Kungl. Maj:ts proposition nr 174 (Proposition 1953:174)

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Nr 174.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående mottagande
av den till staten testamenterade egendomen Harpsund;
given Stockholms slott den 20 mars 1953.

Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen förordas att staten under vissa förutsättningar mottager
den av direktören C. A. Wicander testamenterade egendomen Harpsund.
Egendomen föreslås skola i sin helhet redovisas å statens allmänna fastighetsfond
enligt de vanliga regler som gäller för fonden. Då staten härigenom
kommer att oavsett storleken av de inlevererade inkomsterna påtaga sig
alla med egendomen förenade utgifter, föreslås att det särskilda donationskapitalet
å 300 000 kronor — vars huvudsakliga avkastning enligt testamemtet
skulle i första hand användas för underhåll av corps de logiets inre och
dess inventarier — tages i anspråk för vissa investeringar m. m.

Det anses såsom ovisst om inkomsterna totalt sett och på lång sikt kommer
att täcka utgifterna. För budgetåret 1953/54 har utgifterna över fastighetsfondens
stat beräknats till 90 000 kronor och inkomsterna till samma
belopp.

Bemyndigande begäres av riksdagen att för nästa budgetår med 90 000
kronor överskrida posten till reparations- och underhållskostnader m. m. å
fastighetsfondens stat.

1 Bihang tt/l riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 174.

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,

Lindell, Nordenstam. »

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om mottagande
av den till staten av direktören C. A. Wicander testamenterade egendomen
Harpsund, in. m.

Inledning.

Genom testamente den 3 december 1949 har direktören C. A. Wicander,
som avlidit den 27 december 1952, till svenska staten testamenterat säteriet
Harpsund med underlydande gårdar och hemman jämte därstädes vid hans
frånfälle befintliga yttre och inre inventarier och lager samt konstsamlingar
ävensom ett kapital av 300 000 kronor. Enligt testamentet skall egendomen
användas som hedersbostad för Sveriges vid varje tid fungerande statsminister
(regeringschef). Dessutom gäller följande särskilda villkor.

a) Av de inre inventarierna har viss testators hustru personlig tillhörig
lös egendom undantagits. Härjämte skall hon intill sin död äga rätt att
disponera viss villabyggnad och åtnjuta vissa förmåner i samband därmed.
Byggnad och omgivande trädgård skall underhållas av staten.

b) Tillträde skulle ske å närmaste fardag efter testators död, eller den
14 mars 1953.

c) Corps de logiet vid Harpsund med flygelbyggnader och paviljonger
samt tillhörande park och trädgård skall upplåtas till statsministern att av
honom tillträdas två månader efter hans utnämning. Testators tanke har därvid
varit, att statsministern skall använda sig av denna förmån för att där,
då hans tid det medgiver, i en vacker omgivning njuta en välbehövlig rekreation
och ha tillfälle att som gäster mottaga sina regeringskolleger och
andra personer, med vilka han önskar sammanträffa. I bostadsförmånen
skall ingå fritt lyse, vatten och värme samt nödiga trädgårds- och lantbruksprodukter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

d) Kapitalet å 300 000 kronor skall förvaltas av statskontoret såsom en
särskild lond. Avkastningen skall, sedan 10 procent av densamma lagts till
kapitalet, i törsta hand användas till underhåll av corps de logiets inre och
dess inventarier. Vad därefter återstår skall ställas till statsministerns förfogande
till avlöning av hans personliga tjänare å Harpsund och övriga av
hans vistelse därstädes föranledda kostnader.

e) Till egendomen hörande lant- och skogsbruk skall skötas efter de
grunder, som Kungl. Maj:t kan komma att bestämma. Testators önskan är
härvid att godsets skogs- och jordbruk samt ladugårdarna för framtiden
skötes på ett sätt, som kan tjäna till förebild för den kringliggande bygden
såsom det varit testators strävan att göra.

f) Den lasta egendomens avkastning skall användas för underhåll av
^byggnader och anläggningar, till förbättring av jord- och skogsbruket samt
till yttre underhåll av corps de logiet med tillhörande byggnader.

g) Inom corps de logiet befintliga samlingar av konst och konsthantverk
samt värdefullare inventarier får icke därifrån bortföras, så länge som corps
de logiet användes som hedersbostad för statsministern.

Harpsunds egendom ligger inom Mellösa, Floda och Sköldinge socknar i
Södermanlands län vid allmänna vägen Mellösa—Fjällskäfte omkring 12
kilometer nordväst om Flen. Egendomen omfattar fastigheterna Harpsund
4\ Djupgrav l1, Hansjötorp l1, Heden 1'', Lövsätter l1, Ramsbäck 21, Stenslund
1\ Vesterlund l1 och Vik l38 (alla i Mellösa) samt Granhed 2* (i Floda)
och Vinsätter 1‘ (i Sköldinge). Gården innehåller totalt en areal av drygt
1 607 hektar, därav 1 158 hektar skogsmark och 309 hektar tomt, åker och
ängsmark. Återstoden, omkring 140 hektar, utgöres av sankmark och annan
ofruktbar jord samt sjöar. Fastigheternas sammanlagda taxeringsvärde uppgår
enligt utdrag av fastighetstaxeringslängden för år 1952 till 1 541 200
kronor, därav 588 300 kronor belöper på jordbruket, 828 900 kronor på
skogsbruket och 124 000 kronor på annan fastighet.

I anledning av donationen bemyndigade Kungl. Maj :t den 16 januari 1953
chefen för finansdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga för att
verkställa utredning huruledes den testamenterade egendomen lämpligen
borde förvaltas och redovisas bland statens tillgångar, därest staten mottoge
densamma. Med stöd av bemyndigandet tillkallades såsom sakkunniga expeditionschefen
i finansdepartementet R. G. Renlund, förste byråsekreteraren
hos domänstyrelsen S. A. Holmstedt samt intendenten hos byggnadsstyrelsen
G. A. Mårdh.

Med skrivelse den 7 mars 1953 har de sakkunniga överlämnat den begärda
utredningen.

Över utredningen har, efter remiss, utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen,
statskontoret, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, nordiska museet
och chefen för nationalmuseum.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 i.

Utredningen.

Utredningen har inledningsvis lämnat en beskrivning över egendomen
och därvid till en början uppehållit sig vid jordbruket. Utredningen
har härom anfört.

Fastigheterna Harpsund 4'' och Ramsbäck 21, som representerar huvudgården
och har en sammanlagd areal av 197 hektar, varav 176 hektar åker
och tomt samt 21 hektar betesäng, ligger under gemensamt och eget bruk.
Gården är en typisk kreatursgård och drives också såsom sådan. Kreatursbesättningen
uppgår till ett 70-tal mjölkande kor och ett 50-tal ungdjur
m. m. Brukningsdelarnas arrondering är mindre god. Åkrarna ligger sålunda
spridda i flera skiften och har oregelbundna, flerstädes kuperade ägofigurer.
Jordarten är i huvudsak lera med starkt inslag av mjäla, å vissa partier
mossjord. Täckdikningen är tillfredsställande, och de öppna avloppen utom
ett är igenlagda med rör. Betesmarken utgöres i huvudsak av gammal åker
och är i medelgott skick. Gården är elektrifierad med ledningarna i huvudsak
nedlagda i jorden. Till huvudgården hörande förvaltarbostad med kontor,
rättarbostad, arbetarbostäder och ekonomibyggnader är i huvudsak i
gott skick och synes icke påfordra några större investeringar under de närmaste
åren.

Jordbruket vid huvudgården är av svag beskaffenhet. Bokföringen och det
material i övrigt, som stått till utredningens förfogande, visar att gården under
skördeåren 1949, 1950 och 1951 lämnat skördar avsevärt under genomsnittet
för gårdar över 75 hektar inom Mälar- och Hjälmarbygden. För 1949
redovisas en vinst av allenast 22 kr./ha, 1950 en förlust av 175 kr./ha och
1951 en förlust av 114 kr./ha åker, bortsett från förlusten av räntan å investerat
kapital. Under nämnda år har gården som nettoresultat lämnat
en förräntning å det beräknade investerade kapitalet av resp. l,i, —8,5 och
—3,g procent. Underhåll och avskrivningar å byggnaderna har i bokföringen
beräknats till 2,5 procent å nybyggnadsvärdena, och återstoden av
byggnadskostnaderna under nämnda år, 212 000 kronor, har redovisats
som kapitalökning. Skördevärdet å Harpsund ligger 29 procent under genomsnittet
för gårdar av motsvarande storlek inom Mälar- och Hjälmarbygden
och intäkterna 23 procent under genomsnittet. Samtidigt är driftskostnaderna
12 procent högre vid Harpsund än vid jämförelsegårdarna.

Jordbruket i övrigt vid egendomen är utarrenderat med fördelning på 9
mindre brukningsenheter, nämligen Djupgrav, Lilla Hansjötorp med Lövsätter,
Harpsundsstugan, Hedtorp med Vesterlund, Hosjötorp, Stenslund,
Sågtorp med Kvarntorp, Sätterkärr samt östra Granhed. Den sammanlagda
åkerarealen uppgår till 79 hektar. Summan av arrendeintäkterna utgör 5 890
kronor. Åkrarna är i stor utsträckning splittrade och betesmarkerna mindre
tillfredsställande. Täckdikning har icke utförts. Med undantag för Hosjötorp
och Stenslund, där byggnaderna är av mindre god kvalitet, befinner sig
byggnadsbeståndet övervägande i medelgott eller gott skick och är väl underhållet.
Alla gårdarna utom Hosjötorp är elektrifierade. Brandförsäkringsvärdet
för byggnaderna uppgår till sammanlagt 639 000 kronor. Utgifterna
inklusive avskrivningar beräknas överstiga de inflytande arrendeintäkterna
med drygt 5 000 kronor om året.

I fråga om skogsbruket jämte jakt och fiske vid egendomen anför
utredningen.

