Kungl. Maj:ts proposition nr 175 (Proposition 1944:175)

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

tfr 175.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
byggnadsarbeten m. m. för försvaret; given Stockholms
slott den 3 mars 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och, såvitt
angår frågor örn expeditionsbyggnad för sjunde militärbefälsstaben, örn inrättande
av försvarets bostadsanskaffningsfond och örn avloppssystemet vid Upplands
regemente, jämväl med chefen för socialdepartementet samt, såvitt angår
sistnämnda fråga och frågor om förvärv av mark för Marma skjutfält och
för Skånska pansarregementet m. m. jämväl med t. f. chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Domö, ävensom, såvitt angår fråga örn nybyggnad
för krigsarkivet, jämväl med chefen för ecklesiastikdepartementet, och, såvitt

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 175.

17 14

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

angår fråga om inrättande av köldlaboratorium vid kemiska anstalten m. m.,
jämväl med chefen för handelsdepartementet, anmäler chefen för försvarsdepartementet,
statsrådet Sköld, frågor angående vissa byggnadsarbeten m. m. för
försvaret samt anför därvid följande.

I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten: bil. 2, punkterna 1, 4 och
5) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att till Vissa byggnadsarbeten m. m.,
avseende investeringar i arméförvaltningens, marinförvaltningens och flygförvaltningens
delfonder av försvarsväsendets fastighetsfond, för budgetåret
1944/45 anvisa tre investeringsanslag av 24 miljoner kronor respektive 10 miljoner
kronor och 27 miljoner kronor.

Vid anmälan i statsrådet av förenämnda anslagsfrågor anförde jag, att i av
förvaltningsmyndigheterna angivna totalkostnadsbelopp inginge kostnader för
ett flertal byggnadsföretag, som då ännu icke vore i det utredda skick, att de
kunde föreläggas riksdagen. Vissa av dessa byggnadsföretag syntes vara av den
angelägna art, att förslag därom, i den mån pågående utredningar hunne bliva
avslutade, borde föreläggas innevarande års riksdag. Jag räknade därför med
att i en proposition senare under riksdagen få upptaga till behandling vissa
byggnadsföretag, som icke för det dåvarande vore tillräckligt utredda. Då
det syntes vara för riksdagen önskvärt att i ett sammanhang vinna en överblick
över belastningen av försvarsbeslutets kostnadsram i anledning av försvarets
byggnadsarbeten, avsåge jag att först vid anmälan av sistnämnda proposition
framlägga tablåer till belysning härav.

Bland de frågor, som jag vid nyssnämnda tidpunkt icke ansåg mig kunna
upptaga till behandling, angåvos till en början frågor örn uppförande av bostäder
för försvarets personal. Bland övriga frågor, som syntes böra upptagas
till behandling senare under riksdagen nämndes, för armén frågor rörande
markförvärv samt vissa sjukhus- och förläggningsfrågor, för marinen förslag
rörande byggnadsarbeten för Gustavsviks örlogsdepå och Sydkustens marindistrikt
ävensom vissa verkstadsfrågor samt för flygvapnet frågan örn förläggningen
av flygvapnets underofficers-, signal- och tekniska skolor.

I enlighet med vad sålunda i statsverkspropositionen förutsattes anhåller
jag att nu få upptaga dessa frågor till behandling. Samtidigt torde få anmälas
vissa andra medelsbehov avseende investeringar i försvarsväsendets fastighetsfond
samt med dylika investeringar sammanhängande spörsmål. I avsikt
att underlätta överblicken över belastningen av försvarsbeslutets kostnadsram
i anledning av försvarets byggnadsarbeten framlägges för varje försvarsgren
en sammanställning, upptagande de olika byggnadsobjekten.

Tidigare denna dag har jag upptagit till behandling föreliggande förslag
rörande beredande av lokaler för Stockholms luftvärnsregemente, militärbefälsstaben
i IY. militärområdet, försvarsstabens fotoanstalt m. fl. militära
organ, rörande anordnande av centralt bok- och blankettförråd för försvarsväsendet
ävensom rörande skjutplatsanläggningar m. m. för arméförvaltningens
tygavdelnings provskjutningscentral. I förenämnda sammanställningar
ha inräknats de belopp som beräknats för sistberörda ändamål.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 175.

I. Försvarsväsendets fastighetsfond.

A. Kapitalinvesteringar, som skola bestridas med de i 1944 års
statsverksproposition upptagna kvotanslagen.

Arméförvaltningens delfond.

NYA ETABLISSEMENT M. M.

Signalregementets kompani i Skövde och Livregementets husarer. Enligt 1942 års
försvarsbeslut skall ett kompani ur Signalregementet detacheras till Skövde,
sedan lokaler för ändamålet blivit disponibla. Försvarsutredningen förutsatte,
att ett nytt etablissement skulle uppföras för kompaniet, samt beräknade för
ändamålet ett belopp av 1 100 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941.
För kavalleriets vidkommande innebar försvarsbeslutet ombildning av förutvarande
Skånska kavalleriregementet i Hälsingborg till pansarregemente,
Skånska pansarregementet, varefter kavalleriet skulle bestå av tre regementen,
nämligen Livregementet till häst i Stockholm, Livregementets husarer i
Skövde samt Norrlands dragonregemente i Umeå. Utbildningsorganisationen
skulle vid varje regemente omfatta en tung skvadron, en remontskvadron och
en efterutbildningsskvadron samt två ryttarskvadroner och en stabsskvadron
vid Livregementet till häst, tre ryttarskvadroner vid Livregementets husarer
och fyra vid Norrlands dragonregemente.

Vid anmälan av propositionen 1943: 302 angående Skånska pansarregementets
förläggning m. m. framhölls emellertid bland annat, att vid beredning
inom försvarsdepartementet av frågan örn pansarregementets förläggning och
därmed sammanhängande spörsmål det befunnits sannolikt, att med försvarsbeslutet
sammanhängande byggnadskostnader skulle kunna minskas, örn
genom omorganisation av kavalleriet skapades förutsättningar för effektivare
utnyttjande av befintliga kasernetablissement. I en inom försvarsdepartementet
upprättad promemoria angåvos såsom en tänkbar lösning — såvitt här är
fråga — följande riktlinjer för den fortsatta utredningen, nämligen uppförande
av nytt etablissement för Skånska pansarregementet, ianspråktagande av
etablissementet i Hälsingborg för kavalleriets räkning, antingen för central
remontutbildning eller för ett kavalleriförband, som borde bildas genom
minskning av Norrlands dragonregemente och Livregementets husarer i sådan
omfattning att för Norrlands dragonregementes del ifrågasatt nybyggnad
av stallar, kaserner, matsal och ridhus onödiggjordes samt för Livregementets
husarers del så att Signalregementets kompani i Skövde kunde inrymmas i
regementets lokaler.

Arméchefen, som i anledning av promemorian företog utredning i ärendet,
förordade bland annat förflyttning av Skånska pansarregementet till Hässleholm,
återuppsättande av Skånska kavalleriregementet genom utbrytning av
två skvadroner ur Norrlands dragonregemente och en skvadron ur Livrege

Kungl. May.ts proposition nr 175.

mentets husarer samt viss inskränkning av byggnadsprogrammet för Signalregementets
kompani i Skövde.

Överbefälhavaren förordade vad arméchefen sålunda föreslagit.

För egen del fann jag mig efter att ha berört olika framlagda alternativ
böra föreslå, att för Skånska pansarregementet skulle uppföras nytt etablissement
samt att de ledigblivande förläggningslokalerna i Hälsingborg skulle liksom
tidigare disponeras av ett kavalleriförband, vilket utan utvidgning i övrigt
av arméorganisationen borde skapas genom utbrytande av vissa enheter ur
Livregementets husarer och Norrlands dragonregemente. Med hänsyn till förläggningsförhållandena
syntes Norrlands dragonregemente böra minskas med
en och Livregementets husarer med två skvadroner samt Skånska kavalleriregementet
organiseras på två ryttar-, en special-, en remont- och en efterutbildningsskvadron.
I propositionen benämndes det nya kavalleriförbandet
Skånska kavalleriregementet utan att därmed slutlig ställning togs till denna
benämningsfråga.

Vidare anförde jag beträffande signalkompaniet i Skövde, att genom den
ifrågasatta omorganisationen av kavalleriet förläggningsutrymme för två skvadroner
bleve tillgängligt inom Livregementets husarers kasernetablissement i
Skövde ävensom däremot svarande förrådsutrymmen av olika slag. Genom att
utnyttja dessa utrymmen borde byggnadsprogrammet för signalkompaniets vidkommande
kunna högst väsentligt inskränkas. Signalkompaniet syntes på
grund av arten av sin utbildning bliva i behov av särskilda lokaler för undervisning.
Utredning örn det mest ändamålsenliga sättet att tillgodose behovet
härav syntes böra verkställas av fortifikationsstyrelsen. Jag förutsatte, att
signalkompaniets behov av lokaler i övrigt skulle kunna tillgodoses inom
kavalleriregementets nuvarande lokaler i sådan utsträckning att byggnadskostnaderna
för signalkompaniet enligt prisläget den 1 juli 1941, oberäknat kostnader
för förläggningsbaracker, icke skulle behöva överstiga 250 000 kronor.
Enär de för signalkompaniet avsedda lokalerna icke syntes kunna frigöras
under budgetåret 1943/44 beräknade jag, i avbidan på närmare utredning
angående byggnadsbehovet, icke något belopp för nämnda budgetår.

I skrivelse den 30 juni 1943 (nr 412) meddelade riksdagen bland annat sitt
beslut, att kavalleriet från och med tidpunkt, som framdeles skulle bestämmas,
skulle omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse med vad av departementschefen
i yttrande till statsrådsprotokollet i ämnet föreslagits.

I sin skrivelse angående medelsbehoven för lantförsvaret för budgetåret
1944/45 har arméförvaltningen anmält, att ämbetsverkets fortifikationsstyrelse
i samråd med arméinspektionens signalavdelning verkställt utredning rörande
nybyggnadsbehovet för signalkompaniet. Därvid hade bland annat utrönts,
att kompaniets behov av kasernförläggningsutrymme bleve tillgodosett genom
ianspråktagande av ledigblivande utrymmen inom kavalleriregementets etablissement.
Kostnaderna för vissa expeditions- och lektionslokaler samt för förråd
beräknades till 273 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941. Detta belopp
syntes böra ställas till förfogande under budgetåret 1944/45.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 175.

Sedan på given anledning förnyad utredning verkställts för att undersöka
möjligheterna att ytterligare nedbringa dessa kostnader, har arméchefen i
skrivelse den 22 januari 1944 angående förläggningsförhållandena vid Livregementets
husarers etablissement i Skövde och vissa därmed sammanhängande
frågor anfört bland annat följande.

Såsom av propositionen 1943: 302 framginge hade arméchefen — då fråga
väckts om återuppsättande av Skånska kavalleriregementet — tillstyrkt, att
kavalleriet organiserades på fyra ungefär lika stora regementen. Med hänsyn
till förläggningsförhållandena hade emellertid föredragande departementschefen
föreslagit en organisation, varigenom Livregementet till häst och
Skånska kavalleriregementet erhölle vardera två ryttarskvadroner, medan Livregementets
husarer erhölle en och Norrlands dragonregemente tre ryttarskvadroner.
Vid samtliga förband tillkomme därjämte en special-, en remontoch
en efterutbildningsskvadron. Enär en dylik fredsorganisation såväl ur
utbildningssynpunkt som av mobiliseringsskäl syntes mindre tillfredsställande,
hade arméchefen anmodat arméns fortifikationsförvaltning att närmare
utreda möjligheterna i förläggningshänseende att — utan inskränkning i för
signalkompaniet avsedda lokaler — till Livregementets husarer förlägga ytterligare
en ryttarskvadron. En dylik omorganisation skulle förutsätta en motsvarande
minskning av Norrlands dragonregemente.

Fortifikationsförvaltningen hade sedermera till arméchefen inkommit med
utredning i ärendet, varav framginge, att förläggningsutrymme för ytterligare
en skvadron skulle kunna erhållas genom att härför inreda bottenvåningen i
kasernbyggnadens ena flygel, i vilken funnes inrymda lektionssalar och expeditionslokaler,
men som ursprungligen varit avsedd för förläggning. Behovet
av lektionssalar kunde tillgodoses genom att sådana inreddes på kasernvinden.
Vissa expeditionsutrymmen syntes kunna bibehållas i logementsvåningen.
Det behov av ytterligare förrådsutrymmen vid regementet, som
skulle uppstå bland annat genom ianspråktagandet av vissa vindsförråd för
lektionssalar, föresloges skola tillgodoses genom att för ändamålet inreda ett
redan befintligt kallgarage. De sammanlagda kostnaderna för här nämnda
omändringar skulle uppgå till 51 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941.
Någon nedskärning av de i arméförvaltningens medelsäskanden för budgetåret
1944/45 beräknade byggnadskostnaderna för signalkompaniet hade icke
kunnat göras. Ehuru beräkningarna skett med andra utgångspunkter än tidigare
syntes likväl kostnaderna kunna hållas inom det tidigare beräknade beloppet
273 000 kronor.

En omorganisation av kavalleriet på sätt föreslagits skulle sålunda enligt
arméchefen icke medföra större ökning av byggnadskostnaderna jämfört med
det ursprungligen tänkta byggnadsprogrammet än 51 000 kronor, en ökning
som i förhållande till de betydande fördelar, som vore att vinna därest omorganisationen
kunde genomföras, icke syntes orimlig. Förslaget innebure
ingen annan ökning av driftskostnaderna än den som vore att hänföra till uppvärmningen
av de nya lektionssalarna på kasernvinden, där tidigare kallförråd
varit inredda.

I skrivelse den 31 januari 1944 har vidare arméns fortifikationsförvaltning
framlagt ett från förenämnda i arméförvaltningens medelsäskanden för budgetåret
1944/45 angivna byggnadsprogram i viss mån skiljaktigt program för
ordnandet av förläggningen för Signalregementets kompani i Skövde. Förslaget,
som icke påverkas av den ifrågasatta omorganisationen av Livregementets
husarer, har kostnadsberäknats till sammanlagt 273 000 kronor enligt
prisläget den 1 juli 1941.

Departements

chefen

6 Kungl. Maj.ts ''proposition nr 175.

De uppgifter, som förelågo vid tidpunkten för avlämnandet av propositionen
1943:302, gåvo vid handen, att signalkompaniet i Skövde
icke kunde rymmas inom Livregementets husarers kasernetablissement
med mindre regementets fredsorganisation reducerades med två skvadronen
Jag fann mig därför böra tillstyrka, att från Livregementets husarer två
och från Norrlands dragonregemente en skvadron överfördes till det blivande
kavalleriförbandet i Hälsingborg. En förnyad utredning har emellertid givit
vid handen, att signalkompaniet kan inom husarkasernen i Skövde för en
jämförelsevis låg kostnad erhålla erforderligt förläggningsutrymme, även örn
från husarregementet bortflyttas endast en skvadron. Då detta regemente
därigenom skulle få en i olika hänseenden ändamålsenligare organisation —
härutinnan hänvisar jag till handlingarna i ärendet, vilka delvis äro av den
natur, att en närmare redogörelse icke kan lämnas till statsrådsprotokollet,
men vilka komma att tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott — finner
jag mig böra förorda en dylik lösning av organisationsfrågan. En förutsättning
för mitt ställningstagande är dock, att den härav betingade kostnadsökningen
kan hållas inom det av arméchefen beräknade beloppet, 51000
kronor enligt prisnivån den 1 juli 1941, motsvarande enligt nuvarande prisläge
omkring 59 000 kronor. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att det
nyupprättade regementets fredsorganisation icke påverkas av förslaget att
från Livregementets husarer endast en skvadron skall överföras, enär vid
bifall till förslaget i stället två skvadroner avses att överföras från Norrlands
dragonregemente.

Kostnaderna för ordnandet av signalkompaniets förläggning i Skövde
torde —- med hänsyn till det oundgängliga behovet av expeditions- och undervisningslokaler
samt förråd av olika slag —- icke utan alltför stor sänkning
av standarden kunna nedbringas under det av arméns fortifikationsförvaltning
föreslagna beloppet 273 000 kronor. Med biträdande av ämbetsverkets förslag
beräknar jag således kostnaderna för signalkompaniets i Skövde förläggning
till 273 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941. Prisstegringen kan
beräknas till omkring 41 000 kronor.

I anslutning till det anförda torde sålunda för nästa budgetår ett belopp
av tillhopa (51 000 + 273 000 =) 324 000 kronor böra beräknas för ordnande
av förläggningen för Livregementets husarer och Signalregementets kompani
i Skövde.

TILLBYGGNAD AV KASERNER.

Signalregementet och arméns signalskola (Solna). I enlighet med av för svarsutredningen

framlagt förslag förutsattes i 1942 års försvarsbeslut, att
för utbildning i signaltjänst skulle inrättas en till Signalregementet förlagd
signalskola.

Försvarsutredningen framhöll i anslutning till förslaget örn skolans inrättande,
att detta krävde uppförande av en särskild byggnad vid Signalregementet,
inrymmande lektionssalar och andra övningslokaler med för ändamålet
lämpad inredning. I försvarsutredningens kostnadsberäkningar upptogs

Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 7

för tillbyggnad av kaserner vid Signalregementet ett belopp av 255 000 kronor
eller, inberäknat administrationskostnader m. m., i runt tal 270 000 kronor.
Enär intet särskilt belopp upptagits för den för signalskolan avsedda lektionsbyggnaden,
torde försvarsutredningen lia avsett att kostnaderna därför skulle
rymmas inom förenämnda för Signalregementets kaserner upptagna belopp.

I yttrande över försvarsutredningens förslag uttalade arméchefen önskvärdheten
av att signalskolan, därest beredskapsläget det medgåve, komme
till stånd redan hösten 1942, varvid för skolan kunde tagas i anspråk vissa
äldre lokaler. I enlighet härmed har signalskolan under åren 1942 och 1943
organiserats provisoriskt med utnyttjande av vissa utrymmen inom Signalregementets
kasernetablissement.

Sedan arméförvaltningen i skrivelse den 10 februari 1943 för tillbyggnad
av en av Signalregementets äldre logementsbyggnader upptagit ett belopp av
104 000 kronor samt för förläggning m. m. av arméns signalskola ett belopp av
722 500 kronor — vari bland annat inginge kostnader för skolbyggnad med
508 500 kronor och kostnader för förläggningsbyggnad med 173 000 kronor —
anförde jag vid anmälan av propositionen 1943: 222, bland annat, att ett så
kostnadskrävande förslag som det av arméförvaltningen framlagda icke på den
föreliggande utredningen kunde biträdas, varför ytterligare prövning inom
fortifikationsstyrelsen i syfte att nedbringa kostnaderna borde ske. Verksamheten
vid signalskolan syntes tills vidare kunna bedrivas med anlitande av tillgängliga
lokaler.

I sin skrivelse angående medelsbehoven för budgetåret 1944/45 har arméförvaltningen
anmält, att inom fortifikationsstyrelsen företagen förnyad utredning
i förevarande fråga givit vid handen, att i befintliga kaserner förläggningsutrymme
kunde beredas för 364 man och 78 furirer. Då den helårstjänstgörande
personalstyrkan vid regementet utgjorde 469 man och 50 furirer samt
vid arméns signalskola 50 man, huvudsakligen furirer, förelåge sålunda en
brist på förläggningsutrymme för (469 — 364=) 105 man och (100 — 78=)
22 furirer. Regementets nuvarande lektionssalar syntes vara tillräckliga för
regementets eget behov, medan för signalskolan behov förelåge av åtta lektionssalar.
För skolan förelåge jämväl behov av förrådsrum, lärarrum och expeditionslokaler
samt verkstadslokaler. Då mässarna vid regementet icke vore
tillräckliga, syntes dessutom möjligheter till utspisning böra beredas eleverna
vid skolan, varför kökslokaler och lunchrum syntes böra anordnas.

Inom fortifikationsstyrelsen påginge beräkning av kostnaderna för de byggnadsåtgärder,
som i enlighet med vad sålunda anförts bleve erforderliga.

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har sedermera i skrivelse den 29
november 1943 anfört i huvudsak följande.

Vidtagen närmare utredning rörande föreliggande behov av förläggningsutrymme
för Signalregementet och arméns signalskola hade visat, att detsamma
vore större än vad tidigare beräknats. Avgörande för förläggningsbehovet hade
nämligen — i vad anginge Signalregementet — visat sig vara storleken av inneliggande
styrka under den tid, de till vidare befälsutbildning uttagna värnpliktiga
av tidigare årsklass lcvarlåge vid regementet för genomgång av plutonchefs
skola samtidigt med att löpande årets värnpliktskontingent, fullgjorde sin första

Departements chefen.

ö Kungl. Maj-.ts proposition nr 175.

tjänstgöring. Under denna tid uppginge personalstyrkan vid regementet —
förutom vid signalskolan tjänstgörande 50 man, huvudsakligen furirer — till
523 man och 50 furirer. Då förläggningsutrymme i befintliga kaserner kunde
beredas för 364 man och 78 furirer, erfordrades sålunda ett ytterligare förlaggnmgsutrymme
för (523 — 364 =) 159 man och (50 + 50 — 78 =) 22 furirer.
Detta behov av ökat förläggningsutrymme syntes lämpligen böra tillgodoses
genom uppförande av två kaserner i enlighet med 1940 års militära
hyggpadsutrednings standardritning nr 31, inrymmande vardera 84 man och
8 furirer. Erforderlig tillbyggnad av en av regementets äldre logementsbyggnader
hade därigenom befunnits kunna minskas till att omfatta allenast inrymmande
av lokaler för en kompaniexpedition, för vilken utrymme för närvarande
helt saknades, samt av ett dagrum. Genom sålunda planerad ny- och
tillbyggnad bomme förläggningsutrymme i kasern att kunna beredas för
(364 + 168 =) 532 man och (78 + 16 + 2 =) 96 furirer, varigenom såväl regementets
som signalskolans behov i förevarande hänseende bleve i det närmaste
tillgodosett.

I enlighet med därom av chefen för armén lämnade direktiv hade vid planerandet
av den för arméns signalskola erforderliga skolbyggnaden beräknats
att densamma skulle inrymma 8 lektionssalar jämte förråds- och lärarrum
samt expeditionslokaler. Därjämte hade i byggnaden inrymts ett krigsspelrum,
avsett att jämväl tjänstgöra som lunchrum för de till skolan kommenderade
officerarna, varför ävenledes ett mindre kök planerats.

Kostnaderna för sålunda erforderliga byggnadsåtgärder hade enligt prisläget
den 1 juli 1941 beräknats till 1 055 000 kronor, motsvarande enligt prisläget
den 1 juli 1943 omkring 1 113 000 kronor.

Emellertid förelåge enligt vad fortifikationsstyreisen under hand erfarit
inom försvarets forskningsnämnd vissa planer på ett sammanförande av såväl
nämndens som vissa andra till försvarsväsendet hörande institutioners
verksamhet, för vilket ändamål särskilda lokaler avsåges skola uppföras.

Vid ett realiserande av dessa forskningsnämndens planer skulle en på
Signalregementets kasernområde liggande byggnad, i vilken för närvarande
ett av arméförvaltningens tygdepartement för arméns räkning drivet elektroteknisk
laboratorium vore inrymt, kunna frigöras och efter mindre ombyggnad
utnyttjas såsom skolbyggnad för signalskolan.

Kostnaderna enligt detta alternativ för erforderliga byggnadsarbeten för
Signalregementet och arméns signalskola hade beräknats till 735 000 kronor
motsvarande enligt prisläget den 1 juli 1943 845 000 kronor.

I yttrande den 13 december 1943 har chefen för armén anslutit sig till
fortifikationsstyrelsens uppfattning.

Den av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse företagna förnyade utredningen
i detta ärende har visat ett större behov av förläggningsutrymme
än man tidigare räknat med. Anledningen härtill torde vara att med 1942 års
försvarsbeslut sammanhängande organisationsarbete numera fortskridit så
långt, att från arméstaben mera definitiva styrkeuppgifter kunnat lämnas.
Med utgångspunkt från vad fortifikationsstyrelsen i ämnet anfört synes det
ur förläggningssynpunkt önskvärt, att två nya kaserner nu uppföras. Under
åberopande av vad av mig i årets statsverksproposition, kapitalbudgeten:
bil. 2. anförts rörande förläggningsfrågorna vid trängkårerna får jag emel
lertid jämväl i detta fall — och särskilt med tanke på att Signalregementets

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

kompani i Kristianstad kommer att disponera betydande utrymmen, vilkas
utnyttjande torde få bliva beroende av erfarenheterna framdeles rörande utrymmesbehovet
vid regementet i Stockholm — föreslå ett i viss utsträckning
reducerat byggnadsprogram. Sålunda anser jag mig böra tillstyrka uppförande
av allenast en ny kasern, varjämte tillbyggnad av en av regementets äldre
logementsbyggnader torde böra ske i den tidigare planerade omfattningen,
d. v. s. till en kostnad av — enligt prisläget den 1 juli 1941 — 104 000 kronor.

Då jag icke funnit mig kunna utan ytterligare överväganden förorda, att
för årets riksdag framlägges förslag rörande organisationen av försvarsväsendets
forskningsverksamhet, kan jag icke biträda fortifikationsstyrelsens alternativt
framställda förslag att den nuvarande laboratoriebyggnaden vid Signalregeinentet
tages i anspråk såsom skolbyggnad för signalskolan. Enligt vad
jag inhämtat förefinnas möjligheter att provisoriskt för nästa budgetår tillgodose
behovet av skollokaler vid förbandet, varför jag icke i detta sammanhang
beräknar medel för ändamålet.

Med godtagande i tillämpliga delar av fortifikationsstyrelsens kostnadskalkyler
beräknar jag det för Signalregementet och arméns signalskola för
budgetåret 1944/45 erforderliga medelsbehovet till i runt tal 415 000 kronor
enligt prisläget den 1 juli 1941.

Skånska träng kåren (Hässleholm). I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten:
bil. 2, s. 26) har jag i fråga örn byggnadsbehof^ vid trängkårerna föreslagit,
att vid vardera av Göta trängkår och Norrlands trängkår uppföres em kasern
för 120 man samt att vid Skånska trängkåren uppföres en kasern för 96
man. Kostnaderna för de båda förstnämnda kasernerna beräknade jag till cirka
(330 000 + 358 000 =) 688 000 kronor. Beträffande byggnadsarbetena vid
Skånska trängkåren anförde jag, att fråga uppkommit, huruvida icke medel,
förutom för av mig tillstyrkta byggnadsarbeten vid kåren, jämväl borde ställas
till förfogande för en omläggning av värmesystemet vid etablissementet. I
avvaktan på slutförandet av en inom arméns fortifikationsförvaltning pågående
utredning rörande det ur driftsekonomisk synpunkt lämpligaste sättet
för värmeförsörjningens ordnande ansåg jag mig icke kunna slutligt bedöma
medelsbehovet för kasernbyggnaden i fråga.

Sedan förenämnda utredning beträffande värmetillförselns ordnande vid
Skånska trängkåren numera avslutats, har fortifikationsförvaltningens värmekontor
på basis av utredningens resultat och särskilt med tanke på framtida
utvecklingsmöjligheter i fråga om bebyggelsen vid kåren tillstyrkt uppförandet
av en gemensam värmecentral. Enligt från ämbetsverket inhämtade uppgifter
kunde anläggningskostnaderna för en dylik central av erforderlig storlek beräknas
till i runt tal 165 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941. Enär viss
del därav syntes böra bestridas av redan beviljade medel för garagebyggnader
m. m., beräknades det återstående medelsbehovet för ny panncentral till
117 000 kronor enligt nyssnämnda prisläge.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

Departements chefen.

Av den i ärendet föreliggande utredningen rörande det lämpligaste sättet
för värmeförsörjningens ordnande vid Skånska trängkåren framgår, att av de
båda alternativen — gemensam värmecentral eller lokala pannanläggningar
— det förra ställer sig icke oväsentligt dyrare i fråga örn anläggningskostnaderna,
medan däremot årskostnaderna kunna beräknas bliva praktiskt taget
desamma i båda fallen. Med hänsyn till vad sålunda framkommit finner jag
icke tillräcklig anledning föreligga att välja alternativet med gemensam
värmecentral, särskilt som byggnadsbehovet i framtiden vid kåren icke för
närvarande kan överblickas.

Jag föreslår således, att tills vidare vid Skånska trängkåren uppföres allenast
en ny kasern för 96 man, samt beräknar, med tillämpning av samma grunder
som kommit till användning vid beräkning av kostnaderna för nya kasernbyggnader
vid Göta och Norrlands trängkårer, föreliggande medelsbehov
till i runt tal 290 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941.

SÄRSKILDA BYGGNADSBEHOF.

Förläggning av vissa officersaspirant- m. fl. skolor. Under förevarande punkt
upptagas spörsmålen örn den definitiva förläggningen av följande skolor,
nämligen:

gemensam infanteri- och kavalleriofficersaspirantskola,

artilleriets officersaspirantskola samt

gymnastik- och idrottsskolan.

I samband härmed kommer även att beröras frågan örn förläggningen av
krigsskolans övningskompani.

Infanteriets och kavalleriets officersaspirantskola.

I enlighet med försvarsutredningens förslag har i 1942 års försvarsbeslut
förutsatts, att en gemensam officersaspirantskola för infanteriet och kavalleriet
skall organiseras. Försvarsutredningen räknade med att skolan skulle förläggas
till Karlstad i anslutning till Värmlands regementes kasernetablissement men
fann vissa skäl tala för en förläggning till annan ort. Kostnaderna för skolans
förläggning till Karlstad — uppförande av logementsbyggnader för 400 man
samt 9 lektionssalar — beräknades till 1 420 000 kronor.

Vid anmälan av propositionen 1942: 210 (s. 218) framhöll jag att, var skolan
än komme att förläggas, ett nytt etablissement för densamma måste uppföras.
Ett slutligt ståndpunktstagande syntes emellertid icke kunna ske, förrän en
på arméchefens föranstaltande igångsatt utredning rörande skolans förläggning
förelåge. Jag förutsatte därför med avseende å valet av förläggningsort,
att Kungl. Maj:t skulle äga att, därest riksdagen ej hade något att däremot
erinra, träffa avgörande i ärendet, sedan erforderlig utredning förebragts,
samt med avseende å kostnaderna, att valet av förläggningsplats örn möjligt
skulle ske på sådant sätt, att byggnadskostnaderna i görligaste mån nedbringades.
Vad sålunda anförts föranledde icke erinran från riksdagens sida.

Vid anmälan av propositionen 1942: 270 anförde jag därefter, att man i
enlighet med försvarsutredningens förslag tills vidare syntes böra räkna

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

med att ett nytt etablissement uppfördes. Jag utgick från att ett sådant etablissement
skulle kunna uppföras inom en kostnadsram av 1 420 000 kronor,
eventuella markförvärv däri icke inräknade, varvid dock förutsattes, att en
del av skolans lokalbehov skulle tillgodoses genom anlitande av redan befintliga
lokaler. Vad sålunda anförts föranledde icke erinran från riksdagen,
som i enlighet med i propositionen framlagt förslag för budgetåret 1942/43
beräknade ett belopp av 600 000 kronor för ändamålet.

Såsom närmare framgår av statsverkspropositionen till 1943 års riksdag
(kapitalbudgeten: bil. 2, s. 21) har Kungl. Majit genom beslut den 31 juli
1942 bemyndigat fortifikationsstyrelsen att för en kostnad av högst 95 000
kronor vidtaga vissa provisoriska anordningar för förläggning av infanteriets
officersaspirantskola till krigsskolan å Karlberg.

Sedan arméförvaltningen i skrivelse den 10 februari 1943 anfört, att arméchefen
funnit den lämpligaste och i ekonomiskt avseende mest fördelaktiga
lösningen vara en förläggning av aspirantskolan i anslutning till krigsskolan
å Karlberg, äskade arméförvaltningen medel för ändamålet.

Vid anmälan av propositionen 1943: 222 (s. 63) framhöll jag, att jag fortfarande
icke vore beredd att taga ställning till frågan örn den definitiva förläggningsorten
för den gemensamma skolan och att med hänsyn härtill det
rådande provisoriet borde tills vidare få äga bestånd.

I skrivelse den 23 oktober 1943 har nu arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
på grundval av utav chefen för armén företagna ytterligare undersökningar
anfört, att de under den provisoriska förläggningen av skolan vunna
erfarenheterna givit vid handen, att Karlberg icke vore den lämpligaste förläggningsorten
för skolan. Detta berodde främst därpå, att skolan beräknades
omfatta — förutom förvaltnings- och ekonomipersonal — 20 officerare, över
300 elever samt omkring 100 man handräckningsmanskap. Skolan skulle därför
taga i anspråk så stort utrymme, att det innebure en alltför hård beskärning
av Karlbergs övningsområde. Området vore också mindre lämpligt för
övningar, och handövningsfältet vore så trångt, att de skilda avdelningarna
störde varandra. Avståndet till lämpligare övningsterräng vore stort, vilket
medförde tidsödande och dyrbara transporter. Med hänsyn till kursernas
kortvarighet måste krav uppställas på lämplig övningsterräng i skolans
närhet. Bland ytterligare faktorer, som borde beaktas för erhållande av lämplig
förläggning, vore att övningstrupp borde finnas att tillgå ävensom möjlighet
till samövningar med andra truppslag, samt att svårigheter icke uppstode
för erhållande av kompetent lärarpersonal.

Med beaktande av dessa synpunkter hade befunnits lämpligast att förlägga
skolan till Stockholm eller dess närhet. Sedan fortifikationsstyrelsen avvisat
tanken på en förläggning av skolan till Rosersberg, vilket skulle medföra
byggnadskostnad^- — förutom för förläggning av övningstrupp — med i
runt tal 3 100 000 kronor, varav 900 000 kronor för bostäder, hade styrelsen
undersökt möjligheterna av en förläggning till Järvafältet. Härvid hade prövats
tre olika alternativ för förläggning, nämligen till ettdera av de utefter landsvägen
Stockholm—Uppsala i Järvafältets östra del belägna områdena Sören -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

torp, Rådan och Tegelhagen. Av dessa tillhörde Sörentorp och Tegelhagen
kronan, medan den mellan nämnda båda fastigheter belägna egendomen Rådan
ägdes av Axel och Sofia Alms stiftelse.

Sörentorpsområdet hade vid byggnadsteknisk utredning funnits icke vara
tillräckligt för ytterligare bebyggelse utöver den därstädes för Svea livgarde
planerade. Då vidare vid en förläggning av skolan till Tegelhagen anslutning
icke kunde ske till Svea livgarde med därav följande kostnadsbesparingar
genom sambruk av personal och lokaler, förordade fortifikationsstyrelsen en
förläggning till Rådan. Härom har styrelsen vidare anfört.

Såsom förläggningsplats för skolan synes Rådan vara lämplig samt det
bästa av nu ifrågasatta alternativ. Förläggning kan där ske i anslutning till
Svea livgardes etablissement vid Sörentorp, varvid vinnes möjlighet till visst
sambruk med regementet beträffande bland annat officers- och underofficersmäss,
sjukhus, matsalsbyggnad i vad avser tillagning av mat, idrottsplats,
vapensmedja, friluftsbad, arrestbyggnad och sjukstall, varjämte viss förvaltnings-
och ekonomipersonal kan göras gemensam. Vid en förläggning till
Rådan torde icke heller uppförande av familjebostäder för personalen bliva
erforderligt, utan torde denna böra hänvisas till den allmänna hyresmarknaden
i kringliggande samhällen eller Stockholm. Ett mindre antal enkelrum
eller dubbletter för ogift officerspersonal torde dock böra anordnas. En förläggning
av skolan till Rådan blir lämplig därigenom att anslutning till ett
infanteriregemente med de ekonomiska inbesparingar och militära fördelar,
varom tidigare förmälts, vinnes men samtidigt, oaktat den nära kontakten
med Svea livgarde, skolan i viss mån kommer att ligga för sig själv. Ur övningssynpunkt
synes Rådanalternativet fullgott. Rådan- och Tegelhagsterrängen
kan av skolan utnyttjas såsom handövningsfält. Närbelägenheten till
större övningsterräng å Järvafältet med därigenom inbesparad utbildningstid
och transportkostnader torde vara en synnerligen stor fördel. Vidare skulle
skolans avstånd till erforderliga skjutbanor bliva kort. Övningstrupp för
skolan torde från regementet kunna och böra vid behov ställas till förfogande.
För skolans del värdefulla samövningar med och förevisningar av Stockholms
garnisons olika truppslag synas lätt kunna ordnas. Närheten till Stockholm
torde öka skolans möjligheter att erhålla fullgoda lärarkrafter. Ur fritidssynpunkt
torde Rådanområdet jämväl få anses äga vissa fördelar.

Beträffande möjligheterna för kronan att förvärva Rådanområdet har fortifikationsstyrelsen
verkställt undersökningar, som lett därtill, att styrelsen för
Axel och Sofia Alms stiftelse förklarat sig vilja förorda en försäljning av
egendomen för ett belopp av 875 000 kronor, vilket tillstyrkts av särskilda av
fortifikationsstyrelsen och stiftelsen anlitade värderingsmän. Härtill skulle
komma 15 000 kronor för ersättning till arrendator för förtidigt upphörande
av arrendekontrakt, 5 000 kronor för ersättning åt stiftelsen för upphörande
av leveranser av jordbruksprodukter och av prestationer samt 15 000 kronor
för inlösen av andelar i elektrisk förening, oförutsedda utgifter och lagfartskos
tua der m. m. Örn förvärvet har vidare anförts följande.

Området, som i areal innehåller sammanlagt ungefär 62,5 hektar, består av
cirka 4,13 hektar tomtmark, 27,15 hektar åkermark, 0,40 hektar ängsmark, 29,23
hektar skogsmark och 1,51 hektar impediment. Området är till sin östra del
bebyggt med 29 byggnader av skilda slag. Den befintliga bebyggelsen har av
arkitekt i fortifikationsstyrelsen, med hänsyn till de möjligheter, som synas

Kungl. Majlis proposition nr 175.

föreligga för aspirantskolans del att utnyttja byggnaderna, uppskattats till
ett värde av omkring 570 000 kronor.

Såsom villkor för försäljningen har uppställts, att köpeavtal slutes och
köpeskillingen erlägges senast den 1 augusti 1944, att stiftelsen under inga
omständigheter kan avflytta från de för stiftelsens verksamhet erforderliga,
av stiftelsen själv nu disponerade byggnaderna och det i anslutning till desamma
liggande markområdet förrän den 1 oktober 1946, att kronan emellertid
kan få tillträda övriga byggnader och återstoden av markområdet redan
den 1 mars 1944, att det skall åligga kronan att med egendomens arrendator,
med vilken stiftelsen har ett till den 14 mars 1945 gällande arrendekontrakt,
träffa erforderlig uppgörelse örn förtidigt upphörande av arrendet samt att
stiftelsen, för den förlust stiftelsen kommer att vidkännas därigenom att arrendatorn,
vilken enligt arrendekontraktet till visst för stiftelsen förmånligt pris
ievererar all stiftelsens mjölk samt fullgör andra prestationer, i och med
arrendekontraktets förtidiga upphörande icke kan fullfölja dessa leveranser
och prestationer, fordrar ersättning, som för närvarande kalkyleras till cirka
2 000 kronor per år från dagen för arrendets förtidiga upphörande till den 1
oktober 1946.

Eortifikationsstyrelsen har slutligen framhållit, att kostnaderna för de för
skolan erforderliga byggnadsarbetena å området enligt en preliminär beräkning
uppskattats till 3 035 000 kronor, varav 395 000 kronor kunde anses hänförliga
till prisstegring efter den 1 juli 1941. Med hänsyn till att skolan skulle förläggas
i anslutning till Svea livgarde har styrelsen funnit, att kostnaderna
för såväl markförvärvet som erforderliga byggnadsarbeten borde bestridas av
medel, avsedda för Stockholms garnisons utflyttande till Järvafältet.

Artilleriets officersaspirantskola.

Sedan försvarsutredningen i sitt betänkande uttalat, att förevarande skola
borde förläggas till något av artilleriregementena, förslagsvis Norrlands artilleriregemente,
har skolan alltsedan år 1942 varit förlagd till detta regemente.

Vid anmälan av propositionen 1943: 222 (s. 106) anförde jag i fråga örn
utvidgning av skolskjutningsbanan vid Norrlands artilleriregemente, att spörsmålet
örn förläggningen av skolan ännu icke vore slutligt avgjort. Med hänsyn
till förhållandena vid de övriga artilleriregementena borde man emellertid
räkna med att skolan under de närmaste åren måste kvarbliva vid regementet.

I föreliggande skrivelse den 23 oktober 1943 har arméförvaltningens fortifilcationsstyrelse
framhållit, att vid en på arméchefens föranstaltande igångsatt
utredning angående skolans förläggning framkommit följande.

Därest den nuvarande provisoriska förläggningen skall fortsätta, torde det
bliva oundgängligen erforderligt med dels tillbyggnad av matinrättningen och
uppförande av ny lektionssalsbyggnad för en kostnad av 215 000 kronor, dels ock
uppförande av en kasern för cirka 360 000 kronor, beräknad för förläggning av
sex man i varje rum, vilket innebär sämre standard än som föreslagits för infanteriets
och kavalleriets aspirantskolor. Oaktat denna planerade bebyggelse
skulle skolan för regementets del medföra viss icke önskvärd trångboddhet
samt i så hög grad inkräkta på övningsterrängen i regementets närhet, att
nödvändigheten av att utöka regementets övningsområde kunde ifrågasättas.
Den provisoriska förläggningen i Östersund har även givit vid handen de stora

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

svårigheter, som i landsorten föreligga att anskaffa lärarkrafter av tillräckligt
hög kvalitet. I anledning av vad sålunda framkommit har en fortsatt förläggning
av skolan till Östersund befunnits icke lämplig.

I stället ha undersökts möjligheterna att förlägga skolan i anslutning till
Svea artilleriregemente å Järvafältet. Stora fördelar synas därvid otvivelaktigt
kunna vinnas. Genom förläggning till Stockholms närhet kunna svårigheterna
att anskaffa kompetent lärarkraft beräknas bortfalla. Där skulle
även beredas skolan tillfälle till samövningar icke blott med infanteri utan
även med pansar- samt ingenjör- och signaltrupp. Därutöver torde man kunna
räkna med att närheten till Stockholm skulle i olika avseenden verka stimulerande
på rekryteringen. På grund härav har en förläggning i anslutning till
Svea artilleriregemente å Järvafältet ansetts böra förordas.

Förutom utnyttjande av den för Svea artilleriregemente planerade bebyggelsen
skulle för skolans del erfordras uppförande av tvenne förläggningsbyggnader,
vardera för 50 man och med ett standardutförande överensstämmande
med vad som föreslagits för infanteriets och kavalleriets officersaspirantskola
samt dessutom innehållande lokaler för skolexpedition och erforderligt
antal lektionsrum, en kombinerad matsals- och mässbyggnad — dock
utan köksavdelning, då regementets egen beräknas bliva tillräcklig även för
aspirantskolans behov — samt en gymnastikbyggnad.

Kostnaderna lia av styrelsen angivits till 975 000 kronor enligt prisläget
den 1 juli 1941, motsvarande per den 1 juli 1943 ett belopp av 1 120 000
kronor.

Även för detta ändamål ha ansetts böra anlitas de för Stockholms garnisons
utflyttande till Järvafältet avsedda medlen.

Gymnastik- och idrottsskolan.

I sin förenämnda skrivelse den 10 februari 1943 berörde arméförvaltningen
jämväl frågan örn förläggningen av gymnastik- och idrottsskolan samt anförde
därvid i huvudsak följande.

Denna skola är provisoriskt ordnad vid signalregementets förutvarande
kasern å Marieberg. I och med Mariebergsområdets exploatering kommer
emellertid ändrad förläggning för denna skola att bliva aktuell. Skolan skulle
med fördel, såsom försvarsutredningen också förutsatt, kunna förläggas till
Karlberg och där utnyttja vissa av arméns tvättanstalt disponerade lokaler,
sedan denna anstalt efter genomförande av föreslagen centralisering av tvättförfarandet
vid försvarsväsendet beretts lokaler å annan plats, varom numera
riksdagen fattat beslut. Förslagets genomförande förutsätter en utökning av
gymnastikbyggnaden med anordningar för bedrivande av undervisning i simning
m. m. Då i sistnämnda hänseende sedan lång tid tillbaka ett stort behov
även föreligger för krigsskolans egen del, skulle genom uppförande av en
särskild idrottsbyggnad, inrymmande bland annat idrottshall med läktare,
fäktsal samt simhall med bastu, i anslutning till nuvarande gymnastikbyggnad
samtliga tre skolors behov av sådana lokaler bliva tillgodosedda.

Vid anmälan av propositionen 1943: 222 (s. 63) framhöll jag, att jag icke
då kunde taga ställning till spörsmålet örn byggnadsarbeten för gymnastikoch
idrottsskolan.

I skrivelse den 23 oktober 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
framlagt beräkning över de kostnader för byggnadsarbeten, vilka
skulle erfordras på Karlberg, därest dit skulle förläggas förevarande skola

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

ävensom infanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolorna. Dessa kostnadsberäkningar
sluta på ett belopp av 675 000 kronor enligt prisläget den 1 juli
1941. För prisstegringar från nämnda tidpunkt till den 1 juli 1943 ha beräknats
101 000 kronor.

Krigsskolans övningskompani.

För vissa mindre tillbyggnader vid krigsskolan, i främsta rummet betingade
av övningskompaniets förläggning till Karlberg och avseende utökning
av matsalsbyggnad m. m., anordnande av förråd och lektionsrum samt planerings-
och installationsarbeten, beräknade 1941 års försvarsutredning ett belopp
av 90 000 kronor.

Efter förslag i propositionen 1942: 270 beräknade 1942 års riksdag för budgetåret
1942/43 90 000 kronor för ändamålet.

I sin skrivelse den 10 februari 1943 upptog arméförvaltningen icke något
belopp för angivna arbeten samt anförde, att övningskompaniets förläggning
lämpligen syntes böra ordnas i anslutning till Svea livgardes nya etablissement
och kostnaderna därför bestridas av medel, avsedda för Stockholms
garnisons utflyttande till Järvafältet.

För egen del framhöll jag, att Kungl. Majit med hänsyn till rådande brist
på arbetskraft och materiel beslutat, att med den fortsatta utbyggnaden av
Svea livgardes etablissement å Järvafältet skulle tills vidare anstå och att
för närvarande allenast skulle uppföras en med hänsyn till föreliggande förhållanden
oundgängligen nödvändig matinrättning. Emellertid kunde, trots
denna begränsning av byggnadsprogrammet för Svea livgardes nya kasernetablissement,
krigsskolans övningskompani, vilket vore förlagt till Svea livgardes
förläggningsområde å Järvafältet, tills vidare där kvarligga. I likhet
med arméförvaltningen beräknade jag alltså icke särskilda medel för ordnande
av övningskompaniets förläggningsfråga.

I föreliggande framställning har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
föreslagit en definitiv förläggning av övningskompaniet till Svea livgardes
nya etablissement å Järvafältet. Förut omförmälda av riksdagen beräknade
90 000 kronor kunde härvid disponeras för andra ändamål.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har spörsmålet örn officers Departementsaspirantskolornas
framtida förläggning varit föremål för ingående undersök chefen.
ningar under tiden efter 1942 års försvarsbeslut, och olika lösningar lia härvid
varit under övervägande. Det har stått klart, att den nuvarande provisoriska
förläggningen å Karlberg av den för infanteriets och kavalleriets officer
saspiranter gemensamma skolan är ur flera synpunkter otillfredsställande.

Det övningsområde, som finnes tillgängligt i skolans närhet, är sålunda så
begränsat, att utbildningen icke funnits kunna på ändamålsenligt sätt bedrivas.
En ytterligare beskärning av området genom uppförande av byggnader
för en mera permanent förläggning skulle än mera försvåra utbildningen.
Visserligen kan såsom övningsterräng begagnas Järvafältet. Transporterna
äro emellertid kostsamma och även tidsödande, vilket med hän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

syn till kursernas kortvarighet är en bestämd nackdel. Förläggningslokalerna
äro vidare otillräckliga. I lokaler, avsedda för sex man, ha sålunda tidvis
förlagts upp till elva man. Jag har därför i likhet med chefen för armén
funnit starka skäl tala mot en förläggning av den gemensamma infanteri- och
kavalleriofficersaspirantskolan till Karlberg.

Såsom i utredningen framhållits, bör skolan förläggas på sådant sätt, att utbildningstiden
kan effektivt utnyttjas, övningstrupp tillhandahållas och
möjlighet till samövningar med andra truppslag erbjudas samt kompetenta
lärarkrafter utan svårighet ställas till förfogande. Dessa önskemål ha funnits
kunna tillgodoses vid en förläggning av skolan till Stockholm eller dess
närhet.

Av de olika alternativ, som härvid prövats, synas två kunna ifrågakomma,
nämligen förläggning till de å Järvafältet belägna båda områdena Tegelhagen
och Kådan.

Till förmån för Tegelhagen såsom förläggningsplats talar främst, att området
äges av kronan, vilket icke är fallet med den söder därom belägna egendomen
Kådan. Förlägges emellertid skolan till Tegelhagen kan anslutning icke
ske till Svea livgardes etablissement å det omedelbart söder örn nämnda egendom
liggande Sörentorpsområdet. En sådan anslutning, som är av betydelse
för nedbringande av såväl byggnadskostnaderna som de löpande utgifterna,
kan däremot erhållas vid förläggning av skolan till egendomen Kådan, som är
belägen mellan de kronan redan tillhöriga Sörentorps- och Tegelhagsområdena.
Ett förvärv av denna egendom synes med hänsyn till dess läge i och
för sig önskvärt även på grund av att därigenom kan förebyggas en ur statens
synpunkt icke önskvärd bostadsbebyggelse å egendomen i de blivande
militära etablissementens omedelbara närhet. I detta sammanhang bör framhållas,
att egendomens nuvarande ägare, Axel och Sofia Alms stiftelse för
kristlig uppfostran åt flickor, förklarat det förenat med sådana olägenheter av
pedagogisk och annan art att driva stiftelsens verksamhet i omedelbart grannskap
av militära förläggningar, att stiftelsen inom några år såge sig nödsakad
att överflytta verksamheten till annan ort.

Ehuru jag skulle ha funnit det vara att föredraga, örn denna förläggningsfråga
kunnat lösas med ianspråktagande av kronan redan tillhörig mark, har
jag efter övervägande av de i ärendet anförda synpunkterna funnit mig böra
biträda det i framställningen framlagda förslaget, att Kådanområdet förvärvas
av kronan samt avses för förläggning av infanteriets och kavalleriets officersaspirantskola.
Det för egendomen preliminärt angivna försäljningspriset synes
mig icke vara för kronan oförmånligt. Överenskommelse med arrendatorn å
fastigheten örn ersättning för förtidigt upphörande av arrendekontraktet synes
emellertid böra träffas på en för statsverket ekonomiskt mera tillfredsställande
grund. Preliminärt finner jag mig emellertid böra i enlighet med fortifikationsstyrelsens
förslag för markförvärvets genomförande räkna med ett belopp av
högst 910 000 kronor. I detta sammanhang bör erinras, att den å egendomen
befintliga bebyggelsen, med hänsyn till föreliggande möjligheter att utnyttja

Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 17

densamma för aspirantskolan, uppskattats till ett värde av omkring 570 000
kronor.

Kostnaderna för de ändringsarbeten i nu befintliga byggnader och de
nybyggnadsarbeten, som vid skolans förläggande på angivet sätt erfordras, ha
enligt det föregående beräknats till 2 640 000 kronor på grundval av det den
1 juli 1941 rådande prisläget. Ehuru dessa kostnader synts mig höga, har jag,
efter prövning av de till grund för anslagsberäkningen liggande kalkylerna
funnit mig kunna i huvudsak godtaga beräkningarna. En minskning av kostnaderna
till 2 550 000 kronor synes mig dock vara möjlig att ernå genom utökning
av det antal aspiranter, som vid bifall till fortifikationsstyrelsens förslag
skulle förläggas i varje rum, och genom andra lämpliga besparingsåtgärder.
På Kungl. Majit bör ankomma att i vanlig ordning taga ställning
härtill.

Eörläggningen av artilleriets officersaspirantskola erbjuder såtillvida ett
enklare problem som denna skola är av betydligt mindre omfattning än den
gemensamma aspirantskolan för infanteriet och kavalleriet. Skolan har i överensstämmelse
med försvarsutredningens förslag sedan år 1942 varit provisoriskt
förlagd till Norrlands artilleriregemente i Östersund. Arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse har emellertid på anförda skäl föreslagit, att även denna
skola skall förläggas till Järvafältet i anslutning till Svea artilleriregemente.

Vid definitiv förläggning av skolan till Norrlands artilleriregemente i
Östersund blir det enligt föreliggande utredning erforderligt att tillbygga
regementets matinrättning samt att uppföra en ny kasern och en ny lektionssalsbyggnad,
den senare avsedd att ersätta de för regementets manskapsskolor
disponerade lektionssalarna, till vilka officersaspirantskolan avses skola förläggas.
Kostnaderna härför ha, såsom av handlingarna i ärendet närmare framgår,
approximativt beräknats till i runt tal 560 000 kronor, enligt prisläget den 1
juli 1941. Kostnaderna vid en förläggning till Järvafältet ha enligt det föregående
beräknats till 975 000 kronor vid samma prisläge. Genom utförande av planerad
matsalsbyggnad såsom tillbyggnad till Svea artilleriregementes matinrättning,
anslutning av planerat marketenteri till nämnda regementes marketenteri
och utökning av logementen kan emellertid enligt lämnad uppgift sistnämnda
kostnad minskas med 143 000 kronor. En ytterligare besparing med
232 000 kronor anses kunna ernås därigenom, att ett planerat gymnastikhus
tills vidare icke uppföres. Kostnaderna skulle sålunda nedbringas till (975 000
— 143 000 — 232 000 =) 600 000 kronor.

Även örn den sistnämnda besparingen — som torde innebära endast ett
uppskjutande tills vidare av vissa byggnadsarbeten — frånräknas de av fortifikationsstyrelsen
beräknade kostnaderna vid skolans förläggning till Järvafältet,
uppgå dessa kostnader till högre belopp än vid förläggning till Östersund.
Med hänsyn härtill och då de skäl, som anförts till förmån för en förflyttning
av skolan, icke synts mig övertygande, anser jag mig böra förorda,
att artilleriets officersaspirantskola definitivt förlägges till Östersund i anslutning
till Norrlands artilleriregemente. De byggnadsarbeten, som vid bifall

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 175. 27 u 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

härtill äro erforderliga, kostnadsberäknar jag med godtagande av föreliggande
kalkyler till omkring 560 000 kronor på grundval av prisläget den 1 juli 1941.

Sedan infanteriets och kavalleriets officersaspirantskola förlagts till Järvafältet,
bliva å Karlberg utrymmen disponibla för andra ändamål. Jag finner
det lämpligt, att dessa utrymmen i första hand anlitas för gymnastik- och
idrottsskolan. Denna skola, som omfattar ett åttiotal elever, officerare, underofficerare
och furirer, är för närvarande provisoriskt förlagd till Signalregementets
förutvarande kasern å Marieberg i Stockholm. Vid fullföljande av den
genom djurgårdskommissionens försorg påbörjade exploateringen av Mariebergsområdet
måste således skolan förflyttas. En överflyttning till Karlberg
av skolan har enligt den föreliggande utredningen funnits nödvändiggöra tämligen
omfattande ändrings- och förbättringsarbeten därstädes. I en särskild
nybyggnad skulle således inredas badhus med simhall samt fäktsal för en
kostnad av i runt tal 300 000 kronor. För sanitära anläggningar ha vidare beräknats
166 500 kronor, varjämte för ytterligare standardförbättringar avsetts
ett belopp av omkring 75 000 kronor. Jag kan med hänsyn till föreliggande
svårigheter att anskaffa material för de arbeten, som nu angivits, icke för
närvarande förorda anvisande av medel för de ifrågasatta förbättringsåtgärderna.
Icke heller kan jag nu biträda förslaget örn anvisande av medel
för uppförande av nytt badhus med simhall. För de med gymnastik- och
idrottsskolans förläggning till Karlberg förenade ofrånkomliga utgifterna för
byggnadsarbeten beräknar jag på grundval av prisläget den 1 juli 1941 ett
belopp av 40 000 kronor. Beträffande kostnadsberäkningarna får jag hänvisa
till handlingarna i ärendet.

I anslutning härtill vill jag framhålla, att jag i annat sammanhang upptagit
frågan örn förläggning av de genom försvarsbeslutet nytillkomna infanteri-,
kavalleri- och pansarofficersskolorna.

Såsom i ärendet föreslagits, bör krigsskolans övningskompani definitivt
förläggas till Svea livgardes etablissement å Järvafältet. Jag vill i anslutning
till vad fortifikationsstyrelsen härom yttrat anmärka, att de medel, som av 1942
års riksdag beräknats för såväl förläggning av sagda kompani till Karlberg som
för uppförande av etablissement för infanteriets och kavalleriets officersaspirantskola,
redan tagits i anspråk för andra ändamål. Vid anmälan av propositionen
1943: 222 (s. 11 och 63) framhöll jag nämligen, att jag ansåge mig böra utgå
ifrån att de av riksdagen redan anvisade anslagsbelopp, som vid förnyad
prövning befunnes kunna frigöras, skulle kunna användas för utförande av
andra byggnadsarbeten under femårsperioden. Detsamma borde gälla i de
fall, då ställning icke kunde tagas till byggnadsbehov, för vilka anslagsmedel
redan beräknats.

De byggnadsarbeten, vilka av mig i det föregående förordats, draga en
kostnad som på grundval av prisläget den 1 juli 1941 kan beräknas till sammanlagt
(2 550 000 + 560 000 + 40 000 =) 3 150 000 kronor.

Enligt tillämpade principer skola de investeringar, som icke avse markförvärv,
omedelbart avskrivas med 50 %. Till det vid 1943 års statsverksproposi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

tion fogade statsrådsprotokollet över försvarsärenden (kapitalbudgeten:
bil. 2, s. 13) framhöll jag, att 1941 års försvarsutredning utgått från att samtliga
med Stockholms garnisons utflyttning till Järvafältet förenade kostnader,
liksom, även kostnaderna för ammunitionsfabrikens förflyttning från Marieberg,
skulle till den del de icke belöpte på markförvärv till 50 % avskrivas
med särskilda medel (d. v. s. nettoinkomsterna från den av djurgårdskommissionen
bedrivna exploateringen av Ladugårdsgärde, Johanneshov — Kvarnängen
samt försvarets andel i Marieberg — Konradsbergsområdet) och att
riksdagen icke haft något att häremot erinra. Vidare anförde jag, att det avsteg
från numera eljest tillämpade budgetprinciper, som berörda avskrivningssystem
utgjorde, skulle upphöra, då Stockholms garnisons och ammunitionsfabrikens
nya etablissement vore färdigställda. Till dess borde emellertid
den hittills icke fullt konsekvent tillämpade ordningen bibehållas, att för
ifrågavarande ändamål avskrivningsanslag icke skulle beräknas å riksstaten
utan härför tillgripas nyssnämnda särskilda medel.

I den nu föreliggande framställningen har föreslagits, att nämnda särskilda
medel skulle tagas i anspråk för avskrivning av de investeringar, som sammanhänga
med den av fortifikationsstyrelsen förordade förflyttningen till Järvafältet
av officersaspirantskolorna. Då här icke är fråga örn byggnadsarbeten,
som föranledas av Stockholms garnisons utflyttande till Järvafältet, skulle
ett biträdande av detta förslag rubba hittills följda principer i fråga örn berörda
särskilda medelsdisposition. Med hänsyn härtill kan jag icke förorda detsamma
utan utgår från att grundavskrivning av omförmälda kapitalinvestering
av 3 150 000 kronor ävensom den del av köpeskillingen för egendomen
Rådan, som belöper på byggnader -—■ uppskattningsvis 300 000 kronor —
skall belasta förevarande kvotanslag och därmed även den av 1942 års riksdag
angivna kostnadsramen för byggnadsföretag för armén.

I det följande hemställer jag örn anvisande av medel, (910 000 — 300 000 =)
610 000 kronor, för bestridande av den del av köpeskillingen för Rådan, som
förutsättes belöpa på markvärde och därför enligt gällande grunder icke skall
belasta nämnda kostnadsram.

Infanteriskjutskolan (Rosersberg) ävensom vissa byggnadsarbeten vid Skillingaryd.
Enligt 1942 års försvarsbeslut skola till infanteriskjutskolan förläggas
a) infanteri-, kavalleri-, pansar- och trängofficersskolornas praktiska tilllämpningsperiod,
b) kurs för äldre subalternofficerare och kaptener, c) kurs
för underofficerare, d) gasskyddsskolans verksamhet samt e) försöksverksamhet.

För utbyggnad av inf ante riskjutskolans etablissement i Rosersberg beräknade
försvarsutredningen 850 000 kronor, av vilket belopp 1942 års riksdag
(skrivelse nr 376) i anledning av förslag i propositionen nr 270 beräknat ett
belopp av 400 000 kronor för budgetåret 1942/43.

I skrivelse den 10 februari 1943 anförde arméförvaltningen, att genom fortifikationsstyrelsens
försorg verkställts närmare utredning rörande behovet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

ökat förläggningsutrymme m. m. för skolan. Utredningen hade givit vid
handen, att kostnaderna för ifrågavarande behovs tillgodoseende, beräknade
enligt prisläget den 1 juli 1941, icke syntes komma att överstiga förutnämnda
anslagsbelopp. En viss förskjutning i det av försvarsutredningen uppgjorda
byggnadsprogrammet hade emellertid visat sig erforderlig.

Vid anmälan av propositionen 1943: 222 framhöll jag i denna fråga, att jag
i avsaknad av närmare utredning rörande det för skolan planerade byggnadsprogrammet
icke ansåge mig kunna bedöma, i vad mån det för ändamålet
beräknade beloppet behövde tagas i anspråk under femårsperioden. Till följd
härav skulle det av riksdagen tidigare beräknade beloppet disponeras för andra
ändamål.

I skrivelse den 14 april 1943 hemställde arméförvaltningens fortifikationsstyrelse,
att Kungl. Maj:t vid äskande av reservationsanslag till markförvärv
för lantförsvaret för budgetåret 1943/44 måtte beräkna ett belopp av 435 000
kronor för utvidgning av infanteriskjutskolans övningsområde. Denna framställning
har hittills icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I skrivelse den 22 december 1943 har nu chefen för armén erinrat, att enligt
den i 1942 års försvarsbeslut fastställda planen för infanteriskjutskolans
verksamhet vid densamma skulle anordnas kurs bland annat för subalternofficerare
ur infanteriet, kavalleriet och pansartruppema samt för kaptener
ur samma truppslag. Erfarenheterna från de gångna krigsåren hade visat
önskvärdheten av att en dylik kurs utformades såsom en stridsskola, där huvudvikten
lades vid stridsmässiga övningar i bataljon under samverkan med artilleri,
pansartrupper och flyg. En dylik kurs bedriven i allt för små förhållanden
samt med skjutmöjligheterna ofältmässigt begränsade genom säkerhetsbestämmelser
gåve icke tillräckligt utbyte. Då i olika sammanhang framhållits,
att övningsterrängen vid Rosersberg icke vore tillräcklig för stridsmässiga
skjutningar av den omfattning som erfordrades, och då icke ens den
av arméförvaltningen föreslagna utvidgningen komme att medföra, att övningsområdet
bleve användbart för en modern stridsskola, hade arméchefen låtit
verkställa utredning angående möjligheterna att till annat skjutfält förlägga
förenämnda stridsskola,

Utredningens förslag innebär i korthet

att, sedan den till Skillingaryds skjutfält förlagda artilleriskjutskolan i enlighet
nied av riksdagen fattat beslut förflyttats till Villingsberg, nyssnämnda
stridsskola kunde förläggas till Skillingaryd under den period, då skjutfältet
icke erfordrades för Smålands artilleriregemente,

att erforderlig utbildad övningstrupp för skolan borde tillhandahållas,
att bebyggelsen vid Skillingaryd borde i vissa hänseenden upprustas,
att det i försvarsbeslutet beräknade byggnadsprogrammet vid Rosersberg
kunde vid en förläggning av stridsskolan till Skillingaryd avsevärt begränsas,
samt att den förut omförmälda markutvidgningen kunde av samma skäl
reduceras.

Av utredningen framgår vidare i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Förslaget innebär smärre ändringar i tiderna för kurserna oell
annan verksamhet, innebärande att gasunderbefälsskolan börjar den 1
juni i stället för den 1 maj, att specialkursen för officerare och underofficerare
slutar den 31 mars i stället för den 30 april samt att stridsskolan i
Skillingaryd pågår mellan den 5 juni och den 10 augusti i stället för mellan
den 26 juni och den 1 september.

För tillgodoseende av behovet av övningstrupp erfordras ett skyttekompani
i Rosersberg för tiden den 1 april—den 1 juni och under september månad,
medan för stridsskolan i Skillingaryd erfordras en infanteribataljon och stab
med stabskompani, tre skyttekompanier jämte nyssnämnda kompani från
Rosersberg samt ett tungt kompani.

Med här föreslagen uppdelning av kursverksamheten på Rosersberg och
Skillingaryd och med föreslagna justeringar av kursperioderna kunna betydande
besparingar göras i det av försvarsutredningen beräknade byggnadsprogrammet.
Sålunda kan bland annat förläggning av 40 elever erhållas be
tydligt billigare, förläggningslokaler och lektionssalar för gasskyddsskolan
uteslutas samt exercishuset slopas, då övningskompaniet endast kortare
perioder kommer att ligga på Rosersberg.

Vissa byggnadsarbeten måste dock med nödvändighet utföras. Vid
mycket trång förläggning kunna högst 119 officerare inkvarteras. Normal förläggning
är omkring 80 officerare. Under tiden april—maj äro 100 elever samt
dessutom lärare och övningskompaniets befäl förlagda vid skolan. Härför
erfordras utökning av antalet förläggningsrum för officerare. Dessa rum kunna
erhållas dels genom ombyggnad av södra flygeln i slottsstallet, dels genom
inredande av 8 rum i slottets bottenvåning.

Den del av slottsstallet, som föreslås till ombyggnad, inrymmer för närvarande
tygförråd och en mindre vapensmedja. Tygförrådet är för trångt samt
ur uppbördssynpunkt icke godtagbart, enär daglig ut- och inlämning samt
rengöring av materiel måste ske i själva förrådslokalerna, där samtidigt förrådsförvarad
materiel är upplagd. Vapensmedjan är otillräcklig och ligger
vägg i vägg med vapenförrådet, vilket ur brandsynpunkt icke anses försvarligt.
Behövlig utökning av tyguppbörden kan icke inrymmas i nuvarande förråd.
Erforderliga vapenreparationer kunna icke ske i vapensmedjan. Med hänsyn
härtill och på grund av det ökade behov av förråds- och verkstadsutrymmen
som försöksavdelningens och gasskyddsskolans verksamhet kommer att med
föra avses ett nytt tygförråd och en ny verkstad böra uppföras. De därigenom
frigjorda lokalerna skulle omändras till elevförläggning.

Kostnaderna för nytt förråd typ B I och ny verkstad typ D II ha beräknats
till 46 500 kronor. Kostnaderna för omändringsarbeten i slottsstallet jämte
toalettavdelning ha beräknats till 35 000 kronor samt för inredande av 8 rum
i slottets bottenvåning till 10 000 kronor.

En ny manskapsmatsal är upptagen i försvarsutredningens beräkningar till
110 000 kronor. En ny matsal dimensionerad enligt behovet på grund av det
nya förslaget har beräknats kosta 97 500 kronor. Behovet av en dylik anses
uppenbart. Det synes dock möjligt att under femårsperioden 1942/47 begränsa
kostnaderna till vissa upprustningsarbeten av nuvarande matsal (nytt golv
m. m.). Såsom officersmatsal användes den s. k. teater flygeln. Denna rymmer
högst 80 personer. Serveringslokalerna äro dock icke dimensionerade ens för
detta antal. Ökat utspisningsutrymme erfordras. Detta kan ordnas genom att
den nuvarande matsalen genom insättande av nytt bjälklag jämte trappa delas
i två våningar. Kostnaderna härför ha beräknats till 25 000 kronor. De sammanlagda
kostnaderna uppgå således till 121 BOO kronor.

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

Vid Rosersberg föreligga dessutom följande aktuella byggnads- och upp
rustningsbehov:

Centraluppvärmning av slottet .......................................... kronor 16 000

Toalettavdelning med wc och dusch ................................. » 4 000

Förbättringsarbeten i sommarförläggningen i Kungsgården... » 10 000

D:o i officerspaviljongen ................................................... 10 000

Ny lektionssal i östra stallflygeln .................................... » 18 000

Ny manskapsmatsal ......................................................... 97 500

Inrednings- och upprustningsarbeten i vissa byggnader, som

i samband med markförvärv avses införlivas med Rosersberg » 20 000

Summa kronor 175 500

Även här uppräknade arbeten anses angelägna. Bland annat torde införande
av centralvärme komma att avsevärt nedbringa eldnings- och underhållskostnaderna.
Med arbetena torde dock kunna anstå till efter femårs
perioden.

Örn skjutskoleverksamheten vid Rosersberg reduceras genom att stridsskolan
förläggas till Skillingaryd, påverkar detta i viss män tidigare förslag till
utvidgningar av övningsområdet. För gasskyddsskolan, försöksverksamheten
och underofficerskursen erfordras ingen utökning av övningsområdet.
Däremot måste en effektiv utbildning kunna bedrivas under infanteri-,
kavalleri-, pansar- och trängofficersskolornas praktiska tillämpningsperiod''
Kursen måste — i enlighet med försvarsutredningens förslag — uppdelas på
6 övningsavdelningar vid stridsutbildningen. Dessa avdelningar böra kunna
oberoende av varandra samtidigt bedriva i kursplanen förekommande strids
mässiga övningar (skjutningar) i grupp och pluton. Enär skjutningar med
stridsvagnsförband och med luftvärn icke kunna utföras vid Rosersberg och
då fältmässiga artilleriskjutningar icke kunna ske i tillräcklig omfattning,
måste man räkna med att för dylika övningar förflytta kursen till närbelägna
områden, som medge dylika övningar, t. ex. luftvärnsskjutning vid Väddö
eller på Utö, stridsvagnskjutningar på Utö samt artilleriskjutningar vid
Hägerstalund. Till dylika övningar utom Rosersberg kunna avses högst 8
dagar. För enskild utbildning samt skjutningar i grupp kunna avses högst
20 dagar, medan återstående tid — 30 dagar -—• måste reserveras för stridsutbildning
m. m.

I tidigare framställning ha äskats medel för förvärv dels av de norr örn
Rosersberg belägna fastigheterna Skeppartorp nr 1, Granskogen nr 2, Skarbacka
nr 1, Hummelbo nr 1 samt Krogsta l1, 21, 31, 42 och 43, dels ock de i
ostlig och sydostlig riktning belägna fastigheterna Vallstanäs 23, 28, 210, 2U, 213
och 217.

Med anledning av föreslagen omläggning av kursverksamheten vid skolan
har verkställts en ingående undersökning angående möjligheterna att reducera
tidigare föreslaget markförvärv. De synpunkter, som därvid varit vägledande,
äro följande:

1) Under officersskolornas praktiska tillämpningsperiod måste skjutning
kunna bedrivas vid sex av varandra beroende övningsavdelningar.

2) De för skjutning lämpligaste områdena måste kunna utnyttjas samtidigt
som säkerhetsbestämmelserna iakttagas.

3) Skjutning måste kunna ske i full utsträckning med infanteriets gevärskalibriga
vapen.

4) Skjutning med grövre infanterivapen och artilleri måste av säkerhetsskäl
begränsas till vissa smärre skjutområden och huvudsakligen äga rum i annan
övningsterräng.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

För närvarande kan samtidig skjutning äga rum på högst fyra av varandra
oberoende områden. Inom de nuvarande fastighetsgränserna ligga ytterligare
tre lämpliga skjutområden med nordlig skjutriktning, men dessa kunna enligt
gällande säkerhetsbestämmelser icke utnyttjas för stridsskjutning i pluton,
vilket är erforderligt för en effektiv utbildning. Av tidigare föreslagen markutvidgning
i nordlig riktning kan emellertid egendomen Hummelbo nr 1 uteslutas.

Med hänsyn till begränsningen av verksamheten vid skolan synas beträffande
fastigheterna öster örn Bosenberg endast behövas Vallstanäs 28 och 213.
Härigenom skulle, samtidigt som ett ur skjutsynpunkt värdefullt markområde
förvärvas, erhållas de ytterligare tjänstebostäder för två officerare och en
underofficer, vilka i överensstämmelse med försvarsbeslutet erfordras och
för vilka beräknats ett belopp av 80 000 kronor.

Enligt de i fortifikationsstyrelsens förenämnda skrivelse angivna beräkningsgrunder
kunna de nu föreslagna fastighetsförvärven kostnadsberäknas
till — inklusive ersättning för intrång samt expropriations- m. fl. kostnader —
i runt tal 240 000 kronor.

Örn stridsskolan i Skillingaryd blir en permanent institution, är
det nödvändigt, att lokalerna därstädes upprustas. Kostnaderna härför ha
beräknats på följande sätt:

Byggm]dsobjekt Beräknad kostnad

Vid Jönköpings-Kalmar regementes gamla läger.

Manskapsförläggning.

Upprustning av 2 förläggningsbaracker (nr 16 och 20) för

sammanlagt 550 man ................................................... kronor 20 000

Inredande av lägerhydda (nr 19) för 200 man; nytt golv samt

skärmväggar ............................................................... » 20 000

Officersförläggning.

Upprustning av expeditionsbarack (nr 17) ........................ » 18 500

Upprustning av officerspaviljongen (nr 15) för officersförläggning
..................................................................... » 16 200

Ombyggnad av gamla officersmässen (nr 8) för officersförläggning
..................................................................... » 17 000

Marketenteri.

Ombyggnad och utökning av marketenteriets (nr 7) köksavdelning
samt uppförande av skyddstak för uteservering

(cirka 360 kvm); underbefälsmäss i byggnaden ............... » 35 000

Nytt badhus med bastu ................................................... » 26 800

Vid Smålands artilleriregementes läger.

Upprustning av förvaltarbostad (nr 53) .............................. kronor 7 600

Upprustning av expeditionsbyggnad (nr 51) ........................ » 17 500

Upprustning och utökning av officersmäss (nr 49) ............... » 12 500

Ombyggnad av lägerbarack (nr 44) till lektionssalsbyggnad » 11 000

Upprustning av underofficersmäss (nr 45) ............. »_13 200

Summa kronor 215 300

För en förläggning av stridsskolan till Skillingaryd erfordras vissa av
dessa arbeten omedelbart. Ombyggnad av gamla officersmässen för officersförläggning
måste ske, örn erforderligt antal förläggningsplatser skola

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

erhållas. Den nuvarande officersmatsalen vid Smålands artilleriregementes
läger rymmer högst 110 officerare och måste utvidgas genom att de s. k.
klubbrummen på nedre botten införlivas med matsalen. Vidare erfordras
omedelbart en tillräckligt stor lektionssal, vilken kan ordnas i lägerbarack 44.
De arbeten, som sålunda omedelbart skulle behöva utföras, belöpa sig till
40 500 kronor. Övriga i tablån upptagna arbeten äro dock synnerligen angelägna
för att bebyggelsen vid Skillingaryd icke skall förfalla,

Å skjutfältet erfordras vissa röjnings- och dräneringsarbeten samt uppförande
av ytterligare markörskydd. Kostnaderna för dessa arbeten, vilka
torde få tillkomma successivt och i stor utsträckning kunna utföras av krup
pen, kunna icke för närvarande fastställas.

Beträffande omorganisationens genomförande framhålles, att infanteri-,
kavalleri-, pansar- och trängofficersskolorna beräknas taga sin början
hösten 1944. Tillämpningsperioden för dessa skolor vid Kosersberg kommer sålunda
att äga rum första gången den 1 april—den 1 juni 1945. Eleverna komma
därvid att utgöras av 1941 års officerskurs, vilken i de angivna truppslagen omfattar
131 elever. År 1946 kommer 1942 års officerskurs till Rosersberg.
Denna omfattar 141 elever ur nämnda truppslag. Först så småningom komma
kursernas storlek att nedgå till det antal, som beräknats i det föregående,
vilket avser genomförd organisation (officerskurs örn 150 elever på Karlberg).
Rosersberg kan vid normal beläggning för närvarande förlägga 74 officerare
och vid maximal beläggning 119. Genom de föreslagna byggnadsarbetena tillskapas
rum för 30 elever i stallflygeln samt 8 rum i slottets bottenvåning. Vid
normal respektive maximal beläggning motsvarar detta 38 respektive 46
platser. Skjutskolans officersförläggningsmöjligheter vid normal och maximal
beläggning skulle därvid bliva 104 respektive 165. Under de första åren
kan det därför bliva nödvändigt att uppdela kursen på två omgångar.

De föreslagna ombyggnadsarbetena böra vara färdiga i god tid före dén
1 april 1945.

Enligt vad som nu kan förutses, torde det med hänsyn till befäl för strids
skoleverksamheten, övningstrupper m. m. medföra vissa svårigheter att hinna
påbörja stridsskolan i avsedd omfattning år 1945. De föreslagna byggnadsarbetena
vid Skillingaryd böra dock vara färdiga före den 1 juni 1945.

Enligt utredningens förslag skulle således kostnaderna uppgå till

före den 1 juni 1945 efter den 1 juli 1947 ,Summa

a) för byggnader kronor kronor kronor

i Rosersberg ...................... 121500 175 500 297 000

i Skillingaryd .................... 40 500_174 800 215 300

162 000 350 300 512 300

b) för mark

i Rosersberg .......................................................... 240 000

Till jämförelse må erinras, att försvarsbeslutet beräknats medföra byggnadskostnad
i Rosersberg till ett sammanlagt belopp av 850 000 kronor.

Under åberopande av berörda utredning har arméchefen hemställt, att
Kungl. Majit ville förelägga 1944 års riksdag förslag till omorganisation i
enlighet med utredningens förslag.

På arméchefens anmodan har arméns fortifikationsförvaltning granskat
kostnadskalkylerna och medelsäskandena och i anledning härav i skrivelse den
18 januari 1944 framhållit, att de gjorda beräkningarna av kostnaderna icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

föranledde erinran samt att några mera detaljerade beräkningar icke syntes
erforderliga på ärendets nuvarande stadium. Byggnadskostnaderna kunde
således uppskattas till 512 300 kronor, varav 162 000 kronor borde belasta femårsplanens
kostnadsram. Då beloppen hänförde sig till prisläget den 1 juli
1941, motsvarade sistnämnda belopp enligt prisläget den 1 juli 1943 186 000
kronor. Fortifikationsförvaltningen hemställde således, att Kungl. Majit vid
äskanden av investeringsanslag till markförvärv för lantförsvaret för budgetåret
1944/45 måtte beräkna ett belopp av 240 000 kronor för utvidgning av
infanteriskjutskolans övningsområde ävensom föreslå riksdagen medgiva, att
ifrågasatta byggnadsarbeten finge komma till utförande med anlitande av investeringsanslaget
till byggnadsarbeten.

Efter under hand lämnat uppdrag har fortifikationsförvaltningen låtit föra
erforderliga förhandlingar för förvärv av de till inköp föreslagna norr örn
Rosersberg belägna fastigheterna. I skrivelse den 23 februari 1944 har förvaltningen
med anledning härav anfört följande.

Med ägarna av fastigheterna Skeppartorp ll och Granskogen 21 hav förvaltningen
avslutat preliminära avtal örn förvärv av fastigheterna mot köpeskillingar
av respektive 10 000 och 30 000 kronor. Då dessa fastigheter vid en
av jägmästaren Bertil von Krusenstjerna den 2 november 1942 verkställd
värdering åsatts värden av respektive 11 000 och 31 000 kronor, synas nämnda
köpeskillingar vara för kronan förmånliga.

Fastigheten Skarbacka l1, vilken vid samma värdering uppskattats till i
runt tal 18 000 kronor, äges av föreningen Högalidskyrkans Sommargård, som
å den därintill belägna, föreningen likaledes tillhöriga fastigheten Tegelugnen
l1 anordnat ett hem, där fattiga och klena mödrar från Högalids församling
kunna beredas rekreation. Samtliga av föreningen för verksamheten
disponerade byggnader äro belägna å fastigheten Tegelugnen. Byggnaderna
å Skarbacka l1 nyttjas icke av föreningen utan, i enlighet med vid föreningens
förvärv av fastigheten gjort förbehåll, av föregående ägaren.

Efter förhandlingar mellan representanter för fortifikationsförvaltningen
och för föreningens styrelse rörande förvärv för kronan av fastigheten Skarbacka
har föreningen i skrivelse till förvaltningen den 16 innevarande februari
anhållit, att även fastigheten Tegelugnen måtte inköpas för övningsområdets
utvidgning. I annat fall ansåge sig föreningen för en försäljning av Skarbacka
böra uppställa som villkor, att å Skarbacka icke vidtoges anordningar eller be
dreves övningar som kunde verka störande för de å hemmet vistande patienterna,
Med hänsyn till att Skarbacka skall ingå i övningsområdet för infanteriskjutskolan,
torde ett sådant villkor vara omöjligt att uppfylla, därest
fastigheten skall användas för det med det ifrågasatta förvärvet avsedda ändamålet.
Föreningen har vidare för Skarbacka fordrat en köpeskilling av 35 000
kronor, vilken summa i jämförelse med det fastigheten åsätta värdet, 18 000
kronor, knappast synes vara skälig. Dessutom har föreningen begärt, att kronan
skall träffa erforderlig uppgörelse med föregående ägare rörande dennes nyttjanderätt
till byggnaderna å fastigheten. Föreningen har slutligen föreslagit,
att kronan skulle förvärva de båda föreningen tillhöriga fastigheterna genom
byte med lämplig bebyggd eller obebyggd kronomark, som icke vöre alltför
avlägset belägen från Stockholm och som skulle kunna användas för föreningens
sylten. Då svårigheterna att finna sådan kronomark synas uppenbara,
har förvaltningen icke låtit verkställa någon närmare utredning örn möjligheterna
att få till stånd ett dylikt byte, vilket för övrigt knappast låtit sig

Departements chefen.

Kungl. Marits proposition nr 175.

göra under den korta tid som stått till förfogande. — Med hänsyn till den av
föreningen fordrade köpeskillingen för Skarbacka och till det för en försäljning
av enbart denna fastighet uppställda villkoret synes kronan för förvärv
av fastigheten böra anlita expropriåtionsförfarande. Därvid torde medelsbehovet
för förvärvet kunna beräknas uppgå till i runt tal (18 000 + säkerhetsmarginal
20 % + expropriationskostnader 1 400 =) 23 000 kronor, vartill torde
böra läggas ett belopp av 3 000 kronor såsom beräknad ersättning åt den föregående
fastighetsägaren, i anledning varav de sammanlagda kostnaderna
torde kunna uppskattas till 26 000 kronor.

Förhandlingar ha vidare förts örn förvärvande av vissa skogsskiften hörande
till fastigheterna Krogsta l1, 21 och 31, vilka samtliga äro i en ägares hand,
samt Krogsta 42 och 43.

Med hänsyn till att den tidigare i ärendet företagna värderingen grundats
på från lantmäterikontoret erhållna, såsom felaktiga senare befunna äganderättsuppgifter,
har ny värdering måst företagas. Härvid ha de ifrågavarande
till Krogsta l1—31 hörande skogsskiftena åsatts ett sammanlagt värde av i
runt tal 80 000 kronor samt de till Krogsta 42 och 48 hörande skiftena ett värde
av respektive 8 500 och 6 500 kronor.

Yid de nu förda förhandlingarna har ägaren till Krogsta l1—31 fordrat en
köpeskilling av 115 000 kronor för de honom tillhöriga skiftena och avgivit
ett till den 14 mars 1945 bindande försäljningsanbud. Med hänsyn till det
skiftena åsätta värdet synes det avgivna anbudet icke böra av kronan godtagas,
utan torde för ett förvärv böra anlitas expropriåtionsförfarande, därvid
kostnaderna kunna beräknas uppgå till i runt tal (80 000 + 20 % säkerhetsmarginal
+ 4 000 expropriationskostnader =) 100 000 kronor.

Med ägarna till Krogsta 42 och 43 har fortifikationsförvaltningen avslutat
preliminära avtal örn förvärv av de till fastigheterna hörande skogsskiftena
5 och 6 mot köpeskillingar om respektive 8 500 och 7 500 kronor. Köpesumman
8 500 kronor sammanfaller med det skiftet 5 åsätta värdet och synes för
kronan förmånlig. Köpesumman 7 500 kronor överstiger däremot med 1 000
kronor det skiftet 6 åsätta värdet. Vid ett eventuellt expropriåtionsförfarande
torde dock kostnaderna bliva än högre. Ett frivilligt förvärv mot den överenskomna
köpeskillingen torde därför vara att föredraga.

Samtliga preliminära kontrakt äro avslutade under förbehåll örn Kungl.
Maj:ts godkännande före den 1 augusti 1944.

De sammanlagda kostnaderna för ifrågavarande markförvärv kunna alltså
beräknas till i runt tal (10 000 -f 30 000 + 26 000 + 100 000 + 8 500 + 7 500=)
182 000 kronor.

Det nuvarande övningsområdet vid Rosersberg synes icke vara tillräckligt
omfattande för att där skola kunna bedrivas stridsmässiga övningar i bataljon
under samverkan med artilleri, pansartrupper och flyg. Sådana övningar äro
av väsentlig betydelse för en tillfredsställande utbildning under kursen för
äldre subalternofficerare och kaptener. En utvidgning av Rosersbergsområdet,
som medger dylika övningar, kommer emellertid att draga avsevärda
kostnader.

Den utredning, för vilken i det föregående redogjorts, har emellertid givit
vid handen, att berörda officerskurs kan förläggas till Skillingaryd, där tillräcklig
övningsterräng finnes att tillgå, sedan artilleriskjutskolan i överensstämmelse
med beslut av fjolårets riksdag förlagts till Villingsberg. Härigenom
vinnas även fördelar i förläggningshänseende vid Rosersberg, och avsevärda
besparingar kunna åstadkommas i de i försvarsbeslutet beräknade byggnads -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

kostnaderna. Visserligen komma de årliga kostnaderna för infanteriskjutskolan
att undergå någon ökning i form av reseersättningar m. in. för den
personal vid skolan, som skall tjänstgöra vid kursen i Skillingaryd, men denna
kostnadsökning synes vara förhållandevis obetydlig i jämförelse med de minskningar
i engångsutgifterna som ernås. Jag finner mig alltså kunna biträda
det av arméchefen framlagda förslaget till omorganisation av infanteriskjutskolans
verksamhet.

Till Rosersberg skulle således framdeles komma att förläggas infanteri-,
kavalleri-, pansar- och trängofficersskolornas praktiska tillämpningsperiod,
kurs för underofficerare, gasskyddsskolan samt försöksverksamhet. Även
med denna mera begränsade verksamhet vid Rosersberg måste särskilda åtgärder
vidtagas för att förbättra utbildnings- och förläggningsmöjligheterna.
Dessa åtgärder äro betingade främst av den väsentliga ökningen av elevantalet
i officersskolorna och avse dels utvidgning av övningsområdet för att
göra detta användbart för skjutning med infanterivapen för erforderligt antal
övningsavdelningar, dels ock vissa byggnadsarbeten.

I utredningen har berörts frågan örn en uppdelning av infanteri-, kavalleri-,
pansar- och trängoffieersskolorna på två omgångar, förlagda till olika tidsperioder.
Jag har låtit föranstalta örn närmare undersökning av möjligheterna
att på denna väg ytterligare nedbringa engångskostnaderna. En dylik uppdelning
har emellertid, såsom av handlingarna i ärendet närmare framgår, funnits
medföra betydande olägenheter vid truppförbanden i form av tätare
befälsbyten och brist på befälspersonal vid kritiska tidpunkter. Jag har därför
icke ansett mig böra räkna med denna utväg.

De föreslagna markförvärven, beträffande vilka torde få hänvisas till
handlingarna i ärendet, synas mig erforderliga såvitt de avse do norr om
Rosersbergs slott belägna fastigheterna Skeppartorp l1, Granskogen 21, Skarbacka
l1 samt delar av Krogsta l1,21,31,42 och 43. Däremot finner jag mera tveksamt,
om förvärv bör ske jämväl av de öster örn slottet liggande fastigheterna
Vallstanäs 28 och 213 örn tillhopa omkring 13 hektar, vilka kostnadsberäknats till
i runt tal 85 000 kronor. Ett förvärv av dessa båda fastigheter synes betingat av
önskemålet dels att erhålla ytterligare övningsterräng dels ock att kunna disponera
åbyggnader såsom tjänstebostäder åt två officerare och en underofficer,
för vilka bostäder eljest behöva uppföras för en av 1941 års försvarsutredning
beräknad kostnad av 80 000 kronor. Vid en jämförelse av kostnaderna bör hänsyn
tagas till att priset synes vara relativt högt och att åbyggnaderna torde
erfordra ej obetydliga inrednings- och upprustningsarbeten. I betraktande
härav och då fastigheternas ringa omfattning icke göra dem särskilt betydelsefulla
ur övningssynpunkt har jag funnit mig icke böra förorda förvärv av
fastigheterna A^allstaniis 28 och 213. Mot de angivna kostnaderna för förvärv
av övriga fastigheter har jag icke funnit anledning till erinran. Jag beräknar
således preliminärt ett belopp av i avrundat tal 185 000 kronor för ändamålet.

Av den utökade verksamheten vid Rosersberg föranledda byggnadsarbeten
ha i den föreliggande utredningen uppdelats i dels sådana, som äro oundgängligen
erforderliga och böra omedelbart komma till stånd, och dels sådana,

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

med vilkas utförande kan anstå till efter femårsperiodens slut. För de omedelbart
erforderliga arbetena torde medel böra anvisas i enlighet med myndigheternas
förslag. Jag beräknar således för detta ändamål 121 500 kronor. Vid
en förläggning av inf an terisk jutskolans kurs för äldre subalternofficerare och
kaptener till Skillingaryd uppkommer behov av vissa byggnadsarbeten, vilka
icke synas kunna uppskjutas. Härför torde i överensstämmelse med föreliggande
förslag böra avses ett belopp av 40 500 kronor. Sammanlagt skulle
alltså för omedelbart nödvändiga byggnadsarbeten för infanteriskjutskolan
erfordras (121 500 + 40 500=) 162 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941.
Härtill torde böra i överensstämmelse med av 1941 års försvarsutredning
framlagt förslag böra läggas 80 000 kronor för uppförande av tjänstebostäder
för två officerare (chefen för försöksavdelningen och tygofficeren) och en
underofficer (expeditionsunderofficeren vid gasskyddsskolan), vilka året
örn måste vistas i Rosersberg. Berörda belopp, tillhopa (162 000 + 80 000 =)
242 000 kronor, motsvara enligt prisläget den 1 juli 1943 i runt tal 280 000
kronor.

De för markförvärvets genomförande erforderliga medlen, 185 000 kronor,
torde böra upptagas under särskilt anslag. Härtill återkommer jag i det
följande.

Luftvärnsskjutskolan (Väddö). I skrivelse den 14 mars 1942 hemställde arméförvaltningens
f orti fikationsstyrelse örn anvisande av 1 760 000 kronor för ordnande
av förläggningen å Väddö skjutplats.

I propositionen 1942: 270 beräknades emellertid för ordnande av förläggning
för luftvärnsskjutskolan å Väddö i enlighet med försvarsutredningens
förslag allenast 780 000 kronor, varemot fortifikationsstyrelsens äskande örn
ytterligare 980 000 kronor icke biträddes. I enlighet med i propositionen
framlagt förslag beräknade riksdagen (skrivelse 1942: 376) för budgetåret
1942/43 ett belopp av 300 000 kronor.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1943/44 anförde arméförvaltningen,
att de för luftvärnsskjutskolan avsedda byggnaderna endast till en del täckte
behovet av förläggningsutrymme och att, därest utbyggnaden av fältet icke
skedde till den utsträckning, som fortifikationsstyrelsen föreslagit i sin
skrivelse den 14 mars 1942, Stockholms luftvärnsregemente icke skulle kunna
till fullo utnyttja sitt skjutfält. Arméförvaltningen hemställde därför om
ett med hänsyn till inträffad prisstegring till 1 000 000 kronor förhöjt anslag
för ändamålet.

Vid anmälan av statsverkspropositionen till 1943 års riksdag (kapitalbudgeten:
bil. 2) fann jag mig fortfarande icke kunna biträda arméförvaltningens
förslag.

I sin skrivelse den 10 februari 1943 anförde arméförvaltningen, att vid
genom fortifikationsstyrelsens försorg föranstaltad närmare utredning i ärendet
vissa förskjutningar i det av försvarsutredningen uppgjorda byggnadsprogrammet
visat sig nödvändiga, sedan Kungl. Maj:t icke ansett sig böra
upptaga av arméförvaltningen i dess medelsäskanden för budgetåret 1943/44

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

anmält behov angående ordnande av förläggningen å Väddö skjutfält. Kostnaderna,
baserade på prisläget den 1 juli 1941, för erforderliga byggnadsarbeten
syntes dock icke komma att överstiga 780 000 kronor, vartill komme
kostnader för prisstegring intill den 1 juli 1942, beräknade till 65 000 kronor.

Med hänsyn till vad sålunda anförts beräknade jag i propositionen 1943: 222
totalkostnaderna för ordnandet av förläggningen vid luftvärnsskjutskolan till
högst 845 000 kronor, varav i enlighet med arméförvaltningens beräkningar
ett belopp av 780 000 kronor syntes böra belasta femårsplanens kostnadsram.
Enär för ändamålet redan anvisats 300 000 kronor samt återstående
belopp syntes böra stå till förfogande under budgetåret 1943/44, beräknade
jag för nämnda budgetår ett belopp av 545 000 kronor.

Mot vad sålunda anförts har riksdagen icke funnit anledning till erinran.
Genom beslut den 17 juni 1943 har Kungl. Maj:!, med godkännande av
ingivna ritningar, ställt medel till arméförvaltningens fortifikationsstyrelses
förfogande bland annat för uppförande av ny matsalsbyggnad å skjutfältet.

I skrivelse den 10 februari 1944 har sedermera arméns fortifikationsförvaltning
anfört, att riksdagens militieombudsman med anledning av företagen
inspektion av förläggningen å Väddö bland annat framhållit, att matsalsutrymmet
för officerare vore otillräckligt samt att bostadsfrågan för officerare
och underofficerare snarast borde lösas, särskilt med hänsyn till det stora
antal dylika beställningshavare, som även vintertid beräknades vara förlagda
till skjutfältet. Sedan dåvarande arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i
anledning därav hemställt om utredning i ärendet genom arméchefens försorg,
hade arméchefen med skrivelse den 1 februari 1944 inkommit med
dylik utredning. Av skrivelsen samt av en vid densamma fogad tablå rörande
personalbeläggningen på skjutfältet framginge, att verksamheten därstädes
komme att fortgå i huvudsak året runt, varför förläggningen borde givas en
permanent karaktär. Utöver nu befintliga eller beslutade byggnader borde
ytterligare uppföras följande, nämligen

en officersbyggnad med rum och matsal för 50 officerare,
en underofficersbyggnad med rum för 8 och matsal för 40 underofficerare,
ett marketenteri,

en skolbyggnad med två mindre lektionssalar, vardera rymmande 50 man,
samt en större sal, rymmande omkring 150 man, samt

tjänstebostäder för en pensionerad underofficer, två eldare, en förrådsman,
en husmoder, en biträdande husmoder och 16 köksbiträden.

Förläggningsutrymmen i vinterbonade baracker borde beredas för en
manskapsstyrka, uppgående till 650 man. Under vissa tider av året, nämligen
juli månad och senare delen av september månad, komme emellertid
manskapsstyrkan att uppgå till omkring 1 050 man. Den personal, som icke
kunde rymmas i vinterbonade baracker, borde beredas plats i baracker av
enklare typ.

Med utgångspunkt från av arméchefen anförda synpunkter har arméns
fortifikationsförvaltning upprättat ett program för förläggningens ordnande
till en beräknad kostnad av 867 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941.

Departements chefen.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Alternativt har föreslagits ett till 545 000 kronor kostnadsberäknat program,
vilket emellertid endast innebure ett uppskjutande tills vidare av vissa i
det förra förslaget upptagna åtgärder. I båda alternativen har ämbetsverket
räknat med bostäder för en husmoder, en biträdande husmoder samt 10
köksbiträden. Kostnaderna för nämnda bostäder ha av fortifikationsförvaltningen
enligt prisläget den 1 juli 1941 beräknats till 101 500 kronor.

| jj Fortifikationsförvaltningens föreliggande förslag rörande förläggningens
ordnande å Väddö skjutfält skiljer sig i kostnadsavseende föga från arméförvaltningens
i anslagsäskandena för innevarande budgetår framlagda förslag
i ämnet, vilket förslag arméförvaltningen senare, i sin förberörda skrivelse
den 10 februari 1943, emellertid ansett sig kunna frångå. Emellertid torde
framför allt den omständigheten, att skjutfältet enligt arméchefens senaste
utredning i ämnet avses att tagas i anspråk för utbildning i betydande utsträckning,
nödvändiggöra, att frågan om förläggningens ordnande upptages
till förnyad prövning.

De nu föreliggande förslagen synas emellertid medföra större kostnader
än vad som enligt min mening är oundgängligen erforderligt. Den disposition
av utrymmena, som ämbetsverket förutsatt — strängt åtskilda förläggningar
och mässar för officerare och underofficerare m. m. — torde ej heller
medgiva ett rationellt utnyttjande av de till uppförande föreslagna byggnaderna.
Vidare synes det icke uteslutet, att genom en mindre omläggning
av programmet för skjutplatsens utnyttjande en jämnare fördelning av
personalstyrkorna under olika perioder kan åstadkommas. Med hänsyn till
vad sålunda anförts finner jag mig för närvarande icke beredd att taga ställning
till frågan örn förläggningens ordnande i dess helhet. <\Ät arméns
fortifikationsförvaltning har uppdragits att ytterligare utreda detta spörsmål.

Frågan örn uppförande av bostäder för den kvinnliga personalen vid skjutfältets
matinrättning, för vilket ändamål arméförvaltningen i sina medelsäskanden
för nästa budgetår hemställt örn medel, anser jag mig emellertid,
utan föregripande av förläggningsfrågorna i övrigt, nu kunna upptaga till avgörande
och tillstyrker, att medel beräknas för uppförande av en nybyggnad
för ändamålet. I enlighet med fortifikationsförvaltningens senaste kalkyler
räknar jag med utrymmen för två husmödrar och sexton köksbiträden och
beräknar kostnaderna härför — enligt prisläget den 1 juli 1941 — till i
runt tal 100000 kronor.

ORDNANDE AV FÖRLÄGGNINGAR FÖR TRUPPFÖRBAND OCH STABER M M.

Expeditionsbyggnad för militära staber i Karlstad. I sina medelsäskanden
för budgetåret 1943/44 hemställde arméförvaltningen örn anvisande av ett
anslag, exklusive beräknade kostnader för markförvärv, av 410 000 kronor
för uppförande av en för V. militärbefälsstaben och Karlstads försvarsområdesstab
gemensam expeditionsbyggnad. Ämbetsverket anförde, att genom
fortifikationsstyrelsen vidtagen utredning visat, att någon för ändamålet lämplig
byggnad icke syntes stå att förvärva, varför nybyggnad bleve erforderlig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Vid anmälan av 1943 års statsverksproposition (kapitalbudgeten: bil. 2,
s. 29) tillstyrkte jag, att medel beräknades för ändamålet för budgetåret
1943/44 under det för sagda budgetår äskade investeringsanslaget å 24 000 000
kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m. Med hänsyn till att försvarsutredningen
på sin tid beräknat kostnaderna för stabsbyggnad för militärbefälsstaben
till 310 000 kronor borde eftersträvas att hålla kostnaderna inom en
ram av 350 000 kronor. Jag ansåg mig därför böra för budgetåret 1943/44
preliminärt för ändamålet beräkna nyssnämnda belopp men förutsatte, att
Kungl. Majit skulle äga att med anlitande av nämnda investeringsanslag anvisa
det ytterligare belopp, som prövades oundgängligen erforderligt. I beloppet
inginge icke eventuellt uppkommande kostnader för markförvärv.

Riksdagen (skrivelse 1943: 335) framställde icke erinran mot vad sålunda
föreslagits.

I anledning härav har Kungl. Majit genom brev den 30 juni 1943 bland
annat uppdragit åt fortifikationsstyrelsen att med noggrant iakttagande av
vad i statsverkspropositionen till 1943 års riksdag ävensom ovannämnda
skrivelse anförts till Kungl. Majit inkomma med av fullständiga behovsberäkningar,
ritningar och kostnadskalkyler åtföljt förslag rörande bland
annat uppförande av stabsbyggnad för V. militärbefälsstaben. I sagda brev
har Kungl. Majit jämväl föreskrivit, att förslaget till stabsbyggnad borde
avse förläggning till mark, som disponerades av Värmlands regemente.

Med anledning härav har arméns fortifikations förvaltning i skrivelse den
22 januari 1944 med överlämnande av vederbörliga ritningar m. m. samt med
förmälan att kostnaderna numera beräknades uppgå till 570 000 kronor hemställt,
att nämnda belopp måtte ställas till förfogande för byggnadsföretaget,
I anslutning härtill har förvaltningen framhållit följande.

Stabsbyggnaden vore avsedd att förläggas till ett område cirka 200 meter
öster örn den nuvarande huvudinfarten till Värmlands regementes kasernetablissement.

Genom fortifikationsstyrelsens försorg hade uppgjorts förslagsritningar
till byggnaden, varvid av civila och militära byggnadsutredningarna för
expeditionslokaler uppställda normalmått blivit beaktade med i vissa fall
företagna mindre jämkningar orsakade av förekommande behov av, bland
annat, skåpinredningar för förvaring av handlingar, kartor med mera, och
hade beträffande byggnadstyp i huvudsak tillämpats 1940 års militära byggnadsutrednings
standardritning nr 1, avseende kanslihus för regemente.

Ritningarna hade varit underställda chefen för armén och vederbörande
militärbefälhavare samt därefter varit föremål för överarbetning, varvid framförda
önskemål så långt möjligt beaktats.

Vid förslagets uppgörande hade styrelsen låtit sig angeläget vara att —
så långt visat sig möjligt utan eftersättande av ändamålsenligheten — genom
förenklingar i byggnadssätt och genom inskränkningar i utrymmen i möjligaste
mån beglänsa kostnaderna för byggnadens uppförande. Därvid hade visat
sig att det. icke varit möjligt att hålla kostnaderna inom den ovan angivna
kostnadsramen. Förvaltningen finge även i detta sammanhang erinra örn att
fortifikationsstyrelsen med skrivelse den 15 november 1943 framlagt förslag
till stabsbyggnad för II. militärbefälsstaben och Östersunds försvarsområdesatab,
vilken byggnad vore av ungefärligen samma storleksordning som den

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

nu ifrågavarande. Kostnaderna för denna byggnad beräknades enligt prisläget
den 1 juli 1941 till 465 000 kronor.

Enligt samma prisläge beräknade förvaltningen kostnaderna för förevarande
byggnads uppförande till 495 000 kronor med nedanstående fördelning:

Kronor

Byggnadskostnader .................................................................. 361 000

Rörtekniska arbeten .................................................................. 46 000

Elektriska arbeten .................................................................. 45 700

Yttre ledningsarbeten ............................................................... 11000

Väg- och planeringsarbeten ...................................................... 4 500

Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka 6 procent av ovanstående

beräknade kostnader ............................................. 26 800

Summa kronor 495 000

Den sedan den 1 juli 1941 intill den 1 juli 1943 inträffade prisstegringen
uppginge till 15 % motsvarande för förevarande arbeten 75 000 kronor, varför
det totala anslagsbehovet uppginge till (495 000 + 75 000 =) 570 000 kronor.

Såsom ovan anförts beräknades kostnaderna för motsvarande byggnad i
Östersund till 465 000 kronor, varför sålunda nu ifrågavarande byggnad beräknats
draga en ökad kostnad av 30 000 kronor, och därest jämväl de i Östersund
rådande högre byggnadskostnaderna toges i betraktande av omkring
75 000 kronor. Detta sammanhängde dels med att i stabsbyggnaden för
V. militärbefälsstaben och Karlstads försvarsområdesstab måst inrymmas
vissa utrymmen, vilka i Östersund beräknats bliva tillgodosedda inom andra
lokaler, dels med förhållanden i avseende på byggnadsplatsen. Sålunda hade
i nu ifrågavarande byggnad inrymts panncentral med bränslerum samt bostad
för vaktmästare, då det ur säkerhetssynpunkt och för tillsyn av byggnaden
ansetts nödvändigt att denne befattningshavare hade sin bostad inom byggnaden.
I Östersund hade nämnda utrymmen avsetts förläggas inom den för
generalpoststyrelsen uppförda till stabsbyggnaden gränsande nya posthusbyggnaden.
I stabsbyggnaden i Karlstad vore jämväl inrymd viss radioanläggning,
vilken i Östersund beräknats skola förläggas till annan plats. Sålunda
erforderliga ytterligare utrymmen hade medfört att ifrågavarande byggnad
erhållit en större volym än motsvarande byggnad i Östersund. Utförda
grundundersökningar å olika inom Värmlands regementes område belägna
lämpliga byggnadsplatser hade visat, att rådande grundförhållanden nödvändiggjorde
pålning, varigenom kostnaderna för grunder komme att bli
högre än motsvarande kostnader i Östersund. Slutligen bleve kostnaderna
för yttre vattenledningar och avlopp samt övriga yttre arbeten högre i Karlstad
än i Östersund.

Med hänsyn till att den byggnad, vari staben för närvarande vore provisoriskt
inrymd, icke kunde disponeras längre än till den 1 oktober 1944,
vore det oundgängligen nödvändigt, att arbetena igångsattes senast den 1
instundande april och bedreves så att byggnaden stöde färdig för inflyttning
den 1 oktober.

Departements- Av det anförda framgår att kostnaderna för ifrågavarande stabsbyggnad,
chefen. vilka i 1943 års statsverksproposition uppskattats till 350 000 kronor, av fortifikationsförvaltningen
numera beräknats till 495 000 kronor enligt prisläget den
1 juli 1941, motsvarande 570 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1943.
Kostnaderna ha beräknats till något högre belopp än för motsvarande bygg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

nåd i Östersund, vilket sammanhänger med att i nu ifrågavarande byggnad
ansetts böra inrymmas även panncentral och bostadsrum för vaktmästare
samt viss radioanläggning. Vidare uppkomma till följd av grundförhållandena
utgifter för pålningsarbeten m. m., varjämte kostnaderna för yttre vattenledningar
och avlopp på grund av belägenheten bli förhållandevis stora.

