Kungl. Maj:ts proposition nr 165 (Proposition 1951:165)

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av Sveriges anslutning till Europarådets konveption
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna; given Stockholm slott
den 2 mars 1951.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jitrikesdepartementsärenden
för den 2 mars 1951 vill Kungl. Maj :t härmed föreslå
riksdagen att på sätt, varom föredragande departementschefen hemställt,
godkänna Sveriges anslutning till Europarådets konvention av den 4 november
1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna.

GUSTAF ADOLF.

östen Undén.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler ministern
för utrikes ärendena fråga om godkännande av Sveriges anslutning
till Europarådets konvention av den 4 november 1950 angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Föredraganden anför följande.

Genom Sveriges anslutning till Europarådet år 1949 (se proposition nr
214 till 1949 års riksdag) har vårt land blivit bundet av denna organisations
stadga av den 5 maj 1949. I inledningen till stadgan uttalas bl. a., att de
stater som grundat Europarådet ånyo bekänna sig till de andliga och moraliska
värden, vilka äro deras folks gemensamma arv och ur vilka personlig
och politisk frihet samt lagbundet samhällsskick framvuxit, begrepp som
utgöra grundvalarna för varje verklig demokrati. I artikel 1 a) i stadgan
säges därefter Europarådets syfte vara att åvägabringa en fastare enhet
mellan dess medlemmar i ändamål att förverkliga de ideal och principer, vilka
utgöra deras gemensamma arv, och att underlätta deras ekonomiska och
sociala framåtskridande. Därefter föreskrives i artikel 1 b), att det angivna
syftet skall med hjälp av Europarådets organ fullföljas bl. a. genom värnandet
och utvecklandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna.

Frågan om en lagstiftning till skydd för de så kallade mänskliga rättigheterna
har gamla anor i de demokratiska staternas historia. Välbekant är
den i Förenta Staternas konstitution ingående rättighetsförklaringen liksom
den i Frankrike under revolutionen år 1789 tillkomna förklaringen om
människans rättigheter, vilken sedermera inflöt i 1791 års franska författning.
Lagstiftning av motsvarande slag har därefter tillkommit i ett flertal
andra länder i Europa och Amerika.

I våra dagar har frågan om skydd för de mänskliga rättigheterna fått
förnyad aktualitet på grund av de grova kränkningar, för vilka de blivit
utsatta genom det nazistiska Tyskland samt dettas allierade och efterföljare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Samtidigt har ett behov gjort sig gällande av att anpassa de gamla rättighetsförklaringarnas
innehåll till den moderna tidens ändrade sociala och ekonomiska
förhållanden. Sålunda inskrevs i inledningen till Förenta Nationernas
stadga av den 26 juni 1945, att de Förenta Nationernas folk ånyo betygade
sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans
värdighet och värde samt på lika rättigheter för män och kvinnor.
Därefter säges i artikel 1 Förenta Nationernas ändamål bl. a. vara att åstadkomma
internationell samverkan vid befordrande och främjande av aktningen
för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan
avseende på ras, kön, språk eller religion. Till förverkligande av det nu angivna
ändamålet har Förenta Nationernas generalförsamling den 10 december
1948 antagit en universell förklaring angående de mänskliga rättigheterna.
Denna förklaring grundlägger emellertid icke några rättsliga förpliktelser
för staterna. Emellertid pågår för närvarande inom Förenta Nationerna
ett omfattande arbete, syftande till att låta rättighetsförklaringen efterföljas
av en konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna, varigenom
dessa skulle bliva omgärdade även av rättsligt bindande garantier. Arbetet
på denna konvention har likväl ännu icke fortskridit så långt, att
det med säkerhet kan överblickas när konventionen i färdigt skick kan komma
att föreläggas generalförsamlingen.

Att Europarådet, oaktat det sålunda inom Förenta Nationerna inledda arbetet,
påtagit sig att även inom Europarådets ram upprätta en konvention
till skydd för de mänskliga rättigheterna, får ses i belysning av alt konventionsarbetet
inom Förenta Nationerna visat sig möta betydande svårigheter
på grund av åsiktsskillnader mellan medlemsstaterna, bottnande i dessas
vitt skilda kulturarv och samhällstyper.

Europarådet är däremot en sammanslutning av en krets stater med gemensam
kultur, inom vilka man kan räkna med att påträffa en enhetlig
syn på de mänskliga rättigheterna. Att förankra denna begreppsbildning i
en internationell konvention har ansetts vara ett värdefullt sätt att låta den
i Europarådets stadga framhållna gemenskapen i fråga om frihetsideal
komma till uttryck, samtidigt som det i belysning av färska historiska erfarenheter
framstått såsom en näraliggande uppgift att genom en sådan konvention
skapa ett rättsligt skydd för de mänskliga rättigheterna.

På grund av vad nu anförts upptogs frågan om en konvention till skydd
för de mänskliga rättigheterna till behandling redan vid det första mötet
1949 med Europarådets rådgivande församling. En av församlingen den 8
september 1949 antagen rekommendation i ämnet hänsköts av Europarådets
ministerkommitté för närmare utredning först till en särskild kommitté
av juridiska experter och därefter till ett arbetsutskott, sammansatt av
högre befattningshavare inom de olika staternas utrikesdepartement. I expertkommittén
representerades Sverige av lagmannen Torsten Salén och i
arbetsutskottet av utrikesrådet Sture Petrén, vilken tillika utsågs till utskottets
ordförande. Utskottet framlade ett omarbetat förslag till konvention,
vilket efter vissa jämkningar av ministerkommittén i augusti 1950

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

översändes till församlingen för yttrande. Sedan församlingen uttalat sig,
blev konventionstexten föremål för ytterligare jämkningar vid sammanträde
med ministerkommittén i november 1950. I den utformning, konventionen
därigenom slutligen erhöll, öppnades densamma för underskrivande den 4
november 1950. Konventionen undertecknades omedelbart av Belgien, Danmark,
Frankrike, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge,
Saar, Storbritannien, Turkiet och Tyska Förbundsrepubliken. Därefter har
konventionen den 28 november 1950 undertecknats även av Sverige och Grekland,
varigenom den sålunda blivit underskriven av Europarådets samtliga
15 medlemmar.

Konventionen inledes med art. 1, enligt vilken de fördragsslutande parterna
förplikta sig att garantera envar, som befinner sig under deras jurisdiktion,
de fri- och rättigheter, som angivas i konventionen. Dessa fri- och
rättigheter bestämmas därefter i artiklarna 2—12. Såsom den första av de
mänskliga rättigheterna har i art. 2 upptagits rätten till livet, vilken rätt
skall vara skyddad genom lag. Ingen skall sålunda, enligt vad i artikeln
vidare utsäges, få berövas livet utom till verkställande av domstols dom i fall
då han dömts för brott, >som är i lag belagt med sådant straff. Till förtydligande
av denna bestämmelse innehåller artikeln vidare en hänvisning till
nödvärnssituationer och några därmed jämförliga fall, då utövande av våld
icke skall anses hava skett i strid mot konventionen, om det varit en följd
av absolut nödvändigt våld. I art. 3 stadgas därefter, att ingen får utsättas
för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Art. 4 förbjuder, att någon hålles i slaveri eller träldom, samt föreskriver
vidare, att ingen må nödgas att utföra tvångsarbete. Såsom tvångsarbete i
artikelns mening skall emellertid bl. a. icke anses arbete, som regelmässigt
utkräves av den, som lagligen är underkastad frihetsförlust enligt art. 5.
Sistnämnda artikel har avseende även å det fall att någon berövas sin frihet,
emedan han är lösdrivare. Envars rätt till frihet och personlig säkerhet
garanteras av art. 5, vilken föreskriver, att ingen må berövas sin frihet utom
i vissa uppräknade fall och i den ordning, som lagen föreskriver. De uppräknade
fallen, då frihetsberövande medgives, äro följande: a) att någon
lagligen är berövad sin frihet efter fällande dom av vederbörlig domstol; b)
att någon är lagligen arresterad eller eljest berövad sin frihet, antingen med
anledning av att han underlåtit att uppfylla domstols lagligen givna föreläggande,
eller i ändamål att uppnå fullgörande av någon i lag föreskriven
skyldighet; c) att någon är lagligen arresterad eller eljest berövad sin frihet
för att ställas inför vederbörlig rättslig myndighet såsom skäligen misstänkt
för att ha förövat brott eller när det skäligen anses nödvändigt att förhindra
honom att begå ett brott eller att undkomma efter att ha gjort detta; d)
att en underårig i laga ordning är berövad sin frihet för att undergå skyddsuppfostran
eller för att inställas inför vederbörlig rättslig myndighet; e) att
någon är lagligen berövad sin frihet till förhindrande av spridning av smittosam
sjukdom eller emedan han är sinnessjuk, alkoholist, hänfallen åt missbruk
av droger eller lösdrivare; samt f) att någon är lagligen arresterad eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

eljest berövad sin frihet till förhindrande av att han obehörigen inkommer
i landet eller som ett led i förfarande för hans utvisning eller utlämnande.
Vidare föreskrives i denna artikel, att envar, som arresteras, snarast möjligt
och på ett språk, som han förstår, skall underrättas om skälen för åtgärden
och om varje anklagelse mot honom. Därefter stadgas, att envar, som är
arresterad såsom misstänkt för brott, ofördröj ligen skall ställas inför domare
eller annan ämbetsman, som enligt lag beklätts med domsmakt, samt
skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i avvaktan
på rättegång. Artikeln upptager ytterligare ett stadgande om att
envar, som berövas sin frihet genom arrestering eller eljest, skall äga rätt
att inför domstol påfordra, att lagligheten av frihetsberövandet snabbt
må prövas samt frigivning beslutas, om åtgärden icke var laglig. Slutligen
stadgas i artikeln, att envar som utsatts för arrestering eller annat frihetsberövande
i strid mot bestämmelserna i artikeln skall äga rätt till skadestånd.
I art. 6 fastställes, att envar, när det gäller att pröva hans civila rättigheter
eller skyldigheter, liksom när det gäller anklagelser mot honom för
brott, skall vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig
tid samt inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag.
Principen om rättegångens offentlighet skall få lida inskränkningar endast
i vissa uppräknade fall, såsom då hänsyn till statens säkerhet eller till sedligheten
så kräva. Vidare föreskrives i denna artikel, att envar, som blivit
anklagad för brottslig gärning, skall betraktas som oskyldig intill dess hans
skuld lagligen fastställts, I rättegången skall den anklagade vara tillförsäkrad
följande minimirättigheter: att ofördröj ligen, på ett språk som han förstår
och i detalj bliva underrättad om innebörden av anklagelsen mot honom;
att åtnjuta tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar; att
försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde, .som han själv utsett,
eller att, i fall då han saknar erforderliga medel för betalning av rättegångsbiträde,
erhålla sådant utan kostnad, om rättvisan så fordrar; att förhöra
eller låta förhöra vittnen; samt att utan kostnad åtnjuta bistånd av tolk, om
han icke förstår eller talar det språk, som begagnas i domstolen. Därefter
stadgas i art. 7, att ingen må fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet,
som vid tidpunkten för dess begående icke utgjorde ett brott enligt
inhemsk eller internationell rätt. Icke heller skall högre straff få utmätas än
som var tillämpligt vid tidpunkten för den brottsliga gärningens begående.
Vad sålunda stadgats skall likväl icke hindra rannsakning och bestraffning
av den som gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet, som vid
tidpunkten för dess begående var brottslig enligt de allmänna rättsprinciper,
som erkännas av civiliserade stater. Enligt art. 8 skall envar hava rätt till
skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentlig
myndighet skall icke få störa åtnjutandet av denna rättighet, med undantag
för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt
med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten, landets
ekonomiska välstånd, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården,
skyddandet av sedligheten eller av andra personers fri- och rättigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

På motsvarande sätt föreskrives i art. 9, att envar skall äga rätt till tankefrihet,
samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt förklaras innefatta frihet
att byta religion eller tro samt frihet att ensam eller i gemenskap med
andra, offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom gudstjänst,
undervisning, andaktsövningar och iakttagande av religiösa sedvänjor. Envars
frihet att utöva sin religion eller tro iskall endast få underkastas sådana
inskränkningar, som äro angivna i lag och som äro nödvändiga i ett demokratiskt
samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, upprätthållandet
av allmän ordning, hälsovården eller skyddandet av sedligheten eller av
andra personers fri- och rättigheter. I art. 10 stadgas skydd för yttrandefriheten,
vilken förklaras innefatta åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och
sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och
oberoende av territoriella gränser. Emellertid uttalas vidare i artikeln att,
enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter,
det må underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller
straffpåföljder, som äro angivna i lag och i ett- demokratiskt samhälle äro
nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den territoriella integriteten,
den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården,
skyddandet av sedligheten eller av annans goda namn och rykte eller rättigheter,
förhindrandet av att förtroliga underrättelser spridas eller upprätthållandet
av domstolarnas auktoritet och opartiskhet. I art. 11 behandlas
förenings- och församlingsfriheten, i det att här föreskrives, att envar skall
äga rätt till frihet att deltaga i fredliga sammankomster och till föreningsfrihet,
däri inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att
skydda sina intressen. Utövandet av dessa rättigheter skall icke få underkastas
andra inskränkningar än sådana, som äro angivna i lag och i ett
demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den
allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården,
skyddandet av sedligheten eller av annans fri- och rättigheter. Artikeln skall
likväl icke förhindra, att beträffande medlemmar av de väpnade styrkorna,
polisen eller den statliga förvaltningen inskränkningar göras i de nu ifrågavarande
rättigheternas utövande. Uppräknandet av de rättigheter, som enligt
konventionen skola skyddas, avslutas med art. 12, vari säges att giftasvuxna
män och kvinnor skola äga rätt att ingå äktenskap och bilda familj
i enlighet med de inhemska lagar, som reglera utövandet av denna rättighet.

Europarådets rådgivande församling har uttalat sig för att jämväl äganderätten,
föräldrars rätt att uppfostra sina barn och medborgarnas politiska
rättigheter skulle skyddas i konventionen. Vid sitt sammanträde i november
1950 har ministerkommittén uppdragit åt en särskild expertkommitté att
utreda frågan om konventionens utvidgning i nu angivna hänseenden.

I art. 13 föreskrives därefter, att envar, vars i konventionen angivna frioch
rättigheter kränkts, skall äga effektiv möjlighet att tala härå inför en
inhemsk myndighet och detta även i det fall, att kränkningen förövats av
ämbetsman i tjänsteutövning. Art. lk fastslår, att åtnjutandet av de i konventionen
angivna fri- och rättigheterna skall tryggas utan åtskillnad av

Kungl. Mnj:ts proposition nr 165.

något slag, såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk
eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, tillhörighet till nationell
minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt. Enligt art. 15 har
fördragsslutande part under krig eller i annat allmänt nödläge, som hotar
nationens existens, rätt att vidtaga åtgärder, som innebära avvikelser från
konventionen i den utsträckning, som är oundgängligen erforderlig med
hänsyn till situationens krav, och under förutsättning att åtgärderna icke
strida mot landets övriga förpliktelser enligt den internationella rätten.
Dock skola några inskränkningar icke få ske beträffande de rättigheter, som
angivas i artiklarna 2 och 3, art. 4, såvitt gäller det däri stadgade förbudet
mot slaveri, samt art. 7. I art. 16 uttalas, att intet i artiklarna 10, 11 eller
14 får anses hindra de fördragsslutande parterna från att stadga inskränkningar
i utlänningars politiska verksamhet. Under art. 11 har upptagits ett
stadgande av innehåll, att intet i konventionen får tolkas såsom medförande
rätt för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra
handling, som syftar till att tillintetgöra någon av de fri- eller rättigheter,
som angivits i konventionen, eller till att inskränka dem i större utsträckning
än som däri medgivits. Vidare säges i art. 18, att de inskränkningar, som i
konventionen medgivits beträffande de däri upptagna fri- och rättigheterna,
icke må vidtagas annat än i de syften, med hänsyn till vilka de tillåtits.

