Kungl. Maj:ts proposition nr 185 (Proposition 1944:185)

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Nr 185.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel för hudgetåret 1944 45; given Stockholms
slott den 3 mars 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 3 mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och, såvitt
angår frågan örn den militära väderlekstjänstens organisation, jämväl med
t. f. chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Domö, anför chefen för
försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, följande.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag ha åtskilliga anslag
under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1944/45 måst upptagas med
allenast beräknade belopp i avvaktan på att slutliga förslag rörande medelsanvisningarna
i fråga skulle kunna föreläggas riksdagen. I fråga om anslagen
till ersättning till de olika delfonderna till försvarsväsendets fastighetsfond
ha redan i särskild proposition, nr 76, slutliga medelsäskanden framlagts för
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 185.

m 44

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

riksdagen. Sedan numera ytterligare utredning förebragts i fråga örn medelsbehovet
för nästkommande budgetår beträffande övriga i statsverkspropositionen
under fjärde huvudtiteln med allenast beräknade belopp uppförda anslag
— med undantag för anslaget till kristillägg, till vilken fråga chefen för
finansdepartementet torde återkomma i annat sammanhang -—- anhåller jag
att nu få anmäla på försvarsdepartementet ankommande frågor. I särskild proposition
den 25 februari 1944, nr 143, har framlagts förslag rörande inrättande
av beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet samt av
ett antal nya befattningar för civil personal såsom ersättning för manskapsbeställningar.
Beträffande förslagets innebörd såvitt avser personalstaterna
för nästa budgetår får jag hänvisa till berörda proposition ävensom till de
förslag till personalförteckningar som i särskild ordning komma att överlämnas
till riksdagens vederbörande utskott.

Innan jag härefter övergår till behandlingen av de särskilda anslagen, torde
i särskilda avsnitt böra behandlas vissa frågor av gemensam betydelse för
flera försvarsgrenar eller eljest av större räckvidd.

A. Vissa särskilda frågor.

Övergången till den nya organisationen av försvarsväsendets centrala

förvaltning.

Den av 1943 års riksdag beslutade omorganisationen av försvarsväsendets
centrala förvaltning (propositionerna nr 180 och 235; riksdagens
skrivelser nr 319 och 321) har under första delen av innevarande budgetår i
allt väsentligt genomförts. Beträffande övergången till den nya organisationen
torde jag få lämna följande kortfattade redogörelse.

De genom riksdagens beslut nyinrättade centrala förvaltningsmyndigheterna
krigsmaterielverket och försvarets fabriksstyrelse trädde i verksamhet
redan den 1 juli 1943. Instruktion för sistnämnda verk jämte vissa därtill
anslutande bestämmelser utfärdades den 30 juni 1943 (SFS 1943: 559), .varjämte
samma dag provisoriska föreskrifter rörande verksamheten inom krigsmaterielverket
utfärdades. Genom beslut samma dag (regleringsbrevet) meddelades
vidare de för ifrågavarande myndigheters verksamhet erforderliga
föreskrifterna rörande de för dem anvisade anslagen. Sedermera har Kungl.
Maj:t den 3 september 1943 fastställt dels personalförteckning avseende extra
ordinarie befattningar i högre lönegrad än 20 vid försvarets fabriksverk utöver
vad i regleringsbrevet angivits, dels ock tjänsteförteckning avseende
extra ordinarie befattningar i 20 eller lägre lönegrader vid verket.

Yad angår marinförvaltningen och flygförvaltningen genomfördes den beslutade
omorganisationen i vissa delar likaledes från och med den 1 juli 1943.
Sålunda utfärdades den 30 juni 1943 provisoriska instruktionsbestämmelser
dels för marinförvaltningens ingenjör- och intendenturavdelningar m. m., dels
ock för flygförvaltningen, vilka bestämmelser skulle lända till efterrättelse
från och med påföljande dag.

Det slutliga genomförandet av reformen i fråga om marinförvaltningen och

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

flygförvaltningen samt övergången till den nya ordningen beträffande övriga
ämbetsverk inom förvaltningsorganisationen ha, efter en serie av successiva
åtgärder under hösten 1943, ägt rum den 1 januari 1944. Övergången har skett
under medverkan av en särskild nämnd, för svar sforvallningens or ganisationsnämnd,
vilken tillkallats enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 april 1943
med uppgift att skyndsamt utarbeta och till Kungl. Majit inkomma med detaljerade
förslag rörande den överflyttning och uppdelning av personal mellan
de centrala militära förvaltningsmyndigheterna, som bleve erforderlig vid
bifall till det då föreliggande förslaget angående organisationen av försvarsväsendets
centrala förvaltning, samt övriga i samband därmed uppkommande
spörsmål rörande genomförandet av den planerade omorganisationen ävensom
att i samråd med byggnadsstyrelsen framlägga förslag rörande de ifrågavarande
förvaltningsmyndigheternas lokalbehov. Nämnden var i verksamhet
under tiden den 26 maj—den 30 november 1943. Beträffande dess arbete
torde få hänvisas till den redogörelse, som lämnats i berättelse till årets riksdag
örn vad i rikets styrelse sig tilldragit.

I förra årets riksdagsbeslut lämnades frågan örn tidpunkten för det huvudsakliga
genomförandet av förvaltningsreformen öppen. Åt Kungl. Majit uppdrogs
att träffa avgörande härom. Genom beslut den 29 oktober 1943 föreskrev
Kungl. Majit, att följande nya ämbetsverk skulle inrättas från och med
den 1 januari 1944, nämligen försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning
och arméns fortifikationsförvaltning. Kungl. Majit förklarade Sig
vidare vilja framdeles meddela närmare bestämmelser rörande organisationen
av dessa verk. Därjämte förordnades, att arméförvaltningen, i vilken skulle
ingå bland annat en tygavdelning och en intendenturavdelning, samt marinförvaltningen
och flygförvaltningen skulle från och med samma tidpunkt omorganiseras
i enlighet med de närmare föreskrifter, som Kungl. Majit framdeles
ville utfärda. Genom beslut förstnämnda dag förklarade Kungl.
Majit vidare, att generalfälttygmästaren tillika skulle vara chef för arméförvaltningens
tygavdelning, att generalintendenten tillika skulle vara chef för
arméförvaltningens intendenturavdelning samt att chefen för fortifikationskåren
tillika skulle vara chef för arméns fortifikationsförvaltning, allt med
verkan från och med den 1 januari 1944. Ytterligare förordnades med stöd av
riksdagens i samband med förvaltningsreformen meddelade bemyndiganden
och beslut, att dåvarande chefen för marinförvaltningen samt marinöverkommissarien
skulle från och med den 1 januari 1944 vara överförda på övergångsstat,
i båda fallen med tjänstgöringsskyldighet. Slutligen förordnades souschefer
för armé-, marin- och flygförvaltningarna samt chef för försvarets civilförvaltning,
varjämte vissa andra högre befattningar inom förvaltningsmyndigheterna
tillsattes. Senare har chef för försvarets sjukvårdsförvaltning samt
ytterligare en del befattningshavare inom de centrala ämbetsverken utsetts.

I anslutning till nyss omförmälda tjänstetillsättningar bemyndigade Kungl.
Majit likaledes den 29 oktober 1943 de förordnade cheferna (souscheferna)
för vederbörande ämbetsverk att envar inom sitt arbetsområde vidtaga de
åtgärder, som kunde erfordras för nya och vakanta tjänsters besättande i närmare
angiven omfattning eller upprättande av förslag därtill eller som i övrigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

vore påkallade för förberedande av övergång till den nya organisationen, allt
i den mån sådana åtgärder icke skulle ankomma på försvarsförvaltningens
organisationsnämnd. Vissa närmare föreskrifter i förevarande hänseenden
meddelades jämväl.

Genom beslut den 5 november 1943 fastställde Kungl. Majit personalförteckningar
för försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning,
arméns fortifikationsförvaltning samt armé-, marin- och flygförvaltningarna
i deras blivande organisation att tillämpas tills vidare från och med den 1
januari 1944. I allt väsentligt anslöto sig dessa personalförteckningar till de
av riksdagen godkända personalförteckningarna. Med stöd av riksdagens bemyndigande
(riksdagens skrivelse nr 321 s. 10) gjordes dock i syfte att vinna
en smidigare övergång vissa smärre jämkningar i förteckningarna i anslutning
till förslag av försvarsförvaltningens organisationsnämnd. I samma beslut
föreskrev Kungl. Majit — med erinran om de av 1943 års riksdag i dess skrivelse
nr 319 under hänvisning till vad som anförts i första särskilda utskottets
utlåtande nr 2 (s. 23 och 24 samt s. 41 och 42) och i dess skrivelse nr 321
(s. 10 och 15 i riksdagstrycket) gjorda uttalandena örn anställande av personal
hos förvaltningsmyndigheterna samt örn personaluppsättningen å revisionsbyrån
i försvarets civilförvaltning — att för tiden intill den 1 januari 1944
skulle i fråga örn de försvarsförvaltningen tillhörande centrala ämbetsverk,
för vilka personalförteckningar genom berörda beslut fastställts, i stället för
bestämmelserna i kungörelsen den 3 januari 1941 (nr 5) angående återbesättande
av vissa civila befattningar i statens tjänst, gälla att vid ingivande av
förslag till besättande av å personalförteckning för vederbörligt ämbetsverk
uppförd nyinrättad eller eljest ledig ordinarie eller extra ordinarie tjänst (beställning,
befattning) eller arvodestjänst, som tillsattes av Kungl. Majit, skulle
bifogas yttrande av ämbetsverket, huruvida och på vilka grunder behovet av
tjänsten jämväl efter återgång till fredsförhållanden kunde anses klart ådagalagt
samt att vid på vederbörligt ämbetsverk ankommande tillsättning av
ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller av arvodestjänst skulle noggrant
beaktas, att tjänsten icke tillsattes i annat fall än då behov därav enligt vad
nyss sagts vore klart ådagalagt, ägande ämbetsverket jämväl härvid i förekommande
fall för tiden intill den 1 januari 1944 åtnjuta befrielse från skyldighet
att iakttaga vad i förenämnda kungörelse funnes stadgat. Tillika föreskrev
Kungl. Majit att, då före den 1 januari 1944 ledighet uppkomme å befattning,
som enligt beslut av Kungl. Majit skulle eller enligt förslag av försvarsförvaltningens
organisationsnämnd avsåges skola överflyttas från ett
ämbetsverk till ett annat, befattningen för tiden intill nyssnämnda tidpunkt
utan Kungl. Majits medgivande icke finge återbesättas utan allenast uppehållas
medelst förordnande.

I anslutning till ett av försvarsförvaltningens organisationsnämnd i skrivelse
den 28 oktober 1943 framlagt förslag meddelade Kungl. Majit den 5 november
1943 med stöd av 3 § 3 mom. civila avlöningsreglementet beslut örn överflyttning
av vissa ordinarie civila befattningshavare från arméförvaltningen,
marinförvaltningen och flygförvaltningen till befattningar i motsvarande lönegrader
inom försvarets civilförvaltning samt från arméförvaltningen till befatt -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

ningar i motsvarande lönegrader inom försvarets sjukvårdsförvaltning ock
arméns fortifikationsförvaltning. Genom beslut den 17 december 1943 ka
vidare två beställningsliavare vid fältläkarkåren överflyttats till befattningar i
motsvarande lönegrader vid försvarets sjukvårdsförvaltning. Beträffande motsvarande
överflyttning av civil icke-ordinarie personal kar tillvägagångssättet
varit, att försvarsförvaltningens organisationsnämnd uppgjort förslag i ämnet,
vilka lagts till grund för vederbörande förvaltningsmyndigheters beslut örn
antagande av sådan personal. 1 samtliga fall har tillfälle heiette saväl vederbörande
myndigheter som de av överflyttningarna berörda tjänstemännen att
yttra sig.

Med stöd av riksdagens bemyndigande (riksdagens skrivelse nr 321) fastställde
Kungl. Maj :t den 12 november 1943 avlöningsstater för nyssnämnda
ämbetsverk, att tillämpas tills vidare under andra hälften av budgetåret
1943/44. Samtidigt meddelades beslut angående dispositionen av anslagsposterna
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj .t,
likaledes under andra hälften av budgetåret.

Vidare har Kungl. Majit den 17 december 1943 utfärdat slutgiltiga instruktioner
för försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning, arméns
fortifikationsförvaltning, arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen
(SFS 1943:886—891), kungörelse med vissa bestämmelser i samband
med omorganisation av försvarets centrala förvaltning, innefattande
övergångsföreskrifter, kungörelse med vissa bestämmelser för förvaltningsmyndigheternas
verksamhet i krig eller krigsfara samt kungörelser örn vissa
av förvaltningsreformen betingade ändringar i kungörelsen den 22 januari
1943 (nr 33) angående krigsmaktens indelning i fred och rikets militärterritoriella
indelning ävensom i instruktionerna för överbefälhavaren samt armé-,
marin- och flygledningarna (SFS 1943: 892—901). På föredragning av chefen
för finansdepartementet ha vidare utfärdats av reformen föranledda kungörelser
med föreskrifter angående försvarets civilförvaltnings kassarörelse
m. m. och örn ändrad lydelse av 1 § kungörelsen den 23 maj 1924 (nr 178) angående
avlämnande till riksräkenskapsverket av årsräkenskaper m. m. (SFS
1943:902 och 903). Framhållas må, att förslag till fullständig instruktion för
krigsmaterielverket utarbetats och remissbehandlats men i avbidan på riksdagens
beslut i frågor, på vilka jag i det följande närmare ingår, ännu icke
fastställts.

Slutligen har Kungl. Majit genom beslut den 22 december 1943 meddelat
de ändrade bestämmelser örn vissa anslag för budgetåret 1943/44 under riksstatens
fjärde huvudtitel m. m., som påkallats av övergången till den nya förvaltningsorganisationen,
särskilt beslutet örn kassaväsendets koncentration
till försvarets civilförvaltning.

I förevarande sammanhang må även omnämnas, att Kungl. Majit don 12
november 1943 anbefallt förordnade cheferna (souscheferna) för de ämbetsverk,
som skulle undergå omorganisation från och med den 1 januari 1944,
att före den 15 i sistnämnda månad till Kungl. Majit inkomma med förslag
till anslagsäskanden eller ändringar i tidigare sådana förslag, avseende budgetåret
1944/45. Sedan de ny- eller omorganiserade ämbetsverken vid årsskiftet

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

trätt i funktion, ha sådana förslag inkommit. Dessa förslag lia lagts till grund
för de äskanden örn medel till avlöningar och omkostnader för ifrågavarande
ämbetsverk under nästkommande budgetår, som i det följande föreläggas riksdagen.

Genom beslut den 28 januari 1944 har Kungl. Majit vidare fastställt personalförteckning
avseende personal i 20 eller lägre lönegrader vid krigsmaterielverket
och i samband därmed utfärdat vissa andra föreskrifter
rörande verksamheten inom denna förvaltningsmyndighet.

1943 års förvaltningsbeslut innebar i fråga örn fortifikations- och byggnadsförvaltningen
ett ställningstagande i princip för en koncentration av den
centrala förvaltningsverksamheten på nämnda område. Vid framläggandet av
förvaltningspropositionen anförde jag emellertid, att jag i dåvarande läge och
med den synnerligen omfattande byggnadsverksamhet på försvarets område,
som påginge och vore att förutse för de närmaste åren, ansett försiktigast att
icke då genomföra en sådan reform utan dröja därmed till dess det byggnadsprogram,
som inginge i försvarets femårsplan, blivit i det närmaste genomfört.
Jag framhöll vidare, att jag av anförda skäl ansåg en fortsatt utredning rörande
den militära fastighetsförvaltningen ofrånkomlig. Enligt min mening
är tidpunkten nu inne att fullfölja utredningsverksamheten på detta område.
Jag har sålunda för avsikt att inom den närmaste tiden hemställa örn Kungl.
Majits bemyndigande att tillkalla sakkunniga för verkställande av vidare utredning
i ämnet.

Försvarsförvaltningens organisationsnämnd har i sin förenämnda skrivelse
den 28 oktober 1943 framhållit, att det icke varit möjligt för nämnden att vid
fullgörandet av de nämnden ålagda uppdragen nå fram till ett säkert bedömande
av förvaltningsorganisationens personalbehov efter återgång till fredsförhållanden.
Nämnden holle emellertid för sannolikt, att förvaltningsmyndigheternas
normala personaluppsättning kunde bliva i behov av jämkning
i ena eller andra riktningen, sedan förhållandena i den nya organisationen
stabiliserat sig. Med hänsyn härtill ville nämnden förorda,
att denna personaluppsättning vid lämplig framtida tidpunkt gjordes till
föremål för en allmän översyn. Organisationsnämndens uttalande överensstämmer
i stort sett med vad jag vid framläggandet av propositioaien
1943:180 (s. 33) framhöll därom, att det icke för det dåvarande
läte sig göra att med säkerhet bedöma förvaltningsorganisationens personalbehov
efter återgång till fredsförhållanden. Jag anförde vidare, att den starka
ansvällningen av personalstyrkan under rådande beredskapsläge lätt kunde
föranleda till en överdimensionering av personalen, som måste undvikas, varför
statsmakterna vid personalberäkningarna för de olika förvaltningsorganen
måste gå fram med den största försiktighet. De befattningar inom förvaltningsmyndigheterna,
som — utöver de egentliga nyckelposterna —- på grund
av hela försvarsorganisationens utökning måste tillkomma oberoende av vilken
organisationsform för förvaltningen som fastställdes, borde successivt föreslås
i samband med försvarsorganisationens utökning i enlighet med 1942 års
försvarsplan och tillsättas efter prövning i varje särskilt fall. Jag framhöll

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

slutligen, att hithörande spörsmål, sedan normala förhållanden åter inträtt,
finge upptagas till slutlig prövning. Jag finner ej anledning att frångå vad
jag vid förvaltningsfrågans behandling uttalade. I likhet med organisationsnämnden
anser jag emellertid lämpligt, att förvaltningsmyndigheternas personaluppsättning
göres till föremål för en allmän översyn sedan förhållandena
i den nya organisationen stabiliserat sig.

Beträffande de med förvaltningsreformen sammanhängande lokalfrågorna
må här omnämnas, att Kungl. Majit den 24 september 1943 bemyndigat arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse att sluta avtal örn förhyrning för försvarsväsendets
räkning av vissa tidigare av flygförvaltningen disponerade
lokaler i den Aktiebolaget Hans Osterman tillhöriga fastigheten Grevturegatan
3—5 (de s. k. Ostermanska bilhallarna). Ändamålet med denna förhyrning
var främst att med frigörande av vissa bostads- och kontorslägenheter till
en lokal sammanföra vissa delar av arméförvaltningen i avbidan på färdigställande
av lokaler i den tilltänkta nya ämbetsbyggnaden å Ladugårdsgärde
i Stockholm.

Sedermera har Kungl. Majit genom beslut den 5 november 1943, med godkännande
av ingiven situationsplan, anbefallt byggnadsstyrelsen att med anlitande
av ett av 1943 års riksdag för ändamålet anvisat investeringsanslag av
3 700 000 kronor gå i författning om utförande, inom en kostnadsram av samma
belopp, av nyssberörda för arméförvaltningen avsedda ämbetsbyggnad å
Ladugårdsgärde i huvudsaklig överensstämmelse med ingivna ritningar. I
samband därmed har Kungl. Majit förklarat, att här avsedda ämbetsbyggnad
tills vidare finge tagas i anspråk allenast i den mån därigenom frigjordes förhyrt
lokalutrymme av i huvudsak motsvarande omfattning.

I nära sammanhang med frågan örn den militära förvaltningens organisation
står spörsmålet om den ställning och organisation, som forskningsverksamheten
inom försvaret bör intaga. Med stöd av Kungl. Majits bemyndigande
den 5 februari 1943 har tillsatts en särskild nämnd, försvarets forskningsnämnd,
med uppgift bland annat att verkställa utredning rörande dessa spörsmål.
Nämnden har den 30 december 1943 avlämnat betänkande med förslag
i ämnet, innefattande den mening, som vid ärendets behandling inom forskningsnämnden
företrätts av fem ledamöter. Forskningsnämndens ordförande
samt en ledamot ha anmält avvikande mening. Betänkandet har gjorts till
föremål för remissbehandling. Då uppfattningarna rörande den lämpligaste
organisationen av ifrågavarande verksamhet starkt brutit sig mot varandra, har
det icke varit mig möjligt att på den korta tid, som stått till buds, taga slutlig
ståndpunkt till hithörande svårbedömliga spörsmål. Jag är därför icke beredd
att utan ytterligare överväganden för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Uppsättande av en sjunde jaktflottilj.

1941 års f är svar sutredning föreslog i sitt den 12 januari 1942 avgivna betänkande
med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet
under femårsperioden 1942/47, att flygvapnet skulle organiseras på — förutom

ö Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

bomb-, spanings- och torpedförband — sex jaktflottiljer. Av dessa funnos
tre redan uppsatta, varför under femårsperioden tre nya jaktflottiljer skulle
tillkomma. Försvarsutredningen framhöll emellertid, att det icke synts utredningen
osannolikt, att utvecklingen under femårsperioden kunde komma att
tala för en ytterligare utökning av flygvapnet. Därvid syntes i första hand
ytterligare en jaktflottilj böra tillkomma.

I yttranden över försvarsutredningens betänkande föreslogs från flera håll,
bland annat av överbefälhavaren, cheferna för marinen och flygvapnet samt
1942 års försvarsberedning, att flygvapnets organisation skulle utökas med
en sjunde jaktflottilj (F 18). I vissa av yttrandena angåvos därvid vissa besparingar
som skulle kunna genomföras med avseende å andra delar av försvarsorganisationen
för att bereda utrymme för den sjunde jaktflottiljen inom den
för femårsperioden beräknade kostnadsramen för försvarsväsendet.

\id anmälan av denna fråga i 1942 års försvars proposition (1942: 210) framkör
jag. att även för mig ett starkare flygvapen framstode som betydelsefullt
och att jag därför i princip intet hade att erinra mot uppsättandet av en
sjunde jaktflottilj. Emellertid fann jag det icke nödvändigt, att beslut därom
fattades redan då, samt anförde härutinnan ytterligare följande.

Det är nämligen ganska tveksamt, örn denna ytterligare utökning av flygvapnet
kan med hänsyn till utbildningen av personal och till organisatoriska
svårigheter medhinnas inom femårsperioden. Vidtagas redan nu åtgärder för
att trygga leveransen av den erforderliga flygmaterielen, vilket jag senare
i at*, jreslå’ kan med det slutliga avgörandet av denna fråga anstå till

1944 års riksdag. Skulle det vid denna tidpunkt visa sig, att flottiljen icke
hinner uppsattas inom femårsperioden, har ingenting annat .inträffat än att
övriga flottiljer kunna tillföras flygplan vid en tidigare tidpunkt än som
ursprungligen beräknats. Kan å andra sidan flottiljen uppsättas inom femårsperioden,
erfordras ett flygfält, som måste iordningställas under den närmaste
tiden. dylikt fält är emellertid under alla omständigheter nödvändigt
for flygvapnets samverkan med flottan, varför jag utgår från att åtgärder
skola vidtagas för anordnande av ett sådant fält.

Då jag föreslår, att frågan örn tillkomsten av denna sjunde jaktflottilj
skjutes något på framtiden, beror detta även därpå att ett beslut nu innebär,
att statsmakterna binda sig för ett överskridande av kostnadsramen med i
genomsnitt 12 miljoner kronor örn året. Några möjligheter till besparingar
på annat håll, som kunna godtagas, ha icke kunnat anvisas. Att lösgöra några''
för ändamålet alldeles otillräckliga belopp genom att giva avkall på nödvändiga
fordringar i fråga örn flygvapnets materiella utrustning anser jag näraligen
icke rådlig! Enär såsom förut framhållits en utvidgning av kostnadsramen
mäste ingiva stora betänkligheter, bör en dylik icke utan tvingande nödvändighet
ske. Vid den tidpunkt då beslut senast bör ha fattats — år 1944 —
bör det ha blivit klarlagt, antingen att uppsättandet av flottiljen icke medhinnes,
i vilket fall kostnaderna komma att falla på tiden efter femårsperiodens
utgång, då genom minskade materielanskaffningar bättre utrymme för
bestridande av nämnda kostnader kommer att föreligga, eller, i motsatt fall, i
vad män kostnaderna för flottiljen kunna bestridas genom anlitande av de utvägar
för åstadkommande av besparingar på annat håll inom försvarsväsendet,
som enligt överbefälhavarens mening möjligen kunna föreligga och som äro en
förutsättning för att den ifrågasatta utvidgningen skall kunna ske inom den
avsedda kostnadsramen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5.

1942 års riksdag anförde i sin skrivelse nr 374 i denna fråga följande.

Riksdagen vill för sin del — med hänsyn till den utomordentliga vikten av
att flygvapnet erhåller största möjliga effektivitet —- ansluta sig till departementschefens
sålunda uttalade uppfattning, att, därest så med hänsyn till utbildnings-
och andra organisatoriska förhållanden visar sig möjligt, en sjunde
jaktflottilj skall uppsättas under femårsperioden. Riksdagen, som sålunda
räknar med att denna sjunde jaktflottilj kommer att ingå i flygvapenorganisationen,
anser fördenskull i likhet med departementschefen, att åtgärder redan
nu böra vidtagas för att säkerställa leveransen av flygmateriel för flottiljen
i fråga ävensom för anordnande av flygfält för densamma. Riksdagen vill
vidare understryka angelägenheten av att riksdagen senast år 1944 får sig förelagt
förslag i frågan och att därvid möjligheten att åvägabringa mot de därav
betingade kostnaderna svarande besparingar under femårsperioden tagas under
noggrant övervägande. Riksdagen delar nämligen, såsom förut anförts, departementschefens
uppfattning, att kostnadsramen icke bör utan tvingande skäl
överskridas.

I enlighet med vad som förutsattes i försvarspropositionen har — sedan
1942 års riksdag därtill anvisat medel — arbeten igångsatts för iordningställande
av ett krigsflygfält på Södertörn, vilket efter vissa utvidgningar avsetts
skola kunna utnyttjas för en sjunde jaktflottiljs fredsförläggning.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha nu i gemensam skrivelse
den 27 augusti 1943 —- med förmälan att inom flygvapnet verkställda undersökningar
givit vid handen, att den sjunde jaktflottiljen beräknades kunna
uppsättas från och med budgetåret 1946/47 —- hemställt om förslag till innevarande
års riksdag örn uppsättande av ifrågavarande jaktflottilj.

I skrivelse den 9 oktober 1943 har överbefälhavaren tillstyrkt framställningen
och i samband därmed redogjort för en genom hans försorg verkställd
utredning rörande möjligheterna att åstadkomma besparingar inom femårsplanens
kostnadsram för motvägande av merkostnaderna för jaktflottiljen.

Då jag fann ytterligare undersökning i detta hänseende erforderlig, uppdrog
jag — såsom närmare anförts i årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln,
s. 16) — under hand åt överbefälhavaren att verkställa en dylik förnyad undersökning,
vilken avsågs skola taga sikte på möjligheterna att reellt nedbringa
kostnaderna för försvarsväsendet i angivet syfte.

Med skrivelse den 18 januari 1944 har överbefälhavaren överlämnat den
sålunda verkställda utredningen, vilken begränsats till att behandla dels,
budgetåret 1946/47, dels den närmast därpå följande femårsperioden.

Utredningarna rörande möjligheterna att åstadkomma besparingar för motvägande
av merkostnaderna för den sjunde jaktflottiljen äro av den beskaffenhet,
att en fullständig redogörelse för dem icke bör lämnas till statsrådsprotokollet.
Upplysningar utöver vad av det följande framgår torde få in
hämtas genom de handlingar, som i vanlig ordning komma att överlämnas till
riksdagens vederbörande utskott.

Av överbefälhavaren nu anförda skäl för den

sjunde jaktflottiljens uppsättande.

I sin skrivelse den 9 oktober 1943 har överbefälhavaren erinrat örn att han
i sitt, yttrande över försvarsutredningens förslag framhållit såsom det mest

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

angelägna önskemålet i fråga om förbättringar av utredningens förslag i dess
helhet, att en sjunde jaktflottilj beslutades. Såväl föredragande departementschefen
som 1942 års riksdag syntes ha delat denna uppfattning. Att ändock
beslut örn uppsättandet av en sjunde jaktflottilj icke fattats av 1942 års riksdag
syntes huvudsakligen ha varit beroende av den tveksamhet, som då rått
i fråga örn möjligheten att inom femårsperioden medhinna även denna flygflottiljs
uppsättande. Verkställda undersökningar gåve emellertid enligt flygnryndigheternas
framställning vid handen, att något hinder därför icke förese.

Överbefälhavaren har i anslutning härtill ytterligare anfört följande.

Från tiden efter försvarsbeslutet föreliggande krigserfarenheter ha i än
högre grad än tidigare understrukit flygvapnets betydelse i det moderna
kriget. Flygstridskrafternas effektivitet har ökats genom förbättrade stridsmedel,
instrument och navigeringsmetoder. Deras verkan mot stridskrafter
och hemort har härigenom ökats.

Krigserfarenheterna lia särskilt påvisat behovet av ett starkt jaktflyg till
stöd för stridskrafternas verksamhet och hemortsförsvaret överhuvudtaget.

Bomb-, torped- och spaningsförbanden bliva, örn de icke kunna erhålla stöd
av jaktförband, hänvisade till att uteslutande operera i skydd av moln och
mörker, vilket medför nedsatt effektivitet. För skyddet av flygbaserna äro
jaktförband det effektivaste aktiva försvarsmedlet.

Lantstridskrafternas operationsförmåga inskränkes och kan gå helt eller
delvis förlorad, örn fientligt flyg tillåtes att utan motverkan av jaktflyg operera
mot dem och deras förbindelser.

Sjöstridskrafterna äro för operationer under dager i hög grad beroende av
jaktskydd. Utan sådant skydd riskera de stora förluster genom fientligt flyg
såväl till sjöss som till ankars.

För hemortsförsvaret är tillgång till jaktförband av utomordentlig betydelse.

Det må även framhållas, att ett jaktförband, som avdelats för försvarsuppgift
under längre tid, kan hålla högst en tredjedel av sin styrka i hög beredskap
eller i luften samtidigt. En jaktflottilj, som avdelats för försvar av t. ex.
en flygeskaders basområde, en sjöstyrka eller viss ort (område), kan således
kontinuerligt hålla endast en division i hög beredskap eller i luften. Det är
uppenbart, att denna styrka är otillräcklig för att kunna bereda effektivt skydd.
Rätteligen borde för var och en av de angivna försvarsuppgifterna avdelas en
styrka av tre jaktflottiljer, varigenom en jaktflottilj kontinuerligt skulle kunna
hållas i hög beredskap eller i luften.

De sex jaktflottiljer, som enligt 1942 års försvarsbeslut skola ingå i flygvapnet,
kunna icke anses tillräckliga för att — även med frånseende av hemortens
behov — bereda stridskrafterna önskvärt jaktskydd. Då man icke helt
kan blotta hemorten på jaktskydd, framstår den bjudande nödvändigheten av
en förstärkning av våra jaktförband med ytterligare skärpa. Det är alltså ett
försvarsintresse av första ordningen, att den sjunde jaktflottiljen tillkommer.

Beräknade kostnader för uppsättande av en

sjunde jaktflottilj.

Flygförvaltningen har i förenämnda skrivelse den 27 augusti 1943 — med
utgångspunkt från prisläget den 1 juli 1941 ävensom från gällande normer för
avskrivning av nya kapitalinvesteringar — beräknat kostnaderna för den sjunde
jaktflottiljen till följande belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

	Under femårs-perioden 1942/47 kronor	Vid genomförd organisation kronor
») 8 400 000 33 300 000 7 057 000 9 515 000	9 900 000
Engångskostnader för anskaffning av flyg- oell vapenmateriel

Summa kronor	58 272 000	9 900 000

*) Tinder budgetåret 1946/47.

Av llygförvaltningen upprättade specifikationer å berörda kostnader torde
få såsom bilagor (bil. 1—3) fogas vid detta protokoll.

Flygmyndigheterna ha anfört, att ett uppsättande av den sjunde jaktflottiljen
icke komme att beröra medelsbehoven under riksstaten för budgetåret
1944/45 i annan mån än att för anskaffning av viss flygmateriel erfordrades
ett belopp av 6 900 000 kronor att utgå av anslaget till anskaffning av flygmateriel.

I sin skrivelse den 18 januari 1944 har överbefälhavaren framhållit att, örn
vissa av överbefälhavaren föreslagna besparingar med avseende å flygvapnets
organisation genomfördes, en besparing av 200 000 kronor ernåddes beträffande
årskostnaderna vid genomförd organisation för den sjunde jaktflottiljen,
vilka således under nämnda förutsättning kunde beräknas till 9 700 000 kronor.

Av överbefäl havaren ifrågasatta besparingar.

Såsom i det föregående anmärkts, har överbefälhavaren i sina skrivelser deli
9 oktober 1943 och den 18 januari 1944 redogjort för verkställda undersökningar
rörande tänkbara besparingar å de för försvarsgrenarna beräknade anslagen
för motvägande av merkostnaderna för den sjunde jaktflottiljen.

överbefälhavaren har sammanfattningsvis framhållit, att de redovisade besparingarna
på vissa anslag på längre sikt icke utan vidare kunde räknas såsom
tillgång vid beviljandet av medel för uppsättning av ytterligare en jaktflottilj.
Det vore nämligen med anspråk på tillförlitlighet icke möjligt att för
närvarande bedöma, huruvida andra anslag komme att visa sig tillräckliga
ävensom huruvida nya anslagsbehov komme att uppstå, vilka måste täckas,
örn den beslutade försvarsorganisationen på ett tillfredsställande sätt skulle
kunna genomföras.

Undersökningarna hade begränsats till att behandla dels femårsperioden
1942/47, varvid undersökningarna, såvitt avsåge möjligheterna att täcka årskostnaderna
för jaktflottiljen, avsett budgetåret 1946/47 sista aret av uppsättningsperioden
— dels den närmast därpå följande femårsperioden, alltså
budgetåren 1947/48—1951/52. Beträffande tiden därefter hade dylika undersökningar
icke ansetts kunna göras, främst beroende på svårigheterna att
över huvud taget för en längre tidsperiod överblicka utvecklingen. Det
syntes dock böra framhållas, att framdeles större besparingsmöjligheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

syntes föreligga än vad i utredningen gjordes gällande. Sålunda kunde de
besparingar, som vore beroende av värnpliktskontingenternas minskade storlek
och som under »andra femårsperioden» uppskattats till omkring 4 miljoner
kronor per år, under den därpå följande femårsperioden sannolikt beräknas
komma att uppgå till omkring 9 miljoner kronor per år. I detta sammanhang
finge även erinras örn att icke oväsentliga besparingar syntes vara att räkna
med genom de rationaliseringsåtgärder, som sannolikt komme att i sinom tid
genomföras som resultat av den verksamhet, som tillkomme statens organisationsnämnd.

Samtliga framlagda kostnadsberäkningar hänföra sig till prisläget den
1 juli 1941 utan hänsynstagande till därefter inträffade prisstegringar.

Vidkommande möjligheterna till besparingar å de för armén beräknade
anslagen framgår av utredningsmaterialet, att överbefälhavaren ansett sig
kunna räkna med besparingar i förhållande till försvarsbeslutets kostnadsberäkningar
på sätt framgår av följande tablå.

Anslag	Budgetårot 1946/47	Fr. o. m. budgetåret 1947/48
	kronor	kronor
Beroende av antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga .... Avlöningar till personal å övergångsstat .................... Avlöningar till personal å reservstat................... Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt.......... Undervisningsmateriel m. m............	374 000 24 000 45 000 50 000 22 000 366 000	3 995 000 400 000 172 000 880 000 50 000 100 000 500 000 50 000 366 000
Vissa kostnader för arméns utbildningsanstalter, särskilda ut-bildningsknrser m. m.................
Truppförbandens övningar........................ Understöd åt frivilligt försvarsarbete.............. Minskade årskostnader för värnpliktigas underhåll m. m. på grund av ökad tilldelning av värnpliktiga till flygvapnet . .
Summa	881 000	6 513 000
eller avrundat	880 000	6 500 000

Beträffande de olika posterna i tablån må här följande anföras.

Besparingarna å de anslag, som äro beroende av antalet tjänstgöringsdagar
för värnpliktiga — anslagen till avlöningar och familjebidrag åt värnpliktiga,
sjukvård och sjukvårdsmateriel, inskrivnings- och färdkostnader,
bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt, mathållning, munderingsutrustning,
kasern- och förplägnadsutredning samt vapen och ammunition m. m. —
sammanhänga med att värnpliktskontingenterna från och med budgetåret
1947/48 beräknats understiga de av försvarsutredningen uppskattade.

Att besparingar beräknats uppkomma å anslagen till avlöningar till personal
å övergångsstat respektive reservstat sammanhänger med att avgången
från övergångsstaten skett snabbare än i försvarsbeslutet beräknats respektive
att reservstaten icke kunnat rekryteras i avsedd takt.

I fråga örn de ifrågasatta ytterligare besparingarna å anslaget till bränsle,
lyse, vatten, renhållning och tvätt har erinrats örn att försvarsutredningens
kostnadsberäkningar baserats på den onormalt höga bränsleförbrukningen
budgetåret 1941/42.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

De föreslagna besparingarna å anslagen till vissa kostnader för arméns utbildningsanstalter,
särskilda utbildningskurser m. m. samt till understöd åt
frivilligt försvarsarbete lia avstyrkts av chefen för armén.

Beträffande anslaget till truppförbandens övningar har överbefälhavaren
erinrat om att den största belastningen på anslaget vore drivmedelskostnaderna.
Beträffande prisutvecklingen på detta område kunde svårligen några
förutsägelser nu göras. Det vore därför synnerligen svårt att beräkna medelsbehovet
under fredsförhållanden på detta anslag. Under hänvisning till att
antalet motorfordon i tjänst samt körlängderna för dessa i försvarsbeslutet
beräknats synnerligen snävt hade arméchefen framhållit, att en beskärning
av anslaget icke kunde ske. För att kunna ernå de äskade besparingarna
ansåge sig överbefälhavaren, ehuru med tvekan, böra ifrågasätta en minskning
av anslaget från och med budgetåret 1947/48 med 500 000 kronor i jämförelse
med det i försvarsbeslutet angivna beloppet vid genomförd organisation.

Den sista posten i tablån sammanhänger med att i och med jaktflottiljens
uppsättande 260 värnpliktiga av den årliga värnpliktskontingenten beräknats
komma att överföras från armén till flygvapnet.

Beträffande marinen har överbefälhavaren i sin skrivelse den 9 oktober
1943 anfört, att chefen för marinen beräknat besparingar inom försvarsbeslutets
kostnadsram örn tillhopa i runt tal 3 miljoner kronor, varav 1,25
miljoner kronor på anslaget till flottans övningar.

I sin skrivelse den 18 januari 1944 har överbefälhavaren emellertid framhållit,
att denna fråga kommit i ett helt nytt läge, sedan i årets statsverksproposition
(fjärde huvudtiteln, s. 190) anförts, att marinens anslag till anskaffning
av artilleri- och annan teknisk materiel skulle belastas med omkring
7,7 miljoner kronor utöver vad marinförvaltningen räknat med. Anledning
funnes sålunda att för marinens vidkommande förutse ett överskridande av
kostnadsramen under femårsperioden 1942/47. Den angivna besparingen örn
3 miljoner kronor kunde med hänsyn härtill icke anses vara en reell besparing
utan borde utnyttjas för att nedbringa detta överskridande. Detsamma borde
gälla beträffande vissa av chefen för marinen sedermera ifrågasatta besparingar
för budgetåret 1946/47.

För tiden efter budgetåret 1946/47 har överbefälhavaren räknat med dels
en minskning av antalet meniga vid kustartilleriet med 50, dels viss begränsning
av anslaget till flottans övningar och därmed sammanhängande
minskning av kostnaderna för sjötillägg och mathållning, dels slutligen en
mindre besparing å anslaget till fartygsbyggnader för kustartilleriet. De föreslagna
besparingarna framgå av följande tablå.

Anslag

Fr. o. m. budget-året 1947/48

kronor

Beroende av minskning med 50 meniga vid kustartilleriet..............

91000

550 000

100 000

05 000

Fartygsbyggnader för kustartilleriet ..................................

Summa

eller avrundat

806 000

800 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

I fråga om besparingsmöjligheterna inom flygvapnet har överbefälhavaren
i sin skrivelse den 9 oktober 1943 ifrågasatt besparingar inom försvarsbeslutets
kostnadsram enligt två alternativ. Det ena alternativet avser
viss omläggning av ammunitionsanskaffningen med en beräknad kostnadsbesparing
av 7,6 miljoner kronor. Enligt det andra alternativet skulle därutöver
tillkomma besparingar örn 5,3 miljoner kronor å viss vapenanskaffning
och örn 6 miljoner kronor å flygmaterielanskaffningen. Å andra sidan borde
från de beräknade besparingarna avräknas 1 miljon kronor, avseende vissa
i försvarsbeslutet icke förutsedda kostnader för flygvapnets transportorganisation.
Besparingarna enligt de båda alternativen skulle således utgöra
6,6 miljoner kronor respektive 17,9 miljoner kronor. Enligt det senare alternativet
skulle jämväl uppkomma en årlig besparing om 0,9 miljoner kronor efter
femårsperiodens slut. Det senare alternativet har överbefälhavaren ansett
sig kunna tillstyrka allenast om det för att säkerställa tillkomsten av den nya
jaktflottiljen skulle anses av statsfinansiella skäl oundgängligen erforderligt
att räkna med besparingar enligt detta alternativ.

I sin skrivelse den 18 januari 1944 har överbefälhavaren angivit vissa
ytterligare besparingsmöjligheter, avseende de årliga kostnaderna för flygvapnet
från och med budgetåret 1946/47. Sålunda har överbefälhavaren i
avsikt att nedbringa personalstaterna, på grundval av en av chefen för flygvapnet
verkställd utredning, ifrågasatt vissa åtgärder, medförande en minskning
av flygvapnets aktiva personal med 21 löjtnanter och 15 fänrikar samt
en årlig kostnadsminskning av 1 722 746 kronor. Därutöver har överbefälhavaren
för Skaraborgs flygflottilj räknat med viss ytterligare minskning av
den aktiva personalen, medförande en årlig kostnadsbesparing örn 494 970
kronor. Viss minskning av antalet färdigutbildade officersaspiranter har beräknats
innebära en årlig besparing av 380 318 kronor. För anslaget till
bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt har av samma skäl, som anförts
beträffande motsvarande anslag för armén, räknats med en årlig kostnadsminskning
av 250 000 kronor. Slutligen har överbefälhavaren räknat med en
minskning av anslaget till vapen och ammunition med 236 860 kronor årligen.

De sålunda angivna årliga besparingarna ha sammanfattats i följande
tablå.

Anslag	Fr. o. m. budget-året 1946/47 kronor
Beroende av minskning med 36 officerare ............................	1 722 746 494 970 380 318 250 000 236 860
Beroende av minskat personalbehov vid Skaraborgs flygflottilj ........ Beroende av minskning av antalet officersaspiranter .................. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt............................
Vapen och ammunition ..............................................
Summa
3 084894

I överbefälhavarens skrivelse har emellertid framhållits, att detta belopp
borde minskas med kostnaderna för den militära väderleksorganisationen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

590 000 kronor, varför såsom årliga besparingar inom flygvapnet återstode
(3 084 894 — 590 000 =) 2 494 894 kronor eller i runt tal 2 400 000 kronor.

Överbefälhavaren har upplyst, att han beträffande marinen och flygvapnet
följt av respektive försvarsgrenschefer givna anvisningar örn de minst
skadliga besparingsmöj ligheterna.

Yid ärendets beredning inom försvarsdepartementet uppmärksammades
emellertid, att vissa av de angivna besparingarna, speciellt med avseende å
armén, knappast kunde anses såsom i detta sammanhang relevanta. Sålunda
är den årliga besparing för armén med omkring 4 miljoner kronor med hänsyn
till värnpliktskontingenternas minskning under tiden efter budgetåret 1946/47,
varmed i utredningen räknats, att betrakta såsom en automatisk utgiftsminskning,
som i första hand bör reserveras för mötande av ofrånkomliga utgiftsstegringar
inom den fastställda organisationen. Ej heller de i överbefälhavarens
utredning omförmälda besparingarna å anslagen till avlöningar till personal
å övergångsstat och å reservstat samt å bränsleanslag torde böra i detta sammanhang
medräknas. Först efter återgång till fredsförhållanden och fredsbokföring
torde det bliva möjligt att med säkerhet bedöma, huruvida de i försvarspropositionen
beräknade bränsleanslagen äro för höga.

Sedan jag med hänsyn härtill under hand uppdragit åt överbefälhavaren
att undersöka möjligheterna att åstadkomma besparingar på annat sätt, har
överbefälhavaren i skrivelse den 8 februari 1944 inkommit med ytterligare
utredning i ämnet och därvid angivit vissa besparingsmöjligheter utöver de
tidigare omförmälda. Undersökningarna lia helt avsett försvarets årskostnader
från och med budgetåret 1946/47.

Beträffande armén innebär överbefälhavarens förslag en reducering av
anslaget till fält- och fälttjänstövningar med tio procent, eller med 216 000
kronor för budgetåret 1946/47 och med 220 000 kronor för tiden därefter, överbefälhavaren
har emellertid framhållit, att dessa besparingar vore förenade
med allvarliga nackdelar ur krigsberedskapssynpunkt och att arméchefen uttalat
betänkligheter mot desamma.

För marinen ha angivits — förutom tidigare berörda besparingsmöjligheter
— årliga besparingar om 225 000 kronor å flottans övningsanslag, 100 000
kronor för sjötillägg och mathållning, 110 000 kronor å anslaget till kustartilleriets
övningar, 500 000 kronor å anslaget till fartygsbyggnader för flottan samt
600 000 kronor respektive 60 000 kronor å flottans respektive kustartilleriets
underhållsanslag. Överbefälhavaren —• som har framhållit, att vissa av de angivna
åtgärderna vore förenade med allvarliga nackdelar — har uppgivit, att
marinchefen själv lämnat anvisningar på de minst skadliga besparingsmöjligheterna.
Emellertid hade marinchefen framhållit, att den föreslagna förhållandevis
kraftiga minskningen av marinens anslag måste betraktas såsom
ytterst betänklig och att en årlig minskning av flottans fartygsbyggnadsanslag
med 500 000 kronor bomme att medföra särskilt allvarliga konsekvenser, varför
densamma icke borde ifrågasättas.

Även för flygvapnet har överbefälhavaren angivit vissa ytterligare be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

sparingsmöjliglieter. Sålunda skulle på anslaget till vapen och ammunition
kunna sparas — utöver tidigare angivet belopp — omkring 270 000 kronor
årligen. Genom viss ändrad disposition av flygtiden vid flygkadettskolan har
en besparing av omkring 59 000 kronor ansetts möjlig. En minskning av antalet
överfurirer i signaltjänst har jämväl ifrågasatts och beräknats möjliggöra
besparingar å anslagen till avlöningar till aktiv personal m. fl. och till ekiperingsersättningar
örn tillhopa omkring 159 000 kronor. Med hänsyn till det
trängande behovet av den sjunde jaktflottiljen och svårigheterna att på annat
sätt åstadkomma besparingar har överbefälhavaren ansett sig böra räkna med
det andra av förenämnda två alternativ med avseende å flygvapnets engångskostnader,
jämväl medförande en årlig besparing örn 900 000 kronor.

Överbefälhavaren har anfört, att chefen för flygvapnet sett sig nödsakad
framlägga två ytterligare besparingsmöjligheter, båda genom minskning av
flygtiden. Enligt det ena alternativet skulle, sparas ytterligare omkring 174 000
kronor årligen, medan genom det andra skulle vinnas en årlig besparing därutöver
om 600 000 kronor. Överbefälhavaren har emellertid meddelat, att
enligt vad chefen för flygvapnet framhållit varje minskning av flygtiden vore
vansklig, emedan den komme att inverka på såväl krigsberedskap som flygsäkerhet.
Ifrågavarande besparingsmöjligheter borde därför icke tillgripas
utan ytterst tvingande skäl.

Utöver de besparingar, som nu angivits, har överbefälhavaren ansett sig
böra räkna med de kostnadsminskningar, som skulle uppstå, därest ett av
1942 års underbefälsutredning i betänkande den 3 februari 1944 (SOU 1944: 2)
framlagt förslag rörande inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl
vid armén och marinen m. m. skulle genomföras (jfr propositionen 1944:143).
Överbefälhavaren har uppskattat den härigenom uppkommande årliga besparingen
från och med budgetåret 1947/48 till i runt tal 1 000 000 kronor inom
arméns och marinens kostnadsramar.

En sammanfattning av besparingsmöjligheterna inom de tre
försvarsgrenarna med beaktande av överbefälhavarens senaste utredning och
vad jag i det föregående anfört rörande vissa tidigare angivna besparingsmöjligheter
visar, att å engångskostnaderna för flygvapnet under femårsperioden
skulle kunna inbesparas 17 900 000 kronor samt att å försvarsgrenarnas årskostnader
skulle kunna vinnas de besparingar, som angivits i vidstående tablå.

Enligt den föreliggande utredningen skulle alltså under femårsperioden
1942/47 kunna inbesparas tillhopa (17 900 000 + 4 332 000=) 22 232 000 kronor,
varav 4 332 000 kronor motsvara minskade årskostnader under budgetåret
1946/47. De sammanlagda besparingarna för tiden från och med budgetåret
1947/48 skulle uppgå till 8 320 000 kronor per år.

Överbefälhavaren har sammanfattningsvis framhållit, att reduceringar
av de i försvarsbeslutet angivna årskostnaderna för de olika försvarsgrenarna
självfallet måste medföra vissa mer eller mindre allvarliga konsekvenser.
Sålunda försvårades möjligheterna att inom kostnadsramen bereda utrymme
för sådana av utvecklingen påkallade nya anslagsbehov, som icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

* Anslag	Budgetåret 1946/47 kronor	Fr. o. m. \| budgetåret 1947/48 kronor
Armén. Undervisningsmateriel m. m.................................	45 000	50 000
Vissa kostnader för arméns utbildningsanstalter, särskilda ut-bildningskurser m. m.....................................	50 000	100 000
Truppförbandens övningar..................................	—	500 000
Fält- och fälttjänstövningar ................................	216 000	220 000
Understöd åt frivilligt försvarsarbete........................	22 000	50 000
Minskade årskostnader för värnpliktigas underhåll m. m. på grund av ökad tilldelning av värnpliktiga till flygvapnet ..	366 000	366 000
Säger för armén	699 000	1 286 000
Marinen.
Beroende av minskning med 50 meniga vid kustartilleriet...	_	91 000
Sjötillägg och mathållning..................................	—	200 000
Flottans övningar..........................................	—	775 000
Kustartilleriets övningar.........................	—	110 000
Fartygsbyggnader för flottan .............................	—	500 000
Fartygsbvggnader för kustartilleriet ........................	—	65 000
Underhåll av flottans fartyg m. m.........................	—	600 000
Underhåll av kustartilleriets materiel m. in.................	—	60 000
Säger för marinen		2 401 000
Flygvapnet.
Beroende av minskning med 36 officerare ..................	1 723 000	1 723 000
Beroende av minskat personalbehov vid Skaraborgs flygflottilj	495 000	495 000
Beroende av minskning av antalet officersaspiranter ........	380 000	380 000
Beroende av minskning av antalet överfurirer ..............	159 000	159 000
Beroende av ändrad disposition av flygtiden vid flygkadett-skolan ..........................................	59 000	59 000 900 000 i
\| Beroende av viss ändring beträffande fiygmaterielanskaffningen	900 000
\| Vapen och ammunition ..............................	507 000	507 000 j
j Merkostnader för den militära väderleksorganisationen......	— 590 000	— 590 000 \|
Säger för flygvapnet	3 633 000	3 633 000
{ Besparingar vid genomförande av 1942 års underbefälsutred-		1
nings förslag ..............................	—	1 000 000 l
Totalsumma	4 332 000	8 320 000

kunnat förutses i försvarsbeslutet. Det stöde även utan vidare klart, att
sådana besparingar, vilka ginge ut över organisation, utbildning och
beredskap, vore förenade med större olägenheter än besparingar inom
vissa andra områden. Med hänsyn till det avsevärda krafttillskott i
försvarsorganisationen, som tillkomsten av en sjunde jaktflottilj skulle innebära,
hade överbefälhavaren trots detta ansett sig böra ifrågasätta besparingarna.
Skulle det för att säkerställa flottiljens tillkomst vara en tvingande
nödvändighet att jämväl taga i anspråk de ytterligare besparingar örn sammanlagt
774 000 kronor, vilka skulle kunna åstadkommas inom flygvapnets kostnadsram,
ville överbefälhavaren icke heller motsätta sig detta trots de synnerligen
allvarliga nackdelar ur såväl krigsberedskaps- som flygsäkerhetssynpunkt,
som särskilt den angivna besparingen å 600 000 kronor skulle innebära.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 185. m u 2

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 185.

Det borde vidare framhållas, att den för undersökningarna tillmätta tiden
varit strängt begränsad och att besparingsmöjligheterna helt naturligt toge
sikte på förhållandena såsom dessa nu tedde sig. Det vore av flera skäl svårt
att nu överblicka budgetläget efter genomförd organisation, särskilt som
fredsmässiga erfarenheter saknades. Överbefälhavaren ville därför understryka
vad försvarsgrenscheferna i sina utredningar anfört angående betydelsen
av att besparingsmöjligheterna icke nu slutgiltigt fastlåstes till de angivna
anslagen. Det kunde nämligen i en framtid visa sig, att besparingar
på ett mindre störande sätt kunde genomföras, om de militära myndigheterna
erhölle handlingsfrihet att uttaga dem på sätt de funne bäst. Det syntes därför
lämpligast att till grund för försvarsgrensförvaltningarnas medelsäskanden
fr. o. m. budgetåret 1947/48 endast fastställdes försvarsgrenarnas kostnadsramar
i stort, sedan de av den sjunde jaktflottiljens tillkomst föranledda
ändringarna vidtagits.

Jämlikt 1942 års försvarsbeslut skola såvitt avser jaktflyget uppsättas
tre flottiljer utöver de tre tidigare befintliga. Redan vid tiden för försvarsbeslutet
stod det dock klart, att en ytterligare förstärkning av jaktflyget
var i hög grad önskvärd. Emellertid var det tveksamt, örn en utökning av
flygvapnet med ytterligare en jaktflottilj med hänsyn till utbildningen av
personal och till organisatoriska svårigheter kunde medhinnas under femårsperioden
1942/47. Därtill kom att det icke var oavvisligen nödvändigt
att i samband med försvarsbeslutet taga ställning till denna fråga. Örn vissa
åtgärder redan då vidtoges för att trygga leveransen av erforderlig flygmateriel
och för att anlägga flygfält, kunde — utan försening av flottiljens
uppsättande — med det slutliga avgörandet anstå till 1944 års riksdag. Vid
anmälan av 1942 års försvarsproposition förordade jag därför ett sådant
uppskov. Jag räknade därvid bland annat med att det vid den tidpunkt,
då beslut senast borde fattas — år 1944 — borde lia blivit klarlagt, i vad
mån kostnaderna för flottiljen skulle kunna bestridas genom anlitande av
de utvägar för åstadkommande av besparingar på annat håll inom försvarsväsendet,
som enligt överbefälhavarens mening möjligen kunde föreligga och
som vore en förutsättning för att den ifrågasatta utvidgningen skulle kunna
ske inom den avsedda kostnadsramen.

Krigserfarenheterna efter försvarsbeslutet ha bestyrkt flygvapnets betydelse
i nutida krigföring, och jaktflyget har därvid befunnits vara av mycket stort
värde, icke minst för hemortens försvar. Jag finner det därför i och för
sig angeläget, att flygvapnet förstärkes med en sjunde jaktflottilj. Innan slutlig
ställning tages till denna fråga, böra emellertid först närmare klargöras
förutsättningarna därför såväl ur materiel- och personalsynpunkt som med
hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna.

Såsom var att vänta kan nu lättare bedömas personal- och materielläget
inom flygvapnet under de återstående budgetåren av femårsperioden
1942/47. Såsom flygmyndigheterna i sin nu föreliggande framställning anfört
torde med tillhjälp av i vissa avseenden extraordinära åtgärder perso -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

nalbehovet för den sjunde jaktflottiljen kunna fyllas under budgetåret 1946/47.
Såvida nu föreliggande produktionsplaner kunna fullföljas, lärer även flygmateriel
stå till förfogande före den 1 juli 1947. Ur organisatoriska synpunkter
synas alltså möjligheter i stort sett föreligga för uppsättande av flottiljen
under innevarande femårsperiod.

Vad därefter angår de ekonomiska förutsättningarna för ett beslut
om uppsättande av en sjunde jaktflottilj torde till en början böra behandlas
frågan örn kostnaderna för den sjunde jaktflottiljen. Flygförvaltningen har
beräknat de på innevarande femårsperiod belöpande kostnaderna för flottiljen
till i runt tal 58 miljoner kronor, av vilket belopp omkring 50 miljoner
kronor avse engångskostnader för flottiljens uppsättande och återstoden årskostnader
för budgetåret 1946/47. Vid uppskattningen av engångskostnaderna
har ämbetsverket utgått från de grunder beträffande beräkningen av avskrivningsbehovet,
som gälla beträffande övriga investeringar inom försvarsbeslutets
kostnadsram. Årskostnaderna för den nya flottiljen vid genomförd
organisation, d. v. s. från och med budgetåret 1947/48, ha av flygmyndigheterna
uppskattats till 9,9 miljoner kronor. Örn vissa av överbefälhavaren ifrågasatta
besparingar i fråga örn flygvapnets personalorganisation m. m. genomföras,
komma dock kostnaderna enligt överbefälhavarens beräkningar att uppgå
till 9,7 miljoner kronor. Det torde icke vara erforderligt att i detta sammanhang
i detalj pröva de verkställda kostnadsberäkningarna. Därest beslut fattas
örn flottiljens uppsättande, bör en närmare prövning härav ske i vanlig ordning.
Någon större avvikelse från de framlagda kostnadsberäkningarna lärer
icke vara att förvänta. Jag vill dock framhålla, att någon närmare utredning
ännu icke förebragts rörande behovet av tjänstebostäder vid flottiljen och att
merkostnader för sådana bostäder icke synas osannolika.

En prövning av de ekonomiska förutsättningarna för ett beslut örn uppsättande
av ytterligare en jaktflottilj måste även avse möjligheterna att till
motvägande av merkostnaderna för flottiljen åstadkomma besparingar inom
andra delar av försvarsorganisationen. Yad till en början angår besparingsmöjligheterna
inom den i försvarsbeslutet fastställda kostnadsramen för
femårsperioden 1942/47 vill jag erinra örn den utredning rörande den beräknade
belastningen å denna kostnadsram, som anmälts i årets statsverksproposition
(fjärde huvudtiteln, s. 2 ff) och enligt vilken — med utgångspunkt
från den hittills fastställda organisationen — ett överskridande av
försvarsbeslutets kostnadsram för femårsperioden, i runt tal 3 800 miljoner kronor,
med omkring 30 miljoner kronor skulle vara att förutse. Såsom i statsverkspropositionen
framhållits äro dock dessa beräkningar självfallet helt
approximativa och närmast att betrakta som ett försök att med ledning av
de hittills vunna erfarenheterna rörande femårsplanens genomförande och
därmed förenade kostnader ställa en prognos rörande det fortsatta medelsbehovet.
Ehuru beräkningarna sålunda äro preliminära, visa de dock, att ett
visst överskridande av femårsplanens kostnadsram kan vara att vänta, även
örn flygvapnets organisation icke utökas. De förslag till besparingar inom
femårsplanens kostnadsram, som överbefälhavaren i sina skrivelser den 9
oktober 1943 och den IS januari 1944 framlade, slutade på i runt tal 10 mil

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

joner kronor, örn det av överbefälhavaren i första hand förordade alternativet
beträffande besparingar inom flygvapnet valdes. Därest jämväl besparingarna
enligt det andra alternativet medräknades, kunde besparingarna under femårsperioden
1942/47 beräknas uppgå till något mer än 21 miljoner kronor.

Vidkommande möjligheterna till besparingar inom försvaret för tiden efter
budgetåret 1946/47 framgår av den föreliggande utredningen, att överbefälhavaren
i förenämnda skrivelser den 9 oktober 1943 och den 18 januari
1944 ansåg sig kunna räkna med dylika besparingar om i genomsnitt
9,7 miljoner kronor per budgetår under femårsperioden 1947/52, eller samma
belopp som de beräknade årskostnaderna för den sjunde jaktflottiljen.
Emellertid kunde vissa av de anmälda besparingarna knappast anses vara i
detta sammanhang relevanta. Sålunda hade i utredningen räknats med en årlig
besparing för armén med omkring 4 miljoner kronor med hänsyn till värnpliktskontingenternas
minskning under ifrågavarande femårsperiod, vilken är
att betrakta såsom en automatisk utgiftsminskning, som i första hand bör
reserveras för mötande av ofrånkomliga utgiftsstegringar inom den fastställda
organisationen. Jag vill erinra örn att de för försvaret gemensamma kostnaderna
under nu löpande femårsperiod beräknats överstiga de i försvarsbeslutet
beräknade med omkring 45 miljoner kronor, eller med 9 miljoner
kronor per år. Vissa av dessa kostnader äro av den natur, att de komma att
kvarstå även efter femårsperiodens slut, och ett överskridande av de i försvarsbeslutet
beräknade årskostnaderna för genomförd organisation är alltså
att befara, även örn försvarsgrenarnas kostnader hållas inom de belopp, med
vilka räknats i försvarsbeslutet. Jämväl vissa andra i överbefälhavarens ifrågavarande
utredning omförmälda besparingar voro av den natur, att de icke i
detta sammanhang borde medräknas.

Sedan jag med hänsyn härtill anmodat överbefälhavaren att ytterligare
undersöka möjligheterna att åstadkomma besparingar inom försvarsorganisationen
till motvägande av merkostnaderna för den sjunde jaktflottiljen, har
överbefälhavaren i förenämnda skrivelse den 8 februari 1944 inkommit med
utredning i berörda hänseende och därvid ifrågasatt vissa besparingar utöver
de tidigare angivna. Enär emellertid samtidigt frånräknats de tidigare angivna
besparingar, som jag icke ansett mig kunna godtaga, ha de sammanlagda besparingarna
för tiden efter budgetåret 1946/47 beräknats till allenast 8,3
miljoner kronor. Den sammanlagda kostnadsminskningen under femårsperioden
1942/47 har däremot numera beräknats till något högre belopp än
tidigare, eller till 22,2 miljoner kronor.

Det torde icke vara vare sig möjligt eller lämpligt att i detta sammanhang
i detalj taga ställning till de olika besparingsmöjligheter, som överbefälhavaren
anvisat. Denna prövning synes böra ske i samband med anslagsanvisningarna
för respektive budgetår. Jag vill emellertid i detta sammanhang
framhålla, att de anvisade besparingsmöjligheterna synas i stort sett godtagbara,
även örn en viss tvekan kan råda i fråga örn en del av dem. Huruvida
det kommer att bliva möjligt att minska anslagen till underhåll av flottans
och kustartilleriets fartygsmateriel utan eftersättande av nödigt underhåll är så -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

lunda för närvarande svårt att bedöma. Jämväl vissa andra besparingar, som
icke direkt innebära begränsningar av organisationen, kunna måhända bliva
svåra att i realiteten uppnå. Jag vill vidare framhålla, såsom redan antytts vid
anmälan av årets statsverksproposition, att krigserfarenheterna och den tekniska
utvecklingen kunna framkalla behov av materielanskaffning och organisatoriska
förändringar inom försvarsväsendet, vilka kunna medföra merkostnader
i förhållande till försvarsbeslutets ekonomiska ram. I detta sammanhang
vill jag framhålla, att genom framställning från chefen för armén aktualiserats
frågan rörande ingenjör truppernas organisation och pionjärutbildningen.

Den verkställda utredningen har således givit vid handen, att de besparingar,
som kunna ifrågakomma under femårsperioden 1942/47, icke täcka det
överskridande av kostnadsramen, som kan beräknas uppkomma även örn den nya
jaktflottiljen icke uppsattes, och ej tillnärmelsevis motsvara merkostnaderna
under femårsperioden för jaktflottiljens uppsättande. Däremot synas de
ifrågasatta besparingarna vid genomförd organisation kunna täcka större
delen av flottiljens årskostnader. Vid bifall till förslaget örn uppsättande
av en sjunde jaktflottilj skulle alltså totalkostnaderna för försvaret under
femårsperioden 1942/47 komma att icke obetydligt överstiga den i försvarsbeslutet
fastställda kostnadsramen, även örn samtliga av överbefälhavaren
ifrågasatta besparingsmöjligheter utnyttjas. Jämväl för tiden därefter är ett
överskridande av det i försvarsbeslutet för genomförd organisation beräknade
beloppet att vänta. Med hänsyn till den stora betydelse för riksförsvaret, som
tillkomsten av en sjunde jaktflottilj skulle innebära, anser jag mig oaktat dessa
ekonomiska konsekvenser böra föreslå, att beslut nu fattas örn uppsättande
snarast möjligt av en sjunde jaktflottilj. Jag har därvid jämväl beaktat 1942
års riksdags härom uttalade önskemål. Utan att nu taga ställning till de olika
anslagsminskningar, som av överbefälhavaren ifrågasatts, förutsätter jag —
med nyss angiven reservation — att till motsägande av merkostnaderna folden
nya flottiljen besparingar inom försvarsorganisationen skola kunna ernås
i ungefär den omfattning, som överbefälhavaren ansett sig kunna förorda.

Den nya flottiljen synes böra förläggas till det under anläggning varande
krigsflygfältet å Södertörn och givas benämningen Södertörns flygflottilj
(F18). På Kungl. Majit synes böra ankomma att meddela föreskrift rörande
tidpunkten för flottiljens uppsättande. Såsom redan anförts påkallar ett beslut
örn flottiljens uppsättande ingen ändrad anslagsanvisning under riksstatens
fjärde huvudtitel för nästa budgetår. Enligt flygförvaltningens beräkningar
erfordras visserligen under nämnda budgetår ett belopp av 6,9 miljoner kronor
för anskaffning av flygmateriel, men då anslaget till anskaffning av flygmateriel
är ett s. k. kvotanslag, som må av Kungl. Majit överskridas inom visst
angivet belopp, kräves icke i anledning härav någon ändring av det i statsverkspropositionen
för nästa budgetår föreslagna anslagsbeloppet.

Vid bifall till förslaget örn uppsättande av en sjunde jaktflottilj erfordras
viss utökning av det för förenämnda krigsflygfält avsedda markområdet. För
detta ändamål ävensom för påbörjande av byggnadsarbetena för flottiljens

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

förläggning erfordras medel redan under nästa budgetår. Jag har tidigare
denna dag vid anmälan av propositionen angående vissa byggnadsarbeten
m. m. för försvaret framlagt de förslag, som påkallas i anledning härav.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen besluta,

att i flygvapnets organisation skall ingå ytterligare en jaktflottilj,
Södertörns flygflottilj (F18), med uppsättning från och
med tidpunkt som av Kungl. Majit bestämmes.

Vissa frågor rörande utbildningen inom marinen m. m.

Enligt Kungl. Majits bemyndigande den 24 april 1942 tillsattes i maj 1942
en kommission — sjöförsvarets utbildningskommission —- med uppgift att
företaga undersökning rörande utbildningsarbetet vid marinen i vad avsåge
värnpliktiga och fast anställt manskap.

Sedan utbildningskommissionen den 31 december 1942 avgivit preliminärt
förslag till ordnande av rekrytutbildningen av fast anställt manskap vid flottan,
har kommissionen den 27 november 1943 avgivit betänkande med förslag angående
utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap vid marinen
(SOU 1943:44).

Över betänkandet ha remissyttranden avgivits av åtskilliga myndigheter
och- sammanslutningar.

Flertalet av de av utbildningskommissionen behandlade frågorna är icke av
beskaffenhet att böra anmälas för riksdagen. Här torde böra i korthet behandlas
några i betänkandet berörda frågor, som böra beaktas i samband med
anslagsberäkningarna för nästa budgetår. Beträffande vissa av utbildningskommissionen
föreslagna åtgärder i fråga örn organisationen av manskapsrekryteringen
får jag dock hänvisa till vad därom anföres i ett annat avsnitt i
denna proposition. De frågor, som nu i främsta rummet synas böra upptagas till
behandling, avse organisationen av flottans sjömansskola och vissa andra
manskapsutbildningen berörande spörsmål, inrättande av en marininspektion
inom marinledningen samt inrättande av en för försvarsgrenarna gemensam
prövningsdetalj inom centrala värnpliktsbyrån.

Organisationen av flottans sjömansskola.

1942 års försvarsbeslut innefattade i enlighet med ett i propositionen
194-2: 210 framlagt förslag bland annat inrättande av en flottans sjömansskola,
till vilken rekrytutbildningen vid flottan skulle helt centraliseras. Sjömansskolan
förutsattes skola förläggas till Karlskrona.

I sitt förenämnda preliminära förslag till ordnande av rekrytutbildningen
av fast anställt manskap anförde sjöförsvarets utbildningskommission, att en
centralisering av denna rekrytutbildning på sätt förutsatts i propositionen
1942: 210 skulle medföra svårigheter för undervisningen i allmänbildande
ämnen. Ännu större svårigheter skulle enligt kommissionens mening cen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

traliseringen komma att medföra för yrkesutbildningen för sjömanskårens
maskin- och hantverksavdelningar. Med anledning härav ifrågasatte kommissionen
en uppdelning av denna utbildning på det sättet, att Stockholms
örlogsstations rekryter tillhörande nämnda avdelningar skulle erhålla sin utbildning
i Stockholm i stället för i Karlskrona. En i viss män liknande anordning
ifrågasatte kommissionen även för radiorekryterna tillhörande Stockholms
örlogsstation.

Marin chef en framhöll i yttrande över utbildningskommissionens berörda
förslag bland annat, att de av kommissionen framhållna olägenheterna av en
centralisering av rekrytutbildningen för den allmänbildande undervisningen
icke syntes vara hållbara. Marinchefen åberopade sig därvid på uttalanden
av skolöverstyrelsen rörande tillgången på civila lärare i Karlskrona. Ytterligare
uttalade marinchefen, att det av utbildningskommissionen framlagda
förslaget örn överförande av stockholmsrekryterna på maskin- och hantverkslinjerna
till utbildning vid Stockholms örlogsstation endast skulle medföra
en minskning av sjömansskolans sammanlagda manskapsstyrka med 170 man.
På grund därav och under erinran örn de i propositionen 1942: 210 gjorda
uttalandena rörande fördelarna av en centraliserad rekrytutbildning vid flottan
förordade marinchefen, att sjömansskolan i princip skulle omfatta samtliga
flottans stamrekryter. Marinchefen föreslog därjämte inrättande av en verkstadsskola
i anslutning till sjömansskolan.

Vid anmälan av propositionen 1943:207, angående Anssa sjukvårds- och
förläggningsfrågor i Karlskrona, yttrade jag, att de av utbildningskommissionen
anförda synpunkterna beträffande rekrytutbildningens centralisering
med hänsyn till vad marinchefen anfört ej givit mig anledning att frångå mm
i propositionen 1942: 210 uttalade principiella uppfattning örn fördelarna av
en centraliserad dylik utbildning. Då för övrigt ett ställningstagande till
utbildningskommissionens förslag — vilket syntes kunna äga rum först på
grundval av kommissionens slutgiltiga förslag i ärendet - ej i nämnvärd
grad kunde påverka bedömandet av de aktuella förläggningsfrågorna i Karlskrona,
hade jag vid bedömandet av dessa frågor ansett mig kunna bortse från
de jämkningar av sjömansskolans organisation, som kunde följa av ett godtagande
aAr kommissionens synpunkter.

Sedan jag på anförda skäl förordat en förläggning av sjömansskolan till
Karlskrona kustartilleriregementes stadskasern och marinens sjukhus — vilket
enligt ett i propositionen framlagt förslag skulle nedläggas — anförde jag,
att i planen för sjömansskolans förläggning på detta sätt även iuginge anordnande
av en verkstadsskola i bland annat en av marinsjukhuset nu disponerad
lokal inom sjukhusområdet, den s. k. bastionen Aurora. Närmare utredning
rörande utformningen av för denna verkstadsskola erforderliga lokaler
samt de därmed förbundna kostnaderna förelåge icke. Då emellertid
med hänsyn till tidpunkten för marinsjukhusets nedläggande arbetena med
iordningställande av skollokalen icke syntes kunna igångsättas förrän omkring
den 1 juli 1944, tarvades icke någon medelsanvisning för ändamålet
under budgetåret 1943/44.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 185.

^ ad salunda anförts föranledde icke erinran från riksdagens sida.

.. Sjöförsvarets utbildningskommission Ilar nu i sitt slutliga betänkande ånyo
föreslagit en uppdelning av sjömansskolan och därvid anfört bland annat
följande.

En centralisering av hela flottans rekrytutbildning till Karlskrona, där
rekryteringen lange varit otillfredsställande, komme utan tvivel att ogynnsamt
påverka rekryteringen av hela sjömanskåren. De senaste årens rekryteringsstatistik
syntes ge ytterligare belägg härför.

När det nu gällde att i en central sjömansskola i Karlskrona utbilda alla
.. °^ans rekryter, komme en sådan skola att få ett avsevärt större elevantal
an som erfarenhetsmässigt visat sig vara lämpligt för praktiska ungdomsskolor.
Med ett elevantal av 1 200 man, vilket enligt nu tillgängliga uppgifter
syntes vara det minsta, som sjömansskolan vid utbyggd organisation hade att
rakna med, bleve denna skola rentav betydligt större än exempelvis försvarets
läroverk och säkerligen också mera svårledd på grund av såväl elevmaterialets
beskaitenhet som utbildningens mångskiftande art.

Att såsom marinchefen tänkt sig inrätta en central verkstadsskola i Karlskrona
tor maskin- och hantverksavdelningarnas samtliga elever syntes ej
kunna möjliggöra den effektivisering av den grundläggande verkstadsutbildningen,
som kommissionen ansåge vara nödvändig. Verkstadsskolutbildning
vöre ett typiskt exempel på sådan utbildning, som ej kunde centraliseras utöver
en viss gräns utan att förfela sitt mal. Inom civil yrkesskolpraxis kunde tvärtom
lormarkas^ en. tendens att decentralisera dylik utbildning, så att den kunde bedrivas
i så nara samband som möjligt med produktiv verksamhet. Ehuru de
• 6 varvskurserna lämnade alltför mycket övrigt att önska i fråga örn
effektivitet, kunde dessa enligt kommissionens mening ej helt ersättas av utj1
■ J:verks;tadsskola, allra minst örn denna vore helt fristående från varvsi1
v n'' .frommissionen ansåge, att eleverna på såväl rekryt- som underbefälsstadiet
förutom verkstadsskolutbildning borde erhålla praktisk yrkesutbildgenom
reparations- och uppläggningsarbeten m. m. på fartyg förlagda
till varven Att vid ett enda varv ordna en dylik önskvärd kombination av
praktisk skolutbildning och varvspraktik för samtliga elever läte sig självfallet
icke göra. Fördenskull erfordrades flera verkstadsskolor. Även örn kommissionens
förslag om att inrätta två sådana skolor — en vid Karlskrona och
en vid Stockholms varv ^— medförde större anläggnings- och driftkostnader,
vöre att märka, att två sådana skolor på det hela taget kunde utnyttjas mera
kontinuerligt och med. större effekt än en central skola. Genom två skolor
kunde man nämligen bättre tillgodose även behovet av verkstadsskolutbildning
för underbefälselever liksom också behovet av praktiska civilanställningskurser
för avgående manskap. Ur utbildningssynpunkt vore det helt visst fördelaktigt,
örn det även vid Göteborgs blivande örlogsstation kunde inrättas
en verkstadsskola. Kommissionen förutsatte emellertid, att denna fråga foges
under övervägande, när det bleve bestämt, i vilken omfattning utbildningen
av manskap skulle bedrivas vid denna station.

Överbefälhavaren har i utlåtande över utbildningskommissionens betänkande
förklarat sig icke dela kommissionens uppfattning beträffande det lämpliga
i att nu uppdela den till Karlskrona centraliserade sjömansskolutbildningen
för flottans stamrekryter. Mot kommissionens förslag talade, att den
utredning, som lett fram till skolans skapande, nyligen slutförts och att skolan
för kort tid sedan pabörjat sitt första arbetsår. Det syntes därför vara för
tidigt att, innan erfarenheter av skolans verksamhet erhållits, överväga en

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S5.

omorganisation, i viss mån innebärande en återgång till tidigare förhållanden.
Kommissionens förslag beträffande rekrytutbildningens decentralisering
måste därför för närvarande avstyrkas.

Marinchefen har vidhållit sin tidigare uttalade uppfattning rörande utbildningskommissionens
förslag, varvid anförts i huvudsak följande.

Då det gällde rekryteringen till en förläggningsort, som vore så avsides
belägen och med så små möjligheter att bereda innevånarna förströelse som
Karlskrona, vore det av särskild vikt, att förläggningsförhållandena samt möjligheterna
till att under fritid bereda manskapet tillfredsställande rekreation
vore väl tillgodosedda. Detta vore ej förhållandet i Karlskrona. Att planerad
sporthall för marinen snarast bleve uppförd vore därför ur rekryteringssynpunkt
av stor vikt.

Med tillkomsten av denna sporthall och med möjligheten att avlasta sjömansskolans
kasern under sommaren genom att däcksavdelningens elever
finge sin sjömansutbildning förlagd till seglande fartyg och den lockelse,
som en sådan sjömansutbildning måste vara för en yngling, hade marinchefen
anledning förmoda att större rekryteringssvårigheter icke skulle uppkomma.

Därest sporthallens anläggande ställdes på framtiden och den av kommissionen
föreslagna sjömansutbildningen, baserad i land på sjömansskolans
kasern med endast 2 veckors segling till sjöss i mindre, sjögående båt vunne
beaktande, befarade marinchefen, att stora rekryteringssvårigheter kunde uppstå.
Vilka åtgärder som i så fall måste vidtagas bleve beroende på omständigheterna,
men marinchefen ville understryka vikten av att den nya sjömansskolan
redan vid starten bleve en lockelse för ungdomen och icke från början
komme i vanrykte.

Kommissionen ansåge, att eleverna redan på rekrytstadiet förutom verkstadsskolutbildning
även borde erhålla praktisk yrkesutbildning genom reparations-
och uppläggningsarbeten m. m. på fartyg förlagda till varven. Till
detta kommissionens förslag med uppdelning av yrkesutbildningen på rekrytstadiet
till att förutom verkstadsskolutbildning även omfatta tjänstgöring
å örlogsvarv med 279 respektive 126 timmar kunde marinchefen icke ansluta
sig. Det skulle vara bättre att koncentrera verkstadsskolutbildningen till
rekrytstadiet och att under denna utbildningsperiod låta eleverna genom
studiebesök å örlogsvarv få en uppfattning örn hur deras utbildning i verkstadsskolan
sedermera komme att tillämpas i den praktiska tjänsten. Tjänstgöringen
å örlogsvarv borde komma först vid underbefälsutbildningen.

Marinchefen har därför föreslagit, att verkstadsskolutbildningen skall förläggas
till rekrytstadiet och att en verkstadsskola skall upprättas i samband
med sjömansskolan eller å örlogsvarvet i Karlskrona.

Däremot ha svenska under officer sförbundet och försvar sväsendets underbefälsförbund
biträtt utbildningskommissionens förslag.

Sedermera har marinförvaltningen i skrivelse den 4 februari 1944 —- med
erinran att sjöförsvarets utbildningskommission och marinchefen hyste olika
uppfattning örn huruvida verkstadsutbildningen borde bedrivas centralt i anslutning
till sjömansskolan i Karlskrona eller uppdelas mellan Karlskrona
och Stockholm — anfört bland annat följande.

Marinförvaltningen för sin del ansåge, att en verkstadsskola örn möjligt
borde förläggas så, att arbetet i densamma kunde bedrivas i nära kontakt med
produktiv verksamhet. Detta kunde endast uppnås genom anslutning till
varvsdriften.

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 185.

Med hänsyn till vad sålunda anförts ifrågasatte marinförvaltningen, huruvida
det kunde vara lämpligt att nu fortsätta med förverkligandet av planen
att förlägga verkstadsskolan till sjömansskolans i Karlskrona byggnader,
innan Kungl. Maj:t fattat beslut i principfrågan. Marinförvaltningen ville
framhålla, att det förelåge goda utsikter till att inom örlogsvarvets i Karlskrona
område erhålla bra och luftiga lokaler för verkstadsskolan dels genom
ifrågasatt överflyttning av den å artilleridepartementet i Karlskrona bedrivna
hylstillverkningen till någon av de under försvarets fabriksstyrelse hörande
anläggningarna, dels genom den rationalisering av verkstadsrörelsen å örlogsvarven,
som måste genomföras. Marinförvaltningen vore dock icke beredd
att nu taga ställning till hur verkstadslokalerna å örlogsvarvet skulle disponeras,
enär en generalplan för utnyttjande av varvets byggnader måste uppgöras
i samband med eventuell omläggning av varvsdriften i anslutning till
det av 1943 års örlogsvarvsutredning framlagda förslaget till omorganisation
av örlogsvarven.

Marinförvaltningen ville i samband därmed anmäla, att utredning verkställts
i fråga örn möjligheterna att å Karlskrona örlogsvarv inrymma verkstadsskolan
inom provisoriska lokaler, intill dess ställning tagits till anförda
frågor. Marinförvaltningen hade därvid tänkt sig, att för ändamålet
kunde disponeras vissa lokaler inom torped- och mindepartementet, varjämte
tidigare av verkstadskursen vid ingenjördepartementet använda lokaler även
kunde utnyttjas. Kostnaderna för en dylik provisorisk lösning av lokalfrågorna
beräknades uppgå till cirka 40 000 kronor efter prisläget den 1 juli
1943, motsvarande 35 000 kronor den 1 juli 1941. I detta sammanhang kunde
förtjäna anföras, att i kostnaderna för en dylik provisorisk lösning inginge
diverse inredningsobjekt, som senare kunde överflyttas till de slutliga
lokalerna, vare sig skolan förlädes till clet ena eller andra stället. Yad beträffade
kostnader för maskinutrustning, verktyg m. m. påverkades dessa icke
av ett dylikt provisorium i annan mån än att maskinerna först måste provisoriskt
uppställas i torped- och mindepartementet för att sedan flyttas till de
slutliga lokalerna.

Frågan om segelfartygs utbildning.

I det av 1942 års riksdag beslutade fartygsbyggnadsprogrammet för flottan
ingick i enlighet med 1941 års försvarsutrednings förslag byggande av ett
segelfartyg, avsett för flottans manskapsutbildning.

Sjöförsvarets utbildningskommission framhöll i sitt preliminära förslag
till ordnande av rekrytutbildningen av fast anställt manskap vid flottan, att
kommissionen kommit till den bestämda uppfattningen, att sjömansutbildningen
under den begränsade tid som stöde till buds kunde göras mera
effektiv och att syftet med denna utbildning bättre kunde uppnås, örn den
organiserades på annat sätt än som i försvarsbeslutet avsetts. Såväl anskaffningen
av ett segelfartyg som den årliga driften av detta fartyg droge kostnader,
som icke syntes komma att stå i rimlig proportion till de resultat,
som vore möjliga att uppnå. Kommissionen förordade därför, att sjömansutbildningen
skulle bedrivas på sjömansskolan i stället för på ett stort segelfartyg,
varvid borde anlitas erforderligt antal mindre båtar, avsedda för rodd
och segling. De medel, som beräknats för ett nytt segelfartyg, skulle säkerligen
väl förslå till anskaffande av för denna utbildning erforderlig båtmateriel
m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185. 27

I sitt slutbetänkande bär utbildningskommissionen vidhållit sin uppfattning,
att segelfartyget icke borde komma till utförande.

Vid anmälan av 1944 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 87)
anförde jag i denna fråga — under erinran att utbildningskommissionens
betänkande vore föremål för remissbehandling — att någon slutlig prövning
av de däri framlagda förslagen därför icke i nämnda sammanhang kunde äga
rum. Emellertid kunde redan då sägas, att starka skäl syntes tala för ett
slopande av det i fartygsbyggnadsplanen ingående segelfartyget. Anmärkas
kunde, att kostnaderna för anskaffning av ett fartyg av den storlek som försvarsutredningen
förutsatt beräknats icke oväsentligt överstiga det i försvarsbeslutet
beräknade beloppet, 1 300 000 kronor, varför marinmyndigheterna
uppgjort förslag till ett något mindre fartyg. Det syntes tveksamt,
huruvida ett fartyg av numera föreslagen storlek — för 83 elever i stället
för tidigare beräknade 150 elever — skulle kunna nöjaktigt fylla de uppgifter,
som med fartyget avsetts. Med hänsyn därtill ävensom till vad sjöförsvarets
utbildningskommission i ämnet anfört räknade jag tills vidare med
att segelfartyget icke skulle komma till utförande. Såsom utbildningskommissionen
framhållit syntes segelfartyget böra ersättas med ett antal mindre
båtar för segling eller rodd, avsedda att under utbildningen bibringa
manskapet viss grad av sjömanskap. I avsaknad av närmare kalkyler rörande
omfattningen och arten av den båtmateriel, som i anledning därav kunde behöva
anskaffas, saknade jag möjlighet att i berörda sammanhang beräkna
medelsbehovet för detta ändamål. Därest det skulle visa sig erforderligt att
redan under nästa budgetår anskaffa sådan båtmateriel, syntes det böra ankomma
på Kungl. Majit att med anlitande av förevarande anslag inom viss
angiven kostnadsram, förslagsvis 500 000 kronor, verkställa den anskaffning
av mindre fartyg, som kunde befinnas erforderlig.

Chefen för marinen har i sitt sedermera avgivna yttrande över utbildningskommissionens
betänkande med skärpa framhållit vikten av att sjömansutbildningen
delvis anordnas ombord å segelfartyg samt i anslutning därtill
framlagt förslag örn byggande av två mindre segelfartyg, vartdera för 40
elever.

Marinchefen har i denna fråga anfört bland annat följande.

För att rätt lära känna havet och förhållandena på detsamma fordrades
att leva på och med detsamma dagar och nätter utan landkänning och under
skiftande omständigheter. Detta kunde nås endast genom utsjöfartyg. Djupsjömannen
ansåges och hade alltid ansetts inom alla lander som den förnämste
representanten inom sjömansyrket. Det vöre därför marinchefen ville, att
flottans stammanskap skulle få denna utbildning. Ginge man in för kommissionens
förslag, gjorde man flottans stammanskap en otjänst, som kunde
få allvarliga följder.

Marinchefen hade tidigare föreslagit, att ett fullnggat segelskepp skulle
byggas för 160 elever. Hellre än att flottans 2. klass sjömän efter genomgången
sjömansskola komme ombord på örlogsfartygen utan sjövana och utan
att vara tränade mot sjösjuka på fartyg, vilket icke kunde på samma sätt
tränas i en båt, avstode marinchefen från kravet på att segelskeppet skulle
vara fullriggat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Marinchefen hade därför låtit undersöka möjligheten att bygga ett fartyg
med snedsegel för 80 elever men funnit, att ett tremastat sådant finge så stora
dimensioner, att det icke vore lämpligt, varjämte elevernas möjligheter till
arbete i riggen ej bleve tillfredsställande. Bättre än ett stort tremastat fartyg
vore därför två mindre tvåmastade, vartdera med plats för 40 elever, särskilt
som antalet segel att sköta för eleverna härigenom bleve större. På uppdrag
av marinchefen hade marinförvaltningen ritat ett sådant skolfartyg, varvid
hänsyn till välsegling skulle stå efter för möjligheten att giva eleverna arbete
till väders och i däck med seglens skötande.

Det uppgjorda förslaget ansåge marinchefen vara bra. Med detta fartyg
bortfölle invändningarna att ett fullriggat skepp krävde onödig tid för utbildning
i den svåra riggens skötande, innan fartyget kunde gå till sjöss,
och att det vore för svårmanövrerat i våra trånga vatten. Utbildningskommissionens
krav på mera individuell sjömansutbildning för eleverna än vad
som vore möjligt på ett större skepp tillmötesginges även. Som kommissionen
icke föreslagit någon båttyp för segling till sjöss ifrågasatte marinchefen,
örn icke detta mindre fartyg med snedsegel kunde godtagas av kommissionen.
Att det bomme att godtagas av såväl örlogsflottans män som civila sjöfartsintresserade
vore marinchefen övertygad om.

Fartyget vore preliminärt beräknat att kunna byggas för en kostnad av
650 000 kronor med motor. Två fartyg kunde sålunda byggas för de avsedda
medlen 1,3 miljoner kronor, och marinchefen räknade med att icke installera
motor mer än i det ena fartyget, enär de borde uppträda tillsammans och
fara icke kunde uppstå för fartygets säkerhet annat än i stiltje och ström
invid kusten, då det fartyg, som hade motor, kunde bogsera det andra. Utan
motor beräknades kostnaden reduceras med 10 000 kronor.

Kommissionens förslag innebure tjänstgöring på pansarskepp i 2 månader,
där eleverna skulle få sjövana och sjörutin, medan örn detta erhölles på segelfartyg,
marinchefen avsåge endast 1 månad å pansarskepp, varvid långa turer
med fartyget icke erfordrades, då eleverna erhölle sjövana och sjörutin på
segelfartyget. Här uppstode en mycket stor besparing i kol och olja vid
marinchefens förslag jämfört med kommissionens, varförutom den månad,
som inbesparades å pansarskeppet, kunde användas för yrkesutbildningen,
vilket vore av stort värde.

Överbefälhavaren har framhållit att, då det gällde avgörandet av en för
marinen så speciell och grundläggande fråga som den här föreliggande, den
ansvarige försvarsgrenschefens åsikter och sakkunskap borde tillmätas avgörande
betydelse.

Svenska under offleer sförbundet har likaledes framhållit betydelsen av
utbildning på segelfartyg, medan däremot försvarsväsendets underbefäls förbund
ansett, att segelfartygsutbildningens betydelse överskattats och att
önskemålen örn dess bibehållande delvis bottna i en vid flottan markerad
traditionsbundenhet.

Vissa frågor rörande underbefälsutbildningen.

Enligt försvarsutredningens i 1942 års försvarsbeslut godtagna förslag
skulle underbefälsutbildningen endast delvis bedrivas i land. Utredningen
räknade med att 500 underbefälselever skulle ilandkommenderas under vinterhalvåret.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

Sjöförsvarets utbildningskommission har nu föreslagit, att samtliga underbefälselever
skola ilandkommenderas under vinterhalvåret och därutöver
ungefär halva antalet under sommaren, samt till stöd härför bland annat framhållit,
att varken den allmänbildande undervisningen eller yrkesutbildningen
på underbefälsstadiet kunde bedrivas med tillräcklig effektivitet ombord.
Ehuru det även ur utbildningssynpunkt kunde vara förenat med vissa fördelar
att anordna underbefälsskola ombord, bland annat med hänsyn till
undervisningsmateriel för yrkesundervisningen, vore olägenheterna med en
sådan anordning på det hela taget och särskilt med tanke på utbildningens
effektivitet alltför stora. Ett genomförande av kommissionens förslag örn
underbefälsskolans förläggande i land skulle medföra en brist ombord året
runt på omkring 500 2. klass sjömän. Denna brist skulle kunna täckas genom
att särskilt utbildade värnpliktiga ombord ersatte ilandkommenderade underbefälselever.
För att möjliggöra detta erfordrades dock en motsvarande
ökning av den årliga värnpliktskontingenten.

Chefen för marinen har kraftigt förordat bifall till kommissionens förslag
örn underbefälsskolans förläggande i land, varvid emellertid framhållits, att
ökningen av värnpliktskontingenten vore en synnerligen allvarlig följd med
hänsyn till den begränsade tillgången pa värnpliktiga i tjänstgöringsskyldiga
årsklasser. Emellertid vore värnpliktskontingentens ökning en fråga, med
vilken hela stammens utbildningssystem stöde eller folie. Förbättrade utbildningsförhållanden
vore vidare det kanske bästa sättet att möta försämrad
rekrytering.

Inrättande av en marininspektion. .

Sjöförsvarets utbildningskommission har framhållit att, örn utbildningsavdelningen
inom marinledningen skulle ha möjlighet att fungera som ett
tillräckligt initiativkraftigt ledande och samordnande organ för flottans utbildningsfrågor,
måste den enligt kommissionens mening frikopplas från
marinstaben. Dehovet av en särskild malsman för utbildningens ledning
framträdde därmed klart.

Kommissionen har med hänsyn bland annat härtill föreslagit, att ett
särskilt, direkt under chefen för marinen lydande organ, flottinspektionen,
skulle tillskapas för att handlägga alla frågor, som berörde ledningen av utbildningen
vid flottan. Motsvarande ställning och uppgifter beträffande kustartilleriet
borde tillkomma kustartilleriinspektionen. Dessa båda organ —
det senare dock endast i vad avsåge dess befattning med utbildningsverksamheten
— borde jämte vissa andra tillsammans utgöra marininspektionen.
Någon gemensam chef, marininspektör, syntes däremot icke fylla något
behov.

Överbefälhavaren har framhållit att, även om vissa av de skäl, som av
kommissionen anförts för förbättringar av utbildningens planläggning och
ledning vid marinen samt inspektionsverksamheten vid flottan, kunde vara
värda beaktande, syntes den föreslagna lösningen innebära en överorganisa -

Kungl. Majlis proposition nr 185.

tion. Frågan borde i varje fall underkastas en närmare granskning, innan
slutgiltig ståndpunkt fattades.

Chefen för mannen bar icke ansett sig kunna yttra sig om utbildningskommissionens
förslag, innan nuvarande organisation blivit utbyggd och
prövad under andra förhållanden än de för ett utbildningsarbete under förstärkt
försvarsberedskap högst onormala. Den föreslagna organisationen
skulle kräva ytterligare stabspersonal, vilken under nuvarande förhållanden
vore omöjlig att uppbringa för så vitt icke en avrustning av stridsfartyg tillgrepes.

Marinchefen har däremot vitsordat nödvändigheten för den centrala ledningen
att upprätthålla en levande kontakt med de lokala utbildningsenheterna,
både ur instruktionspersonalens och elevernas synpunkt, samt med
hänsyn därtill föreslagit inrättande av en ny inspektörsbefattning för flottans
manskapsskolor, samt viss omorganisation av marinstaben. Härutinnan torde
få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Inrättande av en prövningsdetalj inom centrala

värnpliktsbyrån.

Sjöförsvarets utbildningshommission har i olika sammanhang framhållit
betydelsen av att de värnpliktiga och fast anställda underkastas psykologiska
prov för utrönande av deras lämplighet för olika befattningar m. m. Proven
med de värnpliktiga borde äga rum före första tjänstgöringens påbörjande.
Det vore vidare angeläget, att liknande prov anordnades med dem som sökte
fast anställning vid krigsmakten. Hela frågan örn provningsverksamhetens
organisation och bedrivande hade genom de senaste årens ohämmade utveckling
på området kommit i sådant läge, att en central reglering av dessa förhållanden
framstode såsom en nödvändighet. En sådan reglering borde dock
ske ej endast med hänsyn till de olika försvarsgrenarnas eller vapenslagens
speciella intressen utan även med hänsyn till hela försvarsväsendets bästa.
Det hade nämligen redan visat sig, att denna verksamhet, örn den finge utveckla
sig utan enhetlig ledning och organisation, komme att ur effektivitetssynpunkt
lämna mycket övrigt att önska och tillika bliva alltför kostsam.

Kommissionen har i anslutning härtill anfört i huvudsak följande.

Redan lantförsvarets utbildningskommission hade i sitt betänkande påvisat
behovet av vissa för hela försvarsväsendet gemensamma prov för antagning
av fast anställt manskap. Därigenom skulle nämligen ett vid rekryteringen
behövligt utjämningsförfarande de olika försvarsgrenarna och vapenslagen
emellan lättare kunna ske, vilket även sjöförsvarets utbildningskommission
i annat sammanhang ytterligare underströke.

Att vidare även för en effektiv tilldelning och uttagning genom inskrivningsväsendets
försorg vissa för hela försvarsväsendet gemensamma värnpliktsprov
vore önskvärda hade med tillräcklig tydlighet framgått av arméns
senaste försöksverksamhet, som också visat, att åtminstone en del allmänt
intellektuella prov med fördel kunde utföras redan i samband med inskrivningen.

Även örn mera speciella och ingående prov borde anstå till efter inryck -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

ningen, borde dock vissa av dessa vara uppgjorda enligt i stort sett samma
principer för olika försvarsgrenar. Detta syntes vara möjligt i fråga örn exempelvis
signalistprov.

Ett för liela försvarsväsendet centralt prövningsorgan fordrades dock för
utarbetande av dylika gemensamma prov ock för organisation av den del av
provningsverksamheten, som borde ske i inskrivningsväsendets regi.

Enligt kommissionens mening borde lämpligen centrala värnpliktsbyrån,
som enligt sin instruktion redan hade att biträda överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna
vid handläggningen av ärenden rörande inskrivningsväsendet,
personalredovisningen och värnpliktsrekryteringen, få denna sin uppgift
utvidgad till att gälla även den föreslagna för hela försvarsväsendet gemensamma
delen av provningsverksamheten i fråga örn såväl värnpliktiga som
fast anställt manskap.

För att möjliggöra för centrala värnpliktsbyrån att leda och organisera
denna provningsverksamhet borde vid byrån inrättas en särskild prövningsdetalj.
Detaljchefen, som borde vara regementsofficer, borde till sitt förfogande
ha en heltidsanställd militärpsykolog. Denne syntes med hänsyn till
vetenskapliga och övriga kvalifikationer böra placeras i lägst lönegrad Eo 30.
För statistiskt arbete samt för biträde vid utarbetande och standardisering
av prov erfordrades ett par kvalificerade assistenter. Dessa kunde lämpligen
utväljas bland akademiker, vilka uttagits till stabstjänst såsom expeditionsbiträden.
Erforderlig skrivhjälp m. m. borde bestridas av byrån.

I första hand borde endast vissa allmänna prov för värnpliktiga och fast
anställt manskap bedrivas i centrala värnpliktsbyråns regi. Däremot syntes
de specialprov och andra dylika urvalsåtgärder, som förekomme i samband
med antagning av officersaspiranter och fast anställt manskap samt utväljande
av värnpliktiga för olika utbildningslinjer, behöva anpassas efter de
olika försvarsgrenarnas behov, varför det för denna verksamhet fordrades ett
centralt organ inom varje försvarsgren. Kommissionen begränsade sig dock
till den för detta ändamål behövliga organisationen inom marinledningen.

Enär frågor om rekrytering och prövning hörde nära samman med varandra
och med utbildningen, borde de lämpligen handläggas inom den föreslagna
marininspektionen. Dess avdelning för gemensam beredning (centralavdelning),
som föresloges uppdelad på en flott- och en kustartilleridetalj, borde
förutom sina övriga uppgifter kunna tjäna såsom marinens centrala rekryterings-
och prövningsavdelning.

Överbefälhavaren har vitsordat, att det av kommissionen föreslagna centrala
prövningsorganet måhända kunde medföra vissa fördelar, men det oaktat
ställt sig tveksam till förslaget, då risk syntes föreligga att organisationen
komme att arbeta alltför tungt.

Chefen för marinen har däremot tillstyrkt utbildningskommissionens
förslag.

Jämväl chefen för armén har tillstyrkt förslaget och i anslutning därtill
anfört, att han delade kommissionens uppfattning, att en undersökning av
de värnpliktigas psykiska beskaffenhet före första tjänstgöringens påbörjande
vore lämplig och att denna undersökning borde äga rum i samband med inskrivningsförrättningen.
Efter framställning av arméchefen i samråd med
cheferna för marinen och flygvapnet komme en psykologisk prövning av samtliga
inskrivningsskyldiga att försöksvis äga rum vid årets inskrivningsförrättningar.
Det syntes vara önskvärt, att dylika prov fortsättningsvis komme

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5.

att utföras varje år under ledning av centrala värnpliktsbjurån. Likaså borde,
såsom skett vid armén åren 1942 och 1943, en psykiatrisk undersökning äga
rum av sådana värnpliktiga, vilka på grund av psykisk efterblivenhet eller
abnormitet sannolikt icke kunde tillgodogöra sig utbildningen. Beträffande
det fast anställda manskapet konstaterade kommissionen behovet av för hela
försvarsväsendet gemensamma antagningsprov. Det vore även arméchefens
uppfattning, att en ökad grad av enhetlighet i fråga örn de grunder, efter
vilka fast anställt manskap utvaldes och antoges, skulle i avsevärd grad underlätta
utjämningen av överskottet vid vissa förband till förmån för andra sämre
ställda rekryteringsenheter.

Den jdterligare provningsverksamhet för uttagning av specialister m. m.,
som måste äga rum med såväl värnpliktig som fast anställd personal inom
försvarsgrenarna, borde i enlighet med kommissionens förslag handhavas
inom respektive försvarsgren. Särskilt inom de övervägande tekniskt betonade
försvarsgrenarna marinen och flygvapnet syntes denna verksamhet
bliva av stor omfattning. Vid armén, där kraven på teknisk personal i förhållande
till de övriga försvarsgrenarna vore mindre omfattande, syntes det
dock innebära en överorganisation att för detta ändamål skapa ett särskilt
organ. Enligt arméchefens mening borde centrala värnpliktsbyråns prövningsdetalj
samtidigt åläggas denna uppgift.

Arméchefen har i anslutning härtill framlagt förslag rörande prövningsdetaljens
organisation, innebärande i huvudsak följande.

Prövningsdetaljens chef borde vara regementsofficer på aktiv stat i lönegrad
Oa 5 eller Oa 4. Det syntes nämligen nödvändigt, att verksamheten
stöde under militär ledning och att dess chef hade en sådan ålder och tjänsteställning,
att han vid utförande av prov på truppförband, skolor m. m. kunde
företräda densamma med tillbörlig auktoritet och med erforderlig kontakt
med utbildningsarbetet.

Pör att de olika försvarsgrenarnas intressen i fråga örn den vid prövningsdetaljen
bedrivna verksamheten skulle kunna tillgodoses, borde en officer
ur varje försvarsgren tjänstgöra som sambandsoffloer i densamma. Därvid
borde lämpligen ifrågakomma officerare, placerade vid vederbörlig försvarsgrenslednings
utbildningsorgan.

Prövningsdetaljen måste även äga ständig tillgång till speciell medicinsk
sakkunskap. Behovet därav framginge av den hittillsvarande verksamheten
vid armén, under vilken av generalfältläkaren beordrad psykiater deltagit i
utarbetandet av de psykologiska proven och organiserat läkarundersökningarna
vid förbanden i anslutning till urvalsprövningarna.

Den vetenskapliga ledningen av prövningsdetaljens verksamhet borde i
likhet med kommissionens förslag omhänderhas av en militärpsykolog. Denne
komme att åligga en synnerligen omfattande och krävande uppgift. Han
borde ha högre akademisk examen med psykologi som huvudämne, vara väl
förfaren i testmetodik och väl insatt i militära förhållanden samt ha visat
prov på förmåga att organisera och leda vetenskapligt arbete. Den av kommissionen
föreslagna lönegraden Eo 30 syntes icke kunna sänkas, örn kraven
på den vetenskapliga ledarens kvalifikationer skulle kunna upprätthållas.

Utöver kommissionens förslag borde enligt redan nu föreliggande erfarenheter
i fråga örn arbetets ökade omfattning på grund av tillkomsten av
de speciella arméuppgifterna ytterligare en tjänsteman med akademisk skol -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

ning ingå i prövningsdetaljen. Denne borde vara psykolog och ha till uppgift
dels att biträda vid förberedande och utförande av prov, dels att utföra
de omfattande statistiska beräkningar, vilka vore nödvändiga förutsättningar
för proven. Därutöver skulle denne tjänsteman åligga att utföra de bearbetningar
av materialet, som erfordrades för att göra detta fruktbärande icke
blott för militärt bruk utan även för vetenskaplig forskning. I beaktande
av de fordringar på akademisk och praktisk kompetens, som ställdes på den
omnämnde tjänstemannen, borde han vara amanuens med placering alltefter
kompetens i lönegraden MEo 15—18.

Som biträden vid verksamheten i prövningsdetaljen borde i enlighet med
kommissionens förslag användas till stabst jaust såsom expediti onsbiträden
uttagna värnpliktiga.

För officersaspirantproven vid armén erfordrades kvalificerade provledare.
Av prövningsdetaljens personal kunde detalj chefen, kompaniofficeren
ur armén, militärpsykologen samt amanuensen användas för ändamålet. För
att icke denna personals övriga arbetsuppgifter skulle eftersättas och de
olika skolornas utbildning störas under alltför långa tidsperioder — vilket
skulle bliva följden örn endast ett fåtal provledare samtidigt vore i verksamhet
— borde ett antal civila fackmän kunna anlitas. Sådana borde även
kunna tagas i anspråk för vetenskaplig expertis, vilken icke kunde lämnas
av detaljens egen eller till detaljen kommenderad personal, t. ex. på det medicinska,
psykologiska, pedagogiska eller tekniska området. Dessa fackmän
borde åtnjuta rese- och traktamentsersättning enligt innehavd statlig befattning
(för i enskild verksamhet anställda enligt mot deras ställning svarande
rese- och traktamentsklass) samt ett arvode mellan 20 och 40 kronor per dag.
Det högre arvodet borde utgå till t. ex. professor eller avdelningschef vid
större industriföretag och det lägre till yngre akademiker, ingenjörer m: m.

Kostnaderna för den fast anställda personalen utgjorde årligen lägst
26 550 kronor och högst 31 809 kronor.

Kostnaderna per år för av prövningsdetaljen tillfälligt anlitade fackmän

kunde beräknas sålunda:

Provledare, högst 100 arbetsdagar å 30 kronor per dag ............ kronor 3 000

Annan expertis, högst 50 arbetsdagar å 30 kronor per dag ...... » 1 500

Resor och traktamenten, 30 enkla resor å 50 kronor ............... » 1 500

Tillsammans kronor 6 000

Arméchefen har ansett, att det skulle vara önskvärt örn den föreslagna
prövningsdetaljen kunde träda i verksamhet med ingången av budgetåret
1944/45.

Försvarets civilförvaltning har funnit förslaget örn en central reglering av
den ifrågavarande provningsverksamhetens organisation och bedrivande beaktansvärt.
Ett förläggande, på sätt kommissionen föreslagit, av det ifrågasatta
centralorganet till centrala värnpliktsbyrån syntes väl förenligt med
byråns arbetsuppgifter i övrigt. Huruvida för befattningen såsom chef för
den föreslagna prövningsdetaljen erfordrades inrättande av en ny beställning
för regementsofficer kunde civilförvaltningen icke bedöma. Måhända kunde
befattningens tills vidare bestridas av inkommenderad officer. Med hänsyn till
de kvalifikationer, som syntes böra ställas på innehavaren av den föreslagna
befattningen för en militärpsykolog, syntes intet vara att erinra mot den föreslagna
löneställningen, Eo 30.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 1 sami. Nr 185.

171 41 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Jämväl försvarets sjukvårdsförvaltning har funnit förslaget om inrättande
av en central prövningsdetalj väl grundat och ansett en dylik åtgärd utgöra
en nödvändighet för hela provningsverksamhetens rationella utveckling.

Ämbetsverket har framhållit, att vid organiserandet av den hittills bedrivna
provningsverksamheten inom armén och marinen upprätthållits en intim kontakt
mellan militär, psykologisk och psykiatrisk sakkunskap, vilket visat sig
synnerligen fruktbringande. Provningsverksamheten hade kunnat organiseras
på ett ur medicinsk synpunkt godtagbart sätt, varigenom sådana rekryter som
visat sig i behov av psykiatrisk undersökning kunnat avskiljas. Urvalsprövningarna
ägde i medicinskt hänseende en mycket viktig uppgift, nämligen att
spåra upp sådana rekryter, som kunde misstänkas vara behäftade med psykiska
defekter. Ur psykisk hälsovårdssynpunkt vore det dessutom av stor betydelse,
att även de friska rekryterna i största möjliga utsträckning från början placerades
på sådana utbildningslinjer, som passade deras begåvning och personliga
läggning. Detta önskemål kunde betydligt bättre tillgodoses sedan urvalsprov
införts. Erfarenheterna från såväl arméns som marinens provningsverksamhet
visade, att ett nära samarbete måste äga rum med militärläkarna.
Det vetande, som den psykopatologiskt skolade nervläkaren besutte örn olika
abnormtillstånd och psykiskt egendomliga människors reaktionssätt, utgjorde
ett oundgängligt komplement till de medicinskt oskolade psykologernas kunskaper
örn olika människotyper inom det normala området samt experimentella
metoder att klassificera och analysera dem. Det vore därför nödvändigt
med ett nära samarbete mellan de militära myndigheterna och sjukvårdsförvaltningen,
på det att både allmänt medicinska och psykiatriska synpunkter
kunde bliva tillgodosedda.

Prövningsdetalj ens arbetsuppgifter komme att bliva ganska omfattande.
Därifrån skulle de allmänna värnpliktsproven ledas. Urvalsproven för officersaspiranter,
stamrekryter och volontärer borde till sina huvuddelar bliva gemensamma
för de tre försvarsgrenarna och därför handläggas av prövningsdetaljen.
Samma egenskaper krävdes för att bliva en god truppledare vare sig det vore
fråga örn armén, marinen eller flyget.

Den föreslagna organisationen vid centrala värnpliktsbyrån syntes icke tillräcklig
med avseende på det antal tjänstemän, som enligt kommissionens åsikt
borde heltidsanställas. Ett stort material av provresultat och iakttagelser av
annan art från provningsverksamheten komme snart att samlas. Örn icke detta
material bearbetades, kunde icke erhållna erfarenheter till fullo utnyttjas till
provningsverksamhetens fulländning. Det måste därför anses föreligga ett
mycket stort behov av ytterligare en psykolog vid prövningsdetaljen, avsedd att
i första hand sköta arkivet och bearbeta undersökningsresultaten. Önskvärt
vore, att denne psykolog, som lämpligen borde erhålla en underordnad ställning
såsom amanuens, även besutte statistiska kunskaper. Vid prövningarna
av officersaspiranter, volontärer och stamrekryter komme denne tjänsteman
att utgöra en välbehövlig förstärkning av prövnings detalj ens år från år tjänstgörande
stab av provledare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har sjöförsvarets utbildningskommission
i sitt numera avgivna slutbetänkande ånyo föreslagit en viss
decentralisering av utbildningen vid sjömansskolan, innebärande att de
Stockholms örlogsstation tillhörande rekryterna på maskin- och hantverkslinjerna
skulle utbildas vid Stockholms örlogsstation. En förutsättning härför
är enligt kommissionens förslag, att vid denna örlogsstation upprättas
en särskild verkstadsskola.

Chefen för marinen har i sitt yttrande vidhållit sin tidigare hävdade uppfattning,
att rekrytutbildningen borde helt centraliseras till sjömansskolan
i Karlskrona och att en central verkstadsskola borde upprättas i Karlskrona
i anknytning till sjömansskolan eller å varvet.

Vid bedömandet av dessa frågor måste särskilt beaktas lokalförhållandena
å de olika orterna. Enligt det för 1943 års riksdag framlagda förslaget rörande
förläggningsfrågornas ordnande i Karlskrona skall sjömansskolan förläggas
till Karlskrona kustartilleriregementes stadskasern ävensom marinens sjukhus.
Utrymme har därvid beräknats för sjömansskolan i dess helhet, och
jämväl lokaler för verkstadsskolan kunna för rimliga kostnader anordnas i
anslutning till ifrågavarande byggnadskomplex. Örn däremot en del av sjömansskolans
utbildningskontingent förlägges till Stockholms örlogsstation,
måste med hänsyn till utrymmesbristen vid denna nya förläggningslokaler
anordnas där eller eventuellt annorstädes i Stockholms närhet, exempelvis
vid Hårsfjärden. Jag hänvisar i detta sammanhang till vad jag tidigare denna
dag vid anmälan av en proposition angående vissa byggnadsarbeten m. m.
för försvaret anfört rörande bristen på förläggningsutrymmen vid Stockholms
örlogsstation. Sannolikt måste särskilda lokaler anordnas jämväl för verkstadsskolans
räkning. Ett genomförande av kommissionens förslag skulle därför
troligen medföra icke obetydliga merkostnader. Örn en del av sjömansskolan
förlägges invid Hårsfjärden, måste tydligen även verkstadsskolan förläggas
dit, något som skulle försvåra en önskvärd kontakt mellan verkstadsskolan
och Stockholms örlogsvarv.

Å andra sidan kan icke förnekas, att vissa skäl tala för en uppdelning av
verksamheten på sätt utbildningskommissionen föreslagit. Det kan sålunda
såsom utbildningskommissionen framhållit visa sig vara förenat med svårigheter
att vid en verkstadsskola av den storleksordning, som marinchefens
förslag innebär, anordna en i alla avseenden fullgod utbildning, och jämväl
ur rekryteringssynpunkt synas vissa fördelar vid en decentralisering kunna
vinnas.

Vid mitt övervägande av dessa frågor har jag icke kunnat underlåta att
fästa stort avseende vid tidsfaktorn. Utbildningskommissionens förslag är
icke så utformat, att ett slutligt beslut nu kan grundas på detsamma. Utredning
saknas rörande utrymmesbehoven för den del av sjömansskolan, som
skulle förläggas till Stockholms örlogsstation, och om ordnandet av skolans
förläggning. Än mindre finnas några kostnadsberäkningar upprättade. Enär
närmare utredning i dessa frågor icke kan förebringas till innevarande års
riksdag, skulle ett upprivande av beslutet örn centralisering av sjömans -

Departement schefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 185.

skolan till Karlskrona medföra ett upjtskov med lösandet av samtliga hithörande
spörsmål till 1945 års riksdag. Det synes nämligen i sådant fall
knappast tillrådligt att fullfölja det av 1943 års riksdag beslutade byggnadsprogrammet
för sjömansskolans förläggning till Karlskrona. Enär emellertid
sjömansskolan i sin helhet från och med innevarande utbildningsår förlagts
till Karlskrona, skulle ett uppskov med ifrågavarande byggnadsarbeten
vålla stora svårigheter, icke minst ur utbildningssynpunkt. En förutsättning
för att sjömansskolans utbildning skall kunna bedrivas tillfredsställande är
nämligen, att lämpliga skollokaler stå till buds.

Med beaktande av bland annat dessa synpunkter har jag kommit till den
slutsatsen, att ett frångående av förra årets beslut rörande sjömansskolans
centralisering till Karlskrona icke är tillrådligt. Skulle erfarenheten sedermera
giva vid handen, att en uppdelning av sjömansskolan är önskvärd ur
utbildningssynpunkt, torde de utrymmen, som i så fall skulle frigöras i sjömansskolans
planerade etablissement, kunna utnyttjas för ökad underbefälsutbildning
i land, för den händelse utbildningskommissionens förslag
i denna riktning skulle vinna bifall. Huruvida sistnämnda förslag kan
genomföras måste tydligen bliva beroende av icke blott förläggningsfrågornas
lösande utan jämväl möjligheten att tilldela marinen ytterligare ett antal värnpliktiga,
enligt utbildningskommissionens beräkningar 500. Härutinnan föreligger
för närvarande ingen närmare utredning. Vid min prövning tidigare
denna dag av framlagda förslag rörande byggnadsarbeten i Karlskrona har jag
i enlighet med vad nu anförts utgått från att 1943 års riksdags beslut rörande
vissa förläggningsfrågor i Karlskrona skall i huvudsak fullföljas.

Vid 1943 års riksdag fattades icke slutlig ståndpunkt till frågan om anordnandet
av en särskild verkstadsskola i anknytning till sjömansskolan. Det
beslutade byggnadsprogrammet innebär emellertid, att lokaler för en sådan
skola reserveras inom den s. k. bastionen Aurora i anslutning till sjömansskolan.
Marinförvaltningen har nu framhållit, att en verkstadsskola örn möjligt
borde förläggas så att arbetet i densamma kunde bedrivas i nära kontakt med
produktiv verksamhet, vilket endast kunde uppnås genom anslutning till varvsdriften.
Marinförvaltningen har vidare upplyst, att det förelåge goda utsikter
att inom Karlskrona örlogsvarvs område erhålla goda och luftiga lokaler för
verkstadsskolan, och har jämväl framlagt förslag örn provisoriskt ordnande
av verkstadsskolans lokalfråga i avvaktan på denna frågas definitiva lösning.

