Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963 (Proposition 1963:175 - höst)

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Israel om ömsesidig utlämning
för brott; given Stockholms slott den 27 september
1963.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 12 regeringsformen
föreslå riksdagen att godkänna det i Stockholm den 10 september 1963
undertecknade avtalet mellan Sverige och Israel om ömsesidig utlämning
för brott.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ett avtal mellan Sverige
och Israel om ömsesidig utlämning för brott.

1 llihang till riksdagens protokoll 1063. 1 samt. Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av
Halland, i statsrådet å Stockholms slott den 27 september
1963.

N ärvarande:

Statsråden Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga angående godkännande
av ett i Stockholm den 10 september 1963 undertecknat avtal mellan
Sverige och Israel om ömsesidig utlämning för brott. Därvid anför han följande.

Tidigare denna dag har jag anmält fråga angående godkännande av utlämningsfördrag
mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien
och Nordirland. I anslutning därtill lämnade jag en redogörelse för
den traktatmässiga regleringen av utlämningsväsendet för Sveriges del i anslutning
till tillkomsten av lagen den 6 december 1957 (nr 668) om utlämning
för brott, i det följande benämnd utlämningslagen, och under den tid som
förflutit sedan denna lag trädde i kraft, d. v. s. sedan den 1 januari 1958.
Därvid konstaterades sammanfattningsvis, att reglering genom traktat av
utlämning för brott är gällande, dels bilateralt i förhållande till Belgien och
dels multilateralt i förhållande till de till den europeiska utlämningskonventionen
av den 13 december 1957 anslutna utomnordiska staterna Grekland
och Turkiet — den 4 november 1963 kommer även Italiens anslutning
till nämnda konvention att träda i kraft. Vidare omnämndes att förhandlingar
förts, vilka resulterat i att en konvention om utlämning mellan Sverige
och Amerikas Förenta Stater undertecknats den 24 oktober 1961 och
att ett utlämningsfördrag mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien
och Nordirland undertecknats den 26 april 1963. Konventionen
med Förenta Staterna har i enlighet med därom framlagd proposition godkänts
av riksdagen (prop. 1962:40; LHJ 1962:14); ratificering av konventionen
är alltjämt beroende av pågående parlamentsbehandling av frågan
i Förenta Staterna. Vad gäller utlämningsfördraget med Storbritannien har
Kungl. Maj :t denna dag i enlighet med min hemställan beslutat proposition
till riksdagen med förslag om godkännande av fördraget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

Jag vill nu anmäla, att Sverige fört bilaterala förhandlingar om utlämningsavtal
jämväl med Israel. Förhandlingarna, som kommit till stånd på
israeliskt initiativ, har hållits i Stockholm i januari 1962 och de har slutligen
lett fram till ett den 10 september 1963 undertecknat avtal mellan
Sverige och Israel om ömsesidig utlämning för brott; avtalet torde, i svensk
och engelsk text, få fogas såsom bilaga till protokollet i detta ärende. I
det följande lämnas en redogörelse för bestämmelserna i avtalet.

I art. 1 fastslås en allmän förpliktelse för avtalsslutande stat att, under
de förhållanden och i enlighet med de villkor som anges i avtalet, till den
andra staten utlämna för brott misstänkta eller dömda personer. Förpliktelsen
gäller endast i fråga om brott, som förövats på den ansökande statens
område, varmed jämställes fartyg eller luftfartyg på eller över öppna
havet, förutsatt att det är registrerat i sagda stat. Brott, begångna på den
anmodade statens område, omfattas ej av förpliktelsen. I sistnämnda hänseende
är dess tillämpningsområde något snävare avgränsat än vår utlämningslags,
jfr 3 §. Bestämmelsen i avtalet, vilken förestavats av de israeliska
lagstadgandena på detta område, torde dock täcka de flesta praktiska
fall. I anslutning härtill bör uppmärksammas, att avtalet i art. 3
förutsätter en fakultativ möjlighet till utlämning i visst fall, då brottet begåtts
i den anmodade staten.

För att den allmänna förpliktelsen enligt art. 1 skall inträda erfordras
vidare att gärningen är belagd med straff enligt båda staternas lagstiftning
och därtill utgör brott av sådan beskaffenhet i övrigt att utlämning härför
kan ske enligt den anmodade statens lagstiftning. För svenskt vidkommande
innebär sistnämnda villkor för närvarande, att gärningen skall motsvara
brott, varå straffarbete kan följa enligt svensk lag, jfr 4 § utlämningslagen.
Enligt förslag till ändring i 4 § utlämningslagen, som den 5 juni 1963
remitterats till lagrådet för granskning, uppställes det villkoret — som avses
skola gälla efter brottsbalkens ikraftträdande -— att gärningen skall
motsvara brott, för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett
år. Den föreslagna lagändringen innebär, att stadgandets tillämpningsområde
i allt väsentligt bibehålies oförändrat. Israelisk utlämningslag har uppgivits
medge utlämning dels för varje brott, varå enligt israelisk lag kan
följa fängelse i mer än tre år, och dels för ett icke ringa antal i lag särskilt
angivna brott, för vilka en mildare påföljd är stadgad. Det torde med fog
kunna antagas, att tillämpningsområdet för den israeliska lagen i förevarande
hänseende väl motsvarar vad som från svensk synpunkt täcker ett
praktiskt behov. För utlämning enligt avtalet av den som i den ansökande
staten redan dömts för brottet tillkommer det i art. 5 p. 3 angivna villkoret,
att domen skall avse frihetsberövande under viss minsta tid.

Den allmänna förpliktelsen att utlämna för brott, som enligt art. 1 åvilar
avtalsslutande stat, modifieras genom flera av bestämmelserna i efterföl Ij-

llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. iVr 175

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

jande artiklar i avtalet, art. 2 och 4—9. Enligt art. 2 första stycket må utlämning
vägras, om den eftersökte är medborgare i den anmodade staten,
jfr 2 § utlämningslagen. Ett svenskt önskemål om att Sverige med hänsyn
till den nära samhörigheten mellan de nordiska länderna skulle äga befogenhet
att vägra utlämna jämväl den som är medborgare i annan nordisk
stat (jfr prop. 1957: loö s. 40) har tillmötesgåtts av den israeliska regeringen.
Detta har kommit till uttryck i stadgandet i art. 2 andra stycket, av
innebörd att med svensk medborgare jämställes vid tillämpning av avtalet
medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge.

