Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1955 (Proposition 1955:185)

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1955

Nr 185

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående överlåtelse
av viss kronan tillhörig mark m. m.; given Stockholms
slott den 25 mars 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förelägges riksdagen förslag om överlåtelse av försvaret
tillhörig mark i sex olika fall. Sålunda föreslås att ett markområde av
Livregementets grenadjärers övningsfält i Örebro säljes till Örebro stad
för uppförande av bostäder (p. 1). I samband härmed anmäles en framställning
från fortifikationsförvaltningen rörande redovisningen och dispositionen
av köpeskillingar, som inflyter vid markförsäljningar m. m. I
propositionen föreslås vidare försäljning dels till Örebro stad av ett annat
markområde i Örebro med därå uppförd ridhusbyggnad för utvidgning av
skolgård, dels till Visby stad av ett markområde av Gotlands infanteriregementes
övningsfält, vilket område avses skola användas för bostadsbebyggelse,
dels ock försäljning till Örebro läns landsting av viss del av de
anläggningar, som tidigare disponerats av Göta trängregementes kompani
i Nora, att av landstinget användas för beredande av vårdplatser åt psykiskt
efterblivna (p. 2—4). Slutligen föreslås att två mindre markområden
i Arboga mot allenast formell köpeskilling överlåtes till Arboga stads
församling och att ett till ammunitionsfabriken Zakrisdal i Karlstad hörande
område utan vederlag överlåtes till Karlstads stad för att av staden
upplåtas till egnahemsbebyggelse i första hand för personalen vid fabriken
(p. 5—6).

1—597 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 185

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1955

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 25 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, frågor om
överlåtelse av viss kronan tillhörig mark in. m. och anför därvid följande.

Med skrivelse den 12 mars 1955 har fortifikationsförvaltningen överlämnat
ett mellan förvaltningen, å kronans vägnar, och drätselkammaren
i Örebro, å stadens vägnar, den 3 och den 11 mars 1955 dagtecknat avtal,
enligt vilket, under förutsättning av Kungl. Maj :ts och stadsfullmäktiges i
Örebro godkännande, till Örebro stad försäljes ett område om cirka 18 000
kvadratmeter av Livregementets grenadjärers övningsfält i Örebro för en
köpeskilling av 72 300 kronor. Staden avser att utnyttja området, som utgör
delar av stadsägorna nr 709, 1181 och 1182 i Örebro, för bostadsbebyggelse.
Fortifikationsförvaltningen hemställer att avtalet godkännes.

Försäljningen har tillstyrkts av vederbörande militära myndigheter.
Med utgångspunkt i värderingar som bostadsstyrelsen utfört beräknar
fortifikationsförvaltningen värdet av marken efter ett pris av 3 kronor 95
öre per kvadratmeter till 71 100 kronor. Inom området finns uppförda fyra
kronan tillhöriga byggnader, nämligen ett bostadshus, ett brygghus, en
ladugårdsbyggnad och en monterbar potatiskällare, vilken sistnämnda
byggnad dock icke avses ingå i försäljningen. De förstnämnda tre byggnaderna,
som är uppförda år 1898 och är i mindre gott skick, bär ett beräknat
rivningsvärde av 1 200 kronor. Markvärdet och rivningsvärdet av
byggnaderna uppgår sålunda till sammanlagt (71 100 + 1 200 =) 72 300
kronor.

Det till försäljning föreslagna området är icke bokfört för sig utan ingår
såsom del av en större enhet, redovisad på arméns delfond av försvarets
fastighetsfond. Fortifikationsförvaltningen uppskattar områdets bokförda
nettovärde till 1 300 kronor. De i försäljningen ingående byggnaderna
är i fastighetsfonden redovisade med ett sammanlagt värde av 8 000
kronor, vilket belopp är helt avskrivet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1955

Området i fråga utgör del av mark, som enligt ett mellan kronan och
staden år 1907 träffat avtal för reglering av frågan om anskaffandet av
övningsmark för Livregementets grenadjärer skall återlämnas till staden
för den händelse regementet eller annat förband av motsvarande storlek
icke längre kommer att förläggas till Örebro. Fortifikationsförvaltningen
och staden är emellertid ense om att den nu föreslagna överlåtelsen bör
ske mot ersättning motsvarande områdets värde, eftersom regementet alltjämt
är förlagt till Örebro och staden till följd därav fortfarande tillgodogör
sig den ökning av skatteunderlaget, som regementets föiläggning till
staden medfört.

I det mellan kronan och staden preliminärt träffade köpeavtalet har
intagits bestämmelser, varigenom garanti vinnes för att hyresrätt till minst
hälften av de planerade bostadslägenheterna inom området kommer att
erbjudas personal vid garnisonen i Örebro.