Ehuru sålunda kostnaderna numera beräknats till avsevärt större belopp
än jag tidigare funnit erforderligt, vill jag med hänsyn till den ståndpunkt jag
i propositionen 1943: 222 intagit till frågan om expeditionsbyggnad för militära
staber i Östersund icke motsätta mig, att nu förevarande byggnad utföres i
anslutning till det föreliggande förslaget. Jag förutsätter dock, att kostnaderna
såvitt möjligt nedbringas, i vilket hänseende vissa möjligheter synas föreligga.

Då medel sålunda erfordras i större utsträckning än vad tidigare angivits
torde ärendet böra ånyo underställas riksdagens prövning.

Expeditionsbyggnad för VH. militärbefä/sstaben (Visby). I sina medelsäskanden
för budgetåret 1942/43 anmälde arméförvaltningen, att behov av expeditionsbyggnad
för militärbefälhavarens på Gotland stab förelåge. Ämbetsverkets
fortifikationsstyrelse gjorde därefter i skrivelse den 18 mars 1942 framställning
örn anvisande av 395 000 kronor för ändamålet. I sina medelsäskanden
för budgetåret 1943/44 anförde arméförvaltningen emellertid, att sedermera
fråga uppkommit örn byggnadens uppförande å annan plats än förut avsetts.
I samband därmed stående behov av eventuellt markförvärv hade ännu icke
hunnit slutgiltigt prövas. Sedan denna fråga lösts, avsåge arméförvaltningen
att ånyo underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

Sedan arméförvaltningen i sin skrivelse den 10 februari 1943 för ändamålet
upptagit ett belopp av 132 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941,
anförde jag vid anmälan av propositionen 1943: 222, att jag i avsaknad av
närmare utredning rörande förevarande byggnadsfråga icke kunde bedöma
i vad mån det av arméförvaltningen beräknade beloppet kunde behöva tagas
i anspråk under femårsperioden 1942/47. I enlighet därmed beräknades icke
medel för ändamålet för innevarande budgetår.

I skrivelse den 26 maj 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i
ämnet anfört i huvudsak följande.

Det i arméförvaltningens skrivelse den 10 februari 1943 för ifrågavarande
ändamål upptagna beloppet 132 000 kronor avsåge erforderliga ändrings- och
iståndsättningsarbeten för anordnande av expeditionslokaler för VII. militärbefälsstaben
i ett kronan tillhörigt etablissement i Visby, gamla S:t Olofs
sjukhus, vilket för närvarande, sedan nytt sjukhus uppförts, stöde utan
permanent användning.

Sedan förevarande fråga närmare utretts finge arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
i ämnet anföra följande.

Av de till sjukhuset hörande byggnaderna avsåges sjukhusbyggnaden och
en intill densamma liggande före detta portvaktsbyggnad att tågås i anspråk,
varvid sjukhuset beräknades inrymma erforderliga expeditionslokaler för
militärbefälsstaben och för hemvärnet, medan portvaktsbyggnaden erfordrades
för beredande av bostad för eldare och gårdskarl.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 175.

27 44 3

Kungl. May.ts proposition nr 175.

Genom fortifikationsstyrelsens försorg hade förslag uppgjorts till erforderliga
omändringsarbeten i ovannämnda tvenne byggnader, vilket förslag
för granskning underställts medicinalstyrelsen, under vars förvaltning etablissementet
stöde. Medicinalstyrelsen hade förklarat, att styrelsen icke ville
motsätta sig ett överförande av ifrågavarande byggnader till arméförvaltningens
vård och förvaltning, men då sjukhusbyggnaden i händelse av krig
avsåges att tagas i bruk för evakuering av ett visst antal patienter från nya
S:t Olofs sjukhus, vilket vore avsett att användas såsom beredskapssjukhus,
måste lokaler anskaffas för beredande av plats för de evakuerade patienterna,
omkring 100. Med hänsyn till att såväl manliga som kvinnliga patienter
måste förflyttas bleve det därför enligt medicinalstyrelsens åsikt nödvändigt
att för detta ändamål uppföra tvenne baracker och beräknade styrelsen kostnaderna
härför till omkring 130 000 kronor.

Med anledning av vad medicinalstyrelsen sålunda anfört komme kostnaderna
för lösande av frågan örn stabens expeditionslokaler genom övertagande
av sjukhuset att stiga utöver vad arméförvaltningen i sin skrivelse
den 10 februari 1943 för ändamålet beräknat, och uppginge de, då de av
medicinalstyrelsen angivna kostnaderna, enligt vad styrelsen under hand
meddelat, beräknats enligt prisläget omkring den 1 januari 1943, enligt
prisläget den 1 juli 1941 till (132 000 + 115 000=) 247 000 kronor. En ursprungligen
planerad nybyggnad hade enligt samma prisläge kostnadsberäknats
till 367 000 kronor, varför en lösning enligt nu föreslaget alternativ
ur ekonomisk synpunkt vore fördelaktigare än nybyggnad.

Då de av medicinalstyrelsen föreslagna barackerna av styrelsen bedömts
nödvändiga endast under nu rådande beredskapsförhållanden, kunde de i en
framtid flyttas och utnyttjas för truppförbanden på Gotland. Med hänsyn
till vad sålunda anförts och då gamla S:t Olofs sjukhus viii lämpade sig
för expeditionsändamål, ansåge sig fortifikationsstyrelsen böra förorda, att
sjukhuset övertoges för militärbefälsstabens räkning.

Förevarande byggnader vore att betrakta såsom byggnadsminnesmärken.
De ändringsarbeten, som enligt föreliggande förslag avsåges skola komma
till utförande, innefattade emellertid icke något ingrepp i byggnadernas
yttre utseende annat än viss iståndsättning av fasader, där så på grund av
konstaterad fuktbildning visat sig erforderligt.

I remissyttrande den 29 juli 1943 har byggnadsstyrelsen anfört, att styrelsen,
som jämväl inhämtat utlåtande i ämnet från riksantikvarieämbetet, icke hade
något att erinra mot att ifrågavarande byggnader foges i anspråk för militärt
ändamål. Icke heller de föreslagna ändringsarbetena eller de för desammas
genomförande angivna kostnaderna föranledde någon erinran från byggnadsstyrelsens
sida. Arbetena borde i kulturhistoriskt avseende ställas under
kontroll av vederbörande länsantikvarie eller annan av denne utsedd lämplig
person.

Bland sina medelsäskanden för budgetåret 1944/45 har arméförvaltningen —
under åberopande av vad fortifikationsstyrelsen i sin förenämnda skrivelse
den 26 maj 1943 anfört — för ändamålet upptagit enahanda belopp som av
fortifikationsstyrelsen beräknats.

Sedermera har medicinalstyrelsen i skrivelse den 1 oktober 1943 anfört i
huvudsak följande.

Gotlands läns landstings hälsovårdsberedning hade till medicinalstyrelsen
ingivit en skrivelse, vari hemställts att — enär ifrågavarande lokaler dispo -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 175.

nerades dels av länets fristående centraldispensär dels ock såsom reservepidemisjukhus
— arméförvaltningens övertagande av lokalerna måtte uppskjutas
till den 1 januari 1946.

Med överlämnade av sagda framställning finge medicinalstyrelsen anföra
följande.

Under sommaren 1943 hade på Gotland utförts den mest omfattande
röntgenundersökning på förekomsten av tuberkulos, som hittills verkställts
inom en avgränsad del av vårt land. Då vid nämnda undersökning upptäcktes
ett stort antal fall som på grund av pågående sjukdomsprocesser
varit i omedelbart behov av vård på tuberkulossjukvårdsanstalt och antalet
vårdplatser för tuberkulossjukvård icke räckt till för denna tillströmning av
vårdbehövande, hade sjukhusbyggnaden vid gamla S:t Olofs sjukhus måst
tagas i anspråk såsom provisorisk tnberkulossjukstuga. Det skulle på grund
härav medföra oöverkomliga svårigheter för sjukvården inom länet, därest
fortifikationsstyrelsen .finge övertaga ifrågavarande byggnad innan andra
tuberkulossjukvårdsplatser inom länet färdigställts.

Emellertid påginge örn- och tillbyggnadsarbeten vid såväl länslasarettet
i Visby som tuberkulossjukstugan i Follingbo. Sedan dessa arbeten avslutats,
vilket enligt vad medicinalstyrelsen under hand inhämtat kunde antagas
ske den 1 juli 1944, syntes erforderligt antal platser för tuberkulossjukvård
komma att stå till förfogande.

På grund av bristen på bostadsutrymmen på Gotland vore det sannolikt,
att lokaler icke skulle kunna anskaffas i den öppna marknaden för centraldispensären,
därest densamma nödgades flytta från S:t Olofs sjukhus. Då
centraldispensären redan under normala förhållanden vore oumbärlig och
för närvarande hade att fullgöra väsentligt större arbetsuppgifter än eljest,
ville medicinalstyrelsen bestämt motsätta sig att dispensären utan kompensation
berövades sina nuvarande lokaler. Det ville emellertid synas, som
örn möjlighet skulle finnas att bereda centraldispensären erforderliga utrymmen
i de lokaler, som bleve lediga, därest de militära myndigheterna
inflyttade i gamla S:t Olofs sjukhus.

Under åberopande av det anförda finge medicinalstyrelsen hemställa, att
hälsovårdsberedningens framställning måtte bifallas på det sätt, att såsom
villkor för överförande från medicinalstyrelsens till fortifikationsstyrelsens
vård och förvaltning av sjukhusbyggnaden och en portvaktsbyggnad av
gamla S:t Olofs sjukhus föreskreves, dels att överförandet icke finge äga
rum före den 1 juli 1944, dels ock att fortifikationsstyrelsen vid överförandet
skulle bereda centraldispensären erforderliga utrymmen i de hittills av militära
myndigheter disponerade lokaler, som till följd av överförandet bleve
lediga.

Militärbefälsstaben i Visby arbetar för närvarande under synnerligen Departementsogynnsamma
lokalförhållanden. Stabens olika avdelningar äro sålunda in- chefen.
rymda i förhyrda bostadslägenheter på ett stort antal platser i staden. I
första hand med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena men även med tanke
på önskemålet att för bostadsändamål frigöra de lägenheter, som nu disponeras
av staben, synes det angeläget, att snarast möjligt åtgärder vidtagas
för lokalfrågans lösande. Det nu föreliggande förslaget att såsom expeditionsbygguad
taga i anspråk ett staten tillhörigt, numera nedlagt sjukhus
— gamla S:t Olofs sjukhus — vilket enligt uppgift med hänsyn till plan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

lösning tämligen väl lämpar sig för ändamålet, synes icke minst ur ekonomiska
synpunkter lämpligt. Saken kompliceras emellertid av det förhållandet,
att viss del av byggnaden upplåtits för användning såsom centraldispensär
samt — i avvaktan på färdigställande av vissa örn- och tillbyggnadsarbeten
vid länslasarettet i Visby och tuberkulossjukstugan i Follingbo — såsom
provisorisk tuberkulossjukstuga. Nyssnämnda arbeten beräknas dock bliva
avslutade under sommaren 1944. Vidare tillkommer den omständigheten,
att sjukhuset i händelse av krig avses att tagas i anspråk såsom evakueringssjukhus
för omkring 100 patienter från nya S:t Olofs sjukhus.
Därest militärbefälsstaben inrymmes i det gamla sjukhuset, torde därför,
såsom medicinalstyrelsen föreslagit, baracker böra iordningställas för tillgodoseende
av evakueringsbehovet.- Härvid måste emellertid tillses, att
dessa baracker under fred kunna användas för något lämpligt ändamål.

Efter beredning inom försvars- och socialdepartementen och sedan inhämtats,
att visst krigssjukhus kan ställas till förfogande för mottagande av
tuberkulospatienter, därest det visar sig att utrymmena inom länslasarettet
och sjukstugan i Follingbo icke förslå, finner jag mig böra tillstyrka, att
gamla S:t Olofs sjukhus överföres från medicinalstyrelsens till lantförsvarets
förvaltning samt — i huvudsaklig överensstämmelse med vad arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse föreslagit — inredes till expeditionslokaler för
VII. militärbefälsstaben. Jag utgår från att därvid centraldispensären beredes
plats i förutnämnda baracker. Då någon tid torde förflyta, innan dessa
baracker iordningställts, men centraldispensären måste utrymma sina nuvarande
lokaler så snart byggnadsarbetena igångsättas i gamla S:t Olofs
sjukhus, kan det möjligen bliva erforderligt att under en kortare övergångstid
bereda dispensären provisoriska lokaler. Enligt vad från försvarets
sjukvårdsförvaltning upplysts kan detta ske i en barack, avsedd för Gotlands
artillerikår. De ändringsarbeten, som kunna bliva erforderliga i denna
barack, böra med hänsyn till den korta tid, under vilken baracken skall utnyttjas
för ifrågavarande ändamål, begränsas till det oundgängligen nödvändiga.
Kostnaderna härför torde få bestridas från den å staten för arméförvaltningens
delfond av försvarsväsendets fastighetsfond upptagna posten
till reparations- och underhållskostnader m. m.

Föreliggande kostnadsberäkningar med avseende å erforderliga ändringsoch
iståndsättningsarbeten i sjukhusbyggnaden ha icke givit mig anledning
till erinran. För ändamålet torde sålunda ett belopp av 132000 kronor
enligt prisläget den 1 juli 1941 böra beräknas för nästa budgetår.

Förutnämnda baracker böra placeras på sådant sätt, att lämplig användning
under fred möjliggöres. Från Gotlands läns landstings sida har uttalats
ett önskemål, att barackerna måtte placeras på en landstinget tillhörig
tomt nära nya S:t Olofs sjukhus för användning för sjukhusändamål.
Häremot synes ur ekonomisk synpunkt intet vara att från kronans sida erinra.
Frågan örn den ersättning, som härför finnes böra erläggas av landstinget,
lärer få av Kungl. Majk upptagas till prövning. Därest barackerna förläggas
och utnyttjas på avsett sätt, torde de icke böra upptagas till redovisning

Kungl. Majlis ‘proposition nr 175.

under försvarsväsendets fastighetsfond utan medel för ändamålet anvisas å
riksstaten. Ehuru dessa medel närmast äro att hänföra till femte huvudtiteln,
har jag intet att erinra mot att anslag för ändamålet upptages under
fjärde huvudtiteln och äskar i annat sammanhang — på grundval av genom
arméns fortifikationsförvaltning verkställd kostnadskalkyl ett reservationsanslag
av 132 000 kronor för ändamålet för budgetåret 1944/45. Den för femårsperioden
1942/47 för försvarsväsendet gällande ekonomiska ramen bör dock belastas
endast med så stor del av kostnaderna, som skulle lia belastat nämnda
ram, örn medlen anvisats å kapitalbudgeten, d. v. s. hälften av de på grundval
av prisläget den 1 juli 1941 beräknade kostnaderna, eller 57 500 kronor.

På Kungl. Majit torde ankomma att i samband med blivande dispositionsbeslut
utfärda de närmare bestämmelser, som betingas av överförande
från medicinalstyrelsens till lantförsvarets förvaltning av gamla S:t Olofs
sjukhus samt rörande förläggningen av evakueringsbarackerna. I fråga örn
ändringsarbetenas utförande bör särskilt uppmärksammas vad byggnadsstyrelsen
och riksantikvarieämbetet anfört beträffande dessa arbetens ställande
under kontroll av vederbörande länsantikvarie. Evakueringsbarackerna böra
lämpligen stå under medicinalstyrelsens tillsyn och uppföras genom denna
myndighets försorg.

Ordnande av förläggningen å pansarskjutfältet på Utö. Sedan riksdagen på
förslag av Kungl. Majit i propositionen 1943:318 anvisat medel (riksdagens
skrivelse nr 406) för förvärv av mark för skjutfält för Göta pansarlivgarde
och Södermanlands pansarregemente å Utö i Stockholms skärgård, Ilar arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse i skrivelse den 15 november 1943 inkommit
med förslag till vissa byggnadsarbeten å skjutfältet.

Av ski-ivelsen inhämtas i huvudsak följande.

Enligt av styrelsen uppgjort program för de för förläggningen å skjutfältet
erforderliga byggnadsåtgärderna hade utrymme beräknats för 120 värnpliktiga
jämte befäl. Därjämte hade bostäder planerats för viss fast anställd tillsynspersonal
samt för husmoder och köksbiträden. I byggnadsprogrammet hade
vidare inrymts marketenteri, sjukstuga, expeditionsbyggnad, varmgarage- och
förrådsutrymmen samt verkstadsbyggnad m. m. Ytterligare hade ansetts
erforderligt, att en skolskjutningsbana samt en luftvärnsskjutbana anlades å
skjutfältet. Genom på platsen företagen utredning hade utrönts, att å skjutfältet
befintliga byggnader icke kunde tillgodogöras vid ordnandet av ifrågavarande
förläggning. Vid utformningen av programmet för erforderliga nybyggnader
hade två förslag uppgjorts — alternativ X och alternativ II.
för vilka kostnaderna enligt prisläget den 1 juli 1941 beräknats till respektive
1 299 000 kronor och 1 130 000 kronor. Enligt alternativ I skulle byggnaderna
givas en mera permanent prägel och förläggningsbyggnaderna utrustas
med centralvärme, medan enligt alternativ II byggnaderna skulle uppföras
såsom baracker ställda på plintar och med kaminuppvärmning. Enär Utö
ej vore elektrifierat, inginge i båda alternativen en post å, 97 000 kronor för
elektriska ledningar, av vilket belopp större delen eller cirka 70 000 kronor
belöpte å en högspänningsledning från närmast belägna uttagspunkt samt återstoden
på transformatorsstation och serviceledningar. Med hänsyn till förläggningens
permanenta karaktär hade styrelsen ansett sig böra förorda, att alternativ
I bomme till utförande trots de därmed förenade högre anlägguingskost -

Departements chefen.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

naderna, helst som dessa enligt styrelsens mening komme att uppvägas av att
de årliga kostnaderna för såväl underhåll som bränsleförsörjning bleve icke
oväsentligt lägre. — I detta sammanhang har fortifikationsstyrelsen jämväl
äskat ett belopp av 68 000 kronor för anskaffande av maskinell utrustning
till den föreslagna verkstadsbyggnaden.

I utlåtande den 8 december 1943 har arméchef en, under åberopande av att
trupp beräknades bliva förlagd till Utö i det närmaste året runt, tillstyrkt
alternativ I.

Yid ärendets beredning inom försvarsdepartementet befanns anledning
föreligga att undersöka möjligheterna att, bland annat genom ianspråktagande
av statens arbetsmarknadskommission tillhöriga baracker, ordna en för sitt
ändamål fullt användbar förläggning till avsevärt reducerad kostnad. Sedan
en i anslutning härtill inom försvarsdepartementet upprättad promemoria remitterats
till arméns fortifikationsförvaltning, har ämbetsverket med skrivelse
den 25 januari 1944, efter förnyad utredning i ämnet, ingivit ytterligare två förslag
rörande förläggningens ordnande. Enligt det ena förslaget, benämnt alternativ
III, skulle tolv av arbetsmarknadskommissionens 12-mannabaracker
komma till användning — för vilka kommissionen emellertid betingat sig en
hyresersättning av 4 000 kronor per barack — medan det andra förslaget, alternativ
IY, utformats enligt i stort sett samma principer som det förut framlagda
billigaste alternativet. I båda förslagen hade emellertid vissa förenklingar
vidtagits. Sålunda hade fortifikationsförvaltningen utgått från att med uppförande
av särskild verkstadsbyggnad tills vidare kunde anstå, i samband
varmed vissa verkstadsutrymmen föreslagits bliva anordnade i anslutning till
varmgaraget. Ridare hade särskild byggnad för handräckningspersonal ansetts
kunna utgå ur byggnadsprogrammet, enär dylik personal funnits böra
rekryteras från orten. Slutligen hade vissa förenklingar i fråga örn avloppssystemet
samt väg- och planeringsarbeten m. m. ansetts möjliga. Kostnaderna
hade därigenom kunnat nedbringas till — enligt prisläget den 1 juli 1941
— 965 000 kronor enligt alternativ III och 910 000 kronor enligt alternativ
IV. Att sistnämnda alternativ ställde sig mindre kostsamt än alternativ III
sammanhängde dels med den av arbetsmarknadskommissionen begärda ersättningen
för barackerna, dels ock med att kostnaderna för vissa inredningsarbeten
samt för transport och uppmontering av barackerna av fortifikationsförvaltningen
beräknats till i runt tal 5 700 kronor per barack eller således till
sammanlagt 68 400 kronor. Härtill komme även att kostnaderna för underhåll
och uppvärmning av tolv baracker bleve högre än motsvarande kostnader
för ett färre antal större baracker.

Förslaget att för kronans räkning förvärva vissa delar av Utö i Stockholms
skärgård för anläggande av pansarskjutfält framlades för riksdagen först
sedan en noggrann utredning givit vid handen, att ett för ändamålet lämpligt
område icke för rimliga kostnader stöde att uppbringa på fastlandet inom
sådant avstånd från respektive förläggningsorter att det kunde utnyttjas av
såväl Göta pansarlivgarde som Södermanlands pansarregemente. Yid tidpunkten
för framläggandet av proposition i ämnet förelåg ännu icke tillfreds -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

ställande utredning rörande erforderlig beb}''ggelse å skjutfältet. Det stod
emellertid klart, att viss bebyggelse — barackförläggning, varmgarage m. m.
kunde bliva ofrånkomlig. Vederbörande militära myndigheter räknade emellertid
med användning av skjutfältet huvudsakligen under tiden juli december,
varför någon mera permanent förläggning icke ansågs bliva nödvändig.
Sedermera har frågan örn Utöförläggningens ordnande kommit i ett nytt läge
såtillvida som man inom arméledningen numera räknar med en intensivare
användning av skjutfältet än tidigare. Sålunda beräknas olika utbildningskontingenter
från Gröta pansarlivgarde och Södermanlands pansarregemente
avlösa varandra under tiden juli—mars, varjämte viss pansarvärns- och luftvärnsutbildning
för Stockholms garnison i dess helhet avses att förläggas
till detta skjutfält. Som en följd härav har räknats med att trupp kommer
att bliva förlagd till Utö i det närmaste året runt.

Då ifrågavarande förslag innebär en rationellare användning av skjutfältet
och medför fördelar ur utbildningssynpunkt, torde i och för sig intet vara
att erinra mot att bebyggelsen på skjutfältet anordnas från dessa utgångspunkter.
En förutsättning måste dock vara, att kostnaderna kunna hållas
inom skäliga gränser.

Bebyggelsen bör sålunda anordnas så, att den även under vintermånaderna
erbjuder en ändamålsenlig förläggning för utbildningstrupp och för erforderligt
befäl m. m. Å andra sidan har jag icke ansett mig kunna godtaga något
av de först framlagda förslagen till förläggningens ordnande, vilka förslag enligt
min mening erhållit en onödigt kostnadskrävande utformning. Sedan fortifikation
sförvaltningen på mitt uppdrag i olika repriser vidtagit nedskärningar
och inskränkningar i de ursprungliga förslagen, kan jag — ehuru kostnaderna
alltjämt synas höga — i stort sett godtaga det såsom alternativ IY framlagda
förslaget. Vissa avvikelser synas emellertid motiverade. Sålunda torde, i
avvaktan på erfarenheter rörande den lämpligaste lösningen av frågan örn
liandräckningspersonal för matinrättningen, ifrågasatt byggnad för kvinnlig
kökspersonal icke nu böra uppföras. Om det visar sig att dylik personal
icke kan erhållas från orten, bör tills vidare värnpliktig liandräckningspersonal
tagas i anspråk för ändamålet. För husmoder torde utrymme provisoriskt
kunna beredas i någon av de övriga byggnaderna.

Då särskild verkstadsbyggnad icke avses bliva uppförd, böra medel för verkstadsutrustning
icke anvisas. På sådan anskaffning belöpande kostnader torde
få bestridas från till arméns förfogande för materielanskaffning stående anslag.

Utö har icke tillgång till elektrisk kraft. Frågan örn framdragande av
elektrisk serviceledning till Utö har varit föremål för särskild utredning.
Vissa svårigheter, bland annat för reparationsverksamheten, torde bliva
ofrånkomliga, om elektrisk kraft från fastlandet icke kan tillhandahållas förläggningen.
Anskaffnings-, montage- och driftkostnader för därvid erforderligt
generatoraggregat skulle vidare enligt vad den verkställda utredningen givit
vid handen uppgå till så höga belopp, att en dylik lösning icke på längre
sikt blir ekonomiskt fördelaktig. Då det även ur allmännare synpunkter
iir önskvärt, att Utö elektrifieras, och då under hand erfarits, att vattenfallsstyrelsen
torde vara villig att bidraga med upp till hälften av kost -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

naderna för en kögspänningsledning, vill jag för egen del tillstyrka, att
medel i detta sammanhang i enlighet med myndigheternas förslag beräknas
för elektrifieringen. Fördelarna härav för bygden äro uppenbara, då jagförutsätter
att privata företagare på Utö skola beredas tillfälle att på vanligt
sätt mot deltagande i kostnaderna — få tillgodogöra sig den elektriska
kraften. Möjligheter torde sålunda förefinnas, att kronans kostnader för
elektrifieringen framdeles kunna nedbringas.

Genom beslut den 12 november 1943 medgav Kungl. Majit, att tills vidare
en skogvaktare finge vara anställd för pansarskjutfältet på Utö. Denne
befattningshavare avses komma att användas även för andra arbetsuppgifter,
såsom tillsyn av förråd o. dyl. Da någon lämplig bostad för befattningshavaren
icke kunnat uppbringas på ön, torde i detta sammanhang medel böra beräknas
för en ny bostadsbyggnad. Kostnaderna härför lia upptagits till
18 000 kronor. Såsom av handlingarna i ärendet framgår, ingår i det av fortifikationsförvaltningen
förordade byggnadsprogrammet dessutom ytterligare
en bostadsbyggnad, för en skjutfältsunderofficer. Kostnaderna härför ha
beräknats till 33 000 kronor. Då sådan befattningshavare med hänsyn till
den avsedda användningen av skjutfältet måste finnas anställd och bör året
om vara bosatt pa Utö, har jag intet att erinra mot förslaget i denna del.

Under åberopande av det anförda och med godtagande i huvudsak av
arméns fortifikationsförvaltnings kostnadskalkyler beräknar jag kostnaderna
för ordnande av förläggningen å pansarskjutfältet på Utö till i runt tal
870 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941.

VERKSTÄDER M. M.

Översyn av tygstationer och truppförbandens tygverkstäder. I sin skrivelse
angående medelsbehoven för budgetåret 1944/45 har arméförvaltningen bland
annat framhållit behovet av översyn av tygstationer och truppförbandens
tygverkstäder samt i detta sammanhang anfört, att vissa utredningar i ämnet
för det dåvarande påginge.

I skrivelse den 3 februari 1944 ha sedermera arméförvaltningens tygavdelning
och arméns fortifikation sjur vältning till behandling upptagit frågan om
reparationsverksamhetens bedrivande vid Älvsborgs regemente och därom
anfört i huvudsak följande.

Lokaler för förbandets motorfordonsservice hade förhyrts i gamla brandstationen
i Borås. Då planer förelåge att på brandstationstomten uppföra
ny posthusbyggnad, vartill 1942 års riksdag anvisat medel, hade kontraktet
rörande servicelokalerna löpt med endast en veckas uppsägningstid. Sedan
Kungl. Majit den 5 november 1943 lämnat tillstånd till igångsättande av
arbetena med den nya posthusbyggnadens uppförande, hade hyreskontraktet
uppsagts till den 1 februari 1944, varför omedelbara åtgärder för ett provisoriskt
lösande av verkstadsfrågan för förevarande förband måst vidtagas.
Sålunda hade en del av regementets varmgarage måst tagas i anspråk såsom
motorfordonsverkstad och lokaler för batteriladdningar samt för reparation
av kärror m. fl. hästfordon förhyras inom skilda delar av staden.
Dessa åtgärder kunde emellertid allenast på ett mycket ofullständigt sätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

lösa förbandets verkstadsfråga, varför, såsom förhållandena numera utvecklat
sig, uppförandet av ny serviceverkstad för regementet enligt arméförvaltningens
tygavdelnings mening framstode såsom ett nödvändigt krav.

Arméförvaltningens tygavdelning hade emellertid numera påbörjat arbetet
med översyn av reparationsverksamheten i dess helhet vid infanteriregementena,
i vad densamma avsåge tygmateriel, och därvid i första hand ägnat
sin uppmärksamhet åt reparationsverksamheten vid Alvsborgs regemente.
Därvid hade tygavdelningen funnit, att denna verksamhet icke kunde betecknas
såsom tillfredsställande ordnad. Sålunda saknades vid förbandet
varje möjlighet till smidesarbeten i samband med reparation av vagnar,
kärror och slädfordon m. m. Sadelmakeriet vore provisoriskt inrymt i en
barack och förråd för bilackumulatorer med anordningar för underhållsladdning
av desamma saknades helt. Beträffande den snickerirörelse, som
i skilda lokaler bedreves av intendentur- och kasernvårdsavdelningarna vid
regementet, syntes det lämpligt att i samband med uppförande av ny serviceverkstad
vid regementet åstadkomma den centralisering, som vore avsedd
att förr eller senare komma till stånd. Vapenverkstaden, som lämpligast
bedreve sin verksamhet i anslutning till vapenförrådet, syntes däremot böra
kvarbliva i sin nuvarande lokal.

Med hänsyn till sålunda föreliggande förhållanden hade arméförvaltningens
tygavdelning funnit, att frågan örn ny serviceverkstad vid Alvsborgs regemente
borde lösas i samband med frågan örn koncentrering av tygverkstadsdriften
vid förbandet och därför uppgjort förslag till en ny tygverkstad för
regementet i enlighet med en skrivelsen bifogad ritning. Verkstadsbyggnaden
omfattade reparationshall med smedja, målarverkstad med sprutmålningsbox,
snickarverkstad, sadelmakarverkstad, laddningsrum för bilackumulatorer, reservdels-
och verktygsförråd, verkstadsexpedition samt mat- och klädrum
för personalen jämte erforderliga tvätt- och toalettanordningar.

Kostnaderna för den nya tygverkstaden hade av arméns fortifikationsförvaltning
enligt prisläget den 1 juli 1941 beräknats till 265 000 kronor,
motsvarande enligt prisläget den 1 juli 1943 304 000 kronor.

Av årets statsverksproposition, kapitalbudgeten: bil. 2, framgår, att arméförvaltningen
— som i sin skrivelse den 10 februari 1943 för femårsperioden
1942/47 beräknat ett belopp av 10 000 000 kronor enligt prisläget den
1 juli 1941 för uppförande av verkstäder — i sina medelsäskanden för nästa budgetår
till närmare behandling upptagit vissa verkstadsfrågor till en sammanlagd
kostnad av 4 0G7 000 kronor, varav 450 000 kronor för översyn av tygverkstäderna
vid vissa närmare angivna förband. I samband därmed anmälde
arméförvaltningen, att inom ämbetsverkets tygavdelning ytterligare utredningar
påginge rörande denna fråga. Efter hand som utredningarna slutfördes hade
ämbetsverket för avsikt att till Kungl. Majit inkomma med därav föranledda
förslag.

Det nu framlagda förslaget rörande anordnande av tygverkstad vid Alvsborgs
regemente har närmast aktualiserats på grund av det överhängande
behovet av ny serviceverkstad för motorfordon vid förbandet. Då enligt den
företagna utredningen tygreparationstjänsten i dess helhet vid förbandet
synes vara i stort behov av rationalisering, finner jag det välbetänkt, att i
detta sammanhang medel beräknas för helt ny tygverkstad. Verkstaden avses
bliva förlagd å regementets mark och omfatta i princip all erforderlig verk -

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

stadsrörelse med undantag för vapenverkstaden. I enlighet med ämbetsverkens
kalkyler synes medelsbehovet kunna beräknas till 265 000 kronor
enligt prisläget den 1 juli 1941.

Jag tillstyrker sålunda, att ett belopp av 265 000 kronor beräknas för
ändamålet för budgetåret 1944/45. Beloppet bör givetvis belasta den ram
av 10 000 000 kronor, som enligt vad i det föregående anförts beräknats för
verkstadsändamål under femårsperioden 1942/47.

BOSTÄDER.

Personalbostäder vid garnisonssjukhusen. För vård av försvarsväsendet tillhörande
personal, som är i behov av sjukhusvård och icke lämpligen kan vårdas
vid eget truppförband eller å specialsjukhus, finnas inrättade statliga garnisonssjukhus
å de större garnisonsorterna, nämligen i Karlsborg, Skövde, Eksjö,
Linköping, Sollefteå och Boden.

Dessutom finnas i Stockholm särskilda avdelningar för meddelande av
sjukvård åt personal, tillhörande Stockholms garnison m. m.

Enligt därom träffade överenskommelser mellan kronan och vederbörande
landsting mottagas vid förstnämnda sex sjukhus till vård och för poliklinisk
undersökning och behandling även civila sjuka, som tillhöra respektive landstingsområden.
Härför erlägga landstingen enligt nämnda överenskommelser
viss ersättning per underhållsdag. I denna ersättning ingår icke gottgörelse
för ny-, örn-och tillbyggnader samt större reparationer. Sådana byggnadsföretag
skola bliva föremål för gemensamma beslut av kronan och landstinget.

Såsom närmare framgår av propositionen 1943: 64 angående örn- och tillbyggnad
av garnisonssjukhuset i Boden har fråga uppkommit örn revision i
enhetliggörande riktning av nämnda överenskommelser. I detta hänseende
pågå för närvarande underhandlingar med vederbörande landsting.

Till grund för den utökning av garnisonssjukhuset i Boden, varom förslag
framlades i den nyssnämnda proposition, ligger en utredning, som verkställts
under ledning av ledamoten av riksdagens andra kammare J. E. G. Fast
såsom med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 5 december 1941 särskilt tillkallad
sakkunnig. — Utökningen av sjukhuset har påkallats av att vissa
mottagnings- och arbetsavdelningar varit otillräckliga för det militära sjukvårdsbehovet.
Även med hänsyn till det växande civila vårdbehovet har en utvidgning
funnits önskvärd. Genomförandet av det i propositionen framlagda
förslaget möjliggör för Norrbottens läns landsting att få till stånd ett
centrallasarett för länet. Byggnadskostnaderna skola enligt vissa grunder fördelas
mellan kronan och landstinget.

Som framgår av riksdagens skrivelse 1943: 337 har riksdagen i anledning
av nämnda proposition dels beslutat att garnisonssjukhuset i Boden skall
utbyggas inom vissa angivna riktlinjer inom ramen för en kostnad, såvitt
angår statsverket, av 1585 000 kronor, dels ock bemyndigat Kungl. Maj :t
att med landstinget träffa härav erforderligt avtal rörande de ekonomiska
och rättsliga frågorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

I den förutnämnda utredningen rörande om- oell tillbyggnad av garnisonssjukhuset
i Boden framhölls bland annat, att anordnande av erforderliga
personalbostäder för befattningshavarna vid sjukhuset utgjorde en ovillkorlig
förutsättning för den av utredningen förordade örn- och tillbyggnaden.
Utredningen erinrade, att denna bostadsfråga vore föremål för särskild utredning
inom arméförvaltningens fortifikations- och sjukvårdsstyrelser.

Sedan emellertid arméförvaltningens fortifikations- och sjukvårdsstyrelser
i skrivelse den 15 september 1942 hemställt, att denna utredning måtte
anförtros åt förenämnde sakkunnige, som jämväl borde överväga frågan örn
uppförande av personalbostadsbyggnader vid övriga garnisonssjukhus, fann
Kungl. Majit genom beslut den 25 september 1942 gott uppdraga åt Fast,
att skyndsamt företaga utredning i de avseenden som av styrelserna angivits.
Utredningsmannen skulle äga att hos fortifikations- och sjukvårdsstyrelserna,
egnahemsstyrelsen och vederbörande landstings förvaltningsutskott göra framställning
örn utseende av vardera en representant att deltaga i utredningen.

I överensstämmelse härmed har utredningen under ledning av Fast utförts
av följande personer, nämligen översten i fortifikationskårens reserv,
friherre C. A. G. Fock (representant för arméförvaltningens fortifikationsstyrelse),
regementsläkaren vid garnisonssjukhuset i Boden A. G. W. Engel
(representant för sjukvårdsstyrelsen), direktören T. Y. Delin (representant
för egnahemsstyrelsen), ledamoten av riksdagens första kammare E. A. Hage
och landstingsdirektören H. Nycander (representant för Norrbottens läns
landsting), kommunalnämndsordföranden J. F. Strandlund (representant
för Västernorrlands läns landsting) samt landstingsdirektören S. E. C. von
Hofsten (representant för Skaraborgs läns landsting).

I utredningens överläggningar har vidare deltagit landstingsdirektören
H. Molander, Härnösand.

Med skrivelse den 30 november 1943 har den sakkunnige med bifogande
av ritningar m. m. överlämnat betänkande rörande anordnande av personalbostäder
vid garnisonssjukhusen.

Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av arméförvaltningens intendentur-
och civila departement samt fortifikations- och sjukvårdsstyrelser, 1940
års militära byggnadsutredning, försvarets bo.stadsanskaffningsnämnd,
medicinalstyrelsen och centrala sjukvårdsberedningen. Härjämte ha yttranden
avgivits av förvaltningsutskotten i Norrbottens läns och Skaraborgs
läns landsting, Sveriges läkarförbund, Svensk sjuksköterskeförening, Svenska
lasarettsläkareföreningen och Försvarsverkens civila personals förbund.

Föreliggande utredning.

ALLMÄNNA SYNPUNKTER.

I omförmälda betänkande har anförts i huvudsak följande.

a. Personal för vilken bostäder böra beredas. Den vid garnisonssjukhusen
tjänstgörande personalen vore till större delen redovisad under sjukhusens
avlöningsanslag. Till en mindre del, nämligen såvitt avsåge vissa läkare,
vore personalen uppförd å personalförteckningen för fältläkarkåren, nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 17o.

trupp fö rbandsläkare, vilka vid sidan av denna tjänst uppeliölle befattning
såsom läkare vid garnisonssjukhus. Sistnämnda personalkategori hade icke
ansetts böra komma i fråga till erhållande av bostäder. Utredningen hade
således räknat med att endast den personal, som åtnjöte avlöning från
garnisonssjukhusens avlöningsanslag, borde tagas i beaktande vid bostadsbehovets
bedömande. Beträffande garnisonssjukhuset i Boden hade utredningen
räknat med den personaluppsättning, som angivits i bilaga till arméförvaltningens
civila departements samt fortifikations- och sjukvårdsstyrelsers
utlåtande över det till grund för propositionen 1943: 64 liggande sakkunnigförslaget.

b. Formen för bostadsbehovets tillgodoseende. Då utredningen med ledning
av i propositionen 1943: 70 uppdragna riktlinjer haft att bedöma utvägarna
för bostadsbehovets tillgodoseende, hade i första hand undersökts, huruvida
förhållandena på respektive tjänstgöringsorter varit sådana, att de av
departementschefen i nämnda proposition angivna förutsättningarna för
ett statligt initiativ i bostadsfrågan kunnat anses föreligga. Härvid hade
utredningen, vars representant för egnahemsstyrelsen inginge i bostadsanskaffningsnämnden,
efter delfående av de undersökningar som nämnden
verkställt och på grundval av egna iakttagelser ansett sig kunna konstatera,
att å de orter, varest garnisonssjukhusen förlagts, såsom regel sådana
förhållanden vore rådande, som enligt de av departementschefen anförda riktlinjerna
lämnade rum för statligt stöd i en eller annan form för den ifrågasatta
bostadsbebyggelsen.

Yad beträffade valet mellan olika sådana former vore att märka, att
garnisonssjukhusen ur allmän sjukvårdssynpunkt intoge i stort sett samma
ställning som de av kommuner och landsting ägda civila sjukvårdsinrättningarna.
Patientbeståndet och kraven på sjukvårdspersonalen vore väsentligen
desamma beträffande båda typerna av sjukhus. Detta förhållande talade
för att personalen vid de militära sjukvårdsinrättningarna i avseende å
bostäder behandlades på samma sätt som personalen vid landstingssjukhusen.

Landstingens normer för beredande av bostäder åt sjukhuspersonal innebure
såsom regel, att större delen av personalen erhölle tjänstebostäder i
egentlig mening, medan allenast ett mindre antal befattningshavare hänvisades
att söka bostäder å den allmänna hyresmarknaden på orten. En differentiering
av tjänstebostäderna eftersträvades såtillvida, att bostäder inom
själva sjukhuskroppen ansåges böra ifrågakomma endast för operations- och
viss annan personal, medan för huvuddelen av personalen avsåges bostäder
i personalbostadsbyggnader inom eller i närheten av sjukhusområdet. Efter
dessa riktlinjer hade bostadsbehovet ansetts böra tillgodoses vid exempelvis
det blivande samarbetssjukhuset i Karlskrona (jfr propositionen 1943:207).
Undersökning hade givit vid handen, att någon egnahemsbebyggelse i föreliggande
fall icke kunde genomföras, väsentligen på grund av att huvuddelen av den
personal, varom här vore fråga, med hänsyn till sjukhusdriftens behöriga
gång måste beredas bostad inom eller i omedelbar närhet av respektive sjuk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 45

hus. Här berörda befattningshavare kunde icke intresseras för någon ekonomisk
insats för anskaffande av egen bostad.

I anslutning till det anförda och med beaktande av de av departementschefen
i propositionen 1943: 70 angivna riktlinjerna hade utredningen räknat
med att tjänstebostäder i egentlig mening skulle komma till användning för
mötande av det i förevarande sammanhang aktuella bostadsbehovet.

Beträffande frågan vilka befattningshavare, som borde beredas tjänstebostäder,
finge utredningen framhålla följande. För operations- och
viss annan jourpliktig personal vid sjukhusen förefunnes i viss utsträckning
bostäder inom vederbörlig sjukhusbyggnad eller ock hade dylika
projekterats i föreliggande förslag till ny- eller ombyggnad. Övrig sjukhuspersonal
borde i princip beredas tjänstebostäder, dock att en mindre del av
sjukhuspersonalen torde böra hänvisas till att anskaffa bostad i den allmänna
hyresmarknaden å orten. Vid beräknandet av denna sistnämnda personals
storlek hade hänsyn tagits till förhållandena å hyresmarknaden på respektive
tjänstgöringsort.

c. Bostadsstandard m. m. Vid bedömandet av denna fråga hade utredningen
uppdelat personalen i tre kategorier, nämligen läkarpersonal, övriga
manliga befattningshavare samt kvinnlig personal.

Vad först beträffade bostadsstandarden för läkare hade utredningen räknat
med två skilda grupper, nämligen chefläkare, närmast motsvarande lasarettsläkare
vid civila sjukvårdsinrättningar, och underläkare. Chefläkarepersonalen
vore i löneavseende hänförd till lönegrad Ca 26 i militära avlöningsreglementet.
Enligt de normer, som gällde för bedömandet av bostadsstandard
för militära och civilmilitära beställningshavare, skulle för dessa läkare ifrågakomma
en bostadsstandard av 5 rum, kök och hembiträdesrum. Utredningen
ansåge sig emellertid böra förorda en något högre standard, innebärande
6 rum, kök och hembiträdesrum. Då läkarna i fråga med avseende å arbetsuppgifter
och ansvar intoge samma ställning som lasarettsläkare vid civila
sjukhus hade utredningen funnit det påkallat att i någon mån jämka den för
garnisonssjukhusens läkare i chefsställning ifrågakommande bostadsstandarden
i riktning mot den i och för sig mycket höga standard, som förekomme
vid av landsting ägda sjukhus. Utredningen hade särskilt ansett sig böra
beakta ett från läkarhåll framfört önskemål att vederbörande befattningshavare
bereddes tillgång till ett rum, som bland annat kunde användas för
studier, forskningsarbeten och övrigt i samband med tjänsten förekommande
hemarbete.

Ehuru den sålunda för läkare i chefsställning vid garnisonssjukhusen ifrågasatta
bostadsstandarden vore något högre än den som av 1940 års civila byggnadsutredning
tillämpats vid på senaste tid uppförda statliga sinnessjukhus,
ville dock utredningen framhålla, att ytinnehållet i de förordade läkarbostäderna
endast i ringa mån avveke från vad som medgivits av byggnadsutredningen
och vore väsentligt lägre än vad fallet vore vid landstingssjukhusen.
För nu ifrågavarande bostäder hade utredningen sålunda räknat med
en golvyta av 178 kvadratmeter.

Kungl. May.ts proposition nr 175.

Vad härefter anginge underläkarna finge utredningen till en början framhålla,
att den underläkarpersonal, för vilken bostäder ansåges böra ifrågakomma,
innehade anställning såsom extra bataljonsläkare med avlöning enligt
lönegraden MEx 22 i militära icke-ordinariereglementet och närmast motsvarade
andre underläkare vid civila sjukhus. Beträffande hithörande
personals bostadsstandard hade utredningen sökt anslutning till de normer,
som på senare år tillämpats vid uppförande av personalbostäder för landstingslasaretten,
samt till de synpunkter, som anförts i betänkande rörande
de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden (SOU
1942:4). På grundval härav hade utredningen stannat vid att föreslå, att
bostäderna för ifrågavarande underläkare skulle omfatta 3 rum, kök och hembiträdesrum
med en golvyta av 100 kvadratmeter.

För övrig manlig personal, nämligen maskinister och eldare, hade utredningen
räknat med en standard, omfattande 2 rum och kök med en golvyta
av 52 kvadratmeter.

Den kvinnliga personalen hade ur den synpunkt, varom här vore fråga,
uppdelats på sköterskepersonal och övrig kvinnlig personal (biträden av olika
slag).

Av sköterskepersonalen hade husmödrar ansetts böra beredas dubblett
med en golvyta av omkring 41 kvadratmeter. För avdelningssköterskor och
motsvarande befattningshavare beräknades enkelrum med en golvyta av 20
kvadratmeter.

För assistentsköterskor hade beräknats enkelrum med en golvyta av 15,3
kvadratmeter.

I avseende å bostadsstandarden för sjukhusbiträden och med dem likställda
befattningshavare vore att märka följande. Denna personalkategori
hade vid landstingssjukhusen såsom regel hittills beretts endast delat rum.
Från vederbörande personalorganisationer hade dock krav framförts på att
dessa anställningshavare skulle erhålla eget rum och dessa krav hade i
princip biträtts av sjukhusens huvudmän i den mån nya bostäder komme
till uppförande. För en sådan ståndpunkt talade ock önskvärdheten av att sjukhusbiträden
och med dem likställda kvarstannade i sina anställningar under
längre tid än som nu vore fallet. På grund av bland annat den nuvarande låga
bostadsstandarden vore nämligen omsättningen av denna personal mycket
stor, vilket vore till förfång för sjukhusarbetets kontinuitet och effektivitet.
På senare tid påtalade svårigheter att erhålla och i tjänst bibehålla biträdespersonal
vid landets sjukvårdsinrättningar torde i ganska avsevärd utsträckning
vara att hänföra till den låga bostadsstandard som hittills ifrågakommit
för denna personal. Med hänsyn till de anförda synpunkterna hade utredningen
ansett sig böra räkna med att även sjukhusbiträdena och med dem
i löneställning likställda befattningshavare skulle erhålla eget mindre rum.
I anslutning härtill hade utredningen för dessa bostäder beräknat en golvyta
av 9,2 kvadratmeter. För att bereda äldre biträden en uppmuntran och
ökad trevnad vore det lämpligt att ett mindre antal biträdesrum gjordes
något större och erhölle en golvyta av 11,4 kvadratmeter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17o.

Den enda kategori anställningshavare, som borde erhålla allenast delat rum,
vore sjukvårdseleverna, vilka till visst mindre antal förekomme vid varje
garnisonssjukhus. Elevrummen upptoge en golvyta av 15,3 kvadratmeter.

Bostadshusens källarvåningar upptoge bland annat erforderliga skyddsrum,
förråd, badrum och samlingssal. Familjebostäderna ägde tillgång till
gemensam tvättstuga.

UTREDNINGENS FÖRSLAG TILL UPPFÖRANDE AV PERSONALBOSTÄDER.

1. Garnisonssjukhuset i Eksjö.

Chefläkaren hade upplyst, att några personalbostäder icke nu erfordrades
vid detta sjukhus, varför utredningen icke räknat med uppförande av några
bostäder därstädes.

2. Garnisonssjukhuset i Linköping.

Vid besök i Linköping hade utrönts att sjukhuset vore i trängande behov
av förbättrade mottagningslokaler, efter vilkas tillkomst en genomgripande
omdisposition av inom själva sjukhuskroppen belägna personalbostäder skulle
kunna genomföras. Detta kunde i avsevärd mån beräknas påverka bedömandet
av bostadsbehovet vid detta sjukhus. Med hänsyn härtill hade utredningen
ansett det icke för närvarande vara lämpligt att planera uppförandet av särskilda
personalbostäder vid detta sjukhus. Utredningen ansåge sig dock med
anledning av gjorda iakttagelser böra framhålla betydelsen av att den ifrågasatta
förbättringen av garnisonssjukhusets mottagningsavdelning med det
snaraste bomme till stånd, i samband varmed frågan örn anordnande av personalbostäder
vid detta sjukhus borde upptagas till prövning.

3. Garnisonssjukhuset i Sollefteå.

I Sollefteå förefunnes två sjukvårdsinrättningar, nämligen det till Västernorrlands
regemente anslutna garnisonssjukhuset, avsett för medicinska sjukdomsfall
och länslasarettet för kirurgiska sjukdomsfall. Genom samarbetsavtal
mellan kronan och landstinget vårdades även civila patienter å garnisonssjukhuset
efter vissa i avtalet angivna ersättningsgrunder, medan militärpatienter
vårdades å länslasarettet enligt landstingets legosängstaxa.

Nackdelarna av en dylik uppdelning av den medicinska och kirurgiska sjukvården
på två olika institutioner läge i öppen dag. Än allvarligare framstode
dessa nackdelar, då sjukvårdsinrättningarna vore belägna på avsevärt avstånd
från varandra. Redan vid utredningens preliminära förhandlingar med representanterna
för Västernorrlands läns landsting påtalades dessa olägenheter.
Dessa representanter hade sedermera för utredningen framhållit, att med hänsyn
bland annat till anförda omständigheter landstinget övervägde en omorganisation
av sjukvården i Sollefteå i riktning mot ett utvidgat samarbete
mellan de militära och civila sjukvårdsintressena och en fullständig sammanslagning
av de nuvarande skilda sjukvårdsinrättningarna i staden. Med förmälan
att landstinget avsåge att hos huvudmannen för garnisonssjukhuset göra

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

framställning om en utredning i angivna hänseenden hade landstingets förvaltningsutskott
förklarat, att utskottet med hänsyn till det läge, vari frågan
örn garnisonssjukhusets framtida ställning sålunda kommit, icke för närvarande
vore berett att biträda vid uppförandet av personalbostäder vid sjukhuset
i fråga.

Då det först under utredningens senare skede blivit fullt klart, att bostäder
icke för närvarande borde komma till utförande vid detta sjukhus, hade utredningen
uppgjort förslag till anordnande av bostäder vid sjukhuset, beräknat
efter det bostadsbehov, som förefunnes med hänsyn till vid sjukhuset nu anställd
personal. Detta förslag, som sålunda icke för närvarande borde komma
till utförande, torde böra beaktas i samband med en eventuell utredning örn
utvidgat samarbete mellan staten och landstinget rörande sjukvården i
Sollefteå.

4. Garnisonssjukhuset i Karlshor g.

Utredningen hade vid besök i Karlsborg fått den uppfattningen att garnisonssjukhuset
inom en snar framtid borde underkastas en genomgripande
ombyggnad. Då detta spörsmål helt naturligt på ett avgörande sätt påverkade
frågan örn anordnande av personalbostäder vid sjukhuset, hade utredningen
vid sammanträde med representanter för Skaraborgs läns landsting, vilket vore
ekonomiskt intresserat i sjukhuset, sökt utröna efter vilka riktlinjer sjukhusets
byggnadsfråga borde bedömas. Härvid hade framkommit, att befolkningen
i Karlsborg och närliggande kommuner fortfarande önskade äga tillgång
till en sjukvårdsinrättning i Karlsborg.

Med hänsyn till de anförda förhållandena hade utredningen ansett sig icke
kunna för statsmakterna utan vidare förorda, att personalbostäder nu komme
till utförande vid garnisonssjukhuset. Utredningen hade emellertid låtit utarbeta
skisser samt kostnadsförslag till anordnande av en personalbostadsbyggnad,
vilken dimensionerats med tanke på de förhållanden, som nu rådde.
Detta förslag torde i fråga örn bostadsbehovet rätt väl överensstämma med
vad som kunde erfordras efter sjukhusets omändring och modernisering. Frågan
örn ordnandet av personalbostäder vid garnisonssjukhuset i Karlsborg
borde sålunda upptagas till slutlig prövning i samband med utredning rörande
sjukhusets modernisering.

5. Garnisonssjukhuset i Boden.

a. Antal befattningshavare för vilka bostäder borde beredas. Såsom förut
anförts hade utredningen beträffande antalet befattningshavare räknat med
det personalbehov som uppskattats av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
efter genomförandet av sjukhusets vid 1943 års riksdag beslutade utbyggnad.
Detta antal framginge av följande sammanställning (inom parentes angives
nuvarande antal):

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Personalkategori	Antal
! I Läkare i chefsställning .............................................. Underläkare..................................-....................... Tandläkare ...........................................................	7 ( 5) 11 ( 8) 1 — 1 —
	1 —
	1 ( 1)
	40 ( 20)
	29 ( 17)
	3 ( 2)
	20 ( 20)
	119 ( 60)
	23 ( 17)
	— ( 6)
	6 ( 5)
» (fotografi).................................................... Tvättförestånderska ..................................................	-1<1) 1 ( 1)
	1 ( 1)
	4 ( 2)
	5 ( 4)
	- ( 2)
Telefonister.......................................................... Syssloman............................................................ Bokhållare............................................................ Kameralbiträde ......................................................	4 ( 2) 1 ( 1) 1 ( 1) 1 ( 1) 1 ( 1)
	3 ( 2)
	5 ( 3)
	2 ( 2)
	1 ( 1)
	1 ( 1)
	- ( 1)
	1 ( 1)
	1 ( 1)
	2 ( 2)
Summa	299 (192) 1

Med beaktande av de tidigare anförda synpunkterna hade utredningen
räknat nied att bostäder skulle uppföras för följande befattningshavare, nämligen
3 överläkare, 6 underläkare, 2 eldare, 1 husmoder, 26 sjuksköterskor, 20
assistentsköterskor, 20 elever, 82 biträden, 2 kokerskor, 1 biträdande köksförestånderska
samt 1 reservsköterska. Följande personal beräknades erhålla
bostad i redan befintliga bostäder vid sjukhuset, nämligen 1 maskinist, 4 sjuksköterskor,
8 assistentsköterskor, 11 biträden, 2 kokerskor samt 1 köksförestånderska,
medan 9 sjuksköterskor beräknades erhålla bostäder i en projekterad
personalvåning inom det ombyggda sjukhuset. Genom denna anordning
bereddes all jourtjänstpliktig personal bostad inom sjukhuskroppen. Återstående
personal beräknades erhålla bostäder i den allmänna hyresmarknaden.

b. Erforderliga byggnader m. m. För det angivna antalet befattningshavare,
vilka ansåges böra beredas bostäder i särskilt för ändamålet uppförda bostäder,
beräknade utredningen följande bostadshus, nämligen 1 för överläkare,
1 för underläkare, 1 för sjuksköterskor, 1 för assistentsköterskor, 2 för biträden
samt 1 för eldare, eller sålunda sammanlagt 7.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 175.

27 44 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Dessa bostadshus föresloges sammanförda till ett tidigare för övningsändamål
använt, kronan tillhörigt område omedelbart nordost örn garnisonssjukhusets
område. Enligt av de militära myndigheterna inhämtade upplysningar
mötte icke hinder mot att området toges i anspråk för det nu ifrågasatta ändamålet.

Beträffande den närmare utformningen av bostadsbyggnaderna hänvisades
till bilagda, av arkitekten N. Grep upprättade skissritningar jämte situationsplan.
Byggnaderna avsåges skola uppföras med lVs-stens tegel jämte isoleringsplattor.

Kostnaderna enligt nuvarande prisnivå beräknade utredningen på grundval
av Greps kalkyler till 1 919 300 kronor. Efter 1939 års prisnivå beräknades
samma kostnader till 1 476 400 kronor.

6. Garnisonssjukhuset i Skövde.

a. Antal befattningshavare för vilka bostäder borde beredas. Enligt statsmakternas
beslut vid 1941 års riksdag skulle i Skövde uppföras ett nytt garnisonssjukhus.
Sedan den ursprungliga planen för sjukhusets uppförande undergått
vissa jämkningar beräknades sjukhuset vara färdigt att tagas i bruk från
och med den 1 april 1944.

Det nya garnisonssjukhusets personaluppsättning framginge av följande

sammanställning:

A. Ordinarie tjänstemän.

1 regementsläkare .............................................. lönegrad Ca 26

3 sjuksköterskor ................................................ » A 7

B. Personal med arvode.

1 sjukhusväbel.................................................... arvode U07

1 sjukgymnast .................................................... kronor 1050

G. Vård- och ekonomipersonal.

2 kokerskor...................................................... lönegrad MV 3

1 första biträde (i sömnad) .................................... » MV c

1 baderska ...................................................... » MV c

1 fotografibiträde................................................ » MV c

4 biträden (i kök) .............................................. » MV d

6 biträden (i städning)........................................... » MV d

1 biträde (i matsalar) .......................................... » MV d

15 biträden (i sjukvård).......................................... » MV d

1 biträde (telefonist)............................................. » MV d

JD. Övrig icke-ordinarie personal 2

extra bataljonsläkare ...................................... lönegrad MEx 22

1 maskinist.................................................... » MEo 10

1 husmoder.................................................... » MEo 9

1 köksförestånderska av 1. klass............................ » MEo 8

4 sjuksköterskor.............................................. » MEo 7

4 assistentsköterskor ........................................ » MEo 5

1 eldare av 2. klass.......................................... » MEo

2 skrivbiträden................................................ » MEo 2

8 sjukvårdselever ............................................

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

Med beaktande av de förut angivna principerna saint det prekära bostadsläget
i Skövde ävensom i det nybyggda sjukhuset befintliga bostäder hade utredningen
efter studier på platsen och konferenser med chefläkaren vid. sjukhuset
uppgjort följande byggnadsprogram. Bostäder uppfördes för sjukhusets
regementsläkare och 2 extra bataljonsläkare. Vidare uppfördes bostäder för
7 sjuksköterskor, 3 assistentsköterskor, 11 biträden, 8 elever, 1 husmoder,
1 köksförestånderska, 2 kokerskor, 1 maskinist samt 1 eldare. För 1 assistentsköterska
beräknades bostad skola beredas inom sjukhuset liksom för 2 barnmorskor,
2 biträden och 2 elever. Återstående personal beräknades skola
beredas bostad å den privata hyresmarknaden. Ytterligare beräknade utredningen
ett reservrum samt tvenne samlingsrum, det ena för sjuksköterskor
och det andra för biträden och elever.

b. Erforderliga byggnader m. m. För de ovan förtecknade befattningshavare,
vilka utredningen ansåge böra erhålla bostäder i särskilt för ändamålet
uppförda bostadshus, beräknade utredningen följande byggnader, nämligen

1 för överläkare, 1 för underläkare, 1 för sjuksköterskor m. fl. samt 1 för
biträden m. fl. eller sålunda 4 byggnader. Byggnaderna föresloges förlagda
till det nya garnisonssjukhusets område, vilket ställdes till kronans disposition
av Skövde stad och å vilket de förordade byggnaderna väl kunde rymmas.
Ett av chefläkaren framställt önskemål, att dennes bostad skulle förläggas
till plats utanför sjukhusområdet, hade utredningen icke ansett sig kunna
biträda med hänsyn bland annat till önskvärdheten av att denne befattningshavare,
i likhet med vad fallet vore vid så gott som samtliga civila sjukhus i
riket, hade sin bostad i omedelbar närhet av sjukhuset. Härtill komme önskvärdheten
av att bostadens uppvärmning kunde ske genom den gemensamma
värmecentralen. Byggnadernas förläggning å garnisonssjukhusets område
hade uppgjorts under hänsynstagande till att vissa baracker för sjukvårdsändamål
planerades skola komma till utförande å sjukhusområdet.

Beträffande den närmare utformningen av byggnadsprogrammet hänvisade
utredningen till av Grep uppgjord situationsplan och skissritningar.

Utredningen hade räknat med att byggnaderna med hänsyn till grundförhållandena
på platsen och av sparsamhetsskäl skulle utföras i trä. Kostnaderna
beräknades enligt nuvarande prisnivå till 560 000 kronor samt efter 1939 års
prisnivå till 430 800 kronor.

FÖRSLAG TILL FÖRDELNING AV KOSTNADERNA FÖR
UPPFÖRANDE AV PERSONALBOSTÄDER VID GARNISONSSJUKHUSEN
I BODEN OCH SKÖVDE.

1. Allmänna synpunkter.

Utredningen hade haft att pröva huruvida och i vad mån i garnisonssjukhusen
i Boden och Skövde ekonomiskt intresserade landsting borde bidraga
till finansieringen av de ifrågavarande bostadsbyggnaderna. Innan utredningen
närmare inginge på de förhandlingar, som härutinnan förts med nämnda
landsting, ville utredningen framhålla följande allmänna sypunkter.

Den personal, för vilken enligt de förordade riktlinjerna bostäder borde
beredas, avlönades av medel under garnisonssjukhusens avlöningsanslag enligt

Kungl. Marits proposition nr 17ö.

gällande statliga avlöningsreglementen och vore i allo likställd med statliga
befattningshavare i allmänhet. Vid sådant förhållande syntes det ligga nära
tili hands att staten jämväl skulle helt sörja för befattningshavarnas bostadsbehov
i den mån detta behov ansåges böra tillgodoses genom uppförande a\
tjänstebostäder. Härav framginge, att den uppfattning, enligt vilken vederbörande
i sjukhusdriften intresserade landsting principiellt icke borde deltaga
i finansieringen av ifrågavarande byggnadskostnader, hade vissa skäl för sig.
Härjämte måste erinras örn att enligt den princip, som läge till grund för
beräkningen av Norrbottens läns landstings ersättningsskyldighet för vård
av civila patienter å garnisonssjukhuset i Boden, inginge lönerna för de å
sjukhusets stat upptagna befattningshavarna i det s. k. vårdkostnadsunderlag,
vilket utgjorde den grundläggande faktorn för ersättningsskyldighetens bestämmande.
Då tjänstebostadssystemet för vederbörande befattningshavare
innebure, att denne å sin avlöning hade att vidkännas särskilt avdrag för bostadsförmånen,
bleve resultatet att landstinget genom sitt deltagande i bestridandet
av lönekostnaderna för befattningshavarna bidroge till statens inkomster
av de ifrågakommande tjänstebostäderna. Då staten ensam ägde bestämma
normerna för tjänstebostadsavdragen kunde det synas som om staten
ensam kunde bestämma räntabiliteten å det i tjänstebostäderna investerade
kapitalet. Ur nu anförda synpunkter torde det vara förklarligt att landsting,
vilkas ersättningsskyldighet för vård av civila patienter å garnisonssjukhus
normerats efter det system som kommit till uttryck i samarbetsavtalet mellan
kronan och Norrbottens läns landsting, icke varit villiga att i någon större
omfattning bidraga till finansieringen av uppförandet av tjänstebostäder av
den art, varom här vore fråga. Av dessa skäl hade utredningen ej heller ansett
sig kunna påyrka, att bidrag till finansieringen i fråga skulle utgå efter en
sådan norm, att landstingen finge erlägga någon större del av byggnadskostnaderna.

Den av utredningen nu hävdade uppfattningen vunne jämväl stöd av följande
förhållanden. Normerna för avdragen för tjänstebostäder inom försvars
väsendet, vilka tid efter annan varit föremål för statsmakternas uppmärksam
het, vore av relativt gammalt datum och motsvarade icke en på räntabilitets
kalkyler grundad uträkning av kostnaden för bostadsförmånens tillhandahållande,
utan hade mera fått karaktären av ett efter skälighetsgrunder fixerat
belopp. Till följd härav rådde stor ojämnhet i hyressättningen. Utredningen
hade efter en genomgång av avdragsnormerna för sin del kommit till den
uppfattningen, att en grundlig översyn av dessa inom en snar framtid måste
anses påkallad. En dylik översyn hade emellertid utredningen icke ansett sig
befogad eller kompetent att vidtaga, varför utredningen allenast velat framhålla
detta förhållande. Nuvarande normer för tjänstebostadsavdragen vore
icke tjänliga såsom en norm för beräkningen av räntabiliteten å det i bostäderna
investerade kapitalet.

På grundval av överväganden av antydd art hade utredningen funnit, att
något landstingens deltagande i kostnaderna för uppförande av här avsedda
byggnader ur principiell synpunkt knappast kunde ifrågasättas. Mot denna
slutsats borde emellertid göras den invändningen, att investeringsbehovet
under rådande förhållanden framstode såsom särskilt betungande för statsverket
i betraktande av de exceptionellt höga kostnaderna för byggnadsmaterialier
och arbetslöner m. m. Ur denna synpunkt och då de byggnadsbehof-,
varom i denna utredning vore fråga, aktualiserats av sjukhusbyggnader, i
vilka vederbörande landsting vore ekonomiskt intresserade, kunde skälighets -

Kungl. Marits proposition nr 175.

hänsyn anföras till stöd för att de i nuvarande läge exceptionella investeringsanspråken
på statsverket i någon mån lättades genom att landstingen påtoge
sig en del av den kostnad för genomförandet av respektive byggnadsprogram,
som kunde anses liänförlig till rådande krisförhållanden. Sett ur denna synpunkt
förenklades det föreliggande problemet till en fråga om landstingens
deltagande i finansieringen av de beräkneliga »kristidskostnaderna» för byggnadernas
uppförande. Detta syntes berättigat örn hänsyn toges till att huvudmannen,
som uppförde bostäderna, knappast kunde förväntas erhålla en skälig
förräntning av byggnadskapitalet, även örn hyressättningen framdeles komme
att ske efter rationellare grunder än de som nu gällde.

Enligt det anförda vore grunden till landstingens ifrågasatta delaktighet i
de kostnader, som överstege 1939 års byggnadskostnadcr, att söka i den omständigheten
att byggnadernas huvudman, statsverket, icke kunde erhålla
skälig förräntning av det i byggnaderna nedlagda kapitalet. Härav följde å
andra sidan, att därest i en framtid staten skulle kunna erhålla en skälig förräntning
å byggnadskapitalet, grunden för landstingens delaktighet i byggnadskostnaderna
i viss mån rubbades. Utredningens representanter för statliga
myndigheter hade därför enats örn följande särskilda villkor:

Därest förrän tn in gen —- d. v. s. hyresinkomsten minskad med kostnaderna
för administration, underhåll, reparationer, avskrivningar, bränsle, vatten,
elektrisk ström, renhållning och sotning samt förekommande försäkringsavgifter
och skatter — av det i personalbostäderna nedlagda kapitalet enligt
1939 års prisnivå under en tioårsperiod skulle komma att uppgå till högre
belopp än 3V2 %, skulle landstinget kunna erhålla en återbetalning av
dess andel i skillnadsbeloppet. Till förhindrande av att landstinget skulle
erlägga dubbelbetalning för personalbostädernas underhåll torde föreskrift
böra meddelas, att kostnaderna för administration, underhåll, reparationer,
bränsle, vatten, elektrisk ström, renhållning och sotning samt förekommande
försäkringsavgifter och skatter, å ena sidan, samt inkomsterna i form av hyror
och eventuella bränsletillägg för de planerade personalbostadshusen, å andra
sidan, i bokförings- och redovisningshänseende skulle hållas helt skilda från
motsvarande kostnader för själva sjukhusbyggnaderna vid respektive garnisonssjukhus.
Vidkommande detta spörsmål finge utredningen erinra, att det
s. k. vårdkostnadsunderlaget för bestämmandet av landstingets ersättningsskyldighet
till statsverket för meddelad vård av civila patienter erhölles med
utgångspunkt från bilagan B till medicinalstyrelsens formulär till årsberättelse
för lasarett. I nämnda bilaga vore samtliga kostnader för fastigheters
underhåll sammanförda till en post. Enligt utredningens mening torde
hinder icke böra möta mot att dessa kostnader så vitt fråga vore örn personalbostadsbyggnader
utbrötes till en särskild post, varom föreskrift syntes böra
inflyta i vederbörligt samarbetsavtal.

Utredningens statliga representanter hade vidare enats om följande särskilda
villkor för landstingens deltagande i finansieringen av bostadsbyggnaderna.
Landstingens ifrågasatta bidragsbelopp skulle vara av engångsnatur
och begränsade sålunda, att, därest det slutliga utfallet av byggnadskostnaderna
skulle giva vid handen, att de totala byggnadskostnad^-^ bleve
lägre än vad som angivits i den uppgjorda kostnadsberäkningen, en motsvarande
jämkning nedåt skulle ske av landstingens bidragsbelopp, medan i
motsatt fall någon jämkning uppåt av landstingens bidragsbelopp icke skulle
ifrågakomma.

Kungl. May.ts proposition nr 175.

Landstingen skulle i avseende å rättigheter beträffande deras investeringar
i personalbostadsbyggnaderna erhålla samma ställning som tillkomme dem
i avseende å deras i själva sjukhusbyggnaderna investerade kapital.

Slutligen skulle landstingen icke deltaga i kostnaderna för anskaffning
av nödiga inventarier till personalbostäderna.

Efter ovan antydda riktlinjer, örn vilka de i utredningen ingående representanterna
för statliga myndigheter enats, hade förhandlingarna med respektive
landsting bedrivits. Till utgångspunkt för förhandlingarna hade sålunda
tagits skillnaden i kostnader för bostadsbyggnaderna enligt 1939 års prisnivå
och enligt nuvarande prisnivå, vilken kostnadsskillnad ifrågasatts skola fördelas
mellan respektive landsting och statsverket.

Utredningens förslag hade i princip biträtts av representanten för Norrbottens
läns landsting, medan representanten för Skaraborgs läns landsting
framhållit det trängande behovet av bostäder, framför allt vid garnisonssjukhuset
i Skövde, men bestritt rättmätigheten av de krav, som utredningen
framställt.

2. Garnisonssjukhuset i Boden.

Kostnaderna för personalbostäder vid garnisonssjukhuset Boden beräknades
enligt det föregående till 1 476 400 kronor enligt 1939 års prisnivå och
till 1 919 300 kronor enligt nuvarande prisnivå. Det skillnadsbelopp, som i
enlighet med förut anförda allmänna synpunkter skulle fördelas mellan landstinget
och staten, uppginge i enlighet härmed till (1 919 300 — 1 476 400 —)
442 900 kronor.

Utredningens statliga representanter hade vid förhandlingarna med Norrbottens
läns landsting ansett sig böra utgå från att det nämnda skillnadsbeloppet
skulle fördelas i huvudsaklig överensstämmelse med de normer, som
tillämpats vid fördelningen av kostnaderna för örn- och tillbyggnaden av
garnisonssjukhuset Boden, för vilka normer närmare redogjorts uti propositionen
1943: 64 och vilka godtagits av statsmakterna. Dessa normer innebure,
att huvuddelen av kostnaderna för garnisonssjukhusets om- och tillbyggnad
skulle fördelas med 60 % på landstinget och 40 % på statsverket. Då det
emellertid visat sig omöjligt att uppnå överenskommelse enligt dessa grunder
hade på förslag av representanterna för Norrbottens läns landsting och med
hänvisning till att bidraget måste betraktas såsom varande av extra ordinär
natur sådan jämkning företagits av ersättningsnormerna, att nämnda kostnader
skulle fördelas med lika belopp mellan parterna.

I enlighet härmed skulle skillnadsbeloppet, 442 900 kronor delas med
221 450 kronor på vardera parten och kostnaderna för byggnadsföretaget i

dess helhet beräknas på följande sätt:

Beräknad totalkostnad enligt 1939 år prisnivå ............... kronor 1 476 400

Beräknad totalkostnad enligt nuvarande prisnivå ............ » 1 919 300

Skillnadsbelopp att fördelas mellan parterna .................. » 442 900

Landstingets andel efter ''50 % ............. » 221 450

Landstingets hela delaktighet enligt ovan ........................ » 221 450

Statsverkets hela delaktighet ....................................... » 1 697 850

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

3. Garnisonssjukhuset i Skövde.

Enär kostnaderna för programmets genomförande för detta sjukhus beräknats
till 430 800 kronor enligt 1939 års prisnivå och 560 000 kronor enligt nuvarande
prisnivå, bleve således skillnadsbeloppet (560 000—430 800=) 129 200
kronor. I likhet med vad som skett beträffande kostnaderna för uppförandet
av personalbostäder vid garnisonssjukhuset i Boden hade utredningens
statliga representanter vid förhandlingarna med Skaraborgs läns landstings
representant funnit sig böra räkna med att skillnadsbeloppet skulle fördelas
med lika belopp på landstinget och staten, eller sålunda med 64 600 kronor
på vardera parten. Kostnaderna för byggnadsföretaget i dess helhet skulle

alltså beräknas på följande sätt:

Beräknad totalkostnad enligt 1939 års prisnivå .................. kronor 430 800

Beräknad totalkostnad enligt nuvarande prisnivå ............... » 560 000

Skillnadsbelopp att fördelas mellan parterna ..................... 129 200

Landstingets andel efter 50 % .......................................... » 64 600

Landstingets hela delaktighet enligt ovan .......................’. » 64 600

Statsverkets hela delaktighet .......................................... » 495 400

På sätt i det föregående antytts hade emellertid såväl landstingets representant
i utredningen som landstingets förvaltningsutskott ställt sig på den
principiella ståndpunkten att varken ur juridisk eller allmän billighetssynpunkt
fog funnes för att landstinget skulle bestrida någon del av de ifrågavarande
byggnadskostnaderna. Samtidigt hade emellertid från landstingets
sida understrukits nödvändigheten av att bostadsbyggnaderna snarast komme
till utförande.

De av utredningen förda förhandlingarna hade sålunda i denna del icke
lett till positivt resultat. Då utredningen nu underställde ärendet statsmakternas
prövning, finge utredningen framhålla, att ett biträdande av landstingets
ståndpunkt från statsmakternas sida knappast syntes kunna äga rum
utan att de väsentligaste förutsättningarna för uppgörelsen med Norrbottens
läns landsting samtidigt rubbades. Vid sådant förhållande ansåge sig utredningen
böra fasthålla vid kravet på att Skaraborgs läns landsting skulle biträda
vid finansieringen av byggnaderna med det av utredningen förordade
beloppet, 64 600 kronor.

I särskilt yttrande av representanten för Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott,
landstingsdirektör von Hofsten har anförts i huvudsak följande.

Utan att i övrigt ha någonting att erinra mot vad utredningen i det föreliggande
betänkandet anfört och förordat hade reservanten icke kunnat undgå
att inom utredningen bland annat hävda, att utredningens statliga representanter
vid sitt ställningstagande fäst för litet avseende vid den ståndpunkt,
statsmakterna för bibehållande å allmänna hyresmarknaden av i stort sett
1939 års hyresnivå redan intagit, då det gällt att genom statliga tertiär- och
tilläggslån stödja kommuners, bolags och stiftelsers bostadsbyggnadsföretag.
Dylika lån av statsmedel, vilka för övrigt jämväl beviljats landsting för
bostadshus, inrymmande såväl familjebostäder som enkelrum vid eget lasarett,
förutsatte numera i allmänhet, att vederbörande kommun, inom vilken
byggnadsföretaget vore beläget, skulle inklusive tomtkostnaden bidraga till

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

företaget med belopp, som motsvarade en femtedel eller 20 % av skillnaden
mellan anskaffningskostnaden och avkastningsvärdet. Staten hade med andra
ord här i princip åtagit sig att på vissa villkor svara för cirka 80 % av kristidskostnaden.
På skäl i övrigt, som anförts i det till betänkandet fogade yttrandet
från Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott, kunde det vid sådant
förhållande näppeligen anses skäligt eller rimligt, att staten, då staten själv
hade att bygga egna bostäder vid statligt sjukhus, ifrågasatte, att den landstingskommun,
som ägde för vård av civila patienter inackordera sig å sjukhuset,
skulle bidraga med större del av kristidskostnaden än som fordrats,
därest kommunen själv låtit uppföra motsvarande bostäder vid eget sjukhus.

Utan att därmed frångå den principiella uppfattningen, att staten borde
på åberopade skäl ensam svara för jämväl de på personalbostadshus vid garnisonssjukhusen
belöpande kristidskostnaderna, hade reservanten inom utredningen
ändock, för att därmed understryka det oavvisliga behovet av att
planerade personalbostäder i första hand för sköterskor, sjukvårdsbiträden
och viss manlig ekonomipersonal, förklarat sig beredd inför sin huvudman
förorda, att landstinget på av utredningen angivna villkor skulle påtaga sig
ett bidrag, motsvarande 20 % av den på de förslagna personalbostäderna vid
garnisonssjukhuset i Skövde belöpande till 129 200 kronor beräknade kristidskostnaden
eller sålunda ett bidrag örn högst 25 840 kronor.

UTREDNINGENS HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad sålunda anförts har utredningen hemställt, att
Kungl. Majit ville

dels föreslå riksdagen att för uppförande av erforderliga personalbostadsbyggnader
vid garnisonssjukhusen i Boden och Skövde enligt de av utredningen
i det föregående angivna riktlinjerna och bifogade skissritningar och
på de av utredningen förordade villkoren såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets
fastighetsfond, arméförvaltningens delfond, anvisa ett sammanlagt
belopp av (1 697 850 + 495 400=) 2 193 250 kronor eller i avrundat tal
2 200 000 kronor,

dels hemställa att till Norrbottens läns landsting att såsom bidrag till uppförandet
i enlighet med det anförda av personalbostadsbyggnader vid garnisonssjukhuset
i Boden anvisa ett belopp av 221 450 kronor,

dels ock hemställa till Skaraborgs läns landsting att såsom bidrag till uppförandet
i enlighet med det anförda av personalbostadsbyggnader vid garnisonssjukhuset
i Skövde anvisa ett belopp av 64 600 kronor.

Utlåtanden m. m.

Arméförvaltningens intendentur- och civila departement ha anfört följande.

Mot förslaget till fördelning av byggnadskostnaderna mellan statsverket
och landstingen hade departementen intet att erinra.

Ersättning till fastighetsfonden (delpost 4 g under omkostnadsanslaget
till garnisonssjukhusen) borde beräknas med hänsyn till för tjänstebostäderna
inflytande hyresmedel, som direkt tillgodofördes fastighetsfondens inkomstsida.
I anslutning härtill borde vårdkostnadsunderlaget omräknas.
Härigenom skulle den påtalade dubbelbetalningen kunna undvikas.

Vidkommande utredningens förslag örn kapitalinvesteringsanslag under
försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens delfond, för täckande
av statsverkets andel av byggnadskostnaderna vore från departementens sida
intet att häremot erinra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Medel för nya inventarier till personalbostäderna syntes böra äskas som
särskilt anslag.

Sjukvårdsstyrelsen för sin del ansåge, att betalningsgrunderna for båda
landstingen borde vara enthetliga, och att dessa borde bidraga med 50 % av
den beräknade kristidskostnaden.

Enligt inom intendenturdepartementet och sjukvårdsstyrelsen utarbetade
sammandrag rörande behovet dels av möbler och inredning, dels och av sängkläder
och linnepersedlar m. m. vid garnisonssjukhusen i Skövde och Boden
beräknades kostnaderna uppgå till

vid garnisonssjukhuset i; Skövde 46 162 kronor samt

vid garnisonssjukhuset i Boden 268 279 kronor.

Fortifikationsstyrelsen har i en promemoria för sin del anfört följande.

Därest de på statsverket belöpande kostnaderna för den erforderliga bostadsproduktionen
— reducerad till prisläget den 1 juli 1941 - skulle belasta

femårsperiodens kostnadsram, torde detta icke kunna ske utan ett åsidosättande
av vissa andra under perioden förutsedda byggnadsbehov,^ vilket
emellertid torde möta stora svårigheter då ramen vore synnerligen hart belastad.
Det syntes därför angeläget att söka finna annan möjlighet för finansiering
av föreliggande behov av bostäder vid ovannämnda garnisonssjukhus.

Därvid torde närmare böra undersökas möjligheterna att genom överenskommelse
med de stora sammanslutningar inom byggnadsfacket, som numera
funnes, få bostäderna uppförda genom deras försorg, varigenom erforderlig
kapitalinvestering från staten och landstingen högst väsentligt skulle kunna
minskas. Förutsättningar härför torde ävenledes finnas, då möjligheter —
särskilt vad beträffade Boden — torde föreligga att avgränsa de planerade
bostadsområdena från de egentliga sjukhusområdena, varvid bostadsområdena
på gynnsamma villkor kunde ställas till vederbörande byggherres
förfogande. Härigenom syntes även för sjukhusens del kunna vinnas en
minskning av såväl kostnader som erforderlig personal för förvaltningen
av bostäderna.

Därest ett tillgodoseende av det föreliggande byggnadsbehof icke skulle
anses kunna ske i enlighet med vad ovan anförts, syntes det i allt fall motiverat,
att de på bostäderna vid garnisonssjukhuset i Skövde belöpande kostnaderna
icke ansåges belasta kostnadsramen nied hänsyn till att beslutet örn
uppförande av sjukhuset fattats före 1942 års försvarsbeslut.

Beträffande normerna för hyressättning för tjänstebostäder ville styrelsen
framhålla följande.

I gällande avlöningsreglementen vore stadgat, att ersättning för tjänstebostad,
däri inbegripen, i förekommande fall, gottgörelse för centraluppvärmning
eller för tillhandahållande av möbler ävensom för planteringsland eller
annan förmån, som följde med bostaden, skulle bestämmas med hänsyn till
det pris, som å orten i allmänhet gällde för lägenhet, vilken beträffande storlek
och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt kunde anses likvärdig med
tjänstebostaden. Vore tjänstebostaden belägen å ort, där hyresmarknad, som
kunde tjäna till ledning vid ersättningens bestämmande, saknades, finge i
stället skälig hänsyn tagas till det hyrestal, som för orten beräknats i samband
med dyrortsgrupperingen.

Vid beräknandet av ersättning för tjänstebostad hade styrelsen att utgå
från medelhyrorna i respektive orter enligt socialstyrelsens statistik rörande
verkställda hyresräkningar. Härvid hade givetvis de särskilda omständigheter
— belägenhet inom kaserner och liknande byggnader, skyldighet att
bebo anvisad bostad m. m. — som förefunnes beträffande försvarets bostäder
måst beaktas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

I syfte att eliminera eventuellt befintlig ojämnhet i hyressättningen hade
styrelsen samt marin- och flygförvaltningarna i samråd med representant för
besparingsberedningen utarbetat ändrade bestämmelser, vilkas ikraftträdande
dock ställts på framtiden, sedan besparingsberedningens representant under
hand meddelat, att beslut, innefattande ökning av hyror, för närvarande icke
borde fattas.

Beträffande förslaget till bostadsstandard för chefläkarna, 7 rum och kök.
ville styrelsen framhålla, att arméns fortifikationsförvaltning gemensamt med
försvarets civilförvaltning samt marinförvaltningen och flygförvaltningen
inom nära framtid avsåge att framlägga förslag till bostadsstandard, enligt
vilket motsvarande befattningshavare skulle ha bostad örn 5 rum och kök.
Med hänsyn härtill syntes — på av utredningen anförda skäl för utökning av
rumsantalet — detta böra begränsas till att omfatta 6 rum och kök.

Rörande bostadsritningarna har fortifikationsstyrelsen framställt vissa
detalj erinringar. Bland annat har framhållits, att i underläkarbostäderna torde
inom den förutsatta våningsytan vissa fördelar kunna vinnas genom en omdisponering
av planen, såsom klarare kommunikationer mellan de olika
våningsutrymmena och dagsljusbelysning i hall och serveringsrum. Badrummen
i dessa bostäder syntes väl små i betraktande av bostadens storlek.

I en inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse upprättad promemoria har
anförts bland annat följande.

_ Det måste anses önskvärt, att ytterligare fyra underläkare bereddes bostäder
vid garnisonssjukhuset i Boden. Rör förste underläkaren på kirurgiska
avdelningen borde enligt chefsläkarens förslag bostad iordningställas i nuvarande
intendentbostaden. Med hänsyn till det tryckta bostadsläget och
därav medföljande svårigheter att bereda underläkarna bostäder i officershusen
torde det snart bli nödvändigt att upptaga frågan om uppförandet av
ytterligare bostadshus för underläkare.

Vad anginge personalbostäderna i Skövde ville sjukvårdsstyrelsen särskilt
understryka den av direktionen betonade nödvändigheten av att arbetet på
personalbostäderna igångsattes så snart tjällossningen det tilläte, så att icke
den situationen uppkomme, att sjukhuset vore färdigt men ej kunde börja
sin verksamhet därför, att personalen saknade bostäder. Det torde dock vara
möjligt att under provisoriet bereda viss personal bostad i förutvarande garnisonssjukhuset.
Vidare ansåge sjukvårdsstyrelsen det lämpligt, att direktionens
anhållan örn att chef läkarens bostad uppfördes på den av staden upplåtna
större och lämpligare tomten, bifölles.

I princip hade sjukvårdsstyrelsen intet att erinra mot de planerade bostäderna,
dock syntes i vissa fall den lägre personalens bostäder vara väl små
och vissa erinringar torde kunna göras mot anordningen med duschar och
dylikt, Sjukvårdsstyrelsen ville därför förbehålla sig rätten att tillsammans
med fortifikationsstyrelsen ytterligare få underkasta planerna en detaljgranskning.

Av handlingarna framgår, att direktionen för garnisonssjukhuset i Boden
uttalat, att förutom i utredningens förslag planerade bostäder ytterligare två
regementsläkare och fyra underläkare borde beredas bostad vid sjukhuset.
I fråga om kostnadsfördelningen enligt 1939 års prisläge hade direktionen ingen
erinran. Beträffande de extra kostnadernas fördelning mellan staten och
Norrbottens läns landsting anslöte sig direktionen till det av representanten
för Skaraborgs läns landsting, landstingsdirektör von Hofsten, väckta för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 179. 59

slaget, att landstinget skulle påtaga sig ett bidrag motsvarande 20 % av den
beräknade kristidskostnaden, 442 900 kronor.

Direktionen förutsatte slutligen, att bostadstvång — med hänsyn till byggnadernas
förräntning — ålades vederbörande läkare.

1940 års militära byggnadsutredning har anfört följande.

Enligt förslaget borde sjukhuspersonalen i princip beredas tjänstebostäder.
En mindre del avsåges dock kunna hänvisas att anskaffa bostad i den allmänna
hyresmarknaden. Vid beräknandet av sistnämnda personalkategoris
storlek hade hänsyn tagits till förhållandena på respektive tjänstgöringsorter.

Militära byggnadsutredningen hade visserligen intet i princip att erinra
mot dessa synpunkter och ville heller icke motsätta sig, att den i förslaget angivna
beräkningsgrunden för bestämning av lägenhetsbehovet tillämpades för
att bedöma det anslagsbelopp, som skäligen borde ställas till förfogande för
ändamålet, men holle före att behovet av bostadsbyggande från statsverkets
sida borde ytterligare prövas för att i möjligaste mån begränsas. En närmare
undersökning syntes vidare böra företagas rörande möjligheterna att genom
överenskommelser med de stora sammanslutningar, som numera funnes inom
byggnadsfacket, få åtminstone vässa byggnader uppförda såsom icke statliga
företag.

Beträffande bostadsstandarden hade byggnadsutredningen bemärkt att
standarden i fråga örn chefsläkarbostäderna betydligt avveke från vad som
fastställts genom Kungl. Maj:ts beslut den 26 maj 1933 rörande tjänstebostäder
för bland andra befattningshavare i nuvarande lönegrad Ca 26. Med
hänsyn till vad i förslaget anförts hade utredningen likväl icke något att
erinra emot att bostäderna för chefsläkarna, såvida dessa vore att anse som
sjukhuschefer, erhölle den storlek av 178 kvm golvyta, som å ritningarna
angivits. Utredningen holle före att ur ekonomisk synpunkt antalet rum
— i detta fall sju rum och kök — vore av mindre betydelse än lägenheternas
ytinnehåll. Ytan understege väsentligt det ytmått, som givits chefsläkarbostaden
vid det nyligen uppförda statliga sinnessjukhuset i Sundsvall.

Därest dessa läkarbefattningar vore jämförliga med överläkartjänster vid
de statliga sinnessjukhusen, syntes däremot minskning av lägenheterna böra
ske till en storlek, som motsvarade av Kungl. Maj:t fastställda normer för
nyssberörda sinnessjukhus och sålunda icke göras större än 170 kvm och
rumsantalet som följd härav begränsas till sex rum och kök.

Beträffande storleken av övriga bostäder hade byggnadsutredningen med
hänsyn till vad i förslaget framhållits intet att erinra.

Beträffande byggnaderna vid garnisonssjukhuset i Boden, vilka föreslagits
utförda av tegel, syntes böra övervägas, att i besparingssyfte uppföra desamma
av trä, såvida detta ur militär synpunkt ansåges möjligt. Bostadsbyggnader
av trä syntes i allmänhet lämpa sig väl för norrlandsförhållanden. Alternativt
syntes likaledes i besparingssyfte böra undersökas möjligheten att uppföra
byggnaderna av lättbetongsten, ett material som använts bland annat vid det
för postverket nyuppförda bostadshuset på platsen. Vidare borde övervägas
att uppföra bostadshusen för gift personal såsom friliggande bostadsvillor
eller som radhus. Vid dylik bebyggelse utginge å ritningarna antydda balkonger
och burspråk. I förbilligande syfte kunde därvid de större lägenheterna
uppföras i två plan, vilket ävenledes medförde att mörka passager
kunde väsentligt minskas. Rumshöjderna kunde vid öppet byggnadssätt bo
gränsas till 2,6 m i bottenvåningen och 2,4 m i våningen en trappa upp.

Kostnaderna för de i Boden föreslagna sju byggnaderna hade upptagits
till 1 919 300 kronor motsvarande en summa av 1 476 400 kronor enligt 1939
års prisnivå. Vid jämförelse med de kostnader, som under senare tid be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

tingats av andra byggnader av motsvarande slag, syntes emellertid dessa
belopp för högt beräknade och kunde begränsas till högst 1 700 000 kronor
motsvarande omkring 1 260 000 kronor enligt 1939 års prisnivå. I beloppet
1 700 000 kronor hade inräknats 125 000 kronor för utvändiga ledningar samt
vägar och planering. Därest ovan föreslagna åtgärder till förbilligande beaktades,
borde kostnaderna för byggnadsföretagen enligt dagspriser kunna nedbringas
med ytterligare 100 000 kronor.

Beträffande bostadshusen i Skövde hade utredningen intet annat att erinra
än att ovan anförda synpunkter rörande byggnaderna i Boden i tillämpliga
delar syntes böra beaktas även i fråga örn Skövde.

Kostnaderna för dessa byggnader som i förslaget beräknats till 560 000
kronor vid nuvarande prisnivå, motsvarande 430 000 kronor enligt prisläget
1939, borde kunna begränsas till 450 000 kronor vid nuvarande prisforhållanden,
motsvarande omkring 330 000 kronor enligt 1939 års prisläge.

Beträffande de föreslagna planlösningarna av byggnaderna i Boden och
Skövde syntes vissa detaljanmärkningar kunna framställas, men dessa vore
icke av beskaffenhet att inverka på anslagsfrågans prövning, varför utredningen
icke funnit sig böra i detta sammanhang ingå på desamma.

Ordföranden i militära byggnadsutredningen har beträffande storleken av
bostadsrum för assistentsköterskor och biträden i anslutning till av 1940 års
civila byggnadsutredning framlagda och av Kungl. Maj :t sedermera godtagna
förslag samt med hänsyn till härigenom uppkommen icke oväsentlig kostnadsbesparing
förordat, att rum för assistentsköterskor gåves en storlek av högst
12 kvm i stället för av bostadsutredningen föreslagna 15,3 kvm och enkelrum
för biträden, för det fall dylika enkelrum ansåges böra ifrågakomma, högst
8 kvm i stället för föreslagna 9,2 kvm.

Försvarets bostadsanskaffningsnämnd, som i huvudsak tillstyrkt bifall till
föreliggande förslag, har framställt vissa erinringar mot utredningens förslag
till planlösning för byggnaderna och i övrigt framhållit följande.

Nämnden delade utredningens uppfattning, att det redovisade bostadsbehovet
icke kunde fyllas utan statligt ingripande.

Nämnden anslöte sig vidare till utredningens förslag i fråga örn den personal,
som borde beredas tjänstebostäder. Överläkarna (i Boden 3, vilka vore
chefer för kirurgiska avdelningen, medicinska avdelningen respektive röntgenavdelningen),
borde sålunda i och för sin tjänst vara bosatta inom sjukhusområdet.
Av läkarpersonalen i övrigt avsåges tjänstebostäder blott skola anordnas
för andre underläkare, vilka stannade relativt kort tid på samma plats.
Beträffande övervägande antalet sjuksköterskor och assistentsköterskor torde
tjänstebostäder med bostadstvång vara nödvändiga med hänsyn till tjänstens
krav. Att biträdena ansetts böra beredas tjänstebostäder torde bero på hänsynen
till rekryteringssvårigheterna. Samtliga elever slutligen torde på grund
av tjänstens krav böra erhålla tjänstebostäder.

I fråga örn de utrymmesnormer, som utredningen föreslagit, hade nämnden
icke något att erinra. Nämnden anslöte sig sålunda till utredningens förslag
örn något större bostäder för chefsläkarpersonalen än som tjänstebostadsstandarden
utvisade; önskemålet att i konkurrens med de civila sjukhusen för
ifrågavarande chefsläkarposter kunna förvärva högt kvalificerade personer
torde härvid vara av betydelse.

När det gällt uppförande av tjänstebostäder för militär personal överhuvudtaget
inom respektive kasernetablissement hade nämnden ansett lämpligt att

Kungl. Maurts proposition nr 175.

vederbörande militära förvaltning handhade byggandet och fastighetsförvaltningen.
Även i fråga örn dessa bostäder, som avsåges förlagda inom sjukhusområdet,
ansåge nämnden att den icke borde uppföra desamma. Det syntes
även lämpligt, att vederbörande sjukhusförvaltningar själva ombesörjde uthyrning,
hyresuppbörd och fastighetsförvaltning i övrigt beträffande bostäderna.
De många enkelrummen torde i stor utsträckning böra uthyras i möblerat
skick; i samband härmed torde åtskilliga frågor uppstå, vilka lämpligen
borde omhänderhavas av en förvaltningsmyndighet på platsen.

Kostnadsberäkningarna för Boden och Skövde ansåge nämnden fullt betryggande
även örn byggnadskostnaderna med hänsyn till bland annat markförhållandena
torde bli relativt höga. Under förutsättning av mera normala
markförhållanden torde kostnaden för bostäderna i Skövde kunna beräknas
till 400 000 kronor och för bostäderna i Boden till 1 680 000 kronor eller sammanlagt
i runt tal 400 000 kronor lägre än de av utredningen beräknade kostnaderna.

Medicinalstyrelsen har likaledes tillstyrkt bifall till förslaget samt anfört
vissa erinringar beträffande den för byggnaderna förordade planlösningen.

I likhet med utredningen ansåge styrelsen skäligt att landstingen på anförda
grunder bidroge till kostnaderna. Styrelsen, som även funne den föreslagna
beräkningsgrunden för dessa bidrag godtagbar, ansåge det emellertid
böra övervägas, huruvida icke landstingens ifrågavarande bidrag av praktiska
skäl borde givas en annan form än den av utredningen föreslagna. Styrelsen
ville i detta avseende alternativt ifrågasätta, huruvida icke åtgärder borde
vidtagas i syfte att uppnå överenskommelse med landstingen att dessa — i
stället för det föreslagna engångsbidraget — under viss tid lämnade bidrag
till staten, motsvarande utgifter för förräntning och avskrivning av de kapitalbelopp,
som enligt utredningens förslag skulle ställas till förfogande av landstingen.
Styrelsen hade givetvis icke ansett sig böra ingå på någon närmare
prövning av de grunder, enligt vilka storleken av ett djdikt bidrag borde beräknas.
Enligt styrelsens mening skulle bland annat det av utredningen —
genom eventuella återbetalningar av erhållet statsbidrag —- avsedda syftet,
att grunden för landstingens delaktighet i byggnadskostnaderna icke skulle
rubbas örn staten på grund av höjning av hyresbeloppen eller andra omständigheter
erhölle skälig förräntning å byggnadskapitalet, vid den av styrelsen
ifrågasatta bidragsformen kunna tillgodoses på ett smidigare sätt genom
vederbörlig anpassning av bidragsbeloppen.

Centrala sjukvårdsberedningen har funnit de föreslagna bostäderna lämpliga
till såväl storlek som utformning. Beträffande vissa underläkarbostäder
har en mindre jämkning i planlösningen förordats.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott har uttalat, att utskottet,
ehuru utskottet vid flera tillfällen framfört, att staten bort påtaga sig hela
eller större delen av kostnaden för personalbostadshusen enligt föreliggande
handlingar, likväl ville godtaga förslaget och vore berett att enligt detsamma
medverka till att dessa personalbostadshus snarast komme att uppföras, helst
så, att de bleve till inflyttning färdiga, då garnisonssjukhusets om- och tillbyggnad
slutförts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott har under åberopande av de
skäl och synpunkter, som anförts i det till betänkandet fogade, av utskottet
tidigare avgivna utlåtandet ävensom i det av utskottets representant inom
utredningen avgivna särskilda yttrandet, till vilket utskottet helt anslöte sig,
meddelat, att utskottet vore berett förorda att landstinget påtoge sig en kostnad,
motsvarande 20 % av den på de av utredningen föreslagna personalbostäderna
i Skövde belöpande, till 129 200 kronor beräknade kristidskostnaden eller
sålunda ett bidrag örn 25 840 kronor, vilket bidrag dock skulle jämkas nedåt,
för den händelse den verkliga kostnaden för bostäderna icke komme att uppgå
till av utredningen beräknat belopp 560 000 kronor.

Sveriges läkarförbund har med bifogande av yttrande från Sveriges yngre
läkares förening uttalat, att den föreslagna standarden i fråga örn överläkarbostäderna
innebure en avsevärd avvikelse från den standard, som förekomme
vid landstingens sjukhus. Förbundet kunde icke finna detta motiverat och
ansåge följaktligen, att ytinnehållet borde ökas så att det närmade sig ytinnehållet
i landstingssjukhusens överläkarbostäder. Beträffande planlösningen
av överläkarbostäderna ville förbundet däremot uttala sitt gillande.

Sveriges yngre läkares förening har i fråga örn underläkarbostäderna uttalat,
att enligt av föreningen uppställda normer en underläkarbostad borde omfatta
115 kvm. Under sådana omständigheter vore det uppenbart, att föreningen
icke kunde godkänna nu föreslagna underläkarbostäder omfattande endast
100 kvm. Vad beträffade själva planlösningen av underläkarbostäderna syntes
den bostadstyp som föreslagits beträffande Skövde vida överlägsen den i
Boden. Med hänsyn till sålunda framställda anmärkningar mot underläkarbostäderna
kunde föreningen under inga förhållanden godkänna, att vederbörande
befattningshavare ålades skyldighet att bebo bostäderna. I övrigt
hade föreningen med tillfredsställelse konstaterat, att utredningen beaktat
önskemålet att vederbörande bereddes tillgång till ett rum, som bland annat
kunde användas för studier, forskningsarbeten och i övrigt i samband med
tjänsten förekommande hemarbete.

Svensk sjuksköterskeförening har i yttrande den 22 december 1943 — med
bifogande av utredning rörande genomsnittsstorleken av sjuksköterskerum
vid 51 läns- och stadslasarett — anfört, att av denna utredning framginge, att
genomsnittsstorleken för ett sjuksköterskerum vore 22,4 5 kvm och för ett
assistentsköterskerum 16,6 7 kvm. Föreningen har hemställt, att rummen för
avdelningssköterskor m. fl. måtte erhålla en golvyta av 24 kvm, och för assistentsköterska
en golvyta av 16 kvm. I samtliga bostadshus borde bad eller
dusch inredas med en dylik möjlighet per fem befattningshavare.

Svenska lasarettsläkareföreningen har anfört, att föreningen i likhet med
utredningen ansåge, att i enlighet med de av landstingen följda normerna
för beredande av bostäder åt sjukhuspersonal större delen av personalen
borde beredas tjänstebostäder i egentlig mening och endast ett mindre antal
befattningshavare hänvisas till att söka sig bostäder å den allmänna hyresmarknaden
i orten. I likhet med utredningen ansåge föreningen vidare, att
en differentiering av tjänstebostäder borde ifrågakomma såtillvida som bo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

städer inom själva sjukhuskroppen borde förbehållas operations- och viss
annan jourpliktig personal, medan för huvuddelen av personalen borde avses
bostäder i särskilda personalbostadsbyggnader inom eller i närheten av sjukhusområdet.
Beträffande detaljerna i förslaget har föreningen anfört:

För chefsläkaren avsåge utredningen en bostadsstandard örn 6 rum, kembiträdesrum
och kök. Ehuru för flertalet civila lasarettsläkare bostadsstandarden
läge väsentligt högre, ansåge sig styrelsen dock icke kunna resa någon
invändning mot utredningens förslag på denna punkt. Bostadens golvyta, 178
kvm, funne dock styrelsen alltför knappt tilltagen och endast godtagbar med
hänsyn till för närvarande nödtvungna restriktioner inom bostadsproduktionen.
Av sistnämnda skäl och då lasarettsläkarnas bostadsstandard icke
tidigare varit föremål för föreningens uppmärksamhet, avstode styrelsen i detta
sammanhang från ett preciserande av storleken av den tjänstebostad som
enligt dess mening borde tilldelas lasarettsläkare.

Även i fråga örn bostäder för sköterskor och assistentsköterskor funne
styrelsen golvytan understiga den önskvärda och av Svensk sjuksköterskeförening
hävdade.

Med tillfredsställelse hade styrelsen konstaterat, att utredningen genomgående
förordat enkelrum för sjukhusbiträde!!. Ehuru för flertalet dylika rum
golvytan (9,2 kvm) måste betecknas såsom för liten, innebure beredandet av
enkelrum för denna personalkategori ett väsentligt framsteg. För äldre biträden
räknade utredningen emellertid med en golvyta örn 11,4 kvm, vilken
syntes tillfredsställande och eftersträvansvärd för samtliga av denna personalkategori.

Försvarsverkens civila personals förhund har uttalat sin tillfredsställelse
över att för biträdespersonalen eftersträvats bostäder med ett biträde i varje
rum. Ett utrymme av 9,2 kvm vore emellertid väl litet. Det vore självfallet
en kostnadsfråga, men förbundet ansåge att det vore väl använda medel, örn
ett något större utrymme beräknades. Ett 2 kvm större utrymme innebure
redan en avsevärd förbättring. Bland annat skulle ett något större garderobsutrymme
därigenom kunna åstadkommas, vilket syntes särskilt behövligt för
personalen vid garnisonssjukhusen i Norrland.

Genom den beslutade utbyggnaden av garnisonssjukhuset i Boden har Departementsaktualiserats
frågan örn uppförande av bostäder för vid sjukhuset tjänstgö- chefen.
rande personal. I samband med den utredning, som i detta hänseende verkställts,
har det befunnits erforderligt att till bedömande upptaga motsvarande
spörsmål även vid de övriga garnisonssjukhusen. Utredningen har givit
vid handen, att vid garnisonssjukhuset i Eksjö icke föreligger behov av
personalbostäder. Vid garnisonssjukhuset i Linköping är frågan sammankopplad
med spörsmålet om förbättring av sjukhusets mottagningsavdelning.

Vid garnisonssjukhuset i Sollefteå kan frågan icke nu upptagas till bedömande
med hänsyn till vissa överväganden rörande utvidgat samarbete mellan de
militära och civila sjukvårdsintressena. Frågan örn ordnandet av personalbostäder
vid garnisonssjukhuset i Karlsborg äger sådant samband med spörsmålet
örn ifrågasatt modernisering av sjukhuset, att frågan ansetts icke kunna
för närvarande upptagas till prövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Med hänsyn härtill begränsar jag mig, liksom utredningsmännen, i detta
sammanhang till frågan örn ordnandet av bostadsförhållandena vid garnisonssjukhusen
i Boden och Skövde. Det är min avsikt att föreslå Kungl. Majit att
till fortsatt utredning hänskjuta motsvarande vid garnisonssjukhusen i Linköping
och Karlsborg föreliggande spörsmål.

I den föreliggande utredningen har räknats med att endast sådan personal,
som åtnjuter avlöning från garnisonssjukhusens avlöningsanslag, skall tagas
i betraktande viel bostadsbehovets bedömande. Utredningen har sålunda förutsatt,
att truppförbandsläkare, vilka vid sidan av sådan tjänst uppehålla befattning
vid garnisonssjukhus, icke skola komma i fråga. Mot denna avgränsning
har jag i princip intet att erinra. Jag vill emellertid framhålla, att även
truppförbandsläkare, som tjänstgör vid garnisonssjukhus, bör — örn så med
hänsyn till hans tjänstgöring m. m. prövas ändamålsenligt och möjligt— få disponera
de bostäder, som kunna komma till stånd. Vidare bör påpekas, att ställning
ännu icke tagits till personalorganisationen vid garnisonssjukhuset i Boden
efter den beslutade utbyggnadens genomförande. Den föreliggande utredningen,
har grundat sina beräkningar rörande behovet av bostäder vid detta sjukhus pa
de kalkyler rörande personalbehovet, som i samband med ställningstagandet
till frågan örn örn- och tillbyggnad av garnisonssjukhuset framlades av sjukhuschefen.
Enligt dessa kalkyler skulle, såsom av handlingarna i ärendet inhämtas,
antalet vid sjukhuset anställda komma att utgöra omkring 63 % av
patientantalet. Motsvarande kvot utgjorde vid garnisonssjukhuset under
budgetåret 1942/43 omkring 59 % och vid länslasarettet i Umeå omkring 74 %.
I sistnämnda kvot innefattas dock, i motsats till vad fallet är beträffande garnisonssjukhuset,
jämväl tvättpersonal. Även örn de anförda siffrorna i och
föi- sig icke giva anledning till farhågor, att en för omfattande personal beräknats
för garnisonssjukhuset i Boden, är det dock naturligt, att vid avvägningen
av behovet av bostäder för de olika personalgrupperna försiktighet
måste iakttagas. Härtill återkommer jag närmare i det följande.

