Kungl. Maj:ts proposition nr 172 (Proposition 1933:172)

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Nr 172.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 3 maj 1929 (nr
62) om särskild skatt å bensin och motor sprit; given Stockholms
slott den 17 februari 1933.

Kungl. Majit vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

1 sami.

Nr 1T2.

Kunni. Maj:ts proposition nr 172.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit.

Härigenom förordnas, att 5 och 6 §§ förordningen den 3 maj 1929 örn
särskild skatt å bensin och motorsprit skola i nedan angivna delar hava
följande ändrade lydelse ävensom att vad i första stycket i övergångsbestämmelserna
till nämnda förordning stadgas angående tiden för ikraftträdande
av skatt å motorsprit skall hava ändrad lydelse på sätt nedan
angives:

5 %.

Restitution av skatt, som i denna förordning avses, må åtnjutas:

a) för bensin---svensk frihamn;

b) för bensin---av fiske;

c) för bensin och motorsprit, som vid tillverkning av motorer användes
för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning
utan att därvid transportmedel framföres; samt

d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.

Vid restitution---belöpande tullen.

6 $.

Restitution enligt---en gång.

Restitution enligt 5 § b), c) och d) må åtnjutas allenast i den omfattning
och på de villkor Konungen bestämmer. Där beträffande---

näringsgrenens främjande.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1933; och skall tillika gälla,
att den i 1 § förenämnda förordning den 3 maj 1929 enligt paragrafens
lydelse i förordningen den 29 april 1932, nr 86, föreskrivna skatten å motorsprit
skall träda i kraft den 1 juli 1934.

Kungl. Maj:t8 proposition nr 172.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 17 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Jag anhåller att få anmäla vissa spörsmål rörande beskattningen av
motorbränsle.

Beskattningen av motorsprit.

Historik och nuvarande bestämmelser.

Vid 1924 års riksdag beslöts efter förslag av Kungl. Majit (prop. nr 206),
att en ökning av beskattningen å motorfordonstrafiken skulle ske genom
uttagande av särskild skatt å bensin. Härvid intog riksdagen den ståndpunkten,
att den särskilda skatten å bensin borde omfatta jämväl motorsprit.
För att stödja framställningen av ett inhemskt motorbränsle under
den tid, som ansågs erforderlig för inarbetande i marknaden av ett dylikt
bränsle, medgav riksdagen emellertid, att under en tid av fem år skatt å
motorsprit icke skulle utgå; se bevillningsutskottets betänkande nr 41 och
riksdagens skrivelse nr 167. I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade
Kungl. Majit den 23 maj 1924 förordning (nr 126) örn särskild
skatt å bensin och motorsprit. Enligt denna skulle för bensin, som till
riket infördes och för vilken icke enligt särskilda bestämmelser tullfrihet
åtnjötes, samt för motorsprit erläggas särskild skatt av 5 öre för liter.
Förordningen, som, i vad densamma avsåg särskild skatt å bensin, trädde
i kraft den 1 juni 1924, skulle, i vad den avsåg särskild skatt å motorsprit,
träda i kraft den 1 juli 1929.

I proposition nr 173 till 1927 års riksdag föreslog Kungl. Majit därefter
riksdagen höjning av skatten å bensin och motorsprit från 5 till 6 öre
för liter. Beträffande skatten å motorsprit anförde dåvarande departementschefen,
att den ifrågasatta höjningen borde omfatta jämväl motorspriten.
Med hänsyn till de skäl, som legat till grund för statsmakternas
ställning till frågan om motorspritens beskattning, och då det tillfälliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

stöd, som ansetts böra lämnas sulfitspritindustrien, alltjämt syntes erforderligt,
fann departementschefen höjningen av bensinskatten dock icke
utgöra tillräcklig grund för en begränsning av skattefriheten för motorsprit.
Det föreslogs således icke någon ändring i den motorspriten år
1924 för tiden till den 1 juli 1929 medgivna skattefriheten. Riksdagen
antog Kungl. Maj:ts förslag och genom förordningen den 3 juni 1927 (nr
190) höjdes skatten å bensin och, från och med den 1 juli 1929, jämväl skatten
å motorsprit till 6 öre för liter.

I proposition nr 110 till 1929 års riksdag föreslog Kungl. Majit emellertid,
att den för motorspriten medgivna skattefriheten skulle utsträckas
att gälla intill den 1 juli 1934. Riksdagen beslöt, att motorspriten skulle
vara fri från skatt allenast till den 1 juli 1933 samt att under tiden från
och med sistnämnda dag till den 1 juli 1934 skatten å motorsprit skall utgå
med 3 öre per liter; se förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild
skatt å bensin och motorsprit.

Vid 1931 och 1932 års riksdagar beslutade höjningar av bensinskatten,
till följd varav denna numera uppgår till 10 öre för liter, hava icke medfört
ändrade bestämmelser i fråga örn beskattningen av motorspriten.
Skatt å motorsprit skall alltså utgå från och med den 1 juli innevarande
år intill den 1 juli 1934 med 3 öre för liter samt därefter med 6 öre för
liter. I proposition nr 174 till 1932 års riksdag förutsatte emellertid dåvarande
chefen för finansdepartementet, att frågan örn motorspritens beskattning
komme att bliva föremål för prövning vid 1933 års riksdag.