I detta sammanhang vill jag beröra ett av fortifikationsförvaltningen i
skrivelse den 1 november 1954 framlagt förslag att medel, som inflyter vid
försäljning av försvaret tillhörig mark, skall direkt fa utnyttjas för inköp
av annan mark för försvarets räkning. I fortifikationsför\altningens
skrivelse framhålles bland annat, att det numera ofta förekommer att städer
och tätbebyggda samhällen, som har svårt att erhålla lämplig mark
för sin expansion, ställer krav på att få förvärva mark från militära övningsfält
och kasernområden för bostadsbebyggelse eller annat ändamål.
Vid prövning av sådana ofta mycket välmotiverade önskemål har det icke
sällan visat sig att den mark, varom fråga är, visserligen är behövlig för
militärt ändamål men likväl skulle kunna avstås om kompensation kunde
erhållas i form av annan mark. Detta förhållande har ofta medfört att
vederbörande militära myndigheter som villkor för att avstå ett markområde
uppställt krav på direkt markbvte. Sådana byten kan emellertid
sällan genomföras. Från de ansvariga militära myndigheternas sida kan
som regel icke påräknas någon medverkan till den anordningen att marken
först på vanligt sätt försäljes och att medel sedan i föreskriven ordning
äskas för anskaffande av kompensationsmark, detta främst med hänsyn
till ovissheten om huruvida ett sådant medelsäskande kommer att
bifallas men även på grund av den stora tidsutdräkt, som angivna förfarande
innebär. Enligt fortifikationsförvaltningen vore det smidigt och
praktiskt om vid dylika tillfällen inflytande köpeskillingar kunde användas
för att man omedelbart skulle kunna förvärva den erforderliga kompensationsmarken.
En dylik möjlighet skulle i hög grad underlätta försäljningarna
och bidraga till att utjämna de intressemotsättningar som uppstått
i dessa frågor.

Försvarets fastighetsnämnd, som avgivit yttrande i ärendet, ansluter
sig till fortifikationsförvaltningens förslag. Fastighetsnämnden berör i sitt

Kungl. Maj:ls proposition nr 185 år 1955

yttrande även frågan om försäljningar av byggnader och hela kasernetablissement.
Nämnden framhåller att den av överbefälhavaren framlagda
utredningen angående försvarets framtida organisation tar sikte på att
genom rationaliseringar, t. ex. genom att sammanslå utbildningsenheter,
hålla kostnaderna för försvaret på en så låg nivå som möjligt. Kasernetablissement
och övningsfält kan därigenom komma att friställas för försäljning.
Å andra sidan torde det bli nödvändigt att anskaffa nya förläggningsbyggnader
och övningsmark på annat håll. Kostnaderna härför
torde i de flesta fall uppgå till betydande belopp. Dessa utgifter är å andra
sidan nödvändiga för att åstadkomma de besparingar i stort som överbefälhavaren
räknat med. Även vid försäljningar av här angivet slag bör
enligt fastighetsnämnden inflytande försäljningsmedel kunna få användas
för att genomföra de nyanskaffningar som erfordras.

Riksräkenskapsverket, som jämväl yttrat sig i ärendet, har emellertid
ställt sig avvisande till fortifikationsförvaltningens och fastighetsnämndens
förslag. Riksräkenskapsverket anför att förslaget syftar till ett mycket
betydande avsteg från några av de mest grundläggande principerna för
kapitalbudgetens utformning, enligt vilka genom försäljning eller annorledes
friställda kapitaltillgångar alltid skall redovisas såsom inkomster å
investeringsstaten för den kapitalfond, från vilken kapitaltillgångarna
härröra, samt medel för alla kapitalinvesteringar skall ställas till förfogande
genom beviljande av investeringsanslag. En fullständig redovisning
på kapitalbudgeten är enligt ämbetsverket av stort värde, bland annat
med hänsyn till vikten av att riksstaten, såväl för bedömningen av statens
upplåningsbehov som för nationalbudgetberäkningarna, lämnar en så rättvisande
bild som möjligt av statens totala inkomster och utgifter.

Departementschefen

Beträffande frågan om redovisningen och dispositionen av medel, som
inflyter vid försäljning av försvaret tillhörig mark, anser jag mig icke
kunna biträda fortifikationsförvaltningens och försvarets fastighetsnämnds
förslag i ämnet, tör vilka förslag jag nyss redogjort. Försäljningsmedlen
torde få redovisas på samma sätt som nu sker. I anslutning till fortifikationsförvaltningens
framställning vill jag emellertid framhålla, att jag
finner det angeläget att städers m. fl. behov av att förvärva mark av försvaret
för bebyggelse in. in. tillgodoses i största möjliga utsträckning.
Detta förutsätter å andra sidan att, då fråga är om mark som är av sådan
betydelse som övningsfält, kasernområde eller dylikt, att den icke utan
olägenhet kan avstås med mindre annan mark erhålles som kompensation,
medel senare ställes till förfogande för erforderligt kompensationsförvärv.

Vad härefter angår den ifrågasatta försäljningen av mark till Örebro
stad säljer kronan enligt föreliggande förslag till köpekontrakt till staden
ett område om cirka 18 000 kvadratmeter av Livregementets grenadjärers

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1955

övningsområde i Örebro för en köpeskilling av 72 300 kronor. Området
skall av staden användas för bostadsbebyggelse. Av de planerade bostadslägenheterna
bär genom avtalet minst hälften tillförsäkrats personalen vid
garnisonen i Örebro.

Då området utan större olägenheter synes kunna avstås av försvaret
tillstyrker jag försäljningen till det pris och på i huvudsak de villkor i
övrigt, som preliminärt överenskommits.