Utredningen har valt att förorda, att de nya bostäderna anordnas såsom
tjänstebostäder. I princip har denna uppfattning delats även av de hörda
mvndigheterna och sammanslutningarna. Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
liksom även 1940 års militära byggnadsordning har dock varit inne
på tanken att bostadsbebyggelsen skulle utföras i enskild regi, i vilket fall
— såvitt av yttrandena framgår — de nyuppförda lägenheterna skulle visserligen
reserveras för sjukhusens behov men till vanlig marknadshyra uthyras
eller på annat sätt överlåtas till vederbörande befattningshavare. För egen
del skulle jag finna en lösning i anslutning till dessa linjer vara ur många
synpunkter att förorda. På de skäl som utredningen anfört och med beaktande
särskilt av att bostadsbebyggelsen måste utföras på sådant sätt, att bostadstvång
kan åläggas befattningshavarna, finner jag mig i detta fall nödsakad
förorda, att bebyggelsen anordnas i form av tjänstebostäder. Jag delar även
utredningens uppfattning, att jourpliktig personal bör erhålla tjänstebostäder,
och har heller intet att erinra mot att sådana bostäder upplåtas även åt annan
sjukhuspersonal. Dock finner jag det angeläget, att tjänstebostäder reserveras

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

endast för så stor del av sistnämnda personal, som icke utan olägenhet för sjukhusdriften
kan hänvisas till att i allmänna hyresmarknaden anskaffa bostad.
De nuvarande svårigheterna i bostadshänseenden böra icke i och för sig få
vålla en överdimensionering av tjänstebostadsbeståndet vid garnisonssjukhusen.

Vad bostadsstandarden beträffar har utredningen för chefläkarna räknat
med 6 rum, kök och hembiträdesrum, d. v. s. ett rum mer än som skulle
komma i fråga vid tillämpning av gällande normer för militära och civilmilitära
beställningshavare. Å andra sidan avviker enligt utredningens uppgift
ytinnehållet i de förordade läkarbostäderna endast i ringa mån från vad som
av 1940 års civila byggnadsutredning medgivits för de statliga sinnessjukhusen
och är väsentligt lägre än vad fallet är vid landstingssjukhusen. Arméns
fortifikationsförvaltning har förordat en begränsning av rumsantalet till 6
rum och kök. Motsvarande förslag har från den förutsättningen, att ifrågavarande
läkarbefattningar vore jämförliga med överläkartjänster vid de statliga
sinnessjukhusen, framförts av 1940 års militära byggnadsutredning. Å
andra sidan har Sveriges läkarförbund ansett, att ytinnehållet borde ökas så
att det närmade sig ytinnehållet i landstingssjukhusens överläkarbostäder.
Svenska lasarettsläkarföreningen har funnit utredningens förslag godtagbart
med hänsyn till nuvarande nödtvungna restriktioner på bostadsmarknaden.
För egen del finner jag den höga standard, som vid landstingssjukhusen i
förevarande avseende på sina håll tillämpas, icke böra vara för statsverket
förebildlig. Då jag i likhet med militära byggnadsutredningen finner
antalet rum ur ekonomisk synpunkt vara av mindre betydelse än lägenheternas
ytinnehåll och förslaget i sistnämnda hänseende icke synes mera avsevärt
avvika från vanliga normer, vill jag icke motsätta mig utredningens förslag
men anser mig böra framhålla, att ett biträdande av detsamma icke innebär
ett ställningstagande i fråga örn bostadsstandarden för civilmilitära beställningshavare
av motsvarande lönegrad eller för militära beställningshavare
eller överhuvud bör tillmätas prejudicerande innebörd för andra områden.

För underläkarna har utredningen räknat med tre rum, kök samt hembiträdesrum
och en golvyta av 100 kvm. Förslaget i denna del har i huvudsak
biträtts av de hörda myndigheterna. Sveriges yngre läkares förening har dock
med hänsyn därtill, att enligt de av föreningen uppställda normerna en underläkarbostad
bör omfatta 115 kvm, förklarat sig under inga förhållanden kunna
godkänna, att vederbörande befattningshavare ålades skyldighet att bebo bostäderna.
För egen del finner jag utredningens förslag med hänsyn till de
förordade lägenheternas standard icke kunna göras till föremål för vägande
erinringar. Yid det fortsatta utredningsarbetet böra de av fortifikationsstyrelsen
framställda erinringarna närmare övervägas.

Den för den övriga manliga personalen och för sköterskor av utredningen
förordade bostadsstandarden har i huvudsak icke föranlett erinringar bland
de hörda myndigheterna. Svensk sjuksköterskeförening Ilar dock med stöd av
statistiska uppgifter förordat en ökning av ytinnehållet i sköterskelägen Bihang

till riksdagens protokoll 1914. 1 sami. Nr 175.

27 44 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

heterna. Samma mening har framförts av Svenska lasarettsläkareföreningen.
Med hänsyn till lägenheternas ändamålsenliga planlösning finner jag utredningens
förslag i denna del kunna läggas till grund för det fortsatta utredningsarbetet.

Jag delar utredningens uppfattning, att sjukhusbiträden och med dem
likställda befattningshavare böra erhålla eget rum och icke, såsom nu i regel
är fallet, delat rum. I anledning av vad Svenska lasarettsläkareföreningen och
Försvarsverkens civila personals förbund samt å andra sidan reservanten i
1940 års militära byggnadsutredning anfört torde frågan örn den lämpliga
rumsstorleken få bli föremål för ytterligare övervägande.

Utredningens förslag vad beträffar bostadsstandarden för sjukvårdseleverna
synes kunna i huvudsak biträdas.

Yad angår de vid garnisonssjukhuset i Boden enligt utredningens förslag
erforderliga personalbostäderna vill jag erinra örn vad av mig i det föregående
yttrats därom, att ställning ännu icke tagits till frågan örn personalens storlek
efter sjukhusets beslutade utvidgning. Med hänsyn härtill synes mig viss
försiktighet böra vidtagas vid bostadsprogrammets genomförande. En begränsning
av antalet biträdesrum bör sålunda övervägas, något som synes
motiverat även med hänsyn till önskvärdheten av att — såsom i det föregående
yttrats — biträdena böra i den mån så med hänsyn till sjukhusdriften
utan olägenhet kan ske hänvisas att i öppna marknaden anskaffa bostäder.

Utredningens förslag i fråga örn antalet bostadsbyggnader och byggnadernas
planlösning har, såsom av det föregående framgår, framkallat vissa erinringar
från olika håll. I huvudsak synes mig utredningens förslag kunna biträdas.
Jag förutsätter dock, att de av remissinstanserna framförda synpunkterna
vinna vederbörligt beaktande vid det fortsatta utredningsarbetet i den
mån så av ekonomiska och andra skäl finnes välbetänkt. Möjligheterna att i
kostnadsbesparande syfte uppföra bostäderna i trä eller lättbetongsten torde
sålunda, såsom militära byggnadsutredningen påpekat, böra undersökas.
Jag finner det i likhet med sistnämnda utredning även vara att föredraga, om
bostadshusen för gift personal uppföras såsom friliggande bostadsvillor eller
såsom radhus i den män så kan ske utan avsevärdare merkostnad. Med anledning
av vad militära byggnadsutredningen vidare anfört vill jag framhålla,
att medel böra av Kungl. Maj :t ställas till förfogande endast i den mån så efter
ytterligare utredning finnes oundgängligen erforderligt. Tills vidare beräknar
jag för ändamålet vid nuvarande prisnivå ett belopp av i avrundat tal 1 920 000
kronor, motsvarande efter prisläget den 1 juli 1941 ett belopp av 1670 000
kronor.

Utredningens förslag till byggnadsprogram vid garnisonssjukhuset i
Skövde finner jag mig kunna i huvudsak tillstyrka. Då bostad för chef läkaren
uppföres av den anledningen, att han skall stå i möjligast nära kontakt med
sjukhuset, kan jag icke biträda det av chefläkaren vid sjukhuset framställda
förslaget örn bostadens förläggande utanför sjukhusområdet. Vad jag anfört
beträffande garnisonssjukhuset i Boden äger i övrigt vad avser byggnadernas
planlösning m. m. motsvarande tillämpning beträffande nu förevarande sjuk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

hus. Byggnadskostnaderna beräknar jag till omkring 560 000 kronor vid nuvarande
pritenivå, motsvarande 487 000 kronor enligt prisnivån den 1 juli 1941.

Såsom av det föregående framgår har arméförvaltningens intendenturdepartement
och sjukvårdsstyrelse beräknat kostnaderna för tjänstebostädernas
inredning och utrustning till sammanlagt omkring 315 000 kronor. Härvid
har — såsom av handlingarna i ärendet framgår — förutsatts, att vid
garnisonssjukhuset i Boden skola möbleras arbets- och vardagsrum samt sovrum
för underläkare samt vidare de för husmoder, sköterskor, biträden,
elever m. fl. avsedda rummen och samlingssalarna. Vid garnisonssjukhuset
i Skövde har räknats med möbelutrustning för underläkare, köksföreståndarinna,
kokerskor, biträden och vissa samlingsrum men däremot endast med
viss mindre utrustning för husmor, sköterskor och elever. För egen del finner
jag det erforderligt, att utredning verkställes i syfte att nedbringa dessa avsevärda
kostnader. Härvid bör övervägas, huruvida överhuvudtaget underläkarrummen
böra utrustas på statens bekostnad och örn icke ett visst antal
rum, förslagsvis hälften av sköterske- och biträdesrummen samt eventuellt
samtliga elevrum, böra utrustas på statens bekostnad, medan övriga rum böra
utrustas av bostadsinnehavarna själva. En dylik lösning skulle lämna större
rörelsefrihet åt de befattningshavare, som ha möjlighet och intresse att individuellt
möblera lägenheterna, och dessutom högst väsentligt reducera kostnaderna.
Vid bestämmande av ersättning för tjänstebostad komma i så fall olika
normer att i vanlig ordning tillämpas för möblerade och för omöblerade rum.
Sedan ytterligare utredning i denna fråga verkställts, torde det få ankomma
på Kungl. Majit att besluta i ärendet med ianspråktagande av arméns anslag
för engångsanskaffning av intendenturmateriel, vilket — enligt vad jag från
arméförvaltningens intendenturavdelning inhämtat — såvitt nu kan bedömas
därtill lämnar tillgång.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår har Norrbottens läns landstings
förvaltningsutskott förklarat sig icke ha något att erinra mot det av utredningen
framställda förslaget rörande landstingets bidrag till bestridande av
byggnadskostnaderna. Detta förslag innebär att skillnaden mellan kostnaderna
för bostadsbyggnaderna enligt 1939 års prisnivå och enligt nuvarande prisnivå
skall lika fördelas mellan statsverket och landstinget. Från denna utgångspunkt
har landstingets bidrag uppskattats till 221 450 kronor. För garnisonssjukhuset
i Skövde har utredningen förordat samma fördelningsgrund, innebärande
ett bidrag från Skaraborgs läns landsting av 64 600 kronor. Sistnämnda
landstings förvaltningsutskott har dock icke förklarat sig villigt att förorda
högre bidrag än 20 % av nämnda skillnadsbelopp, innebärande ett bidrag av
25 840 kronor. Detta bidrag borde enligt utskottets mening jämkas nedåt för den
händelse den verkliga kostnaden för bostäderna icke komme att uppgå till
560 000 kronor.

För egen del har jag i likhet med flertalet myndigheter icke något att i
princip erinra mot utredningens förslag i denna del. Jag förutsätter således,
att byggnaderna skola komma till stånd under villkor, att från landstingens
sida för ändamålet tillskjutes 50 % av skillnaden mellan de faktiska kosina -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

derna för byggnaderna och motsvarande kostnader enligt 1939 års prisnivå.
De av utredningen i detta hänseende i övrigt framställda förslagen torde kunna
godtagas. Yad av arméförvaltningens intendentur- och civila departement
anförts rörande formerna för undvikande av den av utredningen påtalade
dubbelräkningen torde få av Kungl. Majit närmare övervägas.

Då frågan om tjänstebostadsavdragens storlek för närvarande, enligt vad jag
inhämtat, är föremål för övervägande inom finansdepartementet, saknar jag
anledning att ingå på denna i ett par remissyttranden berörda fråga.

Jag beräknar sålunda för ifrågavarande ändamål, vilka icke förutsetts i
samband med 1942 års försvarsbeslut, ett belopp av sammanlagt 2 194 000
kronor enligt nuprisläget. Av berörda belopp torde 2 015 000 kronor få anses
belasta försvarsbeslutets kostnadsram.

SKJUTBANOR M. lovissa
anordningar å skjutfältet vid infanteriskjutskolan. Sedan arméförvaltningen
i sin skrivelse den 10 februari 1943 upptagit ett belopp av 31 000 kronor
enligt prisläget den 1 juli 1941 för vissa anordningar för beskjutning av pansarmål
vid infanteriskjutskolan, anförde jag vid anmälan av propositionen
1943:222 (s. 104), att vissa undersökningar rörande lämplig plats för skjutning
med pansarvapen påginge, varför jag för det dåvarande icke ansåg mig
kunna biträda arméförvaltningens ifrågavarande förslag.

I sin skrivelse angående medelsbehovet för budgetåret 1944/45 har arméförvaltningen,
under framhållande av att inom arméstaben utredning påginge
rörande bland annat förläggningsort för infanteriskjutskolan, anmält att
ämbetsverkets fortifikationsstyrelse avsåge att, sedan förenämnda utredningslutförts,
till Kungl. Majit inkomma med därav föranledd framställning rörande
medel till markörvärn, signalanordningar och anordningar för beskjutning av
pansarmål vid infanteriskjutskolan. I skrivelse den 15 november 1943 har
arméförvaltningens fortifikationsstyrelse hemställt, att ett belopp av 49 700
kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 måtte för budgetåret 1944/45 beräknas
för nyssnämnda ändamål. Styrelsen Ilar härom anfört i huvudsak följande.

Sedan fortifikationsstyrelsen i enlighet med av chefen för armén lämnade
direktiv i skrivelse den 23 oktober 1943 bland annat föreslagit, att infanteriskjutskolan
skulle kvarbliva å Rosersberg, hade styrelsens skjutbaneofficer
verkställt utredning på platsen i anledning av att chefen för skjutskolan gjort
framställning rörande behovet av vissa anordningar å skolans skjutfält, nämligen
förbättring av befintliga markörskydd samt uppförande av nya sådana,
anordningar för skjutning mot rörliga mål samt permanenta signalförbindelser
m. m. Enligt skjutbaneofficerens mening vore ur såväl utbildnings- som säkerhetssynpunkt
följande åtgärder erforderliga, nämligen förstärkning av befintliga
samt uppförande av nya markörskydd med hänsyn till skydd mot skjutning
med 12 cm och 8 cm granatkastare, eldledningsvärn, målanordningar, målbod
samt signal- (telefon-) förbindelser.

Kostnaderna för dessa arbeten beräknades till 49 700 kronor enligt prisläget
den 1 juli 1941. Prisstegringen härå kunde beräknas uppgå till cirka 7 400 kronor.
Kostnadsökningen i förhållande till det av arméförvaltningen i skrivelsen
den 10 februari 1943 angivna beloppet sammanhängde med den alltmer ökade
omfattningen av skjutningar i allmänhet, speciellt med granatkastare av alla
kalibrar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 69

I en särskild den 13 januari 1944 dagtecknad promemoria Ilar skjutbaneofficeren
vid arméns fortifikationsförvaltning bland annat anfört, att samtliga
nu föreslagna anordningar avsåges att förläggas till mark, som skjutskolan för
närvarande disponerade såsom övningsterräng.

Fortifikationsstyrelsens tidigare framlagda förslag, avseende vissa anordningar
för beskjutning av pansarmal vid infanteriskjutskolan, bär i styrelsens
senaste framställning utökats att omfatta ett antal 113m markörskydd m. m.
Detta har funnits påkallat med hänsyn till den vidgade omfattningen av skjutning
med granatkastare. För anordnande av pansarskjutningar bär ett iörhållandevis
lägre belopp nu beräknats, sammanhängande med att terrängen
vid Rosersberg enligt uppgift mindre väl lämpar sig för dylika skjutningar.

Då ur såväl utbildnings- som säkerhetssynpunkt de nu föreslagna åtgärderna
synas angelägna, vill jag förorda, att medel beräknas för ändamålet.
Av utredningen framgår, att samtliga nya anläggningar skola förläggas till
skjutskolans nuvarande område, varför ärendet icke beröres av en samtidigt
föreliggande framställning rörande markförvärv för skolan (jfr det föregående).

Ämbetsverkets kostnadskalkyler synas godtagbara, och jag beräknar alltså
för vissa anordningar å skjutfältet vid infanteriskjutskolan för budgetåret
1944/45 ett belopp av i avrundat tal 50 000 kronor enligt prisläget den 1 juli
1941.

Vissa arbeten å Skånska pansarrege/nentets skjutfält. I skrivelse den 12 februari

1944 har arméns fortifikationsförvaltning, med överlämnande av skrivelser till
förvaltningen från chefen för Skånska pansarregementet jämte bilagor och
vissa andra handlingar, hemställt, att medel måtte ställas till förfogande för
bestridande av kostnaderna för vissa anordningar vid Skånska pansarregementets
skjutfält i Ravlunda socken. Av skrivelsen och handlingarna i
övrigt framgår i huvudsak följande.

För iordningställande av skjutfältet erfordrades inalles omkring 260 000
kronor. Av detta belopp behövde 25 545 kronor ställas till förfogande redan
under instundande vår, under det att återstående belopp lämpligen syntes
böra fördelas på ett vart av budgetåren 1944/45, 1945/46 och 1946/47.

Under våren 1944 erfordrades omkring 3 950 kronor för kostnader för isåning
av fältet, inköp av redskap, upprättande av vägförslag samt skatter. Därjämte
erfordrades 4600 kronor för reparation och iordningställande av bostad
för vaktmästare, 1 000 kronor för anordnande av stängsel till skyddsområdet
i södra delen av fältet samt 16 000 kronor för flyttning av gård.

Denna senare hade ansetts vara den mest typiska och värdefulla och
bäst bibehållna av de gårdar inom skjutfältet, som på grund av sitt läge
måste rivas. Den ansåges lia en ålder av bortåt hundra år och hade en
karakteristisk uppbyggnad och planlösning. Gården hade avsetts att flyttas
intill gränsen för skyddsområdet, varigenom uthusen i gården skulle kunna
disponeras av den som arrenderade fårbetet inom skjutfältet. Huvudbyggnaden
vore avsedd att inredas på ursprungligt sätt och användas som hembygdsgård.
Flyttningsförslaget hade tillstyrkts av intendenterna G. Aberg
och T. Andersson, vilka enligt överenskommelse mellan chefen för försvars -

''rpartemenischefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

departementet oell riksantikvarien utfört en undersökning rörande kulturminnesmärken
inom skjutfältet. I kostnaderna för flyttning av gården hade
även medräknats kostnaden för kulturhistorisk kontroll och övervakning
av arbetet.

För budgetåret 1944/45 har fortifikationsförvaltningen äskat medel enligt
följande uppställning:

Reparation av byggnader.......................................... kronor 40 000

Lastkaj vid Brösarps station .................................... » 13 000

Vägarbeten.......................................................... » 20 000

Stenkross och sorterings verk .................................... » 9 765

Skogshushållningsplan ............................................ » 500

Summa kronor 83 265

Därjämte har förvaltningen i detta sammanhang även beräknat medel för
utgifter enligt förslag till stat för budgetåret 1944/45 för jordbruks- och skogsfastigheterna
inom skjutfältet.

De byggnader — till ett antal av omkring 20 — som skulle repareras,
vore avsedda dels för arrendatorer, dels såsom förläggningsutrymmen samt
material- och målbodar.

Den nuvarande lastkajen vid Brösarps station vore för liten och av sådan
konstruktion att den i längden ej medgåve lastning och lossning av stridsvagnar.
Förslag till ny lastkaj örn 50 meters längd hade därför utarbetats.

Av de medel, som beräknats för vägarbeten, vore 5 000 kronor avsedda
för en mindre (gång- och) körväg för civilbefolkningen längs gränsen till
skjutfältet. Tidigare hade den befolkning, som bodde närmast norr örn
fältet, vid färd från och till kyrka och skola använt en mindre väg tvärs
över skjutfältet. Då denna väg måste avstängas under skjutningar, hade
det ansetts skäligt att en väg av ungefär samma beskaffenhet anordnades i
stället för den avstängda.

För anläggande av en väg från Brösarps station till förläggningsområdet
på skjutfältet hade fortifikationsförvaltningen beräknat ett belopp av omkring
123 225 kronor. Under budgetåret 1944/45 skulle som en början på
denna väg en utfartsväg från Brösarps station samt en anknytningsväg till
stora landsvägen byggas för en kostnad av 15 000 kronor. Resterande belopp
skulle delas upp med 50 000 kronor på budgetåret 1945/46 och omkring
58 225 kronor på budgetåret 1946/47. Vägen skulle få en längd av 3 640 m
och en bredd av 6 m och avsåges för trafik med stridsvagnar och kronans
bilar. Nuvarande vägar vore alltför smala och primitiva och kunde icke
utan betydande förbättringsarbeten befaras av stridsvagnar. De vore därjämte
betydligt längre än den planerade vägen.

Anskaffandet av stenkross och sorteringsverk hade föreslagits, emedan det
beräknats, att vägförbättringar och vägunderhåll inom skjutfältets område
komme att bli mycket omfattande. Då det inom skjutfältet funnes riklig
tillgång på sten, hade det ansetts vara ekonomiskt fördelaktigt att anskaffa
en stenkross för att med tillhjälp av militär personal krossa sten till behov.
Upprättandet av en skogshushållningsplan hade ansetts nödvändig för den
avverkning och gallring av skogen å skjutfältet, som dels erfordrades med
hänsyn till skogsvården och dels för eventuella kompletterande röjningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

För anordnande av ledningar för elektriskt ljus till bostäderna oell elektrisk
kraft till maskiner för bogserande av rörliga mål lia medel beräknats med
21 750 kronor för budgetåret 1945/46 oell med 15 000 kronor för budgetåret
1946/47.

Slutligen Ilar arméns fortifikationsförvaltning i skrivelse den 19 februari
1944 hemställt, att ett jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 5 november 1943 av
omhänderhavande medel förskjutet belopp av 2 500 kronor måtte anvisas för
gäldande av kostnader för inventering, kartering, fotografering och uppmätning
av fornminnen inom skjutfältet.

I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten: bil. 2, s. 46 f.) har ett be- Departementslopp
av 83 000 kronor under förevarande kvotanslag beräknats för anord- chefen.
nande av betongskydd för målbogseringsanordning samt av markörvärn,
signalförbindelser m. m. vid Skånska pansarregementets ifrågavarande skjutfält.
Dessa anordningar åsyfta att göra fältet användbart för skjutningar.

I förevarande framställning har arméns fortifikationsförvaltning hemställt
om medel för bestridande av vissa engångskostnader i övrigt, vilka uppkomma
i samband med fältets ianspråktagande för sitt ändamål. Vissa av
dessa kostnader synas emellertid icke böra föranleda särskild medelsanvisning
av riksdagen. För isåning av fältet, inköp av redskap, skatter samt
upprättande av vägförslag och skogshushållningsplan liksom för de utgifter,
som beräknats under staten för nästa budgetår för skjutfältets jordbrukson
skogsfastiglieter, anser jag mig icke böra i detta sammanhang beräkna
medel.

Då jämväl en del av kostnaderna för reparation och iordningställande
av vaktmästarbostaden jämte övriga byggnader torde vara av karaktär att
böra bestridas av underhållsmedel, anser jag mig böra i detta sammanhang,
med godtagande av ämbetsverkets anslagskalkyler, för dessa ändamål beräkna
endast ett belopp av 20 000 kronor. Mot anvisande av 1 000 kronor
för anordnande av stängsel kring det område utmed Verkeåns dalgång, som
reserverats som skyddsområde, har jag intet att erinra. Då det är av allmänt
intresse, att förutnämnda ur kulturhistorisk synpunkt värdefulla gård
bevaras, förordar jag vidare, att 16 000 kronor beräknas för flyttning av
densamma. Av detta belopp torde dock av nyss antytt skäl endast 10 000
kronor böra ställas till förfogande genom särskild medelsanvisning, medan
återstoden av kostnaderna böra bestridas från förutnämnda post.

En ny lastkaj vid Brösarps station lärer av skäl, som fortifikationsförvaltningen
anfört, böra anordnas. Däremot har jag icke ansett mig kunna
på grundval av nu föreliggande utredning taga ställning till förslaget örn
anläggande av väg från nämnda station till förliiggningsområdet på skjutfältet.
Ehuru den planerade vägen torde medföra vissa fördelar, vill jag
ifrågasätta, huruvida icke en av de befintliga vägarna med samma resultat
skulle kunna breddas och iståndsättas för mindre kostnad än den för ny
väg beräknade. Örn emellertid den nya vägen finnes böra komma till stånd,
bör undersökas, om den icke utan olägenhet kan göras smalare och erhålla ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

förenklat utförande. Jag förutsätter, att närmare utredning i dessa hänseenden
förebringas. Utan hinder därav synes en utfartsväg från Brösarps station
och en anknytningsvag till stora landsvägen kunna redan nu komma till
stånd. Den nya lastkajen kan då läggas öster örn järnvägsspåren, varigenom
kontakt med övrig trafik från stationen och den trånga viadukt, som är belägen
strax norr örn stationen, kan undvikas vid framförandet av stridsvagnarna.
Likaledes förordar jag, att förutnämnda för befolkningen i trakten
avsedda mindre väg utföres. För ifrågavarande lastkaj och vägarbeten beräknar
jag ett belopp av (13 000 + 20 000=) 33 000 kronor.

Då stenkross och sorteringsverk böra kunna förhyras och kostnaderna i
vart fall böra bestridas från förutnämnda post, beräknar jag icke i detta
sammanhang medel för ändamålet. På frågan örn framdragande av elektriska
kraftledningar har jag, i avvaktan på slutligt förslag härutinnan, ej anledning
att nu ingå.

Förutnämnda kostnad av 2 500 kronor för inventering m. m. av bebyggelse
och fornlämningar på skjutfältet föranledes av skjutfältets ianspråktagande,
varför jag icke har något att erinra mot att denna kostnad i detta
sammanhang tages i beräkning.

De kostnader, vilka enligt det föregående böra bestridas från förevarande
kvotanslag, uppgå sålunda till (20 000 + 1 000 + 10 000 + 33 000 + 2 500=)
66 500 kronor enligt nuvarande prisläge. Omräknade till prisläget den 1 juli
1941 uppgå kostnaderna till omkring 56 000 kronor.

VISSA ANDRA BYGGNADSARBETEN M. M.

Omläggning av avloppsnätet i Karlsborg. Under åberopande av en skrivelse
den 9 juli 1943 från riksda gens militieombudsman till arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse angående önskvärdheten av en omläggning av avloppsnätet
i Karlsborg har arméförvaltningen i sin skrivelse angående medelsbehoven
för nästkommande budgetår i ämnet anfört bland annat följande.

Det nuvarande ledningssystemet i Karlsborg är upp till 60 år gammalt
samt delvis i mycket dåligt skick. Ledningarna ligga mestadels så grunt, att
ny bebyggelse ej kan anslutas till nätet. Ledningarna mynna på ett 30-tal
ställen runt udden, i de flesta fall endast ett fåtal meter från stranden. Det
största utloppet mynnar i slutvärnets östra förlängning och upptager avloppsvattnet
från slutvärnet samt närliggande byggnader.

Avloppsvattnet från den nya förläggningen för Andra intendenturkompaniet
sammanföres till en mindre pumpanläggning, varifrån vattnet tryckes
upp till ledningsnätet innanför vallarna för vidare befordran österut.

Genom avloppen västerut uppkomma föroreningar i Rödesundsviken, som
hindra strändernas utnyttjande för badning. På halvöns östra sida är vattenomsättningen
större. Olägenheterna här uppstå huvudsakligen av att föroreningar
i form av fasta partiklar spolas upp på stranden.

Genom försorg av ämbetsverkets fortifikationsstyrelse har uppgjorts förslag
till nytt avloppsnät i Karlsborg, avseende att i första hand bereda möjlighet
till ny bebyggelse inom vallarna, bland annat för planerad matinrättningsbyggnad
för Karlsborgs luftvärnsregemente samt bostäder. I en andra och
tredje utbyggnad föreslås åtgärder för sanering av stränderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Enligt förslaget sammanföras vattnet från de skilda utloppsledningarna i
avskärande huvudledningar. Vid västra stranden sammanföras dessa till ett
pumpverk, från vilket vattnet tryckes upp i den del av ledningssystemet, som
har avrinning åt öster. För uppsamling av de befintliga avloppen åt öster utföres
en avskärande ledning utmed östra vallens insida med utlopp genom
porten VI. Inom försvarets fabriksstyrelses område utföras två separata avskärande
ledningar, vilka mynna i en pumpstation. Från denna tryckes vattnet
upp till nyss nämnda avskärande ledning innanför östra vallen. Till ledningsnätet
inom fabriksstyrelsens område anslutas även garnisonssjukhuset
med flera byggnader på uddens norra del.

Inom området innanför vallarna kompletteras ledningsnätet med ledningar
utefter Östra och Västra Paradplatserna samt i Norra och Södra Tyghusgatorna.
Dessa ledningar nödvändiggöras genom den påbörjade bostadsbebyggelsen
inom området samt för, som ovan nämnts, beredande av avlopp
från den nya matinrättningen vid Karlsborgs luftvärnsregemente. Vissa äldre
ledningar böra upprensas och delvis omläggas.

De nya ledningarna sammanföras till ett reningsverk vid stranden ungefär
i östra förlängningen av slutvärnet. Med hänsyn till Vätterns stora vattenomsättning
samt självreningsfönnåga synes låggradig rening genom slarnavskiljning
vara tillfyllest. Utloppsledningen bör givas tillfredsställande
längd och mynna på tillräckligt djupt vatten.

Kostnaderna för sålunda angivna åtgärder lia av fortifikationsstyrelsen

beräknats till nedan angivna belopp:

avskärande ledning med tilloppsledningar inom vallarna ...... kronor 110 000

övriga självfallsledningar ................................................ » 51000

pumpverk med tryckledning ............................................. » 24 500

reningsverk nied utloppsledning ....................................... » 105 500

Summa kronor 291 000

Häri ha icke inräknats ledningar samt pumpverk inom försvarets fabriksstyrelses
område (ledning från garnisonssjukhuset fram till gränsen för området
är dock medräknad). Kostnaderna ha för erforderliga arbeten inom
fabriksstyrelsens område beräknats till

självfallsledningar ............................................................ kronor 29 000

pumpverk med tryckledning ............................................. »_25 500

Summa kronor 54 500

Den totala kostnaden skulle sålunda uppgå till (291000 + 54 500 =)
345 500 kronor, varav emellertid endast 291 000 kronor synas böra belasta
arméförvaltningens delfond av försvarsväsendets fastighetsfond.

Med hänsyn till den pågående bostadsbebyggelsen innanför vallarna samt
fabriksstyrelsens byggnadsprogram böra avskärande ledningar innanför
östra vallen jämte anslutande ledningar innanför vallarna utföras som en
första etapp. Därjämte böra de avskärande ledningarna inom fabriksstyrelsens
område med provisorisk utloppsledning likaså utföras i första etappen.

Som en andra etapp bör komma avskärande ledning vid västra stranden
nied tillhörande pumpverk och tryckledning.

Som en tredje och sista etapp böra utföras återstående ledningar samt
reningsverket.

Kostnaderna för de olika åtgärderna beräknas, i den mån de enligt vad
ovan anförts böra belasta arméförvaltningens delfond, i anslutning till ovan
anförda siffror bliva följande:

Departements chefen.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Etapp 1 ................................................... 110 000

» 2 51 000

» 3 130 000

Summa kronor 291 000.

Arméförvaltningen har tillstyrkt en omläggning av avloppsnätet enligt det
framlagda förslaget samt hemställt, att till bestridande av kostnaderna för en
första etapp av ifrågavarande arbeten ett belopp av 110 000 kronor för ämbetsverkets
vidkommande måtte beräknas för nästkommande budgetår.

Försvarets fabriksstyrelse, som beretts tillfälle att taga del av vad arméförvaltningen
i ämnet yttrat, har i skrivelse den 14 januari 1944 bland annat
anfört, att det syntes böra ankomma på fabriksstyrelsen att göra framställning
örn anvisande av medel för de kostnader -— av arméförvaltningen enligt
prisläget den 1 juli 1941 beräknade till 54 500 kronor, motsvarande enligt prisläget
den 1 juli 1943 63 000 kronor — vilka hänförde sig till fabriksområdet.
Av arméförvaltningens framställning framginge, att dessa arbeten avsåges
bliva utförda i en första etapp. Under åberopande av det anförda och med
biträdande av arméförvaltningens kostnadsberäkningar hemställde styrelsen,
att för budgetåret 1944/45 medel måtte beräknas under försvarets fabriksfond
för här ifrågavarande ändamål.

Ehuru kostnaderna för omläggning av avloppsnätet i Karlsborg icke förutsetts
av 1941 års försvarsutredning och erforderliga medel sålunda icke beräknats
inom den för femårsperioden 1942/47 fastställda kostnadsramen,
torde, med hänsyn till rådande hygieniska missförhållanden i Karlsborg, den
föreslagna anläggningen böra så snart ske kan komma till utförande. Erforderliga
arbeten böra lämpligen utföras i etapper och kostnaderna för
första etappen — tillhopa 164 500 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 —-i enlighet med vad de av frågan berörda myndigheterna anfört, fördelas med
110 000 kronor på arméförvaltningens delfond av försvarsväsendets fastighetsfond
och med 54 500 kronor på försvarets fabriksfond.

Beträffande medelsäskandet under försvarets fabriksfond — 63 000 kronor
jämlikt prisläget den 1 juli 1943 — torde jag få återkomma i det följande.
Under försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens delfond, beräknar
jag i enlighet med det anförda för nästkommande budgetår för omläggning av
avloppsnätet i Karlsborg ett belopp av 110 000 kronor enligt prisläget den 1
juli 1941.

Nybyggnad för krigsarkivet. Efter förslag av Kungl. Majit i propositionen
1942: 270 (s. 44—49) beräknade riksdagen (skrivelse nr 376) för budgetåret
1942/43 ett belopp av 500 000 kronor till påbörjande av nybyggnad för krigsarkivet.
I yttrande till statsrådsprotokollet för den 24 april 1942 lämnade jag i
samband med anmälan av nyssnämnda proposition bland annat en redogörelse
för krigsarkivets behov av lokaler samt byggnadsstyrelsens förslag till lokalfrågans
lösning ävensom för i ärendet inkomna remissyttranden m. m. Beträffande
detaljerna härutinnan torde jag få hänvisa till statsrådsprotokollet. I
detta sammanhang vill jag endast erinra, att jag förordade uppförande av en ny -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 75

byggnad för krigsarkivet för en beräknad kostnad av 1 350 000 kronor å en
av byggnadsstyrelsen föreslagen, kronan tillhörig tomt i hörnet av Valhallavägen
och Värtavägen i Stockholm. Jag föreslog, att anslagsmedlen skulle
uppdelas på budgetåren 1942/43 och 1943/44.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 11 september 1942 uppdragit åt
byggnadsstyrelsen att, under iakttagande av vad i förenämnda statsrådsprotokoll
i ämnet anförts, inkomma med av fullständiga kostnadsberäkningar
åtföljt slutligt förslag till nybyggnad för krigsarkivet, ställde Kungl. Majit
genom beslut den 9 oktober 1942 av det av riksdagen sålunda anvisade anslaget
ett belopp av 50 000 kronor till byggnadsstyrelsens förfogande för
bestridande av kostnaderna för upprättande av ifrågavarande förslag m. m.

Vid anmälan av propositionen 1943: 222 (s. 66 och 67) anförde jag bland
annat att — ehuru krigsarkivets nybyggnad med tanke på nuvarande lokalförhållanden
syntes vara i hög grad angelägen och det sålunda vore önskvärt,
att även detta byggnadsbehov kunde tillgodoses inom femårsperioden
1942/47 — frågan tarvade ytterligare överväganden med hänsyn till andra
angelägna medelsbehov. I samband därmed fann jag det böra för riksdagen
anmälas, att byggnadsstyrelsen i en av överbefälhavaren den 2 mars 1943 överlämnad
skrivelse på vissa närmare angivna skäl hemställt örn godkännande
av ett förslag till ändrad förläggning av krigsarkivets nybyggnad. Styrelsen
hade nämligen funnit den ur alla synpunkter lämpligaste platsen för byggnaden
i fråga vara ett område å Fågelbacken på Ladugårdsgärde mellan de
militära administrationsbyggnadema och Värtavägen i direkt anslutning till
nämnda byggnader. För egen del ville jag icke motsätta mig, att det fortsatta
planeringsarbetet, därest riksdagen icke hade något att däremot erinra,
skedde med utgångspunkt från arkivets förläggning till den sålunda förordade
platsen.

riksdagen har icke funnit anledning till erinran häremot.

I skrivelse den 26 november 1943 har byggnadsstyrelsen anfört, att styrelsen
i anledning av Kungl. Majits förenämnda beslut den 11 september
1942 uppdragit åt arkitekten Cyrillus Johansson att biträda styrelsen vid
uppgörandet av förslag till nybyggnad för krigsarkivet. Dylikt förslag hade
utarbetats under förutsättning av byggnadens förläggning till den i propositionen
1943: 222 angivna platsen. Vid skrivelsen hade fogats tolv ritningar
avseende den föreslagna nybyggnaden ävensom en promemoria av krigsarkivarien
Steckzén rörande ifrågavarande ritningar.

Av skrivelsen inhämtas i huvudsak följande.

I samråd med krigsarkivarien Steckzén hade styrelsen undersökt möjligheterna
att ytterligare begränsa den tidigare föreslagna nybyggnadens storlek.
Därvid hade en reducering av hyllutrymmet visat sig möjlig, enär inom de
i Fågelbacken utsprängda såsom skyddsrum avsedda tunnlarna framdeles
syntes kunna beredas utrymme för 3 300 hyllmeter arkivalier. Hyllutrymmet
i nybyggnaden hade därför minskats till omkring 18 500 hyllmeter.

Med den ändrade förläggningen av nybyggnaden kunde denna anslutas
till värmecentralen för det militära byggnadskomplexet å Fågelbacken, vilket
alltså medfört att något utrymme för värmeledningsanläggning inom krigsår -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

kivbyggnaden icke behövde reserveras. I samband härmed hade den tidigare
föreslagna, för värmeledningsskötaren avsedda bostaden inom byggnaden uteslutits.
Enligt vad krigsarkivarien meddelat hade han av ekonomiska skäl
icke velat framställa krav på att inom byggnaden tjänstebostad för någon av
krigsarkivets expeditionsvakter anordnades.

Beträffande storleken av tjänsterummen hade krigsarkivarien under åberopande
av uttalande från 1940 års arkivssakkunniga framhållit, att de i styrelsens
tidigare förslag avsedda tjänsterummen vore så små, att de ej motsvarade
det föreliggande behovet. En av byggnadsstyrelsen föranstaltad närmare
utredning av denna fråga, i samband varmed provmöbleringar utförts,
hade givit vid handen, att de sålunda framförda erinringarna icke saknade
fog. Med hänsyn härtill hade rumsstorleken enligt det nu föreliggande förslaget
ökats från tidigare föreslagna 12,5 kvadratmeter till 16 kvadratmeter.
Samtidigt hade emellertid antalet tjänsterum minskats från 11 till 9, varför
den totala för tjänsterum avsedda golvytan i stort sett vore oförändrad. Härvid
förutsattes dock, att arbetsplatser anordnades dels i ordnarerum, dels i
vissa arkiv samt ett förrådsrum.

Såsom närmare framginge av skrivelsen bifogade ritningar tänktes nybyggnaden
för krigsarkivet förlagd väster örn militärförvaltningsbyggnaderna, med
vilka den avsåges skola förbindas genom ett lägre byggnadsparti. Härvid
uppkomme mot Värtavägen söder örn arkivbyggnaden en platsbildning, som
utgjorde en avslutning av Banérgatan. Anläggningen bestode av dels en tre
våningar hög administrationsbyggnad, som delvis begränsade ovannämnda
öppna plats samt inrymde tjänste- och expeditionslokaler, dels ett därmed
sammanbyggt, mot norr förlagt arkivtorn örn 16 våningars höjd. Arkivtornet
vore så placerat, att det komme att bilda fond mot Banérgatan. Huvudentrén
till byggnaden anordnades från ovannämnda öppna plats, varjämte en för
tjänstemän avsedd ingång anordnades från Värtavägen mellan administrationsbyggnaden
och arkivtornet.

Administrationsbyggnaden inrymde i östra delen av bottenvåningen lokaler
för försvarsstabens krigshistoriska avdelning, medan den västra delen av denna
våning upptoges av ett lunchrum samt konserveringsverkstad, arkivrum med
arbetsplatser, ett förrådsrum, som samtidigt vore avsett till ordnarerum, ett
mörkrum och ett tjänsterum.

Inom våningen 1 trappa upp i administrationsbyggnaden upptoges den
östra delen av en mot norr förlagd forskaresal, till vilken anslutits två små
rum för enskilda forskare samt ett skrivrum ävensom biblioteksrum och rum
för fotografisamling. Till mittpartiet av denna våning vore expeditionen förlagd,
från vilken uppsikt kunde hållas såväl över entrén till forskaresalen som
över biblioteket. I övrigt upptoges denna våning av tjänste- och därmed
likvärdiga arkiv- eller arbetsrum.

Yåningen 2 trappor upp, dit den för allmänheten tillgängliga huvudtrappan
icke skulle uppdragas, inrymde en del av krigsarkivets kartsamlingar, varjämte
här funnes ett par tjänste- och arbetsrum.

Tjänstelokalerna inom administrationsbyggnaden stöde i samtliga våningar
i förbindelse med arkivtornet genom passager som icke vore åtkomliga för
den besökande allmänheten.

Arkivtornets södra del upptoges av en trappa samt två hissar, nämligen en
större varuhiss samt en mindre kombinerad person- och varuhiss. I tornets
bottenvåning funnes ett uppackningsrum med en utanför liggande lastbrygga
och i våningen 1 trappa upp vore inrymt ett mindre katalogrum. I övrigt upptoges
allt utrymme i tornet av arkivlokaler.

Krigsarkivarien Steckzén hade under hand meddelat, att han icke hade
något att erinra beträffande det sålunda föreliggande förslaget. För egen del

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

finge byggnadsstyrelsen framhålla, att styrelsen förutsatte, att vid entreprenadhandlingarnas
upprättande byggnadens yttre utformning, särskilt vad beträffade
arkivtornet, bleve föremål för ytterligare studium.

Kostnaderna för genomförande av ifrågavarande förslag ha inom byggnads -

styrelsen beräknats på följande sätt.

Byggnadsarbeten ......................................................... kronor 1 150 000

Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning ......... » 113 000

Elektriska kraft-, belysnings- och svagströmsledningar ...... » 80 000

Elektriska hissar ......................................................... » 35 000

Yttre arbeten ............................................................... » 60 000

Ritningar, kontroll och oförutsett ....................... »_112 000

Summa kronor 1 550 000

Såsom förut erinrats beräknades kostnaderna för genomförandet av det
av byggnadsstyrelsen i januari 1941 framlagda byggnadsförslaget vid samma
tidpunkt till 1 350 000 kronor. Med hänsyn till därefter inträffade prisstegringar
kunde emellertid, erinrar styrelsen, kostnaderna numera beräknas till
1 590 000 kronor eller 40 000 kronor mer än kostnaderna för genomförandet
av det nu föreliggande byggnadsförslaget. I förutnämnda kostnader hade
icke medräknats kostnaderna för nya arkivhyllor och annan inredning, vilka
syntes kunna beräknas till omkring 200 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen önskade slutligen framhålla, att en lösning av krigsarkivets
lokalfråga blivit alltmer trängande. Sålunda vore de lokaler, som
arkivet för närvarande disponerade i militärstabsbyggnaden, erforderliga för
tillgodoseende av rent militära lokalbehov, varjämte det utrymme i nationalmusei
byggnad, som tills vidare upplåtits till arkivet, vore behövligt för
museets egen räkning. Det vore därför enligt byggnadsstyrelsens mening påkallat,
att nybyggnadsföretaget med det snaraste igångsattes. Under förutsättning
att företaget kunde påbörjas under senare delen av innevarande budgetår
skulle för budgetåret 1944/45, utöver redan för ifrågavarande ändamål anvisade
medel, erfordras ett belopp av 500 000 kronor.

Ililcs arkiv et, som beretts tillfälle att i ärendet avgiva utlåtande rörande byggnadsprogrammets
utformande i arkivtekniskt hänseende m. m., har i skrivelse
den 15 januari 1944 uttalat, att det föreliggande förslaget icke på ett i allo tillfredsställande
sätt löste krigsarkivets byggnadsfråga. Den huvudsakliga anledningen
härtill vore, att den föreslagna byggnadens utrymmen vore för knappt
tillmätta med hänsyn till det antal hyllmeter som enligt riksarkivets beräkningar
vore nödvändigt. Härtill komme, att även det bombskyddade utrymmet
för de viktigaste arkivalierna i de i berget insprängda tunnelgallerierna icke
kunde anses tillräckligt. Ehuru ämbetsverket jämväl i övrigt hade vissa erinringar
att framföra —- huvudsakligen i anslutning till den föreslagna dispositionen
av byggnadens lokaler och därmed sammanhängande utrymmesfrågor
— ville riksarkivet understryka nödvändigheten av att krigsarkivets trängande
behov av nybyggnad snarast ordnades på ett tillfredsställande sätt.

Departements chefen.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

I anledning av riksarkivets yttrande har byggnadsstyrelsen, efter )krigsarkivarie1)^
hörande, den 28 januari 1944 avgivit förnyat utlåtande i ärendet
och därvid uttalat den bestämda uppfattningen, att den föreslagna byggnaden
i avseende å planerade utrymmen vore fullt tillräcklig för sitt ändamål.

Beträffande detaljerna i de sålunda avgivna utlåtandena torde få hänvisas
till handlingarna i ärendet.

Den föreslagna nybyggnaden för krigsarkivet har kostnadsberäknats till
— frånsett kostnader, omkring 200 000 kronor, för nya arkivhyllor och annan
inredning — 1 550 000 kronor, motsvarande efter prisläget den 1 juli 1941 ett
belopp av omkring 1 300 000 kronor. I förhållande till tidigare framlagt förslag
innebär detta en kostnadsminskning med omkring 50 000 kronor. Minskningen
har möjliggjorts dels därigenom att värmecentralen kunnat slopas vid
en förläggning av nybyggnaden i anslutning till det militära byggnadskomplexet
å Fågelbacken, dels ock genom att för lagring av arkivalier påräknas
kunna utnyttjas till skyddsrum avsedda bergstunnlar, vilka i mån av behov
successivt skulle inredas för att tagas i anspråk såsom arkivutrymmen.

För egen del finner jag det föreliggande förslaget kunna i huvudsak biträdas.
Med hänsyn till krigsarkivets egen trångboddhet, som allvarligt hämmar
den arkivvårdande verksamheten inom försvarsväsendet, samt med tanke
på utrymmessvårigheterna i militärstabsbyggnaden, i vilken krigsarkivet nu
delvis är inrymt, och angelägenheten av att de i nationalmuseibyggnaden för
krigsarkivets räkning upplåtna lokalerna kunna frigöras, är det önskvärt, att
byggnadsföretaget då tillgången på byggnadsmaterial det tillåter kommer till
utförande.

Med anledning av de av riksarkivet framförda erinringarna angående behov
av utrymmen för krigsarkivets arkivalier utöver de i föreliggande förslag beräknade,
må framhållas, att möjlighet torde föreligga att vid inträdande normala
förhållanden erhålla vissa ytterligare arkivutrymmen icke endast i de till
de militära administrationsbyggnaderna å Fågelbacken hörande skyddsrumsanläggningarna
utan även i en del andra dylika anläggningar, som under de
senaste åren utförts i Stockholm.

Med anledning av vad riksarkivet anfört rörande önskemålet att erhålla
ytterligare fullträffsäkra magasinsutrymmen har utredning verkställts angående
möjligheterna av att reducera arkivlokalerna ovan jord och ersätta
dessa med i berggrunden nedsprängda utrymmen. Enligt ett av byggnadsstyrelsen
under hand ingivet förslag skulle under markytan anordnas fyra
arkivvåningar och tornets höjd ovan jord minskas med motsvarande antal
våningar. Härigenom skulle vinnas omkring 4 000 hyllmeter bombsäkra arkivutrymmen.
Kostnadsökningen härför har beräknats till 160 000 kronor, inberäkna!
kostnaderna för full träffsäkert bjälklag samt ventilations- och luftkonditioneringsanordningar.
Ehuru ur arkitektonisk synpunkt en reducering av
tornets höjd av byggnadsstyrelsen ansetts icke tillrådlig, synas de praktiska
synpunkterna få vara avgörande, varför jag trots kostnadsökningen anser mig

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

böra förorda en lösning efter denna linje. Härigenom bortfalla även vissa av de
vid ärendets tidigare behandling framförda betänkligheterna mot att förlägga
denna byggnad i grannskapet av militärförvaltningsbyggnaderna. Ytterligare
torde härigenom kunna vinnas fördelen av en bekväm och praktisk förbindelse
mellan arkivtornets underjordiska våningar och de i berget utsprängda tunnelgallerierna.
I detta sammanhang vill jag framhålla, att möjlighet finnes att
framdeles mot norr utbygga den föreslagna arkivbyggnaden.

Jag anser mig av dessa skäl böra räkna med att angivna ändringar i byggnadsstyrelsens
förslag vidtagas. Vissa av de i riksarkivets yttrande framförda
erinringarna torde böra påkalla andra, smärre modifikationer i byggnadsprogrammet.
Av denna anledning torde det vara välbetänkt att räkna med
en ytterligare höjning av den beräknade byggnadskostnaden, förslagsvis med
40 000 kronor på grundval av nuvarande prisläge.

Åberopande det anförda beräknar jag sålunda totalkostnaden för krigsarkivbyggnaden
till (1550 000 + 100 000 + 40 000=) 1 750 000 kronor enligt
nuvarande prisläge, varav ett belopp av omkring 1 520 000 kronor — motsvarande
kostnaderna enligt prisnivån den 1 juli 1941—bör belasta femårsplanens
kostnadsram.

Köldlaboratorium vid kemiska anstalten m. m. I skrivelse den 20 februari

1943 har dåvarande försvarsväsendets verkstadsnämnd hemställt örn anvisande
av medel för anläggning av ett köldlaboratorium för försvarsväsendets räkning
samt till stöd härför framhållit i huvudsak följande.

Inom riket funnes för närvarande icke något laboratorium, där krigsmateriel
av olika slag kunde funktion sprovas vid djup kyla. Behovet av ett dylikt
köldlaboratorium vore för försvarsväsendets del ytterst trängande. Det vore
av väsentlig betydelse, att funktionsdugligheten hos materiel, som kunde
komma att användas vid låga temperaturer, bleve föremål för undersökningar
och provningar vid dylika temperaturer. Köldprovningar kunde visserligen i
någon mån verkställas utomhus vintertid men de möjligheter, vilka sålunda
erbjödes, vore icke tillfyllest. Sådana provningar kunde endast ske i de nordligaste
delarna av landet. De låga temperaturer, varmed man måste räkna
vid ett vinterkrig, förekomme dessutom ytterst sällan inom landet och provning
av flygmateriel vid sådana temperaturer, varför dessa utsattes på större
höjder, kunde överhuvud icke äga rum utan laboratorium. En rationell försöksverksamhet
kunde vidare icke inskränkas till vintermånaderna utan måste
äga rum fortlöpande under hela året för att resultatet skulle kunna bliva
tillfredsställande. Hastiga temperaturväxlingars inverkan på materielen kunde
slutligen icke undersökas annat än i särskilt för ändamålet anordnat laboratorium.

Verkstadsnämnden hade i samråd med de militära förvaltningsmyndigheterna,
tekniska högskolan i Stockholm, statens bränslekommission, ingenjörvetenskapsakademien,
Sveriges industriförbund och Kungl, automobilklubben
funnit sig böra framlägga förslag om inrättandet av ett köldlaboratorium.
Enligt vad som framkommit vid de förhandlingar, vilka förts emellan representanter
för de berörda myndigheterna och sammanslutningarna, borde den ifrågasatta
anläggningen lämpligen anknytas till den militära forskningsverksamhet,
som bedreves vid kemiska anstalten. Yisserligen läge ifrågavarande upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

gifter vid sidan av anstaltens egentliga arbetsuppgifter men då till anstalten
redan tidigare knutits vissa från sistnämnda uppgifter ärtskida uppgifter
hade nämnden icke något att erinra emot den föreslagna förläggningen av
laboratoriet. Detta borde i så fall under nämndens överinseende underställas
styresmannen för anstalten.

Inom verkstadsnämnden hade kostnadsberäkningar uppgjorts för anläggande
av ett köldlaboratorium av den storleksordning, som erfordrades med hänsyn
till arten av de arbeten, vilka avsåges skola utföras vid detsamma. Enligt
det föreliggande förslaget skulle stridsvagnar nied vikt upp till 22 ton kunna
införas i laboratoriet för prövning av den mekaniska och elektriska utrustningens
funktion ävensom startprovning. För provning av flygplansutrustnings
funktion vid låg temperatur skulle flygplan med avmonterade vingar
och propellrar kunna införas i lokalen.

Enligt efterföljande uppställning ha kostnaderna för uppförande av erforderliga
byggnader jämte kylanläggning beräknats till 270 000 kronor samt
kostnaderna för anskaffning av inredning och instrument till 30 000 kronor.

Byggnader och kylanläggning m. m.

Kronor Kronor

Laboratoriebyggnad:

Byggnadsarbeten ............................................ 97 500

Installationer, kylaggregat m. m........................... 119 500 217 000

Förrådsbyggnad.......................................................... 5 000

Transformatorbyggnad .................................................. 3 000

Utvändiga arbeten, vägar, planer, stängsel m. m..................... 19 000

Administration och oförutsedda utgifter ..... 26 000

Summa kronor 270 000

Utrustning.

Lös inredning och instrumentutrustning................................ 28 000

Diverse oförutsedda utgifter ............................................ 2 000

Summa kronor 30 000

I anslutning härtill har verkstadsnämnden framhållit följande.

Enligt nämndens förmenande borde anläggningens skötsel och drift handhavas
av personalen vid kemiska anstalten. För provningarnas utförande
skulle dock biträde lämnas av den på vars beställning åtgärden ägde rum.
I första hand borde naturligen militära myndigheter äga anlita laboratoriet.
I den mån anläggningens hela kapacitet icke härigenom toges i anspråk
syntes emellertid även andra statliga myndigheter samt privata institutioner
och företag böra få utnyttja densamma.

Driften av laboratoriet har beräknats draga en årlig kostnad av 14500
kronor, varav för avlönande av en biträdande ingenjör i lönegrad MEx 15
omkring 6 000 kronor. Kostnaderna för driften borde täckas genom avgifter,
upptagna för verkställda undersökningar och provningar. Nämnden har
dock med hänsyn till ovissheten örn verksamhetens omfattning föreslagit
anvisande av ett särskilt anslag för driften, vilket borde tillföras avgifter för
utförda arbeten och för det första budgetåret kunde beräknas till 8 000 kronor.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 175.

Försvarets forskningsnämnd har i utlåtande den 30 mars 1943 tillstyrkt
verkstadsnämndens förslag och därvid framhållit önskvärdheten av att de
slutliga detaljerna för laboratoriets inredning och utrustning i sinom tid
underställdes forskningsnämndens prövning.

Vidare har försvarets fabriks styr el se i skrivelse den 30 augusti 1943 framhållit
att, därest i anledning av nämndens framställning medel till köldlaboratorium
icke komme att anvisas under innevarande budgetår, anslag i
varje fall borde uppföras för budgetåret 1944/45. De kostnadsberäkningar,
som tidigare framlagts, syntes alltjämt bärande.

Härjämte har fabriksstyrelsen i samma skrivelse anmält vissa ytterligare
byggnadsbehov vid kemiska anstalten enligt följande.

Frågan om en mera allmän utbyggnad av anstalten i samband med en
kommande omorganisation av den militära naturvetenskapliga forskningen
kunde komma att bringas under Kungl. Majlis prövning. I avbidan härpå
ansåge anstalten, att några mindre förändringar borde komma till utförande
snarast möjligt för att lösa det omedelbara lokalbehovet. Inom anstalten
funnes för närvarande ett lunchrum, som lämpligen borde avdelas och utnyttjas
såsom arbetslokaler. Lunchrum kunde i stället utan större kostnader
beredas genom att en terrass överbyggdes till lunchrum och kök.
Anläggningskostnaden härför beräknades till 18 500 kronor. Dessutom kunde
inom anstalten föreliggande behov av utökade verkstadslokaler tillgodoses
genom överbyggnad av en befintlig lastbrygga. Kostnaderna härför beräknades
till 12 500 kronor. Nu angivna mindre byggnadsarbeten vore icke av
beskaffenhet att på något sätt föregripa en eventuell större utbyggnad av anstalten
framdeles. Samråd hade förekommit med försvarets forskningsnämnd.

I anslutning till det anförda har fabriksstyrelsen anmält, att för anläggning
av ett köldlaboratorium och för utförande av angivna ändringsarbeten
för nästa budgetår förelåge ett medelsbehov av (270 000 + 18 500 + 12 500=)
301 000 kronor.

Utredningen rörande frågan om ordnande av vetenskaplig försöksverksamhet med
flygmotorer och propellrar har i utlåtande den 22 februari 1944 anfört följande.

Under det fortsatta utredningsarbetet hade utredningen ytterligare styrkts
i sin uppfattning att ett forskningslaboratorium för flygmotorer behövde
vara utrustat med omfattande kylanläggningar. Dessa måste emellertid vara
av speciellt slag, och de flesta av de vid motorprovningen föreliggande nedkylningskraven
kunde icke tillfredsställas vid det av verkstadsnämnden föreslagna
köldlaboratoriet. Ä andra sidan komme motorlaboratoriets kylanläggningar
ej att motsvara de .uppgifter i övrigt, för vilka det föreslagna köldlaboratoriet
vore avsett. Aven örn köldlaboratoriet och motorlaboratoriet
skulle förläggas intill varandra och betjänas av samma kylanläggning syntes
ingen vinst kunna påräknas i fråga om sammanlagt laboratorieutrymme och
den för motorprovningen avsedda kylanläggningen skulle för samtidig betjäning
av köldlaboratoriet behöva väsentligt utökas. Någon ekonomisk fördel
av en sammankoppling av de två anläggningarna torde därför knappast
kunna påräknas.

Utredningen har med hänvisning härtill föreslagit, att frågan örn inrättandet
av ett köldlaboratorium enligt verkstadsnämndens förslag måtte lösas

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 175.

27 u 6

Departements chefen.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

oberoende av frågan om inrättandet av ett forskningslaboratorium för flygmotorer
och propellrar.

Av det anförda framgår att inom riket icke finnes något laboratorium, där
krigsmateriel av olika slag kan funktionsprovas vid djup kyla. Behovet av
en dylikt laboratorium är trängande, särskilt med tanke på utomlands vunna
erfarenheter under de senaste årens vinterkrig. De på området sakkunniga
myndigheterna m. fl. ha jämväl förordat inrättande av ett dylikt laboratorium.
Någon fördel av att sammanslå detta laboratorium med det forskningslaboratorium
för flygmotorer, som enligt det föregående kan komma att
föreslås, synes icke vara att ernå. Då anledning icke torde vara att antaga,
att ett köldlaboratorium på enskilt initiativ kommer till stånd, förordar jag,
att staten inrättar ett sådant.

Det föreliggande förslaget innebär, att laboratoriet skall anläggas vid kemiska
anstalten för att anknytas till den militära forskning, som bedrives därstädes.
Laboratoriet beräknas bli av den omfattning, att tyngre stridsvagnar
samt flygplan med avmonterade vingar och propellrar skola kunna provas.

Kostnaderna för byggnadsarbeten och kylanläggning m.m. beräknas till
270 000 kronor samt inredningskostnaderna till 30 000 kronor. Driften avses
skola ombesörjas av personal tillhörande kemiska anstalten. I första hand
skola militära myndigheter äga anlita laboratoriet, men även andra statliga
myndigheter samt privata institutioner och företag avses mot avgift få utnyttja
anstalten.

Då jag icke har något att erinra mot detaljerna i föreliggande förslag,
finner jag mig böra tillstyrka, att ett belopp av 270 000 kronor beräknas för
ifrågavarande ändamål.

Vidare har verkstadsnämnden avgivit förslag till vissa ändringsarbeten
vid kemiska anstalten, varigenom åsyftas utvidgning av nuvarande arbetsoch
verkstadslokaler. Kostnaderna härför beräknas till (18 500+ 12 500—)
31 000 kronor. Med vitsordande av behovet av dessa ändringsarbeten, vilka
icke synas föregripa bedömandet av de med spörsmålet örn ett utbyggande
av den militära forskningsverksamheten sammanhängande lokalfrågorna, anser
jag mig böra tillstyrka anvisande av medel härför.

Nu angivna kostnader örn tillhopa (270 000 + 31 000 =) 301 000 kronor,
motsvarande enligt prisläget den 1 juli 1941 i runt tal 260 000 kronor, torde
böra bestridas från förevarande kvotanslag.

Till frågan örn bestridande av inredningskostnader återkommer jag i
annat sammanhang.

De avgifter, som enligt det föregående skola uttagas, torde böra avvägas
så, att de täcka de årliga driftkostnaderna. Aven till denna fråga återkommer
jag i annat sammanhang.

MATINRÄTTNINGAR.

I sin skrivelse rörande medelsbehovet för budgetåret 1943/44 anförde arméförvaltningen
i fråga örn matinrättningarna vid arméns truppförband, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

verkställda utredningar, som dittills omfattat, i stort sett, de äldsta kasernetablissementen,
där bristerna vore mest kännbara, hade visat, att beträffande
vissa truppförbands matinrättningar hel nybyggnad erfordrades, medan för
andra genomgående om- och tillbyggnader vore tillfyllest för att åvägabringa
en acceptabel lösning av ifrågavarande spörsmål.

Arméförvaltningen föreslog i skrivelsen dels örn- och tillbyggnad av matinrättningarna
vid aderton förband, nämligen Livregementets grenadjärer,
Jämtlands fältjägarregemente, Södra skånska infanteriregementet (kasemetablissementet
i Ystad), Dalregementet, Hälsinge regemente, Hallands regemente,
Bohusläns regemente, Gotlands infanteriregemente, Västerbottens regemente,
Västernorrlands regemente, Livregementet till häst, Norrbottens artillerikår,
Svea ingenjörkår, Göta ingenjörkår (kasernetablissementet i Eksjö),
Bodens ingenjörkår, Svea trängkår, Göta trängkår och Skånska trängkåren,
dels och nybyggnad av matinrättningarna vid fyra förband, nämligen Norrlands
dragonregemente, Gotlands artillerikår, Göta ingenjörkår (förläggningen
vid Ränneslätt) och Norrlands trängkår. Det sammanlagda medelsbehovet för
dessa arbeten beräknades till 8 573 000 kronor.

I skrivelsen den 10 februari 1943 hänförde arméförvaltningen arbetena
vid Södra skånska infanteriregementet, Hallands regemente, Gotlands infanteriregemente,
Gotlands artillerikår, Norrbottens artillerikår, Bodens ingenjörkår
samt de fyra trängkårerna till angelägenhetsgrad 1. Ämbetsverket fann
emellertid, att icke samtliga de till angelägenhetsgrad 1 hänförda arbetena
kunde rymmas inom den för femårsperioden 1942/47 fastställda kostnadsramen,
ehuru verkställande av örn- och tillbyggnader vid de äldsta kasern
etablissementen bland annat beträffande matinrättningarna vid trängkårerna
och vissa andra truppförband, som enligt 1942 års försvarsbeslut erhålla betydligt
utökade manskapsstyrkor, syntes ämbetsverket ofrånkomligt.

I ett den 27 februari 1943 avgivet utlåtande upptog 1940 års militära byggnadsntredning
frågan örn truppförbandens matinrättningar till behandling.

Vid anmälan av propositionen 1943: 222 (s. 87—89) yttrade jag bland annat,
att av arméförvaltningen och 1940 års militära byggnadsutredning verkställd
utredning givit vid handen, att ett stort antal av matinrättningarna vid arméns
truppförband befunne sig i bristfälligt skick, främst ur hygienisk och driftsekonomisk
synpunkt. Önskvärt vore därför, örn samtliga de av arméförvalt
ningen berörda matinrättningarna kunde ombyggas eller nybyggas. Emellertid
vore det, såsom arméförvaltningen i sin skrivelse den 10 februari 1943
även framhållit, icke möjligt att inrymma samtliga ifrågasatta byggnadsarbeten
inom den för femårsperioden 1942/47 beräknade kostnadsramen. En mycket
sträng gallring av byggnadsbehoven vore ofrånkomlig. I likhet med arméförvaltningen
och militära byggnadsutredningen hade jag därvid funnit, att mat
inrättningarna vid trängkårerna i första hand borde bliva föremål för örn- eller
nybyggnad. Av övriga ifrågasatta byggnadsarbeten med avseende å matinrätt
ningarna syntes medel böra beräknas för allenast sådana äldre anläggningar,
som avsåges skola betjäna flera förband med en sammanlagd personalstyrka,
som avsevärt överstege den för vilken vederbörande anläggning avsetts. Mili

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

tära byggnadsutredningen hade till denna grupp hänfört bland andra Norrbottens
artillerikår, varvid förutsatts, att Signalregementets kompani i Boden
skulle vara förlagt i anslutning till denna kår. Enär jag emellertid icke kunnat
taga slutlig ställning till denna föiiäggningsfråga, ansåg jag mig icke för det
dåvarande böra förorda, att medel beräknades för tillbyggnad av matinrättningen
vid Norrbottens artillerikår.

Efter förslag av Kungl. Majit i nyssnämnda proposition har riksdagen
(skrivelse nr 335) för budgetåret 1943/44 för ombyggnads- och nybyggnadsarbeten
vid matinrättningarna vid arméns truppförband beräknat tillhopa
2 205 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1942. Av beloppet, varav i runt
tal 2 045 000 kronor ansågs böra belasta femårsperiodens kostnadsram, beräknades
1 650 000 kronor för ny- och ombyggnader av matinrättningarna vid
samtliga trängkårer samt 305 000 respektive 250 000 kronor för örn- och tillbyggnadsarbeten
vid Gotlands infanteriregemente och Gotlands artillerikår.

I sin skrivelse den 26 augusti 1943 med anslagsäskanden för budgetåret
1944/45 har arméförvaltningen — under åberopande av 1940 års militära byggnadsutrednings
förenämnda utlåtande den 27 februari 1943 — hemställt, att
medel nu måtte beräknas för renovering av matinrättningarna vid följande
förband, nämligen Hallands regemente, Norrbottens artillerikår samt Bodens
ingenjörkår. Ämbetsverket har härom anfört följande.

Bland de av byggnadsutredningen angivna förstahandsarbetena ingick även
örn- och tillbyggnad av matinrättningen vid Norrbottens artillerikår, till vilket
förband Signalregementets kompani i Boden förutsatts skola anslutas. Enär
nämnda kompanis förläggningsfråga icke vore slutligt utredd, beräknades
emellertid i propositionen 1943: 222 icke medel för tillbyggnad av förevarande
matinrättning. Då emellertid det slutliga förslaget rörande signalkompaniets
förläggning torde komma att innebära en förläggning av kompaniet
i anslutning till Norrbottens artillerikår, synes en utökning av kårens matinrättning
bliva oundgängligen erforderlig. Kostnaderna för åtgärder härut
innan beräknas, i överensstämmelse med vad byggnadsutredningen i sitt
ovan nämnda utlåtande angivit, till 285 000 kronor enligt prisläget den 1 juli
1942, motsvarande enligt 1941 års prisläge 264 000 kronor.

Med hänsyn till de allvarliga olägenheter, som ur olika synpunkter vidlåda
matinrättningarna vid Hallands regemente och Bodens ingenjörkår, synes en
örn- och tillbyggnad av dessa snarast böra ske, ehuru de icke tillhöra den
grupp av anläggningar, som enligt i propositionen 1943: 222 angivna principer
i första hand böra örn- eller tillbyggas. Kostnaderna för erforderliga åtgärder
beräknas, i överensstämmelse med vad byggnadsutredningen i sitt ovannämnda
utlåtande angivit, till 315 000 kronor respektive 285 000 kronor, motsvarande
enligt prisläget den 1 juli 1941 292 000 kronor respektive 264 000 kronor.

Beträffande 1940 års militära byggnadsutrednings av arméförvaltningen
åberopade utlåtande torde få hänvisas till propositionen 1943: 222 (s. 84—86),
där utlåtandet, såvitt detsamma avser Hallands regemente och Norrbottens
artillerikår, finnes intaget. I fråga, om ombyggnaden av matinrättningen vid
Bodens ingenjörkår har utredningen anfört, att densamma borde verkställas
i huvudsak på samma sätt som av utredningen föreslagits med avseende på
matinrättningen vid Norrbottens artillerikår, således för en kostnad av 285 000
kronor.

Kungl. Majlis proposition nr 175.

Utöver sålunda föreslagna om- och tillbyggnadsarbeten har arméförvaltningen
i sin förenämnda skrivelse den 26 augusti 1943 anfort, att ventilationsanordningarna
i köken vid de flesta äldre matinrättningama syntes vara i
sådant skick, att åtgärder för avhjälpande av de allvarligaste bristfälligheterna
snarast borde vidtagas. Dylika åtgärder hade jämväl i vissa fall påkallats av
vederbörande yrkesinspektör. Genom fortifikationsstyrelsens försorg hade
verkställts en utredning rörande de med förevarande åtgärder förenade kostnaderna,
därvid dessa överslagsvis kunnat uppskattas till omkring 1 200 000
kronor. En dylik kostnadskrävande översyn syntes emellertid icke vara möjlig
att inrymma inom den för femårsperioden 1942/47 angivna kostnadsramen.
Då emellertid vid vissa matinrättningar åtgärder finge anses vara oundgängligen
nödvändiga, syntes för budgetåret 1944/45 likväl böra beräknas ett belopp
av 400 000 kronor. Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse hade för
avsikt att efter hand till Kungl. Majit inkomma med förslag till disposition
av sålunda beräknade medel.

Enligt vad i det föregående anförts ha medel redan beräknats för utökning
och renovering av matinrättningarna vid de förband, som i samband med 1942
års försvarsbeslut erhållit väsentligt utökade personalstyrkor och som sålunda
i första hand ansetts böra tillgodoses i förevarande avseende. Arméförvaltningen
har nu framlagt förslag till renovering av ytterligare tre matinrättningar,
vid Hallands regemente, Norrbottens artillerikår och Bodens
ingenjörkår, samt rörande översyn av ventilationsanordningarna vid ett flertal
andra matinrättningar. Jag finner mig icke för närvarande kunna biträda
förslaget i sistnämnda hänseende. Däremot torde de tre matinrättningar, som
föreslagits till mera genomgripande ombyggnad, vara bland annat ur hygienisk
synpunkt så bristfälliga, att en ombyggnad och modernisering av dem synes
vara i hög grad angelägen. Anmärkas må, att arméförvaltningen i sin förenämnda
skrivelse den 10 februari 1943 hänförde ifrågavarande arbeten till
angelägenhetsgrad I. Jag anser mig därför nu böra beräkna medel för matinrättningarnas
ombyggnad men förutsätter, att det skall ankomma på Kungl.
Majit att besluta, huruvida arbetena böra komma till utförande redan under
nästa budgetår. Vid denna frågas bedömande lärer böra beaktas, förutom
förhålladena på byggnadsmarknaden, jämväl den definitiva lösningen av frågan
örn förläggningen av Signalregementets kompani i Boden, vilken fråga
i avvaktan på vissa inom fortifikationsförvaltningen pågående utredningar icke
ännu kunnat slutligt avgöras.

Av arméförvaltningen framlagda kostnadsberäkningar beträffande matinrättningarna
vid nyssnämnda tre förband, vilka beräkningar överensstämma
med 1940 års militära byggnadsutrednings förslag, giva icke anledning till
erinran.

I enlighet med det anförda beräknar jag således för nästa budgetår ett
belopp av (264 000 + 292 000 -f 264 000 =) 820 000 kronor enligt prisläget den
1 juli 1941 för örn- och tillbyggnadsarbeten vid matinrättningar vid arméns
truppförband. Därest matinrättningen vid Norrbottens artillerikår skall betjäna
jämväl Signalregementets kompani i Boden, beräknas ytterligare omkring
5 000 kronor bliva erforderliga.

Departements

chefen.

$6 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

SJUKHUS.

Tidigare framställningar.

I sin skrivelse angående medelsbehovet för budgetåret 1942/43 anförde
arméförvaltningen, att sjukhusen vid truppförbanden tarvade snar översyn.
Endast ett fåtal förband ägde tillgång till garnisonssjukhus. Vid flera
regementen funnes endast sjukstugor, otidsenliga och med ytterst begränsat
utrymme så väl beträffande mottagning som för inläggning. Det hade tilllika
som regel varit förenat med stora svårigheter att anskaffa lämpliga lo
kaler för tandpoliklinik.

I sin framställning den 31 augusti 1942 med anslagsäskanden för budgetåret
1943/44 beräknade arméförvaltningen kostnaderna för erforderliga ombyggnads-
och nybyggnadsarbeten beträffande sjukhusen vid ett flertal
särskilt angivna truppförband till 6 281 000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t anmodat arméförvaltningen att inkomma med såvitt
möjligt fullständiga kostnadsberäkningar rörande samtliga de byggnadsföretag
för armén som enligt ämbetsverkets mening borde komma till utförande
under femårsperioden 1942/47, med angivande tillika av de olika arbetenas
angelägenhetsgrad, avgav arméförvaltningen sådan utredning med skrivelse
den 10 februari 1943. Ämbetsverket anförde därvid, att inom den för översyn
av arméns kasernetablissement för femårsperioden angivna kostnadsramen,
5 000 000 kronor, avsåges att kunna bestridas kostnader för avhjälpande
av de allvarligaste bristerna vid truppförbandssjukhusen, främst
vid Livgrenadjärregementet, Dalregementet, Norrbottens regemente, Karlsborgs
och Östgöta luftvärnsregementen samt Svea och Norrlands trängkårer.
I skrivelse samma dag framhöll ämbetsverkets sjukvårdsstyrelse,
bland annat, att för Norrlands trängkår samt för Karlsborgs och Östgöta luftvärnsregementen
borde uppföras nya sjukhus för en kostnad av respektive
438 000 kronor, 346 000 kronor och 301000 kronor, medan Livgrenadjärregementets
och Svea trängkårs samt Dalregementets sjukhus borde
undergå örn- och tillbyggnad för en kostnad av 106 000 kronor respektive
249 000 kronor och 242 000 kronor, allt beräknat enligt prisläget den 1 juli
1942.

Det av sjukvårdsstyrelsen för de olika truppförbanden angivna vårdplatsbehovet
var beräknat till 5 % av den manskapsstyrka, som truppförbanden
enligt försvarsstabens uppgifter skulle komma att erhålla år 1946.

I utlåtande den 27 februari 1943 i fråga örn de i sjukvårdsstyrelsens
skrivelse angivna sjukhusen ifrågasatte 1940 års militära byggnadsordning
avsevärda nedskärningar och förenklingar av sjukvårdsstyrelsens förslag i
syfte att i möjligaste mån nedbringa kostnaderna. Utredningen, som ansåg
ordnandet av sjukhusfrågorna för Norrlands trängkår, Karlsborgs luftvärnsregemente,
Livgrenadjärregementet och Östgöta luftvärnsregemente, Svea
trängkår samt Dalregementet vara mest angeläget, beräknade kostnaderna
härför enligt nedanstående tablå, där för ernående av större överskådlighet
jämväl av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse för motsvarande ändamål
beräknade belopp medtagits.

Kungl. Majlis proposition nr 175. 87

Byggnadsändamul .	Av arméförvalt-ningens sjukvårds-styrelse beräknad kostnad, enligt prisläget den V: 1942 Kronor	Av byggnadsut- 1 redningen beräknad kostnad enligt prisläget den lh 1942 Kronor
Nybygget! av sjukhus: vid Norrlands trängkår ............................	■ 438 000	250 000
vid Karlsborgs luftväi ^regemente.................	346 000	350 000
vid Ostgöta luftvärnsregemente .................... Om- och tillbyggnad av sjukhus:	301 000 j 106 000 ) 249 000	>180 000
vid Livgrenadjärregementet .....................; . . vid Svea trängkår..................................	249 000
!'' vid Dalregementet..................................	242 000	175 000

1 Endast om- oell tillbyggnadsarbeten.

En av arméförvaltningen i dess förenämnda medelsframställning den 31
augusti 1942 ifrågasatt om- och tillbyggnad av truppförbandssjukhuset vid
Värmlands regemente till en kostnad av 242 000 kronor syntes enligt utredningens
mening kunna begränsas till arbeten för 165 000 kronor. Denna sjukhusfråga
upptogs emellertid icke bland de enligt utredningens mening mest
angelägna byggnadsarbetena,

1943 års riksdagsbeslut.

Vid anmälan av propositionen 1943: 222 (sid. 91—99) anförde jag bland
annat, att utredningen i förevarande ärende otvetydigt gåve vid handen, att ett
flertal av arméns truppförbandssjukhus vore i sådan skick, att snara förbättringsarbeten,
i vissa fall nybyggnader, skulle vara önskvärda. Av ekonomiska
skäl syntes det emellertid icke vara möjligt att i annat än mycket ringa omfattning
tillgodose de önskemål som i arméförvaltningens anslagsäskanden
för budgetåret 1943/44 framkommit. Jag fann mig sålunda för det dåvarande
icke kunna förorda vare sig uppförande av nytt sjukhus för Norrbottens
regemente eller örn- och tillbyggnad av Dalregementets sjukhus.

Däremot fann jag de av sjukvårdsstyrelsen anförda skälen för uppförande
av nytt sjukhus vid Norrlands trängkår i Sollefteå bärande. Trängkårerna
hade ju bland annat till uppgift att utbilda arméns sjukvårdspersonal, och
deras sjukvårdsinrättningar måste därför vara ur utbildningssynpunkt tillfredsställande.
Militära byggnadsutredningen hade föreslagit, att antalet
vårdplatser vid sjukhuset begränsades till 40. Utan ytterligare utredning
fann jag det icke möjligt att bedöma, örn en sådan begränsning vore genomförbar,
och jag kunde vid sådant förhållande icke heller bedöma, i vad mån
det av sjukvårdsstyrelsen för ändamålet beräknade beloppet kunde behöva
tagas i anspråk.

Jämväl sjukhusfrågorna i Karlsborg och Linköping syntes böra snarast
erhålla sin lösning. Vad Karlsborg beträffade hade jag redan vid behandlingen
av frågan om tillbyggnad av Karlsborgs luftvärnsregementes kasern

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

etablissement framhållit, att de nuvarande lokalerna för regementets sjukavdelning
vore olämpliga ur hygienisk synpunkt, vartill komme att behov
förelåge av lokalernas utnyttjande till förläggning. Enligt det av militära
byggnadsutredningen framlagda förslaget skulle för regementet ävensom
Andra intendenturkompaniet uppföras ett nytt sjukhus för omkring 70 vårdplatser.
Emellertid funnes redan i Karlsborg ett garnisonssjukhus med 75
vårdplatser. Innan slutlig ställning foges till frågan örn nybyggnad av truppförbandssjuhlius,
syntes böra undersökas möjligheterna av att anknyta truppförbandssjukvården
till garnisonssjukhuset, varigenom möjligen skulle kunna
vinnas ett bättre utnyttjande av befintliga vårdplatser samt möjlighet att
begränsa undersökningslokalerna och dessas utrustning. Vid bedömandet
av frågan rörande antalet vårdplatser för de militära förbanden i Karlsborg
borde jämväl beaktas den inverkan, som en inom arméledningen ifrågasatt
förflyttning av Andra intendenturkompaniet och arméns intendenturförråd i
Karlsborg till Nässjö kunde ha. I avbidan på närmare utredning i dessa
frågor ansåge jag mig icke kunna för det dåvarande bedöma, i vad mån det
av militära byggnadsutredningen för uppförande av nytt truppförbandssjukhus
i Karlsborg beräknade beloppet kunde behöva tagas i anspråk under
femårsperioden. Det syntes böra ankomma på Kungl. Majit att träffa avgörande
i frågan samt, i den mån så befunnes påkallat, redan under budgetåret
1943/44 ställa medel till förfogande för erforderliga arbeten inom den
av militära byggnadsutredningen angivna kostnadsramen, 350 000 kronor.

Den vid tidpunkten för propositionens avgivande föreliggande utredningen
syntes tydligt giva vid handen, att antalet vårdplatser vid de militära sjuk
husen i Linköping vore alltför litet för de personalstyrkor, som numera berak
nades komma att vara där förlagda. En utbyggnad av sjukvårdsinrättningarna
vore alltså ofrånkomlig. Vid min granskning av de av sjukvårdsstyrelsen och
militära byggnadsutredningen härutinnan framlagda förslagen hade jag
funnit vissa skäl tala för utredningens förslag. En ytterligare undersökning
rörande möjligheterna att i enlighet med sistnämnda förslag tillbygga det
nuvarande för Livgrenadjärregementet och Östgöta luftvärnsregemente avsedda
sjukhuset syntes emellertid erforderlig, och jag kunde därför icke
bedöma, till vilket belopp kostnaderna för ordnandet av dessa regementens''
sjukhusfrågor kunde belöpa sig. Däremot fann jag mig böra förorda örn
byggnad av Svea trängkårs sjukhus enligt byggnadsutredningens förslag.
Vad anginge den föreslagna ombyggnaden av garnisonssjukhuset i Linköping
hade jag på den föreliggande utredningen icke kunnat bedöma, i
vad mån den av byggnadsutredningen förutsatta kostnadsbegränsningen
vore möjlig att genomföra. Enär emellertid nämnda ombyggnadsarbeten
icke syntes kunna komma till utförande under budgetåret 1943/44, saknade
jag anledning att taga ställning till denna fråga. I enlighet med det an
förda beräknade jag tills vidare för ordnandet av de militära sjukhusfrågorna
i Linköping ett belopp av 249 000 kronor, av vilket belopp 230 000 kronor
syntes böra belasta försvarsplanens kostnadsram.

Mot vad sålunda anförts har riksdagen icke funnit anledning till erinran.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Nu föreliggande utredning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 15 oktober 1943 givna bemyndigande bär
samma dag ledamoten av riksdagens andra kammare J. E. G. Fast erhållit
i uppdrag att med beaktande av vad i propositionen 1943: 222 i ämnet anförts
och med utnyttjande av det utredningsmaterial, som kunde föreligga
inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, inom försvarsdepartementet
biträda med utredning rörande sjukhusfrågornas lösande vid Norrlands
trängkår och Karlsborgs luftvärnsregemente samt vid de i Linköping förlagda
truppförbanden ävensom — efter beslut av departementschefen — vid
de ytterligare truppförband inom armén, vilkas sjukhusfrågor funnes böra
i detta sammanhang utredas, samt att, efter samråd med sjukvårdsstyrelsen,
till Kungl. Majit inkomma med av kostnadsberäkningar åtföljda förslag i
ämnet. Med stöd av bemyndigandet ha experter och sekreterare ställts till
utredningsmannens förfogande. Sedermera har uppdragits åt utredningen
att jämväl till närmare prövning upptaga frågan angående truppförbandssjukvårdens
ordnande vid Värmlands regemente och Dalregementet.

I anledning av de sålunda givna uppdragen har utredningen med särskilda
skrivelser — dagtecknade den 14 december 1943 såvitt avser Livgrenadjärregementet,
Karlsborgs och Östgöta luftvärnsregementen och Norrlands trängkår
samt den 31 januari 1944 såvitt avser Värmlands regemente och Dalregementet
— inkommit med av kostnadsberäkningar och ritningar åtföljda förslag
rörande truppförbandssjukvårdens ordnande vid angivna truppförband.

Allmänna synpunkter. I sin skrivelse den 14 december 1943 har utredningen
inledningsvis berört vissa allmänna synpunkter på hithörande frågor och i
sådant avseende anfört följande.

Den företagna utredningen har givit vid handen, att som av vederbörande
myndigheter tidigare framhållits de truppförbandssjukhus utredningsuppdraget
omfattar äro i sådant skick, att snara förbättringsarbeten, i vissa fall nybyggnader,
böra komma till stånd.

Beträffande de skilda truppförbandens vårdplatsbehov ha, såsom av
det ovanstående framgår, sjukvårdsstyrelsen beräknat detta till fem procent
av den manskapsstyrka, som truppförbanden skulle erhålla vid fullt genom
förd fredsorganisation, ett beräkningssätt, som även godtagits av 1940 års
militära byggnadsutredning. Av sjukvårdsstyrelsen har emellertid sedermera
med ledning av från samtliga truppförband utom luftvärnsregementena införskaffade
uppgifter verkställts en närmare undersökning beträffande antalet
vid sagda förband inneliggande patienter för dag, avseende tiden den 1 oktober
1942—den 30 juni 1943. Den härvid utarbetade statistiken, av vilken utredningen
tagit del, visar att frånsett vissa ganska avsevärda stegringar under
vissa av årets månader (i några fall uppgående till mellan tio och tjugo procent)
antalet inneliggande sjuka i regel hållit sig icke oväsentligt under fem
procent av den vid varje tillfälle i tjänst varande styrkan. Vidare framgår av
undersökningen, att hälsotillståndet vid spccialvapnen (utom trängen) varit
bättre än inom infanteriet.

Enligt utredningens mening synes, med hänsyn till vad vid sjukvårdssty
rolsens berörda undersökning framkommit, vårdplatsbehovet vid å ena sidan
infanteriets och trängens förband och å andra sidan övriga undersökta special

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

vapens förband icke böra uppskattas till högre tal än fyra respektive tre
procent av manskapsstyrkan. Förhållandena vid luftvärnet synas kunna jämställas
med dem som råda vid övriga specialvapen, varför procenttalet torde
kunna beräknas till tre procent även för luftvärnsförbandens elei. Det bör
emellertid framhållas, att nu angivna beräkningsgrunder icke kunna med hänsyn
till elen förhållandevis korta tid, varå undersökningen byggt, med full
säkerhet betecknas såsom rättvisande. Utredningen har dock vid sina bedömanden
av storleken av ifrågakommande sjukvårdsavdelningar ansett sig ha
goda skäl att med de jämkningar en ekonomisk planlösning kräver räkna med
ett vårdplatsantal, som motsvarar på nu angivet sätt beräknat vårdplatsbehov.
I fråga örn nybyggnad av truppförbandssjukhus ha svårigheter härvid icke
behövt uppstå, medan vid örn- och tillbyggnad vissa avvikelser från den grundläggande
principen måst av byggnadstekniska eller andra skäl företagas.
Skulle erfarenheten i framtiden visa, att antalet inrättade vårdplatser icke
under alla förhållanden är tillräckligt, torde ytterligare vårdmöjligheter böra
beredas genom anlitande av s. k. sjukbaracker. Härigenom blir det möjligt
att för en väsentligt lägre kostnad åstadkomma ett betydligt större antal vårdplatser
än som skulle erhållas, örn truppförbandssjukhusen uppfördes enligt
sjukvårdsstyrelsens platsberäkningar. Dylika sjukbaracker skulle komma till
användning vid truppsammandragningar (repetitionsövningar) och för mötande
av ökad sjuklighet under viss tid på året. De böra givas ett mera värdebeständigt
utförande än vad fallet varit med nuvarande provisoriska baracker.
Anledningen till att utredningen icke nu framlägger något förslag om uppförande
av sjukbaracker eller om inredande av andra för tillfällig sjukvård
avsedda lokaler är att provisoriska baracker finnas vid vissa truppförband
samt att erfarenhet bör vinnas angående det ytterligare platsbehov, som kan
förefinnas under viss kortare tid på året.

Med hänsyn till att erfarenheten tydligt utvisat behovet och värdet av att
varje truppförband förfogar över egen tandpoliklinik bör, där möjlighet
därtill finnes, lokal för en dylik inredas i truppförbandssjukhuset. Cheferna
för de truppförband utredningen besökt ha alla — under erinran örn den avsevärda
övningstid, som går till spillo genom att personalen för tandvårds
erhållande måste hänvisas till utanför regementets (kårens) område belägen
tandläkarmottagning — framhållit angelägenheten av denna frågas ordnande.
I arméförvaltningens förslag till sjukhusbyggnader medtogos även utrymmen
för ifrågavarande ändamål utom beträffande de i Linköping förlagda förbanden.
För dessa föreslogs, att en gemensam tandläkarmottagning skulle inrättas
vid därvarande garnisonssjukhus i samband med vissa andra planerade omändringar
av sagda sjukhus. Dylika omändringar ha emellertid ännu icke
kommit till stånd. Vid sådant förhållande torde få uttalas önskvärdheten av
att tandvårdsfrågan även vid sistberörda truppförband erhölle den lösningen,
att varje förband erhåller sin egen lokal för tandläkarmottagning. Till behandlingen
av denna frågas ordnande vid Livgrena djärregementet får utredningen
återkomma i det följande, då redogörelse lämnas angående de förslag,
som ha avseende å nämnda regemente. I detta sammanhang torde böra framhållas
lämpligheten av att det för tandläkarmottagningen avsedda rummet erhåller
sådan storlek, att detsamma giver utrymme för två arbetsplatser. Detta
är nödvändigt, därest i framtiden, liksom nu i regel är fallet, två tandläkare
samtidigt skola vara i arbete. Utrymmet är fördelaktigt, även om det blott
finnes en tandläkare, då denne därigenom får bättre möjlighet att samordna
behandlingen av på varandra följande patienter.

Med hänsyn till det under senare år väsentligt utökade antalet kvinnlig
personal vid truppförbanden har utredningen funnit skäl föreligga för
frambringande av ett mindre utrymme såsom väntrum för denna personal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175. 91

Mottagningen av ifrågavarande personal torde lämpligen kunna ske i regementsläkarens
rum.

Då det visat sig möjligt att för en ringa kostnad inrätta bostadsrum
inom sjukhusens byggnadskropp, har utredningen, utöver vad i tidigare förslag
beräknats, föreslagit inredande av rum för två sköterskor och två sjukvårdsbiträden.
På längre sikt torde en sådan åtgärd visa sig vara lämplig
och ekonomiskt fördelaktig för statsverket.

Den omständigheten att sjukvisitationer, för att inom skälig tid kunna
medhinnas, under vissa delar av året måste ombesörjas av två läkare samtidigt
bör enligt utredningens mening föranleda, att mot t agningsa^''delning
en vid varje truppförbandssjukhus förses med tvenne mottagningsrum.

För att på ett ändamålsenligt sätt kunna fylla sin uppgift hava väntrummen
måst göras ganska rymliga. Utredningen har emellertid förutsatt, att
med hänsyn till det stora antal sjukanmälningar, som dagligen förekomma vid
truppförbanden, personalen på lämpligt sätt indelas i grupper, som ha att i tur
och ordning inställa sig till sjukvisitationen.

Det har av utredningen ansetts ändamålsenligt, att vid truppförbandssjukhusen
inrättas ett röntgenrum. Örn så sker underlättas läkarnas verksamhet
och onödiggöres ett tidsödande remissförfarande vid behandling av småskador.
Inrättandet av röntgenrum vid truppförbandssjukhusen har sedan
länge valdt ett krav från militärläkarnas sida. Kostnaderna bliva synnerligen
måttliga, eftersom i arméns förråd finnes ett antal röntgenapparater, som
skulle kunna utlämnas för uppmontering vid sjukhusen. Härutöver bör för
trängförbandens del beaktas den nytta i utbildningshänseende, som innehav
av viss röntgenutrustning måste medföra.

Bland andra utrymmen, som av utredningen föreslagits vid truppförbandssjukhusen,
äro tillräckligt stora och ändamålsenligt anordnade skyddsrum,
vilka enligt gällande bestämmelser skola finnas för sådana byggnader.

Ur besparingssynpunkt lia i vissa avseenden inskränkningar och nedskärningar
ansetts kunna vidtagas beträffande de normer, som hittills tilllämpats
vid uppförandet av truppförbandssjukhus. Sålunda upptager utredningens
förslag ett för personalen gemensamt badrum och likaså en gemensam
kokvrå. Vidare har på grund av vid andra sjukvårdsinrättningar vunna
erfarenheter de för sex sängar avsedda sjukrummens golvyta ansetts kunna
något minskas. Rumshöjden i såväl mottagnings- som vårdavdelningarna har
slutligen ansetts kunna sänkas till 2,7 5 meter.

I fråga örn de truppförbandssjukhus, som skola örn- och tillbyggas, har utredningen
sökt undvika allt för stora omändringar i befintliga utrymmen.

Av en jämförelse mellan de kostnader, som beträffande hithörande trupp
förbandssjukhus beräknats för genomförandet av å ena sidan sjukvårdsstyrelsens
och å andra sidan den nu verkställda utredningens program framgår,
att kostnaderna för det senare — oaktat antalet vårdplatser beräknats lägre
än vad sjukvårdsstyrelsen förutsatt — endast i mindre grad understiga de av
sjukvårdsstyrelsen uppskattade. Förklaringen härtill är huvudsakligen - -yttrar utredningen — att söka däri, att de tidigare förslagen icke varit så
utarbetade, att därå kunnat grundas en i detalj gående prisberäkning. Hänsyn
måste jämväl tagas till den kostnadsstegring, som ägt rum, sedan sjukvårdsstyrelsens
förslag kostnadsberäknades.

Av uppdraget berörda truppförband m. m. Norrlands trängkår (Sollefteå).
Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, föreslog sjukvårdsstyrelsen
uppförande av ett nytt sjukhus för kåren med 60 vårdplatser.
Kostnaden härför enligt prisläget den 1 juli 1942 beräknades till 438 000

Kungl. Marits proposition nr 175.

kronor, d. v. s. enligt nuvarande prisläge omkring 467 000 kronor. Militära
byggnadsutredningen ansåg för sin del, att vårdplatsantalet vid det nya sjukhuset
skulle kunna begränsas till 40, varvid byggnadskostnaden skulle kunna
beräknas till 250 000 kronor (enligt nuvarande prisläge 267 000 kronor). Bygg
nadsutredningen förutsatte härvid möjlighet för kåren att repliera på garnisonssjukhuset
i Sollefteå samt att utnyttja den äldre sjukhusbyggnaden som
reservsjukhus.

I den föreliggande utredningen har härom anförts i huvudsak följande.

Manskapsstyrkan vid kåren kommer vid genomförd fredsorganisation att
uppgå till 1 250 man, vartill komma cirka 60 vid förbandet arbetande tygarbetare.
För denna personal skulle enligt det av utredningen ovan angivna
beräkningssättet erfordras 52 vårdplatser.

Att på sätt militära byggnadsutredningen förutsatt till garnisonssjukhuset
överflytta patienter, som icke kunna beredas plats vid truppförbandssjukhuset,
kan icke lämpligen komma i fråga. Härvid må erinras örn den olägenhet,
som består däri, att garnisonssjukhuset är beläget på omkring tre kilometers
avstånd från kårens kaserner. Detta omöjliggör ett förläggande av
truppförbandssjukvården till garnisonssjukhuset. Mot ett dylikt förfarande
talar vidare den omständigheten, att vårdkostnaden vid garnisonssjukhuset
betydligt överstiger den vid truppförbandssjukhusen. Ytterligare må erinras
därom, att flertalet av de patienter, som bruka finnas intagna å truppförbandssjukhusen,
vårdas för infektionssjukdomar av olika slag. Ett överförande av
sådana sjuka till ett för A-sjukvård avsett garnisonssjukhus torde icke kunna
ske, utan att kvaliteten av sistnämnda vård försämras. Till garnisonssjukhuset
böra med hänsyn härtill såvida ej särskilda skäl föreligga endast överföras
sådana sjuka, vilka äro i behov av A-sjukvård.

Efter verkställda ekonomiska undersökningar har utredningen, som sålunda
icke kunnat ansluta sig till militära byggnadsutredningens förslag i
denna del, funnit det ofrånkomligt, att vid kåren uppföres ett nytt sjukhus,
vilket på ovan angivet sätt beräknats inrymma 52 vårdplatser. För mottagande
av eventuellt överskjutande antal patienter får en av de båda vid kåren redan
befintliga provisoriska sjukbarackerna med 30 sängar utnyttjas.

Enligt lämnade uppgifter föreligger behov av att speciellt för undervisningsändamål
utnyttja den nuvarande sjukhusbyggnaden, vilken icke kan ombyggas
till truppförbandssjukhus. Då i övrigt finnes en provisorisk sjukbarack,
är det ej erforderligt att använda det gamla sjukhuset som reservsjukhus.

Det torde böra nämnas, att ett bifall till utredningens förslag förutsätter
förflyttning av en av de provisoriska sjukbarackerna, vilken förflyttning emellertid
enligt upplysning av kårchefen kan utföras genom kårens försorg.

Kostnaderna för uppförande av ifrågavarande nya sjukhus ha enligt nuvarande
prisläge beräknats icke överstiga 430 000 kronor.

I detta sammanhang har jämväl framhållits, att truppförbandssjukvården
vid Norrlands trängkår bör finna sin lösning oberoende av de beslut, som
kunna komma att fattas beträffande garnisonssjukhuset i Sollefteå.

Karlsborgs luf t värnsregemente (Karlsborg). För detta regemente
föreslog sjukvårdsstyrelsen, såsom redan nämnts, att ett nytt truppförbandssjukhus
rymmande 56 vårdplatser skulle uppföras. Kostnaderna härför
uppskattades med utgångspunkt från prisläget den 1 juli 1942 till 346 000
kronor (enligt nuvarande prisläge 368 000 kronor). Militära byggnadsutred -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

ningen, som beräknade vårdplatsbehovet för regementets personal m. fl. något
högre, uttalade sig för en nybyggnad med omkring 70 platser och ansåg, att
kostnaderna kunde upptagas till 350 000 kronor (enligt nuvarande prisläge
373 000 kronor).

I den föreliggande utredningen, som särskilt beaktat vad i propositionen
1943: 222 yttrats angående möjligheten av att anknyta truppförbandssjukvården
vid regementet till garnisonssjukhuset i Karlsborg, har i ämnet anförts
följande.

Garnisonssjukhuset i Karlsborg är beläget omkring 1 200 meter från luftvärnsregementets
kaserner. Ett förläggande av förbandets sjukvård till detta
sjukhus skulle sålunda medföra en ganska långväga förflyttning av den personal
som för sjukvisitation eller eljest måste uppsöka sjukhuset. Från regementschefens
sida har påtalats de härmed förbundna olägenheterna, främst
den tidsspillan som skulle förorsakas härav för såväl den vårdsökande militärpersonalen
som det underbefäl, vars medföljande till och från sjukhuset ur
kontrollsynpunkt syntes nödvändigt. Regementschefens framförda synpunkter
ha av utredningen ansetts vara värda beaktande.

Även andra omständigheter böra i detta sammanhang tagas i betraktande.
Av största vikt är att äga kännedom örn vilken inställning Skaraborgs läns
landsting intager till frågan om behovet av ett A-sjukhus i Karlsborg och
örn lämpligheten av fortsatt samarbete mellan landstinget och kronan. Det
torde icke råda något tvivel örn att landstinget har behov av att en för civila
sjuka tillgänglig sjukvårdsanstalt alltjämt finnes i orten. Garnisonssjukhuset
tarvar en grundlig modernisering för att kunna fylla sin uppgift som A-sjukhus
och detsamma kräves för att nedbringa sjukhusets driftskostnader. Landstinget
synes ha intresse av att förhandlingar snarast komma till stånd mellan
kronan och landstinget angående detta spörsmål. Även för kronans del torde
det anses önskvärt, att avtal träffas örn fortsatt samarbete.

Vid nu angivna förhållande synes det icke lämpligt att till garnisonssjukhuset
ansluta truppförbandssjukvården. För ett sådant ståndpunktstagande
tala även de ekonomiska och andra skäl, för vilka ovan redogjorts vid behandlingen
av likartat spörsmål vid Norrlands trängkår och vartill här må hänvisas.

Den personal, som för sitt sjukvårdsbehov skall hava tillgång till regementets
sjukhus, kan beräknas till omkring 1 450 man. Härav tillhöra närmare
200 andra intendenturkompaniet och omkring 100 ammunitionsfabriken
i Karlsborg. Det sistnämnda talet har i stort ansetts motsvara antalet
ogifta arbetare vid fabriken, vilka sakna hem, där de kunna erhålla vård. För
hela ifrågavarande personalstyrka skulle enligt ovan av utredningen godtagna
principer krävas 43 vårdplatser.

Vid uppförandet av det nya sjukhus vid Karlsborgs luftvärnsregemente,
som enligt utredningens mening snarast bör komma till stånd, synes emellertid
nied hänsyn till den ovisshet, som råder beträffande den fortsatta förläggningen
av andra intendenturkompaniet till Karlsborg, icke böra räknas
med ett högre vårdplatsantal än 38.

Enligt nuvarande prisläge har utredningen beräknat kostnaderna för ett
nybyggt sjukhus av nu angiven storlek till 320 000 kronor.

Livgrenadjär regementet och Östgöta luftvärnsregemente
(Linköping). Lösandet av sjukhusfrågan vid Livgrenadjärregementet och
Östgöta luftvärnsregemente borde enligt sjukvårdsstyrelsens förslag ske på
så sätt, att den nuvarande för regementena gemensamma sjukpaviljongen örn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

byggdes till truppförbandssjukhus för Livgrenadjärregementet och ett nytt
truppförbandssjukhus, omfattande 44 platser, uppfördes för Östgöta luftvärnsregemente.
Beräknade enligt prisläget den 1 juli 1942 skulle kostnaderna
för ombyggnaden uppgå till 106 000 kronor och för nybyggnaden till 301 000
kronor (enligt nuvarande prisläge 113 000 kronor respektive 321 000 kronor).
Militära byggnadsutredningen fann sig däremot i besparingssyfte böra föreslå
ett bibehållande av det gemensamma sjukhuset för båda truppförbanden,
varför emellertid erfordrades komplettering av sjukhusets mottagnings- och
undersökningsavdelningar samt tillbyggnad av byggnaden i båda ändar med
omkring åtta meter till två våningars höjd. Kostnaderna för dessa om- och
tillbyggnadsarbeten, genom vilka 100 vårdplatser skulle erhållas, beräknades
enligt prisläget den 1 juli 1942 till 180 000 kronor (enligt nuvarande prisläge
192 000 kronor).

I denna fråga har i den föreliggande utredningen framhållits, att en vid
besök på platsen företagen besiktning av sjukhusets yttre lokala förhållanden
klart givit vid handen, att ett genomförande av militära byggnadsutredningens
förslag icke läte sig göra. Härutinnan har följande anförts:

Bebyggelsen och vägförhållandena kring sjukhuset äro sådana, att en utsträckning
av sjukhusbyggnaden åtta meter åt varje håll skulle innebära ett
trafikhindrande intrång på de flitigt brukade vägar, som förmedla samfärdseln
bland annat mellan kaserngårdarna och stallbyggnaderna, detta även örn vägsystemet
i vissa delar omlägges. Cheferna för Livgrenadjärregementet och
Östgöta luftvärnsregemente lia för utredningen framhållit, att de icke kunde
godkänna en dylik anordning.

Oavsett vad nu sagts har utredningen vid sin granskning av militära byggnadsutredningens
förslag i denna del funnit planlösningen enligt detsamma
icke vara godtagbar. Härutinnan kan t. ex. framhållas, att mottagningsavdelningarnas
väntrum skulle komma att helt sakna direkt ljus samt att vårdavdelningarna
skulle bliva utan såväl tvättrum som sköljrum.

Utredningen har undersökt lämpligheten av att uppföra ett gemensamt
truppförbandssjukhus för Livgrenadjärregementet och Östgöta luftvämsregemente.
Vid denna undersökning har det visat sig, att några nämnvärda besparingar
icke uppnås vid en dylik lösning. Varje regemente har behov av
egna mottagnings- och behandlingslokaler, och några organisatoriska fördelar
stå knappast att vinna genom att göra vårdavdelningarna gemensamma för
de båda regementena. Från såväl regementschefernas som vederbörande
läkares sida har framhållits önskvärdheten av att varje regemente erhåller
sitt truppförbandssjukhus. De fördelar, som stå att vinna vid en koncentrering
av A-sjukvården, kunna icke erhållas, när det gäller truppförbandssjukvården.
Att tillbygga det nuvarande truppförbandssjukhuset till ett sjukhus
för de båda regementena är, såsom ovan berörts, med hänsyn till tomtoch
vägförhållandena icke möjligt eller lämpligt. Därest ett nytt gemensamt
truppförbandssjukhus skulle uppföras på annan plats, komma kostnaderna
härför att bliva väsentligt högre än dem, som skulle föranledas av modernisering
av det gamla sjukhuset för det ena förbandets och uppförande av nytt
sjukhus för det andra förbandets räkning. Ännu en tänkbar lösning skulle
vara, att truppförbandssj ukvården i förevarande fall så ordnades, att den nuvarande
gemensamma sjukhusbyggnaden omändrades till att rymma mottagnings-
och behandlingsavdelningar för båda regementena samt att en gemensam
ny byggnad uppfördes för regementenas vårdavdelningar. En dylik

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

anordning kail emellertid icke anses lämplig med hänsyn till de dubbleringar
av vissa lokaler, den splittring av personalens arbete m. fl. olägenheter, som
därav skulle följa. Ej heller ur kostnadssynpunkt skulle genomförandet av
ett sådant förslag vara fördelaktigt.

Efter övervägande av de på frågans bedömande inverkande omständigheterna
har utredningen ansett sig böra i likhet med sjukvårdsstyrelsen förorda
en lösning, enligt vilken det nuvarande sjukhuset ombygges för att
sedan tjäna endast Livgrenadjärregementets behov och ett nytt sjukhus uppföres
för Östgöta luftvärnsregementes räkning.

Då manskapsstyrkorna vid Livgrenadjärregementet och Östgöta luftvärnsregemente
i detta sammanhang kunna uppskattas till 1 200 respektive 1100
man (i det senare talet inräknad personal tillhörande den vid luftvärnsregementet
liggande tyganstalten) skulle enligt det av utredningen tillämpade
beiäkningssättet vårdplatsbehovet vid de båda truppförbandssjukhusen bliva
48 respektive 33 platser.

Med hänsyn till att en stor del av byggnadskostnadema faller på upp
förandet av mottagningsavdelningen kan det icke anses ur ekonomisk synpunkt
välbetänkt att till nämnda avdelning ansluta vårdplatser under ett visst
minimiantal. Med beaktande härav och då det förslag till nytt sjukhus med
38 vårdplatser som ovan framlagts för Karlsborgs luftvärnsregementes del
enligt utredningens förmenande innebär en fördelaktig planlösning lämpad
även för Östgöta luftvärnsregemente, föreslår utredningen, att det nya sjukhus,
som bör uppföras vid sistnämnda regemente, göres fullt lika med det som
föreslagits för Karlsborgs luftvärnsregemente.

På grund av vissa sprängnings- och utvändiga arbeten, som ej äro nödvändiga
vid Karlsborgs luftvärnsregemente men som måste tillkomma vid
Östgöta luftvärnsregemente, skulle enligt utförda beräkningar byggnadskostnaderna
för sistnämnda regementes truppförbandssjukhus uppgå till 340 000
kronor med nuvarande priser.

Yad beträffar föreslagen ombyggnad av det nuvarande sjukhuset till truppförbandssjukhus
för Livgrenadjärregementet syntes, yttrar utredningen,
tvenne lösningar vara möjliga. Härom har anförts följande.

