Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b (Proposition 1964:163)

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

Nr 163

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avveckling av
magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna,
m. m.; given Stockholms slott den 21 maj 196b.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare
m. fl. åvilande uppgifter;

2) lag om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december
1953 (nr 753) m. m.;

3) lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden,
m. m.;

4) lag om ändring i giftermålsbalken;

5) lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken;

6) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16
s. 1) angående förlagsinteckning;

7) lag om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister,
firma och prokura;

8) lag om ändring i sjölagen;

9) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s. 10)
om boskillnad;

10) förordning om ändrad lydelse av 4 § 9 och 13 mom. förordningen
den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter;

11) lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november
1915 (nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning;

12) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad;

13) lag om ändring i vattenlagen;

14) lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande
av förbud för barn att idka viss försäljning;

15) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning
av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera;

16) lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130);

17) lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131);

18) förordning om ändring i lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr
207);

1 Bihang till riksdagens protokoll 19Gi. 1 samt. Nr 163

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

19) förordning angående ändrad lydelse av 46 § förordningen den 6 juni
1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt;

20) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr
807) om handläggning av domstolsärenden;

21) lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608);

22) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272); samt

23) lag angående ändring i lagen den 14 december 1956 (nr 618) om allmänna
sammankomster;

dels ock inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till

24) förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1)
angående utvidgad näringsfrihet;

25) kungörelse om ändring i stadgan den 8 juni 1917 (nr 474) angående
hotell- och pensionatrörelse;

26) kungörelse om ändrad lydelse av 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan
den 21 december 1951 (nr 824); och

27) kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan den 14 december
1956 (nr 617).

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Kangl. Maj:ts proposition nr 1G3 år 196i

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt magistrats- och kommunalborgmästannstitutionerna
skall avvecklas den 1 januari 1965.

Magistratens och kommunalborgmästarens nuvarande statliga förvaltningsuppgifter
föreslås utskiftade på andra organ. Flertalet av dessa uppgifter
föreslås skola ankomma på länsstyrelse eller polismyndighet. Förslagen
innebär således bl. a., att handels- och näringsregister för stad skall
föras hos länsstyrelsen samt att länsstyrelsen skall övertaga magistratens
befattning mot fastighetsregister för stad. Kungl. Maj :t får dock möjlighet
att förordna om lokal handläggning av dessa ärenden. Av de uppgifter
som föreslås överlämnade till länsstyrelsen må även nämnas ärenden
om tillstånd att driva hotell eller pensionat. Polismyndigheten avses
skola ha tillsynen över ianspråktagande av allmän plats samt över
offentliga tillställningar och allmänna sammankomster ävensom handlägga
ärenden om lotteritillstånd och tillstånd att försälja varm korv m. m.
på annan affärstid än den vanliga. Domstol föreslås skola övertaga bl. a.
uppgiften att utse medlare i äktenskapstvister. Behörig att förrätta borgerlig
vigsel skall vara lagfaren domare i allmän underrätt eller särskilt förordnad
vigselförrättare. Enligt förslagen skall växel- och checkprotester
upptagas av notarius publicus, utmätningsman eller särskilt förordnad förrättningsman.

Full visshet anses icke kunna erhållas om samtliga magistratens och
kommunalborgmästarens förvaltningsuppgifter. Förslag framlägges därför
slutligen att magistrat och kommunalborgmästare enligt lag eller författning
åvilande uppgift skall, om Kungl. Maj :t ej föreskriver annat, övertagas.
av länsstyrelsen.

För ordinarie kommunalborgmästare, som ej övergår till annan tjänst,,
föreslås sådana bestämmelser att denne kan kvarstå i sin nuvarande tjänst
med de åligganden som återstår, sedan de statliga förvaltningsuppgifternai
utskiftats till andra organ.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

1) Förslag
till

Lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare
m. fl. åvilande uppgifter

Härigenom förordnas som följer.

Vad i lag eller författning stadgas om magistrat, ledamot av magistrat,
stadsstyrelse, ordförande i stadsstyrelse eller kommunalborgmästare skall,
såframt ej Konungen föreskriver annat, i stället gälla länsstyrelse.

Vid behandling av ärende, som enligt § 6 mom. 7 riksdagsordningen och
13 § lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen ankommer
på magistrat, skall magistraten bestå av borgmästaren i rådhusrätten i staden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965, då lagen den 17 juni 1932
(nr 269) om överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller
stadsstyrelse åliggande bestyr skall upphöra att gälla. 2

2) Förslag
till

Lag om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen
den 18 december 1953 (nr 753) m. m.

Härigenom förordnas, att

29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) samt
lagen den 17 juni 1932 (nr 268) om kommunalborgmästare
skola upphöra att gälla vid utgången av år 1964.

Med avseende å den, som vid lagens ikraftträdande innehar ordinarie
tjänst som kommunalborgmästare, skall vad i sagda lag om kommunalborgmästare
och med stöd därav utfärdade tjänstereglementen är stadgat
om skyldighet att fullgöra nya eller ändrade arbetsuppgifter, villkor för
entledigande samt tjänsteförhållanden i övrigt alltjämt i tillämpliga delar
gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

3) Förslag
till

Lag om överflyttande av magistratens befattning med
burskapsärenden, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Stadens styrelse skall övertaga den befattning med ansökan om burskap
och med uppsägning av burskap, som enligt 3 kap. 1 och 5 §§ handelsbai ken

ankommer på borgmästare och råd. . ,

Stadens styrelse äger antaga reglemente angående burskap i staden att
gälla i stället för vad som stadgas i 3 kap. handelsbalken. Innan, reglemente
antages, skall stadens borgerskap beredas tillfälle yttra sig. Reglemente
fastställes av länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende angående burskap anhangigt hos
borgmästare och råd, skall ärendet överlämnas till stadens styrelse.

Reglemente angående burskap i stad, vilket skall träda i kraft tidigast
den 1 januari 1965, må antagas före sagda dag av magistraten i staden och
fastställas av länsstyrelsen.

4) Förslag
till

T.ng om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 4 kap. 5 §, 9 kap. 9 §, 11 kap. 20 § samt 14
kap. 2 § giftermålsbalken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an gives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 KAP.

Behörig att förrätta borgerlig vigsel
är: i stad lagfaren ledamot av
magistraten eller, där magistrat ej
finnes, stadsstyrelsens ordförande,
och på landet landsfiskalen ävensom,
där Konungen för visst område det
medgiver, den som Konungens be 1

Senaste lydelse av 9 kap. 9 § och 11 kap.

§•

Behörig att förrätta borgerlig vigsel
är, enligt närmare bestämmelser
som Konungen meddelar, lagfaren
domare i allmän underrätt och den
som länsstyrelsen särskilt förordnar
till vigselförrättare.

§, se SFS 1944:207.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 nr 196 i (Nuvarande

lydelse) (Föreslagen lydelse)

fallningshavande särskilt förordnar
till vigselförrättare.

Borgerlig vigselförrättares åliggande
att viga är ej beroende därav, att
någon av de trolovade har sitt hemvist
inom hans tjänstgöringsområde.

Är landsfiskal bosatt i stad, ägc
han jämväl inom staden förrätta vigsel,
men vare ej pliktig därtill, med
mindre någon av de trolovade har
sitt hemvist inom hans distrikt.

9 KAP.

Har ej---------

Har avskrift av bouppteckning ej
inkommit inom tre månader, från
det boskillnadsdomen gavs, förordne
rätten eller domaren magistrats person,
landsfiskal, rättens betjänt eller
annan lämplig person att verkställa
uppteckningen; och åligge det make
att under edsförpliktelse redligen
uppgiva sina tillgångar och skulder.
Förrättningsmannen har att till rät -

— domaren ingivas.

Har avskrift av bouppteckning ej
inkommit inom tre månader, från
det boskillnadsdomen gavs, förordne
rätten eller domaren lämplig person
att verkställa uppteckningen; och
åligge det make att under edsförpliktelse
redligen uppgiva sina tillgångar
och skulder. Förrättningsmannen
bär att till rätten eller domaren översända
en avskrift av bouppteckningen.

erhållit bouppteckningen,
därtill hållas,
före bodelningen.

ten eller domaren översända en avskrift
av bouppteckningen.

Är boskillnad -

Make, som--

Riktigheten av

11 KAP.
20 §.

Är mål om hemskillnad anhängiggjort,
och har, då talan är väckt allenast
av ena maken, skälig anledning
därtill visats, äge rätten eller domaren,
om ena maken det äskar, förordna
magistratsperson, landsfiskal,
rättens betjänt eller annan lämplig
person att förrätta uppteckning av
vardera makens tillgångar och skulder;
och åligge det make att under
edsförpliktelse redligen uppgiva sina
tillgångar och skulder.

Har ej---

Make, som--

Riktigheten av

Är mål om hemskillnad anhängiggjort,
och har, då talan är väckt allenast
av ena maken, skälig anledning
därtill visats, äge rätten eller domaren,
om ena maken det äskar, förordna
lämplig person att förrätta
uppteckning av vardera makens tillgångar
och skulder; och åligge det
make att under edsförpliktelse redligen
uppgiva sina tillgångar och skulder.

---är sagt.

--av bouppteckningen.

--före bodelningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 KAP.
2 §.

Har kommun beslutit, att inom
kommunen skola utses medlare i
tvister mellan makar, eller visar sig
eljest behov av sådana medlare, skall
på landet kommunalnämnden, i
Stockholm överståthållarämbetet och
i annan stad magistraten eller, där
magistrat ej finnes, stadsstyrelsen
till medlare utse minst en man och
en kvinna. Medlare utses för två kalanderår.
Avgår medlare, innan den
tid utlupit, för vilken han är utsedd,
varde annan utsedd för den återstående
tiden.

Denna lag
Förordnande av
14 kap. 2 § i dess äldre lydelse,

Har kommun beslutit, att inom
kommunen skola utses medlare i
tvister mellan makar, eller visar sig
eljest behov av sådana medlare, skall
rätten till medlare utse minst en man
och en kvinna. Medlare utses för två
kalenderår. Avgår medlare, innan
den tid utlupit, för vilken han är utsedd,
varde annan utsedd för den
återstående tiden.

träder i kraft den 1 januari 1965.

medlare, vilket dessförinnan meddelats med stod av
skall alltjämt äga giltighet. 5

5) Förslag
till

Lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken

Härigenom förordnas, att 29 kap. byggningabalken skall upphöra att gälla
vid utgången av år 1964.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

6) Förslag
till

Lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883
(nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning

... Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 13 april 1883 angående
förlagsinteckning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 fi.

(Nuvarande lydelse)

Då förlagsinteckning sökes, skall
den handling på grund varav inteckning
äskas ingivas i huvudskrift
samt vara åtföljd dels av intyg, utfärdat
i Stockholm av poliskammaren
och i övriga delar av riket av
magistrat eller landsfiskal, att förlagstagaren
utövar den uppgivna rörelsen
samt att denna är av den art
och drives i den omfattning som i
1 § sägs, dels ock, där enligt särskilda
författningar anmälan hos ämbetsmyndighet
eller tillstånd av sådan
myndighet fordras för rörelsens
drivande, av bevis att anmälan skett
eller tillstånd meddelats.

(Föreslagen lydelse)

Då förlagsinteckning sökes, skall
den handling på grund varav inteckning
äskas ingivas i huvudskrift
samt vara åtföljd dels av intyg, utfärdat
av polismyndigheten, att förlagstagaren
utövar den uppgivna rörelsen
samt att denna är av den art
och drives i den omfattning som i
1 § sägs, dels ock, där enligt särskilda
författningar anmälan hos ämbetsmyndighet
eller tillstånd av sådan
myndighet fordras för rörelsens
drivande, av bevis att anmälan skett
eller tillstånd meddelats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Intyg, som utfärdats enligt
3 § i dess aldre lydelse, skall alltjämt äga giltighet.

1 Senaste lydelse, se SFS 1947:471.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

7) Förelag
till

f>g om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1)
angående handelsregister, firma och prokura

Härigenom förordnas, dels att 1, 3, 4 och 16 §§ lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura1 skola erhålla ändrad lydelse pa
sätt nedan angives, dels ock att 24 § samma lag skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

För Stockholm skall hos överståthållareämbetet,
för annan stad hos
magistraten, eller, där sådan ej finnes,
hos vederbörande stadsstyrelse,
och för landsbygden hos Konungens
Befallningshavande föras handelsregister
för inskrivning av de anmälanden,
om vilka i denna lag förmäles
eller vilkas intagande i registret
kan varda annorledes föreskrivet.

Hos länsstyrelsen skall för varje
kommun i länet föras handelsregister
för inskrivning av de anmälanden,
om vilka i denna lag förmäles
eller vilkas intagande i registret
kan varda annorledes föreskrivet.
Konungen äger för viss stad förordna
särskild registerförare.

3§.

Har den---—

Vägras registrering,

Är sökanden med beslutet missnöjd,
äge han att vid talans förlust
innan klockan tolv å sextionde dagen
från beslutets dag däröver anföra besvär
hos Konungens Befallningshavande,
om beslutet meddelats av magistrat
eller stadsstyrelse, och mot
Konungens Befallningshavandes beslut
hos Konungen.

med beslutet missnöjd,
äge han, vid talans förlust,
inom två månader från beslutets
dag däröver anföra besvär hos
länsstyrelsen, om beslutet meddelats
av särskild registerförare, och mot
länsstyrelsens beslut hos Konungen.

registrering vägras.

---skälen därför.

Är sökanden

Den myndighet, hos vilken handelsregistret
föres, skall ofördröjligen
låta kungöra innehållet av anmälan,
som i registret intages, såväl i
allmänna tidningarna som ock i den
stads tidning, där myndigheten har
sitt säte eller, om flera tidningar där
utgivas, i den av dessa, där allmänna
påbud för staden vanligen meddelas.

Registrering smyndigheten skall
ofördröjligen låta kungöra innehållet
av anmälan, som i registret intages,
såväl i allmänna tidningarna
som ock, om anmälan avser rörelse
i stad, i tidning som utgives i den
staden eller, om flera tidningar där
utgivas, i den av dessa, där allmänna
påbud för staden vanligen meddelas.

» Senaste lydelse av 4 §, se SFS 1924: 88, och av 16 §, se SFS 1895: 67 s. 10.
lf Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Å r 163

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

(Nuvarande lydelse)

Utgives ej tidning i staden, skall
kungörelsen införas i den tidning i
länets residensstad, där allmänna påbud
för denna stad vanligen meddelas.
Bilaga till anmälan skall ej kungöras.

En samling--------

(Föreslagen lydelse)

Utgives ej tidning i staden eller avser
anmälan rörelse å landet, skall
kungörelsen införas i den tidning i
länets residensstad, där allmänna
påbud för denna stad vanligen meddelas.
Bilaga till anmälan skall ej
kungöras,
med register.

16 §.

Anmälan om firma skall, innan
näringens utövande börjas, ske för
rörelse, som drives i Stockholm, hos
överståthållareämbetet och för rörelse
i annan stad hos stadens magistrat
eller, där sådan ej finnes, hos
vederbörande stadsstyrelse, och, om
rörelsen drives å landet, hos Konungens
Befallningshavande i länet. Drives
rörelsen i flera kommuner, skall
anmälan ske till handelsregistret för
den kommun, där huvudkontoret är
beläget.

Inrättas avdelningskontor
Anmälan, varom----

Anmälan om firma skall, innan
näringens utövande börjas, ske till
handelsregistret för den kommun,
där rörelsen drives. Om rörelsen
drives i flera kommuner, skall anmälan
ske till handelsregistret för
den kommun, där huvudkontoret är
beläget.

förestår rörelsen,
alla anmälningsskyldige.

24 §.

Förseelse, som i 23 § 1 mom. är
med ansvar belagd, skall åtalas hos
polisdomstol i den ort, där den ifrågavarande
rörelsen drives, om särskild
sådan domstol är där inrättad,
men eljest hos poliskammare eller,
om poliskammare icke finnes, vid
allmän domstol; och gälle i fråga om
klagan över domstols eller poliskammares
beslut i dessa mål vad i allmänhet
är angående besvär i brottmål
stadgat.

Böter, som ådömas enligt 23 §,
tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, förvandlas
de enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende enligt äldre lag anhängigt hos magistrat
eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas till den som
därefter har att föra handelsregistret för staden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

8) Förslag
till

Lag om ändring i sjölagen

Härigenom förordnas, att 3, 4, 41 och 332 §§ sjölagen1 skola erhålla ändrad
lyd<else på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Har den, för vars räkning fartyg
bygges, för byggnadens verkställande
givit eller utfäst sig att giva varvsägaren
eller byggmästaren förskott
av penningar eller byggnadsämnen,
äge han, när avhandling därom upprättats,
att låta den intagas i protokollet
hos magistraten i den stad,
där byggnaden verkställes, eller, om
byggnadsorten är belägen å landet,
i närmaste stad; och njute sedan
förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken
sägs.

Fartygs ägare åligge att bestämma
den ort inom riket, vilken skall
vara fartygets hemort, samt att därom
göra anmälan, om fartyget är sådant,
som jämlikt 2 § skall införas i
fartygsregistret, hos den myndighet,
vilken förer registret, men eljest hos
magistraten i den stad, som bestämts
till hemort, eller, om hemorten är
belägen å landet, hos kronofogden i
orten. Angående hemorten skall för
fartyg, vilket bör införas i fartygsregistret,
anteckning ske å det i 2 §
omförmälda bevis, men eljest utfärdas
särskilt bevis av den myndighet,
hos vilken anmälan skett.

Har fartygs---------

(Föreslagen lydelse)

§•

Har den, för vars räkning fartyg
bygges, för byggnadens verkställande
givit eller utfäst sig att giva varvsägaren
eller byggmästaren förskott
av penningar eller byggnadsämnen,
äge han, när avhandling därom upprättats,
att låta den intagas, om
byggnaden verkställes i stad med
rådhusrätt, i rådhusrättens protokoll
och eljest i protokollet hos närmaste
rådhusrätt; och njute sedan
förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken
sägs.

§•

Fartygs ägare åligge att bestämma
den ort inom riket, vilken skall
vara fartygets hemort, samt att därom
göra anmälan, om fartyget är sådant,
som jämlikt 2 § skall införas i
fartygsregistret, hos den myndighet,
vilken förer registret, men eljest hos
polismyndigheten i den ort, som bestämts
till hemort. Angående hemorten
skall för fartyg, vilket bör införas
i fartygsregistret, anteckning
ske å det i 2 § omförmälda bevis,
men eljest utfärdas särskilt bevis av
den myndighet, hos vilken anmälan
skett.

— — fartygets hemort.

41 §.

Har fartyget---------— kan företagas.

Har lasten------------böra vidtagas.

Besiktningsmän förordnas av ma- Besiktningsmän förordnas, om
gistrat eller, där fartyget finnes utom fartyget finnes i stad med rådhus 1

Senaste lydelse av 3 §, se SFS 1901: 26 s. 27.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

stads område, av magistraten i närmaste
stad eller av kronofogden i orten.
Utom riket skall1 befälhavaren
begära förordnande för besiktningsmän
hos den myndighet, som enligt
lag eller sed å den ort, där besiktningen
skall äga rum, är behörig, eller
ock hos svensk konsul; finnes
fartyget å ort, där enligt gällande
sed besiktningsmän icke av offentlig
myndighet förordnas, inhämte befälhavaren
yttrande av sakkunnige
män.

332

De besiktningsmän, som enligt
denna lag böra av magistrat eller
kronofogde förordnas, skola vara tre.

I de städer, där handels- och sjöfartsnämnd
finnes, åligge magistraten
att för varje år från nämnden
infordra uppgift å personer, som till
sådant uppdrags fullgörande anses
skickliga.

Erfordras eljest besiktning, äge
part därom anmoda den eller dem,
för vilka han har förtroende; åliggande
det magistraten i de städer,
där handels- och sjöfartsnämnd finnes,
att, efter förslag av nämnden,
för varje år utse lämpligt antal personer,
vilka hava att med dylik besiktnings
verkställande gå parter
till handa, ävensom att kungöra förteckning
å de sålunda utsedde.

rätt, av den rådhusrätten och eljest
av närmaste rådhusrätt. Utom riket
skall befälhavaren begära förordnande
för besiktningsmän hos den
myndighet, som enligt lag eller sed
å den ort, där besiktningen skall
äga rum, är behörig, eller ock hos
svensk konsul; finnes fartyget å ort,
där enligt gällande sed besiktningsmän
icke av offentlig myndighet förordnas,
inhämte befälhavaren yttrande
av sakkunnige män.