Den övervägande delen av Harpsunds egendom upptages av skogsmark.
Man kan räkna med i runt tal 1 000 hektar fullt produktiv skogsmark. Den

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

ideala medelboniteten uppskattas till 4,5 och virkesförrådet till 124 m3sk
per hektar skogsmark. Virkesförrådet och åldersklassfördelningen är sådan,
att en normal och för all framtid jämn årsavkastning kan förväntas. Den
ärliga avverkningen har beräknats till 4 400 m3sk, eller 4,4 m3sk per hektar,
vilket i det närmaste motsvarar den ideala boniteten. Då den verkliga
årsavkastningen vid skogsbruk som regel ej brukar uppnå den ideala, har
den uthålliga årsavverkningen ansetts böra av säkerhetsskäl reduceras till
4 000 m3sk. Nätet av vägar för skogskörslorna är väl utbyggt, och körarehehovet
kan tillgodoses inom egendomen. För skogsarbetet i övrigt måste
dock extra arbetskraft anlitas. För den under avverkningssäsongerna erforderliga
extra arbetskraften finnes bostäder.

Möjligheter till fiske finns vid egendomen, huvudsakligen gädda och
abborre. Jakten bedömes såsom god. Tillgången på älg och hare är sålunda
riklig. Det finns även gott om rådjur och skogsfågel. Avskjutningen i fråga
om älg har varit cirka fyra djur om året. Om en stuga upplåtes inom egendomen
torde jakten med relativt gott ekonomiskt utbyte kunna utarrenderas.

1 fråga om corps de logiet med tillhörande byggnader
m. m. har utredningen lämnat följande sammanfattande redogörelse.

Huvudbyggnaden med flyglar m. in. är omgiven av en planterad park och
odlad trädgård med en sammanlagd uppgiven areal av 20 000 in2. I parken
finns ordnade gräsmattor samt blomsterplanteringar. Trädgården omfattar
cirka 7 000 in2. I anslutning till växthusen, som är tre till antalet, finns
drivbänkar. Trädgården har i huvudsak levererat hlommor, frukt och grönsaker
till gården, och endast en mindre del av produkterna har saluförts.
Under sommartid har trädgården sysselsatt fyra å fem anställda. Den synes
icke kunna drivas kommersiellt. Till huvudbyggnaden och parken hör tennisplan,
båtbrygga och hadhus.

Huvudbyggnaden är uppförd i trä i en våning med mittparti i två våningar
och inredd vind. Mittpartiet byggdes år 1914, varefter tillbyggnad och modernisering
ägt rum i flera etapper. Källare finns under viss del av byggnaden.
Centralvärme är indragen i bottenvåningen, medan byggnaden i* övrigt
till större delen uppvärmes med kakelugnar. Bottenvåningen inrymmer
i huvudsak vardagsrum, salong och matsal samt modernt inredda köks- och
ekonomiutrymmen ävensom tjänarrum. I våningen en trappa finns förutom
hall, bibliotek och skrivrum ett tiotal sov- och gästrum. Vindsvåningen innehåller
huvudsakligen fyra gästrum. I samtliga våningarna finns modernt utrustade
badrum och toalettutrymmen. I källaren inrymmes pann- och bränslerum,
hushållskällare med kylrum och renseri samt vissa smärre förrådsrum.
I direkt anslutning till corps de logiet är uppförd en tjänarflygel av
legel.

Huvudbyggnaden är väl underhållen och befinner sig i huvudsak i gott
skick. Befintlig pannskorsten är emellertid bristfällig och måste ommuras,
om värmecentralen i byggnaden skall bibehållas. Även värme- och vattenpannorna
torde inom de närmaste åren behöva utbytas.

Omkring huvudbyggnaden är grupperade tre fristående flygelbyggnader
och två paviljonger. Den norra flygelbyggnaden rymmer i huvudsak en större
gillestuga jämte pentry. De båda övriga flygelbyggnaderna är inredda för
bostadsändamål, den östra flygeln dock endast såvitt gäller bottenvåningen,
där förutom två gästrum finns en lägenhet om två rum och kök, vilken för
närvarande bebos av gårdens husföreståndarinna. 1 den västra flygeln inrymmer
bottenvåningen hall, vardagsrum och två gästrum ävensom bad- och
toalettrum, samt vindsvåningen en lägenhet om tre rum, kök och hall. Samt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

liga flygelbyggnaderna är i gott skick. Uppvärmningsanordningarna i de
båda för bostadsändamål inredda flyglarna utgöres av kakelugnar, kaminer
(delvis elektriska) och vedspis.

Härutöver finns i huvudbyggnadens närhet uppförda ett magasin, chaufförsbostad,
garage, tre växthus, trädgårdsmästarebostad, pumphus (för bevattning
av trädgården), båthus med garage och torkvind, tennispaviljong,
två vedbodar, en mindre stuga om två rum och kök (vilken är förbehållen
framlidne konsuln Hjalmar Wicanders sjuksköterska under hennes livstid)
samt två större villabyggnader, nämligen Villa Slänten och Villa Lillgården,
av vilka Villa Slänten för närvarande är uthyrd. Slutligen tillkommer
anläggningen Tjädertorp, omfattande fyra sommarstugor med två uthus
och belägen omkring två kilometer väster om huvudgården. Med några
få undantag är byggnaderna väl underhållna och i gott skick.

Det sammanlagda brandförsäkringsvärdet för corps de logiet med tillhörande
byggnader utgör 1 473 000 kronor, därav 625 000 kronor belöper på
huvudbyggnaden.

Corps de logiet rymmer ett rikt inventariebestånd. Eu granskning härav
har icke fallit inom utredningsuppdraget. Från dödsboet har dock i samband
med bouppteckningen överlämnats värderingsprotokoll över del av
dödsboet tillhörigt lösöre, slutande å ett belopp av 28 177 kronor, däribland
en bil för 10 000 kronor, ävensom värdering av till egendomen hörande
konstföremål och antikviteter, utvisande ett belopp av 395 225 kronor.

I fråga om egendomens förvaltning har utredningen diskuterat
olika alternativ. I första hand har föreslagits en uppdelning av förvaltningen
mellan domänstyrelsen och byggnadsstyrelsen, därvid förutsatts att
domänverket utarrenderar huvudjordbruket. Därest en utarrendering av
huvudjordbruket icke visar sig genomförbar, och hela egendomen sålunda
skall drivas av staten i egen regi, har utredningen tänkt sig att den myndighet,
som enligt utredningsförslaget ansetts böra ur redovisningssynpunkt
svara för egendomen i dess helhet, nämligen byggnadsstyrelsen, för skötseln
av jord- och skogsbruk skulle vid sin sida få en sakkunnig nämnd, representerande
den expertis i jordbruks- och skogsfrågor, över vilken styrelsen
ej själv förfogade.

Beträffande egendomsförvaltningens närmare utformning samt de bedömanden,
som legat till grund för utredningsförslaget, så vitt gäller godsets
skötsel, har utredningen anfört i huvudsak följande.

Om hela egendomen drives i egen regi vore en tänkbar form för förvaltningen,
att denna anförtros åt en för ändamålet inrättad stiftelse. En dylik
fristående förvaltning, lagd vid sidan om det statliga budgetsystemet, förutsätter
att egendomen kan helt bära sina egna utgifter. Testator synes visserligen
ha utgått ifrån att fastigheten såsom sådan kommer att bli självförsörjande.
Enligt de i det följande redovisade kostnadsberäkningarna kan
emellertid ett dylikt läge icke ständigt och i varje situation för framtiden
antagas föreligga. Egendomens skötsel genom en fristående stiftelse skulle
därför kunna aktualisera anslagsfrågor, som med hänsyn till testamentsvillkoren
skulle bliva komplicerade. Utredningen har därför ansett stiftelsen
vara en mindre ändamålsenlig form för enhetlig förvaltning i egen regi.

En annan tänkbar form för statlig drift av egendomen i dess helhet är
att inordna fastigheten under befintlig statlig förvaltning. Domänstyrelsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

och byggnadsstyrelsen skulle härvid närmast komma i fråga. Detta förutsätter
en uppdelning av förvaltningen, varvid jord- och skogsbruket skulle
anförtros åt den förra och corps de logiet med tillhörande byggnader och
parkområde åt den senare myndigheten. Härigenom kunde, såvitt gäller
skogsbruket, tillvaratagas den skogstekniska expertis, som står till domänstyrelsens
förfogande, och de erfarenheter, som där finns samlade av statlig
skogsförvaltning. Domänstyrelsen saknar emellertid de organisatoriska förutsättningarna
för att driva ett jordbruk i statens regi. Eu uppdelning av
förvaltningen mellan domänstyrelsen och byggnadsstyrelsen förutsätter alltså
att domänstyrelsen utarrenderar jordbruket. Enligt de uppgjorda kostnadskalkylerna
beräknas en dylik förvaltningsform bliva för staten mindre
kostsam än vid drift av hela egendomen i egen regi. Enligt testamentsbestämmelserna
skall det ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de grunder,
efter vilka lant- och skogsbruket skall skötas. Detta skulle kunna tagas till
intäkt för en sådan tolkning, att testator lämnat åt Kungl. Maj :t att helt
fritt bedöma och bestämma vilken förvaltningsform som är lämpligast ur
statens synpunkter. Vissa uttalanden tyder emellertid på att testator närmast
tänkt sig att skötseln av jord- och skogsbruk skulle omhänderhavas
av staten i egen regi. Utredningen är därför tveksam om en utarrendering
av jordbruket är förenlig med testamentsvillkoren för övertagandet. Utarrendering
av befintliga jordbruksenheter är emellertid den vanliga förvaltningsformen
beträffande kronoegendomar. Med hänsyn härtill ävensom till
det bättre ekonomiska utbyte för staten, som är att räkna med vid utarrendering
av jordbruket, har utredningen ansett sig böra förorda en dylik förvaltningsform.
Ett godkännande härav från testators arvingar synes dock
erforderligt med hänsyn till testamentsinnehållet. Det torde ankomma på
staten att även vid en utarrendering genom avtal med arrendatorn skapa
garantier för att egendomens jordbruk skötes på ett föredömligt sätt i enlighet
med de av testator uttryckta önskemålen.