I fråga om garantier för konventionens efterlevnad föreskrives i art. 19,
att det skall upprättas dels en europeisk kommission för de mänskliga
rättigheterna, dels ock en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna.
Angående kommissionen meddelas därefter föreskrifter i artiklarna 20—37.
Enligt art. 20 skall kommissionen bestå av ledamöter till samma antal som
de fördragsslutande parterna. Mer än en ledamot av kommissionen äger
icke vara medborgare i en och samma stat. Angående tillsättandet av ledamöterna
i kommissionen gäller enligt art. 21, att de skola väljas av Europarådets
ministerkommitté med absolut majoritet och från en namnlista, som
upprättas av den rådgivande församlingens presidium. Varje nationell grupp
av ombud i församlingen skall föreslå tre kandidater, av vilka minst två
skola vara av samma nationalitet som gruppen. I fråga om mandattiden
gäller enligt art. 22, att kommissionens ledamöter skola väljas för en tid
av sex år. Emellertid skall för sju av de ledamöter, som utses vid det första
valet, mandattiden vara tre år, så att val vart tredje år kommer att förrättas
till en del av platserna i kommissionen. I art. 23 har fastslagits, att
kommissionens ledamöter taga säte däri icke såsom regeringsombud utan
i egenskap av enskilda personer. Angående anhängiggörandet av ärenden
inför kommissionen gäller enligt art. 24, att fördragsslutande part genom
Europarådets generalsekreterare kan till kommissionen hänskjuta påstående
om kränkning av bestämmelserna i konventionen från annan fördragsslutande
parts sida. Vidare föreskrives i art. 25, att kommissionen må mottaga
till Europarådets generalsekreterare riktade framställningar från enskilda
personer, icke-statliga organisationer eller grupper av enskilda, som påstå
sig hava genom någon av de fördragsslutande parterna utsatts för kränk -

8 Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

ning av någon i konventionen angiven rättighet. Som förutsättning för att
kommissionen skall äga upptaga en dylik framställning har likväl uppställts,
att den fördragsslutande part, mot vilken klagan riktas, förklarat
sig erkänna kommissionens behörighet att mottaga framställningar av nu
ifrågavarande slag samt att minst sex fördragsslutande parter äro bundna
av sådana förklaringar. I art. 26 föreskrives, att kommissionen äger upptaga
ett ärende först sedan alla inhemska rättsmedel uttömts, samt icke
senare än sex månader från den dag, då det slutliga beslutet meddelades. I
art. 27 stadgas, att en framställning enligt art. 25 icke får av kommissionen
upptagas, därest framställningen är anonym eller i det väsentliga innefattar
samma yrkande som en framställning, vilken redan prövats av kommissionen
eller redan hänskjutits till internationell undersökning eller reglering
i annan form och vilken icke innehåller några nya relevanta upplysningar.
Då en framställning upptages, skall kommissionen enligt art. 28
till utrönande av de faktiska omständigheterna i fallet genomgå framställningen
tillsammans med representanter för parterna samt, om det befinnes
erforderligt, företaga en undersökning, vars effektiva genomförande de
berörda staterna efter utbyte av synpunkter med kommissionen skola i erforderlig
grad underlätta. Kommissionen skall vidare ställa sig till parternas
förfogande i syfte att nå en uppgörelse i godo på grundval av respekterandet
av de mänskliga rättigheterna sådana de definierats i konventionen.
De nu angivna åliggandena skall kommissionen enligt art. 29 fullgöra genom
en under kommission bestående av sju ledamöter av kommissionen.
Därest underkommissionen lyckas åvägabringa en uppgörelse i godo, skall
den utarbeta en rapport, som skall tillställas de berörda staterna, ministerkommittén
och Europarådets generalsekreterare för offentliggörande. Rapporten
skall begränsas till en kort redogörelse för de faktiska omständigheterna
och för den lösning som uppnåtts (art. 30). Om en lösning däremot
icke kunnat uppnås, skall enligt art. 31 kommissionen utarbeta en rapport
rörande de faktiska omständigheterna i fallet samt angiva, huruvida kommissionen
anser desamma innebära, att den ifrågavarande staten brutit mot
sina förpliktelser enligt konventionen. Rapporten skall överlämnas till ministerkommittén,
i samband varmed kommissionen äger framlägga de förslag
som den anser lämpliga. Angående ministerkommitténs behandling av
rapporten stadgas i art. 32, att, om ärendet icke inom tre månader från
dagen för rapportens överlämnande hänskjutits till den europeiska domstolen
för de mänskliga rättigheterna, ministerkommittén med två tredjedelars
majoritet skall fastställa, huruvida kränkning av konventionen skett.

I händelse denna fråga besvaras jakande, skall ministerkommittén föreskriva
en frist, inom vilken den berörda staten har att vidtaga de åtgärder,
som bliva erforderliga till följd av ministerkommitténs beslut. Därest staten
i fråga icke inom den föreskrivna fristen vidtagit tillfredsställande åtgärder,
skall ministerkommittén med två tredjedelars majoritet besluta, vilken
verkan dess ursprungliga beslut skall erhålla, samt publicera kommissionens
rapport. De fördragsslutande parterna förbinda sig att anse varje

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

beslut, som ministerkommittén fattar med tillämpning av det förut sagda,
såsom för sig bindande.

Angående den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ha
bestämmelser meddelats i artiklarna 38—56. I art. 38 stadgas, att domstolen
skall vara sammansatt av domare till samma antal som Europarådets medlemmar
samt att mer än en domare icke må vara medborgare i en och samma
stat. I fråga om valet av domstolens ledamöter gäller enligt art. 39, att de
skola väljas av den rådgivande församlingen med majoriteten av de röster,
som avgivas på en lista över personer, vilka föreslås av Europarådets medlemmar.
Varje medlemsstat skall härvid nämna tre kandidater, av vilka
minst två skola vara medborgare i den förslagsställande staten. Angående
kandidaternas kompetens föreskrives, att de skola äga hög moralisk standard
samt att de antingen skola uppfylla de villkor som erfordras för utnämning
till högre domarebefattningar eller vara rättslärde av erkänd kompetens.
I vad gäller mandattiden skola domstolens ledamöter enligt art. 40
väljas för en tid av nio år med den inskränkning, som vid det första valet
följer därav, att i fortsättningen vart tredje år skall förrättas val till en
del av platserna i domstolen. Domstolens ledamöter skola icke vara heltidsavlönade
utan skola enligt art. 42 för varje tjänstgöringsdag erhålla en
ersättning som bestämmes av ministerkommittén. Vid handläggningen av
mål, som hänskjutits till domstolen, skall denna enligt art. 43 bestå av en
avdelning, sammansatt av sju domare. Självskriven ledamot av avdelningen
skall beträffande varje stat, som är part i målet, vara den domare, som är
medborgare i staten, eller, i brist på sådan domare, en person vilken staten
utser att taga säte som domare. Övriga domare skola utväljas genom lottdragning,
innan målet börjar handläggas. Enligt art. 44 gäller, att endast
de fördragsslutande parterna och den förut omnämnda kommissionen äga
hänskjuta ett mål till domstolen. I art. 45 har föreskrivits, att domstolens
behörighet omfattar alla tvister rörande tolkningen och tillämpningen av
konventionen, vilka de fördragsslutande parterna eller kommissionen hänskjuter
till domstolen i enlighet med bestämmelserna i art. 48. Enligt art. 46
må envar av de fördragsslutande parterna när som helst förklara sig erkänna,
att i alla frågor angående tolkning och tillämpning av konventionen
domstolens jurisdiktion är för parten tvingande i och för sig och utan särskild
överenskommelse. I art. 41 stadgas, att mål ej må hänskjutas till domstolen
annat än efter det att kommissionen fastställt att det icke lyckats
nå en uppgörelse i godo, samt inom den i art. 32 föreskrivna fristen av tre
månader. Enligt art. 48 gäller som förutsättning för att ett mål skall kunna
hänskjutas till domstolen, att de stater, om vilka fråga är, obligatoriskt äro
underkastade domstolens jurisdiktion eller samtyckt till att detta särskilda
mål skall hänskjutas till domstolen. Under nu angivna betingelser kan ett
mål hänskjutas till domstolen genom a) kommissionen; b) fördragsslutande
part, vars medborgare uppges vara förfördelad; c) fördragsslutande part,
som hänskjutit fallet till kommissionen; samt d) fördragsslutande part,
mot vilken klagomålet riktats. Enligt art. 49 skall i händelse av tvist rörande

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

domstolens behörighet frågan härom avgöras genom beslut av domstolen.
I fråga om domstolens utslag har i art. 50 stadgats att, därest domstolen
finner att beslut eller åtgärd av någon rättslig myndighet eller annan myndighet
hos någon fördragsslutande part helt eller delvis står i strid mot de
förpliktelser som härröra ur konventionen och därest sagda parts inhemska
rätt endast till en del medgiver att gottgörelse lämnas för beslutets eller åtgärdens
verkningar, domstolens utslag, om så befinnes nödvändigt, skall
tillerkänna den förfördelade parten skälig gottgörelse. I art. 52 föreskrives,
att domstolens utslag är slutgiltigt, och enligt art. 53 förbinda sig de
fördragsslutande parterna att efterkomma domstolens utslag i alla de mål i
vilka de äro parter. I art. 56 stadgas, att det första valet av domstolens ledamöter
skall äga rum först sedan de förklaringar av de fördragsslutande
parterna, som omnämnas i art. 46, uppnått ett antal av åtta. Intet mål skall
kunna hänskjutas till domstolen före nämnda val.

Det sista avsnittet av konventionen omfattar artiklarna 57—66. I art. 57
har föreskrivits, att på anmodan av Europarådets generalsekreterare varje
fördragsslutande part skall tillhandahålla upplysningar om det sätt på vilket
dess inhemska lagstiftning säkerställer ett effektivt efterlevande av bestämmelserna
i konventionen. Enligt art. 58 skola kommissionens och domstolens
utgifter bestridas av Europarådet. Genom art. 59 tillerkännes kommissionens
och domstolens ledamöter privilegier och immunitet i likhet med
Europarådets funktionärer. I art. 60 stadgas, att intet i konventionen må
tolkas som en begränsning eller inskränkning av någon av de mänskliga
rättigheter eller grundläggande friheter, vilka må vara garanterade i de
tördragsslutande parternas lagar eller i någon annan konvention, vari de
äro parter. I fråga om behörigt forum för tvister rörande konventionen, innehåller
art. 62, att de fördragsslutande parterna, utom i händelse av särskild
överenskommelse, ömsesidigt avstå från att begagna sig av fördrag,
konventioner, eller deklarationer, som äro gällande mellan dem, för att genom
ansökan hänskjuta en tvist, som uppstår rörande tolkningen eller tilllämpningen
av konventionen, till reglering i annan ordning än som stadgas
däri. Enligt art. 63 skall en stat vid sin ratificering av konventionen eller
när som helst senare genom notifikation till Europarådets generalsekreterare
kunna förklara, att konventionen skall tillämpas på alla eller något av de
territorier, för vilkas internationella förbindelser staten i fråga svarar. Inom
dylika territorier skola likväl konventionens bestämmelser tillämpas med
hänsyn till vad de lokala förhållandena kräva. Vid undertecknandet av konventionen
eller vid deponerandet av sitt ratifikationsinstrument skall en
stat enligt art. 64, kunna göra förbehåll med avseende på någon särskild
bestämmelse i konventionen, i den mån lagstadgande, som då äger giltighet
inom statens territorium, icke överensstämmer med bestämmelsen i fråga.
Förbehåll av allmän karaktär skola däremot icke vara tillåtna. Uppsägning
av konventionen får enligt art. 65 icke ske annat än efter utgången av fem
år från dagen för konventionens ikraftträdande. Enligt art. 66 är konventionen
öppen för undertecknande av Europarådets medlemsstater. Den skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

ratificeras och skall träda i kraft, då tio ratifikationsinstrument blivit deponerade
hos Europarådets generalsekreterare.

Departementschefen.

Den konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna, varom
nu är fråga, har tillkommit för att förverkliga önskemål, vilka kommit till
uttryck såväl vid utarbetandet av Europarådets stadga som sedermera
inom denna organisations rådgivande församling. I en tid, som bevittnat
hur de mänskliga rättigheterna förtrampats i förut okänd omfattning, har
det för Europarådets medlemsstater framstått såsom angeläget att i en högtidlig
form fastställa den uppfattning av de mänskliga rättigheterna, som
är en del av deras gemensamma kulturarv, samtidigt som man genom att
låta detta ske i formen av en konvention velat låta dessa rättigheter bliva
omgärdade av ett rättsligt skydd. Givetvis bör även Sverige lämna sin medverkan
härtill.

En granskning av de i konventionen upptagna rättigheterna ger vid handen,
att det i beskrivningen av desamma icke lärer möta något hinder för
Sverige att ansluta sig till konventionen. Vad i art. 2 uttalas om att envars
rätt till livet skall skyddas genom lag täckes sålunda av den svenska strafflagens
bestämmelser om straff för mord och dråp m. in. Det i art. 3 upptagna
stadgandet, att ingen må utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning står i full samklang med rättegångsbalken
och lagstiftningen om straffverkställighet. Förbudet mot slaveri och
träldom i art. 5 är täckt av bestämmelserna i 15 kap. strafflagen. Det i
samma artikel upptagna förbudet mot tvångsarbete annat än i vissa uppräknade
fall ger heller icke anledning till några betänkligheter, eftersom
de medgivna undantagsfallen täcka alla de situationer, i vilka arbetstvång
kan förekomma enligt svensk lag. Den i art. 5 garanterade rätten till frihet
och personlig säkerhet är skyddad genom § 16 regeringsformen. Några andra
fall av frihetsberövande än de, som äro tillåtna enligt artikeln, finnas
icke enligt svensk lag. Vad i artikeln säges därom, att envar, som arresteras,
skall underrättas om anklagelsen mot honom, samt om att den arresterade
ofördröj ligen skall ställas inför domstol, motsvaras av bestämmelserna
i rättegångsbalken. Den i artikeln vidare upptagna föreskriften att envar,
som berövas friheten genom arrestering eller eljest, skall äga rätt att
inför domstol påfordra, att lagligheten av frihetsberövandet snabbt må prövas,
är för straffprocessens del täckt av rättegångsbalkens föreskrifter. Beträffande
de övriga fall av frihetsberövande, vilka här kunna komma i fråga,
gäller att det för vederbörande städse finnes en möjlighet att få frågan
om frihetsberövandet omprövad. Även om de organ, vilka handhava denna
prövning för närvarande icke alla äro att beteckna såsom domstolar i den
betydelse ordet har i det svenska författningsspråket, t. ex. sinnessjuknämnden,
får dock anses att det förfarande, som här föreskrivits, motsvarar
vad som i konventionen åsyftas. I artikeln föreskrives slutligen, att
den som utsatts för arrestering eller annat frihetsberövande i strid mot

Kungl. Maj.ts proposition nr 16ö.

artikelns bestämmelser, skall äga rätt till skadestånd. I anledning härav
må till en början hänvisas till lagen den 13 april 1945 om ersättning i vissa
tall åt oskyldigt häktade och dömda. Vidare må framhållas att, därest olagligt
frihetsberövande skulle äga rum i andra sammanhang än straffprocessuella,
möjlighet gives att föra ersättningstalan mot den befattningshavare,
som är ansvarig för det oriktiga frihetsberövande!. Bestämmelserna i art. 6
om rättegångsgarantierna äro i full utsträckning täckta av rättegångsbalken.
Den i art. 7 upptagna grundsatsen, att ingen må fällas till ansvar för
någon gärning, som vid tidpunkten för dess begående icke utgjorde ett
brott, ävensom att högre straff icke må utmätas än som var tillämpligt vid
tidpunkten för gärningens begående, svarar fullt ut mot den svenska strafflagens
ståndpunkt sådan denna kommit till uttryck i 5 § strafflagens promulgationsförordning.
Det i art. 8 stadgade skyddet för envars privat- och
familjeliv, hans hem och hans korrespondens täckes av bestämmelserna i
15 kap. strafflagen om straff för brott mot hemfrid och brevhemlighet. De
ingrepp i åtnjutandet av nu ifrågavarande rättigheter, som kunna förekomma
från myndigheternas sida, sträcka sig i vårt land icke längre än som
i artikeln medgivas. I fråga om skyddet för religionsfriheten i art. 9 förhåller
det sig däremot sålunda, att den nuvarande svenska lagstiftningen
icke medger så stort mått av religionsfrihet, som i konventionen förutsättes.
Bl. a. medger den ännu gällande dissenterförordningen av 1873 icke utträde
ur svenska kyrkan annat än för den som inträder i något visst annat kristet
trossamfund. Enligt det förslag till religionsfrihetslag m. m., som genom
propositionen nr 100 avlåtits till årets riksdag, bortfalla emellertid de
ännu gällande inskränkningarna i religionsfriheten. Därest ifrågavarande
förslag blir upphöjt till lag, kommer följaktligen icke i nu ifrågavarande
hänseende att möta något hinder för Sveriges anslutning till konventionen.
Skulle åter förslaget icke vinna riksdagens bifall, lärer ratifikation av
konventionen för Sveriges del böra ske under förbehåll för vår alltjämt
gällande äldre religionsfrihetslagstiftning, på sätt art. 64 i konventionen
medger. Den i art. 10 innefattade beskrivningen av yttrandefriheten överensstämmer
i vad gäller spridandet av tryckta skrifter med den svenska
tryckfrihetslagstiftningen. Icke heller i övrigt möter i vad avser denna artikel
något hinder för att Sverige ansluter sig till konventionen. Även det i
art. 11 stadgade skyddet för förenings- och församlingsfriheten har motsvarighet
i den svenska rätten. I sadant hänseende må bl. a. erinras om lagen
den 11 september 1936 om förenings- och förhandlingsrätt samt om de
i 13 § ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 innefattade föreskrifterna
om bl. a. hållande av allmänt föredrag. Att även den i art. 12
upptagna rätten för giftasvuxna män och kvinnor att ingå äktenskap och
bilda familj är erkänd i Sverige kräver intet särskilt påpekande. Icke heller
innehållet i art. 13 strider mot den i Sverige gällande ordningen. Då det i
denna artikel föreskrives, att envar, vars i konventionen angivna fri- och
rättigheter kränkts, skall äga effektiv möjlighet att tala härå inför inhemsk
myndighet och detta även i det fall, att kränkningen förövats av ämbets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

man i tjänsteutövning, må hänvisas till den svenska justitieombudsmansoch
militieombudsmansinstitutionen, som tillkommit just för att tillgodose
de synpunkter som här äro i fråga. Tydligt är vidare, att även det i
art. 14 stadgade förbudet för diskrimination i fråga om åtnjutandet av de
mänskliga rättigheterna på grund av kön, ras, hudfärg, spåk, religion, politisk
eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, tillhörighet till
nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt står i överensstämmelse
med den svenska rättsordningen. Att utlänningar, som uppehålla
sig här i landet, kunna åläggas begränsningar i fråga om rätten att driva
politisk verksamhet har täckning i art. 16. Denna artikel torde kunna åberopas
även i vad gäller det förhållandet att endast svenska medborgare
kunna vara ansvariga utgivare av periodiska skrifter.