Frågan om den föreslagna överlåtelsen bör underställas riksdagens
prövning.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medge

att till Örebro stad må försäljas förenämnda område om
cirka 18 000 kvadratmeter jämte vissa därå uppförda byggnader
för en köpeskilling av 72 300 kronor samt på i huvudsak
de villkor i övrigt, som finnes angivna i det rörande försäljningen
upprättade köpeavtalet.

Med skrivelse den 11 mars 1955 har fortifikationsförvaltningen överlämnat
ett mellan förvaltningen, å kronans vägnar, och drätselkammaren
i Örebro, å stadens vägnar, den 7 och den 10 mars 1955 träffat avtal, enligt
vilket, under förutsättning av Kungl. Maj :ts och stadsfullmäktiges i
Örebro godkännande, till Örebro stad försäljes ett område om cirka 1 130
kvadratmeter av stadsägan nr 18 i Örebro med å stadsägan uppförd ridhusbyggnad
mot en köpeskilling, utgörande för marken ett efter ett pris
av 65 kronor per kvadratmeter beräknat belopp och för byggnaden 65 000
kronor. Fortifikationsförvaltningen hemställer att avtalet godkännes.

Av fortifikationsförvaltningens skrivelse framgår bland annat följande.

Kronan tillhöriga stadsägan nr 18 i Örebro ingår i ett kvarter beläget i
stadens centrum. Å stadsägan, som utgör en mindre del av kvarteret, finnes
uppförda en expeditionsbyggnad, en ridhusbyggnad samt vissa smärre
för olika ändamål utnyttjade byggnader. Expeditionsbyggnaden utnyttjas
i sin helhet såsom stabsbyggnad för Örebro försvarsområdesstab. Ridhusbyggnaden,
som är uppförd år 1862, är sedan år 1937 uthyrd till Örebro stad
för statspolisavdelningens i Örebro räkning men användes i viss utsträckning
även av Livregementets grenadjärer in. fl. Behovet av byggnaden för
dess ursprungliga ändamål beräknas inom kort upphöra i samband med
att ett nytt ridhus, som är under uppförande på annan plats, färdigställes.
— Å två andra stadsägor inom samma kvarter, vilka tillhör Örebro stad,
är samtliga undcrvisningsbyggnader för Karolinska läroverket uppförda.
Den icke bebyggda delen av dessa fastigheter utgör skolgård för läroverkets
elever.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 är 1955

I skrivelse till fortifikationsförvaltningen den 16 mars 1954 har fastighetsdirektören
i Örebro — under åberopande av att Karolinska läroverkets
skolgård numera blivit för liten genom den stora ökningen av läroverkets
elevantal — anhållit att för utvidgning av skolgården få förvärva största
möjliga del av stadsägan nr 18.

I yttranden över framställningen . har vederbörande militära myndigheter
tillstyrkt försäljning av ridhusbyggnaden jämte den närmast därintill
belägna tomtmarken till staden. Det område som sålunda kunde
ifrågakomma för försäljning till staden omfattar en areal av cirka 1 130
kvadratmeter.

Fortifikationsförvaltningen anser för egen del att nämnda område jämte
ridhusbyggnaden bör säljas. Ämbetsverket anför att behovet för staden att
förvärva området i fråga får anses mycket starkt med hänsyn till att möjligheterna
att på annat sätt utvidga läroverkets område är begränsade.
Enligt vad fortifikationsförvaltningen erfarit har läroverket dessutom behov
av ridhusbyggnaden, som avses att iordningställas såsom provisorisk
elevbespisningslokal eller undervisningslokal i övningsämnen.

Fortifikationsförvaltningen har låtit värdera ifrågavarande område samt
ridhusbyggnaden. Tomtmarken har därvid åsatts ett värde av 65 kronor
per kvadratmeter och byggnaden ett värde av 55 000 kronor. Bostadsstyrelsen,
som yttrat sig över värderingen, har funnit de åsatta värdena skäliga.
För egen del har fortifikationsförvaltningen icke något att erinra
mot det uppskattade värdet på marken. Däremot anser ämbetsverket att
värdet på ridhusbyggnaden, med hänsyn till att byggnaden såsom ett alternativ
till en försäljning skulle kunna iordningställas såsom förrådslokal,
bör uppskattas till minst 65 000 kronor. Staden har godtagit detta belopp.

Såväl marken som byggnaden är redovisade på arméns delfond av försvarets
fastighetsfond. Byggnadens bokförda värde uppgår till 91 800 kronor,
vilket är i sin helhet avskrivet. Markområdet ingår såsom en del i
en större redovisningsenhet. Ämbetsverket har ungefärligt uppskattat det
bokförda värdet på marken till 28 kronor per kvadratmeter eller således
i runt tal 31 500 kronor.

Departementschefen

Såsom framgår av det föregående har Örebro stad ett starkt behov av
att få förvärva ifrågavarande område om cirka 1 130 kvadratmeter av
stadsägan nr 18 i Örebro för utvidgning av Karolinska läroverkets skolgård.
Då området med därå uppförd ridhusbyggnad synes kunna avstås
av försvaret utan större olägenhet tillstyrker jag försäljningen till det pris
och på i huvudsak de villkor i övrigt som överenskommits i föreliggande
förslag till avtal.