I detta sammanhang torde böra erinras därom, att vid 1932 års riksdag
motionsvis — lika lydande motioner nr 255 i första kammaren och nr
343 i andra kammaren — hemställdes örn införande i viss omfattning av
tvångsinblandning av motorsprit i bensin avsedd för motordrift. Andra
lagutskottet, som hade motionerna till behandling, uttalade i sitt betänkande
nr 42, bland annat, att frågan örn lämpliga åtgärder för att åstadkomma
ökad tillverkning av motorsprit enligt utskottets mening borde
ägnas synnerlig uppmärksamhet från statsmakternas sida. Det syntes utskottet
vara av vikt, att en undersökning verkställdes för att utreda de
tekniska och ekonomiska möjligheterna att på annat sätt än motionärerna
föreslagit genom åtgärder på pris- och skattepolitikens område skapa förutsättningar
för ökad produktion av motorsprit. Därvid borde övervägande
ägnas medlen att lösa de avsättningssvårigheter, som möjligen
kunde uppstå på grund av de särskilda förhållandena på marknaden för
motorbränsle. Enligt utskottets mening skulle det vara lämpligt att hela
spörsmålet, huruvida och på vad sätt tillverkningen och avsättningen av
inhemsk sprit till motorbränsle måtte kunna främjas, bleve föremål för
allsidig prövning. En sådan undersökning syntes utskottet jämväl motiverad
därav, att bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 50 föreslagit
en utredning, som skulle komma att beröra bland annat den med motor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

spritproblemet i viss mån. sammanhängande frågan örn sulfitspritens användande
för förtäringsändamål. Utskottet hemställde, att vad i motionerna
yrkats icke måtte av riksdagen bifallas samt att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa
en allsidig utredning av spörsmålet, huruvida och på vad sätt tillverkningen
och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle måtte kunna
främjas, samt för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen
kunde föranleda. Riksdagen biföll utskottets hemställan (riksdagens
skrivelse nr 362).

Tekniska, statistiska och ekonomiska uppgifter.

Motorsprit utgör 99—100-procentig etylalkohol, som framställes genom
jäsning av avfallslut från sulfitcellulosafabrikationen.

Vid den första sulfitspritfabriken, som anlades vid Skutskär av Stora
Kopparbergs bergslags aktiebolag, igångsattes driften år 1909. Under de
följande åren till och med år 1916 färdigbyggdes ytterligare tre fabriker.
Kristidens avspärrning från utlandet och särskilt svårigheterna att erhålla
bensin samt de höga prisen därå stimulerade sulfitindustrien att i
forcerat tempo bygga spritfabriker, så att år 1921 funnos 22 dylika fabriker
eller samma antal som för närvarande. Dessa fabriker representera
en sammanlagd årlig tillverkningskapacitet — under förutsättning av
oavbruten tillverkning i normal omfattning av sulfitmassa — av 18 å 20
miljoner liter 100-procentig sprit. Tillverkning av sulfitsprit bedrives
vid 19 av dessa fabriker. De övriga 3 fabrikerna äro delvis demonterade.

Enligt den officiella industristatistiken för år 1930, det senaste år för
vilket uppgifter finnas tillgängliga, sysselsattes vid sulfitspritfabrikerna
tillverkningsåret 1929—1930 110 arbetare samt en förvaltningspersonal av
22 personer.

För sin tillverkning kunna sulfitfabrikerna påräkna avsättning, förutom
till bränsle för motordrift, till förtäring, till tekniskt bruk och för
export. Endast 10 av sulfitspritfabrikerna äro utrustade med sådana anläggningar,
som äro erforderliga för framställning av den högprocentiga
motorspriten. Produktionskapaciteten vid dessa senare sulfitspritfabriker
uppgår vid full drift till omkring 12 miljoner liter 99—100-procentig
sprit årligen. De fabriker, som leverera sprit till förtäringsändamål, äro
icke utrustade för tillverkning av motorsprit. Den sammanlagda tillverkningen
och försäljningen av sulfitsprit, beräknad till 100-procentig alkoholhalt,
under åren 1918—1932 framgår av följande tabell.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

År	Fabrikernas kapacitet c:a liter	Fabrikernas tillverkning liter		Försäljni	n g
till hushälls-och tekniska ändamål liter	till renings-verken liter	motor- sprit liter	export liter	summa försäljning liter
1918	6,000,000	3,379,674	1,309,136	—	1,663,604	_	2,972,740
1919	14,000,000	5,381,064	1,899,758	285,776	497,163	403,434	3,086,132
1920	19,000,000	7,752,696	585,584	4,786,042	—	4,294,137	9,665,764
1921	20,000,000	6,977,928	451,989	58,008	—	6,090,677	6,600,675
1922	20,000,000	5,945,365	537,556	399,589	31,991	3,216,334	4,185,472
1923	20,000,000	1,665,540	696,694	523,225	86,761	1,306,811	2,613,491
1924	20,000,000	3,229,526	1,995,426	859,160	166,927	1,168,496	4,190,009
1925	20,000,000	6,550,441	2,083,207	856,925	957,489	1,090,842	4,988,463
1926	20,000,000	6,974,502	2,676,453	655,390	2,409,395	929,040	6,670,278
1927	20,000,000	8,399,962	2,421,905	598,384	3,507,318	1,388,663	7,916,270
1928	20,000,000	7,288,428	2,956,868	762,840	2,584,048	852,143	7,155,899
1929	20,000,000	11,314,400	3,470,994	1,298,040	4,827,811	1,200,083	10,796,928
1930	20,000,000	15,782,409	4,383,430	1,134,709	7,660,997	476,367	13,655,503
1931	20,000,000	14,312,160	4,367,447	1,787,316	8,548,161	92,924	14,795,848
1932	20,000,000	11,394,678	3,828,590	1,972,282	3,946,281	42,370	9,789,523