Enligt det första alternativet, som skulle draga en beräknad kostnad av
204 000 kronor, skulle byggnadens nuvarande vindsvåning rivas och en ny full
våning uppföras, mottagningslokaler och bostäder för personalen skulle inredas
i bottenvåningen samt en vårdavdelning, omfattande 52 platser, förläggas
till den övre våningen. Det andra alternativet, som i huvudsak överensstämmer
med det av sjukvårdsstyrelsen tidigare avgivna förslaget, medför
även det vissa större ändringsarbeten i den övre våningen, varvid dock byggnadens
nuvarande takkonstruktion i vissa delar kunde bibehållas. Enligt
detta förslag skulle mottagningsavdelningen förläggas till nedre våningen
och vårdavdelningen uppdelas med 20 platser inrymda i den nedre och 27
platser i den övre våningen. Till den sistnämnda skulle jämväl sköterskebostäder
förläggas. Kostnaderna för det senare alternativets genomförande
ha med nuvarande priser beräknats till 115 000 kronor.

Ehuruväl en lösning enligt det första alternativet skulle medföra bättre
och mera rationellt planerade utrymmen för såväl mottagnings- som vårdavdelningen,
har utredningen dock med hänsyn till den stora kostnadsskillnaden
ansett sig böra förorda de mindre långt gående åtgärder, som skulle
behöva vidtagas enligt det andra alternativet. Utredningen får emellertid
framhålla, att —■ trots att vissa utrymmen skulle saknas — sjukhuset efter

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

en sålunda företagen ombyggnad likväl finge anses rätt väl fylla de anspråk,
som böra ställas på ett truppförbandssjukhus.

Under det att beträffande de övriga truppförband, utredningsuppdraget
omfattat, möjlighet funnits att i det av utredningen föreslagna nya eller omändrade
truppförbandssjukhuset upptaga rum för tandläkarmottagning, har
det i fråga örn Livgrenadjärregementet icke varit görligt att med den föreslagna
planlösningen tillgodose behovet av dylikt utrymme. Med hänsyn
till den redan i det föregående påtalade vikten av att vid truppförbanden
finnes en tandläkarmottagning, bör denna fråga bringas till lösning även för
Livgrenadjärregementets del. Utredningen är härvid icke beredd avgiva något
förslag. Inom kasernområdet torde dock enligt uppgift finnas utrymme, som
kan inredas för tandläkarmottagning. Enligt utredningens mening bör därför
visst belopp beräknas för iordningställande av lokal för sagda ändamål. Storleken
av detta belopp kan ej nu exakt angivas men har av utredningen preliminärt
uppskattats till 5 000 kronor.

För genomförande av de utav utredningen föreslagna åtgärderna beträffande
Livgrenadjärregementet beräknas sålunda en kostnad av sammanlagt
(115 000 + 5 000 =) 120 000 kronor.

Värmlands regemente (Karlstad). Såsom av det föregående fram
går upptog arméförvaltningen i sin medelsframställning för budgetåret 1943/44
frågan örn förbättring av sjukvårdsförhållandena vid Värmlands regemente
och beräknade kostnaderna för erforderliga örn- och tillbyggnadsarbeten å
truppförbandssjukhuset till 242 000 kronor. Militära byggnadsutredningen
upptog för ändamålet ett belopp av 165 000 kronor.

I den föreliggande utredningen har i denna fråga anförts i huvudsak
följande.

Sjukhuset vid Värmlands regementes kasernetablissement utgöres av en år
1913 i två våningar uppförd byggnad, rymmande 45 vårdplatser. Mottagningsavdelningen,
som upptager större delen av bottenvåningen, är trång, bristfällig
och ur byggnads- och vårdsynpunkt synnerligen illa planerad. Den i övre
våningen belägna vårdavdelningen är icke heller tillfyllest. Utöver platsbrist
gör sig behovet av mindre vårdrum för isolering gällande. Från regementets
sida har bland annat framhållits, att medicinska avdelningen vid lasarettet i
Karlstad på grund av ständig och höggradig överbeläggning ej annat än mera
tillfälligtvis kunnat mottaga sjuka från regementet, varför man vid detta
sjukhus måste vara i stånd att utreda och sköta även mera komplicerade sjukdomsfall,
som tidigare kunnat avpolletteras till lasarettet. Tandläkarmottagningen
är belägen mitt bland sjuksalarna och utan annat väntrum än korridoren,
som samtidigt skall tjänstgöra såsom dagrum för de sjuka.

För vård av sjuka disponerar sjukhuset utöver ovan nämnda utrymmen tills
vidare en för depågarnisonskompaniets räkning anskaffad enkel manskapsbarack,
liggande omkring 300 meter från sjukhusbyggnaden. Ifrågavarande barack,
som rymmer 24 vårdplatser, saknar sanitär utrustning och motsvarar ej tillnärmelsevis
de krav, som rimligen måste ställas på sjukvårdslokaler.

På grund av de lokala förhållandena kan den kvinnliga personalen vid regementet
ej beredas vård å truppförbandssjukhuset utan måste hänvisas till
truppförbandsläkarens privata mottagning.

Den företagna utredningen har givit vid handen, att erforderliga förbättringar
beträffande förevarande truppförbandssjukhus icke kunna vinnas enbart
genom ombyggnadsarbeten inom den nuvarande byggnadskroppen. Jämte
dylika arbeten bör därför enligt utredningens mening en tillbyggnad till sjuk -

Kungl. Majlis proposition nr 175.

huset ske, vilken skulle inrymma lokaler för mottagning och tandvård samt
bostadsrum tor personal. Den nuvarande sjukhusbyggnaden bör ombyggas till
vardavdeliung, varvid utrymme skulle kunna vinnas för 60 vårdplatser, lika
iordelade på bottenvåningen oell den övre våningen.

Enligt utredningens tidigare motiverade beräkningssätt skulle vårdplats“h“vne*’
med liksyn till att personalstyrkan vid regementet kan uppskattas
till 1 200 man, bliva 48 platser. I betraktande av vad ovan anförts angående
dels svårigheten att till lasarettet på platsen avpollettera de sjuka, som äro
i behov av A-sjukvård — vilket förhållande kan förväntas bliva bestående
aven under kommande fredstid — dels ock den för sjukvården för närvarande
brukade icke godtagbara baracken, synes det emellertid utredningen motiverat
och ändamålsenligt att vid ifrågavarande truppförbandssjukhus anordna
det ytterligare antal vårdplatser, som enligt utredningens ombyggnadsförslag
skulle komma till stånd. Då en ny mottagningsavdelning måste tillbyggas
till sjukhuset och utrymmet i den gamla byggnaden ger möjlighet till en anordning,
enligt vilken tolv vårdplatser kunna erhållas inom byggnaden såsom
en reserv, synes i förevarande fall såväl ur driftsynpunkt som med hänsyn till
engångskostnaderna denna möjlighet böra utnyttjas i stället för att för tillgodoseende
av under vissa tider av året uppkommande platsbehov iordningställa
en sjukbarack, som kan vara användbar för ändamålet.

Kostnaderna för de av utredningen föreslagna om- och tillbyggnadsarbetena
ha enligt nuvarande prisläge beräknats till 287 000 kronor. Härvid torde
emellertid böra bemärkas, att en icke obetydlig del av sagda kostnader belöpa
på åtgärder, förorsakade av uppskjutet underhåll.

Kostnaderna för genomförande av de av utredningen föreslagna åtgärderna
beträffande Värmlands regemente uppgå således till 287 000 kronor enligt
nuvarande prisläge.

Dalregementet (Falun). Av tablån i det föregående framgår, att arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse för om- och tillbyggnad av sjukhuset vid Dalregementet
beräknade 242 000 kronor, för vilket ändamål militära byggnadsutredningen
i sin förenämnda skrivelse den 27 februari 1943 upptog ett till
175 000 kronor reducerat belopp.

I den föreliggande utredningen har inledningsvis framhållits, att sjukhuset
vöre otidsenligt och icke motsvarade de krav, som ur medicinsk, hygienisk och
byggnadsteknisk synpunkt numera måste ställas på ett truppförbandssjukhus.
Mottagningsavdelningen vore sålunda otillfredsställande och sjukhusets sanitära
anläggningar otillräckliga. Med hänsyn till ständigt uppträdande infektionssjukdomar
förelåge behov av särskilda isoleringsrum. Intill sjukhuset
vore en sjukbarack med 24 vårdplatser belägen, vilken för att kunna utnyttjas
under den kalla årstiden borde varmbonas samt förses med centralvärme och

erforderliga sanitära anordningar.

Beträffande själva truppförbandssjukhuset förelåge enligt utredningens
mening två olika alternativ för avhjälpande av förefintliga brister. Härom har
utredningen anfört följande.

Enligt det första alternativet skulle ändringsarbeten utföras inom den nuvarande
byggnadskroppen med utbyggnad därjämte av utrymmet mellan byggnadens
båda flyglar. Därvid skulle kunna erhållas i bottenvåningen lokaler
för mottagning och tandvård, i våningen en trappa upp en vårdavdelning med

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 1 sami. Nr 175.

27 u 7

Kungl Maj:ts proposition nr 175.

34 vårdplatser samt i vindsvåningen en isoleringsavdelning med 8 vårdplatser
och boningsrum för personal.

Nu angivna sätt att lösa frågan är emellertid behäftat med vissa olägenheter.
Främst kan härvid pekas på den försvåring i sjukvårdspersonalens
arbete, som uppstår genom det avskilda förläggandet av en mindre vårdavdelning
till vindsvåningen, ävensom på den olämpliga inbördes belägenheten
av isolerings- och bostadsutrymmena. Vidare må nämnas, att korridorerna
till följd av detta byggnadssätt icke skulle erhålla erforderligt dagsljus. Ytterligare
kan framhållas, att denna lösning ej helt tillgodoser de krav, som normalt
böra ställas på vissa till mottagningsavdelningen hörande lokalers storlek
och inbördes belägenhet.

Det andra alternativet innebär, att sjukhusets bottenvåning skulle utbyggas
med en envåningsflygel, som skulle innehålla utrymme för två mottagningsrum,
behandlingsrum och väntrum. Den nuvarande byggnadens bottenvåning
skulle inrymma övriga för mottagningsavdelningen nödvändiga lokaler, rum
för tandläkarmottagning, bostadsrum för värnpliktig läkare samt isoleringsavdelning
med 8 vårdplatser. Våningen en trappa upp skulle inredas till vårdavdelning
med 28 vårdplatser, och vindsvåningen slutligen skulle innehålla
bostadsrum för personal och ett större utrymme, användbart såsom förråd eller
reservsjuksal.

Enligt dessa båda alternativ skulle antalet vårdplatser bliva 42 respektive
36 plus reservsjuksal. Då regementets personalstyrka vid genomförd fredsorganisation
kommer att uppgå till 1 200 man, kan vårdplatsbehovet vid truppförbandet
enligt det av utredningen tillämpade beräkningssättet uppskattas
till 48 vårdplatser. Enligt utredningens mening bör emellertid i samband med
byggnadsarbetena å sjukhuset erforderliga iståndsättningsarbeten vidtagas
jämväl beträffande ovannämnda sjukbarack, bland annat omfattande förbättrande
av byggnadens värmeisolering samt inledande av värmeledning. Härigenom
skulle regementet erhålla ytterligare 24 vårdplatser och sålunda i båda
fallen få sitt vårdplatsbehov väl tillgodosett.

Kostnaderna för berörda örn- och tillbyggnadsarbeten, inklusive arbetena
å sjukbaracken, kunde med utgångspunkt från nuvarande prisläge beräknas,
enligt det första alternativet till 203 000 kronor och enligt det andra alternativet
till 213 000 kronor. Med hänsyn till de uppenbara fördelar, som en lösning
enligt det senare alternativet ur skilda synpunkter skulle medföra, har
utredningen förordat detta, särskilt nied hänsyn till att kostnaderna enligt
detsamma endast obetydligt överstege kostnaderna enligt det förstnämnda
alternativet.

Övriga frågor. Under erinran örn vad som förevarit beträffande Svea trängkårs
sjukhusfråga har utredningsmannen, med bifogande av ritningar och beskrivningar,
anfört, att samråd ägt rum med arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
rörande det närmare utformandet av ifrågavarande byggnadsarbete.
I enlighet nied viel utredningen tillämpade grunder rörande beräknandet av
vårdplatsantalet hade det för kårens sjukhus förut uppskattade platsantalet
64 ansetts kunna minskas till 52. Härigenom skulle möjliggöras att — utan
överskridande av den uppställda kostnadsramen — förverkliga vissa enligt
föregående förslag icke tillgodosedda krav på önskvärda utrymmen för tandläkarmottagning
och skyddsrum m. m. Beträffande de om- och tillbyggnadsarbeten,
som sålunda erfordrades och beträffande vilka fortifikationsstyrelsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 175. 99

framdeles tomine att ingiva slutligt förslag, rådde enighet mellan styrelsen
och utredningen.

I samband med behandlingen av sjukhusfrågan vid Dalregementet har utredningen
jämväl berört frågan om regementets sjukhus å Rommehed, vilket
enligt utredningens mening i sitt nuvarande skick vore synnerligen bristfälligt
ur såväl planteknisk som hygienisk synpunkt. Med hänsyn till att Rommehed
vid återgång till normala förhållanden komme att få karaktär av mera tillfällig
förläggningsplats syntes större byggnadsarbeten beträffande sjukhuset icke
böra utföras utan blott sådana mindre förbättringsarbeten, som vore nödvändiga
för sjukhusets försättande i godtagbart skick. Enär enligt vad utredningen
erfarit arméns fortifikationsförvaltning hade för avsikt att i en nära framtid
vidtaga de underhålls- och förbättringsarbeten, som av utredningen ansetts
erforderliga, hade utredningen icke funnit anledning föreligga att i denna fråga
framlägga något förslag.

Utlåtande av försvarets sjukvårdsförvaltning.

T ett den 18 januari 1944 avgivet remissyttrande i anledning av förenämnda
skrivelse den 14 december 1943 har försvarets sjukvårdsförvaltning anfört,
att förvaltningen anslöte sig till det remitterade förslaget utom i vad detsamma
avsåge ombyggnad av truppförbandssjukhuset vid Livgrenadjärregementet
i Linköping. I fråga örn detta sjukhus innebure enligt sjukvårdsförvaltningens
bestämda mening alternativ 1 med den bättre organiserade och
samlade vårdavdelningen och det större och tillgängligare väntrummet väsentliga
fördelar. Då detta alternativ emellertid medförde avsevärt större kostnader
ville sjukvårdsförvaltningen dock icke motsätta sig att alternativ 2
komme till utförande.

Vid anmälan i fjol av dessa byggnadsfrågor framhöll jag, att den då föreliggande
utredningen otvetydigt gåve vid handen, att ett flertal av arméns
truppförbandssjukhus vore i sådant skick, att snara förbättringsarbeten, i
vissa fall nybyggnader, skulle vara önskvärda. Betydande skiljaktigheter i
uppfattningen förelågo emellertid mellan arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
respektive militära byggnadsutredningen rörande vilka åtgärder som
erfordrades för att avhjälpa bristfälligheterna vid vissa av dessa sjukhus.
Ehuru jag icke bortsåg från att ett uppskov vore olägligt, fann jag mig —
såsom av det föregående framgår -—- icke utan ytterligare utredning kunna
taga ställning till de frågor, beträffande vilka de olika förslagsställande organen
hade skiljaktiga meningar. I anslutning härtill beräknade riksdagen
i enlighet med mitt förslag medel endast för iordningställande av ett av
sjukhusen — för Svea trängkår i Linköping -—- och bemyndigade dessutom
Kungl. Majit att, i den mån så befunnes påkallat, under innevarande budgetår
ställa medel till förfogande för ordnande av sjukhusvården vid Karlsborgs
luftvärnsregemente. I syfte att få en allsidig undersökning till stånd rörande
de övriga aktuella sjukhusfrågorna liksom beträffande sjukhuset i Karlsborg
föranstaltade jag, efter bemyndigande av Kungl. Majit, om den särskilda utredning,
för vilken i det föregående redogjorts. Den sålunda företagna utred -

Departements chefen.

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

ningen, som utmynnat i förslag till revision jämväl av programmet för den
redan beslutade sjukhusbyggnaden för Svea trängkår, har visat sig vara av
behovet påkallad och i hög grad ägnad att underlätta ett ställningstagande i
av utredningen berörda frågor och till motsvarande sjukhusfrågor i övrigt.

Mot de av utredningsmannen framlagda allmänna synpunkterna finner jag
i stort sett icke anledning till erinran. Sålunda synas grunderna för beräkningen
av vårdplatsbehovet, ehuru icke baserade på ett så omfattande materiel
som önskvärt varit, kunna godtagas som underlag för byggnadsprogrammets
utformande. Av stort värde synes vara, att lokaler för tandpoliklinik
och röntgen anordnas i sjukhuslokalerna och att hänsyn tages även till den
kvinnliga personalens behov av läkarkonsultation. Förslaget örn inredande
av bostäder i sjukhuslokalerna för sköterskor synes ändamålsenligt. Då jag
i annat sammanhang denna dag kommer att tillstyrka ett av arméförvaltningen
framlagt förslag rörande anställande av sjukvårdsbiträden vid arméns
truppförbandssjukhus, finner jag mig kunna biträda utredningsmannens
förslag jämväl i fråga örn inredande av rum i sjukhuslokalerna för dylika
biträden. Även i övrigt torde de av utredningsmannen angivna normerna
för de olika lokalerna kunna accepteras. Förslaget att indela den sjukanmälda
personalen i omgångar, bland annat för att minska behovet av utrymme för
väntrum, synes lämpligt och bör bliva föremål för praktisk prövning. Därigenom
kan även vinnas, att onödiga tidsförluster i viss utsträckning undvikas.

Yad de särskilda b v ggn a d sb e h ove n beträffar torde sjukhusfrågan vid Norrlands
trängkår böra lösas i enlighet med det nu framlagda förslaget, innebärande
att ett nytt sjukhus för en beräknad kostnad av 430 000 kronor enligt
nuvarande prisläge uppföres. Såsom jag vid behandlingen i årets statsverksproposition,
kapitalbudgeten: bil. 2, av byggnadsfrågor^ vid trängkårema
anfört, har jag icke ansett mig kunna i full utsträckning biträda ett av arméförvaltningen
framlagt program för förläggningsfrågornas ordnande vid ifrågavarande
kårer. Vid Norrlands trängkår har jag sålunda tillstyrkt uppförande
av allenast en ny kasern för 120 man, medan arméförvaltningen föreslagit jämväl
en kasern för 96 man. Därest nytt sjukhus uppföres, torde böra övervägas,
örn icke även den gamla sjukhusbyggnaden kan tagas i anspråk för förläggning
eller örn denna byggnad, såsom i utredningen förutskickats, bör utnyttjas för
undervisningsändamål.

Beträffande Karlsborgs luftvärnsregemente synes, bland annat med hänsyn
till vad utredningsmannen anfört rörande landstingets behov av en sjukvårdsanstalt
i orten, truppförbandssjukvården ej böra anknytas till garnisonssjukhuset
i Karlsborg. I stället bör nytt sjukhus uppföras för luftvärnsregementet.
Helst borde lösningen av Andra intendenturkompaniets förläggningsfråga
avvaktas före det slutliga utformandet av ritningar m. m. för det nya sjukhuset.
Med hänsyn till vad av utredningsmannen anförts förordar jag emellertid
bifall till det av honom framlagda förslaget och beräknar enligt nuvarande
prisläge kostnaderna till 320 000 kronor. Såsom av redogörelsen i propositionen
1943:222 (s. 42) för förläggningsförhållandena vid Karlsborgs
luftvärnsregemente framgår, komma de i samband med sjukhusfrågans lösning

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

101

ledigblivande utrymmena att erfordras för förläggning av regementets personal.
Det torde böra ankomma på arméns fortifikationsförvaltning att vidtaga
härav betingade åtgärder.

Vidkommande sjukhusfrågorna vid Livgrenadjärregementet och Östgöta
luftvärnsregemente torde efter den utredning som numera ägt rum förslaget att
— efter vissa örn- och tillbyggnader ■—- bibehålla det nuvarande gemensamma
sjukhuset för båda truppförbanden böra lämnas helt åsido. På av utredningsmannen
anförda skäl torde i stället nytt sjukhus för en kostnad av 340 000
kronor böra uppföras för luftvärnsregementet och det nuvarande sjukhuset
iordningställas för Livgrenadjärregementets räkning. Av de två alternativ,
som i sistberörda avseende framlagts, anser jag mig böra biträda det jämväl
av utredningsmannen förordade, minst kostsamma förslaget. För ändamålet
beräknar jag således 115 000 kronor jämte 5 000 kronor för anordnande av
separat tandläkarmottagning. På frågan rörande ombyggnad av garnisonssjukhuset
i Linköping, i vilket hänseende något utformat förslag icke föreligger,
har jag icke i detta sammanhang anledning ingå.

Sjukhusfrågan vid Värmlands regemente upptogs visserligen av arméförvaltningen
till behandling i samband med ämbetsverkets medelsframställning
för budgetåret 1943/44 men har sedermera varken av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
eller av militära byggnadsutredningen medtagits bland de mest
angelägna byggnadsbehoven på truppförbandssjukvårdens område. Efter den
utredning i ämnet som numera ägt rum synes det emellertid uppenbart, att
åtgärder måste vidtagas för att förbättra sjukvårdsförhållandena vid Värmlands
regemente, icke minst med hänsyn till de olägenheter för truppförbandssjukvården,
som sammanhänga med att medicinska avdelningen vid lasarettet
i Karlstad enligt uppgift ständigt är överbelagd. Av utredningsmannen
framlagda förslag rörande örn- och tillbyggnadsarbeten å truppförbandssjuk
huset synas lämpliga och kunna av mig biträdas. Mot kostnadsberäkningarna
har jag intet att erinra men vill icke underlåta att framhålla, att de jämförelsevis
höga byggnadskostnaderna, 287 000 kronor, enligt vad utredningen
utvisar, delvis sammanhänga med bristande underhåll å sjukhusbyggnaden
och med den otillräckliga omfattningen av lasarettet i Karlstad.

Beträffande slutligen sjukhusfrågan vid Dalregementet framgår av den nu
verkställda utredningen — liksom av vad tidigare i ärendet förekommit — att
det nuvarande truppförbandssjukhuset icke tillnärmelsevis motsvarar de anspråk,
som numera ställas på en dylik byggnad. Utredningsmannen har ansett
vissa om- och tillbyggnadsåtgärder oundvikliga och därvid anvisat två olika
alternativ, av vilka det ena kostnadsberäknats till 203 000 kronor och det
andra till 213 000 kronor. Det senare alternativet medför enligt utredningsmannens
mening avsevärda fördelar i jämförelse med det förra och har därför
förordats trots de därmed förenade något högre kostnaderna. På av utredningsmannen
anförda skäl kan jag för egen del biträda det sistnämnda alternativet
och beräknar således för örn- och tillbyggnadsarbeten å Dalregementets
sjukhus samt för vissa arbeten å en i anslutning till sjukhuset belägen sjukbarack
ett belopp av tillhopa 213 000 kronor enligt nuvarande prisläge.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Vad utredningsmannen anfört beträffande den om- och tillbyggnad av Svea
trängkårs sjukhus, för vilken som nämnts riksdagen redan beräknat medel,
finner jag vara av beskaffenhet att böra bringas till riksdagens kännedom.
Jag förutsätter, att det må ankomma på Kungl. Majit att vid blivande dispositionsbeslut
taga ställning till de ändringar i tidigare för detta sjukhus framlagt
byggnadsprogram, som arméns fortifikationsförvaltning kan med anledning
av nu föreliggande utredning komma att föreslå.

Sammanfattningsvis torde sålunda för närvarande medel för sjukhusbyggnader
vid truppförbanden m. m. — utöver förut nämnda för Svea trängkår
redan avsedda medel — böra räknas med följande belopp:

Nybyggnad av sjukhus:	Nuvarande prisläge Kronor	Prisläget den 1 juli 1941 Kronor
vid Norrlands trängkår .................................	430 000	374 000
» Karlsborgs luftvärnsregemente ..................	320 000	278 000
» Östgöta luftvärnsregemente ........................	340 000	296 000
Örn- och tillbyggnad av sjukhus:
vid Livgrenadjärregementet ...........................	120 000	104 000
» Värmlands regemente ..............................	287 000	249 000
» Dalregementet ..........................................	213 000	185 000
Summa	1 710 000	1 486 000

Marinförvaltningens delfond.

Såsom närmare framgår av statsverkspropositionen till innevarande års
riksdag (kapitalbudgeten: bil. 2, s. 53—56) har marinförvaltningen i sina
anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 ur angelägenhetssynpunkt uppdelat
de för marinen aktuella byggnads- och anläggningsarbetena i fyra olika
grupper, I, II A, II B och III. Beträffande de olika grupperna har marinförvaltningen
anfört bland annat följande.

Grupp I omfattade byggnadsarbeten, som med hänsyn till försvarsbeslutets
genomförande eller av andra skäl oavvisligen måste komma till utförande
under femårsperioden.

Grupp II A omfattade byggnadsarbeten, för vilkas utförande under femårsperioden
visserligen starka skäl kunde anföras, men vilka, därest andra viktigare
byggnadsbehov framträdde, i nödfall kunde uppskjutas till tid efter
femårsperiodens slut.

Grupp II B omfattade byggnadsarbeten, beträffande vilka den förebragta utredningen
ännu icke vore av den natur, att slutlig ställning kunde tagas
till frågan, om de borde komma till utförande under fem-årsperioden.
Grupp 111 omfattade byggnadsarbeten, beträffande vilka man redan med
den nu verkställda prövningen kunde bedöma, att de icke borde komma till
utförande under femårsperioden.

Samtliga arbeten i grupperna I, IIA och IIB hade ansetts böra belasta
försvarsbeslutets kostnadsram. Arbeten tillhörande angelägenhetsgrupp III
hade ansetts definitivt böra uppskjutas till tidpunkt efter femårsperiodens
slut.

103

Kungl. Maj:ts proposition ni 175.

I den tablå rörande marinens byggnadsarbeten under femårsperioden
1942/47, som enligt vad inledningsvis anförts bifogas detta protokoll, ha byggnadsföretagen
uppdelats i tre grupper, nämligen dels av riksdagen beslutade
eller för riksdagen framlagda byggnadsförslag, dels de byggnadsförslag som
av marinförvaltningen hänförts till angelägenhetsgrad II A, dels och — under
beteckningen II B —-de byggnadsförslag som av marinförvaltningen hänförts
till angelägenhetsgrad II B ävensom de av marinförvaltningen till angelägenhetsgrad
I hänförda byggnadsarbeten, till vilka jag ännu icke ansett mig
kunna taga slutlig ställning.

ALLMÄNT.

Hissa fortifikatoriska arbeten. I skrivelse den 23 augusti 1943 har marinförvaltningen
gjort framställning örn anvisande av medel -—- tillhopa 12 374 800
kronor enligt prisläget den 1 juli 1943 — för vissa fortifikatoriska beredskapsåtgärder
och därvid framhållit, att de i skrivelsen omnämnda åtgärderna
syntes vara av sådan vikt för riksförsvaret eller för beredskapens upprätthållande,
att desamma borde påbörjas utan dröjsmål. På grund därav och
då medel för ifrågavarande ändamål syntes böra utgå från förskottsstaten för
försvarsväsendet, hade ämbetsverket ansett sig böra äska erforderliga medel
i särskild ordning utan samband med sin skrivelse rörande medelsbehoven
för budgetåret 1944/45.

Ärendet är av den natur, att en närmare redogörelse för detsamma icke
lämpligen bör lämnas till statsrådsprotokollet utan ytterligare upplysningar
därom böra meddelas riksdagens vederbörande utskott genom de handlingar,
som komma att till utskottet överlämnas.

Överbefälhavaren och marinchefen ha i anledning av skrivelsen avgivit särskilda
yttranden, varjämte överbefälhavaren i sitt yttrande jämväl hemställt,
att vissa i marinförvaltningens skrivelse rörande medelsbehoven för nästa
budgetår upptagna, till angelägenhetsgrad III hänförda arbeten ävensom vissa
av marinförvaltningen i sistnämnda skrivelse omförmälda arbeten, rörande
vilka ämbetsverket på grund av svårigheten att kunna rymma kostnaderna för
desamma inom femårsplanens kostnadsram icke ansett sig böra begära medel,
måtte tillgodoses över förskottsstat. De ytterligare kostnader, som sålunda
föresloges bliva överförda till förskottsstat, hade beräknats till — enligt, förutnämnda
prisläge — 4 010 000 kronor.

Sedan Kungl. Majit uppdragit åt överbefälhavaren att i ärendet avgiva förnyat
utlåtande med angivande i vad mån ifrågavarande till 4 010 000 kronor
kostnadsberäknade arbeten — därest Kungl. Majit funne, att desamma icke
kunde bestridas med anlitande av förskottsstat och sålunda vore att inrymma
inom femårsplanens kostnadsram — borde komma till utförande samt vilka
av de i marinförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 med
angelägenhetsgrad I betecknade arbeten, som i så fall i första hand kunde
uppskjutas, har överbefälhavaren bland annat framhållit, att för närvarande
möjlighet till besparingar inom femårsplanens kostnadsram för här ifrågavarande
ändamål icke syntes föreligga. Enligt överbefälhavarens mening syntes
det emellertid riktigt att anse arbetena vara av beredskapsnatur, varför
desamma borde tillgodoses utanför femårsplanens kostnadsram.

104

Departements«
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

I sin förenämnda skrivelse den 23 augusti 1943 har marinförvaltningen
bland annat upptagit medel för maskeringsåtgärder och iordningställande av
krigsankarplats, för vissa befästningsanläggningar vid Norrlandskusten samt
för vissa bastubyggnader. För dessa ändamål har Kungl. Majit genom beslut
den 20 augusti, den 2G november och den 31 december 1943 anvisat tillhopa
högst 2 992 500 kronor att bestridas av vederbörligt förskottsanslag. — Beträffande
en av marinförvaltningen i samma skrivelse gjord framställning avseende
medel för vissa byggnadsarbeten m. m. å Stockholms örlogsvarv har

enkl arbetet ansetts vara av beskaffenhet att böra tillgodoses över riksstat
samt av brådskande natur — Kungl. Majit i propositionen nr 2 (s. 119) till
årets liksdag hemställt örn anvisande av erforderliga medel å tilläggsstat till
riksstaten för innevarande budgetår.

I anslutning till den praxis, som numera utbildats i fråga örn bestridande
av föi sval skostnader, anser jag mig icke kunna föreslå att — utöver de byggnadsbehov,
för vilka Kungl. Majit i enlighet med vad i det föregående anförts
redan anvisat medel över förskottsstat — ytterligare förskottsmedel tagas i
anspråk för här ifrågavarande arbeten. Därest medelsbehoven skola tillgodoses,
synes femårsplanens kostnadsram böra belastas. Då denna ram -—- såsom
även framhållits vid anmälan av årets statsverksproposition — är hårt ansträngd,
är det uppenbart att den största återhållsamhet måste iakttagas vid
upptagande av nya medelsäskanden.

Likväl torde i detta sammanhang frågan örn vissa fortifikatoriska arbeten
föi flottan och kustartilleriet, för vilka ändamål marinförvaltningen i sin
förestående skrivelse äskat tillhopa 3 040 000 kronor enligt prisläget den 1
juli 1943, böra underställas riksdagens prövning. Överbefälhavaren och chefen
för marinen lia i sina yttranden i ärendet tillstyrkt, att de av marinförvaltningen
föreslagna arbetena i viss utsträckning skola komma till utförande.
Sedan ärendet underkastats ytterligare beredning inom försvarsdepartementet,
vill jag för egen del förorda, att medel nu anvisas för tillgodoseende av vissa
av de av marinförvaltningen sålunda föreslagna arbetena. För flottans vidkommande
torde böra beräknas 28 000 kronor för anordnande av kabelskydd
och fullträffsäker radiostation samt för kustartilleriets del 1470 000 kronor
för anordnande av vissa batteri- och kommandoplatser, eller tillhopa
i runt tal 1 500 000 kronor, varav ett belopp av 1 290 000 kronor — motsvarande
kostnaderna för arbetena i fråga enligt prisnivån den 1 juli 1941 — bör belasta
femårsplanens kostnadsram.

I övrigt anser jag framställningen för närvarande icke böra påkalla
ytterligare åtgärd.

Brännoljecisterner för flottan. Efter därom av Kungl. Majit i propositionerna
1942:270 och 1943:222 framställt förslag beräknade 1942 och 1943 års
riksdagar medel å tillhopa 625 000 kronor för utförande av vissa anläggningsarbeten
för brännoljecisterner vid flottan.

Kungl. Majlis proposition nr 175.

105

I skrivelse elen 19 januari 1944 har marinförvaltningen anfört, att det förslag,
som legat till grund för medelsanvisningen, av angivna skäl icke lämpligen
borde komma till stånd på tidigare avsett sätt samt att ämbetsverket
undersökte möjligheterna för viss annan lösning av frågan. Marinförvaltningen
förutsatte, att de anvisade medlen måtte efter undersökningarnas
slutförande få disponeras på sätt Kungl. Majit ägde bestämma.

Överbefälhavaren har, under uttalande av visst önskemål, tillstyrkt bifall
till framställningen.

Ärendet är av den natur, att en fullständig redogörelse för detsamma
icke bör lämnas till statsrådsprotokollet. Närmare upplysningar torde få
inhämtas genom de handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens
vederbörande utskott.

Jag är icke beredd att utan ytterligare övervägande godtaga de riktlinjer Departementsför
programmets genomförande, som marinförvaltningen i sin skrivelse skis- chefmserat,
men vill framhålla, att med slutligt ställningstagande bör anstå till
dess ämbetsverket slutfört sina undersökningar.

Då det emellertid icke synes vara möjligt att inom av riksdagen beräknat
belopp utföra ifrågavarande arbeten på sätt ursprungligen avsetts och då
det är av största vikt, att arbetena utan tidsspillan kunna igångsättas
efter det godtagbart förslag framlagts, torde riksdagens bemyndigande
böra utverkas för Kungl. Majit att inom angiven kostnadsram besluta i
ärendet.

Vissa byggnadsarbeten å Berga.

Inledning.

I skrivelse den 20 maj 1943 föreslog chefen för marinen, bland annat, att
Berga strandområde invid Hårsfjärden skulle förvärvas för marinens räkning
samt att marinens underofficersskola skulle förläggas till detta område.

Genom beslut den 4 juni 1943 anmodade jag chefen för marinen respektive
marinförvaltningen att dels verkställa ytterligare utredning rörande det oundgängligen
erforderliga behovet av ytterligare förläggningsutrymmen m. m. för
Stockholms örlogsstation, dels verkställa uttömmande utredning rörande
föreliggande möjligheter att på ändamålsenligaste och minst kostnadskrävande
sätt tillgodose detta behov genom effektivare ianspråktagande av redan förefintliga
utrymmen eller genom uppförande av nya förläggningslokaler m. m.
i Stockholm eller invid Hårsfjärden.

I sin skrivelse den 23 augusti 1943 angående medelsbehoven för nästa
budgetår har marinförvaltningen beträffande nybyggnad för marinens
underofficersskola anfört i huvudsak följande.

Försvarsutredningen hade beräknat, att lokalbehovet för en för marinen
och kustartilleriet gemensam underofficersskola skulle kunna tillgodoses
genom ianspråktagande av byggnader och lokaler för marinens sjukhus i
Karlskrona, vilka skulle bliva lediga vid den av utredningen förutsatta sammanslagningen
av marinens sjukhus med länslasarettet i Karlskrona. Med

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

hänsyn till sedermera framkomna önskemål beträffande sjukhusets användande
för andra ändamål (flottans sjömansskola m. m.) förordade chefen
för försvarsdepartementet i propositionen 1942: 210, att frågan örn underofficersskolans
förläggning skulle upptagas till särskild utredning i samband
med frågan örn förflyttningen av Stockholms örlogsbas. Genom en förläggning
av underofficersskolan till Stockholms örlogsstation skulle nyanläggningsbehovet
för skolan inskränkas till vad som erfordrades för lektions- och
expeditionslokaler jämte förläggningsutrymme för eleverna, under det att
övriga erforderliga anläggningar skulle bliva gemensamma med örlogsstationens.
Kostnaderna för underofficersskolans nybyggnader, under förutsättning
att skolan förlädes till Stockholms örlogsstation, uppskattades av 1940
års militära byggnadsutredning till omkring 1 160 000 kronor enligt prisläget
den 1 juli 1941.

I sin skrivelse den 10 februari 1943 hade marinförvaltningen anfört, att
denna summa ej vore tillräcklig för uppförande av helt nya lokaler samt att
tomtfrågan ej vore slutgiltigt utredd.

Marinförvaltningen hade sedermera på chefens för marinen direktiv verkställt
undersökningar angående möjlig förläggningsplats för marinens underofficersskola
inom Stockholm eller i dess omedelbara närhet. Dessa undersökningar
hade givit till resultat, att något område, som bättre lämpade sig för förläggning
av skolan än det av chefen för marinen föreslagna Bergaområdet invid
Hårsfjärden icke stöde till buds.

Utredningen angående förläggning av marinens underofficersskola till sistnämnda
område vore icke slutförd, och avsåge marinförvaltningen att sedermera
återkomma i ärendet.

Kostnaderna för underofficersskolan hade uppskattats till cirka 3 000 000
kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 under förutsättning att ett helt nytt
etablissement uppfördes invid Berga och att markkostnaderna uppginge till
cirka 150 000 kronor.

Prisstegringen fram till den 1 juli 1943 utgjorde 500 000 kronor. Kostnadsramen
beräknades bliva belastad med 3 000 000 kronor. Arbetet, som
måste utföras under budgetåret 1945/46 enär underofficersskolan enligt chefen
för marinen borde vara färdig att tagas i bruk den 1 juli 1946, hade tilldelats
angelägenhetsgrad I.

I skrivelse den 11 september 1943 har marinförvaltningen i anledning av
förenan-mda den 4 juni 1943 givna uppdrag inkommit med utredning rörande
olika möjligheter att tillgodose förläggningsbehovet för Stockholms örlogsstation.
Av skrivelsen inhämtas bland annat följande.

På Skeppsholmen funnes för närvarande förläggningsutrymmen i kaserner
samt ombord på logementsfartyget af Chapman för 920 man vid normal beläggning
och för 1 230 man vid maximal beläggning. Med stöd av verkställd
utredning kunde fastställas, att under fredsförhållanden minst 1 350 förläggningsplatser
erfordrades, varför sålunda ytterligare 430 förläggningsplatser
borde anordnas. Detta kunde enligt marinförvaltningen ske antingen genom
ett effektivare ianspråktagande av på Skeppsholmen redan förefintliga utrymmen
eller genom uppförande av nya förläggningslokaler.

Enligt det förra alternativet skulle sjökrigsskolans gamla lokaler samt
sjökarteverket omändras till förläggningslokaler, därvid ny byggnad borde
uppföras för sjökarteverket på annan plats, lämpligen på Gärdet. Kostnaderna
för detta alternativ hade av marinförvaltningen beräknats till i runt

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

tal 1 240 000 kronor enligt nuvarande prisläge, av vilket belopp 175 000 kronor
belöpte på ombyggnad av sjökrigsskolebyggnaden, 156 000 kronor på anordnande
av skol- och expeditionslokaler på vissa kasernvindar, 134 000 kronor
på ombyggnad av sjökarteverkets ämbetsbyggnad samt 775 000 kronor på nybyggnad
för sjökarteverket. Alternativt kunde tänkas en förhyrning av för
sjökarteverket erforderliga lokaler till en beräknad årskostnad av 65 000
kronor.

Beträffande frågan örn uppförande av nya förläggningslokaler m. m. kunde
till en början fastslås, att Skeppsholmen icke utan avsevärda olägenheter
ur brandskydds- och kulturella synpunkter erbjöde möjligheter till placering
av någon ny byggnad av permanent natur. Kvar stöde då möjligheten att
uppföra en helt ny anläggning å lämplig plats utanför Stockholm för den
del av örlogsstationens personal, som lättast kunde förläggas skild från
stationen i övrigt, nämligen värnpliktsskolan. Vid förläggande av såväl den
för marinen planerade underofficersskolan som en separat värnpliktsskola
för Stockholms örlogsstation till Berga kunde kostnaderna för dessa båda
anläggningar nedbringas genom att vissa byggnader m. m. gjordes gemensamma.
Oavsett detta bleve dock kostnaderna för anordnande av erforderliga
förläggningsutrymmen för en separat värnpliktsskola avsevärt högre
än kostnaderna för utökning av förläggningsutrymmena på Skeppsholmen.
Bergaalternativet innebure dock den avsevärda fördelen, att lämplig övningsterräng
erhölles. Av kostnadsskäl ansåge sig emellertid marinförvaltningen
böra tillstyrka förslaget att tillgodose örlogsstationens behov av ytterligare
förläggningsutrymmen genom i anspråktagande av sjökrigsskolebyggnaden och
sjökarte verkets ämbetshus — sedan nya tjänstelokaler för sjökarteverket
anordnats — samt vissa vindsutrymmen m. m.

Chefen för marmén, som i skrivelse den 15 september 1943 avgivit utlåtande
i anslutning till marinförvaltningens förslag i ämnet, har framhållit,
att enligt förslaget Skeppsholmen ur utbildnings-, motions-, fritids- och
trevnadssynpunkt komme att bliva alltför tätt belagd, även örn erforderligt
förläggningsutrymme kunde ordnas, övningsförhållandena bleve även ojämförligt
mycket sämre än örn värnpliktsskolan förlädes till Bergaområdet.
Även borde framhållas, att förläggningsförhållandena på Skeppsholmen på
nytt komme att bliva otillräckliga, då logementsfartyget af Chapman — där
tills vidare förläggningsutrymmen för 200 man erhölles -—- måste utrangeras.

På grund av vad sålunda anförts ansåge sig marinchefen böra förorda
genomförandet av Bergaalternativet trots därmed förenade högre kostnader.

I ärendet har sjökarteverket den 30 september 1943 avgivit utlåtande.

I skrivelse den 8 december 1943 har chefen för marinförvaltningens fortifikationsavdelning
på given anledning framlagt en beräkning av kostnaderna
för uppförande av erforderliga provisoriska baracker å Skeppsholmen för det
fall att sjökrigsskolebyggnaden —- eventuellt med undantag för honnörssalen
— men icke sjökarte verkets ämbetsbyggnad toges i anspråk för förläggning.
Kostnaderna ha därvid vid förläggning av 204 man (motsvarande förlägg -

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

ningsutrymmet i sjökarteverkets ämbetsbyggnad) beräknats till 315 000 kronor
om tre och 250 000 kronor om två baracker uppfördes samt vid förläggning
av 238 man (motsvarande förläggningsutrymmet i sjökarteverkets ämbetsbyggnad
och sjökrigsskolans honnörssal) till 340 000 kronor.

Propositionen 1943:344.

I propositionen 1943: 344 angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1943/44 upptogs bland annat ett belopp av 1 285 000 kronor
för bestridande av på marinen belöpande kostnader för inköp av Berga egendom
invid Hårsfjärden. Vid anmälan av propositionen anförde jag bland
annat följande.

Berga egendom avgränsar hela nordvästra delen av de partier av Hårsfjärden,
som huvudsakligen användas av kustflottan. En tomtförsäljning på
denna plats skulle därför vara i hög grad betänklig ur försvarsväsendets
synpunkt. Såsom handlingarna i ärendet närmare utvisa, skulle kustflottan
därigenom vållas svårigheter av olika slag utöver dem som redan nu föreligga
genom exploateringen av Årsta gård till havsbad. Ett förvärv för kronans
räkning av de delar av fastigheten, som i berörda hänseenden äro av
den största betydelsen, framstår därför såsom lämpligt. Ett sådant förvärv
synes även ur andra synpunkter vara motiverat, icke minst kustflottans
behov av ytterligare utrymmen för sin verksamhet. En olägenhet härvidlag
är att den på strandområdet uppförda huvudbyggnaden, Berga slott, är av
sådant utförande, att den icke utan vidare lämpar sig för statliga ändamål.
Då emellertid värdet av denna byggnad representerar en förhållandevis liten
del av egendomens sammanlagda värde, synes denna olägenhet icke böra tillmätas
avgörande betydelse.

Ehuru ett förvärv av enbart strandområdena skulle vara tillräckligt för
att trygga kronans omedelbara intressen, ansluter jag mig till domänstyrelsens
uppfattning att en delning av egendomen bör undvikas och att ett
förvärv för statens räkning bör avse hela egendomen. Härigenom erhåller
kronan rörelsefrihet för framtiden, varförutom möjligheter föreligga att på
ett ekonomiskt tillfredställande sätt bedriva det till egendomen hörande
jordbruket och skogshanteringen.

Såsom av det föregående framgår, har preliminärt avtal slutits örn försäljning
av egendomen till statsverket. Den avtalade köpeskillingen — 2 635 000
kronor, innefattande jämväl i köpet ingående lösegendom —• avser hela egendomen
med undantag i huvudsak för inventarierna i slottsbyggnaden jämte
vissa andra inventarier ävensom ett markområde örn 2 676 kvadratmeter, som
avstyckats till särskild fastighet. Köpeskillingen synes med hänsyn till egendomens
beskaffenhet och läge ej vara oskälig. Till de med köpet förenade
villkoren i övrigt torde Kungl. Maj:t framdeles få taga ställning. Domänstyrelsen
har förklarat sig icke ha något att erinra mot att domänverkets
markinköpsfond anlitas för gäldande av köpeskillingen till den del denna
belöper på skog och jordbruk men anser, att återstoden — i huvudsak belöpande
på tomtvärde å strandområdet samt å slottsbyggnaden — skall
gäldas av särskilt för ändamålet anvisat anslag. Egendomens förvaltning
kommer för sådant fall att åvila domänverket till den del ej vissa områden,
av vilka försvarsväsendet har särskilt intresse, avskiljas till förvaltning
genom marinförvaltningen, och avkastningen av jordbruket och skogen
kommer att tillföras domänfonden. Detta förslag, som bereder säkerhet för
en betryggande skötsel av egendomen, synes mig utgöra en lämplig lösning

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

av den föreliggande frågan. Jag har därför funnit mig böra förorda, att Berga
egendom inköpes för statsverkets räkning och att köpeskillingen fördelas
enligt de grunder som i det föregående angivits. Anmärkas må, att köpeskillingen
kommer att jämlikt testamentariska föreskrifter tillföras särskild
understödsfond för allmännyttiga ändamål.

Såsom av utredningen framgår, föreligga vissa förslag rörande utnyttjande
för marinens räkning av huvudbyggnaden och det till egendomen
hörande strandområdet. Sålunda har marinförvaltningen i skrivelse den 11
september 1943 angående förläggningsutrymmen m. m. för Stockholms
örlogsstation framlagt olika alternativ i fråga örn förläggningen av örlogsstationens
värnpliktsskola och därvid såsom ett alternativ upptagit förläggning
till Berga. Härjämte har marinförvaltningen i sina anslagsäskanden för
marinen för budgetåret 1944/45 förklarat, att för förläggning av marinens
underofficersskola något område som bättre lämpade sig än Bergaområdet
icke stöde till buds. I detta sammanhang torde det icke vara erforderligt att
fatta ståndpunkt till dessa frågor, som tarva ytterligare övervägande och icke
äro i sak avgörande vid ställningstagandet till huvudfrågan örn inköp av
Berga egendom. Jag ber att framdeles få återkomma till dessa byggnadsfrågor.

Riksdagen (skrivelse nr 509) anförde i anledning av propositionen bland
annat följande.

Riksdagen vore ense med departementschefen örn att tomtförsäljning från
Berga egendom skulle vara i hög grad betänklig för försvarsväsendet, särskilt
med hänsyn till den insyn över övningsbasen och ankringsplatsen, som egendomen
erbjöde. Härtill komma att, då de av kronan ägda öarna omkring Hårsfjärden
praktiskt taget icke erbjöde några möjligheter för ytterligare bebyggelse,
Berga egendom skulle för en eventuell framtida utvidgning av övningsbasen
vara i hög grad värdefull.

Enligt departementschefens mening syntes, även örn ett förvärv av strandområdet
vore tillräckligt för att trygga kronans omedelbara intressen, en delning
av egendomen böra undvikas. Även domänstyrelsen hade givit uttryck åt
samma uppfattning. De skäl, som anförts för ett förvärv av egendomen i dess
helhet, hade riksdagen funnit bärande, och riksdagen hade därför medgivit
att det föreslagna köpet komme till stånd.

Departementschefen hade i propositionen icke närmare ingått på frågan
rörande utnyttjandet för marinens räkning av slottsbyggnaden och det till
egendomen hörande strandområdet. Det hade för riksdagen varit önskvärt
och icke utan betydelse för behandlingen av ärendet örn i förevarande sammanhang
även framlagts utredning och förslag beträffande denna fråga. Riksdagen
ville emellertid framhålla, att riksdagen förutsatte, att några ekonomiska
krav på mera vidlyftiga ombyggnadsarbeten av slottsbyggnaden icke komme
att framställas. Riksdagen vore nämligen av den uppfattningen, att byggnaden
i fråga borde kunna användas i det skick, vari den nu befunne sig, och
ansåge att så även borde ske med hänsyn till det kulturhistoriska intresse, som
densamma kunde komma att erbjuda.

Marinförvaltningens föreliggande förslag.

Sedan riksdagen sålunda godtagit förslaget örn förvärv för kronans räkning
av Berga egendom, har egendomen numera förvärvats av statsverket. Undertiden
har inom marinstaben och marinförvaltningen pågått utredning rörande
lämpligaste sättet för utnyttjande av egendomen.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

I skrivelse den 25 januari 1944 har marinförvaltningen framlagt definitivt
förslag om förläggning av marinens underofficersskola och Stockholms örlogsstations
värnpliktsskola till Bergaområdet. Av skrivelsen i fråga, vid
vilken fogats dels en preliminär dispositionsplan för Bergaområdet, dels ock
en preliminär plan över undersökta byggnadsplatser, inhämtas bland annat
följande.

Efter vidlyftiga undersökningar angående lämplig plats för marinens underofficersskola,
har Bergaområdet befunnits lämpligast såväl ur utbildningssynpunkt
— kontakt med kustflottan och dess moderna materiel för materielstudier
samt närhet till moderna kustartillerianläggningar — som ur den synpunkten,
att platsen är lämplig för en internatskola och har ändamålsenlig övningsterräng
för såväl flottans som kustartilleriets elever. En del av kustflottans
anläggningar vid Hårsfjärden kunna även disponeras av eleverna.

Vid uppgörande av plan till underofficersskolans förläggande till Bergaområdet
har förslag väckts att även dit förlägga Stockholms örlogsstations
värnpliktsskola, varför marinförvaltningen i detta sammanhang även upptager
denna fråga till behandling.

Den förlängda värnpliktstiden och den ökade värnpliktsutbildningen, som
blivit en följd därav, samt behovet att utbilda värnpliktiga till att ersätta
stammanskap (2:a klass sjömän) har medfört, att det redan förut genom ökning
av stamkadern alltför ringa kasernutrymmet och antalet skollokaler
måste kompletteras genom nybyggnader. Å Stockholms örlogsstation erfordras
sålunda förläggning och skollokaler för 500—600 värnpliktiga under tiden
slutet av september till slutet av april. En utbildning av ett så stort antal
värnpliktiga under samma tid som underbefälsskolan pågår är icke möjlig på
Skeppsholmen. Modern handvapenutbildning erfordrar övningsterräng, vilket
medför att dessa 500—600 värnpliktiga vid förläggning till Skeppsholmen ett
flertal dagar i veckan måste per buss föras ut till sådan terräng, t. ex. Järvafältet.
Sjöförsvarets utbildningskommission har framhållit nödvändigheten
av att de värnpliktigas skjututbildning ökas, vilket även skulle medföra talrika
transporter till skjutbanan vid Kaknäs. Förutom de kostnader, som dessa
transporter komma att medföra, bliva bussresorna ett slöseri med den för
utbildningen knappt tilltagna utbildningstiden. Även örn det sålunda är möjligt
att å Skeppsholmen genom örn- och nj-byggnader erhålla kasern- och skollokaler,
kan — alldeles frånsett den ur andra synpunkter icke önskvärda överbefolkningen
på holmen —• en ens tillnärmelsevis nöjaktig utbildning icke
meddelas de värnpliktiga vid en sådan förläggning. Med hänsyn till den stora
brandrisk, som en ytterligare barackbebyggelse å Skeppsholmen skulle medföra
liksom till önskemålet, att bevara Skeppsholmens för en storstads centrum
enastående miljö värden framstår värnpliktsskolans förläggande utanför
Skeppsholmen än mera önskvärd. Ävenledes må uppmärksammas, att det
icke torde dröja länge, förrän logementsfartyget af Chapman måste utdömas,
enär detsamma icke kan anses fylla de krav, som numera ställes på en permanent
förläggning. När nämnda fartyg icke längre anses lämpligt för förläggning,
torde av kostnadshänsyn — såväl engångskostnader som driftskostnader
— ersättning icke böra ske genom utnyttjande av annat fartyg för förläggning
utan torde då erfordras ytterligare bebyggelse å Skeppsholmen med
därav följande ofrånkomliga olägenheter. En ytterligare förläggning till
Skeppsholmen torde medföra, att exercisplanen och gymnastikhuset bliva
otillräckliga, att mässar och marketenterier måste ökas, även örn hänsyn tagits
till ifrågavarande förläggnings belägenhet mitt i en storstad, att förrådsutrymmena
bliva väl knappa även med hänsyn till det utrymme, som kan komma

lil

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

att få disponeras i arméns intendenturförråd efter detsammas överlämnande
till marinen, samt att arfestlokalerna bliva för fåtaliga.

Närmare undersökningar lia givit vid handen, att lämplig plats för Stockholms
örlogsstations värnpliktsskola erbjudes i anslutning till den inom Bergaområdet
planerade underofficersskolan, där lämplig övningsterräng finnes att
tillgå. Av utbildningskommissionen framhållet önskemål, att de värnpliktiga
under första utbildningstiden skola få komma ombord på fartygen för att
bättre förstå vad som i den teoretiska undervisningen skall inläras, kan här
för den kategori värnpliktiga, som efter första utbildning avses tjänstgöra å
kustflottan, i viss utsträckning uppfyllas genom besök å kustflottans fartyg.

En stor fördel med denna utflyttning är dessutom, att värnpliktsskolans
lokaler på Berga kunna utnyttjas för kustflottans yrkesskolor under tiden
1 maj—15 juli. I försvarsutredningen har för dessa yrkesskolor avsetts rustande
av särskilda skolfartyg, för artilleriskolan icke mindre än två pansarskepp
och två jagare. Dessa skolfartyg bliva i väsentlig grad enbart logementsfartyg
för skolornas personal, då man eftersträvar, att eleverna skola utföra
sina skjutningar på kustflottans fartyg för att dessa mobiliseringsbemannade
fartygs besättningar skola för övning samtidigt som skolornas elever utföra
sina skolskjutningar.

Vid en landförläggning av yrkesskolorna (utbildningskommissionen föreslår
även detta i sitt betänkande) i för värnpliktsskolan planerade lokaler vinner
man den fördelen, att skolfartyg i eljest erforderlig utsträckning icke
behöva rustas för att tjänstgöra som logementsfartyg, vilket årligen kommer
att medföra stora besparingar. Ur beredskapssynpunkt vinner man med en
landförläggning av yrkesskolorna även den utomordentliga fördelen, att de
fartyg, som annars skulle avsetts som skolfartyg, vid skärpt läge kunna mobiliseringsbemannas
och man slipper ifrån det oegentliga och för beredskapen
synnerligen ofördelaktiga förhållande, som varit rådande under nuvarande
försvarsberedskap, att mobiliseringsbemannade fartyg nödgas bryta sönder
sina övade besättningar, för att yrkesskolornas elever skulle kunna kommenderas
ombord. Dessa fördelar stå icke att vinna om värnpliktsskolan förlägges
till Skeppsholmen, i vilket fall dess lokaler skulle komma att stå outnyttjade
från slutet av april till mitten av september, alltså i 4Va månader.

En förläggning av värnpliktsskolan till Berga är icke liktydig med att en
helt ny kasern- och skolorganisation där behöver upprättas för denna skola,
örn densamma samordnas med den dit förlagda underofficersskolan. Såväl
personal som lokaler kunna i viss utsträckning vara gemensamma för dessa
båda skolor, medförande ekonomiska fördelar. Som värnpliktsskolans elever
endast kortare tid bliva förlagda till här ifrågasatt etablissement, torde detta
kunna utföras i lägre standard än vad som gäller för vanliga kasernförläggningar.

I samband med utredningen rörande underofficersskolans och värnpliktsskolans
förläggning till Bergaområdet har marinförvaltningen även undersökt
möjligheten för områdets utnyttjande för andra ändamål. Marinförvaltningen
har därvid funnit lämpligt att reservera ett område närmast Yitså för eventuella
framtida behov av reparationsverkstäder för fartyg och ett område,
sydligaste strandområdet, för sjövärnskårens framtida behov. Inom det reserverade
verkstadsområdet finnas möjligheter att utföra fullträffsäkra verkstäder.

Efter en utredning rörande personal- och lokalbehovet för de båda skolorna
har ämbetsverket beräknat antalet elever vid underofficersskolan till
182 och vid värnpliktsskolan til] högst 550. Enligt den preliminära utred -

112

Kungl. Majlis proposition nr 175.

ningen borde nian vidare räkna med behov av 28 officerare, 40 underofficerare,
36 underbefäl och 60 meniga (handräckning, vakt m. m.) samt viss civil personal,
nämligen maskinist, eldare, sjuksköterska, 2 husmödrar, husföreståndarinna
på slottet samt 20 köksbiträden och 3 städerskor.

I fråga om lokalbehovet har marinförvaltningen föreslagit följande.

Underofficersskolans elever borde förläggas i en eller flera kaserner av
god standard, stenhus i två våningar, med förslagsvis två-mannarum, ett dagrum
per 40—50 man, ett eller två smärre rum för dagbefäl, källare med förråd
och normalskyddsrum.

Värnpliktsskolans elever och underbefäl samt för båda skolorna gemensamt
underbefäl och handräckningsmanskap borde förläggas i kasernbaracker
av trä förslagsvis i två våningar med dubbelsidigt belysta logement utan
korridorer och med de byggnadsdelar, som innehölle trappor, tvättrum o. dyl.
förslagsvis uppförda i sten. Eventuellt kunde dagrum anordnas på vindarna.
Källare anordnades med förråd och normalskyddsrum. Det vore möjligt, att
envåningsbaracker, eventuellt sammanbyggda till större längor, kunde visa
sig mer ekonomiska, men hade de merkostnader för ledningar och skyddsrum,
som härvid uppstode, ännu icke kunnat närmare beräknas. Marinförvaltningen
ville fästa uppmärksamheten på att — med hänsyn till den relativt korta tid
värnpliktsskolans olika kontingenter avsåges bliva förlagda till Berga — det
syntes möjligt att räkna med dubbelförläggning, varvid luftkuben per man
bomme att uppgå till omkring 7 kbm.

Vidare erfordrades en för båda skolorna gemensam lektionsbyggnad, gymnastik-
och exercishus, matinrättning, marketenteri och sjukstuga, vakt- och
arrestbyggnad, idrottsplats, skjut- och närstridsbanor samt båtbrygga m. m.
Mässar för officerare och underofficerare syntes däremot icke behöva byggas,
enär slottets nuvarande köks- och matsalsavdelning syntes kunna disponeras
såsom mässlokaler. En simhall vore av den största betydelse, men med hänsyn
till det ekonomiska läget funne sig marinförvaltningen nödsakad att ställa
simhallens utförande på framtiden.

För vissa officerare och underofficerare hade fasta förläggningsrum beräknats
å Berga slott, medan övriga vid behov och i män av utrymme syntes böra
disponera rum inom slottet. Skolchefen samt två uppbördsmän borde beredas
möjlighet att såsom familjebostäder förhyra vissa inom området belägna
byggnader, som väl lämpade sig för ändamålet. För den civila personalen
borde bostäder anskaffas inom området, varvid i stor utsträckning befintliga
byggnader syntes kunna tagas i anspråk.

Något ritningsförslag till ifrågavarande byggnadskomplex vore på detta
förberedande stadium icke uppgjort. Man måste därför räkna med att vid ett
fortsatt studium vissa omläggningar av i skrivelsen föreslagna dispositioner
och kombinationer av byggnader och lokaler kunde bliva önskvärda. Den preliminära
planen över rekognoscerade byggnadsplatser vore uppgjord utan nivåkarta
som underlag, varför byggnadernas gruppering icke finge betraktas som
definitiv.

I detta sammanhang ville marinförvaltningen även meddela, att förslag
framförts från Stockholm—Nynäs Järnvägsaktiebolag att anlägga ett stickspår
mellan Västerhaninge station och Vitsa. Underhandlingar mellan Stockholm—Nynäs
Järnvägsaktiebolag och Västerhaninge kommun påginge i
denna angelägenhet och hemställde ämbetsverket, örn det vid en eventuell utbyggnad
av Bergaområdet skulle visa sig vara ett allmänt intresse att anlägga
ett dylikt stickspår, att senare få återkomma i detta ärende.

Kungl. Majlis proposition nr 175.

113

Kostnaderna för samtliga föreslagna byggnadsarbeten ha enligt
prisläget den 1 juli 1941 beräknats till 4 700 000 kronor, vartill kommer
administrationskostnad med 300 000 kronor, utgörande omkring 6 % å 4 700 000
kronor. Sommanlagda kostnaden har sålunda beräknats till (4 700 000 +
300 000 =) 5 000 000 kronor enligt en skrivelsen bifogad kostnadsberäkning.

Marinförvaltningen, som i syfte att inrymma här ifrågavarande kostnader
inom den för femårsperioden 1942/47 fastställda kostnadsramen för marinen
i annat sammanhang föreslagit en avsevärd reducering av det tidigare planerade
byggnadsprogrammet vid Gustavsviks örlogsdepå, har i anslutning till vad
i föreliggande skrivelse anförts hemställt, att marinens underofficersskola samt
Stockholms örlogsstations värnpliktsskola måtte förläggas till Bergaområdet
samt att för i samband därmed erforderliga byggnadsarbeten ett belopp av
5 000 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 måtte beräknas.

I särskild skrivelse den 9 februari 1944 har marinförvaltningen jämväl
framlagt utredning rörande sådana i samband med de föreslagna anläggningarna
å Berga uppkommande kostnader, som äro av beskaffenhet att
böra bestridas över driftbudgeten. I sådant avseende har marinförvaltningen
anfört i huvudsak följande.

De kostnader, varom här är fråga, äro dels engångskostnader för anskaffning
av olika slag av materiel m. m., dels årliga underhålls- m. fl. kostnader.
Av de senare har marinförvaltningen ansett sig endast böra upptaga sådana,
som kunna anses såsom merkostnader i förhållande till anslagsbehovet, därest
förenämnda skolor förlagts till Karlskrona respektive kvarstannat inom örlogsstationens
område å Skeppsholmen. För ett bedömande av frågan, i vilken
mån den föreslagna förläggningen av Stockholms örlogsstations värnpliktsskola
till Bergaområdet inverkar på kostnaderna, har marinförvaltningen under
varje anslag särskilt angivit de beräknade kostnaderna för det fall, att enbart
underofficersskolan förlägges till Bergaområdet. Då, såsom framgår av marinförvaltningens
förutnämnda skrivelse angående kostnader å kapitalbudgeten,
förutsättningen för förläggningen till Bergaområdet är att utbyggnaden av
Gustavsviks örlogsdepå inskränkes, har marinförvaltningen därjämte ansett
sig böra redogöra för i vilken mån för sistnämnda örlogsdepås utbyggande
avsedda medel å driftbudgeten kunna tagas i anspråk för Bergaområdets utbyggnad.
Härvid har marinförvaltningen utgått från att vad som härigenom
inbesparas i första hand skall frånräknas de kostnader, som äro att hänföra till
värnpliktsskolans vid Stockholms örlogsstation förläggning till Bergaområdet.
Det torde nämligen få förutsättas, att en internatförläggning av marinens
underofficersskola i varje fall måst komma till stånd med hänsyn till att nu
icke stå till buds de möjligheter för skolans förläggning till marinens sjukhus
i Karlskrona eller till Stockholms örlogsstation i samband med stationens
eventuella utflyttning, varmed räknats av 1941 års försvarsutredning respektive
Kungl. Majit i propositionen 1942: 210.

De engångskostnader, som komma i fråga, avse anskaffning av sjukvårdsinventarier
m. m., intendenturmateriel (kasernutredning och inventarier för
expeditioner, skolor, mässar m. m. samt förplägnadsutredning), undervisningsmateriel
och telefonanläggning. Kostnaderna ha av marinförvaltningen beräknats
enligt följande tablå.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 175.

27 44 8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Engångskostnader	Kostnad för enbart undero fficers-skola	Tilläggs-kostnad för vilm plikts -skola	Summa kostnad	För Gustavsviks örlogsdepå beräknade kostnader	Anslagsbehov
Sj uk vårdsm ate riel......	10 000	31 000	41 000	8 000	33 000
Intendenturmateriel: kasernutredning m. m. förplägnadsutredning	130 000 25 000	110 000 30 000	240 000 55 000	100 000 30 000	. } 165 000 ,
Undervisningsmateriel. . Telefon anläggning ....	60 000 23 000	17 000	60 000 40 000	1 16 000	60 000 40 000 1
Summa	218 000	188 000	436 000	154 000	298 000

I marin förvaltningens skrivelse den 23 augusti 1943 begärt belopp, som erfordras vid utbyggnad
av Gustavsviks örlogsdepå enligt ursprunglig plan; ej upptaget i årets statsverksproposition.

Av tablån framgår, att engångskostnaderna för värnpliktsskolans utflyttning
till Bergaområdet i samband med underofficersskolans förläggning dit
beräknats uppgå till 34 000 kronor, sedan de medel, som inbesparas vid ifrågasatt
begränsat utbyggande av Gustavsviks örlogsdepå, tagits i anspråk för
ändamålet.

De löpande anslag, som i första hand komma att påverkas av skolornas
ifrågasatta förläggning till Bergaområdet, äro anslagen till avlöningar m. m.
till fast anställd personal, till reseersättningar m. m. och till mathållning.
Beträffande ökningen av årskostnaderna inhämtas av marinförvaltningens utredning
följande.

Avlöningar m. m. till fast anställd personal. Därest marinens underofficersskola
och Stockholms örlogsstations värnpliktsskola förläggas till Bergaområdet,
medför detta enligt vad chefen för marinen meddelat icke något behov
av ändring i personalförteckningen för ordinarie tjänstemän.

Avlöningskostnaden för den civila icke-ordinarie personal, som av chefen
för marinen anses erforderlig för skolorna vid förläggning till Bergaområdet,
beräknas till 83 000 kronor årligen.

Av försvarsutredningen beräknad dylik kostnad för underofficersskolan vid
dennas planerade förläggning till Karlskrona belöper sig till omkring 15 000
kronor.

Merkostnaden, därest jämväl värnpliktsskolan förlägges till Bergaområdet,
uppgår sålunda till (83 000 — 15 000 =) 68 000 kronor.

Örn från detta belopp dragés avlöningskostnaden för den av försvarsutredningen
för Gustavsviks örlogsdepå beräknade icke-ordinarie civila personalen,
39 000 kronor, skulle sålunda det ökade behovet av medel för avlöning m. m.
till fast anställd personal uppgå till (68 000 — 39 000 =) 29 000 kronor. Härifrån
böra emellertid dragas avlöningskostnaderna, kronor 14 000, för de köksoch
servisbiträden, varmed personalen vid Stockholms örlogsstation kan minskas
vid värnpliktsskolans utflyttning till Berga, vadan den återstående merkostnaden
uppgår till (29 000 — 14 000 =) 15 000 kronor.

Personalen för skolorna vid dessas förläggning till Bergaområdet erfordras
först under budgetåret 1945/46.

Reseersättningar m. m. Genom skolornas förläggning till Bergaområdet
och då all den dit kommenderade personalen icke kan beredas förläggningsmöjligheter
på orten, måste viss personal företaga resor till och från tjänstgörings -

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

platsen. De härigenom uppstående kostnaderna ävensom utgifter för av chefen
för marinen förutsatta permissionsresor i viss utsträckning torde höra bekostas
av kronan och beräknas årligen uppgå till omkring 63 000 kronor.
Enbart för underofficersskolan uppskattas ifrågavarande kostnader till 40 000
kronor, varför merkostnaden för värnpliktsskolan kan beräknas till 23 000
kronor.

Icke heller dessa kostnader uppstå förrän under budgetåret 1945/46 och
torde komma att beräknas av försvarets civilförvaltning.

Mathållning. Vid uppskattningen av kostnaderna under anslaget till reseersättningar
m. m. har ämbetsverket utgått från att personalen vid skolorna
jämställes med befattningshavarna vid sjökrigsskolan och vissa förläggningar
vid flygvapnet, d. v. s. att den personal, som ej erhåller tjänstebostad å tjänstgöringsorten,
skall äga uppbära lön enligt bostadsortens dyrortsgrupp samt
att fria resor medgivas mellan bostads- och tjänstgöringsorten. Med hänsyn
till det avsevärda avståndet mellan tjänstgöringsorten och huvudstaden, där
flertalet befattningshavare, som bär avses, torde komma att välja sin bostad,
och den härigenom av resorna förorsakade långa frånvaron från hemmet, anser
ämbetsverket det skäligt, att personalen jämväl beredes förmånen av fri
portion för de mål, som enligt skolchefens bedömande icke kunna intagas i
hemmet, dock endast därest frånvaron beräknas uppgå till minst 8 timmar.
De förmåner, som genom ett sådant medgivande skulle komma att utgå, kunna
beräknas bliva lunchmåltid för huvudparten av den personal, som företager
regelbundna resor och icke enligt gällande bestämmelser är berättigad till
portion in natura, samt middags- och frukostmåltid för dylika befattningshavare,
då de på grund av jourtjänst eller kvällsövningar o. d. nödgas övernatta
vid skolorna. Det erbjuder givetvis vissa svårigheter att nu angiva de
kostnader, som dessa förmåner skulle medföra för mathållningsanslaget, men
de beräknas icke komma att överskrida 10 000 kronor.

Här beräknad kostnadsökning under mathållningsanslaget inträder först
under budgetåret 1945/46.

I yttrande över marinförvaltningens förenämnda skrivelser den 25 januari
och den 9 februari 1944 har överbefälhavaren förklarat sig icke ha något att
erinra mot förslaget att förlägga marinens underofficersskola till Bergaområdet.
Med hänsyn till de betydande nackdelar, som en förläggning av värnpliktsskolan
till Skeppsholmen skulle innebära, har överbefälhavaren ej
heller framställt erinran mot förslaget att förlägga jämväl denna skola till
nämnda område. Denna lösning av de båda förläggningsproblemen syntes
väl tillgodose kraven på gynnsamma betingelser för utbildningen vid angivna
skolor och innebure dessutom, att den redan för närvarande, icke minst ur
luftskyddssynpunkt, ogynnsamma anhopningen på Skeppsholmen icke behövde
ytterligare ökas.

Underofficersutbildningen bedrives för närvarande åtskild för flottan
och kustartilleriet och, beträffande flottan, fördelad på örlogsstationerna i
Karlskrona och Stockholm. På båda håll måste provisoriska lokaler förhyras
för ändamålet, enär övriga tillgängliga utrymmen icke äro tillräckliga. 1939 års
rekryteringsutredning föreslog, att en för marinen gemensam underofficersskola
skulle förläggas till Karlskrona. På grund av inträffande omständigheter
har detta förslag icke kunnat genomföras men upptogs på nytt av 1941
års försvarsutredning, vilken förutsatte, att en för marinen gemensam under -

Departements chefen.

lia

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 175.

officersskola, efter sammanslagning av marinens sjukhus i Karlskrona med
länslasarettet därstädes, skulle förläggas till de förutvarande sjukhuslokalema.
Såsom av behandlingen i det följande av vissa byggnadsfrågor vid
Sydkustens marindistrikt kommer att framgå, har numera en från försvarsutredningens
förslag avvikande plan för dispositionen av de militära etablissementen
i Karlskrona fastställts, enligt vilken plan marinens sjukhus
avses skola tagas i anspråk för flottans sjömansskola. Vid sådant förhållande
måste tydligen förläggningsfrågan för marinens underofficersskola lösas
på annat sätt än försvarsutredningen föreslagit. Vissa riktlinjer för skolans
organisation kunna anses givna; sålunda torde skolan böra anordnas såsom
internat samt ha tillgång till lämplig övningsterräng för såväl flottans som
kustartilleriets elever. Vidare bör möjlighet till kontakt med marina anläggningar
av olika slag förefinnas.

Sedan tanke uppkommit att för marinens räkning förvärva den i omedelbar
närhet av Hårsfjärden belägna Berga egendom, ha såväl marinchefen
som marinförvaltningen tillstyrkt förläggning av underofficersskolan till detta
omiåde, vilket ansetts väl lämpa sig för ändamålet. Då förslag framlades för
riksdagen rörande inköp av Bergaområdet, förelåg emellertid ännu icke fullständig
utredning rörande kostnader m. m. för en förläggning till Berga av
underofficersskolan. Såsom av det föregående framgår har numera dylik
utredning förebragts.

Emellertid har sedermera fråga uppkommit örn förläggning jämväl av
Stockholms örlogsstations värnpliktsskola till Bergaområdet. Grunden härtill
har varit, att utrymmena på Skeppsholmen — som under nuvarande
krisförhållanden äro helt otillräckliga, vilket bland annat nödvändiggjort
ianspråktagande av Lilje valdis konsthall för marinens räkning — enligt
verkställd utredning ej heller under fredstid motsvara utrymmesbehovet.
Sålunda erfordras ytterligare permanenta förläggningsutrymmen för omkring
400 man. Utredningen utvisar, att förläggningsfrågan på Skeppsholmen kan
lösas huvudsakligen efter två linjer, antingen genom ianspråktagande av
sjökrigsskolebyggnaden och sjökarteverkets ämbetsbyggnad för förläggningsändamål
—■ eventuellt endast den förstnämnda byggnaden, i vilket fall baracker
jämväl måste uppföras — eller genom utflyttning av viss del av örlogsstationen
till annan plats.

Ett utnyttjande av sjökarteverkets byggnad å Skeppsholmen för förläggning
med därav följande nybyggnad eller förhyrning av lokaler för verket
synes av ekonomiska och praktiska skäl icke kunna förordas. Däremot lämpar
sig den gamla sjökrigsskolebyggnaden väl för förläggning men kan icke rymma
mera än omkring 200, eller — örn även honnörssalen utnyttjas — 230 man,
varför baracker likväl måste uppföras för omkring 200 man. Frånsett det
intrång på kulturella och estetiska värden, som en ytterligare barackbebyggelse
på Skeppsholmen otvivelaktigt skulle medföra, synes det såväl ur
brandskydds- och luftvärnssynpunkt som icke minst med tanke på det långa
avståndet till lämplig övningsterräng knappast tillrådligt att på sätt ifrågasatts
utöka bebyggelsen på Skeppsholmen. Jag tänker därvid även på att den

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

utrangering av logementsfartyget af Chapman, som inom en icke alltför avlägsen
framtid torde bliva nödvändig, kan medföra ytterligare behov av förläggningsutrymme
för omkring 200 man.

Om sålunda en utökning av bebyggelsen på Skeppsholmen ej heller enligt
min mening kan anses önskvärd, återstår utvägen att bereda plats för viss
del av örlogsstationens personal på annat håll. Såsom en lämplig lösning har
föreslagits att förlägga örlogsstationens värnpliktsskola till Bergaområdet i
anslutning till marinens underofficersskola, därvid såväl personal som lokaler
i viss utsträckning kunde göras gemensamma för båda skolorna.

För egen del har jag trots de avsevärda engångskostnaderna funnit mig
kunna förorda ett genomförande av det sålunda framlagda förslaget med hänsyn
till de fördelar i olika hänseenden, som detta erbjuder, och i betraktande
av önskvärdheten att ytterligare bebyggelse på Skeppsholmen undvikes.

Värnpliktsskolans elever, vilka inrycka i olika omgångar, skola efter en
första utbildning tjänstgöra i kustflottan, varför varje kontingent endast
kortare tid avses bliva förlagd till det ifrågasatta etablissementet. I följd
därav bör detta kunna utföras i en lägre standard än vad som vanligen gäller
för kasernförläggningar. Etablissementet avses under sommarmånaderna skola
tagas i anspråk för kustflottans yrkesskolor, för vilka i annat fall särskilda
skolfartyg måste rustas.

De i det föregående berörda kostnadsberäkningarna, vilka i avvaktan på
slutförandet av vissa pågående avvägningar och markundersökningar måste
betraktas såsom preliminära, utvisa en total byggnadskostnad enligt prisläget
den 1 juli 1941 av i runt tal 5 000 000 kronor inklusive administrationskostnader.
Av beloppet belöpa 650 000 kronor å förläggningsbyggnader för underofficersskolan
och 700 000 kronor å sådana byggnader för värnpliktsskolan. Beträffande
kostnadsberäkningarna finner jag på utredningens nuvarande stadium
icke anledning till annan erinran an att den för underofficersskolan beräknade
standarden med 2-mannalogement synes onödigt hög. Dock måste viel
bedömandet härav beaktas att, därest eleverna förläggas i 4-mannalogement, i
stället särskilda överläsningsrum kunna bliva erforderliga. Om emellertid en
något lägre standard än den av marinförvaltningen avsedda tillämpas och vissa
förenklingar i övrigt genomföras, torde kostnaderna för själva förläggningslokalerna
kunna nedbringas med i runt tal 100 000 kronor. I likhet med marinförvaltningen
anser jag frågan örn uppförande av en simhall tills vidare böra
ställas på framtiden. Mot förslaget till disposition av Berga slott, vilket innebär,
att ombyggnadsarbeten icke skola företagas, har jag intet att erinra.

Yad övriga föreslagna byggnadsarbeten beträffar finner jag det icke möjligt
att på nuvarande stadium taga slutlig ställning till marinförvaltningens
framställning. Den i det föregående omnämnda, av marinförvaltningen upprättade
approximativa kostnadssammanställningen torde få fogas såsom bilaga
till detta protokoll (bilaga 1). Det torde få i vanlig ordning ankomma
på Kungl. Majit att pröva detaljerna i byggnadsprogrammet, varvid jag förutsätter,
att kostnaderna skola i görligaste mån begränsas. Med uppförande av
gymnastikbyggnad och anläggande av idrottsplats torde sålunda tills vidare

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

få anstå. De av marinförvaltningen uppskattade kostnaderna, 5 000 000 kronor
enligt prisläget den 1 juli 1941, betraktar jag såsom ett maximibelopp. Detta
belopp synes, såsom marinförvaltningen anfört — därest den av marinförvaltningen
föreslagna begränsningen av byggnadsprogranrmet vid Gustavsviks
örlogsdepå genomföres (jfr det följande) — kunna inrymmas inom den av 1942
års riksdag för marinens byggnader angivna kostnadsramen.

Vad marinförvaltningen anfört rörande engångskostnader för sjukvårds-,
intendentur- och undervisningsmateriel samt telefonanläggning har icke i
och för sig givit mig anledning till erinran. Från marinförvaltningen har
emellertid inhämtats, att medel för ifrågavarande ändamål icke erfordras
förrän under budgetåret 1945/46, varför jag icke för närvarande anser
mig böra närmare ingå på denna fråga. Jag vill i detta sammanhang
framhålla, att förhandlingar pågå örn övertagande för marinens räkning
av vissa å slottet befintliga inventarier. I samband därmed uppkommande
kostnader torde kunna bestridas av till marinförvaltningens förfogande
stående medel. Den höjning av de årliga kostnaderna för reseersättningar,
mathållning m. m., som enligt marinförvaltningens beräkningar är att emotse
vid genomförande av förslaget, synes mig icke bliva av den storleksordning,
att frågans bedömande härigenom påverkas. Dock vill jag framhålla, att vissa
detaljer i dessa beräkningar —- särskilt de förmåner, som avses skola utgå till
den vid anläggningen sysselsatta men där icke boende personalen — fordra
ytterligare övervägande.

Vid bifall till förslaget torde ett frigörande av Liljevalchs konsthall möjliggöras
inom en nära framtid. Det är min förhoppning att det genom vissa
rent provisoriska åtgärder, som för närvarande äro under övervägande, skall
bliva möjligt att försommaren 1944 utrymma konsthallen.

NORRLANDSKUSTENS MARINDISTRIKT.

Gustavsviks örlogsdepå m. m. 1941 års försvarsutredning ansåg en
effektivisering av den marina verksamheten och de marina organen på Norrlandskusten
erforderlig. Sålunda borde vissa fartyg med personal förläggas till
marindistriktet, varjämte Gustavsviks örlogsdepå, vilken tidigare avsetts skola
vara i verksamhet allenast vid krigsorganisation, borde tagas i bruk i fredstid
och utvecklas. Depån avsåges bliva förläggnings- och utrustningsort för vissa
örlogs- och hjälpfartyg samt skulle vid försvarsberedskap och krig tjänstgöra
såsom basorgan i olika avseenden för i Bottenhavet opererande sjöstridskrafter.
Depån borde erhålla sin bemanning från Stockholms örlogsstation.
Till depån skulle i fredstid förläggas ett antal örlogsfartyg samt isbrytarfartygen
Atle och Ymer.

Den erforderliga utbyggnaden av anstalterna vid Gustavsvik skulle i
huvudsak omfatta utökning av förefintliga kajer, byggande av förrådslokaler
— delvis fullträffsäkra —- samt uppförande av kanslibyggnad, kasernoch
ekonomibyggnader, gymnastik- och exercishus samt vissa bostadslägenheter.
Därjämte borde för depån anskaffas en isbrytande bogserbåt. Försvarsutredningen
beräknade kostnaderna under femårsperioden för örlogsdepåns
utbyggande till 4 655 000 kronor, varav 150 000 kronor belöpte å markförvärv.

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Beträffande kustartilleriförsvaret borde åtgärder vidtagas för höjande av
beredskapen genom upprättandet av ett till Härnösand förlagt kustartilleridetachement.

I propositionen 1942:210 föreslog jag, att Gustavsviks örlogsdepå
skulle organiseras redan i fredstid, varjämte jag även i övrigt anslöt mig till
försvarsutredningens förslag beträffande effektivisering av depån. Huruvida
varvsanläggningen — såsom dittills skett —- borde i fredstid utarrenderas
eller drivas i marinens regi ansåg jag tveksamt. Vissa skäl talade enligt
min mening för att anläggningarna icke borde disponeras av privat företag.
Vidare föreslog jag, att till Härnösand skulle förläggas ett särskilt kustartilleridetachement.

Riksdagen fann icke anledning till erinran mot vad sålunda föreslagits.

I anslutning till försvarsbeslutet beräknade riksdagen, efter förslag av
Kungl. Majit i propositionen 1943:302, ett belopp av, inklusive administrationskostnader,
2 450 000 kronor — enligt prisläget den 1 juli 1941 — för
nytt etablissement för Härnösands kustartilleridetachement å Norra
Brännan i Härnösand.

Beträffande Gustavsviks örlogsdepå har riksdagen anvisat 25 000
kronor för markförvärv (proposition 1942: 322, riksdagens skrivelse 1942: 409),
varjämte riksdagen, efter förslag i propositionen 1943: 222, för innevarande
budgetår beräknat 185 000 kronor för fullträffsäkert förråd för torpeder,
9 000 kronor för brandmateriel och 10 000 kronor för planering och vägar.

I sin skrivelse angående medelsbehoven för budgetåret 1944/45 har marinförvaltningen,
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som enligt försvarsbeslutet
förutsatts rörande utbyggnad av Gustavsviks örlogsdepå, äskat tillhopa
1 379 700 kronor jämte administrationskostnader för byggnadsarbeten
vid depån. Vid anmälan av årets statsverksproposition, kapitalbudgeten:
bil. 2, anförde jag emellertid, såsom tidigare nämnts, att bland annat här
ifrågavarande byggnadsarbeten på grund av pågående utredningar borde få
upptagas till behandling senare under riksdagen. Jag anhåller nu att få återkomma
till denna fråga.

I skrivelse den 9 februari 1944 rörande utbyggnad av Gustavsviks örlogsdepå
har marinförvaltningen, under hänvisning till sin i det föregående berörda
skrivelse den 25 januari 1944 angående vissa byggnadsarbeten vid Berga,
framlagt förslag örn vissa besparingar i byggnadsprogrammet för Gustavsvik.
Med hänsyn till ärendets natur torde redogörelse för skrivelsen i dess helhet
icke böra lämnas till statsrådsprotokollet utan ytterligare upplysningar därom
böra meddelas riksdagens vederbörande utskott genom de handlingar, som
komma att till utskottet överlämnas. Ämbetsverket har emellertid bland annat
anfört följande.

Försvarsutredningens förslag innebure, att Gustavsviks örlogsdepå skulle
avsevärt utbyggas och hållas bemannad såväl sommar som vinter även i fred,
att vissa fartyg skulle överföras dit och depåförläggas med reducerade besättningar
(i likhet med andra lokalstyrkor), att varvsanläggningen skulle
drivas av marinen och nyssnämnda fartyg underhållas av varvet m. m.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Den sålunda planerade utsvällningen av Gustavs viks örlogsdepå innebure
i stort sett följande anläggningar: kanslihus, mässar, kaserner, sjukbarack,
vakt- och arrestbyggnad, matsal, gymnastikbyggnad och bastuanläggning,
värmecentral, bostadslägenheter, förrådsbyggnader, torpedförråd, kajer, förbättrade
dockningsmöjligheter, båtskjul, vägar, skjutbana, idrottsplats m. m.

I marinförvaltningens skrivelse angående medelsbehoven för budgetåret
1944/45 hade viss del av byggnadsarbetena upptagits, under det att" andra
av kostnadsskäl måst skjutas utanför femårsperioden (betecknade med
angelägenhetsgrad III). Emellertid hade vissa åtgärder redan vidtagits
för iordningställande av Härnösandsområdet med Gustavsvik såsom operationsbas.
Basen kunde användas även om kaserner, matsalar, bostadslägenheter
och andra förläggningsutrymmen i land icke komme till utförande,
därför att stridsfartyg, som förlädes till detta område för att använda
det som utgångspunkt för operationer, hade sin personal ombord och
kunde från befintliga ammunitions-, bränsle- och livsmedelsförråd fylla sina
behov. Personal i basen måste finnas för skötsel av dessa förråd. Skadades
fartygen så att de behövde repareras vid Gustavsviks varv och besättningen
härunder icke kunde bo ombord, kunde den utan störe svårigheter förläggas i
Härnösand. Örn varvet dreves i fullgod privat regi eller av marinen, komme i
sådant fall på ett ut. R iktigt kunde emellertid vara att den befintliga dockan
bleve förlängd, så att möjlighet förelåge att där docka även de nya kryssarna.

Eredsbasen Gustavsvik kunde däremot icke fylla den ursprungligen tänkta
uppgiften att härbärgera besättningarna för dit permanent förlagda fartyg
eller att giva dem erforderliga gymnastik- och utbildningslokaler m. m. Detta
gjorde, att den lokalstyrka, som vid mobilisering avsåges för områdets eget
försvar, måste fredsbaseras på Stockholm och ingå i där redan befintlig
fartygsdepå. Intet hinder förelåge dock att låta dessa fartyg sommartid bedriva
sina övningar inom Härnösandsområdet.

Såsom utrustningsbas kunde Gustavsvik utan större kostnader iordningställas.

Marinförvaltningen, som nödgats väga påbörjandet av Gustavsviksanläggningama
mot det nödvändiga reglerandet av förläggningsfrågorna på Skeppsholmen,
föresloge beträffande Gustavsvik en lösning enligt följande linjer.

Gustavsvik (Härnösand) skulle anordnas såsom en operations- och utrustningsbas.
Härför erfordrades nu blott vissa kompletteringar av redan utförda
anläggningar, såsom ny brygga vid vissa förråd, förrådslokaler för hjälpfartygs
utrustning vid Gustavsvik, mobiliseringsdepå för personal i Härnösand
m. m. Härjämte syntes en förlängning av torrdockan i Gustavsvik framdeles
böra övervägas. Någon utvidgad depåorganisation skulle icke anordnas vid
Gustavsvik. Förläggningsmöjligheter i land behövde därför endast ordnas för
den personal, som erfordrades för bevakning och skötsel av förråden. Ifrågavarande
personal kunde förläggas i tre frigjorda baracker. På grund av omdispositionen
i utbyggnaden av Gustavsviks örlogsdepå kunde en kronan
tillhörig bostad vid Gustavsvik disponeras som tillsynsmannabostad, varför
ett bland medelsäskandena för budgetåret 1944/45 upptaget belopp av 32 000
kronor för detta ändamål kunde inbesparas. Härvid avsåges dock att förrådsanläggningama
å Halvarson skulle inhägnas.

Några kostnader för förläggningsutrymmen syntes sålunda nu icke behöva
upptagas, och med hänsyn till att endast tillfällig förläggning av fartvg
avsåges skola ske vid Gustavsviks örlogsdepå syntes någon nybyggnad av
kajer icke böra komma till stånd.

Beträffande varvet syntes en förnyad utarrendering av varvs- och verkstadsanläggningen
till ett civilt skeppsvarv vara en godtagbar lösning, därest

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

örlogsdepån icke organiserades såsom fredsbas. Under sådana förhållanden
syntes medel icke behöva reserveras inom femårsplanens kostnadsram för
varvets iståndsättning.

De vid bifall till marinförvaltningens förslag erforderliga kostnaderna -—
beräknade enligt prisläget den 1 juli 1941 — inskränkte sig till följande
belopp, nämligen för utvidgning av befintlig brygga 60 000 kronor, stängsel
omkring vissa förrådsanläggningar 10 000 kronor samt en mindre måldepå
med målslip 10 000 kronor. För den elektriska distributionen erfordrades
vidare vid nu ifrågasatt utbyggnad av örlogsdepån ett belopp av 54 600 kronor.

Av för förråd beräknade kostnader erfordrades slutligen enligt föreliggande
förslag endast ett beklädnadsförråd, vilket lämpligen syntes böra förläggas i
anslutning till kustartilleridetachementets förråd i Härnösand. Kostnaderna
kunde beräknas till 115 000 kronor.

Härtill komme administrationskostnader, cirka 6 %, ävensom ett redan disponerat
belopp av 13 000 kronor för verkställda utredningar m. m.

Under åberopande av det anförda hemställde marinförvaltningen, att för
nästkommande budgetår ett belopp av 147 600 kronor jämte administrationskostnader
måtte beräknas för byggnadsarbeten inom Gustavsviks örlogsdepå
samt att ett belopp av 115 000 kronor jämte administrationskostnader måtte
beräknas för dylika arbeten vid Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands
kustartilleridetachement.

I ärendet har överbefälhavaren den 14 februari 1944 avgivit yttrande.

1942 års försvarsbeslut innebar bland annat, att örlogsdepån vid Gustavsvik
skulle utbyggas till förläggnings- och utrustningscentral för vissa örlogsoch
lijälpfartyg, vilken under försvarsberedskap och krig skulle kunna tjänstgöra
som basorgan i olika avseenden för i Bottenhavet opererande sjöstridskrafter.

För genomförande av försvarsbeslutets ifrågavarande program erfordras
omfattande byggnadsarbeten, av vilka endast de angelägnaste kunna rymmas
inom den för femårsperioden 1942/47 fastställda kostnadsramen. Sedan 1943
års riksdag anvisat medel för i Härnösand erforderliga byggnadsarbeten för
kustartilleridetachementet ävensom för vissa förrådsändamål vid Gustavsviks
örlogsdepå, upptog marinförvaltningen bland sina medelsäskanden för nästa
budgetår medel för fullföljande av de planerade arbetena i Gustavsvik. Sedermera
har emellertid marinförvaltningen, bland annat med tanke på att kunna
inrymma de i det föregående berörda byggnadsarbetena vid Berga inom
femårsplanens kostnadsram, föreslagit, att byggnadsprogrammet för Gustavsvik
skall inskränkas till att omfatta endast de ytterligare byggnadsarbeten,
som äro oundgängligen erforderliga för att iordningställa Gustavsvik såsom
en operations- och utrustningsbas för beredskaps- och krigsförhållanden. Med
hänsyn till redan vidtagna åtgärder erfordras härför enligt marinförvaltningens
beräkningar vissa ytterligare anläggningar till en kostnad av i runt
tal 265 000 kronor förutom administrationskostnader.

Ehuru marinförvaltningen sålunda sammankopplat frågorna om utbyggnad
av Gustavsviks örlogsdepå med vissa förläggningsfrågor vid Berga, anser jag
för egen del, att dessa frågor kunna och böra bedömas och avgöras var för sig.

Departementschefen.

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Yad Gustavs vikman läggningen beträffar är det med hänsyn till ärendets natur
icke möjligt att i detta sammanhang ingå på alla de synpunkter, som kunna
anläggas på denna fråga. Jag vill emellertid framhålla, att de ytterligare överväganden,
som efter försvarsbeslutet skett, givit vid handen, att svårigheter
föreligga att utan avsevärda kostnader av örlogsdepån utvinna i alla hänseenden
tillräcklig kapacitet. Såsom operationsbas för sjöstridskrafter av
större omfattning än den egna lokalstyrkan och för utrustning av lijälpfartyg
kan Gustavsvik, såsom av marinförvaltningens utredning framgår, användas
utan att därför permanent förläggning anordnas därstädes. Med hänsyn till
kostnaderna för anordnandet av en dylik förläggning, vilka kostnader bliva
avsevärda i förhållande till den effektivitet och säkerhet vid krigsfall, som
står att ernå, har jag efter övervägande av de på frågan inverkande omständigheterna
funnit mig böra biträda det av marinförvaltningen framlagda förslaget.
Vid bifall till detta förslag, som alltså innebär i huvudsak den modifikationen
i tidigare framlagt förslag, att depån icke skall inrymma lokaler för
permanent förläggning av militär trupp, ernås en väsentlig begränsning av det
för femårsperioden 1942/47 beräknade byggnadsprogrammet för denna depå.
Jag vill erinra, att detta program hittills endast i obetydlig omfattning genomförts
och att de kostnader, bland annat för markförvärv, som redan nedlagts,
icke behöva påverka bedömandet av den föreliggande frågan utan huvudsakligen
hänföra sig till sådana ändamål, som komma i fråga vid genomförande
av det av mig nu förordade förslaget.

Därest en utbyggnad av örlogsdepån i avsedd omfattning icke kommer till
stånd, har jag intet att erinra mot att — såsom tidigare skett och av marinförvaltningen
nu förelagits — varvs- och verkstadsanläggningen utarrenderas
till civilt skeppsvarv. En dylik lösning synes godtagbar under förutsättning
att överenskommelse härom inrymmer garantier för anläggningarnas
hållande i fullgott skick. Till frågan örn utvidgning av dockanläggningen
i Gustavsvik anser jag mig icke böra nu taga ställning.

Åberopande vad sålunda och i övrigt i ämnet anförts anser jag mig böra
biträda marinförvaltningens föreliggande förslag rörande byggnadsarbeten för
nästa budgetår inom Norrlandskustens marindistrikt. Jag föreslår således,
att för ändamålet beräknas ett belopp av — enligt prisläget den 1 juli 1941
— i runt tal 265 000 kronor förutom administrationskostnader, att i huvudsak
disponeras på sätt av det föregående framgår. Av detta belopp avse 150 000
kronor byggnadsarbeten vid Gustavsvik, medan återstoden avsetts för uppförande
av vissa förrådslokaler i anslutning till Härnösands kustartilleridetachement.

OSTKUSTENS MARINDISTRIKT.

Modernisering av vissa marinens verkstäder m. m. På förslag av Kungl. Majit
(propositionen 1941: 221, punkten 7) anvisade riksdagen (skrivelse 1941: 360)
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 såsom kapitalinvestering
i försvarsväsendets fastighetsfond ett reservationsanslag av 1 787 000
kronor till modernisering av vissa marinens verkstäder m. m.

Av anslaget avsågs ett belopp av 422 000 kronor för modernisering av

Kungl. Maj-.ts proposition nr 175. 123

tygverkstäderna i dåvarande Vaxholms fästning, vilket belopp hade beräknats
av försvarsväsendets verkstadsnämnd på basis av preliminära ritningar.

Beloppet avsågs för följande ändamål.

Tillbyggnad av mekaniska verkstaden.......................... kronor 65 000

Ombyggnad av äldre mekanisk verkstad ...................... » 35 000

Komplettering av maskinutrustning............................ » 12 000

Kopparslageri och förrådsbyggnad.............................. » 40 000

Virkesskjul ........................................................ » 9 000

Snickeriverkstad, örn- och nybyggnad.......................... » 89 500

Båtskjul, ändring.................................................. » 2 000

Lastpir med kran, elektrisk utrustning samt muddrings arbeten.

......................................................... » 107 000

Rälsbana .......................................................... » 8 000

Flyttning av skjul för tvättkläder .............................. » 5 000

Båtskjul vid Rindö sund ........................................ » 12 000

Radio verkstad .................................................... » 17 000

Oförutsedda utgifter.............................................. » 20 500

Summa kronor 422 000

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1943/44 hemställde marinförvaltningen,
att ett ytterligare belopp av 175 000 kronor måtte anvisas för genomförandet
av moderniseringsprogrammet. I samband härmed meddelade ämbetsverket,
att den ursprungliga byggnadsplanen måste i angiven omfattning
reduceras örn den skulle kunna genomföras inom en kostnadsram av 422 000
kronor.

Såsom framgår av propositionen 1943: 222 (s. 189) fann jag det angeläget,
att moderniseringen av tygverkstäderna vid Stockholms kustartilleriförsvar
genomfördes i tidigare avsedd utsträckning. Jag förordade därför, att erforderligt
förstärkningsanslag, 175 000 kronor, anvisades för budgetåret 1943/44.
Efter förslag av Kungl. Majit i nyssnämnda proposition har riksdagen genom
skrivelse 1943: 335, punkt 15, till modernisering av vissa marinens verkstäder
m. m. för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten under försvarsväsendets
fastighetsfond, marinförvaltningens delfond, anvisat ett investeringsanslag
av 175 000 kronor.

Med erinran örn anvisandet av förenämnda anslag å 422 000 kronor samt
fyllnadsanslaget å 175 000 kronor har marinförvaltningen i sin skrivelse
rörande medelsbehovet under kapitalbudgeten för nästa budgetår anfört i
huvudsak följande.

Under senaste året hade marinförvaltningen genomfört undersökning av
driftsförhållandena inom olika marina verkstäder. Härvid hade generalplaner
utarbetats, syftande till åvägabringande av planmässighet i verkstädernas
utbyggnad och nedbringande av driftskostnaderna. För Stockholms kustartilleriförsvars
vidkommande funnes ett flertal smärre verkstäder förlagda
till olika platser inom försvarsområdet. Ämbetsverket hade vid uppgörandet
av generalplanen funnit det angeläget att koncentrera verkstadsdriften inom
nämnda område och avsåge därvid att repliera på det verkstadsområde å
Rindön, dit tygverkstäderna vore förlagda. Härutöver skulle vissa smärre

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

verkstäder, som av beredskapsskäl funnes inom Stockkolms kustartilleriförsvars
vidsträckta kustområde, fortfarande bibehållas. Det framlagda förslaget
överensstämde härutinnan med vad militära expeditionstjänstkommittén
i skrivelse den 8 juli 1943 till chefen för försvarsdepartementet anfört.

Enligt generalplanen skulle de nuvarande tygverkstäderna å Eindön sålunda
komma att utbyggas till en central huvudverkstad för Stockholms
kustartilleriförsvar. Härvid hade marinförvaltningen förutsatt, att befintlig
byggnad för nuvarande tvättinrättning, vilken vore belägen inom verkstadsområdet,
toges i anspråk för verkstadsdriften, sedan byggnaden efter centralisering
av underhållstjänsten för intendenturmateriel m. m. ej längre erfordrades
för sitt nuvarande ändamål.

Med hänvisning till en skrivelsen närsluten ritning har generalplanen
karakteriserats på följande sätt.

Förutom den modernisering av tygverkstäderna, som av försvarsväsendets
verkstadsnämnd på sin tid förutsattes, avsåges vissa verkstadsenheter bliva
utökade, varjämte planerad motorverkstad, som ursprungligen tänkts bliva
förlagd till annat område inom kustartilleriförsvaret, förlädes till Eindön.
I en framtid borde båthallar komma till utförande. De byggnader, som
inom det fullt utbyggda verkstadsområdet skulle förefinnas, hade tänkts erhålla
följande funktioner.

1. Kontorsbyggnad.

Genom förslaget till centralisering av underhållstjänsten av intendenturmateriel
m. m. beräknades en tvättbyggnad inom området bli disponibel,
och skulle i densamma inredas lokaler för:

a. matrum för verkstadspersonalen,

b. kontor för verkstadsdriften,

c. förråd för förbrukningsmateriel (färg, olja, gummi m. lii.) samt

d. garage för verkstädernas transportbil.

a. Matrum för verkstadspersonalen.

Det hade på senare tid blivit uppenbart, att anordningar måste vidtagas
för att bereda den vid tygverkstaden anställda personalen och vissa fortifikationsarbetare
möjlighet att intaga sina måltider därstädes. Behovet av
matrum hade icke tidigare varit så framträdande, emedan personalen då
varit mindre och till avsevärd del utgjorts av värnpliktiga. Dessa, som
vore bundna till den militära dagordningen, kunde intaga sina måltider i
matsalen å Vaxholms kastell. Effekten med värnpliktig arbetskraft vore
emellertid av flera skäl otillfredsställande, och med undantag av ett fåtal
värnpliktiga och stamanställda, vilka tjänstgjorde på verkstaden för utbildning
m. m., utgjordes arbetsstyrkan numera av civila arbetare. Härigenom
hade matrumsfrågan kommit i ett nytt läge.

Vid inspektion av tygverkstaden i oktober 1942 framförde arbetarepartens
skyddsombud till yrkesinspektören sitt missnöje över att arbetarna saknade
matrum. Inspektören biträdde arbetarnas synpunkter så tillvida, att han
tillstyrkte en från verkstadsingenjören gjord framställning örn ordnande av
personalrum. Förslag till ordnande av matrum hade upptagits i marinförvaltningens
skrivelse den 10 februari 1943 och enligt prisläget den 1 juli
1941 kostnadsberäknats till 37 500 kronor. Projektet hade därvid tilldelats
angelägenhetsgrad II. Departementschefen hade i proposition 1943: 222,
s. 153, icke närmare tagit ställning till det sålunda anmälda medelsbehovet.

125

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

Vid framläggande av förslaget den 10 februari 1943 hade marinförvaltningen
förutsatt, att ny byggnad skulle uppföras för ändamålet i anslutning
till verkstadsområdet. Enligt generalplanen borde emellertid måltidslokaler
för arbetarna inredas i ovannämnda tvättinrättning.

b. Kontor för verkstadsdriften.

I det förslag till omorganisation av Stockholms kustartilleriförsvar, som
avgivits av militära expeditionstjänstkommittén, hade förutsatts, att verkstadsrörelsen
skulle bilda en fristående organisation. Detta medförde, att
erforderliga kontorslokaler måste iordningställas i nära anslutning till verkstadsområdet.
Enligt generalplanen avsåges erforderliga lokaler bliva inredda
i förutnämnd tvättinrättning, nämligen kontor för verkstadschef, planeringskontor,
. ritkontor, kontor för utbetalande av avlöning, för bokföring
och för expedition. Dessa lokalutrymmen beräknades kunna erhållas i byggnadens
övervåning.

c. Förråd för förbrukningsmateriel.

Inom verkstadsområdet erfordrades vissa brandsäkra förråd för oljor,
färger, gummivaror m. m., vilka lämpligen kunde erhållas i tvättbyggnadens
källarvåning.

d. Garage för verkstädernas transportbil.

För transporter till och från verkstadsområdet funnes för närvarande en
lastbil, vilken även komme till användning vid eldsvådor utanför verkstadsområdet
å Rindom För bilen erforderligt garage kunde erhållas genom att
utnyttja ett garage i tvättbyggnadens källarvåning.

Kostnaderna för nu föreslagna utnyttjande av tvättinrättningen beräknades
enligt prisläget den 1 juli 1941 till 35 000 kronor.

2. Mekanisk verkstad.

Mekaniska verkstaden hade under åren 1942 och 1943 varit föremål för
om- och tillbyggnad med anlitande av medel, som ställts till marinförvaltningens
förfogande genom brev den 28 juni 1941. Verkstaden inneliölle för
närvarande maskinverkstad, verktygsverkstad, plåtslageri, målarverkstad, monteringshall,
verktygsförråd, elektro-, radio- och instrumentverkstad jämte
tvätt- och omklädnadsrum för personalen samt skyddsrum.

I det skick verkstaden efter företagna ombyggnader befunne sig, beräknades
densamma enligt generalplanen kunna fullgöra de ökade funktioner, som
sammanhängde med verkstadsdriftens koncentrering till området å Rindö.

3. Snickeri- och håtverkstad.

Ursprungligen hade i verkstadsnämndens förslag avsetts, att en snickeriverkstad
skulle uppföras i anslutning till befintliga förrådsbyggnader, vilka
därvid behövde undergå viss ombyggnad. Sedan på sätt framginge av propositionen
1943: 222, s. 188—190, för tygverkstädernas modernisering ursprungligen
anvisade medel visat sig otillräckliga, hade arbetena med den föreslagna
snickeri- oell båtverkstaden måst inskränkas till allenast provisoriska omändringsarbeten
i befintligt förrådsskjul. Sedan ytterligare medel enligt
propositionen beräknats bliva disponibla för arbetenas genomförande i ursprungligen
tänkt omfattning, hade emellertid framkommit, att den av verkstadsnämnden
projekterade snickeriverkstaden icke helt vore ägnad att
motsvara de krav, som en rationell verkstadsdrift medförde. Byggnaden

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

skulle nämligen enligt verkstadsnämndens förslag uppföras allenast i en
våning och inrymma en avdelning för snickerireparationer och en för båtreparationer.
Förslagsställaren torde härvid lia utgått från, att de till båtarna
hörande inventarierna, på sätt som tidigare skett, under vintersäsongen
skulle förvaras vid respektive förband och förvaltningar, medan båtarna
förvarades och utrustades vid verkstäderna. Tidigare erfarenheter av ett
sådant arrangemang hade ådagalagt, att detsamma medförde avsevärda och
onödiga transportkostnader.

För att ernå en rationell drift av reparationsarbetet borde inventarierna
förvaras i anslutning till båtmaterielen i övrigt och erforderliga reparationer
av inventarierna utföras vid verkstäderna och icke för detta ändamål transporteras
dit. Tidigare hade tillsyn av båtar och inventarier vintertid utförts
av olika myndigheter med ty åtföljande svårighet att samordna arbetena.
Det måste sålunda anses klarlagt, att utrymme borde beredas inom verkstadsområdet
för båtarnas inventarier, och förslag hade uppgjorts att för
ändamålet utöka planerad snickeriverkstad med en övre våning, som härjämte
skulle inrymma sadelmakeri jämte ett mindre virkesförråd för ädlare träslag.

En sålunda utökad snickeriverkstad skulle enligt prisläget den 1 juli 1941
medföra en kostnad av 200 000 kronor.

