Kungl. Maj:ts proposition Nr 182 (Proposition 1922:182)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Nr 182.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående beskattning av socker m. m.; given Stockholms slott
den 10 mars 1922.

Under åberopande av bilagd a utdrag av statsrådsprotokollet över
finansarenden för denna dag vill Kung]. Maj:t föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående beskattning
av socker;

dels ock i övrigt bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 155 höft. (Nr 182.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Förslag

till

förordning angående beskattning av socker.

Härigenom förordnas som följer:

I KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Kontroll Svor 1. Socker, som inom riket tillverkas eller dit införes, skall, under tiiioerknir.

g kastag beskattning i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och
t Toikel skall, intill dess sådan beskattning ägt rum, stå under statens kontroll.

Denna kontroll utövas dels av tullverket över till riket infort socker,
tills det överföres till sockerfabrik eller allmänt sockernederlag eller eljest
utlämnas till varuägaren, dels ock, på sätt i denna förordning eller med
stöd av densamma särskilt meddelade föreskrifter bestämmes, vid labnker,
i vilka socker tillverkas eller raffineras, och i allmänna sockernederlag.

2. Överinseendet å kontrollen vid sockerfabriker och allmänna
sockernederlag handhaves av kontrollstyrelsen.

Den lokala tillsynen utövas av särskilda kontrolltjänstemän. •Närmare
bestämmelser angående dessas antagande, befogenheter och åligganden
meddelas av Kungl. Maj:t. Angående ersättning till sådan kontrolltjänsteman
är särskilt stadgat. .. , n

I den mån denna förordning icke annorlunda bestämmer skall

kostnaden för kontrollens utövning bestridas av statsverket.

Sockerhaltiga
varor, hänjörliga
till socker.

2 §■

Sockerlösningar, sirap och sirapsblandningar, vilka i torrsubstansen
hålla mindre än 70 procent direkt polariserat socker, färglösa eller med
en askbalt ej överstigande 1.3 procent av torrsubstansens vikt, hanloras

till socker.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker (glykos) och maltsocker
(maltos) samt ej heller icke färglösa sockerlösningar, sirap, sirapsblandningar
eller melass, i vilka sockerhalten är mindre än 70 procent
av torrsubstansens vikt och askhalten högre än 1.3 procent av torrsubstansens
vikt.

Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation, därest icke kontrollstyrelsen
på framställning av tillverkaren förordnar, att sockerhalten
skall bestämmas genom fullständigare kemisk analys.

3 §•

Med tillverkare förstås i denna förordning den person, vilken såsom
ägare, innehavare, verkställande direktör eller disponent eller i annan
egenskap har högsta inseendet över sockerfabriks skötsel och för vilken
tillståndsbevis för tillverknings utövande utfärdas på sätt i 11 § sägs.

4 §•

Tillverkningsår räknas från och med den 1 augusti till och med
den 31 juli.

5 §•

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,
kunna finnas erforderliga för erhållande av betryggande kontroll
över sockerskattens behöriga utgörande, meddelas av kontrollstyrelsen,
på vilken ock ankommer att utfärda de föreskrifter i övrigt, som för
förordningens tillämpning må erfordras.

II KAP.

Bestämmelser med avseende å tillverkningen m. m.

6 §•

1. Fabrik, som avser tillverkning eller raffinering av socker, skall
vara så byggd och inrättad, att betryggande åtgärder kunna vidtagas
till förekommande av sockers olovliga bortförande från fabriken; och
åligger det tillverkaren att inom fabriksområde anordna nödig bevakning
samt i övrigt genom anbringande av stängsel, lås och dylikt vidtaga
erforderliga åtgärder för vinnande av trygghet i nämnda hänseende.

2. Magasin för uppläggning och förvaring av obeskattat socker
skall vara beläget inom fabriksområdet eller i dess närhet samt, för att

Tillverkare.

Tillverknings■
år.

Särskilda

föreskrifter.

Fabrik och
magasin.

Expeditionsrum
m. m.

Saftstation.

Tillverkares
skyldighet att
i visst fall bereda
kontrollpersonal
bostad
m. m.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

kunna godkännas, vara solitt uppfört och i övrigt så beskaffat, att obehöriga
ej kunna bereda sig tillträde därtill utan synbart våld. Dylikt
magasin skall vara upplåtet uteslutande till förvaring av obeskattat
socker, där ej kontrollstyrelsen på särskild framställning finner sig kunna
medgiva undantag härifrån. Skall magasinet stå under kronans lås, vare
tillverkare skyldig att vidtaga de särskilda anordningar, som kontrollstyrelsen
för sådant ändamål finner nödiga.

7 §•

1. I varje sockerfabrik skall finnas ett för kontrollpersonalen avsett
expeditionsrum med minst 20 kvadratmeters golvyta.

2. Det åligger tillverkaren att förse expeditionsrummet med erforderliga
möbler samt bekosta dess belysning och uppvärmning.

3. Kontrolltjänsteman äge rätt att använda fabrikens laboratorium
för utförandet av behövliga undersökningar.

4. Därest kontrollstyrelsen finner sådant erforderligt, åligger det
tillverkaren att låta förse expeditionsrummet med rikstelefon samt att
bestrida avgifterna för densamma ävensom samtalsavgifter för kontrollpersonalens
tjänstesamtal.

8 §■

De i 6 och 7 §§ meddelade föreskrifter avse ej sådan sockerfabrik
(saftstation), där arbetet inskränker sig därtill, att saften avvinnes betor
och i rörledning föres till annan sockerfabrik för vidare bearbetning.

Vid saftstation utövas kontrollen på sätt kontrollstyrelsen föreskriver.

9 §''

År fabrik belägen utom stad, köping eller municipalsamhälle, vare
tillverkaren pliktig att på anmodan av kontrollstyrelsen åt envar av den
vid fabriken anställda kontrollpersonal till visst pris tillhandahålla ett
i fabrikens närhet beläget samt med nödiga möbler och sängkläder försett
boningsrum ävensom bekosta dess städning och uppvärmning.
Oavsett fabrikens belägenhet vare tillverkare skyldig att, på anmodan
av kontrollstyrelsen, åt envar av kontrollpersonalen, som sådant önskar,
anskaffa lämplig kost mot särskild ersättning.

I denna paragraf omförmäld gottgörelse för boningsrum och kost
varder till beloppet fastställd i samband med bestämmandet av arvode
till kontrolltjänsteman på sätt särskilt stadgas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182. 5

10 §.

1. Innan arbete för tillverkning eller raffinering av socker första
gången må i fabrik taga sin början, skall tillverkaren låta i två exemplar
upprätta och till kontrollstyrelsen med begäran om godkännande överlämna
dels beskrivning å fabriken med tillhörande område, dels ock planritning
över fabriksområdet och samtliga fabrikslokalerna med tydligt angivande
av det ändamål, vartill varje lokal är avsedd. Ett exemplar av
ritning och beskrivning, försett med bevis om kontrollstj^relsens godkännande,
där sådant gives, förvaras vid fabriken och det andra hos nämnda
styrelse.

2. Över byggnader, lägenheter och anordningar, som icke blivit
upptagna i beskrivningen eller som där upptagits men sedermera ändrats,
skall, förrän desamma må användas vid tillverkning eller raffinering av
socker, tillverkare låta i två exemplar upprätta beskrivning och ritning
med vilka förfares på sätt nyss sagts.

3. När i anseende till vidtagna förändringar inom fabrik kontrollstyrelsen
^anser ritningen över densamma icke vidare vara tillfyllestgörande,
åligger det tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrivning
ävenledes i två exemplar.

11 §-

1- -Då fabrik skall sättas i gång eller vid början av ett tillverkningsår
fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att, minst
tio dagar förrän rörelsen må börja, till kontrollstyrelsen ingiva skriftlig
anmälan med uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja rörelsen,

b) huruvida arbetet skall fortgå dag och natt eller endast om
dagen,

c) huruvida socker skall förvaras i magasin i fabriksområdets
närhet, samt

d) ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjänsteman;

varjämte vid anmälan skall fogas intyg om enligt 12 § verkställd
besiktning, utvisande att anordningarna vid fabriken icke strida mot denna
förordning eller i avseende å kontrollen eljest meddelade föreskrifter.

2. Finnes ej hinder för rörelsens utövande, meddelar kontrollstyrelsen
tillståndsbevis för tillverkaren.

må tillståndsbevis utfärdas för den, som blivit dömd till ansvar
för förbrytelse, varom förmäles i 30 § av denna förordning; ej heller
för den, som dömts till ansvar enligt 29 §, där ej omständigheterna
vant synnerligen mildrande.

Beskrivning
och planritning
över
fabrik in. m.

Drifts*
anmälan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Besiktning av
fabrik.

Slutanmälan.

12 §.

Önskar tillverkare få sådan besiktning verkställd, som i 11 §
omförmäles, göre därom skriftlig anmälan hos kontrollstyrelsen, som
förordnar lämplig person att verkställa besiktningen. Vid denna skall
undersökas, huruvida byggnader och anordningar överensstämma med
beskrivningen över fabriken och tillhörande ritning samt föregående

besiktningsprotokoll. .

Med ledning av besiktningen uppsattes protokoll, innehållande
uppgift å de förändringar, som vidtagits med fabriken efter näst föregående
besiktning, eller, om förändring ej ägt rum, anteckning härom.
Av protokollet utskrivas två exemplar, av vilka det ena bilägges den
vid fabriken förvarade beskrivningen och det andra insändes till kontrollstyrelsen.
Finnas anordningarna icke strida mot gällande föreskrifter,
utfärdar besiktningsmannen intyg härom.

Befinnas vid besiktningen anordningarna icke vara i överensstämmelse
med gällande föreskrifter, äger besiktningsmannen meddela beslut
om vidtagande av nödiga ändringar; och skall tillverkaren lämnas tillfälle
att vid ny besiktning styrka, att föreskrivna rättelser vidtagits. Verkställes
den senare besiktningen av annan än i tjänstgöring varande kontrolltjänsteman,
skall besiktningsmannen av tillverkaren åtnjuta gottgöi’else
för besiktning i enlighet med vad därom särskilt är stadgat.

13 §.

Vid råsockerfabrik, som ej är förenad med raffinaderi, (fristående
råsocker fabrik) skall inom en vecka efter det centrifugering av socker
upphört, allt socker vara inlagt i magasin under kronans läs; och
skall tillverkaren därefter ofördröjligen hos vederbörande kontrolltjänsteman
göra anmälan om arbetets avslutande.

Vid raffinaderi och med raffinaderi förenad råsockerfabrik göres
dylik anmälan ofördröjligen efter det allt skattepliktigt socker utlämnats

från fabriken. , .

Det åligger kontrolltjänsteman att lämna tillverkaren bevis om
gjord anmälan ävensom att, så fort ske kan, därom underrätta kontrollstyrelsen.
... .

Vill tillverkaren, sedan anmälan blivit gjord, under tillverkningsåret
åter upptaga rörelsen i fabriken, göre ny anmälan på sätt i 11 §
är stadgat. Finnes ej hinder för rörelsens utövande, meddelar kontrollstyrelsen
nytt tillståndsbevis.

Kungl. Maj:ta proposition Nr 182.

14 §.

Inventering eller uppvägning av allt i fabrik eller magasin be- inventering.
fintligt socker skall årligen sista helgfria dagen i juli månad samt eljest,
när kontrollstyrelsen därom förordnar, verkställas i närvaro av vederbörande
kontrolltjänsteman.

Befinnes vid inventering, att lagerbehållningen är större eller
mindre än bokföringen utvisar, men skillnaden icke överstiger i fråga
om raffinerat socker 0.2 procent eller i fråga om råsocker 0.5 procent,
må tillverkningskontot påföras respektive från detsamma avföras ett mot
överskottet eller bristen svarande belopp. År överskottet eller bristen
större, än nu är sagt, göre vederbörande kontrolltjänsteman därom ofördröjligen
anmälan till kontrollstyrelsen, som äger vidtaga erforderliga
åtgärder.

15 §.

Tillverkare åligger: Tillverkares

att över tillverkningens gång föra de böcker, som kontrollstyrelsen Randen.
lör utövande av kontroll enligt denna förordning finner erforderliga,

att för kontrollstyrelsen eller den, nämnda myndighet därtill förordnar,
hålla dessa böcker ävensom sina liandelsböcker rörande lager
och försäljning av socker, med tillhörande verifikationer, tillgängliga
för granskning eller annan vederbörlig åtgärd,

att, då kontrollstyrelsen finner grundad anledning till misstanke,
att skatt blivit undandragen statsverket, för sådan granskning eller åtgärd
tillhandahålla jämväl sina övriga handelsböcker med tillhörande
verifikationer,

att bevara nämnda böcker under minst två år, där ej ifråga om
desamma enligt andra bestämmelser längre förvaringstid är föreskriven,
att tillhandagå kontrollpersonalen med de uppgifter, som av kontrollstyrelsen
infordras,

att, då så påfordras, själv eller genom ombud närvara vid besiktning
eller inspektion,

att vid provtagning ävensom vid kontrollvägning, där sådant i
särskilda fall befinnes nödigt, tillhandagå kontrolltjänsteman med erforderligt
arbetsbiträde samt våg och vikter,

samt att, när helst kontrolltjänsteman så påfordrar, lämna honom för
undersökning tillträde till alla inom fabriken befintliga lägenheter, till
boningsrum dock endast klockan mellan nio förmiddagen och nio eftermiddagen;
ägande kontrolltjänstemannen rätt att, där han i särskilda

Iakttagande
av meddelade
föreskrifter
m. m.

Tillverkning
av sirap och
melass.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

fall finner det erforderligt, anställa undersökning å personer, som lämna
fabriken, eller av varor, som därifrån bortföras.

16 §.

1. Tillverkare är skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
kontrollstyrelsen jämlikt denna förordning utfärdar, ävensom de
anvisningar, vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med förordningen
eller nämnda föreskrifter meddelar.

2. Därest tillverkare ej åtnöjes med av kontrolltjänsteman eller
särskild besiktningsman vid tillämpningen av denna förordning meddelad
föreskrift eller vidtagen åtgärd, äger han att hos kontrollstyrelsen
däri söka ändring.

1? §•

1. Vill någon, utan sammanhang med sockertillverkning, tillverka
sirap eller melass, varom i 2 § förmäles, göre för varje tillverkningsår,
minst tio dagar förrän arbetet i fabriken börjar, hos kontrollstyrelsen
anmälan därom med angivande av det ställe, där tillverkningen skall
bedrivas, och ombud, som i yrkesutövarens frånvaro skall företräda
honom inför den, som skall utöva kontrollen vid fabriken. Finnes ej
hinder för rörelsens utövande, meddelar kontrollstyrelsen tillståndsbevis.
När tillverkningen upphört, göre yrkesutövaren ock anmälan hos kontrollstyrelsen.

2. Kontroll över tillverkning, som avses i denna paragraf, utövas
på sätt kontrollstyrelsen föreskriver.

Finnes inom fabrik, varom i denna paragraf är fråga, anordning för
framställning av kristalliserat socker, skall sådan anordning sättas under
kronans lås eller försegling.

3. Yrkesutövare i sådan fabrik vare skyldig att i tillämpliga delar
ställa sig till efterrättelse de i 15 § meddelade bestämmelser angående
bokföring och tillhandahållande av böcker för granskning eller åtgärd.
När helst kontrolltjänsteman så påfordrar, må han erhålla tillträde till
fabriken och därstädes verkställa erforderliga provtagningar; dock äge
han ej tillträde till boningsrum klockan mellan nio eftermiddagen och
nio förmiddagen.

Vad i övrigt i denna förordning är stadgat om tillverkare och
fabrik äger icke tillämpning å yrkesutövare och fabrik, varom i denna
paragraf förmäles.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

III KAP.

Allmänna nederlag för obeskattat socker.

18 §.

1. Rättighet att utan sammanhang med sockertillverkning tills inrättande av
vidare innehava allmänt nederlag för obeskattat socker meddelas av nederla9-kontrollstyrelsen efter därom gjord ansökning.

2. De i 6 § 2 mom. meddelade föreskrifter skola gälla jämväl
beträffande magasin, som avsetts för allmänt sockernederlag.

Då i dylikt magasin förvaras obeskattat socker, skall magasinet
stå under kronans lås.

19 §.

s Innan . socker inlägges å allmänt sockernederlag, skall den, som
undfått rättigheten (nederlagsinnehavarenj, till kontrollstyrelsen därom
gorå anmälan ävensom ställa säkerhet för två månaders kontrollkostnad
vid nederlaget.

Anmälan om
begagnande
av nederlag.

20 §.

Vad i 14—16 §§ finnes stadgat beträffande sockerfabrik och till- Inventering
verkare skall äga motsvarande tillämpning i fråga om allmänt socker- ?\vid
nederlag och nederlagsinnehavare. nc er aff''

IV KAP.

Beskattningen.

21 §.

1. För socker, som utlämnas från sockerfabrik eller allmänt socker- skatter,benederlag,
skall med nedan angivna undantag erläggas skatt med 16 öre lopp °?h be~
för varje kilogram. ‘omfattning*

Skatt erlägges icke för sådant socker, som, enligt av Kungl. Maj:t
meddelade föreskrifter, gjorts obrukbart till förtäring av människor
(denaturerats) eller som, under iakttagande av föreskrifterna i 27 §, utlämnats
för överförande till sockerfabrik eller allmänt sockernederlag
eller för utförsel ur riket genom tullkammare under den kontroll och de
villkor, som i tullstadgan bestämmas för utförsel av nederlagsgods.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 155 haft. (Nr 182.) 2

Förbud mot
avhändande
av socker annorledes
än
medelst fakturering.

Upprättande
av faktura.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

2. För socker, som införes till riket, skall vid utlämnandet samtidigt
med tull enligt tulltaxan till tullverket erläggas enahanda skatt
av 16 öre för varje kilogram; dock må obeskattat socker från tullkammare
överföras till sockerfabrik, allmänt sockernederlag eller annan
tullkammare i den ordning, tullstadgan föreskriver för försändning av
oförtullat gods från tullkammare till tullkammare, och med användande
av förpassningsinlaga enligt av generaltullstyrelsen fastställt formulär.

För socker, som enligt 5 § i förordningen den 9 juni 1911 med
tulltaxa för inkommande varor införes tullfritt, må jämväl frihet från
sockerskatt åtnjutas.

Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd
eller utebliven betalning gäller beträffande skatt för infört socker
vad i tullstadgan finnes föreskrivet rörande tullavgifter.

22 §.

Socker, för vilket, enligt vad i 21 § 1 mom. sägs, skatt skall erläggas,
må icke utlämnas från fabrik eller allmänt sockernederlag annorledes än
medelst fakturering. Fakturorna skola, på sätt nedan stadgas, ligga till
grund för bestämmande av den myckenhet socker, varför skatt skall utgå.

23 §.

1. Faktura, som i 22 § avses, skall av tillverkaren eller nederlagsinnehavaren
upprättas i två exemplar samt förses med nummer i
löpande följd med av kontrollstyrelsen föreskrivna seriebeteckningar.

Uppgift å faktura om sammanlagda vikten av enligt densamma utlämnat
socker skall anbringas, förutom i skrift, jämväl i siffror medelst
perforering.

2. Båda exemplaren av samtliga fakturor skola, allt eftersom de
upprättas, av tillverkaren eller nederlagsinnehavaren överlämnas till vederbörande
kontrolltjänsteman, vilken har att genom granskning .av de uppförda
posterna och deras hopsummering förvissa sig om riktigheten av
den å varje faktura upptagna sammanlagda myckenhet socker, varför
skatt skall utgå. De granskade och godkända fakturorna skola av kontrolltjänstemannen
förses med särskild kontrollstämpel.

Efter det alla fakturor för dagen överlämnats till kontrolltjänstemannen,
åligger det tillverkaren eller nederlagsinnehavaren att ofördröjligen
till kontrolltjänstemannen avgiva en jämväl i två exemplar upprättad
förteckning över ifrågavarande fakturor. Sedan förteckningen av
kontrolltjänstemannen granskats och befunnits utan anmärkning samt
vederbörliga anteckningar blivit av honom verkställda i särskild skatte -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

påföringslängd, äger tillverkaren eller nederlagsinneliavaren, med iakttagande
av vad i 25 § 1 mom. stadgas, återbekomma det ena exemplaret
av förteckningen jämte båda exemplaren av tillhörande fakturor.

Åtgärder, som enligt denna paragraf ankomma på kontrolltjänsteman,
skola av honom vidtagas så, att onödigt dröjsmål därav icke uppstår
för tillverkaren eller nederlagsinneliavaren med fakturors utsändande.

3. I denna paragraf omnämnd kontrollstämpel ävensom formulär
till bär omförmäld faktura, förteckning och skattepåföringslängd fastställas
av kontrollstyrelsen.

24 §.

Erläggandet av skatt och särskilda avgifter enligt denna förord- Skattens erning
utom i fall. som avses i 21 § 2 mom., sker genom inbetalning å läggande.
statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning.

Vidimerad avskrift av levereringsreversal skall ofördröjligen insändas
till kontrollstyrelsen.

25 §.

1. Där ej enligt vad nedan i denna paragraf sägs anstånd er- omedelbar inhållits
med skattens inbetalande, skall, innan faktura å socker från betalning av
fabrik eller allmänt sockernederlag av kontrolltjänsteman återställes, den

därå belöpande skatten inbetalas, och vare tillverkaren eller nederlagsinnehavaren
skyldig inför kontrolltjänstemannen förete bevis härom medelst
uppvisande av vidimerad avskrift av levereringsreversal.

2. Vill tillverkare eller nederlagsinnehavare åtnjuta anstånd med Anstånd med
skattens inbetalande, skall han hos kontrollstyrelsen avlämna bevis, att skaltenserhan
hos vederbörande länsstyrelse ställt av densamma godkänd säkerhet 99“n
för skattens fullgörande intill visst belopp, och må i så fall kontrollstyrelsen
bevilja honom anstånd med skattens inbetalande intill nämnda

belopp sålunda, att skatten enligt skattepåföringslängden för en månad
skall inbetalas före femtonde dagen i tredje månaden därefter.

3. Försummar tillverkare eller nederlagsinnehavare att inbetala utmätning av
förfallen skatt, skall för uttagande av sålunda ogulden skatt omedelbart skatlverkställas
utmätning, varom kontrollstyrelsen må föranstalta; och have

den försumlige förlorat rätten att under tillverkningsåret åtnjuta anstånd
med skatts erläggande.

26 §.

1. Om i annan fabrik än sådan, som i 8 § omförmäles, centri- Erläggande
fugering av socker ej företages inom sex helgfria dygn efter den i drifts- av *?r,kilda
anmälan uppgivna tiden, åligger det tillverkaren att för hela den tid, “skatt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

varunder arbete icke ägt rum, till statsverket inbetala det kontrollpersonalen
vid fabriken tillkommande arvode enligt stadgade grunder.
Beror uppskov på olyckshändelse eller annan omständighet, varöver
tillverkaren ej kunnat råda, må kontrollstyrelsen kunna på ansökning
medgiva befrielse från skyldighet, som nyss sagts.

2. Har under den del av året, då arbete i fabriken enligt anmälan
fortgått, icke vid fabriken tillverkats i medeltal 5,000 kilogram socker
för varje helgfritt dygn, åligger det likaledes tillverkaren att till statsverket
inbetala hela det kontrollpersonalen vid fabriken tillkommande arvode.

3. Påkallas vid fristående råsockerfabrik kontrolltjänstemans åtgärd
för uttagning av socker under tillverkningsåret mer än sextio särskilda
dagar efter det, enligt vad i 13 § sägs, slutanmälan blivit gjord,
skall kontrollkostnaden för de överskjutande dagarna gäldas av tillverkaren.
När kontrolltjänstemannens åtgärd vid fabrik, varom här är fråga,
påkallas för uttagning av socker i mindre mängd än 5,000 kilogram eller
för annat ändamål än antingen uttagning av socker eller verkställande
av sådan inventering, som i 14 § sägs, skall ersättningen härför likaledes
gäldas av tillverkaren.

4. Nederlagsinnehavare ävensom sådan yrkesutövare, som i 17 §
omförmäles, är skyldig att i enlighet med därom av kontrollstyrelsen
meddelad uppgift till statsverket inbetala ersättning för den kostnad, staten
fått vidkännas för kontrolltillsyn vid nederlaget, respektive fabriken.

5. Fullgöres ej skyldighet att inbetala avgifter enligt denna
paragraf, skola desamma på kontrollstyrelsens föranstaltande omedelbart
hos vederbörande utmätas.

27 §.

Försändande 1- Försändande av obeskattat socker från fabrik eller allmänt

av obeskattat sockernederlag till annan fabrik, allmänt sockernederlag eller tullkammare
soc e>. gkap gke medelst förpassning under statens kontroll, och åligger det tillverkare
eller nederlagsinnehavare att för sådant ändamål till vederbörande
kontrolltjänsteman avgiva förpassningsinlaga, avfattad i tre exemplar,
enligt av kontrollstyrelsen fastställt formulär. I övrigt skall försändande
av socker enligt denna paragraf ske under de villkor och bestämmelser,
som meddelas av kontrollstyrelsen.

Eftergift av 2. För obeskattat socker, som under transport mellan inrikes

skatt. orter förkommer, skall avsändaren betala vederbörlig skatt. Kan avsändaren
styrka, att godset gått förlorat genom uppbringning, skeppsbrott
eller annan olycka, må dock eftergift av skatten äga rum. Till kontrollstyrelsen
ställd ansökan härom, åtföljd av handlingar innefattande
erforderlig utredning rörande förhållandet, ingives till vederbörande kon -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

trolltjänsteman, som jämte eget yttrande insänder handlingarna i ärendet
till kontrollstyrelsen. Varder skatt eftergiven, översänder kontrollstyrelsen
sitt beslut härom till statskontoret för återbetalnings verkställande.

28 §.

Har socker, varå skatt påförts, blivit så skadat, att tillverkaren
önskar omarbeta detsamma, må under den kontroll, som kontrollstyrelsen
föreskriver, sockret för omarbetning åter införas i den fabrik,
varifrån det utförts, och socker till lika mängd och av samma slag utan
erläggande av ytterligare skatt från fabriken utlämnas. Sockrets mängd
och slag bestämmas av vederbörande kontrolltjänsteman eller, i tvistigt
fall, på tillverkarens bekostnad genom sakkunniga, som kontrollstyrelsen
tillkallar.

V KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

29 §.

Den, som utan tillståndsbevis tillverkar eller raffinerar socker, böte
från och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller straffes med
fängelse i högst sex månader samt gälde den i 21 § stadgade skatt,
vilken i sådant fall beräknas efter den tillverkning, som med ledning
av redskapens beskaffenhet, den tid densamma må hava varit i bruk
och vad i övrigt i målet förekommit kan antagas hava ägt rum.

Tillverkar någon utan tillståndsbevis sirap eller melass, straffes
med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

30 §.

Den, som i syfte att undandraga statsverket skatt
från fabrik, där tillverkning eller raffinering av socker på grund
av tillståndsbevis bedrives, eller från lägenhet, där obeskattat socker förvaras
under kronans lås, eller under transport av obeskattat socker
undansnillar sådant,

eller i fabrik för tillverkning eller raffinering av socker eller i
allmänt sockernederlag eller under transport av obeskattat socker olovligen
bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrolltjänsteman
eller tullförvaltning åsatt,

eller. i fabrik eller nederlag, varom ovan sagts, avhänder sig
skattepliktigt socker i strid mot bestämmelserna i 22 och 23 §§ i denna

Utbyte av
skadat socker
utan erlttggande
av skatt.

Olovlig tillverkning.

Undansnillande
av
socker m. m.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

förordning eller vidtager åtgärd, varigenom vid uppvägning av socker
mindre än sockrets rätta vikt av vågen angives,
eller eljest där svikligen förfar,

straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen
kronor eller dömes till fängelse i högst ett år.

Den sakfällde erlägge ock den skatt, han undandragit statsverket.

31 §.

Tillverkares Tillverkare ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap mot

och nederlags- denna förordning begås av arbetare eller annan vid sockerfabriken anl™esva7för
ställd person, liksom vore förbrytelsen av honom själv begången. Beförbryteise,
gagQar tillverkaren ombud vid rörelsens utövande, ansvare ombudet
be9annan.av jämte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.

Vad i denna paragraf är stadgat om tillverkare äge motsvarande
tillämpning å innehavare av allmänt sockernederlag.

32 §

Underlåtenhet 1. Underlåter tillverkare eller nederlagsinnehavare att fullgöra

atv\ssaaföare- enligt denna förordning stadgad skyldighet i fråga om bokföring,
skrifter. eller vägrar han vederbörande att erhålla tillgång till böcker eller

andra handlingar, vilka denne enligt givna bestämmelser äger granska,
eller vägrar han kontrolltjänstemannen eller den, vilken äger anställa
undersökning om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till
rum eller byggnad, där undersökning må ske, eller tillgång till ritning
och beskrivning över fabriken,

straffes med böter från och med etthundra till och med ettusen
kronor.

2. Underlåter yrkesutövare, varom i 17 § sägs, att fullgöra enligt
denna förordning stadgad skyldighet i fråga om bokföring eller vägrar
han den, som äger anställa undersökning i fabriken, tillgång till böcker
och andra handlingar, vilka denne enligt givna bestämmelser äger granska,
eller tillträde till rum eller byggnad, där undersökning må ske, vare
underkastad enahanda ansvar, som i 1 mom. är stadgat.

33 §.

Underlåtenhet Uraktlåter tillverkare eller nederlagsinnehavare att ställa sig till

föreskrifter^i efterrättelse vad som enligt denna förordning honom åligger eller de
allmänhet, föreskrifter i fråga om tillverkares åliggande, kontrollstyrelsen eller

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning eller
eljest gällande bestämmelser meddelar, straffes, där ej särskilt ansvar är
bestämt, med böter från och med fem till och med etthundra kronor.

34 §.

Tillverkare, nederlagsinnehavare eller sådan yrkesutövare, som i
17 § omförmäles, vilken giver eller erbjuder något såsom gåva åt kontrolltjänsteman,
som har att utöva tillsyn över hans fabrik eller nederlag,
böte från och med tjugu till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman,
som gåvan mottager, vare underkastad lika ansvar och miste
därjämte befattningen.

35 §.

Den, som innehar eller innehaft befattning med kontrollen vid
sockerbeskattningen, vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet
eller affärsförhållanden. Gör han detta, och framgår ej av omständigheterna,
att han om hemligheten eller affärsförhållandena erhållit kännedom
å tid, då han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från
och med femtio till och med ettusen kronor. Sker det för att göra
skada eller begagnar han sig av sin kännedom om berörda yrkeshemlighet
eller affärsförhållanden till egen eller annans fördel, då må till
fängelse dömas.

Har i nu omförmälda hänseenden skada uppkommit genom kontrolltjänstemans
åtgöranden, vare han ock skyldig att skadan till fullo
gottgöra.

36 §.

Anställes undersökning, varom i 40 § förmäles, klockan mellan
nio om aftonen och fem om morgonen å ställe, dit kontrollpersonalen.
då ej äger fritt tillträde, och upptäckes ej förbrytelse, böte
förrättningsmannen från och med fem till och med femtio kronor, där
han ej haft giltig anledning till undersökningen.

37 §.

•n j Böter\. 8om en%t denna förordning ådömas, skola, om tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

38 §•

. Da .jämte böter dömts till erläggande av skatt enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till betalning av skatten eller någon

Ansvar för
lämnande
eller emottagande
av gåva.

Ansvar för
röjande av
yrkeshemlighet
m. m.

Ansvar för
viss undersökning.

Böters gäldande.

Förvandling
av straff.

Fördelning
av böter.

Åtalsrätt.

Skärpning i
kontrollen.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

del därav, böterna ej kunna gäldas med penningar, utan skall den sakfällde
i stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.

39 §.

Av böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfälle en tredjedel,
dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del skall, om särskild
angivare finnes, tillfalla denne. Återstoden tillfaller kronan.

Andel, som nu sagts, tillkomme dock ej angivare, då angivelse
skett av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon
mot varandra, annan skyldeman mot den, hos vilken lian njuter kost
eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk
under den tid de äro i tjänsten.

40 §.

Förbrytelse mot denna förordning skall åtalas av allmän åklagare.
Undersökning, som åklagaren finner nödigt anställa för sådan förbrytelses
upptäckande, bör göras i två vittnens närvaro.

Finner den, som har befattning med kontrollen, överträdelse vara
begången, som bör föranleda åtal, anmäle han det för allmänne åklagaren.

41 §.

Har tillverkare eller nederlagsinnehavare svikligen undandragit
statsverket skatt eller upprepade gånger icke ställt sig till efterrättelse
denna förordning eller av kontrollmyndigheten meddelade föreskrifter
eller anvisningar, må kontrollstyrelsen pa tillverkarens eller nederlagsinnehavarens
bekostnad vidtaga den skärpning i kontrollen, vartill
omständigheterna kunna föranleda, i syfte att statsverket på betryggande
sätt bekommer enligt förordningen föreskriven skatt.

ö vergångsstadgande.

Magasin, som före år 1905 kommit till användning för förvaring av
obeskattat socker, må, även om det icke anses ligga i fabrikens närhet,
fortfarande begagnas, för så vitt det icke är beläget på längre avstånd
än en kilometer från fabriken.

Kunffl. Maj.ts proposition Nr 182. ]7

l)enua förordning träder i kraft den ] augusti 1922, vid vilken tid
lorordmngen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker uppsatt
vara gällande; dock skola iör det tillverkningsår, som tager sin
början den 1 augusti 1922, anmälan om tillämnad sockertillverkning,
ansökan om rättighet att innehava allmänt sockernederlag samt anmälan
om begagnande av sådant nederlag ävensom tillsättning av
kontrolltjänstemän ske i enlighet med föreskrifterna i denna förordning..