Frågan om den föreslagna överlåtelsen bör underställas riksdagens
prövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1955

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj .t
måtte föreslå riksdagen medge

att av kronan tillhöriga stadsägan nr 18 i Örebro må till
Örebro stad försäljas ett område om cirka 1 130 kvadratmeter
med därå uppförd ridhusbyggnad för en köpeskilling,
utgörande för marken ett efter ett pris av 65 kronor per
kvadratmeter beräknat belopp och för byggnaden 65 000 kronor
samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som finnes angivna
i det rörande försäljningen upprättade köpekontraktet.

Med skrivelse den 7 mars 1955 har fortifikationsförvaltningen överlämnat
ett mellan förvaltningen, å kronans vägnar, och drätselkammaren i Visby, å
stadens vägnar, den 2 och den 4 mars 1955 träffat avtal, enligt vilket,
under förutsättning av Kungl. Maj :ts och stadsfullmäktiges i Visby godkännande,
till Visby stad försäljes ett område om cirka 7,9 hektar av kronan
tillhöriga stadsägan nr 1144 i Visby för en köpeskilling av 123 500
kronor. Genom avtalet upplåtes vidare med nyttjanderätt utan ersättning
ett i anslutning till förenämnda område beläget mindre område av stadsägan
om cirka 0,73 hektar, att av staden tills vidare användas för parkändamål.
Fortifikationsförvaltningen hemställer att ifrågavarande avtal
godkännes.

Av ämbetsverkets skrivelse framgår i huvudsak följande.

Det område som föreslås till försäljning är beläget i nordöstra hörnet
av Gotlands infanteriregementes övningsområde. Området gränsar i nordväst
till den under försvarets fabriksstyrelse lydande tvätt- och reparationsanstalten
i Visby. Nordost om området disponerar telestyrelsen med
nyttjanderätt ett markområde för Visby rundradiostation, vilken nyttjanderätt
även omfattar rätt att bibehålla ett till radiostationen hörande,
i marken nedlagt balansnät. Enligt avtalet förbinder sig staden bland annat
att bebygga det inköpta området inom fem år och att ställa ett visst antal
lägenheter till förfogande för personalen vid garnisonen i Visby.

Vederbörande militära myndigheter och fabriksstyrelsen tillstyrker försäljningen.
Jämväl telestyrelsen har förklarat sig, under vissa närmare
angivna förutsättningar, icke ha något att invända däremot. Fortifikationsförvaltningen
finner det för egen del rimligt att en mindre del av
den försvaret tillhöriga marken i Visby ställes till förfogande för bostadsbebyggelse,
då därigenom bostäder kan anskaffas för personal vid garnisonen
i staden. Det till försäljning föreslagna markområdet synes utan
större olägenhet kunna avstås för ändamålet. Det ifrågavarande mindre
området, som i avtalet föreslås bliva upplåtet till staden för parkändamål,

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 är 1955

bör tills vidare bibehållas i kronans ägo som markreserv för tvätt- och
reparationsanstalten.

Bostadsstyrelsen, som värderat det till försäljning föreslagna området,
har åsatt detsamma ett värde av 123 500 kronor, motsvarande ett värde
av en krona 56 öre per kvadratmeter, allt under förutsättning av en exploateringstid
av fem år.

Området, som är bokfört å arméns delfond av försvarets fastighetsfond,
är icke för sig redovisat utan ingar som del av en större redovisningsenhet.
Fortifikationsförvaltningen har ungefärligt uppskattat områdets
bokförda värde till 7 900 kronor.

Departementschefen

Enligt det föreliggande förslaget till avtal mellan kronan och Visby stad
försäljer kronan för en köpeskilling av 123 500 kronor ett område om cirka
7,9 hektar av stadsägan nr 1144 i Visby. Området skall av staden användas
för bostadsbebyggelse. Enligt avtalet skall en del av dessa bostäder
erbjudas personal vid truppförbanden och staberna i Visby. Ett i anslutning
till nämnda område beläget mindre område av stadsägan upplåtes
samtidigt med nyttjanderätt utan ersättning för att användas till parkändamål.

Då det till försäljning föreslagna området synes kunna utan större
olägenhet avstås av försvaret anser jag mig böra tillstyrka försäljningen
till det pris och på de villkor i övrigt, som preliminärt överenskommits.

Frågan om den föreslagna försäljningen bör underställas riksdagens
prövning.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medge

att av kronan tillhöriga stadsägan nr 1144 i Visbv må till
Visby stad säljas förenämnda område om cirka 7,9 hektar fölen
köpeskilling av 123 500 kronor samt på i huvudsak de
villkor i övrigt, som finnes angivna i det rörande försäljningen
upprättade avtalet.