§•

De besiktningsmän, som enligt
denna lag böra av rådhusrätt förordnas,
skola vara tre. I de städer, där
handels- och sjöfartsnämnd finnes,
åligge rådhusrätten att för varje år
från nämnden infordra uppgift å
personer, som till sådant uppdrags
fullgörande anses skickliga.

Erfordras eljest besiktning, äge
part därom anmoda den eller dem,
för vilka han har förtroende; åliggande
det rådhusrätten i de städer,
där handels- och sjöfartsnämnd finnes,
att efter förslag av nämnden,
för varje år utse lämpligt antal personer,
vilka hava att med dylik besiktnings
verkställande gå parter till
handa, ävensom att kungöra förteckning
å de sålunda utsedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Av magistrat eller landsfiskal med stöd av äldre lag meddelat förordnande
för besiktningsman skall alltjämt gälla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196A

9) Förslag
till

Lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898
(nr 64 s. 10) om boskillnad

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 1 juli 1898 om boskillnad1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

6 §•

Har ej vid boskillnadsansökning,
som av bägge makarne gjord är, fogats
av dem med edsförpliktelse underskriven
förteckning å boets tillgångar
och skulder, varde föreläggande
dem meddelat att inom viss tid
sådan uppteckning till konkursdomaren
ingiva. Försummas det, varde
av konkursdomaren förordnande
meddelat magistratsperson, landsfiskal,
rättens betjänt eller annan
lämplig person att uppteckningen
utan dröjsmål förrätta; och åligge
makarne att allt, som till boet hörer,
under edsförpliktelse redligen uppgiva.

Sedan boet-----om boskillnaden.

Har ej vid boskillnadsansökning,
som av bägge makarne gjord är, fogats
av dem med edsförpliktelse underskriven
förteckning å boets tillgångar
och skulder, varde föreläggande
dem meddelat att inom viss tid
sådan uppteckning till konkursdomaren
ingiva. Försummas det, varde
av konkursdomaren förordnande
meddelat lämplig person att uppteckningen
utan dröjsmål förrätta;
och åligge makarne att allt, som till
boet hörer, under edsförpliktelse redligen
uppgiva.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse, se SFS 1946:823.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

10) Förslag
till

Förordning om ändrad lydelse av 4 § 9 och 13 mom. förordningen den
23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter

Härigenom förordnas, att 4 § 9 och 13 mom. förordningen den 23 oktober
1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 mom. För bevillningsavgift,--

Annan enligt--------•

Bevillningsavgift, som ej erlägges
förskottsvis, skall inbetalas, d landet
till landsfiskalen, i stad utan
magistrat till landsfiskalen eller, där
i staden finnes stadsfogde, till denne
samt i annan stad till den myndighet,
som utfärdat tillståndsbeviset.
Landsfiskal, till vilkens uppbördsdistrikt
hör stad, är berättigad
att under bibehållet uppbörds- och
redovisningsansvar uppdraga åt
stadsfiskal eller utmätningsman att
uppbära bevillningsavgifter för föreställningar
i staden; och åligger
det sålunda förordnad uppbördsman
att senast å tredje söckendagen, efter
det bevillningsavgift influtit, till
landsfiskalen avlämna sådan avgift
jämte redovisningshandlingar.

Bevillningsavgift, som ej erlägges
förskottsvis, skall till vederbörande
inbetalas första söckendagen efter
föreställningen eller, där en följd av
föreställningar gives i samma landsfiskalsdistrikt
eller stad, senast å
första söckendagen efter varje veckas
utgång för då givna föreställningar.
Avgiften må ock inom sålunda
föreskriven tid på skattskyldigs
eget äventyr med allmänna posten
insändas. Erlägges icke bevill 1

Senaste lydelse av 9 mom., se SFS 1952:

----tillståndet omfattar.

bevillningsavgift.

Bevillningsavgift, som ej erlägges
förskottsvis, skall inbetalas till den
myndighet, som utfärdat tillståndsbeviset.
Inbetalningen skall ske första
söckendagen efter föreställningen
eller, där en följd av föreställningar
gives i samma län, senast å första
söckendagen efter varje veckas utgång
för då givna föreställningar.
Avgiften må ock inom sålunda föreskriven
tid på skattskyldigs eget
äventyr med allmänna posten insändas.
Erlägges icke bevillningsavgift
inom tid, som nu sagts, upphör utfärdat
tillståndsbevis att äga gällande
kraft, och varde avgiften ofördröjligen
hos vederbörande utmätt.

i, och av 13 mom., se SFS 1920: 859.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

(Nuvarande lydelse)

ningsavgift inom tid, som nu sagts,
upphör utfärdat tillståndsbevis att
äga gällande kraft, och varde avgiften
ofördröjligen hos vederbörande
utmätt.

13 mom. Omedelbart efter varje
månads utgång skall i stad stadsfiskal
eller annan vederbörande tjänsteman
till Kungl. Maj :ts befallningshavande
meddela skriftlig uppgift å
de under månaden givna föreställningar,
för vilka bevillningsavgift enligt
1 eller 2 mom. skolat utgå, och å
ställen, där dessa givits, eller ock,
om föreställning ej förekommit, sådant
för nämnda myndighet skriftligen
anmäla.

(Föreslagen lydelse)

13 mom. Omedelbart efter varje
månads utgång skall polismyndigheten
till Kungl. Maj :ts befallningshavande
meddela skriftlig uppgift å de
under månaden givna föreställningar,
för vilka bevillningsavgift enligt
1 eller 2 mom. skolat utgå, och å
ställen, där dessa givits, eller ock,
om föreställning ej förekommit, sådant
för nämnda myndighet skriftligen
anmäla.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

11) Förslag
till

Lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915
(nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning

Härigenom förordnas, att 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915 om
äktenskaps ingående och upplösning skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

När till

6 KAP.

14 §.

för vederlagsfordran.

Erfordras för skiftet att boet upp
tecknas, meddele rätten eller domaren,
där endera maken det äskar,
förordnande för magistratsperson,
kronofogde, länsman, rättens betjänt
eller annan lämplig person att utan
dröjsmål förrätta uppteckning av
boets tillgångar och skulder. Det åligger
makarna att under edsförpliktelse
redligen uppgiva allt som till
boet hör, och skall beträffande makes
skyldighet att edfästa bouppteckningen
vad i lagen om boskillnad
är i sådant hänseende stadgat äga
motsvarande tillämpning.

Vad i hemskillnaden beviljades

Erfordras för skiftet att boet upptecknas,
meddele rätten eller domaren,
där endera maken det äskar,
förordnande för lämplig person att
utan dröjsmål förrätta uppteckning
av boets tillgångar och skulder. Det
åligger makarna att under edsförpliktelse
redligen uppgiva allt som
till boet hör, och skall beträffande
makes skyldighet att edfästa bouppteckningen
vad i lagen om boskillnad
är i sådant hänseende stadgat äga
motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

12) Förslag
till

Lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om
fastighetsbildning i stad

Härigenom förordnas, att 5 kap. 8 § 3 mom., 13, 14, 15, 21 och 22 §§, 6
kap. 4 § samt 7 kap. 1, 4, 9, 12, 14, 15, 17 och 18 §§ lagen den 12 maj 1917
om fastighetsbildning i stad1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5 KAP.

3 mom. Erfordras enligt vad i 1
eller 2 mom. stadgas Konungens befallningshavandes
medgivande till
avstyckning, må förrättningsmannen
utan hinder av att sådant medgivande
ej erhållits meddela tillstånd till
avstyckningen under villkor att medgivande
lämnas och slutföra förrättningen.
Om sakägare yrkar det eller
förrättningsmannen finner olämpligt
att fortsätta förrättningen, skall han
förklara denna vilande och insända
handlingarna i ärendet till magistraten,
som har att med eget yttrande
anmäla det hos Konungens befallningshavande.

Finner förrättningsmannen anledning
till antagande att för område
som beröres av förrättningen
erfordras stadsplan eller byggnadsplan,
eller, där dylik plan är gällande,
att ändring därav bör ske, åligger
honom att underrätta magistraten,
som har att med eget yttrande
anmäla förhållandet hos Konungens
befallningshavare.

§•

Finner förrättningsmannen anledning
till antagande att för område
som beröres av förrättningen
erfordras stadsplan eller byggnadsplan,
eller, där dylik plan är gällande,
att ändring därav bör ske, åligger
honom att anmäla förhållandet
hos Konungens befallningshavande.

1 Senaste lydelse av 5 kap. 8 § 3 mom., se SFS 1950: 185, av 5 kap. 13 §, se SFS 1953:156,
av 5 kap. 14 §, se SFS 1951:357, av 5 kap. 21 §, se SFS 1950:209, av 6 kap. 4 §, se SFS

1954:236, av 7 kap. 1 §, se SFS 1954:82, av 7 kap. 4 §, se SFS 1943:395, av 7 kap. 9 §,

se SFS 1948: 97, av 7 kap. 12 och 14 §§, se SFS 1936: 316, av 7 kap. 15 §, se SFS 1932: 265,

av 7 kap. 17 §, se SFS 1950:209, och av 7 kap. 18 §, se SFS 1954:82.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 §.

Sedan skillnadslinjerna----

Vid avslutandet--------

Sakägare, som vill fullfölja talan
emot förrättningen, har att inom
tjugu dagar från dess avslutande till
magistraten ingiva sina besvär eller
ock på eget äventyr insända dem dit
med posten så tidigt, att de före sagda
tids utgång komma magistraten
tillhanda; och skall underrättelse
härom av förrättningsmannen meddelas
sakägarna.

Inom samma tid har förrättningsmannen,
evad besvär anförts eller
icke, att överlämna konceptakten till
magistraten.

Vad sålunda stadgats i fråga om
klagan över verkställd avstyckning
gälle ock i fall, då, på sätt i 9 eller
10 § sägs, beslut meddelats att avstyckning
icke kan äga rum; dock
att i sådant fall det skall åligga magistraten,
där besvär anförts, att infordra
förrättningshandlingarna från
förrättningsmannen.

—---förrättningen avslutas.

---skall utlämnas.

Sakägare, som vill fullfölja talan
emot förrättningen, har att inom
tjugu dagar från dess avslutande till
Konungens befallningshavande ingiva
sina besvär eller ock på eget
äventyr insända dem dit med posten
så tidigt, att de före sagda tids utgång
komma Konungens befallningshavande
tillhanda; och skall underrättelse
härom av förrättningsmannen
meddelas sakägarna.

Inom samma tid har förrättningsmannen,
evad besvär anförts eller
icke, att överlämna konceptakten till
Konungens befallningshavande.

Vad sålunda stadgats i fråga om
klagan över verkställd avstyckning
gälle ock i fall, då, på sätt i 9 eller
10 § sägs, beslut meddelats att avstyckning
icke kan äga rum; dock
att i sådant fall det skall åligga
Konungens befallningshavande, där
besvär anförts, att infordra förrättningshandlingarna
från förrättningsmannen.

Då tid för klagan över verkställd
avstyckning gått till ända utan att
förrättningen klandrats eller ock anförda
besvär blivit ogillade genom
beslut, som äger laga kraft, har magistraten
att, ifall hinder enligt detta
kapitel ej möter, meddela fastställelse
å avstyckningen ävensom,
såvida framställning därom gjorts,
åsätta det avstyckade området särskilt
namn.

Innan ärendet av magistraten avgöres,
skall, där vid förrättningen sådant
påyrkats eller magistraten eljest
så prövar nödigt, yttrande inhämtas
från byggnadsnämnden.

Angående meddelad-------

Förrättningsmannen vare----

Genom fastställelse-------

§•

Då tid för klagan över verkställd
avstyckning gått till ända utan att
förrättningen klandrats eller ock anförda
besvär blivit ogillade genom
beslut, som äger laga kraft, har
Konungens befallningshavande att,
ifall hinder enligt detta kapitel ej
möter, meddela fastställelse å avstyckningen
ävensom, såvida framställning
därom gjorts, åsätta det avstyckade
området särskilt namn.

Innan ärendet av Konungens befallningshavande
avgöres, skall, där
vid förrättningen sådant påyrkats
eller Konungens befallningshavande
eljest så prövar nödigt, yttrande inhämtas
från byggnadsnämnden.

----å konceptkartan.

-----om fastställelsen.

----eljest medgiva.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har avstyckningen vid förrättningens
avslutande blivit av samtliga
sakägare medelst påskrift å
protokollet godkänd, överlämne förrättningsmannen
konceptakten snarast
möjligt till magistraten, som
äger att, utan att avvakta besvärstidens
utgång men med iakttagande
av vad 14 § innehåller angående
byggnadsnämndens hörande, företaga
förrättningen till fastställelse.

Vad om magistrat i detta kapitel
sägs gälle i Stockholm för överståthållarämbetet,
i stad, som lyder under
landsrätt, för Konungens befallningshavande
eller den Konungen
därtill förordnar, samt i samhälle eller
annan ort å landet, där bestämmelserna
i kapitlet äga tillämpning,
för Konungens befallningshavande.

Över beslut, som jämlikt detta kapitel
meddelats av magistrat eller
Konungens befallningshavande, mä
besvär anföras i den ordning, som
för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut
är bestämd.

Rätt att-------— — - 6

§•

Har avstyckningen vid förrättningens
avslutande blivit av samtliga
sakägare medelst påskrift å protokollet
godkänd, överlämne förrättningsmannen
konceptakten snarast
möjligt till Konungens befallningshavande,
som äger att, utan att avvakta
besvärstidens utgång men
med iakttagande av vad 14 § innehåller
angående byggnadsnämndens
hörande, företaga förrättningen till
fastställelse.

§•

Konungen äger för viss stad föreskriva,
att vad i 13, H och 15 §§
sägs om Konungens befallningshavande
i stället skall gälla den
Konungen förordnar.

Har för stad meddelats förordnande
som i första stycket sägs, skola
i fall som avses i 8 § 3 mom.
handlingarna rörande förrättning
som förklarats vilande samt underrättelse
om behov av stadsplan eller
byggnadsplan eller ändring i dylik
plan tillställas den sålunda förordnade,
som har att med eget yttrande
anmäla förhållandet hos Konungens
befallningshavande.

§•

Talan mot beslut av den, som förordnats
enligt 21 §, föres genom besvär
hos Konungens befallningshavande.
Mot beslut av Konungens befallningshavande
enligt detta kapitel
föres talan genom besvär hos
Konungen.

- erhålla del.

6 KAP.

4 §•

Inom varje-------—---— av stadsfullmäktige.

Magistraten eller, i stad där ma- Byggnadsnämnden åligger att, då
gistrat ej finnes, stadsstyrelsen ålig- tid, för vilken god man utsetts, går
ger att, då tid, för vilken god man till ända eller god man eljest avgår

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196A

(Nuvarande lydelse)

utsetts, går till ända eller god man
eljest avgår eller behov av ökat antal
gode män yppar sig, föranstalta om
val ävensom att lämna uppgift å de
valda gode männen till vederbörande
lantmätare och mätningsman samt,
i fråga om stad, som lyder under
landsrätt, till ägodelningsdomaren.

(Föreslagen lydelse)

eller behov av ökat antal gode män
yppar sig, göra anmälan hos stadsfullmäktige
för anordnande av val.
Stadsfullmäktige skola lämna uppgift
å de valda gode männen till ägodelningsdomaren,
byggnadsnämnden
samt vederbörande lantmätare och
mätningsman.

7 KAP.

För varje-----

Till fastighetsregistret

Tomtboken skall hava sådan uppställning,
att den jämväl innehåller
uppgifter om beslut, innefattande
fastställelse å eller ändring i stadsplan
eller tomtindelning, om särskilda
bestämmelser, som Konungen
jämlikt äldre lag meddelat med avseende
å sättet för byggnadskvarters
användande, ävensom om andra
byggnadsbestämmelser, så vitt de
icke äro föremål för inteckning efter
vad om servitut är stadgat samt magistraten
meddelat föreskrift om deras
anmärkande, så ock om huruvida
område är att hänföra till gammal
eller ny stadsdel. Skola enligt
fastställd generalplan, byggnadsplan
eller utomplansbestämmelser särskilda
föreskrifter tillämpas med avseende
å byggnadsverksamhetens
ordnande inom område utom stadsplan
eller har Konungen eljest meddelat
sådana föreskrifter, skall det
anmärkas i stadsägoboken eller bihang
B vid de fastigheter eller områden
beslutet angår. Vad nyss är
sagt gälle ock, om i stadsplan finnas
bestämmelser angående användandet
för visst ändamål av fastighet
eller område, som är upptaget i
stadsägoboken eller nämnda bihang.

Föreskrift, som, efter vad ovan
sägs, meddelas av magistrat, må läm -

å landet.

fastigheter enskilt.

Tomtboken skall hava sådan uppställning,
att den jämväl innehåller
uppgifter om beslut, innefattande
fastställelse å eller ändring i stadsplan
eller tomtindelning, om särskilda
bestämmelser, som Konungen
jämlikt äldre lag meddelat med avseende
å sättet för byggnadskvarters
användande, ävensom om andra
byggnadsbestämmelser, så vitt de
icke äro föremål för inteckning efter
vad om servitut är stadgat samt
Konungens befallningshavande meddelat
föreskrift om deras anmärkande,
så ock om huruvida område är
att hänföra till gammal eller ny
stadsdel. Skola enligt fastställd generalplan,
byggnadsplan eller utomplansbestämmelser
särskilda föreskrifter
tillämpas med avseende å
byggnadsverksamhetens ordnande
inom område utom stadsplan eller
har Konungen eljest meddelat sådana
föreskrifter, skall det anmärkas i
stadsägoboken eller bihang B vid de
fastigheter eller områden beslutet
angår. Vad nyss är sagt gälle ock,
om i stadsplan finnas bestämmelser
angående användandet för visst ändamål
av fastighet eller område, som
är upptaget i stadsägoboken eller
nämnda bihang.

Föreskrift, som, efter vad ovan
sägs, meddelas av Konungens befall -

1 §•

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

(Nuvarande lydelse)

nas antingen med avseende å visst
slag av beslut eller för särskilt fall.

4 §.

Konungens befallningshavande---

Med Konungens

Där stad till registerförare föreslagit
i dess tjänst anställd mätningsman
med styrkt erfarenhet i
fastighetsregistrering eller ock lagfaren
ledamot av magistraten, varde
han därtill förordnad. Har annan
person föreslagits, pröve Konungens
befallningshavande efter lantmäteristyrelsens
hörande, om registerföringen
kan anförtros åt honom.

Föres fastighetsregistret----

(Föreslagen lydelse)

ningshavande, må lämnas antingen
med avseende å visst slag av beslut
eller för särskilt fall.

— — staden registerförare.
om registerförare.

Där stad till registerförare föreslagit
i dess tjänst anställd mätningsman
med styrkt erfarenhet i
fastighetsregistrering, varde han
därtill förordnad. Har annan person
föreslagits, pröve Konungens befallningshavande
efter lantmäteristyrelsens
hörande, om registerföringen
kan anförtros åt honom.

--sådant erfordras.

9 §■

I samband med registerkartans
upprättande skall förrättningsmannen
uppgöra förslag till stadsägoområdets
indelning i särskilda stadsägor,
vilket förslag underställes magistratens
prövning.

Vid fastighetsindelningens---

Där flera---------

Områden hörande-------

Områden, som —------—

Har förordnande-------

I samband med registerkartans
upprättande skall förrättningsmannen
uppgöra förslag till stadsägoområdets
indelning i särskilda stadsägor,
vilket förslag underställes
Konungens befallningshavandes
prövning.

— såsom en stadsäga.

annan rättighet.

--—• —— å marken.

— — utgöra en stadsäga.

---— dess helhet.

Sedan fastighetsregistret blivit
upplagt, har registerföraren att
skyndsamt hos lantmäteristyrelsen,
byggnadsstyrelsen, Konungens befallningshavande
och magistraten
därom göra anmälan.

Magistraten kungöre ofördröj ligen
anmälan i allmänna tidningarna
samt i den eller de ortstidningar,
vari kommunala meddelanden för
staden intagas.

Arbetet med-----------

Den närmare tillsynen å arbetet
åligger för varje stad dess magistrat.