Bihang till riksdagens protokoll 1922.

1 samt.

155 käft. (Nr 182.)

K linål. Maj:ts proposition Nr 182.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:

Till 1921 års riksdag framlade Kungl. Maj:t genom proposition
nr 190 av den 25 februari 1921 förslag till förordning om ändrad
lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående
beskattning av socker, innefattande, bland annat, förslag till förhöjning
av arvodena åt förste kontrollörer och kontrollörer. Propositionen
behandlades av riksdagen gemensamt med en inom andra kammaren av
herr A. Paulsen väckt motion, nr 25, varuti föreslagits, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta
utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådana bestämmelser
för sockerkontrollen, att kontrollpersonalens arbetskraft fullt utnyttjades.
Riksdagen beslöt i anledning av ifrågavarande proposition och motion
enligt sin skrivelse den 17 juni 1921, nr 407, att, med avslag å propositionen,
hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och på vad
sätt kontrollen över sockertillverkningen skulle kunna förenklas eller omläggas,
i syfte att kostnaden för densamma nedbringades, utan att därvid
kontrollens effektivitet äventyrades, samt att för riksdagen måtte framläggas
det förslag, som kunde av utredningen föranledas.

Av den till grund för riksdagens ifrågavarande beslut liggande
utredning och motivering må från berörda riksdagsskrivelse följande här
återgivas:

1921 års »Det nuvarande systemet för sockerbeskattningen och den därmed sam riksdag.

manli ångande kontrollen över sockertillverkningen tillkom efter beslut av

1905 års riksdag och trädde i tillämpning den 1 september 1906.

Kungl. Muj:ts proposition Nr 182.

. . .* ?le. |tld, var sockertillverknmaren belagd m ed eu skatt, som ut

Mck i visst förhållande till de vid råsockerfabrikerna avverkade betornas vikt
en beskattningstorm, som benämnts materialbeskattning. Kontrollverksamheten
gick därvid ut på att fastställa den vid värjo råsockerfabrik under vitbetskampanjen
avverkade betvikten och var anordnad så, att eu statens kontrollör
ständigt övervakade vägningen av den betkvantitet, som intogs i fab
riken för avverkning. 1 och för fullgörande av denna kontroll tjänstgjorde i
allmänhet vid värjo råsockerfabrik tre kontrolltjänstemän, varjämte ett mindre
antal overkontrollörer genom besök vid de olika fabrikerna övervakade kontrollens
riktiga funktion under kampanjen. Under tiden mellan betkampanjerna
utövades ingen kontrollverksamhet. Enligt sakens natur behövdes icke
någon kontroll över raffinaderierna.

Från och med den 1 september 1906 omlades sockerbeskattningen så, att
man övergick från materialbeskattning till produktbeskattning och närmare
bestämt den form därav, som har till föremål den för konsumtion färdiga
varan, raffinadsockret, och därför kallas konsumtionsbeskattning.

Till IÖI-id av ombytet av beskattningssystem måste hela kontrollverksamheten
omläggas och eu betydligt vidlyftigare kontrollapparat inrättas.

Denna apparat, som brukar betecknas såsom sluten produktionskontroll,
fungerar i stort sett på nedannämnda sätt.

Vid råsockerfabrikerna står under kampanjen det s. k. sockerhuset, det
vill säga den del av fabriken, där sockret framställes, under ständig och sluten
bevakning, varjämte samtliga råsockermagasin befinna sig under kronans lås.
En kontrollör övervakar ingångarna till sockerhuset och en annan vägningen
och räkningen av det färdiga sockret samt inläggningen å magasinen, varjämte
i undantagsfall ytterligare en kontrollör användes för andra ändamål. Därjämte
övervakar en förste kontrollör kontrollsystemets riktiga funktion och
för nödiga journaler in. m. Då bevakningen måste fortgå dygnet om, erfordras
således vid varje fabrik utom en förste kontrollör minst sex kontrollörer.
Mellan kampanjerna skötes bevakningen av en tillsyningsman, som på tillverkarens
anfordran öppnar de under läs varande magasinen och kontrollerar
utlastningen.

Vid raffinaderierna stå såväl hela fabriken som magasinen under sluten
bevakning, i det att kontrollörer bevaka samtliga utgångar. Därjämte kontrolleras
från råsockerfabrikerna ankommande råsocker samt uppvägningen
av allt till magasinen gående färdigt raffinadsocker. Ursprungligen lärer meningen
varit, att kontrollen även bär skulle omfatta inräkning av den från fabrik
till magasin gående sockerkvantiteten, men i praktiken torde man i detta
fall nöja sig med tillverkarens uppgifter. Till sist räknas och övervakas de
sockerkvantiteter, som från magasinen utlämnas till fritt bruk, och verkställes
beskattningen efter den därvid konstaterade vikten. Liksom vid råsoekerfabrikcrna
övervakar vid raffinaderierna en förete kontrollör hela kontrollsystemets
funktion.

Mot det gällande systemet hystes alltifrån början betänkligheter bland
annat och främst därutinnan, att detsamma för sin effektiva tillämpning
krävde en relativt stor kontrollpersonal och såmedelst vore förenat med betydande
kostnader, som ej oväsentligt minskade skatteintäkten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Sålunda både sockerbeskattningskommittén i sitt år 1904 avgivna betänkande
avstyrkt införande av konsumtionsbeskattning och ansett en förbättrad
materialbeskattning mera ändamålsenlig, och vid 1906 års riksdag väcktes av
herr Lyckholm en motion, II: 126, innefattande bland annat begäran om utredning
om och i vad mån kontrollväsendet över de extra beskattade näringarna,
brännvins-, socker- och maltdrycksindustrierna, tarvade revision för
vinnande av större likformighet och billighet. Efter tillstyrkande av bevillningsutskottet
anhöll också riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t om förslag
till förändrade bestämmelser rörande kontrollen vid berörda tillverkningar i
syfte att, med bibehållande av nödig effektivitet, åstadkomma större enhetlighet
i kontrollens organisation och minskade kostnader.

Av riksdagens berörda framställning föranleddes, såvitt nu är ifråga,
framläggandet för 1907 års riksdag av förslag till ny förordning om beskattning
av socker, vilket förslag i huvudsak antogs av riksdagen och trädde i
kraft genom den ännu gällande förordningen i ämnet den 11 oktober 1907. I
denna författning bibehölls emellertid konsumtionsbeskattningsprincipen och
den lokala kontrollen lämnades i allt väsentligt orubbad.

Efter år 1907 har frågan om sockerkontrollens förbilligande upprepade
gånger varit föremål för behandling i riksdagen, varvid väckta förslag i sådan
riktning närmast åsyftat besparing genom inskränkning av antalet förste kontrollörer.
Förelag därom hava framlagts år 1912 genom en av herrar Thorsson
och Waldén väckt motion, II: 152, 1913 genom en av herr Thorsson väckt motion,
II: 131, 1917 genom en av sistnämnda motionär ånyo väckt motion, II: 26
samt senast år 1919 i Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Motiveringarna för 1912 och 1913 års motioner skilde sig bland annat
däruti, att i den förra såsom för ändamålet lämplig utväg anvisades sammanförande
under gemensam förste kontrollör av antingen råsockerfabrik med närbeläget
raffinaderi eller ock två eller flera med hänsyn till inböi''des läget härför
lämpade råsockerfabriker, medan i den senare förordades utredning angående
indragning av vid råsockerfabi-ikerna anställda föi-ste kontrollörer och överfivttande
av dei*as göromål pa vederböi*ande konti-ollörer. Båda motionerna
blevo i enlighet med av. kontrollstyrelsen avgivna yttranden av bevillningsutskottet
avstyrkta och av riksdagen avslagna.

Jämväl över 1917 års motion i ämnet inhämtades kontrollstyrelsens yttrande.
Ehuru i motiveringen för motionen framställdes möjligheter för
frågaixs lösning i båda de riktningar, som i de tidigare motionerna föroi-dats,
förmälde sig kontrollstyrelsen denna gång icke linea något att erinra nxot, att

en utredning företoges. .

Sedan den högsta kontrollmyndigheten sålunda funnit tragan i vaije
fall förtjäna att undersökas, fann bevillningsutskottet sig jämväl sakna anledning
att motsätta sig en sådan undersökning, företagen utan några förutsatta
direktiv beträffande vare sig sättet för eller möjligheten över huvud
taget av inskränkningar i hithörande avseende. Dock ville utskottet såsom
en oeftergivlig hållpunkt för utredningen betona, att hänsyn i framstå rummet
togas till fordran på effektiv kontroll och i andra rummet till vinnande a\
besparing. I enlighet härmed hemställde utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående inskränkning av an -

kung!. Maj:t* proposition Nr 182.
“ÄÄ" ™ »WWtH. hcnwtnll,,,, UK,v

•swiÄÄÄ S5XÄfc i »v

S5sssss==siil!

sSSää-SSSs

fo,''Xv“ tawta! att eri,älta fä,ste kontrollöre,• ,„,d

ket detytrfJS^Särenf-eV?mSick]emel,,ei''tid’ att meningarna varit m vett
delade i flaga om lämpligheten av den föreslagna förändringen Sålundn

förent d°Avede hfedfr11*? irSkilt ;n!,kallade sakkunniga två vari! mot
tiUstvvW H ♦ d h Td ^tyrelserna både fyra avstyrkt förslaget och tre

ak igket Ä atfatvATd T™ k°lltrolMyrelsen hade yPPats meningsskiljHifJLlv
* i* 1 ledamöter reserverat sig mot kontrollstyrelsens beslut
att tillstyrka indragning av ifrågavarande tjänster.

avstyrkte förslaget under hänvisning till den melngsskiljaktighet,
som yppats om dess lämplighet. Ett genomförande av det^!”“a
nskalle ef,ter utskottets åsikt icke stå i överensstämmelse med grundt
''f.! niryn 1 fru VUmmetA skulJe till fordran på effektiv kon ses

för, t^ma 4 m m ''unnande av besparing, vilken grundsats finge anes
förutsätta att man vid värjo förändring i kontrollens anordning skulle
hava garanti för att kontrollens effektivitet ej rubbades. I betraktande av de
ackkunnigas inbördes oenighet angående förslagets konsekvenser i kontrollhänseende
forelage tydligen icke någon sådan garanti.

slagetDeima Utskottots ståndPunkt biträddes ock av riksdagen, som avslog för Genom

herr Paulsens förevarande motion har spörsmålet om sockerkontrollens
rationella anordning ånyo förts fram. T likhet med tidigare motionärer
i amnet anser herr Paulsen, att kontrollpersonalens arbetskraft ej fullt utnyttjas,
och att följaktligen minskning av personalen bör äga rum.
i Någon utredning till stöd för sin uppfattning har motionären ej förebragt.
Med hänsyn till vad tidigare i saken förekommit och då till stöd för re^llk.
.1~n a7 kontrollpersonalen icke kunna åberopas några ändrade förhållanden
beträffande vare sig sockertillverkningens omfattning eller systemet för kontrollen,
kunde det ligga närmast till hands att avslå motionen under hänvisning
till riksdagens senast år 1919 uttalade mening. Riksdagen har också anlednmg
förutsätta, att kontrollverksamheten i sin nuvarande utformning torde
kräva en så vidlyftig personal, att någon nämnvärd indragning icke kan
ifrågasättas. Till kontrollverksamhetens art hör även, att icke alla moment
däri kunna vara präglade av aktiv arbetsintensitet.

Annorlunda skulle saken emellertid ställa sig, om det befunnes, att den
nu använda kontrolLapparaten kunde omformas och förenklas, utan att statens
skatteintresse äventyrades.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Enligt vad under ärendets förberedande behandling inhämtats, tillverkades
under tillverkningsåret 1919—1920 142 miljoner kilogram raffinadsocker.
Tillverkningen bedrevs vid 21 råsockerfabriker och 5 raffinaderier. Vid kontrollen
sysselsattes 24 förste kontrollörer och 184 kontrollörer. Under kalenderåret
1920 debiterades sockerskatt med 27 miljoner kronor. Kostnaden för kontrollen
upgick 1920 till 335,000 kronor, oberäknat dyrtidstillägg åt personalen.

Det är således en relativt stor kostnad det nuvarande kontrollsystemet
drager med sig, och kravet på åtgärder för dess nedbringande måste anses berättigat.
En undersökning av hithörande förhållanden synes därför böra utan
dröjsmål äga rum.

Utgångspunkten för en sådan undersökning synes lämpligen vara ett
fastställande av de moment i fabrikationen, där kontrollen har verklig betydelse,
med andra ord, under vilka förhållanden falsarier äro tänkbara.

Vad då angår råsocker fabrikerna, är givetvis kontrollens viktigaste
funktion att tillse, att de sockerkvantiteter, som bortföras från fabriken, verkligen
komma raffinaderierna tillhanda och icke på ett eller annat sätt komma
direkt i konsumenthänder. Det nuvarande förpassningssystemet behöver alltså
bibehållas. Däremot torde det vara av mindre vikt att den sockerkvantitet,
som går från fabrik till magasin, kontrolleras, då magasinen i alla fall stå
under kontrollmyndighetens läs, utan torde utan olägenhet i detta fall tillverkarens
siffror kunna godtagas. Vidare torde det vara obehövligt att övervaka
de utgångar från sockerhuset, som ej äro avsedda för sockertransport. Det
skulle ändå säkerligen icke kunna undgå vederbörande kontrolltjänsteanans
kunskap, om tillverkaren försökte ^transportera socker från sockerhuset på
smygvägar. Vad så beträffar möjligheten, att socker tillgripes av fabrikens
arbetare, torde denna i detta sammanhang icke behöva tagas med i räkningen,
eftersom tillverkaren har långt större intresse än staten att förhindra sådana
händelser.

Vid raffinaderierna är det från kontroll-synpunkt viktigt att kontrollera
de från råsockerfabrikerna kommande sockerpartierna för konstaterande att
ingenting kommit bort under vägen. Vidare torde det ligga vikt uppå att den
sockerkvantitet, som utgår genom expeditionen till fritt bruk, kontrolleias.
Däremot torde det nuvarande kontrollerandet av samtliga utgångar från
fabriksområdet kunna anses obehövligt av samma skäl som i fråga om låsockerfabrikema.

Redan av vad sålunda antytts synes sannolikt, att det nu val ande kontrollsystemet
utan olägenhet och med helt visst avsevärda besparingar i kontrollkostnad
skulle kunna förändras till vad man plägar kalla en öppen produktionskontroll.
Från sakkunnigt håll har riksdagens bevillningsutskott, som
verkställt utredning i detta ärende, erhållit nedanstående riktlinjer för en sådan
reform. ... . . , ....

Vid råsockerfabrikerna, skulle kontrollen utövas av en förste kontrollör
och tre kontrollörer. Dessa skulle alternera så, att eu av dem städse utövade
kontrollverksamhet under den tid kampanjen påginge. Däremot skulle han en
som nu vara bunden vid eu plats i fabriken, utan skulle genom ronder i fabriken
kontrollera, att tillverkningen och magasineringen bedreves på vederbör -

kanal. Moj.ts oroposition Nr 182.

i nnf.vtiV’ att **>ckcrvagarna fungerade oklanderligt m. m. Vidare skulle han
Ti liv ™ d° &ock ei k V4lIllt itc ter som från fabriken förpassades till raffinaderi.
I i llsynmgsman nens verksamhet under mellankampanjen skulle bibehållas.

Vid raffinaderierna skulle kontrollen av inkommande råsocker samt av
u lämningen till fritt bruk bibehållas. Däremot skulle bevakningen göras öpHm
och utövas av endast en kontrollör i sänder på samma sätt som förordats

In va Yme-mrGlI ''• Tu'' borde kontrolltjänstemännen som hittills

hava V, , ''4'' fl 1 fabllken8 tillverknings- och expeditionsjournaler.

. ...j..1,1?* Vfld namnda utskott meddelat, är ett dylikt kontrollsystem redan
. trampning vid Goteborgs sockerfabrik. Denna fabriks läge vid en lång
av Gota a v och med allmän gata genom området har omöjligt
gjoit tillämpandet av det normala kontrollsystemet utan orimliga kostnader

v r1 ”0 • onceakaren- ?å grund ^rav sökte och erhöll geäom ku^l brev
:• !*.. aj 0b dåvarande agaren dispens, innebärande att all portkontroll

ar overhunnad åt tillverkare,,, medan i stället fabriken i dess helhet över
vakas av eu vakthavande kontrollör. OVf1

i i tidigt uttalad uppfattning å sakkunnigt håll skulle införandet av ett
v-iw ryStem,,lffgTa mdragning av minst 3 kontrollörer för varje fabrik
ilket för socker^ verkningen i dess helhet skulle betyda indragning av 75 å

0dlr rOllOrer- Tl V Cnila ^CSparing'' 1 kostnad lomme den fördelen ftt genom
fullt s^SSiniSat,0n ^ kontl''oIlarbetet de återstående kontrollörerna bleve

i - ii i kan givetvis vid eu grundligare undersökning av hithörande för sästemttnocb,

ffl1t1tlaS,datt''?e--0Jan Tisserade förenklingarna stöta på hinder i
systemet och att andra åtgärder visa sig mera ändamålsenliga. Det kan också

ko™ k°m™f aU, trainstä sksom en bättre väg till rationell lösning av
kontrollfragan. att sjal va principen för den nuvarande kontrollen dverg!ves
och ersattes med något annat system. Den utredning i ämnet, som riksdagen

aväiks&df“''v”? b°a darfor hava f[ia händer, dock under noga beaktande
k il oTT’ i,‘nh?t. vad ovan framhållits, uprepade gånger uttalade förbehåll,
att kontrollen icke finge läggas så att dess effektivitet bleve äventvrad

Dåligt vad för riksdagen meddelats, pågå för närvarande dels inom kontrollstyrelsen
med biträde av tillkallade sakkunniga utredning rörande brännvinstillverkningen,
dels ock inom finansdepartementet genom tillkallade sakkunniga
utredning angående maltdryckstillverkningen, varvid i båda fallen
jamval kontrollfrågan lärer bliva föremål för behandling. En blivande utredmng
angående sockerkontrollen bör självfallet hållas i kontakt med de
forstnamnda utredningarna. Uteslutet är ju icke, att därvid den, enligt vad
o\an antytts, tidigare framkastade tanken på viss gemensamhet uti kontrollen
eller visst samarbete mellan kontrollorganen för de skilda tillverkningarna
kunde rona beaktande och leda till resultat i större eller mindre omfattning.-

I anledning av riksdagens berörda skrivelse bemyndigade Kuno-1.
Maj:t den 26 september 1921 chefen för finansdepartementet att tillkalla
tva sakkunniga personer, därav en representant för kontrollstyrelsen
med uppdrag att verkställa den av riksdagen begärda utredningen"

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

sakkunniga.

Enligt det lämnade bemyndigandet tillkallade departementschefen såsom
sakkunniga byråchefen i kontrollstyrelsen E. J:son Thulin och ingenjören

J. C. Stjerna i Hälsingborg. De sakkunniga hava efter verkställd utredning
inkommit med utlåtande jämte förslag till förordning angående
beskattning av socker, vilket utlåtande torde få såsom bilaga fogas vid
detta protokoll (bilaga 1).

De sakkunniga hava till en början undersökt, frågan om eu möjlig
övergång till råsockerbeskattning. Ehuru kontrollen härvid skulle bliva
billig, avvisa de sakkunniga likväl denna skatteform på gruud av svårigheterna
att genom rendementsbestämningar (analyser) fastställa den
exakta kvantitet konsumtionsvara, som kan utvinnas ur råsockret. Dessa
svårigheter läte sig val delvis övervinnas, därigenom att man grundade
utbytesberäkningarna på fortlöpande analysering av det producerade
råsockret, men genom denna metod, som ej heller gäve fullt exakta
resultat och alltså kunde tillföra fabrikanten en dold premie, uppstode
så pass stora kostnader, att någon besparing i kontrollutgifter icke
ernåddes.

Av övriga principer för sockerbeskattning vore de olika formerna
av råvarubeskattning, nämligen skatten på betvikten och å betsaftens
sockermängd likaledes ur räkningen såsom förande till ännu större
premiering för tillverkaren. Samma vore förhållandet med det av särskilda
sockerbeskattningskommitterade år 1904 framställda förslaget om
beskattning efter betornas vikt och sockerhalt.

Den för närvarande tillämpade formen för kontroll å sockerskattens
utgörande hade till syfte att söka betaga fabrikanten varje tänkbar möjlighet
att undandraga sig skatt. Bestämmelserna hade därför blivit stränga
och deras övervakande fordrade eu talrik kontrollörsstab. Denna s. k. slutna
produktionskontroll hade måhända varit ofrånkomlig under sockerindustriens
tidigare utvecklingsskeden, då företagen voro många och av
olika storlek och organisation. Sedan industrien emellertid sammanslutit
sig till endast tvenne bolag, vilkas centraliserade och rationella
ox-ganisation lämnade många möjligheter till en ingående kontroll från
det allmännas sida, en kontroll, som föi''etagen redan upprepade gånger
fått underkasta sig, vore det i själva verket överraskande, att icke denna
sockerindustriens säregna ställning tidigare givit anledning till att göra
tillverkningskontrollen mera lätthanteidig. Också hade i den praktiska
tillämpningen kontrollen ej blivit så rigorös, som författningarnas anda
angåve, utan ett visst samarbete, grundat på förtroende, hade uppstått
mellan tillverkare och kontrollmyndighet.

I\ utu//.. Maj:fn laoposition AV 18''4. 2.r>

Utgående tran dessa synpunkter hava de sakkunniga skärskådat
möjligheterna av att åvägabringa minskning i kontrollkostnaderna genom
införande av s. k. öppen produktionskontroll enligt de i riksdagens
berörda skrivelse angivna riktlinjer. Enligt de sakkunnigas mening
skulle vittgående indragningar ifråga om den kontinuerliga bevakningen
av såväl i asockerfabriker som raftinaderier utan olägenhet kunna ske,
kontrollmyndighetens bokföring över tillverkningen vid råsockerfabrikerna
undvaras och ersättas m-ed stickprovskontroll å tillverkarens bokföring
samt förpassningsförfarandet förenklas. I sistnämnda hänseende anse
de sakkunniga, att man skulle kunna gå längre än riksdagen i sitt
förslag till öppen kontroll förutsatt. Genomfördes dessa förenklingar i
kontrollen, skulle denna vid råsockerfabrikerna kunna utövas av en
enda person och antalet kontrollörer vid ralfinaderierna minskas med
inemot hälften. De med sockerkontrollen förenade kostnaderna, vilka
för tillverkningsåret 1920 21, om såväl arvoden som dyrtidstillägg

medräknades, uppgått till omkring 085,000 kronor, skulle, om ett sådant
förenklat kontrollsystem under samma år tillämpats, kunnat nedbringas
med i runt tal 350,000 kronor eller med omkring 50 procent. Denna
besparing utgjorde maximum av den ekonomisering, som, om grundvalen
för den nuvarande kontrollen, nämligen den ingående granskningen
över utvägningen av socker till fritt bruk, skulle bibehållas,
kunde ernås genom möjliga förenklingar och indragningar enligt systemet
för den s. k. öppna produktionskontrollen.

Anses det, anföra de sakkunniga vidare, att utgifterna för kontrollen
skola ytterligare nedbringas, måste grunderna för den nuvarande
sockerkonsumtionsbeskattmngen omläggas. En dylik omläggning läte
sig också väl försvaras. Enligt de sakkunnigas mening innebure även
den öppna produktionskontrollens system en mera omfattande kontroll
än behovet oundgängligen krävde och det kunde ifrågasättas, huruvida
den från kontrollens sida ingående granskningen över utvägningen av
sockel till fiitt bruk överhuvud taget vore erforderlig. Rent principiellt
borde invändning ej kunna göras emot att även vid denna utvägning
använda stickkontroll, och samma skäl, som talade för att genom den
öppna kontrollen lämna bolagen något friare händer med avseende å
råsockrets tillverkning, uppvägning, lagring och transport, ägde giltighet
ilråga om själva utlämningen av konsumtionsvaran. Under framhållande
av, hurusom maltdryckskontrollen i Norge och Danmark med gott resultat
blivit baserad pa tillverkarens egen bokföring och egna uppgifter, hava
de sakkunniga ansett att det borde vara möjligt att genomföra något
liknande vid vara sockerfabriker, vilka vore färre samt organiserade
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 155 höft. (Nr 182.) 4

26 Kungl. Maj.ts proposition Nr 182.

efter större och enhetligare linjer än allehanda bryggerier av olika beskaffenhet.

Det kontrollsystem, som de sakkunniga förorda, har anknutits
till sockerbolagens fakturautskrivning. Bolagens fakturor å försålt socker,
vilka utställdes vid raffinaderierna, skulle före avsändandet granskas och
annoteras av en kontrolltjänsteman samt av honom på visst sätt kontrollstämplas.
Skatten skulle påföras tillverkaren enligt de viktuppgifter,
som erhölles i fakturorna. Såsom allmän förutsättning för kontrollsystemets
rätta funktion erfordrades föreskrift, att skattepliktigt socker
icke finge från fabrik eller allmänt nederlag utlämnas annorledes än
medelst fakturering. Den primära fakturakontrollen skulle förenas med
granskning av bolagens bokföring över tillverkning, försäljning och
utlämning av socker, vilken granskning under kontrollstyrelsens överinseende
skulle ske genom kontrollörer vid saväl rasockerfabrikei som
raffinaderier. Kontrollörerna skulle jämväl hava att genom stickprov
och inspektioner granska riktigheten av fakturor och bokföring, kontrollera
vågar etc. Hela den lokala kontrollen enligt detta system, som
av de sakkunniga ansetts såsom i kontrollhänseende fullt tillfredsställande,
skulle kunna skötas av en kontrollör vid varje råsockerfabrik och två
kontrollörer vid varje raffinaderi. Kostnaderna härför skulle för tillverkningsåret
1920—21 hava belöpt sig till inalles omkring 163,000 kronor,
vilket innebure en besparing av 76 procent.

De sakkunniga framhålla, att av de tvenne utvägar till omläggning
och förenkling av kontrollen över sockerbeskattningen, som de sakkunniga
undersökt, nämligen den öppna produktionskontrollen och fakturakontrollen,
den senast atergivna uppenbarligen innebure den föi
statsverket billigaste kontrollanordningen, utan att under de givna förutsättningarna
kontrollens effektivitet ur skattesynpunkt därigenom äventyrades.
På grundval av det senare alternativet hava de sakkunniga
därför utarbetat förslag till ny förordning angående beskattning av socker.
Att helt ny förordning utarbetats har bland annat sin grund däri att, för
ernående av ett mera enhetligt och därmed mera effektivt kontrollsystem
än det nuvarande, flertalet av de länsstyrelserna för närvarande anförtrodda
uppgifterna med avseende å kontrollen ansetts böra överflyttas
å kontrollstyrelsen, som jämväl i övrigt föreslagits skola erhålla ökade
befogenheter med avseende å kontrollen. Sålunda skulle tillämpningsföreskrifterna
till sockerskatteförordningen, vilka hittills utfärdats av
Kung!. Maj:t i en särskild »ordningsstadga rörande sockerbeskattningen)),
framdeles meddelas av kontrollstyrelsen. Föreskrifter om arvode åt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 18‘2.

kontrolltjänstemän hava ej intagits i författningsförslaget, enär de sakkunniga
tänkt sig, att särskilda föreskrifter skulle av Kungl. Maj:t och
riksdagen i eljest vedertagen ordning härom meddelas, varjämte erforderliga
bestämmelser angående kontrollpersonalens antagande, tjänstgöring,
befogenheter och skyldigheter synts böra sammanfattas i särskild av
Kungl. Maj:t utfärdad instruktion.

Den verkställda omarbetningen av förordningen har jämväl haft
till syfte att åstadkomma förenkling och ökad överskådlighet med avseende
å kontrollföreskrifterna.

Genom remiss hava utlåtanden över de sakkunnigas förslag inhämtats
från kontrollstyrelsen, överståthållarämbetet och länsstyrelserna
i de 1 än, inom vilka råsockerfabriker eller raffinaderier äro belägna,
varjämte kontrollstyrelsen infordrat yttranden över förslaget från Svenska
sockerfabriksaktiebolaget och Mellersta Sveriges soekerfabriksaktiebolag
samt från förste kontrollörer.

Kontrollstyrelsen, som tillstyrkt förslaget, har därvid anfört följande:

I likhet med de sakkunniga finner kontrollstyrelsen, att av de olika beskattningssätt,
som kommit till användning vid uttagande av skatt å socker,
produktbeskattningen eller beskattningen av den färdiga varan bör bibehållas.
Det intill år 1905 bär i landet tillämpade systemet med materialbeskattning,
tidigast grundad på betsaftens egentliga vikt men sedan 1873 på vitbetans vikt
samt ett beräknat och på förhand bestämt utbyte ur betan, var förenat med
avsevärda olägenheter. Då det verkliga utbytet ständigt överträffade det för
betalandet av skatten beräknade, kem staten därigenom aldrig att erhålla hela
den avsedda inkomsten. Vidare uppstod ett orättvist gynnande av de fabriker,
vilka bearbetade de sockerrikare betorna. Dessa och andra olägenheter
föranledde, att slutligen statsmakterna funno sig böra övergiva detta beskattningssätt
och övergå till produktbeskattningen. Ett av särskilda sakkunniga
år 1904 framfört förslag om beskattning av vitbetorna efter vikt och efter deras
genom direkt polarisation utrönta sockerhalt vann icke bifall. Erfarenheterna
hava icke heller givit vid handen, att en återgång till någon form av materialbeskattning,
vilken i övrigt ansetts kräva en billigare kontroll, är önskvärd,
särskilt som man i utlandet allmänt börjat införa produktbeskattning
såsom den rättvisaste och teoretiskt riktiga beskattningsgrunden.

Systemet med produktbeskattningen kan anordnas antingen så, att skatten
erlägges eller påföres, då varan lämnar fabriken (fabrikatskatt), eller ock
så, att den först ifrågakommer, då varan uttages till förbrukning inom landet
(konsumtiomskatt). Det år 1905 antagna beskattningssättet avser konsumtionsskatt.

I motsats till vad fallet är vid konsumtionsskatt, anses vid fabrikatskatt

Avgivna

utlåtanden

Kontrollstyrelstn
-

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 182.

sådana fabriker, som endast raffinera från andra fabriker eller utlandet inköpt
råsocker, icke behöva ställas under bevakning av någon kontroll personal. Ett
system med fabrikatskatt förutsattes sålunda allenast kräva skattekontroll vid
råsoekerfabrikerna. Kontrollen har därför ansetts kunna anordnas med mindre
kostnader än dem, som konsumtionsskatten påkallar. Då den anbefallda utredningen
avser ett förbilligande av statens omkostnader för upptagandet av
sockerskatten och frågan om införande av fabrikatskatt sålunda i detta sammanhang
kan bliva aktuell, torde det emellertid förtjäna att närmare framhålla
de olägenheter, som äro förbundna med detta skattesystem.

Då vid de olika råsockerfabrikerna en alltjämt likvärdig varukvalitet
icke tillverkas, erfordras, för att en fabrikatskatt skall vara rättvis, att man
fastställer olika skatt för produkter med olika sockerhalt. Med nänsyn till
den relativt höga sockerskål, som utgår här i landet, skulle det bliva nödvändigt
att vidtaga omfattande åtgärder för beräknande så noggrant som
möjligt av utbytet av raffinad ur råsocker genom fastställande av det sannolika
utbytet av raffinad, det s. k. rendementet, vilket skulle erhållas genom fullständig
sackarimetrisk analys. Erfarenheten har emellertid givit vid handen,
att rendementsberäkningen i verkligheten icke utvisar det verkliga raffineringsutbytet,
med andra ord att förhållandet mellan rendementsbestämningen
och sagda utbyte icke är konstant. Detta grundar sig delvis på att det verkliga
utbytet är beroende av åtskilliga faktorer, till vilka hänsyn icke tages vid
rendementsbestämningen. Som exempel kan nämnas, att råsockrets raffineingsförmåga
står i visst förhållande till sockerkristallernas storlek, de i råsockret
inmängda salternas och de organiska föroreningarnas kemiska sammansättning
samt till råsockrets ålder. Skulle invertsocker förekomma, vilket
ej sällan är fallet i importerat råsocker, blir svårigheten att på förhand genom
analys bestämma det verkliga utbytet särdeles stor. Den vanliga metod, efter
vilken rendementet vid invertsockerhaltigt råsocker beräknas, giver vid eu
liten halt av invertsocker en premie åt raffinadören, under det att, då denna
halt är relativt stor, det motsatta förhållandet äger rum. Särskilt i senare fallet
kunna inga beräkningar med någon tillförlitlighet anställas över utbytet
och rendementsbestämningen således icke tillmätas något avgörande värde.
Jämväl förekomsten av raffinos i råsocker åstadkommer bristande överensstämmelse
mellan erhållen rendementsbeståmning och det verkliga utbytestalet,
i det att det sistnämnda i sådant fall i regel understiger rendementet. Raffinadens
kvalitet inverkar även på förhållandet mellan rendement och verkligt
utbyte. Tillverkas sämre sockersorter och raffinad av underlägsen kvalitet
(till exempel s. k. nödfallsraffinad), blir sagda förhållande ett annat än om raffinad
av fullgod kvalitet framställes.