Den avsevärda nedgången i tillverkning oell försäljning under år 1932
hade sin grund i den arbetskonflikt, som pågick inom cellulosaindustrien
under april-—augusti 1932.

Priset för sulfitbrännvin, som inköpes av partihandlare med rusdrycker
från fabrikernas försäljningsbolag, utgör för närvarande 21.5 öre för liter
av normalstyrka, d. v. s. med 50 procents alkoholhalt. Samma pris
erhålles för den myckenhet sulfitsprit, som levereras till reningsverken
för annat ändamål än brännvinstillverkning. Motsvarande pris för den
till tekniskt bruk avsedda skattefria spriten är 16.g öre och för motorsprit
12 öre för liter av normalstyrka. För motorsprit av 100 procents
alkoholstyrka är partipriset sålunda för närvarande 24 öre per liter.

Det vanligaste inom landet använda motorbränsle, i vilket motorsprit
ingår, är lättbentyl, som består av 75 procent bensin och 25 procent
motorsprit. Motorbränslen innehållande motorsprit i andra proportioner
än de nyss angivna förekomma dock. Sålunda använder Stockholms
spårvägar i sin omnibusstrafik ett motorbränsle bestående av 50
procent bensin och 50 procent motorsprit. Lättbentylen användes huvudsakligen
i omnibuss- och övrig yrkesmässig trafik. Den har visat
sig vara ett gott motorbränsle, som tillåter bättre utnyttjande av bränsleeffekten
och tål högre kompressionsferhållande än ren bensin. Lättbentylens
värde såsom motorbränsle uppgives med omkring 14 procent överstiga
bensinens.

Detaljhandelspriset å bensin utgör för närvarande i Stockholm 29 öre

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

per liter. Motsvarande pris å lättbentyl är sedan den 1 december 1932
30 öre för liter. Grosshandelspriset å samma ort lär för närvarande utgöra
för bensin 23 öre och för lättbentyl 24 öre per liter. Sistnämnda
priser gälla jämväl vid försäljning till vissa större förbrukare, såsom
statliga m. fl. företag.

Nyss angivna detaljhandelspris å lättbentyl motsvarar för den i lättbentylen
ingående motorspriten ett pris av 33 öre per liter. Då partipriset
för motorsprit utgör 24 öre per liter, uppgår skillnaden mellan
det pris, som vid minutförsäljning erhålles för den i lättbentyl ingående
motorspriten och partipriset å motorsprit till 9 öre per liter. Vid det
pris lättbentylen betingar vid försäljning i parti och till större förbrukare
— 24 öre per liter — kan priset på den i lättbentylen ingående motorspriten
anses uppgå till 27 öre per liter och skillnaden mellan detta
pris och partipriset å motorsprit utgör sålunda 3 öre per liter. Huruvida
den marginal, som i enlighet med vad nu nämnts uppstår vid försäljning
av lättbentyl — vid minuthandel 9 öre och vid partihandel 3
öre för liter — mera än täcker försäljarnas kostnader för blandning,
lagring, distribution m. m., undandrager sig tillförlitligt bedömande.

Framställning av aktiebolaget Svensk sprit.

I en till Kungl. Majit ställd, den 30 december 1932 dagtecknad skrift
har aktiebolaget Svensk sprit, som representerar den svenska sulfitspritindustrien,
hemställt, att Kungl. Majit måtte i proposition till 1933 års
riksdag föreslå definitivt upphävande av skatten å motorsprit.

Bolaget har till stöd för framställningen anfört i huvudsak följande!

När motorsprittillverkningen år 1925 återupptagits, efter det erforderliga
lättnader genomförts beträffande handeln med skattefri sprit, hade
bensinen betingat ett pris i detaljhandeln av 36—40 öre per liter, och i allmänhet
hade räknats med ytterligare höjning av bensinpriset, enär geologiska
undersökningar givit vid handen, att världens tillgångar å bergoljor
ej vore outtömliga. Utvecklingen på oljemarknaden hade emellertid
hlivit den motsatta. Visserligen hade kraftig konsumtionsstegring
ägt rum, men produktionen hade visat avsevärt större ökning. Att så
skett vore en följd av dels upptäckter av ett flertal nya rika oljefält
i olika delar av världen, dels återupptagande i avsevärt ökad omfattning
av den ryska råoljeproduktionen. Förhållandena hade medfört en stark
nedgång i bensinpriserna, så att under åren 1931 och 1932 noterats priser
av endast 20—22 öre per liter vid tappstation, och detta oaktat bensinskatten
vid olika tillfällen varit föremål för höjning. En viss återhämtning
av priserna hade dock skett mot slutet av år 1932.