§■

Sedan fastighetsregistret blivit
upplagt, har registerföraren att
skyndsamt hos lantmäteristyrelsen,
byggnadsstyrelsen och Konungens
befallningshavande därom göra anmälan.

Konungens befallningshavande
kungöre ofördröj ligen anmälan i allmänna
tidningarna samt i den eller
de ortstidningar, vari kommunala
meddelanden för staden intagas.

§•

—- av lantmäteristyrelsen.

Den närmare tillsynen å arbetet
åligger Konungens befallningshavande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

(Nuvarande lydelse)

Vad om magistrat i detta kapitel
sägs gälle i Stockholm för överståthållarämbetet
och i stad, som lyder
under landsrätt, för Konungens befallningshavande
eller den Konungen
därtill förordnar. Konungens befallningshavande
äger att erhålla nödigt
bistånd av stadsstyrelsen.

Vad i detta kapitel stadgas angående
stad, som lyder under landsrätt,
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande samhälle eller annan
ort å landet, där fastighetsregister
såsom för stad skall föras.

I fall,-----------

För sådant — ----—-—— --

Sedan fastighetsregister---—

Anser kommun, samhälle eller enskild
sakägare sin rätt vara förnärmad
genom beslut, som jämlikt detta
kapitel meddelats av magistraten,
Konungens befallningshavande eller
lantmäteristyrelsen, äge däröver anföra
besvär i den ordning som för
överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är
bestämd. Vad nu sagts skall ock
gälla beträffande beslut i fråga, som
avses i 1 § första stycket, då beslutet
meddelats av annan än Konungen.

Finner någon

(Föreslagen lydelse)

§•

Konungen äger för viss stad föreskriva,
att vad i 1 §, 9 §, 12 § andra
stycket och 14 § sägs om Konungens
befallningshavande i stället skall gälla
den Könungen förordnar. Har sådant
förordnande meddelats, skall
anmälan enligt 12 § första stycket
göras jämväl hos den sålunda förordnade.

Vid fullgörande av åligganden enligt
detta kapitel äger Konungens
befallningshavande erhålla nödigt bistånd
av stadens styrelse.

§•

Vad i detta kapitel stadgas angående
stad skall äga motsvarande
tillämpning beträffande samhälle
eller annan ort å landet, där fastighetsregister
såsom för stad skall
föras.

av registerkarta.

--- bekosta registerföringen.

-----för jordregistret.

§•

Anser kommun, samhälle eller enskild
sakägare sin rätt vara förnärmad
genom beslut, som jämlikt detta
kapitel meddelats av den, som förordnats
enligt 15 §, eller Konungens
befallningshavande eller lantmäteristyrelsen,
äge däröver anföra besvär.
Vad nu sagts skall ock gälla
beträffande beslut i fråga, som avses
i 1 § första stycket, då beslutet
meddelats av annan än Konungen.
Talan mot beslut av den, som förordnats
enligt 15 §, föres hos

Konungens befallningshavande. Mot
beslut av Konungens befallningshavande
eller lantmäteristyrelsen föres
talan hos Konungen.

---å registret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende enligt lagen om fastighetsbildning i
stad anhängigt hos magistrat, skall ärendet överlämnas till den som därefter
har att handlägga ärendet.

Av magistrat med stöd av 7 kap. 1 § före den 1 januari 1965 meddelad
föreskrift om vad som skall anmärkas i tomtboken skall äga samma giltighet
som om föreskriften efter sagda dag meddelats av länsstyrelsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

13) Förslag
till

Lag om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, dels att 14 kap. 7 § vattenlagen1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 11 kap. 74 § samma lag skall
upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 KAP.

74 §.

Expedition i ansökningsmål skall
mot postförskott sändas till part, som
är skyldig att lösa densamma, eller,
om flera parter åro gemensamt lösenskyldiga,
till den av dem, som de
i sådant avseende må hava uppgivit.

Varder postförskott ej utlöst, må
postavgiften uttagas i den för expeditionslösen
stadgade ordning.

Vad sålunda stadgats om expedition
gälle ock om andra handlingar,

\ilka
vattendomstol.

Har part avsagt sig rätten att på
sådant sätt få handling sig tillsänd
eller begärt, att handling skall på
sätt nu är nämnt tillställas i stället
för honom själv hans rättegångsombud
eller annan, vare det gällande.

14 KAP.
7 §.

Har enligt stadgandet i 11 kap.
32 § vattenrättsdomare förordnat, att
handlingar i vattenmål skola hållas
för granskning tillgängliga hos ordförande
i kommunalnämnd eller
kommunalstämma, municipalnämnd
eller municipalstämma eller hos
domhavande, landsfiskal eller ordförande
i magistrat, må sådan befattningshavare
icke utan giltigt skäl undandraga
sig uppdraget, såframt fö 1

Senaste lydelse, se SFS 1920:459.

Har enligt stadgandet i 11 kap.
32 § vattenrättsdomare förordnat,
att handlingar i vattenmål skola hållas
för granskning tillgängliga hos
ordförande i kommunalnämnd eller
kommunalfullmäktige, municipalnämnd
eller municipalfullmäktige
eller hos häradshövding, borgmästare
eller polischef, må sådan befattningshavare
icke utan giltigt skäl undandraga
sig uppdraget, såframt fö -

Kungi. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

(Nuvarande lydelse)

retaget i fråga berör den kommun
eller det municipalsamhälle han tillhör
eller den domsaga, det distrikt
eller eljest det område, som av hans
tjänst omfattas. Ej heller må annan
person, sedan han efter eget åtagande
mottagit uppdrag, som nu nämnts,
utan giltigt skäl avsäga sig detsamma.
Prövar vattenrättsdomaren det
anförda skälet giltigt, förordne han
annan person att omhändertaga
handlingarna; och skall kungörelse
härom utfärdas i den för meddelanden
till parterna bestämda ordning.
Sedan målet slutligen avgjorts, äge
sökanden eller, om styrelse för företaget
utsetts, styrelsen utbekomma
handlingarna. Av vattenrättsdomaren
må bestämmas viss ersättning
till den, hos vilken handlingarna skola
hållas tillgängliga, att gäldas av
sökanden i vattenmålet. Utgift, som
nu nämnts, räknas till kostnad i målet.

Vad nu---

(Föreslagen lydelse)

retaget i fråga berör den kommun
eller det municipalsamhälle han tillhör
eller det område eller distrikt,
som av hans tjänst omfattas. Ej
heller må annan person, sedan han
efter eget åtagande mottagit uppdrag,
som nu nämnts, utan giltigt
skäl avsäga sig detsamma. Prövar
vattenrättsdomaren det anförda skälet
giltigt, förordne han annan person
att omhändertaga handlingarna;
och skall kungörelse härom utfärdas
i den för meddelanden till parterna
bestämda ordning. Sedan målet slutligen
avgjorts, äge sökanden eller,
om styrelse för företaget utsetts, styrelsen
utbekomma handlingarna. Av
vattenrättsdomaren må bestämmas
viss ersättning till den, hos vilken
handlingarna skola hållas tillgängliga,
att gäldas av sökanden i vattenmålet.
Utgift, som nu nämnts, räknas
till kostnad i målet.

--tillkommer synemännen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

14) Förslag
till

Lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande
av förbud för barn att idka viss försäljning

Härigenom förordnas, dels att 2 § 1 och 4 mom. lagen den 9 april 1926
angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 4, 5 och 6 §§ samma
lag skola upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

1. Fråga om meddelande av för- 1. Fråga om meddelande av förbud,
varom i 1 § förmäles, må väc- bud, varom i 1 § förmäles, må väckas
hos den myndighet som utövar kas hos den myndighet som utövar
stadens, köpingens eller municipal- stadens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, och har samhällets beslutanderätt, och har

1 Senaste lydelse av 2 § Umom., se SFS 1947:476.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

(Nuvarande lydelse)

denna myndighet att i ärendet inhämta
yttrande från vederbörande
hälsovårdsnämnd samt skolråd eller
folkskolestyrelse ävensom barnavårdsnämnd.
Varder dylikt förbud
beslutat, skall det underställas länsstyrelsen
och för sådant ändamål
överlämnas, i Stockholm till överståthållarämbetet,
i annan stad till
magistraten eller, där sådan ej finnes,
till den för staden särskilt tillsatta
styrelsen och i köping eller
municipalsamhälle till landsfiskalen
i orten, överståthållarämbetet, magistraten,
stadsstyrelsen eller landsfiskalen
åligger därefter att bereda
tillfälle för dem, vilka beslutet kan
angå, att yttra sig däröver. Magistraten,
stadsstyrelsen eller landsfiskalen
har att med eget utlåtande
överlämna beslutet till länsstyrelsen.

4. Länsstyrelsen eller, såvitt gäller
Stockholm, poliskammaren må,
där undantag från förbud, varom i
1 mom. förmäles, för visst tillfälle
finnes av omständigheterna påkallat,
medgiva sådant undantag.

Prövas i fråga om visst barn undantag
från förbudet vara av särskilda
skäl påkallat samt kunna utan
fara för menliga verkningar medgivas,
må i Stockholm poliskammaren,
i annan stad magistraten eller, där
sådan ej finnes, stadsstyrelsen samt
i köping eller municipalsamhälle
landsfiskalen i orten, efter hörande
av vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse
samt barnavårdsnämnd,
lämna medgivande därtill.

*§•

Den som under tid, då han är
ställd under tilltal för överträdelse
av förbud varom ovan är sagt, fortsätter
samma förseelse skall, när
han därtill varder lagligen förvunnen,
för varje gång stämning utfärdats
och delgivits fällas till de böter
som för dylik förseelse äro bestämda.

(Föreslagen lydelse)

denna myndighet att i ärendet inhämta
yttrande från polismyndigheten,
hälsovårdsnämnden, skolstyrelsen
och barnavårdsnämnden. Varder
dylikt förbud beslutat, skall det underställas
länsstyrelsen, som det
åligger att bereda tillfälle för dem,
vilka beslutet kan angå, att yttra
sig däröver.

4. Barnavårdsnämnden må, där
undantag från förbud, varom i 1
mom. förmäles, för visst tillfälle
finnes av omständigheterna påkallat,
medgiva sådant undantag.

Prövas i fråga om visst barn undantag
från förbudet vara av särskilda
skäl påkallat samt kunna
utan fara för menliga verkningar
medgivas, må barnavårdsnämnden,
efter hörande av skolstyrelsen, lämna
medgivande därtill.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

överträdelse av förbud, meddelat
på grund av denna lag, åtalas av
allmän åklagare hos polisdomstol,
där särskild sådan är inrättad, men
eljest hos poliskammare och, där sådan
icke finnes, vid allmän domstol.

6§.

Böter som ådömas på grund av
denna lag tillfalla stadens, köpingens
eller municipalsamhällets kassa.

Saknas tillgång till böternas fulla
gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vid lagens ikraftträdande gällande, med stöd av 2 § 4 mom. meddelat
beslut skall även därefter äga giltighet.

Är vid lagens ikraftträdande ärende som avses i 2 § 4 mom. anhängigt
hos länsstyrelse, magistrat, kommunalborgmästare eller polismyndighet,
skall ärendet överlämnas till vederbörande barnavårdsnämnd.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1964

15) Förslag
till

Lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning med mera

Härigenom förordnas, dels att 5 § lagen den 25 april 1930 om delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning med mera skall erhålla ändrad ly -

delse på sätt nedan angives, dels ock
gälla.

(Nuvarande lydelse)

Om tid och ställe för förrättningen
skall förrättningsmannen minst fjorton
dagar förut underrätta magistrat
eller stadsstyrelse i stad ävensom
municipalnämnd eller kommunalnämnd
i samhälle eller socken, som
beröres av förrättningen.

22 §.

Vad enligt denna lag ankommer å
ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt
skall för Stockholm fullgöras
av överståthållarämbetet och för
annan stad, där magistrat finnes, av
denna.

att 22 § samma lag skall upphöra att
(Föreslagen lydelse)

§•

Om tid och ställe för förrättningen
skall förrättningsmannen minst fjorton
dagar förut underrätta kommunens
styrelse ävensom municipalnämnd
i samhälle, som beröres av
förrättningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende enligt äldre lag anhängigt hos överståthållarämbetet
eller magistrat, skall ärendet överlämnas till vederbörande
ägodelningsdomare.

16) Förslag
till

Lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130)

Härigenom förordnas, att 88 § växellagen den 13 maj 19321 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

88 §.

Protest skall upptagas i stad av Protest upptages av utmätningsdär
anställd notarius publicus eller mannen i orten eller av särskild förmagistratsperson
eller av särskild rättningsman. Protest må jämväl

1 Senaste lydelse, se SFS 1945:72.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

förrättning sman och å landet av upptagas i stad av notarius publicus

landsfiskalen i orten eller av notarius och å landet av notarius publicus

publicus eller magistrats person från från närmaste stad.

närmaste stad eller av särskild för rättningsman.

Landsfiskal må ock,

inom sitt distrikt, upptaga protest i

stad, där magistrat ej finnes.

Särskild förrättningsman förordnas av Konungens befallningshavande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

17) Förslag
till

Tji g om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131)

Härigenom förordnas, att 66 § checklagen den 13 maj 19321 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Protest skall upptagas i stad av
där anställd notarius publicus eller
magistrats person eller av särskild
förrättningsman och ö landet av
landsfiskalen i orten eller av notarius
publicus eller magistratsperson
från närmaste stad eller av särskild
förrättningsman. Landsfiskal må
ock, inom sitt distrikt, upptaga protest
i stad, där magistrat ej finnes.

Särskild förrättningsman förordnas

(Föreslagen lydelse)

§•

Protest upptages av utmätningsmannen
i orten eller av särskild förrättningsman.
Protest må jämväl
upptagas i stad av notarius publicus
och å landet av notarius publicus
från närmaste stad.

av Konungens befallningshavande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse, se SFS 1945:73.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196k

18) Förslag
till

Förordning om ändring i lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207)

Härigenom förordnas, dels att 1, 10 och 11 §§ lotteriförordningen den 19
maj 19391 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att
9, 12 och 13 §§ samma förordning skola upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Lotteri om-------denna förordning.

Såsom lotteri-------i övrigt.

Bestämmelserna i-------statens premieobligationer.

Angående förbud mot äventyrliga Angående dobbleri stadgas i brottsspel
i vissa fall stadgas i straffla- balken.
gen.

9 §.

Med polismyndighet förstås i denna
förordning för stöd, där poliskammare
finnes, denna, för övriga
städer magistrat eller, där magistrat
ej finnes, kommunalborgmästare
och för landet polischefen i orten.

10 §.

Den, som-------eller dagsböter.

Annan förseelse mot denna förordning
eller med stöd av densamma
meddelad föreskrift straffes med
dagsböter. Beträdes någon, som förut
fällts till straff för sådan förseelse,
andra gången eller oftare därmed
eller åro omständigheterna eljest
försvårande, må till fängelse i högst
ett år dömas.

Fälles någon till straff enligt 10 §,
må tillika, efter ty skäligt finnes, förklaras
förverkade för lotteriet uppburna
insatser samt bevis om rätt till
delaktighet i lotteriet och andra lot 1

Senaste lydelse av 10 §, se SFS 1945: 51.

För annat brott mot denna förordning
eller med stöd av densamma
meddelad föreskrift dömes till dagsböter.

År brott som i andra stycket sägs
grovt, må dömas till fängelse i högst
ett år.

§•

Dömes någon till ansvar för brott
som sägs i 10 §, må tillika, efter ty
skäligt finnes, förklaras förverkade
för lotteriet uppburna insatser samt
bevis om rätt till delaktighet i lotte -

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

(Nuvarande lydelse)

teriet avseende handlingar, varmed
olagligen tagits befattning.

12 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning
eller med stöd av densamma
meddelad föreskrift anhängiggöres
vid polisdomstol, där sådan är
inrättad, men eljest hos poliskammare
eller, där sådan icke finnes, vid
allmän domstol.

Åtal utföres av allmän åklagare.

13 §.

Böter, som ådömas enligt denna
förordning, ävensom värdet av förverkad
egendom tillfalla kronan.

(Föreslagen lydelse)

riet och andra lotteriet avseende
handlingar, varmed olagligen tagits
befattning.

Värdet av förverkad egendom tillfaller
kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid förordningens ikraftträdande ärende angående lotteritillstånd anhängigt
hos magistrat eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas
till polismyndigheten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196t

19) Förslag
till

Förordning angående ändrad lydelse av 46 § förordningen
den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 46 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt
och gåvoskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

46 §.

Deklaration skall,--------föranleder efterbeskattningen.

I fall-------efter dödsfallet.

Magistrat i annan stad än den, dår
länsstyrelsen har sitt säte, ävensom
kommunalborgmåstare och landsfiskal
åligger att på begäran mottaga
och till länsstyrelsen överlämna deklaration,
som skall dit ingivas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse, se SFS 1958: 562.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

20) Förslag
till

Lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr 807)
om handläggning av domstolsärenden

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 20 december 1946 om handläggning
av domstolsärenden1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Ärenden angående äktenskapsförord,
bouppteckning, arvsskatt, kvarlåtenskapsskatt,
testamentsbevakning,
åtgärder som avses i 9 kap.
lagen om arv och 8 kap. lagen om
testamente, avhandlingar om lösöreköp
och kallelse å okända borgenärer
skola, om ej i arbetsordning eller
eljest annat bestämts, i underrätt
handläggas av den som har att
upptaga inskrivningsärenden.

(Föreslagen lydelse)

§•

Ärenden angående äktenskapsförord,
bouppteckning, arvsskatt, kvarlåtenskapsskatt,
testamentsbevakning,
åtgärder som avses i 16 kap.
årvdabalken, avhandlingar om lösöreköp
eller om förskott enligt 3 §
sjölagen samt kallelse å okända borgenärer
skola, om ej i arbetsordning
eller eljest annat bestämts, i underrätt
handläggas av den som har att
upptaga inskrivningsärenden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse, se SFS 1954: 436.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

21) Förslag
till

Lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608)

Härigenom förordnas, att 8 §, 11 § 1
den 21 juli 1948 skola erhålla ändrad

(Nuvarande lydelse)

Beslut om bestämmelse enligt 6 §
skall underställas länsstyrelsen och
för sådant ändamål överlämnas, där
det avser annan stad än Stockholm,
till magistraten eller kommunalborgmåstaren
och beträffande kommun
å landet till landsfiskalen i orten.
Magistraten, kommunalborgmästaren
eller landsfiskalen skall insända
beslutet till länsstyrelsen med
eget utlåtande.

1 mom. Under de förutsättningar
som angivas i denna paragraf må
tillstånd meddelas näringsidkare att
hålla butik öppen för allmänheten
eller att annorstädes idka försäljning
till allmänheten å tid, då sådant
eljest icke är förenligt med bestämmelserna
i denna lag. Tillstånd
till försäljning som avses i 3 mom.
3) meddelas i Stockholm av överståthållarämbetet,
i annan stad av
magistraten eller kommunalborgmästaren
samt å landet av polismyndigheten.
I övriga fall meddelas
tillstånd av länsstyrelsen.

Ansökning om-----— —“

Tillfälle att----------

Klagan över beslut, som enligt 11 §
meddelas av magistrat, kommnnalborgmästare
eller polismyndighet,
må föras hos länsstyrelsen inom tid,

1 Senaste lydelse av 11 § 1 inom. och 18 j

2 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1

mom. och 18 § butikstängningslagen1
lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

Beslut om bestämmelse enligt 6 §
skall underställas länsstyrelsens
prövning.

§•

< 1 mom. Under de förutsättningar

som angivas i denna paragraf ipå
tillstånd meddelas näringsidkare att
hålla butik öppen för allmänheten
eller att annorstädes idka försäljning
till allmänheten å tid, då sådant eljest
icke är förenligt med bestämmelserna
i denna lag. Tillstånd till
försäljning som avses i 3 mom. 3)
meddelas i Stockholm av överståthållarämbetet
och å annan ort av polismyndigheten.
I övriga fall meddelas
tillstånd av länsstyrelsen.

---— äga rum.

sådant yttrande.

§•

Klagan över beslut, som enligt
11 § meddelas av polismyndighet,
må föras hos länsstyrelsen.

I, so SFS 1957: 104. (
samt. Nr 10•"

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

(Nuvarande lydelse)

som är bestämd för överklagande av
förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut.

