Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967 (Proposition 1967:171 - höst)

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

Nr 171

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
hyresnämnder; given Stockholms slott den 10 november
1967.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om hyresnämnder.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den vid årets riksdag framlagda proposition, nr 141, angående ny hyreslagstiftning
innehåller förslag bl. a. om att en hyresnämnd skall inrättas
för i princip varje län för handläggning av hyrestvister samt att närmare
bestämmelser om hyresnämnd skall meddelas i särskild lag.

I denna proposition läggs förslag angående lag om hyresnämnder fram.
Lagförslaget innehåller bestämmelser om hyresnämnds sammansättning
och om förfarandet i de ärenden som skall förekomma inför nämnden. I en 1

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 171

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

lighet med de riktlinjer som dras upp i propositionen angående ny hyreslagstiftning
föreslås att i hyresnämnd skall ingå ledamöter som representerar
partsintressena på hyresmarknaden. Dessa ledamöter skall som regel
utses av Kungl. Maj :t på förslag av intresseorganisationerna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1967

Förslag

till

Lag

om hyresnämnder

Härigenom förordnas som följer.

Hyresnämnds uppgifter och sammansättning m. m.

1 §•

Hyresnämnd som avses i 3 kap. lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om
nyttjanderätt till fast egendom har till uppgift att

1. medla i hyrestvist,

2. pröva tvist om överlåtelse av hyresrätt enligt 3 kap. 34—36 §, upplåtelse
av lägenhet i andra hand enligt 3 kap. 40 §, förlängning av hyresavtal
eller villkor för sådan förlängning enligt 3 kap. 49 §, förstagångshyra enligt
3 kap. 55 § eller uppskov med avflyttning enligt 3 kap. 59 §, allt nyssnämnda
lag,

3. pröva frågan om godkännande av överenskommelse som avses i 3 kap.
45 eller 56 § nämnda lag,

4. vara skiljenämnd i hyrestvist.

Ärende upptages av hyresnämnden för den ort där fastigheten är belägen.

2 §.

Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter, om
ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna skall den ene
vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet och den andre vara väl
förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden eller, när ärende rör annan
lägenhet än bostadslägenhet, med näringsidkande hyresgästers förhållanden.

Vid företagande av förberedande åtgärd och prövning av fråga om avvisning
av ansökan eller avskrivning av ärende kan hyresnämnden bestå av
ordföranden ensam. Vad som sagts nu gäller även vid medling när sådan
lämpligen kan ske utan övriga ledamöters närvaro samt, om parterna samtycker
till det eller saken är uppenbar, vid prövning av fråga som avses i
1 § 2 eller 3.

Konungen får förordna att i hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.
Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdelning.

Ledamot skall vara svensk medborgare och ha uppnått tjugofem års ålder.
Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som ledaimot.

För ledamot i hyresnämnd finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna
om ledamot gäller även ersättare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967
3 §.

För varje hyresnämnd förordnar Konungen eller myndighet, som Konungen
bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.

Innan annan ledamot än ordförande förordnas, skall sådan riksorganisation
av fastighetsägare, hyresgäster eller näringsidkare som med hänsyn till
medlemsantal, verksamhet och övriga omständigheter kan anses väl företräda
den intressegrupp som det är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av vad
som föreskrivits i 2 § första stycket de ledamöter som han med hänsyn till
ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.

Medling samt prövning av hyrestvist

4 §•

Hyrestvist får för ändamål som avses i 1 § 1 eller 2 av part hänskjutas till
hyresnämnd, om tvisten ej är anhängig vid domstol eller hos överexekutor
eller skiljemän.

I hyrestvist, som är anhängig vid domstol, kan domstolen förordna att
tvisten före målets avgörande skall i sin helhet eller i viss del hänskjutas
till hyresnämnd för medling.

Tvist, som avses i 1 § 2 och som efter klander mot nämndens beslut är
anhängig vid domstol, får återförvisas till nämnden.

5 §.

Tvist hänskjutes av part till hyresnämnd genom ansökan som skall vara
skriftlig samt innehålla uppgift om parternas namn och hemvist, den berörda
fastighetens belägenhet och tvistens beskaffenhet.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall nämnden
förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommes ej
föreläggandet, får ansökningen avvisas.

Återkallas ansökan, avskrives ärendet.

6 §•

När tvist hänskjutits till hyresnämnd, skall nämnden kalla parterna att
inställa sig inför nämnden.

7 §•

Underlåter sökanden att på kallelse infinna sig inför hyresnämnden, avskrives
ärendet. Kommer ej motparten tillstädes, får nämnden förelägga honom
vid vite att inställa sig inför nämnden. Kommer parten likväl ej tillstädes
och är det icke antagligt att förlikning kan komma till stånd, avskrives
ärendet. Rör ärendet tvist som avses i 1 § 2, avgöres dock ärendet utan
hinder av partens utevaro.

Uteblir båda parterna i tvist som domstol hänskjutit till nämnden, avskrives
ärendet. Uteblir endast den ena parten, äger första stycket andra och
tredje punkterna motsvarande tillämpning.

Första och andra styckena äger ej tillämpning, om det finns anledning antaga
att part har laga förfall för sin utevaro.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

8 §•

Rör ärende som avskrivits enligt 7 § första stycket första punkten tvist
enligt 3 kap. 49 eller 55 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom, skall
hyresnämnden återupptaga ärendet på ansökan av sökanden. Ansökan göres
skriftligen inom en vecka från den dag då beslutet om avskrivning delgavs
sökanden.

Uteblir sökanden ånyo, får ärendet icke återupptagas på nytt.

9 §•

Hyresnämnden skall klarlägga tvistefrågorna och, även om medling icke
påkallats, söka förlika parterna.

Om anledning därtill förekommer, skall nämnden eller den nämnden förordnar
besiktiga den lägenhet som tvisten rör. Parterna skall beredas tillfälle
att närvara vid sådan besiktning. Nämnden får också föranstalta om
annan nödvändig utredning.

Lämnar part ej frivilligt tillfälle till besiktning eller till granskning av hyreskontrakt
eller annan handling som rör hyresförhållandet och är av betydelse
för tvisten, får nämnden förelägga honom vite.

10 §.

Kan parterna ej förlikas efter förslag av någondera parten, skall hyresnämnden
framlägga förslag till förlikning, om det ej är uppenbart att förutsättningar
för förlikning saknas.

Förlikning skall avfattas skriftligen och undertecknas av parterna.

Träffas ej förlikning, avgöres tvisten av nämnden, om tvisten rör fråga
som avses i 1 § 2. I annat fall avskrives ärendet.

Godkännande av överenskommelse
11 §•

Fråga som avses i 1 § 3 prövas efter ansökan som skall vara skriftlig och
bör innehålla de skäl som åberopas till stöd för ansökningen.

Innan ansökan av hyresvärd prövas, skall hyresgästen beredas tillfälle
att yttra sig. Om det är behövligt, skall hyresnämnden kalla hyresvärden och
hyresgästen att inställa sig inför nämnden. Nämnden får förelägga hyresvärden
eller hyresgästen vid vite att komma tillstädes. Utevaro från sammanträde
utgör ej hinder för ärendets prövning.

Skiljemannaförfarande
12 §.

Har parterna avtalat att hyrestvist skall avgöras av skiljemän utan förbehåll
om rätt för parterna att klandra skiljedomen och har hyresnämnden
utsetts till skiljenämnd, skall nämnden på ansökan avgöra tvisten genom
skiljedom, om ej hinder möter enligt 1 § andra stycket lagen den 14 juni
1929 (nr 145) om skiljemän. Om sådan ansökan gäller bestämmelserna i
5 §. Har tvisten redan hänskjutits till nämnden, kan skiljedom dock påkallas
muntligen inför nämnden.

I ärende som nämnden har att avgöra genom skiljedom gäller bestäm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

melserna i lagen om skiljemän, i den mån ej annat följer av denna lag. Vardera
parten svarar för sin kostnad i hyrestvist som avses i 3 kap. 49 eller
55 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Gemensamma bestämmelser om förfarandet

13 §.

Hyresnämnd skall handlägga ärende skyndsamt.

Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet vid domstol
äger motsvarande tillämpning vid hyresnämnd.

14 §.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna
ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av hyresnämnd. Ordföranden
skall dock säga sin mening först.

Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare äger motsvarande
tillämpning på ledamot i hyresnämnd.

15 §.

I hyresnämnds beslut skall anges de skäl på vilka beslutet grundas, i den
mån det är behövligt.

Om part kan klandra beslutet eller besvära sig över det eller göra ansökan
om återupptagande, anges i beslutet vad parten därvid har att iakttaga.

Kan på grund av ärendets beskaffenhet eller annan särskild omständighet
beslut ej meddelas samma dag som förhandlingen inför nämnden avslutas,
meddelas beslutet inom två veckor därefter, om ej synnerligt hinder
möter.

Beslut tillställes part genom nämndens försorg, om beslutet ej meddelas
vid förhandling i partens närvaro.

16 §.

Den som efter förordnande av hyresnämnd besiktigat lägenhet eller verkställt
annan utredning tillerkännes av nämnden skälig ersättning av allmänna
medel.

Har någon, som nämnden inkallat och som ej är part, inställt sig för att
höras i ärendet, har han rätt till ersättning av allmänna medel enligt bestämmelser
som Konungen meddelar.

17 §.

Om rätt för part att klandra beslut av hyresnämnd finns bestämmelser i
3 kap. 71 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Mot hyresnämnds beslut, varigenom nämnden avvisat ansökan som avses
i 5, 8, 11 eller 12 §, avskrivit ärende enligt 5 eller 7 § eller utlåtit sig om
ersättning enligt 16 §, får talan föras genom besvär. Detta gäller dock ej
beslut om avskrivning, när ärendet kan återupptagas. Mot annat beslut av
hyresnämnd får talan föras endast i samband med sådan klandertalan som
avses i första stycket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967 7

balken motsvarande tillämpning. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid
i stället underrätten. Mot underrättens beslut får talan ej föras.

Undanröjes hyresnämnds beslut om avskrivning eller avvisning, återupptages
ärendet av nämnden.

18 §.

Vid hyresnämnds sammanträde och vid besiktning föres protokoll.

19 §.

Inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling, som enligt bestämmelse
i denna lag eller eljest skall tillställas part, delges honom genom
hyresnämndens försorg. Begär part att själv få ombesörja delgivning, får
det dock anförtros honom, om det kan ske utan olägenhet.

Delgivning genom nämndens försorg sker i enlighet med vad som gäller
om delgivning i mål och ärenden vid domstol. Om beslut är sådant som
avses i 15 § andra stycket, skall dock beslutet delges part, som beslutet gått
emot, på samma sätt som stämning i tvistemål.

Övriga bestämmelser

20 §.

Hyresnämnd är berättigad att för sina sammanträden förfoga över behövliga
lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad som ej är
för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal.
Uppkommer särskilda kostnader, skall de ersättas.

21 §.

Talan om utdömande av vite, som förelagts någon enligt denna lag, föres
efter anmälan av hyresnämnden av åklagare vid domstol som avses i 3 kap.
72 § första punkten lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

22 §.

Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 r 1967

Utdrag av protokollet över justitieäre den, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, He tigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott n 20 oktober 1967.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag om hyresnämnder
och anför.

Inledning

Vid årets riksdag har framlagts proposition, nr 141, angående ny hyreslagstiftning.
Beträffande förfarandet i hyrestvister innebär propositionen
bl. a. att en hyresnämnd inrättas för i princip varje län. Närmare bestämmelser
om hyresnämnderna föreslås skola meddelas i en särskild lag. I propositionen
uttalas att slutlig ståndpunkt till hyresnämndernas organisatoriska
uppbyggnad och verksamhetsformer utöver vad som skett i förslaget
bör tas först sedan organisationsfrågan utretts i särskild ordning. Denna
fråga har nu utretts av statskontoret.

Frågan om en ny hyreslagstiftning har behandlats av två offentliga utredningar.
Sålunda bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 15 mars
1957 chefen för justitiedepartementet att tillkalla sakkunniga för att göra
en översyn av den permanenta hyreslagstiftningen. De sakkunniga,1 som
antog benämningen hyreslagskommittén, avgav den 15 september 1961 betänkandet
»Reviderad hyreslag» (SOU 1961:47). Betänkandet innefattade
förslag till ny hyreslag och lag om medling i hyrestvister. Den senare lagen,
som avsågs ersätta den nuvarande lagen den 22 juni 1939 (nr 366) om medling
i hyrestvister (medlingslagen), innehöll bl. a. bestämmelser om medlingsnämnd
i hyrestvister, dess organisation och uppgifter samt regler om
förfarandet inför nämnden. Efter remiss avgavs utlåtanden över kommitténs
betänkande av ett stort antal myndigheter och organisationer (se SOU
1966: 14 s. 75).

1 Justitierådet Nils Beckman, tillika ordförande, drätselordföranden Fritiof Boo, riksdagsmännen
Henning Gustafsson, Sven Persson och Yngve Holmberg, direktören Hans Wiman och advokaten
Gösta Järtelius. Sedan Gustafsson på egen begäran entledigats från uppdraget, tillkallades
den 19 maj 1958 riksdagsmannen Mac Hamrin som sakkunnig i hans ställe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

Den 31 maj 1963 tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 26 april samma år fem sakkunniga för att utreda hyreslagstiftningen.
De sakkunniga,1 som antog namnet hyreslagstiftningssakkunniga, avgav i
juni 1966 betänkandet »Ny hyreslagstiftning» (SOU 1966: 14). I betänkandet
framlades bl. a. förslag till ny hyreslag samt förslag till lag om medling i
hyrestvister, avsedd att ersätta den nuvarande medlingslagen. Sistnämnda
lagförslag innehöll bestämmelser om medlingsnämnds organisation och uppgifter
samt om förfarandet inför nämnden, över de sakkunnigas betänkande
avgavs efter remiss utlåtanden av ett stort antal myndigheter och organisationer
(se prop. 1967: 141 s. 29).

Jag anhåller nu att få ta upp frågan angående de närmare bestämmelser
om hyresnämnd som ansetts böra meddelas i en särskild lag.

Inom justitiedepartementet har upprättats förslag till lag om hyresnämnder.
Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga.

Den av statskontoret utredda frågan om anslag till hyresnämndernas verksamhet
och vissa därmed sammanhängande organisationsfrågor kommer att
anmälas senare.

1939 års medlingslag

Syltet med medlingslagen är främst att till tvistande hyresparters förfogande
ställa en nämnd med uppgift att utgöra ett offentligt förlikningsorgan.
Nämnden, vars verksamhetsområde utgörs av kommun, består av ordförande
och två ledamöter samt suppleanter (2 §). Ordföranden och hans
suppleant skall vara lagfarna. De förordnas av socialstyrelsen för två år i
sänder. En ledamot och hans suppleant skall äga eller förvalta till uthyrning
avsedd fastighet. Den andre ledamoten och hans suppleant, vilka inte får
äga eller förvalta sådan fastighet, skall ha kännedom om ortens hyresförhållanden.
Ledamöterna och deras suppleanter utses av kommunens beslutande
myndighet för två år i sänder. Någon förslagsrätt för intresseorganisationerna
på hyresmarknaden föreligger inte. Kostnaderna för nämndens
verksamhet bestrids av kommunen.

