Kungl. Maj:ts proposition nr 177 (Proposition 1946:177)

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Nr 177.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående utbyggnad av
sinnessjukvården m. m.; given Stockholms slott den 8
mars 1916.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen alt bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars
1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,
Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under
kapitalbudgeten, bilaga 4, Statens allmänna fastighetsfond, punkten 1, föreslagit
riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet till Vissa
byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1946/47
beräkna ett investeringsanslag av 5 800 000 kronor.

Vid anmälan av nämnda anslagsfråga framhöll jag, att medicinalstyrelsen
i skrivelse den 11 september 1945 framlagt förslag angående den statliga
sinnessjukvårdens och den statliga sinnesslövårdens planering under de
närmaste tio åren. Vidare bade byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen
i ett flertal särskilda skrivelser gjort framställning om anvisande av medel
för nästa budgetår till byggnadsarbeten vid de statliga sinnessjukhusen. Förslagen
vore föremål för övervägande inom socialdepartementet.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit vidare på min hemställan
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 177. t

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

under driftbudgeten, femte huvudtiteln, punkten 126, föreslagit riksdagen
att i avbidan på särskild proposition i ämnet till Utrustning av nya sinnessjukhus
för budgetåret 1946/47 beräkna ett reservationsanslag av 150 000
kronor.

Vid anmälan av denna anslagsfråga anförde jag — i anledning av en av
direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala gjord hemställan om anvisande
av medel för utrustning av en operationsavdelning vid sjukhusets
psykiatriska klinik -— att byggnadsstyrelsen i skrivelse den 27 augusti 1945
gjort framställning om anslag för nästa budgetår för anordnande av ifrågavarande
avdelning. Frågan därom borde emellertid upptagas till prövning
i samband med övriga för nästa budgetår föreslagna byggnadsarbeten vid
statens sinnessjukhus. Då jag hade för avsikt att senare för Kungl. Maj:t
anmäla frågan örn anslag å kapitalbudgeten till byggnadsarbeten vid statens
sinnessjukhus, syntes medelsbehovet under förevarande anslagspunkt
böra allenast preliminärt beräknas.

Jag anhåller nu att få upptaga nämnda anslagsfrågor till slutlig behandling.

I. Medicinalstyrelsens tioårsplan.

Genom beslut den 16 juli 1943, den 8 september 1944 och den 9 februari
1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen att verkställa och till
Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag angående den statliga
sinnessjukvårdens planering under de närmast kommande tio åren, att i
samband därmed utreda och till Kungl. Maj-.t inkomma med förslag rörande
frågan örn anskaffande av erforderligt antal vårdplatser för den statliga
sinnesslövården, saint att i samråd med fångvårdsstyrelsen och skolöverstyrelsen
verkställa den utredning, som kunde finnas erforderlig för
utrönande av möjligheten att använda statens uppfostringsanstalt å Bona
för den statliga sinnesslövården eller annat ändamål inom medicinalstyrelsens
verksamhetsområde.

Med förenämnda skrivelse den 11 september 1945 har medicinalstyrelsen
överlämnat utredning och förslag i ämnet. Yttranden häröver hava avgivits
av fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, skolöverstyrelsen,
statens sjukhusutredning av år 1943, svenska psykiatriska föreningen,
svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet samt flertalet
landstings förvaltningsutskott och fullmäktige i städer, som icke deltaga i
landsting.

Sinnessjukvården.

Medicinalstyrelsen har med utgångspunkt från uppgifter, som lämnats av
överläkarna vid sinnessjukhus med egna upptagningsområden, uppskattat
det aktuella behovet av vårdplatser å statens sinnessjukhus till omkring

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

22 000. Med hänsyn till såväl befolkningstillväxten som ökningen av antalet
åldringar och därmed ålderspsykoserna räknar styrelsen med att år 1955
skulle behövas ytterligare 3 000 platser, eller alltså sammanlagt 25 000
platser. Inom en organisation av denna storlek skulle den nuvarande överbeläggningen
kunna nedbringas till lämpliga proportioner — i allmänhet
10—12 procent av gällande officiella platssiffror — och samtliga exspektanter
omhändertagas. Vid beräkningarna har förutsatts, att städerna Stockholm,
Göteborg och Malmö alltjämt handhava vården av sina sinnessjuka
samt att även Norrköping, med vilken stad förhandlingar härom förts, övertager
vården av i staden hemmahörande sinnessjuka.

Å sinnessjukhus med egna upptagningsområden (primärsjukhus) kunna
— med reducerad överbeläggning och efter färdigställandet av redan beslutade
utvidgningsarbeten vid Mariebergs och Furunäsets sjukhus — mottagas
omkring 16 900 patienter. Riksdagen har år 1945 såsom ett första
led i en ombyggnad av Birgittas sjukhus i Vadstena anvisat medel för förvärv
för sjukhusets räkning av vissa markområden. Efter slutförandet av
planlagd ombyggnad skulle platssiffran vid detta sjukhus ökas med 200. Å
sekundärsjukhus (psykiatriska sjukhuset, Källshagens sjukhus och Gådeå
sjukhus) finnes tillgång lill (312 + 587 + 307) 1 200 platser. Arbeten pågå
därjämte för iordningställande till sekundäravdelningar av från kommuner
inköpta ålderdomshem i Älvkarleby, Hammar, Grangärde och Uddevalla.
Å dessa anstalter skulle utrymme kunna beredas för tillhopa 400 sinnessjuka.
Sammanlagt skulle alltså den statliga sinnessjukvården efter angivna
utvidgningar förfoga över 18 700 platser.

För förbättrande av vårdmöjligheterna har medicinalstyrelsen till en början
föreslagit, att åtgärder skulle vidtagas för att å kroppssjukhusen bereda
vård av lindrigare fall av psykisk sjukdom. Styrelsen anför härom bl. a.

Under senare år har vården av psykiskt sjuka på sina håll givits en betydligt
större bredd än vad som tidigare var fallet. Genom tillkomsten av
de psykiatriska klinikerna i Stockholm och Lund, genom förhandenvaron
av den psykiatriska avdelningen av Malmö allmänna sjukhus samt framför
allt genom uppförandet av den psykiatriska avdelningen av Allmänna och
Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg hava möjligheter tillkommit för att på
ett tidigt stadium bereda vård åt lindrigare psykiskt sjuka. Erfarenheten
från denna verksamhet har varit den allra bästa. Det har sålunda visat sig,
att genom vård å dessa sjukvårdsinrättningar behandling med god framgång
kunnat tillhandahållas börjande psykoser eller andra psykiska defekttillstånd,
som —- om de icke kommit under sakkunnig behandling — med
den största sannolikhet skulle hava så försämrats, alt vård å sinnessjukhus
för avsevärd tid blivit ofrånkomlig. Vid de statliga sinnessjukhusen med
eget upptagningsområde är visserligen hjälpverksamhet anordnad enligt
93 § stadgan angående sinnessjukvården i riket den 19 september 1929.
Denna verksamhet avser att inom upptagningsområde, som är bestämt för
respektive sjukhus eller avdelning därav, meddela sinnessjuka eller personer,
hos vilka utbrott av sinnessjukdom kan befaras, ävensom dem närstående
de råd och anvisningar, som i varje särskilt fall må erfordras rö -

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

rande vården av den sjuke eller till förekommande av det befarade sjukdomsutbrottet,
samt att bistå å sinnessjukhuset intagna eller därifrån utskrivna
i personliga och ekonomiska angelägenheter. Vunna erfarenheter
visa emellertid, att hjälpverksamhetens öppna mottagningar ingalunda i
önskvärd utsträckning uppsökas av de tidiga fall av psykisk ohälsa, där
omedelbar vård skulle vara av det allra största värde, ja där sådan i många
fall skulle kunna definitivt häva sjukdomstillståndet. Orsaken härtill är,
att den polikliniska mottagningen icke har tillgång till en vårdavdelning,
som har klientelets fulla förtroende. Vid en del statliga sinnessjukhus hava
visserligen under senare år anordnats s. k. upptagningsavdelningar, avsedda
för vård av särskilt ömtåliga och känsliga fall. Det kan emellertid ej förnekas,
att allmänheten icke vill helt jämställa dessa avdelningar, som dock
äro delar av ett sinnessjukhus, där sålunda, om så skulle erfordras, retentionsrätt
mot även frivilligt intagna kan utövas, med andra sjukhus, där
man av gammalt är van att söka vård. Ehuru dessa avdelningar till fullo
utnyttjas, intagas här dock icke i någon större utsträckning de begynnande
psykoser, psykoneuroser m. m., som nu med sådan framgång behandlas
å förut uppräknade fyra, till kroppssjukhus anslutna psykiatriska avdelningar.
Tyvärr kan det icke förväntas, att allmänhetens inställning till
nyssnämnda upptagningsavdelningar kommer att ändras inom rimlig tid.
Då emellertid nyttan av tidig vård vid psykiska sjukdomar av olika slag
är ovedersäglig, anser sig medicinalstyrelsen böra föreslå nya sjukvårdande
åtgärder, som gå utöver vad staten hitintills ansett sig böra tillhandahålla.

Medicinalstyrelsens förslag innebär, att vid centrallasaretten skulle anordnas
avdelningar för lindrigare psykiska sjukdomsfall (psykoser, psykoneuroser).
Å avdelningarna skulle dessutom för observation kunna inläggas
fall, där utredning visade sig erforderlig för pensionsstyrelsens och riksförsäkringsanstaltens
räkning. Vidare syntes där lämpligen böra omhändertagas
vissa alkoholister, som visade lindrigare psykiska symptom.

Rörande avdelningarnas storlek anför styrelsen, att erfarenheterna från
Göteborg givit vid handen, att en lasarettsavdelning med 80 vårdplatser
icke vore för stor för att tillgodose vårdplatsbehovet för ett samhälle med
cirka 300 000 invånare. De olika vårdavdelningarna av en lasarettsklinik
borde, enligt vad vunnen erfarenhet från Göteborg och från de psykiatriska
universitetsklinikerna visat, icke gärna omfatta flera än 20 eller färre än
15 sängar. För att på lämpligaste sätt kunna fördela inneliggande fall borde
en överläkare på en dylik lasarettsavdelning till sin disposition hava två
vårdavdelningar för varje kön. Avdelningens normalstorlek bleve sålunda
60 å 80 vårdplatser, omfattande ett patientmaterial som, därest erforderligt
antal underordnade läkare funnes, väl kunde behärskas av en överläkare.

Beträffande huvudmannaskap och kostnader för de föreslagna psykiatriska
klinikerna uttalar medicinalstyrelsen följande.

Styrelsen har efter övervägande av olika möjligheter kommit till den
uppfattningen, att skäl icke kan anses föreligga för att icke landstingen böra
anförtros huvudmannaskapet jämväl för denna vårdform. Vid preliminära
överläggningar med landstingsförbundets ordförande och sekreterare hava
några invändningar häremot icke rests. För ordnande av kostnadsfrågan

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

kunna skilda möjligheter tänkas, i det att staten antingen påtager sig hela
byggnadskostnaden eller endast biträder med visst belopp per vårdplats. Det
förra tillvägagångssättet tillämpades vid uppförandet av psykiatriska kliniken
i Lund, som med statsbidrag till driften drives i landstingets regi, medan
det senare alternativet kommit till användning vid beräknandet av statsbidrag
till barnavdelningar vid eller i anslutning till lasarett. Av dessa
båda alternativ synes det förra vara att föredraga. För närvarande torde
uppförandet av dessa vårdplatser icke kunna beräknas understiga 10 000
kronor per plats, detta dock under förutsättning att utvidgningar av något
slag icke bliva erforderliga inom sjukhuset i övrigt. Därest så skulle bliva
fallet kunna kostnaderna stiga till cirka 15 000 kronor. Styrelsen har såsom
en genomsnittskostnad för dessa vårdplatser i sin ekonomiska översikt räknat
med ett belopp per plats om 12 000 kronor, varigenom huvudmannen
bör få samtliga sina med inrättandet förenade kostnader täckta. Enligt styrelsens
förmenande bör statsbidrag jämväl utgå till driften av dessa avdelningar.

Styrelsen räknar i sina kostnadskalkyler med att 1 540 vårdplatser (64
per län) skulle komma att anordnas vid de föreslagna klinikerna. Efter ett
genomsnittligt statsbidragsbelopp för klinikernas inrättande av 12 000 kronor
för vårdplats skulle den på statsverket fallande delen av byggnadskostnaderna
uppgå till sammanlagt cirka 18,5 miljoner kronor.

Medicinalstyrelsen har icke avgivit förslag rörande grunderna för det
ifrågasatta driftbidraget till de psykiatriska klinikerna.

För tillgodoseende av platsbehovet i övrigt föreslår medicinalstyrelsen en
utbyggnad av den statliga anstaltsorganisationen.

Enligt förslaget skulle å befintliga primärsjukhus inrättas 740 nya platser,
av vilka 160 i två paviljonger för tuberkulösa patienter. Vidare skulle fem
nya sinnessjukhus — ett i stockholmstrakten, ett i Västerås, ett i Karlskrona
och två i västra Sverige — uppföras med utrymme för 3 450 patienter samt
inköp ske av Gävle stads ålderdomshem för ombyggnad till ett sinnessjukhus
med 310 platser. Ytterligare föreslås, att två paviljonger för svårskötta
psykopater anordnas, den ena för män, 100 platser, och den andra för kvinnor,
80 platser. Medel för uppförande av paviljongen för män hava redan
beräknats å allmän beredskapsstat III för budgetåret 1944/45. Denna paviljong
var avsedd att förläggas lill Sundby sjukhus vid Strängnäs. Styrelsen
förordar nu, att paviljongen i stället anslutes till det föreslagna sjukhuset i
Västerås. Kvinnopaviljongen borde uppföras vid ett sjukhus, i vars närmaste
omgivning tillgången till arbete för försöksutskrivna patienter vöre god, dock
ej gärna i stockholmstrakten. Slutligen kunna en del vid sjukhusen befintliga
provisoriska paviljonger, i den mån de icke redan disponerats såsom arbetssalar
m. m., användas för sjukvårdens behov och lämna vårdplatser för cirka
300 patienter.

Beträffande sekundärsjukvården utgår styrelsen från att ålderdomshemmen
i Älvkarleby, Hammar, Grangärde och Uddevalla komma att tagas i
bruk. Vårdplatsantalet å dessa anstalter uppgår, såsom förut anförts, lill örn -

Kungl. Maj-.ts proposition nr lil.

kring 400. Genom ianspråktagande av vissa för andra ändamål uppförda statliga
byggnader, nämligen två eller tre av de s. k. främlingslägren, skulle ett
antal nya platser —- enligt styrelsens uppskattning omkring 300 — kunna
vinnas för användning såsom sekundärsjukhus eller jordbrukskolonier.
Ifrågavarande byggnader hava ritats så, att de efter vissa ändringar och
kompletteringar kunna inpassas i den statliga sinnessjukvården. Planen för
sekundärsjukvården förutsätter, att Gådeå sjukhus, som enligt avtal med
Västernorrlands läns landsting skulle övertagas av landstinget den 1 januari
1954, bibehålies såsom statligt sinnessjukhus.

I den till sinnessjukhusen anslutna öppna vården — familjevården — vilken
nu omfattar 600 patienter, kunna enligt medicinalstyrelsens mening placeras
ytterligare 400 sjuka.

Erforderliga byggnadsarbeten skulle enligt den framlagda planen delvis
påbörjas under budgetåret 1946/47 och successivt fortsättas under loppet av
de därpå följande nio budgetåren. Vid utgången av budgetåret 1955/56 skulle
planen i sin helhet vara genomförd.

Kostnaderna för den statliga organisationens utbyggande har medicinalstyrelsen
preliminärt uppskattat till 57,6 miljoner kronor. Vid uppskattningen
har styrelsen utgått från alt kostnaden per vårdplats vid uppförande av
nybyggnad komme att uppgå till 14 000 kronor för sinnessjukhus, 10 000
kronor för specialpaviljong för svårskötta psykopater samt 8 000 kronor
för paviljong av vanlig typ. Inköp och ombyggnad av Gävle stads ålderdomshem
skulle draga en kostnad av (800 000 + 1 400 000) 2 200 000 kronor,
motsvarande 7 100 kronor per vårdplats.

Genom inrättande av psykiatriska kliniker och utbyggande av den statliga
vårdorganisationen i förutsatt omfattning skulle sinnessjukvården tillföras
(1 540 + 740 +3 450 + 310 + 100 + 80 + 300 + 300 + 400) 7 200 platser.

Av nu befintliga statliga sinnessjukhus skulle emellertid å andra sidan
enligt den uppgjorda planen två anstalter slopas. Så skulle psykiatriska sjukhuset
i Stockholm med hänsyn bl. a. till sjukhusområdets belägenhet och
stora värde såsom bostadstomt avyttras. Klientelet skulle överflyttas till det
förordade nya sjukhuset i stockholmstrakten. Därjämte skulle Källshagens
sjukhus, vilket nu tjänstgör såsom sekundärsjukhus för Rvhovs, Restads och
Mariebergs sjukhus men — på grund av sin storlek och sin anslutning till
tre på vitt skilda håll belägna modersjukhus — anses icke kunna på ett smidigt
sätt utnyttjas, överföras till sinnesslövården. Patienterna å Källshagens
sjukhus skulle jämte sinnessjuka från de till Ryhovs, S:ta Marias och Restads
sjukhus hörande områdena fördelas på de föreslagna två nya sjukhusen
i västra Sverige.

Sedan samtliga nu angivna åtgärder genomförts, skulle sinnessjukvården
förfoga över (18 700 + 7 200 —312 — 587) 25 000 platser, vilket antal motsvarar
det uppskattade platsbehovet.

Medicinalstyrelsen har framhållit, att för den händelse kraven på vård -

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

möjligheter skulle ökas, en platsreserv komme att stå till förfogande, om
de nya sjukhusen med avseende å ekonomiavdelningar och i övrigt så planlädes,
att framtida utvidgningar underlättades. Därest, å andra sidan, befolkningsutvecklingen
skulle komma att medföra en tillfällig mindre nedgång
av platsbehovet, skulle den överbeläggning, som styrelsen av kostnadsskäl
nödgats godtaga, kunna nedbringas.

Av styrelsen har understrukits, att de nya sinnessjukhusen vore att betrakta
såsom den viktigaste stommen i den framlagda planen och att de
föreslagits bliva placerade i sådana delar av landet, där stort underskott på
vårdplatser förelåge. Befolkningens berättigade krav på att avståndet till
närmaste sinnessjukhus skulle i görligaste mån förkortas bleve ock genom
en sådan anordning tillgodosedd.

Rörande den inre organisationen av de statliga sinnessjukhusen har medicinalstyrelsen
uttalat, att en överläkareavdelning icke lämpligen borde omfatta
flera än 400 patienter. Sjukhusen borde därför i långt större utsträckning
än vad nu vöre fallet delas upp på flera för sjukvården ansvariga
läkare. Styrelsen hade för avsikt att under närmast följande år i sina förslag
till riksdagsäskanden göra framställningar i sådant syfte. Jämväl antalet
underordnade läkare måste enligt styrelsens förmenande ökas.

De nya sjukhus, som medicinalstyrelsen föreslagit, hava avsetts för 650—
700 platser, fördelade på två överläkaravdelningar.

Även behandlingsmetoderna inom sinnessjukvården hava berörts av styrelsen,
som härutinnan anfört.

Sinnessjukvården har under senare år blivit allt mera somatiskt betonad
och ett grundligt arbete för patienternas kroppsliga undersökning och behandling
bör därför ingå i sinnessjukhusens rutinmässiga terapeutiska åtgärder.
Av denna anledning måste krav ställas på ökad teknisk utrustning,
t. ex. röntgen och bättre laboratorier. I sitt förslag till äskanden hos 1946 års
riksdag har ock medicinalstyrelsen framlagt en plan till anskaffande av
röntgenutrustning och anställandet av ökad personal för laboratoriernas behov,
att genomföras under de närmaste tre åren.

Jag torde i detta sammanhang få nämna, att medicinalstyrelsen i en promemoria
den 29 augusti 1945 angående anslag till röntgenutrustning för
statens sinnessjukhus för budgetåret 1946''47 anfört, att endast tre av de statliga
sinnessjukhusen — Birgittas, S:t Sigfrids och Sidsjöns — vore försedda
med röntgenutrustning. Två sinnessjukhus borde därjämte kunna få övertaga
viss röntgenapparatur, som anskaffats för tuberkulosundersökning av
patienter och personal vid sinnessjukhusen samt av omhändertagna tuberkulösa
flyktingar. Av sinnessjukhusen vore tre av så ringa storlek, att röntgendiagnostisk
hjälp åtminstone tills vidare syntes kunna tillgodoses genom
samarbete med närmaste lasarett eller centraldispensär. Den statliga sinnessjukvården
hade sålunda enligt vad styrelsen vidare anförde behov av 16
röntgeninstallationer, vilka envar kunde beräknas draga en kostnad av cirka

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

37 000 kronor. Den totala kostnaden uppginge i avrundat tal till 600 000
kronor. Anskaffandet av utrustningen syntes styrelsen böra ske så snart
sorn möjligt och i vart fall under loppet av de tre närmaste budgetåren.
Styrelsen hemställde, att för budgetåret 1946/47 för ändamålet måtte anvisas
ett reservationsanslag av 200 000 kronor.

I den till tioårsplanen hörande kostnadskalkylen har medicinalstyrelsen
för »röntgen och laboratorier» beräknat ett belopp av 1,35 miljoner kronor.

Av vad förut anförts framgår, att vid sinnessjukhusen bedrives s. k. hjälpverksamhet
avseende att inom upptagningsområde, som är bestämt för
respektive sjukhus eller avdelning därav, meddela sinnessjuka eller personer,
hos vilka utbrott av sinnessjukdom kan befaras, ävensom dem närstående
de råd och anvisningar, som i varje särskilt fall må erfordras rörande vården
av den sjuke eller till förekommande av det befarade sjukdomsutbrottet,
samt att bistå å sinnessjukhuset intagna eller därifrån utskrivna i personliga
och ekonomiska angelägenheter. Styrelsen föreslår, att åtgärder vidtagas för
förbättring av hjälpverksamheten och anför härom.

Den hjälpverksamhet, som nu finnes anordnad, kan icke sägas motsvara
de krav, allmänheten har rätt att ställa på densamma. Därtill är den utrustad
med allt tor få arbetskrafter. Hjälpverksamhetsläkaren, i regel en överläkare,
skall nu helt fullgöra det på hjälpverksamheten ankommande läkararbetet
jämsides med sin tjänst å den avdelning, där han är ensam ansvarig för vården
av inneliggande patienter. Möjligheterna till öppen mottagning och resor
för tillsyn och råd bliva därigenom ytterligt inskränkta, vartill kommer att
anslagen för detta ändamål äro otillräckliga. Medicinalstyrelsen har i olika
sammanhang hävdat, att läkarens arbete i hjälpverksamheten som regel bör
göras till en heltidstjänst. Styrelsen vidhåller denna sin uppfattning och har i
anslagsframställningen beträffande budgetåret 1946/47 hemställt örn nyinrättandet
för hjälpverksamhetens behov av årligen tre överläkare i A 27 intill
dess behovet blir fyllt. Jämväl antalet i hjälpverksamheten sysselsatt sjukvårdspersonal
torde undan för undan behöva ökas.

Vård av sinnessjuka meddelas för närvarande — förutom vid de statliga
anstalterna jämte cle till Stockholm, Göteborg och Malmö hörande sinnessjukhusen
— å för lättskötta sinnessjuka avsedda vårdhem, som med statsbidrag
drivas av landsting och städer, som icke deltaga i landsting, samt å
kommunala och enskilda till statsbidrag icke berättigade sinnessjukhus.

De kommunala sinnessjukhusen uppgå till ett femtiotal och äro inrättade
för omkring 1 400 vårdplatser. Medicinalstyrelsen har funnit det önskvärt,
att dessa sjukhus — vilka på grund av ringa storlek, mindre god utrustning
m. m. i många fall icke kunde lämna en tillfredsställande vård — nedlades.
De å dessa sjukhus intagna patienterna vore enligt styrelsens uppfattning i
stor utsträckning exspektanter vid de statliga sinnessjukhusen samt redovisade
i de exspektantsiffror, från vilka styrelsen utgått vid sin uppskattning av
platsbehovet vid de statliga anstalterna. På grund härav och då, sedan landstingens
organisation för omhändertagande av lättskötta sinnessjuka blivit

Kungl. Maj:ts proposition nr ill.

fullt utbyggd, en viss lättnad komme att inträda för den statliga sinnessjukvården,
ansåge styrelsen, att det kommunala klientelet efter hand som den
statliga organisationen utvidgades kunde övertagas av denna.

Yttranden över förslaget till tioårsplan.

Förslaget örn inrättande av til! kroppssjukh risen anslutna
psykiatriska avdelningar, avsedda för vård av personer med begynnande
psykoser, psykoneuroser m. m. samt för vissa undersökningsfall
och vissa alkoholister, har i princip genomgående tillstyrkts.

Sålunda yttrar fångvårdsstyrelsen.

Enligt fångvårdsstyrelsens mening kommer genomförandet av detta förslag
alt innebära ett framsteg, enär lindrigt psykiskt sjuka och deras anhöriga
torde vara mera benägna att anlita en psykiatrisk avdelning vid centrallasarett
än vanligt sinnessjukhus. Den föreslagna anordningen berör såtillvida
fångvårdens arbetsområde som den nya lagen om villkorlig dom ger
möjlighet att ålägga den villkorligt dömde att underkasta sig behandling å
sjukhus eller andra anstalter. Då det beror av den dömdes egen vilja, om han
vill underkasta sig sådan vård, ingiva de förbättrade möjligheter till psykisk
vård, som beredas genom förslaget, större förhoppningar örn att den dömde
skall vara villig att följa domstolens föreskrift. Avdelningarna äro enligt förslaget
avsedda att jämväl bereda plats åt alkoholister, som visa lindrigare
psykiska sjukdomssymptom. Det har ofta framhållits, att för vissa av dessa
missbrukare varning, övervakning och liknande åtgärder icke äro tillräckliga
för deras tillrättaförande, medan å andra sidan en längre tids tvångsinternering
synes innebära ett alltför allvarligt ingrepp i friheten. Tanken
har därför varit uppe att till särskild anstalt av vanlig alkoholistanstaltstyp
sammanföra mera godartade fall för en kort tids vistelse. Mot sistnämnda förslag
kan anföras, att de särskilda anstalter som här kunna komma i fråga
med nödvändighet bli få, varför den omhändertagna ofta måste företaga långa
resor. Dessa olägenheter elimineras om omhändertagandet i stället kan äga
rum på centrallasarett. Härjämte vinnes den fördelen, att alkoholmissbrukare
bli föremål för medicinsk vård, en vårdform, som hittills varit alltför
litet utnyttjad inom alkoholistvården.

Statens sjukhusutredning anser, att en komplettering av den statliga sinnessjukhusorganisationen
med psykiatriska kliniker skulle vara av synnerligen
stor betydelse icke endast av de skäl, som medicinalstyrelsen framhållit,
utan även så till vida som därigenom skulle skapas en synnerligen värdefull
förbindelselänk mellan kroppssjukvård och sinnessjukvård, som bl. a. skulle
bidraga till att minska kroppssjukliusens kännbara brist på psykiatrisk sakkunskap.
Inrättandet av dylika kliniker skulle alltså få betydelse för såväl
sinnessjukvården som kroppssjukvården. Utredningen tillstyrker därför förslaget,
varvid utredningen förutsätter, att klinikerna icke komma att tilldelas
rätt att kvarhålla patienter mot deras vilja utan endast skola fungera som
öppna avdelningar.

Även svenska landstingsförbundet har förklarat sig vara ense med medi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

cinalstyrelsen om behovet av dylika avdelningar och delar uppfattningen, att
de böra förläggas till lasarett. Om avdelningarna skulle anslutas till sinnessjukhusen,
vore det att befara, att de icke komme att utnyttjas i önskvärd
omfattning. Såväl ur vård- som ur psykologisk synpunkt vore det avgjort
till fördel, att avdelningarna knötes till kroppssjukhusen med deras större
diagnostiska resurser i olika hänseenden.

Beträffande vissa detaljfrågor ha dock avvikande meningar framkommit.

Svenska landstingsförbundet och vissa landstings förvaltningsutskott ifrågasätta
sålunda, om det är nödvändigt, att avdelningarna förläggas till centrallasaretten,
då dessa med den utbyggnad, som redan vore planerad, i vissa
fall torde uppnå en storlek, som icke lämpligen borde överskridas. Möjlighet
syntes därför böra föreligga att anknyta avdelningarna till annat delat lasarett.
Svenska psykiatriska föreningen har å andra sidan ifrågasatt, huruvida icke
även vissa sinnessjukhus borde utrustas med psykiatriska kliniker. Föreningen
åberopar till stöd härför de goda erfarenheterna av en nervavdelning vid
Beckomberga sjukhus och anser, att inrättandet av sådana avdelningar vid
sinnessjukhusen skulle öka allmänhetens förtroende för dessa.

Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott har understrukit vikten av
att klinikerna komma att utnyttjas endast för observation, behandling och
vård av oklara gränsfall (psykoser, psykoneuroser m. m.) och sålunda icke
för fortsatt vård av utav konstaterad sinnessjukdom lidande personer.

Nämnda förvaltningsutskott har även uttalat, att det för åstadkommande
av erforderlig samordning och förbättrat samarbete mellan sinnessjukvård
och kroppssjukvård vore synnerligen angeläget, att sinnessjukhusens upptagningsområden
bringades att så nära som möjligt sammanfalla med landstingsområdena.

Kristianstads läns landstings förvaltningsutskott har anfört, att risken för
över- eller underbeläggning å en psykiatrisk klinik borde undvikas genom
att visst utbyte mellan närgränsande län tillätes.

Vad angår kostnaderna för uppförande av de nya psykiatriska
avdelningarna har från landsting shåll framhållits, att
kostnaden per vårdplats torde komma att bliva högre än medicinalstyrelsen
räknat med samt att staten borde svara för hela bvggnadskostnaden utan
maximering. Statskontoret däremot har ifrågasatt, huruvida icke en del av
dessa kostnader borde bestridas av landstingen. Statens sjukhusutredning
anser, med reservation av en ledamot, tillräcklig anledning saknas för att
statsbidraget skulle utgå efter fördelaktigare grunder än till uppförande av
vissa lasarettsavdelningar av annat slag, d. v. s. med högst hälften av byggnadskostnaderna.