4. Båthall.

För närvarande funnes inom verkstadsområdet ett antal äldre förråd av
korrugerad plåt, avsedda för vinterförvaring av mindre båtar. Förråden, som
befunne sig i ett dåligt skick, vore utförda som kallförråd och medgåve icke,
att utrustningsarbetena i dem utfördes under vintersäsongen. Arbetena med
båtarnas iståndsättning måste därför utföras under mycket kort tid på våren,
medförande avsevärt övertidsarbete samt periodisk intagning av extra arbetskraft.
Arbetena finge därigenom sämre kvalitet. De nuvarande s. k. båtskjulen
vore dessutom otillräckliga för vinterförvaring av fartygsbeståndet,
vilket medförde, att en stor del av båtarna måste placeras ute och förses
med individuell täckning av lösa lämmar. Detta innebure, att batmaterielen
utsattes för onödig påfrestning, enär läckage ofta uppstode å trätäckningen,
varigenom vatten runne ned i båtarna och förorsakade skada a batvirket
genom isbildning och röta. Endast genom kostsam tillsyn kunde skador av
detta slag undvikas. Icke obetydliga kostnader åtginge även för täckmaterialet.

I den förut omnämnda snickeri- och båtverkstaden beräknades två båtar
på en gång kunna erhålla utrymme, och erfordrades detta utrymme jämväl
vid reparation av större skador.

Ett uppförande av båthallar skulle eliminera större delen av de olägenheter,
som ovan berörts, varjämte den rutinmässiga översynen där kunde
utföras. Hallarna föresloges utförda i ungefärlig överensstämmelse med dem,
vilka uppförts vid Stockholms örlogsvarv.

Båthallarna hade enligt prisläget den 1 juli 1941 preliminärt kostnadsberäknats
till 315 000 kronor.

5. Materielförråd m. m.

Denna förrådsbyggnad motsvarade vad som i verkstadsnämndens förslag
funnes upptaget under rubriken »Kopparslageri och förrådsbyggnad» för en
beräknad kostnad av 40 000 kronor.

Den föreslagna centraliseringen av verkstadsdriften medförde emellertid
stora krav på utrymme för förbrukningsmateriel, varjämte behov av rörverkstad
och smedja samt en öppen lokal för större plåtslageriarbeten behövde
tillgodoses. Enligt föreliggande generalplan borde byggnaden även
inrymma kompressor för tryckluft jämte gascentral.

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Om materielförrådet Huge denna utformning, kunde det ävenledes fullgöra
de funktioner, som av verkstadsniimnden tilldelats den föreslagna
byggnaden för kopparslageri och förråd.

Materielförrådet hade enligt prisläget den 1 juli 1941 kostnadsberäknats
till 65 000 kronor.

6. MotorverJcstad.

Ursprungligen hade avsikten varit att förlägga den planerade motorverkstaden
i anslutning till å Värmdön befintligt garage. Härför hade genom
brev den 28 juli 1941 anvisats 83 000 kronor, varav för utrustning 13 000
kronor. Vid utarbetandet av generalplanen hade marinförvaltningen i samråd
med försvarets fabriksstyrelse beslutat föreslå motorverkstadens förläggning
till området för den centrala huvudverkstaden å Hindö. Härigenom nedbringades
kostnaderna för arbetsledning och anskaffning av maskinell utrustning.

Marinförvaltningen hade för att icke föregripa den utredning, som pågått
beträffande verkstadsorganisationen inom Stockholms kustartilleriförsvar,
icke igångsatt arbetena med verkstadens uppförande, oaktat medel för motorverkstad
redan anvisats. Detta beräknades dock ske inom den närmaste
framtiden, sedan föreliggande generalplan tagits under omprövning.

Förutom de byggnadsprojekt, för vilka nu redogjorts, har marinförvaltningen
lämnat följande kortfattade beskrivning över de byggnader och anordningar,
som för framtiden beräknades kvarstå inom verkstadsområdet.

7. Optiskt förråd.

Byggnaden hade nyuppförts under år 1942 för medel, som ställts till
marinförvaltningens förfogande för ändamålet. Förrådet vore avsett för
optisk materiel samt hade utformats i avsikt att även kunna användas som
kollimatorbana.

8. Portvaktslokal.

Byggnaden vore uppförd under år 1942 och avsedd som vaktlokal för
verkstadsområdets port- och nattvakter.

9. Byggnad för ankommande och avgående gods.

En år 1910 uppförd byggnad av korrugerad plåt beräknade marinförvaltningen
för framtiden använda som central för ankommande och avgående
gods vid verkstadsområdet. Byggnaden medgåve även förrådsförvaring av
transport- och lyftmateriel, varjämte visst förrådsutrymme erhölles i reserv
(för båtinventarier).

10. Portvalctsbostad.

Inom verkstadsområdet funnes en för portvakten avsedd bostadsbyggnad.

11. Båtskjul.

Inom verkstadsområdet funnes ett äldre båtskjul, vilket tidigare använts
som förvaringsskjul för fortifikationsförvaltningens båtar. Genom föreslagen
omorganisation bomme nämnda båtmateriel att tillhöra transportförvaltningen
och sålunda ingå i den övriga båtmaterielen inom kustartilleriförsvaret.
Skjulet borde dock tills vidare kvarstå för att användas vid vinterförvaring
av båtar, som eventuellt icke inrymdes i under punkt 4 föreslagen båthall.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

12. Spr u thod, 13. ölcrotförråd, 14. Kolgård och 15. Utrustning spir vore avsedda
att bibehållas.

16. Lastkran.

Medel till uppförande av en dylik syntes böra anvisas å driftbudgeten.

17. Bryggor och strandsiconingar.

Såsom tilläggsplatser för småbåtar samt för de båtar, som skulle sliptagas,
funnes för närvarande endast ett pär äldre träbryggor, av vilka en
vore i så bristfälligt skick, att något iståndsättningsarbete ej lämpligen borde
komma till utförande. Själva strandlinjen vore härjämte i så oplanerat
skick, att båtar ej direkt kunde angöra stranden. _ .

I anledning härav hade förslag uppgjorts, innebärande att strandlinjen
justerades, strandområdet uppfylldes och planerades samt stranden försåges
med sådan strandskoning, att småbåtar direkt kunde förtöjas mot stranden
med akterförtöjning i bojar. Härjämte ämnade man riva en av de nuvarande
småbåtsbryggorna och uppföra en ny brygga längs fartygslipen, vilken brygga
dels avsåges som tillfällig förtöjningsplats för fartyg, som skulle sliptagas,
dels vore erforderlig som hjälpbrygga under själva sliptagningsarbetet, enär
det visat sig tidsödande och förenat med riskmoment att vid nuvarande
förhållanden utan dylik brygga sliptaga större båtar (upp mot 100 ton).
Genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg hade här omnämnda
arbeten kostnadsberäknats varvid även upptagits kostnad för utbyte av den
nuvarande icke ändamålsenliga rälsslipen för småbatar mot ett upphalningsplan
av trä- och betongkonstruktion. Kostnaderna, beräknade enligt prisläget
den 1 juli 1941, vore följande:

a. Ordnande av stranden väster örn befintlig utrustningspir

b. Strandskoning mellan utrustningspiren och den större

slipen....................................._•......................

c. Brygga utmed och öster örn större slipen..................

d. Strandskoning öster örn kaj, öster örn förenämnda brygga

e. Strandskoning öster härom .............•••..................

f. Anordnande av upphalningsplan för småbåtar............

g. Utfyllning, planering och hårdgöring av strandplan, framför

båtskjul och öster örn större slip ............................

h. lii vllin g av den västra av de befintliga bryggorna..........

kronor 13 000

» 17 600

V 26 000

» 14 000

» 1 700

» 4 400

» 19 000

» 300

Summa kronor 96 000

Då behovet av en del av de föreslagna åtgärderna vore trängande för
erhållande av rationell och ekonomisk drift, borde arbetena uppdelas i tvenne
etapper, varav den första, omfattande arbetena under b., f. och g. till en
sammanlagd kostnad av 41 000 kronor snarast borde komma till utförande.

18. Planering av vägar samt yttre vatten och avloppsledningar.

I samband med utförandet av de projekterade nybyggnaderna på verkstadsområdet
erfordrades, utöver den planering av själva strandområdet,
varom ovan nämnts, även vissa andra planerings- oph vägarbeten.

Sålunda måste i anslutning till avsedd omläggning och sänkning av allmänna
landsvägen utanför den övre entrén (huvudentrén) även infartsvägen
till verkstadsområdet sänkas, i vilket sammanhang denna väg även i fortsättningen
in på området och ned mot utrustningspiren måste justeras och
givas en ändamålsenlig profil. Området framför motorverkstaden borde ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

129

bildas såsom en uppställningsplan för fordon och såsom arbetsplan i samband
med verkstadsdriften. Härjämte måste vissa andra justerings- och
kompletteringsarbeten å vägar, planer och slänter m. m. utföras, så att området
bringades i ordnat skick.

Kostnaderna för dessa arbeten beräknades enligt prisläget den 1 juli 1941
till 109 000 kronor.

19. Utvändiga ledningar för vatten och anlopp.''

För närvarande funnes en del äldre, i dåligt skick befintliga yttre vattenledningar,
som anslöte till brunnar. Då dessa äldre ledningar i förhållande
till de nya byggnaderna hade en icke ändamålsenlig sträckning, föresloges,
att nytt yttre vattenledningssystem komme till utförande inom området, och
borde härvid hänsyn tagas till att lämplig anslutning kunde erhållas till
planerad allmän vattenledning från Värmdön.

För vissa av de äldre byggnaderna funnes separata yttre avloppsledningar
ut i sjön. I samband med uppförandet av de nya byggnaderna avsåge man
att komplettera och utvidga avloppsledningarna, delvis i direkt anslutning
till ovannämnda nya vattenledningar, varjämte reningsbrunn skulle anordnas.

Kostnaderna för berörda arbeten med utvändiga ledningar för vatten och
avlopp hade enligt prisläget den 1 juli 1941 beräknats till 20 500 kronor.

I anslutning till det anförda har marinförvaltningen framlagt följande
tablå avsedd att klarlägga de merkostnader, som vore förenade med genomförandet
av generalplanen.

i 1. Kontorsbyggnad............................

Medelsbehov

enligt

ursprungligt
förslag;
prisläget den

1 juli 1941
kronor

Medelsbehoret enligt general-plan; prisläget den

1 juli 1941

Totalt

kronor

Forsta etapp

kronor

222 000
110 000

13 000

44 000

70 000
128 000

23 000

35 000
222 000
200 (100
315 000

65 000

70 000
128 000

96 000
109 000

20 000

35 000
222 000
200 000

65 000

70 000
128 000
41000
109 000 :
20 000

2. Mekanisk verkstad..........................

! 3. Snickeri- och båtverkstad ..................

6. Motorverkstad..............................

15. Utrustningspir..............................

17. Bryggor och strandskoningar................

18. Planering och vägar........................

19. Utvändiga ledningar för vatten och avlopp . .

Summa kronor

610 000

1 260 000

890 000 i

Beträffande sambandet mellan de sålunda återgivna beräkningarna och
de tidigare kalkylerna har marinförvaltningen lämnat en ingående redogörelse,
i fråga örn vilken torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.,

En driftsekonomisk kalkyl över den genom ett eventuellt genomförande
av generalplanens program uppkommande vinsten hade ännu ej genomförts.
Marinförvaltningen ansåge emellertid ådagalagt, att de större anläggningskostnader,
(890 000 — 010 000=) 280 000 kronor, som ett genomförande av
generalplanens första etapp skulle medföra, mer än motsvarades av minskade
driftskostnader. Med nuvarande decentraliserade verkstadsordning bleve
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 175. 27 44 9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

arbetena så svåra att övervaka oell förlusterna på grund av dåligt utnyttjad
maskinpark så stora, att en centralisering vore ekonomiskt motiverad.

Det ytterligare medelsbehovet enligt prisläget den 1 juli 1941 beräknade
marinförvaltningen bliva erforderligt med olika delbelopp under olika budgetår
enligt följande tablå.

Byggn ad sobjekt enligt generalplanens första etapp	Medelsbehov enligt prisläget l/i 1941 kronor	Prisstegring V? 1941 — xh 1943 kronor	Föreslås till \| utförande i budgetåret j
1. Kontorsbyggnad............................	35 000	4 900	1945/46
3. Snickeri- och båtverkstad (merkostn.)........	90 000	19 200	1944/45 i
5. Materielförråd (merkostn.) ..................	21000	5 600	1944/45
17. Bryggor och strandskoning ................	41000	5 700	1944/45 i
18. Planering och vägar (merkostn.) ............	80 000	12 000	1944/45
19. Utvändiga ledningar för vatten och avlopp . .	20 000	2 800	1944/45 \|
Summa kronor	293 000	50 200

För täckande av ovanstående medelsbehov 293 000 kronor enligt prisläget
den 1 juli 1941 kunde i ursprungligt förslag beräknade 13 000 kronor för
båtskjul, vilket icke tänktes komma till utförande under femårsperioden,
anlitas, varför det ytterligare medelsbehovet, såsom tidigare anförts, uppginge
till (293 000 —13 000=) 280 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941.

Med resterande arbeten för generalplanens genomförande borde få anstå
till tid efter femårsperiodens slut.

Försvarets fabriksstyreise har den 21 december 1943 efter besök å platsen
och samråd med marinförvaltningen avgivit utlåtande i ärendet och därvid
framhållit i huvudsak följande.

Fabriksstyrelsen anslöte sig till marinförvaltningens förslag att de nuvarande
tygverkstäderna å Kindön utbyggdes till en central huvudverkstad
för Stockholms kustartilleriförsvar med slopande av så gott som samtliga
mindre verkstäder, med undantag av vissa i ytterområdena befintliga, vilka
erfordrades av beredskapsskäl. Då även starka skäl talade för en sammanslagning
för Stockholms kustartilleri försvars del av sådan förrådsverksamhet,
som vore likartad med den för verkstaden erforderliga, föresloges, att även
denna centrala förrådsverksamhet förlädes inom verkstadsområdet.

De i förslaget till byggnad 1 förlagda lokalerna för verkstadspersonalens
matrum och verkstadskontor borde flyttas till byggnad 7. Genom att i
denna byggnad slopa kollimatorbanan och genom lämplig uppläggning och
fördelning av den optiska förrådsmaterielen kunde nämligen erforderliga utrymmen
erhållas för matsal och verkstadskontor. Kostnaderna för ändring
av nämnda byggnad beräknades enligt prisnivån den 1 juli 1941 till 39 000
kronor. Härtill komme kostnader för utvändiga ledningar, vilka hänförde
sig till samma byggnad, å 3 000 kronor.

Den mekaniska verkstaden syntes i det skick den för närvarande befunne
sig vara ändamålsenligt disponerad och väl ägnad att fylla de uppgifter,
som komme att åvila densamma.

I marinförvaltningens förslag hade snickeri- och båtverkstaden givits vidgade
uppgifter i förhållande till verkstadsnämndens tidigare förslag. På
grund därav skulle denna verkstad erhålla större omfattning och kräva större

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

anläggningskostnader än enligt verkstadsnämndens förslag. Fabriksstyrelsen
funne detta nya förslag vad beträffade snickeriverkstaden vara så ändamålsenligt
som de lokala förhållandena medgåve. Avenså anslöte sig fabriksstyrelsen
till den i förslaget anförda motiveringen för att båtmaterielen skall
förvaras i anslutning till båtarnas uppläggningsplats. Den föreslagna anordningen
med övervåning å snickarverkstaden vore med hänsyn till de lokala
förhållandena synnerligen lämplig.

Då båthallen ej avsetts komma till utförande under nästa budgetår hade
fabriksstyrelsen ej ansett sig böra taga ställning till dess utförande.

Enligt förslaget skulle i bottenvåningen till byggnad 5 inrymmas smedja,
kopparslageri och rörverkstad samt en öppen iokal för grövre plåtslageriarbeten
och i en övre våning till samma byggnad skulle finnas ett materialförråd.
Om förrådsverksamheten på sätt styrelsen i det föregående föreslagit
centraliserades och förlädes till byggnad 1, skulle behovet av en övervåning
i byggnad 5 bortfalla. Bottenvåningen syntes däremot kunna disponeras
i enlighet med marinförvaltningens förslag. I marinförvaltningens
förslag hade merkostnaden beräknats till 21 000 kronor. Enligt nu föreliggande
förslag bleve denna kostnad 6 000 kronor.

Vad marinförvaltningen föreslagit i fråga örn planering av området, utfyllande
av kajområdet och byggande av strandskoning funne fabriksstyrelsen
motiverat och nödvändigt. Eabriksstyrelsen hade emellertid ej tagit ställning
till kostnaderna härför.

Beträffande övriga i marinförvaltningens generalplan upptagna ändringar
hade fabriksstyrelsen inga erinringar.

I en den 21 december 1943 dagtecknad promemoria har marinförvaltningen
framhållit, att ämbetsverket vid uppgörandet av generalplanen utgått från
att å verkstadsområdet beläget optiskt förråd helt vore erforderligt för sitt
avsedda ändamål. I förrådet skulle bland annat inrymmas en kollimator,
för vilket ändamål byggnaden måst utföras större än som betingats enbart
ur förrådssynpunkt. Då det numera befunnits icke oundgängligen nödvändigt
att på denna plats så nära intill de i Stockholm planerade optiska
verkstäderna uppställa en kollimator och då därjämte ur beredskapssynpunkt
befunnits lämpligt, att viss del av artillerimaterielens optiska utrustning
förvarades i närheten av den artillerimateriel, av vilken den optiska
utrustningen utgjorde en del, hade frågan örn detta förråd kommit i ett
annat läge. Det hade sålunda befunnits, att endast cirka tredjedelen av
byggnaden erfordrades för sitt ursprungliga ändamål. Under dessa förhållanden
hade det befunnits möjligt att utnyttja större delen av byggnaden
för andra ändamål. Där skulle sålunda kunna inrymmas kontorslokaler och
matsal för arbetarna. Den å området befintliga tvättinrättningen, som i
tidigare förslag avsetts komma till användning som kontorsbyggnad och
matsal, kunde i så fall utnyttjas såsom centralt materialförråd för Stockholms
kustartilleriförsvar, varigenom behovet av materialförråd för verkstäderna
i huvudsak skulle bortfalla. Med anledning härav kunde, såsom
av promemorian närmare framgår, äskandena nedbringas från 293 000 kronor
till 285 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941. Genom det föreslagna
arrangemanget minskades även den årliga kostnaden, som hållande
av ett särskilt materialförråd för verkstäderna eljest skolat innebära. Någon

132

Kungl. Majlis proposition nr 175.

Departementschef
cn.

utredning beträffande ändring av tvättinrättningen till centralt] materialförråd
oell kostnaderna härför förelåge dock ej.

Fördelade på budgetår skulle kostnaderna efter bär föreslagna ändringar
men exklusive utrustning bliva följande:

	Medelsbehov enligt pris-läget 1 juli 1941	Prisstegring 1 juli 1941 — 1 juli 1943
Under budgetåret 1944/45.
Snickeri- och båtverkstad (merkostnad) —	. . 90 000	19 200
Materielförråd (merkostnad)..................	........ 6 000	7 000
Bryggor och strandskoningar................	........ 41000	5 700
Planering och vägar (merkostnad) ..........	........ 86 000	12 000
Utvändiga ledningar för vatten och avlopp	........ 23 000	3 300
	Kronor 246 000	47 200
Under budgetåret 1945/46.
Kontorsbyggnad ..............................	........ 39 000	5 200
Summa	kronor 285 000	52 400

I kostnaderna inginge dock icke någon utgiftspost för administration.

Av det anförda framgår att för modernisering av tygverkstäderna vid
Stockholms kustartilleriförsvar (tygverkstäderna i Vaxholms fästning) för
budgetåret 1940/41 anvisats ett anslag av 422 000 kronor och för budgetåret
1943/44 ett förstärkningsanslag av 175000 kronor eller sålunda tillhopa
597 000 kronor. Till grund för det avsedda moderniseringsarbetet ligger ett
av dåvarande förs var sväsendets verkstadsnämnd upprättat förslag.

En av marinförvaltningen verkställd undersökning av driftsförhållandena
vid marinens verkstäder har utmynnat i förslag till åtskilliga ändringar i
den sålunda beslutade planen i syfte att rationalisera verkstadsrörelsen och
nedbringa driftskostnaderna. Den generalplan, som i anledning härav upprättats,
innebär, att vissa smärre verkstäder, förlagda på olika platser, skola
slopas och verkstadsdriften koncentreras till det område på Hinden, där
tygverkstäderna äro förlagda. I samband härmed skulle även en motorverkstad,
som tidigare avsetts skola förläggas annorstädes, anordnas på Eindön,
varjämte för tygverkstäderna erforderlig central förråds verksamhet skulle
förläggas till verkstadsområdet. Generalplanens genomförande i denna del
innebär sålunda utbyggande av en central huvudverkstad för Stockholms
kustartilleriförsvar. Vissa smärre verkstäder skola dock av beredskapsskäl
bibehållas inom kustområdet.

Det sålunda framlagda förslaget ansluter sig till de åtgärder att effektivisera
verkstadsrörelsen inom försvarsväsendet, som för närvarande vidtagas
eller planläggas. I betraktande av de fördelar, som genom förslagets genomförande
torde ernås, finner jag mig — under hänvisning till vad jag i ämnet

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

inledningsvis anfört vid anmälan av äskandena i årets fjärde huvudtitel —
böra i princip förorda detsamma. Jag framhåller emellertid vikten av att
denna rationalisering, som redan år 1941 var föremål för riksdagens prövning,
nu utan ytterligare dröjsmål genomföres.

[Såsom av redogörelsen i det föregående framgår, innebär marinförvaltningens
nu föreliggande förslag, att under femårsperioden 1942/47 medel
skola anvisas endast för genomförande av en del av programmet, medan
med återstoden skulle anstå till tid efter utgången av nämnda period. Detta
förslag föranleder ingen annan erinran från min sida än att även de återstående
delarna av programmet böra realiseras i den mån härigenom driftsekonomiska
fördelar kunna uppkomma. Såsom jag vid anmälan av äskandena
i årets fjärde huvudtitel (s. 14 f.) anförde, finner jag det uppenbart, att
rationaliseringsåtgärder, även med risk för ett ytterligare överskridande av
femårsperiodens kostnadsram, böra vidtagas i den mån de medföra ekonomiska
fördelar.

Yad detaljerna i nu föreliggande förslag beträffar anser jag mig kunna i
huvudsak biträda det av marinförvaltningen i omförmälda promemoria framlagda,
av försvarets fabriksstyrelse tillstyrkta förslaget. De för nästa budgetår
beräknade kostnaderna vid prisläget den 1 juli 1941, 246 000 kronor,
torde dock böra minskas med det av marinförvaltningen angivna beloppet
av 13 000 kronor, belöpande å ett båtskjul. Till frågan örn ändring av den
nuvarande tvättinrättningen till centralt materialförråd torde framdeles få
tagas ställning.

I enlighet med det anförda beräknar jag sålunda för nästa budgetår
medelsbehovet för modernisering m. m. av tygverkstäderna vid Stockholms
kustartilleriförsvar till (246 000—13 000=) 233 000 kronor vid prisläget den
1 juli 1941. I detta belopp äro administrationskostnader icke inräknade.

Till frågan örn anvisande av medel för maskinell utrustning återkommer
jag i annat sammanhang.

SYDKUSTENS MARINDISTRIKT.

Inledning.

De militära etablissementen i Karlskrona kunna med hänsyn till sin användning
schematiskt uppdelas i följande grupper, nämligen

örlogsstationens kaserner — benämnda kasern Sparre och kasern Ankarstierna
— jämte ämbetslokaler för flottan tillhörande stabs- och förvaltningspersonal
m. m.;

Karlskrona örlogsvarv;

den ursprungligen för kustartilleriet uppförda s. k. stadskasernen vid
Vallgatan i Karlskrona med tillhörande byggnader, bland andra den s. k.
underof f icersbyggnaden;

förutvarande grenadjärkasernen vid Gräsvik jämte förläggningsutrymmen
vid Oscarsvärn och Rosenholm utanför staden;

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

förutvarande ingenjörkasernen samt

marinens sjukhus med den s. k. ekonomibyggnaden, bastionen Aurora samt
läkarbostället.

I 1941 års försvarsutrednings betänkande liksom i propositionen 1942: 210
räknades med att de för militära ändamål avsedda statliga byggnaderna i
Karlskrona skulle disponeras från den förutsättningen, att den nyinrättade
flottans sjömansskola skulle förläggas till förutvarande Karlskrona grenadjärregementes
kasernetablissement vid Gräsvik samt att Karlskrona kustartilleriregemente
skulle beredas förläggningsutrymmen dels i stadskasernen,
dels ock vid Oscarsväm. För möjliggörande av kustartilleriregementets förläggning
på detta sätt erfordrades utvidgning och modernisering av stadskasernen
samt uppförande av vissa lokaler vid Oscarsvärn.

Vissa i propositionen 1942: 270 framlagda medelsäskanden för byggnadsarbeten
vid Karlskrona örlogsstation, Sydkustens marindistrikt och Blekinge
kustartilleriförsvar byggde på den nu angivna förutsättningen. Inom riksdagen
ifrågasattes emellertid (motion I: 253) en annan disposition av de till
militära ändamål upplåtna statliga byggnaderna i Karlskrona, innebärande
i huvudsak sjömansskolans förläggning till kustartilleriets stadskasern och
kustartilleriregementets utflyttning till grenadjärkasernen vid Gräsvik.

1942 års riksdag (skrivelse nr 376, s. 13) anvisade medel i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag men fann sig i anslutning därtill böra förorda, att
vid byggnadsprogrammets mera detaljerade utformning fortsatt uppmärksamhet
ägnades frågan örn den lämpligaste dispositionen av de statliga byggnaderna
i Karlskrona. Under erinran örn vad riksdagen i annat sammanhang
uttalat rörande anslagsmedlens disposition ville riksdagen uttala, att det icke
torde böra föreligga hinder för Kungl. Maj:t att vid dispositionen av för
byggnadsarbeten i Karlskrona beräknade anslagsmedel vidtaga de ändringar
i byggnadsprogrammet, som kunde befinnas lämpliga. I samband med meddelande
av dispositionsbeslut den 30 juni 1942 rörande bland annat förutnämnda,
för byggnadsarbeten inom Sydkustens marindistrikt avsedda anslagsmedel
föreskrev Kungl. Maj:t, att det skulle åligga marinförvaltningen
att, i enlighet med vad av riksdagen i skrivelse nr 376 anförts, taga under
omprövning frågan örn den lämpligaste dispositionen för avsedda ändamål
av ifrågakommande statliga byggnader i Karlskrona.

Till åtlydnad av detta uppdrag överlämnade marinförvaltningen med skrivelse
den 30 november 1942 en inom ämbetsverket utförd utredning rörande
förläggningsförhållandena i Karlskrona, Utredningen byggde på två olika
huvudalternativ, det ena innebärande nedläggande av marinens sjukhus och
det andra sjukhusets bibehållande såsom sådant. Vid båda alternativen hade
övervägts att förlägga flottans sjömansskola antingen till grenadjärkasernen
eller till stadskasernen. För egen del hemställde marinförvaltningen — som
dock icke framlade ett definitivt utformat förslag i ämnet — att Kungl.
Maj:t måtte meddela ämbetsverket sådana direktiv för den fortsatta utredningen
av föreliggande frågor, att marinens sjukhus skulle bibehållas, flottans
sjömansskola förläggas till grenadjärkasernen å Gräsvik samt kustartilleri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 135

regementet beredas förläggningsutrymmen i stadskasernen och vid Oscarsvärn.

Propositionen 1943:207 angående vissa sjukvårds och

förläggningsfrågor i Karlskrona.

Vid anmälan av denna proposition anförde jag i förläggningsfrågan bland
annat följande.

Bedömandet av den föreliggande frågan örn en ändamålsenlig fördelning
av marinens byggnader i Karlskrona mellan olika militära institutioner erbjuder
vissa svårigheter. Efter vägande mot varandra av de synpunkter,
som tala till förmån för den ena och den andra lösningen, har jag kommit
till den uppfattningen att de starkaste skälen, icke minst de ekonomiska,
motivera att kustartilleriregementet förlägges till grenadjärkasernen och
sjömansskolan till stadskasernen samt marinens nuvarande sjukhus.

I enlighet med anförda överväganden har ock Kungl. Majit efter därom
av mig gjord hemställan den 5 mars 1943 uppdragit åt marinförvaltningen att
skyndsammast verkställa och till Kungl. Majit inkomma med utredning
rörande utformningen av och kostnaderna för de i propositionen 1942: 210
förutsedda byggnadsarbetena för marinen i Karlskrona från förutsättningen,
att sjömansskolan och kustartilleriregementet förläggas på nyss angivet sätt.

De av mig i det föregående angivna riktlinjerna för ordnandet av förläggningsfrågorna
i Karlskrona överensstämma med det av marinförvaltningen
framlagda, såsom alternativ I Ba betecknade förslaget. Detta förslag belyses
närmare av efterföljande tabell, vari jämväl angivits de av marinförvaltningen
beräknade kostnaderna för de olika på grund av förslagets genomförande erforderliga
byggnadsföretagen. Kostnadsberäkningarna hänföra sig till prisläget
den 1 juli 1942.

Institution	Etablissement	Manskaps- styrka	Beräknad kostnad
		kronor
Sjömanskåren i Karlskrona samt radioskola och. övriga skolor.	kasern Sparre .............. » Ankarstiern a ........ nybyggd kasern vid Ankar-stierna .................... nybyggda skollokaler vid d:o	1100 man 600 » 300 »	660 000 337 800 850 000 435 000
Chefens för Karlskrona örlogs-station kansli.	underofficersbyggnaden......	—	194 400
Flottans sjuman sskola.	kustartilleriets stadskasern . . nuv. marinens sjukhus ......	1 000 man	1 100 000
Karlskrona kustartilleri rege-mente.	f. d. grenadjärkasernen vid Gräsvik .................. Oscarsvärn..................	1 150 man 150 y	]• 1740 000
Kameral- och sjukvårdsför-valtningen.	nuvarande läkarbostället ....	—	48 600
Marinens sjukvård.	länslasarettet ................	....	4 000 000
Summa kronor	9 365 800

Beträffande de av marinförvaltningen sålunda framlagda kostnadsberäkningarna
yttrade jag bland annat att, då kostnaderna för utbyggande av länslasarettet
i Karlskrona till samarbetssjukhus, enligt vad jag tidigare i samma

130

Kungl. Magnis proposition nr 175

proposition anfört, föreslagits skola finansieras över driftbudgeten, jag borö
såge från dessa kostnader vid bedömandet av investeringsbehovet under
kapitalbudgeten för förläggningsförhållandenas ordnande i Karlskrona.

Vidare anförde jag följande.

Till det av marinförvaltningen med angivna utgångspunkter beräknade
beloppet, 5 365 800 kronor, torde emellertid böra läggas följande kostnader.
För beredande av förläggningsutrymme för den infanteristyrka, som under
nuvarande förhållanden är förlagd till grenadjärkasernen, erfordras anordnande
av vissa barackutrymmen å Rosenholm. Kostnaderna för dessa
baracker kunna enligt särskild av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
med skrivelse den 8 april 1943 överlämnad utredning, beträffande vilken torde
få hänvisas till handlingarna, beräknas till i runt tal 260 000 kronor, av vilket
belopp emellertid huvuddelen, eller 205 000 kronor, såsom sammanhängande
med försvarsberedskapens upprätthållande, torde böra finansieras över förskottsstaten
för försvarsväsendet. Härvid har jag, med godtagande av
vissa utav chefen för kustartilleriregementet lämnade uppgifter, utgått från
att åtminstone 200 man av infanteribesättningen skola kunna även i fortsättningen
förläggas till grenadjärkasernen och att vissa förrådslokaler örn tillsammans
2 400 kvadratmeters golvyta, som äro under uppförande å Rosenholm,
skola tagas i anspråk för infanteribesättningens räkning. Återstoden
av nämnda belopp, eller (260 000 — 205 000 =) 55 000 kronor, torde böra
gäldas i enahanda ordning som i det föregående berörda kostnader för
ordnandet av förläggningsförhållandena i Karlskrona, d. v. s. över kapitalbudgeten.
Det sammanlagda kapitalinvesteringsbehovet för nämnda ändamål
skulle sålunda, inberäknat kostnader för administration och oförutsedda
utgifter med omkring 325 000 kronor, komma att uppgå till (5 365 800 + 55 000
+ 325 000 =) i avrundat tal 5 745 000 kronor, beräknat enligt prisläget den
1 juli 1942. Motsvarande kostnader enligt prisläget den 1 juli 1941 kunna
uppskattas till i runt tal 5 320 000 kronor.

I det föregående har anförts, att vissa medel redan anvisats för ordnande
av förläggningsförhållandena i Karlskrona. Dessa medel, vilka med olika belopp
bundits till särskilda specificerade byggnadsändamål, torde jämlikt av
riksdagen i förutnämnda skrivelse 1942:376 lämnat medgivande kunna av
Kungl. Majit användas i överensstämmelse med den ändrade plan för ordnandet
av förläggningsförhållandena i Karlskrona, som av mig i det föregående
förordats. I detta sammanhang vill jag nämna att jag helst sett, att de
närmare kostnadskalkyler, som marinförvaltningen i enlighet med Kungl.
Marits beslut den 5 mars 1943 har att verkställa, kunnat föreligga innan dessa
lokalfrågor underställas riksdagens förnyade bedömande. Tiden medgiver
emellertid icke ett uppskov med frågans avgörande i avbidan på ifrågavarande
kostnadskalkylers färdigställande. Från marinförvaltningen har jag under
hand inhämtat, att de definitiva kostnadsberäkningarnas slutbelopp synes
kunna begränsas till den förut angivna summan av 5 745 000 kronor men att
det är tänkbart att vissa förskjutningar kunna bliva påkallade vad beträffar
kostnadernas fördelning mellan de särskilda byggnadsföretagen. Med hänsyn
härtill finner jag mig kunna redan nu föreslå Kungl. Majit att för riksdagen
framlägga förslag i ämnet, varvid jag förutsätter, att Kungl. Majit skall äga
att inom ramen för nämnda belopp av 5 745 000 kronor meddela föreskrifter
rörande byggnadskostnadernas fördelning mellan de särskilda byggnadsföretagen.

I planen för sjömansskolans förläggning till stadskasernen och marinens
sjukhus ingår — såsom av det föregående framgår -— även anordnande av

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

en verkstadsskola i bland annat en av marinsjukhuset nu disponerad lokal
inom sjukhusområdet, den s. k. bastionen Aurora. Närmare utredning rörande
utformningen av för denna verkstadsskola erforderliga lokaler samt de härmed
förbundna kostnaderna föreligger icke. Ej heller föreligga beräkningar
rörande erforderliga kostnader för anordnande av båthamn vid marins jukhuset
för sjömansskolans behov. Då emellertid med hänsyn till tidpunkten
för marinsjukhusets nedläggande arbetena med iordningställande av skollokaler
och båthamnen icke torde kunna igångsättas förrän omkring den 1
juli 1944, tarvas icke någon medelsanvisning för ändamålen under nästa
budgetår. Det torde emellertid böra ankomma på marinförvaltningen att i
samråd med marinstaben uppgöra definitiva förslag och kostnadsberäkningar.

Kostnaderna för ordnandet av förläggningsfrågorna i Karlskrona -—- i den
mån de innefattades i den av marinförvaltningen med skrivelsen den 30
november 1942 framlagda utredningen med tillägg för de av infanteriförläggningens
förflyttning föranledda kostnaderna -— beräknades sålunda av mig
till sammanlagt 5 745 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1942.

Detta belopp omfattade emellertid icke de medelsbehov som avsågo byggnadsarbeten
vid Karlskrona örlogsvarv. För dessa ändamål beräknade jag
— såsom av förberörda proposition, s. 52 och 53, framgår — 105 000 kronor
för färdigställande av artilleriskjutbanan, 125 000 kronor för förlängning av
Oscarsdockan m. m. (delkostnad) samt 128 500 kronor för olika bränslebesparande
åtgärder (installerande av economiser m. m.), i följd varav det
sammanlagda här behandlade medelsbehovet skulle komma att uppgå till
(5 745 000 + 105 000 + 125 000 + 128 500 =) i avrundat tal 6 100 000 kronor
enligt prisläget den 1 juli 1942. Dessa kostnader, vilka — nedräknade till
prisnivån den 1 juli 1941 — vore av natur att böra bestridas inom den för
försvarsväsendets femårsplan angivna kostnadsramen, borde — i den mån
av riksdagen för ordnandet av förläggningsfrågorna i Karlskrona tidigare anvisade
medel icke försloge — gäldas från det anslag å 10 000 000 kronor, som
jämlikt i statsverkspropositionen till 1943 års riksdag framställt förslag borde
under marinförvaltningens delfond av försvarsväsendets fastiglietsfond anvisas
till Vissa byggnadsarbeten m. m.

I detta sammanhang yttrade jag vidare följande.

Såsom av det sagda framgår innefatta marinförvaltningens anslagsäskanden
ett stort antal förslag till medelsanvisning för byggnadsarbeten i Karlskrona
utöver de nu berörda. Ett bidragande skäl till att jag icke nu ansett
mig böra i vidare mån än i det föregående skett tillmötesgå dessa anslagsäskanden
är, att marinförvaltningen ännu icke varit i tillfälle att slutligt
undersöka i vad mån de återstående anslagsändamålen och de, som ytterligare
kunna tillkomma, kunna bestridas inom den ekonomiska ram, som 1942 års
försvarsbeslut innebär. Marinens kostnadsram är, vad avser anslag till
byggnadsföretag, tämligen ansträngd, vilket nödvändiggör en sträng gallring
bland nu aktuella förslag till ytterligare kapitalinvesteringar för byggnadsändamål.
Icke minst gäller detta Sydkustens marindistrikt och inom detta
speciellt Karlskrona örlogsvarv. Inom marinförvaltningon pågår en närmare
undersökning av byggnadsbehovet inom detta marindistrikt, vilket kommer
att utmynna i förslag till gradering ur angelägenhetssynpunkt av samtliga
de förslag till byggnadsföretag, som inom varvet och marindistriktet i övrigt
föreligga eller kunna tänkas under de närmaste åren framkomma. Först

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

sedan denna avvägning skett är jag i tillfälle att bedöma de anslagsäskanden,
vilka enligt det föregående icke nu upptagits. Jag förutsätter, att detta
skall kunna ske i samband med behandlingen av marinförvaltningens anslagsäskanden
för budgetåret 1944/45.

I anledning av vad i propositionen 1943: 207 anförts rörande ordnandet
av vissa förläggningsfrågor i Karlskrona m. m. har riksdagen (skrivelse nr
336) dels godkänt den plan för ordnande av de militära förläggningsförhållandena
i Karlskrona, som av mig förordats, dels och medgivit, att kostnaderna
för erforderliga byggnadsarbeten enligt nämnda plan ävensom för övriga
i berörda statsrådsprotokoll angivna byggnadsarbeten inom en kostnadsram
av tillhopa 6 100 000 kronor finge, i den mån av riksdagen för ändamålet
tidigare anvisade medel icke försloge, bestridas från det under försvarsväsendets
fastighetsfond, marinförvaltningens delfond, för budgetåret 1943/44
anvisade investeringsanslaget å 10 000 000 kronor till Vissa byggnadsarbeten
m. m.

Genom brev den 30 juni 1943 har Kungl. Majit fastställt, dels den av riksdagen
godkända planen för ordnandet av de militära förläggningsförhållandena
i Karlskrona att i huvudsak lända till efterrättelse, dels ock en i brevet
närmare angiven plan att i huvudsak lända till efterrättelse vid uppgörande
av förslag rörande i planen angivna byggnadsföretag m. m., örn vilkas utförande
Kungl. Majit icke tidigare meddelat eller samma dag meddelade
dispositionsbeslut.

Medelsbehov för budgetåret 1944/45.

I sin skrivelse den 23 augusti 1943 angående medelsbehoven för budgetåret
1944/45 har marinförvaltningen i fråga om byggnadsarbeten vid Sydkustens
marindistrikt inledningsvis anfört bland annat följande.

Utredningar angående organisationen av flottans sjömansskola ha pågått
även efter den tidpunkt (den 30 november 1942), då marinförvaltningen överlämnade
berörda utredning. Sålunda ha — vilket även berörts i propositionen
1943: 207 —- väckts anspråk på lokaler för verkstadsskola inom sjömansskolan
samt anordnande av båthamn för till denna skola hörande småbåtar. Därjämte
ha av chefen för marinen lämnats sådana direktiv beträffande marinens
radioskola i Karlskrona, att denna skall utbyggas även för 75 elever från sjömansskolan,
varigenom visserligen radioskolans lokalbehov betydligt ökats
men varigenom också vinnes, att anskaffning av radioövningsmateriel m. m.
kan begränsas och denna materiel koncentreras till en plats. Marinöverläkaren
har därjämte krävt vissa ytterligare lokaler för sjukvården utöver de av
marinförvaltningen tidigare beräknade i enlighet med utredningen den 30
november 1942. Samtliga dessa omständigheter medföra, att den i nådigt
brev den 30 juni 1943 fastställda planen för ordnandet av de militära förläggningsförhållandena
i Karlskrona, vilken visserligen i huvudsak kommer
att gälla, fordrar smärre justeringar.

Med hänsyn till att tidigare icke framlagts fullständig plan över byggnadsarbetena
inom Sydkustens marindistrikt får marinförvaltningen här i samband
med förslag för budgetåret 1944/45 framlägga en dylik plan. Samtliga angivna
kostnader liro beräknade enligt prisläget den 1 juli 1941.

139

Kungl. May.ts proposition nr 175.

I den av marinförvaltningen framlagda planen över byggnadsarbeten inom
Sydkustens marindistrikt lia byggnadsobjekten med hänsyn till deras angelägenhetsgrad
fördelats i grupper på sätt inledningsvis anförts. Av planen
framgår, att sammanlagda kostnaden för samtliga i angelägenhetsgrad I upptagna
byggnadsarbeten med undantag för Karlskrona örlogsvarv enligt marinförvaltningens
föreliggande beräkningar uppgår till — enligt prisläget den 1
juli 1941 — 6 245 800 kronor. För varvet uppgå de beräknade kostnaderna för
arbeten i motsvarande angelägenhetsgrad till sammanlagt 1451000 kronor
enligt nyssnämnda prisläge.

Av det anförda framgår bland annat, att en av riksdagen godkänd plan för
ordnande av de militära förläggriingsförhållandena i Karlskrona numera fastställts
att i huvudsak lända till efterrättelse. Denna plan skiljer sig i väsentliga
delar från 1941 års försvarsutrednings förslag i ämnet. Riksdagen har
vidare medgivit, att kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten enligt sistnämnda
plan ävensom för vissa andra i propositionen 1943: 207 särskilt angivna
arbeten, inom en kostnadsram av tillhopa 6 100 000 kronor, må, i den
mån av riksdagen för ändamålet tidigare anvisade medel icke förslå, bestridas
från förenämnda investeringsanslag av 10 000 000 kronor. Det torde emellertid
böra framhållas, att de närmare kostnadskalkyler, som marinförvaltningen
i enlighet med Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 5 mars 1943 hade att
verkställa, icke förelågo vid tiden för framläggandet av propositionen 1943: 207,
varför kostnaderna där upptogos i enlighet med tidigare beräknade belopp.
Från marinförvaltningen hade emellertid under hand inhämtats, att de definitiva
kostnadsberäkningarnas slutbelopp syntes kunna begränsas till den enligt
de föreliggande beräkningarna angivna summan men att det vore tänkbart
att vissa förskjutningar kunde bliva påkallade vid kostnadernas fördelning
mellan de särskilda byggnadsföretagen. Vidare må framhållas, att i nämnda
beräkningar endast ingå sådana byggnadsobjekt, som direkt beröras av den
verkställda omprövningen av lokaldispositionen i Karlskrona. Ytterligare byggnadskostnader
äro emellertid erforderliga i samband med genomförandet av
1942 års försvarsorganisation såvitt avser de marina formationerna i Karlskrona.
Vad slutligen Karlskrona örlogsvarv beträffar torde böra erinras om
att 1940 års riksdag för vissa moderniseringsarbeten vid varvet anvisade tillhopa
2 000 000 kronor att disponeras enligt en av marinförvaltningen i skrivelse
den 22 februari 1940 framlagd plan. I propositionen 1943: 207 beräknades för
arbeten å varvet allenast 358 500 kronor, medan marinförvaltningen i sin skrivelse
rörande medelsbehovet för innevarande budgetår räknat med ett avsevärt
antal olika byggnadsföretag, vilka icke förutsatts i nyssnämnda plan. Det
kan sålunda bliva erforderligt att beräkna betydande ytterligare kostnader för
arbeten å Karlskrona örlogsvarv. Med hänsyn till att frågan örn örlogsvarvens
organisation för närvarande är under omprövning torde emellertid för närvarande
medel böra beräknas allenast för sådana byggnadsarbeten, som icke
äro av beskaffenhet att föregripa denna omprövning.

Departements chefen -

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

I sin skrivelse angående sjöförsvarets medelsbehov för nästa budgetår har
nu marinförvaltningen såsom nämnts framlagt en fullständig plan över byggnadsbehoven
— fördelade i angelägenhetsgrupper — vid Sydkustens marindistrikt.
För arbeten i angelägenhetsgrupp I, avsedda att komma till utförande
under budgetåren 1943/45, har ämbetsverket beräknat tillhopa 6 245 800 kronor,
i vilket belopp dock icke ingå kostnader för arbeten å örlogsvarvet. Då däremot
vissa kostnader, som icke sammanhänga med den förändrade lokaldispositionen,
ingå i beloppet, är det tydligt att — såvitt nu kan bedömas — den
av riksdagen fastställda kostnadsramen i stort sett kan hållas. Av naturliga
skäl låter sig icke göra att vid behandlingen i det följande av byggnadsbehoven
inom Sydkustens marindistrikt särskilja arbeten, som sammanhänga med omdispositionen
av lokalerna, och övriga arbeten, varför det av marinförvaltningen
för budgetåret 1944/45 beräknade medelsbehovet torde i ett sammanhang
böra underställas riksdagens prövning.

Innan redogörelse lämnas för de av marinförvaltningen för nästa budgetår
upptagna särskilda byggnadsbehoven torde böra anmärkas att, sedan marinförvaltningen
i skrivelse den 7 september 1943 ingivit förslag rörande sådana
byggnadsföretag inom Sydkustens marindistrikt, som avsåges komma till utförande
under budgetåret 1943/44, Kungl. Majit genom brev den 31 december
1943 uppdragit åt ämbetsverket att gå i författning örn utförande av i brevet
närmare angivna arbeten till en kostnad av — inklusive administration och
oförutsedda utgifter — högst 4 575 900 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941.
Med hänsyn till vad i det följande kommer att anföras må här antecknas, att
av den sålunda angivna totalkostnaden ett belopp av 110 000 kronor ävensom
visst belopp för provisoriska åtgärder beräknades för anordnande av skollokaler
för radioskolan genom ombyggnad av underofficersbyggnaden i enlighet
med ett av marinförvaltningen i promemoria den 15 november 1943 närmare
angivet förslag.

Jag övergår nu till behandling av de särskilda medelsbehoven för nästa
budgetår och följer då i huvudsak den disposition, som marinförvaltningen i
sin skrivelse i ämnet tillämpat, nämligen

A. För marindistriktet gemensamma anläggningar;

B. Sjömanskåren och vissa skolor (utom sjömansskolan);

C. Flottans sjömansskola;

D. Blekinge kustartilleriförsvar och Karlskrona kustartilleriregemente; samt

E. Karlskrona örlogsvarv.

A. För marindistriktet gemensamma anläggningar.

För omändring av läkarbostället vid nuvarande marinens sjukhus till
lokaler för marindistriktets kameral- och sjukvårdsförvaltningar beräknade
1941 års försvarsutredning 45 000 kronor. Enligt den genom beslut den 30
juni 1943 fastställda planen för utnyttjande av de olika marina byggnaderna
i Karlskrona skulle, såsom i det föregående omnämnts, läkarbostället utnyttjas
på sätt försvarsutredningen föreslagit. I sin skrivelse angående medelsbehoven

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

för nästa budgetår har emellertid marinförvaltningen framhållit, att marinens
apotek i Karlskrona, som för närvarande tillika med vissa förråd är inrymt i
bastionen Aurora, i fortsättningen måste erhålla annan lokal då den nuvarande
lokalen erfordras för flottans sjömansskola. Därjämte förelåge enligt marinförvaltningen
behov av lokaler för gemensam tandvårdscentral för flottan i
Karlskrona. Marinförvaltningen föresloge med hänsyn till dessa ökade lokalbehov,
att läkarbostället skulle avses endast för marindistriktets sjukvårdsbehov
— sjukvårdsförvaltningen, apoteket med vissa förråd samt tandvårdscentralen
— samt att kameralförvaltningen skulle förläggas till underofficersbyggnaden
i anslutning till chefens för Karlskrona örlogsstation kansli och
till det planerade ekonomikontoret. Kostnaderna härför hade enligt prisläget
den 1 juli 1941 beräknats till sammanlagt 86 000 kronor.

Marinförvaltningen har vidare föreslagit komplettering och renovering av
marindistriktschefens i anslutning till kasern Sparre belägna kanslibyggnad
för en kostnad av 9 600 kronor samt uppförande av ett garage för av
intendenturförvaltningen disponerade fyra lastbilar och en motorspruta för
en kostnad av 24 000 kronor.

De skäl marinförvaltningen anfört för inrymmande av lokaler för apotek och
tandvårdscentral m. m. i läkarbostället finner jag bärande, varför jag biträder
den av ämbetsverket föreslagna fördelningen av lokalerna, innebärande jämväl
att kameralförvaltningen förläggas till underofficersbyggnaden. Kostnaderna
för erforderliga arbeten i läkarbostället —- av ämbetsverket uppskattade till
86 000 kronor — synas höga i jämförelse med 1941 års försvarsutrednings beräkningar.
Verkställd utredning har emellertid givit vid handen, att den bristande
överensstämmelsen icke hänför sig till större skiljaktigheter i byggnadsprogrammet
utan beror på att de tidigare beräkningarna varit schematiska.
Efter granskning av uppgjorda ritningar rörande de ifrågasatta ändringsarbetena
får jag tillstyrka, att ett belopp av högst 86 000 kronor beräknas för här
ifrågavarande ändamål. Jag utgår från att alla möjligheter till besparingar
viii tillvaratagas i syfte att nedbringa kostnaderna under det sålunda beräknade
beloppet. Marinförvaltningens övriga i det föregående återgivna yrkanden
anser jag mig kunna biträda, varför jag under detta avsnitt utöver redan
anvisade belopp för nästa budgetår beräknar tillhopa — bortsett från kostnader
för administration och oförutsedda utgifter — i runt tal 120 000 kronor.
Prisstegringen intill den 1 juli 1943 kan beräknas till omkring 18 000 kronor.

B. Sjömanskåren och vissa skolor (utom

sjömansskolanj.

För ombyggnad av matinrättningen vid kasern Ankarstierna beräknade
1941 års försvarsutredning 45 000 kronor.

Under framhållande av att den föreslagna ombyggnaden huvudsakligen
omfattade omläggning av värmesystemet samt anslutning till ny panncentral
samt att denna omläggning innebure viss driftsekonomisk vinst, har marinförvaltningen,
efter förnyade kostnadsberäkningar, hemställt, att 53 000 kronor
måtte upptagas för ändamålet.

Departements chefen.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

För ombyggnad av underofficersbyggnaden vid kustartilleriets
stadskasörn till kansli för chefen för Karlskrona örlogsstation m. m. berak
nade 1941 års försvarsutredning 180 000 kronor. Radioskolans lokalbehov —
uppskattat till åtta lektionssalar — beräknades av utredningen bliva tillgodosett
inom kasern Sparre, varför kostnaderna härför icke ingingo i förenämnda
belopp.

I sin skrivelse angående medelsbehoven för nästkommande budgetår har
emellertid marinförvaltningen framhållit, att marinchefen med skrivelse den
18 juni 1943 överlämnat utredning angående radioskolans organisation, därvid
hänsyn även tagits till att denna skola borde kunna utnyttjas av flottans sjömansskola,
varigenom behov av anskaffning av övningsmateriel i detta hän
seende i stort sett bortfölle. Denna av marinchefen överlämnade utredning
upptoge ett lokalbehov för skolan av inalles aderton rum. Med hänsyn till dels
att stora svårigheter skulle uppstå genom att inom den relativt fullbelagda
kasernen Sparre söka anordna lokaler för en skola av denna storlek, dels att
det ur kommunikationssynpunkt syntes lämpligt, att radioskolan förlädes i närheten
av sjömansskolans lokaler vid stadskasemen, föresloge marinförvaltningen,
att ifrågavarande radioskola måtte inrymmas i underofficersbyggnadens
ena flygel. Beträffande byggnaden i övrigt avsåges densamma att efter
genomförd omorganisation utnyttjas för chefens för Karlskrona örlogsstation
kansli samt för det planerade ekonomikontoret och kameralförvaltningen. Därjämte
avsåges ett rum för utökning av nuvarande pastorsexpeditionen vid
amiralitetskyrkan. Totalkostnaderna för byggnadens fullständiga iordningställande
enligt den nu framlagda planen hade enligt prisläget den 1 juli 1941
beräknats till 323 000 kronor. Arbetet hade tilldelats angelägenhetsgrad I och
beräknades bliva utfört under budgetåren 1943/44 och 1944/45.

Sedermera har, på given anledning, i en den 15 november 1943 dagtecknad
promemoria från marinförvaltningens fortifikationsavdelning rörande möjligheterna
att minska kostnaderna för ombyggnaden av underofficersbyggnaden
framhållits, att ombyggnaden skulle med vissa begränsningar i programmet
—■ avseende upptagande av korridor genom byggnaden och installation av
toilettanordningar m. m. — kunna genomföras inom en kostnadsram, enligt prisläget
den 1 juli 1941, av 220 000 kronor, därav omkring hälften belöpte å den
del av ombyggnaden, som avsåge beredande av lokaler för radioskolan.

Departements- Ombyggnaden av matinrättningen vid kasern Ankarstierna finner jag, i lik
chefen. pet me(j marinförvaltningen, nu böra komma till utförande och har intet att
erinra mot de beräknade kostnaderna, 53 000 kronor. Beträffande underoffi
cersbyggnaden har Kungl. Majit, som förut nämnts, med godtagande av marinförvaltningens
förslag rörande dispositionen i stort av utrymmena i byggna
den och sedan ämbetsverket efter förnyad undersökning kunnat avsevärt reducera
sina tidigare kostnadsberäkningar anvisat ett belopp av 110 000 kronor
för anordnande av lokaler för radioskolan varjämte för vissa provisoriska ombyggnadsarbeten
— vilka förutsatts skola utföras så att de komma att utgöra
en förberedelse för de fortsatta ombyggnadsarbetena —- anvisats 36 500 kro -

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

nor jämte medel för bestridande av administrationskostnader. Medel böra
nu beräknas jämväl för övriga av ämbetsverket föreslagna ombyggnadsarbeten
m. m Det återstående medelsbehovet uppskattar jag till (220 000 — 110 000 —
36 500 =) 73 500 kronor.

Sammanlagt beräknar jag således kostnaderna för byggnadsarbeten för sjö
manskåren och vissa skolor (utom sjömansskolan) för nästa budgetår till
126 500 kronor.

C. Flottans sjömansskola.

Beträffande verkstadslokaler för flottans sjömansskola har
marinförvaltningen i sin skrivelse angående medelsbehoven för nästa budgetår
anfört, att lokaler för smedja och svetsningsverkstad ävensom för elektrisk
verkstad planerades i bastionen Aurora. Dessa lokaler vore för närvarande
icke försedda med centralvärmesystem. Centralvärmeanläggning
borde emellertid nu installeras och anslutas till befintlig panncentral
inom örlogsvarvets område. Kostnaderna för anordnande av ifrågavarande
verkstadslokaler beräknades av marinförvaltningen till 74 000 kronor, varav
för egentliga byggnadskostnader 18 000 kronor, för värme och sanitet 46 000
kronor samt för elektrisk installation 10 000 kronor.

Marinens nuvarande sjukhusbyggnad avses att efter ombyggnad tagas i
anspråk för skollokaler och vissa verkstäder för sjömansskolan. Erforderliga
byggnadsarbeten ha kostnadsberäknats till sammanlagt 235 000 kronor,
varav belöpa 75 000 kronor å egentliga byggnadskostnader, 138 000 kronor å
värme och sanitet samt 22 000 kronor å elektrisk installation.

I den till marinens nuvarande sjukhus hörande ekonomibyggnadens souterrainvåning
planeras anordnande av lokaler för kockskola. Vid denna
skola beräknas enligt marinförvaltningen undervisning för ungefär 45 elever
skola äga rum. Övrig del av ekonomibyggnaden avsåges att tagas i anspråk
såsom serveringslokaler och fritidslokaler för sj ömansskolans
elever. Iordningställandet av denna byggnad hade enligt prisläget den 1
juli 1941 kostnadsberäknats till sammanlagt 110000 kronor.

Mellan stadskasernen och marinens sjukhus leder en för allmän trafik upplåten
väg fram till amiralitetskyrkan. Då enligt den nuvarande planläggningen
såväl kasernen som sjukhusbyggnaden skola utnyttjas av flottans sjömansskola
har marinförvaltningen ansett, att en tunnelförbindelse borde etableras
mellan de båda etablissementen. Kostnaderna härför ha beräknats till 52 000
kronor.

Marinförvaltningen har vidare framhållit behovet av en skyddad hamn
för sjömansskolans småbåtar. En dylik hamn borde enligt ämbetsverket
anläggas vid kajen invid nuvarande marinens sjukhus och utgöras av
fyra betongpontoner med vardera en längd av 40 meter och en bredd av 4,2
meter. Kostnaderna för denna anläggning hade enligt prisläget den 1 juli
1941 beräknats till 166 000 kronor.

Slutligen har marinförvaltningen föreslagit anordnande av gåshus —
till en kostnad av 7 000 kronor — i en vid marinens sjukhus befintlig mindre
byggnad.

Departement schefen.

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Vid anmälan senare denna dag av en proposition angående vissa avlöningsm.
fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1944/45 avser
jag att till närmare behandling upptaga frågan örn inrättande av en verkstadsskola
och en förplägnadsskola (kockskola) i anslutning till sjömansskolan. Såsom
av den därvid lämnade redogörelsen kommer att framgå har marinförvaltningen
— i anledning av vissa av sjöförsvarets utbildningskommission gjorda
uttalanden —- i skrivelse den 4 februari 1944 föreslagit verkstadsskolans förläggning
i anslutning till Karlskrona örlogsvarv. Av skäl som närmare framgå
av berörda proposition anser jag mig emellertid icke kunna biträda detta förslag
utan förordar verkstadsskolans anknytning till sjömansskolan. Enär jämväl
förslaget örn inrättande av en förplägnadsskola synes lämpligt, finner jag
de av marinförvaltningen i dess medelsäskanden för nästa budgetår föreslagna
byggnadsarbeten, som äga samband med flottans sjömansskola, i stort sett
godtagbara i avseende å utnyttjandet av till förfogande stående lokaler.
Jag har icke heller något att erinra mot marinförvaltningens kostnadsberäkningar.
Av praktiska skäl synes den föreslagna tunnelförbindelsen mellan
sjukhusbyggnaden och stadskasernen redan nu böra komma till utförande.
Beträffande hamn för sjömansskolans småbåtar vill jag dock förorda, att
innan ställning tages till denna fråga ytterligare utredning kommer till stånd
rörande sättet för hamnens anläggande och möjligheterna till ett mindre
kostsamt utförande. Därvid synes böra undersökas möjligheten att för ändamålet
utnyttja viss för beredskapsändamål anskaffad materiel, vilken måhända
eljest icke kommer till användning under fredsförhållanden.

För under detta avsnitt behandlade byggnadsarbeten beräknar jag således
tillhopa 478 000 kronor. Prisstegringen intill den 1 juli 1943 kan beräknas
till 68 000 kronor.

D. Blekinge kustartilleriförsvar och Karlskrona
kustartilleriregemente.

Arbeten utom etablissementet vid Gräsvik. Vid Oscarsvärn omedelbart
nordost örn Karlskrona, där enligt den fastställda planen för utnyttjande
av de militära etablissementen i Karlskrona viss personal från kustartilleriregementet
avses bliva förlagd, finnas för närvarande vissa äldre
militära byggnader, bland annat en manskapsbarack och en matsalsbyggnad.
Med hänsyn till den planerade permanenta förläggningen därstädes
erfordras enligt marinförvaltningen vissa reparationsarbeten å dessa byggnader.
Sålunda har ämbetsverket i sin skrivelse angående medelsbehoven för
nästkommande budgetår hemställt, att för renovering av manskapsbaracken
samt för renovering och modernisering av matsalsbyggnaden måtte beräknas
18 000 kronor respektive 30 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941.

För iordningställande av befintliga baracker å kustartilleriets övningsplatser
på Almö och Aspö mad har marinförvaltningen äskat tillhopa 14 000 kronor.

För förvärv av viss fastighet och inredande därstädes av tjänstebostäder för
vissa uppbördsmän ävensom för inrättande av fullträffsäkert artilleriammuni -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

145

tionsförråd inom Blekinge kustartilleriförsvar har marinförvaltningen vidare
äskat 92 000 kronor respektive 101 200 kronor, allt enligt 1941 års prisläge.

Arbeten inom etablissementet vid Gräsvik. Härför har marinförvaltningen
upptagit följande medelsbehov, varvid kostnaderna beräknats enligt
prisläget den 1 juli 1941 (siffrorna inom parentes angiva av 1941 års försvarsutredning
beräknade belopp):

renovering av badinrättning.............................. kronor 15 000 (25 000)

nybyggnad av exercishall................................. » 114 000 i ,99f. AAA.

» » mätlokal ................................. » 50 000 J 1 W 1

Tenovering av musikpaviljong ........................ » 8 000 —

» » gåshus .................................... » 2 000 (25 000)1

förrådsinredningar .......................................... » 60 000 (35 000)

Beträffande kostnaderna för förrådsinredningar har marinförvaltningen anfört
i huvudsak följande.

För att kunna effektivt utnyttja de inom etablissementet befintliga förrådsbyggnaderna
till förvaring och vård samt utlämning m. m. av erforderlig intendenturmateriel
m. m. är det nödvändigt, att de till viss del förses med ny
inredning samt att de förses med utlämningslokaler och dylikt. Kostnaderna
härför ha enligt prisläget den 1 juli 1941 beräknats till:

Egentliga byggnadskostnader

Värme och sanitet ..............

Elektrisk installation ........

kronor 42 000
» 14 000

» 4 000

Summa kronor 60 000

Marinförvaltningen har ansett att dessa ombyggnadsarbeten nödvändigt
måste utföras omedelbart i samband med genomförd inflyttning av Karlskrona
kustartilleriregemente till f. d. grenadjärkasernen och därför anvisat
chefen för Blekinge kustartilleriförsvar 46 500 kronor för deras igångsättande
på förskottstitel, vilket marinförvaltningen härmed får anmäla.

Marinförvaltningen beräknade i sin skrivelse den 25 maj 1943 härför
20 000 kronor. Kostnadsökningen förklaras därigenom, att sedermera ytterligare
krav på nödvändiga nyinredningar framkommit.

De föreslagna arbetena för iordningställande av Oscarsvärnsförläggningen
torde böra komma till utförande under nästa budgetår. Mot marinförvaltningens
kostnadsberäkningar finner jag icke anledning till erinran. Däremot
kan jag icke tillstyrka, att medel nu anvisas för iordningställande av baracker
å Almö och Aspö mad.

Marinförvaltningens övriga medelsäskanden med avseende å arbeten utom
etablissementet vid Gräsvik äro av den natur att en närmare redogörelse för
desamma icke lämpligen bör lämnas till detta protokoll utan ytterligare upplysningar
därom böra meddelas riksdagens vederbörande utskott genom de
handlingar, som komma att till utskottet överlämnas. Jag anser mig böra
tillstyrka, att medel beräknas för det föreslagna ammunitionsförrådet men
finner beträffande det ifrågasatta fastighetsförvärvet ytterligare överväganden
erforderliga.

1 Beloppet avser nybyggnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 175. 27 44 10

Departements chefen.

146

Kungl. Majlis ''proposition nr 175.

Samtliga för Gräsviksetablissementet angivna medelsbehov nied undantag
för renovering av musikpaviljong torde kunna godtagas. I den mån det bedömes
oundgängligen erforderligt att iordningställa musikpaviljongen torde
arbetena härå vara av natur att böra hänföras till löpande underhåll och kostnaderna
bestridas från vederbörligt underhållsanslag.

I enlighet med det anförda beräknar jag således under detta avsnitt tillhopa
i avrundat tal 390 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941. Prisstegringen
intill den 1 juli 1943 kan beräknas till 57 000 kronor.

E. Karlskrona örlogsvarv.

Såsom inledningsvis anförts upptogos i propositionen 1943: 207 för Karlskrona
örlogsvarv för utförande under budgetåret 1943/44 endast vissa särskilt
angelägna byggnadsarbeten till en beräknad kostnad av 358 500 kronor,
medan beträffande byggnadsverksamheten i övrigt vid varvet en komplett
plan för femårsperioden i dess helhet ansågs böra avvaktas.

I sin skrivelse angående medelsbehoven för nästa budgetår har nu marinförvaltningen
jämväl för varvets vidkommande framlagt en dylik plan, upptagande
ett stort antal byggnadsobjekt som på vedertaget sätt indelats i
angelägenhetsgrupper.

Till utförande under budgetåret 1944/45 föreslagna byggnadsarbeten äro
följande.

Förlängning av samt nya länspumpar för Oscarsdockan. För
detta ändamål upptog 1941 års försvarsutredning 460 000 kronor. Efter förslag
av Kungl. Majit i propositionerna 1942:270 och 1943:207 har riksdagen
för ändamålet beräknat sammanlagt (50 000 + 125 000 =) 175 000
kronor, motsvarande enligt prisläget den 1 juli 1941 omkring 160 000 kronor.
Under framhållande av att ett i detalj utarbetat förslag numera kunnat erhållas,
varav framginge, att arbetena å förlängning av Oscarsdockan och installerandet
av nya länspumpar kunde utföras inom det belopp av 460 000
kronor enligt prisläget 1 juli 1941, som försvarsutredningen förutsatt, har
marinförvaltningen hemställt, att resterande medel, (460 000 — 160 000 =)
300 000 kronor, måtte beräknas för budgetåret 1944/45.

För fortsatt modernisering av verkstäder vid ingenjördepartementet
har marinförvaltningen för nästa budgetår på grundval av
prisläget den 1 juli 1942 beräknat 187 100 kronor, fördelade med 70 000 kronor
på inredande av tvättrum m. m. för plåtslageriverkstäderna samt tillhopa
117 100 kronor för diverse utökningar och förbättringar av elektriska kraftnätet.
Vid tillämpning av prisläget den 1 juli 1941 utgjorde motsvarande
belopp 175 000 kronor.

Komplettering av tunnelsystemet å Kålsholmen. Detta arbete,
som med hänsyn till sin natur icke torde böra här närmare beröras, har kostnadsberäknats
till 91 600 kronor.

147

Kungl. May.ts proposition nr 175.

Marinförvaltningen har vidare hemställt örn medel för anordnande av en
särskild slip för underhåll och skötsel av målmateriel. Kostnaderna
härför ha av ämbetsverket beräknats till 12 000 kronor.

Slutligen har marinförvaltningen föreslagit fortsatt utökning och förbättring
av elektriska kraftnätet vid varvet. Av totalkostnaden, som
i enlighet med en i marinförvaltningens ifrågavarande skrivelse närmare angiven
specifikation beräknats till 175 000 kronor, har ett belopp av 56 000
kronor ansetts erforderligt under nästa budgetår.

I avvaktan på ett ställningstagande till frågan örn örlogsvarvens organisation
böra, såsom redan framhållits, endast sådana arbeten, som icke kunna
föregripa en omorganisation, komma till utförande. De medelsbehov som av
marinförvaltningen anmälts för nästa budgetår, synas emellertid samtliga vara
av den natur, att med deras tillgodoseende icke behöver av denna anledning
anstå. Med hänsyn till pågående fartygsbyggnader synes det sålunda önskvärt,
att medel nu beräknas för fullföljande av arbetena med Oscarsdockans
förlängning m. m. Frågan i vilken takt dessa arbeten böra med hänsyn till
tillgång på arbetskraft och materiel utföras torde på vanligt sätt få prövas
av Kungl. Majit i samband med blivande dispositionsbeslut. Då jag jämväl
i övrigt anser mig kunna biträda marinförvaltningens förslag i avseende å
byggnadsarbeten vid Karlskrona örlogsvarv för nästa budgetår beräknar jag
— i enlighet med ämbetsverkets förslag — kostnaderna enligt prisläget den
1 juli 1941 till sammanlagt i runt tal 634 000 kronor. Prisstegringen fram
till den 1 juli 1943 kan beräknas till omkring 94 000 kronor.

Sammanfattning.

Det nu aktuella medelsbehovet för byggnadsarbeten inom Sydkustens
marindistrikt torde i enlighet med det anförda kunna beräknas enligt följande.

För marindistriktet gemensamma anläggningar .................. kronor 120 000

Sjömanskåren och vissa skolor (utom sjömansskolan) ......... » 126 500

Flottans sjömansskola ................................................... » 478 000

Blekinge kustartilleriförsvar och Karlskrona kustartilleriregemente
.................................................................. » 390 000

Karlskrona örlogsvarv ....................................... »_634 000

Summa kronor 1 748 500

WÄSTKUSTENS MARINDISTRIKT.

Verkstadsanläggningar m. m. vid Västkustens marindistrikt. Med anledning av
1942 års försvarsbeslut har förutvarande Göteborgs örlogsdepå uppdelats i
en örlogsstation och ett örlogsvarv. Ifrågavarande beslut innebär vidare,
att Göteborgs kustartilleriförsvar och Älvsborgs kustartilleriregemente skola
uppsättas. För byggnadsåtgärder, som i samband härmed blivit erforderliga,

Departements

chefen

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

har redogjorts i proposition 1943:222 (s. 159 ff.) och i 1944 års statsverksproposition
(kapitalbudgeten: bil. 2, s. 77 ff.).

Sedan från arméförvaltningens sida framlagts förslag örn anvisande av
medel i betydande omfattning för iordningställande av serviceverkstäder för
tygmateriel m. m. vid armén, påkallades i en inom försvarsdepartementet
upprättad promemoria utredning i syfte att utröna, huruvida icke driftstekniska
och andra fördelar stöde att vinna genom en gemensam verkstad
i Göteborg för arméns och marinens förband.

I gemensam skrivelse den 21 april 1943 framlade med anledning härav
arméförvaltningens tygdepartement och fortifikationsstyrelse samt marinförvaltningen
förslag till centralisering av reparationstjänsten för nämnda
förband. Förslaget innebar följande.

1. Reparation av optisk materiel centraliseras för samtliga försvarsgrenar
till en i berg insprängd verkstad antingen vid Nya Varvet eller Alvsborgs
kustartilleriregemente.

2. Reparation av signalmateriel (huvudsakligen radio-, telefon- och kabelmateriel)
centraliseras för samtliga försvarsgrenar till en verkstad, förlagd
till Nya Varvet eller Älvsborgs kustartilleriregemente.

3. Reparation av motorfordon och luftvärnsmateriel centraliseras till en
verkstad förlagd till Göteborgs luftvärnskår.

4. Sadelmakerireparationer centraliseras till Göta artilleriregemente.

5. Snickerireparationer, utom beträffande fartyg och båtar, centraliseras
till Göta artilleriregemente.

I propositionen 1943: 302 (s. 45) anslöt jag mig till de synpunkter, som i
skrivelsen den 21 april 1943 framförts, men uttalade, att beträffande dessa
verkstadsanläggningar ytterligare utredningar borde företagas i avsikt att
utröna, huruvida icke centraliseringen kunde drivas längre.

I sina medelsäskanden för budgetåret 1944/45 har arméförvaltningen respektive
marinförvaltningen anfört, att med anledning av mitt uttalande i propositionen
1943:302 arméförvaltningens tygdepartement och fortifikationsstyrelse
samt marinförvaltningen verkställt förnyad utredning och därvid
funnit, att reparationstjänsten i Göteborg borde kunna ytterligare centraliseras.
Denna ytterligare centralisering ginge i huvudsak ut på att de angivna
verkstadsanläggningarna vid Göta artilleriregemente och Göteborgs luftvärnskår
skulle sammanslås till en gemensam centralverkstad i anslutning
till sistnämnda förband. Vid artilleriregementet skulle behållas så stor
del av nuvarande verkstäder, som kunde anses oundgängligen erforderlig
för servicearbetet på regementets egen materiel. Till varvet eller Älvsborgs
kustartilleriregemente skulle förläggas återstående verkstäder.

Medel för den centrala tygverkstaden vid Göteborgs luftvärnskår ha efter
förslag av arméförvaltningen äskats i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten:
bil. 2, s. 33 f.).

Medel för byggnadsprogrammet i övrigt ha äskats av marinförvaltningen,
av vars framställning i ämnet inhämtas följande.

149

Kungl. May.ts proposition nr 175.

Det vore under alla omständigheter uppenbart, att vissa verkstäder, som
betjänade marinens båtar med till dessa hörande materiel (signal- och optik-),
samt översynsverkstäder för viss kustartilleriets materiel på grund av arbetsobjektens,
art borde förläggas i anslutning till anläggningarna vid Nya Varvet
och vid Älvsborgs kustartilleriregemente. Sålunda måste bland annat vissa
arbeten utföras på å fartyg fastmonterad materiel. Ett förläggande av här
ifrågavarande verkstäder till annan plats skulle medföra så väsentliga kostnader
för landtransporter av personal och materiel, att driften bleve oekonomisk.
Av analoga skäl borde verkstäder för reparationer av motorfordon
och luftvärnsmateriel förläggas i anslutning till Göteborgs luftvärnskårs förläggningsområde.

Marinförvaltningen hade utgått ifrån, att ämbetsverket skulle göra framställningar
örn medel för samt i övrigt administrera byggnadsarbetena för
de verkstadskomplex, som enligt dessa principer borde uppföras inom marinens
områden i Göteborg.

Frågan huru kostnaderna för samtliga byggnadsobjekt skulle fördelas
mellan de olika försvarsgrenarna vore icke lätt att besvara men saknade
betydelse för finansieringen av försvarets femårsplan i dess helhet. Uppdelningen
av kostnaderna hade emellertid en viss betydelse för jämvikten
i byggnadsprogrammen i övrigt, alldenstund dessa vore knutna till för femårsperioden
fastställda kostnadsramar. Marinförvaltningen föresloge emellertid,
att nedan nämnda byggnadsobjekt (a—h) tills vidare skulle belasta
marinens kostnadsram, men förutsatte att, örn så bleve erforderligt, medel
överfördes från en försvarsgren till annan.

a. Byggnad för materielöversyn (Göteborgs örlogsdepå),

b. Servicelokal för artillerimateriel (Älvsborgs kustartilleriregemente),

c. Servicelokal för motorfordon (Älvsborgs kustartilleriregemente),

d. Apteringsverkstad (Älvsborgs kustartilleriregemente),

e. Snickeri och båtverkstad (Göteborgs örlogsdepå),

f. Signalverkstad (Göteborgs örlogsdepå),

g. Optisk verkstad (Göteborgs örlogsdepå),

li. Omändring av befintliga verkstäder (Göteborgs örlogsdepå),

i. Utvändiga ledningar för verkstäder rinder e, f och g.

Enär även den i propositionen 1943: 222 (s. 167) omnämnda byggnaden
för materielöversyn, för vilken riksdagen beviljat medel enligt skrivelse nr
335, medtagits, upptoge ovanstående förteckning hela byggnadsprogrammet
för verkstadstjänsten till de delar, detta medförde byggnader å Västkustens
marindistrikt tillhöriga markområden.

Beträffande de olika byggnadsarbetena har marinförvaltningen anfört
bland annat följande.

a. Byggnad för materielöversyn. Kostnaderna för nämnda byggnad,
vartill medel redan beviljats av riksdagen, hade enligt prisläget den 1 juli
1941 beräknats till 162 500 kronor. Prisstegringen fram till den 1 juli 1943
utgjorde 23 000 kronor. Kostnadsramen belastades med 162 500 kronor.
Arbetena hade tilldelats angelägenhetsgrad I samt beräknades bliva utförda
under budgetåret 1943/44.

b. Servicelokal för artillerimateriel. I anslutning till kustartilleriförråden
vid Älvsborgs kustartilleriregemente hade planerats en mindre
serviceverkstad. För att erhålla en ekonomisk utformning av byggnadsprogrammet
hade verkstaden tänkts komma till utförande som en förlängning
av inom samma område och i omedelbar närhet av artilleriförråden projekterat
varmgarage. Kostnaderna för värmeförsörjningen nedbringades här -

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

igenom till ett minimum. Hänsyn till denna utbyggnad hade tagits vid
garagets planering.

I verkstaden skulle utföras smärre översynsarbeten och hade densamma
dimensionerats för vissa Älvsborgs kustartilleriregementes flyttbara batterier,
varjämte till verkstaden hörande anordningar för snickeri- och måleriarbeten
även beräknats kunna tjäna kasernunderhållet vid regementets nya etablissement.

Större reparationsarbeten å luftvärnsmateriel skulle verkställas vid Göteborgs
luftvärnskår. För övrig artillerimateriel avsåges motsvarande arbeten
bli utförda å Nya Varvet i den mån de ej måste utföras av fabrikanten.

Kostnaderna för nämnda byggnad hade enligt prisläget den 1 juli 1941
beräknats till 108 750 kronor. Prisstegringen fram till den 1 juli 1943 utgjorde
15 250 kronor. Kostnadsramen belastades med 108 750 kronor. Arbetet
hade tilldelats angelägenhetsgrad I och föresloges komma till utförande
under budgetåret 1944/45.

c. Servicelokal för motorfordon. För tvättning, smörjning och tillsyn
av motorfordon hade planerats lokaler i anslutning till varmgarage inom
Älvsborgs kustartilleriregementes område. Detta skulle förlängas, så att
servicelokalerna för motorfordon och för artillerimateriel bleve förlagda å
ömse sidor örn garageutrymmena. Varmgaragets planering vore utförd med
tanke härpå och förslaget vore lämpligt av såväl anläggnings- som driftsekonomiska
skäl.

Större reparationsarbeten och renoveringar avsåges utförda i den med
hänsyn därtill dimensionerade verkstaden för motorfordon vid Göteborgs
luftvärnskår eller, då så ansåges förmånligt, i civila verkstäder.

Kostnaderna för nämnda byggnad hade enligt prisläget den 1 juli 1941
beräknats till 14 000 kronor. /Prisstegringen fram till den 1 juli 1943 utgjorde
2,000 kronor. Kostnadsramen belastades med 14,000 kronor. Arbetet
hade tilldelats angelägenhetsgrad I och föresloges komma till utförande under
budgetåret 1944/45.

Ovan under a—c behandlade byggnader avsåge sådan serviceverksamhet,
som erfordrades för materielens skötsel och vård samt för utbildning av
förbandens personal i rutinmässig reparationstjänst. Denna serviceverksamhet
skulle bedrivas under förbandens ledning och med användande av
huvudsakligen militär personal. Härutöver erfordrades verkstäder av speciell
karaktär för mera omfattande reparationer och arbeten.

Dessa senare verkstäder, som samtliga med undantag av apteringsverkstaden
vore belägna inom Nya Varvets område, vore avsedda att drivas med
civil arbetarpersonal och, med undantag av apteringsverkstaden, under civil
ledning.

d. Åp terings verkstad. Kostnaden för en dylik lokal, insprängd i berg
vid Oscar Ilis fort, beräknades till 121 500 kronor, och prisstegringen fram
till den 1 juli 1943 till 17 000 kronor. Kostnadsramen belastades med
121 500 kronor. Arbetet hade tilldelats angelägenhetsgrad I och föresloges
komma till utförande under budgetåret 1945/46.

e. Snickar- och båtverkstad. Kostnaden för en byggnad för dessa
ändamål beräknades till 130 000 kronor samt prisstegringen till den 1 juli
1943 till 19 000 kronor. Kostnadsramen ltomme att belastas med 130 000
kronor. Arbetet hade tilldelats angelägenhetsgrad I och föresloges komma
till utförande under budgetåret 1945/46.

f. Signalverkstad. Denna verkstadsbyggnad hade projekterats kunna
tillgodose såväl arméns som marinens behov och torde ävenledes kunna
betjäna flygvapnets förband i förekommande fall. Den materiel, som här

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

avsåges bliva tagen under vård, utgjordes av radio-, telefon-, elektro-, akustisk-
och kabelmateriel.

Byggnaden inrymde sålunda finmekanisk verkstad, radioverkstad med
provrum, anordningar för kabelimpregnering, vissa förråds- oell expeditionsutrymmen
samt dessutom bilhall för två radiobussar och en radiobil. Verkstaden
hade tänkts förlagd i anslutning till de övriga verkstäderna inom
Nya Varvet. För nedbringande av anläggningskostnaderna men för att likväl
tillmötesgå de krav på anläggningens driftsäkerhet vid krigstillfälle, som
framställts i överbefälhavarens skrivelse den 15 mars 1943, hade åtgärder,
för vilka medel här ej beräknats, projekterats för verksamhetens överförande
till ett befintligt i berg insprängt minförråd, sedan minmaterielen i detta
förråd utlagts.

Kostnaderna för nämnda byggnad hade enligt prisläget den 1 juli 1941
beräknats till 265 100 kronor. Prisstegringen fram till den 1 juli 1943 utgjorde
37 500 kronor. Kostnadsramen belastades med 265 100 kronor. Arbetet
hade tilldelats angelägenhetsgrad I och föresloges komma till utförande
under budgetåret 1944/45.

g. Optisk verkstad. För reparation av optisk materiel för armén och
marinen hade verkställda utredningar utmynnat i bland annat ett förslag
att låta uppföra en i berg insprängd verkstad inom Nya Varvets område.

Anläggningen skulle inrymma ett kollimatorrum, en verkstad för övrig
optik samt toiletter och omklädnadsrum. Verkstaden skulle utrustas med
avstånds- och innerrörskollimatorer, injusteringsinstrument av olika slag
samt en mindre maskinpark bestående av precisionssvarv, fräs och borrmaskiner
m. m. Den slutgiltiga utformningen av byggnaden hade ännu icke
hunnit genomföras på sådant sätt att kostnaderna med önskvärd noggrannhet
kunnat fastställas. Kostnaderna för detta projekt hade enligt prisläget
den 1 juli 1941 beräknats till approximativt 250 000 kronor. Prisstegringen
fram till den 1 juli 1943 uppskattades till 35 000 kronor. Kostnadsramen
torde för närvarande belastas med 250 000 kronor. Arbetet hade tilldelats
angelägenhetsgrad II A och föresloges komma till utförande budgetåret

1946/47. . , , ,

h. Omändring av befintliga verkstäder. Enär en snickarverkstad
vid Nya Varvet avsåges att tagas i anspråk som verkstadskontor och administrationsbyggnad
för verkstadsdriften inom varvet, erfordrades vissa ändringsarbeten
i byggnaden, som kostnadsberäknades till 31 000 kronor. Prisstegringen
fram till den 1 juli 1943 utgjorde 4 500 kronor. Kostnadsramen
belastades med 31 000 kronor.

Arbetet hade tilldelats angelägenhetsgrad I och föresloges komma till
utförande under budgetåret 1945/46.

Härutöver märktes vissa av driftsekonomiska skäl motiverade kompletterings-
och ändringsarbeten inom den mekaniska verkstaden samt i propositionen
1940 II: 38, punkt 9, förutsedd ändrad användning av Henne ursprungligen
för minsvepare uppförda förvaringshallar. Två av dessa avsåges komma
till användning som förvaringshallar för motortorpedbåtar. Den tredje förvaringshallen
föresloges komma till användning som arbetshall för reparation av
större objekt, bland annat även minsvepare. I samband härmed skulle i
hallens inre elei, genom uppförande av en tvärgående vägg samt inläggande
av ett mellanbjälklag, inrättas erforderligt förråd för till motortorpedbåtarnas
maskinutrustning hörande reservdelar m. m.

För det sålunda projekterade verkstadsområdets värmeförsörjning måste
särskilda åtgärder vidtagas. Härvid hade övervägts, huruvida separata
värmecentraler skulle komma till utförande i anslutning till de olika verk -

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

städerna, eller om en för hela verkstadskomplexet gemensam värmecentral
borde projekteras.

I den västliga delen av den inom komplexet centralt belägna mekaniska
verkstaden funnes för närvarande värmecentral inrymd. Dennas kapacitet
vore emellertid för liten för betjänande av samtliga föreslagna verkstadslokaler.
Det hade emellertid befunnits ekonomiskt att utvidga denna värmecentral
i erforderlig utsträckning, varefter de olika byggnaderna skulle erhålla
sitt värmebehov genom kulvertledningar från centralen. Erforderliga
medel för härav föranledda arbeten utom för kulvertledningar, ävensom för
övriga härovan nämnda arbeten hade enligt prisläget den 1 juli 1941 beräknats
till 70 200 kronor. Prisstegringen fram till den 1 juli 1943 utgjorde
10 200 kronor. Kostnadsramen belastades med 70 200 kronor.

Arbetena hade tilldelats angelägenhetsgrad I och föresloges komma till
utförande under budgetåret 1944/45.

i. Utvändiga ledningar för verkstäder under e, f och g. För de
nytillkommande verkstäderna erfordrades utvändiga ledningar och kulvertar,
vilka enligt prisläget den 1 juli 1941 kostnadsberäknats för snickar- och
båtverkstaden till 5 600 kronor, för signalverkstaden till 24 750 kronor och
för optisk verkstad till 11 200 kronor.

Prisstegringarna å nämnda belopp örn tillhopa 41550 kronor till den
1 juli 1943 utgjorde 5 800 kronor. Kostnadsramen belastades med 41 550
kronor.

Av ifrågavarande arbeten beräknades allenast de för signalverkstaden
avsedda bliva utförda under budgetåret 1944/45.

Såsom sammanfattning av vad sålunda anförts har marinförvaltningen
funnit, att följande arbeten borde komma till utförande under budgetåret

1944/45.

b. Servicelokal för artillerimateriel ............................. kronor 108 750

c. » » motorfordon................................ » 14 000

f. Signalverkstad ................................................ » 265100

h. Omändring av befintliga verkstäder (delvis)................ » 70 200

i. Utvändiga ledningar (delvis).................................. » 24 750

Summa kronor 482 800

I anslutning till det anförda har marinförvaltningen angivit totala medelsbeliovet
för nämnda arbeten enligt prisläget den l juli 1941 till 482 800
kronor.

Enligt vad ovan angivits ha de arbeten, som avsetts komma till utförande
under budgetåret 1945/46, kostnadsberäknats till (121500 + 130 000 + 31000
+ 5 600=) 288 100 kronor.

Sedermera har marinförvaltningen i en den 21 december 1943 dagtecknad
promemoria anfört, att det befunnits erforderligt att ytterligare beakta överbefälhavarens
direktiv, att verkstäder skulle förläggas i bergrum. I enlighet
härmed hade uppgjorts ett förslag att den för speciellt svåranskaffbar materiel
avsedda signalverkstaden skulle utföras såsom bergverkstad. Av promemorian
inhämtas vidare följande.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 175. 153

Då anläggande av apteringsverkstaden numera ansetts kunna uppskjutas,
borde genom verkstadens förskjutning på framtiden uppkomna
disponibla medel utnyttjas för att inlägga den planerade signalverkstaden i
full träffsäkert berg.

Framförallt därför att medel erfordrades för signalverkstadens förläggning
i berg och på grund av att man tills vidare torde kunna lösa reparationsbehovet
av båtar genom att utnyttja den nuvarande båthallen samt med
anlitande av privata varv och verkstäder syntes med uppförande av snickaroch
båtverkstad kunna anstå till efter femårsplanen i vad berörde de
delar, som avsåge snickeri- och båtarbeten. Beträffande i denna verkstad
förutsett utrymme för segelsömmeri och måleriarbeten måste dock ersättning
ordnas genom nybyggnad. Härför erforderliga utrymmen kunde lämpligen
anslutas till nedan omnämnd kontorsbyggnad.

Kostnaderna vid ett förläggande av den för samtliga försvarsgrenar avsedda
signalverkstaden insprängd i berg hade beräknats uppgå till 457 500
kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 (inklusive kostnader för reservkraftstation
cirka 48 500 kronor), varvid reservkraftanläggningen skulle dimensioneras
så, att den förutom signalverkstaden kunde betjäna samtliga i berget
inrymda lokaler jämte den ifrågasatta optiska verkstaden. Om reservkraftanläggningen
dimensionerades enbart med hänsyn till signalverkstadens
behov, minskades kostnaderna för densamma med 8 500 kronor.

I samband med reservkraftstationen skulle rxtföras en uppvärmnings- och
avfuktningsanläggning.

Kostnaden för signalverkstadens förläggning i berg ställde sig relativt
hög på grund av det ofrånkomliga kravet på att de stora höga radiobussarna
måste kunna införas i verkstaden och att för infarten fordrades en relativt
långsprängd ort. Vid bedömning av kostnaderna finge emellertid beaktas,
att de för signalverkstaden erforderliga sprängningarna jämte övriga anordningar
kunde utnyttjas så, att kostnaden för planerad optisk verkstad
sjönke från tidigare angiven kostnad av 250 000 kronor till 140 000 kronor,
allt enligt prisnivån den 1 juli 1941. För att ej onödigtvis utöka kostnaderna
hade vissa kontorsutrymmen, som ursprungligen avsetts bliva inrymda
i signalverkstaden, avskilts och föresloges nu inlagda i nedan omnämnd
kontorsbyggnad.

I det föregående hade föreslagits, att den planerade snickar- och båtverkstaden
icke skulle uppföras, vilket medförde, att snickarverkstaden komme
att kvarbli på sin nuvarande plats. På grund härav måste frågan örn verkstadskontor
och administrationsbyggnad lösas på annat sätt. Detta
torde lämpligast ske medelst uppförandet av en särskild byggnad, till vilken
även anslötes utrymmen för segelsömmeri- och målarverkstad. En dylik
kombinerad verkstad kunde uppföras för en kostnad av 89 000 kronor (prisläget
den 1 juli 1941).

För budgetåret 1944/45 hade erforderliga medel för utvändiga ledningar
för de i det föregående under e., f. och g. omnämnda verkstäderna
beräknats till 24 750 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941. Motsvarande
kostnader för budgetåren 1945/46 och 1946/47 hade beräknats till respektive
5 600 och 11200 kronor. Genom de ovan föreslagna förändringarna skulle
kostnaderna i stället bli för 1944/45 26 000 kronor och för 1945/46 2 000
kronor.

Kostnaderna för ovannämnda anläggningar kunde enligt marinförvaltningen
inrymmas i femårsplanen. Härvid vore dock att märka att den inbesparing
av 121 200 kronor, som erhölles genom att den planerade optiska
verkstaden anslötes till signalverkstaden, räckte till utförande av den på
framtiden ställda apteringsverkstaden. Slutresultatet skulle alltså bli att

Departements’

chefen.

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

hela den i marinförvaltningens medelsäskanden angivna generalplanen för
verkstadsdriften inom Västkustens marindistrikt inklusive i berg inlagd
signalverkstad kunde genomföras för ursprungligen beräknat belopp genom
inskränkt möjlighet till reparation av träbåtar.

Fördelade på budgetår skulle kostnaderna för anläggningarna i sin helhet,
efter här föreslagna ändringar, men exklusive utrustning, bliva följande:

Under budgetåret 1944145.

Servicelokal för artillerimateriel ................................ kronor 108 750

» » motorfordon .................................... » 14 000

Signalverkstad .................................................... » 457 500

Omändring av befintliga verkstäder ............................ » 70 200

Utvändiga ledningar.............................................. » 26 000

Summa kronor 676 450

Under budgetåret 1945/4(1.

Verkstadskontor samt segelsömmeri- och målarverkstad...... kronor 89 000

Utvändiga ledningar.............................................. » 2 000

Summa kronor 91 000

Årskvoten skulle sålunda för budgetåret 1944/45 ökas från 482 800 kronor
till 676 450 kronor och för budgetåret 1945/46 minskas från 288 100 kronor
till 91 000 kronor

Kostnaderna hänförde sig till prisläget den 1 juli 1941. I kostnaderna
inginge dock icke någon utgiftspost för administration.

Såsom av det föregående framgår ha de utredningar, som verkställts rörande
reparationstjänsten inom Göteborgs garnison, åsyftat att effektivisera
denna och anpassa den efter de ökade krav, som genomförandet av 1942 års
försvarsbeslut kommer att medföra. Vid de ytterligare utredningar, örn vilka
av mig föranstaltats, har tillika eftersträvats att genom sammanförande av
reparationstjänsten för försvarsgrenarna till gemensamma verkstäder vinna
besparingar och ökad driftsekonomi.

Av redogörelsen framgår vidare, att för årets riksdag redan framlagts den
del av det efter dessa riktlinjer numera utarbetade byggnadsprogrammet,
som genom arméns fortifikationsförvaltnings försorg skall komma till utförande,
nämligen frågan örn uppförande av en central tygverkstad vid
Göteborgs luftvärnskår. I nu förevarande sammanhang bör ställning tagas
till den del av programmet, som genom marinförvaltningens försorg bör
genomföras.

Såsom jag vid anmälan av årets statsverksproposition anförde torde med
den nu föreslagna organisationen av reparationstjänsten inom Göteborgsgarnisonen
de av mig tidigare anlagda synpunkterna på rationalisering och
driftsekonomi bliva väl tillgodosedda. Jag anser mig därför kunna i princip
förorda det av marinförvaltningen framlagda förslaget. Med hänsyn till krigserfarenheterna
finner jag det välbetänkt, att den för försvarsgrenarna gemen -

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

samma signalverkstad, som vid bifall till ämbetsverkets förslag skall förläggas
till Nya Varvet, inspränges i berg. Jag har intet att erinra mot
att i samband därmed apteringsverkstaden samt snickar- oell båtverkstaden
ställas på framtiden. Även i övrigt synes byggnadsprogrammet kunna utformas
i huvudsaklig överensstämmelse med de av marinförvaltningen i dess
anslagsäskanden och förutnämnda promemoria angivna riktlinjerna.

I enlighet härmed erfordras för budgetåret 1944/45 medel enligt följande

beräkning.

Servicelokal för artilleri- och luftvärnsmateriel................ kronor 109 000

Servicelokal för motorfordon.................................... > 14 000

Signalverkstad .................................................... > 457 000

Omändring av befintliga verkstäder ............................ » 70 000

Utvändiga ledningar.............................................. » 26 000

Summa kronor 676 000

De angivna kostnaderna grunda sig på prisläget den 1 juli 1941. Prisstegringen
för tiden intill den 1 juli 1943 torde för närvarande icke kunna
tillförlitligt beräknas.

I anslutning till det anförda torde för verkstadsanläggningar m. m. vid
Västkustens marindistrikt böra beräknas ett belopp av i avrundat tal 675 000
kronor för budgetåret 1944/45.

Till frågan örn anskaffning av maskinutrustning m. m. för de nya verkstäderna
återkommer jag i annat sammanhang.

ADMINISTRATIONSKOSTNADER OCH OFÖRUTSEDDA UTGIFTER.

I överensstämmelse med tidigare tillämpade grunder (jfr 1944 års statsverksproposition,
kapitalbudgeten: bil. 2, s. 90) torde för marinens vidkommande
för administrationskostnader och oförutsedda utgifter böra beräknas ett
särskilt belopp, motsvarande omkring 6 % av kostnaderna för föreslagna byggnadsarbeten
m. m. De sammanlagda kostnaderna för de i det föregående föreslagna
byggnadsföretagen kunna beräknas till 9 211 500 kronor. Enär emellertid
kostnader för administration m. m. inräknats i det för vissa byggnadsarbeten
å Berga beräknade beloppet, 5 000 000 kronor, torde i detta sammanhang ett
0

belopp av (jqq X 4 211500=) i runt tal 250 000 kronor böra beräknas för
ändamålet.

Flygförvaltningens delfond.

Flygvapnets underofficers-, signal- och tekniska skolor. För dessa skolor,
som förutsatts skola förläggas till Västmanlands flygflottiljs nuvarande
etablissement i Västerås, upptog försvarsutredningen 646 000 kronor i byggnadskostnader.
I en av ordföranden i 1940 års militära byggnadsutredning
efter verkställd utredning upprättad promemoria framhölls, att de av
försvarsutredningen beräknade kostnaderna för renovering av underofficers -

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

och manskapsmässarna, matinrättning samt gymnastiksal och badinrättning
borde gäldas av underhållsmedel, enär byggnaderna vore i relativt gott stånd.
Slutbeloppet för etablissementets omändring till skollokaler borde emellertid
kvarstå oförändrat, enär vissa övriga poster förefölle att vara relativt lågt
beräknade.

Vid anmälan av detta ärende i propositionen 1942: 270 anförde jag, att
frågan örn det lämpligaste sättet för utnyttjande för skolornas del av det nuvarande
kasernetablissementet för Västmanlands flygflottilj efter flottiljens
utflyttning till Hässiö syntes tarva ytterligare överväganden. Jag förutsatte,
att flygförvaltningen vid avgivande av förslag till de omändringsarbeten, som
erfordrades för skolornas del, särskilt beaktade den möjlighet till kostnadsbesparing,
som kunde stå att vinna. För här ifrågavarande omändringsarbeten
beräknade jag icke några medel i nämnda sammanhang.

Vid anmälan av 1943 års statsverksproposition, kapitalbudgeten: bil. 2,
fann jag mig, i avsaknad av närmare utredning rörande de spörsmål, som i
propositionen 1942: 270 berörts, förhindrad tillstyrka en av flygförvaltningen
gjord framställning örn medelsanvisning för detta ändamål för budgetåret
1943/44.

Sedan flygförvaltningen i sin skrivelse den 31 augusti 1943 angående flygvapnets
medelsbehov under kapitalbudgeten för budgetåret 1944/45 anmält,
att utredning i förevarande ärende påginge, samt att kostnaderna preliminärt
beräknades till 766 000 kronor, har ämbetsverket den 9 oktober 1943 inkommit
med skrivelse i ämnet, av vilken i huvudsak följande inhämtas.

Den till skolorna hörande ordinarie personalen utgöres enligt försvarsutredningens
beräkningar av 11 officerare och vederlikar, 8 underofficerare och
vederlikar samt 12 överfurirer, varjämte tillkomma dels kommenderad personal
(officerare och underofficerare med vederlikar och underbefäl) såsom
lärare, dels 20 värnpliktiga såsom ordonnanser, kökshandräckning och bilförare.

Antalet elever vid skolorna kan under vinterhalvåret — såsom framgår av
den bilagda utredningen — i regel beräknas uppgå till cirka 22 officerare, 11
underofficerare, 27 överfurirer, 60 furirer, 270 övrigt manskap och 60 lärlingar.

Av här nämnd personal erfordras förläggningsutrymmen inom kasernområdet
för 24 officerare, 12 underofficerare, 30 överfurirer, 60 furirer, 290 övrigt
manskap och 60 lärlingar.

Skolornas gemensamma lokaler såsom chefsrum, kollegierum, adjutantrum,
expeditioner av olika slag samt vaktrum, arkiv, bibliotek och officersmäss
föreslås förlagda till kanslihuset, byggnad nr 1.

Som undervisningslokaler och förläggningsutrymmen beräknas, i enlighet
med 1942 års försvarsutredning, tre kasernbyggnader bliva använda sålunda
att underofficersskolan förlägges till byggnad nr 10 (kasern I), signalskolan
till byggnad nr 21 (kasern II) och tekniska skolan med förläggningslokaler
för lärlingsskolan till byggnad nr 18 (kasern III). Härvid har dock förutsatts,
att förläggnings- och undervisningslokaler för respektive skolor inrymmas
i samma byggnad.

För att nedbringa kostnaderna har endast i enstaka fall förändring av befintlig
lokalindelning föreslagits, även örn detta i flera avseenden skulle
varit önskvärt för att vinna en mera ändamålsenlig planlösning.

157

Kungl. Marits proposition nr 175.

Sålunda lia allmänt gällande normer för manskapsförläggning i vissa fall
måst frångås. Furirer (elever i underofficersskolan), som enligt försvarsutredningen
beräknats förläggas 2 i varje rum, lia enligt föreliggande förslag
tänkts förlagda 6 i samma lokal.

Utrymmet Ilar vidare icke medgivit enkelförläggning för vicekorpralselever
och värnpliktiga.

De för respektive skolor avsedda extra utrymmena (chef, expeditionsofficer
m. m.) lia av samma anledning inskränkts.

Kasernernas underhåll har av brist på medel och i avvaktan på flottiljens
utflyttning under en följd av år eftersatts, varför avsevärda reparationer erfordras.
En kasern har först under senare år provisoriskt tagits i anspråk
som förläggning efter att tidigare lia använts som förrådslokal för de centrala
verkstäderna i Västerås. Underhållet av denna har inskränkt sig till det härför
oundgängligen nödvändiga, Restaureringsarbeten av betydande omfattning
måste vidtagas, därest kasernen skall bliva beboelig. Allvarliga skador
på vatten- och avloppsledningar samt på byggnadsdelar i närheten av sådana
ledningar måste även i andra kaserner avhjälpas. Sålunda äro t. ex. större
delen av toaletterna i största behov av en genomgripande renovering och nyinstallation.
Samtliga fönster och ett stort antal dörrar äro nied hänsyn till
värmeisoleringen i sådant skick, att de icke kunna repareras, utan måste ersättas
med nya. Lokaler för skolornas gemensamma bruk, såsom mässar, matsal,
gymnastiksal, sjukhus och garage, kunna inrymmas i motsvarande, befintliga
byggnader, sedan dessa undergått erforderlig renovering. Därjämte
föreslås, att en del förråds- och verkstadsbyggnader efter ombyggnad tagas
i anspråk såsom samlingssal, instruktionsverkstad m. fl. uppgifter i samband
med undervisningen.

Behovet av en gemensam samlingssal (för skriftliga prov av större omfattning,
föreläsningar med filmförevisning m. m.), för de tre skolornas gemensamma
bruk har ansetts så starkt betingat, att det icke kunnat frångås.

Med hänsyn till de olikartade tjänstgöringsförhållandena samt den hårda
beläggningen inom kasernbyggnaderna lia bilförare, ordonnanser samt kasernoch
kökshandräckningspersonalen måst beredas en från övriga skild förläggning
i en för övrigt icke disponerad byggnad.

Det elektriska ledningsnätet, som utfördes omkring år 1906, befinner sig
i ett otidsenligt och icke författningsenligt skick och tarvar en genomgripande
översyn och modernisering, varom upprepade olyckstillbud vittna. Bland annat
måste trots medelsbristen luftledningar av otillräcklig kapacitet ersättas med
jordkablar samt genomföringar och stigarsystem nyinstalleras.

För de i flygvapnets tekniska skola ingående mästarkurserna, framst flygplanmästarkurserna,
erfordras en verkstadslokal, tillika demonstrationssal.
Denna lokal har föreslagits som en utbyggnad av bottenvåningen mellan flyglarna
på byggnad nr 18 (kasern lil), som disponeras av tekniska skolan och

lärlingsskolan. ...

Försvarsutredningen hade ifrågasatt att anordna montenngshall tor mastarkurserna
genom att taga i anspråk befintliga förrådsbyggnader. Detta bär
icke varit möjligt, enär dessa byggnader måste disponeras för vissa förråd.
Behovet av monteringshall har emellertid med den utbildning, som nu föreslagits,
inskränkts till att omfatta den verkstadslokal (tillika demonstrationsrum),
som i det föregående föreslagits inrymd i tillbyggnad på nedre botten
av byggnad nr 18.

Den lärlingsskola för civila arbetare, som skall anslutas till flygvapnets
tekniska skola, disponerar för närvarande som verkstadsskola en lokal i sjöhangaren
vid centrala verkstäderna i Västerås. I samband med lärlingsskolans
utökning till ett elevantal av 60 mot nuvarande 40 lärlingar, tarvas en

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

mindre ombyggnad av denna verkstadslokal genom uppförande av en läktarvåning
i verkstadshallen samt utökning av den sanitära anläggningen. Den
teoretiska undervisningen förlägges till den i övrigt av flygvapnets tekniska
skola disponerade byggnad nr 18 (kasern lil), där även lärlingsskolans förläggnings-
och dagrum tänkas inrymda i de två översta våningarna.

Enär vid flottiljens förläggning vid Hässiö endast en mindre sjukvisitationslokal
uppföres, måste nuvarande sjukhusbyggnad, innehållande cirka 25
vårdplatser, stå till förfogande för både flottiljen och skolan. Även örn för
det ordinära behovet detta torde vara tillräckligt, måste åtgärder vidtagas för
att fylla den brist på vårdplatser, som under vissa årstider och epidemier
kommer att uppstå. En inom kasernområdet befintlig byggnad, vilken ursprungligen
avsetts som epidemisjukhus, men av brist på medel icke underhållits
och fått förfalla, skulle genom iståndsättning, varmboning, inledning
av värme, vatten och avlopp m. m. bliva användbar för ändamålet.

Etablissementets bevakning har förutsatts ske medelst anställda portvakter.
Huvudinfartens läge gör det icke möjligt att effektivt övervaka denna
från i kanslihuset befintlig lokal, varför här föreslagits ett mindre vaktrums
anordnande i anslutning till huvudgrinden.

I en av ordföranden i 1940 års militära byggnadsutredning upprättad promemoria
framhölls, att de av försvarsutredningen beräknade kostnaderna för
renovering av underofficers- och manskapsmässarna, matinrättning samt gymnastiksal
och badinrättning borde gäldas av underhållsmedel, enär byggnaderna
vore i relativt gott skick. Slutbeloppet för etablissementets omändring
borde emellertid kvarstå oförändrat, enär vissa övriga poster förefölle att
vara relativt lågt beräknade. Den närmare utredningen, som här förebringas,
har också givit vid handen, att så var förhållandet.

I anslutning till vad som föreslagits i ovannämnda promemoria beräknar
flygförvaltningen, att kostnaderna för renovering av underofficers- och manskapsmässar,
gymnastiksal, matinrättning och badinrättning skola gäldas av
underhållsmedel. Därjämte torde sjukhusbyggnaden tarva en genomgripande
restaurering. Iståndsättande av nuvarande, provisoriskt anordnade idrottsplats
har — trots behovet —• icke nu ifrågasatts.

Följande byggnadsåtgärder beräknas kunna utföras inom ramen för enligt
försvarsbeslutet beräknade kostnader, 64G 000 kronor.

Ombyggnad och renovering av kanslihus för förläggning av chefsrum,
kollegierum, adjutantrum, expeditioner, vaktrum, arkiv och bibliotek samt
officersmäss.

Ombyggnad och renovering av en kasern för inrättande av förläggningsutrymmen
och undervisningslokaler för teknisk skola och lärlingsskola.

Ombyggnad och renovering av övriga två kaserner för inrättande av förläggningsutrymmen
och undervisningslokaler för underofficersskola och
signalskola.