Över beslut av länsstyrelse enligt
denna lag må klagan föras hos
Konungen i vederbörande statsdepartement
inom tid som i första
stycket sägs. Talan må dock icke
föras mot beslut, som i ärende om
tillstånd enligt 11 § 3 mom. 3) meddelas
av överståthållarämbetet eller,
efter besvär, av länsstyrelse.

Beslut, varigenom------

över arbetarskyddsstyrelsens--

(Föreslagen lydelse)

Över beslut av länsstyrelse enligt
denna lag må klagan föras hos
Konungen. Talan må dock icke föras
mot beslut, som i ärende om tillstånd
enligt 11 § 3 mom. 3) meddelas
av överståthållarämbetet eller,
efter besvär, av länsstyrelse.

vara förordnat.
----icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vid lagens ikraftträdande gällande, av magistrat eller kommunalborgmästare
meddelat tillstånd skall även därefter äga giltighet.

Är vid lagens ikraftträdande ärende angående tillstånd anhängigt hos
magistrat eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas till vederbörande
polismyndighet.

22) Förslag
till

Förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 2 § 2 mom., 80 § 2 mom. och 82 § uppbördsförordningen
den 5 juni 19531 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

2 §.

(Föreslagen lydelse)

2 mom. I denna förordning förstås med

slutlig skatt:-------under taxeringsåret;

preliminär skatt: —
kvarstående skatt: -tillkommande skatt:

inkomstår: det--

uppbördsår: tiden —

landet: jämväl stad utan magistrat
samt sådan stad med magistrat, som
enligt förordnande av Kungl. Maj :t
tillhör fögderi;

stad: stad med magistrat, som
icke tillhör fögderi; samt

lokal skattemyndighet:----

å slutlig skatt;
från slutlig skatt;
ändrad debitering;
föregått taxeringsåret;
nästfoljande år;

landet: jämväl stad eller del av
stad, som enligt förordnande av
Kungl. Maj:t tillhör fögderi;

stad: stad eller del av stad, som
icke tillhör fögderi; samt
---stad kronokamrerare.

* Senaste lydelse av 2 § 2 mom., se SFS 1954: 340.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

80 §.

2 mom. Underlåter någon att be- 2 mom. Underlåter någon att behörigen
fullgöra vad honom enligt hörigen fullgöra vad honom enligt
19 § åligger, eller 19 § åligger, eller

fullgör icke arbetsgivare behöri- fullgör icke arbetsgivare behon gen

vad honom enligt 78 § 1 mom. gen vad honom enligt 78 § 1 mom.
första eller andra stycket åligger, första eller andra stycket åligger,
straffes med böter, högst trehund- dömes till böter, högst femhundra
kronor. ra kronor.

82 §.

Straff enligt denna förordning Straff enligt denna förordning

skall icke inträda, då den skyldige skall icke inträda, då den skyldige

för sin förseelse är underkastad an- för sin förseelse är underkastad ansvar
för tjänstefel eller förseelsen svar för tjänstefel eller förseelsen

eljest är belagd med straff enligt eljest är belagd med straff enligt

allmänna strafflagen. brottsbalken.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

23) Förslag
till

T^g angående ändring i lagen den 14 december 1956 (nr 618)
om allmänna sammankomster

Härigenom förordnas, dels att 10 och 13 §§ lagen den 14 december 1956
om allmänna sammankomster skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att 14 § samma lag skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse)

Polischefen äger inställa eller upplösa
allmän sammankomst, om den
hålles i strid mot 2 § eller om beslut
meddelats att sammankomsten
ej må äga rum. Rätt att upplösa sammankomst
föreligger jämväl, om vid
densamma förekommer något som
strider mot lag eller om sammankomsten
föranleder svårare oordning
eller avsevärd fara för de tillstädesvarande
samt andra åtgärder
visat sig otillräckliga för att förebygga
fortsatt lagstridigt förfarande,
återställa ordningen eller bereda
skydd för de tillstädesvarande.

(Föreslagen lydelse)

§•

Polismyndigheten äger inställa eller
upplösa allmän sammankomst,
om den hålles i strid mot 2 § eller
om beslut meddelats att sammankomsten
ej må äga rum. Rätt att
upplösa sammankomst föreligger
jämväl, om vid densamma förekommer
något som strider mot lag eller
om sammankomsten föranleder svårare
oordning eller avsevärd fara
för de tillstädesvarande samt andra
åtgärder visat sig otillräckliga för
att förebygga fortsatt lagstridigt förfarande,
återställa ordningen eller
bereda skydd för de tillstädesvarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 ur 1964

(Nuvarande lydelse)

Befogenhet att upplösa sammankomst
må av polischefen uppdragas
åt polisman som beordras att närvara
vid sammankomsten. Där ej särskilda
skäl föranleda undantag, må
sådan befogenhet endast anförtros
polisman som innehar befälsställning.

(Föreslagen lydelse)

Befogenhet att upplösa sammankomst
må av polismyndigheten uppdragas
åt polisman som beordras att
närvara vid sammankomsten. Där ej
särskilda skäl föranleda undantag,
må sådan befogenhet endast anförtros
polisman som innehar befälsställning.

Mot beslut

Beslut som på grund av denna lag
meddelas av länsstyrelse eller polismyndighet
eller polischefen i stad,
där denne ej är polismyndighet, skall
utan hinder av anförda besvär lända
till efterrättelse, där ej annorlunda
förordnas.

U §.

13 §.

hos länsstyrelsen.

Beslut som på grund av denna lag
meddelas av länsstyrelse eller polismyndighet
skall utan hinder av anförda
besvär lända till efterrättelse,
där ej annorlunda förordnas.

Med polismyndighet avses i denna
lag i stad med poliskammare denna
och i annan stad magistrat eller
kommunalborgmästare samt i övriga
delar av riket polischefen i orten,
dock att stadsfullmäktige äga besluta
att polischefen i orten skall vara
polismyndighet i stället för magistrat
eller kommunalborgmästare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende om tillstånd till allmän sammankomst
anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästare, skall ärendet
överlämnas till vederbörande polismyndighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

24) Förslag
till

Förordning om ändring i f örordningen den 18 juni 1864. (nr 41 s. 1)
angående utvidgad näringsfrihet

Härigenom förordnas, dels att § 9 mom. 1, 3 och 4, § 10 mom. 1 och 2,
§11 och § 31 förordningen den 18 juni 1864 om utvidgad näringsfrihet1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att § 9 mom.
2 och § 23 samma förordning skola upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§9.

Mom. 1. Den, som vill i stad idka
grosshandel eller försälja varor i bod
eller från annat upplagsställe eller,
med biträde av annan än hustru och
hemmavarande barn, till avsalu tillverka
fabriks- och hantverksarbeten,
eller såsom yrke utöva annan hantering,
skall skriftligen anmäla sig i
Stockholm hos överståthållarämbetet
och i annan stad hos magistraten eller,
där sådan icke finnes, hos vederbörande
stadsstyrelse, och därvid avlämna
det eller de betyg, som, på
grund av stadgandena i §§ 2, 4, 6 och
7, i vart särskilt fall erfordras.

Mom. 2. Vill någon å landet utöva
nåringsyrke i det omfång, nästföregående
mom. avser, göres, med uppgift
om den socken, där näringen
skall utövas, anmälan hos Kungl.
Maj.ts befallningshavande i länet;
och iakttages därvid vad i nämnda
mom. för övrigt föreskrives.

Mom. 3. Vill handlande utom den
ort, där han, på sätt i mom. 1 och 2
sägs, anmält sig till handels idkande,
eller ock å sådan ort, innan kontor
av stadigvarande beskaffenhet

Mom. 1. Den, som vill idka grosshandel
eller försälja varor i bod eller
från annat upplagsställe eller, med
biträde av annan än hustru och hemmavarande
barn, till avsalu tillverka
fabriks- och hantverksarbeten, eller
såsom yrke utöva annan hantering,
skall skriftligen anmäla sig hos
Kungl. Maj:ts befallningshavande eller,
om näringen skall utövas i stad,
för vilken Konungen förordnat särskild
registerförare att föra handelsregister,
hos denne. Anmälan skall
innehålla uppgift om den kommun,
där näringen skall utövas. Vid anmälan
skall fogas det eller de betyg,
som, på grund av stadgandena i §§ 2,
4, 6 och 7, i vart särskilt fall erfordras.

Mom. 3. Vill handlande utom den
ort, där han, på sätt i mom. 1 sägs,
anmält sig till handels idkande, eller
ock å sådan ort, innan kontor av stadigvarande
beskaffenhet där inrät -

1 Senaste lydelse av § 9 mom. 1 och § 10 mom. 1, se SFS 1908:150 s. 1, av § 9 mom. 3, se SFS
1923:175, av § 9 mom. 4, se SFS 1948:271, av § 10 mom. 2, se SFS 1934:607, av § 11, se SFS
1947:734, och av § 31, se SFS 1947:875.

Kungl. Maj:ta proposition nr t63 år 1964

(Nuvarande lydelse)

där inrättats, på kortare tid å auktion
eller under hand annorledes än
å marknad avyttra lager av handelsvaror
(så kallad realisation), åligger
honom att därtill söka tillstånd, i
Stockholm hos överståthållarämbetet
och i övriga orter hos Kungl. Maj :ts
befallningshavande i det län, där försäljningen
skall äga rum, med uppgift
om kommun, varinom och tid,
varunder han inom varje kommun
ärnar bedriva försäljningen; skolande
vid dylik ansökning fogas dels
betyg att sökanden efter behörig anmälan
inom riket idkar handel och
gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet,
dels ock förteckning å varulagret.
önskar sökanden begagna
biträde vid rörelsens utövande, skall
han jämväl uppgiva den eller de personer,
han vill därtill använda, samt
angående sådan person avlämna, om
det gäller gift kvinna, som med mannen
sammanlever, ej mindre bevis
om mannens tillåtelse än även betyg
att hon gjort sig känd för redbarhet
och ordentlighet, och i fråga om annan
person, jämte nu nämnda betyg,
även betyg att personen råder över
sig och sin egendom.

Vill aktiebolag

(Föreslagen lydelse)

tats, på kortare tid å auktion eller
under hand annorledes än å marknad
avyttra lager av handelsvaror
(så kallad realisation), åligger honom
att därtill söka tillstånd, i
Stockholm hos överståthållarämbetet
och i övriga orter hos Kungl. Maj :ts
befallningshavande i det län, där försäljningen
skall äga rum, med uppgift
om kommun, varinom och tid,
varunder han inom varje kommun
ärnar bedriva försäljningen; skolande
vid dylik ansökning fogas dels betyg
att sökanden efter behörig anmälan
inom riket idkar handel och gjort
sig känd för redbarhet och ordentlighet,
dels ock förteckning å varulagret.
önskar sökanden begagna biträde
vid rörelsens utövande, skall
han jämväl uppgiva den eller de personer,
han vill därtill använda, samt
angående sådan person avlämna, om
det gäller gift kvinna, som med mannen
sammanlever, ej mindre bevis
om mannens tillåtelse än även betyg
att hon gjort sig känd för redbarhet
och ordentlighet, och i fråga
om annan person, jämte nu nämnda
betyg, även betyg att personen råder
över sig och sin egendom.

Finner överståthållarämbetet

Mom. 4. Den, som vill själv eller
genom annan utom den ort, där han
är bosatt, kringföra varor till salu
annorledes än å marknad (så kallad
gårdfarihandel), skall söka tillstånd
därtill hos ämbetsmyndighet, som i
mom. 3. nämnes, dock vare den, som,
på sätt i mom. 1 och 2 sägs, anmält
sig till handels idkande, berättigad
att utan sådant tillstånd driva gårdfarihandel
å ort, där på grund av dylik
anmälan kontor av stadigvarande
beskaffenhet inrättats.

Vid ansökning om tillstånd, varom
nu sägs, skall fogas dels angående
sökanden själv enahanda intyg,
som beträffande biträden äro i mom.
3 föreskrivna, eller om sökanden, på

---detta mom. föreskrivna.

------kommunerna tillgodokomma.

Mom. 4. Den, som vill själv eller
genom annan utom den ort, där han
är bosatt, kringföra varor till salu
annorledes än å marknad (så kallad
gårdf arihandel), skall söka tillstånd
därtill hos ämbetsmyndighet, som i
mom. 3 nämnes, dock vare den, som,
på sätt i mom. 1 sägs, anmält sig till
handels idkande, berättigad att utan
sådant tillstånd driva gårdfarihandel
å ort, där på grund av dylik anmälan
kontor av stadigvarande beskaffenhet
inrättats.

Vid ansökning om tillstånd, varom
nu sägs, skall fogas dels angående
sökanden själv enahanda intyg, som
beträffande biträden äro i mom. 3
föreskrivna, eller om sökanden, på

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196k

(Nuvarande lydelse)

sätt i mom. 1 och 2 sägs, anmält sig
till handels idkande, betyg att han
inom riket idkar handel och gjort sig
känd för redbarhet och ordentlighet,
dels ock angående den eller dem, sökanden
vill använda till biträde, intyg
av förstnämnda beskaffenhet.

Gift kvinna,-------- —

Därest vid------medde

(Föreslagen lydelse)

sätt i mom. 1 sägs, anmält sig till
handels idkande, betyg att han inom
riket idkar handel och gjort sig känd
för redbarhet och ordentlighet, dels
ock angående den eller dem, sökanden
vill använda till biträde, intyg
av förstnämnda beskaffenhet,
äro stadgade,
ide tillståndet.

10.

Mom. 1. Därest den anmälan om
firma, som enligt lag åligger den, vilken
vill idka handel eller annan näring,
med vars utövande följer skyldighet
att föra handelsböcker, är åtföljd
av de i § 9 mom. 1 omförmälda
betyg, vare det i fråga om näring,
som i § 9 mom. 1 och 2 avses, så ansett,
som om anmälan enligt denna
förordning jämväl skett.

Mom. 2. över dem, som enligt § 9
gjort anmälan om idkande av näringsyrke
och som icke efter anmälan
om firma blivit i handelsregistret
upptagne, skall för Stockholm
hos överståthållarämbetet, för annan
stad hos magistraten eller, där sådan
ej finnes, stadsstyrelsen och för landet
hos Kungl. Maj:ts befallningshavande
föras särskild förteckning.

Ingivna betyg---------

Lantmän äro---- ------

Därjämte må den, som anmält sig
till idkande av fabrik eller hantverk,
äga att utan särskild anmälan eller
tillstånd, som i § 9 sägs, själv eller
genom hustru eller hemmavarande
barn, till salu kringföra sina egna
tillverkningar, dock under villkor att
den, som utbjuder varorna, därvid
medför ej mindre prästbetyg för sig,
än även av vederbörande magistrat
eller stadsstyrelse, stadsfiskal eller
landsfiskal utfärdat intyg angående
beskaffenheten av det näringsyrke,
som idkas av den, för vars räkning
varorna utbjudas; skolande sist -

Mom 1. Därest den anmälan om
firma, som enligt lag åligger den,
vilken vill idka handel eller annan
näring, med vars utövande följer
skyldighet att föra handelsböcker, är
åtföljd av de i § 9 mom. 1 omförmälda
betyg, vare det i fråga om näring,
som i § 9 mom. 1 avses, så ansett,
som om anmälan enligt denna
förordning jämväl skett.

Mom. 2. över dem, som enligt § 9
gjort anmälan om idkande av näringsyrke
och som icke efter anmälan
om firma blivit i handelsregistret
upptagne, skall hos Kungl. Maj:ts
befallningshavande och hos sådan
särskild registerförare, som omnämnes
i § 9 mom. 1, föras särskild förteckning.

-—tjugo år.

11.

--dem åstadkommas.

Därjämte må den, som anmält sig
till idkande av fabrik eller hantverk,
äga att utan särskild anmälan eller
tillstånd, som i § 9 sägs, själv eller
genom hustru eller hemmavarande
barn, till salu kringföra sina egna
tillverkningar, dock under villkor att
den, som utbjuder varorna, därvid
medför ej mindre prästbetyg för sig,
än även av polismyndigheten utfärdat
intyg angående beskaffenheten
av det näringsyrke, som idkas av
den, för vars räkning varorna utbjudas;
skolande sistnämnda intyg, för
alt anses gällande, vara utfärdat un -

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nämnda intyg, för att anses gällan- der det kalenderår, då försäljningen
de, vara utfärdat under det kalen- äger rum.
derår, då försäljningen äger rum. /

Stockholm utfärdas sådant intyg av
poliskammaren.

För övrigt-------- — inhemsk husslöjd.

Sådana för--—------och hantverksarbeten.

§23.

Nu stadgade böter tillfalla med en
tredjedel kronan och med två tredjedelar
åklagaren. Finnes särskild angivare,
tage han hälften av åklagarens
andel.

Vid bristande tillgång till böternas
gäldande skola dessa förvandlas efter
de grunder, som åro bestämda i
strafflagen.

§31.

Idkar utlänning----------enligt § 18.

Böter enligt denna § fördelas på
enahanda sått, som i § 23 är sagt;
och gäller jämväl om böternas förvandling
vad där stadgats.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

År vid förordningens ikraftträdande anmälan hos magistrat eller kommunalborgmästare
ännu ej införd i den i § 10 mom. 2 angivna förteckningen,
skall ärendet överlämnas till den som därefter har att mottaga sådan
anmälan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

25) Förslag
till

Kungörelse om ändring i stadgan den 8 juni 1917 (nr 474)
angående hotell* och pensionatrörelse

Härigenom förordnas, dels att §§47 och 48, stadgan den 8 juni 1917 angående
hotell- och pensionatrörelse1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att §§45 och 49 samma stadga skola upphöra att
gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

S 45.

Av böter, som enligt denna stadga
ådömas, tillfälle hälften kronan och
hälften åklagaren. Finnes särskild
angivare, tage han hälften av åklagarens
andel.

Saknas tillgång till böternas fulla
gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.

§ 47.

Vad om Kungl. Maj :ts befallnings- Vad om Kungl. Maj :ts befallnings havande

i denna stadga sägs skall i havande i denna stadga sägs skall i

Stockholm avse poliskammaren och Stockholm avse polismyndigheten,
i annan stad, såframt dess invånar- Vad nu är stadgat skall dock icke
antal utgör minst 20,000, magistra- gälla i fråga om de åligganden som
ten. Vad nu är stadgat skall dock enligt § 29 skola ankomma på Kungl.
icke gälla i fråga om de åligganden Maj :ts befallningshavande.
som enligt § 29 skola ankomma på
Kungl. Maj :ts befallningshavande.

§ 48.

Klagan över beslut, som på grund Talan mot beslut, som meddelas

av denna stadga meddelas av magi- av polismyndigheten i Stockholm en strat

eller poliskammaren i Stock- ligt denna stadga, föres genom beholm,
må hos Kungl. Maj.ts befall- svär hos överståthållarämbetet.
ningshavande föras genom besvär
inom tid som i allmänhet för överklagande
av förvaltande myndighets
och ämbetsverks beslut är bestämd.

över beslut av Kungl. Maj :ts be- Mot beslut av överståthållarämbefallningshavande
må ändring sökas tet föres talan genom besvär hos
hos Konungen inom tid som nyss Konungen.
sagts.

1 Senaste lydelse av §§ 47 och 48, so SFS 1947: 746.

2f Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 163

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196k

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 49.

Med polismyndighet avses i denna
författning polischefen i orten samt
i stad därjämte poliskammare, om
sådan finnes, eller stadsfiskal, så ock,
såvitt angår föreskrifterna i avdelning
III här ovan, i Stockholm chefen
för kriminalavdelningen och såväl
i stad som å landet den som av
polischefen i orten förordnats att
mottaga anmälningar, varom i nämnda
avdelning stadgas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965.

Vid kungörelsens ikraftträdande gällande, av magistrat eller kommunalborgmästare
meddelat tillstånd skall även därefter äga giltighet.

Är vid kungörelsens ikraftträdande ärende angående rätt att driva hotelleller
pensionatrörelse anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästare,
skall ärendet överlämnas till länsstyrelsen i länet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

26) Förslag
till

Kungörelse om ändrad lydelse av 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan
den 21 december 1951 (nr 824)

Härigenom förordnas, att 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan den 21 december
19511 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

106 §.

Föreskrift, som — —-----angivna myndigheterna.