Göta trängregementes kompani i Nora (T 2 N) uppsattes efter beslut av
1942 års riksdag, som jämväl anvisade medel för förvärv av förläggningsområde
och för uppförande av kaserner för kompaniet. Etablissementet
togs i bruk år 1945. Sedermera framlade 1949 års försvarsutredning förslag
om indragning av kompaniet, vilket förslag chefen för armén tillstyrkte
under förutsättning att den till T 2 N anslutna mobiliseringscentralen
bibehölls vid sin förläggning i Nora. Sedan Kungl. Maj:t därefter

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 185 år 1955

i propositionen 1951:110 föreslagit att kompaniet skulle från och med
budgetåret 1952/53 utgå ur fredsorganisationen har riksdagen (skr. 1951: 4)
beslutat i överensstämmelse härmed. Sedermera föreskrev Kungl. Maj :t
genom beslut den 14 mars 1952 att kompaniets avveckling skulle vara slutförd
senast den 1 oktober 1952 samt förordnade i samband härmed att
den mobiliseringscentral, som då var ansluten till kompaniet, jämväl efter
kompaniets avveckling skulle bibehållas och vara förlagd till Nora samt
benämnas Göta trängregementes mobiliseringscentral i Nora (T 2 mobcN).

I skrivelse den 20 december 1954 har Örebro läns landstings förvaltningsutskott
hemställt att få förvärva de av T 2 N förut disponerade anläggningarna
i Nora för att därstädes anordna vårdplatser för psykiskt
efterblivna. Landstinget har i skrivelsen anfört, bland annat, att landstinget
för närvarande förfogar över 120 provisoriska vårdplatser för psykiskt
efterblivna men att enligt verkställd beräkning omkring 500 vårdplatser
erfordras inom länet. Etablissementet i Nora bedömes med relativt
begränsade ändringar väl lämpa sig för ifrågavarande ändamål.

Över framställningen har försvarets fastighetsnämnd avgivit yttrande
och därvid tillstyrkt försäljning av den del av etablissementet som icke
ianspråktages för mobiliseringscentralen. Av nämndens yttrande framgår
bland annat följande.

Nämnden har undersökt möjligheten att utnyttja etablissementet i
Nora såsom förläggning för infanteriskjutskolan. Enär ett för skolan användbart
övningsfält icke kunnat anskaffas i Noras närhet har nämnden
icke ansett sig kunna föreslå att skolan förlägges till Nora. Planer, som
förelegat på att använda etablissementet för en civilförsvarsskola, är enligt
vad nämnden inhämtat icke längre aktuella. Genom arméstaben har
nämnden vidare låtit undersöka huruvida de delar av ifrågavarande
etablissement, som icke utnyttjas för mobiliseringscentralen, kan utnyttjas
för andra aktuella militära behov. Det har därvid upplysts att ifrågavarande
byggnader användas och även framdeles bedömes kunna komma
att användas för utbildningskurser och repetitionsövningsförband men att
permanent behov av ifrågavarande byggnader icke föreligger.

En försäljning av de byggnader, som sålunda icke permanent utnyttjas
för militärt behov, tillstyrkes av chefen för armén. Jämväl fastighetsnämnden
anser att ifrågavarande byggnader jämte mark kan försäljas,
enär de icke permanent erfordras för försvarets räkning och icke heller
synes behöva tagas i anspråk för något annat statligt ändamål.

Sedan fortifikationsförvaltningen därefter erhållit i uppdrag att förhandla
med landstinget om försäljning av del av ifrågavarande etablissement,
har fortifikationsförvaltningen i skrivelse den 18 mars 1955 anfört
i huvudsak följande.

Det till etablissementet börande markområdet innehåller i areal 33,53
hektar och utgöres av stadsägorna nr 375 A och 376 A i Nora stad. Samtliga
etablissementets byggnader bar uppförts å stadsägan nr 376 A, varvid
etablissementets huvudbyggnader, såsom kanslihus, förläggningsbygg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5 är 1955

nader, sjukhus och matinrättning förlagts till stadsägans norra del samt
övriga byggnader, såsom förråds- och garagebyggnader, till stadsägans
södra del. Sistnämnda byggnader utnyttjas för närvarande såsom mobiliseringscentral.

En försäljning till landstinget kan omfatta hela etablissementet med
undantag för den del därav, som utgöres av mobiliseringscentralen. I försäljningen
kan sålunda ingå stadsägan nr 375 A om 15,74 hektar samt norra
delen av stadsägan nr 376 A med därå befintliga, kronan tillhöriga byggnader
och ledningar. Nämnda del av stadsägan nr 376 A innehåller i areal
cirka 9 hektar, varför hela det område, som kan försäljas till landstinget,
omfattar en areal av cirka (15,74 + 9,o =) 25 hektar. De byggnader, 14
till antalet, som kan ingå i försäljningen, utgöres av vakt- och arrestbyggnad,
kanslihus, 3 logementsbyggnader, matinrättning, intendenturverkstad,
sjukhus, maskinistbostad, tryckstegringsstation, 2 förläggningsbaracker
samt en smedja och en kollada. En förutsättning för att en överlåtelse
av samtliga här angivna byggnader skall kunna ske är dock att
ersättningslokaler anordnas för de ändamål, vartill bland annat sjukhuset
för närvarande utnyttjas av kronan, nämligen bostad för förrådsunderofficer,
omklädnings- och utspisningslokaler för förrådsarbetare samt varmförråd
för sjukvårdsmateriel och läkemedel.