Ändring av förrådsbyggnad till samlingssal.

Ändring av förrådsbyggnad till vapenverkstad.

Ändring av vapensmedja till förläggningsbyggnad för värnpliktiga.

Omläggning och renovering av elektriska luftledningar, stigarledningar
m. m.

Följande härförutom anmälda byggnadsbehov kunna ej inrymmas inom
försvarsbeslutets kostnadsram. Härför kräves ytterligare 120 000 kronor.

Tillbyggnad av verkstad och demonstrationssal m. m. för tekniska skolans
mästarkurser.

Ombyggnad av lärlingsskolans nuvarande lokaler vid centrala verkstäderna.

Iståndsättning av befintligt epidemisjukhus för ökning av skolornas och
Västmanlands flygflottiljs vårdplatser.

Vaktstuga.

159

Kungl. Marits proposition nr 175.

1940 års militära byggnadsutredning har i remissyttrande den 2 december
1943 — sedan utredningens ordförande samt tre ledamöter avlagt besök på
platsen — anfört bland annat följande.

Beloppet 646 000 kronor skulle enligt flygförvaltningens förslag motsvara
ett belopp av 739 600 kronor enligt 1943 års prisläge. Sistnämnda belopp

skulle disponeras sålunda:

1) ombyggnad och renovering av kanslihus för förläggning
till byggnaden av chefsrum, kollegierum, adjutantrum,

expeditioner, vaktrum, arkiv och bibliotek samt offi cersmäss

.................................................................. kronor 18 000

2) ombyggnad och renovering av kasern nr III för förlägg nings-

och undervisningslokaler för teknisk skola och
lärlingsskola ............................................................ » 183 000

3) ombyggnad och renovering av kasern I för förläggnings och

undervisningslokaler för underofficersskola ............ » 151 000

4) ombyggnad och renovering av kasern II för förläggnings och

undervisningslokaler för signalskola ..................... » 180 000

51 ändring av intendenturbyggnad till samlingssal ............ » 39 000

6) ändring av vapenförrådsbyggnad till vapenverkstad ...... » 17 000

7) ändring av vapensmedja till förläggningsbyggnad för värnpliktiga
.................................................................. » 30 000

8) omläggning och renovering av elektriska luftledningar,

stigarledningar m. m................................................. » 80 600

9) administration och oförutsedda utgifter (cirka 6 %) ...... » 41 000

Summa kronor 739 600

Flygförvaltningen begär därjämte att för en kostnad av ytterligare 138 000

kronor enligt 1943 års prisläge få verkställa

10) tillbyggnad av verkstad och demonstrationssal m. m. för

tekniska skolans mästarkurser .................................... kronor 47 000

11) ombyggnad av lärlingsskolans nuvarande lokaler vid centrala
verkstäderna ...................................................... » 37 000''

12) iståndsättning av ett invid förbandssjukhuset beläget epi demisjukhus

för ökning av skolornas och Västmanlands
flygflottiljs vårdplatser ............................................. » 44 000

13) uppförande av en mindre vaktstuga ........................... » 3 000

14) administration och oförutsedda utgifter (cirka 6 %) ...... » 7 000

Summa kronor 138 000

Byggnadsutredningen har för sin del intet att erinra mot flygförvaltningens
förslag, i vad detsamma avser byggnadernas disponering för olika ändamål
och ej heller mot de föreslagna ombyggnadsarbetena.

Vad angår de föreslagna renoveringsåtgärderna må till en början framhållas,
att flygförvaltningen räknat med att byta ut ett stort antal fönster och
dörrar i de tre kasernhusen mot nya. Fönstren, vilka ha utåt- och inåtgående
fönsterbågar, skola förses med kopplade utåtgående bågar och dörrarna, som
äro utförda med ramstycken och fyllningar i kälad stenfason, ersättas med
släta dörrar. Befintliga ekgolv skola i stor utsträckning slipas, oljas och
fernissas. Befintliga furugolv inom ett flertal lokaler skola ersättas med
parkettgolv, som avses att oljas och fernissas. Vatten- och avloppsledningar
angivas förete allvarliga skador och större delen av toaletterna vara i största
behov av en genomgripande renovering och nyinstallation. Skador på byggnadsdelar
i närheten av skadade ledningar skola repareras.

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

De ledamöter, som besökt etablissementet, kunna vitsorda, att fönsterpartierna
i kasernerna i stor utsträckning äro otäta. Särskilt de fönsterbågar,
som hållits öppna för ventilationsändamål, äro i behov av reparation och åtskilliga
av dem böra ersättas med nja. Fönsterbågar, som genom röta eller
på annat sätt allvarligt skadats böra helt eller delvis utbytas. I andra fall
bör nöjaktig tätning kunna vinnas genom justering av bågarna. Ett utbyte av
dörrar mot sådana av slät typ anser utredningen icke böra ifrågakomma, enär
de befintliga dörrarna måste anses vara fullt användbara. Reparation avskadade
dörrar, gångjärn och övriga beslag bör dock ske.

Ekgolven förefalla vara i så gott skick, att någon slipning av desamma
icke erfordras. I vissa fall, där utbyte av nuvarande furugolv mot golv av ek
föreslagits, torde det vara tillräckligt att endast hyvla och fernissa golven.
Endast i ett par kasernvåningar anser utredningen erforderligt att belägga de
slitna furugolven med tunn ekstav.

Vissa skador å murverk m. m., som av allt att döma härröra från otätheter
vid golvbrunnar eller ledningar, kunna iakttagas. De förefalla emellertid att
vara lokala, varför åtgärderna torde kunna begränsas till reparation av otätheterna
och därav förorsakade skador. Utbyte av rörledningar synes obehövligt.

Enligt vid utredningens besök gjorda iakttagelser böra vissa av de föreslagna
målningsarbetena utan olägenhet kunna anstå tills vidare. Utredningen
har emellertid icke föreslagit någon minskning av de för målning upptagna
kostnaderna, enär utredningen ansett, att de besparingar, som kunna göras
i detta avseende böra användas till att utöka posten för oförutsedda utgifter.

Härefter övergår utredningen till en detaljgranskning av förslagen.

Kostnaderna för de arbeten, som enligt flygförvaltningens framställning
böra bekostas av medel, upptagna i försvarsutredningens beräkningar av kostnaderna
för ifrågavarande skolor, böra följaktligen enligt utredningens me -

ning upptagas till för

kanslihus ........................................................................ kronor 18 000

kasernhus III.................................................................. » 136 000

» I.................................................................. » 98 000

» II.................................................................. » 112 000

samlingssalen .................................................................. » 39 000

vapenverkstad.................................................................. » 17 000

förläggningsbyggnad......................................................... » 30 000

utvändiga elektriska ledningar m. m......... »_66 000

eller sammanlagt kronor 516 000

Härtill komma kostnader för administration och oförutsedda utgifter, cirka
6 %, 31 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna skulle alltså vid prisläget
den 1 juli 1943 utgöra 547 000 kronor, varför en besparing å 192 600 kronor, i
förhållande till vad flygförvaltningen föreslagit, uppkommit.

Flygförvaltningens förslag till tillbyggnad av kasern med verkstad och
demonstrationsrum m. m. för tekniska skolans mästarkurser ävensom ombyggnad
av lärlingsskolans nuvarande lokaler föranleda ingen erinran från
utredningens sida.

Därest behov föreligger att helt disponera epidemisjukhuset för sjukvårdsändamål,
har byggnadsutredningen intet att erinra mot de för iståndsättningsarbetena
upptagna kostnaderna, 44 000 kronor.

Vaktstugan, för vilken upptagits en kostnad av 3 000 kronor, är avsedd att
uppvärmas medelst elektrisk kamin. Utredningen har intet att erinra mot att
byggnaden kommer till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 161

Kostnaderna för samtliga de i flygförvaltningens framställning avsedda
arbetena med av byggnadsutredningen föreslagna ändringar skulle alltså utgöra
(o47 000 + 138 000=) 685 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1943.

Omräknat till prisläget den 1 juli 1941 motsvarade detta belopp omkring
595 600 kronor. &

En reservant inom byggnadsutredningen har beräknat kostnaderna för erforliga
iståndsättningsarbeten i kasernerna högre än utredningens majoritet och
därjämte ansett, att en större marginal borde beräknas för oförutsedda kostnader.
Reservanten har i anslutning till det anförda beräknat besparingen
i förhållande till flygförvaltningens förslag till 139 000 kronor, motsvarande
enligt prisläget den 1 juli 1941 omkring 121 000 kronor. Därest av statsfinansiella
skäl en nedskärning av de av ftygförvaltningen beräknade kostnaderna
ansåges ofrånkomlig, borde den enligt reservantens mening begränsas till
högst 121 000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt flygförvaltningen att i ärendet avgiva förnya*
yttrande med angivande vilka begränsningar i byggnadsprogrammet,
som kunde vidtagas, därest ställning icke för närvarande foges till frågan örn
flygvapnets lärlingsskolas framtida ställning, har ämbetsverket anfört bland
annat följande.

Genom att lärlingsskolan enligt flygförvaltningens förslag förlagts i anslutning
till flygvapnets centrala skolor hade för signalskolans elever på
grund av den begränsade lokaltillgången, måst räknas med dubbelbeläggning.

Örn lärlingsskolan icke inrymdes inom etablissementet, borde huvuddelen av
de för lärlingsskolan avsedda lokalerna i första hand tagas i anspråk för att
förbättra den otillfredsställande lösningen av signalskolans förläggning. De
®®sparingar, som därvid kunde beräknas, uppginge enligt flygförvaltningen
till 37.350 kronor, varav belöpte 1 500 kronor å renoveringsarbeten i lägenheter
för elevhemsföreståndare och två arbetsförman, 1.750 kronor å vissa
inredningsarbeten samt 32 000 kronor å ombyggnad av lärlmgsskolans verkstadslokaler,
vartill komme 2 100 kronor för administration och oförutsedda
utgifter. Den av flygförvaltningen beräknade totalkostnaden 766 000 kronor
syntes salunda kunna reduceras till (28 650 kronor, om hänsyn icke foges till
lärlingsskolan Flygförvaltningen ville dock framhålla, att medan driftskostnaderna
for lärlmgsskolans elevhem med nuvarande organisation och elevia1.
(40 st.) uppginge till 87 000 kronor per år, motsvarande kostnader för
60 larlmgar, förlagda och utspisade enligt förslaget, endast beräknades belöpa
sig till 59 000 kronor per år.

Flygvapnets underofficersskola omfattar en allmän kurs nied 55—60 elever Departements
med en utbildningstid vid skolan av omkring åtta månader. Härtill komma ,hrftnen
kurs för värnpliktiga underofficerare med 25—30 elever under vinterhalvåret
samt en reservunderofficerskurs med 10 elever under omkring tre
månader av sommarhalvåret. Vid signalskolan anordnas två kurser, en för
volontärer (vicekorpralskola med omkring 130 elever) och en för korpraler
(furirskola med omkring 100 elever). Den förra pågår under nio och den
senare under sex månader. Till flygvapnets tekniska skolor slutligen förlägges
utbildningen av bland annat vapen-, signal- och fotografiofficerare, förrådsförvaltare,
^stationsmästare, flygplan-, signal- och vapenmästare, biträdande
ingenjörer och vapeningenjörer, fotografitekniker samt vapenmekaniker.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 175.

27 14 ] |

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

1941 års försvarsutredning föreslog, att för Västmanlands flygflottilj skulle
anordnas ett nytt etablissement vid Hässiö samt att det gamla kasernetablissementet
skulle till större delen tagas i anspråk för flygvapnets underofficers-,
signal- och tekniska skolor (med gemensamt namn benämnda flygvapnets
centrala skolor), för vilka i annat fall nya byggnader måste uppföras.

Arbetet med uppförandet av ett nytt kasernetablissement vid Hässiö pågår
och flottiljens utflyttning avses skola äga rum omkring den 1 juli 1944.

Flygförvaltningen har nu framlagt en plan för disposition av det gamla
kasernetablissementet i Västerås för flygvapnets centrala skolor och i samband
därmed gjort framställning örn medel för ändamålet. Kostnaderna —
som enligt 1941 års försvarsutredning upptogos till 646 000 kronor enligt prisläget
den 1 juli 1941 — ha numera av ämbetsverket beräknats till sammanlagt
766 000 kronor enligt nyssnämnda prisläge. Majoriteten av 1940 års militära
byggnadsutredning, som föreslagit vissa förenklingar i byggnadsprogrammet,
har ansett beloppet kunna reduceras till omkring 595 000 kronor vid samma
prisläge. En reservant inom utredningen har ansett kostnaderna böra beräknas
till i det närmaste samma belopp som enligt försvarsutredningens förslag.

För egen del finner jag den av flygförvaltningen angivna dispositionen av
tillgängliga lokaler kunna i huvudsak förordas. Beträffande den av flygvapnets
myndigheter inrättade lärlingsskolan får jag emellertid erinra örn mitt
yttrande till statsrådsprotokollet vid anmälan av årets statsverksproposition
(fjärde huvudtiteln, s. 230 och 231). Därav framgår bland annat, att jag
icke ansett mig kunna för närvarande bedöma, huruvida skolan borde
göras permanent eller ej. Det oaktat synes med hänsyn till vad flygförvaltningen
anfört rörande utnyttjandet av de för lärlingsskolan avsedda lokalerna
böra övervägas, huruvida icke ifrågavarande lokaler böra iordningställas samtidigt
med övriga delar av etablissementet. Det torde böra ankomma på Kungl.
Majit att besluta därutinnan. Flygförvaltningen har anfört, att förläggningsutrymmen
inom kasernområdet erfordras för bland annat 24 officerare, 12 underofficerare
och 30 överfurirer. I vad mån förläggningsutrymmen för dessa
personalkategorier skola anordnas torde böra ytterligare övervägas.

Vad kostnaderna för förläggningens ordnande beträffar torde —- oavsett de
jämkningar, som kunna föranledas av vad nu anförts — vissa inskränkningar i
det av flygförvaltningen framlagda programmet kunna genomföras. Enligt min
mening böra erforderliga arbeten kunna utföras inom ramen av det för ändamålet
av 1941 års försvarsutredning beräknade beloppet, 646 000 kronor.

I anslutning till det anförda beräknar jag således för budgetåret 1944/45
för anordnande av lokaler för flygvapnets underofficers-, signal- och tekniska
skolor i Västerås ett belopp av — enligt prisläget den 1 juli 1941 - högst

610 000 kronor.

Visset radioanläggningar. Efter därom av Kungl. Majit i propositionen
1942:2 (bil. 8, punkt 14) framlagt förslag anvisade riksdagen (skrivelse
nr 23, punkt 31) till radiosändarstationer m. m. vid vissa flygvapnets

163

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

etablissement å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag
av 216 000 kronor. Av den till statsrådsprotokollet i ärendet lämnade
redogörelsen framgår, att flygförvaltningen i skrivelse den 30 augusti
1941, såvitt här är fråga, äskat anslag med 107 000 kronor för en radiosändarstation
vid flygvapnets huvudstation i Stockholm. Jag anförde emellertid, att
frågan örn beredande av utrymme för denna station lämpligen borde lösas i
samband med spörsmålet örn uppförande av ämbetsbyggnad för flygvapnets
myndigheter i Stockholm. Vid anmälan av anslagsbehovet för ifrågavarande
nybyggnad (1942 års statsverksproposition, kapitalbudgeten: bil. 2, s. 30) anförde
jag bland annat följande.

Jag förutsätter att, därest stationen finnes böra förläggas till denna byggnad,
erforderligt utrymme skall kunna beredas inom densamma utan mera
genomgripande revidering av byggnadsplanen och att beräkningen av medelsbehovet
för budgetåret 1942/43 icke kommer att påverkas av ett beslut i denna
riktning.

I skrivelse den 11 januari 1944 har flygförvaltningen framhållit att, sedan
såväl flygvapnets som marinens radiomottagningscentraler förlagts till respektive
ämbetsbyggnader, det icke vore radiotekniskt möjligt att dit förlägga en
sändarstation. Företagen utredning hade därefter givit vid handen, att den
lämpligaste platsen för förläggning av sändarstationen vore visst område, där en
av IV. militärbefälsstaben disponerad radiosändarstation vore belägen. Efter
förhandlingar med såväl arméförvaltningens fortifikationsstyrelse som nyssnämnda
stab hade överenskommits, att flygförvaltningen finge övertaga
ovannämnde sändarstations utrymmen under förutsättning att för IV. militärbefälsstaben
iordningställdes ett motsvarande bergsutrymme på kronan
tillhörig mark å annan plats av medel, som skulle kunna komma att ställas till
flygförvaltningens förfogande. De beräknade kostnaderna för den nya radiosändarstationen
uppginge enligt nu rådande prisläge till 80 000 kronor, vartill
komme kostnader för vissa ändringar och byggnadsarbeten som erfordrades
i den redan förefintliga stationen, tillhopa 20 000 kronor. Härtill borde läggas
6 000 kronor för administration m. m. — I anslutning till vad sålunda och i
övrigt anförts hemställde flygförvaltningen, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att för ändamålet anvisa ett belopp av 106 000 kronor.

Av flygförvaltningens skrivelse framgår, att den med framställningen avsedda
radiosändarstationen av tekniska skäl ej kan förläggas till flygvapnets
huvudstation. Enligt uppgift från förvaltningen kan den för IV.
militärbefälsstaben anlagda sändarstationen icke gemensamt utnyttjas av
staben och flygvapnet. Under sådana omständigheter anser jag mig böra
tillstyrka flygförvaltningens förslag örn övertagande av den av armén nu
disponerade stationen, i samband varmed en liknande anläggning för IV. militärbefälsstaben
bör uppföras å annan plats. Kostnaderna för den nya anläggningen
liksom för ändringsarbetena i den redan befintliga torde böra falla
inom den i försvarsbeslutet fastställda kostnadsramen för flygvapnets bygg -

Departements

chefen.

164

Kungl. Maj-.ts proposition nr 175.

nader. Mot kostnadsberäkningarna synes intet vara att erinra. I enlighet med
det anförde beräknar jag således kostnaderna till 106 000 kronor enligt nu
rådande prisläge, vilket belopp på grundval av prisläget den 1 juli 1941 kan
beräknas motsvara 90 000 kronor.

Tjänstebostäder för personal vid flygvapnet.

Inledning.

1941 års försvar sutredning anförde, att stora svårigheter förelåge att vid
vissa flygflottiljer (motsvarande förband), särskilt sådana som vore förlagda
relativt avlägset ifrån större samhälle, erhålla bostäder för personalen genom
privat byggnadsverksamhet. Detsamma gällde för den utökade arbetarpersonalen
vid de centrala flygverkstäderna. Utredningen hade därför sett sig
nödsakad att i viss utsträckning beräkna medel för uppförandet av tjänstebostäder
för personalen. Beträffande sådana bostäder, som avsåges skola uppföras
utanför det inhägnade, militära området, förutsatte utredningen emellertid,
att ansträngningar komme att vidtagas för att dessa i första hand skulle
tillkomma genom privat eller halvstatlig byggnadsverksamhet.

På i propositionen 1943: 70 framlagt förslag beslöt 1943 års riksdag (skrivelse
nr 129), att- de med bostadsanskaffningen för personal vid försvaret sammanhängande
frågorna ävensom förvaltningen av de bostadsfastigheter, som
uppföras genom statens försorg, skola handhavas av ett särskilt organ, försvarets
b ostadsanskaf f ningsnämnd.

De av mig vid anmälan av berörda proposition angivna och av riksdagen
godkända riktlinjerna för bostadsanskaffningen innebära i huvudsak, att bostadsbehovet
på de olika förläggningsorterna främst skall tillgodoses genom
kommunal eller enskild byggnadsverksamhet. Vid uppkommande svårigheter
på en viss ort beträffande bostadsförsörjningen böra därför åtgärder i första
hand vidtagas i syfte att uppmuntra kommunal och enskild företagsamhet på
orten. Endast för det fall att sådana åtgärder visa sig resultatlösa bör staten
mera direkt engagera sig i bostadsbyggande. Därvid böra tjänstebostäder i
egentlig mening, med bostadstvång för vederbörande befattningshavare, uppföras
allenast för personal, som med hänsyn till tjänstens krav eller kommunikationernas
beskaffenhet oundgängligen måste bo inom vederbörligt förläggningsområde
eller dess omedelbara närhet. För övrig personal bör icke gälla
något bostadstvång, och bostadsbyggandet för denna personal bör alltså i
princip taga sikte på uppförande av bostäder av de typer som förekomma på
den allmänna bostadsmarknaden. Dessa riktlinjer för nämndens arbete finnas
angivna i den av Kungl. Majit för nämnden den 7 maj 1943 (nr 230) fastställda
instruktionen.

Vid anmälan av propositionen 1943: 287 angående uppförande av bostäder
för försvarets personal m. m. yttrade jag beträffande personalen vid flygvapnet
bland annat följande.

Vid övervägande av vilka personalkategorier som med hänsyn till tjänstens

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

oavvisliga klav borde beredas bostäder inom eller i omedelbar närhet av respektive
kasernetablissement borde i första hand beaktas flygsäkerhetskraven. Sålunda
borde trafikledarna beredas sådana bostäder. Yad däremot väderlekspersonal
och signalister anginge, hade upplysts, att dessa arbetade i skift
dygnet runt. Med hänsyn därtill syntes det icke ur flygsäkerhetssynpunkt
vara ett oavvisligt behov, att denna personals bostäder lage i vederbörande
etablissements omedelbara närhet. Örn det emellertid med hänsyn till kommunikationernas
beskaffenhet förelåge svårigheter att ordna avlösning av
ifrågavarande personal å tider, då detta ur tjänstesynpunkt ansåges lämpligt,
kunde tydligen bostäder i etablissementets närhet visa sig erforderliga. Självklart
vore, att bostadsfrågorna måste ses på så lång sikt, att vid desammas
bedömande toges hänsyn till de mera normala förhållandena på kommunikationsväsendets
område och icke till nuvarande av kriget föranledda exceptionella
förhållanden.

De skäl, som från flygvapnets sida anförts för att maskinist, eldare, elektriker,
husmödrar och sjukvårdspersonal borde beredas bostäder i anslutning
till etablissementen, syntes mig kunna godtagas. Vad anginge köks- och mässpersonalen
borde vad nyss anförts ifråga örn väderleks- och signalpersonalens
bostäder vara i viss mån tillämpligt. Behovet av bostäder för sådan personal
i närheten av respektive etablissement vore sålunda beroende av kommunikationernas
beskaffenhet.

Flygförvaltningen hade vidare framhållit, att bostäder i andra hand syntes
böra uppföras för kasernunderofficer, köksföreståndare samt chef för vaktoch
beredskapspluton. Ehuru det givetvis ur vissa tjänstesynpunkter vöre
förmånligt, örn bostäder för dessa befattningshavare kunde anordnas i anslutning
till etablissementen, ansåg jag mig icke böra tillstyrka det därutinnan
framlagda förslaget. Vad särskilt anginge chefen för vakt- och beredskapsplutonen
syntes närmare erfarenheter först böra avvaktas rörande lämpligheten
att, på sätt förutsatts, låta denne befattningshavare i viktiga avseenden svara
för uppgifter, som normalt åvilade dagbefälet.

Flygvapnets myndigheter hade, närmast av beredskaps- och disciplinära
skäl, ansett, att bostäder borde uppföras i anslutning till flottiljernas etablissement
för ytterligare personalkategorier, såsom flottiljchefer, divisionschefer,
stabsunderofficerare, flygstationsmästare, verkstadsingenjörer, förrådspersonal,
vissa arbetare m. m. Icke heller dessa önskemål fann jag mig kunna för det
dåvarande biträda.

Givetvis kunde mindre jämkningar i de här angivna grunderna för bostadsbebyggelsen
i anslutning till flottiljetablissementen visa sig erforderliga
med hänsyn till vid respektive flottiljer rådande speciella förhållanden. Jag
utgick emellertid från att vad sålunda anförts skulle kunna i stort sett läggas
till grund för byggnadsprogrammets närmare utformning.

Den statliga byggnadsverksamheten för här avsedd bostadsproduktion
borde, enligt vad flygförvaltningen vidare anfört, som regel handhavas av försvarets
bostadsanskaffningsnämnd. Å orter, där behov av tjänstebostäder i
egentlig mening ansåges föreligga, vore det i många fall lämpligt, att nämnden
uppförde samtliga bostadslägenheter och att sedermera en prövning verkställdes
i vad mån lägenheterna borde upplåtas med bostadstvång. Detta uteslöte
icke att i de fall, då bostäder måste uppföras inom militära kasemetablissement
eller andra militära anläggningar, bostadsproduktionen då så prövades
lämpligt utfördes av vederbörande militära förvaltningsorgan.

166 Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

Beträffande kostnaderna för ifrågavarande bostadsproduktion uttalade jag
följande.

Kostnaderna — reducerade till prisläget den 1 juli 1941 ■—■ borde, i den
mån de avsåge uppförande av bostäder inom militära kasernetablissement eller
anläggningar eller eljest avsåge tjänstebostäder, belasta den i 1942 års försvarsbeslut
fastställda kostnadsramen. I den mån bostäder uppfördes av de
typer, som förekomme på den allmänna bostadsmarknaden, borde emellertid
kostnaderna, såsom i samband med försvarsbeslutet förutsatts, icke inräknas
i nyssnämnda kostnadsram. Frågan örn sistnämnda anläggningars slutliga
finansiering borde upptagas till omprövning, sedan utgångspunkt vunnits fölen
beräkning av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål. Det syntes då
lämpligt att anvisa särskilda anslag till anläggningarna. Av dessa anslag borde
utgå ersättning till de nyssnämnda investeringsanslagen för de utgifter för
ändamålet, som bestritts från dessa men ej borde slutligt inräknas i den för
1942 års försvarsbeslut angivna kostnadsramen.

I utlåtande den 30 juni 1943 har försvarets bostadsanskaffningsnämnd framlagt
vissa synpunkter rörande bostadsfrågornas lösande på de olika förläggningsorterna.

Flygförvaltningens föreliggande förslag.

I sin skrivelse angående medelsbehoven för innevarande budgetår upptog
flygförvaltningen för flertalet förband medel för bostäder i enlighet med vad
1941 års försvarsutredning föreslagit. Jämväl för nästa budgetår ha i överensstämmelse
med försvai-sutredningens beräkningar medel äskats för bostäder
vid vissa förband utan att de av utredningen beräknade beloppen omprövats
med hänsyn till förberörda i propositionen 1943: 287 framlagda principer för
bostadsanskaffningen vid flygvapnet. I yttrande till statsrådsprotokollet i
samband med anmälan av årets statsverksproposition, kapitalbudgeten: bil.
2, anförde jag emellertid, att utredning påginge i fråga om lämpligaste sättet
för redovisningen av försvarsväsendets personalbostäder. I avvaktan på resultatet
av denna utredning ansåg jag mig icke kunna taga ställning till de fram
lagda beräkningarna rörande medelsbehovet för uppförande av bostäder för
försvarets personal. Vid beräkningen av flygvapnets medelsbehov för nästa
budgetår hade jag därför frånräknat kostnaderna för bostäder, varjämte i de
till upplysning örn kostnadsberäkningarna för de olika etablissementen upprättade
tablåer, vilka såsom bilagor fogats till ifrågavarande protokoll, icke
medtagits andra kostnader för uppförande av bostäder än sådana som redan
bundits genom av Kungl. Maj:t meddelade dispositionsbeslut.

I det följande kommer att framläggas förslag rörande inrättande av en särskild
kapitalfond, benämnd försvarets bostadsanskaffningsfond, för redovisning
av de av bostadsanskaffningsnämnden förvaltade byggnaderna. I anslutning därtill
har det synts lämpligt att — med beaktande av numera godtagna principer
rörande uppförande av tjänstebostäder — taga under förnyad prövning
i vilken utsträckning av 1941 års försvarsutredning föreslagna bostadsbyggnader
vid flygvapnet böra komma till utförande. I en den 22 januari 1944
dagtecknad promemoria har flygförvaltningen på mitt uppdrag inkommit med
uppgifter i form av tabeller över befintliga och erforderliga tjänstebostäder

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

vid samtliga förband vid flygvapnet ävensom kostnadsberäkningar rörande
föreslagna nybyggnader. Beträffande kostnaderna har flygförvaltningen i promemorian
bland annat anfört, att det med hänsyn till den tid som stått till
buds icke varit möjligt att fixera kostnaderna för varje bostad. I stället hade
valts att huvudsakligen på grundval av efter olika dyrorter varierande eldstadspriser
angiva den beräknade kostnaden för varje grupp. Ämbetsverket
vore medvetet örn att detta vore mindre exakt än önskvärt, enär eldstadspriset
även varierade för olika bostadstyper. Som överslagsberäkning syntes det
emellertid kunna godtagas, så mycket mer som varje byggnadsföretag förutsattes
bliva prövat av Kungl. Majit i samband med medelsdispositionen.

Vid vissa äldre flottiljer, där anslagen för yttre ledningar m. m. vore hårt
anlitade, hade särskilda poster för yttre ledningar och i ett fall jämväl för utökning
av en redan hårt belastad värmecentral upptagits. Vid övriga flottiljer
förutsattes kostnaderna för ytterledningar liksom för vägar kunna gäldas av
vad flygförvaltningen tidigare beräknat för ändamålet.

I tabellerna ha befintliga och erforderliga tjänstebostäder redovisats under
följande rubriker:

I. Bostäder för flygsäkerhets-, ekonomi- och sjukvårdspersonal, för vilka
enligt propositionen 1943: 287

a) särskild utredning icke erfordras,

b) särskild utredning erfordras.

II. Övriga bostäder, som finnas eller föreslås bliva byggda av staten.

Av flygförvaltningens förenämnda promemoria inhämtas, att flygstaben
beträffande till I b) och II hänförliga bostäder gjort följande uttalanden.

Militärmeteorologer och signalister. Ur flygsäkerhetssynpunkt
kräves ständig passning dygnet runt vid flygvapnets väderleks- och markradiostationer.
Militärmeteorologer och signalister arbeta därför i skift
dygnet runt. Tid för avlösning av skiftena blir helt beroende av tjänstens krav
och kan därför komma att ske tidigt på morgonen eller sent på kvällen.

För att undvika dyrbara extra transporter med kronans fordon, böra därför
bostäder uppföras av staten vid sådana etablissement, där icke genom
privat eller kommunal bebyggelse bostäder kunna erhållas i omedelbar närhet
av etablissementet eller inom närbeläget samhälle, som har för avlösningarna
erforderliga kommunikationer med etablissementet i fråga.

Köks- och mässpersonalen. I köket börjar arbetet redan omkring
kl. 4—4.3 0 samt slutar omkring kl. 19—19.3 0 (vid nattflygning först omkring
kl. 24—1). Arbetet sker i skift. För att erhålla rättvisa sker byte av personal
i de olika skiftena, så att samtliga under en viss tidsperiod skola ha lika
många arbetsdagar, då tjänsten börjar tidigt på morgonen etc.

Mässpersonalen arbetar ävenså i skift. Första skiftet börjar omkring kl.
6.3 0 och det sista skiftet slutar i allmänhet 1 å IV2 timme efter tapto.

Mässföreståndarinnorna skola kunna övervaka arbetet i mässarna från
tidigt på morgonen till sent på kvällen och skola vara närvarande vid
mässarnas öppnande och stängande.

För att icke kostsamma extra transporter skola behöva utföras med
kronans fordon, böra därför bostäder uppföras av staten för köks- och mässpersonalen
i första hand vid sådana etablissement, där icke privata bostäder
kunna erhållas i omedelbar närhet av etablissementet.

168

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

Erfarenheterna ha emellertid visat, att svårigheter föreligga att anställa
köks- och mässpersonal jämväl vid etablissement, som ligga i omedelbar närhet
av samhälle, därest bostad icke kan anvisas personalen på arbetsplatsen.
Med anledning härav böra bostäder för köks- och mässpersonal uppföras jämväl
vid sådana etablissement, som ligga i omedelbar närhet av samhälle.

Behovet av bostäder för biträden å manskapsmässar har ökat i förhållande
till tidigare beräkningar, sedan efter framställan från statens krisrevision
den värnpliktiga handräckningspersonalen vid manskapsmässarna ersatts med
kvinnlig personal. Vid vissa förband (F 2, F 4, F 9) har chefen för flygvapnet
dock måst medgiva tillstånd att tills vidare använda värnpliktig handräckningspersonal,
enär kvinnlig personal på grund av rådande bostadsbrist icke
stått att uppbringa.

Ogifta officerare och underofficerare. Av chefen för flygvapnet
har tidigare framförts krav på bostäder inom eller i omedelbar närhet av
etablissementen för bland annat följande i allmänhet gift personal vid förbanden: divisionschefer

med stabsunderofficerare och flygstationsinästare — med
hänsyn till övervakning av divisionernas personal under icke övningstid
(divisionschefer och stabsunderofficerare), tidigt begynnande tjänstgöring på
morgonen (flygstationsmästare) samt flygningar under mörker;

kasernofficer och kasernunderofficer — med hänsyn till brandskyddet av
den dyrbara och svårersättliga flygmaterielen;

chefen för vakt- och beredskapsplutonen, vilken närmast är ansvarig för
etablissementets bevakning samt beredskap för eldsläckning, ambulanstjänst
och allmän ordning; samt

verkstadsingenjören — med hänsyn till arbetets början tidigt på morgonen
och verkstadens övervakning under icke arbetstid.

Ingen av dessa bostäder bär kunnat erhållas. Behovet av bostäder inom
etablissementet för ogifta officerare och underofficerare framstår därför ännu
kraftigare än tidigare, för att ogifta officerare och underofficerare boende inom
etablissementet under icke tjänstetid skola kunna övertaga vissa av de funktioner,
som egentligen borde åligga ovannämnda befattningshavare.

Under beredskapsförhållanden (t. ex. under nuvarande förhållanden) erfordras
att vissa flygförband innehava så hög beredskap, att förbanden med
kort varsel kunna insättas i tjänst. Personalen till dessa beredskapsförband
kommenderas i avlösningar av i allmänhet en veckas omfattning och skall
dygnet runt uppehålla sig inom etablissementet. Förläggningsmöjligheter
måste därför finnas för officerare och underofficerare inom etablissementet.

Mellan de olika flygförbanden sker ofta samövningar, varvid förband under
kortare tid brukar förläggas till annat än eget etablissement. Kostnaderna
för inkvartering av personalen minskas avsevärt, örn vissa bostäder finnas
för förläggning av officerare och underofficerare.

I praktiken har det därjämte visat sig att tjänsten utan tvekan vinner, örn
vid dylika samövningar den flygande personalen kan förläggas i nära anslutning
till flygfältet.

Vid tillfälliga kommenderingar av officerare och underofficerare till tjänstgöring
vid andra flottiljer för genomgående av viss utbildning etc. minskas
inkvarteringskostnaderna, om personalen kan förläggas genom kronans försorg
i kronan tillhöriga bostäder.

I detta sammanhang torde böra erinras örn att genom 1943 års beslut
rörande organisationen av den militära väderlekstjänsten vid flygvapnet

169

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

meteorologpersonalen vid varje förband förutsatts skola utgöras av en militärmeteorolog
av 1. graden, två militärmeteorologer av 2. graden och en militärmeteorolog
av 3. graden. Beträffande militärmeteorologer av 1. graden har
flygförvaltningen räknat med en bostadsstandard av fyra rum och kök.

Bostadsfrågornas lösande vid de särskilda förbanden.

Vid samtliga flottiljer och motsvarande förband ha bostadsbehov av beskaffenhet
att i enlighet med i det föregående berörda principer böra tillgodoses
genom flygförvaltningens försorg i detta sammanhang anmälts, däremot
icke i fråga om flygvapnets centrala verkstäder, centrala skolor eller
centralförråd, där föreliggande bostadsbehov ansetts böra tillgodoses genom
försvarets bostadsanskaffningsnämnd. Jämväl vid ett antal flottiljer ha vissa
bostadsbehov ansetts vara av beskaffenhet att böra tillgodoses genom nämnden.
Jag återkommer därtill i ett senare avsnitt av denna proposition.

Vid behandlingen i det följande av föreliggande bostadsfrågor kommer i
stort sett dispositionen i flygförvaltningens promemoria den 22 januari 1944
att följas. I stället för därstädes använda beteckningar komma de olika bostadsbehoven
i det följande, för undvikande av upprepningar, att behandlas
under benämningarna obligatoriska bostäder, motsvarande av flygförvaltningen
under Ia) upptagna bostadsbehov, på utredning beroende
bostäder, motsvarande av flygförvaltningen under Ib) upptagna bostadsbehov,
samt övriga bostäder, motsvarande av flygförvaltningen under II
upptagna bostadsbehov. Kostnaderna hänföra sig, såsom förut nämnts, till
prisläget den 1 juli 1941. I flygförvaltningens nyssnämnda promemoria finnas
intagna vissa av flygstaben lämnade motiveringar beträffande de föreslagna
bostäderna, vilka motiveringar flygförvaltningen förklarat sig biträda. Yad
flygstaben sålunda i ämnet anfört kommer att i huvudsak återgivas i samband
med redogörelsen för de olika medelsbehoven.

Västmanlands flygflottilj (Hässiö). Bör obligatoriska bostäder
vid denna flottilj har flygförvaltningen upptagit ett belopp av 198 000 kronor.
För på utredning beroende bostäder har ämbetsverket beräknat tillhopa
275 000 kronor, varav dock ett belopp av 34 000 kronor — hänförande sig till
bostad för en militärmeteorolog av 1. graden — ansetts erforderligt först efter
utgången av budgetåret 1944/45. I övrigt hänföra sig kostnaderna i fråga till
bostäder för två meteorologer av 2. och en meteorolog av 3. graden, tre bostäder
för signalister samt bostäder för en mässföreståndarinna och ett antal
köks- och servisbiträden. Till motivering för sålunda föreslagna bostäder har
flygstaben anfört, att etablissementet vid Hässiö vore beläget cirka 5—7 km
från närmaste bostadsområde, Västerås. Järnvägs- eller spårvägsförbindelse
saknades. Troligen komme i fredstid civila bussar att insättas för transporter
i samband med den ordinarie tjänstens början och avslutande ävensom
för permittenter. Bussfrekvensen beräknades icke bliva av sådan omfattning,
att den kunde tillgodose behovet vid avlösning av flygsäkerhetspersonalen
eller för köks- och mässpersonalen vid arbete tidigt på morgonen eller sent på
kvällen.

170

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 175.

Slutligen har flygförvaltningen för övriga bostäder upptagit ett belopp
av 114 000 kronor, avseende bostäder för ogifta officerare, underofficerare och
vederlikar.

Roslagens flygflottilj (Hägernäs). Flygförvaltningen har för
obligatoriska bostäder beräknat 117 000 kronor samt för på utredning beroende
bostäder — avseende köks- och mässpersonal — 37 000 kronor. Flygstaben
har härom anfört, att det framlagda behovet av bostäder för köks- och mässpersonalen
vore föranlett av att bostäder för denna personal saknades i
•närmaste bostadsområde, Viggbyholm, och att svårigheter därför förelegat vid
anställning av köks- och mässpersonalen. Av statens krisrevision gjord hemställan
att ersätta den värnpliktiga handräckningspersonalen med civil arbetskraft
hade tills vidare icke kunnat effektueras vid denna flottilj på grund av
bristen på bostäder för kvinnlig personal.

För övriga bostäder ha medel icke beräknats.

Östgöta flygflottilj (Malmen). För obligatoriska bostäder har flygförvaltningen
beräknat 154 000 kronor samt för på utredning beroende bostäder
67 000 kronor. Sistnämnda belopp hänförde sig till bostäder för köksoch
mässpersonal, vilken personal på grund av bostadsbrist i Malmslätt enligt
flygstaben icke kunde erhålla bostäder på närmare håll än i Linköping, dit
avståndet vore sju kilometer. På grund av transportkostnaderna hade det i
praktiken visat sig omöjligt att rekrytera personalen från Linköping, därest
bostad icke kunnat beredas på arbetsplatsen. Det föreliggande ytterligare
behovet av bostäder för köks- och mässpersonalen borde därför enligt ämbetsverkets
mening täckas genom statlig bebyggelse inom etablissementet.

För övriga bostäder lia medel i detta sammanhang icke beräknats.

Jämtlands flygflottilj (Frösön). För obligatoriska bostäder har
flygförvaltningen upptagit 145 000 kronor samt för på utredning beroende
bostäder 205 000 kronor, varav dock 35 000 kronor erfordrades först efter
budgetåret 1944/45. Såsom motivering för behovet av ifrågavarande på utredning
beroende bostäder har flygstaben framhållit, att etablissementet vore
beläget 8 km från närmaste bostadsområde (Hornsberg) samt 10 km från
Östersund. Järnvägs- eller spårvägsförbindelse saknades. Buss avginge
vardagar från Östersund över Hornsberg till flottiljen kl. 07.25, 08.30, 15.io
och 18.00 samt från flottiljen kl. O8.oo, 13.15 och 17.15 Bussfrekvensen
vore icke av sådan omfattning, att den tillgodosåge behovet för flygsäkerhets-
samt köks- och mässpersonalen, varför bostäder för denna personal
borde uppföras inom etablissementet genom statens försorg.

För övriga bostäder ha medel i detta sammanhang icke beräknats.

Krigsf lygskolan (Ljungbyhed). Av obligatoriska bostäder erfordrades
enligt flygförvaltningen endast bostäder för sjukvårdsförman och
sjukvårdsbiträde, för vilka ändamål flygförvaltningen beräknat ett belopp
av 26 000 kronor. För på utredning beroende bostäder lia medel icke beräknats,
medan flygförvaltningen för övriga bostäder upptagit ett belopp av
208 000 kronor, nämligen två bostäder för löjtnanter, två för fanjunkare, fyra
för sergeanter och fyra för överfurirer.

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Västgöta flygflottilj (Karlsborg). För obligatoriska och på utredning
beroende bostäder har flygförvaltningen i detta sammanhang icke
upptagit några medel. För övriga bostäder har däremot ett belopp av 600 000
kronor upptagits, av vilket belopp dock endast 170 000 kronor erfordrades
för nästa budgetår. Flygstaben har härom anfört, att i Karlsborg rådande
bostadsbrist icke kunde täckas genom enskild bostadsproduktion, varför erforderliga
bostäder syntes böra uppföras av staten.

För utökning av värmecentral samt för yttre ledningar för tjänstebostadsområdet
vid denna flottilj har flygförvaltningen upptagit ett särskilt belopp
av 185 000 kronor, varav för tiden intill utgången av budgetåret 1944/45
147 000 kronor.

Skaraborgs flygflottilj (Såtenäs). Ej heller beträffande denna
flottilj ha medel för obligatoriska eller på utredning beroende bostäder ansetts
erforderliga för nästa budgetår. För bostad av sist angivet slag (för
1 militärmeteorolog av 1. graden) har för budgetåren 1945/47 beräknats ett
belopp av 37 000 kronor. För övriga bostäder har för budgetåret 1944/45
beräknats ett belopp av 284 000 kronor och för senare budgetår ytterligare
487 000 kronor. Flygstaben har framhållit, att någon privat bostadsbebyggelse
icke syntes vara att förutse vid Såtenäs. För utökning av yttre ledningar
m. m. för bostadsområdena vid Skaraborgs flygflottilj har flygförvaltningen
beräknat ett särskilt belopp av 160 000 kronor, varav för tiden intill utgången
av budgetåret 1944/45 90 000 kronor.

Svea flygflottilj (Barkarby). Flygförvaltningen har vid denna flottilj
beräknat ett belopp av 98 000 kronor för obligatoriska bostäder samt ett
belopp av 250 000 kronor — varav 37 000 kronor efter utgången av nästa budgetår
— för på utredning beroende bostäder. Såsom motivering härför har
flygstaben anfört följande.

Närmaste bostadsområden äro Barkarby och Jakobsberg, belägna cirka
2_3 km från etablissementet. Verkställda undersökningar hava visat att
inga möjligheter finnas att här erhålla bostäder för personalen.

Avståndet till Stockholm är cirka 18 km. Med Stockholm finnes bussförbindelse
(Stockholm—Barkarby—etablissementet—Jakobsberg). Bussförbindelserna
upprätthållas mellan omkring kl 06.oo—23.3 0 med cirka en tur i vardera
riktningen i timmen (restid omkring 40—45 minuter). Bussförbindelserna
täcka sålunda icke helt behovet på morgonen och kvällen för flygsäkerhets-,
köks- och mässpersonalen. Kostnaderna för dagliga busstransporter
mellan Stockholm och arbetsplatsen bliva även väsentliga för den enskilde,
kronor 1: 60 per tur och retur eller kronor 24 för månadsbiljett. Åtminstone
vad beträffar köks- och mässpersonalen blir därför bostad i Stockholm icke
ekonomiskt möjlig. På grund av det stora avståndet till det bostadsområde,
där bostäder kunna erhållas, böra bostäder för flygsäkerhets-, köks- och mässpersonalen
uppföras av staten inom etablissementet.

För övriga bostäder ha medel i detta sammanhang icke beräknats.

Göta flygflottilj (Säve). Flygförvaltningen har beräknat 170 000
kronor för obligatoriska bostäder och 235 000 kronor — varav för nästa budgetår
199 000 kronor — för på utredning beroende bostäder. Såsom motivering
för behovet av sistnämnda bostäder bär flygstabon anfört följande.

172

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

Närmaste bostadsområde är Säve, dit avståndet är 3,8 lein. Vid Säve
finnas inga möjligheter att erhålla bostäder, ej heller står Säve i bussförbindelse
med etablissementet.

Därnäst närmaste bostadsområde är Göteborg, avstånd 14 km. Mellan
Göteborg och Säve finnes tågförbindelse, som dock icke kan utnyttjas, enär
bussförbindelse saknas mellan Säve och etablissementet. Mellan Göteborg
och etablissementet finnes bussförbindelse med avgångstider från Göteborg
kl. 06.25, 08.35, 13.oo, 16.00, 17.15 och 21.15 samt från etablissementet kl. 07.00,
IO.40, 13.40, 16.40, 19.05 och 22.00. Under sön- och helgdagar äro turerna färre.

Bussförbindelsema täcka sålunda icke behovet för flygsäkerhets-, köksoch
mässpersonalen.

Härtill kommer att kostnaderna för dagliga busstransporter mellan Göteborg
och arbetsplatsen, kronor 1: 60 tur och retur eller kronor 25 för månadsbiljett,
bli betungande för personalen.

För övriga bostäder ha medel i detta sammanhang icke beräknats.

Skånska flygflottiljen (Barkåkra). För obligatoriska bostäder har
flygförvaltningen beräknat 185 000 kronor samt för på utredning beroende bostäder
106 000 kronor. Såsom motivering för sistnämnda belopp, vilket avsåge
bostäder för köks- och mässpersonal, har flygstaben framhållit, att närmaste
bostadsområde vore Skälderviken, dit avståndet vore 1,5 km. Inom
Skälderviken kunde man icke påräkna enkelrum för köks- och mässpersonalen.
Därnäst närmaste bostadsområde vore Ängelholm, dit avståndet vore 6,5 km.
Sannolikt komme vid flottiljens förläggning till Barkåkra bussförbindelse
att öppnas mellan Ängelholm och etablissementet med bussturer vid tjänstens
början och slut samt för permittenter. Däremot vore det icke troligt att
turer komme att anordnas så tidigt på morgonen och sent på kvällen, som
erfordrades för köks- och mässpersonalen, varför bostäder för denna personal
borde uppföras inom etablissementet.

För övriga bostäder har ett belopp av 93 000 kronor upptagits, avseende
bostäder för ogifta officerare, underofficerare och vederlikar.

Södermanlands flygflottilj (Skavsta). För denna flottilj har upptagits
ett belopp av 67 000 kronor för bostäder för köks- och mässpersonal. Avståndet
till närmaste bostadsområde (Nyköping) vore 6 km. Järnvägsförbindelse
funnes icke. Civil bussförbindelse funnes endast på eftermiddagen för
permittenter och kunde sålunda icke tillgodose behovet för köks- och mässpersonalen.
Denna personal borde därför erhålla bostäder inom etablissementet.

Kalmar flygflottilj (Kalmar). Ej heller vid denna flottilj ha andra
bostadsbehov anmälts än bostäder för viss mässpersonal, kostnadsberäknade
till 40 000 kronor. Detta behov har motiverats med att närmaste bostadsområde
vore Kalmar, dit avståndet vore 4,5 kilometer. Möjligheter funnes att
erhålla bostäder därstädes, men de anställningssökande uppsatte i regel som
villkor att erhålla bostad inom etablissementet. Järnvägsförbindelse funnes
icke. Civil busstrafik funnes endast vissa dagar i veckan på eftermiddagen
för permittenter. På grund av de dåliga förbindelserna med Kalmar samt
den svårighet, som yppat sig vid anställning av personal, borde enligt flyg -

Kungl. Maj:ts proposition nr, 175. 173

stabens mening för mässpersonal erforderliga bostäder uppföras inom etablissementet.

Bråvalla flygflottilj (Norrköping). För obligatoriska bostäder har
beräknats ett belopp av 27 000 kronor samt för på utredning beroende bostäder
ett belopp av 54 000 kronor, avseende åtta enkelrum för köks- och mässpersonal.
För övriga bostäder ha medel icke beräknats. Beträffande flottiljens
belägenhet har flygstaben framhållit följande.

Etablissementet gränsar till samhälle (ö. Eneby) samt ligger på ett avstånd
av cirka 4 kilometer från Norrköping. Från Norrköping finnes spårvägsförbindelse
till plats belägen cirka 700 meter från etablissementet. På grund
av närbelägenhet till samhälle har bostadsbehovet för köks- och mässpersonalen
ansetts kunna minskas från det totala behovet av 18 enkelrum till 10,
av vilka 2 redan äro anslagsbeviljade (bostäder för föreståndarinna å underofficersmäss
samt biträden å officersmäss). Av resterande 8 bostäder äro 2
avsedda för föreståndarinnorna vid manskapsmäss och officersmäss. Återstående
6 bostäder erfordras för sådan köks- och mässpersonal, som har sina
familjebostäder på större avstånd från etablissementet. På grund av textilindustriens
behov av arbetskraft i Norrköping får man räkna med att det
blir erforderligt att rekrytera en del köks- och mässpersonal från andra platser
än ö. Eneby och Norrköping. Jämväl vid denna flottilj ha från anställningssökande
krav framförts örn bostad på arbetsplatsen.

Hallands flygflottilj (Mickedala). Flygförvaltningen har beräknat
185 000 kronor för obligatoriska bostäder, 105 000 kronor för på utredning
beroende bostäder — för köks- och mässpersonal — samt 99 000 kronor för
bostäder åt ogifta officerare och underofficerare samt vederlikar.

Beträffande etablissementets belägenhet har framhållits, att avståndet till
Halmstad vore omkring 1—IV2 kilometer samt att för närvarande icke kunde
bedömas, huruvida bussförbindelse mellan staden och etablissementet framdeles
bomme att anordnas.

Hälsinge flygflottilj (Östansjö). För denna flottilj har flygförvaltningen
beräknat 196 000 kronor för obligatoriska bostäder, 266 000 kronor —
varav för nästa budgetår 231 000 kronor — för på utredningen beroende bostäder
samt 168 000 kronor för övriga bostäder.

Såsom motivering har flygstaben framhållit följande.

Avståndet från etablissementet till närmaste bostadsområde (Söderhamn)
är 5 kilometer. Järnvägsförbindelse finnes icke. Huruvida bussförbindelse i
en framtid kommer att anordnas mellan Söderhamn och etablissementet kan
nu icke sägas. Troligen kommer så att ske i anslutning till den ordinarie
tjänstetidens början och slut ävensom på eftermiddagen för permittenter.
Behovet för flygsäkerhets-, köks- och mässpersonalen kommer därför med all
sannolikhet icke att bliva tillgodosett genom denna busstrafik, varför bostäder
böra uppföras inom etablissementet för denna personal.

Upplands flygflottilj (Gamla Uppsala). Flygförvaltningen har
beräknat 186 000 kronor för obligatoriska bostäder, 110 000 kronor för på
utredning beroende bostäder — för köks- och mässpersonal — samt 90 000
kronor för övriga bostäder. I sistnämnda belopp ingå även medel för bostäder
för till flygkadettskolan tillfälligt kommenderade lärare.

Beträffande bostadsbehovet har flygstaben anfört följande.

174

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 175.

Avståndet till närmaste bostadsområde (Uppsala) är cirka 2,5 kilometer.
År 1939 trafikerades vägen från Uppsala förbi etablissementet av 9 olika busslinjer
med 14 turer i vardera riktningen mellan kl. 08.oo—18.30. Av dessa
äro för närvarande 2 linjer indragna och antalet turer i vardera riktningen
är 11. Därutöver har från och med den 22 november 1943 tillkommit en
busslinje Uppsala—F 16 med avgång från Uppsala vardagar kl. 06.35 och
från F16 vardagar kl. 16.50 (lördagar kl. 13.25). De busslinjer, vilka endast
passera etablissementet, ha sin hållplats på ett avstånd av 1,2 kilometer
från köks- och mässpersonalens arbetsplats, varför det i praktiken icke
blir stor vinst att utnyttja dessa linjer. Huruvida linjen till F 16 kommer att
givas tätare turer senare är icke möjligt att säga, men sannolikheten talar
för att så kommer att bliva fallet under eftermiddagen för permittenter. I
varje fall kan man icke räkna med att bussturerna komma att tillgodose det
erforderliga kravet på transporttider för köks- och mässpersonalen, varför
bostäder böra uppföras för denna personal inom etablissementet.

Blekinge flygflottilj (Kallinge). För obligatoriska bostäder har
flygförvaltningen upptagit 185 000 kronor, för på utredning beroende bostäder
— för köks- och mässpersonal — 106 000 kronor samt för övriga bostäder
198 000 kronor.

Beträffande belägenheten har flygstaben anfört följande.

Närmaste bostadsområde är Kallinge dit avståndet är 0,8—1,5 kilometer.
Bostäder för köks- och mässpersonalen kunna icke erhållas i Kallinge och ej
heller kan någon nämnvärd enskild bostadsproduktion påräknas inom Kallinge,
varför vid etablissementet nödvändiga bostäder böra byggas av staten.

Vid Ronneby, dit avståndet är 6 kilometer, finnas inga bostäder för köksoch
mässpersonalen. Sådana bostäder ha icke heller medräknats i det underlag,
som legat till grund för det mellan flygförvaltningen och Ronneby stad
uppgjorda avtalet örn bostadsproduktion för flottiljens personal.

Mellan Ronneby och Kallinge finnes bussförbindelse. Huruvida denna
kommer att förlängas till etablissementet är för närvarande icke känt. I varje
fall torde man icke kunna räkna med bussturer så tidigt på morgonen och
sent på kvällen, som erfordras för köks- och mässpersonalens transporter. På
grund av de i längden dyrbara resekostnaderna är det antagligt, att köks- och
mässpersonalen, vilken icke skulle kunna beredas annan bostad än i Ronneby,
skulle söka sig annan utkomst där.

Med anledning härav böra bostäder uppföras inom etablissementet för
köks- och mässpersonalen.

Flygkadettskolan (Gamla Uppsala). För flygkadettskolan har flygförvaltningen
upptagit följande bostadsbehov, nämligen bostäder för en mässföreståndarinna
och fyra biträden till kadettmässen — vilka bostäder kostnadsberäknats
till sammanlagt 20 000 kronor — samt bostäder för två kaderofficerare
till en kostnad av sammanlagt 70 000 kronor. Härjämte har flygförvaltningen
— utan att beräkna medel för ändamålet — bland bostadsbehoven
upptagit kostnad för en vaktmästare.

Flygstaben har i ämnet anfört följande.

Bostäderna för kadettofficerarna erfordras för att vissa officerare — förutom
dagofficeren — skola kunna övervaka kadetterna under icke tjänstetid.

Bostaden för vaktmästare har tillkommit utöver förut anmälda behov. Vid
F 20 finnas anställda 6 vaktmästare, vilkas uppgift är att ombesörja städning
m. m. av kadettskolans lokaler. Det är lämpligt att en av dessa beredes bostad

175

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

inom etablissementet. Denna bostad kan lämpligen ingå i under planering
varande arrestbyggnad för F 20. Någon särskild militär vakt skulle i så fall
icke beböva utsättas vid byggnaden, då arrest är belagd. I vaktmästarens uppgift
ingår även att avbämta mat till arrestanter och övervaka dessas utspisning.

Arrestbyggnaden med bostad för en vaktmästare kan uppföras på uppkomna
besparingar vid byggnadsarbetena för F 16 och flygkadettskolan.

Norrbottens flygbaskår (Kallax). Flygförvaltningen har för obligatoriska
bostäder vid Norrbottens flygbaskår beräknat 15 000 kronor samt för
på utredning beroende bostäder -— för köks- och mässpersonal — 44 000
kronor.

Beträffande belägenheten har flygstaben anfört följande.

Närmaste bostadsområde är Luleå, dit avståndet är cirka 7 kilometer.
Transporter mellan Luleå och etablissementet passera färjan över Lule-fjärden
vid Bergnäset. Färjan avgår från Luleå under tiden 06.oo—24.oo varje heloch
halvtimme samt från Bergnäset 15 minuter före respektive efter varje heltimme.
Under tiden 24.oo:—06. o o går färjan endast en tur i vardera riktningen
i timmen.

Ingen civil busstrafik finnes mellan Luleå och etablissementet, varför samtliga
transporter måste ske med kronans fordon.

Stor bostadsbrist råder i Luleå, varför stora svårigheter förelegat att anställa
köks- och mässpersonal, om bostad icke kunnat anvisas inom etablissementet.
Det föreliggande ytterligare behovet av bostäder för köks- och mässpersonalen
bör därför täckas genom statlig bebyggelse inom etablissementet.

Såsom i det föregående anförts upptog flygförvaltningen bland medelsäskandena
för innevarande budgetår för flertalet förband vissa belopp för
bostäder, vilka belopp beräknats med utgångspunkt från 1941 års försvarsutrednings
förslag i ämnet. På grundval av flygförvaltningens äskanden har
riksdagen sedermera, efter förslag av Kungl. Majit i 1943 års statsverksproposition,
kapitalbudgeten: bil. 2, anvisat medel för byggnadsarbeten vid de olika
förbanden, i vilka medel sålunda vanligen även ingå för tjänstebostäder avsedda
belopp. I vad mån så varit fallet framgår bland annat av de tablåer,
som fogats vid flygförvaltningens skrivelse angående medelsbehoven för nästa
budgetår. Beräkningen av förenämnda för tjänstebostäder avsedda belopp
har emellertid skett med utgångspunkt från andra grunder beträffande behovet
av tjänstebostäder än som fastställts av 1943 års riksdag. Sedan omfattningen
av tjänstebostadsbebyggelsen för flygvapnet enligt numera tillämpade grunder
fastställts och kostnaderna härför i möjligaste mån fixerats, erfordras sålunda
en utredning, i vad mån av riksdagen för tjänstebostäder anvisade medel förslå
för behovets fyllande eller i vilken utsträckning ytterligare medel erfordras.

Såsom inledningsvis nämnts anförde jag vid anmälan av propositionen
1943: 287 bland annat, att å orter, där behov av tjänstebostäder i egentlig
mening ansåges föreligga, det i många fall syntes vara lämpligt, att bostadsanskaffningsnämnden
uppförde samtliga bostadslägenheter och att sedermera
en prövning verkställdes i vad mån lägenheterna borde upplåtas med bostadstvång.
Detta uteslöte icke — anförde jag vidare — att i de fall, då bostäder
måste uppföras inom militära kasernetablissement eller andra militära anlägg -

Departements chefen.

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

ningar, bostadsproduktionen då så prövades lämpligt utfördes av vederbörande
militära förvaltningsorgan. Med hänsyn till vad sålunda anförts synes i detta
sammanhang jämväl böra prövas, huruvida de föreslagna byggnadsföretagen
lämpligen skola utföras i flygförvaltningens eller i bostadsanskaffningsnämndens
regi. I senare fallet torde medel böra beräknas i annat sammanhang, vartill
jag återkommer i det följande.

Beträffande behovet av tjänstebostäder har från flygstabens sida uttalats
önskemål örn en relativt omfattande tjänstebostadsbebyggelse. Sålunda har
hemställts, att för militärmeteorologer och signalister bostäder skola uppföras
genom statens försorg vid alla etablissement, där icke genom privat
eller kommunal bebyggelse bostäder kunna erhållas i omedelbar närhet av
etablissementet eller inom närbeläget samhälle, som har gynnsamma kommunikationer
med etablissementet i fråga. För köks- och mässpersonal har det med
hänsyn till föreliggande personalrekryteringssvårigheter ansetts vara av behovet
påkallat, att bostäder uppföras jämväl vid sådana etablissement, som
ligga i omedelbar närhet av ett samhälle. Det har vidare ansetts vara önskvärt,
att några ogifta officerare och underofficerare erhålla bostäder inom
etablissementen för att under icke-tjänstetid kunna övertaga vissa av de funktioner,
som eljest bort åligga divisionschefer, kasernofficerare och kasernunderofficerare
m. fl. Vidare borde med hänsyn till beredskapsförhållanden
samt av övningsskäl m. m. vissa förläggningsmöjligheter förefinnas inom etablissementen
för andra officerare och underofficerare. Flygförvaltningens i
förenämnda skrivelse den 22 januari 1944 framlagda utredning har utformats
i enlighet med dessa grunder.

På grund av flygförbandens i många fall avskilda läge, som även påvisats
i den nu framlagda utredningen, torde -—- även örn de i förenämnda proposition
angivna principerna tagas till utgångspunkt vid bedömandet av dessa frågor
— en tjänstebostadsbebyggelse av i huvudsak den omfattning, som flygförvaltningen
nu föreslagit, vara motiverad. Vad flygförvaltningen anfört rörande
behovet av de bostäder, som i det föregående sammanfattats under beteckningen
obligatoriska bostäder, ger mig sålunda icke anledning till erinran,
och jag finner mig även kunna — under hänvisning till vad i ämnet anförts
av försvarets bostadsanskaffningsnämnd (jfr det följande) — i stort sett vitsorda
vad flygförvaltningen anfört rörande behovet av på utredning beroende
bostäder vid de olika förbanden. Dock torde bostäder av senast angivet
slag, i avvaktan på erfarenheter rörande den kommande utvecklingen, icke
böra uppföras vid Skånska flygflottiljen och Hallands flygflottilj. I fråga
örn Bråvalla, Hälsinge och Upplands flygflottiljer samt flygkadettskolan finner
jag föreliggande utredning icke klart ådagalägga, att medel för närvarande böra
beräknas för ifrågavarande bostäder. I enlighet med flygförvaltningens förslag
beräknar jag emellertid tillhopa 415 000 kronor — förutom administrationskostnader
— för på utredning beroende bostäder vid sistberörda fyra förband
och förutsätter, att det skall ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt
fall, efter framställning från flygförvaltningen, pröva behovet av de föreslagna
bostadsbyggnaderna. Den av mig förordade bostadsanskaffningen bör i sin
helhet ske genom flygförvaltningens försorg.

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Beträffande kategorien övriga bostäder synes det vara lämpligt, att bostäder
i viss utsträckning anordnas för bland andra ogifta officerare och underofficerare
m. fl. Då bostäder av detta slag i allmänhet torde komma att anordnas
i omedelbar anslutning till de militära etablissementen, synes av praktiska
skäl även denna bostadsanskaffning böra ombesörjas av flygförvaltningen.
Bostadsanskaffning i större skala och omfattande jämväl familjebostäder
bör emellertid omhänderhavas av bostadsanskaffningsnämnden. I
anslutning därtill finner jag mig icke beredd att för nu berörda ändamål tillstyrka
uppförande av bostäder i flygförvaltningens regi för nästa budgetår vid
krigsflygskolan och Västgöta flygflottilj. För Skaraborgs flygflottilj synes
emellertid, med hänsyn till bostadsområdets belägenhet m. m., den ifrågasatta
bostadsanskaffningen i dess helhet böra komma till stånd på sätt flygförvaltningen
föreslagit. Såsom inledningsvis nämnts har flygförvaltningen på anförda
skäl upptagit särskilda medel för yttre ledningar m. m. vid sistnämnda
båda flottiljer. I den mån dessa kostnader belöpa på redan beslutade eller i
detta sammanhang tillstyrkta byggnadsföretag torde medel för ändamålet böra
ställas till flygförvaltningens förfogande. Jag beräknar sålunda för sådant
ändamål för Västgöta flygflottilj ett belopp av 58 000 kronor samt för Skaraborgs
flygflottilj ett belopp av 90 000 kronor. Beträffande Västmanlands flygflottilj,
Skånska flygflottiljen, Hallands, Hälsinge och Blekinge flygflottiljer
anser jag mig icke böra räkna med anskaffning av bostäder för ogifta officerare
och underofficerare i den utsträckning flygförvaltningen föreslagit. I övrigt
har jag intet annat att erinra mot de av flygförvaltningen framställda förslagen
än att bostäder för kadettofficerare vid flygkadettskolan tills vidare icke torde
böra anordnas.

I proposition senare denna dag kommer jag att framlägga förslag om uppsättande
av en ny jaktflottilj med förläggning å Södertörn. Någon utredning
i vad mån behov av tjänstebostäder vid denna flottilj erfordras föreligger
emellertid ännu icke, varför jag icke anser mig kunna nu upptaga denna fråga
till behandling.

Vad kostnaderna för av mig föreslagna bostäder beträffar kunna de gjorda
beräkningarna -— såsom flygförvaltningen även framhållit — icke göra anspråk
på att vara exakta men torde dock kunna läggas till grund för en beräkning
i stort av medelsbehovet. Administrationskostnader ingå icke i de
sålunda beräknade beloppen.

Av en särskild sammanställning, vilken såsom bilaga torde böra fogas vid
detta protokoll (bilaga 2), framgår bland annat dels kostnaderna för av mig
i förevarande sammanhang tillstyrkta tjänstebostäder, dels ock av riksdagen
för ändamålet redan anvisade belopp. Sammanställningen utvisar, att intill
utgången av budgetåret 1944/45 enligt de nu framlagda beräkningarna ett belopp
av 4 789 000 kronor erfordras för tjänstebostäder ävensom att flygförvaltningen
räknat med tillhopa 5 003 000 kronor att bestridas av redan av
riksdagen anvisade anslag. I en särskild kolumn i sammanställningen ha

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Ar 175.

27 44 12

178

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

under rubriken Ej prövade upptagits vissa av flygförvaltningen i förenämnda
promemoria den 22 januari 1944 upptagna ytterligare medelsbehov, vilka enligt
flygförvaltningen erfordras först efter utgången av nästkommande budgetår.

Enär riksdagen sålunda anvisat större belopp än som enligt vad nu kan
bedömas behöver tagas i anspråk för ändamålet, torde överskjutande medel
få utnyttjas för andra av riksdagen godkända byggnadsarbeten inom femårsplanens
kostnadsram.

Vissa byggnadsarbeten m. m. för sjunde jaktflottiljen. I proposition senare
denna dag, angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel för budgetåret 1944/45, avser jag att framlägga förslag örn att i
flygvapnets organisation skall ingå ytterligare en jaktflottilj, Södertörns
flygflottilj (F 18), med uppsättning från och med tidpunkt som av Kungl.
Maj:t bestämmes. Flottiljen avses skola förläggas till det under anläggning
varande krigsflygfältet å Södertörn. För anläggande av detta flygfält har
Kungl. Hajd genom beslut den 8 juli och den 5 november 1943, inklusive
administrationskostnader, anvisat tillhopa 2 850 000 kronor, varav 714 000
kronor för markförvärv och 2 136 000 kronor för flygfältsarbeten. Elygförvaltningen
har i skrivelse den 27 augusti 1943 beräknat de med flottiljens
uppsättande förenade markinköps-, flygfälts- och byggnadskostnaderna till
följande belopp, nämligen för återstående markförvärv 186 000 kronor, för
flygfältsarbeten 2 555 000 kronor och för byggnadsarbeten 11 559 000 kronor,
d. v. s. sammanlagt 14 300 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941. Beträffande
flygförvaltningens kostnadsberäkningar torde få hänvisas till en
vid detta protokoll fogad tablå (bilaga 3).

I skrivelse den 9 februari 1944 har fly g förvalt ning en, med överlämnande
av vederbörlig karta, framlagt förslag till byggnadsarbeten m. m. vid flottiljen
för nästa budgetår i enlighet med en skrivelsen bilagd tablå.

Med förmälan att flygförvaltningen underkastat de i skrivelsen den 27
augusti 1943 framlagda kostnadsberäkningarna förnyad omprövning med
hänsyn till dels vissa inbördes justeringar mellan posterna för återstående
markförvärv och flygfältsarbeten, dels kostnadernas fördelning på skilda
budgetår samt att de tidigare beräknade kostnaderna 14 300 000 kronor, såvitt
för närvarande kunde bedömas, icke behövde överskridas, har ämbetsverket
anfört i huvudsak följande.

Kostnaden för markförvärv i samband med utbyggnaden till flygflottilj
hade i skrivelsen den 27 augusti 1943 upptagits till 186 000 kronor. På den
bifogade kartan hade med grön färgstreckning markerats det område, inom
vilket förläggningsbyggnader m. m. huvudsakligen skulle anordnas. Området,
vilket tillhörde Hamra gård, utgjordes av cirka 24 hektar skogsmark,
delvis med tomtvärde. Kostnaderna för förvärv av detsamma hade av de
av flygförvaltningen tillkallade sakkunniga, stadsjägmästaren G. Olin och
tomtförsäljningschefen hos Tullinge aktiebolag, civilingenjören S. Hiärne,
beräknats till 64 000 kronor.

179

Kungl. Majlis proposition nr 175.

Av det med röd färgstreekning markerade området, det s. k. Eklundshofsområdet,
erfordrades vissa delar för planerade hangarer, vägförbindelser och
uppställningsplaner samt för friläggning av den nord-sydliga startbanans
närmaste förlängning. Det vore emellertid ur flera synpunkter — såväl
ekonomiskt som flygtekniskt — välbetänkt att utsträcka detta markförvärv
till hela det med röd färgstreekning markerade området. De på detsamma
befintliga bostadslägenheterna bomme till följd av flygverksamheten och
deras belägenhet i ovannämnda startbanas närmaste förlängning att utsättas
för omfattande och påfrestande störningar. Det torde kunna befaras, att
ersättningsanspråk, eventuellt krav på inlösen av berörda fastigheter, bomme
att resas.

Ur flygteknisk synpunkt vore det dessutom erforderligt, att en del byggnader
på områdets södra del reves eller flyttades samt viss trädfällning utfördes
å villatomterna och områdets norra skogklädda del.

Flertalet av de på området förefintliga villafastigheterna skulle med fördel
kunna användas såsom tjänstebostäder, varvid emellertid avlopp m. m.
borde anordnas.

Kostnaderna för förvärv av sistnämnda område, vilket till större delen
exploaterats såsom tomtområde, hade av de sakkunniga beräknats till
448 000 kronor, däri inräknat köpeskilling för inom området befintliga byggnader
jämte ersättning för avflyttning m. m.

Kostnaderna för förvärv av de båda av flygförvaltningen till inköp nu
föreslagna områdena., motsvarande återstående markförvärv, uppainge således
till 512 000 kronor.

Av detta belopp borde 150 000 kronor ogäldas av tidigare för personalbostäder
avsedda medel, 250 000 kronor. Återstående (512 000—150 000=)
362 000 kronor upptoges i tablån såsom kostnader för markförvärv. Den
återstående ökningen i markförvärvskostnaderna, (512000 — 150000 — 186000=)
176 000 kronor, kunde täckas genom motsvarande minskning av kostnaderna
för flygfältsarbetena, vilket med hänsyn till resultatet av redan utförda flygfältsarbeten
läte sig göra. Dessa kostnader hade sålunda i tablån beräknats
till (2 555 000 — 176 000 =) 2 379 000 kronor.

De av nämnda sakkunniga på grundval av rådande prisläge beräknade
kostnaderna för markförvärv borde med hänsyn till vanskligheten att bedöma
ersättningskrav vid eventuell expropriering i likhet med övriga kostnader
anses hänförda till prisläget den 1 juli 1941.

De för utbyggnaden till flottilj erforderliga markförvärven och flygfältsarbetena
borde igångsättas snarast efter ingången av budgetåret 1944/45.
Under första delen av år 1945 borde vidare byggnadsarbeten för hangarer,
kaserner, kanslibyggnad, matinrättning, värmecentral m. m. ävensom vägar
samt yttre ledningar av olika slag påbörjas.

Övriga byggnadsarbeten inom etablissementet borde påbörjas under
budgetåret 1945/46 och i huvudsak avslutas under senare delen av år 1946.

Beträffande bostadskostnaderna saknade ämbetsverket för närvarande
säker bedömningsgrund.

I övriga hänseenden hade flygförvaltningen icke funnit anledning till
ändring i de i skrivelsen den 27 augusti 1943 framlagda kostnadsberäkningarna.

I anslutning till vad sålunda anförts har flygförvaltningen anmält, att
totalkostnaden för flygetablissementet enligt prisläget den 1 juli 1941 inklusive
kostnaderna för återstående markförvärv och byggnadsarbeten beräknades
uppgå till 14 300 000 kronor samt att under budgetåret 1944/45

Departementschefen.

180 Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

borde i den utsträckning den framställningen bilagda tablån utvisade fastställas
ritningar och meddelas dispositionsbeslut för byggnadsföretag oell
markförvärv m. m. till en kostnadssumma av i avrundat tal 10 200 000
kronor.

Vid förläggning av denna jaktflottilj till krigsflygfältet å Södertörn blir
det, såsom flygförvaltningens framställning utvisar, erforderligt att något utvidga
det redan av statsverket förvärvade markområdet. Jag bär intet att
erinra mot att för detta ändamål förvärvas det å förutnämnda karta med
grön färgstreckning markerade området, utgörande omkring 24 hektar skogsmark.

Det med röd färgstreckning markerade området synes icke i sin helhet
vara oavvisligen erforderligt för byggnadsprogrammets genomförande. Jag
delar emellertid flygförvaltningens uppfattning att det vid en förläggning av
flottiljen till förevarande flygfält kan vara på längre sikt välbetänkt att förvärva
även detta markområde. Emellertid utvisar utredningen, att på området
äro belägna vissa villabyggnader, en cementvarufabrik, en snickerifabrik,
en växthusanläggning och ett stall, vilka byggnader beräknats kunna
till större delen nyttiggöras för flottiljens räkning. Utredningen innefattar
icke en på direkta förhandlingar grundad beräkning av kostnaderna för förvärv
av dessa byggnader med tillhörande markområden. Da sadant förvärv
torde föranleda nedläggande av rörelse och kan framkalla anspråk på särskilda
ersättningar och det även är önskvärt att erhålla närmare uppgifter
rörande möjligheterna att använda byggnaderna för flottiljens räkning och
rörande de härmed förenade kostnaderna, anser jag mig icke kunna taga
ställning till frågan örn förvärv av detta område förrän sådan utredning
föreligger. Jag beräknar alltså för närvarande, att endast förstnämnda med
grön färgstreckning markerade område skall inköpas. Yid godtagande av
flygförvaltningens kostnadsberäkningar uppkommer härigenom ett med
(512 000 — 64 000=) 448 000 kronor minskat medelsbehov i förhållande till
det av ämbetsverket uppskattade.

De av ämbetsverket framlagda beräkningarna rörande kostnaderna för
erforderliga flygfälts- och byggnadsarbeten torde kunna i huvudsak godtagas.
Dock torde, i överensstämmelse med de grunder som tillämpats vid bedömandet
av byggnadsbeliovet vid övriga flygflottiljer, för närvarande icke
böra komma till utförande förläggningsbyggnad för kadetter och aspiranter,
gymnastiksalsbyggnad och bastuavdelning samt idrottsplats. Med hänsyn
härtill torde förevarande engångskostnader, efter avdrag jämväl av på sistnämnda
anläggningar belöpande kostnader för administration m. m., kunna
beräknas till 13 325 000 kronor på grundval av prisläget den 1 juli 1941. A
andra sidan torde det icke vara uteslutet, att kostnaderna för uppförande
av bostäder vid flottiljen komma att överstiga vad flygförvaltningen för sådant
ändamål beräknat. I avsaknad av närmare utredning härutinnan och
med beaktande jämväl av att ställning ännu icke tagits till frågan örn inköp
av förutnämnda villabyggnader, anser jag mig icke kunna bedöma, i vad

181

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

mån sådana merkostnader kunna uppkomma. Det torde få i vanlig ordning
ankomma på Kungl. Maj:t att besluta rörande de olika delarna av anläggningsprogrammet.

Hemställan.

Såsom närmare framgår av den i årets statsverksproposition (kapitalbudgeten:
bil. 2, s. 1—-2) lämnade redogörelsen för gällande anslagstekniska principer
i fråga örn kapitalinvesteringar, som skola bestridas med de för försvarets
byggnadsarbeten m. m. avsedda kvotanslagen, bör riksdagens beslut
beträffande de här anmälda byggnadsfrågor^ givas formen av medgivande
att för utförande av ifrågavarande byggnadsarbeten m. m. taga anslagen i
anspråk.

Under åberopande av vad i det föregående under de särskilda avsnitten
anförts får jag alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att i det föregående angivna byggnadsföretag m. m.
må komma till utförande med anlitande av de i årets statsverksproposition
(kapitalbudgeten: bil. 2) under försvarsväsendets
fastighetsfond för budgetåret 1944/45 äskade investeringsanslagen
till Vissa byggnadsarbeten m. m., i den mån kostnaderna icke
kunna bestridas från av riksdagen tidigare anvisade anslag till
inom försvarsbeslutets kostnadsram ingående byggnadsarbeten
m. m.

B. Kapitalinvesteringar för markförvärv.

Under denna rubrik upptager jag till behandling vissa frågor rörande
markförvärv för försvaret.

Arméförvaltningens delfond.

Vissa markförvärv för armén.

Utvidgning av Skånska trängkårens kasernområde. Sedan arméförvaltningen
i sin medelsframställning för budgetåret 1944/45 anmält, att behov förelåge
av utvidgning av Skånska trängkårens kasernområde, har dåvarande arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse i skrivelse den 13 november 1943 framlagt
förslag örn förvärv för en beräknad kostnad av 26 500 kronor av vissa fastigheter
inom Hässleholms stad. Styrelsen har i anslutning härtill anfört i
huvudsak följande.

I skrivelser den 16 augusti och den 18 oktober 1943 till fortifikationsstyrelsen
hade chefen för Skånska trängkåren anmält, att två väster om järnvägslinjen
Hässleholm—Markaryd belägna markområden syntes böra införlivas med
regementets kasernområde, varigenom bland annat skulle erhållas en lämplig
upplagsplats för ved, bilkol, stråfoder och andra skrymmande förnödenheter
som för närvarande upptoge värdefulla utrymmen i kasernernas närhet
och därjämte innebure viss brandrisk.

182

Kungl. Majlis proposition nr 175.

De i kårchefens förenämnda skrivelser berörda områdena hade värderats
av riksdagsmannen A. Karlsson, Vittsjö, samt nämndemannen K. Pehrsson,
Visseltofta, vilka anfört i huvudsak följande.

Värderingen hade omfattat dels tvenne områden om tillhopa cirka 2,0160
hektar av fastigheten Kärråkra 33, dels ock ett område om cirka 2,4 3 2 o
hektar av fastigheten Kärråkra 37. Sistnämnda område, som utgjordes av
odlad mark, tillhörde Hässleholms stad och kunde övertagas omedelbart,
om förvärv bomme till stånd. De förstnämnda områdena utgjordes likaledes
av odlad mark och vore utarrenderade enligt nyttjanderättskontrakt, som
utlöpte den 14 mars 1948. Arrendeavgiften utgjorde cirka 80 kronor per
hektar odlad mark. Värderingsmännen uppskattade värdet å fastighetsdelarna
efter 40 öre per kvadratmeter till 9 728 kronor för området av
Kärråkra 37 och till 8 064 kronor för områdena av Kärråkra 33. Därest sistnämnda
områden skulle omedelbart disponeras, tillkomme ersättning till
arrendatorn för förlust av dispositionsrätten till områdena, vilket belopp uppskattades
till 640 kronor.

Vidare hade fortifikationsstyrelsens domänofficer efter i ärendet verkställd
utredning anfört, att de till förvärv föreslagna områdena utgjordes av
följande inom Hässleholms stad belägna fastigheter och fastighetsdelar,
nämligen dels cirka 1,92 hektar av fastigheten Kärråkra 33, dels cirka 2,88
hektar av fastigheten Kärråkra 37, dels ock fastigheterna Kärråkra 328 och
329, vilka i areal innehölle respektive 0,1030 hektar och 0,229o hektar. Över
sistnämnda fastigheter hade tidigare varit anlagt ett stickspår från järnvägslinjen
Hässleholm—Markaryd. Rälsen vore numera borttagen, men banken
funnes kvar. Samtliga de av kårchefen till inköp föreslagna områdena läge
synnerligen väl till för den utvidgning av kasernområdet, som kårens trångboddhet
gjorde nödvändig. Av stort intresse vore även att fastigheterna
Kärråkra 328 och 329 lämpligen kunde disponeras för anläggande av ett stickspår
till kårens område.

Vidkommande villkoren för förvärv av ifrågakomna markområden hade
domänofficeren anfört i huvudsak följande.

Området av Kärråkra 37, vilket tillhörde Hässleholms stad, kunde förvärvas
för en till 9 500 kronor fixerad köpesumma, motsvarande cirka 39,9
öre per kvadratmeter, vilket måste anses vara för kronan fördelaktigt. Detta
pris syntes emellertid icke böra läggas till grund för bedömandet av markområdenas
värden. För samtliga till förvärv ifrågasatta områden syntes ett
medelpris av 60 öre per kvadratmeter få anses motsvara saluvärdet. Ägaren
av Kärråkra 33 hade vid förfrågan förklarat, att han icke vore villig att försälja
de ifrågasatta områdena för lägre pris än en krona per kvadratmeter.
Beträffande fastigheterna Kärråkra 328 och 329 hade någon undersökning rörande
försäljningsvillkoren icke verkställts, men för den händelse ägarna
icke ville medgiva försäljning av dessa föresloge domänofficeren, att kronan
förvärvade servitutsrätt att å fastigheterna anlägga och nyttja ett järnvägsspår.

Kostnaderna för förvärvets genomförande beräknade domänofficeren sålunda: -

cirka 23 800 kvm av Kärråkra 37 (ä 39,9 öre) .................. kronor 9 500

» 19 200 » » » 33 (ä 60 öre) .................... » 11520

fastigheten Kärråkra 328, 1 030 kvm (ä 60 öre).................. » 618

» » 320, 2 290 » (ä 60 öre).................. » 1374

ersättning till arrendatorn av Kärråkra 33 ...................... » 640

avstycknings-, expropriations- m. fl. kostnader.................. »_2 500

Stimma kronor 26 152

eller i runt tal 26 500 kronor.

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört, att ett förvärv av samtliga
de till inköp föreslagna områdena skulle giva en fullt tillfredsställande lösning
av det genom utredningen ådagalagda behovet av utvidgning av Skånska
trängkårens kasernområde. De särskilt ur brandskyddssynpunkt framträdande
olägenheterna av den nuvarande trångboddheten vore av den art, att
de borde med det snaraste avhjälpas. Med anledning av vad sålunda och
i övrigt anförts och då styrelsen beträffande kostnaderna för de föreslagna
markförvärven anslöte sig till vad domänofficeren anfört, ansåge styrelsen,
att områdena borde av kronan förvärvas på de sålunda föreslagna villkoren.

Framställningen har tillstyrkts av chefen för armén, varjämte 1942 års
militära repa ra ti onstjänstu ti-edum g i remissyttrande den 1 december 1943
förklarat sig icke lia något att erinra mot att de föreslagna områdena av
Kärråkra 33 och 37 samt eventuellt Kärråkra 328 och 329 förvärvades för
Skånska trängkårens räkning. Då utredningen hade för avsikt att föreslå
förläggande av en central tvätt- och reparationsanstalt till Hässleholm och
stadsfullmäktige i Hässleholm beslutat för sådant ändamål kostnadsfritt upplåta
fastigheten Kärråkra 327 ävensom utfartsväg å stadens mark, borde vid
områdenas planering tillses, att bekväm vägförbindelse kunde anordnas till
den centrala anstalten, varför i sinom tid samråd i berörda fråga borde äga
rum med försvarets fabriksstyrelse.

Sedan Kungl. Maj:t i anledning av vad sålunda förekommit den 10 december
1943 uppdragit åt arméförvaltningens fortifikationsstyrelse att med
vederbörande markägare förhandla örn och, därest för kronan antagbar överenskommelse
kunde träffas, med förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande
träffa avtal rörande förvärv av ifrågavarande områden, har arméns fortifikationsför
vältning den 18 januari 1944 inkommit med skrivelse i ärendet jämte
två preliminära köpekontrakt samt ett preliminärt servitutsavtal.

Av skrivelsen inhämtas, att ägaren av Kärråkra 33 förklarat sig beredd
att till kronan försälja de för utvidgning av kasernområdet föreslagna delarna
av denna fastighet, vilka vid nu pågående nymätning befunnits i areal
innehålla 1,9 4 6 1 hektar, mot en köpeskilling av 10 700 kronor, motsvarande
ett ä-pris av ungefärligen 55 öre per kvadratmeter. Som marken i fråga
tidigare av fortifikationsstyrelsens domänofficer ansetts äga ett saluvärde av
upp till 60 öre per kvadratmeter, hade fortifikationsförvaltningen funnit det
nu av ägaren godtagna priset vara även för kronan antagbart och, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 augusti 1944, ingått avtal
örn inköp av markområdena till angivet pris.

Mellan fortifikationsförvaltningen och Hässleholms stad såsom ägare av
Kärråkra 37 hade preliminärt avtal träffats örn överlåtelse till kronan av
ifrågakomna område av denna fastighet, vilket område vid företagen nymätning
befunnits omfatta 2,392 5 hektar, till det tidigare av staden erbjudna
priset 9 500 kronor, vilket pris ämbetsverket ansett vara för kronan fördelaktigt.

Kärråkra 328 och 329 utgjorde delar av ett markområde, vars enda användning
vore att möjliggöra framdragande av ett stickspår från järnvägslinjen
Hässleholm—Markaryd till en å fastigheten Kärråkra 319 befintlig, för närvarande
nedlagd fabrik. Stickspår hade tidigare varit framdraget över markområdet
till fabriken, men själva spåranläggningen vore numera borttagen

Departements chefen.

184 Kungl. Maj-.ts proposition nr 115.

så att endast banken för stickspåret funnes kvar. Ägaren till Kärråkra 328 och
329, Aktiebolaget Laxå Pappersbruk, hade förklarat, att bolaget icke ville frivilligt
avhända sig någon del av den för stickspår avsedda marken. Däremot
hade bolaget förklarat sig vilja medgiva kronan kostnadsfri servitutsrätt
å Kärråkra 328 och 329, innefattande rätt att dels å dessa fastigheter anlägga
samt för all framtid bibehålla och nyttja ett stickspår till järnvägslinjen
Hässleholm—Markaryd, dels och över fastigheterna i erforderlig utsträckning
taga och anlägga väg, allt under förbehåll, att bolaget även skulle
äga rätt att vid behov nyttja av kronan anlagt stickspår. Fortifikationsförvaltningen
hade funnit för kronan fördelaktigast att antaga bolagets erbjudande
och därför med bolaget, under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande
före den 1 augusti 1944, träffat avtal örn upplåtande till kronan av
angiven servitutsrätt.

I detta sammanhang hade fortifikationsförvaltningen även ansett sig böra
upptaga förhandlingar med arrendatorn till Kärråkra 33 örn upphörande av
hans arrenderätt till de delar av denna fastighet vilka föreslagits skola inköpas
av kronan. Förhandlingarna hade emellertid icke medfört, att för
kronan antagbart anbud kunnat erhållas, varför ämbetsverket räknade med
att expropriation måste tillgripas, örn arrenderätten skulle bringas att upphöra
före löpande arrendeperiods utgång.

För genomförande av ifrågavarande markförvärv syntes det av fortifikationsförvaltningen
tidigare angivna beloppet kunna i viss mån nedbringas.
Ämbetsverket beräknade nu kostnaderna till i runt tal 22 500 kronor med
följande fördelning.

Köpeskilling för områden av Kärråkra 3S och 37, enligt ingångna

avtal.............................................................. kronor 20 200

Ersättning till arrendatorn av Kärråkra 33...................... » 640

Avstycknings-, expropriations- och dylika kostnader .......... » 1 700

Summa kronor 22 540

Med hänsyn till vad vederbörande myndigheter anfört rörande behovet
av utvidgning av Skånska trängkårens kasernområde förordar jag efter besök
på ort och ställe förvärv för kronans räkning av de markområden, rörande
vilka preliminära köpeavtal nu träffats. Avtalen torde sålunda böra godkännas.
Därest frivillig uppgörelse på för kronan godtagbara villkor icke
kan träffas med arrendatorn av Kärråkra 33 rörande arrendets upphörande
före den avtalade arrendetidens utgång, lärer emellertid, örn så utan större
olägenhet kan ske, för undvikande av expropriation, kronan böra övertaga
dispositionsrätten till området först i samband med arrendeavtalets utlöpande
den 14 mars 1948.

Jag biträder fortifikationsförvaltningens förslag i fråga örn träffande av
servitutsavtal med ägarna av järnvägsbanken.

Såsom framgår av den till årets riksdag avlåtna propositionen nr 112 har
den centrala tvätt- och reparationsanstalt, som enligt det föregående föreslagits
skola förläggas till Hässleholm, icke funnits böra nu komma till utförande.
Bedömandet av föreliggande fråga örn markförvärv för Skånska
trängkårens räkning synes icke härigenom påverkas.

185

Kungl. Majlis proposition nr 175.

I anslutning till fortifikation sförvaltningens förslag — med den inskränkning
som följer av vad av mig anförts — beräknar jag medelsbebovet för
den föreslagna utökningen av Skånska trängkårens kasernområde till sammanlagt
21 500 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941.

Förvärv av mark för Marma skjutfält. I skrivelse den 29 januari 1942 till
arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har chefen för Svea artilleriregemente
gjort framställning örn utökning av regementets område vid Marma
skjutfält med viss mark, tillhörig Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag,
samt därvid anfört i huvudsak följande.

Artilleriförläggningen i Marma läge i en vinkel av skjutfältet, där marken
åt väster och söder ägdes av bolaget. Åt väster vore gränsen den gamla landsvägen,
förr en naturlig gräns som numera syntes bättre kunna utgöras av
järnvägen och den nya landsvägen. Åt söder hade den utökade bebyggelsen
gjort, att byggnaderna kommit att ligga alldeles intill gränsen. Då terrängen
söder örn förläggningen vore ett av de få något kuperade områdena, som
funnes i trakten, och även i övrigt vöre lämpligare än andra närbelägna områden
för ett flertal slag av övningar, hade givetvis detta område blivit mycket
utnyttjat och borde förvärvas av kronan. Därjämte hemställdes, att ett område
örn cirka 33 hektar öster örn skjutfältet måtte tilläggas detsamma. Fältet
skulle härigenom komma att breddas något, just i höjd med det mest använda
målområdet. Säkerhetsgränserna i sida, som nu vore mycket trånga, skulle
då komma att förbättras.

Såsom vederlag åt bolaget för nämnda två områden ville regementschefen
föreslå fyra kronan tillhöriga, under domänstyrelsens förvaltning stående isolerade
skogsmarksskiften under kronoparken Älvkarleby, vilka därvid skulle
gå i utbyte mot förstnämnda områden.

På av fortifikationsstyrelsen gjord framställning har domänstyrelsen låtit
verkställa utredning angående det föreslagna markbytet. Därvid ha medtagits
förutom berörda områden ytterligare fyra under domänverkets förvaltning
stående ävenledes av bolags jord helt eller delvis avgränsade mindre
kronoskiften samt ett bolagsskifte. Det sistnämnda skulle efter markbytet
kvarstå under domänverkets förvaltning, medan övriga kronan tillbyta områden
skulle överföras till lantförsvarets förvaltning. Den sammanlagda arealen
av bytesmarkerna har i ett den 22 januari 1943 av skogstaxator A. Hellström
upprättat uppskattnings- och värderingsinstrument angivits till 118.4 5
hektar kronoegendom och 67.15 hektar bolagsjord, varav 58.17 respektive
59.5 5 hektar skogsmark. Saluvärdena å ifrågavarande områden lia upptagits
till 51,500 kronor för kronofastigheterna och 70,800 kronor för bolagsmarken.

Enligt vad överlantmätaren i Uppsala län i skrivelse den 21 januari 1943
meddelat, torde hinder icke möta jämlikt bestämmelserna i jorddelningslagen
mot att de olika markområdena avstyckades på föreslaget sätt.

Av handlingarna framgår, att domänstyrelsen förklarat sig villig medverka
till lämnande av bytesobjekt under förutsättning, att domänfonden erhölle
kontant gottgörelso till områdenas fulla värde. Då värdet av det område,
sorn skulle kvarstå under domänstyrelsens förvaltning, uppskattats till 2,300
kronor och då värderingskostnaderna uppginge till 1,150 kronor, skulle

Departements

chefen.

186 Kungl. May.ts proposition nr 175.

domänfonden tillgodoföras (70,800 — 2,300 + 1,150=) 69,650 kronor jämte
kostnaderna för avstyckningar m. m.

Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag har meddelat, att bolaget kunde
godtaga förslaget till ägoutbyte i huvudsaklig överensstämmelse med de särskilda
villkor, som angivits i förenämnda värderingsinstrument.

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 9 juni 1943 bar chefen för armén
uttalat, att Marma skjutfält efter införandet av den ettåriga utbildningen
komme att utnyttjas i större utsträckning än tidigare och att fördenskull förbättrade
utbildningsförbållanden borde skapas. Styrelsen bär därför anmodats
vidtaga åtgärder för utvidgning av skjutfältet i huvudsak på det sätt
regementschefen föreslagit.

Under åberopande av vad sålunda förekommit har arméförvaltningen, som
funnit den föreslagna utvidgningen av Marma skjutfält behövlig, ansett de
härför erforderliga områdena böra förvärvas av kronan. Mot det föreslagna
sättet för förvärvet har arméförvaltningen icke haft något att erinra. Kostnaderna
för förvärvet inklusive avstycknings- och lagfartskostnader ha beräknats
till i runt tal 72,000 kronor.

Jag finner icke anledning till erinran mot det föreslagna ägoutbytet mellan
kronan och Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag. Fastigheterna böra
överlåtas i befintligt skick och tillträdas samt likvideras så snart bolaget erhållit
tillstånd att förvärva de av bolaget tillbytta fastigheterna. Det bör således
ankomma på bolaget att i vanlig ordning söka tillstånd till förvärvet.

Såsom arméförvaltningen föreslagit bör större delen av de kronan tillbytta
områdena överföras till lantförsvarets förvaltning. Det synes emellertid icke
erforderligt, att ersättning till domänfonden härför utgår. I stället bör
domänfonden nedskrivas med ett belopp, motsvarande skillnaden mellan
värdet av den avstådda kronomarken, 51,500 kronor, och ett belopp av 2,300
kronor, utgörande värdet å den del av de tillbytta områdena som skall stanna
under domänstyrelsens förvaltning. Domänfonden bör alltså nedskrivas med
(51,500—-2,300=) 49,200 kronor. För markbytets genomförande erfordras
följaktligen medel för bestridande av dels skillnaden mellan värdena å bytesfastigheterna
(70,800 — 51,500=) 19,300 kronor, dels ock kostnaderna för
värdering, avstyckning och lagfart, uppskattade till (1,150 + 2,000=) 3,150
kronor, eller således sammanlagt i runt tal 22,500 kronor. Till det föreslagna
markbytet torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Förvärv av mark för infanteriets och kavalleriets officersaspirantskola. I det

föregående har jag upptagit spörsmålen örn den definitiva förläggningen av
vissa officersaspirant- m. fl. skolor, däribland även en gemensam skola för
infanteriets och kavalleriets officersaspiranter. Jag förordade därvid, att
denna skola skulle förläggas å Järvafältet till ett kronan icke förut tillhörigt
område, benämnt Rådan, och beläget mellan de i kronans ägo förut befintliga
s. k. Sörentorps- och Tegelhagsområdena. Av vad i ärendet anförts framgår
vidare, att förhandlingar förts med ägaren till Rådanområdet örn försäljning

187

Kungl. May.ts proposition nr 175.

av området till kronan samt att efter därvid förekommande värdering det för
fastighetens förvärvande erforderliga medelsbehovet ansetts kunna preliminärt
angivas till 910 000 kronor. Av detta belopp ha 300 000 kronor, motsvarande
de på byggnaderna belöpande kostnaderna, avsetts skola utgå av det
till vissa byggnadsarbeten m. m. under arméförvaltningens delfond för budgetåret
1944/45 äskade anslaget. Återstoden, 610 000 kronor, lärer böra beräknas
under förevarande anslag.

Förvärv av mark för infanteriskjutskolan. I det föregående har jag aumält
fråga örn viss omorganisation av verksamheten vid infanteriskjutskolan å
Rosersberg. I berörda sammanhang framhöll jag, att särskilda åtgärder måste
vidtagas för att förbättra utbildningsmöjligheterna genom utvidgning av övningsområdet
för att göra detta användbart för skjutning med infanterivapen
för erforderligt antal övningsavdelningar. I detta hänseende föreslog jag,
att för kronans räkning skulle förvärvas de norr örn Rosersbergs slott belägna
fastigheterna Skeppartorp l1, Skarbacka l1, Granskogen 21 samt delar av
Krogsta l1, 21, 31, 42 och 43. Det beräknade medelsbehovet angavs preliminärt
till 185 000 kronor.

Under hänvisning i övrigt till vad i nyssnämnda sammanhang förekommit
beräknar jag för detta ändamål ett belopp av 185 000 kronor.

Sammanfattning. I enlighet med vad sålunda anförts beräknar jag före -

liggande medelsbehov enligt följande.

Utvidgning av Skånska trängkårens kasernområde ............... kronor 21 500

Förvärv av mark för Marma skjutfält ................................. » 22 500

Förvärv av mark för infanteriets och kavalleriets officers aspirantskola

............................................................... » 610 000

Förvärv av mark för infanteriskjutskolan ................. » 185 000

Summa kronor 839 000

För mötande av oförutsedda utgifter torde det anslag, som bör anvisas för
ovannämnda ändamål, böra bestämmas till i avrundat tal 860 000 kronor. Beloppet
torde lämpligen böra anvisas såsom icke specificerat investeringsanslag,
beträffande vars disposition Kungl. Majit bör äga meddela föreskrifter.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels medgiva att såsom likvid för förvärv från Stora Kopparbergs
Bergslags Aktiebolag av vissa fastigheter i Marma örn
sammanlagt 67,15 hektar må lämnas ■—- förutom kontant 19 300
kronor —- vissa under domänverkets förvaltning stående fastigheter,
omfattande en areal av tillhopa 118,45 hektar och saluvärderade
till 51 500 kronor,

dels ock till Vissa markförvärv för armén för budgetåret
1944/45 anvisa ett investeringsanslag av 860 000 kronor.

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Mark för Skånska pansarregementet m. m. Frågorna rörande förläggningsplats
och övningsfält för Skånska pansarregementet förelädes riksdagen i
propositionen 1943: 302. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslöt riksdagen
(skrivelse 1943:412), att regementet skulle förläggas invid Hässleholm, varjämte
riksdagen till Mark för Skånska pansarregementet m. m. för budgetåret
1943/44 å kapitalbudgeten under försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens
delfond, anvisade ett investeringsanslag av 2 800 000 kronor. Enligt
av Kungl. Maj:t för nämnda anslag fastställd dispositionsplan avses för
övningsfältet ett belopp av 1 250 000 kronor.

Såsom framgår av vad jag anförde vid anmälan av nämnda proposition
(s. 12 ff.) var ett av skälen till förslaget att förlägga regementet till Hässleholm
eller trakten därav närbelägenheten till de båda områden, Risebergafältet
och Hörj afältet, vilka syntes böra komma i fråga som övningsterräng.
Beroende av vilketdera av dessa två områden som kunde komma att tagas
i anspråk såsom övningsfält angav jag olika platser såsom lämpliga förläggningsområden,
Mölleröds kronopark, Tyringe eller Perstorp vid Risebergaalternativet,
förstnämnda båda platser eller Svärtingstorps kronopark vid
Hörja-alternativet. Avgörande för mitt ställningstagande för Hässleholm var
att därstädes kunde ordnas en sådan förläggning av förbandet, att det icke
skulle bliva nödvändigt att uppföra bostäder för personalen genom statens
försorg eller barackförläggning för övningsändamål å det övningsfält, som
foges i anspråk. I fråga örn övningsfältet anförde jag, att jag funnit, att flertalet
skäl talade för Hörjafältet. Jag erinrade tillika, att enligt beslut av
Kungl. Maj:t den 21 maj 1943 särskild undersökning skulle verkställas rörande
vissa sociala olägenheter, som kunde vara förenade med ett ianspråktagande
av detta fält. Jag förutsatte, att det skulle få ankomma på Kungl.
Maj:t att efter ytterligare undersökning träffa slutligt avgörande rörande
regementets förläggningsplats och att föranstalta örn genomförande av erforderligt
markförvärv ävensom att på grundval av resultatet av pågående utredning
genomföra markförvärv för övningsfält. Hetta mitt uttalande gav
icke riksdagen anledning till erinran. Emellertid framhöll riksdagen, att det
hade varit önskvärt, att frågan örn bostäder för personalen vid regementet
förelegat i utrett skick vid ställningstagandet till spörsmålet rörande regementets
förläggningsplats.

Genom beslut den 30 juni 1943 uppdrog Kungl. Maj:t åt arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse, bland annat, att, sedan den genom beslutet den 21 maj
1943 anbefallda utredningen rörande övningsfältet slutförts, inkomma med
förslag rörande regementets förläggningsplats.

Föreliggande utredning rörande övningsfältet.

I skrivelse den 13 augusti 1943 har fortifiicationsstyrelsen framlagt resultatet
av utredningen i anledning av uppdraget den 21 maj 1943. Med anledning
av uppdraget hade styrelsen för handhavande av utredningen tillsatt en
kommission bestående av riksdagsmannen L. A. Björklund i Hässleholm,
ordförande, översten N. Wikander, Stockholm, riksdagsmannen Alfr. Nilsson

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

i Steneberg, landstingsmannen K. Andreasson i Emmaljunga oell agronomen
A. Örbom, Alnarp. Kommissionen hade med överlämnande av värderingsinstrumentet
över det planerade Hörjafältet till fortifikationsstyrelsen avgivit
redogörelse för utredningens resultat, av vilken redogörelse fortifikationsstyrelsen
i sin skrivelse återgivit i huvudsak följande.

Såsom av värderingsinstrumentet framginge omfattade Hörjafältet cirka
1 485 hektar mark inklusive inom området belägna kronoparken Av marken
utgjorde cirka 448 hektar åker, cirka 852 hektar skogsmark, varav cirka 130
hektar utgjordes av kronoparkerna, samt cirka 185 hektar annan mark. Inom
området funnes 71 enskilda fastighetsägare samt 3 arrendatorer å kronoparken
Svälingstorp. Fastigheterna utgjordes till allra största delen av mindie jordbruk,
vilka dock finge anses vara jämförelsevis bärkraftiga. Kommissionen
hade’ sålunda, i motsats till vad tidigare preliminära undersökningar givit
vid handen, funnit, att åkerjorden vore av jämförelsevis god beskaffenhet och
i allmänhet i god hävd. Mycket omfattande stenröjningar å åkrarna hade verkställts
av de olika jordägarna. Byggnadsbeståndet å de olika fastigheterna vore
i allmänhet jämförelsevis gott. Såväl boningshus som ekonomibyggnader vöre
sålunda i allmänhet väl underhållna. Enstaka fastigheter med bristfälliga
byggnader funnes dock. — Sammanlagda värdet av inom området befintliga
fastigheter och fastighetsdelar hade av kommissionen enligt värderingsinstrumentet
uppskattats till 1 583 500 kronor, vartill komme värdet av kronoparkerna,
cirka 200 000 kronor. Vid de preliminära förhandlingarna med markägarna
hade dessa fordrat sammanlagt 1 893 890 kronor för överlåtelse av i
området ingående fastigheter och fastighetsdelar till kronan, vilket belopp
således med 310 390 kronor överstege sammanlagda värderingssumman.

Under utredningens gång hade kommissionen allt bestämdare kommit till
den uppfattningen, att de sociala olägenheterna med ifrågavarande områdes
ianspråktagande som militärt övningsfält vore mycket väsentliga. Ay de cirka
70 familjer, som bodde inom området, hade de ojämförligt flesta sin huvudsakliga
utkomst av jordbruket och måste alltså, örn området toges i anspråk
för övningsfält, söka sin utkomst på annat håll. Endast ett fåtal markägare
hade sålunda förklarat sig villiga att stanna kvar på sina fastigheter under
de betingelser, som skulle kunna gälla efter det kronan tagit marken i anspråk,
d v. s. rätt för den enskilde till bostad, potatistäppa och i vissa fall betesgång.
Att avflytta från sina fastigheter syntes de flesta så mycket bittrare som
de i allmänhet själva genom omfattande och slitsamma stenröjningar brmgat
jordbruken i deras jämförelsevis goda hävd. .....

På grund av vad vid utredningen förekommit hade kommissionen sökt
finna ett annat område i närheten av Hässleholm, som kunde lämpa sig till
övningsfält och vars ianspråktagande för ändamålet skulle medföra mindre
sociala olägenheter. Efter preliminära undersökningar av ett område inom
Brönnestads och Matteröds socknar omedelbart söder om Finjasjön, benämnt
Hovdalafältet, vilket område befunnits vara betydligt glesare bebyggt och
ur jordbrukssynpunkt sämre än Hörjafältet, hade kommissionen föreslagit
chefen för Skånska pansarregementet att låta företaga undersökningar ur
militär synpunkt rörande detta områdes lämplighet som övningsfält för
regementet.

Efter verkställd undersökning hade chefen för Skånska pansarregementet
avgivit en till kommissionen ställd skrivelse den 18 juli 1943. Regementschefen,
som funnit sig med hänsyn till markbeskaffenheten böra föreslå
annan omfattning av området än kommissionen angivit, hade därvid, under

190

Kungl. Maj-.ts proposition nr 175.

hänvisning till en skrivelsen bifogad karta, varå Hovdalafältet angivits (indelat
i mindre områden efter markens beskaffenhet, betecknade I—X), beträffande
resultatet av gjorda rekognosceringar anfört i huvudsak följande.

Av det område, kommissionen ursprungligen föreslagit (I—VIII), kunde
de sydligaste delarna, VI och VII, på grund av markens beskaffenhet icke
godtagas. Som ersättning härför borde ingå två områden i nordväst, IX och X.

