Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1964 (Proposition 1964:170 - höst)

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1964

Nr 170

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande godkännande
av Förenta Nationernas konvention angående statslösa
personers rättsliga ställning; given Stockholms
slott den 24 september 1964.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt 12 §
regeringsformen föreslå riksdagen att på sätt varom föredragande departementschefen
hemställt godkänna Förenta Nationernas konvention angående
statslösa personers rättsliga ställning.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
Enligt Dess nådiga beslut:

x BERTIL

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen med vissa förbehåll godkänner Förenta
Nationernas konvention den 28 september 1954 angående statslösa
personers rättsliga ställning. Konventionen, som utarbetats av en internationell
konferens av befullmäktigade regeringsombud under tiden aen 18
—23 september 1954, har undertecknats av Sverige den 28 september 1954.

1 Dihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 170

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196k

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen å Stockholms slott den
september 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Erig Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
ministern för utrikes ärendena fråga om godkännande av Förenta Nationernas
konvention angående statslösa personers rättsliga ställning och anför.

Förenta Nationernas kommission för de mänskliga rättigheterna antog
år 1947 en resolution, vari Förenta Nationerna uppmanades att snarast
möjligt till behandling upptaga spörsmålet om rättsläget för sådana personer,
som — i synnerhet i avvaktan på förvärv av ett medborgarskap —
varken i rättsligt och socialt hänseende eller i fråga om utfärdande av
handlingar och intyg kunde erhålla skydd respektive bistånd från någon
stats sida. Förenta Nationernas ekonomiska och sociala råd antog påföljande
år en resolution med uppmaning till generalsekreteraren att bl. a. verkställa
en utredning rörande statslösa personers ställning. År 1949 publicerades
resultatet av utredningen under titeln A Studg of Statelessness, och generalsekreteraren
rekommenderade i anslutning därtill bl. a., att en internationell
konvention angående statslösa personers rättsliga ställning skulle
avslutas.

Genom resolution den 8 augusti 1949 beslöt ekonomiska och sociala rådet
att tillsätta en särskild expertkommitté med uppgift att i första hand
utreda frågan, huruvida en konvention om såväl flyktingars som statslösa
personers rättsliga ställning kunde anses motiverad; om så var fallet, skulle
kommittén utarbeta en sådan konvention. Kommittén utarbetade i början
av år 1950 dels ett förslag till konvention om flyktingars rättsliga ställning,
dels ett förslag till protokoll angående statslösa personers rättsliga
ställning. Enligt det senare förslaget skulle vissa av flyktingkonventionens
bestämmelser tillämpas även på sådana statslösa personer, som icke var
flyktingar. En i Geneve i juli 1951 sammankallad diplomatisk konlerens
enades om texten till en konvention angående flyktingars rättsliga ställning.
Denna antogs den 28 juli 1951 och ratificerades av Sverige den 16
augusti 1954 (prop. 1954: 134; UU 1954: 3; rskr. 1954: 364). Däremot blev

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196i

konferensen ej i tillfälle att behandla nyssnämnda protokollsförslag, vilket
återförvisades till ekonomiska och sociala rådet för ytterligare bearbetning.

Frågan om en reglering av de statslösas ställning upptogs på nytt av
Förenta Nationernas generalförsamling vid dess sjunde möte år 1952; i
enlighet med ett dess beslut infordrade generalsekreteraren yttranden över
det föreliggande protokollsförslaget från de regeringar, vilka varit företrädda
vid Geneve-konferensen år 1951. Sedan 15 stater —- däribland Sverige
— avgivit yttranden och ärendet därefter varit föremål för behandling
inom ekonomiska och sociala rådet, beslöt rådet — härtill bemyndigat av
generalförsamlingen — i resolution 526 A (XVII) den 26 april 1954 att
sammankalla en konferens av befullmäktigade regeringsombud för revision
av sagda förslag och för upprättande av ett slutgiltigt protokoll i ämnet.
Konferensen sammanträdde i New York under tiden den 13—23 september
1954 och i densamma deltog ombud från 27 stater. Sverige företräddes av
professor Å. E. V. Holmbäck. Fem stater hade därutöver sänt observatörer
till konferensen.

Under konferensens arbete övergavs protokollsformen för det tilltänkta
internationella instrumentet till förmån för en självständig konvention i
ämnet. Den 28 september 1954 undertecknades sålunda en konvention angående
statslösa personers rättsliga ställning, vars engelska och franska
texter jämte svensk översättning torde få fogas såsom Bilaga till statsrådsprotokollet
i detta ärende, av följande sexton stater: Belgien, Brasilien, Costa
Rica, Danmark, Ecuador, Guatemala, Honduras, Liechtenstein, Nederländerna,
Norge, Salvador, Schweiz, Storbritannien, Sverige, Förbundsrepubliken
Tyskland och Vatikanstaten. Den tid inom vilken konventionen därefter
stod öppen för undertecknande utgick den 31 december 1955. Konventionen
hade då undertecknats av ytterligare sex stater, nämligen Colombia, Filippinerna,
Frankrike, Israel, Italien och Luxemburg. För stat som undertecknat
konventionen blir denna icke bindande utan efterföljande ratifikation.
I stället för undertecknande och ratifikation kan anslutning ske.

Konventionen trädde i kraft den 6 juni 1960, sedan Danmark, Frankrike,
Israel, Norge och Storbritannien ratificerat och Jugoslavien anslutit sig till
densamma. Sedermera har även Belgien, Italien, Luxemburg och Nederländerna
ratificerat konventionen samt Algeriet, Guinea, Irland, Republiken
Korea, Liberia och Madagaskar anslutit sig till densamma.

Konventionen

Angående konventionens innehåll, som nära ansluter sig till innehållet i
den tidigare nämnda konventionen angående flyktingars rättsliga ställning,
må här lämnas följande redogörelse.

Inledningen till konventionen hänvisar bl. a. till att Förenta Nationerna
såväl i sin stadga som i den universella förklaringen den 10 december 1948

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1964

om de mänskliga rättigheterna fastslagit grundsatsen, att människorna utan
åtskillnad skall åtnjuta de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna; vidare hänvisas till att konventionen angående flyktingars rättsliga
ställning endast omfattar statslösa personer, som tillika är flyktingar,
och att många statslösa följaktligen ej åtnjuter skydd enligt sagda konvention.

Begieppet »statslös person» har definierats i art. 1 mom. 1 i konventionen.
Därmed skall förstås varje person, som ej av någon stat med tillämpning av
dess lagstiftning anses såsom dess medborgare. Konventionen omfattar sålunda
endast de jure statslösa. Under konferensens arbete framfördes från
flera håll förslag om att till gruppen statslösa personer även skulle hänföras
sådana, som visserligen ägde medborgarskap i en stat men icke åtnjöt
denna stats beskydd eller på fullgoda grunder hade avstått från sitt medborgarskap,
alltså de facto statslösa. Denna tanke godtogs till en början i
viss form av konferensen, men efter förnyade överväganden beslöts, att
konventionen enbart skulle omfatta de jure statslösa personer. Den svenske
delegaten medverkade till detta beslut och betonade under frågans behandling
bl. a. svårigheterna att juridiskt avgränsa begreppet de facto statslösa
personer. Konferensen enades dock om att i sin slutakt intaga en rekommendation
till konventionsstaterna att i sådana fall, där av vederbörande
angivna skäl för att han avstått från hemlandets beskydd anses såsom fullgoda,
välvilligt överväga möjligheten av att behandla de facto statslösa
på samma sätt som de jure statslösa.

Ett från australisk sida framfört förslag om att — såsom skett i flyktingkonventionen
—- begränsa den blivande konventionens giltighet till att
omfatta endast sådana personer, vilka blivit statslösa till följd av händelser,
som inträffat före den 1 januari 1951, godtogs icke av konferensen. I princip
omfattar konventionen sålunda alla personer som är de jure statslösa,
oberoende av när den händelse inträffat, som utgör grunden till att de är
statslösa.

I art. 1 mom. 2 har angivits de kategorier statslösa, vilka icke omfattas
av konventionen. Sålunda har sådana statslösa personer, som åtnjuter
skydd eller bistånd av andra Förenta Nationernas organ eller institutioner
än Förenta Nationernas Höge Kommissarie för flyktingar undantagits, så
länge sådant skydd eller bistånd lämnas dem. Konferensen avsåg med detta
stadgande närmast de arabiska folkgrupper från Palestina, till vilka hjälp
lämnas genom Förenta Nationernas hjälporganisation för palestinaflyktingar.
Den svenske delegaten nedlade vid omröstningen om denna punkt
sin röst under motivering att ifrågavarande stadgande icke var av sådan
art, att det borde intagas i en allmän konvention om statslösa. Vidare är
konventionen ej tillämplig på den som av vederbörande myndigheter i den
stat, där han bosatt sig, erkännes ha de rättigheter och skyldigheter, som
följer med medborgarskap i sagda stat. Slutligen har från konventionens

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196k

tillämpning undantagits krigsförbrytare och vissa därmed jämställda brottslingar,
de som begått grova brott utanför vistelselandet före ankomsten dit
samt de som gjort sig skyldiga till gärningar stridande mot Förenta Nationernas
syften och grundsatser.

I art. 2 har intagits en erinran om de allmänna skyldigheter en statslös
person har gentemot den stat, i vilken han funnit en fristad. Därvid har särskilt
framhållits förpliktelsen att ställa sig till efterrättelse i vistelselandet
gällande lagar och föreskrifter ävensom åtgärder, som vidtages i syfte att
upprätthålla allmän ordning.

Enligt art. 3 förbinder sig konventionsstaterna att vid konventionens tilllämpning
icke göra åtskillnad mellan statslösa personer med hänsyn till deras
ras, religion eller ursprungsland. Art. 4 garanterar därefter de statslösa
lika vidsträckt religionsfrihet och rätt att bestämma över sina barns religiösa
uppfostran som vistelselandets egna medborgare har. I art. 5 fastslås,
att konventionens bestämmelser icke får minska de rättigheter och förmåner,
som redan må ha beviljats statslösa personer oberoende av konventionen.
Art. 6 innehåller en tolkningsregel för det i konventionen ofta förekommande
uttrycket »under samma förhållanden». Med detta uttryck skall förstås,
att alla de förutsättningar (i synnerhet sådana hänförliga till längden
av och betingelserna för uppehåll och vistelse), vilka vederbörande skulle
behöva uppfylla för att komma i åtnjutande av någon viss rättighet, om han
icke var statslös, måste uppfyllas av honom med undantag för förutsättningar,
som till sin natur är sådana, att en statslös person icke kan uppfylla
dem.

I fråga om omfattningen av de rättigheter och förmåner, som skall tillerkännas
en statslös person i hans nya vistelseland, fastslår art. 7 mom. 1
som allmän grundsats, att statslösa personer, i den mån konventionen icke
själv innehåller för dem mera förmånliga bestämmelser, skall tillerkännas
samma ställning som utlänningar i allmänhet. Därefter har emellertid i
mom. 2 intagits ett stadgande av innebörd, att en statslös person efter tre
års vistelse i en konventionsstat automatiskt skall tillerkännas alla förmåner,
för vilkas åtnjutande av utlänning i allmänhet vederbörande stat eljest
uppställt ett villkor om ömsesidighet i lagstiftningen (réciprocité législative).

1 mom. 3 ålägges konventionsstat att icke fråntaga statslös person rätttigheter
och förmåner, till vilka de oberoende av ömsesidighet redan är berättigade
vid tidpunkten för konventionens ikraftträdande för staten i fråga.
Härutöver har i mom. 4 intagits en allmän rekommendation till konventionsstaterna
att låta de statslösa komma i åtnjutande av en ännu gynnsammare
behandling än den som tillerkännes dem i artikelns båda närmast
föregående moment. Som exempel härpå kan nämnas eftergift av villkoret
om ömsesidighet även i sådana fall där vederbörande ej uppfyller det i mom.

2 uppställda kravet på viss vistelsetid. — Under behandlingen av förevarande
artikel diskuterade konferensen bl. a. begreppet ömsesidighet; från
vissa håll hävdades att det ej var lämpligt att på de jure statslösa perso -

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 196b

ner tillämpa sådana bestämmelser, för vilka ömsesidighet föreskrivits. Härtill
genmäldes emellertid, att ifrågavarande begrepp i detta fall ej avsåg
en i avtal med främmande stat förankrad ömsesidighet (réciprocité diplomatique)
utan ett ömsesidighetsvillkor uppställt i en enskild stats interna
lagstiftning (réciprocité législative).

De två nästföljande artiklarna har avseende på exceptionella åtgärder, som
en stat i något visst läge kan anse sig föranlåten vidtaga mot viss främmande
stats medborgare eller förutvarande medborgare. Sålunda stadgar
art. 8, att konventionsstat ej äger gentemot statslösa personer tillämpa sådana
åtgärder med avseende på vederbörandes person, egendom eller intressen
allenast på grund av att den statslöse tidigare ägt medborgarskap i
den stat lagstiftningen avser. Med hänsyn till att lagstiftningen i åtskilliga
stater ej möjliggör ett automatiskt fritagande av vissa personkategorier från
bestämmelser, som på här avsedda område meddelats angående medborgare
eller förutvarande medborgare i viss stat, föreskriver artikeln därutöver,
att sådan konventionsstat genom ett dispensförfarande skall i enskilda fall
fritaga statslösa personer från lagstiftningens verkningar. Art. 9 medger
emellertid konventionsstat en mera vidsträckt befogenhet än artikel 8 att
mot viss person i särskilda lägen vidtaga åtgärder av tillfällig natur. 1 krigstid
eller eljest i en situation, som i konventionstexten beskrivits med orden
»under andra allvarliga och utomordentliga förhållanden», skall en konventionsstat
sålunda vara oförhindrad att gentemot en person, vars medborgarrättsliga
förhållanden är ovissa, provisoriskt vidtaga sådana åtgärder,
som staten för sin säkerhet finner oundgängligen erforderliga. Ifrågavarande
stat skall dock vara skyldig att därefter verkställa en utredning av
fallet. Om det därvid visar sig, att vederbörande verkligen är statslös, och
att ett upprätthållande av de beslutade åtgärderna ej är nödvändigt för statens
säkerhet, skall dessa återkallas. Här må anmärkas, att vad min företrädare
anfört i den förut omnämnda prop. 1954: 134 (s. 11 f) i anslutning
till det i sak överensstämmande stadgandet i flyktingkonventionen
torde äga motsvarande tillämpning på nu förevarandc artikel.

Stadgandet i fråga har bl. a. syftning på personer, som utger sig för
flyktingar men i själva verket är spioner för utländsk makt och då i första
hand för sitt hemland. Vidare kan stadgandet komma till användning på
flyktingar från ett land, med vilket flyktingarnas vistelseland råkar i krig.
I en sådan situation är det tydligen rimligt, att vistelselandets myndigheter
skall omedelbart kunna internera alla personer med medborgarskap i fiendelandet
för att först sedermera frånskilja sådana flyktingar, vilka efter
närmare undersökning kan förutsättas förhålla sig lojalt mot vistelselandet.

Art. 10 innehåller stadganden om särskilt gynnsam beräkning av vistelsetid
för tvångsförflyttade personer, som blivit statslösa. I art. 11 har intagits
en uppmaning till konventionsstat att i fråga om statslös person, som
regelmässigt är anställd som besättningsmedlem ombord på fartyg under
statens flagga, visa särskild välvilja vid behandling av ansökningar om bo -

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1964

sättningstillstånd, om förseende med resedokument eller om tillfälligt uppehållstillstånd
för underlättande av bosättning i annat land.

Art. 12 innehåller i mom. 1 regeln, att en statslös persons personalstatut
skall vara lagen i det land, där vederbörande har sitt hemvist (domicile),
eller, om den statslöse saknar hemvist, lagen i den stat där denne har sin
vistelseort (residence, résidence). I artikelns mom. 2 har intagits ett stadgande
om skydd för av den statslöse under tidigare personalstatut förvärvade
rättigheter särskilt avseende äktenskapliga förhållanden.

Förenta Nationernas internationella lagkommission framlade våren 1954
vid sitt sjätte möte vissa synpunkter på spörsmål sammanhängande med
statslöshet. Så förklarade kommissionen det bl. a. vara önskvärt, att statslösa
personer gavs en ställning som »beskyddade personer». Konferensen
beaktade dock ej dessa synpunkter; när det gällde att bestämma omfattningen
av de rättigheter och förmåner, som skulle tillerkännas de statslösa,
följde konferensen i stället i huvudsak de riktlinjer, efter vilka flyktingkonventionen
hade utarbetats. Sålunda skall statslösa personei åtnjuta
samma rättigheter som statens egna medborgare i följande hänseenden,
nämligen skydd för industriell, litterär, konstnärlig och vetenskaplig
äganderätt (art. 14), rätten att föra talan inför domstol, däri inbegripna
förmånerna av rättshjälp och befrielse från skyldighet att ställa säkerhet
för rättegångskostnad (art. 16 mom. 1 och 2), rätt att i annat land än vistelselandet
behandlas som dess medborgare i avseende å rättshjälp och befrielse
från skyldighet att ställa säkerhet för rättegångskostnad (art. 16
mom. 3), tilldelning i händelse av ransonering vid varuknapphet (art. 20),
rätt till grundskoleundervisning i statliga och kommunala skolor (art. 22
mom. 1), understöd och bistånd från det allmänna (art. 23), förmåner på
arbetslagstiftningens och socialförsäkringens område, varunder i mån av
statlig reglering uttryckligen inbegripes bl. a. föreskrifter beträffande avlöning,
arbetstidens längd, övertid, betald semester, minimiålder för arbetsanställning,
lärlingskap och yrkesutbildning, kvinnors och unga personers
arbete samt åtnjutande av förmåner enligt kollektivavtal, ävensom förmåner
av socialförsäkring vid olycksfall i arbete, yrkessjukdomar, moderskap,
sjukdom, invaliditet, ålderdom, dödsfall, arbetslöshet, familjetörsörjningsskyldighet
och liknande (art. 24 mom. 1) samt beskattning (art. 29). Därutöver
har i art. 17 mom. 2 intagits en allmän rekommendation till konventionsstaterna
att i fråga om rätten att antaga och innehava lönad anställning
likställa statslös person med statens egna medborgare; detta skall i
synnerhet gälla beträffande sådana statslösa, som inkommit på statens område
genom särskilt planerade åtgärder för arbetskraftsanskaffning ellei
immigration.

Den form av behandling såsom mest gynnad utlänning, som flyktingkonventionen
i vissa hänseenden tillerkänt flyktingar, har cj någon motsvarighet
i föreliggande konvention. Art. 15 angående rätten alt tillhöra samman -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196b

slutningar utan politiska eller vinstsyften och fackföreningar ävensom art. 17
mom. 1 angående rätten att antaga och innehava lönad anställning tillerkänner
sålunda statslösa personer endast en så förmånlig behandling som möjligt
och i alla händelser icke mindre förmånlig än den, som tillkommer utlänningar
i allmänhet under samma förhållanden. Till denna grupp har även
hänförts rätten att förvärva äganderätt och andra rättigheter till lös och fast
egendom, varunder särskilt omnämnes hyreskontrakt (art. 13), rätten att
utöva näring (art. 18), rätten att utöva fria yrken (art. 19), rätten till bostad
vid bostadsreglering (art. 21), rätten till deltagande i den högre undervisningen,
erkännande av utländska skolbetyg, diplom och universitetsexamina
samt till nedsättning i avgifter och till stipendier (art. 22 mom. 2)
ävensom rätten att välja vistelseort och att röra sig fritt inom statsområdet
(art. 26).

Det är att observera att vissa av de förmåner och rättigheter, för vilka i
det föregående redogjorts, har försetts med inskränkningar. Så skall dessa i
några fall åtnjutas av en statslös person endast i den stat där denne har sin
vanliga vistelseort (art. 14) eller i den stat där den statslöse lovligen vistas
eller uppehåller sig (art. 15, 17 mom. 1, 18, 19, 21, 23, 24 mom. 1 och 26).
På socialförmånernas område medger vidare art. 24 mom. 1 b) rätt till åtskillnad
i behandlingen i vissa närmare angivna hänseenden, nämligen dels
för att skydda redan förvärvade rättigheter eller rättigheter, som håller på
att förvärvas, dels för att undantaga förmåner eller delar av förmåner, som
uteslutande bekostas av allmänna medel eller skulle utgå till personer, vilka
icke i fråga om erläggande av avgifter uppfyller stadgade förutsättningar.

Till de förut omförmälda stadgandena i art. 2b mom. 1 ansluter sig en i
mom. 2 av samma artikel intagen föreskrift av innebörd, att ersättning i
anledning av statslös persons död till följd av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom
skall utgå utan hinder av att förmånstagaren vistas i annan
stat än den varifrån ersättningen utgår. I mom. 3 av samma artikel stadgas
vidare att, i den mån konventionsstaterna inbördes träffat eller kommer
att träffa överenskommelser om vidmakthållande av rättighet i fråga
om socialförsäkring, som förvärvats eller håller på att förvärvas, sådana
förmåner skall åtnjutas även av statslösa personer, under förutsättning att
dessa uppfyller de villkor, som föreskrivits för medborgarna i de stater,
vilka träffat överenskommelserna i fråga. Slutligen innehåller mom. b en
allmän rekommendation till konventionsstaterna att till statslösa personer
utsträcka förmåner stadgade i liknande överenskommelser, som redan
träffats eller kommer att träffas mellan konventionsstater och utanför konventionen
stående stater.

Art. 27 ålägger konventionsstat att förse statslösa personer inom dess område
med identitetshandlingar, därest de ej är i besittning av gällande resedokument.
I anslutning därtill föreskriver art. 28, att konventionsstat
skall förse statslös person, som lovligen vistas inom dess område, med resedokument
för resor utomlands. Sådant må dock förvägras, då staten i det

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 196å

enskilda fallet finner tungt vägande skäl hänförliga till den nationella säkerheten
eller den allmänna ordningen rättfärdiga en sådan vägran.

De närmare villkoren för utfärdande av resedokument återfinnes i en bilaga
till konventionen, till vilken art. 28 hänvisar. Denna bilaga överensstämmer
i huvudsak med motsvarande bilaga till flyktingkonventionen.
Dock må noteras, att till skillnad mot denna senare föreskriver konventionen
angående de statslösa ej en ovillkorlig skyldighet för konventionsstat,
som utfärdat resedokument, att medgiva den statslöse rätt att under viss tid
återresa till staten ifråga. Annan stat äger dock påyrka, att resedokumentet
skall innehålla dylikt tillstånd, vilket i förekommande fall skall gälla för en
tid av minst tre månader (§13 mom. 1 i bilagan). Den utfärdande staten
kan å andra sidan föreskriva, att resedokumentet ej skall gälla för återresa
till denna stat utan att ha försetts med särskild visering härför (§13 mom.
2 i bilagan). Vistelselandets myndigheter har härigenom beretts möjlighet
att i händelse av behov utöva kontroll över den statslöses utlandsresor. 1
ett bihang till bilagan har intagits ett förslag till formulär till resedokument,
vilket nära överensstämmer med resedokument enligt flyktingkonventionen.

Art. 28 innehåller även en allmän rekommendation till konventionsstat att
utfärda resedokument jämväl till annan statslös person än förut sagts, varvid
särskilt framhålles det fall, att den statslöse ej kan erhålla sådant från
sitt sedvanliga vistelseland.

En statslös person skall enligt art. 30 mom. 1 erhålla tillstånd av konventionsstat
att, i enlighet med där gällande bestämmelser, därifrån till annan
stat, som beviljat vederbörande tillstånd till bosättning, utföra sådan egendom,
som han tidigare medtagit till förstnämnda stat. Huruvida förevarande
artikel skulle medtagas i konventionen var föremål för viss diskussion.
Konferensens majoritet enades om att så borde ske, eftersom föreskriften
om att egendomens överförande skulle äga rum i enlighet med i vederbörande
stat gällande bestämmelser skulle förhindra missbruk av ifrågavarande
förmån. Även om omfattningen av denna förmån ej diskuterades av
konferensen och bestämmelsens innebörd är oklar, vill jag här erinra om
att motsvarande stadgande i flyktingkonventionen enligt uttalande i prop.
1954: 134 (s. 15) ansågs omfatta endast sådana tillgångar, som en flykting
medfört till ett första tillflyktsland. Det fall att en person under någon tid
före sin flykt från hemlandet till ett främmande land, i vilket han tager
sin fristad, överfört tillgångar i större eller mindre poster, ansågs däremot
icke hänförligt under stadgandet. Art. 30 innehåller därjämte i mom. 2
en rekommendation till konventionsstaterna att till välvillig prövning upptaga
en ansökan från en statslös person om att få utföra även viss annan
egendom till stat, där han erhållit tillstånd alt bosätta sig.

Art. 31 handlar om konventionsstats rätt att utvisa statslösa personer. I
mom. 1 föreskrives, att statslös person, som lovligen uppehåller sig på en
konventionsstats område, ej skall få utvisas annat än av skäl hänförliga till

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196b

den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen (public order, ordre
public). Med allmän ordning åsyftas här närmast det franska begreppet
ordre public, vari kan sägas rymmas den samhälleliga rättsordningen i
stort. I mom. 2 av artikeln fastslås statslös persons principiella rätt att bliva
hörd, innan beslut om hans utvisning fattas. Enligt mom. 3 skall konventionsstat
före verkställandet av flyktings utvisning bereda denne skäligt
rådrum för sökande av tillstånd att inresa i annat land.

Den sista av konventionens materiella bestämmelser är art. 32, som innehåller
en rekommendation till konventionsstaterna att så mycket som möjligt
underlätta statslösa personers införlivande med vistelselandet och deras
naturalisation.

Konventionens slutbestämmelser i artiklarna 33—42 reglerar ett antal för
internationella konventioner i allmänhet gemensamma ämnen. Av dessa må
art. 38 angående förbehåll uppmärksammas. Denna artikel stadgar, att en
stat äger göra förbehåll mot det stora flertalet artiklar i konventionen. Vissa
artiklar har dock befunnits ha för konventionens syften så väsentlig betydelse,
att förbehåll mot desamma ej medgivits. Så är förhållandet beträffande
art. 1 (definition av uttrycket »statslös person»), art. 3 (förbud mot skiljaktig
behandling), art. 4 (religion), art. 16 mom. 1 (rätt att föra talan inför
domstol) samt artiklarna 33—42 (kapitlet »Slutbestämmelser»).

Vissa av flyktingkonventionens bestämmelser ansågs av konferensen vara
av sådan natur, att de ej borde ingå i en konvention angående statslösa personer.
Sålunda förekommer bl. a. ingen motsvarighet till flyktingkonventionens
art. 33 angående förbud mot utvisning och avvisning till stat, där flyktingens
liv eller frihet skulle hotas på grund av hans ras, religion, nationalitet,
tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning. På föranledande
av den svenske delegaten intogs dock i konferensens slutakt ett uttalande
av innehåll, att orsaken till att ifrågavarande bestämmelse ej medtagits
var, att den ansågs giva uttryck för en allmänt erkänd grundsats, och
att det i följd därav var onödigt att i konventionen införa en motsvarande
regel.

För fullständighetens skull må tilläggas, att —- enligt ett i konferensens
slutakt intaget beslut — de i konventionen insatta kapitel- och artikelrubrikerna
skall anses hava medtagits uteslutande för att göra konventionstexten
mera överskådlig och icke får vara vägledande vid en tolkning av densamma.

Departementschefen

Den konvention angående statslösa personers rättsliga ställning, för vilken
redogörelse lämnats, får ses som en naturlig utveckling i strävandena
att genom internationell samverkan lösa internationella problem av
humanitär natur. Spörsmålet om flyktingars rättsliga ställning har reglerats
redan genom konventionen den 28 juli 1951; även sådana statslösa per -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196k

soner, som samtidigt är flyktingar, omfattas av sagda konvention. Föreliggande
statslöshetskonvention tillkom i syfte att tillförsäkra jämväl andra
statslösa personer motsvarande rättigheter och förmåner. Konventionens
räckvidd har dock begränsats, därigenom att den gjorts tillämplig endast
på de jure statslösa personer, d. v. s. personer som ej av någon stat med
tillämpning av dess lagstiftning anses såsom dess medborgare. Sådan statslöshet
de jure kan uppkomma av varierande orsaker. Ett lands medborgarskapslagstiftning
kan sålunda innehålla en föreskrift om automatisk förlust
av medborgarskapet efter viss tids vistelse i utlandet; jag vill här erinra
om såväl den s. k. tioårsregeln i 7 § 1894 års svenska medborgarskapslag
som bestämmelsen i 8 § nu gällande 1950 års medborgarskapslag om förlust
av medborgarskapet vid fyllda 22 års ålder för den, som fötts utom
riket och aldrig haft samhörighet med Sverige. En annan grupp statslösa
omfattar de kvinnor, som genom äktenskap med utlänning förlorat sitt
medborgarskap utan att samtidigt förvärva medborgarskap i mannens hemland
(jfr 18 § 1950 års medborgarskapslag). För en tredje grupp — de från
födelsen statslösa — är orsaken till statslösheten att finna i det förhållandet,
att lagstiftningen om förvärv av medborgarskap i vissa stater bygger
på nationalitetsprincipen (jus sanguinis) och i andra på domicilprincipen
(jus soli). Vidare kan statslöshet uppkomma därigenom att en person genom
en statsakt berövas sitt medborgarskap. Det har även förekommit, att
en stat lagstiftningsvägen beslutat om att kollektivt fråntaga en viss grupp
medborgare deras medborgarskap.

Den lämnade översikten för olika orsaker till statslöshet de jure gör
ej anspråk på att vara fullständig. Med all sannolikhet är antalet de jure
statslösa personer här i landet dock relativt litet. I 1960 års folkräkning
har antalet statslösa angivits till 3 911; den därvid gjorda klassificeringen
efter nationalitet byggde emellertid på uppgifter i mantalslängderna, och
det torde ej kunna uteslutas, att däri intagits även personer som är medborgare
i visst land, även om de ej åtnjuter dettas skydd, alltså de facto
statslösa personer. Dessa torde många gånger omfattas av flyktingkonventionen,
liksom de i juridisk mening statslösa i flera fall samtidigt torde
vara att betrakta som flyktingar i flyktingkonventionens mening. Den
grupp statslösa, på vilken konventionen angående statslösa personers rättsliga
ställning äger avseende, är på grund av dessa omständigheter sannolikt
relativt liten här i landet, och den torde för övrigt i Sverige redan i
stor utsträckning enligt praxis åtnjuta de rättigheter och förmåner, som
tillerkännes den genom en svensk ratifikation av konventionen. Oaktat det
sagda anser jag, att humanitära skäl talar för att Sverige ej står utanför
de internationella strävandena att förbättra även nu förevarande grupps
ställning.

Jag vill i sammanhanget nämna, att inom Förenta Nationernas ram utarbetats
eu konvention den 31 augusti 1961 för eliminering av framtida

Kungi. Maj:ts proposition nr 170 år 1964

statslöshet. Denna konvention bär ej undertecknats av Sverige, enär det med
hänsyn till det nordiska samarbetet på medborgarskapslagstiftningens område
ansetts lämpligt att upptaga frågan om en eventuell anslutning till
sagda konvention i nordiskt samråd. 1961 års utredning om översyn av den
svenska medborgarskapslagstiftningen har erhållit i uppdrag att tillsammans
med delegerade från Danmark, Finland och Norge avge utlåtande om
lämpligheten av en sådan anslutning.

Som redan tidigare anförts ansluter sig föreliggande statslöshetskonvention
nära till innehållet i konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars
rättsliga ställning, och beträffande flertalet av konventionens artiklar
anser jag mig därför kunna hänvisa till vad som beträffande deras
motsvarighet i flyktingkonventionen anförts i prop. 1954: 134 angående
ratifikation av denna senare konvention. Jag avser att i det följande huvudsakligen
uppehålla mig vid de artiklar i statslöshetskonventionen, mot vilka
förbehåll från svensk sida har bedömts erforderliga. Dessa förbehåll ansluter
sig på flera punkter nära till motsvarande förbehåll i flyktingkonventionen.

Till att börja med vill jag dock konstatera, att ej heller i fråga om statslöshetskonventionen
hinder synes möta för Sverige att godkänna de artiklar
i konventionen, mot vilka förbehåll ej må göras. Den grundläggande förutsättningen
för en svensk ratifikation av konventionen är sålunda uppfylld.
Det förhållandet att från konventionens tillämpning ej uttryckligen
undantagits sådana personer, vars statslöshet grundar sig på att de svikit
sina medborgerliga plikter — en dylik särreglering ifrågasattes under de
diskussioner, som föregick svenska regeringens yttrande över det ursprungliga
protokollsförslaget —- synes mig ej böra föranleda någon erinran från
svensk sida. Art. 1 mom. 2 (iii) torde för övrigt täcka flertalet fall, då en
statslös person ej bör komma i åtnjutande av de förmåner och rättigheter
konventionen medger.

I samband med ratifikationen av flyktingkonventionen gjordes ett allmänt
förbehåll från svensk sida av innebörd, att tillämpningen av konventionens
bestämmelser om att flykting skulle tillerkännas den förmånligaste
behandling, som tillkommer främmande lands medborgare, icke skulle röna
inverkan av förmåner, som tillerkänts eller kunde komma att tillerkännas
medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge eller någotdera av dessa
länder. Som redan angivits vid redogörelsen för art. 15 och art. 17 mom. 1
innehåller föreliggande konvention ej någon föreskrift om dylik behandling
av statslösa personer. Ett motsvarande förbehåll är sålunda ej erforderligt
vid ratifikation av statslöshetskonventionen. I detta sammanhang vill jag
även erinra om att Sverige, sedan såväl lagen den 30 december 1960 (nr
729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk som lagen samma
dag (nr 730) om rätt till fotografisk bild trätt i kraft den 1 juli 1961, åter -

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 1964

kallat det på sin tid gjorda förbehållet mot flyktingkonventionens art. 14
om konstnärlig och industriell äganderätt.

Vidkommande de artiklar, mot vilka förbehåll torde få göras, må följande
nämnas.

Svensk rätt giver ej generellt statslösa personer en sämre ställning än
den, som utlänningar i allmänhet åtnjuter i Sverige, och förbudet häremot
i art. 7 mom. 1 i konventionen har således full täckning i svensk rätt. Däremot
går stadgandet i mom. 2 av samma artikel om att statslös person efter
tre års vistelse i landet skall vara undantagen från villkor om ömsesidighet,
som för åtnjutande av viss förmån uppställts i svensk lag utan att vara
förankrat i avtal med främmande stat, längre än vad som för närvarande
gäller här i landet. Lagen den 17 juni 1938 (nr 322) angående rätt för Konungen
att meddela förordnande om vissa förmåner åt statslösa m. fl. —
ändrad genom lag den 17 december 1954 (nr 751) — föreskriver visserligen,
att, därest Kungl. Maj :t jämlikt stadgande i lag eller särskild författning under
förutsättning av ömsesidighet äger förordna, att viss förmån skall tillkomma
medborgare i annat land, Kungl. Maj :t i den mån skäl därtill föreligger
jämväl må förordna, att sådan förmån skall tillkomma bl. a. personer,
vilka icke någonstädes äger medborgarskap. Med stöd av 1938 års lag
har förordnande hittills endast meddelats beträffande förmånen av fri rättegång
samt befrielse från skyldigheten att i rättegång vid svensk domstol
mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada (kungörelsen
den 22 september 1944 (nr 627) angående vissa förmåner åt statslösa m fl.,
vilken sedermera ersatts av kungörelsen den 17 december 1954 (nr 752) i
samma ämne). I betraktande härav torde tiden ännu icke vara inne att i
form av en generell dispens tillerkänna varje statslös person med tre års
vistelse i Sverige alla rättigheter och förmåner, som annan utlänning författningsenligt
är berättigad åtnjuta med stöd av en ömsesidighetsklausul.
Jag finner därför ett svenskt förbehåll mot art. 7 mom. 2 påkallat. Jag ser
däremot inga betänkligheter mot ett godtagande från svensk sida av föreskrifterna
i art. 7 mom. 3 och 4.

Mot den i första avsnittet av art. 8 intagna absoluta regeln om fritagande
av statslös person från undantagsåtgärder, som befunnits böra vidtagas mot
medborgare eller förutvarande medborgare i den stat där vederbörande tidigare
ägt medborgarskap, synes vissa invändningar kunna göras. Med den
konstruktion den år 1945 införda, numera upphävda lagstiftningen om
kontroll av viss utländsk egendom erhöll, omfattade den bl. a. egendom
tillhörig statslösa personer bosatta i den stat, mot vilken undantagsåtgärderna
var riktade. Som den tidigare lämnade översikten beträffande statslöshetens
orsaker utvisar, behöver inträdd statslöshet ej alltid medföra en
genomgripande förändring i den statslöses förhållande till sitt förutvarande
hemland; det är således ej uteslutet att den statslöse kvarbor i landet eller
även flyttar dit, efter det att förlusten av medborgarskapet inträtt. I sådana

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196b

fall skulle det mången gång förefalla omotiverat att fritaga den statslöse
från sådana undantagsåtgärder, som drabbar hans förutvarande landsmän
oberoende av deras vistelseort. Någon gång torde inte ens expatriering —
individuell eller kollektiv — utgöra tillräcklig grund för befrielse från undantagsåtgärder.
Detta gäller i synnerhet sådana fall, då en statslös intill
kort tid före expatrieringen uppträtt solidariskt med regimen i hemlandet
och kanske t. o. m. utgjort ett värdefullt stöd för denna. Å andra sidan är
det tydligt, att i många fall starka skäl kan tala för att en statslös person
fritages från undantagsåtgärder riktade mot medborgare i det land, där han
tidigare ägt medborgarskap och fortfarande kvarbor. Enligt 1945 års lagstiftning
i ämnet gavs även möjligheter att medgiva undantag i särskilda
fall. Det kan ej uteslutas, att enahanda principer vid anordnande
av undantagsåtgärder mot utländsk egendom kan komma att tillämpas vid
en eventuell framtida, likartad lagstiftning. Möjligheten av en sådan utformning
av ett lands lagstiftning om undantagsåtgärder har även förutsetts
i det senare avsnittet av konventionens art. 8. I likhet med vad som
skett beträffande motsvarande bestämmelse i flyktingkonventionen torde
dock — med hänsyn till möjligheten av olika tolkningar av artikeln — ett
allmänt förbehåll mot densamma böra göras från svensk sida.

En statslös persons personrättsliga ställning skall enligt art. 12 mom. 1
bestämmas av lagen i det land, där vederbörande har sitt hemvist eller, vid
avsaknad av sådant, sin vistelseort. Medan konventionen sålunda bygger
på domicilprincipen, är utgångspunkten i Sverige vid bestämmande av personalstatutet
nationalitetsprincipen; denna har blivit fastslagen i bl. a. lagen
den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, förmynderskap och adoption. För medborgare i de nordiska
länderna har dock, till följd av ett flertal internordiska konventioner,
domicilprincipen lagfästs i åtskilliga särförfattningar. Tillika må framhållas,
att genom en lagändring år 1947 (nr 444) i 1904 års lag i 7 kap. 4 a §
införts ett stadgande av innehåll att, därest undersåte i stat, vilken icke är
ansluten till konventionen den 12 juni 1902 för lösande av konflikter mellan
lagar i fråga om äktenskap, sedan minst två år har hemvist här i riket och
vill inför svensk myndighet träda i äktenskap, hans rätt att ingå äktenskapet
må prövas efter svensk lag, där han det begär. Den stora tillströmningen
till vårt land efter andra världskriget av bl. a. politiska flyktingar
har ytterligare ökat sympatierna för användningen av domicilprincipen
inom den svenska internationella privaträtten. Genom beslut den 30 september
1959 förordnade Kungl. Maj :t, att den år 1957 tillkallade familjerättskommitténs
uppdrag att företaga en översyn av äktenskapslagstiftningen
och därmed sammanhängande frågor skulle utvidgas att omfatta jämväl
den internationella familj erättslagstiftningen. Enligt sina direktiv har kommittén
med förtur upptagit frågan om domsrätten i äktenskapsmål av internationell
natur. På grundval av kommitténs förslag har beslutats prop.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196b

1964: 168 med förslag till provisorisk lagstiftning i detta ämne. Därvid har
även föreslagits en mindre jämkning i 7 kap. 2 och 4a §§ 1904 års lag om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap
och adoption.

Vad så angår statslösa personer saknas lagbestämmelser i Sverige rörande
tillämpligt personalstatut. I rättspraxis har dock erkänts, att sådana i fråga
om personliga rättsförhållanden är underkastade lagen i den stat,
där de har sitt hemvist. För statslös med hemvist i Sverige torde således tilllämpas
i huvudsak samma bestämmelser som för svensk medborgare. I
prop. 1947: 324 med förslag till nyss omnämnd 4 a § i 7 kap. 1904 års
lag har föredragande departementschefen även uttalat, att för statslösa
personer bosättningslandets lag anses vara tillämplig vad avser äktenskapsrättsliga
frågor. Under särskilt framhållande av att gällande lagstiftning ej
efter orden är tillämplig på statslösa personer har familjerättskommittén
emellertid föreslagit, att gruppen statslösa skall uppmärksammas, om
lagstiftningsåtgärder avseende en utvidgning av de svenska domstolarnas
kompetens i äktenskapsmål vidtages beträffande flyktingar m. fl. I 1 §
första stycket a) förslaget till lag om svensk domstols prövning av äktenskapsmål
i vissa fall har även upptagits det fallet, att endera maken är
statslös. För svensk domsrätt och tillämpning av svensk lag föreskriver
lagförslaget emellertid hemvist i Sverige för den statslöse under minst ett
år. I denna del har familjerättskommittén hävdat, att även om nationaliteten
för den statslöses del ej konkurrerar med domicilet som anknytningsmoment
det ej förefaller omotiverat att fordra en viss tids bosättning i
Sverige.

Som den föregående framställningen utvisar intar gruppen statslösa personer
inom den svenska internationella privaträtten en privilegierad ställning
i jämförelse med övriga utlänningar. Bestämmelserna i konventionens
art. 12 mom. 1, där anknytningsmomentet angivits till antingen hemvistet
eller vistelseorten — någon viss tids anknytning har däremot ej föreskrivits
— torde emellertid ännu ej äga full täckning i rättspraxis här i landet vartill
kommer vad nyss anförts om den nya lagstiftningen om domsrätt och
tillämplig lag; ett allmänt förbehåll synes mig av den anledningen påkallat
från svensk sida. Något förbehåll torde å andra sidan ej erfordras beträffande
de i art. 12 mom. 2 upptagna bestämmelserna om skydd för förvärvade
rättigheter uppkomna under en statslös persons tidigare personalstatut.

Art. 2b, vilken handlar om arbetslagstiftning och socialförsäkring, föreskriver,
att statslösa personer skall jämställas med landets egna medborgare
i fråga om en rad uppräknade socialförmåner. Denna grundsats är sedan
länge genomförd i Sverige såvitt gäller arbetslagstiftningen, vilken beröres i
mom. 1 a). Även beträffande socialförsäkring, varom stadgas i mom. 1 b),
torde överensstämmelse i huvudsak föreligga mellan konventionen och den

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 1964

svenska lagstiftningen på området. Dock förekommer vissa avvikelser av sådan
natur, att förbehåll från svensk sida i vissa hänseenden torde bliva erforderliga.
30 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring
innehåller sålunda i fråga om olycksfall i arbete och yrkessjukdomar vissa
särregler avseende sådana personer, som ej är svenska medborgare och ej
bosatta i Sverige. Enligt paragrafens första stycke har försäkringsinrättning
beträffande ifrågavarande kategori utlänningar möjlighet att utbyta
sjukpenning, barntillägg eller livränta mot ett engångsbelopp, som står i
viss relation till ersättningens kapitalvärde. Vidare har i andra stycket föreskrivits
inskränkningar i rätten till begravningshjälp efter person, som
nyss sagts. Nu gällande författningar, varigenom Kungl. Maj:t med stöd av
paragrafens tredje stycke förordnat om undantag från vad i de två första
styckena föreskrivits, omfattar ej statslösa personer; ett svenskt förbehåll
mot art. 24 mom. 1 b) blir sålunda erforderligt i detta hänseende. Med
hänsyn till att enligt 30 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring ersättningsrätten
kan påverkas av att den efterlevande vid olyckstillfället var
bosatt utanför Sverige, måste vidare förbehåll göras även mot art. 24 mom.
2; däri stadgas förbud mot inskränkning i rätten till ersättning i anledning
av statslös persons död till följd av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom
för det fall att förmånstagarens vistelseort är belägen utanför vederbörande
konventionsstats område.

De nu ifragavarande svenska förbehållen kan emellertid förväntas komma
att till sin räckvidd åtskilligt begränsas av att statslösa personer, vilka utför
arbete omfattat av den svenska lagen om yrkesskadeförsäkring, i allmänhet
torde vistas här under sådana omständigheter, att de får anses vara i riket
bosatta.

Försäkrad enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring
är såväl svensk medborgare som den, som utan att vara svensk medborgare
är mantalsskriven i landet. Vidkommande sjukförsäkring innebär detta,
att sådan statslös person, som uppehåller sig i Sverige utan att vara här
mantalsskriven, ej äger att komma i åtnjutande av sjukvårdsersättning,
sjukpenning och moderskapspenning.

Beträffande folkpension, vare sig det är fråga om ålderspension, förtidspension,
familjepension eller tilläggspension till folkpension, har rätten till
sådan förmån förbundits med krav på såväl svenskt medborgarskap som —
i regel — mantalsskrivning här i landet.

Rätt till tilläggspension grundas enligt lagen om allmän försäkring på inkomst
av förvärvsarbete. Pensionsgrundande inkomst kan beräknas endast
för den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring; för andra än
svenska medborgare innebär detta följaktligen ett krav på mantalsskrivning
här i landet. Därutöver gäller i fråga om rätten till tilläggspension ävensom
beräkningen av densamma i vissa avseenden förmånligare regler för svenska
medborgare än för andra försäkrade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1964

De i lagen om allmän försäkring uppställda kraven på mantalsskrivning
respektive medborgarskap går otvivelaktigt utöver vad art. 24 mom. 1 b) i
konventionen föreskriver såsom villkor för åtnjutande av socialförsäkringsförmån.
Dessa förhållanden påkallar sålunda förbehåll från svensk sida.

För inträde i erkänd arbetslöshetskassa tillämpas samma villkor för svenska
medborgare och utlänningar. Arbetsmarknadsstyrelsen äger dock enligt
11 § förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor
föreskriva begränsningar i denna rätt för dem, som ej är svenska
medborgare. Ett svenskt förbehåll mot art. 24 mom. 1 b) är därför påkallat
även i detta hänseende.

Vissa inskränkningar gäller i utländskt barns rätt till allmänt barnbidrag
enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag och till bidragsförskott
enligt lagen den 21 maj 1964 (nr 143) om bidragsförskott.
Dessa förmåner bekostas emellertid i sin helhet av allmänna medel, och
åtskillnad i behandlingen av svenska och utländska medborgare är därför
medgiven enligt art. 24 mom. 1 b) ii) i konventionen.

De bilaterala konventioner Sverige ingått med främmande stater rörande
social trygghet har i huvudsak haft avseende endast på medborgare i konventionsstaterna.
Därutöver har Sverige genom sin anslutning till de den 11
december 1953 i Paris undertecknade europeiska avtalen — jämte tilläggsprotokoll
— om social trygghet m. m. (SO 1955: 31—33) förbundit sig att i
viss utsträckning tillämpa avtalens bestämmelser på flyktingar på lika villkor
som för medborgare i konventionsstaterna. Däremot har något generellt
förordnande ej meddelats om att Sverige utvidgar sina förpliktelser gentemot
utlänningar enligt nu gällande konventioner till att omfatta även statslösa
personer, som tidigare haft hemvist i stat, med vilken Sverige ingått avtal
på socialförsäkringens område. Ett svenskt förbehåll torde sålunda vara
erforderligt även beträffande konventionens art. 24 mom. 3, som föreskriver
att konventionsstat skall låta jämväl statslösa personer bliva delaktiga av
förmåner omfattade av överenskommelser konventionsstater emellan rörande
vidmakthållande av rättighet i fråga om socialförsäkring, som förvärvats
eller håller på att förvärvas.

Beträffande art. 25 angående bistånd av förvaltningsmyndigheter finner
jag, att Sverige icke kan undgå att göra ett förbehåll mot stadgandet i mom.
2 i denna artikel om skyldighet för myndighet i den statslöses vistelseland
att i utländsk myndighets ställe utfärda eller låta utfärda handlingar och intyg
rörande statslösa personer. Förbehållet bör avse dokument, för vilka erforderligt
underlag saknas här i landet.

Vidkommande det resedokument, som konventionsstat enligt art. 28 i
konventionen skall utfärda för statslös person, som lovligen vistas inom dess
område, har jag från statens utlänningskommission erfarit, att det för
svenskt vidkommande efter en ratifikation av konventionen torde bliva aktuellt
att använda samma formulär, som begagnas vid utfärdande av rese 2

Bihang till riksdagens protokoll l!)6b.l samt. Nr 170

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196k

dokument enligt flyktingkonventionen, dock att formuläret först förses med
anteckning om att resedokumentet utfärdats med stöd av konventionen den
28 september 1954 angående statslösa personers rättsliga ställning.

Jag vill avslutningsvis erinra om att spörsmålet om tillämplig konvention
i sådana fall där en statslös person omfattas av såväl flyktingkonventionen
som statslöshetskonventionen ej uttryckligen reglerats i sistnämnda
konvention. Under 1954 års konferens gjorde sig dock den uppfattningen
gällande, att en statslös person i förekommande fall skulle äga stödja sig
på vilken som helst av de två konventionerna. I sammanhanget må även
uppmärksammas art. 5 i föreliggande konvention, enligt vilken ingen bestämmelse
i konventionen skall få föranleda inskränkning i rättigheter och
förmåner, som konventionsstat beviljat statslösa personer oberoende av konventionen.

Under åberopande av det anförda får jag föreslå, att Förenta Nationernas
konvention den 28 september 1954 angående statslösa personers rättsliga
ställning måtte jämlikt 12 § regeringsformen framläggas för riksdagen för
godkännande, och hemställer alltså

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att godkänna konventionen med förbehåll mot art. 7
mom. 2, art. 8, art. 12 mom. 1, art. 24 mom. 1 b), 2 och 3
samt art. 25 mom. 2 av innebörd som förut angivits.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
L. Schönander

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196b

, ''• • Mi,* •

■ - >q >ggf ; ■.

■, ; Vt'': ’ i ,V", W

■

1 O rf; i.

-A

''■•.i K v,.''; ,uA A} Alti''k ..>

:x.j v.'' ir '' ''k

.-.''..iti It V'' H;

■ l! j : 0; ?

BILAGA ;it’, *iu yirffij:%■ |i •.>ti''''s*)

*: :>i i i''<! i i -• •: •. ’*?V ? - i: i Cn i ’

«.y?r- i■?: .i v ■>{•-•/., rh.uusH huH

• ’ »O ■» *, * .• '' r.»;L j '' ''>’~V Sil rL

i -■ < . >\jTf I.:

. I.l *•> 1

'' / (i

iV’’ : ■ I- 1 It» ii bi

%?''*>(''> ;il''!

■ ‘ft- . >ss f:1

. t; Ti, MTOjJXii

■ .* ;*? l . ''.

; - 1 ■ i -,». i i'''',x Vt ■ v ;w

■ '' , rf v g*!{>;• Vc ''•: <

'' '' - ’ '' , . '' ■ : b *''.

.... ■: Åt ini'': oi

, L,/i t (A i AlA,
:• ’ • ■;> ’>
•'' •• ’u.''C • v

.rii i <

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 1964

Convention relating to the status of Stateless
persons

Preamble

The High Contracting Parties,

Considering that the Charter of the
United Nations and the Universal
Declaration of Human Rights approved
on 10 December 1948 by the
General Assembly of the United Nations
have affirmed the principle
that human beings shall enjoy fundamental
rights and freedoms without
discrimination,

Considering that the United Nations
has, on various occasions,
manifested its profound concern for
stateless persons and endeavoured
to assure stateless persons the widest
possible exercise of these fundamental
rights and freedoms,

Considering that only those stateless
persons who are also refugees
are covered by the Convention relating
to the Status of Refugees of 28
July 1951, and that there are many
stateless persons who are not covered
by that Convention,

Considering that it is desirable to
regulate and improve the status of
stateless persons by an international
agreement,

Have agreed as follows:

Convention relative au statut des apatrides

Préambule

Les Hautes Parties contractantes,

Considérant que la Charte des
Nations Unies et la Déclaration universelle
des droits de 1’homme approuvée
le 10 décembre 1948 par
1’Assemblée générale des Nations
Unies ont affirmé ce principe que les
étres humains, sans discrimination,
doivent jouir des droits de 1’homme
et des libertés fondamentales,

Considérant que 1’Organisation des
Nations Unies a, å plusieurs reprises,
manifesté la profonde sollicitude
qu’elle éprouve pour les apatrides et
qu’elle s’est préoccupée d’assurer å
ceux-ci 1’exercice le plus large possible
des droits de 1’homme et des
libertés fondamentales,

Considérant que seuls les apatrides
qui sont aussi des réfugiés peuvent
bénéficier de la Convention du
28 juillet 1951 relative au statut des
réfugiés et qu’il existe de nombreux
apatrides auxquels ladite Convention
n’est pas applicable,

Considérant qu’il est désirable de
régler et d’améliorer la condition des
apatrides par un accord international,

Sont convenues des dispositions ciaprés
:

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196b

Bilaga

(Översättning)

Konvention angående statslösa personers
rättsliga ställning

Inledning

De höga fördragsslutande parterna
hava,

i betraktande av att Förenta Nationernas
stadga och den av Förenta
Nationernas generalförsamling den
10 december 1948 antagna universella
förklaringen om de mänskliga
rättigheterna fastlagt grundsatsen,
att människorna utan åtskillnad skola
åtnjuta de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna,
i betraktande av att Förenta Nationerna
vid upprepade tillfällen givit
uttryck för sitt stora intresse för
statslösa personer och sökt tillförsäkra
dessa vidast möjliga åtnjutande
av nämnda rättigheter och friheter,

i betraktande av att endast sådana
statslösa personer, som tillika äro
flyktingar, omfattas av Konventionen
den 28 juli 1951 angående flyktingars
rättsliga ställning, och att
många statslösa personer sålunda ej
omfattas av sagda Konvention, i

i betraktande av att det framstår
såsom önskvärt att de statslösa personernas
rättsliga ställning regleras
och förbättras genom en internationell
överenskommelse,

överenskommit som följer:

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1964

CHAPTER I

General provisions
Article 1

Definition of the term »Stateless Person»

1. För the purpose of this Convention,
the term “stateless person”
means a person who is not considered
as a national by any State under
the operation of its law.

2. This Convention shall not app !y; (i)

To persons who are åt present
receiving from organs or agencies
of the United Nations other than the
United Nations High Commissioner
for Refugees protection or assistance
so long as they are receiving such
protection or assistance;

(ii) To persons who are recognized
by the competent authorities of the
country in which they have taken
residence as having the rights and
obligations which are attached to the
possession of the nationality of that
country;

(iii) To persons with respect to
whom there are serious reasons for
considering that:

(a) They have committed a crime
against peace, a war crime, or a
crime against humanity, as defined
in the International instruments
drawn up to make provisions in respect
of such crimes;

(b) They have committed a serious
nonpolitical crime outside the
country of their residence prior to
their admission to that country;

Article 2

General obligations

Every stateless person has duties
to the country in which he finds

CHAPITRE PREMIER

Dispositions generales
Article premier
Definition du terme »apatride»

1. Aux fins de la présente Convention,
le terme » apatride » désigne
une personne qu’aucun Etat ne considére
comme son ressortissant par
application de sa législation.

2. Cette Convention ne sera pas
applicable :

i) Aux personnes qui bénéficient
actuellement d’une protection ou
d’une assistance de la part d’un organisme
ou d’une institution des
Nations Unies autre que le HautCommissaire
des Nations Unies pour
les réfugiés, tant qu’elles bénéficieront
de ladite protection ou de ladite
assistance ;

ii) Aux personnes considérées par
les autorités compétentes du pays
dans lequel ees personnes ont établi
leur résidence comme ayant les
droits et les obligations attachés å la
possession de la nationalité de ce
pays ;

iii) Aux personnes dont on aura
des raisons sérieuses de penser :

a) Qu’elles ont commis un crime
contre la paix, un crime de guerre
ou un crime contre 1’humanité, au
sens des instruments internationaux
élaborés pour prévoir des dispositions
relatives å ees crimes ;

b) Qu’elles ont commis un crime
grave de droit commun en dehors du
pays de leur résidence avant d’y étre
admises ;

c) Qu’elles se sont rendues coupables
d’agissements contraires aux
huts et aux principes des Nations
Unies.

Article 2

Obligations générales

Tout apatride a, å l’égard du pays
ou il se trouve, des devoirs qui com -

Kungi. Maj:ts proposition nr 170 år 196''r
KAPITEL I

Allmänna bestämmelser
Artikel 1

Definition av uttrycket »statslös person»

1. I denna konvention avses med
uttrycket »statslös person» den som
ej av någon stat med tillämpning av
dess lagstiftning anses såsom dess
medborgare.

2. Denna konvention skall icke
äga tillämpning

(i) på dem som för närvarande åtnjuta
beskydd eller bistånd av andra
Förenta Nationernas organ eller institutioner
än Förenta Nationernas
Höge Kommissarie för flyktingar, så
länge som dylikt beskydd eller bistånd
åtnjutes;

(ii) på dem som av vederbörliga
myndigheter i det land, vari de bosatt
sig, erkännas hava de rättigheter
och skyldigheter, som äro förbundna
med innehav av medborgarskap
i sagda land;

(iii) på dem beträffande vilka föreligga
allvarliga skäl antaga, att de

a) förövat brott mot freden, krigsförbrytelse
eller brott mot mänskligheten,
sådana dessa brott blivit definierade
i de internationella överenskommelser,
som tillkommit för
att meddela bestämmelser angående
sådana brott;

b) förövat grovt icke-politiskt
brott utanför det land, vari de äro
bosatta, innan de erhöllo tillträde till
detsamma;

c) gjort sig skyldiga till gärningar,
stridande mot Förenta Nationernas
syften och grundsatser.

Artikel 2

Allmänna skyldigheter

Varje statslös person har gentemot
det land, varest han befinner

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196k

himself, which require in particular
that he conform to its laws and regulations
as well as to measures
taken för the maintenance of public
order.

Article 3

Non-discrimination

The Contracting States shall apply
the provisions of this Convention to
stateless persons without discrimination
as to race, religion or country
of origin.

Artide 4

Religion

The Contracting States shall accord
to stateless persons within their
territories treatment åt least as favourable
as that accorded to their
nationals with respect to freedom to
practise their religion and freedom
as regards the religious education of
their children.

Artide 5

Rights granted apart from this Convention

Nothing in this Convention shall
be deemed to impair any rights and
benefits granted by a Contracting
State to stateless persons apart from
this Convention.

Artide 6

The term »in the same circumstances»
För the purpose of this Convention,
the term “in the same circumstances”
implies that any requirements
(including requirements as to
length and conditions of sojourn or
residence) which the particular individual
would have to fulfil for the
enjoyment of the right in question,
if he were not a stateless person,

portent notammen|t 1’obligation de
se conformer aux lois et réglements
ainsi qu’aux mesures prises pour le
maintien de l’ordre public.

Artide 3

Non-discrimination

Les Etats contractants appliqueront
les dispositions de cette Convention
aux apatrides sans discrimination
quant å la race, la religion ou
le pays d’origine.

Artide 4

Religion

Les Etats contractants accorderont
aux apatrides sur leur territoire
un traitement au moins aussi
favorable que celui accordé aux nationaux
en ce qui concerne la liberté
de pratiquer leur religion et en ce
qui concerne la liberté d’instruction
religieuse de leurs enfants.

Artide 5

Droits accordés indépendamment
de cette Convention

Aucune disposition de cette Convention
ne porte atteinte aux autres
droits et avantages accordés, indépendamment
de cette Convention,
aux apatrides.

Artide 6

L’expression »dans les mémes circonstances»

Aux fins de cette Convention, les
termes » dans les mémes circonstances
» impliquent que toutes les conditions
(et notamment celles qui ont
trait å la durée et aux conditions de
séjour ou de résidence) que l’intéressé
devrait remplir pour pouvoir
exercer le droit en question, s’il n’était
pas un apatride, doivent étre

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196b

sig, skyldigheter främst innebärande,
att han skall ställa sig till efterrättelse
gällande lagar och föreskrifter
ävensom åtgärder, som vidtagas
för upprätthållande av den allmänna
ordningen.

Artikel 3

Förbud mot skiljaktig behandling

De fördragsslutande staterna skola
tillämpa bestämmelserna i denna
konvention på statslösa personer
utan åtskillnad med hänsyn till deras
ras, religion eller ursprungsland.

Artikel b
Religion

De fördragsslutande staterna skola
tillerkänna statslösa personer, som
befinna sig inom deras områden,
en behandling som i fråga om de
statslösas frihet att utöva sin religion
och frihet att bestämma över
sina barns religiösa uppfostran är
minst lika förmånlig som den behandling,
vilken tillkommer de egna
medborgarna.

Artikel 5

Rättigheter beviljade oberoende
av konventionen

Ingen bestämmelse i denna konvention
skall få föranleda inskränkning
i rättigheter och förmåner, som
fördragsslutande stat beviljat statslösa
personer oberoende av konventionen.

Artikel 6

Uttrycket »under gamma förhållanden»

I denna konvention innebär uttrycket
»under samma förhållanden»,
att alla de förutsättningar (och
i synnerhet sådana, som hänföra sig
till längden av och betingelserna för
uppehåll och vistelse), vilka vederbörande
skulle behöva uppfylla för
att komma i åtnjutande av någon
viss rättighet, om han icke vore

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1964

must be fulfilled by him, with the
exception of requirements which by
their nature a stateless person is incapable
of fulfilling.

Article 7

Exemption from reciprocity

1. Except where this Convention
contains more favourable provisions,
a Contracting State shall accord to
stateless persons the same treatment
as is accorded to aliens generally.

2. After a period of three years’
residence, all stateless persons shall
enjoy exemption from legislative reciprocity
in the territory of the Contracting
States.

3. Each Contracting State shall
continue to accord to stateless persons
the rights and benefits to which
they were already entitled, in the
absence of reciprocity, åt the date of
entry into force of this Convention
for that State.

4. The Contracting States shall
consider favourably the possibility
of according to stateless persons, in
the absence of reciprocity, rights
and benefits beyond those to which
they are entitled according to paragraphs
2 and 3, and to extending exemption
from reciprocity to stateless
persons who do not fulfil the conditions
provided for in paragraphs 2
and 3.

The provisions of paragraphs 2
and 3 apply both to the rights and
benefits referred to in artides 13,
18, 19, 21 and 22 of this Convention
and to rights and benefits for which
this Convention does not provide.

remplies par lui, å 1’exception des
conditions qui, en raison de leur nature,
ne peuvent pas étre remplies
par un apatride.

Article 7

Dispense de réciprocité

1. Sous réserve des dispositions
plus favorables prévues par cette
Convention, tout Etat contractant accordera
aux apatrides le régime qu’il
accorde aux étrangers en général.

2. Apres un délai de résidence de
trois ans, tous les apatrides bénéficieront,
sur le territoire des Etats
contractants, de la dispense de réciprocité
législative.

3. Tout Etat contractant continuera
å accorder aux apatrides les
droits et avantages auxquels ils pouvaient
déjå prétendre, en 1’absence
de réciprocité, å la date d’entrée en
vigueur de cette Convention pour
ledit Etat.

4. Les Etats contractants envisageront
avec bienveillance la possibilité
d’accorder aux apatrides, en 1’absence
de réciprocité, des droits et des
avantages outre ceux auxquels ils
peuvent prétendre en vertu des paragraphes
2 et 3, ainsi que la possibilité
de faire bénéficier de la dispense
de réciprocité des apatrides
qui ne remplissent pas les conditions
visées aux paragraphes 2 et 3.

Les dispositions des paragraphes
2 et 3 ci-dessus s’appliquent aussi
bien aux droits et avantages visés
aux artides 13, 18, 19, 21 et 22 de
cette Convention qu’aux droits et
avantages qui ne sont pas prévus
par elle.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196b

statslös person, måste uppfyllas av
honom med undantag för förutsättningar,
som till sin natur äro sådana,
att en statslös person icke kan
uppfylla dem.

Artikel 7

Undantag från villkor om ömsesidighet

1. Så snart denna konvention icke
innehåller mera förmånliga bestämmelser,
skall fördragsslutande stat
tillerkänna statslösa personer samma
ställning som staten i fråga tillerkänner
utlänningar i allmänhet.

2. Efter tre års vistelse skall statslös
person inom fördragsslutande
stats område vara undantagen från
villkor om ömsesidighet i lagstiftningen,
som må hava uppställts för
att utlänning skall äga åtnjuta viss
förmån.

3. Fördragsslutande stat skall
fortfara att bevilja statslösa personer
rättigheter och förmåner, till vilka
de oberoende av ömsesidighet redan
voro berättigade vid tidpunkten
för denna konventions ikraftträdande
för ifrågavarande stat.

4. De fördragsslutande staterna
skola välvilligt pröva möjligheten att
även i frånvaron av ömsesidighet
tillerkänna statslösa personer rättigheter
och förmåner utöver dem, på
vilka de kunna göra anspråk jämlikt
moment 2 och 3 i denna artikel,
ävensom möjligheten att eftergiva
kravet på ömsesidighet för statslösa
personer som icke uppfylla de i moment
2 och 3 i denna artikel föreskrivna
villkoren.

Bestämmelserna i moment 2 och 3
i denna artikel äga tillämpning såväl
på rättigheter och förmåner, som
avses i artiklarna 13, 18, 19, 21 och
22 i denna konvention, som på rättigheter
och förmåner, om vilka föreskrifter
icke meddelas i denna konvention.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196k

Article 8

Exemption from exceptional measures

With regard to exceptional measures
which may be taken against
the person, property or interests of
nationals or former nationals of a
foreign State, the Contracting States
shall not apply such measures to a
stateless person solely on account of
his having previously possessed the
nationality of the foreign State in
question. Contracting States which,
under their legislation, are prevented
from applying the general principle
expressed in this article shall, in appropriate
cases, grant exemptions in
favour of such stateless persons.

Article 9
Provisional measures

Nothing in this Convention shall
prevent a Contracting State, in time
of war or other grave and exceptional
circumstances, from taking provisionally
measures which it considers
to be essential to the national
security in the case of a particular
person, pending a determination by
the Contracting State that that person
is in fact a stateless person and
that the continuance of such measures
is necessary in his case in the
interests of national security.

Article 10

Continuity of residence

1. Where a stateless person has
been forcibly displaced during the
Second World War and removed to
the territory of a Contracting State,
and is resident there, the period of
such enforced sojourn shall be considered
to have been lawful residence
within that territory.

2. Where a stateless person has
been forcibly displaced during the

Article 8

Dispense de mesures exceptionnelles
En ce qui concerne les mesures exceptionnelles
qui peuvent étre prises
contre la personne, les biens ou les
intéréts des ressortissants ou des
anciens ressortissants d’un Etat déterminé,
les Etats contractants
n’appliqueront pas ees mesures å un
apatride uniquement parce qu’il a
possédé la nationalité de l’Etat en
question. Les Etats contractants qui,
de par leur législation, ne peuvent
appliquer le principe général consacré
dans cet article, accorderont
dans des cas appropriés des dispenses
en faveur de tels apatrides.

Article 9

Mesures provisoires

Aucune des dispositions de la présente
Convention n’a pour effet d’empécher
un Etat contractant, en temps
de guerre ou dans d’autres circonstances
graves et exceptionnelles, de
prendre provisoirement å l’égard
d’une personne déterminée les mesures
que cet Etat estime indispensables
å la sécurité nationale, en attendant
qu’il soit établi par ledit
Etat contractant que cette personne
est effeetivement un apatride et que
le maintien desdites mesures est nécessaire
å son égard dans 1’intérét
de la sécurité nationale.

Article 10

Continuité de résidence

1. Lorsqu’un apatride a été déporté
au cours de la deuxiéme guerre
mondiale et transporté sur le territoire
de l’un des Etats contractants
et y réside, la durée de ce séjour
forcé comptera comme résidence réguliére
sur ce territoire.

2. Lorsqu’un apatride a été déporté
du territoire d’un Etat contractant
au cours de la deuxiéme guerre

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 196b

Artikel 8

Befrielse från undantagsåtgärder

I fråga om undantagsåtgärder, som
må vidtagas mot viss främmande
stats medborgare eller förutvarande
medborgare med avseende på deras
person, egendom eller intressen, gäller,
att fördragsslutande stat icke
äger gentemot en statslös person tilllämpa
sådana åtgärder allenast på
grund av att denne tidigare ägt medborgarskap
i ifrågavarande stat. Fördragsslutande
stat, som på grund av
den egna lagstiftningen är förhindrad
att tillämpa den i denna artikel
fastslagna grundsatsen, skall i därför
ägnade fall medgiva undantag
för statslösa personer, som nu sagts.

Artikel 9

Tillfälliga åtgärder

Bestämmelserna i denna konvention
utgöra icke hinder för fördragsslutande
stat att i krigstid eller under
andra allvarliga och utomordentliga
förhållanden gentemot någon bestämd
person provisoriskt vidtaga
åtgärder, som staten ifråga finner
oundgängligen erforderliga för den
nationella säkerheten, i avvaktan på
utredning genom sagda stats försorg,
huruvida vederbörande verkligen
är statslös samt huruvida i hans
fall upprätthållandet av åtgärderna
är nödvändigt i den nationella säkerhetens
intresse.

Artikel 10

Sammanhängande vistelse

1. Har statslös person under andra
världskriget tvångsförflyttats och
bortförts till fördragsslutande stats
område och vistas han där, skall tiden
för denna honom påtvungna vistelse
räknas som tid, varunder han
lovligen vistats inom denna stats
område.

2. Har statslös person under andra
världskriget tvångsförflyttats från

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196k

Second World War from the territory
of a Contracting State and has,
prior to the date of entry into force
of this Convention, returned there
for the purpose of taking up residence,
the period of residence before
and after such enforced displacement
shall be regarded as one uninterrupted
period for any purposes
for which uninterrupted residence is
required.

Article 11

Stateless seamen

In the case of stateless persons
regularly serving as crew members
on board a ship flying the flag of a
Contracting State, that State shall
give sympathetic consideration to
their establishment on its territory
and the issue of travel documents
to them or their temporary admission
to its territory particularly with
a view to facilitating their establishment
in another country.

CHAPTER II
Juridical status
Article 12

Personal status

1. The personal status of a stateless
person shall be governed by the
law of the country of his domicile
or, if he has no domicile, by the law
of the country of his residence. 2

2. Rights previously acquired by
a stateless person and dependent on
personal status, more particularly
rights attaching to marriage, shall
be respected by a Contracting State,
subject to compliance, if this be necessary,
with the formalities required
by the law of that State, provided
that the right in question is
one which would have been recog -

mondiale et y est retourné avant l’entrée
en vigueur de cette Convention
pour y établir sa residence, la période
qui précéde et celle qui suit cette
déportation seront considérées, å
toutes les fins pour lesquelles une
résidence ininterrompue est nécessaire,
comme ne constituant qu’une
seule période ininterrompue.

Article 11
Gens de mer apatrides

Dans le cas d’apatrides réguliérement
employés comme membres de
1’équipage å bord d’un navire battant
pavillon d’un Etat contractant, cet
Etat examinera avec bienveillance la
possibilité d’autoriser lesdits apatrides
å s’établir sur son territoire et de
leur délivrer des titres de voyage ou
de les admettre å titre temporaire
sur son territoire, afin notamment
de faciliter leur établissement dans
un autre pays.

CHAPITRE II
Condition juridique
Article 12

Statut personnel

1. Le statut personnel de tout apatride
sera régi par la loi du pays de
son domicile ou, å défaut de domicile,
par la loi du pays de sa résidence.

2. Les droits précédemment acquis
par 1’apatride et découlant du statut
personnel, et notamment ceux qui
résultent du mariage, seront respectés
par tout Etat contractant, sous
réserve, le cas échéant, de 1’accomplissement
des formalités prévues
par la législation dudit Etat, étant
entendu, toutefois, que le droit en
cause doit étre de ceux qui auraient

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 1964

fördragsslutande stats område och
före dagen för denna konventions
ikraftträdande återvänt dit i syfte att
där taga sin vistelseort, skall vistelsetiden
före och efter tvångsförflyttningen
räknas såsom en sammanhängande
tid i varje hänseende beträffande
vilket en oavbruten vistelse
erfordras.

Artikel 11

Statslösa sjömän

I fråga om statslös person vilken
regelmässigt är anställd som besättningsmedlem
ombord på fartyg förande
fördragsslutande stats flagga,
skall denna stat välvilligt pröva möjligheterna
att tillåta den statslöse
att bosätta sig inom statens område
och förse honom med resedokument
eller att giva honom tillfälligt tillstånd
att uppehålla sig inom statens
område, särskilt till underlättande
av hans bosättning i ett annat
land.

KAPITEL II
Rättslig ställning
Artikel 12

Personrättslig ställning

1. En statslös persons personrättsliga
ställning skall bestämmas av lagen
i det land där han har sitt hemvist
eller, om han saknar hemvist,
av lagen i det land där han har sin
vistelseort.

2. Rättigheter, som en statslös
person tidigare förvärvat och som
härflyta från hans personrättsliga
ställning, i främsta rummet sådana
som uppkomma genom äktenskap,
skola erkännas av fördragsslutande
stat, dock med möjlighet att i förekommande
fall göra förbehåll om
fullgörande av formaliteter föreskrivna
i statens lag. Vad nu sagts

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196b

nized by the law of that State had
he not become stateless.

Article 13

Moyable and immovable property
The Contracting States shall accord
to a stateless person treatment
as favourable as possible and, in any
event, not less favourable than that
accorded to aliens generally in the
same circumstances, as regards the
acquisition of movable and immovable
property and other rights pertaining
thereto, and to leases and
other contracts relating to movable
and immovable property.

Article 14

Artistic rights and industrial property
In respect of the protection of industrial
property, such as inventions,
designs or models, trade marks,
trade names, and of rights in literary,
artistic and scientific works, a
stateless person shall be accorded in
the country in which he has his
habitual residence the same protection
as is accorded to nationals of
that country. In the territory of any
other Contracting State, he shall be
accorded the same protection as is
accorded in that territory to nationals
of the country in which he has
his habitual residence.

Article 15

Right of association

As regards non-political and nonprofitmaking
associations and trade
unions the Contracting States shall
accord to stateless persons lawfully
staying in their territory treatment
as favourable as possible, and in any
event, not less favourable than that

été reconnus par la législation dudit
Etat si 1’intéressé n’était devenu
apatride.

Article 13

Propriété mobiliére et immobiliére

Les Etats contractants accorderont
å tout apatride un traitement
aussi favorable que possible et, de
toute facon, un traitement qui ne
soit pas moins favorable que celui
qui est accordé, dans les mémes circonstances,
aux étrangers en général
en ce qui concerne l’acquisition de la
propriété mobiliére et immobiliére et
autres droits s’y rapportant, le
louage et les autres contrats relatifs
å la propriété mobiliére et immobiliére.

Article 14

Propriété intellectuelle et industrielle

En matiére de protection de la propriété
industrielle, notamment d’inventions,
dessins, modéles, marques
de fabrique, nom commercial, et en
matiére de protection de la propriété
littéraire, artistique et scientifique,
tout apatride bénéficiera dans le pays
ou il a sa résidence habituelle de la
protection qui est accordée aux nationaux
dudit pays. Dans le territoire
de l’un quelconque des autres Etats
contractants, il bénéficiera de la protection
qui est accordée dans ledit
territoire aux nationaux du pays
dans lequel il a sa résidence habituelle.

Article 15

Droit d''association

Les Etats contractants accorderont
aux apatrides qui résident réguliérement
sur leur territoire, eu ce
qui concerne les associations å but
non politique et non lucratif et les
syndicats professionnels, un traitement
aussi favorable que possible et,

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 1964

gäller likväl endast under förutsättning
att fråga är om rättighet av ett
slag som skulle hava erkänts av statens
lag, därest vederbörande icke
hade blivit statslös.

Artikel 13

Lös och fast egendom

I fråga om förvärv av äganderätt
och andra rättigheter till lös och fast
egendom ävensom i fråga om hyreskontrakt
och andra avtal rörande lös
och fast egendom skall fördragsslutande
stat tillerkänna statslös person
en så förmånlig behandling som möjligt
och i alla händelser icke mindre
förmånlig än den, som kommer utlänningar
i allmänhet till del under
motsvarande förhållanden.

Artikel 14

Konstnärlig och industriell äganderätt
Beträffande skyddet för industriell
äganderätt och särskilt för rätt till
uppfinning, mönster, modell, varumärke
och firmanamn ävensom beträffande
skyddet för litterär, konstnärlig
och vetenskaplig äganderätt
skall statslös person i det land, varest
han har sin vanliga vistelseort,
tillerkännas samma skydd som landets
egna medborgare. Inom annan
fördragsslutande stats område skall
han åtnjuta samma skydd som där
tillerkännes medborgare i det land,
varest han har sin vanliga vistelseort.

Artikel 15

Föreningsrätt

I förhållande till sammanslutningar
utan politiska eller vinstsyften
och till fackföreningar skall fördragsslutande
stat tillerkänna statslösa
personer, som lovligen uppehålla
sig inom statens område, en så
förmånlig behandling som möjligt

3 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 170

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1964

accorded to aliens generally in the
same circumstances.

Article 16
Access to Courts

1. A stateless person shall have
free access to the Courts of Law on
the territory of all Contracting
States.

2. A stateless person shall enjoy in
the Contracting State in which he
has his habitual residence the same
treatment as a national in matters
pertaining to access to the Courts,
including legal assistance and exemption
from cautio judicatum
solvi.

3. A stateless person shall be accorded
in the matters referred to in
paragraph 2 in countries other than
that in which he has his habitual
residence the treatment granted to
a national of the country of his
habitual residence.

CHAPTER III

Gainful employment

Artide 17

Wage-eaming employment

1. The Contracting States shall
accord to stateless persons lawfully
staying in their territory treatment
as favourable as possible and, in any
event, not less favourable than that
accorded to aliens generally in the
same circumstances, as regards the
right to engage in wage-earning employment.
2

2. The Contracting States shall
give sympathetic consideration to
assimilating the xights of all stateless

de toute facon, un traitement qui ne
soit pas moins favorable que celui
qui est accordé, dans les mémes circonstances,
aux étrangers en général.

Artide 16

Droit d’ester en justice

1. Tout apatride aura, sur le territoire
des Etats contractants, libre
et facile accés devant les tribunaux.

2. Dans l’Etat contractant ou il a
sa résidence habituelle, tout apatride
jouira du méme traitement
quTm ressortissant en ce qui concerne
1’accés aux tribunaux, y compris
1’assistance judiciaire et l’exemption
de la caution judicatum
solvi.

3. Dans les Etats contractants
autres que celui ou il a sa résidence
habituelle et en ce qui concerne les
questions visées au paragraphe 2,
tout apatride jouira du méme traitement
qu’un ressortissant du pays
dans lequel il a sa résidence habituelle.

CHAPITRE III

Emplois lucratifs
Artide 17

Professions salariées

1. Ees Etats contractants accorderont
å tout apatride résidant réguliérement
sur leur territoire un
traitement aussi favorable que possible
et, de toute facon, un traitement
qui ne soit pas moins favorable
que celui qui est accordé, dans
les mémes circonstances, aux étrangers
en général en ce qui concerne
1’exercice d’une activité professionnelle
salariée.

2. Les Etats contractants envisageront
avec bienveillance 1’adoption
de mesures tendant å assimiler les

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196b

och i alla händelser icke mindre förmånlig
än den, som tillkommer utlänningar
i allmänhet under samma
förhållanden.

Artikel 16

Rätt att föra talan inför rätta

1. Statslös person skall inom fördragsslutande
stats område hava fri
tillgång till att föra talan inför domstol.

2. Statslös person skall i den fördragsslutande
stat, varest han har
sin vanliga vistelseort, åtnjuta samma
behandling som statens egna
medborgare i vad gäller tillgång till
domstolarna, däri inbegripet rättshjälp
och befrielse från skyldighet
att ställa säkerhet för rättegångskostnader
(cautio judicatum
s o 1 v i).

3. I de hänseenden som omnämnas
i moment 2 skall en statslös person
inom annan fördragsslutande
stat än den, varest han har sin vanliga
vistelseort, åtnjuta samma behandling
som tillkommer medborgare
i den stat, varest den statslöse har
sin vanliga vistelseort.

KAPITEL III

Förvärvsarbete
Artikel 17

Lönad anställning

1. I fråga om rätten att antaga
och innehava lönad anställning skall
fördragsslutande stat tillerkänna
statslös person, som lovligen vistas
inom dess område, en så förmånlig
behandling som möjligt och i alla
händelser icke mindre förmånlig än
den, som tillkommer utlänningar i
allmänhet under samma förhållanden.
2

2. Fördragsslutande stat skall välvilligt
pröva möjligheten att i fråga
om rätten att antaga och innehava

Kungl. Mcij:ts proposition nr 170 år 1964

persons with regard to wage-earning
employment to those of nationals,
and in particular of those stateless
persons who have entered their territory
pursuant to programmes of
labour recruitment or under immigration
schemes.

Article 18

Self-employment

The Contracting States shall accord
to a stateless person lawfully
in their territory treatment as favourable
as possible and, in any
event, not less favourable than that
accorded to aliens generally in the
same circumstances, as regards the
right to engage on his own account
in agriculture, industry, handicrafts
and commerce and to establish commercial
and industrial companies.

Article 19

Liberal professions

Each Contracting State sliall accord
to stateless persons lawfully
staying in their territory who hold
diplomas recognized by the competent
authorities of that State, and
who are desirous of practising a
liberal profession, treatment as favourable
as possible and, in any
event, not less favourable than that
accorded to aliens generally in the
same circumstances.

CHAPTER IV
Welfare
Article 20

Rationing

Where a rationing system exists,
which applies to the population åt
large and regulates the general dis -

droits de tous les apatrides en ce qui
concerne 1’exercice des professions
salariées å ceux de leurs nationaux,
et ce notamment pour les apatrides
qui sont entrés sur leur territoire en
application d’un progranune de recrutement
de la main-d’oeuvre ou
d’un plan d’immigration.

Article 18

Professions non salariées

Les Etats contractants accorderont
aux apatrides se trouvant réguliérement
sur leur territoire un traitement
aussi favorable que possible
et, de toute fa^on, un traitement qui
ne soit pas moins favorable que celui
qui est accordé, dans les mémes circonstances,
aux étrangers en général,
en ce qui concerne 1’exercice
d’une profession non salariée dans
1’agriculture, 1’industrie, 1’artisanat
et le commerce, ainsi que la création
de sociétés commerciales et industrielles.

Article 19

Professions libérales

Tout Etat contractant accordera
aux apatrides résidant réguliérement
sur son territoire, qui sont titulaires
de diplömes reconnus par les autorités
compétentes dudit Etat et qui
sont désireux d’exercer une profession
libérale, un traitement aussi favorable
que possible et, de toute facon,
un traitement qui ne soit pas
moins favorable que celui qui est
accordé, dans les mémes circonstances,
aux étrangers en général.

CHAPITRE IV
Avantages sociaux

Article 20

Rationnement

Dans le cas ou il existe un systéme
de rationnement auquel est soumise
la population dans son ensemble et

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 1967

lönad anställning likställa statslös
person med statens egna medborgare
och detta i synnerhet beträffande
sådana statslösa personer, som inkommit
på statens område genom
särskilt planerade åtgärder för anskaffning
av arbetskraft eller immigration.

Artikel 18

Näringsutövning

I fråga om rätten att såsom självständig
företagare bedriva verksamhet
inom lantbruk, industri, hantverk
eller handel ävensom rätten att
bilda bolag för handels- eller industrirörelse
skall fördragsslutande
stat tillerkänna statslös person, som
lovligen vistas inom dess område, en
så förmånlig behandling som möjligt
och i alla händelser icke mindre förmånlig
än den, som tillkommer utlänningar
i allmänhet under samma
förhållanden.

Artikel 19

Fria yrken

Fördragsslutande stat skall tillerkänna
statslös person, som lovligen
vistas inom dess område samt innehar
av vederbörande myndigheter i
samma stat erkända betyg och önskar
utöva ett fritt yrke, en så förmånlig
behandling som möjligt och
i alla händelser icke mindre förmånlig
än den, som tillkommer utlänningar
i allmänhet under samma förhållanden.

KAPITEL IV
Sociala förmåner
Artikel 20

Ransonering

I händelse av ransonering gällande
för befolkningen i dess helhet och
reglerande den allmänna fördelning -

Kungl. Ma j. ts proposition nr 170 år 1964

tribution of products in short supply,
stateless persons shall be accorded
the same treatment as nationals.

Article 21

Housing

As regards housing, the Contracting
States, in so far as the matter is
regulated by laws or regulations or
is subject to the control of public
authorities, shall accord to stateless
persons lawfully staying in tlieir
territory treatment as favourable as
possible and, in any event, not less
favourable than that accorded to
aliens generally in the same circumstances.

Article 22

Public education

1. The Contracting States shall accord
to stateless persons the same
treatment as is accorded to nationals
with respect to elementary education.

2. The Contracting States shall accord
to stateless persons treatment
as favourable as possible and, in any
event, not less favourable than that
accorded to aliens generally in the
same circumstances, with respect to
education other than elementary
education and, in particular, as regards
access to studies, the recognition
of foreign school certificates,
diplomas and degrees, the remission
of fees and charges and the award
of scholarships.

Article 23

Public relief

The Contracting States shall accord
to stateless persons lawfully
staying in their territory the same

qui réglemente la répartition générale
de produits dont il v a pénurie,
les apatrides seront traités comme
les nationaux.

Article 21

Logement

En ce qui concerne le logement, les
Etats contractants accorderont, dans
la mesure oii cette question tombe
sous le coup des lois et réglements
ou est soumise au contröle des autorités
publiques, aux apatrides résidant
réguliérement sur leur territoire
un traitement aussi favorable
que possible et, de toute facon, un
traitement qui ne soit pas moins favorable
que celui qui est accordé,
dans les inémes circonstances, aux
étrangers en général.

Article 22

Education publique

1. Les Etats contractants accorderont
aux apatrides le méme traitement
qu’aux nationaux en ce qui
concerne l’enseignement primaire.

2. Les Etats contractants accorderont
aux apatrides un traitement
aussi favorable que possible et, de
toute fa£on, un traitement qui ne
soit pas moins favorable que celui
qui est accordé aux étrangers en général,
dans les mémes circonstances,
quant aux catégories d’enseignement
autres que 1’enseignement primaire
et, notamment, en ce qui concerne
l’accés aux études, la reconnaissance
de certificats d’études, de
diplömes et de titres universitaires
délivrés å l’étranger, la remise des
droits et taxes et 1’attribution de
bourses d’études.

Article 23

Assistance publique

Les Etats contractants accorderont
aux apatrides résidant réguliérement
sur leur territoire le méme

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 196b

en av varor på vilka råder brist skola
statslösa personer behandlas lika
med ifrågavarande stats egna medborgare.

Artikel 21

Bostäder

Vad beträffar bostäder skall fördragsslutande
stat, i den mån detta
ämne är reglerat i lag eller författning
eller är underkastat offentlig
myndighets kontroll, tillerkänna
statslös person, som lovligen vistas
inom dess område, en så förmånlig
behandling som möjligt och i alla
händelser icke mindre förmånlig än
den, som tillkommer utlänningar i
allmänhet under samma förhållanden.

Artikel 22

Offentlig undervisning

1. Fördragsslutande stat skall tillerkänna
statslös person samma behandling
som statens egna medborgare
i fråga om undervisningen i
grundskolan.

2. Beträffande annan undervisning
än den i grundskolan, och i
synnerhet såvitt gäller tillträde till
studier, erkännandet av utländska
skolbetyg, diplom och universitetsexamina,
nedsättning av avgifter
samt tilldelning av stipendier, skall
fördragsslutande stat tillerkänna
statslös person en så förmånlig behandling
som möjligt och i alla händelser
icke mindre förmånlig än den,
som tillkommer utlänningar i allmänhet
under samma förhållanden.

Artikel 23

Understöd av det allmänna

Fördragsslutande stat skall tillerkänna
statslös person, som lovligen
vistas inom dess område, samma be -

Kungi. Maj:ts proposition nr 170 år 196k

treatment with respect to public
relief and assistance as is accorded
to their nationals.

Article 24

Labour legislation and social security

1. The Contracting States shall accord
to stateless persons lawfully
staying in their territory the same
treatment as is accorded to nationals
in respect of the following matters:

(a) In so far as such matters are
governed by laws or regulations or
are subject to the control of administrative
authorities: remuneration,
including family allowances where
these form part of remuneration,
hours of work, overtime arrangements,
holidays with pay, restrictions
on home work, minimum age
of employment, apprenticeship and
training, women’s work and the
work of young persons, and the enjoyment
of the benefits of collective
bargaining;

(b) Social security (legal provisions
in respect of employment injury,
occupational diseases, maternity,
sickness, disability, old age,
death, unemployment, family responsibilities
and any other contingency
which, according to national
laws or regulations, is covered
by a social security scheme), subject
to the following limitations: (i)

(i) There may be appropriate arrangements
for the maintenance of
acquired rights and rights in course
of acquisition;

(ii) National laws or regulations
of the country of residence may
prescribe special arrangements concerning
benefits or portions of benefits
which are payable wholly out of
public funds, and concerning allowances
paid to persons who do not
fulfil the contribution conditions
prescribed for the award of a normal
pension.

traitement en matiére d’assistance et
de secours publics qu’å leurs nationaux.

Article 24

Legislation du travail et sécurité sociale

1. Les Etats contractants accorderont
aux apatrides résidant réguliérement
sur leur territoire le méme
traitement qu’aux nationaux en ce
qui concerne les matiéres suivantes :

a) Dans la mesure ou ees questions
sont réglementées par la législation
ou dépendent des autorités
administratives : la rémunération, y
compris les allocations familiales
lorsque ees allocations font partie de
la rémunération, la durée du travail,
les heures supplémentaires, les congés
payés, les restrictions au travail
ä domicile, Påge d’admission å 1’emploi,
1’apprentissage et la formation
professionnelle, le travail des femmes
et des adolescents et la jouissance
des avantages offerts par les
conventions collectives ;

b) La sécurité sociale (les dispositions
légales relatives aux accidents
du travail, aux maladies professionnelles,
å Ia maternité, å la maladie,
å 1’invalidité, å la vieillesse et au
décés, au chomage, aux charges de
famille, ainsi qu’å tout autre risque
qui, conformément å la législation
nationale, est couvert par un systéme
de sécurité sociale), sous réserve
:

i) Des arrangements appropriés
visant le maintien des droits acquis
et des droits en cours d’acquisition ;

ii) Des dispositions particuliéres
prescrites par la législation nationale
du pays de résidence et visant les
prestations ou fraetions de prestations
payables exelusivement sur les
fonds publics, ainsi que les allocations
versées aux personnes qui ne
réunissent pas les conditions de cotisation
exigées pour Pattribution
d’une pension normale.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 196b

handling som statens egna medborgare
i fråga om understöd och bistånd
från det allmänna.

Artikel 2b

Arbetslagstiftning och socialförsäkring

1. Fördragsslutande stat skall tillerkänna
statslös person, som lovligen
vistas inom dess område, samma
behandling som statens egna medborgare
beträffande:

a) avlöning, inbegripande familjetillägg,
då sådant utgör del av lön,
arbetstidens längd, övertid, betald
semester, inskränkning av hemarbete,
minimiålder för arbetsanställning,
lärlingskap och yrkesutbildning,
kvinnors och unga personers
arbete samt åtnjutande av förmåner
enligt kollektivavtal, allt i den mån
dessa ämnen äro reglerade i lag eller
författning eller äro lagda under förvaltningsmyndighets
kontroll;

b) socialförsäkring (lagstadgade
bestämmelser rörande olycksfall i
arbete, yrkessjukdomar, moderskap,
sjukdom, invaliditet, ålderdom,
dödsfall, arbetslöshet, familjeförsörjningsskyldighet
ävensom varje annan
situation, som enligt ifrågavarande
stats lag är täckt av socialförsäkring),
dock med förbehåll för:

i) bestämmelser till skydd för redan
förvärvade rättigheter och rättigheter,
som hålla på att förvärvas;

ii) särskilda föreskrifter i det
lands lag vari den statslöse vistas,
vilka avse förmåner eller delar av
förmåner, som uteslutande bekostas
av allmänna medel, eller vilka gälla
bidrag till personer som icke i fråga
om erläggande av avgifter uppfylla
förutsättningarna för erhållande av
full pension.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 196b

2. The right to compensation för
the death of a stateless person resulting
from employment injury or from
occupational disease shall not be
affected by the fact that the residence
of the beneficiary is outside
the territory of the Contracting
State.

3. The Contracting States shall extend
to stateless persons the benefits
of agreements concluded between
them, or which may be concluded
between them in the future, concerning
the maintenance of acquired
rights and rights in the process of
acquisition in regard to social security,
subject only to the conditions
which applv to nationals of the
States signatory to the agreements
in question.

4. The Contracting States will give
sympathetic consideration to extending
to stateless persons so far as
possible the benefits of similar agreements
which may åt any time be in
force between such Contracting
States and non-contracting States.

CHAPTER V
Administrative measures

Article 25

Administrative assistance

1. When the exercise of a right by
a stateless person would normally
require the assistance of authorities
of a foreign country to whom he
cannot have recourse, the Contracting
State in whose territory he is
residing shall arrange that such
assistance be afforded to him by
their own authorities.

2. The authority or authorities
mentioned in paragraph 1 shall deliver
or cause to be delivered under
their supervision to stateless persons

2. Les droits å prestation ouverts
par le décés d’un apatride survenu
du fait d’un accident du travail ou
d’une maladie professionelle ne seront
pas affectés par le fait que
1’ayant droit réside en dehors du territoire
de l’Etat contractant.

3. Les Etats contractants étendront
aux apatrides le bénéfice des
accords qu’ils ont conclus ou viendront
å conclure entre eux concernant
le maintien des droits acquis
ou en cours d’acquisition en matiére
de sécurité sociale, pour autant que
les apatrides réunissent les conditions
prévues pour les nationaux des
pays signataires des accords en question.

4. Les Etats contractants examineront
avec bienveillance la possibilité
d’étendre, dans toute la mesure
du possible, aux apatrides le bénéfice
d’accords similaires qui sont ou
seront en vigueur entre ees Etats
contractants et des Etats non contractants.

CHAPITRE V
Mesures administratives
Article 25

Aide administrative

1. Lorsque 1’exercice d’un droit
par un apatride nécessiterait normalement
le concours d’autorités étrangéres
auxquelles il ne peut recourir,
les Etats contractants sur le territoire
desquels il réside veilleront å
ce que ce concours lui soit fourni par
leurs propres autorités.

2. La ou les autorités visées au
paragraphe 1 délivreront ou feront
délivrer, sous leur contröle, aux apatrides
les documents ou certificats

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 196b

2. Rätt till ersättning i anledning
av statslös persons död till följd av
olycksfall i arbete eller yrkessjukdom
skall icke lida någon inskränkning
för det fall att förmånstagarens
vistelseort är belägen utanför
vederbörande fördragsslutande stats
område.

3. Förmåner stadgade i överenskommelser,
som ingåtts eller framdeles
kunna komma att ingås mellan
de fördragsslutande staterna rörande
vidmakthållande av rättighet i fråga
om socialförsäkring som förvärvats
eller håller på att förvärvas, skola
av de fördragsslutande staterna utsträckas
till statslösa personer, under
förutsättning att dessa uppfylla
de villkor, som föreskrivits för medborgarna
i de stater, vilka undertecknat
överenskommelserna i fråga.

4. De fördragsslutande staterna
skola välvilligt pröva möjligheterna
att så mycket som möjligt till statslösa
personer utsträcka förmåner
stadgade i liknande överenskommelser,
som äro i kraft eller kunna komma
att träda i kraft mellan de fördragsslutande
staterna och andra
stater.

KAPITEL V
Administrativa åtgärder
Artikel 25

Bistånd av förvaltningsmyndigheterna

1. För det fall att statslös person
vanligen icke skulle kunna utöva
någon viss rättighet utan bistånd av
utländsk myndighet till vilken han
icke kan hänvända sig, skall fördragsslutande
stat, på vars område
den statslöse vistas, sörja för att
motsvarande bistånd lämnas honom
av statens egna myndigheter.

2. Myndighet som avses i moment
1 skall för statslös person utfärda
eller låta utfärda sådana handlingar
och intyg som vanligen skulle för

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1964

such documents or certifications as
would normally be delivered to
aliens by or through their national
authorities.

3. Documents or certifications so
delivered shall stand in the stead of
the official instruments delivered to
aliens by or through their national
authorities, and shall be given credence
in the absence of proof to the
contrary.

4. Subject to such exceptional
treatment as may be granted to indigent
persons, fees may be charged
for the services mentioned herein,
but such fees shall be moderate and
commensurate with those charged to
nationals för similar services.

5. The provisions of this article
shall be without prejudice to artides
27 and 28.

Article 26

Freedom of movement

Each Contracting State shall accord
to stateless persons lawfully in
its territory the right to choose their
place of residence and to move freely
within its territory, subject to any
regulations applicable to aliens generally
in the same circumstances.

Article 27

Identity papers

The Contracting States shall issue
identity papers to any stateless
person in their territory -who does
not possess a valid travel document.

Article 28

Travel documents

The Contracting States shall issue
to stateless persons lawfully staying
in their territory travel documents

qui, normalement, seraient délivrés
å un étranger par ses autorités nationales
ou par leur intermédiaire.

3. Les documents ou certificats
ainsi délivrés remplaceront les actes
officiels délivrés å des étrangers par
leurs autorités nationales ou par leur
intermédiaire et feront foi jusqu’å
preuve du contraire.

4. Sous réserve des exceptions qui
pourraient étre admises en faveur
des indigents, les services mentionnés
dans le présent article pourront
étre rétribués, mais ees rétributions
seront modérées et en rapport avec
les perceptions opérées sur les nationaux
å l’occasion de services analogues.

5. Les dispositions de cet article
n’affectent en rien les artides 27 et
28.

Article 26

Liberté de circulation

Tout Etat contractant accordera
aux apatrides se trouvant réguliérement
sur son territoire le droit d’y
choisir leur lieu de résidence et d’y
circuler librement, sous les réserves
instituées par la réglementation applicable
aux étrangers en général,
dans les mémes circonstances.

Article 27
Piéces d’identité

Les Etats contractants délivreront
des piéces d’identité å tout apatride
se trouvant sur leur territoire et qui
ne posséde pas un titre de voyage
valable.

Article 28

Titres de voyage

1. Les Etats contractants délivreront
aux apatrides résidant réguliérement
sur leur territoire des titres

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196b

utlänning utfärdas av hans hemlands
myndigheter eller genom dessas förmedling.

3. Handlingar och intyg, utfärdade
på sätt nyss sagts, skola ersätta
officiella aktstycken, som för utlänningar
utfärdats av deras hemlands
myndigheter eller genom dessas förmedling,
och skola tillerkännas vitsord,
intill dess att motbevisning förebringas.

4. Utan att inskränkning göres i
bestämmelser till förmån för medellösa
personer, må avgifter upptagas
för tjänsteåtgärder, som avses i denna
artikel, dock att avgifterna skola
vara skäliga och motsvara avgifter,
som avkrävas ifrågavarande stats
egna medborgare för motsvarande
åtgärder.

5. Bestämmelserna i denna artikel
skola icke föranleda avvikelse från
vad som stadgas i artiklarna 27 och
28.

Artikel 26

Rörelsefrihet

Fördragsslutande stat skall tillerkänna
statslös person, som lovligen
vistas inom dess område, rätt att inom
detta välja vistelseort och att röra
sig fritt, dock att inskränkningar,
som må vara stadgade för utlänningar
i allmänhet under samma förhållanden,
skola kunna tillämpas.

Artikel 27

Identi tetshandli ngar

Fördragsslutande stat skall utfärda
identitetshandlingar till varje
statslös person inom dess område,
som icke är i besittning av giltigt resedokument.

Artikel 28

Resedokument

Fördragsslutande stat skall för
stalslös person, som lovligen vistas
inom dess område, utfärda resedoku -

Kungl. Maj ds proposition nr 170 år 1067

for the purpose of travel outside
their territory, unless compelling
reasons of national security or
public order otherwise require, and
the provisions of the Schedule to this
Convention shall apply with respect
to such documents. The Contracting
States may issue such a travel document
to any other stateless person
in their territory; they shall in particular
give sympathetic consideration
to the issue of such a travel
document to stateless persons in
their territory who are unable to
obtain a travel document from the
country of their lawful residence.

Article 29

Fiscal charges

1. The Contracting States shall
not impose upon stateless persons
duties, charges or taxes, of any
description whatsoever, other or
higher than those which are or may
be levied on their nationals in similar
situations.

2. Nothing in the above paragraph
shall prevent the application to stateless
persons of the laws and regulations
concerning charges in respect
of the issue to aliens of administrative
documents including
identity papers.

Artide 30

Transfer of assets

1. A Contracting State shall, in
conformity with its laws and regulations,
permit stateless persons to
transfer assets which they have
brought into its territory, to another
country where they have been
admitted för the purposes of resettlement.

2. A Contracting State shall give
sympathetic consideration to the application
of stateless persons for
permission to transfer assets wherever
they may be and which are

de voyage destinés å leur permettre
de voyager hors de ce territoire, å
moms que des raisons impérieuses
de sécurité nationale ou d’ordre
public ne s’y opposent. Les dispositions
de 1’annexe å cette Convention
s’appliqueront å ees documents. Les
Etats contractants pourront délivrer
un tel titre de voyage å tout autre
apatride se trouvant sur leur territoire
; ils accorderont une attention
particuliére aux cas d’apatrides se
trouvant sur leur territoire et qui ne
sont pas en mesure d’obtenir un titre
de voyage du pays de leur résidence
réguliére.

Artide 29

Charges fiscales

1. Les Etats contractants n’assujettiront
pas les apatrides å des
droits, taxes, impöts, sous quelque
dénomination que ce soit, autres ou
plus élevés que ceux qui sont ou qui
seront pereus sur leurs nationaux
dans des situations analogues.

2. Les dispositions du paragraphe
précédent ne s’opposent pas å l’application
aux apatrides des dispositions
des lois et réglements concernant
les taxes afférentes å la délivrance
aux étrangers de documents
administratifs, piéces d’identité y
comprises.

Artide 30

Transfert des avoirs

1. Tout Etat contractant permettra
aux apatrides, conformément aux
lois et réglements de leur pays, de
transférer les avoirs qu’ils ont fait
entrer sur son territoire dans le territoire
d’un autre pays ou ils ont été
admis afin de s’y réinstaller.

2. Tout Etat contractant accordera
sa bienveillante attention aux demandes
présentées par des apatrides
qui désirent obtenir 1’autorisation de
transférer tous autres avoirs néces -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1964

merit för resor utanför statsområdet,
såvida icke tungt vägande skäl hänförliga
till den nationella säkerheten
eller den allmänna ordningen tala
däremot; på nu nämnda dokument
skola föreskrifterna i bilagan till
denna konvention äga tillämpning.

Fördragsslutande stat må utfärda sådant
resedokument även till annan
statslös person inom dess område;
särskilt skall fördragsslutande stat
välvilligt överväga utfärdandet av
resedokument till sådan statslös inom
dess område, som är ur stånd att
erhålla resedokument från sitt sedvanliga
vistelseland.

Artikel 29

Beskattning

1. Fördragsslutande stat skall icke
avkräva statslös person andra eller
högre avgifter, skatter eller pålagor,
under vilken benämning det vara må,
än de vilka uttagas eller komma att
uttagas av statens egna medborgare
under motsvarande förhållanden.

2. Vad i moment 1 stadgas utgör
icke hinder för tillämpning i fråga
om statslösa personer av föreskrifter
i lagar eller förordningar angående
avgifter för myndighets utfärdande
av handlingar för utlänningar, identitetshandlingar
inbegripna.

Artikel 30

Överförande av tillgångar

1. Fördragsslutande stat skall, i
den ordning dess lagar och förordningar
medgiva, tillåta statslös person
att överföra till sagda stat införda
tillgångar till annat land, i vilket
han erhållit tillstånd att bosätta
sig. 2

2. Fördragsslutande stat skall välvilligt
pröva statslös persons ansökan
om tillstånd att överföra tillgångar,
varhelst dessa må befinna
sig och vilka äro erforderliga för den

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 196b

necessary för their resettlement in
another country to which they have
heen admitted.

Article 31

Expulsion

1. The Contracting States shall not
expel a stateless person lawfully in
their territory save on grounds of
national security or public order.

2. The expulsion of such a stateless
person shall be only in pursuance
of a decision reached in accordance
with due process of law.
Except where compelling reasons of
national security otherwise require,
the stateless person shall be allowed
to submit evidence to clear himself,
and to appeal to and be represented
for the purpose before competent
authority or a person or persons
specially designated by the competent
authority.

3. The Contracting States shall
allow such a stateless person a reasonable
period within which to seek
legal admission into another country.
The Contracting States reserve the
right to apply during that period
such internal measures as they may
deem necessary.

Article 32

Naturalization

The Contracting States shall as far
as possible facilitate the assimilation
and naturalization of stateless persons.
They shall in particular make
every effort to expedite naturalization
proceedings and to reduce as
far as possible the charges and costs
of snch proceedings.

saires å leur réinstallation dans un
autre pays oii ils ont été admis afin
de s’y réinstaller.

Article 31

Expulsion

1. Les Etats contractants n’expulseront
un apatride se trouvant réguliérement
sur leur territoire que pour
des raisons de sécurité nationale ou
d’ordre public.

2. L’expulsion de cet apatride
n’aura lieu qu’en exécution d’une
decision rendue conformément å la
procedure prévue par la loi. L’apatride
devra, sauf si des raisons impérieuses
de sécurité nationale s’y
opposent, étre admis å fournir des
preuves tendant å la disculper, å
présenter un recours et å se faire représenter
å cet effet devant une autorité
compétente ou devant une ou
plusieurs personnes spécialement
désignées par 1’autorité compétente.

3. Les Etats contractants accorderont
å un tel apatride un délai raisonnable
pour lui permettre de chercher
å se faire admettre réguliérement
dans un autre pays. Les Etats
contractants peuvent appliquer, pendant
ce délai, telle mesure d’ordre
interne qu’ils jugeront opportune.

Article 32

Naturalisation

Les Etats contractants faciliteront,
dans toute la mesure du possible,
1’assimilation et la naturalisation des
apatrides. Ils s’efforceront notamment
d’accélérer la procédure de naturalisation
et de réduire, dans toute
la mesure du possible, les taxes et les
frais de cette procédure.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 196i

statslöses bosättning i annat land, i
vilket han erhållit tillstånd att bosätta
sig.

Artikel 31

Utvisning

1. Fördragsslutande stat må icke
utvisa statslös person, som lovligen
vistas inom dess område, annat än
på grund av skäl hänförliga till den
nationella säkerheten eller den allmänna
ordningen.

2. Utvisning av den statslöse må
endast äga rum i form av verkställighet
av ett i laga ordning tillkommet
beslut. Såvida icke tvingande
skäl hänförliga till den nationella säkerheten
tala däremot, skall det tilllåtas
den statslöse att förebringa bevisning
för att rentvå sig ävensom
att föra talan inför och för sådant
ändamål företrädas inför vederbörlig
myndighet eller inför en eller flera
personer, som blivit särskilt förordnade
av myndigheten.

3. Fördragsslutande stat skall bevilja
statslös person som nu åsyftas
skäligt rådrum, inom vilket han må
söka erhålla vederbörligt tillstånd
att inresa till annat land. Under
denna frist äger den fördragsslutande
staten gentemot den statslöse vidtaga
sådana inre åtgärder, som den
finner erforderliga.

Artikel 32

Naturali sation

Fördragsslutande stat skall så
mycket som möjligt underlätta statslösa
personers införlivande med
samhället och deras naturalisation.

Särskilt skall fördragsslutande stat
bemöda sig om att påskynda naturalisationsförfarandet
och att så
mycket som möjligt nedbringa avgifterna
och kostnaderna för detta. 4

4 Bihang till riksdagens protokoll 196/t. 1 samt. Nr Ilo

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1964

CHAPTER VI
Final clauses

Article 33

Information on national legislation

The Contracting States shall communicate
to the Secretary-General
of the United Nations the laws and
regulations which they may adopt
to ensure the application of this Convention.

Article 34

Settlement of disputes

Any dispute between parties to
this Convention relating to its interpretation
or application, which cannot
be settled by other means, shall
be referred to the International Court
of Justice åt the request of any one
of the parties to the dispute.

Article 35

Signature, ratification and accession

1. This Convention shall open for
signature åt the Headquarters of the
United Nations until 31 December
1955.

2. It shall be open for signature
on behalf of:

(a) Any State Member of the
United Nations;

(b) Any other State invited to
attend the United Nations Conference
on the Status of Stateless Persons;
and

(c) Any State to which an invitation
to sign or to accede may be addressed
by the General Assembly
of the United Nations.

3. It shall be ratified and the instruments
of ratification shall be
deposited wTith the Secretary-General
of the United Nations.

4. It shall be open for accession
by the States referred to in paragraph
2 of this article. Accession
shall be effected by the deposit of an

CHAPITRE VI
Clauses finales

Article 33

Renseignements portant sur les lois et
réglements nationaux

Les Etats contractants communiqueront
au Secrétaire général des
Nations Unies le texte des lois et des
réglements qu’ils pourront promulguer
pour assurer 1’application de
cette Convention.

Article 34

Réglement des différends

Tout différend entre les parties å
cette Convention relatif å son interpretation
ou å son application, qui
n’aura pu étre réglé par d’autres
moyens, sera soumis å la Cour internationale
de Justice å la demande
de l’une des parties au différend.

Article 35

Signature, ratification et adhésion

1. Cette Convention sera ouverte
å la signature au Siége de 1’Organisation
des Nations Unies jusqu’au 31
décembre 1955.

2. Elle sera ouverte å la signature
:

a) De tout Etat Meinbre de l’Organisation
des Nations Unies ;

b) De tout autre Etat non membre
invité å la Conférence des Nations
Unies sur le statut des apatrides ;

c) De tout Etat auquel 1’Assemblée
générale des Nations Unies aurait
adressé une invitation å signer ou å
adhérer.

3. Elle devra étre ratifiée et les instruments
de ratification seront déposés
auprcs du Secrétaire général
des Nations Unies.

4. Les Etats visés au paragraphe 2
du présent article pourront adhérer
å cette Convention. L’adhésion se fera
par le dépot d’un instrument

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1964
KAPITEL VI
Slutbestämmelser
Artikel 33

Underrättelser om inländsk lagstiftning

Fördragsslutande stat skall till
Förenta Nationernas generalsekreterare
insända texten till lagar och förordningar,
som den kan komma att
utfärda för att säkerställa denna
konventions efterlevnad.

Artikel 34

Biläggande av tvister

Tvist mellan fördragsslutande stater
rörande denna konventions tolkning
eller tillämpning, som icke kunnat
biläggas på annat sätt, skall på
begäran av tvistande part underställas
den internationella domstolen.

Artikel 35

Undertecknande, ratifikation och anslutning

1. Denna konvention skall hållas
öppen för undertecknande hos Förenta
Nationerna till den 31 december
1955.

2. Den skall stå öppen för undertecknande
av

a) varje stat som är medlem av
Förenta Nationerna;

b) varje annan stat som inbjudits
att deltaga i konferensen angående
statslösa personers rättsliga
ställning; och

c) varje stat till vilken inbjudan
att underteckna eller ansluta sig må
riktas av Förenta Nationernas generalförsamling.

3. Den skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten
skola deponeras
hos Förenta Nationernas generalsekreterare.

4. Konventionen skall stå öppen
för anslutning av de stater, som avses
i moment 2 i denna artikel. Anslutning
verkställes genom deposi 4j-

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 170

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196i

instrument of accession with the
Secretary-General of the United
Nations.

Article 36

Territorial application clause

1. Any State may, åt the time of
signature, ratification or accession,
declare that this Convention shall
extend to all or any of the territories
for the international relations of
which it is responsible. Such a declaration
shall take effect when the
Convention enters into force for the
State concerned.

2. Åt any time thereafter any such
extension shall be made by notification
addressed to the SecretaryGeneral
of the United Nations and
shall take effect as from the ninetieth
day after the day of receipt by
the Secretary-General of the United
Nations of this notification, or as
from the date of entry into force of
the Convention for the State concerned,
whichever is the later.

3. With respect to those territories
to which this Convention is not extended
åt the time of signature, ratification
or accession, each State concerned
shall consider the possibility
of taking the necessary steps in
order to extend the application of
this Convention to such territories,
subject, where necessary for constitutional
reasons, to the consent of
the Governments of such territories.

Article 37

Federal clause

In the case of a Federal or nonunitary
State, the following provisions
shall apply:

(a) With respect to those artides
of this Convention that come within
the legislative jurisdiction of the
federal legislative authority, the

d’adhésion auprés du Secrétaire général
des Nations Unies.

Article 36

Clause d’application territoriale

1. Tout Etat pourra, au moment
de la signature, ratification ou adhésion,
déclarer que cette Convention,
s’étendra å 1’ensemble des territoires
qu’il représente sur le plan
international, ou å kun ou plusieurs
d’entre eux. Une telle déclaration
produira ses effets au moment de
1’entrée en vigueur de la Convention
pour ledit Etat.

2. A tout moment ultérieur, cette
extension se fera par notification
adressée au Secrétaire général des
Nations Unies et produira ses effets
ä partir du quatre-vingt-dixiéme jour
qui suivra la date å laquelle le Secrétaire
général des Nations Unies
aura reiju la notification ou å la date
d’entrée en vigueur de la Convention
pour ledit Etat si cette derniére
date est postérieure.

3. En ce qui concerne les territoires
auxquels cette Convention ne
s’appliquerait pas å la date de la signature,
ratification ou adhésion,
chaque Etat intéressé examinera la
possibilité de prendre aussitöt que
possible toutes mesures nécessaires
afin d’aboutir å 1’application de cette
Convention auxdits territoires, sous
réserve, le cas échéant, de l’assentiment
des gouvernements de ees territoires
qui serait requis pour des
raisons constitutionnelles.

Article 37

Clause fédérale

Dans le cas d’un Etat fédératif ou
non unitaire, les dispositions ciaprés
s’appliqueront :

a) En ce qui concerne les artides
de cette Convention dont la mise en
oeuvre reléve de 1’action législative du
pouvoir législatif fédéral, les obliga -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 196k

tion av anslutningsinstrument hos
Förenta Nationernas generalsekreterare.

Artikel 36

Klausul om territoriell tillämplighet

1. Stat må vid undertecknande eller
ratifikation av konventionen eller
vid anslutning till densamma
förklara, att denna skall utsträckas
att gälla för alla de områden för vilkas
internationella förbindelser staten
i fråga är ansvarig, eller till ett
eller flera av dem. Förklaringen erhåller
verkan, då konventionen träder
i kraft för sagda stat.

2. Vid senare tidpunkt skall sådan
utsträckning av konventionens tilllämplighet
göras genom underrättelse
till Förenta Nationernas generalsekreterare
och skall erhålla verkan
från nittionde dagen efter den
dag då Förenta Nationernas generalsekreterare
mottog underrättelsen,
eller från dagen för konventionens
ikraftträdande för ifrågavarande
stat, därest denna dag infaller senare.

3. Beträffande områden, till vilka
konventionen icke utsträckts vid tidpunkten
för undertecknandet, ratifikationen
eller anslutningen, skall
vederbörande stat överväga möjligheten
att snarast vidtaga erforderliga
åtgärder för att utsträcka konventionens
tillämplighet till områdena
i fråga, under förutsättning av
samtycke från områdenas regeringar,
där sådant av konstitutionella
skäl erfordras.

Artikel 37

Klausul om förbundsstater

I fråga om förbundsstat eller stat
som icke är en enhetsstat skola följande
bestämmelser äga tillämpning.

a) Beträffande de artiklar i denna
konvention, vilkas genomförande
faller inom området för förbundsstatens
lagstiftningsmakt, gäller, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1964

obligations of the Federal Government
shall to this extent be the same
as those of Parties which are not
Federal States;

(b) With respect to those articles
of this Convention that come within
the legislative jurisdiction of constituent
States, provinces or cantons
which are not, under the constitutional
system of the Federation,
bound to take legislative action, the
Federal Government shall bring such
articles with a favourable recommendation
to the notice of the appropriate
authorities of states, provinces
or cantons åt the earliest
possible moment.

(c) A Federal State Party to this
Convention shall, åt the request of
any other Contracting State transmitted
through the Secretary-General
of the United Nations, supply a
stateinent of the law and practice of
the Federation and its constituent
units in regard to any particular
provision of the Convention showing
the extent to which effect has been
given to that provision by legislative
or other action.

Article 38

Reservations

1. Åt the time of signature, ratification
or accession, any State may
make reservations to articles of the
Convention other than to articles 1,
3, 4, 16 (1) and 33 to 42 inclusive. 2

2. Any State making a reservation
in accordance with paragraph 1 of
this article may åt any time withdraw
the reservation by a communication
to that effect addressed
to the Secretary-General of the
United Nations.

tions du gouvernement fédéral seront,
dans cette mesure, les mémes
que celle des parties qui ne sont pas
des Etats fédératifs ;

b) En ce qui concerne les articles
de cette Convention dont 1’application
reléve de 1’action législative de
chacun des Etats, provinces ou cantons
constituants, qui ne sont pas, en
vertu du systéme constitutionnel de
la fédération, tenus de prendre des
mesures législatives, le gouvernement
fédéral portera le plus tot possible,
et avec son avis favorable, lesdits
articles å la connaissance des
autorités compétentes des Etats, provinces
ou cantons;

c) Un Etat fédératif partie å cette
Convention communiquera, å la demande
de tout autre Etat contractant
qui lui aura été transmise par
le Secrétaire général des Nations
Unies, un exposé de la législation et
des pratiques en vigueur dans la fédération
et ses unités constituantes
en ce qui concerne telle ou telle disposition
de la Convention, indiquant
la mesure dans laquelle effet a été
donné, par une action législative ou
autre, å ladite disposition.

Article 38

Réserves

1. Au moment de la signature, de
la ratification ou de 1’adhésion, tout
Etat pourra formuler des réserves
aux articles de la Convention autres
que les articles 1„, 3, 4, 16(1) et 33
å 42 inclus.

2. Tout Etat contractant ayant
formulé une réserve conformément
au paragraphe 1 de cet article pourra
å tout moment la retirer par une
communication å cet effet adressée
au Secrétaire général des Nations
Unies.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196i

förbundsregeringens förpliktelser i
nämnda omfattning äro desamma
som de konventionsparters, vilka icke
äro federala stater;

b) Beträffande de artiklar i denna
konvention, vilkas tillämpning är beroende
av lagstiftningsåtgärder inom
delstater, provinser eller kantoner,
vilka icke enligt förbundsstatens
författning äro skyldiga att vidtaga
sådana lagstiftningsåtgärder, åligger
det förbundsregeringen att så snart
som möjligt och med tillstyrkande
anbefallning tillkännagiva de ifrågavarande
artiklarna för vederbörande
myndigheter i delstaterna, provinserna
eller kantonerna.

c) Till denna konvention ansluten
förbundsstat skall på annan fördragsslutande
stats begäran, som förmedlats
av Förenta Nationernas generalsekreterare,
tillhandahålla redogörelse
för lagstiftning och praxis
inom förbundsstaten och de rättsliga
enheter som bilda densamma, utvisande
i vilken utsträckning viss bestämmelse
i konventionen blivit genomförd
genom lagstiftning eller på
annat sätt.

Artikel 38

Förbehåll

1. Vid tidpunkten för undertecknande
eller ratifikation av konventionen
eller för anslutning till densamma
må stat göra förbehåll mot
konventionens artiklar med undantag
för artiklarna 1, 3, 4, 16 moment
1 samt 33—42.

2. Stat som gjort förbehåll enligt
moment 1 må när som helst återkalla
detsamma genom meddelande
därom till Förenta Nationernas generalsekreterare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1964

Article 39

Entry into force

1. This Convention shall come into
force on the ninetieth day following
the day of deposit of the sixth instrument
of ratification or accession.

2. For each State ratifying or acceding
to the Convention after the
deposit of the sixth instrument of
ratification or accession, the Convention
shall enter into force on the
ninetieth day following the date of
deposit by such State of its instrument
of ratification or accession.

Artide 40

Denunciation

1. Any Contracting State may
denounce this Convention åt any
time by a notification addressed to
the Secretary-General of the United
Nations.

2. Such denunciation shall take
effect for the Contracting State concerned
one year from the date upon
which it is received by the SecretaryGeneral
of the United Nations.

3. Any State which has made a
declaration or notification under
article 36 may, åt any time thereafter,
by a notification to the Secretary-General
of the United Nations,
declare that the Convention shall
cease to extend to such territory one
year after the date of receipt of the
notification by the Secretary-General.

Artide 41

Revision

1. Any Contracting State may request
revision of this Convention åt
any time by a notification addressed
to the Secretary-General of the
United Nations.

2. The General Assembly of the

Artide 39

Entrée en vigucur

1. Cette Convention entrera en vigueur
le quatre-vingt-dixiéme jour
qui suivra la date du dépot du sixiéme
instrument de ratification ou
d’adhésion.

2. Pour chacun des Etats qui ratifieront
la Convention ou y adhéreront
apres le dépot du sixiéme instrument
de ratification ou d’adhésion,
elle entrera en vigueur le quatre-vingt-dixiéme
jour qui suivra la
date du dépot par cet Etat de son instrument
de ratification ou d’adhésion.

Artide 40

Dénonciation

1. Tout Etat contractant pourra
dénoncer la Convention å tout moment
par notification adressée au
Secrétaire général des Nations Unies.

2. La dénonciation prendra effet
pour l’Etat intéressé un an apres la
date å laquelle elle aura été re<jue par
le Secrétaire général des Nations
Unies.

3. Tout Etat qui a fait une déclaration
ou une notification conformément
å 1’article 36 pourra notifier
ultérieurement au Secrétaire général
des Nations Unies que la Convention
cessera de s’appliquer å tout
territoire désigné dans la notification.
La Convention cessera alors de
s’appliquer au territoire en question
un an apres la date å laquelle le Secrétaire
général aura recu cette notification.

Artide 41

Revision

1. Tout Etat contractant pourra
en tout temps, par voie de notification
adressée au Secrétaire général
des Nations Unies, demander la revision
de cette Convention.

2. L’Assemblée générale des Na -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1964
Artikel 39

Ikraftträdande

1. Denna konvention skall träda i
kraft på nittionde dagen efter dagen
för deponerandet av det sjätte ratifikations-
eller anslutningsinstrumentet.

2. För stat som ratificerar eller
ansluter sig till konventionen efter
deponerandet av det sjätte ratifikations-
eller anslutningsinstrumentet
skall konventionen träda i kraft på
nittionde dagen efter dagen för deponerandet
av dess ratifikations- eller
anslutningsinstrument.

Artikel 40

Uppsägning

1. Fördragsslutande stat må när
som helst uppsäga denna konvention
genom en till Förenta Nationernas
generalsekreterare ställd underrättelse.

2. Sådan uppsägning träder i
kraft för den fördragsslutande staten
ett år efter den dag då uppsägningen
mottogs av Förenta Nationernas
generalsekreterare.

3. Stat som avgivit förklaring eller
lämnat underrättelse enligt artikel
36 må när som helst därefter i
en till Förenta Nationernas generalsekreterare
ställd underrättelse förklara,
att konventionen skall upphöra
att vara tillämplig på område som
avses i artikel 36 ett år efter den
dag då generalsekreteraren mottog
underrättelsen.

Artikel 41

Revision

1. Fördragsslutande stat må när
som helst begära revision av denna
konvention genom framställning hos
Förenta Nationernas generalsekreterare.

2. Förenta Nationernas general -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196b

United Nations shall recommend the
steps, it any, to be taken in respect
of such request.

Article 42

Notifications by the Secretary-General of the
United Nations

The Secretary-General of the
United Nations shall inform all
Members of the United Nations and
non-Member States referred to in
article 35:

(a) Of signatures, ratifications
and accessions in accordance with
article 35;

(b) Of declarations and notifications
in accordance with article 36;

(d) Of the date on which this
Convention will corne into force in
accordance with article 39;

(e) Of denunciations and notifications
in accordance with article 40;

(f) Of requests for revision in accordance
with article 41.

IN FAITH WHEREOF the undersigned,
duly authorized, have signed
this Convention on behalf of their
respective Governments.

DONE åt New York, this twentyeighth
day of September, one thousand
nine hundred and fifty-four, in
a single copy, of which the English,
French and Spanish texts are equally
authentic and which shall remain
deposited in the archives of the
United Nations, and certified true
copies of which shall be delivered to
all Members of the United Nations
and to the non-Member States referred
to in article 35.

tions Unies recommandera les mesures
ä prendre, le cas échéant, au sujet
de cette demande.

Article 42

Notifications par le Secrétaire général
des Nations Unies

Le Secrétaire général des Nations
Unies notifiera å tous les Etats Membres
des Nations Unies et aux Etats
non membres visés å 1’article 35:

a) Les signatures, ratifications et
adhésions visées å 1’article 35;

b) Les déclarations et les notifications
visées å 1’article 36 ;

c) Les réserves formulées ou retirées
visées å 1’article 38 ;

d) La date å laquelle cette Convention
entrera en vigueur, en application
de 1’article 39;

e) Les dénonciations et les notifications
visées å 1’article 40 ;

f) Les demandes de revision visées
å 1’article 41.

EN FOI DE QUOI, les soussignés,
dument autorisés, ont signé, au nom
de leurs Gouvernements respectifs, la
présente Convention.

FAIT ä New-York, le vingt-huit
septembre mil neuf cent cinquantequatre,
en lin seul exemplaire dont
les textes anglais, espagnol et francais
font également foi et qui sera
déposc dans les archives de l’Organisation
des Nations Unies et dont
les copies certifiées conformes seront
remises ä tous les Etats Membres
des Nations Unies et aux Etats
non membres visés ä 1’article 35.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 1964

församling skall i förekommande
fall föreslå, vilka åtgärder som skola
vidtagas med anledning av sådan
framställning.

Artikel 42

Underrättelser från Förenta Nationernas
generalsekreterare

Förenta Nationernas generalsekreterare
skall underrätta alla stater
som är o medlemmar av Förenta Nationerna
ävensom övriga i artikel 35
avsedda stater om

a) undertecknanden, ratifikationer
och anslutningar enligt artikel
35;

b) förklaringar och underrättelser
enligt artikel 36;

c) förbehåll och återkallanden enligt
artikel 38;

d) dagen då denna konvention enligt
artikel 39 träder i kraft;

e) uppsägningar och underrättelser
enligt artikel 40;

f) framställningar om revision enligt
artikel 41;

TILL BEKRÄFTANDE HÄRAV
hava undertecknade vederbörligen
bemyndigade ombud undertecknat
denna konvention på sina regeringars
vägnar,

SOM SKEDDE i New York den 28
september 1954 i ett exemplar, vars
engelska, franska och spanska texter
äga lika vitsord, och vilket skall
förbliva deponerat i Förenta Nationernas
arkiv; bestyrkta avskrifter
därav skola översändas till alla medlemmar
av Förenta Nationerna och
till övriga i artikel 35 avsedda stater.

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 196b

Schedule

Paragraph 1

1. The travel document referred to
in article 28 of this Convention shall
indicate that the holder is a stateless
person under the terms of the Convention
of 28 September 1954.

2. The document shall be made
out in åt least two languages, one of
which shall be English or French.

3. The Contracting States will consider
the desirability of adopting the
model travel document attached
hereto.

Paragraph 2

Subject to the regulations obtaining
in the country of issue, children
may be included in the travel document
of a parent or, in exceptional
circumstances, of another adult.

Paragraph 3

The fees charged for issue of the
document shall not exceed the lowest
scale of charges for national passports.

Paragraph b

Sa ve in special or exceptional
cases, the document shall be made
valid for the largest possible number
of countries.

Paragraph 5

The document shall have a validity
of not less than three months and
not more than two years.

Paragraph 6

1. The renewal or extension of the
validity of the document is a matter

Annexe

Paragraphe 1

1. Le titre de voyage visé par l’article
28 de cette Convention doit indiquer
que le porteur est un apatride
au sens de la Convention du 28 septembre
1954.

2. Ce titre sera rédigé en deux
langues au moins: l’une des deux
sera la langue anglaise ou la langue
francaise.

3. Les Etats contractants examineront
la possibilité d’adopter un titre
de voyage du modéle ci-joint.

Paragraphe 2

Sous réserve des réglements du
pays de délivrance, les enfants pourront
étre mentionnés dans le titre
d’un parent, ou, dans des circonstances
exceptionnelles, d’un autre adulte.

Paragraphe 3

Les droits å percevoir pour la délivrance
du titre ne dépasseront pas
le tarif le plus bas appliqué aux passeports
nationaux.

Paragraphe b

Sous réserve de cas spéciaux ou
exceptionnels, le titre sera délivré
pour le plus grand nombre possible
de pays.

Paragraphe 5

La durée de validité du titre sera
de trois mois au moins et de deux
ans au plus.

Paragraphe 6

1. Le renouvellement ou la prolongation
de validité du titre est du

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 1964

Bilaga till bilaga

§1

1. Uti artikel 28 i denna konvention
omförmält resedokument skall
utvisa, att innehavaren är en statslös
person i den mening detta uttryck
tillagts i konventionen den 28
september 1954.

2. Dokumentet skall vara avfattat
på minst två språk, varav det ena
skall vara engelska eller franska.

3. Fördragsslutande stat skall
överväga lämpligheten av att antaga
härvid såsom förebild fogade formulär.

§2

Med förbehåll för gällande bestämmelser
i den stat, som utfärdat
dokumentet, må barn införas i ett
för endera av barnets föräldrar utfärdat
resedokument eller, där särskilda
skäl föreligga, i resedokument
utfärdat för annan vuxen person.

§3

Avgift för dokumentets utfärdande
skall icke överstiga den för hemlandspass
fastställda lägsta avgiften.

§*

Utom i särskilt bestämda fall eller
i undantagsfall skall dokumentet
vara giltigt för största möjliga antal
stater.

§5

Dokumentet skall hava en giltighetstid
av minst tre månader och
högst två år.

§6

1. Förnyande eller förlängning av
dokumentets giltighet tillkommer
5 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. A''r 170

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196U

för the authority which issued it, so
long as the holder has not established
lawful residence in another territory
and resides lawfully in the territory
of the said authority. The issue of
a new document is, under the same
eonditions, a matter for the authority
which issued the former document.

2. Diplomatic or consular authorities
may be authorized to extend,
för a period not exceeding six
months, the validity of travel documents
issued by their Governments.

3. The Contracting States shall
give sympathetic consideration to
renewing or extending the validity
of travel documents or issuing new
documents to stateless persons no
longer lawfully resident in their territory
who are unable to obtain a
travel document from the country of
their lawful residence.

Paragraph 7

The Contracting States shall recognize
the validity of the documents
issued in accordance with the
provisions of article 28 of this Convention.

Paragraph 8

The competent authorities of the
country to which the stateless person
desires to proceed shall, if they are
prepared to admit him and if a visa
is required, affix a visa on the document
of which he is the holder.

Paragraph 9

1. The Contracting States undertake
to issue transit visas to stateless
persons who have obtained visas
for a territory of final destination.

2. The issue of such visas may be

ressort de 1’autorité qui l’a délivré,
aussi longtemps que le titulaire ne
s’est pas établi réguliérement dans
un autre territoire et réside réguliérement
sur le territoire de ladite autorité.
L’établissement d’un nouveau
titre est, dans les mémes eonditions,
du ressort de 1’autorité qui a délivré
1’ancien titre.

2. Les représentants diplomatiques
ou consulaires pourront étre
autorisés å prolonger, pour une période
qui ne dépassera pas six mois,
la validité des titres de voyage délivrés
par leurs gouvernements respectifs.

3. Les Etats contractants examineront
avec bienveillance la possibilité
de renouveler ou de prolonger la
validité des titres de voyage ou d’en
délivrer de nouveaux å des apatrides
qui ne sont plus des résidents réguliers
dans leur territoire dans les cas
ou ees apatrides ne sont pas en mesure
d’obtenir un titre de voyage du
pays de leur résidence réguliére.

Paragraphe 7

Les Etats contractants reconnaitront
la validité des titres délivrés
conformément aux dispositions de
1’article 28 de cette Convention.

Paragraphe 8

Les autorités compétentes du pays
dans lequel 1’apatride désire se rendre
apposeront, si elles sont disposées
å 1’admettre, un visa sur le titre dont
il est titulaire, si un tel visa est nécessaire.

Paragraphe 9

1. Les Etats contractants s’engagent
å délivrer des visas de transit
aux apatrides ayant obtenu le visa
d’un territoire de destination finale.

2. La délivrance de ce visa pourra

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 196A

den myndighet, som utfärdat detsamma,
så länge innehavaren icke
lovligen bosatt sig på främmande
territorium och så länge han lovligen
uppehåller sig inom sagda myndighets
område. Under enahanda betingelser
ankommer utfärdandet av
nytt dokument på den myndighet,
som utfärdat det föregående dokumentet.

2. Diplomatiska eller konsulära
representanter må bemyndigas att
för en tidrymd icke överstigande sex
månader förlänga giltighetstiden för
resedokument, vilka utfärdats av deras
respektive regeringar.

3. Fördragsslutande stat skall välvilligt
pröva möjligheterna att förnya
eller utsträcka ett resedokuments
giltighetstid eller att utfärda
nytt sådant för statslös person, vilken
icke längre lovligen uppehåller
sig inom vederbörande stats område,
därest den statslöse är ur stånd att
erhålla ett resedokument från den
stat, inom vilken han har lov att vistas.

§7

Fördragsslutande stat skall erkänna
giltigheten av sådana dokument,
som utfärdats i enlighet med föreskrifterna
i artikel 28 i denna konvention.

§8

Vederbörande myndigheter i stat,
dit en statslös person ämnar begiva
sig, skola, därest de äro beredda att
låta honom inresa och visering är erforderlig,
förse hans dokument med
bevis om visering.

§9

1. Fördragsslutande stat åtager sig
att meddela genomresevisering för
statslös person, som erhållit visering
för den slutliga bestämmelsestaten.

2. Sådan visering må vägras på

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1964

refused on grouiids which would
justify refusal of a visa to any alien.

Paragraph 10

The fees for the issue of exit, entrv
or transit visas shall not exceed the
lowest scale of charges for visas on
foreign passports.

Paragraph 11

When a stateless person has lawfully
taken up residence in the territory
of another Contracting State, the
responsibility for the issue of a new
document, under the terms and conditions
of article 28 shall be that of
the competent authority of that territory,
to which the stateless person
shall be entitled to apply.

Paragraph 12

The authority issuing a newr document
shall withdraw the old document
and shall return it to the
country of issue if it is stated in the
document that it should be so returned;
otherwise it shall withdraw
and cancel the document.

Paragraph 13

1. A travel document issued in accordance
with article 28 of this Convention
shall, unless it contains a
statement to the contrary, entitle the
holder to re-enter the territory of the
issuing State åt any time during the
period of its validity. In any case the
period during which the holder may
return to the country issuing the
document shall not be less than three
months, except when the country to
which the stateless person proposes
to travel does not insist on the travel
document according the right of reentry.
2

2. Subject to the provisions of the
preceding sub-paragraph, a Contract -

étre refusée pour les motifs pouvant
justifier le refus de visa å tout étranger.

Paragraphe 10

Les droits afférents å la délivrance
de visas de sortie, d’admission ou
de transit ne dépasseront pas le tarif
le plus bas appliqué aux visas de passeports
étrangers.

Paragraphe 11

Dans le cas d’un apatride changeant
de résidence et s’établissant réguliérement
dans le territoire d’un
autre Etat contractant, la responsabilité
de délivrer un nouveau titre
incombera désormais, aux terines et
aux conditions de 1’article 28, å Tautorité
compétente dudit territoire, å
laquelle 1’apatride aura le droit de
présenter sa demande.

Paragraphe 12

L’autorité qui délivre un nouveau
titre est tenue de retirer l’ancien titre
et d’en faire retour au pays qui
l’a délivré si 1’ancien document spécifie
qu’il doit étre retourné au pays
qui l’a délivré; dans le cas contraire,
1’autorité qui délivre le titre nouveau
retirera et annulera Tanden.

Paragraphe 13

1. Tout titre de voyage délivré en
application de 1’article 28 de cette
Convention donnera, sauf mention
contraire, le droit au titulaire de revenir
sur le territoire de 1’Etat qui
1’a délivré å n’importe quel moment
pendant la période de validité de ce
titre. Toutefois, la période pendant
laquelle le titulaire pourra rentrer
dans le pays qui a délivré le titre de
voyage ne pourra étre inférieure å
trois mois, sauf lorsque le pays ou
1’apatride désire se rendre n’exige
pas que le titre de voyage comporte
le droit de rentrée.

2. Sous réserve des dispositions de
1’alinéa précédent, un Etat contrac -

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 1967

samma grunder, som skulle rättfärdiga
avslag på en viseringsansökan
från varje annan utlänning.

§10

Avgift för meddelande av utrese-,
inrese- eller genomresevisering skall
icke överstiga den för visering av
utländska pass fastställda lägsta avgiften.

§11

När statslös person har bytt vistelseort
och lovligen bosatt sig inom
annan fördragsslutande stats område,
skall ansvaret för utfärdande av
nytt dokument i överensstämmelse
med stadgandena och förutsättningarna
i artikel 28 åvila vederbörande
myndighet inom sagda område, till
vilken myndighet den statslöse skall
vara berättigad hänvända sig.

§12

Myndighet, som utfärdar nytt dokument,
skall infordra det tidigare
dokumentet och återställa det till
den stat, vilken utfärdat detsamma,
därest i dokumentet angives att det
bör sålunda återställas; i annat fall
skall myndigheten infordra och makulera
det.

§ 13

1. Ett i enlighet med artikel 28 i
denna konvention utfärdat resedokument
skall, såframt det ej innehåller
en förklaring i motsatt riktning,
berättiga innehavaren att återvända
till den utfärdande statens område
när helst han så önskar under dokumentets
giltighetstid. I varje fall
skall den tidrymd, inom vilken innehavaren
skall äga återvända till den
stat, som utfärdat dokumentet, icke
understiga tre månader, med undantag
för det fall att den stat, till vilken
den statslöse avser att resa, icke
kräver att resedokumentet medgiver
sådan rätt att återvända.

2. Med förbehåll för vad i föregående
moment sägs må fördragsslu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196b

ing State may require the holder of
the document to comply with such
formalities as may be prescribed in
regard to exit from or return to its
territory.

Paragraph lb

Subject only to the terms of paragraph
13, the provisions of this
Schedule in no way affect the laws
and regulations governing the conditions
of admission to, transit
through, residence and establishment
in, and departure from, the
territories of the Contracting States.

Paragraph 15

Neither the issue of the document
nor the entries made thereon determine
or affect the status of the
holder, particularly as regards nationality.

Paragraph 16

The issue of the document does
not in any way entitle the holder to
the protection of the diplomatic or
consular authorities of the country of
issue, and does not ipso facto confer
on these authorities a right of protection.

tant peut exiger que le titulaire de
ce titre se soumette å toutes les formalités
qui peuvent étre imposées å
ceux qui sortent du pays ou å ceux
qui y rentrent.

Paragraphe lb

Sous la seule réserve des stipulations
du paragraphe 13, les dispositions
de la présente annexe n’affectent
en rien les lois et régleinents régissant,
dans les territoires des Etats
contractants, les conditions d’admission,
de transit de séjour, d’établissement
et de sorti.

Paragraphe 15

La délivrance du titre, pas plus
que les mentions y apposées, ne détermine
ni n’affecte le statut du titulaire,
notamment en ce qui concerne
la nationalité.

Paragraphe 16

La délivrance du titre ne donne au
titulaire aucun droit å la protection
des représentants diplomatiques et
consulaires du pays de délivrance, et
ne confére pas ipso facto å ees représentants
un droit de protection.

Kungi. Maj:ts proposition nr 170 år 196b

tande stat kunna kräva, att den, för
vilken resedokument utfärdats, iakttager
de formföreskrifter, vilka kunna
stadgas för personer, som utresa
ur eller återvända till dess område.

§U

Med förbehåll blott för vad som
stadgats i § 13 skola föreskrifterna i
denna bilaga icke i något hänseende
inverka på de lagar och bestämmelser,
som fastställa villkoren för inresa
till, genomresa av, uppehåll och
bosättning på samt avresa från fördragsslutande
stats område.

§15

Varken utfärdandet av dokument
eller däri verkställda anteckningar
bestämma eller påverka innehavarens
rättsliga ställning och i synnerhet
icke frågan om medborgarskapet.

§16

Utfärdandet av dokument giver
icke innehavaren någon som helst
rätt till beskydd av diplomatiska eller
konsulära representanter för den
stat, som utfärdat detsamma, och
medför icke, ipso facto, rätt för dessa
representanter att utöva skydd.

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1964

Annex

Model travel document

It is recommended that the document be
in booklet form (approximately 15 X 10
centimetres), that it be so printed that any
erasure or aiteration by Chemical or other
means can be readily detected, and that the
words “Convention of 28 September 1954”
be printed in continuous repetition on each
page, in the language of the issuing
country.

(Cover of booklet)

Travel document

(Convention of 28 September 1954)

No..........

(1)

Travel document

(Convention of 28 September 1954)

This document expires on ..............

unless its validity is extended or renewed.

Name ..................................

Forename(s) ............................

Accompanied by ........ child (children).

1. This document is issued solely with a
view to providing the holder with a travel
document which can serve in lieu of a national
passport. It is without prejudice to
and in no way affects the holder’s nationality.

2. The holder is authorized to return to

.................. [state here the country

whose authorities are issuing the document]
on or before ....................

unless some later date is hereafter specified.
[The period during which the holder
is allowed to return must not be less than
three months except when the country to
which the holder proposes to travel does
not insist on the travel document according
the right of re-entry.]

3. Should the holder take up residence
in a country other than that which issued
the present document, he must, if he wishes

Annexe

Modéle du titre de voyage

Il est recommandé que le titre ait la
forme d’un carnet (15 cm X 10 cm environ),
qu’il soit imprimé de telle fagon que
les ratures ou altérations par des moyens
chimiques ou autres puissent se remarquer
facilement, et que les mots « Convention
du 28 septembre 1954 » soient imprimés en
répétition continue sur chacune des pages,
dans la langue du pays qui délivre le titre.

Couverture du carnet

Titre de voyage

(Convention du 28 septembre 1954) * 1 2

N° ..........

(1)

Titre de voyage

(Convention du 28 septembre 1954)

Ce document expire le ..............

sauf prorogation de validité.

Nom ..................................

Prénom(s) ............................

Accompagné de................enfant(s).

1. Ce titre est délivré uniquement en vue
de fournir au titulaire un document de
voyage pouvant tenir lieu de passeport national.
Il ne préjuge pas de la nationalité
du titulaire et est sans effet sur celle-ci.

2. Le titulaire est autorisé å retourner en

............ [indication du pays dont les

autorités délivrent le titre] jusqu’au ....
.......... sauf mention ci-aprés d’une date
ultérieure. [La période pendant laquelle
le titulaire est autorisé å retourner ne doit
pas étre inférieure å trois mois, sauf lorsque
le pays ou le titulaire désire se rendre
n’exige pas que ce document comporte
le droit de rentrée.]

3. En cas d’établissement dans un autre
pays que celui ou le present titre a été
délivré, le titulaire doit, s’il veut se dé -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196b

Bihang

Förslag till resedokument

Det anbefalles, att dokumentet utföres i
formen av ett häfte (omkring 15 cm X 10
cm), att det tryckes på det sättet, att radering
eller ändring med kemiska eller
andra medel med lätthet kan upptäckas,
och att orden »Konvention den 28 september
1954» tryckes fortlöpande på varje sida
på den utställande statens språk.

(Häftets pärm)

Resedokument

(Konvention den 28 september 1954) 1 2 3

(1)

Resedokument

(Konvention den 28 september 1954)

Detta dokuments giltighet utlöper den ..

............ med mindre dess giltighet

utsträckes eller förnyas.

Tillnamn ..............................

Förnamn ..............................

Åtföljd av..............barn.

1. Detta dokument utfärdas i uteslutande
syfte att förse innehavaren med ett resedokument,
som kan brukas i stället för
ett hemlandspass. Det tager icke ställning
och är utan inverkan på innehavarens
medborgarskap.

2. Innehavaren är berättigad att återvända
till .................. [angiv här

den stat, vars myndigheter utfärdat dokumentet]
intill den .......................

därest icke anteckning om senare dag följer
nedan. [Den tidrymd, under vilken innehavaren
äger återvända, må icke understiga
tre månader, med undantag för
det fall att den stat, till vilken innehavaren
avser att resa, icke kräver att resedokumentet
medgiver sådan rätt att återvända.
]

3. I händelse av bosättning i annan stat
än den, där förevarande dokument har utfärdats,
bör innehavaren, om han på nytt

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 196i

to travel again, apply to the competent
authorities of his country of residence for
a new document. [The old travel document
shall be withdrawn by the authority issuing
the new document and returned to the
authority which issued it.]2 1

(This document contains 32 pages, exclusive
of cover.)

(2)

Place and date of birth ................

Occupation ............................

Present residence........................

''Maiden name and forename(s) of wife ..

*Name and forename(s) of husband

Description

Height.............................

Hair .............................

Colour of eyes .....................

Nose .............................

Shape of face .....................

Complexion .......................

Special peculiarities ................

Children accompanying holder

Name Forename(s) Place and Sex
date of birth

* Strike out whichever does not apply.
(This document contains 32 pages, exclusive
of cover.)

(3)

Photograph of holder and stamp of issuing
authority, Finger-prints of holder (if required) Signature

of holder ....................

(This document contains 32 pages, exclusive
of cover.)

1 The sentence in brackets to be inserted
by Governments which so desire.

placer å nouveau, faire la demande d’un
nouveau titre aux autorités compétentes du
pays de sa résidence. [L’ancien titre de
voyage sera remis å 1’autorité qui délivre
le nouveau titre pour étre renvoyé å 1’autorité
qui Pa délivré.]1

(Ce titre contient 32 pages, non compris
la couverture.)

(2)

Lieu et date de naissance................

Profession ..............................

Résidence actuelle ......................

''Nom (avant le mariage) et prénom(s) de
1’épouse ................................

''Nom et prénom(s) du mari

Signalement

Taille ................................

Cheveux ............................

Couleur des yeux ....................

Nez ..................................

Forme du visage .......................

Teint .................................

Signes particuliers .....................

Enfants accompagnant le titulaire

Nom Prénom(s) Lieu et date Sexe
de naissance

*Biffer la mention inutile.

(Ce titre contient 32 pages, non compris
la couverture.)

(3)

Photographie du titulaire et cachet de
1’autorité qui délivre le titre Empreintes
digitales du titulaire (facultatif)

Signature du titulaire ..................

(Ce titre contient 32 pages, non compris
la couverture.)

1 La phrase entre crochets peut étre insérée
par les gouvernements qui le désirent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 196i

vill begiva sig utomlands, begära nytt dokument
hos behörig myndighet i vistelsestaten.
[Det föregående resedokumentet
skall infordras av den myndighet, som utfärdar
det nya dokumentet, och återställas
till den myndighet, som utfärdat detsamma.
]1

(Detta dokument innehåller 32 sidor, pärmen
oräknad)

(2)

Födelseort och -dag ....................

Yrke ..................................

Nuvarande vistelseort....................

* Hustruns namn såsom ogift och hustruns
förnamn ..............................

* Mannens fullständiga namn

Signalement

Längd .............................

Hårfärg .............................

Ögonfärg ...........................

Näsa ...............................

Ansiktsform .........................

Hudfärg .............................

Särskilda kännetecken ...............

Barn som åtfölja innehavaren

Tillnamn Förnamn Födelseort Kön
och -dag

* Stryk det ej tillämpliga.

(Detta dokument innehåller 32 sidor, pärmen
oräknad)

(3)

Fotografi av innehavaren jämte utfärdande
myndighets stämpel.

Innehavarens fingeravtryck
(endast om erforderligt)

1) Denna mening inom [— — —] kan
insättas av de stater, som så önska.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 196b

(4)

X. This document is valid för the following
countries:

2. Document or documents on the basis
of which the present document is issued:

Issued åt ..................

Date ....................

Signature and stamp of authority
issuing the document:

Fee paid:

(This document contains 32 pages, exclusive
of cover.)

(5)

Extension or renewal of validity

Fee paid: From ........

To ........

Done åt............. Date ........

Signature and stamp of authority
extending or renewing the validity
of the document:

Extension or renewal of validity

Fee paid: From ............

To ............

Done åt............. Date ............

Signature and stamp of authority
extending or renewing the validity
of the document:

(This document contains 32 pages, exclusive
of cover.)

(4)

1. Ce titre est délivré pour les pays suivants: -

2. Document ou documents sur la base
duquel ou desquels le present titre est délivré
:

Délivré å ..............

Date ..................

Signature et cachet de 1’autorité
qui délivré le titre:

Taxe perjue:

(Ce titre contient 32 pages, non compris
la couverture.)

(5)

Prorogation de validité

Taxe	pergue:	du
		au
Fait	å ........

Signature et cachet de 1’autorité
qui proroge la validité du titre:

Prorogation de validité

Taxe	pergue:	du
		au
Fait	å ........	le

Signature et cachet de 1’autorité
qui proroge la validité du titre:

(Ce titre contient 32 pages, non compris
la couverture.)

Kungl. Ma j. ts proposition nr 170 år 196b

Innehavarens namnteckning..............

(Detta dokument innehåller 32 sidor, pärmen
oräknad)

(4)

1. Detta dokument gäller för följande
länder:

2. Handling med stöd varav förevarande
dokument utfärdats:

Utfärdat i ................

Den ....................

Utfärdande myndighets
underskrift och stämpel:

Avgift:

(Detta dokument innehåller 32 sidor, pärmen
oräknad)

(5)

Förnyelse eller förlängning av giltighetstiden
:

Avgift: Från

Till

Beslutat i ........ den .

Beslutande myndighets
underskrift och stämpel:

Förnyelse eller förlängning av giltighetstiden
:

Avgift: Från

Till

Beslutat i ........ den .

Beslutande myndighets
underskrift och stämpel:

(Detta dokument innehåller 32 sidor, pärmen
oräknad)

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1964

(6)

Extension or renewal of validity

Prorogation de validité

Fee paid : From ........

To ........

Done åt..............Date ........

Signature and stamp of authority
extending or renewing the validity
of the document:

Extension or renewal of validity

Fee paid: From............

To ............

Done åt...............Date ............

Signature and stamp of authority
extending or renewing the validity
of the document:

(.This document contains 32 pages, exclusive
of cover.)

Taxe pcr$ue: du

Fait å .......... le

Signature et cachet de 1’autorité
qui proroge la validité du titre:

Prorogation de validité

Taxe	per^ue:	du
		au
Fait	å .........	le

Signature et cachet de 1’autorité
qui proroge la validité du titre:

(Ce titre contient 32 pages, non compris
la couverture.)

(7-32)

Visas

The name of the holder of the document
must be repeated in each visa.

(This document contains 32 pages, exclusive
of cover.)

(7-32)

Visas

Reproduire dans chaque visa le nom du
titulaire.

(Ce titre contient 32 pages, non compris
la couverture.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 196i

(6)

Förnyelse eller förlängning av giltighetstiden: -

Avgift: Från

Till

Beslutat i ........ den .

Beslutande myndighets
underskrift och stämpel:

Förnyelse eller förlängning av giltighetstiden: -

Avgift: Från

Till

Beslutat i ........ den .

Beslutande myndighets
underskrift och stämpel:

(Detta dokument innehåller 32 sidor, pärmen
oräknad)

(7-32)

Viseringar

Namnet på den, för vilken dokumentet utfärdats,
skall upprepas i varje visering.

(Detta dokument innehåller 32 sidor, pärmen
oräknad)

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

640533