Svenska önskemål om att avtalet borde ge avtalsslutande stat viss möjlighet
att — i enlighet med 3 § andra stycket utlämningslagen — få en ämbets-
eller tjänsteman hos staten utlämnad även för brott, som denne begått
på den andra statens område, har lett till det stadgande som upptagits
i art. 3. Av vad förut sagts framgår, att avtalet i övrigt omfattar endast
brott, begångna i den ansökande staten.

Art. 4 p. 1 innehåller bestämmelsen, att utlämning icke skall medges, om
den eftersökte på den anmodade statens eller tredje stats område blivit eller
är föremål för rättsliga åtgärder för det brott för vilket utlämning begäres.
Under förhandlingarna har klargjorts, att bestämmelsen även avses
täcka det i Sverige tänkbara fallet att åtalseftergift beslutats, jfr 10 § första
stycket utlämningslagen.

Bestämmelserna i p. 2 behandlar det fall, att den eftersökte på den anmodade
statens område är föremål för rättsliga åtgärder eller avtjänar
straff för annat brott än det för vilket utlämning begäres. Bestämmelserna
motsvarar i sak 11 § utlämningslagen.

Medgivandet enligt art. 5 p. 1, att utlämning må vägras, om den anmodade
statens egna jurisdiktionsregler medger åtal för brottet, inskränker för Sveriges
del i väsentlig grad den allmänna utlämningsförpliktelsen enligt art.

1. Med stöd av stadgandena i 1 kap. 2 § strafflagen kan en utlänning, som
finns här i riket, åtalas och dömas vid svensk domstol för brott som han
begått utom riket, om brottet begåtts mot Sverige eller svensk man eller
om straffarbete kan följa å gärningen enligt svensk lag och den ej var fri
från straff enligt lagen på gärningsorten. Svensk jurisdiktionskompetens
kan med andra ord komma att i och för sig föreligga beträffande flertalet
av de brott, för vilka utlämning kan ifrågakomma enligt avtalet. Detsamma
synes bli förhållandet efter brottsbalkens ikraftträdande, jfr 2 kap. 2 och 3
§§ brottsbalken och förut omnämnda förslag till ändring i 4 § utlämningslagen.
Innebörden av nu berörda avtalsbestämmelse blir således, att Sverige
får en vidsträckt rätt att pröva utlämningsframställning från Israel — helt
i överensstämmelse med grundprinciperna för vår utlämningslagstiftning.
Det bör dock understrykas, att det bakomliggande motivet till bestämmelsen
är att bereda den anmodade staten fria händer att, om den så önskar,
själv beivra brottet. Härav följer att, om detta ej sker, utlämning för brottet

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

bör i princip beviljas. Utlämningstraktater torde ju ytterst syfta till att förhindra
att lagöverträdare genom att taga sin tillflykt till annat land skall
kunna undandraga sig lagföring och straff. Synpunkter av detta slag anfördes
även som huvudmotiv vid införandet år 1957 av de berörda, vida jurisdiktionsreglerna
i strafflagen, jfr prop. 1957: 170 s. 13—14.

Genom stadgandet i p. 2 lämnas möjlighet för Sverige att underlåta att
efterkomma en utlämningsframställning i fall, då utlämning befinnes
uppenbart oförenlig med humanitetens krav; sådan möjlighet kräves enligt
8 § utlämningslagen.

Jämlikt p. 3 kan utlämning vägras, om den dom på grund varav utlämning
begäres avser frihetsberövande under kortare tid än sex månader.
Stadgandet i 4 § andra punkten utlämningslagen medger utlämning av
den som i den ansökande staten ådömts en påföljd, utgörande frihetsberövande
i minst fyra månader. Särskilt med hänsyn till det relativt stora
avståndet mellan Sverige och Israel har det ansetts önskvärt, att förpliktelsen
att utlämna enligt avtalet begränsas till brott av allvarligare art.

Förbudet i art. 6 att utlämna vid inträdd åtals- eller straffpreskription
motsvarar stadgandet i 10 § andra stycket utlämningslagen. Att utlämning
ej heller bör komma till stånd, om den eftersökte av den ansökande partens
myndigheter benådats eller fått straffet efterskänkt, torde stå i överensstämmelse
med utlämningslagens principer, jfr prop. 1957: 156 s. 45.

Stadgandet i art. 7 p. 1 fastslår, att utlämning ej skall ske, om det åberopade
brottet av den anmodade staten betraktas som politiskt brott. Därvid
är ej enbart de omständigheter, om vilka den ansökande staten lämnar
upplysning, av avgörande betydelse. Regeln gäller också, därest den anmodade
staten finner det av annat förebringat material framgå, att framställningen
om utlämning i själva verket gjorts i avsikt att lagfora eller straffa
för politiskt brott. Stadgandet torde ge full täckning åt det i 6 § ullämningslagen
stadgade utlämningsförbudet.

I p. 2 har upptagits en bestämmelse om hinder för utlämning, motsvarande
det i 7 § utlämningslagen stadgade förbudet mot utlämning, då risk föreligger
för förföljelse av den som begäres utlämnad på grund av hans härstamning,
tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning
eller eljest på grund av politiska förhållanden.

Art. 8 p. 1 innehåller ett förbud mot utlämning för militärt brott i överensstämmelse
med 5 § utlämningslagen. Stadgandet i artikeln förutsätter
— liksom det svenska lagstadgandet — att utlämning kan komma till stånd,
om gärningen innefattar jämväl brott som icke kan rubriceras som militärt
brott. Uppmärksammas bör, att enligt 12 § andra stycket utlämningslagen
vid utlämning från Sverige särskilt skall angivas att den som utlämnas
icke får straffas såsom för militärt brott.

Det i 12 § första stycket 3. utlämningslagen uppställda villkoret, att den
som utlämnas icke får åtalas vid extraordinär domstol, har fått motsvarighet
i ett i p. 2 stadgat förbud mot utlämning, vilket utsträckts att omfatta

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

även den situationen, att en av sådan domstol meddelad dom ligger till
grund för utlämningsframställningen.

Föreskriften i 12 § första stycket 4. utlämningslagen, enligt vilken såsom
villkor för utlämning skall gälla att den som utlämnas ej må straffas med
döden, har iakttagits i art. 9. Där sägs att, om brottet förskyller dödsstraff
enligt den ansökande statens lagstiftning medan den anmodade statens lagstiftning
icke medgiver sådant straff, utlämning skall vägras. Undantag
från förbudet göres för det fall, att den ansökande parten avgiver sådan
försäkran, som den anmodade parten finner tillfyllest, att dödsstraff icke
kommer att ådömas eller, om det ådömts, icke kommer att verkställas.

