Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967 (Proposition 1967:17)

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Nr 17

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning,
m.mgiven Stockholms slott den 16 december
1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning;

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);

3) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till särskild
nyanskaffningsfond, m.m.;

4) förordning om ändrad lydelse av 3 § 3 mom. och anvisningarna till
3 § förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av
statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst;

o) förordning angående ändrad lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisningarna
till 2 § förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst;

6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelserna i 1960 års förordning med
provisoriska bestämmelser om beskattning av aktiebolags och ekonomisk
törenings inkomst i vissa fall, den s. k. Annell-lagen, får permanent karaktär
och delvis inarbetas i kommunalskattelagen. Samtidigt föreslås att rätt
till avdrag för utdelningar på nyemissioner, som nu är begränsad till 4 %,
höjs till 5 % och att avdrag får åtnjutas under tio år mot f. n. sex år. Den
ökade avdragsmöjligheten för utdelningar föreslås gälla nyemissioner efter
den 30 juni 1966.

I propositionen föreslås vidare att Kungl. Maj :t skall få medge avdrag vid
inkomsttaxeringen för avsättning till nyanskaffningsfond. Avsättningen
skall avse vinst vid avyttring av rörelse eller del av rörelse, när försäljningen
är ett led i en strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt.
Fonden skall användas för avskrivning på nyinvesteringar i den
kvarvarande rörelsen eller i en ny rörelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 17

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Förslag

till

Förordning

om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse eller jordbruksfastighet enligt
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt äger svenskt aktiebolag
erhålla avdrag för utdelning på aktie, för vilken inbetalning skett efter den
30 juni 1966, under förutsättning att, om aktien utgivits i samband med
bolagets bildande, ansökan om stiftelsehandlingarnas godkännande tor bolagets
registrering ingivits till registreringsmyndigheten efter den 30 jum
1966 och, om aktien utgivits i samband med ökning av aktiekapitalet, att
beslut om ökningen anmälts för registrering efter nämnda dag.

2 §-

Avdrag medges för utdelning, som förfallit till betalning under beskattningsåret,
och får uppgå till högst fem procent av vad som inbetalats för

aktien före beskattningsårets utgång. ..

Omfattar räkenskapsåret kortare eller längre tid än tolv manader, jamkas

avdraget i motsvarande mån.

3 §.

Avdrag medges icke för utdelning på annat inbetalat belopp än sådant
som kan anses belöpa på tillgång i rörelse eller jordbruksfastighet.

4 §•

Avdrag medges för sammanlagt högst tio kalenderår och icke senare än
femtonde taxeringsåret efter det år då inbetalning för aktierna först skedde.

Avdrag medges icke, om inbetalning för aktien skett genom tillskott av
aktie i annat bolag eller andel i ekonomisk förening eller om forvarvet av
den nya aktien eljest kan anses ha skett genom byte mot sådan aktie eller
andel. Detsamma gäller, om inbetalning för aktien skett genom tillskott av
andel i handelsbolag, vars verksamhet väsentligen består i förvaltning av
aktier i bolag eller andelar i ekonomiska föreningar, eller om forvarvet eliest
kan anses ha skett genom byte mot andel i sådant handelsbolag.

Kan tillämpning av föregående stycke antagas hindra strukturrationalisering
som är önskvärd från allmän synpunkt, äger Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer medge undantag, om bolaget gor framställning
härom senast den dag utdelning beslutats på de nya aktierna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

6 §.

Avdrag medges icke, om bolaget utskiftat tillgång till delägare efter ingången
av det femte året före det då ökningen av aktiekapitalet anmäldes
tor registrering.

Bestämmelsen i första stycket gäller icke, om utskiftningen föranletts
av att agare till inbetald aktie ägt påfordra inlösen av aktien enligt förbehåll
som intagits i bolagsordningen före den 1 maj 1960.

V §.

med§es ic^e> om mer än hälften av bolagets aktier vid utdelningstillfället
agdes eller på därmed jämförligt sätt innehades av svenskt aktiebolag,
svensk ekonomisk förening eller utländskt bolag.

Vid tillämpning av första stycket medräknas icke aktie som tillhör

förvaltningsföretag som avses i 54 § fjärde stycket kommunalskattelagen,
om sadana foretag, i förekommande fall jämte bolag och förening som med
hansyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan
anses stå företagen nära, innehade mindre än hälften av samtliga aktier i
bolaget, °

utländskt bolag, om skatt enligt förordningen den 12 februari 1943 (nr
44) om kupongskatt skall erläggas för utdelningen till det utländska bolaget
med helt eller nedsatt belopp, eller

annat bolag eller annan förening som är skattskyldig för utdelning på
aktien. ö r

Vid tillämpning av denna paragraf anses aktie, som äges av en av bolag
eller förening bildad pensions- eller annan personalstiftelse, innehavd av
bolaget eller föreningen.

Aktiebolag, som yrkar avdrag, skall i självdeklaralionen lämna de upplysningar
angående aktieägare i bolaget som påkallas av bestämmelserna
i denna paragraf.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Samtidigt skall förordningen den 9 december 1960 (nr 658) med provisoriska
bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings
inkomst i vissa fall upphöra att gälla.

Bestämmelserna i 1—8 §§ i den upphävda förordningen gäller alltjämt
aktie som utgivits i samband med bolags bildande, om ansökan om stiftelsehandlingarnas
godkännande för bolagets registrering ingivits till registreringsmyndigheten
före den 1 juli 1966, och aktie som utgivits i samband
med ökning av aktiekapital, om beslut om ökningen anmälts för registrering
före nämnda dag. Bestämmelserna i 9—12 §§ i den upphävda förordnmgen
gäller i fråga om utdelning som varit tillgänglig för lvftnina före
den 1 januari 1966. °

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 1 mom. och 54 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 samt punkt 1 av anvisningarna till 54 § samma lag1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1 in o in. Från bruttointäkt, varom
i 38 § 1 mom. förmäles, må avdrag
göras för förvaltningskostnad
ävensom för ränta å gäld, som icke
skolat avdragas enligt bestämmelserna
i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ samt
i 2 mom. av denna paragraf. Svenskt
aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening, som åtnjutit inkomst genom
sådan utdelning å aktier eller
föreningsandelar, för vilken jämlikt
54 § skatteplikt icke föreligger, må
likväl ej njuta avdrag för ränta å
gäld, som belöper å nämnda värdehandlingar,
i vidare mån ån som
räntan överstiger utdelningen. Oaktat
vad sist sagts må bolaget eller
föreningen åtnjuta avdrag för ränta
å gäld som belöper å aktier eller
föreningsandelar, vilka innehavas
såsom ett led i organisationen av
annan verksamhet än förvaltning av
fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom, ävensom
för ränta å gäld som belöper
å andra innehavda aktier i bolag eller
andelar i ekonomisk förening såvida
detta innehav motsvarar mer
än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet
i sistnämnda bolag eller
förening samt under förutsättning
tillika att samma bolag eller
förening icke — direkt eller genom
förmedling av juridisk person —
under beskattningsåret ägt aktier eller
föreningsandelar.

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Från bruttointäkt, varom
i 38 § 1 mom. förmäles, må a vd
r a g göras för förvaltningskostnad
ävensom för ränta å gäld, som
icke skolat avdragas enligt bestämmelserna
i 22, 25, 29, 33 och 36 §§
samt i 2 mom. av denna paragraf.
Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening, som icke är förvaltningsföretag
enligt 5k § fjärde
stycket och som åtnjutit inkomst genom
sådan utdelning å aktier eller
föreningsandelar, för vilken jämlikt
54 § skatteplikt icke föreligger, må
likväl ej njuta avdrag för ränta å
gäld, som belöper å nämnda värdehandlingar,
i vidare mån än som räntan
överstiger utdelningen. Oaktat
vad sist sagts må bolaget eller föreningen
åtnjuta avdrag för ränta å
gäld som belöper å aktier eller föreningsandelar,
vilka innehavas såsom
ett led i organisationen av annan
verksamhet än förvaltning av
fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom, ävensom
för ränta å gäld som belöper å
andra innehavda aktier i bolag eller
andelar i ekonomisk förening såvida
detta innehav motsvarar mer än nio
tiondelar av aktie- eller andelskapitalet
i sistnämnda bolag eller förening
samt under förutsättning tilllika
att samma bolag eller förening
icke — direkt eller genom förmedling
av juridisk person — under beskattningsåret
ägt aktier eller föreningsandelar.

1953: 109, av 54 § se 1966: 729 och av punkt 1 av anvis -

1 Senaste lydelse av 39 § 1 mom. se
ningarna till 54 § se 1954: 51.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 11 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

54 §.

Från skattskyldighet f r i k a 11 a s:
a) svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar med undantag
och inskränkningar som nedan
i denna paragraf sägs:

för utdelning från svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar; -

a) svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar med undantag
och inskränkningar som nedan
i denna paragraf sägs:

för utdelning på sådan aktie i
svenskt aktiebolag och sådan andel
i svensk ekonomisk förening som
icke innehaves i kapitalplaceringssyfte; -

b) medlem av —■ — -----— — ett år.

Aktiebolag och —-----bolagens verksamhet.

Aktiebolag eller ekonomisk förening,
som driver byggnadsrörelse,
tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig
handel med fastigheter, åtnjuter
icke skattefrihet enligt första
stycket a) för utdelning på aktie
eller andel som utgör lagertillgång i
rörelsen.

Aktiebolag eller ekonomisk förening,
som uteslutande eller så gott
som uteslutande förvaltar värdepapper
eller likartad lös egendom (förvaltningsföretag),
åtnjuter icke skattefrihet
enligt första stycket a). Förvaltningsföretag
är dock frikallat
från skattskyldighet för utdelning
från svenskt aktiebolag eller svensk
ekonomisk förening i den mån sammanlagda
beloppet av den utdelning
från sådana bolag och föreningar,
som företaget uppburit under beskattningsåret,
motsvaras av utdelning
som företaget beslutat för samma
beskattningsår eller, i fråga om
investmentföretag, av beslutad utdelning
ökad med en fjärdedel.

Om aktierna i sådant svenskt aktiebolag
eller andelarna i sådan
svensk ekonomisk förening, som icke
är förvaltningsföretag, till huvudsaklig
del ägas eller på därmed jämförligt
sätt innehavas — direkt eller
genom förmedling av juridisk person
—- av en fysisk person eller ett
fåtal fysiska personer och om bolaget
eller föreningen icke visar att
dess vinstmedel i skälig omfattning

Kungl. Maj ris proposition nr 17 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

använts för utdelning till delägarna,
gäller frikallelse från skattskyldighet,
enligt första stycket vid a) allenast
såvitt avser utdelning å aktier
eller andelar, vilka innehavas av bolaget
eller föreningen såsom ett led
i organisationen av annan verksamhet
än förvaltning av fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad
lös egendom.

Om särskilda skäl föreligga, kan
riksskattenämnden medgiva dels att
bolag eller ekonomisk förening, som
icke är förvaltningsföretag enligt
fjärde stycket men vars verksamhet
till icke oväsentlig del består i förvaltning
av värdepapper eller därmed
likartad lös egendom, skall i
beskattningsavseende behandlas som
sådant förvaltningsföretag, dels att
förvaltningsföretag, som är moderföretag
i en koncern och som ombesörjer
vissa gemensamma uppgifter
för koncernens räkning, icke skall i
beskattningsavseende behandlas som
förvaltningsföretag. Mot beslut, som
riksskattenämnden meddelat i sådant
ärende, får talan icke föras.

Förvärvar svenskt — — — —--^ — inbetald insats.

Att personer, ---------— samma paragraf.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar
till 54 §.

1. Den befrielse —- ----r — — — enligt 29 § 2 mom.

Aktie eller andel anses icke innehavd
i kapitalplaceringssyfte (se
54 § första stycket a)), om det sammanlagda
röstetalet för ägarens aktier
i det utdelande bolaget eller andelar
i den utdelande föreningen vid
beskattningsårets utgång motsvarade
en fjärdedel eller mera av röstetalet
för samtliga aktier i bolaget eller
andelar i föreningen eller om det
göres sannolikt att innehavet av aktien
eller andelen betingas av den rörelse
eller det jordbruk eller skogsbruk,
som bedrives av aktiens eller

första stycket vid a) sägs äga tilllämpning
allenast såvitt avser utdelning
å aktier eller andelar, vilka
innehavas av bolaget eller föreningen
såsom ett led i organisationen av
annan verksamhet än förvaltning av
fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

andelens ägare eller av aktiebolag
eller ekonomisk förening som med
hänsyn till äganderättsförhållanden
eller organisatoriska förhållanden
kan anses stå ägaren nära. Aktie
eller andel i förvaltningsföretag anses
dock innehavd i kapitalplaceringssyfte,
när förvaltningsföretaget
äger aktier eller andelar som skulle
anses innehavda i sådant syfte om de
innehafts direkt av den som äger
aktien eller andelen i förvaltningsföretaget.

Med investmentföretag enligt 54 §
fjärde stycket förstås förvaltningsföretag,
vars uppgift väsentligen är
att genom ett välfördelat värdepappersinnehav
erbjuda aktieägare eller
andelsägare riskfördelning och vars
aktier eller andelar ägas av ett stort
antal fysiska personer.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande vid 1966 års taxering och i fråga om
eftertaxering för år 1966 eller tidigare år samt i fråga om sådan utdelning
från svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening som varit tillgänglig
för lyftning före den 1 januari 1966.

Förslag

till

Förordning

om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till särskild nyanskaff ningsfond,

m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger, om synnerliga
skäl föreligger, medge, att skattskyldig som avyttrar rörelse eller del av
rörelse får vid beräkning av nettointäkt av rörelsen enligt kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) och förordningen den 26 juli 1947 (nr

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

576) om statlig inkomstskatt erhålla avdrag för belopp som avsättes till särskild
nyanskaffningsfond.

Synnerliga skäl anses föreligga, om avyttringen utgör led i strukturrationalisering
som är önskvärd från allmän synpunkt och den skattskyldige har
för avsikt att efter avyttringen göra betydande investering för sin återstående
verksamhet eller för en ny verksamhet.

Ansökan om rätt till avdrag göres före utgången av den tid, inom vilken
sökanden skall avlämna självdeklaration för det beskattningsår då avyttringen
skedde.

2 §•

Avdrag får icke överstiga ett belopp motsvarande 60 procent av den vid
avyttringen erhållna ersättningen för varulager och hela ersättningen för
Övriga tillgångar i den mån ersättningen ingår i den skattepliktiga intäkten
av rörelsen. Har den skattskyldige på grund av ersättningen erhållit avdrag
för avskrivning på annan tillgång än lagertillgång med större belopp än som
annars skulle ha medgivits, jämkas dock avdraget för avsättning till nyanskaffningsfond
i motsvarande mån. Är minskningen av dold reserv i varulager
under beskattningsåret mindre än 60 procent av försäljningspriset för
varulagret i den avyttrade rörelsen, beräknas den högsta tillåtna avsättningen
till nyanskaffningsfond på grund av denna försäljning till ett belopp som
motsvarar minskningen av dold reserv. Vid beräkning av den dolda reserven
får, om prisstegring ägt rum under beskattningsåret, lagret vid beskattningsårets
ingång upptagas till återanskaffningsvärdet vid beskattningsårets utgång.

3 §-

Särskild nyanskaffningsfond får tagas i anspråk under visst beskattningsår
för avskrivning på tillgång som anges i beslut enligt 1 § och som anskaffats
under beskattningsåret. Om fonden användes för nedskrivning av
lagertillgång, får dock en lägre värdesättning på lagret i dess helhet vid beskattningsårets
utgång ej godtagas än som är medgivet enligt gällande bestämmelser.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger medge att särskild
nyanskaffningsfond får tagas i anspråk även i annan förvärvskälla
än den vari avsättningen skett.

4 §•

För beskattningsår, då särskild nyanskaffningsfond tages i anspråk enligt
denna förordning, medges vid taxeringen icke avdrag för avskrivning
eller nedskrivning enligt 3 § med belopp som svarar mot fondens minskning.
Tillgången anses dock avskriven eller nedskriven med ett belopp som
svarar mot vad som tagits i anspråk av fonden. 5

5 §•

Medel som avsatts till särskild nyanskaffningsfond skall tagas i anspråk
enligt 3 § eller tagas upp som skattepliktig intäkt i förvärvskällan senast
under det beskattningsår, för vilket taxering sker under tredje taxeringsåret
efter det då avdrag för avsättningen medgavs. Om svårigheter föreligger för
den skattskyldige att taga medlen i anspråk, får Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer förlänga denna tid med ytterligare högst tre år.

Avsatta medel, som återföres till beskattning, ökas med ett belopp, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

motsvarar ränta efter tre procent om året för varje taxeringsår som förflutit
efter det år, då avdrag för avsättningen medgavs, till och med det taxeringsår,
då de avsatta medlen återföres till beskattning.

Vid den taxering, då återföring till beskattning sker, får varken nettointäkten
eller den till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten av den
förvärvskälla, varom är fråga, upptagas lägre än den till beskattning återförda
fondavsättningen jämte ränta.

6 §.

Har skattskyldig tagit särskild nyanskaffningsfond i anspråk i annan
ordning än enligt 3 §, eller har skattskyldig trätt i likvidation eller skattskyldigt
dödsbo skiftats, återföres till fonden avsatta medel till beskattning
för det beskattningsår, varunder fonden tagits i anspråk eller beslutet
om likvidationen fattats eller skiftet ägt rum. Till beloppet lägges därvid
ränta enligt de grunder som angivits i 5 §. I fall av likvidation eller
skifte beräknas dock räntan efter endast två procent.

Har aktiebolag eller förening genom fusion uppgått i annat företag, återfores
särskild nyanskaffningsfond hos det förra företaget, om den icke enbgt
tredje stycket övertagits av det senare företaget, till beskattning för det
beskattningsår, varunder rättens tillstånd till fusionen registrerats. Till
beloppet lägges därvid ränta efter två procent om året enligt de grunder
som angivits i 5 §.

Vid fusion enligt 28 § 3 mom. första eller andra stycket kommunalskattelagen
får moderbolaget eller den övertagande föreningen i beskattningsavseende
övertaga särskild nyanskaffningsfond. Därvid anses som om fonden
avsatts hos moderbolaget eller den övertagande föreningen under det beskattningsår,
då avsättningen skett hos dotterbolaget eller den överlåtande
föreningen.

Vid återföring av medel till beskattning enligt denna paragraf äger 5 S
tredje stycket motsvarande tillämpning.

7 §.

Vid tillämpning av denna förordning anses tidigare till särskild nyanskaffningsfond
avsatta medel ha tagits i anspråk före senare avsättningar.

8 §.

Har medel återförts till beskattning enligt 5 eller 6 §, skall taxeringsnämnden
lamna annan taxeringsnämnd de underrättelser, som fordras för
tillämpning av denna förordning vid taxeringen inom sist angivna nämnd.

( Inom taxeringsdistrikt upprättas förteckning över dem som skall taxeras
till statlig inkomstskatt där och som under beskattningsåret avsatt medel
till dier övertagit särskild nyanskaffningsfond eller tagit sådan fond i ansprak
Förteckningen insändes till länsstyrelsen sedaA taxeringsnämnden
avslutat sitt arbete.

Har särskild nyanskaffningsfond tagits i anspråk för avskrivning av
kostnad för ny-, till- eller ombyggnad eller grundförbättring av fastighet

e, fv , larav °?h har fasti§heten avyttrats inom tio år från utgången av
det beskattningsår, varunder ianspråktagandet skett, räknas såsom skattepliktig
intakt i den förvärvskälla i diken fonden tagits i anspråk vad som
vid avyttrmgen aterbekommits av belopp, för vilka företaget erhållit avdra»

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 17. år 1967

enligt denna förordning, i den mån det återbekomna beloppet icke ingår i
skattepliktig realisationsvinst. Motsvarande galler da ersättning utfaller pa
grund av försäkring för skada på sådan fastighet samt skadan mtraffat

inom nyss angiven tid. „ .. , „

Vid beräkning av återvunnet belopp skall i förekommande fall avdrag tor
avsättning till särskild nyanskaffningsfond anses återvunnet fore avdrag
för värdeminskning.

10 §.

Skattskyldig, som gjort avsättning till särskild nyanskaffningsfond eller
som enligt 6 § tredje stycket övertagit sådan fond, är pliktig att vid självdeklaration
för det beskattningsår, då avsättningen eller övertagandet agt
rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill dess de avsatta
medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt fastställt formulär rörande avsättning
av medel till fonden samt fondens användning och avveckling
Länsstyrelsen upprättar förteckning över särskilda nyanskalfnmgstonder
enligt denna förordning. I förteckningen antecknas de uppgifter, som fordras
för taxeringskontroll, såsom medgivna fondavsättningar, lanspraktagna
eller till beskattning återförda fondmedel.

11 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av
Konungen. _

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och skall tillämpas första gången vid 1967 års taxering.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 § förordningen
den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 § förordningen
den 30 november 1951 angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.

3 in o m. I fråga----- —--avses, samt

6) intäkt, som uppkommit därige- 6) intäkt, som uppkommit därigenom
att avsättning till särskilda in- nom att avsättning till särskilda in 1

Senaste lydelse av 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 § se 1962: 193.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

(Nuvarande lydelse)

vesteringsfonder för förlorade inventarier
och lagertillgångar eller för
avyttrat fartyg återförts till beskattning
under sådana förhållanden att,
därest det återförda beloppet i stället
utgjort köpeskilling för tillgångarna
i fråga, köpeskillingen enligt

5) ovan skulle ansetts såsom ackumulerad
inkomst, dock att ränta som
tillägges det återförda beloppet icke
skall anses utgöra sådan inkomst.