Enligt av kontrollstyrelsen från sakkunnigt håll inhämtade upplysningar
hava i verkligheten iakttagits avvikelser mellan rendement och utbytestal
av ända till 3 procent, och har det jämväl visat sig, att tvenne undersökningar
beträffande rendementet av ett och samma s. k. generalprov av råsocker
oftast icke giva överensstämmande analysresultat. I sistnämnda avseende
förtjänar omnämnas, att vid kontrollanalys sistlidna höst i Stockholm av
26 olika generalprov i allenast ett fall kunde uppvisas samma analysresultat.
Skiljaktigheten i rendementsundersökningarna å samma partier utgjorde mel -

Knngl. \ioj:ta proposition Nr 1HX.

2(.t

,,ful procent och | ()..„ procent, vilket tydligt utvisar svårigheten att

fullt exakt utföra rendementsbestämn ingen. Att denna osäkerhet vid bestäm
ningen av rendementet ofta skulle bliva anledning til! klagomål och erinringar
från tillverkarnas sida är upj>enbart.

Av det anförda framgår, att man vid bestämmandet av rendementet har
att räkna med åtskilliga felkällor och att förtärandet är ett spörsmål av mycket
subtil art. Rendementet kan sålunda icke anses utgöra en tillförlitlig grundval
för beräknandet av det verkliga raffinadutbytet.

Enbart av denna anledning måste ett beskatta i ngssystem, grundat på
rendementsbestämning, vara otillfredsställande. Härtill komma emellertid ytterligare
olägenheter. Vid en tillämpning av systemet bleve det ofrånkomligt
att för täckande av raffinaderiernas beräknade ruff i nation sförlust, det vill säga
den myckenhet socker, som går till spillo under raffineringsarbetet, vid fastställande
av raffinadutbytet räkna med en viss marginal såsom maximigräns
för skatteberäkningen, vilken marginal det för övrigt skulle erbjuda mycket
störa svårigheter att rättvist fastställa. Man torde då kunna utgå ifrån att förhållandena
komma att utveckla sig i samma riktning såsom tidigare var fallet,
då skatten beräknades å betvikten, om också oj i så utpräglad grad. Den
omedelbara följden skulle bliva, att raffinaderierna inrättade sig för att utnyttja
marginalen till statens förfång. I allt fall skulle tillverkarna hava möjlighet
att utvinna mera raffinad än som beräknats och sålunda kunna tillgodogöra
sig en premie. Vid export av raffinad skulle sockerskatten å motsvarande
parti råsocker restitueras, vilket här lika väl som vid betskatten kan
medföra en ren exportpremie.

Införandet av fabrikatskatt å råsocker .skulle även innebära, att den av
råsocker tillverkade, enligt nu gällande bestämmelser skattefria sirapen bleve
betungad med skatt, därest icke särskilt restitutionsförfarande tillämpades.
Detta skulle emellertid k(räva särskild kontrollanordning vid raffinaderier
eller sirapsfabriker. Därest restitutionen skulle äga rum beträffande den myckenhet
råsocker, som åtgått vid sirapstil]verkning, möjliggjordes härigenom
likväl icke skatterestitution beträffande tillverkningen av mörk sirap ur efterproduktsirapen
från raffinadtillverkningen, vilket även skulle gälla den
vid raffineringen uppkommande melassen. Verkställdes däremot restitutionen
efter fastställande av den tillverkade sirapens soekerhalt, skulle för bestämmande
av denna erfordras en besvärlig kemisk analys, vars anställande
vore förenad med kostnader. Ett system med fabrikatskatt skulle vidare
möjliggöra för raffinaderierna att ur skattefria sockerprodukter tillverka socker,
för vilket skatt till statsverket sålunda icke utginge. Statlig kontroll
skulle även i detta avseende bliva erforderlig vid raffinaderierna.

Det må i detta sammanhang framhållas att, då skatten enligt systemet
med fabrikatskatt utgår efter en halvfärdig vara, följden blir, att, om än anstånd
kan lämnas med erläggande av skatt för råsocker tills dess det föres till
raffinaderi, raffinationsindustrien måste arbeta med en redan beskattad rå
vara, varigenom visst kapital bindes för sagda industri. Även om denna oinsvändighet
icke är av någon trängande betydelse ur statens synpunkt, kan den
vara ägnad att väcka betänkligheter hos tillverkarna, vilka därigenom bliva

Kanyl. Mctj:ts proposition Nr 182.

försatta i eu sämre ställning än om beskattningen träffa)- den konsumtionslärdiga
varan.

Såsom en olägenhet med fabrikatskatten liar vidare framhållits det stora
antal analyser, soan måste äga rum för rendemontsbeståmningarna. Då, enligt
vad ovan påvisats, det möter svårigheter att få samstämmiga analyser,
torde det få anses uteslutet att låta allenast en analys vara utslagsgivande, då
densamma skall ligga till grund för ett så viktigt syfte som en skatteberäkning.
Man får därför räkna med att verkställa dubbelanalyser. För vinnande
av tillförlitligt resultat kan det, enligt kontrollstyrelsens åsikt, näppeligen
rara tillrådligt att låta för analys taget generalprov avse större myckenhet än
500 säckar, det vill säga 50 ton. Vid en beräknad råsockertillverkning av
cirka 140,000 ton för är synas i enlighet härmed rendementsbestämningarna
kräva icke mindre än cirka 5,600 analyser, av vilka ojämförligt största flertalet
ankomma på den begränsade tidrymd, kampanjen omfattar. Särskilda anordningar
skulle därför bliva erforderliga för dessa analyser. Da veikställandet
av analyserna givetvis måste äga rum utan möjlighet för tillverkaren att öva
inflytande på resultatet, torde det ej kunna ifrågakomma annat än att analyserna
skulle utföras av statens egna, därtill kvalificerade funktionärer, vilket
skulle medföra ej obetydliga kostnader.

I jämförelse med konsumtionsbeskattningen är sålunda fabrikatskatten
betydligt mera invecklad och förenad mod väsentliga svårigheter. Även om
det sistberörda skattesystemet skulle innebära en möjlighet till billigare kontrollanordning,
finner sig kontrollstyrelsen, under åberopande av de anförda
skälen, för sin del i likhet med de sakkunniga icke kunna förorda en fabrikatbeskattning
å socker. Vad särskilt rendementsberäkningen angår, utgör denna,
såsom ovan framhållits, enligt kontrollstyrelsens asikt en icke tillräckligt tillförlitlig
grund för beräkning av raffinadutbytet för att över huvud taget böra
ingå som led i ett skattekontrollsystem.

Det återstår alltså att undersöka de utvägar, som med bibehållande av en
konsumtionsbeskattning kunna finnas för erhållande av ett kontrollsystem,
vilket är förenat med så låga kostnader för statsverket som möjligt men samtidigt
icke äventyrar statens skatteintresse. De sakkunniga hava närmare, utvecklat
den i de meddelade riktlinjerna givna synpunkten, att sockerindustriens
starka koncentration ocli stora omfattning samt den uppmärksamhet
från allmänhetens och det offentligas sida, varför företagens verksamhet är
föremål, i och för sig måste anses utgöra en stark borgen för att bolagen
noggrant uppfylla alla förpliktelser, och hava med stöd härav kommit till det
resultatet, att åtskilliga förenklingar av det nu gällande kontrollförfarandet
borde kunna genomföras, ledande till den s. k. öppna produktionskontrollen,
vilken riksdagen tänkt sig såsom huvudalternativ. Kontrollens förenkling
skulle huvudsakligen bestå i att

den kontinuerliga bevakningen natt och dag bortföre,

tillverkarens bokföring över tillverkningen godtoges, varigenom kontrollmyndighetens
särskilda bokföring icke bleve erforderlig, samt

förpassa i ngsf ör f a ra ndet vid försändning av obeskattat socker föienklades.

Däremot skulle bibehållas kontrollen vid utlämnandet till fritt bruk, dar

Kund/. Maj:h proposition Nr 18X.

sålunda själva utvägningen alltjämt skulle övervakas, och de utvägda myc
friheterna ligga till grund. I övrigt skulle kontrollen utövas genom täta
inspektioner under olika tider på dygnet, verkställande av stickprov samt
granskning av tillverkarens bokföring.

Med utgångspunkt från kontroll kostnaderna tillverkningsåret 1920-1921
hava de sakkunniga beräknat, att införandet av den s. k. öppna produktionskontrollen
skulle medföra eu besparing av 51 procent.

Det led i donna kontroll, som åsamkar statsverket de största kostnaderna,
är den bibehållna utvägningskontrollen, för vilkens utövande ett flertal
kontrolltjånstemän äro erforderliga. De sakkunniga hava därför undersökt,
huruvida övervakandet av utvägningen av socker ur kontrollsynpunkt allt
jämt kan anses erforderligt samt om möjlighet finnes att annorledes än genom
denna utvägningskontroll fastställa den myckenhet socker, varför skatt
skall utgå. Denna undersökning har givit till resultat, att de sakkunniga unsett
sig höra föreslå den anordningen, att de å fakturorna vid tillverkares
försäljning av socker från sockerfabrik eller allmänt sockernederlag upptagna
myckenheterna läggas till grund för skatteberäkningen. Kontroll över tillverkarens
vågning skulle ske medelst stickprov. Med detta system har det
beräknats, att allenast en kontrolltjänsteman skulle erfordras vid varje råsockerfabrik
och två sådana tjänstemän vid varje raffinaderi samt att besparingen
komma att utgöra 76 procent, alltjämt med tillverkningsåret 1920—1921
såsom grund.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget om sockerskattens erläggande
enligt tillverkarnas fakturor torde få anses innebära en art av beskattning på
grundval av en kontrollerad bokföring. Sockerindustriens koncentration här
i landet till att allenast omfatta tvenne bolag möjliggör enligt kontrollstyrelsens
mening användandet av ett sådant förfaringssätt. Med hänsyn till de föreliggande
gynnsamma förutsättningarna har kontrollstyrelsen emellertid funnit
det önskvärt, att de sakkunniga än vidare fullföljt den givna riktlinjen
beträffande undersökning av möjligheten att övergå från kontrollen å tillverkningsplatsen
till en bokföringsmässig granskning av tillverkningen.
Därest en sådan utredning skulle giva vid handen, att denna övergång kunde
vidtagas, och skattekontrollen sålunda exempelvis komme att innebära granskning
av bolagens avgivna deklarationer över tillverkningen av skattepliktigt
socker, skulle kontrollkostnaderna under sådana förhållanden kunna beräknas
till ett minimum. Kontrollstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om, att
statsmakterna beträffande 1919, 1920 och 1921 års sockertillverkning -— under
.förutsättning att de båda sockerbolagen förbundo sig att till odlare av sockerbetor
erlägga viss ersättning för betorna — gent emot bolagen iklätt sig garanti
för sådana av Kungl. Maj:t godkända kostnader för inköp av respektive
års hetskörd och dennas förädling, som icke täckas av härför på förhand uppbuma_
medel och som icke heller kunna uttagas vid det framställda sockrets
försäljning. Bolagen hava i enlighet härmed varit redovisningsskyldiga för
de inkomster, som de under garantitiden erhållit genom sockrets försäljning.
Denna garanti från statens sida, vilken, därest vissa förhållanden inträtt, kunnat
medföra utbetalande av betydande belopp till bolagen, har icke föranlett
statsmakterna att ställa 1 vol agen under någon mera lokalt anordnad, kontinuer

Kungi. Maj:ts proposition Nr 182.

lig kontroll, utan har härvid en i efterhand skeende bokföringsmässig granskning
av den ekonomiska förvaltningen ansetts tillräcklig.

Kontrollstyrelsen har med det nu anförda velat framvisa, att statsmakterna
redan hittills låtit sockerbolagens bokföring tjäna såsom kontroll i fråga
om tillvaratagandet av statsverkets intressen i ekonomiska förbindelser av betydande
omfattning mellan statsverket och bolagen. Ett motsvarande förfarande
beträffande uppbörd av sockerskatten kunde därför förtjäna tagas i övervägande.

Även om kontrollstyrelsen sålunda anser det hava kunnat vara av intresse,
att en utredning i nu berörda avseende blivit i detta sammanhang verkställd,
finner sig kontrollstyrelsen likväl böra tillstyrka det av de sakkunniga
föreslagna fakturakontrollsystemet. Detta innebär en förenkling av kontrollen
i önskvärd riktning och erbjuder enligt styrelsens uppfattning stort sett
samma säkerhet som den ovan omförmälda s. k. öppna produktionskontrollen,
men är förenad med avsevärt lägre kostnader än denna. Härigenom skulle
ett antagande av de sakkunnigas förslag medföra en icke ringa besparing för
statsverket. Därest en övergång till skattekontroll enbart medelst bokföringsmässig
granskning av sonke rt i 11 v er k n i ngen framdeles skulle äga ram, komme
därjämte den nu förordade fakturakontrollen att tjäna som lämplig övergångsform
till en sådan bokföringskontroll och torde kunna bereda möjlighet till
inhämtande av erfarenheter rörande den bokföringsmässiga granskningens
lämplighet ur skattekontrollsynpunkt.

Beträffande det av de sakkunniga utarbetade förelaget till ny förordning
angående beskattning av .socker vill kontrollstyrelsen framföra följande
erinringar.

I 14 § är föreskrift meddelad om att inventering eller uppvägning av
allt i fabrik eller magasin befintligt socker skall ske årligen den 31 juli. Styrelsen
finner det icke erforderligt, att, därest denna dag infaller å sön- eller
helgdag, inventeringen eller uppvägningen verkställes å sådan dag, utan torde
förrättningen lämpligen kunna ske dagen förut. Styrelsen föreslår därför,
att uttrycket »årligen den 31 juli» utbytes mot »årligen sista helgfria dagen i
juli månad».

Lämpligare formulering erhål Les av 22 §, därest i stället för orden »annorledes
än medelst fakturering» uttrycket »förrän fakturering av leveransen
ägt rum» kommer till användning.

Beträffande 30 § finner kontrollstyrelsen, att de i paragrafen åsyftade
bestämmelserna i förordningen rätteligen böra utgöras av 22 och 23 Fttrycket
»22, 23 och 24 §§» bör därför ändras till »22 och 23 §$».

De sakkunniga hava icke berört frågan om de förändringar, som den
föreslagna omläggningen av den lokala kontrollen kan utöva på den centrala
kontrollmyndighetens ställning och uppgifter. Det nu gällande kontrollsystemet
består väsentligen däri att lokalt anställda kontrolltjänstemän övervaka
nästan varje led i tillverkningsförfarandet (bevakningskontroll), under det
att enligt det av de sakkunniga föreslagna kontrollsystemet tillverkarnas bokföring
ligger till grund för skattepåföringen och denna bokförings riktighet
kontrolleras genom stickprovstagning. Enligt kontrollstyrelsens mening måste

Kung/. Maj:fn proposition Nr 182. 33

till övergång till sistnämnda system medföra, att det centrala kontrollorganets
ingripande blir mera aktivt än vad tidigare varit fallet. Det nya kontrollsystemets
effektivitet beror väsentligen på att tillverkarnas bokföring genom
stickprov till riktigheten kontrolleras och jämväl i viss grad på en efterhåll
dsgranskning av bokföringen. Frågan om en definitiv förstärkning av den
centrala kontrollmyndigheten i nu angivet avseende sammanhänger emellertid
med frågan om kontrollstyrelsens framtida organisation över huvud. Då sistnämnda
fråga är beroende av huru brännvins-, maltdryeks- och sockertillverkningskontrollen
blir ordnad, har kontrollstyrelsen, intill dess man vunnit en
mera samlad erfarenhet om det nya kontrollsystemet, icke ansett sig i detta
sammanhang höra annat än beröra det oundgängliga behovet av viss förstärkning
av styrelsens personal i anledning av vad de sakkunniga föreslagit.

Kontrollstyrelsen förutsätter härvid, att granskningen av tillverkarnas
bokföring till en del lämpligen bör ske centralt, vilket arbete kan befinnas böra
anförtros åt en särskild funktionär. Därjämte torde för kontrollstyrelsens vidkommande
uppstå ökade göromål till följd av det överflyttande från länsstyrelserna
till kontrollstyrelsen av vissa göromål, som de sakkunniga föreslå.
Att närmare angiva beskaffenhet eller grad ifråga om den eller de befattningshavare,
som härför kunna vara erforderliga, låter sig nu icke göra, förrän erfarenhet
vunnits. Kontroll styrelsen inskränker sig därför till en beräkning av
det sammanlagda belopp, som för förstärkning av styrelsens arbetskrafter
torde vara nödigt för ifrågavarande ändamål. I händelse av ett antagande av
de sakkunnigas förslag bör i sådant hänseende för vardera av år 1922 och första
halvåret 1923 anvisas ett belopp av 6,000 kronor.

Beträffande ersättningen till den lokala kontrollpersonalen äro bestämmelser
härutinnan för närvarande införda i förordningen angående beskattning
av socker, men skulle sådana enligt de sakkunnigas förslag nu meddelas
i annan ordning. Kontrollstyrelsen vill, såvitt nu kan bedömas, beräkna det
belopp, som skulle vara erforderligt till kontrollpersonalen enligt det nya kontrollsystemet
på följande sätt:

19 kontrolltjänstemän vid råsockerfabrikerna med beräknad tjänst -

göring under 90 dagar å 12 kronor för dag...................... 20,520: 00

10 kontrolltjänstemän vid raffinaderierna med beräknad tjänstgöring
under 365 dagar å 12 kronor för dag........................ 43,800: 00

kontrolltjänstemän vid allmänna sockemederlag med beräknat antal

tjänstgöringsdagar av 800, å 10 kronor för dag .................. 8,000:00

extra kontrolltjänstemän såsom vikarier och förstärkning, ävensom
övertidsersättning .............................................. 17,680:00

Kronor 90,000: ÖÖ

Härtill skulle komma kostnader för dyrtidstillägg enligt de grunder, som
gälla för befattningshavare, på vilka det nya avlöningsreglementet icke äger
tillämpning.

Vidkommande storleken av de arvoden, som skulle tillkomma kontrolltjänstemännen,
hava de sakkunniga räknat med.att dessa skulle jämställas
med de nuvarande förste kontrollörerna respektive tillsyningsmännen vid nederlagen,
vilka för närvarande åtnjuta arvode av 12 respektive 10 kronor om
Bihang till riksdagens protokoll 1922. t samt. 155 höft. (Nr 182.) 5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

dagen. Kontrollstyrelsen finner också, att så i allmänhet bör vara fallet.
Det torde dock höra tagas i övervägande, huruvida icke ifråga om den
ene av kontrolltjänstemännen vid raffinaderierna, vilken icke skulle intaga
förmansställning, ett något lägre arvode kunde utgå, vilket även i allmänhet
borde gälla kontrolltjänstemän, som anlitades tillfälligtvis såsom förstärkning
eller vikarier. För erhållande av ett smidigare arvodessystem, än som skulle
bliva fallet, om riksdagen fastställde olika, ifrågakommande arvodesbelopp,
torde, därest icke bestämmandet i sin helhet av kontrolltjänstemännens arvoden
kunde av riksdagen anförtros åt Kungl. Maj:t — som ju eljest i allmänhet
beslutar i frågor om avlöning till statsförvaltningens icke-ordinarie personal
— det vara lämpligast, att sagda bestämmanderätt inom en viss av riksdagen
bestämd marginal överlätes till Kungl. Maj:t. I sådant avseende vill
kontrollstyrelsen framhålla, att Kungl. Maj:t i proposition nr 190 till 1921 års
riksdag framlagt förslag om höjning av dagarvodet till, bland andra, förste
kontrollör från 12 kronor till 15 kronor, vilket förslag då icke vann riksdagens
bifall. Kontrollstyrelsen finner emellertid skäligt, att vid ett eventuellt fastställande
av sådan marginal, inom vilken Kungl. Maj:t skulle äga att bestämma
kontrolltjänstemännens vid sockerbeskattningen löner, hänsyn toges till det
framförda förslaget om höjning av dagarvodet till 15 kronor. Den vissa kontrolltjänstemän
för närvarande tillerkända förmånen av semester och resekostnads-
och traktamentsersättning ävensom av särskild ersättning för arbetstid
utöver vad som belöper sig å i medeltal 8 timmar för dag under kalendermånad,
bör bibehållas. I fråga om sistberörda slag av ersättning innebär
den nyss åberopade kungl. propositionen jämväl förslag om viss höjning.

Genomförandet av de sakkunnigas förslag skulle medföra, att större delen
av den kontrollpersonal, som hittills haft anställning såsom kontrolltjänstemän
vid sockerbeskattning, gå miste om dessa anställningar. Detta kommer
givetvis att innebära kännbara följder i ekonomiskt avseende för dessa tjänstemän.
Särskilt gäller detta de vid raffinaderierna anställda kontrollörerna,
vilka i regel under hela året varit anställda och från denna anställning hämtat
sin huvudsakliga eller rent av enda inkomst. Vissa av dessa kontrollörer äro
pensionerade statstjänstemän, vilka sålunda utom sin kontrollörslön hava inkomsten
av pensionen att lita till, men många hava uteslutande haft kontrollörstjänsten
som enda inkomstkälla. I allmänhet äro kontrollörerna äldre personer,
som näppeligen kunna, ifall kontrollörstjänsten berövas dem, erhålla anställning
av mera stadigvarande natur och med inkomster, svarande mot deras
nuvarande lön. Genomförandet av kontrollreformen under innevarande tid av
omfattande arbetslöshet torde också i sin mån bidraga till att försvåra för de
nuvarande kontrolltjänstemännen att erhålla andra anställningar. Med hänsyn
härtill synes det vara självklart, att statsmakterna icke kunna utan vidare
avskeda de nuvarande kontrolltjänstemännen. För sin del anser kontrollstyrelsen
det böra vara en given förutsättning, att den del av den entledigade
personalen, som kan finnas därtill berättigad, kommer i åtnjutande av skälig
pension. Kon trollstyrelsen,* som icke är en i pensioneringsfrågor sakkunnig
myndighet, tillåter sig erinra om det förslag till pensionering av viss kontroll -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

personal vid sockerbeskattningen, som framfördes av Kungl. Ma j:t genom proposition
nr 208 till 1919 års riksdag, men som då icke vann riksdagens bifall.
Detta förslag synes nu kunna, läggas tiLl grund för en pensionering av entledigad
personal, varvid någon sänkning av den föreslagna åldersgränsen torde
vidtagas.

Emot kontroll styrelsens ovan återgivna utlåtande bava skiljaktiga meningar
anförts av ledamöterna i styrelsen, överingenjören Arnell och sekreteraren
Lagergren.

Arnell förordar råsockerbeskattning och anför med avseende å de av de
sakkunniga emot denna beskattningsform gjorda erinringar huvudsakligen, att
de med analyseringsförfarandet förbundna svårigheter och kostnader av de sakkunniga
övervärderats; att den av de sakkunniga framhållna omständigheten,
att rendementsbestämningarna icke överensstämde med det utbyte raffinad, som
verkligen erhölles, kunde verka till statens, ej blott till fabrikantens fördel;
samt att farhågan för att ruffinaderiema, om man lade skatten på råsocker efter
visst beräknat rendement, skulle komma att stå outnyttjade, vore ogrundad,
enär råsockerfabrikernas ombildning till raffinaderier bleve förenad med allt
för stora kostnader. Arnell anför härefter:

»Då bland de av sakkunniga behandlade utvägarna att ordna kontrollen
billigare, kontrollens inskränkande till råsockerfabrikerna är den enda, som
innebär full effektivitet, så vill jag i korthet skissera kontrollens arbetssätt.

Tjänstgörande kontrollören övervakar uppvägningen av sockret på sockerloftet
och uttager samtidigt prov ur ett visst antal säckar.

När t. ex. 2,000 säckar passerat vågen blandas de från dessa uttagna proven
till ett generalprov och sålunda beredas under en kampanj ett antal generalprov,
vardera motsvarande 2,000 säckar eller deciton. Dessa generalprov
underkastas rendementsbestämning och kan man nu lätt beräkna, hur mycket
raffinad det under kampanjen utvunna råsockret motsvarar.

Den härå belöpande skatten kan sedan debiteras

1) i den mån råsockret förpassas till raffinaderi; dock bör ju, när skatten
debiterats på ett tidigare stadium, betalningsfristen förlängas.

2) Skatten inbetalas terminsvis t. ex. med Via var månad.

3) Skatten kan debiteras såsom för närvarande eller i den mån raffinaden
utlämnas till fritt bruk från raffinaderiet. Vid detta skulle då behövas eu
kontrolltjänsteman, som enligt av tillverkaren lämnade uppgifter förde avräkningslängd,
tillverkningsjournal o. s. v. för att på så sätt kunna kontrollera,
att mängden tillverkad och utlämnad raffinad står i rätt proportion till det
förarbetade råsockret.

Ordnas kontrollen efter ovan skisserade grunder, skulle kontrollpersonalen
utgöras av 4 kontrollörer och en förste kontrollör vid varje råsockerfabrik
och 1 kontrolltjänsteman vid vart raffinaderi.

Kontrollkostnaden skulle, om man utgår, liksom sakkunniga, från antalet
dagarvoden 1920—21, dock utan dyrtidstillägg, uppgå till högst 80,000 kronor
för kontrollen vid råsockerfabrikerna, inberäknat kostnaden för analyser,
samt till 25,000 för en kontrolltjänsteman vid vart raffinaderi. Kostnaden

Inom kontrollstyrelsen
uttalade
skiljaktiga
meningar.

yttranden a
förste kontrollörer.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

för analyser bör enligt uppgift från fullt sakkunnigt håll ej överstiga 5,000
kronor.

Dagarvodena för alla fabriker (raffinaderierna inräknade) uppgingo under
1920—21 till i rundat tal 305,000 kronor. Inbesparingen skulle sålunda bli
200,000 kronor, motsvarande 65 procent.»

Gent emot de av de sakkunniga behandlade alternativa förslagen till
omläggning av kontrollsystemet till s. k. öppen produktionskontroll, respektive
fakturakontroll, anför Arnell, att bägge förslagen alltför mycket syntes
bygga på förtroende mot tillverkaren. Det för varje kontrollsystem nödvändiga
fasta greppet på den ingående behållningen, d. v. s. tillverkningens storlek,
kunde endast vinnas genom kontinuerlig kontroll. Stickprov vore liktydiga
med skenkontroll. På grund härav kunde Arnell icke tillstyrka varken öppen
produktionskontroll eller fakturakontroll utan hemställde, under förordande
av råsockerbeskattningens princip, om föranstaltande av ny, fullständig utredning
i ärendet.

Lagergren har anfört:

En så genomgripande omläggning av sockerkontrollen, som i förslaget
avsåges, borde grundas på en utredning, som bättre än den föreliggande gåve
klarhet om vad förändringen i detalj innebure. Det framlagda 1''örfattningsförslaget
angåve endast i grova drag riktlinjerna och hänvisade för den närmare
utformningen på en till innehållet ännu okänd instruktion för kontrollpersonalen
samt vissa i kontrollstyrelsens hand lagda, ävenledes obekanta föreskrifter.
Det utvidgade övervakande från den centrala kontrollmyndighetens
sida, som väl skulle utgöra ett viktigt moment i kontrollen, vore ävenledes
allenast skisserat. Vad denna anordning kunde medföra i form av förstärkning
av kontrollstyrelsens arbetskrafter undandroge sig för närvarande varje
pålitligt bedömande. De arbetsuppgifter med stickprov och annat, vilka
tänktes ålagda den lokala kontrollen, kunde svårligen uppfyllas av en så fåtalig
personal som den föreslagna. Lades, såsom nu vore meningen, huvudvikten
vid fakturakontrollen, borde man taga steget fullt ut och, i förlitande
på tillverkarens redbarhet, tillgripa ett deklarationsförfarande, grundat på
tillverkarens egen bokföring.

Det av Arnell framlagda förslaget om anordnande av råsockerbeskattning
gjorde intryck av att vara både händigt och effektivt. Visserligen hade
så väl 1904 års sockerbeskattningskommitté som de sakkunniga i sitt föreliggande
förslag vid övervägande av tänkbara beskattningsformer avvisat
denna möjlighet, men den omständigheten att Svenska sockerfabriksaktiebolaget
självt anlitade denna metod med rendementsbestämningar å råsocker
vid förpassningar de egna fabrikerna emellan talade för att ett sådant kontrollförfarande
förtjänade att närmare undersökas. På dessa grunder instämde
Lagergren i Amells hemställan om ny, fullständig utredning i ärendet.

Över förslaget har kontrollstyrelsen inhämtat yttranden från förste
kontrollörerna vid raffinaderierna i Stockholm, Göteborg, Lidköping, Landskrona
och Arlöv samt vid råsocker fabrikerna i Svedala och Hälsingborg.
Förste kontrollörerna i Stockholm och Göteborg ansluta sig till de sakkunnigas
förslag om införande av fakturakontroll, under det att samma

Kanal. Maj:ts proposition AV 182. 37

förslag avstyrkes av förste kontrollörerna i Landskrona, Arlöv och Svedala,
vilka liksom förste kontrollören i Lidköping giva sin tillslutning till
systemet med den öppna produktionskontrollen. Såsom skäl för avstyrkandet
av fakturakontrollen angives som regel, att stickprovskontroll ej kan anses
effektiv, och framhålles samtidigt av vissa förste kontrollörer, att tillverkarens
utlämningsuppgifter ofta vore felaktiga och måste rättas av kontrollen.
Förste kontrollören i Hälsingborg förordar råsockerbeskattning.

I enskilda yttranden anföres vidare, att, om fakturakontrollsystemet
skulle antagas, antalet kontroll tjänstemän vid raffinaderierna borde ökas utöver
det föreslagna antalet och att åldersgränsen för k ont roll tjänstemännen
borde sänkas.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget förklarar sig i huvudsak förorda de
sakkunnigas förslag. Visserligen komme den föreslagna kontrollmetoden att
medföra, att en viss del av det arbete, som nu utfördes av funktionerade kontrolltjänstemän,
överflyttades på tillverkarens personal, men å andra sidan
innebure förslaget för tillverkaren beaktansvärda fördelar, bland annat därigenom,
att den tillverkaren åliggande, ganska besvärande och ekonomiskt betungande
mathållningen för kontrollpersonalen komme att genom dennas förminskade
antal bliva högst betydligt reducerad, varjämte av. samma orsak
antalet boningsrum, som det ålåge tillverkaren att tillhandahålla kontrollpersonalen
vid fabriker, som vore belägna utom stad eller köping, bleve betydligt
förminskat. Denna senare fördel vore synnerligen beaktansvärd, då tillverkaren
genom den nyligen införda lagen om 8-timmars normalarbetsdag hade
trängande behov av bostäder åt sin utökade personal. Det torde också kunna
förutsättas, att förslagets genomförande skulle komma att medföra en viss
lättnad i nu gällande bestämmelser angående avstängningsåtgärder och
fönster förgallring.

Beträffande förslagets kontrolltekniska innebörd ville bolaget framhålla,
att tillverkaren hade ett allt för stort intresse av att icke underslev
beginges av personal eller utomstående för att icke med noggrannhet övervaka,
att så ej bleve fallet, varför tillverkarens kontroll i detta avseende, praktiskt
sett, torde bli fullt effektiv.

Enligt det framlagda författningsförslagets 15 § ålades tillverkaren,
bland annat, att över tillverkningens gång föra de böcker, som kontrollstyrelsen
för utövande av kontroll enligt förordningen funne erforderliga, samt
att för kontrollstyrelsen eller den styrelsen därtill förordnade hålla dessa
böcker ävensom sina handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga
för granskning eller annan vederbörlig åtgärd. Bolaget anför, att ifrågavarande
stadgande om generell skyldighet för bolaget att för granskning tillhandahålla
alla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer syntes
innebära ett allvarligt ingrepp i det skydd för affärshemligheter, som varje
yrkesutövare, måste kunna påfordra. Då därjämte bestämmelsens allmänna
formulering icke vore påkallad av förordningens ändamål, syntes stadgandet
ifiaga böra begränsas att gälla, förutom de av kontrollstyrelsen föreskrivna
böckerna, bolagets handelsböcker rörande försäljning av socker.

Yttranden av
sockerbolagen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag anför: »En omläggning av
nuvarande, för såväl staten som — i vad rör kontrollörernas kosthåll — även
för tillverkaren dyrbara kontrollsystem, synes vara befogad.

Medgivet sålunda, att en förenkling av sockerkontrollen är önskvärd
och riktig, vilja vi dock som vår mening uttala, att det tvivelsutan varit
riktigare, om sakkunnige stannat för det i betänkandet först relaterade kontrollförfarandet,
varvid den ingående granskningen över utvägningen av
socker till fritt bruk bibehålies. Även detta förfarande medför avsevärda besparingar
i kontrollkostnaden för staten — enligt de sakkunnigas beräkningar
ej mindre än 51 % — utan att medföra någon överflyttning av kostnaderna på
tillverkaren. Det innebär därjämte den ojämförligt tryggare formen för en
effektiv kontroll över beskattningen av till fritt bruk utlämnat socker.

Sakkunniga hava emellertid föreslagit ett ytterligare förenklat förfarande.
I detta förslag till ny förordning angående beskattning av socker, II
kap. 6 §, föreskrives tillverkaren skyldighet att inom fabriksområde anordna
nödig bevakning i enlighet med de anvisningar, som av kontrollstyrelsen i
sådant hänseende meddelas. Denna tillverkarens skyldighet synes oss höra i
förordningen tydligare preciseras. Det skulle annars kunna tänkas, att genom
framtida föreskrifter den bevakningstjänst för sockerbeskattningens effektiva
utövande, som f. n. genom kontrollörerna utövas av staten och på dess bekostnad,
komme att helt överföras på och betunga tillverkaren. En förenkling
och ett förbilligande av den statliga kontrollen vid sockerfabrikerna får ju icke
innebära, att den besparing som vinnes genom en förenklad kontroll i motsvarande
mån medför en belastning av tillverkarens utgiftskonto. Syftet med
omläggningen — nämligen att åstadkomma en kostnadsbesparing — är då enligt
vårt förmenande förfelat.»