Utvecklingen av bensinpriserna hade medfört, att sulfitspritindustrien
erhållit ett mycket ogynnsamt pris för motoralkoholen. Bolaget försålde
för närvarande 99.5-procentig motoralkohol till 30 öre per kilogram,
motsvarande 24 öre per liter, vid leverans till bensinimportbolagen fritt
levererat Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg. Samtidigt belöpte
sig industriens tillverkningskostnader inklusive kostnader för denaturering,
frakter, tomfat och allmänna omkostnader till 36.15 öre per

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

liter. Sulfitspritindustrien skulle sålunda för motorspriten behöva ett
pris av 36 öre per liter för att industrien skulle erhålla tillverkningskostnaderna
täckta samt ränta och amortering å anläggningarna. Fränräknades
sistnämnda kostnader, beräknade till 9 öre per liter, samt kostnaderna
för lutens uttagning, beräknade till 3 öre per liter, erhölles ett
pris av 24.15 öre per liter fritt förut nämnda städer.

Det torde sålunda framgå, att motoralkoholframställningen vid nuvarande
bensinpris ej lämnade överskott. Att fabrikerna det oaktat holle
fabrikationen igång förklarades bero dels därpå att högre pris erhölles
för den relativt mindre kvantitet sprit, som levererades till tekniska och
hushållsändamål samt till reningsverken, dels på att fabrikerna och deras
dyrbara apparater skulle hotas att helt förstöras, därest fabrikerna
skulle under längre tid stå oanvända. Endast i ett fåtal fall hade avskrivningar
å anläggningarna kunnat verkställas. Utvidgningar vid de
i gång varande fabrikerna hade ej kunnat vidtagas.

Vid sulfitcellulosatillverkningen tillgodogjordes endast omkring hälften
av sulfitvedens innehåll av organiska ämnen. Den andra hälften
ginge till största delen förlorad med avfallsluten. För närvarande tappades
från de svenska sulfitcellulosafabrikerna årligen cirka 1 miljon
ton organiska ämnen ut i våra vattendrag till ingen nytta och i många
fall även till direkt skada. Dessa organiska ämnen innehölle bland
annat även cirka 140,000 ton druvsocker. Vid de igång varande svenska
cellulosafabrikerna skulle därav kunna tillverkas cirka 50 miljoner
liter 100-procentig sprit. För närvarande funnes emellertid endast spritfabriker
utbyggda för 20 miljoner liter 100-procentig sprit.

Vid samtliga fabriker skulle säkerligen ett väsentligt bättre tillvaratagande
av sulfitluten kunna ernås, örn fabrikationen vore så lönande,
att de relativt dyrbara åtgärder, som härför erfordrades, kunde bära sig.
Detta vore emellertid icke fallet, och det hade icke ens lönat sig för
flera av våra sulfitspritfabriker, som för närvarande endast bearbetade
avfallsluten från en del av tillverkningen, att utbygga anordningarna
för att kunna emottaga hela produktionen. Oaktat i vårt land funnes 65
sulfitfabriker, hade utöver de vid världskrigets slut befintliga 22 sulfitspritfabrikerna
icke en enda ny sulfitspritfabrik blivit anlagd. Med nuvarande
anordningar för lututvinningen skulle sulfitfabrikerna kunna
tillverka ytterligare minst 30 miljoner liter 100-procentig sprit per år.
Örn anordningarna för lututvinningen kunde förbättras, skulle i hela landet
ytterligare kunna framställas minst 10 å 15 miljoner liter 100-procentig
sprit årligen.

Under snart 10 år hade skattehotet hängt över sulfitspritindustrien samt
förlamat och förhindrat varje initiativ för igångsättning av nya fabriker.
De ^ utbyggda fabrikerna hade under de senaste åren nödtorftigt
kunnat hållas igång. Då varje företagare måste räkna med att den beslutade
motorspritskatten skulle träda i kraft, vilket skulle medföra, att
driften åter måste nedläggas, hade företagarna ej vågat nedlägga nytt
kapital till utvidgning av industrien.

Såsom kommerskollegium framhållit i sitt utlåtande av den 12 mars
1932 till riksdagens andra lagutskott, skulle det för vårt land, såväl med
hänsyn till önskemålet örn oinskränkt självförsörjning som till handelsbalansen
gentemot utlandet, vara av största betydelse, örn ett effektivt
bränsle för motordrift kunde framställas ur inhemska råvaror och till
konkurrenskraftigt pris samt tillhandahållas i tillräcklig myckenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Vikten härav borde vara så mycket mera påtaglig, som man framför allt
inom transportväsendet icke torde kunna iakttaga några tecken till avmattning
i fråga örn motoriseringens fortskridande. Så länge sagda
bränslebehov huvudsakligen måste täckas genom import, syntes man därför
hava anledning motse en ytterligare stegring av motorbränsleförbrukningen,
åtföljd av ökad belastning å handelsbalansen.