Av det sålunda föreslagna området vore östra delen väl lämpad för formella
övningar i större förband och för tillämpningsövningar i öppen terräng
motsvarande skånsk slätterräng. — Området i övrigt vore till större delen
skogbetäckt med för övningar — även fältskjutningar — lämpliga terrängformationer.
— Förekomsten av stridsvagnshindrande terräng — blockterräng
och sumpmark — vore enligt regementschefens mening icke av större
omfattning än vad som vore lämpligt med hänsyn till behovet att under
övningarna lära befäl och trupp att undvika dylik mark. Vägnätet vore för
svagt för att terrängområdena skulle kunna effektivt utnyttjas ur övningssynpunkt.
Nytillkommande vägar kunde emellertid lia kolonnvägs karaktär
och syntes vara lätta att utbygga, då ytlagret i regel — med undantag för
strandremsan vid Finjasjön — bestode av stark morän med av allt att döma
stor bärkraft. Det genom Hovdala flytande vattendraget med tillhörande
småsjöar erbjöde goda möjligheter för övning i övergång av vattendrag.
För förbindelse med Möllerödsområdet — vilket av regementschefen förutsattes
skola bliva förläggningsplats för regementet — med dess kaserner
och handexercisfält borde en regementets egen vägförbindelse anordnas
utefter Finjasjöns strand. Det vore ur regementets synpunkt synnerligen fördelaktigt,
örn den planerade riksvägen finge sin sträckning i huvudsak
utefter järnvägen —- sålunda utanför eller i utkanten av regementets övningsfält
— och icke som nu vore planerat över Hovdala—Brönnestad. —
På grund av de anförda omständigheterna förklarade regementschefen, att
en förläggning av regementet med kaserner och handexercisfält å Möllerödsområdet
— utvidgat på sätt Hässleholms stad enligt uppgift komme att
erbjuda — och övningsfält å Hovdalaområdet, bestående av områdena I—V
och VIII—X, vöre ur regementets synpunkt minst likställt med en förläggning
vid Mölleröd och med Hörjafältet såsom övningsfält samt överlägset
en förläggning enbart på Hörjafältet. Härvid förutsattes, att väg anordnades
Mölleröd—Hovdalaområdet samt att erforderliga skogsröjningar och
förstärkningar av vägnätet gjordes å Hovdalafältet.

Efter besök å platsen hade inspektören för pansartrupperna förklarat sig
instämma i regementschefens uttalande.

I sin skrivelse har fortifikationsstyrelsen vidare anfört, att militärbefälhavaren
för I. militärområdet beträffande Hovdalafältets lämplighet som
övningsfält för Skånska pansarregementet i skrivelse till styrelsen den 29
juli 1943 framhållit följande.

Av kommissionen och regementschefen framförda synpunkter talade för
att Hovdalafältet borde väljas, trots att Hörjafältet genom sin figuration och
beskaffenhet rent militärt vore gynnsammare. Hörjafältet kunde nämligen
överallt användas; taktisk verksamhet även i regements- och högre förband
kunde äga rum i ett stort antal olika riktningar. Hovdalafältets användbarhet
inskränktes däremot genom myr- och blockterräng. Härigenom bleve de riktningar
avsevärt inskränkta, vari taktisk verksamhet kunde genomföras till
och med i så begränsat förband som högst regemente; särskilt inskränktes
möjligheterna till övningar i försvar på djupet mot stridsvagnsförband i
ytterligt betänklig grad, därest fältet icke utsträcktes i nordväst enligt rege -

Kungl. Maj.ts proposition nr 175. 191

mentschefens förslag, d. v. s. om områdena IX och X icke skulle komma att
ingå i fältet.

Sedan fortifikationsstyrelsen av de verkställda undersökningarna funnit
framgå, att Hovdalafältet uppfyllde de militära betingelserna för ett övningsfält
för Skånska pansarregementet, hade styrelsen under hand anmanat
kommissionen att verkställa utredning och värdering jämväl av detta fält.
Beträffande nämnda utrednings resultat hade kommissionen, med överlämnande
av värderingsinstrument, i jämförelse med utredningen rörande
Hörjafältet framhållit i huvudsak följande.

Hovdalafältet omfattade sammanlagt cirka 2 048 hektar mark, fördelat på
följande ägoslag: cirka 536 hektar åker, cirka 1 266 hektar skog och cirka
246 hektar annan mark. Inom området funnes 51 enskilda fastighetsägare
samt 8 arrendatorer under Hovdala fideikommiss. I jämförelse med Hörjafältet
vore sålunda Hovdalafältet betydligt glesare bebyggt. Åkerjorden å
Hovdalafältet bedömde kommissionen vara av sämre beskaffenhet än å
Hörjafältet. Byggnaderna å de mindre jordbruksfastigheterna å Hovdalafältet
vore i allmänhet avsevärt sämre än motsvarande å Hörjafältet. Däremot
funnes å de större egendomarna å Hovdalafältet en del större byggnader
i gott stånd, vilka, så vitt kommissionen kunde bedöma, jämförelsevis
lätt kunde omändras för militära ändamål. Motsvarande byggnader funnes
icke å Hörjafältet. — Sammanlagda värdet av inom Hovdalafältet befintliga
fastigheter hade av kommissionen enligt värderingsinstrumentet uppskattats
till 1 855 500 kronor. Vid kommissionens preliminära förhandlingar med
markägarna örn överlåtelse av fastigheter inom området till kronan hade
dessa fordrat sammanlagt 2 222 500 kronor, vilket belopp sålunda med
367 000 kronor överstege sammanlagda värderingssumman. Därvid vore dock
att märka att ett par markägare, varibland innehavaren av Hovdala fideikommiss,
förklarat sig icke vilja nämna något pris för överlåtelse av fastigheterna
till kronan, varför i värderingsinstrumentet i dessa fall såsom begärt
pris endast upptagits ungefärliga belopp.

Det vore uppenbart, att jämväl ett ianspråktagande av Hovdalafältet som
militärt övningsfält vore förenat med vissa sociala olägenheter. Enligt kommissionens
uppfattning skulle dessa sociala olägenheter dock bliva avsevärt
mindre än om Hörjafältet toges till övningsfält. Trots Hovdalafältets större
ytvidd berördes sålunda totalt ett betydligt mindre antal familjer av detta
fälts ianspråktagande som övningsfält än örn så skedde med Hörjafältet.
Vidare vore en jämförelsevis icke ringa del av de berörda egendomarna å
Hovdalafältet relativt stora, varför man kunde räkna med att ägarna av
dessa genom den ekonomiska ersättningen för egendomarna förhållandevis
lätt skulle kunna skaffa sig motsvarande utkomst å annan plats, vilket
däremot säkerligen skulle visa sig vara förenat med svårigheter, då det
gällde ägare av mindre jordbruksfastigheter.

Kommissionen funne jämväl rent ekonomiska synpunkter tala för att
Hovdalafältet borde väljas framför Hörjafältet. Totalt skulle visserligen ett
förvärv av Hovdalafältet komma att draga större kostnad än förvärv av
Hörjafältet men enligt kommissionens förmenande skulle kronan jämförelsevis
erhålla betydligt större realvärden i utbyte mot kostnaden för Hovdalafältet
än för kostnaden för Hörjafältet. Till följd av do många bebyggda
småegendomar, som funnes å Hörjafältet, måste priset där per hektar mark,
genom den mängd av byggnader som måste förvärvas men vilka dock i allmänhet
icke kunde nyttiggöras för kronans ändamål, bliva högt. Å Hovdalafältet
läge däremot det ojämförligt största värdet i skogsmarken, som upptoge
cirka 2/3 av hela arealen och som vore bevuxen med i allmänhet vacker
tillväxande skog.

192

Kungl. May.ts proposition nr 175.

Med stöd av vad sålunda anförts funne kommissionen sig böra förorda,
att Hovdalafältet foges i anspråk som övningsfält för Skånska pansarregementet
i stället för det tidigare föreslagna Hörjafältet.

För egen del bar fortifikationsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Av de verkställda utredningarna syntes framgå, att ett ianspråktagande
av Hovdalafältet som övningsfält för Skånska pansarregementet vore att
föredraga framför Hörjafältet. En jämförelse mellan de båda fälten visade
sålunda att Hovdalafältet dels ur militär synpunkt vore likvärdigt med
Hörjafältet —- militärbefälhavaren för I. militärområdet hade dock erinrat,
att å Hovdalafältet de riktningar, vari taktisk verksamhet i större förband
kunde genomföras, vore avsevärt inskränkta i förhållande till möjligheterna
å Hörjafältet — dels ock ur social och ekonomisk synpunkt befunnits fördelaktigare
än Hörjafältet.

Beträffande kostnaderna för förvärv av ettdera av de båda fälten hade
de verkställda värderingarna visat, att den av Kungl. Majit för ändamålet
fastställda anslagsposten örn 1 250 000 kronor syntes bliva otillräcklig. Kostnaderna
för förvärv syntes komma att belöpa sig till i runda tal 1 700 000
kronor för Hörjafältet och 2 000 000 kronor för Hovdalafältet. Hovdalafältet
skulle alltså enligt dessa beräkningar bliva cirka 300 000 kronor dyrare än
Hörjafältet. Därvid borde emellertid framhållas, att Hovdalafältet vore omkring
563 hektar större än Hörjafältet inklusive kronoparker samt att en
begränsning av Hovdalafältet till ungefär samma areal som Hörjafältet icke
läte sig göra utan att därigenom dess användbarhet som övningsfält för
pansarregementet minskades i mycket väsentlig grad och fältet i så fall ur
militär synpunkt bleve underlägset Hörjafältet.

Fortifikationsstyrelsen har tillika anmält, att utredningen angående förläggningsplats
för Skånska pansarregementet syntes komma att utvisa, att
oberoende av örn Hörjafältet eller Hovdalafältet bomme att tagas i anspråk
som övningsfält för regementet lämpligaste förläggningsplatsen för regementet
syntes vara till av Hässleholm stad åt kronan erbjudet markområde
i anslutning till Mölleröds kronopark.

På grund av vad sålunda anförts har fortifikationsstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte dels föreslå riksdagen att som övningsfält för Skånska
pansarregementet finge, i stället för det tidigare ifrågasatta Hörjafältet, tagas
i anspråk Hovdalafältet samt att för förvärv av Hovdalafältet anvisa ytterligare
750 000 kronor, dels ock uppdraga åt fortifikationsstyrelsen att, under
förutsättning av Kungl. Majits godkännande, träffa avtal örn förvärv för
kronans räkning av inom Hovdalafältet belägna fastigheter och fastighetsdelar.

Chefen för armén har i yttrande den 31 augusti 1943 tillstyrkt förvärv av
Hovdalafältet som övningsfält för Skånska pansarregementet men föreslagit
en begränsning av området i förhållande till styrelsens förslag. Arméchefen
har ansett, att viss beskärning av den nordvästra delen av det föreslagna fältet
kunde ske utan olägenheter ur övningssynpunkt. Genom en dylik beskärning
skulle en sammanlagd besparing av omkring 475 000 kronor erhållas och Hovdalafältet
alltså bliva 175 000 kronor billigare än Hörjafältet. Den terräng,
som sålunda skulle frånskiljas, vore enligt arméchefens mening mindre värdefull
ur övningssynpunkt men ur social synpunkt betydelsefull på grund av
talrik bebyggelse.

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

I en i augusti 1943 dagtecknad skrift lia 26 ägare till fastigheter inom Brönnestads
och Matteröds socknar, som skulle komma att beröras av ett ianspråktagande
av Hovdalafältet såsom övningsfält, uttalat sig mot övningsfältets
förläggande till nämnda socknar. I skrivelsen bär anförts i huvudsak följande.

Ifrågavarande område, som i stor utsträckning bestode av smärre hemman,
vore ur många synpunkter synnerligen värdefullt med sedan urminnes tider
odlad jord av god beskaffenhet. Det vore därför icke ekonomiskt försvarbart,
att detsamma toges i anspråk för militära ändamål, särskilt som andra områden
av mindre värden vore lämpliga härför. De jordägare som kunde beröras
av den ifrågasatta åtgärden hade nödgats nedlägga avsevärda ytterligt betungande
kostnader för sänkningen av Finjasjön, vilka kostnader först för något
år sedan slutbetalats. För den händelse området toges i anspråk såsom militärt
övningsfält skulle Brönnestads och Matteröds kommuner gå miste örn avsevärda
skatteobjekt. Ur rättvisesynpunkt borde regementets kasern och övningsfält
förläggas till samma kommun, som då skulle få såväl den ökade
skattekraften som nackdelarna av övningsfältet.

I skrivelsen har även hänvisats till ett annat område som ur skilda synpunkter
lämpligare plats för övningsfält, nämligen Göingeåsen.

Sistnämnda område har också i en till chefen för försvarsdepartementet
ställd, den 28 september 1943 dagtecknad skrift av fil. d:r Axel Andersson,
ägare till delar av fastigheten Tåstarp i Matteröds socken, angivits såsom
lämpligt övningsområde. Sedan fortifikationsstyrelsens yttrande inhämtats
över sistnämnda skrift, har styrelsen överlämnat rapport över en av chefen
för Skånska pansarregementet på uppdrag av arméchefen verkställd rekognoscering
av Göingeåsen. Av nämnda rapport framgår, att Göingeåsen till stor
del utgöres av stridsvagnshindranae terräng eller av terräng, som i andra
avseenden skulle försvåra eller omöjliggöra övningar med stridsvagnsförband.

Arméchefen har förklarat, att med hänsyn därtill Göingeåsen icke borde
ifrågakomma som övningsfält för Skånska pansarregementet.

Över fortifikationsstyrelsens förslag till övningsfält har utlåtande avgivits
av länsstyrelsen i Kristianstads län den 16 oktober 1943. Länsstyrelsen har
framhållit, att det icke varit möjligt för länsstyrelsen att föranstalta om någon
mera ingående utredning, något som i olika avseenden eljest varit starkt påkallat.
Länsstyrelsen hade hållit sammanträde med kommunala representanter
från Brönnestads och Matteröds socknar. Protokoll över detta sammanträde
finnes fogat vid länsstyrelsens utlåtande.

Länsstyrelsen har i sitt utlåtande vidare anfört i huvudsak följande.

När det gällde att ur de synpunkter, länsstyrelsen hade att bedöma frågan,
avgöra vilketdera av de militärt likvärdiga Hörja- och Hovdalafälten, som
borde givas företräde, måste länsstyrelsen framhålla, att det material, som
därvid stöde till länsstyrelsens förfogande, vore så ofullständigt, att länsstyrelsen
ingalunda tilltrodde sig att på grundval av detta material kunna bilda
sig en uppfattning i frågan, som gjorde anspråk på tillförlitlighet. Mot kommissionens
påståenden om den sämre beskaffenheten ur jordbrukssynpunkt av
Hovdalafältet i förhållande till Hörjafältet hade vägande invändningar framställts
vid det av länsstyrelsen hållna sammanträdet. Det hade även varit av värde
att få utrönt, huruvida do små jordbruken å Hörjafältet i allmänhet vore bärkraftiga.
Kommissionen hade visserligen uppgivit, att de mindre jordbruken

Bihang lill riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 175. J7 44 13

194

Kungl. Majlis proposition nr 175.

därstädes »finge anses vara jämförelsevis bärkraftiga», men det förefölle
uppenbart, att man för möjliggörande av ett säkrare bedömande härvidlag
icke kunde lita till mer eller mindre hastigt gjorda okulärbesiktningar och
därpå stödda antaganden. Därest de mindre jordbruken å Hör jafältet i verkligheten
icke vore bärkraftiga ur de synpunkter, som statsmakterna numera anlade,
kunde det tänkas, att ett ianspråktagande av Hörjafältet ur jordbrukssynpunkt
tedde sig som det mindre onda.

En annan på bedömandet av frågan örn företrädet mellan Hörja- och Hördal
afälten inverkande omständighet vore i vad mån markägarna inom Hörjafältet
vore villiga att till kronan avstå sin mark.

Även vägfrågan syntes vara av betydelse vid en jämförelse ur lämplighetssynpunkt
mellan olika områden. I detta avseende vore den föreliggande utredningen
ytterst knapphändig. Det förefölle som örn olägenheterna ur militär
synpunkt av civil trafik bleve väsentligt större, örn man förläde övningsfältet
tili Hovdalaområdet. Det syntes länsstyrelsen mycket anmärkningsvärt,
att den gjorda utredningen endast flyktigt omnämnde vägfrågorna, som dock
även ur ren kostnadssynpunkt kunde komma att spela en stor roll för valet
av övningsfält. Enbart en omläggning av länshuvudvägens sträckning, varom
önskemål uttalats av regementschefen, innebure uppenbarligen en kostnad av
betydande storleksordning.

Vad slutligen anginge de sociala olägenheterna, som av kommissionen förmenades
bliva av betydligt större omfattning, därest Hörjafältet valdes, vore
länsstyrelsen för sin del ingalunda övertygad örn att kommissionens uppfattning
härom vore riktig. Det kunde nämligen med fog påstås, att spolierandet
av större bärkraftiga jordbruk, vilka delvis i hög grad förbättrats
genom kostbara utdikningsföretag, medförde större sociala nackdelar än vad
fallet bleve, därest mindre värdefull, i små styckningslotter uppdelad jord
foges i anspråk. Ur denna synpunkt syntes det antagligt, att Hovdalaområdet
vore det ur folknäringens synpunkt betydelsefullare området. För att vinna
klarhet härutinnan vore emellertid ytterligare utredning av behovet påkallad.

Kommissionen hade alldeles förbigått de kommunal-ekonomiska verkningarna
av övningsfältets förläggning till ettdera området. Vid det av länsstyrelsen
hållna sammanträdet med kommunala representanter för Brönnestads
och Matteröds socknar framlades uppgifter i sådant hänseende. Uppgifterna
syntes utvisa, att ett ianspråktagande av Hovdalaområdet för kommunerna
medförde en allvarlig nedgång i skattekronor och invånarantal, särskilt vad
anginge Brönnestads kommun.

Avslutningsvis har länsstyrelsen framhållit, att länsstyrelsen på grundval
av enbart den föreliggande utredningen icke ansåge sig kunna taga
ställning till frågan, vilketdera av de ifrågasatta områdena, som borde
givas företräde. Det syntes länsstyrelsen ofrånkomligt, att en fullständig
utredning i samtliga de hänseenden, som av länsstyrelsen berörts,
komme till stånd. Jämväl beträffande frågan örn de ekonomiska verkningarna
för de berörda kommunerna syntes närmare utredning påkallad, därvid det
syntes böra tagas i övervägande att bereda kommunerna skälig ersättning för
de minskade skatteintäkter som skulle komma att åsamkas dem.

Till närmare belysning av de sociala och lantbruksekonomiska synpunkter
som borde anläggas i ärendet har utlåtande inhämtats av lantbruksstyrelsen.
Sedan styrelsens chef och byråchefen hos styrelsen E. A. Granström verkställt
besiktning av ifrågavarande områden, har lantbruksstyrelsen den 6 november
1943 avgivit infordrat utlåtande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 195

Angående de iakttagelse!- som gjorts vid besiktningen har lantbruksstyrelsen
anfört följande.

Hörj afältet omfattar ett 70-tal fastigheter, därav 5 utan åker samt 10
med 0,2 6—2 hektar, 44 med 2—10 hektar och 11 med 10—30 hektar åker.
Skogsmark finnes till 57 av ifrågavarande fastigheter. Jordmånen inom området
utgöres huvudsakligen av stenig moränjord med till synes relativt god
vattenhållande förmåga. Å flertalet fastigheter har nedlagts ett stort arbete
för åkerjordens stenröjning. Arronderingen är merendels tillfredsställande.
Brukningsförhållandena synas därför vara relativt goda. Byggnadsbeståndet
inom området är påfallande väl underhållet och delvis nybyggt, varför fastigheterna
ur jordbrukssynpunkt synas ha värde för framtiden, i den mån de
kunna giva utkomst för sina brukare. Halva antalet berörda fastigheter torde
kunna betraktas som familjejordbruk, under det att återstoden närmast motsvarar
begreppet stödjordbruk. Jordens skötsel föreföll att vara relativt tillfredsställande.

Hovdalafältet omfattar ett 60-tal fastigheter, därav 10 utan åker samt
8 med 0,2 6—2 hektar, 28 med 2—10 hektar, 9 med 10—30 hektar, 1 med 30—50
hektar och 1 över 100 hektar åker. Därjämte finnas 2 arrendefastigheter, som
ej äro närmare beskrivna. Ej mindre än 8 av fastigheterna äro arrendegårdar
under Hovdala fideikommiss, vars huvudgård också brukas av arrendator.
Skogsmark finnes till 42 fastigheter. Jordmånen inom området utgöres invid
Finjasjön huvudsakligen av kärr- eller mulljordar men i övrigt merendels
av stenig moränjord, som till största delen är av samma karaktär som inom
Hörjafältet. Understundom förefaller jorden dock att vara mera grusig och
ha sämre vattenhållande förmåga än jorden inom Hörjafältet. Arronderingen
är vid de större gårdarna mindre tillfredsställande, enär ekonomibyggnaderna
ligga vid ena sidan av åkerfälten. Byggnadsbeståndet är flerstädes mindre
gott samt illa underhållet. Anmärkningsvärt dåligt underhållna äro byggnaderna
å fideikommissegendomen. Flera ekonomibyggnader äro uppmurade
av gråsten. Hela byggnadsbeståndet inom området är i stort sett avsevärt
sämre än inom Hörjafältet. Skötseln av jorden visade på en del gårdar påfallande
brister. Av fastigheterna är en att räkna till storjordbruk (arrendegård),
en tredjedel kan betraktas som bonde- eller familjejordbruk och en
tredjedel som stödjordbruk samt resten som bostadslägenheter.

Vad beträffar den till nämnda båda områden hörande skogsmarken var denna
ungefär av likartat slag. Skogsskötsel föreföll att överlag vara dålig.

I utlåtandet har lantbruksstyrelsen vidare anfört i huvudsak följande.

Av handlingarna i ärendet framginge, att fastighetsägare inom Hovdalafältet
haft tillfälle att vid sammanträde inför länsstyrelsen framföra sina synpunkter
beträffande ett eventuellt avstående av sina respektive fastigheter.
Någon motsvarande möjlighet syntes icke hava beretts fastighetsägarna inom
Hörjafältet. Den framförda meningen, att ett ianspråktagande av Hovdalafältet
för ifrågavarande ändamål skulle ur såväl jordbrukssynpunkt som social
synpunkt medföra större olägenheter än örn Hörjafältet utlades till övningsfält,
syntes därför icke lia blivit prövad med hänsyn tagen till jämväl de synpunkter,
som kunnat framföras från fastighetsägarna inom sistnämnda område.

196

Kungl. Majlis proposition nr 175.

Enligt lantbruksstyrelsen förmenande vore det icke möjligt att med ledning
av föreliggande material avgöra vilketdera området, som vore bäst lämpat för
ifrågavarande ändamål.

Yid besiktningen hade det emellertid visat sig, att jordbruken inom Hörjafältet
med avseende å storleksordning, byggnadsbestånd och skötsel vore
lämpliga att bibehålla såsom självständiga jordbruksenheter. Ett nedläggande
av jordbruksdriften inom detta område syntes därför medföra större olägenheter
än en sådan åtgärd inom Hovdalafältet. Ur befolkningssynpunkt syntes
även starka skäl tala för jordbruksdriftens bibehållande inom Hör jafältet.
Ett större antal personer skulle nämligen där bliva hemlösa örn jordbruken
nedlades. Flertalet av de självägande jordbrukarna vore också bosatta inom
Hörjaområdet. Inom Hovdalafältet däremot vore flera av jordbrukarna arrendatorer.
Jordmån och byggnadstillstånd vore därjämte, såsom framginge av
besiktningen, sämre inom Hovdalafältet än inom Hör jafältet. Såväl ur jordbruksekonomiska
som ur sociala synpunkter funne lantbruksstyrelsen sålunda,
att mindre skada uppstode, därest övningsfältet förlädes till Hovdalafältet
i stället för till Hörjafältet.

Den för undersökning och förhandsvärdering av område för övningsfält
tillsatta kommissionen syntes ha avgränsat de båda föreslagna fälten på ett
ändamålsenligt sätt. Beträffande Hovdalafältet hade det emellertid sedermera
ifrågasatts att minska det där föreslagna området med några fastigheter
inom Matteröds socken. Berörda fastigheter syntes emellertid icke vara särskilt
värdefulla som jordbruk betraktade. Sålunda vore byggnadsbeståndet
å fastigheterna antingen dåligt eller för stort i förhållande till jordbrukets
behov. Även skötseln av dessa jordbruk vore i vissa fall mindre tillfredsställande.
Något särskilt skäl att utesluta ifrågavarande jordbruk framför andra
förelåge således ej.

Övningsfältets slutliga omfattning inom ramen för av kommissionen föreslaget
område kunde därför avgöras uteslutande med hänsyn till föreliggande
militära behov.

Jordbrukskonsulenten hos Kristianstads läns hushållningssällskap C. P.
Broddesson, vilken deltagit i besiktningen såsom särskild sakkunnig beträffande
jordbruksförhållandena inom såväl här berörda områden som länet i
övrigt, hade i princip delat lantbruksstyrelsens uppfattning.

Med anledning av vad sålunda anförts har lantbruksstyrelsen för sin del
förordat, att Hovdalafältet tages i anspråk såsom övningsfält för Skånska
pansarregementet.

I två särskilda, den 11 och den 12 oktober 1943 dagtecknade skrifter ha
vissa ägare till inom det till övningsfält föreslagna området belägna fastigheter
inom Matteröds socken hemställt, att deras fastigheter måtte undantagas
från förvärv för kronans räkning.

Föreliggande utredning rörande för/äggningsplats för regementet.

Beträffande förläggningsplats för Skånska pansarregementet har arméförvaltningens
fortifihationsstyrelse i en av cliefen för armén med eget yttrande
insänd skrivelse den 16 oktober 1943 framlagt utredning och förslag.

Fortifikationsstyrelsen har låtit undersöka fem möjligheter att förlägga
regementet, nämligen å Hörjafältet vid Smedstorp eller Svärtingstorp, å Hovdalafältet
samt inom eller i omedelbar anslutning till Mölleröds kronopark.

197

Kungl. Maj-.ts proposition nr 175.

I samband med utredningen hade Hässleholms stad i skrivelse till fortifikationsstyrelsen
gjort vissa åtaganden med avseende å regementets förläggning,
innebärande i huvudsak att staden, därest regementet förlädes till angiven
mark inom stadens gräns i omedelbar anslutning till Mölleröds kronopark,
dels utan ersättning ställde området till kronans förfogande för ändamalet,
dels garanterade, att för regementets icke kasernerade personal erforderliga
bostäder funnes att tillgå i staden till där gängse hyrespriser, dels ock bidroge
med halva kostnaden för anordnande av avloppsledningar för regementet
från områdets gräns samt för framdragande av elektriska ledningar och vattenledningar
från stadens nät till kasernområdets gräns ävensom förbunde sig
att tillhandahålla kronan vatten och elektrisk ström till lägsta för motsvarande
förbrukare och ändamål gällande taxa. Jämförande kostnadsberäkningar ha
givit vid handen, att en förläggning till stadens område skulle medföra högre
byggnadskostnad^- än om regementet förlädes enligt något av de övriga alternativen.
Sedan styrelsen inhämtat yttrande i ärendet av regementschefen
och militärbefälhavaren för I. militärområdet, har styrelsen, med hänsyn främst
till stadens erbjudande att garantera att bostadsbehovet för regementets befattningshavare
bleve tillgodosett, förordat förläggning till förenämnda område
inom Hässleholms stad.

Beträffande utredningens detaljer torde få hänvisas till handlingarna i
ärendet.

Träffade överenskommelser örn förvärv av mark m. m.

I anledning av de sålunda avgivna förslagen till övningsfält och förläggningsplats
för Skånska pansarregementet har Kungl. Majit genom beslut den
19 november 1943 uppdragit åt fortifikationsstyrelsen att dels med vederbörande
fastighetsägare förhandla örn och, därest för kronan antagbara överenskommelser
kunde träffas, sluta preliminära avtal rörande förvärv för kronans
räkning av den del av Hovdalafältet, som är belägen inom Brönnestads
socken, såsom övningsfält för Skånska pansarregementet, dels ock
sluta preliminärt avtal med Hässleholms stad om reglering av vissa med en
förläggning av regementet till stadens område sammanhängande frågor.

Med skrivelse den 3 februari 1944 har arméns fortifikationsförvaltning
överlämnat ett mellan förvaltningen och Hässleholms stad den 13 januari och
den 2 februari 1944 upprättat avtal angående pansarregementets förläggning
till det av staden tidigare erbjudna området invid Mölleröds kronopark. Avtalet,
vari staden åtagit sig de av staden tidigare erbjudna prestationerna, blir
för staden bindande, örn det av Kungl. Majit godkännes före den 1 augusti
1944.

För fullgörande av uppdraget den 19 november 1943 såvitt rör övningsfältet
uppdrog fortifikationsstyrelsen åt en särskild kommission, bestående
av riksdagsmännen L. A. Björklund i Hässleholm och Alfr. ^Nilsson i Steneborg
samt översten N. Wikander, att förhandla med vederbörande fastighetsägare
örn förvärv av mark. Sedan kommissionen till fortifikationsförvaltningen
avgivit redogörelse för uppdragets utförande, har förvaltningen med skrivelse

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

den 10 februari 1944 överlämnat nämnda redogörelse jämte därtill hörande
förteckning över inköpta fastigheter m. m. samt karta över det föreslagna övningsfältet.
Av redogörelsen jämte därtill hörande handlingar inhämtas bland
annat följande.

Preliminära köpeavtal hade slutits med 32 fastighetsägare och fem ägare
av hus å ofri grund, varjämte avtal slutits med samtliga arrendatorer inom
området örn frånträde i förtid av arrenden. Med två ägare av fastigheter har
kommissionen ansett sig icke kunna sluta avtal, enär för kronan antagbara
villkor icke bjudits. Området, som utgör omkring 1 400 hektar, är beläget helt
inom Brönnestads socken med undantag för ett mindre område örn 2,5 hektar,
tillhörigt Stora Oberöd i Matteröds socken. Den del av området, beträffande
vilket överenskommelse örn förvärv kunnat träffas, utgör omkring 800
hektar.

Beträffande de i avtalen överenskomna villkoren har kommissionen framhållit
i huvudsak följande.

Kronans tillträde av marken hade efter samråd med regementschefen bestämts
till den 1 november 1944, då innevarande års skörd kunde beräknas
vara slutförd, med rätt dock för ägarna respektive arrendatorerna att därefter
nyttja till fastigheterna hörande byggnader till den 14 mars 1945. Vidare
hade i en del fall, då säljarna utgjorts av äldre personer, överenskommits
att säljarna under sin återstående livstid skulle få nyttja hus, trädgård och
nödigt potatisland mot endast underhållsskyldighet av husen. Vidare hade,
då avsikten vore att all öppen jord inom övningsfältet skulle läggas i gräsvall,
sådan överenskommelse träffats att säljarna respektive arrendatorerna
förbundit sig att icke upplöja befintliga betesvallar, att i såväl höst- som
vårsäd så ut gräsfrö, som kostnadsfritt tillhandahölles av kronan samt att
höstplöja sådan mark, varå de under innevarande år ämnade odla potatis
och andra rotfrukter. Kommissionen funne det mest ändamålsenligt och för
kronan ojämförligt mycket billigare, örn de nuvarande brukarna av jorden
ombesörjde utsåningen av gräsfrö ävensom att gräsfröet, då åtgärden helt
skedde i kronans intresse, borde bekostas av kronan. Sammanlagda frökostnaden
beräknade kommissionen till 13 000 kronor. — Vad anginge överenskomna
köpeskillingar och ersättningar åt arrendatorer ansåge kommissionen
desamma på i redogörelsen närmare angivna skäl i samtliga fall vara för
kronan antagbara. — De två markägare, med vilka köpavtal icke kunnat upprättas,
vore ägaren av Dalleröd l2 och förenämnda område örn cirka 2,5 hektar
av Stora Oberöd l6 samt innehavaren av Hovdala fideikomiss. Den förre
hade fordrat sammanlagt 52 500 kronor för de båda markområdena, under
det att kommissionen uppskattat områdenas sammanlagda värden till endast
27 000 kronor. Den senare hade preliminärt fordrat 1 625 000 kronor för de
i fideikomissegendomen ingående fastigheterna, vilka av kommissionen
åsatts ett värde av 500 000 kronor. För dessa två fall föresloge kommissionen
expropriationsförfarande. —- Kostnaderna för förvärvade fastigheter och hus
samt ersättningar åt arrendatorer utgjorde: för fastigheter 715100 kronor
(sammanlagd värderingssumma 655 300 kronor), för hus å ofri grund 29 700
kronor (lika med värderingen) och för ersättningar åt arrendatorer 27 950
kronor (värderat till 24 950 kronor) eller sammanlagt 772 750 kronor. Sammanlagda
värdet av de två egendomar, beträffande vilka expropriationsförfarande
föresloges, uppskattades av kommissionen till (27 000 + 500 000 =) 527 000
kronor. Då det vore fråga örn stora och svårbedömda värden, ansåge kommissionen
att en jämförelsevis stor reserv, inkluderande kostnaderna för

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

expropriationsförfarandet, borde beräknas, förslagsvis 30 % av värderingssumman
eller 158 100 kronor, i vilket fall medelsbehovet för expropriationen
skulle utgöra (527 000 + 158 100 =) G85 100 kronor. För frökostnader beräknades
13 000 kronor samt för avstjcknings- med flera kostnader 5 000
kronor. Totalkostnaden för genomförande av ifrågavarande markförvärv skulle
sålunda enligt kommissionen bliva (772 750 + 685 100 + 13 000 + 5 000 =)

1 475 850 kronor eller i runt tal 1 475 000 kronor.

För egen del har fortifikationsförvaltningen anfört i huvudsak följande.

Ämbetsverket ansåge de överenskomna köpeskillingarna och ersättningarna
åt arrendatorer vara för kronan antagbara. Bestämmelsen att vederbörande
markägare och arrendator skulle ombesörja att öppen jord bleve utsådd med
gräsfrö, som kostnadsfritt tillhandahölles av kronan, vore för kronan förmånlig.
Som gräsfröet borde vara vederbörande jordbrukare tillhanda senast
omkring den 1 april 1944, syntes det ämbetsverket erforderligt att ämbetsverket,
i avvaktan på Kungl. Maj:ts beslut i övrigt i ärendet, erhölle bemyndigande
att tills vidare förskjuta elen härför beräknade kostnaden, 13 000 kronor,
av omhänderhavande medel. I likhet med kommissionen ansåge ämbetsverket
det erforderligt, att expropriationsförfarande anlitades för förvärv av
fastigheten Dalleröd l2 och området örn cirka 2,5 hektar av Stora Oberöd l6
samt de till Hovdala fideikomissegendom hörande fastigheterna, enär de
fordrade köpeskillingarna syntes alltför höga för att en överenskommelse på
för kronan godtagbara villkor skulle vara möjlig. Mot den av kommissionen
gjorda medelsberäkningen för ifrågavarande markförvärv, slutande å 1 475 000
kronor, funne ämbetsverket icke anledning till erinran. Enär av medel som
anvisats av riksdagen endast 1 250 000 kronor avsetts till övningsfält för regementet,
vilket belopp approximativt beräknats utan g»it avse visst övningsfält,
syntes sålunda erfordras, att ytterligare 225 000 kronor äskades för
ändamålet.

Fortifikationsförvaltningen har hemställt, att Kungl. Majit måtte dels av
innevarande års riksdag äska ett belopp av ytterligare 225 000 kronor för genomförande
av markförvärv för övningsfält för Skånska pansarregementet, dels
godkänna de slutna avtalen och i samband därmed ställa för gäldande av överenskomna
köpeskillingar och ersättningar åt arrendatorer samt av kostnaden för
tillhandahållande av gräsfrö ävensom avstycknings- m. fl. kostnader erforderliga
medel till förfogande från förenämnda anslagspost örn 1 250 000 kronor dels
uppdraga åt ämbetsverket att inkomma med förslag till genomförande av ifrågavarande
fastighetsförvärv i övrigt, dels ock genom särskilt beslut bemyndiga
ämbetsverket att, i avvaktan på Kungl. Majlis beslut i övrigt i föreliggande
ärende, av omhänderhavande medel förskjuta medel för inköp före den 1 april
1944 av det gräsfrö, som erfordras för igensådd av öppen mark inom det föreslagna
övningsfältet.

Jämlikt av riksdagen redan fattat beslut skall Skånska pansarregementet Departementsförläggas
invid Hässleholm. Platsen kunde vid tidpunkten för riksdagens chefenprövning
av frågan icke närmare bestämmas, då den måste bliva beroende av
slutligt ställningstagande till frågan örn övningsfält för regementet. Vid
nämnda tidpunkt förutsattes närmast, att det s. k. Hörjafältet skulle komma
att tagas i anspråk. Utredning pågick emellertid rörande vissa sociala olägen -

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

heter, sorn kunde anses vara förenade med ett ianspråktagande av detta fält.
Denna utredning har nu slutförts genom försorg av en av dåvarande fortifikationsstyrelsen
tillsatt särskild kommission. Vid utredningen har kommissionen
funnit, att de nämnda olägenheterna äro så stora, att kommissionen ansett
sig böra undersöka möjligheterna att förlägga övningsfältet till annan plats.
För ändamålet har kommissionen, ur de synpunkter kommissionen haft att
anlägga på frågan, funnit sig kunna förorda ett område inom Matteröds och
Brönnestads socknar, benämnt Hovdalafältet. Sedan detta område efter
verkställda rekognosceringar prövats vara ur militär synpunkt lämpligt och
kommissionen värderat området, har fortifikationsstyrelsen funnit sig böra
föreslå Plovdalafältet såsom övningsfält för pansarregementet.

Emot detta förslag ha invändningar rests från enskilda fastighetsägares
sida under framhållande bland annat av områdets betydelse ur jordbruksekonomisk
synpunkt. Länsstyrelsen i Kristianstads län har funnit den i
ärendet förebragta utredningen icke vara tillfyllest för att styrka markkommissionens
uppfattning, att ett ianspråktagande av Hovdalafältet skulle medföra
mindre sociala och näringsekonomiska nackdelar än en förläggning av
övningsområdet till Hörjafältet. Förenämnda enskilda markägare ha hänvisat
till den öster örn Hovdalaområdet liggande Göingeåsen som lämpligare plats
för övningsfältet. En på uppdrag av chefen för armén verkställd rekognoscering
av detta område har dock givit vid handen, att detsamma på grund av
markens beskaffenhet icke lämpar sig såsom övningsfält.

En närmare utredning rörande de sociala och lantbruksekonomiska frågor
som uppkommit i ärendet bär verkställts av lantbruksstyrelsen, vars chef jämte
styrelsens föredragande i lantbruksärenden företagit besiktning av de två ifrågavarande
områdena. Lantbruksstyrelsen har med ledning av vad vid denna
besiktning framkommit i likhet med markkommissionen funnit, att mindre
skada ur såväl jordbruksekonomiska som sociala synpunkter skulle uppstå,
därest övningsfältet förlädes till Hovdalafältet i stället för till Hörjafältet.

För egen del har jag funnit av utredningen i ärendet framgå, att de olägenheter
av social och näringsekonomisk art, som vid lösandet av markfrågor av
detta slag oftast äro oundvikliga, bliva mindre vid ett ianspråktagande av
det nu föreslagna området inom Brönnestads och Matteröds socknar såsom
övningsfält än örn det tidigare planerade Hörjafältet toges i anspråk för ändamålet.
Då de båda områdena bedömts vara ur militär synpunkt i huvudsak
likvärdiga, har jag därför funnit mig böra förorda, att övningsfältet förlägges
till Hovdalaområdet. För att emellertid nedbringa kostnaderna för förvärv av
mark för övningsfältet har jag ansett mig kunna föreslå en begränsning av detav
fortifikationsstyrelsen föreslagna området därhän, att endast den mark inom
det föreslagna området, som är belägen inom Brönnestads socken, förvärvas för
ändamålet. Även detta mindre område, som i areal utgör något över 1 400
hektar, torde vara tillräckligt för att medgiva tillfredsställande utbildningsmöjligheter.
I överensstämmelse härmed har genom Kungl. Maj:ts förenämnda
beslut den 19 november 1943 åt fortifikationsstyrelsen uppdragits att förhandla
örn inköp av mark för övningsfältet.

201

Kungl. Majlis proposition nr 175.

Vid detta ställningstagande till frågan om övningsfält för pansarregementet
kommer frågan örn förläggningsplats för regementet i viss mån i annat läge.
Ett förläggande av regementets kasernetablissement till Hovdalafältet torde
icke böra komma i fråga, då detta skulle alltför mycket inkräkta på fältet,
särskilt efter den begränsning av detsamma som jag ansett mig böra förorda.
Av de olika platser som angåvos i propositionen 1943: 302 torde endast
Mölleröds kronopark lämpligen böra komma i fråga. Fortifikationsstyrelsen
har emellertid föreslagit, att ett inom Hässleholms stad beläget område intill
kronoparken skulle avses såsom förläggningsplats. De åtaganden som staden
ikläder sig vid förläggning av regementet till detta område synas mig erbjuda
så stora fördelar för statsverket, att jag finner mig kunna tillstyrka
bifall till fortifikationsstyrelsens förslag. Då det är av största vikt med hänsyn
till regementets planenliga uppsättning, att förläggningsfrågan snarast löses,
är det min avsikt att föreslå Kungl. Majit att, med godkännande av det med
staden slutna avtalet, besluta örn regementets förläggning till ifrågavarande
plats inom Hässleholms stad.

De förhandlingar som förts angående inköp av mark för övningsfältet ha
resulterat i att preliminära avtal kunnat slutas med samtliga fastighetsägare
inom området utom två. De avtalade köpeskillingarna synas mig kunna godtagas,
liksom ock de villkor i övrigt som föreslagits beträffande tillträdesdag
och rätt för föregående ägare att bruka fastigheterna, i vissa fall under deras
återstående livstid. Jag finner mig därför kunna tillstyrka, att de slutna avtalen
av Kungl. Maj:t godkännas. Kostnadsberäkningarna rörande de fastigheter,
beträffande vilka uppgörelser icke kunnat träffas, och beträffande övriga
åtgärder för genomförande av förvärven, lia icke givit mig anledning till
erinran. Beräkningarna sluta å ett belopp av 1475 000 kronor. Då av
tidigare anvisade medel 1 250 000 kronor avsetts för övningsfältet i fråga,
torde ytterligare erforderliga medel, 225 000 kronor, böra äskas av riksdagen.
Beloppet lärer böra anvisas för nästa budgetår såsom särskilt anslag med
samma beteckning som det anslag för innevarande budgetår, i vilket medel
beräknats för här ifrågavarande ändamål.

I beloppet 1 475 000 kronor ingår ett belopp örn 13 000 kronor, avsett för
anskaffning av gräsfrö för igensåning av öppen mark inom det föreslagna
övningsfältet. Fortifikationsförvaltningen har hemställt om bemyndigande att,
i avvaktan å Kungl. Maj:ts beslut i övrigt i förevarande ärende, av omhänderhavande
medel bestrida dessa kostnader, enär gräsfrö måste anskaffas redan
före den 1 april 1944. Då frågan huruvida Hovdalafältet kommer att tagas i
anspråk såsom övningsfält är beroende av riksdagens ställningstagande, finnerjag
mig dock icke kunna nu tillstyrka denna framställning. Enär emellertid
förslaget synes mig ändamålsenligt och kostnadsbesparande för statsverket,
vill jag framhålla önskvärdheten av att här förevarande fråga bliver föremål
för snar behandling inom riksdagen.

Såsom av det föregående framgår har länsstyrelsen funnit det böra tagas i
övervägande att bereda vederbörande kommuner skälig ersättning för de
minskade skatteintäkter som vid ett genomförande av föreliggande förslag

‘202

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

kunna komina att åsamkas dem. Vid bifall till det av mig framställda förslaget
äro i detta avseende endast de ekonomiska förhållandena inom Brönnestads
kommun aktuella. Huruvida bestämda olägenheter komma att tillskyndas
kommunen genom övningsfältets utläggande kan icke avgöras utan kännedom
örn de fördelar, som denna åtgärd kan komma att för kommunen innebära. I
avbidan på närmare erfarenheter härutinnan torde den av länsstyrelsen berörda
frågan icke kunna nu upptagas till bedömande.

Åberopande vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Mark för Skånska pansarregementet m. m. för budgetåret
1944/45 anvisa ett investeringsanslag av 225 000 kronor.

C. Andra kapitalinvesteringar.

Arméförvaltningens delfond.

Vissa kostnader för anslutning av avloppssystemet vid Upplands regemente till
Uppsala stads reningsverk. Efter förslag av Kungl. Majit i propositionen
1941: 216 bemyndigade riksdagen (skrivelse nr 276) Kungl. Majit att godkänna
ett mellan drätselkammaren i Uppsala, å ena, samt chefen för Upplands
regemente, medicinalstyrelsen och lantbrukshögskolan, å andra sidan, träffat
avtal, varigenom staden förband sig att till sitt planerade reningsverk för avloppsvatten
mottaga spillvatten och dräneringsvatten från förenämnda institutioner
samt att vidtaga för avloppsvattnets rening erforderliga åtgärder. Såsom
ersättning härför skulle dels erläggas anslutningsavgift, dels ock drifts- och
underhållskostnadsersättning. Genom beslut den 28 juni 1941 godkände
Kungl. Majit förenämnda avtal.

I skrivelse den 19 januari 1944 har arméns fortifikationsförvaltning anfört
bland annat följande.

För regementets anslutning till den gemensamma samlingsledningen
erfordrades omläggning av ledningar inom kasernområdet till separata system
för spill- och regnvatten samt anslutning av det nya spillvattenrörnätet till
den gemensamma samlingsledningen (dykarledningen). Härtill komme en avtalad
anslutningsavgift av 10 000 kronor.

Enligt en av Bergströms Ingenjörsbyrå & C:o i Stockholm upprättad kostnadskalkyl
beräknades kostnaderna för ifrågavarande arbeten i vad de belöpte
sig på Upplands regemente till följande belopp (inklusive kostnader för

administration).

Separata system ............................................................... kronor 72 000

Egen anslutningsledning med erforderliga pumpverk ............ » 8 000

Hel av gemensam ledning och pumpverk ........................... » 14 600

Summa kronor 94 600

Avtalad anslutningsavgift ................................................ kronor 10 000

Prisstegringen sedan den 1 juli 1941 uppginge för närvarande till omkring
15 %, motsvarande för berörda arbeten 14 200 kronor, varför det totala an -

Kungl. Majlis proposition nr 175. 203

slagsbehovet beräknades uppgå till (94 600 + 14 200 + 10 000=) 118 800 eller
i runt tal 119 000 kronor.

Arméns fortifikationsförvaltning funne det vara synnerligen angeläget, att
här föreslagna arbeten komme till utförande, då desamma utgjorde förutsättning
för avloppsfrågans lösning vid regementet. Arbetena voro avsedda att
komma till utförande under tiden den 1 juni—den 1 november 1944.

Då principbeslut rörande ifrågavarande arbeten träffats före 1942 års försvarsbeslut,
syntes de av arbetena föranledda kostnaderna icke böra belasta
femårsplanens kostnadsram.

Under åberopande av vad sålunda och i övrigt i ämnet anförts hemställde
ämbetsverket — såvitt här är fråga — att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att för Upplands regementes anslutning till Uppsala stads reningsverk
för avloppsvatten anvisa ett investeringsanslag av 119 000 kronor.

Enär de nu ifrågasatta åtgärderna för ordnande av den sedan länge aktuella Departemmhavloppsfrågan
vid Upplands regemente synas ändamålsenliga och ur kostnads- chefen.
synpunkt godtagbara, anser jag mig böra biträda det av arméns fortifikationsförvaltning
framlagda förslaget. På av ämbetsverket anfört skäl torde kostnaderna
härför icke böra inräknas inom den kostnadsram, som av 1942 års
riksdag angivits för försvarsväsendets utbyggande under femårsperioden
1942/47.

Jag får således hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vissa kostnader för anslutning av avloppssystemet vid
Upplands regemente till Uppsala stads reningsverk för budgetåret
1944/45 anvisa ett investeringsanslag av 119 000 kronor.

Marinförvaltningens delfond.

Ytterligare medel för ordnande av vattenförsörjningen i Fårösund. På därom
av Kungl. Majit i propositionen 1941: 221 gjord hemställan anvisade riksdagen
(skrivelse 360) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41
dels under marinförvaltningens delfond av försvarsväsendets fastighetsfond
ett reservationsanslag av 240 000 kronor för ordnande av vattenförsörjningen
i Fårösund, dels ock under flygförvaltningens delfond av samma fond ett
reservationsanslag av 15 000 kronor för omläggning av vattenledningssystemet
vid flygvapnets förläggning i Fårösund.

Enligt det förslag, som låg till grund för Kungl. Majits hemställan och
som upprättats av aktiebolaget Yattenbyggnadsbyrån och värmeingenjören
vid marinförvaltningens fortifikationsstyrelse, skulle fyra nya borrbrunnar
upptagas och en central vattenledning dragas från dessa in på kasernområdet
för Gotlands kustartillerikår. Här skulle en samlings- och utjämningsreservoar
samt tre eldsläckningsreservoarer anläggas, varjämte till huvudledningen
skulle anslutas en grenledning till en reservoar vid marinens hamnanläggning.
Även flygvapnets anläggningar i Fårösund skulle anslutas till den
planerade vattenledningen. Kostnaderna härför skulle bestridas från anslaget
å 15 000 kronor.

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

I sin skrivelse angående medelsbehoven för marinen under kapitalbudgeten
för budgetåret 1944/45 har marinförvaltningen anfort, att vattenfrågan
vid Fårösund åter blivit aktuell. Företagen provpumpning under olika perioder
i de nyupptagna borrbrunnarna hade visat, att tillgången på grundvatten
vore mycket begränsad, speciellt under tiden juli—oktober. Vid provpumpningar
av en del borrhål sänktes grundvattennivån så mycket, att vissa
brunnar inom Fårösunds samhälle bleve utan vatten. Ämbetsverket hade
igångsatt en utredning örn vattenförsörjningen vid Fårösund och avsåge att
efter dennas avslutande inkomma med sådan framställning, vartill utredningen
kunde giva anledning.

Sedan utredningen slutförts har marinförvaltningen med överlämnande av
resultatet av densamma i skrivelse den 9 februari 1944 hemställt, att medel
måtte anvisas för ytterligare utbyggande i enlighet med utredningens förslag
av centralvattenledningen vid Gotlands kustartillerikår. Utredningen,
som utförts av kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren E. G. W. Lindquist,
omfattar utförliga undersökningar och beräkningar dels av den nuvarande
vattentäkten, dels av vattenbehovet och dels av andra möjligheter till vattentäkt
i trakten av Fårösund.

Av utredningen framgår, att vattenbehovet vid kustartillerikåren för när
varande nödtorftigt täckes genom uppfordrande av vatten dels ur enstaka
brunnar, dels ur ett system av brunnar, vilka äro förbundna med varandra
och tappställena av ett centralt vattenledningsnät, som anlagts med anlitande
av en del av de medel, som 1941 års riksdag anvisat. Vattnet i de brunnar,
som ej äro anslutna till vattenledningsnätet, är salthaltigt och i ett fall bakteriellt
förorenat. Vad beträffar ledningsvattnet ha intill vintern 1943 inga
mer vägande erinringar kunna göras mot vattnets bakteriehalt. Prov ha dock
visat, att grundvattnet är uppblandat med ytvatten, varför vattnet desinfekterats.
Då enstaka fall av dysenteri inträffat, har det ansetts nödvändigt att
tillsätta något mer desinfektionsmedel än vad som eljest är nödvändigt med
påföljd att vattnet fått en föga angenäm smak. Vid vattenkontroll, som företagits
i december 1943, har det emellertid visat sig, att vattentäkten blivit
förorenad. Statens institut för folkhälsan, som verkställt den bakteriologiska
undersökningen, har i utlåtande den 18 december 1943 anfört, att fekalbak
teriehalten vore tämligen hög och att vattnet på grund därav vore mindre
tjänligt som dricks- och hushållsvatten samt att det ej borde användas för
detta ändamål utan föregående rening, exempelvis kokning. Orsaken till föroreningen
är, att infekterat regnvatten tämligen snabbt sipprat ned i berggrunden
utan att därvid ha genomgått rening.

På grund av knappheten i vattentillgången ha flygvapnets anläggningar
icke kunnat förses med vatten. Ej heller lia flottans eller kustartilleriets fartyg
kunnat hämta vatten vid Fårösund. Vid pannrengöring m. m. har som
regel vatten fått tagas från fastlandet, vilket varit förenat med vissa olägenheter.
Därjämte har viss ransonering av vatten även fått vidtagas vid kust
artillerikårens vattenförbrukning.

I enlighet med förslaget till vattenförsörjningens ordnande ha nya borr
brunnar upptagits. Provpumpningar av dessa brunnar ha givit till resultat,
att två brunnar givit användbart vatten, under det vattnet i de andra brun
narna antingen varit salthaltigt, förorenat eller otillräckligt.

Under utredningen har man även undersökt möjligheterna att upptaga nya
brunnar som komplement till de två, som visat sig giva lämpligt vatten.

205

Kungl. Majds proposition nr 175.

Därvid har det visat sig, att ett markområde, beläget omkring 3 kilometer
väster örn Fårösund, skulle kunna utnyttjas som grundvattentäkt. För fastställande
av detta områdes kapacitet torde emellertid erfordras provpumpningar
under minst ett år samt ingående undersökningar av jordlagrens och
berggrundens beskaffenhet samt grundvattnets huvudströmriktning. Kostnaden
för ordnande av vattenförsörjningen enligt detta alternativ har beräknats
till 310 000 kronor.

Då emellertid många osäkra och svårbedömbara faktorer, vilka kunna
väsentligt höja kostnaderna, äro förenade med detta förslag, har i utredningen
föreslagits att en mindre insjö, Hau träsk, belägen 4 kilometer från
Fårösund, skulle utnyttjas som ytvattentäkt och att sjövattnet skulle renas
medelst långsam sandfiltrering. Kostnaden för genomförande av detta projekt
beräknas till 377 000 kronor, vartill komma kostnader för inköp av mark
för vattenverk och ersättning för skada genom höjning av insjöns högvattenstånd,
vilka kostnader beräknats till 5 å 6 000 kronor.

Båda anläggningarna äro beräknade att kunna förse kustartillerietablissernentet,
flygvapnets anläggningar och kronans båtar med vatten. Även den
i Fårösund boende civila befolkningens behov av vatten skulle kunna tillgodoses
genom de båda anläggningarna. Önskemål ha framförts från Fårösunds
samhälle att kronan vid planerandet av vattenförsörjningen skulle taga
hänsyn även till samhällets behov av vatten. Då det visat sig, att detta kunde
ske utan större kostnadsökning, ha anläggningarna planerats så, att de kunna
förse även Fårösund med vatten. Samhället skulle mot viss avgift per kubikmeter
få täcka sitt vattenbehov från kronans vattenledningsnät.

Marinförvaltningen har för egen del anfört, att vattenförsörjningen i Fårösund
borde ordnas genom att Hau träsk nyttjades som ytvattentäkt och att
sjövattnet renades medelst långsam sandfiltrering samt att det filtrerade vattnet
vidarebefordrades till Fårösund medelst en rörledning av galvaniserade
stålrör. Kostnaden beräknades enligt prisläget den 1 juli 1941 till 330 000
kronor. För mark förvärv för vattenverk och spärrdamm vid Hau träsk hade
en kostnad av 3 000 kronor beräknats erforderlig. Utöver dessa kostnader
tillkomme vissa skadeersättningar till följd av höjning av högvattenståndet i
Hau träsk samt intrång m. m. vid framdragande av ledningar. Dessa kostnader
kunde för närvarande icke beräknas, då de syntes komma att fastställas
av Söderbygdens vattendomstol, till vilken frågan örn utnyttjande av Hau
träsk som vattentäkt bomme att hänskjutas sedan Kungl. Majit givit tillstånd
till utnyttjande av träsket för ifrågavarande ändamål. Sammanlagda kostnaderna
(utom vissa skadeersättningar m. m.) bomme sålunda att enligt prisläget
den 1 juli 1941 belöpa sig till 333 000 kronor, vartill bomme kostnader
för administration m. m. med 20 000 kronor. Prisstegringen fram till den 1
juli 1943 utgjorde omkring 50 000 kronor.

Då Kungl. Majit i propositionen 1941:221 föreslog riksdagen att anvisa Departementtmedel
för ordnande av vattenförsörjningen vid Gotlands kustartillerikår be- chefen.
räknades, med ledning av den utredning som då förelåg, att de medel som
äskades skulle vara tillfyllest för ändamålet. Provpumpningar och undersökningar
ha emellertid visat, att grundvattensförhållandena i trakten av
Fårösund äro synnerligen besvärliga och att ytterligare anordningar erfordras
för en tryggad vattenförsörjning.

206

Kungl. May.ts proposition nr 175.

Erforderlig kvantitet vatten kan enligt utredningen erhållas antingen
genom upptagande av ytterligare borrbrunnar eller genom att rena vattnet
från en insjö. Det första alternativet beräknas bliva omkring 70 000 kronor
billigare än det andra. Med det första alternativet äro förenade vissa osäkra
faktorer, vilka avsevärt kunna fördyra detta företag. Erfarenheterna ha visat,
att kostnaderna för grundvattentäkt svårligen låta sig beräkna på förhand.
Därtill kommer att en anläggning enligt detta alternativ icke kan påbörjas,
förrän undersökningar under en period av ett år visat var brunnarna skola
läggas. Då den nuvarande vattenförsörjningen är behäftad med bland annat
stora hygieniska brister, anser jag ett så långt dröjsmål med vattenfrågans
lösning icke vara tillrådligt. Enligt det andra alternativet erhålles en säker
vattentillgång till kostnader som kunna redan nu beräknas. Utbyggandet av
en vattenanläggning enligt detta förslag kan omedelbart igångsättas. Jag
finner mig under dessa förhållanden böra förorda sistnämnda förslag, vars
genomförande dock blir beroende av prövning i vanlig ordning av frågan örn
utnyttjande av Hau träsk för vattentäkt. Av de av 1941 års riksdag anvisade
medlen ha större delen eller omkring 190 000 kronor disponerats för byggande
av ledningsnät och samlingsreservoar med pumphus. Dessa anläggningar
komma att anslutas till det planerade nya vattenledningssystemet. I övrigt
ha enligt lämnad uppgift medlen disponerats för utredningskostnader, provborrningar,
administrationskostnader m. m.

De föreliggande kostnadsberäkningarna synas godtagbara. Jag beräknar
sålunda kostnaderna på grundval av prisläget den 1 juli 1943 till (333 000 +
20 000 + 50 000 =) 403 000 kronor förutom de medel för täckande av skadeoch
intrångsersättningar som framdeles kunna behöva anvisas. Utredningen
utvisar, att dessa ytterligare kostnader icke torde bliva nämnvärda. Sistnämnda
kostnader torde få förskjutas av marinförvaltningen och framdeles ersättas
genom anvisande av ytterligare anslag efter framställning av ämbetsverket.
Nu erfordras sålunda en medelsanvisning av i runt tal 400 000 kronor.

Anläggningen utgör ett fullföljande av ett äldre byggnadsföretag, som icke
utan fortsatt medelsanvisning kan bliva till avsedd nytta, varför merkostnaderna
icke böra medräknas i den för marinen för femårsperioden 1942/47
fastställda kostnadsramen. För ändamålet torde böra under marinförvaltningens
delfond äskas särskilt investeringsanslag.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Ytterligare medel tor ordnande av vattenförsörjningen
i Fårösund för budgetåret 1944/45 anvisa ett investeringsanslag
av 400 000 kronor.

207

Kungl. Maj.ts •proposition nr 175.

Flygförvaltningens delfond.

Bombfällningsplats för Kalmar flygflottilj. I det av riksdagen såsom kapitalinvestering
i försvarsväsendets fastighetsfond till Vissa byggnadsarbeten m. m.
för budgetaret 1942/43 under flygförvaltningens delfond anvisade reservationsanslag
av 40 700 000 kronor ingingo jämväl medel för flygvapnets övningsplatser.
För övningsplatsen å Öland avsågs härvid ett belopp av 75 000 kronor
jämte administrationskostnader.

Genom beslut den 7 augusti 1942 anvisade Kungl. Maj:t ett belopp av
75 000 för flygvapnets övningsplats å Öland att jämte därå belöpande tillägg
för administrationskostnader av 6 % avföras å delposten Flygvapnets övningsplat&er
av reservationsanslaget å 40 700 000 kronor.

Beträffande denna övningsplats hade 1941 års försvarsutredning i sitt betänkande
(s. 667) uttalat, att densamma närmast skulle få karaktären av nödlandningsplats,
avsedd att främst kunna användas av flygplan tillhörande
Kalmar flygflottilj i samband med bombfällnings- och skjutövningar ävensom
vid övriga tillfällen, då av olika skäl landning i Kalmar icke vore möjlig.

Med erinran härom samt under framhållande att medel icke funnes anvisade
eller beräknade för inköp och anordnande av bombfällningsplats för
Kalmar flygflottilj samt att det vore av fundamental betydelse för utbildningen
vid flottiljen att äga tillgång till fullgoda bombfällningsplatser har
flyg förvaltningen i skrivelse den 18 februari 1944 hemställt, att angivna medel
måtte helt eller delvis få användas till markförvärv för och iordningställande
av bombfällningsplats för Kalmar flygflottilj. Ämbetsverket har därvid
framhållit följande.

Det relativt ringa belopp, som upptagits av försvarsutredningen, grundades
på preliminära beräkningar rörande kostnaderna för att endast jämna
till markytan på för flygfältet avsett område på Alvaret. Senare utförda noggranna
rekognosceringar och kostnadsberäkningar hade emellertid visat, att
ett för krigsflygplan under alla årstider fullt användbart flygfält icke kunde
anläggas på Öland för den av försvarsutredningen beräknade kostnaden.

Bombfällningar och skjutningar från flygplankulspruta mot markmål hade
hittills utförts över på Öland tillfälligt förhyrda områden. Erfarenheterna
hade emellertid visat, att ett flertal nackdelar varit förbundna med bombfäl
1 ningsövningama över Öland. Transporter av målmateriel och målpersonal
hade sålunda ställt sig kostsamma och tidsödande (biltransport flygflottiljen—Kalmar
hamn, sjötransport hamnen—Färjestaden och biltransport Färjestaden—målområdet).
Härtill bomme att upprepade klagomål framförts av
den närboende befolkningen ävensom av turister över att bombfällningarna
vore störande och förlagts inom ett av turister tidigare ofta frekventerat
område.

Med anledning härav hade rekognosceringar gjorts över möjligheterna att
förlägga bombfällningsplatsen på Björnön och på fastlandet'' (skjutplatsen
måste med hänsyn till fordran på en större fri riskzon alltjämt kvarligga på
östra kusten av Öland). Länsstyrelsen i Kalmar län hade emellertid meddelat,
att den icke ansett sig ur ordnings- och säkerhetssynpunkt kunna tillstyrka
att Björnön användes som bombfällningsplats.

Departements chefen.

208 Kungl. Ivlaj-.ts ''proposition nr Ilo.

På fastlandet hade tre för ändamålet lämpliga områden rekognoscerats,
vilkas läge framginge av skrivelsen bifogad karta, nämligen dels vid Kärrtorp
(område I) 7,5 km nordväst flottiljetablissementet, dels vid Ebbegärde
(område II) 19 km norr etablissementet, dels vid Vångerslät (område III)
17,5 km norr etablissementet.

Områdenas beskaffenhet, ägoförhållanden, förbindelser m. m. framginge
av skrivelsen bifogade beskrivningar och fotokartor.

En bombfällningsplats av här avsedd typ utgjordes i princip av ett cirkelrunt
målområde med en radie av 250 m, omslutet av en riskzon, allt med en
radie av 400 m. Målområdet skulle kalhuggas, röjas och inhägnas samt förses
med målanordningar, telefonförbindelser m. m. Riskzonen syntes icke nödvändigtvis
behöva förvärvas.

Kostnaderna på grundval av prisläget den 1 juli 1941 för anordnande av
bombfällningsplatser inklusive markförvärv — då så erfordrades — skogsavverkning,
röjning, stängsel, målanordningar, mättorn, vägförbättringar och
telefonledningar samt för intrång, hyra eller annan ersättning för riskzoner
etc. beräknades till för område I 25 000 kronor, område II 28 000 kronor och
område III 50 000 kronor.

För närvarande bedömdes endast en bombfällningsplats (område I) vara
erforderlig för Kalmar flygflottilj. Erfarenheterna finge utvisa, huruvida
ytterligare en bombfällningsplats (område II eller område III) borde utföras.

Örn bombfällningsövningarna förlädes till fastlandet, förelåge icke behov
av ett flygfält på Öland av samma kvalitet och omfattning, som tidigare beräknats.
Behovet torde inskränka sig till ett provisoriskt landningsfält — eventuellt
endast ett stråk i den förhärskande vindriktningen — vilket medgåve
nödlandning ävensom landning av ett mindre flygplan (skolflygplan eller
dylikt) för målpersonal och inspekterande. Iordningställande av landningsplatsen
eller landningsstråket borde dock i likhet med en andra bombfällningsplats
ställas på framtiden och bliva beroende av ytterligare prövningar av
behovet. Kostnaderna för landningsplatsen (landningsstråket) komme att
uppgå till endast en ringa del av vad tidigare beräknats för övningsplatsen.

I anslutning till vad sålunda anförts har flygförvaltningen hemställt, att
Kungl. Majit måtte utverka riksdagens medgivande till att angivna medel
finge tagas i anspråk för anordnande av bombfällningsplats å avsedda
områden.

Flygförvaltningens förslag ger mig icke anledning till erinran. Då den avsedda
ändrade användningen av förenämnda medel innebär en avvikelse från av
riksdagen fastställda grunder för medelsdispositionen, torde frågan böra anmälas
för riksdagen. På spörsmålet örn anordnande av ytterligare bombfällningsplats
och av flygfält på Öland anser jag mig, med hänsyn till vad flygförvaltningen
anfört, icke böra här närmare ingå. De besparingar, som vid bifall till
det av mig förordade förslaget uppkomma i jämförelse med tidigare beräknat
medelsbehov, torde efter Kungl. Maj :ts beprövande få disponeras för genomförande
av flygförvaltningens förslag i övrigt, i den mån så befinnes erforderligt.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva

att av riksdagen anvisade medel för flygvapnets övningsplats å
Öland må användas på sätt i det föregående angivits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

209

II. Försvarets bostadsanskaffningsfond.

Fråga om inrättande av försvarets bostadsanskaffningsfond.

INLEDNING.

De senaste årens snabba utbyggnad av försvarsorganisationen har medfört,
att behovet av bostadslägenheter å vissa orter med militära förläggningar
eller verkstäder ökats i sådan grad, att det visat sig nödvändigt att i viss omfattning
uppföra bostäder genom statens försorg. Och den fortsatta utbyggnaden
av försvarskrafterna enligt 1942 års riksdags beslut har beräknats
komma att kräva ytterligare omfattande åtgärder från statens sida för åstadkommande
av erforderligt antal bostäder för personalen vid försvarsväsendets
olika förband och anläggningar.

Ifrågavarande statliga bostadsproduktion har skett både genom uppförande
av tjänstebostäder, med bostadstvång, och genom anordnande av bostäder av de
typer, som förekomma i den allmänna marknaden.

Medel till uppförande av tjänstebostäder ha härvid i regel anvisats i nära
anslutning till fattade beslut örn uppsättande av nya förband eller andra militära
anläggningar. Bland förband, för vilka i anledning av försvarsorganisationens
utbyggnad tjänstebostadsbebyggelse av större omfattning ägt
rum, må nämnas Skaraborgs flygflottilj i Såtenäs, där sådana bostäder uppförts
med anlitande av anslag örn tillhopa 1 699 750 kronor, samt Gotlands
kustartillerikår i Fårösund, för vilket förbands tjänstebostäder anvisats sammanlagt
1 292 000 kronor. Även vid Norrbottens flygbaskår i Luleå har
erfordrats statlig bostadsbyggnadsverksamhet av större omfattning. Å riksstaten
för budgetåret 1941/42 har sålunda för uppförande av bostadsbyggnader
för personal vid sistnämnda förband anvisats ett anslag å 1 095 000
kronor, varvid emellertid icke tagits slutlig ställning till frågan, huruvida
byggnaderna skola utnyttjas såsom tjänstebostäder i egentlig mening, med
bostadstvång, eller örn de skola på vanligt sätt uthyras till personalen. Uppförandet
av nu nämnda bostäder ävensom den tjänstebostadsbebyggelse i
övrigt, som hittills förekommit, har handhafts av de militära förvaltningsorganen,
och dessa organ svara även för förvaltningen av byggnaderna, vilka
redovisas å försvarsväsendets fastighetsfond. I detta sammanhang må även
påpekas, att i det bostadsbestånd, som förvaltas av de militära förvaltningsmyndigheterna
samt redovisas å försvarsväsendets fastighetsfond, också ingår
en dol rena uthyrningsfastigheter.

Såsom redan framhållits, har den anskaffning genom statens försorg av
bostäder för försvarets personal, som hittills ägt rum i anledning av försvarsorganisationens
utbyggnad, även skett i annan form än genom uppförande
av tjänstebostäder. Frånsett de sju bostadshus med sammanlagt 136 lägenheter,
som med anlitande av ett härför under fonden för förlag till statsverket
för budgetåret 1940/41 beviljat anslag för en kostnad av omkring
1 625 000 kronor uppförts av verkstadsnämnden för tillgodoseende av bo Bihang

till riksdagens protokoll 1914. 1 sami. Nr 175. >n u 14

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

stadsbehovet för personalen vid den nya centrala torpedverkstaden i Motala
samt numera överlåtits till en för ändamålet bildad bostadsrättsförening, kar
kärvid bostadsbebyggelsen intill senaste tid givits karaktären av egnahemsbebyggelse.
Till komplettering av det förutnämnda tjänstebostadsbeståndet vid
Skaraborgs flygflottilj i Såtenäs ävensom för tillgodoseende av bostadsbehovet
i Karlsborg för Västgöta flygflottilj samt ammunitionsfabrikens avdelning och
tygstationen därstädes ha sålunda för budgetåren 1940/41 och 1941/42 under
fonden för förlag till statsverket anvisats tre anslag örn tillhopa 4 300 000
kronor för uppförande av sammanlagt 86 lägenheter I Såtenäs och 107 lägenheter
i Karlsborg, samtliga av enfamiljstyp. Vidare har för budgetåret
1941/42 under fonden för förlag till statsverket anvisats ett anslag å 370 000
kronor för uppförande av 19 bostadslägenheter av liknande typ för personal
vid flottans skifferotjeverk å Kinnekulle. Den nu nämnda egnahemsbebyggelsen
har ägt rum i egnahemsstyrelsens regi, och styrelsen har även handhaft
förvaltningen av lägenheterna till och med utgången av budgetåret
1942/43. De å Kinnekulle uppförda lägenheterna ha numera övergått i Svenska
skifferoljeaktiebolagets ägo.

1943 ÅRS RIKSDAGSBESLUT.

Vid 1943 års riksdag fattades beslut örn inrättande av ett särskilt organ,
försvarets bostadsanskaffningsnämnd, för handhavande av vissa bostadsanskaffningsfrågor
inom försvaret, och i samband härmed fastställdes även
riktlinjer för den. statliga produktionen av bostäder för försvarets personal
och rörande bestridande av kostnaderna härför. Härutinnan hänvisas till den
redogörelse, som i det föregående lämnats vid behandlingen av frågan om anvisande
av medel för tjänstebostäder vid flygvapnet.

I enlighet med de i nämnda sammanhang angivna riktlinjerna har bostadsanskaffningsnämnden
från den 1 juli 1943 övertagit förvaltningen av egnahemsbebyggelsen
i Såtenäs och Karlsborg.

Vid 1943 års riksdag utverkades beträffande de investeringsanslag å
24 000 000 kronor, 10 000 000 kronor och 25 000 000 kronor, som för budgetåret
1943/44 beviljats till vissa byggnadsarbeten m. m. för respektive arméförvaltningens,
marinförvaltningens och flygförvaltningens delfonder av försvarsväsendets
fastighetsfond, bemyndigande för Kungl. Maj:t att med anlitande
av vart och ett av dessa tre anslag intill ett belopp av 3 000 000 kronor ställa
erforderliga medel till förfogande för uppförande av bostäder för försvarets
personal enligt de av statsmakterna fastslagna riktlinjerna ävensom för anskaffande
av för ändamålet erforderlig mark (proposition nr 287 och riksdagens
skrivelse nr 411).

Av angivna tre investeringsanslag har Kungl. Maj:t hittills ställt medel
till förfogande för fyra särskilda byggnadsföretag, vilka alla skola utföras i bostadsanskaffningsnämndens
regi. Sålunda har nämnden genom beslut den
20 augusti 1943 bemryndigats att med anlitande av investeringsanslaget för
flygförvaltningens delfond intill ett belopp av 577 500 kronor uppföra bostäder
i Bergnäset inom Nederluleå kommun för personal vid Norrbottens

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

flygbaskår. För denna bebyggelse, vilken omfattar 19 enfamiljshus, har
tomtmark kostnadsfritt ställts till förfogande av Nederluleå kommun. Bostadsanskaffningsnämnden
har vidare genom beslut den 29 oktober 1943 bemyndigats
att med anlitande av investeringsanslaget för arméförvaltningens
delfond intill ett belopp av 1673 000 kronor och investeringsanslaget för
flygförvaltningens delfond intill ett belopp av 159 000 kronor gå i författning
örn uppförande av bostäder för personal vid de militära förbanden och anläggningarna
i Karlsborg. Byggnadsprogrammet omfattar i detta fall 14 flerfamiljshus
med tillhopa 84 lägenheter. Den för ändamålet erforderliga tomtmarken
har till en del kostnadsfritt ställts till förfogande av Karlsborgs kommun
och utgöres till en del av kronan tillhörig mark under statens järnvägars
förvaltning. Slutligen har bostadsanskaffningsnämnden genom särskilda beslut
den 19 november och 17 december 1943 bemyndigats att med anlitande av
investeringsanslaget för marinförvaltningens delfond intill belopp örn 140 000
kronor och 835 000 kronor uppföra bostäder i Vitså för personal vid Hårsfjärdens
depå respektive bostäder i Fårösund för personal vid Gotlands kustartilleriförsvar
och Gotlands kustartillerikår. För ifrågavarande personal i
Vitså har nämnden ansett behov av tjänstebostäder i egentlig mening föreligga,
och detta behov skall enligt byggnadsplanen tillgodoses å tomtmark,
som för ändamålet inköpts för 6 000 kronor. För bebyggelsen i Fårösund
avses skola tagas i anspråk dels ett kronan tillhörigt område, dels ock mark,
som inköpts för ändamålet för en kostnad av omkring 35 000 kronor.

I propositionen 1943: 287 berördes även frågan om förvaltningen och redovisningen
av försvarets bostadsbestånd. Härvid erinrades, att förvaltningen
av de av bostadsanskaffningsnämnden uppförda bostäderna — liksom de av
egnahemsstyrelsen uppförda bostäderna i Såtenäs och Karlsborg — enligt
den för nämnden utfärdade instruktionen skulle handhavas av nämnden. I
anslutning härtill uttalades, att det syntes böra övervägas, örn icke nämnden
borde övertaga förvaltningen jämväl av vissa bostadsbyggnader, som förvaltades
av de militära förvaltningsorganen men som enligt de uppdragna riktlinjerna
för statens bostadspolitik inom försvaret icke borde utnyttjas såsom
tjänstebostäder med bostadstvång. Vidare framhölls, att det för ernående av
en klarare överblick över försvarets bostadsbestånd och avkastningen därav
måhända kunde befinnas lämpligt, att de av nämnden förvaltade byggnaderna
överfördes till en särskild delfond av försvarsväsendets fastighetsfond.

I anslutning till vad sålunda anförts har Kungl. Majit uppdragit åt riks
räkenskapsverket att i samråd med försvarets bostadsanskaffningsnämnd,
arméförvaltningens fortifikatiomsstyrelse (arméns fortifikationsförvaltning),
marinförvaltningen, flygförvaltningen och försvarets fabriksstyrelse verk
ställa utredning av frågan örn redovisningen av försvarets personalbostäder,
därvid särskilt skulle övervägas lämpligheten av att för ändamålet inrätta en
särskild fond.

Sådant förslag har av riksräkenskapsverket avgivits i skrivelse den 3
februari 1944.

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

FÖRELIGGANDE FÖRSLAG.

Inrättande av en särskild bostadsanskaffningsfond. I nyssnämnda skrivelse
den 3 februari 1944 bär riksräkenskapsverket erinrat, att ämbetsverket i ett
den 8 december 1942 avgivet yttrande angående inrättandet av försvarets bostadsanskaffningsnämnd
framhållit, att, örn ett särskilt organ skulle tillsättas
för förvaltningen av militära bostadslägenheter, organet borde övertaga förvaltningen
av alla militära bostadsbyggnader, vilket bland annat skulle förutsätta,
att en särskild kapitalfond inrättades för ändamålet. Riksräkenskapsverket
har, i anslutning till vad ämbetsverket sålunda uttalat, funnit sig
nu böra förorda, att en särskild fond inrättas för redovisning av de bostäder
för försvarets personal, som förvaltas av bostadsanskaffningsnämnden. Fonden,
som icke lämpligen borde inrättas såsom en delfond av försvarsväsendets
fastighetsfond utan i stället tills vidare borde utgöra en självständig kapitalfond,
kunde förslagsvis benämnas försvarets bostadsanskaffningsfond.

Fonden borde förvaltas av bostadsanskaffningsnämnden men redovisas
gentemot rikshuvudboken av försvarets civilförvaltning, under vilken myndighet
nämnden i kassa- och redovisningshänseende i fortsättningen borde
vara inordnad på samma sätt som för närvarande. I överensstämmelse med
vad som gäller beträffande fastighetsfonderna samt regelmässigt tillämpas
även i fråga örn övriga av administrativa myndigheter förvaltade kapitalfonder
borde enligt riksräkenskapsverkets mening bostadsanskaffningsnämndens
kostnader för fondens förvaltning i sin helhet anvisas att utgå från de anslag,
som uppfördes för nämnden under riksstatens fjärde huvudtitel. Bostadsanskaffningsnämnden
hade däremot för sin del funnit angivna förvaltningskostnader
böra bestridas från den post till reparations- och underhållskostnader
m. m., som i det följande föresloges skola uppföras å fondens stat.
Enligt nämndens uppfattning skulle genom en sådan anordning vinnas en
klarare överblick över bostadsbeståndets verkliga avkastning och det huvudsakliga
syftet med fondens inrättande sålunda bliva bättre tillgodosett.

Fondens omfattning. Såsom ifrågasatts i propositionen 1943: 287 borde
— förutom de av bostadsanskaffningsnämnden nu förvaltade bostäderna —
enligt riksräkenskapsverkets mening även vissa bostadsbyggnader, som för
närvarande förvaltades av de militära förvaltningsorganen och redovisades
å försvarsväsendets fastighetsfond, ställas under bostadsanskaffningsnämndens
förvaltning samt alltså överföras till den till inrättande föreslagna fonden.
Det hade emellertid icke varit möjligt för riksräkenskapsverket att inom
den korta tid, som stått till buds, utarbeta och framlägga förslag härom. Det
syntes lämpligen kunna uppdragas åt bostadsanskaffningsnämnden att verkställa
i detta avseende erforderlig detaljutredning samt att därefter i samråd
med riksräkenskapsverket och vederbörande militära myndigheter framlägga
de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I enlighet med vad nu sagts skulle den nya fonden till en början endast
komma att omfatta de av egnahemsstyrelsen uppförda bostäderna i Såtenäs
och Karlsborg samt de bostäder av på den allmänna bostadsmarknaden före -

213

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 175.

kommande typer, som jämlikt 1943 års riksdags i det föregående berörda
bemyndigande uppfördes av bostadsanskaffningsnämnden med anlitande av
investeringsanslag under försvarsväsendets fastighetsfond.

I de fall, där för ifrågavarande bostadsbebyggelse i bostadsanskaffningsnämndens
regi toges i anspråk kronan förut tillhörig mark eller mark, som
för ändamålet kostnadsfritt överlåtits till kronan, finge beslut i vanlig ordning
meddelas örn att marken skulle ställas under nämndens förvaltning samt örn
att värdet å marken skulle överföras till den av nämnden förvaltade fonden
eller — där fråga vore örn till kronan kostnadsfritt upplåten mark eller mark,
som redan tillhörde kronan men icke funnes bokförd bland statens i rikshuvudboken
redovisade kapitaltillgångar — upptagas till redovisning å denna
fond.

För den av egnahemsstyrelsen påbörjade bostadsbebyggelsen i Såtenäs
och Karlsborg, vilken bekostats med anlitande av för ändamålet under fonden
för förlag till statsverket anvisade anslag å tillhopa 4 300 000 kronor beräknades
— frånsett vissa från anslagen bestridda, i det följande närmare
berörda underhållskostnader — komma att tagas i anspråk sammanlagt
3 690 000 kronor. I den mån angivna anslag befunnes böra få disponeras
även efter ingången av budgetåret 1944/45, borde föreskrift meddelas örn
att anslagen från och med detta budgetår i budgetredovisningen skulle redovisas
under den nya fonden. Genom denna anordning vunnes, att de anläggningskostnader,
som efter utgången av nu löpande budgetår bestredes från
anslagen, komme att direkt bokföras såsom tillgångsvärden å fonden. Däremot
måste särskilt beslut meddelas om överföring från fonden för förlag till statsverket
till den nya fonden av de tillgångsvärden, som svarade mot dessförinnan
från anslagen bestridda anläggningskostnader.

I detta sammanhang har beträffande egnahemsbebyggelsen i Karlsborg
framhållits, att till anordnande av bostäder därstädes för budgetåret 1942/43
under fonden för förlag till statsverket anvisats ytterligare ett anslag å
540 000 kronor, avsett för uppförande av 27 enfamiljshus för verkstadsnämndens
(fabriksstyrelsens) personal. Ifrågavarande bostadsbehov skulle emellertid
enligt Kungl. Maj:ts i det föregående berörda beslut den 29 oktober 1943
tillgodoses genom uppförande av hyreshus med anlitande av medel, som
ställts till förfogande i annan ordning. Därest nyssnämnda anslag likväl skulle
tagas i anspråk för anordnande av bostäder för försvarets personal, syntes
beslut erfordras av riksdagen örn ändrade grunder för anslagets användning.
I samband nied sådant beslut borde även medel anvisas till erforderlig omedelbar
avskrivning, varjämte borde föreskrivas, att anslaget i budgetredovisningen
skulle redovisas under den nya fonden, därest anslaget skulle användas
för uppförande av bostäder av på den allmänna bostadsmarknaden
förekommande typer.

Grunderna för avskrivning. I framställning till riksdagen örn anslag till
egnahemsbebyggelse i Såtenäs (proposition 1940 U: 49) räknades med att det
nedlagda kapitalet ej skulle komma att kunna i sin helhet förräntas. I an -

214

Kungl. Maj-.ls proposition nr 175.

slutning härtill uttalade chefen för försvarsdepartementet att, sedan företaget
färdigställts och kostnaderna för detsamma kunde med säkerhet överblickas,
frågan örn den framtida finansieringen av företaget borde få underställas
statsmakternas prövning, därvid ståndpunkt borde tagas, bland annat, dels
till frågan örn den slutliga redovisningen och förvaltningen av ifrågavarande
fastigheter, dels till spörsmålet i vilken mån avskrivning av anläggningskapitalet
redan från början borde äga rum. Samma uttalande gjordes av
departementschefen i framställningen örn anslag till motsvarande bebyggelse
i Karlsborg (proposition 1941:267).

Med hänsyn till att fastigheterna numera praktiskt taget vore färdigställda,
hade riksräkenskapsverket funnit sig böra framlägga förslag i ämnet i samband
med förslaget örn inrättande av den fond, å vilken fastigheterna skulle
redovisas, särskilt som grunderna för den årliga avskrivningen av fastigheterna
icke kunde fastställas utan att ståndpunkt samtidigt toges till storleken av
den omedelbara avskrivningen. Härom har anförts följande.

Vid bedömandet av behovet av omedelbar avskrivning hade förutsatts,
att den räntefot, vid vilken full förräntning skulle anses vara för handen,
borde i överensstämmelse med vad i allmänhet tillämpades beträffande statens
kapitalinvesteringar sättas till 4 %. Vidare hade antagits, att någon avskrivning
icke skulle ske å marken samt att kostnaderna för byggnaderna med
tillhörande anläggningar skulle helt avskrivas under loppet av 60 år. Beträffande
försvarsväsendets fastighetsfond tillämpades visserligen en avskrivningstid
av 40 år. En avskrivningstid av 60 år för nu ifrågavarande byggnader
hade emellertid ansetts försvarbar med hänsyn därtill, att byggnaderna, även
om de omedelbara skälen för deras uppförande bortfölle på grund av organisatoriska
omläggningar, fortfarande kunde utnyttjas utan att först behöva
underkastas kostnadskrävande ändringar, vilket däremot icke kunde sägas
vara förhållandet med kaserner med flera å försvarsväsendets fastighetsfond
redovisade anläggningar. Det hade slutligen befunnits lämpligt, att avskrivningen
av det i byggnaderna investerade nettokapitalet — d. v. s. vad som
återstode av anläggningskostnaderna, sedan erforderlig omedelbar avskrivning
verkställts — reglerades sålunda, att för förräntning och avskrivning av detta
kapital fastställdes en årlig, fast annuitet. Härigenom ernåddes, att den
procentuella avkastningen av det i ifrågavarande fastigheter investerade nettokapitalet
under hela avskrivningstiden icke komme att förändras i annan mån
än som betingades av ändrade hyresinkomster eller ändrade driftkostnader.
Såväl grundavskrivningen som den årliga avskrivningen hade förutsatts skola
ske med anlitande av indirekt avskrivningsmetod, d. v. s. genom avsättning
till ett värdeminskningskonto.

Vid den antagna förräntningen av 4 % samt den föreslagna avskrivningstiden
på 60 år bleve den årliga annuiteten 4,4 2 %. För att erhålla det nettovärde,
varmed byggnaderna å ifrågavarande fastigheter från början borde upptagas
å den nya fonden, finge den påräkneliga årliga hyresinkomsten från
fastigheterna minskas med dels 4 % ränta å värdet av den till fastigheterna
hörande marken och dels de för fastigheterna beräknade årliga driftkostnaderna
samt återstoden av hyresinkomsten därefter divideras med angivna annuitet
(0,0442). Denna beräkning — vilken verkställts inom bostadsanskaffningsnämnden
samt skett på grundval av de fastställda, nu utgående hyrorna och
med utgångspunkt från driftkostnader, som beräknats med ledning av från
statens byggnadslånebyrå på grundval av därstädes förd statistik lämnade uppgifter
— hade givit vid handen, att anläggningskostnaderna borde omedel -

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

bart avskrivas med följande belopp, nämligen anläggningskostnaderna för
första byggnadsetappen i Såtenäs, 947 500 kronor, med 526 000 kronor eller
med 55,5 %, anläggningskostnaderna för första byggnadsetappen i Karlsborg
exklusive skyddsrum, 1414 000 kronor, med 338 000 kronor eller med 24%,
anläggningskostnaderna för andra byggnadsetappen i Såtenäs, 790 000 kronor,
med 439 000 kronor eller med 55,5 % och anläggningskostnaderna för andra
byggnadsetappen i Karlsborg, 470 000 kronor, med 148 000 kronor eller med
31,5 %. Härtill komme 26 000 kronor för omedelbar avskrivning i sin helhet
av vad som av kostnaderna för första byggnadsetappen i Karlsborg beräknades
komma att belöpa på skyddsrumsanläggningar.

Enligt den inom bostadsanskaffningsnämnden sålunda verkställda beräkningen
— vars riktighet självfallet förutsatte, att nettoavkastningen från
fastigheterna icke ändrades på grund av förändrad hyresnivå, förändrade driftkostnader
eller andra omständigheter, som nu icke kunde förutses — skulle
alltså frånsett avskrivning av skyddsrumsanläggningar erfordras en omedelbar
avskrivning av sammanlagt 1 451 000 kronor, vilket motsvarade en genomsnittlig
avskrivning av i avjämnat tal 40 %. Denna jämförelsevis höga grundavskrivning
borde, i betraktande av att beträffande försvarsväsendets fastighetsfond
tillämpades 50-procentig grundavskrivning, icke kunna anses omotiverad,
eftersom avskrivningen av ifrågavarande för försvarets personal avsedda
byggnader och av de å försvarsväsendets fastighetsfond redovisade anläggningarna
ändock i viss utsträckning måste bedömas från samma synpunkter.
Riksräkenskapsverket ville emellertid å andra sidan understryka, att
den ifrågasatta kraftiga nedskrivningen av fastighetsvärdena icke borde få ha
någon inverkan vare sig på en eventuell reglering framdeles av de för fastigheterna
nu gällande hyrorna eller på fastställandet av försäljningspriset för
fastigheterna.

Avskrivningen av anläggningskostnaderna för de bostäder av på den allmänna
marknaden förekommande typer, som jämlikt riksdagens bemyndigande
uppfördes med anlitande preliminärt av investeringsanslag för försvarsväsendets
fastighetsfond, borde ske med tillämpning av samma principer, som avsåges
skola komma till användning för egnahemsbebyggelsen i Såtenäs och
Karlsborg.

Riksräkenskapsverket hade icke förbisett, att en beräkning av den omedelbara
avskrivningen på grundval av nu gällande hyror och i nuvarande läge
uppskattade driftkostnader vore förenad med vissa osäkerhetsmoment. Det
kunde därför ifrågasättas, huruvida icke tills vidare borde anstå med beslut
rörande grunderna för avskrivning av de fastigheter, som enligt riksräkenskapsverkets
förslag skulle redovisas å den nya fonden. Avgörandet av denna
fråga kunde utan olägenhet skjutas till 194o års riksdag, eftersom det vore tillräckligt,
att medel till årsavskrivning för budgetåret 1944/45 anvisades å
fonden under senare hälften av detta budgetår. Genom ett sådant uppskov
kunde också vinnas, att före avgörandet av frågan örn avskrivningen erhölles
en bättre överblick över det totala behovet av omedelbar avskrivning i fråga
om den statliga produktionen av bostäder utan tjänstebostadskaraktär för
försvarets personal. Vidare bereddes genom uppskovet möjlighet till ytterligare
övervägande av frågan om utformningen av reglerna för själva avskrivningsförfarandet.
I detta avseende kunde andra lösningar tänkas än den i
det föregående angivna.

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Medel för täckande av avskrivningsbehovet. Det kunde ifrågasättas, huruvida
icke för den omedelbara avskrivningen å anläggningskostnaderna för de av
egnahemsstyrelsen uppförda bostäderna i Såtenäs och Karlsborg borde anvisas
ett särskilt anslag under huvudtiteln för avskrivning av oreglerade
kapitalmedelsförluster. Avskrivningsbeloppet syntes emellertid kunna anses
icke vara större än att det utan anvisande av ett sådant anslag kunde täckas
från fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. Till ytterligare stöd för
det senare förfarandet kunde framhållas, att å nämnda fond vid utgången av
budgetåret 1942/43 redovisades en behållning å 1 957 506 kronor 32 öre av
för avskrivning av smärre oreglerade kapitalmedelsförluster anvisade medel
samt att till avskrivning av sådana förluster för nu löpande och nästkommande
budgetår anvisats respektive äskats 1500 000 kronor eller samma belopp,
som tidigare för varje budgetår beviljats för detta ändamål. Därest den
omedelbara avskrivningen föreskreves skola direkt täckas från fonden för
oreglerade kapitalmedelsförluster, borde detta självfallet äga tillämpning även
beträffande anläggningskostnader för ifrågavarande bostäder, som utbetalades
efter utgången av löpande budgetår.

Beträffande avskrivningen av anläggningskostnaderna för de bostäder av
på den allmänna bostadsmarknaden förekommande typer, som jämlikt riksdagens
bemyndigande uppfördes med anlitande preliminärt av investeringsanslag
för försvarsväsendets fastighetsfond vore önskvärt, att för varje budgetår
å tilläggsstat anvisades ett investeringsanslag för den tillämnade fonden
för täckande av de belopp, som Kungl. Majit under budgetåret för uppförande
av sådana bostäder ställt till nämndens förfogande från investeringsanslag under
fastighetsfonden. Härigenom vunnes, att anskaffningskostnaderna för ifrågavarande
bostäder — till den del de icke vore att hänföra till kronan förut tillhörig
mark eller till mark, som för ändamålet kostnadsfritt överlåtits till kronan
—■ automatiskt komme att direkt redovisas såsom tillgångsvärden å den nya
fonden, vilket medförde en avsevärd förenkling av bokföringen. Riksräkenskapsverket
föresloge, att den sålunda förordade anordningen komme till användning
redan under löpande budgetår samt att fonden för möjliggörande
härav inrättades per den 30 juni 1944. I den mån tilläggsstatsanslag anvisades,
borde samtidigt medel anvisas för erforderlig omedelbar avskrivning av de
investeringar, varom vore fråga.

Särskilda frågor. Förslag till överföring av tillgångarna från fonden
för förlag till statsverket till den av riksräkenskapsverket till inrättande
föreslagna fonden borde framläggas av bostadsanskaffningsnämnden i samråd
med riksräkenskapsverket och försvarets civilförvaltning. I samband
med beslutet om denna överföring, vilken lämpligen syntes kunna ske per
den 1 juli 1944 och alltså behövde genomföras först i bokslutet för budgetåret
1944/45, borde även meddelas föreskrift örn överflyttning till bostadsanskaffningsnämnden
av förvaltningen av den kronan tillhöriga mark, som tagits i
anspråk för ifrågavarande bebyggelse, samt örn överförande till den nya
fonden av värdet å denna mark. I detta hänseende har riksräkenskapsverket
anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 217

Tomtmark för bebyggelsen i Såtenäs hade — förutom genom inköp av
tvenne områden för en kostnad av 27 500 kronor, respektive 15 000 kronor —
beretts genom ianspråktagande av viss å flygförvaltningens delfond redovisad
mark. Denna mark hade bostadsanskaffningsnämnden redan i skrivelse den
28 september 1943 föreslagit skola överföras till nämndens förvaltning. Flygförvaltningen
hade i utlåtande den 14 oktober 1943 biträtt detta förslag men
samtidigt uttalat, att vid bifall till förslaget ett av flygförvaltningen till
arrendatorn av marken utgivet ersättningsbelopp å 2 743 kronor 77 öre borde
ersättas flygförvaltningen från anslag under bostadsanskaffningsnämndens
förvaltning. Riksräkenskapsverket, som utginge från att värdet å de två inköpta
områdena skulle upptagas till belopp motsvarande köpeskillingarna
samt att för vart och ett av dessa områden till förutvarande arrendator utgivna
ersättningar örn respektive 16 100 kronor och 6 000 kronor alltså skulle
redovisas såsom anläggningskostnader, funne det ligga närmast till hands,
att värdet å den från flygförvaltningen övertagna marken bestämdes i anslutning
till priset för den inköpta marken. I den mån kronan fått eller finge
vidkännas kostnader i form av ersättningar till arrendatorn av den från flygförvaltningen
övertagna marken, borde dessa kostnader enligt riksräkenskapsverkets
mening slutligt redovisas såsom utgifter å staten för försvarsväsendets
fastighetsfond.

För egnahemsbebyggelsen i Karlsborg erforderlig tomtmark hade uteslutande
beretts genom ianspråktagande av å arméförvaltningens delfond redovisad
mark. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1943 hade en del av
denna tomtmark överförts till den av egnahemsstyrelsen förvaltade jordfonden
samt denna fond uppskrivits och arméföiumltningens delfond nedskrivits med
ett belopp av 1100 kronor. I fråga örn den med angivna beslut avsedda marken
borde föreskrivas den ändringen, att marken skulle ställas under bostadsanskaffningsnämndens
förvaltning samt med nyssnämnda värde överföras till
den nya fonden. Beträffande redovisningen av övrig för egnahemsbebyggelsen
i Karlsborg i anspråk tagen mark hade ännu ej meddelats något beslut. Det
värde, som skulle fastställas för denna mark vid dess överföring från arméförvaltningens
delfond, syntes kunna bestämmas med ledning av det värde,
som åsatts det till jordfonden överförda området. Även beträffande tomtmarken
i Karlsborg borde, i den mån kronan i fråga örn denna sin mark fått
eller finge vidkännas kostnader i form av ersättning till vederbörande arrendator
gälla, att dessa kostnader slutligt borde redovisas såsom utgifter å försvarsväsendets
fastighetsfonds stat.

Under förutsättning att den i det föregående angivna omedelbara avskrivningen
komme till stånd, komme inkomsterna för den till inrättande
föreslagna fonden att icke blott täcka driftkostnader och årliga avskrivningar
utan dessutom lämna ett överskott, som motsvarade full förräntning
av det i fonden investerade kapitalet. Fonden komme således att bli
»självförsörjande», och några anslag till densamma motsvarande ersättningsanslagen
till fastighetsfonderna behövde vid sådant förhållande icke anvisas
å riksstaten. Med hänsyn härtill borde, sedan riksdagen godkänt grunderna
för redovisningen å fonden, den stat, som för varje budgetår borde upprättas
för fonden, kunna fastställas av Kungl. Majit utan riksdagens hörande.

Fondens inkomster komme självfallet praktiskt taget uteslutande att utgöras
av hyresinkomster. Å inkomstsidan av fondens stat borde dock förutom
en post för hyresinkomster även upptagas en post för diverse inkomster. Å
statens utgiftssida bolde upptagas en post för reparations- och underhålls -

218

Kungl. Majlis proposition nr 175.

kostnader m. m., en post för avsättning till värdeminskningskonto och en post
för fondens överskott. I överensstämmelse med vad som gällde beträffande
allmänna fastighetsfonden och försvarsväsendets fastighetsfond borde besparing,
som under ett budgetår uppkomme å posten för reparations- och underhållskostnader
m. m., få reserveras till följande budgetår.

I samband med att beslut fattades om inrättande av den av riksräkenskapsverket
föreslagna fonden, borde föreskrift även meddelas örn slutlig reglering
av de underhållskostnader för de av egnahemsstyrelsen uppförda bostäderna
i Såtenäs och Karlsborg, som bestritts från de för denna bebyggelse anvisade
investeringsanslagen. Från dessa anslag hade till och med utgången av budgetåret
1942/43 utbetalats underhållskostnader om tillhopa 22 130 kronor 30
öre, och från anslagen bestridda underhållskostnader beräknades vid utgången
av nu löpande budgetår komma att uppgå till sammanlagt 52 000 kronor. Riksräkenskapsverket
finge föreslå, att samtliga intill sistnämnda tidpunkt utbetalade
underhållskostnader för ifrågavarande bostäder föreskreves skola täckas
från de från bostäderna under nu löpande budgetår inflytande hyresinkomsterna,
vilka beräknades till 140 000 kronor. I detta sammanhang ville
ämbetsverket framhålla, att hyresinkomsterna från ifrågavarande bostäder för
tiden till och med utgången av budgetåret 1942/43 uppgått till sammanlagt
164 597 kronor 89 öre, vilket belopp inbetalats till riksgäldskontoret och tillgodoförts
den å riksstaten uppförda inkomsttiteln för diverse kapitalfonder.
Yad som efter täckning av angivna underhållskostnader komme att återstå av
nu löpande budgetårs hyresinkomster borde redovisas i enahanda ordning.

Förslag till stat för den nya fonden för budgetåret 1944/45 borde framläggas
av bostadsanskaffningsnämnden i samråd med riksräkenskapsverket.
För den händelse avgörandet av frågan örn avskrivningen av de å fonden
redovisade fastigheterna uppskötes till 1945 års riksdag, kunde från början icke
å staten upptagas någon post för avsättning till värdeminskningskonto. Denna
post och posten för fondens överskott finge då tilläggas, sedan statsmakterna
fattat beslut rörande avskrivningsgrunderna.

FÖRSÄLJNING AV FASTIGHETER.

I skrivelse den 15 februari 1944 har bostadsanskaffningsnämnden framlagt
förslag till de grunder, som borde tillämpas vid försäljning av bostäder, förvaltade
av nämnden.

Därvid har nämnden, som i ärendet samrått med statens byggnadslånebyrå,
erinrat, att det vore av stor vikt att nämnden hade möjligheter att redan från
början kunna med äganderätt upplåta bostäder, som uppförts av nämnden.
I detta hänseende har framhållits bland annat följande.

Det synes vara synnerligen önskvärt, att försäljningen främst i fråga örn
flerfamiljshus kan ske i samband med husens färdigställande eller redan dessförinnan,
då det icke torde vara lämpligt eller ens möjligt att först uthyra lägenheterna
och därefter, sedan de någon tid varit uthyrda, försälja fastigheterna.
Tillfälle torde därför böra beredas Kungl. Majit att snabbt kunna
fatta beslut örn försäljning vid lämplig tidpunkt, då å ena sidan kostnaderna
för byggnadsföretaget kunna överblickas och å andra sidan lägenheterna ännu
icke upplåtits.

219

Kungl. Maj:Is proposition nr 175.

Fall kunna även tänkas, då det kan vara av vikt att snabbt kunna försälja
obebyggd mark. Bostadsproduktion genom kommunala myndigheters försorg
eller enskild företagsamhet kan tänkas underlättad, därest råmark i kronans
ägo kan säljas för ändamålet. Enligt riksdagens skrivelse 1943: 411, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 287, får det ankomma på Kungl. Maj:t
att taga ställning till förslag från nämnden örn utlämnande av lån med anlitande
av i skrivelsen anvisade investeringsanslag till bostadssökande i flerfamiljshus
eller till egnahemsspekulanter ävensom att i övrigt vidtaga erforderliga åtgärder
med avseende å tomtexploatering och förmedling av primär- och sekundärlån,
varvid, därest Kungl. Majit skulle finna övertygande skäl tala för ett anordnande
av bostadsbyggande i enlighet med antydda principer, de av Kungl.
Majit i skrivelsen begärda bemyndigande^ skulle anses innefatta möjlighet
att träffa avgörande i ämnet.

Vad ovan sagts örn försäljning av fast egendom bör även gälla beträffande
upplåtelse med tomträtt av sådan egendom.

Genom riksdagens skrivelse 1943:248, på grund av Kungl. Maj:ts proposition
nr 165, har Kungl. Majit erhållit bemyndigande att under budgetåret
1943/44 utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta örn försäljning
av kronan tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen uppgår
till högst 25 000 kronor. Därjämte har Kungl. Majit bemyndigats att tills
vidare utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall försälja vissa för industriella
anläggningar avsedda fastigheter från under vattenfallsstyrelsens förvaltning
ställda industriområden vid Göta älv, oavsett att sådan fastighets taxeringsvärde
uppskattningsvis överstiger 25 000 kronor. Det synes lämpligt, att
ett bemyndigande av samma slag som det, som sålunda lämnats beträffande
vattenfallsstyrelsens industrifastigheter, lämnas beträffande de under nämndens
förvaltning stående fastigheterna, vilket bemyndigande även bör innefatta
rätt att upplåta fastigheter med tomträtt.

Beträffande finansieringsfrågan har nämnden framhållit, att köparna
till ifrågavarande fastigheter i regel vore i besittning av endast en mindre del
av för fastighetsköp erforderligt kapital och att det därför, därest försäljning
skulle komma till stånd, vore erforderligt med verksamt stöd genom långivning
från statens sida. I detta hänseende har erinrats örn den statliga subvention,
som lämnats vid överlåtelse till bostadsrättsförening av vissa fastigheter
i Motala (propositionen 1941: 181 och 1941: 297). Vidare har anförts:

Belåningen av de fastigheter, som kunna komma att försäljas av nämnden,
synes i största möjliga utsträckning böra ske på samma sätt som fastigheter,
vilka uppföras av enskilda företagare. Finansieringen av fastighetsköpen bör
alltså ske antingen med bottenlån och sekundärlån genom lämpliga kreditinstitut
jämte tertiärlån genom statens byggnadslånebyrå eller också med egnahemslån
genom den statliga egnahemsorganisationens medverkan. Det förra
finansieringssättet torde i allmänhet mera lämpa sig för den belåning, varom
här är fråga, än det senare. De av egnahemsorganen utlämnade egnahemslånen
till förvärv av bostadsegnahem kunna icke beviljas till förvärv av fastighet,
vars värde överstiger 15 000 kronor, och beträffande flerfamiljshusen kan denna
långivning icke komma i fråga. För dessa senare torde tertiärlån få sökas hos
byggnads! aneby rån av respektive bostadsrättsföreningar, till vilka fastigheterna
torde böra överlåtas innan bebyggelsen färdigställts eller i samband med
färdigställandet. Byggnadslåncbyrån torde enligt nu gällande bestämmelser
icke kunna utlämna tertiärlån för förvärv av färdigställda fastigheter.
Tertiärlån torde därför icke kunna beviljas för de enfamiljshus, som av egnahemsstyrelsen
uppförts i Såtenäs och Karlsborg eller för av bostadsanskaffningsnämndon
uppförda hus, som försäljas efter färdigställandet.

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

I den män mindre bemedlade, barnrika familjer komma att inflytta i av
nämnden försålda enfamiljshus, synas dessa familjer böra beredas möjlighet
att erhålla lån och bidrag enligt kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 247) örn
lån och bidrag för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika
familjer. Då man kan förvänta, att mindre bemedlade, barnrika familjer
komma att inflytta även i av nämnden försålda flerfamiljshus, synes, i den
mån fastigheterna upplåtas med bostadsrätt, bostadsrättsföreningens stadgar
böra givas sådan utformning, att föreningen kan godkännas som sådant allmän
nyttigt bostadsföretag, som avses i kungörelsen den 4 september 1935 (nr 512)
örn lån och bidrag av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre
bemedlade, barnrika familjer, och att där omförmält familjebidrag kan utgå.

Utöver ovannämnda lån erfordras viss egen insats av köparen. Då spekulanterna
på nämndens fastigheter ofta endast kunna prestera en del av den erforderliga
egna insatsen, torde det vara nödvändigt, att lån utlämnas till återstående
del av densamma. Dessa fyllnadslån torde böra utlämnas av bostads
anskaffningsnämnden av medel, som ställts till nämndens förfogande och mot
inteckningssäkerhet. De torde böra löpa med 4 % ränta och amorteras på kort
tid. Den del av den egna insatsen, som skall betalas kontant, torde icke
kunna sättas högre än 2—5 % av fastighetsvärdet.