Bolaget uttalar härefter vissa önskemål med avseende å den tillverkare
enligt 9 § i förslaget åliggande skyldighet att tillhandahålla kost åt kontrollpersonalen
samt framhåller vidare, att den i 14 § angivna inventeringsplikten
skulle, om den tillämpades bokstavligt, kunna medföra hart när oöverkomliga
svårigheter och stora kostnader. Kontrollinventering borde därför företagas
endast vid sådana tillfällen, då lagrets storlek det medgåve. I annat
fall syntes det riktigast, att en inventering, som icke påkallats av tillverkaren,
verkställdes på statens bekostnad.

Emot den i 15 § 2 mom. stadgade skyldighet för tillverkare att för granskning
tillhandahålla även andra böcker, än de av kontrollstyrelsen föreskrivna
inlägger bolaget en bestämd gensaga och anhåller att bestämmelsen må utgå.
Härom anför bolaget: »Visserligen föreskrives strängt straff för kontrollpersonal,
som sviker med sin granskningsrätt förbundna diskretionsplikt, men sådant
lär näppeligen kunna utkrävas av kontrollör, som, sedan han blivit skild
från sin befattning, på ett illojalt sätt gör bruk av den inblick i företagets privata
angelägenheter, som han tack vare förordningens föreskrift om obegränsad
granskningsrätt av tillverkarens böcker lyckats förskaffa sig, då det ju ej
alltid torde kunna ledas i bevis från vem de skadliga uppgifterna utgått.» >

Vidare anför bolaget: »Förslagets § 22 föreskriver, att socker icke får utlämnas
annat än medelst fakturering. Detta innebär naturligtvis icke, att de utlastade
sockerpartierna icke få lämna fabriksområdet förrän fakturering skett,
vilket särskilt vid båtlastning skulle medföra stora svårigheter och kostnader.

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 182.

I)å i nyss åberopade paragraf icke medgives utsändandet av sockerprover
utan fakturering, och då det vid upprepade tillfällen är nödvändigt tillmötesgå
kunders anhållan om mindre prover, synes det oss nödvändigt i denna
paragraf inrycka en bestämmelse om, till vilken myckenhet prov vid varje
särskilt tillfälle må utan fakturerings- och beskattningsplikt under kontrollörs
övervakande uttagas av tillverkaren.

Den i § 23 mom. 2 föreskrivna skyldigheten för kontrollör alt vidtaga
de enligt samma mom. honom åvilande åtgärder utan onödigt dröjsmål anse vi
bÖLa närmare fastställas till att sådan åtgärd skall vara fullgjord senast påföljande
helgfria dag efter det fakturorna till honom överlämnats. Då sockerförsäljning
i regel sker kortfristigt, mestadels per 10 dagar och vanligen
genom engrossister, som sålunda i sin tur hava att efter mottagandet av
tillverkarens faktura översända sådan till sin köpare, är det nödvändigt, att
varje tidsspillan förehygges.»

Öv er ståthåll ar äimb et et anser de skäl, som av de sakkunniga anförts
för lättande av den nu rådande ingående kontrollen över sockertillverkningen,
äga full giltighet. Genom fakturakontrollen, kompletterad med stickprov,
torde en fullt tillräcklig kontroll kunna åstadkommas. Mot överförande till
kontrollstyrelsen av vissa befogenheter, som nu utövades av länsstyrelserna,
vore från ämbetets sida intet att erinra.

■ t ■ Länsstyrelsen i Östergötlands lön förordar de sakkunnigas förslag men
iflågasätter, huruvida icke såsom en ytterligare kontrollåtgärd, köpare av socker,
som erhölle icke-kontrollstämplad faktura och underläte att därom göra
anmälan, borde bliva förfallen till viss ansvarspåföljd.

Länsstyrelserna i Gottlands, Kalmar och Skaraborgs län förklara sig
icke hava något att erinra mot de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller, att den gamla kontrollanordningen
vid råsockerfabrikerna måste anses obehövlig och den ifrågasatta besparingen
av kontrollkostnaderna därstädes synnerligen befogad. Vad anginge
kontrollen vid raffinaderierna, hölle länsstyrelsen för sannolikt, att man med
det föreslagna förenklade kontrollsystemet • icke behövde befara något underslev
från de nuvarande sockerproducenternas sida. Förslaget i vad det avser
centralisering av kontrollen å sockertillverkningen enbart hos kontrollstyrelsen
avstyrkes av länsstyrelsen under motivering, att länsstyrelsernas orts- och personalkännedom
säkerligen icke saknade sin betydelse och att nödig utökning
av kontrollstyrelsens personal skulle bliva vida kostsammare för staten än
den nuvarande anordningen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län förklarar sig med hänsyn till den uppkommande
kostnadsökningen sakna anledning biträda förslaget i vad detsamma
avser centralisering, hos kontrollstyrelsen av andra befogenheter än
dem, som röra kontrollen över själva tillverkningen. I övrigt finner länsstyrelsen
icke någon anledning till anmärkning mot förslaget.

Länsstyrelsen i Malmöhus län gör gällande, att å kontrollen över såväl
?0®.. e,r'' ,so™ maltdryckstillverkningen i Sverige offrats medel, som icke stått
i förhållande till de praktiska resultat, man med kontrollen avsett att vinna,
bockertillverkarna inom Malmöhus län hade städse utmärkt sig för lojalitet

Länsstyrelsernas
yttranden* -

■partements chefen.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

och aldrig, för så vitt det kommit till länsstyrelsens kännedom, gjort försök
att kringgå beskattningsbestämmelsema. Produktbeskattningen syntes skänka
möjligheter till en fullt tillfredsställande kontroll med ledning av bolagens
räkenskaper. Om genom obehörigt förfarande från personalens sida några
mindre kvantiteter skulle kunna undandragas beskattning, utgjorde detta förhållande
icke tillräckligt skäl för de oerhörda kontrollkostnaderna. Länsstyrelsen
funne sig således avgjort kunna tillstyrka väsentliga förenklingar i kontrollen.
Huruvida det nu föreliggande förelaget obetingat vore det lyckligaste,
därom ville länsstyrelsen dock icke gorå något uttalande. I Danmark handhades
sockerkontrollen av tullbevakningspersonal och besörjdes med ledning
av tillverkarens räkenskaper vida enklare och billigare, än de sakkunniga nu
föreslagit. Anledning syntes därför ha förefunnits att undersöka, huruvida
icke det danska kontrollsystemet kunnat anpassas efter våra förhållanden.
Beträffande de sakkunnigas förslag i övrigt funnes intet att erinra mot att
länsstyrelserna befriades från allt ha n d h av a n d e av kontrollangelägenheterna.
Jämväl prövningen av ställda säkerheter borde överflyttas på kontrollstyrelsen,
så att länsstyrelsernas åtgöranden finge inskränka sig till att lämna handräckning,
då sådant påkallades.

Länsstyrelsen i Hallands lön förordar, under åberopande av ett av länsstyrelsen
från förste kontrollören vid råsockerfabriken i Genevad infordrat yttrande,
förnyad utredning angående det lämpligaste sättet för anordnande
av råsockerbeskattning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker, under åberopande av
ett av länsstyrelsen infordrat yttrande från förste kontrollören vid sockerraffinaderiet
i Göteborg, att den nuvarande kontrollen å tillverkningen må bibehållas,
men förordar i övrigt de sakkunnigas förslag. Länsstyrelsen erinrar
därvid, att jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 4 maj 1906 all utlämning av säckoch
toppsocker vid raffinaderiet i Göteborg vore pa grund av vissa lokala förhållanden
överlämnad till fabrikens fria disposition, med daglig anmälningsskyldighet
beträffande till fritt bruk utlämnat socker. Denna anordning vore
givetvis ur kontrollsynpunkt väsentligt underlägsen den föreslagna s. k. fakturakontrollen
å utlämningen. överflyttning på kontrollstyrelsen av samtliga
de uppgifter, som i avseende å sockerkontrollen hittills tillkommit länsstyrelserna,
förordades.

Åtskilliga av de hörda länsstyrelserna hava härutöver framställt erinringar
och förslag emot detalj bestämmelser i de sakkunnigas författningsförslag,
och har befogad hänsyn härtill tagits vid propositionens utformning.

Det kontrollsystem, som år 1906 infördes vid sockerbeskattningen
.i Sverige och som plägat benämnas »sluten produktionskontroll», .utmärkes
därav, att varje led i produktionsförloppet övervakas av särskilda
kontrolltjänstemän. Systemet kräver en betydande personal och medför
avsevärda kostnader. Under tillverkningsåret 1920—1921 utgjordes
sålunda personalen vid sockerkontrollen av 24 förste kontrollörer samt
omkring 200 kontrollörer och tillsyningsmän, vilkas arvoden inklusive

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

dyrtidstillägg uppgingo till inemot 700,000 kronor. Det är fördenskull
ett betydande intresse att söka ernå sådana förändringar i kontrollsystemet,
vilka äro ägnade att förbilliga detsamma utan att kontrollens
effektivitet minskas.

De sakkunniga, vilka tillkallats för verkställande av den av riksdagen
genom dess förut omförmälda skrivelse den 17 juni 1921 begärda
utredning rörande kontrollmetoden, hava till en början undersökt,
huruvida man genom att övergå till annan beskattning sform än den nu
tillämpade skulle kunna nå fram till en enklare och likväl effektiv kontrollmetod.
De former för sockerskattens beräknande, vilka över huvud
taget kunna tänkas användbara för våra svenska förhållanden, äro »materialbeskattning»,
där skatten beräknas å råvaran och utgår i förhållande
till betornas vikt, sockerhalt eller dylikt, och »produktbeskattning»,
enligt vilken skatten utgår antingen i form av fabrikatskatt å råsockret
eller såsom konsumtiousskatt å det färdiga raffinadsockret. Den sistnämnda
skatteformen är den hos oss numera tillämpade.

I likhet med de sakkunniga finner jag, att en eventuell övergång
till råsocker beskattning icke kan med säkerhet beräknas medföra någon
fördel i förevarande hänseende. Visserligen skulle kontrollen, om råsockerbeskattning
hos oss infördes, kunna verkställas med avsevärt fåtaligare
personal än för närvarande, men å andra sidan synes denna
beskattningsform, på grund av svårigheten att genom analysering tillförlitligt
fastställa råsockrets rendement, d. v. s. den kvantitet raffinad,
som därur kan utvinnas, icke erbjuda nödig trygghet för det allmännas
rätt. I detta avseende vill jag särskilt åberopa den utförliga redogörelse
för de med råsockerbeskattning förenade olägenheter och risker, som
lämnats av kontrollstyrelsen i dess utlåtande över de sakkunnigas förslag.
Vad av reservanterna inom styrelsen, ledamöterna Arnell och
Lagergren, samt av länsstyrelsen i Hallands län och förste kontrollörerna
vid råsockerfabrikerna i Hälsingborg och Genevad i avgivna yttranden
anförts till förmån för denna beskattningsform har icke varit ägnat att
rubba min ovan angivna uppfattning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har uttalat, att anledning syntes
hava förefunnits för de sakkunniga att undersöka, huruvida icke det
danska sockerkontrollsystemet, enligt vilket kontrollen handhades av
tullbevakningspersonal, kunnat anpassas efter våra förhållanden. Jag
vill med anledning härav erinra, att den danska sockerskatten uttages
genom råsockerbeskattning och att på grund av det låga belopp, varmed
skatten utgår, högst 5.7 öre pr kilogram, d,e med råsockerbeskattning
förenade olägenheter torde vara av mindre betydelse i Danmark. För
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 155 käft. (Nr 182.) 6

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Sveriges del lärer, med bibehållande av konsumtionsbeskattniugen, kontrollens
förläggande under tullverket, om den eljest vore möjlig, näppeligen
kunna i avsevärd mån minska kontrollkostnaderua.

De med fabrikatbéskattning förenade olägenheter äro i samma eller
stegrad grad förhanden vid materialbeskattning. Ett aterintörande av
denna hos oss tidigare tillämpade skattetorm kan därför icke ifrågasättas.

Det gäller alltså att undersöka, huruvida, med fasthållande vid
konsumtionsbeskattningssystemet, eu lämpligare kontrollform må kunna
utfinnas än den slutna produktionskontrollen. Härvid torde vara uppenbart,
att de former, under vilka en tillverkningskontroll anordnas, kunna
och böra göras väsentligen olika, beroende på huru tillverkningen själv
är organiserad. Om antalet företag, där tillverkningen bedrives, är stort,
och i synnerhet om bland tillverkarna förekomma företag med svag
ekonomisk grundval, vilka följaktligen kunna förutsättas vara i särskild
grad utsatta för frestelse att söka undandraga sig den på tillverkningen
lagda skatten, måste självfallet större vikt fästas vid en ingående lokal
kontroll än som är behövligt i händelse fabrikationen är koncentrerad
hos ett eller ett par företag av mera betydande dimensioner, där redan
företagets ställning och den uppmärksamhet från allmänhetens och det
offentligas sida, varför företagets verksamhet är föremål, i och för sig
måste utgöra en stark borgen för noggrant uppfyllande av förpliktelserna
mot det allmänna.

Vad vår sockerindustri angår, så hava i nu nämnda hänseenden
förhållandena redan från början ställt sig väsentligen annorlunda än
exempelvis inom brännvins- och maltdryckstillverkningen, där verksamheten
varit och är söndersplittrad å ett betydande antal delvis smärre
företag. Härtill kommer emellertid, att under tiden efter det nuvarande
sockerkontrollsystemets tillkomst år 1906 eu än mera utpräglad
koncentration inträtt inom sockerfabrikationen, så att densamma numera
sammanförts till allenast två företag, av vilka det ena utgör
ett av de största industriella företagen i riket. De sakkunniga
hava med beaktande härav och, under hänvisning till sockerindustriens
ställning till staten och allmänheten, dess centraliserade och lätt kontrollerbara
organisation, dess soliditet och goda ledning, uttalat, att tiden
vore inne för en mera genomgripande omläggning av kontrollsystemet,
så ‘att den hittillsvarande kontrollen å tillverkningsplatsen skulle skjutas
i bakgrunden och huvudvikten i stället läggas på en granskning av
bokföringen.

De sakkunniga hava, såsom i det föregående angivits, ifrågasatt
två alternativ för en sådan förenklad kontroll, nämligen dels öppen pro -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

duktionskontroll i huvudsaklig överensstämmelse med de i 1921 års
riksdagsskrivelse angivna grunder och dels s. k. fakturakontroll.
Enligt sistnämnda kontrollsystem, som av de sakkunniga i detalj utarbetats
och av dem förordats, skulle kontrollen komma att huvudsakligen
grundas på granskning av tillverkarens haudelsböcker och fakturor
rörande försålt socker i förening med stickprov, inspektioner och
viss central kontroll. Räknat efter förhållandena under tillverkningsåret
1920—1921 skulle den öppna produktionskontrollen inalles kräva en personal
av 19 kontrolltjänstemän vid råsockerfabrikerna och 50 vid raffinaderierna,
fakturakontrollen åter 19 vid råsockerfabrikerna och 10 vid
raffinaderierna, vartill komme i bägge fallen ett antal ersättare och,
liksom enligt det nuvarande systemet, några kontrolltjänstemän vid
sockernederlagen. Kostnaden för kontrollen enligt de bägge systemen
skulle enligt de sakkunnigas för ifrågavarande tillverkningsår gjorda
beräkningar inklusive dyrtidstillägg uppgått, vid den öppna kontrollen
till 335,000 kronor och vid fakturakontroll till 163,000 kronor, innebärande
en besparing av 51 respektive 76 procent.

De allmänna grunder, som av de sakkunniga åberopats till stöd
för de av dem förordade förenklingar i kontrollen, finner jag mig
kunna i allt väsentligt godkänna. Redan allt för länge hava enligt
min mening i vårt land dryga kostnader nedlagts å ett kontrollsystem,
som belastats med åtskilligt dubbelarbete, vilket torde hava kunnat i
stor utsträckning ersättas med en enklare kontroll å av tillverkaren
lämnade uppgifter. Den öppna produktionskontrollen, sådan den av
de sakkunniga skisserats, bibehåller den nuvarande noggranna kontrollen
å all utlämning av socker till fritt bruk vid raffinaderierna. Då
emellertid denna bibehållna utvägningskontroll är synnerligen omständlig
och kostsam, hava de sakkunniga sökt ersätta densamma med den billigare
fakturakontrollen. Sistnämnda kontrollform, vilken utgör en konsekvent
tillämpning av de principer, varå de föreslagna lättnaderna i
kontrollen i övrigt äro grundade, synes mig på ett lyckligt sätt anknyta
sig till det led i produktionsserien, där tillverkaren har det största
egna intresset av att uppgiva fulla kvantiteten av den beskattade varan,
nämligen fakturautskrivningen. Systemet bygger i viss mån, enligt
min tanke med rätta, på förtroende för tillverkaren men saknar å andra
sidan icke medel mot tänkbara missbruk från tillverkarens eller den hos
honom anställda personalens sida. Genom att anställa jämförelser med
tillverkarens handelsböcker samt genom stickprov och inspektioner har
den lokala kontrollpersonalen möjlighet att tillfredsställande granska
riktigheten av tillverkarens uppgifter, varjämte kontrollstyrelsen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

såsom högsta kontrollerande myndighet enligt förslaget får möjlighet
att genom en aktiv central kontroll, nämligen granskning av sockerbolagens
bokföring, inspektioner o. dyl., skaffa sig noggrann översikt
över såväl skattens riktiga erläggande som tillverkningen i
dess helhet. I detta sammanhang bör ej förbises den supplerande
kontroll, som kan utövas av tillverkarens kunder, därigenom att alla
fakturor, efter vilka skatt erlägges, skola förses med kontrollstämpel.

På dessa grunder anser jag, att det av de sakkunniga föreslagna
fakturakontrollsystemet i effektivitet skall komma att visa sig minst
likvärdigt med såväl den nuvarande slutna som den ifrågasatta öppna
produktionskontrollen. Då systemet därtill är det ojämförligt billigaste,
tvekar jag ej att tillstyrka detsammas antagande. Visserligen
skulle det, såsom ock'' kontrollstyrelsen framhållit, varit av intresse om
de sakkuuniga jämväl undersökt möjligheterna för att helt övergå till
en bokföringsmässig granskning av tillverkningen. Det torde dock
med skäl kunnas göra gällande, att tiden ännu ej är mogen för en så
pass radikal omläggning av kontrollsystemet. Det nu föreslagna systemet
bör emellertid, om det genomföres, giva värdefulla erfarenheter med
avseende å möjligheten att framdeles övergå till en rent bokföringsmässig
kontroll å sockerbeskattningen.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för avgivna
yttranden över de sakkunnigas förslag, har i de fakturakontrollsystemet
avstyrkande utlåtandena i allmänhet framhållits, att systemet alltför
mycket grundade sig på förtroende för tillverkaren, att dennes uppgifter
rörande försålt socker ofta visat sig felaktiga och måst av kontrollören
rättas samt att stickprov endast skenbart innebure kontroll.
Häremot vill jag erinra, att från de nuvarande tillverkarnas sida hittills
icke försports något försök till skatteförsnillning samt att, om mot förmodan
sådant försök gjordes, den föreslagna kontrollen torde erbjuda
tillräckliga garantier för en snar upptäckt. Vid sockerraffinaderiet i
Göteborg har man för övrigt, till synes utan olägenhet, allt sedan år
1906 kunnat i fråga om en avsevärd del av utlämningeu av socker till
fritt bruk avstå från den kontinuerliga utvägningskontrollen och nöja sig
med dagligen lämnade uppgifter av tillverkaren i enlighet med dennes
expeditionsjournal. Med avseende å de mindre tillgrepp av socker, som
kunna förekomma från personalens sida, gäller, att tillverkarna hava betydligt
större intresse att förhindra dylika än staten, som därför bör kunna
härvidlag i huvudsak förlita sig på tillverkarnas egna skyddsåtgärder.
Att tillverkarnas utlämningsuppgifter understundom visat sig fidaktiga,
torde i väsentlig mån hava sin grund däri, att tillverkarna hittills ej

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

ansett sig behöva själva bekosta eu alltför ingående uppsikt över sockerutlämningen,
då ju staten anordnat en för tillverkarna kostnadsfri kontroll
härutinnan. Vad vidare angår frågan om stickprovens effektivitet, vill
jag framhålla, att kontroll av fakturorna kan på effektivt sätt ske
indirekt genom stickprov gentemot tillverkarens lagerbokföring, vilken
ligger till grund för fakturorna och är för kontrolltjänstemannen tillgänglig
för fortlöpande granskning.

framhållas må jämväl, att enligt min mening det föreslagna
antalet kontrolltjänstemän vid raffinaderierna, två vid varje raffinaderi,
skall visa sig vara tillräckligt, under förutsättning att till kontrolltjänstemän
antagas endast personer, som äro i sin fulla kraft.

Av de sakkunniga har föreslagits, att de tillämpningsföreskrifter,
som vore erforderliga utöver i författningstexten meddelade principiella
bestämmelser och vilka hittills meddelats av Kungl. Maj:t i särskild ordningsstadga,
framdeles skulle meddelas av kontrollstyrelsen. Vidare
hava de sakkunniga föreslagit överflyttning å kontrollstyrelsen av dels
vissa befogenheter i kontrollhänseende, som hittills ankommit på Kungl.
Maj:t, dels ock länsstyrelserna för närvarande anförtrodda uppgifter med
avseende å kontrollen. Det sålunda föreslagna sammanförandet av
kontrollbefogenheter hos den ansvariga kontrollmyndigheten finner jag
lämpligt och ägnat att befordra kontrollsystemets effektivitet.

På sätt de sakkunniga föreslagit torde erforderliga bestämmelser
angående kontrollpersonalens antagande, tjänstgöring, befogenheter och
skyldigheter böra sammanfattas i särskild, av Kungl. Maj:t utfärdad
instruktion samt föreskrifterna om kontrolltjänstemännens avlöningsförhållanden
utbrytas ur förordningen.

Uti yttranden över de sakkunnigas förslag hava åtskilliga yrkanden
om detaljändringar i författningsförslaget blivit gjorda, av vilka vissa
här nedan beröras.

Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag har uttalat farhågor för
att den i 6 § av författningsförslaget givna bestämmelsen om skyldighet
för tillverkaren att anordna nödig bevakning inom fabriksområde skulle
kunna erhålla sådan tillämpning, att statens nuvarande bevakningskostnader
komme att helt överföras på och betunga tillverkaren.

Dessa farhågor torde enligt min mening vara ogrundade. Visserligen
måste tillverkaren vara beredd att vid åtskilliga fabriker åtaga
sig större bevakningsskyldighet än för närvarande, då staten i stort sett
bekostar portbevakningen; men kostnaderna härför torde icke komma

Detaljföre skrifter.

» §•

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

att överstiga vad tillverkaren kan anses böra i eget intresse nedlägga
för bevaknings anordnande. I detta sammanhang vill jag erinra, att
ju alla kontrollstyrelsens beslut i frågor rörande sockerkontrollen kunna
i vederbörlig ordning hos Kungl. Maj:t överklagas.

14 §. Samma bolag har beträffande den i 14 § angivna inventerings plikten

anmärkt, att, om tillverkare ålades att å för honom olämplig tid
inventera och uppväga ett större sockerlager, hart när oöverkomliga
svårigheter och stora kostnader därigenom skulle uppkomma.

Paragrafen har till den del, vara anmärkning skett, oförändrad
influtit från den nu gällande sockerskatteförordningen. Då hittills inga
olägenheter försports av detta stadgande, torde detsamma kunna kvarstå.

is §. Bägge sockerbolagen hava gjort erinringar emot den i förslagets

15 § införda bestämmelse, varigenom tillverkare ålägges att för kontrollstyrelsen
eller den nämnda myndighet därtill förordnar tillhandahålla
även andra handelsböcker än föreskrivna tillverkningsjournaler för
granskning eller annan vederbörlig åtgärd.

Med anledning av vad sålunda anmärkts har viss omformulering
av paragrafen skett, varigenom såväl statens som tillverkarens intressen
torde få anses tillgodosedda.

22 §. Kontrollstyrelsen har anmärkt, att bestämmelsen i 22 § därom,

att skattepliktigt socker icke må utlämnas från fabrik eller allmänt
sockernederlag »annorledes än medelst fakturering» lämpligare formulerades
sålunda, att utlämning icke finge Bke »förrän fakturering av
leveransen ägt rum».

Den ändrade formuleringen skulle innebära eu realändring, som
gåve bestämmelsen en sådan innebörd, att densamma icke utan olägenheter
för tillverkaren skulle kunna tillämpas. Givetvis skall tillverkaren
äga rätt att expediera försålt socker innan faktura utskrivits; den kontroll
genom stickprov, som må vara erforderlig, kan, såsom jag redan
i det föregående berört, lika väl verkställas mot tillverkarens lagerbokföring,
vilken måste ske samtidigt med utlämnandet av varan.

Av Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag framställt krav på
skattefrihet för utlämnade sockerprover torde icke böra tillgodoses.
Frågan lärer för övrigt vara av mindre praktisk betydelse.

23 §. Samma bolag har ansett, att det i 23 § 2 mom. föreslagna stad gandet,

att kontrolltjänsteman vore skyldig vidtaga de enligt samma

Kanal. Maj:ts proposition Nr 182.

mom. honom åvilande åtgärder — att stämpla och återställa fakturor
in. in. — »utan onödigt dröjsmål», borde ändras därhän, att sådana åtgärder
skulle vara vidtagna »senast påföljande helgfria dag.»

Jag anser den av de sakkunniga föreslagna lydelsen vara den för
tillverkaren fördelaktigaste. Ett obehörigt dröjsmål från kontrolltjänstemannens
sida skulle för övrigt säkerligen, om det hos kontrolhtvrelsen
påtalades, föranleda ingripande från styrelsens sida för vinnande av rättelse.

Utöver vad av det föregående framgår har den föreslagna författningens
text såväl i formellt hänseende som beträffande vissa sakliga
detaljer underkastats bearbetning inom finansdepartementet. Sålunda
bär, bland annat, 39 § med bestämmelser angående böters fördelning
givits aunan lydelse för vinnande av överensstämmelse med numera
bruklig avfattning av dylika bestämmelser.

Såsom förut angivits, innebär det föreslagna kontrollsystemet, att Kostnader för
tillverkarens handelsböcker och fakturor läggas till grund för uttagandet def "V3 kon:
av skatten och att bokföringens riktighet genom stickprov, inspektioner *y8 eme
och central efterhandsgranskning kontrolleras. På sätt kontrollstyrelsen
framhållit, förutsätter otvivelaktigt det nu föreslagna kontrollsystemet
ett mera aktivt ingripande från den centrala kontrollmyndighetens sida
än vad hittills varit fallet, och har kontrollstyrelsen för att erhålla en
förstärkning av sina arbetskrafter i anledning av det nya systemets
införande anhållit om anvisande av ett belopp av 6,000 kronor för
vartdera av år 1922 och första halvåret 1923.

Kontrollstyrelsens nuvarande organisation för kontrollen över tillverkningsavgifter
genomfördes med ingången av år 1910. Den avdelning,
som inom styrelsen närmast handlägger ifrågavarande kontrollärenden,
består av två överingenjörer, den ene för kontrollen över brännvins-
och maltdryckstillverkningen och den andre för sockerkontrollen,
samt en administrativ ledamot, som tillika är sekreterare; dessutom
finnes å avdelningen för närvarande anställd en amanuens, som biträder
överingenjörerna. Tilläggas bör, att bägge överingenjörerna äro överkontrollörer
inom Stockholms stad, respektive inom '' Stockholms län.

Enligt vad jag inhämtat från kontrolDtyrelsen, torde det icke bliva
möjligt att med nuvarande arbetskraft avdelningen för kontrollen å
tdlverkningsavgifter i den omfattning, som med hänsyn till det nya
kontrollsystemet vore önskligt, handhava uppsikten över sockerkontrollen.

Särskilt för den granskning av tillverkares bokföring, som det nya
kontrollsystemet kräver, torde någon personalförstärkning erfordras.

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Härtill kommer, dels att det föreliggande förslaget innebär överflyttande
från länsstyrelserna till kontrollstyrelsen av vissa göromål, dels ock att
under övergångsåret för den nya kontrollens genomförande arbetet kommer
att ökas för kontrollstyrelsen. Det gäller i sistnämnda avseende
för styrelsen att i olika avseenden praktiskt utforma den kontrollmetod,
som det förevarande förslaget innehåller.

Det synes mig därför icke kunna framställas någon erinran
emot att till kontrollstyrelsens förfogande ställes ett anslag för att tillgodose
behovet av viss förstärkning av dess arbetskrafter i anledning av
genomförandet av det nya kontrollsystemet. Beträffande användningen av
anslaget torde Kungl. Maj t böra meddela närmare bestämmelser. Framhållas
må allenast, att det låter tänka sig, att vid fullföljandet av de
olika nya arbetsuppgifterna tillfälliga biträden lämpligen böra anlitas och
att sålunda för utförandet av bokföringsgranskningen särskild sakkunnig
person kunde tillkallas eller att för utarbetandet av erforderliga närmare
föreskrifter med avseende å kontrollen samt för utförandet av erforderliga
inspektioner, utöver vad kontrollstyrelsens ordinarie personal medhinner,
biträde av kontrolltjänsteman kunde påkallas. Det torde emellertid böra få
bero av omständigheterna, huru förstärkningen av arbetskrafterna ordnas.
Härigenom behöver frågan om den definitiva organisationen av kontrollstyrelsen
icke på något sätt föregripas, en fråga som enligt min mening
icke bör upptagas till prövning och avgörande, förrän spörsmålet om
kontrollen i fråga om brännvins- och maltdryckstillverkningen blivit löst.

Beträffande det av kontrollstyrelsen föreslagna anslagets storlek
har jag intet att erinra. Då emellertid ifrågavarande anslag till sin
natur närmast är att jämföra med de belopp, som hittills använts för
sockerkontrollen och utgått av anslaget till kontroll å tillverkningsavgifter,
torde Kungl. Maj:t böra bemyndigas att från berörda anslagställa
till kontrollstyrelsens förfogande ett belopp, förslagsvis högst

6,000 kronor, till förstärkning av kontrollstyrelsens arbetskraf ter under
vartdera av år 1922 och första halvåret 1923.

Vidkommande storleken av de arvoden, som skulle tillkomma
kontrolltjänstemännen, hava de sakkunniga anfört, att samtliga kontrolltjänstemän
vid råsockerfabriker och raffinaderier måste besitta den kunskap
i undersökning av sirap och melass, som enligt nu gällande författningar
förste kontrollör bör äga, samt att i övrigt dessa platsers
innehavare måste motsvara så pass stora anspråk, att de borde i
arvodeshänseende jämställas med nuvarande förste kontrollörer. Dessas
arvoden hava alltsedan år 1906 utgått med 12 kronor om dagen.
För kontrolltjänstemän vid de allmänna sockernederlagen hava de sak -

Kungl. Maj:fn proposition Nr 182.

kunniga läknat med samma dagarvoden, som numera tillkomma tillsyningsmännen
dersammastädes eller 10 kronor om dagen. Kontrollstyrelsen
biträder i huvudsak de sakkunnigas uppfattning i arvodesfrågan
men uttalar, att det dock borde tagas under övervägande, huruvida icke
i fråga om den ene av kontrolltjänstemännen vid raffinaderierna, vilken
icke skulle intaga förmansställning, ett något lägre arvode kunde utgå,
vilket även i allmänhet borde gälla kontrolltjänstemän, som anlitades
tillfälligtvis såsom förstärkning eller vikarier.'' För erhållande av ett
smidigare arvodessystem borde enligt styrelsens åsikt bestämmandet i
sin helhet av kontrolltjänstemännens arvoden inom en viss av riksdagen
bestämd marginal anförtros åt Kungl. Maj:t.

Jag biträder i dessa frågor kontrollstyrelsens här ovan återgivna
uppfattning. Beträffande det arvodesmaximum, som borde för kontrolltjänstemännen
lastställas, erinrar jag därom, att Kungl. Maj:t genom
förut i annat sammanhang omförmälda proposition nr 190 till 1921 års
riksdag föreslagit förhöjning av, bland annat, förste kontrollörernas
arvoden från 12 till 15 kronor om dagen. Riksdagen avslog propositionen
och yttrade därvid, att arvodesfrågan syntes hava sin självfallna
plats i den av riksdagen samtidigt begärda utredningen angående kontrollsystemet
i dess helhet, att det näppeligen kunde komma i fråga att
låta samma procentuella dyrtidstillägg utgå på de höjda arvodena som
på de dittills utgående, samt att kontrollpersonalens anställning icke
vore av sådan natur, att densamma kunde i löneregleringshänseende
sammanställas med statens funktionärers i allmänhet. Jag hyser visserligen
den uppfattningen, att vissa skäl tala för det ifrågasatta högre
maximiarvodet, men vill på grund av den statsfinansiella situationen och
då man ännu saknar erfarenhet om den arbetsbörda, som kan bliva förenad
med de föreslagna kontrolltjänsterna, och de kompetensfordringar, som
komma att ställas pa kontrollörerna, icke nu föreslå någon ökning av
dagarvodet utöver 12 kronor. I övrigt böra gällande bestämmelser enligt
dels 25 § 4 mom. i nuvarande sockerskatteförordning om övertidsersättning
samt rese- och traktamentsersättning, dels ock enligt riksdagens
beslut den 29 april 1919 angående semester åt kontrolltjänstemän i tilllämpliga
delar komma att gälla kontrolltjänstemännen enligt det nya
kontrollsystemet. Grunderna för åtnjutande av övertidsersättning torde
få fastställas av Kungl. Maj: t. Förslag till bestämmelser i övrigt av nu
antydd art synes böra föreläggas riksdagen till godkännande.