Fortifikationsförvaltningen har låtit värdera de byggnader in. m., som
avses ingå i försäljningen till landstinget. Byggnaderna ävensom de inom
det till försäljning aktuella området befintliga, kronan tillhöriga ledningarna,
vägarna och planerna har därvid åsatts ett värde av i runt tal
1 500 000 kronor. Denna värdering är gjord med utgångspunkt i att byggnaderna
alltjämt skall användas för sitt ursprungliga ändamål. Värdet
av den till försäljning avsedda marken har förvaltningen beräknat till
5 000 kronor per hektar eller (25 x 5 000 =) 125 000 kronor. Det totala
värdet av de till försäljning avsedda byggnaderna och markområdet uppgår
sålunda i runt tal till (1 500 000 + 125 000 =) 1 625 000 kronor.

Vid förhandlingar som därefter förts mellan förvaltningen och landstinget
har landstinget förklarat sig icke vilja erlägga högre köpeskilling för
området än 1 000 000 kronor. Landstinget har dock förklarat sig berett
att därjämte bekosta anordnande av förenämnda ersättningslokaler, uppsättande
av industristängsel kring kronans kvarvarande område (mobiliseringscentralen)
samt utförande av vissa tillfartsvägar till sistnämnda
område. Kostnaderna för samtliga dessa arbeten har beräknats till 160 000
kronor.

Vid bedömadet av frågan, huruvida den av landstinget erbjudna köpeskillingen
kan anses vara för kronan godtagbar, har förvaltningen haft
att taga hänsyn till det förhållandet att vissa förändringsarbeten måste
vidtagas beträffande de till försäljning avsedda byggnaderna innan de kan
utnyttjas för landstingets behov. Byggnaderna måste på grund härav i

Kiuujl. Maj:ts proposition nr 185 år 1955

köparens hand anses representera ett lägre värde än det som kan åsättas
byggnaderna under förutsättning att de även i fortsättningen skall utnyttjas
för ursprungligen avsett ändamål.

Med hänsyn härtill anser sig fortifikationsförvaltningen kunna tillstyrka
en försäljning till den av landstinget erbjudna köpeskillingen under
förutsättning att landstinget bekostar anordnandet av angivna ersättningslokaler
och stängsel in. m. Fortifikationsförvaltningen har i anledning
härav förhandlat med landstinget angående de huvudsakliga villkor, som
bör förknippas med försäljningen. Då tiden icke medgivit verkställande
av detaljerad avgränsning av det i försäljningen ingående området av stadsägan
nr 376 A och ej heller medhunnits att närmare fastställa vilka anläggningar,
maskiner och övriga anordningar i de till försäljning aktuella
byggnaderna, som skall ingå i försäljningen, har något slutgiltigt köpeavtal
icke upprättats. De för försäljningen överenskomna huvudvillkoren
har i stället innefattats i en av representanter för fortifikationsförvaltningen
och landstinget undertecknad, den 14 och 15 mars 1955 dagtecknad
promemoria. Enligt promemorian skall landstinget tillträda området
den 1 oktober 1955.

Det till försäljning aktuella markområdet är icke för sig bokfört utan
ingår såsom del av en större bokföringsenhet, redovisad på arméns delfond
av försvarets fastighetsfond. Fortifikationsförvaltningen uppskattar områdets
bokförda nettovärde till i runt tal 47 000 kronor. I försäljningen
ingående byggnader, ledningar, vägar och planer har i fastighetsfonden
redovisats med ett sammanlagt byggnadsvärde av 1 185 230 kronor. Av
detta belopp har till värdeminskningskontot per den 30 juni 1954 överförts
592 615 kronor såsom grundavskrivning och 118 523 kronor 12 öre
såsom årliga avskrivningar, varför såsom icke avskrivet återstår ett belopp
av 474 091 kronor 88 öre.

Fortifikationsförvaltningen hemställer om bemyndigande att genomföra
försäljningen av ifrågavarande mark och byggnader på de villkor, som
angivits i den rörande försäljningen upprättade promemorian.

Departementschefen

De anläggningar, som förut disponerats av Göta trängregementes kompani
i Nora (T 2 N), användes nu till en del för den mobiliseringscentral,
som enligt riksdagens beslut skall vara förlagd till Nora. Den del av anläggningarna,
som icke erfordras för mobiliseringscentralen, användes tillfälligt
för olika militära utbildningskurser och av repetitionsövningsförband.

Såsom framgår av det föregående har olika projekt undersökts rörande
den framtida användningen av den del av anläggningarna i Nora, som
icke erfordras för mobiliseringscentralen. Sålunda har försvarets fastighetsnämnd
undersökt möjligheterna att förlägga infanteriskjutskolan till

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1955

Nora. Detta har emellertid visat sig icke vara genomförbart. Vidare har
förelegat vissa planer att till etablissementet förlägga en civilförsvarsskola,
men dessa planer är ej längre aktuella.

Örebro läns landsting har nu gjort framställning om att få förvärva anläggningarna
i Nora för att därstädes anordna vårdplatser för psykiskt
efterblivna.

Försvarets fastighetsnämnd tillstyrker försäljning av den del av etablissementet,
som icke tages i anspråk för mobiliseringscentralen. Nämnden
framhåller därvid att anläggningarna, med undantag för mobiliseringscentralen,
icke permanent erfordras för försvarets räkning och icke
heller synes behöva tagas i anspråk för något annat statligt ändamål.