För att täcka den skillnad, som på grund av byggnadskostnadernas ökning
sedan krigsutbrottet m. m. uppkommer mellan anskaffningskostnaden och det
avkastningsvärde, som förräntas av hyresinkomsterna, utlämnas såväl av egnahemsorganen
som av statens byggnadslånebyrå tilläggslån, som tills vidare äro
ränte- och amorteringsfria. Även i fråga örn ole av nämnden försålda fastigheterna
synas motsvarande tilläggslån böra utlämnas till så stort belopp, att
övriga lån, den kontanta insatsen och tilläggslånet tillhopa motsvara anskaffningskostnaden.
Denna kostnad bör alltså i princip utgöra köpeskillingens
belopp. Vid bestämmandet av den del av köpeskillingen, som icke skall täckas
av tilläggslån, bör man vid försäljningen givetvis icke vara bunden av nuvarande
avkastningsvärde eller av det värde, varmed fastigheterna skola ingå i
den blivande fonden. Det saluvärde, som fastigheten kan anses ha, torde få
avgöra storleken av denna del av köpeskillingen. Saluvärdet föreslås beräknat
så att ägarens verkliga årskostnader för fastigheten sammanfalla med eller obetydligt
överstiga hyran. Tilläggslånen torde böra utlämnas av nämnden; den
subvention, som tilläggslånen innebär, torde böra belasta den blivande fondens
avskrivningskonto. Villkoren för de av nämnden utlämnade tilläggslånen synas
böra i huvudsak överensstämma med byggnadslånebyråns villkor för motsvarande
lån. Emellertid böra beträffande de av nämnden utlämnade tilläggslånen
dessutom gälla, att de efter nämndens bestämmande skola förfalla till betalning
eller löpa med ränta och amortering, därest fastigheterna användas för
annat än avsett ändamål d. v. s. såsom bostäder för försvarets personal. Då
därigenom det syftemål, som man velat uppnå genom att förbehålla kronan
återköpsrätt, torde kunna anses tillgodosett på ett tillfredsställande sätt, torde
det vara obehövligt att dessutom förbehålla kronan sådan rätt. Förbehåll örn
en dylik rätt torde icke uppmuntra till inköp av fastigheterna, Återköpsförfarandet
är dessutom omständligt och kostsamt. Vad beträffar de lägenheter,
som skola upplåtas med bostadsrätt, torde dessa kunna förbehållas försvarets
personal genom att denna personal enligt bestämmelser i föreningens stadgar
i första hand intages såsom medlemmar i bostadsrättsföreningen. Därest låntagaren
försäljer fastigheten bör säljaren vara skyldig att å tilläggslånet, intill
hela dess belopp, inbetala det belopp, varmed den av honom erhållna försäljningssumman
överskjuter den del av den ursprungliga köpeskillingen, sorn
icke täckes av tilläggslånet, i den mån fastighetens värde icke kan anses ha
ökat genom av låntagaren vidtagen åtgärd. En dylik bestämmelse torde böra
införas för att förhindra spekulation med fastigheterna. Så länge bostadstill -

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

gången inom respektive orter förblir så knapp, att de fastigheter, för vilka
nämnden beviljat tilläggslån, äro erforderliga för täckande av bostadsbehovet
för försvarets personal, böra tilläggslånen stå kvar i fastigheten, dock under
högst 60 år (amorteringstiden); de böra alltså icke — såsom de av byggnadslånebyrån
utlämnade tilläggslånen — automatiskt avskrivas efter 10 år, därest
särskilt beslut icke meddelats att de skola löpa med ränta och amortering.
Genom en dylik avskrivning skulle staten redan efter 10 år förlora kontrollen
över fastigheternas användning. Frågor örn avskrivning av tilläggslånen torde
böra underställas Kungl. Majit.

I vissa fall kan skillnaden mellan anskaffningskostnaden och saluvärdet

— och därmed tilläggslånesumman — bli så liten, att intresset att bibehålla
fastigheten som bostad för försvarets personal icke kan anses tillgodosett
genom möjligheten att uppsäga tilläggslånet. I dylika fall torde en särskild
inteckning böra uttagas och deponeras hos nämnden såsom säkerhet för att
fastigheten utnyttjas för avsett ändamål. Köpeskillingen jämte den sålunda
uttagna särskilda inteckningen bör överstiga saluvärdet med förslagsvis 25 %
av detsamma. Nämnden bör därefter kunna uppsäga den förbindelse, för vilken
inteckningen utgör säkerhet till betalning, örn fastigheten skulle användas
för annat än avsett ändamål. Alternativt kan — därest en dylik konstruktion,
som i realiteten blir en vitesklausul, icke skulle anses juridiskt betryggande

— köpeskillingens nominella belopp ökas med den sålunda uttagna inteckningens
belopp. Nämnden anser emellertid önskvärt, att köpeskillingens belopp
icke sättes högre än nödvändigt, då detta möjligen kan verka avskräckande
på en icke initierad spekulant på fastigheterna.

Till den bostadsrättsförening, som bildades för de ovannämnda bostadsbyggnaderna
för centrala torpedverkstaden i Motala, utlämnades ett ränte- och
amorteringsfritt lån för erläggande av lagfartsstämpeln. Nämnden anser det
skäligt, att kostnaden för lagfartsstämpeln göres till föremål för subvention
även beträffande de av nämnden förvaltade fastigheterna, så mycket mera som
ifrågavarande kostnad i vissa fall blir oproportionerligt hög i förhållande till
saluvärdet med tillämpning av ovan föreslagna grunder för beräkningen av
köpeskillingen. För att undvika alltför många låneformer föreslår nämnden, att
i samtliga köpekontrakt, varigenom nämnden tillhöriga fastigheter försäljas,
bestämmelser intagas därom, att lagfartsstämpeln betalas av kronan men att
det tilläggslån, som beviljas, ökas med beloppet därav.

Förvaltningen av de av nämnden utlämnade lånen borde uppdragas åt statskontoret.

På grund av vad sålunda anförts har bostadsanskaffningsnämnden hemställt,
att Kungl. Majit måtte dels utverka riksdagens bemyndigande att tills vidare
utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall försälja eller med tomträtt upplåta
den fasta egendom, som förvaltas av nämnden, dels, efter inhämtande av
eventuellt erforderligt samtycke från riksdagen, medgiva, att statens byggnadslånebyrå
finge — utan hinder av att byrån enligt gällande bestämmelser icke
kunde utlämna tertiärlån till förvärv av färdigställd fastighet — utlämna dylikt
lån till förvärv av färdigställd fastighet, som förvaltas av nämnden, dels ock
godkänna de grunder för belåning av fastigheterna efter försäljningen, som
nämnden angivit, samt föreslagna grunder för förvaltningen av de utlämnade
lånen.

Över framställningen ha yttranden inhämtats från försvarets civilförvaltning,
statens byggnadslånebyrå, statskontoret, riksräkenskapsverket samt egnahemsstyrelsen.

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Statens byggnadslånebyrå och egnahemsstyrelsen ha tillstyrkt bifall till
framställningen.

Försvarets civilförvaltning har huvudsakligen anfört att, därest av försvarets
bostadsanskaffningsnämnd förvaltade eller genom nämndens försorg under
uppförande varande byggnader ansåges böra frånhändas staten och överlåtas
å bostadsrättsföreningar eller enskilda, förevarande förslag angående överlåtelsens
form, fastigheternas belåning m. m. i stort sett kunde godtagas. Nämndens
hemställan i fråga örn försäljning utan riksdagens hörande av fast egendom,
som förvaltas av nämnden, samt örn utvidgad rätt till kreditgivning för
statens byggnadslånebyrå föranledde ingen erinran från civilförvaltningens
sida. Vidare har förvaltningen uttalat, att det, såvitt ämbetsverket kunde finna,
måste ställa sig svårt att på längre sikt överblicka konsekvenserna av överlåtelse
till enskilda av personalbostäder. Särskilt finge detta anses gälla för de
fall, att täta ombyten av befattningshavare förekomme. Med hänsyn härtill
ansåge civilförvaltningen det angeläget, att hela frågan underkastades en synnerligen
noggrann prövning, innan åtgärder i föreslagen riktning vidtoges. Det
syntes icke uteslutet, att fastigheternas bibehållande i kronans ägo och deras
redovisning å en särskild fastighetsfond enligt vedertagna grundsatser i längden
kunde komma att visa sig mera ändamålsenligt.

Statskontoret har framhållit, att, därest en försäljning ansåges böra komma
till stånd, köparen icke borde erhålla förmånligare villkor än dem, som stöde
honom till buds vid bostadsanskaffning i allmänhet med anlitande av redan befintliga
statliga lånefonder. Några nya lånefÖrmer med ytterligare subventionsmoment
borde därför ej tillskapas. I motsats till byggnadslånebyråns tilläggslån,
som automatiskt avskreves efter 10 år, skulle nämndens tilläggslån kvarstå
i fastigheten så länge bostadstillgången i orten vore så knapp, att fastigheten
erfordrades för att täcka bostadsbehovet för försvarets personal, dock under
högst 60 år. Den på detta sätt vunna kontrollen över fastigheternas rätta användning
på lång sikt skulle icke erhållas vid ett biträdande av statskontorets
uppfattning rörande formerna för långivningen. Härigenom skulle nämligen
garanti för fastighetens användning endast kunna erhållas för en tid av 10 år.
Därest längre tid ansåges erforderlig, borde kontroll över fastighetens användning
kunna vinnas genom att vid försäljningen förbehålla kronan återköpsrätt.
Statskontoret ansåge sig dock böra ifrågasätta, huruvida kontrollen över fastigheternas
användning borde utsträckas längre tid än tio år, varigenom ifrågavarande
fastighetsköpare skulle komma i sämre ställning än andra låntagare.
Skulle längre tids kontroll anses erforderlig, syntes tvekan kunna råda, huruvida
fastigheterna över huvud taget borde försäljas. För undvikande av sammanblandning
med byggnadslånebyråns tilläggslån borde de av nämnden föreslagna
tilläggslånen givas en annan benämning.

Rilcsräkenslcapsverket har tillstyrkt nämndens förslag, att — i likhet med
vad som skett beträffande vissa under vattenfallsstyrelsens förvaltning stående
industriområden vid Göta älv — bemyndigande utverkades av riksdagen för
Kungl. Majit att tills vidare utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall försälja
fastigheter, som förvaltades av nämnden, oavsett att sådan fastighets

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

taxerings- eller uppskattningsvärde överstege 25 000 kronor. Riksräkenskaps
verket hade icke heller något att erinra mot att i detta bemyndigande även innefattades
rätt att upplåta fastigheter med tomträtt. — Därest subvention skulle
lämnas till kostnad för lagfartsstämpel, syntes ■— i syfte att förenkla redovisningen
å den nya fonden samt renodla karaktären av de föreslagna tilläggslånen
— böra vidtagas den jämkningen, att den del av köpeskillingen, som icke skulle
täckas av tilläggslån, fastställdes till belopp, som understege egendomens saluvärde
med kostnaden för lagfartsstämpel, samt att tilläggslån beviljades för
återstoden av köpeskillingen men icke för lagfartsstämpel. Riksräkenskapsverket
har vidare ställt sig mycket tveksamt till förslaget att införa en ny låneform.
Örn de av nämnden föreslagna villkoren för tilläggslånen ändrades i enlighet
med vad riksräkenskapsverket i det följande förordade syntes några
bärande skäl för anordningen med fyllnadslån icke kunna anses föreligga.
Därest emellertid fyllnadslån befunnes böra utgå, borde inteckning, som lämnades
såsom säkerhet för sådant lån, lia bättre rätt än inteckning för tilläggslån
samt självfallet även utgöra säkerhet för sistnämnda lån, i den mån fyllnadslånet
amorterades.

Beträffande villkoren för medgivande av tilläggslån har riksräkenskapsverket
anfört följande.

Såväl billighetsskäl som önskvärdheten av att icke erhålla alltför många
olika låneformer tala enligt riksräkenskapsverkets mening för att det beträffande
tilläggslån, som utlämnas av bostadsanskaffningsnämnden, bör — i överensstämmelse
med vad som tillämpas i fråga örn motsvarande lån till bostadsproduktion
i icke-statlig regi — föreskrivas, att beslut rörande återbetalning
eller avskrivning av lån skall meddelas senast vid utgången av tionde året efter
lånets utlämnande. Örn och i den mån härigenom fastigheternas användning för
avsett ändamål anses icke bliva tillräckligt tryggad, torde återköpsrätt böra
förbehållas kronan.

Även i de fall, där skillnaden mellan anskaffningskostnad och fastställt
saluvärde blir så liten, att bibehållandet av fastigheterna såsom bostäder
för försvarets personal befinnes icke kunna tryggas genom möjligheten att
uppsäga tilläggslånen, bör enligt riksräkenskapsverkets mening — i stället
för den av bostadsanskaffningsnämnden för sådana fall föreslagna anordningen
— återköpsrättsinstitutet i män av behov komma till användning
för att tillförsäkra staten erforderlig kontroll över fastigheternas utnyttjande.

Den av bostadsanskaffningsnämnden föreslagna bestämmelsen, att låntagare,
som försäljer sin fastighet, skall vara skyldig att å tilläggslånet intill
hela dess belopp inbetala det belopp, varmed den av honom erhållna köpesumman
överskjuter den del av den ursprungliga köpeskillingen, som icke
täckes av tilläggslånet, synes med hänsyn till innebörden av de föreslagna
föreskrifterna örn återbetalning och avskrivning av tilläggslån både vara obehövlig
samt strida mot dessa föreskrifter. Då bestämmelsen dessutom förefaller
obillig, får riksräkenskapsverket avstyrka, att en sådan bestämmelse
medtages vid fastställandet av villkoren för tilläggslånen.

Riksräkenskapsverket vill slutligen beträffande villkoren för tilläggslånen
ifrågasätta, huruvida möjlighet verkligen bör föreligga att uppsäga ett för
förvärv av enfamiljslägenhet utlämnat tilläggslån i anledning därav att låntagaren
avgår med pension och fastigheten i hans hand alltså icke längre kan
sagås användas såsom bostad för en vid försvaret anställd befattningshavare.
För fastigheter med bostäder för upplåtelse med bostadsrätt torde motsva -

Departements chefen.

224 Kungl. Maj-.ts proposition nr 175.

rande spörsmål få upptagas till bedömande närmast i samband med fastställandet
av riktlinjerna för utformningen av stadgarna för de bostadsrättsföreningar,
som skola stå såsom köpare av dessa fastigheter. Utformningen
av angivna stadgar i övrigt torde böra ske med ledning av den erfarenhet
som vunnits i fråga örn stadgarna för den bostadsrättsförening, som övertagit
vissa av verkstadsnämnden uppförda bostadsbyggnader för centrala
torpedverkstaden i Motala,

Under förutsättning att de belopp, som avsattes till värdeminskningskonto
för fastigheter, vilka bleve försålda, bomme att vid tidpunkten för försäljningen
förslå till att åtminstone genomsnittligt sett täcka de tilläggslån, som
utlämnades för dessa fastigheter, borde, därest subvention till kostnad för
lagfartsstämpel lämnades i den form riksräkenskapsverket förordat, de
belopp, varmed tilläggslånen i de särskilda fallen kunde komma att undereller
överstiga beloppen av verkställda avskrivningar å fastigheterna, kunna
såsom vinster respektive förluster å försäljningarna gottskrivas respektive
belastas den titel för diverse inkomster, som borde upptagas å inkomstsidan
av staten för den nya fonden. Genom att mot uppstående förluster svarande
belopp samtidigt gottskreves fondens värdeminskningskonto, bomme utlämnade
tilläggslån genomgående att i sin helhet redovisas såsom indirekt
avskrivna.

I anslutning till bostadsanskaffningsnämndens förslag borde det uppdragas
åt statskontoret att i fortsättningen förvalta av nämnden utlämnade
tilläggslån i de avseenden, som statskontoret handhade förvaltningen av de
olika lån, vilka beviljades av statens byggnadslånebyrå. Det kunde därjämte
ifrågasättas, huruvida icke statskontoret även borde förvara lånehandlingarna.
Vad nu sagts borde, därest fyllnadslån i enlighet med nämndens förslag skulle
utlämnas, äga tillämpning även å dessa lån.

I och med att statskontoret i enlighet med vad nu föreslagits övertoge
förvaltningen av lån, som utlämnats av bostadsanskaffningsnämnden, borde
lånet överföras från den nya fonden till statskontorets delfond av fonden
för låneunderstöd. I fråga örn tilläggslån borde samtidigt ett mot lånets
summa svarande belopp belastas den förra fondens värdeminskningskonto
samt uppföras å värdeminskningskonto å den senare fonden.

Den för försvarets personal påkallade och i statlig regi genomförda bostadsproduktionen
är av väsentligen två slag, nämligen å ena sidan tjänstebostadsbebyggelse
i egentlig mening, som avser att frambringa bostäder, upplåtna
med bostadstvång, och å andra sidan anskaffning av egnahem eller
hyreshus. Enligt de riktlinjer, som i samband med bostadsanskaffningsnämndens
inrättande godtagits av statsmakterna, skall i princip uppförande av
tjänstebostäder i egentlig mening ske genom försorg av vederbörande militära
förvaltningsorgan, medan övriga för försvarets personal avsedda bostäder skola
ombesörjas genom bostadsanskaffningsnämndens försorg. Där så befinnes
lämpligt skola emellertid jämväl bostäder av förstnämnda kategori kunna uppföras
av nämnden, varvid i efterhand skall prövas i vad mån bostäderna skola
upplåtas med bostadstvång eller ej. Beträffande förvaltningen har förutsatts,

Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 225

att den skall omhänderkavas i fråga om tjänstebostäder i egentlig mening för
varje försvarsgren av respektive militära förvaltningsorgan samt i övrigt av
bostadsanskaffningsnämnden. Härigenom erhålles en klar avgränsning mellan
å ena sidan bostäder, som allt framgent beräknas komma att förbliva i kronans
ägo, samt å andra sidan egnahem och hyreshus, vilka böra avyttras i den mån
så är möjligt och ur statens synpunkt ändamålsenligt.

Tjänstebostäder, avsedda att upplåtas med bostadstvång, ha hittills redovisats
såsom kapitaltillgång å försvarsväsendets fastighetsfond. Någon anledning
till avvikelse härifrån synes för närvarande icke föreligga. Däremot
tala vissa skäl för att man även i redovisningshänseende från denna kategori
bostäder särskiljer sådana i statlig regi för försvarets personal uppförda
bostäder, som icke äro förenade med bostadstvång, d. v. s. de bostäder, vilka
enligt det sagda skola förvaltas av bostadsanskaffningsnämnden. Redan i
samband med äskandet av medel för uppförande under löpande budgetår av
bostäder för försvarets personal framförde jag tanken att skapa en särskild
delfond av försvarsväsendets fastighetsfond för redovisning av de av bostadsanskaffningsnämnden
förvaltade fastigheterna. Såsom motiv härför framhöll
jag, att man därigenom skulle vinna en klarare överblick över bostadsbeståndet
och avkastningen därav.

Den nu förebragta utredningen har övertygat mig örn nödvändigheten av
att särskilt för sig redovisa samtliga de fastigheter, vilka böra förvaltas av
bostadsanskaffningsnämnden. Det synes emellertid icke lämpligt, att för detta
ändamål inrättas en ny delfond av försvarsväsendets fastighetsfond, varigenom
man skulle binda sig för de grunder i fråga om redovisningen av inkomster
och utgifter, som gälla för fastighetsfonden. Det byggnadsbestånd, varom här
är fråga, skiljer sig bland annat i avkastningshänseende principiellt från det
i nämnda fastighetsfond ingående. Det torde med hänsyn härtill, såsom riksräkenskapsverket
föreslagit, vara mer ändamålsenligt att för ändamålet tillskapa
en ny kapitalfond, förslagsvis benämnd försvarets bostadsanskaffningsfond.
Denna fond bör tills vidare förvaltas av bostadsanskaffningsnämnden
och av försvarets civilförvaltning redovisas mot rikshuvudboken.

De fastigheter, som enligt det föregående skola redovisas å fonden, äro
för närvarande upptagna dels å försvarsväsendets fastighetsfond, dels å den
av egnahemsstyrelsen förvaltade jordfonden, dels ock under fonden för förlag
till statsverket. Underhållskostnaderna för de av egnahemsstyrelsen uppförda
fastigheterna, vilka ingå bland de å fonden för förlag till statsverket redovisade
kapital tillgångerna, lia förskottsvis bestritts från de för dessa fastigheter anvisade
investeringsanslagen, medan hyresinkomster tillgodoförts inkomsttiteln
för diverse kapitalfonder. Det ligger i sakens natur, att en sådan ordning medför
olägenheter i olika avseenden och att det därför måste framstå såsom
angeläget, att åtgärder snarast vidtagas för åstadkommande av en enhetlig
redovisning av fastigheterna i fråga. Jag har därför ansett mig böra förorda,
att den föreslagna nya fonden inrättas redan från och med den 30 juni 1944, trots
att det viktiga spörsmålet om principerna för avskrivningen av fondens kapitaltillgångar
icke synes mig så utrett, att jag funnit mig kunna nu framlägga

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 175. S7 u 15

226

Kungl. Majlis proposition nr 175.

förslag i ämnet. Jag förutsätter således, att ■— såsom riksräkenskapsverket
föreslagit — denna fråga får senare upptagas till behandling, lämpligen i
samband med att anslag äskas under förevarande fond å tilläggsstat till riksstaten
till ersättning för de medel, som med riksdagens bemyndigande tagits
i anspråk av de för budgetåret 1943/44 under respektive arméförvaltningens,
marinförvaltningens och flygförvaltningens delfonder av försvarsväsendets
fastighetsfond anvisade investeringsanslagen.

Frågan, i vilken utsträckning fastigheter, som för närvarande förvaltas av
de militära förvaltningsorganen och redovisas å försvarsväsendets fastighetsfond,
böra ställas under bostadsanskaffningsnämndens förvaltning och överföras
till den nya fonden, torde, sedan härutinnan erforderlig detaljutredning
verkställts av nämnden i samråd med riksräkenskapsverket och respektive
militära förvaltningsmyndigheter, få avgöras av Kungl. Maj:t. Det torde vidare
få ankomma på nämnden att i samråd med riksräkenskapsverket och vederbörande
förvaltningsmyndigheter avgiva förslag rörande överföring av övriga
kapitaltillgångar till den nya fonden. Sådan överföring torde kunna ske per
den 30 juni 1944. Då investeringsanslag å den nya fonden anvisas för täckande
av de medel, som förskotterats från de under försvarsväsendets fastighetsfond
uppförda investeringsanslagen, komma de med sagda medel anskaffade kapitaltillgångarna
att omedelbart kunna upptagas till redovisning å fonden. De
medel, vilka erfordras för nästkommande budgetår för finansiering av den i
nämndens regi bedrivna byggnadsverksamhet, som icke avser tjänstebostäder
i egentlig mening, torde böra anvisas såsom investeringsanslag under fonden.

Vid fastigheternas redovisning å den nya fonden torde, såsom riksräkenskapsverket
föreslagit, marken, därest inköp förekommit, böra upptagas till
sitt inköpspris samt kostnaderna för ersättningar till arrendatorer redovisas
som anläggningskostnader. Dylika ersättningar, avseende kronan förut tillhöriga
områden, böra däremot slutligt redovisas såsom utgift å staten för försvarsväsendets
fastighetsfond.

I detta sammanhang vill jag även beröra spörsmålet örn försäljning av
de genom egnahemsstyrelsens eller nämndens försorg i statlig regi uppförda
bostäderna för försvarets personal.

Redan från början har det varit statsmakternas avsikt, att bostadsbehovet
på de olika militära förläggningsorterna i första hand skulle tillgodoses
genom kommunal eller enskild byggnadsverksamhet, givetvis i erforderliga
fall med statligt stöd enligt de grunder, som gälla för bostadsbyggnadsverksamheten
i övrigt. Det har därför förutsatts, att, vid uppkommande svårigheter
på en viss ort att tillgodose bostadsförsörjningen, åtgärder i första
hand borde vidtagas i syfte att uppmuntra kommunal och enskild företagsamhet
på orten. Endast för det fall att sådana åtgärder visade sig resultatlösa,
borde staten mera direkt engagera sig i bostadsbyggandet, och bostadslägenheterna
borde därvid snarast möjligt överlåtas till befattningshavarna.
Av den för nämnden fastställda instruktionen framgår ock, att det åligger
nämnden att vidtaga åtgärder för överförande i enskild ägo av ifrågavarande
fastigheter, i den mån så ur statens synpunkt finnes ändamålsenligt. Hit -

227

Kungl. Maj-.ts proposition nr 175.

tills ha icke några av de av nämnden förvaltade fastigheterna försålts, men
ett visst intresse för friköp av lägenheter har förmärkts.

Nämnden har nu efter samråd med statens byggnadslånebyrå hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit
att tills vidare utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall försälja eller
med tomträtt upplåta den fasta egendom, som förvaltas av nämnden. Som
motiv har anförts, att möjlighet borde föreligga för Kungl. Maj:t att snabbt
kunna fatta beslut örn försäljning vid lämplig tidpunkt, då å ena sidan kostnaderna
för byggnadsföretaget kunde överblickas och å andra sidan lägenheterna
ännu icke upplåtits.

Jag delar nämndens uppfattning i denna fråga och finner det fördenskull
lämpligt, att Kungl. Majit erhåller bemyndigande att efter prövning i varje
särskilt fall medgiva försäljning eller upplåtelse med tomträtt av den fasta
egendom, som förvaltas av nämnden. Erinran häremot har icke framställts
av de myndigheter, vilka yttrat sig i ärendet. Då Kungl. Majit i annat sammanhang
för nästa budgetår hemställt örn riksdagens bemyndigande att försälja
kronan tillhörig fast egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde
uppgår till högst 25 000 kronor, torde ifrågavarande bemyndigande kunna
begränsas till att avse försäljning eller upplåtelse med tomträtt av fastighet,
vars taxerings- eller uppskattningsvärde överstiger sagda belopp.

Finansieringen av berörda fastighetsköp har av bostadsanskaffningsnämnden
föreslagits skola ske på samma sätt som beträffande fastigheter, vilka
uppföras av enskilda företagare, eller således med bottenlån och sekundäriån
genom kreditinstitut, med tertiärlån genom statens byggnadslånebyrå samt
med viss egen insats av köparen. Det har beräknats, att den kontanta delen
av den egna insatsen icke kunde bestämmas till mer än 2—5 % av fastighetens
saluvärde och att fördenskull särskilda fyllnadslån kunde bli erforderliga.
Dessa borde löpa med 4 % ränta och amorteras på kort tid. För att täcka
den skillnad, som bland annat huvudsakligen på grund av byggnadskostnadernas
ökning sedan krigsutbrottet uppkommit mellan anskaffningskostnad
och avkastningsvärde, borde nämnden utlämna tilläggslån, vilka —-liksom motsvarande lån från egnahemsorganen och statens byggnadslånebyrå
— tills vidare borde vara ränte- och amorteringsfria. Vidare har
nämnden ansett skäligt, att kostnader för lagfartsstämpel gjordes till föremål
för subvention såsom skett beträffande de fastigheter, vilka uppförts
för centrala torpedverkstaden i Motala och vilka med riksdagens samtycke
överlåtits till en för ändamålet bildad bostadsrättsförening. Slutligen
har i framställningen hemställts, att Kungl. Majit skulle utverka riksdagens
samtycke till att tertiärlån finge utlämnas även till förvärv av färdigställd
fastighet, som förvaltas av nämnden.

Beträffande de sålunda föreslagna låneformerna ha riksräkenskapsverket
och statskontoret framhållit, att köparen icke borde erhålla förmånligare
villkor än dem, som stöde honom till buds vid bostadsanskaffning i allmänhet
med anlitande av redan befintliga lånefonder. I fråga om här avsedd
egnahemsbebyggelse skulle ett biträdande av denna ståndpunkt innebära,

228

Kungl. Majlis proposition nr 175.

att den egna insatsen skulle uppgå till 15 % av det av statens byggnadslånebyrå
fastställda fastighetsvärdet. En insats av denna storlek torde regelmässigt
icke kunna presteras av den personal, varom här är fråga. Då det
synes vara med statens intresse ur skilda synpunkter förenligt att underlätta
en försäljning av förevarande fastigheter, synes den utvägen leda till
bästa resultat, att eventuella köpare på lämpliga villkor medgivas kredit å
köpeskillingen.

Bostadsanskaffningsnämndens ifrågavarande förslag föranleder med hänsyn
härtill i princip icke någon erinran från min sida. Dock anser jag den
kontanta delen av den egna insatsen böra utgöra lägst 3 % av fastighetens
saluvärde. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas, att bostadsbebyggelsens
syfte är att anskaffa bostäder åt i statens tjänst anställd personal och
att ett biträdande av förslaget till den del det innefattar förmånligare villkor
än dem som stå till buds vid bostadsanskaffning i allmänhet därför icke kan
påverka bedömandet av bostadsanskaffningsfrågorna i stort. Även bör erinras,
att vid överlåtelse av omförmälda fastigheter i Motala statliga botten-, sekundär-
och tertiärlån lämnats å ett belopp motsvarande 97,5 % av fastighetsvärdena.

I fråga örn tilläggslånen har föreslagits, att såsom villkor skulle gälla —
förutom de villkor, som fastställts för byggnadslånebyråns motsvarande lån
— att lånen skulle förfalla till betalning eller löpa med ränta, därest fastigheterna
icke användes för avsett ändamål. Vidare har föreslagits, att lånen
under vissa förutsättningar vid försäljning av fastighet skulle inbetalas
samt att lånens löptid skulle vara 60 år. xkterköpsrätt har under sådana förhållanden
ansetts obehövlig.

Såväl riksräkenskapsverket som statskontoret ha ansett berörda villkor
alltför restriktiva och i stället förordat en uppmjukning av villkoren kombinerad
i erforderlig utsträckning med förbehåll om rätt för kronan att återköpa
fastigheten. Jag delar i princip sistnämnda myndigheters uppfattning i denna
fråga men vill lämna öppet, huruvida icke lånevillkor i anslutning till de av
bostadsanskaffningsnämnden angivna böra kunna i vissa fall komma till användning.
Spörsmålet huruvida tilläggslån böra utlämnas av nämnden eller
annat statligt organ, exempelvis byggnadslånebyrån, lärer få närmare övervägas
av Kungl. Maj:t.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde frågor örn försäljning av
ifrågavarande fastigheter samt örn belåning böra prövas och avgöras i huvudsaklig
överensstämmelse med nämndens förslag. Därav påkallade föreskrifter
— även i fråga om beviljande av tertiärlån för färdigställda fastigheter
— torde få meddelas av Kungl. Majit, som jämväl bör äga meddela
bestämmelser rörande redovisning av de vid överlåtelse av ifrågavarande fastigheter
inflytande medlen.

Beträffande det av riksräkenskapsverket berörda spörsmålet örn disposition
av det av 1943 års riksdag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1942/43 under fonden för förlag till statsverket anvisade reservationsanslaget
av 540 000 kronor till viss bostadsbebyggelse i Karlsborg, vill jag erinra att

229

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Kungl. Majit icke ansett Sig böra utnyttja anslaget, då detsamma icke kunnat
disponeras för den egnahemsbebyggelse, för vilken det anvisats. Jag förutsätter,
att anslaget i fråga må användas för andra bostadsändamål och med
hänsyn härtill tillgodoföras det investeringsanslag under den nya fonden,
varom jag i det följande gör framställning. Därest riksdagen ej framställer
erinran häremot, torde det få ankomma på Kungl. Majit att i detta hänseende
meddela föreskrift.

Såsom riksräkenskapsverket anfört, torde det böra ankomma på Kungl.
Majit att fastställa stat för fonden, å vilken såsom inkomst böra redovisas inflytande
hyror och övriga inkomster samt såsom utgift bland annat reparations-
och underhållskostnader m. m. Kostnaderna för fondens förvaltning
synas däremot i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag böra bestridas
från bostadsanskaffningsnämndens anslag å riksstaten. I samband med fondens
inrättande bör beslut fattas örn gäldande av å tiden före den 1 juli 1944
belöpande kostnader för fastigheternas underhåll m. m. samt örn redovisning
av löpande budgetårs hyresinkomster. Yad i dessa avseenden föreslagits av
riksräkenskapsverket synes kunna biträdas.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att de fastigheter, som förvaltas av försvarets
bostadsanskaffningsnämnd, skola från och med den 30 juni 1944
upptagas till redovisning å en särskild i rikshuvudboken uppförd
kapitalfond, betecknad försvarets bostadsanskaffningsfond;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit

att i huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig i det
föregående anförts meddela närmare förskrifter rörande försvarets
bostadsanskaffningsfond och örn gäldande av å tiden före
den 1 juli 1944 belöpande kostnader för underhåll av till fonden
hänförliga fastigheter m. m.;

att i huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig i det föregående
anförts medgiva försäljning eller upplåtelse med tomträtt
och i samband därmed belåning av de fastigheter, som förvaltas
av försvarets bostadsanskaffningsnämnd; samt

att medgiva, att tertiärlån av statens byggnadslånebyrå må
utlämnas jämväl för av försvarets bostadsanskaffningsnämnd förvaltade
fastigheter, som försäljas först sedan de färdigställts.

Viss bostadsanskaffning för försvarets personal.

I samband med Kungl. Majits beslut den 7 maj 1943 örn inrättandet av
försvarets bostadsanskaffningsnämnd förklarade Kungl. Majit bland annat,
att det skulle åligga nämnden att övertaga och fullfölja det 1942 års militära

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

bostadsutredning lämnade uppdraget att utreda möjligheterna att tillgodose
det inom försvarsväsendet föreliggande behovet av tjänstebostäder för de
olika försvarsgrenarna genom egnahemsbebyggelse. På grund härav har
nämnden med skrivelse den 30 juni 1943 överlämnat redogörelse för den beräknade
ökningen av försvarets bostadsbehov under åren 1944—1947.

Över redogörelsen ha avgivits yttranden av överbefälhavaren, chefen för
armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, arméförvaltningens fortifikationsstyrelse,
marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarets fabriksstyrelse,
statens byggnadslånebyrå, statens arbetsmarknadskommission, statens industrikommission,
egnahemsstyrelsen samt 1940 års militära byggnadsutredning.
Av utredningen framgår i huvudsak följande.

ALLMÄNNA SYNPUNKTER.

Utredningen.

Begränsning av utredningens omfattning. Det hade visat sig
nödvändigt att i redogörelsen utelämna ett antal förband och försvarsanläggningar,
för vilka ännu icke kunnat preciseras vare sig blivande bostadsbehov
eller behovet av statlig bostadsanskaffning. Efterhand som dessa förhållanden
framdeles kunde överblickas, borde det få ankomma på bostadsanskaffningsnämnden
att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag och framställningar,
till vilka kunde givas anledning.

Riktlinjer för utredningsarbetet. Yad som i 1942 års militära
bostadsutrednings tidigare redogörelse den 17 mars 1943 anförts rörande utredningsförfarande
och bedömningsgrunder (se propositionen 1943: 287) ägde
även tillämpning i den nu föreliggande sammanställningen. Bostadsanskaffningsnämnden
finge hänvisa till nyssnämnda redogörelse.

Nämnden vore helt på det klara med, att det statliga bostadsbyggandet för
försvarsväsendets personal borde präglas av försiktighet. Särskilt gällde
detta de större lägenhetstyperna. Yid en hyressättning motsvarande den i
öppna marknaden borde man nämligen räkna med frivillig utrymmesbegränsning
i vissa fall. Den ur anläggningssynpunkt ekonomiska betydelsen härav
finge emellertid icke överskattas.

Vissa underofficersbostäder och furirrum. Av bostadsutredningen
och bostadsanskaffningsnämnden hade även behandlats frågan örn utrymning
av vissa underofficersbostäder och furirrum m. m. inom de till armén
hörande förläggningarna, vilken åtgärd ifrågasatts för erhållande av bättre
tillgång till bland annat lektions- och dagrum. Likaså hade beräkningar
gjorts rörande behovet av förläggningsutrymmen för ogifta furirer överhuvudtaget.
För att erhålla bedömningsgrunder rörande dessa frågors inverkan på
det statliga bostadsbyggandet hade bostadsutredningen begärt utlåtande av
chefen för armén, vilken i en den 6 maj 1943 dagtecknad promemoria anfört
i huvudsak följande.

Yid varje truppförband borde tjänstebostäder inom eller i kasernernas omedelbara
närhet finnas för följande personal, nämligen regementsväbel, mashinist,
samtliga, eldare, husmödrar samt biträdande husmödrar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175. 231

Furirer borde förläggas i särskilda furirrum, eventuellt inredda i nuvarande
underofficerslägenheter, eljest om möjligt i särskilda bostadshus.

övrig personal hänvisades till den öppna bostadsmarknaden. På förläggningsorter,
där möjligheterna i öppna marknaden vore så begränsade, att bostadsbehovet
där icke kunde beräknas bliva tillgodosett, måste dock genom
kronans försorg särskilda åtgärder vidtagas för behovets tillgodoseende.

Ett villkor för att här skisserat system skulle kunna tillämpas vöre, att
förläggningsutrymmen funnes för erforderligt antal dagbefäl. I varje truppförbandskasern
borde utrymmen beräknas för följande personal, nämligen
en dagkapten, en daglöjtnant, en regementsdagunderofficer samt en dagunderofficer
per kompaniförläggning (motsvarande).

Mot de här relaterade synpunkterna hade bostadsanskaffningsnämnden
icke haft något att erinra, och nämnden hade därför lagt dem till grund för
sina fortsatta beräkningar. Därvid hade tagits fasta på att det invid flertalet
förläggningar funnes sådana av staten ägda bostäder, som för närvarande
beboddes av personal vid krigsmakten. Yid en eventuell utrymning av de
inom etablissementen befintliga bostäderna borde givetvis nyssnämnda lägenheter
i första hand anvisas sådan personal, som ovillkorligen borde vara bosatt
i förbandets närhet. Övriga befattningshavare finge då söka sig bostad
i öppna marknaden.

Detta oaktat skulle vid en utrymning av inom etablissementen befintliga lägenheter
viss nyanskaffning av närbelägna bostäder bli erforderlig, uppgående
vid utrymning av underofficersbostäder inom kasernbyggnaderna till 65 eldstäder
samt vid utrymning jämväl av dylika bostäder inom kasernområdet till
ytterligare 54 eldstäder.

Det framginge alltså, att en utrymning av ifrågavarande underofficersbostäder
skulle, evad det gällde nyanskaffningen, kunna ske med relativt ringa
kostnad för staten. Å andra sidan skulle åtgärden innebära en ganska stark
påfrestning för den allmänna bostadsmarknaden. Det sistnämnda förhållandet
borde i nuvarande läge tillmätas allra största betydelse. Då det därjämte
icke finge anses uteslutet, att behovet av lektionsrum m. m. skulle kunna
i vissa fall tillgodoses på mera praktiskt och billigt sätt än genom ombyggnad
av ofta moderna bostadslägenheter, borde frågan enligt bostadsanskaffningsnämndens
mening få anstå åtminstone så länge, som nuvarande onormala
bostadsknapphet rådde.

Beträffande furirrummen hade nämnden funnit att, därest nuvarande rum
bibeliölles för sitt ändamål, skulle vid fullt uppsatta förband erfordras ett
tillskott av 593 nya furirrum. En utrymning av de nuvarande rummen skulle
medföra behov av ytterligare 572 nya furirrum. Med hänsyn till de betydande
kostnader, som en utrymning av de nuvarande rummen sålunda skulle föra
med sig, förordade nämnden, att därmed finge anstå, intill dess normalare tider
inträtt.

Hyressättning och förräntning. Den bostadsanskaffning, som i
samband med försvarets utbyggnad måste bedrivas av staten själv, avsåge,
om man bortsåge från lägenheter med bostadstvång, att utgöra ett tillskott
till den allmänna bostadsmarknadens resurser i de fall, dessa icke på annat

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

sätt kunde bringas upp till att motsvara det ökade bostadsbehovet. Detta
borde leda till en hyressättning, som anslöte sig till den allmänna marknadens
priser och en förräntning efter samma grunder, som där tillämpades.

Härvidlag borde bemärkas, att huvuddelen av all enskild eller kommunal
bostadsproduktion i nuvarande läge bedreves med hjälp av subventioner.
Dels utlämnade staten räntefria tilläggslån, vilka helt eller delvis kunde
väntas bli avskrivna, dels ställde ofta kommunerna tomtmark till förfogande
för lågt pris samt utgåve kontanta bidrag. Dylika subventioner vore helt
enkelt nödvändiga för att möjliggöra bostadsbyggande, eftersom med nuvarande
höga byggnadskostnader och reglerade hyror en normal förräntning av
hela det erforderliga anläggningskapitalet icke kunde ske.

Uppenbart vore, att staten vid bostadsproduktion för försvarsväsendets
personal borde tillämpa liknande förräntningsgrunder som de i den allmänna
marknaden och sålunda icke fordra normal förräntning på hela det i bostäderna
investerade kapitalet. Det syntes lämpligt, att hyrorna i de bostäder,
som av staten uppfördes för försvarets personal, fastställdes i samråd med
statens byggnadslånebyrå.

Jämväl för de fastigheter, som förvaltades av respektive försvarsgrenars
förvaltningar, borde hyrorna fastställas enligt enahanda grunder, varvid dock
hänsyn måste tagas till dels tjänstebostädernas belägenhet i kasernbyggnader
eller inom etablissementens inhägnade område, dels lägenheternas storlek
i förhållande till fastställd bostadsstandard, lägenheternas beskaffenhet m. m.

Kostnader. Bostadsanskaffningsnämnden hade sökt överslagsvis åstadkomma
en viss vägledning för bedömande av kostnaderna och därmed anslagsbehovet
för det aktuella bostadsbyggnadsprogrammets genomförande.
Härvid hade nämnden icke medräknat kostnader för eventuella skyddsrum,
överslagsberäkningarna anslöte sig till prisnivån under första halvåret 1943
och grundade sig på en kostnad av 7 500 kronor för eldstad. De beräknade
kostnaderna uppginge till följande belopp.

1 i r 1	Armén	Marinen	\| Flygvapnet	Totalt
	Tusenta	1 kronor
1914 ......	333	356	2 620	3 300
1945 ......	75	1349	1 537.5	2 961.5
1946 ......	135	1097	^62.5	1 894.5
1947 ......	—	484	941	1 425
	543	3 286	5 761	9 590 \|

Nämnden hade jämväl överslagsberäknat kostnaderna för dels de tjänstebostäder,
som ansåges erforderliga i de inhägnade kasernområdenas omedelbara
närhet, därest utrymning av nuvarande underofficersbostäder inom
etablissementet beslötes, dels de furirrum, som nu erfordrades och som ytterligare
erfordrades, därest utrymning av befintliga furirrum i kasernbyggnaderna
beslötes. Kostnaderna härför hade uppskattats till (565 000 kronor för
65 eldstäder + 468 000 kronor för 54 eldstäder =) 1 033 000 kronor, respektive
4150 000 kronor för furirrum vid fullt uppsatta förband och ytterligare

Kungl. Maj:ts proposition nr 175. 233

4 000 000 kronor vid utrymning av inom kasernbyggnader nu befintliga sådana
rum.

Bostadsanskaffningsnämndens anslagsäskanden för budgetåret
1944/45 i vad rör bostadsanskaffning. I skrivelse den 30 augusti
1943 har bostadsanskaffningsnämnden framlagt sina anslagsäskanden för budgetåret
1944/45 och därvid föreslagit, att kostnaderna för bostadsbyggandet
skulle bestridas från respektive delfonder av försvarsväsendets fastighetsfond,
intill dess frågan om anläggningarnas slutliga finansiering blivit avgjord. I
enlighet härmed har nämnden hemställt att för bostadsbyggnadsverksamhet i
nämndens regi få för nämnda budgetår anlita blivande investeringsanslag till
byggnadsarbeten under delfondema till belopp av för armén 270 000 kronor,
för marinen 324 000 kronor och för flygvapnet 1 025 000 kronor.

Yttranden.

Överbefälhavaren har förklarat sig dela bostadsanskaffningsnämndens uppfattning,
att med frågorna örn underofficersbostädemas och furirrummens utrymmande
borde få anstå.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha biträtt bostadsanskaffningsnämndens
allmänna synpunkter och vidare anfört.

Det i betänkandet framlagda bostadsbehovet för flygvapnet grundade sig
på inom flygledningen utförda teoretiska beräkningar av tillkomsten av personal
under femårsperioden 1942/47 samt personalens planlagda fördelning
på staber, förband och anstalter ävensom sannolik fördelning på civilstånd.

Arméförvaltningens fortifikaiionsstyrelse har icke funnit anledning till
erinran mot nämndens förslag örn anstånd tills vidare under nuvarande bostadsknapphet
med utrymning av underofficersbostäder. Jämväl med spörsmålet
örn beredande av behövligt förläggningsutrymme för furirer borde
anstå till tidpunkt efter utgången av budgetåret 1946/47 trots de olägenheter,
som därmed vore förenade.

Statens byggnadslånebyrå har anfört följande.

Beräkningarna rörande erforderligt bostadstillskott för försvarsväsendets
personal under åren 1944—1947 föranledde inga erinringar från byggnadslånebyråns
sida. Under den fyraårsperiod, varom vore fråga, kunde det allmänna
bostadsmarknadsläget hinna avsevärt förändras, vilket kunde komma
att inverka på storleken av den andel av bostadstillskottet, för vilket staten
måste direkt sörja. Då den produktion, som beräknades utförd i statlig regi,
till övervägande del skulle lokaliseras till orter, som saknade och icke
inom de närmaste åren kunde väntas få någon egentlig bostadsmarknad,
borde dock detta osäkerhetsmoment vara av relativt ringa betydelse.

I fråga örn hyressättning och förräntning av de genom statens försorg
byggda bostäderna funnes i princip intet att erinra mot nämndens förslag.
I praktiken kunde dock fastställandet av hyrorna bereda avsevärda svårigheter,
och man syntes få söka att på rimligt sätt sammanjämka olika var för
sig försvarliga bedömningsgrunder.

Man måste hålla för sannolikt, att den del av anläggningskapitalet, som
icke kunde förräntas, komme att för ifrågavarande bebyggelse vara större
än som motsvarade genomsnittet av den statliga och kommunala subventionen
för bostadsbebyggelsen i allmänhet.

234

Kungl. Maj-.ts proposition nr 175.

Statens arbetsmarknadskommission har uttalat önskvärdheten av att i nuvarande
läge samråd upptoges på ett så tidigt stadium som möjligt med socialdepartementets
byggnadsberedning rörande tidpunkten för de särskilda arbetenas
påbörjande samt takten för deras bedrivande.

Egnahemsstyrelsen har hänvisat till de allmänna synpunkter, som styrelsen
framhållit i sitt utlåtande den 26 mars 1943 över militära bostadsutredningens
förslag och vilka framginge av propositionen 1943:287 (s. 14).

Statens industrikommission har framhållit, att det behov av byggnadsmaterial,
som den ifrågavarande bebyggelsen kunde väntas medföra, icke
vore av den storleksordning, att några svårigheter att tillgodose behovet
kunde befaras uppstå. Mot de angivna kostnadsberäkningarna vore intet att
erinra.

1940 års militära byggnadsutredning har erinrat örn de principiella synpunkter,
utredningen anfört i utlåtande den 3 april 1943 över militära bostadsutredningens
förslag (jfr propositionen 1943:287, s. 10, 12), samt därutöver
framhållit.

Bostadsanskaffningsnämndens redogörelse avsåge till största delen ett
bostadsbehov, som bleve aktuellt först örn ett eller flera år. Att döma av den
för närvarande livliga byggnadsverksamheten på bostadsmarknaden, stödd
genom betydelsefulla statliga åtgärder och utövad av stora sammanslutningar
och enskilda företagare, borde det finnas anledning förmoda, att en väsentlig
förbättring på bostadsmarknaden inom kort kunde inträda. På grund härav
vore det vanskligt att för närvarande bedöma nödvändigheten av att genom
statens försorg uppföra de föreslagna bostäderna. Utredningen ansåge därför,
att ståndpunkt nu borde tagas endast till omfattningen av den nybyggnadsverksamhet,
som planlades intill den 1 oktober 1944.

Vidare finge utredningen framhålla, att i försvars utredningens tablåer över
utgifter för nybyggnadsarbeten vid olika flottiljer upptagits kostnader för bostäder
inom etablissementen för dels personal vid officers- och underofficersmässar
och dels ogifta officerare och underofficerare. Då nämnda tablåer legat
till grund för Kungl. Maj:ts anslagsäskanden rörande engångskostnader för
försvarsväsendet, vore medel för uppförande av ifrågavarande bostäder redan
reserverade.

I fråga örn hyressättning och förräntning hade utredningen anslutit sig
till vad nämnden anfört.

BOSTADSFRÅGORNAS LÖSANDE Å DE SÄRSKILDA ORTERNA.

Jag övergår härefter till den del av nämndens redogörelse, som avser förhållandena
vid de olika förbanden. Härvid beaktas endast det bostadsbehov,
som angivits för år 1944, och som icke förut blivit föremål för behandling.

Karlsborg.

Det genom förbandens och institutionernas beräknade tillväxt uppkommande
behovet av bostadstillskott under år 1944 har uppskattats för armén till
2 fyra-, 2 tre- och 6 tvårumslägenheter samt för flygvapnet till 2 tre- och 4
tvårumslägenheter samt 3 enkelrum.

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Bostadsanskaffningsnämnden har därjämte framhållit följande.

Möjligen bomme bostadsbehovet i Karlsborg delvis att kunna täckas medelst
bostadsrätts- eller bostadsföreningshus. I förevarande utredning hade dock
nämnden icke ansett sig böra räkna med annat än att hela behovet måste täckas
medelst av staten uppförda bostäder.

För bebyggelsens ordnande syntes böra gälla vad som beträffande Karlsborg
anförts i bostadsutredningens skrivelse den 17 mars 1943. De bostäder,
som bleve oundgängligen nödvändiga och som icke visade sig kunna erhållas
på annat sätt, borde i vad det gällde familjebostäder, uppföras av nämnden
i hyreshus, avsedda för personal från samtliga i Karlsborg förlagda förband
och institutioner, under det att dubbletter och enkelrum, som ur förvaltningsoch
ordningssynpunkt borde förläggas inom etablissementet, lämpligast borde
byggas av flygförvaltningen.

1940 års militära byggnadsutredning har framhållit att, då av försvarets
bostadsanskaffningsnämnd ett betydande antal bostäder inom kort komme att
uppföras med anlitande av det av 1943 års riksdag anvisade anslaget och
enskild byggnadsverksamhet på platsen icke kunde anses helt utesluten, uppförande
av ytterligare bostäder borde i möjligaste mån begränsas.

Försvarets bostadsanskaffningsnämnd har med anledning av byggnadsutredningens
yttrande anfört.

Visserligen avsåge nämnden att inom kort uppföra ett antal bostäder i
Karlsborg och visserligen hade Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening
ett bostadshus under uppförande i Karlsborg men de bostäder, som
härigenom beräknades tillkomma, utgjorde dock endast en mindre del av det
beräknade behovet. Att, såsom 1940 års militära byggnadsutredning, räkna
med någon nämnvärd enskild byggnadsverksamhet i Karlsborg måste bero
på bristande kännedom örn ortsförhållandena. Tillgången på lämplig tomtmark
därstädes vore nämligen så knapp, att någon bostadsproduktion, vare sig
statlig eller enskild, utöver den nu planerade svårligen kunde komma till
stånd annat än inom själva fästningsområdet, där enskild produktion dock
knappast vore önskvärd. Uppförandet av ytterligare bostäder för försvarets
personal borde mycket riktigt i möjligaste mån begränsas. Nämnden vore
också själv väl medveten örn sitt ansvar, då det gällde att vidhålla möjligast
återhållsamma produktion och att avgöra, när behovet blivit i huvudsak täckt,
så att denna gräns icke överskredes.

Fårösund.

Det på grund av kadrarnas beräknade tillväxt uppkommande bostadsbehovet
för år 1944 har uppskattats till 6 tre- och 5 tvårumslägenheter samt 4
enkelrum. Härom har bostadsanskaffningsnämnden anfört följande.

I Fårösund kunde med säkerhet icke påräknas vare sig enskild byggnadsverksamhet
eller produktion av bostadsrätts- eller bostadsföreningshus, varför
hela behovet inräknats i den kategori, som borde täckas av staten. Emellertid
vore ovisst, i vilken omfattning familjerna önskade bosätta sig i
Fårösund, i Visby eller på fastlandet. Nybyggande av hyreslägenheter i Fårösund
borde därför ske endast i den mån det kunde bedömas, att kontinuerlig
uthyrning av dessa lägenheter kunde ske.

Marinförvaltningen har anfört följande.

Beträffande tillgången på tjänstebostäder den 1 oktober 1943 hade räknats
med den nuvarande, ökad med det antal lägenheter, som inginge i bostads -

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

anskaffningsnämndens reducerade byggnadsprogram för budgetåret 1943/44
och till vilka medel beviljats. Dessa lägenheter vore 8 om 3 rum och kök, 26
om 2 rum och kök samt 6 örn 1 rum och kokvrå.

En jämförelse mellan omfattningen av erforderliga bostäder för personalen
under uppsättningsperioden och nuvarande tillgång på bostäder (den
1 oktober 1943) hade visat, att behovet av nybyggnad av bostäder vore följande.

	5 runi o.	4 rum o.	3 rum o.	2 rum o.	1 runi o.	1 1 runi \|
	kök	kök	kök	kök	kokvrå
Till den Vio 1944......	2	2	ii	10	7	25 \|
» » Vio 1945......		2	5	2		_ 1
» » Vid 1946......		2	2	3	—	1
» » V io 1947......	-	1	-	1		- j
	2	7	18	16	7	25 1

Enligt marinförvaltningens mening borde dels de sju lägenheterna örn 1
rum och kokvrå samt dels ett ytterligare antal enkelrum komma till utförande.
Med hänsyn till att behovet av enkelrum i viss utsträckning syntes kunna
tillgodoses i den allmänna hyresmarknaden, borde dock nvbyggnadsbehovet
tills vidare kunna begränsas till 15 enkelrum.

1940 års militära byggnadsutredning har erinrat, att de byggnadsarbeten,
som inginge i bostadsbyggnadsprogrammet för 1943, ännu icke syntes ha
igångsatts. Med hänsyn härtill och då det vore ovisst, i vilken omfattning
familjerna önskade bosätta sig i Fårösund, i Visby eller på fastlandet, syntes
föreligga skäl att ställa sig avvaktande och i första hand genomföra 1943 års
byggnadsprogram.

Försvarets bostadsanskaffningsnämnd har framhållit, att det icke vore
möjligt för vare sig 1940 års militära byggnadsutredning eller nämnden att
redan nu fastställa, huruvida någon bostadsproduktion under år 1944 bleve
erforderlig utöver den, som nu planerades av nämnden och som utgjorde
allenast en del av det redovisade behovet år 1943. Nämnden vidhölle sitt
förslag men förutsatte, att de härför äskade medlen, 356 000 kronor, helt
eller delvis kunde komma att visa sig obehövliga.

Kallinge.

Den personal, som enligt chefen för flygvapnet borde erhålla bostad inom
förläggningen, utgjordes av 1 förste och 1 andre trafikledare, 1 maskinist, 1
eldare av första klass, 1 elektriker, 1 sjukvårdsförman, 1 eldare av andra klass,
1 husmor av första klass, 1 sjuksköterska, 1 biträdande husmor, 1 sjukvårdsbiträde,
1 föreståndarinna och 2 biträden i officersmässen, 1 föreståndarinna
och 2 biträden i underofficersmässen, 18 köksbiträden samt 15 ogifta officerare
(3 löjtnanter, 12 fänrikar) och 12 ogifta sergeanter, alltså sammanlagt 62 personer.
Enligt erhållna uppgifter erfordrades för dessa befattningshavare för
år 1944 2 tre- och 5 tvårumslägenheter samt 6 dubbletter och 38 enkelrum.

Bostadsanskaffningsnämnden har framhållit följande.

På grund av dels avståndet till Ronneby och ifrågavarande personals tjänstgöringsförhållanden,
dels det beräknade stora antalet tillfälligt kommenderade

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

237

officerare och underofficerare från såväl flygvapnet som marinen, dels slutligen
svårigheten att få dubbletter och enkelrum producerade i allmänna marknaden
har utredningen tillstyrkt, att ifrågavarande bostäder uppfördes av
flygförvaltningen inom etablissementet.

Invid förläggningen i Bredåkra, Kallinge, borde enligt chefen för flygvapnet
dessutom följande personal erhålla bostäder för år 1944, nämligen 2
förrådsförvaltare, 3 flygstationsmästare, 1 köksföreståndare, 1 kasernunderofficer,
1 meteorolog, 1 förste och 1 andre väderleksassistent, 2 gifta signalister,
2 förrådsvaktmästare, 1 garageförman, 1 gift överfurir, 11 gifta furirer,
1 ogift signalist, 1 marketenteriföreståndarinna samt 54 gifta och 27 ogifta
arbetare, sammanlagt 110 personer.

Det uppgivna bostadsbehovet för dessa skulle vara 9 tre- och 72 tvårumslägenheter
samt 29 enkelrum, alltså sammanlagt 110 lägenheter. Härom har
anförts.

Enär de bostäder, som uppfördes utanför etablissementet, icke skulle ha
tjänstebostadskaraktär, måste möjligheterna till uthyrning eller försäljning
bliva helt utslagsgivande vid bedömande av, huru många lägenheter som
borde uppföras. Det vore mycket ovisst, huruvida militär eller civilmilitär

Sersonal vore villig att frivilligt bosätta sig i Ronneby landskommun eller
ballinge, då Ronneby stad läge i närheten. Beträffande de kollektivanställda
hade dyrortsgrupperingen ingen betydelse, och denna personalgrupp syntes
i allmänhet önska erhålla bostad så nära arbetsplatsen som möjligt.

Bostadsutredningen hade förhört sig hos Ronneby landskommun angående
möjligheterna att där genom kommunalt eller enskilt initiativ driva fram bostadsproduktion.
Kallinge kommunala vatten- och avloppsverk hade därvidlag
för kommunens räkning i skrivelse den 26 maj 1943 framhållit, att kommunal
byggnadsverksamhet för närvarande ej borde ifrågasättas, men att kommunen
vore villig att upplåta erforderlig mark för bebyggelse till ett pris av högst
60 öre per kvm.

Bostadsanskaffningsnämnden ansåge sig icke kunna vänta, att någon nämnvärd
enskild bostadsproduktion inom Ronneby landskommun eller Bredåkra—Kallinge
kunde påräknas, varför de bostäder, som ansåges nödvändiga,
borde byggas av staten. Som en följd av vad som ovan anförts, ansåge sig
nämnden dock icke kunna förorda, att staten uppförde hyresbostäder invid
etablissementet för andra än dem, som i förväg förklarade sig villiga att köpa
eller förhyra dessa lägenheter. Uppskattningsvis kunde detta gälla för år
1944 6 gifta överfurirer eller furirer och 30 gifta kollektivanställda, för vilka
skulle erfordras 36 tvårumslägenheter.

Emellertid kunde det komma att visa sig nödvändigt att därutöver uppföra
dels bostäder med bostadstvång för köksföreståndare och kasernunderofficer
samt för personal tillhörande flygsäkerhetstjänsten, eventuellt även för förrådspersonal,
dels hyreslägenheter för ytterligare ett antal kollektivanställda.

Dc bostäder, som beräknats bli erforderliga för gifta överfurirer och furirer
samt för kollektivanställda, borde uppföras såsom enfamiljshus om tre rum
och kök eller såsom två å fyrafamilj shus eller radhus för uthyrning. Lämplig
tomtmark kunde erhållas av Ronneby landskommun till ett pris av 60 öre per
kvm. För att säkerställa ytterligare bostadsbehov invid etablissementet syntes
mark böra inköpas för cirka 100 000 kronor.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen lia föreslagit uppförande av
ytterligare sex enkelrum, avsedda för marketenteripersonal.

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

1940 års militära b yggnadsu t r ejin ing har framhållit, att det vore naturligt
och riktigt att uppföra huvudparten av bostäder för kollektivanställd personal
under år 1944. Enligt vad som framkommit vid nyligen hållet sammanträde
med representanter för Ronneby stad och landskommun, kunde bostäder genom
privat byggnadsverksamhet icke beräknas tillkomma i större utsträckning
än nämnden räknat med.

Här må erinras, att Kungl. Majit i propositionen 1944: 77 hemställt örn godkännande
av avtal med Ronneby stad rörande stadens medverkan vid anskaffandet
av bostäder för personal vid Blekinge flygflottilj. Enligt ifrågavarande
avtal ikläder sig staden garanti för att lägenheter till ett antal, som framgår
av en i avtalet intagen sammanställning (tillhopa 189 eldstäder), skola finnas
tillgängliga vid i sammanställningen angivna tidpunkter (tidigast den 1 oktober
1944) för tillgodoseende av bostadsbehovet för personalen vid flottiljen.
Därjämte förbinder sig staden att, därest behov av ytterligare bostäder för
personalen skulle uppkomma, medverka till fyllande av detta behov.

I skrivelse till flygförvaltningen den 6 december 1943 har bostadsanskaffninysnämnden
framhållit bland annat, att antalet lägenheter, som skulle anskaffas
av staden, i huvudsak överensstämde med det bostadsbehov, som i
nämndens skrivelse den 30 juni 1943 angående av försvarets utbyggnad föranlett
bostadsbehov angivits för Ronneby (Bredåkra—Kallinge) och som beräknats
kunna fyllas genom bostadsproduktion av andra än staten.

Arboga.

Den personal, som enligt chefen för flygvapnet borde erhålla bostad inom
etablissementen, utgjordes vid centrala flygverkstaden av 1 styresman, 1 biträdande
styresman, 1 biträdande verkstadsingenjör, 1 kontrollingenjör, 1
vapeningenjör, 1 motoringenjör, 2 verkmästare samt 3 mästare, sammanlagt
11 personer, samt vid centrala materialförrådet 1 chef, 1 ställföreträdande
chef samt 1 förvaltare, sammanlagt 3 personer. Enligt erhållna uppgifter
skulle för dessa befattningshavare erfordras för år 1944 2 sex-, 1 fem-, 6 fyraoch
5 trerumslägenheter.

Bostadsanshaffningsnämnden har framhållit följande.

Nämnden hade icke kunnat bedöma, huruvida samtliga befattningshavare
på grund av tjänstens krav oundgängligen måste bo inpå respektive etablissement.
Emellertid syntes Arboga stad ha svårigheter att fylla sitt åtagande
gentemot flygförvaltningen, enligt vilket staden skulle svara för, att erforderliga
bostäder anskaffades för personalen. Då nu dels chefen för flygvapnet
förklarat ovannämnda lägenheter erforderliga invid etablissementen, dels
Arboga stad förklarat sig knappast kunna anskaffa lägenheter av större typ
än tre rum och kök och då slutligen trerumslägenheter knappast kunde tillfredsställa
behovet för flertalet av de befattningshavare, som här avsåges,
hade nämnden funnit lämpligt räkna med att produktionen av ifrågavarande
lägenheter icke åstadkommes av andra än av staten.

Därest bostäderna komme att uppföras av staten, borde de beläggas med
bostadstvång, i vilket fall de antagligen borde uppföras av flygförvaltningen.

1940 års militära byggnadsutredning har ansett av bostadsanskaffningsnämnden
upptagna fyra-, fem- och sexrumslägenheter böra uppföras av sta -

Kungl. Majlis proposition nr 175.

239

ten. Samtliga trerumslägenheter skulle i så fall uppföras genom stadens försorg,
med undantag för bostäder, avsedda för befattningshavare, som med
hänsyn till bevaknings- och brandskyddst jönsten vid de viktiga anläggningarna
och svårersättliga materialupplagen måste bo inom etablissementen.

Försvarets b o stads anskaffning snämnd har erinrat, att Arboga stad knappast
kunde tvingas uppföra lägenheter örn fem å sex rum och kök. Staden
kunde med visst berättigande göra gällande, att befattningshavarna finge
nöja sig med lägenheter örn tre eller högst fyra rum och kök. Fråga vore då,
örn man i konkurrens med den civila industrien kunde erhålla personal av
önskvärd kvalitet, som nöjde sig med tre- eller fyrarumslägenheter.

Av 1943 års statsverksproposition (kapitalbudgeten: bil. 2, s. 66) framgår,
att Kungl. Majit genom beslut den 7 augusti 1942 godkänt ett mellan
Arboga stad och flygförvaltningen träffat, den 10 juli 1942 dagtecknat avtal
rörande stadens åtaganden i samband med den nya centrala flygverkstadens
förläggning dit. Enligt § 13 i nämnda avtal har staden åtagit sig att i närheten
av verkstadsområdet till den 1 juli 1943 eller den senare tidpunkt,
varom överenskommelse kunde träffas, ha uppfört bostadshus, inrymmande
30 lägenheter, varav cirka 25 skulle innehålla 2 rum och kök och återstoden
3 rum och kök. Härutöver har staden åtagit sig att stimulera enskild byggnadsverksamhet
och verka som förmedlingsorgan och garant för de olika
former av statssubventionerad bostadsproduktion, som förefinnas, samt att i
andra hand vidtaga de ytterligare anstalter, som erfordras för anskaffande av
det antal bostäder, varav kronan vid varje särskild tidpunkt angiver behov.

Vid anmälan av propositionen 1943: 287 (s. 69) framhöll jag, att det icke
vore möjligt att uppskatta det medelsbehov, som för innevarande budgetår
borde beräknas för tillgodoseende av erforderlig bostadsbyggnadsverksamhet
för försvarets personal, innan närmare undersökningar ägt rum på grundval
av vissa i propositionen uppdragna riktlinjer. Jag förordade fördenskull, att
Kungl. Majit skulle utverka riksdagens bemyndigande att, med anlitande av
de i 1943 års statsverksproposition (kapitalbudgeten: bil. 2) under försvars
väsendets fastighetsfond för budgetåret 1943/44 äskade investeringsanslagen
till vissa byggnadsarbeten m. m., inom vissa av riksdagen för de särskilda
försvarsgrenarna fastställda belopp, ställa erforderliga medel till förfogande
för uppförande av bostäder enligt de av statsmakterna fastslagna riktlinjerna
ävensom för anskaffande av för ändamålet erforderlig mark. Efter av Kungl.
Majit i överensstämmelse härmed gjord hemställan lämnade riksdagen det
begärda bemyndigandet, avseende för envar av försvarsgrenarna ett belopp
av 3 miljoner kronor.

Såsom i det föregående förutsatts vid anmälan av fråga örn inrättande av
försvarets bostadsanskaffningsfond böra under fonden äskas anslag för beredande
av ersättning till försvarsväsendets fastighetsfond för de medel, som
med stöd av nyssnämnda bemyndigande disponerats för uppförande av bosta -

Departements chefen.

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

der, vilka skola redovisas å bostadsanskaffningsfonden. Jag förutsätter att
tills vidare även under nästkommande budgetår medel för bostadsanskaffningsnämndens
byggnadsverksamhet må på angivet sätt inom ramen för av 1943 års
riksdag enligt det föregående beräknade belopp förskotteras, i den mån så
skulle visa sig erforderligt.

Bostadsanskaffningsnämndens förevarande redogörelse beträffande bostadsbehovet
för försvarets personal under de närmaste fyra åren utgör en fortsättning
på det av 1942 års militära bostadsutredning den 17 mars 1943 avgivna
betänkandet rörande bostadsbehovet den 1 oktober 1943. Beträffande
de principiella synpunkter, som av mig anförts vid anmälan av det sistnämnda
betänkandet och av riksdagen godtagits, får jag hänvisa till det föregående
ävensom till propositionen 1943: 287. Dessa synpunkter, som kommit till uttryck
i den för bostadsanskaffningsnämnden fastställda instruktionen, äga
fortfarande giltighet och ha enligt det föregående legat till grund för nämndens
betänkande rörande det fortsatta behovet av bostadsbebyggelse för. försvarets
personal.

I likhet med 1940 års militära byggnadsordning och på av denna utredning
anförda skäl anser jag, att ståndpunkt nu bör tagas allenast till den nybyggnadsverksamhet,
som planlägges intill den 1 oktober 1944. De medel,
som erfordras för denna verksamhet, torde, i den mån verksamheten avser
uppförande av bostäder för försvarets pei-sonal av annat slag än tjänstebostäder
i egentlig mening, böra i överensstämmelse med vad som förut anförts
i samband med framläggande av förslag örn inrättandet av försvarets bostadsanskaffningsfond
för nästa budgetår anvisas såsom investeringsanslag under
denna fond. Någon uppdelning av anslagsbehovet försvarsgrensvis bör därvid
icke förekomma. För bostäder, som böra uppföras av respektive förvaltningsmyndigheter,
ha medelsäskanden framlagts i det föregående.

I likhet med bostadsanskaffningsnämnden och i ärendet hörda militära
myndigheter finner jag mig icke för närvarande böra till prövning upptaga
frågorna örn utrymning av underofficersbostäder och furirrum för att bereda
tillgång till lektions- och dagrum.

Yad nämnden anfört i fråga örn grunderna för hyressättning och örn förräntning
av det i bostäderna nedlagda kapitalet synes mig kunna i huvudsak
godtagas. Till det sistnämnda spörsmålet torde jag få återkomma i samband
med den förutberörda frågan örn principerna för avskrivning av bostadsanskaffningsfondens
kapitaltillgångar.

Beträffande bostadsfrågornas lösande på de olika orterna är det tydligt, att
svårigheter av olika slag måste föreligga att nu göra några bestämda uttalanden
eller framlägga definitiva kostnadsberäkningar. Här må allenast nämnas
följande.

Av de vid Karlsborg beräknade kostnaderna, tillhopa 447 500 kronor,
belöpa 22 500 kronor på enkelrum, vilka borde utföras av flygförvaltningen.
Då behovet av dessa enkelrum synes mig tveksamt, anser jag mig för närvarande
icke böra beräkna medel härför.

241

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

I fråga om Fårösund finner jag i likhet med 1940 års militära byggnadsutredning
med fortsatt medelsanvisning böra tills vidare anstå. Skulle förhållandena
så påkalla, förutsätter jag, såsom av det föregående framgår, att
erforderliga medel få ställas till förfogande med ianspråktagande av tillgängliga
anslag, i den mån dessa därtill lämna tillgång.

För de bostäder, som i Kallinge böra uppföras inom Blekinge flygflottiljs
etablissement, har jag i annat sammanhang beräknat medel. Huruvida i
övrigt statlig bostadsbebyggelse kan bli erforderlig, synes mig icke nu kunna
bestämt avgöras. Därest så skulle bli förhållandet, förutsätter jag i likhet med
bostadsanskaffningsnämnden, att bostäder icke komma att uppföras till större
antal än att de med säkerhet kunna försäljas eller kontinuerligt uthyras.

Yad angår centrala flygverkstaden och centrala materialförrådet i Arboga
är likaledes tveksamt, örn bostäder skola behöva uppföras av staten och i
vad mån de böra givas karaktär av tjänstebostäder. I varje fall synes behovet
av lägenheter örn 3 rum och kök böra tillgodoses av Arboga stad. Någon bostadsbebyggelse
inom etablissementet torde nämligen knappast kunna ifrågakomma.
Dessa spörsmål böra emellertid närmare få övervägas av Kungl. Maj :t.

Med hänsyn till det anförda synes det tillräckligt, örn medelsanvisningen
för nästa budgetår begränsas till 800 000 kronor. Jag förutsätter emellertid,
att det får ankomma på Kungl. Majit att underkasta uppkommande frågor
örn bostadsbebyggelse å de särskilda orterna ytterligare överväganden och
disponera de beräknade medlen för de bostadsbyggnadsändamål för försvarets
personal, vilkas tillgodoseende befinnes mest angeläget. Jag vill i detta
sammanhang erinra, att jag i det föregående (s. 177) förutsatt, att erforderlig
bostadsbebyggelse för nästa budgetår vid krigsflygskolan och Västgöta flygflottilj
skall utföras i bostadsanskaffningsnämndens regi.

Berörda belopp bör i överensstämmelse med vad jag i det föregående föreslagit
(jfr s. 228 f.) minskas med ett belopp av 540 000 kronor, som 1943 års riksdag
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisat under fonden
för förlag till statsverket. Medelsbehovet skulle således uppgå till (800 000 —-540 000 =) i avrundat tal 250 000 kronor.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Anordnande av bostäder å kapitalbudgeten under försvarets
bostadsanskaffningsfond för budgetåret 1944/45 anvisa
ett investeringsanslag av 250 000 kronor.

III. Försvarets fabriksfond.

Omläggning av avloppsnätet i Karlsborg. Under åberopade av vad av mig i

det föregående (s. 74) vid behandlingen av medelsäskanden under försvarsväsendets
fastighetsfond, arméförvaltningens delfond, anförts rörande omläggning
av avloppsnätet i Karlsborg får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 175.

27 14 lii

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

att till Omläggning av avloppsnätet i Karlsborg å kapitalbudgeten
under försvarets fabriksfond för budgetåret 1944/45 anvisa
ett investeringsanslag av 63 000 kronor.

Uppförande av vissa skyddsrum. Efter framställning av försvarets fabriksstyrelse
har Kungl. Majit genom beslut den 21 januari 1944 bemyndigat styrelsen
att inom en kostnadsram av 120 000 kronor låta utföra splitterskyddsrum
för Karl Gustavs stads gevärsfaktori samt att för bestridande av kostnaderna
härför anlita för byggnadsarbeten och fast inredning högst 98 000 kronor
av det för budgetåret 1943/44 under försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens
delfond, anvisade investeringsanslaget av 14 250 000 kronor till
Utbyggnad av vissa fabriker och anläggningar samt för utrustning högst
22 000 kronor av det för samma budgetår under fonden för förlag till statsverket
anvisade investeringsanslaget av 1 630 000 kronor till Anskaffning av
maskiner och utrustning för vissa fabriker och anläggningar. I samband därmed
har fabriksstyrelsen ålagts att, därest så för inrymmande av nämnda kostnader
i de angivna anslagen befunnes nödvändigt, vidtaga motsvarande begränsningar
i övriga med dessa anslag avsedda ändamål.

Yad sålunda förekommit torde i detta sammanhang böra för riksdagen anmälas.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Berglund.

Kungl. Majlis proposition nr 175.

243

Bilaga 1.

Approximativ kostnadssammanställning för byggnader m. underofficersskolor vid Berga.	m. för värnplikts-	och
Vissa arbeten i slottet ...................... .........	........ kronor	20 000
Förläggning för underofficersskolan ..................	........ X>	650 000
» » värnpliktsskolan......................	........ »	700 000
F amiljebostäder..........................................	. ....... »	20 000
Ny personalbarack för kvinnlig personal ............	»	30000
Expeditioner ...........................................	........ »	20 000
Skolbyggnad ............................................	........ >»	500000
Gymnastikbyggnad......................................	»	200 000
Exercishus ..............................................	»	225 000
Gasövningshus ..........................................	»	5 000
Exercisplan..............................................	... »	40 000
Skjutbanor ..............................................	»	125 000
Närstridsbana m. m.....................................	»	10000
Idrottsplats..............................................	........ »	100 000
Matinrättning och värmecentral ......................	»	850 000
Marketenteri ............................................	........ »	200 000
Sjukstuga ................................................	........ »	100000
Förråd....................................................	........ »	30 000
Ammunitionskällare ....................................	........ »	5 000
Vakt- och arrestbyggnad ..............................	........ »	60 000
Båtbrygga................................................	»	10 000
Brand- och luftskyddsåtgärder ........................	»	50000
Vägar ....................................................	........ »	160 000
Stängsel..................................................	........ »	50 000
Yttre ledningar för vatten, värme och avlopp ......	........ »	480 000
Yttre ledningar för elektricitet etc...................	........ > 60000 Kronor 4 700 000
Administration cirka 6 % ..............................	........ » 300 000 Kronor 5 000 000

244

Kungl. Majlis proposition nr 175.

Bilaga 2.

Sammanställning över medclsbehovet för tjänstebostäder vid flygvapnet under

femårsperioden 1942/47.

	Av flygför-valtningen tidigare för femårsperi-oden beräk-nade belopp (eski. av Kungl. Majit disponerade belopp)	Enligt flyg-förvalt-ningens	Enligt departementschefen intill utgången av budgetåret 1944/45 erforderliga medel		Ay flygför-valtningen i medelsäskande för budget-
Förband	senaste be-räkningar (för fem-årsperioden erforderligt belopp)	Obliga- toriska bostäder	Få utredning beroende bostäder	Övriga bostäder	Summa	Ej prövade	året 1944/45 beräknade belopp, att utgå av redan av riksdagen anvisade anslag.
Västmanlands flyg-flottilj ............	865 000	587 000	198 000	241 000	80 000	519 000	34 OOOii 345 000
Boslagens flygflottilj	64 000	154 000	117 000	37 000	—	154 000	—	60 000
Ostgöta »	64 000	221 000	154 000	67 000	—	221 000	—	60 000
Jämtlands »	3 000	350 000	145 000	170 000	—	315 000	35 000 3 000
Krigsflygskolan......	323 000	234 000	26 000	—	—	26 000	—	220 000
Västgöta flygflottilj	740 000	1 785 000	—	—	2 58 000	58 000	—	378 000
Skaraborgs »	809 000	3 968 000	—	—	4 374 000	374 000	594 000	398 000
Svea »	—	348 000	98 000	213 000	—	311 000	37 000	—
Göta »	165 000	405 000	170 000	199 000	—	369 000	36 000	155 000
Skånska flygflottiljen	323 000	384 000	185 000	—	66 000	251 000	_	210 000
Södermanlands flyg-flottilj ............	64 000	67 000		67 000	_	67 000	_	60 000
Kalmar flygflottilj	—	40 000	—	40 000	—	40 000	—	—
Bråvalla »	144 000	81 000	27 000	54 000	—	81000	—	136 000
Hallands »	223 000	389 000	185 000	—	66 000	251 000	—	—
Hälsinge »	1 333 000	630 000	196 000	231 000	133 000	560 000	35 000	210 000
Upplands »	323 000	386 000	186 000	110 000	90 000	386 000	—	305 000
Blekinge »	1 075 000	489 000	185 000	106 000	165 000	456 000		210 000
Flygkadettskolan ....	250 000	90 000	—	20 000	—	20 000	—	151 000
Norrbottens flygbas-kår................		59 000	15 000	44 000		59 000	_	_
Centrala flygverksta-den i Arboga......	_	_	_	_	_	_	_	_
Centrala flygverksta-den å Malmen jämte förrådscentralen ..	953 000							798 500
Centrala flygverksta-den i Västerås ....	1 081 000		_	_	_	_	_	1 020 000
Administration m. m. eirka 6 % ........	—	402 000	113 000	96 000	62 000	271 000	46 000	283500
Summa	8 302 000	7 069 000	2 000 00011695 000	1 094 000	4 789 000	817 000	5 003 000

1 Inklusive kostnad för yttre ledningar m. m., 185 000 kronor.

2 Beloppet avser kostnader för yttre ledningar m. m. för redan beslutade bostadsbyggnader.

3 Inklusive kostnad för yttre ledningar m. m., 160 000 kronor.

4 I beloppet ingå 90 000 kronor för yttre ledningar m. m. för redan beslutade eller nu föreslagna
bostadsbyggnader.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 175.

245

Bilaga 3.

Kostnader för erforderliga byggnadsarbeten m. m. för den sjunde jaktflottiljen.

Erforderliga byggnadsarbeten m. m.	Av flygforvalt-ningen beräk-nade kostnader (prisläget V» 1941) kronor	Avskrivnings- behov (prisläget Vi 1941) kronor
Markförvärv, återstående ..................................	,1 186 000
Flygfältsarbeten » ..................................	) 2 555 000	1 277 500
Kanslibyggnad med kommandocentral ......................	336 000	168 000
Anordningar för luftskyddets ledning, tillika stridslednings-plats ....................................................	50 000	25 000
Radiostation (sändarstation) ................................	50 000	25 000
Mässbyggnad för 50 officerare och vederlikar ..............	125 000	62 500
Mässbyggnad för 60 underofficerare och vederlikar..........	100 000	50 000
Matsalsbyggnad för manskap ..............................	400 000	200 000
Mässbyggnad för manskap..................................	195 000	97 500
Förläggningsbyggnader (kaserner för manskapet vid tre divi-sioner och en specialdivision) ............................	1400 000	700 000
Förläggningsbyggnad för 16 kadetter och aspiranter........	75 000	37 500
Byggnad för vakt- och beredskapspersonalens förläggning jämte garage för brand-, beredskaps- och ambulansbilar.. ..	300 000	150 000
i Gymnastiksalsbyggnad och bastuavdelning..................	320 000	160 000
Skolbyggnad ..............................................	180 000	90 000
Instruktionsverkstad........................................	100 000	50 000
Bostäder enligt särskilt program............................	2 250 000	125 000
Sjukhusbyggnad, innehållande mottagningsavdelning och 25 vårdplatser m. m. samt sjukmaterielförråd i källare........	180 000	90 000
Hangarer för tro divisioners flygplan jämte uppställnings-planer för flygplanen ....................................	1800 000	900 000
Flygtjänstbyggnader för tre divisioner...................... Provbocksanläggning för flygmotorer........................	174 000 90 000	87 000 45 000
Tygverkstad med monteringshall jämte vapenverkstad ......	545 000	272 500
Garage för specialfordon (fordonsförråd) ....................	90 000	45 000
Tyg- och vapenförråd ......................................	200 000	100 000
Flygplanförråd (för flygplan i centralförråd) ................	110 000	55 000
1 Förråd för kulsprute- och handvapenammunition ............	53 000	26 500
! Förrådsbyggnader för stationsmateriel ......................	23 000	11500
j Mindre förrådsbyggnader för detonatorer samt dagförråd av 1 bomber, kulspruteammunition och pyroteknisk materiel i \| anslutning till divisionernas hangargrupp (för tre divisioner)	28 000	14 000
Intendenturförråd och verkstäder............................	151 000	75 500
Drivmedelsförråd och fatförråd..............................	200 000	100 000
Garage för motorfordon med smörjhall, tvättbox, reservdels-	150 000	75 000
Skyddsrum för flygande personal m. fl.......................	112 000	56 000
Flygplatsbolysningsanläggning..............................	310 000	155 000
Alarmeringsanläggning......................................	20 000	10 000
Högtalaranläggning ........................................	40 000	20 000
Idrottsplats ................................................	70 000	35 000
Skjutgård jämte inskjutningsbana för flygplankulspruta samt skjutbana för handvapen ................................	100 000	50 000
Hundgård för 10 hundar....................................	17 000	8 500
Branddammar..............................................	34 000	17 000

1 Beloppen av flygförvaltningen i skrivelse den 9 februari 1944 angivna till 512 000
kronor respektive 2 379 000 kronor. I förstnämnda belopp ingå kostnader för förvärv av
vissa bostadslägenheter.

2 Enligt flygförvaltningens skrivelse den 9 februari 1944 kan detta belopp minskas med
150 000 kronor.

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Erforderliga byggnadsarbeten m. m.	Av flygförvalt-ningen beräk-nade kostnader (prisläget Vt 1941) kronor	Avskrivnings- behov (prisläget V 7 1941) kronor
Yttre vatten- oell avloppsledningar..........................	300 000	150,000 1
Vattenverk med brunnar, kloakpumpstationer och höggradigt
avloppsreningsverk ......................................	240 000	120 000
Värmecentraler avsedda jämväl för hangarerna..............	220 000	110 000
Yttre värmeledningar, pannor och apparatur................	640 000	320 000
Elektriska ytterledningar och transformatorer................	250 000	125 000
Reservkraftanläggning för elektrisk energi ..................	140 000	70 000
Askledaranläggning ........................................	30 000	15 000
Devieringsbana ............................................	7 000	3500
Stängsel omkring området..................................	100 000	50 000
Vägar och planeringsarbeten................................	380 000	190 000
Administration och oförutsedda utgifter ....................	874 000	437 000
Summa	14 300 000	7 057 000

Kungl. Majlis proposition nr 175.

247

Bilaga 4.

Sammanställning ar byggnadsprogrammet för armén.

1	Kostnader för femårsperioden 1942/47 enligt prisläget V 7 1941
i B y g g n a d s o b j e k t	Av riksdagen beslutade eller för riksdagen framlagda byggnads-förslag	Ännu ej prövade byggnads-förslag
A. Av försvarsbeslutet föranledda byggnadsarbeten m. m.
Nya etablissement m. rn.
Norrbottens regementes jägarbataljon ......................	3 350 000
Göta pansarlivgardes kompani på Gotland ..................	545 000	3 805 000
Skånska pansarregementet..................................	6 475 00O
Wendes artilleriregemente ..................................	7 900 000
Bergslagens artilleriregemente ..............................	9 985 000
Stockholms luftvärnsregementes batteri på Gotland..........	* 790 000
Göteborgs luftvttrnskår ....................................	4 935 000
Luleå luftvärnskår..........................................	5 450 000
Signalregementets kompani i Skövde........................	1324 000
Göta trängkårs kompani i Nora ............................	1 590 000
Luftvärnsmobiliseringscentral .............................. Mobiliseringscentraler för Svea och Göta ingenjörkårer......	168 000 867 000	196 000
Mobiliseringscentraler för trängkårerna......................	2 464 000
Stabsmobiliseringscentraler i II.—Yl. militärområdena........	790 000
Förrådsbyggnader för territoriella förband (inklusive markför-	9 785 000	2 000 000
Summa kronor	55 418 000	6 001 000
Tillbyggnad av kaserner.
Livgrenadjärregementet och Östgöta luftvärnsregemente......	*580 000
Södra skånska infanteriregementet...........................	—
Gotlands infanteriregemente ................................	* 451 000
Norrlands dragonregemente ................................	965 000
Göta artilleriregemente ....................................
Norrlands artilleriregemente ................................	—
Smålands artilleriregemente ................................	* 630 000
Gotlands artillerikår........................................	* 449 000
Bodens artilleriregemente ..................................	—
Karlsborgs luftvärnsregemente..............................	550 000
Skånska luftvärnskåren (inkl. verkstad)......................	905 000	i
Sundsvalls luftvärnskår ....................................	861 000	2 238 000
Ingenjörkårerna ............................................	415 000
Signalregementet och arméns signalskola....................	60 000
Signalregementets kompani i Kristianstad ..................		212 000 i
	—
Göta trängkår..............................................	1 3 270 000
Norrlands trängkår ........................................	1 290 000
Skånska trängkåren ........................................
Summa kronor	6 366 000	2 510 000

* Beloppet understiger i proposition till riksdagen angiven kostnad.

1 Beloppet inkluderar 51 000 kronor för vissa arbeten för Livregementets husarer.

2 Härjämte tillkommer ett belopp av 418 000 kronor, som anvisats utom femårsplanens
kostnadsram.

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

	Kostnader för femårsperioden 1942/47 enligt prisläget Vt 1941
Byggn adsobjekt :	Ay riksdagen i beslutade eller för riksdagen framlagda byggnads-förslag	Ännu ej 1 prövade byggnads-förslag
Barackbyggnader...............	1 1 895 000
Garaqebyggnader................	4 650 000
Exercisbyggnader...................	1010 000
Furirbostäder ................

Särskilda byggnadsbolag.
Förläggning av vissa officersaspirant- m. fl. skolor	3 450 000	j
Infanteriskjutskolan ävensom vissa byggnadsarbeten vid Skillingaryd................	242 000
Ridskolan.................	fwv> ''
\| Artilleriskjutskolan ..........	2 600 000
\| Buftvärnsskjutskolan......	880 000	867 000 i
i Försvarets läroverk ..........	1 750 000
J Gudhems remontdepå ...........	100 000	1
j Verkstäder vid Södermanlands pansarregemente..	1070 000
Summa kronor	10 092 000	1 367 000
B. Övriga 1 försvarsbeslutets kostnadsram Ingående byggnadsarbeten m. m.
Ordnande av förläggningar för truppförband och staber m. m.
1 Signalregementets kompani i Boden och Tredje tygkompaniet	1 242 000
Andra tygkompaniet.....	710 000
Ordnande av förläggningen å Grytans skjutfält............	200 000
Ordnande av förläggningen å Revingehed .	* 680 000
Marketentenbyggnad m. m. å Revingehed . .	730 000	1
Provisorisk förläggning för infanteriets officersaspirantskola. .	95 000
Ordnande av förläggningen å Rinkaby .	* 261 000
Expeditionsbyggnad för militära staber i Östersund. .	465 000
Expeditionsbyggnad för militära staber i Karlstad .	495 000
Expeditionsbyggnad för VII. militärbefälsstaben ....	132 000
j Försvarsområdesstaben i Kiruna .	136 000
i Herrevadskloster remontdepå
\| Arméhundgården och armé hundskolan ....	423 000
\| Ordnande av förläggningen å pansarskj utfältet på Utö .	870 000
Summa kronor	6 489 000	_ ''
Verkstäder m. m. Tygverkstäder vid Skaraborgs pansarregemente...... Tyganstalt vid Smålands artilleriregemente.....	1856 000
500 000
Tygverkstad för Jämtlands fältjägarregemente och Norrlands artilleriregemente ...	543 800	!
Tygverkstad för Jönköpings-Kalmar regemente och Göta ingen-
jörkår.................	205 000
Tygverkstad för Västernorrlands regemente och Norrlands	1
trängkår ...........	601800 37 000 1	.
Serviceverkstad för Västernorrlands regemente .	■

* Beloppet understiger i proposition till riksdagen angiven kostnad.

'' Av arméförvaltningen i medelsäskandena för budgetåret 1944/45 angivet belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

249

Kostnader för femårsperioden
1942/47 enligt prisläget
V? 1941

Byggnadsobjekt	Av riksdagen beslutade eller för riksdagen framlagda byggnads-förslag	Ännu ej prövade byggnads-förslag
Serviceverkstad för Svea trängkår .............	89 000
Yägar, planering, stängsel, vatten, avlopp, elektriska ledningar och administration för sistnämnda fem verkstäder	468 400
Tygverkstad för Norra skånska infanteriregementet och Wen-des artilleriregemente, Norra Åsum..............	1 028 000
Tygverkstad för Skånska pansarregementet och Skånska träng-kåren vid Hässleholm .......................	1 690 000
Serviceverkstad för Skånska trängkåren ...	207 000
Serviceverkstad för Stockholms luftvärnsregemente . .	31000
Optiska verkstäder för armén ..........	376 000
Central tygverkstad vid Göteborgs luftvärnskår.. .	l 470 000
Tygverkstad vid Bodens ingenjörkår m. m......	338 000
Tygverkstäder på Gotland.........................	1 153 000
Förråd för reservackumulatorer ...............	108 000
Centrala signalverkstäder jämte signalförrådsverkstäder vid truppförbanden .............................	173 000
Översyn av tygstationer och truppförbandens tygverkstäder. .	715 000
Visst byggnadsföretag i Boden............	55 700
Vissa hittills icke utredda verkstadsfrågor .....	—	1868000
Summa kronor	11 644 700	1 868 000
Förråd m. m. Förråd för jämvägskrigsbromateriel och tung krigsbroma-teriel .........................	1289 000 245 000
Cykelförråd och cykelbodar .................
Förråd för arméns intendenturförråd i Boden......	82 500
Garagebyggnader för vissa motorfordon ....................	580 000
Förråd för arméns truppförband.......	—	4 000 000
Förråd för Andra intendenturkompaniet ....	—	1185 000
Uppförande av viss förrådsbyggnad .........	7 800
Summa kronor	2 204 300	5 185 000
Bostäder. Personalbostad för militärfysiska institutet........	32 500
Vaktmästarbostad vid försvarsväsendets kemiska anstalt m. m.	35 000
Bostäder för viss personal vid vissa luftvärnsmaterielförråd..	645 000
Vissa tjänstebostäder å Grytans skjutfält....................	—	55 000
Personalbostäder vid garnisonssjukhusen..................	2 015 000
Bostäder för armén ...................	1 _
Summa kronor	2 727 500	55 000
I försvarsbeslutet förutsedda markförvärv ....................	1 628 300	—
Skjutbanor nu m. Utvidgning och förbättring av korthållsskjutbana vid Livrege-mentets grenadjärer.....................	28 000
Skolskjutningsbana vid Upplands regemente ................	139 000
Kulspruteskjutbana vid Dalregementet..............	87 000
Utvidgning av Älvsborgs regementes skolskjutningsbana . . . .	21 000

1 Anslaget överfört till försvarets bostads anskaffnings fond.

250

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

Byggnad sobjekt	Kostnader för femårsperioden 1942/47 enligt prisläget Vt 1941
Av riksdagen beslutade eller för riksdagen framlagda byggnads-förslag	Ännu ej prövade byggnads-förslag
Kulsprutepistolbana vid Älvsborgs regemente................	5 000
Kulspruteskjutbana vid Hallands regemente .................	50 O00
Skjutbana för tunga vapen vid Bohusläns regemente ........	95 000
Förbättring av korthållsskjutbana för Gotlands infanterirege-
	75 000
Anläggning av pansarvärns- och luftvärnsskjutbana för Väster-
bottens regemente och Norrlands dragonregemente........	20 000
Kulspruteskjutbana vid Västerbottens regemente ........... .	65 000
Förbättring av Västerbottens regementes korthållsskjutbanor	46 000
i Skolskjutningsbana vid Livregementets husarer..............	74 000
’ Korthållsskjutbana vid Norrlands dragonregemente..........	37 000
I Förbättring av Södermanlands pansarregementes bana vid
	40 000

\| Anordningar för skjutning med pansarvärns- och stridsvagns-
kanon vid pansarregementena ............................	250 000
1 Utvidgning av skolskjutningsbana vid Norrlands artillerirege-
	74 000
\| Korthållsskjutbana vid Norrlands artilleriregemente..........	33 000
Iordningställande av övningsfält för Bergslagens artillerirege-
	325 000
Skolskjutningsbana vid Hästholmen ........................	22 000
Utvidgning av Svea trängkårs skolskjutningsbana............	35 000
Utvidgning av Göta trängkårs skolskjutningsbana............	—
Säkerhetsanordningar å krigsskolans skolskjutningsbana vid
	—
Vissa anordningar å skjutfältet vid infanteriskjutsskolan ....	50 000
Pansarvärnsskjutbana för Bodens fästning ..................	25 000
Skolskjutningsbana vid Rödberget i Boden..................	130 000
Skjutplatsanläggningar m. m. för arméförvaltningens tygavdel-
nings provskjutningscentral ..............................	650 000
Vissa arbeten å Skånska pansarregementets skjutfält........	56 000	125000
Summa kronor	2 432 000	125 000
Vissa andra byggnadsarbeten m. m.
Ordnande av sjukvårdsfrågan vid arméns
och försvarets läroverk ..................................	—	84 000
Om- och tillbyggnad av garnisonssjukhuset i Boden ........	1 465 000
Vissa sjukhuslokaler på Gotland............................	* 275 100
Utbyggnad av vissa fabriker och anläggningar..............
Ombyggnad av matinrättningen vid Norrbottens regemente..	600 000
Ombyggnad av matinrättningen å Marma skjutfält..........	190 000
Centrala tvätt- och reparationsanstalter......................	1 -
Reningsverk vid Södermanlands pansarregemente............	165 000
Vattenreningsfilter vid infanteriskjutskolan..................	45 000
Iståndsättning av vattenledningsnät m. m. vid Göta artilleri-
	110 000
Utbyggnad av vattenverken i Boden och Karlsborg..........	1 200 000
Omläggning av avloppsnätet vid Bodens artilleriregemente ..	46 000
Omläggning av avloppsnätet i Karlsborg....................	110 000	181000
Ordnande av vattenförsörjningen vid luftvärnsartilleriets be-
redskapsdivision i Sundsvall..............................	30 000 1

* Beloppet understiger i proposition till riksdagen angiven kostnad.
1 Anläggningarna överförda till försvarets fabriksfond.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

251

	Kostnader för femårsperioden 1942/47 enligt prisläget V? 1941
Byggnad sobjekt	Av riksdagen beslutade eller för riksdagen framlagda byggnads-förslag	Ännu ej prövade byggnads-förslag
Anläggande av pumpverk och tryckledning vid Skaraborgs	80 000
pansarregemente..........................................
Centraluppvärmningsanläggning vid Svea trängkår ..........	11000
Förvärv av viss fastighet....................................	17 000
Iståndsåttande av vissa elektriska ledningar ................	200 000
Ordnande av kraftförsörjningen vid Hälsinge och Älvsborgs regementen ..............................................	45 000
Förstärkning av körplaner vid Södermanlands och Skaraborgs pansarregementen ........................................	190 000	181000
Hundgårdar vid arméns truppförband........................	174 000
Byggnader för avståndsmätning vid Karlsborgs luftvärnsrege-	40 000
Nybyggnad för krigsarkivet ................................ Iståndsättande av vissa kasernetablissement i Stockholm ....	1 520 000 1015 000	1 400 000
	260 000
Summa kronor	7 788 100	1 846 000
Matinrättningar ...................................i........	2 865 000	400 000
Marketenteriet•..............................................	—
Sjukhus....................................................	1 716 000	142 000
Musikpaviljonger............................................	—
	_

Expeditionslokaler .......................................... Väg- och planeringsarbeten ..................................	—	160 000
Summa summarum kronor	118 875 900	*20 649 000

Beräknade kostnader för femårsperioden 1942/47 140 000 000 kronor.

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Bilaga 5.

Sammanställning av byggnadsprogrammet för marinen. 1 2

	Kostnader för femårsperioden 1942/47 enligt prisläget xh 1941
Ryggnadsobjekt	Av riksdagen beslutade eller för riksdagen framlagda byggnads-förslag	Till grupp II A hänförda bygg-nadsobjekt	Till grupp II B hänförda bygg-nadsobjekt
Allmänt. Elektriiieringsarbeten vid marinens anläggningar Vissa fortifikatoriska arbeten.................... Vissa anläggningar för förbättring av ventilatio-nen vid örlogsvarven och örlogsstationema i Stockholm och Karlskrona....................	500 000 1 290 000	7 700
Vissa sanitära anläggningar v>d örlogsvarven och örlogsstationema i Stockholm och Karlskrona. .		21900
Nybyggnader för sjökrigsskolan ................ Brännoljecisterner för flottan ...................	2 070 000 1386 000	_	200 000
Centralförråd för marinens intendenturförråd.... Vissa inbyggnader i artilleri-, min- och torped- förråd ........................................ Vissa förråd för minor m. m.....................	300 000 1 200 000	300 000
Kompletterande anläggningar och arbeten vid sjö-krigsskolan i Näsby.......................... Garagebyggnader m. m. vid kustartilleriförsvaren och vid Vitså brygga ........................ Vissa byggnadsarbeten vid Berga .............. Bostäder ...................................... Summa kronor	23 000 415 000 1 5000 000 a _ 12 184 000	329 600	200 000
Norrlandskustens marindistrikt. Gustavsviks örlogsdepå ........................ Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands kust-artilleridetachement ..........................	379 000 2 445 000		56 500
Summa kronor	2 824 000		56 500
Ostkustens marindistrikt. För marindistriktet gemensamma anläggningar ..		25 000
Stockholms örlogsstation........................ Stockholms örlogsvarv..........................	434 500 1 485 000	39 000
Hårsfjärdens depå..............................	893 500	26 500
Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms kust-artilleriregemente ............................	2 208 700	545000	299000
Summa kronor	5 021 700	635 500	299 000
Gotlands marindistrikt..................	2 162 700	673 100	243 600

1 Inklusive administrationskostnader.

2 Anslaget överfört till försvarets bostadsanskaffningsfond.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

253

	Kostnader för femårsporioden 1942/47 enligt prisläget lh 1941
Byggnadsobjekt	Av riksdagen beslutade eller för riksdagen framlagda byggnads-förslag	Till grupp II A hänförda bygg-nadsobjekt	Till grupp 11 B hänförda bygg-nadsobjekt
Sydkustens marindistrikt.
För marindistriktet gemensamma anläggningar ..	236 500	481 000	128 000
Sjömanskåren och vissa skolor (utom sjömans-
skolan) ......................................	2 044 500	407 000
Flottans sjömansskola ..........................	1 010 000	20 000	166 000
Blekinge kustartilleriförsvar och Karlskrona kust-
artilleriregemente ............................	2 181 000	252 000	92 000
Karlskrona örlogsvarv..........................	1 495 900	1 033 000
Summa kronor	1 6 717 900	2 193 000	386 000
Västkustens marindistrikt.
Verkstadsanläggningar m. m...................	766 000	140 000	121500
Göteborgs örlogsstation och örlogsvarv..........	955 500	—	278 000
Göteborgs kustartilleriförsvar och Älvsborgs kust-
artilleriregemente ............................	7 575 700	100 000	370 000
Summa kronor	9 297 200	240 000	769 600
Summa summarum kronor	38 207 500	4 071200	1954 600
Administrationskostnader och oförutsedda utgifter (omkring 6 %)................................	1 992 500	243 800	115 400
Totalsumma kronor	40 200 000	4315 000	2 070000

1 Efter frånräknande av 250 000 kronor, som skola utgå av äldre anslag.

Beräknade kostnader för femårsperioden 1942/47 48 000 000 kronor.

254

Kungl. Majlis proposition nr 175.

Bilaga G.

Sammanställning av byggnadsprogrammet för flygvapnet. 1

	Kostnader (med undantag av kostnader för tjänstebostäder)	Av departe-	Av flygför-
Etablissement m. m.	att enligt flyg-förvaltningen bestridas inom belopp, som beräknats för tiden intill den 1 juli 1944	att enligt departements-chefen beräknas för budgetåret 1944/45	beräknade kostnader för ;jänstebostäder intill utgången av budgetåret 1944/45 2	valtningen anmälda, ej i slutligt prövade ! medels-äskanden \|
Västmanlands flygflottilj ..........	6 196 000	188 000	550 000	481000
Koslagens » ..........	1 269 000	263000	163 000	222 000
Östgöta » ..........	1 004 000	188 000	234 000	338 000
Jämtlands » ..........	1 446 000	675 000	334 000	1 632 000
Krigsflygskolan....................	1 379 000	62 000	28 000	297 000 \|
Västgöta flygflottilj................	1 709 000	153 000	61000	37 000 i
Skaraborgs » ................	2157 000	15 000	397 000	630 000
Svea » ................	1 442 000	144 000	330 000	802 000
Göta » ................	1 685 000	140 000	391000	38 000 !
Skånska flygflottiljen..............	9 365 0o0	2 116 000	266 000	228 000
Södermanlands flygflottilj..........	906 000	109 000	71000	42 000
Kalmar » ..........	1 256 000	200 000	42 000	—
Bråvalla » ..........	8 959 000	105 000	86 000	148 000 ''
Hallands » ..........	11134 000	482 000	266 000	610 000
Hälsinge » ..........	11 232 000	2 050 000	594 000	312 000
Upplands >> ..........	12 815 000	172 000	409 000	159 000
Blekinge » ..........	13 338 000	895 000	484 000	591 000
Flygkadettskolan..................	2173 000	—	21000	—
Norrbottens flygbaskår ............	2 482 000	44 000	62 000	122 000
Centrala flygverkstaden i Arboga ..	9 450 000	922 000	—	—
Centrala flygverkstaden å Malmen jämte försöksceutral ............	2 444 OGO	248 000	_	_
Centrala flygverkstaden i Västerås	1 391 000	510 000	~	27 000
Centralförråd för flyg- och vapen-materiel ........................	1866000	382 000	_	_
Centralförråd för intendenturmateriel	—	80 000	—	27 000
Flygvapnets övningsplatser........	1469 000	53 000	—
Flygvapnets underofficers-, signal-och tekniska skolor..............	_	646 000	__	—
Flygeskaderstaber och flygbasområ-desstaber........................	_	190 000	_	_
Vissa radioanläggningar............	—	90 000	—	—
Centrala tvätt- och reparationsan-stalter ..........................	3 _	_	_	—
Reserverat för oförutsedda utgifter för i försvarsbeslutet förutsatta markförvärv ....................	80 000
Verkstadsanläggning för flygindu-strien ..........................	5 920 000	2 025 000	_	—
Flygvapnets krigsflygfält ..........	7 764 000	—	—	—
Bostäder..........................		—	—	—
Summa kronor	122 301 000	13 147 000	4 789 000	6 743 000

1 Kostnaderna för sjunde jaktflottiljen ej inräknade.

2 Exklusive genom Kungl. Maj:ts beslut redan disponerade belopp.

3 Anläggoingarna överförda till försvarets fabriksfond.

4 Anslaget överfört till försvarets bostadsanskaffningsfond.

Beräknade kostnader för femårsperioden 1942/47 152 945 000 kronor.

Kungl. May.ts proposition nr 175. 255

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. För svar sväsen dets fastighetsfond.............................................. 3

A. Kapitalinvesteringar, som skola bestridas med de i 1944 års stats verksproposition

upptagna kvotanslagen ............................. 3

Arméförvaltningens delfond................................................ 3

Signalregementets kompani i Skövde och Livregementets husarer .. 3

Signalregementet och arméns signalskola ............................ 6

Skånska trängkåren .................................................... 9

Förläggning av vissa officersaspirant- m. fl. skolor .................. 10

Infanteriskjutskolan ävensom vissa byggnadsarbeten vid Skillingaryd 19

Luftvärnsskjutskolan .................................................. 28

Expeditionsbyggnad för militära staber i Karlstad .................. 30

Expeditionsbyggnad för VII. militärbefälsstaben...................... 33

Ordnande av förläggningen å pansarskjutfältet på Utö.............. 37

Översyn av tygstationer och truppförbandens tygverkstäder ........ 40

Personalbostäder vid garnisonssjukhusen.............................. 42

Vissa anordningar å skjutfältet vid infanteriskjutskolan ............ 68

Vissa arbeten å Skånska pansarregementets skjutfält................ -69

Omläggning av avloppsnätet i Karlsborg.............................. 72

Nybyggnad för krigsarkivet............................................ 74

Köldlaboratorium vid kemiska anstalten m. m....................... 79

Matinrättningar ........................................................ 82

Sjukhus ................................................................ 86

Marinförvaltningens delfond .............................................. 102

Vissa fortifikatoriska arbeten .......................................... 103

Brännoljecisterner för flottan .......................................... 104

Vissa byggnadsarbeten å Berga........................................ 105

Gustavsviks örlogsdepå m. m......................................... 118

Modernisering av vissa marinens verkstäder m. m................... 122

Sydkustens marindistrikt .............................................. 133

Verkstadsanläggningar m. m. vid Västkustens marindistrikt ........ 147

Administrationskostnader och oförutsedda utgifter .................. 155

Flygförvaltningens delfond ................................................ 155

Flygvapnets underofficers-, signal- och tekniska skolor .............. 155

Vissa radioanläggningar................................................ 162

Tjänstebostäder för personal vid flygvapnet.......................... 164

Vissa byggnadsarbeten m. m. för sjunde jaktflottiljen .............. 178

B. Kapitalinvesteringar för markförvärv.................................. 181

Arméförvaltningens delfond................................................ 181

Utvidgning av Skånska trängkårens kasernområde .................. 181

Förvärv av mark för Marma skjutfält ................................ 185

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

Sid.

Förvärv av mark för infanteriets och kavalleriets officersaspirantskola 186

Förvärv av mark för infanteriskjutskolan ............................ 187

Förvärv av mark för Skånska pansarregementet...................... 188

C. Andra kapitalinvesteringar ............................................ 202

Vissa kostnader för anslutning av avloppssystemet vid Upplands

regemente till Uppsala stads reningsverk.......................... 202

Ytterligare medel för ordnande av vattenförsörjningen i Fårösund 203
Bombfällningsplats för Kalmar flygflottilj ............................ 207

II. Försvarets bostadsanskaffningsfond .......................................... 209

Fråga örn inrättande av försvarets bostadsanskaffningsfond.......... 209

Viss bostadsanskaffning för försvarets personal ...................... 229

III. Försvarets fabriksfond ...................................................... 241

Omläggning av avloppsnätet i Karlsborg.............................. 241

Uppförande av vissa skyddsrum ...................................... 242

Bilagor .......................................................................... 243

Stockholm 1044. K. L. Beckmans Boktryckeri.