Vid bedömningen av de i artiklarna 19—56 innefattade stadgandena angående
tryggandet av konventionens efterlevnad är att märka, att konventionen
icke i främsta rummet ålägger de fördragsslutande staterna förpliktelser
med avseende på deras handlande i förhållande till varandra eller till
varandras medborgare utan i förhållande till deras egna undersåtar. Detta
förhållande, varigenom konventionen skiljer sig från konventioner i allmänhet,
är tydligen ägnat att inverka både på frågan om vem som skall
kunna påkalla prövning av huruvida konventionen blivit kränkt och på frågan
hur prövningen skall vara anordnad.

Enligt konventionen skall till en början upprättas ett obligatoriskt organ
för övervakning av konventionens efterlevnad, nämligen den europeiska
kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Kommissionen, vars ledamöter
skola utses av Europarådets ministerkommitté efter förslag från de
olika nationella grupperna av ombud i den rådgivande församlingen, skall
i första hand vara behörig att upptaga anmälningar av en fördragsslutande
part mot en annan för kränkning av konventionen. Därest en sådan anmälan
göres, skall kommissionen sörja för utredning av saksammanhanget och
söka åstadkomma en uppgörelse i godo. Om detta icke lyckas, skall kommissionen
avgiva rapport till ministerkommittén. Denna fastställer därefter
med två tredjedelars majoritet, huruvida kränkning av konventionen skett.
Därest kränkning av konventionen konstateras, utsätter ministerkommittén
en frist, inom vilken den berörda staten har att vidtaga de åtgärder,
som bliva erforderliga till följd av ministerkommitténs beslut. Om sådana
åtgärder icke vidtagits före fristens utgång, skall ministerkommittén med
två tredjedelars majoritet besluta, vilken verkan dess ursprungliga beslut
skall erhålla. Det sålunda slutligt fattade beslutet blir bindande för den berörda
staten (art. 32). Mot den sålunda stadgade proceduren synas några
invändningar icke kunna göras. Att i slutstadiet ministerkommitténs beslut
blir bindande får ses i belysning av att enligt art. 62 de fördragsslutande parterna
avstå från alt vid tvist rörande konventionens tolkning eller tillämpning
åberopa eljest mellan dem gällande fördrag, konventioner eller deklarationer
för att åvägabringa en reglering av tvisten, t. ex. genom Haag-domstolen
eller genom skiljedomsförfarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Emellertid föreskriver vidare konventionen: i art. 25, att den europeiska
kommissionen för de mänskliga rättigheterna skall kunna upptaga anmälningar
även från enskilda personer, icke-statliga organisationer eller
grupper av enskilda, som påstå sig ha blivit offer för kränkning av konventionen
från någon fördragsslutande stats sida. Förfarandet inför kommissionen
och senare blir därefter analogt med det förut beskrivna. Förutsättning
för kommissionens behörighet att upptaga en dylik anmälan är emellertid, att
den stat, mot vilken anmälan är riktad, genom en särskild förklaring erkänt
kommissionens behörighet att mottaga dylika framställningar, varjämte erfordras,
att minst sex av de fördragsslutande staterna äro bundna av förklaringar
av nu ifrågavarande innehåll. Fråga uppkommer alltså, huruvida
Sverige vid en eventuell ratifikation av konventionen skall låta ratifikationen
åtföljas av en förklaring av nu förevarande slag. Det kan visserligen
sägas, att en rätt för enskilda personer och organisationer att inkomma med
framställningar till kommissionen skulle kunna låna sig till missbruk i propagandistiskt
syfte. Ett skydd häremot innefattas emellertid i art. 27, som
bl. a. föreskriver att kommissionen skall avvisa framställning, som kommissionen
anser vara uppenbarligen ogrundad eller utgöra ett missbruk
av rätten att göra framställning. Vidare må framhållas att, eftersom konventionen,
på sätt förut sagts, i främsta rummet ålägger staterna förpliktelser
med avseende på deras förhållande till sina egna medborgare, konventionens
efterlevnad icke synes kunna effektivt garanteras, om icke de enskilda
tillförsäkras någon form av talerätt vid kränkningar av konventionen. Det
är nämligen långtifrån säkert att det, för det fall att en stat kränker sina
medborgares mänskliga rättigheter, skall finnas någon annan stat, som är
beredd att med anledning härav framställa en anklagelse mot den förra
staten. Utifrån nu angivna överväganden finner jag, att Sverige bör låta
en ratifikation av konventionen åtföljas av en förklaring enligt art. 25 om
att Sverige erkänner kommissionens behörighet att upptaga framställningar
från enskilda personer, icke-statliga organisationer och grupper av
enskilda.

Vid sidan av kommissionen skall enligt konventionen inrättas även en
europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna, inför vilken tvister skola
kunna bringas, sedan kommissionen fastställt, att det icke lyckats att nå en
uppgörelse i godo. Denna domstol skall dock endast bliva behörig i förhållande
till fördragsslutande stater, som genom särskilda förklaringar underställt
sig domstolens jurisdiktion (artiklarna 56 och 58). Domstolen skall
vidare icke upprättas, förrän åtta fördragsslutande stater avgivit förklaring
om att de i alla frågor angående tolkning och tillämpning av konventionen
underkasta sig domstolen (art. 56). Innan erfarenheten visat, att det vid
sidan av kommissionen finnes ett praktiskt behov av domstolen, finner
jag icke, att Sverige bör avgiva någon förklaring av sistnämnda slag.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att Europarådets
här bilagda konvention av den 4 november angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna måtte föreläggas
riksdagen och hemställer alltså

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att godkänna, att Sverige ansluter sig till konventionen
ävensom att Sverige därvid enligt artikel 25 i konventionen
förklarar sig erkänna den europeiska kommissionen för de
mänskliga rättigheterna såsom behörig att mottaga framställningar
från enskilda personer, icke-statliga organisationer
och grupper av enskilda, som påstå sig hava genom någon
av de höga fördragsslutande parterna utsatts för kränkning
av någon av de i konventionen angivna rättigheterna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Sture Johansson.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

Convention

för the Protection of
Human Kights and
Fundamental
Freedoms

The Governments signatory
hereto, being
Members of the Council
of Europé,

Considering the Universal
Declaration of Human
Rights proclaimed
by the General Assembly
of the United Nations on
lOth December 1948;

Considering that this
Declaration aims åt securing
the universal and
effective recognition and
observance of the Rights
therein declared;

Considering that the
aim of the Council of
Europé is the achievement
of greater unity between
its Members and
that one of the methods
by which that aim is to
be pursued is the maintenance
and further realisation
of Human
Rights and Fundamental
Freedoms;

Reaffirming their profound
belief in those Fundamental
Freedoms which
are the foundation of
justice and peace in the
world and are best maintained
on the one hand
by an effective political
democracy and on the
other by a common understanding
and observance
of the Human Rights
upon which they depend;

Convention

de sauvegarde des Droits
de 1’homme et des
libertés fondamentales Les

Gouvernements signataires,
Membres du
Conseil de 1’Europe,

Considérant la Déclaration
Universelle des
Droits de 1’homme, proclamée
par 1’Assemblée
Générale des Nations
Unies le 10 décembre
1948;

Considérant que cette
Déclaration tend ä assurer
la reconnaissance et
1’application universelles
et effectives des droits
qui y sont énoncés;

Considérant que le but
du Conseil de 1’Europe est
de réaliser une union plus
étroite entre ses Membres,
et que l’un des moyens
d’atteindre ce but est la
sauvegarde et le développement
des Droits de
1’homme et des libertés
fondamentales;

Réaffirmant leur profond
attachement å ees
libertés fondamentales qui
constituent les assises mémes
de la justice et de la
paix dans le monde et
dont le maintien repose
essentiellement sur un régime
politique véritablement
démocratique, d’une
part, et, d’autre part, sur
une conception commune
et un commun respect des
Droits de l’homme dont
ils se réclament;

Bilaga.

Konvention

angående skydd för de
mänskliga rättigheterna
och de grundläggande
friheterna.

Undertecknade regeringar,
vilka äro medlemmar
av Europarådet
hava,

i betraktande av att
Förenta Nationernas generalförsamling
den 10
december 1948 proklamerat
en universell förklaring
om de mänskliga rättigheterna,

i betraktande av att
denna förklaring syftar
till att trygga universellt
och verksamt erkännande
och iakttagande av de
rättigheter, som däri angivits,

i betraktande av att
Europarådets syfte är att
uppnå fastare enhet mellan
dess medlemmar och
att ett av medlen att fullfölja
detta syfte är vidmakthållandet
och utvecklandet
av de mänskliga
rättigheterna och de
grundläggande friheterna,

i ändamål att bekräfta
sin djupa tro på de grundläggande
friheterna, vilka
utgöra själva grundvalen
för rättvisa och fred i
världen och som bäst vidmakthållas
å ena sidan
genom verklig politisk demokrati
samt, å den
andra, genom samfälldhet
i uppfattningen och
respekterandet av de
mänskliga rättigheterna,
till vilka de bekänna sig,

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Being resolved, as the
Governments of European
countries which are likeminded
and have a common
heritage of political
traditions, ideals, freedom
and the rule of law, to
take the first steps for
the collective enforcement
of certain of the Rights
stated in the Universal
Declaration;

Have agreed as follows:

Artide 1.

The High Contracting
Parties shall secure to
everyone within their
jurisdiction the rights
and freedoms defined in
Section I of this Convention.

SECTION I.

Artide 2.

(1) Everyone’s right to
life shall be protected by
law. No one shall be deprived
of his life intentionally
save in the execution
of a sentence of a
court following his conviction
of a crime for
which this penalty is provided
by law.

(2) Deprivation of life
shall not be regarded as
inflicted in contravention
of this Article when it results
from the use of force
which is no more than
absolutely necessary:

(a) in defence of any
person from unlawful
violence;

(b) in order to effect a
lawful arrest or to prevent
the escape of a person
lawfully detained;

Résolus, en tant que
gouvernements d’Etats
européens animés d’un
méme esprit et possédant
un patrimoine commun
d’idéal et de traditions
politiques, de respect de
la liberté et de préeminence
du droit, å prendre les
premiéres mesures propres
å assurer la garantie
collective de certains des
droits énoncés dans la
Déclaration Universelle;

Sont convenus de ce
qui suit:

Artide 1.

Les Hautes Parties
Contractantes reconnaissent
å toute personne relevant
de leur juridiction
les droits et libertés définis
au Titre I de la présente
Convention.

TITRE I.

Artide 2.

1. Le droit de toute
personne å la vie est protégé
par la loi. La mort
ne peut étre infligée å
quiconque intentionnellement,
sauf en exécution
d’une sentence capitale
prononcée par un tribunal
au cas ou le délit est puni
de cette peine par la loi.

2. La mort n’est pas
considérée comme infligée
en violation de cet article
dans les cas ou elle résulterait
d’un recours å la
force rendu absolument
nécessaire:

a) pour assurer la défense
de toute personne
contre la violence illégale;

b) pour effcctuer une
arrestation réguliére ou
pour empécher 1’évasion
d’une personne réguliérement
détenue;

samt i egenskap av regeringar
i europeiska stater,
vilka besjälas av samma
anda och äga ett gemensamt
arv i sina ideal,
sina politiska traditioner,
sin frihet och sin rättsordning,
beslutna att vidtaga
de första åtgärderna
ägnade att universellt säkerställa
vissa av de rättigheter,
som angivits i
den universella deklarationen,

överenskommit som följer: Artikel

De höga fördragsslutande
parterna skola garantera
envar, som befinner
sig under deras jurisdiktion,
de fri- och rättigheter,
som angivas i avdelning
I av denna konvention.

AVDELNING I.

Artikel 2.

1. Envars rätt till livet
skall skyddas genom lag.
Ingen skall avsiktligen
bliva berövad livet utom
till verkställande av domstols
dom i fall då han
dömts för brott, som enligt
lagen är belagt med
sådant straff.

2. Berövande av livet
skall icke anses hava skett
i strid mot denna artikel,
när det är en följd av våld,
som var absolut nödvändigt a)

för att försvara någon
mot olaglig våldsgärning; b)

för att verkställa
laglig arrestering eller för
att hindra någon som lagligen
är berövad sin frihet
att undkomma;

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Article 3.

No one shall be subjected
to torture or to inhuman
or degrading treatment
or punishment.

Artide 4.

(1) No one shall be
held in slavery or servitude.

(2) No one shall be required
to perform forced
or compulsory labour.

(3) For the purpose of
this Article the term
»forced or compulsory labour»
shall not include:

(a) any work required
to be done in the ordinary
course of detention imposed
according to the
provisions of Article 5 of
this Convention or during
conditional release from
such detention;

(b) any service of a
military character or, in
case of conscientious objectors
in countries where
they are recognised, service
exacted instead of
compulsory military service; (c)

any service exacted
in case of an emergency
or calamity threatening
the life or well-being of
the community;

(d) any work or service
which forms part of normal
civic obligations.

Artide 5.

(1) Everyone has the
right to liberty and security
of person.

c) pour réprimer, conformément
å la loi, une
émeute ou une insurrection.

Artide 3.

Nul ne peut étre soumis
å la torture ni å des
peines ou traitements inhumains
ou dégradants.

Artide 4.

1. Nul ne peut étre
tenu en esclavage ni en
servitude.

2. Nul ne peut étre
astreint å accomplir un
travail forcé ou obligatoire.

3. N’est pas considéré
comme »travail forcé ou
obligatoire» au sens du
présent article:

a) tout travail requis
normalement d’une personne
soumise å la détention
dans les conditions
prévues par 1’article 5 de
la présente Convention,
ou durant sa mise en liberté
conditionnelle;

b) tout service de caractére
militaire ou, dans
le cas d’objecteurs de conscience
dans les pays ou
1’objection de conscience
est reconnue comme légitime,
å un autre service
å la place du service
militaire obligatoire;

c) tout service requis
dans le cas de crises ou
de calamités qui menacent
la vie ou le bien-étre
de la communauté;

d) tout travail ou service
formant partie des
obligations civiques normales.

Artide 5.

1. Toute personne a
droit å la liberté et å la
sureté. Nul ne peut étre

c) vid lagligen vidtagen
åtgärd till stävjande
av upplopp eller uppror.

Artikel 3.

Ingen må utsättas för
tortyr eller omänsklig
eller förnedrande behandling
eller bestraffning.

Artikel 4.

1. Ingen må hållas i
slaveri eller träldom.

2. Ingen må nödgas att
utföra tvångsarbete eller
eljest honom påtvingat
arbete.

3. Med tvångsarbete
eller påtvunget arbete enligt
denna artikel förstås
icke:

a) arbete som regelmässigt
utkräves av den
som är underkastad frihetsförlust
i enlighet med
bestämmelserna i artikel
5 av denna konvention
eller som är villkorligt
frigiven;

b) tjänstgöring av militär
art eller, i länder
varest samvetsbetänkligheter
mot sådan beaktas,
tjänstgöring som i hithörande
fall utkräves i
stället för militär värnpliktst
j änstgöring;

c) tjänstgöring som utkräves,
då nödläge eller
olycka hotar samhällets
existens eller välfärd;

d) arbete eller tjänstgöring
som ingår i de normala
medborgerliga skyldigheterna.