Varje hyrestvist som inte anhängiggjorts hos domstol, överexekutor eller
skiljemän kan hänskjutas till medling inför nämnden (3 §). År tvisten anhängig
vid domstol, får domstolen på begäran av endera parten förordna
att tvisten före målets avgörande skall i sin helhet eller i viss del handläggas
av nämnden.

När tvist hänskjutits till nämnden, skall parterna kallas att inställa sig

1 Presidenten i försäkringsdomstolen Liss Granqvist, tillika ordförande, verkställande direktören
i Sveriges fastighetsägareförbund Claes Breitholtz, numera statsrådet Lennart Geijer och
riksdagsmannen Henning Gustafsson samt ordföranden i Hyresgästernas riksförbund Erik Svensson.

It Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr in

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

inför nämnden (4 §). Underlåter part som begärt medling att inställa sig,
avskrivs ärendet (5 §). Om motparten uteblir, kan nämnden förelägga honom
vid vite att inställa sig inför nämnden, Kommer han ändå inte och
finner nämnden inte antagligt att förlikning kan komma till stånd, skall
ärendet avskrivas. Om parterna inställer sig, skall nämnden söka förlika
parterna (6 §). Nämnden skall besiktiga den lägenhet som tvisten rör när
anledning föreligger till det. Vid sådan besiktning skall båda parterna beredas
tillfälle att närvara. Kan parterna inte enas om förlikningsförslag som
ander förhandlingarna lagts fram av någon av dem, skall nämnden lägga
fram förslag till lösning av tvisten. Kommer förlikning till stånd, skall den
avfattas i skrift och undertecknas av parterna (8 § andra stycket).

Nämnden får handlägga tvistefråga endast när nämnden är fulltalig
(7 §). Bestämmelserna om domarjäv gäller i tillämpliga delar.

I övrigt innehåller medlingslagen regler om förande av protokoll och dagbok
(8 och 10 §§) samt om delgivning av föreläggande och utdömande av
vite som förelagts av nämnden (14 §). Lagen innehåller dessutom bestämmelser
som ålägger medlingsnämnd att på eget initiativ ta befattning med
sådan hyrestvist inom dess verksamhetsområde som kan äventyra freden
på hyresmarknaden (12 §). Innebär tvisten synnerlig fara för freden på hyresmarknaden
eller finnes det i annat fall påkallat, kan Kungl. Maj:t tillsätta
en förlikningskommission eller en förlikningsman med uppgift att
medla i tvisten (13 §).

I ort där hyresregleringen gäller fungerar hyresnämnden som medlingsnämnd
i hyrestvister. Genom den kategorimässiga avvecklingen av hyresregleringen
har hyresnämndernas verksamhet som medlingsnämnder fått
en betydande omfattning i fråga om lägenheter utanför bostadssektorn.

Enligt 4 § lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för
hyresgäst till nytt hyresavtal åligger det hyresgäst som vill åtnjuta rätt till
nytt avtal att väcka talan därom vid domstol senast tre veckor efter det att
hyresvärden skriftligen påfordrat avflyttning. Har tvisten hänskjutits till
medlingsnämnd, skall talan dock väckas inom samma tid efter det att förfarandet
inför nämnden avslutats utan att förlikning kunnat träffas. Ett
betydande antal av de mål som handlagts av domstol enligt nämnda lag har
föregåtts av medling.

Hyreslagskommitténs förslag till lag om medling i hyrestvister

Enligt hyreslagskommitténs förslag till hyreslag skall hyresgäst, som
önskar nytt hyresavtal vid den avtalade hyrestidens utgång men som inte
kan nå samförstånd om det med sin hyresvärd, hänskjuta tvisten till medlingsnämnd
inom viss angiven tid. I annat fall förfaller rätten till nytt avtal.
Kommittén föreslår att en medlingsnämnd skall finnas i varje stad med
rådhusrätt och i varje domsaga, om inte Kungl. Maj :t förordnar om annan

Kungl. Maj:ts proposition nr ili år 1967

indelning. Nämndens uppgift skall vara att i hyrestvist som hänskjutits till
nämnden klarlägga tvistefrågan och söka förlika parterna. Kommer förlikning
inte till stånd och rör tvisten hyresgästens rätt till nytt hyresavtal,
skall tvisten på talan av hyresgästen avgöras av allmän domstol. Det skall
även åligga medlingsnämnden att vara skiljenämnd i hyrestvist, om parterna
utsett medlingsnämnden till skiljenämnd.

Medlingsnämnden föreslås bestå av en ordförande och två ledamöter som
förordnas av länsstyrelsen för en tid av tre år i sänder. Till ordförande skall
förordnas lagfaren person, om lämplig sådan finns att tillgå. Den ene ledamoten
skall äga eller förvalta till uthyrning avsedd fastighet. Den andre
ledamoten, som ej får äga eller förvalta sådan fastighet, skall ha kännedom
om bostadsmarknaden i orten. I ärende rörande lägenhet, som uthyrts för
drivande av förvärvsverksamhet, skall den sistnämnde ledamoten ersättas av
ledamot som driver sådan verksamhet i förhyrd lägenhet och inte äger eller
förvaltar till uthyrning avsedd fastighet. För ordföranden och varje ledamot
skall utses minst en suppleant. Innan ledamot eller suppleant utses,
skall sammanslutning av fastighetsägare, hyresgäster eller rörelseidkare
som gjort framställning därom hos länsstyrelsen beredas tillfälle att avge
förslag till sådan ledamot eller suppleant, som företräder samma intresse
som sammanslutningen tillvaratar.

Enligt kommitténs förslag skall varje hyrestvist som inte dras inför domstol,
överexekutor eller skiljemän kunna av part hänskjutas till medling.
Tvist som angår hyresgästs rätt till nytt hyresavtal skall dock på framställning
av part tas upp till medling även om tvisten dragits inför domstol. Vidare
föreslås att domstol skall kunna förordna att där anhängig hyrestvist
skall behandlas av medlingsnämnd innan målets handläggning fortsätts.
Sammanträde för medling skall hållas inom tre veckor från det tvisten hänsköts
till nämnden, om inte särskilda skäl föreligger för längre anstånd.

I fråga om förfarandet inför nämnden stämmer kommitténs förslag i allt
väsentligt överens med 1939 års lag. Nämnden skall dock inte vara skyldig
att lägga fram medlingsförslag, om det är uppenbart att förutsättningar för
förlikning saknas. Som nämndens beslut i ärende som handläggs av nämnden
gäller den mening varom flertalet enar sig. Har varje röstande sin mening
och kan två meningar inte sammanjämkas, gäller ordförandens mening.
Nämndens ordförande kan ensam besluta om förberedande åtgärd
och om avskrivning av återkallat ärende. I övrigt skall tvist kunna handläggas
eller avgöras bara när nämnden är fulltalig.

Kommittén föreslår att kostnaderna för medlingsnämndernas verksamhet
skall betalas av staten. Någon skyldighet för part i medlingsärende att
utge ersättning för motparts kostnader föreskrivs inte.

Slutligen föreslås en bestämmelse att Kungl. Maj:t kan uppdra åt sakkunniga
och erfarna personer att i egenskap av förlikningskommission

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

medla i hyrestvist som innebär fara för freden på hyresmarknaden eller
när det i annat fall av särskild anledning kan anses påkallat. Sådant uppdrag
kan också lämnas särskild person.

Hyreslagstiftningssakkunnigas förslag till lag om medling i hyrestvister

De sakkunniga föreslår att medling skall vara obligatorisk i flertalet hyrestvister.
Antalet hyrestvister som förs vidare till rättsligt avgörande antas
härigenom kunna avsevärt begränsas. Som första prövningsinstans föreslås
en till den allmänna underrättsorganisationen knuten hyresdomstol, bestående
av underrättens ordförande och två ledamöter som representerar partsintressena.

Medlingsnämnden föreslås bestå av ordförande, som skall vara eller ha
varit innehavare av domarämbete, och två ledamöter, av vilka den ene skall
vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet och den andre med
bostadshyresgästers förhållanden (2 §). I ärende som rör hyresförhållanden
utanför bostadssektorn skall den ledamot som avses företräda hyresgästintresset
ha erfarenhet av näringsidkande hyresgästers förhållanden.
Ordförande och ledamöter samt suppleanter till lämpligt antal skall enligt
förslaget utses av Kungl. Maj:t för fyra år i sänder. I fråga om ledamöterna
skall förslag avges av styrelserna för de organisationer som på riksplanet
företräder de berörda partsintressenterna (2 och 3 §§).

De sakkunniga föreslår att part skall ha rätt att påkalla medling i varje
hyrestvist, även om tvisten behandlas i annan ordning. Framställning om
medling skall innehålla uppgift om parternas namn och hemvist, fastighetens
belägenhet och tvistens beskaffenhet (8 §).

I tvist angående förlängning av hyresavtal beträffande bostadslägenhet
eller villkoren för sådan förlängning eller rörande s. 1c. förstagångshyra,
vilka tvister väntas bli dominerande till antalet, åligger det medlingsnämnden
att framlägga medlingsbud (12 § andra stycket). I övriga tvister skall
nämnden framlägga medlingsbud, om det inte är uppenbart att förutsättningar
för förlikning saknas. Kommer förlikning till stånd inför medlingsnämnden,
skall förlikningen avfattas skriftligt och skrivas under av parterna
(12 § första stycket). Antas inte framlagt medlingsbud vid sammanträdet,
skall det avfattas skriftligt och överlämnas till parterna genast
eller inom en vecka (12 § tredje stycket). Parterna har därefter i allmänhet
två veckor på sig att överväga förslaget. Underlåter båda parter att
inom denna tid anmäla till nämnden att medlingsbudet förkastas, anses
förlikning träffad i enlighet med medlingsbudet.

Anmäler part inom föreskriven tid att han inte godtar framlagt medlingsbud,
skall medlingsförfarandet förklaras avslutat. Part skall underrättas
härom, i förekommande fall med erinran om att parten har att väcka
talan inom viss tid för att tillvarata sin rätt (13 §).

Kungl. Maj:ts proposition nr t7t år 1967

Beträffande verkan av parts utevaro från sammanträde inför medlingsnämnden
föreslås följande (10 §). Uteblir den part som påkallat medling,
skall ärendet avskrivas, om inte partens utevaro kan antas bero på laga
förfall eller annan anledning till uppskov föreligger. I sådant fall skall medlingen
uppskjutas och nytt sammanträde utsättas. Inställer sig parten inte
heller vid detta sammanträde, skall ärendet avskrivas. Är viss frist föreskriven
för att hänskjuta tvisten till medling och har fristen gått till ända,
kan parten inte därefter påkalla medling i tvisten. Är medling obligatorisk,
har parten också förlorat sin rätt att få tvisten prövad av domstol. Med
hänsyn till påföljden av utevaro i detta fall skall kallelse till nytt sammanträde
delges enligt de regler, som gäller beträffande stämning i tvistemål
(18 § andra stycket). Uteblir sökandens motpart från sammanträdet,
skall nämnden förelägga honom vid vite att inställa sig vid nytt sammanträde.
Kommer han inte heller då och finner medlingsnämnden inte antagligt
att förlikning kan komma till stånd, skall ärendet avskrivas.

Parterna föreslås gemensamt kunna påkalla att tvist avgörs med för
dem bindande verkan genom skiljedom. Nämnden har då att pröva tvisten
under mera domstolsmässiga former.

Begäran om skiljedom skall enligt förslaget ske skriftligen eller, om medlingsförfarande
inletts, muntligen inför nämnden (16 §). För att markera
vikten av snabbhet i förfarandet föreslås att skiljedom skall meddelas inom
en månad efter det att parterna överlämnat ärendet till nämndens prövning,
om inte synnerligt hinder föreligger. Part bör i allmänhet beredas tillfälle
att muntligen utföra sin talan. Parts utevaro skall inte utgöra hinder för
att ärendet avgörs.

I de sakkunnigas förslag tas vidare upp bestämmelser om domförhet, omröstning
och jäv mot ordförande eller ledamot samt om besiktning av den
lägenhet som tvisten rör (4 §, 2 § sista stycket och 11 §). Dessa regler
stämmer i allt väsentligt överens med vad som tagits upp i hyreslagslcommitténs
förslag. Enligt de sakkunnigas förslag skall nämnden även kunna
föranstalta om annan utredning än besiktning, om så anses behövligt.

De sakkunniga föreslår att kostnaderna för medlingsnämndernas verksamhet
skall betalas av staten (7 §). Även kostnaderna för besiktning och
annan utredning som nämnden föranstaltat om anses böra bestridas med
statsmedel (17 §). Part skall själv stå för sina kostnader i medlings- och
skilj ef örf arandet.

Slutligen ges föreskrifter om protokoll och dagbok samt om aktbildning
(14 och 15 §§), delgivning (18 §) och talan om utdömande av försuttet vite
(19 §)•

Propositionen angående ny hyreslagstiftning innehåller en redogörelse
för remissyttrandena i anledning av de sakkunnigas förslag till medlingsorganisation
(prop. 1967:141 s. 160).

Kungl. RIaj:ts proposition nr 171 år 1967

Departementschefen

Allmänna synpunkter. I propositionen angående ny hyreslagstiftning har
jag redogjort för min syn på frågan hur förfarandet i hyrestvister lämpligen
bör anordnas (prop. 1967: 141 s. 168—173, 357—358 och 366—367).
Jag uttalade därvid bl. a. att det är nödvändigt från rättssäkerhetssynpunkt
att parterna får möjlighet till en domstolsmässig prövning av alla hyrestvister
som inte kunnat biläggas i annan ordning. Samtidigt underströk jag
betydelsen av att hyresmarknaden tillförs en mycket kvalificerad, statlig
nämndorganisation som i relativt obundna former kan vara verksam för
att bilägga hyrestvister, innan de dras inför domstol. I likhet med hyreslagstiftningssakkunniga
ansåg jag det berättigat att vid bedömningen av vilka
åtgärder som behövs för att bemästra den situation som uppstår vid hyresregleringens
avveckling ta särskild hänsyn till det starka inflytande som
intresseorganisationerna på hyresmarknaden numera har. Jag såg häri en
garanti för att anpassningen till en friare hyresmarknad kan ske utan alltför
stora svårigheter. Jag anslöt mig till de sakkunnigas uppfattning att intresseorganisationernas
medverkan är av värde också vid prövningen av
vissa hyrestvister och att en sådan medverkan inte borde begränsas till
medlingsstadiet. Jag ansåg emellertid att de sakkunnigas förslag om att
inrätta särskilda hyresdomstolar borde frångås. Organisationsrepresentanternas
medverkan borde i stället koncentreras till medlingsnämnder och
deras inflytande där stärkas genom att nämnderna vid sidan av medlingsfunktionen
också ges viss prövande funktion. Sålunda fann jag att nämnderna
bör avgöra tvister om förlängning av hyresavtal och om hyressättning
samt om överlåtelse av hyresrätt och upplåtelse i andra hand av lägenhet, om
parterna inte kan förlikas. Med hänsyn till att nämnderna alltså skulle få
i viss mån andra uppgifter än de sakkunniga tänkt sig ansåg jag att nämnderna
borde benämnas hyresnämnder. Part som inte ville godta beslut av
sådan nämnd borde hänvisas att klandra beslutet genom att väcka talan
vid domstol. Jag föreslog att det i regel skall finnas en hyresnämnd i varje
län.