Därest emellertid en utarrendering av huvudjordbruket icke visar sig
genomförbar, och egendomen sålunda skall drivas av staten i egen regi,
har utredningen — då den sakkunskap och organisationsform, som fordras
för en effektiv skötsel av hela egendomen, icke lär finnas samlad hos en
och samma myndighet — tänkt sig att den myndighet, som ur redovisningssynpunkt
bör svara för hela egendomen enligt utredningens förslag
i det följande, nämligen byggnadsstyrelsen, för skötseln av jord- och skogsbruk
vid sin sida skulle få en sakkunnig nämnd, representerande den expertis
i jordbruks- och skogsfrågor, över vilken styrelsen ej själv förfogade.
Byggnadsstyrelsen förutsättes såsom huvudförvaltande myndighet skola
själv utöva den direkta tillsynen över corps de logiet med tillhörande byggnader,
park och trädgård, därtill hörande personalfrågor etc. Den föreslagna
sakkunnignämnden skulle lämpligen bestå av tre personer med förslagsvis
landshövdingen inom länet såsom ordförande. Då båda övriga ledamöterna
skulle företräda erforderlig sakkunskap inom jord- och skogsbruk.
Nämnden skulle utöva den direkta tillsynen över och omedelbara ledningen
av driften av jord- och skogsbruket vid egendomen och sålunda i förhållande
till byggnadsstyrelsen såsom huvudförvaltning intaga en fristående
ställning. En viss parallell till en dylik förvaltningsform finns redan beträffande
slottsbyggnadernas delfond i vad gäller förhållandet mellan byggnadsstyrelsen
och ståthållarämbetena vid de kungliga slotten. Byggnadsstyrelsen
har där ansvaret för byggnadsunderhållet såsom huvudförvaltande
myndighet, varvid ståthållarämbetena utövar den omedelbara vården och
tillsynen av slottsegendomarna i övrigt. Nämnden skulle årligen uppgöra
förslag till driftskostnadsstat för jord- och skogsbruk, som av statsmak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

terna skulle behandlas i samma ordning som komme att gälla utgifterna
för och inkomsterna av byggnadsbeståndet under byggnadsstyrelsens direkta
förvaltning. Såsom i det följande närmare kommer att utvecklas skulle
nettoresultatet av driften komma att inlevereras till byggnadsstyrelsen att
av styrelsen redovisas i likhet med övriga inkomster från egendomen.

Den av utredningen skisserade formen för förvaltning av egendomen i
statens egen regi har sålunda ansetts böra ifrågakomma, därest det visar
sig av olika skäl icke möjligt att utarrendera jordbruket. Statens tillträde
till egendomen har av utredningen förutsatts skola ske den 1 juli 1953.
Utredningen framhåller att en utarrendering av jordbruket icke torde kunna
äga rum förrän tidigast å närmaste laga fardag därefter, vilket är den
14 mars 1954. övergångsvis under ett eller några år torde staten sålunda
under alla omständigheter få svara för driften av jordbruket i egen regi.
Utredningen utgår från att egendomen därvid förvaltas enligt alternativet
med byggnadsstyrelsen såsom den för egendomens skötsel huvudansvariga
myndigheten och en sakkunnignämnd vid styrelsens sida.

I fråga om redovisningen av egendomen bör enligt utredningen till
utgångspunkt tagas det huvudändamål, vartill egendomen enligt testamentets
bestämmelser skall användas. Utredningen föreslår att hela egendomen
redovisas å statens allmänna fastighetsfond. Till stöd härför anför utredningen.

Huvudsyftet med donationen har varit att bereda en hedersbostad för
Sveriges vid varje tid fungerande statsminister. I testamentet angives de
byggnader och anläggningar, som skall för förverkligandet av detta syfte
upplåtas till den fungerande statsministern. Utredningen har mot bakgrunden
härav funnit det ligga närmast till hands att jämställa ifrågavarande
byggnadskomplex med park och trädgård med en civil förvaltningsbyggnad.
I enlighet härmed har utredningen föreslagit att corps de logiet
med tillhörande byggnader redovisas å statens allmänna fastighetsfond,
byggnadsstyrelsens delfond.

Vad därefter angår de till staten testamenterade jord- och skogsegendomarna
skulle dessa, därest gällande principer för redovisning av statens
egendomar av detta slag följdes, redovisas å domänverkets fond. Vissa avsteg
från dessa principer förekommer dock, där särskilda förhållanden givit
anledning därtill. De särskilda villkor, som enligt testamentet förknippats
med innehavet av ifrågavarande jord- och skogsegendom, nämligen att
avkastningen — sedan underhållskostnaderna för åbyggnader och anläggningar
samt nödiga förbättringar av jord- och skogsbruk bestritts — skall
användas för yttre underhåll av corps de logiet med tillhörande byggnader,
motiverar enligt utredningens mening ett avsteg från gällande principer för
redovisningen även i nu förevarande fall. Med hänsyn till villkoren för avkastningens
användning har utredningen sålunda ansett mera lämpligt, att
hela egendomskomplexet upptages till redovisning å statens allmänna fastighetsfond.
Härigenom vinnes även en enhetlig redovisning av såväl tillgångsvärdena
som inkomsterna från och utgifterna för samtliga egendomar.

Utredningen föreslår att inkomsterna av och utgifterna för egendomen
redovisas över staten för statens allmänna fastighetsfond i huvudsak enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 174. 9

de för statredovisningen gällande reglerna. Utredningen anför härom följande.

Redovisningen av den fasta egendomens avkastning bör enligt utredningsförslaget
ske i huvudsak enligt de regler, som gäller för inkomsterna å
statens allmänna fastighetsfond. Endast det sammanlagda nettoresultatet
av jord- och skogsbruket — såväl vid utarrendering som vid drift i statens
egen regi av jordbruket — bör emellertid uppföras såsom tillgångspost i
fastighetsfondens stat. Nettoavkastningen av den fasta egendomen torde
sålunda tillsammans med övriga inkomster från egendomen såsom hyror
etc. böra uppföras å inkomsttiteln Diverse inkomster för byggnadsstyrelsens
delfond. Samtidigt bör enligt vanliga regler kostnaderna för underhållet av
corps de logiet med tillhörande byggnader och parkområden bestridas över
posten till Reparations- och underhållskostnader m. in. Då staten för fastighetsfonden
är konstruerad enligt bruttoredovisningssystemet kommer visserligen
icke direkt korrespondens att föreligga mellan å ena sidan inkomsterna
från den testamenterade egendomen i form av nämnda överskott från
jord- och skogsbruk samt avkastning i övrigt och å andra sidan de utgifter,
som dessa inkomster enligt testamentets bestämmelser avser att täcka.
Med den föreslagna redovisningen kommer det emellertid att åligga byggnadsstyrelsen
att — oberoende av om de inkomster, som kan inflyta från den
testamenterade egendomen därtill förslår eller ej — hos Kungl. Maj :t äska
de medel som enligt gällande normer för å fastighetsfondens stat invärderade
byggnader erfordras för att vidmakthålla corps de logiet med tillhörande
byggnader och anläggningar i ett tillfredsställande skick. Det ankommer
sedan på Kungl. Maj :t och riksdagen att taga ställning därtill vid prövningen
av utgifterna å fondens stat. Man torde kunna utgå från att ifrågavarande
underhållsfrågor blir bedömda på samma sätt som motsvarande
utgiftsfrågor för statsförvaltningens byggnader i övrigt, även om balans
icke skulle föreligga mellan berörda inkomster och utgifter.

Genom egendomens redovisning å fastighetsfonden kommer sålunda staten
att oavsett de inlevererade inkomsternas storlek i full utsträckning svara
för fastigheternas underhåll, vilket i den situationen, att den fasta egendomens
avkastning visar sig otillräcklig för ett normalt underhåll av byggnaderna,
kan sägas innebära ett åtagande utöver vad testamentsbestämmelserna
innebär. Då en strikt tillämpning av testamentets ordalag i fråga
om dispositionen av den fasta egendomens avkastning skulle kunna medföra
ett komplicerat utjämningsförfarande mellan inkomster och utgifter utan
att garantierna för statens ansvar för underhållet därigenom skulle bliva
större, har utredningen förordat att redovisningen av å ena sidan den fasta
egendomens avkastning och å andra sidan utgifterna för yttre underhåll
av corps de logiet med tillhörande byggnader in. in. helt följer fastighetsfondens
vanliga regler enligt bruttoredovisningssystemet.

Vad nu sagts i fråga om redovisningen av den fasta egendomen har ägt
sammanhang med kostnaderna för det yttre underhållet av corps de logiet
med tillhörande byggnader. Även utgifterna för det inre underhållet och
driften av den fasta egendom, vilken skall stå under byggnadsstyrelsens direkta
tillsyn — d. v. s. alla byggnader och anläggningar, som icke är att
hänföra till jordbruket eller skogsbruket — har utredningen ansett böra
bestridas över fastighetsfondens stat. Med inre underhåll och drift har utredningen
därvid även avsett vården av yttre och inre inventarier, anställande
av för corps de logiets med tillhörande byggnader skötsel erforderliga
personal in. in., allt i den mån dylik verksamhet ligger vid sidan om lantoch
skogsbruket.

Kungl. Maj. ts proposition nr 174.