Det åligger i Stockholm överståthållarämbetet,
i stad med magistrat
magistraten, i annan stad kommunalborgmästaren,
i municipalsamhälle
municipalnämnden samt i landskommun
kommunalnämnden att
skyndsamt låta införa kungörelse om
föreskriften i den eller de tidningar,
i vilka kommunala meddelanden för
kommunen intagas, samt att tillse
att exemplar av föreskriften finnas
att tillgå inom kommunen för köpare.

111

I föreskrift, som avses i 102 §, får
stadgas påföljd av böter högst trehundra
kronor eller av dagsböter för
överträdelse av föreskriften.

Det åligger kommunens styrelse
att skyndsamt låta införa kungörelse
om föreskriften i den eller de tidningar,
i vilka kommunala meddelanden
för kommunen intagas, samt
att tillse att exemplar av föreskriften
finnas att tillgå inom kommunen
för köpare.

§.

I föreskrift, som avses i 102 §, får
stadgas påföljd av böter högst femhundra
kronor eller av dagsböter för
överträdelse av föreskriften.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse av 106 §, se SFS 1952: 488.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196''r

27) Förslag
till

Kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan
den 14 december 1956 (nr 617)

Härigenom förordnas, dels att 6, 8, 17, 19, 21, 26, 27, 28, 29 och 31 §§
allmänna ordningsstadgan den 14 december 1956 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives, dels ock att 32 § samma stadga skall upphöra
att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

Inom stadsplanelagt område i Inom stadsplanelagt område i stad,
stad, köping och annat samhälle, köping och annat samhälle, där
där byggnadslagens bestämmelser byggnadslagens bestämmelser för
för stad äga tillämpning, må spräng- stad äga tillämpning, må sprängning,
fyrverkeri och skjutning med ning, fyrverkeri och skjutning med
eldvapen ej äga rum utan tillstånd eldvapen ej äga rum utan tillstånd
av poliskammaren, där sådan fin- av polismyndigheten,
nes, och eljest av polischefen i orten.

Den som------kunna utskjutas.

Skjutbana, som —-----stycket sägs.

8 g.

För särskilda fall äger poliskammaren,
där sådan finnes, och eljest
polischefen i orten meddela de ordningsföreskrifter
som finnas erforderliga
med avseende å handel och
därmed jämförlig hantering, som
bedrives utomhus å allmän plats eller
angränsande område, samt annan
verksamhet eller annat förehavande,
som äger rum å allmän plats
och ej är att hänföra till offentlig
tillställning eller allmän sammankomst.
Dylika föreskrifter må avse
jämväl användande av badplats eller
lägerområde, vartill allmänheten
äger tillträde, samt hållande av lokal
eller plats för sport, spel eller
liknande. Vid meddelande av föreskrifter
skall iakttagas vad i 7 § andra
stycket sägs.

När så------allmän plats.

Visar sig------kommunens fullmäktige.

För särskilda fall äger polismyndigheten
meddela de ordningsföreskrifter
som finnas erforderliga med
avseende å handel och därmed jämförlig
hantering, som bedrives utomhus
å allmän plats eller angränsande
område, samt annan verksamhet eller
annat förehavande, som äger rum
å allmän plats och ej är att hänföra
till offentlig tillställning eller allmän
sammankomst. Dylika föreskrifter
må avse jämväl användande av badplats
eller lägerområde, vartill allmänheten
äger tillträde, samt hållande
av lokal eller plats för sport,
spel eller liknande. Vid meddelande
av föreskrifter skall iakttagas vad i
7 § andra stycket sägs.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196''r

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

17 §.

Anordnaren må------särskilda parkeringsplatser.

Annan ordningshållning----

Ombesörjes polisbevakning, som
anordnaren enligt vad nu sagts må
åläggas bekosta, av polispersonal,
gäller i fråga om ersättningsskyldighet
till statsverket eller polisdistriktet
vad därom i vederbörlig ordning
blivit bestämt.

— -— det medgiver.

Ombesörj es polisbevakning, som
anordnaren enligt vad nu sagts må
åläggas bekosta, av polispersonal,
gäller i fråga om ersättningsskyldighet
till statsverket vad därom i vederbörlig
ordning blivit bestämt.

Polischefen äger inställa eller upplösa
offentlig tillställning, om den
hålles i strid mot 10 eller 11 § eller
om beslut meddelats att tillställningen
ej må äga rum. Rätt att upplösa
tillställning föreligger jämväl om vid
densamma förekommer något som
strider mot lag eller om tillställningen
föranleder oordning eller fara för
de tillstädesvarande samt andra åtgärder
visat sig vara otillräckliga för
att förebygga fortsatt lagstridigt förfarande,
återställa ordningen eller
bereda skydd för de tillstädesvarande.

Befogenhet att upplösa tillställning
må av polischefen uppdragas åt polisman
som beordras att närvara vid
tillställningen. Där ej särskilda skäl
föranleda undantag, må sådan befogenhet
endast anförtros polisman
som innehar befälsställning.

Barn under femton år må ej medverka
vid offentlig teaterföreställning,
cirkusföreställning, tivoli- och
marknadsnöjen eller därmed jämförlig
offentlig tillställning. Länsstyrelsen
och i Stockholm poliskammaren
äger dock medgiva undantag om deltagandet
kan anses icke menligt inverka
på barnets andliga eller fysiska
hälsa.

Vid offentlig-----utan

Beträffande biografföreställning, -

§•

Polismyndigheten äger inställa eller
upplösa offentlig tillställning, om
den hålles i strid mot 10 eller 11 §
eller om beslut meddelats att tillställningen
ej må äga rum. Rätt att upplösa
tillställning föreligger jämväl om
vid densamma förekommer något
som strider mot lag eller om tillställningen
föranleder oordning eller fara
för de tillstädesvarande samt andra
åtgärder visat sig vara otillräckliga
för att förebygga fortsatt lagstridigt
förfarande, återställa ordningen eller
bereda skydd för de tillstädesvarande.

Befogenhet att upplösa tillställning
må av polismyndigheten uppdragas
åt polisman som beordras att närvara
vid tillställningen. Där ej särskilda
skäl föranleda undantag, må sådan
befogenhet endast anförtros polisman
som innehar befälsställning.

§•

Barn under femton år må ej medverka
vid offentlig teaterföreställning,
cirkusföreställning, tivoli- och
marknadsnöjen eller därmed jämförlig
offentlig tillställning. Länsstyrelsen
och i Stockholm polismyndigheten
äger dock medgiva undantag, om
deltagandet kan anses icke menligt
inverka på barnets andliga eller fysiska
hälsa,
våda.

----— särskilt föreskrivet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

26 §.

Vid handläggningen--- — angränsande polisdistrikt.

Innan åtgärd,-----med polismyndigheten.

Vad i denna paragraf sägs om polismyndighet
skall i stad, där magistraten
eller kommunalborgmästaren
är polismyndighet, gälla jämväl polischefen.

27 §.

Mot beslut-----hos läns:

Beslut som på grund av denna
stadga eller lokal ordningsstadga
meddelas av länsstyrelse eller polismyndighet
eller polischefen i stad,
där denne ej är polismyndighet, skall
utan hinder av besvär lända till efterrättelse,
såvida ej annorlunda förordnas.

Bryter någon mot bestämmelserna
i 2—6 §§ eller underlåter någon
att hörsamma föreskrift, förbud eller
påbud som meddelats med stöd av
8 § denna stadga eller bryter någon
mot bestämmelse i lokal ordningsstadga
eller i reglemente eller taxa
som avses i 25 §, straffes med böter,
högst trehundra kronor. Har förseelsen
avsett åliggande av större vikt
eller har därigenom förorsakats avsevärd
skada eller olägenhet, skola
dagsböter ådömas.

Handlar barn,--—-----

Beslut som på grund av denna
stadga eller lokal ordningsstadga
meddelas av länsstyrelse eller polismyndighet
skall utan hinder av besvär
lända till efterrättelse, såvida
ej annorlunda förordnas.

§•

Bryter någon mot bestämmelserna
i 2—6 §§ eller underlåter någon att
hörsamma föreskrift, förbud eller
påbud som meddelats med stöd av
8 § denna stadga eller bryter någon
mot bestämmelse i lokal ordningsstadga
eller i reglemente eller taxa
som avses i 25 §, dömes till böter,
högst femhundra kronor. Har förseelsen
avsett åliggande av större vikt
eller har därigenom förorsakats avsevärd
skada eller olägenhet, skola
dagsböter ådömas.
förhindra förseelsen.

29 §.

Med dagsböter----eller andra stycket.

Vid förseelse----förhindra förseelsen.

Den som bryter mot bestämmelsen
i 16 § andra stycket straffes, där
ej gärningen är belagd med straff i
annan författning, med böter, högst
trehundra kronor.

Försummelse i fråga —-----

Den som bryter mot bestämmelsen
i 16 § andra stycket dömes, där
ej gärningen är belagd med straff i
annan författning, till böter, högst
femhundra kronor.

--- till stånd.

31 §.

Har någon--------- försumliges bekostnad.

Vad i denna paragraf sägs om polismyndighet
skall i stad, där ma -

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gistraten eller kommunalborgmästaren
är polismyndighet, avse jämväl
polischefen.

32 §.

Med polismyndighet avses i denna
stadga i stad med poliskammare
denna och i annan stöd magistrat eller
kommunalborgmästare samt i övriga
delar av riket polischefen i orten,
dock att stadsfullmäktige äga
besluta att polischefen i orten skall
vara polismyndighet i stället för magistrat
eller kommunalborgmästare.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid kungörelsens ikraftträdande ärende om tillstånd enligt allmänna
ordningsstadgan anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästare, skall
ärendet överlämnas till vederbörande polismyndighet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 196b.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om avveckling av magistrats-
och kommunalhorgmästarinstitutionerna, m. m. samt anför följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 18 april 1961
hovrättspresidenten Knut Elliot, ordförande, rådmannen Birger Brandt,
lagmannen Olof Engqvist, häradshövdingen Eric Stangenberg, numera t. f.
expeditionschefen Harriet Stangenberg och överdirektören Paul Tammelin
såsom sakkunniga för att överse domkretsindelningen för underrätterna i
riket. Den 29 december 1961 utvidgades de sakkunnigas uppdrag till att avse
en allmän översyn av domstolsväsendet.

Såsom experter åt de sakkunniga förordnades hovrättsassessorn Leif
Brundin, hovrättsrådet Ingvar Henkow, byråchefen Folke Lyberg, numera
lagmannen Bengt Sandström och numera byrådirektören Ivar Tiby. Till ledamöter
av en rådgivande nämnd åt de sakkunniga utsågs ledamöterna av
riksdagens första kammare redaktören Birger Andersson och hemmansägaren
Erik Svedberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare förbundsjuristen
Astrid Kristensson, hemmansägaren Erik Larsson, expeditionsföreståndaren
Eric Nelander, redaktören Olaus Nyberg och hemmansägaren
Gustaf Svensson, dåvarande ledamoten av första kammaren f. d. folkskoleinspektören
Ragnar Bergh ävensom professorn Per Olof Ekelöf, direktören
Styrbjörn von Feilitzen, stadsfiskalen Erik Gamstedt och advokaten Holger
Wiklund.

De sakkunniga, som antagit benämningen domstolskommittén, har avgivit
ett den 1 oktober 1963 dagtecknat delbetänkande, benämnt »Rådhusrätternas
förstatligande». Betänkandet består av tre delar, av vilka en föreligger
i tryck (SOU 1963: 56) och de båda övriga delarna är stencilerade. I betänkandet
framlägges förslag om förstatligande av de kommunala domstolarna,
rådhusrätterna. De föreslagna åtgärderna rör bl. a. överförandet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196)

rådhusrätternas personal till statlig tjänst, utformningen av domarbanan
samt organisationen och administrationen av rådhusrätterna efter föistatligandet.
I betänkandet föreslås också att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna
skall avvecklas i samband med rådhusrätternas förstatligande.
I anslutning härtill framlägges förslag till utskiftning på andra
myndigheter av magistratens och kommunalborgmästarnas uppgifter. Dessa
förslag innebär en omfattande författningsreglering.

över betänkandet, såvitt rör magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionernas
avveckling, har efter remiss yttranden avgivits av justitiekansleisämbetet,
socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statspolisintendenten,
statens utlänningskommission, statens biltrafiknämnd, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd, generaltullstyrelsen,
statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen,
veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen, kommerskollegium, sjöfartsstyrelsen,
Stockholms magistrat, magistraterna i Södertälje, Uppsala,
Nyköping, Motala, Kalmar, Kristianstad, Landskrona, Varberg, Uddevalla,
Vänersborg, Östersund, Umeå och Skellefteå, överstålhållarämbetet, samtliga
länsstyrelser, samtliga poliskamrar, firmautredningen, familjerättskommittén,
sjölagskommittén, länsförvaltningsutredningen, polisberedningen,
affärstidsutredningen, parkeringskommittén, Sveriges advokatsamfund,
Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare,
Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen
Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare,
Föreningen Sveriges kommunala förvaltningsjurister, Sveriges juristförbund,
Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, Sveriges veterinärförbund,
Sveriges redareförening, Stockholms stads handels- och sjötartsnämnd,
Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet (förut Svenska landskommunernas
förbund), Svenska sjöfolksförbundct, Svenska jägareförbundet,
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, dispaschören i
Stockholm ävensom dispaschören i Göteborg. En del av remissorganen har
haft att yttra sig endast beträffande vissa i förevarande delar av betänkandet
behandlade frågor. Yttranden har vidare inkommit från riksåklagarämbetet,
riksarkivet, rådhusrätten i Linköping och Svenska kommunal-tekniska
föreningen.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från samtliga handelskamrar
i riket. Vid yttrandet av magistraten i Uppsala har fogats yttrande av
rådhusrätten i samma stad. Magistraten i Nyköping har hilagt yttrande av
poliskommissarien i staden, överståthållarämbetet och länsstyrelserna har
ingivit yttranden från ett stort antal lokala myndigheter och sammanslutningar.

Genom riksdagens bifall år 1962 till Kungl. Maj :ts proposition angående
huvudmannaskapet för polisväsendet in. in. (prop. 148, SU 183, rskr 387)
liar i princip beslutats alt staten från och med den 1 januari 1965 övertager

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

huvudmannaskapet för polis-, åklagar- och exekutionsväsendet i den mån
huvudmannaskapet för dessa verksamhetsgrenar alltjämt är kommunalt.
Domstolskommittén förutsätter i sitt betänkande att genomförandet av rådhusrätternas
förstatligande skall ske samtidigt med sagda reformer; detta
gäller även för avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna.

Kungl. Maj :t har förut denna dag på min hemställan beslutat remiss till
lagrådet av lagförslag rörande förstatligande av rådhusrätterna den 1 januari
19&5. Till grund för dessa förslag ligger domstolskommitténs berörda
betänkande. Jag anhåller nu att få upptaga frågan om avveckling av magistrats-
och kommunalborgmästarinstitutionerna och vissa i betänkandet
behandlade frågor om utskiftning av magistratens och kommunalborgmästarnas
uppgifter. I detta sammanhang vill jag nämna att jag i dag även ämnar
föreslå vissa ändringar i utsökningslagen, som innebär bl. a. att magistrat
eller ledamot av magistrat ej längre skall vara överexekutor. Dessa
förslag är grundade på ett av lagberedningen den 22 april 1963 avgivet betänkande
(SOU 1963: 28). Nämnas bör tillika att chefen för inrikesdepartementet
denna dag kommer att anmäla frågorna om utformningen från och
med den 1 januari 1965 av nya polis-, åklagar- och exekutionsorganisationer
samt om vad i övrigt hänger samman med genomförandet av reformerna
på dessa områden.

Avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna
Magistrat och kommunalborgmästare före 1955

Enligt de äldsta kända rättskällorna utgjorde fogden samt borgmästare
och råd stadens styrelse. Borgmästare och rådmän valdes av borgarna. Mot
stutet av medeltiden framträdde i de större städerna vid sidan av rådet en
ny representation för borgarna, de äldste. Så småningom uppdelades rådsfunktionerna
så att ämbetsmyndigheten benämndes rådhusrätt, när den satt
som stadens domstol, och magistrat, när den fungerade som stadens styrelse.
Magistratens inflytande över stadens förvaltning minskades emellertid
successivt. Genom 1862 års kommunallagsreform förlädes stadens beslutanderätt
till stadsfullmäktige eller allmän rådstuga och gjordes drätselkammaren
till obligatoriskt organ för stadens ekonomiska förvaltning.
Magistraten förblev dock, i vart fall i formellt hänseende, stadens styrelse.
Enligt nu gällande 1953 års kommunallag har magistraten ingen befattning
med stadens förvaltning.

Efter 1904 års ingång har ingen rådhusrätt och magistrat tillkommit. I de
nya städer, som ej erhöll magistrat, inrättades i stället en särskild stadsstyrelse,
vars organisation och uppgifter till en början angavs i ett av Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196\

Maj :t fastställt reglemente, likalydande för samtliga dessa städer. Stadsstvrelsen
bestod av en ordförande och två ledamöter. I proposition 1920: 12
föreslog Kungl. Maj:t att stadsstyrelsen skulle bestå av kommunalborgmästare
och minst två kommunalrådmän. Förslaget antogs av riksdagen. Dessa
bestämmelser kom dock att tillämpas endast i de städer som därefter erhöll
stadsrättigheter. År 1932 avskaffades stadsstyrelserna och antogs nu gällande
lag om kommunalborgmästare.

Närmare redogörelse för magistratens och stadsstyrelsens historiska utveckling
återfinns bl. a. i Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas
domstolsväsen (SOU 1923: 6), Förberedande förslag angående magistratsbestyrens
ombesörjande i stad utan magistrat (prop. 1932: 207 bil.
B) samt 1946 års kommunallagskommittés betänkande med förslag till kommunallag
m. m. (SOU 1952: 14).

Magistrats och kommunalborgmästares nuvarande ställning och funktioner

Magistratens sammansättning och arbetsformer är ej generellt reglerade
i lag eller annan allmän författning utan framgår av den av Kungl. Maj :t för
varje rådhusrätt och magistrat fastställda stadgan eller arbetsordningen.
Som regel består magistraten av borgmästaren och rådmännen. I några av
de städer, vilkas rådhusrätt har assessorer, är även dessa medlemmar av
magistraten. Magistratens beslutanderätt utövas i allmänhet av hela magistraten
under borgmästarens ordförandeskap; överståthållaren är preses
i samfällda magistraten i Stockholm. I de största magistraterna är beslutanderätten
i mindre viktiga ärenden delegerad till en särskild avdelning
inom magistraten; borgmästarna i Stockholm och Göteborg är ensamma beslutande
i vissa sådana ärenden. En del sysslor ankommer på viss ledamot
av magistraten t. ex. att förrätta vigsel, att vara överexekutor, att föra handelsregister
m. m.

Såsom lokal statlig förvaltningsmyndighet har magistraten eller viss ledamot
av magistraten fortfarande att ombestyra en mängd uppgifter enligt
stadganden i ett stort antal författningar. Dessa uppgifter avser befattning
med allmän ordning och säkerhet, handel och näringar, fastighetsväsen
m. m. samt med rådhusrättens administration.

Sedan långt tillbaka är magistratsbestyren i Stockholm av väsentligt
mindre omfattning än i övriga magistratsstäder. överståthållarämbetet har
övertagit huvudparten av sådana bestyr i denna stad. I andra städer med
poliskammare ankommer vissa magistratsuppgifter på poliskammaren.

Huvudstadgandet om kommunalborgmästare är 29 § 2 mom. kommunallagen
den 18 december 1953 (nr 753). Här stadgas bl. a., att i varje stad utan
magistrat skall finnas kommunalborgmästare. Detta stadgande är att anse

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

som ett provisorium. I övergångsbestämmelserna till kommunallagen är
nämligen föreskrivet, att ordinarie innehavare av kommunalborgmäs t artjänst
ej må utses. I överensstämmelse härmed har efter kommunallagens
ikraftträdande den 1 januari 1955 ingen tjänst blivit besatt med ordinarie
innehavare.