För egen del får jag i denna fråga framhålla, att förläggande av verkstadsskolan
till örlogsvarvet med dess strängt begränsade utrymmen knappast kan
anses tillrådligt vare sig med hänsyn till varvsdriften eller ur utbildningssynpunkt.
Jag vill i sistnämnda hänseende erinra örn att erfarenheterna av de
s. k. varvskurserna vid örlogsvarvet, som enligt hittills gällande organisation
anordnats som ett led i sjömansutbildningen, icke äro av den art, att en fortsatt
anknytning till varvet kan anses lämplig. Jag har därför vid anmälan
tidigare denna dag av förenämnda byggnadsfrågor ansett mig böra i huvudsak
tillstyrka ett av marinförvaltningen i dess anslagsäskanden för budgetåret
1944/45 framlagt förslag örn verkstadsskolans förläggande i anslutning

Kungl. May.ts proposition nr 185.

till sjömansskolan. Självfallet utgår jag från att rekryterna under sin utbildning
vid verkstadsskolan skola beredas erforderlig tid till studier jämväl at
varvsdriften.

Beträffande frågan om sjömansutbildningen på segelfartyg föreligga
vissa motsättningar mellan utbildningskommissionens förslag och den uppfattning
sorn marinchefen givit uttryck åt. Vid anmälan av arets statsverksproposition
framhöll jag, att någon slutlig prövning av utbildningskommissionens
förslag — innebärande slopande av det i försvarsbeslutets fartygsbyggnadsprogram
ingående segelfartyget och anskaffande i dess ställe av mindre
båtar för segling eller rodd — i avvaktan på remissbehandlingen av kommissionens
betänkande icke då kunde äga rum. Jag gav emellertid uttryck
för den uppfattningen, att starka skäl syntes tala för ett slopande av segelfartyget,
och räknade tills vidare med att segelfartyget icke skulle komma
till utförande. Därest det skulle visa sig erforderligt att redan under nästa
budgetår anskaffa den av kommissionen förordade båtmaterielen, borde det
ankomma på Kungl. Majit att med anlitande av anslaget till fartygsbyggnader
för flottan inom viss angiven kostnadsram, förslagsvis 500 000 kronor, verkställa
den anskaffning av mindre fartyg, som kunde befinnas erforderlig.
Chefen för marinen har nu i sitt yttrande över utbildningskommissionens
betänkande föreslagit, att två mindre segelfartyg skola byggas för sjömansutbildningen.
Med den föreslagna fartygstypen torde marinchefen ha bemött
åtminstone vissa av de skäl, som utbildningskommissionen anfört mot användande
av segelfartyg i sjömansutbildningen. Innan slutlig ställning tages
till frågan örn fartygstypen, synes emellertid genom marinchefens försorg
utredning böra förebringas rörande den båtmateriel, som måste anskaffas
därest utbildningskommissionens förslag genomföres, ävensom kostnaderna
därför. Önskvärt är även, att utbildningsprogram förebringas för belysande
av de olika alternativens konsekvenser i utbildningsavseende. Det torde
sedermera ankomma på Kungl. Majit att inom ramen för det i försvarsbeslutet
för ändamålet beräknade beloppet, 1 300 000 kronor, besluta om den fartygsanskaffning,
som må befinnas mest ändamålsenlig.

I anledning av utbildningskommissionens förslag rörande inrättande av en
marininspektion vill jag i likhet med chefen för marinen framhalta, att
ställning därtill icke bör tagas, innan den år 1942 beslutade organisationen av
marinens centrala utbildningsorgan blivit utbyggd och prövad under normala
förhållanden. Vid en förnyad prövning av förevarande fråga böra självfallet
erfarenheterna rörande de övriga försvarsgrensledningarnas organisation i
förevarande avseende beaktas. Ehuru vissa skäl tala för den av marinchefen
föreslagna förstärkningen av marinstaben nied en inspektör för flottans manskapsskolor,
torde jämväl med prövningen av detta förslag böra tills vidare
anstå.

Däremot anser jag mig kunna redan nu förorda åtgärder i anledning av
utbildningskommissionens förslag örn inrättande av en särskild prövningsdetalj
inom centrala värnpliktsbyrån. Frågan örn anordnande av psykologiska
prov vid inskrivningsförrättningar berördes av mig vid anmälan av årets

Kungl. May.ts proposition nr 185.

statsverksproposition (s. 65), i vilket sammanhang jag framhöll, att det icke
■vöre uteslutet, att psykologisk bedömning borde såsom en normal anordning
tillämpas vid inskrivning av värnpliktiga, och förutsatte, att härav föranledda
kostnader skulle tills vidare bestridas från arméns förslagsanslag till inskrivnings-
och färdkostnader. Med hänsyn till den betydelse, som de psykologiska
proven med värnpliktiga och med dem som söka fast anställning numera visat
sig ha, finner jag mig på grundval av den utredning, som sedermera framlagts,
kunna förorda, att ledningen av dessa prov erhåller en fastare organisation
med central anknytning. Emellertid lärer, i avvaktan på närmare
erfarenheter vid de fortsatta proven, organisationen kunna givas något mindre
omfattning än av utbildningskommissionen och arméchefen föreslagits. Sålunda
kan jag icke för närvarande tillstyrka, att en särskild regementsofficersbeställning
avses för befattningen som chef för prövningsdetaljen. Därest
befattningen icke kan förenas med annan tjänst — vilket enligt min mening bör
närmare övervägas — torde frågan tills vidare kunna lösas genom lämplig kommendering.
Den fast anställda personalen vid prövningsdetaljen bör åtminstone
tills vidare kunna begränsas till en heltidsanställd militärpsykolog med
akademisk utbildning och en amanuens. Jag kan emellertid icke tillstyrka, att
militärpsykologen för närvarande placeras i högre lönegrad än 27. Amanuensen
lärer böra tills vidare inplaceras i 15 lönegraden. Båda befattningshavarna
synas i likhet med övrig civil personal vid centrala värnpliktsbyråri
böra hänföras till löneplanen MEo i militära icke-ordinariereglementet.

Arméchefen har framhållit, att utöver den fast anställda personalen bomme
att erfordras biträde av sakkunniga, vilka borde anlitas mot viss ersättning,
förslagsvis 20 å 40 kronor per dag jämte rese- och traktamentsersättning.
Att behov av sådana särskilda sakkunniga kommer att föreligga torde vara
tydligt. I princip har jag därför intet att erinra mot att medel beräknas för
detta ändamål. Kostnaderna härför torde få bestridas från den under vederbörande
försvarsgrens avlöningsanslag uppförda delposten till tillfälligt anställande
av tjänstemän m. m. respektive från de under fjärde huvudtiteln uppförda
anslagen till reseersättningar m. m. På Kungl. Majit torde få ankomma
att pröva i vilken omfattning medelsanvisning kan vara erforderlig.

Jag återkommer i annat sammanhang till de förändringar beträffande personalförteckningen
för icke-ordinarie personal m. fl. vid armén, som betingas
av de nu framlagda förslagen.

Sjöförsvarets utbildningskommission har i sitt betänkande framlagt ett
flertal andra förslag av beskaffenhet att kunna påverka försvarets medelsbehov.
Enär emellertid dessa icke äro i det skick, att de kunna inverka på
anslagsberäkningarna för nästa budgetår, har jag ansett mig icke böra här
upptaga dem till behandling. Det bör ankomma på de militära myndigheterna
och vederbörande förvaltningsmyndigheter att närmare överväga dessa frågor
och inkomma med de förslag, som i anledning därav må befinnas påkallade.

Kungl. Majds proposition nr 185.

Manskapsrekryteringen m, m.

För att hålla manskapsbeställningarna inom försvaret fulltaligt besatta
lia sedan lång tid tillbaka särskilda åtgärder måst vidtagas. Den nuvarande
organisationen av rekryteringsarbetet är i stort sett följande. Add varje
förband med egen rekrytering finnes en rekryteringsofficer, som bland annat
genom annonsering lämnar upplysning om lediga manskapsbeställningar
samt mottager ansökningar örn anställning. För vissa orter, delar av län

o. s. v. förordnas särskilda rekrytera gsombud, s. k. värvare. Dessa verka
för att intresserade och lämpliga ynglingar skola söka fast anställning samt
hjälpa de anställningssökande med ansökningshandlingars upprättande och
insändande. Rekryteringsombuden erhålla visst arvode för varje förmedlad
anställning. Den offentliga arbetsförmedlingen medverkar i rekryteringsarbetet
huvudsakligen genom att offentliggöra uppgifter om lediga beställningar
och biträda anställningssökande med erforderliga handlingars upprättande
och insändande. Försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå
förmedlar uppgifter från rekryteringsofficerarna örn rekryteringsläget till
såväl arbetsförmedlingsanstalterna som högre militära chefer. Därjämte har
civilanställningsbyrån att bedriva en allmänt hållen propaganda för anställning
vid försvarsväsendet.

Sedan Kungl. Majit tillkallat särskilda sakkunniga, f. d. landshövdingen

A. B. Gärde, ordförande, samt byråchefen C. W. Curtman, överdirektören
R Lundquist och kaptenen B. Hasselrot — 1942 års civilanställningssakkunniga
— för att inom försvarsdepartementet biträda med utredning rörande
ordnandet av civilanställning för avgående fast anställt manskap vid
försvaret och vissa i samband därmed stående frågor, uppdrog Kungl. Majit
den 13 november 1942 åt de sakkunniga att jämväl verkställa utredning rörande
ordnandet av formerna för bedrivandet av manskapsrekryteringen vid
försvaret.

Med skrivelse den 1 februari 1944 ha de sakkunniga överlämnat utredningar
och förslag rörande manskapsrekryteringen och civilanställningsorganen
m. m.

Enligt de sakkunnigas förslag skola förbandens egna rekryteringsorgan,
rekryteringsofficerarna, bibehållas. Nämnda organs uppgifter äro avsedda
att vara ungefär desamma som hittills, dock skall rekryteringspropaganda
av dessa organ bedrivas endast i begränsad omfattning. Rekryteringsombuden
skola avskaffas och i stället skall arbetsförmedlingen i högre grad
än tidigare tagas i anspråk. Anställningssökande skall erhålla ersättning
med en krona för varje dag, varunder antagningsprövning pågår. I avsikt
att förhindra konkurrens mellan olika förband föreslås, att propagandan för
manskapsrekryteringen i väsentliga hänseenden centraliseras till civilanställningsbyrån.
Särskilda anordningar skola vidtagas för att fa till stand utjämning
av antalet sökande mellan olika förband. Även denna utjämning
bör, enligt de sakkunnigas mening, omkänderhavas av civilanställningsbyrån.
För att den sålunda föreslagna rekryteringsorganisationen skall kunna ut -

Kungl. Maurts proposition nr 185.

nyttjas vid manskapsrekryteringen redan under år 1944 föreslås, att förslaget
skall genomföras från och med den 1 april 1944.

Beträffande kostnaderna vid genomförandet av förslaget lia de sakkunniga
anfört, att civilanställningsbyråns övertagande av de väsentligaste uppgifterna
i fråga örn rekryteringspropagandan nödvändiggjorde, att medel ställdes till
byråns förfogande för bestridande av de därmed förenade kostnaderna.
Vidare måste till följd av de tillkomna arbetsuppgifterna personalen vid
byrån ökas. Samtidigt som sålunda kostnaderna för byråns verksamhet
ökades, minskades emellertid försvarsgrenarnas kostnader för rekryteringen.
De sakkunniga beräknade den erforderliga höjningen av anslagen under
civilanställningsbyrån till 66 000 kronor, därav 9 000 kronor för personalkostnader,
3 000 kronor för rekryteringsbroschyr, 2 000 kronor för rekryteringsblanketter,
1 000 kronor för resekostnader, 1 000 kronor för övriga kostnader,
40 000 kronor för annonser samt 10 000 kronor för annan propaganda.
Minskningen av de tre försvarsgrenarnas anslag till rekryteringskostnader
kunde uppskattas till samma belopp, 66 C00 kronor, därav 36 000 kronor
på arméns, 20 000 kronor på marinens och 10 000 kronor på flygvapnets
rekryteringsanslag. De sakkunniga hade icke ansett sig böra ifrågasätta
ytterligare minskning av rekryteringsanslagen dels på grund av att några
uppgifter för beräkning av de kvarstående kostnaderna, vilka skulle bestridas
med anlitande av anslagen, icke funnes, dels ock enär de sakkunniga förutsatte,
att rekryteringsanslagen skulle belastas med den föreslagna ersättningen
av en krona för dag till anställningssökande vid undergående av
antagningsprövning. På grund härav föresloge de sakkunniga, att ett sammanlagt
belopp av 66 000 kronor skulle från och med nästa budgetår överföras
till anslag under civilanställningsbyrån från försvarsgrenarnas anslagtill
rekryteringskostnader och avskedspremier m. m.

De sakkunnigas förslag berör, såsom i det föregående nämnts, jämväl
organen för förmedling av civilanställning. De sakkunniga lia förklarat sig
vara väl medvetna örn att det för närmare bedömande av behovet och organisationen
av de särskilda civilanställningsorgan, som enligt de sakkunnigas
mening alltjämt komme att bliva erforderliga, skulle varit av värde att i
detta sammanhang förslag kunnat framläggas rörande erforderliga civilan -ställningsåtgärder i övrigt. Emellertid hade de sakkunniga på grund av
mellankommande hinder måst avstå från att framlägga dylikt förslag. Med
hänsyn till sambandet mellan de föreslagna formerna för rekryteringsarbetet å
ena sidan och civilanställningsorganen å den andra och jämväl till angelägenheten
av att dessa organ vore färdigorganiserade och i verksamhet, då den
förstärkta försvarsberedskapen komme att upphöra, vore det enligt de sakkunnigas
mening av stor betydelse, att förslag örn civilanställningsorganens
organisation såvitt möjligt kunde komma under bedömande redan vid innevarande
års riksdag.

Beträffande de sakkunnigas förslag i sistberörda del må i detta sammanhang
endast anmärkas, att de sakkunniga förorda, att civilanställningsverksamheten
i fortsättningen liksom hittills skall handhavas av för ändamålet

Kungl. May.ts proposition nr 185.

särskilt inrättade civilanställningsorgan, nämligen dels lokala organ, dels ock
ett centralt organ.

Över de sakkunnigas utredning oell förslag lia yttranden i vanlig ordning
infordrats. I remissyttrandena lia de sakkunnigas förslag så gott som enhälligt
tillstyrkts. Avvikande mening har endast anförts av chefen för flygvapnet,
vilken förordat, att ansvaret för saväl rekrytering som civilanställning
såsom hittills främst skulle åvila försvarsgrensledningarna och förbandscheferna
samt att centrala civilanställningsbyrån skulle erhålla i stort sett
rådgivande karaktär.

Såsom under föregående avsnitt anmärkts har jämväl sjöföl sval ets utbildningskommission
framlagt vissa förslag rörande manskapsrekryteringen. Härutinnan
torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Civilanställningssakkunnigas förslag i fråga örn manskapsrekryteringen inne- De^ft^nls''
bär i stort, att rekryteringspropagandan skall centraliseras till civilanställningsbyrån
och byrån erhålla vissa uppgifter i syfte att fa till stånd utjämning av
anställningssökande mellan olika förband. Förslaget torde i och föi sig
vara av beskaffenhet att kunna prövas och genomföras av Kungl. Majit utan
riksdagens medverkan. Hå emellertid ett genomförande av förslaget i viss
mån, ehuru väsentligen i tekniskt avseende, inverkar på de anslag, varifrån
kostnaderna för rekryteringsverksamheten bestridas, vill jag redan i detta sammanhang
meddela, att det är min avsikt att sa suart sig göra låtei föi
Kungl. Majit framlägga förslag till omorganisation av manskapsrekryteringen
i huvudsaklig anslutning till vad de sakkunniga förordat.

Yad angår organisationen av civilanställningsorganen lia de sakkunniga
framlagt förslag därutinnan men varit förhindrade att samtidigt angiva närmare
riktlinjer för verksamhetens bedrivande i fortsättningen. Såsom de sakkunniga
själva antytt kunna härigenom säkra hållpunkter icke föreligga vid
bedömandet av organisationen av ifrågavarande organ. Emellertid ar att
märka, att de sakkunnigas förslag icke innebär inrättandet av något nytt
civilanställningsorgan. Därest förevarande organisationsfråga slutgiltigt prövas
först vid en kommande riksdag, finnas alltså organ tillgängliga för liandliavandet
av även den civilanställningsverksamhet, som efter förslag av de
sakkunniga dessförinnan kan bliva beslutad. Civilanställningsverksamheten
kan dock därvid komma att erhålla sådan omfattning, att personalförstärkning
påkallas. I vart fall torde en avveckling av den förstärkta försvar sberedskapen,
föranledande ökad avgång bland det fast anställda manskapet,
ställa särskilda krav på det centrala civilanställningsorganet.

Med hänsyn till det anförda är jag icke nu beredd att taga ställning till
frågan om den lämpligaste framtida organisationen av civilanställningsverksamheten.
Det är emellertid av den största betydelse, att denna verksamhet
kan med kraft bedrivas, icke minst vid en övergång till fredsförhållanden.

Så synes mig också genom erforderlig personalförstärkning kunna ske med
hjälp av det nuvarande centrala civilanställningsorganet, centrala civilanställningsbyrån.
J avbidan på ställningstagandet till organisationsfiagan i dess

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

helhet är det ett önskemål, att erforderlig personalförstärkning åstadkommes
genom tillfälligt anställande av arbetskraft. Sådan arbetskraft torde lämpligen
böra tillhandahållas av statens arbetsmarknadskommission, inom vilken
civilanställningsbyrån sedan år 1940 är inordnad.

Örn jag således icke kan förorda en definitiv personalreglering redan nu
för civilanställningsverksamhetens handhavande, har jag däremot intet att
erinra mot att redan i detta sammanhang för civilanställningsbyrån beräknas
den personalförstärkning, som föranledes av de nya uppgifter i fråga örn manskapsrekryteringen,
som i anslutning till vad i det föregående anförts, torde
böra åläggas byrån. I detta hänseende räknar jag i det följande med en
höjning för nästa budgetår av byråns avlöningsanslag med 9 000 kronor.

I det läge, vari denna fråga sålunda nu befinner sig har jag icke ansett
behövligt att i vidare mån än som skett redogöra för de sakkunnigas förslag
och däröver avgivna yttranden.

Mot vad de sakkunniga anfört rörande kostnaderna vid genomförandet
av berörda omorganisation av manskapsrekryteringen har jag intet att erinra.
De tre försvarsgrenarnas anslag till rekryteringskostnader synas sålunda
böra minskas, arméns med 36 000 kronor, marinens med 20 000 kronor och
flygvapnets med 10 000 kronor. Vidare torde anslagen till centrala civilanställningsbyrån
böra ökas med samma belopp, 66 000 kronor, därav 9 000
kronor för bestridande av kostnader för personalförstärkning böra tillföras
avlöningsanslaget och återstående 57 000 kronor omkostnadsanslaget. I övrigt
får jag beträffande beräkningen av de belopp, som böra äskas under ifrågavarande
anslag, hänvisa till vederbörande punkter i det följande.

Den militära väderlekstjänstens organisation.

1943 års riksdag har genom skrivelse nr 510 godkänt vissa i proposition
nr 354 angivna riktlinjer för den militära väderlekstjänstens organisation
m. m. Beträffande beslutets innehåll samt de med dess genomförande
under nästa budgetår sammanhängande personalfrågorna må här följande
anföras.

1943 års riksdags beslut.

Inom flygledningen anordnas ett centralorgan, organiserat såsom en väderleksavdelning
under chefskap av en stabsmeteorolog och utrustat med
en väderlekscentral för prognosgivning vid långdistansflygning. I samband
därmed avvecklas den nuvarande till statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt anknutna militärmeteor ologi ska informationstjänsten.

Den för väderlekstjänsten vid flygförbanden avsedda personalen utökas,
och åtgärder vidtagas för en tillfredsställande rekrytering av meteorologtjänsterna.

Det tidigare glest utbyggda observationsnätet kompletteras på sådant
sätt, att ett för prognoserna tillräckligt observationsmaterial kan erhållas.
Observationsnätets utbyggnad omfattar bland annat upprättande av ett antal
distrikts- och observationscentraler samt vanliga observationsstationer. Där -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

vid Ilar förutsatts, att krigsmaktens observationsstationer samt de nya
distrikts- oell observationscentralerna skola underställas chefen för flygvapnet,
medan de civila stationerna skola lyda under statens meteorologisk -

hydrografiska anstalt.

Personalorganisationen för den militära väderlekstjänsten har genom riksdagsbeslutet
i princip fastslagits, ehuru behovet av nya tjänster förutsatts
skola bliva föremål för ytterligare prövning i samband med befattningarnas
inrättande.

Meteorologpersonalen vid centralorganet har avsetts skola utgöras av 1
stabsmeteorolog, 3 förste militärmeteorologer, 3 militärmeteorologer, 6 militärmeteorologer
av 2. graden och 1 militärmeteorolog av 3. graden. Av denna
personal avses 1 förste militärmeteorolog, 1 militärmeteorolog av 2. graden
och 1 militärmeteorolog av 3. graden skola uppföras å marinens personalförteckning
och de övriga å flygvapnets personalförteckning. Utöver nu angiven
personal tillkomma 3 befattningshavare, som fortfarande erfordras vid meteorologisk-hydrografiska
anstalten för utförande av vissa med den militära väderlekstjänsten
sammanhängande göromål.

För den lokala militära väderlekstjänsten vid flygvapnet — anknuten till
flygflottiljer och motsvarande förband — ha för varje förband beräknats 1
militärmeteorolog av 1. graden, 2 militärmeteorologer av 2. graden och 1
militärmeteorolog av 3. graden. Därjämte ha för lokala väderleksorgan vid
marinen beräknats 1 militärmeteorolog av 1. graden och 4 militärmeteorologer
av 3. graden.

Beträffande meteorologpersonalens löneställning framhöll jag vid anmälan
av förenämnda proposition, att jag helst sett, att denna fråga kunnat bedömas
i sitt samband med det under utredning varande spörsmålet om
löneställningen för meteorologpersonal i allmänhet. Ett uppskjutande av
ställningstagandet till frågan i dess helhet syntes emellertid icke kunna
ske. Det vore av vikt, att rekryteringen till tjänsterna i den nya organisationen
från början bleve tillfredsställande, och detta syntes ej kunna bliva
fallet, örn icke till ledning för blivande aspiranter redan i nämnda sammanhang
löneställningen för de olika tjänsterna bleve föremål för ställningstagande.
Tills vidare och så länge meteorologernas lönefråga i övrigt vore
svävande, syntes löneställningen för stabsmeteorologen icke böra fixeras.
Av samma skäl borde de övriga meteorologbefattningarna tills vidare uppföras
såsom extra ordinarie. Vad sålunda anförts föranledde icke erinran
från riksdagens sida.

I enlighet med de av mig förordade och av 1943 års riksdag godkända
grunderna skola meteorologerna — vilka avsetts skola tillhöra flygvapnets
civilmilitära personal — hänföras till följande lönegrader, nämligen

förste militärmeteorolog .......

militärmeteorolog ..............

militärmeteorolog av 1. graden

X » 2. »

till lönegraden MEo 24

» » »21

» » 18

» » » 15

Kungl. Majlis proposition nr 185.

Vid anmälan av förenämnda proposition anförde jag, att efter slutförandet
av pågående utredning rörande lönereglering för meteorologpersonal i allmänhet
borde till förnyat övervägande upptagas det av anstalten framlagda
förslaget örn inrättande av ordinarie tjänster för militärmeteorologer av 1.
graden. I samband därmed kunde det förtjäna att övervägas, huruvida icke
—- i viss anslutning till vad för närvarande gäller beträffande musikdirek -törer vid armén — ett mindre antal befattningar för militärmeteorolog av

1. graden borde placeras i något högre lönegrad, varvid denna löneställning
skulle vara bunden icke vid placering i viss befattning utan tilläggas vederbörande
alltefter antalet tjänstår.

Kyssberörda utredning är numera avslutad, och i skrivelse den 8 januari
1944 har utredningsmannen, f. d. generaldirektören G. Malm, avgivit betänkande
med förslag angående organisationen av statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt. Utredningsmannen har bland annat föreslagit, att befattningarna
såsom förste statsmeteorolog och statsmeteorolog — vilka motsvara
befattningarna såsom förste militärmeteorolog respektive militärmeteorolog

— skola uppflyttas från lönegraderna A 24 respektive A 21 till lönegraderna
A 27 respektive A 23.

Förutom den i det föregående angivna personalen med meteorologisk
utbildning har i riksdagsbeslutet jämväl räknats med biträdespersonal, bestående
av tekniska biträden och kontorsbiträden i lönegraden MEo 4 samt
skrivbiträden, tillika kartritare, i lönegraden MEo 4 eller MEo 2.

Vidtagna åtgärder för organisationens genomförande.

I enlighet med vad som förutsatts i riksdagsbeslut ha redan under innevarande
budgetår vidtagits vissa åtgärder för genomförande av den nya organisationen.
Sålunda bär Kungl. Majit enligt beslut den 17 december 1943

— med ändring av den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen
för icke-ordinarie personal m. m. vid flygvapnet ■— medgivit, att vid
ettvart av 15 flygförband må från och med den 1 januari 1944 dels såsom
väderleksassistent i lönegraden MEo 15 anställas person med viss angiven
utbildning under förutsättning att en av de för förbandet enligt personalförteckningen
avsedda tjänsterna som väderleksassistent i lönegraden MEo 12
lämnas obesatt, dels ock anställas ett skrivbiträde, tillika kartritare, i lönegraden
MEx 4. Enligt samma beslut har Kungl. Majit bemyndigat chefen
för flygvapnet att vidtaga vissa åtgärder för utbildning av meteorologpersonal
ävensom att inrätta en distriktsväderleksstation samt ett antal observationscentralstationer
och militära observationsstationer.

Åtgärder ha jämväl vidtagits för utbyggnad av det civila observationsnätet.

Personalorganisation för budgetåret 1944145.

I skrivelse den 12 november 1943 lia chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
inkommit med förslag rörande personalorganisationen för den
militära väderlekstjänsten under budgetåret 1944/45 och därvid anfört bland
annat följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Flygvapnets väderlekstjänst borde organiseras från och med den 1 juli
1944”i'' enlighet med det för 1943 års riksdag framlagda principförslaget.

Detta innebure främst att inom tlygstaben inrättades en särskild väderleksavdelning
och inom denna organiserades en militär väderlekscentral. Personaluppsättningen
måste genomföras successivt i den man för de olika
befattningarna kompetent personal kunde anställas. Beträffande personalorganisationen
ville myndigheterna framhålla, att utredningen rörande lönereglering
för meteoroiogpersonal kunde tänkas komma att inverka på av
myndigheterna föreslagen löneställning för sådan personal.

Å den av Kungl. Maj:t den 6 juni 1941 fastställda personalförteckningen DepartamcnUför
militärmeteorologisk informationstjänst finnas uppförda å ordinarie stat
1 förste militärmeteorolog i lönegraden A 24 och 2 militärmeteorologer i
lönegraden A 18 samt å övergångsstat 1 föreståndare i lönegraden A 24.

Vidare har såsom extra ordinarie tjänsteman upptagits 1 byrådirektör i
lönegraden Eo 28. Enligt meddelad föreskrift skall förstnämnda befattning
hållas vakant, så länge innehavaren av den å övergångsstat uppförda befattningen
som föreståndare kvarstår i denna befattning.

I enlighet med vad som förutsatts i 1943 års riksdagsbeslut torde innehavaren
av befattningen som föreståndare för militärmeteorologisk informationstjänst
böra kvarstå å övergångsstat, varvid dock frågan örn besättandet
av tjänsterna i den nya organisationen icke bör göras beroende av örn innehavaren
av befattningen som föreståndare kvarstår i denna befattning. Befattningen
såsom förste militärmeteorolog i lönegraden A 24 torde kunna
utgå ur personalförteckningen.

Vad angår de övriga å den militärmeteorologiska informationstjänstens
personalförteckning uppförda ordinarie befattningarna, såsom militärmeteorologer
i lönegraden A 18, ha flygmyndigheterna anfört, att örn två av de för
centralorganet avsedda militärmeteorologbefattningarna uppfördes såsom ordinarie
i lönegraden Ca 21, syntes dessa kunna tillsättas med de nuvarande
innehavarna av befattningarna i lönegraden A 18. Med hänsyn till den försämring
i anställningsform, som övergång från ordinarie till extra ordinarie
anställning innebure, syntes nämnda befattningshavare icke kunna påräknas
till befattning i lönegraden MEo 21. Av rekryteringsskäl vore det därför
angeläget, att två av befattningarna för militärmeteorologer upptoges som
ordinarie i lönegraden Ca 21.

För egen del vill jag i anledning av detta förslag framhålla, att chefen
för jordbruksdepartementet, enligt vad som framgår av en den 25 februari
1944 dagtecknad proposition angående anslag till statens meteorologiskhydrografiska
anstalt m. m., icke ämnar för 1944 års riksdag framlägga förslag
i anledning av förenämnda betänkande med förslag angående organisationen
av nämnda anstalt, och frågan om ändring av statsmeteorologernas löneställning
kommer således icke nu under omprövning. Vid sådant förhållande
kari jag icke för närvarande tillstyrka, att ordinarie befattningar inrättas för
militärmeteorologer. För centralorganet böra i anledning härav för nästa
budgetår inrättas 3 befattningar för militärmeteorologer i lönegraden MEo
21, medan de nuvarande befattningarna i lönegraden A 18 böra överföras till

Kungl. Majlis proposition nr 1S5.

övergångsstat. Så länge de nuvarande innehavarna av ifrågavarande ordinarie
befattningar kvarstå å övergångsstat, bör dock endast en av de nya befattningarna
få tillsättas med annan än nämnda befattningshavare.

De befattningar, som enligt vad här anförts böra uppföras å övergångsstat,
böra upptagas å personalförteckning för flygvapnet. Jämväl den å
militärmeteorologiska informationstjänstens personalförteckning uppförda befattningen
såsom byrådirektör i lönegraden Eo 28 synes, i avbidan på omorganisationen
av meteorologisk-hydrografiska anstalten, övergångsvis böra
upptagas å flygvapnets personalförteckning. Dock förutsätter jag, att sistnämnde
befattningshavare även i fortsättningen skall lia sin verksamhet förlagd
till anstalten.

Flygmyndigheterna lia förutsatt, att en av militärmeteorologerna skall
uppehålla befattningen som chef för flygstabens väderleksavdelning intill
dess befattningen som stabsmeteorolog inrättas, och ha hemställt, att ett
tilläggsarvode örn 1 800 kronor för år måtte anvisas för ifrågavarande befattningshavare.
Emellertid kan jag icke för närvarande tillstyrka detta förslag.
Därest erfarenheten skulle visa, att ett särskilt arvode övergångsvis
bör utgå till den befattningshavare, som uppehåller berörda chefsbefattning,
torde Kungl. Majit av fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter äga taga
erforderligt belopp i anspråk.

För centralorganet lärer i enlighet med flygmyndigheternas förslag böra
inrättas — utöver nyssnämnda befattningar i lönegraden MEo 21 — befattningar
för 1 militärmeteorolog av 1. graden i lönegraden MEo 18, 5 militärmeteorologer
av 2. graden i lönegraden MEo 15 och 2 militärmeteorologer
av 3. graden i lönegraden MEo 12 ävensom 8 tekniska biträden i lönegraden
MEo 4 och 4 skrivbiträden i lönegraden MEo 2. Att fördelningen av personalen
mellan de olika lönegraderna icke överensstämmer med den vid 1943
års riksdag förutsatta sammanhänger med rådande rekryteringsförhållanden.

Beträffande personalbehovet under nästa budgetår för de lokala väderleksorganen
vid flygvapnet lia flygmyndigheterna framhållit, att i medeltal en väderleksassistent
per förband måste kommenderas till utbildning under omkring
ett år vid meteorologisk-hydrografiska anstalten för att planerad provisorisk
utbildning av väderleksassistenter till meteorologer skall kunna genomföras.
Under hänsynstagande härtill ha myndigheterna ansett erforderligt
för tjänstens upprätthållande med minst 3 väderleksassistenter per flottilj
samt därutöver 2 extra vid vardera av Boslagens flygflottilj och Norrbottens
flygbaskår. Mot dessa beräkningar har jag icke funnit anledning till erinran.
Befattningarna för de lokala organen böra i enlighet med flygmyndigheternas
förslag uppföras i lönegraderna MEo 15 och MEo 12.

Enär personal med den kompetens, som förutsatts för anställning som
militärmeteorolog av 2. och 3. graderna, icke torde kunna ujjpbringas i erforderlig
omfattning redan under nästa budgetår, bör chefen för flygvapnet
erhålla bemyndigande att övergångsvis anställa väderleksassistenter i lönegraderna
MEo 15 och MEo 12 eller motsvarande lönegrader i löneplanen
MEx militära icke-ordinariereglementet under förutsättning att motsvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 185. 47

antal befattningar för militiirmeteorologer av 2. respektive 3. graden bållås
vakanta.

För vart och ett av de lokala organen bör vidare upptagas 1 befattning
som skrivbiträde, tillika kartritare, i lönegraden MEo 4.

Med hänsyn till rådande rekryteringssvåriglieter torde inga för marinen
avsedda befattningar kunna upptagas å personalförteckningen för marinen
nästa budgetår.

Den nya organisationens utbyggande kräver en omfattande utbildning av
meteorologer. För nästa budgetår bär i detta sffte avsetts anordnande av
en specialkurs vid statens meteorologisk-kydrografiska anstalt för utbildning
av nuvarande militära väderleksassistenter. Med hänsyn till att förslaget
örn omorganisation av meteorologisk-bydrografiska anstalten icke kommer
att föreläggas årets riksdag synas dessa kostnader — vilka av chefen för
meteorologisk-bydrografiska anstalten beräknats till omkring 25 000 kronor
och huvudsakligen avse utbildning till militärmeteorologer — böra bestridas
från flygvapnets anslag till övningar. De torde utan anslagshöjning kunna
rymmas inom berörda anslags i årets statsverksproposition föreslagna belopp.
Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att besluta rörande de arvodesbelopp
m. m., som böra utgå i anledning av berörda utbildnings anordnande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår innebar 1943 års riksdags
beslut bland annat inrättande av ett antal distrikts- och observationscentralstationer.
Vid anmälan av propositionen 1943: 354 föreslog jag, att kostnaderna
därför, för budgetåret 1943/44 beräknade till 45 000 kronor, skulle
få bestridas från flygvapnets övningsanslag. Jag framhöll emellertid, att
ifrågavarande kostnader från och med nästa budgetår möjligen borde överföras
till flygvapnets avlönings- och omkostnadsanslag. I brist på närmare
utredning rörande fördelningen av ifrågavarande kostnader på berörda anslag
föreslår jag, att kostnaderna jämväl för nästa budgetår skola få bestridas
från flygvapnets övningsanslag. Jag förutsätter emellertid, att denna fråga
närmare utredes i myndigheternas anslagsäskanden för budgetåret 1945/46.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

B. Centrala förvaltningsmyndigheter.

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNING.

Försvarets civilförvaltning: Avlöningar, förslagsanslag. Försvarets civilförvaltnings
avlöningsanslag är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört
med ett belopp av 532 500 kronor, avseende andra hälften av budgetåret.
I statsverkspropositionen till årets riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för ändamålet beräkna ett
förslagsanslag av, för helt år, 1 080 000 kronor.

Gällande personalförteckning för försvarets civilförvaltning upptager följande
personal.

Befattning	Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 generaldirektör ...................................................	..... C12
3 krigsråd............................................................	..... A 30
1 sekreterare ........................................................	..... A 26
4 revisionskommissarier ............................................	..... A 26
1 sekreterare ........................................................	..... A 24
1 pensionskamrerare ................................................	..... A 24
2 kamrerare ..........................................................	..... A 24
4 notarier ............................................................	.... A 21
15 revisorer............................................................	..... A 21
1 kassör ..............................................................	..... A15
1 kansliskrivare......................................................	..... All
11 kanslibiträden......................................................	..... A 7
1 förste expeditionsvakt ............................................	.... A 7
1 förrådsförman......................................................	.... A 7
2 expeditionsvakter..................................................	.... A 5
13 kontorsbiträden....................................................	.... A 4
Tjänsteman å övergångsstat.
1 registrator ..........................................................	.... A 21
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.
1 byrådirektör ........................................................	.... Eo 28
1 advokatfiskal........................................................	____ Eo 28
3 sekreterare ..........................................................	.... Eo 26
1 revision skommissarie ..............................................	.... Eo 26
2 förste revisorer......................................................	____ Eo 24
1 biträdande advokatfiskal ..........................................	____ Eo 24
2 notarier..............................................................	____ Eo 21
2 revisorer ............................................................	____ Eo 21

Kungl. Maj:ts proposition nr 185. 49

Den för försvarets civilförvaltning under andra hälften av budgetåret
1943/44 gällande avlöningsstaten är av följande lydelse.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .......... kronor 218 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t .......................................................... * 6153

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal............... » 247 400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................................... » 65 782

Summa kronor 532 500

Krån den å avlöningsstaten upptagna anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, utgå jämlikt beslut den 12
november 1943 tills vidare under andra hälften av budgetåret 1943/44 följande

arvoden, för helt budgetår räknat, nämligen

till 1 portvakt vid civilförvaltningens ämbetshus.................. kronor 768

till 1 biträde vid civilförvaltningens arkiv.......................... » 468

Från anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän skola enligt
samma beslut bestridas kostnaderna för personligt lönetillägg å 873 kronor
årligen åt tjänstemannen i 21 lönegraden K. G. Redin, så länge denne
kvarstår i sistnämnda lönegrad.

Den automatiska telefonväxel, som betjänar civilförvaltningens i ämbetshuset
Jakobsgatan 30 och i Centralpalatset inrymda avdelningar samt även
— till mindre del — vissa till ämbetshuset förlagda underavdelningar inom
arméförvaltningens tyg- och intendenturavdelningar, skötes för närvarande
av fyra telefonister, vilka anställts med stöd av de för civilförvaltningens
verksamhet i krig gällande bestämmelser och vilka alltså icke avlönas från
under ämbetsverkets avlöningsanslag anvisade medel. För fredsförkållanden
har civilförvaltningen uppskattat behovet av telefonister till minst tre, av
vilka en borde vara föreståndare för växeln. Fördenskull borde enligt verkets
mening under anslagsposten avlöningar till icke ordinarie personal upptagas
medel för en telefonist i lönegrad Eo 4 och två i lönegrad Eo 2, motsvarande
en avlöningskostnad av för helt år tillhopa cirka 7 500 kronor.

Enligt instruktionen för civilförvaltningen skola formulär till blanketter,
som äro avsedda för begagnande inom försvaret, i den omfattning Kungl. Majit
bestämmer, innan de fastställas av vederbörlig myndighet, vara granskade
och godkända av civilförvaltningen. Detta stadgande skall jämlikt Kungl.
Majits beslut den 31 december 1943 avse samtliga försvarets blanketter,
som icke äro av rent militär eller teknisk art. Ifrågavarande bestämmelser
lia tillkommit i syfte att åvägabringa en av behovet starkt påkallad större
enhetlighet och även i övrigt genomföra en rationalisering inom försvarets
blankettväsende. Civilförvaltningen har i anslutning härtill anfört följande.

Det antal blanketter, som enligt nämnda föreskrifter skola granskas och
bearbetas av civilförvaltningen, torde komma att bliva synnerligen betydande.
Arbetet med desamma synes ävenledes komma att bli av stor omfattning.
Sålunda skola ej blott nya blanketter granskas eller uppgöras
utan framförallt torde ett enhetliggörande och sammanförande av samtliga

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 185. i7i 4i 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

försvarets blanketter bliva erforderligt. I samband härmed torde vissa blanketter
få omarbetas med hänsyn till de ändringar i författningar och reglementen
som de senaste åren skett, framför allt i samband med omorganisationen
av den centrala försvarsförvaltningen.

Det torde vara uppenbart, att civilförvaltningen icke på en gång kan
ombilda och inordna försvarets alla blanketter i ett enhetligt och ändamålsenligt
system. I stället torde blanketterna efter hand få genomgås och
ordnas till ett lämpligt helt. Redan från början kommer emellertid för
detta arbete att erfordras särskild personal.

Civilförvaltningen har räknat med möjligheten att från militära expeditionstjänstkommittén
kunna erhålla viss arbetskraft för ifrågavarande ändamål.
Därest så kan ske, synes vederbörande böra bibehållas vid nu utgående
avlöningsförmåner. Härutöver erfordras ytterligare personal, antagligen
5—6 befattningshavare.

Genom en sådan anordning beräknas den största delen av de med blanketternas
övertagande sammanhängande arbetsuppgifterna kunna fullgöras
under budgetåret 1944/45.

Yad beträffar personalbehovet under fred sförhållanden anser sig civilförvaltningen
icke böra lägga de ovannämnda beräkningarna till grund för en
uppskattning härav, även örn blankettväsendets omfattning icke synes komma
att i alltför hög grad påverkas av en återgång till fredsförhållanden. Det
är emellertid ett bestämt önskemål att åtminstone i någon utsträckning
knyta utbildad fast arbetskraft med praktisk erfarenhet från arbetet i fråga
till ämbetsverket.

Med hänsyn till de ovan anförda synpunkterna anser sig civilförvaltningen
för närvarande böra begränsa sina äskanden till att omfatta en befattning
som revisor i lönegrad Eo 21 samt en befattning såsom assistent till nämnde
revisor i lönegrad Eo 12.

För revisorstjänsten avses i första hand att erhålla en befattningshavare
med särskild insikt i försvarets organisation och de funktioner, som blankettväsendet
har att fylla i densamma. Av vederbörande bör även krävas
grundlig kännedom örn de författningar, reglementen och föreskrifter, vilka
gälla inom försvarsväsendet samt praktisk erfarenhet rörande desammas tilllämpning.
Med hänsyn till det självständiga och betydelsefulla arbete, som av
revisorn kommer att fullgöras, synes även en god teoretisk utbildning böra krävas.

Assistentbefattningen däremot avses icke att besättas med tjänsteman
med särskild teoretisk utbildning, utan med person med praktisk erfarenhet
särskilt i tryckeritekniska frågor såsom typografisk utstyrsel, val av papper
o. s. v. Av assistenten kommer bland annat att erfordras insikt i försvarsorganisationen
samt förmåga att självständigt uppgöra förslag till vissa blanketter
efter de riktlinjer och anvisningar som kunna lämnas av revisorn.

Medelsbehovet för anställande av nämnda båda befattningshavare skulle
uppgå till omkring 11 000 kronor.

Under framhållande av att inom civilförvaltningen under nuvarande förhållanden
vore anställda 1 förste expeditionsvakt (A 7), 2 expedit]onsvakter (A 5),
6 expeditions vakter (Eo 5), 18 expeditionsvakter (Ex 5) samt 5 mot arvode anställda
ordnings- och expeditionsvakter har ämbetsverket anmält, att från vederbörande
personalsammanslutning hemställts örn åtgärder i syfte att få antalet
för fredstid avsedda expeditionsvakter utökat till att omfatta 2 förste expeditionsvakter
(A 7), 9 expeditionsvakter (A 5) och 4 expeditionsvakter
(Eo 5). Civilförvaltningen har för sin del härom anfört i huvudsak följande.

Onekligen är proportionen mellan såväl de ordinarie och de extra ordinarie
expeditionsvakterna som mellan å ena sidan dessa och å den andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

sidan extra expeditionsvakter synnerligen ogynnsam. Det till synes stora
totalantalet expeditionsvakter är betingat av såväl den stadigvarande fredsmässiga
ökningen av de på civilförvaltningen ankommande göromålen som
ock av den ansvällning av göromålens omfattning som beredskapstiden föranlett
och som särskilt gör sig gällande i avseende å revisionen. Aven inverkar
i icke ringa mån den splittring av ämbetsverkets underavdelningar
å lokaler på skilda ställen som nödvändiggjorts under nuvarande förhållanden.
Ämbetsverket är av den uppfattningen att med hänsyn till det blivande
fredsbehovet en icke obetydlig ökning av den ordinarie och extra
ordinarie expeditionsvaktpersonalen är ofrånkomlig.

Med hänsyn till vad riksdagen vid behandlingen av frågorna örn den centrala
försvarsförvaltningens personalbehov anfört och då Kungl. Majit i övrigt
icke utbyggt civilförvaltningens organisation med flera ordinarie tjänster
än tidigare funnits, anser sig ämbetsverket emellertid icke för närvarande
böra framlägga något förslag till ökning av den ordinarie expeditionsvaktpersonalen.

Däremot anser ämbetsverket påkallat redan nu att den extra ordinarie
expeditionsvaktpersonalen undergår viss ökning. Även örn anledning finnes
att förmoda att ett något större antal kan bliva erforderligt, vill ämbetsverket
för närvarande stanna vid att föreslå en utökning med ytterligare tre
extra ordinarie expeditionsvakter i lönegrad Eo 0. Ävlöningskostnaden
härför kommer att uppgå till cirka 9 000 kronor.

Beträffande det av personalförbundet framförda önskemålet örn tvenne
förste expeditionsvakter vill civilförvaltningen framhålla, att frågan örn inrättande
för framtiden av ytterligare en befattning i nämnda lönegrad i
viss mån är beroende av hur ämbetsverkets lokalförhållanden definitivt bli
ordnade. Emellertid föreligger för närvarande av särskilda skäl ett påtagligt
behov av ytterligare en befattningshavare i nämnda löneställning.
Den nuvarande innehavaren av befattningen som förste expeditionsvakt
fullgör nämligen i huvudsak andra åligganden än som regelmässigt åligga
förste expeditionsvakt. Denne befattningshavare har i första hand ombesörjt
kompletteringen av de samlingar av författningar m. m., som utlämnats till
ämbetsverkets tjänstemän. Förste expeditionsvakten har skött ifrågavarande
arbete på ett synnerligen förtjänstfullt sätt och då dessa göromål kräva
både erfarenhet och rutin i icke obetydlig grad, vore någon fördel icke att
vinna genom att överflytta desamma på annan befattningshavare under den
korta tidrymd — vederbörande är född år 1882 — som återstår, till dess
han inträder i pensionsåldern. Hur frågan permanent skall ordnas torde få
upptagas i samband med nämnde befattningshavares avgång.

Av det anförda framgår, att förste expeditionsvakten icke kan medhinna
den ledning av den talrika expeditionsvaktpersonalen som av skilda synpunkter
är nödvändig. Då ett sådant förhållande icke kan anses tillfredsställande,
vill ämbetsverket föreslå inrättandet av en särskild befattning såsom
förste expeditionsvakt i lönegrad Eo 7. Kostnaderna härför kunna beräknas
till cirka 4 000 kronor.

Vad först angår frågan örn anställande av telefonister anser jag försiktigheten
bjuda, att medel tills vidare beräknas allenast för anställande av två extra
ordinarie sådana befattningshavare, den ena i 4 och den andra i 2 lönegraden.

De arbetsuppgifter, sora sammanhänga med blankettgranskningen, äro
enligt min mening av stor betydelse. En rationalisering av försvarets mångskiftande
blankettväsende — även om den tillsvidare äger rum endast i
den begränsade omfattning, som nu är föreskriven — torde kunna förväntas
medföra icke obetydliga besparingar för statsverket. En förutsättning för

Departement
efie fen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

att verksamheten skall leda till önskat resultat är emellertid, att kvalificerad
arbetskraft för ändamålet står till civilförvaltningens förfogande.
Grundlig kännedom örn och praktisk erfarenhet av försvarets förhållanden
måste här förenas med tryckeriteknisk sakkunskap. I likhet med civilförvaltningen
håller jag före, att den för berörda uppgifter avsedda personal,
som nu bör vinna mera fast anställning, bör begränsas till vad som jämväl
under fredsförhållanden kan anses oundgängligen erforderligt. "Ur denna
synpunkt synes mig någon befogad erinran icke kunna riktas mot ämbetsverkets
förslag örn anställande av en revisor i lönegrad Bo 21. Det behov
av arbetskraft, som härutöver kan komma att föreligga, torde tills vidare få
tillgodoses genom tillfälligt anställande av personal.

Frågan örn expeditionsvakternas antal och ställning inom civilförvaltningen
påkallar enligt min mening noggrant övervägande. Obestridligt
råder här, såsom förhållandena i nuvarande läge te sig, en viss disproportion
mellan antalet expeditionsvakter med mera fast anställning och befattningshavare
tillhörande samma kategori, vilka i lösligare former knutits till ämbetsverket.
Svårigheten att avgöra, i vad mån det nuvarande betydande
antalet expeditionsvakter betingas av en stadigvarande fredsmässig ökning
av göromålen eller av en med rådande försvarsberedskap sammanhängande
ansvällning av arbetsbelastningen, manar emellertid till försiktighet, då det
gäller att avhjälpa de påtalade ojämnheterna i personalens ställning. Härtill
kommer, att nyssnämnda svårighet gör sig gällande även vid bedömandet
av andra personalkategoriers ställning. Vid framläggandet av propositionen
1943:180 förutsatte jag med hänvisning till denna svårighet, att spörsmålet
örn förvaltningsorganisationens personalbehov i fred finge upptagas till slutlig
prövning, sedan normala förhållanden åter inträtt. Någon erinran häremot
gjordes icke från riksdagens sida. Då de nu berörda ojämnheterna
med särskild tydlighet kommit till synes, vill jag för min del icke motsätta
mig en mindre ökning av antalet extra ordinarie expeditionsvakter. Ökningen
av medelsanvisningen i anledning härav torde dock för närvarande böra begränsas
till belopp, motsvarande kostnaden för 2 expeditionsvakter i lönegrad
Eo 5.

Även örn skäl kunna anföras till stöd för förslaget örn inrättande av ytterligare
en befattning såsom förste expeditionsvakt, anser jag mig dock — med
hänsyn såväl till spörsmålets sammanhang med det definitiva ordnandet av
ämbetsverkets lokalfråga som till de konsekvenser i fråga örn andra ämbetsverk,
vilka ett bifall till förslaget skulle kunna medföra — icke kunna tillstyrka
detsamma.

I överensstämmelse med vad som anförts vid anmälan i året statsverksproposition
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor böra i personalförteckningen
tjänstebenämningarna notarie och sekreterare utbytas mot byråsekreterare
respektive förste byråsekreterare.

Beträffande de olika delposterna å avlöningsanslaget må följande anföras.

Anslagsposten för avlöningar till ordinarie personal har för andra
hälften av innevarande budgetår upptagits till 218 700 kronor, motsvarande
för helt år 437 400 kronor.

Kungl. Majlis proposition nr 185.

Civilförvaltningen Ilar i anslutning härtill framhållit, att vissa ordinarie
befattningshavare syntes komma att fr. o. m. den 1 januari 1944 förordnas
å nyinrättade högre extra ordinarie befattningar. Då de vikariatslöner efter
nämnda befattningshavare, vilka av Kungl. Majit kunde komma att beviljas,
torde komma att utgå efter lägre löneklasser än vad för de ordinarie befattningshavarna
beräknats, syntes medelsbehovet kunna sättas något lägre
än nyssnämnda belopp. Da något Kungl. Majits beslut angående förordnanden
å de nämnda extra ordinarie befattningarna vid tidpunkten för avlåtande
av civilförvaltningens ifrågavarande skrivelse ej förelåge, har civilförvaltningen
emellertid ansett sig icke för det dåvarande böra frångå det
förut beräknade beloppet. Detsamma syntes ämbetsverket också förslå för
under budgetåret 1944/45 beräknade löneklassuppilyttningar.

Ej heller jag förutsätter annan omräkning av ifrågavarande anslagspost
än att den för nästa budgetår uppföres med det för helt budgetår erforderliga
beloppet, 437 400 kronor.

För arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, bör beräknas 1 236 kronor.

Posten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal är för närvarande
för halvt budgetår upptagen till 247 400 kronor. För helt budgetår
skulle fördenskull erfordras 494 800 kronor. Härtill komma beräknade kostnader
för löneklassuppflyttningar, 3 000 kronor, samt kostnaderna för de
enligt det föregående äskade personalförstärkningarna. Sålunda skulle under
berörda delpost erfordras tillhopa (494 800 + 3 000 + 5 200 4- 6 800 + 5 900 =)
515 700 eller i avrundat tal 516 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra beräknas till förslagsvis
145 364 kronor.

Medelsbehovet under anslaget Försvarets civilförvaltning: Avlöningar
skulle sålunda komma att uppgå till 1 100 000 kronor.

Jag får i anslutning till det anförda hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels å personalförteckningen för försvarets civilförvaltning
under rubriken Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 20 uppföra ytterligare en revisor i lönegrad Eo 21 ävensom
bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga av mig angivna ändringar
beträffande i personalförteckningen intagna tjänstebenämningar,
dels godkänna följande avlöningsstat för försvarets civilförvaltning,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1944/45:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
........................................ kronor 437 400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit .................... » 1 236

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 516 000

4. ltörligt tillägg, förslagsvis.......... »_145 364

Summa kronor 1 100 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

dels aéle till Försvarets civilförvaltning: Avlöningar för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 1 100 000 kronor.

Försvarets civilförvaltning: Omkostnader, förslagsanslag. I sina anslagsäskanden
för innevarande budgetår hemställde arméförvaltningen under åberopande
av beredskapsläget, som icke medgåve någon på erfarenhet grundad
uppskattning av medelsbehovet för omkostnader, örn oförändrad medelsanvisning
— 192 000 kronor — för ändamålet. Av det vid statsverkspropositionen
till 1943 års riksdag fogade statsrådsprotokollet framgår, att jag
ansåg mig kunna under rådande förhållanden godtaga arméförvaltningens
förslag till beräkning av anslaget. Jag framhöll emellertid tillika nödvändigheten
av att ämbetsverket så snart ske kunde sökte framlägga en säkrare
uppskattning av anslagsbehovet. Med utgångspunkt från förutsättningen,
att den nya förvaltningsorganisationen — bortsett från krigsmaterielverket
och försvarets fabriksstyrelse, vilka avsågos skola inrättas redan vid ingången
av budgetåret 1943/44 — skulle kunna träda i kraft den 1 januari 1944,
framlades sedermera i propositionen 1943: 235 förslag örn en schematisk uppdelning
och jämkning av de för arméförvaltningen bei’äknade omkostnadsbeloppen
på de njm ämbetsverk, i vilka delar av arméförvaltningen skulle
ingå. I enlighet härmed anvisades för ändamålet å riksstaten ett för andra
hälften av innevarande budgetår beräknat belopp av 40 000 kronor. Kungl.
Maj:t har den 8 januari 1944 fastställt stat för anslaget.

I arméförvaltningens framställning rörande lantförsvarets medelsbehov
för budgetåret 1944/45 har hemställts örn uppförande av förevarande anslag
med ett preliminärt beräknat belopp av 350 000 kronor. I statsverkspropositionen
har i avbidan på särskild proposition i ämnet för ändamålet beräknats
ett anslag av 120 000 kronor.

I det av den nyorganiserade civilförvaltningen upprättade slutliga förslaget
till anslagsäskanden för dess egen verksamhet under nästkommande
budgetår har ämbetsverket hemställt örn anvisande för omkostnader av
315 000 kronor. Vid sina beräkningar har civilförvaltningen ansett sig böra
helt utgå från de förhållanden, som kunde beräknas bli rådande efter beredskapens
upphörande. I anslutning härtill har civilförvaltningen framhållit
följande.

De i det följande gjorda beräkningarna ha uppgjorts med utgångspunkt
från att civilförvaltningen skall helt disponera arméförvaltningens förra
ämbetshus, Jakobsgatan 30, ävensom den därstädes befintliga telefonväxeln,
ehuru under viss del av budgetåret 1944/45 delar av arméförvaltningen torde
komma att inrymmas i ämbetshuset och därvid taga del i omkostnaderna
därför. Då det synes kunna förutsättas, att under beredskapsförhållanden
ett efter fredsförhållanden beräknat anslag i vart fall kommer att överskridas,
har någon särskild hänsyn till de ovannämnda omständigheterna
icke ansetts böra tagas.

De beräkningar, vilka legat till grund för arméförvaltningens förenämnda
anslagsäskanden, äro fortfarande i väsentliga delar gällande. Civilförvaltningen
har emellertid tagit medelsbehovet under ytterligare övervägande och
därvid särskilt undersökt varje möjlighet att vid återgången till fredsförhål -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

landen nedbringa utgifterna, Sålunda bär ämbetsverket tagit i betraktande
exempelvis det förhållande, att, därest uppvärmningen av ambetslokalerna
åter kan komma att ske med användande av koks i stallet för ved, en be
sparing å cirka 14 000 kronor torde kunna beraknas. Vidare bär vid beräknandet
av utgifterna för bokbindning största möjliga hänsyn tagits till den
minskning av försvarets räkenskaper, som kan tankas hilva en följd av ovei gången

till fredsförhållanden. M . . . , ■.

Från dessa synpunkter har ämbetsverket ansett sig kunna minska de
förut framlagda anslagsäskandena till 315 000 kronor. De olika utgiftsposterna
böra enligt ämbetsverkets mening upptagas till nedan angivna belopp: Sjukvård

................................ kronor

Resekostnader.............

Expenser..................

Publikationstryck.........

6 000
20 000
285 000
4 000

Summa kronor 315 000

Beträffande anslagsposten till resekostnader har civilförvaltningen erinrat,
att det i vad avser flygvapnets kassaväsende ålåge civilförvaltningen
att fullgöra vissa inventeringar av lokalmyndigheternas räkenskaper, för
vilket ändamål ett betydande antal tjänsteresor syntes komma att erfordras.
För advokatfiskalskontorets del bleve även efter övergången till fredsförhållanden
talrika inställelser för bevakande av kronans talan inför regementskrigsrätter
eller andra domstolar ofrånkomliga. Med hänsyn härtill samt
till” andra ofta återkommande tjänsteförrättuingar har ämbetsverket ansett
erforderligt, att anslagsposten upptoges till 20 000 kronor.

De under anslagsposten till expenser äskade medlen lia av civilförvaltningen
avsetts för följande utgiftsändamal.

	Kronor Kronor
Bränsle, lyse och vatten:	........ 14 000 .............. 10 000 .............. 1000 25 000
Bränsle..............................................
Lyse och elektrisk energi ........................ Vatten och gas ....................................
Övriga expenser:
a) För egel behov:
Renhållning och städning:

Städning av 240 rum

+ 25 % ...........

Städningsmateriel ...
Fönsterputsning.....

= städningsenheter k 7 kronor/månad

..... 25 000

.... 4 000

.... 1 000

Skrivmaterialier, papper, blankettryck och dylikt
Telegram, telefon och annonsering ...............

30 000
6 000
26 000

Inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner
m. fl. inventarier:

Inköp och underhåll av möbler och dylikt ............ 3 000

Inköp och underhåll av kontorsmaskiner .............. 4 000 12000

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Bokinköp, bindning av böcker och handlingar m. fl.
ändamål:

Bokbindning................................................ 7 000

Inköp av böcker, tidskrifter etc......................... 2 000

Andra ändamål, transporter och dylikt ................ 2 000 j j qqq

b) För annat än eget behov:

Kostnader för försvarsväsendets löneutbetalningar .......... 125 000

Kostnader för blanketter som skola tillhandahållas andra

myndigheter.................................................... 50 000

85 000

175 000

Summa kronor 285 000

Bolande medelsbehovet för bestridande av civilförvaltningens egna expenser
har ämbetsverket vidare anfört bland annat följande.

Kostnaderna för lyse och elektrisk energi ha beräknats till för ämbetshuset
Jakobsgatan 30 för närvarande erforderligt belopp, vilket icke torde
komma att nämnvärt påverkas av en återgång till fredsförhållanden.

Av de under rubriken övriga expenser för eget behov beräknade posterna
ha kostnaderna för städning beräknats med utgångspunkt från lokalutrvmmena
i ämbetshuset, tillhopa 240 rum. Utöver i kollektivavtal fastställda
7 kronor i månaden per städningsenhet utgår härför jämlikt Kungl. Maj:ts
cirkulär den 19 september 1941 (nr 762) angående viss ersättning enligt
kollektivavtal beträffande städning ett tillägg efter ett procenttal som med
6 enheter understiger summan av för rörligt tillägg och kristillägg gällande
procenttal. Med hänsyn till de betydande svårigheterna att bedöma levnadskostnadsmdex’
utveckling har det sålunda utgående tillägget ansetts
böra bibehållas i kalkylerna.

I det för telegram, telefon och annonsering beräknade beloppet ingår i
första hand abonnemangskostnaderna för ämbetsverkets automatväxel, vilka
uppgå till cirka 5 000 kronor för kvartal.

. Efter ingången av budgetåret 1944/45 torde någon nämnvärd nyanskaffning
av möbler och andra inventarier för civilförvaltningen icke vara erforderlig,
varför endast ett relativt obetydligt belopp upptagits för detta ändamål.
Underhållet av ämbetsverkets betydande uppsättning av kontorsmaskiner
torde kräva ett något större belopp, varjämte viss nyanskaffning
i anledning av förslitning torde bliva ofrånkomlig. Ämbetsverket anser sig
fördenskull för nämnda ändamål böra upptaga ett belopp av 9 000 kronor.

Av de för bokbindning äskade medlen avses att bestrida kostnaderna för
i (/bindning icke blott av ämbetsverkets handlingar, författningssamlingar,
tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret, tjänstemeddelanden rörande sjöförsvaret
och förvaltningsföreskrifter samt dess räkenskaper utan även av
samtliga lokalmyndigheters för armén räkenskaper. Ehuru det icke torde
vara uteslutet att medelsbehovet för nämnda ändamål kan komma att ställa
sig högre, anser sig civilförvaltningen för närvarande i avvaktan på närmare
erfarenhet härav böra begränsa sina äskanden till 7 000 kronor.

Vid framläggandet av statsverkspropositionen till 1943 års riksdag förutsattes,
att arméförvaltningen i god tid skulle taga under övervägande spörsmålet
örn bibehållande i fredstid av det system för utbetalning av månadslön
till arméns personal med anlitande av postgirorörelsen, som tillämpats
under den förstärkta försvarsberedskapen. Systemet borde tillämpas jämväl
för marinen och flygvapnet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

På arméförvaltningens civila departements föranstaltande har postgirokontoret
verkställt en beräkning av kostnaderna för genomförande under
fredstid av systemet i fråga. Nämnda kostnader skulle för samtliga tre försvarsgrenar
belöpa sig till cirka 125 000 kronor. Civilförvaltningen har nu
föreslagit, att bland expenser för annat än ämbetsverkets eget behov skulle
för ändamålet uppföras en post av nämnda belopp.

Slutligen har civilförvaltningen anfort, att ämbetsverket för försvarets
redovisningsväsende m. m. måste tillhandahålla blanketter åt lokalmyndigheter
och delvis även centralmyndigheter. Ämbetsverket saknade möjlighet
att nu bedöma kostnaderna härför, bland annat därför att förhållandena efter
den förstärkta försvarsberedskapens upphörande måste beräknas bli helt
olikartade mot tidigare fredsförhållanden. Ämbetsverket ansåge sig fördenskull
icke på de sistnämnda förhållandena kunna grunda någon tillförlitlig
uppskattning av medelsbehovet i fråga. I avvaktan på erfarenhet härav
syntes delposten få upptagas till 50 000 kronor.

Jag vill erinra örn att de på ämbetsverket belöpande omkostnaderna under Departementsrådande
beredskapsförhållanden uppgå till avsevärt högre belopp än de på chefen.
riksstaten för ändamålet anvisade medlen. Motsvarande har under senare år
gällt för arméförvaltningen. Sistnämnda ämbetsverk, som tidigare replierat
på arméns vederbörande anslag, har först från och med budgetåret 1941/42
fått sig anvisat särskilt omkostnadsanslag. Härtill kommer, att den av hela
försvarsorganisationens utbyggnad förorsakade ansvällningen jämväl av de
centrala förvaltningsmyndigheternas arbetskvantitet icke i nuvarande läge
kan med full tillförlitlighet överblickas. Vid sådana förhållanden kan uppenbarligen
uppskattningen av medelsbehovet efter återgång till fredsförhållanden
icke grundas på erfarenheten. Vissa osäkerhetsmoment måste därför vidlåda
beräkningarna i förevarande hänseende. Såsom jag redan vid framläggandet
av, förra årets statsverksproposition hade anledning framhålla,
synes det emellertid nödvändigt att snarast möjligt söka nå fram till en
mera fast grundad uppskattning av medelsbehovet. Civilförvaltningens beräkningar
för nästa budgetår, som sluta på ett lägre belopp än arméförvaltningens
preliminära uppskattning, synas mig i stort sett kunna godtagas.

I några hänseenden föranleda de emellertid särskilt yttrande från min sida.

Frågan örn bibehållande även under fredstid av det i nuvarande läge tilllämpade
systemet med utbetalning av månadslöner till arméns personal
med anlitande av postgirorörelsen är främst ur beredskapssynpunkt av stor
betydelse. Vad arméförvaltningen vid avgivande av sina anslagsäskanden
för innevarande budgetår yttrade härom gav mig icke anledning till annan
erinran än att systemet borde tillämpas jämväl för marinen och flygvapnet.

Emellertid förutsattes, att ett slutligt ståndpunktstagande till spörsmålet
härom skulle föregås av vissa överväganden såväl ur redovisningssynpunkt
som med hänsyn till truppförbandens och stabernas personalorganisationer.

Enligt vad jag rinder hand inhämtat från civilförvaltningen lia verkställda
undersökningar lett fram till att ur nyssnämnda synpunkter hinder ej lärer

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

möta mot att även i fredstid bibehålla det förordade utbetalningssystemet.
Vid sådant förhållande torde för nästa budgetår å riksstaten böra beräknas
ett belopp för gäldande av ersättning till postgirokontoret för dess bestyr
nied utbetalning av ifrågavarande löner. Medelsbehovet för ändamålet lärer
icke kunna uppskattas till lägre belopp än det av postgirokontoret beräknade.

Kostnader för blankettryck ha hittills bestritts av medel under såväl de
centrala förvaltningsmyndigheternas omkostnadsanslag som försvarsgrenarnas
anslag till övriga expenser m. m. Då på civilförvaltningen bör ankomma
att tillhandahålla de blanketter, som erfordras för redovisningsväsendet inom
samtliga försvarsgrenar, anser jag lämpligt, att ett belopp i förevarande
sammanhang beräknas för ändamålet. I avvaktan på närmare erfarenheter
torde medelsanvisningen emellertid böra begränsas till 35 000 kronor. Det
bör ankomma på vederbörande förvaltningsmyndigheter att i samband med
framläggandet av anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 avgiva förslag
till den minskning av försvarsgrenarnas anslag till övriga expenser m. m.
som härav kan påkallas.

Anslaget till omkostnader för civilförvaltningen bör med de utgångspunkter,
som i det föregående angivits, beräknas till 300 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Försvarets civilförvaltning: Ordkostnader för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 300 000 kronor.

FÖRSVARETS SJUKVÅRDSFÖRVALTNING.

Försvarets sjukvårdsförvaltning: Avlöningar, förslagsanslag. Försvarets sjukvårdsförvaltnings
avlöningsanslag är i riksstaten för innevarande budgetår
uppfört med ett belopp av 101 000 kronor, avseende andra hälften av budgetåret.
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag föreslog Kungl.
Majit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för ändamålet
beräkna ett förslagsanslag av, för helt år, 202 000 kronor.

Gällande personalförteckning för försvarets sjukvårdsförvaltning upptager

följande personal.

Beställning (Befattning) Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

Givilmilitär personal.

1 generalläkare............................................................ Cb 5

1 byråöverläkare .......................................................... Ca 30

3 förste byråläkare........................................................ Ca 28

1 andre byråläkare........................................................ Ca 26

Civil personal.

1 byrådirektör ............................................................ A 26

1 notarie.................................................................... A 21

1 kanslibiträde ............................................................ A 7

1 kontorsbiträde .......................................................... A 4

1 kanslibiträde

Kungl. May.ts proposition nr 185.
Tjänsteman å övergångsstat.

A 7

Extra ordinarie tjänsteman

1 revisor...................................

Anm. Kevisorstjänsten må icke Titan Kungl.

i högre lönegrad än 20.

Maj:ts medgivande tillsättas.

Eo 21

Den för sjukvårdsförvaltningen fastställda avlöningsstaten, avsedd att
tillämpas tills vidare under andra hälften av budgetåret 1943/44, är av följande

lydelse.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis............ kronor

2. Arvoden oell särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis................................................

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal................

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................................... *

52 000

23 800
23 000
14 850

Summa kronor 113 650

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ...................................... kronor 12 650

Nettoutgift kronor 101 000

Från den å avlöningsstaten upptagna anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, utgå jämlikt beslut den 12
november 1943 tills vidare under andra hälften av budgetåret 1943/44,
dels följande arvoden motsvarande nettolön i nedannämnda löneklasser

militära avlöningsreglementet, nämligen
3 arvoden, Oa 10, till pensionerade officerare samt
1 arvode, UO 7, till pensionerad underofficer,
dels ock följande arvoden, för helt budgetår räknat, nämligen

till sakkunniga.................................................... kronor 8 000

» 1 apotekare, chef för läkemedelssektionen å materielbyrån » 2 000

för med tandvården sammanhängande göromål ..............

3 600

I skrivelse den 14 januari 1944 angående medelsbehovet för nästa budgetår
har sjukvårdsförvaltningen anfört, att ämbetsverket, ehuruväl all försiktighet
i nuvarande statsfinansiella läge borde iakttagas i fråga örn nya
tjänsters inrättande, likväl ansett sig böra framlägga vissa förslag örn utökning
av verkets personal.

I fråga örn ordinarie tjänstemän har sjukvårdsförvaltningen föreslagit
inrättande av befattningar såsom hälsovårdsinspektör i lönegraden Ca 17, sjuksköterskeinspektris
i lönegraden A 15 och expeditionsvakt i lönegraden A 6.

Beträffande befattningen såsom hälsovårdsinspektör har sjukvårdsförvaltningen
anfört i huvudsak följande.

Vid bedrivandet av arbetet inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
anlitades under de sistförflutna åren i stor utsträckning biträde av bland
annat inkallade värnpliktiga hälsovårdsinspektörer. Dylika ha även måst
tagas i anspråk av sjukvårdsförvaltningens hälso- och sjukvårdsbyrås hygienoch
epidemisektion samt materielbyrå. De uppgifter, som därvid åvilat
hälsovårdsinspektörerna, hava avsett företagande av hygieniska inspektioner
av olika slags militära etablissement, materielförråd rn. m., handhavandet

Kungl. Majda proposition nr 185.

av bad- och avlusningsfrågor, förberedande granskning av inspektionsrapporter
från truppförbanden (motsvarande), utförande av de expeditionsgöromål,
som röra inspektioner av nu nämnt slag och som kräva fackkunskap m. m.
Med ledning av de erfarenheter, som sålunda vunnits, finner sjukvårdsförvaltningen,
att ett framträdande behov av dylik arbetskraft kommer att förefinnas
inom ämbetsverket jämväl under fredsförhållanden. Sjukvårdsförvaltningen
föreslår fördenskull inrättande vid ämbetsverket av en befattning
såsom hälsovårdsinspektör. Det torde icke vara möjligt att vid en sådan
post för längre tid binda en tillräckligt kvalificerad kraft, örn icke tjänsten
inrättas såsom ordinarie med skäliga löneförmåner. Enligt sjukvårdsförvaltningens
mening bör befattningen vara av civilmilitär natur och icke placerad
i lägre lönegrad än Ca 17.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha i gemensamt
utlåtande över sjukvårdsförvaltningens framställning i nn förevarande del
framhållit, att enligt vad under hand upplysts befattningen såsom hälsovårdsinspektör
avsåges att besättas med person med erfarenhet från kommunal
hälsovårdsinspekterande verksamhet samt att bland annat med hänsyn
härtill vid avvägandet av löneställningen för nämnda befattning till utgångspunkt
tagits löneläget för befattningshavarna vid Stockholms stads hälsovårdsinspektion.
I avvaktan på att närmare erfarenhet skulle vinnas rörande
de med befattningen förenade arbetsuppgifterna syntes enligt nämndernas
mening den ifrågasatta placeringen i 17 lönegraden tills vidare kunna godtagas.
Härvid syntes dock befattningen — i avbidan på det slutliga ställningstagandet
till tjänstens lönegradsplacering — böra inrättas såsom extra
ordinarie.

Hörande befattningen såsom sjuksköterskeinspektris har sjukvårdsförvaltningen
anfört följande.

Vid handläggningen å ämbetsverkets sjukhusbyrå av de talrika ärenden,
som hava avseende å den kvinnliga personalen vid försvarsväsendets sjukvårdsanstalter,
föreligger bestående behov av en fullt utbildad, med denna
personals anställnings- och arbetsförhållanden väl förtrogen sjuksköterska.
Att på sätt medicinalstyrelsen föreslagit tillägga nämnda styrelses byråinspektör
för sjuksköterskeväsendet inspektionsrätt över de i militärtjänst
varande sjuksköterskorna synes med hänsyn till de speciella förhållanden,
som råda beträffande försvarets personal, ej lämpligen böra komma i fråga.
En dylik anordning skulle för övrigt ej medföra, att den nu avsedda sjuksköterskan
skulle kunna undvaras av sjukvårdsförvaltningen. Utöver handkavandet
av inspektionsverksamhet m. m. beträffande ovannämnda kvinnliga
personal skulle sjuksköterskan hava att lämna biträde i frågor angående
planläggning och utrustning av sjukhus m. m., beträffande vilka ärendens
behandling tillgången till en rutinerad sjuksköterskas erfarenheter visat sig
värdefull. Till ämbetsverkets förfogande står för närvarande en tjänstepliktig
sjuksköterska. Då en befattning av ifrågavarande slag otvivelaktigt
blir behövlig även i fredstid, får sjukvårdsförvaltningen därför i syfte att
tillförsäkra sig en dugande person föreslå inrättande av en ordinarie tjänst
i lönegrad A 15.

I förevarande sammanhang må erinras, hurusom jag vid framläggandet
av propositionen 1948: 180 (sid. 251) framhöll, att det knappast torde föreligga
hinder för att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, tillägga inspektionsrätt
för medicinalstyrelsens byråinspektör för sjuksköterskeväsendet över de

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

i militärtjänst varande sjuksköterskorna. Dylik inspektionsrått måste emellertid
vara klart begränsad till att omfatta sjuksköterskornas sociala förhållanden
oell arbetsförhållanden samt finge icke vara förenad med anvisningsrätt
direkt till de lägre militära myndigheterna. I den mån dylika
inspektioner skulle giva anledning till erinringar borde den inspekterande
påkalla generalläkarens uppmärksamhet. Riksdagen gjorde icke någon erinran
häremot.

X anslutning till mitt nyssnämnda uttalande har medicincilstyielsen i yttrande
över föreliggande framställning vidhållit, att inspektionsrått i den
ungefärliga omfattning, som angivits av departementschefen, borde tillkomma
styrelsens byråinspektör. I samband härmed har styrelsen eriniat, att styrelsen
enligt sin instruktion hade till åliggande bland annat att lia överinseende
över militärläkarnas medicinska verksamhet. Under nuvarande beredskapsförliållanden
hade det emellertid visat sig, att stort behov föielåge av tillsyn
över de mycket varierande arbets- och tjänstgöringsförhållanden, under
vilka den kvinnliga personalen vid försvarsväsendets sjukvårdsanstalter samt
de på grund av lagen om tjänsteplikt inkallade sjuksköterskorna arbetade.
Styrelsen har vidare uttalat, att ehuru det syntes i viss mån tveksamt, om
den föreslagna tjänsten kunde vara erforderlig även i fredstid, övervägande
sannolikhet dock talade för att en driftig sjuksköterska borde kunna givas
full sysselsättning inom sjukvårdsförvaltningen, även örn den militära sjukvårdsorganisationen
då nedskures till förkrigsomfång. På grund härav har
styrelsen tillstyrkt, att den föreslagna sjukskötersketjänsten inrättas, dock
allenast såsom extra ordinarie. Tjänstetiteln för ifrågavarande befattningshavare
borde vara försvarets Översköterska.

Lönenä rund erna ha rörande den föreslagna befattningen såsom sjuksköterskeinspektris
framhållit, att rådande förhållanden torde avsevärt påverka
såväl arten som omfattningen av dessa arbetsuppgifter, vartill bomme,
att det icke syntes uteslutet, att en närmare utredning skulle visa det möjligt
att åtminstone i viss utsträckning utnyttja medicinalstyrelsens byråinspektör
för sjuksköterskeväsendet även för den militära sjukvården. Lönenämnderna
lia därför funnit övervägande skäl tala för att det av sjukvårdsförvaltningen
redovisade behovet av en särskild befattningshav are för inspektion
av det militära sjuksköterskeväsendet ävensom för handhavande av
vissa andra med den militära sjukvården sammanhängande frågor tills vidare
tillgodosflges genom inrättande av en arvodesbefattning. Arvodet syntes förslagsvis
kunna fastställas till 550 kronor för månad, vilket belopp endast
obetydligt understege nettomånadslönen i löneklass A 15: 15 å I-ort.

Med anledning av en framställning från vederbörande personalförbund om
inrättande vid ämbetsverket av två befattningar såsom förste expeditionsvakt
i lönegraden AT respektive expeditionsvakt i lönegraden A 5 och i
överensstämmelse med vad försvarsförvaltningens organisationsnämnd i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 23 oktober 1943 i denna fråga anfört har sjukvårdsförvaltningen,
som för närvarande icke förfogar över någon ordinarie
expeditionsvakt, funnit sig i så måtto böra biträda personalförbundets fram -

Departementschefen.

62 Kungl. Marits ''proposition nr 185.

ställning, att ämbetsverket såsom i det föregående nämnts föreslagit inrättande
av en befattning såsom expeditionsvakt i lönegrad A 6. Vid beräknandet
av behövligt antal icke-ordinarie expeditionsvakter har sjukvårdsförvaltningen
förutsatt, att en dylik befattning funnes inrättad såsom ordinarie.
Detta förslag har icke föranlett erinran från lönenämndernas sida.

Beträffande den icke-ordinarie personalen har sjukvårdsförvaltningen
efter den reducering av antalet under nuvarande förhållanden vid sjukvårdsförvaltningen
anställda befattningshavare, som ansetts möjlig, beräknat behovet
av den i fredstid erforderliga personal som skulle avlönas ur denna
anslagspost, till 2 extra läkare med arvoden motsvarande lön enligt lönegrad
Ca 22: 22, 2 amanuenser i lönegrad Eo 18, 1 förste kontorist i lönegrad
Ex 10, 1 kontorist i lönegrad Ex 8, 1 expeditionsvakt i lönegrad Eo 5,
6 kontorsbiträde!! i lönegrad Eo 4, 9 skrivbiträden i lönegrad Eo 2 och
1 telefonist i lönegrad Eo 2. Då den till sjukvårdsförvaltningen överflyttade
expeditionsvakten i lönegrad Eo 5 på grund av sjukdom icke kunde förväntas
bliva tjänsteduglig under nästkommande budgetår, syntes medel vidare böra
beräknas för avlönande av 1 expeditionsvakt i lönegrad Ex 5. Anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal skulle enligt ämbetsverkets
förslag upptagas med 81 300 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen har icke kunnat till fullo övertyga
mig örn behovet av en befattning såsom hälsovårdsinspektör även under
fredstid. Frågan om inrättande av en sådan befattning synes mig få bliva
beroende på ytterligare överväganden.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen förutsattes
vid förra årets beslut rörande förvaltningsorganisationen, att medicinalstyrelsens
byråinspektör för sjuksköterskeväsendet skulle tilläggas inspektionsrätt
över de i militärtjänst varande sjuksköterskorna, dock begränsad
till att omfatta dessas sociala förhållanden och arbetsförhållanden. Därvid
utsädes också klart, att inspektionsrätten icke finge vara förenad med
anvisningsrätt direkt till de lägre militära myndigheterna. En på detta
sätt avgränsad inspektionsrätt skulle enligt min mening knappast behöva
giva anledning till farhågor för obehörigt intrång i sjukvårdsförvaltningens
ämbetsbefattning. Emellertid bör framhållas, att frågan örn anställande av
en sjuksköterska inom sjukvårdsförvaltningen kan komma i ett delvis annat
läge vid bifall till det förslag örn inrättande av ett antal befattningar såsom
sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden, som jag i det följande framlägga.:
Med hänsyn härtill finner jag icke osannolikt, att behov av en rutinerad
sjuksköterska även i fredstid kommer att föreligga inom sjukvårdsförvaltningen.
Emellertid är jag icke beredd att nu taga ståndpunkt till förslaget
örn inrättande av en permanent befattning för ändamålet. Då det i varje fall
under nuvarande beredskapsförhållanden är uppenbart, att ett sådant behov
är förhanden, förutsätter jag, att — i den mån en tjänstepliktig sjuksköterska
icke står till förfogande — detta behov får tillgodoses genom inrättande av
en arvodesbefattning med anlitande av vederbörligt å förskottsstaten för
försvarsväsendet uppfört anslag till löpande utgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Till sjukvårdsförvaltningens förslag om inrättande av en ordinarie expeditionsvaktstjänst
ansluter jag mig. Då allenast en ordinarie sådan tjänst
kommer att finnas vid verket, bör densamma placeras i lönegiad A 6.

I överensstämmelse med vad som anförts vid anmälan i arets statsveiksproposition
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor bör i personalförteckningen
tjänstebenämningen notarie utbytas mot byråsekreterare.

I enlighet med vad nu anförts torde anslagsposten till avlöningar till
ordinarie tjänstemän för nästa budgetar böra beräknas till (2 X 52 000 +

3 300 =) 107 300 kronor.

Beträffande sättet för beräkningen av anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. May.t, ifrågasättes ingen ändring,
varför denna anslagspost för budgetaret 1944/45 torde böla uppföras med
ett belopp av (2 X 23 800 =) 47 600 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal är, såsom i
det föregående nämnts, för andra hälften av budgetåret 1943/44 uppförd
med 23 000 kronor. För helt år motsvarar detta belopp 46 000 kronor.
Av sjukvårdsförvaltningens framställning synes framgå, att en viss utökning
av ämbetsverkets för fredsbehov avsedda personal även i övrigt är erforderlig.
Med hänsyn till svårigheten att redan nu tillförlitligt bedöma det vid återgång
till fredsförliållanden oundgängliga personalbehovet kan jag emellertid
icke tillstyrka, att anslagsposten liöjes med mer än 5 000 kronor. Posten
torde i enlighet med vad nu anförts böra beräknas till (2 X 23 000 + 5 000 )

51 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra beräknas till 29 100 kronor.

De särskilda uppbördsmedlen torde för nästa budgetår böra upptagas med
(2 X 12 650 =) 25 300 kronor eller i avrundat tal 25 000 kronor.

På grundval av förut angivna beräkningar uppskattar jag medelsbehovet
för nästa budgetår under avlöningsanslaget till (107 300 + 47 600 + 51 000 +
29 100 — 25 000 =) 210 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels å personalförteckningen för försvarets sjukvårdsförvaltning
under rubriken Tjänstemän a ordinarie stat ytterligare
uppföra en expeditions vakt i lönegraden A 6 ävensom bemyndiga
Kungl. Majit att vidtaga av mig angiven ändring beträffande
viss i personalförteckningen intagen tjänstebenämning,
dels godkänna följande avlöningsstat för försvarets sjukvårdsförvaltning,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1944/45:

Av!öning3stat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,förslagsvis kronor 107 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis ..................

47 600

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal kronor 51 000

4. Eörligt tillägg, förslagsvis .................... » 29 100

Summa kronor 235 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis........................ kronor 25 000

Nettoutgift kronor 210 000

dels och till Försvarets sjukvårdsförvaltning: Avlöningar för
budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 210 000 kronor.

Försvarets sjukvårdsförvaltning: Omkostnader, förslagsanslag. Å riksstaten
för innevarande budgetår bär för bestridande av försvarets sjukvårdsförvaltnings
omkostnader uppförts ett för andra hälften av året avsett anslag av
20 000 kronor. Kungl. Majit har den 8 januari 1944 fastställt stat för anslaget.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har sjukvårdsförvaltningen hemställt
om anvisande för ändamålet av ett belopp av 75 000 kronor. Ämbetsverket
har i anslutning härtill framhållit, att fasta hållpunkter saknades för
ett mera exakt bedömande av behoven. Gjorda kalkyler gåve emellertid
vid handen, att medelsbehovet icke syntes kunna uppskattas till lägre belopp
än 75 000 kronor.

Under hand har från sjukvårdsförvaltningen inhämtats, att till grund för

uppskattningen av anslagsbehovet ligga följande beräkningar:

1. Sjukvård........................................................ kronor 1 000

2. Reseersättningar .............................................. » 5 000

3. Bränsle, lyse och vatten...................................... » .3 000

4. Renhållning och städning .................................... » 5 600

5. Skrivmaterialier, papper, blankettryck och dylikt.......... » 6 000

6. Telegram, telefon och annonsering.......................... » 10 000

7. Inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner

m. fl. inventarier .......................................... » 6 000

8. Bokinköp, bindning av böcker och handlingar m. fl. ända mål

.......................................................... » 3400

9. Expenser för annat än eget behov ...... » 30 000

10. Publikationstryck.............................................. » 5 000

Summa kronor 75 000

Även örn en fullt säker uppskattning av medelsbehovet i fredstid för nu
ifrågavarande ändamål icke är möjlig, kan dock viss ledning hämtas från
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses verkliga omkostnader under senaste
budgetår, varvid dock vissa minskningar måste göras för omkostnader av
beredskapsnatur. Det måste emellertid i detta sammanhang beaktas, att
sjukvårdsförvaltningen efter den förra året beslutade omorganisationen dels
omspänner ett större förvaltningsområde än den förutvarande sjukvårdssty -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

reisen och dels har att fullgöra arbetsuppgifter, som före det nu pågående
kriget ej alls eller endast i begränsad omfattning fullgjorts av styrelsen.
Från dessa utgångspunkter anser jag för min del uppenbart, att den hittillsvarande
medelsanvisningen icke kan bliva tillräcklig vid återgång till fredsförhållanden.
En uppräkning av anslaget synes därför ofrånkomlig. Jag
håller dock före, att det av sjukvårdsförvaltningen äskade beloppet bör kunna
i vissa hänseenden något begränsas.

Då någon mera avsevärd nyanskaffning av möbler och andra inventarier
knappast torde vara erforderlig efter ingången av budgetåret 1944/45, synes
det för inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner m. m.
beräknade beloppet, 6 000 kronor, kunna nedbringas till 4 000 kronor. Posten
expenser för annat än eget behov synes vidare väl hög. Att märka är emellertid,
att antalet blanketter för redovisning m. m. inom sjukvårdsförvaltningens
område är betydande. Särskilt torde övergången till det nya sjukredovisningssystemet
kunna förväntas komma att medföra en avsevärd belastning
å denna anslagspost. I avbidan på ytterligare erfarenheter härutinnan
synes emellertid posten kunna nedsättas till 20000 kronor. Med
hänsyn till vad jag nu anfört och då även kostnaderna för telegram, telefon
och annonsering samt för publikationstryck synas vara för fredsförhållanden
högt beräknade, anser jag, att sjukvårdsförvaltningens omkostnadsanslag bör
kunna begränsas till 58 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att till Försvarets sjukvårdsförvaltning: Omkostnader för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 58 000 kronor.

KR IGSMATERI ELVER KET.

Krigsmaterielverket: Avlöningar, förslagsanslag. Krigsmaterielverkets avlöningsanslag
är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med ett belopp av
2 160 000 kronor. I statsverkspropositionen till årets riksdag föreslog Kungl.
Majit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för ändamålet
beräkna ett förslagsanslag av 1 200 000 kronor.

Den av riksdagen för innevarande budgetår godkända personalförteckningen
för krigsmaterielverket har följande lydelse:

Befattning

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör .....................................................

1 anskaffningschef ..................................................

1 chef för centralbyrån ............................................

1 överingenjör ........................................................

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 185.

Lönegrad

C 16
CIO
C 8
C 8

171 44 5

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 kontrollchef ........................................................................ Eo 30

1 förrådschef ........................................................................ Eo 30

1 chef för konstruktionskontoret ................................................ Eo 30

1 chef för standardiseringssektionen .......................................... Eo 28

1 chef för mätverktygssektionen ................................................ Eo 28

1 chef för centrala planeringssektionen ....................................... Eo 28

1 biträdande anskaffningschef ................................................... Eo 28

1 biträdande förrådschef ......................................................... Eo 28

1 byrådirektör ........................................................................ Eo 28

1 chef för förråds- och leveranssektionen ................................. Eo 27

1 kamrerare .......................................... -p-,

Genom beslut den 30 juni 1943 har Kungl. Majit tillsatt innehavare av den
å personalförteckningen uppförda befattningen såsom generaldirektör i verket.
Beslut örn fastställande av personalförteckningen i övrigt har ännu icke meddelats.

Den för krigsmaterielverket fastställda avlöningsstaten är av följande
lydelse:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ kronor 76 000

2. Avlöningar och arvoden till icke-ordinarie personal, förslagsvis
.................................................................. » 2 050 000

•3. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................................... » 34 000

Summa kronor 2 160 000

Vid framläggandet av propositionen 1943:180 angående organisationen av
försvarsväsendets centrala förvaltning uttalade jag, att det i propositionen
upptagna organisationsförslaget, särskilt i vad anginge krigsmaterielverket,
icke borde betraktas såsom i alla detaljer slutgiltigt. Med hänsyn till att
det här vore fråga örn inrättande av ett helt nytt statligt verk med arbetsuppgifter
av alldeles speciellt slag måste man nämligen räkna med att jämkningar
i praktiken skulle visa sig erforderliga. Första särskilda utskottet
gjorde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2 icke någon erinran mot
vad jag sålunda anfört. I enlighet med vad i propositionen föreslagits uttalade
sig utskottet även för att Kungl. Maj:t skulle äga under uppsättningstiden
vidtaga sådana organisatoriska förändringar och omflyttningar av personal
som kunde genomföras inom den givna kostnadsramen. Kungl. Maj:t tillädes
även befogenhet att göra vissa mindre justeringar av personal- och omkostnadsstaterna.
I utskottets nyssnämnda utlåtande betonades vidare vikten av
att den nya förvaltningen såvitt möjligt finge växa fram successivt och organiskt,
vilket särskilt gällde krigsmaterielverket. Då utskottet utgick från att
den föreslagna organisationen icke skulle låsas fast alltför hårt, syftade utskottet
icke blott pa möjligheten att göra jämkningar de olika myndigheterna
emellan i fråga örn arbetsuppgifter och personal. Det måste enligt utskottets
mening jämväl förutsättas, att Kungl. Maj:t noggrant tillvaratoge de möjligheter
till begränsningar i organisationen, som kunde yppa sig. De förslag till

Kungl. Maj:ts proposition nr 185. 67

personalstater, som i anslutning till omorganisationsförslaget förelagts riksdagen,
borde sålunda betraktas såsom »högst-stater». För tillämpningen av
dessa stater borde gälla, att Kungl. Maj:t skulle äga befogenhet att besluta,
såväl om de nya befattningarna skulle tillsättas som när så skulle ske. Uppmärksamhet
borde jämväl ägnas åt spörsmålet, i vad mån krigsmaterielverkets
personalbehov kunde tillgodoses genom en överflyttning av militär och annan
personal från de nuvarande försvarsgrensförvaltningarna samt genom utnyttjande
av inkallad reservpersonal. Utskottet underströk i detta sammanhang
mitt uttalande, att krigsmaterielverket måste göras i hög grad elastiskt, så att
dess personalorganisation efter omständigheterna kunde svälla ut eller krympa
ihop.

I avbidan på att krigsmaterielverkets organisation skulle vinna stabilitet
utfärdades den 30 juni 1943 vissa provisoriska föreskrifter rörande verksamheten
inom krigsmaterielverket. Förslag till fullständig instruktion för ämbetsverket
har utarbetats och varit föremål för remissbehandling. Med fastställande
av sådan instruktion, som till sin utformning i vissa delar blir beroende
av riksdagens beslut i de hänseenden, som i det följande närmare beröras,
torde få anstå, till dess riksdagens beslut föreligger.

I förevarande sammanhang må jämväl anmärkas, att Kungl. Maj .t den o
december 1943 medgivit, att krigsmaterielverket, efter därom med vederbörande
försvarsgrensförvaltning eller annan statlig myndighet träffad överenskommelse,
finge ombesörja anskaffning för myndighetens räkning av materiel,
som är av likartad karaktär som den, vilken det åligger verket att anskaffa,
eller vars tillverkning huvudsakligen sysselsätter av verket anlitade leverantörer.

Sedan Kungl. Majit genom brev den 30 juni 1943 (regleringsbrevet) uppdragit
åt krigsmaterielverket att, under beaktande av vad i det vid propositionen
1943: 235 fogade statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 16
april 1943 ävensom i riksdagens skrivelse nr 321 i ärendet anförts, inkomma
med förslag rörande tillgodoseende under budgetåret 1943/44 av ämbetsverkets
personalbehov, har verket i skrivelse den 25 september 1943 framlagt
sådana förslag. I anslutning därtill har krigsmaterielverket jämväl föreslagit
vissa jämkningar i fråga om verkets organisation och arbetsuppgifter samt
vissa därmed sammanhängande förändringar beträffande sammansättningen
av verkets högre personal.

Över krigsmaterielverkets förslag ha utlåtanden avgivits av överbefälhavaren,
arméförvaltningens tyg-, intendentur- och civila departement, marmforvaltningen,
flygförvaltningen, försvarets forskningsnämnd, försvarsförvaltmngens
organisationsnämnd, allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd,
statskontoret samt riksräkenskapsverket, varjämte försvarets civila tjanstemannaförbund
inkommit med en skrift i ämnet.

Jag övergår till att lämna en kort redogörelse för innehållet i krigsmaterielverkets
förslag i de hänseenden, som böra underställas riksdagen, samt do
däröver avgivna yttrandena.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Krigs materielverkets organisation.

Enligt 1943 års riksdagsbeslut i förvaltningsfrågan skulle krigsmaterielverket
under generaldirektören organiseras på fem byråer, nämligen central
byrån, tekniska byrån, anskaffningsbyrån, kontrollbyrån och förrådsbyrån.
Byråerna förutsattes uppdelade i sektioner, vilka i sin tur skulle kunna uppdelas
i grupper och detaljer.

Yad till en början angår centralbyrån förutsattes denna uppdelad i tre
sektioner, nämligen en sektion för central planering, en kanslisektion och en
ekonomisektion. Krigsmaterielverket har i sin förenämnda skrivelse framhållit,
att det syntes vara en nödvändig förutsättning för en möjligast effektiv
och verklighetsbetonad krigsindustriplanering, att en ännu intimare kontakt
skapades mellan planerings- och anskaffningsorganen än som följde av den
beslutade organisationen. Enligt verkets mening kunde krigsindustriplaneringen
göras fullt effektiv endast örn såväl anskaffning som planering skedde
hos ett och samma organ. Verket förordade därför, att sektionen för central
planering skulle utbrytas ur centralbyrån och inordnas inom anskaffningsbyrån,
som i samband därmed skulle benämnas industribyrån.

Av de arbetsuppgifter, som enligt vad i propositionen 1943:180 anfördes
skulle ankomma på centralbyrån, skulle därefter återstå de, som avsetts skola
handläggas å byråns kansli- och ekonomisektioner. Anmärkas må, att de tidigare
till centralbyrån hänförda byggnadsuppgifterna från och med den 1
augusti 1943 överflyttats till försvarets fabriksstyrelse och där sammanförts
med vissa likartade arbetsuppgifter. Krigsmaterielverket har nu framhållit,
att de ärenden, som alltjämt skulle åvila centralbyrån -— allmänt administrativa,
juridiska och kamerala ärenden — med fördel kunde förbliva sammanförda
till en byrås handläggning, vilken då borde erhålla den mera träffande
benämningen civilbyrån. På denna byrå ankommande ärenden borde fördelas
å tre sektioner, nämligen en administrativ sektion, en juridisk sektion
och en ekonomisektion.

Enligt verkets förslag skulle vidare byråorganisationen under beredskapsoch
krigsförhållanden förstärkas med ytterligare en byrå, förslagsvis benämnd
krigsbyrån, med uppgifter, som närmare framgå av handlingarna i ärendet.

Beträffande den tilltänkta sektionsindelningen inom krigsmaterielverket,
vilken i vissa avseenden skiljer sig från den i propositionen 1943:180 skisserade,
må följande anmärkas.

Till industribyrån skulle enligt vad nyss anförts överföras planeringssektionen,
varjämte sektionen för mekanisk industri på grund av sin betydande
omfattning lämpligen borde uppdelas i en ammunitionssektion och en
manuf aktursektion.

De arbetsuppgifter, som i propositionen 1943:180 avsetts för den till tekniska
byrån förlagda sektionen för mätverktyg, borde enligt krigsmaterielverkets
mening uppdelas på olika organ alltefter uppgiftens beskaffenhet. Sålunda
borde anskaffningen av mätverktyg åvila det verkets organ, som handhade
annan anskaffning, d, v. s. industribyrån. Ansvaret för förvaltningen av
för tillverkningen erforderliga mätverktyg innefattade vidare ett moment i

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

kontrollverksamheten, varför sistnämnda uppgift borde åvila kontrollbyrån.
Av tekniska byråns i propositionen 1943:180 angivna åligganden beträffande
mätverktyg återstode därefter endast konstruktion av dylika verktyg, vilken
uppgift alltjämt borde tillkomma tekniska byrån och inom denna förläggas till
konstruktionssektionen (konstruktionskontoret).

De patentärenden och därmed sammanhängande frågor, som avsetts skola
handläggas på tekniska byrån, borde enligt krigsmaterielverkets förslag handhavas
av en särskild sektion. Dennas uppgifter syntes verket särskilt i fred
bliva ytterst betydelsefulla. Bland annat hörde hit uppgiften att följa den
omfattande in- och utländska patentlitteraturen. Till en början syntes dock,
i avvaktan på närmare erfarenheter, för det kvalificerade patenttekniska
arbetet från fall till fall få anlitas särskilda verket utomstående sakkunniga
personer eller organ. Tills vidare ifrågasatte krigsmaterielverket sålunda icke
inrättande av nyssnämnda särskilda patentsektion.

Beträffande den tekniska byråns ställning till konstruktionsverksamheten
har krigsmaterielverket förutsatt, att så snart ett aktuellt konstruktionsproblem
uppkomme inom krigsmaterielområdet en särskild teknisk delegation
skulle bildas inom krigsmaterielverket för lösande av problemet. I en
dylik delegation skulle ingå representanter för vart och ett av de försvarsorgan,
som ifrågavarande problem berörde. En teknisk delegation skulle ha
till uppgift att samordna den verksamhet, för vilken delegationen tillsatts,
samt genom rådgivning eller annorledes söka åstadkomma, att positivt resultat
snarast ernåddes. Någon beslutanderätt skulle icke tillkomma delegationen.
Så snart slutresultat förelåge, skulle detsamma för prövning underställas de
försvarets olika organ, som varit representerade inom delegationen. Liknande
anordningar ansåges med fördel kunna tillämpas även då det gällde uppgörande
av nya eller ändring av befintliga leverans- och kontrollbestämmelser.

För tillgodoseende av de olika intressen, som påkalla beaktande vid
standardiseringsarbetet beträffande krigsmateriel, har krigsmaterielverket
ifrågasatt inrättande av en särskild standardiserings delegation i anslutning
till tekniska byrån. Delegationen skulle ha till uppgift att biträda
försvarsmyndigheterna i standardiseringsfrågor samt att efter behörig prövning
och i anslutning till arbetet inom Sveriges standardiseringskommission
uppgöra standard för i krigsmateriel ingående material, element och detaljer
m. m. Enligt verkets mening borde standardiseringsdelegationen bestå av
åtta ledamöter, nämligen chefen för krigsmaterielverket, vilken tillika skulle
vara delegationens ordförande, chefen för tekniska byrån samt en företrädare
för överbefälhavaren, en för var och en av de tre försvarsgrenscheferna samt
en för vardera av försvarets fabriksstyrelse och Sveriges standardiseringskommission.

Krigsmaterielverket har framhållit, att särskild ersättning icke borde utgå
till ledamöter av teknisk delegation i den mån dessa i denna sin egenskap
fullgjorde arbetsuppgifter, som inginge i vederbörandes normala åligganden.
Ledamöterna av standardiseringsdelegationen däremot syntes -—- örn och i

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

den mån sådant kunde anses påkallat — böra beredas ersättning enligt kommittékungörelsen.

De tre i propositionen 1943: 180 förutsatta sektionerna inom kontrollbyrån
ha i förslaget avsetts sammanförda till en enda kontrollsektion. Jämte
denna skulle såsom förut nämnts till kontrollbyrån överföras en mätverktygssektion.

I fråga örn för rådsby rån innebär krigsmaterielverkets nya förslag en
uppdelning av arbetsuppgifterna för den tidigare tilltänkta planeringssektio
nen inom byrån på övriga sektioner inom samma byrå och på industribyråns
planeringssektion. Med hänsyn härtill skulle någon planeringssektion inom
förrådsbyrån icke bliva erforderlig. Apteringssektionen skulle erhålla den
mera träffande benämningen sammansättningssektionen.

Den av krigsmaterielverket föreslagna jämkade organisationen har i remissyttrandena
i huvudsak icke mött erinran. I fråga örn benämningen å den föreslagna
civilbyrån lia statskontoret, riksräkenskapsverket och försvarsförvaltningens
organisationsnämnd ifrågasatt benämningen administrativa byrån.
Angående erinringar beträffande den föreslagna krigsbyrån torde få hänvisas
till handlingarna i ärendet. Inrättandet av tekniska delegationer har befunnits
ändamålsenligt. Arméförvaltningens tyg-, intendentur- och civila departement
ha emellertid framhållit, att tillsättandet av sådana syntes kunna ske genom
överenskommelse mellan försvarsgrensförvaltningarna och krigsmaterielverket
från fall till fall och på initiativ av den myndighet, som frågan närmast rörde.
Marinförvaltningen har förutsatt, att standardiseringsdelegationen ej komme
att handlägga sådana enklare standardiseringsfrågor som nu omhänderhades
av andra myndigheter. Representanter i delegationen borde enligt marinförvaltningens
mening utses av försvarsgrensförvaltningarna, ej av försvarsgrenscheferna.
I delegationen borde ingå olika representanter alltefter ärendenas
art, dock i varje fråga endast en representant för vederbörande förvaltningsmyndighet.
Statskontoret har framhållit, att särskild ersättning enligt kommittékungörelsen
syntes böra ifrågakomma endast för delegationsledamot,
som icke kunde anses ha att i egenskap av statstjänsteman fullgöra ledamotskapet
såsom ämbetsåliggande.

Kontrollbyråns arbetsuppgifter.

I propositionen 1943:180 gjordes i fråga örn kontrollverksamheten skillnad
mellan dels verkstadskontroll, som i samband med materielens tillverkning utfördes
vid leverantörens verkstad, dels ock militär mottagningskontroll, som
utfördes med den färdiga materielen för bedömande av dess militära användbarhet.
Verkstadskontrollen borde, enligt vad i propositionen anfördes, utövas
av det anskaffande organet antingen detta vore krigsmaterielverket eller
någon av försvarsgrensförvaltningarna. Självfallet måste det tillses, att dubbelkontroll
undvekes. I sådant syfte borde krigsmaterielverket få till uppgift
att samordna verkstadskontrollen i dess helhet. Den militära mottagningskon
trollen borde omhänderhavas av vederbörande försvarsgrensförvaltning. Då
praktiska eller andra skäl betingade avvikelse från nu angivna regler, syntes

Kungl. Marits proposition nr 185.

överenskommelse därom få träffas mellan de berörda myndigheterna. Enligt
propositionen skulle vidare på krigsmaterielverkets standardiseringsorgan
läggas uppgiften att åstadkomma enhetliga och ändamålsenliga tekniska leveransbestämmelser
m. m.

I anslutning till det nu anförda har krigsmaterielverket i sin skrivelse
framhållit, att det syntes ankomma på krigsmaterielverket att i samråd med
försvarsgrensförvaltningarna utarbeta enhetliga och ändamålsenliga leveransoch
kontrollbestämmelser. I detta skede fixerades materielens utformning och
kvalitet. Avgöranden, som berörde materielens militära användbarhet och
funktionsduglighet i fält, komme härigenom att träffas vid uppgörande eller
ändring av de nämnda bestämmelserna och ej vid kontrollåtgärdernas vidtagande.
Kontrollen skulle enligt nämndens mening endast avse att fastställa,
att de angivna bestämmelserna blivit uppfyllda. Enligt ämbetsverkets mening
vore det av största vikt bland annat för ernående av fördelaktiga leveransavtal,
samarbete mellan statens köpande organ och industrien samt undvikande
av dubbelarbete, att kontrollåtgärderna vidtoges så snabbt som möjligt,
att fastställda leverans- och kontrollbestämmelser förefunnes och att
endast ett organ på statens vägnar hade att godkänna eller underkänna en
leverans. Enligt verkets mening borde detta organ uppenbarligen vara detsamma
som hade att utföra anskaffning. Detta borde dock icke tolkas så
att andra befintliga, för kontrollåtgärders verkställande lämpade organ eller
institutioner icke skulle av krigsmaterielverket tagas i anspråk för kontrolländamål.
Sålunda borde krigsmaterielverket kunna, i den mån så visade sig
lämpligt begagna sig av de anläggningar och den personal för skjutprov,
som funnes inom armé- och marinförvaltningarna, försvarets fabriksverk och
Aktiebolaget Bofors, sådana institutioner som försvarsväsendets kemiska anstalt,
statens provningsanstalt o. s. v. Dylika prov skulle således utföras genom
vederbörande statliga myndigheters försorg efter hemställan av krigsmaterielverket,
varvid myndigheten gentemot verket ansvarade för att provet utfördes
på riktigt sätt. Om materiel, som blivit av vederbörande kontrollant prövad
och godkänd i enlighet med kontrollbestämmelserna, sedermera vid användning
å trupp skulle visa sig icke fylla de militära kraven, skulle detta tillrättaläggas
genom justering av ritningar och kontrollbestämmelser. I enlighet
med det anförda har krigsmaterielverket förordat, att i princip all
kontrollverksamhet skulle centraliseras till krigsmaterielverket såvitt avser
genom detsamma anskaffad materiel, varigenom krigsmaterielverket i detta
avseende komme att intaga samma ställning som de tre försvarsgrensförvaltningama
beträffande av dem anskaffad materiel.

Rörande innehållet i remissyttrandena i förevarande del må följande anföras.

överbefälhavaren har framhållit att, örn kontrollpersonal ur försvarsgrenarna
i mån av behov ställdes till krigsmaterielverkets förfogande, såväl beställarens
(försvarsgrensförvaltningens) som den anskaffande myndighetens
(krigsmaterielverkets) önskemål kunde bliva tillgodosedda. Kontrollpersonalen
borde i sin verksamhet kunna företräda bådas intressen, även örn kontrollen
utfördes i verkets regi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Arméförvaltningens tyg-, intendentur- och civila departement ha framhållit,
att det slutliga avgörandet beträffande materielens kvalitet och vidtagandet
av härför erforderliga kontrollåtgärder borde åvila försvarsgrensförvaltningarna.
Om så icke vore fallet, skulle i själva verket ett av de bärande skälen
för att organisera viss materielförvaltning försvarsgrensvis bortfalla. En strävan
borde givetvis alltid göra sig gällande att komma fram till ett så genomarbetat,
entydigt fixerat tekniskt underlag, att den producerade materielens
funktionsduglighet i fält icke behövde diskuteras, därest leverans- och kontrollbestämmelser
iakttoges. Yad sålunda anförts hade avseende å såväl tygsom
intendenturmateriel. Vidkommande tygmaterielen ville departementen
särskilt framhålla, att ett fixerande på angivet sätt av det tekniska underlaget
syntes vara möjligt endast under förutsättning, att materielen under längre
tid kunnat utprovas av trupp i fält under olika förhållanden samt att materielen
försökstillverkats under ungefär samma betingelser som vid massproduktion.
Dessa förutsättningar vore emellertid ofta icke för handen. En sådan
fixering av det tekniska underlaget som utgjorde förutsättningen för en rent
rutinmässig kontrollverksamhet, bleve även på grund härav ofta icke möjlig
att genomföra. Att avgörandet av viss materiel militära användbarhet och
funktionsduglighet i fält icke träffades vid kontrollåtgärdernas vidtagande
ägde väl sin riktighet, men avgörandet träffades genom de beslut som bleve
följden av överväganden på grund av under kontrollverksamheten framkomna
förhållanden. Mottagningskontrollen borde vidare verkställas av den myndighet,
försvarsgrensförvaltningen, som tidigare kontrollerat försöksmaterielen
och därunder ingående lärt känna densamma, Genom att funktionskontrollen utfördes
av vederbörande försvarsgrensförvaltnings personal, kunde utan omgång
förvaltningens beslut erhållas, huruvida viss felaktig materiel finge användas
till exempel såsom övningsmateriel eller örn den skulle kasseras. I vissa fall
inträdde krigsmaterielverket vid anskaffning för försvarsgrensförvaltningamas
räkning såsom leverantör till dessa. Särskilt framträdande bleve detta förhållande
med avseende på den ammunition, som färdigställdes vid verkets
sammansättningsverkstäder. Enbart härav följde, att denna ammunition borde
kontrolleras av beställaren, d. v. s. försvarsgrensförvaltningen. Dubbelkontroll
kunde mycket väl undvikas även med det kontrollsystem, som förutsatts
i propositionen 1943: 180. Kontrollåtgärderna vore av sådan vikt, att ekonomiskt
hänsynstagande till krigsmaterielverkets underleverantörer icke finge
resultera i att kontrollens effektivitet minskades. J nuvarande system för
kontrollens utförande kunde dock vissa förenklingar vidtagas, varigenom
kontrolltiden kunde minskas. Detta syntes kunna regleras genom överenskommelse
mellan verket och den beställande myndigheten. Funktionskontrollen
utfördes för närvarande av vederbörande försvarsgrensförvaltnings
militärtekniskt utbildade personal. Denna kunde icke överföras till krigsmaterielverket
utan måste alltjämt tillhöra försvarsgrensförvaltningarna för
kontroll av den materiel, som av dessa beställdes direkt hos industrien, samt
för garantikontroll, överbesiktningar m. m. Vad anginge intendenturmaterielen,
vilken vore av helt annan karaktär än största delen av tygmate -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

nelen, syntes principiellt icke vara något att erinra mot att tillverkningskontrollen
(verkstadskontrollen) handhades av den upphandlande myndigheten,
krigsmaterielverket. Några avsteg från modeller och tillverkningsbestämmelser
borde givetvis icke få ske utan medgivande av vederbörande försvarsgrensförvaltning.
Krigsmaterielverket, som avslutade leveransavtalen, bleve härigenom
ansvarigt för att materielen levererades i överensstämmelse med gällande
modeller och tillverkningsbestämmelser. Den mottagande myndigheten
borde därefter åvila mottagningskontroll av materielen endast i vad
avsåge mängden samt tillsyn, att några skador icke uppstått under transporten.

Marinförvaltningen har för sin del hemställt, att kontrollverksamheten med
avseende å den materiel, som upphandlades genom krigsmaterielverket, måtte
vad beträffade marinens stridsmateriel handläggas på så sätt, att krigsmaterielverkets
kontroll skedde med anlitande av marinförvaltningens kontrollorgan,
vilka beträffande denna kontroll skulle svara såväl inför krigsmaterielverket
som inför marinförvaltningen. Därmed sammanhängande spörsmål
syntes kunna utan svårighet lösas i samråd mellan ämbetsverken.

Flygförvaltningen har i likhet med krigsmaterielverket ansett, att den
myndighet som anskaffade viss materiel, även borde svara för kontrollen av
densamma. Det vore emellertid av betydelse, att flygmaterielen i största
utsträckning anskaffades och kontrollerades av flygförvaltningen. Flygförvaltningen
har därjämte framhållit, att kontrollbestämmelserna endast kunde anses
utgöra riktlinjer för huru kontrollen skulle bedrivas.

För svarsförvattningens organisationsnämnd har ställt sig tveksam örn lämpligheten
av att i enlighet med förslaget i viss utsträckning undandraga den
myndighet, på vilken i de särskilda fallen ansvaret för materielens funktionsduglighet
i sista hand måste vila, inflytande på materielens slutliga godkännande.
Den omständigheten, att kontrollbestämmelsema fastställts av sistnämnda
myndighet och att kontrollen måhända även delvis skett med anlitande
av något dess organ, syntes nämligen icke tillräckligt för att under alla
förhållanden vinna fullt klara ansvarslinjer. Att märka vore för övrigt, att
krigsmaterielverket, till den del dess egna verkstäder toge befattning med
en leverans, själv intoge leverantörs ställning i förhållande till vederbörande
förvaltningsmyndighet. Av nu anförda skäl kunde nämnden icke ansluta sig
till krigsmaterielverkets förslag i förevarande hänseende. En av nämndens
ledamöter anförde skiljaktig mening.

Tekniska byråns konstruktionsuppgifter.

Krigsmaterielverket har i sitt förslag i förevarande hänseende ingått på
frågan örn gränsdragningen mellan konstruktions- och forskningsverksamhet.
Till hithörande spörsmål torde jag i annat sammanhang få återkomma. Krigsmaterielverket
har vidare i sin skrivelse anfört, att de omfattande arbetsuppgifter
inom konstruktionsområdet, som enligt statsmakternas beslut skulle
ankomma på krigsmaterielverket, i första hand syntes gå ut på att sammanhålla
konstruktionsverksamheten i vad därmed avsåges vidareutvecklingen av
krigsmaterielen. I sådant syfte har krigsmaterielverket förordat inrättande av
de förut omförmälda tekniska delegationerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Principerna för avlöningskostnadernas bestridande.

Enligt vad som framgår av propositionen 1943: 235, vilken i förevarande
hänseende godkänts av riksdagen, avses krigsmaterielverkets samtliga lönekostnader
skola bestridas från de å verkets avlöningsstat upptagna posterna.
Från anslagsposten till avlöningar och arvoden till icke-ordinarie personal
skola sålunda bestridas dels avlöningskostnaderna för den å personalförteckningen
uppförda extra ordinarie personalen i högre lönegrad än 20, dels
avlöningskostnaderna för övrig extra ordinarie personal, dels ock lönekostnaderna
för den personal, som under nu rådande förhållanden tillfälligt anställts
inom verket. Krigsmaterielverket har i anslutning härtill framhållit,
att denna anordning icke syntes helt överensstämma med de principer, som
eljest tillämpades för avlöningskostnaders bestridande inom försvarets förvaltningsorganisation
under nu rådande förhållanden. Krigsmaterielverket har
därför förordat en uppdelning av lönekostnaderna i sådana som hänförde
sig till verkets fredsmässiga personalorganisation samt sådana som avsåge
på grund av verkets ansvällning under beredskap och krig anställd personal.
Förstnämnda kostnader borde utgå av de å avlöningsstaten för ämbetsverket
upptagna posterna, medan kostnaderna för den tillfälligt anställda personalen
borde gäldas av anslag under förskottsstaten för försvarsväsendet, förslagsvis
anslaget Övriga utgifter (Gb).

Mot den av krigsmaterielverket föreslagna uppdelningen av avlöningsposterna
ha några väsentliga erinringar icke anförts. Arméförvaltningens tyg-,
intendentur- och civila departement ha framhållit de beaktansvärda fördelar,
som enligt departementens mening vore förenade med en dylik anordning,
och ha därför tillstyrkt förslaget. Statskontoret har ej velat motsätta sig förslaget
men har framhållit svårigheten att beräkna det fredsmässiga personalbehovet
för verket. Riksräkenskapsverket, som i princip tillstyrkt förslaget,
har framhållit såsom mest ändamålsenligt, att kostnaderna för det normala
fredsbehovet bestredes från riksstatsanslag.

Krigsmaterielverkets personaluppsättning under fred.