Enligt testamentets bestämmelser skall huvuddelen av avkastningen från
det särskilda donationskapitalet å 300 000 kronor i första hand användas
till underhåll av eorps de logiets inre och dess inventarier och i andra
hand ställas till statsministerns förfogande för avlönande av hans personliga
tjänare m. m. Utredningen anför att detta villkor skulle kunna uppfyllas
därigenom, att den del av kapitalets avkastning, som skall användas för den
fasta egendomens inre underhåll, tillgodoföres inkomstposten Diverse inkomster
å fastighetsfondens stat. I enlighet med vad utredningen föreslagit
beträffande redovisningen — hela egendomens inordnande under statens
allmänna fastighetsfond och tillämpning av de vanliga regler, som gäller
för fonden — kommer emellertid staten, såsom förut angivits, att påtaga sig
alla med egendomens skötsel förenade utgifter, oberoende utav storleken
av intäkterna från den fasta egendomen och donationskapitalet. Med hänsyn
härtill och då vid statens övertagande av egendomen vissa kapitaltillskott
bedömts erforderliga, har utredningen föreslagit, att donationskapitalet
tages i anspråk för vissa andra i det följande angivna ändamål, som
äger samband med egendomens skötsel. Ett dylikt ianspråktagande, som
innebär i viss mån ett avsteg från testamentets bestämmelser, har förutsatts
kräva ett godkännande av testators arvingar.

Utredningens kostnadsberäkningar innefattar i första hand en
bedömning av inkomst- och utgiftsförhållandena vid egendomen på lång
sikt. Då inkomstutvecklingen förutsatts komma att gestalta sig olika vid
drift av hela egendomen i statens regi och vid utarrendering av huvudjordbruket
har alternativa kalkyler uppgjorts. Härjämte har utredningen gjort
en uppskattning utav storleken av inkomster och utgifter vid godset under
budgetåret 1953/54.

Vad först angår jordbruket har utredningen räknat med att verksamheten
på lång sikt kommer att vid drift i statens egen regi redovisa ett nettounderskott
av i genomsnitt 25 000 kronor per år, därav 20 000 kronor hänför
sig till huvudjordbruket och 5 000 kronor till arrendeställena. Vid en
utarrendering av huvudjordbruket skulle därå belöpande inkomster och
utgifter enligt utredningens bedömanden komma att i stort sett täcka varandra.
Även för budgetåret 1953/54 räknar utredningen med balans i förhållandet
mellan inkomster och utgifter vid huvudgården. Därvid har dock
förutsatts att vissa kapitalbelopp ställes till jordbrukets förfogande vid egendomens
tillträde. Nettounderskottet av arrendeställena uppskattas till nyssnämnda
belopp, 5 000 kronor. I fråga om beräkningarna av jordbrukets framtida
avkastningsförmåga anför utredningen.

Utredningen har mött väsentliga svårigheter att med ledning av det material,
som stått utredningen till buds och de okulärbesiktningar som företagits,
göra en kalkyl över jordbruksegendomens framtida sannolika avkastningsförmåga.
Utredningen har sålunda haft tillgång endast till räkenskaperna
för de tre sista skördeåren. Den rikliga snötillgången under tiden
för utredningsuppdraget har också försvårat iakttagelser beträffande exempelvis
markbeskaffenheten.

Jordbruket vid huvudgården har under de tre senaste verksamhetsåren

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

redovisat förlust med i genomsnitt 20 000 kronor om året. Det dåliga resultatet
synes i första rummet bero på svaga näringsfattiga jordar och de mindre
goda arronderingsförhållandena. I någon mån kanske det kan hänföras
till ett med hänsyn till jordbrukets storlek alltför omfattande byggnadsbestånd,
med därav följande krav på dryga underhållskostnader. 1 vilken utsträckning
detta är fallet är svårt att bedöma. Vid drift av jordbruket i statens
egen regi har utredningen på grundval av de senaste årens rörelseresultat
och med hänsyn till jordbrukets allmänna struktur kommit till den uppfattningen,
att man på lång sikt måste räkna med ett genomsnittligt årligt
underskott av omkring 20 000 kronor. Annorlunda torde det ställa sig vid
utarrendering. Enligt av utredningen gjorda kalkyler skulle arrendeinkomsterna
kunna täcka de utgifter, som därvid kommer att åvila jordägaren för
vidmakthållandet av bostads- och ekonomibyggnadsbeståndet på lång sikt,
d. v. s. möjliggöra erforderliga avsättningar till nybyggnads- och förbättringsåtgärder.
Vid en utarrendering synes jordbrukets döda och levande inventarier
böra säljas. Ett visst kapitaltillskott uppkommer härigenom, vilket
synes skapa garantier för att staten även på lång sikt får möjligheter
att utan egen insats upprätthålla egendomens bostads- och ekonomibyggnader
på nuvarande standard. De nu gjorda alternativa bedömningarna har
gällt de ekonomiska förhållandena på lång sikt.

För budgetåret 1953/54 har utredningen — i avsaknad av säkrare hållpunkter
för en uppskattning av jordbrukets avkastningsförmåga och med
understrykande av den stora osäkerhet i beräkningarna, som måste följa
av de konjunkturbetingade variationerna i prissättningen in. in. — räknat
med att vid dagsprisläget inkomster och utgifter av jordbruksdriften kommer
att i stort sett täcka varandra. Att utredningen mot bakgrunden av den
redovisade långtidskalkylen ändå gjort en sådan bedömning beror framförallt
på det förhållandevis goda skick byggnader och anläggningar vid
övertagandet befinner sig i. En ytterligare förutsättning för antagandet är
utredningens i det följande närmare redovisade förslag att vissa kapitalbelopp
ställes till jordbrukets förfogande till täckande av visst omedelbart påkallat
medelsbehov för rörelsekapital och investering.

De årliga utgifterna för arrendeställena överstiger, såsom tidigare nämnts,
inkomsterna med i runt tal 5 000 kronor. Därvid har hänsyn tagits även till
erforderliga avskrivningar. Vid ett bibehållande av arrendegårdarna räknar
utredningen med ett underskott av denna storlek på lång sikt. Utredningen
har förutsatt, att några av arrendegårdarna successivt avvecklas och lägges
till skogsmarken. Ett bibehållande utav ett antal av arrendegårdarna utgör
en förutsättning för skogens rationella brukande. Ett underskott på de utarrenderade
gårdarna får därför anses utgöra en för skogsintäkternas förvärvande
nödvändig utgift. Vid eu utarrendering av huvudgården har utredningen
därför ansett att underskottet å arrendeställena bör bäras av
skogsbruket, i den mån de icke avvecklas.

De framtida inkomstförhållandena såvitt gäller skogsbruket bedömes av
utredningen såsom gynnsamma. På lång sikt har sålunda räknats med en
årlig nettoinkomst av skogsbruket å i runt tal 80 000 kronor. För nästa budgetår
har skogsintäkterna uppskattats till 90 000 kronor. Såsom motivering
anför utredningen i huvudsak följande.

Årsavkastningen har av skogsteknisk expertis uppskattats till 4 000 mssk
eller 4,4 m:!sk per hektar. Denna avverkning beräknas kunna uttagas omedelbart
och för all framtid. Domänstyrelsen tillämpar numera vid inköp
och försäljning av skog och skogsmark en särskild metod för beräkning av

Kungl. Maj. ts proposition nr 174-,

grundvärdet å skogsfastighet, avkastningsvärdet, där vid värderingen gällande
dagspriser och omkostnader för virkets avverkning reduceras med medelpris,
avseende en längre tidsperiod. Med tillämpning härav skulle den årliga
framtida nettoinkomsten av skogsbruket vid Harpsund beräknas till 61 200
kronor. Innevarande säsongs dagspris på årsavverkningen utgör emellertid
124 600 kronor, vilket är ej mindre än 63 400 kronor över den enligt förenämnda
beräkningsmetod som medeltal beräknade årliga nettoinkomsten.
Vid bestämningen av medeltalspriset har ej heller räknats med något, eventuellt
möjligt, större engångsuttag enligt dagspris. Det är även att märka
att den av domänverket tillämpade beräkningsmetoden mera är avsedd att
läggas till grund för en bedömning av prisförhållandena vid försäljning eller
inköp av skogsegendomar. Vid en uppskattning av avkastningsförmågan, då
egendomen mottages som donation, lär av naturliga skäl en så långt driven
försiktighet som fallet skulle vara om staten skulle köpa egendomen icke
behöva iakttagas. Utredningen anser därför att en något högre medeltalssiffra
för det framtida avkastningsvärdet bör kunna läggas till grund vid
en långsiktig uppskattning och har vid sina överväganden stannat för ett
belopp av 75 000 kronor, representerande även det en försiktig uppskattning
av den framtida medelnettoinkomsten.

Arrendeintäkterna av jakten har under förutsättningen att en stuga ställes
till arrendatorns förfogande uppskattats till 4 000 kronor.

Vid uppskattningen av jordbrukets nettoavkastning under budgetåret
1953/54 har utredningen med utgångspunkt från nuläget räknat med en
fortsatt sjunkande tendens i fråga om virkespriserna, varjämte hänsyn tagits
till att avverkningar i full omfattning icke kan beräknas äga rum under
den första säsongen med hänsyn till tidpunkten för övertagandet, som
av utredningen förutsatts skola ske den 1 juli 1953. Liksom i fråga om
jordbruket måste på grund av konjunkturförhållandena stor osäkerhet vidlåda
beräkningarna.

Utöver intäkterna av jordbruket och skogsbruket har utredningen räknat
med vissa inkomster i samband med uthyrning av dels tjänarflygeln till huvudgården,
dels vissa till corps de logiet hörande byggnader. Enligt av utredningen
gjorda uppskattningar skulle hyresintäkterna kunna komma att
uppgå till sammanlagt 5 000 kronor.

Kostnaderna för den vid drift av egendomen i statens egen regi ifrågasatta
sakkunnignämnden har av utredningen beräknats till 5 000 kronor.

Utredningen har uppskattat de sammanlagda kostnaderna för underhåll
och drift av corps de logiet in. in. till 85 000 kronor, därav 30 000 kronor
beräknats för löpande yttre underhåll av byggnaderna, 7 000 kronor för underhåll
av inredningar och inventarier samt 15 000 kronor för uppvärmning,
elektricitet m. in. Återstoden, 33 000 kronor, skulle täcka kostnaderna för
den personal, som av utredningen bedömts erforderlig för kontinuerlig
skötsel av corps de logiet in. in., nämligen en husfru, en värmeledningsskötare,
tillika reparatör, samt en gårdskarl, ävensom för den tillfälliga arbetskraft,
varav behov ansetts komma att föreligga tidvis. Utgångspunkten
för beräkningarna har varit dagsprisläget, varjämte i fråga om kostnaderna
för personal samt bränsle in. in. förutsatts att huvudbyggnaden kommer att
utnyttjas under endast en mindre del av året.