Närmare bestämmelser om kommunalborgmästare är meddelade dels i lagen
den 17 juni 1932 (nr 268) om kommunalborgmästare, dels i lokala
tjänstereglementen. 1932 års lag innehåller bestämmelser om utseende och
entledigande av kommunalborgmästare samt om reglemente för honom.
Kommunalborgmästare väljes av stadsfullmäktige, men förordnande på befattningen
utfärdas av länsstyrelsen. Kommunalborgmästaren skall, om
dispens ej meddelas, ha avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna
kunskapsprov. Reglemente för kommunalborgmästaren utfärdas av Kungl.
Maj :t efter därom av stadsfullmäktige upprättat förslag. I reglementet skall
meddelas bestämmelser om kommunalborgmästarens tillsättande, samtliga
åligganden, avlöning, entledigande, pension och tjänsteförhållanden i övrigt.
Om entledigande stadgas i 1932 års lag, att reglementets bestämmelser
ej må avse andra fall än att kommunalborgmästaren uppnår viss ålder eller
att han i följd av olycksfall i tjänsten, sjukdom eller liknande anledning för
framtiden är oförmögen att tjänstgöra eller att länsstyrelsen finner skäl föreligga
för bifall till framställning från stadsfullmäktige om hans entledigande,
såframt förslag därom väckts av drätselkammaren och med en röstmajoritet
av minst tre fjärdedelar antagits av stadsfullmäktige. Detta sistnämnda
stadgande i lagen har tillkommit efter avvägning av, å ena sidan,
intresset att kommunalborgmästaren bör intaga en i förhållande till staden
fri och oavhängig ställning samt, å andra sidan, stadens behov att kunna avskeda
befattningshavare, som visat sig olämplig för tjänsten eller som av
annat skäl ej längre är i stand att uppehålla befattningen. De särskilda reglementena
innehåller regelmässigt, att kommunalborgmästaren är underkastad
den förändrade eller vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller den
jämkning i åligganden som framdeles kan vara i behörig ordning stadgad.

Kommunalborgmästarens uppgitter kan indelas i kommunala och statliga.
Med kommunala uppgifter avses här vad på kommunalborgmästaren
ankommei enligt kommunallagen och vad han enligt vederbörande reglemente
har att fullgöra med avseende å kommunalförvaltningen. Kommunallagen
innehåller endast en bestämmelse i ämnet, 29 § 2 mom. Denna bestämmelse
säger, att kommunalborgmästaren äger vara tillstädes vid fullmäktiges sammanträden
och deltaga i överläggningarna men ej i besluten; barn får ej vara
ledamot av drätselkammaren men skall närvara vid dess sammanträden
samt aga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att få sin
särskilda mening antecknad till protokollet. I tjänstgöringsreglementena är
kommunalborgmästarens kommunala funktioner närmare angivna. Arten
och omfattningen av dessa funktioner växlar från stad till stad. Ofta är i reg -

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1964

lementena stadgat, att kommunalborgmästarens befattning med viss förvaltningsgren
beror av särskilt beslut av stadsfullmäktige eller drätselkammare.
över huvud medger dessa reglementen en nära anpassning till förhållandena
i varje särskild stad och lämnar städerna förhållandevis vida befogenheter
att själva besluta, i vilken omfattning kommunalborgmästaren har
att deltaga i kommunalförvaltningen. Med reservation för åtskilliga lokala
avvikelser har kommunalborgmästaren enligt dessa reglementen bl. a. att
vara sekreterare åt stadsfullmäktige, att bereda och föredraga ärenden i
drätselkammaren och där föra protokoll, att närvara vid olika styrelsers sammanträden
och att vara sekreterare i vissa av dem såsom byggnadsnämnd
eller hälsovårdsnämnd, att utöva chefskapet och ha inseendet över kommunaltjänstemännen
samt att taga initiativ i kommunala frågor och verkställa
utredningar av olika slag ävensom föra stadens talan inför rätta eller annorstädes.
Reglementenas ifrågavarande stadganden får anses ange den
ram, inom vilken städerna kan taga kommunalborgmästaren i anspråk. I
verkligheten torde kommunalborgmästarnas befattning med kommunalstyrelsen
vara väsentligt mindre än vad reglementena stadgar.

Vad beträffar kommunalborgmästarens befattning med statliga administrativa
uppgifter finns en särskild lag den 17 juni 1932 (nr 269) om överflyttande
å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse åliggande
bestyr. I denna lag föreskrives, att vad i lag eller författning är stadgat med
avseende å magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse eller ordförande i
stadsstyrelse skall i stad, där magistrat eller stadsstyrelse ej finnes, äga tilllämpning
med avseende på kommunalborgmästare, såvitt ej annat blivit särskilt
stadgat. I kraft av denna lag och i överensstämmelse med en rad senare
tillkomna författningar angående magistratsärenden tillkommer det kommunalborgmästaren
att fullgöra flertalet av magistratens statliga administrativa
uppgifter.

Kungl. Maj :t har förordnat kommunalborgmästaren i vissa städer att
fullgöra uppgifter, som eljest ankommer på annan myndighet. Sålunda är
kommunalborgmästaren överexekutor i Lysekil, Ulricehamn, Skövde och
Hudiksvall, stadsfogde i Skänninge och Marstrand samt inskrivningsdomare
i Filipstad. Förordnande som fastighetsregisterförare innehaves för närvarande
av kommunalborgmästarna i öregrund, Torshälla, Vadstena, Laholm,
Marstrand, Ulricehamn och Filipstad. Kommunalborgmästarna i Eksjö,
Simrishamn, Skövde, Arvika och Hedemora har törordnats att ha den tillsyn
över fastighetsregistrets uppläggande och förande som i stad med magistrat
ankommer på magistraten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

Utredningar och reformförslag

Sedan lång tid tillbaka har frågan om en omläggning av magistratsförvaltningen
varit föremål för en livlig diskussion och flera utredningar har
verkställts. Här må erinras om betänkanden avgivna av 1927 års sakkunniga
för utredningar rörande rättegångsreformens genomförande (SOU
1928:20) och 1928 års kommunalförvaltningssakkunniga (SOU 1930:13).
1 stort sett gemensamt för samtliga äldre förslag har varit att rättsskipning
och förvaltning skulle skiljas åt. I fråga om magistratsuppgifternas handhavande
kan förslagen emellertid indelas i två principiellt skilda grupper.
Enligt den ena skulle magistraten leva vidare som en verklig styrelse för
staden och tillika vara ett lokalt organ för olika statliga förvaltningsbestyr.
Enligt den andra skulle magistraten helt försvinna och dess uppgifter övertagas
av andra statliga eller kommunala myndigheter.

Kommunallags kommittén föreslog i sitt år 1952 avgivna betänkande (SOU
1952: 14) en ny kommunallag, som bl.a. innebar att magistraten skildes
från kommunalförvaltningen. Kommittén uttalade vidare, att magistraten
samtidigt borde befrias från sina statliga förvaltningsuppgifter. Härigenom
skulle magistratsinstitutionen kunna avvecklas och rättsväsendet helt övertagas
av staten. Magistratens statliga administrativa uppgifter borde lämpligen
utskiftas på redan bestående statliga och kommunala organ.

Om magistratens statliga administrativa uppgifter överflyttas till andra
organ, borde enligt kommitténs mening även kommunalborgmästaren befrias
från motsvarande åligganden och kommunalborgmästarens ställning som
ett statligt administrativt organ upphöra. Kommunalborgmästaren skulle
då bli en rent kommunal tjänsteman och kommittén ifrågasatte, om det
fanns anledning att i lag bibehålla särskilda bestämmelser om en sådan befattningshavare.

Vid övervägande av skälen för och emot ett obligatoriskt ämbetsmannaelement
i städerna stannade kommittén i uppfattningen, att man ej borde
påtvinga städerna en i lag reglerad chefstjänstemannabefattning. Det
finns ingen anledning antaga, att icke landsrättsstäderna kan utan reglering
i lag ordna sin förvaltning lika ändamålsenligt som magistratsstäderna.
Kommittén föreslog därför, att bestämmelserna om kommunalborgmästare
skulle upphöra och hela kommunalborgmästarinstitutionen försvinna.

Kommunallagskommitténs förslag gick alltså ut på att magistratens kommunala
funktioner skulle försvinna och kommunalborgmästarbefattningen
upphora att vara en obligatorisk kommunal institution. I en särskild lag om
införande av kommunallagen skulle emellertid stadgas, att magistrat eller
kommunalborgmästare tills vidare skulle finnas i stad jämväl efter det att
kommunallagen trätt i kraft för att handha de bestyr som enligt särskilda
författningar åvilade magistrat eller kommunalborgmästare.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

Kommitténs betänkande ledde år 1953 till att en ny kommunallag antogs
varigenom bl. a. magistratens kommunala funktioner helt upphörde. I proposition
med förslag till ny kommunallag (prop. 1953: 210) uttalade föredragande
departementschefen att någon ställning i det sammanhanget icke
borde tagas till frågan om en fullständig avveckling av magistratsinstitutionen,
eftersom en sådan avveckling förutsatte, att man kunde finna lämpliga
former för handhavandet i framtiden av magistratens befattning med
bl. a. de statligt administrativa bestyren. I frågan om att bibehålla kommunalborgmästarinstitutionen
anförde departementschefen i huvudsak samma
synpunkter som kommunallagskommittén men förordade, att ställningstagandet
jämväl i denna fråga skulle anstå till dess utredning skett om de
statligt administrativa funktionernas handhavande i framtiden. Med anledning
härav föreslogs, att bestämmelserna om kommunalborgmästare i sakligt
oförändrat skick skulle intagas i kommunallagen samt att i lagen om införande
av kommunallagen skulle stadgas, att ledigbliven kommunalborgmästartjänst
icke skulle besättas med ordinarie innehavare.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande anslöt sig konstitutionsutskottet
till departementschefens uttalanden rörande magistratens och kommunalborgmästarens
framtida ställning (KU 1953: 22).

Stadsdomstolsutredningen föreslog i ett den 12 januari 1961 avgivet betänkande
»Underrätterna» (SOU 1961: 6), att staten skulle övertaga kostnaderna
för stadsdomstolarna samt att i samband därmed magistrats- och
kommunalborgmästarinstitutionerna skulle avvecklas och magistratsuppgifterna
utskiftas på andra organ.

Utredningen lämnade vidare uppgift om ett stort antal författningar, vari
magistrat och kommunalborgmästare ålagts förvaltningsuppgifter av skilda
slag, samt angav, hur magistratsuppgifterna enligt utredningens uppfattning
borde utskiftas på andra myndigheter. Utredningen framlade därjämte
ett förslag till lag om överflyttande på länsstyrelse av magistrat, kommunalborgmästare
m. fl. åvilande uppgifter av innebörd att vad i övrigt enligt lag
eller författning ankommer på magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse,
ordförande i stadsstyrelse eller kommunalborgmästare i stället skall
åvila länsstyrelse.

Till stöd för förslaget att magistraten skall försvinna och rådhusrätternas
domare sålunda befrias från de förvaltningsuppgifter som nu åligger
dem i egenskap av magistratsledamöter åberopade stadsdomstolsutredningen
sammanfattningsvis i huvudsak följande skäl, nämligen dels att rättsskipning
och förvaltning principiellt bör hållas isär, vilket argument dock förklaras
vara av mera doktrinär natur, dels att magistratens befogenheter
under eu lång tid fortgående beskurits, vilket delvis sammanhänger med
ändrade uppfattningar rörande formerna för utövandet av kommunal självstyrelse
och delvis beror på att den kommunala och statliga verksamheten

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

ökat i intensitet och omfattning samt kommit att bedrivas i mera komplicerade
former, dels att de återstående uppgifterna, med några få undantag,
icke är av beskaffenhet att kräva handläggning av domare.

Utredningen fann det vidare icke ur kommunalrättslig synpunkt påkallat
eller lämpligt med ett i lag reglerat ämbetsmannaelement i städernas förvaltning.
Utredningen erinrar därvid om den statsuppsikt över kommunerna
som innefattas i reglerna om att kommunala beslut genom underställning
eller besvär kan bringas under statlig myndighets prövning samt om
den tillsyn som justitiekanslern och justitieombudsmannen utövar över de
kommunala tjänstemän som är underkastade ämbetsmannaansvar. Mot ett
i lag reglerat ämbetsmannaelement i kommunalstyrelsen talar enligt utredningens
mening också det förhållandet att många landskommuner, åtskilliga
landsrättsstäder med icke lagfaren kommunalborgmästare och vissa magistratsstäder
helt saknar jurister inom den kommunala förvaltningen. Vidare
påpekas, att de jurister som finns inom magistratsstädernas förvaltning
har en sådan ställning att de kan göra de rättsliga synpunkterna
gällande utan stöd av lag samt att kommunallagarna bygger på den principen
att kommunerna själva äger bestämma över sin förvaltningsorganisation.

Utredningen behandlade även frågan, huruvida utskiftningen av magistratens
administrativa uppgifter bör föranleda att en lagstadgad kommunal
tjänst inrättas i varje stad men fann att dessa uppgifter i stället bör
överflyttas till redan befintliga statliga eller kommunala organ. Därvid uttalade
utredningen, att förutsättningar måste skapas för en säker och snabb
handläggning av de nuvarande magistratsuppgifterna. Ärendena måste
handläggas av sakkunniga organ och handläggningsformerna bör vara så
enkla som kravet på säkerhet medger. Utskiftningen av ärenden på olika
kommunala och statliga organ är till fördel för det allmänna och kan ske
utan att städernas och allmänhetens anspråk på fullgod handläggning eftersättes.
Även om på någon punkt vissa praktiska olägenheter skulle uppkomma,
kan detta icke tillmätas avgörande betydelse.

Av vad utredningen sålunda anfört i fråga om ett lagstadgat ämbetsmannaelement
i städerna och om hur magistratsuppgifterna bör handhas i
framtiden ansåg utredningen följa att även kommunalborgmästarinstitutionen
bör avvecklas.

Rörande de nuvarande kommunalborgmästarnas rättsliga ställning efter
reformens genomförande uttalade utredningen, att utmönstrandet ur kommunallagen
av bestämmelserna om kommunalborgmästare icke medför att
det på denna lagstiftning och på det av Kungl. Maj :t för kommunalborgmästare
fastställda tjänstereglementet grundade avtalsförhållandet mellan
staden och kommunalborgmästaren upphör. Så länge detta avtal består
är därför, å ena sidan, staden bunden av sina åtaganden i fråga om lön
och pension samt, å andra sidan, kommunalborgmästaren pliktig att utföra

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år

sina åligganden enligt reglementet i den mån föreskrifterna härom icke står
i strid mot den nya lagstiftningen. Denna innebär i detta hänseende endast,
att kommunalborgmästaren i denna egenskap ej har någon på lag grundad
rätt att deltaga i stadsfullmäktiges och drätselkammarens överläggningar,
men i den mån staden bibehåller honom som den ledande tjänstemannen i
staden, har han dock rätt att deltaga i dessa överläggningar enligt den bestämmelse
i kommunallagen som tillförsäkrar sådan rätt åt den ledande
kommunala befattningshavaren. Det torde i allmänhet ej möta svårighet för
landsrättsstäderna att inom ramen för gällande tjänstereglementen finna nya
uppgifter för sina kommunalborgmästare till utfyllnad av arbetstid, som friställes
genom att de statliga administrativa uppgifterna bortfaller. Kommunalborgmästarnas
åligganden torde nämligen i praktiken vara väsentligt
mindre omfattande än vad deras reglementen formellt stadgar. Städernas
möjligheter att anlita sina nuvarande kommunalborgmästare för arbetsuppgifter
utöver vad reglementet upptager får bedömas på samma sätt som nu.
För närvarande gäller, att samtliga åligganden skall vara upptagna i det
av Kungl. Maj :t utfärdade reglementet, vilket dessutom skall innehålla bestämmelser
om kommunalborgmästarens tillsättande, avlöning, entledigande,
pension och tjänsteförhållanden i övrigt. Nyligen har på förhandlingsvägen
tillkommit förslag till normalreglemente för ordinarie kommunalborgmästare
med heltidsanställning. Förslaget, som rör löne- och pensionsförhållanden
m. m., är avsett att för varje stad i vanlig ordning underställas
Kungl. Maj:t. Enligt detta förslag är kommunalborgmästare skyldig att
utan minskning i honom tillkommande avlöningsförmåner i samband med
ett avskaffande av kommunalborgmästarinstitutionen underkasta sig beslut
av stadsfullmäktige om förflyttning till annan tjänst hos staden. Sådant beslut
skall, om kommunalborgmästaren inom den för besvär över fullmäktiges
beslut föreskrivna tiden påyrkar det, underställas Kungl. Maj:ts prövning.
I de fall där nytt reglemente blivit utfärdat i överensstämmelse med
detta förslag, beror det alltså av stadsfullmäktige eller, om kommunalborgmästaren
det yrkar, av Kungl. Maj :t, vilka ändringar i fråga om tjänsteåligganden,
villkor för entledigande, utövande av disciplinmyndighet m. in.
som kommunalborgmästaren är skyldig att underkasta sig. På i huvudsak
samma sätt synes frågan om ändrad tjänstgöringsskyldighet vara att bedöma
för de ordinarie kommunalborgmästare, som kvarstår under äldre
reglementen. Dessa reglementen torde regelmässigt stadga, alt kommunalborgmästaren
är pliktig att finna sig i förändrad eller mera vidsträckt tjänstgöringsskyldighet
ävensom i jämkning av åligganden, som kan vara beslutad
i behörig ordning. I delta sistnämnda förbehåll får anses ligga, att
Kungl. Maj:t skall ha utfärdat nytt reglemente upptagande de nya eller
ändrade arbetsuppgifterna. Även i denna del blir avtalsförhållandet mellan
staden och kommunalhorgmästaren oförändrat, och skyldighet för den senare
att fullgöra nya åligganden förutsätter alltså, att nytt reglemente bli -

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

vit utfärdat av Kungl. Maj :t. Vad gäller villkoren för entledigande av dessa
under äldre reglementen lydande kommunalborgmästare och dessas ställning
i disciplinärt hänseende synes vad 1932 års lag och de olika reglementena
innehåller härom äga tillämpning även efter kommunalborgmästarinstitutionens
avskaffande. Utredningen anser, att i samband med upphävande
av 1932 års lag en övergångsbestämmelse bör antagas av innehåll att med
avseende på ordinarie kommunalborgmästare äldre bestämmelser om skyldighet
att fullgöra nya eller ändrade arbetsuppgifter, om entledigande från
tjänsten samt om tjänsteförhållanden i övrigt alltjämt skall gälla i tilllämpliga
delar.

Nu åsyftade bestämmelser upptog utredningen i ett övergångsstadgande
till den föreslagna lagen om överflyttande på länsstyrelse av magistrat,
kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter. Vidare föreslog utredningen
att, med den begränsning som följer härav, nuvarande bestämmelser
om kommunalborgmästare i 29 § 2 mom. kommunallagen, 18 § lagen
den 13 juni 1919 om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning, lagen
den 17 juni 1932 om kommunalborgmästare och lagen den 17 juni 1932 om
överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse
åliggande bestyr skall upphävas.

Vid remissbehandlingen av stadsdomstolsutredningens förslag tillstyrktes
enhälligt att magistraten i dess nuvarande skick avvecklas. I det stora flertalet
remissyttranden tillstyrktes jämväl att kommunalborgmästarinstitutionen
avvecklas. Kritiken mot utredningens förslag i sistnämnda avseende
avsåg huvudsakligen, att utskiftningen av kommunalborgmästarnas statliga
förvaltningsuppgifter på andra myndigheter från servicesynpunkt innebär
en försämring för allmänheten. Farhågor uttalades också angående möjligheten
att bereda de nuvarande kommunalborgmästarna sådana arbetsuPP§ifter
som de med hänsyn till sin offentligrättsliga ställning är skyldiga
att fullgöra.

Domstolskommittén

I likhet med stadsdomstolsutredningen finner domstolskommittén, att
magistraterna efter rådhusrätternas förstatligande icke kan kvarstå såsom
förvaltningsmyndigheter. Från kommunalrättslig synpunkt finns icke
fog för ett i lag reglerat ämbetsmannaelement i städernas förvaltningsorganisation.
Kommittén föreslår därför, att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna
skall avvecklas i samband med att rådhusrätterna
förstatligas.