I anslutning till de i det föregående omnämnda, av krigsmaterielverket
förordade jämkningarna i krigsmaterielverkets organisation har verket framlagt
förslag örn vissa ändringar jämväl i den av föregående års riksdag godkända
personalförteckningen för verket. Vissa andra ändringsförslag avseende
personalförteckningen äro betingade av önskemålet att utbyta vissa befattningar
i de högsta lönegraderna på löneplan Eo mot befattningar i lägre
lönegrader. Den av riksdagen godkända personalförteckningen för ordinarie
tjänstemän samt extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20 upptager
sammanlagt 15 befattningar. Häremot svara i det av krigsmaterielverket
uppgjorda förslaget sammanlagt 17 befattningar.

Såsom i det föregående angivits har krigsmaterielverket föreslagit, att
centralbyråns arbetsuppgifter delvis skola överföras till annan byrå inom
verket samt att återstoden av centralbyrån skall bilda en civilbyrå. Med
hänsyn härtill har föreslagits att, i personalförteckningen upptagen befattning

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

såsom chef för centralbyrån i lönegrad C 8 skall utgå ur personalförteckningen
samt att i stället den i personalförteckningen upptagna befattningen såsom byrådirektör
i lönegrad Eo 28, avsedd för chefen för centralbyråns kanslisektion,
uppflyttas i lönegrad Eo 30 med tjänstetiteln byråchef. Denna högre loneställning
för ifrågavarande befattningshavare har i förslaget motiverats med
att de på honom ankommande arbetsuppgifterna i avsevärd grad vidgats och
försvårats därigenom, att det bvråmässiga ansvaret för krigsmatenelverkets
ekonomiska ärenden tillagts honom. Såsom chef för den administrativa sektionen
inom civilbyrån har av krigsmaterielverket beräknats en sekreterare
i lönegraden Eo 26 och för ekonomisektionen en kamrerare, likaledes i lönegraden
Eo 26. Den för sekreteraren föreslagna löneställningen har av krigsmaterielverket
motiverats med att sekreteraren hade att under byråchefens
inseende svara för uppsättande av viktigare utgående skrivelser till Kungl.
Majit samt till civila och militära myndigheter, att bereda till fördragning
verkets personalärenden och svara för expedieringen av utgående skrivelser,
att tillse och övervaka arbetets behöriga gång å verkets registratorskontor
och skrivbyråer. Krigsmaterielverket beräknade, att ständig f öredi agningsskyldighet
komme att åvila denne befattningshavare.

I fråga örn placeringen av kamreraren har krigsmaterielverket framhållit,
att ständig föredragningsskyldighet torde komma att åläggas ifrågavarande
befattningshavare, vilken vidare hade att, utöver sedvanliga kamrerargöromål,
leda och övervaka den omfattande, efter hålkortsmetod upplagda förrådsbokföringen
och statistiken beträffande ammunition. Ämbetsverket har vidare
framhållit, att kamrerarbefattningen hos verket knappast vore jämförlig med
övriga dylika befattningar inom statsförvaltningen med hänsyn till de^ insikter
i industriekonomiska frågor, som här måste fordras. Befattningen mäste
på grund härav besättas i konkurrens med industrien och affärslivet.

För mötande av de krav på framför allt merkantil-juri disk expertis, som
enligt vad hittills vunnen erfarenhet utvisade torde göra sig gällande inom
den juridiska sektionen, borde enligt krigsmatenelverkets mening såsom chef
för sektionen ifrågakomma en i affärsjuridiska spörsmål väl förfaren befattningshavare,
förslagsvis placerad såsom sekreterare i lönegrad Eo 26. Med
hänsyn till ovissheten rörande arbetsuppgifternas omfattning och den eventuella
nödvändigheten att under nuvarande extraordinära förhållanden anlita
än högre sakkunskap på förevarande område, hade verket för närvarande avstått
från att föreslå inrättande av nyssnämnda extra ordinarie befattning.

Krigsmaterielverket har vidare föreslagit inrättande av en befattning för
pensionerad underofficer med arvode motsvarande lönen i löneklassen U0 7,
avsedd för tjänstgöring å civilbyrån. En sådan befattningshavare skulle användas
såsom biträde vid skriftväxling med försvarets stabsorgan och förvaltningsmyndigheter.

Vad angår den högre personalen inom industribyrån har krigsmaterielverket
anfört följande.

Den föreslagna utvidgningen av anskaffningsbyråns uppgifter med hola
krigsindustriplaneringen, vilken i fredstid syntes komma att bliva domino -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

rande, skulle enligt krigsmaterielverkets mening i och. för sig motivera en
högre löneställning för byråchefen. Krigsmaterielverket hade övervägt en
uppdelning av hithörande uppgifter på flera byråer och dessas sammanförande
till en avdelning. Emellertid hade verket icke ansett sig böra för närvarande
påyrka en dylik ändring utan tills vidare stannat vid att föreslå bibehållandet
av en byrå under en chef i lönegraden C 10. Denne borde tilläggas
tjänstetiteln överdirektör, ehuru han utövade chefskap över viss byrå. Krigsmaterielverket
åberopade, att en motsvarande anordning förekomme inom
telegrafstyrelsen, där chefen för driftsbyrån vore överdirektör.

Någon ändring i löneställningen för chefen för planeringssektionen har
icke ifrågasatts. Enligt verkets mening borde emellertid denne befattningshavare
tilläggas tjänstetiteln byrådirektör. Chefen för ammunitionssektionen
borde placeras i lönegraden Eo 27 såsom förste byråingenjör, varemot verket
ansett det böra ansta med inrättande av en extra ordinarie befattning såsom
chef för manufaktursektionen. Chefen för kemiska sektionen borde placeras
såsom byråingenjör i lönegraden Eo 26 och chefen för textil- och lädersettionen
såvitt nu kunde bedömas såsom förste byråassistent i lönegraden
Eo 24. I övrigt har ämbetsverket beräknat en byråingenjör i lönegraden
Eo 24 för industribyråns planeringssektion.

Vad angår tekniska byrån har krigsmaterielverket icke ifrågasatt någon
ändring av löneställningen för chefen men har förutsatt, att de med befattningen
förenade löneförmånerna skulle kunna efter Kungl. Maj:ts prövning
bestämmas på sådant sätt, att en högkvalificerad person tillfälligt kunde
knytas till befattningen. Befattningen såsom chef för konstruktionssektionen
syntes under tiden för antydda anordning böra uppehållas av en arvodesansthild
befattningshavare i högre lönegrad än som torde vara erforderligt under
normala förhållanden. Denne befattningshavare kunde sedermera komma att
förordnas å den permanenta byråchefstjänsten i lönegraden C 8, varigenom
en viss kontinuitet inom byrån vunnes. För en dylik lösning talade jämväl
det förhållandet, att uppgifterna för nämnde sektionschef under verkets uppbyggnadsskede
vore särskilt omfattande och krävande, medan arbetsuppgifterna
å befattningen under normala förhållanden knappast nu kunde fastställas.

Beträffande sektionschef stjänsterna under fredsförhållanden syntes med
hänsyn till arbetsuppgifternas mera rutinmässiga karaktär något lägre lönesättning
kunna ifrågakomma än som avsetts i 1943 års riksdagsbeslut. I anslutning
härtill har krigsmaterielverket föreslagit, att under fredstid såsom
chef för standardiseringssektionen placerades en byråingenjör i lönegraden
Eo 26 samt såsom chef för konstruktionssektionen en byråingenjör i lönegraden
Eo 24.

Enligt propositionen 1943: 180 skulle såsom chef för kontrollbyrån
placeras en byråchef i lönegraden Eo 30. Börande besättandet av denna post
har krigsmaterielverket anfört, att för densamma i regel borde avses en militär
beställningshavare, som antingen genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans
högre kurs och erhållit särskild högre teknisk utbildning eller ock

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

undergått annan motsvarande militär och teknisk utbildning samt dessutom
besutte erfarenhet från verkstads-, kontroll- eller annan liknande teknisk
tjänst. Intill dess frågan örn formerna för militära beställningshavares tjänstgöring
hos krigsmaterielverket efter närmare utredning vunnit sin lösning,
borde befattningen enligt krigsmaterielverkets mening uppehållas genom
kommendering eller placering av lämplig militär beställningskavare, till vilken
borde utgå särskilt tilläggsarvode utöver lönen å förslagsvis 1 200 kronor för
år. I sådant fall syntes befattningen i lönegraden Eo 30, vilken tills vidare
syntes böra uppföras å verkets personalförteckning, böra hållas vakant. För
vinnande av överensstämmelse med den inom statsförvaltningen i övrigt
brukliga terminologien och då befattningen placerats i byråchefs lönegrad,
vore enligt verkets mening sistnämnda tjänstetitel lämpligare än den i förvaltningsbeslutet
förutsatta benämningen kontrollchef.

Då krigsmaterielverket för närvarande saknade hållpunkter för bedömande
av vilken löneställning som borde tillkomma chefen för mätverktygssektionen,
har krigsmaterielverket i avvaktan på närmare erfarenheter icke nu föreslagit
inrättande av någon extra ordinarie tjänst för denna befattning. Såsom chef
för kontrollsektionen borde enligt verkets mening avses en byråingenjör i
lönegraden Eo 26.

Krigsmaterielverket har i förevarande sammanhang framhållit, att till
kontrollbyrån hörde — förutom vissa tjänstemän, som avsåges skola avlönas
från avlöningsanslaget — jämväl ett flertal befattningshavare, vilka tjänstgjorde
såsom kontrollanter hos de skilda tillverkarna. Kostnaderna för avlöning
åt denna personal syntes i fortsättningen liksom hittills böra bestridas
med anlitande av vederbörliga matérielanslag.

Enligt 1943 års förvaltningsbeslut har såsom chef för för rådsbyrån beräknats
en befattningshavare i lönegraden Eo 30. Krigsmaterielverket har
anfört, att chefen för förrådsbyrån i regel syntes böra vara officer med teknisk
utbildning eller förrådserfarenhet samt att samråd borde äga rum med
överbefälhavaren före avgivande av förslag rörande tillsättandet av befattningen.
Beträffande befattningens uppehållande tills vidare genom placering
eller kommendering av militär beställningshavare, rörande tilläggsarvode till
sådan beställningshavare samt angående tjänstetitel för chefen för förrådsbyrån
har krigsmaterielverket anfört samma synpunkter som på motsvarande
spörsmål i fråga örn chefen för kontrollbyrån.

1943 års förvaltningsbeslut förutsatte tillsättande av dels en biträdande
förrådschef i lönegraden Eo 28, dels ock en chef för byråns förråds- och
leveranssektion i lönegrad Eo 27. Krigsmaterielverket har i sin nu ifrågavarande
framställning utgått från att befattningen såsom biträdande förrådschef
skulle kunna uteslutas ur personalförteckningen samt att, i överensstämmelse
med förvaltningsbeslutet, i avvaktan på närmare erfarenheter allenast
en befattning för sektionschef skulle inrättas såsom extra ordinarie med
placering i 27 lönegraden. Såtillvida har emellertid krigsmaterielverket förordat
en jämkning i den av förra årets riksdag godkända personalförteckningen,
att ifrågavarande befattningshavare skulle kunna placeras antingen

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

såsom chef för sarnmansättningssektionen eller såsom chef för förråds- och
leveranssektionen. Med hänsyn härtill skulle befattningen kunna besättas
antingen med en verkstadstekniskt kunnig person, i sådant fall benämnd
förste byråingenjör, eller med en förrådstekniskt erfaren person, varvid benämningen
byråintendent borde ifrågakomma.

I förevarande sammanhang har krigsmaterielverket jämväl till behandling
upptagit frågorna örn personalbehovet vid för rådsbyråns lokala organisation,
nämligen de centrala ammunitionsförråden och de till dessa anslutna
sammansättningsverkstäderna. Såsom chefer för de lokala förråden
borde enligt verkets mening anställas pensionerade officerare, förslagsvis
benämnda förrådsintendenter, med arvode motsvarande lönen i löneklassen
Oa 10. Vidare skulle vid varje förråd finnas en förvaltare. Dessa befattningshavare
skulle i vad angår de två största förråden placeras i lönegrad Eo 18
och vid de övriga i lönegrad Eo 15. Slutligen har ämbetsverket för förråden
beräknat visst antal förmän (Eoll), kontorister (Eo9), portvakter (Eo 5)
samt skrivbiträden (Eo2). Den vid förråden tjänstgörande, å tygstaten uppförda
civilmilitära ordinarie personalen borde successivt avvecklas i mån av
personalens avgång eller omplacering till andra befattningar inom tygstaten.
Det syntes verket nämligen icke lämpligt, att verkets personalorganisation,
som i huvudsak uppbyggts på extra ordinariesystemet, omfattade jämväl ordinarie
befattningshavare i lägre löneställning. Intill dess avvecklingen genomförts,
syntes motsvarande antal av de ovan angivna extra ordinarie befattningarna
böra hållas vakanta.

Enligt krigsmaterielverkets mening komme sammansättningsverkstäderna
i fredstid att drivas i mycket obetydlig omfattning. Det syntes emellertid nödvändigt,
att så många arbetsledare funnes, att varje verkstad vid igångsättande
av krigstillverkning kunde erhålla minst en arbetsledare. Krigsmaterielverket
ville därför för närvarande ej föreslå flera än en dylik befattning per
förråd, fördelade på 2 verkmästare i lönegrad Eo 17 och visst antal verkstadsförmän
i lönegrad Eo 12. En av verkmästarna avsåges att i fred regelmässigt
tjänstgöra å förrådsbyrån. Däremot ansåg sig krigsmaterielverket för närvarande
kunna avstå från att föreslå inrättandet av särskilda befattningar för
verkstadsingenjörer.

I skrivelse den 10 februari 1944 har krigsmaterielverket hemställt, att för
avlönande av 6 kopister och 14 kontorsbud måtte beräknas ett belopp av 43 800
kronor.

Krigsmaterielverket har vidare erinrat, att vid verket tjänstgjorde viss tidigare
till statens ammunitionsnämnds respektive statens krigsmaterielnämnds
förfogande ställd icke-ordinarie personal, nämligen från ammunitionsfabriken
Marieberg 3 ingenjörer i respektive lönegraderna MEo 24, MEo 18 och MEx 14
samt ett kontorsbiträde i lönegraden MEo 4, från försvarsväsendets kemiska
anstalt 1 ingenjör i lönegraden MEo 24 samt från arméförvaltningens tygdepartement
1 ingenjör i lönegraden MEo 18 samt att enligt Kungl. Maj:ts beslut den
1 oktober 1943 kostnaderna för avlöning åt ifrågavarande personal tills vidare
intill dess krigsmaterielverkets personalorganisation definitivt fastställts finge

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

utgå av verkets avlöningsmedel. Enligt krigsmaterielverkets mening kunde nu
angivna personal av flera skäl svårligen inordnas inom ramen för krigsmaterielverkets
ur delvis andra synpunkter avvägda uppsättning av extra ordinarie
personal. Ämbetsverket har därför föreslagit, att denna personal även efter det
definitiva fastställandet av verkets personalorganisation skulle vara placerad
vid verket men bibehållen vid sina nuvarande anställnings- och avlöningsförhållanden.
Kostnaderna för avlöning borde utgå från verkets anslagspost till
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, vilken post för ändamålet borde
uppräknas med ett belopp av 34 428 kronor.

Körande innehållet i remissyttrandena i nu förevarande delar må följande
anmärkas.

I fråga om civilbyråns personalbehov ha lönenämnderna icke framställt
erinran mot förslaget örn placering av chefen för civilbyrån i lönegrad
Eo 30. I fråga om löneställningen för kamreraren ha lönenämnderna funnit
en placering i lönegrad Eo 26 befogad. För sekreterartjänsten förordades tills
vidare en placering i lönegrad Eo 24. Nämnderna ifrågasatte emellertid för
sådant fall inrättande av en notarietjänst å administrativa sektionen jämte
motsvarande minskning av antalet amanuenstjänster. Även statskontoret har
tillstyrkt en placering av chefen för civilbyrån i lönegraden Eo30. Ämbetsverket
har därvid förutsatt, att till befattningen skulle utses en erfaren förvaltningsman
med juridisk utbildning. Statskontoret har vidare förklarat, att ämbetsverket
efter att ha tagit närmare del av de arbetsuppgifter, som åvilade ekonomisektionen
och vilkas fullgörande för närvarande krävde 65 personer, icke
ville motsätta sig placering av kamreraren i lönegrad Eo 26. Emellertid förutsatte
statskontoret då, att tjänsten besattes med person, som uppfyllde de
speciella kvalifikationer, som utgjorde motivet för löneförhöjningen. Statskontoret
har slutligen funnit, att den affärsjuridiska sakkunskap, som byråchefen
icke besutte och som ej heller funnes företrädd inom kanslisektionen,
i fortsättningen liksom hittills borde sökas utanför verket. Marinförvaltningen
har framhållit, att någon merkantil ]''uridisk granskning av ämbetsverkets
ärenden icke borde ske i andra fall än där det gällde större anskaffningskontrakt,
som direkt berörde industriplaneringen.

Yad angår den föreslagna befattningen för pensionerad underofficer, med
placering å civilbyrån, ha arméförvaltningens tyg-, intendentur- och civila
departement samt försvarets civila tjänstemannaförbund ifrågasatt, örn den
anförda motiveringen kunde anses innebära tillräckliga skäl för upptagande
av en sådan befattning.

I fråga örn personalen å industribyrån har statskontoret anmärkt, att
tjänstetiteln överdirektör borde ifrågakomma endast om vederbörande vore
avsedd såsom generaldirektörens ställföreträdare. Arméförvaltningens nyssnämnda
departement ha anfört, att det icke syntes vara möjligt att med den
föreslagna lönesättningen för chefen för textil- och lädersektionen i denna befattning
anställa en person med erforderliga kvalifikationer.

Vad angår personalen å tekniska byrån ha lönenämnderna funnit sig ej
böra ingå på behovet i och för sig av den provisoriska anordning, som ifråga -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

satts beträffande chefskapet för byrån och dess konstruktionssektion, men
ha mot bakgrunden av den av riksdagen godkända personalplanen ifrågasatt,
örn en så betydande avvikelse från denna kunde vidtagas. Statskontoret har
för sin del funnit kravet på nyssnämnda tillfälliga avsteg från den beslutade
löneställningen icke vara övertygande styrkt.

Av remissmyndigheterna ha vidare arméförvaltningens tyg-, intendenturoch
civila departement framhållit, att särskilt tilläggsarvode utöver lönen icke
borde utgå till regementsofficer, som tjänstgjorde såsom chef för kontrollbyrån.
Lönenämnderna ha funnit mindre tillfredsställande, att förenämnda
tilläggsarvode skulle utgå med samma belopp oberoende av vederbörandes
lönegradsplacering. Det vore principiellt riktigast med ett så graderat
arvode, att avlöningen i vederbörande beställning tillika med arvodet så nära
som möjligt motsvarade avlöning enligt lönegraden Eo 30. I varje fall borde
tilläggsarvode ej utgå, om en beställningshavare i lönegrad Oa 6 placerades å
befattningen. Statskontoret har ansett sig icke kunna tillstyrka, att avlöning
till kontrollanterna skulle utgå från materielanslag.

Vad arméförvaltningens tyg-, intendentur- och civila departement samt
lönenämnderna anfört rörande chefen för kontrollbyrån äger tillämplighet
jämväl å chefen för förrådsbyrån. Statskontoret har ansett, att befattningen
såsom sektionschef inom förrådsbyrån icke borde placeras i högre
lönegrad än Eo 26. Beträffande frågan örn personal för ammunitions förråd
en har arméförvaltningens nyssnämnda departement erinrat, att krigsmaterielverket
och dess föregångare vid olika tidpunkter intagit skiftande ståndpunkter
till detta spörsmål samt att det icke kunde bortses från den ogynnsamma
återverkan på befordringsförhållandena inom tygstaten, som skulle
bliva en följd av den föreslagna åtgärden.

I en den 25 januari 1944 dagtecknad promemoria har krigsmaterielverket
ytterligare anfört, att de uppgifter, som sammanhängde med verkets samordnande
verksamhet inom konstruktionsområdet, hade intimt samband med
verkets åligganden beträffande patent och uppfinningar. Det syntes därför
numera verket lämpligt, att även dessa sistnämnda uppgifter förlädes till
konstruktionssektionen inom tekniska byrån, vilken sektion därigenom skulle
komma att erhålla i hög grad kvalificerade uppgifter. Tekniska byrån skulle
således enligt detta förslag i varje fall tills vidare endast komma att bestå
av två sektioner, nämligen standardiseringssektionen och konstruktionssektionen.
Verkställda undersökningar hade givit vid handen, att väsentliga
svårigheter mötte mot att tillfälligt till verket knyta en fackman av den kapacitet
som avsetts i förslaget av den 25 september 1943. Likaledes hade det
visat sig, att även en mycket högkvalificerad sådan fackman knappast kunde
representera såväl den civiltekniska som den militärtekniska konstruktiva sakkunskapen.
I betraktande härav syntes det verket lämpligast, att till chef för
byrån utsåges en högkvalificerad civilteknisk sakkunnig på konstruktionsområdet
med den löneställning, som förra året beslutits. Chefskapet för konstruktionssektionen
borde under sådana omständigheter anförtros en likaledes
högt kvalificerad tekniker, som dock framför allt borde äga kunnande

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

och erfarenhet på det militärtekniska området. Denne borde erhålla löneställning
ungefär motsvarande byråchefs samt vara officer med högre teknisk
utbildning och med grundlig erfarenhet från viktigare krigsmaterielområden.
Tills vidare borde enligt krigsmaterielverkets mening från fälttygkåren eller
eventuellt från marinen eller flygvapnet kommenderas en officer med angivna
kvalifikationer. Dennes löneställning borde sedermera regleras i anslutning
till resultatet av en utredning beträffande militär personals placering
vid verket. Krigsmaterielverket ville även understryka, att det icke borde
vara uteslutet att anförtro chefskapet för tekniska byrån i dess helhet åt en
dylik militär kapacitet, i vilket fall i stället en civiltekniker skulle väljas såsom
chef för konstruktionssektionen

Militär assis ten ter.

Krigsmaterielverket har i sin skrivelse framhållit, att det såvitt verket nu
kunde bedöma skulle vara av stort värde, örn verket ägde tillgång till militär
personal utöver den i verkets byråorganisation direkt inordnade, särskilt för
uppehållande av det erforderliga intima samarbetet med försvarsstaben och
försvarsgrenscheferna. I likhet med vad fallet vore inom kommunikations
verken syntes för fyllande av detta behov militärassistenter böra ställas till
ämbetsverkets förfogande. Detta borde ske i den formen, att för ändamålet
erforderligt antal beställningar, förslagsvis en ur varje försvarsgren, upp
fördes å försvarsstabens stat. Beställningarna syntes för säkrande av ett
friare personval böra inrättas alternativt för kapten eller major. Intill utgången
av innevarande budgetår borde föreliggande personalbehov få tillgodoses
genom kommendering av lämpliga beställningshavare. Militärassistenterna
syntes närmast böra ha sin tjänstgöring förlagd till förrådsbyrån.

Av remissmyndigheterna har överbefälhavaren funnit den föreslagna an
ordningen vara av största vikt. Emellertid förutsattes, att militärassistentema
skulle kunna medverka även på andra arbetsområden än förrådsbyråns. På
grund av befälsbristen syntes det emellertid icke möjligt att för närvarande
binda mer än en officer uteslutande för ifrågavarande tjänst. Återstående två
befattningar såsom militärassistenter i verket borde åtminstone tills vidare
uppehållas vid sidan av annan tjänst. Jämväl arméförvaltningens tyg-, intendentur-
och civila departement ha förordat, att antalet militärassistenter begränsades
till en. Marinförvaltningen har ifrågasatt, huruvida icke i särskilda
frågor, utöver de tre mera fasta militärassistenterna, tillfälliga sådana borde
kunna tillsättas med förslagsvis halvtidstjänstgöring i såväl krigsmaterielverket
som vederbörande försvarsgrensförvaltning. Lönenämnderna ha förutsatt,
att med befattningarna icke skulle vara förenade särskilda arvoden. Statskontoret
har ifrågasatt, om icke personalbehovet jämväl under tiden efter den
1 juli 1944 skulle kunna tillgodoses genom kommendering av lämpliga beställ
ningshavare.

I krigsmaterielverkets förenämnda skrivelse ha upptagits jämväl vissa
andra förslag, som i förevarande sammanhang böra omnämnas. Sålunda har

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Kr 185. m 44 6

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

verket framlagt förslag till tjänsteförteckning för ämbetsverkets icke-ordinarie
personal och förslag rörande antalet ordinarie och extra ordinarie befattningshavare
vid verket, upptagande befattningshavare av sistnämnda kategori i 20:e
eller lägre lönegrader till ett antal av 185, samt hemställt örn medgivande att
avlöna den för ämbetsverkets ansvällning under beredskaps- och krigsförhållanden
erforderliga personalen medelst arvoden motsvarande lönen i vederbörlig
lönegrad inom civila icke-ordinariereglementets löneplan Eo. Genom
beslut den 28 januari 1944 har Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens bemyndigande
fastställt personalförteckning avseende extra ordinarie befattningar i
20:e eller lägre lönegrader vid krigsmaterielverket, att gälla tills vidare intill
den 1 juli 1944, upptagande 72 sådana befattningar.

På därom av krigsmaterielverket gjord framställning har vidare Kungl.
Majit den 28 januari 1944 uppdragit åt krigsmaterielverket att verkställa utredning
dels rörande spörsmålet örn inkallelse av inom industrien sysselsatta personer
till tjänstgöring hos ämbetsverket i övningsändamål, dels ock rörande
de frågor, som sammanhänga med militär personals tjänstgöring hos ämbetsverket,
ävensom att, efter samråd med vederbörande militära myndigheter och
i förra fallet jämväl med utredningen rörande det militära uppskovsväsendet
m. m., till Kungl. Majit avgiva de förslag i berörda ämnen, till vilka undersökningen
kunde föranleda.

Redan vid förra årets riksdagsbehandling av frågan örn försvarets centrala
förvaltning framhöll jag, att det i propositionen 1943: 180 upptagna organisationsförslaget,
särskilt i vad anginge krigsmaterielverket, icke borde betraktas
såsom i alla detaljer slutgiltigt. Jag räknade med att jämkningar i krigsmaterielverkets
organisation skulle visa sig erforderliga allteftersom praktiska erfarenheter
vunnes och verksamheten stabiliserades. Även riksdagen utgick
från att organisationen icke skulle låsas fast alltför hårt och förutsatte därvid,
att Kungl. Majit noggrant skulle tillvarataga de möjligheter till begränsningar
i organisationen, som kunde yppa sig.

De förslag till jämkningar i krigsmaterielverkets organisation, som innefattas
i ämbetsverkets förenämnda förslag, äro icke av den art, att de rubba
de grundvalar för ämbetsverket, som lagts genom 1943 års förvaltningsbeslut.
Vissa av dessa jämkningar äro sådana, att de i och för sig falla inom ramen
för det av riksdagen givna bemyndigandet för Kungl. Maj :t att under uppsättningstiden
vidtaga sådana organisatoriska förändringar som tillsammantagna
icke medförde kostnadsändringar. Då emellertid andra jämkningsförslag för
sitt genomförande kräva riksdagens medverkan, har det synts mig lämpligast,
att nu i ett sammanhang lämna en redogörelse för min inställning till det
väsentliga i krigsmaterielverkets förslag.

Vad först angår krigsmaterielverkets byråindelning må framhållas, att
den i förra årets beslut förutsatta centralbyrån hade sin direkta motsvarighet
i den centralavdelning, som ingick i statens krigsmaterielnämnd. Härutinnan
anknöt organisationen till det av riksdagen uttalade önskemålet, att den nya
förvaltningen såvitt möjligt skulle få växa fram successivt och organiskt, vilket
särskilt gällde krigsmaterielverket. Den tanke, som ligger bakom samman -

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

förandet av planerings- och större anskaffningsuppgifter till ett enda ämbetsverk,
leder emellertid, konsekvent utförd, till att dessa arbetsuppgifter skola
koncentreras till en och samma byrå inom krigsmaterielverket. En sådan
ytterligare rationalisering skulle ernås, om sektionen för central planering på
sätt krigsmaterielverket föreslagit utbrötes ur centralbyrån och överfördes till
anskaffningsbyrån. Jag anser mig icke böra motsätta mig förslaget i denna
del. I likhet med krigsmaterielverket anser jag, att anskaffningsbyrån med
hänsyn till utvidgningen av dess arbetsområde bör erhålla den ändrade benämningen
industribyrån. Jag har ej heller något att erinra mot att återstoden
av centralbyrån sammanhålles till en byrå, lämpligen — i likhet med motsvarande
organ inom försvarets fabriksstyrelse — benämnd administrativa byrån.
Mot den av ämbetsverket förordade sektionsindelningen för sistberörda byrå
har jag intet att erinra. Den tidigare förutsatta benämningen kanslisektionen
synes emellertid böra bibehållas.

Beträffande den föreslagna krigsbyrån vill jag framhålla, att Kungl. Majit den
31 december 1943 förordnat viss befattningshavare vid verket att från och med
den 1 januari 1944 tills vidare, dock högst så länge förstärkt försvarsberedskap
är rådande, inom verket med arbetsbiträde, som av detta ställes till förfogande,
handha de arbetsuppgifter, som sammanhänga med planeringen för
krigsindustriens regionala försvarsberedskap. Att för detta ändamål inrätta
en särskild krigsbyrå har synts mig åtminstone för närvarande icke erforderligt.
Det slutliga avgörandet av hithörande spörsmål, som lärer få ankomma
på Kungl. Majit, torde i första hand få bliva beroende på de närmare undersökningar,
som pågå inom ämbetsverket.

I fråga örn den planerade sektionsindelningen inom verket, i vad densamma
icke redan i det föregående berörts, kan jag i stort sett ansluta mig till
krigsmaterielverkets förslag. Handhavandet av ärenden rörande patent och
därmed sammanhängande spörsmål bör emellertid — i enlighet med vad verket
förordat i sin promemoria av den 25 januari 1944 — förläggas till konstruktionssektionen.
Någon särskild patentsektion bör således i varje fall icke för
närvarande inrättas. Beträffande sektionsindelningen i övrigt förutskickar
jag, att densamma må kunna jämkas genom tillkomst av nya sektioner eller
omfördelning av arbetsuppgifter mellan befintliga sektioner i den mån sådant
skulle visa sig påkallat framför allt vid övertagande av ytterligare anskaffningsuppgifter.
De i krigsmaterielverkets förenämnda skrivelse den 25 september
1943 i olika sammanhang framförda synpunkterna beträffande en sedermera
skeende utökning av sektionsantalet och tillkomsten av ytterligare vissa
extra ordinarie befattningar torde således böra tillgodoses i nyssnämnda ordning.

En anordning med tekniska delegationer, tillfälligt inrättade för
lösande av aktuella konstruktionsproblem och med växlande sammansättning
alltefter problemens art, synes mig ägnad att befordra samordningen av konstruktionsverksamheten
inom försvaret. Sådana delegationei böla på föianstaltande
av försvaret tillhörande myndighet, som därav beröres, inrättas i
anslutning till krigsmaterielverket. De böra icke betraktas såsom krigsmatcrielverkets
organ utan såsom naturliga förbindelseled mellan detta verk och

Kungl. Marits proposition nr 185.

försvarsgrensförvaltningarna eller andra berörda myndigheter. Självfallet bör
krigsmaterielverket — genom sin tekniska byrå — liksom i förekommande fall
andra myndigheter ställa erforderligt biträde till delegationernas förfogande.

Till förslaget om inrättande av en särskild stand ar diseringsdelegation
ansluter jag mig. Med hänsyn till delegationens uppgifter böra emellertid
enligt min mening försvarsgrensförvaltningarna och icke försvarsgrenscheferna
i denna sin egenskap utse var sin ledamot.

Ersättning till ledamot i teknisk delegation eller standardiseringsdelegationen
torde böra utgå enligt de i kommittékungörelsen angivna grunderna,
dock endast örn ledamoten icke kan anses ha att i egenskap av statstjänsteman
fullgöra lcdamotskapet såsom ämbetsåliggande.

Yad angår kontrollbyråns arbetsuppgifter har Kungl. Majit den
28 januari 1944 föreskrivit, med giltighet från och med den 1 april 1944 tills
vidare, att, där ej annat överenskommes mellan krigsmaterielverket och myndighet,
på vars framställning anskaffning sker, kontrollen av den materiel,
krigsmaterielverket efter Kungl. Majits beslut anskaffar, skall helt åvila verket,
skolande i tveksamma fall samråd ske med myndighet som nyss sagts, att, där
i kontrollåtgärderna ingå skjutprov eller andra liknande slutprov, dessa kontrollåtgärder
skola på begäran av krigsmaterielverket verkställas av kontrollorgan,
som är underställt myndighet som nyss sagts eller eljest anlitas av
denna, att chef för verkets kontrollbyrå skall tillsättas av Kungl. Majit efter
anmälan av verkschefen ävensom att, innan sådan anmälan göres, samråd skall
ske med överbefälhavaren, att för kontrollverksamheten erforderlig personal
med specialkunskap på begäran av verket skall av vederbörande förvaltningsmyndigheter
ställas till verkets förfogande samt att det skall åligga verket att
bereda vederbörande förvaltningsmyndighet tillfälle att, där myndigheten så
önskar, låta representant för förvaltningen taga del av tillverkningen hos
verkets leverantörer.

Vad angar tekniska byråns konstruktionsuppgifter må erinras örn
uttalandet i propositionen 1943: 180 (s. 149), att ansvaret för konstruktionernas
tillförlitlighet alltjämt i första hand komme att åvila vederbörande försvarsgrensförvaltning.
Någon principiell ändring i arbetsfördelningen mellan de
olika myndigheterna i förevarande hänseende bör enligt min mening icke
ifrågakomma. Generellt torde krigsmaterielverkets befogenheter härvidlag
kunna angivas så, att verket skall under särskilt beaktande av tillverknings- och
standardiseringssynpunkter samverka med övriga försvaret tillhörande centrala
förvaltningsmyndigheter i vad avser krigsmaterielens tekniska vidareutveckling.

Een av krigsmaterielverket förordade uppdelningen av verkets lönekostnader
i sådana som hänföra sig till verkets fredsmässiga personalorganisation
samt sådana som avse ökningen i personalbehovet under beredskap
och krig synes mig rationell och bättre än nu rådande ordning överensstämmande
med det system, som eljest inom försvarsförvaltningen tillämpas för
bestridande av avlöningskostnader i nuvarande läge. Jag förordar därför, att
från och med budgetåret 1944/45 förstnämnda kostnader utgå av de å avlöningsstaten
för ämbetsverket upptagna posterna, medan kostnaderna för den

Kungl. Maj:ts proposition nr 1&5.

för beredskapstid tillfälligt anställda personalen gäldas av förskottsanslaget
Övriga utgifter (Gb). Motsvarande uppdelning bör tillämpas beträffande
verkets kostnader i övrigt. Det bör emellertid ankomma på Kungl. Maj:t
att bestämma omfattningen av den tillfälligt anställda personalen.

Beträffande krigsmaterielverkets personaluppsättning i fred
framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen, att ämbetsverket föreslagit
vissa ändringar i den av förra årets riksdag godkända personalförteckningen
för verket. En följd av den av mig i det föregående förordade jämkningen
av verkets byråorgan i saf ion måste bliva, att befattningen såsom chef
för centralbyrån får utgå ur personalförteckningen. I stället bör därå tillkomma
en befattning såsom byråchef i lönegraden Eo 30, avsedd för administrativa
byrån. Denne befattningshavare bör åtminstone tills vidare med fullgörandet
av byråchefssysslorna förena den direkta ledningen av juridiska sektionen.
Örn de administrativa göromålen komma att på detta sätt sammanhållas
under en byråchef, synes det ej erforderligt att, såsom i 1943 års förvaltningsbeslut
förutsatts, ställa kanslisektionen under ledning av en befattningshavare
i så hög löneställning som Eo 28. Härför torde böra avses en förste
byråsekreterare, vilken, med hänsyn till att ständig föredragningsskyldighet
beräknats komma att åvila honom, bör placeras i lönegrad Eo 26. Det närmare
klarläggande av ekonomisektionens arbetsuppgifter, som numera skett, bär
föranlett såväl statskontoret som lönenämnderna att tillstyrka en uppflyttning
av kamrerarebefattningen från lönegrad Eo 24 till Eo 26. Avgörande härvidlag
synas mig vara de särskilda krav på insikter i industriekonomiska frågor, som
måste ställas på innehavaren av denna befattning, samt den omständigheten,
att befattningen på grund därav måste besättas i konkurrens med industrien
och affärslivet. I betraktande härav vill även jag förorda, att kamreraren pia
ceras i lönegrad Eo 26.

Tillräckliga skäl för inrättande av en arvodesbefattning för pensionerad
underofficer, avsedd för civilbyrån, ha enligt min mening icke förebragts. Jag
kan därför icke tillstyrka inrättande av en sådan befattning.

Krigsmaterielverket har med hänsyn till den föreslagna utvidgningen av
industribyråns (förut anskaffningsbyråns) arbetsuppgifter ansett, att chefen
för denna byrå borde, med bibehållen löneställning, tilläggas tjänstetiteln
överdirektör. Även örn den för anskaffningsbyråns chef avsedda benämningen
anskaffningschef icke längre är fullt träffande, ställer jag mig något tveksam
till förslaget örn införande av titeln överdirektör, helst som det icke är avsett,
att chefen för industribyrån under alla förhållanden skall vara generaldirektörens
ställföreträdare. Då emellertid en liknande anordning för närvarande
tillämpas inom telegrafstyrelsen, har jag ansett mig icke böra motsätta mig
förslaget.

I fråga örn övrig personal å industribyrån har krigsmaterielverket föreslagit,
att chefen för centrala planeringssektionen skulle tilläggas tjänstetiteln byrådirektör,
att befattningen såsom biträdande anskaffningschef i lönegrad Eo 28
skulle ersättas med en förste byråingenjör i lönegrad Eo 27, avsedd såsom
chef för ammunitionssektionen, samt att tre befattningar såsom respektive byråingenjör
i lönegrad Eo 26, avsedd såsom chef för kemiska sektionen, förste

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

byråassistent i lönegrad Eo 24, avsedd såsom chef för textil- och lädersektionen,
och byråingenjör i lönegrad Eo 24, beräknad för planeringssektionen,
skulle tillkomma. Till dessa förslag kan jag för min del ansluta mig med den
modifikationen, att jag beräknar, att befattningen såsom chef för textil- och
lädersektionen bör kunna uppehållas av militär beställningshavare och att
befattningen i fråga med hänsyn härtill skall kunna hållas vakant tills vidare.
Emellertid torde befattningen icke böra för närvarande uppföras på verkets
personalförteckning i avvaktan å närmare utredning rörande löneställningen
för befattningen, varom viss tvekan kan råda.

Vad angår personalen å tekniska byrån har krigsmaterielverket i skrivelsen
den 25 september 1943 föreslagit bland annat ett utbyte av befattningen såsom
chef för konstruktionskontoret i lönegrad Eo 30 mot en befattning såsom
byråingenjör i lönegrad Eo 24 samt av befattningen såsom chef för standardiseringssektionen
i lönegrad Eo 28 mot en tjänst såsom byråingenjör i lönegrad
Eo 26. I den senare ingivna promemorian har förutsatts, att frågan om löneställningen
för chefen för konstruktionssektionen (motsvarande konstruktionskontoret)
tills vidare skulle lämnas öppen. För min del föreslår jag, att såsom
chef för standardiseringssektionen avses en befattningshavare i lönegrad Eo 26
samt att befattningen såsom chef för konstruktionskontoret (konstruktionssektionen)
i lönegrad Eo 30 bibehålies, lämpligen med titeln förste byrådirektör,
med rätt dock för Kungl. Maj:t att, örn så skulle visa sig erforderligt eller
lämpligt, förordna örn sistnämnda befattnings uppehållande tills vidare antingen
genom kommendering av lämplig militär beställningshavare eller ock
genom arvodesanställning av civil tekniker med anlitande av de besparade
lönemedlen.

Det av krigsmaterielverket föreslagna utbytet av benämningarna kontrollchef
och förrådschef mot tjänstetiteln byråchef vill jag icke motsätta mig. För
min del anser jag, att ifrågavarande befattningar, oavsett örn de besättas med
civila eller militära innehavare, böra vara uppförda i lönegrad Eo 30. Tillfälligt
böra befattningarna kunna uppehållas genom kommendering eller placering
av militära beställningshavare, därest så visar sig lämpligt. Särskilt
tilläggsarvode torde dock icke därvid böra utgå. Även beträffande vissa andra
chefsbefattningar torde det vara lämpligt, att möjligheter för en dvlik anordning
hållas öppna.

Till krigsmaterielverkets förslag, att såsom chef för kontrollsektionen inom
kontrollbyrån bör avses en byråingenjör i lönegrad Eo 26, kan jag ansluta
mig. Huruvida en särskild extra ordinarie befattning för chef för mätverktygssektionen
skall inrättas torde få bliva beroende på en framtida prövning
av förslag i ämnet från krigsmaterielverket, sedan hållpunkter vunnits för bedömande
av befattningens löneställning. Någon ändring i den nu tillämpade
ordningen för bestridande av kostnaderna för avlöning åt verkets kontrollanter
synes mig åtminstone i nuvarande läge icke böra ifrågakomma.

I enlighet med krigsmaterielverkets förslag bör befattningen såsom biträdande
förrådschef i lönegrad Eo 28 utgå och befattningen såsom chef för förråds-
och leveranssektionen utbytas mot en befattning för sektionschef i lönegrad
Eo 27 med alternativ benämning förste byråingenjör eller byråintendent,

Kungl. Majlis proposition nr 185.

avsedd för chefskapet över endera av förrådsbyråns båda sektioner. Frågan om
inrättande av ytterligare en sektionschef sbefattning å denna byrå torde få
bliva beroende av ytterligare någon tids erfarenhet. På sätt förut antytts torde
även beträffande förrådsbyrån böra förutskickas, att militär befattningshavare
skall kunna ifrågakomma för bestridande av sektionschefsbefattning, vilken i

sådant fall bör hållas vakant.

Det av krigsmaterielverket framlagda förslaget i vad avser den lokala förrådsorganisationen
innebär, att såsom chefer för förråden skulle anställas
pensionerade officerare med benämningen förrådsintendenter och med arvode
motsvarande nettolönen i löneklassen Oa 10 samt att därutöver skulle anställas
förrådsförvaltare (2 i Eo 18 och övriga i Eol5), förmän (Eoll), kontorister
(Eo 9), portvakter (Eo 5) samt skrivbiträden (Eo 2). Till förslaget i förstnämnda
del ansluter jag mig; dock kan övervägas, om icke ifrågavarande befattningshavare
böra benämnas förrådschef er. Den ifrågavarande extra ordinarie personalen
torde tills vidare kunna begränsas till 3 förrådsförvaltare (1 iEo 18 och
2 i Eo 15), 4 förmän (Eo 11), 3 kontorister, vilka icke torde böra placeras i högre
lönegrad än Eo 8, 3 portvakter (Eo 5) samt 4 skrivbiträden (Eo 2). Den vid
förråden tjänstgörande, tygstaten tillhörande civilmilitära ordinarie personalen
bör på de av krigsmaterielverket anförda skälen i mån av avgång eller omplacering
till befattningar utom verket avvecklas. Härtill återkommer jag i
det följande vid behandlingen av tygstaten.

För de till förråden anslutna sammansättningsverkstäderna har krigsmaterielverket
beräknat 2 verkmästare i lönegraden Eo 17 och visst antal
verkstadsförmän i lönegraden Eo 12. För min del anser jag, att antalet verk -

stadsförmän tills vidare bör kunna begränsas till 3.

För det fall, att det skulle befinnas önskvärt att bringa den personalförteckning,
som förelägges riksdagen, i tillämpning redan före ingången av
nästa budgetår, torde det få ankomma på Kungl. Majit att bestämma tidpunkten
för ikraftträdandet.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår har Kungl. Majit med
stöd av riksdagens bemyndigande fastställt personalförteckning avseende
extra ordinarie befattningar i 20 eller lägre lönegrader vid krigsmaterielverket,
att gälla tills vidare intill den 1 juli 1944. I enlighet med riksdagens
önskemål har därvid en stark återhållsamhet iakttagits i avvaktan på att fullt
säkra hållpunkter för bedömandet av ämbetsverkets fredsmässiga personalbehov
skola erhållas. Antalet extra ordinarie befattningshavare i berörda
lönegrader har sålunda ansetts kunna tills vidare begränsas till 72. För nästa
budgetår räknar jag i första hand med bibehållande av nämnda antal extra
ordinarie befattningshavare. Jag förutsätter emellertid att, i den måll som
ytterligare uppgifter planenligt tillföras krigsmaterielverket, jämväl antalet
extra ordinarie befattningshavare må kunna undergå en ökning, sorn svarar
mot den i fredstid på dessa nya uppgifter belöpande arbetskvantiteten. Att
nu på förhand uppskatta det sålunda stegrade personalbehovet torde icke låta
sig göra. Det bör därför få ankomma på Kungl. Majit att successivt pröva och
avgöra sådana personalfrågor samt att, därest så skulle visa sig oundgängligen
erforderligt, besluta örn överskridande av ifrågavarande anslagspost.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Kostnaderna för bestridande av avlöning åt kopister oell kontorsbud böra i
fredstid kunna avsevärt begränsas.

Jag har intet att erinra mot att avlöningar till vissa i det föregående angivna
innehavare av befattningar på någon av löneplanerna MEo och MEx bestridas
från krigsmaterielverkets avlöningsmedel.

Vad angår krigsmaterielverkets framställning, att 3 militärassistenter,
avsedda att ställas till ämbetsverkets förfogande, skola uppföras å försvarsstabens
stat, ha flera av remissmyndigheterna bland annat med hänvisningtill
befälsbristen påyrkat en begränsning av antalet sådana eller behovets tillgodoseende
genom kommendering av lämpliga beställningshavare. För min
del anser jag mig icke kunna tillstyrka, att försvarsstabens personalförteckning
för nämnda ändamål utökas med dessa nya beställningar. Tills vidare
synes mig ifrågavarande personalbehov kunna tillgodoses genom kommenderingar.

Den tid, som förflutit efter krigsmaterielverkets inrättande den 1 juli 1943,
har så långt det varit möjligt tillvaratagits i syfte att giva verket ökad stadga.
Det ligger emellertid i sakens natur, att det icke varit möjligt att på denna
korta tid vinna sådana erfarenheter som kunna bilda underlag för en i alla
detaljer slutgiltigt utformad organisation. Den Kungl. Majit genom 1943 års
riksdagsbeslut tillagda befogenheten att under verkets uppsättningstid vidtaga
sådana organisatoriska förändringar och omflyttningar av personal som kunna
genomföras inom den givna kostnadsramen torde därför även i fortsättningen
få bibehållas.

I enlighet med det nu sagda beräknar jag avlöningskostnaderna för den
ordinarie personalen till 61 000 kronor. För arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, beräknas ett belopp av 60 000 kronor, medan posten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal uppskattas till 600 000 kronor.
Till rörligt tillägg beräknar jag 104 000 kronor. Sammanlagt skulle sålunda
erfordras ett belopp av 825 000 kronor, varifrån avgå pensionsmedel örn upp
skattningsvis 50 000 kronor. Nettoutgiften blir således 775 000 kronor.

Under åberopande av vad nu anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande personalförteckning för krigsmaterielverket,
att tillämpas tills vidare från och med tidpunkt, som
må av Kungl. Majit bestämmas:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör .......................................... C 16

1 överdirektör.............................................. C 10

1 överingenjör.............................................. C 8

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

3 byråchefer................................................ Eo 30

1 förste byrådirektör...................................... Eo 30

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

1 byrådirektör ..............................

1 förste byråingenjör .....................

1 förste byråingenjör eller byråintendent

3 byråingenjörer ...........................

1 förste byråsekreterare ...................

1 kamrerare ..,..............................

1 byråingenjör .............................

Eo 28
Eo 27
Eo 27
Eo 26
Eo 26
Eo 26
Eo 24

dels godkänna följande avlöningsstat för krigsmaterielverket,
att tillämpas under budgetåret 1944/45:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.
....................................... kronor 61000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis........ » 60 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis1............................ * 600 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........ "_104 000

Summa kronor 825 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis...................... kronor 50 000

Nettoutgift kronor 775 000

1 Anslagsposten ina icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

dels ock till Krigsmaterielverket: Avlöningar för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 775 000 kronor.

Krigsmaterielverket: Omkostnader, förslagsanslag. Ifrågavarande anslag är 1
riksstaten för innevarande budgetår uppfört med ett belopp av 650 000 kronor.
För anslaget har Kungl. Maj:t den 5 november 1943 fastställt följande
omkostnadsstat:

1. Sjukvård m. m., förslagsvis

2. Reseersättningar, förslagsvis

3. Expenser, förslagsvis .......

4. Övriga utgifter: Vakttjänst.

I anslutning härtill har Kungl. Maj:t föreskrivit, med tillämpning tills
vidare under budgetåret 1943/44,

........ kronor 5 000

......... » 100 000

......... » 322 000

......... » 17 500

Summa kronor 444 500

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

att anslagsposten till reseersättningar icke finge utan Kungl. Maj:ts medgivande
överskridas

samt att av anslagsposten till expenser finge för nedannämnda ändamål
tagas i anspråk följande belopp, nämligen:

Elektrisk kraft och belysning, förslagsvis ...................... kronor 22 000

Övriga expenser, högst .......................................... » 300 000

Kungl. Maj:t bär tillika förordnat, att kostnaderna för hyra av kontorslokaler
för krigsmaterielverket budgetåret 1943/44, 145 000 kronor, jämte
därå belöpande värmetillägg skulle bestridas från försvarsväsendets fastighetsfond
under titeln: Hyres- och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda
lokaler och arrenderade markområden: Arméförvaltningens delfond.

I årets statsverksproposition har, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för Krigsmaterielverket: Omkostnader beräknats ett förslagsanslag av 400 000
kronor.

I skrivelse den 10 februari 1944 angående anslag för vissa medelsbehov
för budgetåret 1944/45 har krigsmaterielverket framhållit, att verket räknade
med att från förevarande anslag skulle bestridas allenast de verkets omkostnader,
vilka hänförde sig till verksamheten under normala förhållanden. De
ytterligare omkostnader, som föranleddes av beredskapsförhållanden, syntes
böra avföras å anslag under förskottsstaten för försvarsväsendet. Med syftning
härå har ämbetsverket beträffande anslagets beräkning för nästa budgetår
anfört följande.

Då det med denna utgångspunkt gäller att beräkna anslagets storlek för
nästa budgetar får verket framhålla, att närmare hållpunkter saknas för
ett bedömande av medelsbehovet, särskilt i vad gäller de i anslaget ingående
posterna till reseersättningar och expenser. Självklart är att särskilt expensutgifterna
kunna komma att ökas vid överförande av nya anskaffningsuppgifter
till verket, även örn viss kontorsutrustning m. m. kan tillföras verket
i samband med att anskaffningsorgan inom försvarsgrensförvaltningarna
överflyttas till verket.

Vad angår anslagsposten till sjukvård m. m. torde denna på grundval av
antalet befattningshavare hos verket, vilka äro berättigade till dylik förmån,
kunna beräknas till omkring 2 000 kronor. Anslagsposten till reseersättnmgar
torde kunna beräknas till 50 000 kronor, medan anslagsposten till
expenser icke i avvaktan å närmare erfarenheter synes böra sättas lägre än
till 250 000 kronor. *

Anslagsposten till övriga utgifter, innefattande kostnader för vakttjänst
m. m., torde böra sättas till 18 000 kronor.

I enlighet med vad nu anförts beräknar krigsmaterielverket verkets fredsmassiga
omkostnadsbehov för nästa budgetår till (2 000 + 50 000 + 250 000 4-18 000 =) 320 000 kronor.

Mot krigsmateriel verkets beräkningar i förevarande hänseende har jag
intet annat att erinra än att jag anser, att anslagsposten till expenser i avbidan
på närmare erfarenheter synes böra nedbringas till 230 000 kronor.
Anslagets slutsumma skulle då bli 300 000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Krigsmaterielverket: Omkostnader för budgetåret 1944/45
anvisa ett förslagsanslag av 300 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Krigsmaterielverket: Förrådsorganisationen m. m., förslagsanslag, k riksstaten
för innevarande budgetår finnes under rubriken D. Vissa till försvaret
börande institutioner uppfört ett anslag av 3170 000 kronor till
Driftkostnader vid vissa förråd m. in. Anslaget avses för bestridande av
kostnader, som sammanhänga med driften vid vissa av dåvarande statens
krigsmaterielnämnd i skrivelser den 22 april och den 4 maj 1943 angivna
provisoriska och permanenta förråd m. m.

Vid anmälan av förenämnda anslagsfråga i propositionen 1943:302 (s.
83 och 84) framhöll jag, att de i krigsmaterielnämndens framställningar
angivna permanenta förråden under budgetåret 1943/44 komme att tågås i
bruk i allt större utsträckning. Kostnaderna för dessa förråd borde givetvis,
i den mån verksamheten vore att hänföra till normal fredsdrift, imaknas i
försvarsbeslutets kostnadsram. Det kunde icke exakt angivas till hur stor
del det av krigsmaterielnämnden för ändamalet beräknade beloppet avsåge
kostnader av natur att böra bestridas under fredstid. Enligt vad jag inhämtat
påginge inom krigsmaterielnämnden närmare utredning i detta hänseende,
på grundval av vilken det borde bliva möjligt att beräkna det fredsmässiga
anslagsbehovet för budgetåret 1944/45.

I 1944 års statsverksproposition har i avvaktan å den sålunda igångsatta
utredningen till Krigsmaterielverket: Eörrådsorganisationen m. m. beräknats
ett reservationsanslag av 1000 000 kronor.

I anslutning till vad sålunda förekommit har krigsmaterielverket, sedan
den förutnämnda utredningen slutförts, med skrivelse den 21 januari 1944
överlämnat vissa beräkningar avseende lönekostnader vid krigsmaterielverkets
förråd under fred, slutande på ett sammanlagt belopp av 651 749 kronor,
samt av driftkostnader nästkommande budgetår för de centrala ammunitionsförråden
under fred, utvisande en slutsumma av 2(6 000 kionor. I an
slutning härtill har krigsmaterielverket anfört följande.

Under nuvarande försvarsberedskap samt i krig skall vakthållningen vid
centralförråden bestridas av militärt förband. Under fred har kngsmatenelverket
räknat med att de vid varje förråd anställda portvakterna jamte tva
nattvakter skola ombesörja den erforderliga vakttjänsten.

För sammansättningsverkstäderna bär krigsmaterielverket icke beraknat
någon särskild personal. Verket förutsätter, att vid varje verkstad befintlig
tyghantverkare jämte erforderlig personal från själva förrådet skola kunna
ombesörja underhåll och övervakning av den i verkstäderna befintliga maskinella
utrustningen. ...... . , ... , ■,

Antalet arbetare vid de centrala ammumtionsforråden har beraknats med
utgångspunkt från att arbetarna förutom förrådstjänsten, såsom nyss anförts,
jämväl skola biträda tyghantverkarna vid utförande av vissa arbetsuppgiftei,
såsom eldning, reparationsarbeten beträffande maskiner och elektriska anläggningar
och renhållning.

Vad slutligen angår driftkostnaderna med undantag for lönekostnader tar
krigsmaterielverket framhålla, att det visat sig, att anslaget till bränsle för
innevarande budgetår blivit alldeles för lågt tilltaget på grund av höjda
bränslepriser. På grund härav har denna anslagspost upptagits med ett
50 % hö<n:e belopp. Expenser oell övriga kontorskostnader lia reducerats
med omkring G0 %. Denna post kan icke ytterligare nedskäras, då enbart

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 185.

telefon samt brandalarm oell högtalareanläggningen vid vane förråd dragelin
kostnad av omkring 2 000 kronor per år ock förråd. I sammanställningen
har aven upptagits en summa av 12 000 kronor för underhåll av friliggande
byggnader vid flertalet av förråden. öo

De av krigsmaterielverket förtecknade summorna uppgå till sammanlagt
(651 749 + 276 000 =) 927 749 kronor eller i avrundat tal 930 000 kronor.
Krigsmaterielverket har nu hemställt örn anvisande av ett reservationsanslag
örn sistnämnda belopp.

Beträffande detaljerna i krigsmaterielverkets förslag torde få hänvisas till
handlingarna i ärendet.

Dtp7hefennts'' Mot krigsmaterielverkets beräkningar i förevarande hänseende har jag icke
c e,e,u funnit anledning till erinran. I den mån med hänsyn till rådande beredskapsförhållanden
ytterligare medel skulle erfordras för förrådsdrifteu
— vissa av beredskapen betingade kostnader ingå i det för innevarande
budgetår anvisade anslaget å 3170 000 kronor — torde dessa efter särskild
framställning av krigsmaterielverket sedermera få ställas till förfogande med
anlitande av förskottsstaten för försvarsväsendet. Anslaget torde böra betecknas
såsom förslagsanslag. Stat för anslaget torde få fastställas av Kungl.
Maj:t.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Krigsmaterielverket: Förrådsorganisationen m. rn. för
budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 930 000 kronor.

Krigsmaterielverket: Vissa beredskapskostnader, förslagsanslag. I propositionen
1944:2 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att
det å riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisade anslaget till driftkostnader
vid vissa förråd m. m. må tagas i anspråk för täckande av krigsmaterielverkets
löpande kostnader för statliga produktionsmedel, i den mån dessa
kostnader icke kunna täckas genom tillägg till priserna å framställda produkter.

Såsom av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet framgår
torde för framtiden särskilda anslagsmedel vara erforderliga för täckande
av löpande kostnader för underhåll m. m. av staten tillhöriga produktionsmedel
i anslutning till enskilda företag.

Krigsmaterielverket har i skrivelse den 10 februari 1944 framlagt beräkning
för nästa budgetår av dessa medel, vilka enligt verkets mening framdeles borde
stå till förfogande i form av ett särskilt reservationsanslag med nomenklaturen
Löpande kostnader för statliga produktionsmedel. Verket har vidare anfört,
att vid totalt nedläggande av driften vid här avsedda anläggningar ifrågavarande
utgifter kunde uppskattas till i runt tal l,i 5 miljoner kronor. För innevarande
budgetår hade samma utgifter beräknats till 275 000 kronor. Med hänsyn
till att under nästa budgetår driften komme att nedläggas vid vissa anläggningar,
som för närvarande vore sysselsatta med krigsindustriella uppgifter,
erfordrades en viss höjning av medelstilldelningen. Verkställda beräkningar
hade på grundval av den vid krigsmaterielverkets i förenämnda proposition
behandlade skrivelse den 27 oktober 1943 fogade bilagan A givit vid handen,
att kostnaderna i fråga kunde beräknas till i runt tal 625 000 kronor. Enligt vad

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

jag inhämtat har vid beräkningen av detta belopp hänsyn tagits till de i nämnda
bilaga upptagna fixerade årliga kostnaderna, 255 310 kronor, vilka i sin helhet
medtagits. Av de i samma bilaga angivna beräknade kostnaderna, 941 160 kronor,
har medtagits något mindre än hälften eller 375 000 kronor, varför totalsumman
skulle uppgå till (255 000 + 375 000 =) 630 000 kronor eller i avrundat
tal 625 000 kronor.

I propositionen 1944: 75 angående försvarets fabriksfond har jag framhållit
bland annat (s. 20), att vid ianspråktagande av vissa i propositionen närmare
angivna medel erfordrades anvisande av investeringsanslag för ersättningsanskaffningar
och förnyelsearbeten samt att jag i annat sammanhang ämnade
återkomma till frågan örn investeringsanslag för krigsmateriel verket.

Krigsmaterielverket har i sin förenämnda skrivelse anfört, att då det gällde
beräkningen av investeringsanslag för krigsmaterielverket i enlighet med det
nyss anförda stora svårigheter för närvarande mötte att bedöma medelsbehovet
med hänsyn särskilt till att verket för närvarande befunne sig under uppbyggnad
och att någon grad av visshet rörande de olika utgifternas ändamål och
beskaffenhet att böra finansieras i denna ordning icke nu förelåge. Å andra
sidan syntes det vara uppenbart, att sedan verkets organisation och arbetsuppgifter
vunnit högre grad av stadga, särskilda medel borde stå till förfogande
för här avsedda ändamål. Vid nu angivna förhållanden har krigsmaterielverket
ansett sig för närvarande böra avstå från att göra framställning örn anvisande
av särskilt investeringsanslag till ersättningsanskaffningar och förnyelsearbeten
med framhållande av nödvändigheten, att dylikt anslag för framtiden stöde
till förfogande.

De medel, örn vilka här är fråga, äro avsedda att täcka utgifter för underhåll, Departementsuppvärmning,
bevakning, lokalhyror, arrenden m. m. för vissa statliga, till rhefen.
enskilda företag anslutna produktionsmedel. Dylika kostnader inräknas i första
hand i priset på de produkter, som genom krigsmaterielverkets försorg framställas
med anlitande av dessa produktionsmedel. I den mån produktionen inskränkes,
minskas möjligheterna att i sådan ordning täcka berörda utgifter,
vilka till stor del äro fasta. Med hänsyn härtill har det, såsom jag i propositionen
1944: 2 framhållit, visat sig erforderligt att anvisa särskilda medel för
bestridande av utgifter av angiven art, vilka icke kunna belasta produktionen.

Vid totalt nedläggande av ifrågavarande drift ha nämnda utgifter av krigsmaterielverket
uppskattats till i ruut tal 1,15 miljoner kronor årligen. För innevarande
budgetår ha utgifterna för ändamålet i nyssnämnda proposition beräknats
till 275 000 kronor. Krigsmaterielverket har för nästa budgetår räknat
med en något större begränsning av ifrågavarande produktion och i följd därav
med en till 625 000 kronor ökad medelsanvisning. Självfallet är det, på grund
av den mångfald osäkra faktorer, som här göra sig gällande, vanskligt att någorlunda
tillförlitligt bedöma medelsbehovet. Med detta förbehåll har jag ansett
mig böra uppskatta utgifterna för ändamålet till 500 000 kronor. Ovissheten
bör emellertid föranleda till att det särskilda anslag, som för nästa budgetår
bör anvisas, uppföres såsom förslagsanslag. Jag förutsätter emellertid, att
anslaget skall disponeras enligt Kungl. Maj-.ts närmare bestämmande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Yad krigsmateriel v erke t anfört rörande framtida anvisande av investeringsanslag
för verkets ersättningsanskaffningar och förnyelsearbeten föranleder
icke något yttrande från min sida.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Krigsmaterielverket: Vissa beredskapskostnader för
budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kronor.

ARMÉNS FORTI Fl RATION SFÖRVALTNING.

Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar, förslagsanslag. Ifrågavarande
anslag är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med ett belopp av
80 800 kronor, avseende avlöningskostnaderna under andra hälften av budgetåret.
För helt år skulle således häremot svara 161 600 kronor.

Sedan arméförvaltningen i sina medelsäskanden för budgetåret 1944/45
beräknat medelsbehovet under anslaget till 181 600 kronor, har Kungl. Majit
i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för nämnda budgetår beräkna
berörda anslag till 300 000 kronor, däri inberäknat ett belopp av
120 000 kronor för bestridande av avlöningskostnaderna för den så kallade
byggnads- och reparationsberedskapen.

Gällande personalförteckning för arméns fortifikationsförvaltning upptager

följande personal.
Befattning.	Lönegrad.
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 krigsråd.......................................................	........... A 30
1 sekreterare och kamrerare...................................	........... A 24
1 notarie.........................................................	........... A 21
1 bokhållare......................................................	........... A 21
1 expeditionsvakt................................................	........... A 5
1 kontorsbiträde ................................................	........... A 4
Tjänsteman å övergångsstat.
1 kansliskrivare..................................................	........... A 11.

Den för fortifikationsförvaltningen fastställda avlöningsstaten, avsedd att
tillämpas under andra hälften av budgetåret 1943/44, är av följande lydelse.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .......... kronor 26 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis .............................................. » 46 750

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .............. » 20 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................................... » 12 650

Summa kronor 105 400

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis........................................ kronor 24 <>00

Nettoutgift kronor 80 800

Från anslagsposten till arvoden ock särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, utgå jämlikt beslut den 12 november 1943 tills vidare under
andra hälften av budgetåret 1943/44

dels följande arvoden motsvarande nettolön i nedannämnda löneklasser
i militära avlöningsreglementet, nämligen

1 arvode, Oa 15, till en pensionerad officer, domänofficer i förvaltningen,
5 arvoden, Oa 10, till pensionerade officerare,

2 arvoden, UO 7, till pensionerade underofficerare,

dels ock följande arvoden, för helt budgetår räknat, nämligen

till 1 arkitekt................................ kronor 7 800

till 1 värmeingenjör........................ » 11610

ä 600 kronor till 4 avdelningschefer...... » 2 400

I skrivelse den 14 januari 1944 angående medelsbehovet för nästa budgetår
har arméns for tifikat länsförvaltning hemställt örn vissa utökningar av
den för rent administrativa sysslor och kontorsgöromål avsedda icke-ordinarie
personalen och i sådant hänseende anfört bland annat följande.

Den betydande utökning av fortifikationsstyrelsen åvilande arbetsuppgifter,
som förekommit under de senaste åren, har icke medfört någon utökning
av de ordinarie befattningshavarnas antal. I stället har antalet ickeordinarie
tjänstemän måst utökas i avsevärd grad. Förskjutningen i proportionen
mellan högre och lägre befattningshavare har blivit sådan, att det
blivit svårt att erhålla en tillfredsställande rekrytering å amanuenstjänsterna.
Under de sexton månaderna närmast före senaste årsskiftet ha sålunda
utöver det antal tjänstemän, som slutat sin tjänstgöring lios fortifikationsstyrelsen
av den anledningen, att styrelsen icke varit tillfredsställd med
resultatet av deras arbete — ej mindre än en extra ordinarie och 5 extra
tjänstemän, som visat sig mycket dugliga och som det därför varit önskvärt
att bibehålla i tjänst, på egen begäran övergått till annan verksamhet.
Främsta anledningen härtill torde ha varit, att styrelsen icke kunnat erbjuda
tillräckligt goda avlöningsvillkor och att utsikterna till befordran tett sig
alltför ogynnsamma. Det är uppenbarligen synnerligen olägligt, att en tjänsteman,
som befunnits vara en god arbetskraft, lämnar sin anställning och
att gång efter annan nya tjänstemän, som kanske visa sig mindre lämpliga
för uppgiften, måste anställas och utbildas för att uträtta samma arbete.
Förhållandena lia i någon mån förbättrats därigenom att fortifikationsförvaltningen
från och med den 1 innevarande januari kunnat med anlitande
av anvisat avlöningsanslag befordra 2 extra tjänstemän till förste amanuenser
i lönegrad Eo 18 och 2 extra tjänstemän till amanuenser i lönegrad Eo 15,
så att nu å civilbyrån sammanlagt 5 förste amanuenser i lönegrad Eo 18,
därav en med halvtidstjänstgöring, samt 2 amanuenser i lönegrad Eo 15
finnas anställda.

Det är emellertid att märka, att vid utbrytningen av arméns fortifikationsförvaltning
ur arméförvaltningen nya arbetsuppgifter kommit att påläggas
det nya ämbetsverkets civilbyrå. Sålunda skola avlönings- och omkostnads -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

anslag omhänderhavas å byrån samt lantförsvarets fastighetsarkiv, vars
skötsel tidigare åvilat arméförvaltningens ombudsman, handhavas av civilbyråns
personal. Vidare skola lönerna för hela ämbetsverkets personal uträknas
samt alla reseräkningar granskas genom byråns försorg.

På grund härav och för att ovan påtalade svårigheter icke skola ytterligare
_ förvärras, anser fortifikationsförvaltningen det vara nödvändigt, att
möjlighet beredes förvaltningen att under budgetåret 1944/45 befordra 1
förste amanuens i lönegrad Eo 18 till notarie i lönegrad Eo 21. Denna
befattningshavare avses såsom chef för förvaltningens sektion för markförvärv
och för handhavandet av fastighetsarkivet. Det synes förvaltningen
icke rimligt, att en dylik tjänst skall uppehållas av en amanuens i lönegrad
Eo 18. Vidare beräknas med hänsyn till de nytillkomna arbetsuppgifterna
ytterligare 2 amanuenser i lönegrad Eo 15 bliva oundgängligen erforderliga.

Den ordinarie och extra ordinarie kvinnliga kontorspersonalen hos förvaltningen
utgöres för närvarande av 1 registrator på övergångsstat i lönegrad
A 11, 1 kontorsbiträde i lönegrad A 4 samt 1 skrivbiträde i lönegrad
-^9 ^01''de utan vidare vara uppenbart, att denna personal är alldeles

otillräcklig och att vissa av de extra befattningshavarna böra beredas den
fastare anställningsform, som den extra ordinarie innebär. Fortifikation sförvaltningen
får fördenskull föreslå, att möjlighet beredes förvaltningen att
under budgetåret 1944/45 befordra 3 extra kontorsbiträden till kontorsbiträde^
i lönegrad Eo 4, av vilka 1 är avsett att förestå förvaltningens telefonväxel,
1 såsom biträde åt bokhållaren och 1 att placeras å civilbyråns
kansli.

Fortifikationsförvaltningen har vidare framhållit, att för tiden från och
med den 15 juli 1937 hos arméförvaltningens fortifikationsstyrelse varit anställd
civilingenjören S. Earsson såsom chef för styrelsens värmeingenjörskontor
mot ett arvode av 11 610 kronor örn året. Den ifrågavarande befattningen
måste enligt ämbetsverkets mening anses under alla förhållanden
erforderlig. Förvaltningen har därför livligt tillstyrkt en av Larsson gjord
framställning att bliva inplacerad i lönegrad Eo 30. För att Larsson icke
skulle lida minskning av sin reallön har föreslagits, att han skulle placeras
i 30 löneklassen.

I fråga örn sistnämnda befattning har allmänna lönenämnden, med beaktande
av bland annat göromålens beskaffenhet, funnit sig icke böra framställa
erinran mot att chefsbefattningen hänfördes till lönegrad Eo 30. Härvid
borde, på sätt i framställningen förordats, den nuvarande tjänsteinnehavaren
genom särskilt beslut medgivas inplacering i 30 löneklassen.

I skrivelse den 29 januari 1944 har fortifikationsförvaltningen på given
anledning hemställt, att avlöningskostnaderna föi* 3 hittills från sakanslag
avlönade kvinnliga befattningshavare, nämligen 2 å kasernbyrån tjänstgörande
i lönegrad MEo 7 respektive MEo 4 samt 1 å befästningsbyrån tjänstgörande
i lönegrad MEx 11, måtte överföras till avlöningsanslag. Förstnämnda
båda befattningar borde enligt ämbetsverkets mening placeras i motsvarande
lönegrader enligt civila icke-ordinariereglementet. Beträffande sistnämnda
befattning, vars innehavare avsåges skola tjänstgöra såsom byråregistrator,
har förvaltningen ansett skäl tala för dess placering i lönegrad Eo 11 men
ville dock icke för närvarande ifrågasätta, att den placerades högre än i
lönegrad Eo 7. Ämbetsverket, som ansett behovet av dessa befattnings -

Kungl. Majlis proposition nr 185.

havare uppenbart, bär framhållit, att åtskilliga av de övriga a befästningsoch
kasernbyråerna tjänstgörande befattningshavarna vore erforderliga även
under fredsförhållanden. Frågan om överförande av denna icke-ordinarie
personal till redovisning under avlöningsanslag vore emellertid enligt verkets
mening ännu icke tillräckligt utredd. Förvaltningen ämnade därför framdeles
underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning.

I anslutning till det nyss sagda må erinras, att jag vid framläggandet av
1943 års förvaltningsproposition (1943: 180, sid. 367) uttalade, att frågan örn
överflyttning av vissa avlöningskostnader fran omkostnads-, underhalls- eller
anskaffningsanslag till avlöningsanslag ånyo borde tagas under övervägande
i samband med att frågan örn personalbehovet för de centrala förvaltningsmyndigheterna
inom försvaret, sedan normala förhållanden åter inträtt, upptoges
till slutlig prövning. Mot detta uttalande har första särskilda utskottet
i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2 (sid. 143) icke gjort
erinran.

Nyssnämnda spörsmål har även berörts av riksdagens revisorer i deras berättelse
över den år 1943 av dem verkställda granskningen. I berättelsen
har framhållits, att de centrala förvaltningsmyndigheterna för närvarande
hade möjligheter att i obegränsad omfattning anställa extra tjänstemän även
i högre lönegrad än 20:e eller mot kontrakt. Att detta i viss utsträckning
under nuvarande förhållanden inom försvarsväsendet varit nödvändigt med
hänsyn till det avsevärda behovet av kvalificerad administrativ och teknisk
personal syntes revisorerna icke kunna bestridas. I den mån för framtiden
personal icke längre erfordrades i samma utsträckning som hittills, kunde
avlönandet av icke-ordinarie personal från sakanslag medföra risk för att
sådan för mera tillfälligt behov avsedd personal bibehölles alltför länge vid
sin anställning. För att kontrollen i nu berörda hänseenden skulle kunna
utövas fullt effektivt vore det av vikt, att ifrågavarande icke-ordinarie personal
avlönades från allmänna avlöningsanslag. Kevisorerna funne det önskvärt,
att här omhandlade spörsmål snarast bringades till en sådan lösning,
att de av revisorerna anförda synpunkterna bleve tillgodosedda.

Slutligen må nämnas, att arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i skrivelse
den 22 december 1943 med utkast till nytt fastighetsförvaltningsreglemente
beträffande förvaltningen av militärstabsbyggnaden i Stockholm påpekat,
att i nuvarande personalförteckningar såväl vicevärd som maskinist
och eldare funnes upptagna å försvarsstabens stat. Detta syntes emellertid
icke lämpligt med hänsyn till att byggnaden direkt förvaltades av styrelsen
med biträde av vicevärden och den övriga fastighetsförvaltningspersonalen,
utan dessa befattningshavare syntes i kommande personalförteckning böra
överföras till arméns fortifikationsförvaltnings stat. I

I samband med förra årets förvaltningsreform gjordes vissa om än begränsade
personalökningar i fråga örn flertalet centrala ämbetsverk inom
försvarsförvaltningen. Fortifikationsstyrelsen utbröts emellertid ur arméförvaltningen
och omvandlades till ett fristående ämbetsverk utan att några

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 185. 171 44 7

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

ordinarie eller högre extra ordinarie befattningar inrättades. Med hänsyn till
att vissa nya arbetsuppgifter vid övergången måst påläggas ämbetsverkets
civilbyrå och då, enligt vad verket framhållit, den förskjutning i proportionen
mellan högre och lägre befattningshavare, som de senaste åren inträtt,
vållat betydande olägenheter med avseende å rekryteringen av amanuenstjänsterna,
synes det mig ofrånkomligt, att fortifikationsförvaltningen beredes
möjlighet till någon förstärkning av den administrativa personalen. Härtill
kommer, att det knappast dr lämpligt, att ekonomiskt så betydelsefulla uppgifter
som ledningen av ämbetsverkets sektion för markförvärv och av dess
fastighetsarkiv omhänderhavas av en amanuens. Jag tillstyrker därför, att
en befattning såsom byråsekreterare i lönegrad Eo 21 inrättas i stället för
nämnda amanuens samt att med hänsyn till de nytillkomna arbetsuppgifterna
medel beräknas för anställande av ytterligare en amanuens i lönegrad Eo 15.

I förevarande sammanhang böra i anslutning till vad som anförts vid
anmälan i årets statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma
frågor tjänstetitlarna sekreterare och kamrerare respektive notarie i personalförteckningen
utbytas mot förste byråsekreterare respektive byråsekreterare.
I enlighet med förslag av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga och försvarsförvaltningens
organisationsnämnd torde vidare tjänstetiteln bokhållare
böra utbytas mot revisor.

Till det av lönenämnden tillstyrkta förslaget att ombilda den sedan 1937
förefintliga, med arvode förenade tjänsten såsom chef för värmeingenjörskontoret
till en befattning i lönegrad Eo 30 kan jag ansluta mig. Till frågan
örn innehavarens löneklassplacering torde Kungl. Maj:t framdeles på särskild
framställning få taga ståndpunkt.

Otvivelaktigt är den ordinarie och den från avlöningsanslag avlönade
extra ordinarie kvinnliga kontorspersonalen hos verket även med tanke på
fredsförhallanden alltför knappt tilltagen. Jag vill i betraktande härav och
för att icke äventyra verkets rekrytering förorda någon utökning även av
sistnämnda personalkategori. Medelsanvisningen bör för sådant ändamål
ökas med 8 400 kronor, motsvarande vad ämbetsverket i sådant hänseende
begärt.

Beträffande frågan örn överförande av viss för närvarande från sakanslag
avlönad personal till redovisning under avlöningsanslag får jag hänvisa till
mina i det föregående återgivna uttalanden i förra årets förvaltningsproposition,
mot vilka riksdagen icke gjorde erinran. Riksdagens revisorer ha
för sin del ansett att, i den mån personal för framtiden icke längre erfordras
i samma utsträckning som hittills, avlönandet av icke-ordinarie
personal fran sakanslag kunde medföra risk för att sådan för mera tillfälligt
behov avsedd personal bibehölles alltför länge vid sin anställning. Lämpligheten
av att utan vidare överflytta avlöningskostnaderna för ifrågavarande
personal till avlöningsanslag synes mig emellertid kunna ifrågasättas. En
sådan överflyttning torde böra föregås av en närmare undersökning rörande
personalbehovets varaktighet i olika fall och övriga på spörsmålets bedömande
inverkande omständigheter. I anslutning till vad jag i samband

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

med förra årets behandling av förvaltningsreformen anförde ämnar jag föranstalta
örn utredning av hithörande frågor. I avbidan på resultatet härav
synes mig med avgörandet av den utav fortifikationsförvaltningen väckta
frågan örn överförande av viss kontorspersonal från sakanslag till avlöningsanslag
böra anstå.

Framhållas må vidare, att de sammanlagda årliga avlöningskostnaderna
för byggnads- och reparationsberedskapens fredsorganisation i årets statsverksproposition
(fjärde huvudtiteln, punkt 6) beräknats till 120 000 kronor
under uppbyggnadstiden, motsvarande bugetåret 1944/45. Beträffande dispositionen
av detta belopp torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.
Med nämnda belopp torde anslagsposten för avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal böra uppräknas.

Jag förutsätter, att kostnaderna för fortifikationsförvaltningens byggnadskontor
liksom hittills jämväl under nästa budgetår skola bestridas från
vederbörliga för byggnadsföretag beviljade anslag.

Det torde böra ankomma på fortifikationsförvaltningen att till närmare
övervägande upptaga frågan örn överflyttning av viss personal från försvarsstabens
stat till ämbetsverkets samt att i sina anslagsäskanden för budgetåret
1945/46 framlägga de förslag, som kunna därav föranledas.

Från nu angivna utgångspunkter skulle för fortifikationsförvaltningen
erfordras, för avlöningar till ordinarie tjänstemän förslagsvis 50 800 kronor,
för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis
81850 kronor, för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal (65 500 +
120 000=) 185 500 kronor samt för rörligt tillägg förslagsvis 29 650 kronor
eller tillhopa 347 800 kronor. Inkomsterna av inflytande pensionsmedel uppskattas
till förslagsvis 50 800 kronor. Medelsbehovet under förevarande anslag
skulle således kunna uppskattas till 297 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för arméns fortifikationsförvaltning,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1944/45:

Personalförteckning.

Befattning

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 krigsråd......................................

1 förste byråsekreterare......................

1 byråsekreterare..............................

1 revisor ......................................

1 expeditionsvakt...... ......................

1 kontorsbiträde ..............................

Lönegrad

A 30
A 24
A 21
A 21
A 5
A 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 kansliskrivare...

All

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 värmeingenjör.......................................... Eo 30

1 byråsekreterare ........................................ Eo 21

dels godkänna följande avlöningsstat för arméns fortifikationsförvaltning,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1944/45:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags -

vis .............................................. kronor 50 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis .................. » 81 850

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 185 500

4. Eörligt tillägg, förslagsvis .................... » 29 650

Summa kronor 347 800

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis........... kronor 50 800

Nettoutgift kronor 297 000

dels och till Arméns fortifihationsförvaltning: Avlöningar för

budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 297 000 kronor.

Arméns fortifikationsförvaltning: Omkostnader, förslagsanslag. Ifrågavarande
anslag är för innevarande budgetår uppfört med 15 000 kronor, avseende
andra hälften av budgetåret.

Arméförvaltningen har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår beräknat
medelsbehovet under anslaget till 55 000 kronor. I anslutning härtill har
ämbetsverket framhållit, att från anslaget skulle bestridas kostnader för
bland annat sjukvård, reseersättningar, telegram, telefon och annonser, inköp
och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner med flera inventarier,
bokinköp och dylikt, lyse och övriga expenser. Enligt gjorda överslagsberäkningar,
baserade på nuvarande kostnader för de berörda ändamålen,
belöpande på arméförvaltningens fortifikationsstyrelse, kunde det nu utgående
anslaget, motsvarande 30 000 kronor för helt budgetår, ingalunda förslå för
täckande av inom anslagets ram fallande utgifter för arméns fortifikationsförvaltning
under budgetåret 1944/45. Enbart innevarande års kostnader för
abonnemang av telefoner och rikssamtal för arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
beräknades uppgå till ett belopp, avsevärt överstigande 30 000 kronor
för år räknat.

I årets statsverksproposition har, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, anslaget beräknats till 100 000 kronor.

Arméns fortifihationsfö)''valtning har icke ifrågasatt någon ändring härutinnan.

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Enligt under liand från fortifikation sförvaltningen inhämtade upplysningar
skulle det äskade beloppet fördela sig i enlighet med följande ungefärliga
uppställning:

Sjukvård m. m., förslagsvis..............

Reseersättningar, förslagsvis ............

Expenser:

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis

Övriga expenser, högst................

Publikationstryck, förslagsvis ..........

kronor

2 000

5 000

4 000
43 000
1 000

Summa kronor 55 000

Såsom av statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln, punkt 6) framgår
bör härtill läggas ett belopp av 45 000 kronor, avseende omkostnader för
byggnads- och reparationsberedskapen.

I avbidan på att säkrare hållpunkter för bedömande av det fredsmässiga ^wernern
edelsbeho vet under förevarande anslag skola sta att vinna torde föreliggande
beräkningar i sådant hänseende kunna godtagas.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Arméns fortifikations förvaltning: Omkostnader för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 100 000 kronor.

ARMÉFÖRVALTNINGEN.

Arméförvaltningen: Avlöningar, förslagsanslag. Ifrågavarande anslag är i riksstaten
för innevarande budgetår uppfört med ett belopp av 731 000 kronor,
varav — sedan stora delar av ämbetsverket i dess tidigare gestaltning utbrutits
och införlivats med andra nybildade förvaltningsorgan — för verksamheten
inom ämbetsverket i dess nya organisation under andra hälften av
budgetåret avsetts ett belopp av allenast 165 000 kronor, motsvarande för
helt år 330 000 kronor. I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
föreslog Kungl. Majit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för ändamålet beräkna ett förslagsanslag av, för helt år, sistnämnda belopp.

Gällande personalförteckning för arméförvaltningen upptager följande per -

sonak Beställning (Befattning).		Lönegrad
1 souschef ..............	Tjänstemän å ordinarie stat. Militär personal.	............. Ob 5
1 överingenjör ........	Civil personal.	............. C 8
1 krigsråd ..............		............. A 30
1 sekreterare ...........		............. A 26
1 sekreterare ...........		............. A 24

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

1 bokhållare ........................................................................... A 21

1 kontorist .............................................................................. 9

3 expeditionsvakter .................................................................. K 5

4 kontorsbiträden .................................''................................... A 4

Tjänstemän å övergångsstat.

1 ombudsman ........................................................................... ^ 26

1 bokhållare .......................................................................... ^ 21

1 kansliskrivare ........................................................................ All

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 20.

1 notarie .............................................................. 21

Den för arméförvaltningen i dess nya organisation fastställda avlöningsstaten,
avsedd att tillämpas tills vidare under andra hälften av budgetåret
1943/44, är av följande lydelse.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis............... kronor 61 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis ......................................................... » 142 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal..................... » 22 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................. » 26 650

Summa kronor 252 150

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ................................................ kronor 87 150

Nettoutgift kronor 165 000

Från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
ivungl. Maj.t, utgå jämlikt beslut den 12 november 1943 tills vidare under
andra hälften av budgetåret 1943/44

dels följande arvoden — inberäknat de tidigare å personalförteckningen
för armén upptagna, för pensionerad personal vid remonteringsnämnden avsedda
arvodena — motsvarande nettolön i nedannämnda löneklasser i militära
avlöningsreglementet, nämligen

15 arvoden, Oa 10, till pensionerade officerare,

2 arvoden, UO 9, till pensionerade underofficerare,

16 arvoden, UO 7, till pensionerade underofficerare,

1 arvode, UO 8, till pensionerad underofficer, föreståndare för intendenturavdelningens
modellkammare,

dels ock följande arvoden, för helt budgetår räknat, nämligen

vid tygavdelningen:

å 600 kronor till 18 kompaniofficerare.................................... kronor 10 800

å 1 200 kronor till 5 kontrollofficerare.................................... » . 6 000

till 1 kontrollunderofficer ................................................... » 759

kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

till 1 underofficer på aktiv stat ...............................

vid intendenturavdelningen:

ä 600 kronor till 3 kontrollofficerare .........................

å 600 kronor till 2 kompaniofficerare å centralbyrån

103

600

1800

1200

I skrivelse den 13 januari 1944 angående anslagsäskanden för budgetåret
1944/45 har arméförvaltningen till behandling upptagit frågor om dels överflyttning
av vissa avlöningskostnader från sakanslag till avlöningsanslag, dels
inrättande av nya befattningar för ordinarie och icke-ordinarie personal samt
för pensionerad personal i arvodesbefattning, dels ock viss jämkning i löne
ställningen för vissa nu inrättade befattningar.

Vad först angår principfrågan örn överflyttning av avlöningskos
nåder från sakanslag till avlöningsanslag och därmed sammanhängande
spörsmål har arméförvaltningen därom anfört bland annat följanc e.

Från anslagsposten för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal är av
löning avsedd att utgå — förutom till vissa extra tjänstemän — tili den personal,
som på sin tid antagits av arméförvaltningen och forordnats tili extra
ordinarie tjänstemän i olika lönegrader med tjänstgöring förlagd till dåvarande
tyg- och intendenturdepartementen och som kvarstår i den nyorganiserade
arméförvaltningen. Sagda personal utgöres av 1 notarie (Eo 21), 5 amanuenser
(Eol8), 1 expeditionsvakt (Eo5) och 4 kontorsbitraden (Eo4). _

Ifrågavarande anslagspost skulle icke förslå till bestridande av avlöningarna
ens till denna extra ordinarie personal, örn samtliga befattningshavare
vöre i tjänst. En förste amanuens åtnjuter emellertid tjänstledighet för tjänstgöring
i statens industrikommission, och expeditionsvakten är ävenledes tjänstledig
för bestridande av annan befattning. Två å tygavdelningen placerade
förste amanuenser har dåvarande tygdepartementet på sm tid varit nödsakat
att bereda kontraktsanställning för att kunna få bibehålla dem; deras avlöning
bestrides på grund därav tills vidare från sakanslag, en anordning som
emellertid icke torde kunna bibehållas efter avveckling av nu rådande kns förhållanden.

.. ,, , , , ,

Förutom den personal, som berörts i det föregående, finnes ett mycket stort
antal extra tjänstemän och andra befattningshavare för skilda arbetsuppgifter
och med skiftande anställningsvillkor. Den till tygavdelnmgen knutna personalen,
såväl den tekniska som den för andra uppgifter avsedda avlönas
med anlitande av sakanslag, under det att avlöningarna till lntendenturavdeiningens
motsvarande personal i huvudsak bestridas från avloningsanslaget.
Undantag härifrån gäller beträffande den tekniska personalen vid lntendenturavdelningens
utrustnings- och kasernutredningsbyråer, som sålunda avlönas
med anlitande av vederbörliga materielanslag. Från arméns anslag till mathållning
avlönas vidare en jämlikt nådigt bemyndigande den 14 maj 1943 tor
tiden högst intill den 1 juli 1944 anställd kvinnlig förplägnadsassistent med
placering i 12 lönegraden av den i 27 § militära icke-ordmariereglementet intagna
löneplanen för extra tjänstemän (MEx).

Ehuru vid skilda tillfällen under senare år framhållits lämpligheten av att
till avlöningsanslag överföra avlöningskostnaderna för viss hittills å sakanslag
avlönad personal, torde en dylik åtgärd icke för närvarande böra genomföras
i vidare mån än som betingas av nedan föreslagna utökning av antalet ordinarie
och extra ordinarie befattningar. . .

Arméförvaltningen har trots de svårigheter, som alltjämt föreligga, ändock
funnit det angeläget att söka verkställa en beräkning av personalbehovet i

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

fredstid för ämbetsverket enligt den nya organisationen. Redan nu kan nämligen
med visshet förutses, att en icke oväsentlig ökning av personalbehovet
jämfört med förhållandena närmast före den nuvarande krisens inträde kommer
att bliva ofrånkomlig. Härtill medverka den nya försvarsorganisationen och
truppförbandens genom de senaste årens omfattande anskaffningar i viss mån
ändrade, struktur. Vidare kommer arméförvaltningens verksamhet, från att
under tidigare rådande fredsförhållanden hava haft sin tyngdpunkt i funktionen
såsom övervakande och ledande organ över den till truppförbanden i
stor utsträckning decentraliserade verksamheten, för framtiden att i stället
präglas av en delvis utav krisförhållandena föranledd centralisering av förvaltningsarbetet,
vilken befunnits medföra så betydande fördelar, att densamma
är avsedd att bibehållas även vid en återgång till normala förhållanden.

Ett särskilt skäl att redan nu söka utröna det framtida behovet av arbetskraft
har arméförvaltningen funnit i den omständigheten att det visat sig förenat
med stora svårigheter att inför de ovissa framtidsutsikterna kunna bibehålla
den för sina arbetsuppgifter bäst kvalificerade personalen.

Försvarets civilförvaltning, som avgivit infordrat utlåtande över arméförvaltningens
framställning, har i förevarande hänseende uttalat, att ämbetsverket
icke hade något att erinra mot förslaget örn att kostnaderna för viss
från sakanslag avlönad personal skulle överflyttas till avlöningsanslag. Ordinarie
tjänster syntes därvid icke nu böra komma i fråga, utan de, som hittills
innehaft extra ordinarie anställning, borde även i fortsättningen bibehållas
vid denna anställningsform. Det syntes vara svårt att nu bedöma behovet
av antalet biträdesbefattningar. Civilförvaltningen förutsatte emellertid, att
allenast det för framtiden oundgängligen nödvändiga antalet erhölle extra
ordinarie anställning.

I fråga örn inrättande av vissa nya ordinarie befattningar, har
arméförvaltningen erinrat, att i arméförvaltningens tygavdelning inginge en
verkstadsbyrå samt att avdelningen för ledning av driften vid arméns tygverkstäder
tills vidare förfogade över en jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den
29 november 1940 för tygverkstäderna inrättad tjänst för verkstadsingenjör
med arvode enligt lönegrad 5 av löneplan C civila avlöningsreglementet.
Till följd av den alltmer genomförda centraliseringen av ärenden, som
beröra verksamheten vid arméns tygverkstäder, hade verkstadsbyrån erhållit
successivt ökade arbetsuppgifter. Ehuru den starka ökningen av verkstadsbyråns
arbetsuppgifter i viss mån måste anses stå i samband med rådande
beredskapsförhållanden, syntes dock den vid byrån bedrivna verksamheten
komma att erhålla en högst betydande omfattning jämväl i fredstid. Sedan
byråns verksamhetsområde numera blivit närmare fixerat, hade arbetsuppgifterna
vid byrån fördelats på tre sektioner, administrativa och drifttekniska
sektionerna samt byggnadssektionen, vardera med en i skrivelsen närmare
angiven uppdelning på detaljer. Arméförvaltningen vore icke beredd att redan
nu föreslå befattningar för samtliga tre sektionschefer vid verkstadsbyrån.
Sedan emellertid den befattningshavare vid byrån, som handhaft den omedelbara
ledningen av driften vid tygverkstäderna, numera slutat sin anställning
för att tillträda förmånligare civil sådan, vore befattningen som chef för drifttekniska
sektionen vakant. Oaktat befattningen kungjorts till ansökan ledig,

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

hade någon sökande med de för befattningen erforderliga kvalifikationerna
icke kunnat erhållas. Med hänsyn till svårigheterna att enbart med arvode
rekrytera för ifrågavarande befattning tillräckligt kvalificerad personal och
då de med befattningen förenade arbetsuppgifterna även under fredsmässiga
förhållanden väl motiverade samma löneställning som den nuvarande, ansåge
arméförvaltningen oundgängligen erforderligt, att från och med budgetåret
1944/45 inrättades en för tygavdelningens verkstadsbyrå avsedd ordinarie
befattning i lönegrad C 5.

Civilförvaltningen har för sin del ansett, att befattningen såsom verkstadsingenjör
alltjämt borde vara förenad med arvode och övriga förmåner, såsom
örn vederbörande tillhörde lönegrad C 5. I samband därmed har civilförvaltningen
påpekat, att verkstadsbyrån syntes ha erhållit en väl vidlyftig detaljuppdelning
inom de olika sektionerna samt att vissa i armeförvaltningens
skrivelse angivna göromål, såsom kameral revision och handhavande av kassaväsende,
överhuvudtaget icke skulle förekomma inom arméförvaltningen i
dess nya organisation.

I skrivelse till Kungl. Majit den 28 oktober 1943 uttalade försvars förvaltningens
organisationsnämnd att, såvitt på grundval av hos nämnden förebragt
utredning kunde bedömas, det ville synas, som örn fog icke saknades
för en från dåvarande tygdepartementets sida ifrågasatt personalförstärkning
genom inrättande av ytterligare en notarietjänst, avsedd för arméförvaltningens
civilbyrå. Till stöd för sin uppfattning rörande behovet av
denna personalförstärkning hade från tygdepartementets sida inför nämnden
anförts, att enligt 1943 års riksdagsbeslut för bestridande av notariegöromål
inom civilbyrån beräknats allenast en notarie i lönegrad Eo 21.

I anslutning till organisationsnämndens nyssberörda uttalande har arméförvaltningen
i sin skrivelse framhållit, att då innehavaren av den i lönegrad
A 26 uppförda sekreterarbefattningen vore avsedd att fullgöra föredragningsskyldigheten
beträffande de ärenden inom civilbyråns förvaltningsområde,
som hänförde sig till en av avdelningarna inom arméförvaltningen, och sålunda
allenast en sekreterare komme att finnas att tillgå för båda avdelningarnas
civilbyråärenden samt de ärenden av allmän natur, som ankomme
på civilbyrån, det syntes uppenbart, att behov förelåge av en notariebefattning
för varje del av civilbyrån. En av dessa befattningar borde uppföras å ordinarie
stat från och med budgetåret 1944/45.

Civilförvaltningen, som anslutit sig till organisationsnämndens uppfattning,
har emellertid ansett, att notarietjänsten tills vidare borde uppföras
såsom extra ordinarie.

Med hänvisning till ett uttalande av för svar sförvaltningens or ganisationsnämnd
har arméförvaltningen vidare föreslagit, att en befattning såsom
expeditionsvakt i lönegrad A 5 skulle utbytas mot en befattning såsom förste
expeditionsvakt i lönegrad A 7. I anslutning till önskemål från personalhåll
har arméförvaltningen i detta sammanhang framhållit att, ehuru skäl
kunde anföras för utökning av antalet å ordinarie stat uppförda expeditions -

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

vakter, ämbetsverket ansåge sig icke för närvarande böra föreslå annan ändring
än den nyssnämnda. Civilförvaltningen har för sin del ifrågasatt bibehållande
av de tre nuvarande expeditionsvaktsbefattningarna i lönegrad A 5
och inrättande av en ny befattning såsom förste expeditionsvakt i lönegrad
A 7.

I överensstämmelse med vad arméförvaltningen anfört rörande principfrågan
örn överflyttning av avlöningskostnader från sakanslag till avlöningsanslag
har ämbetsverket föreslagit sådan överflyttning beträffande viss
kvinnlig biträdespersonal. Sålunda har föreslagits, att inom tygavdelningen
skulle inrättas vissa ordinarie befattningar, nämligen 5 befattningar
såsom kanslibiträden (A 7) och 9 såsom kontorsbiträden (A 4). Enligt
vad i ärendet upplysts äro av de föreslagna befattningarna såsom kanslibiträden
för närvarande 3 uppförda på extra ordinarie stat, medan övriga äro
på extra stat (MEo respektive MEx). Vidare finnas för närvarande å extra
ordinarie stat 18 kontorsbiträdesbefattningar (MEo). För samtliga här angivna
befattningar bestridas avlöningskostnaderna nu med anlitande av sakanslag.
Ämbetsverket har vidare för tygavdelningens vidkommande till uppförande
å extra ordinarie stat föreslagit 5 kanslibiträden (Eo7), 9 kontorsbiträden
(Eo4) och 9 skrivbiträden (Eo2). Av dessa befattningar finnas
för närvarande på extra ordinarie stat med avlöning från sakanslag inrättade
samtliga 9 kontorsbiträdesbefattningar, vilka inräknats i nyssnämnda 18 befattningar,
och därjämte 4 skrivbiträdesbefattningar (MEo). Övriga tjänster
uppehållas av extra personal med avlöning från sakanslag.

För intendenturavdelningen och civilbyrån har arméförvaltningen beräknat
ett behov av ytterligare 6 kontorsbiträden, av vilka 2 ordinarie och övriga
tills vidare extra ordinarie, samt ett behov av sammanlagt 31 eller, efter inflyttning
i det blivande ämbetshuset å Ladugårdsgärde, 28 skrivbiträden, av
vilka 10 i avvaktan på ytterligare erfarenhet extra ordinarie och övriga extra.
Häremot svarande personal finnes för närvarande anställd med avlöning av
förskottsmedel. Utöver nyss angivna antal skrivbiträden skulle enligt arméförvaltningens
beräkningar periodvis behövas förstärkning av arbetskrafterna
å häst- och veterinärmaterielbyrån med 2—3 skrivbiträden för arbetet med
hästuttagningsärendena.

Vidare erfordrades enligt arméförvaltningens mening efter inflyttningen i
det blivande ämbetsverket två telefonister, vilka efter någon tids anställning
såsom extra befattningshavare borde beredas anställning i lönegrad Eo 4.

Slutligen behövdes, såvitt arméförvaltningen nu kunde bedöma, ytterligare
4 expeditions vakter, av vilka en extra ordinarie.

Civilförvaltningen har för sin del ansett, att med inrättande av sist berörda
ordinarie och icke-ordinarie tjänster för biträdespersonal borde tills
vidare anstå samt att personalbehovet under nu rådande förhållanden och därefter
infallande avvecklingsperiod såsom hittills borde tillgodoses genom anlitande
av medel å förskottsstat.

Vad angår arvodesbefattningar för pensionerad personal har
arméförvaltningen för nästa budgetår föreslagit inrättande för tygavdel -

107

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

ningens vidkommande av 5 befattningar med arvode motsvarande nettolön
i lön eklass Oa 10 (1 för fordonsbyrån, 2 för underhållsbyrån, 1 för ammunitionsförrådsbyrån
och 1 för kontrollbyrån) samt 4 befattningar med arvode
enligt löneklass UO 7 (1 för chefsexpeditionen, 1 för fordonsbyrån och 2
för underhållsbyrån). Vidare har arméförvaltningen i detta sammanhang
jämväl upptagit frågan örn uppflyttning av en av de redan befintliga arvodesbefattningarna
i Oa 10 till Oa 11, nämligen den av chefen för tygavdelningens
förrådskontrollkontor innehavda befattningen. Ämbetsverket har härom anfört
följande.

Förrådskontrollkontoret inom tygavdelningen intager enligt gällande organisation
en med sektionerna inom avdelningens byråer jämbördig ställning.
Inom intendenturavdelningen ingår dess förrådskontrollkontor såsom en vid
sidan av byråerna fristående underavdelning under chefskap av en regementsofficer
å aktiv stat.

Vid jämförelse med förhållandena år 1936, då arvodesbefattningen i Oa 10
såsom chef för tygdepartementets tekniska revision tillkom, har verksamheten
därstädes i avsevärd grad ökats dels genom den omfattande och ännu ej avslutade
utökningen av tygmaterielstocken, dels ock på grund av att antalet
redovisande myndigheter i betydande grad ökats genom tillkomsten av försvarsområdesorganisationen.

I arméförvaltningens framställning har härjämte påyrkats en motsvarande
uppflyttning av en arvodesbefattning å intendenturavdelningen. Till stöd
för detta yrkande har ämbetsverket andragit följande.

Innehavaren av ett av de arvoden, motsvarande nettolön i löneklass Oa 10,
som äro upptagna för intendenturavdelningen, är avsedd såsom chef för
kasernutredningsbyråns sektion för bränsle-, renhållnings- och tvättärenden.
Denna sektions verksamhetsområde har numera utökats att omfatta jämväl
eldningskontrollen vid marinen och flygvapnet m. m. Sektionschefen har
vidare att handlägga alla frågor rörande leverans av elektrisk energi, gas
och vatten inom armén. Denne befattningshavares arbetsuppgifter äro sålunda
av betydande omfattning och stor vikt ur ekonomisk synpunkt, och
befattningen ifråga torde vara fullt jämförbar med å andra byråer inom avdelningen
befintliga sektionschefsbefattningar, som bestridas av regementsofficerare
på stat.

I enlighet med 1943 års riksdags beslut har ledningen av remonteringsväsendet,
sedan inspektören för kavalleriet den 1 oktober 1943 avgått från
sin befattning, infogats i arméförvaltningens intendenturavdelning. Anskaffningen
av de för armén erforderliga remonterna har förutsatts alltjämt skola
ske genom remonteringsnämnden, men dennas ordförande — pensionerad
officer i löneklass Oa 10 — jämte för nämnden avsedd biträdespersonal har
avsetts skola såsom befattningshavare ingå i intendenturavdelningen.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har arméförvaltningen — med
erinran att cheferna för Herrevadsklosters och Gudhems rcmontdepåer åtnjuta
arvoden enligt löneklass Oa 12 respektive Oa 11 — beträffande lönoställningcn
för ordföranden i remonteringsnämnden anfört följande.

Ordförandens uppgifter bliva att dels liksom hittills leda uppköpen av
remonter, dels närmast övervaka remontdepåernas verksamhet och dels slutligen
utöver remonteringsärenden förbereda övriga liästhållningsärenden å
avdelningens häst- och veterinärmaterielbyrå.

108

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Ordförandens i remonteringsnämnden arbetsuppgifter bliva sålunda utökade.
Med hänsyn till hans arbetsuppgifter och hans övervakande verksamhet
över remontdepåcheferna bör han icke åtnjuta lägre arvode än dessa.

Arméförvaltningen får därför föreslå, att från och med budgetåret 1944/45
för ordföranden i remonteringsnämnden fastställes ett arvode motsvarande
nettolön i löneklass Oa 12.

Cimlförvaltningen har uttalat, att med hänsyn till svårigheterna att nu
bedöma behovet av ytterligare befattningar för pensionerad personal i arvodesbefattning
tillräckliga skäl för att nu tillskapa ytterligare sådana befattningar
icke syntes föreligga. Behovet av dylik personal syntes under nu
rådande organisation kunna tillgodoses såsom hittills. Tillräckliga skäl för
uppfattning av två arvodesbefattningar från Oa 10 till Oa 11 hade enligt
civilförvaltningens mening knappast förebragts. Däremot har civilförvaltningen
tillstyrkt, att för ordföranden i remonteringsnämnden fastställdes
ett arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 12.

Beträffande det av arméförvaltningen framlagda förslaget om överflyttning
av avlöningskostnaderna för viss kvinnlig biträdespersonal från sakanslag
till avlöningsanslag kan jag i huvudsak hänvisa till vad jag anfört
vid behandlingen av avlöningsanslaget för arméns fortifikationsförvaltning.
Även örn jag anser en sådan överflyttning principiellt riktig, har jag ej i
nuvarande läge utan avbidan å den närmare utredning, som jag förutsatt
vara erforderlig, velat ansluta mig till nämnda förslag. Ej heller bör ett avsevärt
antal befattningar med avlöning av förskottsmedel nu omvandlas till
fredsmässiga befattningar å avlöningsstat. Innan frågan härom slutligt
prövas, bör en säkrare överblick över personalbehovet i fred ha vunnits.

båsom framgår av den föregående redogörelsen har sedan år 1940 å tygavdelningens
verkstadsbyrå funnits anställd en verkstadsingenjör med arvode
och andra förmåner — dock ej pensionsrätt — motsvarande vad som utgår till
befattningshavare i lönegrad C 5. Arméförvaltningen har nu föreslagit, att
denna arvodestjänst skall utbytas mot en ordinarie befattning i nämnda lönegrad.
Enligt min mening föreligga emellertid ännu icke sådana hållpunkter
beträffande den framtida omfattningen av arbetet vid tygverkstäder och tygförråd,
att dara kan grundas en framställning till riksdagen örn inrättande av
en dylik befattning. Jag kan således åtminstone icke för närvarande tillstyrka
arméförvaltningens förslag i förevarande hänseende. Jag vill i detta sammanhang
i likhet med civilförvaltningen framhålla, att detaljuppdelningen
inom verkstadsbyråns olika sektioner synes väl vidlyftig och att vissa uppgivna
göromål, såsom kameral revision och kassaärenden, äro att hänföra till försvarets
civilförvaltnings arbetsområde.

Av skäl, som anförts av försvarsförvaltningens organisationsnämnd samt
vederbörande myndigheter, finner jag mig kunna tillstyrka inrättande av en
befattning såsom byråsekreterare i 21 lönegraden (motsvarande notarie
enligt hittillsvarande terminologi) och —- i utbyte mot en expeditionsvaktstjänst
— en befattning såsom förste expeditionsvakt i 7 lönegraden. Den

109

Kungl. Majds proposition nr 185.

förra befattningen synes mig tills vidare böra uppföras såsom extra ordinarie,
medan behovet av sistnämnda befattning synes mig så uppenbart, att den bör
kunna upptagas såsom ordinarie. I anslutning härtill bör i en not vid personalförteckningen
angivas, att befattningen såsom förste expeditionsvakt icke
må tillsättas med mindre ledighet uppkommer å en av de nuvarande expeditionsvaktsbefattningarna
i lönegrad A 5, vilken i sådant fall skall indragas.

I överensstämmelse med vad som anförts vid anmälan i årets statsverksproposition
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor böra i personalförteckningen
tjänstetitlarna notarie och sekreterare jämväl för nuvarande befattningshavare
utbytas mot byråsekreterare respektive förste byråsekreterare.
I enlighet med förslag av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga och försvarsförvaltningens
organisationsnämnd torde vidare den med en å personalförteckningen
nu upptagen ordinarie tjänst förenade tjänstetiteln bokhållare
böra utbytas mot revisor.

I likhet med civilförvaltningen anser jag svårigheter föreligga att nu tillförlitligt
bedöma behovet av ytterligare arvodesbefattningar för pensionerad
personal. Med hänsyn härtill kan jag icke för närvarande förorda tillskapande
av de nya befattningar av denna art, som arméförvaltningen föreslagit. Ej
heller ha enligt min mening tillräckliga skäl förebragts till stöd för yrkandet
om fastställande av högre arvode för chefen för tygavdelningens förrådskontrollkontor
och för den officer, som inom intendenturavdelningens kasernbyrå
handhar bränsle-, renhållnings- och tvättärenden m. m. I avvaktan på
närmare erfarenheter rörande arbetsuppgifterna för remonteringsnämndens
ordförande anser jag mig icke kunna för närvarande biträda framställningen
om höjning av hans arvode.

Då de i gällande personalförteckning för pensionerad personal i arvodesbefattning
vid armén upptagna befattningarna för ordförande i remonteringsnämnden
och för expeditionsunderofficer vid remonteringsnämnden numera
inräknats bland för arméförvaltningen avsedda arvoden, synes det lämpligt,
att jämväl avlöning till det i personalförteckningen för icke-ordinarie personal
m. fl. vid armén uppförda skrivbiträdet i lönegrad MEo 2 vid remonteringsnämnden
från och med nästa budgetår bestrides från arméförvaltningens
avlöningsanslag.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen är anslagsposten till övrig
icke-ordinarie personal för närvarande alltför knappt beräknad. Om medel till
avlöning åt befattningshavare vid arméförvaltningen, vilka tillfälligt tjänstgöra
hos annan myndighet eller av annan anledning nu icke åtnjuta avlöning från
ämbetsverkets avlöningsanslag, inräknas samt tillägg göres med belopp, motsvarande
avlöning till blivande innehavare av den nyss föreslagna tjänsten i
Eo 21, skulle ett belopp av något över 04 000 kronor erfordras. Det synes emellertid
ofrånkomligt att räkna med någon utökning även av antalet lägre befattningshavare.
dag förordar därför, att anslagsposten till övrig icke-ordinarie
personal beräknas till 80 000 kronor.

Från nu angivna utgångspunkter skulle för arméförvaltningen erfordras,

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

för avlöningar till ordinarie tjänstemän ett med beaktande av beräknade löneklassuppflyttningar
och vikariatsersättningar till förslagsvis 128 900 kronor
uppskattat belopp, för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, förslagsvis 273 500 kronor, för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
80 000 kronor samt för rörligt tillägg 69 600 kronor, eller tillhopa 552 000
kronor. Inkomsterna av inflytande pensionsmedel uppskattas till 182 000 kronor.
Nettoutgiften under förevarande anslag skulle således bli 370 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för arméförvaltningen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1944/45:

Personalförteckning.

Beställning (Befattning). Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Militär personal.

1 souschef ............................................................ Ob 5

Civil personal.

1 överingenjör ...................................................... Q g

1 krigsråd ............................................................ A 30

1 förste byråsekreterare ....................................... A 26

1 förste byråsekreterare ....................................... A 24

1 revisor ............................................................ A 21

1 kontorist ......................................................... A 9

1 förste expeditionsvakt ....................................... A 71

3 expeditionsvakter ............................................. A 5l

4 kontorsbiträden ................................................ A 4

Tjänstemän å övergångsstat.

1 ombudsman ...................................................... A 26

1 bokhållare ......................................................... A 21

1 kansliskrivare ................................................... A11

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

2 byråsekreterare ................................................ Eo 21

1 Befattningen såsom förste expeditionsvakt må icke tillsättas med mindre
ledighet uppkommer å en av befattningarna såsom expeditionsvakt, vilken i
sådant fall skall indragas.

dels godkänna följande avlöningsstat för arméförvaltningen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1944/45:

lil

Kungl. May.ts proposition nr 185.

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
........................................ kronor 128 900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.................. » 2/3 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 80 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... * 69 600

Summa kronor 552 000
Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis.......... kronor 182 000

Nettoutgift kronor 370 000

dels ock till Arméförvaltningen: Avlöningar för budgetåret

1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 370 000 kronor.

Arméförvaltningen: Omkostnader, förslagsanslag. Å riksstaten för innevarande
budgetår har för bestridande av omkostnaderna för arméförvaltningen uppförts
ett anslag av 145 000 kronor, varav ett belopp örn 50 000 kronor avsetts
för andra hälften av budgetåret, då arméförvaltningen i dess nya organisation
trätt i funktion. Kungl. Majit har den 8 januari 1944 fastställt stat för sistnämnda
del av anslaget.

I sin skrivelse den 26 augusti 1943 med framställning rörande lantförsvarets
medelsbehov för budgetåret 1944/45 hemställde arméförvaltningen, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att i avbidan på särskild proposition
i ämnet för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1944/45 beräkna ett förslagsanslag
av 100 000 kronor. I enlighet med detta förslag har anslaget beräknats
i årets statsverksproposition.

I skrivelse den 13 januari 1944 har arméförvaltningen anfört att, då möjlighet
ännu icke förelåge för ämbetsverket att verkställa en på erfarenhet
grundad uppskattning av medelsbehovet, detta för budgetåret 1944/45, i enlighet
med vad arméförvaltningen i sin tidigare skrivelse angivit, syntes få beräknas
till 100 000 kronor.

Försvarets civilförvaltning, som avgivit utlåtande i ärendet, har anfört, att
med ledning av motsvarande anslags disposition under innevarande budgetår
det nu ifrågavarande beloppet kunde beräknas fördelat med förslagsvis 6 000
kronor till sjukvård m. m., 4 000 kronor till reseersättningar, 87 000 kronor
till expenser samt 3 000 kronor till publikationstryck.

Arméförvaltningens förslag innebär, att den för ämbetsverket i dess nya
organisation för helt budgetår beräknade medelsanvisningen bibehålies oförändrad.
Såsom jag i det föregående framhållit är det önskvärt att snarast nå
fram till en på säkrare hållpunkter stödd uppskattning av medelsbehovet för
bestridande av de centrala förvaltningsmyndigheternas omkostnader. Jag ut -

Departements chefen.

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

går från att större förutsättningar för verkställande av en sådan uppskattning
skola föreligga, sedan ämbetsverket i sin nya organisation varit i funktion åtminstone
ett halvår, samt räknar med att arméförvaltningen i sina anslagsäskanden
för budgetåret 1945/46 skall kunna förebringa en mera fullständig utredning
i hithörande hänseenden. I nuvarande läge torde någon ändring av medelsanvisningen
icke böra göras.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Arméförvaltningen: Omkostnader för budgetåret 1944/45
anvisa ett förslagsanslag av 100 000 kronor.

MARINFÖRVALTNINGEN.

Marinförvaltningen: Avlöningar, förslagsanslag. Ifrågavarande anslag är i
riksstaten för innevarande budgetår uppfört med ett belopp av 454 000 kronor,
varav för verksamheten inom ämbetsverket i dess nya organisation under
andra hälften av budgetåret avsetts ett belopp av 184 000 kronor, motsvarande
för helt år 368 000 kronor. I statsverkspropositionen till innevarande års
riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avbidan på särskild proposition
i ämnet för ändamålet beräkna ett förslagsanslag av, för helt år, 368 000
kronor.

Gällande personalförteckning för marinförvaltningen upptager följande
personal.

Beställning (Befattning) Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

Militär, civilmilitär eller civil personal.

1 souschef................................................ Ob 5, Cb 5 eller C 12

Militär personal.

1 kommendörkapten av 1. graden eller överstelöjtnant................ Oa 5

1 kommendörkapten av 2. graden eller major .......................... Oa 4

Civil personal.

1 amiralitetsråd ............................................................ A 30

Anm. Må ej tillsättas så länge den nuvarande marinöverkommissarien kvarstår i tjänst.

1 kemist .................................................................... A 27

1 kamrerare ................................................................ A 26

1 sekreterare................................................................ A 24

2 revisorer .................................................................. A 21

1 notarie .................................................................... 21

2 kansliskrivare ............................................................ 11

2 kanslibiträden ............................................................ A. 7

1 förste expeditionsvakt............. ...................................... K 7

3 expeditionsvakter ........................................................ A 5

5 kontorsbiträden .......................................................... A 4

Kungl. Majlis proposition nr 185.

113

Tjänstemän å övergångsstat.

1 marinöverkommissarie .................................................. B 1

1 andre kemist.............................................................. A 22

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 sekreterare................................................................ Eo 24

1 notarie .................................................................... Eo 21

I anslutning härtill må erinras, att såsom inledningsvis framhållits Kungl.
Majit genom beslut den 29 oktober 1943 med stöd av riksdagens bemyndigande
(riksdagens skrivelse 1943: 321 s. 10) förordnat, att dåvarande chefen
för marinförvaltningen skulle från och med den 1 januari 1944 vara överförd
på övergångsstat vid flottan.