Stadgandena om beloppet av de ersättningar, som skola utgå enligt
9 och 12 §§ i författnings förslaget, återfinnas för närvarande i
sockerskatteförordningen respektive ordningsstadgan. Enligt de sakkunBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 155 höft. (Nr 182.) 7

Bestämmelser
angående kon■
trolitjänstemäns
arvoden,
in. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

nigas förslag skulle den i 9 § omförmälda gottgörelsen, i motsats till
vad nu gäller, till beloppet fastställas ensamt av Kungl. Maj:t. Med
hänsyn till det samband sistberörda fråga äger med förenämnda arvodesbestämmelser
synes mig emellertid icke föreligga skäl att frångå den
nuvarande ordningen. På grund härav och för vinnande av önskvärd
likformighet torde föreskrifter om ersättningsbelopp enligt såväl 9 som
12 § böra sammanföras med arvodesbestämmelserna och göras till föremål
för riksdagens godkännande.

Nu ifrågavarande bestämmelser böra erhålla följande innehåll:

1. Arvode till kontrolltjänsteman skall utgå såsom dagarvode under
tjänstetiden med 12 kronor eller det lägre belopp, Kungl. Maj:t bestämmer.

2. Där tjänstgöringen för kontroll tjänsteman under kalendermånad eller
del därav omfattat längre tid än i medeltal åtta timmar under helgfri dag, må
särskild ersättning för sådan övertidstjänstgöring utgå, och äger Kungl. Maj:t
fastställa de grunder, efter vilka ersättningen må åtnjutas.

3. Kontrolltjänsteman erhåller, där resa förekommer, rese- och traktamentsersättning
enligt fjärde klassen i gällande resereglemente för varje gång
han inträder i tjänstgöring eller från en till annan fabrik förflyttas.

4. Där kontrolltjänsteman förordnas att verkställa förrättning under tid,
då han ej är inkallad till tjänstgöring, är han berättigad till dels reseersättning
enligt fjärde klassen i resereglementet, dels ock arvode, som utgår med högst

12 kronor om dagen. .......

5. Kontrolltjänsteman, som förutsättes bliva inkallad till tjänstgöring
under mer än 350 dagar av tillverkningsåret, må av kontrollstyrelsen beviljas
kostnadsfri ledighet för den tid, styrelsen prövar skälig, dock högst en månad,
för tillverkningsår räknat, och utan rätt till reseersättning i anledning av det
avbrott i tjänstgöringen, som förorsakas av sådan ledighet.

6. Sådan gottgörelse för boningsrum och kost, som omförmäles i 9 § av
förordningen angående beskattning av socker, skall tillsvidare utgå med 1 krona
om dagen för tillhandahållet boningsrum och med 1 krona 50 öre om dagen
för kost, som av tillverkare anskaffas åt kontrolltjänsteman.

7. Den i 12 § sista stycket av samma förordning avsedda gottgörelse åt besiktningsman
för viss förrättning skall tillsvidare utgå med 12 kronoi om dagen
jämte ersättning för resekostnaden enligt fjärde klassen i gällande resereglemente.

Frågan, huruvida utbetalningen av kontrolltjänstemännens arvoden
m. in. skall såsom hittills besörjas genom länsstyrelserna eller ske centralt
hos kontrollstyrelsen, torde i detta sammanhang få lämnas öppen.

Enligt ovan angivna, av kontrollstyrelsen föreslagna grunder för
arvodesberäkningen, vilka grunder jag ansett mig kunna godkänna, har
styrelsen uppskattat det belopp, som årligen, oavsett kostnader för dyrtidstillägg,
skulle vara erforderligt till kontrollpersonalen enligt det nya
kontrollsystemet på följande sätt:

Kitngl. Maj.ls proposition Nr 182.

19 kontrolltjänstemän vid råsockerfabrikerna med beräknad
tjänstgöring under 90 dagar å 12 kronor för dag kronor 20,520
10 kontrolltjänstemän vid raffinaderierna med beräknad

tjänstgöring under 365 dagar å 12 kronor för dag...... » 43,800

Kontrolltjänstemän vid allmänna sockernederlag med beräknat
sammanlagt antal tjänstgöringsdagar av 800, å

10 kronor för dag.......................................................... » 8,000

Extra kontrolltjänstemän såsom vikarier och förstärkning,

ävensom övertidsersättning............................................... » 17,680

Kronor 90,000.

Ökas detta belopp, 90,000 kronor, med kostnaden för förstärkningav
kontrollstyrelsens arbetskrafter, genomsnittligt beräknad till 10,000
kronor för år, erbålles en totalkostnad av 100,000 kronor,''utvisande mot
medelkostnaden för kontrollen under åren 1920 och 1921, vilken utgör
i avrundat tal 330,000 kronor, en besparing av omkring 70 procent.

Enligt de sakkunnigas beräkningar, vid vilka hänsyn tagits även till
dyrtid stilläggen, har besparingen för tillverkningsåret 1920—21 angivits
till 76 procent. De sakkunniga hava därvid emellertid ej räknat med
kostnaden för förstärkning av kontrollstyrelsens arbetskrafter, varför den
av dem angivna procentsiffran blivit något för hög.

För första halvåret 1923 kunna kontrollkostnaderna med hänsyn
därtill, att råsockerkampanjen ej faller å detta halvår, under nuvarande
kontrollsystem beräknas till 125,000 kronor och under det föreslagna
kontrollsystemet till 40,000 kronor; besparingen skulle således uppgå till

85,000 kronor. I statsverkspropositionen för år 1922 har Kungl. Maj:t under
sjunde huvudtiteln, punkt 31, föreslagit riksdagen att i avvaktan på
proposition rörande omorganisation av kontrollen å tillverkningsavgifter,
m. m. för första halvåret 1923 beräkna det ordinarie förslagsanslaget
till kontroll å tillverkningsavgifter till ett belopp av 500,000 kronor.

Detta anslag skulle alltså i anledning av sistberörda utgiftsminskningkunna
nedsättas till förslagsvis 425,000 kronor. 1

1 sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag har kontrollstyrelsen Pensioner,
uttalat, att styrelsen funnit det böra vara en given förutsättning för för- sättningar’
slagets antagande, att de kontrolltjänstemän, som genom den tilltänkta och tillfälliga
förändringen av kontrollen komme att mista sina anställningar, skulle under8tddav
statsmakterna, i den mån de kunde finnas därtill berättigade, tillerhännas
skälig pension. Härvid har styrelsen erinrat om det förslag till
pensionering av viss personal vid sockerbeskattningen, som framfördes

Chefen för
kontrollstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

av Kungl. Maj:t genom proposition nr 208 till 1919 års riksdag men
som då icke vann riksdagens bifall; och borde enligt kontrollstyrelsens
mening detta förslag med någon modifiering kunna läggas till grund
vid bestämmande av de årliga understöd, som här kunde ifrågakomma.

Jämväl av vissa förste kontrollörer hava i yttranden över förslaget
liknande synpunkter framhållits.

Det omförmälda vid 1919 års riksdag framlagda förslaget åsyftade
pensionering av förste kontrollörer och kontrollörer vid sockerraffinaderierna
enligt följande grunder, nämligen:

att förste kontrollör, eller kontrollör, som uppnått en ålder av minst
67 år och räknade minst 10 tjänstår vid kontrollen över sockertillverkningen,
vore berättigad att från och med månaden näst efter den, då
hans anställning vid kontrollen upphörde, komma i åtnjutande av pension;

att pensionens belopp avpassades efter tjänstårens antal och tjänstgöringens
beskaffenhet på det sätt, att för varje tjänstår såsom förste
kontrollör tillgodoräknades ett belopp av 90 kronor och för varje tjänstår
såsom kontrollör ett belopp av 60 kronor, med iakttagande att sådant
tillgodoräknande finge äga rum för högst 30 tjänstår; samt

att varje år, varunder vederbörande innehaft förordnande såsom
förste kontrollör eller kontrollör, skulle räknas såsom helt tjänstår under
förutsättning, att tjänstgöringen efter inkallelse omfattat minst nio månader
av året, att, därest tjänstgöringen omfattat mindre del av året, än
nyss sagts, endast den tid, varunder tjänstgöring verkligen ägt rum,
skulle tillgodoräknas såsom tjänstetid för pension, samt att tjänstgöring
såsom vikarie för förste kontrollör icke finge grundlägga rätt till pension
i sådan egenskap.

Beträffande principerna för den föreslagna pensioneringen torde få
hänvisas till ett av statskontoret avgivet utlåtande i frågan, återgivet å
sid. 50 i ovannämnda proposition.

På min anmodan har chefen för kontrollstyrelsen i en promemoria
av den 23 februari 1922 avgivit alternativa förslag till beredande av
understöd åt kontrolltjänstemän vid sockerbeskattningen, vilka skulle
komma att mista sina anställningar genom den föreslagna omläggningen
av kontrollen vid sagda beskattning. Av ifrågavarande promemoria
må här anföras följande:

»Det torde vara uppenbart, att, även om ett jämförelsevis stort antal
av de kontrolltjänstemän, vilkas entledigande kunde av förändringen av kontrollen
påkallas, för närvarande uppfylla villkoren i fråga om levnadsålder och
antal tjänstår för pensionering enligt angivna grunder, det likväl icke blir
tillfyllest att vid en allmän avveckling av det hittillsvarande kontrollsystemet

Kungl. Maj.ts proposition Nr 182. 53

inskränka sig till en tillämpning av dessa grunder utan någon modifiering. För
bedömande av spörsmålet på vad sätt en pensionering i detta sammanhang
lämpligen kan genomföras, bör hänsyn tagas till beskaffenheten av kontrollpersonalens
anställning samt de övriga betingelser, som äro för handen beträffande
meddelande av understöd åt entledigad personal.

Kontrollpersonalen tages i anspråk dels vid råsockerfabrikerna och dels
vid raffinaderierna och utgöres under tillverkningsåret 1921—1922 vid de förra
av 19 förste kontrollörer och omkring 115 kontrollörer samt vid de senare av 5
törste kontrollörer och 87 kontrollörer. Ersättning utgår för varje tjänstgöringsdag
med 12 kronor till förste kontrollör och 8 kronor till kontrollör.

Vid råsocker fabrikerna pågår verksamheten endast två å tre månader
om året. Den kontrollpersonal, som för denna begränsade tid inkallas i tjänstgöring
vid råsockerfabrikerna, har därför icke ansetts åtnjuta fast anställning
av sådan art, att en pensionering av densamma gärna kan ifrågasättas. Det
t ovanberörda av Kungl. Maj:t framlagda pensioneringsförslaget avsåg icke hellei
personalen vid råsocker kontrollen. Då det vidare icke torde kunna göras
gällande, att dessa kontrolltjänstemän med hänsyn till sin försörjning äro i
väsentlig grad beroende av inkomsten av kontrollörsanställningarna, vilka
medföra avlöning endast under en kortare del av året och dessutom äro av
mera tillfällig art, synas befogade krav på årligt understöd till följd av entledigande
genom kontrollens omläggning icke kunna från deras sida framföras.
För de 19 kontrolltjänstemannabefattningar, som beräknas erforderliga för råsockerkontrollen
enligt de sakkunnigas förslag, böra, så vitt nu kan bedömas,
i allmänhet ifrågakomma hittillsvarande tjänstemän vid denna kontroll, vilka
sålunda kunna för sig påräkna fortsatt tjänstgöring.

Vad däremot angår kontrollpersonalen vid raffinaderierna äro förhållandena
annorlunda, enär arbetet i dessa som regel pågår utan uppehåll hela
året och i följd härav en mera permanent kontroll måste anordnas. Emellertid
hava kontrollörsbefattningarna vid raffinaderierna, ehuru yrkanden därom
framställts, icke ansetts böra göras fasta i mening av ordinarie. Tjänstgöringen
kan upphöra, såvida en inskränkning i fabriksdriften möjliggör kontrollpersonalens
minskning, varför kontrolltjänsteman inkallas att tjänstgöra
endast tills vidare. I verkligheten gestaltar sig tjänstgöringen för nu ifrågavarande
kontrolltjänstemän såsom mera stadigvarande, ehuruväl under vissa
delar av året en mindre minskning i antalet kontrollörer äger rum. Det största
antalet har emellertid årstjänstgöring, och hithörande kontrollörers utkomst
kan sålunda anses i allmänhet vila på avlöningen från kontrollverksamheten.
Kravet på årligt understöd åt dem, sedan de under en följd av år haft stadigvarande
anställning i kontrollens tjänst, har därför ansetts berättigat, vilket
föranlett ovan omförmälda pensioneringsförslag. Riksdagen fann sig emellertid
icke då kunna medgiva denna pensionering närmast av den anledningen,
att frågan härom syntes böra undersökas och lösas i samband med spörsmålet
om pensionering i allmänhet av icke ordinarie innehavare av statstjänst, varjämte,
bland annat, framhölls, att, då den del av kontrollpersonalen, som i första
hand skulle komma ifråga till pensionering, i allmänhet utgjordes av militärer,
vilka redan åtnjöte pension av allmänna medel, det kunde ifrågasättas,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

om beliovet av understöd eller pension eller understöd i allmänhet vore så ömmande
som det kunde förefalla.

I detta sammanhang må emellertid erinras om att riksdagen, med bifall
till av Kungl. Maj:t framlagda propositioner i ämnet (nr 152 för år 1920,sid.4,
och nr 69 för år 1921), i fyra särskilda fall medgivit pension åt kontrollörer vid
sockerbeskattningen, av vilka ingen till följd av förutvarande anställning i
statstjänst redan erhållit pension av statsmedel. Som grund för pensionsbeloppens
fastställande ha i dessa fall legat bestämmelserna i det ovannämnda pensioneringsförslaget.

Genomföres den förenkling av sockerkontrollen, som de sakkunniga föreslagit,
bör den fastare anställning, som vissa kontrolltjänstemän vid raffinaderierna
i realiteten inneliava, berättiga dem att, i händelse av entledigande på
grund av den förändrade lagstiftningen, komma i åtnjutande av något årligt
understöd under vissa närmare, här nedan angivna förutsättningar. Vid bedömandet
av sagda understödsfråga torde hänsyn böra tagas till åtskilliga faktorer,
såsom vederbörande kontroll tjänstemäns levnadsålder, tjänstetid samt
huruvida anställningen varit att anse såsom stadigvarande och, i vilken utsträckning
de redan åtnjuta pension av allmänna medel eller icke. Ifrågavarande
faktorer hava sammanställts i nedanstående tablå.

För att kontrolltjänstemans tjänstgöring vid tiden för entledigandet må
betraktas såsom stadigvarande, torde det vara erforderligt, att vederbörande
under tillverkningsåren 1920—1921 och 1921—1922 varit inkallad i tjänstgöring
vid sockerkontrollen under minst 9 månader vartdera året. Enligt tabellen här
ovan uppgår antalet kontrolltjänstemän med stadigvarande anställning till 76,
av vilka 36 åtnjuta pension av allmänna medel från militär anställning. Antalet
icke stadigvarande kontrollörer har beräknats till 16. Av betydelse i
samband härmed är även det antal tjänstemän, som kunna beredas fortsatt
tjänstgöring vid sockerkontrollen. Enligt de sakkunnigas beräkning skulle vid
varje raffinaderi erfordras tvenne kontrolltjänstmän, således vid raffinaderierna
tillhopa 10. Emellertid måste man räkna med att äga tillgång till vikarier för
dessa kontrolltjänstemän ävensom till förstärkning av kontrollarbetet. För
ifrågavarande ändamål torde man icke böra avse mindre än 5 kontrolltjänstemän,
vilka eventuellt även kunna utnyttjas vid råsockerfabrikerna under kampanjen.
Ett antal av omkring 15 kon troll tjänstemän skulle alltså bibehållas
för fortsatt tjänstgöring, vartill de yngre och särskilt lämpade i första hand
givetvis borde ifrågakomma. Härigenom kan beräknas, att entledigande av
kontrolltjänstemän i åldern 50 år och därunder icke skulle erfordras.

Med hänsyn till riksdagens ovanberörda uttalande rörande pensionering
av kontrolltjänstemän, som redan åtnjuta pension och för vilka det sålunda vore
från .statens sida i viss mån sörjt, och särskilt då förslag till höjning av militärpensionerna
lärer komma att framläggas till årets riksdag, torde tveksamhet
råda rörande lämpligheten och behovet av att taga jämväl de kontrolltjänstemän,
vilka åtnjuta statspension, i beräkning vid uppgörande av förslagtill
nu ifrågavarande pensionering.

En pensionering av entledigad kontrollpersonal, vilken ej åtnjuter statspension,
i enlighet med ovannämnda förslag, men med åldersgränsen nedsatt

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 182. 55

Ull 65 år skulle komma att omfatta 2 förste kontrollörer och 7 kontrollörer
.samt draga en kostnad av 8,340 kronor för år. Därest åldersgränsen sänkes till
60 nr, skulle ytterligare 4 kontrollörer komma i åtnjutande av pension, och den
ärliga kostnaden i stället bliva 12,180 kronor.

Inskränker man sig till en pensionering enligt nu angivna grunder, torde
det i allt fall bliva erforderligt att i annan form meddela ersättning åt övrig,
icke statspensionerad kontrollpersonal. Det är därför av intresse att underlän,
huru en ytterligare sänkning av åldersgränsen samt eu nedsättning av
tjänstetiden skulle inverka på understödsfrågan, särskilt ur utgiftssynpunkt.
Sänkes gränsen för levnadsåldern med 10 år till 57 år och tjänstetiden från 10
år till < år, men bibehållas villkoren i övrigt, skulle pensioneringen komma att
omfatta 3 förste kontrollörer och 18 kontrollörer och föranleda en kostnad av
19,200 kronor. Av de icke statspensionerade kontrolltjänstmännen i åldern av
57 år och däröver återstå allenast 3 kontrollörer, vilka på grund av tjänstetid,
understigande 7 år icke skulle bliva delaktiga av pensionering och icke heller
kunna beredas fortsatt tjänstgöring med hänsyn till att de befinna sig i så pass
hög ålder som 66 år för en av dem och 67 år för de båda andra. Det torde icke
befinnas oskäligt, om jämväl dessa, vilka hava 5 respektive 4 och 5 års tjänstetid
såsom kontrollörer, komina i åtnjutande av pension enligt samma grunder
som de övriga. Detta skulle öka den årliga konstnaden med 840 kronor, och
komme densamma alltså att uppgå till 20,040 kronor. På så sätt skulle hela
kontrollpersonalen i ålder överstigande 57 år, vilken icke redan åtnjöte pension
av allmänna medel, vara beredd pension. Då det torde vara sannolikt, att jämväl
ur denna åldersgrupp i enstaka fall kontrolltjänstemän komma att tagas i
anspråk för fortsatt tjänstgöring, böra från nyssnämnda kostnadsbelopp dragas
de pensionsbelopp, som till dem här ovan beräknats utgå. Om dessa beräknas
till sammanlagt 1,040 kronor, skulle totala kostnaden stanna vid omkring

19,000 kronor för år.

Förslag till pensionering av de kontrolltjänstemän utan statspension, vilkas
levnadsålder understiger 57 år, finnes näppeligen skäl att framlägga. Antalet
sådana tjänstemän med stadigvarande anställning är 16. Då enligt vad
ovan sagts ett antal av omkring 15 kontrolltjänstemän beräknats skola bibehållas,
bör svårighet icke uppstå att bereda i det närmaste alla 16 fortsatt arbete.
Då det dessutom icke torde vara avgjort, att fog förefinnes för meddelande
av pension till icke ordinarie befattningshavare vid så pass låg tjänsteålder,
som här skulle bliva fråga om (förmodligen högst 54 år), och efter en
jämförelsevis kortvarig och löjlig anställning, synes förslag till pensionering
i detta fall icke böra framföras.

Däremot synes böra tagas i övervägande, huruvida icke såväl de senast
åsyftade eventuellt entledigade som ock de kontrolltjänstemän, vilka åtnjuta
statspensioner och på grund av kontrollreformen mista sina anställningar vid
sockerkontrollen, må kunna tilldelas något belopp vid entledigandet. Det måste
nämligen beaktas, att kontrolltjänstemännen under närmaste tiden efter anställningarnas
upphörande hava att bestrida utgifter, som få anses vara beroende
av den tidigare innehavda anställningen vid kontrollen, vare sig dessa
utgifter bestå i skatter eller härleda sig från en till följd av kontrollörsinkomsten
tillägnad, högre levnadsstandard. Det torde därför icke anses obilligt,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

att de entledigade kontrolltjänstemän, som icke i sådan egenskap bliva tilldelade
pension, erhålla någon gottgörelse, som gör en övergångstid mindre kännbar.
Detta skulle då kunna ske genom tilldelande av ett belopp i ett för allt,
varvid hänsyn toges till tjänstetidens längd. För nu ifrågavarande ändamål
bör en engångsersättning av 1,200 kronor till dem, som tjänstgjort 10 år och
därutöver icke vara för högt tilltagen. I jämförelse härmed böra de, som tjänstgjort
i minst 6 år och intill 10 år, erhålla 900 kronor och övriga stadigvarande
anställda, vilka entledigats och som icke skulle bliva delaktiga av pension, 600
kronor. I dessa grupper kan antalet kontrolltjänstemän beräknas vara 24,
respektive 12 och 4. Den sammanlagda engångskostnaden härför .skulle alltså
bliva 42,000 kronor.

Med detta förfaringssätt skulle årliga kostnaden för pensioneringen bliva

19,000 kronor och engångskostnaden för vissa ersättningsbelopp, beräknade i ett
för allt, 12,000 kronor.

Skulle jämväl den del av eventuellt entledigad kontrollpersonal, som redan
åtnjuter pension av allmänna medel, anses kunna komma i åtnjutande av
årlig pension från sockerkontrollörsbefattning, torde härvid, med tillämpning
i övrigt av samma grunder, som här ovan ifrågaställts för personal, som ej
innehade statspension, d. v. s. uppnådd levnadsålder av 57 år och tjänstetid av
minst 7 år, pensionen icke böra utgå med hela beloppet utan med viss del, såsom
utgörande skälig utfyllnad av statspensionen. Om denna del sättes till 50
procent, uppgår kostnaden för en sådan pensionering enligt preliminär beräkning
till 11,250 kronor, avrundat uppåt till 11,500 kronor. 5 kontrolltjänstemän
av ifrågavarande slag, visserligen i ålder av minst 57 (58—63 år) men med
tjänstetid understigande 7 år, skulle på grund av sistberörda omständighet
icke bliva delaktiga av nu omhandlade utfyllnad av pensionen.

Därest pensioneringen skulle, på sätt nu sagts, utsträckas jämväl till
kontrollpersonal, som redan vore tillerkänd pension av allmänna medel, skulle
antalet sådana entledigade kontrolltjänstemän, som eljest enligt vad ovan föreslagits
skolat tillerkännas viss engångsersättning vid entledigandet, minskas
med, enligt beräkning, 20 med tjänstetid av 10 år och därutöver samt 9 med
tjänstetid av minst 6 och intill 10 år, vilket .skulle sänka det totala beloppet av
dessa engångsersättningar med 32,100 kronor, avrundat nedåt till 30,000 kronor,
från eljest beräknade 42,000 kronor till 12,000 kronor.

I sin helhet skulle kostnaden för en pensionering av den till följd av kontrollreformen
entledigade kontrollpersonalen, grundad på det av Kungl. Maj.t
framlagda pensionering sför slag et med den ändringen att pensionsåldern nedsättes
till 57 år och tjänstetid till minst 7 år—vilken finge beträffande tre kontrolltjänstemän
ytterligare nedsättas till 5 år respektive 4 år — samt med iakttagande
att till kontrolltjänstemän, som eljest åtnjöte pension av allmänna medel, utginge
pension å befattningen såsom, kontrolltjänsteman ined allenast 50 procent
av belopp, som i annat fall skolat atnjutas, uppgå till 30,500 kronor för ai
samt engångskostnaden för sådan ersättning, som ovan nämnts, till kontrolltjänstemän,
vilka icke i denna egenskap nu bleve tilldelade pension, beräknas
till 12,000 kronor.

Till kostnaderna för pensionerna skulle komma utgift for eventuellt dyrtidstillägg,
beräknat enligt härför gällande grunder.

Kung!. Maj.ts proposition Nr 182. 57

I (hst föregående har hållits före, att en pensionering av entledigad kontrollpersonal
allenast bör komma i fråga beträffande personalen vid raffinaderierna,
varemot råsockerfabrikernas kontrollpersonal till följd av sin mera utpräglat
tilliälliga anställning icke skulle erhålla denna förmån. Fall torde
emellertid kunna förekomma, då lång tjänstetid samt hög ålder i förening med
ömmande omständigheter kunna anses berättiga till att något understöd, efter
Provning för varje sådant fäll, tillerkännes jämväl kontrolltjänsteman vid råsockerfabrik
vid anställningens upphörande i samband med kontrollreformen.
För beviljande av sådana eventuella understöd, torde ett belopp av 5,000 kronor
böra ställas till Kungl. Majrts disposition.»

över de i förestående promemoria avgivna förslag har yttrande
inhämtats från statskontoret, som anfört:

»I sin skrivelse nr 132 yttrade 1919 års riksdag beträffande ifrågasatt
pensionering av kontrollpersonalen vid sockerraffinaderierna, bland annat, att
sagda personals anställning vore av mera löslig art, i det att den berodde av årligen
återkommande förordnande och att den fastare anställning, som blivit
föreslagen och som enligt riksdagens mening kunde komma att stärka denna
pei-sonals krav på pension, emellertid ännu ej vore satt i verket, varför riksdagen,
som ej ansett tillräckliga skäl föreligga att i denna fråga ens provisoriskt
gå den allmänna utredningen angående pensioneringen av icke ordinarie
personal med viss fastare anställning i statens tjänst i förväg, funnit sig icke
böra medgiva den föreslagna pensioneringen.

Därest det av särskilt tillkallade sakkunniga nu framlagda förslaget om
vissa förenklingar i kontrollen över sockerbeskattningen varder av Eders
Kungl. Maj:t och riksdagen godtaget, kommer behovet av kontrollpersonal att
reduceras till en obetydlig del av den nuvarande kåren av förste kontrollörer
och kontrollörer. En följd härav måste alltså bliva, att ett stort antal av
dessa tjänstemän komma att förlora hittills innehavd anställning vid sockerkontrollen
och sålunda gå miste om en förvärvskälla, som de onekligen haft
anledning att räkna med för framtiden. Dessa överflödiga kontrolltjänstemäns
ställning torde åtminstone i vissa fall få anses så behjärtansvärd, att staten
måste anse sig förpliktad att i en eller annan form lämna dem något understöd
vid avskedet.

För de äldre av dessa tjänstemän framträder då självfallet frågan, om
och under vilka omständigheter detta understöd kan få karaktären av årlig
pension; och synes sistnämnda fråga genom den föreslagna indragningen liava
kommit i helt annat läge än den hade, när riksdagen år 1919 gjorde sitt förstberörda
uttalande i detta spörsmål, i det att frågan då gällde verklig pensionering
vid uppnådd avgångsålder av 67 år, men nu ersättning för mistad inkomst
vid påtvnnget avsked vid viss tidpunkt utan avseende å vederbörandes levnads-
och tjänsteålder.

Statskontoret finner för sin del starka billighetsskäl tala för pensionering
av ifrågavarande personal; och synas vid denna pensionering de i nådiga propositionen
nr 208 till 1919 års riksdag angivna pensioneringsgrunder i huvudsak
kunna komma till tillämpning. Därvid torde dock någon jämkning kunna
ifrågasättas beträffande åldersgränsen för rätt till årligt understöd. Denna
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 155 höft. (AV 182.) 8

Statskontoret.

Departementschef
en.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

gräns har i nyssnämnda förslag satts till 67 år, men lärer vid den nu ifrågasatta
pensioneringen, med hänsyn därtill att redan vid tidigare ålder det torde
visa sig svårt för en person att erhålla ny anställning, böra nedsättas; och har
statskontoret för sin del stannat vid 57 år såsom en skälig åldersgräns i förevarande
avseende. Däremot anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka, att
minsta antalet för pension erforderliga tjänstår nedsättes under det antal
tjänstår, som fordras för erhållande av pension enligt civila pensionslagen,
eller 10 år.

Vad beträffar frågan om pension åt kontrolltjänstemän, som redan förut
åtnjuta pension av statsmedel, ansluter sig statskontoret till förslaget att pensioner
till dessa tjänstemän skola utgå med hälften av det belopp, som enligt
ovan angivna grunder eljest skolat tillkomma dem. Statskontoret tillåter sig
därvid särskilt framhålla att, såvitt framgår av bifogade, från arméns pensionskassa
införskaffade förteckning, ingen av de pensionstagare från nämnda kassa,
som enligt ovan angivna grunder skulle kunna ifrågakomma till erhållande av
pension, åtnjuter pensionsförbättring, och att, därest för någon av dem eventuell
pension såsom kontrolltjänsteman skulle jämte pension och fyllnadspension
överstiga 3,000 kronor — vilket vore möjligt endast i ett fåtal fall — fyllnadspensionen
skulle komma att reduceras med ett belopp, motsvarande 2/s av
kontrollörspensionen, dock ej mer än att det sammanlagda pensionsbeloppet uppgår
till 3,000 kronor.

Förslaget om tilldelande av gratifikationer åt de kontrolltjänstemän vid
raffinaderierna, som ej kunna komma i åtnjutande av pension, synes väl motiverat
och har ej givit statskontoret anledning till erinran, liksom ej heller förslaget
om rätt för Eders Kungl. Maj:t att i särskilt ömmande fall bevilja tillfälligt
understöd jämväl åt den vid råsockerfabrikerna tjänstgörande kontrollpersonalen.

Vad beträffar anslagsfrågan, synas de ifrågasatta pensionerna böra — i
likhet med av riksdagen under liknande omständigheter beviljade understöd —
utgå av elfte huvudtitelns förslagsanslag till allmänna indragningsstaten och
nyssberörda gratifikationer och tillfälliga understöd från sjunde huvudtitelns
förslagsanslag till kontroll å tillverkningsavgifter.» 1

1 förutnämnda proposition nr 208 till 1919 års lagtima riksdag med
förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen
den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker m. m. föreslog
Kungl. Maj:t, bland annat, att riksdagen måtte godkänna omförmälda
grunder för pensionering av förste kontrollörer och kontrollörer vid
sockerraffinaderierna att gälla tillsvidare, intill dess annorlunda kunde
varda bestämt.

Ifrågavarande proposition blev i nu berörda del icke av riksdagen
bifallen. I skrivelse nr 132 uttalade riksdagen beträffande pensioneringav
förste kontrollörer och kontrollörer vid sockerraffinaderierna, bland
annat, dels att denna fråga lämpligen borde upptagas i samband med
den på Kungl. Mapts prövning beroende undersökningen om beredande

Kungl. Maj:ta proposition Nr 182.

av pension åt vissa icke-ordinarie innehavare av statstjänst, dels ock att
de äldre kontrollörerna i allmänhet utgjordes av miiitärer, vilka redan
åtnjöte pension av allmänna medel, varför det individuella behovet
av pension här icke vore så ömmande, som det i första hand kunde
förefalla.

Emellertid har sedermera riksdagen åren 1920 och 1921 i fyra
särskilda fall medgivit pension enligt de i 1919 års proposition föreslagna
grunder åt kontrollörer vid sockerbeskattningen. Ingen av dessa
har dock förut åtnjutit pension av statsmedel.

Liksom kontrollstyrelsen och statskontoret linner jag starka billighetsskäl
tala för att viss del .av den personal, som varit anställd vid
sockerkontrollen men genom den föreslagna kontrollreformen kommer
att mista sina anställningar, må tilldelas understöd genom pension
eller annorledes. Det är att märka, att nu icke är fråga om pensionering
i vanlig mening utan om gottgörelse för mistad inkomst vid
påtvunget entledigande i anledning av en föreslagen omorganisation.

I likhet med vad som föreslogs i propositionen nr 208 till 1919
års riksdag lärer pension ej böra ifrågasättas annat än för kontrolltjänstemän
vid raffinaderierna, där arbetet pågår hela året om. De i
propositionen i fråga föreslagna grunder för pensioneringen torde även
nu kunna komma till användning, dock synes åldersgränsen böra, såsom
statskontoret förordat, nedsättas till 57 år med hänsyn till svårighfeten för
en person av högre ålder att erhålla ny anställning. Ja g biträder även
statskontorets uppfattning, att antalet för erhållande av pension erforderliga
tjänstår icke må understiga tio. Fordran bör vidare uppställas
på stadigvarande anställning, d. v. s. att vederbörande under tillverkningsåren
1920 1921 och 1921—1922 skall hava varit inkallad i tjänstgöring

vid sockerkontrollen under minst nio månader vartdera året.'' Den i de
år 1919 föreslagna pensioneringsgrunderna ingående bestämmelsen, att
högst 30 tjänstår må tillgodoräknas, torde här kunna uteslutas, enär
kontroll vid raffinaderierna infördes först från och med tillverkningsåret
1906 1907, varför den längsta tjänstetid, som någon kontrolltjänste man

kan komma att få tillgodoräkna sig, uppgår till 16 tjänstår. Vad
slutligen angår frågan, huruvida befattningshavare, som redan åtnjuta statspension,
skola komma i åtnjutande av pension i anledning av deras
befattning vid sockerkontrollen, anser jag, att så icke bör bliva fallet.
Jag utgår därvid från den principiella uppfattningen, att kumulering
av statspension i regel ej bör ifrågakomma. Härtill kommer, att de
billighetsskäl, som tala för beviljande av pension åt övriga befattningshavare
vid sockerkontrollen, icke göra sig gällande med samma styrka

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

med avseende å den redan från annan verksamhet pensionerade
personalen.