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

l enlighet med utredningens nu redovisade kostnadsberäkningar, avseende
inkomster och utgifter över fastighetsfondens stat, skulle på lång sikt
och vid drift av hela egendomen i statens egen regi inkomsterna komma att
uppgå till 60 000 kronor och utgifterna till 90 000 kronor. Enligt alternativet
med huvudjordbrukets utarrendering uppgår långsiktigt de beräknade inkomsterna
till 80 000 kronor och utgifterna till 85 000 kronor. För budgetåret
1953/54 slutligen leder utredningens beräkningar fram till balans mellan
inkomster och utgifter.

Härutöver har utredningen räknat med vissa utgifter, som icke ansetts
böra redovisas över fastighetsfondens stat, nämligen dels kostnaderna för
pensionering av den mera varaktigt anställda personalen — vilka kostnader
uppskattats till 6 000 ä 7 000 kronor — dels viss ersättning åt statsministern
till täckande av vissa merkostnader för honom vid egendomens utnyttjande.
För sistnämnda ändamål bär utredningen upptagit 6 000 kronor.

Utredningen har vidare, såsom i det föregående berörts, ansett vissa engångsutgifter
för nyinvestering erforderliga. Sålunda har en före testators
död planerad omläggning av värmesystemet inom corps de logiet och vissa
därtill hörande byggnader bedömts böra komma till utförande snarast. Kostnaderna
härför har uppskattats till 120 000 kronor. Vidare har utredningen
för vissa smärre byggnadsarbeten, som ej ingår i det löpande underhållet,
beräknat ett medelsbehov av 10 000 kronor. Även för jordbrukets del har
utredningen ansett särskilda medel behöva tillskjutas. Därest jordbruket
skall drivas i egen regi —- vilket utredningen förutsatt skola under alla
omständigheter övergångsvis behöva ske — erfordras sålunda för jordbruket
särskilda rörelsemedel. Det erforderliga tillskottet har av utredningen
beräknats till 100 000 kronor, utöver vad som ansetts behövligt för vissa
inom en nära framtid påkallade investeringar och nyanskaffningar. För sistnämnda
ändamål har kapitalbehovet kalkylerats till 70 000 kronor. Det sammanlagda
kapitalbehovet vid egendomen har sålunda av utredningen uppskattats
till 300 000 kronor. Beloppet har, såsom tidigare nämnts, ansetts
böra täckas av det särskilda donationskapitalet.

Vid en utarrendering av jordbruket kommer eu försäljning av till jordbruket
hörande döda och levande inventarier att påkallas. Utredningen föreslår
att det belopp, som härvid kan komma att inflyta, reserveras för tillgodoseende
av behov inom egendomens jordbruk, som framdeles kan visa
sig uppkomma.

Yttrandena.

Av remissmyndigheterna har byggnadsstyrelsen, riksräkenskapsverket och
domänstyrelsen i stort sett lämnat utredningsförslaget utan erinran. Statskontoret
föreslår att den testamenterade egendomen skall sammanhållas och
redovisas såsom ett särskilt förinögenhetsobjekt vid sidan om det statliga
budgetsystemet. Nordiska museet och nationalmuseum har i huvudsak yttrat
sig endast om de i donationen ingående samlingarna av konst och konsthantverk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Utgångspunkten för statskontorets inställning till redovisnings- och förvaltningsfrågan
har varit att vid en utarrendering av huvudjordbruket och
med en försiktig anpassning av utgifterna efter inkomstflödet förutsättningar
på längre sikt borde föreligga att utan tillskott av statsmedel tillgodose syftet
med testamentsförordnandet. Ämbetsverket yttrar.

Den förebragta utredningen giver vid handen, att om de i den testamenterade
egendomen ingående jordbruksfastigheterna framdeles skola drivas
av staten i egen regi, icke oväsentliga tillskott av statsmedel årligen måste
lämnas, därest testators syfte med legatet till alla delar skall fullföljas. Härtill
kommer, att enligt vad utredningen ådagalägger ansvaret för jordbruket
med en sådan driftsform icke kan anförtros något lämpligt statligt organ.
Under hand har tillika uppgivits, att jordbruket icke lämpar sig för ett utnyttjande
i den av staten bedrivna försöksverksamheten på jordbrukets område
eller för lantbruksundervisningen. Då det enligt statskontorets mening
framstår såsom i hög grad angeläget, att förutsättningar för en ekonomisk
drift skapas, lär det få anses betydelsefullt, att samtycke utverkas av testators
efterlevande till en utarrendering av jordbruket, samt till att detta får
drivas på en ekonomiskt försvarbar standard. Vid en försiktig anpassning
av utgifterna efter inkomsttillflödet borde med en dylik ordning förutsättningar
på längre sikt föreligga att utan tillskott av statsmedel tillgodose syftet
med testamentsförordnandet.

Med dessa utgångspunkter är statskontoret icke berett ansluta sig till utredningens
förslag om eu redovisning av fastigheterna över fastighetsfonden.
På denna väg kan nämligen icke någon överblick vinnas över de faktiska
utgifter, som donationen kan komma att ådraga statsverket. I stället framstår
det för ämbetsverket såsom mest ändamålsenligt, att i överensstämmelse
med vad som skett i andra liknande fall (jfr exempelvis von Hallwylska
donationsfonden), den till statsverket testamenterade egendomen sammanhålles
och redovisas, förslagsvis hos statskontoret, såsom ett särskilt förmögenhetsobjekt,
under beteckningen »C. A. Wicanders testamentsfond».
I övrigt föreslås följande åtgärder.

1. Till statskontorets förvaltning överlämnas i enlighet med vad testator
avsett kapitalbeloppet å 300 000 kronor, att redovisas å fonden. Jämväl egendomen
i övrigt upptages till redovisning å fonden, men förvaltas i sin helhet
av domänstyrelsen, som i den utsträckning så finnes erforderligt bör kunna
söka biträde hos byggnadsstyrelsen vid mera krävande byggnadsarbeten.
Därest statsverket skulle nödgas att under första verksamhetsåret driva jordbruket
i egen regi, bör denna uppgift kunna anförtros lantbruksnämnden i
länet under domänstyrelsens medverkan.

2. Domänstyrelsen ålägges att svara för alla de övriga förvaltningsuppgifter
beträffande egendomen, som enligt förslaget skulle ankomma å byggnadsstyrelsen.
Styrelsen bör härvid sträva efter att i stort anpassa förvaltningsutgifterna
efter det beräknade inkomsttillflödet. Uppenbarligen kan emellertid
icke alltid — särskilt under det första året — ernås full täckning för utgifterna,
liksom det å andra sidan kan tänkas, att verksamheten vissa år lämnar
överskott. För att uppnå fullständig balans böra dessa underskott, respektive
överskott regleras över fonden, därvid i första hand avkastningen å
fondkapitalet samt i andra hand kapitalmedlen böra användas för att täcka
uppkommande underskott, medan överskotten böra kapitaliseras.

3. Nyssnämnda kapitalbelopp bör tillika kunna disponeras som förlag
vid verksamhetens igångsättande in. m. på sätt de sakkunniga antytt. Sålunda
disponerade belopp böra återföras till fondkapitalet, när möjlighet

Kungl. Maj.ts proposition nr 17i.

därtill föreligger, exempelvis i samband med en försäljning av inventarierna
för jordbruket vid en utarrendering.

4. I enlighet med testamentsbestämmelserna skulle därefter avkastningen,
sedan med denna eventuellt underskott täckts och 10 procent av densamma
lagts till fondkapitalet, överlämnas till statsministern, att användas för
avsett ändamål. Om emellertid i enlighet med det ovan anförda fondkapitalet
och avkastningen av detta får användas såsom en regulator för utfallet
av verksamheten, kommer avkastningen att växla och kan uppenbarligen
under vissa år — i vart fall det första — helt utebliva. För att undvika dylika
ojämnheter, som givetvis skulle försvåra ett utnyttjande av egendomen för
det ändamål testator avsett, föreslås — i viss anslutning till utredningens
förslag — att riksdagens medgivande inhämtas att i dylikt fall överskrida
anslagsposten till lönefyllnad åt statsministern med så stort belopp, att detta
tillika med den disponibla avkastningen av fonden uppgår till 6 000 kronor.
I anslutning härtill bör å andra sidan icke större belopp än 6 000 kronor
årligen ställas till förfogande, även om avkastningen tidvis blir högre, utan
bör överskjutande belopp reserveras för kommande årsutbetalningar.

Slutligen förutsätter statskontoret, att möjlighet bör förefinnas för kronan
att utan hinder av vad testamentet på denna punkt kan stadga, avhända
sig mindre delar av den fasta egendomen, exempelvis för bostadsändamål
arrendegårdar, som böra nedläggas såsom brukningsenheter, med
tillhörande tomtmark samt jämväl annan tomtmark. I dylikt fall bör givetvis
inflytande köpeskillingslikvider tillföras fondkapitalet.

I fråga om egendomens redovisning har riksräkenskapsverket helt anslutit
sig till vad utredningen förordat. Beträffande förvaltningen föreslår ämbetsverket
att den av utredningen vid drift av hela egendomen i statens egen
regi ifrågasatta sakkunnignämnden skall anförtros förvaltningen av egendomens
jord- och skogsbruk även om huvudjordbruket utarrenderas. Riksräkenskapsverket
anför.