Den för marinförvaltningen fastställda avlöningsstaten, avsedd att tilllämpas
tills vidare under andra hälften av budgetåret 1943/44, är av följande

lydelse.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .......... kronor 86 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis .............................................. » 69 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .............. » 41 250

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................................... » 25 250

Summa kronor 222 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis........................................ kronor 38 000

Nettoutgift kronor 184 000

Från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, utgå jämlikt beslut den 12 november 1943 tills vidare under
andra hälften av budgetåret 1943/44

dels följande arvoden motsvarande nettolön i nedannämnda löneklasser
i militära avlöningsreglementet, nämligen

6 arvoden till pensionerade officerare, Oa 10, samt
10 arvoden till pensionerade underofficerare, UO 7,
dels och följande arvoden, för helt budgetår räknat, nämligen till

bränsle- och bergstekniker .................................... kronor 10 020

kontrollofficer vid marinen .................................... » 1200

biträdande kontrollofficer vid marinen........................ » 600

kontrollbiträde (underofficer) i Bofors........................ » 750

såsom detaljchefer tjänstgörande kompaniofficerare, 12 arvoden
ä 600 kronor.......................................... » 7 200

föreståndaren för blankettdetaljen ............................ » 600

Tillika bär Kungl. Majit föreskrivit, att en tidigare för marinförvaltningens
sanitetsavdelning avsedd arvodesbefattning för pensionerad officer,
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 185. 171 41 8

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S5.

Oa 10, skall från ock med den 1 januari 1944 överföras till personalförteckningen
för marinen, att där uppföras under rubriken Marinöverläkarens
expedition.

I förevarande sammanhang må omnämnas, att Kungl. Majit den 22 oktober
1943 på framställning medgivit, att en namngiven person finge med visst
förbehåll anställas såsom chef för den inom marinförvaltningens fortifikationsavdelning
förefintliga nybyggnads- och kontrollsektionen för tiden högst
intill den 1 juli 1944 mot ett för heltidsanställning beräknat arvode av, i
ett för allt, högst 16 000 kronor för år, att bestridas av fjärde huvudtitelns
anslag till extra utgifter, med föreskrift tillika, att innehavaren av arvodestjänsten
skulle i fråga örn semester, tjänstledighet och reseersättning anses
likställd med innehavare av befattning i lönegraden MEo 30, 30:e löneklassen.

I sin skrivelse den 23 augusti 1943 angående anslag för marinen för
budgetåret 1944/45 har marinförvaltningen hemställt örn anvisande av ett
avlöningsanslag för marinförvaltningens egen verksamhet örn 368 000 kronor,
motsvarande vad som för närvarande är beräknat för ämbetsverkets verksamhet
under helt budgetår.

I skrivelse den 30 oktober 1943 har marinförvaltningen gjort framställning
dels örn medgivande, att antalet från sakanslag avlönade extra ordinarie
tjänstemän i marinförvaltningen från och med den 1 januari 1944 finge ökas
med 2 tjänstemän i 18 lönegraden (förste amanuenser), avsedda den ene
för tjänstgöring å ingenjöravdelningen, den andre för tjänstgöring å vapenavdelningen,
dels ock örn förslag till riksdagen att för nästkommande budgetår
den under marinförvaltningens avlöningsanslag upptagna posten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal finge ökas med tillhopa 11 268 kronor för
avlöning till ifrågavarande två tjänstemän. Kungl. Majit har genom beslut
den 31 december 1943 funnit marinförvaltningens framställning i förstnämnda
hänseende icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd. I sistnämnda hänseende
föreligger framställningen nu till behandling.

I skrivelse den 15 november 1943 har marinförvaltningen vidare hemställt,
att å ämbetsverkets fortifikationsavdelning måtte från och med den
1 januari 1944 tills vidare intill den 1 juli samma år för fullgörande av
notariegöromål finnas anställd en extra tjänsteman mot ett arvode av i ett
för allt högst 750 kronor för månad jämte vissa andra förmåner. Genom
beslut den 31 december 1943 har Kungl. Majit emellertid funnit framställningen
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

I skrivelse den 13 januari 1944 har marinförvaltningen framlagt förslag
till vissa ändringar i ämbetsverkets tidigare anslagsäskanden för nästkommande
budgetår. I fråga örn anslagsposten avlöningar till ordinarie tjänstemän
har ämbetsverket förutsatt, att densamma för budgetåret 1944/45 skulle
upptagas till det dubbla beloppet av vad som fastställts för andra hälften
av innevarande budgetår, eller sålunda till 172 000 kronor. Beträffande
anslagsposten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,
har ämbetsverket anfört, att densamma kunde minskas med ett belopp av

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

600 kronor, motsvarande arvodet till föreståndaren för marinförvaltningens
blankettdetalj, under förutsättning att en centralisering av försvarsväsendets
bok- och blankettförråd komme till stånd. Emellertid upptoge ämbetsverket
anslagsposten med oförändrat belopp, motsvarande för helt år 139 000
kronor. Yad därefter angår anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal har marinförvaltningen under åberopande av vad ämbetsverket anfört
i förenämnda skrivelser den 30 oktober och den 15 november 1943 hemställt,
att ifrågavarande post måtte ökas med dels 6 801 kronor för avlöning
till en tjänsteman i lönegrad Eo 21, avsedd för fullgörande av notariegöromål
å fortifikationsavdelningen, dels ock 11 268 kronor, motsvarande avlöning
till 2 befattningshavare i lönegrad Eo 18, avsedda för tjänstgöring å ingenjöroch
vapenavdelningarna. På grund härav och med tillkännagivande, att
några särskilda medel för bestridande av kostnaderna för uppfattning av
extra ordinarie personal i högre löneklass icke behövde beräknas för budgetåret
1944/45, har marinförvaltningen beräknat anslagsposten Avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal till 100 569 kronor eller avrundat 100 600
kronor. Anslagsposterna Eörligt tillägg och Pensionsmedel ha av marinförvaltningen
för nästkommande budgetår upptagits med dubbla beloppen
av vad som beräknats för andra hälften av innevarande budgetår, eller med
50 500 kronor respektive 76 000 kronor.

Med hänsyn till det läge, i vilket frågan örn organiserande av en för hela
försvaret gemensam fortifikationsförvaltning befinner sig, kan jag icke tillstyrka
marinförvaltningens förslag örn inrättande av en för ämbetsverkets
fortifikationsavdelning avsedd särskild befattning såsom notarie (byråsekreterare)
i lönegrad Eo21. Emellertid synes anslagsposten för avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal för närvarande vara väl knappt beräknad. Jag
anser mig därför böra föreslå, att posten höjes med, för år räknat, 10 000
kronor.

Då jämväl under nästa budgetår behov kommer att föreligga av en chef
för nybyggnads- och kontrollsektionen inom marinförvaltningens fortifikationsavdelning,
förutsätter jag, att arvode även då må utgå till innehavaren
av denna befattning. Med hänsyn till befattningens karaktär bör arvodet
emellertid icke utgå av avlöningsanslaget. Lämpligast synes vara, att det i
fortsättningen bestrides av sakanslag.

I likhet med marinförvaltningen räknar jag med att arvode till föreståndaren
för marinförvaltningens blankettdetalj tills vidare skall utgå. Det
torde få ankomma på Kungl. Majit att i samband med genomförandet av
en eventuell centralisering av vissa försvarsväsendets bok- och blankettförråd
meddela de ändrade föreskrifter beträffande ifrågavarande arvode, som
därav påkallas.

I enlighet med vad som anförts vid anmälan av för flera huvudtitlar
gemensamma frågor böra i personalförteckningen tjänstetitlarna sekreterare
och notarie utbytas mot förste byråsekreterare respektive byråsekreterare.

Från angivna utgångspunkter samt med hänsyn till nuvarande lönoklassplaceringar
och andra på beräkningarna inverkande förhållanden skulle me -

Departements chefen.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

delsbehovet för marinförvaltningen för nästa budgetå)'' utgöra, för avlöningar
till ordinarie tjänstemän förslagsvis 166 500 kronor, för arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis 134 000 kronor, för avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal 92 500 kronor samt för rörligt
tillägg 57 000 kronor eller tillhopa 450 000 kronor. Inkomsterna av pensionsmedel
beräknas till 80 000 kronor. Anslagsbehovet för nästa budgetår utgör
alltså 370 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande avlöningsstat för marinförvaltningen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1944/45:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.......................................... kronor 166 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis .................. » 134 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 92 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... » 57 000

Summa kronor 450 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis........................ kronor 80 000

Nettoutgift kronor 370 000

dels ock till Marinförvaltningen: Avlöningar för budgetåret

1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 370000 kronor.

Marinförvaltningen: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget är i riksstaten
för innevarande budgetår uppfört med ett belopp av 325 000 kronor.
Anslaget disponeras enligt en i statsliggaren, s. 84, intagen omkostnadsstat.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har marinförvaltningen hemställt,
att Kungl. Majit mätte föreslå riksdagen att för ändamålet anvisa ett
anslag av 500 000 kronor. I årets statsverksproposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet beräkna ett
anslag av 450 000 kronor.

Såsom framgår av 1943 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, s.
10 ff.) föranledde tillkomsten av marinens nja ämbetshus å Ladugårdsgärde
en avsevärd uppräkning av anslagsposten till expenser. I nämnda byggnad
ha inrymts förutom marinförvaltningen jämväl chefen för marinen, marinstaben,
kustartilleriinspektionen, chefen för kustflottan ävensom inspektörerna
för marinens förbindelseväsende, sjöartilleriet, torped- och undervat -

117

Kungl. Majlis proposition nr 185.

tensbåtvapnen samt minväsendet. Det befanns till följd bärav lämpligt att
från och med budgetåret 1943/44 till marinförvaltningens omkostnadsanslag
överflytta kostnaderna av expensers natur för alla de marina myndigheter,
som förutom marinförvaltningen disponerade byggnaden. Vidare beslöts
central anskaffning genom marinförvaltningens försorg av bränsle för marinens
och flygvapnets i komplexet å Ladugårdsgärde inrymda lokaler, dock att
å flygvapnet belöpande bränslekostnader alltjämt skulle redovisas under flygförvaltningens
omkostnadsanslag.

Marinförvaltningen har beträffande medelsbehovet under de olika anslagsposterna
för nästa budgetår anfört följande.

Sjukvård m. m. Från denna anslagspost bestredes ersättningar åt verks]åkare
samt kostnader för sjukhusvård, medicin, sjukvård i övrigt och begravningshjälp
för de tjänstemän hos marinförvaltningen — för närvarande uppgående
till ett antal av 140 — som avlönades från marinförvaltningens avlöninwsanslag.
Under denna post hade under budgetåret 1942/43 bokförts
nettoutgifter till ett belopp av 8 340 kronor. Såvitt nu kunde bedöma,s,
skulle ungefär tre femtedelar av nämnda tjänstemannabestånd överföras till
försvarets civilförvaltning. Med ledning härav syntes kostnaderna^ i förevarande
hänseende under budgetåret 1944/45 kunna uppskattas till (2/s X 8 340 =)
3 336 kronor eller i avrundat tal samma belopp, som anvisats för innevarande
budgetår, 3 400 kronor.

Reseersättningar. Kostnaderna under denna post för budgetåret 1942/43
uppginge till 34 100 kronor, varav omkring 5 000 kronor belöpte å den personal,
som väntades bli överförd till försvarets civilförvaltning. Enär resekostnaderna
för återstående personal för nästa budgetår icke kunde beräknas
komma att understiga motsvarande kostnad för innevarande budgetår, syntes
medelsanvisningen under denna anslagspost, 29 000 kronor, böra kvarstå

oförändrad. ,

Expenser. Marinförvaltningen förutsatte, att till omkostnadsanslaget skulle
_i likhet med innevarande budgetår — hänföras samtliga kostnader av expensers
natur jämväl för de övriga marina myndigheter, vilka förutom marinförvaltningen
disponerade den nya ämbetsbyggnaden, att den av riksdagen enligt
dess skrivelse 1943:130 beslutade tillbyggnaden till marinledningens ämbetsbyggnad
skulle kunna tagas i bruk vid ingången av nästa budgetår samt att
anskaffningen av bränsle för flygvapnets ämbetsbyggnad skulle verkställas
wenont marinförvaltningens försorg, enär uppvärmningen av även sistnämnda
byggnad avsåges att ombesörjas från den gemensamma ångpanneanläggningen
inom marinledningens ämbetsbyggnad.

Bränsle, lyse och vatten: Åtgången av bränsle under tiden den 1
oktober 1942—den 30 juni 1943 utgjorde 2 574 kubikmeter ved, för vilken i
genomsnitt betalats kronor 22: 50 per kubikmeter, samt 4 891 hektoliter koks
å kronor 4: 32. Den sammanlagda kostnaden hade alltså utgjort (57 900 +
21 100 =) 79 000 kronor. Härav belöpte en beräknad kostnad av 25 400 kronor
för uppvärmning av flygvapnets ämbetsbyggnad under tiden januari juni

1943. För tiden den 1 juli—den 30 september 1943 beräknades en åtgång av
80 kubikmeter ved och 1 440 hektoliter koks för uppvärmning av marinledningens
ämbetsbyggnad. Sammanlagda kostnaden härför utgjorde 8 000
kronor. Årskostnaden för bränsle till marinledningens ämbetsbyggnad i nuvarande
skick skulle således utgöra (79 000 — 25 400 + 8 000 =) 61 600 kronor.
I kostnadshänseende ställde det sig med nuvarande priser inemot dubbelt så

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5.

dyrt att elda med ved .sorn med koks. Då kokstilldelningen emellertid icke
torde kunna påräknas bliva rikligare under nästa budgetår, torde bränslekostnaderna
böla räknas pa sätt ovan skett. Dör tillbyggnaden till marinledningens
ämbetsbyggnad beräknades kostnaderna till omkring en femtedel
av nyssnämnda årsbelopp eller 12 400 kronor. Totalkostnaden för bränsle till
marinledningens ämbetsbyggnad jämte tillbyggnaden skulle således komma
att uppgå till (61600 4- 12 400=) 74 000 kronor. Samma belopp torde erfordras
för bränsle till flygvapnets, i storlekshänseende likartade ämbetsbyggnad.

Kostnaderna för lyse och annan elektrisk strömförbrukning hade under
tiden den 1 augusti 1942—den 15 juni 1943 uppgått till 19 000 kronor. För
tiden den 16 juni—den 31 juli 1943 beräknades dessa kostnader efter samråd
med Stockholms gas- och elektricitetsverk till 3 600 kronor, varav 3 300
kronor utgjorde grund- och effektavgifter. Årskostnaderna skulle alltså belöpa
sig till 22 600 kronor. För tillbyggnaden till ämbetsbyggnaden beräknades
vid det förhållande, att grund- och effektavgifter här icke syntes
ifrågakomma, en årlig kostnad för strömförbrukning av 1 000 kronor.

Årskostnaderna för vatten kunde med ledning av vattenåtgången den 1
oktober 1942—den 30 juni 1943, som utgjort 15 500 kubikmeter, samt en beräknad
åtgång under tiden den 1 juli—den 30 september 1943 av 5 100 kubikmetei
uppskattas till 3 400 kronor. För vattenförbrukningen i tillbyggnaden
till ämbetsbyggnaden torde årskostnaden kunna beräknas till 600 kronor.

Sammanlagt uppginge således de beräknade utgifterna för bränsle till
marinledningens ämbetsbyggnad med tillbyggnad och flygvapnets ämbetsbyggnad
samt för lyse och vatten för marinledningens ämbetsbyggnad med
tillbyggnad till (61 600 + 12 400 + 74 000 + 22 600 + 1 000 + 3 400 + 600 =)
175 600 kronor.

^ Övriga^ expenser: Marinledningens ämbetsbyggnad vore uppdelad i
25 städområden. Inom varje område ombesörjdes städningen av en städerska.
För arbetet under semestrar och sjukledighet vore två extra städerskor fullt
sysselsatta hela året. Med en årslön av för närvarande 1 687 kronor 50 öre
till varje städerska uppginge således kostnaden till (27 x 1687:50=)
45 562 kronor 50 öre. Golvboning och fönsterputsning utfördes av särskilda
entreprenörer och betingade en årskostnad av respektive 3 600 och 1300
kronor. För linnetvätt till lunchrestaurangen samt för toalett- och handdukspapper
samt rengöringsmedel kunde årskostnaderna med ledning av utgifterna
för budgetåret 1942/43 beräknas till respektive 650, 900, 2 000 och 5 000
kronor, eller tillhopa 8 550 kronor. De årliga utgifterna för renhållning och
städning inom ämbetsbyggnaden i dess nuvarande befintlighet utgjorde således
(45 562: 50 + 3 600 + 1 300 + 8 550 =) 59 012 kronor 50 öre eller i
avrundat tal 59 000 kronor. Enär för renhållning och städning inom tillbyggnaden
till ämbetsbyggnaden kunde räknas med en kostnad av omkring en
femtedel av detta belopp eller 11 000 kronor, utgjorde hela den beräknade
kostnaden för ifrågavarande ändamål (59 000 + 11 000 =) 70 000 kronor.

För skrivmaterialier, papper, blankettryck och dylikt torde under budgetåret
1944/45 icke kunna räknas med lägre belopp än 150 000 kronor, enär enbart
utgifterna för blankettryck under budgetåret 1942/43 uppgått till mer än 120 000
kronor, samt någon nedgång i dessa kostnader med hänsyn till rådande förhållanden
icke torde vara att förvänta.

Utgifterna för telegram, telefon och annonsering uppginge för budgetåret
1942/43 till 105 100 kronor. Enär en del av dessa utgifter avsåge tiden före inflyttningen
i den nya ämbetsbyggnaden, under vilken tid kostnaderna ställde
sig högre på grund av lokalernas fördelning å ett stort antal fastigheter, torde
med hänsyn till den förväntade tillkomsten av tillbyggnaden böra för detta

119

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.
utgifts ändamål beräknas samma belopp och upptoges således här 105 700

För inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskinei m. fl. inventarier
samt för bokinköp, bindning av böcker och handlingar m. fl. ändamål
upptoges samma belopp, som av marinförvaltningen beräknats för innevarande
budgetår eller respektive 35 000 kronor och 5 000 kronor. Härvid forutsatte
ämbetsverket dock, att medel till erforderliga engångsanskaffnmgar av möbler
m. m. för tillbyggnaden till ämbetsbyggnaden bomme att utgå från ett särskilt,
för ändamålet anvisat anslag.

Sammanfattningsvis beräknades således utgifterna för expenser under budgetåret
1944/45 på följande sätt:

1. Bränsle, lyse och vatten...................................... kronor 175 600

2. Övriga expenser: -Anon

a) renhållning och städning ................ kronor <0 000

b) skrivmaterialier, papper, blankettryck

och dylikt.................................. » 1O0 000

c) telegram, telefon och annonsering...... » 105 700

d) inköp och underhåll av möbler, skriv och

räknemaskiner m. fl. inventarier.... » 35 000

e) bokinköp, bindning av böcker och hand lingar

m. fl. ändamål .................... /___________5 000 » 365 700

Kronor 541300

Publikatioris tryck. Vidkommande utgifterna under denna anslagspost
torde vid det förhållande att tryckningen av liggare över statsverkets
speciälutgiftsstater under fjärde huvudtiteln numera ombesörjdes av statskontoret,
en minskning — i jämförelse med den för innevarande budgetår till
5 600 kronor upptagna anslagsposten — kunna verkställas med 3 600 kronor.
Under denna anslagspost beräknades således för budgetåret 1944/45 2 000
kronor, varvid förutsattes, att marinförvaltningen även efter tillkomsten av
försvarets civilförvaltning skulle ombesörja tryckning av särskild titelliggare
för marinen ävensom erforderliga redovisningsföreskrifter m. m.

Under åberopande av vad sålunda anförts har marinförvaltningen beräknat
omkostnadsanslaget för budgetåret 1944/45 till sammanlagt (3 400 +
29 000 + 541 300 + 2 000 =) 575 700 kronor. Med frånräknande av de medel,
som bomme att belöpa å flygvapnet, 74 000 kronor, kunde nettomedelsbehovet
under anslaget beräknas till (575 700 — 74 000 =) 501 700 kronor eller i nedåt
avrundat tal 500 000 kronor, varav å marinstaben, kustartillernnspektionen
och chefen för kustflottan beräknades belöpa 42 000 kronor för bränsle, lyse,
vatten, renhållning och städning samt 40 000 kronor för expenser i övrigt.

Jämlikt beslut av 1943 års riksdag (se propositionen 1943: 58 och riksdagens
skrivelse 1943: 130) skall marinledningens ökade lokalbehov tillgodoses genom
en tillbyggnad inrymmande omkring 120 rumsenheter. Marinledningens del
i byggnadskomplexet å Ladugårdsgärde kommer härigenom att bli av ungefär
samma storleksordning som flygvapnets del däri. Givetvis uppkomma
genom denna tillbyggnad ökade anspråk på medel för omkostnader, oavsett
att ett mindre antal befattningshavare avflyttat från byggnaden och överförts
till försvarets civilförvaltning.

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Marmforvalträngen har beräknat anslagsposterna till sjukvård m. m. saint
reseersättningar till samma belopp som innevarande budgetår eller 3 400 respektive
29 000 kronor ävensom uppskattat medelsbehovet under anslagsposten
till publikationstryck till ett från 5 600 till 2 000 kronor nedsatt belopp. Emot
dessa anslagsberäkningar i och för sig har jag intet att erinra men lämnar
dock öppet, huruvida tryckningen av titelliggare och redovisningsföreskrifter

m. m. skall ombesörjas av marinförvaltningen eller av försvarets civilförvaltning.

Posten till expenser, för närvarande upptagen med 329 000 kronor har
av marinförvaltningen beräknats till 541 300 kronor, innefattande en ökning
av (o41300 - 329 000=) 212 300 kronor. Till grund för de av marinförvalb
ni°gen,.UpP?J''0rcla kostnadsberäkningarna ligga redan tillgängliga kostnadssiffror
för förfluten tid. Det av ämbetsverket äskade medelsbehovet innefattar
följaktligen även utgifter, direkt föranledda av rådande bteredskapsförhållanden.
Då förevarande anslag principiellt, i likhet med övriga anslag under fjärde
huvudtiteln, bör upptaga endast medel för mötande av de i fred erforderliga
utgifterna — de på den förstärkta försvarsberedskapen belöpande utgifterna
äro avsedda att bestridas över förskottsstaten för försvarsväsendet — bör
marinförvaltningens anslagsberäkning jämkas i anslutning därtill. Med
iakttagande av sträng sparsamhet synes mig vidare posten till expenser
kunna begränsas i förhållande till vad marinförvaltningen föreslagit, särskilt
i fråga örn utgifter för skrivmaterialier, papper, blankettryck, telegram,
telefon samt inköp och underhåll av möbler och kontorsinventarier.
Det må erinras, att under civilförvaltningens omkostnadsanslag
beräknats ett avsevärt belopp till utgifter för blanketter, som erfordras för redovisningsväsendet
inom samtliga försvarsgrenar. Detta bör föranleda en minskning
av marinförvaltningens kostnader för blankettryck. Med hänsyn till det
anförda anser jag mig böra upptaga denna anslagspost till 390 000 kronor.

Jag beräknar således kostnaderna under detta anslag till (3 400 + 29 000 +
390 000 + 2 000 =) 424 400 kronor. Med frånräknande av de medel, 74 000
kronor, som belöpa å flygvapnet, utgör således medelsbehovet (424 400 —
74 000=) i avrundat tal 350 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa bestämmelser för
anslagets disposition.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Marinförvaltningen: Omkostnader för budgetåret

1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 350 000 kronor.

Kungl. Majlis proposition nr 185.

121

FLYGFÖRVALTNINGEN.

Flygförvaltningen: Avlöningar, förslagsanslag. Ifrågavarande anslag är i
riksstaten för innevarande budgetår upptaget med ett belopp av 422 000
kronor, varav 187 000 kronor avsetts för verksamheten under andra hälften
av budgetåret inom ämbetsverket i den organisation, som är gällande från
och med den 1 januari 1944. För helt år skulle mot sistnämnda belopp
svara 374000 kronor. I årets statsverksproposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för nästa
budgetår beräkna ett anslag av 382 000 kronor för ifrågavarande ändamål.

Gällande personalförteckning för flygförvaltningen upptager följande personal.

Beställning (Befattning) Lönegrad

Ordinarie tjänstemän och extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 souschef..............................................

1 överste ..............................................

1 flygöverdirektör ....................................

1 chef för materielavdelningens flygplansbyrå.....

1 chef för materielavdelningens motorbyrå ............

1 chef för materielavdelningens utrustningsbyrå......

I chef för materielavdelningens normaliebyrå ........

1 anskaffningschef, chef för materielavdelningens an skaffningsbyrå.

.........................................

1 verkstadsdirektör, chef för materielavdelningens

verkstadsbyrå ..........................................

1 chef för materielavdelningens inspektionskon tor —

1 chef för försökscentralen ..............................

1 krigsråd..................................................

1 sekreterare ..............................................

1 kamrerare................................................

1 revisor ..................................................

1 kansliskrivare ..........................................

2 kanslibiträden ..........................................

1 förste expeditionsvakt..................................

5 kontorsbiträden ........................................

1 förrådsdirektör, chef för materielavdelningens central förrådsorganisation

....................................

1 domäntjänsteman ......................................

Ob 5, Cb 5 eller C 12
Ob 3 eller Oa 61
Ob 3

Oa 6, Oa 5 eller Ca 30
Ca 30

Oa 5 eller Ca 28
Ca 28 eller Eo 30

C 10

C 8
Oa 5
Oa 5
A 30
A 26 2
A 22
A 21
A 11 3
A 7
A 7
A 4

Eo 30
Eo 24

Tjänstemän å övergångsstat.

1 sekreterare och ombudsman ......................

1 kassör ................................................

A 26
A 11

1 Därest denne beställningshavare förordnas som chef för materielavdelningen, utgår
lön enligt lönegrad Ob 3. Förordnas flygöverdirektören som chef för avdelningen, utgår
lön enligt lönegrad Oa 6.

a Tillsättes icke så länge den å övergångsstat uppförde sekreteraren och ombudsmannen

kvarstår i tjänst. . ....

3 Tillsättes icke så länge den å övergångsstat uppförde kassören kvarstar i tjänst.

er p

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Personalförteckningen överensstämmer med den av 1943 års riksdag godkända
med undantag för de jämkningar, som föranledas därav, att Kungl.
Maj:t med stöd av riksdagens bemyndigande (skrivelse 1943:321 s. 10) i samband
med inrättandet av det till försvarets civilförvaltning anslutna, för försvarets
centrala förvaltningsmyndigheter gemensamma advokatfiskalskontoret
från och med den 1 januari 1944 överfört den hittillsvarande sekreteraren och
ombudsmannen vid flygförvaltningen å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet.
Flygförvaltningen skulle äga närmare bestämma rörande arbetsuPPgi^G1''
för ifrågavarande befattningshavare. Denna jämkning har gjorts
på föranledande av försvarsförvaltningens organisationsnämnd, som ifrågasatt,
och flygförvaltningen, som direkt föreslagit ett utbyte av den å personalförteckningen
uppförda befattningen i lönegrad A 26 mot en befattning i
lönegrad A 24. Anmärkas må vidare, att den å övergångsstat uppförda kassören
numera lämnat flygförvaltningens tjänst.

Den för flygförvaltningen fastställda avlöningsstaten, avsedd att tillämpas
under andra hälften av innevarande budgetår, är av följande lydelse.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ kronor 103 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis ...................................................... >, 59 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .................. » 34 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................... » 31 000

Summa kronor 227 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ................................................ kronor 40 000

Nettoutgift kronor 187 000

Från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, utgå jämlikt beslut den 12 november 1943 tills vidare under
andra hälften av budgetåret 1943/44.

dels följande arvoden motsvarande nettolön i nedannämnda löneklasser i
militära avlöningsreglementet, nämligen

8 arvoden till pensionerade officerare, Oa 10, samt

7 arvoden till pensionerade underofficerare, UO 7,

dels ock till beställningshavare vid försökscentralen 2 400 kronor, för helt
budgetår räknat, med fördelning enligt grunder, som av flygförvaltningen
prövas skäliga.

I skrivelse den 27 augusti 1943 angående flygvapnets medelsbehov för budgetåret
1944/45 har flygförvaltningen till en början till behandling upptagit
frågan örn lämpligheten av att å ämbetsverkets personalförtecking
redovisa löner för militära och civilmilitära beställningsavare.
Härutinnan har flygförvaltningen anfört i huvudsak följande.

I chefens för flygvapnet underdåniga skrivelse den 18 juni 1943 rörande tillsättande
av de å flygförvaltningens personalförteckning upptagna byråchefs -

123

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

befattningarna (motsvarande) kunde med hänsyn till personalläget vad beträffar
militär och civilmilitär personal endast cheferna för motorbyran och
normaliebyrån föreslås erhålla förordnande på två år. Övriga byråchefsbefattningar
(motsvarande) hade föreslagits bliva tillsatta genom kommendering
(cheferna för flygplansbyrån, utrustningsbyrån och inspektionskontoret) eller
förordnande tills vidare (chefen för försökscentralen). I praktiken hade det
sålunda visat sig nödvändigt att tillsätta här nämnda befattningar pa tre
olika sätt, ett förhållande som även i fortsättningen och särskilt under flygvapnets
utbyggnadsperiod, syntes komma att bliva ofrånkomligt Därav
fölide även, att dessa befattningar å flygförvaltningens personalförteckning
icke alltid kunde utnyttjas eller endast kunde utnyttjas genom förordnande
tills vidare, varigenom erforderlig succession icke bleve möjlig respektive
måste ske nied förordnande tills vidare.

Genom att upptaga alla militära och civilmilitära beställningar a flygvapnets
personalförteckning för ordinarie tjänstemän, varvid befattningarna i f ygförvaltningen
skulle komma att tillsättas genom kommendering kunde de
påtalade nackdelarna elimineras. Bland annat vunnes syftet att kunna placera
rätt man på rätt plats utan att hänsyn till tjänstegrad och tur behövde
tagas Vid kommendering av beställnmgshavare av viss tjänstegrad till befattning,
för vilken med hänsyn till dennas vikt och därmed förenat ansvar
beställnmgshavare av högre tjänstegrad avsåges, kunde lönekompensation
tänkas utgå i form av arvode eller vikariatslön.

Flygförvaltningen har under åberopande av det anförda föreslagit, att
följande beställningar från och med nästa budgetår skulle överföras från flygförvaltningens
personalförteckning till flygvapnets personalförteckning föi
ordinarie tjänstemän, nämligen 1 souschef vid flygförvaltningen (Ob 5, Cb 5
eller C 12), 1 överste (Ob 3 eller Oa 6), 1 flygöverdirektör (Cb3), 1 chef för
materielavdelningens flygplansbyrå (Oa 6, Oa 5 eller Ca 30), 1 chef för materielavdelningens
motorbyrå (Ca 30), 1 chef för materielavdelningens utrustningsbyrå
(Oa 5 eller Ca 28), 1 chef för materielavdelningens normaliebyrå
(Ca 28 eller Eo 30), 1 chef för försökscentralen (Oa 5) och 1 chef för materielavdelningens
inspektionskontor (Oa 5).

Flygförvaltningen har vidare framlagt förslag om vissa personalförstärkningar
å ämbetsverkets in t end en t lira v delning och har härom anfört
bland annat följande.

För skötseln av flygvapnets till intendenturavdelningen förlagda blankettförråd
erfordrades en pensionerad underofficer i arvodesbefattning.

Den i förrådskontrollen befintliga personalen hade på grund av flygvapnets
utbyggnad visat sig vara otillräcklig för att kunna medhinna effektiv
kontroll. Flygförvaltningen har därför föreslagit, att en pensionerad underofficer
i arvodesbefattning samt en förste kontorist i lönegrad MEo 10 ytterligare
måtte få anställas.

Å övningssektionen erfordrades en underofficer i arvodesbefattning såsom
föreståndare för flygvapnets centrala fotografimaterielförråd samt 1
drivmedels- och 1 motorfordonsassistent, båda i lönegraden MEo 24. Sistnämnda
båda befattningshavare, vilka för närvarande avlönades i lönegraden
MEx 24 av medel under flygvapnets avlöningsanslag, borde med hänsyn till
att de båda representerade ett permanent behov för flygförvaltningens inten
denturavdelning från och med nästa budgetår överföras till MEo-planen
samt till avlönande från flygförvaltningens avlöningsanslag.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Enligt 1941 års förvaltningsutrednings förslag till organisation av flygförvaltningens
intendenturavdelning skulle i avdelningen ingå, bland annat, fyra
kaptener. Dessa skulle emellertid utan hinder därav jämväl tjänstgöra såsom
eskaderintendenter. Å var och en av intendenturavdelningens fyra sektioner
komme nämnda intendenter att placeras i fred. Enär dessa kaptener redan
i i^d under vissa perioder samt vid mobilisering, då intendenturavdelningens
funktionsduglighet ställdes pa de största prov, komme att icke vara disponibla
tor tjänstgöring å avdelningen, erfordrades vid var och en av dessa sektioner
förutom nämnda kapten, en kontorsskrivare. Detta behov torde framledes bliva
an mer trängande i den män ett utbyte av intendenter mellan eskader- och
ilygbasområdesstaberna i krigsorganisationen komme att äga rum Den
ifrågasätta överflyttningen i fred av statintendenter från eskaderstaber till
fly göas o m råd o s staber skulle emellertid medföra, att dessa icke i samma omfattning
som tidigare varit avsett kunde beräknas tjänstgöra i flygförvaltningen.
En sådan omflyttning ökade sålunda behovet av nämnda kontorsskrivare.

I avvaktan på erfarenheter av den nya organisationen syntes ifrågavarande
kontorsskrivare tills vidare böra anställas såsom extra med lön enligt lönell
Ian en MEx. Flygförvaltningen förutsatte vid angivna förhållande, att dessa
befattningar måtte få enligt Kungl. Maj:ts beslut tillsättas och avlönas av
medel under flygvapnets avlöningsanslag, delposten till tillfälligt anställande
av tjänstemän m. m.

Då ifrågavarande extra ordinarie personal genom att hänföras till löneplan
MEo komme att intaga en särställning i förhållande till övrig civil ickeordmane
personal, som avlönades från förevarande anslag, hade flygförvaltningen
funnit sig böra redovisa kostnaderna för löner till intendenturavdelningens
nämnda extra ordinarie personal å en särskild anslagspost, förslagsvis
benämnd Avlöningar till viss icke-ordinarie personal å flygförvaltningens
intendenturavdelning.

Sedan förvaltningsreformen från och med den 1 januari 1944 genomförts,
har flygförvaltningen i skrivelse den 14 januari 1944 föreslagit ett utbyte av
den för förradskontrollen förordade arvodesbefattnmgen för pensionerad
underofficer mot en befattning såsom revisionsassistent i lönegrad Eo 18.
Ämbetsverket har motiverat denna ändring med svårigheterna att i rådande
läge för befattningen erhålla en väl meriterad underofficer med praktisk utbildning
i förvaltningstjänst och angelägenheten av att under sådana förhållanden
anställa en rutinerad revisionstjänsteman.

Försvarsväsendets lönenämnd har i utlåtande över flygförvaltningens
tidigare skrivelse uttalat, att då — såvitt anginge befattningarna såsom drivmedels-
och motorfordonsassistenter — ett permanent behov av sakkunskap på
förevarande område torde föreligga, någon erinran mot förslaget örn desammas
omändrande från extra till extra ordinarie tjänster icke syntes vara att
framställa. Mera tveksamt syntes vara, huruvida skäl förefunnes att redan
nu tillskapa en förste kontoristbefattning i MEo 10 vid förrådskontrollen,
vilken enligt vad lönenämnden inhämtat förfogade över en extra befattningshavare
för kontorsgöromålens utförande. Likaså syntes det lönenämnden
kunna ifrågasättas, huruvida icke det ökade personalbehovet å intendenturavdelningens
fyra sektioner kunde tillgodoses genom anställande av extra
kontoristpersonal i 8 och 10 lönegraderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185

125

I gemensamt yttrande över den senare framställningen ha allmänna lönenämnden
och försvarsväsendets lönenämnd framhållit, att nämnderna under
hand inhämtat, att förrådskontrollen för närvarande utövades av en pensionerad
officer, en pensionerad underofficer och — med anledning av att en
arvodesbefattning för pensionerad underofficer icke kunnat tillsättas en
extra revisionsassistent. I avbidan på besättandet av sistnämnda arvodesbefattning
borde enligt lönenämndernas mening någon förändring icke vidtagas
i personaluppsättningen för förrådskontrollen.

Även i fråga örn civilbyråns personaluppsättning har flygförvaltningen
föreslagit åtskilliga utökningar. Ämbetsverket har härutinnan anfört huvudsakligen
följande.

Ämbetsverket, som sedan någon tid övervägt åtgärder för en likformig handläggning
av personalärendena under beaktande av praxis inom statsförvaltningen
i övrigt, föresloge nu, att organ med sådan uppgift inrättades inom
civilbyrån.

Viel bedömande av personalbehovet för denna byrå inom den nya organisationen
ansåge flygförvaltningen vidare att särskilt följande omständigheter
borde vinna uppmärksamhet. Under beredskapstiden hade extra personal
måst anställas för verksamhetens uppehållande. Med hänsyn till flygvapnets
pågående avsevärda utvidgning kunde emellertid denna personal — frånsett
den för nybyggnadskontoret avsedda — icke heller i framtiden undvaras och
borde nu vinna fastare anställning. Det vore möjligt att fastställa ett matt
för personalbehovet genom att begränsa detta till ungefärligen vad sorn beräknats
för marinförvaltningen. I den nya organisationen komme nämligen
flygförvaltningen att erhålla arbetsuppgifter, vilka, alltjämt frånsett byggnadsärendena,
komme att bli av enahanda art och till omfattningen minst
motsvarande marinförvaltningens. Flygförvaltningen ansåge därför befogat
att verkställa direkt jämförelse mellan personaluppsättningarna for de båda
ämbetsverkens civilbyråer.

Flygförvaltningen hade mot bakgrunden av de arbetsuppgifter, som komme
att åvila ämbetsverkets civilbyrå, sålunda verkställt en ingående omprövning
av personalbehovet å byrån och därvid funnit erforderligt, att byrån erliölle
följande personaluppsättning.

Vidkommande till en början personalbehovet å civilbyrans kansli beräknades,
huvudsakligen för beredningen av personalärendena, en notarie i lone:
graden A 21 (enligt flygförvaltningens senare förslag tills vidare placerad i

I sina medelsäskanden för innevarande budgetår hade flygförvaltningen
föreslagit inrättande å kansliet av en extra ordinarie sekreterarebefattning
i lönegraden Eo 24, avsedd för administrativa göromål å flygförvaltningens
materielavdelning. Föredragande departementschefen hade i propositionen
1943-235 (s. 39) uttalat, att ifrågavarande göromål syntes kunna bestridas
av den inom civilbyrån placerade civila personalen. Flygförvaltningen finge
ånyo framhålla nödvändigheten av att ifrågavarande extra ordinarie sekreterarebefattning
inrättas. Den ansvällning av arbetsuppgifter ej minst av
administrativ art, som ägt rum å materielavdelningen och som tenderade att
än mer öka, gjorde det otänkbart, att dessa uppgifter skulle kunna handhavas
av den personal, som avsåges ingå i civilbyrån. Flygförvaltningen finge tilllika
erinra, att för marinförvaltningens ingenjörsavdelning avsetts en sekreterare
i lönegraden Eo 24 för bestridande av de å nämnda avdelning förekommande
sekreteraregöromålen.

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Till kansliet borde vidare i likhet med vad nu vore förhållandet hänföras
ämbetsverkets domäntjänsteman, Eo 24, vilken hade sin tjänstgöring förlagd
till byggnadsavdelningen. Då emellertid denne tjänstemans arbetsuppgifter,
vilka i huvudsak vore anknutna till förvaltningen av flygfälten, motiverade
tjänsten, oavsett att byggnadsärendena kunde komma att överföras till annat
ämbetsverk, finge flygförvaltningen hemställa att för ändamålet inrättades
en ordinarie befattning i lönegraden A 24.

För biträde vid kontraktsgranskning å de tekniska avdelningarna inom flygförvaltningen
erfordrades 2 amanuenser. Dessa befattningshavare borde ävenledes
hänföras till kansliet.

Vidare erfordrades för handläggningen av de å eivilbyrån ankommande
personalärendena utom notarien 1 kansliskrivare (A 11) samt 3 kontorsbiträden.

Behovet av vaktpersonal komme i och med inflyttningen i det nya ämbetshuset
att öka. Flygförvaltningen finge således föreslå, att för nästa budgetår
ytterligare 2 befattningar för expeditionsvakt i lönegraden A 5 tillkomme.
Det borde framhållas, att personalförteckningen för marinförvaltningen för
innevarande budgetår upptoge 1 befattning för expeditionsvakt i lönegraden
A 7 och 3 befattningar för expeditionsvakt i lönegraden A 5. Därjämte borde
i likhet med vad fallet nu vore vid marinförvaltningen tillkomma ett visst
antal extra expeditionsvakter.

Med hänsyn till den omfattande materieluppbörd och övriga ansvarsfulla
uppgifter, som komme att åvila förste expeditionsvakten i det nya ämbetshuset,
borde denna befattning omändras till en materialförvaltarebefattning
med placering i lönegraden A 15.

För dispositionsbokföringen ävensom för erforderlig anslagsavstämning,
innefattande bland annat fortlöpande kontroll med civilförvaltningens kassa,
och för förskottskassans omhänderhavande erfordrades följande personal,
nämligen 1 kamrerare, A 22, 1 bokhållare, A 17, samt 1 kansliskrivare, A 11.
Den för dispositionsbokföringen avsedda personalen försloge icke till ombesörjandet
av de primära löpande noteringarna. Detta måste alltjämt ske
å avdelningarna. Kameralkontoret skulle emellertid leda verksamheten och
sammanfatta dess resultat.

För den kamerala förhandsgranskningen oundgängligen erforderlig personal
beräknades till 1 revisor (A 21) samt 3 amanuenser.

I sin förenämnda skrivelse den 14 januari 1944 har flygförvaltningen beträffande
civilbyrån ytterligare anfört i huvudsak följande.

Flygförvaltningen hade numera närmare bestämt sammansättningen av
civilbyrån i den nya organisationen av ämbetsverket. Sålunda hade ämbetsverket
beslutat att till civilbyrån centralisera ämbetsverkets personalärenden
samt dess dispositionsbokföring. Det hade visat sig, att det mindre omfattande
sammanförande av sagda ärendesgrupper till byrån, som flygförvaltningen
tidigare föreslagit och på grundval varav ämbetsverket beräknat
personalbehovet å civilbyrån, skulle medföra dubbelarbete å ämbetsverkets
olika avdelningar och således icke fullt medföra den önskade effektiviseringen.
Ämbetsverkets nu fattade beslut innebure, att en väsentlig centralisering
genomfördes beträffande personalärendena inom ämbetsverket. Beträffande
dispositionsbokföringen skulle denna centraliseras för de avdelningar, som
vore inrymda i ämbetshuset. Emellertid vore de rörande personalfrågornas
handläggning bestämda dispositionerna icke att anse såsom slutgiltigt bindande
utan finge åtminstone tills vidare betraktas såsom en provisorisk anordning
på försök. Beträffande byggnadsavdelningens dispositionsbokföring
hade denna av lokala skäl icke kunnat överflyttas till civilbyrån. Dock

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

skulle ledningen av densamma samt sammanfattningen av arbetsresultatet
vara förlagd till civilbyrån. För handläggning av personalärendena samt för
dispositionsbokföringen hade från ämbetsverkets avdelningar måst överföras
viss personal med avlöning från sakanslag. Det beräknades, att å avdelningarna
viss annan personal kunde frigöras från de arbetsuppgifter, som
överlämnades till civilbyrån.

Flygförvaltningen hade med stöd av Kungl. Maj:ts beslut föreskrivit, att
den å övergångsstat överförde sekreteraren och ombudsmannen skulle ha sin
tjänstgöring förlagd till byggnadsavdelningen samt ha överinseende över
denna avdelnings ärenden örn markförvärv, arrenden och andra markupplåtelser
ävensom övriga ärenden av juridisk-administrativ natur samt i denna
egenskap vid behov inträda såsom ledamot av ämbetsverket. Härjämte skulle
befattningshavaren i fråga biträda ämbetsverkets avdelningar med granskning
och förvaring av säkerhetshandlingar samt förande av fastighetsliggare
m. m. Den tjänstgöring, som sålunda ålagts honom, inverkade på civilbyråns
personalbehov.

Enligt den nya instruktionen för flygförvaltningen skulle ämbetsverkets
omkostnadsanslag, som hittills förvaltats av intendenturavdelningen, handhavas
av civilbyrån.

Sekreterargöromålen å civilbyrån hade ämbetsverket ställt under tillsyn
av den å byrån tjänstgörande revisorn att handhavas jämte övriga arbetsuppgifter,
varvid dock erfordrades förstärkning av personalen utöver vad förut
beräknats med en amanuens, varjämte en extra ordinarie kanslibiträdesbefattning
beräknades erforderlig i stället för en av ämbetsverket tidigare avsedd
extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning.

Flygförvaltningen — som i sin skrivelse den 27 augusti 1943 förklarat sig
icke nu vilja ifrågasätta någon förhöjning av löneställningen för ämbetsverkets
kamrerare — har i sin senare skrivelse anfört, att verket ville understryka
önskemålet, att kamreraren uppflyttades från lönegrad A 22 till lönegrad
A 24. Genom tillkomsten av försvarets civilförvaltning hade vissa nya
arbetsuppgifter ålagts kamreraren. Uppgiften att handha ämbetsverkets
omkostnadsanslag, som enligt instruktionen för ämbetsverket ålagts civilbyrån,
bomme att närmast åvila kamreraren. Enligt instruktionen vore
kamreraren dessutom inför chefen för civilbyrån föredragande i ärenden, som
grundade sig på fastställda stater, avlönings- och resereglementen samt andra
författningar och beslut av Kungl. Majit, eller på föreskrifter och andra beslut
av flygförvaltningen. Med anledning av personalärendenas centralisering
till civilbyrån komme arbetet med löneuträkningar och lönelistor för flygförvaltningens
civila personal att helt åvila kameralkontoret. Härjämte komme
ledningen av den centraliserade dispositionsbokföringen att utövas av kamreraren.
Flygförvaltningen ansåge sig därför, trots att kamreraren i andra avseenden
erhållit minskning i ansvar och arbetsuppgifter genom civilförvaltningens
övertagande av flygvapnets centrala medelsredovisning ävensom flygförvaltningens
kassagöromål, böra vidhålla sitt vid flera tillfällen avgivna
förslag, att kamreraren måtte uppflyttas till lönegrad A 24.

Med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter, som komme att åvila
kameralkontoret, syntes befattningen för kamrerarens assistent, vilken av
ämbetsverket i dess tidigare medelspetita föreslagits för bokhållare i lönegrad
A 17, böra ändras till att avse befattning såsom revisor och bokhållare i
lönegraden A 21. Assistenten komme att närmast under kamreraren handhavaledningen
av dispositionsbokföringen samt ombesörja de upphandlingar
m. m., som följde med omhänderhavandet av ämbetsverkets omkostnadsanslag.
För kameralkontoret beräknade flygförvaltningen utöver den personal, som
ämbetsverket föreslagit i sina medelspetita för nästkommande budgetar, med

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

hänsyn till ovan angivna ökning av arbetsuppgifterna en amanuens såsom
biträde främst åt kamreraren och dennes assistent.

För den centraliserade dispositionsbokf öringen hade från materielavdelningen
överförts en extra ordinarie kontorsskrivare samt ett extra
ordinarie kontorsbiträde, vilka befattningshavare avlönades från sakanslag,
^lygförvaltningen föresloge, att nämnda personal från och med nästa budgetår
överfördes till att avlönas från flygförvaltningens avlöningsanslag.

Slutligen funné flygförvaltningen erforderligt att för souschefen, som
icke hade adjutant placerad hos sig, avsåges en väl kvalificerad befattningshavare
att förestå hans expedition och ombesörja därmed förenade skiftande
uPPgi^er, ofta av konfidentiell natur. För ändamålet beräknades en extra
ordinarie tjänst i 11 lönegraden såsom kansliskrivare.

Vad försvarsväsendets lönenämnd beträffande de föreslagna personalökningarna
å civilbyrån anfört i yttrande över flygförvaltningens tidigare förslag
kan i sammandrag återgivas sålunda.

I va,d avsåge personal för beredning av ämbetsverkets personalärenden ansåge
sig lönenämnden med hänsyn till personalutvidgningarna inom flygförvaltningen
och det därav föranledda ökade arbetet med personalärendenas
beredning och handläggning icke böra resa annan erinran mot förslaget än
att för skötseln av personalregistret syntes kunna avses en extra ordinarie
kontorist (Eo9), varjämte notarietjänsten tills vidare torde kunna inrättas
såsom extra ordinarie.

Vad anginge flygförvaltningens förslag örn inrättande av en sekreterartjänst
i lönegrad Eo 24 vid ämbetsverkets materielavdelning funne lönenämnden icke
skäl frångå sin i annat sammanhang gemensamt med allmänna lönenämnden
uttalade uppfattning, att en notarietjänst i Eo 21 tills vidare syntes kunna
vara tillfyllest för ändamålet.

Till flygförvaltningens förslag i fråga örn omändrande av befattningen såsom
domäntjänsteman från extra ordinarie till ordinarie tjänst i 24 lönegraden
ansåge sig lönenämnden icke kunna taga någon bestämd ställning. Det
syntes böra bli beroende på Kungl. Maj:ts bedömande i ett sammanhang, huruvida
och i vilken utsträckning ett överförande på ordinarie stat av icke-ordinarie
befattningar vid försvarsförvaltningarna kunde anses vara påkallat.

Lönenämnden kunde icke biträda förslaget, att förste expeditionsvaktsbefattningen
hos ämbetsverket skulle omändras till materialförvaltarbefattning
i A 15. Nämnden erinrade, att i arméförvaltningen från och med den 1

Juli 1942 inrättats en förrådsförmansbefattning i lönegraden A 7 för handlavande
av sagda ämbetsverks blankettförråd m. m. Ytterligare erfarenhet
borde avvaktas, innan slutlig ställning toges till ifrågavarande spörsmål.

I utlåtande över den senare framställningen ha de båda lönenämnderna
framhållit i stort sett följande synpunkter.

Det personalregister, som den föreslagna kansliskrivaren skulle omhänderha
med tillhjälp av erforderlig biträdespersonal, komme att omfatta flygförvaltningens
samtliga civila befattningshavare. Härjämte skulle ansvaret för förandet
av tjänstematrikel för omkring 300 befattningshavare åvila samma tjänsteman.
Lönenämnderna hade därför icke ansett sig nu böra framställa någon
erinran mot inrättande av en kansliskrivarbefattning i 11 lönegraden för ändamålet.
Yad flygförvaltningen anfört rörande de för personalärendenas handläggning
bestämda dispositionernas provisoriska karaktär talade emellertid för
att befattningen tills vidare inrättades såsom extra ordinarie.

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

En uppfattning av flygförvaltningens kamrer art j anst till lönegrad A 24
hade i annat sammanhang tillstyrkts av lönenämnderna.

Lönenämnderna ville icke motsätta sig inplacering av assistenten at kamreraren
i högst 18 lönegraden eller den lönegrad, i vilken bland annat revisionsassistenterna
vid riksräkenskapsverket vöre placerade

Yad slutligen anginge den extra ordinarie kansli skrivart] anst i 11 lönegraden,
som enligt flygförvaltningens framställning avsåges för souschefens
sekreterare, hade lönenämnderna under hand inhämtat, att denna befattningshavare
för närvarande innehade en extra ordinarie kontoristtjänst i 8 lönegraden.
Anledning att ändra denna befattningshavares lonestallmng forelåge
enligt iönenämndernas mening icke.

Vid beräkningen av anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, har flygförvaltningen förutsatt, att — därest tillläggsarvoden
om vardera 600 kronor alltjämt skulle utgå till visst antal
kompaniofficerare vid armé- och marinförvaltningarna — dylika arvoden jämväl
skulle utgå till 19 kompaniofficerare vid flygförvaltningens materielavdelning.
Vidare har ämbetsverket vid uppskattningen av anslagsposten för avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal till de beräknade kostnaderna för
grundavlöning åt den enligt civila icke-ordinariereglementet anställda extra
ordinarie personalen lagt ett belopp av 15 000 kronor för extra personal, renskrivning,
övertidsersättning m. m.

Beträffande frågan örn tilläggsarvoden har för svar sväsendets lönenämnd
anfört, att nämnden i betraktande av det ovissa läge, i vilket den militära
arvodésfrågan befunne sig, icke kunde giva sin anslutning till flygforvaltningens
förslag.

Gällande personalförteckning för flygförvaltningen upptager icke blott
civila befattningar utan även vissa militära och civilnnlitära tjänster. En av
anledningarna härtill är, att vissa befattningar avsetts skola besättas alternativt
med militära, civilmilitära eller civila innehavare eller med innehavare tillhörande
endera av två utav de angivna kategorierna. I ett fall, nämligen såvitt
angår den på personalförteckningen upptagne översten i lönegrad Ob 3 eller
Oa°6, är löneställningen — såsom framgår av not 1 till förteckningen — sammankopplad
med frågan örn den ställning, som alltefter omständigheterna i det
särskilda fallet tillkommer en å förteckningen uppförd civilmilitär beställning.
Valet stod mellan det nu tillämpade systemet och metoden att redovisa en och
samma befattning på två eller tre olika ställen i vederbörliga personalförteckningar.
Med hänsyn till önskemålet att vinna överskådlighet över personalläget
ansågs förstnämnda system äga företräde. Samma synpunkt föranledde
till att även vissa beställningar inom ämbetsverket, vilka bunde besättas med
uteslutande militär eller uteslutande civilmilitär innehavare, uppfördes å personalförteckningen
för verket. Bakom det tillämpade systemet låg även tanken,
att innehavarna av de tekniskt och ekonomiskt synnerligen betydelsefulla
nyckelposterna inom flygförvaltningen borde avlönas med hänsyn mora till sm
skicklighet för den speciella förvaltningsuppgiften och till sitt ansvar an till
sin tur inom vederbörande personalkår.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 185. 171 44 9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Flygförvaltningen har nu — med hänvisning till vissa svårigheter, som yppat
sig och enligt ämbetsverkets mening även framdeles och särskilt under flygvapnets
utbyggnadsperiod bomme att yppa sig — väckt förslag örn överflyttning
av ifrågavarande tjänster från flygförvaltningens personalförteckning
till flygvapnets personalförteckning för ordinarie tjänstemän, å vilken således
skulle uppföras jämväl en extra ordinarie civil befattning. Detta vore uppenbarligen
föga rationellt. Örn å andra sidan sistnämnda befattning upptoges
å flygvapnets personalförteckning för icke-ordinarie personal m. fl., skulle
överskådligheten otvivelaktigt bli lidande. Även örn den av flygförvaltningen
förordade överflyttningen ur vissa synpunkter kan vara förenad med fördelar,
skulle den endast delvis lösa de tekniska svårigheter, som äro förenade
med en anordning med alternativa lönegrader, hänförliga till olika
löneplaner. Därtill kommer, att den av flygförvaltningen väckta frågan icke
kan betraktas enbart ur flygvapnets synpunkter. Det påtalade systemet har
nämligen — utan att några olägenheter därav försports — vunnit tillämpning
även beträffande personalförteckningarna för försvarets sjukvårdsförvaltning
samt armé- och marinförvaltningarna. Vid angivna förhållanden och då
ifrågavarande system i sistnämnda fall varit i tillämpning allenast sedan den
1 januari 1944 samt för flygförvaltningens del endast sedan den 1 juli 1943,
synes mig lämpligast att avbida ytterligare någon tids erfarenhet därav. Jag
kan således i varje fall icke för närvarande tillstyrka flygförvaltningens förslag
om ändring i angivna hänseende.

Vad härefter angår frågan örn vissa personalförstärkningar å flygförvaltningens
intendenturavdelning anser jag mig kunna tillstyrka förslaget om
inrättande av en arvodesbefattning för underofficer, avsedd för handhavandet
av flygvapnets centrala fotografimaterielförråd. I avbidan på prövning av frågan
örn centralisering av vissa bok- och blankettförråd inom försvarsväsendet kan
jag icke nu förorda inrättande av en arvodesbefattning för skötseln av flygvapnets
till intendenturavdelningen förlagda blankettförråd. Jag ansluter mig
till lönenämndernas mening, att av anförda skäl någon förändring i personaluppsättningen
för förrådskontrollen tills vidare icke bör vidtagas. Med hänsyn
till de riktlinjer för budgetarbetet, som innevarande år tillämpats, torde flygförvaltningens
förslag att giva de nu såsom extra tjänstemän anställda drivmedels-
och motorfordonsassistenterna extra ordinarie anställning i varje fall
icke för närvarande böra genomföras. I den mån behov av nu nämnda tjänster
finnes föreligga under nästa budgetår torde befattningshavarna få avlönas från
den under flygvapnets avlöningsanslag upptagna anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal. Till spörsmålet örn ett utbyte av intendenter
på stat och reservintendenter mellan eskader- och flygbasområdesstaber
samt till frågan örn en åtminstone delvis därav betingad utökning av kontorspersonalen
vid intendenturavdelningens sektioner jämväl i fred är jag icke
beredd att nu taga ställning.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har flygförvaltningen
föreslagit åtskilliga utökningar av den för ämbetsverket beräknade civiladministrativa
personalen. Jag vill i anledning härav framhålla, att väsent -

131

Kungl. Marits proposition nr 185.

liga delar av den flygförvaltningens civilbyrå tidigare åvilande verksamheten
i samband med förvaltningsreformens genomförande överflyttats till försvarets
civilförvaltning. Detta förhållande ger anledning till att vid bedömandet
av spörsmålet örn förstärkning av nu ifrågavarande personal iakttaga stor
försiktighet, särskilt i nuvarande läge, innan den nya organisationen vunnit
stadga.

Å flygförvaltningens personalförteckning finnes för närvarande uppförd
en befattning såsom sekreterare i lönegrad Ä 26. I samband med att den
tidigare befattningen såsom sekreterare och ombudsman i samma lönegrad
överfördes på övergångsstat, fogades till personalförteckningen en anmärkning
av innebörd, att förstnämnda befattning icke skulle tillsättas så länge
den å övergångsstat uppförde sekreteraren och ombudsmannen kvarstode i
tjänst. Beslutet örn överförande av sistberörda befattning på övergångsstat
innefattade en med stöd av riksdagens bemyndigande vidtagen jämkning i
den av riksdagen godkända personalförteckningen. Vid de överväganden,
som ägt rum i samband med dessa åtgärder, har jag i likhet med flygförvaltningen
och försvarsförvaltningens organisationsnämnd kommit till den uppfattningen,
att behov av en sekreterartjänst i så hög lönegrad som den 26:e
icke föreligger efter förvaltningsreformens genomförande. Spörsmålet, huruvida
nämnda tjänst bör utbytas mot en befattning i 24 lönegraden eller till
äventyrs i än lägre lönegrad synes mig emellertid böra bli föremål för ytterligare
överväganden. Jag torde framdeles få underställa riksdagen frågan örn
ett sådant utbyte.

En centralisering av flygförvaltningens personalärenden på sätt ämbetsverket
avsett synes mig ägnad att åvägabringa önskvärd större enhetlighet i hithörande
hänseenden. Då emellertid — såsom flygförvaltningen framhållit — de
dispositioner, som träffats i fråga örn personalfrågornas handläggning, tills
vidare äro att betrakta såsom en provisorisk anordning på försök och med hänsyn
till ovissheten örn verksamhetens omfattning i fredstid bör dock med
inrättande av de för ändamålet föreslagna befattningarna i lönegraderna Eo 21
och Eo 11 anstå i avbidan på närmare erfarenheter. Jämväl i övrigt torde behovet
av biträden vid personalfrågornas handläggning tills vidare få tillgodoses
genom tillfälligt anställande av personal.

Flygförvaltningen har vidare liksom för innevarande budgetår föreslagit
inrättande av en extra ordinarie sekreterarbefattning i lönegrad Eo 24, avsedd
för administrativa göromål å ämbetsverkets materielavdelning. Vid
framläggandet av propositionen 1943: 235 räknade jag med att, sedan ombudsmannaärendena
överflyttats till det till civilförvaltningen knutna advokatfiskalskontoret,
den inom civilbyrån placerade civila personalen skulle kunna
bestrida å materielavdelningen förekommande sekreterargöromål. Flygförvaltningen
har nu framhållit, att den ansvällning av arbetsuppgifter, ej minst
av administrativ art, som ägt rum å materielavdelningen och som tenderade
att än mer öka, gjorde det otänkbart, att dessa uppgifter skulle kunna handhavas
av personal, avsedd att ingå i civilbyrån. Erinras må jämväl, att den
på övergångsstat överförde sekreteraren och ombudsmannen i huvudsak

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

tagits i anspråk för göromål å byggnadsavdelningen. Med hänsyn härtill och då
på marinförvaltningens skeppsbyggnadsavdelning placerats en sekreterare i
lönegrad Eo 24, vill jag icke motsätta mig, att en kvalificerad administrativ
arbetskraft i denna lönegrad ställes jämväl till materielavdelningens förfogande.

I enlighet med vad som anförts vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma
frågor bör den i personalförteckningen under rubriken Ordinarie
tjänstemän och extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20 förekommande
tjänstetiteln sekreterare ersättas med förste byråsekreterare.

I samband med förvaltningsreformens genomförande har arbetsområdet för
flygförvaltningens kamrerare i vissa hänseenden beskurits, medan å andra
sidan en del nya uppgifter tillkommit. Även örn vissa skäl synas tala för en
uppflyttning av ifrågavarande befattning från lönegrad A 22 till A 24, har
dock alltför kort tid förflutit efter omläggningen av den kamerala verksamheten
inom försvarsförvaltningen för att frågan härom skall kunna tillförlitligt bedömas.
Jag är därför icke beredd att nu taga slutlig ståndpunkt till förevarande
spörsmål.

-Flygförvaltningen har med hänsyn bland annat till den avsedda centraliseringen
av dispositionsbokföringen föreslagit inrättande av en befattning såsom
revisor och bokhallare i lönegrad A 21. I likhet med lönenämnderna anser jag,
att för ändamålet bör avses allenast en befattning i 18 lönegraden. Tills vidare
bör befattningen upptagas såsom extra ordinarie.

Med hänsyn till den planerade fortsatta utredningen av frågan örn organiserande
av en för försvaret gemensam fortifikationsförvaltning och då frågan
örn överförande pa ordinarie stat av icke-ordinarie befattningar vid försvarsförvaltningarna
överhuvudtaget torde böra prövas i ett större sammanhang,
anser jag mig icke kunna för närvarande tillstyrka flygförvaltningens förslag
om ändring av befattningen såsom domäntjänsteman till en ordinarie tjänst.

Då nu gällande personalförteckning för flygförvaltningen upptager en
förste expeditionsvakt men icke någon ordinarie expeditionsvakt, synes det
mig befogat att i enlighet med ämbetsverkets förslag 2 befattningar för expeditionsvakt
i lönegrad A 5 inrättas. Jag tillstyrker därför en dylik utökning.

Flygförvaltningens förslag örn ändring av förste expeditionsvaktsbefattningen
hos ämbetsverket till en tjänst såsom materialförvaltare i lönegrad
A 15 kan jag icke biträda. Jag kan ej heller tillstyrka förslaget örn uppflyttning
av den befattningshavare, på vilken ansvaret för souschefens expedition vilar, i
lönegrad Eo 11. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att enligt vad jag inhämtat
ifrågavarande befattningshavare så sent som den 1 januari i år placerats
i lönegrad Eo 8.

Jag har intet att erinra mot flygförvaltningens förslag att till avlöningsanslag
överföra kostnaderna för två tidigare från sakanslag avlönade ickeordinarie
befattningshavare, en kontorsskrivare och ett kontorsbiträde,
vilka i samband med centraliseringen av dispositionsbokföringen överflyttats
från materielavdelningen till civilbyrån. Jag finner ej heller anledning
till erinran mot förslaget örn överflyttning av en telefonvakt från

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

flygförvaltningen till flygstaben. Till sistnämnda fråga återkommer jag vid
behandlingen av flygvapnets avlöningsanslag.

Det behov av arbetsbiträden, som kan föreligga utöver vad i det föregående
förutsatts, torde få tillgodoses genom tillfälligt anställande av personal.

Med hänsyn till det ovissa läge, vari frågan örn reglering av de militära
arvodena befinner sig, kan jag icke tillstyrka flygförvaltningens förslag örn inrättande
av vissa tilläggsarvoden till kompaniofficerare Aud flygförvaltningens
materielavdelning.

Då den å övergångsstat uppförda kassören numera lämnat flygförvaltningens
tjänst, bör ifrågavarande befattning jämte den till befattningen såsom kansliskrivare
fogade noten utgå ur personalförteckningen.

Kostnaderna för den å personalförteckningen redovisade ordinarie personalen
uppskattar jag till 218 000 kronor. För arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, kunna beräknas 123 700 kronor. Utgifterna
för den icke-ordinarie personalen uppgå i enlighet med vad nyss anförts till
86 200 kronor. Då ytterligare någon förstärkning av medelsanvisningen för
ändamålet synes böra ske, beräknar jag posten härför till 95 000 kronor. Posten
för rörligt tillägg uppskattas till 62 3Ö0 kronor. Inflytande pensionsmedel slutligen
kunna beräknas till 87 000 kronor. Efter avdrag av sistnämnda post
skulle medelsbehovet under flygförvaltningens avlöningsanslag komma att
uppgå till 412 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels å personalförteckningen för flygförvaltningen under rubriken
Ordinarie tjänstemän och extra ordinarie tjänstemän i
högre lönegrad än 20 uppföra 2 expeditionsvakter i lönegrad A 5
och en förste byråsekreterare i lönegrad Eo 24 samt ur personalförteckningen
utesluta en under rubriken Tjänstemän å övergångsstat
— som i samband därmed ändras till Tjänsteman å
övergångsstat — uppförd kassör i lönegrad A 11 jämte den till
en befattning såsom kansliskrivare fogade not 3 ävensom bemyndiga
Kungl. Maj :t att vidtaga av mig angiven ändring beträffande
viss i personalförteckningen intagen tjänstebenämning,

dels godkänna följande avlöningsstat för flygförvaltningen, att
tillämpas tills Andare under budgetåret 1944/45:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................................... kronor 218 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis ........................ » 123 700

134

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

o. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal... kronor 95 000
Anm. Därest befattningen såsom chef för materielavdelningens
normaliebyrå besattes med innehavare i
lönegrad Ca 28, skall av denna post innehållas ett belopp,
beräknat efter 11 600 kronor för helt budgetår.

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........................... » 62 300

Summa kronor 499 000
Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis .............................. kronor 8T 000

Nettoutgift kronor 412 000

dels ock till Flygförvaltningen: Avlöningar anvisa ett förslagsanslag
av 412 000 kronor.

Fiytjf orva! lfling en: Omkostnader, förslagsanslag. Förevarande anslag är
för innevarande budgetår uppfört med 275 000 kronor, vilket belopp disponeras
på sätt framgår av statsliggaren för nämnda budgetår, s. 85. I årets statsverksproposition
har, i avbidan på särskild proposition i ämnet, anslaget beräknats
till 275 000 kronor.

Flygförvaltningen har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår erinrat,
att ämbetsverket vid anmälan av medelsbehovet under förevarande anslag för
budgetåret 1943/44 beräknat delposten till övriga expenser till sammanlagt
278 000 kronor. Ehuru det kunde förväntas, att det för innevarande budgetår
anvisade beloppet, 236 500 kronor, icke komme att motsvara de beräknade
utgifterna, ville flygförvaltningen med hänsyn till de under nuvarande förhållandena
osäkra grunderna för anslagets beräkning icke för nästkommande
budgetår påyrka någon förhöjning av ifrågavarande delpost. Flygförvaltmngen
har icke heller i övrigt ifrågasatt någon ändring av de under anslaget
uppförda posterna.

Mot flygförvaltningens förslag har jag intet annat att erinra än att, då
den å flygvapnet belöpande kostnaden för bränsle för uppvärmning av flygvapnets
ämbetsbyggnad enligt vad vid behandlingen av omkostnadsanslaget
för marinförvaltningen anförts bör beräknas till 74 000 kronor mot 42 000
kronor för innevarande budgetar, nu förevarande anslag bör uppräknas till
i avrundat tal 300 000 kronor. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Flygförvaltningen: Omkostnader för budgetåret 1944/45
anvisa ett förslagsanslag av 300 000 kronor.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

135

C. Försvarskrafterna.

FÖRSVARSSTABEN.

Försvarsstaben: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1942/43.......................................

» 1943/44.......................................

» 1944/45 (chefens för försvarsstaben förslag)

» 1944/45 [Kungl. Majlis förslag) ...........

kronor 2 700 000

» 2 715 000

» 2 960 000

» 2 845 000

I anslaget lia inräknats jämväl avlöningskostnaderna för försvarsväsendets
radioanstalt.

Bör försvarsstaben fastställd personalförteckning och avlöningsstat finnas
intagna i statsliggaren för budgetåret 1943/44, s. 87 f.

I den till årets riksdag avlåtna statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln,
punkt 10) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i afbidan på särskild
proposition i ämnet, till Försvarsstaben: Avlöningar för budgetåret
1944/45 beräkna ett förslagsanslag av 2 715 000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1943 har chefen för försvarsstaben framlagt
försvarsstabens anslagsäskanden för budgetåret 1944/45. Av skrivelsen framgår
i huvudsak följande.

1. Rationalisering av cxped i tion s tjär s ten. Verkställda undersökningar hade
givit vid handen, att genom omläggning av expeditions- och ordonnanstjänsten
kunde indragas tre arvodesbefattningar för pensionerade officerare
_ löneklass Oa 10 — och vinnas en minskning av den värnpliktiga personalen
med omkring 25 expeditionsbiträden och ordonnanser. Kostnaderna
för berörda personal hade uppskattats till i runt tal 118 000 kronor, varav
för de värnpliktiga, beräknat efter 10 kronor per man och dag, 91 000 kronor.
Härifrån avginge emellertid ett belopp av 3 195 kronor för ökning i samband
med åtgärdernas genomförande av den icke-ordinarie personalen med en
vaktmästare i lönegrad MEo 5.

2. Ökat antal sektioner. I framställningen har vidare föreslagits inrättandet
av en ny sektion inom försvarsstaben under en sektionschef i lönegrad Oa 6.
Härom har anförts i huvudsak följande.

Enligt 1941 års försvarsutredning borde möjlighet skapas för en sektionsindelning
inom försvarsstaben. Mot utredningens förslag, som innebar uppdelning
på tre sektioner, gjordes erinran av 1942 års forsvarsberednmg, som
ansåg, att antalet sektioner borde begränsas till två. bom motiv bartor
anfördes, att en samordning av avdelningarna för press- film- och personulvårdsfrågor
till en sektion icke syntes erforderlig, då deras uppgifter vöre
var för sig artskilda och bestämmanderätten i flertalet ärenden kunde delegeras
till avdelningscheferna i fråga. Riksdagens beslut fattades i enlighet
med försvar sberedningens förslag. ,

Den i överensstämmelse härmed i gallande arbetsordning fastställa sek -

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

tionsindelningen hade visat sig väl tillgodose även högt ställda krav på
ordning och reda i försvarsstabens verksamhet. Arbetsuppgifterna inom de
båda sektionerna vore dock av sådan omfattning, att ytterligare belastning
av sektionscheferna icke vore möjlig. Direkt under försvarsstabschefen stöde
marin- och flygavdelningarna, avdelningarna för press-, film- och personalvårdsfrågor,
expedition med kommendantur samt i vissa avseenden försvarsväsendets
radioanstalt och krigsarkivet. Såsom föredragande inför försvarsstabschefen
stöde sålunda — förutom sektionscheferna — 5 (7) avdelnings(motsvarande).
chefer. Även om beslutanderätten i all möjlig utsträckning
delegerades till underlydande chefer måste den tid, som stöde till försvarsstabschefens
förfogande för bemästrande av de stora frågorna, bliva synnerligen
begränsad.

Erfarenheten hade givit vid handen, att det icke vore möjligt att genomföra
den begränsning av försvarsstabens arbetsuppgifter, som avsetts i fråga
örn ärenden rörande organisation, utbildning, utrustning m. m., i den mån
dessa icke hade samband med försvarsstabens uppgifter beträffande det operativa
krigsförberedelsearbetet. Vidare erinrades örn den mångfald remisser
av de mest skiftande slag, som tillställdes såväl överbefälhavaren som försvarsstabschefen
och i båda fallen måste handläggas inom försvarsstaben.
I stor omfattning kunde dessa remisser icke delegeras till underställda
chefer. Med hänsyn vidare till förvaltningsuppgifternas omfattning svntes
önskvärt, att härför kunde avses en befattningshavare med högre tjänsteställning
än för närvarande, nämligen Oa 5 eller Oa 4.

Det anförda gåve vid handen, att starka skäl funnes att utöka försvarsstabens
organisation med ännu en sektionschef i lönegraden Oa 6. Till den
nya sektionen borde hänföras personalvårdsavdelningen, expeditionen, kommendanturen
samt kassa- och fastighetsförvaltningen, varjämte sektionschefen
skulle fullgöra försvarsstabschefens förvaltningsbefogenheter såsom regementschef
och handlägga remisser. Vid bifall härtill förefunnes möjlighet att
låta den nuvarande chefen för expedition och kommendantur, en regementsofficer
i lönegraden Oa 5 eller Oa 4, utgå ur organisationen.

3. Vissa militärassistenters placering. I likhet med militära beställningshavare
vid exempelvis statens järnvägar borde på försvarsstabens stat uppföras
den vid telegrafstyrelsens militärbyrå tjänstgörande chefen för byrån,
major i lönegraden Oa 4 på signaltruppernas stat, ävensom militärassistenten
vid vattenfallsstyrelsen, för närvarande pensionsavgången officer, som åtnjöte
tilläggsarvode från vattenfallsstyrelsen. För nämnda militärassistenter
ävensom för chefen för militäravdelningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
borde uppföras tre beställningar såsom regementsofficerare, militärassistenter
i lönegraden Oa 5 eller Oa 4, därvid såväl försvarsstabens som signaltruppernas
stat kunde minskas med en beställning i lönegraden Oa 4. Som
skäl för den ändrade löneställningen har åberopats, att kraven på verkens
och myndigheternas medverkan i försvarsberedskapen blivit allt större, vilket
medfört en betydande ökning av arbetet, att det vore nödvändigt, att vederbörande
genom tillräckligt lång kommenderingstid finge tillfälle att under
flera år leda sin avdelnings arbete samt att den för befattningen mest lämplige
borde kunna utväljas utan för stor hänsyn till tjänståldern.

4. Uppförande på aktiv stat av beställningar som militärassistenter vid
telegrafverkets distrikt. A försvarsstabens stat vore upptagna fem arvoden i

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

löneklass Oa 10 för pensionerade officerare, tjänstgörande såsom militärassistenter
vid telegrafverkets distrikt. I enlighet med av inspektören för
signal trupperna oell chefen för telegrafstyrelsen gjorda uttalanden örn önskvärdheten
av att militärassistentbefattnin garna i fråga, särskilt ur utbildningssynpunkter,
besattes med aktiv personal borde två av berörda arvodesbefattningar
indragas och ersättas med två beställningar på signaltruppernas
stat i lönegraden Oa 3.

5. Omorganisation av kassaförvaltningen. Jämlikt beslut den 30 juni 1943
bemyndigades cheferna för försvarsstaben och armen att för tiden tills
intill den 1 juli 1944 vidtaga vissa åtgärder för omorganisation av den för
försvarsstaben och arméstaben gemensamma kassaförvaltningen. Då den
nuvarande organisationen avsåges bliva permanent, har föreslagits, att staten
för försvarsstaben skulle utökas med en regementskassör av 1. klass i lönegrad
UO 3 och en arvodesbefattning i löneklass UO 7 för en materielredogörare
samt minskas med en kontorsskrivare i lönegrad MEo 13 och
ett skrivbiträde i lönegrad MEo 2.

6. Ytterligare befattningar vid fotoanstalten. Sedan försvarsstaben i sina
anslagsäskanden för innevarande budgetar gjort framställning örn uppförande
å personalförteckningen av ytterligare en befattning som ingenjör i lönegrad
MEo 21 vid fotoanstalten, hade departementschefen (1943 års statsverksproposition,
fjärde huvudtiteln, s. 16) uttalat, att, då personalorganisationen fixerats
så sent som år 1942, ytterligare erfarenheter borde avvaktas, innan nya befattningar
inrättades, men att, därest av beredskapsskäl behov skulle visa sig föreligga
av ifrågavarande befattningshavare, kostnaderna härför borde bestridas
från förskottsanslag. Jämlikt beslut den 30 juni 1943 medgav Kungl. Majit att
vid anstalten finge intill den 1 juli 1944 anställas ytterligare en ingenjör
mot ersättning i ett för allt av 750 kronor för månad. En fastare anställningsform
för denne ingenjör har nu ansetts ofrånkomlig, då båda ingenjörsbefattningarna
vore lika oumbärliga för organisationens bestånd och utveckling.

Under erinran vidare örn Kungl. Maj:ts medgivande nyssnämnda dag att
intill den 1 juli 1944 vid anstalten anställa två kopister i lönegrad MEx 4
har därjämte föreslagits, att fastare anställningsform skulle beredas nämnda
befattningshavare med hänsyn till det kvalificerade arbete, som måste fordras
av dem, och då erfarenheterna visade nyttan av tillgång till civil kvinnlig
yrkespersonal framför värnpliktiga.

7. Inrättande av en förvaltning sdetalj. Införskaffande, ordnande och liandhavaude
av arbetsmaterial i rena förvaltningsärenden har ansetts böra uppdragas
åt en särskild detalj, lydande direkt under chefen för försvarsstaben.
Då annan personal inom staben icke kunde frigöras för denna uppgift och
då det vore av betydelse, att samma person under en längre tid kunde
handhava densamma, borde såsom chef för detaljen placeras en officer i
arvodesbefattning. För att siikerställa tillräckligt kvalificerad personal borde
arvodesbefattningen upptagas i löneklass Oa 14. Såsom biträde erfoidiades
ett kvinnligt skrivbiträde i lönegrad MEo 2.

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

För för svar sväsendets radioanstalt har i särskilda skrivelser räknats nied
en anslagshöjning av 217 000 kronor.

Yid anmälan av propositionen 1942: 210 (s. 143) förordade jag, att för
bestridandet av Jcassagöromålen vid försvarsstaben och arméstaben en särskild
befattning skulle inrättas för civil kassör. I avvaktan på utredning rörande
löneställningen för denne befattningshavare borde, framhöll jag, tills vidare
för ändamålet beräknas en pensionerad officer i löneklass Oa 11, vilken
borde vara skyldig att omhänderha kassaärendena för arméstaben utan att
därför erhålla särskilt arvode. Häremot gjordes icke någon erinran från
riksdagens sida.

Sedan försvarsväsendets lönenämnd anbefallts inkomma med utredning och
förslag rörande löneställningen för sagda kassörsbefattning, har nämnden i
skrivelse den 19 december 1942 framhållit bland annat följande.

Enligt lönenämndens uppfattning vore de arbetsuppgifter, vilka ålåge
kassaförvaltningen Aud försvarsstaben, av sådan beskaffenhet, att kassaförvaltningen
utan men för arbetets behöriga skötande borde kunna förestås
av en civil tjänsteman med god kameral utbildning. Med hänsyn till förvaltningens
storleksordning borde den befattningshavare, vilken skulle ansvara
för den ekonomiska förvaltningen Aud försvarsstaben, lämpligen vara
en kamrerare placerad i lönegrad MEo 22. Med en definitiv inplacering i
lönegrad av befattningen syntes emellertid böra anstå tills erfarenhet vunnits
örn de krav, som komme att ställas på tjänsten under normala fredsförhållanden.

Över förslaget ha yttranden inhämtats från chefen för försvarsstaben,
arméförAraltningens civila departement, riksräken skap sverket och militära
expeditionstjänstkommittén.

Chefen för försvarsstaben har anfört, att inplaceringen i lönegrad borde
ske med hänsyn till det ökade ansvar och den ökade arbetsbörda, som tillkomme
under beredskap och mobilisering, örn det skulle kunna undvikas,
att en intendent krigsplacerades som chef för den krigskassaavdelning,
som under alla förhållanden måste upprättas vid försvarsstaben under beredskapsförhållanden
och mobilisering.

Arméförvaltningens civila departement har anfört, att hinder — i allt fall
efter en lämplig fördelning av de redogöraren nu tillkommande arbetsuppgifterna
-— icke borde möta mot att kassaförvaltningen förestodes av en
civil tjänsteman. Mot löneställningen hade departementet icke något att
erinra. Huruvida den föreslagna anordningen borde komma till stånd redan
under rådande förhållanden, kunde med hänsyn till kraven på kontinuitet
dock synas tveksamt. EATentuellt kunde den önskvärda kontinuiteten tillgodoses
genom att nuvarande innehavaren av redogörarebefattningen Aud
försvarsstaben förordnades å den nya befattningen.

RiJcsrä/aenskapsverket har anfört följande.

Jämlikt den för försAuirsstaben den 5 september 1942 fastställda instruktionen
(nr 800) skulle vid försvarsstaben finnas en kassaförvaltning under
ledning av en redogörare. Det ålåge kassaförvaltningen att handlägga kassaärenden
jämväl för arméstaben, centrala Aärnpliktsbyrän och arméinspektionen.

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

För handläggningen av vid försvarsstaben förekommande förvaltningsärenden
skulle i tillämpliga delar gälla vad i för armén gällande förvaltningsföreskrifter
och kassareglemente funnes stadgat, därvid vad för regementsintendent
är stadgat skulle gälla för redogöraren vid försvarsstaben

I egenskap av beslutande i kassaärenden hade redogöraren att bara ansvaret
för utbetalning av avlöning, reseersättning m. m. till den vid ovannämnda
staber och institutioner tjänstgörande militära och civila personalen
samt att verkställa utredningar i kamerala frågor. Såsom föredragande i
förvaltningsärenden hade nämnde befattningshavare att handlägga ärenden
rörande upphandlingar av bland annat möbler, övriga expenser samt tor
vissa övningar och kurser erforderlig materiel. I händelse av mobilisering
bleve de nied befattningen förenade göromålen än mer omfattande. Salunda
tillkomme vissa rena intendenturgöromål, såsom att handlägga frågor beträffande
inkvartering och förplägnad för ett stort antal militära och civila
tjänstemän samt värnpliktiga. Vidare ankomme det på redogöraren att verkställa
de upphandlingar, som i samband med mobilisering bleve nodvandiga.

Av det anförda framginge att innehavaren, av ifrågavarande befattning
bonde äga insikter och erfarenhet icke blott i kameral tjänst utan även i
intendenturtjänst. Med hänsyn till här avsedda stabers centrala ställning i
försvarsorganisationen måste det anses vara en framträdande fördel, att innehavaren
av befattningen även besutte kännedom örn militära förhållanden i
övrigt. De krav som ställdes på befattningshavaren syntes bäst kunna fyllas
av intendenturofticer eller annan officer, som genomgått militärförvaltningskurs.
Därest för befattningen ej avsåges en intendenturofficer pa aktiv
stat, borde densamma besättas med en pensionerad officer i arvodesbefattning
med angivna kvalifikationer. Ur kostnadssynpunkt ställde sig sistnämnda
anordning fördelaktigast. Därest befattningen såsom redogörare skulle besättas
med civil innehavare, syntes det bliva ofrånkomligt att vissa göromål,
i allt fall vid mobilisering, överlätes å intendenturutbildad officer

För den händelse befattningen såsom redogörare vid försvarsstaben m. m
bomme att besättas med civil innehavare, hade riksräkenskapsverket intet
att erinra mot den av försvarsväsendets lönenämnd föreslagna lonegradsplaceringen.

Militära expeclitionstjänstlcommittén har biträtt de synpunkter, som anförts
av riksräkenskapsverket, och framhållit, att såväl ekonomiska som organisatoriska
skäl talade för att befattningen liksom för närvarande bestredes aven
pensionerad officer, vilken genomgått intendenturförvaltningsskolan.

De inom försvarsstaben verkställda undersökningarna i syfte att rationalisera
expeditionstjänsten och därmed sammanhängande verksamhet lia utvisat,
att en årlig besparing av icke mindre än omkring 115 000 kronor varit
möjlig att ernå. Även örn denna besparing, som till övervägande delen icke
påverkar beräkningen av förevarande anslag, kommer att vid övergång till
f redsförhållanden delvis bortfalla, äro undersökningarna ett beaktansvärt led
i åtgärderna att nedbringa kostnader av denna art och resultatet att beteckna
såsom mycket gott. Mot förslaget att från försvarsstabens stat utesluta
tre befattningar med arvoden motsvarande nettolön i löneklass Oa 10 samt
uppföra en befattning såsom vaktmästare i lönegrad MFo 5 har jag intet att
erinra.

Vid telegrafstyrelsen tjänstgör som militärassistent en major i lönegraden

Departement
chefen.

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Oa 4 pa signaltruppernas stat, medan vid vattenfallsstyrelsen motsvarande
befattning uppehälles av en pensionsavgången kapten, vilken av styrelsen
åtnjuter tilläggsarvode med 4 380 kronor för år. Hans sammanlagda årliga
förmåner uppgå således ungefärligen till nettolön enligt löneklass Oa 10.
I anslutning till det av chefen för försvarsstaben framställda förslaget förordar
jag, att dessa befattningar överflyttas till försvarsstabens stat, och
föreslår, att a denna stat uppföras dels en beställning som major, militärassistent,
i lönegraden Oa 4, varvid signaltruppernas stat bör minskas med
motsvarande beställning, dels ock en arvodesbefattning, löneklass Oa 10,
för pensionerad officer. Nu utgående arvode å vattenfallsstyrelsens stat bör
vid bifall härtill indragas. Jag har icke ansett mig kunna biträda förslaget
örn ändrad löneställning för vissa militärassistentbefattningar. Icke heller
finner jag mig kunna för närvarande förorda uppförande på aktiv stat av
beställningar som militärassistenter vid telegrafverkets distrikt. Jag vill
anmärka, att chefen för armén framhållit, att sistnämnda beställningar icke
rymmas inom ramen för 1942 års försvarsbeslut.

I avbidan på närmare erfarenheter rörande försvarsstabens arbetsuppgifter
i fred kan jag icke tillstyrka utökning av försvarsstabens organisation
med ännu en sektionschef.

I anslutning till ett i ämnet av försvarsberedningen framlagt förslag förordade
jag vid anmälan av propositionen 1942: 210, att för bestridande av
kassagöromålen vid försvarsstaben och arméstaben skulle inrättas en särskild
befattning för civil kassör. I avvaktan på utredning rörande löneställningen
för denne befattningshavare har för ändamålet tills vidare vid
försvarsstaben beräknats en pensionerad officer i löneklass Oa 11, vilken
är skyldig att utan särskild ersättning jämväl omhänderhava kassagöromålen
vid arméstaben. Såsom av det föregående framgår har försvarsväsendets
lönenämnd numera verkställt utredning rörande löneställningen för civil
kassör och i sådant hänseende förordat lönegrad MEo 22 i avbidan på
erfarenheter rörande de krav, som under normala fredsförhållanden ställas på
tjänsten. Arméförvaltningens civila departement har anmält tvekan, huruvida
befattningen borde tillkomma under rådande förhållanden, medan riksräkenskapsverket
och militära expeditionstjänstkommittén ansett, att militär
befattningshavare bör svara för dessa uppgifter. För egen del anser jag,
att övergång till civil innehavare av förevarande redogörartjänst icke bölske
under nuvarande förhållanden, och förordar alltså, att med frågans bedömande
tills vidare skall anstå. Hetta synes icke utgöra hinder för att den
under någon tid prövade provisoriska organisationen av kassaförvaltningen
vid försvarsstaben bibehålies. Jag finner mig således böra förorda, att en
kontorsskrivare av 1. klass i lönegrad MEo 13 och ett skrivbiträde i lönegrad
MEo 2 indragas samt att en regementskassörstjänst av 1. klassen i
lönegrad UO 3 och en arvodesbefattning som materielredogörare i löneklass
UO 7 uppföras för försvarsstaben.

Ehuru skäl föreligga för en fastare reglering av personalorganisationen
vid fotoanstalten, finner jag mig icke för närvarande böra framlägga förslag

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

i ämnet. Jag förutsätter, att de i framställningen omförmälda befattningshavarna,
en ingenjör oell två kopister, även efter den 1 juli 1944 må i mån
av behov kunna anställas på hittillsvarande villkor.

Med prövningen av förslaget örn inrättande av en särskild förvaltningsdetalj
vid försvarsstaben synes böra anstå i avbidan på erfarenheter rörande
behovet under fredsförliållanden av en dylik detalj. Jag kan därför
icke nu förorda försvarsstabschefens hemställan i denna del.

Vid bifall till vad i det föregående föreslagits bör den i avlöningsstaten
för försvarsstaben uppförda anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän,
nu förslagsvis 550 000 kronor, ökas med de 1 major i lönegraden Oa 4
och 1 regementskassör av 1. klassen i lönegraden UO 3 tillkommande förmånerna,
d. v. s. med i runt tal 15 500 kronor till 565 500 kronor. Posten
till arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning bör å ena sidan
minskas med belopp, motsvarande lönekostnaden för 3 befattningshavare i löneklass
Oa 10 men å andra sidan ökas med motsvarande kostnad för 1 befattningshavare
i löneklass Oa 10 och 1 i löneklass OO 7, d. v. s. minskas med

1 avrundat tal 13 000 kronor till 302000 kronor. I posten till särskilda löneförmåner
för försvarsattachéer och biträdande försvarsattacliéer har, såsom
av handlingarna i ärendet framgår, chefen för försvarsstaben förordat vissa
ändringar, vilka jag finner mig böra biträda endast såtillvida, att jag förordar
en minskning av delposten till barnbidrag med 3 000 kronor till
33 000 kronor och en höjning av posten till utomeuropeiskt tillägg med

2 000 kronor till 25 000 kronor. Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal bör med hänsyn till det förut anförda höjas med lönen för
1 vaktmästare i lönegrad MEo 5 men minskas med lönerna för 1 kontorsskrivare
i lönegrad MEo 13 och 1 skrivbiträde i lönegrad MEo 2, d. v. s.
minskas med i avrundat tal 5 000 kronor till 155 000 kronor.

Vid anmälan av propositionen 1943: 235 erinrade jag under punkten
Plygtillägg m. m. (s. 135), att Kungl. Majit genom beslut den 4 september
1942 på framställning av chefen för försvarsstaben med tillämpning tills
vidare från och med den 1 juli 1942 medgivit, att extra ordinarie och extra
tjänstemän vid försvarsstabens fotoanstalt vid utförande av flygfotografering
skulle äga uppbära flygtraktamente med 5—9 kronor för dag enligt i beslutet
angivna grunder. Härjämte hade medgivits att, därest dessa tjänstemän
vid utförande av flygfotografering drabbades av olycksfall, varav föranleddes
sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, de skulle äga under tjänstledighet
till följd av olycksfallet åtnjuta flygtillägg med 150 kronor för månad
räknat. Kostnaderna för dessa förmåner, vilka såvitt avsåge budgetåret
1942/43 bestritts från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter, borde,
uttalade jag, under budgetåret 1943/44 bestridas från den å flygvapnets avlöningsstat
uppförda anslagsposten till flygtillägg.

Krån och med nästkommande budgetår torde kostnader av detta slag böra
avföras från en särskild i avlöningsstaten för försvarsstaben upptagen anslagspost
till flygtillägg m. m. Då för budgetåret 1942/43 för detta ända -

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

mål utbetalats sammanlagt 175 kronor, synes posten i fråga, vilken bör betecknas
förslagsvis, böra uppföras med 200 kronor.

Med hänsyn till de angivna jämkningarna bör jämväl anslagsposten till
rörligt tillägg minskas. För erhållande av en jämn anslagssumma beräknar
jag denna post till 152 405 kronor.

Inkomstposten Pensionsmedel synes böra minskas med i avrundat tal
10 000 kronor till 210 000 kronor.

För försvarsstabens del inträder genom dessa ändringar en anslagshöjning
med 5 000 kronor.

Beträffande min beräkning av lönekostnaderna för försvarsväsendets radioanstalt
för nästa budgetår, utmynnande i förslag till anslagshöjning med 125 000
kronor, torde få hänvisas till handlingarna i ärendet, vilka komma att tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott. Av anslagshöjningen belöpa
omkring 30 000 kronor på överflyttning av kostnader från arméns mathållningsanslag
och 65 000 kronor på merkostnader för anställande av 17
telegrafister, vilka i enlighet med vad i förenämnda proposition nr 143 anförts
böra tillföras radioanstalten för nedbringande av manskapskadern vid signaltrupperna.

På grund av det anförda beräknar jag för nästa budgetår en höjning av
förevarande anslag med (5 000 + 125 000 =) 130 000 kronor till 2 845 000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels å personalförteckningen för försvarsstaben under rubrikerna
Tjänstemän å ordinarie stat, Militär personal uppföra
ytterligare 1 major, militärassistent, i lönegraden Oa 4 samt
1 regementskassör av 1. klassen i lönegraden UO 3,

dels besluta, att i avlöningsstaten för försvarsstaben skola
med tillämpning tills vidare från och med budgetåret 1944/45
vidtagas de ändringar, som av mig i det föregående angivits,
dels och till Försvarsstaben: Avlöningar för budgetåret 1944/45
anvisa ett förslagsanslag av 2 845 000 kronor.

Försvarsstaben: Omkostnader, förslagsanslag.

Budgetåret 1942/43 .............................................. kronor 576 000

» 1943/44 .............................................. » 680000

1944/45 (chefens för försvarsstaben förslag)........ » 777 000

» 1944/45 [Kungl. Maj:ts förslag).................... » 650 000

I anslaget ingå medel jämväl för bestridande av omkostnaderna vid försvarsväsendets
radioanstalt.

Kungl. Majit har i den till årets riksdag avlåtna statsverkspropositionen
(fjärde huvudtiteln, punkt 11) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till Försvarsstaben: Omkostnader för budgetåret 1944/45
beräkna ett förslagsanslag av 680 000 kronor.

I sin förutberörda skrivelse den 31 augusti 1943 har chefen för försvarsstaben
framhållit att, då det nu anskaffade reservdelslagret till chiffrerings -

143

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

apparater för närvarande vore tillräckligt, i staten icke beliövde upptagas
för detta ändamål för innevarande budgetår anvisade 5 000 kronor.

För fotoanstaltens verksamhet hade för löpande budgetår äskats 18 000
kronor, varav för reparation och underhall m. m. 3 000 kronor, för försöksverksamhet
10000 kronor och för utbildningskurser 5 000 kronor. För ändamålet
hade emellertid beviljats allenast 8 000 kronor. Denna summa vore,
yttrade försvarsstabschefen vidare, icke tillräcklig för att på effektivt sätt
bedriva den värdefulla och krävande utbildnings- och försöksverksamheten.

Anstalten representerade det organ, där fotografitjänstens senaste rön skulle
omsättas för praktisk användning. Vidare skulle prövning ske av materiel.

Detta krävde omfattande försök av olika slag ävensom bearbetning av resultaten.
Härmed förenade kostnader beräknades under nästkommande budgetår
uppgå till 18 000 kronor, innebärande en ökning med 10 000 kronor.

Beträffande anslagsäskandena för radioanstalten torde få hänvisas till
handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

För fotoanstaltens verksamhet beräknar jag liksom för innevarande bud- Departement>•
getår 8 000 kronor. Såsom i framställningen anförts torde medel icke be- Zeferi.
hova anvisas för uppläggande av reservdelslager. Härigenom vinnes i förhållande
till löpande budgetår en besparing av 5 000 kronor. För radioanstalten
beräknar jag, såsom av handlingarna i ärendet framgår, en anslagsminskning
med 16 000 kronor.

På grund av det anförda beräknar jag förevarande anslag till (680 000 —

5000—16 000=) i avrundat tal 650 000 kronor, innebärande en anslagsminskning
med 30 000 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj.t matte
föreslå riksdagen

att till Försvarsstaben: Omkostnader för budgetåret 1944/45
anvisa ett förslagsanslag av 650 000 kronor.

ARMÉN.

Avlöningar m. m. till fast anställd personal.

Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.

1942 års försvarsbeslut:

under uppsättningsperioden ....................................... kronor 64 610 800

vid genomförd organisation ....................................... » 69 429 000

Budgetåret 1942/43 ...................................................... » 59 450 000

t 1943/44 ...................................................... » 63 730 000

» 1944/45 (arméförvaltningens förslag) ............ » 70 500 000

» 1944/45 (Kungl. Maj:ts förslag) ..................... » 71 700 000

T årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 12) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1944/45 beräkna
ett förslagsanslag av 70 000 000 kronor.

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Kungl. Maj:t har den 30 juni 1943 fastställt dels avlöningsstat för anslaget
för budgetåret 1943/44 (se statsliggaren för nämnda budgetår, s. 91), dels ock
särskilda personalförteckningar beträffande den från anslaget avlönade personalen.

I fråga om de anslags- och delposter, som ingå i nämnda avlöningsstat,
torde för nästa budgetår icke böra föreslås annan ändring än att, av skäl vartill
jag återkommer i det följande, i avlöningsstaten bör upptagas en ny anslagspost
för avlöningar till vård- och ekonomipersonal. Förslag till personalförteckningar
för budgetåret 1944/45, upptagande flertalet av de beställningar
och befattningar, som böra avses för olika staber, truppförband m. m., böra
i vanlig ordning överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

Den utökning av den från förevarande anslag avlönade personalen, som
arméförvaltningen föreslagit för nästa budgetår, är i huvudsak en direkt följd
av det successiva genomförandet av den av 1942 års riksdag beslutade fortsatta
utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter. Utan omedelbart
samband härmed är det förslag till överflyttning till förevarande anslag
av avlöningskostnaderna för köks- och servisbiträden vid arméns matinrättningar
från arméns mathållningsanslag, som föranlett mig att föreslå upptagande
i avlöningsstaten av en särskild anslagspost för avlöningar till vårdoch
ekonomipersonal. Arméförvaltningen har föreslagit, att under berörda
anslagspost jämväl skola upptagas medel för anställande av ett antal sjukvårdsbiträden
vid arméns truppförbandssjukhus.

I fråga örn de viktigaste organisatoriska förändringar, som avses skola
genomföras under nästa budgetår och äro av natur att påverka personalbehovet,
må framhållas den fortsatta utbyggnaden av Göta pansarlivgarde,
Bergslagens artilleriregemente, Stockholms luftvärnsregementes kompani på
Gotland, Signalregementets kompanier i Kristianstad och Skövde samt Andra
och Tredje tygkompanierna.

I likhet med vad som skett för innevarande budgetår synas i vederbörliga
personalförteckningar för budgetåret 1944/45 böra upptagas alla de beställningar
och befattningar, vilka beräknas skola tillsättas under budgetåret, även
örn viss beställning eller befattning planenligt icke skall tillsättas redan från
och med budgetårets ingång. Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att i samband
med personalförteckningarnas fastställande eller annorledes meddela
beslut örn tidpunkten för nya beställningars eller befattningars tillsättande.
Riksdagens bemyndigande härtill torde böra inhämtas.

Under de senaste åren ha förelegat vissa svårigheter beträffande möjligheterna
att besätta samtliga de å personalförteckning uppförda kaptensbeställningarna.
Med hänsyn härtill har inhämtats riksdagens medgivande att,
därest ledig kaptensbeställning icke kunnat besättas med därtill kompetent
beställningshavare, ett mot uppkommande vakanser svarande antal löjtnanter
i stället får tillsättas. Samma anordning torde erfordras jämväl för nästa
budgetår. Medgivande av denna innebörd har intagits i form av anmärkningar
i vederbörlig personalförteckning.

Jag övergår härefter till behandlingen av de olika i avlöningsstaten ingå -

145

Kungl. May.ts proposition nr 185.

ende anslags- och delposterna och lämnar i anslutning därtill en redogörelse
för de huvudsakliga ändringar i de för innevarande budgetår fastställda personalförteckningarna
som böra vidtagas.

I förenämnda proposition nr 143 har framlagts förslag örn inrättande
av beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet
samt örn vissa manskapsbeställningars ersättande med civila befattningar.
Under åberopande av vad i berörda proposition anförts rörande grunderna för
manskapsstaternas sammansättning får jag beträffande för nästa budgetår föreslagna
ändringar med avseende å manskapsstaterna för armén hänvisa till de
upprättade förslagen till personalförteckningar.

Jag vill i detta sammanhang anmärka, att jag icke ansett mig för närvarande”
böra förorda vissa av överbefälhavaren i skrivelse den 6 november 1943
föreslagna ändringar i fråga örn militära och civilmilitära beställningars benämning,
syftande till större enhetlighet.

I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Generalstabskåren.

I innevarande budgetårs personalförteckning ha bland annat upptagits 1
beställning för överstelöjtnant eller major och 47 kaptensbeställningar. Enligt
vid personalförteckningen fogade anmärkningar skulle emellertid förstnämnda
beställning hållas vakant, intill dess försvarets sjukvårdsförvaltning organiserats,
varjämte antalet kaptensbeställningar intill samma tidpunkt fick utgöra
48.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har organiserats från och med den 1 januari

1944. Sedan emellertid chefen för armén anmält, att det med hänsyn till befälsläget
vid generalstabskåren och av andra skäl vore lämpligt, att den
kapten vid generalstabskåren, som dessförinnan tjänstgjort vid arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse, finge fortsätta sin tjänstgöring vid sjukvårdsväsendet
efter det sjukvårdsförvaltningen organiserats, har Kungl. Majit enligt beslut
den 22 december 1943 medgivit, att jämväl efter tidpunkten för sjukvårdsförvaltningens
organiserande —- dock högst till och med den 30 september 1944
— kaptensbeställningarna vid generalstabskåren få bibehållas vid ett antal
av 48, under det att 1 beställning vid kåren för överstelöjtnant eller major
samma tid hålles vakant. Den sålunda beslutade jämkningen i personalförteckningen
torde, i vad rör nästa budgetår, böra omförmälas genom en anmärkning
till personalförteckningen.

Arméstaben.

I den för innevarande budgetår gällande personalförteckningen ha upptagits
9 beställningar för kaptener eller löjtnanter samt 9 beställningar för
löjtnanter, alla avsedda för personal ur armén i flygtjänst. För nästa budgetår
böra för sådan tjänst tillkomma 1 beställning för kapten eller lojtnant
och 1 löjtnantsbeställning, varigenom antalet sådana beställningar uppbringas
till det i försvarsbeslutet beräknade antalet. De nya bestallnmgarna böra
liksom de befintliga uppföras såsom arvodesbeställningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 185.

71 44 10

146 Kungl. May.ts proposition nr 185.

Militärområdena m. m.

Under denna rubrik är för närvarande redovisad följande för Karlsborg
avsedda polispersonal, nämligen 1 överkonstapel i lönegraden Ca 12 och 1
konstapel i lönegraden Calo. Vid anmälan av propositionen 1943:235 angående
vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för
budgetåret 1943/44 anförde jag, att enligt vad jag inhämtat från chefen för
socialdepartementet inom nämnda departement förelåge förslag till omorganisation
av polisväsendet i Karlsborg syftande till att den nuvarande militära
poliskåren inordnades i den allmänna polisorganisationen. I avbidan på ställningstagande
till detta förslag borde förenämnda beställningar vid inträffande
ledighet icke återbesättas med ordinarie innehavare.

Enär frågan örn organisationen av polisväsendet i Karlsborg icke ännu
kunnat slutligt avgöras, bör jämväl för nästa budgetår gälla, att ifrågavarande
beställningar vid inträffande ledighet icke må återbesättas med ordinarie innehavare.

Truppförbanden.

För infanteriet böra tillkomma 21 kaptener, 2 löjtnanter och 1 fanjunkare,
varigenom staterna för officerare och underofficerare utom i vad avser
kaptener uppbringas till de i försvarsbeslutet för genomförd organisation beräknade.

I fråga örn kavalleriet föreslås jämväl ökning av underofficerskadern
till det i försvarsbeslutet beräknade antalet, innebärande en ökning i förhållande
till innevarande budgetår med 2 fanjunkare och 3 sergeanter. Antalet
officerare har redan innevarande budgetår upptagits till samma antal som
i försvarsbeslutet. Med hänsyn till den av 1943 års riksdag (proposition nr
302; riksdagens skrivelse nr 412} beslutade omorganisationen av kavalleriet
— bland annat innebärande återuppsättande av det till Hälsingborg förlagda
kavalleriregementet och viss minskning av den i försvarsbeslutet beräknade
verksamheten vid ridskolan — har föreslagits, att till kavalleriet skulle överflyttas
en ryttmästarbeställning som innevarande budgetår upptagits under
ridskolan. Enär det nya regementet med hänsyn till lokalförhållandena icke
torde kunna organiseras under nästa budgetår, torde härmed kunna anstå.

För pansartrupperna böra planenligt beräknas nya beställningar för
3 majorer, 8 kaptener, 2 löjtnanter, 6 fanjunkare och 10 sergeanter.

Arméförvaltningen har — med erinran att Göta pansarlivgarde enligt 1943
ars riksdags beslut skall förläggas till Enköping, där intet annat truppförband
finnes förlagt — föreslagit att regementet från och med nästa budgetår
skall erhålla musikkår. Ehuru truppförband, som förlagts ensamma, enligt
1942 års försvarsbeslut som regel erhållit musikkårer, kan jag, under hänvisning
till vad jag vid anmälan av innevarande års statsverksproposition
(fjärde huvudtiteln, s. 10 ff.) anfört rörande svårigheten att hålla försvarskostnaderna
inom den i försvarsbeslutet beräknade kostnadsramen, icke för
närvarande biträda förslaget örn uppsättande av musikkår jämväl vid Göta
pansarlivgarde.

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Vad angår artilleriets truppförband får jag erinra, att för budgetåret
1942/43 såsom en förberedelse för uppsättandet av Bergslagens artilleriregemente
redovisades viss personal för regementet under andra artilleriförband.
För innevarande budgetår redovisades vid Bergslagens artilleriregemente
viss officers- och underofficerspersonal, medan personalen i övrigt fortfarande
upptogs under övriga artilleriförband. För nästa budgetår bör en
fortsatt överflyttning av personal till Bergslagens artilleriregemente äga rum,
samtidigt som artilleriets personalstater med hänsyn till regementets uppsättande
och artilleriets utbyggnad i övrigt icke oväsentligt utökas. Ökningen
för artilleriet bör omfatta beställningar för 2 majorer — varigenom antalet
sådana beställningar uppbringas till det i försvarsbeslutet beräknade — 10
kaptener, 10 styckjunkare, 7 sergeanter och 1 förrådsvaktmästare.

För den beslutade musikkåren vid Bergslagens artilleriregemente böra
vidare upptagas nya beställningar för 1 musikdirektör, 2 musikstyckjunkare
och 3 musiksergeanter jämte vissa manskapsbeställningar.

Enligt 1943 års riksdags beslut skall artilleriskjutskolan, för närvarande
förlagd till Skillingaryd, överflyttas till Villingsberg, sedan vissa för skolans
förläggning därstädes beslutade byggnadsarbeten fullbordats. Villingsbergsförläggningen
skall jämväl utnyttjas av Bergslagens artilleriregemente. Artilleriskjutskolans
förflyttning beräknas kunna äga rum våren 1945.

Chefen för armén har i skrivelse den 23 december 1943, vilken överlämnats
av försvarets civilförvaltning den 21 januari 1944, framlagt vissa av artilleriskjutskolans
förflyttning betingade förslag rörande personalstaterna för nästa
budgetår. Förslaget avser dels meddelande av vissa bestämmelser rörande förläggningsort
för artilleriskjutskolans personal — vilket lärer ankomma på
Kungl. Majit — dels överflyttning från och med nästa budgetår av 4 för
artilleriskj utskolans övningskompani avsedda styckjunkarbeställningar till
Svea, Wendes, Smålands och Bergslagens artilleriregementen, dels viss ytterligare
överflyttning av personal från artilleriskjutskolan till Smålands och
Bergslagens artilleriregementen från och med tidpunkten för skolans överflyttning,
dels slutligen vissa bestämmelser rörande tillsättande av personal.

I enlighet med förslaget synes för vart och ett av nyssnämnda fyra regementen
böra uppföras ytterligare en styckjunkarbeställning. För förslagets genomförande
i övrigt erforderliga bestämmelser torde såvitt avser nästa budgetår
kunna medelås i anmärkningsform i vederbörande personalförteckningar.

Luftvärnets personal bör planenligt utökas med beställningar för 1
major, 10 kaptener och 19 löjtnanter. Härigenom uppbringas antalet löjtnantsbeställningar
till det i försvarsbeslutet beräknade.

I skrivelse den 23 december 1943 har arméchefen framlagt förslag rörande
viss omorganisation och utökning av ingenjörtrupperna. Emellertid har
jag i avvaktan på ytterligare utredning icke kunnat taga ställning till det
sålunda framlagda förslaget. Ingenjörtruppernas personalstater böra därför
— såvitt avser officerare och underofficerare — jämkas allenast på
det sätt att en löjtnantsbeställning utbytes mot en kaptensbeställning. Ingen

148

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

jörtruppenias officers- och underofficerskadrer lia därmed vunnit överensstämmelse
med de i försvarsbeslutet för genomförd organisation beräknade.

För signaltruppernas del böra planenligt upptagas nya beställningar
för 2 kaptener, 1 löjtnant — antalet löjtnanter uppbringas därmed till det i
försvarsbeslutet beräknade — 1 fanjunkare och 3 sergeanter. Såsom anförts
vid behandlingen av försvarsstabens avlöningsanslag bör å andra sidan från
signaltruppernas stat till försvarsstabens personalförteckning överföras en
majorsbeställning, som avsetts för telegrafstyrelsens militärbyrå.

Trängtrupperna böra planenligt tillföras nya beställningar för 2 kaptener,
11 löjtnanter, 6 fanjunkare och 6 sergeanter. Å andra sidan bör med
hänsyn till organisationen av försvarets sjukvårdsförvaltning antalet majorsbeställningar
minskas med 1, vilken utbytts mot beställning för överstelöjtnant
eller major.

I detta sammanhang får-jag upptaga till behandling frågan örn löneställningen
för avdelningschefen vid arméinspektionens trängavdelning, vilken
fråga upprepade gånger varit föremål för statsmakternas prövning.

Sedan arméförvaltningen framställt förslag örn uppflyttning av ifrågavarande
beställning från lönegraden Oa 6 till lönegraden Ob 1, fann jag vid
anmälan av propositionen 1943: 235 skäl icke föreligga att i detta avseende
göra avsteg från vad vid 1942 års försvarsbeslut förutsatts. I anledning av
motionsvis framställda yrkanden örn uppflyttning av beställningen till lönegraden
Ob 1 uttalade riksdagen i sin skrivelse 1943: 321, att riksdagen funnit
vissa skäl vara anförda därför, bland andra den omständigheten att avdelningschefen
vore personalkårchef, men att riksdagen icke ansett sig för det
dåvarande mot mitt ställningstagande i samma ärende böra besluta örn beställningens
hänförande till högre lönegrad. Kiksdagen hade emellertid förutsatt,
att frågan ånyo skulle bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har arméförvaltningen ånyo framfört
förslag örn beställningens uppflyttning till högre lönegrad, varvid bland
annat framhållits, att inspektören för underhållstrupperna med hänsyn till
framtida placeringsmöjligheter ansåge det vara av synnerlig vikt, att placeringen
som chef för trängavdelningen innebure en klar befordran även i lönehänseende.

Frågan örn arméledningens organisation synes böra på grundval av vunna
erfarenheter inom en nära framtid bliva föremål för ytterligare överväganden.
Med hänsyn härtill och med beaktande jämväl av de riktlinjer för årets
budgetarbete, som angivits i statsverkspropositionen, finner jag mig fortfarande
förhindrad tillstyrka, att befattningen såsom avdelningschef vid arméinspektionens
trängavdelning uppflyttas i högre lönegrad. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att lönegraden Ob 1 principiellt bör avses för chefer
för större truppförband och icke för beställningshavare i stabstjänst.

Fälttygkåren.

I propositionen 1942: 210 anslöt jag mig i princip till ett av 1941 års försvarsutredning
framlagt förslag att arméns tygpersonal skulle uppdelas på

149

Kungl. lvlaj:ts proposition nr 185.

tre olika personalkårer, nämligen fälttygkåren, arméingenjörkåren och tygstaten.
Jag ansåg emellertid ytterligare utredning erforderlig innan ställning
kunde tagas till frågan örn antingen jörkårens sammansättning, varför
för budgetåret 1942/43 behovet av ingenjörspersonal utöver befintliga ordinarie
tygingenjörer —— borde tillgodoses genom anställande av tillfälliga befattningshavare.
Jag föreslog, att för nämnda budgetår den militära personalen
och av den civilmilitära de ordinarie tygingenjörerna skulle upptagas
rinder fälttygkåren samt övrig civilmilitär personal under tygstaten.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 5 juni 1942 bemyndigat chefen för
försvarsdepartementet att utse utredningsmän att inom departementet biträda
med utredning rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt utbildad personal
inom försvarsväsendet och därmed sammanhängande frågor ävensom
avgiva det förslag, vartill utredningen kan föranleda, tillkallade jag med stöd
av nämnda bemyndigande den 30 juni 1942 fem utredningsmän. Utredningsmännen,
vilka antagit benämningen försvarsväsendets ingenjörutredning, framlade
i skrivelse den 26 februari 1943 förslag till vissa provisoriska åtgärder
för ordnande av anställningsförhållandena för viss ingenjörspersonal inom försvarsväsendet.
På grundval av ingenjörutredningens förslag ha från och med
innevarande budgetår inrättats ett antal extra ordinarie ingenjörsbefattningar
vid armén.

Försvarsväsendets ingenjörutredning har ännu icke slutfört sitt utredningsarbete,
och ifrågavarande organisationsspörsmål måste således jämväl för nästa
budgetår lösas efter provisoriska linjer. För fälttygkåren böra i enlighet härmed
upptagas allenast sådana nya beställningar, som nödvändigt betingas av organisatoriska
förändringar som fastställts i försvarsbeslutet. Den personalökning,
som erfordras för tygtruppemas uppsättande, har beräknats till 1 fanjunkare
och 4 sergeanter.

I enlighet med 1942 års försvarsbeslut har inom armén inrättats en tygförvaltningsskola
med uppgift att bibringa arméns fast anställda personal utbildning
i tygförvaltningstjänst nr. m. 1941 års försvarsutredning beräknade
den för skolan erforderliga personalen till 1 major såsom chef och 1 kapten
såsom adjutant och lärare, båda på fälttygkårens stat, samt vidare 1 arméingenjör
vid arméingen jörkåren ävensom 1 expeditionsunderofficer och 1
skrivbiträde.

Vid anmälan av propositionen 1942: 210 framhöll jag emellertid, att frågan
örn skolans lärarpersonal och organisation i övrigt icke syntes böra avgöras,
förrän resultatet av utredningen rörande den ingenjörtekniska organisationen
inom försvarsväsendet förelåge. Såsom chef för skolan beräknade jag dock
en major vid fälttygkåren. Övrig personal förutsattes skola kommenderas från
staber och truppförband.

I skrivelse till arméförvaltningen har arméstabschefen nu anfört bland
annat följande.

Undervisningen vid tygförvaltningsskolan hade nu pågått under så lång
tid, att erfarenheter vunnits rörande skolans lämpliga organisation samt för
densamma erforderlig lärarpersonal. Att i avvaktan på resultatet av den på -

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

gående ingenjörutredningen uppskjuta lösandet av frågan om skolans organisation
skulle på ett betänkligt sätt äventyra utbildningen av skilda personalkategorier
i tygtjänstens olika grenar.

. Då verksamheten vid skolan icke syntes kunna komma att påverkas av
ingenjörutredningens förslag, vore det lämpligt att redan nu föreslå viss för
skolan oundgängligen erforderlig personal. Därvid borde tillkomma 1 kapten
(Oa 3) på fälttygkårens stat avsedd såsom adjutant och lärare samt 1 ingenjör
(MEo 24) avsedd såsom chef för undervisningsverkstäderna, lärare i grundläggande
verkstadstjänst, verktygs- och maskinlära, metallurgi m. m. för till
tygförvaltningsskolan förlagda kurser.

Behovet av skrivbiträden i lönegrad MEo 2 hade av försvarsutredningen
beräknats till 1. I gällande personalförteckning funnes för Första tygkompaniet
uppförda 3 skrivbiträden. Av dessa vore 1 avsett för tygförvaltningsskolan.
Erfarenheten visade emellertid, att tygförvaltningsskolan hade behov
av 2 kontors- eller skrivbiträden. Vidare förelåge behov av 1 vaktmästare i
lönegrad MEo 5 för tillsyn och vård av skolans undervisningsmateriel samt
såsom biträde åt lärarpersonalen.