Följande grunder synas alltså böra fastställas för pensionering av
förste kontrollörer och kontrollörer vid sockerraffinaderier att gälla tillsvidare,
intill dess annorlunda kan varda bestämt, nämligen:

att förste kontrollör eller kontrollör, som uppnått en ålder av
minst 57 år och räknar minst 10 tjänstår vid kontrollen över sockertillverkningen
samt varit under tillverkningsåren 1920—1921 och 1921
—1922 inkallad i tjänstgöring under minst nio månader vartdera året
och icke eljest åtnjuter pension av statsmedel, är berättigad att, därest
han icke för tiden efter den 31 juli 1922 erhåller förnyat förordnande
vid sockerkontrollen, från och med månaden näst efter den, då hans anställning
vid kontrollen upphör, komma i åtnjutande av pension;

att pensionens belopp avpassas efter tjänstårens antal och tjänstgöringens
beskaffenhet på det sätt, att för varje tjänstår såsom förste
kontrollör tillgodoräknas ett belopp av 90 kronor och för varje tjänstår
såsom kontrollör ett belopp av 60 kronor, samt

att varje år, varunder vederbörande innehaft förordnande som
förste kontrollör eller kontrollör, räknas såsom helt tjänstår under förutsättning,
att tjänstgöringen efter inkallelse omfattat minst nio månader
av året, att, därest tjänstgöringen omfattat mindre del av året, än nyss
sagts, éndast den tid, varunder tjänstgöring verkligen ägt rum, tillgodoräknas
såsom tjänstetid för pension, samt att tjänstgöring såsom vikarie
för förste kontrollör icke grundlägger rätt till pension i sådan egenskap.

Enligt vad jag inhämtat, uppbär ingen av de kontrolltjänstemän,
som tidigare innehaft annan statstjänst, pension till så lågt belopp, att
denna tillsammans med det pensionstillägg, varom särskild proposition
avlåtits, kommer att understiga, vad med tillämpning av ovan angivna
grunder skulle utgå.

På de av chefen för kontrollstyrelsen i hans ovan återgivna promemoria
anförda skäl anser jag mig vidare böra tillstyrka, att de kontrolltjänstemän
vid raffinaderierna, vilka mista sina anställningar vid sockerkontrollen
och ej komma i åtnjutande av pension i anledning av
befattning vid samma kontroll, må kunna såsom engångsersättning
tilldelas gratifikationer, vare sig dessa befattningshavare förut åtnjuta
statspension eller icke. De i samma promemoria föreslagna grunder för
bestämmandet av engångsersättningens belopp synas mig vara väl avvägda,
och kunna sammanfattas sålunda:

att förste kontrollör eller kontrollör, som varit under tillverkningsåren
1920—1921 och 1921—1922 inkallad i tjänstgöring under minst

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 182.

, nio månader vartdera året och icke erhåller pension i anledning av sin
befattning vid sockerkontrollen, är berättigad att, därest han icke för
tiden efter den 31 juli 1922 erhåller förnyat förordnande vid sockerkontrollen,
erhålla engångsersättning;

att engångsersättningens belopp avpassas efter tjänstetidens längd
på det sätt, att den, som räknar tio eller flera tjänstår, erhåller 1,200
kronor, den, som räknar minst sex och intill tio tjänstår, 900 kronor och
den, som räknar intill sex tjänstår, 600 kronor, samt

att varje år, varunder vederbörande innehaft förordnande som förste
kontrollör eller kontrollör, räknas såsom helt tjänstår under förutsättning,
att tjänstgöringen efter inkallelse omfattat minst nio månader av året,
att, därest tjänstgöringen omfattat mindre del av året, än nyss sagts,
endast den tid, varunder tjänstgöringen verkligen ägt rum, tillgodoräknas
såsom tjänstetid för erhållande av engångsersättning, samt att tjänstgöring
såsom vikarie för förste kontrollör icke grundlägger rätt till
engångsersättning i sådan egenskap.

Slutligen torde till Kungl. Maj:ts disposition böra ställas ett belopp
av 5,000 kronor för utdelande av understöd åt personal vid råsockerfabrikerna
i fall, där lång tjänstetid i förening med ömmande omständigheter
kunna anses därtill berättiga.

Enligt från kontrollstyrelsen erhållna uppgifter beräknas kontrollpersonalen
vid raffinaderierna under innevarande tillverkningsår omfatta
92 kontrolltjänstemän, därav 5 förste kontrollörer. Av dessa 92 kontrolltjänstémän
äro i enlighet med förut angivna regel 76 att betrakta såsom
stadigvarande anställda. Nedanstående tablå utvisar, huru detta
antal fördelar sig med hänsyn till övriga betingelser för erhållande av
pension eller ersättning.

Stadigvarande anställda
Antal: 76

Icke åtnjutande statspension
Antal: 40

Icke fyllda 57 år
Antal: 16

(Ersättning, se tabell B.)

Fyllda 57 år
Antal: 24

Åtnjutande statspension
Antal: 36

(Ersättning, se tabell B.)

Ej 10 tjänstår Med minst 10 tjänstår

Antal: 4 Antal: 20

(Ersättning, se tabell B.) (Pension, se tabell A.)

Enligt dessa uppgifter skulle med tillämpning av de grunder för
pensionering samt engångsersättningars bestämmande, som av mig blivit
förordade, av kontrolltjänstemännen med stadigvarande anställning 20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

vara berättigade till pension och 56 till engångsersättning. Av de
kontrolltjänstemän, vilka icke redan åtnjuta pension av allmänna medel,
är antalet av dem, som icke''uppfylla villkoren för erhållande av pension,
varom här är fråga, 20, nämligen 16, som icke fyllt 57 år, och 4
som, ehuru fyllda 57 år, icke innehava 10 tjänstår. För fortsatt stadigvarande
tjänstgöring vid sockerkontrollen vid raffinaderierna har emellertid
beräknats ett antal av omkring 15 kontrolltjänstemän, av vilka
flertalet torde komma att antagas av sistberörda antal 20 icke-pensionerade
kontrolltjänstemän.

Frånsett den minskning i kostnadsbeloppet, som bibehållandet av
angivna antal av omkring 15 kontrolltjänstemän medför, skulle utgifterna
för ifrågavarande pensioner resp. ersättningar komma att gestalta sig
på sätt framgår av nedanstående tabeller A och B, vilka jämväl i erforderlig
mån innehålla uppgifter om tjänstetid.

Tabell A. Kostnader för pensionering.

	Antal pensionsberättigade	Pensions- belopp
Tjänstetid	förste kontrollörer	kontrollörer
10 tjänster ...........................		1	600
11 » ...........................	—	2	1,320
12 > ..........................	_	2	1,440
13 » ...........................		1	780
14 » ...........................	—	2	1,680
15 » ...........................	—		—
16 » ...........................	3	9	12,960
	3	17	18,780

Tabell B. Kostnader för engångsersättningar.

Tjänstetid	Antal ersättnings- berättigade kontroll- tjänstemän	Ersättning å	Belopp av ersättning
10 år och däröver..................	34	1,200	40,800
6 år intill 10 år..................	14	900	12,600
understigande 6 år ...............	8	600	4,800
	56	—	58,200

6 3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Såsom ovan angivits, äro totalbeloppen såväl av pensionerna som
av engångsersättningarna angivna, utan att hänsyn tagits därtill, att,
omkring 15 kontrolltjänstemäu beräknas komma att kvarstå i sina anställningar
vid sockerkontrollen och beträffande vilka sålunda statsverket
i detta sammanhang icke behöver vidkännas någon kostnad för
tilldelande av pension eller ersättning. Huru dessa kontrolltjänstemän
komma att fördela sig på gruppen av pensiousberättigade eller av
allenast ersättningsberättigade, låter sig icke för närvarande med någon
bestämdhet angiva. Givet är, med hänsyn till de väsentligt ändrade
uppgifter, det nya kontrollsystemet innebär, att det i allmänhet torde
bliva för kontrollmyndigheten erforderligt att i första hand bibehålla
dem, som äro yngre eller särskilt lämpade för fortsatt tjänstgöring. Då
flertalet av dessa på grund av levnadsålder under 57 år icke skulle
komma i åtnjutande av pension utan allenast ersättning i ett för allt,
skulle den på grund av deras kvarstående i tjänst uppstående besparingen
väsentligen komma att avse kostnadsbeloppet för engångsersättningarna.
Besparingen härå har uppskattats till omkring 15,000 kronor. I kostnaden
för pensioneringen har på grund av ovan angivna skäl förhållandevis
mindre nedsättning ansetts kunna komma i fråga, och har denna beräknats
till omkring 1,500 kronor.

Kostnaderna för den årliga pensioneringen av personal vid raffinaderierna
skulle sålunda komma att belöpa sig till omkring 17,000
kronor och för engångsersättningarna till sådan personal till omkring
43,000 kronor. För utbetalande av tillfälliga understöd åt personal vid
råsockerfabriker skulle slutligen erfordras 5,000 kronor.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag
till förordning angående beskattning av socker, hemställer departementschefen,
att Kungl. Maj:t måtte i proposition
ej mindre föreslå riksdagen att
dels antaga nämnda förslag till förordning;

dels medgiva, att av det under sjunde huvudtiteln uppförda ordinarie
förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter må till förstärkning
av kontrollstyrelsens arbetskrafter i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade
närmare föreskrifter under vartdera av år 1922 och första halvåret
1923 få användas ett belopp av högst 6,000 kronor;

dels godkänna de av departementschefen föreslagna bestämmelserna
beträffande såväl användningen av berörda anslag, i vad det avser bestridande
av övriga kostnader för kontrollen över sockertillverkningen,

Departe mentschefens hemställan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

som vissa i 9 och 12 §§ av förutnämnda förordning omförmälda ersättningar; dels

godkänna de av departementschefen föreslagna grunder för
pensionering av förste kontrollörer och kontrollörer vid sockerraffinaderier
att gälla tillsvidare, intill dess annorlunda kan varda bestämt, ävensom
för utbetalande av engångsunderstöd åt vissa kontrolltjänstemän vid
nämnda raffinaderier;

dels medgiva, att kostnaden för ifrågavarande pensionering må
bestridas av elfte huvudtitelns förslagsanslag till allmänna indragningsstaten
och kostnaden för engångsunderstöden av förutnämnda förslagsanslag
till kontroll å tillverkningsavgifter;

dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må av sistberörda anslag disponera
ett belopp av högst 5,000 kronor för utbetalande av tillfälliga
understöd till personal vid råsockerfabriker;

än även föreslå riksdagen att i riksstaten för tiden 1 januari 30
juni 1923 uppföra det ordinarie förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter
med ett belopp av 425,000 kronor.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och
förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS1 BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1992.

Bilaga 1

till Kung). Maj:ts proposition
till riksdagen år 1922, nr 182.

till hen .statsrådet och chefen för Kungl. finansdepartementet.

föredragning av riksdagens skrivelse nr 407 i anledning av dels

K.ungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av
2a ^ 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av
socker, dels och väckt motion angående bättre utnyttjande av den vid sockertillverkningen
anställda kontrollpersonalens arbetskraft beslöt Kungl. Maj:t
den 26 september 1921 att bemyndiga chefen för finansdepartementet att tillkalla
två sakkunniga personer, därav en representant för kontrollstyrelsen, för
att verkställa utredning huruvida och på vad sätt kontrollen över sockertillverkningen
må kunna förenklas, i syfte att kostnaden för densamma nedbringas,
utan att kontrollens effektivitet äventyras. Enligt en samma dag dagtecknad
ämbetsskrivelse har dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet
utsett undertecknade att verkställa ifrågavarande utredning och få vi härigenom
avgiva följande utlåtande i den till oss hänskjuta frågan.

Enligt det till de sakkunniga överlämnade utdraget ur statsrådsprotokollet
den 28 september 1921 över finansärenden har föredragande departementschefen
vid ärendets föredragning angivit vissa riktlinjer för utredningen, vilka
de sakkunniga ansett sig kunna sammanfatta i följande punkter, nämligen:
att syftet med utredningen är att vinna så stor besparing som möjligt;
att kontrollens effektivitet härvid ej får äventyras, varvid dock hänsyn bör
tagas till den omständigheten, att sockerindustriens starka koncentration
och störa omfattning samt den uppmärksamhet från allmänhetens och det
offentligas sida, varför företagens verksamhet äro föremål, i och för sig
utgöra en stark borgen för att bolagen noggrant uppfylla alla förpliktelser;
att anordnandet av s. k. öppen produktionskontroll i enlighet med vad i riksdagens
skrivelse ifrågasatts vore förtjänt av allvarligt övervägande;
att det därjämte bör undersökas, dels om möjligen själva principen för den nuvarande
sockerkontrollen kunde övergivas och en övergång ske från kontrollen
å tillverkningsplatsen till en bokföringsmässig granskning av tillverkningen,
dels huruvida sockerskatten lämpligen skulle kunna utgå på
råsocker i stället för, såsom nu är fallet, å raffinerat socker, varigenom en
betydande besparing skulle ernås, då kontrollen kunde inskränkas att omfatta
endast råsockerfabrikerna.

De sakkunniga hava inhämtat, att frågan om beredande av understöd till
vissa kontrollörer, som genom omläggningen av kontrollen kunna komma atl
mista sin anställning, bör upptagas till behandling först på ett senare stadium.
Bihang till riksdagens protokoll 1822. 1 saml. 155 höft. (Nr 182. Bilaga.) 1

Råsoekerbe skattning.

Råva ruskatt.

Med hänsyn härtill hava de sakkunniga lämnat å sido eventuella understödsspörsmål.

Bland de olika spörsmål, som hänskjutas till de sakkunniga, intager
frågan om en möjlig övergång till råsockerbeskattning, fabrikatskatt, ett särskilt
rum, och må densamma därför framför andra ifrågasatta utvägar först
upptagas till behandling.

De lokaler i råsockerfabrikerna, där råsockret utvinnes, hava förhållandevis
begränsat utrymme och låta sig lätt övervakas, varför från denna synpunkt
sett kontrollen vid en fabrikatbeskattning skulle kunna bliva billig. Men svårigheter
uppstå därav, att råsockret kan hava olika beskaffenhet. Ur ett visst
slags råsocker kan utvinnas mer konsumtionsvara, raffinad, än ur ett annat;
sockret säges hava högre rendement i förra fallet än i senare. För att statens
fiskaliska intressen skulle helt tillgodoses, kunde då den utvägen tänkas att
med ledning av den erfarenhet, som med det gängse tillverkningssättet vunnits
i avseende på det utvunna sockrets rendement, en viss maximikvalitetsgräns
lades till grund för skatteberäkningen. Den omedelbara följden skulle emellertid
härav bliva, att tillverkarna inrättade sig för framställning av ännu mera
högrenderande socker, vilket skulle från statens sida nödvändiggöra en höjning
av kvalitetsgränsen, och så undan för undan till dess att vid råsockerfabrikerna
så gott som rent socker framställdes. Detta skulle föra med sig ett
bindande av för den nödiga nya maskinella utrustningen behövligt kapital av
betydande storlek, under det raffinaderierna till stor del finge stå outnyttjade,
vilket ur nationalekonomisk synpunkt måste anses förkastligt, I vår sockerbeskattnings
historia har något dylikt en gång förut skett, da man övergick från
råvaruskatt, skatt å betor, till konsumtionsskatt, varigenom de i melassutsockringsanordningarna
investerade miljonerna så gott som totalt förspilldes.

För att undgå ett sådant missförhållande kunde den utvägen anlitas att
beskatta råsoekret efter det rendement det vid undersökning visade sig hålla.
Detta förutsatte emellertid utförandet av hundratals kemiska analyser, vilket
skulle fordra statliga laboratorier samt kemister i icke ringa antal. Härigenom
uppstode så pass stora kostnader, att någon besparing i kontrollutgifter icke
ernåddes. Därtill kommer, att det genom analys framkomna rendementsresultatet
icke fullt överensstämmer med det utbyte raffinad, som verkligen erhålles,
vilket kunde tillföra fabrikanten en dold premie såväl vid erläggande av den
beräknade skatten som i synnerhet vid restitution. Råsockrets tullbehandling
vid import finge också undergå förändring så till vida, att rendementsanalyser
å detsamma bleve nödvändiga.

Av ovan anförda skäl torde tanken på införandet av fabrikatskatt hora
övergivas, ehuru den annars kan anses ligga nära till hands, då hos oss skatten
på brännvin sedan länge utgått enligt denna grund. Härvid är emellertid
att märka, att brännvinets alkoholstyrka bekvämt kan genom tillförlitliga
apparater utrönas.

Av övriga principer för sockerbeskattning äro skatter på betvikten och å
betsaftens sockermängd ur räkningen såsom förande till ännu större premiering
för tillverkaren. Ett annat intressant beskattningssätt må här i förbigående
beröras, nämligen det av särskilda sockerbeskattningskommitterade år

1904 framställda förslaget om beskattning efter betornas vikt och sockerhalt,
vilket förslag var baserat på genom kommitterades försorg anställda försök
vid Kävlinge och Svedala sockerfabrik. Kontrollkostnaden beräknas vid detta
beskattningssätt uppgå till ungefär en tredjedel av motsvarande kostnad för
konsumtionsbeskattning. Ehuru vid dåvarande tidpunkt åtskilliga skäl talade
för införandet av denna beskattningsform, torde nu, sedan det exaktaste beskattningssättet,
konsumtionshcskattningen, fått fast fot här i landet, densamma
böra bibehållas, för den händelse avsevärda besparingar däri visa sig
kunna göras.

Vid ett närmare studium av nu gällande författningar om beskattning av
socker samt de anförda motiven för desamma finner man den ledande tanken
däri hava varit att söka betaga fabrikanten varje tänkbar möjlighet att undandraga
sig skatt. Bestämmelserna hava därför blivit stränga, och deras övervakande
fordrar en talrik kontrollörsstab. Detta torde också vara ofrånkomligt,
om föreskrifterna skola vara allmängiltiga och således gälla för alla slags
tillverkare, oavsett företagens storlek och organisation, deras ställning till
staten och till samhället i övrigt. Men just beträffande sockerindustrien har
utvecklingen hos oss gått i den riktningen, att det starkt kan ifrågasättas,
huruvida icke åskådningssättet härvidlag borde underkastas en revision.

Sockertillverkningen bedrives endast av tvenne bolag med tillsammans
140,000,000 kronors aktiekapital, aktierna äro mycket spridda — på ej mindre
än cirka 14,000 händer —, och bolagens verksamhet således mycket observerad
av allmänheten. Deras storindustriella, centraliserade och rationella organisation
lämnar många möjligheter till ingående kontroll. Och sådan hava företagen
i själva verket upprepade gånger fått underkasta sig. Sockerindustrien
har uppvuxit i tullskyddets hägn, och i samma mån industrien vuxit sig stark,
ha statsmakterna ansett sig böra i högre grad bevaka statens finansiella intressen.
Vid dylika tillfällen hava ingående undersökningar måst göras i avseende
på bolagens tekniska och ekonomiska verksamhet, hela deras bokföring
ställas till vederbörande myndigheters disposition, och vinstutdelningen har begränsats.
Bolagen hava, kan det sägas, stått under det allmännas kontroll.
Huruvida detta även för framtiden kommer att ske, därom är svårt att uttala
sig, men för den händelse betodlingen skall i full utsträckning bevaras åt landet,
torde nog staten ej kunna undandraga denna näring sitt stöd och antagligen
då också i fortsättningen alltjämt med uppmärksamhet följa, sockerindustriens
ekonomiska utveckling. Att under sådana förhållanden något av bolagen
skulle vilja utsätta sig för den för företagets hela ställning kanske ödeläggande
risk, som vore förenad med ett falsarium, ett undandragande av skatt
till staten, är fullkomligt onaturligt. Härvidlag bör ej heller förbises den ambitionskänsla
och laglydighetsanda, som under framstående chefers ledning
genomträngt denna industris tjänstemannakår.

Det är överraskande, att icke denna sockerindustriens säregna ställning
till staten och allmänheten tidigare givit anledning till att göra tillverkningskontrollen
mera lätthanterlig. Att söka genom fortlöpande, noggrann kontroll
förhindra varje även den minsta möjlighet till smussel, exempelvis genom förgallring
och bevakning av varje från fabrik och lager ledande fönster, dörr
och port, torde med hänvisning till vad som ovan framhållits, icke vara av be -

Konsumtions skatt.

Kontrollens
och sockerindustriens

inbördes förhållande.

hovet påkallat. Beträffande den eventualiteten, att mindre kvantiteter socker
skulle kunna, tillverkaren ovetande, avlägsnas ur fabriks- och förrådsbyggnader,
kan sägas, att, om bolaget, som därvid har betydligt större intresse att bevaka
än staten, kan taga förlusten, så kan även staten göra det. Endast några
få gånger hava dylika försök till utsmuggling förekommit, varvid det endast
rört sig om minimala kvantiteter. Det kan icke vara ekonomiskt försvarligt
att upprätthålla en dyrbar kontroll, endast för att undgå en mycket obetydlig
risk.

I själva verket har också i den praktiska tillämpningen kontrollen ej
blivit så rigorös, som författningarnas anda angiver. Ett visst samarbete,
grundat på förtroende, har uppstått mellan tillverkare och kontrollmyndighet
— en helt naturlig utveckling för övrigt under angivna förhållanden —, och
åtskilliga eftergifter hava i kontrollhänseende gjorts på olika platser. Så har
vid sockerraffinaderiet i Landskrona ett sockermagasin, rymmande 2,000 ton,
sedan åtskilliga år använts utan fönstergaller, och detsamma är förhållandet
med en tillbyggnad av 6,000 tons kapacitet. Vid raffinaderiet i Göteborg har på
grund av lokala förhållanden all portkontroll överlämnats åt tillverkaren, medan
i stället fabriken i sin helhet övervakas av en vakthavande kontrollör. Vidare
godtagas här även på grund av vissa lokala svårigheter tillverkarens uppgifter
rörande till fritt bruk utlämnat säcksocker och toppsocker; säckarnas
antal och topparnas genomsnittsvikter kontrolleras endast vid transporten från
tillverkningsplatsen. Under den följd av år, som ovan angivna lättnader i
kontrollen tillämpats, har enligt uppgift icke vid något enda tillfälle missbruk
från tillverkarens sida förekommit, något som talar för riktigheten av det
åskådningssätt, som i det föregående framförts.

öppen pro- Med konsekvent tillämpning av dylika principer för kontrollens anord duktionskon-

ilande skulle följande grundlinjer för en förenklad kontroll kunna uppdragas.
troll.

Anordningen Den kontinuerliga bevakningen, dag och natt, av utgångarna till den lo av

den- kal) där räSOckret tillverkas, sockerhuset, bortfaller och ersättes med ofta föresamma.
komman(je inspektioner vid olika tider på dygnet. Vid sådant förhållande kan
Råsocker- nu gällande föreskrift om sockerhusets partiella avstängande bortfalla.
fabnker. k)en bokföring över tillverkningen, som nu verkställes av kontrollmyn digheten,

torde kunna undvaras, och i stället den bokföring godtagas, som tillverkaren
för jämsides med den förra. Det sätt, pa vilket böckerna böla uppläggas
och föras, må bestämmas av kontrollstyrelsen.

Beträffande det utvunna råsockret iakttagas för närvarande följande förfarande
och bestämmelser. Sockret antingen upplägges å magasin, som stå i omedelbar
förbindelse med fabriken, eller borttransporteras med automobil, järnväg
eller fartyg till på annan plats beläget magasin eller raffinaderi. Denna transport
sker för närvarande under förpassning, det vill säga den under kontrollörs bevakning
å avsändningsorten inlastade försändelsen åtföljes av en uppgift å
godset, enligt vilken kontroll sker å mottagningsstationen, ävenledes av statens
kontrollör. Vid säckgods vägas och räknas säckarna, och vid försändning
av löst socker utrönes nettovikten förmedelst behållarens tara- och bruttovägning
Sådana försändelser av råsocker förekomma i mycket olika utsträckning
på de respektive fabrikerna, huvudsakligen beroende på magasinsförhål -

landena. De försiggå under kampanjen hela dygnet om vid sådana råsockerfabriker,
som sakna magasin. Andra fabriker åter kunna lagra hela sin tillverkning,
och försända socker endast mellan kampanjerna.

Jämväl beträffande detta förpassningsförfarande kan en förenkling av
kontrollen företagas, och i detta avseende skulle man kunna gå ett steg längre
än vad riksdagen i sitt förslag till öppen produktionskontroll ifrågasatt. Ändamålsenligt
är visserligen att bibehålla förpassningarna, men förpassningsinlagorna
skulle av tillverkaren utskrivas och av ansvarig person undertecknas i
3 exemplar, varav ett överlämnas till kontrollören å avsändningsorten och ett
till kontrollören å mottagningsorten. I och för utbytes- och räntabilitetsberäkning
de olika fabrikerna sinsemellan för tillverkaren själv noggranna anteckningar
över försändelserna. Dessa uppgifter böra kunna godtagas och
kontrollmyndigheten inskränka sig till att allt emellanåt oväntat dels kontrollera
vågar och vikter, dels taga stickprov å säckvikten, säckantalet och å behållarnas
vikt samt i övrigt hålla uppsikt över tillverkarens förpassningsbokioring.
Där automatiska vågar för råsocker finnas uppsatta, må kontrollören
varje eller varannan dag, eller annars när anledning därtill gives, övertyga
sig om, att de fungera oklanderligt. Vidare kan genom kommunikation mellan
kontrollörerna å avsändnings- och mottagningsstationerna en rätt värdefull
kontroll vid jämförelse mellan bokföringen å dessa platser utövas. För detta
ändamål bör kontrollörens tjänsterum vara försett med telefon, som bekostas
av tillverkaren.

Den under eu viss tillverkningsperiod eller kampanj tillverkade råsockermängden
å en viss fabrik skall i ett eller flera raffinaderiers, eventuellt
magasins, böcker redovisas såsom mottaget för avverkning eller lagring. Även
på detta sätt är det möjligt att ernå kontroll över försändelserna. En slutkontroll
kan årligen ske genom de i nuvarande sockerskatteförordnings 30 § föreskrivna
inventeringarna.

Råsockermagasinen böra fortfarande stå under kronans lås, varför vid
uttagning efter råsockerkampanjens slut kontrolltjänsteman måste, liksom nu
är fallet, inkallas.

Den här skisserade anordningen av kontrollen vilar på principen av oförmodad
stickprovtagning och kontrollvägning, utan att från kontrollens sida
annan bok än dagbok behöver föras. Den borde därför kunna utövas av eu
enda person, vilkens tjänstgöring emellertid bleve rätt krävande, enär han vid
olika tider på dygnet, ibland även nattetid, skulle utöva sina plötsliga inspektioner,
men för den korta tid, råsockerkampanjen varar, 8 å 10 veckor, kan
tjänstgöringen utan svårighet utföras. Kontrolltjänstemannen torde mellan
kampanjerna kunna tjänstgöra vid sockernederlag.

Det är tydligt, att fabrikerna få lägga upp sådana böcker, som kontrollstyrelsen
kan finna lämpliga samt att kontrollörerna böra ha tillträde till fabrikens
alla lokaler och erhålla alla de upplysningar, som kunna befinnas bliva
nödiga att anskaffa för kontrollens utövande.

Bevakning av fabriksområdets portar kan, såsom i Göteborg praktiseras,
överlämnas åt en vaktliavande kontrollör, som övervakar fabriken i dess helhet.

Pa sätt vid råsockerfabrikerna föreslagits bör fabrikens bokföring över
ankommande råsocker kunna lämnas vitsord. Stickprovsinspektionen samt

Raffinade rierna.

Sockerneder lag.

Besparingar
vid införandet
av Öppen produktiouskontroll.

Omläggning
av sockerkonsumtionsbeskattrdngen

genom fakturakontroll.

nödig uppsikt över vågar och vikter i fabriken kan utföras av ovannämnde be
vakningskontrollör.

Vad beträffar själva kontrollen vid utlämnande av socker till fritt bruk,
kunna icke några avsevärda indragningar av personal göras, för så vitt man
fasthåller vid den fordran, att från statens sida ett detaljerat övervakande av
utvägningen skall äga rum.

Å nederlag har endast råsocker inlagts med undantag för ett magasin i
Landskrona, varifrån även raffinad utlämnats. Detsamma har, ehuru beläget
å annan plats i staden än raffinaderiet, ansetts i kontrollhänseende höra till
detta. Sedan under innevarande år rymligare lokaler anskaffats vid själva
raffinaderiet, håller man i sockerbolaget för troligt, att raffinad icke vidare
kommer att i ifrågavarande magasin inläggas. Sockernederlagen kunna sålunda
betraktas såsom magasin för in- och utgående råsocker, och om kontrollen inrättas
enligt samma principer som vid fabrikerna, blir för densammas utövande
en enda kontrolltjänsteman å varje nederlag i regel tillräcklig.

Beträffande de besparingar, som skulle uppstå genom införande av ovan
angivna förenklingar i kontrollen, kan man få en uppfattning genom en på ett
visst tillverkningsårs data grundad beräkning av kontrollkostnaderna. De sakkunniga
hava med ledning av till kontrollstyrelsen för tillverkningsåret 1920
—1921 inkomna uppgifter låtit beräkna personalkostnaderna — såväl lön som
dyrtidstillägg — och äro dessa kostnader specificerade i tablån (bil. A).

Under nyssnämnda tillverkningsår sysselsattes vid landets 21 råsockerfabriker
19 l:ste kontrollörer1 och 114 kontrollörer med totalt avlöningsbelopp
av respektive 39,843 och 136,258 kronor. Om kontrollbefattningen skulle utövas
av en enda person i varje fabrik, finge denne antagligen ha jämställts
med nuvarande l:ste kontrollören och åtnjutit hans avlöning. Sålunda skulle
hava inbesparts kostnaden för samtliga kontrollörer. Kontrollpersonalen vid
de fem raffinaderierna utgjordes enligt de till kontrollstyrelsen överlämnade
statistiska uppgifterna av 5 l:ste kontrollörer och 86 kontrollörer med en sammanlagd
total avlöning av 493,435 kronor. Enligt uppgifter, som inhämtats av
de sakkuniga, hava de på en gång tjänstgörande kontrollörerna utgjort 65 å
70 st„ på grund varav det överskjutande antalet får anses hava utgjort ersättare
för kontrollörer vid semester eller annat förfall. Genom den kontinuerliga
portbevakningens och förpassningskontrollens reformering skulle kontrollörernas
och deras ersättares antal kunna minskas med 40 å 42 st. representerande
en avlöning av tillsammans 210,000 kronor. Tillsyningsman å allmänna
sockernederlag hava tillsammans i total avlöning uppburit cirka 15,500 kronor.
Ifråga om dessa tillsyningsman skulle någon besparing icke uppkomma. Den
nuvarande totala kontrollkostnaden uppgår till omkring 685,000 kronor och
skulle alltså den totala inbesparingen hava belupit sig till i runt tal 350,000
kronor eller 51 procent av kontrollkostnaderna.

Enligt de sakkunnigas mening kan således vid realiserandet i huvudsak
av den öppna produktionskontroll, som riksdagen i sin skrivelse tänkt sig så 1

Vid tvenne raffinaderier, där råsockertillverkning äger ruin, utövas förste kontrollers
åliggande beträffande tillverkningen av råsocker utav den för raffinaderiet anställde
förste kontrollören.

horn huvudalternativ, högst omkring 50 procent besparing vinnas. Detta utgör
maximum av den ekonomisering, som kan ernås genom möjliga förklingar
och indragningar enligt nyssnämnda kontrollsystem.

,, marka härvid är emellertid, att grundvalarna för den nuvarande

til"^lätt''bnikTlhf T'' 1 111.ngåen.de g^nskningen över utvägningen av socker
till fritt bruk ha bibehållits. Anses det, att utgifterna för kontrollen ytter igai

e skola nedbringas, maste man omlägga grunderna för den nuvarande sockeikonsumtionsbeskattningen.
Eu dylik omläggning torde också väl låta sig
JwVaifS'' (D<'' Tf nam]lgen kunna aPPställas såsom ett allmänt krav, att
i fatens ®lda ÖVZ 011 beskattad näring icke göres mera omattande
un vad behovet kraver. Enligt de sakkunnigas mening skulle emellertid
ett bibehållande av kontrollen i den omfattning, som ovan med den öppna
pioduktionskontrollens system angivits, innebära en mera omfattande kontroll
an vad behovet oundgängligen kräver, utan att därmed något väsentligt vunmts
i avseende pa kontrollens effektivitet. De sakkunniga vilja därför i det
tolkande upptaga till undersökning, huruvida överhuvud den från kontrollens
sida ingående granskningen över utvägningen av socker är erforderlig.

Kent principiellt sett borde invändning ej kunna göras mot, att även vid
denna utvägning stickkontroll komme till användning på samma sätt som vid
rasockrets tillverkning, uppvägning, lagring och transport. De skäl, som där
talade för att lämna sockerbolagen något friare händer i förlitande på hederligheten
hos deras ledande män, på den kontroll, som allmänhetens stora intresse
och uppmärksamhet för deras verksamhet innebär, samt på den stora
risken for dem vid ett lagbrott, hava samma giltighet ifråga om själva utlammngen
av konsumtionsvara. I detta sammanhang må framhållas, att den
norska maltdryckskontrollen är baserad på tillverkarens egen bokföring och
e.?aa.uppglfter- Skatten uttages på grund av en av tillverkaren själv förd försaljnmgsbok.
Hela tillverkningen försiggår utan närvaro av någon kontrollöraontrollt.
iänstemannens uppgift är att granska, att böckerna äro förda i enlighet
med av kontrollmyndigheten lämnade anvisningar samt att för detta ändamål
vid plötsliga, oväntade inspektioner taga stickprov. Detta kontrollsystem
har sedan den 1 januari 1913 varit i tillämpning i Norge och på grund av både
dess händighet och effektivitet vunnit livligt erkännande från såväl kontrollmyndighetens
som från tillverkarnas sida.