En fristående, vid sidan av budgeten redovisad förvaltning av egendomen
genom en för ändamålet inrättad stiftelse torde av skäl, som utredningen
angivit, icke vara lämplig utan egendomen synes i enlighet med vad utredningen
förordat böra förvaltas i den ordning, som i allmänhet tillämpas
beträffande förvaltningen av staten tillhörig fast egendom. Såsom utredningen
framhållit, torde dock testamentets bestämmelser om att avkastningen
av egendomens jord- och skogsbruk skall användas för yttre underhåll
av corps de logiet med tillhörande byggnader motivera, att — i anslutning
till vad som skett exempelvis beträffande egendomar som ingå i militära
övningsområden — det avsteget göres från eljest tillämpade redovisningsprinciper,
att icke blott corps de logiet med därtill hörande byggnader
jämte park och trädgård utan även till egendomen hörande jordbruk och
skog redovisas å allmänna fastighetsfonden och härvid hänföres till byggnadsstyrelsens
delfond. Enligt riksräkenskapsverkets mening bör domänverket
med hänsyn till sin ställning såsom affärsdrivande verk knappast åläggas
förvaltningsuppgifter med avseende å egendom, som icke redovisas å
domänverkets fond och som därför icke tillför domänverket några inkomster.
Riksräkenskapsverket vill därför förorda, att den av utredningen föreslagna
nämnden anförtros förvaltningen av egendomens jord- och skogsbruk även
om huvudjordbruket utarrenderas. Vid bifall härtill bör vad som föreslagits
om att nämnden årligen skall uppgöra förslag till driftkostnadsstat för
jord- och skogsbruket tillämpas även vid utarrendering av huvudjordbruket.

Förvaltningen av jord- och skogsbruket genom eu nämnd, som ju skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

särskilt inrikta sig på denna uppgift, kan måhända också komma att medföra
kostnadsbesparingar samt synes överhuvud ägnad att skapa vissa garantier
för att resultatet av förvaltningen skall bli det bästa möjliga. Nämnden
bör därför erhålla den fristående ställning, som utredningen föreslagit. Den
bör alltså ha att till byggnadsstyrelsen endast inleverera den behållna avkastningen
av jord- och skogsbruket. Räkenskaper rörande nämndens medelsförvaltning
böra avlämnas till riksräkenskapsverket. Så länge jordbruket
drives i statens regi, bör den förvaltare, som anställes för jord- och skogsbrukets
skötsel, vara redogörare hos nämnden.

Utredningens förslag att de behållna inkomsterna av jord- och skogsbruket
och övriga inkomster från egendomen såsom hyror etc. skola redovisas
bland fastighetsfondens inkomster och härvid tillgodoföras titeln diverse
inkomster å fondens stat samt förslaget att utgifterna för det yttre underhållet
av corps de logiet med tillhörande byggnader skola bestridas från den
bland utgifterna å fondens stat upptagna posten till reparations- och underhållskostnader
in. in. har riksräkenskapsverket också funnit sig böra tillstyrka.
Då en strikt tillämpning av testamentets ordalag i fråga om användningen
av den fasta egendomens avkastning för nu berörda underhållsutgifter
skulle kunna medföra ett komplicerat utjämningsförfarande mellan
inkomster och utgifter utan att garantierna för statens ansvar för underhållet
därigenom skulle bliva större, har utredningen förordat, att redovisning
av å ena sidan den fasta egendomens avkastning och å andra sidan
utgifterna för yttre underhåll av corps de logiet med tillhörande byggnader
in. in. skall följa fastighetsfondens vanliga — enligt bruttoredovisningssvstemet
utformade — regler. Även detta förslag biträdes av riksräkenskapsverket
liksom också förslaget att jämväl de av utredningen angivna utgifterna
för det inre underhållet och driften av den fasta egendom, vilken skall
stå under byggnadsstyrelsens direkta tillsyn, skola bestridas av medel, som
anvisas å fastighetsfondens stat.

Vad utredningen föreslagit i fråga om egendomens invärdering å fastighetsfonden
samt beträffande användningen av det särskilda donationskapitalet
har icke heller givit riksräkenskapsverket anledning till erinran. Därest
det särskilda donationskapitalet i enlighet härmed tages i anspråk för vissa
investeringar och anskaffningar samt såsom rörelsemedel för jordbruket,
bör kapitalet i samband med att egendomen upptages till redovisning å fastighetsfonden
uppföras å fonden såsom diverse medel å en för ändamålet
särskilt upplagd titel. De medel, som vid en utarrendering av huvudjordbruket
inflyta vid försäljning av jordbrukets döda och levande inventarier
och som av utredningen föreslagits skola reserveras för tillgodoseende av
behov inom egendomens jordbruk, böra tillföras samma titel. Uppgifterna
med avseende å förvaltningen av fondkapitalet böra alltså helt ankomma
på byggnadsstyrelsen.

Domänstyrelsen har förordat att hela egendomen drives av staten i egen
regi, vilket enligt styrelsens mening icke kommer att ställa sig ekonomiskt
mindre oförmånligt för staten än alternativet med jordbrukets utarrendering.
I fråga om skogsbruket anser ämbetsverket, att utredningen beräknat
den framtida årliga nettoavkastningen 10 000 kronor för högt. Samtidigt har
enligt ämbetsverkets mening förvaltningskostnaderna beräknats för lågt. Domänstyrelsen
har anfört i huvudsak följande.

Styrelsen anser det oriktigt att icke upptaga särskilda förvaltningskostnader
även i alternativ II. Som allmän princip anser styrelsen bör gälla, att
uppstående kostnader för utförande av arbetsuppgifter av administrativ art

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

som anförtros åt domänverket vid sidan av dess affärsverksamhet bör till
fullo ersättas. Styrelsen får i detta sammanhang erinra om riksdagens revisorers
uttalande 1951 angående nyttjanderätten till gruvskogarna, varvid
revisorerna ansett, att domänverket bör ersättas för dess befattning med
dessa skogar till fulla kostnader. I analogi därmed bör även domänverket
ersättas för sin eventuella befattning med egendomen Harpsund. Kostnaden
härför vid alternativ II kan beräknas bliva minst lika hög som upptagits
som särskild förvaltningskostnad i alternativ I d. v. s. 5 000 kronor.

Styrelsen finner det vidare egendomligt att så stor skillnad redovisas i
den ekonomiska kalkylen vid jämförelse mellan, å ena sidan, jordbruksdrift
i egen regi och, å andra sidan, vid utarrendering av jordbruket, och detta
även om man beaktar de fördelar som arrendesystem kan erbjuda med hänsyn
till brukarens personliga intresse för driften. Det är möjligt att den
korta jämförelseperiod till vilken utredningen hänvisat och den i vissa
hänseenden mindre rationella drift, som jordbruket hittills synes ha varit
underkastad, givit en alltför mörk bakgrund för bedömningen. Vidare kan
man ställa sig mycket tveksam till uppgiften, att egendomen skall vid utarrendering
på längre sikt kunna drivas utan förluster, särskilt med hänsyn
till att i testamentet förutsatts, att egendomen skall drivas som ett mönsterjordbruk.
Styrelsen anser på grund härav att man icke bör räkna med någon
större ekonomisk fördel vid utarrendering av jordbruket i förhållande till
drift i egen regi och att detta därför icke bör vara avgörande vid valet av
förvalt ningsalternativ.

Vid sitt ställningstagande till värdet av skogsavkastningen måste styrelsen
starkt reservera sig för de fel, som kunna föreligga beträffande det material,
som stått till buds för skogstaxatorns värdering. Med hänsyn till de olika
uppgifter som lämnats om virkesförråd m. in. och då dessa uppgifter icke
grunda sig på någon nyligen å marken gjord uppskattning utan på vissa
erfarenhetstal för länet, vilar värdeberäkningen på en mycket osäker grund.
Under förutsättning likväl att ifrågavarande primäruppgifter återspegla fastighetens
aktuella skogliga tillstånd beräknar styrelsen skogens avkastningsvärde
vara ca 1 900 000 kronor. Därvid har man räknat med att det årliga
genomsnittliga nettovärdet på skogsavkastningen under de närmaste fyra
decennierna successivt stiger från 60 000 till 75 000 kronor för att därefter
åter successivt nedgå till 60 000 kronor. Som ett grovt medeltal synes man
i den framlagda ekonomiska kalkylen kunna räkna med att den årliga nettoavkastningen
från skogen — inklusive inkomsten av jaktarrenden — kommer
att uppgå till ca 70 000 kronor, d. v. s. 10 000 kronor mindre än vad
utredningsmännen upptagit. Styrelsen vill särskilt understryka att denna
beräkning bygger på de förutsättningar att ur skogen — särskilt då under
de närmaste åren — icke kommer att uttagas större kvantiteter än som av
styrelsen på grundval av föreliggande primäruppgifter bedömts lämpligt vid
uthålligt skogsbruk samt att de framtida konjunkturerna beträffande virkespriserna
komma att svänga omkring det av styrelsen vid värderingen använda
medeltalspriset.

En fråga som styrelsen anser sig ytterligare böra framhålla är att utredningen
icke räknat med några särskilda kostnader för tillsynen över corps
de logiet in. in., dä man ansett att den för jord- och skogsbrukets skötsel anställde
förvaltaren eller, vid utarrendering, den för skogsbruket anställde
kronojägaren skall kunna omhänderha denna tillsyn. Då emellertid vid den
verkställda skogsvärderingen icke räknats med eu heltidsanställd tjänsteman
för skötseln av ifrågavarande skog utan i denna värdering endast medtagils
den kostnad för tillsyn in. in., som skäligen bör åbelöpa ifrågavarande
skogsareal, anser styrelsen, att eu ytterligare kostnad för sagda tillsyn av

2 Uihung till riksdagens protokoll 1953. t samt. ,Yr 174.

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

corps de logiet in. m. bör upptagas vid båda driftsalternativen, vilken kostnad
torde böra beräknas till lägst 5 000 kronor per år.

Vid godtagande av utredningens övriga inkomst- och utgiftsuppgifter, vilka
styrelsen icke anser sig nu ha möjlighet eller anledning att ingå på, skulle
den ekonomiska kalkylen i alternativ I komma att upptaga följande under -

skott:

enligt utredningen...................................... 43 000 kronor

för högt upptagen nettoinkomst från skogen.............. 10 000 »

ej upptagen kostnad för tillsyn av eorps de logiet in. in..... 5 000 »

Summa 58 000 kronor.