Artikel 5.

1. Envar har rätt till
frihet och personlig säkerhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

No one shall be deprived
of his liberty save
in the following cases and
in accordance with a procedure
prescribed by law:

(a) the lawful detention
of a person after conviction
by a competent
court;

(b) the lawful arrest or
detention of a person for
non-compliance with the
lawful order of a court or
in order to secure the fulfilment
of any obligation
prescribed by law;

(c) the lawful arrest or
detention of a person
effected for the purpose
of bringing him before the
competent legal authority
on reasonable suspicion of
having committed an offence
or when it is reasonably
considered necessary
to prevent his committing
an offence or
fleeing after having done
so;

(d) the detention of a
minor by lawful order for
the purpose of educational
supervision or his
lawful detention for the
purpose of bringing him
before the competent legal
authority;

(e) the lawful detention
of persons for the prevention
of the spreading of
infectious diseases, of persons
of unsound mind, alcoholics
or drug addicts
or vagrants;

(/) the lawful arrest or
detention of a person to
prevent his effecting an
unauthorised entry into
the country or of a person

privé de sa liberté, sauf
dans les cas suivants et
selon les voies légales:

a) s’il est détenu réguliérement
apres condamnation
par un tribunal
compétent;

b) s’il a fait l’objet
d’une arrestation ou d’une
détention réguliéres pour
insoumission å une ordonnance
rendue, conformément
å la loi, par un tribunal
ou en vue de garantir
Pexécution d’une obligation
prescrite par la loi;

c) s’il a été arrété et
détenu en vue d’étre conduit
devant 1’autorité judiciaire
compétente, lorsqu’il
y a des raisons plausibles
de soupgonner qu’il
a commis une infraction
ou qu’il y a des motifs
raisonnables de croire å
la nécessité de 1’empécher
de commettre une infraction
ou de s’enfuir aprés
1’accomplissement de celle-ci; d)

s’il s’agit de la détention
réguliére d’un
mineur, décidée pour son
éducation surveillée ou de
sa détention réguliére,
afin de le traduire devant
l’autorité compétente;

e) s’il s’agit de la détention
réguliére d’une
personne susceptible de
propager une maladie contagieuse,
d’un aliéné, d’un
alcoolique, d’un toxicomane
ou d’un vagabond;

/) s’il s’agit de 1’arrestation
ou de la détention
réguliéres d’une personne
pour 1’empécher de pénétrer
irréguliérement dans

Ingen må berövas sin
frihet utom i följande fall
och i den ordning som lagen
föreskriver:

a) då någon lagligen
är berövad sin frihet efter
fällande dom av vederbörlig
domstol;

b) då någon lagligen är
arresterad eller eljest berövad
sin frihet antingen
med anledning av att han
underlåtit att uppfylla
domstols lagligen givna
föreläggande eller i ändamål
att uppnå fullgörande
av någon i lag föreskriven
skyldighet;

c) då någon lagligen är
arresterad eller eljest berövad
sin frihet för att
ställas inför vederbörlig
rättslig myndighet såsom
skäligen misstänkt för att
ha förövat brott, eller när
det skäligen anses nödvändigt
att förhindra honom
att begå ett brott
eller att undkomma efter
att ha gjort detta;

d) då en underårig i
laga ordning är berövad
sin frihet för att undergå
skyddsuppfostran eller för
att inställas inför vederbörlig
rättslig myndighet;

e) då någon lagligen är
berövad sin frihet till förhindrande
av spridning
av smittosam sjukdom
eller emedan han är sinnessjuk,
alkoholist, hemfallen
åt missbruk av droger
eller lösdrivare;

f) då någon lagligen är
arresterad eller eljest berövad
sin frihet till förhindrande
av att han obehörigen
inkommer i lan -

Kungl. Maj. ts proposition nr 165.

against whom action is
being taken with a view
to deportation or extradition.

(2) Everyone who is
arrested shall be informed
promptly, in a language
which he understands, of
the reasons för his arrest
and of any charge against
him.

(3) Everyone arrested
or detained in accordance
with the provisions of
paragraph 1 (c) of this
Article shall be brought
promptly before a judge
or other officer authorised
by law to exercise judicial
power and shall be entitled
to trial within a reasonable
time or to release
pending trial. Release
may be conditioned by
guarantees to appear for
trial.

(4) Everyone who is
deprived of his liberty by
arrest or detention shall
be entitled to take proceedings
by which the
lawfulness of his detention
shall be decided
speedily by a court and
his release ordered if the
detention is not lawful.

(5) Everyone who has
been the victim of arrest
or detention in contravention
of the provisions
of this Article shall have
an enforceable right to
compensation.

Article 6.

(1) In the determination
of his civil rights and
obligations or of any criminal
charge against him,,
everyone is entitled to a
fair and public hearing

le territoire, ou contre laquelle
une procédure d’expulsion
ou d’extradition
est en cours.

2. Toute personne arrétée
doit étre informée,
dans le plus court délai et
dans une langue qu’elle
comprend, des raisons de
son arrestatiou et de toute
accusation portée contre
elle.

3. Toute personne arrétée
ou détenue, dans les
conditions prévues au paragraphe
1 c) du présent
article, doit étre aussitöt
traduite devant un juge
ou un autre magistrat habilité
par la loi å exercer
des fonctions judiciaires
et a le droit d’étre jugée
dans un délai rasionable,
ou libérée pendant la procédure.
La mise en liberté
peut étre subordonnée å
une garantie assurant la
comparation de 1’intéressé
å 1’audience.

4. Toute personne privée
de sa liberté par arrestation
ou détention a
le droit d’introduire un
recours devant un tribunal,
afin qu’il statue å
bref délai sur la légalité
de sa détention et ordonne
sa libération si la détention
est illégale.

5. Toute personne victime
d’une arrestation ou
d’une détention dans des
conditions contraires aux
dispositions de cet article
a droit å réparation.

Article 6.

1. Toute personne a
droit å ce que sa cause
soit entendue équitablement,
publiquement et
dans un délai raisonnable,
par un tribunal indépen -

det eller som ett led i förfarande
för hans utvisning
eller utlämnande.

2. Envar, som arresteras,
skall snarast möjligt
och på ett språk, som han
förstår, underrättas om
skälen för åtgärden och
om varje anklagelse mot
honom.

3. Envar, som är arresterad
eller berövad sin
frihet i enlighet med vad
under 1. c) sagts, skall
ofördröj ligen ställas inför
domare eller annan ämbetsman,
som enligt lag
beklätts med domsmakt,
och skall vara berättigad
till rättegång inom skälig
tid eller till frigivning i
avvaktan på rättegång.
För frigivning må krävas
borgen för att vederbörande
inställer sig till
rättegången.

4. Envar, som berövas
sin frihet genom arrestering
eller eljest, skall äga
rätt att inför domstol påfordra,
att lagligheten av
frihetsberövandet snabbt
må prövas samt hans frigivning
beslutas, om åtgärden
icke är laglig.

5. Envar, som utsatts
för arrestering eller annat
frihetsberövande i strid
mot bestämmelserna i
denna artikel, skall äga
rätt till skadestånd.

Artikel 6.

1. Envar skall, när det
gäller att pröva hans civila
rättigheter och skyldigheter
eller anklagelse
mot honom för brott, vara
berättigad till opartisk

Kungl. Maj. ts proposition nr 165.

within a reasonable time
by an independent and
impartial tribunal established
by law. Judgment
shall be pronounced publicly
but the press and
public may be excluded
from all or part of the
trial in the interests of
morals, public order or
national security in a democratic
society, where
the interests of juveniles
or the protection of the
private life of the parties
so require, or to the extent
strictly necessary in
the opinion of the court
in special circumstances
where publicity would
prejudice the interests of
justice.

(2) Everyone charged
with a criminal offence
shall be presumed innocent
until proved guilty
according to law.

(3) Everyone charged
with a criminal offence
has the following minimum
rights:

(a) to be informed
promptly, in a language
which he understands
and in detail, of the nature
and cause of the accusation
against him;

(b) to have adequate
time and facilities for the
preparation of his defence;

dant et impartial, établi
par la loi, qui décidera,
soit des contestations sur
ses droits et obligations
de caractére civil, soit du
bien-fondé de toute accusation
en matiére pénale
dirigée contre elle.
Le jugement doit étre
rendu publiquement, mais
l’accés de la salle d’audience
peut étre interdit
å la presse et au public
pendant la totalité ou une
partie du procés dans l’intérét
de la moralité, de
l’ordre public ou de la
sécurité nationale dans
une société démocratique,
lorsque les intéréts des
mineurs ou la protection
de la vie privée des parties
au procés 1’exigent,
ou dans la mesure jugée
strictement nécessaire par
le tribunal, lorsque dans
des circonstances spéciales
la publicité serait de
nature å porter atteinte
aux intéréts de la justice.

2. Toute personne accusée
d’une infraction est
présumée innocente jusqu’å
ce que sa culpabilité
ait été légalement établie.

3. Tout accusé a droit
notamment å:

a) étre informé, dans
le plus court délai, dans
une langue qu’il comprend
et d’une maniére
détaillée, de la nature et
de la cause de 1’accusation
portée contre lui;

b) disposer du temps et
des facilités nécessaires å
la preparation de sa défense; c)

se défendre lui-méme
ou avoir l’assistance d’un
défenseur de son choix et,
s’il n’a pas les moyens de

och offentlig rättegång
inom skälig tid och inför
en oavhängig och opartisk
domstol, som upprättats
enligt lag. Domen
skall avkunnas offentligt,
men pressen och allmänheten
må utestängas från
rättegången eller en del
därav av hänsyn till sedligheten,
den allmänna
ordningen eller den nationella
säkerheten i ett
demokratiskt samhälle, eller
då hänsyn till minderåriga
eller till parternas
privatlivs helgd så kräva
eller, i den mån domstolen
så finner strängt
nödvändigt, i fall då på
grund av särskilda omständigheter
offentlighet
skulle lända till skada för
rättvisans intresse.

2. Envar, som blivit anklagad
för brottslig gärning,
skall betraktas som
oskyldig intill dess hans
skuld lagligen fastställts.

3. Envar, som blivit anklagad
för brottslig gärning,
skall äga följande
minimirättigheter:

a) att ofördröj ligen på
ett språk, som han förstår,
och i detalj bliva underrättad
om innebörden
av och orsaken till anklagelsen
mot honom;

b) att åtnjuta tillräcklig
tid och möjlighet att
förbereda sitt försvar;

c) att försvara sig personligen
eller genom rättegångsbiträde,
som han
själv utsett, eller att, i fall

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

sufficient means to pay
för legal assistance, to be
given it free when the interests
of justice so require; (id)

to examine or have
examined witnesses

against him and to obtain
the attendance and examination
of witnesses on
his behalf under the same
conditions as witnesses
against him;

(e) to have the free assistance
of an interpreter
if he cannot understand
or speak the language
used in court.

Article 7.

(1) No one shall be
held guilty of any criminal
offence on account of
any act or omission which
did not constitute a criminal
offence under national
or International law
åt the time when it was
committed. Nor shall a
heavier penalty be imposed
than the one that
was applicable åt the
time the criminal offence
was committed.

(2) This Article shall
not prejudice the trial
and punishment of any
person for any act or
omission which, åt the
time when it was committed,
was criminal according
to the general
principles of law recognised
by civilised nations.

Artide 8.

(1) Everyone has the
right to respect for his
private and family life,
his home and his correspondence.

rémunérer un défenseur,
pouvoir étre assisté gratuitement
par un avocat
d’office, lorsque les intéréts
de la justice 1’exigent;

d) interroger ou faire
interroger les témoins å
charge et obtenir la convocation
et Pinterrogation
des témoins å décharge
dans les mémes conditions
que les témoins å
charge;

e) se faire assister gratuitement
d’un interpréte,
s’il ne comprend pas ou
ne parle pas la langue employée
å 1’audience.

Artide 7.

1. Nul ne peut étre condamné
pour une action
ou une omission qui, au
moment ou elle a été commise,
ne constituait pas
une infraction d’aprés le
droit national ou international.
De méme il n’est
infligé aucune peine plus
forte que celle qui était
applicable au moment ou
1’infraction a été commise.

2. Le présent article ne
portera pas atteinte au
jugement et å la punition
d’une personne coupable
d’une action ou d’une
omission qui, au moment
ou elle a été commise,
était criminelle d’aprés
les principes généraux de
droit reconnus par les nations
civilisées.

Artide 8.

1. Toute personne a
droit au respect de sa vie
privée et familiale, de son
domicile et de sa correspondance.

då han saknar erforderliga
medel för betalning
av rättegångsbiträde, erhålla
sådant utan kostnad,
om rättvisans intresse
så fordrar;

d) att förhöra eller låta
förhöra vittnen, som åberopas
emot honom, samt
att för egen räkning få
vittnen inkallade och förhörda
under samma förhållanden
som vittnen
åberopade mot honom;

e) att utan kostnad åtnjuta
bistånd av tolk, om
han icke förstår eller talar
det språk, som begagnas
i domstolen.

Artikel 7.

1. Ingen må fällas till
ansvar för någon gärning
eller underlåtenhet, som
vid tidpunkten för dess
begående icke utgjorde
ett brott enligt inhemsk
eller internationell rätt.
Ej heller må högre straff
utmätas än som var tilllämpligt
vid tidpunkten
för den brottsliga gärningens
begående.

2. Förevarande artikel
skall icke hindra rannsakning
och bestraffning av
den som gjort sig skyldig
till en handling eller underlåtenhet,
som vid tidpunkten
för dess begående
var brottslig enligt de
allmänna rättsprinciper,
som erkännas av civiliserade
stater.

Artikel 8.

1. Envar har rätt till
skydd för sitt privat- och
familjeliv, sitt hem och
sin korrespondens.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

(2) There shall be no
interference by a public
authority with the exercise
of this right except
such as is in accordance
with the law and is necessary
in a democratic society
in the interests of
national security, public
safety or the economic
well-being of the country,
för the prevention of disorder
or crime, for the
protection of health or
morals, or for the protection
of the rights and freedoms
of others.

Article 9.

(1) Everyone has the
right to freedom of
thought, conscience and
religion; this right includes
freedom to change
his religion or belief and
freedom, either alone or
in community with others
and in public or private,
to manifest his religion or
belief, in worship, teaching,
practice and observance.

(2) Freedom to manifest
one’s religion or belief
s shall be subject only
to such limitations as are
prescribed by law and are
necessary in a democratic
society in the interests of
public safety, for the protection
of public order,
health or morals, or for
the protection of the
rights and freedoms of
others.

Artide 10.

(1) Everyone has the
right to freedom of expression.
This right shall

2. Il ne peut y avoir
ingérence d’une autorité
publique dans 1’exercice
de ce droit que pour autant
que cette ingérence
est prévue par la loi et
qu’elle constitue une mesure
qui, dans une société
démocratique, est nécessaire
å la sécurité nationale,
å la sureté publique,
au bien-étre économique
du pays, å la défense de
1’ordre et å la prévention
des infractions pénales, å
la protection de la santé
ou de la morale, ou å la
protection des droits et
libertés d’autrui.

Artide 9.

1. Toute personne a
droit å la liberté de pensée,
de conscience et de
religion; ce droit implique
la liberté de changer de
religion ou de conviction,
ainsi que la liberté de
manifester sa religion ou
sa conviction individuellement
ou collectivement,
en public ou en privé, par
le culte, l’enseignement,
les pratiques et 1’accomplissement
des rites.

2. La liberté de manifester
sa religion ou ses
convictions ne peut faire
l’objet d’autres restrictions
que celles qui, prévues
par la loi, constituent
des mesures nécessaires,
dans une société démocratique,
å la sécurité publique,
å la protection de
1’ordre, de la santé ou de
la morale publiques, ou å
la protection des droits et
libertés d’autrui.

Artide 10.

1. Toute personne a
droit å la liberté d’expression.
Ce droit comprend

2. Offentlig myndighet
må icke störa åtnjutandet
av denna rättighet med
undantag för vad som är
stadgat i lag och i ett demokratiskt
samhälle är
nödvändigt med hänsyn
till landets yttre säkerhet,
den allmänna säkerheten,
landets ekonomiska välstånd,
förebyggandet av
oordning eller brott, hälsovården,
skyddandet av
sedligheten eller av andra
personers fri- och rättigheter.

Artikel 9.

1. Envar skall äga rätt
till tankefrihet, samvetsfrihet
och religionsfrihet.
Denna rätt innefattar frihet
att byta religion eller
tro och frihet att ensam
eller i gemenskap med
andra, offentligt eller enskilt,
utöva sin religion
eller tro genom gudstjänst,
undervisning, andaktsövningar
och iakttagande
av religiösa sedvänjor.