Förvaltningsutskotten i flertalet landsting ha ansett även driftkostnaderna
böra helt bestridas av staten, under det att några utskott funnit skäl
föreligga för landstingen att bidraga till dessa kostnader. Svenska landstingsförbundet
anser emellertid, att det torde bliva anledning återkomma till den

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

närmare utformningen av de statliga driftbidragen vid den allmänna översyn
av det nuvarande splittrade statsbidragssystemet, som styrelsen anser oundgängligen
erforderlig.

Då medicinalstyrelsen icke föreslagit motsvarande statsbidrag till städer
som icke deltaga i landsting, har denna fråga närmare berörts
av svenska stadsförbundet. Förbundet anser, att ifrågavarande vårdform,
såvitt angår Stockholm, Göteborg och Malmö, vilka städer genom särskilda
avtal förbundit sig att omhänderhava sin egen sinnessjukvård, bör inbegripas
under dessa avtal och statsbidrag alltså utgå enligt bestämmelserna i desamma.
Därest så icke skulle ske böra dessa städer tillerkännas samma bidragsrätt
som landstingen. Övriga icke-landstingsstäder böra enligt förbundets
mening i statsbidragshänseende behandlas såsom landstingen. Stadsfullmäktige
i Göteborg anse däremot, att statsbidrag till driften av storstädernas
psykiatriska avdelningar bör utgå efter enahanda grunder som till blivande,
i landstingens regi drivna avdelningar för psykiskt sjuka, varjämte storstäderna
böra kompenseras för anläggningskostnaderna.

Vad härefter angår övriga av medicinalstyrelsen föreslagna
åtgärder har allmänt vitsordats, att ett trängande behov av
bättre vårdmöjligheter föreligger. Storleken av det ytterligare platsbehovet
har dock i ett flertal yttranden ansetts böra bedömas i samband med andra
åtgärder för beredande av bättre vårdmöjligheter än tillskapande av nya
vårdplatser, framför allt genomförande av en kvalitativt bättre vård med därmed
följande kortare vårdtid. I sådant syfte har föreslagits bland annat en
intensifiering av vården genom utökning av personalen och sjukhusens tekniska
resurser samt en mera ingående patientdifferentiering. Vidare häri detta
sammanhang frågan om sjukhusens och de olika avdelningarnas storlek behandlats
samt sambandet med den av landstingen bedrivna sinnessjukvården
(vården av lättskötta sinnessjuka) och betydelsen av familjevården betonats.
För de yttranden, som upptagit dessa och liknande spörsmål till behandling,
lämnas nu en redogörelse.

Socialstgrelsen anser det sätt, på vilket den statliga sinnessjukvården ordnas
och utbygges, vara av den största betydelse för socialvårdens utveckling.
Starka skäl funnes att räkna med att neuroser och psykoneuroser på gränsen
till sinnessjukdom samt utbildade sinnessjukdomar utgjorde den största sjukdomsgruppen
bland fattigvårdsstyrelsernas understödsklientel. Även inom
alkoholistvården spelade psykiska sjukdomar en stor roll, och en år 1943
företagen undersökning visade, att ett avsevärt antal av internerna å alkoholistanstalterna
vöre i behov av vård å sinnessjukhus.

Styrelsen övergår härefter till medicinalstyrelsens tioårsplan och uttalar.

För att en plat.sökningsplan som den ifrågavarande må bli så hållfast som
möjligt måste själva utgångsläget noga bestämmas och alla viktiga faktorer
redovisas, vilka påverka platsbehovet under planeringsperioden. Detta synes
icke tillfyllest ha skett.

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Hell allmänt saknas sålunda i den framlagda planen en systematisk diskussion
av verkningarna på sinnessjukvårdens utveckling av nya behandlingsmetoder.
Socialstyrelsen syftar på insulinterapien, leukotomien och
andra nya, aktiva behandlingsmetoder och avser vidare exempelvis förbättring
och utveckling av öppen vård under effektiv och tidsenlig medicinsk
kontroll. Åtgärder av nu angiven art äro tvivelsulan ägnade att förebygga
vårdbehovet eller förkorta vårdtiden å sinnessjukhus för många patienter.

Särskilt anser sig socialstyrelsen böra framhålla, att medicinalstyrelsen
icke tillräckligt beaktat landstingens befattning med sinnessjukvården genom
anordnandet av vårdhem för lättskötta sinnessjuka.

Rörande vården av lättskötta sinnessjuka anför socialstyrelsen, alt behovet
av vårdplatser i början av år 1943 uppgick till omkring 6 000 platser, städerna
Stockholm, Göteborg och Malmö icke medräknade, men att icke mer
än drygt en tredjedel (2 250) av behovet var fyllt den 30 juni 1943. Det hade
enligt styrelsens mening varit på sin plats att frågan örn landstingens insatser
på sinnessjukvårdens område diskuterats i samband med utarbetandet
av tioårsplanen. Därest det efter närmare undersökning skulle befinnas påkallat,
att landstingen för framtiden ombesörjde vården av lättskötta sinnessjuka,
borde denna uppgift uttryckligen åläggas landstingen, så att varje tvekan
försvunne.

I fortsättningen redogör socialstyrelsen ingående för de olägenheter, som
äro förenade med att sinnessjuka på grund av brist på statliga vårdplatser i
viss utsträckning måste vårdas på ålderdomshem, samt framhåller betydelsen
av att ålderdomshemmen befrias från detta klientel.

Härefter anför styrelsen.

Sinnessjukhusens storlek beröres endast indirekt och i förbigående vid
bedömning av den lämpligaste organisationen för vissa föreslagna sjukhus.
De avgörande synpunkterna för medicinalstyrelsen synas därvid ha varit
dels hänsyn till det högsta antal patienter, för vilkas verkligt effektiva vård
enligt medicinalstyrelsens mening en överläkare kan svara, dels hänsyn till
det antal patienter, som lämpligen kan uppdelas på det antal avdelningar av
olika typ, vilka visat sig erforderliga för en rationell vård. Av dessa hänsyn
har medicinalstyrelsen ansett, att normal typen för nya sinnessjukhus bör omfatta
650—700 vårdplatser med differentiering på avdelningar i enlighet med
det i planen skisserade ersättningsbvgget för psykiatriska sjukhuset. Det sålunda
förutsatta antalet patienter per överläkare måste betecknas som för
stort.

Innan denna fråga örn sinnessjukvårdens differentiering på olika sjukhus
och sjukhem närmare skärskådas, bör uppmärksamheten riktas på den
framlagda sjukhusplanens innebörd med hänsyn till sjukhusbeståndets fördelning
på sjukhus av olika storlek.

Efter genomförandet av planen skulle 11 987, eller ungefär dubbelt så
många vårdbehövande psykiskt sjuka som nu, komma att vårdas å sinnessjukhus
med mer än 1 000 platser. För närvarande äro 37 % av de vårdbehövande
hänvisade till anstalter av nyssnämnda storlek, efter planens genomförande
skulle 54 % vårdas där.

Å andra sidan finner man, att å anstalter av storleken 201—500 platser nu
vårdas 8 % av hela klientelet mot 7 % efter tioårsplanens genomförande. I

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

sistnämnda fall skulle emellertid tillkomma 4 anstalter av en lägsta storleksordning
med högst 200 platser, rymmande ungefär 2 % av hela anstaltsklientelet.
Dessa små sjukhus utgöras av de fyra ålderdomshemmen i Älvkarleby,
Hammar, Grangärde och Uddevalla.

Totalintrycket av planen vad sjukhusstorleken beträffar är alltså, att medicinalstyrelsen
å ena sidan, innan planen utarbetades, accepterat småsjukhus
med högst 200 platser men å andra sidan i planen dels föreslagit nya
sjukhus av en storleksordning med 700 platser, dels förordat en fördubbling,
från 5 till 10, av antalet sjukhus i högsta storleksklassen genom tillbyggnader.
Socialstyrelsen kan icke finna en dylik utveckling lycklig.

Socialstyrelsen kan på grund av erfarenheter från sina kontakter med
sinnessjuka, som vistas å ålderdomshemmen, och deras anhöriga omvittna,
att dessa människor hysa en påtaglig fruktan för de stora sinnessjukanstalterna
med deras stora massor av skilda slag av patienter. Särskilt må i
detta sammanhang erinras om den avsevärda förekomsten av kriminalpatienter
å sjukhusen. På mansavdelningar äro ända till 20—30 % av de
vårdade kriminalpatienter. Vid planeringen av sinnessjukvården bör den
psykologiska inställningen hos allmänheten beaktas och vårdplatserna fördelas
på flera mindre och medelstora sjukhus och sjukhem med undvikande
av jätteanstalter.

Det förefaller onekligen sannolikt, att många av de psykiskt sjuka och
vårdbehövande skulle draga större nytta av en vård, åtnjuten i den för både
patienter och läkare mera överskådliga och lugna miljö, som det mindre
vårdhemmet kan skänka. Mot mycket stora anstalter talar vidare det förhållandet,
att administrativa uppgifter ta en oskäligt stor plats i chefläkarens
arbete. Slutligen må nämnas, att den oavvisliga efterbehandlingen, på
vilken allmänheten sätter stort värde men som för närvarande i många fall
icke motsvarar skäliga krav, kan fullgöras på ett mera personligt och effektivt
sätt vid eli mindre sjukhus än vid ett större.

På grund av det anförda anser socialstyrelsen, att planen borde omarbetas,
så att platstillgången högst väsentligt ökades å sjukhus och sjukhem av
mindre och medelmåttig storleksordning, medan platstillgången å de största
anstalterna helst minskades och i varje fall icke ökades. En dylik omarbetning
borde bland annat baseras på en systematisk inventering av byggnader
vilka, ehuru olämpliga såsom ålderdomshem, med fördel kunna omändras
till sinnessjukhus. Därvid borde tagas i betraktande användning icke blott
sorn sekundäravdelningar till statliga sinnessjukhus utan även som landstingens
vårdhem för lättskötta sinnessjuka. En hastig utökning av platsantalet
skulle kunna ske genom att dylika byggnader i snabb takt koinme
till användning under de allra närmaste åren. När sinnessjukvården örn
30—40 år på grund av den då inträdande minskningen av antalet åldringar
torde komma att komprimeras eller läggas örn, bleve det lättare att verkställa
en dylik minskning genom att lägga ned ifrågavarande mindre
byggnader.

Socialstyrelsens yttrande utmynnar i ett förslag, att frågan örn platsbehovet
för psykiskt sjuka, som icke omhändertagas i de psykiatriska klinikerna,
upptages lill skyndsam behandling i hela sin vidd med hänsyn lill

Kungl. Mcij-.ts proposition nr 177.

inflytandet av nya behandlingsmetoder och den tidiga behandlingen vid
psykiatriska lasarettskliniker på vårdtidernas längd samt med uppmärksammande
av möjligheterna att i snabb takt inrätta mindre sjukhus i statens
eller landstingens regi genom övertagande av ålderdomshemsbyggnader.
Därjämte borde landstingens ställning till frågan om de s. k. lältskötta sinnessjuka
klarläggas.

Statens sjukhusutredning anför.

Vid uppdragandet (åren 1928—1929) av riktlinjer för ordnandet av sinnessjukvården
räknade man med att landet, frånsett de tre största städerna,
borde förfoga över omkring 16 500 vårdplatser vid statens sinnessjukhus.
Platsbehovet beräknades därvid till 3 vårdplatser per 1 000 av befolkningen.
Samtidigt utgick man från att vid kommunala vårdhem för lättskötta sinnessjuka
skulle erfordras 1 vårdplats per 1 000 invånare.

Medicinalstyrelsen räknar nu med att för den kvalificerade sinnessjukvården
i landet, frånsett Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping, år
1955 skulle komma att erfordras icke mindre än sammanlagt omkring
25 000 vårdplatser eller, i förhållande till den beräknade folkmängden vid
denna tidpunkt, 4,4 %o. Då styrelsen alltjämt torde räkna med fortsatt utbyggande
av vårdhemmen för lättskötta sinnessjuka i den ursprungligen
planerade omfattningen, skulle jämlikt styrelsens beräkningar komma att
erfordras något mer än 5 anstaltsplatser för vård av sinnessjuka per 1 000
invånare.

I jämförelse med motsvarande siffror för andra länder med välordnad
sinnessjukvård förefaller det sålunda beräknade antalet vårdplatser väl
högt. I Danmark, frånsett Köpenhamn, har man exempelvis för närvarande
för sinnessjukvård endast 2,5 platser per 1 000 av befolkningen, inberäknat
förefintliga platser i familjevård. Efter en helt nyligen verkställd utredning
har därstädes planerats uppförande av ytterligare ett sinnessjukhus, men
därigenom skulle nyssnämnda promillesiffra icke komma att ökas mer än
till 2,6, vilket befunnits fullt tillräckligt för att icke några exspektanter skola
finnas eller sjukhusen överbeläggas.

De närmare undersökningar, som sjukhusutredningen företagit — bland
annat genom en studieresa i Danmark — ha visat, att de båda ländernas
nyssnämnda promillesiffror icke äro helt jämförbara. Detta beror delvis på
att de danska sinnessjukhusen icke emottaga vissa grupper sinnessjuka, som
i Sverige vårdas å sjukhus av detta slag. Utan vidare kan emellertid även
konstateras, att medelvårdtiden per patient är kortare och patientomsättningen
större vid de statliga sinnessjukhusen i Danmark än vid motsvarande
sjukhus i Sverige. Vid sjukhusen med egna upptagningsområden uppgår
antalet intagna i Danmark till omkring 50 % av medelbeläggningen mot
obetydligt mer än 30 % i Sverige. Detta synes tyda på att den danska sinnessjukvården
bedrives intensivare än den svenska. Såvitt är känt, torde
däremot någon avsevärd skillnad mellan den psykiska morbiditeten i de
båda länderna icke förefinnas.

Ehuru moderna behandlingsmetoder visat sig i många fall medverka till
snabbare tillfrisknande och medicinalstyrelsen tydligen utgått från att vissa
åtgärder — såsom minskning av överläkaravdelningarna, ökning av antalet
läkare m. m. — skulle vidtagas, som kunna medföra intensifiering av sinnessjukvården,
synes styrelsen i sin 10-årsplan icke ha räknat med att behovet
av vårdplatser härigenom kan komma att minska. Enligt sjukhusut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

redningens mening torde emellertid snabba och radikala åtgärder för åstadkommande
av en mera effektiv sinnessjukvård vara ägnade att väsentligt
påverka platsbehovet. Utredningen hyser därför i princip den uppfattningen,
att åtgärder av denna art böra vidtagas, innan en så avsevärd utökning
av det nuvarande platsantalet inom statens sinnessjukvård äger rum,
som den medicinalstyrelsen föreslår.

Rörande de åtgärder för effektivisering av sinnessjukvården, som utredningen
finner lämpliga, uttalar utredningen i huvudsak följande.

I första hand erfordras, att ökade krafter för diagnostik och terapi insättas.
Psykiatriens snabba utveckling under senare år har medfört starkt
ökade krav på diagnostiken inom sinnessjukvården men har också satt medel
i händerna på läkarna, med vilka goda resultat kunna ernås genom aktiv
terapi. Därför kan numera hävdas, att inom den kvalificerade sinnessjukvården
erfordras läkarkrafter i betydligt större utsträckning än tidigare.

Antalet läkare vid statens egentliga sinnessjukhus utgör sammanlagt 117
och, då medelbeläggningen är 1944 uppgick till 19 772, vårdades därstädes
i genomsnitt 169 patienter per läkare. Vid ett flertal sjukhus uppgick emellertid
patientantalet per läkare till mer än 200. Vid sådant förhållande kan
man enligt utredningens mening icke räkna med att läkarna skola medhinna
diagnostisk och terapeutisk verksamhet i den utsträckning, som nutida sinnessjukvård
kräver. Än mindre torde det vara möjligt för dem att medverka
till att föra utvecklingen på området vidare. Genom inrättandet av
särskilda läkarbefattningar för rättspsykiatri ska undersökningar från och
med den 1 januari 1946 komma givetvis förhållandena att förbättras. Erfarenheterna
i Danmark utvisa emellertid, att antalet läkare bör utökas så,
att per läkare komma att vårdas i medeltal endast 100 å 125 patienter.

Medicinalstyrelsen har även framhållit önskvärdheten av att överläkaravdelningarna
minskas. Sjukhusutredningen delar i princip denna uppfattning.
Organisationen bör vara sådan, att den för den individuella vården
ansvarige läkaren äger möjlighet att relativt väl känna till de olika patienterna
och följa förloppet av deras sjukdomar. Det bör emellertid framhållas,
att en uppdelning av ett sinnessjukhus på flera än två -— en för manliga
och cn för kvinnliga patienter — i fråga örn sjukvården helt jämställda
överläkare kan medföra vissa olägenheter, bland annat därigenom att det
medför en splittring av sjukhusets upptagningsområde. På grund härav vill
sjukhusutredningen förorda, att vid ifrågasatt uppdelning av ett sjukhus på
flera än två överläkaravdelningar tages under övervägande, huruvida icke i
stället en eller två befattningar såsom biträdande överläkare böra inrättas.

Sinnessjukvården har under senare år blivit allt mera somatiskt betonad
och man har i allt större utsträckning kommit till insikt örn att sinnessjukdomar
ej sällan förorsakas av kroppsliga åkommor. På grund härav framstår
det som önskvärt, alt läkarna inom sinnessjukvården besitta en grundligare
intcrnmedicinsk utbildning än för närvarande i allmänhet är förhållandet.
Utredningen vill i sådant syfte förorda, att vid besättande av ordinarie
befattning vid sinnessjukhus sökande, som fullgjort sammanlagt minst
eli års tjänstgöring å medicinsk lasarettsavdelning, gives företräde. Man får
emellertid icke räkna med att sinnessjukvårdens behov av internmedicinsk
sakkunskap därigenom blir helt täckt. Till värjo sinnessjukhus hör därför
— i likhet med vad fallet är i Danmark — dessutom knytas en intcrnmedicinsk
specialist såsom konsult med uppgift alt leda och övervaka somatisk

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

undersökning och behandling vid sjukhuset. Såsom sådana konsulter böra,
i den mån det är möjligt, anlitas överläkare eller andra erfarna läkare vid
medicinska läsare ttsavdelningar.

För möjliggörande av mer intensiv vård erfordras utökning jämväl av
andra personalgrupper än läkarna ävensom vidgade resurser för laboratoriearbeten
och röntgenundersökningar. Medicinalstyrelsen har redan gjort viss
framställning i dessa avseenden. Utredningen vill endast tillägga följande.

På grund av brist på sjuksköterskor i Danmark har man vid sinnessjukhusen
därstädes anställt laboratoriebiträde!! utan sjuksköterskeutbildning.
Denna åtgärd har visat sig fullt tillfredsställande. Då även här i landet
råder knapphet på sjuksköterskor, synes vid erforderlig utökning av personalen
vid sinnessjukhusens laboratorier laboratoriebiträden utan sjuksköterskeutbildnmg
böra försöksvis anställas. Vidare vill utredningen framhålla,
att för sinnessjukhusen icke erfordras röntgenanläggningar av särskilt
dyrbar typ. För mera komplicerade undersökningar bör nämligen röntgenspecialist
å lasarett under alla förhållanden anlitas.

För alt de angivna åtgärderna skola få avsedd verkan kräves emellertid
enligt utredningens mening tillika, att sjukhusen genom byggnadstekniska
anordningar göras mer ägnade för modern sinnessjukvård, framför allt i
syfte att möjliggöra en betydligt mer ingående patientdifferentiering. Sålunda
förelåge i första hand behov av alt de smittförande tuberkulösa sinnessjuka
och vissa psykopater på ett effektivt sätt särskildes från det övriga
klientelet. Rörande den förstnämnda kategorien sinnessjuka erinrar utredningen,
att patienterna vid sinnessjukhusen i betydligt större omfattning än
befolkningen i övrigt äro behäftade med tuberkulos och att de i stor utsträckning
smittas med sjukdomen efter intagningen å sjukhusen. För ernående
av tillförlitligt skydd mot smittospridning och beredande av tuberkulosvård
av tidsenlig kvalitet bör enligt utredningens mening vården av
sinnessjuka med tuberkulos i smittsamt skede centraliseras till ett fåtal
speciella tuberkulosavdelningar. Varje sådan avdelning bör förläggas till ett
sinnessjukhus, som är beläget i närheten av sanatorium eller fristående
centraldispensär, och förestås av en sinnessjukläkare med åtminstone ett års
sanatorieutbildning. Till avdelningen bör såsom konsult knytas en vid sanatorium
eller centraldispensär anställd specialist. Beträffande den psykiska
vården bör avdelningen ingå i vederbörande sjukhus för övrigt. Antalet sådana
avdelningar skulle vara fem, var och en omfattande 100 å 120 vårdplatser.

Beträffande psykopatvården framhålles, att psykopaterna i hög grad verkade
störande och i andra avseenden menligt å övriga patienter samt att
psykopatvård skilde sig från egentlig sinnessjukvård bland annat genom att
däri borde ingå sysselsättning genom arbete i större omfattning och i viss
mån av annan art än i vården av övriga sinnessjuka. Det syntes även ändamålsenligt,
att speciell yrkesutbildning anordnades för detta klientel.

Då för närvarande tillfredsställande möjligheter att skilja psykopaterna
från övriga patienter icke funnes, föreslår utredningen, att utöver den redan

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

beslutade manliga psykopatavdelningen ytterligare en sådan avdelning uppföres
för omkring 100 patienter. Därjämte tillstyrker utredningen medicinalstyrelsens
förslag om inrättande av en ny psykopatavdelning för kvinnor,
vilken dock syntes böra förses med 100 i stället för föreslagna 80 vårdplatser.

Sjukhusutredningen framhåller härefter, att också i övrigt möjligheterna
att differentiera patienterna och därmed lämna en mera individuell vård äro
otillfredsställande. Härutinnan framföras följande synpunkter.

Vårdavdelningarna äro i betydande utsträckning alltför stora. Avdelningarnas
storlek, förläggning och utrustning äro för närvarande endast i
mindre omfattning avpassade efter de krav, som numera uppställas för att
ett gynnsamt vårdresultat skall vinnas. Genom den onormala överbeläggningen
ha förhållandena ytterligare försämrats. Följden har blivit, att patienter
med mycket artskilda sinnessjukdomar måste sammanblandas. I
stort sett bär man hittills måst nöja sig med en uppdelning av klientelet i
oroliga, halvoroliga och lugna patienter. Därjämte finnas i viss utsträckning
inrättade s. k. sekundärsjukhus och sekundäravdelningar för kroniska
patienter. Särskilt för de akut sinnessjuka böra emellertid ökade möjligheter
till differentiering snarast åvägabringas.

Efter ingående undersökningar i syfte att finna en lionu för patientdifferentiering,
som ej medför alltför stora kostnader, har sjukhusutredningen
kommit till den uppfattningen, att vid ett sinnessjukhus bör i princip finnas
avdelningar av två storlekar, en mindre typ om högst 20 å 25 vårdplatser
och en större typ örn cirka 40 vårdplatser. Den mindre typen kan förslagsvis
benämnas A-avdelning (vårdplatserna A-platser) och den större typen
B-avdelning (vårdplatserna B-platser).

B-avdelningarna skulle vara avsedda för kroniska, uppegående patienter,
som äro i behov av vistelse å sluten anstalt men icke av diagnostiska eller
medicinskt terapeutiska åtgärder i någon större utsträckning. Patienter å
dessa avdelningar böra i huvudsak kunna sköta sig själva, men kontinuerlig
övervakning förutsättes. Sjukhusens övriga patienter skulle vårdas å A-platser,
respektive specialavdelningar.

Vissa A-avdelningar böra sammanföras till en liögkvalificerad intagningscentral
för vederbörande överläkaravdelning och därför vara särskilt väl
utrustade för diagnostisk verksamhet. Övriga A-avdelningar skulle avses
för dels färdigdiagnostiserade akut sinnessjuka, dels ock kroniska svårskötta
patienter. De avdelningar, å vilka akut sinnessjuka skulle vårdas, böra utrustas
för intensiv behandling av olika slag, medan avdelningarna för kroniska
svårskötta patienter närmast skulle få karaktären av övervakningsavdelningar.
A-avdelningar skulle finnas av orolig, halvorolig och lugn typ.
B-avdelningarna skulle endast vara av antingen halvorolig eller lugn typ.

B-platserna skulle utgöra ett komplement till A-platserna inom vederbörande
överläkaravdelning. Ansvaret för vården å B-platserna skulle emellertid
å överläkaravdelning, inom vilken biträdande överläkartjänst inrättas,
lämpligen kunna överlåtas å innehavare av sådan tjänst.

En differentiering efter nu angivna riktlinjer skulle medföra en rationalisering
av sinnessjukvården icke minst därigenom, att sjukhusens kvalificerade
sjukvårdskrafter på ett avgjort bättre sätt än nu skulle kunna koncentreras
till vården av de patienter, som äro i behov av diagnostiska och
terapeutiska åtgärder.

1lilläng lill riksdagens protokoll liliij. 1 sami. Xr 177. 2

Kungl. Majda proposition nr 177.

Sjukhusutredningen ifrågasätter lämpligheten av att i längden bibehålla
nuvarande anordning med fristående sekundärsjukhus i statlig regi. Denna
anordning har nämligen en stor del av asylsystemets nackdelar och medför
ofta patienters förflyttning — med betydande kostnader för statsverket —
till sjukhus, beläget på stort avstånd från hemorten och anhöriga. Däremot
har utredningen i princip icke något att erinra mot att B-avdelningar av
ovan angiven typ i anslutning till sinnessjukhusen anordnas utanför dessas
områden. Villkoret härför är dock, att dessa avdelningar läggas på obetydligt
avstand från vederbörande modersjukhus. Dettas läkare böra nämligen
helt omhänderha vården vid sådan avdelning och minst några gånger varje
vecka besöka avdelningen. Även ur andra synpunkter (mattransporter, tvätt,
arbetsterapi m. m.) är det av betydelse, att avståndet mellan sjukhuset och
B-avdelningen icke är besvärande.

I anslutning till vad sålunda anförts angående överläkaravdelningarnas
storlek och patientdifferentieringen uttalar utredningen, att den funne det
angeläget, att en modernisering av de statliga sinnessjukhus, som vore avsedda
att bibehållas, snarast påbörjades i stort sett enligt de angivna riktlinjerna.
Större avdelningar vid sjukhusen borde härvid uppdelas i så stor
utsträckning, att vid varje sjukhus omkring 70 % av vårdplatserna komme
att vara fördelade å avdelningar, envar omfattande högst 25 platser. Till
stor del syntes denna modernisering kunna åstadkommas genom relativt
enkla åtgärder. Därest antalet vårdplatser vid medelstort eller mindre sjukhus
genom byggnadsändringar av detta slag skulle avsevärt minskas, borde
undersökas, huruvida icke minskningen lämpligen kunde kompenseras eller
reduceras genom uppförande av ny vårdpaviljong med A-platser därstädes.
Även vid uppförande av nya sjukhus borde de angivna normerna tillämpas.

Utredningen framhåller, att inrättande av ett större antal små avdelningar
givetvis komme att kräva en relativt stor utökning av sjukvårdspersonalen.
Detta vore emellertid i och för sig en av förutsättningarna för att vården
skulle kunna individualiseras och därigenom medföra gynnsammare resultat
än hittills.

Beträffande hjälpverksamheten och familjevården har sjukhusutredningen
yttrat följande.

Medicinalstyrelsen har i sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47
föreslagit anställande av särskilda överläkare för hjälpverksamheten. Sjukhusutredningen
är av den meningen, att vid varje sinnessjukhus med öppen
vård bör i princip finnas inrättad särskild läkarbefattning för denna vård.
Utredningen anser också att sådan läkare bör tilldelas överläkares ställning.
Innehavarna av dessa tjänster böra emellertid även få till uppgift att
handha ordnandet och tillsynen av familjevården vid sjukhusen sami
etablera erforderlig förmedling för beredande av plats åt vårdbehövande
inom såväl den statliga som den landstings-kommunala sinnessjukvården.
Endast vid enstaka sjukhus med särskilt små upptagningsområden bör enligt
utredningens mening det förhållandet godtagas, att den öppna vården
handhaves såsom bisyssla.

Familjevården utgör i många fall en lämplig möjlighet att avlasta sinnessjukhusens
vårdplatser. Denna vårdform är emellertid i vårt land ännu föga

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

utvecklad och bär på grund av krisförhållandena under de senaste åren erhållit
mindre omfattning än tidigare. I medeltal vårdas i familjevård för
närvarande per dag omkring 700 eller något mer än 2 % av de av den statliga
sinnessjukvården omhändertagna. Det torde icke råda tvivel om att
denna vård skulle kunna betydligt utvecklas. Ehuru utredningen ej är beredd
att i detta sammanhang framlägga närmare förslag till åtgärder i sådant
syfte, anser dock utredningen, att man bör kunna räkna med åtminstone
en fördubbling av familjevården, d. v. s. att omfatta ytterligare omkring
700 patienter.

Till belysande härav må nämnas, att i Danmark vårdas för närvarande
omkring 1 200 sinnessjuka i familjevård, vilket motsvarar ej mindre än 11
å 12 % av de för vård omhändertagna sinnessjuka.

Även sambandet med den kommunala sinnessjukvården beröres av utredningen,
som understryker vikten av att den av landstingen drivna sinnessjukvården
på bästa sätt samordnas med den statliga i syfte att underlätta
utbyte av patienter mellan statens sinnessjukhus och vårdhemmen. I många
fall kunde vistelse å vårdhem även vara en lämplig övergång från vård vid
sinnessjukhus till definitiv utskrivning. Utredningen påpekar, att erfarenheten
under senare år visat, att vårdhemsorganisationens utbyggnad i vissa
delar av landet måhända icke vore erforderlig i den omfattning man tidigare
räknat med, varför en viss försiktighet borde iakttagas i detta avseende.
För samordnande av landstingens sinnessjukvård med den statliga sinnessjukvården
liksom även för att stimulera till samarbete mellan sinnessjukvård
och kroppssjukvård borde enligt utredningens mening sinnessjukhusens
upptagningsområden bringas att sä nära som möjligt sammanfalla med
landstingsområdena. Denna synpunkt borde särskilt beaktas vid uppförande
och inrättande av nya samt utvidgning av redan befintliga sjukhus.