På liknande sätt är kontrollväsendet för maltdrycker ordnat i Danmark.

Näi ett så anordnat kontrollsystem visat sig kunna framgångsrikt till-1
lampas, där tillverkarna äro många — i Norge 40 st. — och åtminstone åtskilliga
rätt små, synes, som om det borde vara möjligt att genomföra något
liknande vid våra sockerfabriker, vilka äro färre samt organiserade efter större
och enhetligare linjer än allehanda bryggerier av olika beskaffenhet.

Mbn. det ligger i sakens natur, att det mot bakgrunden av sockerkontrollens
historiska utveckling här i landet och med tanke på de stora värden, varom
det här är fråga, skulle anses önskvärt att få en något mera påtaglig kontroll
än den norska och danska ölkontrollen.

För detta ändamål skulle man kunna betjäna sig av det sätt, på vilket
svenska Sockerfabriks Aktiebolaget ordnat utskrivningen av fakturor för försålt
socker. För varje från något av raffinaderierna försåld eller därifrån till
distribueringsställen förflyttad post socker utskrives av respektive raffinaderi

faktura i tvenne exemplar, varav det ena tillställes köparen och det andi a
översändes till bolagets huvudkontor i Stockholm, till vilket fakturans nettobelopp
skall av köparen å viss angiven dag inandas. Alla fakturoi aio foisedda
med nummer i löpande följd. Det expedierande raffinaderiet som behåller
kopior av fakturor: a, uppsätter vidare en förteckning i nummerföljd a hela
antalet under dagen u.skrivna fakturor med angivande av den sammanlagda
vikten och värdesumma. Denna förteckning översändes dagligen tillsammans
med fakturorna ävenledes till huvudkontoret i Stockholm. Av narslutna bilaga
B framgår närmare dessa handlingars utseende.

För att en sådan anordning skulle ändamålsenligt kunna komma till användning
för det statskontrollsyftemål, varom bär ar fråga, erfordras omelleitid
att skattepliktigt socker icke finge från fabrik eller allmänt nedeilag utlämnas
annorledes än medelst fakturering ävensom att fakturorna skulle före
avsändandet granskas och annoteras av en kontrolltjänsteman samt av honom
på visst sätt kontrollstämplas. Då köpare av socker, levererat direkt från fa
brik eller nederlag, sålunda i sinom tid skulle bliva undef * aff fak

tura vilken icke bure stämpel, utvisande att den passeiat konti olltjansteman,
vore’olaglig, skulle detta medföra risk för tillverkaren eller nederlagsinnehavaie

att utlämnande av socker i annan ordning än som ^de e„_

eventuell anmälan från köparens sida upptäckt. Detta förhållande törne en
bart för sig innebära rätt stor trygghet mot försök till slmtteforsni Ilning.

I vissa fall betjäna sig sockerbolagen av särskild depa loi distiibution
av redan beskattat socker. Då icke desto mindre fakturor rörande sadant socker
borde för fullständighetens skulle vara försedda med kontrollstämpel,
skulle därest kontrollmyndigheten funne sådant påkallat, åtgärder givetvis
vidtagas i svfte att kontrollstämplade fakturor även vid sådan distribution
lomme till aavänönins. Fria vederbörande sockerbolag hav..de sakknnmgo
inhämtat, att hinder emot dylik kontrollstämpling icke moter i det fall da
distribution från dopa för närvarande ägor mm. ..

Den möjligheten kunde visserligen tänkas, ^att tillverkaren överträdde
förbudet att försälja socker utan faktura. Detta försäljnmgssatt torde lik\a
såsom fullkomligt oförenligt med affärsmässig verksamhet icke behov a taga

i räkningen, då det gäller undersöka förutsättningarna för att införa nu
ifrågasätta kontroll vid sockerfabrikerna. Säkerligen skulle ej heller ett sådan
tilltag länge förbliva oupptäckt. Jämväl kunde tänkas, att tillverkaren a fakturan
angav ett mindre viktsbelopp än vad försäljningen verkligen omfattade.
Uppenbart torde emellertid vara, att ett dylikt förfarande skulle av kontrolltiänstemannen
upptäckas vid stickprovskontrollen, härjande givetvis koparen
vfd koSlerandet av fakturan skulle finna, att han for den angivna vikten
krävdes ett högre pris än det officiellt noterade. ,

Stämplingen kunde lämpligen ske så, att varje faktura f<orsages.medsi^

Vnonrin nummer i viss serie _ för varje utlämningsstalle dess serietecken

och perforerades med sitt viktsbelopp. Därjämte skulle statens kontrollmärke
anbringas Perforeringarna kunde utföras av någon bolagets ansvarige tjänstemän
odiföi ändamålet torde lämpligen de för bankcheckperforermg numera
brukliga maskinerna kunna med någon obetydlig modifikation anvandas. Ko
trollstämpeln skulle naturligtvis åsättas av kontrollören Varje dag efter ex.
p^ditioMtidens slut eller oftare, om så erfordrades, förelädes for kor.Uolloren

do utskrivna och stämplade fakturorna samt fakturuförteckningen. Kontrollt.
lanstemannen ålåge nu att genom stickprov kontrollera såväl beräkningen och
hopsummeringen i de olika fakturorna som överensstämmelsen mellan de å fakurorna
utskrivna och perforerade vikttalen, övertyga sig om riktigheten av
akturalortecknmgen, göra införingar i skattepåföringslängden samt därpå förse
varje faktura med statens kontrollstämpel. Kopia av fakturaförteckningen
oyerlamnas till kontrollmyndigheten, och fakturakopiorna skola av tillverkaren
1 or varas samt vid anfordran ställas till kontrollmyndighetens förfogande för
eventuellt behövlig- efterrevision.

Antalet fakturor som dagligen utskrives å de särskilda raffinaderierna,
ar mycket olika. (Bil. C.) Under sistförfluten tillverkningsår har antalet
växlar mellan 1 å 2 om dagen till högst 153 i Stockholmsfabriken och högst 60
i de Övriga fabrikerna. Medeltalen voro för Landskrona och Arlöv 19, Lidköping
cirka 20, Göteborg 26 samt Stockholm 65. Som härav framgår, är antalet
icke större än att kontrollarbetet med fakturorna borde taga endast relativt
kort tid i anspråk. På de bestå ställen finnes tillgång till räknemaskiner, som
kunna underlätta arbetet. Vissa av dessa maskiner avleverera samtidigt viktoch
värdenotor, vilka kunde biläggas kontrollhandlingarna och få ett visst
värde vid revisionskontroll.

Fakturan skulle föreläggas kontrollören i det skick, närslutna bilaga D
utvisar.

•vjeja^U1*ei''a^ soc^e1’ bokföres särskilt, och respektive fakturor märkas med
särskild denatureringsstämpel. Redan beskattat socker, som blivit skadat eller
av andra anledningar måste omarbetas och på grund därav utbytas mot ny
vara, uppföres i särskilda utbytesliggare.

Vid ett å raffinaderi på ovan angivna sätt anordnat kontrollsystem kunde
nodig tillsyn utövas av en enda kontrollör åt gången. Dennes åliggande skulle
da vara:

att vid olika tillfällen kontrollera vågar av olika slag och deras funktion
att genom stickprov kontrollera, dels att vikterna på tillverkat socker ''(bitsocker,
toppsocker och raffinerat säcksocker) äro i full enlighet med vad
som finnes å emballage eller i fabrikens journaler angivet, dels att olika
poster till fritt bruk utlämnat socker till stycketal och vikt överensstämma
med bokföringen,

att kontrollera förpassningarnas riktighet såväl genom stickprov som även
tidvis genom kommunikation med kontrollören å den fabrik eller det magasin,
varifrån råsockret avsänts,

att varje dag å lämplig tid genomgå och stämpla utskrivna fakturor, kontrollera
fakturaförteckningen, föra avräkningslängden samt tillse, att stämplingsmaskiner
fungera oklanderligt,
att föra dagbok samt

att i övrigt med uppmärksamhet följa tillverkningen och expeditionens gång.

Kontrolltjänstemännen skola äga obehindrat tillträde till samtliga fabrikslokaler
när som helst på dygnet och därstädes få företaga besiktning, mätning,
vågning och dylikt, som anses erforderligt för kontrollens behöriga ut-,
övande.

Sockerutlämningen brukar vid raffinaderierna äga rum i 8 å 12 timmar
och utsträckes ibland till 16 timmar, under det att fabrikationen pågår allt
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 155 höft. (Nr 182. Bilaga.) 2

Sakkunnigas

förslag.

Ny förordning.

efter behovet i 8, 16 eller 24 timmar. Att såsom vid råsoekerfabrikerna överlåta
kontrollen under hela dygnet till endast en enda person torde knappast låta
sig göra med hänsyn till såväl tjänstens omfattning som raffinaderiernas långa
kampanj (större delen av året). Tjänstgöringen kan lämpligen fördelas i tvenne
skift med en kontrollör i varje, och denne borde var förpliktad att minst 8
timmar varje dygn vara i fabriken närvarande och deltaga i kontrollgöromålen.
Dessa fordra visserligen vakenhet, rörlighet, samvetsgrannhet och gott
omdöme, men äro annars icke av den art, att fordran på en sådan tjänstgöringstid
må anses obillig. Inalles skulle sålunda 10 kontrollörer behövas för
de 5 raffinaderierna.

Samtliga kontrollörer såväl i råsockerfabriker som raffinaderier måste
besitta den kunskap i undersökning av sirap och melass, som enligt nu gällande
författningar l:ste kontrollör bör äga, och i övrigt torde dessa platsers
innehavare böra motsvara så pass stora anspråk, att de i lönehänseende jämställas
med nuvarande l:ste kontrollörer.

Hela sockerkontrollen skulle sålunda kunna skötas av 19 kontrollörer å
råsockerfabrikerna och 10 kontrollörer å raffinaderierna, alla med de nämnda
löneförmånerna, samt därjämte tillsyningsman å nederlagen. Den sammanlagda
avlöningen bleve, alltjämt med tillverkningsåret 1920—1921 som grund
för beräkningen, i runt tal 163,000 kronor, vilket innebure en besparing av
522,000 kronor eller 76 procent.

Råsockerfabrikerna, som efter eventuell särskild anmälan erhållit tillstånd
direkt försälja renat råsocker till konsumtion, böra i kontrollhänseende
behandlas såsom raffinaderi.

Föregående redogörelse torde ådagalägga, att av de tvenne utvägar till
omläggning och förenkling av kontrollen över sockerbeskattningen, som de sakkunniga
påvisat, den senast återgivna uppenbarligen innebär den för statsverket
billigaste kontrollanordningen, utan att under de givna förutsättningarna
kontrollens effektivitet ur skattesynpunkt därigenom äventyras.

På grundval av detta alternativ hava de sakkunniga utarbetat närslutna,
såsom bilaga E betecknade förslag till ny förordning angående beskattning av
socker. Det av de sakkunniga förordade kontrollsystemet har påkallat så vittgående
ändringar i de hittillsvarande författningsbestämmelserna, att det icke
varit möjligt att inom den nuvarande förordningens ram vidtaga erforderliga
ändringar, utan har det synts de sakkunniga lämpligast att utarbeta ny förordning.
Härtill har även ett annat motiv medverkat. Den granskning, som
de sakkunniga ägnat den nu gällande förordningen och med stöd av densamma
utfärdade föreskrifter, har nämligen givit vid handen att åtgärder i detta
sammanhang lämpligen böra vidtagas för åstadkommande i sin helhet av ett
ändamålsenligt kontrollsystem, som bättre är anpassat efter den centrala kontrollmyndighetens
nuvarande organisation, i vilket avseende åtskilliga brister
förefinnas. De förhållanden, som sakkunniga här åsyfta, äro i allmänhet sådana,
som härleda från äldre författningar eller som sammanhänga med en
annan anordning av den centrala kontrollen. Det kan förtjäna erinras därom,
att så länge den centrala kontrollmyndigheten utgjorde en byrå inom finans -

departementet denna byrå lämpligen icke kunde taga självständig befattning
med kontrollens anordnande i åtskilliga delar, utan var man hänvisad att härutinnan
låta länsstyrelserna utöva viss lokal kontrollbefogenhet. I och med att
kontrollstyrelsen emellertid blivit ett centralt ämbetsverk, som inför Kung!.
Maj:t är ansvarigt för kontrollens handhavande, synes konsekvent böra följa,
att de länsstyrelserna för närvarande anförtrodda uppgifterna böra överflyttas
på kontrollstyrelsen. En sådan anordning skulle å ena sidan bereda en utan
tvivel väl behövlig lättnad för länsstyrelserna i mängden av de olikartade
göromål, de hava att handlägga, och å andra sidan skapa bättre förutsättningar
för ett enhetligt mera effektivt utövande av kontrollen från kontrollstyrelsens
sida. I detta sammanhang hava de sakkunniga även ansett sig böra
erinra om det överflyttande från länsstyrelserna till den centrala kontrollmyndigheten
av ärenden rörande sockerbeskattningskontrollen, som i visst avseende
redan ägt rum. Genom förordningen den 9 maj 1919 (nr 223) har nämligen
befogenheten att utse och förordna kontrollörer och tillsyningsmän vid sockerbeskattningen
överlämnats till kontrollstyrelsen.

Med den anordning av kontrollen, som de sakkunniga föreslå, synes ej
föreligga någon anledning för bibehållandet av nuvarande bestämmelse, atit
driftsanmälan rörande sockertillverkning skall ingivas till länsstyrelse och
att denna skall utfärda tillstånd till sockertillverkning. Då under alla omständigheter
kontrollstyrelsen måste underrättas om påbörjandet av tillverkningen
vid sockerfabrik, för att kontrollstyrelsen må kunna vidtaga vissa kontrollåtgärder,
synes riktigast, att driftsanmälan göres till kontrollstyrelsen,
vilken såsom den sakkunniga kontrollmyndigheten bäst kan pröva de i driftsanmälan
lämnade uppgifterna och i enlighet härmed meddela tillståndsbevis.

I det avseende synes emellertid länsstyrelsernas hittillsvarande åliggande
beträffande kontrollen böra bibehållas, nämligen i fråga om prövningen av
ställda säkerheter för erhållande av anstånd med inbetalning av skatt. Länsstyrelse
torde, var och en för sitt län, hava större förutsättning än kontrollstyrelsen
att bedöma beskaffenheten av lämnade säkerheter, och då länsstyrelse,
därest ej skatten ordentligt inbetalas, bär att utmäta densamma, torde
det jämväl ur denna synpunkt vara riktigast, att säkerheten finnes i länsstyrelsens
vård. Det, som skulle ankomma på kontrollmyndigheten, vore a''t1
med ledning av bevis om ställd säkerhet, vilket tillverkare eller nederlagsinnehavare
skulle hava att till kontrollstyrelsen insända, tillse att anstånd med
skattens inbetalande allenast komme att avse högst det belopp, varför säkerhet
blivit ställd.

Vad därefter beträffar sättet för inbetalning av skatt, synes jämväl en
förändring i hittillsvarande förfarande böra vidtagas. Inbetalning av skatten
sker nämligen för närvarande genom medlens insättning i vederbörande riksbankskontor
å statsverkets giroräkning för länsstyrelses räkning. Inbetalning
skall sålunda kontrolleras av vederbörande länsstyrelse, som redovisar vad som
influtit under vederbörande riksstats titel till riksräkenskapsverket. Kontroll
torde i allmänhet bliva möjlig först vid årets slut. Enligt de sakkunnigas mening
innebär detta eu omväg, och torde det vara riktigast, att sockerskattemedlen
av tillverkaren inbetalades å statsverkets giroräkning i riksbanken för
statskontorets räkning, varvid kontrollen över att medlen inbetalades på be -

Överförande
till kontrollstyrelsen
av
vissa befogenheter,
som nu
utövas av
Kungl. Maj:t
eller länsstyrelserna.

Förenklingar
av hithörande
författningar.

hörigt sätt skulle utövas av kontrollstyrelsen, genom att tillverkaren ålades att
till styrelsen insända vidimerad avskrift av levereringsreversal. Ett sådant
förfarande tillämpas för närvarande i avseende å utskänkningsskatten, vilken
av bolagen insättes å giroräkning icke för länsstyrelses räkning utan för statskontorets
räkning, varjämte avskrift av levereringsreversal insändes till kontrollstyrelsen,
vilken verkställer vederbörlig granskning samt meddelar statskontoret
resultatet av densamma; härvid skola de under varje månad gjorda
inbetalningarna till statskontoret stämma med de siffror, som kontrollstyrelsen
efter vederbörlig granskning för varje månad erhållit.

Genom en sådan anordning har det blivit möjligt att erhålla en helt
annan, bättre och snabbare kontroll än vad som för närvarande är möjligt för
kontrollstyrelsen att erhålla beträffande tillverkningsskattemedlen. Då nämligen
de särskilda länsstyrelserna, var och en på sin ort, skola handhava kontrollen
över dessa medel jämte mångahanda andra bestyr, är det givet, att en
viss ojämnhet i kontrollen måste uppkomma.

Vad angår decentralisation från Kungl. Maj:ts handläggning av ärenden
rörande sockerbeskattningen hava de sakkunniga ansett, att prövningen av ansökningar
rörande eftergift av sockerskatt i fall, som i 7 § i nu gällande förordning
avses, bör överföras till kontrollstyrelsen (jämför 27 § mom. 2 i förslaget).
Jämväl framställningar rörande inrättande av allmänna nederlag för
obeskattat socker torde vara ärenden av sådan art, att deras avgörande bör, i
stället för såsom för närvarande hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande, ankomma
på kontrollstyrelsen (se 18 § i förslaget).

Det torde hava varit ett sedan länge hyst önskemål bland såväl tillverkare
som kontrolltjänstemännen att ernå en förenkling av de på området gällande
författningarna. Sockerskattekontrollen regleras nämligen genom en av
Kungl. Maj:t och riksdagen antagen förordning, vilken i sin tur kompletteras
genom eu av Kungl. Maj:t utfärdad ordningsstadga, varutöver särskilda kontrollföreskrifter
äro meddelade av kontrollstyrelsen på grund av bestämmelser
i förordningen och ordningsstadgan. Det är givet, att studiet av hithörande
bestämmelser för såväl tillverkarna som kontrolltjänstemännen därför är förenat
med besvärligheter, och då därtill kommer, att författningarna äro föga
överskådligt uppställda och på olika ställen i dessa ämnen behandlas, som strängt
taget höra tillsamman, framstår det som ett önskemål att åstadkomma största
möjliga förenkling och överskådlighet. För att nå därhän torde det vara erforderligt,
att den nuvarande ordningsstadgan helt och hållet slopas, varvid de
bestämmelser, som äro av mera principiell innebörd, införas i den nya förordningen,
under det att sådana bestämmelser i nuvarande ordningsstadga, som
mera innehålla tillämpningsföreskrifter, framdeles meddelas av kontrollstyrelsen.
De föreskrifter, som kontrollstyrelsen äger utfärda och som för närvarande
äro sammanfattade i en särskild författning, böra i stället så långt
sig göra låter meddelas av kontrollstyrelsen såsom anvisningar under varje
paragraf i förordningen av den edition, som kontrollstyrelsen till ledning för
tillverkare och kontrolltjänstemän plägar utgiva.

Enligt 2 § av gällande förordning har Kungl. Maj:t befogenhet att genom
en särskild ordningsstadga närmare reglera sockerkontrollen utöver vad tillverkningsförordningen
innehåller. Härigenom har det möjliggjorts, att i de

lull, dur någon lucka linnes i kontrollsystemet, ett snabbt avhjälpande kan ske,
utan att den mera tidsödande utvägen att förelägga riksdagen förslag i ämnet
behöver tillgripas. Om emellertid den nuvarande ordningsstadgan slopas, skulle
det icke längre finnas möjlighet att med erforderlig skyndsamhet ingripa,
därest på någon oförutsedd punkt kontrollföreskrifterna i förordningen skulle
behöva kompletteras. Då det torde vara motiverat att bibehålla möjlighet för
administrationen att till förverkligande av lagstiftningens syfte avhjälpa sådana
otullstandigheter i densamma, som sammanhänga med förhållanden, som
nu icke kunna överblickas, hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att
kona ollstyrelsen, som ju äger meddela tillämpningsföreskrifter i stor utsträckning
i anledning av särskilda bestämmelser i förordningen, jämväl skall
aga meddela föreskrifter, utöver vad förordningen innehåller, därest dessa föreskrifter
kunna vara erforderliga i syfte att erhålla betryggande kontroll över
sockerskattens behöriga utgörande. Genom det uttryckliga angivandet av
detta syfte torde varje anledning till misstolkning av befogenhetens innehåll
vara förebyggd. Bestämmelsen ifråga är införd som 5 § i förslaget.

^ förmdningen äro för närvarande intagna föreskrifter om arvode för
konti olltjänstemän, och vidare äro i förordningen och ordningsstadgan meddelade
bestämmelser om kontrolltjänstemännens tillsättning, befogenheter,
skyldigheter och dylikt. Det kontrolltjänstemännen tillkommande arvodet utgår
för närvarande ur ett av riksdagen under sjunde huvudtiteln uppfört förslagsanslag
för »kontroll över tillverkningsavgifter». Det synes de sakkunniga
''aia jiktigast och med praxis pa andra områden bäst överensstämmande, att
Kungl. Maj :t och riksdagen särskilt besluta över, huru ifrågavarande anslag
skall disponeras till ersättningar till kontrollpersonalen.

De erforderliga bestämmelserna angående kontrollpersonalens antagande,
tjänstgöring, befogenheter och skyldigheter synas böra sammanfattas i en särskild
av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion i likhet med de instruktioner, som
äro utfärdade för olika verk och myndigheter.

Med hänsyn till den omgruppering av bestämmelserna, som ägt rum i
det av de sakkunniga utarbetade författningsförslaget gent emot nu gällande
sockerskatteförordning, hava de sakkunniga utarbetat liärhos såsom bilaga F
fogade jämförande tablå, utvisande varest de föreslagna bestämmelserna återfinnas
i nu gällande författningar.

.....Utöver de allmänna motiv, som i det föregående lämnats rörande vidtagna

förändringar, hava de sakkunniga allenast ansett sig höra närmare beröra
följande bestämmelser.

1 den nuvarande 1 § har enligt vad de sakkunniga utrönt den ändring,
som beträffande 2 och 3 mom. verkställts genom förordningen den 16 maj 1918
(nr 362) tillkommit utan att vara avsedd. Någon motivering till ändringen har
heller icke kunnat återfinnas. I förslagets 2 §, där motsvarande föreskrifter
finnas intagna, hava bestämmelserna i fråga erhållit den lydelse, de ägde före
utfärdandet av berörda förordning.

Med den förändrade innebörd, kontrollen över sockerbeskattningen genom
förslaget erhållit och i enlighet varmed bevakning på sätt för närvarande äger
rum, icke vidare skulle förekomma, hava de sakkunniga ansett, att de nuvarande
strängare fordringarna i fråga om det sätt, varpå sockerfabrik skall

Speciell motivering.

vara byggd och inrättad, böra eftergivas (se förslagets 6 §). Av samma anledning
har driftsanmälan (förslagets 11 §) icke vidare ansetts böra innehålla
uppgift om antalet ingångar, som skola hållas öppna vid sockerfabrik. Till
följd av den föreslagna formuleringen av hithörande bestämmelser har nu
gällande 24 § icke upptagits i förslaget.

De i 15 § av nu gällande förordning meddelade bestämmelserna rörande
magasin utom fabriksområde hava sammanförts med föreskrifterna i 6 § i förslaget.
Någon sådan åtskillnad mellan magasin inom och utom fabriksområde
men i fabriks närhet skulle med det föreslagna kontrollsystemet icke förefinnas,
att kontrollkostnaden för magasinet utom fabriksområdet skulle anses
åvila tillverkaren, varför nuvarande bestämmelse i andra stycket av 15 § ansetts
böra utgå. Då enligt vad de sakkunniga inhämtat, allenast ett magasin,
beläget utom fabriksområde, för närvarande finnes, synes spörsmålet icke äga
den betydelse, att särskilda föreskrifter motsvarande berörda 15 § skulle behöva
bibehållas.

De i 15 § föreslagna bestämmelserna angående skyldighet för tillverkaren
att föra böcker och tillhandagå med arbetsbiträde vid vissa provtagningar och
provvägningar hava erhållit något vidsträcktare formulering än vad för närvarande
är fallet (jämför 21 § respektive 26 § i nu gällande förordning). Detta
har synts av behovet påkallat med hänsyn till den betydelse, tillverkarens bokföring
samt stickprovskontrollen skulle komma att hava enligt de nya bestämmelserna.
Beträffande tillverkarens skyldighet att tillhandagå med arbetsbiträde
hava de sakkunniga förutsatt, att sådant arbetsbiträde skulle av
kontrolltjänsteman allenast behöva krävas vid enstaka tillfälle, vilket i förslaget
åsyftas med bestämmelsen »där sådant i särskilda fall befinnes nödigt».
Motsvarande inskränkning i den eljest allmänt hållna föreskriften om skyldighet
att föra vissa böcker anse sig de sakkunniga hava vidtagit i förslaget genom
uttrycket »för utövandet av kontroll enligt denna förordning». Kontrollmyndigheten
bör sålunda icke äga föreskriva annan bokföring, än som kan anses
vara av verklig betydelse för kontrollen. För övrigt torde tillverkarens egen
affärsbokföring i stor utsträckning i befintligt skick kunna tjäna som grundval
för ovanberörda syftemål.

I III kap. i förslaget finnas intagna bestämmelser om allmänt nederlag
för obeskattat socker. Motsvarande föreskrifter återfinnas för närvarande i ordningsstadgan.
Då de sakkunniga utgått ifrån att särskild av Kungl. Maj:t
fastställd ordningsstadga icke vidare skulle utfärdas, hava dessa bestämmelser
nu funnits böra införas i förordningen.

22 och 23 §§ innehålla bestämmelserna rörande fakturakontrollen. Formuleringen
ansluter sig till föregående redogörelse över huru de sakkunniga
ansett denna kontroll böra anordnas.

Beträffande nu gällande 29 § hava de sakkunniga funnit, att bestämmelserna
i densamma, vad 1 mom. beträffar, allenast utgöra en närmare förklaring
av 1 § 2 mom. med avseende å huruvida sockerlösningar, sirap, sirapsblandningar
och melass skola hänföras till socker eller icke. Dessa bestämmelser
få sålunda i enlighet med vad de sakkunniga i det ovanstående anfört,
anses vara av den art, att de böra av kontrollstyrelsen meddelas såsom förklaring
under 2 § i förslaget. Vidkommande mom. 2 i 29 § synes bestämmelsen
därstädes täckas av 16 § 2 mom. i förslaget. I fråga om det sätt, varpå prov å

undersökt vara i fall, som nu åsyftas, skall insändas till kontrollstyrelsen, synes
anvisning härutinnan böra meddelas av kontrollstyrelsen. De sakkunniga
hava därför i förslaget till ny förordning icke upptagit några mot 29 § svarande
bestämmelser.

Beträffande ansvar för överträdelse av tillverkningsförordningens föreskrifter
torde nu gällande bestämmelser i och för sig utan ytterligare skärpning
kunna fylla sin uppgift även vid införandet av ett kontrollsystem, som
lamnar fabrikanten större rörelsefrihet. Då emellertid detta ytterst vilar på
ett visst mått av förtroende för tillverkaren, synes det vara befogat, att, om
detta förtroende svekes, restriktioner för rörelsen gjordes. För sådant fall
borde det därför på högsta kontrollmyndigheten ankomma att, oavsett vad i
författningarna om beskattning av socker föreskrives, omedelbart vidtaga den
åtstramning i kontrollen, som den ansåge omständigheterna kunna påkalla.
En sådan skärpning av kontrollen skulle kunna bliva för tillverkaren synnerofi-])eTVärande
0Ch dyrbar samt säkerligen minst lika fruktad som bötespafoljd.
Intagande i förordningen av en bestämmelse i denna riktning har därför
av de sakkunniga ansetts motiverad. Bestämmelse härom återfinnes i 34 §
i förslaget. Enligt detta stadgande har kontrollstyrelsen ifråga om tillverkare
eller nederlagsinnehavare, som i hithörande avseenden förfarit svikligen eller
upprepade gånger gjort sig skyldig till försummelse, meddelats befogenhet att
anordna den strängare kontroll, vartill omständigheterna kunna påkalla i syfte
att statsverket bekommer den enligt förordningen föreskrivna skatten på betryggande
sätt.

Stockholm den 29 december 1921.

Vördsamt

Ansvarsbe stämmelser.

J. C. STJERNA.

E. THULIN.

Bilaga A.

Tablå

utvisande kostnaderna för arvoden och dyrtidstillägg för kontrollpersonal vid sockerfabrikerna
under tillverkningsåret */„ 1920—blh 1921.

Råsockerfabriker

Arvoden .....................

Dyrtidstillägg...............

Summa

Förste kontrollörer

Kontrollörer

Tillsyningsman

Summa

Belopp

För

dag

Antal

dagar

Be-

lopp

För

dag

Antal „ ,

, Belopp

dagar rsr

För

dag

Antal Be-dagar lopp

12.—

14.68

| 1,499

17,988

21,855

8.—

10.74

j j 58,168

} 7,271

j 78,090

10.—

12.66

| 6,870

1 687 I ''
j ! 8,697

83,026

108,642

| 1,499

39,843

| 7,2711 136,258

687 j 15,567

191,668

Summa

Raffinaderier	Total- summa Belopp
Förste kontrollörer	Kontrollörer	Summa Belopp
För i Antal dag 1 dagar	Belopp	För dag	Antal #T> , , ‘Belopp dagar rsr
; 12-~ 13.21	j 1,915	22,980 25,297	8.—! 9.7 2	) [ 199,272 > 24,909 f ’ j 245,886	222,252 271,183	305,278 379,825
\| 1,915	48,277		24,909 \| 445,158	493,435	685,103

Förutom vid 19 självständiga råsockerfabriker har tillverkning av råsocker jämväl ägt rum
vid tvenne av raffinaderierna vid vilka kontrollen över råsockertillverkningen beräknats till 326
tjänstgöringsdagar för kontrollörer.

Dyrtidstillägg har beräknats såsom för befattningshavare med hustru och två barn under
16 år (tre familjemedlemmar) Beloppet för dag är uträknat såsom om vederbörande tjänstgjort
hel månad. För kontrollpersonalen vid råsoikerfabrikerna. där tillverkningen pågår under årets
sista kvartal, har som grund för dyrtidstilläggets beräknande legat det grundtal, som gällde för
fjärde kvartalet 1920. Kostnaderna för dyrlidstiIlägget till kontrollpersonalen vid raffinaderierna
hava beräknats med användandet av en genomsnittssiffra av de belopp, vartill på grund av de
olika under tillverkningsåret gällande grundtalen dyrtidstillägg uppgått för dag i varje i tillverkningsåret
ingående månad Under dessa månader har dyrtidstillägget uppgått till:

	För förste	För		För förste	För
	kontrollör	kontrollör		kontrollör	kontrollör
1920 augusti ......	13.64	10.08	1921 mars .........	13.7 9	10.15
september ...	lH.64	10.08	april .........	12.0 0	8.81
okt"ber ......	14.58	10.74	maj............	12.oo	8.81
november ...	14. 8	10.74	juni............	12.oo	8.81
december ...	14.58	10.7 4	juli............	10.15	7.47
1921 januari ......	13.72	10.15		158.64	116.68
februari ......	13.79	10.15	Genomsnitt för mån.	=r 13.21	9.72

Avskrift.

Bilaga D.

N:o 843,

SVENSKA SOCKERFABRIKS AKTIEBOLAGET

Dess Raffinaderi i Stockholm.

Stockholm den 21 Okt. 1921.
A.-B. Hakon Svenson,

Västerås.

./ enlighet med luckra order n:o 704 & 708 civ den 18 d:s

9en0m hava vi för Eder rökning och risk avsänt

, och utlämnat till nedannämnda mottagare

de å nedanstående faktura upptagna varor, anhållande att för dess belopp Kr. 1,028: 6 3
bliva krediterade. Nettobeloppet torde senast den 1 Nov. 1921
inbetalas till Svenska Sockerfabriksaktiebolaget, Stockholm 16.

Högaktningsfullt

SVENSKA SOCKERFABRIKS AKTIEBOLAGET.
C. F. Tranchell Alb. Broomé

I K1.EOHA1-''AWHK88I

TANTO, STOCKHOLM
H1K STELEFON NAMNAM!*)!*;
SOCKEBBOLAGET

1029 & 21792

FAKTURA

Märke	An ^6r Enköping» till Enköping Oscar Isakssons Eftr, Grindtorp	Brutto kg. Tfca™	Netto kg.	å öre	Kronor	Öi
		;				\|
	5 ]dr F å 25 kg.			125	145	181	25
	1 säck J		}	100	127	127	_
	Utlämnat till Herr H. A. Johnsson, Sundbyberg	!
	8 ldr F å 27.6 kg.			220.8	145	320	16
	1 säck .1	1		100	127	127
.	2 skr N			200	122	244	—
		Summakg.	745.8		999	41
	13 ldr				25	3	25
	4 skr				90	3	60
	FraMdijferens å 745.8 kg. å 3 öre					22	37
						1,028	63

Sju hundra fyrtio fem och åtta

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 155 höft. (Nr 182. Bilaga.) 3

Bilaga B.