Vid skolan förelåge slutligen behov av instruktörspersonal och arbetsförmän
utöver vad som i nuvarande läge kunde kommenderas från tygstaten.
Detta personalbehov syntes tills vidare kunna tillgodoses genom anställande
av extra tjänstemän.

Arméförvaltningen har anslutit sig till vad arméstabschefen sålunda anfört
och har alltså såvitt avser fälttygkåren föreslagit en utökning — utöver vad
i det föregående anförts — med 1 kapten.

För egen del anser jag fortfarande, att ingenjörutredningens betänkande
bör avvaktas innan skolan tillföres ytterligare ordinarie personal. Däremot
har jag intet att erinra mot att såsom lärare anställes en ingenjör i lönegraden
MEo 24 och ej heller mot inrättande av en befattning i lönegraden MEo 5 för
en vaktmästare med av armestabschefen angivna uppgifter. Med förstärkning
av skrivpersonalen vid skolan torde tills vidare kunna anstå.

Arméförvaltningen har upptagit till förnyad prövning den vid 1943 års
riksdag behandlade frågan örn löneställningen för fälttygmästaren, för närvarande
placerad i lönegraden Oa 6. I anledning av ett motionsvis framfört
yrkande örn beställningens hänförande till lönegraden Ob 2 anförde riksdagen
i sm skrivelse 1943: 321, att enligt riksdagens uppfattning skäl möjligen kunde
vara för handen att uppflytta beställningen till lönegraden Ob 1. Riksdagen
hade emellertid icke ansett sig böra taga ställning till spörsmålet därom,
innan detsamma först varit föremål för närmare övervägande av Kungl. Majit.

Arméförvaltningen har nu föreslagit, att fälttygmästaren skall uppflyttas
till lönegraden Ob 1, varvid åberopats — förutom riksdagens uttalande —
den arbetsbörda och det tjänsteansvar, som åvilar ifrågavarande befattningshavare.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts rörande tillämpningen av lönegraden
Ob 1 ävensom till riktlinjerna för årets budgetarbete anser jag mig
icke kunna tillstyrka det sålunda framlagda löneregleringsförslaget.

I avvaktan på ingenjörutredningens förslag har jag icke heller kunnat tillstyrka
ett av chefen för armén, efter framställning från personalhåll, fram -

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

lagt förslag om uppförande på fälttygkårens stat av ett antal beställningar
för tygförvaltare vid truppförbanden.

Å arméns personalförteckning för ordinarie tjänstemän för budgetåret
1941/42 funnos under fälttygkåren uppförda tre beställningar i lönegraden
Oa 6, avsedda för befattningarna såsom styresmän vid arméförvaltningens
tygdepartements dåvarande tre fabriker, ammunitionsfabriken, Karl Gustafs
stads gevärsfaktori och Åkers krutbruk. Ledningen av dessa handhaves numera
av försvarets fabriksstyrelse. Såsom framgår av mitt anförande till statsrådsprotokollet
vid anmälan av propositionen 1942: 266 (s. 52 f.) bör personal vid
sådana fabriker, som äro underställda annan än militär myndighet, piincipiellt
icke uppföras på militär eller civilmilitär stat. I avvaktan på beslut i
fråga örn den framtida driftsformen m. m. för bland andra förenämnda fabriker
borde, anförde jag, vid fabrikerna tjänstgörande militär och civilmilitär
personal övergångsvis hänföras till fälttygkåren respektive tygstaten. Därest
de dåvarande innehavarna av ifrågavarande befattningar icke disponerades
för fabrikernas räkning, borde de i stället tagas i anspråk för andra arbetsuppgifter,
vilka i allmänhet ankomme på sådan personal. Vid ledighet _ å
tjänsterna borde dessa icke uppehållas medelst förordnande. För att möjliggöra
en övergång till ett nytt system beträffande chefsbefattningarna vid
ifrågavarande fabriker föreslog jag, att de å den för budgetåret 1941/42 fastställda
personalförteckningen upptagna styresmannabefattningarna i stallet
uppfördes å förteckningen för budgetåret 1942/43 såsom överstebeställningar
vid fälttygkåren, varvid det förutsattes skola ligga i Kungl. Maj:ts hand att
vid uppkommande ledighet å de för ammunitionsfabriken och Karl Gustafs
stads gevärsfaktori avsedda beställningarna besluta, huruvida beställningarna
skulle återbesättas eller vakanssättas. Såsom överingenjör och chef för Åkers
krutbruk hade redan förordnats en person utom fälttygkårens stat.

Vad sålunda föreslagits föranledde ingen erinran från riksdagens sida. I
anslutning till de grunder som jag sålunda, gav uttryck för ha jämväl för ledningen
av de andra två fabrikerna inrättats befattningar såsom överingenjörer,
tillika chefer, till en början förenade med arvoden.

Å befattningen som överingenjör och chef vid gevärsfaktoriet förordnades
en av överstarna vid fälttygkåren. Å befattningen som överingenjör och chef
för ammunitionsfabrikens avdelning i Karlsborg förordnades en regementsofficer
vid fälttygkåren, som tidigare tjänstgjort som arbetsofficer vid avdelningen.
Båda beställningshavarna bereddes tjänstledighet från sina beställningar
vid fälttygkåren under tiden för förordnandena.

Under budgetåret 1942/43 avgick en överste vid fälttygkåren — styresman
vid ammunitionsfabriken — med pension. Beställningen återbesattes icke.
I stället tillsatte Kungl. Maj:t en överstelöjtnantsbeställning vid fälttygkåren.

Vid anmälan av propositionen 1943: 235 anförde jag i förevarande fråga,
att i och mod tillkomsten av nyssnämnda överingenjörsbefattningar de båda
å fälttygkårens stat uppförda, för styresmännen avsedda överstebeställnmgarna
icke längre erfordrades. Emellertid förordade jag, att en av de båda

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

överstebeställningarna liksom även den beställning, vars innehavare förordnats
som överingenjör vid ammunitionsfabrikens avdelning i Karlsborg,
tills vidare under innehavarnas tjänstledighet skulle bibehållas å personalförteckningen,
varvid jag förutsatte, att förordnande att under innehavarnas
tjänstledighet uppehålla beställningarna icke skulle meddelas. Den vakanta
överstebeställningen syntes böra avföras från personalförteckningen. I stället
borde uppföras en överstelöjtnantsbeställning. Vad sålunda anförts föranledde
icke erinran från riksdagens sida.

1943 års riksdags beslut rörande fabriksverkets organisation innebär bland
annat, att förenämnda överingenjörsbefattningar, vilka som nämnts förut
varit förenade med arvoden, uppförts å C-planen i civila avlöningsreglementet,
varvid löneställningen bestämts till högst lönegraden C 8. Av de båda fälttygkåren
tillhörande beställningshavare, som tidigare förordnats att upprätthålla
sådana befattningar, innehar översten förordnande tills vidare, medan
den andre beställningshavaren förordnats i sin befattning på viss tid och
därmed frånträtt sin beställning på aktiv stat vid fälttygkåren. Denna är alltså
numera vakant. I avvaktan på slutligt ställningstagande till frågan örn fälttygkårens
organisation och omfattning lärer beställningen fortfarande böra
kvarstå på personalförteckningen, varvid dock föreskrift bör meddelas,
att densamma icke må återbesättas vare sig med ordinarie innehavare eller
på förordnande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har antalet beställningar vid

fälttygkåren i lönegraden Oa 6 — bortsett från fälttygmästare^ beställning_■

under de senaste åren minskats från tre till två, varjämte på grund av meddelad
föreskrift gäller, att endast en av beställningarna för närvarande må vara
besatt. Samtidigt har antalet beställningar i de lägre lönegraderna ökats.
Detta förhållande har medfört, att befordringsläget inom fälttygkåren blivit
mycket ogynnsamt. I avvaktan på ingenjörutredningens förslag anser jag
visserligen, att med definitiva ändringar av fälttygkårens sammansättning
för närvarande bör ansta. Utan att fragans slutliga prövning föregripes synes
emellertid nu böra vidtagas den jämkningen i de nyssberörda bestämmelserna,
att hinder ej längre möter för vikariatsförordnande på den överstebeställning,
som innehas av överingenjören vid gevärsfaktoriet. Enär någon utökning av
fälttygkårens personal icke bör äga runi, bör emellertid föreskrift meddelas
därom, att en beställning i lägre lönegrad vid inträffande ledighet på grund
av förordnande i högre lönegrad icke må uppehållas på förordnande.

Tygstaten.

Sedan vid 1943 års riksdag motionsvis föreslagits, att de å personalförteckningen
för ordinarie tjänstemän vid tygstaten upptagna båda
departementsskrivarbeställningarna i lönegraden Ca 17 måtte utbytas
mot beställningar såsom tygförvaltare av 1. klassen i lönegraden
Ca 18, bemyndigade riksdagen i sin skrivelse nr 321 Kungl. Maj:t
att, därest så befunnes ändamålsenligt, vidtaga erforderlig jämkning i
personalförteckningen för tillgodoseende av motionens syfte. Efter framställ -

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

ning av fälttygmästaren har Kungl. Majit sedermera enligt beslut den 22
oktober 1943 förordnat, att ifrågavarande 2 departementsskrivarbeställningar
från och med den 1 januari 1944 skulle utbytas mot 2 beställningar för tygförvaltare
av 1. klassen. A ad sålunda beslutats har beaktats vid upprättande
av förenämnda förslag till personalförteckningar.

I övrigt beräknar jag en planenlig utökning av tygstaten med beställningar
för 1 tygverkmästare av 1. klassen, 2 tygförvaltare av 2. klassen, 7 tygverkmästare
av 2. klassen, 5 tyghantverkare av 1. klassen och 13 tyghantverkare av
2. klassen.

Å personalförteckningen för innevarande budgetår finnas under rubriken
Vid försvarets fabriksverk uppförda beställningar för 4 tygförvaltare av 1.
klassen, 9 tygverkmästare av 1. klassen och 3 tygverkmästare av 2. klassen.
Enligt meddelad föreskrift skall vid uppkommande ledighet å dessa befattningar
frågan örn deras återbesättande underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Enär innehavaren av en av beställningarna såsom tygförvaltare av 1. klassen
numera avgått, kan antalet beställningar i ifrågavarande lönegrad minskas
från 4 till 3. Avlöningsförmånerna för ifrågavarande personal synas böra
bestridas av driftmedel, varför förevarande anslagspost kan nedräknas med
motsvarande belopp. Jag återkommer härtill vid beräkningen av medelsbehovet
under anslagsposten för nästa budgetår.

Såsom vid behandlingen av krigsmaterielverkets avlöningsanslag anförts
bör den vid krigsmaterielverkets förråd tjänstgörande, tygstaten tillhörande
personalen i mån av avgång eller omplacering till befattningar utom krigsmaterielverket
avvecklas. Ifrågavarande personal synes vid sådant förhållande
lämpligen, i likhet med den vid fabriksverket tjänstgörande personalen, böra
uppföras under särskild rubrik i personalförteckningen. Föreskrift bör meddelas
om att vid uppkommande ledighet å ifrågavarande befattningar frågan örn
deras återbesättande skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Med hänsyn
till den förändring med avseende å tygstatens struktur, som skulle uppkomma,
därest de för krigsmaterielverket avsedda beställningarna vakantsättas,
synes det icke uteslutet, att en viss jämkning av de i 1942 års försvarsbeslut
fastställda grunderna för beställningarnas fördelning mellan olika lönegrader
bör ske. Till denna fråga kan jag dock icke nu taga ställning.

Fortifikationskåren.

Sedan 1941 års försvarsutredning föreslagit viss utökning av fortifikationskåren,
framhöll jag vid anmälan av propositionen 1942: 210, att med sådana
förändringar, som sammanhängde med det ökade personalbehovet inom den
centrala förvaltningstjänsten, borde anstå intill dess 1941 års militära förvaltningsutredning
slutfört sitt uppdrag och personalbehovet bättre kunde
överblickas. Frågan örn fortifikationskårens framtida sammansättning ägde
jämväl, anförde jag, ett nära samband med problemet om den civiltekniska
sakkunskapens utnyttjande inom försvarsorganisationen. Jag förklarade mig
därför icke beredd att för det dåvarande framlägga förslag örn en mera avsevärd
utökning av fortifikationskåren. För budgetåret 1942/43 föreslog jag

154

Kungl. Majlis proposition nr 185.

en utökning med 6 majorer eller kaptener, avsedda såsom fortifikationsofficerare
vid militärbefälsstaberna, 1 fanjunkare samt 1 sergeant. Yad sålunda
föreslagits blev av riksdagen bifallet.

I sin skrivelse rörande medelsbehovet för innevarande budgetår föreslog
arméförvaltningen dels utökning av fortifikationskåren med 3 beställningar
för kaptener eller löjtnanter och 1 sergeantsbeställning, dels ock viss lönereglering
inom kårens befintliga kadrer, innebärande utbyte av 1 överstelöjtnants-
och 1 majorsbeställning mot beställningar för överste eller överstelöjtnant
respektive överstelöjtnant eller major ävensom utbyte av 2 sergeantsbeställningar
mot beställningar för fanjunkare.

Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1943: 235 anförde jag, att
jag i avbidan på ingenjörutredningens förslag ansåge mig icke kunna biträda
arméförvaltningens framställning i vidare mån än att jag förordade, att fortifikationskåren
utökades med 3 beställningar för kaptener eller löjtnanter samt
med 1 sergeantsbeställning.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har arméförvaltningen återkommit
till frågan örn en lönereglering inom fortifikationskåren och i sådant
hänseende gjort samma framställning som föregående år.

I avbidan på försvarsväsendets ingenjörutrednings förslag finner jag mig
emellertid fortfarande icke kunna tillstyrka arméförvaltningens förslag.

Intendenturkåren.

Vid anmälan av propositionen 1942: 210 framhöll jag beträffande intendenturkåren,
att med sådana förändringar, som sammanhängde med ett ökat
personalbehov vid arméförvaltningens intendenturdepartement, borde anstå
intill dess 1941 års militära förvaltningsutredning slutfört sitt uppdrag och
behovet sålunda kunde slutgiltigt överblickas. I övrigt hade jag ingen
erinran att framställa mot de kalkyler 1941 års försvarsutredning framlagt
beträffande personalbehovet vid kåren, varför jag förordade en utökning av
kåren inom viss i propositionen angiven ram. Jag förutsatte emellertid att,
såsom en följd av förvaltningsutredningen, ändringar framdeles sannolikt
bleve påkallade i vad rörde den vid arméförvaltningens intendenturdepartement
tjänstgörande personalen. I samband därmed syntes frågan om befordiångsförhållandena
vid kåren böra uppmärksammas.

Sedan vid 1943 års riksdag på grundval av förvaltningsutredningens förslag
beslutats omorganisation av den centrala förvaltningsorganisationen
inom försvaret, upptogos efter därom i propositionen 1943: 235 framlagt förslag
å intendenturkarens stat — förutom vissa av arméorganisationens utbyggnad
betingade nya beställningar -— 3 kaptensbeställningar, avsedda för
arméförvaltningens intendenturavdelning enligt dess nya organisation.

I skrivelse till arméförvaltningen har arméstabschefen — under erinran örn
vad som anförts i propositionen 1942: 210 rörande frågan örn befordringsförhållandena
vid kåren -— anfört följande.

Vid intendenturkåren vore relationen mellan kaptener och regementsofficerare
samt inom regementsofficersgraderna mellan majorer och högre

155

Kungl. Majlis proposition nr 185.

regementsofficerare något sämre än vid övriga personalkårer. Det syntes
därför lämpligt att åstadkomma justering av befordringsförhållandena genom
att minska antalet kaptener och öka antalet regementsofficerare. Detta borde
tillgå på följande sätt. Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle vid vardera
arméstaben och arméinspektionens centralavdelning finnas en kapten vid
intendenturkåren. Erfarenheten hade emellertid visat, att intendenturärendena
i dessa instanser till undvikande av dubbelarbete borde handläggas av
en för desamma gemensam befattningshavare. Nämnda båda kaptensbeställningar
borde därför utbytas mot en beställning för överstelöjtnant eller major.
Då det vidare vore önskvärt att för tjänstgöring vid in tendén turdepartementet
kunna bevara kontinuitet i tjänsten, syntes det lämpligt att införa en ny beställning
i alternativ lönegrad Oa 6 eller Oa 5. Samtidigt borde ytterligare
en kaptensbeställning bortgå. _

Befordringsmöjligheterna inom intendenturkarens underofficersgrad bolde
likaledes justeras. Kåren hade för närvarande 8 fanjunkare och 15 sergeanter.
Förhållandet mellan antalet fanjunkare och antalet sergeanter vore sämre an
vid truppförbanden i allmänhet. Bättre likhet med andra personalkårer skulle
erhållas, örn relationen ändrades till 9 fanjunkare — 14 sergeanter.

Arméförvaltningen, som anslutit sig till vad sålunda anförts, har därjämte
framhållit, att intendenturkåren planenligt borde tillföras 1 ny majorsbeställning.

För egen del vill jag framhålla, att det ur rekrytenngssynpunkt synes
önskvärt "med en viss jämkning av förhållandet mellan högre och lägre beställningshavare
vid intendenturkåren. Självfallet måste härvid tillses, att
lönesättningen å de olika befattningarna ansluter sig till de aibetsuppgifter
och det ansvar, som åvila respektive befattningshavare. Det av arméstabschefen
framlagda förslaget om utbytande av de två kaptener, som avsetts
för tjänstgöring vid arméstaben och armeinspektionens centralavdelning, mot
en regementsofficer kan jag ur dessa synpunkter i princip biträda. Förutom
en viss besparing i avlöningskostnader torde därmed kunna vinnas en effektivisering
av arbetet inom arméledningen. Den andra av arméstabschefen föreslagna
åtgärden i förenämnda syfte innebär, att en kaptensbeställning skulle
utbytas mot en beställning för överste eller överstelöjtnant. Samtidigt föreslås
inrättande av en i försvarsbeslutet förutsatt ny majorsbeställning, som
enligt vad jag inhämtat avses för tjänstgöring vid arméförvaltningens mtendenturavdelnings
centralbyrå, Den nya beställningen för överste eller överstelöjtnant
skulle jämväl avses för arméförvaltningens intendenturavdelning, däi
det enligt uppgift föreligger behov av en särskild regementsofficer för
kvalificerade utredningsuppdrag m. m. direkt under generalintendenten.
Av inhämtade uppgifter synes mig framgå, att en förstärkning av arbetskraften
å arméförvaltningens intendenturavdelmngs centralbyrå med en
kvalificerad intendenturofficer är erforderlig. Chefen för ifrågavarande byrå
tjänstgör samtidigt som chef för arméinspektionens intendenturavdelning
och tages därför i betydande omfattning i anspråk för arbete utanför armeförvaltningen.
Jag har därför intet att erinra mot att en ny regementsofficersbeställning
i enlighet med vad som förutsatts i försvarsbeslutet upptages å
intendenturkåren» stat fr. o. m. nästa budgetår. 1 avbidan pa närmare erfarenheter
rörande arbetets omfattning å arméförvaltningen» intendent,miedel -

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

ning elter den verkställda omorganisationen finner jag mig däremot icke kunna
för närvarande tillstyrka förslaget örn utbyte av en kaptensbeställning mot
en beställning för överste eller överstelöjtnant. Av de två nya regementsofficersbeställningar,
som i enlighet med det anförda böra uppföras å personalföl
teckningen för nästa budgetar, synes den ena böra avses för överstelöjtnant
och den andra för major. Mot förslaget örn utbytande av en sergeantsbeställning
mot beställning för fanjunkare har jag intet att erinra.

Intendenturkårens stat bör i enlighet med det anförda utökas med beställningar
för 1 överstelöjtnant, 1 major och 1 fanjunkare men skall å andra sidan
minskas med 2 kaptensbeställningar och 1 sergeantsbeställning.

Fältläkarkåren.

Sedan försvarets sjukvårdsförvaltning numera organiserats, kunna de å
personalförteckningen uppförda beställningarna för generalfältläkare och Överfältläkare
utgå, varjämte antalet beställningar för regementsläkare minskas
med 1 till 40.

Fältveterinärkåren.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har arméförvaltningen på anförda
skäl föreslagit, att överfältveterinären skall i lönehänseende uppflyttas från
lönegraden Ca 30 till lönegraden Cb 1, medan i övrigt icke föreslagits ändring
i den för innevarande budgetår gällande personalförteckningen. Sedermera
har svenska militärveterinärsällskapet i skrivelse den 16 september 1943
gjort framställning örn lönereglering för fältveterinärkåren i syfte att vinna
jämställighet i lönehänseende med militär läkarna. Emellertid kan jag, bland
annat med hänsyn till vad tidigare anförts beträffande riktlinjerna för årets
budgetarbete, icke tillstyrka den föreslagna löneregleringen för fältveterinärkårens
personal.

Hissa utbildningsanstalter.

Sedan befattningen som rektor för försvarets läroverk numera tillsatts
och därå förordnats studierektorn vid arméns underofficersskola, kan sistnämnda
befattning avföras ur personalförteckningen.

Såsom anförts vid behandlingen av artilleriets personalstater bör den för
artilleriskjutskolan avsedda personalen minskas med 4 styckjunkare.

Arméhundväsendet.

Chefen för arméstaben har framhållit, att befattningen såsom chef för
arméhundskolan, för vilken nu avses en beställning såsom kapten eller
ryttmästare, krävde särskild fallenhet och en långt driven specialisering, vilket
medförde, att endast ett begränsat antal officerare lämpade sig för densamma.
Det vöre därför önskvärt att under relativt lång tid kunna behålla
lämplig beställningshavare i befattningen. För att säkerställa en god rekryteiing
och bevara kontinuitet i tjänsteutövningen borde sålunda möjlighet föreligga
för chefen för arméhundskolan att i innehavande befattning nå regementsofficersbefordran.
För befattningen borde alltså upptagas en beställning
för alternativt major eller kapten (ryttmästare). Arméförvaltningen
har anslutit sig till vad sålunda anförts.

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Ehuru vissa skäl sålunda tala för bestämmande av alternativa lönegrader
för chefen för arméhundskolan, anser jag mig icke böra frångå den i försvarsbeslutet
beräknade löneställningen för ifrågavarande befattnings!^ aie.

Till löner för den å personalförteckningen upptagna personalen skulle,
därest samtliga å förteckningen uppförda beställningar bomme att vara besatta
under hela budgetåret 1944/45, med tillämpning av sedvanliga beräkningsgrunder
erfordras ett belopp av 46 300 000 kronor. Emellertid torde åtskilliga
nytillkommande beställningar icke komma att tillsättas redan från
budgetårets början. Vidare kan man räkna med att en del beställningar med
hänsyn till rekryteringssvårigheter komma att under någon del av året vara
vakanta. Såsom anförts under rubriken Tygstaten böra vidare frånräknas
kostnaderna för avlöningar till viss för försvarets fabriksverk avsedd personal.
Slutligen torde de verkliga lönekostnaderna för personalen Wiva lägre
än de beräknade av den anledningen, att åtskilliga nytillkommande beställningshavare
under budgetåret komma att åtnjuta lön enligt lägsta löneklassen
i vederbörlig lönegrad. Med hänsyn till vad sålunda anförts torde anslagsbelastningen
för löner enligt löneplan komma att icke oväsentligt understiga
enligt förutnämnda grunder beräknade belopp. Jag uppskattar de verkliga
lönekostnaderna till ett belopp av 45 500 000 kronor.

Från anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän utgå förutom
lön enligt löneplan vissa i lönereglementena omförmälda fasta lönetillägg och
särskilda ersättningar. Dessa förmåner kunna beräknas draga en kostnad av
omkring 900 000 kronor.

För den i personalförteckningen upptagna ordinarie personalen erfordras
i enlighet härmed (45 500 000 + 900 000 =) 46 400 000 kronor (nu 43 400 000
kronor).

I detta sammanhang torde jag få beröra frågan om avlöningsförmånerna tor
underofficerare och underbefäl på aktiv stat, som kommenderas till officersutbildning.
Enligt gällande bestämmelser uppbär sådan beställningshavare
under kommenderingen — med avstående av de med beställningen förenade
löneförmånerna — värnpliktigs avlöning, såframt ej Kungl. Majit for särskilt
fall med hänsyn till föreliggande försörjningsplikt annorlunda förordnar. Enar
emellertid hänsyn i förevarande avseende bör kunna tagas jämväl till andra
ekonomiska förhållanden, främst skattebörda, förutsätter jag, att Kungl. Majit
skall äga medgiva, att beställningshavare som här avses med hänsyn till
skattebörda eller av annan av särskilda omständigheter betingad skuldbörda
må helt, delvis eller för viss begränsad tid bibehålla de med beställningen
å aktiv stat förenade löneförmånerna. Vad nu anförts bor aga motsvarande
tillämpning inom marinen och flygvapnet.

Vid behandlingen av motsvarande anslagspost i propositionen 1942. 266
framhöll jag, att det syntes vara att förvänta att ett fyllande av personalkadrerna
bomme att bliva förenat med svårigheter. I den mån så oundgängligen
erfordrades borde därför få tillgripas i huvudsak samma utvägar i fråga
örn rekryteringen, som tillämpats vid genomförandet av de i propositionerna
1940 L: 275 och 1941: 155 föreslagna och av riksdagen beslutade kaderökning -

158

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 185.

arna. För dessa åtgärder bär lämnats en sammanfattande redogörelse i förstnämnda
proposition. Jämväl för innevarande budgetår lia i viss utsträckning
tillämpats sådana särskilda rekryteringsvägar. Jag anser mig böra föreslå,
att jämväl beträffande den för nästa budgetår föreslagna kaderökningen Kungl.
Majit skall äga besluta örn dylika åtgärder.

I samband nied genomförandet av de åren 1940—1943 beslutade kaderökningarna
uppkommo vissa spörsmål, berörande såväl armén som marinen
och flygvapnet, rörande löneställningen för den personal, som vid kadrernas
fyllande avsågs att överflyttas till beställning på aktiv stat. I propositionerna
1941. 33 och 155, 1942: 266 och 1943: 235 underställdes frågan riksdagens prövning,
därvid Kungl. Majit begärde riksdagens bemyndigande att i enlighet med
vissa i förstnämnda propositioner angivna grunder utfärda bestämmelser örn
placering i löneklass och beräknande av tid för uppflyttning i högre löneklass
för personal, som i anslutning till 1940—1943 års lagtima riksdagars beslut örn
befälskadrernas utökning överförts från övergångsstat, reservstat och reserv
till officers- och underofficersbeställningar på aktiv stat vid försvarsväsendet.
Förslaget innebar, att generella bestämmelser skulle kunna av Kungl. Majit
utfärdas, syftande till att sålunda överflyttad beställningshavare — där han
icke erhållit lägsta tjänsteställningen bland lönegraden tillhörande beställningshavare
vid samma förband, personalkar etc. — i fråga örn löneklass och
beräknande av tid för uppflyttning i högre löneklass likställdes med närmast
efter hononi i tjänsteställning stående, förut aktiv stat tillhörande beställningshavare
inom lönegraden. Riksdagen lämnade de begärda bemyndigande^,

Enahanda bemyndigande torde böra utverkas i fråga örn den personal vid
de tre försvarsgrenarna, som kan komma att överflyttas till aktiv stat i samband
med tillsättandet av de under budgetåret 1944/45 nytillkommande officersoch
underofficersbeställningama.

2. Avlöningar till personal å avgångsstat.

Från och med innevarande budgetår ha å försvarsgrenarnas avlöningsstater
upptagits särskilda anslagsposter för avlöningar till personal å avgångsstat
och disponibilitetsstat. Den under arméns avlöningsanslag för innevalande
budgetar upptagna anslagsposten till avlöningar till personal å avgångsstat
utgör 175 000 kronor.

Enär det icke är möjligt att nu beräkna i vilken omfattning personal kan
komma att vara överförd till avgangs- respektive disponibilitetsstat under
nästa budgetår, synes såsom utgångspunkt för beräkningen av medelsbehovet
för avlöningar till sådan personal böra tagas de beräknade kostnaderna för
avlöningar till de beställningshavare, som enligt hittills meddelade beslut
överförts å avgångs- respektive disponibilitetsstat och kunna beräknas där
kvarbliva under nästa budgetår. Enligt från civilförvaltningen inhämtade
uPP§ifter kunna ifrågavarande kostnader såvitt avser avgångsstaten — örn
hänsyn tages till att vissa av dessa beställningshavare förordnats å för pensionerad
personal avsedda arvodesbefattningar och deras avlöning alltså
belastar förevarande anslagspost allenast i den mån den överstiger arvodesbeloppen
— uppskattas till i runt tal 50 000 kronor. Jag föreslår därför, att

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

anslagsposten till avlöningar till personal å avgångsstat för budgetåret 1944/45
upptages med ett belopp av förslagsvis 50 000 kronor.

3. Avlöningar till personal å disponibilitetsstat.

Hittills har icke någon beställningshavare överförts till disponibilitetsstat.
Med tillämpande av de grunder jag utgått från vid beräkningen av nästföregående
anslagspost föreslår jag, att anslagsposten till avlöningar till personal
å disponibilitetsstat, nu 50 000 kronor, nedsättes till ett allenast formellt belopp
av 100 kronor.

4. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning.

I propositionen 1942: 210 förordade jag ett nytt arvodessystem för pensionerad
personal i arvodesbefattning. I propositionen 1942: 266 framlades närmare
förslag till arvodesgrunder och rörande övergången till det nya systemet.
Riksdagen fann icke anledning till erinran mot vad härutinnan föreslagits.

Enligt det i propositionen 1942: 266 förordade och av riksdagen godkanda
systemet för avlöning åt pensionerad personal i arvodesbefattning vilket
sedermera närmare utformats genom brev i ämnet den 30 juni 1942, skola
ifrågavarande befattningar, vid bristande tillgång på personal å tvångsvis
övergångsstat, tillsättas med från aktiv stat pensionsavgången personal, dar
ej Kungl. Maj:t medgiver undantag från denna bestämmelse. Denna föreskrift
bygger på den tankegången, att arvodesbefattningarnas tillsättande med
annan än från aktiv stat pensionsavgången personal som regel medför okad
belastning å avlöningsanslaget därigenom, att pensionsmedel antingen ej
alls eller ock endast till lägre belopp kunna tillgodoföras vederbörliga avlo ningsanslag.

. ,

Vid tillsättandet av för pensionerad personal avsedda befattningar har det

i åtskilliga fall visat sig omöjligt att besätta dem med från aktiv stat pensionsavgången
personal, varför andra personalkategorier, såsom personal å
frivillig övergångsstat eller reservstat eller i reserven utnämnd personal eller
ock från nämnda stater pensionsavgångna beställningshavare, forordnats å befattningarna.
Såsom i det föregående anförts medför detta förhållande en
ökad belastning å avlöningsanslaget.

Vid anmälan av propositionen 1943:235 anförde jag, att denna merbelastning,
i avvaktan på närmare erfarenheter, icke syntes böra föranleda en uppräkning
av förevarande anslagspost för budgetåret 1943/44. Jag forutsatte
emellertid, att arméförvaltningen i sina medelsäskanden för budgetåret 1944/45
skulle kunna framlägga en närmare beräkning av de ökade utgifter, som föranleddes
av arvodesbefattningars besättande med annan än från aktiv stat
pensionsavgången personal. Jag tilläde, att anordningen givetvis endast hade
provisorisk karaktär och vid ökad tillgång å lämplig från aktiv stat pensionsavgången
personal icke behövde i samma utsträckning tillämpas.

Svårigheterna att besätta samtliga arvodesbefattningar med personal, som
avgått med pension från aktiv stat, lia visat sig särskilt framträdande inom ''V I.
militärområdet, och Kungl. Maj :t har därför genom beslut den 30 juni och den 1
oktober 1943 medgivit, att vid militärbefälsstaben inom nämnda militärområde

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5.

må finnas anställda 4 extra tjänstemän enligt lönegraden MEx 7 i stället för
motsvarande antal expeditionsunderofficerare. I skrivelse den 5 augusti 1943
har militärbefälhavaren för Yl. militärområdet anhållit örn generellt medgivande
att besätta för militärområdet upptagna arvodesbefattningar för
expeditionsunderofficerare med kvinnliga'' extra ordinarie tjänstemän i 8
önegraden. Å andra sidan har svenska officersförbundet i skrivelse den 9
februari 1943 hemställt, att åtgärder för utbytande av arvodesbefattningar för
pensionsavgångna mot befattningar för civila tjänstemän icke måtte komma i
råga annat än i undantagsfall. Beträffande de i dessa ärenden avgivna
remissutlåtandena torde få hänvisas till handlingarna.

Erfarenheterna under de senaste åren lia sålunda givit vid handen, att det
fortfarande möter svårigheter att besätta alla de i gällande personalförteckningar
upptagna befattningarna för pensionerad personal med befattningshavare,
som avgått med pension från aktiv stat. Enligt vad arméförvaltningen
i sm skrivelse med anslagsäskanden för nästa budgetår uppgivit, skulle härav
föranledda merkostnader — med utgångspunkt från förhållandena vid avlåtandet
av ifrågavarande skrivelse — kunna uppskattas till i runt tal 450 000
kronor per år. Örn jämväl därefter meddelade dispensbeslut beaktas, torde
merkostnaderna kunna beräknas till åtminstone 500 000 kronor. Med hänsyn
härtill skulle det kunna övervägas att verkställa en översyn av personalorganisationen
i syfte att vinna bättre överensstämmelse mellan arvodesbefattningarnas
antal och tillgången på därför kvalificerad personal, varvid
eventuellt vissa av befattningarna skulle kunna avses för civil personal. Enligt
vad militärbefälhavaren för VI. militärområdet uppgivit ha de civila
befattningshavare, som enligt Kungl. Majis förenämnda beslut tjänstgöra
vid militärbefälsstaben, visat sig väl fylla de uppgifter, som avsetts skola
åvila expeditionsunderofficerare. Emellertid synes det lämpligt att först avvakta
erfarenheterna sedan nu rådande beredskap avvecklats. Det torde
nämligen finnas anledning förvänta, att ett icke ringa antal pensionerade
officerare och underofficerare, som av olika skäl icke för närvarande anse
sig böra söka arvodesbefattningar, sedan mera normala förhållanden inträtt
komma att uppträda som sökande till sådana befattningar. Såsom officersförbundet
i sin förenämnda skrivelse framhållit är denna fråga med hänsyn
till den militära personalens låga pensionsålder även av viss social betydelse.
Jämväl under nästa budgetår torde alltså arvodesbefattningarna böra bibehållas
vid i huvudsak det antal, som i försvarsbeslutet förutsatts, varvid
Kungl. Maji, med beaktande av omständigheterna i de särskilda fallen, får
pröva, huruvida avsteg bör göras från föreskriften, att innehavare av arvodesbefattning
skall vara från aktiv stat pensionsavgången beställningshavare.
Jag utgår därvid från att Kungl. Maji, därest så befinnes lämpligt, skall
äga medgiva anställande av civil extra personal i stället för militär personal.
Med hänsyn till denna anordnings provisoriska karaktär kan tydligen extra
ordinarie anställning icke komma i fråga.

Officersförbundet har i sin förenämnda skrivelse den 9 februari 1943 jämväl
berört frågan örn de förutsättningar, under vilka innehavare av arvodesbefattningar
skola kunna uppsägas från sin anställning. Förbundet har i

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

sådant hänseende hemställt om föreskrift, att uppsägning av innehavare av
arvodestjänst före den avsedda anställningstidens utgång icke må ske med
mindre en dylik åtgärd föranledes av ändring i försvarsorganisationen eller
av skäl, vilka kunna föranleda entledigande av ordinarie befattningshavare
i motsvarande statstjänst. Att begränsa myndigheternas uppsägningsrätt på
sätt sålunda föreslagits synes mig knappast kunna komma i fråga, då detför
vinnande av effektivitet i tjänsten uppenbarligen kan visa sig erforderligt
att även i andra fall än officersförbundet avsett entlediga innehavare av
arvodesbefattningar. Ur personalsynpunkt synes det vara tillräckligt, örn
myndigheternas uppsägningsrätt tillämpas på i huvudsak samma sätt som
beträffande extra ordinarie personal i allmänhet inom statsförvaltningen.

Jag övergår nu till en redogörelse för de ändringar beträffande den för
innevarande budgetår gällande personalförteckningen som kunna ifrågakomma
för nästa budgetår.

Arméstaben.

Under förevarande rubrik finnes i personalförteckningen för pensionerad
personal i arvodesbefattning bland annat uppförd en befattning för officer
till förfogande med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 11. I arméförvaltningens
anslagsäskanden för nästa budgetår har framhållits, att å
innehavaren av ifrågavarande befattning vilade handläggningen av befordringsärenden
inom armén. Vid genomförd organisation avsåges jämväl handläggning
av uppskovsärenden för officerare skola uppdragas at denne. Befordringsärendenas
skötsel krävde en befattningshavare med mångårig erfarenhet,
stor personalkännedom och noggrannhet samt särskilt gott omdöme.
Kraven på denne måste ställas väsentligt högre än på innehavare
av aktuariebefattning, som även åtnjöte arvode i löneklass Oall. Närmast
syntes en placering i likhet med försvarsområdesbefälhavare i löneklass
Oa 14 svara mot de med befattningen förenade göromålen.

Med hänsyn till de i det föregående berörda riktlinjerna för årets budgetarbete
kan jag icke tillstyrka den föreslagna löneklassuppflyttningen.

Arméinspektionen.

Ärenden rörande luftbevakning ha hittills handlagts vid försvarsstabens
luftförsvarsavdelning. Sedan luftbevakningsorganisationen numera blivit i
huvudsak utformad, har arméstabschefen föreslagit, att ledningen av luftbevakningsförbandens
organisation, utrustning och utbildning samt inspektionsverksamheten
skola överflyttas till arméledningen, varvid utbildningsoch
inspektionsverksamheten avsetts skola åvila arméinspektionen, närmast
dess luftvärnsavdelning. Enär den nuvarande personaltillgången vid luftvärnsavdelningen
och övriga berörda avdelningar inom arméledningen ansetts
icke medgiva ytterligare arbetsbelastning, har arméförvaltningen föreslagit
inrättande av en ny arvodesbefattning i löneklass Oa 11.

För egen del har jag intet att erinra mot att de med luftbevakningen sammanhängande
organisations-, utrustnings- och utbildningsfrågorna överflyttas

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 1 sami. Nr 185. 171 ,14 U

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

till annéledningen. I avbidan på närmare erfarenheter rörande personalbehovet
inom arméledningen efter denna överflyttning kan jag emellertid icke
tillstyrka inrättande av en särskild arvodesbefattning för ändamålet. Eventuellt
erforderlig förstärkning av arbetskrafterna torde kunna tills vidare
åvägabringas genom kommendering av tillgänglig personal.

Truppförbanden m. m.

Sedan 1943 års riksdag beslutat, att skjutfält förpansartruppförbanden
skola iordningställas å Utö samt vid Ravlunda och Kråk, torde för dessa böra
upptagas befattningar för skjutfältunderofficerare med arvoden enligt löneklass
UO 7. Anmärkas må, att dessa befattningar icke förutsatts i försvarsbeslutet.

Med avseende å artilleriets truppförband torde till följd av det
beräkna de genomförandet av motoriseringen vid Mandes artilleriregemente
nämnda regemente böra planenligt tillföras ytterligare en befattning såsom
tygunderofficer med arvode motsvarande nettolön i löneklass UO 7. Härvid
kunna de nuvarande befattningarna vid regementet för biträde åt mobiliseringsofficeren
och furageuppbördsman såsom obehövliga avföras från personalförteckningen.

Remonterings väsende t.

I enlighet med 1943 års riksdags beslut har ledningen av remonteringsväsendet,
sedan inspektören för kavalleriet den 1 oktober 1943 avgått från
sin befattning, infogats i arméförvaltningens intendenturavdelning. Med hänsyn
härtill har den för remonteringsnämnden avsedda personalen upptagits
under arméförvaltningens avlöningsanslag.

Avlöningskostnaderna för helt budgetår för den i förslaget till personal
förteckning för nästa budgetår upptagna personalen i arvodesbefattning beräknas
uppgå till i runt tal 5 725 000 kronor, med vilket belopp ifrågavarande
anslagspost synes böra upptagas för nästa budgetår (nu 5 650 000 kronor).

De pensionsmedel, som arvodesinnehavama ha att avstå och som skola
upptagas såsom särskilda uppbördsmedel å avlöningsstaten, kunna, under
förutsättning att alla arvodesbefattningarna vore besatta med från aktiv stat
pensionsavgången personal, uppskattas till cirka 4 380 000 kronor. Emellertid
skola befattningarna i första hand uppehållas av personal, som tvångsvis
överförts på övergångsstat, varjämte Kungl. Majit som förut anmärkts i åtskilliga
fall, då det visat sig omöjligt att besätta befattningarna med sådan
personal eller från aktiv stat pensionsavgången, medgivit att jämväl andra
personalkategorier, såsom personal å frivillig övergångsstat eller reservstat
eller i reserven utnämnd personal eller ock från nämnda stater pensionsavgångna
beställningshavare, finge förordnas å befattningarna. Detta förhållande
medför att pensionsmedlen komma att minskas. Jag uppskattar den
minskning i pensionsmedlen, som uppkommer i nuvarande läge, till för
helt budgetår i runt tal 500 000 kronor. Med utgångspunkt från sistnämnda
belopp synas de pensionsmedel, vilka såsom särskilda uppbördsmedel böra

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

upptagas i avlöningsstaten för nästa budgetår kunna beräknas till (4 380 000
500 000 =) 3 880 000 kronor.

5. Avlöningar till fänrikar.

För avlöningar till fänrikar är för innevarande budgetår beräknat ett belopp
av förslagsvis 1 350 000 kronor, varvid antalet fänrikar beräknats till omkring
450.

I fråga om medelsbebovet för nästa budgetår bär arméförvaltningen i sina
medelsäskanden framhållit, att enligt uppgift av chefen för arméstaben nämnda
antal beräknats nedgå till omkring 430, varför medelsbehovet under anslagsposten
kunde beräknas till 1 290 000 kronor.

Häremot har jag intet att erinra, och jag beräknar alltså för budgetåret
1944/45 för avlöningar till fänrikar ett belopp av förslagsvis 1 290 000 kronor.

6. Avlöningar till volontären över stat.

Ifrågavarande anslagspost är för innevarande budgetår upptagen med ett
belopp av 820 000 kronor, eller lika mycket som för ändamålet beräknats för
fullt utbyggd organisation. Antalet volontärer över stat har därvid beräknats
till omkring 2 400.

. Arméförvaltningen har för nästa budgetår räknat med oförändrad anslagstilldelning.
Med hänsyn till det i förenämnda proposition nr 143 framlagda
förslaget örn inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl kommer
emellertid nyrekryteringsbehovet inom manskapsgradema att något understiga
vad arméförvaltningen förutsatt. Antalet volontärer över stat kan vid
sådant förhållande beräknas uppgå till allenast omkring 2 165. Jag beräknai
med beaktande härav medelsbehovet för nästa budgetår under förevarande
anslagspost till 740 000 kronor.

7. Avlöningar till vård- och ekonomipersonal.

Enligt kungörelsen den 21 maj 1943 (nr 336) angående ändrad lydelse av
2 § kungörelsen den 19 juni 1942 (nr 638) med avlöningsbestämmelser för
vård och ekonomipersonal vid försvarsväsendet kunna köks- och servisbiträden
vid försvarets matinrättningar numera erhålla extra ordinarie
anställning. Kungl. Majit har i enlighet härmed föreskrivit, att från och med
den 1 september 1943 skola finnas anställda köks- och servisbiträden med
avlöning enligt lönegraden MV d i förenämnda kungörelse den 19 juni 1942
till högst visst angivet antal. Kostnaderna för avlöningar till ifrågavarande
personal belasta under innevarande budgetår försvarsgrenarnas mathållningsanslag.
Såsom jag vid anmälan av årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln,
punkterna 20, 78 och 119) anfört böra ifrågavarande kostnader från och
med nästa budgetår utgå från försvarsgrenarnas avlöningsanslag, för vilket
ändamål på sätt arméförvaltningen föreslagit en särskild anslagspost bör uppföras
under varje anslag. Under denna anslagspost torde böra beräknas icke
blott kostnaderna för avlöningar till den personal, som herodes extra ordinarie

164

Kungl. Marits proposition nr 185.

anställning, utan jämväl kostnader för tillfälligt anställande av köks- och servispersonal.

Sedan arméförvaltningens intendentur- och civila departement i skrivelse
den 16 juli 1943 avgivit förslag rörande det antal extra ordinarie biträdesbefattningar
vid arméns matinrättningar, som borde inrättas, har Kungl. Majit
enligt beslut den 27 augusti 1943 föreskrivit, att vid arméns truppförbands
och skolors matinrättningar skola finnas anställda högst 1 068 biträden (i kök
och servering) med extra ordinarie anställning i lönegraden MV d. I myndigheternas
förslag hade motsvarande antal angivits till 1198.

Arméförvaltningen har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår beräknat,
att extra ordinarie biträdesbefattningar skola finnas till sistnämnda antal.
Enär emellertid anledning saknas att nu frångå de beräkningsgrunder som
tillämpades i Kungl. Majits beslut den 27 augusti 1943, torde antalet extra
ordinarie befattningar -—- med tillägg för 10 befattningar, som böra inrättas
vid ridskolan och luftvärnsskjutskolan — för nästa budgetår kunna bestämmas
till 1 078. Kostnaderna för avlöningar till dessa kunna uppskattas till i runt
tal 1 970 000 kronor.

För tillfälligt anställande av biträdespersonal beräknar jag — efter viss
jämkning av arméförvaltningens beräkningar — ett belopp av 1100 000 kronor.

Arméförvaltningen har under förevarande anslagspost jämväl beräknat
medel för anställande av sjukvårdsbiträden vid arméns truppförbandssjukhus
och i sådant hänseende åberopat en inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
verkställd utredning rörande behovet av sjuksköterskor och
sjukvårdsbiträden, i vilken anförts i huvudsak följande.

Genom den nya värnpliktslagen förlängdes tjänstetiden för värnpliktiga
till att omfatta hela året, kategoriklyvningen upphävdes, befrielse från värnpliktens
fullgörande i fred på grund av familjeskäl medgavs ej längre. Vidare
ha befälskadrerna utökats. Härigenom har den militära sjukvården ställts inför
avsevärt ökade krav. På grund av de blodgrupperingar, skyddsympningar mot
tyfoidfeber och para tyfus, tuberkulosbekämpandet inom armén m. m., som
påbjudits, har sjukvårdsarbetet vid truppförbanden dessutom avsevärt ökats.

Sjukvårdsmanskapet tages numera i största utsträckning i anspråk vid
förbandsövningar, såsom sjukvårdare vid marscher och skjutövningar m. m.,
såsom befäl för det värnpliktiga sjukvårdsmanskapet, för undervisning vid
samaritkurser, vid ovan nämnda undersökningar och ympningar m. m. Härigenom
får sjukvårdsmanskapet icke mycken tid över till tjänstgöring å sjukhuset.
Sjukhusen äro icke heller betjänta av personal, över vars tjänstgöringstid
man icke helt förfogar. För sjukvårdens ändamålsenliga bedrivande
måste därför sjukhusen tillföras ytterligare personal, som ständigt står till
förfogande för egentliga sjukvårdsändamål.

Då värnpliktiga visat sig mindre lämpliga för sjukhusarbete och endast
i minsta möjliga utsträckning få tagas i anspråk för handräckningstjänst och
då sådan handräckning dessutom ställer sig dyrbar, har sjukvårdsstyrelsen
upptagit frågan angående anställande av ytterligare kvinnlig medicinalpersonal
vid truppförbandens sjukhus till utredning. Utredningen avser behovet av
nämnda personal under vanliga fredsförhållanden.

För att sjukvården vid truppförbandssjukhusen skall bli av liknande beskaffenhet
som den som lämnas vid civilt sjukhus fordras i allmänhet minst
två utbildade sjuksköterskor vid varje militärsjukhus med mer än 30 sängar

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

och en sköterska vid dem som lia 30 sängar eller därunder. Endast på så satt
blir det kontinuitet i arbetet och någon, som alltid kan ta det omedelbara
ansvaret för vården och medicinutdelningen. Dessutom kan med en dylik
anordning det polikliniska arbetet och den slutna sjukvården drivas jämsides,
vilket är ofrånkomligt för sjukvårdens rationella bedrivande.

Vid sjukhusavdelning med 30 sängar eller därunder + »poliklinik» torde
krävas 2 sjukvårdsbiträden och 1 mottagningsbiträde; vid sjukhusavdelning
med 60 sängar + »poliklinik» minst 4 sjukvårdsbiträden och 1 mottagnmgs -

Nu nämnda kvinnliga personalstyrka torde vara ett minimum, och hai vi
beräkningen hänsyn tagits till dels att klientelet i allmänhet icke Udel av
så svåra sjukdomar som vid de civila sjukhusen och dels att man vid de militära
sjukhusen har viss tillgång till manligt sjukvårds- och handracknings maSjukvårdsbiträdena

torde i lönehänseende böra inordnas under avlöningsbestämmelserna
för vård- och ekonomipersonal vid försvarsvasendet

Vid truppförbanden finnas under fredsförhållanden enligt infordrade
rapporter ungefär 2 500 vårdplatser. Härför erfordras — med tillämpning av
ovan angivna beräkningssätt — minst 90 sjuksköterskor och 232 sjukvårdsbiträden På

"rund av vad sålunda anförts torde för budgetåret 1944/45 medel böra
anvisas för anställande av 90 sjuksköterskor (föregående budgetår 63) i lönegrad
MEo 7 och 232 sjukvårdsbiträden i lönegrad MV d.

Arméförvaltningen, som funnit det synnerligen angeläget att vid truppförbandens
sjukavdelningar tillräcklig kvalificerad personal finnes att tillgå
för skötsel av de sjuka, har anslutit sig till förslaget om anställande av ytterligare
sjuksköterskor och örn inrättande av befattningar för sjukvårdsbiträden
i lönegraden MV d. För avlöning till de föreslagna 232 sjukvårdsbiträdena
har arméförvaltningen beräknat omkring 425 000 kronor för helt budgetår.

I likhet med arméförvaltningen finner jag det angeläget, att kvalificerad
personal i tillräcklig omfattning finnes att tillgå för sjukvården vid truppförbandssjukhusen,
och jag har därför i princip intet att erinra mot att den
för närvarande anställda kvinnliga personalen — som regel en sjuksköterska
vid varje sjukhus — utökas. Det av arméförvaltningen i sådant hänseende
framlagda förslaget örn anställande av ytterligare en extra ordinarie sjuksköterska
vid de större truppförbandssjukhusen finner jag mig kunna biträda,
och jag avser alltså att i det följande beräkna medel för dessas anställande.
Jag har icke heller något att erinra mot att vid sjukhusen anställas kvinnliga
sjukvårdsbiträden. Emellertid torde närmare erfarenheter böra avvaktas
innan den fast anställda personalen utökas i den omfattning arméförvaltningen
föreslagit, och för nästa budgetår tillstyrker jag därför anvisande av
medel allenast i sådan omfattning, att 115 sjukvårdsbiträden, eller omkring
hälften av det av arméförvaltningen beräknade antalet, skola kunna beredas
anställning. Mot den föreslagna löneställningen har jag intet att erinra. Jag
förutsätter dock, att personalen under lämplig tid anställes såsom extra befattningshavare
innan den beredes extra ordinarie anställning. Med den av mig
förordade begränsningen av antalet sjukvårdsbiträden kan medelsbehovet för
dessas avlöning beräknas till 210 000 kronor.

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

I enlighet med det anförda beräknar jag medelsbehovet för nästa budgetår
under förevarande anslagspost till (1 970 000+1 100 000 + 210 000 =) 3 280 000
kronor.

8. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

a) Extra ordinarie och extra tjänstemän.

Ifrågavarande delpost har i avlöningsstaten för innevarande budgetår uppförts
med ett belopp av förslagsvis 4 050 000 kronor. För nästa budgetår beräknar
jag motsvarande kostnader till förslagsvis 4 670 000 kronor. Rörande
beräkningsgrunderna må följande framhållas.

Beträffande frågan örn genomförande av den överflyttning från sakanslag
av lönekostnader för icke-ordinarie personal, som av mig senast i statsverkspropositionen
till 1942 års riksdag (fjärde huvudtiteln, s. 34) i princip förordats,
hänvisar jag till vad jag i det föregående anfört.

Personalförteckning för de extra ordinarie tjänstemännen vid armén för
budgetåret 1943/44 har av Kungl. Majit fastställts den 30 juni 1943. Förteckningen
överensstämmer i allt väsentligt med det förslag, som i anslutning till
propositionen 1943:235 tillhandahållits vederbörligt utskott vid 1943 års
riksdag. För budgetåret 1944/45 föreslår jag — förutom de utökningar av den
extra ordinarie personalen som av mig förordats i förenämnda proposition nr
143 — följande ändringar i förhållande till innevarande budgetår.

Arméstaben.

Under denna rubrik redovisas den personal, som avses för arméstaben,
centrala värnpliktsbyrån, arméinspektionen och hemvämsstaben. Personalen
fördelas enligt arméchefens bestämmande.

Enligt beslut den 24 september 1943 har Kungl. Majit medgivit, att vid
centrala värnpliktsbyrån må under tiden från och med den l’ oktober
1943 intill den 1 juli 1944 finnas anställda — utöver i gällande personalförteckning
upptagen personal — 1 extra tjänsteman (konsulent) i lönegraden
MEx 20, 1 tjänsteman (maskinoperatör) i lönegraden MEo 7, 2 kontorsbiträden
i lönegraden MEo 4, 10 skrivbiträden i lönegraden MEo 2 och högst 51 skrivbiträden
i lönegraden MEx 2. Genom ifrågavarande personals anställande,
vilket delvis sammanhänger med rådande beredskapsförhållanden, har ernåtts
en icke ringa begränsning av behovet av värnpliktiga expeditionsbiträden vid
byrån. Enligt från värnpliktsbyrån inhämtade uppgifter har sålunda antalet
vid byrån tjänstgörande värnpliktiga under viss tidsperiod kunnat nedbringas
med 51, under det att antalet skrivbiträden under samma tid ökats med 23.

Den extra ordinarie personal, som enligt Kungl. Majits beslut den 24 september
1943 må finnas anställd vid centrala värnpliktsbyrån, bör upptagas i
personalförteckningen för nästa budgetår.

I enlighet med vad jag anfört under avsnittet Vissa frågor rörande
utbildningen inom marinen m. m. böra vidare å personalförteckningen upptagas
1 militärpsykolog i lönegraden MEo 27 och 1 amanuens i lönegraden MEo 15.

Sedan chefen för armén i skrivelse den 20 januari 1943 hemställt, att en

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

tjänst som studierektor vid armén — med tjänstgöring vid arméinspektionen
— måtte inrättas och inplaceras i 9 lönegraden av löneplanen E i
civila avlöningsreglementet, förordade jag vid anmälan av propositionen
1943: 235 (s. 94) inrättande av nämnda befattning. Beträffande löneställningen
förklarade jag mig vara ense med arméförvaltningens civila departement samt
allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd, vilka uttalat, att
befattningen i fråga i avvaktan på erfarenheter örn arbetsuppgifter och ändamålsenlighet
borde erhålla karaktären av arvodesbefattnmg.

I enlighet härmed har i gällande förteckning över arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, för studierektor upptagits ett arvode
örn 12 153 kronor, motsvarande avlöning enligt lönegraden Eo 30, löneklass 32.

I skrivelse den 29 november 1943 har chefen för armén ånyo hemställt om
befattningens hänförande till lönegraden E 9 och till stöd härför anfört bland
annat följande.

Till innehavare av befattningen som studierektor till och med den 30 juni
1944 hade Kungl. Majit förordnat rektorn vid Uppsala stads folk- och fortsättningsskolor,
filosofie licentiaten Erik Bjelfvenstam.

Bjelf venstam åtnjöte för närvarande ledighet från sin tjänst hos Uppsala
stad, men efter utgången av nästkommande juni månad kunde ytterligare
ledighet icke beviljas honom. Självfallet ansåge sig Bjelfvenstam icke kunna
lämna en med pensionsrätt förenad ordinarie tjänst för att pa förordnande
uppehålla en arvodesbefattnmg. Därest icke fastare anställningsvillkor kunde
förenas med studierektorsbefattningen, försattes armélednmgen följaktligen
i det läget att redan den 1 juli 1944 nödgas byta innehavare på ifrågavarande
post Detta skulle vara så mycket mer beklagligt, som arméchefen vöre övertygad
örn att armén i Bjelfvenstam förvärvat en kraft, som vore i hog grad
lämpad för de arbetsuppgifter, varom här vore fråga. .

Den uppfattning rörande behovet av en befattning såsom studierektor
vid armén, vilken arméchefen givit uttryck åt i sin förenämnda skrivelse den
20 januari 1943, hade sedan dess ytterligare bestyrkts. Det skulle uppenbarligen
icke låta sig göra att på ett rationellt sätt bedriva stamskolomas allmanbildande
undervisning efter de linjer, som numera uppdragits för densamma,

utan kvalificerad pedagogisk ledning. . . , ,

Därtill komme att arméledningen vore i stort behov av pedagogisk och
psykologisk sakkunskap även vid utarbetandet av rent militära utbildnmgsbestämmelser
och reglementen. För dylika uppgifter hade också studierektorn

oavlåtligen tagits i anspråk. ... . , , ,,

Det vöre sålunda ställt utom allt tvivel, att arbetsuppgifter icke komme att
saknas för en studierektor vid armén. Det syntes därför vara val motiverat
att med befattningen i fråga förena de fastare anställningsvillkor, som armechefen
föreslagit i sin förut nämnda framställning.

Arméförvaltningens civila departement, till vars yttrande allmänna lönenämnden
och försvarsväsendets lönenämnd anslutit sig, har framhållit, att
den tid, som förflutit efter statsmakternas ställningstagande år 1943, ej
syntes vara tillräcklig för att ett definitivt bedömande av frågan rörande anställningsformen
för befattningen skulle kunna ske. Självfallet vore det
emellertid av synnerlig betydelse, att ett ombyte av innehavare å befattningen
i fråga undvekes. Örn sålunda å ena sidan tiden knappast kunde anses vara
inne för att uppföra befattningen såsom ordinarie, syntes å andra sidan i

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

det uppkomna läget hillder ej behöva möta att befattningen nu gjordes till
extra ordinarie. Därest så skedde, borde med hänsyn till den redan tillämpade
grunden for arvodets utmätande befattningen inplaceras i 30 lönegraden
loneplanen Eo, civila avlöningsreglementet, med rätt för befattningshavaren
att uppbära lon enligt slutlöneklassen inom nämnda lönegrad, d v s 32
loneklassen. Även därvid syntes erforderliga möjligheter hållas öppna''för
en framtida definitiv lösning av löneställningsfrågan, samtidigt som den omstandigheten
att med extra ordinarie befattning följde rätt till pension borde
medföra, att en sådan interimistisk* lösning Enge anses nöjaktig jämväl ur
befattningshavarens synpunkt.

.Även enligt min mening är det angeläget att ett ombyte av innehavare å
ifrågavarande befattning undvikes. Jag anser mig därför böra biträda civila
departementets förslag, att befattningen från och med nästa budgetår förenas
med pensionsrätt genom att göras extra ordinarie. Befattningen synes böra
inplaceras i lönegraden MEo 30 med rätt för innehavaren att uppbära lön
enligt slutlöneklassen inom nämnda lönegrad, d. v. s. 32 loneklassen.

Militärområdena m. m.

För II. och Y. militärområdena skola enligt 1942 års försvarsbeslut tillkomma
nya stabsetablissement. Såsom portvakter och gårdskarlar vid dessa
och för skötseln av etablissementens värmeanläggningar erfordras tvenne befattningshavare,
vilka lämpligen också böra kunna användas såsom bilförare.
Befattningarna synas i enlighet med av arméförvaltningen framlagt förslag
bora upptagas i personalförteckningen såsom vaktmästarbefattningar och hänföras
till lönegraden MEo 5.

I särskild skrivelse den 14 januari 1944 ha arméförvaltningens tygavdelning
och försvarets civilförvaltning hemställt, att å personalförteckningen måtte
upptagas en ny befattning såsom förste montör i Bodens fästning i lönegraden
MEo 12. I avvaktan på närmare erfarenheter rörande behovet härav finner
jag mig emellertid icke för närvarande kunna biträda detta förslag.

Truppförbanden m. m.

Signalregementets kompani i Kristianstad skall enligt försvarsbeslutet
förläggas till Wendes artilleriregementes östra kasern i Kristianstad,
sedan sistnämnda regementes nya förläggning vid Norra Åsum färdigställts.
I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har arméförvaltningen för
signalkompaniet upptagit nya befattningar för 1 eldare av 2. klass °i lönegraden
MEo 5, 1 husmoder av 2. klass i lönegraden MEo 6 och 1 biträdande
husmoder i lönegraden MEo 4.

Huruvida byggnadsarbetena för artilleriregementets förläggning under
nasta budgetår hinna fortskrida så långt, att regementet kan avflytta från
ostra kasernen, kan icke nu bedömas. Emellertid har i gällande personalförteckning,
med hänsyn till artilleriregementets nuvarande spridda förläggning,
för regementet avsetts 2 eldare av 2. klass och 2 biträdande husmödrar

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

utöver vad som beräknats erforderligt för den nya förläggningen. Då denna
personal efter artilleriregementets utflyttning till Norra Åsum lärer kunna
utnyttjas för signalkompaniets förläggning, beräknar jag icke för närvarande
någon för signalkompaniet särskilt avsedd personal.

Vid Tredje tygkompaniet böra planenligt tillkomma nya befattningar
för 2 förrådsmän i lönegraden MEo 5 och 1 skrivbiträde i lönegraden MEo 2.
Å andra sidan torde 2 för Första tygkompaniet avsedda förrådsmannabefattningar
böra utgå.

Vissa utbildningsanstalter.

Vid anmälan av årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt
148) har jag anslutit mig till ett av arméförvaltningen framlagt förslag, att
medel för avlöningar till viss i årets personalförteckning för extra ordinarie
tjänstemän vid armén upptagen, för försvarets läroverks internat avsedd
personal — 3 tillsynsmän, 15 vaktmästare och 2 skrivbiträden — skola beräknas
under läroverkets avlöningsanslag. Under rubriken Arméns underofficer
sskola bör alltså för nästa budgetår upptagas allenast den personal,
som avses för nämnda skola. Rörande personalbehovet i sådant hänseende
må följande framhållas. Vid anmälan av propositionen 1943: 235 (s.
77) förutsatte jag, att genom Kungl. Maj:ts försorg skulle verkställas en
närmare omprövning av behovet av icke-ordinarie personal vid internatet liksom
vid arméns underofficersskola, vars icke-ordinarie personal i vissa hänseenden
överstege det i grunderna för propositionen 1942: 210 beräknade.
Den sålunda förutsatta omprövningen av personalbehovet har numera verkställts,
och enligt beslut den 22 oktober 1943 har Kungl. Maj:t fastställt den
extra ordinarie personalens omfattning vid internatet och underoffieersskolan.
Därvid har en av de i gällande personalförteckning för underoffieersskolan
upptagna kontorsbiträdesbefattningarna befunnits kunna utgå. Jag beräknar
därför för nästa budgetår för underoffieersskolan allenast 1 kontorsbiträde
i lönegraden MEo 4. I övrigt ha i förslaget till personalförteckning vidtagits
vissa andra av Kungl. Maj:ts beslut den 22 oktober 1943 betingade begränsningar
av den extra ordinarie personalen vid underoffieersskolan.

Under en ny rubrik, Tygförvaltningsskolan, bör i enlighet med vad
tidigare anförts upptagas 1 vaktmästarbefattning i lönegraden MEo 5. Under
denna rubrik lärer jämväl böra uppföras den för skolan avsedda skrivbiträdesbefattning
som i personalförteckningen för innevarande budgetår upptagits
under Första tygkompaniet.

Sjukvårdsväsendet.

Såsom vid behandlingen av anslagsposten till avlöningar till vård- och
ekonomipersonal anförts böra för nästa budgetår upptagas 27 nya befattningar
för sjuksköterskor i lönegraden MEo 7.

Remonterings väsendet.

Såsom vid behandlingen av arméförvaltningens avlöningsanslag anförts
böra medel för avlöning till skrivbiträde vid remonteringsnämnden beräknas
under berörda anslag.

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Enligt den för budgetåret 1941/42 fastställda personalförteckningen för
icke-ordinarie personal m. fl. vid armén skulle vid vardera av Herrevadsklosters
och Gudhems remontdepåer finnas anställda 2 stallföreståndare och 15
vaktmästare samt vid Utnäslöts remontdepå 1 stallföreståndare och 4 vaktmästare.
1942 års försvarsbeslut innebar för remontdepåernas del, att Utnäslöts
remontdepå skulle avvecklas och arméns remonter fördelas på de båda
återstående depåerna. I enlighet härmed upptogs i vederbörande personalföl
teckning för budgetåret 1942/43 endast personal för Herrevadsklosters och
Gudhems remontdepåer, nämligen vid vardera depån 2 stallföreståndare och
19 vaktmästare, medan för Utnäslöts remontdepå icke beräknades någon personal.
I skrivelse den 1 mars 1943 hemställde emellertid chefen för armén,
att Utnäslöts remontdepå måtte med oförändrad organisation tills vidare få
bibehållas samt att, så länge så finge ske, de för budgetåret 1941/42 gällande
personalstaterna för remontdepaerna måtte få gälla i stället för de för budgetaret
1942/43 fastställda. I den för budgetåret 1943/44 fastställda personalförteckningen
för icke-ordinarie personal m. fl. upptogos, i enlighet med arméchefens
sistnämnda förslag, för remontdepåerna extra ordinarie tjänstemän
i samma omfattning och med samma placering å depåerna som gällde för
budgetaret 1941/42. Sammanlagt ha alltså för remontdepåerna beräknats 5
stallföreståndare och 34 vaktmästare.

I skrivelse den 10 december 1943 hemställde arméförvaltningens intendentur-
och civila departement örn vissa jämkningar i den för innevarande
budgetår fastställda personalförteckningen samt anförde i anslutning därtill
i huvudsak följande.

Under budgetåret 1942/43 hade Utnäslöts remontdepå varit organiserad i
full utsträckning med den personaluppsättning som för depån angivits i personalförteckningarna
för budgetåren 1941/42 och 1943/44. Av de för de båda
övriga remontdepåerna upptagna extra ordinarie befattningarna hade under
budgetåret 1942/43 vid vardera depån varit tillsatta 2 stallföreståndar- och
16 vaktmästarbefattningar. Sammanlagt hade således under budgetåret 1942/
43 vid remontdepåerna funnits anställda 5 stallföreståndare och 36 vaktmästare,
och dessa befattningshavare hade även bibehållits under budgetåret 1943/
44. Det sålunda angivna antalet vaktmästare vore även det minsta med vilket
depåerna tillfredsställande kunde sköta sina uppgifter. Under åberopande
av det anförda hemställde intendentur- och civila departementen, att Kungl.
Majit matte låta bero vid den under budgetåret 1942/43 tillämpade organisationen
vid Utnäslöts remontdepå samt medgiva, att för innevarande budgetår
måtte vid vardera av Herrevadsklosters och Gudhems remontdepåer få finnas
anställd — utöver i gällande personalförteckning angivet antal — ytterligare
en vaktmästare.

Kungl. Majit biföll enligt beslut den 21 januari 1944 det sålunda framlagda
förslaget.

Enär Utnäslöts remontdepå icke ännu synes kunna nedläggas, bör den
sålunda fastställda personalorganisationen vid remontdepåerna gälla jämväl
under nästa budgetår. I avvaktan på slutlig prövning av frågan örn antalet
ridhästar inom armén kan jag däremot icke tillstyrka ett från arméförvaltningen
inkommet förslag örn ytterligare utökning av remontdepåernas extra
ordinarie personal.

Kungl. Majlis proposition nr 185.

171

Hiss ingenjörpersonal.

Såsom vid behandlingen av frågan om fälttygkårens sammansättning för
nästa budgetår anmärkts bar från och med innevarande budgetår, i avbidan
på slutligt ställningstagande till ingenjör organisationen inom försvaret, ett
antal ingenjörer beretts extra ordinarie anställning, och i personalförteckningen
för budgetåret ha i enlighet härmed upptagits 14 befattningar i lönegraden
MEo 26, 22 i lönegraden MEo 24, 17 i lönegraden MEo 21 och 8 i
lönegraden MEo 18.

För nästa budgetår böra tillkomma nya befattningar för 2 motoringenjörer,
den ena vid Göta pansarlivgarde och den andra vid Bergslagens artilleriregemente,
samt 2 signalingenjörer för Signalregementets kompanier i Kristianstad
och Skövde. I enlighet med arméstabschefens av arméförvaltningen
biträdda förslag synes en av de nytillkomna befattningarna böra inplaceras
i lönegraden MEo 24, medan de övriga tre böra hänföras till lönegraden
MEo 21. Såsom förut anförts bör vidare för tygförvaltningsskolan tillkomma
en ingenjörbefattning i lönegraden MEo 24.

Kostnaderna för avlöningar m. m. till den extra ordinarie personal, som
sålunda bör uppföras å personalförteckning för nästa budgetår, kunna beräknas
uppgå till omkring 4 600 000 kronor. Förevarande delpost bör emellertid
jämväl belastas med vissa andra kostnader.

1942 års riksdag anvisade för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag
av 310 000 kronor till växelbordsanläggningar, avsedda för arméns truppförband,
staber m. m. Sedan arméförvaltningens intendentur- och civila departement
medgivit, att för betjäning av vissa av berörda anläggningar finge anställas
högst 10 telefonister i lönegraden MEx2, har Kungl. Majit enligt
beslut den 10 december 1943 medgivit, att därav för innevarande budgetår
föranledda kostnader, högst 8 000 kronor, må avföras från förevarande delpost.
Itiksräkenskapsverket har i avgivet utlåtande uttalat, att ifrågavarande
befattningar med hänsyn till det stadigvarande behovet borde uppföras i
vederbörlig personalförteckning såsom extra ordinarie. Utan framställning
härom från den för personalens anställande ansvariga myndigheten och med
beaktande jämväl av de riktlinjer, efter vilka årets budgetarbete bedrivits,
kan jag emellertid ej tillstyrka detta förslag. Jag räknar således med att
befattningarna fortfarande skola upprätthållas av extra tjänstemän. Medel
för dessas avlöning, vilka för budgetåret 1944/45 kunna uppskattas till i runt
tal 20 000 kronor, böra i enlighet med vad riksräkenskapsverket föreslagit
beräknas under förevarande delpost.

I detta sammanhang torde böra för riksdagen anmälas två av Kungl. Majit
meddelade beslut rörande anställande av extra personal, vilka närmast sammanhänga
med nu rådande förhållanden. Enligt beslut den 15 oktober 1943
har Kungl. Majit medgivit, att under innevarande budgetår må —- utöver
tidigare anställda extra vaktmästare vid krigsskolan — anställas ytterligare
sådan personal, med lön enligt lönegraden MEx 5, enligt vissa av arméförvaltningens
civila departement föreslagna normer, varvid antalet tjänstemän

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

bestämts i proportion till antalet tjänstgöringsmånader vid skolan. Genom
ifrågavarande personals anställande har värnpliktig kandräckningspersonal
beräknats skola kunna frigöras och hempermitteras. Enligt beslutet skola
därav föranledda kostnader bestridas från förevarande delpost. Enär personalens
anställande närmast föranletts av nu rådande särskilda förhållanden,
torde delposten - därest behov av ifrågavarande personal föreligger jämväl
under nästa budgetar — icke i anledning därav böra uppräknas.

Kungl. Maj :t har vidare enligt beslut den 17 december 1943 i anledning
av en framställning från statens krisrevision medgivit, att för skötsel av värmeanläggningar
inom armén, marinen och flygvapnet må under innevarande
eldningssäsong anställas -— utöver tidigare anställd civil personal — högst
455 civila eldare med visst angivet arvode. Enligt sistnämnda beslut, vilket
betingats av önskemålet att under nuvarande beredskapsförhållanden minska
användningen av värnpliktig handräckningspersonal för värmeanläggningarnas
skötsel, skola kostnaderna för den civila personalens anställande bestridas
från vederbörligt förskottsanslag till respektive försvarsgrens löpande utgifter
att redovisas å den mot avlöningsanslag svarande krigstiteln.

Förevarande delpost skall såvitt avser extra tjänstemän som regel användas
för avlönande av allenast sådan extra personal, som anställes såsom
vikarier för i personalförteckning uppförda extra ordinarie tjänstemän. Åv
vad i det föregående anförts framgår, att i vissa fall avsteg gjorts från denna
legel. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1943 (regleringsbrevet) må
delposten jämväl tagas i anspråk för bestridande av kostnader, högst 50 000
kronor, för extra personal, som erfordras på grund av periodiskt återkommande
anhopning av arbetsuppgifter.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har arméförvaltningen framhållit,
att det i praktiken i manga fall visat sig svårbedömbart, huruvida ett behov
av extra arbetskraft kunde anses periodiskt återkommande och kostnaderna
sålunda skulle bestridas från förevarande delpost eller vore helt tillfälligt
och alltså borde tillgodoses på bekostnad av delposten till tillfälligt anställande
av tjänstemän m. m. Arméförvaltningen finge fördenskull föreslå,
att för nästa budgetår medel för extra personal för utförande av periodiskt
återkommande arbetsuppgifter icke beräknades under förevarande post utan
liksom medel för annat tillfälligt anställande av tjänstemän under posten för
tillfälligt anställande av tjänstemän. Häremot har jag intet att erinra.

Från här ifrågavarande post skall som nämnts avlöning utgå till sådana
extra tjänstemän, sorn anställas såsom vikarier för i personalförteckningen
uppförda extra ordinarie befattningshavare i anledning av dessas semester
eller tjänstledighet. För sadant ändamål har tidigare någon uppräkning av
delposten icke skett. Kostnaderna härför äro emellertid icke obetydliga och
ha av arméförvaltningen lågt räknat uppskattats till cirka 50 000 kronor.

Delposten till extra ordinarie och extra tjänstemän bör sålunda i avlöningsstaten
för nästa budgetår upptagas till (4 600 000 + 20 000 + 50 000 =)

4 670 000 kronor.

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

b) Bataljonsläkare vid fältläkarkåren.

I personalförteckningen för innevarande budgetår äro uppförda 38 befattningar
för bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller samma antal, som enligt i
propositionen 1942:210 angivna beräkningsgrunder skulle finnas vid fullt
genomförd organisation.

Beträffande behovet av sådana befattningar för nästa budgetår har t. f. generalfältläkaren
i skrivelse till chefen för armén anfört i huvudsak följande.

Styresmannen för försvarsväsendets kemiska anstalt har föreslagit, att det
beträffande en bataljonsläkarbefattning vid fältläkarkaren skulle föreskrivas,
att innehavaren tillika skall vara medicinsk assistent vid försvarsväsendets

kemiska anstalt. .....

Vid försvarsväsendets kemiska anstalt är ständigt kontraktsanställd en
medicinsk assistent med halvtidstjänstgöring. Denne handlägger alla medicinska
frågor rörande gasskyddet samt övriga vid anstalten förekommande
medicinska ärenden, föreläser vid kurser för gasskyddstekniker, militärläkare,
värnpliktiga läkare, värnpliktiga tandläkare m. fl. Tillgången på härför lämpliga
militärläkare har hittills icke tillåtit, att ifrågavarande befattning bestritts
av sådan.

Då nämnde befattningshavare så gott som dagligen kommer i beröring med
militärmedicinska organisatoriska problem av skilda slag, synes det synnerligen
lämpligt, att han är militärläkare. Militärmedicinsk expertis skulle på
så sätt ständigt stå till anstaltens förfogande samtidigt som den kommande
centrala sjukvårdsförvaltningens behov av i gassjukvårdsfrågor m. m. sakkunnig
militärläkare skulle komma att tillgodoses.

Bataljonsläkarna vid fältläkarkåren äro tjänstgöringsskyldiga högst 75
dagar per år och avses att tagas i anspråk såsom ersättare för ordinarie truppförbandsläkare
vid sjukdom eller annat tjänsteförhinder, på vakanser, vid
fälttjänstövningar etc. Då fältläkarkårens reserv hädanefter endast kommer
att rekryteras med förtidsavgången personal (truppförbandsläkare, bataljonsläkare
vid fältläkarkåren, extra bataljonsläkare), kan det förutses, att det under
fredsförhållanden kan bliva förenat med betydande svårigheter att tillgodose
arméns behov av militärläkare som vikarier av olika slag. Antalet bataljonsläkare
vid fältläkarkåren, som uppgår till 38, varav 1 ständigt är bunden vid
krigsskolan, tillåter icke, att ytterligare en undandrages truppsjukvården.

T f. generalfältläkaren har med hänsyn härtill föreslagit, att antalet bataljonsläkare
vid fältläkarkåren skall höjas till 39.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag — i likhet med arméföivaltningen,
som anslutit sig till t. f. generalfältläkarens förslag — intet att
erinra mot att å personalförteckningen för nästa budgetår uppföres ytterligare
en befattning för bataljonsläkare vid fältläkarkåren. Därvid bör på motsvarande
sätt som beträffande den för krigsskolan avsedde bataljonsläkaren, i en
not till förteckningen föreskrivas, att arvodet såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren
icke skall utgå för tid då bataljonsläkaren i fråga uppbär ersättning
i egenskap av assistent vid kemiska anstalten. Kostnaderna för sådan ei sättning
böra liksom nu bestridas från anstaltens anslag till forskningsverksamhet.

Någon höjning av ifrågavarande delpost, för innevarande budgetår upptagen
nied ett belopp av 120 000 kronor, synes icke behöva ifrågakomma för
nästa budgetår.

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

c) Bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren.

För innevarande budgetår ha under förevarande delpost beräknats medel
för arvoden till 6 bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren. Enligt propositionen
1942: 210 beräknas vid fullt genomförd organisation antalet dylika
befattningshavare till 10. Under nästa budgetår torde i överensstämmelse
med av chefen för arméstaben och arméförvaltningen framlagt förslag 2 befattningar
böra tillkomma och delposten höjas med 5 000 kronor till 20 000
kronor.

d) Betjäningspersonal m, fl.

Ifrågavarande delpost, för innevarande budgetår upptagen till förslagsvis
27 000 kronor, må jämlikt föreskrift i Kungl. Majis brev den 30 juni 1943
(regleringsbrevet) disponeras för bestridande av avlöningskostnaderna för
betjäningspersonal till högst det antal, som angives i budgetåret 1941/42
gällande personalförteckning. Därvid skall iakttagas, att nyanställning i
kokerskebefattning icke må ske, utan skall vid avgång i sådan befattning hittills
utgående arvode inbesparas.

Lönekostnaderna för den betjäningspersonal, som väntas kvarstå vid ingången
av budgetåret 1944/45, belöpa sig enligt av arméförvaltningen gjorda
beräkningar till i runt tal 46 000 kronor. Anledningen till att sistnämnda belopp
så avsevärt överstiger det belopp, som anvisats under delposten, är att
söka däri, att ett flertal av innehavarna av de å förenämnda personalförteckniug
för budgetåret 1941/42 uppförda kokerskebefattningarna icke åtnjuta i
förteckningen angivna arvoden utan äga att kvarbliva vid tidigare innehavd
extra ordinarie anställning och åtnjuta därmed förenade avlöningsförmåner.
I avlöningsstaten för nästa budgetår synes delposten böra upptagas med sistnämnda
belopp, 46 000 kronor.

e) Musikelever.

För innevarande budgetår ha under ifrågavarande delpost beräknats medel
för kontant ersättning till 152 musikelever med 360 kronor för år och elev
eller i runt tal 55 000 kronor. \ id den tidigare föreslagna nya musikkåren
vid Bergslagens artilleriregemente böra för nästa budgetår tillkomma 5 musikelever.
Delposten bör på grund härav höjas med omkring 2 000 kronor och
sålunda för budgetåret 1944/45 upptagas till 57 000 kronor.

f) Extra sjuksköterskor m. m.

Förevarande delpost är i avlöningsstaten för innevarande budgetår upptagen
med ett belopp av 66 000 kronor. Kungl. Majit har den 30 juni 1943
meddelat bestämmelser rörande postens disposition (se statsliggaren för
budgetåret 1943/44, s. 92). Enligt dessa bestämmelser må högst 34 000
kronor tagas i anspråk för tillgodoseende av det tidvis ökade behovet av sjukvårdspersonal
vid infanteriregementena. ■*

Arméförvaltningen har för nästa budgetår icke förutsatt annan förändring
beträffande delposten än att ett belopp motsvarande nyssnämnda post å
34 000 kronor föreslagits skola bortfalla med hänsyn till tillkomsten av de i
det föregående tillstyrkta nya extra ordinarie sjuksköterskebefattningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185. 175

Jag beräknar i enlighet härmed förevarande delpost till förslagsvis 32 000
kronor.

g) Tillfälligt anställande av tjänstemän m. m.

Medelsbehovet under förevarande delpost har för innevarande budgetår
beräknats till 53 000 kronor. Jag har i det föregående föreslagit, att från
denna delpost från och med nästa budgetår skola bestridas kostnader jämväl
för sådan extra personal, som erfordras på grund av periodiskt återkommande
anhopning av arbetsuppgifter, vilka kostnader — för innevarande budgetår
anslagna till 50 000 kronor — enligt gällande avlöningsstat skola bekostas av
delposten till extra ordinarie och extra tjänstemän. Arméförvaltningen har
anmält ett stegrat medelsbehov jämväl i övrigt under förevarande delpost,
bland annat hänförande sig till personalorganisationen inom Morjärvs försvarsområde,
beträffande vilken torde fa hänvisas till de handlingar som
komma att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott. Med beaktande
härav beräknar jag det sammanlagda medelsbehovet under delposten till 150 000
kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal utgör således (4 670 000 + 120 000 + 20 000 +
46 000 + 57 000 + 32 000 + 150 000 =) 5 095 000 kronor.

9. Avlöningar till civil handräckningspersonal.

Ifrågavarande anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med ett
belopp av 2 650 000 kronor. Arméförvaltningen har föreslagit, att posten för
budgetåret 1944/45 skall upptagas med oförändrat belopp. Emellertid böra,
i anslutning till vad som föreslagits i förenämnda proposition nr 143, här beräknas
medel för anställande av 25 remontskötare. Med hänsyn härtill beräknar
jag medelsbehovet för nästa budgetår till i avrundat tal 2 750 000
kronor.

10. Arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän.

Enligt den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen
utgå arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän med
tillhopa 200 160 kronor.

Vid anmälan av medelsbehovet under förevarande anslagspost i propositionen
1942: 266 framhöll jag, att 1941 års försvarsutredning i sina kostnadsberäkningar
beräknat kostnaderna för arvoden av här avsedd karaktär vid
fullt genomförd organisation till 251 820 kronor för armén. Jag framhöll
vidare, att 1942 års försvarsberedning ansett den ytterligare utvidgning av
arvodesväsendet, varmed försvarsutredningen räknat, vara betänklig och förordat,
att hithörande frågor utan dröjsmål upptoges till särskild utredning.
I avvaktan på genomförandet av en sådan undersökning borde enligt beredningen
några nya arvoden — med undantag av lärararvoden — icke tillskapas
och någon höjning av utgående arvoden ej heller medgivas.

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

För egen del anförde jag, att i avvaktan på resultatet av den utredning,
som enligt vad jag förordat i propositionen 1942: 210 borde verkställas genom
återupplivande av den hösten 1939 avbrutna utredningen angående reglering
av arvodesväsendet, några nya arvoden som regel icke borde inrättas i samband
med beslut örn det fortsatta organisationsarbetet inom försvarsväsendet.
Undantag borde emellertid göras för sådana arvoden, som av försvarsberedningen
föreslagits till inrättande. Beträffande nyinrättade lärarbefattningar
borde gälla att, i den mån sådana befattningar tillkomme under budgetåret
1942/43, deras innehavare borde komma i åtnjutande av arvoden enligt
de för dåvarande lärarbefattningar gällande grunderna. Jag förutsatte, att
beställningshavare, som bomme i åtnjutande av lärararvode, skulle vara underkastad
de förändringar med avseende å detsamma, som framdeles kunde bliva
bestämda.

Den utredning, som påbörjades sommaren 1939 men hösten samma år
avbröts, upptogs ånyo enligt beslut den 18 september 1942. De sakkunniga
avgåvo den 19. mars 1943 betänkande med förslag till reglering av det militära
arvodesväsendet. I betänkandet föreslogs avveckling i väsentlig utsträckning
av det inom försvarsväsendet uppbyggda systemet med arvoden utöver
lön, utan att kompensation för hittills utgående arvoden förordades annat
än undantagsvis, där särskilda skäl därtill ansetts vara för handen.

Utredningsmännens förslag mötte vid remissbehandlingen starka erinringar
från försvarsväsendets myndigheter, som i det väsentliga avstyrkte den
föreslagna arvodesbeskärningen eller förordade ny utredning i ärendet. Därvid
anlades olika lämplighets- och skälighetssynpunkter, men i främsta rummet
uttrycktes farhågor, att en beskärning av arvodesväsendet, genomförd
i den omfattning utredningsmännen föreslagit och utan kompensation för
bortfallande arvoden, skulle äventyra rekryteringen av de befattningshavaregrupper,
som komme att beröras av beskärningen.

Med beaktande bland annat av dessa synpunkter har chefen för finansdepartementet
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 november 1943
tillkallat två sakkunniga att biträda med fortsatt utredning av frågan örn
reglering av vissa militära arvoden. Enligt direktiven för de sakkunniga skola
dessa i erforderlig utsträckning samråda med de utredningsmän, som inom
försvarsdepartementet biträda med utredning rörande officersutbildningen
mom armén m. m. (arméns officersutbildningskommitté). Med hänsyn bland
annat till att denna kommitté först nyligen kunnat påbörja sitt arbete har utredningen
rörande arvodesväsendet icke kunnat bedrivas i sådan takt, att
förslag i frågan kan föreläggas 1944 års riksdag. De olika försvarsgrenarnas
arvodesförteckningar för budgetåret 1944/45 torde därför böra upprättas enligt
de principer som tillämpats vid upprättandet av motsvarande förteckningar för
budgetåren 1942/43 och 1943/44.

För nästa budgetår räknar jag för armén med ett medelsbehov av 214 481
kronor under förevarande anslagspost. Beträffande ändringarna i förhållande
till innevarande budgetår må följande framhållas.

Kungl. May.ts proposition nr 185.

177

Fältläkarkåren.

Under ifrågavarande rubrik finnes i gällande arvodesförteckning uppfört
ett arvode å 1 500 kronor till bataljonsläkaren vid Livregementets grenadjärer
(för resor till och från Göta trängkårs kompani i Nora). I enlighet med
ett av generalfältläkaren framlagt förslag synes emellertid sjukvården vid
kompaniet lämpligen böra bestridas genom i orten bosatt civil läkare. Ifrågavarande
arvode bör därför utgå ur förevarande förteckning. I stället bör i
förteckningen å arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,
upptagas ett arvode för läkarvården vid Göta trängkårs kompani i Nora, vilket
arvode med hänsyn till personalstyrkan vid kompaniet lärer böra uppföras
med samma belopp som det för läkarvården vid ridskolan fastställda, eller
1 500 kronor.

Vissa utbildningsanstalter.

Under denna rubrik torde böra sammanföras arvoden till de utbildningsanstalter
och skolor, som i arvodesförteckningen för innevarande budgetår
upptagits under rubrikerna Arméns fasta utbildningsanstalter och övriga
skolor.

De sammanlagda arvodesbeloppen under dessa rubriker uppgå enligt förteckningen
för innevarande budgetår till sammanlagt 165 200 kronor, därav
tillhopa 115 200 kronor för arméns fasta utbildningsanstalter enligt viss angiven
fördelning, 10 000 kronor för officersaspirantskolorna och 40 000 kronor
för övriga skolor. Därjämte har under innevarande års anslag till vissa kostnader
för de fasta undervisningsverken, särskilda utbildningskurser m. m.
upptagits ett belopp av högst 25 000 kronor till arvoden till lärare vid tygförvaltningsskolan.
Enligt uppgift av arméförvaltningen ha 17 000 kronor av
detta belopp avsetts för arvoden utöver lön till ordinarie tjänstemän. Till
dylika arvoden ha sålunda för innevarande budgetår anvisats tillhopa
(165 200 + 17 000 =) 182 200 kronor.

Vid anmälan av propositionen 1943: 235 förutsatte jag, att det skulle ankomma
på Kungl. Majit att med tillämpning av tidigare gällande grunder
för bestämmande av arvodenas storlek besluta örn de olika arvodesposternas
disposition. I enlighet härmed har Kungl. Majit den 8 oktober 1943 meddelat
beslut rörande de arvoden av ifrågavarande slag, som under innevarande
budgetår må utgå.

För nästa budgetår har chefen för arméstaben angivit behovet av arvoden
utöver lön till ordinarie tjänstemän på sätt framgår av följande samman -

ställning.

Kronor

Krigshögskolan jämte arméns stridsskola, högst ........................... 21 200

Artilleri- och ingenjörhögskolan jämte artilleri-, luftvärns- och

ingenjörofficersskolorna, högst ................................................ 35 000

Infanteriskjufskolan jämte infanteri-, kavalleri- och pansarofficers skolorna,

högst ..................................................................... 23 400

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 1 sami. Nr 185. ni 44 12

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Kronor

Eidskolan, högst ..................................................................... 6 200

Pansartruppskolan, högst ......................................................... 2 000

Artilleriskjutskolan, högst ......................................................... 3 000

Luftvärnsskjutskolan, högst ...................................................... 2 000

Ingen] örtruppskolan, högst ........................................................ 2 000

Arméns signalskola, högst ......................................................... 8 800

Tygförvaltningsskolan, högst ...................................................... 15 000

Intendenturförvaltningsskolan, högst .......................................... 13 500

Arméns underhållsskola, högst ................................................... 2 800

Trängofficersskolan, högst ...................................................... 3 700

Krigsskolan, högst ....................................................................’ 20 300

Gymnastik- och idrottsskolan, högst ............................................. 2 700

Arméns underofficersskola, högst ................................................ 11 500

Arméhundskolan, högst ............................................................. 1 900

Officersaspirantskolorna, högst ................................................... 10 000

Summa 185 000

Arméstabschefens förslag har biträtts av arméförvaltningen, som alltså föreslagit,
att för ifrågavarande ändamål skall upptagas ett belopp av 185 000
kronor.

I förhållande till vad som beslutats för innevarande budgetår innebär förslaget
en uppräkning av arvodena dels med 5 400 kronor med hänsyn till upprättandet
av infanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolorna, vilka icke varit
organiserade under innevarande budgetår, dels med 3 400 kronor för intendenturförvaltningsskolan,
2 020 kronor för arméns underhållsskola, 150 kronor
för trängofficersskolan och 1 200 kronor för arméhundskolan. Å andra sidan
har viss beskärning föreslagits beträffande arvodena för arméns signalskola,
tygförvaltningsskolan samt gymnastik- och idrottsskolan, varjämte ett för
innevarande budgetår upptaget belopp av 6 000 kronor till Kungl. Majis
disposition saknar motsvarighet i arméstabschefens nu föreliggande förslag.

För egen del vill jag — under erinran örn vad nyss anförts rörande de
grunder, efter vilka bedömandet av dessa frågor bör äga rum i avvaktan
på den definitiva lösningen av arvodesfrågan — framhålla, att jag icke
har något att erinra mot den ökning av det sammanlagda arvodesbeloppet,
som av arméförvaltningen föreslagits, ökningen synes nämligen
vara betingad av den utökning av utbildningsorganisationen som förutsättes
för nästa budgetår. Då det emellertid synes lämpligt, att liksom för innevarande
budgetår ett belopp reserveras för att av Kungl. Maj:t kunna ställas
till förfogande för oförutsedda behov, har jag i förslaget till arvodesförteckning
för nästa budgetår för vissa utbildningsanstalter upptagit något lägre
belopp än som av arméstabschefen föreslagits. Jag har därvid förutsatt, att
ett arvode om 800 kronor, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 februari 1944
för innevarande budgetår utgår till bataljonsveterinären vid Norrlands trängkår
i egenskap av lärare vid arméhundskolan, skall utgå jämväl under nästa
budgetår. I likhet med vad som gällt för innevarande budgetår bör det ankomma
på Kungl. Maj:t att inom ramen för de å förteckningen uppförda, för

Kungl. Maj:ts proposition nr 185. 179

de olika skolorna avsedda beloppen meddela beslut om storleken av ifrågavarande
arvoden.

Hissa övriga arvoden.

Denna post, för innevarande budgetår 5 979 kronor, torde i enlighet med
arméförvaltningens förslag för nästa budgetår kunna nedsättas till 2 000
kronor.

II. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

För innevarande budgetår fastställd förteckning å arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, slutar å ett belopp av 827 308 kronor.

För nästa budgetår beräknar jag medelsbehovet under förevarande anslagspost
till 836 855 kronor. Beträffande ändringarna i förhållande till innevarande
budgetår får jag hänvisa till det förslag till förteckning, som i särskild
ordning kommer att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.
Här må emellertid följande framhållas.

Arméstaben.

Enär kostnaderna för avlöning till studierektor i det föregående upptagits
under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, bör det
i förevarande förteckning uppförda arvodet till studierektor utgå.

Militärområdena m. m.

Platsbefälet i Karlsborg. I sina anslagsäskanden för nästa budgetår
har arméförvaltningen anfört i huvudsak följande.

Den för Karlsborgs garnisons brandkår för närvarande tillämpade organisationsplanen
upptager fem personer för vård och tillsyn av brandkårens
ångspruta och motorspruta. Ifrågavarande personer — arbetare vid tygstationen
och fastighetsförvaltningen i Karlsborg — deltaga även i brandkårens
övningar och vid dess utryckningar vid brandtillfällen.

Under förevarande rubrik finnas upptagna bland andra två arvoden om
vardera 200 kronor för tillsyn av ovannämnda sprutor. Dessa arvoden äro
för närvarande fördelade på fyra av de ovannämnda arbetarna. För beredande
av ersättning åt den femte arbetaren och för ersättning för förlorad arbetsförtjänst
åt arbetarna för deltagande i övningar och utryckningar med brandkåren
har Kungl. Majit medgivit, att högst 1100 kronor finge disponeras
från den under arméns anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl. upptagna
delposten för tillfälligt anställande av tjänstemän m. fl.

Arméförvaltningen anser, att den tidspillan och förlust av arbetsförtjänst,
som deltagandet i brandövningar och brandutryckningar medför för de vid
Karlsborgs garnisons brandkår tjänstgörande arbetarna, är så betydande, att
ersättning härför fortsättningsvis bör beredas dem.

Ifrågavarande ersättning synes vara av natur att böra uppföras å förteckning
för budgetåret 1944/45 å arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit.

I stället för hittills upptagna poster örn vardera 200 kronor for tillsyn av
ångspruta och motorspruta synes alltså böra upptagas dels en post å 500
kronor för vård och tillsyn av brandsprutor och dels en post å 1 000 kronor
för beredande av ersättning för förlorad arbetsförtjänst åt arbetare, tjänst -

180

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

görande vid Karlsborgs garnisons brandkår för deltagande i brandövningar
och brandutryckningar.

Mot det sålunda framlagda förslaget har jag intet att erinra. Det bör ankomma
på försvarets civilförvaltning att meddela närmare bestämmelser
rörande arvodenas fördelning.

Arvoden, som utbetalas vid truppförband eller försvarsområdesstaber.
För I. militärområdet uppförda arvoden å tillhopa 740 kronor
böra i enlighet med arméförvaltningens förslag överflyttas till lil. militärområdet,
varjämte för sistnämnda militärområde torde böra beräknas medel
för ett nytt arvode å 200 kronor till en tillsynsman vid Bergsjö skjutfält vid
Skövde, vilken är tillfälligt anställd för innevarande budgetår.

Sjukvårdsväsendet.

Såsom under föregående anslagspost anförts bör under förevarande rubrik
uppföras ett arvode örn 1500 kronor för läkarvården vid Göta trängkårs
kompani i Nora.

Ve te rinar irås en de t.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har arméförvaltningen anfört
följande.

I skrivelse till chefen för armén har överfältveterinären erinrat därom att
i staten för arméförvaltningen tidigare funnits upptaget ett belopp av 1 000
kronor avsett såsom arvoden åt sakkunniga åt sjukvårdsstyrelsen. Ifrågavarande
belopp hade numera höjts till 5 000 kronor. Före den 1 juli 1937
kunde de medel, som för nämnda ändamål disponerades av sjukvårdsstyrelsen,
disponeras jämväl för anlitande av sakkunniga på det veterinärmedicinska
området. Efter utbrytningen av fältveterinärbyrån ur sjukvårdsstyrelsen hade
inga medel stått till förfogande'' för anlitande av sakkunniga å det veterinärmedicinska
området. Vid flera tillfällen hade under de gångna åren behov
förelegat att anlita dylika sakkunniga. Med hänsyn härtill borde ett årligt
belopp av 500 kronor för bestridande av kostnader för anlitande av sakkunmnga
å arméinspektionens veterinäravdelning ställas till överfältveterinärens
förfogande.

Arméförvaltningen, som vitsordar behovet av medel för angivet ändamål,
får hemställa, att under förevarande rubrik upptages en post å 500 kronor till
sakkunniga i veterinärmedicinska frågor.

Mot ifrågavarande förslag har jag intet att erinra, och jag har alltså under
förevarande rubrik upptagit ett belopp av 500 kronor för ändamålet.

Vissa utbi/dningsansta/ter.

Liksom motsvarande rubriker å övriga förteckningar böra rubrikerna
Armens fasta utbildningsanstalter och Övriga skolor utbytas mot en gemensam
rubrik. För här avsedda ändamål ha för innevarande budgetår i arvodesförteckningen
upptagits tillhopa 47 100 kronor. Som tidigare nämnts har vidare
under undervisningsanslaget beräknats ett belopp av 8 000 kronor till civila
lärare vid tygförvaltningsskolan. Vidare har Kungl. Majit medgivit, att
kurser i motortjänst inom en kostnadsram av 60 000 kronor må anordnas under

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

innevarande budgetår. Av sistnämnda belopp avses 12 000 kronor skola disponeras
för arvoden åt civil lärarpersonal. Kostnaderna för ifrågavarande kurser
lia för innevarande budgetår bestritts huvudsakligen från arméns undervisningsanslag.
Sammanlagt disponeras alltså under löpande budgetår 67 100
kronor till arvoden åt civil personal vid arméns utbildningsanstalter.

För nästa budgetår har chefen för arméstaben beräknat behovet av sådana
arvoden sålunda:

Kronor

Krigshögskolan, högst ............• •..........•...............................

Artilleri- och ingenjörhögskolan jämte artilleri-, luftvärns- och mgen jörofficersskolorna,

högst .........................................................

Krigsskolan, högst .....................................................................

Gymnastik- och idrottsskolan, högst .............................................

Tygförvaltningsskolan, högst ......................................................

Intendenturförvaltningsskolan, högst .............................................

Arméns motorskola, högst ............................................................

12 500

10 000
4 000
8 000
8 000
2 500
20 500

Summa 65 500

Arméförvaltningen har vid bedömandet av anslagsbehovet följt nämnda
beräkningar.

Det föreliggande förslaget innebär i jämförelse med arvodesförteckningen
för innevarande budgetår, att de för artilleri- och ingenjörhögskolan, krigsskolan
samt gymnastik- och idrottsskolan beräknade beloppen minskats. Å
andra sidan har för tygförvaltningsskolan upptagits ett belopp av 8 000 kronor,
vilket innevarande budgetår utgår från anslaget till vissa kostnader för de
fasta undervisningsverken, särskilda utbildningskurser m. m. Vidare har för
intendenturförvaltningsskolan beräknats ett belopp av 2 500 kronor, vilket
saknar motsvarighet i årets personalförteckning, varjämte för arméns motorskola
upptagits ett belopp av 20 500 kronor, medan motsvarande kostnader
innevarande budgetår beräknats till 12 000 kronor.

De sålunda föreslagna ändringarna med avseende å arvodesförteckningen
har jag ansett mig kunna biträda. Vad särskilt angår den avsevärda ökningen
av medelsbehovet för arméns motorskola har jag inhämtat, att denna sammanhänger
med en förstärkning av den civila personalen med två tygarbetare,
vilka skulle användas såsom instruktörer vid skolan. Den närmare fördelningen
av de för de olika utbildningsanstalterna upptagna beloppen torde, i
likhet med vad som gällt för innevarande budgetår, få framdeles fastställas
av Kungl. Maj:t.

12. Stipendier för underlättande av officersrekryteringen i Boden.

Denna anslagspost, för innevarande budgetår 40 000 kronor, synes i enlighet
med arméförvaltningens förslag för nästa budgetår kunna nedsättas till
24 000 kronor.

13. Dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt manskap.

Med hänsyn till minskat antal kvarstående indelta torde förevarande anslagspost,
för innevarande budgetår upptagen till 100 000 kronor, kunna för

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

budgetåret 1944/45 i enlighet med arméförvaltningens förslag nedsättas till
90 000 kronor.

14. Avgånget manskaps anställning å civilanställningsstat.

Enligt av 1941 års försvarsutredning framlagt förslag skall med genomförandet
av den nya försvarsorganisationen institutet anställning å civilanställningsstat
avskaffas för arméns manskap och i stället möjlighet beredas
underbefäl med den utbildning och anställningstid, som nu erfordras för anställning
å sådan stat, att med kvarstående å aktiv stat under ett halvår erhålla
tjänstledighet för utbildning i civilanställningssyfte. Utredningen, som
grundat sina beräkningar av behovet av fast anställt manskap främst på
personalbehovet under sommarhalvåret, har beträffande vinterhalvåret räknat
med att tjänstledighet i civilanställningssyfte under sistnämnda halvår skall
kunna beredas därtill berättigat underbefäl. Vid anmälan av propositionen
1942: 210 framhöll jag, att denna fråga syntes böra upptagas till behandling
inom finansdepartementet. Jag anförde emellertid, att en förutsättning för
deli föreslagna anordningens genomförande under alla förhållanden vore,
att manskapskadrerna uppnått den storlek och den fördelning på olika
manskapsgrader, som utredningen förutsatt vid fullt genomförd organisation.
Intill dess så blivit fallet, måste möjlighet till anställande av personal på
civilanställningsstat alltjämt förefinnas.

Med hänsyn härtill upptogs för budgetåret 1942/43 under särskild anslagspost
ett belopp av 100 000 kronor för ändamålet.

Vid anmälan av frågan örn medelsbehovet för motsvarande ändamål för
budgetåret 1943/44 i propositionen 1943: 235 anförde jag, att jag funne det
lämpligt, att i avvaktan a resultatet av den enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 30 oktober 1942 igangsatta utredningen rörande civilanställningens ordnande
medel beräknades för de kostnader, som för nämnda budgetår kunde
uppstå genom avgånget manskaps anställande å civilanställningsstat. I likhet
med arméförvaltningen fann jag för ändamålet böra beräknas ett belopp
av förslagsvis 100 000 kronor.

Såsom under avsnittet Manskapsrekryteringen m. m. anförts lia de för
nyssnämnda utredningsarbete tillkallade sakkunniga — 1942 års civilanställningssakkunniga
—- den 1 februari 1944 överlämnat utredningar och förslag
rörande manskapsrekryteringen och civilanställningsorganen m. m. Emellertid
ha de sakkunniga icke ännu framlagt slutligt förslag rörande de civilanställmngsåtgärder,
som böra vidtagas för det fast anställda manskapet. Vid
sådant förhållande lärer jämväl för nästa budgetår böra upptagas en särskild
anslagspost för avgånget manskaps anställning å civilanställningsstat. Anslagsposten
torde emellertid, på sätt arméförvaltningen föreslagit, kunna nedsättas
till 75 000 kronor.

Till följd av med den förstärkta försvarsberedskapen sammanhängande
förhållanden uppkommo redan under slutet av år 1939 vissa svårigheter, när
det gällde att bereda manskap som vunnit anställning å civilanställningsstat
(respektive enligt tidigare gällande bestämmelser anställning över stat i civil -

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

ans t allni ilga sy f te) tjänstledighet i civilanställningssyfte. Vidare medförde
beredskapen, att manskap efter utgången av löpande anställningstid antogs
i anställning över stat för fortsatt tjänstgöring. Med anledning härav begärde
och erhöll Kungl. Majit (propositionerna 1940 L: 197, 1941:155,
1942: 266 och 1943:235) riksdagens medgivande, att förnyad anställning å
civilanställningsstat enligt av Kungl. Majit meddelade närmare bestämmelse!
finge under budgetåren 1940/41—1943/44 medgivas manskap, som avgått från beställning
på aktiv stat med utgången av anställningsåret 1938/39 eller senare
anställningsår och därvid medgivits anställning å civilanställningsstat (motsvarande)
men som på grund av rådande förhållanden måste i särskild ordning
tagas i anspråk för militärtjänstgöring och därför icke kunnat utnyttja
anställningen å civilanställningsstat (motsvarande).

Med riksdagens medgivande ha vidare bestämmelser utfärdats av innebörd,
att anställning å civilanställningsstat må medgivas visst manskap, som under
budgetåret 1942/43 eller 1943/44 avgår från anställning över stat efter en
fortlöpande anställning dels på aktiv stat, dels ock över stat av sammanlagt
sex år i en följd.

Angivna svårigheter att bereda manskap tjänstledighet i civilanställningssyfte
föreligga alltjämt vid samtliga försvarsgrenar. Jämväl under budgetåret
1944/45 torde därför extraordinära möjligheter till anställning å civilanställningsstat
böra bibehållas vid sidan av den i manskapsavlöningsreglementet
och dess tilläggsbestämmelser bestämda ordningen för beredande av
dylik anställning. I enlighet med hittills tillämpade principer bör sålunda
anställning å civilanställningsstat enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare
bestämmelser kunna medgivas — förutom enligt i gällande avlönmgsforfattningar
givna föreskrifter — dels manskap, som avgatt fran beställning pa aktiv
stat med utgången av anställningsåret 1938/39 eller senare anställningsår och
därvid erhållit anställning å civilanställningsstat (motsvarande) men som på
grund av rådande förhållanden måst i särskild ordning tagas i anspråk för
militärtjänstgöring och till följd därav icke kunnat beredas tjänstledighet i
civilanställningssyfte, dels ock manskap, som i omedelbar anslutning till anställning
på aktiv stat innehaft anställning över stat och som i övrigt uppfylla
fordringarna för anställning å civilanställningsstat. Riksdagens medgivande
härtill torde böra inhämtas.

Jämlikt tidigare gällande bestämmelser fick endast beställningshavare, nied
vilken vid utgång av löpande anställningstid under tiden från och med den
31 oktober till och med den 31 januari nästpaföljande år icke träffats avtal
örn förlängd fast anställning å aktiv stat vid försvarsväsendet, erhålla anställning
å civilanställningsstat. Tiden för anställning a dylik stat var bestämd
till "högst sex månader, räknat från och med den 1 november eller dag därefter
högst till och med den 30 april nästpåfoljande år. Vid anmälan av
propositionen 1943: 235 framhöll jag, att da anställningstiden pa aktiv stat
vid armén normalt komme att utlöpa den 31 mars syntes härav betingad jämkning
i nämnda bestämmelser böra vidtagas i avbidan på att ovanberörda
fråga örn tjänstledighet i civilanställningssyfte under kvarstående på aktiv
stat bleve slutgiltigt avgjord. Jag förutsatte, att Kungl. Majit skulle äga

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

meddela erforderliga provisoriska föreskrifter i detta avseende. I den män
beställnmgshavare kunde beredas ledighet i civilanställningssyfte undertiden
för anställning på aktiv stat borde sådan ledighet dock ifrågakomma
framfor anställning å civilanställningsstat under sommarhalvåret. För den,
som under anställning på aktiv stat erhållit ledighet i civilanställningssyfte,
borde tiden för anställning å civilanställningsstat i motsvarande mån avkortas.
Vad sålunda anförts föranledde icke erinran från riksdagens sida.
Den i enlighet härmed vidtagna jämkningen i de förut gällande bestämmelserna
bör med hänsyn till vad i det föregående anförts äga giltighet
jämväl under nästa budgetår.

15. Rörligt tillägg.

Med tillämpning av sedvanliga beräkningsgrunder erfordras för rörligt tilllägg
för budgetåret 1944/45 ett belopp av i runt tal 9 000 000 kronor (nu
8 301 532 kronor). Anslagsposten i fråga torde emellertid för avjämnande av
avlönmgsstatens slutsumma böra beräknas till 9 009 564 kronor.

I enlighet med vad i det föregående anförts kommer medelsbehovet under
arméns anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1944/45
att uppgå till 71 700 000 kronor. Ehuru ett bifall till de av mig i det föregående
framlagda förslagen rörande arméns personalstater för nästa budgetår borde
föranleda, att avlöningsanslaget icke oväsentligt understege det av arméförvaltningen
beräknade beloppet, skulle anslaget enligt nu verkställda beräkningar

‘ '' v^ka skett i enlighet med de grunder som i försvarsbeslutet förutsatts -_

med 1 200 000 kronor överstiga nyssnämnda belopp. Anledningen härtill torde
vara, att under de senaste budgetåren anslagsberäkningarna som regel grundats
på de för tidigare budgetår gällande anslagsbeloppen med tillägg
för det beräknade medelsbehovet för nytillkommande beställningar. Uppenbart
är, att felkällor därigenom kunnat uppstå. Jag vill emellertid framhålla,
att det i avsaknad av belastningssiffror ej är möjligt att bedöma,
huruvida de nu framlagda anslagsberäkningarna äro mera rättvisande än de
av arméförvaltningen tillämpade, vilka sluta på lägre belopp. Visshet härom
kan vinnas först efter återgång till mera normala förhållanden. Jag har dockansett
lämpligast att här utgå från de grunder, som tillämpats i försvarsbeslutet.
Av anslagsbeloppet torde på sätt arméförvaltningen uppgivit 675 000
kronor kunna betraktas såsom merkostnader på grund av prisstegring sedan
den 1 juli 1941.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels för budgetåret 1944/45 fastställa de personalförteckningar
för ordinarie tjänstemän samt för pensionerad personal i arvodesbefattning
vid armen ävensom den förteckning å arvoden och
övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän vid

185

Kungl. May.ts proposition nr 1S5.

armén, vilka komma att till riksdagen i särskild ordning överlämnas; dels

bemyndiga Kungl. Majit att med avseende å de av riksdagen
fastställda personalförteckningarna meddela ej mindre
särskilda föreskrifter av i tillämpliga delar samma innehåll som
innefattas i de särskilda bestämmelser, som genom Kungl. Maj:ts
beslut den 30 juni 1942 och den 30 juni 1943 fastställts att lända
till efterrättelse för tillämpningen av arméns personalförteckningar
budgetåren 1942/43 och 1943/44, än även de särskilda föreskrifter,
som kunna visa sig erforderliga i samband med genomförandet
av den av 1942 års riksdag godkända planen för fortsatt
utbyggnad och organisation av landets försvarskrafter under
budgetåren 1942/47;

dels bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med a\ mig angivna
grunder utfärda bestämmelser om placering i löneklass och
beräknande av tid för uppflyttning till högre löneklass för personal,
som i anslutning till föreliggande förslag örn befälskadrernas
utökning må komma att överflyttas från övergångsstat, reservstat
och reserv till officers- och underofficersbeställningar pa
aktiv stat vid försvarsväsendet;

dels medgiva, att anställning å civilanställningsstat enligt av
Kungl. Majit meddelade närmare bestämmelser må under budgetåret
1944/45 medgivas dels manskap, som avgått från beställning
på aktiv stat med utgången av anställningsåret 1938/39 eller
senare anställningsår och därvid erhållit anställning å civilanställningsstat
(motsvarande) men som på grund av rådande förhållanden
måst i särskild ordning tagas i anspråk för militärtjänstgöring
och till följd därav icke kunnat beredas tjänstledighet
i civilanställningssyfte, dels ock manskap, som i omedelbar
anslutning till anställning pa aktiv stat innehaft anställning
över stat och som i övrigt uppfyller fordringarna för anställning
på civilanställningsstat;

dels godkänna följande avlöningsstat för arméns anslag till
avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under budgetåret
1944/45:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
........................................

2. Avlöningar till personal å avgangsstat, förslagsvis
..................................._.....

3. Avlöningar till personal å disponibilitets stat,

förslagsvis ..............................

kronor 4(i 400 000
» 50000

100

186

Kungl. Majlis proposition nr 185.

4. Arvoden till pensionerad personal i arvo desbefattning,

förslagsvis....................

5. Avlöningar till fänrikar, förslagsvis ........

6. Avlöningar till volontärer över stat, förslagsvis
..........................

i. Avlöningar till vård- oell ekonomipersonal,

förslagsvis .........................

8. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis:

a) extra ordinarie och

extra tjänstemän, förslagsvis.
................. kronor 4 670 000

b) bataljonsläkare vid fältläkarkåren,
förslagsvis.. » 120 000

c) bataljonsveterinärervid

fältveterinärkåren, förslagsvis
.................. » 20 000

d) betjäningspersonal

m. fl., förslagsvis ...... » 46 000

e) musikelever ............ » 57 000

f) extra sjuksköterskor

m. m., förslagsvis...... * 32 000

g) tillfälligt anställande av

tjänstemän m. m., förslagsvis
................ » 150 000

9. Avlöningar till civil kandräckningspersonal

10. Arvoden och övriga ersättningar utöver lön

till ordinarie tjänstemän ....................

11. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit ....................

12. Stipendier för underlättande av officers rekryteringen

i Boden, förslagsvis..........

13. Dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt
manskap, förslagsvis....................

14. Avgånget manskaps anställning å civil anställningsstat,

förslagsvis..................

15. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................

kronor 5 725 000

» 1 290 000

» 740 000

» 3 280 000

» 5 095 000

» 2 750 000

» 214 481

» 836 855

» 24 000

» 90 000

» 75 000

» 9 009 564

Summa kronor 75 5ö0 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis .................... kronor 3 880 000

Nettoutgift kronor 71700 000

dels ock till Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för
budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 71 700 000 kronor.

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Armén: Rekryteringskostnader och avskedspremier m. m., förslagsanslag.

1942 års försvarsbeslut:

under uppsättningsperioden..................

vid genomförd organisation ..................

Budgetåret 1942/43 ..............................

» 1943/44 ..............................

» 1944/45 (arméförvaltningens förslag)

3 1944/45 {Kungl. Maj:ts förslag) ....

kronor 528 000

» 550 000

» 460 000

* 500000

520 000
» 420 000

Anslaget för budgetåret 1943/44 disponeras på sätt framgår av statsliggaren

för budgetåret, s. 94 f. ,

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 16) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till förevarande ändamål för nästa budgetår beräkna ett förslagsanslag av
520 000 kronor.

Med utgångspunkt från vad 1942 års underbefälsutredning i sitt förenämnda
betänkande föreslagit har jag i det föregående förordat viss minskning
av manskapskadrerna. Yid sådant förhållande torde det av arméförvaltningen
beräknade beloppet, 520 000 kronor, kunna nedsättas med 62 000
kronor. I enlighet med vad jag anfört under avsnittet Manskapsrekryteringen
m. m. bör ytterligare minskning ske med 36 000 kronor. Anslaget
synes därför för nästkommande budgetår böra upptagas till i avrundat tal

420 000 kronor. .

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majt

måtte föreslå riksdagen

att till Armén: Rekryteringskostnader och avskedspremier m. m.
för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 420 000
kronor.

Avlöningar och familjebidrag åt värnpliktiga.

Armén: De värnpliktigas avlöning, förslagsanslag.

1942 års försvarsbeslut:

under uppsättningsperioden .................

vid genomförd organisation...................

Budgetåret 1942/43 ...............................

» 1943/44 ...............................

» 1944/45 (arméförvaltningens förslag)

» 1944/45 [Kungl. Maj:ts förslag).....

kronor 17 600 000
17 500 000
» 17 000 000

19 500 000
* 18 360 000

» 18 350 000

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t
(fjärde huvudtiteln, punkt 18) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till Armén: De värnpliktigas avlöning för budgetåret
1944/45 beräkna ett förslagsanslag av 18 400 000 kronor.