Angående betydelsen för det framtida byggnadsprogrammet av de åtgärder,
som utredningen förordat för åstadkommande av en intensifierad behandling
samt utvidgande av den förebyggande vården och eftervården, uttalar
utredningen, alt efter vidtagandet av dessa åtgärder en icke obetydlig
ökning av patientomsättningen vid statens sinnessjukhus torde komma att inträda.
Inom en relativt kort tidsperiod syntes en genomsnittlig sådan ökning
kunna påräknas, motsvarande åtminstone 10 % av nuvarande medelbeläggning.
Detta — jämte viss utvidgning av familjevården — skulle innebära en
ökning av sinnessjukvårdens nuvarande kapacitet, motsvarande minst 2 000
vårdplatser. Utredningens beräkning i detta hänseende grundade sig icke
enbart å förhållandena i vissa andra länder utan även å patientomsättningssiffror,
som uppnåtts vid enstaka svenska sinnessjukhus.

Den av medicinalstyrelsen framlagda tioårsplanen bör enligt utredningens
mening komma till utförande i följande omfattning.

Psykiatriska sjukhuset i Stockholm nedlägges snarast och Källshagens
sjukhus i Vänersborg disponeras för sinnesslövården. Sjukhusen böra ersättas
med två nyuppförda sjukhus, vartdera omfattande omkring 700 vårdplatser.

Kun<)l. Majlis proposition nr 177.

Efter uppförandet av nämnda båda ersättningssjukhus skulle de statliga
sinnessjukhusen — med inräknande av de redan beslutade, men ännu ej
färdigställda sekundäravdelningarna i Älvkarleby, Hammar, Grangärde och
Uddevalla samt den i princip beslutade specialavdelningen för manliga psykopater
— kunna vårda sammanlagt ca 19 400 patienter. Uppförande av
ytterligare en psykopatavdelning för män och en sådan avdelning för kvinnor
samt fem tuberkulosavdelningar i enlighet med utredningens förslag
skulle öka antalet vårdplatser till sammanlagt ca 20 100. Inrättande av ett
sinnessjukhus i Gävle enligt medicinalstyrelsens förslag, gentemot vilket utredningen
ej har något att erinra, samt anordnandet av vårdplatser vid lasarettskliniker
komme att öka antalet till i runt tal 22 000 vårdplatser.

För att täcka det ytterligare platsbehov, som enligt utredningens beräkningar
skulle kvarstå (ca 1 000 platser), torde dels ännu ett nytt sjukhus
örn 700 vårdplatser böra uppföras, dels ock tillbyggnader vid vissa redan
befintliga sjukhus ske. Åsyftade tillbyggnader vid befintliga sjukhus avse
uppförande av 3 å 4 nya vårdpaviljonger, vardera omfattande 80 å 100
vårdplatser, uppdelade å fyra A-avdelningar. Dessa paviljonger böra uppföras
vid de sjukhus, där behovet av en platsökning är särskilt trängande.
Därest inrättandet av mindre avdelningar (A-avdelningar vid sjukhusen)
skulle visa sig komma att avsevärt minska det f. n. förefintliga antalet vårdplatser,
bör denna minskning lämpligen kompenseras genom uppförande av
ytterligare sådana paviljonger vid sjukhus, där så synes lämpligt och är
möjligt.

Till utbyggnad av sinnessjukvården utöver vad nu angivits — högst
23 000 vårdplatser — bör man enligt utredningens mening tillsvidare ställa
sig avvaktande i avbidan på resultatet av de förordade åtgärderna för sinnessjukvårdens
effektivisering.

Liknande synpunkter på betydelsen av en intensifierad vård ha framförts
av bl. a. statskontoret, svenska landstingsförbundet, förvaltningsutskotten i
Jämtlands och Norrbottens läns landsting samt svenska psgkiatriska föreningen.

Sinnesslövården.

1. Asociala imbecilla.

Medicinalstyrelsen erinrar, att de asociala imbecilla för närvarande vårdas
i huvudsak vid Västra Marks sjukhus i Örebro — avsett för kvinnor —
samt Salberga sjukhus i Sala och Källshagens sjukhus i Vänersborg, avsedda
för män. Sjukhusen vore ombyggda militärkaserner, vilket medfört vissa
olägenheter beträffande deras allmänna planering. Flertalet vårdavdelningar
vöre olämpligt inredda med stora sovsalar och alltför små matoch
dagrum, i flera fall bestående av korridorutrymmen. Endast små möjligheter
funnes därför att dela upp patienterna och effektivt hindra de
sämre elementen att påverka de övriga. På flera avdelningar vårdades
90—100 patienter. Vidare vore arbets- och sysselsättningsmöjligheterna
mindre väl tillgodosedda. Vad .särskilt Västra Marks sjukhus beträffade.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 177.

medförde dess belägenhet i en större stad, att patienternas rörelsefrihet
måste inskränkas mer än eljest behövde ske.

Vid planeringen av anstalterna hade man räknat med att å desamma
skulle omhändertagas intellektuellt lågtstående, psykiskt avtrubbade sinnesslöa,
vilka endast i obetydlig utsträckning skulle vara tillgängliga för
behandling och själva knappast ha någon egentlig uppfattning örn anstaltens
trevnad. Det hade emellertid visat sig, att en ej obetydlig del av
patienterna utgjordes av unga, relativt högtstående sinnesslöa, som ännu
ej stadgat sig, men som, örn de erhölle lämplig behandling och vandes vid
regelbundet, för dem lämpat arbete, hade stora utsikter att uppfostras till
samhällsdugliga medlemmar. Dessa yngre, känsligare, lättledda och omdömeslösa
patienter utsattes för ogynnsam påverkan av äldre, avancerat
asociala element. De reagerade dessutom med stark olust mot mer lågtstående,
oroliga eller slöa patienter, en olust som ofta utsträcktes till att
omfatta anstalten i dess helhet. Härigenom äventyrades resultatet av vården.
För dessa yngre, ej aktivt asociala element borde inrättas anstalter,
som mer hade typen av uppfostrings- och läroanstalter.

Vid den utökning av platsantalet, som enligt medicinalstyrelsens mening
vore behövlig, borde därför de nuvarande sjukhusen reserveras för mer
lågtstående, äldre och mer avancerat asociala patienter, medan nya, från
dem skilda anstalter anordnades för de yngre och för behandling lättare
tillgängliga fallen. Varje anstalt borde lämpligen endast vårda ettdera
könel.

Med avseende å platsbehovet för kvinnor anför medicinalstyrelsen, att
å Västra Marks sjukhus funnes 350 platser. Sjukhuset hade aldrig överbelagts
annat än helt tillfälligt. Den 1 december 1944 vistades å anstalten
353 patienter, av vilka omkring 75 voro under 25 år. Exspektantsiffran
var nyssnämnda dag 52, därav hälften under 25 år. Detta antal hade de
senaste åren hållit sig ungefär konstant. Därjämte vöre vid skyddshemmen
och vid de öppna arbetshemmen inom sinnesslövården minst 50 platser
konstant upptagna av asociala imbecilla kvinnor. Detta klientel medförde
ett otal svårigheter och besvär på de anstalter, där de blivit intagna.
Hela platsbehovet syntes alltså böra uppskattas till minst 450.

För täckande av platsbehovet föreslår medicinalstyrelsen, att på lämpligt
ställe i mellansverige en ny anstalt uppföres för kvinnor från hela landet.
Anstalten skulle utrustas med 300 platser. Det borde övervägas, örn
ej vid den nya anstalten en .särskild avdelning nied 50—60 platser, uppdelad
på två underavdelningar, borde förläggas på visst avstånd från huvudsjukhuset
och förses nied egna arbets- och lärosalar, där de yngsta
patienterna i första hand skulle mottagas. Härigenom skulle dessa patienter
undgå att taga intryck av det övriga klientelet.

För äldre, något dementa eller grovt asociala kvinnor skulle avses cirka
150 platser vid Västra Marks sjukhus. De återstående paviljongerna vid

22 Kungl. Majlis proposition nr 177.

sjukhuset med omkring 200 platser skulle beläggas med vuxna obildbara
sinnesslöa kvinnor.

I fråga örn platsbehovet för män omnämner medicinalstyrelsen, att vid
Salberga sjukhus och Källshagens sjukhus den 1 december 1944 vårdades
tillhopa 759 patienter, av vilka 231 under 25 år. Exspektanterna voro 84
till antalet. Därjämte funnos minst 150 asociala imbecilla män på vanliga
sinnessjukhus, skyddshem, arbetshem m. fl. anstalter. Sammanlagt fordrades
alltså omkring 1 000 platser.

Både Salberga och Källshagens sjukhus vöre överbelagda. Totala platsantalet
å sjukhusen borde fastställas till (370 + 270) 640. Styrelsen föreslår,
att 150 platser å det förstnämnda sjukhuset tagas i bruk för obildbara
sinnesslöa. I övrigt skulle å sjukhusen intagas mer asociala eller lågtstående
patienter av alla åldrar samt äldre sinnesslöa. De imbecilla patienterna
skulle alltså belägga (370 — 150 + 270) 490 platser.

Återstående platsbehov (1 000 — 490 = 510) skulle täckas genom att dels
en sekundäravdelning till Salberga sjukhus inrättades i ett för socialstyrelsen
avsett interneringsläger i Olofsfors vid Avesta, dels ock statens uppfostringsanstalt
å Bona överfördes till sinnesslövården och utbyggdes för
ökat platsantal. Olofsfors skulle mottaga 150 äldre mera lättskötta och pålitliga
patienter, vilka skulle sysselsättas med jordbruksarbete. Bona, som
nu innehölle 200 platser, skulle förses med två nya paviljonger för sammanlagt
160 patienter. Ä denna anstalt skulle i huvudsak vårdas personer
under 25 år.

Det nya sjukhuset för kvinnor skulle uppföras under budgetåren 1947/48
—1949/50. Byggnadskostnaden bär uppskattats till 3,6 miljoner kronor,
motsvarande 12 000 kronor per plats. Olofsforsanstalten skulle färdigställas
under budgetåret 1946/47 för en kostnad av 500 000 kronor, d. v. s.
3 300 kronor per plats. Arbetena å Bona anser medicinalstyrelsen kunna
utföras budgetåren 1947/48—1948/49. De skulle draga en kostnad av 3 miljoner
kronor, motsvarande 8 300 kronor per vårdplats.

Yttranden över förslaget angående vårdorganisation för asociala imbecilla.

Skolöverstyrelsen har anfört.

Överstyrelsen delar icke medicinalstyrelsens uppfattning rörande omhändertagandet
av de yngre asociala imbecilla. Såvitt överstyrelsen kan
bedöma, skiljer sig en stor del av ifrågavarande klientel, som av medicinalstyrelsen
anses vara i intellektuellt hänseende relativt högtstående, föga
från de bildbara sinnesslöa gossar och flickor, som omhändertagas av de
statliga uppfostringsanstalterna för bildbara sinnesslöa i Salbohed och
Vänersborg. Att asocialiteten här särskilt framträder, torde åtminstone i
viss utsträckning bero därpå, att de sinnesslöa, varom här är fråga, icke
som barn varit intagna på anstalt utan fått tillfälle visa sin missanpassning
i samhället. I den mån det obligatoriska omhändertagandet av bildbara
sinnesslöa blir fullt genomfört redan från det år barnet fyller sju år,
torde, enligt överstyrelsens mening, större delen av ifrågavarande klientel

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

helt enkelt komma att betecknas såsom svåruppfostrat men ej direkt såsom
asocialt. Även om åtskilliga av dessa s. k. asociala imbecilla alltfort kunna
komma att kräva vård i slutna anstalter, synes det överstyrelsen sannolikt,
att många kunna uppfostras i öppna uppfostringsanstalter av samma karaktär
som de statliga uppfostringsanstalterna i Salbohed och Vänersborg.

överstyrelsen vill i detta sammanhang erinra örn att organisationen och
vården av bildbara sinnesslöa upp till 21 år torde komma att kräva vissa
anstalter av speciell karaktär för sådana sinnesslöa, vilkas psyken avvika
från vanlig status.

Enligt överstyrelsens erfarenhet böra anstalter av denna karaktär icke
vara för stora. Denna kategori av barn och ungdom kräver för sin uppfostran
anstalter med hemkaraktär, överstyrelsen hänvisar också till de
erfarenheter, som gjorts bland annat inom skyddshemsverksamheten, där
man ansett hem för högst 60 vara mest ändamålsenliga. Att, såsom medicinalstyrelsen
föreslagit, sammanföra ungdom av denna karaktär till anstalter
på några hundra interner finner överstyrelsen mindre lämpligt.

Med hänsyn till att även de anstalter, varom här är fråga, nämligen anstalter
för yngre imbecilla med relativt hög intelligens, komma att hava
till sin förnämsta uppgift att söka bibringa sina elever undervisning, utbildning
och fostran, synas de liksom övriga anstalter för bildbara sinnesslöa
böra underställas överstyrelsen. Endast i den mån dessa asociala imbecilla
äro så besvärliga, att de kunna anses kräva mera regelbunden läkarkontroll
i slutna anstalter, böra de omhändertagas av medicinalstyrelsens
organ.

Överstyrelsen anser det önskvärt, att, innan åtgärder vidtagas för inrättandet
av anstalter för här ifrågavarande klientel, en noggrann undersökning
göres rörande möjligheterna att från de fall, som med nödvändighet
kräva vård i slutna anstalter, skilja sådana, som ulan större svårighet och
risk kunna beredas undervisning och vård i öppna skol- och arbetshem.
Uppgörandet av planerna för hem av sistnämnda karaktär synes böra uppdragas
åt överstyrelsen, under det att planerna för statens anstalter för
mera svårbehandlade fall böra prövas av medicinalstyrelsen.

I anslutning till det anförda hemställer överstyrelsen, att förslaget om
inrättande av särskilda anstalter för yngre asociala bildbara sinnesslöa
underkastas förnyad prövning, varvid överstyrelsen beredes tillfälle medverka.

Även fångvårdsstyrelsen uttrycker en viss betänksamhet mot alltför stora
anstalter samt förklarar sig härmed avse bl. a. den planerade nya anstalten
för asociala imbecilla å Bona. Styrelsen framhåller att med beräknade 360
platser blir anstalten så stor, att det måste möta stora svårigheter att där
driva en verksamhet av den uppfostrande art sorn avses.

2. Obildbara sinnesslöa.

Inom den slalliga sinnessjukvårdsorganisationen är en anstalt — Vipeholms
sjukhus i Lund —- avsedd för obildbara .sinnesslöa. Å denna anstalt
vårdas obildbara sinnesslöa, som äro svårskötta.

Medicinalstyrelsen förutsätter, att i .samband med genomförandet av den
av statsmakterna beslutade omorganisationen av vården av de bildbara sin -

Kungl. Maj:ts proposition nr ]?7.

nesslöa — för vilkas uppfostran landstingen och de i landsting icke deltagande
städerna skola draga försorg — staten efter hand skall övertaga
vården av de obildbara sinnesslöa, vilkas ålder överstiger tolv år. Antalet
av dessa sinnesslöa har styrelsen uppskattat till omkring 5 300. Emellertid
böra enligt styrelsens mening platser icke omedelbart beredas för samtliga
till nämnda ålderskategori hörande obildbara sinnesslöa. I en första utbyggnadsetapp
bör staten omhändertaga obildbara sinnesslöa, som äro intagna
å anstalter, där även bildbara sinnesslöa åtnjuta vård, d. v. s. landstingens
centralanstalter samt sådana av föreningar, stiftelser eller enskilda
personer drivna anstalter, som även omfatta skolhem eller av skolöverstyrelsen
godkännas såsom upptagningshem. Den förra gruppen innesluter
1 485, den senare 270 sinnesslöa. Då inrättandet av sjukhus för mottagande
av dessa sinnesslöa med nödvändighet måste kräva minst tre å fyra år, har
styrelsen i angivna siffror inräknat icke endast antalet obildbara sinnesslöa
i åldern över tolv år, vilka för närvarande vistas å anstalter av nyssnämnda
karaktär, utan även antalet obildbara sinnesslöa i åldern 7—11 år.
vilka nu äro intagna å sagda anstalter. Den första utbyggnadsetappen borde
därjämte omfatta anmälda exspektanter vid icke statliga vårdanstalter,
exspektanterna vid Vipeholms sjukhus samt å andra statliga sinnessjukhus
än Vipeholm omhändertagna obildbara sinnesslöa. Med inräknande av patienterna
å Vipeholm har styrelsen på detta sätt funnit det totala behovet
av platser vid den första utbyggnadsetappen uppgå till omkring 3 350. Då
den obligatoriska undervisningen av bildbara sinnesslöa kan genomföras
endast successivt, varför obildbara sinnesslöa under viss tid framåt alltjämt
skulle kunna vårdas å anstalter för bildbara sinnesslöa, vore det visserligen
icke nödvändigt, att nämnda antal platser omedelbart iordningställdes. Intill
utgången av år 1948 skulle sålunda endast 800 obildbara sinnesslöa
behöva överföras från landstingens anstalter. Vid utgången av den tioårsperiod,
som utredningen avsåge, borde emellertid, enligt vad styrelsen uttalat,
hela det angivna platsbehovet vara täckt.

Till disposition står för närvarande endast Vipeholms sjukhus, som nied
10 procent överbeläggning kan mottaga 830 patienter. På beredskapsstat
har dessutom upptagits ett anslag för uppförande av en ny kvinnopaviljong
vid sjukhuset, avsedd för 150 platser men, enligt medicinalstyrelsens mening,
med utrymme för 170 patienter.

För tillgodoseende av platsbehovet i övrigt föreslår medicinalstyrelsen
följande åtgärder. Källshagens sjukhus, som enligt planen för sinnessjukvårdens
utbyggande skulle nedläggas såsom sinnessjukvårdsanstalt, iordningställes
för 600 sinnesslöa. Å Salberga sjukhus och Västra Marks sjukhus
avskiljas, såsom redan förut anförts, sammanlagt 350 platser för de
obildbara sinnesslöa. Gävleborgs läns landsting, som beslutat uppförande
av ett nytt sanatorium i Bollnäs, överlåter till staten det nuvarande sanatoriet
i Mohed, varest en anstalt med 500 platser inrättas, i första hand

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

avsedd för Norrlands behov. De byggnader, i vilka den manliga avdelningen
vid Birgittas sjukhus i Vadstena för närvarande är inrymd, övertagas
— sedan avdelningen i enlighet med av riksdagen redan godkänd plan
förflyttats — av sinnesslövården. Härigenom erhållas 350 platser. Slutligen
uppföres i södra Sverige en ny vårdanstalt för 550 patienter. Såväl
Mohed som den nya anstalten i södra Sverige avses för vård av yngre och
lättskötta patienter. Dessa anstalter skulle därför kunna erhålla ett enklare
utförande och även i drift ställa sig billigare än eli vanligt sinnessjukhus.

Den totala kostnaden för det angivna byggnadsprogrammet — fördelat
på budgetåren 1946/47—1952/53 — skulle, med inräknande av kostnaden för
paviljongen å Vipeholm, enligt en överslagsvis företagen uppskattning
uppgå till cirka 12,2 miljoner kronor. Kostnaden per plats skulle utgöra:
för ändringsarbeten vid Källshagens, Salberga, Västra Marks och Birgittas
sjukhus 1 000 kronor, för inköp och iordningställande av Mohedsanstalten
och uppförande av paviljongen vid Vipeholm 8 000 kronor samt för uppförande
av en ny anstalt i södra Sverige 10 000 kronor.

Yttranden över förslaget angående värdorganisation för obildbara sinnesslöa

Den föreslagna utökningen av antalet statliga vårdplatser för ifrågavarande
klientel har i flertalet yttranden tillstyrkts, framför allt under åberopande
av önskvärdheten att på detta sätt frigöra platser för vården av
bitdbara sinnesslöa.

Skolöverstyrelsen har yttrat.

Platsbristen vid anstalterna för de bildbara sinnesslöa är så stor, att
snara åtgärder äro nödvändiga, om icke en stor del av de bildbara sinnesslöa
barnen för längre framtid skola nödgas avvara den undervisning och
vård, som lagen föreskriver. Vid de flesta av centralanstalterna planeras
redan omfattande örn- och nybyggnader, varvid hänsyn givetvis måste tagas
även till de platsutrymmen, vilka kunna beräknas bliva lediga genom bortfly
Ilning av de obildbara och övriga rena vårdfall. Innan denna bortfly tilling
kan ske, bindes emellertid centralanstalternas utveckling, vilket är
så mycket mera att beklaga, som förekomsten av obildbara sinnesslöa vid
anstalt för uppfostran av bildbara sådana menligt inverkar på målsmännens
inställning till anstalten och försvårar ett förtroendefullt samarbete
mellan parterna, överslyrelsen får därför livligt tillstyrka, att de av medicinalstyrelsen
föreslagna utvidgningarna av vårdanstalterna för obildbara
sinnesslöa snarast möjligt komma till utförande.

Svenska landstingsförbundet och ett stort antal förvaltningsutskott hava
likaledes framhållit önskvärdheten av att utbyggnaden sker i sådan takt,
alt landstingens anstalter ulan större tidsutdräkt kunna befrias från där
vårdade obildbara sinnesslöa.

Statens sjukhusutredning har förklarat sig icke beredd att för närvarande
närmare uttala sig örn förslaget. Utredningen ville emellertid ifrågasätta,
huruvida icke det behov av ytterligare vårdplatser för obildbara sinnesslöa.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

för vars täckande medicinalstyrelsen föreslagit uppförande av en ny anstalt,
skulle kunna tillgodoses på så sätt, att något äldre sinnessjukhus, förslagsvis
Gådeå sjukhus i Härnösand, ställdes till sinnesslövårdens förfogande
och ett modernt sinnessjukhus i stället uppfördes och disponerades för
kvalificerad sinnessjukvård.

Departementschefen.

De av medicinalstyrelsen framlagda förslagen avse utbyggnad av sinnessjukvården
enligt en tioårsplan, förbättring av vårdmöjligheterna för de
asociala imbecilla samt utvidgning — likaledes enligt en tioårsplan — av
den statliga anstaltsorganisationen för vård av obildbara sinnesslöa. Sinnessjukvårdens
utbyggnad skulle väsentligen ske genom utökning av platsantalet
å de statliga sinnessjukhusen samt genom ekonomisk medverkan
från statens sida till inrättande av psykiatriska kliniker vid centrallasaretten.
Även behandlingsmetoderna inom sinnessjukvården beröras, och hemställan
har gjorts örn anvisande av medel för anskaffande av röntgen- och
laboratorieutrustning. Styrelsen anser, att en viss utökning av personalen
är nödvändig, men har i stort sett icke närmare utformat sin ståndpunkt
härutinnan. Med avseende å de asociala imbecilla vill styrelsen — i samband
med inrättande av ett antal nya platser — åstadkomma en bättre
differentiering av klientelet genom uppförande av särskilda anstalter för
yngre, intellektuellt mera högtstående imbecilla. Beträffande de obildbara
.sinnesslöa förutsätter styrelsen, att staten efter hand skall övertaga vården
av alla till denna kategori hörande sjuka, vilkas ålder överstiger tolv år.
Enligt den uppgjorda tioårsplanen skulle dock åtgärderna begränsas till
omhändertagande av obildbara sinnesslöa, som äro intagna å samma —
icke statliga — anstalter som bildbara sinnesslöa, ävensom exspektanterna
vid icke statliga anstalter och vid det för obildbara sinnesslöa avsedda statliga
sinnessjukhuset Vipeholm samt å andra statliga sinnessjukhus än Vipeholm
intagna obildbara sinnesslöa. De av styrelsen framlagda förslagen
rörande anstaltsorganisationen inom olika delar av sinnessjuk- och sinnesslövården
ha såtillvida samband med varandra, som platsbehovet för obildbara
sinnesslöa skulle tillgodoses bl. a. genom ianspråktagande av dels en
till sinnessjukvården hörande anstalt, för vilken ett ersättningsbygge förutsättes,
dels ock, delvis, två för asociala imbecilla avsedda anstalter, vilkas
klientel i viss omfattning skulle överföras till nya anstalter.

Innan jag ingår på en närmare granskning av medicinalstyrelsens förslag,
vill jag erinra om den principståndpunkt, statsmakterna tidigare intagit
till frågan örn statens ansvar för sinnessjuk- och sinnesslövården.

Vid den planläggning av sinnessjukvårdens organisation, vilken beslöts
vid 1928 och 1929 års riksdagar, tillkännagavs även statsmakternas uppfattning
angående avgränsningen av statens och kommunernas vårdnads -

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

plikt. Härutinnan uttalades av 1929 års riksdag bl. a., att staten — i den
mån ej särskilda avtal med vissa städer föranledde annat — skulle anskaffa
vårdplatser för alla de sinnessjuka, som vöre i behov av vård på anstalter
försedda med fullständig medicinsk utrustning (statliga sinnessjukanstalter),
att staten fördenskull ämnade inom en tioårsperiod uppbringa antalet
vårdplatser å statshospitalen till tre per tusen av befolkningen, att beträffande
sådana sinnessjuka eller sinnesslöa, som icke vore i behov av dylik
vård, kommunerna hade att draga försorg örn dem, som enligt fattigvårdslagen
vöre berättigade till hjälp (försörjningsfall) samt att denna skyldighet
ofta syntes lämpligen kunna fullgöras genom länsvis eller av kommunalförbund
anordnade särskilda vårdhem av enkel beskaffenhet.

Grundsatsen om statens ansvar för den kvalificerade sinnessjukvården
har även vid senare tillfällen kommit till uttryck, bl. a. i propositionen
nr 51 till 1943 års riksdag angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid
statens sinnessjukhus m. m. (s. 8—10).

Inom sinnesslövården ha statsanstalter hittills inrättats endast för vissa
kategorier sinnesslöa. Svårskötta, obildbara sinnesslöa mottagas å Vipeholms
sjukhus i Lund. Ett mindre antal sådana sinnesslöa återfinnes även
bland klientelet å övriga sinnessjukhus. För asociala imbecilla lia tre anstalter
inom sinnessjukvårdsorganisationen avsetts, nämligen Västra Marks
sjukhus i Örebro, Salberga sjukhus i Sala och Källshagens sjukhus i Vänersborg.
Utanför den egentliga sinnessjukhusorganisationen lia två anstalter
anordnats för vanartade sinnesslöa: en i Salbohed för gossar och en i
Vänersborg för flickor. Vidare utgöres klientelet vid vårdanstalterna i
Gävle och Lund för blinda och dövstumma med komplicerat lyte huvudsakligen
av sinnesslöa. Slutligen finnas sinnesslöa i statens anstalt för fallandesjuka.

Vid 1944 års riksdag antogs lag örn undervisning och vård av bildbara
sinnesslöa m. m. Såsom framgår av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet (nr
205/1944) hade av särskilda sakkunniga föreslagits, att vård och uppfostran
av bildbara sinnesslöa barn skulle, såsom dittills skett utan särskilda föreskrifter,
handhavas av landstingen samt att denna deras skyldighet skulle
bli i lag fastslagen. Enligt de sakkunnigas förslag skulle landstingen i samband
med sinnesslöskoloma upprätta vårdhem för sinnesslöa barn under
skolåldern. Från dessa .skulle barnen i regel överflyttas till skolhemmen
vid skolålderns inträde. I vissa fall skulle barnen emellertid kunna bli kvar
på vårdhemmen längre, nämligen då de icke ägde förutsättningar för att
tillgodogöra sig undervisningen i sinnesslöskoloma men möjligen längre
fram kunde visa sig vara bildbara, dock längst till 16 års ålder. De sakkunniga
anförde vidare, att de obildbara sinnesslöa, såväl barn som vuxna,
ofta, örn de vore lättskötta, kunde utan olägenhet vårdas å enskilda vårdhem.
Emellertid erbjöde det, särskilt beträffande de vuxna, vissa fördelar
örn de sammanfördes till större anstalter, och dessa torde i så fall böra

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

drivas av staten. De sakkunniga funne det därför lämpligast, att staten överloge
vården av alla obildbara sinnesslöa över 16 år. Jag anförde till statsrådsprotokollet,
att det särskilt med hänsyn till behovet av att befria folkskolorna
från där befintliga sinnesslöa vore av stor betydelse, att den nya
organisationen av sinnesslövården kunde träda i funktion så snart som
möjligt. Den viktigaste förutsättningen därför vöre givetvis, att landstingens
och städernas anstaltsorganisation utbyggdes och anpassades för de avsedda
uppgifterna. Jag var icke då beredd alt framlägga närmare förslag
lill de åtgärder, som erfordrades i fråga örn den del av sinnesslövården, som
enligt de sakkunnigas förslag skulle ankomma på staten. Beträffande den
vid landstingens anstalter meddelade vården av obildbara .sinnesslöa
yttrade jag, att det torde medföra betydande olägenheter att låta äldre
obildbara sinnesslöa kvarstanna å landstingens upptagningshem (vårdhem).
De sakkunniga hade föreslagit maximiåldern i detta hänseende till sexton år.
vilket förslag syntes sammanhänga med att de förordat skyldighet för staten
att omhändertaga obildbara sinnesslöa över nämnda ålder. Då vården av de
obildbara sinnesslöa i det av mig framlagda lagförslaget icke alls vore föremål
för reglering, bortfölle det nämnda .skälet för sextonårsåldem såsom
gräns. Med hänsyn härtill fann jag, att gränsen borde sättas till tolv år. Vad
jag sålunda anfört föranledde ej erinran från riksdagens sida (skr. nr 386).