Vissa frågor angående hyresnämndernas verksamhet har som framgått
fått sin lösning redan i förslaget till ny hyreslagstiftning. Jag avser nu att
ta upp till behandling de närmare bestämmelser om hyresnämndernas organisation
och verksamhetsformer som bör ingå i lagen om hyresnämnder.
Min framställning anknyter till de skilda paragraferna i departementsförslaget.

Hyresnämnds uppgifter (1 §). Enligt 3 kap. lagen den 14 juni 1907 (nr
36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom (hyreslagen) i dess föreslagna
lydelse har hyresnämnd till uppgift att medla i hyrestvister och att pröva

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

sådana frågor som enligt hyreslagen ankommer på nämnden samt att vara
skiljenämnd i hyrestvister (70 §). Lagen om hyresnämnder bör enligt min
mening lämpligen inledas med en bestämmelse som närmare anger vilka
uppgifter som ankommer på nämnden. 1 § i departementsförslaget har utformats
i enlighet härmed. I paragrafens första stycke anges under fyra
särskilda punkter de olika slag av arbetsuppgifter som ankommer på nämnden.
Första punkten avser nämndens medlande verksamhet och andra
punkten dess uppgift att pröva vissa tvister, när förlikning inte kan träffas.
Tredje punkten avser ärenden i vilka någon tvist normalt inte föreligger,
nämligen framställningar om godkännande av överenskommelse varigenom
hyresgästen avstått från sitt besittningsskydd. Fjärde punkten slutligen
avser nämndens verksamhet som skiljenämnd.

Ärende som kan hänskjutas till hyresnämnd bör tas upp av nämnden
för den ort där fastigheten ligger.

Hyresnämnds sammansättning m. m. (2 och 3 §§). Reglerna om hyresnämndens
sammansättning och förfarandet vid utseende av ledamöter i
nämnden torde kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse med de
sakkunnigas förslag i fråga om medlingsnämnderna. Hyresnämnden bör
således bestå av ordförande och tre andra ledamöter. På ordföranden bör
ställas det kravet att han skall vara lagfaren. Med hänsyn till att en rättslig
prövning inför nämnden skall äga rum i vissa hyrestvister och till nämndens
uppgift att även vara skiljenämnd i sådana tvister bör till ordförande
utses någon som har erfarenhet som domare. I undantagsfall bör emellertid
annan kvalificerad lagfaren person kunna komma i fråga. Av de övriga
ledamöterna bör en vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet,
en vara väl förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden och en vara väl
förtrogen med näringsdrivande hyresgästers förhållanden. Av de båda sistnämnda
ledamöterna bör den senare deltaga vid handläggning av ärende
som rör annan lägenhet än bostadslägenhet och den förre vid handläggning
av övriga ärenden. Utöver dessa särskilda kvalifikationskrav bör gälla, att
ledamot skall vara svensk medborgare och ha uppnått 25 års ålder. Den
som är omyndig eller i konkurstillstånd bör inte få tjänstgöra som ledamot.
Ersättare för ledamöterna bör utses till behövligt antal. Vid förordnande av
ersättare bör tillses att skilda grupper av intressenter blir representerade.
När ärendets beskaffenhet ger anledning till det, bör ordföranden äga
rätt att i ordinarie ledamots ställe kalla den ersättare som kan anses företräda
en viss berörd intressegrupp. Är fastighetsägaren exempelvis ett allmännyttigt
bostadsföretag, bör i allmänhet den kallas att tjänstgöra i nämnden
som företräder de SABO-anslutna bostadsföretagens intressen.

Ledamöter och ersättare bör utses av Kungl. Maj :t. Kungl. Maj :t bör
emellertid ha möjlighet att delegera uppgiften till myndighet som Kungl.
Maj :t bestämmer. Innan annan än ordförande eller ersättare för denne för -

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1967

ordnas, bör sådan riksorganisation av fastighetsägare, hyresgäster eller rörelseidkare
som med hänsyn till medlemsantal, verksamhet och övriga omständigheter
kan anses väl företräda den intressegrupp som det är frågan
om beredas tillfälle att avge förslag.

Annan ledamot än ordförande samt ersättare för ledamot bör förordnas
för viss tid. Bestämmelser därom torde få meddelas av Kungl. Maj :t.

Frågan huruvida tjänsterna som ordförande skall vara ordinarie befattningar
eller om ordförande bör förordnas för viss tid bör övervägas i samband
med att ställning tas till organisationen av hyresnämnderna. Bestämmelser
i ämnet torde få meddelas av Kungl. Maj :t.

I propositionen angående ny hyreslagstiftning anges som en allmän regel
(69 §) att en hyresnämnd skall finnas i varje län med rätt för Kungl.
Maj:t att förordna om annan indelning. Emellanåt kan det vara lämpligt
att låta nämnden arbeta på två eller flera avdelningar i stället för att dela
upp ett län i flera verksamhetsområden. Med hänsyn härtill bör Kungl.
Maj:t även ges möjlighet att förordna att hyresnämnd skall arbeta på avdelningar.

Ansökan om medling m. m. (4—6 §§). I överensstämmelse med vad som
gäller enligt 1939 års medlingslag bör varje slag av hyrestvist kunna hänskjutas
till medling inför nämnden av part eller av domstol. För det fall
att part önskar hänskjuta tvist till medling kan enligt gällande rätt nämnden
inte ta befattning med tvisten, om den dragits inför domstol, överexekutor
eller skiljemän. Denna regel bör behållas. Det intresse som emellanåt
kan föreligga för part att få medling till stånd inför hyresnämnden i tvist,
som är anhängig vid domstol, torde kunna tillgodoses genom att domstolen
ges befogenhet att hänskjuta tvisten till nämnden. Enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken
har domstol en allmän befogenhet att förordna om medling.
Sådant förordnande kan meddelas även utan yrkande av part. Med hänsyn
härtill bör domstolens befogenhet att föranstalta om medling inför hyresnämnd
inte som enligt gällande rätt (3 § andra stycket medlingslagen)
göras beroende av yrkande av part. 4 § i departementsförslaget har utformats
i enlighet härmed. Paragrafen innehåller dessutom en erinran om de
särskilda bestämmelserna i förslaget till ny hyreslag angående hänskjritande
av hyrestvist som det ankommer på nämnden att pröva. Domstol som
har att handlägga hyrestvist som prövats av hyresnämnd bör ha möjlighet
att återförvisa tvisten till nämnden för förnyad behandling (jfr prop. 1967:
141 s. 244).

Ansökan varigenom part hänskjuter tvist till hyresnämnden bör vara
skriftlig. För att nämnden skall kunna kalla parterna till sammanträde
inför nämnden måste krävas att ansökningen innehåller uppgift om parternas
namn och hemvist. För att nämnden skall kunna pröva sin behörighet
att ta upp tvisten måste ansökningen också innehålla uppgift om var

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

lägenheten finns. Såsom i det följande närmare berörs bör nämnden när så
anses lämpligt kunna förordna att besiktning av den lägenhet som tvisten
rör skall äga rum före sammanträdet. Även med hänsyn härtill måste fordras
att ansökningen innehåller uppgift om var lägenheten finns. Slutligen
bör krävas att sökanden anger vad tvisten gäller. Det bör ankomma på
Kungl. Maj :t att närmare ange de uppgifter som ansökningen sålunda bör
innehålla. Är ansökningen ofullständig, bör nämnden kunna förelägga sökanden
att komplettera den. Om sådant föreläggande inte åtlyds, måste
ärendet kunna avvisas. Återkallar sökanden sin ansökan, bör ärendet avskrivas.

Som framhållits i förslaget till ny hyreslag är det angeläget att förfarandet
inför hyresnämnden går snabbt. Tvist som hänskjutits till nämnden
bör därför handläggas med största möjliga skyndsamhet. Detta bör
komma till uttryck i lagen på olika sätt. I 6 § i departementsförslaget tas i
detta syfte upp en föreskrift att nämnden utan uppskov skall kalla parterna
att inställa sig inför nämnden. Jag har däremot inte ansett lämpligt att
som skett i kommitténs och de sakkunnigas förslag bestämma viss tid inom
vilken sammanträde skall hållas.

Parts utevaro (7 §). Om part som påkallat medling uteblir från sammanträde
inför nämnden, skall enligt gällande medlingslag ärendet avskrivas.
Är det motparten som inte kommer, kan medlingsnämnden förelägga
honom vid vite att inställa sig. Uteblir han på nytt och kan det inte antas
att förlikning kan komma till stånd, skall ärendet avskrivas. Dessa regler
torde böra behållas. Rör tvisten fråga som det enligt förslaget till ny hyreslag
ankommer på nämnden att pröva, måste emellertid tvisten i denna
del kunna avgöras utan hinder av att sökandens motpart uteblivit. Uteblir
båda parterna i tvist som domstol hänskjutit till nämnden för medling, bör
ärendet avskrivas. Skulle endast den ena parten utebli, bör samma regler
gälla som när tvist hänskjutits till nämnden av part och motparten underlåtit
att infinna sig. Bestämmelserna om verkan av parts utevaro bör inte
gälla om det finns anledning anta att part som uteblivit har laga förfall.
Att ärendet i sådant fall skall utsättas till nytt sammanträde och parterna
kallas till detta i samma ordning som gällt för det inställda sammanträdet
ligger i sakens natur och torde inte behöva särskilt utsägas i lagen.

Återupptagande av ärende (8 §). Enligt 49 § i förslaget till ny hyreslag
skall bostadshyresgäst •— eller i förekommande fall sådan hyresgästs make
— som fordrar förlängning av hyresavtalet hänskjuta tvisten till hyresnämnden
inom tre veckor efter det att han erhöll avflyttningsmeddelande
från hyresvärden. Om inte denna tid iakttas, förfaller rätten till förlängning.
Uteblir part, som hänskjutit sådan tvist till hyresnämnden, från sammanträde
inför nämnden, skall ärendet enligt vad som i det föregående

2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr m

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

föreslagits avskrivas. Om den för hänskjutande av tvisten föreskrivna tiden
gått till ända, skulle parten därmed ha förlorat sin rätt till förlängning
av hyresavtalet. En sådan påföljd synes alltför sträng mot parten. \ad
som sagts nu gäller också tvist om s. k. förstagångshyra. Enligt 55 § hyreslagen
i dess föreslagna lydelse är rätten till prövning av förstagångshyra
förlorad, om sådan prövning ej begärs inom ett år från det hyresförhållandet
började. Nedsätts förstagångshyra, skall den lägre hyran gälla först
fr. o. m. månaden närmast efter den då prövning av hyran påkallades. Även
i detta fall skulle således den föreslagna påföljden för utevaro kunna medföra
rättsförlust för hyresgästen. Har ärende som rör tvist om förlängning
av hyresavtal eller förstagångshyra avskrivits på grund av sökandens utevaro
från sammanträde inför hyresnämnden, bör därför möjlighet finnas
för parten att få ärendet upptaget på nytt. Detta synes lämpligen kunna
ske genom att sökanden ges rätt att inom viss tid efter det att han fick del
av avskrivningsbeslutet få ärendet återupptaget. För att inte hyresvärden
under längre tid skall behöva sväva i ovisshet om huruvida hyresavtalet
kan komma att förlängas bör tiden för ansökan om återupptagande inte
vara längre än en vecka. Skulle sökanden ånyo utebli från sammanträde
inför nämnden, bör ärendet inte få återupptagas på nytt. Föreligger anledning
att anta att part som begärt återupptagande har laga förfall för sin
utevaro, följer av 7 § sista stycket att nytt sammanträde skall utsättas.

Medling m. m. (9 och 10 §§). Förfarandet inför hyresnämnden bör inte
bindas genom alltför många formföreskrifter. I lagen bör riktlinjerna för
nämndens verksamhet anges och i övrigt överlämnas åt nämnden att efter
eget omdöme handlägga ärendena. I lagen bör anges att tvist som hänskjutits
till hyresnämnden skall handläggas skyndsamt. Vid sammanträde inför
hyresnämnden bör denna till en början klarlägga tvistefrågorna. I en
tvist om förlängning av hyresavtalet bör exempelvis klarläggas huruvida
hyresvärdens bestridande av hyresgästens förlängningsanspråk grundas på
att ett besittningsskyddsbrytande faktum föreligger eller på att hyresvärden
fordrar andra hyresvillkor än hyresgästen medgett eller på båda dessa
förhållanden. Har hyresvärden motsatt sig en begäran från hyresgästens
sida att få överlåta hyresrätten i och för lägenhetsbyte, bör t. ex. klarläggas
om hyresvärdens vägran att lämna samtycke grundas på att den föreslagna
efterträdaren inte kan tas för god som hyresgäst eller på att en överlåtelse
över huvud inte kan ske utan påtaglig olägenhet för hyresvärden.

Om det finns anledning, bör nämnden eller någon som nämnden förordnar
kunna besiktiga den lägenhet som tvisten rör. Vid besiktning bör parterna
beredas tillfälle att närvara. Emellanåt kan det vara lämpligt att sådan
besiktning äger rum före sammanträdet. Vid behov bör nämnden även
kunna föranstalta om annan utredning, exempelvis i hyressättningstvist
utredning angående hyresläget i orten eller besiktning av lägenheter som

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

åberopats av parterna som jämförliga med den aktuella lägenheten. Normalt
bör det dock ankomma på parterna själva att lägga fram den utredning
som behövs för att nämnden skall kunna bedöma tvisten. Nämnden
bör alltså endast i undantagsfall självmant föranstalta om sådan utredning.
Om parterna inte frivilligt ger nämnden tillfälle till besiktning av den omtvistade
lägenheten eller till granskning av hyreskontrakt eller annan handling
som rör hyresförhållandet och är av betydelse för tvisten, bör nämnden
kunna förelägga skäligt vite.

Liksom enligt gällande medlingslag bör hyresnämnden i första hand söka
ena parterna om förslag till förlikning som under förhandlingarna lagts
fram av någon av dem. Kan de inte enas om förslaget eller har inget sådant
förslag lagts fram, bör det åligga nämnden att lägga fram förslag till lösning
av tvisten. Enligt nuvarande medlingslag är medlingsnämndens skyldighet
att framlägga sådant förslag ovillkorlig. Det kan emellertid förekomma
situationer där det är mindre lämpligt att nämnden framlägger medlingsbud
eller där ett förlikningsförsök framstår som helt utsiktslöst.
Nämnden bör därför inte vara skyldig att framlägga eget förlikningsförslag,
om det är uppenbart att förutsättningar för förlikning saknas. Kommer
förlikning till stånd, bör den avfattas skriftligen och undertecknas av
parterna. Träffas inte förlikning, bör ärendet avskrivas utom när tvisten
rör fråga som det enligt förslaget till ny hyreslag ankommer på nämnden
att pröva. Hit hör frågor om tillstånd att överlåta hyresrätt eller upplåta
lägenhet i andra hand, rätt till förlängning av hyresavtal och villkoren för
sådan förlängning samt förstagångshyra och anstånd med avflyttning beträffande
annan lägenhet än bostadslägenhet. Kan förlikning inte träffas
i sådan tvistefråga, skall den avgöras av nämnden.