188

Kungl. Maj:ts proposition nr Iso.

Beträffande medelsbehovet för nästkommande budgetår Ilar arméförvaltningen
anfört följande.

Med skrivelse den 7 juli 1943 bär cbefen för arméstaben överlämnat berakning
av antalet tjanstgormgsdagar för fast anställt manskap och värnaP3a
;:ld arinen ff budgetåret 1944/45. Enligt denna beräkning skulle
b°ÄrtppgfSfufu 3?k '' ’*“»"“«» “Stkommamle

• Pt.frUndval1 bärav bär medelsbehovet under anslaget i vad avser penningbidrag
under nästkommande budgetår med ledning av de riktlinjer för

len^lO^ntf ia<U9''^llkt,bidrag som av Kungl. Maj:t fastställts uti kungörelsen
den 3° juni 1942 (nr o27) med provisoriska bestämmelser angående avlöning
åt värnpliktiga m. m., uppskattats till ett belopp av 16 549 410 kronor
Vidkommande premier till värnpliktiga befälselever utgår sådan förmån
under nu löpande budgetår i enlighet med föreskrifterna i nyssnämnda kungörelse.
basom framgar av det vid statsverkspropositionen till 1943 års
riksdag, fjärde huvudtiteln fogade statsrådsprotokollet har föredragande
departementschefen vid behandlingen av ifrågavarande anslag framhållit,
b and annat, att den at särskilt tillkallade sakkunniga anförtrodda utredningen
komP®?satlo“ 1 utbildnings-, merit- och lönehänseende för värnp
lktiga, som uttagas till fortsatt befalsutbildning eller erhålla förlängd tjänsti
• sPeclaltjänst ännu icke vore avslutad men att utredningsmännen
icke torde i samband med framläggande av berörda förslag komma att föreslå
någia väsentliga andrmgar i nu gällande grunder för utbetalande av premier
2- d !ada:?.* förhållande och då nämnda utredning ännu icke avslutats, anser
sig arméförvaltningen icke bora för nästkommande budgetår ifrågasätta
premier^11138 1 ^ klttdls tillämpade grunderna för beräknande av dylika

Enligt verkställda beräkningar avsåges 1430 värnpliktiga att komma i

Knih!al]de aVfdet lag1’-6 0ch1-1 !°° värnpliktiga av det högre premie beloppet,
Kostnaileina för premier enhgt nu gallande grunder skulle sålunda komma
att uppgå till (1 430 X 2o0 + 1 100 x 1 250 =) 1 732 500 kronor

Jämlikt brev den 30 juni 1943 angående fortsatt tillämpning av vissa bestämmelser
i nyssnämnda kungörelse har Kungl. Majit, bland annat, föreJiiut
litt Hilderyskostnaderna for vapenfria värnpliktiga skola från och

med den } luh 1943 bestridas av de anslag, från vilka motsvarande kostnader
for övriga värnpliktiga utgå,

Beräkningen av penningbidrag under nästkommande budgetår upptager
fcs fede 1 f7 beredande av penningbidrag till vapenfria värnpliktiga.
Emellertid bär chefen for armeslaben angivit antalet tjänstgöringsdagar för
ifrågavarande vapenfria värnpliktiga till 70000.

daflikt Majlis kungörelse den 26 mars 1943 (nr 123) om ändrad

lydelse av 2 b omtormalda kungörelse den 30 juni 1942 (nr 527) har föresknyits,
att förhöjning av penningbidraget utöver en krona örn dagen skall

iole ske''Brrän ha°f,,1,giorf

I anslutning härtill har ämbetsverket beräknat medelsbehovet för penkronor
ra^ lfrågavarande kategori värnpliktiga till sammanlagt 80 000

Medelsbehovet under anslaget i sin helhet under nästkommande budgetår

SdfAa4£!,32soo+8o“,#=i ,836imo ir°"OT 1

I anslutning till vad sålunda anförts har arméförvaltningen hemställt, att
till de värnpliktigas avlöning för budgetåret 1944/45 måtte anvisas ett förslagsanslag
å 18 360 000 kronor.

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Sedan de i arméförvaltningens skrivelse omförmälda utredningsmännen Departementsnumera
avgivit sitt betänkande med förslag rörande meritberäkning m. m.
för befälsutbildade värnpliktiga, bär i särskild proposition till årets riksdag,
nr 149, framlagts förslag angående penningbidrag och premier åt de värnpliktiga.
Vid anmälan av denna proposition framhöll jag, att ett bifall till
de framlagda förslagen icke syntes påverka beräkningen för nästa budgetår
av anslagen till de värnpliktigas avlöning.

De i arméförvaltningens skrivelse angivna beräkningarna rörande antalet
tjänstgöringsdagar för olika värnpliktskategorier bar jag redan vid anmälan
av statsverkspropositionen funnit kunna tjäna såsom utgångspunkt vid anslagsberäkningarna
för nästa budgetår. Då jag även i övrigt ansett mig
kunna godtaga arméförvaltningens beräkningar rörande storleken av kostnaderna
för penningbidrag till värnpliktiga under nästkommande budgetår,
uppskattar jag dessa kostnader i anslutning till arméförvaltningens förslag
till i runt tal 16 550 000 kronor.

I detta belopp ingå emellertid icke penningbidrag till vapenfria värnpliktiga,
för vilka antalet tjänstgöringsdagar beräknats till 70 000. I likhet
med arméförvaltningen beräknar jag de på dessa värnpliktiga belöpande
penningbidragen till 80 000 kronor. För ifrågavarande värnpliktiga komma
framdeles att uppstå vissa kostnader i samband med prövning av ansökningar
örn tillstånd till vapenfri tjänst. Jämlikt 1943 års riksdags beslut
(proposition nr 18 och riksdagens skrivelse nr 91) skola nämligen tillsättas
särskilda utredningsmän för att biträda vid sådan prövning. Genom
beslut den 17 december 1943 har Kungl. Maj:t förordnat utredningsmän
samt därvid föreskrivit, bland annat, att ersättning skall utgå dels med sex
kronor för varje prövad värnpliktig, dels ock för havda resekostnader och
erforderliga andra eventuella utgifter i samband med prövningsförrättning.

Härav föranledda kostnader ha föreskrivits skola, i den mån de belöpa på
tiden intill den 1 juli 1944, bestridas från fjärde huvudtitelns anslag till
extra utgifter. Det torde ligga i sakens natur, att nämnda anslag icke bör
fortsättningsvis anlitas för detta ändamål. Då särskilt anslag för ändamålet
knappast synes böra äskas och förevarande anslag till de värnpliktigas avlöning
icke torde böra för ändamålet anlitas, lärer det ligga närmast till
hands, att berörda kostnader för ersättning åt angivna utredningsmän bestridas
från förslagsanslaget till inskrivnings- och färdkostnader vid armén.

Det torde böra anmärkas, att vapenfria värnpliktiga endast i enstaka fall
fullgöra tjänstgöring vid marinen och flygvapnet. Därest riksdagen icke har
något att erinra häremot, torde föreskrifter få meddelas om dylik medelsdisposition.
Beslut i överensstämmelse härmed torde icke påverka beräkningen
för nästa budgetår av sistnämnda anslag.

I fråga örn premierna finner jag icke anledning till erinran mot den av
arméförvaltningen framlagda beräkningen av medelsbehovet. Jag beräknar
alltså för ändamålet i runt tal 1 730 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget torde således böra uppskattas
till (16 550000 + 80 000 + 1 730 000 =) i avrundat tal 18 350 000 kro -

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5.

nor, innebärande en anslagsminskning med 1 150 000 kronor. I förhållande
till de i försvarsbeslutet beräknade genomsnittskostnaderna för de i femårsperioden
1942/47 ingående budgetåren innebär det för nästkommande budgetår
uppskattade medelsbehovet en merutgift av omkring 750 000 kronor. Beträffande
anledningen härtill torde jag få hänvisa till årets statsverksproposition
(fjärde huvudtiteln, s. 57 f).

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Hajd
måtte föreslå riksdagen

att till Armén: De värnpliktigas avlöning för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 18 350 000 kronor.

Tygmateriel m. m.

Armén: Uppförande av vissa baracker i Visby, reservationsanslag. Under
hänvisning till vad av mig anförts tidigare denna dag vid anmälan i förenämnda
proposition angående vissa byggnadsarbeten m. m. för försvaret
av fråga örn expedition sbyggnad för VII. militärbefälsstaben hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Armén: Uppförande av vissa baracker i Visby för
budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 132000 kronor.

Bidrag och understöd.

Armén: Bidrag till badinrättning i Boden, reservationsanslag. Efter därom av
Kungl. Maj:t i propositionen 1943: 179 framställt förslag medgav riksdagen
(skrivelse 1943: 320), att en central tvätt- och reparationsanstalt finge uppföras
i Boden för en kostnad av 675 000 kronor. Byggandet av denna skall påbörjas
våren 1944. Anstalten är avsedd att betjäna alla militära förband i Boden,
Luleå och Kiruna jämte garnisonssjukhuset i Boden och är beräknad för en
årskapacitet av 850 000 kilogram vanlig tvätt och 80 000 kilogram kemisk tvätt.
Därjämte skola erforderliga skrädderireparationer, strump- och vantstoppning
samt skoreparationer utföras inom anstalten.

Vid utredningen av frågan örn tvättanstalt i Boden lia framförts önskemål,
att anstalten skulle läggas så, att en eventuell, för Bodens garnison
och Bodens stad gemensam badinrättning skulle kunna uppföras intill tvättanstalten
med utnyttjande av dennas värmecentral.

Frågan örn varmbadhus i Boden har under de senare åren vid tre tillfällen
varit föremål för riksdagens prövning. I motion till 1938 års riksdag
hemställdes, att ett bidrag å 350 000 kronor skulle utgå till byggande av en
sim- och idrottshall i Boden. Vidare yrkades i motioner till 1942 års riksdag,
att 600 000 kronor skulle beviljas att utgå av lånemedel till uppförande
av ett varmbadlius med simhall inom Bodens garnison. I motioner till
1943 års riksdag slutligen hemställdes, att ett anslag av 150 000 kronor
måtte anvisas för ändamålet på kapitalbudgeten för budgetåret 1943/44. Samtliga
motioner avslogos.

I sitt över sistnämnda motioner avgivna utlåtande framhöll statsutskottet,

191

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

att det enligt utskottets mening icke kunde anses tillfredsställande, att en
garnison av Bodens storlek vore i avsaknad av varmbadhus. Önskvärt vore
därför, örn denna fråga kunde bringas till sin lösning. Det ville ock synas,
som örn möjlighet kunde föreligga att ordna denna angelägenhet i anslutning
till uppförandet av en tvättinrättning inom Bodens garnison, varom
förslag framlagts i propositionen 1943: 179. Utskottet ville uttala sin förhoppning,
att denna möjlighet bleve vederbörligt beaktad.

Genom beslut den 30 juni 1943 uppdrog Kungl. Majit åt försvarets fabriksstyrelse
att efter samråd med 1942 års militära reparationstjänstutredning
uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till uppförande av central
tvätt- och reparationsanstalt i Boden, varvid skulle beaktas möjligheterna
att till anstalten i sinom tid ansluta en jämväl för civilbefolkningen i Boden
tillgänglig varmbadinrättning.

Sedan reparationstjänstutredningen verkställt en undersökning av möjligheterna
att tillgodose behovet av en varmbadinrättning i samband med tillkomsten
av central tvätt- och reparationsanstalt och i ärendet haft överläggningar
med representanter för Bodens stad bland annat vid besök på
platsen, har utredningen med skrivelse den 29 januari 1944 framlagt resultatet
av undersökningen och förhandlingarna. Härav framgår att behovet
av ett varmbadhus med simhall i Boden är mycket trängande ur såväl civil
som militär synpunkt. Möjligheterna till utebad i Boden inskränka sig i
bästa fall till en tidrymd av en och en halv månad. Under senare år har
även denna möjlighet begränsats genom att hälsovårdsmyndigheten på grund
av förorening i vattnet förbjudit utebad inom staden. Närmaste badplats är
vid sådant förhållande en sjö ungefär 5 kilometer söder örn staden. För
Bodens civila befolkning anses vidare byggande av ett badhus vara en
hygienisk angelägenhet av betydelse, då hemmen i stor utsträckning sakna
badmöjligheter.

Reparationstjänstutredningen har beträffande fragan örn en gemensam badanläggning
för kronan och Bodens stad anfört att, därest tvättanstalten
komme att utföras för ångdrift och ej för helelektrisk drift, den planerade
badinrättningen borde placeras i anslutning till denna. Härvid torde erfordras
en centralare placering av hela komplexet än som ursprungligen
planerats för tvättanstalten. Utredningen hade funnit en placering inom
kvarteret Pilen i Boden vara den lämpligaste. Staden hade erbjudit sig att
här upplåta en tomt för ändamålet mot en gottgörelse av högst 25 000
kronor. Kronans medverkan till projektets förverkligande borde utgöras av
ett ekonomiskt bidrag motsvarande hälften av de ursprungligen till 500 000
kronor beräknade anläggningskostnaderna, d. v. s. med 250 000 kronor. Anläggningskostnaderna
hade senare beräknats till 6f)0 000 kronor, varvid fölutsatts,
att i anläggningen skulle ingå en simbassäng av storleken 25 X 10
meter. Staden skulle ensam bli ägare till badinrättningen mot att staden
förbunde sig att för framtiden i avsedd omfattning upplåta badinrättningen
för garnisonens behov. Inrättningen skullo förvaltas av en styrelse bestående
av fem personer, av vilka stadsfullmäktige skulle utse tre och kommendanten
i Bodens fästning tva ledamöter. "Vad beträffar driftskostna -

192

Kungl. Majlis proposition nr 185.

derna skulle de fasta, d. v. s. de som utginge relativt oberoende av antalet
serverade bad, delas lika mellan kronan och staden, under det de rörliga eller
de som berodde av antalet bad skulle betalas per serverat bad. Härvid
torde minst 200 000 bad böra garanteras av kronan och minst 40 000 falla
på staden. Utredningen hade beräknat de rörliga driftskostnaderna vid den
planerade badinrättningen till 42 700 kronor och de fasta driftskostnaderna
till 2b 100 kronor. Räknat efter totalt 240 000 bad per år skulle de rörliga
kostnaderna motsvara 13,u öre per bad för kronan och 41,4 öre per
bad för staden. Härtill komme för kronans del hälften av de fasta kostnaderna
fördelade på 200 000 bad per år eller 6,6 5 öre per bad och för stadens
del hälften av de fasta kostnaderna räknat efter 40 000 bad per år
eller 33,2 öre per bad. Det sammanlagda, badpriset för militära bad skulle
således utgöra 19,8 öre per bad och grundpriset för civila bad skulle uppgå
till 74,6 öre per bad. I dessa kalkyler, som bygga på 1939 års priser, hade
utredningen icke medräknat kostnader för tvål eller handdukar och ej heller
kostnader för ränta och amortering å anläggningskapitalet.

Därest samarbete med Bodens stad icke skulle kunna åvägabringas på i
huvudsak de villkor utredningen föreslagit, syntes övervägande skäl tala för
att badhusfrågan löstes för kronans del genom uppförande av en badinrättning
med simhall i anslutning till tvättanstalten. Därvid syntes det lämpligast,
att anläggningarna förlädes till den för tvättanstalten ursprungligen
föreslagna platsen å kronan tillhörig mark. Kostnaden för denna badinrättning,
som endast skulle avses för militärt bruk och därför kunde utföras
något enklare, beräknades till 425 000 kronor. Totala driftskostnaden beräknades
till omkring 44 200 kronor per år. Självkostnadspriset per bad skulle
således uppgå till omkring 22,1 öre under förutsättning av en badfrekvens
av 200 000 bad per år.

Bodens stadsfullmulctige lia beräknat kostnaden för badanläggningen till
750 000 kronor mot av utredningen avgivna 650 000 kronor. Fullmäktige
medgave emellertid, att kostnaden sattes till 700 000 kronor och att kronans
bidrag till anläggningskostnaderna begränsades till högst 350 000 kronor
jämte 25 000 kronor i tomtkostnad. Yad beträffar driftskostnaderna ansåge
stadsfullmäktige, att reparationstjänstutredningen bland fasta kostnader beräknat
även sådana som rätteligen borde räknas till de rörliga, varigenom
kiÖnans andel i driftskostnaderna icke komme att stå i rimlig proportion
till kronans fyrdubbelt fler antal bad. Fullmäktige holle före, att de fasta
driftskostnaderna borde beräknas till 10 300 kronor per år och de rörliga
till 59 950 kronor. Härigenom skulle kronans totala driftskostnader per bad
komma att uppgå till 22,7 öre och stadens till 61,3 öre. — Med hänsyn till
den av reparationstjänstutredningen förebragta beräkningen av kronans kostnader
för en rent militär badinrättning vore emellertid stadsfullmäktige villiga
att för att kronans kostnader per bad ej skulle bli större vid gemensam
badinrättning än vid egen medgiva avdrag med 0,6 öre per bad eller med
1 200 kronor från det belopp, kronan skulle ha att erlägga i badkostnader.

För den händelse det av reparationstjänstutredningen framlagda förslaget
med stadsfullmäktiges modifikationer ej skulle befinnas lämpligt ha stads -

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

fullmäktige slutligen föreslagit, att kronan skulle bygga en militär badinrättning
med simhall, som även skulle få disponeras för civila bad. Staden
skulle i så fall utan kostnad för statsverket upplåta mark såväl for badinrättningen
som för den centrala tvättinrättningen inom kvarteret Pilen,
där den gemensamma badinrättningen föreslagits skola uppföras.

Reparationstjänstutredningen har tänkt sig två utvägar för ordnande av Departement*-den i Boden för den militära personalen och för stadens befolkning aktuella
badhusfrågan. Enligt det ena alternativet skulle staden erhålla bidrag med
250 000 kronor för uppförande av ett eget badhus jämte simhall, vilket vissa
tider skulle få disponeras av militär personal. Anläggningen skulle inrymma
en simhall av storleken 25 X 10 meter, 2 basturum, 2 omklädnadsrum med
sammanlagt 150 omklädnadsplatser samt två tvagningsrum. Anläggningskostnaderna
ha av utredningen beräknats till 650 000 kronor och av staden
till 750 000 kronor. Enligt det andra alternativet skulle ett uteslutande för
militärt bruk avsett badhus uppföras för en av utredningen till 425 000
kronor beräknad engångskostnad. Bägge alternativen förutsätta, att badanläggningen
förlägges intill den beslutade statliga tvättanstalten med utnyttjande
av dess värmecentral, vilket funnits medföra ekonomiska fördelar.

Bodens stadsfullmäktige lia alternativt föreslagit uppförande av en militär
badinrättning, som vissa tider skulle få disponeras av civilbefolkningen.

Utredningen har visat, att de allmänna hygieniska förhållandena i Boden
äro bristfälliga och att möjligheterna till utebad äro mycket begränsade.

Detta senare förhållande har till följd att simundervisning icke kan anordnas
i önskvärd grad. På grund av de klimatologiska förhållandena i Norrbotten
är en förhållandevis ringa del av värnpliktskontingenten simkunnig vid inryckningen.
Ur militär synpunkt är det ett bestämt önskemål, att de värnpliktiga
äro simkunniga. För Bodens civila befolkning föreligger motsvarande
behov. För en rationell simundervisning främst av skolbarnen är en
simhall en nödvändig betingelse. Därtill kommer att i Övre Norrland icke
tinnes någon anläggning som är lämplig för desinfektion av större grupper
av människor. En badinrättning skulle kunna tillfredsställa även detta behov.

Ur både civil och militär synpunkt föreligger sålunda ett stort behov av
varmbadlms med simhall i Boden. Det synes mig under sådana förhållanden
rimligt att statsverket i sin mån medverkar för att tillgodose detta behov.

Såsom av utredningen framgår bli engångskostnaderna för en för kronan
och kommunen gemensam anläggning ej oväsentligt större än motsvarande
kostnader vid uppförande av ett enbart för militära ändamål avsett badhus.
Anledningen härtill är, att särskilda anordningar måste vidtagas för de
civila besökarna. Det oaktat finner jag det ur allmän synpunkt vara att
föredraga att en gemensam badinrättning, så anordnad att den tillgodoser
både militära och civila behov, kommer till stånd. Jag biträder i princip
reparationstjänstutredningens förslag att statens medverkan begränsas till
medgivande av ett engångsbidrag för uppförande av ett civilt badhus, avsett
jämväl för militär personal och drivet i kommunal regi, och till ut Bihang

till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 185. 1,1 44 b!

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

givande av ersättning för de bad, som tillhandahållas den militära personalen.

Statens bidrag till engångskostnaderna — inberäknat ersättning för av
kommunen upplåten tomtmark — skulle enligt reparationstjänstutredningens
förslag utgöra 275 000 kronor och enligt stadens förslag 375 000 kronor.
För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att statens ifrågavarande
bidrag borde bestämmas till 300 000 kronor. Vid fortsatta förhandlingar
med staden har framkommit, att staden numera är beredd att
bestrida de återstående engångskostnaderna och sålunda, även att utan särskild
ersättning utöver nyssnämnda bidrag tillhandahålla tomtmark. Det erforderliga
statsanslaget, 300 000 kronor, synes böra å riksstatens fjärde huvudtitel
anvisas såsom reservationsanslag och inräknas i den i 1942 års försvarsbeslut
fastställda kostnadsramen för femårsperioden 1942/47.

Vad beträffar bestridandet av de årliga driftskostnaderna innebär stadens
uppfattning, att en förhållandevis större del av dessa kostnader skall ankomma
på statsverket än reparationstjänstutredningen förutsatt. De av utredningen
förordade beräkningsgrunderna leda till att kostnaden för bad
kommer att för statsverket — liksom för kommunen — bli lägre vid en
gemensam badinrättning än vid separata sådana anläggningar. De av staden
förordade beräkningsgrunderna åter synas innebära, att statsverkets kostnad
per bad kommer att vid gemensam anläggning bli principiellt densamma
som vid en för enbart militärt bruk avsedd anläggning. Då jag anser, att
statsverket — i likhet med kommunen — bör erhålla de ekonomiska fördelar,
som samdriften möjliggör, anser jag de av reparationstjänstutredningen
förordade beräkningsgrunderna vara att föredraga. Vid förutnämnda fortsatta
förhandlingar med staden har enighet uppnåtts rörande sådan beräkning av
priset för militära bad, att detta vid tillämpning av 1939 års prisnivå komme
att uppgå till omkring 21 öre per bad. Med hänsyn till att kostnaderna förde
militära baden härigenom skulle något understiga självkostnaderna vid en
enbart för militära behov byggd badinrättning har jag intet att erinra mot
den använda beräkningsgrunden.

Jag förutsätter, att en förläggning av tvättanstalten till den nu föreslagna
platsen icke föranleder ökade kostnader i jämförelse med det förslag, som
förelädes 1943 års riksdag.

Mot detaljerna i övrigt i reparationstjänstutredningens förslag har jag i
huvudsak intet att erinra och förutsätter sålunda, att anläggningen skall
förläggas i anslutning till den blivande statliga tvättanstalten i Boden. Det
synes av ekonomiska skäl lämpligt, att badanläggningen utföres samtidigt
med tvättanstalten.

På försvarets fabriksstyrelse torde böra ankomma att med staden träffa
slutlig överenskommelse i anslutning till vad nu angivits.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att till Armén: Bidrag till badinrättning i Boden för budgetåret
1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

195

MARINEN.

Avlöningar m. m. till fast anställd personal.
Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.

1942 års försvarsbeslut:

under uppsättningsperioden .............................. kronor 32 220 000

vid genomförd organisation..... .......................... » 36 487 000

Budgetåret 1942/43 ............................................ » 27 160 000

» 1943/44............................................ » 29 000 000

» 1944/45 (marinförvaltningens förslag)............ » 33 067 900

» 1944/45 [Kungl. Maj:ts förslag).................. » 31 400 000

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 62) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1944/45 beräkna
ett förslagsanslag av 31 700 000 kronor.

Kungl. Majit har den 30 juni 1943 fastställt dels avlöningsstat för anslaget
för budgetåret 1943/44 (se statsliggaren för nämnda budgetår, s. 119), dels
ock särskilda personalförteckningar beträffande den från anslaget avlönade
personalen.

För nästa budgetår torde medelsbehovet under anslaget böra beräknas
under samma anslags- och delposter som för innevarande budgetår med tilllägg
av en anslagspost för avlöningar till vård- och ekonomipersonal.

Såsom jag anfört vid anmälan av förevarande anslagsfråga i statsverkspropositionen
har marinförvaltningen vid sina anslagsberäkningar för nästa
budgetår utgått från planenlig utökning av organisationen för såväl flottans
som kustartilleriets del. För egen del ansåg jag mig, utan att taga ställning
till de särskilda enheternas utbyggnad under nästa budgetår, vid avvägningen
av marinens medelsbehov kunna i huvudsak lägga de av marinförvaltningen
framlagda beräkningarna rörande organisationens omfattning till grund.

Under åberopande av vad jag under arméns motsvarande anslag inledningsvis
anfört övergår jag härefter till behandlingen av de olika anslagsoch
delposterna samt lämnar i anslutning därtill en redogörelse för de huvudsakliga
ändringar i de för innevarande budgetår fastställda personalförteckningarna
som böra vidtagas. Beträffande föreslagna ändringar i fråga örn
manskapsstaterna för kustartilleriet får jag — i likhet med vad som skett för
armén — hänvisa till de upprättade förslagen till personalförteckningar. Då det
kan ifrågasättas, huruvida icke vissa av de i anmärkningsform meddelade bestämmelserna
för vinnande av likformighet mellan försvarsgrenarna böra omarbetas,
ha desamma i förslagen till personalförteckningen uteslutits, varvid
förutsatts, att motsvarande bestämmelser efter förslag av försvarets civilförvaltning
intagas i regleringsbrevet.

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

I- Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Amiralitetet.

För nästa budgetår ifrågasattes ingen annan ändring i förhållande till innevarande
budgetår än att den för chefen för marinförvaltningen avsedda beställningen
i anledning av ämbetsverkets omorganisation bör avföras från personalförteckningen,
enär dess innehavare överförts å övergångsstat. Kostnaderna
för avlöning till ifrågavarande beställningshavare synas böra utgå från
marinens anslag till avlöningar till personal å övergångsstat.

Marindis t rik ten.

Under denna rubrik finnas i personalförteckningen för innevarande budgetår
upptagna 2 expeditionsvakter vid Ostkustens marindistrikt och 3 expeditionsvakter
vid Sydkustens marindistrikt, samtliga i lönegraden A 5.

Marinförvaltningen har föreslagit, att vid vartdera marindistriktet en av
expeditionsvakterna skall uppflyttas till lönegraden A 7.

Ehuru allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd i avgivet
utlåtande förklarat sig icke vilja motsätta sig den föreslagna löneregleringen,
anser jag mig med hänsyn till de i det föregående berörda riktlinjerna för årets
budgetarbete icke kunna tillstyrka den sålunda föreslagna löneregleringen.

Flottan.

Innan jag ingår på frågan örn flottans personalstater för nästa budgetår,
torde böra något beröras 1942 års försvarsbesluts beräkningar rörande personalbehovet
vid genomförd organisation.

Den av 1941 års försvarsutredning framlagda planen för flottans fartygsbyggnader
under femårsperioden 1942/47 innefattade bland annat påbörjande
av en kryssare utöver de två redan beslutade ävensom byggande av större
jagare och torpedbåtar.

''Vid anmälan av denna fråga i 1942 års försvarsproposition förordade jag
vissa jämkningar i försvarsutredningens fartygsbyggnadsprogram, innebärande
att den tredje kryssaren skulle uteslutas ur byggnadsprogrammet men att i
stället däri skulle upptagas byggande av två jagare av modifierad stadsjagartvp.
Jag betonade emellertid, att denna nybyggnad av jagare icke innebure
någon utökning av den föreslagna flottplanen utan endast, att vissa ersättningsbyggnader,
som med hänsyn till nuvarande fartygsbestånds ålder egentligen
skulle ha ägt rum i slutet av femårsperioden men av försvarsutredningen
av kostnadsskäl helt skjutits över till nästa period, i stället flyttades omkring
3—4 år tillbaka i tiden.

Beträffande flottans personalbehov förklarade jag mig kunna med vissa
mindre jämkningar godtaga de beräkningar, som framlagts av 1941 års försvarsutredning.
Jag framhöll emellertid, att vissa jämkningar givetvis kunde
visa sig erforderliga i de av mig angivna personalberäkningarna. Sålunda
kunde tillkomsten av nya stridsfartyg medföra rubbningar i beräkningarna.
Dessa borde alltså allenast vara vägledande vid planläggningen rörande rekry -

197

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

tering m. m., medan däremot ett fastställande av kadrernas omfattning borde
ske varje budgetår.

Vad sålunda anförts föranledde icke erinran fran riksdagens sida.

Efter 1942 års försvarsbeslut ha vissa ytterligare jämkningar i det av försvarsutredningen
framlagda fartygsbvggnadsprogrammet vidtagits eller föreslagits
(se 1943 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, s. 169 ff), varjämte
vissa andra omständigheter tillkommit av beskaffenhet att kunna
påverka flottans personalbehov. Ändringarna med avseende å fartygsanskaffningen
innebära bland annat, att en minkryssare anskaffats och att byggandet
av en av de planerade större jagarna ävensom av större torpedbåtar beräknats
skola delvis äga rum efter femårsperiodens slut. Andra omständigheter
av betydelse i detta sammanhang äro, att byggandet av de båda kryssarna förskjutits
så att de beräknas bliva färdiga först mot slutet av femårsperioden
samt att den vid Hårsfjärden år 1941 förolyckade jagaren Klas Idom mot
tidigare beräkningar befunnits kunna istandsättas.

Med hänsyn till de förändringar i de ursprungliga beräkningarna rörande
fartygsbeståndets omfattning, som sålunda inträtt i olika avseenden, har jag
ansett erforderligt med en översyn av de i försvarsbeslutet framlagda personalberäkningarna
för flottan. Sedan jag uppdragit åt chefen för marinen
att verkställa förnyade beräkningar i sådant hänseende, har denne i skrivelse
den 25 november 1943 förebragt erforderlig utredning i ämnet. Utredningen är
av den natur, att en fullständig redogörelse för densamma icke bör lamnas
till statsrådsprotokollet. Närmare upplysningar kunna inhämtas genom de
handlingar, som i vanlig ordning komma att överlämnas till riksdagens vederbörande
utskott.

Enligt den nu förebragta utredningen —- vid vilken beaktats, förutom beräknade
förändringar i fartygsbeståndet, jämväl numera vunna erfarenheter
rörande fartygsbesättningarnas sammansättning på olika fartygstyper —
skulle flottans personalstater för budgetåret 1946/47 understiga de i försvarsbeslutet
för samma budgetår beräknade staterna med 1 kommendörkapten av

2. graden, 3 kaptener, 3 löjtnanter, 13 flaggunderofficerare, 30 underofficerare
av 2. graden och 49 meniga. Å andra sidan skulle antalet högbåtsmän och
furirer ökas med 3 respektive 34. Därtill komma av marinförvaltningens omorganisation
betingade ändringar, innebärande uppflyttning av 1 kommendörsbeställning
från lönegraden Oa 6 till lönegraden Ob 2 samt minskning av antalet
beställningar för kommendörkaptener av 1. graden med 1.

Emellertid torde vissa jämkningar böra göras i de sålunda verkställda
beräkningarna. Enligt dessa lia bland linjeflottans fartyg upptagits samtliga
nu befintliga nyare jagare av större typ. Antalet sådana jagare har darfor i
förhållande till försvarsutredningens beräkningar ökats med förenämnda två
jagare av modifierad stadsjagartyp ävensom jagaren Klas Horn. Med hänsyn
till vad som anfördes i försvarspropositionen rörande nyssnämnda två stadsjagare
torde de två äldsta jagarna av stadsjagartyp böra upptagas i reservflottan,
till vilken jämväl jagaren Klas Horn bör räknas. Erinras må att
sistnämnda jagare vid beslutet örn dess iståndsättandc förutsattes skola

198

Kungl. Maj: Is proposition nr 185.

läggas i materielreserv. Med hänsyn till den utökning av reservflottan, som
sålunda kommer att äga rum, kunna tre av de äldsta jagarna förläggas i materielreserv.

En översyn av personalberäkningarna med dessa utgångspunkter ger — på
sätt närmare framgår av en inom marinstaben upprättad, den 28 januari 1944
dagtecknad promemoria — vid handen, att personalstaterna för budgetåret
1946/47 kunna beräknas understiga de i försvarsbeslutet beräknade med —
förutom 3 fänrikar, från vilka i detta sammanhang kan bortses — 1 kommendörkapten
av 2. graden, 5 kaptener, 6 löjtnanter, 26 flaggunderofficerare, 62 underofficerare
av 2. graden, 3 högbåtsmän, 32 furirer och 145 meniga. Emellertid
måste de verkställda beräkningarna, vilka närmast äro avsedda att klargöra behovet
av statökningar för nästa budgetår, betraktas såsom i flera avseenden preliminära.
Sålunda ha beräkningarna helt grundats på personalbehovet i krigsorganisationen.
Huruvida det kan bliva möjligt att inom ramen för de här angivna
reducerade personalstaterna bedriva verksamheten på tillfredsställande
sätt i fredstid kan icke nu med säkerhet bedömas. Jag utgår från att de marina
myndigheterna ägna fortsatt uppmärksamhet åt denna fråga och så snart ske
kail förebringa närmare utredning däri. Vid staternas slutliga utformning
bör jämväl ägnas uppmärksamhet åt frågan örn en ur befordringssynpunkt
lämplig avvägning av beställningarna inom olika grader. Jag vill i detta
sammanhang påpeka den avsevärda minskningen av antalet underofficerare,
vilken möjligen kan oförmånligt påverka manskapsrekryteringen.
Slutligen må framhållas att, örn de nu verkställda beräkningarna godtagas,
flottans personalstater icke komma att vara fullt utbyggda under budgetåret
1946/47, det sista budgetåret under nu löpande femårsperiod. Jämväl efter
utgången av femårsperioden 1942/47 måste med hänsyn till tillkomsten av
redan beslutade nya fartyg flottans personalstater i viss utsträckning utökas.

Jag övergår nu till frågan om flottans personalstater för nästa budgetår.

X sina anslagsäskanden för nästa budgetår har marinförvaltningen hemställt
örn ökning av officers- och underofficerskadrema med 1 kommendör i lönegraden
Oa 6, 3 kommendörkaptener av 1. graden, 4 kommendörkaptener av
2. graden, 6 kaptener, 8 löjtnanter, 10 förvaltningsunderofficerare, 53 flaggunderofficerare
och 46 underofficerare av 2. graden. Chefen för marinen har
i sin förenämnda skrivelse den 25 november 1943 ansett den av marinförvaltningen
för nästa budgetår föreslagna kaderökningen erforderlig.

Emellertid torde kaderökningen kunna i vissa avseenden begränsas. Yad
först angår utökningen av antalet kommendörsbeställningar vill jag erinra,
att i försvarsbeslutet upptogos 8 beställningar i lönegraden Oa 6. En av dessa
avsågs för en befattning som avdelningschef i marinförvaltningen. Sedan
emellertid enligt 1943 års riksdags beslut för chefen för marinförvaltningens
vapenavdelning upptagits en beställning i lönegraden Ob 2, bör — såsom ock
förutsatts i marinchefens förenämnda utredning — en av beställningarna i lönegraden
Oa 6 utgå, varför antalet sådana beställningar vid genomförd organisation
bör beräknas till 7. Av dessa finnas 6 uppförda å personalförteckningen
för innevarande budgetår. Med hänsyn till förseningen av byggandet

199

Kungl. May.ts proposition nr 185.

av de båda i försvarsbeslutet upptagna kryssarna torde med inrättandet av
den återstående kommendörsbeställningen kunna tills vidare anstå. I förslaget
till personalförteckning för nästa budgetår har jag därför upptagit samma
antal kommendörsbeställningar i lönegraden Oa 6 som för innevarande budgetår.

Jämväl den av marinmyndigheterna föreslagna utökningen av antalet
beställningar för kommendörkaptener av 1. graden synes kunna begränsas.
De föreslagna nya beställningarna ha beräknats för chefen för Göteborgs
örlogsstation, för chefen för en av sjömanskårens avdelningar i Karlskrona
och slutligen för den regementsofficer, som i försvarsbeslutet avsetts såsom
chef för kommandoexpeditionens marinsektion efter de nuvarande kommandoexpeditionernas
sammanslagning. Enär emellertid ifrågavarande omorganisation
av kommandoexpeditionerna — såsom i årets statsverksproposition
(fjärde huvudtiteln, s. 18) anförts — såvitt nu kail bedömas
icke kommer att genomföras under nästa budgetår, beräknar jag icke någon
beställning för sistnämnda ändamål. Däremot har jag intet att erinra mot
att för nyssnämnda befattningar i Göteborg och Karlskrona beräknas beställningar
för kommendörkaptener av 1. graden. Jag föreslår alltså att för
nästa budgetår upptagas 2 beställningar utöver de i personalförteckningen
för innevarande budgetår uppförda.

Ökningen av beställningarna för kommendörkaptener av 2. graden torde
kunna begränsas till 3. Två av de nya beställningarna avses för kompanichefer
vid Stockholms och Karlskrona örlogsstationer, medan den tredje avsetts
för förste flaggadjutanten i chefens för kustflottan stab. Den fjärde av
marinförvaltningen föreslagna beställningen var avsedd för Gustavsviks
örlogsdepå. Med hänsyn till vad jag tidigare denna dag, vid anmälan av förenämnda
proposition angående vissa byggnadsarbeten m. m. för försvaret,
anfört rörande organisationen av Gustavsviks örlogsdepå bör emellertid icke
någon regementsofficer beräknas för denna.

Med beaktande av vad i det föregående anförts rörande jämkningar i föisvarsbeslutets
personalberäkningar har jag i förslaget till personalförteckning
upptagit nya beställningar för 5 kaptener, 6 löjtnanter, 24 flaggunderofficerare,
30 underofficerare av 2. graden, 4 högbåtsmän, 86 furirer och 1
korpral. Av de befintliga beställningarna för meniga böra 800 avses för
korpraler under tre månader av budgetåret.

I fråga örn förvaltningsunderofficerare har i försvarspropositionen förutsatts
en prövning för varje budgetår, huruvida nya sådana beställningar skulle
inrättas. I enlighet med marinförvaltningens förslag ha för nästa budgetår
upptagits 10 nya beställningar för förvaltningsunderofficerare. I likhet med
vad som gällt för innevarande budgetår torde det få ankomma på Kungl. Maj.t
att närmare pröva behovet av dessa beställningar, varför föreskrift bör meddelas,
att beställningarna icke må tillsättas, förrän Kungl. Majit därtill lämnat
särskilt medgivande.

I detta sammanhang vill jag anmärka, att militära expeditionstjanstkommittén
i sitt don 20 oktober 1943 avgivna betänkande med förslag rörande

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

marinmtendenturkårens omfattning och organisation föreslagit, att en del av
den underofficerspersonal, som användes i intendentur- och kameraltjänst,
skall utbrytas ur flottan och kustartilleriet samt ingå i marinintendenturkåren.
Enligt kommitténs förslag skulle sammanlagt 52 eller eventuellt 57 underofficersbestälmingar
i lönegraderna UO 3 och UO 2 uppföras på marinintendenturkårens
stat. Såsom närmare kommer att beröras vid behandlingen av
marinintendenturkåren har jag ännu icke kunnat taga slutlig ställning till
frågan örn denna kårs organisation. Vid sådant förhållande lärer jämväl böra
anstå med prövningen av expeditionstjänstkommitténs förslag rörande marinintendenturunderofficerare.

Vidkommande manskapsbeställningarna må här till en början beröras
frågan örn beställningar för flaggkorpraler. I försvarsbeslutet förutsattes, att
flaggkorpralsgraden skulle slopas, såvitt avser personal på aktiv stat, och att
alltså befordran skulle ske direkt från furir till underofficer av 2. graden. I
enlighet härmed har antalet flaggkorpralsbeställningar successivt minskats
och utgör för innevarande budgetår 50. På sätt marinförvaltningen föreslagit
böra för nästa budgetår upptagas 15 sådana beställningar, avsedda för beställningshavare,
som kunna förväntas sakna kompetens för befordran till underofficerare.
I likhet med vad som gällt för innevarande budgetår bör, så länge
flaggkorpralsbeställningar finnas besatta, ett motsvarande antal beställningar
för underofficerare av 2. graden hållas vakant.

Antalet meniga beräknades av 1941 års försvarsutredning till 2 425, varav
1 050 rekryter. I försvarspropositionen minskades detta senare antal till 1 000,
bland annat för att kompensera den utökning av första anställningsåret från

12 till 13 månader, som av rekryterings- och utbildningsskäl ansågs önskvärd
Chefen för marinen har emellertid framhållit, att gjorda undersökningar visat,
att stora svårigheter förelåge att ordna förläggning och utbildning under en
månad av två årskullar stamrekryter. Det hade därför befunnits lämpligare
att såsom hittills låta det första anställningsåret normalt omfatta 12 månader.
Emellertid syntes stora svårigheter komma att uppstå att med nuvarande
fördelning mellan underbefäl och meniga hålla underbefälskadern fulltalig
med en till 1 000 man per år begränsad rekrytkontingent. Särskilda åtgärder
ansåges därför erforderliga för att minska den årliga avgången bland underbefälet.
Härom påginge för närvarande utredning. I avvaktan på denna utrednings
avslutande och av densamma föranledda åtgärders genomförande syntes
det under de närmaste åren vara erforderligt att i samband med utbyggandet
av underbefälskadern till den i 1942 års försvarsbeslut avsedda slutliga omfattningen
utöka antalet stamrekryter. Enär den i försvarsbeslutet ifrågasatta omläggningen
av första anställningsåret till 13 månader icke borde komma till
stånd, medförde en tillfällig utökning till det av försvarsutredningen föreslagna
rekrytantalet 1 050 icke någon ökning av kostnaderna i förhållande till vad ett

13 månaders första anställningsår för 1 000 man skulle kosta.

Vid anmälan av förenämnda proposition nr 143 angående inrättande av beställningar
för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet m. m. har
jag anfört, att vissa av 1942 års underbefälsutredning antydda åtgärder, bland

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

annat syftande till minskning av flottans manskapskader, borde närmare övervägas.
I avvaktan på utredning härutinnan anser jag mig icke kunna tillstyrka
den föreslagna ökningen av antalet rekryter, vilken såsom marinchefen framhållit
avsetts bliva av allenast övergående art.

För den beslutade musikkåren vid Göteborgs örlogsstation, vilken avsetts
skola uppsättas från och med den 1 oktober 1944, bör inrättas en musikdirektörsbeställning
i lönegraden Oa 2. Övrig för kåren erforderlig personal har
i förslaget till personalförteckning upptagits bland flottans underofficerare och
manskap.

Kustartilleriet.

Sedan den 1 oktober 1942 finnes i enlighet med 1942 års försvarsbeslut en
beställning såsom chef för Göteborgs kustartilleriförsvar, tillika chef föi
Älvsborgs kustartilleriregemente. Beställningen var för budgetåret 1942/43
uppförd i lönegraden Oa 6 men har i personalförteckningen för innevarande
budgetår planenligt hänförts till lönegraden Ob 1.

X sina anslagsäskanden för nästa budgetar har marinförvaltningen biträtt
ett av inspektören för kustartilleriet framfört förslag, att för chefen för Älvsborgs
kustartilleriregemente skulle avses en särskild beställning i lönegraden
Ob 1, varvid dock en för biträde åt denne regementschef beräknad regementsofficersbeställning
i lönegraden Oa 5 skulle kunna utgå. Till stöd för förslaget
har anförts, att inspektören för kustartilleriet redan i sitt yttrande över
försvarsutredningens förslag framhållit, att en uppdelning av befattningarna
som chef för kustartilleriförsvaret och som chef för regementet måhända i
längden bomme att bliva ofrånkomlig. Riktigheten av denna förmodan hade
redan till fullo bestyrkts av gjorda erfarenheter. Med hänsyn till omfattningen
av ifrågavarande kustartilleriförsvar, vilket bland annat åvilade utrustning
och bemanning av vissa inom Öresunds marindistrikt upprättade kustartilleriförsvarsanstalter,
ävensom därtill att vissa åligganden i vad avsåge
Härnösands kustartilleridetachement bomme att åvila ovannämnde chef, läte
sig chefskapet för Göteborgs kustartilleriförsvar icke lämpligen förena med
chefskapet för Älvsborgs kustartilleriregemente. För att lätta ifrågavarande
chefs alltför stora arbetsbörda och ansvar samt åvägabringa en hållbar och
rationell fördelning därav borde därför en tudelning av befattningen såsom
chef för Göteborgs kustartilleriförsvar, tillika chef för Älvsborgs kustartilleriregemente,
äga rum.

Med hänsyn till den korta tid, som den i försvarsbeslutet fastställda organisationen
hittills hunnit prövas, finner jag mig icke för närvarande kunna
biträda det sålunda framlagda förslaget. På ytterligare erfarenheter lärer
alltså få bero, huruvida den föreslagna uppdelningen av ifrågavarande befattningar
på två beställningar bör genomföras.

Marinförvaltningen har vidare föreslagit, att för chefen för kustartilleriets
skjutskola, nu överstelöjtnant, skulle avses en överstebeställning samt att för
befattningen som stabschef i kustartilloriinspektionen, för vilken nu beräknats
en överstelöjtnant eller major, skulle avses en särskild beställning i löne -

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

graden Oa 5 med fyllnadsarvode till lönegraden Oa 6. Icke heller dessa förslag
finner jag mig kunna tillstyrka.

Med biträdande av marinförvaltningens förslag i övrigt beträffande kustartilleriets
officers- och underofficersstater för nästa budgetår och med beaktande
av att en till övergångsstat överförd underofficer av 3. graden numera
vunnit befordran föreslår jag, att i personalförteckningen upptagas nya
beställningar för 2 överstelöjtnanter, 2 majorer, 7 kaptener, 7 löjtnanter, 3 förvaltningsunderofficerare,
13 flaggunderofficerare och 29 underofficerare av
2. graden. Enligt marinförvaltningens beräkningar kommer endast 1 flaggkorpral
på aktiv stat att kvarstå under nästa budgetår.

I likhet med vad som föreslagits för flottan och gällt för innevarande
budgetår torde böra föreskrivas, att nytillkomna beställningar för förvaltningsunderofficerare
icke må tillsättas utan Kungl. Majis särskilda medgivande.

Den lägsta underbefälsgraden vid armén och flygvapnet, vicekorpral, har
tidigare saknat motsvarighet vid marinen.

I sitt den 30 november 1942 avgivna betänkande med förslag till bestämmelser
angående befordran av värnpliktiga i fredstid m. m. anförde 1942
års reservbefälssakkunniga — med erinran härom — att de fast anställda
meniga vid marinen efter en med de övriga försvarsgrenarna i huvudsak
analog utbildning bleve uppflyttade till 2. klass sjömän eller kustartillerister.
De innehade som sådana ingen underbefälsgrad utan hänfördes alltjämt till
meniga. Det oaktat vore förhållandena i själva verket ofta sådana, att
2. klass sjömän och kustartillerister på grund av sin utbildning placerades
i befattningar som skänkte dem visst förmanskap. Med hänsyn därtill och
för vinnande av överensstämmelse med de övriga försvarsgrenarna syntes
det lämpligt att vicekorpralsgraden infördes och finge ersätta den nuvarande,
på tjänstbarheten grundade indelningen i sjömansklasser (motsvarande).
Därest nyssberörda förslag genomfördes beträffande stammanskapet, borde
vicekorpralsgraden givetvis utnyttjas även för de värnpliktiga såsom den
lägsta underbefälsgraden. Med den utökade tjänstgöringstiden följde möjligheten
till mera omfattande utbildning, varav i sin tur följde, att marinens
värnpliktiga i rätt stort antal kunde beräknas erhålla kompetens för förordnande
såsom vicekorpraler.

Chefen för marinen avstyrkte förslaget såvitt avsåg flottan men fann däremot
förslagets genomförande vid kustartilleriet lämpligt.

Sedan Kungl. Majit den 29 oktober 1943 fastställt vissa grundläggande
bestämmelser rörande förordnande av värnpliktig personal till befäl m. m.,
förordnade Kungl. Majit den 15 december 1943 i kommandoväg, bland
annat, att värnpliktig vid kustartilleriet under vissa angivna villkor skulle
kunna förordnas till vicekorpral.

I skrivelse den 15 april 1943, vilken av chefen för marinen insändes såsom
eget förslag, framhöll inspektören för kustartilleriet, att vicekorpralsgraden,
i enlighet med reservbefälssakkunnigas förslag, borde införas jämväl
för fast anställt manskap vid kustartilleriet för att icke stampersonalen i
tjänsteställningsavseende skulle komma i sämre läge än de värnpliktiga.

203

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

I anledning härav har Kungl. Majit enligt beslut den 25 februari 1944
bemyndigat chefen för marinen att vidtaga de åtgärder, som erfordras för
införande av vicekorpralsgraden för fast anställt manskap vid kustartilleriet.
Det må anmärkas, att vicekorpraler och meniga tillhöra samma lönegrad i
manskapsavlöningsreglementet, lönegraden Ma 1.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit ha beställningshavarna i lönegraden
Ma 1 i förslaget till personalförteckning betecknats såsom vicekorpraler
och meniga.

Marini agen jörkåren.

Försvarsutredningen föreslog i sitt betänkande, att den nuvarande uppdelningen
av mariningenjörkåren i två grupper, egentliga mariningenjörer och
specialingenjörer, av rekryteringshänsyn skulle upphöra och att ett enhetligt
system för antagning och utbildning av all personal vid kåren skulle tillämpas.
I anslutning härtill föreslogs bland annat, att huvuddelen av de nuvarande
specialingenjörerna skulle överföras till att bliva egentliga mariningenjörer
med inplacering i de tjänstegrader, som motsvarade specialingenjörernas nuvarande
lönegradsplacering, och att återstoden — verkstadsingenjörerna,
stationsingenjörerna och en kemist — skulle överflyttas å övergångsstat och
efter hand avföras från kåren för att ersättas med civil personal, avlönad från
sakanslag.

I försvarspropositionen anförde jag, att jag i avvaktan på resultatet av den
numera igångsatta utredningen av frågan om utnyttjandet inom den militära
organisationen av ingenjörtekniskt utbildad personal och av 1941 års militära
förvaltningsutredning ansåg mig icke böra taga slutlig ståndpunkt till frågan
om mariningenjörkårens organisation. I anslutning därtill fann jag mig i
propositionen 1942: 266 allenast såtillvida kunna tillstyrka en av marinförvaltningen
för budgetåret 1942/43 föreslagen utökning av mariningen jörkåren
med 10 egentliga mariningenjörer och 9 specialingenjörer, att jag förordade
en ökning av kåren med inalles fem beställningar, därav 1 marindirektör av
2. graden, 1 förste mariningenjör, 1 mariningenjör av 1. graden och 2 mariningenjörer
av 2. graden. Någon ökning av antalet specialingenjörer upptogs
icke för budgetåret 1942/43.

Sedan marinförvaltningen i enlighet med ett av chefen för mariningenjörkåren
framlagt förslag för innevarande budgetår hemställt örn ökning av
mariningen jörkårens stat med beställningar för 1 marindirektör av 1. graden,
1 förste mariningenjör, 2 mariningenjörer av 1. graden, 4 mariningenjörer av
2. graden, 1 specialingenjör av 1. graden, 2 specialingenjörer av 2. graden och
3 specialingenjörer av 3. graden, framhöll jag vid anmälan av propositionen
1943: 235, att arbetet inom ingenjörutredningen icke fortskridit så långt, att
något förslag i ämnet av innebörd att beröra mariningenjörerna kunnat avlämnas.
Vid en eventuell utökning av kåren måste därför enligt min mening
beaktas, att utredningsresultatet icke föregrepes. Å andra sidan syntes såsom
myndigheterna framhållit vägande skäl tala för en utökning av kåren redan
under budgetåret 1943/44. Jag hade kommit till don uppfattningen, att

204

Kungl. Majrts proposition nr 185.

den av marinförvaltningen föreslagna ökningen borde komma till stånd men
att de nyinrättade beställningarna icke borde tillsättas med ordinarie innehavare
utan allenast uppehållas på förordnande tills vidare intill dess Kungl.
Maj:t annorlunda bestämde. För marinförvaltningens del räknade jag med
tillkomsten av 1 marindirektör av 2. graden och 1 specialingenjör av 3. graden.
Dessa beställningar borde utan avvaktan å ingenjörutredningens resultat tillsättas
med ordinarie innehavare.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har marinförvaltningen anfört,
att enligt vad chefen för mariningenjörkåren framhållit för närvarande borde
anstå med ytterligare utökning av de egentliga mariningenjörerna. Däremot
vore ett visst utbyte av beställningar i lägre lönegrad mot sådana i högre
lönegrad synnerligen önskligt. I detta hänseende hade chefen för mariningenjörkåren
anfört i huvudsak följande.

Redan i skrivelse till chefen för marinen av den 9 mars 1943 hade kårchefen
motiverat och föreslagit ett dylikt utbyte avseende tillkomsten av en marindirektör
av 1. graden för tjänstgöring uti marinförvaltningens ingenjör avdelning,
vilket förslag av marinchefen tillstyrkts men dock ej blivit av riksdagen
fastställt.

Sedan personalbehovet å marinförvaltningens ingenjöravdelning numera
kunde bättre överblickas på grund av att organisationen för marinförvaltningen
tagit fastare form, framstode alltmera behovet såväl av den angivna
beställningen för marindirektör av 1. graden som av ytterligare två beställningar
för marindirektörer av 2. graden, de senare avsedda att tjänstgöra
såsom byråchefer å ingenjöravdelningen. En dylik utökning av antalet marindirektörer
skulle även medföra den önskvärda fördelen att vid förekommande
befordnngstillfällen möjliggöra, att på olika tekniska områden särskilt
specialiserade mariningenjörer kunde med större säkerhet inplaceras på sådana
befattningar, där deras speciella kvalifikationer kunde utnyttjas. Med
nuvarande antal direktörsbeställningar förelåge enligt erfarenheten härvidlag
den olägenheten, att för befordran väl förtjänta mariningenjörer efter skedd
sådan mäste placeras pa för deras särskilda kvalifikationer icke passande befattning.
Genom ett något utökat antal marindirektörsbeställningar skulle
personalen således kunna effektivare utnyttjas.

Marinförvaltningen har anslutit sig till detta förslag och sålunda föreslagit
ett utbyte av 3 beställningar för förste mariningenjörer mot 1 beställning för
marindirektör av 1. graden och 2 beställningar för marindirektörer av 2.
graden.

Ämbetsverket har vidare hemställt, att den beställning för marindirektör
av 2. graden, som med hänsyn till marinförvaltningens omorganisation upptagits
i personalförteckningen för innevarande budgetår, med hänsyn till beställningshavarens
tjänstgöring å ämbetsverkets vapenavdelning måtte utbytas
mot en beställning för specialingenjör av 1. graden.

Beträffande behovet av specialingenjörer i övrigt har chefen för mariningenjörkåren
anfört, att hos honom framhållits behov av ytterligare beställningar
för 1 miningenjör, 5 torpedingenjörer och 2 radioingenjörer, samt
vidare framhållit följande.

I betraktande av att slutliga antalet beställningar för specialingenjörer liksom
för egentliga mariningenjörer kunde influeras av resultatet av den på -

205

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

gående utredningen om utnyttjande av ingenjörteknisk personal ävensom
av den slutliga utformningen av örlogsvarvens organisation, ansåge karchefen
det av försiktighetsskäl lämpligt att begränsa kravet på utökning av
specialingenjörer för budgetåret 1944/45 till vad som kunde anses oundgängligt
för fyllande av det mest påträngande behovet. Utökningen hade dartor
begränsats till fyra specialingenjörsbeställningar, avsedda för eni miningen]or,
två torpedingenjörer och en radioingenjör, vilka beställningar i likhet med de
för innevarande budgetår tillkomna borde få tillsättas genom förordnande intill
dess Kungl. Majit annorlunda befallde. Dessa fyra beställningar syntes
lämpligen böra fördelas med en för specialingenjör av 1. graden, en for speciaiingenjor
av 2. graden och två för specialingenjörer av 3. graden.

Marinförvaltningen har emellertid i enlighet med marinchefens direktiv
föreslagit, att de nya beställningarna samtliga skola upptagas såsom specialingenjörer
av 3. graden.

För egen del vill jag framhålla, att jag i avvaktan på ingenjörutredningens
förslag — vilket som förut nämnts icke ännu avgivits — icke finner mig kunna
tillstyrka andra förändringar nied avseende å mariningenjörkårens organisation
än som med hänsyn till tjänstens krav måste anses såsom oavvisliga.
De av chefen för mariningenjörkåren anförda skälen för vissa löneregleringar
inom kåren synas mig icke ur denna synpunkt övertygande, och jag kan därför
icke förorda det föreslagna utbytet av ett antal beställningar såsom förste
mariningenjörer mot beställningar i högre lönegrad.

Däremot finner jag mig kunna tillstyrka marinförvaltningens förslag örn
inrättande av 4 nya beställningar för specialingenjörer av 3. graden. Anmärkas
må att från underlydande myndigheter anmälts behov av en dubbelt så stor
statökning. I likhet med vad som gällt för innevarande budgetår böra de nya
beställningarna icke tillsättas med ordinarie innehavare utan endast uppehållas
på förordnande tills vidare intill dess Kungl. Majit annorlunda bestämmer.

Mot det föreslagna utbytet av en beställning för marindirektör av 2. graden
mot en beställning för specialingenjör av 1. graden — vilken åtgärd icke
medför någon kostnadsökning — har jag intet att erinra.

Marinin tendén turkaren.

I försvarspropositionen förklarade jag mig icke kunna fatta slutlig standpunkt
till ett av 1941 års försvarsutredning framlagt förslag, innebärande en
omfattande utökning av marinintendenturkåren, utan ansåg att frågan örn
kårens omfattning borde göras till föremål för särskild utredning. Genom
beslut den 10 juli 1942 uppdrog därefter Kungl. Majit åt de med stöd av
Kungl. Majits bemyndigande den 23 januari 1942 tillkallade sakkunniga för
biträde med utredning rörande möjligheterna att förenkla och modernisera
den militära expeditionstjänsten — militära expeditionstjänstkommittén
att verkställa förenämnda utredning rörande marinintendenturkårens framtida
omfattning och organisation.

I avvaktan på expeditionstjänstkommitténs utredning har marinintondenturkåren
under budgetåren 1942/43 och 1943/44 utökats i allenast begränsad

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

omfattning. Enligt meddelad föreskrift få de för innevarande budgetår inrättade
nya beställningarna — en beställning i envar av lönegraderna Oa 5,
Oa 4, Oa 3 och Oa 2 — tillsättas allenast på förordnande tills vidare.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har marinförvaltningen hemställt
örn utökning av marinintendenturkåren med beställningar för 1 kommendör,
3 kaptener och 2 löjtnanter.

Sedermera har militära expeditionstjänstkommittén den 20 oktober 1943
avgivit betänkande med förslag rörande marinintendenturkårens framtida omfattning
och organisation. Enligt förslaget — vilket såvitt avser marinintendentui
officerare förutsätter i huvudsak nuvarande organisation -— skulle
marinintendenturkåren vid genomförd organisation omfatta — förutom fänrikar
— 87 officerare. För nästa budgetår skulle tillkomma beställningar för
1 kommendör, 4 kaptener och 3 löjtnanter, medan å andra sidan antalet
kommendörkaptener av 2. graden skulle minskas och de för innevarande
budgetår upptagna 2 beställningarna för kaptener eller löjtnanter skulle utgå.
Kommittén har vidare föreslagit uppflyttning av beställningen för marinöverintendent
från lönegraden Ob 1 till lönegraden Ob 2. Såsom förut anmärkts
har kommittén därjämte föreslagit, att å marinintendenturkårens stat
skulle uppföras ett antal underofficerare i intendentur- och kameraltjänst.

Innan slutlig ställning tages till frågan örn marinintendenturkårens organisation
och omfattning, torde emellertid böra ytterligare utredas, örn icke
intendenturtjänsten inom marinen kan organiseras efter i huvudsak samma
grunder som inom armén och flygvapnet. Jag har för avsikt att i annat sammanhang
föreslå, att särskilda sakkunniga tillkallas för utredning härutinnan.
I avvaktan pa resultatet av ifrågavarande utredning anser jag mig icke böra
föreslå någon utökning av marinintendenturkåren, liksom jag icke heller kan
taga ställning till fragan örn ändrad löneställning för marinöverintendenten.

Marinläkarkåren.

I enlighet med ett i propositionen 1943: 207 framlagt förslag har riksdagen
beslutat, att marinens, sjukhus i Karlskrona skall nedläggas och sjukhusets
uPP§i^er övertagas av ett till länslasarettet i Karlskrona förlagt samarbetssjukhus.
Vid anmälan av nyssnämnda proposition förordade jag, att en särskild
överläkare, tillika marinläkare, knötes till sjukhuset. Denne läkares beställning
borde uppföras å personalförteckningen för marinläkarkåren. Läkaren
borde i överensstämmelse med vad som gällde för chefläkarna vid arméns
garnisonssjukhus hänföras till lönegraden Ca 26. Med inrättandet av denna
beställning syntes böra anstå till dess byggnadsarbetena nalkades sin fullbordan.

Enär det är tänkbart, att omorganisationen av sjukhusvården i Karlskrona
skall kunna äga rum under nästa budgetår, bör i personalförteckningen för
nämnda budgetår upptagas en ny beställning för marinläkare av 1. graden,
sjukhusläkare, i lönegraden Ca 26. Beställningen lärer böra tillsättas från
tidpunkt som bestämmes av Kungl. Maj:t.

Av de å personalförteckningen för innevarande budgetår uppförda beställ -

207

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

ningarna för marinläkare av 1. graden i lönegraden Ca 24 äro två avsedda för
marinens sjukhus i Karlskrona. Den ena av dessa är sedan flera år vakant
och torde från och med nästa budgetår kunna indragas. Marinförvaltningen
har föreslagit, att innehavaren av den andra beställningen skulle överföras på
övergångsstat.

Såsom närmare anförts vid anmälan av årets statsverksproposition (fjäide
huvudtiteln, punkt 63) har jag icke ansett mig kunna taga ställning till detta
förslag. Jag har emellertid förutsatt att, örn det vid ytterligare undersökningar
skulle visa sig ofrånkomligt att under nästa budgetår överföra ifrågavarande
läkare å övergångsstat, beslut örn sådan åtgärd skulle få meddelas av Kungl.
Maj:t. I enlighet härmed har jag vid beräkningen av antalet beställningar vid
marinläkarkåren för nästa budgetår medräknat ifrågavarande beställning.

I enlighet med marinförvaltningens förslag torde för nästa budgetår böra
uppföras en ny beställning för marinläkare av 1. graden i lönegraden Ca 22,
avsedd för en biträdande läkare vid Karlskrona kustartilleriregemente.

Marinförvaltningen har därjämte föreslagit, att i befintliga beställningar
för marinläkare av 1. graden skola uppflyttas till lönegraden Ca 26. Emellertid
har jag enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 december 1943 tillkallat
sex sakkunniga att inom försvarsdepartementet biträda med utredning rörande
militärsjukvårdens organisation och vissa därmed sammanhängande spörsmål.
I avvaktan på resultatet av denna utredning torde med prövningen av
marinförvaltningens berörda förslag böra tills vidare anstå.

Marinens sjukhus i Karlskrona.

Under förevarande rubrik finnas å personalförteckningen för innevarande
budgetår upptagna beställningar för 1 maskinist i lönegraden Ca 12 och 1
eldare av 1. klassen i lönegraden Ca 7.

Såsom förut anförts skall marinens sjukhus i Karlskrona enligt beslut av
1943 års riksdag nedläggas och dess uppgifter övertagas av ett till länslasarettet
därstädes förlagt samarbetssjukhus. I enlighet med marinförvaltningens
förslag synes den för marinens sjukhusbyggnad avsedda maskinistpeisonalen
efter omorganisationen böra utnyttjas av den institution som avsetts skola
taga sjukhusbyggnaden i anspråk, flottans sjömansskola. Föreskrift härom
bör i anmärkningsform upptagas i personalförteckningen. På sätt skett i
årets personalförteckning bör likaledes föreskrivas, att vid uppkommande
ledighet frågan om beställningarnas återbesättande skall underställas Kungl.
Maj:ts prövning.

Marinens poliskår.

Genom beslut den 3 juli 1942 anmodade Kungl. Majit 1939 års polisutredning
att i samband med sitt utredningsuppdrag upptaga till behandling frågan
örn ersättande av marinens poliskår med särskilda statspolisavdelningar.

På förslag av polisutredningen förordnade därefter Kungl. Majit genom
beslut den 19 mars 1943, att lediga eller ledigblivande ordinarie beställningar

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

vid marinens poliskår tills vidare icke finge återbesättas utan allenast uppehållas
på förordnande. Erinran härom har intagits i den för innevarande
budgetår fastställda personalförteckningen.

1939 års polisutredning har den 5 februari 1944 avgivit utlåtande rörande
frågan om en omorganisation av marinens poliskår. I utlåtandet, som för närvarande
är föremål för remissbehandling, föreslås bibehållande i huvudsak av
nuvarande organisation. Sålunda skulle de nuvarande beställningarna för
polisöverkonstaplar i lönegraden Ca 12 och för poliskonstaplar i lönegraden
Ca 10 bibehållas, liksom även de i personalförteckningen för icke-ordinarie personal
m. fl. upptagna extra ordinarie befattningarna. Beträffande poliskommissarietjänsterna
föreslås däremot en närmare anknytning till det civila polisväsendet,
innebärande att tjänsterna skulle omändras till särskilda arvodesbefattningar,
av vilka den i Karlskrona borde innehavas av kommissarien vid
stadens poliskår och den i Stockholm av den kommissarie polismästaren efter
samråd med varvsmyndigheterna därtill utsåge. Beställningarna i lönegraden
Ca 14 för polisöverkonstaplar, tillika poliskommissarier, borde med hänsyn därtill
ändras till överkonstapelsbeställningar i lönegraden Ca 12, varvid besparingen
i lönekostnader skulle utnyttjas för att bereda förenämnda kommunalt
anställda poliskommissarier arvoden örn 600 kronor per år vardera.

Innan remissbehandlingen avslutats, kan ståndpunkt tydligen icke tagas till
polisutredningens förslag. Enär det emellertid ur rekryteringssynpunkt synes
angeläget, att åtminstone vissa av de i personalförteckningen upptagna beställningarna
i lönegraderna Ca 12 och Ca 10, därest de skola bibehållas, snarast
möjligt kunna besättas med ordinarie innehavare, lärer det böra ankomma på
Kungl. Maj:t att efter verkställd prövning av utredningens förslag besluta örn
återbesättande av de marinens poliskår tillhörande beställningarna. Enär beställningen
för poliskommissarie i Karlskrona för närvarande är vakant, kan
polisutredningens förslag beträffande denna beställning genomföras omedelbart.
Därest polisutredningens förslag efter slutförd remissbehandling anses
böra godtagas och erforderlig uppgörelse kan uppnås med staden, torde Kungl.
Majit äga tillsätta en av de i personalförteckningen uppförda beställningarna
i lönegraden Ca 14 med innehavare i lönegraden Ca 12. Det arvode, som med
denna organisation förutsatts skola utgå till poliskommissarien i Karlskrona,
torde övergångsvis få bestridas från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter.

Personalförteckningen upptager nu — förutom beställningar för polisöverkonstaplar
-— 32 ordinarie och 6 extra ordinarie beställningar för poliskonstaplar.
Jag ämnar föranstalta örn särskild utredning rörande möjligheterna
att reducera denna polisorganisation.

l/is sa utbildningsanstaiter.

För att vinna likformighet med arméns personalförteckning böra under
denna rubrik uppföras de beställningar, som innevarande år upptagits under
rubriken Marinens fasta undervisningsverk. Beträffande den under nämnda
rubrik upptagna personalen föreslår jag ingen ändring för nästa budgetår.

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Löneutgifterna enligt vederbörliga löneplaner för de å personalförteckningen
upptagna ordinarie tjänstemännen beräknas för helt budgetår utgöra
23 300 000 kronor. Från anslagsposten till avlöningar till nämnda personalkategori
utgå emellertid, förutom löner enligt löneplan, vissa i lönereglementena
omförmälda fasta lönetillägg och särskilda ersättningar. Dessa förmåner
kunna beräknas draga en kostnad av omkring 370 000 kronor. Slutsumman
under anslagsposten skulle sålunda utgöra (23 300 000 + 370 000 )

23 670 000 kronor. Detta belopp lärer emellertid böra minskas med förslagsvis
400 000 kronor på grund därav, att belastningen å posten under nästa budgetår
torde komma att understiga det belopp, som vid de föregående beräkningarna
framkommit. Jag hänvisar till vad i motsvarande hänseende yttrats
beträffande arméns avlöningsanslag. Posten bör alltså upptagas med i avrundat
tal 23 300 000 kronor (nu 22 300 000 kronor).

2. Avlöningar till personal å avgångsstat.

Beträffande de grunder, efter vilka anslagsposterna till avlöningar till personal
å avgångs- och disponibilitetsstat böra beräknas, får jag hänvisa till
vad jag anfört under anslagsposten till avlöningar till personal å avgångsstat
under arméns avlöningsanslag. Enligt nämnda grunder kan medelsbehovet
under förevarande anslagspost, 100 kronor, för nästa budgetår beräknas till
11 300 kronor.

3. Avlöningar till personal å disponibilitetsstat.

Enär ingen beställningshavare inom marinen ännu överförts till disponibilitetsstat,
beräknar jag förevarande anslagspost i likhet med innevarande budgetår
till ett allenast formellt belopp av 100 kronor.

4. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning.

För nästa budgetår räknar jag med en ökning av antalet arvodesbefattningar
å marinens personalförteckning med 2 befattningar för officerare och
6 befattningar för underofficerare. Beträffande ändringarna i förhållande
till personalförteckningen för innevarande budgetår må följande anföras.

Marinöverläkarens expedition.

Såsom vid anmälan av marinförvaltningens avlöningsanslag anförts bör
under förevarande rubrik uppföras ett arvode för pensionerad officer med
arvode enligt löneklass Oa 10, vilket för tiden intill den 1 januari 1944 utgått
från marinförvaltningens avlöningsanslag och avsetts för en å marinförvaltningens
sanitetsavdelning och marinöverläkarens expedition tjänstgörande
officer.

Sjömansskolan.

Under förevarande rubrik har jag upptagit en arvodesbefattning i löneklass
UO 7, vilken för innevarande budgetår uppförts under rubriken Sydkustens
marindistrikt.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. hr 185.

171 44 ]4

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Norrlandskustens marindistrikt.

Enär jag såsom anförts vid anmälan tidigare denna dag av en proposition
angående vissa byggnadsarbeten m. m. för försvaret — icke räknar med
uppsättande i avsedd omfattning av Gustavsviks örlogsdepå, har jag icke
upptagit två i marinförvaltningens anslagsäskanden föreslagna befattningar
för pensionerade underofficerare vid nämnda depå.

Marinförvaltningen har vidare föreslagit inrättande av en ny arvodesbefattning
för pensionerad underofficer för Härnösands kustartilleridetachement
och till stöd härför anfört följande.

Enligt 1941 års försvarsutrednings betänkande föreslogs ingen rullföringsexpedition
for Härnösands kustartilleridetachement utan förutsattes att för Hamösands
kustartilleridetachement avsedda värnpliktiga skulle truppregistreras vid
Alvsborgs kustartilleriregemente. Erfarenheterna från de senaste åren ha emellertid
tydligt visat behovet av ett rekryteringsområde i Norrland för Härnösands
kustartilleridetachement, och med hänsyn till önskvärdheten att erhålla
möjligast effektiva registrering och redovisning synes det därför erforderligt
att gora chefen for Härnösands kustartilleridetachement till en självständig
truppregistreringsmyndighet och inrätta en mobiliseringsavdelning vid nämnda
detachement. Under hand har från centrala värnpliktsbyrån upplysts, att för2la8
kommer att avgivas angående inrättande av egen truppregistrering för
Härnösands kustartilleridetachement (maskiner finnas redan tillgängliga)
samt även örn lämpligt rekryteringsområde.

Med anledning härav har chefen för marinen i särskild skrivelse till marinforvaltnmgen
anmodat ämbetsverket att upptaga en för kustartilleriförsvaret
avsedd arvodesbefattning för pensionerad underofficer vid Norrlandskustens
marmdistnkt under förutsättning att Härnösands kustartilleridetachement
bliver egen truppregistreringsmyndighet.

Enär marinförvaltningens förslag synes lämpligt, har jag för Härnösands
kustartilleridetachement beräknat en ny befattning för pensionerad underofficer
med arvode enligt löneklass UO 7. Såsom av marinförvaltningens
framställning framgår finnas för omorganisationen erforderliga maskiner redan
tillgängliga.

Ostkustens marindistrikt.

För detta marindistrikt beräknar jag enligt marinförvaltningens förslag
2 nya befattningar med arvoden enligt löneklass UO 7.

Sydkustens marindistrikt.

För marinens sjukhus i Karlskrona finnes å personalförteckningen för
innevarande budgetår en arvodesbefattning i löneklass UO 7. Marinförvaltningen
har upplyst, att denna befattning, vilken avsetts för en sjukhusuppbördsman,
sedan flera år visat sig omöjlig att besätta, varför densamma besatts
med en extra tjänsteman. Ehuru marinens sjukhus under åtminstone
en del av nästa budgetår torde komma att bibehållas, torde med hänsyn till
vad sålunda upplysts ifrågavarande arvodesbefattning redan från och med
budgetårets början kunna utgå ur personalförteckningen.

Å andra sidan torde för marindistriktet med undantag av kustartilleri -

211

Kungl. May.ts proposition nr 185.

försvaret i enlighet med marinförvaltningens förslag böra upptagas en ny
befattning för pensionerad underofficer med arvode enligt löneklass U0 7.

Wästkustens marindistrikt.

För detta marindistrikt lärer i enlighet med marinförvaltningens förslag
böra upptagas nya befattningar för 1 officer med arvode enligt löneklass
Oa 10 och 3 underofficerare med arvoden enligt löneklass U0 7.

Avlöningskostnaderna för den i förslaget till personalförteckning för nästa
budgetår upptagna personalen i arvodesbefattning beräknas uppgå till i runt
tal 845 000 kronor, med vilket belopp ifrågavarande anslagspost synes böra
upptagas för nästa budgetår (nu 800 000 kronor).

De pensionsmedel, som arvodesinnehavarna ha att avstå och som skola upptagas
såsom särskilda uppbördsmedel å avlöningsstaten, skulle under förutsättning
att alla arvodesbefattningar vore besatta med från aktiv stat pensionsavgången
personal kunna uppskattas till cirka 650 000 kronor. Emellertid
räknar jag, av skäl som anförts vid behandlingen av motsvarande anslagspost
under arméns avlöningsanslag, med en minskning i pensionsmedlen
i nuvarande läge med i runt tal 75 000 kronor. De pensionsmedel, vilka såsom
särskilda uppbördsmedel böra upptagas i avlöningsstaten för nästa budgetår,
kunna med hänsyn till vad sålunda anförts beräknas till (650 000 —
75 000 =) 575 000 kronor.

5. Avlöning till fänrikar.

För avlöning till fänrikar är för innevarande budgetår beräknat ett belopp
av förslagsvis 428 000 kronor, varvid antalet fänrikslöner fördelat över hela
budgetåret beräknats till 113.

Enligt marinförvaltningens beräkningar kan antalet fänrikslöner för nästa
budgetår uppskattas till 125. Medelsbehovet under denna anslagspost kan
därför för nästa budgetår beräknas till i runt tal 470 000 kronor.

6. Avlöningar till vård- och ekonomipersonal.

Såsom vid anmälan av arméns avlöningsanslag anförts bör från och med
nästa budgetår under försvarsgrenarnas avlöningsanslag uppföras en ny anslagspost
för avlöningar till vård- och ekonomipersonal, under vilken böra
beräknas medel dels för avlöningar till köks- och servisbiträden, som med stöd
av kungörelsen den 21 maj 1943 (nr 336) angående ändrad lydelse av 2 §
kungörelsen den 19 juni 1942 (nr 638) med avlöningsbestämmelser för vårdoch
ekonomipersonal vid försvarsväsendet vunnit extra ordinarie anställning,
dels ock för bestridande av kostnader för tillfälligt anställande av köks- och
servispersonal. Det må anmärkas, att marinförvaltningen i sina anslagsäskanden
för nästa budgetår utgått från att ifrågavarande kostnader skola utgå
från anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Sedan marinförvaltningen i skrivelse den 20 juli 1943 avgivit förslag rörande
det antal extra ordinarie biträdesbefattningar vid marinens matinrätt -

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

ningai, sora borde inrättas, bar Kungl. Maj:t enligt beslut den 27 augusti
1943 föreskrivit, att vid berörda matinrättningar skola finnas anställda högst
226 biträden (i kök och servering) med extra ordinarie anställning i lönegraden
MVd. Marinförvaltningen hade föreslagit inrättande av 252 extra
ordinarie biträdesbefattningar.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har marinförvaltningen beräknat
antalet extra ordinarie biträdesbefattningar till 270. Av dessa ha 10 avsetts
för Härnösands kustartilleridetachement och 8 för Karlskrona kustartilleriregementes
förläggning vid Oscarsvärn. För dessa två förläggningar har
ingen personal beräknats för innevarande budgetår.

Enär Härnösands kustartilleridetachement avses skola uppsättas under
nasta budgetår, synes köks- och servispersonal för detsamma nu böra beräknas.
I enlighet med de grunder som tillämpats i Kungl. Maj:ts beslut den 27
augusti 1943 beräknar jag för ändamålet 9 extra ordinarie befattningar. Däremot
kan jag icke för närvarande biträda förslaget om inrättande av sådana
befattningar för Oscarsvärn. Det bör nämligen ytterligare utredas, i vad mån
denna förläggning under fredstid kan beräknas bliva utnyttjad under hela
året. Enär icke heller i övrigt någon ändring av antalet extra ordinarie befattningar
synes erforderlig, beräknar jag för nästa budgetår (226 + 9=) 235
befattningar i lönegraden MY d. Kostnaderna för avlöningar till denna personal
kunna uppskattas till 450 000 kronor.

För tillfälligt anställande av köks- och servisbiträden har marinförvaltningen
äskat ett belopp av 48 000 kronor. Med hänsyn till den begränsning
av antalet extra ordinarie befattningar, som av mig föreslagits, synes emellertid
böra för ändamålet beräknas 100 000 kronor.

Såsom vid behandlingen av motsvarande anslagspost under arméns avlöningsanslag
anförts har arméförvaltningen på grundval av en inom dess
sjukvårdsstyrelse verkställd utredning föreslagit viss utökning av antalet
sjuksköterskor vid arméns truppförbandssjukhus ävensom anställande vid
sjukhusen av ett antal extra ordinarie sjukvårdsbiträden.

I skrivelse den 5 november 1943 har marinförvaltningen anfört, att med
ledning av det inom sjukvårdsstyrelsen utarbetade förslaget företagits utredning
angående en liknande organisation vid marinens motsvarande sjukhus.
En dylik organisation skulle för marinen medföra en ökning av antalet
sjuksköterskor med 3 — vid Härnösands kustartilleridetachement, Stockholms
orlogsstation och Hårsfjärdens örlogsdepå — samt anställande av 31 sjukvårdsbiträden
med viss i skrivelsen angiven fördelning. De sammanlagda
kostnaderna för förslagets genomförande skulle uppgå till omkring 67 900
kronor, varav 58 000 kronor för avlöningar till sjukvårdsbiträdena. Marinförvaltningen
hemställde, att medel för ifrågavarande personals anställande
måtte beräknas för nästa budgetår.

Vid min prövning av marinförvaltningens förslag har jag ansett mig böra
tillämpa i huvudsak samma grunder som beträffande motsvarande förslag
för armén. Jag har således icke något att erinra mot att medel beräknas
för anställande i viss begränsad utsträckning av sjukvårdsbiträden för ma -

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

rinens sjukvårdsinrättningar. Enligt de för armén tillämpade grunderna bör
antalet befattningar, med planering i lönegraden MV d, för nästa budgetår bestämmas
till 16. Kostnaderna för avlöningar till dessa kunna uppskattas till
omkring 30 000 kronor. Vidkommande frågan örn anställande av ytterligare 3
sjuksköterskor för marinens sjukhus vill jag framhålla, att sjukavdelningarna
vid Härnösands kustartilleridetachement och Hårsfjärdens örlogsdepå äro så
små, att jag ej för närvarande anser mig kunna tillstyrka anställande av sjuksköterskor
därstädes. Jag har däremot intet att erinra mot att antalet sjuksköterskor
vid Stockholms örlogsstation ökas från 1 till 2. Jag återkommer
härtill vid behandlingen av nästa anslagspost.

1 enlighet med det anförda beräknar jag medelsbehovet under förevarande
anslagspost till (450 000 + 100 000 + 30 000 =) 580 000 kronor.

7. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

a) Extra ordinarie och extra tjänstemän.

Ifrågavarande delpost är för innevarande budgetår uppförd med ett belopp
av förslagsvis 800 000 kronor. För nästa budgetår beräknar jag motsvarande
kostnader till förslagsvis 885''000 kronor. Jag har därvid, liksom vid behandlingen
av motsvarande anslagspost under arméns avlöningsanslag, utgått
från att jämväl under nästa budgetår skall anstå med den vid flera
tillfällen ifrågasatta överflyttningen av vissa lönekostnader för icke-ordinarie
personal från sakanslag till avlöningsanslag.

Personalförteckning för de extra ordinarie tjänstemännen vid marinen
för innevarande budgetår har av Kungl. Maj:t fastställts den 30 juni 1943.
Förteckningen överensstämmer i allt väsentligt med det förslag, som i anslutning
till propositionen 1943: 235 tillhandahållits vederbörligt utskott vid
1943 års riksdag. Beträffande personalförteckningen för nästa budgetår må
här följande anföras.

Marinstaben.

I anslutning till vad som i propositionen 1942: 266 anförts rörande behovet
av personal för skötsel av marinledningens nybyggnad och telefontjänsten
där har Kungl. Maj:t genom beslut den 31 juli 1942 bemyndigat
chefen för marinstaben att för ifrågavarande byggnad låta för budgetåret
1942/43 anställa två maskinister och fyra telefonvakter såsom extra
tjänstemän. I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår föreslog
marinförvaltningen, att denna personal skulle erhålla extra ordinarie anställning.
Emellertid framhöll jag vid anmälan av propositionen 1943:235,
att det kunde ifrågasättas, huruvida icke efter utförandet av den för flygvapnets
ledning planerade tillbyggnaden gemensam personal för hela byggnadskomplexet
borde anställas. Denna personalfråga borde därför göras till
föremål för gemensamt övervägande av marin- och flygvapenmyndigheterna
och sedermera underställas Kungl. Maj:ts prövning. I avbidan därå borde
den nuvarande anordningen med extra personal bibehållas.

214

Kungl. Majits proposition nr 185.

I skrivelse den 17 augusti 1943 har chefen för marinen anfört, att han i
samråd med chefen för flygvapnet föranstaltat om en utredning genom telegrafstyrelsens
försorg rörande eventuell sammanslagning av marin- och flygledningarnas
telefonväxlar. Av utredningen framginge, att en sådan sammanslagning
skulle kräva engångskostnader örn 160 000 å 170 000 kronor samt
inverka ofördelaktigt på telefontjänstens kvalitet. Någon minskning av personalen
kunde icke ernås, utan snarare syntes krav komma att uppstå på en
utökning av personalen. Med hänsyn därtill hemställde marinchefen efter
samråd med marinförvaltningen, att för marinledningens telefonpersonal
måtte redan under innevarande budgetår inrättas 2 befattningar som telefonvakter
av 1. klass i lönegraden MEo 4 och 2 befattningar som telefonvakter
av 2. klass i lönegraden MEo 2.

Marinförvaltningen har i sina förslag till personalförteckningar för nästa
budgetår upptagit ifrågavarande personal under förevarande rubrik samt
därutöver föreslagit inrättande av extra ordinarie befattningar för 2
maskinister av 2. klass i lönegraden MEo 8 och 3 eldare av 2. klass i lönegraden
MEo 5, varvid anförts att denna personal för närvarande vore anställd
för skötseln av den för marin- och flygledningarnas ämbetsbyggnader gemensamma
värmecentralen.

För egen del har jag efter den numera förebragta utredningen intet att
erinra mot att for marinledningens telefonväxel avses särskild personal med
extra ordinarie anställning. Jag har därför i förslaget till personalförteckning
upptagit den av marinförvaltningen angivna personalen, vilken torde
bliva erforderlig jämväl under fredstid. Av den för värmecentralen erforderliga
personalen torde i avvaktan på närmare erfarenheter allenast 1 maskinist
av 2. klass och 2 eldare av 2. klass böra beredas extra ordinarie anställning.

Marinö ver läkar ens expedition.

Vid marinförvaltningens sanitetsavdelning har sedan flera år funnits anställt
ett kontorsbiträde med avlöning, enligt lönegraden MEo 4, från sakanslag.
Sedan marinförvaltningen i skrivelse den 26 november 1943 uppgivit
att ifrågavarande befattningshavare även biträtt med expeditionsarbetet å
marinöverläkarens expedition och vore erforderlig för arbete å nämnda expedition
jämväl efter marinförvaltningens omorganisation, medgav Kungl. Majit
enligt beslut den 10 december 1943, att å marinöverläkarens expedition finge
under tiden den 1 januari—den 30 juni 1944 finnas anställt ett kontorsbiträde
i lönegraden MEo 4.

I förslaget till personalförteckning har jag upptagit ifrågavarande befattning
under förevarande rubrik. Emellertid synes det mig böra närmare undersökas,
huruvida icke någon begränsning av expeditionspersonalen å marinöverläkarens
expedition kan åvägabringas.

Horr/andskus tens marindis t rikt.

Med hänsyn till vad tidigare anförts rörande organisationen av Gus t avsviks
orlogsdepå har jag icke beräknat någon extra ordinarie personal
för denna för nästa budgetår.

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Däremot böra för Härnösands kustartilleridetachement i enlighet
med vad i försvarsbeslutet förutsatts tillkomma befattningar för 1 maskinist
av 2. klass i lönegraden MEo 8, 1 husmoder av 2. klass i lönegraden MEo 6,

1 eldare av 2. klass i lönegraden MEo 5 och 1 kontorsbiträde i lönegraden
MEo 4. Såsom förut nämnts har jag däremot ansett mig icke för närvarande
kunna tillstyrka inrättande av en befattning såsom sjuksköterska vid detachementet.

Ostkustens marindistrikt.

Marinförvaltningen har hemställt örn inrättande av ytterligare en befattning
för telefonvakt vid marindistrikts^taben med hänsyn till pågående
utbyggnad av marindistriktets telefonväxel. Enär emellertid föreliggande
utredning icke giver vid handen, i vad mån behovet av ifrågavarande
befattning kan beräknas kvarstå i fredstid, kan jag icke tillstyrka marinförvaltningens
förslag.

För Stockholms örlogsstation har marinförvaltningen föreslagit inrättande
av nya befattningar för 2 skrivbiträden i lönegraden MEo 2, avsedda
för matros- och yrkesavdelningarna. På sätt lönenämnderna anfört lärer behovet
av förstärkning av arbetskraften å ifrågavarande avdelningar tills vidare
böra tillgodoses med extra personal. Såsom anförts vid behandlingen av nästföregående
anslagspost bör emellertid tillkomma 1 befattning såsom sjuksköterska
i lönegraden MEo 7.

Under rubriken Hårsfjärdens depå föreslår jag inrättande av nya befattningar
för 1 telefonvakt av 1. klass i lönegraden MEo 4 och 1 telefonvakt
av 2. klass i lönegraden MEo 2. Jag vill anmärka, att dessa befattningar
icke förutsatts i försvarsbeslutet. Från Stockholms örlogsstation lärer i
enlighet med marinförvaltningens förslag böra överflyttas 1 befattning för
arbetsförman av 1. klass i lönegraden MEo 12. Däremot synes ytterligare
erfarenhet böra avvaktas, innan en såsom extra tjänsteman anställd förste
kontorist beredes extra ordinarie anställning.

För Vaxholms kustartilleriregemente har marinförvaltningen
föreslagit inrättande av nya befattningar för 2 kontorsbiträden i lönegraden
MEo 4. Ehuru marinförvaltningen med hänsyn till svårigheten att under nu
rådande förhållanden beräkna personalbehovet i fredstid avsevärt begränsat
den av regementschefen föreslagna personalökningen, anser jag mig böra tillstyrka
inrättande av allenast 1 av de föreslagna nya befattningarna. Antalet
kontorsbiträden kommer därmed att motsvara det i försvarsbeslutet beräknade
antalet.

Gotlands marindistrikt.

I enlighet med marinförvaltningens förslag föreslår jag, att ytterligare 1
befattning för eldare av 2. klass i lönegraden MEo 5 inrättas vid Gotlands
kustartillerikår.

Sydkustens marindistrikt.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetar föreslog marinförvaltningen,
att ett kanslibiträde i lönegraden MEo 7 vid marindistrikts -

216

Kungl. Majlis proposition nr 185.

staben måtte uppflyttas till förste kontorist i lönegraden MEo 10 Vid
anmälan av denna fråga i propositionen 1943: 235 fann jag mig icke då kunna
tillstyrka bifall till marinförvaltningens förslag, vilket avstyrkts av allmänna
lonenämnden och försvarsväsendets lönenämnd.

Sedan i motion vid 1943 års riksdag hemställts örn bifall till marinförvaltnmgens
förslag, anförde riksdagen i sin skrivelse nr 321, att riksdagen med
hänsyn till i motionen lämnade uppgifter rörande de med befattningen förenade
göromålen funnit skäl tala för den föreslagna uppflyttningen, men då
loneställningen för denna befattning av departementschefen prövats i samband
med frågan örn loneställningen för vissa andra befattningar,
hade riksdagen icke funnit sig böra på grundval av för riksdagen
föreliggande^ material bifalla motionen. Riksdagen hade emellertid förutsatt,
att frågan örn befattningens löneställning gjordes till föremål för
ny prövning av Kungl. Majit, och hade, därest denna prövning skulle giva
till resultat, att befattningen borde uppflyttas, funnit hinder icke möta för
Kungl. Majit att under budgetåret 1943/44 vidtaga därav betingad jämkning
i personalförteckningen för icke-ordinarie personal m. fl. vid marinen.

Sedan marinförvaltningen i skrivelse den 12 oktober 1943 inkommit nied
viss utredning och därvid föreslagit, att ifrågavarande befattning skulle uppflyutas
i lönegraden MEo 10, har Kungl. Majit efter viss ytterligare utredning
genom beslut den 11 februari 1944 förordnat, att ifrågavarande befattning skall
såsom kontoristbefattning uppföras i lönegraden MEo 8. Med hänsyn därtill
har jag i förslaget till personalförteckning för nästa budgetår upptagit befattningen
i sistnämnda lönegrad.

För Karlskrona örlogsstation synes i enlighet med marinförvaltningens
förslag böra tillkomma 2 förmän av 1. klass i lönegraden MEo 7,
avsedda att biträda i kasernförråd och med kasernvården vid kasernerna
Ankarstierna och Sparre.

Den i gällande personalförteckning upptagna, för marinens sjukhus i
Karlskrona avsedda personalen synes böra kvarstå å personalförteckningen
för nästa budgetår. Enligt beslut den 30 juni 1943 har Kungl. Majit
uppdragit åt marinförvaltningen att inkomma med utredning och förslag, i
vad män och på vad sätt den vid marinens sjukhus tjänstgörande personalen
efter sjukhusets upphörande borde inom försvarsväsendet tagas i anspråk
för andra uppgifter. I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har marinförvaltningen
anfört, att av ifrågavarande personal de två eldarna av 2. klass
syntes kunna tvärstanna vid etablissementet, som enligt vad förut anförts
skall utnyttjas för sjömansskolan. Anmärkning härom bör inflyta i personalförteckningen.
Vidkommande personalen i övrigt torde förenämnda utredning
få avvaktas, innan ställning kan tagas till dess framtida utnyttjande.

För Blekinge kustartilleriförsvar har numera i enlighet med
försvarsbeslutet organiserats särskild stab. För nästa budgetår lärer böra
för staben upptagas 1 maskinist av 2. klass i lönegraden MEo 8, 1 eldare av
2. klass i lönegraden MEo 5, 1 kontorsbiträde i lönegraden MEo 4 och 1
telefonvakt av 2. klass i lönegraden MEo 2.

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår hemställde marinförvaltningen,
att vid Karlskrona kustartilleriregemente måtte få anställas en husmoder
av 1. klass och en biträdande husmoder, avsedda för Oscarsvärn, vars
kök skulle komma att helt moderniseras. Vid anmälan av propositionen
1943: 235 anförde jag emellertid bland annat, att matinrättningen, då behovet
av extra ordinarie personal därstädes knappast ännu kunnat tillförlitligt
prövas, tills vidare liksom tidigare borde skötas av militär personal.

Marinförvaltningen har nu framhållit, att lokalerna i fråga vore ytterligt
trånga och i väsentliga avseenden otidsenliga, varför den närmaste ledningen av
arbetet i kök och matsal ställdes inför alldeles särskilt svårbemästrade uppgifter,
vilka tidigare med tillgång endast till militär personal icke kunnat på
ett fullt tillfredsställande sätt lösas. Marinförvaltningen hade därför medgivit
anställandet av en husmoder såsom extra tjänsteman. Ifrågavarande
befattningshavare syntes böra beredas extra ordinarie anställning, varför
marinförvaltningen i förslaget till personalförteckning upptagit en husmoder
av 2. klass i lönegraden MEo 6 för Oscarsvärn.

Såsom redan anförts vid behandlingen av anslagsposten för avlöningar till
vård- och ekonomipersonal anser jag emellertid ytterligare utredning erforderlig
rörande förläggningens utnyttjande i fredstid. Med hänsyn därtill kan jag
icke tillstyrka, att för förläggningen inrättas en extra ordinarie husmoders befattning.

Marinförvaltningen har tillika föreslagit inrättande av en ny befattning
såsom husmoder av 2. klass i lönegraden MEo 6, avsedd för Gräsviksförläggningen.
Enär jag emellertid icke funnit behovet av denna personalökning
styrkt, har jag icke ansett mig kunna biträda förslaget.

Wästkustens marindistrikt.

Sedan Göteborgs örlogsdepå uppdelats på en örlogsstation och ett örlogsvarv,
har den för depåchefens expedition avsedda kanslibiträdesbefattningen
vakantsatts och i stället en extra kontorsbiträdesbefattning inrättats. Denna
synes i enlighet med marinförvaltningens förslag böra överföras på extra
ordinarie stat.

Vid kameralkontoret finnes sedan år 1939 anställd en extra tjänsteman i
10 lönegraden. Enär behov av denna befattningshavare lärer få antagas föreligga
jämväl i fredstid, föreslår jag, att befattningen från och med nästa
budgetår upptages som extra ordinarie.

Vid Älvsborgs kustartilleriregemenfe har med marinförvaltningens
medgivande funnits anställda såsom extra tjänstemän 1 maskinist
av 2. klass och 2 eldare av 2. klass. I enlighet med vad i försvarsbeslutet
förutsatts har jag i förslaget till personalförteckning upptagit dessa befattningar
som extra ordinarie.

Vissa utbi/dningsanstalter.

Under denria rubrik behandlas de skolor, som i årets personalförteckning
upptagits under rubriken Marinens fasta undervisningsverk.

218

Kungl. Maj.ts proposition nr 1S5.

0 ^.°r s ^krigsskolan torde i enlighet med marinförvaltningens förslag,
pa sätt i försvarsbeslutet förutsatts, böra upptagas en ny befattning för eldare
av 2. klass i lönegraden MEo 5. Däremot kan jag med hänsyn till de i det
föregående berörda riktlinjerna för årets budgetarbete icke tillstyrka en av
marinforvaltnmgen föreslagen lönereglering för den vid skolan anställde
maskinisten och ej heller ett av ämbetsverket framlagt förslag, att en nu såsom
estra tjänsteman anställd kontorist skulle erhålla extra ordinarie anställning.

Marinförvaltningen har föreslagit, att för sjömans skolan — vars personal
i personalförteckningen för nästa budgetår synes böra upptagas under
förevarande rubrik — skola tillkomma nya befattningar för 2 förmän av 1.
klass i lönegraden MEo 7, 1 kontorsbiträde i lönegraden MEo 4 samt 2
skrivbiträden i lönegraden MEo 2. Lönenämnderna ha anfört, att arbetsuppgifterna
för förmännen enligt inhämtade uppgifter skulle bestå i att under
vederbörande uppbördsmans ledning och ansvar biträda vid handhavandet av
förråd av olika slag, varför ifrågasatts, örn icke en placering i lönegraden MEo 5
skulle vala tillfyllest. Jag ansluter mig till vad lönenämnderna sålunda anfört.
Vidkommande marinförvaltningens förslag i övrigt kan jag tillstyrka inrättande
av 1 befattning såsom kontorsbiträde i lönegraden MEo 4 och 1 befattning som
skrivbiträde i lönegraden MEo 2.

Marinförvaltningen har framhållit, att genom inrättande av ett lägre antal
förmansbefattningar än som i försvarsbeslutet beräknats komme att vinnas
en viss besparing, som enligt ämbetsverkets mening kunde utnyttjas för bestridande
av kostnader för avlöning till lärare i koktjänst. Härom har ämbetsverket
närmare anfört följande.

Skolchefen har i under hand avgiven promemoria anhållit att få anställa
en manlig och en kvinnlig lärare för undervisning häri. Vid sjömansskolan
avsåges nämligen att inrättas en särskild förplägnadsskola för utbildning av
flottans ekonomipersonal enligt föreliggande förslag till utbildningsbestämmelser
för sagda personal. Utbildningen planeras drivas dels såsom skolkök,
dels såsom mindre storkök. Undervisningen i skolköket avses meddelas av
en skolkökslärarinna med husmoderspraktik. Undervisningen i storköket
avses meddelas av en manlig lärare med köksmästarkompetens. Marinförvaltningen
har visserligen funnit behov av båda lärarna föreligga men anser
dock försiktigheten bjuda att allenast en erhåller extra ordinarie anställning
Den kvinnliga läraren synes böra anställas mot särskilt arvode. Löneställningen
for den extra ordinarie befattningen har avvägts i förhållande till de
löner, som fastställts för befattningshavare med motsvarande arbetsuppgifter,
och har marinförvaltningen uppfört befattningen i personalförteckningen för
sjömansskolan i lönegraden MEo 15.

Lönenämnderna ha anfört, att den föreslagna extra ordinarie befattningen,
vilken borde stå öppen även för kvinnliga sökande, lämpligen syntes kunna placeras
i lönegraden MEo 12.

För egen del kan jag icke för närvarande tillstyrka, att för ifrågavarande
undervisning avses personal med extra ordinarie anställning. Jag återkommer
vid behandlingen av anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, till frågan örn anvisande av medel för
anställande av ifrågavarande lärarpersonal.

Kungl. May.ts proposition nr 185.

219

Marinens poliskår.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts rörande organisationen av
marinens poliskår beräknar jag för nästa budgetår samma antal extra ordinarie
poliskonstaplar som för innevarande budgetår.

Kostnaderna för avlöningar m. m. till den extra ordinarie personal, som
sålunda bör uppföras å personalförteckning för nästa budgetår, kunna beräknas
uppgå till omkring 870 000 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1943 (regleringsbrevet) må förevarande
delpost tagas i anspråk för bestridande av kostnader, högst 35 000
kronor, för extra personal, som erfordras på grund av periodiskt återkommande
anhopning av arbetsuppgifter. Såsom föreslagits beträffande motsvarande
anslagspost under arméns avlöningsanslag böra dessa kostnader
från och med nästa budgetår beräknas under delposten till tillfälligt anställande
av tjänstemän m. m.

Delposten till avlöningar till extra ordinarie och extra tjänstemän bör
därför för nästa budgetår beräknas till förenämnda belopp, 870 000 kronor.

b) Viss icke-ordinarie personal vid marinläkarkåren.

I enlighet med vad som i försvarsbeslutet förutsatts böra för nästa budgetår
tillkomma 2 beställningar såsom marinläkare av 2. graden vid marinläkarkåren.

Antalet marinläkarstipendiater på stat har i personalförteckningen för
innevarande budgetår angivits till 14. Emellertid har Kungl. Majit med ändring
härav enligt beslut den 24 september 1943 föreskrivit, att under innevarande
budgetår må — i enlighet med vad i försvarsbeslutet föi utsatts
antagas högst 12 marinläkarstipendiater på stat.

I enlighet med marinförvaltningens förslag har jag i förslaget till personalförteckning
för nästa budgetår upptagit sistnämnda antal marinläkarstipendiater
på stat.

Delposten torde för nästa budgetår kunna beräknas till förslagsvis 165 000
kronor, eller samma belopp som för innevarande budgetår.

c) Betjäningspersonal m. fl.

Det för kokerska å Kungsholms fort utgående arvodet (jämte fri bostad)
har i gällande personalförteckning upptagits till 780 kronor. Under förmälan
att ifrågavarande arvode visat sig vara otillräckligt för att under hela
året erhålla en kokerska vid fortet, har chefen för Karlskrona kustartilleriregemente
hemställt, att arvodet höjes till 900 kronor. Marinförvaltningen
har anslutit sig till förslaget med hänsyn till att arvodesbeloppet efter höjningen
skulle bättre överensstämma med den lönesättning, som gäller i övrigt
för motsvarande personal. Även enligt min mening synas skäl föreligga för
en höjning av ifrågavarande arvode, och jag har därför i förslaget till personalförteckning
upptagit arvodet med 900 kronor. Enär någon höjning av förevarande
delpost icke synes erforderlig på grund härav, beräknar jag denna
liksom för innevarande budgetår till förslagsvis 20 000 kronor.

220

Kungl. Majlis proposition nr 185.

d) Musikelever.

För innevarande budgetår har delposten upptagits med ett belopp av
12 600 kronor, varav 7 200 kronor avsetts för flottan och 5 400 kronor för
kustartilleriet. Beloppen äro fördelade på 20 respektive 15 elever, vilka åtnjuta
en kontant ersättning av 360 kronor per år. I och med upprättandet
av en musikkår vid Västkustens marindistrikt bör antalet musikelever vid
flottan ökas till 22, varför delposten för nästkommande budgetår bör upptagas
till 13 320 kronor.

e) Tillfälligt anställande av tjänstemän m. m.

Förevarande delpost har för innevarande budgetår upptagits till 12 000
kronor. Såsom förut anförts böra under denna delpost upptagas de kostnader
som för innevarande budgetar beräknats för anställande av extra personal, som
erfordras på grund av periodisk anhopning av arbetsuppgifter. Med hänsyn
härtill torde delposten böra uppräknas med 35 000 kronor.

I enlighet med det anförda beräknar jag medelsbehovet under förevarande
delpost för nästa budgetår till (12 000 + 35 000 =) 47 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten för avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal utgör sålunda (870 000 + 165 000 + 20 000 +
13 320 + 47 000 =) 1 115 320 kronor.

I detta sammanhang torde böra anmärkas, att marinförvaltningen i sina
anslagsäskanden för nästa budgetår — under erinran att i avlöningsstaten
för arméns avlöningsanslag upptagits en anslagspost för avlöningar till civil
handräckningspersonal — hemställt, att jämväl under marinens avlöningsdag
måtte upptagas en anslagspost för sådant ändamål. Medelsbehovet
för nästa budgetår har, efter en kostnad av 3 600 kronor för man och år,
beräknats till 800 000 kronor. Till stöd för framställningen har ämbetsverket
anfört i huvudsak följande.

Sedan kategoriklyvningen upphört, hade det för handräckningstjänst
disponibla antalet värnpliktiga kommit att nedgå högst avsevärt. Det framstöde
då. såsom ett önskemål, att för handräckningstjänst ej avsedda värnpliktiga
i minsta möjliga utsträckning användes för dylik tjänst. Krisrevisionen
hade också rekommenderat, att särskild civil handräckningspersonal
måtte anställas.

F°r år 1943 hade marinen tilldelats tillhopa 440 värnpliktiga hänförliga
besiktnmgsgrupp 4, vilka salunda vore avsedda för handräckningstjänst.

En utredning av behovet av civil handräckningspersonal vid de olika förbanden
hade givit vid handen, att fredsbehovet, beräknat för normala förhållanden,
utgjorde 220 arbetare, varvid — i likhet med vad som förutsatts
vid motsvarande beräkning vid armén — varje civil arbetare ansetts ersätta
två värnpliktiga på grund av större yrkesskicklighet, rutin, anställningsförhållanden
m. m.

Arbetarna i fråga borde tilldelas arbetsuppgifter enligt vederbörande chefs
bestämmande med hänsyn till arbetsförhållandena vid de olika truppförbanden,
i första hand vid förråd, matinrättningar, värmeanläggningar samt för
kasernvården. Avlöningen borde utgå enligt bestämmelser i kollektivavtal.

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

I händelse av bifall till förslaget kunde möjligen genom minskade inkallelser
av till årsgrupp hänförliga värnpliktiga något minskad belastning av
vissa för de värnpliktigas avlöning och underhåll avsedda anslag äga rum.
Då det huvudsakliga skälet för införande av särskild civil handräckmngspersonal
emellertid vore att utnyttja de värnpliktiga till rent militära uppgifter,
bleve denna minskning sannolikt föga betydande, varför ej räknats
därmed vid beräkningen av vederbörliga anslag.

För egen del finner jag mig icke på den nu föreliggande utredningen
kunna tillstyrka, att medel anvisas å riksstaten för anställande av civil handräckningspersonal
vid marinen. För ett bedömande av behovet av sådan personal
i fredstid torde nämligen böra förebringas närmare utredning å ena sidan rörande
det totala antal handräckningsdagar, som kan beräknas bliva erforderligt
inom marinen, och å andra sidan beträffande det antal värnpliktiga tillhörande
besiktningsgrupp 4, som kan komma att tilldelas marinen och som
icke lämpligen kan användas för militär utbildning. Endast örn utredningen
visar, att handräckningstjänsten med anlitande av dessa värnpliktiga icke
kan tillfredsställande fullgöras, bör civil handräckningspersonal anställas.
Jag vill erinra örn att värnpliktiga, som icke kunna utnyttjas för annan tjänstgöring
än handräckning, enligt gällande värnpliktslag icke i fredstid hemförlovas,
örn civil personal anställes för fullgörande av deras arbetsuppgiftei.
Genom anställande av civil personal i stället för värnpliktiga måste alltså
under fred uppkomma merkostnader motsvarande den civila personalens avlöning.
Emellertid kan det uppenbarligen under nu rådande förhållanden,
med ett avsevärt antal värnpliktiga av äldre årsklasser inkallade till handräckningstjänst,
vara av stor ekonomisk betydelse att ersätta värnpliktiga
med civilanställda. För avlöning av civil personal, som anställes i detta
syfte, synas emellertid förskottsmedel böra komma till användning.

8. Arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän.

Den för innevarande budgetår fastställda förteckningen å arvoden och
övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän slutar å ett belopp
av 188 897 kronor.

Beträffande ifrågasatt reglering av arvodesväsendet får jag hänvisa till vad
jag anfört under motsvarande anslagspost för armén.

För nästa budgetår beräknar jag medelsbehovet för marinen för ifrågavarande
arvoden och ersättningar till sammanlagt 169 427 kronor i enlighet
med särskild förteckning, som kommer att överlämnas till riksdagens vederbörande
utskott. Beträffande ändringarna i förhållande till innevarande
budgetår får jag framhålla följande.

Flottan.

Under rubriken Sydkustens marindistrikt böra i enlighet med
marinförvaltningens förslag ett arvode örn 600 kronor till avdelningsföreståndare
vid ingenjördepartementets arbetsgrupp I A och ett arvode örn
900 kronor till uppbördsman vid örlogsvarvets skjutbanor utgå ur förteckningen.

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Ett av marinförvaltningen föreslaget arvode om 600 kronor till kompaniofficer,
tjänstgörande såsom minofficer vid torped- och mindepartementet
vid Karlskrona örlogsvarv, kan jag i avvaktan på regleringen av de militära
arvodena icke tillstyrka.

Kustartilleriet.

Ett till en expeditionsvakt (underofficer) vid kust ar tiller iinspektionen
utgående arvode örn 720 kronor bör tills vidare kvarstå i avvaktan
på lösning av frågan örn behovet av vaktpersonal i marinledningens ämbetsbyggnad.

För Hemsö kustartilleriförsvar har marinförvaltningen i
enlighet med försvarsutredningens förslag upptagit ett nytt arvode örn 282
kronor till uppbördsman vid matinrättningen vid Härnösands kustartilleridetachement.
Emellertid kan jag i avvaktan på den definitiva regleringen av
det militära arvodesväsendet icke tillstyrka detta förslag.

Marinintenden turkåren.

I enlighet med marinförvaltningens förslag lärer böra i arvodesförteckningen
anmärkas, att ett för kompaniofficer i intendenturbefattning, tjänstgörande
såsom sekreterare hos chefen för Karlskrona örlogsvarv utgående
arvode, alternativt må kunna utgå till kompaniofficer, tjänstgörande såsom
varvskamrerare vid varvet.

Marinläkarkåren.

Enär jag i det föregående föreslagit, att en av de för marinens sjukhus i
Karlskrona avsedda beställningarna såsom marinläkare av 1. graden från och
med nästa budgetår skall indragas, kan ett för ifrågavarande beställningshavare
avsett arvode örn 1170 kronor utgå. På Kungl. Maj:ts prövning lärer
böra bero, huruvida det andra arvodet a samma belopp bör indragas vid omorganisationen
av sjukhusvården i Karlskrona.

Vissa utbi/dningsanstalter.

På sätt föreslagits beträffande övriga personalförteckningar bör rubriken
Marinens fasta undervisningsverk ändras till Vissa utbildningsanstalter.

De under den förra rubriken upptagna arvodena uppgå för innevarande
budgetår till 32 850 kronor för sjökrigshögskolan, 88 776 kronor för sjökrigsskolan
och 26100 kronor för marinens underofficersskolor. För nästa budgetår
beräknar jag i enlighet med marinförvaltningens förslag medelsbehovet
till 33 550 kronor för sjökrigshögskolan, 76 076 kronor för sjökrigsskolan och
21 300 kronor för marinens underofficersskolor. Minskningen för sistnämnda
skolor sammanhänger med den beslutade omorganisationen av utbildningen
vid skolorna, vilken beräknats medföra minskning av antalet arvoden till
instruktionsofficerare och instruktionsingenjörer med 4 samt av antalet
arvoden till instruktionsunderofficerare med 8. I likhet med vad som gällt
för innevarande budgetår bör det ankomma på Kungl. Maj :t att inom ramen

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

för de å förteckningen uppförda, för sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan
avsedda beloppen meddela beslut om storleken av de särskilda arvodena.

9. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj t.

För innevarande budgetår fastställd förteckning å arvoden och särskilda
ersättningar slutar å ett belopp av 523 592 kronor. Enligt beslut den 26
november 1943 har Kungl. Majit i enlighet med riksdagens beslut (proposition
1943:344, s. 16 fl, och riksdagens skrivelse 1943: 500) medgivit, att
anslagsposten för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, må överskridas med högst 150 000 kronor för gäldande av vissa ytterligare
arvoden.

För nästa budgetår beräknar jag medelsbehovet för motsvarande ändamål
till 724 219 kronor i enlighet med det förslag till förteckning över arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, som kommer att överlämnas
till riksdagens vederbörande utskott.

Innan jag ingår på frågan örn de särskilda arvodesbeloppen, torde först
böra behandlas frågan örn beredande av ersättning för fullgörande av uppdrag
såsom kronans ombud i vissa fall.

Jämlikt tidigare gällande reglementsföreskrifter skulle auditör vid kustartilleriregemente
tillika vara kronans ombud. I sådan egenskap hade auditören
att handhava indrivnings- och lagsökningsärenden m. m. för kronans
räkning.

I skrivelse den 12 januari 1943 gjorde marinförvaltningen framställning
örn beräknande av särskilda arvoden för juridiska biträden vid Vaxholms
och Karlskrona kustartilleriregementen. Ämbetsverket erinrade därvid
örn att Kungl. Majit genom beslut den 24 juli 1942 avslagit en av
auditören vid Karlskrona kustartilleriregemente gjord framställning örn särskild
gottgörelse för de göromål han haft att bestrida i egenskap av kronans
ombud. Sedan nämnde auditör och auditören vid Vaxholms kustartilleriregemente
hos riksdagens militieombudsman anhängiggjort ärende örn ändring
i förenämnda reglementsföreskrift samt militieombudsmannen däröver inhämtat
marinchefens yttrande, hade nämnde chef anmodat marinförvaltningen
att vidtaga åtgärder för att befria auditörerna vid kustartilleriregementena
från skyldighet att vara kronans ombud vid regementena samt att överflytta
de åligganden som ankomma på kronoombuden vid dessa regementen till
juridiska biträden med särskilda arvoden.

Vid anmälan av propositionen 1943: 235 fann jag mig icke böra motsätta
mig att auditörerna i fråga befriades från uppgiften att tjänstgöra såsom
kronans ombud. Vid det förhållandet att inom de marindistrikt, örn vilka
här vore fråga, funnes anställda särskilda juridiska biträden, ansåge jag det
emellertid böra övervägas, örn icke nämnda uppgifter borde utföras av Sydkustens
marindistrikts respektive Stockholms kustartilleriförsvars juridiska
biträden. Närmare utredning därom borde föregå ett ställningstagande i den
föreliggande frågan. Det syntes få ankomma på Kungl. Majit att besluta i
ärendet, varvid under budgetåret 1943/44 eventuellt uppkommande utgifter

224 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

syntes få temporärt bestridas från fjärde huvudtitelns reservationsanslag till
extra utgifter.

Genom beslut den 28 januari 1944 har Kungl. Majit medgivit, att för
fullgörande jämlikt gällande bestämmelser av uppdrag såsom kronans ombud
vid Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt Blekinge kustartilleriförsvar
må från och med den 1 februari 1944 utgå särskild ersättning,
till juridiska biträdet vid Stockholms kustartilleriförsvar såsom ombud vid
Vaxholms kustartilleriregementé med ett efter 1 000 kronor för år beräknat
belopp och till auditören vid Karlskrona kustartilleriregemente såsom ombud
såväl vid regementet som vid Blekinge kustartilleriförsvar med ett efter
1 800 kronor för år beräknat belopp, dock utan rätt för vederbörande att å
ersättningen åtnjuta dyrtidstillägg. Enligt meddelad föreskrift skola ersättningarna,
i vad de belöpa på tiden till och med den 30 juni 1944, utgå av
fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter.

Ifrågavarande arvodesbelopp synas från och med nästa budgetår böra
upptagas i förteckningen å arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit.

Beträffande övriga ändringar i berörda förteckning är i huvudsak följande
att anföra.

Norrlandskustens marindistrikt.

I enlighet med marinförvaltningens i särskild skrivelse framställda förslag
böra för tillsynsmän vid befästningar, kruthus m. m. tillhörande kustartilleriförsvaret
beräknas arvoden å tillhopa 2 100 kronor (nu 1 260 kronor).

Ostkustens marindistrikt.

Enär arvode till tandpoliklinikföreståndare vid Stockholms örlogsstation,
liksom vid Karlskrona örlogsstation, beräknats under det i årets statsverksproposition
(fjärde huvudtiteln, punkt 178) för nästa budgetår äskade reservationsanslaget
till provisoriska åtgärder till förbättrande av tandvården inom
försvarsväsendet, kunna på sätt marinförvaltningen anfört de i årets arvodesförteckning
upptagna arvodena till tandläkare utgå.

Under förevarande rubrik har upptagits ett i arvodesförteckningen för
innevarande budgetår under rubriken Marinens ecklesiastikstat uppfört
arvode till klockare i Skeppsholms församling i Stockholm.

I enlighet med marinförvaltningens i särskild skrivelse framställda förslag
har det för arvoden till tillsynsmän vid befästningar, kruthus m. m. vid
Stockholms kustartilleriförsvar beräknade beloppet minskats till 15 220 kronor
(nu 16 520 kronor).

Sydkustens marindistrikt.