Bestämmelsen i art. 10 första stycket uttrycker principen, att den som utlämnats
för brott ej får berövas sin frihet, göras till föremål för rättsliga
åtgärder eller utlämnas till tredje stat för annat brott eller på grund av omständigheter
i övrigt, som är att hänföra till tiden före utlämningen. Såvitt
gäller utlämning från Sverige, står bestämmelsen i överensstämmelse med
huvudstadgandet i 12 § första stycket 1. utlämningslagen. Mot reglerna i
detta lagrum strider ej heller de i artikelns andra stycke angivna undantagen
från nämnda grundprincip, vilka avser de fall att samtycke inhämtats
från den stat, varifrån utlämningen ägt rum, att den som utlämnats
underlåtit lämna den andra staten inom 60 dagar efter det tillfälle därtill
beretts honom eller att han återvänt dit sedan han lämnat staten. En saklig
skillnad föreligger mellan avtalsbestämmelserna och lagrummet i så måtto,
att utlämningslagens minimifrist om 45 dagar att lämna landet i avtalet
utsträckts till 60 dagar.

Vad i art. 10 tredje och fjärde styckena sägs om medgivande till åtgärd
mot den som utlämnats i anledning av annan brottslighet torde vara förenligt
med stadgandena i 24 § utlämningslagen.

Att de svenska myndigheterna har att iakttaga bestämmelserna i art. 10 i
fall av utlämning till Sverige följer av 1 kap. 5 § andra stycket strafflagen,
jfr 2 kap. 8 § brottsbalken.

Avtalet upptager ej någon uttrycklig motsvarighet till 12 § första stycket

2. utlämningslagen, men den däri fastslagna grundsatsen torde ändock, enligt
den uppfattning som vann anslutning vid de mycket grundliga diskussionerna
i frågan under förhandlingarna, ha kommit till tillräckligt uttryck
i art. 10. I detta sammanhang må hänvisas till art. 14 i den europeiska utlämningskonventionen
(prop. 1958: 139 s. 31), art. IX i utlämningskonventionen
med Amerikas Förenta Stater (prop. 1962:40 s. 15) samt art. 9 i
det här förut omnämnda utlämningsfördraget med Storbritannien — bestämmelserna
i sist berörda artiklar har ansetts kunna godtagas på svensk
sida.

Reglerna i de närmast följande artiklarna i avtalet avser förfarandet i
utlämningsärenden. I art. 11 första stycket föreskrives, att framställning
om utlämning skall göras på diplomatisk väg.

I art. 11 andra—fjärde styckena redogöres för de handlingar, som skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

bifogas en utlämningsframställning, jfr 14 § utlämningslagen. Här torde
blott böra anmärkas att i fall, då ärendet avser någon som ännu ej dömts,
framställningen skall vara åtföljd av häktningsbeslut liksom av sådana bevis,
som enligt den anmodade statens lagstiftning skulle rättfärdiga hans
ställande inför rätta i den staten. Beträffande den som redan är dömd kräves
enligt förevarande artikel, att domen företes, men ej någon särskild
utredning i skuldfrågan.

Reglerna i art. 11 fjärde stycket om godtagande av vissa handlingar som
bevis, därest de bestyrkts på visst angivet sätt, ter sig främmande vid jämförelse
med svensk rättegångsordning med dess fria bevisprövning. Från
israelisk sida har de emellertid uppgivits vara nödvändiga i avtalet. Iakttagandet
av reglerna torde närmast bli av betydelse vid utlämning från Israel
till Sverige; reglerna bör ses mot bakgrund av vad som säges i anslutning
till art. 14.

Ett avtal av förevarande slag bygger på den förutsättningen, att anmodad
stat skall, efter mottagandet av utlämningsframställning, vidtaga erforderliga
åtgärder för ärendets behandling. Från israelisk sida har det ansetts
vara av vikt att denna förutsättning kommer till uttryck i själva avtalet.
Vidare har man velat klargöra, att den anmodade statens egna procedurregler
skall vinna tillämpning på handläggningen av ärendet. Avtalsbestämmelsen
härom återfinnes i art. 12.

I art. 13 förutses att provisoriskt anhållande skall kunna ske i brådskande
fall. Sådan åtgärd förutsätter, att dom eller häktningsbeslut meddelats
i den ansökande staten. Härutöver skall i förekommande fall lämnas sådana
ytterligare upplysningar, som skulle ha erfordrats för att rättfärdiga
häktningsbeslut, därest brottet begåtts i den anmodade staten. Angående
sättet för åtgärdens vidtagande hänvisas till den anmodade statens interna
lag. De svenska stadgandena härom återfinnes i 23 § utlämningslagen. Det
bör uppmärksammas, att begäran om provisoriskt anhållande enligt artikeln
skall göras på diplomatisk väg. Den ansökande staten kan ej påfordra
längre provisorisk anhållningstid än trettio dagar.

Som tidigare nämnts ålägger art. 1 de avtalsslutande staterna en allmän
förpliktelse att bevilja utlämning enligt avtalets villkor. Art. Ur innehåller
ett speciellt stadgande, som begränsar förpliktelsen. Enligt detta stadgande
gäller skyldigheten endast i fall, då visst mått av bevisning i skuldfrågan
föreligger i utlämningsärendet.

Här må erinras om att för utlämning av någon, som ej redan är dömd
i den ansökande staten, gäller enligt 9 § utlämningslagen det kravet, att
personen i fråga är häktad och att sannolika skäl föreligger att han begått
gärningen. År vederbörande dömd, kräves att domen stödjes av utredningen
och ej eljest föranleder allvarlig erinran. Enbart häktningsbeslut eller dom
förutsättes således ej skola vara tillfyllest som bevisning i skuldfrågan vid
utlämning från Sverige. Möjlighet lämnas dock att i fördrag med främmande
stat bestämma, att häktningsbeslut eller fällande dom skall godtagas

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

som tillräcklig utredning i skuldfrågan, om det ej i särskilt fall framgår att
beslutet eller domslutet är uppenbart oriktigt, 9 § tredje stycket.

För utlämning av person, som ej redan blivit dömd i den ansökande staten
fordras enligt art. 14 första stycket i avtalet, utöver förekomsten av
häktningsbeslut, att förebringad utredning i utlämningsärendet är tillräcklig
att »rättfärdiga den eftersöktes ställande inför rätta» i den anmodade
staten, därest brottet begåtts inom denna stat. Detta krav på bevisning i
skuldfrågan, som utformats i enlighet med israeliska önskemål, kan sägas
i princip vara längre gående än vad vår lag fordrar.