Godkännande av överenskommelse (11 §). Om parterna i ett hyresförhållande
rörande bostadslägenhet kommit överens om att hyresrätten inte
skall vara förenad med rätt till förlängning av hyresavtalet, är överenskommelsen,
om den träffats innan hyresförhållandet varat längre än nio
månader, enligt 45 § förslaget till ny hyreslag gällande bara om den godkänts
av hyresnämnden. Motsvarande gäller enligt 56 § i förslaget överenskommelse
om villkor som strider mot de till skydd för annan hyresgäst än
bostadshyresgäst föreslagna reglerna om rätt till ersättning i anledning av
hyresförhållandets upphörande m. m. I motiven till förslaget (prop. 1967:
141 s. 89; jfr s. 125) uttalas att det inte torde vara nödvändigt att närmare
ange förutsättningarna för att en överenskommelse skall få godkännas. Det
ligger i sakens natur att prövningen skall inriktas på att hindra missbruk av
avtalsfriheten. Som en riktpunkt anges att ett avtal om avstående från besittningsskydd
alltid bör godkännas om förhållandena är sådana att vid en
avvägning mellan parternas intressen i en besittningsskyddstvist hyresgästen
normalt inte skulle ha rätt till förlängning av hyresförhållandet. För

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

handläggningen av ärenden av detta slag meddelas regler i It § i departementsförslaget.
Handläggningen bör göras mycket enkel. Som regel bör hyresgästen
höras muntligen. Om det med hänsyn till omständigheterna är
obehövligt, bör handläggningen dock kunna ske skriftligt. Innan framställning
om godkännande prövas, bör hyresgästen alltid beredas tillfälle att
yttra sig. Skall hyresvärden eller hyresgästen höras muntligen, bör nämnden
snarast utsätta tid och plats för ärendets handläggning. Denna blir i
stort sett densamma som vid en tvist om förlängning av hyresavtal. Part
bör kunna föreläggas vid vite att inställa sig. Uteblir den som kallats, bör
ärendet kunna prövas och avgöras utan hinder därav.

Skiljemannaförfarande (12 §). Enligt 70 § i förslaget till ny hyreslag
kan hyresnämnd även vara skiljenämnd i hyrestvister. Närmare bestämmelser
härom tas upp i 12 § i departementsförslaget. Som förutsättning
för att nämnden skall kunna pröva hyrestvist som hänskjutits till nämnden
för avgörande genom skiljedom föreslås gälla att parterna avtalat att
tvisten skall avgöras av skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna att
klandra skiljedomen, att hyresnämnden utsetts till skiljenämnd, att hinder
för tvistens avgörande genom skiljedom inte föreligger enligt 1 § andra
stycket lagen den 14 juni 1929 (nr 145) om skiljemän och att framställning
om skiljedom gjorts hos nämnden. En förutsättning är självfallet att det är
fråga om ett skiljeavtal som enligt 67 § i förslaget till ny hyreslag får göras
gällande. Avtal om att framtida tvist med anledning av hyresförhållandet
skall hänskjutas till skiljemän utan klanderrätt för parterna får enligt sistnämnda
lagrum inte göras gällande i fråga om hyresgästens rätt eller skyldighet
att tillträda eller behålla lägenheten, nedsättning av förstagångshyra,
fastställande av hyresvillkor eller ersättning till lokalhyresgäst i anledning
av hyresförhållandets upplösning. Kommer parterna sedan sådan tvist uppstått
överens om att hänskjuta tvisten till avgörande av skiljemän och att
utse nämnden till skiljenämnd, får nämnden givetvis ta upp ärendet.

Även ansökan om skiljedom bör vara skriftlig och innehålla uppgift om
parternas namn och hemvist, fastighetens belägenhet och tvistens beskaffenhet.
Har tvisten redan hänskjutits till nämnden, bör dock skiljedom kunna
påkallas muntligen inför nämnden. Vid underlåtenhet att efterkomma föreläggande
att komplettera ofullständig skriftlig ansökan bör påföljden vara
densamma som i fråga om ansökan enligt 5 §.

I den mån ej annat följer av bestämmelserna i lagen om hyresnämnd,
bör skiljemannalagen gälla, när nämnden fungerar som skiljenämnd. Reglerna
i 5—10 §§ skilj emannalagen om jäv och utseende av skiljemän, 12 §
första stycket om vem som är ordförande i skiljenämnd, 16 § om domförhet
m. m. samt 23 och 25 §§ om skyldighet för part att utge ersättning till
skiljemännen och klagan över beslut därom blir inte tillämpliga i tvist som
nämnden har att avgöra genom skiljedom. Enligt 74 § i förslaget till ny hy -

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

reslag skall vardera parten stå sina kostnader vid domstol i första instans
i besittningsskydds- och hyressättningstvister. Samma kostnadsregel bör
gälla i skilj emannaförfarande. Frågan om och i vad mån part i annat skiljedomsärende
kan åläggas att gottgöra motparten för kostnader i ärendet
bör däremot bedömas enligt 24 § skilj emannalagen.

Offentlighet, domförhet, omröstning, jäv (13 och 14 §§). 13 § i departemcntsförslaget
innehåller en regel om att bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken
om offentlighet vid domstol äger motsvarande tillämpning vid
hyresnämnd.

I förslaget till ny hyreslag har jag framhållit att organisationsrepresentanternas
medverkan i hyresnämnderna är av stor betydelse inte minst när
det gäller att leda utvecklingen på hyresmarknaden (prop. 1967: 141 s. 169).
Som huvudregel bör därför gälla att nämnden får handlägga eller avgöra
fråga som hänskjutits till nämnden endast när den är fulltalig. En bestämmelse
härom tas upp i 14 § första stycket i förslaget. Från huvudregeln föreslås
emellertid vissa undantag. Av praktiska skäl bör ordföranden ensam
kunna meddela beslut om avskrivning av ärende eller avvisning av ansökan
som inte kan tas upp av nämnden samt besluta om förberedande åtgärd,
såsom att utsätta dag för sammanträde, kalla till förhandling och förordna
om besiktning eller annan utredning. I syfte att underlätta hyresnämndernas
medlingsverksamhet men också för att inte onödigtvis anstränga intresseorganisationernas
personalresurser bör vidare, som uttalats i hyreslagsförslaget
(s. 171), sammanträde för medling kunna hållas inför ordföranden
ensam, när så anses lämpligt. Om förlikning inte kan träffas vid
sådant sammanträde och ordföranden finner att medlingsförhandlingarna
bör fortsätta inför fulltalig nämnd, skall nytt sammanträde sättas ut. Omvänt
bör när så anses lämpligt medlingsförhandlingar som påbörjats inför
fulltalig nämnd kunna fortsättas vid nytt sammanträde inför ordföranden
ensam, exempelvis när en förlikning ligger inom räckhåll men parterna vill
avvakta resultatet av viss utredning innan slutlig uppgörelse träffas. Av
samma skäl som anförts i fråga om nämndens medlande verksamhet bör
möjlighet öppnas för ordföranden att ensam avgöra tvist som det ankommer
på nämnden att pröva när förlikning inte kan träffas, dock endast om
parterna begär det eller saken är uppenbar. Härigenom kan man också få ett
snabbare avgörande i tvist som vid sammanträde för medling handlagts av
ordföranden ensam. Mot bakgrunden av vad jag nyss har anfört angående
betydelsen av organisationsrepresentanternas medverkan när det gäller att
leda utvecklingen på hyresmarknaden vill jag emellertid understryka vikten
av att möjligheten att avgöra tvister utan ledamöternas medverkan utnyttjas
med försiktighet. Särskilt gäller detta hyressättningstvister. Sådana
tvister bör inte få avgöras av ordföranden ensam annat än om det genom
den fulltaliga nämndens tidigare verksamhet utbildats sådana riktlinjer för

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

hyressättningen som kan läggas till grund för tvistefrågans avgörande eller
när i annat fall avgörandet inte kan få rättsbildande betydelse.

Yppas skiljaktiga meningar vid överläggning inom nämnden, bör omröstning
ske. Därvid bör bestämmelserna i rättegångsbalken om omröstning
i domstol, där endast lagfarna ledamöter sitter i rätten, äga motsvarande
tillämpning. Beträffande jäv mot ledamot föreslås att bestämmelserna
i rättegångsbalken om jäv mot domare skall gälla.

Hyresnämnds beslut m. m. (15 §). Som jag framhållit i skilda sammanhang
är det av väsentlig betydelse att hyresnämnderna kan tillämpa ett relativt
snabbt och enkelt förfarande. Det är med hänsyn härtill angeläget att
nämnden inte betungas av någon skyldighet att ingående motivera sina beslut.
Å andra sidan måste krävas att nämnden i vissa fall, åtminstone i
korthet, anger de skäl som ligger till grund för beslutet.

Jag föreslår därför att i nämndens beslut skall anges de skäl på vilka beslutet
grundas, i den mån det är behövligt.

För det fall att part får klandra eller besvära sig över beslutet eller ansöka
om ärendets återupptagande bör det åligga nämnden att i beslutet ange
vad parten därvid har att iaktta. Beslut som inte kan meddelas samma dag
som förhandlingen inför nämnden avslutats bör meddelas senast två veckor
därefter, om inte synnerligt hinder möter. Meddelas inte beslutet vid förhandling,
bor det delges parterna genom nämndens försorg.

I detta sammanhang bör frågan om hyresnämndens ställning som prövande
organ och innebörden av nämndens avgörande i en tvist om förlängning
av hyresavtal ägnas närmare uppmärksamhet.

Enligt förslaget till ny hyreslag ankommer det på hyresnämnd att som
första instans pröva bl. a. tvister om förlängning av hyresavtal. Som lagrådet
framhållit i sitt yttrande över förslaget kan hyresgästens rätt att sitta kvar
i lägenheten vara beroende inte endast av om någon besittningsskyddsbrytande
grund föreligger (förlängningsfrågan) utan även av andra omständigheter,
såsom om något giltigt hyresavtal över huvud föreligger eller om
hyresavtalet är sådant att det enligt förslaget till hyreslag är förenat med
optionsrätt. Till sist angivna frågor — som jag i fortsättningen kallar preliminärfrågor
— hör frågan om lägenheten utgör bostadslägenhet eller lokal
eller om hyresförhållandet av annan orsak enligt 45 § i förslaget till ny hyreslag
faller utanför besittningsskyddsreglernas tillämpningsområde.

Förslagets innebörd är att sådana preliminärfrågor inte skall avgöras av
nämnden utan av domstol i vanlig processuell ordning. Sådana frågor kan
också komma under överexekutors bedömning i samband med prövning av
yrkande om avhysning. Nämndens avgörande tar sålunda i princip sikte
endast på frågan om någon besittningsskyddsbrytande grund föreligger och
inte på andra omständigheter som är betingelser för rätten att sitta kvar i
lägenheten. Följden härav blir som lagrådet påpekat att ett bifall till för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

längningsyrkandet, även om det lämnas oklandrat, inte innebar ett slutgiltigt
avgörande att hyresgästen har rätt att sitta kvar i lägenheten. I de sannolikt
relativt sällan uppkommande fall då hyresvärdens invändningar mot
hyresgästens yrkande om förlängning av hyresavtalet hänför sig såval till
en preliminärfråga av nyss angett slag som till själva förlängningsf rågan,
torde det böra bero på omständigheterna i det särskilda fallet huruvida ett
slutgiltigt avgörande av preliminärfrågan lämpligen bör avvaktas innan den
till hyresnämnden hänskjutna tvisten prövas eller om prövningen av frågan
om förlängning bör äga rum utan hinder av att preliminärfrågan inte
avgjorts. Det ligger dock i sakens natur att hyresnämnden bor undvika att
meddela beslut som innebär bifall till hyresgästens förlängningsanspråk,
om det är uppenbart att en prövning av hyresvärdens invändning i preliminärfrågan
kommer att göra nämndens beslut betydelselöst. Om preliminärfrågan
i ett sådant fall dragits inför domstol eller hyresvärden förklarat
sig ha för avsikt att göra detta, bör nämnden förklara förlängningsärendet
vilande i avbidan på att preliminärfrågan avgörs. I de fall, då nämnden
avgör förlängningstvisten till hyresgästens fördel utan att avvakta slutgiltigt
avgörande i preliminärfrågan, bör nämnden i sitt beslut lämpligen erinra
om att hyresgästens rätt att sitta kvar i lägenheten beror av hur preliminärfrågan
avgörs.

Det finns ytterligare en fråga som förtjänar uppmärksamhet i detta sammanhang.
Som jag tidigare framhållit förfaller hyresgästens rätt till förlängning
av hyresavtalet, om hyresgästen inte hänskjuter tvist om sådan
förlängning till hyresnämnden inom tre veckor efter det han erhöll hyresvärdens
avflyttningsmeddelande (49 § i förslaget till ny hyreslag). Den omständigheten
att tvisten hänskjutits till nämnden först efter utgången av
nämnda tid utgör dock inte något hinder för nämnden att på begäran företa
medling i tvisten. Leder medlingen inte till förlikning, bör nämnden endast
efter invändning pröva huruvida hyresgästen försuttit den för förlängningsrättens
bevarande föreskrivna fristen. Om förlängningsanspråket ogillas
på nämnda grund, kan hyresgästen klandra beslutet. För det fall att
parterna kommit överens om att förlänga fristen för att hänskjuta tvistefrågan
till nämnden, t. ex. för att kunna slutföra påbörjade förhandlingar,
skall frågan om hyresgästen förlorat sin rätt till förlängning av hyresavtalet
i stället prövas med utgångspunkt från vad parterna sålunda avtalat.

Ersättning i ärende vid hyresnämnd m. m. (16 §). Någon skyldighet för
part att bidra till kostnaderna för hyresnämndens verksamhet bör givetvis
inte införas. Detta gäller även för det fall att hyresnämnden anlitas som
skiljenämnd. Har någon på begäran av hyresnämnd besiktigat lägenhet eller
verkställt annan utredning, bör han få skäligt arvode härför samt ersättning
för kostnad som han haft för uppdragets fullgörande och för tidsspillan. Har
hyresnämnden självmant inkallat någon som inte är part för att höras i

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

ärendet, bör denne erhålla ersättning för sin inställelse av allmänna medel
efter samma grunder som gäller för ersättning till vittnen. De nu nämnda
kostnaderna torde få belasta det under andra huvudtiteln upptagna anslaget
Ersättning åt domare, vittnen och parter.

I likhet med vad som nu gäller bör det inte heller föreligga någon skyldighet
för part att utge ersättning till motparten för kostnader i medlingsärende.
Vad härefter angår ärenden som nämnden har att pröva måste beaktas
att vardera parten enligt 74 § i förslaget till ny hyreslag skall svara
för sina kostnader vid domstol i första instans i besittningsskydds- och hyressättningstvister.
Skälen för denna kostnadsregel har minst samma tyngd
när det gäller hyresnämnds prövande verksamhet. Jag föreslår därför att
regeln skall tillämpas även på detta område. I deparlementsförslaget tas
således inte upp någon kostnadsregel. Beträffande skiljemannaförfarandet
inför hyresnämnden finns som redan framgått en särskild bestämmelse i
12 §.