2. Envars frihet att utöva
sin religion eller tro
må endast underkastas
sådana inskränkningar,
som äro angivna i lag och
som äro nödvändiga i ett
demokratiskt samhälle
med hänsyn till den allmänna
säkerheten, upprätthållandet
av allmän
ordning, hälsovården,
skyddandet av sedligheten
eller av andra personers
fri- och rättigheter.

Artikel 10.

1. Envar skall äga rätt
till yttrandefrihet. Denna
rätt innefattar åsiktsfri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

include freedom to liold
opinions and to receive
and impart information
and ideas without interference
by public authority
and regardless of frontiers.
This Artide shall
not prevent States from
requiring the licensing of
broadcasting, television or
cinema enterprises.

(2) The exerdse of these
freedoms, since it carries
with it duties and responsibilities,
may be subject
to such formalities,
conditions, restrictions or
penalties as are prescribed
by law and are necessary
in a democratic society,
in the interests of national
security, territorial integrity
or public safety, for
the prevention of disorder
or crime, for the protection
of health or morals,
for the protection of the
reputation or rights of
others, för preventing the
disclosure of information
received in confidence, or
för maintaining the
authority and impartiality
of the judiciary.

Article 11.

(1) Everyone has the
right to freedom of peaceful
assembly and to freedom
of association with
others, including the right
to form and to join trade
unions for the protection
of his interests.

(2) No restrictions shall
be placed on the exercise
of these rights other than
such as are prescribed by

la liberté d’opinion et la
liberté de recevoir ou de
communiquer des informations
ou des idées sans
qu’il puisse y avoir ingérence
d’autorités publiques
et sans considération
de frontiére. Le présent
article n’empéche pas les
Etats de soumettre les
entreprises de radiodiffusion,
de cinéma ou de télévision
å un régime d’autorisations.

2. L’exercice de ees libertés
comportant des devoirs
et des responsabilités
peut étre soumis å certaines
formalités, conditions,
restrictions ou sanctions,
prévues par la loi,
qui constituent des mesures
nécessaires, dans une
société démocratique, å
la sécurité nationale, å
l’intégrité territoriale ou
å la sureté publique, å la
défense de l’ordre et å la
prévention du crime, å la
protection de la santé ou
de la morale, å la protection
de la réputation ou
des droits d’autrui, pour
empécher la divulgation
d’informations confidentielles
ou pour garantir
1’autorité et 1’impartialité
du pouvoir judiciaire.

Artide 11.

1. Toute personne a
droit å la liberté de réunion
pacifique et å la liliberté
d’association, y
compris le droit de fonder
avec d’autres des syndicats
et de s’affilier å des
syndicats pour la défense
de ses intéréts.

2. L’exercice de ees
droits ne peut faire 1’objet
d’autres restrictions que
celles qui, prévues par la

het samt frihet att mottaga
och sprida uppgifter
och tankar utan inblandning
av offentlig myndighet
och oberoende av territoriella
gränser. Denna
artikel förhindrar icke en
stat att kräva tillstånd för
radio-, televisions- «91er
biografföretag.

2. Enär utövandet av
de nämnda friheterna
medför ansvar och skyldigheter,
må det underkastas
sådana formföreskrifter,
villkor, inskränkningar
eller straffpåföljder,
som äro angivna i
lag och i ett demokratiskt
samhälle äro nödvändiga
med hänsyn till
statens säkerhet, den territoriella
integriteten, den
allmänna säkerheten, förebyggandet
av oordning
eller brott, hälsovården,
skyddandet av sedligheten
eller av annans goda
namn och rykte eller rättigheter,
förhindrandet av
att förtroliga underrättelser
spridas, eller upprätthållandet
av domstolarnas
auktoritet och opartiskhet.

Artikel 11.

1. Envar skall äga rätt
till frihet att deltaga i
fredliga sammankomster
samt till föreningsfrihet,
däri inbegripet rätten att
bilda och ansluta sig till
fackföreningar för att
skydda sina intressen.

2. Utövandet av dessa
rättigheter må icke underkastas
andra inskränkningar
än sådana som äro

Kungl. Maj. ts proposition nr 165.

law and are necessary in
a democratic society in
the interests of national
security or public safety,
for the prevention of disorder
or crime, for the
protection of health or
morals or for the protection
of the rights and
freedoms of others. This
Article shall not prevent
the imposition of lawful
restrictions on the exercise
of these rights by
members of the armed
forces, of the police or of
the administration of the
State.

Article 12.

Men and women of
marriageable age have the
right to marry and to
found a family, according
to the national laws governing
the exercise of this
right.

Article 13.

Everyone whose rights
and freedoms as set forth
in this Convention are
violated shall have an
effective remedy before a
national authority notwithstanding
that the
violation has been committed
by persons acting
in an official capacity.

Article 14.

The enjoyment of the
rights and freedoms set
forth in this Convention
shall be secured without
discrimination on any
ground such as sex, race,
colour, language, religion,
political or other opinion,
national or social origin,
association with a na -

loi, constituent des mesures
nécessaires, dans
une société démocratique,
å la sécurité nationale, å
la sureté publique, å la
défense de l’ordre et å la
prévention du crime, å la
protection de la santé ou
de la morale, ou å la protection
des droits et libertés
d’autrui. Le présent
article n’interdit pas que
des restrictions légitimes
soient imposées å Pexercice
de ees droits par les
membres des forces armées,
de la police ou de
1’administration de l’Etat.

Article 12.

A partir de l’åge nubile,
l’homme et la femme ont
le droit de se marier et
de fonder une famille selon
les lois nationales régissant
Pexercice de ce
droit.

Article 13.

Toute personne dont les
droits et libertés reconnus
dans la présente Convention
ont été violés, a droit
å 1’octroi d’un recours
effeetif devant une instance
nationale, alors
méme que la violation
aurait été commise par
des personnes agissant
dans Pexercice de leurs
fonetions officielles.

Article 14.

La jouissance des droits
et libertés reconnus dans
la présente Convention
doit étre assurée, sans distinetion
aucune, fondée
notamment sur le sexe, la
race, la couleur, la langue,
la religion, les opinions
politiques ou toutes autres
opinions, Porigine natio -

angivna i lag och i ett demokratiskt
samhälle äro
nödvändiga med hänsyn
till statens säkerhet, den
allmänna säkerheten, förebyggandet
av oordning
eller brott, hälsovården,
skyddandet av sedligheten
eller av annans frioch
rättigheter. Denna
artikel förhindrar icke,
att för medlemmar av de
väpnade styrkorna, polisen
eller den statliga förvaltningen
lagliga inskränkningar
må göras i
de nämnda rättigheternas
utövande.

Artikel 12.

Giftasvuxna män och
kvinnor skola äga rätt att
ingå äktenskap och bilda
familj i enlighet med de
inhemska lagar, som reglera
utövandet av denna
rättighet.

Artikel 13.

Envar, vars i denna konvention
angivna fri- och
rättigheter kränkts, skall
äga effektiv möjlighet att
tala härå inför inhemsk
myndighet och detta även
i det fall, att kränkningen
förövats av ämbetsman i
tjänsteutövning.

Artikel 14.

Åtnjutandet av de frioch
rättigheter, som angivas
i denna konvention,
skall tryggas utan åtskillnad
av något slag, såsom
på grund av kön, ras, hudfärg,
språk, religion, politisk
eller annan åskådning,
nationell eller social
härkomst, tillhörig -

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

tional minority, property,
birth or other status.

Article 15.

(1) In time of war or
other public emergency
threatening the life of the
nation any High Contracting
Party may take
measures derogating from
its obligations under this
Convention to the extent
strictly required by the
exigencies of the situation,
provided that such
measures are not inconsistent
with its other obligations
under international
law.

(2) No derogation from
Article 2, except in respect
of deaths resulting
from lawful acts of war,
or from Artides 3, 4 (paragraph
1) and 7 shall be
made under this provision.

(3) Any High Contracting
Party availing itself
of this right of derogation
shall keep the SecretaryGeneral
of the Council of
Europé fully informed of
the measures which it has
taken and the reasons
therefor. It shall also inform
the Secretary-General
of the Council of
Europé when such measures
have ceased to operate
and the provisions of
the Convention are again
being fully executed.

Artide 16.

Nothing in Artides 10,
11 and 14 shall be regarded
as preventing the

nale ou sociale, l’appartenance
å une minorité
nationale, la fortune, la
naissance ou toute autre
situation.

Artide 15.

1. En cas de guerre ou
en cas d’autre danger public
mena^ant la vie de la
nation, toute Haute Partie
Contractante peut
prendre des mesures dérogeant
aux obligations prévues
par la présente Convention,
dans la stricte
mesure ou la situation
1’exige et å la condition
que ees mesures ne soient
pas en contradiction avec
les autres obligations découlant
du droit International.

2. La disposition précédente
n’autorise aucune
dérogation å 1’article 2,
sauf pour le cas de décés
résultant d’actes licites de
guerre, et aux artides 3,
4 (paragraphe 1) et 7.

3. Toute Haute Partie
Contractante qui exerce
ce droit de dérogation
tient le Secrétaire Général
du Conseil de l’Europe
pleinement informé des
mesures prises et des motifs
qui les ont inspirées.
Elle doit également informer
le Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe de
la date å laquelle ees mesures
ont cessé d’étre en
vigueur et les dispositions
de la Convention re?oivent
de nouveau pleine
application.

Artide 16.

Aucune des dispositions
des artides 10, 11 et 14
ne peut étre considérée

het till nationell minoritet,
förmögenhet, börd
eller ställning i övrigt.

Artikel 15.

1. Under krig eller i
annat allmänt nödläge,
som hotar nationens existens,
må fördragsslutande
part vidtaga åtgärder,
som innebära avvikelser
från dess skyldigheter enligt
denna konvention i
den utsträckning, som är
oundgängligen erforderligt
med hänsyn till situationens
krav, under förutsättning
att dessa åtgärder
icke strida mot
landets övriga förpliktelser
enligt den internationella
rätten.

2. Inga inskränkningar
i artikel 2, utom ifråga
om dödsfall till följd av
lagliga krigshandlingar,
eller i artiklarna 3, 4
(mom. 1) och 7 må göras
med stöd av förevarande
bestämmelse.

3. Fördragsslutande
part, som begagnar sig av
rätten till avvikelser från
denna konvention, skall
hålla Europarådets generalsekreterare
till fullo underrättad
om de åtgärder
som i sådant hänseende
vidtagits och om skälen
för dessa. Fördragsslutande
part skall likaledes
underrätta Europarådets
generalsekreterare om när
dylika åtgärder hava trätt
ur kraft och konventionens
bestämmelser åter
blivit i allo tillämpliga.

Artikel 16.

Intet i artiklarna 10,
11 och 14 må anses hindra
de höga fördragsslutande

Kungl. Maj:ts proposition nr

High Contracting Parties
from imposing restrictions
on the political activity
of aliens.

Article 17.

Nothing in this Convention
may be interpreted
as implying for
any State, group or person
any right to engage
in any activity or perform
any act aimed åt
the destruction of any of
the rights and freedoms
set forth herein or åt their
limitation to a greater extent
than is provided for
in the Convention.

Artide 18.

The restrictions permitted
under this Convention
to the said rights
and freedoms shall not be
applied for any purpose
other than those for which
they have been prescribed.

SECTION II.

Artide 19.

To ensure the observance
of the engagements
undertaken by the High
Contracting Parties in the
present Convention, there
shall be set up:

(1) A European Commission
of Human Rights
hereinafter referred to as
»the Commission»;

(2) A European Court
of Human Rights, hereinafter
referred to as »the
Court».

comme interdisant aux
Hautes Parties Contractantes
d’imposer des restrictions
å 1’activité politique
des étrangers.

Artide 17.

Aucune des dispositions
de la présente Convention
ne peut étre interprétée
comme impliquant
pour un Etat, un
groupement ou un individu,
un droit quelconque
de se livrer å une
activité ou d’accomplir
un acte visant å la destruction
des droits ou libertés
reconnus dans la
présente Convention ou
å des limitations plus amples
de ees droits et libertés
que celles prévues å
ladite Convention.

Artide 18.

Les restrictions qui, aux
termes de la présente Convention,
sont apportées
auxdits droits et libertés
ne peuvent étre appliquées
que dans le but pour
lequel elles ont été prévues.

TITRE IT
Artide 19.

Afin d’assurer le respect
des engagements résultant
pour les Hautes Parties
Contractantes de la présente
Convention, il est
institué:

a) une Commission européenne
des Droits de
1’homme, ci-dessous nommée
»la Commission»;

b) une Cour européenne
des Droits de 1’homme,
ci-dessous nommée »la
Cour».

165.

parterna från att stadga
inskränkningar i utlänningars
politiska verksamhet.

Artikel 17.

Intet i denna konvention
må tolkas såsom
medförande rätt för någon
stat, grupp eller person
att ägna sig åt verksamhet
eller utföra handling,
som syftar till att
tillintetgöra någon av de
fri- och rättigheter, som
angivits i konventionen,
eller till att inskränka
dem i större utsträckning
än som däri medgivits.

Artikel 18.

De inskränkningar, som
i denna konvention medgivits
beträffande de däri
upptagna fri- och rättigheterna,
må icke vidtagas
annat än i de syften, med
hänsyn till vilka de tillåtits.

AVDELNING IT
Artikel 19.

För att trygga uppfyllandet
av de förpliktelser,
som de höga fördragsslutande
parterna åtagit sig
genom denna konvention,
skola upprättas;

1) en europeisk kommission
för de mänskliga
rättigheterna, här nedan
benämnd kommissionen;

2) en europeisk domstol
för de mänskliga rättigheterna,
här nedan kallad
domstolen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

SECTION III.

Article 20.

The Commission shall
consist of a number of
members equal to that of
the High Contracting Parties.
No two members of
the Commission may be
nationals of the same
State.

Artide 21.

(1) The members of the
Commission shall be
elected by the Committee
of Ministers by an absolute
majority of votes,
from a list of names
drawn up by the Bureau
of the Consultative Assembly;
each group of the
Representatives of the
High Contracting Parties
in the Consultative Assembly
shall put forward
three candidates, of whom
two åt least shall be its
nationals.

(2) As far as applicable,
the same procedure shall
be followed to complete
the Commission in the
event of other States subsequently
becoming Parties
to this Convention,
and in filling casual
vacancies.

Artide 22.

(1) The members of the
Commission shall be
elected for a period of six
years. They may be reelected.
However, of the
members elected åt the
first election, the terms
of seven members shall
expire åt the end of three
years.

(2) The members whose
terms are to expire åt the

TITRE III.

Artide 20.

La Commission se compose
d’un nombre de
membres égal å celui des
Hautes Parties Contractantes.
La Commission ne
peut comprendre plus
d’un ressortissant du méme
Etat.

Artide 21.

1. Les membres de la
Commission sont élus par
le Comité des Ministres
å la majorité absolue des
voix, sur une liste de
noms dressée par le Bureau
de l’Assemblée Consultative;
chaque groupe
de représentants des Hautes
Parties Contractantes
å l’Assemblée Consultative
présente trois candidats
dont deux au moins
seront de sa nationalité.

2. Dans la mesure ou
elle est applicable, la méme
procédure est suivie
pour compléter la Commission
au cas ou d’autres
Etats deviendraient
ultérieurement Parties å
la présente Convention, et
pour pourvoir aux siéges
devenus vacants.

Artide 22.

1. Les membres de la
Commission sont élus
pour une durée de six ans.
Ils sont rééligibles. Toutefois,
en ce qui concerne
les membres désignés å la
premiére élection, les
fonctions de sept membres
prendront fin au bout de
trois ans.

2. Les membres dont
les fonctions prendront fin

AVDELNING III.

Artikel 20.

Kommissionen består
av ledamöter till samma
antal som de höga fördragsslutande
parterna.
Mer än en ledamot av
kommissionen må ej vara
medborgare i en och samma
stat.

Artikel 21.

1. Ledamöterna i kommissionen
väljas av ministerkommittén
med absolut
majoritet och från en
namnlista, som upprättas
av den rådgivande församlingens
bureau. Varje
grupp representanter för
de höga fördragsslutande
parterna i den rådgivande
församlingen skall föreslå
tre kandidater, av vilka
minst två skola vara av
samma nationalitet som
gruppen.

2. I mån av tillämplighet
skall samma procedur
följas vid komplettering
av kommissionen, i händelse
andra stater senare
tillträda konventionen,
samt då ledigblivna platser
skola besättas.

Artikel 22.

1. Kommissionens ledamöter
väljas för en tid
av sex år. De må återväljas.
Emellertid skall
för sju av de ledamöter,
som utsetts vid första valet,
mandattiden vara tre
år.

2. De ledamöter, vilkas
mandattid utlöper med

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

au terme de la période
initiale de trois ans, sont
désignés par tirage au
sort effectué par le Secrétaire
Général du Conseil
de 1’Europe immédiatement
apres qu’il aura été
procédé å la premiére
élection.