Då jag nu övergår till medicinalstyrelsens plan för sinnessjuk v årdens
organisation, vill jag till en början understryka, att de nuvarande
vårdförhållandena icke äro tillfredsställande. Enligt gällande officiella
siffror finnas vid de statliga sinnessjukhusen 16 589 platser. Under år
1944 voro sjukhusen belagda med i genomsnitt 19 772 patienter. Överbeläggningen
uppgick alltså till närmare 20 procent. Samtidigt vistades ett betydande
antal sinnessjuka utanför dessa anstalter i avbidan på intagning. Den
1 november 1944 var exspektantsiffran 1 554. Denna ordning kan — av
medicinska, humanitära och allmänt sociala skäl — icke få bli bestående.
Överbeläggningen och den sena intagningen försvåra den medicinska behandlingen
av patienterna. De sjuka och deras anhöriga tillfogas förlängt
lidande och ibland ekonomiska förluster, vilka eljest kunnat undgås. Ur allmänt
social synpunkt är att beakta, att den kanske största sjukdomsgruppen
bland fattigvårdsstyrelsernas understödsklienlel utgöres av neuroser och
psykoneuroser på gränsen till sinnessjukdom samt utbildade sinnessjukdomar,
ävensom att inom alkoholistvården de psykiska sjukdomarna spela en
stor roll. Även om det måste antagas, alt .sociala missförhållanden kunna
ligga till grund för psykisk ohälsa — därvid alltså hjälpen bör inriktas på ett
avlägsnande av dessa missförhållanden — framstår det å andra sidan såsom
ovedersägligt, att psykisk ohälsa, för vilken icke lämnas bot på ett tidigt
stadium, kan föranleda nedsatt arbetsförmåga och social missanpassning,
vilka ställa krav på samhälleliga ingripanden utanför sjukvårdens område

Klint)!. Maj:ts proposition nr 177.

21»

En förbättrad psykisk hälsovård kan därför verka avlastande på hjälpbehovet
inom andra grenar av social verksamhet.

Ehuru jag sålunda är ense med medicinalstyrelsen örn behovet av snara
åtgärder för förbättring av den statliga sinnessjukvården, anser jag mig
emellertid icke kunna på grundval av den förebragta utredningen förorda
genomförandet av styrelsens förslag utom i vissa delar. Utredningen bör
nämligen enligt min mening först på ett par viktiga punkter fullständigas.

Jag vill härvid till en början betona, att sammanhanget mellan den
statliga sinnessjukvården och den verksamhet i samma syfte, för vilken
kommunerna (landsting och primärkommuner) äro huvudmän, kräver ett
mera ingående beaktande. Jag utgår ifrån att .statens sinnessjukhus i första
hand böra reserveras för patienter, som kräva kvalificerad medicinsk vård
eller mera kontinuerlig övervakning, samt att landstingen (och de i landsting
icke deltagande städerna) alltjämt skola ombesörja vården av lättskötla sinnessjuka.
Det synes då nödigt, att storleken av det vårdbehov, som skall tillgodoses
genom landstingen, omprövas med ledning av hittills vunnen erfarenhet
och att till övervägande upptages frågan, huruvida särskilda åtgärder
äro påkallade för att den utbyggnad inom landstingens anstaltsorganisation,
som må befinnas erforderlig, kommer till stånd och genomföres i önskvärd
takt. Vidare bör till prövning upptagas spörsmålet örn förutsättningarna och
formerna för den samordning mellan statens och kommunernas verksamhet,
vilken betingas av angelägenheten av en rationell och vid varje tidpunkt
riktig fördelning av sinnessjukklientelet mellan de statliga och de kommunala
anstalterna. Det är icke uteslutet, att härigenom skulle kunna vinnas
en begränsning av det beräknade platsbehovet å statens sinnessjukhus.

Vad angår utformningen av den statliga sinnessjukvården torde vissa sidor
av anstaltsorganisationen böra underkastas närmare prövning. Hit hör frågan
örn sinnessjukhusens upptagningsområden. Den förut berörda samordningen
mellan statens och landstingens verksamhet .skulle sannolikt underlättas,
örn sinnessjukhusens upptagningsområden i möjligaste mån bringades
att sammanfalla med landstingsområdena. Därest, på sätt jag i det följande
kommer att förorda, medicinalstyrelsens förslag örn inrättandet av psykiatriska
kliniker vid kroppssjukhusen bifalles, synes en reglering av upptagningsområdena
i denna riktning framstå såsom än mer önskvärd. I viss
mån har så redan skett vid de nyindelningar av områdena, vilka under det
senaste årtiondet ägt rum. Med hänsyn till de nyssberörda förhållandena
synes dock en omprövning böra ske. Frågan örn upptagningsområdenas
storlek sammanhänger emellertid givetvis även, förutom med de nuvarande
sinnessjukhusens faktiska belägenhet, med spörsmålet örn den ur medicinsk
synpunkt lämpliga storleken av en sinnessjukanstalt. Vid en utredning av
frågan torde .samtliga angivna faktorer böra uppmärksammas.

Frågan örn det lämpligaste sättet för omhändertagande av psykopater och
av sinnessjuka, sorn lida av tuberkulos, synes knappast hava erhållit en fullt

Kungl. Maj:ts proposition nr 777.

tillfredsställande lösning i medicinalstyrelsens förslag. Ej heller i övrigt förefaller
spörsmålet om patientdifferentieringen ha ägnats tillräcklig uppmärksamhet.
Sålunda synes önskvärt att klarlägga behovet att uppdela platserna
på två slags huvudavdelningar, av vilka den ena huvudsakligen skulle vara
avsedd för uppegående patienter, som äro i behov av vistelse å sluten anstalt
men icke i någon större utsträckning av diagnostiska eller medicinskt
terapeutiska åtgärder. En sådan uppdelning torde medföra fördelar även
i kostnadshänseende.

Även övriga möjligheter för höjande av vårdens kvalitet böra mer ingående
prövas. Erfarenheten har givit vid handen, att moderna behandlingsmetoder
— insulinterapi, elchockterapi m. fl. — kunna bringa till hälsa fall,
som tidigare ansetts vara obotliga, eller åstadkomma ett snabbare tillfrisknande
än som eljest varit möjligt. I vilken utsträckning sådana metoder
kommit till användning vid de svenska sinnessjukhusen har icke angivits.
Ej heller har utretts vilka utvecklingsmöjligheter, som därvid kunna antagas
föreligga.

Slutligen anser jag det böra tagas under närmare övervägande, huruvida
icke den öppna vården — främst familjevården — kan erhålla en väsentligt
vidgad tillämpning.

En komplettering av den föreliggande utredningen i vad angår anstaltsorganisationen
och vårdformerna synes mig vara en förutsättning för att
platsbehovet vid sinnessjukhusen skall kunna med större säkerhet bedömas.
Genom en allmän patientdifferentiering och tillämpning av moderna behandlingsmetoder
skulle sinnessjukvården få en mera intensiv prägel och
vårdtiden kunna förkortas. 1 samma riktning komme även inrättandet av
psykiatriska kliniker vid kroppssjukhusen att verka. Den vid dessa kliniker
utövade verksamheten skulle i huvudsak vara av förebyggande art och sålunda
komma att befria sinnessjukhusen från en del av deras klientel. Då
medelvårdtiden vid sinnessjukhusen är relativt lång — den synes att döma
av i ärendet tillgängliga uppgifter utgöra omkring tre år — är det icke
osannolikt, att genom inrättandet av de nämnda klinikerna skulle möjliggöras
indragning av flera sängar å sinnessjukhusen än antalet å klinikerna
anordnade platser. Slutligen skulle genom eventuell utvidgning av den öppna
vården sinnessjukhusen avlastas från en del av de nu å dessa sjukhus vårdade
patienterna.

Storleken av den platsreduktion, som genom angivna åtgärder skulle kunna
vinnas, kan givetvis, innan utredningsresultatet föreligger, icke närmare uppskattas.
En jämförelse med Danmark utvisar, att antalet å sinnessjukhus
årligen nyintagna i nämnda land uppgår till 50 procent av medelbeläggningen
mot obetydligt mer än 30 procent i Sverige. Även örn nämnda differens
till en del kan förklaras av olikheter i det statistiska grundmaterialet,
synes den dock påfallande. Därest de nyssnämnda åtgärderna skulle leda
till att antalet nyintagna ökades med allenast några procent av medelbelägg -

Kungl. Maj:ts proposition nr lil. 31

ningen, skulle detta medföra en betydande minskning av det beräknade
totalbehovet platser.

Ett genomförande av antydda ändringar i fråga om anstaltsorganisationen
och vårdformerna förutsätter emellertid å andra sidan en ökning av sinnessjukhusens
arbetskrafter för diagnostik och terapi samt vidgade resurser
för laboratoriearbeten å sjukhusen.

I betraktande av vad nu anförts finner jag mig redan nu kunna tillstyrka
medicinalstyrelsens tioårsplan i vad den avser inrättande nied statsunderstöd
av psykiatriska kliniker vid kroppssjukhusen. Sådan klinik bör anslutas
till centrallasarett eller, om så icke skulle befinnas lämpligt, till annat
delat lasarett. Beträffande kostnaderna för dessa kliniker synes mig icke
motiverat, att staten bidrager till anordnandet med belopp motsvarande
hela byggnadskoslnaden. I anslutning till vad statens sjukhusutredning
föreslagit, förordar jag, att bidrag till anordnandet må utgå med hälften av
byggnadskostnaden, dock högst med 6 000 kronor per plats. Mitt ståndpunkttagande
härutinnan grundar sig bland annat på det förhållandet, att
dessa kliniker komma att få betydelse icke endast för sinnessjukvården utan
även för kroppssjukvården. Även till driftkostnaderna torde staten böra bidraga.
Driftbidraget synes mig lämpligen kunna fastställas till 3 kronor per
dag och patient. Vid beräknandet av detta belopp har jag utgått från en
patientavgift å allmän sal av högst 2 kronor 50 öre per dag. I betraktande
av att städerna Stockholm, Göteborg och Malmö genom särskilda avtal förbundit
sig att omhänderhava sinnessjukvården för i respektive städer hemortsberättigade
sinnessjuka samt att förhandlingar pågå om revidering av
dessa avtal finner jag mig icke kunna för närvarande understödja framfört
förslag om statsbidrag till uppförande och drift av psykiatrisk klinik ansluten
till kroppssjukhus i någon av nämnda städer. De nu förordade grunderna
för driftbidraget kunna givetvis komma att revideras i samband med
en allmän omläggning av gällande grunder för bidrag till landstingens sjukvårdande
verksamhet. Jag vill nämna, att jag har för avsikt att under den
närmaste framtiden få till stånd en utredning i detta hänseende. Enligt vad
medicinalstyrelsen anfört behöva för nästa budgetår medel icke anvisas till
vare sig byggnads- eller driftbidrag till de psykiatriska klinikerna vid
kroppssjukhusen.

Till det av medicinalstyrelsen i dess tioårsplan i övrigt framlagda byggnadsprogrammet
för sinnessjukhusen måste jag däremot i stort sett ställa mig avvaktande.
1 fråga örn uppförande av nya primärsjukhus anser jag särskild försiktighet
böra iakttagas i avbidan på resultatet av den av mig i det föregående
förordade utredningen rörande vissa till sinnessjukvården hörande frågor. De
åtgärder, som kunna finnas erforderliga för tillgodoseende av det aktuella
platsbehovet, böra i stället örn möjligt genomföras inom den nuvarande anstaltsorganisationens
ram. Därest befintliga sinnessjukhus befinnas böra
nedläggas eller tagas i anspråk för annat ändamål — såsom exempel härå

;s2

Kunell. Maj.-ts proposition nr lii.

må nämnas psykiatriska sjukhuset i Stockholm och Källshagen sjukhus i
Vänersborg — bör hinder uppenbarligen icke föreligga för att omedelbart
föranstalta om åtgärder för uppförande av ersättningssjukhus för sådana
sjukhus. I den mån så befinnes lämpligt böra nya sekundäravdelningar inrättas.
Frågan om anvisande av medel för anskaffande av nya platser å
statens sinnessjukhus torde lämpligen böra behandlas i sammanhang med
övriga frågor angående anslag till byggnadsarbeten vid sinnessjukhusen. Jag
vill nu endast nämna, att jag vid anmälan av dessa byggnadsfrågor har för
avsikt att äska medel för bl. a. uppförande av en paviljong vid Vipeholms
sjukhus — anslag för sådant ändamål finnes nu uppfört å allmän beredskapsstat
— samt för renovering och utbyggnad av en paviljong vid S:t Jörgens
sjukhus. Dessa företag ingå i medicinalstyrelsens tioårsplan.

Härutöver vill jag förorda, att visst belopp ställes till medicinalstyrelsens
förfogande för anskaffande av röntgenutrustning å sinnessjukhusen. Medelsanvisningen
för nästa budgetår anser jag lämpligen böra bestämmas till
ett belopp av 150 000 kronor. Särskilt anslag för ändamålet torde icke böra
uppföras utan torde beloppet böra inräknas i anslaget till utrustning av nya
sinnessjukhus. Jag återkommer härtill i det följande. Medlen torde av Kungl.
Majit få disponeras enligt plan, vartill förslag upprättas av medicinalstyrelsen.
Röntgenutrustningen bör givetvis icke göras kostsammare än som påkallas
av behovet.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att jag i årets statsverksproposition
hemställt om medel för anställande av tre hjälpverksamhetsläkare och fyra
laboratoriebiträde!! vid sinnessjukhusen.

Beträffande sinnesslövården har skolöverstyrelsen uttalat, att en
stor del av de yngre asociala imbecilla endast föga skiljer sig från de bildbara
sinnesslöa gossar och flickor, som omhändertagas av de statliga uppfostringsanstalterna
å Salbohed och Vänersborg. Att asocialiteten särskilt framträdde
inom det förstnämnda klientelet syntes överstyrelsen åtminstone i viss utsträckning
bero därpå, att ifrågavarande sinnesslöa icke såsom barn varit
intagna på anstalter utan fått tillfälle att visa sin missanpassning i samhället.
I den mån det obligatoriska omhändertagandet av de bildbara sinnesslöa
bleve fullt genomfört komme enligt överstyrelsens mening större delen av
ifrågavarande klientel att betecknas såsom svåruppfostrat men ej direkt
asocialt. Överstyrelsen har ansett det önskvärt att, innan åtgärder vidtagas
för inrättande av anstalter för här berörda sinnesslöa, en noggrann undersökning
göres rörande möjligheterna att från de fall, som med nödvändighet
kräva vård å slutna anstalter, skilja sådana, som utan större svårighet kunna
beredas undervisning och vård i öppna skol- och arbetshem, överstyrelsen
har hemställt, alt förslaget örn inrättande av anstalter för yngre asociala
imbecilla underkastas ny prövning, varvid överstyrelsen bör medverka.

Efter övervägande av vad sålunda och i övrigt i ärendet förekommit har
jag för min del funnit det påkallat, att jämväl denna fråga blir föremål för
förnyade överväganden.

Kungl. Milles proposition nr /77.

Utan att nu i princip vilja fatta ståndpunkt till frågan, huruvida anstalter
för obildbara sinnesslöa, vilka icke äro hänförliga till någon av de specialkategorier
som redan omhändertagas å statsanstaller, böra inrättas genom
statens försorg, vill jag uttala, att jag finner det motiverat att staten i viss
utsträckning medverkar till att landstingens centralanstalter befrias från obildbara
sinnesslöa. Därest det skulle visa sig, att en del av de asociala imbecilla
kunde överföras till öppna anstalter, kunde tänkas, att härigenom frigjorda
vårdutrymmen å statsanstalterna .skulle kunna med ringa eller ingen kostnad
iordningställas för obildbara sinnesslöa. Emellertid torde även därutöver
platser böra ställas till förfogande. Härutinnan kan bl. a. ifrågakomma att,
såsom medicinalstyrelsen föreslagit, Källshagens sjukhus nedlägges såsom
sekundärsjukhus för sinnessjukvården och tages i anspråk för vård av obildbara
sinnesslöa.

Jag vill i detta sammanhang nämna, alt statens uppfostringsanstalt å Bona
inom kort tid blir obehövlig för sitt nuvarande ändamål. Denna anstalt är
rikligt utrustad med verkstäder av olika slag, varjämte där drives jordbruk
av betydande omfattning. Anstalten är inrättad för 200 platser. Med hänsyn
till det behov av ökade vårdmöjligheter, som föreligger inom såväl sinnessjuk-
som sinnesslövården, synes det mig lämpligt att Bonaanstalten tages i
anspråk för något av sistnämnda vårdändamål. Härvid kan ifrågakomma
användning såsom psykopatanstalt, specialanstalt för svårskötta bildbara
sinnesslöa eller i sista hand anstalt för obildbara sinnesslöa. Å anstalten böra
emellertid vissa ändringsarbeten företagas. Medicinalstyrelsen har i skrivelse
den 13 februari 1940 framlagt förslag i sådant hänseende. Enligt detta förslag
skulle flygelbyggnaderna vid den s. k. gamla anstalten moderniseras och ombyggas.
Kostnaden härför skulle uppgå till 490 000 kronor. I betraktande av
att anstalten enligt mitt förslag bör överföras till sinnessjuk- eller sinnesslövården
så snart det nuvarande klientelet utrymt densamma, synes det lämpligt
att eli anslag för nyssnämnda arbeten upptages å driftbudgeten under
femte huvudtiteln. Jag återkommer härtill i det följande.

IL Anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens
sinnessjukhus ni. m.

lienovering och tillbyggnad av Mariebergs .sjukhus i Kristinehamn.

Frågan har tidigare behandlats i propositionen nr 242 till 1939 års lagtima
riksdag (riksdagens skr. nr 332), propositionen nr 216 till 1941 års
riksdag (riksdagens skr. nr 276), propositionen nr 84 till 1944 års riksdag
(riksdagens skr. nr 422) samt propositionen nr 242 till 1945 års riksdag
(riksdagens skr. nr 420).

Vad angår behovet av en renovering och tillbyggnad av ifrågavarande
sjukhus ber jag få hänvisa till de motiv härför, sorn anförts av medicinal Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 177. 3

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

styrelsen i samband med framläggande av de förslag i ämnet, vilka underställts
1939 års lagtima och 1941 års riksdagar.

På därom av Kungl. Maj:t i propositionen, nr 216, lill 1941 års riksdag
framlagt förslag beslöt riksdagen, att vid Mariebergs sjukhus skulle utföras
om- och nybyggnadsarbeten för en beräknad kostnad av 1 891 100 kronor.
Ifrågavarande arbeten utgjorde två etapper i en för riksdagen framlagd plan
över erforderliga byggnadsarbeten vid sjukhuset. För påbörjande av nämnda
byggnadsetapper anvisade samma riksdag under anslaget till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus för budgetåret 1941/42 ett belopp av
1 000 000 kronor. Sedan nämnda förslag varit föremål för närmare granskning
av bland andra 1940 års civila byggnadsordning, framlade medicinalstyrelsen
och byggnadsstyrelsen i skrivelse den 15 november 1943 en reviderad
plan över de byggnadsarbeten vid sjukhuset, som ansågos böra komma
till utförande inom den närmaste tiden. Dessa arbeten, för vilka närmare
redogöres i propositionen nr 84/1944, skulle draga en sammanlagd kostnad
av 2 550 000 kronor. Utöver tidigare anvisade medel, 1 000 000 kronor,
skulle således för dessa arbeten erfordras ytterligare 1 550 000 kronor.

I den sistnämnda propositionen föreslogs, att riksdagen måtte besluta, att
vid Mariebergs sjukhus skulle i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen
förordat förslag verkställas ny- och ombyggnadsarbeten m. m. för
en beräknad kostnad av högst 2 550 000 kronor samt att härför finge disponeras
förenämnda av 1941 års riksdag anvisade medel å 1 000 000 kronor.

Sedan riksdagen bifallit Kungl. Majrts framställning i ämnet, uppdrog
Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1944 åt byggnadsstyrelsen att låta
verkställa ifrågavarande örn- och nybyggnadsarbeten m. m., varvid styrelsen
skulle äga att för arbetenas påbörjande disponera 1 000 000 kronor.

I skrivelse den 28 augusti 1944 hemställde byggnadsstyrelsen att för fullföljande
av arbetena, vilka vore avsedda att av styrelsen påbörjas omkring
den 1 oktober 1944 och slutföras till den 1 oktober 1946, måtte för budgetåret
1945/46 anvisas återstoden av det för arbetena beräknade medelsbehovet
eller 1 550 000 kronor.

Sedan medicinalstyrelsen i skrivelse den 5 januari 1945 framlagt förslag
rörande vissa omläggningsarbeten inom den elektriska distributionen vid
sjukhuset, vilka arbeten skulle draga en kostnad av 47 200 kronor, föreslog
byggnadsstyrelsen, att jämväl dessa arbeten skulle utföras genom styrelsens
försorg.

Vid anmälan av propositionen, nr 242, till 1945 års riksdag förordade jag,
att medel anvisades för fortsättande av renoveringen och tillbyggnaden av
Mariebergs sjukhus. Med hänsyn till att arbetena ej beräknades vara slutförda
förrän under budgetåret 1946/47 ansåg jag dock, att medelsanvisningen
för budgetåret 1945/46 borde begränsas till 1 000 000 kronor. Detta belopp
borde jämväl få disponeras för bestridande av kostnaderna för de av medicinalstyrelsen
förordade arbetena inom den elektriska distributionen vid
sjukhuset. Dessa arbeten borde utföras i byggnadsstyrelsens regi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

I anslutning till detta förslag beräknades i propositionen ett belopp av
1 000 000 kronor för renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus.

Kungl. Maj:ts framställning bifölls av riksdagen.

I skrivelse den 22 oktober 1945 hava medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen
hemställt, att för slutförande under budgetåret 1946/47 av ifrågavarande
byggnadsetapp måtte anvisas återstoden av det för arbetena beräknade
medelsbehovet eller (550 000 -j- 47 200) 597 200 kronor.

Styrelserna hava vidare föreslagit, att i en ny byggnadsetapp, avsedd att
igångsättas under budgetåret 1946/47 och slutföras under budgetåret
1947/48, skulle ingå följande om- och nybyggnadsarbeten, för vilka följande
kostnader upptagits i propositionen, nr 216, till 1941 års riksdag, nämligen

ombyggnad av paviljongerna 5 och 6 ................ 397 700

» » » 8 » 9 ................ 394 700

utvändiga arbeten m. m. för dessa byggnader.......... 100 000 892 400

ombyggnad av arbetspaviljong nr 10 ................. 9 700

» » öppendö^paviljong 11 för män ........ 13 600

* » » 12» kvinnor .... 43 000

utvändiga arbeten och diverse för dessa byggnader..... 9 000 75 300

nybyggnad av bostadshus för två läkare...................... 106 000

Summa kronor 1 073 700

Då sedan april 1941, då de angivna kostnaderna beräknades, prisstegringen
uppgått till 15 procent, skulle kostnaderna med nuvarande prisläge
belöpa sig till 1 235 000 kronor. Härav syntes för budgetåret 1946/47 böra
anvisas ett belopp av 500 000 kronor.

Slutligen ha styrelserna hemställt örn medel för uppförande av en nybyggnad
för den gifta maskinistpersonalen. Härom anföres följande.

I den första byggnadsetappen ingår ombyggnad av köksbyggnaden, som
jämväl inrymmer matsalar samt bostadsrum för personal, däribland två
lägenheter för gift maskinpersonal. Enligt styrelsernas mening måste det
ur sociala synpunkter anses mindre tillfredsställande att bibehålla dessa bostadslägenheter
inom byggnaden, belägna på omkring fem meters avstånd
från intilliggande oroliga palientavdelningar, vilka därjämte enligt ombyggnadsförslaget
skola påbyggas. Styrelserna anse, att dessa lägenheter i stället
böra inredas för ogift personal och att för ifrågavarande gifta maskinistpersonal
bör uppföras en nybyggnad, som lämpligen bör placeras inom sjukhusområdets
östra del. Kostnaderna för denna nybyggnad beräknas uppgå
till 55 000 kronor, inklusive utvändiga ledningsarbeten m. m. Enligt styrelsernas
mening bör byggnaden färdigställas till den 1 oktober 1946 och medel
för densamma anvisas för budgetåret 1946/47, och förutsättes härvid, att
för påbörjandet av byggnadsarbetena i fråga medel förskotteras av tillgängligt
anslag till om- och nybyggnadsarbeten inom sjukhuset.

Sammanlagda kostnaderna för de vid sjukhuset föreslagna arbetena under
budgetåret 1946/47 skulle sålunda uppgå till (597 200 + 500 000 -f- 55 000)
1 152 200 eller i runt tal 1 150 000 kronor, vilket sistnämnda belopp styrelserna
hemställt måtte anvisas för budgetåret 1946/47.

36 Kunni Maj:ts proposition nr 177.

^chefen!*** I samband med att frågan angående ombyggnad och renovering av Mariebergs
sjukhus åren 1939 och 1941 var föremål för riksdagens prövning har
riksdagen uttalat, att riksdagen funnit behovet av en genomgripande renovering
av sjukhuset styrkt. Emot en för 1941 års riksdag framlagd plan för
utförande av erforderliga byggnadsarbeten har riksdagen ej haft något att
erinra. Av Kungl. Majit föreslagna ändringar i planen, vilka underställts
1944 års riksdag, hava av riksdagen godtagits.

Enligt den antagna planen skulle byggnadsarbetena utföras i sju etapper.
De redan påbörjade arbetena hänföra sig till etapperna II, III och V. Medel
för slutförande av dessa arbeten jamie omläggningen av den elektriska installationen
torde, såsom medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen föreslagit,
böra anvisas för nästa budgetår med 597 200 kronor.

De nya arbeten, som skulle igångsättas, ingå — med undantag av maskinistbostädema
— i etapperna IV—VI. Jag förordar i enlighet med den
gjorda framställningen, att för dessa etapper ett belopp av 500 000 kronor
ställes till byggnadsstyrelsens förfogande för budgetåret 1946/47. Myndigheternas
förslag, att för den gifta maskinistpersonalen skulle uppföras ett
särskilt bostadshus och att de i köksbyggnaden inrymda bostadslägenheterna
skulle inredas för ogift personal, finner jag väl motiverade. Mot den
för nybyggnaden beräknade kostnaden, 55 000 kronor, har jag intet att
erinra.

Sammanlagt bör för arbetena anvisas 1 150 000 kronor.

Psykiatrisk klinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

1 propositionen nr 163 till 1935 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen
att besluta, att vid akademiska sjukhuset i Uppsala skulle i huvudsaklig
överensstämmelse med ett av mig förordat förslag anordnas en psykiatrisk
klinik för en beräknad kostnad av högst 1 597 000 kronor. Företaget
skulle omfatta uppförande av klinikbyggnad och personalbostadshus,
anläggande av kulvert till sjukhusets täckta förbindelsegångar, utförande
av anslutning mellan kliniken och sjukhuset samt diverse planeringsarbeten
m. m. Riksdagen ansåg för sin del, att ett belopp av 1 450 000 kronor borde
vara tillfyllest för arbetena samt anvisade av sistnämnda belopp 100 000
kronor. Sedan jag, efter ytterligare utredning i kostnadsfrågan, vid framläggande
av propositionen nr 68 till 1936 års riksdag förklarat mig icke
kunna förorda någon jämkning av den av mig förut angivna kostnadssumman,
1 597 000 kronor, godkände riksdagen denna kostnadsberäkning och
anslog för budgetåret 1936/37 ytterligare 275 000 kronor. Nästföljande års
riksdag beviljade för budgetåret 1937/38 ett belopp av 400 000 kronor. Av
skilda anledningar kom byggnadsföretaget ej till utförande. Av de av riksdagen
anslagna beloppen — tillhopa 775 000 kronor — anvisades emellertid
genom särskilda Kungl. Majits beslut — delvis efter riksdagens hörande —

Kunell. Maj.ts proposition nr 177.

sammanlagt 227 200 kronor tor möjliggörande av klinikens anslutning till
akademiska sjukhusets ekonomilokaler.

I en för 1938 års riksdag anmäld skrivelse den 31 augusti 1937 meddelade
byggnadsstyrelsen, alt sammanlagda kostnaderna för byggnadsföretaget på
grund av stegrade materialpriser och höjda arbetslöner kunde beräknas
hava ökat till 2 034 000 kronor. På denna grund ansåg jag mig vid angivna
tidpunkt icke böra påkalla åtgärder för företagets igångsättande.

Frågan upptogs sedermera ånyo i propositionen nr 2 till 1941 års riksdag
(bil. 16 punkt 1). Med bifall till propositionen förklarade sig riksdagen
(skr. nr 58) icke hava något att erinra mot att uppförandet av kliniken påbörjades.
Riksdagen utgick därvid ifrån att förslaget skulle, såsom i propositionen
förordats, underkastas ingående granskning ur besparingssynpunkt.
Under denna förutsättning ansåg sig riksdagen böra anvisa för ändamålet
äskat belopp (2 034 000 — 775 000) 1 260 000 kronor under reservationsanslaget
(B) till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus.

Omprövning i kostnadsavseende verkställdes av 1940 års civila byggnadsutredning,
som den 6 november 1941 inkom med utredning och förslag.
Byggnadsutredningen upplyste, att det år 1937 till (2 034 000 — 227 000)
1 807 000 kronor kostnadsberäknade företaget med i november 1941 gällande
materialpriser och arbetslöner syntes kunna uppskattas draga en kostnad
av omkring 2 100 000 kronor. Det av utredningen framlagda reviderade
förslaget, vilket innebar vissa förenklingar i byggnadens utförande, stannade
vid en kostnadssumma av 1 660 000 kronor.

På därom av Kungl. Maj:t i propositionen nr 267 till 1942 års riksdag
framlagt förslag medgav riksdagen, att den del av det förenämnda reservationsanslaget
(B), som beviljats för uppförande av psykiatriska kliniken,
finge tagas i anspråk oberoende av de för dylikt anslag gällande förutsättningarna.
Den sedermera inträdda starka bristen på byggnadsmaterial och
arbetskraft föranledde emellertid, att klinikens uppförande fick anstå.

Sedan medicinska fakulteten i Uppsala i framställning den 18 oktober
1943 på anförda skäl hemställt, att arbetena med klinikens uppförande ofördröjligen
måtte påbörjas, uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 19 november
1943 åt byggnadsstyrelsen att efter samråd med medicinalstyrelsen,
i huvudsaklig överensstämmelse med det av 1940 års civila byggnadsordning
upprättade förslaget men med iakttagande av att de i sagda förslag angivna
golvytorna i sjukrummen skulle utökas med högst 15 procent, utarbeta
fullständiga ritningar och arbetsbeskrivningar för klinikens uppförande.

I skrivelse den 21 september 1944 anmälde byggnadsstyrelsen, att det för
byggnadsarbetena tillgängliga beloppet, 1 807 800 kronor, icke komme att
förslå till företagets utförande. Styrelsen anförde härom bl. a.