Bolaget lämnar vidare en redogörelse över statens ställning till motorspritindustrien
i vissa andra länder. Denna framställning utvisar, att i
Frankrike, Italien, Tjeckoslovakiet, Ungern och Österrike inblandning av
motorsprit i bensin för motordrift är obligatorisk, att i Polen förslag föreligger
örn införande av dylikt blandningstvång, att i Tyskland importör
och tillverkare av motorbränsle och fotogen är skyldig att inköpa
viss kvantitet motorsprit, samt att skatt icke i dessa länder utgår å motorsprit,
som framställes inom landet.

Bolaget anför vidare:

Det framginge sålunda, att motorspriten i förenämnda länder åtnjöte
stöd genom lagstadgade föreskrifter örn obligatorisk inblandning av
motoralkohol i bensin. Den svenska sulfitspritindustriens önskemål
sträckte sig ej så långt, utan industrien begärde endast, att skatten å
motorsprit definitivt avlägsnades och att industrien liksom hittills i
konkurrens med övriga sprittillverkare finge rättighet att försälja sin
sprittillverkning till motor-, tekniska- och reningsändamål. Någon subvention
till industrien från motorägarnas sida genom inblandningstvång
bade sulfitspritindustrien ej ifrågasatt.

Såsom sammanfattning av det anförda framhåller bolaget slutligen,
att sulfitspritindustrien ej kunde bära motorspritskatten samt att, örn
denna skatt skulle komma att uttagas, industrien tvingades nedlägga de
verk, som bedreve framställning av motoralkohol.

Avgivna yttranden.

Över denna framställning hava kommerskollegium och kontrollstyrelsen
gemensamt avgivit ett den 14 januari 1933 dagtecknat utlåtande, däri
anföres bland annat följande:

Ämbetsverken hade under senare år vid upprepade tillfällen hävdat
den meningen, att skattefrihet för motorsprit vore en under rådande förhållanden
oundgänglig förutsättning för betryggande av sulfitsprittillverkningens
bestånd och utveckling i vårt land. I sådant hänseende
åberopade ämbetsverken sina gemensamma utlåtanden den 6 mars 1924
angående vissa lagstiftningsåtgärder till främjande av sulfitspritens
användning såsom motorbränsle samt den 5 november 1928 angående
vissa framställningar om upphävande av skatten å motorsprit; det senare
yttrandet återgivet i proposition nr 110 till 1929 års riksdag, sid 11.

Såsom framginge av aktiebolaget Svensk sprits senaste framställning,
vars sakliga uppgifter ämbetsverken ansåge sig i allt väsentligt kunna
vitsorda, hade sulfitsprittillverkningens läge icke förbättrats, sedan ämbetsverken
avgivit sitt åberopade utlåtande den 5 november 1928. Framställningskostnaderna
för den koncentrerade motoralkoholen, vilka då
uppskattats till något över 33 öre per liter, hade sedan dess undergått

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

någon stegring. Den av prissättningsnämnden för skattefri sprit verkställda
officiella beräkningen av tillverkningspriset å 95-procentig sulfitsprit
slutade år 1928 å ett belopp av 27.25 öre för liter, under det att
motsvarande pris år 1932 av nämnden uppskattats till 27.75 öre. Bensinpriset,
som vid förstnämnda tidpunkt angivits till 30 öre för liter i detalj
i Stockholm, hade under perioden 1930—1932 visserligen tidvis varit
avsevärt lägre, med en lägsta notering av 20 öre för liter våren 1931,
men hade sedermera stigit och vore för närvarande åter omkring 30 öre
för liter. Härvid borde dock tagas i betraktande, att den i priset ingående
bensinskatten ökat från 6 öre till 10 öre per liter. Pristendensen
torde, enligt vad kommerskollegium inhämtat, vid årsskiftet 1932/1933
åter vara vikande i fråga örn en utslagsgivande faktor, nämligen priserna
vid export från Förenta Staterna. Förhållandena å bensinmarknaden
innebure sålunda numera i viss mån försämrade förutsättningar för
motoralkoholens avsättning med åvilande skatt i jämförelse med vad
som varit fallet vid beskattningens införande.

Vad ämbetsverken år 1928 uttalat rörande betydelsen för vårt land
att utnyttja den inhemska tillgång till flytande motorbränsle, sulfitspriten
representerade, vore enligt ämbetsverkens mening alltjämt gällande
och hade vunnit ytterligare aktualitet genom den allmänna ekonomiska
krisen, varigenom bland annat omsorgen örn handelsbalansen
kommit att framstå såsom ett än mera betydelsefullt moment i denna
fråga än tidigare. Vid sådant förhållande måste ämbetsverken anse
fortsatt befrielse för sulfitspritindustrien från den särskilda skatten å
motorsprit utgöra ett statsintresse av stor vikt.

Ämbetsverken uttala slutligen, att de, på grund av denna industris
läge och den ogynnsamma inverkan, som ovissheten örn skattefrihetens
bestånd påtagligen utövade på sulfitsprittillverkningens fortsatta utveckling,
helst velat biträda aktibolaget Svensk sprits ansökning örn definitivt
upphävande av bestämmelserna rörande särskild skatt å motorsprit.
Med hänsyn till den av riksdagen begärda utredningen rörande
hela spörsmålet örn främjande från det allmännas sida av tillverkning
och avsättning av inhemsk sprit till motorbränsle, ansåge sig ämbetsverken
emellertid för närvarande allenast böra hemställa örn proposition
till riksdagen för vinnande av sådan ändring i bestämmelserna rörande
ikraftträdande av förordningen örn särskild skatt å bensin och motorsprit,
att full skattefrihet för motorsprit finge gälla intill den 1 juli
1935.