3. Le membre de la
Commission élu en remplacement
d’un membre
dont le mandat n’est pas
expiré achéve le terme du
mandat de son prédécesseur.

4. Les membres de la
Commission restent en
fonctions jusqu’å leur
remplacement. Aprés ce
remplacement, ils continuent
de connaitre des
affaires dont ils sont déjå
saisis.

utgången av den inledande
treårsperioden, skola
utses genom lottdragning
av Europarådets generalsekreterare
omedelbart
. efter det att det första
valet verkställts.

3. Ledamot av kommissionen,
som utsetts för
att efterträda en ledamot,
vars mandattid icke utgått,
skall bekläda uppdraget
för återstoden av
företrädarens mandattid.

4. Kommissionens ledamöter
utöva sitt uppdrag
intill dess att de avlösas.
Efter det att så
skett, skola de fullfölja
handläggningen av sådana
ärenden, med vilka de
redan tagit befattning.

end of the initial period
of three years shall be
chosen by lot by the
Secretary-General of the
Council of Europé immediately
after the first
election has been completed.

(3) A member of the
Commission elected to replace
a member whose
term of office has not expired
shall hold office for
the remainder of his predecessor’s
term.

(4) The members of the
Commission shall hold Office
until replaced. After
having been replaced,
they shall continue to deal
with such cases as they
already have under consideration.

Article 23.

The members of the
Commission shall sit on
the Commission in their
individual capacity.

Artide 24.

Any High Contracting
Party may refer to the
Commission, through the
Secretary-General of the
Council of Europé, any
alleged breach of the provisions
of the Convention
by another High Contracting
Party.

Artide 25.

(1) The Commission
may receive petitions addressed
to the SecretaryGeneral
of the Council of
Europé from any person,
non-governmental organisation
or group of individuals
claiming to be the

Artide 23.

Les membres de la
Commission siégent å la
Commission å titre individuel.

Artide 24.

Toute Partie Contractante
peut saisir la Commission,
par l’intermédiaire
du Secrétaire Général
du Conseil de l’Europe,
de tout manquement
aux dispositions de
la présente Convention
qu’elle croira pouvoir étre
imputé å une autre Partie
Contractante.

Artide 25.

1. La Commission peut
étre saisie d’une requéte
adressée au Secrétaire Général
du Conseil de l’Europe
par toute personne
physique, toute organisation
non gouvernementale
ou tout groupe de parti -

Artikel 23.

Kommissionens ledamöter
taga säte i kommissionen
i egenskap av
enskilda personer.

Artikel 24.

Fördragsslutande part
må genom Europarådets
generalsekreterare till
kommissionen hänskjuta
varje påstående om
kränkning av bestämmelserna
i denna konvention
från annan fördragsslutande
parts sida.

Artikel 25.

1. Kommissionen må
mottaga till Europarådets
generalsekreterare riktade
framställningar från enskilda
personer, icke-statliga
organisationer eller
grupper av enskilda, som
påstå sig hava genom nå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

victim of a violation by
one of the High Contracting
Parties of the rights
set forth in this Convention,
provided that the
High Contracting Party
against which the complaint
has been lodged
has declared that it recognises
the competence of
the Commission to receive
such petitions. Those of
the High Contracting Parties
who have made such
a declaration undertake
not to hinder in any way
the effective exercise of
this right.

(2) Such declarations
may be made for a specific
period.

(3) The declarations
shall be deposited with
the Secretary-General of
the Council of Europé
who shall transmit copies
thereof to the High Contracting
Parties and publish
them.

(4) The Commission
shall only exercise the
powers provided for in
this Artide when åt least
six High Contracting Parties
are bound by declarations
made in accordance
with the preceding paragraphs.

Article 26.

The Commission may
only deal with the matter
after all domestic remedies
have been exhausted,
according to the generally
recognised rules of International
law, and within
a period of six months
from the date on which
the final decision was
taken.

culiers, qui se prétend victime
d’une violation par
l’une des Hautes Parties
Contractantes des droits
reconnus dans la présente
Convention, dans le cas
ou la Haute Partie Contractante
mise en cause a
déclaré reconnaitre la
compétence de la Commission
dans cette matiére.
Les Hautes Parties
Contractantes ayant souscrit
une telle déclaration
s’engagent å n’entraver
par aucune mesure 1’exercice
efficace de ce droit.

2. Ces déclarations peuvent
étre faites pour une
durée déterminée.

3. Elles sont remises
au Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe, qui
en transmet copies aux
Hautes Parties Contractantes
et en assure la
publication.

4. La Commission
n’exercera la compétence
qui lui est attribuée par
le présent article que lorsque
six Hautes Parties
Contractantes au moins
se trouveront liées par la
déclaration prévue aux
paragraphes précédents.

Artide 26.

La Commission ne peut
étre saisie qu’aprés l’épuisement
des voies de recours
internes, tel qu’il
est entendu selon les principes
de droit international
généralement reconnus
et dans le délai de six
mois, å partir de la date
de la décision interne définitive.

gon av de höga fördragsslutande
parterna utsatts
för kränkning av någon
av de i denna konvention
angivna rättigheterna,
under förutsättning att
den höga fördragsslutande
part, mot vilken klagan
riktas, förklarat sig
erkänna kommissionens
behörighet att mottaga
dylika framställningar.
De höga fördragsslutande
parter, som avgivit sådan
förklaring, förbinda sig
att icke på något sätt förhindra
ett effektivt utövande
av ifrågavarande
klagorätt.

2. Förklaring, som nu
sagts, må avgivas för viss
bestämd tid.

3. Förklaringen skall
deponeras hos Europarådets
generalsekreterare,
som skall överlämna kopior
därav till de höga
fördragsslutande parterna
och offentliggöra förklaringen.

4. Kommissionen må
utöva de befogenheter,
som angivits i förevarande
artikel, endast om
minst sex höga fördragsslutande
parter äro bundna
av deklarationer, som
avgivits i överensstämmelse
med vad under 1—
3 stadgats.

Artikel 26.

Kommissionen må upptaga
ett ärende först sedan
alla inhemska rättsmedel
uttömts, på sätt
detta förstås enligt den
internationella rättens allmänt
erkända regler, samt
icke senare än sex månader
från den dag, då det
slutliga beslutet meddelades.

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

Article 27.

(1) The Commission
shall not deal with any
petition submitted under
Article 25 which

(a) is anonymous, or

(b) is substantially the
same as a matter which
has already been examined
by the Commission
or has already been submitted
to another procedure
of international investigation
or settlement
and if it contains no relevant
new information.

(2) The Commission
shall consider inadmissible
any petition submitted
under Article 25
which it considers incompatible
with the provisions
of the present Convention,
manifestly illfounded,
or an abuse of
the right of petition.

(3) The Commission
shall reject any petition
referred to it which it considers
inadmissible under
Article 26.

Artide 28.

In the event of the
Commission accepting a
petition referred to it:

(a) it shall, with a view
to ascertaining the facts,
undertake together with
the representatives of the
parties an examination of
the petition and, if need
be, an investigation, for
the effective conduct of
which the States concerned
shall furnish all
necessary facilities, after
an exchange of views with
the Commission;

(b) it shall place itself
åt the disposal of the par -

Article 27.

1. La Commission ne
retient aucune requéte
introduite par application
de 1’article 25, lorsque:

a) elle est anonyme;

b) elle est essentiellement
la méme qu’une requéte
précédemment examinée
par la Commission
ou déjå soumise å une
autre instance internationale
d’enquéte ou de
réglement et si elle ne
contient pas de faits nouveaux.

2. La Commission déclare
irrecevable toute requéte
introduite par application
de l’article 25,
lorsqu’elle estime la requéte
incompatible avec
les dispositions de la présente
Convention, manifestement
mal fondée ou
abusive.

3. La Commission rejette
toute requéte qu’elle
considére comme irrecevable
par application de
1’article 26.

Artide 28.

Dans le cas ou la Commission
retient la requéte:

a) afin d’établir les
faits, elle procéde å un
examen contradictoire de
la requéte avec les representants
des parties et,
s’il y a lieu, å une enquéte
pour la conduite
efficace de laquelle les
Etats intcressés fourniront
toutes facilités nécessaires,
apres échange
de vues avcc la Commission; b)

elle se mot å la disposition
des intéressés en

Artikel 27.

1. Kommissionen må
icke upptaga någon framställning
enligt artikel 25
som:

a) är anonym; eller

b) i det väsentliga innefattar
samma yrkande
som en framställning, vilken
redan prövats av
kommissionen eller redan
hänskjutits till internationell
undersökning eller
reglering i annan form och
vilken icke innehåller
några nya relevanta upplysningar.

2. Kommissionen skall
avvisa framställning gjord
enligt artikel 25, som
kommissionen anser icke
kunna förenas med bestämmelserna
i denna
konvention, vara uppenbarligen
ogrundad eller
utgöra ett missbruk av
rätten att göra sådan
framställning.

3. Kommissionen skall
avvisa framställning, som
kommissionen finner icke
kunna upptagas på grund
av vad i artikel 26 stadgats.

Artikel 28.

Då en framställning
upptages, skall kommissionen a)

till utrönande av de
faktiska omständigheterna
i fallet, genomgå framställningen
tillsammans
med representanter för
parterna samt, om det befinnes
erforderligt, företaga
en undersökning,
vars effektiva genomförande
de berörda staterna
efter utbyte av synpunkter
med kommissionen
skola i erforderlig grad
underlätta;

b) ställa sig till parternas
förfogande i syfte att

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

ties concerned with a
view to securing a friendly
settlement of the matter
on the basis of respect for
Human Rights as defined
in this Convention.

Article 29.

(1) The Commission
shall perform the functions
set out in Article 28
by means of a Sub-Commission
consisting of
seven members of the
Commission.

(2) Each of the parties
concerned may appoint
as members of this SubCommission
a person of
its choice.

(3) The remaining
members shall be chosen
by lot in accordance with
arrangements prescribed
in the Rules of Procedure
of the Commission.

Artide 30.

If the Sub-Commission
succeeds in effecting a
friendly settlement in accordance
with Article 28,
it shall draw up a Report
which shall be sent to the
States concerned, to the
Committee of Ministers
and to the Secretary-General
of the Council of
Europé for publication.
This Report shall be confined
to a brief statement
of the facts and of the
solution reached.

Artide 31.

(1) If a solution is not
reached, the Commission
shall draw up a Report
on the facts and state its
opinion as to whether the
facts found disclose a
breach by the State concerned
of its obligations

vue de parvenir å un réglement
amiable de l’affaire
qui s’inspire du respect
des Droits de l’homme,
tels que les reconnait
la présente Convention.

Artide 29.

1. La Commission remplit
les fonctions prévues
å 1’article 28 au moyen
d’une sous-commission
composée de sept membres
de la Commission.

2. Chaque intéressé
peut désigner un membre
de son choix pour faire
partie de la sous-commission.

3. Les autres membres
sont désignés par tirage
au sort, conformément
aux dispositions prévues
par le réglement intérieur
de la Commission.

Artide 30.

Si elle parvient å obtenir
un réglement amiable,
conformément å 1’article
28, la sous-commission
dresse un rapport qui
est transmis aux Etats intéressés,
au Comité des
Ministres et au Secrétaire
Général du Conseil de
l’Europe, aux fins de publication.
Ce rapport se
limite å un bref exposé
des faits et de la solution
adoptée.

Artide 31.

1. Si une solution n’a
pu intervenir, la Commission
rédige un rapport
dans lequel elle constate
les faits et formule un
avis sur le point de savoir
si les faits constatés révélent,
de la part de l’Etat

nå en reglering av frågan
i godo på grundval av
respekterandet av de
mänskliga rättigheterna,
sådana de definierats i
denna konvention.

Artikel 29.

1. Kommissionen fullgör
de åligganden, som
angivits i artikel 28, genom
en underkommission
bestående av sju ledamöter
av kommissionen.

2. Envar av de berörda
parterna äger utse en
ledamot av underkommissionen.

3. Övriga ledamöter
skola utses genom lottdragning
i enlighet med
bestämmelser i kommissionens
arbetsordning.

Artikel 30.

Därest underkommissionen
lyckas åvägabringa
en uppgörelse i
godo enligt artikel 28,
skall den utarbeta en
rapport som skall tillställas
de berörda staterna,
ministerkommittén
och Europarådets generalsekreterare
för offentliggörande.
Rapporten
skall begränsas till en kort
redogörelse för de faktiska
omständigheterna och
för den lösning, som uppnåtts.

Artikel 31.

1. Om en lösning icke
kunnat uppnås, skall
kommissionen utarbeta en
rapport rörande de faktiska
omständigheterna
samt angiva, huruvida
kommissionen anser desamma
innebära, att den

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

under the Convention.
The opinions of all the
members of the Commission
on this point may be
stated in the Report.

(2) The Report shall be
transmitted to the Committee
of Ministers. It
shall also be transmitted
to the States concerned,
who shall not be åt liberty
to publish it.

(3) In transmitting the
Report to the Committee
of Ministers the Commission
may make such proposals
as it thinks fit.

Article 32.

(1) If the question is
not referred to the Court
in accordance with Article
48 of this Convention
within a period of
three months from the
date of the transmission
of the Report to the Committee
of Ministers, the
Committee of Ministers
shall decide by a majority
of two-thirds of the members
entitled to sit on the
Committee whether there
has been a violation of
the Convention.

(2) In the affirmative
case the Committee of
Ministers shall prescribe
a period during which the
High Contracting Party
concerned must take the
measures required by the
decision of the Committee
of Ministers.

intéressé, une violation
des obligations qui lui incombent
aux termes de la
Convention. Les opinions
de tous les membres de la
Commission sur ce point
peuvent étre exprimées
dans ce rapport.

2. Le rapport est transmis
au Comité des Ministres;
il est également communiqué
aux Etats intéressés,
qui n’ont pas la
faculté de le publier.

3. En transmettant le
rapport au Comité des
Ministres, la Commission
peut formuler les propositions
qu’elle juge appropriées.

Artide 32.

1. Si, dans un délai de
trois mois å dater de la
transmission au Comité
des Ministres du rapport
de la Commission, l’affaire
n’est pas déférée å la
Cour par application de
1’article 48 de la présente
Convention, le Comité des
Ministres prend, par un
vo te å la majorité des
deux tiers des representants
ayant le droit de
siéger au Comité, une décision
sur la question de
savoir s’il y a eu ou non
une violation de la Convention.

2. Dans 1’affirmative,
le Comité des Ministres
fixe un délai dans lequel
la Haute Partie Contractante
intéressée doit prendre
lesmesures qu’entraine
la décision du Comité des
Ministres.

ifrågavarande staten brutit
mot sina förpliktelser
enligt konventionen. Varje
kommissionsledamots
mening på denna punkt
må komma till uttryck i
rapporten.

2. Rapporten skall
överlämnas till ministerkommittén.
Den skall
även delgivas de berörda
staterna, vilka icke äga
offentliggöra densamma.

3. I samband med rapportens
överlämnande till
ministerkommittén äger
kommissionen framlägga
de förslag, som den anser
lämpliga.

Artikel 32.

1. Om icke inom tre
månader från dagen för
rapportens överlämnande
till ministerkommittén,
ärendet hänskjutes till
domstolen enligt artikel
48 i denna konvention,
skall ministerkommittén
med en majoritet av två
tredjedelar av de ledamöter,
som äro berättigade
att taga säte i kommittén,
fastställa, huruvida
kränkning av konventionen
skett.

2. I händelse denna
fråga besvaras jakande,
skall ministerkommittén
föreskriva en frist, inom
vilken den berörda höga
fördragsslutande parten
har att vidtaga de åtgärder,
som bliva erforderliga
till följd av ministerkommitténs
beslut.

3. Därest den höga fördragsslutande
parten icke
vidtagit tillfredsställande

(3) If the High Con- 3. Si la Haute Partie
tracting Party concerned Contractante intéressée
has not taken satisfaetory n’a pas adopté des mesui{
Dihang till riksdagens protokoll 1051. 1 sand. Nr 165.

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

measures within the prescribed
period, the Committee
of Ministers shall
decide by the majority
provided for in paragraph

(1) above what effect shall
be given to its original
decision and shall publish
the Report.

(4) The High Contracting
Parties undertake to
regard as binding on them
any decision which the
Committee of Ministers
may take in application
of the preceding paragraphs.

Artide 33.

The Commission shall
meet in camera.

Artide 34.

The Commission shall
take its decisions by a
majority of the Members
present and voting; the
Sub-Commission shall
take its decisions by a
majority of its members.

Artide 35.

The Commission shall
meet as the circumstances
require. The meetings
shall be convened by the
Secretary-General of the
Council of Europé.

Artide 36.