Domstolskommittén anför vidare, att kommittén delar stadsdomstolsutredningens
uppfattning att, om än förslagets genomförande i något fall
kan vara förenat med vissa praktiska olägenheter, dessa dock icke synes
kunna tillmätas avgörande betydelse samt att de knappast är av mera allvarlig
art. Kommittén anmärker att åtskilliga ärenden, som nu avgöres

Kungl. Maj.ts proposition nr 1G3 år 196 i

av magistrat eller kommunalborgmästare, är av den art att erforderliga
ansökningar och anmälningar kan göras per post eller telefon och att någon
personlig kontakt mellan sökanden och den beslutande myndigheten ej är
nödvändig. De fall där sådan kontakt är nödvändig gäller ofta ärenden av
övervägande polisiär natur, och det synes kommittén naturligt att dylika
ärenden handlägges av polismyndigheten såsom redan nu är förhållandet
på landsbygden. Genom den vid 1962 års riksdag beslutade omorganisationen
av polisväsendet (prop. 1962: 148, SU 183, rskr 387) torde visserligen
de lokala polisdistrikten bli väsentligen större än för närvarande
och polischefens förvaltningsområde kommer att omfatta en eller flera
städer med kringliggande landsbygd. Avsikten torde emellertid vara
att sörja för att en tillfredsställande kontakt kommer till stånd mellan
polisen, å ena, samt kommunala organ och allmänheten, å andra sidan.
Kommittén anser sig kunna antaga, att polischefen i många ärenden kommer
att kunna delegera beslutanderätten i polismyndighetsärenden till chefen
för den polisstyrka som är förlagd inom eller närmast vederbörande
kommun. Denna delegationsrätt torde komma att omfatta tillstånd till åtgärder
som kräver uppmärksamhet från ordnings- och trafiksäkerhetssynpunkter,
ärenden angående biträde i olika hänseenden åt kommunala organ,
utfärdande av intyg om förhållanden som kräver kännedom om eller undersökning
av lokala förhållanden samt beslut i ärenden som fordrar mera utförliga
uppgifter från enskilda, medan å andra sidan ärenden som har
stor betydelse för enskildas förhållanden i personligt eller annat hänseende
skall vara förbehållna polischefen. Genom att polischefen i den framtida
polisorganisationen odelat kan ägna sin tid åt polisuppgifterna och genom
den skisserade delegationen av polischefsuppgifterna torde, enligt
kommitténs mening, en överflyttning på polismyndigheten av ärenden som
nu ankommer på magistrat eller kommunalborgmästare att förorsaka endast
obetydliga olägenheter.

Vad angår kommunalborgmästarnas rättsliga ställning torde, anför kommittén,
de för kommunalborgmästarna gällande reglementena regelmässigt
stadga att kommunalborgmästaren är pliktig att finna sig i förändrad eller
mera vidsträckt tjänstgöringsskyldighet ävensom i jämkning av åligganden,
som kan vara beslutade i behörig ordning. Det torde vidare förhålla sig så
att Kungl. Maj :t för några kommunalborgmästare fastställt nya reglementen
som överensstämmer med det på förhandlingsvägen tillkomna förslaget
till normalreglemente för kommunalborgmästare med heltidsanställning,
för vilket stadsdomstolsutredningen redogjort. Vidare torde vissa kommunalborgmästare
ha godkänt reglemente med nu angivet innehåll. Kommittén
konstaterar, att kommunalborgmästarens anställningsförhållande bär
en offentligrättslig och en privaträttslig sida. Eu ändring i anställningsförhållandena
förutsätter därför enligt kommitténs uppfattning dels att den
offentligrättsliga regleringen ändras genom att Kungl. Maj :t antager nytt

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196t

reglemente eller genom att det gamla reglementet npphäves genom lag,
dels att den privaträttsliga regleringen ändras genom nytt avtal mellan
kommunen och kommunalborgmästaren. Även efter kommunalborgmästarinstitutionens
avveckling kommer sannolikt att kvarstå kommunalborgmästare,
vilka i vart fall icke från privaträttslig synpunkt är skyldiga att
finna sig i de ändrade bestämmelser om tjänstgöringsskyldighet som kan
komma att utfärdas. Övergångsbestämmelserna i anslutning till att gällande
lag om kommunalborgmästare upphäves måste därför utformas sä
att lagligt hinder icke möter mot att tillämpa äldre reglemente, om detta
från privaträttslig synpunkt är påkallat. Kommittén anser, att de i stadsdomstolsutredningens
lagförslag upptagna övergångsbestämmelserna fyller
sagda krav och att förslaget även i övrigt är ägnat att läggas till grund
lör lagstiftning. I anslutning till remissuttalande av justitiekanslersämbetet
bör emellertid, anför kommittén vidare, vid den generella överflyttningen på
länsstyrelse av magistratsuppgifter, som ej regleras genom särskilda författningsbestämmelser,
möjlighet förbehållas Kungl. Maj :t att för visst
fall förordna annorlunda.

Domstolskommittén behandlar även önskemål, som i remissyttranden
över stadsdomstolsutredningens förslag framförts om att kommunalborgmästare
efter reformens genomförande skall kunna förordnas att fullgöra
förvaltningsuppgifter som nu åligger dem. Kommittén finner att möjlighet
härtill bör beredas i viss utsträckning. Vilka uppgifter som på detta sätt
under en övergångstid kan anförtros nuvarande innehavare av kommunalborgmästartjänster,
övervägs i anslutning till de ändringar i olika lagar och
författningar som avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna
föranleder. Enligt kommitténs åsikt bör följande uppgifter
kunna fortsättningsvis överlämnas åt nuvarande tjänsteinnehavare,
nämligen att föra handels- och näringsregister, att handlägga i 5 kap. fastighetsbildningslagen
avsedda avstyckningsärenden samt att vara fastighetsregisterförare,
notarius publicus och borgerlig vigselförrättare. Förordnanden
innefattande åligganden av dessa slag kan meddelas med stöd av
sådant övergångsstadgande som stadsdomstolsutredningen föreslagit.

Domstolskommittén framlägger förslag till lag om överflyttande på länsstyrelse
av vissa magistrat, kommunalborgmästare in. fl. åvilande uppgifter,
vilket förslag i sak motsvarar stadsdomstolsutredningens lagförslag med det
av justitiekanslersämbetet förordade tillägget.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag att magistraten skall upphöra såsom förvaltningsmyndighet
i samband med rådhusrätternas förstatligande tillstyrkes
eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Även kommitténs
förslag att kommunalborgmästarinstitutionen samtidigt skall avvecklas

Kungl. Maj.ts proposition nr 1(>3 år 196''r Cl

och att nuvarande ordinarie kommunalborgmästare under en övergångstid
skall kunna förordnas att handlägga av kommittén närmare angivna ärenden
godtages av det stora flertalet remissmyndigheter. Detta är också fallet
med det av kommittén utarbetade förslaget till lag om överflyttande på länsstyrelse
av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter.
Kommitténs uttalanden rörande de tjänstemannarättsliga frågorna möter
i allmänhet ej någon gensaga i remissvaren.

Klara uttalanden till förmån för att kommunalborgmästarinstitutionen
skall bibehållas göres endast av stadsfullmäktige i Boden, drätselkamrarna
i Mjölby, Kungälv och Ulricehamn samt Föreningen Sveriges kommunalborgmästare.
I vart fall, framhålles det, bör kommunalborgmästarna få
kvarstå i sina befattningar och fullgöra sina nuvarande förvaltningsuppgifter
till dess de avgår med pension. Föreningen framför vidare önskemål att
kommunalborgmästarinstitutionen införes i samtliga städer. Till stöd för
att kommunalborgmästarna bör få kvarstå i sina nuvarande befattningar
anföres i yttrandena, att kommunalborgmästarinstitutionen fungerat utmärkt.
Befattningshavarens placering inom den kommunala förvaltningen
har underlättat samarbetet mellan kommunen och den som handhaft de
statliga förvaltningsuppgifterna. Det är ur olika synpunkter en olycklig utveckling
att flertalet av kommunalborgmästarens statliga förvaltningsuppgifter
överflyttas till de polisiära organen. Avvecklingen kan slutligen medföra
behov av omorganisation av den kommunala förvaltningsapparaten,
vilket icke alltid kan genomföras, innan den nuvarande befattningshavaren
avgått från sin tjänst.

Endast drätselkammaren i Marstrand avstyrker förslaget att kommunalborgmästaren
skall kunna förordnas att fullgöra några statliga förvaltningsuppgifter.
Å andra sidan utgår länsstyrelsen i Älvsborgs län från att förordnanden
skall meddelas i största möjliga utsträckning.

Vem som skall svara för kostnaderna i samband med att vissa förvaltningsuppgifter
genom förordnanden anförtros kommunal befattningshavare,
beröres av stadsfullmäktige i Karlskoga. Stadsfullmäktige förutsätter, att
staden ej drabbas av några kostnader i detta sammanhang utan att kostnaderna
bestrides av statsmedel, eftersom ifrågavarande förvaltningsuppgifter
är av statlig karaktär.

De tjänstemannarättsliga frågorna belyses i några yttranden. Sveriges
jnristförbund uttalar, alt de kommunalborgmästartjänster som är besatta
med ordinarie innehavare bör bibehållas till dess innehavarna avgår med
pension. Förbundet tar för givet att hinder icke möter att förbundet och vederbörande
stad överenskommer, att de icke ordinarie kommunalborgmästarna
även i fortsättningen kan bära tjänstetiteln kommunalborgmästare.
Föreningen Sveriges kommunalborgmästare framhåller, att det för närvarande
finns ordinarie kommunalborgmästare i 47 städer. Den 1 januari 1965
har två av dessa avgått på grund av uppnådd pensionsålder, 17 då fyllt 60 år,

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

ytterligare 24 fyllt 50 år samt av de återstående fyra, alla anställda inom
mindre städer, den yngste övergått till annan tjänst. Föreningen uttalar vidare
att, om föreskrifterna i 29 § 2 mom. kommunallagen samt anslutande
lagar och reglementen efter den 1 januari 1965 endast skulle komma att vara
tillämpliga på då kvarstående kommunalborgmästare, hinder icke torde
möta för stad att besluta, att den befattningshavare som på förordnande vid
utgången av år 1964 uppehåller sådan tjänst även i fortsättningen skall hära
titeln kommunalborgmästare. Föreningen Sveriges häradshövdingar understryker
vikten av att de nuvarande kommunalborgmästarna — oberoende
av skiljaktigheter i de för dem gällande reglementena — tillförsäkras de
ekonomiska villkor av skilda slag, vilka gäller för dem och vilka de framdeles
med säkerhet kunnat påräkna, om avveckling ej skett. Vidare bör de i möjligaste
mån i enlighet med vad domstolskommittén åsyftar beredas tillfälle
att fullgöra samma eller likvärdiga uppgifter som nu.

I dessa frågor åberopar Föreningen Sveriges kommunalborgmästare vidare
utlåtanden av professorn Stig Jägerskiöld och professorn Halvar G. F.
Sundberg. I dessa utlåtanden säges bl. a. att vissa kommunalborgmästare
torde vara skyldiga att underkasta sig en förändring som innebär att tjänsten
förvandlas till en rent kommunal förvaltningstjänst. Andra kommunalborgmästare
torde icke vara skyldiga att underkasta sig en sådan förändring
av tjänsten. För en tredje grupp av kommunalborgmästare kan tvekan råda,
om de är skyldiga att underkasta sig en dylik förändring.

Beträffande övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om överflyttande
på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande
uppgifter uttalar drätselkammaren i Ulricehamn, att de är synnerligen
vagt utformade och oförståeliga. Drätselkammaren anmärker att, om 29 g
2 mom. kommunallagen, som konstituerar kommunalborgmästarinstitutionen,
helt upphäves, följdlagstiftningen fortsättningsvis icke kan tillämpas
ens i några delar.

Departementschefen

Magistraten har ursprungligen varit stadens styrelse och haft ett avgörande
inflytande på stadens förvaltning. Detta inflytande har successivt
minskat och genom 1953 års kommunallagsreform upphörde magistratens
befattning med de i kommunallagen reglerade frågorna. Magistratens befattning
med de kommunala angelägenheter som regleras i författningar
utanför kommunallagstiftningen, såsom hälso- och sjukvård samt brandskydd,
har i samband med senare lagstiftning på dessa områden i stort sett
upphört. I samband med kommunallagsreformen uttalades önskemål att
städernas domare skulle befrias även från förvaltningsuppgifter, som icke
var reglerade i kommunallagarna. De förvaltningsuppgifter som numera
åligger dem i egenskap av magistratsledamöter är, möjligen med några undantag,
icke heller av beskaffenhet att kräva handläggning av domare.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196A

Magistratens beslut i förvaltningsfrågor fattas ofta efter remiss till annat
organ, som på grund av sin sakkunskap kan utöva betydande inflytande på
avgörandet. Rättsskipningsuppgifterna är vidare numera så dominerande
att det innebär en onödig splittring av domarnas tid och arbete, att de tvingas
behandla förvaltningsfrågor, som skiljer sig från domstolsuppgiftema och
inbördes är av olika karaktär.

Magistratsstädernas förvaltning har efter kommunatlagsreformen fått,
inom ramen för kommunallagstiftningen, ordnas på sätt varje stad funnit
vara bäst med hänsyn till stadens särskilda förhållanden. Något behov av
föreskrifter i lag om ett ämbetsmannaelement i dessa städers förvaltning
har icke visat sig. Även större tätorter, som icke har stadsrättigheter, har
kunnat ordna sin förvaltning utan sådana föreskrifter.

Domstolskommitténs förslag att magistraten skall avvecklas i samband
med att rådhusrätterna förstatligas har icke mött erinran från någon remissinstans.
Även avvecklingen av kommunalborgmästarinsitutionen har i
allmänhet godtagits, också av städer som nu har kommunalborgmästare.
Från några håll har emellertid yrkats, att kommunalborgmästarinstitutionen
skall bibehållas. Avgörande skäl att bibehålla denna särskilda organisation
i vissa av landets kommuner synes emellertid ej föreligga. Att införa en
sådan organisation i samtliga städer finner jag icke kunna komma i fråga.

Jag vill därför nu, i likhet med domstolskommittén och andra tidigare
utredningar, förorda att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna
avvecklas i samband med att staten övertager kostnaderna för städernas
domstolar. Avvecklingen torde alltså böra ske vid utgången av år 1964.

Såvitt angår kommunalborgmästarnas framtida ställning i rättsligt hänseende
delar jag de av domstolskommittén anförda synpunkterna, vilka i
allmänhet icke mött någon gensaga under remissbehandlingen. I den mån
kommunalborgmästaren godkänt fastställt reglemente som ålägger honom
att, då tjänsten indrages, övergå till annan ledande befattning inom stadens
förvaltning, torde varken från offentligrättslig eller från privaträttslig synpunkt
några komplikationer uppkomma. För övriga fall måste lagstiftningen
ges sådant innehåll att det från offentligrättslig synpunkt icke möter
något hinder att ordinarie kommunalborgmästare kvarstår i sin nuvarande
befattning med de åligganden som återstår, sedan de statliga förvaltningsuppgifterna
utskiftats till andra organ. I den mån kommunalborgmästares
åligganden i praktiken är mindre omfattande än reglementet stadgar —
vilket för närvarande stundom torde vara fallet — torde den arbetstid som
friställes genom reformen kunna fyllas ut genom nya arbetsuppgifter inom
ramen för gällande reglemente. Domstolskommitténs förslag innebär att
nuvarande bestämmelser om kommunalborgmästare upphäves med viss begränsning,
avseende kommunalborgmästare som vid ikraftträdandet innehar
ordinarie tjänst. I fråga om sådan befattningshavare föreslås, att vad i
1932 års lag om kommunalborgmästare och med stöd därav utfärdude tjänstereglementen
är stadgat om skyldighet att fullgöra nya eller ändrade arbets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

uppgifter, villkor för entledigande samt tjänsteförhållanden i övrigt alltjämt
skall gälla i tillämpliga delar. Till detta förslag kan jag ansluta mig.

1 några remissyttranden har framförts önskemål om att ordinarie kommunalborgmästare
som kvarstår i sin tjänst skall få behålla samtliga sina
nuvarande förvaltningsuppgifter eller större delen av dessa. Det torde emellertid
få anses uteslutet att föreskriva särskilda regler i sådant hänseende för
de städer som har ordinarie kommunalborgmästare. I stället torde största
möjliga enhetlighet i hela riket böra eftersträvas. I den mån kommunalborgmästarens
nuvarande förvaltningsuppgifter kommer att kunna fullgöras efter
särskilt förordnande, synes hinder emellertid icke möta att lämna sådana
förordnanden till kommunalborgmästare. Huruvida denne är skyldig
att åtaga sig uppgiften, beror av innehållet i det för honom gällande reglementet;
om föreskrift saknas i reglementet, blir det fråga om frivilligt
åtagande från hans sida. Såsom domstolskommittén uttalat torde därvid i
princip följande ärenden kunna ifrågakomma, nämligen att föra liandelsoch
näringsregister, att handlägga i 5 kap. fastighetsbildningslagen avsedda
avstyckningsärenden samt att vara fastighetsregisterförare, notarius publicus
och borgerlig vigselförrättare. Till denna ärendegrupp torde också böra
föras förordnanden att ha tillsyn över fastighetsregistrets uppläggande och
förande. Förordnanden av dessa slag torde kunna givas enligt det förut återgivna
övergångsstadgandet. Några särskilda regler i fråga om bestridande
av kostnaderna, utöver vad som eljest gäller, torde icke erfordras för de fall
att förordnande att fullgöra nu avsedda uppgifter anförtros kommunalborgmästare.

Domstolskommittén har icke ansett sig kunna förutsätta, att samtliga föreskrifter
om magistratens förvaltningsuppgifter uppmärksammats. Med hänsyn
till bl. a. magistratsinstitutionens ålder torde ej utan mycket stora svårigheter
full visshet kunna erhållas om samtliga magistratens förvaltningsuppgifter.
Föreskrifter om sådana förvaltningsuppgifter kan förekomma i
alltjämt gällande författning. Jag finner därför i likhet med domstolskommittén
att i särskild lag bör bestämmas, att vad i lag eller författning stadgas
om magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse, ordförande i stadsstyrelse
eller kommunalborgmästare i stället skall gälla länsstyrelse, såframt
ej Kungl. Maj:t föreskriver annat. Genom samma lag bör lagen om överflyttande
på kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse åliggande
bestyr upphävas.

Magistraten kommer den 1 januari 1965 enligt § 6 mom. 7 sista stycket
riksdagsordningen att ha viss uppgift i fråga om val till riksdagens första
kammare. Om stad, som ej deltager i landsting, tillhör samma valkrets vid
val till riksdagens första kammare som landstingsområde, skall stadsfullmäktige
bland sina ledamöter utse valmän och suppleanter för dessa. Om
sålunda utsedd valman blir förhindrad deltaga i valet, skall han ofördröjligen
underrätta magistraten som i hans ställe skall kalla vederbörande suppleant.
Samma bestämmelser finns i 13 § lagen den 26 november 1920 (nr

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

796) om val till riksdagen (ValL). I anslutning härtill stadgas i 12 § 2 och
3 mom. ValL att länsstyrelsen i god tid före valet skall underrätta magistraten
i stad som nu nämnts om tid och ställe för valförrättningen, att magistraten
skall tillse att stadsfullmäktige utser valmän och suppleanter samt
att magistraten skall låta personligen kalla valmännen till förrättningen.

Dessa stadganden kan nu bli tillämpliga endast i Norrköping och Malmö,
vilka städer ej ingår i landstingskommun men vid val till riksdagens första
kammare tillhör samma valkrets som landstingskommun.

Det kan antagas att magistraten erhållit dessa uppgifter i den dubbla
egenskapen av stadens styrelse och statligt förvaltningsorgan. Uppgiften
torde därför, när magistraten upphör, böra ankomma antingen på stadens
styrelse (stadskollegium eller drätselkammare) eller på länsstyrelsen. Jag
har för avsikt att i annat sammanhang föreslå sådana ändringar i riksdagsordningen
och ValL att nu avsedda bestyr överflyttas till länsstyrelsen.
Grundlagsändringen kan emellertid icke träda i kraft förrän tidigast någon
gång under 1965. Det synes icke böra ifrågakomma att uppskjuta magistratsawecklingen
i avbidan på denna grundlagsändring. Å andra sidan står
det icke i överensstämmelse med riksdagsordningens nu gällande lydelse att
länsstyrelsen övertager uppgiften att inkalla suppleant för valman som fått
förhinder. Magistratsbegreppet definieras nu icke vare sig i grundlag eller
allmän lag. Det speciella problem som här föreligger i fråga om magistratens
grundlagsenliga uppgift synes kunna lösas genom en föreskrift om vad
som avses med magistraten i detta sammanhang. Lämpligen torde härvid
kunna föreskrivas, att magistrat vid behandling av ärende som avses i § 6
mom. 7 riksdagsordningen och 13 § ValL skall bestå av borgmästaren vid
rådhusrätten i staden. Något principiellt hinder att låta länsstyrelsen övertaga
de magistratsuppgifter som angives i 12 § 2 och 3 mom. ValL föreligger
däremot icke. Då ändringar i vallagen ändock måste ske i samband med
ändringen i § 6 riksdagsordningen, torde ValL nu få lämnas oförändrad och
i stället den föreslagna lagen om överflyttande på länsstyrelse av magistrat,
kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter tills vidare tillämpas på
nu nämnda ärenden.