Vidare har ingenjörsvetenskapsakademien i ärendet överlämnat ett av
tre akademiens på området sakkunniga ledamöter, nämligen professorerna
E. Hubendick och Carl Kullgren samt överingenjören S. Sandberg, den
10 februari 1933 avgivit yttrande, däri dessa förklara sig anse, att motorspriten
bör vara skattefri, samt härom anföra, bland annat:

De sakkunniga hade, utan att hava ingått i någon detaljberäkning, funnit
den åberopade kostnadskalkylen för tillverkning av motorsprit böra
i huvudsak motsvara medelkostnaderna vid olika sulfitspritfabriker. Det
framginge sålunda, att motorspriten, örn tillverkningen därav skulle kunna
uppehållas, behövde det understöd, som befrielse från skatt innebure.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Ett beslut av statsmakterna att låta motorspriten vara obeskattad borde
kunna åstadkomma en gynnsam utveckling av tillverkningen av motorsprit,
så att en väsentligt större del av sulfitavfallsluten bleve tillvaratagen
och använd för spritframställning än som nu vore fallet. Ett dylikt
beslut skulle dessutom förbättra utsikterna för upptagande inom Sverige
av nya förfaringssätt att framställa sprit av trä och träavfall. En inblandning
av sprit i bensin icke blott ersatte en del av det utländska
bränslet med inhemskt utan hade ock en gynnsam inverkan på förbränningsförloppet
i motorn, varigenom de s. k. knackningsfenomenen motverkades.

Produktionskostnaderna vid motorsprittillverkningen.

Ärligen verkställes genom särskilda sakkunniga, utsedda av den av
Kungl. Majit tillsatta prissättning snämnden för skattefri sprit utredning
angående tillverkningspriset å sulfitsprit. Enligt utlåtanden av
nämnda sakkunniga har tillverkningspriset å sulfitsprit av 95 procents
alkoholhalt, lagrad å tillverkningsorten, beräknats utgöra per liter:

år 1924.................	............... 30 öre	år 1929	............... 28	öre
» 1925 ................	.............. 30.5 »	* 1930	............. 27	»
» 1926.................	............... 32.25 »	* 1931.............	............... 28	»
» 1927.................	............... 27.2 5 X	x 1932	............... 27.75	»
» 1928.................	................ 27.25 x

Variationerna i tillverkningspriset bero enligt uppgift i huvudsak på
förändringar i kolprisen. Enligt meddelande från aktiebolaget Svensk
sprit tillkomma beträffande motorsprit kostnaden för sulfitspritens koncentrering
till 99—100 procent, utgörande 3.6 öre per liter, samt kostnaden
för denatureringsmedel, uppgående till l.i öre per liter. Vid utgång
från 1932 års förut anförda tillverkningspris å 95-procentig sprit, 27.75
öre per liter, skulle den totala tillverkningskostnaden för motorsprit
kunna beräknas utgöra 32.45 öre per liter. Vid försäljning tillkomma
frakter, kostnader för transport och vagnar samt diverse omkostnader, i
genomsnitt 3.7 öre per liter. För att samtliga sålunda beräknade tillverknings-
och försäljningskostnader skola täckas, skulle följaktligen
erfordras ett grossliandelspris å motorspriten av 36.15 öre per liter.

I avsikt att erhålla ytterligare material för bedömande av produktionskostnaderna
vid motorsprittillverkningen hava uppgifter rörande årskostnaderna
för produktionen år 1931 infordrats från samtliga de tio fabriker,
som bedriva framställning av motorsprit. Siffrorna för år 1932
hava icke ansetts utgöra lämplig grundval för ett dylikt bedömande med
hänsyn till den arbetskonflikt inom massaindustrien, som detta år pågick.
De inkomna uppgifterna utvisa en genomsnittlig produktionskostnad
av 32.6 öre per liter framställd 99—100-procentig sprit. Emellertid
utnyttjades år 1931 fabrikernas produktionskapacitet icke till fullo.
Det Ilar vid sådant förhållande ansetts befogat, att de fasta kostnader
— huvudsakligen den efter 6 procent beräknade räntan å det kapital, som

Departements chefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

är investerat i rörelsen, samt avskrivningar å anläggningarna — vilka beräknats
belasta tillverkningen, upptagas endast till så stor del, som svarar
mot produktionskapacitetens utnyttjande, i genomsnitt cirka 80 procent.
Efter denna beräkningsgrund utvisa de avlämnade kalkylerna från nio
av fabrikerna en genomsnittlig produktionskostnad av 29.m öre per liter.
Det tionde företaget har icke lämnat så detaljerade upplysningar, att
motsvarande beräkning varit möjlig; detta företag har därför här lämnats
åsido. Den sålunda framkomna produktionskostnaden per liter,
vilken representerar kostnaden vid fabriken, understiger något den i det
föregående angivna siffra, som beräknats med ledning av prissättningsnämndens
och aktiebolaget Svensk sprits uppgifter. Det torde böra
nämnas, att under år 1932 en mindre sänkning av arbetslönerna samt av
priserna å vissa materialier ägt rum. Till följd härav kan räknas med
någon minskning av produktionskostnaderna, dock icke överstigande ett
halvt öre per liter.