FÖRSLAG

till

förordning angående beskattning av socker.

Härigenom förordnas som följer:

I KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 s.

Kontroll över 1. Socker, som inom riket tillverkas eller dit införes, skall, intill det tuiverkning

gamma blivit i enlighet med bestämmelserna i denna förordning underkastat
och införsel beskattning, stå under statens kontroll.
av socker. Denna kontroll utövas dels av tullverket över infört socker, tills det över föres

till sockerfabrik eller allmänt sockernederlag eller eljest utlämnas till
varuägaren, dels ock på sätt i denna förordning eller med stöd av densamma
meddelade föreskrifter bestämmes, vid fabriker, i vilka socker tillverkas eller
raffineras, och i allmänna sockernederlag.

2. Överinseendet å kontrollen vid sockerfabrikerna och de allmänna sockernederlagen
kandkaves av kontroflstyrelsen.

Den lokala tillsynen utövas av särskilda kontrolltjänstemän. Närmare
bestämmelser angående deras antagande, befogenheter och åligganden utfärdas
av Kung! Maj:t i särskild instruktion.

Angående ersättning till sådan kontrolltjänsteman är särskilt stadgat.

I den män icke i denna förordning annorlunda bestämmes, bekostas kontrollen
av statsverket.

2 §.

Socke hamna Sockerlösningar, sirap och sirapsblandningar, vilka i torrsubstansen hålla

varor, hänför- mindre än 70 procent direkt polariserat socker, farglösa eller med en askliga
till socker, halt ej överstigande 1.3 procent av torrsubstansens vikt, hänföras till socker.

Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker (glykos) och maltsocker
(maltos) samt ej heller icke färglösa sockerlösningar, sirap, sirapsblandningar
eller melass, i vilka sockerhalten är mindre än 70 procent av torrsubstansens
vikt och askhalten högre än U procent av torrsubstansens vikt

Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation, därest icke kontroUstyrelsen
på framställning av tillverkaren förordnar, att sockerhalten skall bestämmas
genom fullständigare kemisk analys.

3 i

Med tillverkare förstås i denna förordning den person, vilken såsom
ägare, innehavare, verkställande direktör eller disponent eller i annan egenskap
har högsta inseendet över sockerfabriks skötsel och för vilken därför tillståndsbevis
för tillverknings utövande skall utfärdas.

juli.

4 §.

Tillverkningsår räknas från och med den 1 augusti till och med den 31

5 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,
kunna finnas erforderliga i syfte att erhålla betryggande kontroll över sockerskattens
behöriga utgörande, meddelas av kontrollstyrelsen.

II KAP.

Tillverkning av socker.

6 $.

1. Fabrik, som avser tillverkning eller raffinering av socker, skall vara
så byggd och inrättad, att betryggande skydd kan anordnas mot att socker
olovligen bortföres från fabriken; och åligger det tillverkaren att i sådant
syfte inom fabriksområde anordna nödig bevakning samt i övrigt genom anbringande
av stängsel, låsanordningar och dylikt vidtaga erforderliga åtgärder.
De anvisningar, som av kontrollstyrelsen i sådant hänseende meddelas, är tillverkaren
skyldig efterkomma.

2. Magasin för uppläggning och förvaring av obeskattat socker, skall
vara beläget inom fabriksområdet eller i dess närhet samt, för att kunna godkännas,
vara solitt uppfört och i övrigt så beskaffat, att obehöriga ej kunna
vinna tillträde därtill utan synbart våld. Dylikt magasin skall vara upplåtet
uteslutande till förvaring av obeskattat socker, där ej kontrollstyrelsen på särskild
framställning finner sig kunna medgiva undantag härifrån. Skall magasinet
stå under kronans lås, vare tillverkare skyldig att tillika vidtaga de särskilda
anordningar, som kontrollstyrelsen för sådant ändamål kan finna nödiga.

1. I varje sockerfabrik skall finnas ett för kontrollperson alen avsett expeditionsrum
med minst tjugu kvadratmeters golvyta.

2. Det åligger tillverkaren att förse expeditionsrummet med erforderliga
möbler samt bekosta dess belysning och uppvärmning.

3. Kontrolltjänsteman äge rätt att använda fabrikens laboratorium för
utförandet av behövliga undersökningar.

4. Därest kontrollstyrelsen finner sådant erforderligt, må det ankomma
på tillverkaren att förse expeditionsrummet med rikstelefon samt bestrida
avgifterna för densamma ävensom samtalsavgifter för kontrollpersonalens
tjänstesamtal.

''tillverkare.

Tillv tf kning8
År.

Tillämpnings

bestämmelser

Fabrik.

Expeditionsrum
m m.

,Saftstation.

Tillverkares
skyldighet att
i visst fall
bereda kontrollpersonal

bostad m. m.

Beskrivning
oeh planritning
över
fabrik.

Driftsan mdlan.

8 i

•

De i 6 och 7 §§ meddelade föreskrifter avse ej sådan sockerfabrik (saftstation),
där arbetet inskränker sig därtill, att saften avvinnes betor och i rörledning
föres till annan sockerfabrik för vidare bearbetning.

Vid saftstation utövas kontrollen på sätt kontrollstyrelsen föreskriver.

" 9

År fabrik belägen utom stad, köping eller municipalsamhälle, vare tillverkaren
pliktig att på anmodan av kontrollstyrelsen åt envar av den vid fabriken
anställda kontrollpersonal till pris, som av Kungl. Maj:t fastställes,
upplåta ett eldat, städat samt med nödiga möbler och sängkläder försett boningsrum,
beläget i fabrikens närhet. Oavsett fabrikens belägenhet vare tillverkare
skyldig att, på anmodan av kontrollstyrelsen, åt envar av kontrollpersonalen,
som sådant önskar, anskaffa lämplig kost mot av Kungl. Maj:t
fastställd ersättning. De i detta mom. omförmälda ersättningsbeloppen avdragas
från det vederbörande tillkommande arvode och tillhandahållas tillverkaren
genom kontroll styrelsen.

10 §.

1. Innan arbete för tillverkning eller raffinering av socker första gången
må i fabrik taga sin början, skall tillverkaren låta i två exemplar upprätta
och till kontrollstyrelsen överlämna dels beskrivning å fabriken med tillhörande
område, dels ock planritning av fabriksområdet och samtliga fabrikslokalerna
med tydligt angivande av det ändamål, vartill varje lokal är avsedd.
Ett exemplar av ritning och beskrivning förvaras vid fabriken och det
andra hos nämnda styrelse.

2. över byggnader, lägenheter och anordningar, som icke blivit upptagna
i beskrivningen eller som där upptagits men sedermera ändrats, skall, förrän
desamma må användas vid tillverkning eller raffinering av socker, tillverkare
låta i två exemplar upprätta beskrivning och ritning, med vilka förfa res på
sätt nyss sagts.

3. När i anseende till vidtagna förändringar inom fabrik kontrollstyrelsen
anser ritningen över densamma icke vidare vara tillfyllestgörande, åligger
det tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrivning, ävenledes i två exemplar.

11 i

1. Då fabrik skall sättas i gång eller vid början av ett tillverkningsår
fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att minst tio dagar
förrän rörelsen må börja, till kontrollstyrelsen ingiva skriftlig anmälan med
uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja rörelsen,

b) huruvida arbetet skall fortgå dag och natt eller endast om dagen,

c) huruvida socker skall förvaras i magasin i fabriksområdets närhet, samt

d) ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom inför kontrolltjänsteman,

varjämte vid anmälan skall fogas intyg om enligt 12 § verkställd besikt -

Dins;, utvisande att anordningarna vid fabriken icke strida mot denna förordning
eller eljest meddelade föreskrifter.

.... 2\ Finnes °-i hinder för rörelsens utövande, meddelar kontrollstvrelsen

tillståndsbevis.

3. Ej må tillståndsbevis utfärdas för den, som blivit dömd till ansvar för
brott, som omförmäles i denna förordning.

Däiest sådan besiktning rörande sockerfabrik, som i 11 § omförmäles,
skall ske, g öre tillverkaren skriftlig anmälan hos kontrollstyrelsen, som förordnar
lämplig person att verkställa besiktningen. Vid denna skall undersökas,
huruvida byggnader och anordningar överensstämma med beskrivningen
över fabriken och tillhörande ritning samt föregående besiktningsprotokoll.

Med ledning av besiktningen uppsattes protokoll, innehållande uppgift
å de förändringar, som vidtagits med fabriken efter näst föregående besiktning,
eller, om förändring ej ägt rum, upplysning därom. Av detta protokoll
utskrivas två exemplar, varav det ena bilägges den vid fabriken förvarade beskrivningen
och det andra insändes till kontrollstyrelsen. Befinnas anordningarna
icke strida mot gällande föreskrifter, utfärdar besiktningsmannen det
begärda intyget.

Befinnas vid besiktningen anordningarna icke vara i överensstämmelse
ined gällande föreskrifter, äger besiktningsmannen meddela beslut om nödiga
ändringar; och skall tillverkaren lämnas tillfälle att vid ny besiktning styrka,
att föreskrivna rättelser blivit vidtagna. Verkställes den senare besiktningen
av annan än i tjänstgöring varande kontrolltjänsteman, skall besiktningsmannen
av tillverkaren åtnjuta gottgörelse för besiktning i enlighet med vad därom
särskilt är stadgat.

13 §.

Vid råsockerfabrik, som ej är förenad med raffinaderi (fristående råsockerfabrik),
skall inom en vecka efter det centrifugering av socker upphört,
allt socker vara inlagt pa magasin under kronans lås; och skall tillverkaren
därefter ofördröjligen hos vederbörande kontrolltjänsteman göra anmälan om
arbetets avslutande.

Vid raffinaderi och med raffinaderi förenad råsockerfabrik göres dylik
anmälan, ofördröjligen efter det allt skattepliktigt socker utlämnats från fabriken.

Det åligger kontrolltjänsteman att lämna tillverkaren bevis om gjord
anmälan ävensom att, så fort ske kan, därom underätta kontrollstyrelsen.

Vill tillverkaren, sedan anmälan blivit gjord, under tillverkningsåret åter
upptaga rörelsen i fabriken, göre ny anmälan på sätt i 11 § är stadgat. Finnes
ej hinder för rörelsens utövande, meddelar kontrollstyrelsen nytt tillståndsbevis.

14 §.

Inventering eller uppvägning av allt i fabrik, eller magasin befintligt
socker skall årligen den 31 juli samt eljest, när kontrollstyrelsen därom förordnar,
verkställas i närvaro av vederbörande kontrolltjänsteman.

Besiktning av
fabrik.

Slutanmälan.

Inventering.

Befinnes vid inventering, att lagerbehållningen är större eller mindre
än bokföringen utvisar, men skillnaden icke överstiger i fråga om raffinerat
socker 0.2 procent eller i fråga om råsocker O.s procent, må tillverkningskontot
påföras respektive från detsamma avföras ett mot överskottet eller bristen
svarande belopp. Är överskottet eller bristen större, än nu är sagt, göre vederbörande
kontrolltjänsteman därom ofördröjligen anmälan till kontrollstyrelsen,
som äger vidtaga erfordeidiga åtgärder.

15 $.

Tillverkare* Tillverkare åligger

särskilda att över tillverkningens gång föra de böcker, som kontrollstyrelsen för

åligganden, ylande av kontroll enligt denna förordning finner erforderliga.

att för kontrollstyrelsen eller den, nämnda myndighet därtill förordnar,
hålla dessa böcker ävensom sina handelsböcker med tillhörande verifikationer
tillgängliga för granskning eller annan vederbörlig åtgärd,

att bevara nämnda böcker under minst två år, i den mån de ej enligt
andra bestämmelser äro underkastade vidsträcktare förvaringstid,

att tillhandagå kontrollpersonalen med de uppgifter, som av kontrollstyrelsen
infordras,

att, då så påfordras, själv eller genom ombud närvara vid besiktning eller
inspektion,

att vid provtagning ävensom vid kontrollvägning, där sådant i särskilda
fall befinnes nödigt, tillhandagå kontrolltjänsteman med erforderligt arbetsbiträde
samt med för vägningen nödig våg och vikter, samt

att, när helst kontrolltjänsteman ,så påfordrar, lämna honom för undersökning
tillträde till alla inom fabriken befintliga lägenheter, till boningsrum
dock endast mellan klockan nio förmiddagen och klockan nio eftermiddagen;
ägande kontrolltjänstemannen rätt, att, där han så i särskilda fall finner erforderligt,
anställa undersökning å personer, som lämna fabriken, eller varor,
som därifrån bortföras.

16 §.

Iakttagande i. Tillverkare är skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

av meddelade kontrollstyrelsen jämlikt denna förordning utfärdar ävensom de anvisningar,
f8rm*r£!er vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning eller nämnda
föreskrifter meddelar.

2. Därest tillverkare ej åtnöjes med av kontrolltjänsteman vid tillämpningen
av denna förordning meddelad föreskrift eller vidtagen åtgärd, äger
han att hos kontrollstyrelsen däri söka ändring.

17 i

Tiliverknin 1. Vill någon, utan sammanhang med sockertillverkning, tillverka sirap

av sirap och eller melass, varom i 2 § förmäles, göre för varje tillverkningsår, minst tio
melass. dagar förrän arbetet i fabriken börjar, hos kontrollstyrelsen anmälan därom,
med angivande av det ställe, där tillverkningen skall bedrivas, och ombud,
som i yrkesutövarens frånvaro skall företräda honom inför den, som skall utöva
kontrollen vid fabriken. Finnes ej hinder för rörelsens utövande, med -

delar kontrollstyrelsen tillståndsbevis. När tillverkningen upphört, göre yrkesutövaren
ock anmälan hos kontrollstyrelsen.

2. Kontroll över tillverkning, som avses i denna paragraf, utövas på
sätt kontrollstyrelsen föreskriver.

Finnes inom fabrik, varom i denna paragraf är fråga, anordning för
framställning av kristalliserat socker, skall densamma sättas under kronans lås
eller försegling.

3. Yrkesutövare i sådan fabrik vare skyldig att ställa sig till efterrättelse
de i 15 § meddelade bestämmelser angående bokföring och tillhandahållande
av böcker för granskning. När helst kontrolltjänsteman så påfordrar,
ma han erhålla tillträde till fabriken och därstädes verkställa erforderliga
provtagningar. Kontrolltjänstemannen äge dock ej tillträde till boningsrum
mellan klockan nio eftermiddagen och klockan nio förmiddagen.

Yad i övrigt i denna förordning är stadgat om tillverkare och fabrik
ager icke tillämpning å yrkesutövare och fabrik, varom i denna paragraf
fövmäles.

III KAP.

Allmänna nederlag för obeskattat socker.

18 §.

1. Köttighet att tills vidare utan sammanhang med sockertillverkning
innehava allmänt nederlag för obeskattat socker meddelas av kontrollstyrelsen
på därom gjord ansökning.

2. De i 6 $ 2 mom. meddelade föreskrifterna skola gälla beträffande för
allmänt sockernederlag avsett magasin.

Då i dylikt magasin förvaras obeskattat socker, skall detsamma stå
under kronans lås.

19 §.

Innan socker inlägges å allmänt sockernederlag, skall den, som undfått
rättigheten, till kontrollstyrelsen därom göra anmälan ävensom ställa säkerhet
för två månaders kontrollkostnad vid nederlaget.

20 §.

Nederlagsinneliavare är skyldig att i tillämpliga delar ställa sig till efterrättelse
föreskrifterna i 4, 14, 15 och 16 §§ av denna förordning.

IV KAP.

Beskattning av socker.

21 §.

1. För socker, som från sockerfabrik eller allmänt sockernederlag utlämnas,
skall med nedan angivna undantag skatt erläggas med 16 öre för varje
kilogram.

Skatt erlägges icke för sådant socker, som enligt av Kungl. Maj:t med -

Inrätlande av
nederlag.

Anmälan om
begagnande av
nederlag.

Iakttagande
av meddelade
föreskrifter.

Skattens belopp
och beskattningens

‘omfattning.

Förbud mot
avhändande
av socker annorledes
än
medelst fakturering.

Upprättande
av faktura.

delade föreskrifter, gjorts till förtäring av människor obrukbart (denaturerats)
eller som, under iakttagande av föreskrifterna i 27 §, utlämnats för överförande
till sockerfabrik eller allmänt sockernederlag eller för utförsel ur
riket, därvid utförseln sker genom tullkammare under den kontroll och de
villkor, som i tullstadgan bestämmas för utförsel av nederlagsgods.

2. Jämväl för socker, som till riket införes, skall vid utlämnandet samtidigt
med tull enligt tulltaxan till tullverket erläggas enahanda skatt av 16
öre för varje kilogram; dock att obeskattat socker må från tullkammare överföras
till sockerfabrik, allmänt soekernederlag eller annan tullkammare i den
ordning, tullstadgan föreskriver för försändning av oförtullat gods från tullkammare
till tullkammare, och med användande av förpassningsinlaga enligt
av generaltullstyrelsen fastställt formulär.

För socker, som enligt 5 § i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa
för inkommande varor införes tullfritt, må jämväl frihet från sockerskatt åtnjutas.

Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd
eller utebliven betalning gäller beträffande skatt för infört socker vad i tullstadgan
rörande tullavgifter stadgas.

22 §.

Socker, för vilket, enligt vad i 21 § 1 mom. sägs, skatt skall erläggas, må
icke utlämnas från fabrik eller allmänt sockernederlag annorledes än medelst
fakturering. Fakturorna skola på sätt nedan stadgas ligga till grund för bestämmande
av den myckenhet socker, varför skatt skall utgå.

23 §.

1. Sådan faktura, som i 22 § avses, skall av tillverkaren upprättas i
två exemplar samt förses med nummer i löpande följd inom serier med av kontrollstyrelsen
föreskrivna beteckningar.

Uppgift å faktura om sammanlagda vikten av enligt densamma utlämnat
socker skall, förutom med skrift, jämväl anbringas på mekanisk väg med perforerade
siffror.

2. Båda exemplaren aAr samtliga fakturor skola, allt eftersom de upprättas,
av tillverkaren överlämnas till vederbörande kontrolltjänsteman, vilken
har att genom granskning av de uppförda posterna och deras hopsummering
förvissa sig om riktigheten av den å varje faktura upptagna sammanlagda
myckenhet socker, varför skatt skall utgå. De granskade och godkända fakturorna
skola av kontrolltjänstemannen förses med särskild kontrollstämpel.

Efter det alla fakturor för dagen överlämnats till kontrolltjänstemannen,
åligger det tillverkaren att ofördröjligen till denne avgiva en förteckning,
ävenledes i två exemplar, över ifrågavarande fakturor. Sedan förteckningen
av kontrolltjänstemannen granskats och befunnits utan anmärkning samt vederbörliga
anteckningar blivit av honom verkställda i särskild skattepåföringslängd,
äger tillverkaren med iakttagande av vad i 25 § 1 mom. stadgas, återbekomma
det ena exemplaret av förteckningen jämte båda exemplaren av tillhörande
fakturor.

Åtgärder, som enligt detta moment åvila kontrolltjänsteman, skola av

honom vidtagas så, att onödigt dröjsmål därav icke uppstår för tillverkare
med fakturors utsändande.

3. Nämnda kontrollstämpel ävensom formulär till i dennu paragraf omförmäld
faktura samt förteckning fastställas av kontrollstyrelsen.

* 24 i

Erläggandet av skatt och särskilda avgifter enligt denna förordning utom
i fall, som avses i 21 § 2 mom., sker genom inbetalning å statsverkets giroräkning
i riksbanken för statskontorets räkning.

Vidimerad avskrift av levereringsreversal skall ofördröjligen insändas
till kontrollstyrelsen.

25 §.

1. Därest anstånd med skattens inbetalande enligt vad bär nedan i denna
paragraf sägs ej erhållits, skall, innan faktura å socker från fabrik eller allmänt
sockernederlag av kontrolltjänsteman återställes till tillverkare, den därå
belöpande skatten inbetalas, och vare tillverkare skyldig inför kontrolltjänstemannen
förete bevis härå medelst uppvisande av vidimerad avskrift av levereringsreversal.

2. Vill tillverkare åtnjuta anstånd med skattens inbetalande, skall han
hos kontrollstyrelsen avlämna bevis, att han hos vederbörande länsstyrelse ställt
av densamma godkänd säkerhet för skattens fullgörande intill visst belopp, och
må han då åtnjuta anstånd med skattens inbetalande intill detta belopp sålunda,
att skatten enligt skattepåföringslängden för en månad skall inbetalas
före femtonde dagen i tredje månaden därefter.

3. Försummar tillverkare eller nederlagsinnehavare att inbetala förfallen
skatt, skola åtgärder för skattens utmätande omedelbart vidtagas av
kontrollstyrelsen; och have den försumlige förlorat rätten att under tillverkningsåret
åtnjuta anstånd med skattens erläggande.

26 §.

1. Om i annan fabrik än sådan, som omförmäles i 8 ■§>, centrifugering av
socker ej företages inom sex helgfria dygn efter den i driftsanmälan uppgivna
tiden, åligger det tillverkaren att för hela den tid, varunder arbete icke ägt
rum, till statsverket inbetala det kontrollpersonalen vid fabriken tillkommande
arvode i enlighet med härför stadgade grunder. Beror uppskov på olyckshändelse
eller annan omständighet, varöver tillverkaren ej kunnat råda, må
kontrollstyrelsen kunna på ansökning medgiva befrielse från skyldighet, som
nyss sagts.

2. Har under den del av året, arbete i fabriken enligt anmälan fortgått,
icke vid fabriken tillverkats i medeltal 5,000 kilogram socker för varje
helgfritt dygn, åligger det likaledes tillverkaren att till statsverket inbetala
hela det kontrollpersonalen vid fabriken tillkommande arvode.

3. Påkallas vid fristående råsockerfabrik kontrolltjänstemans åtgärd

för uttagning av socker under tillverkningsåret mer än sextio särskilda dagar
efter det enligt vad i 13 § sägs slutanmälan blivit gjord, skall ersättningen till
kontrolltjänstemannen för de överskjutande dagarna gäldas av tillverkaren.
När kontrolltjänstemannens åtgärd vid fabrik, varom bär är fråga, påkallas
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 155 käft. (Nr 182. Bilaga.) 4

Skattens erläggande.

Kontant in•
betalning av
skalf.

Anstånd med
skattens erläggande.

Utmätning av
skatt.

Erläggande
av särskilda
av gifter utöver
skatt.

Försändande
av obeskattat

socker.

Eftergift av
skatt.

Utbyte av
skadat socker
utan erläggande
av skatt.

Olaga tillverkning.

för uttagning av socker i mindre mängd än 5,000 kilogram eller för annat
ändamål än antingen uttagning av socker eller verkställande av sådan inventering,
som i 14 § sägs, skall ersättningen härför likaledes gäldas av tillverkaren.

4. Nederlagsinnehavare ävensom sådan yrkesutövare, som omförmäles i
17 §, är skyldig att i enlighet med därom av kontrollstyrelsen meddelad uppgift
inbetala till statsverket stadgad ersättning för kontrollkostnaden vid nederlaget,
respektive fabriken.

5. Fullgöres ej skyldighet att inbetala avgifter enligt denna paragraf,
skola åtgärder för avgifternas utmätande vidtagas av kontrollstyrelsen.

27 §.

1. Försändande av obeskattat socker från fabrik eller allmänt sockernederlag
till annan fabrik, allmänt sockernederlag eller tullkammare skall
ske medelst förpassning under statens kontroll, och åligger det tillverkare eller
nederlagsinnehavare att för sådant ändamål till vederbörande kontrolltjänsteman
avgiva förpassningsinlaga, avfattad i tre exemplar, enligt av kontrollstyrelsen
fastställt formulär. I övrigt skall försändande av socker enligt denna
paragraf ske under de villkor och bestämmelser, som meddelas av kontrollstyrelsen.

2. För obeskattat sockel-, som under transport mellan inrikes orter förkommer,
skall avsändaren betala vederbörlig skatt. Kan han emellertid styrka,
att godset genom skeppsbrott, uppbringning eller annan olycka gått förlorat,
må eftergift av skatten äga rum. Till kontrollstyrelsen ställd ansökan härom,
åtföljd av handlingar, innefattande erforderlig utredning rörande förhållandet,
ingives till vederbörande kontrolltjänsteman, som jämte eget yttrande insänder
handlingarna i ärendet till kontrollstyrelsen.

28 i

Har socker, varå skatt påförts, blivit så skadat, att tillverkaren önskar
oinarbeta detsamma, må under den kontroll, som kontrollstyrelsen föreskriver,
sockret för omarbetning åter införas i den fabrik, varifrån det utförts, och
socker till lika mängd och av samma slag utan erläggande av ytterligare skatt
från densamma utlämnas. Sockrets mängd och slag bestämmas av vederbörande
kontrolltjänsteman eller, i tvistigt fall, på tillverkarens bekostnad genom
sakkunnige, som kontrollstyrelsen tillkallar.

V KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

29 §.

Den, som utan tillståndsbevis tillverkar eller raffinerar socker, böte från
och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller straffes med fängelse
från och med en till och med sex månader samt gälde den i 21 § stadgade skatt,
vilken i sådant fall beräknas efter den tillverkning, som med ledning av redskapens
beskaffenhet, den tid densamma må hava varit i bruk och vad i övrigt
i målet förekommit kan antagas hava ägt rum.

Tillverkar någon utan tillståndsbevis sirap eller melass, straffes med böter
från och med femtio till och med ettusen kronor.

Den, som i syfte att undandraga statsverket skatt,

från fabrik, där tillverkning eller raffinering av socker på grund av tillståndsbevis
bedrives eller från lägenhet, där obeskattat socker förvaras under
kronans läs, eller under transport av obeskattat socker undansnillar sådant,

eller i fabrik för tillverkning eller raffinering av socker eller i allmänt
sockernederlag eller under transport av obeskattat socker olovligen bryter försegling
eller öppnar eller borttager lås, som kontrolltjänsteman eller tullförvaltning
åsatt,

eller i fabrik eller nederlag, varom ovan sagts, avhänder sig skattepliktigt
socker i strid mot bestämmelserna i 22, 23 och 24 §§ i denna förordning eller
vidtager åtgärd, varigenom vid uppvägning av socker mindre än sockrets rätta
vikt av vågen angives,

eller eljest där svikligen förfar,

straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen kronor
eller dömes till fängelse från och med en månad till och med ett år.

Den sakTällde erlägge ock den skatt, han undandragit statsverket.

31 §.

Tillverkare ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap mot denna
förordning begås av arbetare eller annan vid sockerfabriken anställd person,
liksom vore förbrytelsen av honom själv begången. Begagnar tillverkaren ombud
vid rörelsens utövande, ansvare ombudet jämte tillverkaren och lika med
denne för sådan förbrytelse.

Vad i denna paragraf är stadgat om tillverkare äge motsvarande tilllämpning
å innehavare av allmänt sockernederlag.

32 §.

1. Underlåter tillverkare eller nederlagsinnehavare att fullgöra enligt
denna förordning stadgad skyldighet i fråga om bokföring,

eller vägrar han vederbörande kontrolltjänsteman tillgång till böcker och
andra handlingar, vilka denne enligt givna bestämmelser äger granska,

eller vägrar han kontrolltjänstemannen eller den, vilken äger anställa
undersökning om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller
byggnad, där undersökning må ske, eller tillgång till ritning och beskrivning
över fabriken,

straffes med böter från och med etthundra till och med ettusen kronor.

2. Underlåter yrkesutövare, varom i 17 § sägs, att fullgöra enligt denna
förordning stadgad skyldighet i fråga om bokföring eller vägrar han den, som
äger anställa undersökning i fabriken, tillgång till böcker och andra handlingar,
vilka denne enligt givna bestämmelser äger granska, eller tillträde till rum eller
byggnad, där undersökning må ske, vare underkastad enahanda ansvar, som i
3 mom. är stadgat.

Undansnillande
av
socker m. ?>u

Tillverkares
och nederlagsinnehavare
s
ansvar för
förbrytelse,
begången av
annan.

Underlåtenhet
åt t iakttaga
vissa föreskrifter.

Underlåtenhet
att iakttaga
föreskrifter i
allmänhet.

Skärpning i
kontrollen till
följd av överträdelse
av
denna förordning.

Ansvar vid
lämnande
eller emottagande
o.vgåva.

Ansvar vid
röjande av
yrkeshemlighet
m. m.

Ansvar vid
viss undersökning.

Böters gäldande.

33 §.

Uraktlåter tillverkare eller nederlagsinnehavare att ställa sig till efterrättelse
vad som enligt denna förordning honom åligger eller de föreskrifter i
fråga om tillverkares åliggande, kontrollstyrelsen eller vederbörande kontrolltjänsteman
i enlighet med denna förordning eller utfärdad instruktion meddelar,
straffes, där ej särskilt ansvar är bestämt, med böter från och med fem
till och med etthundra kronor.

34 i

Där tillverkare eller nederlagsinnehavare svikligen undandragit statsverket''
skatt eller upprepade gånger icke ställt sig till efterrättelse denna förordning
eller eljest av kontrollmyndigheten meddelade föreskrifter eller anvisningar
och sålunda visat sig brista i förtroende hos sagda myndighet, ma kontrollstyrelsen
på tillverkarens eller nederlagsinnehavarens bekostnad vidtaga
den skärpning i kontrollen, vartill omständigheterna kunna påkalla i syfte att
statsverket bekommer den enligt denna förordning föreskrivna skatt på betryggande
sätt.

35 %.

Tillverkare, nederlagsinnehavare eller sådan yrkesutövare, som i 17 §
omförmäles, vilken åt kontrolltjänsteman, som över hans fabrik eller nederlagutövar
tillsyn, såsom gåva något giver eller erbjuder, böte från och med tjugu
till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman, som gåvan mottager, vare
underkastad lika ansvar och miste därjämte befattningen.

36 §.

Den, som innehar eller innehaft befattning med kontrollen vid sockerbeskattningen,
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.
Gör han detta, och framgår ej av omständigheterna, att han om
den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid, då han dylik
befattning ej innehaft, straffes med böter från och med femtio till och med
ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av berörda
yrkeshemlighet eller affärsförhållanden till egen eller annans fördel, då må till

fängelse dömas. .

Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åtgöranden
skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo gottgöra.

37 i

Anställes undersökning, varom i 41 § förmäles, mellan klockan nio om
aftonen och klockan fem om morgonen å ställe, dit kontrollpersonalen då ej
äger fritt tillträde, men upptäckes ej förbrytelse, böte förrättningsmannen från
och med fem till och med femtio kronor, där han ej haft giltig anledning till
undersökningen.

38 %.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång till deras
gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

Då skatt jämte böter blivit ådömd enligt denna förordning, må, där tillgång
saknas till skatten eller någon del därav, böterna ej kunna med penningar
gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.

40 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla ined en tredjedel kronan
och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angivare, tage han
hälften av åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock ej angivare, då angivelse
skett av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot
varandra, annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost eller underhåll,
fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk, under den
tid de äro i tjänsten.

41 §.

Förbrytelse mot denna förordning må endast åtalas av allmän åklagare,
som jämväl äger anställa undersökning för upptäckande av förbrytelse mot
densamma. Sådan undersökning bör göras i två vittnens närvaro.

Finner den, som har befattning med kontrollen, överträdelse begången,
som bör föranleda åtal, anmäle han det för allmän åklagare.

Ö vergån gsstadgan de.

Magasin, som före år 1905 kommit till användning för förvaring av obeskattat
socker, må, även om det icke anses ligga i fabrikens närhet, fortfarande
begagnas, för så vitt det icke är beläget på längre avstånd än en kilometer
från fabriken.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1922, vid vilken tid förordningen
den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker med däri sedermera
vidtagna ändringar upphör att vara gällande; dock att anmälan om tillämnad
sockertillverkning, ansökan om rättighet att handhava allmänt sockernederlag
samt anmälan om begagnade av sådant nederlag ävensom tillsättningen
av kontrolltjänstemän skola för det tillverkningsår, som tager sin början
den .l augusti 1922, ske i enlighet med denna förordning.

Förvandling
av straff.

Fördelning av
böter.

Åtals vält.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 155 höft. (Nr 182. Bilaga.) 5

Bilaga F.

Jämförande tablå.

Förslag till förordning
angående beskattning
av socker

1 § 1 mom.
1^2 mom.

Motsvarande stadganden i gällande

18, 19 och 20 §§

1 mom.

2 mom.
"22 § (ny)

23 « (ny)

24 § (ny)

25 §

26 §

§ 1 mom.
§ 2 mom
28 §

29 §

30 §

31 §

(ny)

Sockerskatteförordning

25 § 1 och 2 mom.

1 § 2 mom.

8 § 1 mom.

»_§

10, 11 och 12 §§

15 § 1 mom.

13 § 2—4 mom.

14 §

25 § 5 mom.

16 och 17 §§

8 § 2 mom., 18 §

19 §

30 §

21, 26 och 31 §§

22 §

23 och 32 §§

3 §

1 § 1 och 3 inom. 4 §
5 § 3 och 4 mom.

5 § 1 och 2 mom.

20, 23 §§ och 25 § 6 mom.
28 § 3 mom.

7 §

6 §

34 $

35 §

36 6

37 §

38 $

40 §

41 §

42 §

43 §

44 §

33 och 45 §§.

Ordningsstadga

1 §

3 It

18, 19, 20 och 25 §§
17 § 1 mom.

20 §

STOCKHOLM 1922, ISAAC MARCUS BOKTR.-A.-B.