Sedan fortifikationsförvaltningen erhållit i uppdrag att förhandla med
landstinget i förevarande fråga, har preliminärt avtal träffats mellan fortifikationsförvaltningen
och landstinget om försäljning till landstinget av
ett område om cirka 25 hektar, avseende den del av etablissementet som
ej erfordras för mobiliseringscentralen. Enligt avtalet, som innefattas i en
av parterna undertecknad promemoria, utgör köpeskillingen 1 000 000
kronor. Landstinget har därjämte förklarat sig berett att bekosta anordnandet
av vissa för kronan erforderliga ersättningsbyggnader in. m., vilka
beräknas draga en kostnad av 160 000 kronor. Tillträdesdagen har bestämts
till den 1 oktober 1955.

Vid värdering, som fortifikationsförvaltningen låtit utföra, har värdet
av de till försäljning avsedda byggnaderna och markområdena beräknats
till i runt tal 1 625 000 kronor. Värderingen bär emellertid skett med utgångspunkt
i att byggnaderna alltjämt skulle användas för sitt ursprungliga
ändamål. Såsom fortifikationsförvaltningen framhållit bör vid bedömandet
av skäligheten av det överenskomna vederlaget hänsyn tagas
till att vissa omändringsarbeten måste vidtagas beträffande byggnaderna
innan de kan utnyttjas för landstingets behov. För landstinget representerar
därför byggnaderna ett lägre värde än det som åsatts desamma vid
värderingen. Ur samhällsnyttans synpunkt är det vidare att föredraga
att ifrågavarande anläggningar utnyttjas för något permanent ändamål i
stället för att de, såsom nu är fallet, utnyttjas mera tillfälligt.

På grund av vad jag nu anfört anser jag mig böra tillstyrka att ifrågavarande
markområde jämte byggnader försäljes till landstinget mot en
köpeskilling av 1 000 000 kronor och på i huvudsak de villkor i övrigt,
som angives i den förenämnda promemorian.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge
att i det föregående angivna område om cirka 25 hektar
jämte därå uppförda byggnader, utgörande del av det etablissement
som tidigare disponerats av Göta trängregementes
kompani i Nora, må försäljas till Örebro läns landsting mot
en köpeskilling av 1 000 000 kronor och på i huvudsak de

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 är 1955 13

villkor i övrigt, som angivits i den rörande försäljningen upprättade
promemorian.

1 skrivelse den It maj 1951 har Arboga stads församlings kyrkoråd
hemställt att församlingen såsom gåva av kronan måtte erhålla dels den
del av fastigheten Åsby 28, som ingår i Säterbo kyrkogård, samt den del
av samma fastighet, som är belägen mellan gamla och nya vägen norr
om Säterbo kyrka, dels ock fastigheten Åsby 217, allt numera beläget inom
Arboga stad.

Fortifikcitionsförvaltningen, som avgivit yttrande i ärendet, föreslår att
förenämnda delar av fastigheten Åsby 28 — numera ingående i stadsäga
i Arboga — överlåtes till församlingen mot allenast en formell köpeskilling.
Däremot avstyrker ämbetsverket överlåtelsen av fastigheten
Åsby 217 — numera stadsägan nr 1073 i Arboga.

Av fortifikationsförvaltningens yttrande framgår bland annat följande.

Då kronan år 1942 inköpte fastigheten Åsby 28 var avsikten icke att
den i kyrkogården ingående delen av fastigheten skulle inbegripas i köpet.
Detta område, som omfattar cirka 1 900 kvadratmeter, har nämligen av
tidigare ägare till fastigheten år 1904 utan ersättning överlåtits till Säterbo
församling. Området har emellertid aldrig blivit avsöndrat och lagfaret
för församlingen. Kronan synes vid sådant förhållande icke böra hävda
sin äganderätt till området. Arboga stads församling har sedermera efter
inkorporering inträtt i Säterbo församlings rättigheter till området i fråga.
— Den mellan gamla och nya vägen norr om Säterbo kyrka belägna delen
av fastigheten Åsby 28 erfordras icke längre för kronans behov. Området,
som omfattar cirka 4 000 kvadratmeter, har ett värde av högst en krona
per kvadratmeter. Ä området har Säterbo församling redan innan kronan
förvärvade detsamma fått uppföra vissa byggnader. Jämväl detta område
torde kronan kunna avstå utan vederlag med hänsyn till att Arboga
stad utan ersättning till kronan överlåtit mark m. in. för anläggandet av
centrala flygverkstaden. Förenämnda i Säterbo kyrkogård ingående område
motsvaras numera i fastighetsregisterhänseende av stadsägoområdet
nr 1070 och det mellan gamla och nya vägen norr om kyrkan belägna området
av del av stadsägoområdet nr 1071, bägge stadsägoområdena ingående
i stadsägan nr 1051 + 1070 + 1071 + 1074 i Arboga. Enligt fortifikationsförvaltningen
bör ifrågavarande områden överlåtas till församlingen
mot en formell köpeskilling av 100 kronor. — Fastigheten Åsby 217,
som numera motsvaras av stadsägan nr 1073 i Arboga, har i sin helhet
tagits i anspråk för vägändamål, varför ämbetsverket icke funnit skäl
föreligga att överlåta denna fastighet till församlingen.