Vad i — —

(Föreslagen lydelse)

vesteringsfonder för förlorade inventarier
och lagertillgångar eller för
avyttrat fartyg eller till särskild nyanskaffningsfond
återförts till bebeskattning
under sådana förhållanden
att, därest det återförda beloppet
i stället utgjort köpeskilling för
tillgångarna i fråga, köpeskillingen
enligt 5) ovan skulle ansetts såsom
ackumulerad inkomst, dock att ränta
som tillägges det återförda beloppet
icke skall anses utgöra sådan inkomst,

rörelsegren.

Anvisningar
till 3 §.

Vad i — avverka skog.

Såsom ersättning-------i rörelsen.

Med skadestånd--• — -----ej träffats.

Vid tillämpning--------och lagertillgångar.

Skatteberäkning för — — -----obetydlig omfattning,

att vid nämnda tidpunkt icke
kvarstår avsättning, som skett till
iagerregleringskonto eller som, till
ersättande av avyttrat fartyg eller
till ersättande av förlorade tillgångar
i verksamheten, skett till särskilda
investeringsfonder för avyttrat fartyg
eller för förlorade inventarier
och lager tillgångar,

samt att,—
Utöver vad---

att vid nämnda tidpunkt icke
kvarstår avsättning, som skett till
Iagerregleringskonto eller särskild
nyanskaffningsfond eller som, till
ersättande av avyttrat fartyg eller
till ersättande av förlorade tillgångar
i verksamheten, skett till särskilda
investeringsfonder för avyttrat fartyg
eller för förlorade inventarier och
lagertillgångar,

----tidigare rörelsen.

—- rörelsens avveckling.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 §
förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 § förordningen
den 8 april 1960 om rätt till förlustutjämning vid taxering för
inkomst skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Förlustavdrag må------—- —

Rätten till förlustavdrag bortfaller,
om den skattskyldige för förluståret
åsatts taxering, vid vilken beskattningsbar
inkomst fastställts.
Vad nu sagts har dock ej avseende å
fall, där fastställandet av den beskattningsbara
inkomsten berott på att investeringsfond
återförts till beskattning
eller, såvitt fråga är om taxering
till kommunal inkomstskatt, garantibelopp
för fastighet upptagits
såsom skattepliktig inkomst.

Har skattskyldig försatts ----

Har skattskyldig eller-----

(Föreslagen lydelse)

--kommunal inkomstskatt.

Rätten till förlustavdrag bortfaller,
om den skattskyldige för förluståret
åsatts taxering, vid vilken beskattningsbar
inkomst fastställts.
Vad nu sagts har dock ej avseende å
fall, där fastställandet av den beskattningsbara
inkomsten berott på att
investeringsfond eller särskild nyanskaffnings
fond återförts till beskattning
eller, såvitt fråga är om taxering
till kommunal inkomstskatt, garantibelopp
för fastighet upptagits
såsom skattepliktig inkomst.

--— —--— eller tidigare.

-----att hänföra.

1. Förlust, som
Har investeringsfond återförts till
beskattning, skall vid beräkning av
den förlust, som berättigar till förlustavdrag,
bortses från det belopp,
som på grund av återföringen upptagits
såsom skattepliktig intäkt,
dock endast i den mån detta belopp
inrymmes i den för förluståret fastställda
beskattningsbara inkomsten

skogs ingångsvärde.

Har investeringsfond eller särskild
nyanskaffningsfond återförts
till beskattning, skall vid beräkning
av den förlust, som berättigar
till förlustavdrag, bortses från det
belopp, som på grund av återföringen
upptagits såsom skattepliktig intäkt,
dock endast i den mån detta
belopp inrymmes i den för förlust -

Anvisningar
till 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

(Nuvarande lydelse)

minskad, i förekommande fall, med
garantibelopp för fastighet.

(Föreslagen lydelse)

året fastställda beskattningsbara inkomsten
minskad, i förekommande
fall, med garantibelopp för fastighet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Till myndighet — -------

Förmögenhetslängd må----

Handlingar i----------

Handlingar i ärenden angående befrielse
från tillämpning av bestämmelserna
om beräkning av skattepliktig
realisationsvinst vid avyttring
av aktier eller liknande egendom
i samband med strukturrationalisering
må ej utan samtycke av den
som sökt befrielse utlämnas till annan
tidigare än tjugu år från handlingens
datum.

(Föreslagen lydelse)

§•

— utlämna denna.

--— — längdens datum.

- handlingens datum.

Handlingar i ärenden angående befrielse
från tillämpning av bestämmelserna
om beräkning av skattepliktig
realisationsvinst vid avyttring
av aktier eller liknande egendom i
samband med strukturrationalisering
och angående rätt att erhålla
avdrag vid taxeringen för avsättning
till särskild nyanskaffningsfond må
ej utan samtycke av den som sökt
befrielse utlämnas till annan tidigare
än tjugu år från handlingens datum.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 17 § se 1966: 229.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
16 december 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Gustafsson, Geijer.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om åtgärder på beskattningsområdet
för att underlätta företagens kapitalanskaffning och
strukturrationaliseringar samt anför.

Inledning

I en inom finansdepartementet i juni 1966 upprättad promemoria (Stencil
Fi 1966:5) framlades förslag som avsåg dels permanentning och liberalisering
av den s. k. Annell-lagen, dvs. förordningen den 9 december 1960
(nr 658) med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags
och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall, dels rätt för Kungl. Maj :t
att i vissa fall medge avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till nyanskaffningsfond
av vinster, som föranleds av försäljningar i samband med
strukturrationaliseringar. De författningsförslag som bifogats promemorian
torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgetts av fullmäktige i
riksbanken och riksgäldskontoret, kammarrätten, riksskattenämnden, kommerskollegium
(med överlämnande av yttranden från handelskamrarna),
riksrevisionsverket, konjunkturinstitutet, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Örebro, Jämtlands och Västerbottens län, allmänna ombudet hos
mellankommunala prövningsnämnden, Sveriges industriförbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Svensk industriförening, Kooperativa förbundet, Sveriges
lantbruksförbund, Sveriges redareförening, Svenska företagares riksförbund,
Familjeföretagens förening, Skånes handelskammare, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

(SACO), Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska stadsförbundet, Svenska
kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet.

Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare och Sveriges grossistförbund
har åberopat ett yttrande av näringslivets skattedelegation. Sveriges
lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk har hänfört
sig till ett yttrande av lantbrukets skattedelegation.

Annell-lagen

Gällande regler m. m.

I den s. k. Annell-lagen stadgas dels rätt för aktiebolag att vid taxeringen
åtnjuta avdrag för utdelning på nyemissioner dels viss inskränkning i den
frikallelse från skattskyldighet för utdelningar från svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) (KL) gäller för aktiebolag
och ekonomiska föreningar.

Genom rätten till avdrag för utdelning på nyemissioner underlättas bolagens
kapitalanskaffning i form av ökning av aktiekapitalet. Enligt nu gällande
bestämmelser (senast ändrade prop. 1964: 40, BevU 23, rskr 119, SFS
1964:80) medges avdrag för utdelning på sådana aktier, för vilka inbetalning
sker under tiden den 1 januari 1961—den 31 december 1970 i samband
med bolags bildande eller vid ökning av aktiekapital. Avdraget är begränsat
till 4 % per år av det vid beskattningsårets utgång för de nya aktierna
inbetalade kapitalet. Rätten till avdrag är vidare tidsbegränsad på det
sätt att avdrag får åtnjutas vid taxeringen t. o. in. femte taxeringsåret efter
det, då avdrag för utdelning på aktierna första gången medgetts, dvs. under
sammanlagt högst sex år. Förordningens bestämmelser gäller vid 1963—1977
års taxeringar.

Den inskränkning i aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas frikallelse
från skattskyldighet för utdelningar från svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar, som stadgas i förordningen, innebär, att
bolag och föreningar är skattskyldiga för utdelning på aktier och andelar,
som anskaffats i kapitalplaceringssyfte. Förvaltningsföretag, varmed förstås
bolag eller föreningar vars verksamhet uteslutande eller så gott som
uteslutande består i förvaltning av värdepapper eller annan därmed likartad
lös egendom, är skattskyldiga för uppburen utdelning i den mån
sammanlagda beloppet därav överstiger den av företaget för beskattningsåret
beslutade egna utdelningen eller, då fråga är om s. k. investmentförelag,
125 % av företagets egen utdelning. Bolag eller föreningar som driver
byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter
är vidare skattskyldiga för utdelning på aktier, som utgör lager -

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

tillgång i rörelsen. Även dessa inskränkningar i frikallelsen från skattskyldighet
för utdelningar gäller vid 1963—1977 års taxeringar.

Till grund för 1960 års lagstiftning låg en utredning av 1960 års bolagsskattesakkunniga.
De sakkunniga framhöll i sin promemoria (daterad 21
mars 1960, stencilerad) att de svenska bolagen dittills, dvs. före år 1960, i
förhållandevis ringa omfattning finansierat sin verksamhet genom nyemissioner.
De sakkunniga anförde.

Den främsta orsaken kan antas vara att vinstutvecklingen hos bolagen
tillsammans med liberala avskrivnings- och värderingsregler vid inkomsttaxeringen
och möjligheter till skattefria avsättningar till pensions- och
andra personalstiftelser samt till investeringsfonder underlättat en självfinansiering
av företagen. Något behov av att anskaffa kapital utifrån
genom nyemissioner har inte förelegat hos flertalet större företag. Om bolagen
verkligen haft behov av kapitaltillskott har de oftast föredragit att
skaffa sig detta genom lån. Orsaken härtill torde till inte oväsentlig del ha
varit att en kapitalanskaffning genom nyemission på grund av den dubbelbeskattning
som träffar vinstutdelningar ställt sig väsentligt dyrare än
låneformen. Ränta på lån är avdragsgill vid beskattningen medan däremot
utdelning på aktiekapital inte är avdragsgill. Kostnaden för nyemitterat
kapital utgörs därför, förutom av utdelningsbeloppet, av den skatt som
måste erläggas på de vinstmedel, som krävs för utdelningen. Är utdelningen
6 c;0 blir kostnaden således 12 %, om man beräknar den sammanlagda
bolagsskatten till 50 % av inkomsten.

De sakkunniga framhöll därefter, att bolagens möjligheter till självfinansiering
i fortsättningen skulle i viss mån försämras genom den skärpning
i lagervärderingsreglerna, som trädde i kraft med 1961 års taxering,
och genom den begränsning av möjligheterna att avsätta till pensionsstiftelser,
som blev en följd av den allmänna tilläggspensioneringen. I detta nya
läge kunde det, framhöll de sakkunniga, antas att större behov skulle föreligga
för bolagen att anskaffa kapital utifrån. Möjligheterna att uppta lån
på kapitalmarknaden var emellertid starkt beskurna. Man kunde därför enligt
de sakkunniga förutsätta att — om man införde en lindring av dubbelbeskattningen
i vad gäller avkastningen på nyemitterat aktiekapital — kapitalanskaffningen
hos bolagen i större utsträckning än eljest skulle bli fallet
kom att ske genom nyemissioner.

I promemorian framhölls att det var tveksamt om avdrag borde medges
i obegränsad omfattning för hela den verkställda utdelningen på nyemitterat
kapital. De sakkunniga anförde.

Det kan nämligen befaras att en sådan avdragsrätt kan medföra ett för
stort antal nyemissioner och att belastningen på kapitalmarknaden därigenom
skulle bli för stor. Även statsfinansiella skäl talar mot alltför generösa
avdrag. Vi har därför stannat vid att föreslå att avdragsrätten tills vidare
begränsas till 4 % av det nyemitterade kapitalet. Om man utgår från att en
aktieägare normalt får 6 % utdelning på inbetalt kapital, skulle förräntningen
av aktieemissioner efter den sålunda föreslagna lindringen av dub -

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

belbeskattningen kosta bolagen ungefär 8 % (4 % som är avdragsgilla vid
beskattningen -f- 2 % som beskattas med 50 % dubbelbeskattning och därför
affärsmässigt kostar 4 %).

De sakkunnigas förslag om rätt för bolag att vid taxeringen åtnjuta avdrag
för utdelning på nyemissioner bedömdes av remissinstanserna allmänt
ganska positivt (prop. 1960: 162). Från riksgäldsfullmäktige och från konjunkturinstitutet
framhölls dock att den föreslagna reformen skulle få återverkningar
på obligationsmarknaden. Sparformerna kunde tänkas påverkas
på så sätt att ett minskat bank- eller obligationssparande ersattes med
ett ökat aktiesparande, vilket dock ej utan vidare behövde innebära förbättrade
finansieringsmöjligheter för företagen.

Konjunkturinstitutet ifrågasatte vidare lämpligheten i att för hela den
period, som reformen i första hand avsågs gälla, binda avdragsrätten vid en
viss procentsats. Institutet anförde.

Obligationsräntan, som måhända varit normgivande för val av procentsats,
är rörlig och anpassas åtminstone i viss utsträckning efter den förhandenvarande
ekonomiska situationen. Det bör därför övervägas om inte
en viss variabilitet hos omnämnda procentsats vore motiverad. Förändringarna
av emissionsräntan för industriobligationer skulle kunna utgöra
lämpligt rättesnöre för procentsatsens förändringar. Valet av den nivå, på
vilken förändringarna skall utspelas, finge göras under vederbörligt hänsynstagande
till bl. a. de riskolikheter, som är förknippade med aktie- resp.
obligationsinnehav. De emissionsräntor för industriobligationer, som f. n.
tillämpas, ligger avsevärt över 4 %. Genomförs de föreslagna åtgärderna nu,
bör därför den angivna procentsatsen för avdragsrätt uppjusteras med hänsyn
härtill. Liksom i fråga om räntan på obligationer bör avdragsrätten för
nyemitterade aktier vara bunden i den meningen, att avdrag år efter år får
göras efter den procentsats, som gällde vid emissionstillfället.

Som redan nämnts innebär den s. k. Annell-lagen att bolag och föreningar
under den tid bestämmelserna om avdragsrätt för utdelningar på nyemissioner
gäller är skattskyldiga för utdelning på aktier och andelar, som
anskaffats i kapitalplaceringssyfte. 1960 års bolagsskattesakkunniga framhöll,
att för avdragsrätt för utdelningar på nyemitterade aktier i princip
borde uppställas den allmänna förutsättningen, att den som tecknat de nya
aktierna blev skattskyldig för den utdelning han förr eller senare fick uppbära
på grund av sitt innehav av dessa aktier. I promemorian anfördes.

Det synes i princip böra accepteras att utdelning på aktier och andelar i
helägda dotterföretag och i s. k. organisationsbolag, dvs. bolag som ingår
som ett led i organisationen av ett annat bolags verksamhet, är skattefri,
oavsett när och hur aktierna eller andelarna förvärvats. Däremot kan det
ifrågasättas om skattefriheten för utdelningar är motiverad, då ett bolag
eller en förening placerar medel, som mer eller mindre tillfälligt frigjorts i
verksamheten, i t. ex. börsnoterade aktier. I dessa fall är utdelningen sett
från det aktie- eller andelsägande företagets sida endast en ränta på placerade
medel, som bör jämställas i beskattningshänseende med annan avkast 2

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 17

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

ning av kapital. Att den ränta på de placerade medlen, som aktieutdelningen
utgör, inte varit avdragsgill hos utgivaren har inte någon annan betydelse
för det mottagande företaget än att räntan därigenom möjligen blivit lägre.
Men detta är ett förhållande som företaget, liksom andra kapitalplacerare,
tar hänsyn till vid val av placeringsobjekt. Otvivelaktigt har — såsom
i direktiven framhållits — frikallelsen från skattskyldighet för utdelningar
bidragit till att bolag och föreningar i relativt stor utsträckning placerat
överskottsmedel i börsnoterade och därmed likställda aktier. De sålunda
förvärvade aktierna kan betecknas såsom kapitalplaceringsaktier.

I prop. 1960: 162 underströk jag att det var svårt att finna argument för
att rörelsedrivande aktiebolag och ekonomiska föreningar, som köper aktier
på börsen i kapitalplaceringssyfte och i konkurrens med andra kapitalplacerare,
skall vara skattefria för denna utdelning. En annan sak är att
utdelningar på organisationsaktier och organisationsandelar bör vara skattefria.
Den skattefrihet för utdelningar, som infördes år 1928, tillkom för
att undvika att beskattningen av utdelningar skulle utgöra ett hinder inom
det ekonomiska livet för rationella omläggningar i organisatoriskt hänseende
och åsyftade i första hand organisationsaktier och organisationsandelar.

Departementspromejnorian

I promemorian påpekas att aktiebolagens kapitalanskaffning, som tölj ande
sammanställning visar, under senare år i ökad utsträckning har skett
genom nyemissioner.

År

Nyemissioner i Kapital i nybildade

äldre bolag bolag

1957........................ 1Q58 ................	............... 255 ............... 199	45 48
1959........................	............... 196	55
1 960 ..................	............... 312	147
1961 ...................	............... 661	* 192
1962 ..................	............... 587	214
1963 ......................	............... 420	125
1964 ....................	............... 379	130
1965........................	............... 757	108

Den ökning av nyemissioner som skett under år 1961 och senare år har,
framhålls i promemorian, givetvis påverkats av den rätt till avdrag för
utdelningar på nyemitterade aktier som medges i Annell-lagen. Den omständigheten
att lagen f. n. är tidsbegränsad kan ha lett till att vissa nyemissioner
tidigarelagts för att avdragsrätten skall kunna utnyttjas. Den
minskade självfinansieringsgraden hos bolagen gör emellertid att man kan
räkna med att aktieemissionerna i framtiden måste ligga på en högre nivå
än tidigare. Det finns därför enligt promemorian anledning att även i fortsättningen
medge en viss avdragsrätt för utdelningar på nyemitterat kapital
i enlighet med Annell-lagens bestämmelser. Reglerna bör vara av per -

Knngl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

manent karaktär så att företagens planering av nyemissioner kan ske utan
hänsyn till risken för att rätten till avdrag upphör.

Även de bestämmelser om skattskyldighet för utdelning på aktier som
anskaffats i kapitalplaceringssyfte och som utgör en del av Annell-lagen
synes, framhålls i promemorian, böra ges permanent karaktär. En förutsättning
för att avdrag för utdelning skall medges bör i princip vara att mottagaren
är skattskyldig för utdelningen. Det är vidare, såsom framhölls vid
Annell-lagens tillkomst, svårt att finna argument för att rörelsedrivande
aktiebolag och ekonomiska föreningar, som köper aktier på börsen i kapitalplaceringssyfte
och i konkurrens med andra kapitalplacerare, skall vara
skattefria för denna utdelning.

I 54 § KL stadgas vissa begränsningar i den frikallelse från skattskyldighet
för utdelningar på aktier och andelar som i princip gäller för aktiebolag
och ekonomiska föreningar. Om de ytterligare begränsningar i denna frikallelse
från skattskyldighet, som stadgas i Annell-lagen, ges permanent
karaktär, bör bestämmelserna enligt promemorian inarbetas i KL. Däremot
synes praktiska skäl tala för att behålla reglerna för avdragsrätt för utdelningar
i en särskild författning och inte tynga KL med dessa specialbestämmelser.
Det må framhållas att 1960 års bolagsskattesakkunniga i sitt
betänkande föreslog att begränsningen av skattskyldigheten för utdelningar
skulle regleras i KL men avdragsrätten för utdelning i en fristående författning.

Avdragsrätt för utdelningar

Enligt nuvarande regler gäller, som redan nämnts, att avdragsrätten för
utdelningar på nyemitterat aktiekapital är begränsad till 4 % under sex år.
Såsom hittills bör, framhålls i promemorian, avdragsrätten även i fortsättningen
vara begränsad både i fråga om avdragets storlek och i fråga om tiden.
Syftet med de permanenta regierna är, liksom med Annell-lagen, att
underlätta kapitalanskaffning via nyemissioner genom en tidsbegränsad
lättnad i dubbelbeskattningen. En viss ökning av den skattelättnad, som ges
vid nyemissioner, synes dock motiverad med hänsyn bl. a. till att ränteläget
skärpts sedan Annell-lagens tillkomst år 1960.

Såsom konjunkturinstitutet framhöll i sitt remissyttrande över 1960 års
bolagsskattesakkunnigas förslag kan, framhålls i promemorian, vissa
skäl anses tala för en viss variabilitet hos procentsatsen för den avdragsgilla
utdelningen. Procentsatsen skulle kunna sättas i viss relation till obligationsräntan.
Liksom i fråga om räntan på obligationer bör dock avdragsi
ätten för utdelning på nyemitterade aktier vara bunden i den meningen, att
avdrag år efter år får göras efter den procentsats som gällde vid emissionstillfället.
Sätts emellertid procentsatsen i relation till obligationsräntan får
man den effekten att, om läget på kapitalmarknaden föranleder att rån -

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

tan höjs, man samtidigt ökar förmånerna när det gäller nyemissioner. Det
kan, framhålls i promemorian, anföras skäl för att avdragsrätten i ett sådant
läge snarare borde minskas än ökas för att inte motverka syftet med
den kreditåtstramning som räntehöjningen i regel åsyftar.

Övervägande skäl synes enligt promemorian tala för att procentsatsen för
avdragsrätten liksom f. n. sätts till ett visst i författningen angivet tal. Den
skattelättnad som avdragsrätten innebär är beroende dels av procentsatsens
höjd, dels av avdragstidens längd. Procentsatsen synes inte böra sättas högre
än 5 %. Om procentsatsen sätts för högt kan bolagen i vissa fall nödgas
sätta eu lägre emissionskurs för att kunna utnyttja hela avdraget. Tiden för
avdragsrätten synes kunna utsträckas till tio år för att få en närmare anknytning
till löptiden för obligationslån.

Det författningsförslag angående avdragsrätten som bifogats promemorian
har utformats i nära överensstämmelse med nuvarande bestämmelser
i Annell-lagen.

Rätten till avdrag för utdelningar enligt Annell-lagen gäller endast aktiebolag.
Vid förordningens tillkomst framhölls, påpekas i promemorian, att
den för sökslagstiftning, varom då var fråga, borde begränsas till aktiebolag.
Om bestämmelserna ges permanent karaktär har man anledning undersöka
om motsvarande regler bör införas även för kooperativa ekonomiska föreningar.
I promemorian anförs.

I stadgarna för en ekonomisk förening skall anges bl. a. den insats med
vilken varje medlem skall delta i föreningen. Normalt förändras andelskapitalet
endast genom att medlem inträder eller utträder ur föreningen. Andelskapitalets
storlek blir beroende av antalet medlemmar och andelskapitalet
kan därför öka successivt genom insatser från nytillträdande medlemmar.
Skulle avdragsrätt medges för utdelning på den ursprungliga insatsen
blir följden att en förening ständigt har rätt till avdrag för utdelning på
en del av sitt andelskapital, nämligen på de insatser som inbetalats av de
medlemmar som inträtt under de senaste tio åren. Även om nya medlemmar
tillkommer kan emellertid andelskapitalet vara oförändrat ellei t. o. m.
minska beroende på att antalet utträdande medlemmar varit större än tillträdande.
Om en medlem utträder efter tio år, kan ifrågasättas om avdrag
skall medges för utdelning på den insats som en nytillträdande medlem
samtidigt inbetalar. Praktiska skäl synes därför tala mot att medge avdragsrätt
för utdelning på den ursprungliga insatsen.

Det bör emellertid vara möjligt för en ekonomisk förening att erbjuda
sina medlemmar att teckna en särskild insats, förslagsvis kallad B-insats,
för att tillgodose föreningens behov av nytt kapital. Om en »nyemission»
av andelar sker i former som i stort sett överensstämmer med dem som gäller
för nyemission hos aktiebolag, bör det vara möjligt att medge avdrag
för utdelning på dessa B-insatser. Det måste dock förutsättas att erbjudandet
till medlemmarna att teckna B-insatser görs tidsbegränsat, t. ex. genom
villkor att tecknandet skall ske under ett visst år. Enligt lagen om ekonomiska
föreningar får utdelningen på inbetalade insatser vara högst 5 % för
år. Det är därför tveksamt om en förening har stora möjligheter att förmå
sina medlemmar att teckna dylika B-insatser. Då det synes troligt att i da -

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

gens läge en avdragsrätt för utdelningar enligt Annell-lagens regler knappast
kan ha någon praktisk betydelse för föreningarna har något förslag i
detta hänseende inte framlagts. Det bör emellertid framhållas att som villkor
för avdragsrätt för utdelningar på B-andelar sannolikt även måste uppställas
att någon återbetalning av insatsen för dessa andelar inte får ske
med mindre medlemmen utträder ur föreningen.

Beträffande de avvikelser som gjorts i förslaget i förhållande till Annelllagens
nuvarande regler lämnas i promemorian följande kommentar.

1 §•

Avdragsrätten för utdelningar synes liksom hittills böra begränsas till
bolag som driver rörelse eller har inkomst av jordbruksfastighet. Begränsningen
till vissa års taxeringar har borttagits. Bestämmelserna har därigenom
fått permanent karaktär.

2 §•

De nya bestämmelserna, som ger större förmåner än de nu gällande, bör
avse utdelning på aktier för vilka inbetalning skett efter den 30 juni 1966.
Äldre bestämmelser i 1—8 §§ Annell-lagen skall alltjämt gälla i fråga om
aktier som utgetts i samband med bolags bildande, om ansökan om stiftelsehandlingarnas
godkännande för bolagets registrering ingetts till registreringsmyndigheten
före den 1 juli 1966, och i fråga om aktier som utgetts i
samband med ökning av aktiekapitalet, om beslut om ökningen anmälts för
registrering före nämnda dag. Dessa äldre emissioner har beslutats på
grundval av då gällande bestämmelser och det finns därför knappast anledning
låta de nya bestämmelserna bli tillämpliga i fråga om dessa aktier.
Ikraftträdandebestämmelserna har utformats i enlighet härmed.

Avdrag bör liksom enligt gällande regler inte få åtnjutas när inbetalningen
av aktierna skett genom tillskott av aktier i bolag eller andelar i ekonomiska
föreningar, dvs. då aktier eller andelar lämnas som apportegendom.
Avdragsrätten kan inte godtas i sådana fall bl. a. därför att det emitterande
bolaget kan vara frikallat från skattskyldighet för utdelning från
de som apportegendom erhållna aktierna eller andelarna. Undantagsbestämmelsen
i Annell-lagen har man i vissa fall sökt kringgå på det sättet att aktierna
eller andelarna först förvärvats mot reverser av det bolag som skall
göra nyemissionen, varefter betalning för de nya aktierna erlagts med dessa
reverser. Förvärvet av de nya aktierna har emellertid även då i realiteten
skett genom ett byte mot aktier eller andelar. Undantagsbestämmelsen bör
givetvis gälla även i dylika fall och lagtexten har utformats i enlighet härmed.
Bestämmelsen i dess nya lydelse får anses täcka även det fall, då apportegendomen
utgörs av andelar i handelsbolag, vars enda uppgift är att
äga aktier i aktiebolag eller andelar i ekonomiska föreningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

3 §•

Procentsatsen har i enlighet med vad förut anförts utbytts mot fem. I
andra stycket har uttrycket »beskattningsår» utbytts mot uttrycket »räkenskapsår»
för att någon tvekan inte skall uppkomma om vilket år som avses.

5 §.

Avdrag bör som tidigare framhållits få göras under tio år. Avdrag skall
medges så snart utdelning sker på de nya aktierna. Bolaget har sålunda
inte möjlighet att genom att underlåta att yrka avdrag för utdelning självt
bestämma när avdrag skall anses ha medgetts första gången. Av praktiska
skäl synes avdragsrätten böra gälla vid taxeringen under tio år i följd räknat
från det år då utdelning på de nya aktierna första gången verkställts.
Har utdelning inte verkställts under något eller några av de nio följande
åren bär bolaget gått förlustigt rätten till avdrag under dessa år. Likaledes
av praktiska skäl bör en gräns sättas när avdrag sist får åtnjutas. Enligt
förslaget har denna gräns satts vid 15 år. Detta innebär att den första utdelningen
på de nyemitterade aktierna måste ske inom fem år från inbetalningen
för att avdragsrätten skall kunna utnyttjas till fullo.

6 §.

Avdrag för utdelning bör i princip inte få åtnjutas om bolaget utskiftar
tillgångar. Annars kan det i vissa fall ställa sig förmånligt från skattesynpunkt
för ett bolag att först sätta ned aktiekapitalet och utskifta tillgångar
och därefter göra en nyemission med samma belopp. Som huvudregel bör
därför gälla att rätten till avdrag bortfaller om utskiftning ägt rum under
beskattningsåret eller dessförinnan. Emellertid bör det förhållandet att bolaget
utskiftat tillgångar inte för all framtid förhindra att bolaget gör nyemission
med avdragsrätt för utdelning. Undantag skall således gälla för
utskiftning som föranletts av att ägarna av vissa aktier, för vilka inbetalning
skett, enligt ett i bolagsordningen före den 1 maj 1960 intaget förbehåll
ägt rätt att fordra inlösen av dessa. Motsvarande undantagsbestämmelse
finns i nu gällande regler. Vidare bör rätten till avdrag kvarstå, om
utskiftningen ägt rum mer än fem år före ingången av det beskattningsår, då
beslut om ökningen av aktiekapitalet anmälts för registrering. 7

7 §•

Enligt Annell-lagens regler får avdrag — med vissa undantag — inte åtnjutas
om mer än hälften av samtliga aktier i det utdelande bolaget vid beskattningsårets
utgång ägdes eller på därmed jämförligt sätt innehades av
svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. Aktier som ägs av
en av bolag eller förening bildad pensions- eller annan personalstiftelse anses
därvid innehavda av bolaget eller föreningen. Beträffande denna undantagsbestämmelse
anförde 1960 års bolagsskattesakkunniga bl. a.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

En förutsättning för att avdrag skall kunna medges för utdelning på nyemissioner
torde böra vara att den utdelningsberättigades skattskyldighet
för inkomst i princip även omfattar denna utdelning. Är den utdelningsberättigade
skattskyldig för ränta men ej för utdelning, skulle det eljest
bli möjligt att genom en bokföringsmässig omflyttning mellan olika bolag
av kapital inom en koncern utnyttja bestämmelserna enbart för att nå icke
avsedda skattelättnader. Ett moderbolag, som har en fordran på ett dotterbolag,
skulle t. ex. kunna utbyta denna fordran mot nyemitterade aktier i
dotterbolaget. Dotterbolaget skulle därefter få avdrag för utdelning på
dessa aktier, under det att moderbolaget inte skulle vara skattskyldigt för
utdelningen. Följden skulle bli att en del av koncernens vinst blev helt
obeskattad. Det säger sig självt att det inte är ett dylikt resultat man vill
främja. Avsikten med den nu ifrågasatta lagstiftningen bör i stället vara
att underlätta kapitalanskaffning från i första band fysiska personer genom
emittering av nya aktier. Därigenom skulle man även nå en större
spridning av aktieägandet.

De sakkunniga framhöll att rätten till avdrag för utdelning på nyemitterat
aktiekapital av praktiska skäl inte kunde helt begränsas till sådan utdelning,
som uppbärs direkt av fysiska personer. En sådan begränsning
skulle f. ö., framhöll de sakkunniga, te sig orättvis för bolag, vars aktier i
större eller mindre omfattning av skilda anledningar kommit att innehas
av andra bolag.

De sakkunniga diskuterade möjligheten att medge det emitterande bolaget
rätt till avdrag endast för den utdelning på de nyemitterade aktierna som
uppbars av sådana aktieägare, som var skattskyldiga för utdelningen. Sådana
bestämmelser skulle dock enligt de sakkunnigas mening bli svåra
att tillämpa och kontrollera och de sakkunniga föreslog därför att undantagsbestämmelsen
skulle utformas i huvudsaklig överensstämmelse med nu
gällande regler i Annell-lagen.

Avdragsrätten för utdelning på nyemitterade aktier kan enligt departementspromemorian
sägas innebära att utdelningen i beskattningsavseende
under viss tid skall behandlas som ränta på lånat kapital. Om aktieägaren
är skattskyldig för ränta, som han skulle erhållit på lån till det utdelande
bolaget, skall han vara skattskyldig även för utdelningen. Är han frikallad
från skattskyldighet för såväl ränta som utdelning, bör hinder för avdragsrätt
inte föreligga. Däremot bör avdragsrätt för utdelning inte medges om
aktieägaren är frikallad från skattskyldighet för utdelning men inte för
ränta.

Undantagsbestämmelsen synes därför, sägs det vidare i promemorian, i
princip kunna utformas så att avdrag inte får åtnjutas om aktieägaren är
frikallad från skattskyldighet för utdelning enligt bestämmelserna i 54 §
KL i den lydelse nämnda lagrum får genom promemorieförslaget. I vissa fall
är frikallelsen för utdelningen beroende på om det mottagande bolaget eller
den mottagande föreningen delat ut vinstmedel i tillräcklig omfattning till
delägarna. Man kan inte gärna ålägga det bolag, som verkställer utdelningen,

Ilungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

att pröva om den mottagande juridiska personen fört en sådan utdelningspolitik
att den är frikallad från skattskyldighet för den mottagna utdelningen.
Avdragsrätt måste därför vägras även i de fall, då skattskyldigheten för utdelningen
är beroende på i vilken omfattning aktieägaren själv utdelat vinstmedel.
Med de begränsningar i frikallelsen från skattskyldighet för utdelning
som föreslås i det följande — och som i huvudsak överensstämmer
med begränsningarna enligt nuvarande Annell-lag — innebär en sådan undantagsbestämmelse
att avdrag för utdelning inte medges om

1) aktieägaren är ett förvaltningsföretag eller eljest om

2> aktieägaren innehar aktierna i annat syfte än kapitalplacering.

Enligt nu gällande regler innehas aktierna i annat syfte än kapitalplacering,
om aktieägaren innehar aktier motsvarande en fjärdedel eller mera
av röstetalet för samtliga aktier i det utdelande bolaget eller aktierna utgör
organisationsaktier för aktieägaren. Det utdelande bolaget bör normalt veta
vilka aktieägare, som innehar aktier i sådan omfattning och i sådant syfte.
Svårigheten för det utdelande bolaget ligger i att avgöra om de bolag, som
innehar mindre aktieposter, är förvaltningsföretag eller ej. Genom det formulär
som aktieägaren skall fylla i när utdelningen lyfts får det utdelande
bolaget kännedom om vilka aktieägare som är svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar. I flertalet fall torde bolaget lätt kunna
konstatera att aktieägaren inte är ett förvaltningsföretag. I tveksamma fall
får en undersökning göras eller också får bolaget avstå från att yrka avdrag.

Den föreslagna utformningen av undantagsbestämmelsen i 7 § kan enligt
promemorian stundom vara svårare att tillämpa än motsvarande bestämmelse
i Annell-lagen. Sistnämnda bestämmelse är emellertid otillfredsställande
så till vida att avdrag medges för utdelning i vissa fall trots att mottagaren
är frikallad från skattskyldighet för samma utdelning. Vidare kan
bestämmelsen kringgås på det sätt, att aktierna av aktieägarna formellt
placeras hos fysiska personer i sådan utsträckning att aktierna i det utdelande
bolaget endast till högst 50 % ägs av aktiebolag och ekonomiska
föreningar. I en tillfällig lagstiftning har man kunnat bortse från dylika
brister. När det gäller permanenta regler och utökning av förmånerna, är
det angeläget att tillse att avdragsrätt inte medges när mottagaren är frikallad
från skattskyldighet för utdelningen i fråga.

Det undantag från avdragsrätt som föreslås för det fall, då aktieägaren
är ett förvaltningsföretag, är enligt promemorian föranlett bl. a. av att aktierna
eller andelarna i förvaltningsföretaget i sin tur kan ägas av svenska
aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar, vilka är frikallade från
skattskyldighet för utdelning från förvaltningsföretaget. Det föreslås dock
att 80 % av utdelningen till investmentföretag skall vara avdragsgill. Investmentföretag
definieras i promemorieförslaget på samma sätt som i
Annell-lagen. Aktierna i ett investmentföretag skall, framhålls i promemorian,
ägas av ett stort antal fysiska personer och i den mån aktierna ägs

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 25

av svenska bolag eller svenska ekonomiska föreningar är dessa regelmässigt
inte frikallade från skattskyldighet för utdelningen. Det synes därför
skäligt medge avdrag för 80 % av utdelningen, dvs. den del av utdelningen
som inte kan fonderas skattefritt hos investmentbolaget.

Såsom tidigare framhållits kan aktieägaren vara frikallad från skattskyldighet
för inkomst av kapital och därigenom också från skattskyldighet för
utdelning. Detta förhållande synes, sägs det vidare i promemorian, inte
höra hindra att avdragsrätt medges för utdelningen. Om aktieägaren i
stället för att teckna nya aktier skulle lämnat kapitalet i form av lån,
skulle räntan på lånet varit avdragsgill men aktieägaren hade inte varit
skattskyldig för räntan. Den utdelning, som blir avdragsgill genom de föreslagna
bestämmelserna, kommer inte att överstiga normal ränta på utlånat
kapital. Förslaget innebär att avdragsrätt föreligger även när aktierna tecknas
av stat eller kommun. Statliga och kommunala bolag får sålunda samma
avdragsrätt som bolag, vars aktier ägs av fysiska personer. Liksom f. n.
bör avdrag medges, då aktier tecknas av utländska bolag.

Övergångsbestämmelserna

Annell-lagens regler bör i princip upphöra att gälla när de nu föreslagna
bestämmelserna träder i kraft. När det gäller nyemissioner, för vilka avdragsrätt
för utdelning föreligger enligt Annell-lagen, skall givetvis den lagens
regler alltjämt tillämpas. Detta har berörts under 2 §. Bestämmelserna
i 9—12 §§ Annell-lagen skall tillämpas i fråga om utdelningar som varit tillgängliga
för lyftning före den 1 januari 1966.

Beträffande det skattebortfall, som blir en följd av den nu föreslagna
avdragsrätten, framhålls i promemorian följande. Om man beräknar
de nyemissioner, som föranleder avdragsrätt, till 600 milj. kr. per år
och vidare antar att avdragsrätten i samtliga fall utnyttjas till fullo, blir
skattebortfallet för stat och kommun — sedan bestämmelserna varit i kraft
under tio år — sammanlagt (AiL X 6 000 = ) 150 milj. kr. per år.

Fn permanentning av nuvarande regler i Annell-lagen skulle under samma
förutsättningar ge maximalt skattebortfall för stat och kommun med
(töö X Töö x 3 600 =) 72 milj. kr. per år.

Skattskyldighet för utdelningar

Sasom tidigare framhållits bör enligt promemorian den begränsning av
den i KL stadgade frikallelsen från skattskyldighet för utdelningar, som
följer av Annell-lagens bestämmelser i 9—12 §§, i princip bibehållas. Bestämmelserna
föreslås inarbetade i KL. Någon närmare kommentar till de föreslagna
ändringarna i KL synes enligt promemorian knappast erforderlig.
Bestämmelserna i 10 § i Annell-lagen har intagits dels som ett fjärde stycke

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

i 54 g, dels i sista stycket av anvisningarna till 54 §. Bestämmelserna i 11 §
första stycket Annell-lagen återfinns dels i första stycket vid a) i 54 §, dels
i ett tredje stycke i nämnda paragraf. Föreskrifterna i 11 § andra och
tredje styckena i Annell-lagen motsvaras i stort sett av bestämmelserna i
näst sista stycket av anvisningarna till 54 §. Det framhålls i promemorian
att — även om innehavet av aktier representerar ett röstetal som överstiger
25 % av röstetalet för samtliga aktier i bolaget — det inte behöver vara
fråga om organisationsaktier, dvs. aktier som innehas som ett led i organisationen
av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad lös egendom. I regel torde dock så vara fallet.

Bestämmelserna i Annell-lagen har i promemorieförslaget överflyttats
i huvudsak oförändrade till KL. Uttrycket »förvärvade» i kapitalplaceringssyfte
har utbytts mot uttrycket »innehavda» i kapitalplaceringssyfte. I två
hänseenden avviker de föreslagna reglerna dock från Annell-lagens bestämmelser.

Den ena avvikelsen avser förvaltningsföretag som är fåmansbolag. För
dylika företag gäller f. n. att de kan vara skattskyldiga för uppburen utdelning
trots att den egna utdelningen uppgår till eller överstiger den mottagna.
Om företaget från tidigare år har uppsamlade vinstmedel kan nämligen
företaget icke anses ha delat ut sina vinstmedel i skälig omfattning,
trots att bolagets utdelning för ett år motsvarar eller överstiger den utdelning
som bolaget mottagit under samma år. Förvaltningsföretag, som inte
är fåmansbolag, är enligt Annell-lagen frikallade från skattskyldighet för
mottagen utdelning endast under förutsättning att hela den mottagna utdelningen
— vilket för dessa företag regelmässigt betyder hela inkomsten

_ utdelas vidare till delägarna (här bortses från investmentföretagen).

Med detta krav på utdelning synes man, framhålls i promemorian, kunna
ha samma regler för alla förvaltningsföretag oavsett om de är fåmansbolag
eller ej. Enligt det nu framlagda förslaget blir därför ett förvaltningsföretag,
som är fåmansbolag, liksom övriga förvaltningsföretag frikallat
från skattskyldighet för mottagen utdelning i den mån den utdelas vidare.

Den andra avvikelsen gäller riksskattenämndens möjlighet att medge dispens.

Den i 12 § i Annell-lagen stadgade dispensmöjligheten har bibehållits oförändrad.
Beträffande denna dispensmöjlighet framhöll bevillningsutskottet
år 1960 i ett av riksdagen godkänt utlåtande (BevU 79, rskr 374).

De fall då dispens kan ifrågakomma torde bli mycket få. Dispens bör
nämligen medges endast om förvaltningen av värdepapper är av så väsentlig
betydelse för företaget i inkomsthänseende att en beskattning av utdelningen
på kapitalplaceringsaktierna skulle tvinga företaget att i väsentlig
män sänka sina egna utdelningar. Såsom riktpunkt torde kunna anges, att
i dispensfallen den uppburna utdelningen på kapitalplaceringsaktier i regel
bör utgöra minst 75 % av företagets egen normala utdelning. Det förutsätts
därvid att företaget verkställt utdelning i skälig omfattning. Dispensen
bör gälla så länge förutsättningarna är oförändrade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

De dispenser som meddelats med stöd av 12 § Annell-lagen är, konstateras
i promemorian, relativt få. Man kan förutsätta att ytterligare dispenser
torde bh sällsynta. Det oaktat synes dock dispensmöjligheten böra kvarstå.
De redan beviljade dispenserna gäller så länge förutsättningarna är oförändrade.
Frågan huruvida förutsättningarna för en dispens inte längre föleligger
bör givetvis, understryks i promemorian, i förekommande fall unclerställas
riksskattenämndens prövning.

Dispensregeln i 12 § Annell-lagen har i promemorieförslaget intagits som
ett sjätte stycke i 54 § KL. I samma stycke föreslås en ytterligare dispensmojhghet.
Riksskattenämnden skall kunna medge att bolag eller förening,
som har karaktär av förvaltningsföretag, icke skall i beskattningshänseende
anses som sådant företag som avses i 54 § fjärde stycket KL. I promemorian
anförs.

Den nya dispensregeln tar sikte på sådana förvaltningsföretag som är
moderföretag i en koncern och som fullgör vissa gemensamma uppgifter för
koncernen sasom samordning av koncernens verksamhet i olika hänseen®x;
organisation, finansiering, gemensamma inköp etc. Företaget har
da! för betydelsefulla uppgifter vid sidan om att fungera som förvaltningsiouitag
för aktierna Det synes kunna godtas att vinstmedel utan beskatt de/balt

^r„tT] 0raH h e,U dyh.k,t företag utan krav på att vinstmedlen ome,
l utddas vidare. F n. soker man undvika att dylikt moderföretag behandlas
som förvaltningsföretag genom att låta bolaget driva någon mindie
rörelse e. d. En sadan effekt av bestämmelserna är icke önskvärd och
dispens bor darfor medges så snart förutsättningar kan anses föreligga.
Dispensmojhgheten får betydelse endast för »icke fåmansbolag».

De nya bestämmelserna i KL bör enligt promemorian gälla i fråga om
utdelningar, som blivit tillgängliga för lyftning efter den 31 december 1965,
dvs. fr. o. m. 1967 års taxering. Såsom redan framhållits skall AnnellIagens
regler enligt förslaget tillämpas i fråga om tidigare utdelningar
De nya bestämmelser som sålunda föreslagits i KL skall givetvis, framhålls
i promemorian, gälla även vid taxeringen till statlig inkomstskatt.
Forfattmngsmässigt har detta i förslaget reglerats genom att i 7 § förordningen
den 27 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt intagits en hänvisning
till 54 § KL. Genom en sådan hänvisning blir flera av de bestämmelser
som f. n. finns intagna i 7 § statsskatteförordningen överflödiga och
kan ulgå.

Avsättning till nyanskaffningsfond

I promemorian framhålls att eu strukturrationalisering ofta innebär att
två eller flera företag slås samman. Om företagen är aktiebolag, föregås
sammanslagningen i regel av att aktieägarna i de företag som går samman
eller vissa av aktieägarna avyttrar eller utbyter sina aktier. Enligt det förslag
som framlagts i prop. 1966: 90 och som antagits av riksdagen (BevU 46,

28 Kungl. Maj:is proposition nr 17 år 1967

rskr 266, SFS 1966:215) kan denna avyttring eller detta utbyte medföra
realisationsvinstbeskattning även om aktierna innehafts fem år eller mera.
Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer äger emellertid
medge befrielse från denna beskattning om beskattningen kan antas hindra
strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt.

Stundom kan emellertid, framhålls i promemorian, som ett led i eu
strukturrationalisering ingå att en rörelseidkare, som kan vara en juridisk
eller en fysisk person, överlåter rörelse eller rörelsegren till en annan rörelseidkare
eller företag. Avsikten kan då vara att den som avyttrar rörelsen
eller rörelsegrenen skall använda de medel, som framkommer vid försäljningen,
för investeringar i den rörelse han har kvar eller för att starta en
ny rörelse. Om de nya investeringarna inte kan göras samma år som försäljningen
av rörelsen eller rörelsegrenen sker, minskar möjligheterna att
finansiera de nya investeringarna. Vinsten vid avyttringen beskattas helt
eller delvis beroende på vad slags tillgångar försäljningen omfattar och en
del av försäljningssumman måste därför användas för att betala skatt.
Detta förhållande kan i vissa fall antas utgöra ett hinder för en strukturrationalisering
som är önskvärd från allmän synpunkt.

I den mån beskattningen är föranledd av att försäljningen omfattar inventarier
och varulager kan beskattningen sägas vara en följd av de liberala
avskrivnings- och värderingsregler som gäller i beskattningshänseende beträffande
dylika tillgångar. Genom avskrivningar har skapats dolda reserver
som framkommer vid försäljningen. Dessa dolda reserver skall givetvis
i princip beskattas när de tas fram i samband med försäljning men man
har genom olika beskattningsåtgärder sökt förhindra att beskattningen
skall minska möjligheterna att göra återanskaffningar. När det gäller inventarier
har den som har räkenskapsenlig avskrivning möjlighet att skriva
av sitt återstående inventariebestånd eller inventarier som anskaffas samma
år som försäljningen sker med ett belopp, som motsvarar den ersättning
som erhållits vid försäljningen. Har den skattskyldige avskrivningsunderlag,
behöver sålunda försäljningen inte medföra någon omedelbar beskattning
av dolda reserver. Samma gäller om inventarier förlorats genom brand eller
liknande orsak och försäkringsersättning erhållits. Om ett varulager minskat
_på grund av försäljning eller annorledes — kan den dolda resen en

i lagret tillfälligt bibehållas genom att nedskrivning får ske med 60 % av
medeltalet av värdena på lagren vid utgången av de två närmast föregående
beskattningsåren. Om 60 % av medeltalsvärdet överstiger värdet av lagret
vid beskattningsårets utgång, får avdrag åtnjutas även för det överskjutande
beloppet, därest motsvarande avsättning gjorts i räkenskaperna till ett
lagerregleringskonto. I promemorian anförs.

I de fall den nya investeringen görs ett senare år än det då försäljningen
sker kan dock en beskattning av dolda reserver ofta inte förhindras med
tillämpning av kommunalskattelagens avskrivnings- och värderingsregler.
För att inte försvåra återanskaffningen av inventarier och varulager, da sa -

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

tlana tillgångar går förlorade i »katastroffall», t. ex. genom brand o. d. eller
på grund av statligt förfogande, har möjlighet till uppskov med beskattningen
för viss tid skapats genom förordningen den 15 maj 1959 (nr 168)
om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar.
Skattskyldig som förlorat inventarier kan göra avsättning till särskild°investeringsfond
för förlorade inventarier med belopp som svarar mot den
erhållna ersättningen. Den som förlorat varulager kan göra avsättning till
särskild investeringsfond för förlorade lagertillgångar med ett belopp motsvarande
den erhållna ersättningen, dock inte med högre belopp än som
svarar mot minskning av dold reserv i lagret. Avsättningen till investelingsfond
är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Investeringsfond för inventarier
skall användas för avskrivning på inventarier och investeringsfond
för varulager för nedskrivning av lager. Fonden skall användas inom tre år
t iån det då avsättning skett. Visar den skattskyldige att svårigheter föreligger
att ta medlen i anspråk inom tre år kan riksskattenämnden förlänga
hden dock högst till sex år. Om medlen inte tas i anspråk för sitt ändamål
inom den föreskrivna tiden upptas medlen som skattepliktig intäkt med
tillägg för ränta beräknad efter 3 % om året för de år avsättningen funnits.
Avsättning till investeringsfond av nu avsett slag är inte förenad
med skyldighet att insätta medel i riksbanken eller att lämna garanti för
att skattebetalningen skall kunna fullgöras, om fondmedlen inte används
för sitt ändamål. Man har inte ansett detta erforderligt i de katastroffall det
här är fråga om.

Motsvarande möjlighet att avsätta till investeringsfond i de fall framtagandet
av dold reserv beror på att tillgång försäljs finns, konstateras i promemorian,
endast när det gäller avyttring av fartyg. Avsättning kan då ske
enligt förordningen den 19 februari 1954 (nr 40) om särskild investeringsfond
för avyttrat fartyg. Denna förordning är i princip utformad på samma
satt som förordningen om investeringsfonder för förlorade tillgångar. Avsättning
till investeringsfond för avyttrat fartyg får ske med belopp motsvarande
den uppburna ersättningen. För avdragsrätt krävs emellertid att
den skattskyldige till länsstyrelsen överlämnat av svensk bank eller, efter
länsstyrelsens prövning, annan svensk kreditinrättning utfärdad garantiförbindelse
enligt vilken kreditinrättningen förklarat sig intill angivet belopp
svara för den skatt som den skattskyldige kan påföras om fondmedlen inte
används för sitt ändamål utan återförs till beskattning. Investeringsfond för
avyttrat fartyg skall användas för avskrivning av nyanskaffat fartyg inom
tre eller, efter riksskattenämndens medgivande, högst sex år efter avsättningen.
Om fondmedlen återförs till beskattning beräknas tillägget för
ränta efter 2 %. Att procentsatsen satts lägre än när det gäller investeringsfond
för förlorade tillgångar beror på att bankgarantin föranleder en
kostnad av i regel 1 % per år.

Om man vill förhindra att beskattning av vinster, som framkommer vid
försäljning av rörelse eller rörelsegren, skall utgöra ett hinder för en strukturrationalisering
som är önskvärd från allmän synpunkt, ligger det, framhålls
i promemorian, nära till hands att öppna möjlighet till avsättning till

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

investeringsfond enligt någon av de nu beskrivna förordningarna. Förutsättningen
för avdragsrätt bör, som nämnts, vara att försäljningen utgör ett
led i en strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt. Vidare
bör gälla dels att den skattepliktiga vinsten vid försäljningen är relativt
stor, dels att den skattskyldige har för avsikt att göra betydande investeringar
i den kvarvarande rörelsen eller i en ny rörelse. Även den nya
investeringen skall vara önskvärd från allmän synpunkt.

Det ligger, framhålls i promemorian vidare, i sakens natur att man
knappast kan ålägga beskattningsmyndigheterna att pröva att samtliga
dessa förutsättningar är för handen. Det synes därför lämpligt att man
tillämpar samma förfaringssätt som gäller i fråga om befrielse från realisationsvinstbeskattning
vid avyttring av aktier i vissa fall, nämligen att
Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t förordnar prövar om förutsättningar
för avdragsrätt skall anses föreligga (35 § 2 mom. fjärde stycket
KL).

De skattepliktiga vinster som framkommer vid försäljning av eu rörelse
eller rörelsegren kan, framhålls i promemorian, hänföra sig till olika slag
av tillgångar. Det kan vara fråga om försäljning av inventarier, lager, patenträtter,
hyresrätter, goodwill etc. De genom försäljningen frigjorda medlen
kan även de komma att användas för anskaffning av olika slag av tillgångar
och inte nödvändigtvis samma slags tillgångar som de som försålts.
Försäljningsvinsten kan t. ex. hänföra sig till patenträtter och goodwill
under det att vinstmedlen skall användas för inköp av maskiner och lager
etc.

Om man anser att möjligheten att avsätta till investeringsfond i strukturrationaliseringsfallen
bör begränsas till vinster som framkommer vid
försäljning av inventarier och lager och att användningen av fonderna också
bör begränsas till sådana tillgångar, ligger det, framhålls i promemorian,
nära till hands att anknyta till förordningen om investeringsfond för
förlorade tillgångar. Bestämmelserna kunde då utformas så att Kungl. Maj :t
eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer kan besluta att den ersättning,
som erhålls vid viss försäljning av inventarier och lager, skall anses
som sådan ersättning som avses i nämnda förordning. Någon risk för skattebortfall
behöver knappast befaras när möjligheten att avsätta till investeringsfond
blir beroende på särskilt beslut. Det ligger i sakens natur att
medgivande inte skall lämnas om det är tveksamt om de nya investeringarna
kommer till stånd och om den skattskyldiges ställning är sådan att risk
kan föreligga att skatten vid ev. återföring av fonderna inte kan betalas.
Någon bankgaranti för skattens betalande, som krävs i förordningen om
fartygsfonder, synes därför inte erforderlig. I promemorian anförs.

Såsom redan nämnts är förordningen om investeringsfond för förlorade
tillgångar utformad så att medel som avsatts till investeringsfond för inventarier
endast får användas för avskrivning av inventarier och investerings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 31

fond för förlorade lagertillgångar endast för nedskrivning av lager. Denna
utformning ar en följd av att förordningen avser att trygga en återanskaffmng
av de tillgångar som gått förlorade genom brand o. d. I strukturrationalisermgsfaUen
är det emellertid inte säkert att de nya investeringar som
skall goras avser samma slag av tillgångar som de som avyttras. Det kan
dartor ifrågasättas om det inte för strukturrationaliseringsfallen är lämpligare
att utfärda en särskild förordning om investeringsfonder, som i stort
sett utformas på samma sätt som förordningen om investeringsfonder för
förlorade tillgångar men som medger en friare användning av fondmedlen
förordningen synes böra utformas så att avsättning till investeringsfond
tar ske for hela den skattepliktiga vinst som framkommer vid försäljning av
rörelsen eller rörelsegrenen och att fondmedlen får användas inte endast
tor avskrivning på nyanskaffade inventarier och för nedskrivning av lager
utan aven för avskrivning på nyanskaffad patenträtt, goodwill etc. I sin
ansökan om rätt att avsätta till investeringsfond skall den skattskyldige
givetvis lamna en redogörelse för de vinster, som framkommer vid försaijningen,
och vilka nya investeringar han avser att göra. Bestämmelserna
bor utformas så att Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer
ager besluta såväl storleken av fondavsättningen som även hur medlen
tar användas.

Enligt promemorian synes det lämpligt att för denna nya form av avdragsgill
avsättning använda en annan beteckning än investeringsfond, förslagsvis
nyanskaffningsfond. Det finns nu så många olika slag av investeringsfonder
att det är svårt för de skattskyldiga att hålla isär de olika fonderna.

Beträffande de olika investeringsfonderna gäller i princip att de skall användas
i den förvärvskälla vari de avsatts. Denna begränsning bör enligt
promemorian inte gälla för nyanskaffningsfonderna. Fonderna bör få utnyttjas
för investeringar även i annan förvärvskälla än den vari fonderna
avsatts, t. ex. i en helt ny rörelse.

Den framställning som den skattskyldige skall göra om rätt att få avsätta
till nyanskaffningsfond kommer att innehålla uppgifter som inte bör vara
offentliga. Redogörelse skall bl. a. lämnas för planerade investeringar. Ansökningshandlingarna
synes därför enligt promemorian böra vara hemliga.

I det förslag till förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning
till nyanskaffningsfond i vissa fall, in. m„ som bifogats promemorian
har bestämmelserna i 3-10 §§ utformats i huvudsaklig överensstämmelse
med motsvarande bestämmelser i förordningen om särskilda investerings1
onder för forlorade inventarier och lagertillgångar. Något krav på insättning
i riksbanken eller bankgaranti har inte uppställts. Det har, som redan
nämnts, enligt promemorian inte ansetts nödvändigt att komplicera bestämmelserna
och tillämpningen genom sådana villkor, då rätten att avsätta till
fonden provas i varje enskilt fall av Kungl. Maj :t eller myndighet som
Kungl. Maj :t bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr IT år 1967

Remissyttrandena

Annell-lagen

De föreslagna ändringarna i Annell-lagen har i princip tillstyrkts ellei
lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Från näringslivets organisationer
har dock yrkats att rätt till avdrag för utdelning bör medges med
större procent av nyemitterat kapital och under längre tid än enligt promemorieförslaget.
I flera yttranden har understrukits att frågan om avdragsrätt
för utdelningar bort prövas i samband med en översyn av företagsbeskattningen
i dess helhet. I några yttranden framhålls att de samhällsekonomiska
och kapitalmarknadsmässiga verkningarna av Annell-lagen bort
utredas. LO och TCO anser att tillräcklig utredning saknas för bedömning
av förslagen. Slutligen har flera remissinstanser framfört erinringar i fråga
om detaljutformningen av vissa bestämmelser.

Fullmäktige i riksbanken säger sig inte vilja motsätta sig de framlagda
förslagen men understryker att varje steg till ett »underlättande» av aktieemissionerna
kan innebära en försvagning av kreditpolitikens effektivitet.
De föreslagna åtgärderna är emellertid närmast av långsiktig karaktar och
deras omedelbara expansiva effekter kan bedömas som moderata. Fullmäktige
anser det därför knappast föreligga någon överhängande risk för att
deras genomförande skulle rubba den utveckling mot en bättre samhällsekonomisk
balans som nu synes vara på väg. Med hänsyn till den verkan
skatteavdraget kan ha på kreditpolitikens effektivitet och det resultat det
kan leda till i räntehänseende, säger sig fullmäktige dela den i promemorian
framförda uppfattningen, att någon automatisk anknytning av avdraget
till den allmänna räntenivån inte lämpligen bör ifrågakomma. Fullmäk o -

tige tillägger.

I promemorian anges som motiv för att reglerna skall vara av permanent
karaktär, att företagens planering av nyemissioner skall kunna ske
utan hänsvn till risken för att rätten till avdrag upphör. Enligt fullmaktiges
mening utgör detta knappast något väsentligt argument, därest lagen,
såsom hittills, förlängs i god tid före utgången av tidsfristerna. Praktiska
skäl kan dock tala för att låta lagstiftningen bil permanent. Fullmäktige anser
sig därför icke ha anledning att motsätta sig detta. Det ar emellertid
viktigt att understryka att en permanentning av ifrågavarande lagstiftning
inte far undanskymma det förhållandet att en utredning av företagsbeskattningen
fortfarande är aktuell inte enbart vad gäller avvägningen mellan
existerande beskattning av nettovinsten och olika alternativ för utformningen
av bruttobeskattningen utan även vad avser utformningen av nettovinstbeskattningen
som sådan. Samtliga dessa problem är sådana, som ligger
inom ramen för allmänna skatteberedningens arbetsområde.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anser, att bestämmelserna rörande omfattningen
och konstruktionen av avdraget för utdelningar på nyemitterade

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

aktier samt avdragsrättens utsträckning i tiden fortfarande bör ges allenast
provisorisk giltighet i avvaktan på de resultat som kan framkomma av företagsskatteutredningens
arbete.

Konjunkturinstitutet framhåller, att mycket talar för att reglerna om avdragsrätt
för utdelning nu bör permanentas om man anser att nuvarande
finansieringssvårigheter för företagen kommer att bestå även på längre
sikt. Därav följer emellertid inte att procentsatsen för skatteavdraget permanentas.
Någon form av åtminstone periodisk omprövning av avdragsprocenten
bör finnas, eventuellt någon form av »indexklausul» med intervall,
t. ex. anknutna till riksbankens diskonto.

Kammarrätten säger sig inte finna anledning motsätta sig att de bestämmelser,
som innefattas i begreppet Annell-lagen, i sina huvuddrag ges fortsatt
giltighet men tillägger.

Det synes dock kammarrätten nagot tveksamt huruvida ifrågavarande
och hittills tidsbegränsade lagstiftning skall erhålla permanent karaktär,
såvitt den avser avdragsrätt för utdelning på aktieemissioner. Vad som enligt
kammarrättens uppfattning talar emot en permanentning i denna del
är, att avdragsrätten väl i viss mån har sammanhang med ett samhällsekonomiskt
skede, som utmärks av en besvärande knapphet på kapital för
näringslivets investeringsbehov. Skulle förändrade förhållanden härutinnan
inträda, kan avdragsrättens ändamålsenlighet sättas i fråga och ändring i
lagstiftningen bli aktuell.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att man kan välja två olika utgångspunkter
för en diskussion av avdragets storlek och tiden för dess åtnjutande.
Delegationen anför.

I promemorian har hänvisning gjorts till obligationsmarknaden ävensom
till det höga ränteläget. Väljer man denna utgångspunkt för utformningen
av författningsförslaget kan först noteras såsom mycket sannolikt att räntan
för en avsevärd tid framåt förblir hög. Vidare förhåller det sig till skillnad
från vad som framhållits i promemorian så att industriobligationernas
löptid i övervägande antalet fall uppgår till 20 eller flera år. Dessa förhållanden
motiverar ett högre procenttal och en 20-årig avdragsrätt. Utgår man
i stället ifrån att söka kostnadsmässigt likställa anskaffningen av riskvilligt
kapital med anskaffningen av främmande kapital genom lån är en mycket
högre procentsats för avdraget samt till en i tiden obegränsad avdragsrätt
naturlig. ö

Då vi anser att bolagsskattens konstruktion även bör diskuteras efter
andra linjer än de nu aktuella har vi stannat vid den ståndpunkt vi intog i
samband med den första lagstiftningen på förevarande område. Vi yrkar
under åberopande av vad vi anfört att avdraget bestäms till 6 % och att
tiden för avdragsrätten görs obegränsad. Skälen för en höjning till 6 % är
i dag desto starkare som ränteläget nu är väsentligt högre.

Utöver nu och tidigare anförda skäl finns enligt delegationen ett särskilt
motiv för en i tiden obegränsad avdragsrätt och det är den bindning som
en nyemission medför i förhallande till ett obligationslån, vilket möjliggör

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 17

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

en fortlöpande omprövning av finansieringsmetoden under en tidsperiod av
20 år. En dylik omprövning av finansieringen är endast i undantagsfall möjlig
om företaget valt att anskaffa kapital genom nyemission. Delegationen
anser slutligen att arten av det kapital det här gäller motiverar en högre
procentsats än den som förordats i promemorian.

Liknande synpunkter anförs av flertalet remissinstanser på näringslivets
område. Flera av dessa remissinstanser anser att avdragsrätten bör vara
obegränsad i tiden.

Kooperativa förbandet framhåller, att andra och mer avgörande skäl än
löptiden för obligationer talar för en väsentligt längre avdragsperiod än tio
år. Förbundet anför.

Då en nyemission övervägs, torde detta oftast ske i samband med en planerad
utvidgning av verksamheten eller annan större nyinvestering. På sätt
redan framhållits skulle incitamentet att välja nyemission som finansieringsform
vara avgjort starkare om avdrag för utdelningen på det nyemitterade
kapitalet kunde erhållas under obegränsad tid framåt än om avdragsrätten
skall gälla endast under ett begränsat antal år. Om av olika skäl trots
allt en tidsbegränsning befinns nödvändig, synes det naturliga och psykologiskt
mest lämpliga vara att vid bestämmandet av avdragsperiodens längd
beakta den normala omloppstiden för kapitalet till en större investering i
maskiner och byggnader. Denna tidrymd torde genomsnittligt sannolikt
vara längre än vad nyss sagts utgör den normala löptiden för obligationslån.
Förbundet finner därför starka skäl tala för att rätten till avdrag för ifrågavarande
utdelning skall gälla under ett antal år, som icke sätts lägre än
20 år.

Svensk industriförening understryker, att förslaget rörande Annell-lagen
praktiskt taget berör endast börsnoterade företag. Övriga företag, som inte
kan öka sitt eget kapital genom nyemissioner, blir härigenom missgynnade.
Föreningen anför.

Föreningen har inga erinringar att framställa mot förslaget rörande
Annell-lagen i och för sig men vill hävda att alla industriföretag oberoende
av storlek och företagsform skall kunna komma i åtnjutande av skattemässiga
lättnader motsvarande de som det ifrågavarande förslaget innebär. För
att realisera detta önskemål erfordras emellertid speciella åtgärder för att
tillgodose de företag som inte kan genomföra nyemissioner.

För de mindre och medelstora företag, som drivs i aktiebolagsform, anser
föreningen att ett särskilt emissionsinstitut, ägt av de svenska affärsbankerna
gemensamt, bör inrättas.

Familjeföretagens förening framhåller, att det riskvilliga kapitalet i familjeföretag
ofta är svårt inte endast att uppbringa utan även att behålla
knutet till företaget. Effekten av den föreslagna lagstiftningen skulle bli
större om man utsträckte perioden för avdrag. Föreningen anför.

En tioårsperiod torde för familjeföretagen ofta bli alltför kort med tanke
på arrangemang, som vidtas i syfte att förbereda en generationsväxling. För

Kungi. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

en sådan fordras enligt vårt förmenande mycket ofta en period av åtminstone
15, oftast 20 år. Vi tror oss nämligen ha gjort den erfarenheten, att
familjeföretagare i 45 50 ars åldern normalt önskar driva en expansiv ut veckling

av företaget med följande kapitalanspråk. Kan man då erbjuda en
sådan företagare avdragsmöjlighet för »räntan» på investerat, bundet kapital
över exempelvis en femton- å tjugoårsperiod — om detta nu är praktiskt
genomförbart — skulle företagaren lättare kunna ordna företagets kapitalproblem
fram till en normal generationsväxling, exempelvis i anslutning
till företagarens egen pensionsålder. Han bar möjlighet att kompensera
kapitalhållarna för deras kapitaltillskott ända fram till dess företaget
lyfts över till nästa ägargeneration.

Skånes handelskammare anför, att det övervägande antalet bolag inte
kan utnyttja avdragsrätten, enär ägarna oftast lider brist på kapital och
samtidigt företagets storlek inte gör det möjligt för dem att vända sig till
allmänheten med begäran om kapitaltillskott. Förslag bör därför enligt handelskammaren
utarbetas till sådana ändringar i skattelagstiftningen som
kommer mindre och medelstora företag till godo.

Flertalet remissinstanser har godtagit eller lämnat utan erinran det förslag
som framlagts i promemorian att reglerna i fråga om skattskyldighet
tör utdelning inarbetas i KL medan bestämmelserna om avdragsrätt för utdelning
bibehålls i en särskild förordning. Kammarrätten framhåller dock
att den teknik som använts i promemorian kan inbjuda till vissa erinringar.
Kammarrätten anför.

Om avgörande vikt fästes vid att reglerna avses skola få permanent karaktär,
kan sägas, att båda grupperna av bestämmelser bort inarbetas i KL.
Lagtekniska svårigheter synes emellertid vara förenade med att så förfara
med avdragsreglerna. Om i sådant läge man bör i KL införa endast de ifrågavarande
skattskyldighetsreglerna, kan synas i någon mån tveksamt. Den
overskådlighet, som Annell-lagstiftningen i alla dess delar kan sägas f. n.
ha, går till någon del förlorad. Å andra sidan är med nu tillämpad ordning
nödvändigt att studera såväl KL som den fristående författningen,
när det gäller att besvara frågan om mottagen utdelning är skattefri eller

ej Utan

att finna någondera lösningen idealisk säger sig kammarrätten ha
stannat för att godta promemorians uppläggning.

Riksskattenämnden säger sig inte finna anledning till erinran mot den i
promemorian valda metodiken att i en särskild författning reglera rätten
till avdrag för utdelningar, medan bestämmelserna i den s. k. Annell-lagen
i övrigt inarbetas i 54 § KL. Överståthållarämbetet finner det valda tillvägagångssättet
naturligt och ändamålsenligt. Länsstyrelsen i Jämtlands län
däremot anser det, för vinnande av större överskådlighet, vara önskvärt att
även reglerna om avdragsrätt inarbetas i KL.

De erinringar mot detaljutformningen av författningsförslagen, som framförts
i yttrandena, redovisas i det följande i paragrafnummerordning enligt
3f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 17

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

promemorieförslaget. Först behandlas förslaget till förordning om aktiebolags
rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för viss utdelning.

2 §•

Kammarrätten konstaterar, att enligt uttalande i promemorian den ändrade
lydelse som i förslaget getts åt andra stycket i 2 § skall täcka det fall att
apportegendom utgörs av andelar i handelsbolag, vars enda uppgift är att
äga aktier i aktiebolag eller andelar i ekonomiska föreningar. Enligt kammarrättens
mening bör en sådan innebörd av stycket komma till klarare uttryck
än som skett.

Överståthållarämbetet anser det tillägg som gjorts i 2 §, »eller förvärvet
av de nya aktierna eljest för aktieägaren kan anses ha skett genom byte
mot sådana aktier eller andelar», mycket befogat. Effekten av tillägget
skulle enligt ämbetet förstärkas om en försäkran i detta hänseende måste
lämnas i ett intyg som bifogas deklarationen.

Näringslivets skattedelegation anser, att det i 2 § andra stycket uppiagna
förbudet mot avdrag vid tillskott av aktier och andelar kominer att motverka
den önskvärda strukturrationaliseringen inom näringslivet eftersom
samgående mellan företag ofta får formen av att aktierna i ett bolag lämnas
som apportegendom i samband med nyemission i det förvärvande.
Delegationen yrkar att förbudet begränsas till det fall där ett identitelsförhållande
föreligger mellan säljare och köpare. Delegationen anför.

Till ytterligare belysande av lämpligheten av att begränsa förbudet kan
erinras om två vanliga situationer i vilka en i och för sig berättigad avdragsrätt
elimineras i samband med strukturrationalisering. Ett bolag A, som
gjort nyemission och är berättigat till avdrag, uppköps av ett bolag B, varefter
fusion verkställs. Den rätt till avdrag som tillkommer bolaget A kan
icke övertas av det kvarvarande bolaget B. Härigenom motverkas syftet
med lagstiftningen. En annan variant är att bolaget A bibehålls som dotterbolag
till B. Även i detta senare fall förloras avdragsrätten. Under senare
år har flera dylika från samhällsekonomisk synpunkt mycket betydelsefulla
samgåenden ägt rum. En annan teknisk lösning vore att införa en dispensrätt
av den art som förekommer i den nya lagstiftningen om aktievinster
men vi finner en sådan prövning onödig om de berättigade fiskala intressena
tillgodoses på sätt vi nu angett.

Skånes handelskammare konstaterar att, om avdragsrätten begränsas till
att gälla endast utdelning på nyemitterat kapital, det inte — med hänsyn
till eljest uppkommande risker för missbruk —- är möjligt att generellt tilllåta
avdragsrätt för utdelning på i samband med aktieutbyte nyemitterade
aktier men tillägger.

Handelskammaren vill därför med utgångspunkt från det framlagda förslaget
yrka att ifrågavarande bestämmelse utformas så att utdelning på nyemitterat
kapital i samband med aktieutbyte är avdragsgill, om ägarna av
aktierna i det bolag, som förvärvas enligt de nya bestämmelserna om be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

skattning av realisationsvinster vid avyttring av aktier, erhållit dispens
från skattskyldighet för ev. uppkommande realisationsvinst. Sistnämnda
regel har tillkommit för att beskattningen icke skall verka hindrande på
presumtiva säljares vilja att sälja. Enligt handelskammarens mening framstår
det mot bakgrund av densamma som ett absolut krav att ett företag,
som genom förvärv av ett annat bolag åtar sig ansvaret för en av det allmänna
önskad strukturrationalisering, inte blir beskattat enligt strängare
regler enbart på grund av den yttre formen för förvärvets genomförande.

Liknande synpunkter anförs av Östergötlands och Södermanlands läns
handelskammare som betonar, att förutsättningen för dispens skulle vara
att önskvärda strukturrationaliseringar eljest försvåras. I vissa fall torde
enligt handelskammaren gemensam prövning kunna ske av ansökningar
rörande nu ifrågavarande dispenser och dispenser jämlikt 35 § 2 mom. KL.

Även Kooperativa förbundet ifrågasätter om inte en dispensregel borde
införas som ger möjlighet att bevilja utdelningsavdrag i fall där samhällsekonomiska
skäl talar därför, trots eljest gällande förbud vid tillskott av
aktier och andelar.

Familjeföretagens förening anser, att den spärr för avdrag, som regleras
i 2 §, bör träda i kraft först då uppenbar intressegemenskap föreligger mellan
vederbörande skattskyldiga. Detta torde, framhåller föreningen, innebära
att frågan om skattefrihet skall kunna underställas riksskattenämndens
prövning från fall till fall.

5 §•

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att
kontrollsvårigheter kan uppkomma med hänsyn till den långa tidsperiod
som avdragsrätten omfattar. I deklarationen bör därför lämnas uppgift om
utdelningar och avdrag under tidigare år.

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om det är nödvändigt att
begränsa avdragsrätten till tio år i följd. Länsstyrelsen anför.

Har utdelning sålunda inte verkställts under något eller några av de nio
följande åren har bolaget gått förlustigt rätten till avdrag under dessa år.
Enligt länsstyrelsens mening synes emellertid de praktiska olägenheterna
av att avdrag inte kunnat utnyttjas vissa år inte vara så stora att företaget
skall helt gå miste om avdrag utan bör ett företag, som icke kunnat utnyttja
avdraget, kunna få erhålla avdraget inom den tidsram, då avdrag sist får
åtnjutas, eller femtonde taxeringsåret efter det då inbetalning för aktierna
skett.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands
län.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att kalkylen för nyemissionen
inte kan bygga på annat än maximalt och totalt avdrag. Skulle under perioden
utdelning ett år inte kunna ske i sådan omfattning att avdraget kan utnyttjas,
bör det outnyttjade avdraget kunna erhållas ett senare år. En i tiden

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 ur 1967

begränsad avdragsrätt måste därför förenas med rätt till helt avdrag under
perioden.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Familjeföretagens förening.

6 §■

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om man inte bör föreskriva
en något längre tid än fem år från det då utskiftning ägt rum för att avdragsrätt
för utdelning på nyemitterat kapital skall medges.

7 §■

Kammarrätten framhåller, att promemorians förslag till utformning av
bestämmelserna om avdragsrätt kan antas i stort sett vidga bolagens möjligheter
att få avdrag. Värdet härav kan dock i viss mån minskas genom
att bolagen inte i förväg kan med större säkerhet beräkna skattelättnaden,
eftersom de förhållanden, som inverkar på avdragsrätten, växlar och inte
kan förutses. Den utredning som det emitterande bolaget skall göra beträffande
aktieägarna kan vålla bolaget .kostnader och besvär. Efter vägande
av skälen för och emot den utformning, som i promemorian getts åt 7 §,
har kammarrätten funnit sig böra förorda den föreslagna lösningen.

Överståthållarämbetet anser de föreslagna reglerna vara svårare att tilllämpa
än nu gällande regler. Principiellt torde dock enligt ämbetets mening
de föreslagna reglerna vara att föredra. Ämbetet framhåller vidare, att
hela utdelningen inte alltid har lyfts, då bolaget avger sin deklaration. Avdragsrätten
för utdelning skulle därför kunna göras avliängig av tidpunkten
för utdelningens lyftning. Ämbetet tillägger.

Ett speciellt problem vid bedömningen av avdragsrätt för utdelningar
resp. skattskyldighet för utdelningar synes vara det förhållandet att aktier
kan ägas av bulvaner. Här åsyftas närmast det fallet att nyemitterade aktier
formellt innehas av fysiska personer, medan de reellt kan anses utgöra
organisationsaktier för bolag, överstathallarämbetet anser, att klara direktiv
bör lämnas till taxeringsnämnderna, för det fall konflikt skulle uppstå
mellan två bolags yrkanden, om avdrag för utdelning resp. om frikallelse
från skattskyldighet.

Även länsstyrelsen i Stockholms län anser de föreslagna reglerna vara
principiellt riktiga men tillägger.

Tillämpningen av reglerna kan dock vålla stora svårigheter för såväl de
skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna. EU speciellt problem utgör
det förhållandet att utdelning ej alltid lyfts under samma år den förfaller
till betalning, varigenom man vid taxeringstillfället inte med säkerhet kan
avgöra vem som är mottagare av utdelningen. Taxeringsmyndigheternas
möjligheter att kontrollera bolagens uppgifter torde över huvud taget i praktiken
bli mycket små. När deklaration avlämnas för det beskattningsår under
vilket utdelningen i fråga förfallit till betalning, skall nämligen i regel
de av aktieägarna vid utdelningens lyftande ifyllda formulären vara insorterade
i resp. aktieägares självdeklarätioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Skånes handelskammare avstyrker den föreslagna utformningen av 7 §
och förordar i stället ett bibehållande av nuvarande bestämmelse, som innebär
att avdragsrätten bortfaller endast under förutsättning att mer än
hälften av aktierna innehas av svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Beträffande konsekvenserna av promemorieförslaget anför handelskammaren.

Sålunda torde det många gånger stöta på stora svårigheter för det utdelande
bolaget att avgöra huruvida en aktie innehas av annat bolag såsom ett
led i dess organisation eller i kapitalplaceringssyfte. Vidare måste krävas
att det utdelande bolaget får tillfälle yttra sig i ärende rörande av det utdelningsberättigade
företaget begärt förhandsbesked angående aktiernas karaktär
— för det förra är det ett önskemål att aktierna inte anses som organisationsaktier,
för det senare gäller motsatsen. Den främsta invändningen
mot den föreslagna regeln är emellertid att den kan leda till att det utdelande
bolagets ekonomiska kalkyler helt ikullkastas endast till följd av
att ett annat bolag i vars ägo aktierna i förstnämnda bolag blir att betrakta
som organisationsaktier finner det förenligt med sina intressen att köpa
ett större antal aktier i detta.

Liknande synpunkter anförs av Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

I flera yttranden ifrågasätts om anledning föreligger att göra skillnad
mellan vanliga förvaltningsföretag och investmentföretag när det gäller alt
bedöma avdragsrätten. Sålunda framhåller riksskattenämnden.

F. n. torde det knappast finnas några vanliga förvaltningsföretag, som
inte årligen utdelar sina vinster för att därigenom vinna skattemässiga fördelar.
För det utdelande bolaget måste det också många gånger vara svårt
att avgöra huruvida ett företag, som är aktieägare i bolaget, är ett vanligt
förvaltningsföretag eller ett investmentföretag. Riksskattenämnden är av
den uppfattningen att man i promemorian underskattat de svårigheter, som
härvid kan göra sig gällande. Härtill kommer svårigheterna från myndigheternas
sida att kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter. En dylik
kontroll torde ofta nödvändiggöra både omfattande och svårbedömbara undersökningar.
Även från företagsekonomisk synvinkel kan situationen bli
besvärlig. Sålunda kan det inträffa att den ekonomiska kalkyl, som ligger
till grund för bolagets beslut om nyemission, inte oväsentligt rubbas genom
att ett vanligt förvaltningsföretag förvärvar en betydande del av de nyemitterade
aktierna med påföljd att avdragsrätten i motsvarande mån minskar.
Det bör i sammanhanget också framhållas, att de statliga och kommunala
bolagen enligt promemorieförslaget inte diskrimineras i fråga om avdragsrätten.

Med hänsyn till det anförda ifrågasätter nämnden, huruvida inte — bl. a.
av praktiska skäl — undantagsstadgandet i 7 § bör begränsas i så måtto,
att undantaget inte gäller i fråga om utdelning till förvaltningsföretag.

Länsstyrelsen i Malmöhus lön ifrågasätter om inte hela utdelningen till
investmentbolagen bör vara avdragsgill med hänsyn till investmentbolagens
betydelse för bibehållandet av en konkurrenskraftig industri inom landet.
Den omständigheten att investmentbolagen medgetts möjlighet att skatte -

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1067

fritt fondera 20 % av erhållen utdelning, bör inte tillmätas alltför stor betydelse,
eftersom realisationsvinst vid försäljning av aktier numera normalt
blir föremål för beskattning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte spärregeln
beträffande aktier, som innehas av förvaltningsföretag och investmentbolag,
borde utformas så att avdragsrätten begränsas endast i de fall aktier
motsvarande ett röstetal av 25 % eller mera innehas av annat aktiebolag
eller ekonomisk förening. Länsstyrelsen anför.

I princip är förvaltningsföretaget skattskyldigt för utdelningen. Om det
delar ut ett belopp motsvarande den mottagna utdelningen, övergår dock
beskattningsanspråket på aktieägaren i förvaltningsbolaget. Tillräcklig garanti
synes således föreligga för att dubbelbeskattningsanspråket effektueras
i den utsträckning skattelagstiftaren avser. Dessutom kan det vara förenat
med betydande svårigheter för ett större företag, vars aktier är mycket
spridda, att avgöra om aktieägaren är ett förvaltningsföretag eller icke.
Det föreligger vidare — som utredningsmannen också framhåller — ett
stort antal fall, där kravet på effektiv dubbelbeskattning inte kan upprätthållas,
exempelvis då aktieägaren är en kommun, en »from stiftelse» e. d.
Länsstyrelsen anser därför, att frågan om avdragsrätt för det utdelande bolaget
inte bör göras avhängig av frågan om mindre aktieposter innehas av
förvaltningsföretag. Även den begränsning till 80 % som föreslagits beträffande
investmentbolagen torde kunna uppmjukas något. Det torde vara förhållandevis
vanligt att smärre poster av aktierna i våra börsnoterade bolag
innehas av ett eller flera investmentbolag.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser att, om ett investmentbolag
innehar aktier i det utdelande bolaget med ett röstetal motsvarande
en fjärdedel eller mera av totala röstetalet, huvudregeln bör gälla
och avdrag få åtnjutas för hela utdelningen.

Handelskammaren i Karlstad framhåller, att emissionsavdrag bör medges
utan reducering, om den sammanlagda utdelningen från det emitterande
bolaget, som uppburits av andra aktiebolag och ekonomiska föreningar,
understiger 25 % av utdelningen från bolaget.

Näringslivets skattedelegation ifrågasätter om bestämmelserna i 7 § är
nödvändiga med hänsyn till att lindringen i dubbelbeskattningen är så begränsad
och att avdragsrätten vidare inte förloras när nyteckning verkställts
av utländska bolag, av stat eller av kommun. Delegationen anför.

Den granskning av mottagarna av utdelning på nyemitterade aktier, vilken
förutsätts i 7 §, är för många bolag inte möjlig att genomföra. Anledningen
härtill är icke främst antalet aktieägare, som i några större bolag
uppgår till 30 000—40 000, även om ett stort antal aktieägare i och för sig
gör varje form av granskning tidsödande och kostsam. Orsakerna är i stället
att underlag saknas för den avsedda granskningen. I motiven har hänvisats
till utdelningsuppgifterna men dessa innehåller inte tillräckligt specificerade
upplysningar. Det s. k. kupongregister som större bolag tidigare
förde har av kostnadsskäl i allmänhet slopats. För det emitterande bolaget
är det vidare praktiskt taget omöjligt att avgöra ett aktieägande bolags karaktär
av förvaltningsbolag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Delegationen yrkar att bestämmelserna i 7 § utformas som en schablon,
enligt vilken avdragsrätten går förlorad endast i proportion till förekomsten
av organisationsaktier och tillägger.

Att utsträcka en dylik schablon till förvaltningsbolagens och investmentbolagens
totala innehav av aktier skulle i många fall medföra en långt större
förlust av avdragsrätt än som är sakligt betingad. Härtill kommer ovan
anförda svårigheter att identifiera förvaltningsbolagen. Med den av oss förordade
utformningen av 7 § erhålls vidare en praktisk lösning på problemet
med utdelningar, som lyfts vid en senare tidpunkt än den då det nyemitterande
bolaget skall avge sin inkomstdeklaration.

Övergångsbestämmelserna

Näringslivets skattedelegation yrkar, att den föreslagna lagstiftningen
skall gälla fr. o. m. 1967 års taxering, och tillägger.

Av praktiska skäl hävdar vi vidare, att den föreslagna lagstiftningen skall
omfatta alla utdelningar på aktier, vilka emitterats efter den 30 juni 1961.
Med det i promemorian föreslagna ikraftträdandet tvingas företagen att särskilja
olika emissioner. Ett ikraftträdande i enlighet med vårt förslag medför
inte några nämnvärda fiskala verkningar.

54 § KL.

Kammarrätten framhåller, att den gamla huvudregeln i 54 § KL var skattefrihet
vid utdelning mellan bolag. Genom efter hand införda inskränkningar
i denna frikallelse från skattskyldighet — inskränkningar som nu
ytterligare utbyggs — finns ett mycket ringa utrymme kvar för huvudregelns
tillämpning. Huvudregeln är i själva verket ingalunda någon sådan
regel, men konsekvenserna härav — nämligen att i stället stipulera att
skattskyldighet föreligger för mottagen utdelning med vissa angivna undantag
— har ej dragits. Från materiell synpunkt är visserligen likgiltigt
hur förhållandet uttrycks. Men det är möjligt, framhåller kammarrätten,
att hela regelkomplexet kunnat ges en mer överblickbar och lättillgänglig
utformning, om bestämmelserna omformats från grunden.

Näringslivets skattedelegation påpekar, att förvaltningsföretag blir skattskyldiga
för utdelning som används för avsättningar, vilka framtvingas av
aktiebolagsrättsliga regler. Delegationen anser att skattskyldigheten inte
bör omfatta denna andel av uppburna utdelningar. Vidare framhåller delegationen
att definitionen av investmentföretag är alltför onyanserad. Det
förekommer bl. a. att investmentbolag ikläder sig borgensförbindelser för
närstående företag och därför erhåller viss ersättning. Ett sådant engagemang
bör inte medföra att investmentbolagets karaktär sätts under diskussion.
För att undvika varje diskussion kan enligt delegationen ordet
»uteslutande» ersättas med »uteslutande eller så gott som uteslutande».
Delegationen tillägger.

Vid tillämpningen har kravet på välfördelat värdepappersinnehav ställts
mycket högt, vilket från näringspolitisk synpunkt inte kan anses helt moti -

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

verat. En mera nyanserad bedömning bör författningstexten kunna medge.
I dag förekommer praktiskt taget inga rörelsedrivande företag, som äger
s. k. kapitalplaceringsaktier i en sådan omfattning att omläggning till investmentbolag
är möjlig. Vi vill också fästa uppmärksamheten på att mindre
och medelstora företag kan ha ett berättigat intresse av att gå samman
i form av ett nybildat investmentbolag. Detta kanske ej omedelbart kan bli
börsnoterat men ändå ha många aktieägare. Till följd av tidigare uttalanden
i förarbetena har tillämpningen blivit mycket restriktiv, vilket inneburit
att i praktiken enbart börsnoterade investmentbolag skattemässigt
rubricerats som investmentbolag. Vi yrkar därför att med upprätthållande
av kravet på riskfördelning förenas möjlighet för investmentbolag att med
bibehållande av sin skatterättsliga karaktär äga andra aktier än börsnoterade.
Något villkor att bolaget skall vara börsnoterat bör ej heller upprätthållas
om aktierna ägs av ett stort antal fysiska personer. En något liberalare
bestämning av begreppet investmentbolag skulle enligt vår mening
främja strukturrationaliseringar inom näringslivet.

Liknande synpunkter anförs av Sveriges köpmannaförbund som uttalar,
att med den utformning, som sista stycket av punkt 1 av anvisningarna
till 54 § erhållit, utesluts mindre »investmentbolag», som skulle kunna
bildas för att möjliggöra kapitalanskaffning och strukturrationalisering,
från att i lagens mening betraktas som investmentföretag. Enligt förbundets
mening bör inte krävas, att aktierna skall ägas av ett stort antal fysiska
personer. Det bör vara tillräckligt att bolaget inte skall rubriceras som
fåmansbolag. Familjebolag skulle då inte längre tvingas sälja sig till av
banker ägda investmentföretag.

Familjeföretagens förening framhåller, att börsregistrering inte bör vara
avgörande för att ett företag bedöms som ett investmentföretag. Skånes
handelskammare anser, att kravet på att ett investmentbolag skall ha ett
välfördelat värdepappersinnehav bör utgå. Handelskammaren anför.

Denna bestämmelse som tillädes i propositionen torde ha föranletts av
farhågor för att rörelsedrivande bolag, som hade stora innehav av börsnoterade
aktier, skulle ombilda sig till investmentbolag. De ombildningar till
investmentbolag, som betingats av skatteskäl, torde emellertid nu i stort sett
vara genomförda. Utvecklingen har sålunda medfört, att ifrågavarande rekvisit
för gränsdragningen mellan förvaltningsbolag och investmentbolag
fått mindre betydelse ur fiskalisk synpunkt än tidigare.

Familjeföretagens förening förutsätter, att dispensbestämmelsen i sjätte
stycket av 54 § KL skall gälla även för familjeföretag. Föreningen anför.

Enligt vår uppfattning torde ifrågavarande dispensmöjlighet kunna få
större betydelse för ett fåmansbolag än för ett icke fåmansbolag. Som exempel
kan nämnas fåmansbolag av sådan storlek, att de skulle kunna börsintroduceras.
När det gäller dessa kan, exempelvis inom en familjeägd koncern,
ett moderbolag befinna sig just i den situation, som promemorian beskriver.
Det skulle då vara irrationellt att tvinga detta moderbolag driva
viss rörelse för att på så sätt formellt få ev. utdelning betraktad som skattefri,
trots att moderbolaget ej utdelar vidare. Dispensförfarandet bör vara
tillämpbart även i dylika fall.

Kungl. Maj. ts proposition nr 17 år 1967 43

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att den utvidgning av begreppet
organisationsaktier, som skedde genom den tidigare Annell-lagen, var i hög
grad befogad. Delegationen tillägger.

Dock har praxis i vissa fall blivit väl sträng i sin lagtolkning, då man t. ex
ansett, att en centralförenings innehav av några få aktier i ett stuveriaktiebolag
utgjort kapitalplacering trots att syftet uppenbarligen varit att utnyttja
bolagets tjänster i föreningens verksamhet. Likaledes har man ansett,
att aktier i Jordbrukets Bank innehas av föreningar i jordbrukets ekonomiska
föreningsrörelse såsom kapitalplacering. Det synes angeläget, att det
av ett uttalande i propositionen framgår, att sådana aktieinnehav betingats
av den rörelse, som bedrivits av det utdelningsmottagande företaget.

Svenska byggnadsentreprenör/öreningen hemställer, att det föreslagna
stadgandet om beskattning av utdelning på lageraktier och lagerandelar i
byggnadsrörelse utgår. Föreningen anför.

Den diskuterade organisationsformen med ett rörelsedrivande moderbolag
och helägda, fastighetsförvaltande dotterbolag har, bl. a. av krec“l,
.* manga fall visat sig nödvändig för byggnadsindustrin. För att
skydda inteckmngshavarnas rätt kräver kreditgivaren att fastigheterna hålls
utanför moderbolaget/byggnadsföretaget. Det kan inte vara riktigt att beskattningsreglerna
utformas på sådant sätt, att kostnadskrävande organisatoriska
förändringar framtvingas. Lagstiftningsförslaget i denna del är icke
agnat att underlätta finansieringen av företagens investeringar, vilket var

Kooperativa förbundet förordar, att en bestämmelse införs, som medger
rätt till avdrag för stämpel- och andra kostnader i samband med emission
av aktier. Liknande uttalanden görs av flera remissinstanser på näringslivets
område.

Avsättning till ny anskaffnings fond

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om möjlighet att avsätta
till nyanskaffningsfond även om erinringar görs mot utformningen av bestämmelserna
i vissa delar. Från näringslivets organisationer framhålls ällmänt
att de föreslagna bestämmelserna är alltför restriktiva och att avsättning
till nyanskaffningsfond bör få ske även i andra fall än de som berörs
av förordningen. LO och TCO anser att bestämmelserna bör göras provisoriska
och att frågan bör utredas ytterligare innan bestämmelserna permanentas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län avstyrker förslaget. Enligt länsstyrelsens
mening blir bestämmelserna aktuella endast i ett fåtal fall och det synes
därför inte påkallat att komplicera skattelagstiftningen med särbestämmelser
för dessa.

Konjunkturinstitutet framhåller, att förslaget avser att förhindra att ur
»allmän synpunkt önskvärda avvecklingar ej kommer till stånd» eller upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

skjuts av skatteskäl och anser därför förslaget som sådant angeläget. Institutet
konstaterar att den typ av rationaliseringsåtgarder, som kan forväntas
falla under förslagets tillämpningsområde, än så länge synes ha

vidtagits endast i begränsad omfattning. Institutet tillägger.

Det är i många avseenden önskvärt att en viss återhållsamhet iakttas vid
tillskapandet av ytterligare skattetekniska arrangemang i den mycket brokiga
provkarta av speciella särbestämmelser som existerar i svensk skattelagstiftning.
Även om det inte uttryckligen framhålls maste darfor de föreslagna
nyanskaffningsfonderna t. v. betraktas som ett provisoriskt arrangemang,
vilket skall få sin definitiva och mest effektiva utformning forst
när ytterligare erfarenheter inhämtats.

Kammarrätten finner det självfallet att det inte kan åläggas beskattningsmyndigheterna
att pröva om de i förslaget angivna förutsättningarna föi
medgivande av avdrag är för handen utan att — som i promemorian föreslås
_sådan prövning bör ankomma på Kungl. Maj :t eller myndighet, som

Kungl. Maj :t förordnat. Riksskattenämnden anser att, med hänsyn till ärendenas
vittutseende natur och till de olika synpunkter som kan anläggas pa
frågan, beslut i dessa ärenden alltid bör meddelas av Kungl. Maj :t.

Näringslivets skattedelegation erinrar om att regler av motsvarande innehåll
förekommer i åtskilliga västeuropeiska länder men att dessa regler inte
förutsätter dispens av myndighet. Delegationen tillägger.

En i promemorian icke behandlad situation, som under senare år aktualiserats
för några företag, är att dessa för att möjliggöra en fortsatt verksamhet
tvingats att flytta sina anläggningar och i samband därmed avyttra en
lietydande del av dessa. Ett icke ovanligt fall är att ett industriföretag, som
har sin fabriksanläggning inom en tätort, tvingas att uppföra helt nya anläggningar
utanför tätbebyggelsen för att möjliggöra en rationalisering och
expansion av verksamheten. Beskattningskonsekvenserna vid dylik flyttning
kan innebära, att företagets kapital reduceras till foljd av att vinsten
vid avyttringen av den gamla anläggningen icke kan kvittas mot avskrivningar
på nyanläggningen. Vi hemställer därför att även för sadana ti
antalet få fall möjlighet öppnas för avsättning till nyanskaffningsfond samt
att tidsbestämningarna i författningstexten jämkas så att den angivna
kvittningen kan effektivt utnyttjas även då avyttringen intraffar etter igångsättandet
av den flyttade verksamheten.

Liknande synpunkter anförs av flera handelskamrar och av Svenska
byggnadsentreprenörföreningen. Sistnämnda förening tillägger.

Önskvärt vore att ett principbeslut i avdragsfrågan kunde lämnas den
skattskyldige före försäljningen. Överväganden att försälja viss rörelse eller
rörelsegren torde i regel ge den skattskyldige underlag för en utrednm
rörande möjliga försäljningspriser. På grundval av en sådan utrednm
borde ett principbeslut kunna fattas rörande avdragsrätten. Det definitiv
beslutet, med angivande av högsta tillåtna avdragsbelopp, kunde få ansta
till dess försäljningen kommit till stånd. Föreningen anhåller, att ett for -

ae äo a

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

farande efter ovan antydda riktlinjer måtte tas under överväsande vid det
lortsatta lagstiftningsarbetet.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att rätt till avdrag för avsättning
till nyanskaffningsfond bör lämnas i form av förhandsbesked från
antingen riksskattenämnden eller annan myndighet. I förordningen bör vidare
anges att avsättning skall ha skett i företagets räkenskaper.

Sveriges köpmannaförbund anser att avsättning utan särskilt tillstånd
bör medges för en treårsperiod, om den skattskyldige hos taxerings- eller
prövningsnämnd gör sannolikt, att avyttringen utgör ett led i en strukturrationalisering
som är önskvärd från allmän synpunkt. Förbundet anför.

Vill den skattskyldige ha förlängt anstånd bör emellertid tillstånd därtill
sokas hos Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj :t förordnat att
f10vt?,,d?Ilk fra§a- Förbundet vill framhålla, att man redan med gällande
lagstiftning ofta kan få en fördelning på två år genom förlängning av räkenskapsaret
Det skulle därför med den utformning, som förbundet nu föreslår,
i flertalet fall endast betyda en förlängning med ytterligare ett år. Därigenom
skulle ökad belastning på administrationen praktiskt taget helt kunna
undvikas For detaljhandeln är förslaget av stort intresse med hänsyn
till den omfattande strukturrationalisering, som pågår inom denna. Ett
stort an ml mindre företagsenheter läggs ned, ofta för att senare återuppstå
i form av storre moderna självbetjäningsbutiker eller fackhandelsbutiker.
Förbundet förutsätter, att dylik strukturrationalisering är sådan »som är
önskvärd från allmän synpunkt».

Liknande synpunkter anförs av Svensk industriförening som framhåller,
att företagsekonomiska skäl bör vara avgörande och att uttrycket »önskvärd
från allmän synpunkt» bör utbytas mot uttrycket »lämplig ur företagsekonomisk
synpunkt». Föreningen anser vidare att storleken av den nya
investeringen inte skall tillmätas någon betydelse och att ordet »betydande»
därför bör utgå ur lagtexten.

Lansstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att det synes uppenbart
att avsättning till nyanskaffningsfond bör ifrågakomma endast i fall, där
det rör sig om mera väsentliga belopp. Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter
en beloppsgräns så utformad att avdraget — beräknat enligt de grunder
som anges i 2 § — inte får understiga 100 000 kr. I

I några yttranden framhålls att säkerhet för skattebetalningen bör lämnas
vid fondavsättning. Sålunda anser överståthållarämbetet, att frågan om
garantier bör prövas ingående med hänsyn till att fall kan förekomma,
dar alla omständigheter utom den ekonomiska ställningen pekar på att
medgivande torde lämnas. Ämbetet framhåller vidare att den nu föreslagna
fonden kan komma att konkurrera med andra investeringsfonder, för vilka
det krävs att säkerhet ställs för skatten.

Kimgl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Kooperativa förbundet ifrågasätter om inte töljande regler för avsättning
till nyanskaffningsfond borde övervägas.

Under de i departementspromemorian nämnda förutsättningarna, nämligen
att skattskyldig avyttrat rörelse eller rörelsegren, berättigas han till avdrag
för avsättning till nyanskaffningsfond med de begränsningar av avdragsbeloppets
storlek som föreslås i promemorian. Avdragsrätten gors
generell — dock förslagsvis begränsad till visst minimibelopp for att
minska antalet ifrågakommande fall — men som förutsättning för avdragsrätt
bör gälla att ett mot eljest utgående skatt svarande belopp deponeras i
riksbanken enligt de regler som gäller för allmänna investeringsfondei.
Dispens från denna depositionsskyldighet borde vara möjlig att erhålla
efter särskild prövning i sådana fall, där synnerliga skäl av ungefärligen
samma innebörd som avses i departementspromemorian föreligger. Depositionsskyldigheten
skulle i så fall ersättas av skyldighet att lämna bankgaranti
enligt förordningen om särskilda investeringsfonder för fartyg. I övrigt
skulle beträffande ianspråktagande och ev. efterbeskattning samma
regler gälla som föreslås i departementspromemorian.

Riksskattenämnden, länsstyrelsen i Malmöhus län och näringslivets skattedelegation
ifrågasätter om inte rätten att avsätta till nyanskaffningsfond
bör utsträckas att omfatta även förvärvskällan jordbruksfastighet, om inkomsten
av fastigheten redovisas enligt bokföringsmässiga grunder.

Lantbrukets skattedelegation understryker, att lagstiftningen bör gälla
även skattskyldig, som driver jordbruk och skogsbruk och avyttrar jordbruksfastighet
eller del därav eller av annat skäl upphör med driften helt
eller delvis. Delegationen anför.

Icke minst i förvärvskällan jordbruksfastighet torde ske avyttringar, som
utgör led i sådan strukturrationalisering, som är önskvärd från allmän
synpunkt. Även sådan skattskyldig, som redovisar inkomst från jordbruksfastighet,
kan ha för avsikt att efter försäljningen göra betydande investeringar
för utvidgning av sin återstående verksamhet eller för ny verksamhet
Med hänsyn till nyanskaffningsfondens redovisning torde avdragsrätten
genom avsättning till fond för förvärvskällan jordbruksfastighet inskränkas
endast till att avse sådana skattskyldiga, som redovisar denna förvärvskälla
enligt bokföringsmässiga grunder. Skattskyldig, som redovisar sm inkomst
av jordbruksfastighet enligt kontantprincipen, borde kunna beredas
möjlighet till motsvarande avdrag för nyinvesteringar genom kontant insättning
på ett konto.

Riksskattenämnden påpekar, att det enligt författningsförslaget inte föreligger
något principiellt hinder mot att fondmedlen används föi avskriv ning
på anläggningar, som enligt eljest gällande regler inte är avdragsgilla i någon
form. Nämnden finner en sådan möjlighet alltför långtgående och inte
erforderlig för att tillgodose det med lagstiftningen angivna syftet.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen framhåller, att det i den skattepliktiga
intäkten för beskattningsåret i vissa fall kan ingå realisationsvinst
vid försäljning av fastighet, som utgjort anläggningstillgång i rörelse. Enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

föreningens uppfattning bör intäkt av sådan fastighetsför sälj ning få inräknas
i det avdragsgilla beloppet. Nyanskaffningsfond bör vidare få tas i anspråk
för avskrivning på fastighet, som utgör anläggningstillgång i rörelse.

Handelskammaren i Karlstad finner det särskilt tillfredsställande, att
ansökningshandlingarna vid fondavsättning skall vara hemliga, men anser
att redogörelsen för planerade investeringar skall få inrymma olika alternativ.
Det kan i många fall vara svårt att exakt precisera planerade investeringar
för lång tid i förväg.

Svenska stadsförbundet framhåller, att anledning finns att i förekommande
fall beakta kommunintressena när det gäller ianspråktagandet av
nyans,kaffningsfonder i annan förvärvskälla än den, i vilken avsättningägt
rum.

Överståthållarämbetet anser beteckningen investeringsfond för strukturrationalisering
vara att föredra framför beteckningen nyanskaffningsfond.
Ämbetet anför.

Vanligen används nämligen termen fond i tre olika betydelser i en balansräkning,
dels för eget, beskattat kapital, dels för ackumulerat värdeminskningsavdrag
vid indirekt avskrivning och dels för avsättning med
obeskattade medel. Enligt överståthållarämbetets mening kan beteckningen
nyanskaffningsfond vara missvisande, då denna term torde associeras med
någon av de två förstnämnda betydelserna av ordet fond.

Departementschefen

Enligt den s. k. Annell-lagen, dvs. förordningen med provisoriska
bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings
inkomst i vissa fall, får aktiebolag vid taxeringen dra av utdelning på nyemitterade
aktier. Bestämmelserna innebär vidare att den skattefrihet för
uppburen utdelning, som enligt kommunalskattelagens regler i allmänhet
föreligger för svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, begränsas.
Förordningens bestämmelser gäller vid 1963—1977 års taxeringar.

Rätten till avdrag för utdelning är enligt Annell-lagen begränsad till 4 %
per år av vad som inbetalats för de nya aktierna och avdrag erhålls under
sammanlagt högst sex år. I en departementspromemoria har föreslagits att
bestämmelserna om avdragsrätt för utdelning på nyemitterade aktier ges
permanent karaktär. Rätten till avdrag föreslås utökad till 5 % per år av
inbetalat kapital och avdragstiden föreslås förlängd till tio år.

Begränsningen genom Annell-lagen i skattefriheten för utdelning innebär,
att bolag och föreningar är skattskyldiga för utdelning på aktier som
innehas i kapitalplaceringssyfte. För företag, som förvaltar värdepapper
och likartad lös egendom, gäller att de är skattskyldiga för all uppburen
utdelning i den mån beloppet därav överstiger företagets egen beslutade utdelning
eller, i fråga om s. k. investmentföretag, 125 % av den egna utdelningen.
Byggnadsföretag är skattskyldiga för utdelning på aktier, som utgör

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

lagertillgång i rörelsen. Enligt promemorieförslaget bör dessa bestämmelser
inarbetas i KL.

I departementspromemorian föreslås vidare alt Kungl. Maj:t eller myndighet
som Kungl. Maj :t bestämmer skall, om synnerliga skäl föreligger,
äga medge att skattskyldig, som säljer rörelse eller rörelsegren, skattefritt
avsätter vinst som framkommer vid försäljningen till en nyanskaffningsfond.
Fonden skall inom tre eller, efter särskilt medgivande, sex år användas
för avskrivning av nyanskaffade tillgångar. Skäl för medgivande att
avsätta till nyanskaffningsfond skall enligt förslaget anses föreligga, om
avyttringen utgör ett led i strukturrationalisering som är önskvärd från allmän
synpunkt och den skattskyldige bär för avsikt att efter försäljningen
göra betydande investeringar för utvidgning av sin återstående verksamhet
eller för en ny verksamhet.

Den avdragsrätt för utdelningar på nyemitterade aktier, som inedgetts
genom Annell-lagen, har otvivelaktigt varit av betydelse för kapitalanskaffningen
inom bolagssektorn. Det ligger i sakens natur att bestämmelserna
varit av särskilt värde för de stora börsnoterade bolagen. Dessa hai större
möjligheter att vända sig till allmänheten för tillskott genom aktieteckning
och bolagens vinster tillförs aktieägarna i form av utdelning. Annell-lagens
bestämmelser innebär en viss tidsbegränsad lättnad i den dubbelbeskattning
av bolagens vinster, som är en följd av att utdelningen inte är a\dragsgill
vid bolagets taxering och beskattas som inkomst hos aktieägaren. Genom
att utdelningen enligt de allmänna reglerna inte är avdragsgill utgörs bolagets
kostnad för nyemitterat kapital, förutom av utdelningsbeloppet, av den
skatt som bolaget måste erlägga på de vinstmedel som krävs för utdelningen.
För en utdelning på 6 % som inte till någon del är avdragsgill fordras
vinstmedel på 12 %, om man räknar den sammanlagda bolagsskatten till
50 % av inkomsten. Under den tid avdragsrätt för utdelningar funnits enligt
Annell-lagens bestämmelser har förräntningen av aktieemissioner —
om utdelningen är 6 % — krävt vinstmedel på ungefär 8 %, varav 4 % ar
avdragsgilla vid taxeringen och 4 % beskattas med 50 %.

I några remissyttranden har yrkats, att avdragsrätten för utdelningar på
nyemissioner skall vara obegränsad i tiden. En sådan utformning av bestämmelserna
skulle i princip innebära att dubbelbeskattningen upphävdes för
alla bolag, som bildas efter det den nya lagstiftningen trätt i kraft. Man
skulle då få tre grupper av bolag som behandlades olika i beskattningshänseende.
En grupp skulle utgöras av de bolag, som nått sin maximala storlek
i fråga om aktiekapitalet innan de nya bestämmelserna trädde i kraft.
För dessa bolag skulle dubbelbeskattningen även i fortsättningen vara fullständig.
En annan grupp skulle utgöras av de bolag, som bildats före ikraftträdandet
av de nya bestämmelserna men som senare ökar sitt aktiekapital.
Dessa bolag befrias till en del från dubbelbeskattning. För de bolag slutligen,
som bildas efter det de nya bestämmelserna trätt i kraft, skulle, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

nämnts, någon dubbelbeskattning inte ifrågakomma eller ifrågakomma endast
i begränsad omfattning beroende på avdragsprocentens storlek. Det
torde vara uppenbart att bestämmelserna inte kan utformas på sådant sätt.

Det är inte aktuellt att nu ta upp frågan om att avveckla dubbelbeskattningen
av bolagens vinster eller att mildra den t. ex. genom att medge visst
avdrag för utdelning på allt inbetalat aktiekapital eller beskatta utdelad vinst
lägre än fonderad etc. Dubbelbeskattning av bolagsvinster förekommer i
åtskilliga länder med ett beskattningssystem jämförbart med vårt eget. Den
fråga det nu gäller är, liksom då Annell-lagen infördes, att underlätta bolagens
kapitalanskaffning via nyemissioner genom att göra denna kapitalanskaffningsform
mera likvärdig i beskattningshänseende med kapitalanskaffning
i form av t. ex. obligationslån. En sådan effekt når man enklast genom
en tidsbegränsad avdragsrätt för utdelningar på nyemissioner i enlighet
med Annell-lagens regler. Denna lagstiftning synes väl ha fyllt sitt syfte
och ny lagstiftning på området bör därför i allt väsentligt bygga på Annelllagens
principer. Detta hindrar naturligtvis inte att omfattningen av de
förmåner Annell-lagen f. n. ger omprövas i detta sammanhang.

Såsom fullmäktige i riksbanken påpekat kan varje steg till ett underlättande
av aktieemissionerna innebära en försvagning av kreditpolitikens
effektivitet. Viss försiktighet måste därför iakttas när det gäller att avväga
omfattningen av de skatteeftergifter som ges. En högre avdragsprocent än
fem anser jag inte böra ifrågakomma. Såsom framhållits i promemorian kan
bolagen f. ö., om procentsatsen sätts för hög, i vissa fall nödgas sätta en
lägre emissionskurs för att kunna utnyttja hela avdraget. Även den i promemorian
föreslagna tidsperioden för avdragsrätt, tio år, synes väl avvägd
och jag föreslår därför att avdragsrätten för utdelning på nyemissioner enligt
Annell-lagens bestämmelser utökas till 5 % under tio år. I

I departementspromemorian föreslås, som redan nämnts, att bestämmelserna
om rätt till avdrag för utdelningar på nyemissioner får permanent
karaktär. Man kan givetvis, som några remissinstanser påpekat, nå samma
effekt genom tidsbegränsad lagstiftning som förlängs i god tid före utgången
av tidsfristerna. Då man emellertid torde få räkna med att nuvarande finansieringssvårigheter
för företagen kommer att bestå även på längre sikt
anser jag att reglerna för avdragsrätt för utdelning nu bör bli permanenta.
Från företagens synpunkt bör det vara en fördel att lagstiftningen inte är
tidsbegränsad. Omläggningen hindrar givetvis inte att dessa bestämmelser
liksom all skattelagstiftning omprövas, om de förutsättningar som bestämmelserna
bygger på mera radikalt förändras.

Jag övergår så till att behandla vissa bestämmelser i promemorians förslag
till förordning om aktiebolagens rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen
för viss utdelning.

Förbudet enligt andra stycket av 2 § mot avdragsrätt för utdelningar i

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

det fall, då aktieteckningen skett genom apport av aktier eller andelar, har
föranlett erinringar i några remissyttranden. Syftet med den ifrågasatta
lagstiftningen är, som redan framhållits, att underlätta för holagen att skaffa
nytt kapital genom att vända sig till allmänheten för aktieteckning. Avsikten
med bestämmelserna är i och för sig inte att stimulera till strukturrationalisering
genom sammanslagning av bolag. När två bolag slås samman
tillförs inte koncernen härigenom något nytt kapital som kan motivera
avdragsrätt. Det är emellertid möjligt att i ett sådant fall, som det näringslivets
skattedelegation berör i sitt remissyttrande, dvs. när det bolag vars
aktier lämnas som apport tidigare gjort en nyemission som berättigar till
avdrag för utdelning, bestämmelsen i andra stycket av 2 § kan leda till att
sammanslagningen uppskjuts till dess avdragsrätten utnyttjats fullt ut.
Även om detta kan antas vara ett mycket sällsynt fall, vill jag inte motsatta
mig att den avdragsrätt som skulle tillkommit dotterbolaget får övertas a\
moderbolaget. Det innebär att utdelningen på en del av det genom apporten
bildade aktiekapitalet hos moderbolaget blir avdragsgill under viss tid. Ett
sådant övertagande av avdragsrätt för utdelning bör dock medges endast
om det från allmän synpunkt framstår som önskvärt att sammanslagningen
inte uppskjuts i avvaktan på att dotterbolaget utnyttjat avdragsrätten.
Ivungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer bör därför kunna
efter ansökan pröva om förutsättningar för övertagande av avdiagsrätten
föreligger. Om medgivande lämnas till övertagande skall i beslutet även
anges med vilket belopp och under hur lång tid avdrag kan erhållas.

Såsom i departementspromemorian framhållits bör undantagsbestämmelsen
i andra stycket av 2 § gälla även då aktieteckningen sker genom apport
av andelar i handelsbolag, vars verksamhet består i förvaltning av aktier
eller andelar. Liksom kammarrätten anser jag att detta bör utsägas i lagtexten.

Den i promemorian föreslagna utformningen av bestämmelserna i 4 §
kan möjligen föranleda tvekan om avdragsrätten, när det gäller en byggnadsrörelse.
Vid upprättandet av deklaration för en byggnadsrörelse skall
intäkter och kostnader för fastighetsinnehavet brytas ut och redovisas under
inkomst av annan fastighet. Fastigheterna betraktas emellertid det oaktat
som lagertillgång i rörelsen och avdragsrätten skall givetvis inte begränsas
därför att avkastningen av dessa rörelsetillgångar formellt redovisas
under inkomst av annan ''fastighet. Detta bör föranleda viss omformulering
av de föreslagna bestämmelserna i 4 §.

En tidsperiod av tio år för avdragsrätten kan, som överståthållarämbetet
framhåller, föranleda vissa svårigheter från kontrollsynpunkt. Emellertid
gäller det skattskyldiga, för vilka deklarationsmaterialet finns bevarat, och
jag anser därför inte att några speciella bestämmelser om uppgiftsskyldighet
bör föreskrivas.

Knngl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

Enligt promemorieförslaget skall avdragsrätten gälla tio år i följd fr. o. in.
det år då utdelning på aktierna första gången verkställts. Även om praktiska
och kontrollmässiga skäl talar för en sådan utformning av bestämmelserna
vill jag dock inte motsätta mig att bolaget får viss frihet alt välja år
när avdragsrätt yrkas. Avdrag bör dock inte få åtnjutas senare än femton år
efter det då inbetalning för aktierna skett. Om inbetalningen skett under
mer än ett kalenderår, bör tidsgränsen räknas från det år då inbetalning för
aktierna först skett. Avdragsrätten påverkas givetvis inte av om vad som
erhållits för aktierna lagts till aktiekapitalet eller till reservfonden.

Avdragsratt för utdelning på nyemitterade aktier kan, såsom framhålls
i promemorian, sägas innebära att utdelningen i beskattningsavseende under
viss tid skall behandlas som ränta på lånat kapital. En långivare är i
regel skattskyldig för ränta på utlånade medel oavsett om långivaren är
fysisk eller juridisk person. Om aktieägaren är skattskyldig för ränta, som
han erhåller på lån till det utdelande bolaget, bör som förutsättning för avdragsrätt
för utdelning i princip gälla att han är skattskyldig även för utdelningen.
Är aktieägaren frikallad från skattskyldighet för såväl ränta som
utdelning, bör hinder för avdragsrätt för utdelning inte föreligga eftersom
utdelning och ränta i sådant fall behandlas lika.

Undantagsbestämmelsen i 7 § i promemorieförslaget har utformats enligt
denna princip. Avdrag får inte åtnjutas om aktieägaren är frikallad
från skattskyldighet för utdelning enligt 54 § KL i dess nya lydelse. Den
utredning angående aktieägarna, som det emitterande bolaget skulle tvingas
göra, kan emellertid, som framhållits i flera remissyttranden, vålla bolaget
mycket besvär och kostnader. I några yttranden har därför yrkats att
den nuvarande undantagsbestämmelsen i 7 § Annell-lagen bibehålls. F. n.
gäller att rätten till avdrag bortfaller, om mer än hälften av samtliga aktier
i det utdelande bolaget ägs av andra bolag och föreningar. Emellertid är inte
heller den bestämmelsen alltid lättillämpad. Vidare kan den, som påpekats
i promemorian, kringgås genom att aktieägarna formellt placerar så många
aktier hos fysiska personer att högst 50 % ägs av aktiebolag och ekonomiska
föreningar.

Jag delar inte den uppfattning, som kommit till uttryck i remissyttrandet
från näringslivets skattedelegation, att lindringen i dubbelbeskattningen är
så obetydlig att man kan undvara undantagsbestämmelsen i 7 §. Å andra
sidan bör naturligtvis undantagsbestämmelsen inte föranleda skattskyldiga
och taxeringsmyndigheter alltför mycket besvär och kostnader. Jag anser
mig därför böra förorda att man bibehåller den nuvarande bestämmelsen.
Inte heller denna bestämmelse är, som jag redan framhållit, alltid lättillämpad.
Den har dock gällt oförändrad sedan Annell-lagens tillkomst och den
får därför anses ha visat sig praktikabel. Såsom framhållits i promemorian
kan bestämmelsen i vissa fall kringgås genom bulvanförhållanden, som är
svåra för beskattningsmyndigheterna att genomskåda och bevisa. Hur un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

dantagsbestämmelsen än utformas torde det dock vara möjligt för mindre
nogräknade företag att vidta sådana åtgärder att undantagsbestämmelsen
till synes inte blir tillämplig.

Jag föreslår sålunda att den nuvarande undantagsbestämmelsen i 7 § i
princip bibehålls. I ett avseende anser jag dock att den bör kompletteras.
Jag syftar här på det fall, då aktier innehas av utländska bolag. Enligt nuvarande
bestämmelser medges avdrag för utdelning om aktierna i det emitterande
bolaget ägs av ett utländskt bolag. Om det utländska moderbolaget
hade tillskjutit kapitalet i form av lån till det svenska dotterbolaget, hade
räntan på lånet varit avdragsgill vid dotterbolagets taxering. Det kan från
denna synpunkt synas godtagbart att avdrag medges även för utdelning, om
moderbolaget tillskjuter kapitalet i form av aktieteckning. I princip drabbas
utdelningen av svensk kupongskatt och moderbolaget beskattas således i
Sverige för denna avkastning.

I de avtal som slutits med andra stater för undvikande av dubbelbeskattning
har emellertid ofta föreskrivits att svensk kupongskatt inte skall tas ut
när utdelningen går från svenskt dotterbolag till utländskt moderbolag.
Under de år avdragsrätten begagnas får man då den effekten att bolagsinkomst
motsvarande utdelningen inte beskattas i Sverige vare sig hos dotterbolaget
med bolagsskatt eller hos moderbolaget med kupongskatt. Härtill
kommer att moderföretaget i sitt hemland i regel erhåller befrielse från
eller lättnad i beskattningen av utdelningen från det svenska dotterbolaget.
Under sådana förhållanden synes det opåkallat att medge avdragsrätt i
samtliga de fall, då aktierna i det utdelande bolaget ägs av utländska bolag.
Jag föreslår därför att avdrag för utdelning på aktier, som ägs av utländskt
bolag, i princip skall erhållas endast under förutsättning att svensk kupongskatt
erläggs för utdelning med fullt eller med nedsatt belopp. Om utdelningen
i ett sådant fall är helt undantagen från svensk kupongskatt på
grund av avtal med främmande stat bortfaller alltså rätten till avdrag. Av
huvudregeln följer dock att, om aktierna i det emitterande bolaget inte till
mer än 50 % ägs av svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller
utländskt bolag, avdragsrätt föreligger för utdelning till utländskt bolag
även om kupongskatt inte skulle utgå.

De nya bestämmelserna bör, som föreslagits i promemorian och i regel
godtagits av remissinstanserna, gälla utdelningar på aktier som emitterats
efter den 30 juni 1966.

I några remissyttranden har yrkats att avdragsrätt bör införas för stämpel-
och andra kostnader i samband med emission av aktier. Detta är en
fråga som hör samman med den skattemässiga behandlingen av organisationskostnader
över huvud taget och bör inte prövas i detta sammanhang.
Kostnader av detta slag uppkommer f. ö. även vid fondemission.

Kungi. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Jag övergår nu till att behandla den del av den nuvarande Annell-lagen,
som reglerar bolags och förenings skattskyldighet för utdelningar. I departementspromemorian
föreslås att dessa bestämmelser i princip bibehålls
oförändrade men inarbetas i KL. I likhet med remissinstanserna anser jag
att skattskyldigheten för utdelningar och undantagen från sådan skattskyldighet
bör regleras i KL. Jag kan även i princip godta det sätt på vilket
Annell-lagens regler i promemorieförslaget infogats i 54 § KL och anvisningarna
till denna paragraf. Kammarrätten ifrågasätter om inte hela regelkomplexet
möjligen kunnat ges en mer överskådlig och lättillgänglig utformning,
om bestämmelserna omformats från grunden. Jag är inte övertygad
om detta. Huvudregeln i 54 § KL var tidigare skattefrihet för bolag
och föreningar för utdelning på aktier och andelar. Från denna huvudregel
stadgades därefter flera undantag. Huvudregeln blir nu skattefrihet för
aktier och andelar, som inte anskaffats i kapitalplaceringssyfte. Även från
denna huvudregel görs flera undantag, delvis samma undantag som från
den tidigare huvudregeln.

De erinringar, som i remissyttrandena gjorts mot de föreslagna ändringarna
i 54 § KL och dess anvisningar, gäller främst reglerna för förvaltningsföretag.
Näringslivets skattedelegation påpekar att förvaltningsföretagen
blir skattskyldiga för mottagen utdelning, som används för avsättningar,
vilka framtvingas av aktiebolagsrättsliga regler. Huvudprincipen är emellertid
att någon skattefri fondering av vinstmedel inte godtas i andra förvaltningsföretag
än investmentföretag. Om fonderingen är frivillig eller
framtvingad av aktiebolagsrättsliga regler eller av andra orsaker har därvid
inte någon betydelse. Skyldigheten att avsätta till reservfond och skuldregleringsfond
enligt aktiebolagslagens bestämmelser är f. ö. beroende på
storleken av det kapital som aktieägarna tillskjuter till bolaget. Beträffande
investmentföretagen kan jag, av skäl som näringslivets skattedelegation
anfört, godta att även dessa företag definieras som företag, vars verksamhet
»uteslutande eller så gott som uteslutande» består i förvaltning av värdepapper
eller annan därmed likartad lös egendom. I övrigt anser jag emellertid
att den hittills gällande definitionen bör bibehållas.

Med anledning av vad Familjeföretagens förening anfört angående den
föreslagna dispensbestämmelsen i sjätte stycket av 54 § vill jag framhålla,
att dispensregeln i princip är tillämplig även för fåmansbolag. Beträffande
Svenska byggnadsentreprenörföreningens hemställan, att stadgandet om
beskattning av utdelning på lageraktier och lagerandelar i byggnadsrörelse
skall utgå, kan jag endast framhålla att den skattefrihet för utdelning på
sådana aktier som gällde före Annell-lagens tillkomst får betecknas som en
lucka i skattelagstiftningen och att det inte föreligger skäl att bibehålla
denna skattefrihet. Jag vill slutligen framhålla, att jag inte är beredd förorda
någon uppmjukning av den praxis som utbildats i fråga om begreppet
organisationsaktier. r 4

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 saml. Nr 17

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Med hänsyn till den ändring av 7 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt, som riksdagen beslutat vid behandlingen av prop.
1966: 127, kräver de nu föreslagna ändringarna i 54 § KL inte någon motsvarande
ändring i statsskatteförordningen. Svenska bolag och föreningar
är frikallade från skattskyldighet för statlig inkomstskatt för utdelningar i
den omfattning som sägs i 54 § KL.

Departementspromemorian upptar, som tidigare nämnts, även ett förslag
till förordning om avsättning till nyanskaffningsfond.
Förslaget har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser. Från näringslivets organisationer har dock allmänt framhållits
att de föreslagna bestämmelserna är alltför restriktiva och att avsättning
till nyanskaffningsfond bör få ske även i andra fall än som berörs i
förordningen. Jag vill emellertid understryka att den föreslagna lagstiftningen
inte får ses som en generell utökning av de mycket stora möjligheter,
som vår skattelagstiftning redan ger företagen att uppskjuta beskattningen
av vinster. Förslaget tar, som konjunkturinstitutet mycket riktigt påpekar,
sikte på en typ av rationaliseringsåtgärder, som än så länge vidtagits i begränsad
omfattning. De kan emellertid i den strukturrationalisering som
alltmer framtvingas, främst inom vår exportindustri, bli mer vanligt förekommande.
Den föreslagna lagstiftningen blir av intresse främst för de
större industriföretagen. Bestämmelserna avser vidare endast sådana fall, då
vinsterna och nyinvesteringarna är av betydande storlek.

Med denna begränsning av bestämmelsernas räckvidd kan jag tillstyrka en
lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget.
Lagstiftningen måste givetvis, som några remissinstanser framhållit, ses
som ett provisoriskt arrangemang. Efter en tids erfarenheter får ställning
tas till frågan om denna typ av fondavsättning skall bibehållas och, om så
är fallet, om eventuella ändringar bör göras i detaljbestämmelserna. Tills
vidare bör, som riksskattenämnden framhållit, beslut i ärendena fattas
av Kungl. Maj :t. Besked i ärendet bör i förekommande fall kunna meddelas
innan den skattskyldige vidtar åtgärden i fråga. Tills vidare bör avsättning
tillåtas utan att säkerhet ställs för skattebetalningen. Om erfarenheterna av
lagstiftningen skulle ge vid handen att sådan säkerhet bör krävas, får detta
iakttas vid den framtida översynen av lagstiftningen. Det ligger i sakens
natur att tillstånd inte skall ges om risk för skattebortfall kan befaras. Vid
tillståndsgivningen måste även vederbörlig hänsyn tas till kommunintressena.

Som jag redan nämnt har de föreslagna bestämmelserna till syfte främst
att underlätta den strukturrationalisering som sker inom industrin. Jag
anser därför inte tillräcklig anledning föreligga att nu utsträcka lagstiftningen
att gälla även inkomstslaget jordbruksfastighet. Skulle erfarenheterna
ge vid handen att en sådan utvidgning av tillämpningsområdet är önskvärd,
får detta prövas vid den förutsatta översynen av lagstiftningen. De nu

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

föreslagna reglerna är utformade med tanke på rörelsebeskattning och kan
inte utan vidare tillämpas på inkomstslaget jordbruksfastighet.

Jag delar den uppfattning, som framförts i departementspromemorian,
att man för den nu ifrågavarande fondavsättningen bör undvika benämningen
investeringsfond. Av skäl som överståthållarämbetet anfört i sitt
remissyttrande vill jag dock förorda att beteckningen ändras till särskild nyanskaffningsfond.

Rätten att avsätta till särskild nyanskaffningsfond bör, i vart fall tills vidare,
begränsas till vinster i inkomstslaget rörelse. Fondavsättning bör däremot,
som i promemorian föreslås, kunna användas för avskrivning av tillgångar
även i annan förvärvskälla än den, vari avsättning skett. För detta
bör dock krävas särskilt medgivande av Kungl. Maj :t. Fonden bör i förekommande
fall få användas även för avskrivning på fastighet. Om så sker bör
dock, om fastigheten försäljs inom tio år, beskattning ske av vad som återvinns
av denna avskrivning vid försäljningen. Bestämmelser härom har intagits
i 9 §. De överensstämmer i princip med motsvarande bestämmelser i
23 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning.

Som jag tidigare framhållit torde avdrag för avsättning till särskild nyanskal
fningsfond komma i fråga främst för de större industriföretagen.
Dessa företag drivs i regel i bolags- eller föreningsform. Avdragsrätt kan
dock komma att medges även skattskyldig, för vilken reglerna om ackumulerad
inkomst är tillämpliga. Detta bör föranleda viss ändring av förordningen
den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst. Genom att en annan beteckning än
investeringsfond använts för den nya fonden krävs även en ändring av förordningen
den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering
för inkomst.

Ansökningshandlingarna in. m. vid fondavsättning bör, som föreslagits i
promemorian och lämnats utan erinran av remissinstanserna, inte få offentliggöras
utan sökandens medgivande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår 1967 års riksdag att antaga inom finansdepartementet
upprättade förslag till

1) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning;

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);

3) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till särskild
nganskaffningsfond, m. in.;

4) förordning om ändrad Igdelse av 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 §
förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst;

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

5) förordning angående ändrad lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisningarna
till 2 § förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst;

6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 24-9)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Bilaga

Departementspromemorians förslag
till

förordning om aktiebolags rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen

för viss utdelning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse och av jordbruksfastighet enligt
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt äger svenskt aktiebolag
åtnjuta avdrag för utdelning enligt denna förordning.

2 §•

Avdrag enligt 1 § får åtnjutas för utdelning på aktier, för vilka inbetalning
skett efter den 30 juni 1966, under förutsättning dels att utdelningen
förfallit till betalning under beskattningsåret, dels att, om aktierna utgivits i
samband med bolagets bildande, ansökan om stiftelsehandlingarnas godkännande
för bolagets registrering ingivits till registreringsmyndigheten
efter den 30 juni 1966 samt, om aktierna utgivits i samband med ökning av
aktiekapitalet, att beslut om ökningen anmälts för registrering efter nämnda
dag.

Avdrag får icke åtnjutas, om inbetalning för aktierna skett genom tillskott
av aktier i andra bolag och andelar i ekonomiska föreningar, eller förvärvet
av de nya aktierna eljest för aktieägaren kan anses ha skett genom
byte mot sådana aktier eller andelar.

3 §.

Avdraget får för visst beskattningsår uppgå till högst fem procent av vad
som inbetalats för aktierna före beskattningsårets utgång, oavsett om vad
som erhållits för aktierna lagts till aktiekapitalet eller till reservfonden.

Om det räkenskapsår, för vilket utdelning sker, omfattar kortare eller
längre tid än tolv månader skall avdraget jämkas i motsvarande mån.

4 §•

Har bolaget inkomst som är hänförlig till annat inkomstslag än rörelse
eller jordbruksfastighet får avdrag åtnjutas endast till den del det för
aktierna inbetalade beloppet kan anses belöpa på den eller de till rörelse
eller jordbruksfastighet hänförliga förvärvskällorna. 5

5 §•

Avdrag enligt 1 § får åtnjutas vid taxeringen till och med tionde taxeringsåret
efter det då utdelning på aktierna första gången verkställts, dock
icke senare än femtonde taxeringsåret efter det då inbetalning för aktierna
skett.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

6 §•

Rätten till avdrag bortfaller, om bolaget under beskattningsåret eller dessförinnan
utskiftat tillgångar till delägarna. Vad nu sagts gäller dock icke
utskiftning som verkställts mer än fem år före ingången av det beskattningsår,
då beslut om ökningen av aktiekapitalet anmälts för registrering, eller
föranletts av att ägarna av vissa aktier, för vilka inbetalning skett, enligt
ett i bolagsordningen före den 1 maj 1960 intaget förbehåll ägt rätt att
fordra inlösen av dessa.

7 §•

Avdrag får icke åtnjutas för utdelning till aktieägare som är svenskt
aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, om aktieägaren antingen är förvaltningsföretag
enligt 54 § fjärde stycket kommunalskattelagen eller vid utdelningstillfället
innehade aktier i det utdelande bolaget med ett sammanlagt
röstetal motsvarande en fjärdedel eller mera av röstetalet för samtliga
aktier i bolaget eller innehade aktierna som ett led i organisationen av annan
verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed
likartad lös egendom. Om aktieägaren är investmentföretag får dock
avdrag åtnjutas med fyra femtedelar av utdelningen till sådan aktieägare.

Aktiebolag, som vill åtnjuta avdrag enligt 1 §, skall i självdeklarationen
lämna de upplysningar angående aktieägare i bolaget som påkallas av bestämmelserna
i föregående stycke.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
I samband därmed upphäves förordningen den 9 december 1960 (nr 658)
med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk
förenings inkomst i vissa fall. Bestämmelserna i 1—8 §§ sistnämnda
förordning gälla dock alltjämt om aktierna utgivits i samband med bolagets
bildande och ansökan om stiftelsehandlingarnas godkännande för bolagets
registrering ingivits till registreringsmyndigheten före den 1 juli 1966 eller
om aktierna utgivits i samband med ökning av aktiekapitalet och beslut
om ökningen anmälts för registrering före nämnda dag. Vidare gälla bestämmelserna
i 9—12 §§ samma förordning i fråga om utdelning, som varit
tillgänglig för lyftning före den 1 januari 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1967

Departementspromemorians förslag
till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 1 inom. och 54 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 54 § samma
lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1 in o m. Från bruttointäkt, varom
i 38 § 1 mom. förmäles, må a vd
r a g göras för förvaltningskostnad
ävensom för ränta å gäld, som
icke skolat avdragas enligt bestämmelserna
i 22, 25, 29, 33 och 36 §§
samt i 2 mom. av denna paragraf.
Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening, som åtnjutit inkomst
genom sådan utdelning å aktier
eller föreningsandelar, för vilken
jämlikt 54 § skatteplikt icke
föreligger, må likväl ej njuta avdrag
för ränta å gäld, som belöper
å nämnda värdehandlingar, i vidare
män än som räntan överstiger utdelningen.
Oaktat vad sist sagts må
bolaget eller föreningen åtnjuta avdrag
för ränta å gäld som belöper
å aktier eller föreningsandelar, vilka
innehavas såsom ett led i organisationen
av annan verksamhet än
förvaltning av fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad
lös egendom, ävensom för ränta å
gäld som belöper å ändra innehavda
aktier i bolag eller andelar i ekonomisk
förening såvida detta innehav
motsvarar mer än nio tiondelar av
aktie- eller andelskapitalet i sistnämnda
bolag eller förening samt
under förutsättning tillika att samma
bolag eller förening icke — di 1

Senaste lydelse av 39 § 1 mom. se 1953: 10
1 av anvisningarna till 54 § se 1954: 51.

(Föreslagen lydelse)

§•

1 m o m. Från bruttointäkt, varom
i 38 § 1 mom. förmäles, må a vd
r a g göras för förvaltningskostnad
ävensom för ränta å gäld, som
icke skolat avdragas enligt bestämmelserna
i 22, 25, 29, 33 och 36 §>§
samt i 2 mom. av denna paragraf.
Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening, som icke är förvaltningsföretag
enligt 54 § fjärde
stycket och som åtnjutit inkomst genom
sådan utdelning å aktier eller
föreningsandelar, för vilken jämlikt
54 § skatteplikt icke föreligger, må
likväl ej njuta avdrag för ränta å
gäld, som belöper å nämnda värdehandlingar,
i vidare mån än som
räntan överstiger utdelningen. Oaktat
vad sist sagts må bolaget eller
föreningen åtnjuta avdrag för ränta
å gäld som belöper å aktier eller
föreningsandelar, vilka innehavas
såsom ett led i organisationen av annan
verksamhet än förvaltning av
fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom, ävensom
för ränta å gäld som belöper
å andra innehavda aktier i bolag eller
andelar i ekonomisk förening såvida
detta innehav motsvarar mer
än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet
i sistnämnda bolag eller
förening samt under förutsätt ,

av 54 § se prop. 1966: 85 och 127 samt av punkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rekt eller genom förmedling av juridisk
person — under beskattningsåret
ägt aktier eller föreningsandelar.

Från skattskyldighet f r i k a 11 a s
a) svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar med undantag
och inskränkningar som nedan
i denna paragraf sägs:

för utdelning från svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar; -

b) medlem av---

Aktiebolag och---

Om aktierna i svenskt aktiebolag
eller andelarna i svensk ekonomisk

ning tillika att samma bolag eller
förening icke — direkt eller genom
förmedling av juridisk person — under
beskattningsåret ägt aktier eller
föreningsandelar.

§•

a) svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar med undantag
och inskränkningar som nedan i
denna paragraf sägs:

för utdelning på aktier i svenska
aktiebolag och andelar i svenska ekonomiska
föreningar under förutsättning
att aktierna eller andelarna icke
innehavas i kapitalplaceringssyfte;

— — —--ett år.

— bolagens verksamhet.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar,
vilka driva byggnadsrörelse,
tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig
handel med fastigheter,
äga icke åtnjuta i första stycket vid
a) omförmäld skattefrihet såvitt
fråga är om utdelning på aktie och
andel, som utgör lagertillgång i rörelsen.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar,
vilkas verksamhet uteslutande
eller så gott som uteslutande
består i förvaltning av värdepapper
eller annan därmed likartad lös
egendom (förvaltningsföretag), äga
icke åtnjuta i första stycket vid a)
omförmäld skattefrihet. Dock äro
förvaltningsföretag frikallade från
skattskyldighet för utdelning från
svenska aktiebolag och svenska ekonomiska
föreningar i den mån sammanlagda
beloppet av den utdelning,
som uppburits under beskattningsåret,
motsvaras av egen utdelning
som företaget beslutat för samma
beskattningsår eller, då fråga är
om investmentföretag, motsvaras av
egen utdelning ökad med en fjärdedel.

Om aktierna i sådant svenskt aktiebolag
eller andelarna i sådan

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

(Nuvarande lydelse)

förening till huvudsaklig del ägas
eller på därmed jämförligt sätt innehavas
*— direkt eller genom förmedling
av juridisk person — av en fysisk
person eller ett fåtal fysiska
personer och om bolaget eller föreningen
icke visar att dess vinstmedel
i skälig omfattning använts för
utdelning till delägarna, skall vad
i första stycket vid a) sägs äga tilllämpning
allenast såvitt avser utdelning
å aktier eller andelar, vilka
innehavas av bolaget eller föreningen
såsom ett led i organisationen
av annan verksamhet än förvaltning
av fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom.

Förvärvar svenskt----. —

Att personer, -—----_ __

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)
svensk ekonomisk förening, som
icke år förvaltningsföretag, till huvudsaklig
del ägas eller på därmed
jämförligt sätt innehavas — direkt
eller genom förmedling av juridisk
person — av en fysisk person eller
ett fåtal fysiska personer och om
bolaget eller föreningen icke visar
att dess vinstmedel i skälig omfattning
använts för utdelning till delägarna,
skall frikallelse från skattskyldighet,
varom i första stycket
vid a) stadgas, gälla allenast såvitt
avser utdelning å aktier eller andelar,
vilka innehavas av bolaget eller
föreningen såsom ett led i organisationen
av annan verksamhet än förvaltning
av fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad lös egendom.

Riksskattenämnden må, om särskilda
skäl därtill åro, medgiva dels
att bolag eller förening som icke är
förvaltningsföretag enligt fjärde
stycket men vars verksamhet till icke
oväsentlig del består i förvaltning
av värdepapper eller annan därmed
likartad lös egendom skall i beskattningsavseende
behandlas som sådant
förvaltningsföretag, dels att förvaltningsföretag
som är moderföretag
i en koncern och som ombesörjer
vissa gemensamma uppgifter för
koncernens räkning icke skall i beskattningsavseende
behandlas som
förvaltningsföretag enligt fjärde
stycket. Mot beslut, som riksskattenämnden
meddelat i sådant ärende,
må talan icke föras.

--inbetald insats.

— samma paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar
till 54 §.

1. Den befrielse---enligt 29 § 2 mom.

Aktier och andelar anses icke innehavas
i kapitalplaceringssyfte (se
Öl § första stycket a)), om deras

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sammanlagda röstetal vid beskattningsårets
utgång motsvarade en
fjärdedel eller mera av röstetalet för
samtliga aktier eller andelar i det
bolag eller den förening, som verkställt
utdelningen, eller det göres
sannolikt att innehavet av aktierna
eller andelarna betingas av den rörelse,
jordbruk eller skogsbruk, som
bedrives av det utdelningsmottagande
företaget eller av aktiebolag eller
ekonomisk förening, som med hänsyn
till äganderättsförhållanden eller
organisatoriska förhållanden
kan anses stå detta företag nära.
Oaktat vad nu sagts anses aktier och
andelar i förvaltningsföretag innehavda
i kapitalplaceringssyfte, därest
förvaltningsföretaget i sin tur
äger aktier eller andelar vilka, om
de innehafts direkt av det företag
som äger aktierna eller andelarna
i förvaltningsföretaget, skulle ansetts
innehavda i sådant syfte.

Med investmentföretag enligt 5b §
fjärde stycket förstås förvaltningsföretag,
vars verksamhet uteslutande
består i förvaltning av värdepapper
och annan därmed liknande lös
egendom, vars uppgift väsentligen
är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav
erbjuda aktieägare
eller andelsägare riskfördelning och
vars aktier eller andelar ägas av ett
stort antal fysiska personer.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen
icke skall tillämpas vid 1966 års taxering eller i fråga om eftertaxering föi
år 1966 eller tidigare år. Vid ikraftträdandet skall följande iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande tillämpas i fråga om utdelning från
svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som varit tillgänglig
för lyftning före den 1 januari 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

Departementspromemorians förslag
till

förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt

. Harigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statli«
inkonistskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Från skattskyldighet---

h) svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar med undantag
och inskränkningar som nedan
i denna paragraf sägs:

för utdelning från svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar; i)

bär i---------

Riksskattenämnden må-----

Aktiebolag och ekonomiska föreningar,
vilka driva bank- eller annan
penningrörelse eller försäkringsrörelse,
äga icke åtnjuta vid h) omförmäld
skattefrihet. Dock äro aktiebolag
och ekonomiska föreningar,
som driva bank- eller annan penningrörelse
eller sådan rörelse jämte
annan verksamhet, frikallade
från skattskyldighet för utdelning
å aktier och andelar, vilka innehavas
som ett led i organisationen av
bolagens eller föreningarnas verksamhet
till den del denna avser annat
än förvaltning av fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad
lös egendom. Vidare äga aktiebolag,
som driva sjuk-, olycksfallseller
skadeförsäkringsrörelse, åtnjuta
skattefrihet för utdelning å aktier
och andelar, vilka innehavas som ett

1 Senaste lydelse av 7 § se prop. 1966: 127.

7 §•

---avsedda ändamål;

h) svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar:

för utdelning från svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar
i den omfattning som i 54 §
kommunalskattelagen sägs;
h) kommunalskattelagen.

---— icke föras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

led i organisationen av sådan bolagens
verksamhet.

Om aktierna i svenskt aktiebolag
eller andelarna i svensk ekonomisk
förening till huvudsaklig del ägas
eller på därmed jämförligt sätt innehavas
— direkt eller genom förmedling
av juridisk person — av en
fysisk person eller ett fåtal fysiska
personer och om bolaget eller föreningen
icke visar att dess vinstmedel
i skälig omfattning använts för
utdelning till delägarna, skall vad
i första stycket vid h) sägs äga tilllämpning
allenast såvitt avser utdelning
å aktier eller andelar, vilka innehavas
av bolaget eller föreningen
såsom ett led i organisationen av annan
verksamhet än förvaltning av
fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom.

Riksskattenämnden må, om synnerliga
skäl därtill föranleda, medgiva
bolag eller förening, som jämlikt
bestämmelserna i nästföregående
stycke skall utgöra skatt för utdelning
å aktier eller andelar, att för
viss tid åtnjuta i första stycket vid
h) omförmäld skattefrihet. Över beslut,
som riksskattenämnden meddelat
i sådant ärende, må klagan
icke föras.

Att personer,--—--------samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;
dock att förordningen icke skall tillämpas vid 1966 års taxering eller
i fråga om eftertaxering för år 1966 eller tidigare år. Vid ikraftträdandet

skall följande iakttagas. o „

Äldre bestämmelser skola fortfarande tillämpas i fråga om utdelning från
svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som varit tillgänglig
för lyftning före den 1 januari 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

Departementspromemorians förslag
till

förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till nyanskaff ningsfond

i vissa fall, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t förordnar äger, om synnerliga
skäl föreligga, besluta, att skattskyldig som avyttrar rörelse eller rörelsegren
får åtnjuta avdrag vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt
för avsättning till nyanskaffningsfond enligt bestämmelserna i
denna förordning.

Sådana synnerliga skäl som avses i första stycket anses föreligga, om avyttringen
utgör ett led i strukturrationalisering som är önskvärd från allmän
synpunkt och den skattskyldige har för avsikt att efter försäljningen göra
betydande investeringar för utvidgning av sin återstående verksamhet eller
för en ny verksamhet.

o Framställning om rätt till avdrag för avsättning till nyanskaffningsfond
lår icke inges efter den dag, då sökanden senast är pliktig att avlämna deklaration
till ledning för taxering till statlig inkomstskatt för inkomst under
samma verksamhetsår.

2 §•

Avdrag för avsättning till nyanskaffningsfond får icke överstiga beloppet
av sådan i den skattepliktiga intäkten för beskattningsåret ingående ersättning
vid avyttringen av rörelsen eller rörelsegrenen som motsvarar hela försäljningspriset
så vitt gäller andra tillgångar än lagertillgångar samt 60
procent av försäljningspriset för varulager. Har den skattskyldige på grund
av ersättningen erhållit avdrag för avskrivning på andra tillgångar än lagertillgångar
med större belopp än som eljest skulle ha ifrågakommit, jämkas
dock avdraget för avsättning till nyanskaffningsfond i motsvarande mån. År
minskningen under beskattningsåret av dold reserv i den skattskyldiges varulager
mindre än 60 procent av försäljningspriset för varulagret i den avyttrade
rörelsen eller rörelsegrenen utbytes vid beräkning av högsta tillåtna
avsättning till nyanskaffningsfond 60 procent av försäljningspriset mot
minskningen av dold reserv. Vid beräkning av den dolda reserven får, om
prisstegring ägt rum under beskattningsåret, lagret vid beskattningsårets ingang
upptagas till ateranskaffningsvärdet vid beskattningsårets utgång

Avdrag för avsättning till nyanskaffningsfond får icke åtnjutas med hö«-re belopp än som anges i beslut enligt 1 §.

3 §•

Nyanskaffningsfond enligt denna förordning får tagas i anspråk under
visst beskattningsår för avskrivning på tillgångar som anges i beslut enligt
1 § och som anskaffats under beskattningsåret. Om fonden användes för

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

nedskrivning av lagertillgångar får dock en lägre värdesättning på lagret i
dess helhet vid beskattningsårets utgång ej godtagas än som enligt gällande
bestämmelser är medgivet.

Nyanskaffningsfond får tagas i anspråk även i annan förvärvskälla än
den vari avsättning skett.

4 §.

För beskattningsår, under vilket medel avsatta till nyanskaffningsfond
tagits i anspråk enligt denna förordning, må vid taxeringen avdrag för i
3 § avsedd avskrivning eller nedskrivning med belopp svarande mot fondens
minskning ej ske, men skall så anses, som om den ifrågavarande tillgången
i beskattningsavseende avskrivits eller nedskrivits med det i anspråk tagna
beloppet.

5 §.

Ha till nyanskaffningsfond avsatta medel icke tagits i anspråk senast under
det beskattningsår, för vilket taxering sker under tredje taxeringsåret
efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum, upptagas medlen såsom skattepliktig
intäkt av förvärvskällan för nämnda beskattningsår. Visar skattskyldig,
att svårigheter föreligga att taga medlen i anspråk inom tid som nu
sagts, "får Kungl. Maj:t eller myndighet Kungl. Maj:t förordnar förlänga
denna tid, dock längst till och med det beskattningsår för vilket taxering sker
under sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum.
Till avsatta medel, som återföras till beskattning, lägges ränta, beräknad
efter tre procent om året för det antal taxeringsår som förflutit efter det då
avdraget för avsättningen skett, till och med det då beloppet taxeras.

Vid den taxering, då återföring till beskattning sker, får varken nettointäkten
eller den till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten av den
förvärvskälla, varom fråga är, upptagas lägre än den till beskattning återförda
fondavsättningen jämte ränta.

0 §•

Har skattskyldig tagit nyanskaffningsfond i anspråk i annan ordning än
enligt 3 §, eller har skattskyldig trätt i likvidation eller skattskyldigt dödsbo
skiftats, återföras till fonden avsatta medel till beskattning för det beskattningsår,
varunder fonden tagits i anspråk eller beslutet om likvidationen
fattats eller skiftet ägt rum. Till beloppet lägges därvid ränta enligt i
5 § angivna grunder. I fall av likvidation eller skifte beräknas dock räntan
efter endast två procent.

Har aktiebolag eller förening genom fusion uppgått i annat företag, återföres
nyanskaffningsfond hos det förra företaget, om den icke enligt tredje
stycket övertagits av det senare företaget, till beskattning för det beskattningsår,
varunder rättens tillstånd till fusionen registrerats. Till beloppet
lägges därvid ränta efter två procent om året enligt de grunder som angivas
i 5 §.

Vid fusion enligt 28 § 3 mom. första eller andra stycket kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) får moderbolaget eller den övertagande
föreningen i beskattningsavseende övertaga nyanskaffningsfond. Därvid
anses som om fonden avsatts hos moderbolaget eller den övertagande
föreningen under det beskattningsår, då avsättningen skett hos dotterbolaget
eller den överlåtande föreningen.

Vid återföring av medel till beskattning enligt denna paragraf äger 5 §
andra stycket motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

7 §•

Vid tillämpning av denna förordning anses tidigare till nyanskaffningsfond
avsatta medel ha tagits i anspråk före senare avsättningar.

8 §■

Ha medel återförts till beskattning enligt 5 eller 6 §, skall taxeringsnämnden
lämna annan taxeringsnämnd de underrättelser, som fordras för tilllämpning
av denna förordning vid taxeringen inom sist angivna nämnd.

Inom taxeringsdistrikt upprättas förteckning över dem som där skola taxeras
till statlig inkomstskatt och som under beskattningsåret avsatt medel
till eller övertagit nyanskaffningsfond eller tagit sådan fond i anspråk. Förteckningen
insändes till länsstyrelsen sedan taxeringsnämnden avslutat sitt
arbete.

9 §■

Skattskyldig, som gjort avsättning till nyanskaffningsfond enligt denna
förordning eller som enligt 6 § tredje stycket övertagit sådan fond, är pliktig
att vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller
övertagandet ägt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill
dess de avsatta medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt fastställt formulär
rörande avsättning av medel till fonden samt fondens användning och
avveckling.

Länsstyrelsen upprättar förteckning över nyanskaffningsfonder enligt denna
förordning. I förteckningen antecknas de uppgifter, som fordras för taxeringskontroll,
såsom medgivna fondavsättningar, ianspråktagna eller till beskattning
återförda fondmedel.

10 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av
Kungl. Maj :t.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 660630