Enligt lämnade direktiv skulle vårdrummen givas en med högst 15 procent
ökad golvyta i förhållande till 1940 års civila byggnadsutrednings för -

Kunt/!. Maj:ts proposition nr 177..

slag. Detta innebär givetvis en ökning av byggnadsvolymen. Beträffande
denna byggnads standard hade civila byggnadsutredningen i kostnadsberäkningen
gjort stora beskärningar. Beträffande byggnadsstommen hade exempelvis
med hänsyn till då rådande materialsvårigheter mellanbjälklag av betong
utbytts mot träbjälklag. Detta är emellertid stridande mot 7 § skyddsrumslagen
den 1 mars 1940 (nr 119). Träbjälklag äro dessutom mindre
ljudisolerande och följaktligen även av denna anledning olämpliga i ett sinnessjukhus,
där särskilt god ljudisolering erfordras. Styrelsen har ansett,
att den standard, som tillämpats vid Sidsjöns sjukhus, även borde hållas vid
detta undervisningssjukhus. Beträffande bostadsbyggnaden hade civila
byggnadsutredningen förutsatt, att byggnaden skulle uppföras i trä och att
därigenom grundförstärkning med pålning skulle kunna bönfalla. Med hänsyn
till den dåliga grunden erfordras dock under alla förhållanden pålning.
Huvudritningar till bostadshuset hava utarbetats med iakttagande härav.
Förslaget avser ett tegelhus. Härigenom tillgodoses även framförda krav beträffande
brandskyddet.

Den kulvert, som skall förbinda akademiska sjukhuset med psykiatriska
kliniken, är avsedd för transport av mat, tvätt m. m. ävensom för sjuktransport
och var i 1936 års förslag beräknad med hänsyn härtill. Civila byggnadsutredningens
förslag upptog dock endast en gångbar kulvert. Kravet på
en transportkulvert hävdas emellertid fortfarande av klinikens styresman,
och en sådan kulvert torde vara nödvändig, då den även är beräknad såsom
transportled till tre framtida sjukhuspaviljonger, som skola förläggas invid
grusgropen längs nuvarande sjukhusvägen, nämligen reumatisk och ortopedisk
klinik i en byggnad samt byggnad för eftervårdspatienter och byggnad
för öronklinik.

Det i 1936 års förslag upptagna beloppet för planeringsarbeten, inhägnad
m. m. hade av byggnadsutredningen hårt beskurits. För att i erforderlig utsträckning
möjliggöra anläggning av vägar och parkeringsplats för bilar
måste det härför upptagna beloppet ökas.

Byggnadsutredningen beräknade i november 1941 kostnaderna för klinikens
uppförande till 1 660 000 kronor. Med de kompletteringar av förslaget,
som ovan nämnts, och med tillägg av prisstegringen från år 1941 måste dock
kostnaden numera enligt en inom byggnadsstyrelsen gjord kostnadsutredning
beräknas komma att stiga till 2 300 000 kronor.

Till Kungl. Maj:ts förfogande stå för närvarande för psykiatriska klinikens
uppförande anslagsmedel å tillhopa 1 807 800 kronor. Dessutom ha
från reservationsanslaget till utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag
m. m. för ifrågavarande byggnadsföretag utbetalats tillhopa 5 783 kronor,
för vilka kostnader täckning även erfordras. Följaktligen stå till förfogande
1 802 017 kronor. Ett tilläggsanslag av 497 983 kronor eller i runt
tal 500 000 kronor torde därför behöva äskas av riksdagen.

Ärendet anmäldes för 1944 års riksdag i propositionen nr 288 (bil. 10,
punkt 1). Jag anförde därvid till statsrådsprotokollet, att jag med hänsyn
till de fördelar ur luftskydds- och underhållssynpunkt samt, beträffande
kulverten. ur driftsynpunkt, vilka skulle vinnas med de av byggnadsstyrelsen
föreslagna förbättringarna, ansåge mig böra tillstyrka styrelsens
förslag. Då enligt vad byggnadsstyrelsen uppgivit ytterligare medel för
byggnadsföretaget erfordrades först under budgetåret 1946/47. syntes emel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

lertid frågan om anvisande av medel för täckande av den brist, som kunde
uppkomma, böra upptagas senare. Jag anförde vidare att, enär arbetet med
klinikens uppförande vöre brådskande, Kungl. Maj:t på min hemställan
uppdragit åt byggnadsstyrelsen att påbörja arbetena med grunden, därvid
den angivna ökningen av sjukrummens golvytor skulle iakttagas. Övriga
ifrågasatta förbättringar vöre ej av den natur, att de påverkades av arbetenas
påbörjande i anbefalld ordning.

Riksdagen (skr. nr 481) medgav, att kliniken finge komma till utförande
i huvudsaklig överensstämmelse med civila byggnadsutredningens förslag
med de jämkningar, som av mig förordats.

Genom beslut den 9 februari 1945 uppdrog Kungl. Majit ål byggnadsstyrelsen
att i huvudsaklig överensstämmelse med civila byggnadsutredningens
förenämnda förslag med de jämkningar däri, som av mig förordats, efter
samråd med medicinalstyrelsen fullfölja och slutföra arbetet med uppförandet
av kliniken, med beaktande att de totala kostnaderna — frånsett
förutnämnda kostnader av 227 200 kronor för klinikens anslutning till akademiska
sjukhuset — finge uppgå till högst 2 300 000 kronor.

I skrivelse den 27 augusti 1945 har byggnadsstyrelsen hemställt örn anvisande
av medel för företagets slutförande. Styrelsen anför härom bland
annat följande.

Arbetet vid byggnadsföretaget har numera fortskridit så långt, att uppmurning
av stommarna tili klinikbyggnaden och bostadshuset pågår, varjämte
förbindelsekulverten mellan akademiska sjukhuset och psykiatriska
kliniken i huvudsak utförts.

Då de definitiva arbetsritningarna lill förbindelsekulverten skulle utarbetas,
framträdde behovet dels att lägga golvplanet i kulverten i sådan lutning,
som kunde möjliggöra framförandet av såväl sjukvagnar som vagnar för
mattransport m. m. med handkraft även genom kvinnlig personal, och dels
att giva kulverten i dess närmast sjukhuset belägna del sådan bredd, att
densamma samtidigt kunde utnyttjas jämväl för den öronklinik, vartill medel
anvisats av riksdagen, och för en planerad ortopedisk-reumatisk klinik,
vilken byggnad även avsetts att förläggas på södra sidan örn den nuvarande
Stockholmsvägen. De merkostnader för utförandet av kulverten, som härigenom
uppstått, föranledas dels av att kulverten måst förlängas invid klinikbyggnadens
västra sida och anslutas till byggnaden i ett lägre plan än
källarvåningens (souterrängvåningens), till vilket lägre plan transporthissen
inom byggnaden nedförts, och dels av att bredden av kulverten i dess närmast
sjukhuset belägna del måst ökas från 2,00 till 2,20 meter. Merkostnaderna
för kulvertanläggningen beräknas uppgå till 75 000 kronor. I skrivelse
till byggnadsstyrelsen den 13 april 1945 har emellertid direktionen för
akademiska sjukhuset ställt i utsikt, att ett överslagsvis beräknat belopp av
10 000 kronor skulle kunna för ändamålet ställas till förfogande av för öronkliniken
anvisade medel. De merkostnader för kulverten, som böra täckas
genom nytt anslag, kunna således beräknas till 65 000 kronor.

Vidare har professorn i psykiatri vid universitetet i Uppsala B. Jacobowsky
i skrivelse till byggnadsstyrelsen den 11 juli 1945 begärt, att en operationsavdelning
för behandling av vissa psykiatriska sjukdomstillstånd på operativ

Departements chefen.

40 Kungl. Majlis proposition nr 177.

väg måtte anordnas med utnyttjande av ett disponibelt utrymme i en av souterrängvåningens
arbetssalar. Merkostnaderna för anordnande av en dylik
operationsavdelning beräknas till 30 000 kronor.

Genom det innevarande år träffade avtalet inom byggnadsfacket hava arbetarna
tillerkänts ökade löner och ökad semesterersättning. Härigenom
uppstående ökade kostnader för byggnadsföretaget i dess helhet kunna uppskattas
till omkring 27 000 kronor.

För arbetenas slutförande enligt det av byggnadsstyrelsen nu framlagda
förslaget skulle således erfordras ett anslag av (500 000 + 65 000 +30 000 +
27 000) 622 000 eller i runt tal 620 000 kronor. Styrelsen har hemställt om
anvisande av sistnämnda belopp.

• Såsom av det anförda framgår har riksdagen medgivit, att psykiatriska
kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala finge komma till utförande i
huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1940 års civila byggnadsordning
utarbetat förslag med vissa av mig förordade jämkningar. Totalkostnaden
för byggnadsföretaget hade — bortsett från kostnaderna för klinikens anslutning
till sjukhusets ekonomilokaler — beräknats till 2 300 000 kronor.

Ett genomförande av byggnadsstyrelsens nu framlagda förslag om vissa
ändringar beträffande kulverten mellan kliniken och sjukhuset — vilket förslag
komme att föranleda en ökning av kostnaden för kulverten från 135 000
till 200 000 kronor — skulle enligt min mening medföra påtagliga fördelar vid
kulvertens utnyttjande. Jag tillstyrker därför detta förslag.

Vården av psykiskt sjuka har under det senaste årtiondet blivit alltmer
somatiskt betonad. De rön, som härvid gjorts, giva hopp om att dessa sjuka
genom kroppsliga behandlingsmetoder — medicinska och kirurgiska — i
många fall skola kunna återställas till hälsa. Möjligheterna att erhålla behandling
av angivet slag äro emellertid ännu begränsade. Starka skäl kunna
därför åberopas för att den nya psykiatriska kliniken i Uppsala bör utrustas
med en operationsavdelning. Jag förordar, att medel beräknas för detta
ändamål.

De totala kostnaderna för ifrågavarande byggnadsföretag skulle vid bifall
till vad jag nu föreslagit och med hänsyn till inträdd ökning av arbetslönerna
belöpa sig till (2 300 000 + 65 000 + 30 000 + 27 000) 2 422 000 kronor eller,
avrundat, 2 420 000 kronor. Tidigare beviljade medel uppgå till cirka
1 800 000 kronor. En ytterligare medelsanvisning av 620 000 kronor är alltså
erforderlig. Beloppet bör anvisas för budgetåret 1946/47.

Nybyggnads- och utvidgningsarbeten vid Furunäsets sjukhus vid Piteå.

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 242 till 1945 års riksdag
framlagt förslag beslöt riksdagen (skr. nr 420), att vid Furunäsets sjukhus
vid Piteå skulle i enlighet med av chefen för socialdepartementet i propositionen
nr 281 till 1944 års riksdag förordat förslag verkställas ombyggnads -

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

och utvidgningsarbeten för en sammanlagd kostnad av högst 1 723 800 kronor.
Av detta belopp anvisade riksdagen under anslaget till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1945/46 500 000
kronor.

Genom beslut den 29 juni 1945 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen
att låta verkställa ifrågavarande ombyggnads- och utvidgningsarbeten.
därvid styrelsen skulle hava att beakta vad föredragande departementschefen
anfört rörande en undersökning av möjligheterna alt vidtaga sådana
förenklingar beträffande nybyggnadens uppförande, som kunde ifrågakomma
utan att därigenom underhållskostnaden nämnvärt fördyrades eller vårdplatsernas
beskaffenhet försämrades. Tillika föreskrevs, att styrelsen för utförande
av nämnda arbeten under budgetåret 1945/46 skulle äga disponera
högst 500 000 kronor.

I skrivelse den 11 september 1945 har byggnadsstyrelsen — med förmälan
att byggnadsarbetena komme att påbörjas under år 1945 samt att de vöre
avsedda att fullbordas under budgetåret 1946/47 — hemställt, att för fullföljande
av ifrågavarande arbeten måtte för budgetåret 1946/47 anvisas återstoden
av det för arbetena beräknade medelsbehovet eller 1 223 800 kronor.

För fullföljande av ombyggnads- och utvidgningsarbetena vid Furu näsets Departement .

chefen.

sjukhus torde för nästa budgetår ytterligare medel böra anvisas. Det torde
emellertid icke vara behövligt, att hela återstoden av den beräknade kostnadssumman
ställes till förfogande. Jag förordar, att för nästa budgetår beräknas
ett belopp av 600 000 kronor.

Såsom jag anfört till det vid propositionen nr 281/1944 fogade statsrådsprotokollet,
bör i samband med byggnadsföretagets utförande undersökning
ske rörande möjligheterna att vidtaga sådana förenklingar i byggnaderna,
som kunna ifrågakomma utan att därigenom underhållskostnaden nämnvär''
fördyras eller vårdplatsernas beskaffenhet försämras.

Ytterligare medel för inrättande av sekundäravdelning vid Birgittas sjukhus.

Med bifall till av Kungl. Maj:t i propositionen nr 84/1944 framlagt förslag
beslöt 1944 års riksdag (skr. nr 422) samtidigt som riksdagen bemyndigade
Kungl. Majit att träffa avtal angående förvärv för statens räkning
för en kostnad av högst 155 000 kronor av Hammars kommuns ålderdomshem
för utnyttjande såsom sekundäravdelning i anslutning till Birgittas sjukhus
i Vadstena — att för iordningställande av ifrågavarande sekundäravdelning
skulle i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över
socialärenden för den 11 februari 1944 förordat förslag verkställas ombyggnadsarbeten
vid avdelningen för en beräknad kostnad av högst 145 000 kronor,
vilket belopp av riksdagen anvisades under anslaget för budgetåret
1944/45 till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m m

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Genom beslut den 30 juni 1944 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att för en kostnad av högst 145 000 kronor iordningställa ifrågavarande sekundäravdelning.

I skrivelse den 5 november 1945 har byggnadsstyrelsen hemställt örn anvisande
av ytterligare medel för ifrågavarande ombyggnadsarbeten. Till stöd
härför har styrelsen anfört följande.

Det anvisade anslagsbeloppet, 145 000 kronor, har numera visat sig otillräckligt.
Lägre anbud än å 97 000 kronor har nämligen icke kunnat erhållas
för de egentliga byggnadsarbetena, och kostnaden för hela ombyggnadsarbetet
måste med anledning härav beräknas komma alt uppgå till följande
belopp:

byggnadsarbeten ............................................ 97 QOO

värme- och sanitetstekniska installationer ...................... 39 000

elektrisk installation......................................... 10 000

ritningar, kontroll m. m...................................... 17 000

oförutsedda utgifter ......................................... 12 000

Kronor 175 000

Orsaken till de anvisade medlens otillräcklighet hänför sig dels till stegringen
i byggnadskostnadema med 8 % sedan den 2 december 1942, då den
ursprungliga kostnadsberäkningen upprättades, och dels till att säd den närmare
undersökning av byggnaden, som företagits i samband med upprättandet
av entreprenadhandlingama, vissa ytterligare ombyggnadsarbeten visat
sig behövliga. På grund av samtidigt iakttagna bristfälligheter i bjälklag och
grunder m. m., som icke kunnat konstateras vid den preliminära undersökningen
i samband med den av byggnadsstyrelsen gjorda första kostnadsberäkningen,
har det dessutom blivit nödvändigt att räkna med en större koslnadsmarginal
för oförutsedda utgifter än som eljest skulle varit erforderlig.

För utförandet av dessa arbeten skulle sålunda enligt byggnadsstyrelsens
beräkningar erfordras ett tilläggsanslag av (175 000 — 145 000) 30 000 kronor.

Departements- Den stegring av materialpriser och arbetslöner, som inträtt sedan kostchc/cft*
•• •

nadsberäkningen för det ifrågavarande ålderdomshemmets ombyggnad uppgjordes,
har föranlett en ofrånkomlig ökning av medelsbehovet för ombyggnaden.
Vidare har vid närmare undersökning av byggnaden visat sig, att ej
tidigare förutsedda ändrings- och förbättringsarbeten äro erforderliga för att
försätta byggnaden i tillfredsställande skick. Jämväl härför måste alltså
medel anvisas. Byggnadsstyrelsens uppskattning av anslagsbehovet har jag
funnit mig kunna godtaga. Jag tillstyrker därför, att ytterligare 30 000
kronor anvisas för ifrågavarande ombyggnadsarbeten. Härjämte har under
hand från medicinalstyrelsen uppgivits, att det synes sannolikt, att vissa
ytterligare merkostnader, högst 3 000 kronor, kunna uppkomma. Ehuru fullständig
utredning på denna punkt ännu icke föreligger, synes försiktigheten
bjuda, att medel äskas för ändamålet. Totalkostnaden för fastighetens förvärvande
och iordningställande skulle i enlighet härmed uppgå till (155 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 177. 43

+ 145 000 + 33 000) 333 000 kronor, motsvarande ett belopp av cirka 4 500
kronor per vårdplats.

Ytterligare medel för inrättande av sekundäravdelning vid Säters sjukhus.

I det lill propositionen nr 51 till 1943 års riksdag fogade statsrådsprotokollet
över socialärenden förordade jag, att Grangärde kommuns ålderdomshem
skulle förvärvas av staten och iordningställas såsom sekundäravdelning vid
Säters sjukhus. Köpeskillingen för fastigheten skulle uppgå till 464 800
kronor. Kostnaderna för erforderliga ombyggnads- och renoveringsarbeten
— avseende ändring av huvudbyggnaden jämte vissa andra byggnader ävensom
uppförande av ett bostadshus m. m. — hade den 13 januari 1942 beräknats
till 365 000 kronor. Med hänsyn till därefter inträffade prisstegringar
ansåg jag kostnaderna böra uppräknas med 35 000 kronor till 400 000 kronor.
Medel för angivna ändamål borde anvisas å riksstaten för budgetåret 1943/44.
I propositionen framlagda förslag biföllos av riksdagen (skr. nr 96).

Genom beslut den 17 juni 1943 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen
att, i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet förordat
förslag och sedan ritningarna i ärendet underställts byggnadsstyrelsen för
detaljgranskning, låta iordningställa ålderdomshemmet i Grangärde såsom
sekundäravdelning till Säters sjukhus; och skulle styrelsen äga att för ändamålet
disponera ett belopp av högst 400 000 kronor.

I skrivelse den 30 november 1945 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande
av ytterligare medel för fullföljande av ombyggnadsarbetena. Styrelsen
har härom anfört bl. a. följande.

Medicinalstyrelsen har, i den mån de olika smärre byggnaderna ställts till
förfogande, dels genomfört erforderliga ändringsarbeten, dels uppfört ett i
förslaget ingående bostadshus. Kostnaderna för dessa arbeten hava kunnat
hållas inom ramen för gjorda beräkningar. Nu återstå i huvudsak planlagda
arbeten inom huvudbyggnaden. Härför finnes tillgängligt ett belopp av cirka
270 000 kronor, d. v. s. det belopp, som ursprungligen ansetts behövligt.

För genomförandet av dessa arbeten har styrelsen infordrat entreprenadanbud
å byggnadsarbeten, värme och ventilation jämte vatten och avlopp,
el- och kvlinstallationer samt utrustning för köket. Summan av dessa anbud
uppgår till 317 768 kronor, vartill komma cirka 30 000 kronor för arvoden,
kontroll, administration och diverse, vilka kostnader i februari 1943 beräknats
uppgå till totalt cirka 44 000 kronor. Ett underskott föreligger sålunda
på cirka 78 000 kronor.

Till viss del beror denna ökning av kostnaderna dels på att den verkliga
indexstegringen från januari 1942 till februari 1943 varit högre än 9,6 %,
efter vilket tal tillägget örn 35 000 kronor till de första kostnadskalkylerna
beräknats, dels på att byggnadskostnaderna ytterligare stegrats sedan februari
1943. Vid närmare utarbetande av programhandlingama bär styrelsen
vidare sett sig nödsakad vidtaga en del kompletteringar och förbättringar.
Sjukhuset har sålunda bland annat ansetts böra utrustas med kylanord -

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

»ingar för köket, som draga en kostnad av cirka 10 000 kronor. Av hänsyn
till bättre värmeisolering i översta våningen och ur brandskyddssynpunkt
har styrelsen funnit sig böra föreskriva, att vissa väggar beklädas med V-i
stens tegel, vilket stegrat kostnaderna med cirka 6 000 kronor. Styrelsen har
ock prövat piskbalkonger i de två övre våningarna nödvändiga. Kostnaden
härför beräknas till 3 000 kronor. Bjälklaget över vindsvåningen kräver vidare
en tidigare icke beräknad förstärkning för en kostnad av 4 000 kronor.
Under den långa tid. som förflutit sedan kostnadsberäkningarna gjordes, har
slutligen målningen inom byggnaden starkt förslitits, varjämte ett stort antal
dörrar måste justeras i större utsträckning än vad tidigare ansetts nödvändigt.
De sammanlagda kostnaderna härför uppgå till cirka 10 000 kronor. Härmed
redovisas sålunda 30 000 kronor av ovannämnda underskott örn 78 000
kronor.

Byggmästare och andra entreprenörer äro med nuvarande osäkra förhållanden
på byggnadsmarknaden i hög grad ovilliga att räkna på ombyggnadsföretag
av förevarande slag, då de måste kalkylera med stora risker för
försening i arbetets utförande genom svårigheter att i rätt tid få fram erforderlig
materiel. Med hänsyn härtill kunna för närvarande betydligt högre
pris, än vad man kunnat förvänta tidigare, ej undgås, vilket väl kan motivera
den återstående kostnadsökningen.

Styrelsen anser sig emellertid icke kunna inskränka sig till att begära förstärkning
av anslaget med nämnda 78 000 kronor. Vid ombyggnad av äldre
fastigheter uppstå alltid, hur noggrant än förarbetet för entreprenadhandlingarna
utförts, krav på ytterligare arbeten, för vilka särskild ersättning
måste utgå. Med hänsyn härtill finner styrelsen försiktigheten kräva, att tillläggsanslaget
uppräknas till 100 000 kronor.

Styrelsen hemställer med stöd av det anförda, att ett tilläggsanslag av
100 000 kronor anvisas för budgetåret 1946/47.

Till framställningen har fogats en skrivelse den 16 november 1945 från
arkitekten Hakon Ahlberg jämte en av Ahlberg upprättad kostnadstablå. I
skrivelsen anföres, bl. a., att förenklingar, som vöre av någon ekonomisk
betydelse, icke kunde vidtagas utan men för ombyggnadens resultat och att
det syntes uteslutet att för närvarande erhålla fördelaktigare entreprenadanbud
än de redan lämnade. Kostnadstablån slutar på en summa av 98 245
kronor.

I utlåtande över framställningen har byggnadsstyrelsen uttalat, att med
hänsyn till arbetets ökade omfattning och på grund av rådande prisförhållanden
intet syntes vara att erinra mot det begärda tilläggsanslaget.

På grund av tidsförhållandena har den tidigare fastställda kostnadsramen
för de planerade ändringsarbetena å ifrågavarande anstalt icke kunnat hållas.
Av denna anledning måste ökade medel ställas lill förfogande för arbetenas
slutförande. Medicinalstyrelsen har därjämte funnit det oundgängligt
att vidtaga vissa kompletteringar och ändringar av det ursprungliga byggnadsprogrammet.
Jag anser de av styrelsen förordade arbetena böra verkställas
och har intet att erinra mot de beräknade kostnaderna härför. Då,
såsom styrelsen framhållit, med hänsyn till anstaltsbyggnadens ålder krav

Kungl. Mnj:ts proposition nr 177.

på ytterligare arbeten kunna framkomma, synes det mig tillrådligt att av
styrelsen angivet belopp anvisas för täckande av de kostnader, som härav
må föranledas. Jag förutsätter härvid, att nya arbeten komma till utförande
endast örn de vid en sträng granskning av behovet befinnas nödvändiga.
Om hela det nu äskade tilläggsanslaget — 100 000 kronor — skulle tagas i
anspråk, komme kostnaden per vårdplats att uppgå till 6 200 kronor.

Renovering,sarbeten vid Ulleråkers sjukhus.

Frågan har senast behandlats i propositionen nr 216 till 1941 års riksdag
(statsutskottets uti. nr 132, riksdagens skr. nr 276).

För utförande vid Ulleråkers sjukhus av ny- och ombyggnadsarbeten i
enlighet med ett av departementschefen i propositionen nr 68 till 1936 års
riksdag förordat förslag beviljade riksdagen ett anslag av 1 524 000 kronor.
Arbetena vörö avsedda som en första etapp av en fullständig renovering av
sjukhuset i dess helhet samt omfattade dels anläggande av en ny ångcentral
jämte ombyggnad av vattenverket, dels ock uppförande av fem bostadshus
för sjukvårdspersonalen.

Av 1938 års riksdag anvisades, på förslag av Kungl. Maj:t i propositionen
nr 176, för budgetåret 1938/39 ytterligare 471 000 kronor, utgörande beräknad
merkostnad i anledning av inträffad prisstegring å material m. m.

Kungl. Maj:t uppdrog den 30 juni 1936 åt byggnadsstyrelsen att låta i
huvudsaklig överensstämmlese med det av departementschefen förordade
förslaget utföra ifrågavarande arbeten och ställde genom detta samt sedermera,
den 30 juni 1937 och den 30 juni 1938 meddelade beslut anslagen, tillhopa
1 995 000 kronor, till byggnadsstyrelsens disposition.

I skrivelse den 18 februari 1938 hemställde medicinalstyrelsen om anvisande
av ytterligare medel i syfte att vissa nya arbeten måtte bringas till
verkställighet såsom en andra etapp i sjukhusets renovering. Kostnaderna
härför beräknades till 1 340 000 kronor.

Frågan om utförandet av andra etappens arbeten förelädes 1939 års lagtima
riksdag, som i nära anslutning till av Kungl. Majit framlagt förslag
beslöt verkställande av de i etappen ingående arbetena för en sammanlagd
kostnad av högst 1 340 000 kronor. Arbetena skulle omfatta uppförande av
läkarbostad, utförande av ledningsarbeten i köksbvggnaden, anordnande av
lokaler för bageri och tvätt, ändring av gamla snickarverkstaden till bostadsrum,
vissa ändringar av målarverkstaden, uppförande av ny snickarverkstad,
inledande av vatten- och avloppsledningar i de söder om sjukhuset
belägna personalbostäderna, avhjälpande av vissa med sjukhusets svinstall
förenade hygieniska olägenheter, desinfektionsanläggning, vissa utvändiga
ledningar, reningsverk för avlopp samt vissa elektriska anläggningar, maskinell
utrustning och utvändiga kablar m. m. Beträffande läkarbostaden
förutsattes emellertid, att förslaget skulle göras till föremål för omprövning

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

i syfte att begränsa kostnaderna. För påbörjande av andra etappens arbeten
anvisade riksdagen för budgetåret 1939/40 900 000 kronor.

Den 22 juni 1939 erhöll byggnadsstyrelsen Kungl. Maj:ts uppdrag att i
huvudsaklig överensstämmelse med det av föredragande departementschefen
förordade förslaget utföra andra etappens arbeten med undantag för läkarbostaden.
Byggnadsstyrelsen skulle under budgetåret 1939/40 äga använda
ett belopp av 900 000 kronor för arbetenas verkställande.

Sedan 1939 års urtima riksdag anmält sina beslut i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 79 till riksdagen rörande åtgärder för begränsning av
statsutgifterna under budgetåret 1939/40 m. m., föreskrev Kungl. Majit den
30 december 1939, med ändring av förenämnda beslut den 30 juni 1936 och
den 22 juni 1939, att i den mån ifrågavarande byggnadsarbeten vid Ulleråkers
sjukhus icke redan verkställts desamma icke finge fullföljas med
mindre Kungl. Majit därtill lämnade tillstånd. Samtidigt uppdrog emellertid
Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen att vidtaga åtgärder för anordnande vid
sjukhuset av ledningar för svinstall och tvättstuga för en kostnad av högst
15 000 kronor samt medgav, att denna kostnad finge bestridas av de medel,
som tidigare ställts till styrelsens förfogande för ifrågavarande byggnadsarbeten.

Vidare medgav Kungl. Majit den 21 juni 1940, att för fullbordande av det
nya ångpannehuset samt för anordnande av vattenklosetter jämte vattenoch
avloppsledningar i de söder om sjukhusområdet belägna personalbostäderna
finge av de medel, som tidigare anvisats för ny- och ombyggnadsarbeten
vid sjukhuset, tagas i anspråk sammanlagt 135 000 kronor.

I det till propositionen nr 216 till 1941 års riksdag fogade statsrådsprotokollet
förordade föredragande departementschefen, att avloppsledningarna
från Ulleråkers sjukhus skulle anslutas till Uppsala stads reningsverk. Departementschefen
anförde vidare, att med hänsyn till de inträdda försämrade
förhållandena på arbetsmarknaden ett fullföljande av ifrågavarande
arbeten borde anbefallas och återstående erforderliga medel för andra etappens
genomförande anvisas för budgetåret 1941/42. På grund av den besparing
i utgifterna, som vöre att förvänta, därest avloppsledningarna från sjukhuset
anslötes till Uppsala stads reningsverk, räknade departementschefen
trots inträdda prisstegringar med att den uppskattade totalkostnaden för
etappen — 1 340 000 kronor — skulle visa sig ej behöva överskridas. För
budgetåret 1941/42 borde därför anvisas ett anslag av (1 340 000 — 900 000)
440 000 kronor. Till utrönande av möjligheten av förenklingar i den ursprungliga
byggnadsplanen i avseende å ännu ej igångsatta arbeten syntes
emellertid ärendet i dessa delar böra underkastas en granskning av 1940 års
civila byggnadsordning.

Propositionen bifölls av riksdagen (skr. nr 276), varvid riksdagen förutsatte,
att de till grund för företaget liggande ritningarna i av departementschefen
berörda delar underkastades förnyad granskning genom 1940 års

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

civila byggnadsutrednings försorg i syfte att utröna eventuella möjligheter
till ytterligare besparingar.

Byggnadsutredningen avgav sedermera — den 30 juni och den 12 oktober
1942 — utlåtanden i ärendet.

I det förstnämnda utlåtandet, vilket avsåg vattenavloppets anslutning till
Lppsala stads reningsverk, hänvisade utredningen till en inom byggnadsstyrelsen
upprättad promemoria, enligt vilken kostnaderna skulle uppgå till
435 100 kronor.