Som regel torde avtalets nyss berörda beviskrav medföra, att den utredning,
som enligt art. It tredje stycket skall fogas vid utlämningsframställningen,
kommer att omfatta beedigade vittnesintyg eller vittnesutsagor. För
att en svensk framställning om utlämning skall uppfylla avtalsvillkoren,
kan det bli nödvändigt att upptaga muntlig bevisning redan vid den häktningsförhandling
inför svensk domstol, som föregår framställningen. Här
föreligger tydligen »särskilda skäl», varom stadgas i 24 kap. 14 § andra
stycket rättegångsbalken.

För det fall att utlämningsärendet gäller en person, som dömts i den ansökande
staten, uppställer art. 14 andra stycket — i överensstämmelse med
9 § tredje stycket utlämningslagen — den regeln, att domen skall godtagas
som bevisning i skuldfrågan, om det ej i särskilt fall framgår att domslutet
är uppenbart oriktigt.

Avtalet bygger på den principiella uppfattningen, att brister i förebringad
utredning i ett utlämningsärende ej skall utan vidare föranleda avslag på
framställningen, önskvärd komplettering av utredningen skall i stället såvitt
möjligt åvägabringas genom samverkan mellan myndigheterna i de
båda staterna. Mot denna bakgrund bör man se bestämmelserna i art. 15
första stycket, enligt vilka den anmodade staten må begära ytterligare bevisning
eller upplysningar, därest den behöver kompletterande material för
sitt ställningstagande i utlämningsfrågan. År den eftersökte berövad sin
frihet, må han enligt artikelns andra stycke frigivas, om den begärda kompletteringen
icke befinnes tillfyllest eller ej tillställts den anmodade staten
inom härför utsatt frist.

Art. 16 upptager bestämmelser för lösandet av den konfliktsituation, som
uppkommer vid sammanträffande framställningar från flera stater om utlämning
av en och samma person. Bestämmelserna torde vara förenliga
med föreskrifterna i 13 § utlämningslagen.

Stadgandena i art. 17 ger uttryck åt grundsatsen, att ställningstagande
till utlämningsframställning skall ske i enlighet med den anmodade partens
interna lagstiftning. Samma lagstiftning skall även gälla i fråga om
den eftersöktes rätt att erhålla överprövning av beslut i utlämningsärendet.

Om utlämning beviljats, skall den eftersökte enligt art. 18 föras till den
gränsort, hamn eller flygplats, som angives av den ansökande staten, över -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

lämnandet skall ske inom tidrymd, som den anmodade staten äger bestämma,
jfr 20 § andra stycket utlämningslagen.

Föremål eller penningar, som kan tjäna till bevis om eller åtkommits genom
brottet och påträffats i den eftersöktes besittning, skall enligt art. 19,
om så påfordras, i samband med utlämning överlämnas till den ansökande
staten i den utsträckning den anmodade statens lagstiftning medger, jfr
21 § utlämningslagen. Artikeln upptager vidare vissa bestämmelser för det
fall, att egendomen är underkastad beslag eller blivit föremål för förverkande,
liksom för tillgodoseende av annans rätt till egendomen.

Art. 20 innehåller bestämmelser om kostnader i utlämningsärende. Innebörden
av dessa bestämmelser är, att den anmodade staten skall bestrida
kostnad, som uppkommit på dess område, medan den ansökande staten
har att svara för kostnaderna för transporten från detta område av den
som utlämnas.

Avtalet upptager i art. 21 möjlighet för avtalsslutande stat att begära tillstånd
till genomtransport av person, som utlämnats till den staten från
tredje stat. Beträffande framställning om sådant tillstånd gäller samma
regler som för begäran om utlämning. För bifall till densamma kräves, att
sådana omständigheter föreligger, som skulle motivera utlämning av vederbörande
från den anmodade staten. Stadgandena i artikeln synes vara
förenliga med 25 § utlämningslagen.

Art. 22 uppställer krav på att samtliga handlingar i utlämningsärende
skall åtföljas av vederbörligen bestyrkt översättning till engelska språket.

Beträffande de i art. 23 intagna slutbestämmelserna må särskilt framhållas,
att avtalet efter ratifikation blir tillämpligt på brott, som förövats
eller straffdom som meddelats inom tre år före dagen för undertecknandet,
d. v. s. den 10 september 1960 eller senare.

Under åberopande av det anförda får jag föreslå, att det den 10 september
1963 undertecknade avtalet mellan Sverige och Israel om ömsesidig utlämning
för brott måtte jämlikt § 12 regeringsformen framläggas för riksdagen
för godkännande, och hemställer alltså

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att godkänna avtalet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
T. Johansson

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

Bilaga

Avtal1 mellan Sverige och Israel om ömsesidig
utlämning för brott

Kungl. svenska regeringen och Israels
regering,

vilka önska vidtaga åtgärder för
ömsesidig utlämning för brott,

ha överenskommit om följande.

Artikel 1

De avtalsslutande parterna överenskomma
att, under de förhållanden
och i enlighet med de villkor
som angivas i detta avtal, till varandra
utlämna personer, som äro
misstänkta eller dömda för brott,
förövat på den ena partens område,
och vilka anträffats på den andra
partens område, under förutsättning
att brottet är belagt med straff
enligt båda parternas lagstiftning
och utgör brott för vilket utlämning
kan ske enligt den anmodade partens
lagstiftning.

Vid fastställande av platsen för
brottet enligt detta avtal skola fartyg
och luftfartyg på eller över öppna
havet, vilka äro registrerade inom
en av de avtalsslutande parternas
område, anses utgöra denna
parts område.

Artikel 2

Vardera avtalsslutande parten må
vägra att överlämna den eftersökte
på den grund, att han är den anmodade
partens medborgare.

I detta avtal förstås med uttrycket
»medborgare», i vad avser Sverige,
svenska medborgare samt medborgare
i Danmark, Finland, Island
och Norge.

1 Avtalet är upprättat på svenska, engelska
och hebreiska språken. Den hebreiska texten är
här utlämnad; jfr art. 23.

Agreement for the reciprocal extradition
of criminals between Sweden and Israel

The Royal Government of Sweden
and the Government of Israel;

Desiring to make provision for
the reciprocal extradition of criminals; Have

agreed as follows:

Article 1

The Contracting Parties agree to
extradite to each other, in the circumstances
and subject to the conditions
specified in the present
Agreement, those persons who, being
accused or convicted of an offence
committed within the territory of
the one Party, shall be found in the
territory of the other Party; Provided
always that such offence is
punishable in accordance with the
laws of both Parties and is an extraditable
offence in accordance with
the laws of the requested Party.

For the purposes of establishing
the place of commission of an offence
under this Agreement, vessels
and aircraft on or over the high
seas and registered in the territory
of one of the Contracting Parties
shall be deemed to be that Party’s
territory.