Frågan örn de ekonomiska betingelserna för bedrivande inom landet
av tillverkning av sulfitsprit kan naturligen ej anses slutgiltigt utredd
genom de undersökningar, vilkas resultat i det föregående återgivits.
Detta spörsmål torde få upptagas till behandling vid den utredning, sistlidet
års riksdag begärt rörande tillverkningen och avsättningen av inhemsk
sprit till motorbränsle. I avvaktan å resultatet av denna utredning,
örn vars igångsättande jag senare i dag kommer att framlägga förslag,
finner jag mig böra föreslå, att under budgetåret 1933/1934 skatt å
inom riket tillverkad motorsprit icke skall utgå.

Beskattning av andra motorbränslen än bensin och motorsprit.

Verkställda undersökningar utvisa, att andra motorbränslen än bensin
och motorsprit i viss utsträckning komma till användning för drivande
av motorfordon.

Sålunda har problemet att använda råolja (motorbrännolja) för drift
av automobilmotorer numera såväl tekniskt som på praktiskt tillförlitligt
sätt vunnit sin lösning. I Sverige lära för närvarande ett tiotal
automobiler försedda med Hesselmanmotorer för råoljedrift vara i bruk.
Dessa vagnar lära emellertid endast vara att betrakta såsom experimentvagnar,
men det torde kunna antagas, att en ökad användning av sådana
fordon inom nära framtid kommer till stånd.

Det förekommer vidare i viss utsträckning, att förbrukare av bensin,
särskilt under den varma årstiden, i besparingssyfte blanda bensin med
råolja eller fotogen. Dylika bränsleblandningar användas i vanliga
automobilmotorer, i vissa fall efter förändring eliedr utbyte av förgasaren.
Sedan föregående år vidtagits ändring av 3 § 4 mom. i förordningen
örn särskild skatt å bensin och motorsprit (Sv. ffs. nr 64), är sådan

Kungl. Marits proposition nr 172.

inblandning, företagen av importör eller försäljare, att anse såsom tillverkning
av bensin, därest den genom blandningen erhållna varan till
sin användning är att likställa med bensin, oell skall i dylikt fall skatt
utgå för den myckenhet obeskattad petroleumprodukt, som ingår i blandningen.
Förordningens bestämmelser träffa däremot icke inblandning
företagen av förbrukare. I vilken omfattning inblandning av detta
slag förekommer, är vanskligt att bedöma. Vid verkställda förfrågningar
har till finansdepartementet meddelats, att den kvantitet råolja
eller fotogen, som under år 1932 hos förbrukare kommit till användning
för berörda ändamål, icke torde överstiga 100 ton.

Ytterligare må nämnas, att under den tid förlidet år, då arbetskonflikt
rådde inom trämasseindustrien och tillgången till motorsprit till följd
härav var begränsad, förbrukare av lättbentyl, vilka för sina motorer
fordra ett mera kompressionsfast bränsle än enbart bensin, såsom ersättningsmedel
för lättbentylen använde en blandning av bensin och bensol.

Med stöd av inhämtade uppgifter har beräknats, att under nämnda år
omkring 1,600 ton bensol förbrukats för framdrivande av motorfordon.

I regel lägga emellertid prisförhållandena hinder i vägen för bensolens
användande för nämnda ändamål.

Inom motorfordonstrafiken förekommer vidare, att till bensin sättas
vissa ämnen avsedda att göra densamma mera kompressionsfast samt att
förhindra »knackning» i motorerna. Motorsprit och bensol hava dylika
verkningar, men utom dessa förekomma andra ämnen, vilka fylla samma
ändamål. Sålunda användes i utlandet och särskilt i Amerika och
England såsom tillsats till bensin tetraetylbly (blyetyl, blytetraetyl).

Detta ämne utgör emellertid gift av första klassen och faller såsom sådant
under giftstadgans bestämmelser. Enligt dessa bestämmelser är
dock motorbränsle, försatt med tetraetylbly till en mängd av högst O.i
volymprocent eller högst 0.2 viktprocent, under villkor att varan genom
sin färg tydligt avviker från annat motorbränsle, icke att anse såsom
giftigt ämne (se Sv. ffs. nr 27 år 1932).

Man torde sannolikt hava att räkna med, att utvecklingen kommer Departementsatt
medföra ökad förbrukning inom automobiltrafiken av för närvä- chefen,
rande icke skattepliktiga motorbränslen. Enär de skattefria motorbränslen,
som i det föregående omnämnts, råolja, fotogen och bensol, för
närvarande finna användning huvudsakligen för andra ändamål än för
automobildrift, torde en skatt, lagd å all förekommande import och inhemsk
produktion av dylika varuslag, främst komma att drabba förbrukningen
av dessa bränslen för andra ändamål än för framförandet
av motorfordon. Att, på sätt skett beträffande bensin, bevilja skatterestitution
åt förbrukning för annat ändamål än automobildrift torde,
åtminstone vad råolja och fotogen beträffar, knappast låta sig göra med

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

hänsyn till det stora antal förbrukare i mindre omfattning, som i dylikt
fall skulle komma i åtnjutande av restitution.