Såsom anförts under rubriken Ostkustens marindistrikt bör arvodet till
tandläkare vid Karlskrona örlogsstation utgå ur förteckningen.

Be för personal vid marinens sjukhus i Karlskrona upptagna arvoden
synas böra tills vidare kvarstå i förteckningen.

225

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Under förevarande rubrik ba jämväl uppförts i förteckningen för innevarande
budgetår under rubriken Marinens ecklesiastikstat upptagna arvoden
till klockare och kyrkvaktare vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona.

I enlighet med marinförvaltningens i särskild skrivelse framställda förslag
ha de för vaktkarlar vid tygförvaltningen samt för tillsynsmän vid baracker,
befästningar, kruthus m. m. beräknade beloppen upptagits till 16 120
kronor respektive 10 874 kronor (nu 7 124 kronor respektive 12 482 kronor).

Västkustens marindistrikt.

På sätt marinförvaltningen föreslagit har för tillsynsmän vid befästningar,
kruthus m. m. beräknats ett belopp av 10 920 kronor (nu 6 600
kronor).

Vissa utbildningsanstalter.

För sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan torde i enlighet med
marinförvaltningens förslag böra beräknas 17 150 kronor respektiv e 45 800
kronor (nu 14 700 kronor respektive 54 200 kronor).

Med hänsyn till pågående omorganisation av marinens underofficersskolor
i enlighet med 1942 års försvarsbeslut böra vissa jämkningar ske i
arvodesförteckningen. För flottans underofficersskola i Stockholm har räknats
med tre parallellavdelningar i högre däcksklassen och tva parallellavdelningar
i högre maskinistklassen, vartill komma kurser i maskinskrivning
och laborationer. Medelsbehovet för skolan har med beaktande härav
beräknats till 25 800 kronor (nu 55 256 kronor). För underofficersskolan i
Karlskrona har räknats med oförändrat medelsbehov, 20 000 kronor. Vid
kustartilleriets underofficersskola har andra årskursen beräknats bliva dubblerad,
medan den första årskursen avsetts skola omfatta allenast en avdelning.
Erforderliga arvoden ha beräknats till 22 000 kronor, varav 500 kronor i
arvode till studierektor (nu 29 000 kronor).

Under rubriken Särskilda kurser m. m. har marinförvaltningen upptagit
ett belopp av 38 985 kronor för särskilda utbildningskurser reglerade
av chefen för marinen. Ämbetsverket har härom närmare anfört följande.

Kurserna omfatta dels kompletteringskurs för elever vilka hosten_ 1945
skola kommenderas till försvarets läroverk och vilka icke genomgått fullständig
klass 1, och dels kompletteringskurs for elever, vilka genomgått
under beredskapsåren avkortad underofficersskola. .

Kostnaderna för förstnämnda kurs fia av chefen för marinen beräknare
i enlighet med följande. Klass 1 omfattar 950 timmar, medan ifrågavarande
elever erhållit allmänbildande undervisning i de högre manskapsskolorna
under endast 400 timmar. För resterande undervisning l 550 timmar i fem
läroavdelningar och med timlärararvode av 7 kronor 50 öre per timme erfordras
ett belopp av 550 X 5 X 7,5 = 20 625 kronor.

Yad beträffar kompletteringskurs för elever, vilka genomgått under beredskapsåren
avkortad underofficersskola, har chefen för marinen beraknat
kostnaderna härför till 18 360 kronor.

Enligt förenänmda beslut den 26 november 1943 har Kungl. Majit medgivit,
att den å avlöningsstaten för innevarande budgetår upptagna anslagsBihang
till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 185. 1,1 44 15

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

posten för arvoden oell särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,
må överskridas för gäldande av bland andra kostnaderna för kompletteringskurser
för elever, som utexaminerats från avkortad underofficersskola, högst
18 360 kronor. Såsom närmare framgår av propositionen 1943: 344 lia ifrågavarande
kurser befunnits erforderliga på grund av den förkortning av utbildningen
vid underofficersskolorna som måst äga rum för att kraven på beredskap
inom marinen skulle kunna tillgodoses. Enär behovet av sådana
kurser torde kvarstå jämväl under nästa budgetår, har jag intet att erinra
mot att medel därför beräknas under förevarande anslagspost. Jämväl den
av marinförvaltningen föreslagna kompletteringskursen för elever, som hösten
1945 skola kommenderas till försvarets läroverk men icke genomgått fullständig
klass 1, synes böra komma till stånd, därest förhållandena det medgiva.
Det är nämligen av vikt, att de från marinen kommenderade eleverna
äga ett med övriga elever vid läroverket ungefär likvärdigt kunskapsmått.

Kostnaderna för korpralskurser för radiomatroser och certifikatkurser vid
radioskola, för innevarande budgetår beräknade till 1 200 kronor, torde i enlighet
med marinförvaltningens förslag kunna beräknas till 1 640 kronor.
Vissa marinens skolor.

I arvodesförteckningen för innevarande budgetår finnes intet belopp upptaget
för arvoden till lärare vid flottans underbefälsskolor.

Enligt beslut den 10 september 1943 medgav emellertid Kungl. Majit, att
vissa kostnader för undervisning i allmänbildande ämnen vid flottans underbefälsskolor,
intill ett belopp av högst 28 000 kronor, tills vidare finge bestridas
av fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter. Kungl. Majit föreskrev
därefter i nyssberörda beslut den 26 november 1943, på sätt i propositionen
1943:344 förutsatts, att förenämnda överskridande av nu ifrågavarande
anslagspost finge ske för gäldande av bland annat berörda kostnader
av högst 28 000 kronor.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har marinförvaltningen hemställt,
att för ändamålet måtte upptagas 94 200 kronor.

Enär det synes angeläget, att den allmänbildande undervisningen vid
flottans underbefälsskolor gives sådan omfattning och organisation, att eleverna
kunna bibringas kunskaper, motsvarande vad arméns och flygvapnets
underbefälselever erhålla, har jag i och för sig intet att erinra mot att medel
nu beräknas för lärararvoden för sådan undervisning. Utan att taga slutlig
ställning till undervisningens omfattning och arvodesbeloppens storlek

dessa frågor torde böra efter närmare utredning avgöras av Kungl. Majit

beräknar jag tills vidare för ändamålet det av marinförvaltningen föreslagna
beloppet, 94 200 kronor.

För lärararvoden vid sjömansskolan har för innevarande budgetår upptagits
ett belopp av 83 300 kronor.

Marinförvaltningen har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår till
185470 kronor och därom närmare anfört i huvudsak följande.

Chefen för marinen hade med anledning av vissa uttalanden av sjöförsvarets
utbildningskommission rörande rekrytutbildningens ordnande låtit

227

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

utarbeta nya föreskrifter för yrkesutbildningen av maskin- och ekonomiavdelningarnas
personal. Föreskrifterna innebure bland annat anordnande av
verkstadsskola och förplägnadsskola (kockskola) vid sjömansskolan.

Utbildningen vid sjömansskolans verkstadsskola beräknades pågå under
hela året och omfatta årligen omkring 440 elever. Utbildningen bleve i huvudsak
likställd med motsvarande utbildning vid civil central verkstadsskola,
varför det bedömdes lämpligt att innan tillräcklig erfarenhet erhållits beräkna
anslagsbehov för lärararvoden i likhet med vad som för central verkstadsskola
vore stadgat.

Chefen för sjömansskolan beräknade den årliga kostnaden for larararvoden
— beräknad efter ett elevantal motsvarande åtta yrkesavdelningar vid
verkstadsskola och med i medeltal 45 timmars arbetsvecka — till (8 X 6 945
kronor =) 55 560 kronor. Därutöver erfordrades medel för anställande av
tre lärare, varav en samtidigt beräknades tjänstgöra såsom föreståndare för
skolan, för undervisning i med yrkesutbildningen direkt sammanhängande
teori. Anslagsbehovet därför beräknades till 21000 kronor.

Jämlikt arbetsplan skulle verkstadsskolan igångsättas den 1 april 1945.

Under budgetåret 1944/45 erfordrades föreståndare och tvenne lärare för
verkstadsskolan från den 1 juli 1944 samt övriga lärare från den 1 mars

1945. Föreståndaren och de tvenne lärarna erfordrades under hela budgetåret
dels för undervisning av å Karlskrona örlogsvarvs verkstadsskola under
övergångsperioden kommenderade elever från sjömansskolan, dels för ledning
och tillsyn av de arbeten, som erfordrades för att uppsätta verkstadsskolan
vid sjömansskolan.

Den totala kostnaden för arvoden till lärare vid sjömansskolans verkstadsskola
under budgetåret 1944/45 beräknades till (21 000 + */u X 55 560 =)

39 520 kronor. . .

Utbildningen vid sjömansskolans förplägnadsskola omfattade ärligen cirka
70 elever från sjömansskolan och beräknades pågå året runt.

Som lärare vid förplägnadsskolan erfordrades en manlig befattningshavare,
köksmästare, samt en kvinnlig befattningshavare, skolkökslärarinna.

Under budgetåret 1944/45 avsåges provisorisk förplägnadsskola att anordnas
i Karlskrona. Båda lärarbefattningarna vid förplägnadsskolan erfordrades
därför under hela budgetåret.

En av lärarna vid förplägnadsskolan, köksmästaren, hade upptagits i personalförteckningen
för icke-ordinarie personal m. fl. Arvodet tillden andra
befattningshavaren, skolkökslärarinna^ hade beräknats till 4950 kronor,
motsvarande avlöningen å E-ort i lönegrad MEo 15, löneklass 16.

Medelsbehovet för verkstads- och förplägnadsskolorna hade således beräknats
till (39 520 + 4 950=) 44 470 kronor. Av nämnda kostnader syntes
emellertid 6 000 kronor kunna bestridas av anslagsposten till Utbildning av
ekonomipersonal vid flottan och högst 20 000 kronor av till chefens för marinen
förfogande ställda medel under anslagsposten Övriga skolor och utbildningskurser
i stat för undervisning och övningar.

" I anslutning härtill har marinförvaltningen upptagit ifrågavarande kostnader)
för nästkommande budgetår till 18 470 kronor. Enär för verksamheten
i övrigt vid sjömansskolan beräknats det i försvarsbeslutet för ändamålet
upptagna beloppet, 167 000 kronor, har marinförvaltningen beräknat
det sammanlagda medelsbehovet för skolan till (18 4*0 + 167 000=) 18o470
kronor.

För egen del får jag i denna fråga anföra följande.

I försvarsbeslutet beräknades kostnaderna flir lärararvoden vid sjömans -

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

skolan vid genomförd organisation till 167 000 kronor. Marinförvaltningens
nu föreliggande förslag innebär, att därutöver skola upptagas kostnader för
lärararvoden vid verkstads- oell förplägnadsskolor, för vilka icke i försvarsbeslutet
beräknats särskild lärarpersonal. Jag bar redan under avsnittet Vissa
frågor rörande utbildningen inom marinen m. m. uttalat min anslutning till
förslaget örn inrättande av en verkstadsskola i anslutning till sjömansskolan.
Självfallet bör denna tillföras erforderliga lärarkrafter, och jag har därför
— utan att taga ställning till frågan örn arvodenas storlek — intet att erinra
mot att för ändamålet beräknas ett belopp av 39 520 kronor. Jämväl
förslaget örn anordnande av en förplägnadsskola — vilket synes ansluta sig
till de riktlinjer för utbildningens ordnande, som framlagts av sjöförsvarets
utbildningskommission — kan jag biträda. Jag vill i detta sammanhang
anmärka, att jag tidigare denna dag vid anmälan av förenämnda proposition
angående vissa byggnadsarbeten m. m. för försvaret beräknat medel för anordnande
av lokaler för en sådan skola. Såsom vid behandlingen av anslagsposten
för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, delposten Extra
ordinarie och extra tjänstemän, anförts har jag ansett mig icke för närvai-ande
kunna tillstyrka, att för undervisning vid förplägnadsskolan avses
personal med extra ordinarie anställning. Under förevarande anslagspost
böra därför beräknas arvoden till de båda befattningshavare, som erfordras
för ifrågavarande utbildning. Utan att nu taga slutlig ställning till frågan
örn lärarnas löneställning beräknar jag för ändamålet på grundval av marinförvaltningens
förslag ett belopp av (2 X 4 950 =) 9 900 kronor. Enär marinförvaltningen
beräknat, att av kostnaderna för verkstads- och förplägnadsskolorna
tillhopa 26 000 kronor skola kunna bestridas av anslaget till vissa
kostnader för marinens utbildningsanstalter, särskilda utbildningskurser
m. m., böra i detta sammanhang beräknas tillhopa (39 520 + 9 900 — 26 000=)
23 420 kronor. Från och med budgetåret 1945/46 synas emellertid samtliga
här berörda kostnader böra bestridas från nu ifrågavarande anslagspost.

För undervisningen i övrigt vid sjömansskolan har marinförvaltningen
beräknat det i försvarsbeslutet för skolan upptagna beloppet 167 000 kronor.
Ehuru det möter svårigheter att nu beräkna omfattningen av utbildningen
vid sjömansskolan, anser jag mig tills vidare böra räkna med det av ämbetsverket
angivna beloppet. Innan beslut meddelas rörande arvodesbeloppens
fördelning, bör dock närmare utredning förebringas i berörda hänseende.

Det sammanlagda medelsbehovet för lärararvoden vid sjömansskolan kan
sålunda beräknas till (23 420 4- 167 000=) 190 420 kronor.

För kustartilleriets underbefäls- och rekrytskolor föreslås ingen
ändring i förhållande till innevarande budgetår.

10. Sjötillägg m. m.

För sjötillägg, förekommande flygtillägg, representationspenningar under
sjötjänstgöring samt dykeriersättning för ordinarie personal har för innevarande
budgetår beräknats ett belopp av 800 000 kronor. Med hänsyn till

Kungl. Maj:ts proposition nr 185. 429

den icke obetydliga personalökning, som föreslagits, synes ifrågavarande
summa böra höjas med förslagsvis 25 000 kronor.

II. Avgånget manskaps anställning å civilanställningsstat.

För ifrågavarande ändamål har för innevarande budgetår beräknats ett
belopp av 80000 kronor. Marinförvaltningen har framhållit att, örn den
förstärkta försvarsberedskapen skulle avvecklas under nästkommande budgetår,
en onormalt stor anställning å civilanställningsstat syntes komma att
äga rum med hänsyn till att sådan anställning under de senare åren medgivits
endast i undantagsfall. Då emellertid den ytterligare belastning av
anslagsposten, som därigenom skulle äga rum, närmast synes vara hänförlig
till rådande beredskapsförliållanden, lärer någon ändring av beloppet för
nästkommande budgetår icke böra äga rum.

12. Rörligt tillägg.

För tillgodoseende av medelsbehovet under denna anslagspost har för
innevarande budgetår beräknats ett belopp av 3 489 711 kronor. Med hänsyn
till föreslagna personalökningar synes detta belopp böra ökas till förslagsvis
3 875 000 kronor. För avjämnande av avlöningsstatens slutsumma
bör beloppet dock upptagas med 3 854634 kronor.

I enlighet med vad i det föregående anförts kommer det sammanlagda
medelsbehovet under marinens anslag till avlöningar till aktiv personal
m. fl. att uppgå till 31 400 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med
2 400 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels för budgetåret 1944/45 fastställa de personalförteckningar
för ordinarie tjänstemän samt för pensionerad personal
i arvodesbefattning vid marinen ävensom den förteckning å
arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän
vid marinen, vilka komma att till riksdagen i särskild
ordning överlämnas;

dels bemyndiga Kungl. Majit att med avseende a de av riksdagen
fastställda personalförteckningarna meddela de särskilda
föreskrifter, som kunna visa sig erforderliga i samband med
genomförandet av den av 1942 års riksdag godkända planen
för fortsatt utbyggnad och organisation av landets försvarskrafter
under budgetåren 1942/47;

dels godkänna följande avlöningsstat för marinens anslag till
avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under budgetåret
1944/45:

230

Kungl. Majlis proposition nr 185.

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
......................................

2. Avlöningar till personal å avgångsstat, förslagsvis
......................................

3. Avlöningar till personal å disponibilitets stat,

förslagsvis..............................

4. Arvoden till pensionerad personal i arvo desbefattning,

förslagsvis....................

5. Avlöningar till fänrikar, förslagsvis........

6. Avlöningar till vård- och ekonomipersonal,

förslagsvis....................................

i. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis:

a) extra ordinarie och extra
tjänstemän, förslagsvis.. kronor 870 000

b) viss icke-ordinarie personal
vid marinläkar -

kåren, förslagsvis........ » 165 000

c) betjäningspersonalm.fl.,

förslagsvis .............. » 20 000

d) musikelever ............ » 13 320

e) tillfälligt anställande av

tjänstemän m. m., förslagsvis
.................. » 47 000

8. Arvoden och övriga ersättningar utöver

lön till ordinarie tjänstemän ..............

9. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t....................

10. Sjötillägg m. m., förslagsvis................

11. Avgånget manskaps anställning å civilan ställningsstat,

förslagsvis....................

12. Rörligt tillägg, förslagsvis..................

kronor 23 300 000

11 300

» 100

» 845 000

» 470000

» 580000

1 115 320

169 427

724 219
825 000

80000
3 854 634

Summa kronor 31 975 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis .................... » 575 000

Nettoutgift kronor 31400 000

dels och till Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för
budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 31 400 000 kronor.

231

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Marinen: Rekryteringskostnader och avskedspremier m. m., förslagsanslag.

1942 års försvarsbeslut:

under uppsättningsperioden.....................

vid genomförd organisation .....................

Budgetåret 1942/43 .................................

» 1943/44 .................................

» 1944/45 [marinförvaltningens förslag) .

» 1944/45 [Kungl. Maj:ts förslag).......

kronor 330 000

» 330 000

» 325 000

» 315 000

» 667 000

» 365 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras jämlikt en i statsliggaren
för nämnda budgetår, s. 121, intagen stat.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 66) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i arn ne t,
för ändamålet för nästa budgetår beräkna ett förslagsanslag av 400 000

kronor.

Med utgångspunkt* från bl. a. vad 1942 års underbefälsutredning i sitt Departements
förenämnda betänkande föreslagit har jag i det föregående förordat viss c
minskning av manskapskadrerna. "Vid sådant förhållande torde anslagsbehovet
minskas med 15 000 kronor. Vid bifall till vad jag anfört under avsnittet
Manskapsrekryteringen m. m. kan ytterligare minskning ske med
20000 kronor. Då marinförvaltningens anslagsberäkning i övrigt icke givit
mig anledning till annan erinran än som angivits under punkt 66 i fjärde
huvudtiteln, synes anslaget för nästkommande budgetår böra upptagas till
365 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att till Harinen: HeJcrytenngsJcostnader och avsicedspremiel m.m.
för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 365 000
kronor.

Avlöningar och familjebidrag It värnpliktiga.
Marinen: De värnpliktigas avlöning, förslagsanslag.

1942 års försvarsbeslut:

under uppsättningsperioden ...................

vid genomförd organisation ...................

Budgetåret 1942/43.................................

» 1943/44.................................

» 1944/45 [marinförvaltningens förslag).

» 1944/45 [Kungl. Maj:ts förslag) .....

kronor 3 000 000

» 3 220 000

» 2 700 000

» 2 850 000

» 3 000 000

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 68) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i iimnet, till Marinen: De värnpliktigas avlöning för budgetåret
1944/45 beräkna ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor.

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Marinförvaltningen Ilar i sina anslagsäskanden för nästa budgetår beräknat
antalet tjänstgöringsdagar till 2 516 314 samt de på grundval bärav uppskattade
kostnaderna för penningbidrag, med utgångspunkt från de för innevarande
budgetår fastställda grunderna, till 2 958 260 kronor. Vidare bär
marinförvaltningen beräknat medelsbebovet för premier till 67 875 kronor.
Det totala medelsbebovet bar alltså beräknats till i avrundat tal 3 026 000
kronor.

Sedermera bar marinförvaltningen i skrivelse den 14 september 1943
framhållit, att en slutgiltig beräkning av antalet tjänstgöringsdagar för nästkommande
budgetår visat, att fördelningen på de olika värnpliktskategorierna
avveke något från den ursprungligen angivna. På grund liärav bar det
sammanlagda medelsbebovet under förevarande anslag kunnat reduceras till
i runt tal 3 000 000 kronor.

VePXfZ''ä,~ ,.. SfS°m erinrats vid behandlingen av motsvarande anslag för armén bär
öi årets riksdag framlagts proposition angående penningbidrag och premier
åt de värnpliktiga. Vad i berörda hänseende föreslagits innebär i huvudsak,
att för närvarande gällande provisoriska bestämmelser skola definitivt fastställas.
Den ändringen bar emellertid föreslagits, att sjövärnskårens medlemmar
efter avslutande av fänriksutbildning vid kåren skola erhålla premier
med^ 500 kronor, vilket belopp emellertid tills vidare avses skola reduceras
till 250 kronor. Bifall härtill torde icke behöva påverka beräkningen av
förevarande anslag. Då marinförvaltningens definitiva uppskattning av medelsbehovet
icke givit mig anledning till erinran, beräknar jag i enlighet med
mannforvaltningens förslag förevarande anslag för nästa budgetår till oförändrat
3 000 000 kronor.

Jag far alitsa hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Marinen: De värnpliktigas avlöning för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 3 000000 kronor.

Undervisning och övningar.

Marinen: Engångskostnader för anskaffning av undervisningsmateriel m. m.
för sjömansskolan, reservationsanslag. För innevarande budgetår bar anvisats
ett reservationsanslag av 340 000 kronor till engångskostnader för anskaffning
av undervisningsmateriel m. m. för sjömansskolan. Anslaget bar avsetts
för anskaffning av båtmateriel, materiel för riktövningsbatteri m. ni.
samt övrig undervisningsmateriel.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 hemställde marinförvaltningen
örn ett anslag av 75 000 kronor för anskaffning av maskiner m. m.
till sjömansskolan. Ämbetsverket anförde, att tillkallade sakkunniga på
grundval av sjöförsvarets utbildningskommissions preliminära förslag till
ordnande av rekrytutbildningen av fast anställt manskap vid flottan verkställt
närmare utredning rörande ordnandet av verkstadsutbildningen vid

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

skolan, varvid dock beaktats av chefen för marinen i yttrande över utbildningskommissionens
förslag gjorda erinringar.

Körande förslagets närmare innebörd anförde marinförvaltningen följande.

Enligt förslaget avsåges all grundläggande utbildning vid verkstadsskolan
förläggas till rekrytstadiet. Den praktiska tillämpningen av i verkstadsskolan
förvärvade kunskaper och färdigheter komme således att förläggas
till örlogsvarvens verkstäder och ombord å fartyg, förlagda till varven. Enligt
utbildningsplanen vore skolan avsedd för 233 skeppseldare, 149 inotoreldare
och 59 ubåtseldare eller sammanlagt 441 man. Enligt timplanen
omfattade ämnet yrkesarbete med verktygslära 540 timmar med i medeltal
45 timmars arbetsvecka, motsvarande en tid av cirka 12 arbetsveckoi. Med
en skoltid av 48 veckor per år komme således elevantalet i verkstäderna
att kontinuerligt uppgå till 110 man. Utbildningen omfattade arbeten i
filarverkstad, maskinverkstad, smedja, svetsningsverkstad, elektrisk verkstad
samt kopparslagareverkstad. Utrustning för kopparslagareverkstad hade ej
varit medtagen i de preliminära planerna. Enär utrymme för en dylik verkstad
emellertid kunde beredas inom den ram, som avsetts för verkstadsskolan,
och utbildningen i kopparslagarverkstaden vöre av grundläggande
betydelse för alla tre yrkesgrenarna, hade de sakkunniga ansett lämpligt att
även taga med en dylik verkstad i förslaget. ...

Under beaktande av att antalet platser borde okas med 10 /o för
kompletterare och eventuellt för andra yrkesgrupper ansåge de sakkunniga,
att verkstäderna med utrustning borde planeras för sammanlagt 1-3 elever.

Kostnaderna för den av de sakkunniga föreslagna anskaffningen av maskiner,
verktyg och annan utrustning för verkstäderna beräknades uppgå till
följande:

Mekaniska verkstaden (anskaffning avser bland annat 7 st.
svarvar ä 10—42 000 kronor, 3 st. fräsmaskiner a 12 14 000

kronor och 3 st. shapingmaskiner ä 5 000 kronor)........

Smedjan ..........................................................

Svetsningsverkstaden ............................................

Kopparslagareverkstaden ........................................

Elektriska verkstaden............................................

Inmontering av maskiner och inventarier, koppling av maskiner
(ej ledningsdragning i övrigt), oförutsedda kostnader
i form av inventarier, verktyg, eventuellt maskiner ......

kronor 186 250

» 14 200

» 16 530

13 700
» 19 070

25 000

Summa kronor 274 750

Avrundat kronor 275 000.

Marinförvaltningen förklarade sig icke lia något att erinra mot den föieslagna
maskinanskaffningen för sjömansskolan men ansåg, att standarden å
till anskaffning föreslagna maskiner borde kunna sänkas i förhållande till
de sakkunnigas förslag, varigenom kostnaderna kunde reduceras till 200 000
kronor efter prisläget den 1 juli 1943.

I försvarsbeslutet beräknades ett belopp av 60 000 kronor för förvärv av
maskin- och verkstadsutrustning för verkstadskurser vid ingenjördepartementet
å Karlskrona örlogsvarv. I sina anslagsäskanden för innevarande
budgetår beräknade marinförvaltningen kostnaderna därför med hänsyn till
inträdd prisstegring till 75 000 kronor.

234

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Under erinran att ifrågavarande anskaffning på grund av verkstadsskolans
inrättande bleve obehövlig, äskade marinförvaltningen i sina anslagsäskanden
for nästag budgetår för maskinanskaffning till verkstadsskolan sistnämnda
belopp, 75 000 kronor. Beträffande det i övrigt erforderliga beloppet, 125 000
kronor, förklarade sig marinförvaltningen — som ansåg detsamma icke kunna
rymmas inom försvarsbeslutets kostnadsram — ha för avsikt att inkomma
med särskild medelsframställning.

I skrivelse den 4 februari 1944 har marinförvaltningen därefter — i anslutning
till det tidigare berörda förslaget örn provisoriskt ordnande av
\ erkstadsskolan å Karlskrona örlogsvarv — anfört, att undersökning verkställts
rörande möjligheterna att genom användande av eventuellt övertaliga
maskiner från någon eller några verkstäder kunna reducera kostnaderna för
maskinutrustningen för verkstadsskolan. Denna väg hade dock icke visat
sig framkomlig. Marinförvaltningen nödgades därför hemställa, att — utöver
tidigare äskat belopp — ytterligare 125 000 kronor måtte anvisas för
andamålet. Beloppet kunde i och för sig synas stort, men marinförvaltningen
ville framhålla, att detsamma — sett mot bakgrunden av de stora
värden, som kunde vinnas genom ökad skicklighet hos maskinpersonalen i
utförande av reparationsarbeten — dock vore ringa. Det kunde även framhållas,
att verkstadsskolans maskinutrustning under mobilisering utgjorde
en värdefull tillgång för örlogsvarvet, enär dettas kapacitet därigenom
kunde ökas.

Under avsnittet Vissa frågor rörande utbildningen inom marinen m. m. har
jag framhållit, att jag ansett mig böra föreslå verkstadsskolans förläggande till
den s. k. bastionen Aurora i anslutning till sjömansskolan. De ombyggnadsarbeten,
som bliva erforderliga härför, avses skola utföras under nästa
budgetår, och det synes vid sådant förhållande erforderligt, att medel nu
anvisas för anskaffande av maskinutrustning för skolan. Kostnaderna för
erforderlig maskinutrustning ha av marinförvaltningen beräknats till 200 000
kronor. Ur utbildningssynpunkt är det av vikt att skolan erhåller en fullgod
maskinuppsättning, och jag anser mig därför böra tillstyrka marinförvaltningens
förslag, ehuru kostnaderna med icke mindre än 140 000 kronor
överstiga det belopp, som i försvarsbeslutet beräknats för motsvarande ändamål.
Av berörda merkostnader torde dock omkring 25 000 kronor kunna hänföras
till prisstegring sedan den 1 juli 1941. Anslaget för ändamålet lärer
böra uppföras under samma beteckning som för innevarande budgetår.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Marinen: Engångskostnader för anskaffning av undervisningsmateriel
m. m. för sjömansskolan för budgetåret 1944/45
anvisa ett reservationsanslag av 200000 kronor.

235

Kungl. Majda proposition nr 185\

Flytande materiel, artillerimaterie! m. m.

Marinen: Anskaffning av utrustning för vissa verkstäder, reservationsanslag.
Under kapitalbudgeten för nästa budgetår bar Kungl. Majit framlagt medelsäskanden
avseende centralisering och modernisering av tygverkstäderna vid
Stockholms kustartilleriförsvar samt vid Västkustens marindistrikt. Angående
innebörden härav får jag hänvisa till förenämnda proposition angående
vissa byggnadsarbeten m. m. för försvaret.

Marinförvaltningen har i sina medelsäskanden under driftbudgeten för
nästa budgetår angivit det beräknade medelsbehovet för anskaffning av för
verkstäderna erforderliga maskiner jämte verktyg och utrustning m. m. På
grund av centraliseringen måste nämligen en avsevärd utökning av nuvarande
maskinpark vidtagas, varjämte viss utrustning erfordrades för ett rationellt
verkstadsarbete. Härigenom konime verkstädernas kapacitet att i hög grad höjas.

Vad angår verkstadsanläggningarna vid Stockholms kustartilleriförsvar
har marinförvaltningen i sina medelsäskanden för nästa budgetår,
med häri i promemoria den 21 december 1943 i vad avser medelsbehovet
för materielförråd m. m. angiven ändring, anmält ett medelsbehov av tillhopa
128 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1943 för anskaffning av maskiner,
verktyg och utrustning m. m., varav 121 000 kronor för budgetåret
1944/45 och T 000 kronor för budgetåret 1945/46. Denna utrustning vore till
största delen avsedd att komplettera redan befintlig utrustning för höjande
av verkstädernas kapacitet. Av det angivna beloppet kunde emellertid endast
5000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1943 inrymmas inom femårsplanen.
Anledningen härtill vore, att det vid uppgörandet av driftbudgeten för
nästa budgetår befunnits, att kraftiga nedskärningar måste vidtagas för att
totalsumman skulle hållas inom kostnadsramen för femårsplanen. Beloppet
örn 5 000 kronor vore erforderligt för påbörjande av organisationsarbetet,
omflyttning av befintliga maskiner och utförande av nödiga inredningsarbeten.
Med anvisande av övriga medel kunde genom anlitande av provisoriska
anordningar m. m. anstå till efter femårsperioden 1942/47.

I anslutning till vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,
att för anskaffning av maskiner, verktyg och utrustning för tygverkstäderna
vid Stockholms kustartilleriförsvar måtte för budgetåret 1944/45 anvisas ett

belopp av 5 000 kronor. ....

I fråga örn verkstadsanläggningarna vid Västkustens marindistrikt
uppgår enligt marinförvaltningens beräkningar medelsbehovet för utrustning
av den del av anläggningarna, som nu är i fråga, till 200 000 kronor för
budgetåret 1944/45. Härav kunde ett belopp av 155 000 kronor enligt prisläget
den 1 juli 1943 inrymmas inom femårsplanens kostnadsram, att utgå
enligt följande fördelning (inom parentes angives hela det uppgivna medelsbehovet
för vederbörlig post):

Servicelokal för artillerimateriel (medlen avsedda för an
skaffning av en travers för lyftande av tyngre pjäser)..

Utrustning för signalverkstad ................................

Kostnader för organisation...............

Kronor.

12 000 (39 000)

140 000 (145 000)
3 000 (10 000)

Summa kronor 155 000 (194 000)

236

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

I nyssnämnda promemoria den 21 december 1943 bär marinförvaltmngen
sedermera — med erinran att Kungl. Majit den 6 oktober 1939 anvisat
ett belopp av 1 220 000 kronor från förskottsanslag för komplettering
av viss maskin- oell verktygsutrustning vid marinen — anfört i huvudsak
följande. Å anvisningen funnes för närvarande odisponerat ett belopp av
omkring 43 000 kronor. Ämbetsverket hemställde, att av detta belopp 27000
kronor skulle få användas för anskaffning av utrustning för servicelokalen
för artillerimateriel. Därest ämbetsverkets medelshemställan avseende 12 000
kronor för anskaffning av travers bifölles, skulle således för denna servicelokal
finnas att tillgå (12 000 + 27 000=) 39 000 kronor motsvarande hela
det ursprungligen angivna medelsbehovet. Då härjämte från provisoriska
lokaler komme att överföras en del redan befintliga maskiner, skulle ifrågavarande
viktiga servicelokal härigenom bliva tillgodosedd med erforderlig
utrustning.

Härjämte har marinförvaltningen anhållit att vid bifall till vad sålunda
hemställts få disponera återstående delen av reservationen, 16 000 kronor,
för anskaffning av maskiner, verktyg och utrustning för den servicelokal
för motorfordon, som enligt byggnadsprogrammet skulle komma till stånd.
Jämväl för denna lokal kunde härutöver disponeras viss utrustning, som
för närvarande funnes i provisoriska lokaler.

Marinförvaltningen har salunda — med bortseende från den reservation

å förskottsmedel ämbetsverket anhållit örn bemyndigande att få disponera_

för anskaffning av utrustning för vissa verkstäder vid Stockholms kustartilleriförsvar
och vid Västkustens marindistrikt äskat 5 000 kronor respektive
155 000 kronor eller sålunda tillhopa 160 000 kronor för budgetåret
1944/45. 8

Av det anförda framgår att marinförvaltningen anmält ett betydande medelsbehov
för anskaffning av utrustning för ifrågavarande verkstäder vid
Stockholms kustartilleriförsvar och vid Västkustens marindistrikt. Medelsbehovet
sammanhänger med den centralisering och utökning av verkstadsdnften
sorn, enligt vad i förenämnda proposition framhållits, är avsedd att
genomföras vid verkstäderna. Marinförvaltningen har emellertid funnit, att
endast en del av det anmälda medelsbehovet kan tillgodoses inom femårsplanens
kostnadsram. Ämbetsverket har sålunda begränsat sitt medelsäskande
till ett belopp av tillhopa 160 000 kronor enligt prisläget den 1 juli
1943, att utgå för budgetåret 1944/45. Av detta belopp få 20 700 kronor
anses belöpa å prisstegring efter den 1 juli 1941.

Då angivna belopp synes nödvändigt för ett rationellt utnyttjande av
verkstadsdriften vid anläggningarna, anser jag mig böra tillstyrka, att de
aska.de
marinforvaltmngens hemställan örn bemyndigande att för enahanda ändamål
få disponera förutnämnda disponibla medel men vill framhålla, att härigenom
en mindre del av nu ifrågavarande utrustning, som tillgodoser ett ordinärt
verkstadsbehov, kommer att bestridas med anlitande av medel vid sidan av
femårsplanens kostnadsram.

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Från marinförvaltningen Ilar jag under hand inhämtat, att den materiel,
som anskaffas med anlitande av den av mig förordade medelsanvisningen,
är jämte redan befintlig materiel tillräcklig för att möjliggöra en ändamålsenlig
verkstadsdrift.

I anslutning till det anförda får jag — under framhållande att medelsanvisningen
synes böra uppföras i form av ett reservationsanslag och redovisas
under rubriken Flytande materiel, artillerimateriel m. m. — hemställa,
att Kungl. Majt måtte föreslå riksdagen

att till Marinen: Anskaffning av utrustning för vissa verkstäder
för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av
160 000 kronor.

Marinen: Anskaffning av viss teknisk materiel, reservationsanslag. 1943 års
riksdag anvisade enligt sin skrivelse nr 408 i enlighet med Kungl. Maj:ts i
proposition nr 314 (s. 18) framställda förslag å tilläggsstat till riksstaten för
budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag av 1 030 000 kronor till anskaffning
av viss teknisk materiel för flottan.

I skrivelse den 15 februari 1944 har marinförvaltningen gjort framställning
örn anvisande av ett reservationsanslag örn 900 000 kronor för fortsatt
anskaffning av dylik materiel för flottan.

Ärendet är av den natur, att en fullständig redogörelse för detsamma icke
lämpligen bör lämnas till statsrådsprotokollet. Närmare upplysningar torde
få inhämtas genom de handlingar, som i vanlig ordning komma att överlämnas
till riksdagens vederbörande utskott.

Vid anmälan av förenämnda proposition till 1943 års riksdag framhöll Departementsjag,
att den materiel, varom vore fråga, nyligen utexperimenterats inom landet c tefen''
och syntes kunna bliva ett mycket värdefullt tillskott till marinens utrustning.
Jag förordade därför, att av marinförvaltningen för ändamålet äskade
medel ställdes till förfogande. Då det ännu vore i viss mån tveksamt, örn
materielen kunde anses vara av den definitiva karaktär, att den borde införlivas
med marinens fredsutrustning, ansåge jag mig för det dåvarande
icke böra taga ställning till frågan, huruvida kostnaderna för densamma
borde inräknas inom den för marinen av 1942 ars riksdag för femarsperio
den 1942/47 angivna kostnadsramen.

Sedermera gjorda erfarenheter ha givit vid handen, att fortsatt anskaffning
av materiel av ifrågavarande slag bör äga rum, och jag föreslår
därför med biträdande av marinförvaltningens i ämnet framställda förslag,
att för nästa budgetår anvisas ett ytterligare anslag för ändamålet örn
900 000 kronor. Huruvida detta belopp bör inräknas i försvarsbeslutets
kostnadsram torde få upptagas till prövning samtidigt med avgörandet av motsvarande
spörsmål beträffande nyssberörda av 1943 ars riksdag anvisade anslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t anätte föreslå riksdagen

att till Marinen: Anskaffning av viss teknisk materiel för budgetåret
1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 900 000 kronor.

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

FLYGVAPNET.

Avlöningar m. m. till fast anställd personal.
Flygvapet; Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.

1942 års försvarsbeslut:

under uppsättningsperioden .............................. kronor 21360400

vid genomförd organisation................................ » 31 450 000

Budgetåret 1942/43 ............................................ » 16 000000

» 1943/44 ............................................ » 18 400000

» 1944/45 (flygförvaltningens förslag).............. » 22 300 000

» 1944/45 (Kungl. Maj:ts förslag) ................ » 21 900000

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 104) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1944/45 beräkna
ett förslagsanslag av 22 200 000 kronor.

Kungl. Majit har den 30 juni 1943 fastställt dels avlöningsstat för anslaget
för budgetåret 1943/44 (se statsliggaren för nämnda budgetår, sid. 136),
dels ock särskilda personalförteckningar beträffande den från anslaget avlönade
personalen.*

I fråga örn de anslags- och delposter, som ingå i nämnda avlöningsstat,
torde för nästa budgetår icke böra föreslås annan ändring än att, i likhet
med vad som föreslagits för de övriga försvarsgrenarna, i avlöningsstaten
bör upptagas en ny anslagspost för avlöningar till vård- och ekonomipersonal.
Förslag till personalförteckningar för budgetåret 1944/45, upptagande
flertalet av de beställningar och befattningar, som böra avses för flygvapnet,
böra i vanlig ordning överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

I fråga om de allmänna förutsättningarna för beräkningarna rörande medelsbehovet
för nästa budgetår må följande framhållas.

Enligt de i försvarsbeslutet angivna riktlinjerna med vissa av 1943 års
riksdag beslutade jämkningar skola under budgetåret 1944/45 Hallands och
Blekinge flygflottiljer organiseras samt musikkårer inrättas vid Bråvalla och
Blekinge flygflottiljer. Vidare skall organisationen av tredje eskaderstaben,
Västra flygbasområdesstaben samt centrala flygverkstaden i Arboga fullt
genomföras. Slutligen har organisationen av fjärde eskaderstaben beräknats
skola påbörjas.

Flygförvaltningen har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår anfört,
att ämbetsverkets förslag rörande personaluppsättningen i stort sett anslöte
sig till den angivna utökningen av flygvapenorganisationen. I enlighet med
chefens för flygvapnet direktiv hade ämbetsverket emellertid ansett sig böra
föreslå, att Norra flygbasområdesstabens organisation genomfördes helt under
nästa budgetår. Däremot borde bland annat av personalskäl med den fullständiga
uppsättningen av Södra flygbasområdesstaben anstå till budgetåret
1945/46. Flygförvaltningen hade vid beräknandet av personalbehovet vid

239

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

flygvapnet utgått från det förslag till organiserande av den militära väderlekstjänsten,
som framlagts av 1943 års militära väderleksutredning i dess
den 10 maj 1943 avgivna betänkande.

De anslagsberäkningar jag i det följande framlägger liksom de förslag till
personalförteckningar, som i särskild ordning komma att överlämnas till riksdagens
vederbörande utskott, äro uppgjorda från utgångspunkten, att flygvapnets
organisation skall under budgetåret 1944/45 utbyggas i den av flygförvaltningen
angivna omfattningen, självfallet med de jämkningar, som föranledas
av 1943 års riksdags beslut rörande den militära väderlekstjänsten.

‘Jag får i detta sammanhang erinra örn att i propositionen 1942: 210 framhållits,
att flygvapnets personal i vissa avseenden icke kunde utökas i den
takt, som vore påkallad av uppsättningen av nya förband, och att 1941 års
försvarsutredning angivit vissa åtgärder för att fylla den personalbrist som
under uppsättningsperioden 1942/47 och närmast därefter bomme att förefinnas
inom flygvapnet. Flygförvaltningen har i sin skrivelse rörande medelsbehovet
för nästa budgetår anfört, att de av försvarsutredningen angivna
sätten för att åstadkomma en utökning av flygvapnets personalorganisation

_frivillig övergång av officerare och underofficerare från armén och marinen

samt bibehållande av kontraktsanställd civil personal såsom ersättare för
underofficerare i vissa befattningar samt ersättare för äldre underbefäl i tekniska
befattningar — även under budgetåret 1944/45 måste tillgripas. I anslutning
härtill har ämbetsverket framhållit, att de föreslagna ökningarna
av officers- och underofficerspersonalen samt den civilmilitära personalen icke
motsvarade behovet för flygvapenorganisationen budgetåret 1944/45. Detta
behov vore avsevärt större än flygförvaltningens förslag till utökning av
personalen utvisade. De föreslagna personalökningarna vore uteslutande
grundade på föreliggande möjligheter att kunna befordra eller nyanställa
personal.

Jag övergår härefter till beräkningen av medelsbehovet under de olika
anslags- och delposterna.

I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Fly g staben.

Flygförvaltningen har framhållit, att den extra ordinarie biträdespersonalen
vid flygstaben för närvarande praktiskt taget saknade möjligheter att
vinna ordinarie anställning vid flygvapnet. Detta hade medfört,-att den
kvalificerade personalen sökt sig bort fran flygvapnet, ett förhållande som
orsakat olägenheter för expeditionsarbetet inom flygstaben. I syfte att förbättra
personalens utsikter till ordinarie anställning föresloge flygförvaltningen
därför, att av den extra ordinarie biträdespersonalen T kansli- och 1
kontorsbiträde från och med nästa budgetår bereddes ordinarie anställning
med lön enligt lönegraden A 7 respektive lönegraden A 4. Med hänsyn till
de i det föregående berörda riktlinjerna för årets budgetarbete kan jag
emellertid icke tillstyrka detta förslag.

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

I enlighet med vad jag anfört under avsnittet Den militära väderlekstjänstens
organisation har i förslaget till personalförteckning under förevarande
rubrik upptagits viss ordinarie personal, som tidigare varit upptagen
å personalförteckningen för den militärmeteorologiska informationstjänsten.

Personal viel flygvapnet.

Såsom vid behandlingen av flygförvaltningens avlöningsanslag anförts har
jag ansett mig icke kunna biträda ett av flygförvaltningen framlagt förslag,
att vissa beställningar skulle överflyttas från flygförvaltningens personalförteckning
till personalförteckningen för ordinarie tjänstemän vid flygvapnet.

För nästa budgetår har i stort sett upptagits den ordinarie personal vid
flygvapnet, som för budgetåret 1944/45 angivits i den preliminära plan för
personalökningen under femårsperioden, vilken i anslutning till framläggandet
av propositionen 1942:210 överlämnades till riksdagens vederbörande
utskott, dock med de avvikelser, som betingas av 1943 års riksdags beslut
rörande omorganisation av flygförvaltningen ävensom förskjutningen beträffande
uppsättandet av Norra flygbasområdesstaben.

Antalet officerare motsvarar med nyss angiven reservation i huvudsak
det antal, som upptagits i nämnda plan. Med hänsyn till befordringslaget
har dock ingen ökning föreslagits beträffande kaptensbeställningarna.

Beträffande underofficerarna har på grund av befordringslaget antalet
fanjunkare och sergeanter måst upptagas något lägre än enligt förenämnda
plan. Antalet förrådsförvaltare har upptagits till det i försvarsbeslutet för
genomförd organisation beräknade, ehuru organisationen icke under nästa
budgetår beräknas bliva helt genomförd. Anledningen därtill är — såsom
vid behandlingen av anslagsposten för avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal kommer att närmare beröras — att förrådsförvaltare övergångsvis
tjänstgöra vid centrala flygverkstäderna å Malmen och i Västerås. I enlighet
med vad i nyssnämnda sammanhang anföres bör i anmärkningsform föreskrivas,
att 2 av beställningarna icke må återbesättas med ordinarie innehavare
utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

För manskapet har med hänsyn till den planerade uppsättningen av
Hälsinge flygflottilj föreslagits något högre antal såvitt avser korpraler, vicekorpraler
och meniga än som för nästa budgetår förutsatts i planen.

Musikpersonalen överensstämmer helt med vad som angivits i 1942
års plan.

I fråga örn flygvapnets civilmilitära personal må anföras, att flygförvaltningen
hemställt örn en ökning av ingenjörspersonalen med 1 flygdirektör
av 1. graden, 1 flygdirektör av 2. graden, 2 flygingenjörer av 1. graden, 2
fiygingenjörer av 2. graden och 4 flygingenjörer av 3. graden. Ehuru försvarsväsendets
ingenjörutredning ännu icke avgivit förslag rörande ingenjörorganisationen
inom försvarsväsendet, anser jag mig dock med hänsyn till
angelägenheten av att flygvapnet tillföres kvalificerad ingenjörspersonal i
erforderlig omfattning böra i huvudsak tillstyrka flygförvaltningens förslag,

241

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

dock att ökningen av antalet flygdirektörer bör begränsas till 1 flygdirektör
av 1. graden.

Beträffande läkarpersonalen föreslår jag planenligt inrättande av 2 nya beställningar
för flygläkare av 1. graden.

I fråga om verkmästarna föreslås likaledes planenlig ökning av antalet

beställningar.

Antalet mästare bär med hänsyn till rekryteringsläget befunnits kunna
ökas något hastigare än som beräknades i försvarsbeslutet. Antalet beställningar
understiger dock fortfarande avsevärt behovet. Beträffande löneställningen
för sistnämnda personalkategori må här följande anföras.

Beställningarna såsom mästare upptogos i försvarsbeslutet i enlighet med
försvarsutredningens förslag i lönegraden Ca 12. Emellertid framhöll jag
vid anmälan av försvarspropositionen, att jag funnit vissa i yttrandena över
försvarsutredningens betänkande anförda skäl för en uppdelning av mästarna
i två lönegrader — Ca 14 och Ca 12 — värda beaktande. Jag ansåg mig
dock icke förrän närmare utredning verkställts angående det antal, som
borde placeras i den högre lönegraden, kunna för det dåvarande förorda
högre lönegradsplacering än försvarsutredningen föreslagit.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår föreslog flygförvaltningen
en uppdelning av ifrågavarande beställningar i förenämnda två lönegrader,
varvid omkring en tredjedel av beställningarna vid fullt uppsatt flygvapen
förutsattes skola uppföras i den högre lönegraden. Eramställningen lämnades
utan erinran av allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd. Eör
egen del förklarade jag mig vid anmälan av propositionen 1943. 235 icke
heller ha något att i princip erinra mot flygförvaltningens förslag. Med
hänsyn till den återhållsamhet, som under nuvarande förhållanden måste
iakttagas vid prövning av frågor örn lönereglering, ansåge jag mig emellertid
böra föreslå, att med förslagets genomförande skulle tills vidare anstå.

Riksdagen uttalade i sin skrivelse 1943: 321, att även riksdagen kommit
till den uppfattningen, att beställningarna för mästare vid flygvapnet borde
uppdelas på lönegraderna Ca 14 och Ca 12, enär detta finge anses vara av
betydelse för säkerställande av en god rekrytering av ifrågavarande för flygsäkerheten
så betydelsefulla personalkategori och jämväl enär motsvarande
personal vid armén vore uppdelad på de båda nämnda lönegraderna. Da
departementschefen av ovan angivna skäl funnit frågans lösning böra uppskjutas,
hade riksdagen dock icke ansett sig böra nu intaga annan ståndpunkt.
Riksdagen förutsatte emellertid, att Kungl. Majit skulle upptaga
frågan till förnyad prövning.

Flygförvaltningen har nu återkommit till denna fråga och hemställt, att
av de för nästa budgetår föreslagna beställningarna för mästare 30 måtte
upptagas i lönegraden Ca 14 och 100 i lönegraden Ca 12. Ämbetsverket
har härvid framhållit, att det bland annat av rekryteringsskäl vore angeläget,
att denna lönereglering snarast komme till stånd.

Enär ifrågavarande lönereglering, vilken jag redan i princip biträtt, med
hänsyn till rekryteringen av ifrågavarande beställningar icke lärer böra

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 185. 171 44 10

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

ytterligare uppskjutas, föreslår jag, att beställningarna såsom mästare
från och med nästa budgetår uppdelas på två lönegrader, Ca 14 och Ca 12.
Mot den av flygförvaltningen förordade proportionen mellan de båda kategorierna
har jag intet att erinra. Jag har därför i förslaget till personalförteckning
upptagit 30 beställningar såsom mästare av 1. klassen i lönegraden
Ca 14 och 100 beställningar såsom mästare av 2. klassen i lönegraden
Ca 12.

Personal vid flygförbanden.

I förslaget till personalförteckning ha planenligt upptagits beställningar
för maskinister, eldare av 1. klassen och förrådsvaktmästare för Hallands
och Blekinge flygflottiljer samt flygvapnets centrala skolor i Västerås.
Samtidigt har emellertid antalet eldare av 1. klassen vid Västmanlands flygflottilj
med hänsyn till flottiljens planerade flyttning till den nya förläggningen
vid Hässiö kunnat minskas från 2 till 1.

I sina medelsäskanden för budgetåret 1943/44 föreslog flygförvaltningen,
att en befattning som förrådsvaktmästare skulle tillkomma, avsedd för centralförrådet
för intendenturmateriel. Vid anmälan av propositionen 1943:235
fann jag mig emellertid icke kunna biträda förslaget i fråga.

Flygförvaltningen har nu återkommit till denna fråga och därvid anfört
i huvudsak följande.

Centrala intendenturförrådet är av avsevärt större omfattning än flottiljernas
intendenturförråd, vid vilka såväl förrådsförvaltare som förrådsvaktmästare
finnas. Centralförrådet, som för närvarande representerar ett värde av omkring
5 500 000 kronor, avses komma att vara uppdelat på fyra byggnader, där
arbeten ofta måste pågå samtidigt. Förrådsförvaltaren kan följaktligen icke
i erforderlig utsträckning övervaka arbeten på alla arbetsplatser. Därjämte
må framhållas att för närvarande måste såsom ersättare för förrådsförvaltaren
vid förfall för denne en förrådsman tagas i anspråk. Med hänsyn till de
stora värden, som ingå i centralförrådet, är denna anordning olämplig. Enligt
flygförvaltningens uppfattning kan det ansvar, som måste krävas av förrådsförvaltårens
ställföreträdare icke påläggas en förrådsman. Flygförvaltningen
får under åberopande av det anförda ånyo föreslå att centralförrådet för
intendenturmateriel i Västerås tillföres en beställning för förrådsvaktmästare.

Med hänsyn till omfattningen av förrådstjänsten vid ifrågavarande centralförråd
vill jag numera icke motsätta mig, att för förrådet upptages 1 beställning
för förrådsvaktmästare i lönegraden Ca 7.

Kostnaden för lön enligt löneplanerna för den i personalförteckningen
upptagna ordinarie personalen beräknas för helt budgetår utgöra i runt tal
10 900 000 kronor. Kostnaden för de andra löneförmåner, som bestridas från
anslagsposten till ordinarie tjänstemän —— felräkningspenningar, ansvarsarvoden
i intendenturtjänst, hyres- och ortstillägg åt visst manskap samt
begravningshjälp — torde böra beräknas till 57 000 kronor. Anslagsposten
skulle sålunda kunna beräknas till (10 900 000 + 57 000=) 10 957 000 kronor
eller i runt tal 10 960 000 kronor. Av skäl, som framgå av vad under arméns
avlöningsanslag yttrats, torde emellertid detta belopp böra för nästa budgetår
minskas med 310 000 kronor till 10 650 000 kronor (nu 9150 000 kronor).

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

243

2. Avlöningar till personal å avgångsstat.

3. Avlöningar till personal å disponibilitetsstat.

För närvarande finnes ingen beställningshavare inom flygvapnet överförd
till vare sig avgångs- eller disponibilitetsstat. Under hänvisning till vad jag
anfört vid behandlingen av motsvarande anslagsposter under arméns avlöningsanslag
får jag föreslå, att förevarande anslagsposter för nästa budgetår
upptagas med allenast formella belopp, 100 kronor.

4. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning.

Å den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen för
pensionerad personal i arvodesbefattning lia upptagits befattningar för tillhopa
43 officerare och 71 underofficerare.

Flygförvaltningen har för budgetåret 1944/45 hemställt örn uppförande i
personalförteckningen av befattningar för ytterligare 5 officerare och 7 underofficerare.
Av de nytillkommande befattningarna avses för eskaderstaberna
1 befattning för pensionerad officer och 1 för pensionerad underofficer planenligt
skola tillkomma. — För flygbasområdena har räknats med 1 befattning
för flygbasområdeschefen för Norra flygbasområdet. — För flygförbanden
har uppförts befattning för 1 mobiliseringsofficer för vardera Hallands och
Blekinge flygflottiljer. Antalet expeditionsunderofficerare har föreslagits skola
bibehållas vid nuvarande numerär (4 vid flygbaskåren och 3 vid varje flottilj)
jämväl för nästa budgetår, enär en minskning till det i propositionen 1942:
210 förutsatta antalet icke kunde genomföras förrän behovet av stamunderofficerare
fyllts. — Slutligen har för centrala flygverkstäderna föreslagits 1
ny befattning för mobiliseringsofficer.

Flygförvaltningens förslag finner jag mig böra tillstyrka. På personalförteckningen
för innevarande budgetår upptogos för flygvapnets centrala skolor nya
befattningar för 3 officerare och 2 underofficerare, varvid emellertid föreskrift
meddelades, att de ej finge tillsättas förrän på grundval av närmare utredning
behov av dem prövats föreligga. Enär berörda utredning ännu icke förebragts,
lärer ifrågavarande föreskrift böra kvarstå i personalförteckningen. Kostnaderna
för arvoden motsvarade nettolön i respektive lönegrader beräknar jag till ett
belopp av i runt tal förslagsvis 800 000 kronor (nu 730 000 kronor). A avlöningsstatens
inkomsttitel beräknas, med beaktande jämväl av vad under
arméns motsvarande anslagspost anförts, inflyta 575 000 kronor i form av mot
dessa kostnader svarande pensionsmedel (nu 560 000 kronor).

5. Avlöningar till fänrikar.

Under denna anslagspost bör beräknas avlöning dels till 51 fänrikar,
som år 1943 antagits i extra ordinarie beställning, dels ock till sammanlagt
145 fänrikar, som beräknas komma att antagas under innevarande och nästkommande
år. Lön bör beräknas för 70 fänrikar under hela budgetåret 1944/45
och för ytterligare 75 under en tid av omkring två och en halv mannder.
Medelsbehovet beräknas uppgå till, i runt tal, förslagsvis 410 000 kronor
(nu 325 000 kronor).

244

Kungl. Majlis proposition nr 185.

6. Löner till viss kontraktsanställd civil personal.

För budgetåren 1940/44 lia under flygvapnets avlöningsanslag funnits
upptagna särskilda anslagsposter för bestridande av avlöningskostnaderna
för viss kontraktsanstalld civil personal. Syftet nied anställandet av denna
personal bär varit att med hänsyn till rådande knapphet på militärt utbildad
personal under den pågående utbyggnaden av flygvapenorganisationen frigöra
dylik personal från sådana sysslor och befattningar, som icke nödvändigt
kräva militära kvalifikationer hos sina innehavare. För budgetåret
1943/44 beräknades för ändamålet ett belopp av 720 000 kronor, avsett för
högst 130 befattningshavare i expeditionstjänst och högst 78 befattningshavare
i mekanikertjänst.

Av befattningshavarna i expeditionstjänst utnyttjas vissa såsom köksföreståndare
och kasernföreståndare. I försvarsbeslutet förutsattes, att dessa
befattningar vid genomförd organisation skulle bestridas av pensionerade
underofficerare i arvodesbefattning. I avvaktan på att behovet skulle kunna
fyllas medelst pensionerade underofficerare skulle befattningarna emellertid
uppehållas av kontraktsanställd civil personal.

Försvarets civila tjänstemannaförbund: har i skrivelse den 29 april 1943
hemställt, att köksföreståndarna från och med nästa budgetår måtte erhålla
extra ordinarie anställning med''inplacering i lönegraden MEo 13, samt till
stöd härför anfört bland annat följande.

Det måste ligga i sakens natur att användande av specialutbildad civil
personal för förplägnadstjänsten ställer sig fördelaktigare för staten än användande
av pensionerade underofficerare, vilka vid fyllda 50 år i regel
sakna den speciella kännedom om handhavandet av livsmedel som kan anses
erforderlig. Det torde därför vara ett intresse för staten att knyta denna
personalkategori fastare till försvaret. Av uttalanden av bland annat riksdagens
militieombudsman och statens krisrevision vid gjorda inspektioner
framgår att denna nya organisationsform med användande av civil personal
fungerat på ett tillfredsställande sätt, varför skäl nu synes föreligga att
köksföreståndarnas anställningsförhållanden regleras genom MEo-plan. Lämpligheten
av användandet av specialutbildad personal framgår av att samtliga
nu anställda köksföreståndare lia med mycket goda vitsord genomgått arméns
köksföreståndarekurs. Vid kurs 1941 placerade sig sålunda de tre deltagande
civila befattningshavarna som nummer ett, tre och fem bland 30 deltagare
och vid en kurs 1942 den ende civila deltagaren som nummer tre bland 33
deltagare. I samband härmed bör även framhållas, att flertalet av de nu anställda
äro utbildade dels till kommissarier och dels till landstormsofficerare
i intendenturbefattning.

Det synes försvarets civila tjänstemannaförbund som ett fastare knytande
Idl försvaret av de specialister som anställts vore en fördel för flygvapnet.
Då förhållandena bliva normala på den civila livsmedelsmarknaden torde i
annat fall det vara att förvänta, att de flesta av dessa befattningshavare
komma att återgå till sina civila sysselsättningar.

Att de civila köksföreståndarna icke på många år kunna komma att ersättas
med arvodister torde pa grund av brist på personal också vara klart.
Vidare far förbundet anföra, att det synes för staten oekonomiskt att köksföreståndarna
efter pakostad utbildning och efter långvarig tjänst vid försvaret
eventuellt avskedas för att ersättas med överårig personal som saknar

245

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

specialutbildning. Att under sådana förhållanden hålla denna kår kvar vid
anställningen som extra tjänstemän och därigenom förvägra dem pensionsrätt
och andra rättigheter som tillkomma extra ordinarie personal kan förbundet
icke anse vara riktigt.

Flygförvaltningen, som yttrat sig över framställningen i sin skrivelse med
anslagsäskanden för budgetåret 1944/45, har anfört i huvudsak följande.

Flygförvaltningen finner anordningen med köksföreståndarebefattningens
besättande med pensionerad personal mindre tillfredsställande. Det synes
nämligen ämbetsverket vara fullt naturligt, att en pensionerad underofficer
icke tillnärmelsevis kan besitta samma kvalifikationer för en så övervägande
civilt betonad befattning som köksföreståndarebefattningen som en i det
civila livet, exempelvis inom livsmedelsbranschen, skolad person. Sålunda
måste en dylik person, bland annat, besitta större förutsättningar för och
vana vid att vid ur ekonomisk synpunkt lämpligt tillfälle verkställa erforderliga
underhandsinköp. Ävenså torde dylik civil personal som regel genom
mångårig tjänstgöring i livsmedelsbranschen äga större varukännedom och
förmåga att besiktiga livsmedel än vad en pensionerad underofficer kan

tänkas besitta. . ,

Flygförvaltningen tillstyrker förbundets föreliggande framställning. -L>ock
synes löneställningen för köksföreståndare icke böra sättas högre än till
lönegraden MEo 12.

Flygförvaltningen har framhållit, att vad som anförts beträffande köksföreståndare
i samma grad gällde de civila kontraktsanställda kasernföreståndarna.
Även här funne ämbetsverket det vara mest ändamålsenligt, att
specialutbildad civil personal t oges i anspråk.

Försvarsväsendets lönenämnd har funnit den väckta frågan av den räckvidd,
att densamma lämpligen borde bliva föremål för övervägande i ett
sammanhang beträffande samtliga försvarsgrenar. Tills vidare syntes således
den nuvarande anordningen med anlitande i viss utsträckning av civil kontraktsanställd
personal böra bibehållas.

I särskild framställning har svenska underofficersförbundet hemställt, att
flygförvaltningens förslag tills vidare icke matte föranleda åtgärd, medan
däremot försvarets civilförvaltning förklarat sig icke ha något att erinra mot
detsamma.

För egen del kan jag i huvudsak ansluta mig till vad lönenamnden
anfört. Med hänsyn till köks- och kasernföreståndarnas likartade arbetsuppgifter
inom de olika försvarsgrenarna torde det alltså böra i ett sammanhang
övervägas, vilken anställningsform som är den lämpligaste beträffande
ifrågavarande befattningshavare inom samtliga försvarsgrenar. Jag
förutsätter, att vederbörande förvaltningsmyndigheter i samråd överväga
denna organisationsfråga och i sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46
framlägga de förslag som må befinnas påkallade. I avvaktan därpå lärer
medel°för anställande av kontraktsanställda köks- och kasernföreståndare
böra upptagas under förevarande anslagspost. Med beaktande av vad sålunda
anförts beräknar jag behovet av personal i expeditionstjänst till 148 befattningshavare.
Enligt uppgift av flygförvaltningen kan den civilanställda personalen
i mekanikertjänst från oell med nästa budgetår avvecklas.

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Medelsbehovet under förevarande anslagspost, för innevarande budgetår
720000 kronor, kan med hänsyn härtill för nästa budgetår beräknas till
500 000 kronor.

7. Avlöningar till vård- och ekonomipersonal.

Såsom vid anmälan av arméns avlöningsanslag anförts böra från och med
nästa budgetår under försvarsgrenarnas avlöningsanslag uppföras nya anslagsposter
för avlöningar till vård- och ekonomipersonal, under vilka böra beräknas
medel dels för avlöningar till köks- och servisbiträden, som med stöd
av kungörelsen den 21 maj 1943 (nr 336) angående ändrad lydelse av 2 §
kungörelsen den 19 juni 1942 (nr 638) med avlöningsbestämmelser för vårdoch
ekonomipersonal vid försvarsväsendet vunnit extra ordinarie anställning,
dels ock för bestridande av kostnader för tillfälligt anställande av köksoch
servispersonal.

Sedan flygförvaltningen i skrivelse den 16 juli 1943 avgivit förslag rörande
det antal extra ordinarie befattningar, som borde inrättas vid flygvapnets
matinrättningar, har Kungl. Majit enligt beslut den 27 augusti 1943 föreskrivit,
att vid berörda matinrättningar skola finnas anställda högst 274
biträden (i kök och servering) med extra ordinarie anställning i lönegraden
MV d. Antalet befattningar Ilar dock för budgetåret 1943/44 begränsats till
260. Flygförvaltningen hade föreslagit inrättande av 30 befattningar i lönegraden
MY c och 276 befattningar i lönegraden MY d.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har flygförvaltningen beräknat
antalet extra ordinarie befattningar till 30 i lönegraden MV c och 304 i
lönegraden MV d.

Antalet befattningar för köks- och servisbiträden ävensom anställningsvillkoren
för ifrågavarande personal synas emellertid böra bestämmas efter
samma grunder som enligt Kungl. Majlis beslut den 27 augusti 1943 tilllämpats
för innevarande budgetår. Med beaktande härav torde medel under
förevarande anslagspost böra beräknas för 306 befattningshavare i lönegraden
MV d. Kostnaderna för avlöningar till denna personal kunna beräknas
till 560 000 kronor.

Under anslagsposten skola vidare upptagas kostnader för tillfälligt anställande
av köks- och servisbiträden m. m. Medelsbehovet härför kan uppskattas
till 100 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår under förevarande
anslagspost skulle alltså utgöra (560 000 + 100 000 —) 660 000 kronor.

8. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

a) Extra ordinarie och extra tjänstemän.

Ifrågavarande delpost är för innevarande budgetår uppförd med ett belopp
av förslagsvis 1520 000 kronor. För nästa budgetår beräknar jag motsvarande
kostnader till förslagsvis 1 850 000 kronor. Jag har därvid, liksom
vid behandlingen av motsvarande delposter under arméns och marinens av -

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

löningsanslag, utgått från att jämväl under nästa budgetår skall anstå med
den vid flera tillfällen ifrågasatta överflyttningen av vissa lönekostnader for
icke-ordinarie personal från sakanslag till avlöningsanslag.

Personalförteckning för de extra ordinarie tjänstemännen vid flygvapnet
för innevarande budgetår har fastställts av Kungl. Maj:t den 80 juni 1943.
Beträffande personalförteckningen för nästa budgetår må har anföras följande.

Flygstaben.

På innevarande års personalförteckning finnas uppförda 2 portvakter i
lönegraden MEo 5, avsedda för flygledningens ämbetsbyggnad.

Plygförvaltningen har framhållit, att dessa bomme att behöva tagas i anspråk
_ förutom för portvaktssysslorna vid de båda ingångarna den ene

för skötseln av ämbetshusets maskinella utrustning och den andre för de i
huset befintliga motions- och badstubadanläggningarna. Detta medförde,
att portvakterna icke ständigt kunde utöva den kontroll över in- ochl utpassering
genom byggnadens båda ingångar som vöre erforderlig. Med hänsyn
därtill finge flygförvaltningen föreslå, att ytterligare en portvakt i lönegraden
MEo 5 tillkomme för nästa budgetår.

Erågan örn medel för anställande av personal för motions- och badanläggningen
i flygledningens ämbetsbyggnad har jämväl berörts i en skrivelse
den 16 november 1943, vari flygförvaltningen hemställt örn anvisande av
erforderliga medel för tiden intill den 1 juli 1944 till avlöning åt en sjukgymnast
vid ifrågavarande anläggning. Enligt beslut den 21 januari 1944
har Kungl. Majit funnit sistnämnda framställning icke föranleda någon
Kungl. Majits åtgärd.

Enär det synes lämpligt, att flygförvaltningen i ett sammanhang täger
under omprövning det totala personalbehovet för ifrågavarande anläggning,
anser jag mig icke kunna tillstyrka, att medel för närvarande beräknas för

anställande av ytterligare en portvakt.

Vid behandlingen av flygförvaltningens avlöningsanslag har jag raknat
med att medel för avlöning till en för flygledningens telefonväxel avsedd
telefonvakt skola beräknas under förevarande anslag.^ Enar jag icke kunnat
biträda ett av flygförvaltningen framlagt förslag, att ifrågavarande befattning
skulle upptagas på ordinarie stat, har jag i personalförteckningen uppfört
densamma såsom extra ordinarie, liksom nu i 4 lönegraden.

Plygförvaltningen har hemställt, att för flygstabens flygsäkerhets- och haveriavdelning
måtte inrättas en ny kontorsbiträdesbefattning samt till stöd härför
anfört i huvudsak följande.

Pör ifrågavarande avdelning hade i försvarsbeslutet icke raknats med
nå"on expeditionsofficers- eller expeditionsunderofficersbefattning. 1941 års
förevara utredning hade föreslagit, att i avdelningen skulle inga en heltidsanställd
sekreterare i lönegraden MEo 24. Avsikten hade därvid varit, att
denne sekreterare jämväl skulle sköta avdelningens expedition Den extra
ordinarie sekreterarebefattningen hade emellertid i försvarsbeslutet ersatts
med ett årligt arvode till sekreterare vid avdelningen, tillika juridiskt biträde

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

åt„ L''he/en fo.r %gstaben. Då denne arvodestagare så gott som uteslutande
mäste tågås i anspråk för sekreteraregöromål i flygvapnets haverikommission
fad,® flygsäkerhets- och havenavdelningen icke tillgång till permanent arbetskratt
tor avdelningens expedition. För att sköta avdelningens expeditionsgoromal
ävensom for att utföra förekommande utskrifter erfordrades ett
kontorsbiträde i lönegraden MEo 4.

Enär de av flygförvaltningen anförda skälen synas bärande, bär jag för
flygstabens flygsäkerhets- och haveriavdelning i personalförteckningen upptagit
1 ny befattning i lönegraden MEo 4 i stället för 1 skrivbiträdesbefattxiing
i lönegraden MEo 2. Däremot har jag icke kunnat biträda ett av flygförvaltningen
framlagt förslag örn utbyte av en skrivbiträdesbefattning mot
en befattning som kanslibiträde i lönegraden MEo 7.

Utöver nu berörd personal har i personalförteckningen tillkommit den
för den militära väderlekstjänsten erforderliga extra ordinarie personalen.
Härutinnan får jag hänvisa till vad jag anfört under avsnittet Den militära
väderlekstjänstens organisation.

Eskaderstaberna.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår hemställde flygförvaltningen,
att för andra eskaderstaben och Västra flygbasområdesstaben, vilka
inrymts i riksbankens fastighet i Göteborg, måtte inrättas en befattning
som portvakt. Emellertid ansåg jag mig vid anmälan av propositionen
1943; 235 icke böra då beräkna medel därför. Flygförvaltningen har nu ånyo
föreslagit inrättande av ifrågavarande befattning och därvid framhållit angelägenheten
av att erhålla betryggande kontroll av in- och utpasserande vid
staberna. Enär det emellertid synes tveksamt, huruvida behov av en sådan
befattningshavare kommer att kvarstå i fredstid, anser jag mig icke heller
nu böra beräkna medel för densamma. Däremot böra planenligt tillkomma
2 skrivbiträdesbefattningar, den ena för tredje och den andra för fjärde
eskaderstaben.

F/ygbasområdesstaberna.

För dessa beräknar jag icke någon ändring för nästa budgetår.

Flygförbanden.

För nästa budgetår har inom ramen för i försvarsbeslutet beräknat behov
å personalförteckningen uppförts ytterligare 1 skrivbiträdesbefattning vid vart
och ett av de nuvarande flygförbanden med undantag av Västmanlands flygflottilj.
Vidare ha planenligt upptagits nya befattningar för Hallands och
Blekinge flygflottiljer ävensom den personal, som enligt vad i det föregående
anförts bör beräknas för nästa budgetår för den lokala väderleksorganisationen
vid flygvapnet. A andra sidan har med hänsyn till Västmanlands
flygflottiljs planerade utflyttning till Hässiö antalet eldare av 2. klass vid
flottiljen minskats från 2 till 1.

-Flygförvaltningen har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt
om förnyad prövning av frågan örn löneställningen för signalister och sjuk -

249

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

vårdsförmän vid flygvapnet. I samband diirmed bär flygförvaltningen jämväl
föreslagit förhöjd löneställning för flygvapnets garageförmän.

Beträffande löneställningen för signalister — av vilka en tredjedel för närvarande
är, såsom förste signalister, hänförd till lönegraden MEo 12, medan
de övriga såsom andre signalister upptagits i lönegraden MEo 10 — må
erinras, att Kungl. Majit enligt beslut den 13 november 1942 fann en då
föreliggande framställning örn att samtliga signalister matte hänföras till
lönegraden MEo 12 icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Flygförvaltningen har nu ånyo hemställt örn ifrågavarande lönereglering
och därvid bland annat framhållit, att det med hänsyn till den låga löneställningen
för andre signalister mött svårigheter att rekrytera samtliga befattningar
i den lägre löneställningen, vilket mäste anses som en allvarlig
brist ur flygsäkerhetssynpunkt.

Eörsvarsväsendets lönenämnd har i avgivet utlåtande erinrat, att lönenämnden
i yttrande över flygförvaltningens tidigare framställning givit
uttryck åt den uppfattningen, att den nuvarande löneställningen för andre
signalister finge anses vara tillfyllest. En ändring i lönegradsplaceringen
syntes icke böra ske utan att hänsyn toges till förhållandena även inom
övriga försvarsgrenar.

För egen del finner jag mig — med erinran bland annat om de i det
föregående berörda riktlinjerna för årets budgetarbete — icke kunna tillstyrka
flygförvaltningens framställning.

Frågan örn löneställningen för sjukvårdsformön vid flygvapnet var
föremål för prövning i samband med avlåtandet av propositionen 1943: 235.
Flygförvaltningen hade föreslagit, att ifrågavarande befattningar skulle uppflyttas
från lönegraden MEo 7 till lönegraden MEo 10, varvid till stöd för
framställningen åberopats, att en jämförelse mellan löneförmånerna för sjukvårdsförman
och sjukvårdsfurir utvisade, att furiren i vissa fall uppnådde
högre förmåner än förmannen, ett förhållande som kunde befaras medföra
rekryteringssvåriglieter. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd
anförde i anledning av berörda framställning att, då befattningen
som sjukvårdsförman inrättats så sent som från och med den 1 juli 1942
och någon erfarenhet örn möjligheterna att rekrytera ifrågavarande tjänster
ännu ej kunde lia erhållits, med ändring av den nuvarande löneställningen
syntes i varje fall tills vidare böra anstå. Vid anmälan av nyssberörda proposition
anslöt jag mig till denna lönenämndernas uppfattning.

Flygförvaltningen har nu upprepat sin framställning om lönereglering för
ifrågavarande befattningshavare och därvid anfört bland annat följande.

I en den 16 augusti 1943 till chefen för flygvapnet ingiven skrift lia
samtliga sjukvårdsförmån vid flygvapnet anhållit, att en höjning av deras
löneställning måtte utverkas, förslagsvis till lönegraden MEo 12. Till stod
för denna sin anhållan ha sjukvårdsförmännen framhållit, att de sökt befattningarna
för sjukvårdsförman oaktat att lönen för sjukvårdsförman vore
lägre än den lön de erhöllo som sjukvårdsfurirer, enär de utgått ifrån att
en förbättring av löneställningen för sjukvårdsförman inom en snar framtid
vore att vänta. Då någon dylik förbättring icke skett, såge de sig nödsakade

250

Kungl. Martts proposition nr 185.

a,tt, så snart tillfälle därtill yppades, övergå till andra arbetsfält med bättre
^yr^^^^ö^iå^lättclen eller att söka sig tillbaka såsom sjukvårdsfurirer.
Möjligheterna att erhålla kompetenta sjukvårdsförman skulle, sedan dessa
missförhållanden blivit bekantgjorda, bliva starkt beskurna.

■Fly^förvaltningen anser synnerligen starka skäl föreligga för en höjning
av sjukvårdsförmännens lönestallning. Det är även förståeligt, att dé nuvarande
befattningshavarna ansett goda skäl föreligga för antagandet av en
snar förbättring av löneställningen nied hänsyn till den motivering, som av
ämbetsverket anförts härför i sin underdåniga skrivelse angående medelsbehovet
for budgetåret 1943/44. Erinras må, att 1941 års försvarsutredning
toreskog en inplacering i lönegraden MEo 10 men att 1942 års försvarsberedmng
forordade lönegraden MEo 7 för befattningen i fråga. Man torde
slutligen med hänsyn till vad som framhållits i sjukvårdsförmännens gemensamma
skiivelse numera även kunna utgå ifrån, att rekryteringssvårigheter
av tjänsterna komma att uppstå, därest en lönehöjning icke kommer till
stånd.

Försvarsväsendets lönenämnd har vidhållit sin tidigare uttalade uppfattning,
enär något av rekryteringsförhållanden oundgängligen betingat behov
av en lönegradsuppflyttning av ifrågavarande personal icke syntes föreligga.

För egen del anser jag i likhet med försvarsväsendets lönenämnd, att
med ifrågavarande lönereglering fortfarande bör anstå.

Befattningen såsom garageförman är i gällande personalförteckning
uppförd i lönegraden MEo 7.

Flygförvaltningen har nu anfört, att försvarets civila tjänstemannaförbund
anhållit, att ämbetsverket i sina medelsäskanden för nästa budgetår måtte
föreslå en höjning av nämnda förmäns lönestallning från lönegraden MEo 7
till lönegraden MEo 12, samt i anslutning därtill framhållit i huvudsak
följande.

Garageförmannen är förman för flygförbandets bilverkstad och chef för
verkstadspersonalen. Denna personal utgöres i genomsnitt av 3 civila bilreparatörer,
anställda enligt kollektivavtal. Därjämte åligger det garageförmannen
att biträda bilunderofficeren med handhavandet av verkstadens
reservdels-, gummi-, verktygs- och drivmedelsförråd, att föra reparationsarbetsorder
samt att föra dagsverkslistor för de civilanställda bilreparatörerna

Garageförmannen är närmast att jämställa med en verkmästare eller en
specialutbildad arbetsförman vid civil bilverkstad. Garageförmannen skall
beroende på verkstadens storlek, själv deltaga i arbetet — särskilt kvalificerat
sadant — men skall framför allt fördela, leda och övervaka förekommande
reparationsarbeten inom verkstaden samt vara den mest sakkunnige
i hithörande frågor. Framhållas må, att det är av största betydelse att
planläggningen och organisationen av reparationstjkilsten ordnas på ett ekonomiskt
och riktigt sätt för att motorfordonen, som exempelvis vid en
flottilj kan uppgå till ett antal av omkring 40, erhålla den noggranna skötsel
som erfordras.

En jämförelse beträffande de kontanta avlöningsförmånerna för månad
å E-oit föra ena sidan en garageförman i MEo 7:6 och å andra sidan en
denne underställd kollektivanställd bilreparatör (yrkesman, minst 24 år gammal
och minst 7 år i yrket) lämnar följande resultat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

251

Garageförman :

i MEo 7: 6 Månadslön (+ indextillägg 31 % och med av drag

för pensionsavgift) utgör......................kronor 312:30

Bilreparatör: Arbetslön (200 tim/mån. ä l:44/tim. + mdextill lägg

27 *) utgör................................................ » 365: “

På grund av denna skillnad i avlöningsförmånerna har det visat sig uppstå
svårigheter vid vissa flottiljer att med nuvarande anställningsmöjligheter
kunna erhålla tillräckligt kvalificerade garageförman. Vid en del flottiljer
finnas visserligen för närvarande fullt kompetenta garageforman men dessa
komma när fred oell normala förhållanden åter inträda, att med säkerhet
söka sig tillbaka till det civila näringslivet. En tendens bär även formarkts,
att ifrågavarande befattningshavare försöka vinna anställning vid forbandens
tygverkstäder på grund av att de ekonomiska villkoren dar stalla sig fordel *^8^

ytterligare skäl för en förhöjning av garageförmännens löneställning
må anföras, att verkstadsförmännen vid flygflottiljernas skomakeri- och mtendenturverkstäder
äro inplacerade i lönegraden MEo 12.

Under åberopande av det anförda har flygförvaltningen föreslagit att befattningen
för garageförman vid flygvapnets förband skall uppflyttas från
lönegradenMEo 7 till lönegraden MEo 10.

Försvarsväsendets lönenämnd har avstyrkt framställningen, enär något
av rekryteringsförhållanden oundgängligen betingat behov av en lönegradsuppflyttning
av ifrågavarande personal icke syntes föreligga.

För egen del finner jag de av flygförvaltningen anförda skälen tala för
en viss höjning av garageförmännens löneställning. Emellertid lärer denna
fråga icke böra behandlas utan hänsynstagande till förhållandena inom övriga
försvarsgrenar. Enär utredning härom icke föreligger, anser jag mig, med
beaktande jämväl av riktlinjerna för årets budgetarbete, icke för närvarande
kunna tillstyrka flygförvaltningens förslag.

Centrala flygverkstäderna.

I de förslag till personalförteckningar, som bifogades 1941 års försvarsutrednings
betänkande, upptogs ingen annan personal för de centrala flygverkstäderna
än 3 arvodesbefattningar för mobiliseringsofficerare samt ett
antal flygdirektörer och flygingenjörer. Övrig för verkstäderna erforderlig
personal avsågs skola avlönas från sakanslag. Emellertid förutsattes, att
förvaltningstjänsten vid centrala flygverkstäderna å Malmen och i Västerås
övergångsvis skulle omhänderhavas av redan anställda förrådsförvaltare på
stelt

I sitt yttrande över försvarsutredningens betänkande framhöllo chefen
för flygvapnet och flygförvaltningen, att kassagöromålen med hänsyn till
den omfattning dessa erhållit borde vid varje verkstad omhänderhavas av en
kamrerare med biträde av en kassör, båda med extra ordinarie anställning.
Befattningarna borde inplaceras i lönegraden MEo 22 respektive MEo 14.

1942 års försvarsberedning anförde i anslutning till förslaget, att beredningen
icke hade annat att erinra mot detsamma än att den föreslagna
löneställningen vore för hög.

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

\id anmälan av propositionen 1942: 210 anförde jag, att jag icke vore
beredd att på grundval av den föreliggande utredningen förorda bifall till
flygroyndigketernas förslag om inrättande för kassagöromålen vid de centrala
flygverkstäderna av extra ordinarie kamrerare- och kassörsbefattningar,
efter liand som nuvarande militära beställningshavare (förrådsförvaltare) avginge
med pension. Jag förutsatte emellertid, att flygförvaltningen i sinom
tid skulle komma att förete ytterligare utredning i denna fråga med beaktande
av vad av försvarsberedningen anförts.

^lj gförvaltningen har nu återkommit till denna fråga och anfört bland
annat följande.

N;.ir de centraia flygverkstäderna uppsattes, upptogs i vederbörlig stat
®.n. förrådsförvaltare för varje central verkstad. Förrådsförvaltaren skulle
tjanstgora både som kassaförvaltare (redogörare) och som uppbördsman för
saval verkstadsinventarier. som för i materielförrådet ingående reservdelar
och materialier. Omfattningen av de arbetsuppgifter, som därigenom pålades
förrådsförvaltaren, föranledde att denne som ersättning härför erhöll ett
arvode utöver lön av 900 kronor för år. Genom den utökning av flygvapenorganisationen,
som beslutats av 1936 och 1942 års riksdagar, ha förrådsforvaltarnas
vid de centrala flygverkstäderna arbetsåligganden än mer ökat.
Erinras må, att de centrala flygverkstäderna till följd av flygvapenorganisationens
utvidgning måst utbyggas högst betydligt och att verkstäderna i

§a nU ci Jam^ore^se me(J privata verkstäder kunna räknas som stora verkstader.
Särskilt må framhållas att antalet anställda vid de centrala flygs.
äderna mångdubblats, vilket förhållande medfört ökat arbete för förradstorvaltaren
såväl med den kamerala bokföringen som med utbetalning
aV T,r>nfri llkvld fö.1'' räkningar och över huvud taget alla kassagöromål.

Med hänsyn till den omfattning de kamerala göromålen tagit vid de
centrala verkstäderna böra förrådsförvaltarnas åligganden uppdelas dels på
ett karneralkontor, dels på särskilda uppbördsmän för de olika uppbörderna.
Inom det föreslagna kameralkontoret föreslås skola handläggas kassaärenden,
titelbokföring, kassarapporter, medelsredovisning, den inom verkstaden
behovliga >>huvudbokföringen», kontroll av uppbörder inom verkstaden samt
dessutom de uppdrag angående avlöningsfrågor och andra författningars
tillämpning, som styresmannen lämnar.

Chef för kameralkontoret bör vara en författnings- och bokföringskunnig
person, kamrerare. Denne bör ha till hjälp dels en kassör, vars göromål
bliva ungefär desamma som en flottiljkassörs, dels de övriga kontorister
m. fl., som kunna behövas.

Befattningen som kamrerare bör lämpligen med hänsyn till dels det ansvar,
som kommer att påvila honom, dels den stora omfattningen av arbeten
placeras i lönegraden MEo 20. Befattningen som kassör bör placeras
i lönegraden MEo 14. Erinras må, att motsvarande befattningar vid telegrafverkets
verkstäder i Nynäshamn äro hänförda till lönegraderna A 24
respektive A 15 och vid statens järnvägars huvudverkstad i Örebro till lönegraderna
A 20 respektive A 15.

Som förvaltaren vid centrala flyg verkstaden å Malmen avgår med pension
„ ^ april 1945 böra kamrers- och kassörsbefattningarna därstädes till sattas

under budgetåret 1944/45 och, för att få en viss övergångstid, från
den 1 oktober 1944. Förrådsförvaltaren vid centrala flygverkstaden i Västerås
avgår med pension den 1 oktober 1945, varför omorganisationen där helst
bor göras från och med den 1 april 1945. Befattningarna för kamrerare

253

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

och kassör vid den centrala flygverkstaden i Arboga slutligen böra tillkomma
från och med den 1 juli 1944.

Även örn vissa skäl tala för att dessa kamrerare och kassörer bora avlönas
av verkstadsmedel, har flygförvaltningen, bland annat, på den grund att
dessa befattningshavare avses att ersätta personal,^ som nu avlönas från
flygvapnets avlöningsanslag, funnit sig böra föreslå, att kostna_derna för
löner till nämnda kamrerare och kassörer bestridas av sistnämnda anslag.

Försvars väsendets lönenämnd har i avgivet utlåtande framhållit, att frågan
om ersättande av de nuvarande förrådsförvaltarna vid de centrala flygverkstäderna
med kamrerare och kassörer i lönegraderna MEo 20 respektive
MEo 14 syntes böra anstå i avbidan på en tjänsteförteckningsrevision vid
försvarsväsendet.

För egen del får jag anföra, att avvecklandet av den nuvarande organisationen
med förrådsförvaltare synes böra planenligt äga rum vid de nuvarande
beställningshavarnas avgång. Med hänsyn härtill bör i personalförteckningen
för ordinarie tjänstemän intagas anmärkning av innehåll, att 2
av beställningarna som förrådsförvaltare icke må återbesättas med ordinarie
innehavare utan Kungl. Maj:ts tillstånd. För fullgörandet av kassagöromålen
synes böra avses civil personal, vilken åtminstone tills vidare lärer
böra avlönas av sakanslag. I avvaktan på närmare erfarenheter är jag icke
beredd att nu taga ställning till personalens löneställning och kan ej heller
för närvarande tillstyrka, att ifrågavarande personal beredes extra ordinarie
anställning. Örn det emellertid av rekryteringsskäl eller av andra orsaker
befinnes erforderligt att inrätta extra ordinarie befattningar för ändamålet,
lärer det få ankomma på Kungl. Majit att besluta örn löneställningen för
befattningshavarna.

Underofficers-, signal- och tekniska skolorna.

Flygförvaltningen har föreslagit inrättande av en i försvarsbeslutet icke
förutsedd befattning i lönegraden MEo 18 för en lärare i elektrolära samt
till stöd härför anfört i huvudsak följande.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skall en flygingenjör av 2. graden placeras
vid flygvapnets signalskola såsom lärare, i vilken befattning han framförallt
kommer att anlitas i ämnet elektrolära. Detta ämne omfattar 80 timmar
vid furirskolan och 100 timmar vid vicekorpralskolan. Elevantalet vid signalskolan
beräknas vid fullt utbyggd flygvapenorganisation komma att uppgå
till 100 elever vid furir- oell 130 elever vid vicekorpralskolan (för narva rande

är elevantalet större). . .

Med hänsyn till ämnet elektroläras speciella natur kan i varje undervisningsavdelning
elevantalet icke lämpligen vara högre än 20. Detta innebär
att antalet undervisningstimmar i elektrolära kommer att uppgå till
1 100 timmar (5 X 80 + 7 X 100). Fördelade på 31 utbildningsveckor innebär
detta omkring 33 timmar per vecka. Härtill kommer, att för utbildningen
vid underofficersskolan i elektrolära måste lärarkraft från signalskolan
anlitas med omkring 5 timmar per vecka. På samma sätt beräknas även
att signalskolans lärare i elektrolära kommer att anlitas vid flygvapnets tekniska
skola. En arbetsvecka med minst 37 undervisningstimmar i vilka
även ingå laborationer, är för stor arbetsbörda för en lärare framförallt med
hänsyn till att det gäller att övervaka sammanlagt omkring 250 elever, för -

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

bereda lektioner, rätta skrivningar m. m. Härtill kommer att ifrågavarande
lärare även måste anlitas för andra uppgifter, t. ex. undervisning i radiomaterielkännedom.

Ha det är angeläget att kvalificerad lärarkraft erhålles för undervisning i
berörda ämne, bör befattningen i fråga hänföras till lönegraden MEo 18.

Försvarsväsendets lönenämnd har anfört, att flygförvaltningens förslag
icke givit nämnden anledning till erinran.

Av utredningen synes mig framgå, att en förstärkning av lärarkrafterna
i elektrolära vid signalskolan är erforderlig. Innan en särskild befattning
inrättas för ändamålet, lärer emellertid böra undersökas, huruvida ej undervisningen
kan upprätthållas av timlärare. Härest så ej skulle kunna ske,
torde i avvaktan på närmare erfarenhet extra ordinarie anställning icke
bora komma i fråga. Enär ställning icke nu kan tagas till anställningsformen,
lärer erforderliga kostnader under nästa budgetår få bestridas från
delposten till tillfälligt anställande av tjänstemän m. m.

I enlighet med flygförvaltningens förslag böra planenligt tillkomma befattningar
för 1 husmoder av 1. klass, 1 sjuksköterska, 2 portvakter, 1
eldare. av 2. klass och 1 sjukvårdsbiträde. Sistnämnda befattningshavare
torde i likhet med övriga sjukvårdsbiträden inom flygvapnet böra inplaceras
i lönegraden MEo 3.

Flygkrigshögskolan.

För innevarande budgetår är å personalförteckningen upptaget 1 skrivbiträde
i lönegraden MEo 2 vid flygkrigshögskolan.

Flygförvaltningen har framhållit, att viss del av skrivarbetet vid flygkrigshögskolan
fordrade högt kvalificerad personal och ofta vore av i hög grad
hemlig natur. Het vore därför angeläget att alltför täta ombyten av personal
å denna biträdesbefattning undvekes. Elygförvaltningen finge därför
föreslå, att ovannämnda skrivbiträdesbefattning från och med nästa budgetår
utbyttes mot en kontorsbiträdesbefattning i lönegraden MEo 4.

Jag finner de av flygförvaltningen anförda skälen för en lönereglering
bärande och tillstyrker alltså, att skrivbiträdesbefattningen vid flygkrigshögskolan
utbytes mot en befattning för kontorsbiträde i lönegraden MEo 4.

Medelsbehovet för avlöningar under nästa budgetår till de extra ordinarie
befattningshavare, som upptagits i personalförteckningen för den icke-ordinarie
personalen, kan uppskattas till omkring 1 850 000 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1943 (regleringsbrevet) må förevarande
delpost tagas i anspråk för bestridande av kostnader, högst 20 000
kronor, för extra personal, som erfordras på grund av periodiskt återkommande
anhopning av arbetsuppgifter. Såsom föreslagits beträffande motsvarande
anslagsposter under arméns och marinens avlöningsanslag böra
dessa kostnader från och med nästa budgetår beräknas under delposten till
tillfälligt anställande av tjänstemän m. m.

Helposten till avlöningar till extra ordinarie och extra tjänstemän bör
därför för nästa budgetår beräknas till förenämnda belopp, 1 850 000 kronor.

Kungl. Majlis proposition nr 185.

255

b) Icke-ordinarie läkarpersonal.

För ifrågavarande delpost lia för innevarande budgetår beräknats medel,
12 000 kronor, för bestridande av avlönings- m. fl. förmåner för 3 ickeordinarie
flygläkare av 2. graden. För budgetåret 1944/45 torde, i enlighet med
förslag av flygförvaltningen, böra beräknas medel för 4 dylika befattningar, förslagsvis
16 000 kronor.

c) Betjäningspersonal.

Under denna delpost torde böra i avlöningsstaten i likhet med vad som
skett för innevarande budgetår upptagas ett belopp av förslagsvis 3 000
kronor, avsett för en portvakt vid Hässiö. Det ma anmärkas, att portvaktssysslan
kommer att avvecklas, sedan Västmanlands flygflottilj helt utflyttat
till Hässiö.

d) Musikelever.

För nästkommande budgetår beräknas i flygvapnets musikorganisation
komma att ingå 40 musikelever. Beräknat efter en avlöning av en krona för
dag utgör medelsbehovet i runt tal 14 600 kronor (nu 11000 kronor).

e) Tillfälligt anställande av tjänstemän m. m.

Ifrågavarande delpost är för innevarande budgetår upptagen med ett belopp
av 14 000 kronor. För nästa budgetår föreslår jag ingen annan förändring an
att under delposten jämväl böra beräknas vissa till 20 000 kronor beräknade
kostnader för extra personal, vilka för innevarande budgetår beräknats under
delposten för extra ordinarie och extra tjänstemän.

Delposten för tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. bör således för
nästa budgetår höjas till (14 000 + 20 000 =) 34 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal bör i
enlighet med det anförda för budgetåret 1944/45 upptagas med tillhopa
(1 850 000 + 16 000 + 3 000 + 14 600 + 34 000 =) 1 917 600 kronor.

9. Arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän.

Arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän utgå
enligt den för innevarande budgetår fastställda förteckningen med tillhopa
84 595 kronor.

För nästa budgetår beräknar jag medelsbehovet för ifrågavarande ändamål
till 108 280 kronor. Börande principerna vid bestämmandet av arvoden
och ersättningar av hithörande slag får jag hänvisa till vad jag anfört under
motsvarande anslagspost för arméns avlöningsanslag. Beträffande ändringarna
i förhållande till innevarande budgetår må följande framhållas.

I enlighet med de grunder, efter vilka bedömandet av hithörande frågor
för nästa budgetår skett, har jag icke kunnat biträda ett av flygförvaltningen
framlagt förslag om inrättande av s. k. kompaniofficersarvoden om 600 kronor
vid flygstaben. Jag kan icke heller tillstyrka, att för chefen för andra
flygeskadern upptages ett representationsbidrag av 1 500 kronor.

256

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 185.

För innevarande budgetår finnas upptagna 2 arvoden om 900 kronor vartdera
till förrådsförvaltare vid de centrala flygverkstäderna å Malmen oell i
Västerås. Såsom under anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal anförts
beräknas den ene av förvaltarna avgå med pension den 1 april 1945.
Med hänsyn därtill kan arvodet till denne för nästa budgetår upptagas med
allenast (f x 900 =) 675 kronor.

För lärararvoden vid flygvapnets utbildningsanstalter lärer böra under
de särskilda skolorna upptagas maximerade, icke specificerade belopp att
fördelas enligt Kungl. Maj:ts bestämmande. Undervisningen vid flygkrigshögskolan
avses under nästa budgetår skola bedrivas vid en allmän kurs och
en högre stabskurs eller teknisk kurs. Medelsbehovet har uppskattats till
25 000 kronor (nu 12 300 kronor). — Med hänsyn till ökat antal elever vid
flygkadettskolan beräknas behovet av kaderofficerare bliva något ökat. Medelsbehovet
kan därför uppskattas till 10 230 kronor (nu 9 930 kronor). — För
aspirantskolan har ett belopp av 29 260 kronor beräknats erforderligt (nu
27 480. kronor). Undervisningen beräknas skola bedrivas å fyra parallella
avdelningar, medan antalet avdelningar för innevarande budgetår utgör tre.
— För wider of floer sskolan har medelsbehovet uppskattats till 6 470 kronor
(nu 7 000 kronor). — Medelsbehoven för signalskolan, tekniska skolan samt
bomb- och skjutskolan ha i enlighet med vad i försvarsbeslutet förutsatts beräknats
till respektive 6 100 kronor, 9 660 kronor och 2 430 kronor. — För
flygreservskolan slutligen har medelsbebovet beräknats till 15 660 kronor,
eller samma belopp som för innevarande budgetår.

10. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

För innevarande budgetår har i avlöningsstaten upptagits ett belopp av
231 200 kronor för sådana arvoden och ersättningar, som utgå efter Kungl.
Majis bestämmande. För budgetåret 1944/45 beräknar jag ett belopp av
255 160 kronor bliva erforderligt för ifrågavarande ändamål. Körande beräkningsgiunden
far jag hänvisa till i särskild ordning överlämnad förteckning.
Här må emellertid framhållas följande.

Flygförbanden.

För arvoden till civila lärare vid manskapsskolorna är för innevarande
budgetår upptaget ett belopp av 124 200 kronor.

Beträffande medelsbehovet för nästa budgetår för ifrågavarande ändamål
har flygförvaltningen anfört bland annat följande.

Undervisningen vid manskapsskolorna bedrives för närvarande vid korprals-
och furirskolorna. Med hänsyn till elevantalets storlek ha skolorna i
allmänhet måst uppdelas i två eller flera undervisningsavdelningar. Timantalet
vid varje avdelning uppgår till 300 med undantag för furirskola för
signalmekaniker vid flygvapnets signalskola, där timantalet uppgår till 370
timmar för avdelning. Av dessa 370 timmar disponeras 150 timmar för
främmande språk.

Sammanlagda antalet undervisningsavdelningar — utom vid furirskola
för signalmekaniker — beräknas nästa budgetår komma att utgöra 35 vid
värdera korprals- och furirskolorna eller tillhopa 70 undervisningsavdelningar.

257

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Vid furirskola för signalmekaniker vid flygvapnets signalskola beräknas
antalet undervisningsavdelningar för nästa budgetår till 7.

Flygförvaltningen bar vidare framhållit, att den i försvarsbeslutet tillämpade
beräkningsgrunden, 6 kronor per timme, icke vore hållbar, då det visat
sig så gott som omöjligt att för denna timpenning erhålla kvalificerade folkskollärare
för ifrågavarande undervisning. Med hänsyn därtill sage sig flygförvaltningen
nödsakad att räkna arvodeskostnaderna med utgångspunkt
från ett arvode av 7 kronor per timme. För undervisning i främmande
språk vid furirskolan för signalmekaniker räknade ämbetsverket med 8 kronor
per undervisningstimme. Arvodeskostnaderna kunde enligt dessa beräkningsgrunder
uppskattas till 166 180 kronor.

Mot flygförvaltningens beräkningar rörande antalet undervisningsavdelningar
synes intet vara att erinra. Däremot kan jag icke biträda förslaget
örn generell höjning av de arvodesbelopp, som läggas till grund föi beräkningen
av medelsbehovet. Utan att nu taga ställning till arvodesbeloppens
storlek anser jag mig emellertid vid beräkningen av medelsbehovet böra
utgå från ett genomsnittligt arvode av 6 kronor 50 öre, dock att arvodet
till lärare i främmande språk torde böra beräknas till 7 kronor. Innan beslut
meddelas rörande arvodesbeloppens fördelning synes böra övervägas,
huruvida icke inom flygvapnet liksom inom armén bör tillämpas en efter
dyrortsgrupperingen graderad arvodestaxa. Med beaktande av vad salunda
anförts uppskattar jag medelsbehovet för arvoden till lärare vid flygvapnets
manskapsskolor till i runt tal 154 000 kronor.

Genom beslut den 10 december 1943 har Kungl. Majit på framställning
av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen medgivit, att för bestridande
av kostnader för utbildning i maskinskrivning vid flygvapnets underofficersoch
signalskolor samt flygflottiljernas vicekorpralsskolor under läsåret 1943/44
må utbetalas ett belopp av högst 10 900 kronor från anslaget till flygvapnets
övningar.

I skrivelse den 11 januari 1944 har flygförvaltningen hemställt örn medgivande
att för motsvarande ändamål under budgetåret 1944/45 få taga i anspråk
ett belopp av 9 450 kronor från anslaget till flygvapnets övningar. .

Enligt vad jag inhämtat ingå i detta belopp kostnader för arvoden till
civila lärare i maskinskrivning. Enär ifrågavarande utbildning synes vara
av permanent natur, skulle det med hänsyn därtill kunna övervägas att
upptaga kostnader härför under förevarande anslagspost. Emellertid avser
det av flygförvaltningen äskade beloppet jämväl kostnader för maskinhyra.
Då det enligt uppgift möter svårigheter att redan nu med säkerhet beräkna
fördelningen av kostnaderna mellan arvoden och maskinhyra, torde kostnaderna
liksom för innevarande budgetår böra bestridas från flygvapnets övningsanslag.

Flygvapnets skolor.

Vid beräknandet av medelsbehovet för flygvapnets olika skolor har flygförvaltningen
utgått från att undervisningen under nästa budgetår kommer

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 185. m u 17

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

att bedrivas, vid flygkrigshögskolan på en allmän kurs och en stabskurs
eller teknisk kurs, vid flygkadettskolan på två parallella avdelningar och
vid aspirantskolan på fyra parallella avdelningar. Flygförvaltningen har angivit
medelsbehovet till 11 500 kronor för flygkrigshögskolan, 8 700 kronor
för flygkadettskolan, 12130 kronor för aspirantskolan och 11 096 kronor för
underofficersskolan. Mot dessa beräkningar har jag icke funnit anledning
till erinran.

Arvoden för upprätthållande av läkarvården
under semester m. m.

För detta ändamål beräknar jag medelsbehovet under nästa budgetår till
12 932 kronor, vilket belopp för anslagspostens avjämnande torde böra
jämkas till 12 934 kronor.

II. Flygtillägg m. m.

Föi bestridande av kostnader för ävgtillägg m. m. har för innevarande
budgetår beräknats ett belopp av 4 225 000 kronor. För budgetåret 1944/45
kunna motsvarande kostnader uppskattas till 4 935 000 kronor. I detta belopp
ingå de till 7 200 kronor beräknade kostnaderna för elevtillägg till
meteorologaspiranter.

12. Avgånget manskaps anställning å civilanställningsstat.

Under förevarande anslagspost torde för budgetåret 1944/45 böra upptagas
ett belopp av förslagsvis 5 000 kronor eller samma belopp, som beräknats
erforderligt för innevarande budgetår.

13. Rörligt tillägg.

För rörligt tillägg torde enligt sedvanliga beräkningsgrunder och med
beaktande, att dylikt tillägg jämväl skall utgå till pensionerade officerare
och underofficerare i arvodesbefattning, för nästkommande budgetår böra
beräknas ett belopp av i runt tal 2 230 000 kronor, vilket dock, för avlöningsstatens
avjämnande, torde böra bestämmas till förslagsvis 2 233 760 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts beräknas utgifterna under flygvapnets
avlöningsanslag för budgetåret 1944/45 komma att uppgå till 22 475 000 kronor.
Då de särskilda uppbördsmedlen enligt det föregående uppskattats till 575000
kronor, bör alltså anslaget uppföras med (22 475 000 — 575 000 =) 21 900 000
kronor.

Under åberopande av vad sålunda yttrats får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels för budgetåret 1944/45 fastställa de personalförteckningar
för ordinarie tjänstemän samt för pensionerad personal i arvodesbefattning
vid flygvapnet ävensom den förteckning å arvoden

259

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän vid
flygvapnet, vilka komma att till riksdagen i särskild ordning
överlämnas;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att med avseende å de av riksdagen
fastställda personalförteckningarna meddela de särskilda
föreskrifter, som kunna visa sig erforderliga i samband med
genomförandet av den åv 1942 års riksdag godkända planen
för fortsatt utbyggnad och organisation av landets försvarskrafter
under budgetåren 1942/47;

dels godkänna följande avlöningsstat för flygvapnets anslag
till avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under
budgetåret 1944/45:

Avlöningsstat.

Utgifter:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
....................................

Avlöningar till personal å avgångsstat,

förslagsvis..................................

Avlöningar till personal å disponibilitets stat,

förslagsvis ..........................

Arvoden till pensionerad personal i ar vodesbefattning,

förslagsvis..............

Avlöningar till fänrikar, förslagsvis ----

Löner till viss kontraktsanställd civil

personal, förslagsvis......................

Avlöningar till vård- och ekonomipersonal,
förslagsvis..............''■...........

Avlöningar till övrig icke-ordinarie per -

kronor 10 650 000

» 100

» 800 000

» 410 000

500 000

» 660 000

sonak förslagsvis:
a) extra ordinarie och

extra tjänstemän,
förslagsvis ..........

b) viss icke-ordinarie

läkarpersonal, förslagsvis
..............

c) betjäningspersonal,

förslagsvis ..........

d) musikelever ........

e) tillfiilligt anställande

av tjänstemän m. m.,
förslagsvis ..........

kronor 1 850 000

16 000

3 000
14 600

34 000

1 917 600

Arvoden och övriga ersättningar utöver
lön till ordinarie tjänstemän............

108 280

260

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

10. Arvoden och särskilda ersättningar, be -

stämda av Kungl. Majit.................. kronor 255160

11. Flygtillägg m. m., förslagsvis............ » 4 935000

12. Avgånget manskaps anställning å civil anställningsstat,

förslagsvis.............. » 5 000

13. Rörligt tillägg, förslagsvis................ » 2 233 760

Summa kronor 22 475 000
Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis.................... kronor 575 000

Nettoutgift kronor 21 900 000

dels ock till Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl.
for budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 21 900 000
kronor.

Flygvapnet: Rekryteringskostnader och avskedspremier m. tn., förslagsanslag.

1942 års försvarsbeslut:

under uppsättningsperioden .................................. kronor 102 000

vid genomförd organisation .................................. » 110 000

Budgetåret 1942/43 .............................................. » 80 000

» 1943/44 .............................................. » 90 000

» 1944/45 [flygförvaltningens förslag) ................ » 97 500

» 1944/45 [Kungl. Maj:ts förslag).................... » 90 000

Anslaget för budgetåret 1944/45 disponeras på sätt framgår av en i statsliggaren
för nämnda budgetår, sid. 137, intagen stat.

I statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln, punkt 107) har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till förevarande
ändamål för nästa budgetår beräkna ett förslagsanslag av 100 000
kronor.

I enlighet med vad jag anfört under avsnittet Manskapsrekryteringen
m. m. bör det av flygförvaltningen beräknade medelsbehovet minskas med
10 000 kronor. Då jag i övrigt icke har något att erinra mot ämbetsverkets
anslagsberäkning, förordar jag, att anslaget för nästkommande budgetår upptages
till i avrundat tal 90 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att till Flygvapnet: Rekryteringskostnader och avskedspremier
m. m. för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 90 000
kronor.

261

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

Avlöningar och familjebidrag åt värnpliktiga.

Flygvapnet: De värnpliktigas avlöning, förslagsanslag.

1942 års försvarsbeslut:

under uppsättningsperioden ................................ ki

vid genomförd organisation ................................

Budgetåret 1942/43..............................................

1943/44..............................................

» 1944/45 (flyg för vältning ens förslag) ..............

» 1944/45 (Kungl. Maj:ts förslag) ..................

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 109) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till Flygvapnet: De värnpliktigas avlöning för budgetåret
1944/45 beräkna ett förslagsanslag av 2 650 000 kronor.

Flygförvaltningen har beträffande medelsbehovet för nästkommande
budgetår anfört följande.

I avbidan på resultatet av den slutliga omprövningen av de värnpliktigas
ekonomiska förmåner utginge flygförvaltningen vid beräkningen av medelsbehovet
under förevarande anslag för nästa budgetar från de bestämmelser
angående avlöning åt värnpliktiga m. m„ vilka Kungl. Majit genom kungörelse
den 30 juni 1943 (nr 566) förklarat provisoriskt skola galla under innevarande
budgetår. , . , . , .... ,

För budgetåret 1944/45 hade verkställts en beräkning av antalet tjansto-öringsdagar
för värnpliktiga vid flygvapnet, vilken beräkning i stort sett
överensstämde med 1941 års försvarsutrednings motsvarande beräkning tor
nästa budgetår.

Antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga under budgetåret 1944/45 har
i enlighet härmed — på sätt närmare framgår av en ämbetsverkets skrivelse
bilagd tablå — beräknats till omkring 2 261 300 samt kostnaderna för penningbidrag
till 2 493 550 kronor eller, i avrundat tal, 2 494 000 kronor.

Flygförvaltningen har vidare beräknat, att premier skulle utgå till ett
sammanlagt belopp av i avrundat tal 159 000 kronor.

Såsom erinrats vid behandlingen av motsvarande anslag för armén har Departement*
tidigare för årets riksdag framlagts proposition angående penningbidrag och cheienpremier
åt de värnpliktiga. Yad därvid föreslagits innebär i huvudsak, att
för närvarande gällande provisoriska bestämmelser skola definitivt fastställas.

Den ändringen har emellertid förordats, att till överfurir skall utgå penningbidrag
med två kronor 75 öre per dag. Bifall härtill torde dock icke nämnvärt
påverka beräkningen av förevarande anslag. Då flygförvaltningens förslag
icke givit mig anledning till annan erinran än att det föreslagna anslagsbeloppet
synes böra avrundas nedåt med 3 000 kronor, beräknar jag medelsbehovet
under förevarande anslag för nästkommande budgetår till 2 650 000
kronor. I förhållande till innevarande års anslag innebär detta en höjning
med 250 000 kronor, vilken föranledes dels av den planenliga utökningen av

2 514 000
2 644 000
2 100 000
2 400000
2 653 000
2 650 000

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

flygropnets värnpliktskontingent, dels ock med omkring 6 000 kronor av den
militära väderleksorganisationens förstärkande.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Flygvapnet: De värnpliktigas avlöning för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 2 650000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

263

D. Vissa till försvaret hörande institutioner.

KEMISKA ANSTALTEN.

Kemiska anstalten: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1942/43 ......................................

» 1943/44 ......................................

» 1944/45 (försvarets fabriksstyrelses förslag)

» 1944/45 (Kungl. Maj-.ts förslag) ............

För anslaget gällande personalförteckning ock avlöningsstat framgå av

statsliggaren för innevarande budgetår, s. 153.

Genom brev den 15 oktober 1943 Ilar medgivits anställande vid anstalten
av viss personal med avlöning från andra anslag än avlöningsanslag, därav
två befattningshavare i högre lönegrad än 20. .

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 145) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Kemiska anstalten: Avlöningar beräkna ett belopp av
129 700 kronor.

I skrivelse den 30 augusti 1943 har försvarets fabr ^styrelse — under
vars ledning försvarsväsendets kemiska anstalt enligt brev den 30 juni 1943
är ställd — framhållit följande beträffande kemiska anstaltens organisation.

Frågan örn organisationen av forskningsverksamheten inom försvarsväsendet
vore för närvarande föremål för utredning inom försvarets forskningsnämnd.
I avvaktan på resultatet av denna utredning syntes det nödvändigt
att för anstaltens del icke föreslå några organisatoriska förändringar,
ägnade att medföra kostnadsökningar. Anstaltens medelsbehov framlades
sålunda under förutsättning, att anstaltens verksamhet skulle försiggå inom
ramen av den nuvarande organisationen och med i huvudsak de uppgifter,
vilka för närvarande ålåge densamma. Å anslaget till forskningsverksamhet
komme emellertid vissa ändringar att föreslås, i huvudsak betingade av
budgettekniska skäl.

I anslutning till vad sålunda anförts har fabriksstyrelsen anfort, att
anslaget till avlöningar för nästa budgetår borde upptagas med oforandrat
belopp.

Såsom redan i det föregående anförts, är jag icke beredd att utan ytterligare
överväganden framlägga förslag rörande organisationen av forskningsverksamheten
inom försvarsväsendet. _

Mot vad fabriksstyrelsen föreslagit har jag intet att erinra. Jag hemställer
därför, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen

att till Kemiska anstalten: Avlöningar för budgetåret 1944/45
anvisa ett förslagsanslag av 129 700 kronor.

kronor 129 800

» 129 700

Departement
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Kemiska anstalten; Omkostnader, förslagsanslag.

Budgetåret 1942/43 ...................

» 1943/44 ............ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1944/45 (försvarets fabriksstyrelses förslag) .
1944/45 {Kungl. Maj:ts förslag).............

kronor 28 500
» 35 000

35 000
» 35 000

Anslaget disponeras enligt i statsliggaren för budgetåret 1943/44 s 153
och 154, intagen stat.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 145) foreslog Kungl. Majit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för ändamålet beräkna ett belopp av 35 000 kronor.

Försvarets fabriksstyrélse har i sin förenämnda skrivelse den 30 augusti
1943 hemställt, att anslaget måtte upptagas med oförändrat belopp under
nasta budgetår och disponeras för enahanda utgiftsändamål som enligt
gallande stat.

DePcheTnn‘S'' t I!nder hänvisning tm.vad under nästföregående punkt anförts i fråga örn
forskningsverksamheten inom försvarsväsendet förordar jag, att förevarande
anslag uppföres med oförändrat belopp för nästa budgetår. Jag får därför
hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Kemiska anstalten: Omkostnader för budgetåret 1944/45
anvisa ett förslagsanslag av 35 000 kronor.

Kemiska anstalten: Forskningsverksamhet, reservationsanslag.

Budgetåret 1942/43................................................ kronor 108 000

1943/44................................................ , 115 000

1944/45 (försvarets fabriksstyrelses förslag) ........ » 423 900

* 1944/45 (Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 335 qqo

Anslaget disponeras enligt genom brev den 30 juni 1943 (regleringsbrevet)
fastställd stat sålunda:

1. Arvoden för forskningsverksamhet.......................... kronor

2. Anskaffning och underhåll av apparater, maskiner, verk tyg

och inventarier .................................... x

3. Materialier och andra omkostnader ävensom resekostnader »

Summa kronor 115 000

I innevarande års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkten 145)
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
1 amnet, för budgetåret 1944/45 för ändamålet beräkna ett reservationsanslag
av 115 000 kronor.

Under förevarande anslag beräknas medel för den forskningsverksamhet,
främst inom det militärkemiska området, som bedrives av kemiska anstalten.
Vid behandlingen av anslagsfrågan i 1943 års statsverksproposition framhöll
jag bland annat följande.

85 000

5 000
25 000

265

Kungl. Majlis proposition nr 185.

Kemiska anstaltens verksamhet finansierades till en del av medel, som
ställdes till anstaltens förfogande av de myndigheter, för vilkas räkning
forskningsarbetena bedreves. Det för ändamålet anvisade riksstatsanslaget
täckte således endast till en del utgifterna för verksamheten i fråga i dess
dåvarande omfattning. I och för sig syntes intet vara att erinra mot denna
anordning men det kunde dock ifrågasättas, om icke för vinnande av en
bättre överblick över medelsdispositionen den för anslaget fastställda staten
borde upptaga även de från annat håll till förfogande ställda anslagsmedlen.
Det syntes få ankomma på Kungl. Majit att närmare överväga denna fråga.

RiJcsräJcenslcapsverlcet avgav utlåtande rörande denna fråga den 24 februari
1943 och framhöll därvid följande.