Vad slutligen beträffar frågan om redovisningen anser styrelsen med hänsyn
till föreliggande donationsbestämmelser beträffande Harpsund i likhet
med utredningen lämpligt att hela egendomen redovisas å statens allmänna
1''astighetsfond.

Som ett sammanfattande omdöme i fråga om de av utredningen framlagda
alternativen beträffande driftsformen får styrelsen uttala följande.

Enligt alternativ I skulle egendomens corps de logi, jordbruk och skogsbruk
komma att sammanhållas i en enhet under byggnadsstyrelsens förvaltning
med biträde av en i länets styrelse förankrad sakkunnig nämnd.
Enligt alternativ II däremot skulle skötseln av egendomen bliva beroende
av två skilda myndigheter samt av arrendatorns vilja och förmåga. Styrelsen
anser det första alternativet bäst överensstämma med de förutsättningar
under vilka donationen givits och vill, då dessutom enligt styrelsens förmenande
det ekonomiska resultatet icke torde komma att uppvisa några nämnvärda
skillnader i de olika alternativen, för sin del tillstyrka att, därest donationen
emottagits, alternativ I väljes.

Nordiska museet har i sitt utlåtande anfört.

Corps de logiet på Harpsund är uppfört 1914 efter ritningar av arkitekten
Otar Hökerberg och har senare blivit tillbyggt vid två tillfällen. Den gamla
huvudbyggnaden, som ansågs härstamma från 1700-talets början, blev i detta
sammanhang nedriven. Även de båda yttre flyglarna mot sjön äro uppförda
av konsul Hjalmar Wicander. Däremot äro de tre övriga flyglarna, den
norra, östra och västra, endast ombyggda och behålla även i det inre en de!
minnen av förhållandena före restaureringen. Med hänsyn till dessa omständigheter
anser Nordiska museet, att Harpsunds corps de logi ej tillhör
de byggnader som i och för sig böra betraktas som kulturminnesmärken.

Harpsund inrymmer emellertid ganska betydande samlingar av konstoch
kulturhistoriskt värde, som i huvudsak blivit hopbragta av Hjalmar
Wicander. Särskilt märkes den stora kollektionen av in- och utländskt
porslin, men även silvret, de svenska 1700-talsmöblerna och några av de här
förvarade konstverken äro av hög kvalitet. Det är inte minst karaktären av
en personligt präglad enhet, där samlingen redan från början fått växa in i
miljön, som synes oss motivera en ansträngning att bevara gårdens byggnader
i orört skick.

Vid en jämförande granskning ha utredningsmännens beräkning av de
löpande utgifterna befunnits vara gjord med tillbörlig försiktighet. Inkomsterna
på skogsavkastningen verka snarast vara beräknade i överkant,
på jordbruket däremot i underkant. Den rationella formen för jordbruksdriften
torde, enligt de erfarenheter museet gjort, vara en utarrendering på
det sätt, som utredningsmännen i första hand föreslå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Det är tydligt, att den testamenterade egendomen — även med hänsyn
till den särskilda fonden på 300 000 kronor — åtminstone icke för närvarande
kan göras ekonomiskt bärkraftig. Emellertid förefaller det museet
som om de förhållandevis blygsamma utgifter, som staten vid ett eventuellt
övertagande skulle behöva ikläda sig, kunna motiveras även ur den synpunkten
att ett rikt och intressant samlarhem från 1920-talet på så sätt skulle komma
att bevaras för eftervärlden. Det torde icke vara uteslutet, att åtminstone
större delen av det felande beloppet i årsbudgeten skulle kunna erhållas genom
att anordna visningar för allmänheten under tider, då gården icke användes
för sitt i första hand med donationen avsedda ändamål.

Chefen för nationalmuseum yttrar.

Inom corps de logiet å Harpsund finnes omfattande samlingar av konst
och konsthantverk, som enligt föreskrift i testamentet icke får avföras därifrån,
så länge corps de logiet användes som hedersbostad för statsministern.
Dessa samlingar representerar redan i och för sig ett betydande värde — i
utredningen angives inemot 400 000 kronor, vilket icke torde vara för högt
— och de inrymmer åtskilligt, icke minst av östasiatiskt konsthantverk, som
i det allmännas ägo på ett värdefullt sätt skulle komplettera statens nuvarande
konstsamlingar. En viktigare synpunkt är emellertid den, att det framstår
som ett kulturvårdsintresse av vikt att bevara levande hela den miljö, i
vilken samlingarna ingår som ett mycket viktigt led, nämligen en mellansvensk
herrgårdsmiljö från början av detta århundrade sådan den uppbyggts
av en man med levande känsla för konst och konsthantverk och därtill goda
ekonomiska resurser.

Under hänvisning till det nu sagda samt med framhållande, att jag icke
ansett mig böra gå in på de ekonomiska och andra frågor, som behandlats av
utredningen, får jag ur de synpunkter, jag har att företräda, tillstyrka, att
staten mottager egendomen. Därest så sker, torde samlingarna av konst och
konsthantverk å Harpsund i anslutning till vad som föreskrives i nationalmusei
stadgar, bihanget § 1 (SFS 1921:867), böra stå under överinseende
av överintendenten och chefen för nationalmuseum, alt förtecknas och vårdas
på samma sätt som samlingarna å de kungliga slotten och statens i
andra offentliga inrättningar befintliga konstverk.

Departementschefen.

Syftet med donationen av Harpsunds egendom jämte visst kapital har
varit att därigenom bereda eu hedersbostad åt Sveriges vid varje tid fungerande
statsminister (regeringschef). Corps de logiet med tillhörande flygelbyggnader,
park och trädgård skall enligt testamentsbestämmelserna upplåtas
till honom. Testators tanke har varit att statsministern skall använda sig
av denna förmån för att där, då hans tid det medgiver, i en vacker omgivning
njuta en välbehövlig rekreation och ha tillfälle att som gäster mottaga sina
regeringskolleger och andra in- och utländska personer med vilka han önskar
sammanträffa.

Självfallet finns det all anledning alt från statens sida uttrycka tacksamhet
för den generositet som testator visat.

Med statsministerposten är förenad en avsevärd arbetsbörda. Med hänsyn
till att denna post i nuvarande tid i regel också torde vara förenad med le -

Kungl. Maj. ts proposition nr 174

darskapet för det parti, som statsministern representerar, är hans möjligheter
att disponera någon fritid mycket begränsade. Det behov, som testator
åsyftat att fylla, torde därför icke vara så starkt framträdande. Man kan
knappast räkna med att den fungerande statsministern under rådande förhållanden
skulle få tillfällen att mera kontinuerligt kunna utnyttja egendomen.
Han torde kunna vistas där endast under någon eller några kortare
tidsperioder av året.

De begränsade möjligheter för den fungerande statsministern att begagna
sig av egendomen som sålunda i regel torde föreligga leder närmast tanken
till att staten i och för sig icke har behov av att mottaga egendomen.
Testamentsbestämmelserna synes emellertid icke lägga hinder i vägen för
att statsministern, i den utsträckning han icke personligen utnyttjar egendomen,
själv upplåter densamma för något ändamål, som ansluter sig till
testators syfte. Sådan upplåtelse medför tydligen icke att egendomen undandrages
statsministerns omedelbara disposition. Med hänsyn till det ringa
utnyttjandet för hans egen del torde man sålunda kunna utgå ifrån att byggnadskomplexet
av honom skulle kunna upplåtas till begagnande av regering,
riksdag, administration och sammanslutningar för konferenser och sammanträden
även om han inte själv skulle behöva deltaga däri. Egendomen skulle
på så sätt kunna fylla behovet av en rofylld plats för rådplägningar i sådana
fall, där huvudstaden med hänsyn till arbetsstörande inflytelser av olika
slag är en mindre lämplig ort. En dylik utvidgning av egendomens användning
torde enligt min mening kunna fylla ett behov, som — utöver det av
testator direkt åsyftade — otvivelaktigt får anses föreligga. Om även dessa
synpunkter tas i betraktande synes det alltså med hänsyn till den nytta statsverket
skulle få av egendomen i och för sig vara motiverat för staten att mottaga
denna och påtaga sig de kostnader, som eventuellt därigenom kan uppkomma,
förutsatt att de hålles inom rimliga gränser.

Den bedömning för ett ställningstagande till frågan om ett mottagande
från statens sida som nu skett har sålunda utgått från behovet av egendomen
ur nyttosynpunkt för statsverket. Givetvis får man emellertid vid bedömningen
icke bortse från det förmögenhetsvärde som genom testators frikostiga
donation tillföres statsverket, särskilt de konstsamlingar som följer med
egendomen. Helt naturligt får frågan då icke enbart ses mot bakgrunden av
den avkastning som förmögenhetskomplexet kan giva. I nationalmuseets
yttrande har understrukits betydelsen ur olika konst- och kulturhistoriska
synpunkter för staten att mottaga egendomen med dess rika inventariebestånd
av konstföremål.

Jag övergår därefter till att behandla frågan i vad mån ett mottagande
av egendomen är försvarligt med hänsyn till det ekonomiska åtagande som
staten därigenom kan ikläda sig.