Vill man med särskild skatt träffa förbrukningen för automobildrift
av jämväl nu ifrågavarande bränslen, lärer man i stället bliva hänvisad
till att genom särskilda åtgärder uttaga skatt endast å den bränslekvantitet,
som förbrukas i motorfordonstrafiken. För närvarande torde dock,
med hänsyn till den rådande jämförelsevis ringa förbrukningen av dessa
bränslen för nu angivna ändamål, vidtagande av dylika särskilda beskattningsåtgärder
icke vara av behov påkallade.

Restitution av skatt och tull å bensin, som användes för avprovning
av motorer.

Jämlikt 5 § i förordningen den 3 maj 1929 örn särskild skatt å bensin
och motorsprit (Sv. ffs. nr 62) må restitution av skatt och tull å bensin
åtnjutas, förutom för. bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres
till utrikes ort eller till svensk frihamn, dels för bensin eller motorsprit,
som med eller utan tillsats av annat ämne användes för framdrivande
av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg eller av motorbåt
vid yrkesmässigt utövande av fiske, dels ock för bensin, som med
eller utan tillsats av annat ämne användes för annat tekniskt ändamål
än motordrift.

Restitution må åtnjutas, beträffande bensin eller motorsprit som utföres,
allenast för så vitt utförseln omfattar en myckenhet av minst,
femhundra liter på en gång samt vad beträffar bensin och motorsprit,
som användes för ovan angivna ändamål, allenast i den omfattning och
på de villkor, som Kungl. Maj:t bestämmer. Genom kungörelse den 6
juni 1929 med vissa bestämmelser örn särskild skatt å bensin (Sv. ffs. nr
122) har Kungl. Maj:t meddelat de närmare villkor, under vilka restitution
av ifrågakomna slag må tillgodonjutas.

I skrivelse den 5 december 1932 har kommerskollegium, efter framställning
från Sveriges industriförbund, hemställt örn sådan ändring av gällande
bestämmelser angående restitution av skatt och tull å bensin, att
rätt till dylik restitution måtte kunna medgivas jämväl för bensin, som
användes för avprovning av motorer å provbädd utan att därvid transportmedel
framföres.

Sveriges industriförbund har i sin förenämnda framställning anfört,
bland annat:

I motiven till gällande bestämmelser rörande restitution av skatt och
tull å bensin kunde icke utläsas annat skäl för den åtskillnad, som för
närvarande stadgades i fråga örn bensin använd för motordrift och för
andra tekniska ändamål, än att drivande av motorer med bensin antagits
endast undantagsvis förekomma inom industrien. Man hade för den skull
ansett, att frågan saknade nämnvärd praktisk betydelse. Denna uppfattning
vore emellertid icke helt riktig, alldenstund bensinförbrukningen för

Kungl. Maj:ts proposition nr 172. 15

motorer, som provades på provbäddar inom motorfabrikerna, vore rätt
avsevärd. Industriförbundet hade verkställt undersökning hos sju företag,
som tillverka motorer, därvid funnits, att bensinförbrukningen för
provningsändamål uppginge till cirka 250,000 Uter per år, därav vid endast
ett företag till cirka 100,000 liter.

Generaltullstyrelsen, vars yttrande inhämtats rörande de kontrollåtgärder,
som kunde finnas erforderliga, därest restitutionsrätt av ifrågasatt
omfattning komme att medgivas, har icke funnit anledning ifrågasätta
speciella kontrollåtgärder i händelse en dylik utsträckning av restitutionsrätten
skulle komma till stånd. Generaltullstyrelsen har härom anfört,
bland annat:

Den för närvarande utövade kontrollen å begagnandet av restitutionsrätt
enligt gällande bestämmelser utövades_ huvudsakligen dels genom
granskning av restitutionsrättsinnehavares deklarationer med vissa tillhörande
verifikationer, dels genom inspektion av rörelsen jämte granskning
av den bokföring, som hållits över rörelsen. Såvitt styrelsen kunde
finna, finge en efter nuvarande grunder anordnad kontroll antagas bliva
tillfyllest vid den nu ifrågavarande verksamheten i samma mån sorn vid
de olika rörelsegrenar, inom vilka restitutionsrätt hittills förekommit.

Det i förevarande framställning omförmälda ändamål, för vilket bensin
kommer till användning, avprovning av motorer vid motorfabriker,
synes vara sådant, att hinder av principiell natur icke böra resas mot ett
medgivande av restitutionsrätt. Då dessutom betryggande kontroll synes
kunna upprätthållas däröver, att restitutionsrätten icke missbrukas,
vill jag förorda en författningsändring av det innehåll, att restitution av
skatt och tull må äga rum för bensin, som användes vid avprovning av
motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan att transportmedel
därvid framföres.

Departementschefen uppläser härefter upprättat förslag till förordning
örn ändring i vissa delar av förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild
skatt å bensin och motorsprit,

samt hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att antaga
samma förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Kegenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Olga Gjörloff.

Departement»-

chefen.