I det senare utlåtandet, avseende övriga i andra etappen ingående arbeten,
förordade utredningen viss minskning av läkarbostaden. Kostnaden för
samtliga arbeten utom vattenavloppets ordnande uppskattade utredningen
till 1 039 000 kronor.

Genom beslut den 18 februari 1944 medgav Kungl. Majit, att byggnadsstyrelsen
finge verkställa ombyggnad av sjukhusets vattenverk med avhärdningsanläggning
samt av de medel, som tidigare anvisats för ny- och ombyggnadsarbeten
vid sjukhuset, för ändamålet finge disponera ett belopp av
högst 72 000 kronor.

Den 17 mars 1944 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen alt för en
kostnad av högst 351 000 kronor låta utföra erforderliga avloppsledningar,
pumpverk m. m. för anslutning till Uppsala stads reningsverk enligt ett av
Kungl. Majit den 28 juni 1941 godkänt avtal mellan Uppsala stads drätselkammare,
å ena, samt chefen för Upplands regemente, medicinalstyrelsen
och lantbrukshögskolan, å andra sidan, angående anslutning av Ulleråkers
sjukhus, Upplands regemente och lantbrukshögskolan till stadens reningsverk.
Tillika medgavs, alt byggnadsstyrelsen av de medel, som tidigare anvisats
för ny- och ombyggnadsarbeten vid sjukhuset, finge disponera dels för
utförande av ovannämnda avloppsledningar, pumpverk m. m. ett belopp av
högst 351 000 kronor dels ock för gäldande av den å sjukhuset belöpande
andelen av i berörda avtal angiven anslutningsavgift ett belopp av högst
35 000 kronor.

I skrivelse den 3 september 1945 har byggnadsstyrelsen anfört bl. a.

De arbeten, som styrelsen hittills erhållit i uppdrag att utföra vid sjukhuset,
äro fullbordade utom vissa arbeten, som avse anslutning av pumpstationerna
till det nya ledningsnätet, vissa ålerfyllnadsarbelen samt reparation av vägar,
genom vilka ledningar dragits.

Emellertid har det visat sig, att de för ändamålen anvisade medlen icke
varit tillräckliga. Kostnadsökning har uppstått genom att en betydande massa
berg och större jordstenar måst undansprängas för ledningarnas framdragande,
ett förhållande som icke kunnat förutses med hänsyn lill markbeskaffenheten
i övrigt inom sjukhusområdet. Sålunda hava bergmassor till en
volym av 2 910 kubikmeter måst undanskaffas. Härjämte har det varit nödvändigt
att verkställa spåntning i gravar för förhindrande av mera omfattande
ras. Ytan av dessa spånter har uppgått till 7 500 kvadratmeter. Kostnaderna
för de ökade arbetena, inberäknat borttagandet av bergmassor och
framforsling av återfyllnadsmaterial, uppgå til) 140 000 kronor. Viss bespa -

Kungl. Majis proposition nr lil.

ring har å andra sidan i övrigt kunnat ske i förhållande till de ursprungliga
beräkningarna. Denna besparing kan uppskattas till omkring 50 000 kronor,
varför merkostnaderna begränsa sig till 90 000 kronor.

Arbetena tillhörande den första byggnadsetappen äro sålunda i huvudsak
utförda. Av de arbeten, som ingå i den andra etappen, återstå fortfarande
följande, av styrelsen enligt skrivelse den 15 juni 1943 kostnadsberäknade

till nedanstående belopp:

läkarbostaden ............................................ 108 000

köksbyggnad, utrustning .................................... 5 000

bageri och tvätt............................................ 460 000

gamla snickarverkstaden.................................... 100 000

målarverkstaden ........................................... 25 000

ny snickarverkstad......................................... 100 000

värme- och kulvertledningar m. m........................... 32 000

vattenledningar (utomhus) .................................. 30 000

elektriska anläggningar, maskinell utrustning och utvändiga kablar 156 000

Summa kronor 1 016 000

Sedan juni 1913 har prisläget höjts med omkring 4 %, varför slutsumman
skäligen bör höjas till i runt tal 1 060 000 kronor.

Styrelsen erinrar härefter, att riksdagen för arbetena vid sjukhuset hittills
anvisat tillhopa (1 524 000 + 471 000 + 900 000 + 440 000) 3 335 000 kronor.
Härav hade Kungl. Maj:t till byggnadsstyrelsens förfogande ställt ett
sammanlagt belopp av (1 995 000 + 900 000+ 15 000 + 135 000 + 72 000
+ 351 000 + 35 000 — 1 200 000) 2 303 000 kronor, varför av anvisade medel
kvarstode ett odisponerat belopp av 1 032 000 kronor. Då emellertid merkostnaderna
för utvändiga ledningsarbeten och kostnaderna för resterande
arbeten, tillhörande andra byggnadsetappen, sammanlagt uppginge till
(90 000 + 1 060 000) 1 150 000 kronor, erfordrades ett tilläggsanslag för detta
ändamål å 118 000 kronor.

Enligt vad jag inhämtat har byggnadsstyrelsen i anledning av förenämnda
Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1939 av tidigare anvisade medel innehållit
ett belopp av 1 200 000 kronor.

På grund av det anförda har byggnadsstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit
måtte dels för täckande av berörda merkostnader ställa 90 000 kronor till styrelsens
förfogande, dels bemyndiga styrelsen att för en beräknad kostnad av
1 060 000 kronor utföra resterande, till byggnadsföretagets andra etapp hörande
arbeten samt för detta ändamål ställa till styrelsens förfogande återstående
odisponerade medel (1 032 000 — 90 000) 942 000 kronor, dels ock
föreslå 1946 års riksdag att för budgetåret 1946/47 för slutförande av andra
etappen av ny- och ombyggnadsarbeten vid Ulleråkers sjukhus anvisa ett investeringsanslag
av ytterligare 118 000 kronor.

UeVchefennU'' genomförandet av den första etappen av renoveringsarbetena vid Ul leråkers

sjukhus ha vissa vid etappens planläggning icke förutsedda åtgärder

Kung!. Majlis proposition nr lil.

— sprängning av berg och större jordstenar m. m. — måst företagas. Kostnaderna
för dessa åtgärder ha uppgått ti!! MO 000 kronor. Emellertid ha å
andra sidan vissa besparingar beträffande de planlagda arbetena kunnat
göras. Även med inräknande av utgifterna för nämnda oförutsedda arbeten
komma kostnaderna för etappen i dess helhet att stanna något under kostnadsberäkningarna.
Däremot ha på grund av tidsförhållandena kostnaderna
för den andra byggnadsetappen icke kunnat hållas inom den beräknade
ramen. Nettoökningen uppgår till 118 000 kronor. .Tåg förordar, afl detta
belopp av riksdagen anvisas för nästa budgetår.

Vissa byggnadsarbeten m. m. vid Sundby sjukhus.

Uppförande av personalbostäder vid Vipeholms sjukhus.

Uppförande av ny paviljong för kvinnor vid Vipeholms sjukhus.

Tvättbyggnad vid S:t Lars sjukhus.

Uppförande av läkarbostäder vid statens sinnessjukhus.

Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 281 till 1944 års riksdag
angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45 uppförde riksdagen
(skr. nr 453) å kapitalbudgeten, statens allmänna fastighetsfond, dels å
allmän beredskapsstat II till vissa byggnadsarbeten lii. m. vid Sundby sjukhus
vid Strängnäs ett anslag av 120 000 kronor och till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus ett anslag av 233 000 kronor, dels ock å allmän
beredskapsstat lil till uppförande av ny paviljong för kvinnor vid Vipeholms
sjukhus i Lund ett anslag av 880 000 kronor, till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus ett anslag av 92 000 kronor och lill uppförande
av läkarbostäder vid statens sinnessjukhus ett anslag av 200 000 kronor. Anslaget
å allmän beredskapsstat II ti11 vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
avsågs bl. a. för bestridande av kostnaderna, beräknade till 75 000
kronor, för uppförande av personalbostäder vid Vipeholms sjukhus. I det å
allmän beredskapsstat III uppförda anslaget till vissa byggnadsarbeten vid
statens sinnessjukhus ingick visst belopp för uppförande av en t vä 11 byggnad
vid S:t Lars sjukhus. De läkarbostäder, för vilka det å allmän beredskapsstat
III upptagna anslaget å 200 000 kronor beräknats, skulle uppföras
vid Sundby, S:t Lars, S:ta Maria, Restads, Källshagens och Säters sjukhus.
Beträffande den närmare motiveringen för berörda byggnadsarbeten får jag
hänvisa till de redogörelser, som lämnats i nämnda proposition sid. 195—

197, 213—214, 203—205, 215—210 och 217—218.

Med hänsyn till de för dispositionen av anslag å allmän beredskapsstat II
och lil gällande förutsättningarna har intet av ifrågavarande arbeten kunnat
påbörjas och så beräknas ej heller kunna ske under återstoden av innevarande
budgetår.

Anordnandet av en paviljong för kvinnor vid Vipeholms sjukhus ingår \Departementsmedicinalstyrelsens
tioårsplan för utbyggande av vården av de obildbara
sinnesslöa. Enligt planen skulle paviljongens uppförande påbörjas under bud llihang

till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 177. 4

Kungl. Maj:ix proposition nr lii.

gelåret 1046/47. Beträffande övriga arbeten — vissa byggnadsarbeten m. m.
vid Sundby sjukhus, uppförande av personalbostäder vid Vipeholms sjukhus,
uppförande av tvättbyggnad vid S:t Lars sjukhus samt uppförande av
läkarbostäder vid statens sinnessjukhus — har av medicinalstyrelsen framhållits,
att jämväl dessa vöre av sådan angelägenhetsgrad, att de borde komma
till utförande under nästa budgetår. Med hänsyn till det anförda vill jag förorda,
att för samtliga angivna byggnadsföretag medel äskas å riksstaten för
nästa budgetår.

Vid anvisandet av medel å beredskapsstat för paviljongen vid Vipeholm
avsågs, att paviljongen skulle inrättas för 150 platser. I tioårsplanen har medicinalstyrelsen
räknat med att paviljongen skulle mottaga 170 patienter. Den
totala kostnaden för paviljongen har byggnadsstyrelsen numera enligt vad
jag inhämtat beräknat till 895 000 kronor. För nästa budgetår torde medelsanvisningen,
såsom vid tioårsplanens upprättande förutsatts, böra begränsas
till 700 000 kronor. För tvättbyggnaden vid S:t Lars sjukhus böra enligt framställning
från medicinalstyrelsen beräknas 12 000 kronor. Med avseende å
övriga arbeten torde det få anses behövligt, att hela de för arbetena erforderliga
beloppen ställas till förfogande under budgetåret 1946/47. Det sammanlagda
medelsbehovet för budgetåret .skulle alltså uppgå till (120 000 + 75 000
+ 700 000 + 12 000 + 200 000) 1 107 000 kronor.

Ombyggnad av Birgittas sjukhus.

I skrivelse den 26 januari 1945 framlade medicinalstyrelsen förslag till
ombyggnad av Birgittas sjukhus i Vadstena.

Vid förslagets anmälan i propositionen nr 242 till 1945 års riksdag anförde
jag bl. a.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att frågan om nybyggnads- och
ändringsarbeten vid Birgittas sjukhus sedan länge varit aktuell, då vissa
delar av sjukhusets byggnadsbestånd icke varit i det skick, att desamma
motsvarade de krav, som man numera ställer på sinnessjukhus. Detta gäller
i första hand de i de gamla klosterbyggnaderna inrymda kvinnoavdelningarna
samt den i dessas närhet belägna byggnaden för kök och tvätt. Då
klosterbyggnaderna på grund av sitt historiska värde ej ansetts böra genomgå
en modernisering, har medicinalstyrelsen föreslagit, att de ersättas med nybyggnader
på ett sjukhuset tillhörigt område beläget norr örn klosterbyggnaderna
å vilket för närvarande finnas anlagda en paviljong för kvinnor,
sjukhusets kontorslokaler, vattenverk m. m. Förutom kvinnopaviljongerna i
klosterbyggnaderna skulle å nyssnämnda område uppföras nybyggnader för
kök och tvätt, en upptagningspaviljong, obduktions- och bårhus, pannhus
m. m. för en kostnad av, enligt byggnadsstyrelsens beräkningar, 4 150 000
kronor. Dessa arbeten ha av medicinalstyrelsen betecknats såsom en första
etapp av sjukhusets ombyggnad. Den framlagda planen för sjukhusets modernisering
och vidare utveckling på längre sikt omfattar emellertid även en
förflyttning av sjukhusets mansavdelning, som nu är belägen i södra delen
av staden, till området norr om staden. Sjukhuset skulle därefter komma att

Kung!. Maj:ts proposition nr 177. 51

utgöra ett sammanhängande bygg na d s k örn p 1 e x med plats för cirka 900
patienter.

På anförda skäl förordade jag, att en ombyggnad av sjukhuset genomfördes
av i huvudsak den omfattning, som avsåges i den av medicinalstyrelsen
föreslagna första ombyggnadsetappen. Då även efter utförandet av
dessa arbeten de olägenheter, som mansavdelningens förläggning söder om
staden innebure, bomme att bestå, fann jag det välbetänkt, att jämväl mansavdelningen
sedermera överflyttades till området norr örn staden. En sådan
förflyttning förutsatte emellertid förvärv för sjukhusets räkning av vissa angränsande
markområden. Jag föreslog därför, att riksdagens medgivande
skulle inhämtas till förvärv av dessa områden och visst belopp ställas till förfogande
för ändamålet.

Slutligen uttalade jag, att, då de i första byggnadsetappen ingående arbetena
icke avsåges bliva påbörjade förrän under budgetåret 1946/47, frågan
örn medelsanvisning för detta ändamål icke vore aktuell. Med hänsyn därtill
herde med ställningstagandet till den första utbyggnadsetappens närmare
omfattning och utformning kunna tills vidare anstå.

Riksdagen (skr. nr 420) bemyndigade Kungl. Maj:t att träffa avtal angående
förvärv av angivna markområden och beräknade under anslaget till
vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. medel för förvärvet.

Vad departementschefen i övrigt anfört föranledde ej erinran från riksdagens
sida.

I skrivelse den 11 september 1945 har medicinalstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj:t ville i proposition till 1946 års riksdag föreslå, att första byggnadsetappen
finge omedelbart igångsättas och att härför måtte för budgetåret
1946/47 anvisas ett anslag av ! 500 000 kronor.

Såsom vid ärendets behandling vid 1945 års riksdag förutsatts, torde förstaDepartsmentsetappen
av ombyggnaden av Birgittas sjukhus i Vadstena böra igångsättas
under budgetåret 1946/47. Den av medicinalstyrelsen framlagda arbetsplanen,
för vilken närmare redogöres i propositionen 242/1945, synes härvid
i huvudsak kunna följas, därvid skäligt beaktande bör lämnas de av mig i
det föregående angivna allmänna synpunkterna. Kostnaderna för etappen i
dess helhet torde i enlighet med tidigare beräkningar böra uppskattas till
4 150 000 kronor. För nästa budgetår anser jag tillräckligt, att ett belopp av
1 000 000 kronor anvisas.

Oni- och tillbyggnad vid S:t Jörgens sjukhus.

Å allmän beredskapsstat II för budgetåret 1944/45 uppfördes å kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond eif anslag av 560 000 kronor
för renovering och ombyggnad av ekonomibyggnaden vid S:t Jörgens sjukhus
i Göteborg. I anledning av de vid 1945 års riksdag väckta likalydande

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

motionerna 1:348 och 11:547 beslöt riksdagen (skr. nr 420), att medel för
ändamålet skulle beräknas å riksstaten för budgetåret 1945/46.

I skrivelse den 30 november 1945 har medicinalstyrelsen — med förmälan
att genom nämnda arbeten å ekonomibyggnaden utrymmen i denna byggnad
erhölles för personalens kasino och vissa bostadsrum — föreslagit, att i samband
med dessa arbeten vissa andra byggnadsåtgärder skulle vidtagas, nämligen
förbättring av administrationsbyggnaden och den s. k. kasinobyggnaden
samt renovering och tillbyggnad av en av vårdpaviljongerna.

Styrelsen har anfört, att sjukhusets drift avsevärt försvårats av att expeditionslokaler
för läkare och uppsyningspersonal varit spridda i administrations-
och kasinobyggnaderna. Vidare hade det rent medicinska handläggandet
av de enskilda vårdfallen i hög grad blivit lidande genom bristfälliga
laboratorier, avsaknad av röntgen- och landbeliandlingslokaler m. m. Det
framlagda förslaget avsåge att råda bot på dessa missförhållanden.

Rörande förslagets innebörd har styrelsen uttalat, att till den nuvarande
administrationsbyggnaden skulle koncentreras samtliga tjänstelokaler för
läkare, uppsyningsman, förestånderskor och hjälpverksamhet ävensom lokaler
för sjukhusets kontor. Erforderliga byggnadsarbeten hade kostnadsberäknats
till 16 000 kronor.

I kasinobyggnadens källarvåning, vilken innehölle bageri och förrådslokaler,
skulle smärre kompletteringsarbeten verkställas för iordningställande av
ett omklädnadsrum för bageripersonalen och inredande av ett apoteksförråd.
Till bottenvåningen skulle sjukhusets medicinska centrum förläggas med apotek,
röntgen, operationssal, behandlingsrum, tandklinik, laboratorium m. m.
Den övre våningen skulle inrymma vissa bostäder samt den redan beslutade
rättspsykiatriska stationen. Kostnaderna för nu ifrågavarande byggnadsarbeten
hade beräknats till 113 500 kronor.

Rörande vårdpaviljongen har styrelsen anfört.

Paviljong I inrymmer för närvarande avdelningar för 48 oroliga och halvoroliga
män. Genom tillbyggnad åt väster erhålles en dubbel fil av övervakningssalar
varjämte behovet av enkelrum blir väl tillgodosett. Byggnaden
komme därigenom att inrymma två avdelningar örn vardera 36 vårdplatser,
en avdelningsstorlek som både ur sjukvårdssynpunkt och av ekonomiska
skäl måste anses tillfredsställande. Byggnadens längst i väster belägna del
apteras till en terapiavdelning med 21 vårdplatser. Den totala platsvinsten
skulle sålunda utgöra 36 + 36 -f- 21 —48 = 45 vårdplatser på orolig och
halvorolig avdelning.

Kostnaderna för arbetena å paviljongen skulle uppgå till 456 500 kronor.

Med avseende å sistnämnda arbeten har arkitekten Hakon Ahlberg i skrivelse
till styrelsen den 6 mars 1943 anfört, att de nuvarande smala flyglarna
till paviljongen med enkelsidiga korridorsystem vore oekonomiska och ur
övervakningssynpunkt mindre lämpliga. Genom de föreslagna utbyggnaderna
hade vardera flygeln tillsammans med en del av mittpartiet utbildats lill en
särskild avdelning om 36 vårdplatser. Patientrum och biutrymmen bleve vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

förslagets genomförande relativt tillfredsställande, medan däremot matrum
och dagrum på grund av beslående förhållanden finge en inbördes mindre
lämpligt avvägd storlek och mindre goda belysningsförhållanden. Beträffande
mittbyggnaden hade det icke varit möjligt att undvika sådana olägenheter
som att vissa sjukrum och dagrum på insulinavdelningen bomme mot
nordligt väderstreck, ett förhållande som dock hade mindre betydelse när
det gällde en avdelning, där patienterna endast kortare tid skulle vistas. Först
sedan förslaget kostnadsberäknats, kunde man enligt Ählbergs mening avgöra,
huruvida de genom ombyggnaden vunna lokalernas värde kunde anses
motsvara kostnaderna.

I en den 1 november 1945 dagtecknad skrivelse till medicinalstyrelsen har
Ahlberg angående ifrågavarande arbeten gjort följande uttalanden.

Beträffande avd. M I, som drager huvudparten av kostnaderna, bör bemärkas,
att platsantalet här utökats med 45 platser. Då platser inrymda i nybyggnader
vid sinnessjukhusen, där nya ekonomilokaler, bostäder etc. icke
erfordras, med nuvarande kostnader torde betinga ett pris av cirka kr.
8 000: —, är den ifrågavarande kostnaden relativt hög, om man endast täger
hänsyn till antalet tillkomna platser. Emellertid blir ju samtidigt hela paviljongen
renoverad och de ursprungliga 48 platserna få därvid även ökat värde,
varför den i min tidigare skrivelse uppställda frågan, huruvida renoveringen
kan anses från ekonomisk synpunkt lönande, torde böra besvaras jakande.

Utöver de nu angivna byggnadsåtgärderna skulle enligt medicinalstyrelsens
förslag vissa elektriska arbeten vara erforderliga, såsom uppförande av
en transformatorstation.

Kostnaderna i sin helhet skulle fördela sig på följande sätt.

Till- och ombyggnad av paviljong I för män

Byggnadskostnad inkl. målning ...........

Värme- och ventilationsanläggning.........

Vatten- och sanitära anläggningar........

Elektriska installationer...................

Kronor 456 500

290 000
70 000
56 000
40 500

Arvoden m. m.

Arvode till arkitekt, konsulterande ingenjörer och kontrollant
samt administration, resor och diverse .......... 50 000 506 500

Omändringar av nuvarande kasinobyggnaden.

Byggnadskostnad inkl. målning ............

Värme- och ventilationsanläggning ..........

Vatten- och sanitära anläggningar..........

Elektriska installationer ...................

60 000
8 000
15 000
15 500

Kronor 98 500

Arvoden m. m

15 000 113 500

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Ändringar i administrationsbyggnaden.

Byggnadskostnad inkl. målning .....

Värme- och ventilationsanläggning . ..
Vatten- och sanitära anläggningar . ..
Elektriska installationer.............

Arvoden m. m.........

Ny transformator station
Arvoden m. m........

10 000
1 000
2 000
850

Kronor 13 850
......... 2 150	16 000
......... 43 000
........ 4 000	47 000

Summa kronor 683 000

I ett yttrande den 16 november 1945, till vilket sjukhusdirektionen anslutit
sig, har sjukhuschefen, överläkaren J. Björnberg anfört, att förslaget i
huvudsak kunde tillstyrkas. Vissa mindre detaljändringar borde dock vidtagas.

Medicinalstyrelsen har härom uttalat, att styrelsen funne vad av Björnberg
anförts kunna i huvudsak beaktas vid uppgörandet av de definitiva arbetsritningarna.

I yttrande till medicinalstyrelsen har byggnadsstyrelsen anfört.

Styrelsen instämmer i vad arkitekten Ahlberg i skrivelser den 6 mars
1943 och den 1 november 1945 anfört angående vissa brister beträffande
förslaget till örn- och tillbyggnad av paviljong I och den höga kostnaden
för de planerade arbetena.

Någon undersökning av byggnadernas nuvarande tillstånd har på grund
av ärendets brådskande natur icke kunnat verkställas, varför den för byggnadsföretaget
till 683 000 kronor beräknade kostnaden endast kunnat bedömas
i förhållande till föreliggande ritningsförslag. Vid en dylik granskning
synes det angivna beloppet skäligt. Styrelsen hyser emellertid stor tveksamhet,
huruvida det kan anses ekonomiskt försvarligt att nedlägga så höga kostnader
på dessa gamla byggnader, vilkas nuvarande byggnadsvärde torde
vara ganska lågt och av vilka i synnerhet paviljong I är från början så
olämpligt planlagd, att genom dess ombyggnad tillfredsställande lokaler där
endast med svårighet kan åstadkommas.

Härtill har medicinalstyrelsen genmält.

Medicinalstyrelsen inser väl byggnadsstyrelsens betänkligheter med avseende
å de betydande kostnaderna för örn- och tillbyggnaden av paviljong I
för män. Kostnaderna uppgå ju till cirka 11 200 kronor per vunnen vårdplats.
Därest den beräknade kostnaden av 506 500 kronor slås ut på samtliga
vårdplatser inom paviljongen, vilka genom föreslagna arbeten sättas i
gott skick, erhålles emellertid en kostnad av cirka 5 450 kronor per plats.
Styrelsen finner denna summa icke avskräckande. Nyinrättande av 45 vårdplatser
skulle å andra sidan helt säkert betinga kostnader om 350 000—
400 000 kronor, vartill dä måste läggas ett avsevärt belopp för fullständig
renovering av de redan befintliga 48 platserna. Då den föreslagna renoveringen
och tillbyggnaden på ett — enligt sjukhusledningens och medicinalstyrelsens
förmenande — tillfredsställande sätt löser sjukhusets behov av
ytterligare vårdplatser för oroliga och halvoroliga män och därtill nyskapar

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

den behövliga insulinbehandlingsavdelningen, måste styrelsen för sin del
finna del framlagda förslaget för staten förmånligt. Det låter säg ock omedelbart
genomföras, vilket med hänsyn lill platsbristen inom den statliga sinnessjukvården
är synnerligen önskvärt.

Till medicinalstyrelsens skrivelse hava fogats — förutom angivna skrivelser
från arkitekten Ahlberg och byggnadsstyrelsens yttrande — vissa kostnadsberäkningar,
upprättade av ingenjören John Minton och Hugo Theorells
ingenjörsbyrå aktiebolag, förslag från Bergströms ingeniörsbyrå &

C:o angående ändringar av vatten- och avloppsledningarna i anledning av
ombyggnaderna samt kostnadsberäkning för elektriska anläggningar i samband
med ombyggnaderna, upprättad av elektriska prövningsanstalten aktiebolag.

Medicinalstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t ville i proposition
till 1946 års riksdag föreslå riksdagen, att dels medgiva, att i huvudsaklig
överensstämmelse med uppgjort förslag finge vid S:t Jörgens sjukhus utföras
örn- och tillbyggnadsarbeten för ett belopp av tillhopa högst 683 000 kronor,
dels ock, därest detta förslag vunne riksdagens gillande, ställa erforderligt
anslag till förfogande under budgetåret 1946 47.

De av medicinalstyrelsen föreslagna åtgärderna avse ändringsarbeten inom Departementsadministrations-
och kasinobyggnaderna samt om- och tillbyggnad av en av
vårdpaviljongerna ävensom vissa av dessa åtgärder föranledda ändringar
beträffande de elektriska installationerna. Samtliga arbelen skulle draga en
kostnad av 683 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har ansett det tveksamt, huruvida det vore ekonomiskt
försvarligt att nedlägga ett så stort belopp på dc ifrågavarande ålderdomliga
byggnaderna, vilkas nuvarande byggnadsvärde torde vara ganska lågt och
av vilka i synnerhet paviljongen från början vore så olämpligt planlagd, all
genom dess ombyggnad tillfredsställande lokaler endast med svårighet kunde
åstadkommas.

Jag vill framhålla, att genom ändringarna inom administrations- och
kasinobyggnaderna skulle vinnas, att samtliga expeditionslokaler centraliserades
till den förstnämnda byggnaden samt atl för den medicinska behandlingen
av patienterna skulle erhållas större och bättre rustade lokaler än för
närvarande, sammanförda till en enda byggnad — kasinobyggnaden — i
sjukhusområdets centrum. Enligt min mening är en sådan rationalisering
av sjukhusdriften synnerligen önskvärd. Påpekas må därjämte, all dc löreslagna
åtgärderna skulle underlättas och förbilligas genom afl i samband
med ekonomibyggnadens renovering vissa lokaler inom kasinobyggnaden
bomme att utrymmas. Nybyggnad blir därför icke erforderlig. På grund av
det anförda förordar jag, all de angivna arbetena nu komma lil! utförande.

Mot kostnadsberäkningen har jag intet att erinra.

Såsom jag i annai sammanhang anfört, är sinnessjukvården i starkt behov
av förbättrade vårdresurser. 1 avbidan på utredning angående bl. a. möjlig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

helema för en intensifiering av vården å de statliga sinnessjukhusen har
jag funnit, att försiktighet bör iakttagas i fråga om uppförande av nya sinnessjukhus.
I den mån en minskning av behovet av platser å de statliga anstalterna
icke kan åstadkommas genom profylaktiska och andra åtgärder,
bör därför, såsom jag framhållit, det aktuella platsbehovet tillgodoses genom
utvidgningar — i begränsad utsträckning — inom den nuvarande anstaltsorganisationens
ram. Behovet av det platstillskott, som vid ett genomförande
av medicinalstyrelsens nu framlagda förslag örn renovering och
utbyggnad av en av paviljongerna vid S:t Jörgens sjukhus .skulle erhållas,
anser jag icke behöva ifrågasättas. En särskild anledning att vidtaga de
föreslagna åtgärderna ligger däri, att den ifrågavarande paviljongen i sin
nuvarande utformning företer en mindre lämplig planlösning. Detta gäller
i synnerhet flyglarna, vilkas enkelsidiga korridorsystem medför dålig driftekonomi
och försvårar övervakningen. Ehuru även efter vidtagande av de
föreslagna byggnadsåtgärderna paviljongen blir behäftad med vissa brister,
komma likväl genom dessa åtgärder de väsentliga olägenheterna att bliva
botade. Paviljongen i sm helhet erhåller en ny planlösning, som möjliggör
en bättre driftekonomi. Kostnaden för de angivna arbetena kan därför icke
heller anses helt hänföra sig till de nyvunna platserna. Om kostnaden — såsom
synes riktigt — slås ut på samtliga vårdplatser inom paviljongen, blir
kostnaden per vårdplats 5 450 kronor. Mot storleken av detta belopp torde
någon berättigad anmärkning icke kunna riktas. I betraktande av anförda
omständigheter finner jag mig böra förorda medicinalstyrelsens förslag.

Ändrings- och ombyggnadsarbetena beträffande kasinobyggnaden och paviljongen
komma att medföra en relativt stor ökning av belastningen å det
elektriska ledningssystemet. På grund härav och då den nuvarande transformatorstationen
är otidsenlig samt icke kan utvidgas, fordras, att ny transformator
anskaffas och installeras på annan plats inom sjukhusområdet.
Jag biträder därför del härom framlagda förslaget. Den beräknade kostnaden
för transformatorn finner jag mig kunna godtaga. Erinras må i detta
sammanhang, att vid sjukhuset för närvarande pågår en successiv omläggning
av ledningssystemet från likström till växelström, varför även oberoende
av nu ifrågavarande byggnadsarbeten kostnadskrävande åtgärder
med avseende å de elektriska installationerna skulle hava kommit till utförande.

Jag tillstyrker alltså anvisande av 685 000 kronor för utförande av nämnda
arbeten under budgetåret 1946/47.