Den gjorda utredningen har närmast gällt att klarlägga konsekvenserna
i förvaltnings- och redovisningshänseende i fråga om den fasta egendomen
vid ett mottagande av donationen från statens sida. Utredningen har därvid
även måst ingå på inkomst- och utgiftsförhållandena vid egendomen, i synnerhet
som resultatet av övervägandena i sistangivna hänseenden nära sam -

Kungl. Maj. ts proposition nr 174.

manhänger med hur förvaltningen och redovisningen lämpligen bör lösas.
Såsom av utredningen framgår måste kostnadsfaktorerna i vissa delar med
hänsyn till egendomens natur — jag syftar närmast på jord- och skogsbruket
bli mycket svårbedömbara och osäkerhet vidlåda beräkningarna, vilket
även utredningen framhållit. Detta gäller framförallt de långsiktiga inkomst-
och utgiftsuppskattningarna. Denna uppfattning har även kommit
till synes i vissa av de avgivna remissutlåtandena. Enligt utredningens beräkningar
skulle viss förlust på längre sikt uppkomma, vilken skulle bliva
olika stor beroende av den driftsform som användes. Statskontoret hävdar å
andra sidan att vid en rationell drift av egendomen och med tillvaratagande
av alla möjligheter till besparingar egendomskomplexet skulle kunna drivas
så att det på lång sikt bleve självförsörjande. Domänstyrelsen riktar invändningar
mot de slutsatser i fråga om jordbrukets lönsamhet utredningen kommit
till och finner i andra delar utredningen ha bortsett från eller underskattat
vissa kostnadsfaktorer. Styrelsen kommer totalt sett till större minussaldo
än utredningen.

Såsom av det följande framgår har jag mot bakgrunden av de av utredningen
gjorda kostnadsberäkningarna och de avgivna remissutlåtandena
kommit till den uppfattningen att även om det kan synas ovisst huruvida
inkomster och utgifter i stort sett och på lång sikt kan balansera varandra
det ändock ur ekonomiska synpunkter är försvarligt att mottaga egendomen
med vad därtill hörer. De ekonomiska förpliktelser statsverket skulle
ikläda sig kan i alla händelser icke bliva av den storleksordning att de skulle
motivera ett avstående, särskilt med hänsyn till vad jag inledningsvis anfört
om den nytta statsverket får av egendomen och det förmögenhetsvärde
statsverket därigenom tillföres.

Vau först angår jordbruket har utredningen förordat att detsamma utarrenderas,
vilket är det vanliga beträffande kronoegendomar och av utredningen
bedömts ställa sig ekonomiskt gynnsammare för staten. Dock har
förutsatts att egendomen övergångsvis under något eller några år kommer
att drivas av staten i egen regi. Utredningen har — på grundval av det material
som stått utredningen till buds — ansett att en viss förlust skulle uppkomma
vid drift av jordbruket i statens egen regi, vilken förlust emellertid
vid en utarrendering skulle inskränka sig till ett förhållandevis litet belopp,
hänförligt till de redan vid egendomen befintliga arrendegårdarna. För egen
del anser jag det icke vara uteslutet att jordbruket vid Harpsund efter en
rationalisering av driften kan visa sig bärkraftigt oavsett den tillämpade
förvaltningsformen. I avvaktan på närmare erfarenheter av jordbruksdriften
är jag icke beredd att nu taga definitiv ståndpunkt till frågan om en utarrendering
bör komma till stånd eller ej. Därest emellertid verksamheten
skulle visa sig förlusthringande, och ett väsentligt bättre ekonomiskt utbyte
mot bakgrunden av de vunna erfarenheterna bedömes uppkomma vid övergång
till arrendedrift, synes en dylik omläggning av driften böra kunna genomföras.

Staten synes även, med hänsyn till den ekonomiska belastning, som de

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

nuvarande arrendeställena utgör, böra förbehålla sig rätten att framdeles
nedlägga de gårdar, som ur arbetskraftssynpunkt icke kan anses behövliga
för ett rationellt utnyttjande av skogen.

Utredningen har uppskattat den årliga framtida nettoavkastningen av
skogsbruket — inklusive inkomsten av jaktarrenden — till i runt tal 80 000
kronor. Domänverket har räknat med ett 10 000 kronor mindre belopp. Såsom
utredningen framhåller måste på grund av konjunkturförhållandena
stor osäkerhet vidlåda en beräkning av den framtida skogsavkastningen.
Enligt de gjorda expertutredningarna synes i vart fall en årlig framtida
nettoinkomst av 70 000 å 80 000 kronor kunna påräknas. Med hänsyn till
nämnda osäkerhet i fråga om beräkningarna anser jag emellertid icke uteslutet,
att en något större medelnettoinkomst skulle kunna uppkomma.

Utredningens uppskattning av hyresintäkterna lämnar jag utan erinran.

Vad härefter angår utgiftssidan har utredningen uppskattat de sammanlagda
kostnaderna för underhåll och drift av corps de logiet med härtill hörande
byggnader, park och trädgård till 85 000 kronor. Såvitt gäller personalkostnaderna
samt kostnaderna för bränsle in. in. har därvid förutsatts,
att huvudbyggnaden kommer att utnyttjas under endast en mindre del av
året. Därest egendomen i enlighet med vad jag tidigare förordat kommer
att i viss utsträckning begagnas även för sammanträden och konferenser är
det möjligt att den beräknade utgiftsramen kommer att visa sig otillräcklig.
Den utgiftsstegring som kan följa med ett ökat utnyttjande av särskilt
huvudbyggnaden torde icke nu kunna bedömas. Den bör dock icke påverka
slåndpunktstagandet i fråga om statens mottagande av egendomen.

Uppskattningen av pensionskostnaderna föranleder icke någon erinran
från min sida.

Vad härefter angår egendomsförvallningens närmare utformning anser
jag den vid drift av hela egendomen i egen regi av utredningen förordade
sakkunnignämnden utgöra ett ändamålsenligt och samtidigt föga kostnadskrävande
organ för tillsynen över jord- och skogsbruket. Riksräkenskapsverket
har föreslagit att nämnden bör anförtros förvaltningen av egendomens
jord- och skogsbruk även om huvudjordbruket utarrenderas. Då jag
anser att nämnden även i händelse av jordbrukets utarrendering på skäl
som av riksräkenskapsverket antytts kan vara en lämplig form för ledningen
av rörelsen vid gården, tillstyrker jag vad riksräkenskapsverket förordat.
Nämnden bör erhålla den fristående ställning som utredningen förutsatt.
Den bör alltså ha att till byggnadsstyrelsen endast inleverera den behållna
avkastningen av jord- och skogsbruket. Räkenskaper rörande nämndens
medelsförvaltning bör avlämnas till riksräkenskapsverket. Vid drift av jordbruket
i statens egen regi bör den förvaltare som anställes för jord- och
skogsbrukets skötsel, vara redogörare hos nämnden. Vad utredningen anfört
slutligen i fråga om byggnadsstyrelsens befattning med egendomsförvaltningen
lämnar jag utan erinran.

Vad härefter angår frågan om egendomens redovisning må erinras om
att jag i det tidigare anförda ansett ovisst i vad mån inkomsterna totalt sett

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

kan komma att täcka utgifterna. Med den utgångspunkten kan jag — på de
skäl som utredningen anfört mot en redovisning av godset vid sidan om det
statliga budgetsystemet — icke ansluta mig till statskontorets förslag, att
egendomen såsom självförsörjande skall sammanhållas och redovisas såsom
ett särskilt förmögenhetsobjekt. Jag tillstyrker därför liksom riksräkenskapsverket
och på de skäl utredningen anfört att egendomen i dess helhet
invärderas å statens allmänna fastighetsfond med tillämpning av de för fonden
och dess statredovisning gällande reglerna.

Jag tillstyrker även vad utredningen förordat i fråga om det särskilda
donationskapitalet och förutsätter sålunda att detta skall kunna tagas i anspråk
i enlighet med utredningens förslag.

För budgetåret 1953/54 har utredningen i fråga om de poster, som enligt
förslaget skall redovisas över staten för statens allmänna fastighetsfond,
räknat med balans i förhållandet mellan inkomster och utgifter; inkomsterna
har beräknats till 90 000 kronor och utgifterna till samma belopp. I avvaktan
på närmare erfarenheter av verksamheten vid egendomen godtager
jag denna beräkning. Staten för statens allmänna fastighetsfond för nästa
budgetår har visserligen redan fastställts av riksdagen. En därvid icke förutsedd
ökning av den förslagsvis beräknade inkomstposten diverse inkomster
kommer dock ej att föranleda någon ändring av staten. Däremot torde under
förutsättning av bifall till vad jag i det tidigare föreslagit bemyndigande
böra lämnas Kungl. Maj :t att med 90 000 kronor överskrida utgiftsposten
till reparations- och underhållskostnader under byggnadsstyrelsens delfond.

Med hänsyn till de begränsade möjligheter statsministern i nuvarande tid
har att vistas på egendomen, är det svårt att nu bedöma de merkostnader
som uppkommer för honom vid egendomens utnyttjande. De kan likväl
knappast motivera det belopp utredningen föreslagit. Jag är icke beredd att
för närvarande avge något förslag i detta hänseende.

Bland den lösegendom som omfattas av donationen ingår en bil, värderad
till 10 000 kronor och i gott skick. Denna bör stå till den fungerande
statsministerns förfogande i huvudsak enligt de grunder, som gäller beträffande
de till landshövdingarnas disposition stående bilarna. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att riksdagen i anledning av motionerna I: 260 och
II: 308 hos Kungl. Maj :t hemställt om förslag till nästa års riksdag rörande
tjänstebilar åt regeringen. Genom nu föreslagna arrangemang beträffande
ifrågavarande bil får den genom motionerna väckta frågan tills vidare anses
löst.

Såsom framgår av det föregående anser jag att för utnyttjandet av egendomen
och det särskilda donationskapitalet bör tillämpas grunder, som i
vissa begränsade hänseenden något avviker från vad som kan antagas ha
varit testators avsikt med donationen. Jag har därvid utgått ifrån att en
överenskommelse med testatorns arvingar skall kunna träffas som i vad
på arvingarna kan ankomma skall giva staten sådan möjlighet. Vidare förutsätter
jag att om avvikelsen från testamentsvillkoren är av den art, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Kungl. Maj :ts tillstånd därtill befinnes erforderligt, sådant tillstånd i sinom
tid kommer att lämnas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen, att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med de av mig
i det föregående angivna grunderna mottaga den av direktören
C. A. Wicander testamenterade egendomen Harpsund,
dels medgiva att den under byggnadsstyrelsens delfond i
staten för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret
1953/54 upptagna utgiftsposten Reparations- och underhållskostnader
m. m. må överskridas med 90 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Barbro Åslund.

537272. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag