Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1061 (Proposition 1964:47)

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1061

Nr 47

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förstatligande av
Vetenslcapsalcademiens forskningsinstitut för experimentell
fysik m.m.; given Stockholms slott den 21 februari
1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av ett betänkande av riksmuseiutredningen föreslås i propositionen,
att Vetenskapsakademiens forskningsinstitut för experimentell fysik (Nobelinstitutet
för fysik) fr. o. m. den 1 juli 1964 ombildas till ett fristående statligt
institut, benämnt forskningsinstitutet för atomfysik, med uppgift att bedriva
forsknings- och utbildningsverksamhet på atomfysikens område. En tjänst som
föreståndare och professor och bl. a. tre laboraturer föreslås inrättade vid institutet.

Till driftkostnader för det statliga institutet under budgetåret 1964/65 föreslås
anslag med sammanlagt 1 086 000 kr., vilket jämfört med motsvarande
bidragskostnader under innevarande budgetår innebär en ökning av statens
kostnader med 599 000 kr.

Vidare förordas, att staten övertager den fastighet, där forskningsinstitutet är
beläget för en köpeskilling av 4 000 000 kr. .

1 — Bihav(j till riksdagens ''protokoll 1961. 1 samt. Nr 17

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1964

JJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, liåUet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
februari 1964-

Närvarande:

Statsministern Erländer, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående förstatligande
av Vetenskapsakademiens forskningsinstitut för experimentell fysik
m. m. och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition, bil. 10, har Kungl. Maj:t på min hemställan
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1964/65 beräkna

a) till Forskningsinstitutet för experimentell fysik m. m. ett anslag av 1 090 000
kr. (s. 534);

b) till Förvärv av en fastighet från Nobelstiftelsen ett investeringsanslag av
4 000 000 kr. (s. 669).

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ift or 1964-

I. Inledning

Med stöd av Kung!. Maj:ts bemyndigande den 22 maj 1959 tillkallades samma
dag fem sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning rörande
naturhistoriska riksmuseets och vissa andra institutioners framtida ställning till
universitetet i Stockholm jämte därmed sammanhängande spörsmål.

De sakkunniga,1 som antagit benämningen rihsmuseiutredningen, har med
skrivelse den 10 november 1962 avgivit betänkandet »Naturhistoriska riksmuseets
framtida ställning och organisation» (Ecklesiastikdepartementet 1962:2,
stencilerat). Över betänkandet har yttranden avgivits av ett antal myndigheter,
organisationer m. m. Förslaget jämte vid remissbehandlingen framförda erinringar
och synpunkter är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Utredningen har vidare med skrivelse den 12 november 1963 avgivit betänkandet
»Forskningsinstitutet för experimentell fysik. Förslag om institutets
framtida ställning» (Ecklesiastikdepartementet 1963:11, stencilerat). I betänkandet
föreslås bl. a. att Vetenskapsakademiens forskningsinstitut för experimentell
fysik skall fr. o. m. den 1 juli 1964 ombildas till ett fristående statligt
institut.

Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av kanslersämbetet
för rikets universitet efter hörande av berörda universitetsmyndigheter, överstyrelsen
för de tekniska högskolorna efter hörande av berörda högskolemyndigheter,
statskontoret, riksrevisionsverket, statens personalpensionsverk, byggnadsstyrelsen,
statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för atomforskning,
statens tekniska forskningsråd, Vetenskapsakademien, försvarets forskningsanstalt,
delegationen för atomenergifrågor samt Frescatikommittén.

Vidare har vissa sammanslutningar och organisationer m. m. beretts tillfälle
att yttra sig över betänkandet. Med anledning härav har yttranden avgivits av
Nobelstiftelsen, Svenska teknologföreningen, AB Atomenergi, Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
samt Landsorganisationen i Sverige (LO).

Härjämte har Vetenskapsakademien i sedvanlig ordning framlagt förslag till
äskanden för nästa budgetår avseende anslaget Bidrag till vetenskaplig verksamhet
vid Vetenskapsakademien.

1 F. d. kanslern för rikets universitet A. Thomson, ordförande, dåvarande chefen för tekniska
museet, intendenten T. Althin (t. o. m. den 7 november 1961), ledamoten av riksdagens första
kammare, chefredaktören A. J. Andersson, kanslichefen T. Arén och ledamoten av riksdagens andra
kammare, övningsskolläraren J. Blidfors.

Kungl. Maj:ts proposition nr Irf år 196k

II. Forskningsinstitutets tillkomst, utbyggnad och
organisation m. m.

Tillkomst och utbyggnad

Enligt Nobelstiftelsens grundstadgar, utfärdade år 1900, kan de prisutdelande
organen upprätta särskilda vetenskapliga institutioner med uppgift att biträda
med utredningar vid prisbedömningama samt att i övrigt främja stiftelsens
ändamål.

År 1903 inrättade Vetenskapsakademien i överensstämmelse härmed Nobelinstitutets
avdelning för fysikalisk kemi med professor Svante Arrhenius som
föreståndare. För institutets räkning förvärvade Nobelstiftelsen 1907 med äganderätt
ett till lägenheten Djurgårds-Frescati hörande område omfattande 4 hektar
56 ar 52 kvadratmeter mot en ersättning av 200 000 kr. På området uppfördes
efter kort tid byggnader för institutet; inflyttningen skedde 1909.

Efter Arrhenius’ bortgång år 1927 ombildades den enda dittills upprättade
avdelningen av Nobelinstitutet till en avdelning för fysik (teoretisk fysik). Till
föreståndare utsågs professor C. W. Oseen. Sedan denne avlidit år 1944, inriktades
avdelningens verksamhet ånyo på kemi, nu organisk kemi.

På Nobelstiftelsens område uppfördes för nobelmedel under åren 1936—39
huvudbyggnader — inklusive en mindre cyklotronhall — för Nobelinstitutets
avdelning i fysik (experimentell fysik). Senare tillkom dels en föreläsningssal
(1945), dels en större cyklotronhall jämte laboratorium (1945—47). Byggnaderna
har från början upplåtits åt Vetenskapsakademiens forskningsinstitut för experimentell
fysik, vilket inledde sin verksamhet år 1937 med professor Manne Siegbahn
som föreståndare.

Nobelinstitutet är nu uppdelat på två avdelningar — en i fysik och
en i kemi. Enligt grundstadgarna för Vetenskapsakademien står institutet under
akademiens vård och inseende.

Tillkomsten och utbyggnaden av Vetenskapsakademiens forskningsinstitut
för experimentell fysik baseras på en rad riksdagsbeslut.
I korthet återges här beslutens innebörd.

1936 års riksdagsbeslut. I propositionen 1936:1 VIII ht (s. 78 ff.) föreslogs,
att en personlig professur i experimentell fysik skulle inrättas vid Vetenskapsakademien
för professorn vid universitetet i Uppsala K. M. G. Siegbahn. Staten
skulle dels svara för kostnaderna för Siegbahns lön intill hans inträde i pensionsåldern
år 1951, dels under samma tid lämna ett årligt bidrag av 35 000 kr. till
driften av ett forskningsinstitut, som Vetenskapsakademien åtagit sig att inrätta
med anlitande av Nobelmedel. Som villkor för dessa åtaganden från statens sida
skulle gälla, dels att Vetenskapsakademien inrättade nämnda forskningsinstitut
fr. o. in. den 1 juli 1937, dels att från enskilt håll — Knut och Alice Wallenbergs
stiftelse — lämnades ett årligt bidrag av 55 000 kr. till institutets driftkostnader
under minst tio år, räknat fr. o. m. den 1 juli 1937.

Kungl. May.ts proposition nr 47 ur 1004 •>

Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget (SU 64; Rskr 175). I likhet med
departementschefen förutsatte riksdagen, att ansprak pa fortsatta bidiag a\
statsmedel till driftkostnaderna icke skulle komma att ställas pa staten efter
Siegbahns avgång.

1943 års riksdagsbeslut. Av eu redogörelse i propositionen 1943:1 VIII ht
(s. 09 ff.) framgår, att forskningsinstitutets cyklotronanläggning för framställning
av radioaktiva ämnen huvudsakligen bekostats av Knut och Alice Wallcnbergs
stiftelse, vilken under perioden 1940—43 ställt även ett arsbidrag av
48 000 kr. till förfogande för driften av laboratoriet. 1943 års riksdag beslöt, att
staten till driften av cyklotronanläggningen under tre år, räknat fr. o. m. den
1 juli 1943, skulle lämna ett årligt bidrag av 25 000 kr. (SU 8; Rskr 8).

1946 års riksdagsbeslut. I propositionen 1946: 95 framhöll departementschefen
bl. a., att forskningsinstitutet alltsedan tillkomsten varit speciellt inriktat pa
kärnfysiska forskningar, dvs. på studiet av atomkärnornas byggnad och reaktioner.
Vid sidan av den egentliga forskningsverksamheten hade inom institutet
ägt rum en betydande utbildning på licentiand- och doktorandniva, något som
enligt departementschefen medverkat till att ge institutet karaktären av ett
komplement till universitets- och högskoleorganisationen. Denna institutets
ställning skulle komma att ytterligare befästas — framhölls det — om staten i
ökad utsträckning understödde dess verksamhet.

Riksdagen fann — i likhet med departementschefen — att staten borde ekonomiskt
understödja en planerad utvidgning av institutets verksamhet (SU 79;
Rskr 164). Det statliga årliga driftbidraget bestämdes till totalt 250 000 kr.,
vilket innebar en ökning med 190 000 kr. Till byggnadsarbeten och utrustning
anvisades såsom engångsanslag sammanlagt 270 000 kr.

1948 års riksdagsbeslut. Efter förslag i propositionen 1948:1 VIII ht (s. 45 ff.)
beslöt riksdagen, att vid forskningsinstitutet skulle inrättas en tjänst som kborator,
personlig för f. d. professorn i fysik vid Åbo akademi S. H. E. Slätis
(SU 8; Rskr 8).

Organisation, personal och finansiering

Forskningsinstitutet för experimentell fysik består av fyra avdelningar, nämligen
acceleratoravdelningen, isotopavdelningen, kärnkemiska avdelningen och
elektronikavdelningen. De administrativa uppgifterna vid institutet ombesörjes
av Vetenskapsakademien. Den omedelbara ledningen av institutets verksamhet
utövas av cn föreståndare. Beslut om anställande av forskare och tjänstemän
på högre befattningar vid institutet fattas av Vetenskapsakademien.

Till föreståndare för institutet utsågs vid dess start professor Manne Siegbahn.
Efter dennes pensionering år 1951 har föreståndarebefattningen hållits vakant.
Den har interimistiskt uppehållits av professor Siegbahn, som under åren 1951—
58 erhållit arvode via riksstaten och därefter av Vetenskapsakademien.

Av befattningarna vid institutet är endast den personliga laboraturen statlig.
Lön till övrig personal utbetalas av statens råd för atomforskning (AFR) och
Vetenskapsakademien (VA).1 Ifrågavarande befattningar är i lönehänseende

1 Vetenskapsakademiens utbetalningar till löner och materiel vid institutet bestrides dels från
det statliga bidragsanslaget fr. o. in. budgetåret 1937/38, dels av akademiens egna medel fr. o. m.
budgetåret 1958/59.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1964

likställda med motsvarande statliga tjänster. Pensionsfrågan är för en del av
personalen ordnad genom anslutning till statens personalpensionsverk.

Följande sammanställning visar antalet befattningar m. m. placerade vid institutet
den 1 juli 1963 — med fördelning på olika kategorier.

Befattning	Lön ut-betalas från	Anm.
Forskare med lägst docentkompetens (9)
laborator Bo 1 ....................		personlig statlig tjänst för S. H. E. Slätis
laborator Bl ....................	VA	accelera tora vdelningen
laborator Bl ....................	VA	elektronikavdelningen
laborator A 25 ...................	VA	kämkemiska avdelningen
2 docenter A 25 ..................	VA
forskare A 25.....................	AFR	personlig befattning för S. Hultberg
2 docenter A 24 ..................	AFR
Övriga forskare (10)
3 forskningsassistenter A 21 ........	VA
4 forskningsassistenter A 21........	AFR
2 forskningsassistenter A 19........	AFR
forskningsassistent A 19 ...........	VA
Övrig personal (25)
förste driftingenjör A 24 ..........	VA	acceleratoravdelningen
driftingenjör A 21 ................	AFR	elektronikavdelningen
driftingenjör A 21 ................	VA
2 laboratorieingenjörer A 19........	VA	acceleratoravdelningen
laboratorieingenjör A 19 ...........	VA	elektronikavdelningen
2 laboratorieingenjörer A 15........	AFR	acceleratoravdelningen
laboratorieingenjör A 17 ...........	VA	isotopavdelningen
laboratorieingenjör A15 ...........	AFR	elektronikavdelningen
laboratorieingenjör Al5 ...........	AFR	kämkemiska avdelningen
2 laboratorieingenjörer A 14........	AFR	acceleratoravdelningen
elmekaniker A 12 .................	AFR	verkstaden
förste instrumentmakare A 12 ......	VA	verkstaden
laboratorietekniker A12 ..........	VA	acceleratoravdelningen
laboratorietekniker A12 ..........	AFR	acceleratoravdelningen
instrumentmakare A 11 ...........	VA	verkstaden
2 instrumentmakare All ..........	AFR	verkstaden
kansliskrivare All ...............	VA
kontorist A 9 .....................	VA
mekaniker A 9....................	AFR	verkstaden
vaktmästare A 9 ................	VA
vaktmästare A 8 .................	VA

Det totala antalet befattningar — utöver föreståndarens — vilka vid den
aktuella tidpunkten var placerade vid institutet, uppgick sålunda till 44; av befattningshavarna
erhöll 21 lön från forskningsrådet. Vid institutet arbetade här -

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 nr 1964

jämte ett tjugotal forskare, huvudsakligen licentiandcr och doktorander från
dels tekniska högskolan i Stockholm, dels Stockholms universitet. Vidare fanns
vid institutet — utöver den mera permanenta personalstyrkan ett mindre
antal biträden, avlönade med medel under Vetenskapsakademiens förvaltning.

Forskningsinstitutet har alltifrån sin tillkomst ar 1937 erhållit bidrag till
driftkostnaderna under riksstatsanslaget Bidrag till (vetenskaplig verksamhet
vid) vetenskapsakademien. Fr. o. m. budgetåret 1949/50 har statsmedel
kommit institutet till del även genom atomkommittén (sedan den 1 juli 1959:
statens råd för atomforskning). Härjämte har institutet erhållit bidrag från dels
Vetenskapsakademien (fr. o. m. budgetaret 1958/59), dels enskilt hall.

I följande tabell redovisas hur driftkostnaderna för institutet bestritts under
perioden 1937/38—1962/63.

Bidrag till verksamheten vid forskningsinstitutet för experimentell fysik

1937/38—1962/63

(löner, materiel, instrumentell utrustning)

Budgetår	Bidrag under Bidrag från Bidrag från riksstats- statens råd för Vetenskapsaka- anslag atomforskning demien (även (jfr anm. 1) (jfr anm. 2) Nobelmedel)	Övriga bidrag (jfr anm. 3 och 4)	Totalt
1937/38 .......	35 000			55 000	90 000
1938/39 .......	35 000			55 000	90 000
1939/40 .......	35 000			55 000	90 000
1940/41 .......	35 000			55 000	90 000
1941/42 .......	35 000			55 000	90 000
1942/43 .......	35 000			55 000	90 000
1943/44 .......	60 000			55 000	115 000
1944/45 .......	60 000			55 000	115 000
1945/46 .......	99 000			55 000	154 000
1946/47 .......	250 000			55 000	305 000
1947/48 .......	250 000			55 000	305 000
1948/49 ......	250 000			55 000	305 000
1949/50 ......	250 000	386 100		55 000	091100
1950/51 ......	250 000	461 300		55 000	766 300
1951/52 ......	250 000	384 700		55 000	689 700
1952/53 ......	298 700	402 300		55 000	756 000
1953/54 ......	423 700 (5)	306 000		55 000	784 700
1954/55 ......	423 700	337 000		55 000	815 700
1955/56 ......	443 700	344 700		55 000	843 400
1956/57 ......	465 300	381 500		55 000	901 800
1957/58 ......	499 300	493 900		55 000	1 048 200
1958/59 ......	504 300	558 900	19 000	55 000	1 137 200
1959/60 ......	437 600 (6)	645 000	145 100	—	1 227 700
1960/61 ......	437 600	598 300	173 500	—	1 209 400
1961/62 ......	437 600	604 500	199 600	—	1 241 700
1962/63 ......	437 600	758 800	234 400	—	1 430 800
Summa 6 738 100	6 063 000	771 600	1 210 000	15 382 700

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1964

Ul“V.er de 1 kolumnen »Bidrag under riksstatsanslag. angivna beloppen har anvisats
l O T av.p''°.fsora,M- Siegbahn (personlig professur) under budgetåren 1937/38—
åretm/a/M^ter liar särskilt an-ode utgått t.o.m. budgetåret 1958/59. Vidare har fr.o.m. budgetaret
1948/49 medel utgått till avlöning av f. d. professorn S. H. E. Slätis (personlig laboratur)

• ''\nJn< 5r !Bld.r?g flan statens rSd för atomforskning, innefattar alla anslag till verksamheten vid
ärprdiminärt ^ ^ *''°''1958/59 atomkommittén) enligt dess redogörelser. Beloppet för 1962/63

\vAnmi3'' De..Lk,0l"m"en *Öv,r!ga bidrag, redovisade beloppen avser anslag från Knut och Alice
Wallenbergs stiftelse. Ursprungligen avsågs att anslaget skulle utgå under tio år. Utfästelsen ut föraett^rTsänederU

^ * Under ytterl,gare fera Är'' Budgetåren 1952/53—1958/59 beviljades anslaget

,1,1’™'', in
anslag till underhåll^ av byggnaderna samt till institutets bibliotek. Vidare har statens naturveten SkX

ga r0pklj''ngSra< Tod-ar/-n fÖljd ,av är bidragit med mindre bel°PP. tillsammans ca 50 000 kr
Anm. o. Budgetaret 19o3/o4 överflyttades 125 000 kr. av bidragsbeloppet från anslaget till

Jfr propositionenl^SSl! 1''vinlt^s.^^s ff.*^ldra^ UU forskninSsinstitul<* ^ experimentell fysik..

störremdel''avUvHsk f minskninS,av riksstatsanslaget med hänsyn till att en allt

ndent i Vetenskapsakademiens inkomster av almanacksprivilegiet kunnat avsättas till akadenuens
reservfond. Jfr propositionen 1959: 1 VIII ht, s. 75 ff.

oDe av forskningsinstitutet disponerade byggnaderna uppfördes — såsom framhållits
i det föregående — i tre etapper under åren 1936—47. Byggnadskostnaderna
har huvudsakligen bestritts av Nobelmedel (fysiska Nobelprisgruppens
organisationsfond); bokföringsvärdet är 1 360 000 kr. Försäkringsvärdet
uppgick 1963 för byggnaderna till 6 825 000 kr., för maskinerna till
5 000 000 kr. och för biblioteket till 170 000 kr., totalt 11 995 000 kr.1

Från enskilt håll har mottagits bidrag till dyrbarare utrustning — främst
cyklotronerna — av sammanlagt 2 232 000 kr., varav 1 314 000 kr. från Knut
och Alice Wallenbergs stiftelse, 603 000 kr. från Rockefellcrstiftelsen, 215 000 kr.
från ASEA och 100 000 kr. från Wenner-Grens stiftelse.

Till kostnaderna för utrustning in. m. av cyklotronerna har Vetenskapsakademien
lämnat bidrag under åren 1954—55 och 1958 med sammanlagt 225 000 kr.
År 1959 anslog akademien 70 000 kr. till utredning rörande utbyggnad av lokalerna
för den större cvklotronen. Därjämte har akademien 1953 beviljat 25 300
kr. till en transformator och 1959 20 000 kr. till förbättring av telefonanläggningen.
Akademiens bidrag av denna typ uppgår sålunda till totalt 340 300 kr.,
vilket belopp anvisats från akademiens inkomster av alamanacksprivilegiet.

Även statsmedel har tilldelats forskningsinstitutet för dess anläggningsarbeten.
1946 års riksdag anslog för budgetåren 1945/47 270 000 kr, varav för budgetåret
1945/46 på tilläggsstat II 50 000 kr. till utrustning och för budgetåret
1946/47 220 000 kr. till byggnadsarbeten och utrustning. Genom atomkommittén
har därjämte sammanlagt 1 243 000 kr. beviljats under budgetåren 1946''49
för utrustning av anläggningarna. De från statens råd för atomforskning (t. o m.

19o8/o9 atomkommittén) erhållna bidragen för utrustning o. d. budgetåren
1949/o0—1962/63 har redovisats inom beloppen i den nyss återgivna sammanställningen
rörande bidrag till verksamheten vid forskningsinstitutet.

i 1 byggnaderna på området, vilka disponeras av Nobelinstitutets avdelning

bär ett bokformgsvärde av 425 000 kr. Försäkringsvärdet 1963 för dessa byggnader var ] ''
for maskinerna 500 000 kr, totalt 2 074 000 kr ‘

för kemi,
74 000 kr.,

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1964

III. Forskningsinstitutets framtida ställning och
organisation m. m.

A. Utredningen

Riksmuseiutredningcn skall enligt sina direktiv för en rad under Vetenskapsakademien
stående institutioner pröva den framtida organisatoriska ställningen i
förhållande till universitetet i Stockholm. Bland dessa institutioner befinner sig
forskningsinstitutet för experimentell fysik, om vilket i direktiven anfördes bl. a.
följande.

Frågan om forskningsinstitutets framtida ställning bör nu prövas. Några bindande
riktlinjer för frågans lösning anser jag mig inte böra anvisa. Därest de
sakkunniga finner, att staten bör ikläda sig ansvaret för institutets verksamhet,
bör de ingående överväga frågan om organisationsformen. Från bl. a. lokalmässiga
synpunkter synes en samordning av institutets verksamhet med universitetets
ligga närmast till hands. Inriktningen av institutets forskningsuppgifter
motiverar samtidigt anordningar i syfte att utveckla samarbetet med motsvarande
institutioner vid tekniska högskolan.

Utredningen har vid sina överväganden av frågan om institutets framtida
ställning ansett sig böra beakta även vissa för utredningen redovisade uppgifter
om den nuvarande och planerade forskningsverksamheten vid institutet. I det
följande lämnas en redogörelse för detta material.

Verksamheten vid institutet

Den forskningsverksamhet som bedrivs vid institutet är — såsom förut
nämnts — inriktad på studium av atomkärnornas byggnad och reaktioner. Utredningen
framhåller, att här till forskarnas förfogande står en omfattande och
exklusiv utrustning, bl. a. en högspänningsanläggning för energier upp till
1 miljon elektronvolt (MeV), en mindre cyklotron för deuteronenergien 7 MeV
samt en större cyklotron för 25 MeV. På forskningsprogrammet har kärnspektroskopiska
mätningar intagit en rangställning.

Bredvid den avancerade forskningen förekommer utbildning på licentiand- och
doktorandstadierna i form av dels seminarieundervisning, dels enskild handledning
inom arbetsgrupper. Under vårterminen 1963 har 21 licentiander och
doktorander haft sin forskning förlagd till institutet. Formellt tillhör de antingen
tekniska högskolan (KTH) eller universitetet i Stockholm. Majoriteten av dem
som disputerat för doktorsgrad i teknisk fysik vid KTH har utfört det experimentella
arbetet vid institutet. Vidare har plats här beretts åt praktikanter och
studerande med examensarbeten inom det aktuella ämnesområdet.

T. o. m. läsåret 1962/63 har 30 forskare disputerat för doktorsgrad på avhand -

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1964

lingar som tillkommit genom experimentellt vetenskapligt arbete vid institutet.
Samtliga dessa forskare har erhållit avhandlingsbetyg som ger dem möjlighet att
bli antagna till docent. Många av dem innehar nu nyckelposter inom ramen för
det svenska atomenergiprogrammet, andra har fått ledande befattningar utomlands.

Forskningsinstitutet — som i internationella sammanhang benämns Nobelinstitutet
för fysik — uppehåller kontinuerligt kontakt med ett betydande antal
utländska institutioner. Kontakterna har som främsta syfte utbyte av informationer.
Hittills har vid institutet publicerats mer än 000 vetenskapliga uppsatser.
Vidare har regelbundet gästforskare från skilda länder vistats vid institutet.

Utredningen framhåller vidare bl. a. följande.

Forskningsinstitutet för experimentell fysik har länge haft ledningen inom den
kärnfysikaliska forskningen i vårt land. Under senare år har emellertid även
andra institutioner tagit upp en omfattande forskningsverksamhet på området,
främst de fysiska institutionerna i Uppsala, Lund och Göteborg samt Gustaf
Werners institut i Uppsala, vilket disponerar en synkrocyklotron på 190 MeV.
I Lund är under uppbyggnad en elektronsynkrotron på 1 200 MeV. Även vid
försvarets forskningsanstalt och vid AB Atomenergi bedrivs en omfattande kämfysikalisk
forskning.

Utvecklingen på kärnfysikens område går så snabbt och medför sådana kostnader,
att berörda institutioner mer och mer tvingas att koncentrera forskningen
till vissa specialiteter. Detta förhållande utgör ett problem i alla länder och har
fått till följd ett ökat internationellt samarbete, i Västeuropa inom ramen för
CERN. Denna organisation, som räknar bl. a. Sverige som medlemsland, har i
Geneve låtit uppföra två stora acceleratorer, dels en synkrocyklotron på 600
MeV, dels en protoncyklotron, i vilken energien kan drivas upp till 25 000 MeV.

Mot bakgrunden av den dynamiska utvecklingen inom den grundläggande
atomforskningen har ledningen för forskningsinstitutet i skilda sammanhang
framhållit nödvändigheten av att institutets resurser utökas. Sålunda har begärts
medel för tillbyggnad av institutets cyklotronlaboratorium i syfte att av den
större cyklotronen få fram väsentligt högre partikelenergi. Vidare har framförts
önskemål om medel för bl. a. konstruktion av en ny mätapparatur, som tillåter
att mätningar utföres samtidigt med bestrålningarna. Kostnaderna för en tillbyggnad
av föreslagen omfattning har 1963 uppskattats till ca 3 300 000 kr. Härutöver
har beräknats kostnader för inredning och utrustning 500 000 kr., för
magneter in. in. ca 1 000 000 kr. samt för en datamaskin omkring 1 500 000 kr.

För att den större cyklotronen skall kunna svara mot de krav som ställs i
samband med nu aktuella forskningsuppgifter, har institutets ledning funnit det
nödvändigt att förbereda en ombyggnad av nämnda cyklotron. Kostnaderna för
cn ombyggnad har 1962 beräknats till 4 500 000 kr. För genomförande av den
första etappen av arbetet — omfattande ca en tredjedel av hela projektet —■ har
medel begärts i april 1962 från malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete.
Ärendet har av fonden remitterats till statens råd för atomforskning,
vilket i sin tur överlämnat detsamma för prövning inom rådets aeceleratorkommitté.

Det totala investeringsbehovet vid forskningsinstitutet under de närmaste
åren har sålunda av institutets ledning bedömts uppgå till omkring 10,S miljoner
kr., varav ca 7 miljoner kr. utgör kostnader för forskningsapparatur. Som jäm -

Kungl. Maj:ts proposition nr år 19G.’, 11

förclse kan nämnas, att den befintliga apparaturen år 1902 ansågs representera
ett återanskaffningsvärde av ca 15 miljoner kr.

Frågan om medelstilldelning för komplettering av forskningsapparaturen vid
institutet är, såsom här anförts, under övervägande inom bl. a. atomforskningsrådet
och malmfonden, dvs. instanser som självständigt disponerar resurser för
stöd åt forskning. En eventuell tillbyggnad av cyklotronlaboratoriet — för vilken
kostnaderna beräknats uppgå till totalt ca 3,8 miljoner kr. — anses emellertid
kunna komma till stånd endast genom ett direkt statligt bidrag, varav 3,3 miljoner
kr. via kapitalbudgeten. Vid en bedömning av frågan huruvida ett ekonomiskt
åtagande av aktuell omfattning från statens sida visavi forskningsinstitutet
kan anses skäligt, måste enligt utredningens mening hänsyn tagas till ett
flertal olika faktorer.

Behovet av en förstärkning av resurserna för den svenska kärnfysikaliska
forskningen är enligt utredningens uppfattning väl dokumenterat. Preciserade
önskemål om förbättrade forskningsresurser har i skilda sammanhang framförts
från en rad institutioner inom denna sektor. Var de nya insatserna bör ske är
emellertid ett spörsmål, som utredningen finner sig ej böra närmare analysera.

Ett ekonomiskt engagemang från statens sida i samband med en tillbyggnad
till institutet bör enligt utredningens mening ifrågakomma endast under förutsättning
att en för staten godtagbar lösning av frågan om institutets ställning
m. m. kan åstadkommas. Detta villkor torde lämpligen kunna uppfyllas därigenom,
att institutet på något sätt inordnas i den statliga utbildnings- och forskningsorganisationen.

Av den föregående redogörelsen framgår, att viss utbildningsverksamhet bedrivs
vid forskningsinstitutet. Undervisningen har hittills varit koncentrerad till
högstadiet. Licentiander och doktorander med inriktning på kärnfysikalisk forskning
har alltifrån institutets tillkomst haft möjlighet att förlägga det experimentella
arbetet hit.

Då såväl tekniska högskolan som universitetet i Stockholm i stort sett saknar
»tung» apparatur inom ämnesområdet, är utbildningsverksamheten vid institutet,
framhåller utredningen, av vitalt intresse för nämnda läroanstalter. Tekniska
högskolan har redan nu den närmast berörda institutionen — fysik IV — placerad
i en tillbyggnad till institutet. Genom utflyttningen av Stockholms universitet
till Frescatiområdet skapas förutsättningar för en fastare organiserad samverkan
även mellan universitetets fysiska institution och forskningsinstitutet.

Enligt vad som framhållits från skilda håll råder ett betydande behov av
fysiker med sådan utbildning som forskningsinstitutet kan erbjuda. Med hänsyn
härtill och mot bakgrunden av vad som förut anförts anser utredningen det
angeläget, att institutets ställning som utbildningsinstitution på riksplanet ytterligare
befästes.

I den föreslagna tillbyggnaden har beräknats utrymme för bl. a. laboratorieoch
skrivrum åt forskare från universitetet och tekniska högskolan i Stockholm.
Om nyssnämnda organisatoriska förändringar kommer till stånd, torde — enligt

Kungl. Maj ds proposition nr kl år 196k

utredningen — ökade utrymmen erfordras för utbildningsändamål. Utredningen
förutsätter därför, att i ett läge med statligt huvudmannaskap för institutet det
får ankomma på vederbörande myndigheter att uppgöra det slutliga programmet
för den aktuella tillbyggnaden. Därvid bör prövas dels dispositionen av de
nytillkommande lokalerna, dels dessas totala omfattning.

Institutets framtida ställning

I direktiven till utredningen angavs inga bindande riktlinjer för en lösning
av spörsmålet om institutets framtida ställning. Jag framhöll dock, såsom förut
nämnts, att bl. a. från lokalmässiga synpunkter en samordning av institutets
verksamhet med universitetets syntes ligga närmast till hands. Det föreföll vidare
motiverat att vidtaga anordningar i syfte att utveckla samarbetet med tekniska
högskolan. Vid min anmälan i 1960 års statsverksproposition av frågan om utbildning
av civilingenjörer på atomenergiområdet uttalade jag bl. a., att frågan
om det fortsatta samarbetet mellan forskningsinstitutet och tekniska högskolan
borde ses även mot bakgrunden av de nya samordningsproblem — inte minst i
lokalmässigt hänseende — som genomförandet av den i propositionen föreslagna
utbildningsorganisationen på atomenergiområdet aktualiserade.

Utredningen finner för sin del, att såväl forsknings- som utbildningsverksamheten
vid institutet framstår som en riksangelägenhet. Med den utveckling som
kan förutses på atomforskningens område torde det enligt utredningen bli nödvändigt,
att staten i allt större utsträckning tar på sig det ekonomiska ansvaret
för institutet. Redan nu motsvarar det statliga stödet mer än fyra femtedelar
av de årliga kostnaderna för verksamheten. Med hänsyn härtill finner utredningen
det i hög grad motiverat, att staten även i rättsligt avseende blir institutets
huvudman. Önskemålet om ett inordnande av institutet i den statliga forsknings-
och utbildningsorganisationen talar enligt utredningens mening likaså för
ett förstatligande.

Staten bör enligt utredningens uppfattning dels övertaga ansvaret för verksamheten
vid institutet, dels förvärva mark, anläggningar och annan för verksamheten
erforderlig egendom. Först genom att staten helt påtager sig ansvaret
för institutet skapas garantier för att detta skall kunna på tillfredsställande sätt
fullgöra sina uppgifter, framhåller utredningen, som vidare anser, att genom ett
förstatligande möjligheter erhålles att med hänsyn till ändrade förhållanden
vidtaga omdispositioner av tillgängliga resurser. Härtill kommer, understrykes
det, att den mark på vilken institutet är beläget direkt ansluter till universitetets
område.

Förutsatt att institutet kommer att läggas under statligt huvudmannaskap,
finnes — enligt utredningen — tre alternativ till lösning av frågan om institutets

Kunijl. Muj.ts proposition nr \7 ur 196.) 13

framtida organisatoriska ställning. Det första innebär att institutet inordnas
under Stockholms universitet, det andra att institutet överföres till tekniska
högskolan i Stockholm, det tredje att institutet göres till eu från övriga utbildnings-
och forskningsanstalter fristående enhet.

Utredningen framhåller i fortsättningen bl. a. följande.

Institutets resurser spelar med hänsyn till lokalisering, vetenskaplig inriktning
och teknisk utrustning eu betydande roll för såväl universitetet som tekniska
högskolan. För båda dessa läroanstalter torde det vara av intresse att fn inträda
i ansvarig ställning för verksamheten vid institutet. En organisatorisk inordning
under universitetet skulle kunna betecknas som både tekniskt och utbildningsmässigt
rationell med hänsyn till att en rad naturvetenskapliga universitetsinstitutioner
inom en nära framtid kommer att placeras i institutets omedelbara
närhet. Som motiv för en anknytning till tekniska högskolan skulle kunna
anföras, att denna — såsom förut nämnts — har institutionen för fysik IY förlagd
i direkt anslutning till forskningsinstitutets lokaler samt att en betydande
utbildningsverksamhet på atomenergiområdet bedrivs vid högskolan.

Det synes utredningen vanskligt att förutsäga konsekvenserna av en inordning
av forskningsinstitutet under den ena eller under den andra av läroanstalterna.
Om det formella ansvaret anförtros åt ett av de båda lärosätena, bör
enligt utredningens mening inrättas någon form av »institutsrad», i vilket universitetet
och tekniska högskolan representeras med lika antal ledamöter. Utredningen
anser det emellertid osäkert, om ett dylikt rad kommer att vara tillräckligt
starkt för att eliminera eventuellt uppkommande intressemotsättningar
beträffande utnyttjandet av institutets resurser.

För utredningen framstår det som synnerligen önskvärt, att såväl universitetet
som tekniska högskolan beredes möjlighet att inom ramen för högre utbildning
och forskning på atomfysikens område utnyttja forskningsinstitutets personella
och tekniska resurser. Enligt utredningens uppfattning kan detta mål säkrast
uppnås, om institutet ges en i förhållande till bada dessa utbildningsanstalter
oberoende ställning. Riktigheten av detta ställningstagande torde få anses bekräftad
av de erfarenheter, som vunnits genom institutets hittillsvarande verksamhet
i självständiga former. Någon begränsning av institutets utnyttjande
till enbart de nämnda läroanstalterna är emellertid ej avsedd. Tvärtom synes
en självständig status för institutets vidkommande innebära ökad garanti för att
forskare och studenter från landets alla lärosäten får lika möjligheter att utnyttja
institutets resurser. En fristående ställning torde vidare erbjuda ett
gynnsamt utgångsläge för institutet i dess strävan att även i fortsättningen
hävda en rangställning inom ifrågavarande forskningsområde pa såväl det
nationella som det internationella planet.

Väljes sistnämnda organisationsalternativ, bör institutet ställas under ledning
av en särskild styrelse utsedd av Kungl. Maj:t. Denna bör enligt utredningens
uppfattning ges en sådan sammansättning, att den inom ramen för institutets
resurser skall kunna tillgodose såväl institutets egna som de olika läroanstalternas
intressen.

Av vad som här tidigare anförts framgår, att utredningen funnit starka skäl
tala för ett förstatligande av Vetenskapsakademiens forskningsinstitut. Enligt
utredningens mening bör detta fr. o. m. den 1 juli 19G4 ombildas till ett fristående

Kungl. Maj:ts proposition nr b7 år 1964

statligt institut för fullföljande av den hittills bedrivna forsknings- och utbildningsverksamheten
på atomfysikens område.

Efter upprepade överläggningar med företrädare för Vetenskapsakademien
har utredningen — under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande
— med akademien träffat avtal av nämnda innebörd. I avtalet fastslås
även att institutet skall ha den benämning och den organisation, som Kungl.
Maj:t bestämmer.

Benämningsfrågan finner utredningen vara av relativt underordnad betydelse.
Det förefaller emellertid utredningen önskvärt, att Nobel-namnet på ett eller
annat sätt fästes vid det statliga institutet. Utredningen har stannat för att
föreslå benämningen Alfred Nobels institut för atomfysik, detta i analogi med
vad som skett beträffande vissa andra forskningsinstitut, vilka uppkallats efter
framstående gynnare av vetenskaplig forskning. En dylik lösning av namnfrågan
torde enligt utredningen vara möjlig även med hänsyn till föreskrifterna i Nobelstiftelsens
grundstadgar.

Institutet bör — med hänsyn till dess utbildningsfunktioner — stå under
överinseende av kanslern för rikets universitet, hävdar utredningen, som vidare
finner, att institutet hör till de inrättningar som även vid ett genomförande av
universitetsutredningens förslag rörande universitetsorganisationen bör ligga
direkt under kanslersämbetet.

Vetenskapsakademiens nuvarande funktioner i fråga om forskningsinstitutet
bör enligt utredningens uppfattning överföras på en av Kungl. Maj:t utsedd
styrelse, medan den direkta ledningen av institutets verksamhet även i fortsättningen
bör utövas av en föreståndare. Denne bör enligt utredningen ingå i styrelsen
tillsammans med representanter för universitetet i Stockholm, tekniska
högskolan i Stockholm, statens råd för atomforskning samt Vetenskapsakademien.
De kamerala göromålen torde — framhålles det — av praktiska skäl böra
åvila universitetet.

Institutets framtida personalorganisation m. m.

Omfattningen av den personal som den 1 juli 1963 var placerad vid institutet
framgår av en förut redovisad sammanställning. Bortsett från innehavaren av
en personlig laboratur var samtliga befattningshavare arvoderade, 22 av medel
disponerade av Vetenskapsakademien — statsbidrag, almanacksmedel m. m. —
och 21 av medel från statens råd för atomforskning. Akademien har under senare
år tillskjutit allt större belopp av almanacksmedel för att täcka personalkostnader
m. m. vid institutet, detta som följd av att statsbidraget fr. o. m. budgetåret
1959/60 varit konstant och utgått med ett lägre belopp än tidigare.

Antalet personer med mera varaktig anställning vid institutet har varierat
något. I följande sammanställning redovisas personalorganisationen — med för -

Kungl. Maj:ta proposition nr 47 år 1964 1

delning mellan de löneutbetalande organen, dvs. Vetenskapsakademien och
atomforskningsrådet — per den 1 januari respektive ar under perioden 1959
1963 samt den 1 juli 19G3.

Löneutbetalande organ 1950 1960 1961 1962 1963 1/7 63

Vetenskapsakademien ............... 21 23 20 21 21 22

Statens råd för atomforskning ....... 19 20 18 20 19 21

Summa befattningar 40 43 38 41 40 * I

Frågan om den framtida personalorganisationen — efter ett förstatligande av
forskningsinstitutet — har aktualiserats i skilda sammanhang. Ett detaljerat
förslag i ämnet har framlagts av Vetenskapsakademien i en promemoria till utredningen
i juni 1963. Enligt akademien bör vid det statliga institutet finnas en
professur, liksom fallet var under den första femtonårsperioden av forskningsinstitutets
verksamhet, vidare den personliga laboratorstjänsten, de 22 befattningar
som nu — i kameralt avseende — sorterar under Vetenskapsakademien,
10 av de 21 befattningar som för närvarande finansieras av statens råd för atomforskning
samt en telefonisttjänst.

Utredningen finner, att ett förstatligande av forskningsinstitutet maste medföra,
att staten får övertaga det omedelbara ansvaret för den personal som erfordras
för institutets verksamhet. Det kan emellertid — enligt utredningens
mening — diskuteras, hur många av de till forskningsinstitutet knutna befattningarna
som bör ombildas till fasta tjänster vid det statliga institutet.

Enligt utredningens uppfattning bör en ram för personalorganisationen fastställas,
i princip innefattande dels de befattningar, som nu bekostas av statliga
bidragsmedel, dels de som före den 1 juli 1959 inrättats med hjälp av statsbidrag
men som därefter finansierats av Vetenskapsakademien. Till frågan om överförande
till institutet av vissa befattningar som forskningsrådet nu bekostar har
utredningen ej velat taga ställning.

I likhet med Vetenskapsakademien har utredningen funnit, att vid det statliga
institutet bör inrättas en föreståndartjänst i professors ställning och med
professors lön (lönegrad Bo 3). Vidare bör den personliga laboratorstjänsten för
S. H. E. Slätis även formellt knytas till institutet. Med ledning av tillgängliga
uppgifter om det genomsnittliga antalet befattningshavare, som — enligt nyssnämnda
förutsättningar — under året 1959—1963 varit avlönade genom Vetenskapsakademien,
har utredningen funnit sig böra föreslå en »basorganisation»
av 22 tjänster.

Följande förteckning utgör riksmuseiutredningens förslag till personalorganisation
vid det statliga forskningsinstitutet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1964.

Tjänst	Lön utbetalas för närvarande av (Igr)	Anm.
Föreståndare och professor i Bo 3 ...	_	Ny tjänst1
Laborator i Bo 1...................	Statsmedel	Personlig tjänst för S. H. E. Slätis
Laborator i Bo 1 ...................	VA	Acceleratoravdelningen
Laborator i Bo 1 ...................	VA	Elektronikavdelningen
Laborator i Bo 1 ...................	VA (A 25)	Kämkemiska avdelningen
Två forskare i Ae 27...............	VA (doc. A 25)
Fyra forskningsassistenter i Ae 21 ...	VA (en i A 19)
Förste forskningsingenjör i Ae 25 ....	VA (A 24)
Forskningsingenjör i Ae 23 .........	VA (A 21)
Tre laboratorieingenjörer i Ae 19 . .. .	VA
Laboratorieingenjör i Ael7 ..........	VA
Laboratorieingenjör i högst Ae 15 ... .	VA (A 12)
Förste instrumentmakare i Ae 13 .. . .	VA (A 12)
Instrumentmakare i Ae 11 ..........	VA
Kansliskrivare i Ae 11 ..............	VA
Kontorist i Ae9 ................	VA
Institutionstekniker i Ae 9 ........	VA
Vaktmästare i Ae 7 ............	VA (A 8)''

* Tjänsten motsvarar den tidigare personliga professuren för M. Siegbahn.

/ Nuvarande innehavare av befattningen i A 8 placeras på tjänst i Ao 8, vilken föres på övergångsstat.
Först sedan innehavaren av denna tjänst avgått, bör tillsättning få ske av den föreslagna
tjänsten i Ae 7.

I sammanställningen återfinns i allt väsentligt de befattningar, vars innehavare
nu avlönas av medel som disponeras av Vetenskapsakademien. Jämfört med
nuvarande förhallanden föreslås dock vissa justeringar i fråga om tjänstebenämning
och lönegradsplacering; dessa syftar enligt utredningen till att anpassa institutstjänsterna
till motsvarande universitetsinstitutioners personalorganisation.
Tjänsterna pa B-löneplan föreslås bli ordinarie; övriga tjänster bör enligt utredningen
inrättas som extra ordinarie. Innehavarna av nuvarande befattningar
förutsätts av utredningen utan ansökningsförfarande få övergå till motsvarande
här föreslagna tjänster. Utredningen finner vidare, att institutet bör ges möjlighet
att anställa viss arvoderad arbetskraft. För detta ändamål räknar utredningen
med ett medelsbehov av ca 40 000 kr.

Föreståndaren för institutet bör enligt utredningen utses av Kungl. Maj:t på
förslag av styrelsen samt efter utlåtande av universitetskanslern; styrelsen bör
kunna tillkalla högst tre sakkunniga. Såsom föreståndare bör enligt utredningens
uppfattning i första hand ifrågakomma svensk eller utländsk vetenskapsman,
vilken vunnit högt anseende såsom forskare inom den vetenskapsgren som institutet
företräder.

Innehavarna av de tre icke-personliga tjänsterna som laborator vid institutet
föreslås av utredningen fungera såsom avdelningsföreståndare. Då laborator
skall tillsättas, bör — framhåller utredningen — förfaras på sätt som föreslagits

Kungl. Maj:ts -proposition nr 47 är 1964

beträffande tillsättning av föreståndare; för behörighet till tjänst som laborator
bör fordras styrkt vetenskaplig skicklighet utöver vad som enligt 14(5 § umversitetsstatuterna
krävs för antagning som docent.

Bland föreståndarens åligganden bör enligt utredningen ingå — förutom att
bedriva vetenskaplig forskning inom vederbörligt ämnesområde — att vid institutet
meddela undervisning 65 timmar per år, förrätta examination samt handleda
dem som bedriver studier eller forskning vid institutet. På laborator vid
institutet bör vila motsvarande åligganden; innehavare av tjänst som forskare
eller forskningsassistent bör jämväl vara skyldig att lämna handledning åt dem
som studerar eller forskar vid institutet. Efter kanslerns bestämmande bör
nämnda skyldigheter beträffande undervisning och examination kunna fullgöras
vid universitetet eller tekniska högskolan i Stockholm eller vid badadera.

Utredningen finner det ej motiverat, att tjänstinnehavarna kommer i åtnjutande
av ferier. Sålunda bör enligt utredningen eljest tillämpliga bestämmelser
angående semester för statstjänstemän avgöra tjänstinnehavarnas rättigheter i
förevarande avseende. Utredningen har vidare latit företaga vissa undersökningar
beträffande nuvarande anställningshavares pensionsförhållanden vid ett
förstatligande av forskningsinstitutet.

Vissa uppskattningar av driftkostnaderna vid institutet

Verksamheten vid forskningsinstitutet finansierades under budgetåret 1962/63
på sätt som framgår av följande sammanställning.

Bidragsgivare	Belopp
	.............. 437 600
	.............. 234 400
	................ 758 800
	Summa kr. 1 430 800

1 Härtill kommer avlöningskostnaderna för den till institutet knutna laboratorstjänsten, personlig
för S. H. E. Slätis.

Utredningen anför i fortsättningen bl. a. följande.

De av Vetenskapsakademien för verksamheten vid institutet disponerade medlen
uppgick sålunda till (437 600 + 234 400 =) 672 000 kr., varav riksstatsanslaget
utgjorde ca 65 % samt de av akademien tillskjutna beloppen ca 35 %. Det
statliga bidraget är för budgetåret 1963/64 uppfört med oförändrat belopp.

Såsom nyss framgått kommer det av utredningen framlagda förslaget till
personalorganisation vid det statsägda institutet ej att beröra den del av den
befintliga personalen, som erhåller lön från atomforskningsrådet. Utredningen,
som förutsätter att rådet kommer att framgent stödja verksamheten vid institutet
i minst den omfattning som för närvarande sker, bortser i sina följande
kostnadsuppskattningar från de driftkostnader som i fortsättningen kan komma
att belasta forskningsrådet.

2 — Bihang till rilcsdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr b7

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1964.

Årskostnaden för avlöningar (1963 års löner) till de 22 befattningshavare som
Vetenskapsakademien för närvarande avlönar uppgår till ca 640 000 kr. I allmänhet
sker en viss reducering av de nominella avlöningskostnaderna på grund
av att någon eller några av de vid institutet anställda forskarna erhåller tjänstledighet
vanligen utan lön — för bl. a. studier och forskningsarbete utomlands.
Nämnda förhållande utgör främsta orsak till att utgifterna till avlöningar
under budgetåret 1962/63 utgjort endast 480 000 kr. Inbesparingen av lönemedel
under detta budgetår utgjorde sålunda i runt tal 160 000 kr. Detta belopp har
till viss del utnyttjats för att täcka materielkostnader m. m.

Bokföringen av medelsförbrukningen vid institutet sker utan angivande av
hur stor del av utgifterna som faller på riksstatsanslaget respektive akademibidraget.
Ett räkneexempel baserat på nämnda fördelning 65 % : 35 % ger till
resultat, att för avlöningar vid institutet 1962/63 använts av statens bidrag
312 000 kr. och av akademiens 168 000 kr.

För omkostnader och materiel m. m. vid institutet användes under budgetåret
1962/63 — delvis genom utnyttjande av inbesparade lönemedel — 192 000 kr.,
dvs. det belopp som utgör skillnaden mellan den totala medelstillgången 672 000
kr. och avlöningskostnaderna 480 000 kr. Med utgångspunkt i fördelningen
65 % : 35 % kan beräknas att staten 1962/63 svarat för 126 000 kr. och akademien
för 66 000 kr.

Driftkostnaderna vid forskningsinstitutet under budgetåret 1962/63 sammanfattas
i följande tablå. Utgångspunkt har därvid varit nyss redovisade antaganden
rörande bl. a. kostnadsfördelningen.

Bidragsgivare	Avlöningar	Omkostnader och materiel	Summa
Staten via riksstatsanslag........ Vetenskapsakademien ...........		126 000 66 000	438 000

	Summa 480 000	192 000	672 000

Utredningen har med utgångspunkt i sitt här förut återgivna förslag till personalorganisation
utarbetat ett utkast till avlöningsstat. Lönekostnaderna har
beräknats efter näst högsta löneklassen. Från anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, har förutsatts utgå dels ett
befattningsarvode av 1 740 kr. till institutets föreståndare, dels dagarvoden av
sammanlagt 1 260 kr. (förslagsvis) till styrelsens ledamöter i enlighet med 4 §
kommittékungörelsen. Till arvoderad personal har under anslagsposten Avlöningar
till icke-ordinarie personal beräknats ett belopp av 40 000 kr. Vidare har
utredningen räknat med att det rörliga tillägget för budgetåret 1964/65 skall
utgöra 45 % av grundlönesumman.

Utkast till avlöningsstat för budgetåret 1964/65

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal .........

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ....................

............................ 177 000

Kungl. Maj:t, förslagsvis____ 3 000

............................ 406 000

............................ 244 000

Summa kr. 830 000

Kuncjl. Maj:ts ''proposition nr Jfl år 196-f

Utredningen förordar, att på riksstaten under åttonde huvudtiteln för budgetåret
1964/65 uppföres ett förslagsanslag till Alfred Nobels institut för atomfysik:
Avlöningar av 830 000 kr.

Behovet av medel för omkostnader vid det statliga institutet har av utredningen
uppskattats motsvara ca 10 % av avlöningsanslaget. Denna nivå anges
av utredningen vara den normala vid liknande mindre institutioner, som disponerar
över särskilda materielanslag. Med hänsyn härtill föreslår utredningen,
att på riksstaten under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1964/65 uppföres
ett förslagsanslag till Alfred Nobcls institut för atomfysik: Omkostnader av
83 000 kr.

Vid institutioner med experimentell forskningsinriktning kan enligt utredningen
medelsbehovet för materiel m. m. schablonmässigt beräknas motsvara en
sjättedel av avlöningsanslaget. Utredningen, som ej funnit anledning föreligga
till någon mera väsentlig avvikelse från denna norm, föreslår att på riksstaten
under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1964/65 uppföres ett reservationsanslag
till Alfred Nobels institut för atomfysik: Materiel m. m. av 135 000 kr.

Statens av utredningen uppskattade driftkostnader för det förstatligade institutet
under budgetåret 1964/65 — jämförda med motsvarande bidragskostnader
under innevarande budgetår — framgår av följande tabell.

Ändamål	Belopp 1963/64	Belopp 1964/65	Förändring
Avlöningar Bidrag till forskningsinstitutet för experimentell fysik Lön till laborator S. H. E. Slätis .................. Anslag 611 Alfred Nobels institut för atomfysik......	312 0001 49 700	830 000
Summa avlöningar Omkostnader och materiel Bidrag till forskningsinstitutet för experimentell fysik Anslag till Alfred Nobels institut för atomfysik a) Omkostnader ............................... b) Materiel m.m...............................	361 700 125 6001	830 000 83 000 135 000	+ 468 300
Summa omkostnader och materiel m. m.	125 600	218 000	+ 92 400
Summa summarum	487 300	1 048 000	+ 560 700

1 Fördelningen av bidragsbeloppet mellan avlöningar, omkostnader och materiel har skett genom
en uppskattning.

Den av utredningen föreslagna ombildningen av Vetenskapsakademiens forskningsinstitut
för experimentell fysik till ett självständigt statligt institut skulle
sålunda fr. o. m. budgetåret 1964/65 medföra en merkostnad för statsverket
under driftbudgeten av 560 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1964

Vissa fastighetsfrågor m. m.

Nobelstiftelsen äger, såsom tidigare anförts, ett inom stadsdelen Brunnsviken i
Stockholm beläget markområde av ca 45 000 m2, utgörande stadsägan nr 7. Stiftelsen
erhöll den 25 november 1907 lagfart på fastigheten. Denna begränsas i
väster av Norrtälje vägen och i övrigt av mark, som äges av staten. Området
omedelbart öster om fastigheten är reserverat för universitetet.

På stiftelsens område finns byggnader för Nobelstiftelsens avdelningar för
kemi (uppförda 1907—09) och fysik (huvudbyggnaderna uppförda 1936—39)
samt vissa bostadshus. Sistnämnda institutionsbyggnader, vilka såsom nämnts
är huvudsakligen upplåtna till Vetenskapsakademiens forskningsinstitut för experimentell
fysik, inrymmer förutom de båda cyklotronanläggningarna bl. a. en
föreläsningssal samt ett bibliotek, som utgör en del av Vetenskapsakademiens
bibliotek.

I direktiven för riksmuseiutredningen angavs såsom föremål för utredningsarbetet
endast frågorna om institutets framtida ställning och organisation. Utredningen
framhåller, att nämnda frågor nära sammanhänger med möjligheterna
att disponera Nobelstiftelsens mark. Den beslutade utflyttningen av Stockholms
universitet till Frescati har medfört, att frågan om eventuellt förvärv av stiftelsens
ifrågavarande fastighet kommit att intaga en central ställning i utredningsarbetet.
Utredningen har med anledning härav upptagit förhandlingar med
Nobelstiftelsen om ett statligt övertagande av äganderätten till fastigheten.

Värdering av fastigheten med därå uppförda byggnader har skett dels år 1961
på föranstaltning av stiftelsen, dels år 1963 inom byggnadsstyrelsen. De därvid
av respektive värderingsmän gjorda uppskattningarna framgår av följande uppställning.

	Stiftelsens värderingsmän	Byggnadsstyrelsen
Markvärde ....................	................... 2 420 000	2 100 000
Byggnadernas värde ............		3 300 000
	Totalt 5 850 000	5 400 000

Sedermera har Nobelstiftelsen i skrivelse den 17 oktober 1963 som sin uppfattning
anfört, att fastighetens marknadsmässiga värde icke bör kunna sättas
lägre än 6,6 miljoner kr. I skrivelsen framhålles vidare, att man — om hänsyn
tages till penningvärdets försämring (enligt konsumentprisindex) av de belopp
Nobelstiftelsen sedan år 1907 investerat i mark och byggnader (exklusive underhåll)
— kommer fram till ett nuvärde av ca 6,3 miljoner kr.

Enligt vad utredningen inhämtat har Nobelstiftelsen i de byggnader som disponeras
av avdelningarna för fysik och kemi av nobelmedel nedlagt ca 2,0 miljoner
kr.

Vid förhandlingar med Nobelstiftelsen har utredningen icke ansett sig kunna

Kungi. Maj:ts proposition nr 47 år 1964

föreslå högre köpeskilling än 4,0 miljoner kr. I skrivelse den 11 november 1903
har Nobelstiftelsen accepterat förslaget. Vissa av Nobelstiftelsen i ifrågavarande
skrivelse uppställda villkor synes utredningen uppfyllda genom förutnämnda
avtal med Vetenskapsakademien.

Preliminär överenskommelse har träffats mellan utredningen och stiftelsen av
innehåll att staten från Nobelstiftelsen förvärvar ifrågavarande fastighet för eu
köpeskilling av 4,0 miljoner kr. Vidare har utverkats rätt för staten att omedelbart
få beträda fastigheten för bl. a. transporter till och från universitetsområdet.
Att så kan ske är av särskild betydelse under tid, då byggnation för universitetet
pågår.

Med Vetenskapsakademien har utredningen — såsom anförts i det föregående
— träffat preliminärt avtal rörande ombildning av akademiens forskningsinstitut
till ett statligt institut. Enligt uppgörelsen skall den för verksamheten vid
institutet avsedda utrustningen liksom andra forskningsinstitutet tillhöriga inventarier
vederlagsfritt överföras till staten. Härifrån skall dock undantagas
institutets arkiv, på institutet uppställda delar av akademiens bibliotek samt på
institutet deponerade apparater ur akademiens fysiska kabinett, vilket allt skall
förbli akademiens egendom.

Slutligen erinrar utredningen om vissa vid förhandlingarna aktualiserade frågor
beträffande rätt för institutets nuvarande föreståndare, professor Manne
Siegbahn, att fortfarande disponera viss institutet tillhörig utrustning. Från Vetenskapsakademiens
sida har sålunda framförts önskemål om att Siegbahn såsom
hittills själv och genom sina medhjälpare skall äga rätt att utnyttja institutets
utrustning i den omfattning som erfordras för fullföljande av hans spektrografiska
forskningsarbeten ävensom erhålla dispositionsrätt över för dessa forskningsarbeten
anskaffad utrustning. Nobelstiftelsen har å sin sida framhållit angelägenheten
av att professor Siegbahn även i fortsättningen ges rätt att — så
länge han önskar — personligen utöva vederlagsfri nyttjanderätt till föreståndarbostaden
vid institutet. Mot bakgrunden av professor Siegbahns avgörande
insatser i samband med institutets tillkomst och uppbyggnad samt med hänsyn
till att han under närmare 30 år fungerat såsom ledare för institutet, har utredningen
funnit det rimligt att han erhåller de sålunda angivna förmånerna.

De träffade överenskommelserna har kommit till uttryck i två villkorliga
avtal, det ena mellan riksmuseiutredningen och Nobelstiftelsen om förvärv
av fastigheten och det andra mellan utredningen och Vetenskapsakademien om
övertagande av ansvaret för den vid institutet bedrivna forsknings- och utbildningsverksamheten.
Avtalstexterna har följande lydelse.

»Under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande hava riksmuseiutredningen
och Nobelstiftelsen träffat följande avtal.

Avtal

mellan Kungl. Maj:t och kronan, nedan kallad staten, och Nobelstiftelsen, nedan
kallad stiftelsen, angående fastighetsöverlåtelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1964
1 §•

Stiftelsen överlåter härigenom till staten stadsägan nr 7 inom stadsdelen
Brunnsviken i Stockholms stad med därå uppförda byggnader för Kungl. Vetenskapsakademiens
Nobelinstitut med dess avdelningar för fysik och kemi för en
köpeskilling om fyra miljoner (4 000 000) kr.

2 §‘

Fastigheten, som är gravationsfri, överlåtes med förbehåll för den vederlagsfria
nyttjanderätt till föreståndarebostaden vid Nobelinstitutets avdelning för
fysik, som tillerkänts professorn Manne Siegbahn att personligen utövas så länge
han det önskar.

3§.

Fastigheten, som överlåtes i befintligt skick, skall tillträdas den 1 juli 1964
eller, om det i ingressen förutsatta godkännandet då ännu ej föreligger, vid det
månadsskifte som inträffar närmast efter det att sådant godkännande erhållits.

Skulle staten före tillträdesdagen önska beträda fastigheten för erforderliga
besiktningar av densamma, för körslor till och från det innanför fastigheten
liggande universitetsområdet eller för andra liknande ändamål, skall tillstånd
härtill lämnas med beaktande av att väsentlig olägenhet icke därigenom uppkommer
för den å fastigheten bedrivna verksamheten.

4 §.

Stiftelsen garanterar, att byggnaderna å fastigheten intill tillträdesdagen äro
försäkrade till betryggande belopp. Skulle skada övergå fastigheten före tillträdesdagen,
skall den stiftelsen tillkommande skadeersättningen tillfalla staten
mot det att staten fullgör köpeskillingslikviden enligt detta avtal. Stiftelsen är
befriad från skyldighet att återställa fastigheten i förut befintligt skick.

5 §•

För fastigheten utgående skatter och andra utgifter betalas av säljaren till
den del de belöpa å tiden före tillträdesdagen.

6 §•

Köpeskillingen erlägges kontant å tillträdesdagen, då det åligger stiftelsen att
överlämna kvitterat köpebrev samt övriga för lagfart å fånget erforderliga handlingar.

7 §•

Erhålles icke det i ingressen förutsatta godkännandet före 1965 års utgång,
förfaller avtalet.»

»Under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande hava riksmuseiutredningen
och Kungl. Vetenskapsakademien träffat följande avtal.

Avtal

mellan Kungl. Maj:t och kronan, nedan kallad staten, och Kungl. Vetenskapsakademien
angående ombildning av akademiens forskningsinstitut för experimentell
fysik till ett statligt institut.

1 §•

Vetenskapsakademiens forskningsinstitut för experimentell fysik skall den
1 juli 1964 ombildas till ett statligt institut för fullföljande av den vid institutet

‘2 .‘5

Kungl. Maj:ts proposition nr Ift år 1964.

hittills bedrivna forsknings- och utbildningsverksamheten på atomfysikens område.
Institutet skall hava den benämning och den organisation, som Kungl.
Maj:t bestämmer.

2 §■

För verksamheten avsedd vetenskaplig utrustning och andra till forskningsinstitutet
hörande inventarier skola vid ombildningen utan vederlag tillfalla
staten. Institutets arkiv, på institutet uppställda delar av akademiens bibliotek
samt på institutet deponerade apparater ur akademiens fysiska kabinett förblir
dock akademiens egendom.

Staten tillförsäkrar professorn Manne Siegbahn rätten att i fortsättningen
såsom hittills själv och genom sina medhjälpare utnyttja institutets egendom i
den omfattning som erfordras för fullföljande av hans spektrografiska forskningsarbeten,
ävensom dispositionsrätten över den för dessa forskningsarbeten anskaffade
utrustningen.

3 §•

Detta avtal är gällande endast under förutsättning att jämväl avtal om statens
förvärv från Nobelstiftelsen av stadsägan nr 7 inom stadsdelen Brunnsviken
i Stockholms stad kommer till stånd.»

B. Yttranden

Remissinstanserna uttrycker allmänt sin tillfredsställelse över att förslag nu
framlagts om förstatligande av forskningsinstitutet. Några myndigheter berör
inledningsvis frågan om forskningsinstitutets roll inom svensk
atomforskning. Statens råd för atomforskning framhåller i detta sammanhang
huvudsakligen följande.

Forskningsinstitutet för experimentell fysik har sedan sin tillkomst i slutet på
1930-talet varit en mycket stor tillgång för svensk kärnfysikalisk forskning. Till
en början var det vår utan tvekan främsta och största institution på området,
och det var för atomkommitténs arbete av största betydelse, att en sådan institution
av högsta internationella klass fanns inom landet. Sedermera har även
andra institutioner byggts ut med betydande resurser, varför forskningsinstitutet
ej har samma dominerande roll inom kärnfysiken som tidigare. Genom den
oklarhet som länge rått om institutets fortsatta roll och dess plats i svensk vetenskapsorganisation
har behövlig modernisering uppskjutits, och institutets resurser
har därför ej i tillbörlig grad kunnat anpassas till den pågående snabba utvecklingen
av kärnfysiken. Vid institutet finns emellertid potentiella resurser av
både personell och annan art, som gör det angeläget att så snart som möjligt en
reorganisation och upprustning av institutet genomföres. Rådet anser liksom utredningen,
att denna reorganisation måste innebära att institutet förstatligas.
Endast därigenom kan tillräckliga resurser ställas till institutets förfogande och
tillräcklig stabilitet och kontinuitet i arbetet garanteras.

Behovet av en upprustning av institutets materiella resurser
betonas även av försvarets forskningsanstalt och matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten i Stockholm. Av fakultetens yttrande inhämtas bl. a. följande
om institutets nuvarande forskningsresurser.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 47 år 1964

Nobelinstitutet kan till sin omfattning numera jämföras med en normal svensk
universitetsinstitution, dock med den väsentliga skillnaden att vid Nobelinstitutet
under det senaste decenniet inga betydande nyinvesteringar gjorts i basapparatur.
En del av existerande apparatur och övrig maskinell utrustning är
därför hårt nedsliten och föråldrad. Som ett exempel kan anföras den högspänningsanläggning
för energier upp till 1 miljon elektronvolt, som utredningen
nämner bland de »exklusiva» tillgångarna. Denna apparatur har icke längre
något värde för kärnfysikforskning, och det är inom institutet aktuellt att demontera
den.

Värdet av att institutets uppgift som utbildningsinstitution
på riksplanet ytterligare befästes understrykes av flera remissinstanser.
Försvarets forskningsanstalt framhåller i detta sammanhang bl. a. följande.

Det synes, såsom utredningen föreslagit, i dagens läge vara välbetänkt att
institutet ålägges vissa utbildningsfunktioner. Forskningsanstalten vill framhålla
att dessa liksom hittills uteslutande bör ligga på det högre planet och avse
forskarutbildning. Detta åliggande bör dock icke vara av sådan omfattning, att
forskningens kvalitet blir lidande härpå utan närmast ses som en integrerande
del av forskningsverksamheten.

I fråga om institutets ställning i förhållande till övriga
institutioner, som bedriver utbildning och forskning på området, föreligger
en splittrad opinion. Utredningens förslag om ett fristående institut tillstyrkes
av bl. a. överstyrelsen för de tekniska högskolorna, som anför i huvudsak
följande.

Såsom riksmuseiutredningen framhållit är vid ett förstatligande av forskningsinstitutet
någon begränsning av dess utnyttjande till endast Stockholms
universitet och tekniska högskolan i Stockholm ej tänkt, utan forskare och studerande
från alla landets lärosäten avses skola få lika möjligheter att även i
fortsättningen anlita institutets resurser. Det synes överstyrelsen också ändamålsenligt,
att den mycket dyrbara apparatur och utrustning, som erfordras för
verksamheten på det kärnfysiska området, där så kan ske, koncentreras till ett
ställe inom landet. Med hänsyn till angivna omständigheter vill överstyrelsen
för sin del — i likhet med kollegienämndema vid tekniska högskolan i Stockholm
och Chalmers tekniska högskola — förorda, att i enlighet med utredningens
förslag institutet även efter ett förstatligande gives karaktären av ett fristående
riksinstitut för forsknings- och utbildningsverksamheten inom kärnfysikens
område.

Tanken på att bevara institutet som en fristående enhet vinner anslutning
även hos universitetskanslersämhetet, matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
i Uppsala och Göteborg, kollegienämndema vid tekniska högskolan i
Stockholm och Chalmers tekniska högskola, statens naturvetenskapliga forskningsråd,
Vetenskapsakademien och Svenska telcnologföreningen.

Avdelningskollegiet för avdelningen för teknisk fysik vid tekniska högskolan i
Stockholm — liksom i princip även SACO — föreslår en anknytning av institutet
till endera universitetet eller tekniska högskolan, medan en anknytning direkt
till Stockholms universitet förordas av matematisk-naturvetenskapliga fakulteten

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 47 år 1964

i Lund, det större konsistoriet och matematislc-naturvetenskapliga fakulteten i
Stockholm, organisationskommittén för teknisk högskola i Lund, byggnadsstyrelsen,
statens tekniska forskningsråd och ÅR Atomenergi. Statens råd för atomforskning
framhåller i denna fråga i huvudsak följande.

Utvecklingen under senare år har deciderat varit den, att förut fristående
institut successivt anslutits till lämpligt universitet eller högskola. Orsaken till
denna utveckling har främst varit erfarenheten att rekryteringen av personal
bäst sker genom det naturliga flöde av studerande ungdom som lättare finner
sin väg till ett institut inom ett universitets eller en högskolas ram än till ett
fristående institut. Enligt rådets uppfattning bör i första rummet komma i fråga
en anslutning av institutet till Stockholms universitet.

Enligt statskontorets uppfattning har utredningen sannolikt överdrivit den
risk för intressemotsättningar mellan berörda utbildningsorgan, som skulle kunna
uppstå vid ett inordnande av institutet i universitetsorganisationen. En sådan
inordning borde — framhålles det — naturligast ta formen av en direkt
anknytning av institutet till Stockholms universitet. Med hänsyn till att universitetsorganisationen
är under utredning motsätter sig statskontoret emellertid
inte, att institutet under en övergångsperiod erhåller den ställning som utredningen
föreslagit.

Den av utredningen förordade benämningen Alfred Nobels institut för
atomfysik diskuteras i vissa yttranden. Vetenskapsakademien anför, att ordet
atomfysik unmera ofta begagnas för att karakterisera den disciplin som sysslar
med atomernas yttre delar och dessas reaktioner till skillnad från kämföreteelsema.
Akademien anser det vara mest ändamålsenligt att välja namnet
Alfred Nobels institut för kärnfysik, emedan det nya institutet enligt akademiens
uppfattning avses bli inriktat på kämfysikaliska uppgifter. Denna benämning
förordas även av överstyrelsen för de tekniska högskolorna, kollegienämnden och
avdelningskollegiet för avdelningen för teknisk fysik vid tekniska högskolan i
Stockholm samt SACO.

Matematisk-naturvctenskapliga fakulteten i Stockholm föreslår namnet Alfred
Nobels institut för fysik, då man anser, att det vore olyckligt att för framtiden
inskränka institutets verksamhetsområde genom en alltför begränsande benämning.
Detta förslag tillstyrkes av större konsistoriet vid Stockholms universitet.
Förslaget framföres även av AB Atomenergi, som framhåller, att — samtidigt
som formerna för institutets verksamhet ändras — man även bör överväga forskningsarbetets
inriktning och dess samordnande på lämpligaste sätt med den
verksamhet, som bedrivs vid andra institutioner i landet inom kärnfysik, kärnkemi
och fasta tillståndets fysik.

Frågan om institutets styrelse behandlas i några yttranden. Universitetskanslern,
liksom matematislc-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg,
anser att en representation av berörda läroanstalter utanför Stockholm bör övervägas.
Kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola framhåller, att högsko 3

— Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1964

lan sedan många år haft ett nära samarbete med institutet, samt föreslår, att
representanter för de universitet och högskolor utanför Stockholm, som utnyttjar
institutets resurser, skall ingå i styrelsen. Överstyrelsen för de tekniska högskolorna
avstyrker göteborgshögskolans förslag med motiveringen att riksintresset
synes kunna i tillräckling omfattning tillgodoses genom att Vetenskapsakademien
erhåller en representant i styrelsen.

Flera remissinstanser, bl. a. statens råd för atomforskning, anser att rådet icke
bör vara representerat i styrelsen, eftersom det bör stå helt fritt i förhållande till
anslagsönskemål från institutet på samma sätt som till sådana önskemål från
andra institutioner. SACO, Svenska teknologföreningen och AB Atomenergi
föreslår, att försvarets forskningsanstalt samt AB Atomenergi blir represenrade
i styrelsen.

Utredningens förslag till personalorganisation är föremål för en ingående
diskussion bland remissinstanserna. I ett flertal yttranden föreslås, att
alla eller åtminstone en del av de befattningar vid institutet, vars innehavare nu
avlönas av statens råd för atomforskning, skall överföras till det statliga institutet.
Vetenskapsalcademien framhåller i detta sammanhang bl. a. följande.

Akademien finner det uppenbart, att en fortsatt verksamhet på hög forskningsnivå
av den art som i betänkandet avses för det ombildade institutet rimligen
påkallar tillgång till personal i den omfattning som det nuvarande institutet
genom samtliga anslag de senaste åren förfogat över. Vid ett genomförande
av föreliggande förslag måste det därför bli en av den nya styrelsens första uppgifter
att reglera förhållandena för den del av den erforderliga personalen som
utredningen i sitt betänkande icke tagit ställning till.

I flera yttranden hänvisas till ett uttalande i propositionen 1959:105 om det
principiellt lämpliga i att överföra från forskningsrådsanslagen till respektive
läroanstalters anslag kostnaderna för sådana forskningsprojekt, som utvecklats
till mera permanent verksamhet.

Statens råd för atomforskning anser, att personalorganisationen bör utformas
enligt det förslag till basorganisation som Vetenskapsakademien framförde till
utredningen i juni 1963 och som skulle innebära en överföring av tio av de befattningar,
som rådet hittills bekostat.

Utredningens förslag att låta de nuvarande innehavarna av befattningar, som
förordats bli överförda till det statliga institutet, övergå till de nya tjänsterna
utan ansökan kritiseras av några remissinstanser. Kollegienämnden vid tekniska
högskolan i Stockholm anser, att åtminstone någon av de vid institutet föreslagna
laboraturerna bör ledigförklaras på sedvanligt sätt. Syftet med ett ledigförklarande
skulle vara att bereda också utomstående forskare möjlighet att erhålla
en fast anställning vid institutet. Även överstyrelsen för de tekniska högskolorna
tar upp frågan och föreslår, att samtliga tre laboraturer ledigförklaras.
Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet anser, att
alla de nya statliga tjänsterna skall ledigförklaras och sökas i vanlig ordning.

Kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm finner starka skäl tala

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 hr 1DG4

för att det vid institutet borde finnas två professurer i kärnfysik, en tillhörande
Stockholms universitet och eu tillhörande tekniska högskolan. Nämnden avstar
dock från att framlägga detta förslag med hänsyn till att behovet av professurer
och laboraturcr inom vissa andra av högskolans ämnesområden måste anses ha
högre angelägenhetsgrad.

SACO anser, att två professurer bör inrättas, vilkas innehavare bör svara för
kontakten med respektive universitetet och högskolan; den ene befattningshavaren
bör förordnas på begränsad tid som chef för institutet.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm, som i sin diskussion
av de högre tjänsterna vid institutet utgår från att detta ställs under universitetets
huvudmannaskap, finner det ändamålsenligt, att institutet organiseras
som en avdelning vid universitetets institution för fysik. Den direkta ledningen
av institutet bör enligt fakulteten utövas av innehavaren av en ny ordinarie
professur i fysik vid universitetet. Vidare föreslås, att två av de tre icke-personliga
laboratorstjänsterna vid institutet överföres till universitetet och där göres
till ordinarie tjänster. Professuren föreslås inrättad i fysik, speciellt kärnstrukturforskning,
den ena laboraturen i kärnfysikalisk mätteknik och den andra laboraturen
i fysik, speciellt kärnstrukturforskning. Den tredje laboraturen vid institutet
förordas av fakulteten bli överförd till tekniska högskolan i Stockholm och
samtidigt omvandlad till professur i kärnstrukturforskning. Innehavaren av sistnämnda
professur bör enligt fakulteten ha sin forskningsverksamhet förlagd till
institutet; de med denna forskningsverksamhet förenade kostnaderna för basutrustning
föreslås bestridda av universitetet. Detta arrangemang synes fakulteten
ligga helt i linje med universitetsutredningens synpunkter angående ett gemensamt
utnyttjande av institutionernas tekniska resurser. Den föreslagna specialiseringen
av respektive tjänster anses vidare skapa garantier för ett kontinuerligt
fullföljande av den verksamhet som nu bedrivs vid institutet.

Mateuiatisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala förordar, att den för
S. H. E. Slätis personliga laboraturen omvandlas till en personlig professur. Fakulteten
framhåller vidare, att — om institutet blir fristående — föreståndaren
bör ha säte och stämma i matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm
och i tekniska högskolans i Stockholm lärarkollegium.

I samband med sin behandling av personalfrågorna tar ett par av remissinstanserna
upp spörsmålet om den roll i utbildningsorganisationen som institutets
föreståndare och laboratorer kan och bör spela. Svenska teknologföreningen uttalar
i huvudsak följande.

I betänkandet, avsnittet om forskningsinstitutets framtida personalorganisation,
föreslås att bland föreståndarens och laboratorernas åligganden bör ingå
undervisning och examination samt studie- och forskningshandledning. Ett sådant
stärkande av de formella kontakterna med utbildningsanstalterna är i och
för sig glädjande. Emellertid förefaller det Svenska teknologföreningen tveksamt,
om i varje fall handledning kan utövas effektivt vare sig av föreståndaren, med
alla de uppgifter som i övrigt åvilar honom, eller av de tre laboratorerna, som
fungerar som föreståndare för de olika avdelningarna vid institutet. Frånvaron

Kungl. Maj:ts proposition nr Ifl år 196^

av forskningshandledartjänster på chefsplanet, lämpligen formellt knutna till
respektive tekniska högskolan och Stockholms universitet, utgör personalorganisationens
svaghet vid det stärkande av institutets ställning såsom utbildningsinstitution,
som utredningen avser att åvägabringa.

SACO förordar, att ytterligare forskningshandledartjänster inrättas. Forskarrekryteringsproblemet
tas upp av Vetenskapsakademien, som därvid framhåller
i huvudsak följande.

Akademien vill understryka vikten av att det ombildade institutet — utan
hinder av sin självständiga status med dess möjligheter att bereda forskare och
studenter från landets alla lärosäten lika villkor — odlar ett nära samarbete på
licentiand- och doktorandnivå med motsvarande institutioner vid Stockholms
universitet och vid tekniska högskolan. En fastare form för detta samarbete torde
bli behövlig för att säkerställa rekryteringen av yngre forskare. Den skulle bäst
kunna uppnås genom att från vartdera av de båda nämnda lärosätena en professur
blev knuten direkt till institutets forskning.

En komplettering av institutets forskningsorganisation med en högre befattning
i teoretisk fysik föreslås av bl. a. AB Atomenergi.

I fråga om personalens anställningsförhållanden framhåller SACO, att viss
kompensation för den utökade undervisningsskyldigheten enligt organisationens
uppfattning är motiverad samt att SACO icke kan acceptera, att de tjänstemän,
som hittills åtnjutit ferier, utan vidare förlorar denna förmån.

De föreslagna omkostnads- och materiel anslagen bedöms av en
rad remissinstanser såsom alltför knappt tilltagna. Statens råd för atomforskning
anser, att det behövs i det närmaste dubbelt så stora anslag. Försvarets forskningsanstalt
uttalar, att de föreslagna anslagen enligt forskningsanstaltens uppfattning
ej tillnärmelsevis motsvarar det verkliga behovet.

Det av utredningen med Nobelstiftelsen preliminärt slutna avtalet om statens
förvärv av stiftelsens område med där uppförda byggnader
för Vetenskapsakademiens Nobelinstitut med dess avdelningar för fysik och
kemi har ej föranlett invändningar från remissinstanserna. Byggnadsstyrelsen
finner det angeläget, att ifrågavarande fastighet förvärvas av kronan med hänsyn
till planeringen för Stockholms universitets blivande anläggningar inom
Frescatiområdet. Frescatikommittén yttrar i detta sammanhang följande.

Enligt Frescatikommitténs mening är det av största vikt, att alla möjligheter
att utöka statens markinnehav i Frescati tillvaratages. Ifrågavarande markområde
är väl lämpat som markreserv för fortsatt utbyggnad av institutioner för
högre utbildning och forskning, och kommittén biträder förslaget om att staten
på i avtalet angivna villkor övertager äganderätten till ifrågavarande fastighet.

Nobelstiftelsen anför, att det torde få ankomma på Vetenskapsakademien att
meddela stiftelsen, om den finner utredningens slutliga förslag motsvara förutsättningarna
för att stiftelsen skall vara bunden av det med utredningen tecknade
köpeavtalet. Vetenskapsakademien finner, att det förslag som riksmusei -

Kungl. Maj:ts -proposition nr Ift är 19Gb

utredningen med sitt betänkande framlagt i allt väsentligt överensstämmer med
de förutsättningar på vilka akademien grundat sitt beslut att biträda avtalet
med utredningen. Akademien tillstyrker därför i princip utredningens förslag.

C. Departementschefen

Genom statsmakternas beslut våren 1959 ombildades dåvarande Stockholms
högskola till universitet fr. o. m. den 1 juli 1960. Beslutet — som fattades i anledning
av propositionen 1959: 106 — innebar vidare, att universitetet successivt
skulle flyttas ut till Frescatiområdet på Norra Djurgården. I propositionen erinrade
jag bl. a. om vissa frågor, som efter beslut om universitetets utflyttning till
Frescati borde tagas upp till behandling. Ett av de spörsmål jag därvid nämnde
var frågan om den framtida ställningen för vissa andra utbildnings- och forskningsinstitutioner
vid Frescati. Av dessa berörde jag särskilt Vetenskapsakademiens
forskningsinstitut för experimentell fysik (Nobelinstitutet för fysik), vilket
är beläget intill det nya universitetsområdet. De sakkunniga, vilka tillkallades
med anledning härav och som antog namnet riksmuseiutredningen, har — som
framgår av min redovisning i det föregående — i ett nyligen framlagt betänkande
rörande forskningsinstitutet föreslagit, att detta skall ombildas till ett fristående
statligt institut, benämnt Alfred Nobels institut för atomfysik. Institutet skall
enligt förslaget ställas under universitetskanslerns överinseende och ledas av en
särskild styrelse. Samtidigt med att institutet förstatligas bör — enligt utredningen
— staten förvärva den av Nobelstiftelsen ägda stadsägan nr 7 i stadsdelen
Brunnsviken jämte där uppförda byggnader för Vetenskapsakademiens Nobelinstitut
med dess avdelningar för fysik och kemi. Utredningens förslag, över
vilket yttranden avgivits av en rad remissinstanser, synes mig nu böra läggas till
grund för statsmakternas beslut i ärendet.

Forskningsinstitutet intar sedan mer än tjugofem år en ledande ställning inom
svensk atomforskning. Institutet disponerar över dyrbar apparatur — bl. a. två
cyklotroner — som spelar en väsentlig roll inte minst för forskare från universitetet
och tekniska högskolan i Stockholm. Ett betydelsefullt forskningssamarbete
bedrives av institutet med såväl svenska som utländska universitets- och
högskoleinstitutioner på atomfysikens område. Dessa och en rad andra faktorer
har efter hand givit forskningsinstitutet karaktären av en riksinstitution. Utbildningsverksamheten
vid institutet är koncentrerad till licentiand- och doktorandstadiema
och omfattar främst studerande vid universitetet och tekniska
högskolan. Sedan forskningsinstitutets tillkomst år 1937 har ett trettiotal forskare
framlagt gradualavhandlingar baserade på experimentella undersökningar
vid institutet. I likhet med utredningen anser jag det angeläget, att institutet i
ökad utsträckning utnyttjas som utbildningsinstitution på riksplanet.

Institutets ledning har — såsom framgår av utredningens betänkande — redo -

.‘JO

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1964

visat vissa planer rörande utbyggnad av institutet. Även en rad andra institutioner
med forskningsverksamhet inom atomfysiken har i skilda sammanhang framfört
önskemål om nyinvesteringar och ökade driftanslag. Frågorna om behovet
av en förstärkning av den svenska atomforskningens resurser och om fördelningen
av eventuella nya insatser på detta område övervägs inom bl. a. atomforskningsrådets
acceleratorkommitté. Något förslag om förstärkning av forskningsinstitutets
resurser har kommittén ännu inte framlagt. Med hänsyn bl. a.
härtill är jag inte beredd att ta ställning till de av institutet framlagda utbyggnadsplanema.

Utredningen, som funnit såväl utbildningsorganisatoriska som ekonomiska skäl
tala för att staten bör övertaga ansvaret för forskningsinstitutet, har under förbehåll
av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande träffat avtal med Vetenskapsakademien
om förstatligande av institutet. I likhet med en enig remissopinion
finner jag, att forskningsinstitutet bör ombildas till ett statligt institut
med uppgift att bedriva utbildning och forskning på atomfysikens område.
Detta bör ske fr. o. in. den 1 juli 1964.

Spörsmålet om det statliga institutets ställning i förhållande till övriga läroanstalter
beröres ej i avtalet. Frågan diskuteras emellertid ingående i utredningens
betänkande. Såsom framgår av detta är institutet av stor betydelse för
såväl universitetet som tekniska högskolan i Stockholm. För en anknytning av
institutet till universitetet talar enligt utredningen, att en rad institutionsbyggnader
för de naturvetenskapliga ämnena vid universitetet inom få år kommer
att uppföras i institutets omedelbara närhet. En samordning med tekniska högskolan
kan enligt utredningen motiveras av att högskolan redan har institutionen
för fysik IV förlagd i direkt anslutning till forskningsinstitutets lokaler.
Utredningen anser emellertid, att universitetet och tekniska högskolan bör tillförsäkras
samma rätt att disponera institutets resurser. Med hänsyn härtill förordar
utredningen, att institutet bevaras som en fristående forsknings- och utbildningsenhet.
Enligt utredningen skulle institutets ställning som riksinstitution
härigenom markeras. Remissopinionen är i den aktuella frågan delad i två läger;
den ena gruppen tillstyrker utredningens förslag, medan den andra förordar en
samordning av institutet med Stockholms universitet. Statskontoret erinrar om
att universitetsorganisationen för närvarande är under omprövning och anser
med hänsyn härtill, att institutet under en övergångsperiod bör erhålla den
ställning som utredningen föreslagit. För egen del förordar jag, att institutet
tills vidare förblir en fristående institution.

Efter ett förstatligande av institutet bör detta enligt utredningen benämnas
Alfred Nobels institut för atomfysik. Jag vill i detta sammanhang erinra om
att i avtalet med Vetenskapsakademien bl. a. inskrivits, att det statliga institutet
skall ha den benämning som Kungl. Maj:t bestämmer. I avtalet har vidare
fastslagits, att det statsägda institutet skall fullfölja den forsknings- och utbildningsverksamhet
på atomfysikens område som bedrives vid det nuvarande institutet.
Jag finner, att det statliga institutet bör benämnas forskningsinstitutet för

Kungl. Maj:ts proposition nr J+7 är 1964 *51

atomfysik. Det bör vidare — i enlighet med vad utredningen förordat — stå
under universitetskanslerns överinseende och ledas av eu särskild av Kungl.
Maj:ts utsedd styrelse; denna styrelse bör därvid bl. a. övertaga Vetenskapsakademiens
nuvarande funktioner i fråga om institutet. I annat sammanhang avser
jag att framlägga förslag till bestämmelser angående styrelsens sammansättning
och åligganden m. m. liksom beträffande ansvaret för de kamerala göromalen.

Den nuvarande personalorganisationen vid institutet omfattar ett fyrtiotal
befattningshavare. Av dessa avlönas ca hälften av Vetenskapsakademien och
de övriga av statens råd för atomforskning. Till akademien har sedan institutets
tillkomst utgått ett statligt bidrag till verksamheten. Bidraget motsvarar for
innevarande budgetår inte fullt % av akademiens kostnader. Ett förstatligande
av institutet bör enligt utredningen följas av att staten övertar ansvaret för i
stort sett alla de befattningar, vilkas innehavare nu avlönas genom akademien.
Utredningens förslag innebär, att det fr. o. m. budgetåret 1964/65 vid institutet
bör finnas — förutom en ny tjänst som föreståndare och professor — sammanlagt
22 permanenta tjänster, däribland tre laboraturer. Härjämte föreslås, att den
vid institutet placerade personliga laboratorstjänsten för S. H. E. Slätis även
formellt knytes till institutet. Vid remissbehandlingen har framförts en rad synpunkter
rörande den föreslagna personalorganisationen. I åtskilliga yttranden
understryks önskvärdheten av att åtminstone nagra av de befattningar som nu
finansieras genom atomforskningsrådet överföres till det statliga institutet som
permanenta tjänster. Enligt min mening torde utredningens personalföislag motsvara
den för institutets verksamhet erforderliga basorganisationen.

Jag övergår nu till att behandla vissa spörsmål rörande de av utredningen
föreslagna tjänsterna. Jag tillstyrker, att en tjänst som föreståndare och professor
i lönegrad Bo 3 inrättas vid institutet fr. o.m. budgetåret 1964/65. Mot utredningens
förslag om tillsättningsförfarande för professorstjänsten har jag intet att
invända. I detta sammanhang vill jag erinra om att jag i årets statsverksproposition
(bil. 10, s. 377) understrukit vikten av att vid ledigförklarande av högre
lärartjänster sådana åtgärder vidtages, att kvalificerade utländska forskare stimuleras
att söka tjänster i Sverige inom ämnen, där såväl undervisning som
forskning saknar för verksamheten avgörande nationella särdrag.

Den för f. d. professorn vid Åbo akademi S. H. E. Slätis personliga laboratorstjänsten,
vilken inrättades genom beslut av 1948 års riksdag, bör i enlighet med
utredningens förslag överföras till institutet fr. o. m. nästa budgetar. Samtidigt
bör inrättas tre tjänster som laborator i Bo 1. Dessa tre laboratorstjänster bör
såsom utredningen föreslagit vara förenade med avdelningsföreståndarskap vid
institutet. I överensstämmelse med utredningens förslag förordar jag vidare, att
fr. o. m. nästa budgetår inrättas två tjänster som forskare i Ae 27, en tjänst som
förste forskningsingenjör i Ae 25, en tjänst som forskningsingenjör i Ae 23 samt
fyra tjänster som forskningsassistent i Ae21. Härjämte beräknar jag för nästa
budgetår — i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag — medel
till följande tjänster, nämligen en tjänst som forskningsingenjör i Ae 21, två

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1964

tjänster som laboratorieingenjör i Ae 19, en tjänst som laboratorieingenjör i
Ae 17, en tjänst som laboratorieingenjör i högst Ae 15, en tjänst som förste instrumentmakare
i Ae 13, en tjänst som instrumentmakare i Aell, två tjänster
som kansliskrivare i Ae 11, en tjänst som institutionstekniker i Ae 9 och en tjänst
som vaktmästare i Ae 7. Slutligen räknar jag med ett belopp av 40 000 kr. till
arvoderad arbetskraft m. m.

På här föreslagna tjänster bör — framhåller utredningen — utan föregående
ansökningsförfarande få förordnas innehavarna av motsvarande befattningar vid
Vetenskapsakademiens forskningsinstitut. Vissa remissinstanser ger emellertid
uttryck åt en annan uppfattning och kräver, att bl. a. tjänsterna som laborator
skall ledigförklaras och sökas i vanlig ordning. Med anledning härav finner jag,
att de tre nytillkommande laboratorstjänsterna bör förklaras till ansökan lediga.
Vid besättande av laboratur vid institutet bör tillämpas samma tillsättningsförfarande
som föreslagits gälla för tjänsten som föreståndare och professor. Innehavarna
av övriga institutsbefattningar, som avlönas av akademien, bör utan
ansökan få förordnas på motsvarande här föreslagna statliga tjänster.

För innehavaren av den nuvarande befattningen som vaktmästare i A 8
— vilken befattning enligt vad jag nyss förutsatt skall motsvaras av en statlig
tjänst placerad i Ae 7 — är jag inte beredd att, såsom utredningen föreslagit,
förorda en tjänst i Ao 8 på övergångsstat. Med hänsyn till den nuvarande befattningshavarens
tidigare tjänstgöringsförhållanden äger emellertid Kungl. Maj:t
besluta, att denne skall erhålla en personlig tjänst i lönegrad A 8.

I likhet med utredningen finner jag, att innehavare av tjänst som professor
eller laborator vid institutet bör inom ramen för sin tjänstgöringsskyldighet
åläggas att undervisa 65 timmar per läsår samt att förrätta examination och att
handleda dem som bedriver studier eller forskning vid institutet. Likaledes bör
innehavare av tjänst som forskare eller forskningsassistent vara skyldig att
lämna handledning. Efter kanslerns bestämmande bör nämnda skyldigheter
kunna fullgöras vid universitetet eller tekniska högskolan i Stockholm eller vid
bådadera.

Mot den här föreslagna lönegradsplaceringen av tjänsterna vid institutet och
därmed sammanhängande spörsmål har vederbörande personalrepresentanter
förklarat sig inte ha någon erinran. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
vidtaga de åtgärder, som övergångsvis kan komma att erfordras i samband med
genomförandet av den nya personalorganisationen.

Det för innevarande budgetår uppförda riksstatsanslaget Bidrag till vetenskaplig
verksamhet vid vetenskapsakademien är uppdelat på tre anslagsposter,
avseende dels bidrag till forskningsinstitutet för experimentell fysik, dels lönekostnad
för laboratorn S. H. E. Slätis’ personliga laboratur vid institutet, dels
ock lönekostnad för laboratorn och föreståndaren för Abisko naturvetenskapliga
station. Därest forskningsinstitutet förstatligas i överensstämmelse med vad jag i

Kungl. Maj:ts proposition nr /7 ur 1''JGJf

det föregående förordat, bör för nästa budgetår det nyssnämnda anslaget utgå
ur riksstaten. I samband med ett kommande förslag angående anslag för budgetåret
1964/65 till vissa forskningsråd m.m. avser jag att även upptaga fråga om
medelsanvisning till avlöning för laboratorn och föreståndaren för Abisko naturvetenskapliga
station.

Vid bifall till vad jag här förordat bör i personalförteckning under ett förslagsanslag,
benämnt Forskningsinstitutet för atomfysik: Avlöningar, uppföras följande
tjänster, nämligen en som föreståndare och professor i Bo 3, fyra som
laborator i Bo 1, varav en personlig för S. H. E. Slätis, två som forskare i Ae 27,
en som förste forskningsingenjör i Ae 25, en som forskningsingenjör i Ae 23, fyra
som forskningsassistent i Ae 21 och en som forskningsingenjör i Ae 21. Det totala
medelsbehovet under forskningsinstitutets avlöningsanslag beräknar jag för budgetåret
1964/65 till 835 000 kr.

Utredningen har för nästa budgetår beräknat ett medelsbehov för omkostnader
av 83 000 kr., motsvarande 10 % av det föreslagna avlöningsanslaget. Enligt
vad jag inhämtat kommer emellertid kostnaderna för elektrisk kraft att väsentligt
överstiga de belopp, som ryms inom ramen för utredningens beräkning.
Med hänsyn härtill anser jag mig böra räkna upp det av utredningen angivna
beloppet. Sålunda bör för budgetåret 1964/65 till forskningsinstitutet anvisas ett
särskilt förslagsanslag till omkostnader av 166 000 kr.

Medelsbehovet för materiel m.m. under budgetåret 1964/65 kan begränsas
till 85 000 kr., vilket belopp därför bör anvisas till forskningsinstitutet under ett
särskilt reservationsanslag till materiel m. in.

Under de senaste budgetåren har omkring hälften av driftkostnaderna vid
forskningsinstitutet bestritts genom bidrag från statens råd för atomforskning.
Vid min beräkning av institutets anslagsbehov för nästa budgetår har jag — i
likhet med utredningen — utgått från förutsättningen att forskningsrådet även
framdeles kommer att stödja verksamheten vid institutet. Enligt förut nämnda
avtal med Vetenskapsakademien skall vidare den för verksamheten vid institutet
avsedda vetenskapliga utrustningen jämte andra till forskningsinstitutet hörande
inventarier vid ombildningen utan vederlag tillfalla staten.

Vetenskapsakademiens forskningsinstitut är förlagt till en Nobelstiftelsen tillhörig
fastighet, belägen omedelbart väster om det nya universitetsområdet i
Frescati. Fastigheten, som utgör stadsägan nr 7 inom stadsdelen Brunnsviken
i Stockholm, omfattar ett markområde av ca 45 000 m2 jämte byggnader för
Vetenskapsakademiens Nobelinstitut med dess avdelningar för fysik och kemi.
Beslutet om utflyttning av Stockholms universitet till Frescatiområdet har
aktualiserat frågan om ett statligt förvärv av denna fastighet. Staten skulle
genom att övertaga äganderätten till fastigheten tillförsäkra universitetet dels
en betydande markreserv, dels förbättrade tillfartsmöjligheter till universitetsområdet.
Riksmuseiutredningen har därför under förbehåll av Kungl. Maj:ts

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1964

och riksdagens godkännande med Nobelstiftelsen slutit ett avtal av innebörd,
att stiftelsen mot en köpeskilling av 4 miljoner kr. till staten överlåter det aktuella
området med därå uppförda byggnader.

Med hänsyn till stockholmsuniversitetets behov av tillräckliga markresurser
för en ändamålsenlig planering av universitetets blivande anläggningar i Frescati
finner jag avtalet om förvärv av Nobelstiftelsens fastighet invid universitetsområdet
i Frescati tillfredsställande. Genom detta avtal kommer staten att i
fortsättningen disponera över ett sammanhängande område öster om Norrtäljevägen.
Köpeskillingen för fastigheten — 4 miljoner kr. — har jag inte någon
erinran mot. Jag förordar därför, att ifrågavarande fastighet — mark och byggnader
— förvärvas av staten för ett pris av 4 000 000 kr.

Det bör här nämnas att institutets hittillsvarande föreståndare, professorn
Manne Siegbahn, genom båda de aktuella avtalen personligen tillförsäkras vissa
förmåner. Vad i övrigt gäller de närmare detaljerna i avtalen torde få hänvisas
till avtalstexterna, vilka återgivits i det föregående.

Enligt min mening medför de båda avtalen för staten gynnsamma lösningar.
Jag förordar, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att godkänna
förevarande två med Nobelstiftelsen respektive Vetenskapsakademien villkorligt
slutna avtal. Jag vill erinra om att enligt avtalet med akademien detta blir gällande
endast under förutsättning att jämväl avtalet med Nobelstiftelsen kommer
till stånd.

Kungl. Maf:ts proposition nr lft år 196 b

IV. Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med
vad jag i det föregående förordat godkänna avtal med Nobelstiftelsen
angående överlåtelse till staten av fastighet inom
stadsdelen Brunnsviken i Stockholm;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med vad
jag i det föregående förordat godkänna avtal med Vetenskapsakademien
angående ombildning av akademiens forskningsinstitut
för experimentell fysik till ett statligt institut;

II. besluta, att i Stockholm skall den 1 juli 1964 inrättas en
statlig institution för utbildning och forskning på atomfysikens
område, benämnd forskningsinstitutet för atomfysik;

III. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad jag i
det föregående förordat fastställa personalförteckning för forskningsinstitutet
för atomfysik, att tillämpas tills vidare fr. o. m.
budgetåret 1964/65;

b) godkänna följande avlöningsstat för forskningsinstitutet
för atomfysik, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1964/65:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . . 177 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis...................... 3 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal.......... 410 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 245 000

Summa kr. 835 000

c) till Forskningsinstitutet för atomfysik: Avlöningar för
budgetåret 1964/65 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 835 000 kr.;

d) till Forskningsinstitutet för atomfysik: Omkostnader för
budgetåret 1964/65 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 166 000 kr.;

e) till Forskningsinstitutet för atomfysik: Materiel m. m. för

Kungl. Maj:ts proposition nr /7 år 196k

budgetåret 1964/65 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 85 000 kr.;

f) till Förvärv av en fastighet från Nobelstiftelsen för budgetåret
1964/65 under statens allmänna fastighetsfond anvisa
ett investeringsanslag av 4 000 000 kr.;

g) bemyndiga Kungl. Maj:t att fatta de beslut och vidtaga
de åtgärder i övrigt som fordras för genomförandet av vad jag
i det föregående föreslagit.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Marianne Soop

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1964 37

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ...................................................... 3

II. Forskningsinstitutets för fysik tillkomst, utbyggnad och organisation

in. ............................................................ 4

Tillkomst och utbyggnad ..................................... 4

Organisation, personal och finansiering......................... 5

III. Institutets framtida ställning och organisation m. m................ 9

A. Utredningen ............................................. 9

Verksamheten vid institutet ............................ 9

Institutets framtida ställning ........................... 12

Institutets framtida personalorganisation m. m............ 14

Vissa uppskattningar av driftkostnaderna vid institutet .... 17

Vissa fastighetsfrågor m. m.............................. 20

B. Yttranden ............................................... 23

C. Departementschefen ...................................... 29

IV. Hemställan