Article 2

Either of the Contracting Parties
may refuse to surrender a person
claimed on the ground that he is a
national of the requested Party.

For the purpose of this Agreement
the term »national» includes in relation
to Sweden: Swedish nationals
and nationals of Denmark, Finland,
Iceland and Norway.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

Artikel 3

Avtalsslutande part må i enlighet
med sin lagstiftning och efter sitt
fria skön överlämna den som begäres
utlämnad, även om det brott för
vilket utlämning begäres har förövats
på partens eget område, under
förutsättning att i sådant fall
den eftersökte vid tiden för brottets
förövande var ämbets- eller tjänsteman
hos den ansökande parten och
denna parts medborgare.

Artikel 4

1. Utlämning skall icke medgivas,
om den eftersökte på den anmodade
partens eller tredje stats område
blivit föremål för rättsliga åtgärder
eller vid tiden för framställningen
är föremål för sådana åtgärder för
det brott för vilket utlämning begäres.

2. Om den eftersökte på den anmodade
partens område är föremål
för rättsliga åtgärder eller avtjänar
straff för annat brott, skall med
hans utlämnande anstå till dess att
det rättsliga förfarandet slutförts
och han till fullo avtjänat honom
ådömt straff.

Den anmodade parten må dock, i
stället för att uppskjuta utlämningen
tillfälligt överlämna den eftersökte
till den ansökande parten på
de villkor, som må ha bestämts genom
överenskommelse mellan de
avtalsslutande parterna.

Artikel 5

Utlämning må vägras

1. Om den anmodade parten enligt
sina jurisdiktionsregler äger
åtala den eftersökte för det brott
på grund varav framställningen
gjorts;

2. Om den anmodade partens behöriga
myndigheter, med beaktande
av brottets art och den ansökande
partens intressen, finna det på

Article 3

Each of the Contracting Parties
may, subject to its laws and in its
absolute discretion, surrender a
person claimed even when the offence
in respect of which extradition
is requested has been committed
within its territory; Provided always
that in such a case the person
claimed was åt the time of the commission
of the offence an officer or
employee of the requesting Party
and a national of that Party.

Artide 4

(1) Extradition shall not be
granted if the person claimed has
already been or is åt the time of
the request being proceeded against,
in the territory of the requested
Party or of a third State, for the offence
for which his extradition is
requested.

(2) If the person claimed is being
proceeded against or under punishment
in the territory of the requested
Party for any other offence,
his extradition shall be deferred
until the conclusion of the trial and
the full execution of any punishment
awarded to him.

However, the requested Party
may, instead of postponing the extradition
of the person claimed,
temporarily surrender him to the
requesting Party in accordance with
conditions to be determined by
mutual agreement between the Contracting
Parties.

Artide 5

Extradition may be refused:

(1) When the requested Party has
jurisdiction to prosecute the person
claimed for the offence in regard to
which the request is made;

(2) When it is held by the competent
authorities of the requested
Party, taking account of the nature
of the offence and the interests of
the requesting Party, to be obvious -

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

grund av den eftersöktes ringa ålder
eller hälsotillstånd eller andra
sådana personliga omständigheter
uppenbart oförenligt med humanitetens
krav att överlämna honom;

3. Om den eftersökte på den ansökande
partens område dömts till
fängelse eller annat frihetsberövande
under kortare tid än sex månader
för det brott för vilket utlämningen
begäres.

Artikel 6

Utlämning skall icke äga rum om,
efter det att brottet förövats eller
blivit föremål för åtal eller dom, talan
å brottet preskriberats eller
straffet för brottet eljest förfallit
enligt antingen den ansökande eller
den anmodade partens lagstiftning,
eller om den eftersökte av den ansökande
partens myndigheter benådats
eller fått straffet efterskänkt
för det brott för vilket utlämning
begäres.

Artikel 7

1. Den som eftersökes skall icke
utlämnas, om det brott för vilket
utlämning begäres av den anmodade
parten anses vara av politisk natur
eller om han visar, att utlämningsframställningen
i själva verket
gjorts i avsikt att lagfora eller straffa
honom för brott av politisk natur.

2. Utlämning skall ej heller medgivas,
om den anmodade parten har
grundad anledning till antagande,
att utlämningsframställningen
gjorts i avsikt att åtala eller straffa
den eftersökte med anledning av
hans härstamning, religion, nationalitet
eller politiska uppfattning
eller att någon av dessa omständigheter
kan komma att lända honom
till men.

ly incompatible with humane considerations
to surrender the person
claimed because of his tender age,
State of health or any other such
personal reasons;

(3) When the person claimed has
been sentenced in the territory of
the requesting Party for the offence
in respect of which his extradition
is requested to imprisonment of
some other form of deprivation of
liberty for a term of less than six
months.

Article 6

Extradition shall not take place
if, subsequently to the commission
of the offence or the institution of
the prosecution or the conviction
thereon, exemption from prosecution
or punishment has been acquired
by lapse of time, according
to the laws of either the requesting
or requested Party or if the person
claimed has been pardoned or has
had his punishment remitted by the
authorities of the requesting Party
in respect of the offence for which
his extradition is requested.

Article 7

(1) A person claimed shall not
be extradited if the offence in respect
of which his extradition is requested
is regarded by the requested
Party as one of a political character
or if he proves that the request for
his extradition has, in fact, been made
with a view to trying or punishing
him for an offence of a political
character.

(2) Extradition shall likewise not
be granted if the requested Party
has substantial grounds for believing
that the request for extradition
has been made for the purpose of
prosecuting or punishing the person
claimed because of his race, religion,
nationality or political opinion, or
that that person’s position may be
prejudiced for any of the said
reasons.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

Artikel 8

1. Den som eftersökes skall icke
utlämnas, om det brott för vilket
utlämning begäres är ett militärt
brott; det förutsättes dock att utlämning
kan medgivas, om sådant
brott jämväl innefattar brott enligt
den anmodade partens allmänna
strafflagstiftning, för vilket utlämning
även på övriga grunder må
medgivas.

2. Den som eftersökes skall ej
heller utlämnas, om den anmodade
parten har anledning till antagande,
att han skulle komma att på den
ansökande partens område lagforas
inför extraordinär domstol eller avtjäna
straff som ådömts honom av
sådan domstol.

Artikel 9

När det brott för vilket utlämning
begäres förskyller dödsstraff enligt
den ansökande partens lagstiftning,
medan den anmodade partens lag
icke medgiver sådant straff, skall
utlämning vägras, såvida icke den
ansökande parten avgiver sådan försäkran,
som den anmodade parten
finner tillfyllest, att dödsstraff icke
kommer att ådömas eller, om det
ådömts, icke kommer att verkställas.

Artikel 10

Den som utlämnats må icke i något
fall på den ansökande partens
område berövas friheten eller göras
till föremål för rättsliga åtgärder
för annat före hans överlämnande
begånget brott eller på grund av
andra omständigheter än dem för
vilka utlämningen ägt rum, ej heller
må han av denna part för sådant
brott utlämnas till tredje stat.

Denna bestämmelse äger icke lilllämpning,
om den som överlämnats
icke lämnat den ansökande partens
område inom sextio dagar efter det
att tillfälle därtill beretts honom el -

Article 8

(1) A person claimed shall not be
extradited if the offence in respect
of which his extradition is requested
is a military offence; Provided however,
that extradition may be
granted if such an offence also constitutes
an offence under the criminal
law of the requested Party and
in respect of which extradition may
otherwise be granted.

(2) A person claimed shall likewise
not be extradited if the requested
Party has reason to believe
that he would be proceeded against
in the territory of the requesting
Party before an extraordinary tribunal
or court or serve a sentence
passed against him by such extraordinary
tribunal or court.

Article 9

When the offence for wich the
extradition is requested is punishable
by death under the laws of the
requesting Party and the laws of the
requested Party do not permit such
punishment, extradition shall be
refused unless the requesting Party
provides such assurances as the requested
Party considers sufficient
that the death penalty shall not be
imposed, and if imposed, shall not
be executed.

Article 10

A person extradited can in no
case be kept in custody, or be proceeded
against, in the territory of
the requesting Party för any other
offence committed prior to flis surrender
or on account of any other
matters than those for which the
extradition shall have taken place,
nor shall he be extradited by that
Party to a third State for such
offence.

This stipulation shall not apply
if the person surrendered has not
left the territory of the requesting
Party within sixty days afler being
given an opportunity of so doing or

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

ler återvänt till detta område efter
att ha lämnat detsamma eller om
den anmodade parten skriftligen
medgivit, att ovan nämnda åtgärder
må vidtagas gentemot den eftersökte.

Framställning om sådant medgivande
skall göras på det sätt och i
den form som angives i artikel 11 i
detta avtal som om den avsåge begäran
om utlämning av vederbörande.

Nyssnämnda medgivande skall
lämnas i överensstämmelse med
den lagstiftning som därvid är gällande
på den anmodade partens område,
under förutsättning att den
ifrågavarande personen skulle kunna
ha utlämnats för brottet enligt
bestämmelserna i detta avtal.

Artikel 11

Framställning om utlämning skall
göras på diplomatisk väg.

Framställningen skall vara åtföljd
av den eftersöktes signalement,
uppgift om och närmare beskrivning
av det brott för vilket utlämning
begäres, texten till det lagrum
som är tillämpligt samt uppgift om
det straff som kan följa på brottet.

Om framställningen avser person,
som ännu icke dömts, måste den
härutöver vara åtföljd av häktningsbeslut,
meddelat av domare hos den
ansökande parten, liksom av sådana
bevis som enligt den anmodade
partens lagstiftning skulle rättfärdiga
hans ställande inför rätta,
därest brottet begåtts där.

Om framställningen avser person
som redan dömts för brottet, måste
den åtföljas av den fällande dom,
varigenom straff ådömts honom på
den ansökande partens område,
samt av uppgift om hur lång tid av
straffet som ännu icke avtjänats.

Häktningsbeslut samt vittnesin -

has returned to that territory after
leaving it or if the requested Party
has consented in writing to the taking
of the aforesaid measures
against the person claimed.

A request for such consent shall
be made in the manner and form
prescribed in Article 11 hereof as.
if it were a request for extradition
of the person concerned.

The aforesaid consent shall be
given in accordance with the laws.
for the time being in force in the
territory of the requested Party,
provided the person concerned''
could have been extradited for that
offence under the provisions of the
present Agreement.

Article 11

The request for extradition shall
be made through the diplomatic
channel.

The request shall be accompanied
by a description of the person
claimed, a statement and particulars
of the offence for which his extradition
is requested, the text of the
enactment creating the offence, and
a statement of the punishment
which can be imposed therefor.

If the request relätes to a person
who has not yet been convicted it
must also be accompanied by a
warrant of arrest issued by a judge
or magistrate of the requesting
Party and by such evidence as, according
to the laws of the requested
Party, would justify his arrest if
the offence had been committed
there.

If the request relätes to a person
already convicted, it must also be accompanied
by the judgment of conviction
and sentence passed against
him in the territory of the requesting
Party and by a statement showing
how much of the punishment
has not yet been carried out.

The warrant of arrest and written

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

tyg eller vittnesutsagor, evad de avgivits
på ed eller ej, ävensom bestyrkta
avskrifter av sådana handlingar
liksom domstolshandlingar,
som styrka att fällande dom föreligger-
skola beaktas såsom bevis vid
prövningen av framställningen om
utlämning, därest de äro försedda
med domares namnteckning eller
åtföljda av bestyrkande av domare
eller av ämbets- eller tjänsteman
hos den ansökande parten eller om
de äro bestyrkta genom justitiedepartementets
eller annat departements
officiella sigill.

Artikel 12

Efter mottagandet av framställning
om utlämning enligt bestämmelserna
i detta avtal skall den anmodade
parten vidtaga erforderliga
åtgärder i enlighet med sin lagstiftning
för behandling av framställningen.

Artikel 13

I brådskande fall må avtalsslutande
part begära provisoriskt anhållande
av den eftersökte i avvaktan
på överlämnandet på diplomatisk
väg av framställning om utlämning.
Sådan begäran skall innehålla uppgift
om avsikten att begära utlämning
av den eftersökte samt förklaring,
att häktningsbeslut eller fällande
dom föreligger gentemot honom,
liksom i förekommande fall
sådana ytterligare upplysningar som
skulle ha erfordrats för att rättfärdiga
beslut om häktning, därest
brottet begåtts eller den eftersökte
dömts på den anmodade partens område.

Efter mottagandet av sådan begäran
skall den anmodade parten vidtaga
erforderliga åtgärder i enlighet
med sin lagstiftning för att försäkra
sig om den eftersöktes kvarblivande
på dess område till säkerställande
av en kommande utlämning
av honom.

evidence or declarations, given
under oath or not, or certified
copies of these documents, and also
the judicial documents establishing
the existence of the conviction,
shall be accepted as valid proof in
the examination of the request for
extradition, if they bear the signature
or are accompanied by the attestation
of a judge, magistrate or
official of the requesting Party or
are authenticated by the official
seal of the Ministry of Justice or
any other Ministry.

Article 12

On receipt of a request for extradition
in accordance with the provisions
of this Agreement the requested
Party shall take the necessary
steps in accordance with its
laws to give effect to the request.

Article 13

In case of urgency each of the
Contracting Parties may apply for
the provisional arrest of the person
claimed pending the presentation of
the request for extradition through
the diplomatic channel. The application
shall contain an indication of
intention to request the extradition
of the person claimed and a statement
of the existence of a warrant
of arrest or a judgment of conviction
against that person, and
such further information if any, as
would be necessarv to justify the
issue of a warrant of arrest had the
offence been committed, or the
person claimed been convicted, in
the territory of the requested Party.

On receipt of such an application
the requested Party shall take the
necessary steps in accordance with
its laws to secure the continued
presence of the person claimed in
its territory to ensure his ultimate
extradition.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1963

Den som anhållits på grund av
sådan begäran skall frigivas sedan
trettio dagar förflutit från dagen för
anhållandet, därest framställning
om hans utlämning dessförinnan
icke mottagits. Vad nu sagts utgör
dock, om sådan framställning därefter
mottages, icke hinder för vidtagande
av åtgärder i syfte att utlämna
den eftersökte.

Artikel 14

Utlämning skall äga rum endast
om bevisningen må anses tillfyllest
enligt den anmodade partens lagstiftning,
antingen för att rättfärdiga
den eftersöktes ställande inför
rätta, därest det brott för vilket han
misstänkes hade begåtts på dess område,
eller för att styrka att den eftersökte
är identisk med den som av
domstol hos den ansökande parten
dömts för brottet.

De avtalsslutande parterna åtaga
sig att i förhållande till varandra
godtaga fällande dom, om det ej i
särskilt fall framgår, att domslutet
är uppenbart oriktigt.

Artikel 15

Om den anmodade parten behöver
ytterligare bevisning eller upplysningar
för att den skall kunna
taga ställning till framställningen
om utlämning, skall sådan bevisning
eller sådana upplysningar överlämnas
till densamma inom den tid,
som denna part utsätter härför.

Om den som begärts utlämnad är
berövad sin frihet och den ytterligare
bevisning eller de ytterligare
upplysningar, som överlämnats i enlighet
med vad nyss sagts, icke äro
tillfyllest eller om bevisningen eller
upplysningarna icke erhållits inom
den tid som angivits av den anmodade
parten, skall han frigivas. Sådant
frigivande skall dock icke utgöra
hinder för den ansökande parten
att överlämna ny framställning
beträffande ifrågavarande person.

A person arrested upon such an
application shall be set åt liberty
upon the expiration of thirty days
from the date of his arrest if the
request for his extradition shall not
have been received. However, this
stipulation shall not prevent the institution
of proceedings with a view
to extraditing the person claimed if
the request is subsequently received.

Article 14

Extradition shall take place only
if the evidence be found sufficient,
according to the laws of the requested
Party, either to justify the
committal of the person claimed for
trial, if the offence of which he is
accuscd had been committed in that
territory, or to prove that he is the
identical person convicted and sentenced
by the courts of the requesting
Party.

The Contracting Parties undertake
to recognize in respect of each
other any judgment of conviction
and sentence unless it is clear in a
particular case that the judgment
or sentence is manifestly erroneous.

Article 15

If the requested Party requires
additional evidence or information
to enable it to decide on the request
for extradition, such evidence or information
shall be submitted to it
within such time as that Party shall
require.

If the person claimed is under
arrest and the additional evidence or
information submitted as aforesaid
is not sufficient or if such evidence
or information is not received within
the period specified by the requested
Party, he shall be discharged from
custody. However, such discharge
shall not debar the requesting Party
from submitting a fresh request in
respect of the person concerned.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1963

Artikel 16

Anmodad part som mottagit två
eller flera framställningar om utlämning
av samma person, antingen
för samma eller för olika brott, skall
besluta till vilken av de ansökande
staterna den eftersökte skall utlämnas
under hänsynstagande till företagande
omständigheter och särskilt
till möjligheten av efterföljande utlämning
de ansökande staterna
emellan, svårhetsgraden hos varje
brott och platsen för brottet, den
eftersöktes nationalitet samt tidpunkterna
för mottagandet av framställningarna.

Artikel 17

Beslut rörande utlämning i anledning
av framställning från en avtalsslutande
part i enlighet med föregående
bestämmelser skall fattas
i överensstämmelse med den anmodade
partens interna lagstiftning.
Den eftersökte skall äga rätt att begagna
sig av de rättsmedel varom
stadgas i nämnda lagstiftning.

Artikel 18

Den anmodade parten skall utan
dröjsmål på diplomatisk väg underrätta
den ansökande parten om beslut
i anledning av framställning
om utlämning.

Om utlämning har beviljats, skall
den eftersökte av den anmodade partens
myndigheter föras till den
gränsort, ombordstigningshamn eller
flygplats på denna parts område,
som angives av den ansökande
partens diplomatiska eller konsulära
företrädare.

Om beslut om utlämning av den
eftersökte meddelats av behörig
myndighet och han icke avhämtals
från den anmodade partens område
inom den tid som må vara angiven i
denna parts lagstiftning, må han frigivas;
och den anmodade parten
äger därefter vägra att utlämna ho -

Article 16

A requested Party upon receiving
two or more requests for the extradition
of the same person either
for the same offence, or for different
offences, shall determine to
which of the requesting States it
will extradite the person claimed
after taking into comsideration the
circumstances and particularly the
possibilily of a later extradition between
the requesting States, the
seriousness of each offence, the
place where the offence was committed,
the nationality of the person
claimed and the dates upon which
the requests were received.

Article 17

The decision on extradition based
upon the request of one of the Contracting
Parties in accordance with
the foregoing stipulations shall be
made in accordance with the domestic
laws of the requested Party
and the person claimed shall have
the right to such remedies and recourses
as are provided for by such
laws.

Artide 18

The requested Party shall
promptly communicate to the requesting
Party through the diplomatic
channel any decision on an
application for extradition.

If extradition is granted the
person claimed shall be sent by the
authorities of the requested Party to
the frontier or port of embarkation
or air-port in the territory of that
Party which the diplomatic or consular
agent of the requesting Party
shall indicate.

If a warrant or order for the extradition
of a person claimed has
been issued hy the competent authority
and he is not removed from
the territory of the requested Party
within such time as may he prescribed
hy the laws of that Party,
he may he set åt lihcrty and the re -

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

nom för det ifrågavarande brottet.

Artikel 19

När framställning om utlämning
bifallits, skall, om så påfordras, den
anmodade parten, i den utsträckning
dess lag medger, till den ansökande
parten överlämna alla föremål och
penningar:

a) vilka kunna tjäna till bevis om
brottet;

b) vilka ha åtkommits genom
brottet och vilka må ha påträffats i
den eftersöktes besittning.

Om ifrågavarande föremål eller
penningar äro underkastade beslag
eller ha blivit föremål för förverkande
på den anmodade partens område,
må den senare i samband med
pågående straffrättsliga åtgärder
tillfälligt behålla dem eller överlämna
dem på villkor att de återställas.

Dessa bestämmelser skola icke
lända till förfång för rättighet, som
må tillkomma den anmodade parten
eller annan än den eftersökte. Om
sådan rättighet föreligger, skola föremålen
och penningarna på begäran
kostnadsfritt återställas till den
anmodade parten så snart som möjligt
efter det att de rättsliga åtgärderna
slutförts.

Artikel 20

Kostnader, som uppkommit på
den anmodade partens område som
följd av att den eftersökte berövats
sin frihet, för hans uppehälle och
på grund av domstolsförfarande
med anledning av framställning om
utlämning, skola bestridas av denna
part.

Den anmodade parten skall bestrida
kostnader, föranledda av att
den som skall utlämnas förts till
gränsort, ombordstigningshamn eller
flygplats, medan kostnader, som
uppkommit för transport av sådan

quested Party may subsequently
refuse to extradite that person for
the same offence.

Article 19

When a request for extradition is
granted, the requested Party shall,
so far as its laws allow, hand over
to the requesting Party, if required,
all artides and sums of money:

(a) which may serve as proof of
the offence;

(b) which have been acquired as
a result of the offence and which
may have been found in the possession
of the person claimed.

If the artides and sums of money
in question are liable to seizure or
confiscation in the territory of the
requested Party, the latter may, in
connexion with pending criminal
proceedings, temporarily retain
them or hand them over on condition
that they are returned.

These provisions shall not prejudice
the rights of the requested
Party or of any persons, other than
the person claimed. When these
rights exist, the artides and sums
of money shall on request be returned
to the requested Party without
charge as soon as possible after
the end of the proceedings.

Article 20

Expenses incurred in the territory
of the requested Party by reason of
the arrest, detention and maintenance
of the person claimed and of
any court proceedings arising from
the request for extradition shall be
borne by that Party.

The requested Party shall bear
the expenses occasioned by the conveyance
of the person claimed to its
frontier or port of embarkation or
air-port, while expenses occasioned
by the transportation of such person

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

person från gränsorten, hamnen eller
flygplatsen till den ansökande
partens område, skola bestridas av
den senare parten.

Artikel 21

Tillstånd att genom en avtalsslutande
parts område föra den som
utlämnats från en tredje stat till
den andra avtalsslutande parten må
beviljas efter en på diplomatisk väg
gjord framställning, vid vilken fogats
de i artikel 11 i detta avtal
nämnda handlingarna, under förutsättning
att sådana omständigheter
föreligga som skulle berättiga till
ifrågavarande persons utlämnande
från den stat genom vilken transporten
skall ske.

Den part till vilken utlämningen
skett skall ersätta part, genom vars
område den utlämnade förts, för
alla kostnader, som uppkommit för
den senare parten i samband med
genomtransporten.

Artikel 22

Framställning om utlämning liksom
samtliga andra handlingar, vilka
skola överlämnas i enlighet med
bestämmelserna i detta avtal, däri
inbegripet skriftlig bevisning som
skall översändas i och för utlämningsförfarandet,
skola vara åtföljda
av vederbörligen bestyrkt översättning
till engelska språket.

Artikel 23

Detta avtal skall ratificeras och
ratifikationsinstrumenten skola utväxlas
snarast möjligt. Det skall träda
i kraft tre månader efter dagen
för utväxlingen av ratifikationsinstrumenten
och skall vinna tillämpning
beträffande brott, som förövats
eller straffdomar som meddelats
inom tre år före dagen för undertecknandet.

Avtalsslutande part må när som
helst på diplomatisk väg underrätta
den andra parten om sin önskan alt
upphöra med tillämpningen av detta

from that frontier or port to the
territory of the requesting Party
shall be home by the latter Party.

Article 21

The right to transport through the
territory of one of the Contracting
Parties a person surrendered to the
other Contracting Party by a third
State may be granted on request
made through the diplomatic channel
accompanied by the documents
referred to in Article 11 hereof, provided
that conditions are present
which would justify extradition of
such person by the State of transit.

The Party to whom the person
has been extradited shall reimburse
the Party through whose territory
such person is transported for any
expenses incurred by the latter in
connexion with such transportation.

Article 22

The request and all other documents
to be delivered or submitted
in accordance with the provisions of
the present Agreement, including
written evidence to be submitted in
the extradition proceedings, shall
be accompanied by a duly certified
translation in the English language.

Article 23

The present Agreement shall be
ratified, and the instruments of ratification
shall be exchanged as
soon as possible. It shall come into
force three months after the date of
the exchange of ratifications, and
shall apply to all offences committed,
or convictions which have
taken place, not earlier than three
years before the date of signature.

Either of the Contracting Parties
may åt any time give notice to the
other through tre diplomatic channel
of its desire to lerminatc the

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1963

avtal; därest sådan uppsägning sker,
skall avtalet upphöra att gälla sex
månader efter dagen för uppsägningen.

Till bekräftande härav ha undertecknade,
därtill vederbörligen befullmäktigade
av sina respektive regeringar,
undertecknat detta avtal.

Som skedde i två exemplar på
svenska, engelska och hebreiska i
Stockholm den 10 september 1963,
motsvarande den 21 Elul 5723, vilka
tre texter äga lika vitsord, under
förutsättning att, om tvekan
uppkommer rörande tolkningen av
den svenska eller hebreiska texten,
den engelska texten skall vara avgörande.

Torsten Nilsson
L. S.

present Agreement and, if notice is
given, the Agreement shall cease to
have effect six months after the date
of the notice of termination.

In witness whereof the undersigned,
being duly authorized thereto by
their respective Governments, have
signed the present Agreement.

Done in duplicate in the English,
Hebrew and Swedish languages åt
Stockholm this lOth day of September,
1963 corresponding to the
day of 21st Elul, 5723 the three
texts being of equal force and effect;
Provided that if there is any
uncertainty concerning the interpretation
of the Swedish or Hebrew
text, the English text shall prevail.

Moshe Bitan
L. s.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630978