Uppförande av vissa uthusbyggnader vid Umedalens sjukhus vid Umeå.

1 skrivelse den 5 januari 1945 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande
av ett belopp av 27 500 kronor för uppförande vid Umedalens sjukhus
av en uthusbyggnad för vagnar, byggnadsställningar m. m. samt av ett

Kungl. Maj.-ts proposition nr /77.

redskapsskjul för trädgården. Styrelsen har därvid framhållit, att behov av
dessa byggnader förelåge för att sjukhusets materiel av olika slag skulle
kunna skötas på ett rationellt sätt samt för möjliggörande av ett bättre
ordnande för patienterna av arbetet i sjukhusets vedgård.

I särskilda till medicinalstyrelsen avgivna yttranden har byggnadsstyrelsen
funnit intet vara att erinra mot upprättade förslag till ifrågavarande byggnader
och de härför beräknade kostnaderna, 27 500 kronor.

Även jag finner av behovet påkallat, att ifrågavarande uthusbyggnaderDepartemsntsuppföras.
Mot kostnadsberäkningarna, slutande å 27 500 kronor, har jag
intet att erinra.

Kylanläggning vid Ulleråkers sjukhus.

I skrivelse den 3 december 1945 har medicinalstyrelsen hemställt om anvisande
av medel för utförande av en kylrumsanläggning vid Ulleråkers
sjukhus.

Styrelsen hänvisar beträffande behovet av anläggningen till ett av intendenten
vid sjukhuset avgivet tjänstememorial, vilket direktionen för sjukhuset
med tillstyrkan överlämnat till styrelsen. I memorialet anföres bl. a

Vid ombyggnad av sjukhusets centralkök år 1930 anordnades därstädes
4 kylrum, därav 2 i källarvåningen, för salta varor m. m., och 2 i bottenvåningen,
för mjölk och färskt kött, och installerades i källarvåningen ett
kylmaskineri för kolsyra såsom kylmedium. Detta kylmaskineri är emellertid
av en numera föråldrad typ och kräver kontinuerlig tillsyn och skötsel
under drifttiden. Så länge nuvarande förläggning av sjukhusets elektriska
kraftcentral invid köksbyggnaden bibehålies, kan skötseln av kylmaskineriet
ombesörjas av vakthavande maskinisten, men då kraftcentralen, så snart
det avbrutna renoveringsarbetet å sjukhuset får återupptagas, överflyttas
till den cirka 400 meter avlägsna nya maskincentralbyggnaden, kommer särskild
skötare av kylmaskineriet att bliva erforderlig, om ej detta ersättes
med en automatiskt verkande kylanläggning.

I memorialet framhålles vidare, att utrymmet i de befintliga kyirummen
visat sig otillräckligt och att det därför vore synnerligen angeläget att ytterligare
tvenne kylrum snarast möjligt anordnades, därav ett i källarvåningen,
vårtid utrymme kunde utvinnas genom urschaktning under nuvarande kylrum
i bottenvåningen, och ett i sistnämnda våning, lämpligen i en nuvarande
serveringslokal.

På uppdrag av medicinalstyrelsen, som funnit behovet av ny kylanläggning
styrkt, har kyltekniska byrån i Stockholm (Arvid Börjesons ingeniörsbyrä)
uppgjort förslag och kostnadsberäkning. Den sistnämnda upptager en
total kostnad för anläggningen av 29 000 kronor, därav 15 000 kronor för
kylmaskinell utrustning och 14 000 kronor för mindre byggnadsarbeten
m. lii. Härtill skulle komma utredningskostnader, 1 925 kronor.

Departements chefen.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Medicinalstyrelsen har upplyst, att arbetet vore avsett att utföras genom
sjukhusets försorg, varigenom kostnaderna skulle i någon mån kunna nedbringas.

Över förslaget har byggnadsstyrelsen den 29 november 1945 avgivit yttrande
och därvid anfört, att mot förslagets tekniska utformning intet vore
att erinra och all den beräknade kostnaden, 15 000 kronor, för kylmaskinens
utrustning syntes skälig.

Med stöd av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl.
Majit ville avlåta proposition till 1946 års riksdag angående utförande för
en beräknad kostnad av högst 30 925 kronor av en ny kylrumsinstallation
vid Ulleråkers sjukhus.

Behovet av den föreslagna kylanläggningen synes mig styrkt. Jag förordar
bifall till medicinalstyrelsens förslag. För anläggningens utförande
torde böra beräknas ett till 30 000 kronor avrundat belopp.

Elektriska arbeten vid Sundby, S:t Lars, S:ta Maria, Frösö och Furunäsets

sjukhus.

Sundby sjukhus. I skrivelse den 27 november 1945 har medicinalstyrelsen
gjort framställning om anvisande av medel för komplettering av den elektriska
utrustningen vid Sundby sjukhus. Till stöd härför anför styrelsen
följande.

Den elektriska utrustningen vid Sundby sjukhus, som togs i bruk år
1922, befinner sig numera delvis icke i tillfredsställande skick. Särskilt
gäller detta sjukhusets nordvästra och sydöstra bostadsområden. På uppdrag
av medicinalstyrelsen har därför Elektriska Prövningsanstalten Aktiebolag
verkställt utredning och till styrelsen inkommit med förslag till de
påtalade olägenheternas avhjälpande. I denna utredning, dagtecknad den 10
augusti 1944, föreslår anstalten en spänningshöjning inom dessa delar av
sjukhuset.

Det förslag, som härmed framlägges, avser avhjälpandet av vissa missförhållanden
inom det sydöstra bostadsområdet m. m. Bostadshusen ligga
här förlagda i rad med betydliga avstånd sinsemellan. Då det totala avståndet
till transformatorn därigenom blir avsevärt och överföringsledningarna
i förhållande till det nuvarande behovet hava allt för klena dimensioner,
kunna vare sig kokplattor eller elspisar installeras. Spänningsfallet
blir ändå så stort, att det verkar störande på belysningen. Det förslag, som
medicinalstyrelsen för sin del förordar, möjliggör i en senare etapp elektrifiering
av sjukhusets stekkök: en förbättring, som av flera anledningar är
i hög grad önskvärd, bland annat för att kunna höja kvaliteten på den utspisade
kosten. Förslaget tar även hänsyn till önskvärdheten av att inom
bageri, verkstad och ångpannehus framdeles kunna övergå till direktdrivna
arbetsmaskiner utan remtransmissioner, vilken nuvarande anordning varken
ur driftsekonomisk eller ur olycksfallssäkerhetssynpunkt är i längden godtagbar.
— Den befintliga belysningstransformatorn i ångpannehuset bör
därför utbytas mot en ny transformator örn 150 k VA, avsedd att kunna tili -

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

godose både ljus- och kraftbehovet inom dessa delar av sjukhuset. Kostnaden
härför inklusive erforderliga kablar m. m. har av Elektriska Prövningsanstalten
beräknats till 20 300 kronor.

I yttrande den 8 november 1944 har direktionen för sjukhuset tillstyrkt
förslagets genomförande.

Medicinalstyrelsen har bifogat det av elektriska prövningsanstalten upprättade
förslaget. Häri anföres, att på grund av den låga distributionsspänningen,
190/110 volt, samt de långa avstånden mellan transformatorn och
fastigheterna, spänningsfallet vöre besvärande och att ytterligare anslutning
av elektriska apparater ej kunde ske med mindre överföringsledningarna
förstärktes eller distributionsspänningen höjdes. Anstalten har beträffande
det sydöstra bostadsområdet framlagt tre alternativ för omläggningen. Enligt
alternativ I skulle den nuvarande spänningen bibehållas men en ny jordkabel
till bostadshusen nedläggas. Härav föranledda kostnader skulle uppgå
till 6 500 kronor. Vid bibehållande av spänningen 190/110 volt måste emellertid
därjämte en separat transformatorstation uppföras inom köksbyggnaden
för matning av elektriska köksapparater. Kostnaden för denna station
beräknades till 16 100 kronor. Totala kostnaden belöpte sig alltså till 22 600
kronor. Vid denna och följande beräkningar har förutsatts, att arbetena utföras
av sjukhusets elektriker. Alternativ I gjorde det icke möjligt att installera
elektriska kokspisar i bostadslägenheterna. Enligt alternativen II och
III skulle en ny transformator uppföras med en sekundär spänning av 380
volt samt ett lågspänningsställverk anordnas för distribuering av 380/220
volt. I fråga örn detaljerna förete alternativen vissa skillnader. Kostnaden
skulle utgöra, vid alternativ II 20 300 kronor och vid alternativ lil 24 500
kronor. Anstalten förordar alternativ II.

Medicinalstyrelsen har hemställt, all Kungl. Majit ville i proposition till
1946 års riksdag föreslå riksdagen att medgiva, att vid Sundby sjukhus
finge i huvudsaklig överensstämmelse med av elektriska prövningsanstalten
upprättat förslag utföras elektriska kompletterings- och omläggningsarbeten
til! en kostnad av högst 20 300 kronor.

I utlåtande över framställningen har byggnadsstyrelsen uttalat, ait ledningen
till tjänstebosläderna kunde utföras såsom luftledning samt att löreslagen
kabel mellan ångpannehuset och ekonomibyggnaden borde anstå
till dess att elektrifieringen av centralköket genomfördes. Kostnaden för
ställverket borde upptagas med ett från 1 000 till 1 700 kronor förhöjt belopp.
Sammaniagda kostnaden skulle vid genomförande av byggnadsstyrelsens
förslag uppgå till 16 500 kronor.

S:l Lars sjukhus. I skrivelse den 3 december 1945 har medicinalstyrelsen
hemställt örn anvisande av medel för omläggning av de elektriska installationerna
vid S:t Lars sjukhus från likström till växelström. Till motivering
härför har styrelsen anfört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Vid flertalet äldre sinnessjukhus, där den ursprungliga elinstallationen
utförts för likström, har efter hand som anläggningen förslitits eller blivit
otillräcklig, omläggning till växelström såsom varande mera ekonomisk
planlagts och vid vissa sjukhus påbörjats respektive genomförts. Sålunda
befinner sig den för likström utförda el-instaliaiicnen vid S:t Lars sjukhus
numera i sådant skick, att mera omfattande åtgärder blivit oundgängliga för
att avlasta likströmsnätet och råda bot på uppkomna allvarliga olägenheter
i sjukhusets elkraftförsörjning. Medicinalstyrelsen har därför uppdragit åt
Elektriska Prövningsanstalten Aktiebolag, Stockholm, att uppgöra plan för
genomförandet av de mest trängande omläggningarna. Enligt denna, som är
dagtecknad den 11 juli 1944, skulle för närvarande arbeten för en kostnad
av tillhopa 114 000 kronor behöva utföras. Elektriska Prövningsanstalten
har vid konferens i november månad 1945 meddelat, att dessa åtgärder
icke lämpligen kunna uppskjutas. Med hänsyn till de för närvarande mycket
långa leveranstiderna för i dessa arbeten ingående materiel är enligt styrelsens
förmenande beslut i frågan vid 1946 års riksdag påkallat.

Styrelsen återger härefter den i prövningsanstaltens utredning gjorda
sammanfattningen av anstaltens förslag. Enligt denna sammanfattning föreslås: 1)

att 380/220 V faststälies som distributionsspänning inom sjukhusområdet.
Undantag blir lills vidare vissa byggnader inom östra sjukhuset, som
för närvarande matas med 3 X 220 V, där någon spänningsomläggning
ännu ej kan motiveras;

2) att för matning av de nya växelströmsinstallationema befintlig transformatorstation
inom ångpannebyggnaden kompletteras med en transformator
örn ca 200 kVA;

3) att på lämpligt ställe en ny öppen fördelningscentral uppbygges, vilken
skall vara utvidgningsbar.

Styrelsen fortsätter.

Med skrivelse till styrelsen den 28 mars 1945 överlämnade direktionen
för sjukhuset en i ärendet av vederbörande maskinmästare upprättad P. M.
och hemställde direktionen därvid dels att vid ärendets vidare handläggning
denna P. M. måtte beaktas, dels att ifrågavarande arbeten måtte få utföras
i sjukhusets regi.

I yttrande den 6 juni 1945 har sedermera Elektriska Prövningsanstalten
i vissa delar beaktat vad från sjukhusets sida sålunda anförts och i övrigt
ytterligare motiverat sin ståndpunkt i frågan. Kostnaderna för förslagets
genomförande hava ock med anledning härav omräknats och beräknas nu
uppgå till sammanlagt 115 000 kronor.

Till medicinalstyrelsens framställning hava fogats elektriska prövningsanstaltens
utredning den 11 juli 1944, sjukhusdirektionens skrivelse den
28 mars 1945 jämte ett tjänstememorial från sysslomannen vid sjukhuset
och en av maskinmästare!! upprättad promemoria ävensom prövningsanstaltens
yttrande den 6 juni 1945.

Maskinmästaren föreslår i sin promemoria, att anläggningen i sin helhet
utföres i sjukhusets regi och att materielen upphandlas av sjukhuset. Därigenom
skulle säkerligen stora besparingar kunna göras.

kungl. Majlis proposition nr lii. (il

Beträffande förslagens innehåll i övrigt tillåter jag mig hänvisa till handlingarna.

Medicinalstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t vilie i proposition till
1946 års riksdag föreslå riksdagen att medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse
med prövningsanstaltens förslag finge vid S:t Lars sjukhus i
Lund utföras elektriska omläggnings- och utvidgningsarbeten för en kostnad
av högst 115 000 kronor.

1 ett på medicinalstyrelsens begäran avgivet utlåtande den 29 november
1945 har byggnadsstyrelsen anfört.

Oaktat spänningen 380/220 V medför större risk för olycksfall än spänningen
220/127 V, synes den allmänna uppfattningen för närvarande vara
den, att de ekonomiska skälen för användning av den förstnämnda spänningen
i förening med den minskade olycksfallsrisken genom installationsmaterielens
förbättring under senare år komma att medföra, att spänningen
380/220 V inom en tämligen snar framtid blir förhärskande. Då denna
spänning redan användes och i framtiden sålunda i ännu större utsträckning
torde komma att utnyttjas i bostäder och andra lokaler, där personer,
vilka icke äro medvetna örn de med elektriska anläggningar i allmänhet
förenade risker, kunna komma att handskas med elektriska apparater, synes
det som örn spänningen 380/220 V borde kunna väljas även i förevarande
fall.

Då byggnadsstyrelsen ej äger närmare kännedom om belastningen inom
de olika delarna av sjukhuset, är det ej möjligt för styrelsen att närmare
uttala sig örn planläggningen och dimensioneringen av det tilltänkta distributionssystemet.

En granskning av kostnadsberäkningarna för de undersökta alternativen
med avseende på de poster, som kunnat kontrolleras, har ej givit anledning
till någon erinran.

S:ta Maria sjukhus. I skrivelse den 27 november 1945 har medicinalstyrelsen
föreslagit vissa kompletteringsarbeten beträffande de elektriska installationerna
vid S:ta Maria sjukhus. Härom anföres följande. j

Sjukhusets elkraft produceras för närvarande till huvudsaklig del i egna
ångturbindrivna likströmsgeneratorer. En mindre del inköpes från Hälsingborgs
elverk, dit sjukhuset dock under egen produktionstid återlevererar
viss överloppskraft. Inom sjukhuset förekommer i huvudsak likström.

Trots restriktioner under krisåren har sjukhusets elkonsumtion under senare
år så avsevärt ökats, att åtgärder måste vidtagas för att tillgodose
sjukhusets normala behov av elkraft snarast möjligt. Härför erfordras installerandet
av en ny omformare. För att möjliggöra detta behöver transformatorstationen
utvidgas. Det har vid verkställd utredning visat sig lämpligast
att förlägga den nya transformatorstationen till den lokal, som nu
upptages av sjukhusets desinfektionsugn. Desinfektionsugnen flyttas för att
möjliggöra detta till en invid en annan del av maskinhuset nyuppförd tillbyggnad,
vilket arrangemang, utfört i sjukhusets egen regi, beräknas draga
en kostnad av 6 280 kronor. För den nya transformatorstationens iordningställande
kräves nytt omformaraggregat med tillhörande utrustning. Kostnaderna
för dessa installationer hava av Elektriska Prövningsanstalten be -

Kungl. Maj:ls proposition nr 177.

räknats lill cirka 41 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för dessa
snarast erforderliga kompletteringar uppgå sålunda till 47 280 kronor.

Vid sjukhuset krävas därutöver ytterligare vissa åtgärder för att tillgodose
nödströmsfÖrsörjningen. Sjukhusets ackumulatorbatteri är nämligen i del
närmaste uttjänt. Utredning av detta spörsmål föreligger visserligen färdig,
men har den ansetts böra överarbetas ytterligare för att, så långt ske kan,
kostnaderna må kunna nedpressas innan utredningen framlägges för statsmakternas
prövning.

Till skrivelsen hava fogats yttranden av elektriska prövningsanstalten den
15 mars och den 21 november 1945 jämte ritningar.

Medicinalstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t ville i proposition till
1946 års riksdag föreslå riksdagen att medgiva, att vid S:ta Maria sjukhus
i Hälsingborg finge i huvudsaklig överensstämmelse med prövningsanstallens
förslag utföras elektriska kompletteringsarbeten för högst 47 280
kronor.

Byggnadsstyrelsen har i infordrat yttrande förklarat sig intet hava att
erinra mot förslaget.

Frösö sjukhus. I propositionen nr 288 (bil. 10 punkt 1) till 1944 års riksdag
föreslogs, att för utförande av vissa elektriska arbeten vid Frösö sjukhus
skulle å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisas ett
investeringsanslag av 60 000 kronor. Arbetena voro avsedda såsom en första
etapp (etapp I A) i en av medicinalstyrelsen framlagd generalplan för omläggning
av sjukhusets elektriska installationer från likström till växelström.
Utförandet av nämnda arbeten ansågs särskilt brådskande, enär
kraftleverantören hade beslutat genomföra ändring av spänning och periodantal,
vilka åtgärder i sin tur föranletts av, bland annat, hänsyn till den å
Frösön förlagda flygkårens behov.

Riksdagen (skr. nr 481, punkt 6) förklarade sig icke hava något alt erinra
mot Kungl. Majlis förslag rörande omläggning av de elektriska installationerna
vid sjukhuset samt anvisade å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1944/45 det av Kungl. Maj:t äskade beloppet, 60 000 kronor.

I skrivelse den 27 november 1945 har medicinalstyrelsen — med förmälan
att de till etapp I A hörande arbetena påginge — hemställt örn anvisande
av 50 000 kronor för utförande av en andra etapp. Denna etapp skulle omfatta
omläggning till växelström i paviljongerna 4, 6, 8, 10 och 11 samt i
administrationsbyggnaden, festsalen, sjukhuschefens bostad och portvaktsstugan.
För matning av dessa byggnader med växelström skulle vid administrationsbyggnaden
anordnas en ny transformatorstation, lämpligen utförd
som en plåtkiosk, förbunden med huvudtransformatorstationen med
jordkabel. Styrelsen har anfört, att den starka överbelastningen av sjukhusets
likströmsnät krävde, att arbetet med övergång till växelström fullföljdes,
sedan nu tillgången till sådan ström genom tidigare beslutade arbeten
blivit rikligare.

Kungl. Majus proposition nr 177.

Beträffande de tekniska detaljerna har styrelsen hänvisat till en av elektriska
prövningsanstalten aktiebolag upprättad, den 20 december 1943 dagtecknad
utredning.

I vad denna utredning gäller de allmänna riktlinjerna för distributionssystemets
omläggning och omfattningen av de till etapp I hörande åtgärderna
har redogörelse lämnats i den förenämnda propositionen nr 288/1944,
till vilken jag tillåter mig hänvisa.

Rörande etapp II — vilken avser omläggning till växelström i de i medicinalstyrelsens
skrivelse angivna byggnaderna — 1''ramhålles av anstalten,
att arbetenas genomförande betingades av önskemålet att snarast avlasta
likströmssystemet och bereda möjligheter att avhjälpa de stora spänningsfallen
i systemet i områdena omkring administrationsbyggnaden. För omläggningen
erfordrades, att en transformatorstation — lämpligen en plåtkiosk
— uppfördes vid administrationsbyggnaden och förbundes med huvudtransformatorstationen
medelst jordkabel. Etapp II kunde utföras i
sammanhang med etapp I A, medan arbeten tillhörande en senare del av
etapp I — etapp IB — kunde anstå. Kostnaden för etapp II beräknades
till 49 000 kronor.

Medicinalstyrelsen har anfört, att kostnaderna för etapp II för närvarande
kunde beräknas till 50 000 kronor.

I skrivelsen hemställes, att Kungl. Maj:t ville i proposition till 1946 års
riksdag föreslå riksdagen att medgiva, att vid Frösö sjukhus finge utföras
strömomläggningsarbeten för en beräknad kostnad av högst 50 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande över framställningen uttalat, att styrelsen
i princip intet hade att erinra mot utförandet av andra etappen av ifrågavarande
omläggningsarbeten enligt det framlagda förslaget eller mot de beräknade
kostnaderna därför.

Furunäsets sjukhus. I skrivelse den 3 december 1945 har medicinalstyrelsen
föreslagit vissa omläggnings- och kompletteringsarbeten beträffande de
elektriska installationerna vid Furunäsets sjukhus. Styrelsen har härom anfört
följande.

Vid sjukhuset skola enligt beslut av 1945 års vårriksdag betydande biloch
ombyggnader utföras. Sålunda skall bland annat en ny vårdpaviljong
inrymmande jämväl arbetssalar för manliga patienter uppföras medan de
nuvarande arbetslokalerna, belägna i huvudbyggnadens översta våning, omändras
till vårdlokaler. Härigenom bliva vissa förändringar och utvidgningar
inom sjukhusets elektriska utrustning och distribueringssystem oundgängliga.
Det synes också lämpligt att i ett sammanhang komplettera sjukhusets elektriska
installationer, så att de kunna beräknas bliva tillräckliga för en avsevärd
tid framåt.

Beträffande de tekniska förhållandena har styrelsen hänvisat till en av
elektriska prövningsanstalten verkställd, den 8 juni 1945 dagtecknad utredning,
i vilken sammanfattningsvis föreslås:

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

1) att 380/220 volt faststälies som distributionsspänning inom bostadsområdet.
Inom det egentliga sjukhusområdet bibehålies 220/127 volt, men böra
framtida installationer utföras för 380/220 volt, så alt man framdeles även
här kan höja distribulionsspänningen, om så skulle bli önskvärt;

2) att nuvarande transformatcrstation inom sjukhusområdet flyttas till koksbyggnaden,
där en mindre tillbyggnad uppföres. Kostnaderna för stationen
uppgå till cirka 17 000 kr. inkl. byggnadsarbeten;

3) att för distribution av kraft inom bostadsområdet anordnas mindre transformatorstation
i närheten av växthuset. I denna station uppställes befintlig
70 k VA transformator, som omlindas för 380 volt. Kostnaderna för
denna station samt diverse kompletteringar beräknas till 47 400 kr.

Då ledningsnätet inom ytterområdet ej tillåter nyanslutningar i någon
större omfattning, föreslås att ombyggnad av mottagningsstation vid köksbyggnaden
samt transformatorkiosk med tillhörande distributionsnät
inom ytterområdet kommer till utförande nu omedelbart;

4) att vtterbelysningen kompletteras i enlighet med uppgjort förslag. I första
etappen anse vi att ytterbelysningen inom bostadsområdet bör komma till
utförande i samband med utförande av nytt distributionsnät och beräknas
kostnaderna härför till cirka 16 000 kr.

De arbeten, som skulle komma till utförande i första hand, beräknas kosta
cirka 80 400 kr.

De av anstalten förordade arbetena hava betecknats såsom alternativ lil.

Medicinalstyrelsen fortsätter.

För egen del ansluter sig medicinalstyrelsen till Elektriska Prövningsanstaltens
ovan refererade förslag (alternativ III). Efter förhandling med anstalten
har styrelsen dock ansett sig böra avrunda erforderligt anslag till 81 000
kronor.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 28 juni 1945 har .sjukhusdirektionen
förklarat sig biträda förslaget.

Till skrivelsen hava fogats elektriska prövningsanstaltens utredning den
8 juni 1945 jämte ritningar och sjukhusdirektionens yttrande den 28 juni
1945.

I anstaltens utredning upptogos tre alternativ för omläggningsarbetena.
Enligt alternativ I skulle den nuvarande distributionsspänningen 220/127
volt bibehållas. Vid detta alternativ skulle anslutning av elektriska spisar i
de inom sjukhusets yttre områden belägna personalbostäderna icke kunna
ske. Enligt alternativ II skulle en distributionsspänning av 380/220 volt
komma till användning antingen omedelbart (alternativ II A) eller efter en
successiv övergång (alternativ II B). Trots spänningshöjningen skulle emellertid
på grund av i övrigt föreliggande förhållanden elektriska spisar och
varmvattenberedare icke kunna installeras i ytterområdena. Alternativen II A
och B skulle draga en kostnad av 60 500 respektive 48 500 kronor. Alternativ
III innebär, att matning av installationerna inom det centrala sjukhusområdet
skulle ske med 220/127 volt från en planerad station i köksbyggnaden och
att för ytterområdena den från stationen medelst högspänningskabel utförda

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

strömmen skulle transformeras till en sekundärspänning av 380 volt. Anslutning
av elspisar och vattenvärmare skulle härigenom möjliggöras för alla
bostadslägenheter. Kostnaden för detta alternativ skulle uppgå till 47 400
kronor. Anstalten har av såväl ekonomiska som tekniska skäl ansett sig böra
förorda alternativ III.

Av anstaltens utredning framgår vidare, att oberoende av vilket av de angivna
alternativen för distributionsspänningen, som väljes, den nuvarande
transformatorstationen, vilken har en olämplig placering i ångcentralens
maskinrum, måste flyttas till köksbyggnaden. Kostnaden härför skulle uppgå
till 17 000 kronor. Därjämte borde, då vtterbelysningen inom sjukhusområdet
för närvarande icke vore tillräcklig, kablar för vtterbelysningen nedläggas
i samband med de kabelarbeten, som av förut angivna åtgärder påkallades.
För ordnande av ytterbelysningen inom bostadsområdet beräknades
en kostnad av 16 000 kronor. I en andra etapp borde ytterbelysningen inom
det egentliga sjukhusområdet förbättras.

Medicinalstyrelsen har hemställt, alt Kungl. Maj:t ville i proposition till
1946 års riksdag föreslå riksdagen att medgiva att vid Furunäsets sjukhus
linge i huvudsaklig överensstämmelse med prövningsanstaltens förslag utföras
elektriska omläggnings- och kompletteringsarbeten för ett belopp av tillhopa
högst 81 000 kronor.

I yttrande till medicinalstyrelsen har byggnadsstyrelsen uttalat, att den
funne förslaget i huvudsak lämpligt och att kostnaderna syntes skäliga. Vissa
detaljer borde dock närmare övervägas i samband med utformandet av de
slutliga föreskrifterna för kompletteringsarbetena i fråga.

De av medicinalstyrelsen föreslagna arbetena vid Sundby, S:t Lars, S: ta Departement •

chefen*

Maria, Frösö och Furunäsets sjukhus utgöra ett led i en av styrelsen uppgjord
plan att, i den mån en ökning av strömförbrukningen eller andra omständigheter
påkalla det, verkställa omläggning och komplettering av de elektriska
installationerna vid de statliga sinnessjukhusen. För budgetåren 1944/45
och 1945/46 hava medel för detta ändamål anvisats — förutom för en första
etapp vid Frösö sjukhus — beträffande S:t Sigfrids, S:t Jörgens och Säters
sjukhus. Då de nu föreslagna arbetena synas vara av angelägen natur, vill
jag förorda, att desamma komma till utförande under nästa budgetår. De
beräknade kostnaderna för företagen synas i huvudsak kunna godtagas. 1
vissa fall torde dock, örn arbetena verkställas i sjukhusens egen regi eller
ändringar i förslagen vidtagas, besparingar vara möjliga. Tills vidare anser
jag mig emellertid böra räkna med de av medicinalstyrelsen angivna beloppen,
respektive 20 300, 115 000, 47 280, 50 000 och 81 000 kronor, eller
tillhopa i runt tal 313 600 kronor.

linning till riksdagens protokoll U)iC>. 1 sami. Nr 177.

66 Kungl. \iaj:ts proposition nr 177.

Komplettering av avloppsledningarna vid Sundby sjukhus.

Med bifall till propositionen nr 267/1942 anvisade 1942 års riksdag (skr.
nr 308) 162 500 kronor för framdragande av avloppsledning, anläggande av
reningsverk och utförande av anläggning för klorering av dricksvattnet vid
Sundby sjukhus.

I skrivelse den 3 december 1945 har medicinalstyrelsen föreslagit viss komplettering
av anläggningen. Styrelsen anför härom.

Till huvudavloppsledningen äro alla sjukhusets avlopp anslutna med undantag
av ledningarna från vissa bostadshus inom sjukhusets nordvästra område,
Gamla Sundby. Sistnämnda ledningar äro nämligen så lågt belägna,
att de icke utan vidare kunna påkopplas huvudavloppsledningen. Avloppen utmynna
därför direkt i sundet mellan sjukhusområdet och Strängnäs stad.
Då inom byggnaderna ett antal vattenklosetter finnas installerade, förorenas
sjövattnet numera på ett sätt som icke är godtagbart, framför allt sedan tillfredsställande
reningsåtgärder vidtagits för sjukhusets avloppsvatten i övrigt.
Att anlägga ett separat reningsverk för ledningarna från Gamla Sundby anser
styrelsen uteslutet. Enligt det härmed framlagda förslaget, utarbetat av
Bergströms Ingeniörsbyrå & C:o och Elektriska Prövningsanstalten Aktiebolag,
skulle avloppsvattnet från byggnaderna genom en mindre, automatiskt
verkande, elektrisk pumpanläggning tryckas upp till det cirka 8 meter
högre belägna huvudavloppssystemet. Förslaget har i augusti 1944 kostnads -

beräknats på följande sätt:

Pumpbyggnad, omfattande samlingskammare och motorrum ...... 2 000

Pumpverk, rördelar m. m..................................... 1 100

Kablar och övrig elektrisk utrustning.......................... 1 500

Tryckledning ................................................ 4 200

Ombyggnad av transformatorstation i pav. Il för höjning av spänningen,
inklusive byggnadsarbeten..... ...................... 10 000

Summa kronor 18 800

På grund av därefter inträdd prishöjning, framför allt å gjutjärnsrör, torde
emellertid detta belopp numera böra ökas med cirka 20 % till i avrundat tal
22 600 kronor.

Av kostnadsberäkningen framgår, att större delen av kostnaden betingas
av erforderlig spänningsförhöjning. Sjukhusets elnät är emellertid redan nu
så belastat, att en sådan förhöjning även av andra skäl måste bliva ofrånkomlig
inom den närmaste tiden. Den nu föreslagna anordningen undanrödjer
ock vissa svårigheter med elförsörjningen inom kringliggande sjukvårdspavil
jongén

Medicinalstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit ville i proposition till 1946
års riksdag föreslå riksdagen att medgiva, att vid Sundby sjukhus vid Strängnäs
finge i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande förslag utföras
en pumpanläggning för komplettering av sjukhusets avloppssystem för en
kostnad av högst 22 600 kronor.

Medicinalstyrelsen har bifogat i skrivelsen angiven utredning av Bergströms
ingeniörsbyrå & C:o och elektriska prövningsanstalten.

Byggnadsstyrelsen har i yttrande till medicinalstyrelsen förklarat sig icke

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

hava annat att erinra än att de den 17 augusti 1944 till 18 800 kronor beräknade
kostnaderna med gällande priser borde upptagas till omkring 22 500
kronor.

Då det ur sanitär synpunkt icke kan anses godtagbart, att avloppsvattnet Departementsirån
byggnaderna vid Gamla Sundby icke undergår rening, tillstyrker jag
åtgärder för avhjälpande av detta missförhållande. Mot det av medicinalstyrelsen
framlagda förslaget, vilket innebär, att vattnet genom en elektrisk
pumpanordning skulle tryckas upp till huvudavloppssystemet med till detta
hörande reningsverk, har jag intet att erinra. Kostnaden bör, i enlighet med
vad byggnadstyrelsen anfört, beräknas till 22 500 kronor.

Ytterligare anslag för uppförande av familjebostadshus vid S:ta Maria

sjukhus.

Med bifall lill av mig i propositionen nr 242 till 1945 års riksdag framlagt
förslag beräknade riksdagen (skr. nr 420) under anslaget till Vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m. ett belopp av 372 000 kronor
för uppförande av personalbostäder vid Ryhovs och S:ta Maria sjukhus. Av
beloppet avsågs för sistnämnda sjukhus en summa av 196 000 kronor, att
användas för uppförande av fyra enplansbyggnader, var och en innehållande
två lägenheter om två rum och kök.

Med överlämnande av en framställning den 14 februari 1946 från byggnadsstyrelsen
har medicinalstyrelsen i skrivelse den 19 februari 1946 hemställt
örn anvisande av ett ytterligare anslag av 36 000 kronor för bostäderna
vid S:ta Maria sjukhus. Kostnadsökningen föranledes av föreslagen utvidgning
av bostadshusen genom inrättande på vinden av ytterligare ett rum för
varje lägenhet. Vindsrummet skulle kunna avskiljas från lägenheten i övrigt
och upplåtas åt ogift vårdare. I byggnadstekniskt hänseende skulle för förslagets
genomförande krävas, att byggnaderna erhölle högre takresning än
tidigare förutsatts. Merkostnaden i anledning härav skulle uppgå till 2 000
kronor för varje byggnad. För inredande av vindsrummen erfordrades ett
belopp av 3 500 kronor per runi. Sammanlagda kostnadsökningen skulle alltså
utgöra (4 X 2 000 + 8 X3 500) 36 000 kronor.

Då en utvidgning av lägenhetsytan för ifrågavarande familjebostäder sy-Deportements chefen nes

önskvärd och endast skulle föranleda en obetydlig kostnadsökning, tillstyrker
jag medicinalstyrelsens förslag. För budgetåret 1946/47 bör alltså för
detta ändamål anvisas 36 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

lil. Ombyggnadsarbeten vid statens uppfostringsanstalt

å Bona.

Jag har vid behandlingen av medicinalstyrelsens tioårsplan föreslagit, att
statens uppfostringsanstalt å Bona skulle överföras till sinnessjuk- eller sinnesslövården,
så snart anstalten utrymts av det nuvarande klientelet. Jag har
vidare förordat, att kostnaderna för vissa byggnadsarbeten, som erfordrades
för anstaltens modernisering, skulle bestridas från ett på driftbudgeten under
femte huvudtiteln upptaget anslag. Jag ber nu att få lämna en närmare
redogörelse för de avsedda arbetena.

Framställning örn anvisande av medel för ändamålet har gjorts av m e d icinalstyrelsen
i skrivelse den 13 februari 1946. I skrivelsen anföres
bl. a.

Genom beslut den 9 februari 1945 har Kungl. Maj:t uppdragit åt medicinalstyrelsen
att i samråd med fångvårdsstyrelsen och skolöverstyrelsen verkställa
den utredning, som kunde finnas erforderlig för utrönande av möjligheten
att använda statens uppfostringsanstalt å Bona för den statliga sinnesslövården
eller annat ändamål inom medicinalstyrelsens verksamhetsområde.
Denna utredning är ännu icke fullständigt genomförd. I sitt förslag den
11 september 1945 till 1 O-årsplan för den statliga sinnesslövårdens utbyggande
ansåg sig emellertid medicinalstyrelsen kunna medtaga ett till
Bona förlagt sjukhus för 360 yngre asociala, imbecilla män. Vid sammanträde
i justitiedepartementet den 11 december 1945 med ifrågavarande intressenter
tycktes det klarlagt, att Bonaanstalten lämpligen borde förändras i
enlighet med medicinalstyrelsens nyssnämnda förslag. Medicinalstyrelsen erhöll
därvid under hand uppdraget att så snart ske kunde framlägga den del
av örn- och tillbvggnadsplanen, som avsåge modernisering och ombyggnad
av de båda flygelbyggnaderna vid den så kallade gamla anstalten, vilka arbeten
befunnits erforderliga medan anstalten ännu fyllde sin nuvarande
funktion.

Denna del av utredningen, som verkställts av arkitekten G. Birch-Lindgren
och styrelsens tekniska experter, Hugo Theorells ingenjörsbyrå och
Elektriska Prövningsanstalten Aktiebolag, är nu färdig.

Rörande förslagets närmare innehåll har arkitekten Birch-Lindgren uttalat.

»Det gjorda förslaget avser en modernisering och ombyggnad av de båda
flygelbyggnaderna vid den så kallade gamla anstalten. Dessa byggnader uppfördes
omkring år 1903. De ingå i anstalten såsom bostadsbyggnader för pojkarna.
Den övre våningen i varje flygel utgör bostadsvåning. I densamma
finnes en längsgående innervägg, hjärtmur, utmed vilken anordnats bås genom
avbalkning med bräder och spjälor, ett för varje pojke att användas
som sovcell. 1 den nedre våningen finnas två dagrum jämte torkrum m. m.,
varjämte inretts två bostadslägenheter för personal. Uppvärmning för tvättanordningar,
belysningsanläggning m. m. synes hava endast föga eller alls
icke undergått någon modernisering, och äro således även de snart ett halvt
sekel gamla och i hög grad föråldrade och uttjänta.

Ett rationellt utnyttjande av byggnaderna för det nya sjukvårdsändamålet
förutsätter att hela »bur»-anordningen utrives i översta våningen, att en kor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

iidor anordnas utmed hjärtmuren och sovrum längs båda ytterväggarna. I
vardera änden av byggnaden inredes tvättrum, W. C. och sköljrum samt förrådsrum.
På så sätt erhålles utmed korridorens ena sida 7 tvåpatientsrum
och 2 enpatientsrum, å den andra sidan 11 fyrapatientsrum eller sammanlagt
rum för 60 patienter. Dessa föreslås uppdelade på två avdelningar, den ena
på 29 platser, den andra på 31 platser. I bottenvåningen bibehållas dagrummen,
men på den plats som upptagits utav bostadslägenheterna anordnas
arbetsrum med förråd, översköterskerum och sjukrum, två av vardera slaget,
intill vardera dagrummet anordnas dessutom toiletter, tekök, kapprum och
torkrum. Vardera av de båda avdelningarna i övre våningen disponerar sålunda
halva bottenvåningen med dagrum och nämnda bilokaler till vardera.»

Kostnaderna för ifrågavarande arbeten hava av Birch-Lindgren beräknats
till 490 000 kronor.

Medicinalstyrelsen upplyser, att nu angivna förändringar inom paviljongerna
äro definitiva, varför andra kostnader för deras övertagande av
den statliga sinnesslövården ej behöva påräknas än vad som kan bliva betingat
av en onormal förslitning under den tid byggnaderna i fråga efter
ombyggnaden kunna komma att fortfarande tjäna sitt nuvarande ändamål.

Då jag icke har något att erinra mot det uppgjorda byggnadsprogrammetDepj”^^*®-eller mot kostnadsberäkningen, tillstyrker jag, att ett belopp av 490 000 kronor
ställes till förfogande för arbetenas utförande under nästa budgetår.

IV, Förvärv och byte av mark för statens anstalt för

fallandesjuka.

I skrivelse den 27 november 1945 har medicinalstyrelsen anfört.

Statens anstalt för fallandesjuka i Jönköping övertogs den 1 juli 1939 efter
statsmakternas beslut från en stiftelse. Tidsförhållandena därefter hava medfört,
att medicinalstyrelsen icke ansett sig böra framlägga de förslag till utvidgning
och komplettering av anstalten, som prövats erforderliga för att den
må kunna fylla sin uppgift att vara en central med allsidig utrustning för
undersökning och vård av framför allt kvinnliga fallandesjuka och barn. För
detta ändamål kräves inom de närmaste åren nyuppförande av bland annat
administrationsbyggnad, sluten vårdavdelning, paviljong för småbarn och
psykopatiska pojkar och i detta sammanhang också av en panncentral. För
att kunna genomföra denna plan kräves emellertid viss utvidgning och avrundning
av anstaltens område.

Styrelsen erinrar, att de fastigheter, som disponeras av anstalten, redovisas
å domänfonden såsom egendom disponerad för särskilt administrativt ändamål.

Härefter fortsätter styrelsen.

Sjukhusets huvudområde omfattar för närvarande cirka 40,5 har. Det är
på alla sidor omslutet av stadens eller i privat ägo befintlig mark. Jönköpings
stad äger sålunda hela strandremsan mellan sjukhusområdet och Vättern.

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Huvudområdet är beläget å båda sidor om järnvägen Jönköping—Falköping.
Genom dess södra del gå nya och gamla kortebovägarna. Väster örn området
ligga delvis inskjutande i detsamma ägofigurerna n:ris 100, 99, 129 och 106,
tillhöriga enskilda personer. Insprängd mellan ägofiguren 106 och den anstalten
tillhöriga ägofiguren 104 ligger 105, likaledes tillhörig enskild person.
Jönköpings stad äger förutom strandremsan delar av stadsägorna 5, 52
och 53.

Erforderlig utvidgning av sjukhusområdet vinnes enligt anstaltsledningen
om ovannämnda markområden och strandremsa förvärvas. Medicinalstyrelsen
ansluter sig till denna uppfattning. .Stadens mark kan övertagas genom
byte, varvid anstalten skulle avstå sina väster om gamla kortebovägen belägna,
delvis redan stadsplanelagda ägor 109, 110, 142, 143 och 151.

De markområden, vilka sålunda skulle bytas, hava av anstalten och drätselkammaren
gemensamt värderats vid förrättning den 28 april 1942, därvid
områdena åsatts ett värde för envar ägare av 160 000 kronor. I yttrande den
15 november 1945 hava kammarrådet Sten Grönvall och ingenjören Andreas
Nordström, av medicinalstyrelsen anlitade värderingsmän, godtagit ovannämnda
summor och tillstyrkt bytesförslaget.

Av staden innehavda markområden, vilka skulle överlåtas till staten, utgöras
av delar av stadsägorna 5, 52, 53, 91, 92, 93, 95 och 241, hela stadsägan
90, delar av skiftesvägarna o, p och q samt en tillhörande strandremsa
vid Vättern.

De av medicinalstyrelsen anlitade värderingsmännen hava jämväl yttrat
sig örn värdet av ägofigurerna 99, 100 och 129 om sammanlagt 14 744 kvm,
vilka av den nuvarande ägaren, fabrikören Herman Johansson i Jönköping,
hembjudits till anstalten för ett pris av kronor 2: 50 per kvadratmeter eller
för en summa av 36 860 kronor. Värderingsmännen hava anfört bland annat.

Det kan invändas att priset 2: 50 kr. per kvm är högre än vad som skulle
kunna utvinnas genom uppdelning av stadsägorna till bostadstomter med åtföljande
kostnader för ledningar och gator. Men å andra sidan torde innehavet
av dessa ägor i befintligt skick icke vara betungande för ägaren, varför
Iian utan olägenhet kan behålla dem under obegränsad tid framåt, vilket för
anstalten blir till ökat irritament på grand av ägornas inskjutande i varandra.

Det föreligger även ett av stadsingenjör Einar Adéll uppgjort förslag till
markbyte mellan anstalten och staden. I detta förslag äro de anstaltens och
stadens ägor, vilka skulle bytas mot varandra, åsätta olika pris, därvid delar
av anstaltens ägor åsatts samma å-pris per kvm eller 2: 50, som Johansson
begärt för stadsägorna nr 99, 100 och 129.

Värderingsmännen tillstyrka antagande av Johanssons försäljningserbjudande.

Även länsarkitekten har ansett priset kunna godtagas.

Styrelsen meddelar, att beträffande ägofiguren 106 örn 7 417,30 kvm ett
till och med den 30 juni 1946 bindande anbud föreligger från ägaren Ruth
Håkansson i Göteborg om dess överlåtande till anstalten för ett pris av likaledes
kronor 2:50 per kvm eller för tillhopa kronor 18 543:25. Styrelsens
ovannämnda värderingsmän hava på förfrågan under hand meddelat, att
detta pris bör kunna godtagas.

Kungl. Majlis proposition nr lil.

Rörande stadsägan 105 anför styrelsen.

Stadsägan nr 105, vilken är bebyggd med ett mindre bostadshus, är enligt
uppgift av anstaltschefen överläkaren R. Almqvist för närvarande »skriven»
å fru Edla Högfeldt, gift med förre rättaren vid Vilhelmsroanstalten Ernst
Högfeldt. Detta område med en areal av 4 242,20 kvm utbjöds till försäljning
i december 1941 till ett pris av 26 500 kronor. Makarna Högfeldt synas senare
på grund av sin ålder icke velat hava någon förändring, varför preliminärt
avtal örn köp icke kunnat träffas. 1 skrivelse till medicinalstyrelsen den 21
november 1945 meddelar emellertid Almqvist, att överenskommelse till
nämnda pris skulle vara möjlig under förutsättning, att makarna Högfeldt
erbjödes att, så länge de önskade, bo kvar mot erläggande av en mindre
hyressumma. Beträffande det föreslagna försäljningspriset har kammarrådet
Grönvall, som under hand tillfrågats, funnit detta skäligt och ansett att inköp
till detta pris vore försvarligt då ett övertagande av stadsägan i fråga framdeles
icke torde bliva billigare. Taxeringsvärdet å området uppgives för närvarande
utgöra 13 000 kronor, därav 8 800 kronor för åbyggnader och 4 200
kronor för marken. Sjukhuset arrenderar för närvarande 2 500 kvm av områdets
norra del.

Då medicinalstyrelsen finner förvärv av nämnda ägofigur med åbyggnader
lämpligen böra ske samtidigt med övriga jordförvärv och då priset på fastigheten
icke skäligen kan förväntas sjunka, när anstalten efter ett eventuellt
förvärv av den perifert örn densamma belägna ägofiguren nr 106 i viss mån
kommer i ett ofördelaktigare utgångsläge vid upptagande av nya förhandlingar
med makarna Högfeldt, håller styrelsen före, att sådana förhandlingar
snarast böra av sjukhusledningen upptagas på basis av de av Almqvist angivna
villkoren.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställer medicinalstyrelsen, att Kungl.
Majit ville i proposition till 1946 års riksdag föreslå riksdagen att medgiva,
att ägoutbyte finge äga rum mellan statens anstalt för fallandesjuka och
Jönköpings stad enligt det framlagda förslaget samt att förvärv finge ske
av ägofigurerna 99, 100 och 129 till ett pris av 36 860 kronor, av ägofiguren
106 till ett pris av 18 543 kronor 25 öre och — under förutsättning av överenskommelse
med ägaren —- av ägofiguren 105 till ett pris av 26 500 kronor.

Domänstyrelsen har i infordrat utlåtande anfört.

Mot förestående framställning har domänstyrelsen icke något att erinra.

Styrelsen får framhålla, att Kungl. Majit jämlikt finansdepartementets ämbetsskrivelse
den 28 juni 1941 föreskrivit, att del å statens allmänna fastighetsfond,
medicinalstyrelsens delfond, såsom marle värde för Vilhelmsro anstalt
för fallandesjuka bokförda beloppet örn 100 000 kronor skall per den 1
juli 1940 överföras från allmänna fastighetsfonden till statens domäners
fond, att å sistnämnda fond redovisas såsom värde å egendom disponerad för
särskilt administrativt ändamål enligt de i propositionen nr 158 till 1939 års
lagtima riksdag angivna grunderna. Genom olika beslut av Kungl. Majit har
domänfonden tillförts ersättning med 4 000 kronor för vartdera av budgetåren
1940/41, 1941/42, 1942/43, 1943/44 och 1944/45.

Domänstyrelsen anser med anledning härav, att domänfonden hör, därest
ifrågavarande förvärv kommer lill stånd, uppskrivas med ett belopp, som
svarar mot köpeskillingen, samt ersättning lill domänfonden utgå enligt förberörda
grunder

Kungl. Muj:ts proposition nr 177.

DePche7en.ntS" Utläggningen av del till statens anstalt för fallandesjuka hörande området
är icke lämplig. Området genomskäres av järnväg och landsväg. I väster
inskjuta ägofigurer, tillhöriga enskilda personer. Särskilt med hänsyn till att
härigenom en framtida utbyggnad av anstalten skulle försvåras, finner jag
mig böra förorda, att de av medicinalstyrelsen föreslagna ägobytena och
markförvärven genomföras. De ifrågavarande områden åsätta värdena finner
jag mig kunna godtaga. Medel för förvärven, i runt tal 82 000 kronor, torde
böra anvisas under särskilt anslag å kapitalbudgeten.

Såsom av det förut anförda framgår, äro de fastigheter — Östra Vilhelmsro
m. fl. — vilka disponeras av statens anstalt för fallandesjuka, redovisade
å statens domäners fond. Från det å riksstaten under femte huvudtiteln
upptagna förslagsanslaget till ersättning till statens domäners fond för upplåten
mark utgår ersättning bl. a. för upplåtelse av nämnda fastigheter.

V. Utrustning av nya sinnessjukhus.

I skrivelse den 31 augusti 1945 har medicinalstyrelsen gjort framställning
om anvisande av medel för nästa budgetår till utrustning av två statliga sinnessjukhus,
nämligen Vipeholms sjukhus i Lund och det till Säters sjukhus
anslutna sekundärsjukhuset i Grangärde.

Medicinalstyrelsen har därvid meddelat, att direktionen för Vipeholms sjukhus
inkommit med förslag till komplettering av maskinparken vid en nybyggd
snickeriverkstad vid sjukhuset, vilket förslag icke föranlett någon
erinran från styrelsens sida. Kostnaderna för denna utrustning beräknades
till omkring 16 500 kronor.

Beträffande sekundärsjukhuset i Grangärde framhåller styrelsen, att sjukhuset
kunde beräknas komma att tågås i bruk under budgetåret 1946/47.
Kostnaderna för utrustning av sjukhuset ha beräknats till i runt tal 180 000
kronor.

Då medicinalstyrelsen räknat med alt å tidigare till utrustning av nya sinnessjukhus
anvisade medel skulle komma att uppstå en besparing av 70 000
kronor, har styrelsen hemställt alt få disponera detta belopp för utrustningen
av sekundärsjukhuset i Grangärde. I enlighet härmed har styrelsen beräknat
anslagsbehovet för nästa budgetår till (16 500 + 180 000 — 70 000) 126 500
kronor.

Vidare har direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala i skrivelse den
3 oktober 1945 under åberopande av en av professorn B. Jacobowsky hos
direktionen gjord framställning jämte av denne överlämnat kostnadsförslag
hemställt om anvisande av — utöver tidigare begärda medel för utrustning
av den psykiatriska kliniken vid sjukhuset — ett anslag av 26 100 kronor
till instrumentutrustning för en operationsavdelning vid kliniken. Av den av
Jacobowsky gjorda framställningen framgår, att förslaget avser dels special

Kungl. Maj.ts proposition nr 177.

utrustning för operativ behandling av vissa psykiska sjukdomstillstånd enligt
en särskild metod, benämnd lobotomi, dels ock allmän kirurgisk utrustning,
avsedd för såväl operationer enligt nyssnämnda metod som andra, smärre
operativa ingrepp.

Centrala sjukvårdsberedningens arbetsutskott har — sedan ifrågavarande
utrustningsförslag med anlitande av särskilda sakkunniga granskats inom beredningens
standardiseringsavdelning — avgivit utlåtande i ärendet samt därvid,
under åberopande av en vid utlåtandet fogad, i anledning av granskningen
upprättad promemoria, funnit kostnaderna för utrustningen av ifrågavarande
operationsavdelning kunna begränsas till 22 700 kronor.

Mot de av medicinalstyrelsen framlagda förslagen örn komplettering axDepartemenumaskinparken
vid en vid Vipeholms sjukhus nybyggd snickeriverkstad och chefenutrustning
av det till Säters sjukhus anslutna sekundärsjukhuset i Grangärde
har jag intet att erinra.

Jag har förut tillstyrkt, att medel anvisas för anordnande av en operationsavdelning
vid psykiatriska kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala.
Operationsavdelningen är avsedd att färdigställas under nästa budgetår.

Medel torde därför nu böra beräknas även för erforderlig instrumentanskaffning.
Kostnaden härför bör emellerlid enligt centrala sjukvårdsberedningens
förslag begränsas till 22 700 kronor.

Då jag förut vid behandlingen av medicinalstyrelsens tioårsplan för sinnessjukvården
tillstyrkt, att för anskaffande av röntgenutrustning till sinnessjukhusen
skulle beräknas ett belopp av 150 000 kronor, skulle följaktligen medelsbehovet
under anslaget till utrustning av nya sinnessjukhus under nästa
budgetår uppgå till sammanlagt (126 500 + 22 700 + 150 000) 299 200 kronor
eller, i avrundat tal, 300 000 kronor.

Sammanfattning och hemställan.

Jag har förut tillstyrkt, att staten ekonomiskt understödjer anordnande
och drift av psykiatriska kliniker vid kroppssjukhusen. Medel för detta
ändamål behöva emellertid icke beräknas för nästa budgetår.

Vid bifall till vad jag förut förordat skulle för nästa budgetår under anslaget
till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. avses me -

del för följande ändamål:

Renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus ............ 1 150 000

Psykiatriska kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala ...... 620 000

Nybyggnads- och utvidgningsarbeten vid Furunäsets sjukhus . . . 600 000

Ytterligare medel för inrättande av sekundäravdelning vid Birgittas
sjukhus............................................ 33 000

Ytterligare medel för inrättande av sekundäravdelning vid Säters

sjukhus ................................................ 100 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

Renoveringsarbeten vid Ulleråkers sjukhus ................... 118 000

Vissa byggnadsarbeten m. m. vid Sundby sjukhus m. m......... 1 107 000

Ombyggnad av Birgittas sjukhus ............................ 1 000 000

Om- och tillbyggnad vid S:t Jörgens sjukhus.................. 683 000

Uppförande av vissa uthusbyggnader vid Umedalens sjukhus .... 27 500

Kylanläggning vid Ulleråkers sjukhus ........................ 30 000

Elektriska arbeten vid Sundby m. fl. sjukhus ................. 313 600

Komplettering av avloppsledningarna vid Sundby sjukhus ...... 22 500

Tilläggsanslag för uppförande av familjebostadshus vid S:ta Maria
sjukhus ................................................ 36 000

Summa kronor 5 840 600

Sammanlagda medelsbehovet under budgetåret 1946/47 för nu föreslagna
arbeten m. m. skulle alltså uppgå till 5 840 600 kronor eller, i avrundat tal,
5 850 000 kronor. Med avseende å de till byggnadsarbetena anvisade medlen
torde få gälla, att den angivna fördelningen icke skall vara i detalj bindande
för medlens disposition. I den mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas
bedrivande eller eljest kan befinnas lämpligt, torde enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande en ökning av beräknad medelsdisposition för
visst ändamål kunna ske mot det att motsvarande minskning vidtages för ett
annat.

För ombyggnadsarbeten å statens uppfostringsanstalt å Bona bör ett belopp
av 490 000 kronor ställas till förfogande.

Vidare bör för förvärv av vissa markområden — att disponeras av statens
anstalt för fallandesjuka — ett anslag av 82 000 kronor anvisas.

Härutöver skulle för utrustning av nya sinnessjukhus erfordras ett anslag
av 300 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig förordade grunder för statsbidrag till
inrättande och drift av psykiatriska kliniker vid kroppssjukhusen; II.

medgiva att statens uppfostringsanstalt å Bona överföres
till den statliga sinnessjuk- eller sinnesslövården från
och med den tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer;

III. besluta

a) att vid Mariebergs sjukhus i Kristinehamn skola i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag
såsom en andra etapp verkställas om- och nybyggnadsarbeten
för en beräknad kostnad av högst 1 235 000 kronor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

b) att vid Vipeholms sjukhus i Lund skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag uppföras en
ny vårdpaviljong för kvinnor för en beräknad kostnad av
högst 895 000 kronor,

c) att vid Birgittas sjukhus i Vadstena skola i huvudsaklig
överensstämmelse med i propositionen nr 242 till 1945
års riksdag framlagt förslag i en första etapp utföras omoch
nybyggnadsarbeten för en beräknad kostnad av högst

4 150 000 kronor;

IV. medgiva

att av det område, som disponeras av statens anstalt för
fallandesjuka, stadsägorna 109, 110, 142, 143 och 151 i Jönköpings
stad må överlåtas till staden i utbyte mot delar av
stadsägorna 5, 52, 53, 91, 92, 93, 95 och 241, stadsägan 90,
delar av skiftesvägarna o, p och q samt tillhörande strandremsa
vid Vättern,

samt att förvärv för statens räkning må ske av följande
inom Jönköpings stad belägna områden, nämligen stadsägorna
99, 100 och 129 till ett pris av 36 860 kronor, stadsägan
106 till ett pris av 18 543 kronor 25 öre och stadsägan
105 till ett pris av 26 500 kronor;

V. å kapitalbudgeten, statens allmänna fastighetsfond, för
budgetåret 1946/47 anvisa till Vissa byggnadsarbeten vid statens
sinnessjukhus m. m. ett investeringsanslag av kronor

5 850 000;

VI. å kapitalbudgeten, domänverkets fond, för budgetåret
1946/47 till Förvärv av mark för statens anstalt för fallandesjuka
anvisa ett investeringsanslag av kronor 82 000;

VII. å driftbudgeten under femte huvudtiteln för budgetåret
194647 anvisa

a) till Ombyggnadsarbeten vid statens uppfostringsanstalt å
Bona ett reservationsanslag av kronor 490 000,

b) till Utrustning av nya sinnessjukhus ett reservationsanslag
av kronor 300 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Bengt Söderqvist.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Medicinalstyrelsens tioårsplan .................................... 2

Sinnessjukvården .............................................. 2

Yttranden.................................................. 9

Sinnesslövården................................................ 20

1. Asociala imbecilla.......................................... 20

Yttranden................................................ 22

2. Obildbara sinneslöa ........................................ 23

Yttranden................................................ 25

Departementschefen ............................................ 26

II. Anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. ra......... 33

Renovering och tillbyggnad av Mariebergs sjukhus i Kristinehamn ........ 33

Departementschefen.......................................... 36

Psykiatrisk klinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala ................ 36

Departementschefen.......................................... 40

Nybyggnads- och utvidgningsarbelen vid Furunäsets sjukhus vid Piteå .... 40

Departementschefen.......................................... 41

Ytterligare medel för inrättande av sekundär av delning vid Birgittas sjukhus . 41

Departementschefen.......................................... 42

Ytterligare medel jör inrättande av sekundäravdelning vid Säters sjukhus .. 43

Departementschefen.......................................... 44

Renoveringsarbeten vid Ulleråkers sjukhus .......................... 45

Departementschefen.............. 48

Vissa byggnadsarbeten m. m. vid Sundby sjukhus. Uppförande av personalbostäder
vid Vipeholms sjukhus. Uppförande av ny paviljong jör kvinnor
vid Vipeholms sjukhus. Tvältbyggnad vid S:t Lars sjukhus. Uppförande av

läkarbostäder vid statens sinnessjukhus............................ 49

Departementschefen.......................................... 49

Ombyggnad av Birgittas sjukhus .................................. 50

Departementschefen.......................................... 51

Örn- och tillbyggnad vid S:t Jörgens sjukhus.......................... 51

Departementschefen.......................................... 55

Uppförande av vissa uthusbyggnader vid Umedalens sjukhus vid Umeå .... 56

Departementschefen.......................................... 57

Kungl. Muj.-ts [jroposition nr lil. 77

sid.

Kylanläggning vid Ulleråkers sjukhus .............................. 57

Departementschefen.......................................... 58

Elektriska arbeten vid Sundby, S:t Lars, S:ta Maria, Frösö och Furunäsets

sjukhus.................................................... 58

Departementschefen.......................................... 65

Komplettering av avloppsledningarna vid Sundby sjukhus .............. 66

Departementschefen.......................................... 67

Ytterligare anslag för uppförande av jamiljebostadshus vid S:ta Maria sjukhus
...................................................... 67

Departementschefen.......................................... 67

lil. Ombyggnadsarbeten vid statens uppfostringsanstalt å Bona .......... 68

Departementschefen.......................................... 69

IV. Förvärv och byte av mark för statens anstalt för fallandesjuka.......... 69

Departementschefen.......................................... 72

V. Utrustning av nya sinnessjukhus.................................. 72

Departementschefen.......................................... 73

Sammanfattning och hemställan...................................... 73