I överensstämmelse med fortifikationsförvaltningens sålunda angivna
uppfattning har mellan förvaltningen, å kronans vägnar, och Arboga stads
församlings kyrkoråd den 9 februari och den 4 september 1954, under förutsättning
av Kungl. Maj:ts godkännande, träffats avtal, varigenom kronan
till församlingen för en köpeskilling av 100 kronor överlåtit dels stads -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1955

ägoområdet nr 1070 om cirka 1 900 kvadratmeter och dels ett område om
cirka 4 000 kvadratmeter av stadsägoområdet nr 1071, båda stadsägoområdena
ingående i stadsägan nr 1051 + 1070 + 1071 + 1074 i Arboga. Fortifikationsförvaltningen
hemställer om godkännande av ifrågavarande avtal.

Departementschefen

Jag tillstyrker att ifrågavarande två områden om cirka 5 900 kvadratmeter
i Arboga stad överlåtes till stadens församling mot en formell köpeskilling
av 100 kronor. Med hänsyn till överlåtelsens gåvokaraktär torde
frågan om överlåtelsen böra underställas riksdagens prövning.

Åberopande vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medge

att till Arboga stads församling må överlåtas förenämnda
två områden om cirka 5 900 kvadratmeter i Arboga mot en
köpeskilling av 100 kronor och på i huvudsak de villkor i
övrigt, som finnes angivna i det rörande överlåtelsen upprättade
avtalet.

Med skrivelse den 26 mars 1954 har fabriksstijrelsen överlämnat en
mellan styrelsen, å kronans vägnar, och Karlstads stad den 4 och den 8
december 1953 preliminärt träffad överenskommelse med därtill fogat tilllägg,
enligt vilken kronan till staden utan ersättning överlåter ett till
ammunitionsfabriken Zakrisdal hörande markområde att av staden upplåtas
för egnahemsbebyggelse, i första hand för personalen vid ammunitionsfabriken.
Området, vars värde uppskattas till cirka 12 000 kronor,
har en areal av omkring 48 350 kvadratmeter. Fabriksstyrelsen hemställer
om godkännande av den ifrågavarande överenskommelsen.

Det område, å vilket ammunitionsfabriken är belägen, uppläts av staden
till kronan utan vederlag enligt avtal den 1 december 1938. I avtalet
stadgades bland annat att, därest området framdeles icke komme att användas
för det avsedda ändamålet eller någon annan kronans verksamhet
av ungefärligen motsvarande omfattning, kronan skulle antingen till staden
utan vederlag återlämna området eller ock för området lämna full
ersättning.

Av fabriksstyrelsens skrivelse och förenämnda överenskommelse i december
1953 framgår bland annat följande. Personalen vid ammunitionsfabriken
har i olika sammanhang uttryckt önskemål om att få tillgodose
sitt behov av bostäder genom uppförande av egnahem. Vid undersökningar
som företagits i samråd med reprensentanter för nämnda personal
och Karlstads stad har det befunnits lämpligt att förlägga den ifrågavarande
bebyggelsen till ett kronan tillhörigt markområde, som ingår i am -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1955 15

munitionsfabrikens förläggningsområde men som icke beräknas bli erforderligt
för driften vid fabriken. Enligt den nu träffade överenskommelsen
skall markområdet utan ersättning överlåtas till staden. Stadsfullmäktige
i Karlstad har för sin del godkänt överenskommelsen genom beslut
den 21 januari 1954.

Sprängämnesinspektionen, som avgivit yttrande i fråga om lämpligheten
ur säkerhetssynpunkt att utnyttja det ifrågavarande området för bostadsbebyggelse,
förklarar sig under vissa angivna förutsättningar ej ha
något att erinra mot att den föreslagna bebyggelsen kommer till stånd.

I anledning härav har fabriksstyrelsen, efter att ha inhämtat yttranden
från drätselkammaren i Karlstad och den för bebyggelsen bildade egnahemskommittén,
anmält att såväl styrelsen som staden och kommittén är
beredda att iakttaga vad sprängämnesinspektionen anfört i sitt yttrande.

Departementschefen

Enligt träffad preliminär överenskommelse överlåter kronan till Karlstads
stad utan vederlag ifrågavarande till ammunitionsfabriken Zakrisdal
hörande område om cirka 48 350 kvadratmeter. Markområdet skall av staden
användas för egnahemsbebyggelse i första hand för personal vid ammunitionsfabriken.
Området beräknas enligt fabriksstyrelsen icke bli erforderligt
för driften vid fabriken. Med hänsyn till angivna omständigheter
och då kronan på sin tid erhöll området i gåva av staden anser jag
mig böra tillstyrka att området överlåtes till staden utan vederlag.

Frågan om överlåtelsen torde böra underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge
att förenämnda till ammunitionsfabriken Zakrisdal hörande
område om cirka 48 350 kvadratmeter må utan ersättning
överlåtas till Karlstads stad på i huvudsak de villkor,
som finnes angivna i den rörande överlåtelsen träffade överenskommelsen.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till delta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alf Resare