The Commission shall
draw up its own rules of
procedure.

Artide 37.

The secretariat of the
Commission shall be provided
by the SecretaryGeneral
of the Council of
Europé.

res satisfaisantes dans le
délai imparti, le Comité
des Ministres donne å sa
décision initiale, par la
majorité prévue au paragraphe
1 ci-dessus, les
suites qu’elle comporte et
publie le rapport.

4. Les Hautes Parties
Contractantes s’engagent
å considérer comme obligatoire
pour elles toute
décision que le Comité
des Ministres peut prendre
en application des paragraphes
précédents.

Artide 33.

La Commission siége å
huis clos.

Artide 34.

Les décisions de la Commission
sont prises å la
majorité des membres
présents et votant; les
décisions de la sous-commission
sont prises å la
majorité de ses membres.

Artide 35.

La Commission se réunit
lorsque les circonstances
l’exigent. Elle est convoquée
par le Secrétaire
Général du Conseil de
1’Europe.

Artide 36.

La Commission établit
son réglement intérieur.

Artide 37.

Le secrétariat de la
Commission est assuré par
le Secrétaire Général du
Conseil de l’Europe.

åtgärder inom den föreskrivna
fristen, skall ministerkommittén
med sådan
röstövervikt, som angives
under 1. ovan, besluta
vilken verkan dess
ursprungliga beslut skall
erhålla samt publicera
rapporten.

4. De höga fördragsslutande
parterna förbinda
sig att anse varje beslut,
som ministerkommittén
fattar med tilllämpning
av vad under
1—3 stadgats, såsom för
sig bindande.

Artikel 33.

Kommissionen skall
sammanträda inom stängda
dörrar.

Artikel 34.

För beslut av kommissionen
erfordras en majoritet
av närvarande och i
röstningen deltagande ledamöter;
för beslut av
underkommissionen erfordras
majoritet av dess
ledamöter.

Artikel 35.

Kommissionen sammanträder
när så påkallas
av omständigheterna.
Den sammankallas av
Europarådets generalsekreterare.

Artikel 36.

Kommissionen fastställer
själv sin arbetsordning.

Artikel 37.

För kommissionens sekretariat
skall sörjas genom
Europarådets generalsekreterare.

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

SECTION IV.

Article 38.

The European Court of
Human Rights shall consist
of a number of judges
equal to that of the Members
of the Council of
Europé. No two judges
may be nationals of the
same State.

Artide 39.

(1) The members of the
Court shall be elected by
the Consultative Assembly
by a majority of the
votescast from a list of
persons nominated by the
Members of the Council
of Europé; each Member
shall nominate three candidates,
of whom two åt
least shall be its nationals.

(2) As for as applicable,
the same procedure shall
be followed to complete
the Court in the event of
the admission of new
Members of the Council
of Europé, and in filling
casual vacancies.

(3) The candidates shall
be of high moral character
and must either possess
the qualifications required
for appointment to high
judicial Office or be jurisconsults
of recognised
competence.

Artide 40.

(1) The members of the
Court shall be elected for
a period of nine years.
They may be re-elected.
However, of the members
elected åt the first elec -

TITRE IV.

Artide 38.

La Cour européenne des
Droits de Thomme se
compose d’un nombre de
juges égal å celui des
Membres du Conseil de
1’Europe. Elle ne peut
comprendre plus d’un ressortissant
d’un méme
Etat.

Artide 39.

1. Les membres de la
Cour sont élus par l’Assemblée
Consultative å la
majorité des voix exprimées
sur une liste de personnes
présentée par les
Membres du Conseil de
1’Europe, chacun de ceuxci
devant présenter trois
candidats, dont deux au
moins de sa nationalité.

2. Dans la mesure ou
elle est applicable, la méme
procédure est suivie
pour compléter la Cour en
cas d’admission de nouveaux
Membres au Conseil
de 1’Europe, et pour pourvoir
aux siéges devenus
vacants.

3. Les candidats devront
jouir de la plus
haute considération morale
et réunir les conditions
requises pour l’exercice
de hautes fonctions
judiciaires ou étre des jurisconsultes
possédant
une compétence notoire.

Artide 40.

1. Les membres de la
Cour sont élus pour une
durée de neuf ans. Ils sont
rééligibles. Toutefois, en
ce qui concerne les membres
désignés å la pre -

AVDELNING IV.

Artikel 38.

Den europeiska domstolen
för de mänskliga
rättigheterna skall vara
sammansatt av domare
till samma antal som
Europarådets medlemmar.
Mer än en domare
må icke vara medborgare
i samma stat.

Artikel 39.

1. Domstolens ledamöter
väljas av den rådgivande
församlingen med
majoriteten av de röster,
som avgivas på en lista
över personer, vilka föreslås
av Europarådets
medlemmar; varje medlem
skall härvid nämna
tre kandidater, av vilka
minst två skola vara medborgare
i den förslagsställande
staten.

2. I mån av tillämplighet
skall samma ordning
komma till användning
vid komplettering av
domstolen i händelse av
nya medlemmars inträde
i Europarådet samt vid
besättandet av ledigblivna
platser.

3. Kandidaterna skola
vara av hög moralisk
standard samt skola antingen
uppfylla de villkor,
som erfordras för utnämning
till högre domarebefattningar,
eller vara rättslärde
av erkänd kompetens.

Artikel 40.

1. Domstolens ledamöter
väljas för en tid av
nio år. De kunna återväljas.
I fråga om de ledamöter,
som utses vid det
första valet, skola dock

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

tion the terms of four
members shall expire åt
the end of three years,
and the terms of four
more members shall expire
åt the end of six
years.

(2) The members whose
terms are to expire åt the
end of the initial periods
of three and six years
shall be chosen by lot by
the Secretary-General immediately
after the first
election has been completed.

(3) A member of the
Court elected to replace a
member whose term of
Office has not expire d
shall hold Office för the
remainder of his predecessor’s
term.

(4) The members of the
Court shall hold office until
replaced. After having
been replaced, they shall
continue to deal with
such cases as they already
have under consideration.

Article 41.

The Court shall elect
its President and VicePresident
for a period of
three years. They may be
re-elected.

Artide 42.

The members of the
Court shall receive for
each day of duty a compensation
to be determined
by the Committee
of Ministers.

Artide 43.

For the consideration
of each case brought before
it the Court shall

miére élection, les fonctions
de quatre des membres
prendront fin au
bout de trois ans, celles
de quatre autres membres
prendront fin au
bout de six ans.

2. Les membres dont
les fonctions prendront
fin au terme des périodes
initiales de trois et six
ans, sont désignés par
tirage au sort effectué
par le Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe,
immédiatement apres
qu’il aura été procédé å
la premiére élection.

3. Le membre de la
Cour élu en remplacement
d’un membre dont le
mandat n’est pas expiré
achéve le terme du mandat
de son prédécesseur.

4. Les membres de la
Cour restent en fonctions
jusqu’å leur remplacement.
Apres ce remplacement,
ils continuent de
connaitre des affaires dont
ils sont déjå saisis.

Artide 41.

La Cour élit son President
et son Vice-Président
pour une durée de trois
ans. Ceux-ci sont rééligibles.

Artide 42.

Les membres de la Cour
regoivent une indemnité
par jour de fonctions, å
fixer par le Comité des
Ministres.

Artide 43.

Pour 1’examen de chaque
affaire portée devant
elle, la Cour est constituée

fyra ledamöters mandat
upphöra efter tre år och
ytterligare fyra ledamöters
mandat efter sex år.

2. De ledamöter, vilkas
mandat skola upphöra
efter de inledande perioderna
om tre och sex år,
skola utses genom lottdragning,
verkställd av
generalsekreteraren omedelbart
efter det att det
första valet förrättats.

3. Har ledamot av
domstolen valts för att
ersätta en ledamot, vars
mandattid ännu icke utlöpt,
skall han bekläda
befattningen under återstoden
av företrädarens
mandattid.

4. Domstolens ledamöter
utöva sitt uppdrag,
intill dess att de avlösas.
Efter det att så skett
skola de fullfölja handläggningen
av sådana mål,
med vilka de redan tagit
befattning.

Artikel 41.

Domstolen väljer ordförande
och vice ordförande
för en period av tre
år. Dessa kunna återväljas.

Artikel 42.

Domstolens ledamöter
skola för varje tjänstgöringsdag
erhålla en ersättning
som bestämmes
av ministerkommittén.

Artikel 43.

Vid handläggningen av
mål, som hänskjutits till
domstolen, skall denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

consist of a Chamber composed
of seven judges.
There shall sit as an ex
officio member of the
Chamber the judge who
is a national of any State
party concerned, or, if
there is none, a person of
its choice who shall sit in
the capacity of judge; the
names of the other judges
shall be chosen by lot by
the President before the
opening of the case.

Article 44.

Only the High Contracting
Parties and the
Commission shall have
the right to bring a case
before the Court.

Artide 45.

The jurisdiction of the
Court shall extend to all
cases concerning the interpretation
and application
of the present Convention
which the High
Contracting Parties or the
Commission shall refer to
it in accordance with Article
48.

Artide 46.

(1) Any of the High
Contracting Parties may
åt any time declare that
it recognises as compulsory
ipso facto and without
special agreement the
jurisdiction of the Court
in all matters concerning
the interpretation and application
of the present
Convention.

(2) The declarations referred
to above may be
made unconditionally or
on condition of reciprocity
on the part of several

en une Chambre composée
de sept juges. En
feront partie d’office le
juge ressortissant de tout
Etat intéressé ou, å défaut,
une personne de son
choix pour siéger en qualité
de juge; les noms des
autres juges sont tirés au
sort, avant le début de
1’examen de l’affaire, par
les soint du Président.

Artide 44.

Seules les Hautes Parties
Contractantes et la
Commission ont qualité
pour se présenter devant
la Cour.

Artide 45.

La compétence de la
Cour s’étend å toutes les
affaires concernant l’interprétation
et 1’application
de la présente Convention
que les Hautes
Parties Contractantes ou
la Commission lui soumettront,
dans les conditions
prévues par 1’article
48.

Artide 46.

1. Chacune des Hautes
Parties Contractantes
peut, å n’importe quel
moment, déclarer reconnaitre
comme obligatoire
de plein droit et sans convention
spéciale, la juridiction
de la Cour sur
toutes les affaires concernant
1’interprétation et
1’application de la présente
Convention.

2. Les declarations cidessus
visées pourront
étre faites purement et
simplement ou sous condition
de réciprocité de la

utgöras av en avdelning,
sammansatt av sju domare.
Självskriven ledamot
av avdelningen skall
beträffande varje stat,
som är part i målet, vara
den domare, som är medborgare
i staten eller, i
brist på sådan domare,
en person, vilken staten
utser att taga säte såsom
domare; de övriga domarnas
namn utväljas genom
lottdragning av presidenten
innan målet börjar
handläggas.

Artikel 44.

Endast de höga fördragsslutande
parterna
och kommissionen äga
hänskjuta ett mål till
domstolen.

Artikel 45.

Domstolens behörighet
omfattar alla tvister rörande
tolkningen och tilllämpningen
av denna
konvention, som de höga
fördragsslutande parterna
eller kommissionen hänskjuter
till domstolen i enlighet
med bestämmelserna
i artikel 48.

Artikel 46.

1. Envar av de höga
fördragsslutande parterna
må när som helst förklara
sig erkänna, att i alla
frågor angående tolkning
och tillämpning av denna
konvention domstolens
jurisdiktion är för parten
tvingande i och för sig
och utan särskild överenskommelse.

2. Förklaringar, som
ovan avses, må avgivas
utan villkor eller under
villkor om ömsesidighet i
förhållandet till flera eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

or certain other High
Contracting Parties or for
a specified period.

(3) These declarations
shall be deposited with
the Secretary-General of
the Council of Europé
who shall transmit copies
thereof to the High Contracting
Parties.

Article 47.

The Court may only
deal with a case after the
Commission has acknowledged
the failure of efforts
for a friendly settlement
and within the
period of three months
provided for in Article 32.

Artide 48.

The following may
bring a case before the
Court, provided that the
High Contracting Party
concerned, if there is only
one, or the High Contracting
Parties concerned, if
there is more than one, are
subject to the compulsory
jurisdiction of the Court
or, failing that, with the
consent of the High Contracting
Party concerned,
if there is only one, or
of the High Contracting
Parties concerned if there
is more than one:

(a) the Commission;

(b) a High Contracting
Party whose national is
alleged to be a victim;

(d) a High Contracting
Party against which the
complaint has been lodged.

part de plusieurs ou de
certaines autres Parties
Contractantes ou pour
une durée déterminée.

3. Ces déclarations seront
remises au Secrétaire
Général du Conseil de
1’Europe qui en transmettra
copie aux Hautes
Parties Contractantes.

Artide 47.

La Cour ne peut étre
saisie d’une affaire qu’-aprés la constatation, par
la Commission, de Péchec
du réglement amiable et
dans le délai de trois mois
prévu å 1’article 32.

Artide 48.

A la condition que la
Haute Partie Contractante
intéressée, s’il n’y en a
qu’une, ou les Hautes
Parties Contractantes intéressées,
s’il y en a plus
d’une, soient soumises å
la juridiction obligatoire
de la Cour ou, å défaut,
avec le consentement ou
1’agrément de la Haute
Partie Contractante intéressée,
s’il n’y en a
qu’une, ou des Hautes
Parties Contractantes intéressées,
s’il y en a plus
d’une, la Cour peut étre
saisie:

a) par la Commission;

b) par une Haute Partie
Contractante dont la
victime est le ressortissant; c)

par une Haute Partie
Contractante qui a
saisi la Commission;

d) par une Haute Partie
Contractante mise en
cause.

vissa andra höga fördragsslutande
parter eller för
viss tid.

3. Förklaringarna skola
deponeras hos Europarådets
generalsekreterare,
som skall överlämna avskrifter
av desamma till
de höga fördragsslutande
parterna.

Artikel 47.

Mål må ej hänskjutas
till domstolen annat än
efter det att kommissionen
fastställt, att det icke
lyckats att nå en uppgörelse
i godo, samt innan
den i artikel 32 föreskrivna
fristen av tre månader
utlöpt.

Artikel 48.

Under förutsättning att
den berörda höga fördragsslutande
parten, om
det endast finnes en sådan,
eller de berörda höga
fördragsslutande parterna,
om det finnes flera,
obligatoriskt äro underkastade
domstolens jurisdiktion
eller, om så ej är
fallet, med samtycke av
den berörda höga fördragsslutande
parten, om
det endast finnes en sådan,
eller av de berörda
höga fördragsslutande parterna,
om det finnes flera,
kan ett mål hänskjutas
till domstolen genom

a) kommissionen;

b) hög fördragsslutande
part, vars medborgare
uppges vara förfördelad;

c) hög fördragsslutande
part, som hänskjutit fallet
till kommissionen;

d) hög fördragsslutande
part, mot vilken klagomålet
riktats.

Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

Artide 49.

In the event of dispute
as to whether the Court
has jurisdiction, the matter
shall be settled by the
decision of the Court.

Artide 50.

If the Court finds that
a decision or a measure
taken by a legal authority
or any other authority of
a High Contracting Party
is completely or partially
in conflict with the obligations
arising from the
present Convention, and
if the internal law of the
said Party allows only
partial reparation to be
made for the consequences
of this decision
or measure, the decision of
the Court shall, if necessary,
afford just satisfaction
to the injured party.

Artide 51.

(1) Reasons shall be
given for the judgment
of the Court.

(2) If the judgment
does not represent in
whole or in part the unanimous
opinion of the
judges, any judge shall
be entitled to deliver a
separate opinion.

Artide 52.

The judgment of the
Court shall be final.

Artide 53.

The High Contracting
Parties undertake to
abide by the decision of
the Court in any case to
which they are parties.

Artide 49.

En cas de contestation
sur le point de savoir si
la Cour est compétente,
la Cour décide.

Artide 50.

Si la décision de la Cour
déclare qu’une décision
prise ou une mesure ordonnée
par une autorité
judiciaire ou to ute autre
autorité d’une Partie Contractante
se trouve entiérement
ou partiellement
en opposition avec
des obligations découlant
de la présente Convention,
et si le droit interne
de ladite Partie ne permet
qu’imparfaitement
d’effacer les conséquences
de cette décision ou de
cette mesure, la décision
de la Cour accorde, s’il y
a lieu, å la partie lésée
une satisfaction équitable.

Artide 51.

1. L’arrét de la Cour
est motivé.

2. Si 1’arrét n’exprime
pas en tout ou en partie
1’ opinion unanime des juges,
tout juge aura le
droit d’y joindre l’exposé
de son opinion individuelle.

Artide 52.

L’arrét de la Cour est
définitif.

Arlicle 53.

Les Hautes Parties
Contractantes s’engagent
å se conformer aux décisions
de la Cour dans les
litiges auxquels elles son t
parties.

Artikel 49.

I händelse av tvist rörande
domstolens behörighet
skall frågan härom
avgöras genom beslut av
domstolen.

Artikel 50.

Därest domstolen finner,
att beslut eller åtgärd
av en rättslig myndighet
eller annan myndighet hos
någon hög fördragsslutande
part helt eller delvis
står i strid mot de förpliktelser,
som härröra ur
denna konvention, och
därest sagda parts inhemska
rätt endast till en
del medgiver att gottgörelse
lämnas för beslutets
eller åtgärdens verkningar,
skall domstolens utslag,
om så befinnes nödvändigt,
tillerkänna den
förfördelade parten skälig
gottgörelse.

Artikel 51.

Domskälen skola angivas
i domstolens utslag.
Om domarena icke äro
eniga om utslaget i dess
helhet eller till någon del,
äger varje domare rätt
att avgiva sitt särskilda
votum.

Artikel 52.

Domstolens utslag är
slutgiltigt.

Artikel 53.

De höga fördragsslutande
parterna förbinda
sig att rätta sig efter
domstolens utslag i alla
de mål, i vilka de äro
parter.

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

Article 54.

The judgment of the
Court shall be transmitted
to the Committee of Ministers
which shall supervise
its execution.

Artide 55.

The Court shall draw
up its own rules and shall
determine its own procedure.

Artide 56.

(1) The first election
of the members of the
Court shall take place
after the declarations by
the High Contracting Parties
mentioned in Article
46 have reached a total of
eight.

(2) No case can be
brought before the Court
before this election.

SECTION V.

Artide 57.

On receipt of a request
from the Secretary-General
of the Council of Europé
any High Contracting
Party shall furnish an
explanation of the manner
in which its internal
law ensures the effective
implementation of any of
the provisions of this Convention.

Artide 58.

The expenses of the
Commission and the Court
shall be borne by the
Council of Europé.

Artide 59.

The members of the
Commission and of the
Court shall be entitled,
during the discharge of

Artide 54.

L’arrét de la Cour est
transmis au Comité des
Ministres qui en surveille
1’exécution.

Artide 55.

La Cour établit son
réglement et fixe sa procédure.

Artide 56.

1. La premiére élection
des membres de la Cour
aura lieu apres que les
déclarations des Hautes
Parties Contractantes visées
å 1’article 46 auront
atteint le nombre de huit.

2. La Cour ne peut étre
saisie avant cette élection.

T ITRE V.

Artide 57.

Toute Haute Partie
Contractante fournira sur
demande du Secrétaire
Général du Conseil de
1’Europe les explications
requises sur la maniére
dont son droit interne assure
1’application effective
de toute les dispositions
de cette Convention.

Artide 58.

Les dépenses de la Commission
et de la Cour sont
å la charge du Conseil de
1’Europe.

Artide 59.

Les membres de la
Commission et de la Cour
jouissent, pendant l’exercice
de leurs fonctions,

Artikel 54.

Domstolens utslag skola
översändas till ministerkommittén,
som övervakar
deras verkställande.

Artikel 55.

Domstolen skall upprätta
sin egen arbetsordning
och bestämma sitt
rättegångssätt.

Artikel 56.

1. Det första valet av
domstolens ledamöter
skall äga rum, sedan de
förklaringar av de höga
fördragsslutande parterna,
som omnämnas i artikel
46, ha uppnått ett antal
av åtta.

2. Intet mål kan hänskjutas
till domstolen före
nämnda val.

AVDELNING V.

Artikel 57.

På anmodan av Europarådets
generalsekreterare
skall varje hög fördragsslutande
part tillhandahålla
upplysningar
om det sätt, på vilket dess
inhemska lagstiftning säkerställer
ett effektivt efterlevande
av bestämmelserna
i denna konvention.

Artikel 58.

Kommissionens och
domstolens utgifter skola
bestridas av Europarådet.

Artikel 59.

Kommissionens och
domstolens ledamöter ha
under utövandet av sin
verksamhet rätt till de

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

thier functions, to the
privileges and immunities
provided for in Artide 40
of the Statute of the
Council of Europé and
in the agreements made
thereunder.

Article 60.

Nothing in this Convention
shall be construed
as limiting or derogating
from any of the human
rights and fundamental
freedoms which may be
ensured under the laws of
any High Contracting
Party or under any other
agreement to which it is
a Party.

Artide 61.

Nothing in this Convention
shall prejudice
the powers conferred on
the Committee of Ministers
by the Statute of the
Council of Europé.

Artide 62.

The High Contracting
Parties agree that, except
by special agreement,
they will not avail themselves
of treaties, conventions
or declarations in
force between them for
the purpose of submitting,
by way of petition, a dispute
arising out of the interpretation
or application
of this Convention to
a means of settlement
other than those provided
for in this Convention.

des priviléges et immunités
prévus å 1’article 40
du Statut du Conseil de
1’Europe et dans les Accords
conclus en vertu de
cet article.

Artide 60.

Aucune des dispositions
de la présente Convention
ne sera interprétée comme
limitant ou portant
atteinte aux Droits de
1’homme et aux libertés
fondamentales qui pourraient
étre reconnus conformément
aux lois de
toute Partie Contractante
ou å toute autre Convention
å laquelle cette Partie
Contractante est partie.

Artide 61.

Aucune disposition de
la présente Convention ne
porte atteinte aux pouvoirs
conférés au Comité
des Ministres par le Statut
du Conseil de l’Europe.

Artide 62.

Les Hautes Parties
Contractantes renoncent
réciproquement, sauf
compromis spécial, å se
prévaloir des traités, conventions
ou déclarations
existant entre elles, en
vue de soumettre, par voie
de requéte, un différend
né de 1’interprétation ou
de 1’application de la présente
Convention å un
mode de réglement autre
que ceux prévus par ladite
Convention.

privilegier och den immunitet,
som avses i artikel
40 av Europarådets stadgar
och i de avtal som ingåtts
i kraft av sagda artikel.

Artikel 60.

Intet i denna konvention
må tolkas som en begränsning
eller inskränkning
av någon av de
mänskliga rättigheter
eller grundläggande friheter,
vilka må vara garanterade
i de höga fördragsslutande
parternas lagar
eller i någon annan konvention,
vari de äro parter.

Artikel 61.

Intet i denna konvention
skall inskränka de
befogenheter, som tillerkänts
ministerkommittén
genom Europarådets
stadga.

Artikel 62.

De höga fördragsslutande
parterna avstå ömsesidigt,
utom i händelse
av särskild överenskommelse,
från att begagna
sig av fördrag, konventioner
eller deklarationer,
som äro gällande mellan
dem, för att genom ansökan
hänskjuta en tvist,
som uppstår rörande tolkningen
eller tillämpningen
av denna konvention, till
reglering i annan ordning
än som stadgas i konventionen.

Artikel 63.

1. Stat må vid sin ratificering
eller när som helst
senare genom en notifika.

Artide 63.

(1) Any State may al
the time of its ralification
or åt any time thcreafter

Artide 63.

1. Tout Etat peut, au
moment de la ratification
ou å tout autre moment

4 Bihctng till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 165.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

declare by notification
addressed to the Secretary-General
of the Council
of Europé that the
present Convention shall
extend to all or any of
the territories for whose
International relations it
is responsible.

(2) The Convention
shall extend to the territory
or territories named
in the notification as from
the thirtieth day after the
receipt of this notification
by the Secretary-General
of the Council of Europé.

(3) The provisions of
this Convention shall be
applied in such territories
with due regard, however,
to local requirements.

(4) Any State which
has made a declaration in
accordance with paragraph
1 of this Article
may åt any time thereafter
declare on behalf of
one or more of the territories
to which the declaration
relätes that it
accepts the competence
of the Commission to receive
petitions from individuals,
non-governmental
organisations or
groups of individuals in
accordance with Article
25 of the present Convention.

Article 64.

(1) Any State may,
when signing this Convention
or when depositing
its instrument of ratification,
make a reservation
in respect of any particular
provision of the
Convention to the extent
that any law then in force

par la suite, déclarer, par
notification adressée au
Secrétaite Général du
Conseil de 1’Europe, que
la présente Convention
s’appliquera å tous les territoires
ou å l’un quelconque
des territoires dont il
assure les relations internationales.

2. La Convention s’appliquera
au territoire ou
aux territoires désignés
dans la notification å partir
du trentiéme jour qui
suivra la date å laquelle
le Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europé aura
regi! cette notification.

3. Dans lesdits territoires
les dispositions de
la présente Convention
seront appliquées en tenant
compte des nécessités
locales.

4. Tout Etat qui a fait
une déclaration conformément
au premier paragraphe
de cet article,
peut, å tout moment par
la suite, déclarer relativement
å un ou plusieurs
des territoires visés dans
cette déclaration qu’il accepte
la compétence de la
Commission pour connaitre
des requétes de
personnes physiques, d’organisations
non gouvernementales
ou de groupes de
particuliers conformément
å 1’article 25 de la
présente Convention.

Article 64.

1. Tout Etat peut, au
moment de la signature
de la présente Convention
ou du dépöt de son instrument
de ratification,
formuler une réserve au
sujet d’une disposition
particuliére de la Convention,
dans la mesure ou

tion, ställd till Europarådets
generalsekreterare,
förklara att denna konvention
skall tillämpas på
alla eller något av de territorier,
för vilkas internationella
förbindelser
staten i fråga svarar.

2. Konventionen skall
tillämpas på det eller de
territorier, som angivas i
notifikationen, från trettionde
dagen, efter det att
Europarådets generalsekreterare
mottagit notifikationen.

3. Inom de nämnda
territorierna skola likväl
konventionens bestämmelser
tillämpas med hänsyn
till vad de lokala förhållandena
kräva.

4. Stat, som avgivit
förklaring enligt 1. ovan,
kan när som helst därefter
förklara, att staten
beträffande ett eller flera
av de med förklaringen
avsedda territorierna erkänner
kommissionen såsom
behörig att mottaga
ansökningar från enskilda
personer, icke-statliga organisationer
eller grupper
av enskilda i enlighet med
artikel 25 av denna konvention.

Artikel 64.

1. Vid undertecknandet
av denna konvention
eller deponerandet av ratifikationsinstrument
kan
en stat göra förbehåll
med avseende å någon
särskild bestämmelse i
konventionen, i den mån
lagstadgande, som då äger

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

in its territory is not in
conformity with the provision.
Reservations of a
general character shall not
be permitted under this
Article.

(2) Any reservation
made under this Article
shall contain a brief statement
of the law concerned.

Artide 65.

(1) A High Contracting
Party may denounce the
present Convention only
after the expiry of five
years from the date on
which it became a Party
to it and after six months’
notice contained in a notification
addressed to the
Secretary-General of the
Council of Europé, who
shall inform the other
High Contracting Parties.

(2) Such a denunciation
shall not have the
effect of releasing the
High Contracting Party
concerned from its obligations
under this Convention
in respect of any act
which, being capable of
constituting a violation
of such obligations, may
have heen performed by
it before the date åt
which the denunciation
became effective.

(3) Any High Contracting
Party which shall
cease to be a Membcr of
the Council of Europé
shall cease to bo a Party
to this Convention under
the same conditions.

(4) The Convention
may be denounced in accordanec
with the provisions
of the preceding pa -

une loi alors en vigueur
sur son territoire n’est pas
conforme å cette disposition.
Les réserves de caractére
général ne sont
pas autorisées aux termes
du présent article.

2. Toute réserve émise
conformément au présent
article comporte un bref
exposé de la loi en cause.

Artide 65.

1. Une Haute Partie
Contractante ne peut dénoncer
la présente Convention
qu’aprés l’expiration
d’un délai de cinq
ans å partir de la date
d’entrée en vigueur de la
Convention å son égard
et moyennant un préavis
de six mois, donné par
une notification adressée
au Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe, qui
en informe les autres Parties
Contractantes.

2. Cette dénonciation
ne peut avoir pour effet
de délier la Haute Partie
Contractante intéressée
des obligations contenues
dans la présente Convention
en ce qui concerne
tout fait qui, pouvant
constituer une violation
de ees obligations, aurait
été accompli par elle antérieurement
å la date å
laquelle la dénonciation
produit effet.

3. Sous la méme réserve
cesserait d’étre Partie
å la présente Convention
toute Partie Contractante
qui cesserait d’ötre Membre
du Conseil de l’Europe.

4. La Convention peut
étre dénoncée conformément
aux dispositions des
paragraphes précédents

giltighet inom statens territorium,
icke överensstämmer
med bestämmelsen.
Förbehåll av allmän
karaktär tillåtas icke enligt
denna artikel.

2. Varje förbehåll, som
göres enligt denna artikel,
skall innehålla en kort
redogörelse för det berörda
lagstadgandet.

Artikel 65.

1. En hög fördragsslutande
part må icke uppsäga
denna konvention
förrän efter utgången
av fem år från dagen för
dess ikraftträdande och
med iakttagande av en
uppsägningstid på sex
månader samt genom notifikation,
ställd till Europarådets
generalsekreterare,
som därom skall underrätta
de övriga höga
fördragsslutande parterna.

2. Uppsägning får icke
till följd, att den ifrågavarande
höga fördragsslutande
parten löses från
sina förpliktelser enligt
denna konvention beträffande
någon åtgärd, som
kan utgöra en kränkning
av sådana förpliktelser
och som parten må ha
utfört före den dag, då
uppsägningen blev verkande.

3. En hög fördragsslutande
part, som upphör
att vara medlem av Europarådet,
upphör under
enahanda villkor att vara
part i denna konvention.

4. Konventionen må
enligt bestämmelserna under
1.—3. uppsägas beträffande
varje territo -

Kungl. Maj. ts proposition nr 165.

ragraphs in respect of any
territory to which it has
been declared to extend
under the terms of Article
63.

Article 66.

(1) This Convention
shall be open to the signature
of the Members of
the Council of Europé. It
shall be ratified. Ratifications
shall be deposited
with the Secretary-General
of the Council of
Europé.

(2) The present Convention
shall come into
force after the deposit of
ten instruments of ratification.

(3) As regards any signatory
ratifying subsequently,
the Convention
shall come into force åt
the date of the deposit of
its instrument of ratification.

(4) The Secretary-General
of the Council of Europé
shall notify all the
Members of the Council
of Europé of the entry
into force of the Convention,
the names of the
High Contracting Parties
who have ratified it, and
the deposit of all instruments
of ratification
which may be effected
subsequently.

Done åt Rome this 4th
day of November 1950 in
English and French, both
texts being equally authentic,
in a single copy
which shall remain deposited
in the archives of
the Council of Europé.
The Secretary-General
shall transmit certified
copies to each of the signatories.

en ce qui concerne tout
territoire auquel elle a été
déclarée applicable aux
termes de 1’article 63.

Article 66.

1. La présente Convention
est ouverte å la signature
des Membres du
Conseil de l’Europe. Elle
sera ratifiée. Les ratifications
seront déposées prés
le Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe.

2. La présente Convention
entrera en vigueur
aprés le dépöt de dix instruments
de ratification.

3. Pour tout signataire
qui la ratifiera ultérieurement,
la Convention entrera
en vigueur des le
dépöt de 1’instrument de
ratification.

4. Le Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe
notifiera å tous les Membres
du Conseil de l’Europe
1’entrée en vigueur
de la Convention, les noms
des Hautes Parties Contractantes
qui l’auront
ratifiée, ainsi que le dépöt
de tout instrument de
ratification intervenu ultérieurement.

Fait å Rome, le 4 novembre
1950, en francais
en en anglais, les deux
textes faisant également
foi, en un seul exemplaire
qui sera déposé dans les
archives du Conseil de
PEurope. Le Secrétaire
Général en communiquera
des copies certifiées conformes
å tous les signataires.

rium, för vilket den förklarats
tillämplig enligt
artikel 63.

Artikel 66.

1. Denna konvention
är öppen för undertecknande
av medlemmarna i
Europarådet. Den skall
ratificeras. Ratifikationerna
skola deponeras hos
Europarådets generalsekreterare.

2. Konventionen skall
träda i kraft, då tio ratifikationsinstrument
deponerats.

3. För signatärmakt,
som ratificerar sedermera,
skall konventionen träda
i kraft den dag, då ratifikationsinstrumentet
deponeras.

4. Europarådets generalsekreterare
skall underrätta
alla medlemmar i
Europarådet om konventionens
ikraftträdande,
och namnen på de höga
fördragsslutande parter,
som ha ratificerat densamma
och om deponerande
av ratifikationsinstrument,
som sker senare.

Upprättat i Rom den 4
november 1950 på engelska
och franska, vilka båda
texter skola äga samma
vitsord, samt i ett
enda exemplar, som skall
vara deponerat i Europarådets
arkiv. Generalsekreteraren
skall överlämna
bestyrkta exemplar till
envar av signatärmakterna.

Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

510210