Besvär över hyresnämnds beslut (17 §). Enligt 71 § i förslaget till ny hyreslag
kan part, som är missnöjd med hyresnämnds beslut i tvist om överlåtelse
av hyresrätt eller upplåtelse av lägenhet i andra hand eller i tvist om
förlängning av hyresavtalet eller tvist om förstagångshyra, klandra beslutet
genom att väcka talan mot andra parten. Rätt att föra sådan klandertalan
föreligger bara i fråga om beslut som innefattar en materiell prövning
av tvisten. Talan skall väckas genom stämning.

När det gäller frågan om rätten att få andra beslut av nämnden prövade
kan det vara föremål för tvekan om en klagorätt är behövlig. Till den kategori
av beslut som det här är fråga om hör bl. a. avvisningsbeslut, varigenom
nämnden med åberopande av 1 § andra stycket, 4 § första stycket,
5 § andra stycket, 8 § andra stycket eller 12 §, jämförd med 5 § andra stycket,
förklarat sig inte kunna uppta ansökan som getts in till nämnden,
samt beslut om avskrivning av ärende enligt 5 § tredje stycket eller 7 §.
Enligt min mening kan emellertid en möjlighet att erhålla överprövning av
sådana beslut inte undvaras. Behovet av en klagorätt är särskilt påtaglig
när det gäller beslut om avskrivning på grund av att part, som begärt återupptagande
enligt 8 §, uteblivit från sammanträde inför nämnden och parten
för sin utevaro haft laga förfall som inte kunnat beaktas. Även i andra
här angivna fall behövs ibland en överprövning. Kan part begära återupptagande
av ärende som nämnden avskrivit, bör han dock inte ha rätt att
klaga över avskrivningsbeslutet. Den som på nämndens begäran besiktigat
lägenhet eller verkställt annan utredning eller som inställt sig för att höras
av nämnden bör rimligtvis kunna få nämndens beslut om ersättning härför
överprövat. Har nämnden förklarat ordförande eller annan ledamot
av nämnden jävig, bör uppehåll med ärendets behandling inte få föranledas

Kungl. Maj:ls proposition nr 171 år 1967

av klagan över beslutet. Detsamma bör gälla också när nämnden ogillat jäv.
Rör ärendet fråga som nämnden vid misslyckad medling skall pröva och är
part vars jävsinvändning ogillats missnöjd med utgången av tvisten, kan
han föra klandertalan mot nämndens avgörande. Bärande skäl för en återförvisning
av ärendet till nämnden, om jävsinvändningen bort bifallas, kan
inte anses föreligga. Anledning saknas därför att tillåta part att klaga över
beslut, varigenom jäv ogillats.

Talan mot hyresnämnds beslut bör i här föreslagna fall föras genom besvär
hos den underrätt som enligt 72 § i förslaget till ny hyreslag har att
ta upp hyrestvister från nämndens verksamhetsområde. Besvärstiden torde
utan olägenheter kunna sättas relativt kort. I synnerhet i tvister om förlängning
av hyresavtal är det av betydelse att man relativt snabbt kan få
visshet i frågan om ärendet kan komma att upptas på nytt. Med hänsyn
till arten av de beslut som efter besvär kan komma under rättens prövning
synes någon skyldighet att i besvärsmålet inhämta förklaring från klagandens
motpart inte böra föreskrivas. I övrigt bör bestämmelserna i 52 kap.
rättegångsbalken om besvär över underrätts beslut äga motsvarande tilllämpning.
Den föreslagna klagorätten bör ses främst som ett medel att rätta
till ett beslut som på grund av misstag, förbiseende eller omständigheter
som inte kunnat beaktas av nämnden kommit att bli felaktigt. Klagorätten
torde därför utan olägenhet kunna begränsas till en instans. Mot underrättens
beslut bör sålunda talan ej få föras.

Protokoll (18 §). Enligt nuvarande medlingslag skall protokoll föras
vid medlingsnämnds sammanträde. Protokollet skall innehålla bl. a. en
kortfattad redogörelse för tvisten, parternas yrkanden och medgivanden
under förhandlingarna samt för vad som i övrigt förekommit hos nämnden.
Som hyreslagskommittén och hyreslagstiftningssakkunniga framhållit
är en protokolleringsskyldighet av sådan omfattning ägnad att tynga
nämndens förhandlingar och fördyra medlingsverksamheten. Protokollering
av parternas yrkanden och medgivanden under medlingsförhandlingarna
kan också otvivelaktigt befaras ha en ogynnsam inverkan på parts villighet
att förlikningsvis ändra sina positioner eftersom parten lätt får den uppfattningen,
att upplysningar om vilken ståndpunkt han intagit under förlikningsförhandlingarna
har betydelse för en senare domstolsprövning i
tvisten. I likhet med kommittén och de sakkunniga anser jag därför att hyresnämndens
protokoll vid sammanträde i medlingsärende inte bör innehålla
uppgifter i dessa hänseenden. Det bör överlämnas åt Kungl. Maj :t att
bestämma vilka andra uppgifter som skall tas in i protokollet. Därvid kan
särskilda bestämmelser behövas för fall då förlikning inte kommer till
stånd i tvist och nämnden har att pröva tvisten eller denna skall avgöras
genom skiljedom.

Kungl. Maj:is proposition nr 171 år 1967

Vid hyresnämnd bör också föras dagbok över inkomna ärenden och däri
vidtagna åtgärder. Ärendena bör läggas upp enligt aktsystem. Bestämmelser
i dessa hänseenden bör meddelas av Kungl. Maj :t.

Delgivning (19 §). Delgivning av handling som skall tillställas part bör i
allmänhet ske genom nämndens försorg. Därvid bör den ordning gälla som
är föreskriven beträffande delgivning i mål och ärende vid domstol. Tiden
för anförande av klander eller besvär mot hyresnämnds beslut och för ansökan
om återupptagande av ärende som avskrivits på grund av sökandens
utevaro från sammanträde inför nämnden räknas från dagen för delgivning
av beslutet. Detta bör delges part, som beslutet gått emot, på det sätt som
är föreskrivet för delgivning av stämning i tvistemål. Sådan delgivning bör
självfallet dock inte ske, om beslutet meddelas vid sammanträde, där parten
är tillstädes.

Lokaler för sammanträden (20 §). Hyresnämnd bör för sina sammanträden
vara berättigad att disponera nödvändiga lokaler i domstolsbyggnad
eller annan allmän byggnad, som inte för tillfället är upptagen för sitt huvudsakliga
ändamål. Om särskilda kostnader uppkommer, t. ex. för belysning
eller städning, bör de ersättas men i övrigt bör lokalerna disponeras
utan kostnad.

Utdömande av vite (21 §). Talan om utdömande av vite som förelagts
någon av hyresnämnd bör efter anmälan av nämnden föras av allmän åklagare
vid domstol som avses i 72 § första punkten hyreslagen.

Tillämpningsföreskrifter (22 §). Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att
utfärda ytterligare föreskrifter för tillämpningen av denna lag.

I 12 och 13 §§ nuvarande medlingslag meddelas särskilda bestämmelser
om medling i hyrestvist som innebär fara för freden på hyresmarknaden.
Behovet av sådana bestämmelser bortfaller enligt min mening, när den nu
föreslagna besittningsskyddslagstiftningen genomförs. I förslaget till lag
om hyresnämnder har därför inte tagits upp några bestämmelser av antytt
slag.

Lagen om hyresnämnder bör träda i kraft den 1 januari 1969 samtidigt
med den föreslagna nya hyreslagstiftningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

Hemställan

I enlighet med vad jag nu har anfört föreligger förslag till lag om hyresnämnder.

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas för det i
87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av protokollet.

Yad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

Bilaga

Förslag

till

Lag

om hyresnämnder

Härigenom förordnas som följer.

Hyresnämnds uppgifter och sammansättning m. m.

1 §•

Hyresnämnd som avses i 3 kap. lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om
nyttjanderätt till fast egendom har till uppgift

1. att medla i hyrestvist som hänskjutes till nämnden,

2. att, när förlikning ej kan träffas, pröva tvist om överlåtelse av hyresrätt
enligt 3 kap. 34—36 §, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 3 kap.
40 §, förlängning av hyresavtal eller villkor för sådan förlängning enligt
3 kap. 49 §, förstagångshyra enligt 3 kap. 55 § eller uppskov med avflyttning
enligt 3 kap. 59 §, allt nyssnämnda lag,

3. att pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 3
kap. 45 eller 56 § nämnda lag,

4. att vara skiljenämnd i hyrestvist enligt 12 § denna lag.

Ärende upptages av hyresnämnden för den ort där fastigheten är belägen.

2 §•

Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och tre andra ledamöter. Av
de senare ledamöterna skall en vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet,
en vara väl förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden
och en vara väl förtrogen med näringsdrivande hyresgästers förhallanden.
Av de båda sistnämnda ledamöterna deltager den senare vid handläggning
av ärende som rör annan lägenhet än bostadslägenhet och den förre vid
handläggning av andra ärenden.

För ledamot av hyresnämnd finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna
om ledamot gäller även ersättare. Ordföranden får kalla viss ersättare
att tjänstgöra i ledamots ställe, när ärendets beskaffenhet ger anledning

till det. o .

Konungen får förordna att hyresnämnd skall arbeta på avdelningar. Bestämmelserna
om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdelning.

3 §•

Ledamot av hyresnämnd skall vara svensk medborgare och ha uppnått
tjugofem års ålder. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej
tjänstgöra som ledamot.

Ledamot utses av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

Innan annan ledamot än ordförande förordnas, skall sådan riksorganisation
av fastighetsägare, hyresgäster eller rörelseidkare som med hänsyn till
medlemsantal, verksamhet och övriga omständigheter kan anses väl företräda
den intressegrupp som det är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.

Medling samt prövning av hyrestvist

4 §•

Hyrestvist får av part hänskjutas till medling inför hyresnämnd, om
tvisten ej är anhängig vid domstol eller hos överexekutor eller skiljemän.

I hyrestvist, som är anhängig vid domstol, kan domstolen förordna att
tvisten skall före målets avgörande i sin helhet eller i viss del hänskjutas
till hyresnämnd för medling.

Om hänskj utande av hyrestvist som det ankommer på nämnden att pröva
finns bestämmelser i lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Tvist, som avses i tredje stycket och som är anhängig vid domstol, får
återförvisas till nämnden.

5 §•

Tvist hänskjutes av part till hyresnämnd genom ansökan som skall vara
skriftlig och innehålla de uppgifter som Konungen bestämmer.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall nämnden
förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommes ej föreläggandet,
avvisas ansökningen.

Återkallas ansökan, avskrives ärendet.

6 §•

När tvist hänskjutits till hyresnämnd, skall nämnden utan uppskov kalla
parterna att inställa sig inför nämnden.

7 §•

Underlåter part som hänskjutit tvist till hyresnämnd att på kallelse infinna
sig inför nämnden, avskrives ärendet. Kommer ej motparten tillstädes,
får nämnden förelägga honom vid vite att inställa sig inför nämnden.
Kommer parten likväl ej tillstädes och är det icke antagligt att förlikning
kan komma till stånd, avskrives ärendet. Rör ärendet tvist som avses i 1 §
2, avgöres dock ärendet utan hinder av partens utevaro.

Uteblir båda parterna i tvist som domstol hänskjutit till nämnden, avskrives
ärendet. Uteblir endast den ena parten, äger första stycket andra
och tredje punkterna motsvarande tillämpning.

Första och andra styckena äger ej tillämpning, om det finns anledning
antaga att part har laga förfall för sin utevaro.

8 §•

Rör ärende som avskrivits enligt 7 § tvist enligt 3 kap. 49 eller 55 § lagen
om nyttjanderätt till fast egendom, skall hyresnämnden återupptaga ärendet
på ansökan av den som hänskjutit tvisten till hyresnämnden.

Ansökan om återupptagande göres skriftligen inom en vecka från den
dag då beslutet om avskrivning delgavs den som gör ansökan. Uteblir denne
ånyo, får ärendet icke återupptagas på nytt.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 171 år 1967

9 §•

Tvist som hänskjutits till hyresnämnd skall handläggas skyndsamt.
Nämnden skall klarlägga tvistefrågorna och söka förlika parterna.

Om anledning därtill förekommer, skall nämnden eller den nämnden
förordnar besiktiga den lägenhet som tvisten rör. Parterna skall beredas tillfälle
att närvara vid sådan besiktning. Nämnden får också föranstalta om
annan nödvändig utredning.

Länmas ej frivilligt tillfälle till besiktning eller till granskning av hyreskontrakt
eller annan handling som rör hyresförhållandet och är av betydelse
för tvisten, får nämnden förelägga vite.

10 §.

Förlikas ej parterna efter förslag av någondera parten, skall nämnden
framlägga förslag till förlikning, om det ej är uppenbart att förutsättningar
för förlikning saknas.

Förlikning skall avfattas skriftligen och undertecknas av parterna.

Träffas ej förlikning, avgöres tvisten av nämnden, om tvisten rör fråga
som avses i 1 § 2. I annat fall avskrives ärendet.

Godkännande av överenskommelse
11 §•

Fråga som avses i 1 § 3 prövas efter ansökan som skall vara skriftlig och
bör innehålla de skäl som åberopas till stöd för ansökningen.

Innan ansökan enligt första stycket prövas, skall hyresgästen beredas
tillfälle att yttra sig. Om hyresvärden eller hyresgästen bör höras muntligen,
skall hyresnämnden ulan uppskov kalla honom att inställa sig inför
nämnden. Nämnden får förelägga den som skall höras vid vite att inställa
sig inför nämnden. Utevaro av den som kallats utgör ej hinder för ärendets
prövning.

Skiljemannaförfarande

12 §.

Har parterna avtalat att hyrestvist skall avgöras av skiljemän utan förbehåll
om rätt för parterna att klandra skiljedomen och har hyresnämnden
utsetts till skiljenämnd, skall nämnden på ansökan avgöra tvisten genom
skiljedom, om ej hinder möter enligt 1 § andra stycket lagen den 14 juni
1929 (nr 145) om skiljemän. Om sådan ansökan gäller bestämmelserna
i 5 §. Har tvisten redan hänskjutits till nämnden, kan skiljedom dock påkallas
muntligen inför nämnden.

I ärende som nämnden har att avgöra genom skiljedom gäller bestämmelserna
i lagen om skiljemän, i den mån ej annat följer av denna lag.
Vardera parten svarar för sin kostnad i hyrestvist som avses i 3 kap. 49
eller 55 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

Gemensamma bestämmelser om förfarandet

13 §.

Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet vid domstol
äger motsvarande tillämpning vid hyresnämnd.

14 §.

Om icke annat följer av andra stycket, får hyresnämnd handlägga ärende
endast när den är fulltalig.

Ordföranden får ensam besluta om förberedande åtgärd, meddela avvisnings-
eller avskrivningsbeslut, företaga medling när sådan kan ske utan
övriga ledamöters närvaro och, om parterna samtycker eller saken är
uppenbar, pröva fråga som avses i 1 § 2 eller 3.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna
ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av hyresnämnd.

Om jäv mot ledamot gäller bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken
om jäv mot domare.

15 §.

I hyresnämnds beslut skall anges de skäl på vilka beslutet grundas, i den
mån det är behövligt.

Om part kan klandra beslutet eller besvära sig över det eller göra ansökan
om återupptagande, anges i beslutet vad han därvid har att iakttaga.

Kan på grund av ärendets beskaffenhet eller annan särskild omständighet
beslut ej meddelas samma dag, som förhandlingen inför nämnden avslutas,
meddelas beslutet inom två veckor därefter, om ej synnerligt hinder
möter.

Beslut som ej meddelas vid förhandling avfattas skriftligen och tillställes
parterna genom nämndens försorg.

16 §.

Den som på begäran av nämnden besiktigat lägenhet eller verkställt annan
utredning har rätt till skälig ersättning av allmänna medel.

Har någon, som nämnden självmant inkallat och som ej är part, inställt
sig för att höras i ärendet, har han rätt till ersättning av allmänna medel
enligt bestämmelser som Konungen meddelar.

17 §.

Mot hyresnämnds beslut om avvisning av ansökan som avses i 5, 8, 11
eller 12 § eller avskrivning av ärende enligt 5 eller 7 § eller om ersättning
enligt 16 § får talan föras genom besvär. Detta gäller dock ej vid avskrivning,
om ärendet kan återupptagas. Mot annat beslut av hyresnämnd får
talan föras endast i den ordning som anges i 3 kap. 71 § lagen om nyttjanderätt
till fast egendom.

Besvären skall inges till domstol, som avses i 3 kap. 72 § första punkten
lagen om nyttjanderätt till fast egendom, inom en vecka från det att klaganden
fick del av beslutet. I övrigt äger 52 kap. 2, 3, 5, 6 och 10—12 §§
rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Bestämmelse som avser hovrätt
gäller därvid i stället underrätten. Mot underrättens beslut får talan ej
föras.

Undanröjes hyresnämnds beslut om avskrivning eller avvisning, återupptages
ärendet av nämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

18 §.

Vid hyresnämnds sammanträde och vid besiktning föres protokoll.

19 §.

Inlaga, kallelse, föreläggande eller annan handling, som enligt bestämmelse
i denna lag eller eljest skall tillställas part, delges honom genom
nämndens försorg. Begär part att själv få ombesörja delgivning, får det
dock anförtros honom, om det kan ske utan olägenhet.

Delgivning genom nämndens försorg sker i enlighet med vad som gäller
om delgivning i mål och ärenden vid domstol. Beslut som avses i 15 §
andra stycket delges dock part, som beslutet gått emot, på samma sätt som
stämning i tvistemål. Vad som sagts nu gäller ej om beslutet meddelas vid
sammanträde där parten är tillstädes.

Övriga bestämmelser

20 §.

21 §.

22 §.

Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 9 november 1967.

Närvarande:

justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

Edling,

Hegrelius,

Petrén,

JOACHIMSSON.

Enligt lagrådet den 6 november 1967 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen
av Halland, i statsrådet den 20 oktober 1967 hade Kungl. Maj:t förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda
ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om hgresnämnder.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Ulf Gad.

Lagrådet yttrade:

Allmänna synpunkter

Det till lagrådet remitterade lagförslaget innehåller närmare regler rörande
de hyresnämnder som skall inrättas enligt det nu på riksdagens
prövning beroende förslaget till ny hyreslagstiftning. Vid behandlingen av
sistnämnda förslag uttalade lagrådet åtskilliga betänkligheter mot inrättande
av särskilda nämnder för slitande av vissa hyrestvister samt fann
det från flera synpunkter önskvärt, att alla hyrestvister behandlades och
avgjordes av de allmänna domstolarna enligt vanliga processuella regler.
Endast under förutsättning att maltillströmningen i samband med den nya
hyreslagstiftningens ikraftträdande kunde bedömas bli så stor att situationen
icke kunde bemästras av domstolarna kunde lagrådet som en provisorisk
ordning godtaga, att hyresnämnderna vid sidan om sin medlande uppgift
även anförtroddes att avgöra vissa grupper av hyrestvister. Samtidigt
med att lagrådet sålunda ställde sig kritiskt mot inrättande av hyresnämnder
som dömande organ framhöll lagrådet, att prövningen av förslagets
processuella innebörd försvårades av att icke till samtidig bedömning förelåg
något utformat förslag rörande hyresnämndernas organisation och formerna
för deras verksamhet. Det nu till lagrådets granskning hänskjutna

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 1967

förslaget till lag om hyresnämnder innehåller regler i dessa hänseenden.
Förslaget undanröjer emellertid icke de betänkligheter som lagrådet tidigare
uttalade mot att anknyta en särskild nämnd som prövande organ
till den ordinarie domstolsorganisationen. Fastmera har lagrådets betänkligheter
ökat genom den belysning frågorna erhållit av det nu framlagda
förslaget till processuell reglering.

Hyresnämnderna skall fungera dels som förlikningsinstitution dels som
dömande organ och dels som skiljenämnd. Avsikten är att nämnderna i
alla dessa sina egenskaper skall verka utan att vara bundna av några mera
ingående regler om förfarandet inför dem. De stadganden som gives i
detta hänseende är också, även i vad de angår nämnden som dömande instans,
mycket knapphändiga, och någon närmare undersökning synes icke
ha skett för att klarlägga om de kan anses innefatta tillräckliga garantier
för rättssäkerhet. Åtskilliga spörsmål, som är förknippade med att prövningen
av en tvist övergår från nämnden till domstol, är mycket ofullständigt
reglerade. Någon remissbehandling till belysande av hithörande spörsmål
har ej skett. Väl är det ej önskvärt att hyresnämndernas verksamhet
regleras i alla detaljer, men att som här skett lämna åt hyresnämndernas
praxis att utan stöd av lag lösa en mångfald frågor synes dock vanskligt.
Förfaringssättet står i kontrast mot den omsorg som eljest brukar iakttagas
för att skapa så betryggande former som möjligt för dömande verksamhet.

Bland de frågor som lämnats i stort sett öppna märks spörsmålet huru
erforderlig utredning skall förebringas inför nämnden. Avsikten torde vara
att det, liksom i dispositiva tvistemål, skall åligga parterna att sörja för
utredningen. Parternas möjligheter i detta hänseende begränsas emellertid
av att tvångsmedel saknas; vägrar den som part önskar skola bli hörd
inför nämnden att inställa sig, kan hans hörande icke framtvingas. Det är
emellertid tänkt, att även nämnden skall kunna föranstalta om utredning.
Också nämndens möjligheter är dock inskränkta av brist på tvångsmedel
mot annan än part. Finner nämnden t. ex. att en person behöver höras
i saken, kan denne vägra att efterkomma nämndens kallelse utan någon
som helst påföljd. Under nu angivna omständigheter föreligger risk
att nämnden ej sällan får döma på ett ofullständigt material och därmed
att den enskildes möjligheter att komma till sin rätt blir försvagade.

Vid sidan av sin medlande och dömande funktion skall hyresnämnd
även kunna fungera som skiljenämnd. Redan i sitt yttrande över förslaget
till ny hyreslag framhöll lagrådet som anmärkningsvärt, att hyresnämnd
skulle kunna i samma typ av ärenden fungera både som beslutande myndighet
och som skiljenämnd. Konstruktionen strider mot tanken att genom
ett skiljeavtal tvisten i fråga skall vara helt undandragen den ordinarie
myndigheten och i stället på parternas bekostnad avgöras av deras
egna skiljemän. Genom detta sammanförande av olika funktioner till ett
och samma organ försvåras den processuella regleringen av nämndens

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

verksamhet. Sålunda skall enligt förslaget på nämndens verksamhet som
skiljenämnd tillämpas, i vissa avseenden reglerna i skiljemannalagen och
i andra de stadganden som gäller för nämnden i dess egenskap av medlande
och dömande organ.

Såsom framgår av det sagda hyser lagrådet betänkligheter ej endast mot
att överlåta avgörandet av betydelsefulla grupper hyrestvister på hyresnämnderna
utan även i vissa avseenden mot det sätt varpå nämndernas
verksamhet reglerats. Bristerna i sistnämnda hänseende torde emellertid
vara svåra att bota. De bottnar nämligen ytterst i det tilltänkta systemet att
— samtidigt som en nämnd, tillskapad i första hand för medlande verksamhet,
tillägges dömande funktioner — man icke anser sig kunna taga steget
fullt ut och erkänna nämnden som en domstol, å ena sidan utrustad med
en sådans befogenheter och å andra sidan underkastad gängse i rättssäkerhetens
intresse givna processuella regler. Vidhålles detta av bristande enhetlighet
präglade system, torde icke mycket väsentligt vara att vinna genom
att vidtaga ändringar i fråga om enstaka detaljer. Man nödgas då
finna sig i att lagstiftningen blir löslig och ofullständig med de risker för
rättssäkerheten som detta innebär. Det sagda understryker emellertid enligt
lagrådets åsikt vikten av att hyresnämndernas dömande verksamhet
får fortgå under kortast möjliga tid och att därefter alla hyrestvister får
behandlas av de allmänna domstolarna enligt gängse processuella regler.

1 §•

Första stycket av förevarande paragraf anger, enligt vad som uttalas i motiven,
under fyra särskilda punkter de olika slag av uppgifter som ankommer
på hyresnämnden. Enligt 70 § i förslaget till den nya hyreslagen har
nämnden till uppgift bl. a. att pröva vissa angivna frågor. Dessa frågor är
upptagna under punkt 2 i förevarande paragrafs första stycke. Detta innefattar
den inskränkningen i förhållande till stadgandet i hyreslagen att
uppgiften att pröva frågorna föreligger endast för det fall att förlikning ej
kan träffas. Emellertid ger utformningen av 9 § första stycket vid handen,
att avsikten är att nämnden i prövningsärenden alltid skall företaga medling
innan den ingår på prövning av tvistefrågan. Mot en sådan ordning är
i och för sig ej något att erinra. Den bör dock komma till uttryck, ej genom
att räckvidden av punkt 2 i förevarande paragrafs första stycke inskränkes,
utan genom att reglerna rörande förfarandet — exempelvis 9 § _ ut formas

så att det tydligt framgår att i prövningsärendena medling obligatoriskt
skall föregå prövningen. Uttrycket »när förlikning ej kan träffas» bör
därför utgå.

Ur punkt 1 torde uttrycket »som hänskjutes till nämnden» och ur punkt
4 orden »enligt 12 § denna lag» såsom obehövliga böra uteslutas.

Enligt paragrafens andra stycke skall ärende upptagas av hyresnämnden
för den ort där fastigheten är belägen. En hyrestvist kan emellertid avse

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

flera fastigheter, som hör under skilda domstolar eller, när tvisten ankommer
på hyresnämnd, under olika nämnder. Det är tydligt att en sådan hyrestvist
bör i hela sin vidd behandlas av en av domstolarna eller en av nämnderna.
Det förslag till ändrad lydelse av 10 kap. 10 § rättegångsbalken som
lagrådet förordade i anslutning till förslaget till den nya hyreslagen var så
utformat, att regeln i andra stycket om rätt forum, när tvisten gäller flera
fastigheter under skilda domstolar, skulle bli tillämplig i fråga om de föreslagna
underrätterna för hyrestvister. I den proposition, varigenom den, nya
hyreslagen framlagts för riksdagen, och som nu är föremål för dennas prövning,
hair emellertid — utan att någon motivering därför anförts, —- 10 kap.
10 § rättegångsbalken givits sådan, lydelse att den nyss, berörda regeln i detta
lagrums andra stycke ej gäller beträffande underrätterna för hyrestvister.
Lagrådet — som vidhåller att 10 kap. 10 § rättegångsbalken bör utformas
enligt vad lagrådet föreslagit — anser en regel med motsvarande innehåll
erforderlig även i fråga om hyresnämnderna. I förevarande paragrafs andra
stycke bör därför upptagas ett stadgande av innebörd, att om fastigheten
ligger under flera nämnder eller ärendet gäller flera fastigheter under skilda
nämnder, ärendet skall upptagas av den nämnd under vilken huvuddelen
ligger.

2 §•

Uttryckssättet att en nämnd består av ett angivet antal ledamöter brukar
i svenskt lagspråk ha den innebörden att vid handläggning och fattande av
beslut i nämnden skall tjänstgöra det sålunda föreskrivna antalet ledamöter.
Ej sällan medges dock avsteg på det sättet att nämnden förklaras beslutför
med färre ledamöter närvarande. När det i det remitterade förslaget heter,
att hyresnämnd består av ordförande och tre andra ledamöter, avses ej
att utsäga något om den sammansättning nämnden skall ha när den sammanträder
för att handlägga ärende enligt förevarande lag. I nämnden skall
aldrig tjänstgöra mer än tre ledamöter. Med det språkbruk som råder är
därför det begagnade uttryckssättet missvisande. Med bibehållande av förslagets
uppläggning kan önskvärd klarhet uppnås genom att det först
föreskrives, att i nämnden skall finnas det angivna antalet ledamöter, och
att därefter upptages bestämmelse om hur nämnden skall vara sammansatt
vid handläggning av ärende som ankommer på den.

Regler om nämndens sammansättning vid företagande av skilda åtgärder
återfinnes även i förslagets 14 §. Skäl kan anföras för att alla regler i
detta ämne meddelas i ett sammanhang och att alltså den nyss förordade
regeln om nämndens sammansättning vid handläggning av ärende överflyttas
till 14 §. Å andra sidan är önskvärt, att redan i förevarande paragraf
få klarhet att vid handläggning av ärende icke alla nämndens ledamöter
skall deltaga.

Stadgandet i sista stycket om avdelningar inom hyresnämnd har i första
hand samband med regeln om vilka ledamöter som skall finnas i nämn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

den. Stadgandet bör därför upptagas i anslutning till nämnda regel och alltså
före bestämmelsen om beslutförhet. Det torde därjämte böra undergå
viss jämkning av redaktionell natur.

Enligt paragrafens inledningsstadgande skall nämndens ordförande vara
lagfaren. Detta uttryck torde ej innebära annat krav än på avlagd juris
kandidatexamen. Departementschefens anförande vid remissen visar emellertid,
att lagfarenhet skall vara ett minimikrav, som blott i undantagsfall
är tillräckligt, och att i regel till ordförande bör utses någon som har erfarenhet
av domarvärv. Att krav på sådan erfarenhet upprätthålles är angeläget;
de frågor nämnden har att avgöra är ofta av största vikt och särskilt
i sin verksamhet som medlingsorgan och skiljenämnd kan nämnden ställas
inför spörsmål av civilrättslig karaktär såsom angående hyresrättens bestånd,
innehåll, omfattning och utövning samt obligatoriska anspråk på
grund av hyresavtalet. Att detta krav uppfylles bör säkerställas genom en
lagregel.

Andra stycket i paragrafen innehåller bl. a. den bestämmelsen att ordföranden
får kalla viss ersättare att tjänstgöra i ledamots ställe, när ärendets
beskaffenhet ger anledning till det. Enligt motiven skall så kunna ske,
när ärendet berör viss intressegrupp och ersättaren är närmare till att företräda
denna än den ordinarie ledamoten. Ledamot skall således även emot
sin egen önskan kunna nödgas träda tillbaka för ersättare. En sådan anordning
strider mot eljest tillämpade principer och bestämmelsen bör utgå.
Medger icke den föreslagna nämndsammansättningen, att intressegrupperna
blir representerade i önskvärd utsträckning bland ledamöterna, bör antalet
ledamöter ökas och i lagen anges vilka intresseområden som företrädes
genom de olika ledamöternas sakkunskap. En annan metod, som vunnit
tillämpning exempelvis beträffande expropriationsdomstol, är att utse en
krets ledamöter med sakkunskap på skilda områden, bland vilka ordföranden
har att för varje mål utse de lämpligaste.

Med tillämpning av metodiken i förslaget kan paragrafen givas följande
lydelse:

2 §. I hyresnämnd skall finnas ordförande och tre andra ledamöter. Ordföranden
skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. De övriga ledamöterna
skall vara väl förtrogna, en med förvaltning av hyresfastighet, en med
hostadshyresgästers förhållanden och en med näringsidkande hyresgästers
förhållanden.

Konungen äger förordna, att i hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.
Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdelning.

För ledamot av hyresnämnd skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna
om ledamot gäller även ersättare.

Vid handläggning av ärende skall, om ej annat följer av 14 §, nämnden
bestå av ordföranden och den med förvaltning av hyresfastighet förtrogne
ledamoten samt den med hostadshyresgästers förhållanden förtrogne leda -

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

moten eller, om handläggningen avser annan lägenhet än bostadslägenhet,
den ledamot som är förtrogen med näringsidkande hyresgästers förhållanden.

4 §.

I första och andra styckena anges, när hyrestvist för medling kan hänskjutas
till nämnden. Regler om att tvister skall prövas av nämnden är
upptagna i hyreslagen och tredje stycket hänvisar till dessa. Utformningen
av detta stycke anknyter emellertid mindre väl till ordalagen i vissa av bestämmelserna
i hyreslagen. Vidare innehåller förslaget ej någon regel, av
vilken framgår, att hyresnämnd ej äger upptaga tvist, som väl enligt lag
skall prövas av nämnden men som i enlighet med skiljeavtal är anhängig
hos skiljemän. De brister som sålunda vidlåder paragrafen synes kunna
nöjaktigt botas, om tredje stycket inarbetas i första stycket och detta erhåller
lydelsen, att hyrestvist får för ändamål som avses i 1 § 1 och 2 av
part hänskjutas till hyresnämnd, om tvisten ej är anhängig vid domstol
eller hos överexekutor eller skiljemän.

Sista stycket av paragrafen innehåller ett stadgande av innehåll att, därest
hyrestvist, som det ankommer på nämnd att pröva, är anhängig vid
domstol, denna äger återförvisa tvisten till nämnden. Eftersom stadgandet
har avseende endast på tvist, som anhängiggjorts genom klandertalan enligt
71 § hyreslagen, har det icke sin plats i förevarande lag utan torde
böra upptagas i nära anslutning till de bestämmelser i hyreslagen, vilka
reglerar sådan talan, exempelvis såsom ett andra stycke i 72 §. Lagrådet
föreslår därför, att stadgandet här får utgå.

5 §•

Enligt förslaget skall det ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma vilka
uppgifter som skall finnas i den framställning varigenom ett ärende anhängiggöres.
Däremot upptages i lagen påföljden för underlåtenhet att iakttaga
vad som Kungl. Maj :t sålunda bestämt, nämligen först ett föreläggande
att avhjälpa bristen och, om föreläggandet ej efterkommes, ovillkorlig
avvisning av ansökningen. Det kan ej anses riktigt, att i lag föreskriva
en påföljd av nyss angivna allvarliga karaktär utan att lagen innehåller
något om de materiella förutsättningarna för att påföljden skall inträda.
Av lagen bör framgå, vilka brister som kan leda till att ärendet avvisas.
Tvekan kan knappast råda om att endast brister av den allvarliga art att
ansökan är otjänlig som grund för handläggning bör medföra avvisning.
Sådan brist kan anses föreligga, om sökandens motpart, fastigheten eller
hyresförhållandet ej kan identifieras eller ändamålet med ansökningen ej
framgår. Frågan om avvisning måste vara beroende av en bedömning från
fall till fall, varför avvisningspåföljden ej bör göras ovillkorlig. Stadgandet
torde böra omarbetas efter nu angivna riktlinjer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

6 §.

I flera paragrafer har inlagits bestämmelse om att hyresnämnd skall
handla skyndsamt. Sålunda anges i förevarande paragraf, att kallelse att
inställa sig inför nämnd skall ske utan uppskov. I 9 § stadgas, att till nämnd
hänskjuten tvist skall handläggas skyndsamt, och 11 § innehåller bestämmelsen,
att kallelse till muntligt förhör skall ske utan uppskov. Med hänsyn
till att nämndernas verksamhet är av sådan art, att skyndsamhet allmänt
sett är av nöden, synes det lämpligare att, i stället för angivna särbestämmelser,
bland de gemensamma bestämmelserna om förfarandet
upptages en generell regel om att ärende som ankommer på hyresnämnd
skall handläggas skyndsamt. Regeln torde böra intagas som ett första stycke
i 13 §. Godlages detta förslag, bör såvitt angår förevarande paragraf orden
»utan uppskov» utgå.

9 §•

I enlighet med vad lagrådet föreslagit vid 6 § bör första punkten i första
stycket utgå.

Den vid 1 § berörda ordningen att medling obligatoriskt skall ske innan
nämnden ingår på prövning av ärende, som är av beskaffenhet att skola
prövas av nämnden, kommer till uttryck, om första stycket ges den lydelsen
att hyresnämnden skall klarlägga tvistefrågorna och, även om medling
icke påkallats, söka förlika parterna.

Vitesföreläggande enligt paragrafens tredje stycke skall, efter vad motiven
anger, kunna riktas endast mot part. I tydlighetens intresse torde detta
— med hänsyn till att besiktning kan komma i fråga även beträffande
annan lägenhet än den tvisten rör liksom också att granskning av handling
kan avse handling som ej innehaves av part — böra komma till uttryck
i lagtexten.

11 §•

Första punkten i andra stycket ger enligt sin avfattning vid handen, att
hyresgästen skall beredas tillfälle att yttra sig — varvid tydligen åsyftas
skriftligt yttrande — även om han själv gjort ansökningen. Avsikten torde
emellertid vara, att tillfälle till yttrande skall ges hyresgästen blott när
hyresvärden är sökande. Lagtexten bör jämkas så att detta framgår. En
annan sak är, att hyresnämnden kan finna behövligt att inhämta muntliga
upplysningar. I sådant fall bör dock både hyresvärden och hyresgästen
kallas till förhandling. Andra punkten i stycket bör ändras i överensstämmelse
härmed.

På grund av det sagda och med hänsyn till vad lagrådet under 6 § föreslagit
kan paragrafens andra stycke efter vissa redaktionella jämkningar
erhålla förslagsvis följande lydelse:

Innan ansökan av hyresvärd prövas, skall hyresgästen beredas tillfälle
att yttra sig. Om så finnes behövligt, skall hyresnämnden kalla hyresvärden

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

och hyresgästen att inställa sig inför nämnden. Nämnden äger förelägga
hyresvärden eller hyresgästen vid vite att komma tillstädes. Utevaro från
sammanträde utgör ej hinder för ärendets prövning.

12 §.

Om i enlighet med vad lagrådet förordat vid 5 § i nämnda lagrum upptages
bestämmelser om vad ansökan skall innehålla, kan bli erforderligt
med jämkning av den i förevarande paragrafs första stycke upptagna hänvisningen
till 5 §.

I anledning av hänvisningen i andra stycket till bestämmelserna i lagen
om skiljemän bör uppmärksammas det i 27 § nämnda lag givna stadgandet
att vid hinder mot erhållande av skiljedom parts rätt till talan skall
vara förvarad, om parten inom viss tid instämmer sin talan till domstol.
Detta stadgande låter sig tillämpas efter sin lydelse endast om hyresnämndens
skiljemannauppdrag avser hyrestvist, som eljest skolat i första hand
upptagas av domstol. Är hyrestvisten sådan att den, om skiljeavtal ej
träffats, skolat enligt lag prövas av hyresnämnd, torde stadgandet i skiljemannalagen
innebära, att partens rätt till talan är förvarad, om parten inom
den bestämda tiden anhängiggjort sin talan hos hyresnämnden. Detta
kommer att gälla, oavsett om hyresnämnd eller enskilda personer utsetts
till skiljenämnd.

13 §.

Såsom lagrådet under 6 § föreslagit torde i ett första stycke av förevarande
paragraf böra upptagas, att ärende som ankommer på hyresnämnd
skall handläggas skyndsamt.

14 §.

Biträdes vad lagrådet föreslagit beträffande dispositionen av 2 §, bör
första stycket i förevarande paragraf utgå.

Andra stycket torde böra givas sådan utformning att det tydligare
framgår, att när ordföranden i de angivna fallen vidtager en åtgärd, denna
är att anse som vidtagen av nämnden och ej av ordföranden som ett särskilt
organ.

Hänvisningen i förslagets tredje stycke leder till att vid omröstning den
yngste i nämnden skall avgiva sitt votum först. Med den sammansättning
nämnden har bör uppenbarligen dess lagfarne ledamot, ordföranden, säga
sin mening först. En regel härom är påkallad i förevarande stycke.

15 §.

Förslagets mening är, att beslut skall kunna meddelas antingen vid
förhandling eller genom delgivning med part genom nämndens försorg.
Förstnämnda förfaringssätt har ej uttryckligen föreskrivits utan endast

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

kommit till uttryck indirekt; med hänsyn till den ofullständighet som
överhuvudtaget präglar förevarande lag får en sådan ordning anses kunna
vara godtagbar. Däremot upptages en uttrycklig regel om att beslut, som
ej meddelas vid förhandling, skall tillställas parterna genom nämndens
försorg. Ifrågavarande reglering leder till att ett beslut, som meddelats vid
en förhandling efter det att en part avlägsnat sig, ej delgives honom. Mot
en sådan ordning — som ej står i strid mot vad som gäller enligt rättegångsbalken
— vore i och för sig intet att erinra. Emellertid får sista
punkten i 19 § andra stycket — vilket handlar om sättet för delgivning
— anses giva vid handen, att syftet är att delgivning skall ske även av beslut,
som meddelats vid förhandling, såvida parten ej var tillstädes inför
nämnden vid meddelandet. Anses det att en så vidsträckt delgivningsskyldighet
är påkallad, bör regeln därom ej upptagas i 19 § utan inarbetas i
förevarande paragraf.

Enligt 18 § skall protokoll föras vid hyresnämnds sammanträde. Av
nämnda regel får anses följa, att nämndens beslut skall upptagas i protokollet
och därigenom erhålla skriftlig form. Bestämmelsen i sista stycket
av förevarande paragraf, att beslut, som ej meddelas vid förhandling, skall
avfattas skriftligen, bör såsom obehövlig utgå. Skäl härtill finns så mycket
mera som bestämmelsen i förslaget fått sådan utformning att läsaren lätt
kan bibringas den oriktiga uppfattningen att endast beslut av angivna art
skall avfattas skriftligen.

Vad lagrådet anfört kan vinna beaktande genom att sista stycket erhåller
lydelsen, att beslut tillställes part genom nämndens försorg, om ej
beslutet meddelas vid förhandling i partens närvaro.

16 §.

Enligt 9 § kan det ankomma på hyresnämnd att införskaffa utredning.
Om förfarandet innehåller emellertid förslaget — bortsett från den nämnden
enligt sista stycket i samma paragraf tillagda befogenheten att förelägga
part vite — icke andra regler än de ersättningsbestämmelser, som
intagits i förevarande paragraf. Inledningsvis har lagrådet understrukit
de vanskligheter, som kan uppkomma på grund av angivna förhållande.
I fråga om bestämmelserna i förevarande paragraf vill lagrådet framhålla,
att annat ej synes kunna komma i fråga än att tredje man, som efter
kallelse av nämnden inställer sig inför denna, skall få ersättning av allmänna
medel för inställelsen. Ordet »självmant» torde därför böra utgå.
En annan sak är, att lagens bestämmelser i 9 § icke närmare reglerar i vilken
utsträckning nämnden bör vara verksam för att införskaffa utredning i
form av hörande av utomstående. Det torde emellertid ej kunna undvikas,
att denna fråga röner inverkan av det förhållandet att lagen lämnar oreglerat,
om och i vad mån den som på parts begäran frivilligt inställer sig inför
nämnden är berättigad till ersättning för inställelsen av parten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

Lagtexten torde böra kompletteras så, att av den klart framgår att ersättning
enligt paragrafen skall bestämmas av nämnden.

17 §.

När hyresnämnd meddelat beslut, varigenom nämnden avgjort ärende,
äger part som ej godtar beslutet i vissa fall klandra detta. Bestämmelser
om i vilka fall part äger rätt till klander och i vilka fall beslut ej får klandras
har meddelats i 71 § hyreslagen.

I förevarande paragraf regleras parts rätt till talan i vissa andra fall, varvid
torde avses beslut, varigenom nämnden skilt sig från ärende utan saklig
prövning, samt beslut som meddelats under ärendets handläggning. Det
är i viss mån oklart vilken ordning som därvid skall gälla. Ordalagen i första
punkten i första stycket synes giva vid handen, att besvärstalan får föras,
utom mot beslut om ersättning enligt 16 §, blott mot beslut, varigenom ansökan
avvisats eller ärende avskrivits, men däremot icke mot beslut, som
innebär att parts yrkande om avvisning eller avskrivning ogillats. Möjligen
är avsett att genom stadgandet i sista punkten tillåta, att andra beslut än
sådana som avses i första punkten skall få överklagas i samband med klandertalan
enligt 71 § hyreslagen. Ett klarläggande av vad som skall gälla erfordras.
Enligt lagrådets mening bör talerätt finnas exempelvis beträffande
beslut, varigenom invändning rörande nämndens behörighet eller om jäv
ogillats. I fråga om dylika beslut skulle det bäst överensstämma med i allmänhet
gällande fullföljdsregler att tillåta förande av särskild talan. Om så
skedde, skulle emellertid erfordras bestämmelser om bl. a. skyldighet att anmäla
missnöje och om vilandeförklaring av ärendet i avbidan på utgången
av den särskilda talan. Det kan dock knappast vara lämpligt, att i en lag
med så knapphändiga bestämmelser i övrigt uttömmande reglera just detta
detalj spörsmål. Lagrådet finner sig därför böra förorda, att talan mot annat
beslut än som avses i första punkten får föras men endast i samband med
klandertalan. Sista punkten bör omformuleras så, att den klart får denna
innebörd. I samband härmed kan lämpligen i ett särskilt stycke, som får
sin plats först i paragrafen, intagas en erinran om den i hyreslagen stadgade
rätten till klander. Lagrådet föreslår härutöver, att första punkten förtydligas
och att en mindre redaktionell jämkning vidtages i andra punkten.

Hänvisningen i paragrafens andra stycke till 52 kap. rättegångsbalken
omfattar icke bestämmelserna i kapitlets 7—9 §§ om motpartens hörande
över besvären och om ytterligare skriftväxling. Undantaget kan bl. a. medföra,
att besvär bifalles utan att motparten beretts tillfälle att yttra sig, vilket
uppenbarligen icke kan vara riktigt. Lagrådet förordar, att hänvisningen
får omfatta 2, 3 och 5—12 §§ i kapitlet.

Lagrådet vill slutligen framhålla, att därest frågan om fullföljdsbegränsningar
i hyreslagen löses på annat sätt än enligt propositionen i ämnet, detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

kan återverka på den i förevarande paragrafs andra stycke föreslagna begränsningen
av talerätten.

Vid bifall till vad lagrådet anfört beträffande förslagets första stycke
kan detta stycke ersättas med två stycken av följande lydelse:

Om rätt för part att klandra beslut av hyresnämnd gives bestämmelser i
3 kap. 71 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Mot hyresnämnds beslut, varigenom nämnden avvisat ansökan som avses
i 5, 8, 11 eller 12 §, avskrivit ärende enligt 5 eller 7 § eller utlåtit sig om ersättning
enligt 16 §, får talan föras genom besvär. Detta gäller dock ej beslut
om avskrivning, när ärendet kan återupptagas. Mot annat beslut av
hyresnämnd får talan föras endast i samband med sådan klandertalan som
sagts i första stycket.

19 §.

Med hänsyn till vad lagrådet anfört vid 15 § bör sista punkten i andra
stycket utgå.

21 §.

Mål om utdömande av vite enligt denna lag kan ej anses vara av sådan
art att det framstår som naturligt att det upptages av domstol för hyrestvister.
Även om målet skulle upptagas vid sådan domstol, kommer det,
eftersom det är att anse som brottmål, att behandlas av domstolen, om denna
är rådhusrätt, i annan sammansättning än den har vid behandling av
hyrestvister. Bestämmelsen att mål av ifrågavarande art skall upptagas vid
domstol för hyrestvister bör utgå. Skäl härför finns så mycket mera som
enligt förslaget mål avseende klander av hyresnämnds skiljedom — vilka
mål är närmare än vitesmålen att föra till domstol för hyrestvister — skall
upptagas ej av sådan domstol utan av domstol som sägs i skiljemannalagen.
Skulle den nu behandlade regeln beträffande vitesmålen bibehållas, synes
konsekvensen bjuda, att en likartad regel meddelas även i fråga om klander
av skiljedom, som hyresnämnd meddelat.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
10 november 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Kling, Johansson,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Odhnoff,

Wickman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag om hyresnämnder.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför.

Inledningsvis återkommer lagrådet med allmänna synpunkter på frågan
om förfarandet i hyrestvister. Lagrådet erinrar därvid om att lagrådet vid
behandlingen av förslaget till ny hyreslagstiftning uttalade åtskilliga betänkligheter
mot inrättande av särskilda nämnder för att slita vissa tvister.
Enligt lagrådets mening vore det från flera synpunkter önskvärt att
alla hyrestvister behandlades och avgjordes av de allmänna domstolarna
enligt vanliga processuella regler. Endast under förutsättning att måltillströmningen
i samband med den nya hyreslagstiftningens ikraftträdande
kunde bedömas bli så stor att situationen icke kunde bemästras av domstolarna
sade sig lagrådet som en provisorisk ordning kunna godta, att hyresnämnderna
vid sidan om sin medlande uppgift även anförtroddes att
avgöra vissa grupper av hyrestvister.

Lagrådet uttalar nu att det remitterade förslaget till lag om hyresnämnder
har ökat lagrådets betänkligheter mot att anknyta en särskild nämnd
som prövande organ till den ordinarie domstolsorganisationen. Förslagets
bestämmelser om förfarandet betecknas som mycket knapphändiga. Visserligen
är det inte önskvärt, anser lagrådet, att hyresnämndernas verksamhet
regleras i alla detaljer, men att som skett i förslaget lämna åt
nämndernas praxis att utan stöd av lag lösa en mångfald frågor synes dock
vanskligt. Lagrådet anser att förfaringssättet står i kontrast mot den omsorg
som annars brukar iakttas för att skapa så betryggande former som
möjligt för dömande verksamhet. Sammanfattningsvis menar lagrådet att
lagstiftningen blir löslig och ofullständig med de risker för rättssäkerheten
som detta innebär.

I propositionen, nr 141, angående ny hyreslagstiftning har jag utförligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

utvecklat skälen för det i propositionen framlagda förslaget till förfarande
i hyrestvister och även bemött den av lagrådet framförda kritiken mot förslaget
(se s. 166 och 356). Vad jag därvid har anfört äger enligt min mening
alltjämt giltighet. När lagrådet återkommer till sina tidigare utvecklade
synpunkter beträffande förfarandet inför nämnden, anser jag mig dock
böra göra några ytterligare kommentarer.

Av lagrådets yttrande framgår att lagrådet betraktar nämnden som ett
dömande organ och dess uppgift att pröva vissa tvister som en dömande
verksamhet. Jag vill först slå fast vad jag har framhållit tidigare, nämligen
att jag inte betraktar nämnderna som dömande organ och att det ligger en
vinning i att hyresnämndsförfarandet inte utövas i domstolsmässiga former.
Det är ingalunda på det sättet att sådana rättsligt bindande avgöranden
mellan enskilda som tillkommer genom myndighets beslut alltid träffas
av domstolar eller eljest i domstolsmässiga former. Avgöranden av
detta slag sker i stor utsträckning inom ramen för förvaltningsförfarandet.
Därvid tillämpas i regel ett enklare, snabbare och billigare förfarande. Detta
innebär emellertid inte att rimliga krav på rättssäkerhet eftersätts. I detta
sammanhang är det emellertid av större intresse att konstatera att det
även på centralt civilrättsliga områden, där tvister mellan enskilda i allmänhet
avgörs i domstolsmässig ordning, inte alls är ovanligt att domstolsprövningen
föregås av ett särskilt förfarande i enklare former. Jag vill här
nämna några exempel. Om dödsbodelägare ej kan enas om hur arvskifte
skall ske, skall enligt ärvdabalkens bestämmelser skiftet förrättas av en av
rätten utsedd skiftesman. Skiftet blir bindande för den enskilde, om det inte
klandras. Motsvarande gäller enligt giftermålsbalken i fråga om bodelning
med anledning av boskillnad eller äktenskaps upplösning. Även från nyttjanderättslagstiftningens
område kan exempel hämtas. Rättsförhållandet
mellan jordägare och arrendator i samband med avträde av arrendestället,
regleras genom tillträdes- och avträdessyn. Synen blir bindande för parterna,
om den inte klandras. I dessa fall tillgodoses rättssäkerhetskravet
framför allt genom att part som är missnöjd har rätt att inom viss frist
dra tvisten inför domstol. Från nyttjanderättslagen kan f. ö. hämtas exempel
på prövningsförfarande i fria former utan att klanderrätt föreligger,
nämligen arrendenämnds prövning av arrendevillkor beträffande s. k. sociala
jordbruksarrenden. Jag vill även ta ett exempel från ett helt annat rättsområde.
Enligt brottsbalken har övervakningsnämnd tillagts befogenheter
som annars tillkommer endast domstol, såsom att förklara villkorligt medgiven
frihet förverkad. I samtliga dessa fall tillämpas ett enklare och friare
förfarande än den domstolsmässiga ordningen. Skälen härtill har varit varierande,
men gemensamt är att rättssäkerhetshänsyn inte ansetts hindra
ett annat förfarande.

I det nu föreslagna hyresnämndsförfarandet tillgodoses rättssäkerhetsintresset
på skilda sätt. I lagförslaget tas upp skilda förfaranderegler som

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

har stor betydelse från rättssäkerhetssynpunkt, låt vara att de inte är lika
utvecklade som enligt rättegångsbalken. Nämndens sammansättning är vidare
en stark garanti för att förfarandet i praktiken kommer att utformas
på ett sätt som är betryggande även för rättssäkerheten. Slutligen har den
part som är missnöjd med nämndens handläggning eller avgörande av tvisten
alltid möjlighet att få till stånd en domstolsprövning.

Mot bakgrunden av det anförda kan jag inte dela lagrådets uppfattning
att det föreslagna prövningsförfarandet är så utformat att det skulle medföra
risker för rättssäkerheten.

Jag övergår nu till att behandla vissa särskilda paragrafer i förslaget.
Lagrådet föreslår att 1 § skall kompletteras med en forumregel för det fall
att en hyrestvist avser flera fastigheter, som hör under olika nämnder.
Samtidigt påpekar lagrådet att 10 kap. 10 § rättegångsbalken i propositionen
angående ny hyreslag inte har fått den innebörd som lagrådet avsett i sitt
utlåtande i ärendet och att lagrummet därför inte reglerar motsvarande
situation i fråga om de domstolar som har att handlägga hyrestvister.

Om man — som lagrådet nu gör gällande — i fråga om hyrestvister anser
nödvändigt med en regel som motsvarar 10 kap. 10 § andra stycket
rättegångsbalken, bör regeln enligt min mening placeras i 72 § i förslaget till
ny hyreslag. Behovet av en sådan regel är emellertid mycket ringa. Jag har
därför inte föreslagit någon regel av detta slag. Detsamma gäller motsvarande
situation för hyresnämnderna. Jag har därför inte heller i lagen om
hyresnämnder tagit upp någon regel i ämnet. Vad lagrådet nu har anfört ger
mig inte anledning att ändra uppfattning.

Jag vill tillägga att det enligt min mening är tveksamt om en regel sådan
som den i 10 kap. 10 § andra stycket rättegångsbalken skulle vara lämplig
i de situationer som här avses. En regel som anknyter till var huvuddelen
av fastigheten ligger kan endast med svårighet tillämpas på det fall att hyresobjektet
faller under skilda domstolar eller hyresnämnder.

I 2 § i det remitterade förslaget anges att hyresnämnd skall bestå av ordförande
och tre andra ledamöter. Lagrådet finner det begagnade uttryckssättet
missvisande, eftersom aldrig mer än två ledamöter utöver ordföranden
skall tjänstgöra vid handläggning av ärende som ankommer på nämnden.
Vad lagrådet anfört bör beaktas vid utformningen av bestämmelserna
om nämndens sammansättning. Jag återkommer härtill i det följande.

Med hänsyn till att de frågor hyresnämnden har att avgöra ofta är av
största vikt och att nämnden i sin verksamhet kan ställas inför spörsmål
av civilrättslig karaktär är det enligt lagrådets mening angeläget, att ordföranden
är erfaren i domarvärv. Av vad jag anfört i remissen framgår
att jag i princip delar lagrådets uppfattning. Ett ovillkorligt krav på erfarenhet
i domarvärv kan emellertid skapa svårigheter, om ingen lämplig

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

sådan person finns att tillgå. Jag vidhåller därför att i undantagsfall annan
kvalificerad lagfaren person bör kunna komma i fråga.

Lagrådet kritiserar den föreslagna regeln att ordföranden får kalla viss
ersättare att tjänstgöra i ledamots ställe, när ärendets beskaffenhet ger anledning
till det. Att ledamot även mot sin egen önskan skall kunna nödgas
träda tilbaka för ersättare, finner lagrådet strida mot eljest tillämpade
principer. Lagrådet föreslår därför att bestämmelsen får utgå. Som framgår
av vad jag anfört i remissen syftar den föreslagna regeln till att i önskvärd
utsträckning kunna bereda representation i nämnden åt olika intressegrupper.
önskemålet härom kan självfallet, såsom lagrådet också framhåller,
tillgodoses även utan en sådan regel genom att antalet ledamöter som utses
att tjänstgöra i nämnden ökas. Fastän den i remissen föreslagna regeln enligt
min mening har bestämda fördelar från praktiska synpunkter, vill jag
med hänsyn till vad lagrådet har anfört inte motsätta mig att regeln får
utgå. I stället bör den av lagrådet angivna metoden att utse en krets ledamöter
med sakkunskap på skilda områden, bland vilka ordföranden har att
för varje ärende utse de lämpligaste, komma till användning.

På grund av det anförda och med beaktande av vad lagrådet i övrigt anfört
vill jag förorda att 2 och 3 §§ i förslaget utformas på följande sätt. I
2 § tas upp uttömmande regler om nämndens sammansättning. Bestämmelserna
i 14 § första och andra styckena i det remitterade förslaget om när
nämnden är beslutför flyttas sålunda till 2 §. I denna paragraf upptas vidare
såväl de särskilda som de allmänna kvalifikationskrav som föreslås gälla
för ledamöterna. Bestämmelserna om utseende av ledamöter och om förslagsrätt
för intresseorganisationerna tas upp i 3 §. Reglerna bör ges det
innehållet att för varje hyresnämnd skall utses ordförande och lämpligt
antal andra ledamöter samt att ordföranden har att till tjänstgöring i nämnden
kalla de ledamöter som han med hänsyn till ärendets beskaffenhet och
övriga förhållanden finner lämpligast.

Enligt 4 § sista stycket i det remitterade förslaget får tvist, som det ankommer
på hyresnämnd att pröva och som är anhängig vid domstol, av
domstolen återförvisas till nämnden. Lagrådet tar upp frågan om placeringen
av denna bestämmelse. Eftersom den gäller endast tvist som har
anhängiggjorts genom klandertalan enligt 71 § förslaget till ny hyreslag,
bör bestämmelsen enligt lagrådets mening tas upp i nära anslutning till
de bestämmelser i hyreslagen, vilka reglerar sådan talan. Lagrådet föreslår
därför att bestämmelsen får utgå ur lagen om hyresnämnder. Det finns
onekligen starka skäl för lagrådets uppfattning i denna fråga. Jag anser
emellertid inte att det är oundgängligen nödvändigt att bestämmelsen i stället
placeras i hyreslagen. I sakens nuvarande läge vill jag därför inte förorda
att bestämmelsens placering ändras.

Beträffande 21 § anför lagrådet att mål om utdömande av vite som före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1967

lagts av hyresnämnd inte kan anses vara av sådan art att det framstår
som naturligt att det upptas av domstol för hyrestvister. Lagrådet föreslår
därför att forumregeln får utgå. Skulle regeln likväl bibehållas, bör enligt
lagrådets mening en likartad regel meddelas även i fråga om klander av
skiljedom, som hyresnämnd meddelat. Enligt min mening behövs en särskild
regel om utdömande av vite bl. a. med hänsyn till att talan skall föras
endast efter anmälan av nämnden. Skäl kan därvid knappast anses föreligga
att i stället för domstol som skall ta upp hyrestvister välja annan domstol.
Att rätten, som lagrådet påpekar, kan ha annan sammansättning än
den har vid behandling av hyrestvister torde sakna betydelse i förevarande
sammanhang. Beträffande de sannolikt ytterst sällsynta fall då fråga uppkommer
om klander mot en av hyresnämnd meddelad skiljedom föreligger
enligt min mening knappast anledning att avvika från vad som gäller enligt
skiljemannalagen. Jag förordar därför att det remitterade förslaget behålls
i denna del.

I övrigt godtar jag, frånsett några smärre avvikelser av redaktionell natur,
de ändringar som lagrådet föreslagit.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen
att anta förslag till lag om hgresnämnder.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM1967 670572