Ämbetsverket ansåge, att hela den normalt förekommande fortlöpande
och helt eller delvis av anstaltens egna initiativ beroende forskningsverksamheten
borde bekostas av till anstaltens förfogande stående anslag, medan
de uppdrag, som därutöver lämnades anstalten, finge betalas av respektive
uppdragsgivare. Att de belopp, som av försvarsförvaltningarna tidigare
utbetalats till anstalten som andel i de allmänna forskningskostnaderna,
numera ersatts av särskilt anslag stöde enligt riksräkenskapsverkets mening
i överensstämmelse härmed. Även medel, som ställdes till förfogande
för arbeten vid anstaltens kemisk-tekniska avdelning, borde ersättas
från till anstaltens förfogande stående anslag. Samma förfaringssätt skulle
tillämpas för kostnader, vilka för närvarande ersattes av luftskyddsinspektionen
såsom dess andel i allmänna forskningskostnader ävensom för de kostnader,
som nu täcktes av tygdepartementet och luftskyddsinspektionen för
kontroll av gasskyddsmateriel. Alla utgifter för anstaltens egen utrustning
borde givetvis bestridas av de till anstaltens förfogande stående anslagen.
Ämbetsverket erinrade vidare örn att kontrollen för luftskyddsinspektionens
räkning kunde beräknas bli dyrare än hittills med hänsyn till den efterkontroll
av inom landet befintlig gasskyddsmateriel, som fortlöpande måste
utföras. Övriga kostnader borde även i fortsättningen betalas av vederbörande
beställare. Inkomster av och utgifter för denna forskningsverksamhet
borde redovisas över anstaltens anslag till forskningsverksamhet. Med
de belopp, som enligt detta förslag av anstalten skulle debiteras andra statliga
myndigheter, borde härvid endast täckas kostnader, som belastade forskningsanslaget
och icke de fasta kostnader, som utginge från anstaltens avlönings-
och omkostnadsanslag. För uppdrag från enskilda beställare borde
dock den ersättning, som skulle inbetalas till anstalten, även inkludera andel
i fasta kostnader. Forskningsanslaget tillfördes därigenom en vinst,
som emellertid komme att uppgå till ett mycket obetydligt belopp. Denna
vinst borde få användas för anstaltens forskningsverksamhet. Ämbetsverket
förordade att i stället för stat skulle fastställas plan för disposition av anslaget.
Därvid bordo även uppföras en särskild post för uppbördsmedel
beräknade till ett formellt belopp av 100 kronor, varvid borde föreskrivas,
dels att ersättningar för vid anstalten utförda arbeten skulle redovisas såsom
uppbördsmedel och dels att utöver å anslaget beräknade utgifter finge
å anslaget avföras utgifter för forskningsverksamhet intill det belopp, varmed
uppbördsmedel tillförts anslaget. Tillika syntes böra föreskrivas, att resekostnader
vid redovisningen skulle särskiljas från övriga omkostnader. Vad
ämbetsverket förordat kunde medföra omräkning icke blott av anslaget till
forskningsverksamhet utan även av anslagen till avlöningar och omkostnader.
Detta gällde särskilt kostnaderna för kemisk-tekniska avdelningen samt kostnaderna
för kontroll av gasskyddsmateriel.

266

Kungl. Maj yls proposition nr 185.

Med erinran örn att Kungl. Majit genom förenämnda brev den 30 juni
1943 anbefallt fabriksstyrelsen att i samband med anslagsäskanden för budgetåret
1944/45 för kemiska anstalten framlägga förslag till de ändringar i
anslagsredovisningen för anstalten, som borde vidtagas vid genomförandet
av i riksräkenskapsverkets berörda utlåtande framlagda förslag, har försvarets
fabriksstyrelse i skrivelse den 30 augusti 1943 beträffande behovet av medel
under förevarande anslag för nästa budgetår framhållit följande.

Försvarsväsendets verkstadsnämd hade i sina anslagsäskanden för budgetåret
1943/44 föreslagit, att anslaget skulle beräknas till 144 000 kronor.
Såsom skäl för denna framställning framhöll nämnden dels att prisutvecklingen
borde föranleda viss höjning, beräknad till minst 10 %, dels att vårt
lands alltmer skärpta försörjningsläge ställde allt större krav på anstaltens
forskningsverksamhet, vilket medförde behov av flera assistenter med olika
specialutbildning, teknisk hjälppersonal samt motsvarande laboratorieapparater
och materialier._ För sistnämnda ändamål erforderlig kostnadsökning
hade beräknats till 2o 000 kronor. I statsverkspropositionen hade föredragande
departementschefen framhållit, att en höjning av anslaget bland annat
på grund av inträdda prisstegringar vore erforderlig. Under erinran att å anslaget
vid utgången av budgetåret 1941/42 förelegat en reservation av omkring
48 000 kronor, hade dock föreslagits, att anslagshöjningen begränsades till
7 000 kronor, varför anslaget borde uppföras med 115 000 kronor. Fabriksstyrelsen
hnge framhålla angelägenheten av att kemiska anstalten i nuvarande
läge bereddes ökade möjligheter till forskningsverksamhet. Med hänsyn härtill
ansåge styrelsen att anslaget, med bortseende från i det följande föreslagna
ändringar av i huvudsak formell natur, borde uppföras med det belopp,
vartill anslaget av verkstadsnämnden beräknats i nyssnämnda anslagsäskanden
för budgetåret 1943/44, eller med 144 000 kronor.

Ett genomförande av riksräkenskapsverkets förslag skulle medföra följande
höjningar av anslaget.

Alltsedan kemiska anstaltens tillkomst hade luftsky dds inspektionen bidragit
till forskningsverksamheten vid anstalten. Detta bidrag uppginge för närvarande
till 25 000 kronor för år räknat. Kostnaderna härför borde i framtiden
bestridas från anstaltens forskningsanslag.

Vid ammunitionsfabriken Marieberg hade arméförvaltningens tygdepartement
under åren 1928/39 bedrivit ett fortlöpande forskningsarbete angående
spräng ämnesfråg or, vilken verksamhet i och med upprättandet av kemiska
anstalten ar 1939 överflyttats till denna anstalt. Denna verksamhet hade
vid anstalten pågått inom en särskild avdelning, kemisk-tekniska avdelningen.
Arbetet hade bedrivits för tygdepartementets räkning och med anlitande av
medel, vilka ställts till förfogande från departementet. Under de senaste
åren hade departementet för ändamålet anvisat 85 000 kronor årligen. Från
och med ingången av innevarande budgetår förekomme emellertid icke längre
någon medelsanvisning från tygdepartementet för detta ändamål beroende
på att handläggningen av frågor örn industriens krigsorganisation icke längre
förekomme inom tygdepartmentet. Dessa uppgifter handhades numera av
kngsmaterielverket. För forskningsverksamhet inom sprängämnesområdet
hade dessutom a tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 (propositionen
1943:314, bilaga 2, punkt 10; skrivelse nr 408, punkt 10) anvisats ett
anslag under fjärde huvudtiteln å 228 000 kronor, varifrån skulle bestridas
dels vissa utgifter för anläggnings- och utrustningsarbeten, dels vissa kostnader
för utläggande av experiment på privatindustrien, dels ock utgifter

267

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 185.

för löpande forskningar inom området. För innevarande budgetår hade även
ett särskilt anslag för forskningsverksamhet inom sprängämnesområdet å
120 000 kronor uppförts å riksstaten, (statsliggaren sid. 161; propositionen
1943:302; skrivelse nr 412, punkt 10).

Enligt fabriksstyrelsens förmenande borde från kemiska anstaltens anslag
för forskningsverksamhet bestridas kostnaderna för sprängämnesforskning
till den del densamma utgjorde ett led i den normala fortlöpande forskningen
på detta område. Dessa kostnader syntes böra beräknas till det belopp,
som av tygdepartementet under senare år för ändamalet ställts till anstaltens
förfogande eller 85 000 kronor. I den mån en intensifiering av sprängämnesforskningarna
erfordrades eller sådana forskningar behövde utföras annorstädes
än vid anstalten, syntes det böra ankomma på krigsmaterielverket att
ställa härför erforderliga medel till förfogande. _ _

Genom brev den 20 november 1942 och den 30 juni 1943 hade Kungl.
Majit medgivit, att under tiden till och med den 31 december 1943 frågor
rörande maskering finge handläggas dels inom en vid försvarsväsendets kemiska
anstalt organiserad avdelning med uppgift att för försvarsväsendet i
dess helhet omliänderha den vetenskapliga och försökstekniska delen av verksamheten,
dels ock inom en av överbefälhavaren tillsatt kommitté, på vilken
skulle ankomma att i samråd med nyssnämnda avdelning utfärda förslag
till sådana bestämmelser och anvisningar rörande maskering, som kunde
vara gemensamma för försvarsgrenarna, samt att fullgöra andra i samband
med maskeringsverksamheten stående arbetsuppgifter av militärteknisk och
organisatorisk natur. För ändamålet hade Kungl. Majit genom samma brev
till och med den 31 december 1943 anvisat tillhopa 80 000 kronor från förskottsstaten
för försvarsväsendet.

I skrivelse den 26 augusti 1943 till forskningsnämnden hade överbefälhavaren
meddelat, att det vore hans avsikt att framdeles hos Kungl. Maj.t
hemställa om anslag för fortsatt verksamhet till och med utgången av innevarande
budgetår. Vid överbefälhavarens skrivelse funnes fogad en promemoria
angående en central organisation för maskeringsverksamheten inom
försvarsväsendet. Överbefälhavaren hade framhållit, att ett fortlöpande arbete
på hithörande område enligt hans förmenande visat sig nödvändigt. Enär,
enligt vad som under hand inhämtats, försvarets forskningsnämnd syntes ha
för avsikt att i ett blivande förslag rörande forskningsverksamheten vid
försvarsväsendet upptaga jämväl en maskeringsavdelning hemställdes, att
nämnden snarast måtte föreslå åtgärder, som möjliggjorde, att den vetenskapliga
och försökstekniska delen av maskeringsverksamheten kunde fortsättas
i direkt anslutning till nuvarande provisorium, d. v. s. från och med
budgetåret 1944/45. Den av överbefälhavaren tillsatta kommittén syntes böra
fungera så länge organisationen vore av nuvarande provisoriska karaktär.
Huruvida en sådan kommitté borde finnas efter den 1 juli 1944 syntes bliva
beroende på det organisationsförslag, som forskningsnämnden komme att
framlägga samt därav betingade åtgärder. Det syntes enligt överbefälhavarens
mening sålunda icke för närvarande finnas någon anledning att taga
definitiv ställning till sistnämnda fråga.

I anledning av vad sålunda förekommit hade forskningsnämnden i skrivelse
den 27 augusti 1943 till försvarets fabriksstyrelse framhållit, att en
central maskeringsavdelning för försvarsväsendet borde ingå i den blivande
forskningsorganisationen även om nämnden pa utredningens nuvarande ståndpunkt
icke vore beredd till ett slutligt ställningstagande till organisationsdetaljerna
beträffande ifrågavarande spörsmål. För säkerställande av den
kontinuerliga verksamheten på maskeringsområdet funne nämnden det dock
erforderligt, att anslag äskades för fortsatt maskeringsverksamhet vid ke -

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

miska anstalten för budgetaret 1944/45. Beträffande de nya byggnader, vilka
vöre erforderliga för maskeringsavdelningens verksamhet, vore nämnden för
närvarande icke beredd att avgiva något förslag, enär detta sammanhängde
med utredningar, vilka ännu icke avslutats. Skulle byggn ad strå gan icke bliva
bringad till någon lösning före ingången av nästkommande budgetår, måste
man med anlitande av provisoriska lokaler fortsätta maskeringsverksamheten
enligt de angivna riktlinjerna.

Forskningsnämnden beräknade att för ifrågavarande verksamhet under
nästkommande budgetår erfordrades ett belopp av sammanlagt 120 000 kronor
att disponeras på följande sätt:

Arvoden för maskeringsverksamheten .......................... kronor 60 000

Anskaffning och underhåll av apparater, maskiner, verktyg

och inventarier ................................................ » 25 000

Materialier och andra omkostnader ............................ » 30 000

Besekostnader .................................................... ,, 5 oqq

Summa kronor 120 000

. Även fabriksstyrelsen hyste den uppfattningen, att ett fortlöpande forskningsarbete
på maskeringsområdet borde äga rum och arbetet lämpligen
bedrivas vid kemiska anstalten. Mot de verkställda kostnadsberäkningarna
syntes intet vara att erinra. Enligt styrelsens mening borde för tillgodoseende
av ändamålet anslaget till forskningsverksamhet ökas med ifrågavarande
belopp örn 120 000 kronor.

Enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle från förevarande anslag även
bestridas de kostnader, vilka för närvarande täcktes av tygdepartementet
och luftskyddsinspektionen för kontroll av gasskyddsmateriél.

Enligt fabriksstyrelsens förmenande borde kontrollen av sådan gasskyddsmateriel,
som av krigsmaterielverket anskaffades, i den mån kemiska anstalten
anlitades såsom särskilt expertorgan med hänsyn till att fabriksstyrelsen
icke kunde överblicka omfattningen av dessa uppdrag, liksom hittills
verkställas mot ersättning av beställaren. Däremot borde i enlighet
med av luftskyddsinspektionen till kemiska anstalten gjorda framställningar
anslagsmedel ställas till anstaltens förfogande för efterprovning och efterbesiktning
av viss gasskyddsmateriél. Efterbesiktning hade tidigare icke
förekommit men gasskyddsmaterielen hade numera delvis nått en sådan
alder, att den undersökning av funktionsdugligheten, som kontinuerligt borde
pågå, torde böra igångsättas. Kemiska anstalten och luftskyddsinspektionen
hade i samråd beräknat, att för efterprovning och efterbesiktning under
nästkommande budgetår erfordrades ett belopp av 50 000 kronor. Häremot
hade fabriksstyrelsen intet att erinra.

En sammanställning av de utgifter, vilka skulle bestridas från anslaget till
forskningsverksamhet, utvisade ett anslagsbehov av (144 000 + 25 000 + 85 000+
120 000 + 50 000=) 424 000 kronor. Enligt vad en inom kemiska anstalten
verkställd beräkning utvisade, skulle detta anslag disponeras enligt föl -

jande plan:

1. Arvoden för forskningsverksamhet.......................... kronor 282 000

2. Anskaffning och underhåll av apparater, maskiner, verk tyg

och inventarier ........................................ » 40 000

3. Materialier och andra omkostnader ........................ » 87 000

4. Kesekostnader ................................................ » 15 000

Summa kronor 424 000

269

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Vidare har fabriksstyrelsen yttrat följande.

I enlighet med riksräkenskapsverkets förslag borde i stället för stat fastställas
plan för disposition av anslaget, varvid även borde uppföras en särskild
post för uppbördsmedel beräknad till ett formellt belopp av 100 kronor.
Anslaget skulle sålunda komma att uppföras med (424 000 —100) = 423 900
kronor. Dessutom borde föreskrivas dels att ersättningar för vid anstalten
utförda arbeten skulle redovisas såsom uppbördsmedel och dels att utöver
å anslaget beräknade utgifter finge å anslaget avföras utgifter för forskningsverksamhet
m. m. intill det belopp, varmed uppbördsmedel tillförts
anslaget.

Såsom av det föregående framginge, hade riksräkenskapsverket ifrågasatt
en omräkning av anslagen till avlöningar och omkostnader gällande särskilt
kostnaderna för kemisk-tekniska avdelningen samt kostnaderna för kontroll
av gasskyddsmateriel.

Fabriksstyrelsen, som tagit förslaget under övervägande, hade kommit till
den uppfattningen att en överflyttning till anstaltens avlönings- och omkostnadsanslag
av de delar av forskningsverksamlietsanslaget, medelst vilka
bestredes kostnaderna för sådan verksamhet vid anstalten, som vore av beskaffenhet
att bedrivas under fredsförhållanden, kunde ifrågasättas. Det vöre
emellertid för närvarande icke möjligt för fabriksstyrelsen att bedöma omfattningen
av denna verksamhet. Med hänsyn härtill kunde fabriksstyrelsen
icke nu taga ställning till frågan i vad mån en sådan överflyttning borde
komma till stånd. Det syntes styrelsen som örn försvarets forskningsnämnd
borde taga denna fråga under omprövning.

I anslutning till vad sålunda anförts har fabriksstyrelsen hemställt, att
för kemiska anstalten måtte för nästa budgetår uppföras ett reservationsanslag
av 423 900 kronor till forskningsverksamhet.

Den vid kemiska anstalten bedrivna forskningsverksamheten har, såsom
av det föregående framgår, till en del — vid sidan av förevarande anslag —
finansierats av de myndigheter, för vilka forskningsarbeten utföras. I 1943
års statsverksproposition ifrågasatte jag, om ej för vinnande av bättre överblick
över medelsdispositionen den för anslaget till forskningsverksamhet
fastställda staten borde upptaga även de från nämnda myndigheter till förfogande
ställda medlen.

Utredning har nu verkställts i detta avseende. Eiksräkenskapsverket och
fabriksstyrelsen lia förordat, att vissa utgifter för forskning skola bestridas
av medel, som anvisas under förevarande anslag, i stället för av medel, som
av uppdragsgivarna ställas till förfogande. Såsom av fabriksstyrelsens i
ämnet verkställda utredning framgår, innefattar utredningen även vissa förslag
till anslagsäskanden, som innebära reella höjningar i jämförelse med
medelsanvisningen å riksstaten för innevarande budgetår. Med hänsyn härtill
anser jag mig först böra upptaga frågan örn avvägningen av medelsanvisningen
under detta anslag.

Fabriksstyrelsen har framhållit angelägenheten av att kemiska anstalten
i nuvarande läge erhåller ökade möjligheter till forskningsverksamhet och
på grund härav föreslagit en höjning av anslaget med 29 000 kronor. I och
för sig har jag intet att erinra mot bifall till förslaget men vill med hänsyn
till det svävande läge, i vilket frågan om forskningsverksamhetens fort -

Departements ehefen.

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

satta bedrivande enligt det föregående befinner sig, föreslå, att anslagshöjningen
för nästa budgetår begränsas till 15 000 kronor.

Såsom av det föregående framgår Ilar för innevarande budgetår anvisats
ett anslag av 120 000 kronor till forskningsverksamhet inom sprängämnesområdet.
Denna medelsanvisning, som delvis betingats av nu rådande extraordinära
förhållanden, har icke ansetts böra falla inom den av 1942 års
riksdag angivna ramen för försvarets kostnader under femårsperioden 1942/
1947. I sina nu föreliggande anslagsäskanden har fabriksstyrelsen hemställt,
att för motsvarande ändamål måtte för nästa budgetår under förevarande
anslag beräknas ett belopp av 85 000 kronor. Såvitt av framställningen framgår,
anses detta belopp motsvara de under fredstid normalt för ändamålet
erforderliga kostnaderna. Då det ur försvarets synpunkter är av synnerligen
stor betydelse, att utvecklingen på sprängämnesområdet följes och nya
sprängmedel framställas, anser jag mig böra biträda det sålunda framställda
förslaget.

Fabriksstyrelsen har erinrat örn de åtgärder som under de senaste åren
vidtagits för att främja maskeringstekniken inom försvarsväsendet. Frågor på
detta område handläggas dels av en avdelning inom kemiska anstalten, dels ock
av en av överbefälhavaren tillsatt kommitté. Då behovet av medel för detta
ändamål nära sammanhänger med rådande beredskapsförhållanden, har Kungl.
Maj:t för forskningsverksamhetens bedrivande ställt medel till förfogande med
anlitande av förskottsstaten för försvarsväsendet, varförutom från samma stat
avseväi-da belopp anvisats för utförande av aktuella maskeringsarbeten. Förskottsstatens
ianspråktagande för forskningsverksamhet på detta område
innebär icke ett principiellt ståndpunktstagande till frågan huruvida även i
fredstid medel för verksamheten skola normalt utgå utan endast till frågan örn
behovet under rådande beredskapsförhållanden av medel för ändamålet. Erfarenheterna
från den hittills bedrivna verksamheten utvisa, att kostnaderna
för en ändamålsenligt utförd maskering bliva relativt höga men att resultatet
kan förbättras och kostnaderna nedbringas genom en tillfredsställande planläggning
och ett målmedvetet bedrivet forskningsarbete. Med hänsyn härtill
har jag intet att erinra mot att under förevarande anslag medel beräknas
för bedrivande fortsättningsvis av forskningsverksamhet i maskeringsfrågor
och förordar även, att för ändamålet för nästa budgetår avses det av fabriksstyrelsen
äskade beloppet av 120 000 kronor. Dock vill jag framhålla
angelägenheten av att dessa kostnader reduceras i den mån övergång sker
till fredsförhållanden.

Jag övergår härefter till frågan örn den tekniska utformningen av den
stat, som bör fastställas för ifrågavarande anslag. Det bör eftersträvas, att
kostnaderna för den forskningsverksamhet, som utföres vid kemiska anstalten,
belasta nu förevarande anslag, som, i den mån verksamheten bedrives
på uppdrag av andra myndigheter eller eventuellt av enskilda, bör
tillföras häremot svarande ersättning i form av särskilda uppbördsmedel.
Såsom av det föregående framgår har luftskyddsinspektionen alltsedan anstaltens
tillkomst bidragit till forskningsverksamheten, vilket bidrag för
närvarande utgör 25 000 kronor för år. Vidare ha arméförvaltningens förut -

271

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

varande tygdepartement oell luftskyddsinspektionen bestritt vissa kostnader
vid anstalten för kontroll av gasskyddsmateriel. Fabriksstyrelsen bar nu
föreslagit, att beloppet å 25 000 kronor skall belasta förevarande anslag och
att för efterprovning och efterbesiktning av gasskyddsmateriel skall under
samma anslag beräknas ett belopp av 50 000 kronor. I och för sig har jag
häremot intet annat att erinra än att jag finner dels sistnämnda medelsanvisning
böra begränsas till 30 000 kronor, dels ock beloppet å 25 000 kronor
böra gäldas av luftskyddsinspektionen — i den mån behov av sådan medelsanvisning
av detta ämbetsverk prövas föreligga — och beloppet å 30000 kronor
av sistnämnda ämbetsverk och av arméförvaltningens tygavdelning. Detta synes
kunna ernås därigenom, att på staten för förevarande anslag upptagas nämnda
belopp av tillhopa (25 000 + 30 000 =) 55 000 kronor samt att på samma
stat uppföres en särskild inkomstpost för uppbördsmedel, å vilken såsom
ersättning från luftskyddsinspektionen respektive tygavdelningen upptages
nämnda belopp av 55 000 kronor. Under samma inkomstpost bör vidare i enlighet
med riksräkenskapsverkets förslag beräknas en formell delpost av 100
kronor, i samband varmed bör föreskrivas, att ersättningar för andra vid
anstalten utförda arbeten — exempelvis avgifter, som sammanhänga med
verksamheten vid det under nästa punkt omförmälda köldlaboratoriet —
skola redovisas såsom uppbördsmedel under delposten. Utöver å anslaget
beräknade utgifter torde i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag å anslaget
få avföras utgifter för forskningsverksamhet intill det belopp, varmed uppbördsmedel
tillförts anslaget. I likhet med riksräkenskapsverket förutsätter
jag, att resekostnader vid redovisningen skola särskiljas från andra omkostnader.
Även i övrigt anser jag mig kunna biträda de av riksräkenskapsverket
framställda förslagen.

Med hänsyn till vad fabriksstyrelsen anfört finner jag mig icke för närvarande
böra taga ställning till frågan om överflyttning av vissa medel från
förevarande anslag till anstaltens avlönings- och omkostnadsanslag. Denna
fråga torde aktualiseras i samband med prövningen av frågan örn forskningsverksamhetens
framtida organisation. Emellertid vill jag framhålla lämpligheten
av att i varje fall de kostnader under förevarande anslag, som belöpa
på anställande av extra-ordinarie personal, i sinom tid överföras till anstaltens
avlöningsanslag.

Yid bifall till vad sålunda föreslagits bör anslaget uppföras med ett belopp
av (115 000 + 15 000 + 85 000 + 120 000 + 55 000 — 55 000 — 100 =) i avrundat
tal 335 000 kronor. Så stor del av sistnämnda belopp, som motsvarar
prisläget den 1 juli 1941, bör belasta den av 1942 års riksdag för försvarsväsendet
angiva kostnadsramen.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att fastställa stat för anslaget
med beaktande av vad nu anförts. Jag vill emellertid förutskicka, att vissa
avvikelser från den nu angivna kostnadsfördelningen kunna bliva erforderliga,
i vilket hänseende Kungl. Majit bör äga fatta beslut. I detta sammanhang
vill jag erinra, att fabriksstyrelsen, såsom framgår av förenämnda tidigare
denna dag anmälda proposition angående vissa byggnadsarbeten m. m. för
försvaret, hemställt om anvisande av ett anslag av 8 000 kronor för nästa

Departementschefen.

272 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

budgetår för täckande av driftkostnaderna vid förutnämnda köldlaboratorium.
Då jag förutsätter, att dessa kostnader skola bestridas från förevarande
anslag och att kostnaderna — med hänsynstagande till inflytande provavgifter
— torde kunna bestridas inom ramen för förutnämnda belopp av 335 000
kronor, anser jag mig icke böra förorda anvisande av särskilt anslag för
ändamålet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl,
måtte föreslå riksdagen

att till Kemiska anstalten: Forskningsverksamhet för budgetåret
1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 335 000 kronor.

Kemiska anstalten: Utrustning av köldlaboratorium, reservationsanslag. I särskild
proposition tidigare denna dag har under kapitalbudgeten å försvarsväsendets
fastighetsfond, arméförvaltningens delfond, föreslagits, att för
budgetåret 1944/45 skall beräknas ett belopp av 301 000 kronor, motsvarande
enligt prisläget den 1 juli 1941 260 000 kronor, för vissa byggnadsföretag
vid kemiska anstalten. Av förstnämnda belopp belöpa 270 000 kronor på
anläggande av ett köldlaboratorium, avsett att anknytas till den militära
forskningsverksamhet, som bedrives vid anstalten. Beträffande behovet av
ett dylikt laboratorium samt fördelningen av kostnaderna för detsamma får
jag hänvisa till nämnda proposition.

Av sagda proposition framgår jämväl, att för utrustning av laboratoriet
ett belopp av 30 000 kronor ansetts erforderligt, varav för lös inredning och
instrumentutrustning 28 000 kronor samt för diverse oförutsedda utgifter
2 000 kronor.

För utrustning av laboratoriet torde i enlighet med föreliggande förslag
ett belopp av 30 000 kronor böra anvisas genom uppförande av ett särskilt
reservationsanslag å riksstaten. Kostnaden, varav ett belopp av omkring
25 000 kronor synes vara att hänföra till prisläget den 1 juli 1941, bör
med sistnämnda belopp belasta femårsplanens kostnadsram.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Kemiska anstalten: Utrustning av köldlaboratorium för
budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 30000 kronor.

CENTRALA CIVILANSTÄLLNINGSBYRÅN.

Centrala civilanställningsbyrån: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1942/43 ................................................ kronor 25 000

» 1943/44 ................................................ » 25 300

» 1944/45 [Kungl. Maj:ts förslag)...................... » 34 500

Anslaget för innevarande budgetår disponeras på sätt framgår av statsliggaren
för nämnda budgetår, s. 155.

I statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln, punkt 146) har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till förevarande
ändamål för nästa budgetår beräkna ett förslagsanslag av 45 000 kronor

273

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

För nästa budgetår finner jag mig icke böra föreslå annan ändring beträffande Dep^lV^nls
förevarande anslag än som föranledes av löneklassuppflyttning för ett vid
byrån anställt kontorsbiträde, motsvarande en kostnadsökning av 200 kronor,
samt av vad jag anfört under avsnittet Manskapsrekryteringen m. m., d. v. s.
en höjning med 9 000 kronor. Nämnda belopp, tillhopa 9 200 kronor,
torde böra fördelas så, att den i avlöningsstaten för byrån upptagna anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie personal ökas med 8 000 kronor
och posten till rörligt tillägg med 1 200 kronor. För nästkommande budgetår
torde anslaget därför böra upptagas till (25 300 + 8 000 + 1 200 =) 34 500
kronor. De i staten uppförda posterna till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, och till sammanträdesarvoden böra ej
under nästa budgetår få av byrån disponeras, därest de funktioner, som
åvila byråns styrelse, under nämnda budgetår handhavas av statens arbetsmarknadskommission.
Liksom hittills bör emellertid Kungl. Majit äga
medgiva undantag härifrån.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels höja den i avlöningsstaten för centrala civilanställningsbyrån
uppförda anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal med 8 000 kronor till 28 600 kronor och anslagsposten
till rörligt tillägg med 1 200 kronor till 4 200 kronor
samt förty höja avlöningsstatens slutsumma till 34 500 kronor,
dels ock till Centrala avil anställning sby rån: Avlöningar för
budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 34 500 kronor.

Centrala civilanställningsbyrån: Omkostnader, förslagsanslag.

Anslaget disponeras för innevarande budgetår på sätt framgar av stats -

liggaren för nämnda budgetår, s. 155.

Budgetåret 1942/43 ................................................ kronor 4 000

» 1943/44 ................................................ » 4000

» 1944/45 [Kungl. Maj:ts förslag)...................... » 60 000

Anslaget disponeras för innevarande budgetår på sätt framgår av statsliggaren
för nämnda budgetår, s. 155.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 147) har Kungl.

Maj.t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till förevarande ändamål för nästa budgetår beräkna ett förslagsanslag av
5 000 kronor.

I enlighet med vad jag anfört under avsnittet Manskapsrekryteringen Departementsm.
m. bör anslaget ökas med 57 000 kronor i förhållande till beloppet för chefeninnevarande
budgetår. För nästkommande budgetar torde anslaget därför
böra upptagas till i avrundat tal 60 000 kronor. Under erinran att det ankommer
på Kungl. Maj:t att fastställa stat för anslaget hemställer jag alitsa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Centrala civilanställningsbyrån: Omkostnader för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 60 000 kronor.

Bihang lill riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 185. 171 47 18

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Departements■
chefen.

E. Diverse.

Civilanställnings befrämjande, reservationsanslag.

Budgetåret 1942/43 ................................................ kronor 100

» 1943/44 ................................................ » 100

» 1944/45 [Kungl. Maj:ts förslag)...................... » 10 000

Anslaget kar med hänsyn till befintliga reservationer upptagits med allenast
formella belopp för budgetåren 1942/43 ock 1943/44.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 168) kar Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
förevarande ändamål för nästa budgetår beräkna ett reservationsanslag av
10 000 kronor.

Såsom framgår av vad jag anfört under avsnittet Manskapsrekryteringen
m. m., ha 1942 års civilanställningssakkunniga ansett sig förhindrade att
framlägga förslag till åtgärder beträffande civilanställningsverksamheten utom
såvitt angår civilanställningsorganens organisation. Ehuru vissa reservationer
finnas å förevarande anslag, anser jag, med hänsyn till omfattningen
av de åtgärder för civilanställnings befrämjande som kunna beräknas bliva
erforderliga under nästa budgetår, försiktigheten bjuda, att anslaget höjes
till det i statsverkspropositionen beräknade beloppet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Civilanställnings befrämjande för budgetåret 1944/45
anvisa ett reservationsanslag av 10 000 kronor.

Viss militär forskningsverksamhet, reservationsanslag. Å riksstaten har från
och med budgetåret 1940/41 funnits uppfört ett reservationsanslag till militärfysisk
verksamhet. Angående upptagandet av detta anslag å riksstaten får
jag hänvisa till propositionen 1941: 2 (s. 48). För nästa budgetår synes för
ifrågavarande ändamål ävensom för bestridande av de på nämnda budgetår
belöpande kostnaderna för teleteknisk forskning böra anvisas ett gemensamt
anslag, benämnt Viss militär forskningsverksamhet, under rubriken Diverse.

Beträffande nu angivna medelsbehov må framhållas följande.

Militärfysisk verksamhet, För detta ändamål har för budgetåret
1942/43 anvisats ett reservationsanslag av 340000 kronor och för innevarande
budgetår ett reservationsanslag av 310 000 kronor å riksstaten, varjämte
i propositionen 1944: 2 (punkt 14) äskats ytterligare 100 000 kronor å
till äggs stat.

I innevarande års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 169)
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Militärfysisk verksamhet för budgetåret 1944/45 beräkna ett
reservationsanslag av 310 000 kronor.

275

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Såsom av statsverkspropositionen framgår kade Svenska nationalkommittén
för fysik i särskilda skrivelser den 27 oktober 1943 hemställt dels att för
den militärfysiska verksamheten måtte i avvaktan på en slutgiltig organisation
av den naturvetenskapligt-militärtekniska forskningen anvisas ett oförändrat
anslag av 310 000 kronor för nästa budgetår, dels ock att utöver detta belopp
måtte för samma budgetår upptagas ett belopp av intill 150 000 kronor att i
mån av behov utgå för särskilda undersökningar. Beträffande sistnämnda
medelsäskande framhölls, att det visat sig, att vissa undersökningar droge så
stora kostnader, att de icke kunde bestridas av det för militärfysiska institutets
normala drift avsedda anslaget. Nationalkommittén hade funnit det
lämpligast med en fristående ansökan örn dessa medel, då ianspråktagandet
av desamma vore beroende av resultaten av under innevarande budgetår
pågående försök.

Försvarets forskningsnämnd har förklarat, att nämnden funne det angeläget
att den militärfysiska verksamhetens fortsatta bedrivande säkerställdes. Med
hänsyn härtill tillstyrkte nämnden anvisande av 310 000 kronor för budgetåret
1944/45 men förutsatte, att medlens disponerande gjordes beroende av
det beslut, Kungl. Maj:t kunde komma att fatta med anledning av forskningsnämndens
förslag till ordnandet av den framtida forskningen för militära
ändamål. Beträffande anslagsäskandet å 150 000 kronor gjorde sig
samma synpunkter gällande. Nämnden funne dock, att medlen icke borde
disponeras utan närmare motivering i varje särskilt fall, varvid förutsattes,
att nämndens mening skulle inhämtas, innan beslut örn utanordning
fattades.

Sammanlagda medelsbehovet för militärfysisk verksamhet har sålunda
för nästa budgetår beräknats till (310 000 + 150 000 =) 460 000 kronor.

Teleteknisk forskning. Till teleteknisk forskning har, såsom närmare
framgår av propositionen 1944: 163, å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1943/44 äskats ett reservationsanslag av 20 000 kronor. Särskilt
anslag för dylikt ändamål har tidigare ej funnits uppfört å riksstaten. Beträffande
behovet av dylik forskning och densammas anordnande får jag
hänvisa till nämnda proposition. Såsom av propositionen framgår har
chefen för försvarsstaben föreslagit, att en för samtliga försvarsgrenar gemensam
teleteknisk forskningsanstalt skulle inrättas. För påbörjandet av
här avsedda forskningsuppgifter vore minimibehovet av personal en forskare
och två laboratoriebiträden (samtliga med ingenjörsexamen eller motsvarande
utbildning). Årskostnaden för anställande av nämnda personal beräknades
sålunda: för forskare 12 000 kronor samt för ettvart av två biträden
9 000 kronor inklusive tillägg, eller sålunda tillhopa omkring 30 000 kronor.
För verksamheten i övrigt erfordrades ett årsanslag av 40 000 kronor. Lokaler
och instrument skulle tills vidare ställas till förfogande vid arméförvaltningens
elektrotekniska laboratorium, medan personalen skulle anställas genom
tygdepartementet. Medelsbehovet för helt budgetår kunde således uppskattas
till (30 000 + 40 000 =) 70 000 kronor.

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

DePåiefenHtS ^ afbidan på ställningstagande till föreliggande förslag rörande den militära
forskningsverksamhetens slutliga organisation torde fortfarande särskilda
medel böra anvisas för militärfysisk forskningsverksamhet. För ändamålet
ha enligt det föregående för innevarande budgetår anvisats 310 000
kronor på riksstaten samt härutöver äskats 100 000 kronor på tilläggsstat.
För nästa budgetår har av svenska nationalkommittén för fysik äskats ett
belopp av (310 000+ 150 000=) 460 000 kronor. Då viktiga arbeten för närvarande
pågå, har jag i och för sig intet att erinra mot bifall till kommitténs
förslag. Jag förordar därför, att ett belopp av i avrundat tal 450 000
kronor avses för detta ändamål. Härav torde dock ett belopp av 150 000
kronor böra utanordnas först efter beslut av Kungl. Majit i varje särskilt
fall efter hörande av försvarets forskningsnämnd.

Vidkommande behovet av medelsanvisning för teleteknisk forskning får
jag hänvisa till vad i förenämnda proposition 1944: 163 i ämnet anförts.
Jag har intet att erinra mot att, i överensstämmelse med föreliggande
förslag, för ändamålet för nästa budgetår anvisas ett belopp av 70 000
kronor.

Förevarande anslag bör sålunda disponeras på följande sätt:

1. Militärfysisk forskningsverksamhet.......................... kronor 300 000

2. Ytterligare medel för militärfysisk forskningsverksamhet,

att utgå enligt Kungl. Majlis bestämmande................ » 150 000

3. Teleteknisk forskningsverksamhet .......................... » 70 000

Summa kronor 520 000

Till det reservationsanslag å 520 000 kronor, som sålunda bör för ändamålet
uppföras å riksstaten, torde vid utgången av innevarande budgetår
eventuellt förefintliga reservationer å anslaget till militärfysisk verksamhet
få överföras.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att till Viss militär forskningsverksamhet för budgetåret 1944/45
anvisa ett reservationsanslag av 520 000 kronor.

Industriens krigsorganisation, reservationsanslag. Å riksstaten för innevarande
budgetår finnas för nu ifrågavarande ändamål uppförda tre särskilda
reservationsanslag, nämligen ett till Armén: Industriell krigsberedskap,
ett till Marinen: Industriens krigsorganisation och ett till Flygvapnet:
Industriens krigsorganisation örn respektive 200 000, 20 000 och 40 000 kronor.
I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkterna 46, 98 och 134)
ha, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1944/45 beräknats
anslag för ändamalet örn respektive 100, 100 och 100 000 kronor.

Vidkommande frågan örn de ändamål, vilka tillgodosetts med anlitande
av motsvarande anslag för budgetåren 1941/42 och 1942/43, må följande
framhållas.

277

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

De ändamål, som av arméförvaltningen tillgodose^ från anslaget till
industriel! krigsberedskap, avse vissa avlönings- och administrationskostnader,
kostnader för experiment och försök, kostnader för vissa utredningsarbeten
ävensom viss forskningsverksamhet avseende framställning av sprängämnen
m. m. Marinförvaltningen har utnyttjat sitt anslag för nyssnämnda budgetar
för utredningar och ritningsarbeten för ändring av hjälpfartyg för krigsbruk
samt för återställande i ursprungligt skick av desamma, ritningskostnader
m. m. beträffande torped-, radio- och nautisk materiel, utarbetande av ritningai
för verktyg vid mintillverkning m. m. samt anskaffning av verktyg för tillverkning
och kontroll av ininmateriel, utredningar rörande standardisering
samt prov med ersättningsmateriel, standardisering av materieldimensioner
beträffande artillerieffekter, konstruktionsarbeten för specialarbetsmaskiner
och verktyg för eldledningsinstrumenttillverkning, bidrag för anskaffande av
arbetsmaskiner för pjästillverkning samt anordningar för undersökning av
materiel till ammunitionsdelar. Vad slutligen angår de ändamål, som flygförvaltningen
finansierat med anlitande av ifrågavarande anslag, har härutinnan
inhämtats, att dessa ändamål avse kostnader för ämbetsverkets uppskovsverksamhet,
experiment och försök för utprovning av förenklade tillverkningsmetoder
för ammunition och bomber, experiment, försök och prov
med syfte att skapa ny, inhemsk tillverkning oberoende av import samt
konstruktionsverksamhet i samband med planering av dubblerad tillverkning
av radiomateriel.

Genom beslut den 19 november 1943 har Kungl. Majit uppdragit åt krigsmaterielverket
att i samråd med arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen
och försvarets fabriksstyrelse dels verkställa utredning, huruvida
å riksstaten för budgetåret 1944/45 borde upptagas anslag till industriell
krigsberedskap och industriens krigsorganisation samt, därest detta ansåges
erforderligt, vilka ändamål som borde tillgodoses med anlitande av ifrågavarande
anslag ävensom till vilka belopp och under vilka beteckningar anslagen
borde upptagas för budgetåren 1944/45, 1945/46 och 1946/47, dels
och till Kungl. Majit inkomma med den verkställda utredningen och de
förslag, som kunde därav föranledas. Med anledning av vad sålunda förekommit
har krigsmaterielverket i skrivelse den 2 februari 1944 anfört följande.

Av propositionen 1943: 180 (s. 125) framgar, att den krigsindustriella
planeringen skall utföras av krigsmaterielverket beträffande materiel, vars
anskaffning åvilar verket, samt av de särskilda försvarsgrensförvaltningarna
beträffande materiel, vars anskaffning ombesörjes av dessa. Det åligger
emellertid krigsmaterielverket att biträda förvarsgrensförvaltningarna vid
den av dem utförda planeringen. "Ytterst vilar också ansvaret för planeringen
av krigsindustrien i dess helhet på verket. Detta har nämligen till uppgift
även att såsom ett sammanhållande och övervakande organ utöva överinseendet
över den av försvarsgrensförvaltningarna utförda planeringen.

Av vad nyss anförts torde framgå, att — ehuru krigsmaterielverket är det
ledande organet beträffande industriens krigsförberedelser — vissa uppgifter
i förevarande avseende likväl alltjämt komma att åvila försvarsgrensförvaltningarna.
Vidare torde böra framhållas vissa ytterligare planeringsuppgifter
— för armén exempelvis organiserandet av krigsreparationstjänsten och för

278

Kungl. Marits proposition nr 185.

marinen utrustningen av hjälpfartyg m. m. - sorn alltfort skola åvila försvarsgrensforvaltnmgarna.
Till följd av dessa förhållanden torde försvarsgrensforvaltningarna
tor planeringsändamål böra förfoga över särskilda medel
foi bestridande av vissa avlönings- oell administrationskostnader, kostnader
tor vissa experiment och försök, framför allt för användande vid krigsförhallanden
av ersättningsmaterial, samt vidtagande av vissa åtgärder i övrigt

ochmHvrtf a n°rdn!nrar,,Tld reparation s verkstäder, smärre provbeställningar
och dylikt. Örn det salunda torde få anses klart, att särskilda medel för
industri, a planeringsatgärder fortfarande äro erforderliga för försvarsgrensforvaltmngarnas
del, mäste det av samma skäl anses icke mindre påkallat
att jamyal krigsmaterielverket äger tillgång till särskilda medel för nämnda
ändamål. Krigsmaterielverket finner sålunda, att särskilda anslagsmedel för
uppgifter inom krigsindustriplaneringen böra stå till förfogande såväl för de
tre oforsyarsgrensforvaltmngarna som för krigsmaterielverket. Vad däremot
fo^sva^etsn fabnksstyrelses behov av medel för motsvarande ändamål
rättande styrelsen understalida fabriker får krigsmaterielverket framhålla
lil i-n* som npplysts_ från fabriksstyrelsen sagda medelsbehov avses
tillgodoses i den ordning, som angives i styrelsens underdåniga skriveise
den 9 december 1943 angående förslag till bestämmelser i anledning
av mrattandet av försvarets fabriksfond. b

Vad angår frågan, till vilka belopp och under vilka beteckningar anslagen
i ?ndamål bora upptagas för budgetåren 1944/45, 1945/46

och 1946/47 får krigsmaterielverket till en början framhålla, att vissa svårig arbfn

foi’kflp.pade med en dy,llk beräkning på grund av den skiftande

arten och omfattningen av de utgiftsändamål, som skola tillgodoses med anlitande
av ifrågavarande anslag. En genomgång av olika medelsbehov har
emellertid givit vid handen, att följande belopp synas erforderliga för år
1Uamll8en [or arméförvaltningen 100 000 kronor, för marinförvaltningen
10 000 kronor och for flygförvaltningen likaledes 75 000 kronor. För krigsmateriel
verkets del uppskattas medelsbehovet till 150 000 kronor. Det sam rS,

sbehovet for budgetår skulle sålunda uppgå till (100 000 +

7o 000 + 75 000 + 150 000 =) 400 000 kronor. ''

. ^ammau/aftningsyis anser sålunda krigsmaterielverket, att för budgetaien
1944/4o, 194+46 och 1946/47 böra upptagas anslag för industriens krfgsorgamsation,
med vilka medel böra bestridas kostnader för ändamål som i
det föregående angivits.

Vid överläggningarna, med representanter för försvarsgrensförvaltningarna
=+arn lampbgast, att anslagsmedlen för ovannämnda ändamål

stallas till förfogande^ under ett gemensamt anslag. Med hänsyn till anslagets
natur torde detsamma böra uppföras såsom ett reservationsanslag
under fjärde huvudtitelns huvudrubrik E. Diverse. Det torde sedermera
bora ^ ankomma på vederbörande förvaltningar och krigsmaterielverket i
samråd att till Kungl. Majit avgiva förslag till anslagets fördelning på de
olika myndigheterna. Anslaget synes böra benämnas »Industriens krigsorganisation.
» h

I enlighet med vad i det föregående anförts har krigsmaterielverket beräknat
medelsbehovet för industriens krigsorganisation för budgetåret 1944/45
till 400 000 kronor. Med hänsyn till den beräknade storleken av nu förefintliga
reservationer å de tre försvarsgrensförvaltningarnas särskilda anslag
till industriens krigsorganisation för tidigare och innevarande budgetår har
emellertid verket ansett, att anslagets totalbelopp för vart och ett av budgetåren
1944/47 borde kunna nedsättas till 300 000 kronor.

279

Kungl. Majlis proposition nr 185.

Den i ärendet verkställda utredningen ger enligt min mening vid handen ^arte^nt,
att behov av medel för nu berörda beredskapsändamål föreligger icke blott
för försvarsgrensförvaltningarnas utan även för krigsmaterielverkets del. i
sådant förhållande synes det även mig lämpligast, att anslagsmedlen for
ändamålet ställas till förfogande under ett gemensamt anslag, uppfort såsom
reservationsanslag under fjärde huvudtitelns huvudrubrik E. Diverse.

Krmsmaterielverket har räknat nied ett medelsbehov för industriens krigsorganisation
för nästa budgetår av sammanlagt 400 000 kronor, vilket belopp
emellertid enligt verkets mening med hänsyn till den beraknade storleken
av nu förefintliga reservationer å de tre försvarsgrenarnas särskilda anslag
för ändamålet kunde nedsättas till 300 000 kronor. För min del håller jag
före att med beaktande av dessa reservationer en ytterligare begränsning
av medelsbehovet bör kunna ske. Jag räknar således med att for andamålet
skall för nästa budgetår erfordras ett anslag av 200 000 kronor. Det torde
få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser örn disposi -

tionen av anslaget. , .. ...

Till det reservationsanslag å 200 000 kronor, som salunda bor uppföras
å riksstaten, torde få överföras vid utgången av innevarande budgetar förefintliga
reservationer å försvarsgrenarnas förenämnda anslag till Industrie
krigsberedskap och industriens krigsorganisation.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kung .

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Industriens krigsorganisation för budgetåret 1944/45
anvisa ett reservationsanslag av 200 000 kronor.

FÖ rsvarsfi! m, reserva Höns anslag.

Budgetåret 1942/43 ..........................

» 1943/44 ..........................

» 1944/45 (Kungl. Majis förslag)

kronor —

50 000
>: 145 000

För budgetåret 1942/43 beräknades medel för motsvarande ändamål under
försvarsgrenarnas undervisnings- och övnmgsanslag.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtite n,
punkt 174) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan pa särskild
proposition i ämnet, till Försvarsfilm för budgetåret 1944/45 beräkna ett

reservationsanslag av 50 000 kronor. .

Inom försvarsväsendet har framställts och distribuerats film av tva slag,
nämligen dels undervisningsfilm, avsedd att anvandas såsom åskådningsmaterial
i den militära utbildningen, och dels upplysnings- och propagandafilm,
avsedd att för stärkande av den civila försvarsberedskapen visas
För allmänheten på de offentliga biograferna. Film verksamhet av det förra
alaget har bedrivits sedan lång tid tillbaka. Verksamheten har handhafts av
föreningen Armé-, Marin- och Flygfilm och det i anslutning till denna förening
stående aktiebolaget Kinematografiska anstalten. Filmverksamhet av

280

Kungl. Maj:ts proposition nr iso.

det senare slaget har bedrivits under beredskapstiden, närmast av försvarsstabens
filmdetalj.

• X1 °renmgen bildades år 1920. Till sin juridiska konstruktion är den en
ideell förening. Dess aktiva medlemmar utgöras av arméns, marinens och
flygvapnet truppförband, militära föreningar m. m., vilka erlägga årsavgifter
till föreningen. Årsavgifterna uppgå till 50 eller 100 kronor beroende
på truppförbandens storlek, och betalas av förbandens andelar i undervisnings-
och ovmngsanslagen. Från början av sin tillkomst sysslade
Greningen med såval upptagning av militära filmer som uthyrning av dessa
till truppfor banden. Uthyrningsverksamheten bedriver föreningen alltjämt.
De filmhyror, som inflyta till föreningen från truppförbanden, härröra från
orbandens ovnmgsanslag. För sin verksamhet har den åtnjutit statsbidrag,
vilka utgjort för ettvart av budgetåren 1937/38—1941/42 15000 kronor
och for budgetåret 1942/43 25 000 kronor. För budgetåret 1943/44 har till
arméforvaltningens förfogande ställts ett belopp av 45 000 kronor att dispone.
^S. f°r utbetalnmg i man av behov till föreningen för framställning av
militär undervisningsfilm. Härjämte lia huvudsakligen från militära undervisningsanslag
anvisats medel för framställning av vissa undervisningsfilmer,
vilka utförts genom förmedling av föreningen. Under de fem senaste åren
ha^ salunda anvisats följande belopp, nämligen år 1939 11900 kronor, 1940
18 200 kronor, 1941 41 000 kronor, 1942 9 125 kronor och 1943 42 800 kronor;
~ Ar 1928 uppförde föreningen med den del av dess verksamhet, som
avsag framställning av film. Denna verksamhet övertogs av förutnämnda
ifrågavarande år bildade aktiebolag. Anledningen till bolagets bildande var
enligt uppgift den, att föreningens ekonomi försämrats genom regementsmdragningarna
år 1927 och att bolagsbildningen befanns vara det mest
praktiska sattet att hjälpa föreningen ekonomiskt. Föreningen skulle avskiljas
från sådan verksamhet, som hade rent affärsmässig prägel, och bolaget
skulle driva civil filmverksamhet i konkurrens med de privata föreagen.
Bolaget, som bildades av för föreningens verksamhet intresserade
personer, hade från början ett aktiekapital å 5 000 kronor. Detta har seder “To

Thoa aaT?™ nyteckning och gratisemissioner och uppgår sedan år
1942 till 20000 kronor, fördelat å 200 aktier. För bolagets verksamhet erforderligt
lokalutrymme upplåtes av föreningen mot hyra inom av föreningen
orhyrda lokaler. Det inbördes förhållandet mellan föreningen och bolaget
tiar under årens lopp reglerats genom olika avtal. Gemensamt för dessa
bär varit, att föreningen förbundit sig att hos bolaget låta verkställa samtida
med föreningens verksamhet förenade filmupptagningar samt fotografiska
arbeten och laboratoriarbeten, i den mån de falla inom bolagets verksamhet.
hor filmupptagning lia gällt huvudsakligen i kontrakten angivna priser
Utrustningen för filmupptagning och inventarierna för laboratorieverksamhet
lia tillhört föreningen och uthyrts till bolaget mot viss årshyra. —
båsom föreningens sekreterare har sedan dess bildande fungerat majoren
K T'' DUllén- Denne har tillika varit bolagets verkställande direktör.

Da det i april 1940 ansågs nödvändigt att utan dröjsmål igångsätta en

281

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

statlig militär filmpropaganda, fann man med hänsyn till angelägenheten av
ett snabbt resultat oundgängligt att anknyta till något redan befintligt filmföretag.
Valet föll därvid på föreningen-bolaget, främst med hänsyn till
dessas tidigare erfarenhet i fråga örn militär film. Filmdetaljen bildades
den 20 april 1940 som en underavdelning av försvarsstabens dåvarande
press- och upplysningsavdelning. Såsom chef för detaljen inkallades Dyhlén,
vilken emellertid bibehöll ledningen av föreningen och bolaget. Filmdetaljen
hade vid sin start varken lokaler, produktionsin ateriel eller inventarier
och var under den första tiden i dessa hänseenden helt hänvisad till
föreningen-bolaget. Till en början förfogade detaljen- icke heller över
fotografer med vana vid upptagning av militär film i annan mån än bolagets
fotografer kunde inkallas till tjänstgöring vid filmdetaljen. För att
snabbt kunna framställa propagandafilmer fick detaljen vidare taga i anspråk
av föreningen ägda undervisningsfilmer, vilka ljudsattes och omarrangerades.
Mellan föreningen-bolaget och detaljen uppstod sålunda den intimaste
kontakt. Till materielanskaffning, filmupptagning och verksamheten
i övrigt beviljades detaljen anslag, första gången den 7 juni 1940. Till och
med utgången av år 1943 har till detaljen för dess verksamhet anvisats
tillhopa 540 800 kronor. Efter hand skapades för detaljen genom materielanskaffning
och personalanställning förutsättningar för en självständig verksamhet.
Visst samband med föreningen-bolaget i lokalhänseende bibehölls
emellertid, och gemenskapen i ledning upplöstes först den 1 december
1943 genom Dyhléns hempermittering såsom chef för filmdetaljen.

Sedan chefen för försvarsstaben i skrivelse den 3 november 1943 hemställt,
bland annat, att i förslaget till riksstat från och med budgetåret
1944/45 matte upptagas ett ordinarie reservationsanslag av 40 000 kronor
att stå till chefens för försvarsstaben förfogande för försvarsupplysning
medelst film, framställde arméförvaltningens civila departement i utlåtande
över förslaget vissa av en preliminär specialundersökning föranledda erinringar
mot förvaltningen av de medel, som anvisats för filmverksamhet inom
försvars väsendet.

Under hänvisning till att den av civila departementet verkställda revisionen
varit av övervägande teknisk natur och tillika vore preliminär samt
därför icke kunde giva den uttömmande belysning av ärendet, som vore
nödvändig för att ernå ett riktigt bedömande av frågorna, anförde jag i yttrande
till statsrådsprokollet den 3 december 1943, att en mer ingående undersökning
syntes böra verkställas av förhållandena i samband med framställning
av undervisnings-, upplysnings- och propagandafilm för militära
ändamål, därvid uppmärksamhet borde ägnas även den verksamhet, som
utövats av filmdetaljen intill den 1 december 1943. Utredningen borde
dock icke begränsas till en granskning av den hittillsvarande verksamheten.
Av icke mindre betydelse vore, att den toge sikte även på frågan i vad
män och under vilka former denna verksamhet i fortsättningen borde bedrivas.
Innan utredning i berörda hänseenden verkställts, kunde ställning
icke tagas till frågan örn fortsatt medelsanvisning för framställning under

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 185,

fred av militär undervisningsfilm. Utredningen borde därför bedrivas med
största skyndsamhet på det att förslag i ämnet kunde underställas 1944 års
riksdag.

Med anledning härav fann Kungl. Maj:t genom beslut den 3 december
1943 gott bemyndiga chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst
fyra sakkunniga att inom departementet verkställa utredning rörande filmverksamheten
inom försvarsväsendet samt avgiva de förslag, som av utredningen
påkallades. Med stöd av bemyndigandet anmodade jag den 15 december
1943 majoren vid arméstaben B. E. L. Brusewitz, generaldirektören
N. T. Löwbeer, ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören J. E.
Sandén samt auktoriserade revisorn P. O. Öhrling att utföra ifrågavarande
uppdrag, därvid Löwbeer tillika anmodades att i egenskap av ordförande
leda utredningsmännens arbete. I egenskap av expert ställdes förste revisorn
i riksräkenskapsverket J. E. H. Grönmark till utredningens förfogande.

De sakkunnigas utlåtande.

I ett den 14 februari 1944 avgivet utlåtande lia de sakkunniga förklarat
sig nödsakade att med hänsyn till den korta tid, som stått till förfogande
för utredningen, företaga en uppdelning av denna. De sakkunniga ha sålunda
framlagt resultatet av sin granskning av den hittillsvarande verksamheten
ävensom avgivit förslag till medelsanvisning till filmverksamhet inom
försvarsväsendet under budgetåret 1944/45 och åtgärder i samband därmed.
Däremot ha de sakkunniga förklarat sig ämna senare framlägga närmare
förslag till verksamhetens bedrivande i fortsättningen.

a) Resultatet av granskningen.

I en sammanfattning av resultatet av undersökningen ha de sakkunniga
anfört följande.

Den verksamhet, föreningen sedan år 1920 bedrivit för framställning och
distribution av undervisningsfilm för militära ändamål, syntes från början
haft att kämpa med svårigheter av olika slag. Eli av dessa torde ha varit
bristande förståelse, icke minst inom ledande militära kretsar, för filmens
värde såsom undervisningsmedel. En annan och icke mindre svårighet torde
ha mött i de ekonomiska betingelserna för verksamhetens bedrivande. Denna
faktor hade föranlett bildandet av förutnämnda aktiebolag. Förtjänsten av
att berörda svårigheter av olika slag kunnat bemästras hade de sakkunniga
funnit vara att främst tillskriva ledaren av bolagets och föreningens verksamhet
majoren Dyhlén. Den nödvändiga förutsättningen för detta ledarskap
hade bestått däri, att Dyhlén i sin person förenat militär erfarenhet
och ett högt fackmässigt kunnande inom filmbranschen. I sistnämnda
hänseende byggde de sakkunniga sitt uttalande på enhälliga omdömen av
ett stort antal fackmän inom filmens område. Beträffande förhållandet mellan
föreningen och dess medlemmar, truppförbanden, hade med anledning av
i en rundskrivelse till arméns skol- och depåchefer därom gjord förfrågan,
i de inkomna svaren samarbetet med föreningen utan undantag betecknats
som gott, varjämte i ett fall framhållits värdet för föreningens medlemmar
av att ha tillgång till »ett militärt betonat filmföretag som föreningen, dit
man kunnat vända sig och tala samma språk». För tillgodoseende av

283

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

ändamålet med föreningens skapande hade dess verksamhet hittills enligt
de sakkunnigas mening varit väl lämpad och det nyss citerade yttrandet
gåve uttryck åt något väsentligt för detta omdöme.

Beträffande organisationen av den på våren 1940 inledda verksamheten
för framställning av militär upplysnings- och propagandafilm hade filmdetaljen
under tiden närmast efter dess inrättande varit hänvisad till ett
intimt samarbete med föreningen och bolaget. Yid ett bedömande av värdet
av detta samarbete för förverkligandet av syftet med detaljens inrättande
ansåge sig de sakkunniga kunna uttala, att den snabba och effektiva produktion
och distribution av militär propagandafilm, som kommit till stånd
kort tid efter detaljens tillkomst, över huvud icke varit möjlig utan föreningens
och bolagets enkannerligen Dyhléns insatser. . Detta uttalande
grundade de sakkunniga icke blott på kännedomen örn att vid framställningen
av propagandafilm till en början i stor utsträckning använts i föreningens
och bolagets ägo befintlig militär undervisningsfilm utan även på omdömen
av ett flertal personer i ledande ställning inom filmbranschen. Dyhléns insats
hade härvid främst gällt ernåendet av en förmånlig distribution av de
militära propagandafilmerna till de större biograferna, vilken möjliggjorts
genom hans personliga kontakt med branschen. Emellertid hade detta nåla
samarbete mellan filmdetaljen, å ena, samt föreningen och bolaget, å andra
sidan, främst med hänsyn till gemenskapen i ledningen varit ägnat att väcka
misstanke örn tillgodoseende av enskilda intressen pa statens bekostnad
och därmed utgjort upphovet till de av civila departementets revision framställda
anmärkningarna. Man syntes då lia anledning att fråga dels huruvida
icke ett utnyttjande av Dyhléns duglighet för uppgiften kunnat ske
genom hans avkopplande från ''föreningen och bolaget i form av hans inkallande
till heltidstjänst vid filmdetaljen, och dels huruvida icke i allt fall
en avveckling av det nära samarbetet bort äga rum tidigare än som skett,
varom för övrigt Dyhlén själv gjort framställning. I det förra hänseendet
hade i avgivna yttranden framhållits, att Dyhléns bibehållande av ledningen
för föreningen och bolaget nödvändiggjorts av det militära kiavet pa fortsatt
bedrivande av framställningen av undervisningsfilm, som omhänderhafts
av föreningen och bolaget, och i det senare fallet hade hänvisats till bristen
på ersättare för Dyhlén såsom chef för filmdetaljen. X bada dessa hänseenden
hade mött det problem, som fran början varit och även i framtiden
syntes bliva ett av de mest svårlösta vid organiserandet av filmverksamhet
för militära behov, nämligen att finna lämplig person för ledningen av verksamheten.

Yad angår de av civila departementets revision framställda anmärkningarna
lia de sakkunniga till en början i skilda sammanhang pavisat de olägenheter
ur kontrollsynpunkt, som den hittillsvarande verksamheten medfört.

I fråga om en anmärkning, som avsett av föreningen verkställd debitering
vid leverans av smalfilmskopior till chefen för armén, lia de sakkunniga anfört,
att debiteringen — därest den icke medgåves lia tillkommit av misstag
— mäste anses anmärkningsvärd samt att rättelse syntes böra ske sa
att föreningen gottskreve chefen för armén ett belopp av 3 8GG kronor
40 öre.

I anslutning till anmärkningar, som avsett dels ersättning för uthyrning
av materiel och laboratorieutrustning från föreningen till bolaget och dels
verkningarna med avseende å föreningens andel i bolagets vinst av ett
mellan föreningen och bolaget ar 1937 träffat avtal, lia de sakkunniga bo -

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

handlat en ersättning, som utgått från bolaget till föreningen i form av s. k.
omsättningsrabatter. De sakkunniga lia ansett det befogat att, såsom från
bolagets sida gjorts gällande, jämställa omsättningsrabatterna med materielliyra
till föreningen. På huvudsakligen denna grund ha de sakkunniga
funnit, att föreningen icke hittills, såsom från revisionens sida framhållits,
missgynnats i de hänseenden, som avsåges med ifrågavarande anmärkningar.
Det har emellertid synts de sakkunniga som om betryggande garantier härvidlag
icke förefunnes för framtiden, i det att föreningen icke genom avtal
tillförsäkrats rätt till omsättningsrabatter från bolaget. De sakkunniga ha i
detta sammanhang framhållit angelägenheten av att, därest den nuvarande
organisationen av verksamheten bibehölles, bestämda och skäliga normer
uppställdes för omsättningsrabatternas beräkning.

Av de sakkunniga verkställd granskning av bolagets räkenskaper och därtill
hörande handlingar i andra hänseenden än civila departementets revisionsrapport
givit anledning till har föranlett de sakkunniga att fästa uppmärksamheten
på följande.

I det senaste av de avtal, som slutits mellan föreningen och bolaget,
dagtecknat den 29 november 1943, funnes intagen en uppsägningsklausul,
som ägde sin motsvarighet i tidigare, efter år- 1937 träffade avtal mellan
bolaget och föreningen. Ifrågavarande klausul hade i huvudsak det innehåll,
att, därest avtalet från föreningens sida uppsades, bolaget skulle äga
rätt att efter gottfinnande helt eller delvis övertaga föreningen vid uppsägningstillfället
tillhörig utrustning för filmupptagning samt inventarier för
laboratorieverksamhet efter värdering. Vid skeende avräkning skulle hälften
av de belopp, bolaget sammanlagt erlagt i materielliyra från den 1 januari
1938, anses såsom redan verkställd likvid. Hade föreningen därutöver sedan
den 1 januari 1938 från bolaget bekommit anslag för materielinköp eller rabatter
å. i förevarande eller tidigare kontrakt stipulerade priser, skulle dessa
belopp i sin helhet likaledes anses som redan verkställd likvid. Det syntes
de sakkunniga som örn berörda uppsägningsklausul skulle tillförsäkra bolaget
otillbörliga förmåner på föreningens bekostnad. Enligt ordalydelsen skulle
bolaget kunna påkalla klausulens tillämpning, även i det fall att föreningen
uppsade kontraktet allenast för regiel ing av avtalsbestämmelserna, vilket
knappast kunde anses rimligt. Meningen med klausulen hade väl icke heller
varit denna, utan klausulen i fråga torde ha varit avsedd att tillämpas endast
för den händelse föreningen uppsade kontraktet i syfte att avtalsförhållandet
mellan bolaget och föreningen skulle helt upphöra. Men även med denna
tolkning måste klausulen sägas på ett oskäligt sätt gynna bolaget. Det
borde nämligen ihågkommas, att omsättningsrabatterna ansetts utgöra skäligt
vederlag för bolagets låga hyra för materielen. Likväl skulle bolaget enligt
berörda klausul vid övertagandet av materielen få räkna sig tillgodo omsättningsrabatterna
samt halva den erlagda hyran. — De sakkunniga förutsatte,
att avtalet på denna punkt underginge ändring, varigenom det anmärkta
missförhållandet undanröjdes.

De sakkunnigas yttrande beträffande resultatet av undersökningen utmynnar
i följande uttalande.

. Sammanfattningsvis kunde framhållas, att utredningen i stort sett icke
givit stöd för ett påstående, att för filmverksamheten vid försvarsväsendet
anvisade medel förvaltats på sådant sätt, att enskilda intressen därigenom

285

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

gynnats. Fastmera hade de sakkunniga funnit, att verksamheten bedrivits
med beaktande av att statens intressen skulle bliva tillgodosedda. De sakkunniga
ville i detta sammanhang icke underlåta att framhålla att, därest
bolagets räkenskaper ställts till förfogande vid den av departementet anordnade
revisionen, anmärkningarna torde lia erhållit andra proportioner

än som blivit fallet. , ,

Örn ock organisationen av filmdetaljens verksamhet givit ett gott produktionsresultat
samt den ekonomiska sidan av verksamheten i stort sett icke
kunde göras till föremål för klander, kvarstode likväl, att statens anspråk
på kontroll över användningen av anvisade medel icke tillräckligt beaktats.
Den misstanke örn enskildas obehöriga gynnande, som det intima sambandet
mellanå ena sidan filmdetaljen och å andra sidan föreningen och bolaget
givit anledning till, skulle lia undvikits, därest genom statlig kontroll i någon
form av föreningen och bolaget, t. ex. genom av Kungl. Majit utsedd revisor,
förefunnits garantier mot otillbörliga vinster för enskilda personer. Med
beaktande av att föreningen för sin verksamhet vore hänvisad till statliga
anslag, såväl direkt i form av statsbidrag som indirekt genom de av statsmedel
utgående filmhyrorna från truppförbanden, gjorde sig de nämnda
synpunkterna på statlig kontroll i lika hög grad gällande beträffande det inbördes
förhållandet mellan föreningen och bolaget.

b) Be sakkunnigas förslag.

1. Undervisningsfilm. Beträffande de organisatoriska frågorna lia de
sakkunniga anfört, att det med hänsyn till resultatet av undersökningen
framstode som naturligt, att i fortsättningen — i allt fall innan en mera
ingående prövning av hithörande frågor hunnit ske verksamheten bedreves
med bibehållande av en organisationsform, i vilken man tillgodogjorde
sig de erfarenheter föreningen och bolaget representerade. Härvid
ha emellertid de sakkunniga sagt sig förutsätta, att åtgärder vidtagas för att
tillgodose statens berättigade krav på kontroll över verksamheten, och i
detta hänseende anfört följande.

De sakkunniga ville för närvarande såvitt avsåge föreningen förorda, att
en representant i styrelsen och en revisor utsåges av Kungl. Majit Bestämmelser
härom borde upptagas i föreningens stadgar och dessa borde
enligt de sakkunnigas mening underställas Kungl. Majit för godkännande.
Enahanda kontroll genom av Kungl. Majit utsedda representanter syntes
de sakkunniga böra utövas i vad gällde bolaget. Härav betingad än dung i
bolagsordningen torde sålunda böra vidtagas. Det syntes de sakkunniga
lämpligt, att en och samma person utsåges såsom styrelseledamot respektive
revisor i såväl föreningen som bolaget. Ersättning till de av Kungl. Maj.t
utsedda representanterna borde gäldas av föreningen respektive bolaget.^

Den militära organisationen för ledningen av produktionen av undervisningsfilm
lia de sakkunniga funnit sig icke böra upptaga till prövning såvitt
gäller förhållandena under nästa budgetår utan förklarat sig ämna taga
ståndpunkt till denna fråga i senare utlåtande.

I fråga om behovet av undervisningsfilm för budgetåret 1944/45 lia de
militära myndigheterna till de sakkunniga framställt önskemål dels om inspelning
av ett ökat antal filmer och dels om framställning av ett större
antal kopior än hittills av varje film. Härutinnan lia de sakkunniga anfört
följande.

286

Kungl. May.ts proposition nr 185.

De sakkunniga funne såväl kravet på inspelning av ökat antal filmer som
önskemålet om framställning av större antal kopior väl motiverade. I förra
hänseendet kunde nämnas, att endast omkring hälften av de 160 undervisningsfilmer,
som stöde till förfogande, kunde anses fylla kravet på aktualitet,
vilket vöre en nödvändig förutsättning för undervisningsfilmens användbarhet.
Härjämte kunde framhållas, att den av kriget föranledda minskningen
av produktionen av undervisningsfilm medfört, att filmen icke kunnat
hålla jämna steg med utvecklingen i fråga om vapen och stridsmetoder. Beträffande
önskemålet örn större antal kopior av filmerna ville de sakkunniga
hänvisa till att den hittillsvarande alltför ringa tillgången till kopior säkerligen
bidragit till en konstaterad ojämnhet i fråga om undervisningsfilmernas
utnyttjande vid förbanden. Ehuru sålunda starka skäl förelåge för ett
tillgodoseende av såväl det ena som det andra av de framförda önskemålen,
syntes emellertid av praktiska skäl en viss modifiering vara nödvändig.
Denna betingades av den för närvarande begränsade tillgången till kompetenta
regissörer. Enligt de sakkunnigas bedömande kunde av sistnämnda
skäl icke större antal än sammanlagt 20 undervisningsfilmer beräknas komma
till utförande under nästkommande budgetår. Därest denna begränsning av
produktionen beräknades proportionellt för de tre försvarsgrenarna, skulle
detta innebära en inspelning av omkring 12 filmer för armén, 5 för marinen
och 3 för flygvapnet.

Kostnaderna för framställning av undervisningsfilm kunde med ledning
av prissättningen enligt gällande kontrakt mellan föreningen och bolaget
beräknas till i medeltal 3 500 kronor per film. Den sammanlagda framställningskostnaden
för 20 filmer skulle således komma att uppgå till 70 000
kronor. Enligt gjorda beräkningar uppginge kostnaderna för framställning
av det för de olika försvarsgrenarna erforderliga antalet kopior av varje
film till i medeltal 2 000 kronor för arméfilmerna, 1 300 kronor för marinfilmerna
och 1000 kronor för flygfilmerna. Den sammanlagda kostnaden
för ovannämnda antal kopior till 20 på angivet sätt fördelade filmer skulle
således uppgå till 33 500 kronor. Den totala kostnaden för filmer och kopior
skulle utgöra omkring 100 000 kronor.

I detta sammanhang ville de sakkunniga erinra örn att av det för innevarande
budgetår under fjärde huvudtiteln under rubriken »Diverse» upptagna
reservationsanslaget »Försvarsfilm» 5 000 kronor ställts till marinförvaltningens
förfogande, att av chefen för marinen disponeras för upprättande
och underhåll av filmdepåer. De sakkunniga förordade, att motsvarande
belopp ställdes till marinförvaltningens förfogande jämväl för nästkommande
budgetår.

Av vad sålunda anförts framgår, att de sakkunniga för budgetåret 1944/45
förordat anslag av statsmedel för militär undervisningsfilm med tillhopa
105 000 kronor. Såsom jämförelse nämna de sakkunniga, att under år 1943
för samma ändamål av särskilda anslag disponerats statsmedel till ett sammanlagt
belopp av 92 800 kronor.

2. Upplysnings- och propagandafilm. I anslutning till chefens för
försvarsstaben i förenämnda skrivelse den 3 november 1943 gjorda hemställan,
att i förslaget till riksstat för budgetåret 1944/45 måtte upptagas ett
reservationsanslag av 40 000 kronor att stå till chefens för försvarsstaben
förfogande för försvarsupplysning medelst film, lia de sakkunniga anfört
följande.

287

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

I likhet med vad av försvarsstabschefen anförts i ett den 15 november
1943 avgivet yttrande över den av arméförvaltningens civila departement
avgivna revisionsrapporten hade de sakkunniga funnit den från filmdetaljens
tillkomst rådande gemenskapen i ledningen för såväl detaljen som föreningen
och bolaget ha varit ur kontrollsynpunkt olämplig. Sedan ändring i berörda
hänseende numera skett, funne de sakkunniga de av försvarsstabschefen
i förenämnda skrivelse och yttrande angivna riktlinjerna tor veiksamhetens
fortsatta bedrivande icke giva anledning till erinran.

Beträffande kostnaderna hade dessa av ekonomiska skäl tänkts avsevart
nedbringade i förhållande till de föregående beredskapsåren genom en begränsning
av filmproduktionen. För en dylik begränsning talade enligt de
sakkunnigas mening jämväl det förhållandet, att i fråga örn produktionen
av nu förevarande slag av film syntes lia inträtt en viss mattnad, varmed
kunde antagas följa svårigheter vid distributionen av dessa filmer. Emellertid
funne de sakkunniga det av försvarsstabschefen askade beloppet vara sa
lågt beräknat, att någon ytterligare nedskärning icke borde komma i fråga.

De sakkunniga lia under åberopande av det anförda tillstyrkt, att för
budgetåret 1944/45 i enlighet med chefens för försvarsstaben förslag anvisades
ett belopp av 40 000 kronor för upplysnings- och propagandafilm.

3. Formen för medelsanvisningen. De sakkunniga lia förordat anvisande
av medel för filmverksamhet inom försvarsväsendet under ett gemensamt
anslag och i detta hänseende anfört följande.

För militär undervisningsfilm hade under riksstatens fjärde huvudtitel
medel tidigare anvisats dels från ett under rubriken »Diverse» upptaget
reservationsanslag benämnt »Försvarsfilm» och dels från armens och mannens
undervisningsanslag. För militär upplysnings- och propagandafilm
hade medel anvisats med anlitande av vederbörligt anslag å forskottsstaten
för försvarsväsendet. I sin framställning örn medelsanvisning tor bu ge
året 1944/45 för sistnämnda slag av film hade chefen för försvarsstaben
hemställt, att det äskade beloppet måtte uppföras å riksstaten som ordinarie
reservationsanslag. De sakkunniga, som förordade denna anordning, ville
föreslå, att för vinnande av överskådlighet medel för filmverksamhet inom
försvarsväsendet för budgetåret 1944/45 anvisades under ett gemensamt
anslag.

De sakkunniga lia i enlighet med vad sålunda anförts föreslagit, att for
budgetåret 1944/45 under riksstatens fjärde huvudtitel under rubriken
»Diverse» upptages ett särskilt anslag, benämnt »Försvarsfilm», a 145,000
kronor. Av detta anslag avses 100 000 kronor för framställning av undervisningsfilm,
5 000 kronor för upprättande och underhåll av filmdepåer föi
marinen samt 40 000 kronor för framställning m. m. av upplysnings- och
propagandafilm. För dispositionen av förstnämnda anslagspost å 100 000
kronor syntes Kungl. Majit böra fastställa en särskild plan, varvid borde
beräknas för arméns vidkommande omkring 65 000 kronor samt för marinens
och flygvapnets del omkring 20 000 respektive 15 000 kronor.

Försvarsstabschefens förslag.

I sin förut omnämnda skrivelse av den 3 november 1943 angående fortsatt
verksamhet för produktion och distribution av militär upplysnings- och

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

propagandafilm Ilar chefen för försvarsstaben inledningsvis givit en översikt
över denna verksamhet från dess början på våren 1940. Sålunda hade produktionen,
till vilken motiv hämtats från verksamheten inom armén, marinen,
flygvapnet och den frivilliga försvarsverksamheten, varit inriktad på två typer
av filmer, nämligen dels kortfilmer, vilka dragit en framställningskostnad
av 3 000 5 000 kronor per film, och dels journalfilmer med en produktionskostnad
av 200—500 kronor per film. Härtill komme ett antal filmscener i
förråd, avsedda att vid behov kunna tillgripas för en snabb utvidgning av
filmproduktionen. Intill slutet av år 1943 hade framställts ett 60-tal kortfilmer
och ett 70-tal journalfilmer. Kostnaderna för framställning av dessa filmer,
inberäknat anskaffningskostnader för kamera- och annan materiel, hade intill
den 1 oktober 1943 uppgått till ett sammanlagt belopp av omkring 483 000
kronor. Distributionen av filmerna hade skett huvudsakligen till de allmänna
biograferna och i viss omfattning till truppförband ävensom till skilda slag
av föreningar. Härjämte hade sådana filmer exporterats för visning i utlandet.
Gärdet av verksamheten kunde bedömas dels därav att pressens omdömen
örn filmerna varit i stort sett mycket välvilliga och dels därav att
sakkunniga, som avgivit förslag rörande statligt stöd åt svensk filmproduktion,
framhävt betydelsen av ifrågavarande produktion.

Beträffande behovet av fortsatt filmverksamhet av förevarande art har i
skrivelsen anförts, att man vid bedömande härav främst borde taga ställning
till omfattningen av detta behov under fredstid. I detta avseende hänvisades
till att överbefälhavaren, i yttrande över 1941 års försvarsutredning, i fråga
om behovet av ett upplysningsorgan inom försvarsstaben med uppgift bland
annat att producera och distribuera militär upplysningsfilm anfört, att en
av orsakerna till behovet av ett sådant organ vore den, att folket icke på
flera generationer sett stridskrafterna användas till rikets försvar. Allmänheten
behövde därför fortgående upplysas örn försvarets berättigande och örn
det militära arbetets egenart. Emellertid borde enligt försvarsstabschefens
mening verksamheten begränsas till vad som vore strängt nödvändigt för att
den skulle fylla sitt ändamål. I enlighet härmed kunde minimibehovet per
budgetår beräknas till sammanlagt 6 kortfilmer och 8 journalfilmer, vartill
borde läggas omkring 4 000 meter filmscener i förråd. Då den nuvarande
organisationen med en särskild filmdetalj för produktionen förutsatte möjlighet
att inkalla krigstjänstskyldig arbetskraft och således icke kunde bibehållas
under fredsförhållanden, finge man utgå från att produktionen framdeles
uppdroges åt enskilda filmproducenter. Med en beräknad kostnad vid
fredsproduktion av 5 000 kronor per kortfilm och 500 kronor per journalfilm
skulle framställningskostnaderna för det angivna antalet filmer uppgå till
34 000 kronor, vartill borde läggas kostnader för filmscener i förråd med
6 000 kronor. Totalkostnaden för militär upplysnings- och propagandafilm
skulle således uppgå till 40 000 kronor per budgetår. Under beredskapstiden
hade kostnaden för detta slag av verksamhet uppgått till, frånräkna! utgifter
for matenelinköp, omkring 106 000 kronor per budgetår.

289

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Berörda belopp örn 40 000 kronor bär, såsom tidigare nämnts, av försvarsstabschefen
föreslagits bliva uppfört på riksstaten som reservationsanslag
för budgetåret 1944/45.

Yttranden.

Över de sakkunnigas utlåtande ha efter remiss yttranden avgivits av cheferna
för försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet, försvarets civilförvaltning,
riksräkenskapsverket, föreningen Armé-, Marin- och Flygfilm samt
aktiebolaget Kinematografiska anstalten.

Den av de sakkunniga verkställda granskningen har försvarets civilförvaltning
funnit vara ofullständig och härutinnan anfört följande.

Med skrivelse den 30 november 1943 hade dåvarande arméförvaltningens
civila departement överlämnat viss inom departementet verkställd utredning
rörande försvarsstabens filmdetaljs, föreningens och bolagets verksamhet.
I anslutning härtill hade departementet ifrågasatt, huruvida icke ytterligare
utredning borde verkställas i ärendet med särskilt beaktande av huruvida
föreningen och bolaget obehörigt tillgodoförts vinst på statsverkets bekostnad.
Departementet hade saknat möjlighet att verkställa den allsidiga och
icke uteslutande på räkenskapsmaterial grundade utredning rörande nämnda
organisationers mellanhavanden, som enligt departementets mening var
erforderlig för att bringa klarhet i hithörande spörsmål. Den nu föreliggande,
av särskilda sakkunniga verkställda utredningen syntes emellertid huvudsakligen
vara grundad endast på respektive organisationers räkenskaper och
dessutom i stort sett begränsad till de erinringar, som framställts av civila
departementets revision, varför densamma knappast kunde anses innebära
en undersökning av det slag, departementet förordat i sin ovanberörda
skrivelse.

Det centrala spörsmålet i detta sammanhang syntes vara huruvida det
avtal, som reglerade förhållandet mellan bolaget och föreningen, för den
förra organisationen medfört ekonomiska fördelar, som kunde anses otillbörliga
Med hänsyn till såväl att bolaget bildats i direkt anslutning till
föreningens verksamhet som att ledningen för de båda organisationerna delvis
varit gemensam, framstode en grundlig utredning på denna punkt såsom
motiverad. Tillgängliga uppgifter angående det ekonomiska utbytet av bolagets
verksamhet samt angående av bolaget utbetalda löner och arvoden kunde
icke sägas giva belägg för att bolaget — såsom vid bolagets bildande varit
avsikten enligt uppgift i utredningen — drivits enbart i föreningens intresse.

Ett spörsmål av intresse, vilket enligt civilförvaltningens mening bort
beaktas i högre grad, än vad som skett, avsåge föreningens ställning i rättsligt
hänseende. Föreningen hade helt kortfattat angivits som en ideell förening,
vars medlemmar bestode av truppförband, kårer med flera militära
organisationer. Föreningens medlemmar utgjordes sålunda av statliga organ,
vilka icke ägde karaktär av självständiga rättssubjekt. Då vidare föreningens
inkomster utgjordes av dels anslag till försvarsfilm, dels medlemmarnas
(truppförbandens med flera) årsavgifter, filmhyror samt medel för framställning
av vissa undervisningsfilmer, vilka samtliga inkomster härrörde från
undervisnings- och övningsanslagen, syntes föreningen närmast böra betraktas
såsom ett statligt förvaltningsorgan. Mot denna bakgrund och med beaktande
av allmänna förvaltningsprinciper syntes det kunna ifrågasättas, örn styrelsen
bort utan Kungl. Maj:ts bemyndigande ikläda föreningen så vidsträckta förpliktelser,
som skett exempelvis genom avtalet med bolaget.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 185.

m 44 19

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Beträffande de sakkunnigas uttalanden om de av civila departementets
revision framställda anmärkningarna har civilförvaltningen framställt vissa
erinringar, beträffande vilka torde få hänvisas till yttrandet.

Riksräkenskapsverket har funnit den hittillsvarande organisationen ur kontrollsynpunkt
i hög grad otillfredsställande men med hänsyn till resultatet
av de sakkunnigas utredning funnit sig icke kunna framställa något ersättningsyrkande
med utgångspunkt från det nu föreliggande materialet samt
i detta sammanhang anfört följande.

Riksräkenskapsverket, som icke haft tillfälle att taga del av bolagets och
föreningens räkenskaper, hade vid bedömandet av föreliggande spörsmål på
grund härav och med hänsyn till den korta tid, som stått till förfogande
icke kunnat granska de i remisshandlingarna lämnade uppgifterna. Detta hade
givetvis inneburit en bestämd olägenhet, i det att riksräkenskapsverket icke
kunnat erhålla den överblick över verksamheten i sin helhet, som varit
önskvärd.

o Då föreningen för sin verksamhet helt varit hänvisad till statliga anslag,
såväl direkt i form av statsbidrag som indirekt genom de av undervisningsoch
övningsanslag utgående medlemsavgifterna och filmhyrorna, syntes beträffande
handhavandet av medel få ställas samma krav på föreningen som
på statliga myndigheter. Ur denna synpunkt kunde riksräkenskapsverket icke
finna annat än att det sätt, på vilket den ifrågavarande statliga filmverksamheten
varit anordnad, måste ur kontrollsynpunkt anses vara i hög grad otillfredsställande.
Särskilt gällde detta det kvittningsförfarande, som tillämpats
vid utlåning av fotografer, med avseende å visningsrätten till film samt i
fråga om ersättningen för uthyrning av materiel och laboratorieutrustning till
bolaget. Riksräkenskapsverket funne särskilt olämpligt, att de nu ifrågavarande
ekonomiska transaktionerna mellan bolaget, föreningen och filmdetaljen
icke varit avtalsenligt reglerade. Då emellertid de sakkunniga konstaterat,
att enskilt intresse därigenom icke blivit tillgodogjort på statens
bekostnad och att verksamheten därigenom icke blivit oskäligt fördyrad,
kunde riksräkenskapsverket med utgångspunkt från det nu föreliggande materialet
icke framställa något ersättningsyrkande.

Föreningen Armé-, Marin- och Flygfilm har i anledning av anmärkningen
beträffande debiteringen vid leverans av smalfilmskopior till chefen för
armén förklarat sig komma att gottskriva denne det i anmärkningen angivna
beloppet, 3 866 kronor 40 öre.

Med anledning av vad de sakkunniga enligt det föregående anfört i fråga
om övriga anmärkningar har föreningen förklarat sig komma att med bolaget
upptaga förhandlingar rörande reglering i fortsättningen av verksamheten
och avtalsbestämmelserna mellan föreningen och bolaget. Föreningen ansåge
sig dock böra avvakta Kungl. Maj.ds ställningstagande till det av de sakkunniga
väckta förslaget örn utseende av statlig styrelseledamot och revisor
i föreningen.

Aktiebolaget Kinemato grafiska anstalten har i sistberörda hänseenden
förklarat sig berett till förhandlingar på grundval av de förslag, som de
sakkunniga kunde finna anledning framlägga, och har härutinnan vidare
anfört följande.

Beträffande avtalet mellan bolaget och föreningen av den 29 november
1943 finge bolaget framhålla, att örn så skulle anses lämpligt, detsamma vore

291

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

villigt, oberoende av avtalstidens utgång, omedelbart med föreningen upptaga
förhandlingar örn vissa ändringar i detsamma. Av de sakkunniga anförd
klausul angående bolagets rätt att efter värdering övertaga (inköpa) en del
utrustning och vissa inventarier måste ses mot bakgrunden av att i avtalet
även stipulerades förbud för bolaget att självt anskaffa ifrågavarande utrustning.
Klausulen i fråga hade av bolaget tolkats sa, att densamma endast
kunde tillämpas, örn avtalsförhållandet mellan bolaget och föreningen helt
skulle upphöra. Detta syntes framgå därav, att reglering av avtalsbestämmelserna
ägt och ägde rum.

Bolaget har i övrigt framhållit, att dess verksamhet visserligen vore inriktad
på att söka stödja föreningen men att bolaget vid sidan av dess arbeten
för föreningen i mycket stor omfattning utförde arbeten för andra kunder i
konkurrens med övriga bolag i filmbranschen.

I fråga örn de sakkunnigas förslag har försvarets civilförvaltning
uttalat, att förslaget angående föreningens organisation för budgetåret 1944/45
syntes kunna godtagas i avvaktan på den ytterligare utredning i nämnda
hänseende, som de sakkunniga avsåge att förebringa. Civilförvaltningen ville
emellertid redan nu framhålla, att föreningen med anledning av dess karaktär
av ett slags statligt förvaltningsorgan helt och hållet borde ställas under
statlig kontroll, eventuellt anslutas till annat statligt organ. Det syntes
dessutom av principiella skäl önskvärt, att till ledamot i föreningens styrelse
icke utsåges person, som vore ekonomiskt intresserad i företag inom filmbranschen.

Riksräkenskapsverket har uttalat att, då de sakkunnigas förslag till åtgärder
för kontroll över verksamheten syntes innebära en förbättring i fråga
örn övervakningen över användningen av anvisade medel, riksräkenskapsverket
i avvaktan på de sakkunnigas slutliga ställningstagande till organisationsformen
för försvarsväsendets filmverksamhet kunde godtaga vad de sakkunniga
i förevarande hänseende förordat. Emellertid ville riksräkenskapsverket
ifrågasätta, huruvida det icke vore lämpligt att snarast möjligt överflytta
anskaffningen av film för försvarets räkning på rent militära organ.
Att en för statligt ändamål avsedd anskaffningsverksamhet, i stället för att
handläggas av statliga organ, överlätes till en förening, som bildades på så
sätt att underordnade myndigheter (de militära förbanden) däri inginge
som medlemmar, funne riksräkenskapsverket olämpligt.

De sakkunnigas förslag till åtgärder för statlig kontroll över verksamheten
har av såväl föreningen som bolaget lämnats utan erinran.

I vad avser anslag till filmverksamhet inom försvarsväsendet för nästkommande
budgetår har de sakkunnigas förslag tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av cheferna för försvarsstaben, armén och marinen.

Chefen för flygvapnet har uttalat, att flygvapnets del i anslaget för militär
undervisningsfilm för nästkommande budgetår av de sakkunniga beräknats
alltför lågt och härutinnan anfört följande.

För flygvapnets behov måste i en nära framtid allt starkare krav resas på
filmverksamheten än hittills varit fallet. Den nuvarande begränsningen hade
bland annat varit betingad av arbetsbördan inom flygvapnet under den på -

292 Kungl. Majds proposition nr 185.

gående utbyggnaden samt av den nuvarande militära filmorganisationens
begränsade resurser.

Såväl för upplysning som för undervisning borde filmen tagas i anspråk
i ökad omfattning, bland annat för att rationalisera undervisningen i teknisk
och praktisk tjänst — icke minst flygning. Härigenom syntes kostnader för
dyrbar åskådningsmateriel och i viss mån sannolikt även flygtid kunna
inbesparas.

Nuvarande resurser för en sådan utvidgad filmverksamhet torde emellertid
vara otillfredsställande. Det syntes därför vara nödvändigt — såsom
också utredningsmännen antytt — att en mera ingående prövning av hithörande
frågor komme till stånd.

I avvaktan härpå hade chefen för flygvapnet intet att erinra mot de sakkunnigas
förslag med undantag av det däri framlagda förslaget till flygvapnets
del i anslaget för militär undervisningsfilm för budgetåret 1944/45.

Enligt betänkandet skulle för militär undervisningsfilm för budgetåret
1944/45 böra anvisas sammanlagt 100 000 kronor.

Härav skulle på flygvapnet komma allenast 15 000 kronor motsvarande
kostnaderna för inspelning av 3 undervisningsfilmer. Övriga delar av anslaget
skulle tillfalla armén och marinen.

Med hänsyn till svårigheterna att med till förfogande nu stående organisation
utöka inspelningsverksamketen syntes det föreslagna antalet filmer
vai lämpligt avpassat. De härför beräknade kostnaderna syntes däremot icke
räcka till. Anledningen vore att. det i regel ställde sig väsentligt dyrare att
inspela en film, som åskådliggjorde flygvapnets verksamhet, än de övriga
försvarsgrenarnas. För i filmen ingående flygbilder bleve åtgången på råfilm
sålunda i allmänhet betydande, beroende på svårigheterna att filma från
flygplan i luften. Vidare måste filmningen ansluta sig till flygförbandens
övningar, varigenom filmfotografen m. fl. ibland tvingades till lång och
kostsam väntetid, t. ex. vid otjänlig väderlek.

För att orienterande filmer från flygvapnet överhuvudtaget skulle kunna
tillfullo utnyttjas och eventuellt få något propagandavärde borde de vara
ljudfilmer. Samtliga depåer vid flygvapnet vore utrustade med ljudfilmsprojektorer.
Ljudfilmer vöre visserligen väsentligt dyrbarare än stumfilmer,
men filmverksamheten vid försvarsväsendet torde vinna på att icke vara
alltför efterbliven.

I flygförvaltningens medelsäskanden för budgetåret 1944/45 hade 30 000
kronor beräknats för inspelning av undervisningsfilm. Flygvapnets andel i
anslaget borde upptagas med detta belopp.

Beträffande de sakkunnigas förslag angående formen för medelsanvisningen
har försvarets civilförvaltning uttalat, att detta icke föranledde annan
erinran från civilförvaltningens sida än att medlemsavgifter icke längre borde
utgå med anlitande av statsmedel.

Riksräkenskapsverket har i sistnämnda hänseende förklarat sig vilja, utan
att därmed taga slutlig ställning till frågan huruvida kostnaderna för framställning
av film för försvaret i framtiden skola redovisas å ett för hela
försvaret gemensamt anslag eller å anslag under de olika försvarsgrenarna,
tills vidare förorda bifall till vad de sakkunniga nu föreslagit. Ämbetsverket
har emellertid därvid förutsatt, att jämväl truppförbandens årsavgifter till
föreningen, intill dess dennas verksamhet kunnat nedläggas, skola utgå från
det föreslagna anslaget.

293

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Såsom av det föregående framgår ha betydande anslag av statsmedel under Dep*]^*nts
de senaste åren utgått för framställande av militär undervisnings- samt upplysnings-
och propagandafilm. Denna filmverksamhet har föranlett eriniingar
vid en granskning, som på initiativ från försvarsstaben utförts genom arméförvaltningens
civila departements försorg. Erinringarna ha synts mig vara
av den beskaffenhet, att en närmare undersökning varit påkallad. De sakkunniga,
som på förslag av civila departementet med anledning härav tillkallats
och bland vilka ingått både revisions- och filmteknisk expertis, ha
verkställt en ingående granskning av de framställda erinringarna och av
verksamheten i övrigt. På grundval av denna undersökning, för vilken i det
föregående endast i korthet redogjorts och beträffande vilken torde i övrigt
få hänvisas till handlingarna i ärendet, synes det möjligt att grunda ett omdöme
rörande de framställda erinringarna och verksamhetens bedrivande.

Enligt den lämnade redogörelsen har aktiebolaget Kinematografiska anstalten
sedan dess bildande år 1928 för föreningen Armé-, Marin- och Flygfilms
räkning handhaft den produktion av militär undervisningsfilm, till
vilken anslag beviljats av statsmedel. Detta samarbete mellan föreningen och
bolaget synes vid det förhållandet, att bolaget är ett helt privat företag,
ha utgjort den huvudsakliga grunden till de betänkligheter, som yppats mot
den hittillsvarande organisationen av filmverksamheten inom försvarsväsendet.

Dessa betänkligheter ha ökats därigenom, att den under beredskapstiden
inledda verksamheten för framställning av militär upplysnings- och propagandafilm
stått under samma ledning som bolaget och föreningen och även
i övrigt haft ett nära samband med dessa.

Syftet med bolagsbildningen har enligt vad de sakkunnigas utredning givit
vid handen varit att finansiellt stödja föreningen vid en tidpunkt, då. dess
fortsatta verksamhet varit hotad av ekonomiska svårigheter. Utvecklingen
av verksamheten efter bolagets tillkomst synes emellertid ha givit stiftarna
tillfälle att väl gottgöra sig för de risker av ekonomisk art de iklätt sig genom
sina kapitalinsatser i bolaget. Att denna gottgörelse skulle ha skett genom
utnyttjande av föreningen och således i sista hand av de statsmedel, som
anslagits till militär filmverksamhet, synes likväl såvitt av de sakkunnigas
utredning framgår icke kunna göras gällande.

Yad angår förhållandet mellan bolaget och föreningen ha de sakkunniga
beträffande den ersättning, som utgått från bolaget till föreningen i form av
s. k. omsättningsrabatter och som varit av väsentlig betydelse för regleringen
av de inbördes ekonomiska mellanhavandena, funnit föreningen icke vara
tillförsäkrad betryggande garantier för framtiden i fråga örn tillgodonjutande
av dylik ersättning samt framhållit angelägenheten av att sådana garantier
skapas i händelse av verksamhetens fortsättande i nuvarande organisationsform.
Vidare ha de sakkunniga funnit en av bestämmelserna i ett mellan
bolaget och föreningen gällande avtal vara av beskaffenhet att på ett oskäligt
sätt gynna bolaget på föreningens bekostnad samt förklarat sig förutsätta,
att avtalet på denna punkt undergår ändring. Jag finner dessa syn -

294

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

punkter bora beaktas. Bolagets styrelse har i avgivet yttrande förklarat sig
vnja medverka till rättelse i berörda hänseenden. Lämpligen bör det uppdragas
åt de sakkunniga att i samband med det fortsatta utredningsarbetet
åvägabringa avtal härutinnan.

I fråga örn av föreningen verkställd debitering för viss leverans till chefen
för armén ha de sakkunniga ansett rättelse böra ske så att föreningen gottsknver
statsverket ett belopp av 3 866 kronor 40 öre. Enär föreningen på sätt
framgår av vad från dess sida anförts numera är beredd att verkställa denna
återbetalning, anser jag mig icke böra närmare ingå på denna fråga,

Ben av de sakkunniga i övrigt verkställda utredningen ger mig icke anledning
till annat uttalande än att ifrågavarande filmverksamhet — såsom de
sakkunniga framhållit och riksräkenskapsverket understrukit —- icke varit
ordnad på ett ur kontrollsynpunkt tillfredsställande sätt. Det är ofrånkomligt,
att en verksamhet i den hittillsvarande formen med ett privatägt bolag i
samverkan med en förening, som för sin existens är beroende av statliga
anslag, från statens sida måste medföra anspråk på noggrann kontroll över
användningen av anvisade medel. Huruvida man för att i detta hänseende
erhålla betryggande garantier bör sträcka sig så långt att — såsom riksräkenskapsverket
antytt — på rent statliga organ överflytta anskaffningen av film
för försvarets räkning, finner jag tveksamt. Denna fråga torde emellertid
komma under övervägande vid den fortsatta utredningen, vid vilken få mot varandra
vägas fördelarna och nackdelarna vid en lösning av frågan enligt do av
riksräkenskapsverket angivna riktlinjerna i jämförelse med nuvarande ordning.
Däremot finner jag det uppenbart, att särskilda kontrollåtgärder redan nu
bora vidtagas. Bolaget och föreningen ha i sina yttranden förklarat sig icke ha
något att erinra mot att i enlighet med de sakkunnigas förslag inom bolaget
och föreningen av Kungl. Majit utses en gemensam representant i styrelserna
och en revisor, vilkas ersättning skola gäldas av bolaget respektive föreningen,
samt att föreningens stadgar skola underställas Kungl. Majit för godkännande.
I avbidan på den ytterligare utredning, som enligt det föregående
avses skola ske, anser jag, att detta medgivande av staten bör utnyttjas endast
för det fall att utredningen giver vid handen, att sådana anordningar
böra på längre sikt vidtagas. Tills vidare bör kontrollen utövas på
sådant sätt, att bolaget — liksom även föreningen — skall vara skyldig ställa
sina räkenskaper till förfogande för granskning.

Från dessa förutsättningar är jag beredd att förorda fortsatt medelsanvisning
för förevarande ändamål.

För nästkommande budgetår Ira de sakkunniga förordat en ökad produktion
av militär undervisningsfilm. Jag finner det ådagalagt, att filmen, rätt
utnyttjad, utgör ett värdefullt hjälpmedel vid den militära undervisningen,
även örn dess betydelse härutinnan icke bör överskattas. Genom filmen kunna
de olika försvarsmedlens uppgifter åskådliggöras på ett sätt som eljest icke
skulle vara möjligt ens genom anordnandet av omfattande övningar. Genom
lämpliga instruktionsfilmer kan bibringas en bättre uppfattning örn värdet
av samverkan inom förband och mellan olika förband. Visning av filmer om

295

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

spräng- och mintjänst kan i viss mån ersätta riskfyllda praktiska tillämpningsövningar.
Materielens funktionssätt kan åskådliggöras o. s. v

Det är självfallet, att sådana filmer för att kunna tjäna sitt syfte inas e
äga aktualitet. De filmer, som för närvarande stå till förfogande för den
militära undervisningen, fylla i stor omfattning icke detta krav. Detta 01-hållande har sin grund dels däri att filmverksamheten under beredskapstiden
till stor del varit inriktad på framställning av upplysnings- och propagandafilm,
och dels däri att vapen och stridsmetoder under det pågående hnge
undergått en utveckling, som filmproduktionen icke hunnit följa

Med beaktande av dessa omständigheter finner jag det från de militia
myndigheternas sida framställda och av de sakkunniga bitradda önskemålet
örn en ökad produktion av militär undervisnmgsfilm bora tillmötesgås. De
önskemål, som på sätt framgår av det föregående uttalats i fråga örn framställning
av ett ökat antal kopior av filmerna, ar betingat därav att med
hänsyn till parallellitetcn i utbildningen vid de olika förbunden ett relativt
stort antal kopior erfordras, medan för närvarande endast ett fåtal sådana
står till förfogande. För att möjliggöra ett effektivt utnyttjande av filmerna
synes det mig vara av vikt, att sistberörda önskemål tillgodoses. De sakkunniga
ha funnit sig böra av praktiska skäl förorda en begränsning av
produktionen i förhållande till vad som föreslagits från de olika försvarsgrenarna.
I anslutning härtill och med godtagande av de sakkunnigas kostnadsförslag
beräknar jag, att för framställning av militär undervisnings i m
under budgetåret 1944/45 erfordras ett belopp av 100 000 kronor. Såsom av
de sakkunnigas utredning framgår innebär detta en höjning med något över
10 % i förhållande till de belopp, som under år 1943 från olika anslag dispo
nerats för hithörande ändamål.

I likhet med de sakkunniga förordar jag, att såsom fallet varit under
innevarande budgetår ett belopp av 5 000 kronor ställes till mannforvaltningens
förfogande, att av chefen för marinen disponeras for uppiattande
och underhåll av filmdepåer.

T sitt förslag beträffande produktion av militär upplysnings- och propagandafilm
har chefen för armén räknat med ett minimibehov av 6 kortfilmer
och 8 journalfilmer per budgetår. Det synes mig tveksamt huruvida efter
ett fredsslut en produktion av denna omfattning kan antagas bliva erforder ig.
Med hänsyn till rådande beredskapsläge finner jag mig emellertid kunna tillstyrka,
att för nästkommande budgetår kostnaderna för ifrågavarande ändamål
beräknas med utgångspunkt från en produktion av den angivna omfattningen.
T anslutning härtill och med tillämpning av de föreslagna kostnadskalkylerna
beräknar jag utgifterna för militär upplysnings- och propagandafilm för
nästa budgetår till 40 000 kronor. Motsvarande utgifter under den hittig»förflutna
beredskapstiden lia enligt det föregående uppgått till omkring 106 000

kronor per budgetår. . . .. .

Vad angår formen för mudelsanvisningen finnes från nan sida icke anledning
till erinran mot chefens för försvarsstaben förslag, att medel till mili ar
upplysnings- och propagandafilm uppföras å riksstaten. Jag tillstyrker vidare,

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

att såsom de sakkunniga föreslagit medel för såväl nyssnämnda ändamål som
ovng filmverksamhet inom forsvarsväsendet anvisas under ett gemensamt
ans ag. Harvid förutsätter jag, att i fortsättningen medel för ifrågavarande
ändamål icke annat än i undantagsfall tagas i anspråk från andra anslag å
riksstaten. Riksrakenskapsverket har föreslagit, att jämväl truppförbandens
årsavgifter till föreningen, vilka för närvarande utgå av förbandens andelar
i undervisnings- och övningsanslagen, skola utgå från nu ifrågavarande anslag
Denna fråga synes böra övervägas i samband med förutnämnda fortsatta utredning.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att sedermera efter förslag av
försvarets civilförvaltning fastställa närmare plan för anslagets fördelning!

dag förutsätter, att de medel som inflyta genom den återbetalning, sorn
enligt det föregående skall verkställas av förutnämnd förening, tillföras förevarande
anslag såsom uppbördsmedel.

Under åberopande av det anförda och med erinran, att anslagshöjningen
— 95 000 kronor — till väsentlig del belöper på överförande till förevarande
anslag av kostnader, som tidigare bestritts i annan ordning, får jag hemställa
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Försvarsfilm för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag
av 145 000 kronor.

.. ,Bldra9 tiM ersättnin9 i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
förslagsanslag.

Budgetåret 1942/43 (under tolfte huvudtiteln)................ kronor 4 400 000

............................... > 5400000

1944/45 [riksförsälcringsanstaltens förslag)........ » 7 399 000

1944/45 [Kungl. Maj:ts förslag).................... » 7 500 000

Kostnaderna, för ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, bestridas för närvarande dels av beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond, dels ock av nu ifrågavarande anslag, vilket före
innevarande budgetår varit uppfört å riksstatens tolfte huvudtitel.

Bestämmelserna i ämnet innefattas i dels förordningen den 18 juli 1927
(nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
dels — vidkommande ersättningsanspråk, grundade på olycksfall
som inträffat eller sjukdom som yppats före den 1 januari 19''->8 —
förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) angående dylik ersättning, dels och
förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
adragen under hemvärnstjänstgöring. Jämlikt särskilda under de
senaste åren utfärdade författningar utgå tillika från anslaget dyrtidstillägg
a vissa ersättningar enligt förenämnda förordningar.

Rilcsförsäkringsanstalten har i skrivelse den 27 augusti 1943 på anförda
skal anfört, att kostnaderna under budgetåret 1944/45 för ersättningar enligt
förenämnda författningar, örn förstärkt försvarsberedskap måste upprätthållas
1 ungefär samma omfattning som under budgetåret 1942/43, icke borde be -

297

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

räknas till lägre belopp än förslagsvis 7 500 000 kronor, varvid emellertid
framhållits, att storleken av det anslag, som för ändamålet borde upptagas
under fjärde huvudtiteln, vore beroende av det belopp, som kunde komma
att utgå från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond.

Statskontoret har i utlåtande den 17 september 1943 erinrat, att ämbetsverket
i skrivelse till Kungl. Majit den 2 juni 1943 avgivit utlåtande och
förslag angående statskontorets förvaltning underställda fonder m. m. Statskontoret
hade därvid med avseende å beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond uttalat bland annat, att ämbetsverket icke kunde finna något
skäl för bibehållande av fonden i fråga. Ämbetsverket förordade förty, att
fonden avvecklades samt att dess tillgångar toges i anspråk för statens
räkning. Därest emellertid Kungl. Majit skulle finna fonden böra för nästkommande
budgetår disponeras på sätt hitintills varit fallet, finge statskontoret
meddela, att fonden för samma budgetår syntes kunna för i förevarande
ärende avsett ändamål bidraga med ett belopp av 110 000 kronor.

I statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln, punkt 176) har förevarande
anslag i avbidan på slutligt ställningstagande till riksförsäkringsanstaltens
förslag i fråga örn revision av militärersättningsförordningen uppförts med
ett till 7 500 000 kronor beräknat belopp.

Genom proposition den 11 februari 1944, nr 107, har Kungl. Maj:t
framlagt förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring m. m. Då den till grund för
propositionen liggande utredningen funnits vara i behov av överarbetning,
lia i propositionen endast upptagits sådana förslag till ändringar
i gällande bestämmelser på förevarande område, som ansetts kunna genomföras
utan att avvakta resultatet av berörda överarbetning. I stort sett
kunna propositionens förslag sägas innebära, förutom ökade förmåner i
familjebidragshänseende, dels utvidgning av militärersättningsförordningens
tillämpningsområde såtillvida att viss icke ständigt tjänstgörande fast anställd
personal erhåller rätt till ersättning enligt förordningen, dels ock höjning aide
belopp, vartill den årliga arbetsförtjänsten för värnpliktiga officerare och
underofficerare skall antagas uppgå vid bestämmandet av ersättning enligt
förordningen. Förslagen äro avsedda att genomföras från och med den 1
juli 1944.

Med hänsyn härtill och under förutsättning att från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond kommer att för ifrågavarande ändamål utgå, såsom
statskontoret beräknat, ett belopp av 110 000 kronor, synes medelsbehovet
under förevarande anslag för nästa budgetår böra uppskattas till i avrundat
tal 7 500 000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, för budgetåret 1944/45 anvisa
ett förslagsanslag av 7 500 000 kronor.

298

Kungl. May.ts proposition nr 185.

Försvarets forskningsnämnd, reservationsanslag. Med den ståndpunkt, som
jag enligt det föregående intagit till frågan om organisationen av forskningsverksamheten
inom försvaret, erfordras jämväl för nästa budgetår ett särskilt
reservationsanslag till försvarets forskningsnämnd. Medelsbehovet har av
forskningsnämnden beräknats till 37 000 kronor, mot vilken beräkning intet
synes vara att erinra.

Med erinran, att anslagsminskningen utgör 2 500 kronor, får jag alltså
hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Försvarets forskningsnämnd för budgetåret 1944/45 anvisa
ett reservationsanslag av 37 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Berglund.

Kungl Maj.ts proposition nr 185.

299

Bilaga 1.

Årskostnader för den sjunde jaktflottiljen efter femårsperioden.

Kostnad

vid mat -

Avlöningar m. m. till fast anställd personal.

Avlöningar till aktiv personal m. fl. förslagsanslag:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ........

2. Avlöningar till personal å avgångsstat, förslagsvis ......

3. Avlöningar till personal å disponibilitetsstat, förslagsvis..
i. Arvodet” till pensionerad personal i arvodesbefattning,

förslagsvis...........................••••••••.........

5. Avlöningar till extra ordinarie fänrikar, förslagsvis

6. Avlöningar till icke-ordinarie ekonomipersonal vi<

inrättningar, förslagsvis ................•■••••.....''

7. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis:

extra ordinarie och extra tjänstemän, förslagsvis ......

8. Arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie

tjänstemän...............................•.....•••••••

9. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t ................................................

10. Flygtillägg m. m., förslagsvis.....................•••••••

11. Avgånget manskaps anställning å civilanställmngsstat, för slagsvis

..............................................

12. Körligt tillägg, förslagsvis ..............................

Avlöningar till personal å reservstat, förslagsanslag..........

Avlöningar till personal i flygvapnets reserv, förslagsanslag..
Rekryteringskostnader och avskedspremier m. m., förslagsanslag
Ekiperingsersättningar, förslagsanslag........................

Avlöningar och familjebidrag dt värnpliktiga.

De värnpliktigas avlöning, förslagsanslag....................

Familjebidrag åt värnpliktiga, förslagsanslag ................

Sjukvård.

Sjukvård, förslagsanslag ....................................

Sjukvårdsmateriel, reservationsanslag........................

Resor och militärtransporter.

De värnpliktigas färdkostnader, förslagsanslag ..............

Reseersättningar m. m., förslagsanslag ......................

Expenser m. m.

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt, förslagsanslag----

Övriga expenser m. m., reservationsanslag. ............. ......

Publikationstryck, förslagsanslag............................

Mathållning, förslagsanslag ................

Intendenturmatcriel m. m.

Beklädnad, reservationsanslag ..............................

Kasern- och förplägnadsutredning, reservationsanslag........

Musikmateriel, reservationsanslag............................

Undervisning och övningar.

Undervisningsmateriel m. m., reservationsanslag.............

Flygvapnets övningar, reservationsanslag...................

Kronor

769 000

12 300
19 100

34 000

167 000

4 000
207 000

1000
147 600

7 000
5 000
21 000

120 000
1500

11000
2 400

15 000
10 000

130 000
11500

179 000
30 000

Kronor

10 000
1 082 000

1 361 000

33 000

121 500

13 400

25 000

141 500
280 000

209 000

1 092 000

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

	Kostnad
	Kronor	Kronor
Bevakningshundtjänsten, förslagsanslag........	—	1000
Flygmateriel m. m. Anskaffning av flygmateriel, reservationsanslag.......... Underhåll av flygmateriel, reservationsanslag................ Vapen och ammunition, reservationsanslag............. '' '' '' Motorfordon och motorbåtar, reservationsanslag.......... Motorvältar för flygfälten, reservationsanslag...... Snöröjningsmateriel, reservationsanslag................	1 5 420 000 634 000 429 000 90 000 13 000 40 000	1 . 6 626 000
Summa	—	9 903 400

eller i avrundat tal, 9 900 000 kronor

1 Årskvot för flygmaterielen beräknad å flygplan typ JX.

Årskostnader för den sjunde jaktflottiljen under femårsperioden (budgetåret 1946/47).

Kostnad

kronor

Avlöningar till aktiv personal m. fl...........

Avlöningar till personal i flygvapnets reserv

; Rekryte ringskostnader och avskedspremier m.

: Ekiperingsersättningar ..................

De värnpliktigas avlöning ...........

Familjebidrag åt värnpliktiga......’ '' ’ ^ ’

Sjukvård...........................

Sjukvårdsmateriel ....................

De värnpliktigas färdkostnader...............

Reseersättningar m. m...............

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt .. .

Övriga expenser m. m.....................

Publikationstryck......................

Mathållning ........................

Beklädnad .......................

Kasern- och förplägnadsutredning ...........

Musikmateriel ......................

Undervisningsmateriel .....................

Flygvapnets övningar .......................

Bevakningshundtjänsten ....................''

Anskaffning av flygmateriel (årskvot).........

Underhåll av flygmateriel.............

Vapen och ammunition.......................

Motorfordon och motorbåtar .................

Motorvältar för flygfälten.....................

Snöröjningsmateriel .........................

Summa

1 387 000
7 000
5 000
21000
94 000
1500
11 000
2 400
15 000
10 000
120 000
11500

254 000
160 000
27 000

10 000
647 000
550
4 766 000
314 000
429 000
90 000
13 000
40 000

8 435 950

eller i avrundat tal 8 400 000 kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 1$5.

301

Bilaga 3.

Engångskostnader för den sjunde jaktflottiljen.

Engångskostnader för anskaffning av flygm ateriel..
Engångskostnader för anskaffning av vapenxnateriel

Byggnader (beräknat avskrivningsbehov) ..........

Sjukvårdsmateriel ................................

Iutendenturmateriel m. m.........................

Undervisningsmateriel ............................

Övriga expenser ..................................

Bevakningshundtjänsten ..........................

Anskaffning av mobiliseringsammunition . .........

Motorfordon oell motorbåtar ......................

Motorvältar m. m. för flygfälten ..................

Eldsläoknin gsmateriel..............................

Snöröjningsmateriel .............................

Kostnad

kronor

32 271000
1029 U00
7 057 000
49 000
1481000
79 000
45 000
2 700
7 195 000
284 000
40 0U0
130000
210 000

Summa

49 872 700

302

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

INNEHÅLLSFÖKTECKNING.

sia.

A. Vissa särskilda frågor ...................................................... 9

Övergången till den nya organisationen av försvarsväsendets centrala.

förvaltning .............................................................. 2

Uppsättande av en sjunde jaktflottilj .................................... 7

Vissa frågor rörande utbildningen inom marinen m. m................. 22

Manskapsrekryteringen m. m............................................... 39

Den militära väderlekstjänstens organisation ........................... 42

B. Centrala förvaltningsmyndigheter ............................................ 48

Försvarets civilförvaltning:

Avlöningar .............................................................. 48

Omkostnader ........................................................... 54

Försvarets sjukvårdsförvaltning:

Avlöningar ..... 58

Omkostnader ............................................................ 34

Krigsmateriel verket:

Avlöningar ........................................................... 35

Omkostnader ............................................................ 89

Förrådsorganisationen m. m............................................. 91

Vissa beredskapskostnader.............................................. 92

Arméns fortiflkationsförvaltning:

Avlöningar .............................................................. 94

Omkostnader ............................................................ 100

Arméförvaltningen :

Avlöningar .............................................................. 101

Omkostnader ............................................................ lil

Marinförvaltningen:

Avlöningar .............................................................. 112

Omkostnader ............................................................ 116

Flygförvaltningen:

Avlöningar .............................................................. 121

Omkostnader ............................................................ 134

C. Försvarskrafterna............................................................ 135

Försvarsstaben:

Avlöningar .............................................................. 135

Omkostnader ........................................................... 142

Armén:

Avlöningar till aktiv personal m. fl..................................... 143

ftekryteringskostnader och avskedspremier m. m....................... 187

De värnpliktigas avlöning .............................................. 187

Uppförande av vissa baracker i Visby ................................ 190

Bidrag till badinrättning i Boden ...................................... 190

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5.

303

Sid.

Marinen:

Avlöningar till aktiv personal m. fl.....................................

Rekryteringskostnader och avskedspremier m. m.......................

De värnpliktigas avlöning ..............................................

Engångskostnader för anskaffning av undervisningsmateriel m. m. för

sjömansskolan ........................................................

Anskaffning av utrustning för vissa verkstäder........................

Anskaffning av viss teknisk materiel ..................................

Flygvapnet:

Avlöningar till aktiv personal m. fl.....................................

Rekryteringskostnader och avskedspremier m. m.......................

De värnpliktigas avlöning ..............................................

J). Vissa till försvaret hörande institutioner ....................................

Kemiska anstalten:

Avlöningar ..............................................................

Omkostnader ............................................................

Forskningsverksamhet ..................................................

Utrustning av köldlaboratorium ........................................

Centrala civilanställningsbyrån:

Avlöningar ..............................................................

Omkostnader ............................................................

E. Diverse......................................................................

Civilanställnings befrämjande ............................................

Viss militär forskningsverksamhet........................................

Industriens krigsorganisation..............................................

Försvarsfilm........................................................... • —

Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
..............................................................

Försvarets forskningsnämnd ..............................................

Bilagor ..........................................................................

195

231

232
235

237

238
260
261

263

264
264
272

272

273

274
274
274
276
279

296

298

299