Jag föreslår därför att i den föreslagna särskilda lagen upptages ett stadgande,
att magistrat vid behandling av ärende som enligt § 6 mom. 7 riksdagsordningen
och 13 § ValL ankommer på magistraten skall bestå av borgmästaren
i rådhusrätten i staden.

Bestämmelserna om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen och lagen
om kommunalborgmästare torde böra sammanföras i en lag. I denna
torde även få upptagas övergångsbestämmelse om kommunalborgmästares
uppgifter efter årsskiftet 1964/65, vilka förut behandlats. I detta sammanhang
erforderliga ändringar i lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik
indelning torde få anmälas senare i samband med andra aktuella ändringar
i lagen.

3 liihang till riksdagens protokoll 19Gb. 1 samt. Nr 163

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196k

Allmänna principer för utskiftningen av magistratsuppgifterna1
Stadsdomstolsutredningen

Utredningen erinrar om att magistratens åligganden och de däremot svarande
kommunalborgmästaruppgifterna framgår av ett stort antal författningar,
som härrör från ganska vitt skilda tider och berör förvaltningsområden,
mellan vilka ofta ej finns något närmare samband. Redan till följd
av uppgifternas olikartade karaktär anser utredningen förslagen till ändring
av hithörande författningar i princip böra begränsas till vad som äger
oskiljaktigt samband med magistratens upphörande och kommunalborgmästarinstitutionens
avveckling. För en sådan begränsning talar enligt utredningens
uppfattning även det förhållandet att flera av dessa författningar
är föremål för översyn inom andra kommittéer och utredningar.

Utredningen anmärker, att flera av magistratens vad man brukar kalla
statligt administrativa uppgifter är av mera kommunal än statlig karaktär.
En huvudfråga vid utskiftningen av magistratsuppgifterna blir därför spörsmålet
om kompetensfördelningen mellan statlig och kommunal myndighet.
Härvidlag anser utredningen en i viss mån principiellt grundad skiljelinje
kunna tjäna till ledning. I förvaltningsrätten skiljer man stundom mellan
förvaltningsakter som rör rättsfrågor och förvaltningsakter som avser lämplighetsfrågor.
Ehuru gränsen mellan rättsfråga och lämplighetsfråga är vag,
synes distinktionen kunna erbjuda viss ledning vid utskiftningen av magistratsuppgifterna.
Lagstiftningen utgår sålunda stundom från att den enskilde
har ett visst rättsanspråk och att myndigheterna icke får uppställa andra
hinder för realiserandet av detta anspråk än som är uttryckligen angivna
i lag eller annan författning. Utredningen anser, att i vart fall mera utpräglade
rättsfrågor ej bör bero av kommunal myndighets prövning. Kommunalförvaltningen
kännetecknas av förhållandevis fria prövningsbefogenheter.
De kommunala myndigheterna är vana vid att i första hand se till
vad som är lämpligt och billigt. De har icke i samma utsträckning som domstolarna
och de statliga förvaltningsmyndigheterna att lägga rättsliga bedömningar
till grund för sitt handlande. Enligt utredningens mening bör
man därför vid utskiftningen av magistratsuppgifterna sträva efter att förbehålla
de statliga myndigheterna ärenden vilka är av övervägande rättslig
karaktär. Härmed är givetvis icke sagt alt övriga ärenden i princip bör handläggas
av kommunal myndighet. Frågan i vad mån så bör ske torde få bero
av styrkan av de kommunala intressen som gör sig gällande beträffande
ärende av visst slag.

Utredningen behandlar även spörsmålet om kompetensfördelningen mellan
olika statliga myndigheter och finner, att den vanliga frågan om fördelarna
och nackdelarna med centralisation och decentralisation uppkommer.

1 Förslag 1) och 2) i propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Detta problem har sin särskilda betydelse för fördelningen av magistratsuppgifterna
på länsstyrelse och lokal polismyndighet, d. v. s. i de större städerna
poliskammare och eljest polischefen i orten. Med uppgifterna förlagda
till länsstyrelsen vinnes framför allt större kompetens och större en
hetlighet i förvaltningspraxis. Hos polismyndigheten åter är kännedom om
de lokala förhållandena bättre företrädd och polisen är lättare tillgänglig
för allmänheten. Också vid valet mellan länsstyrelse och polismyndighet får
distinktionen mellan rättsfråga och lämplighetsfråga en viss betydelse. Det
synes nämligen vara en riktig utgångspunkt att ju friare skön myndigheten
har att träffa avgörande ju starkare talar skälen för att ärendet skall handläggas
av länsstyrelse. En viss risk finns för att hos polisen ordnings- och
säkerhetssynpunkterna blir dominerande till förfång för andra intressen,
som med större rätt kan kräva beaktande. I några fall har magistraten att
utöva närmast domstolsmässiga funktioner, t. ex. då fråga uppkommer att
skilja hotellidkare och innehavare av trafikrättighet från hans yrkesutövning.
Sådana ärenden, vilka innebär ett mycket kännbart ingrepp för den
enskilde, bör enligt utredningens uppfattning ej avgöras av polismyndighet.

Slutligen betonar utredningen, att man bör tillvarataga de möjligheter till
större administrativ enhetlighet mellan olika städer samt mellan stad och
land som avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna
innebär. Förhållandena är dock i olika hänseenden så skilda mellan
å ena sidan de större städerna och å andra sidan småstäderna och landsbygden
att fullständig enhetlighet ej kan vinnas. I storstäderna med deras
mera utvecklade förvaltningsorgan låter sig en decentralisation av förvaltningsbefogenheterna
lättare genomföra.

Domstolskommittén

Domstolskommittén delar stadsdomstolsutredningens mening att man
vid utskiftningen av magistratsuppgifterna bör eftersträva att förbehålla
statliga myndigheter ärenden av övervägande rättslig karaktär. Frågan, i
vad mån övriga ärenden bör handläggas av kommunal myndighet, får beroav
styrkan av de kommunala intressen som gör sig gällande beträffande
ärende av visst slag. Kommittén instämmer också i sladsdomstolsutredningens
uttalanden att med förvaltningsuppgifterna förlagda till länsstyrelsen
större kompetens vinnes hos det beslutande organet och större enhetlighet
i praxis. Polismyndigheten har bättre kännedom om de lokala förhållandena
och är lättare tillgänglig för allmänheten. Vid utskiftningen
bör en avvägning ske med beaktande av nämnda synpunkter, varvid hänsyn
vidare måste tagas till att ärenden som avgöres efter fritt skön i allmänhet
bör ankomma på länsstyrelsens prövning.

Domstolskommittén finner, alt utskillningsfrågorna kommit i ett delvis annat
läge, sedan stadsdomstolsulredningen avgav sitt betänkande. Kommittén
erinrar om all polismyndigheten i stad för närvarande har ett förvaltnings -

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196t

område, som ej omfattar annat än staden, men att polischefens förvaltningsområde
enligt den blivande polisorganisationen kommer att omfatta
en eller flera städer eller andra tätorter med kringliggande landsbygd. Härigenom
får polischeferna över lag kvalificerade och grannlaga uppgifter.
Den nya organisationen torde också komma att medföra större snabbhet
och rutin i handläggningen samt en fastare förvaltningspraxis än i de nuvarande
små distrikten. De möjligheter till större enhetlighet mellan stad
och land som sålunda erhålles synes kommittén böra tillvaratagas. I princip
bör därför sådana ärenden, som för närvarande på landet handlägges
av polischefen, handläggas av polismyndigheten även i stad. I de fall då
ärendena i stad med poliskammare handhaves av denna, ligger det nära
till hands att låta polischefen handlägga dylika ärenden även på landet.

Vad angår Stockholm finner domstolskommittén förhållandena ligga annorlunda
till, eftersom magistraten där egentligen icke har några statliga
förvaltningsuppgifter. Dessa uppgifter har i stället efter särskild utredning
fördelats mellan överståthållarämbetet och poliskammaren, och enligt domstolskommitténs
uppfattning bör någon omfördelning av ärendena mellan
dessa myndigheter icke ske i detta sammanhang.

Remissyttranden

De av domstolskommittén angivna allmänna riktlinjerna för utskiftningen
av magistratsuppgifterna tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser. Justitiekansler sämbetet framhåller i anslutning härtill,
att förhållandena på vissa områden är sådana att det framstår som tämligen
betydelselöst, vilken av olika tänkbara lösningar som väljes, eftersom
en mera omfattande översyn av gällande författningsbestämmelser ofta är
att vänta inom en snar framtid och de nu föreslagna anordningarna endast
får provisorisk karaktär.

I några yttranden beröres de personella och organisatoriska förutsättningarna
hos den nya polisorganisationen och framhålles, att polismyndigheten
icke bör belastas med förvaltningsuppgifter, som ej har anknytning till polisens
övriga uppgifter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län manar således
till försiktighet då det gäller att till polischef eller annan lokal polismyndighet
överföra varjehanda administrativa gör omål, vilka ej har med
allmän ordning och säkerhet att skaffa och ej heller eljest är av polisiär
natur. Förutom att polisens allmänna lämplighet för vissa dylika icke polisiära
uppgifter kan ifrågasättas, torde en dylik utvidgning av polisens arbetsuppgifter
komma att försämra den rent polisiära effektiviteten. Landsfogden
i Kristianstads län framhåller, att polismyndigheten med den av polisberedningen
föreslagna snäva personalramen på polischefsplanet kommer
att få svårt att klara det merarbete som följer av att magistratsuppgifter
i betydande omfattning överföres på myndigheten. Uppgifterna anges
ofta vara av kvalificerad och svårbedömbar art, varför delegering av beslu -

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

tanderätten till lokalt polisbefäl icke torde vara ett lämpligt sätt att undanröja
svårigheterna. Föreningen Sveriges stadsfiskaler erinrar om att polisberedningens
förslag rörande den nya polisorganisationen innebär att krav
på juristkompetens uppställes endast för länspolischeferna medan för de
blivande polischeferna på lokalplanet föreslås en begränsad juridisk utbildning.
Enligt föreningens mening står det därför klart att ett överförande
av magistratsuppgifter till polismyndigheterna i den utsträckning kommittén
föreslagit innebär ett avkall på juridisk kompetens för uppgifterna.
Ä andra sidan uttalar Föreningen Sveriges polismästare, att kontaktverksamheten
mellan polischefen och kommunerna och delegationen av beslutanderätten
samt en ändamålsenlig organisation av polisdistrikten är omständigheter,
ägnade att medföra eu för allmänheten tillfredsställande service,
även om överflyttningen kommer att innebära en ytterligare ökning
av den mycket betydande arbetsbördan för polischeferna efter förstatligandet.

I frågan om domstolskommitténs förslag tillgodoser rimliga krav på service
uttalar drätselkammaren i Norrköping, att en centralisering av de
nuvarande magistratsuppgifterna ej får överdrivas, medan stadsfullmäktige
i Härnösand icke finner ulskiftningsförslagen behöva medföra någon
påtaglig försämring för allmänheten.

önskemål om enhetliga bestämmelser för stad och landsbygd framföres
i två yttranden. Svenska kommunförbundet understryker angelägenheten
av att magistratsuppgifterna utskiftas på sådant sätt att svårigheter icke
uppstår att skapa en enhetlig kommuntyp. Kommitténs förslag tillgodoser
i stort sett detta intresse. Landsfiskalen i Olofströms distrikt anser, att benämningarna
»stad» och »staden» genomgående bör utbytas mot »kommun»
och »kommunen».

En allmän redaktionell anmärkning framställes av Föreningen Sveriges
häradshövdingar. Anmärkningen avser bruket av orden »Konungens befallningshavande».
Då det numera icke finns någon myndighet som heter
Konungens befallningshavande, anser föreningen att dessa ord genomgående
bör ändras till länsstyrelsen.

Slutligen påpekar justitiekansler sämbetet, alt de utarbetade författningsförslagen
icke uppvisar en fullt enhetlig terminologi i fråga om benämningen
på den lokala polismyndigheten. Ämbetet förutsätter att den slutliga
utformningen sker i anslutning till innehållet i den blivande lagen
om polismyndighet.

Departementschefen

Såsom jag redan anfört avser chefen för inrikesdepartementet att senare
denna dag anmäla förslag till ny organisation av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet
från och med den 1 januari 1965. Ett genomförande av dessa
förslag, som syftar till att helt upplösa det organisatoriska sambandet mel -

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 ur 196 i -

lan dessa verksamhetsgrenar, kommer att vara av betydelse när det gäller
att bestämma, vilket organ som framdeles skall handlägga de olika magistratsuppgifterna.
Förslagen torde i stora drag innebära följande.

För polisverksamheten skall riket liksom nu vara indelat i polisdistrikt.
I princip skall varje distrikt byggas upp kring en välbelägen större huvudort
och omfatta det område som allmänt graviterar mot huvudorten. Som
grund för indelningen skall läggas den indelning av länen i kommunblock
vilken Kungl. Maj :t fastställer. Distrikten skall i regel göras så stora att
polisarbetet inom varje distrikt bereder sysselsättning för en poliskår om
minst 20 och helst upp emot 50 man. I enlighet med dessa principer förutsättes,
att antalet polisdistrikt reduceras från omkring 560 till 119. Polisdistriktet
skall utgöra polischefens verksamhetsområde. Den förutsatta indelningen
i polisdistrikt leder till att omkring 25 distrikt kommer att bestå av
högst fem kommuner. Av övriga distrikt kommer ett 45-tal att omfatta 10—
20 kommuner och fem mer än 20 kommuner. Från arbetsorganisatorisk synpunkt
skall polisdistriktet utgöra en enhet under polischefens ledning. Polisdistriktet
indelas i vaktområden, av vilka ett, centralvaktområdet, innefattar
distriktets centralort och de övriga, lokalvaktområden, en eller flera
stationeringsorter för arbetsgrupper. En arbetsgrupp inom lokalvaktområde
skall stå under ledning av kvalificerat befäl. Delegerad handläggning av
ärenden som enligt särskilda stadganden ankommer på polismyndighet
skall äga rum, förutom vid huvudstyrkan i centralvaktområdet, vid endast
en arbetsgrupp i varje lokalvaktområde.

Indelningen av riket i åklagardistrikt skall ske på grundval av polisdistriktsindelningen.
Varje åklagardistrikt skall omfatta ett eller flera polisdistrikt.
Antalet åklagardistrikt förutsättes bli omkring 90. Åklagarmyndighetens
kansli skall förläggas till polisiär centralort. Finns inom distriktet
mer än en sådan centralort, skall en av myndighetens åklagare stationeras
på varje polisiär centralort, som icke utgör kansliort för myndigheten.

För den exekutiva verksamheten skall riket vara indelat i kronofogdedistrikt.
Indelningen skall grundas på polisdistriktsindelningen. Varje kronofogdedistrikt
skall bestå av ett eller flera polisdistrikt. Antalet kronofogdedistrikt
förutsättes bli omkring 80. Personalen i ett kronofogdedistrikt
skall till största delen stationeras på kronofogdemyndighetens kansliort,
som skall vara en polisiär centralort inom distriktet. I viss utsträckning
skall dock kronofogde underställd personal stationeras utanför kronofogdemyndighetens
kansliort. Sammanlagda antalet stationeringsorter utanför
kronofogdemyndigheternas kansliorter beräknas i hela landet bli omkring
170.

Förslag kommer vidare att framläggas till lag, vari anges vad som menas
med polismyndighet, lag om polisnämnder och lag om åklagare tillkommande
andel i böter in. in. Med polismyndighet avses polischefen i
orten; Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

äga föreskriva att uppgift som åligger polischef i dennes ställe skall fullgöras
av annan tjänsteman inom polisväsendet. Polisnämnd skall finnas
i varje polisdistrikt för samråd med polischefen i frågor av mera allmän
betydelse för distriktets polisväsende. Nämnden skall för polischefen framlägga
de förslag och eljest anföra de synpunkter nämnden finner påkallade
för att inom polisdistriktet främja ett förtroendefullt förhållande mellan
polisen och allmänheten samt avgiva av polischefen infordrade yttranden
i frågor rörande polisväsendet. Åklagare tillkommande andel i böter
skall framdeles tillfalla statsverket.

Den enligt omnämnda lagförslag medgivna delegeringen av polischefsuppgifterna
avses ske på det sättet att ärenden, i vilka kravet på rättssäkerhet
är särskilt framträdande, förbehålles handläggning av polischefen
eller polisbefäl med motsvarande kvalifikationer. Till dessa ärenden hänföres
bl. a. ärenden som rör rätt att driva handel eller näring eller anordna
allmän sammankomst eller som eljest är av särskild betydelse för den enskilde.
Handläggningen av andra ärenden avses bli decentraliserad, när
fråga är om vanligt förekommande ärenden med anknytning till lokala förhållanden,
samt även i övrigt kunna anförtros polischefen underställd befattningshavare
på distriktets centralort, om det är motiverat av arbetsorganisatoriska
skäl. Till ärenden som i regel lämpar sig för decentraliserad
handläggning hänföres bl. a. ärenden som kräver uppmärksamhet endast
från lokal ordnings- och trafiksynpunkt, ärenden rörande biträde åt kommunala
organ, intyg om personer eller förhållanden inom lokal vak tområde
samt ärenden som grundar sig på besiktning eller eljest på personlig kännedom
om förhållandena där.

De principer som domstolskommittén angivit för utskiftningen av magistratsuppgifterna
på andra myndigheter kan jag i likhet med det stora
flertalet remissinstanser ansluta mig till. Den föreslagna nya organisationen
av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet ger möjligheter till större enhetlighet
än för närvarande mellan stad och land. Dessa möjligheter bör
tillvaratagas och vid författningsändringarna bör därför eftersträvas att
ärendena handlägges av samma myndighet i stad och på landsbygd. Valet
mellan kommunal och statlig myndighet samt mellan olika statliga myndigheter,
när det gäller de särskilda ärendegrupperna, får ske med hänsyn till
de intressen som i varje särskilt fall gör sig gällande. Det utredningsarbete
som pågår beträffande många av de områden som regleras av nu aktuella
författningar har till följd att författningsändringarna i flera fall får en
provisorisk karaktär. Någon mera genomgripande reformering av de skilda
områdena kan icke övervägas i detta sammanhang. Ändringarna i lagstiftningen
torde nu icke böra göras mer omfattande än som är nödvändigt
för att behörig myndighet skall finnas tillgänglig. De får utformas så
att resultatet av pågående utredningar icke föregripes.

Polisen kommer genom de i polisdistriktet stationerade arbetsgrupperna

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196i

att ha omedelbar kontakt med kommunerna och allmänheten. För att tillgodose
allmänhetens berättigade krav att den statliga förvaltningsmyndigheten
skall vara lättillgänglig och väl insatt i de lokala förhållandena och
för att möjliggöra att beslut i ärendena kan fattas utan tidsödande remissförfarande,
torde man som beslutande myndighet i många fall icke böra
välja annan myndighet än polisen, även när fråga ej är om rent polisiära
uppgifter. Beslut om vilka ärenden som skall få delegeras till lokal handläggning
i polisdistrikten avses skola fattas av Kungl. Maj:t eller myndighet
som Kungl. Maj :t bestämmer.

Det i många författningar använda uttrycket »Konungens befallningshavande»
är visserligen föråldrat men torde å andra sidan icke kunna misstolkas.
Därest författning, vari uttrycket förekommer, kan förväntas bli
föremål för mera genomgripande ändringar, synes uttrycket i detta sammanhang
icke behöva utbytas mot länsstyrelsen. Beträffande övriga författningar
får i varje särskilt fall övervägas, om sådan ändring bör ske.

Utskiftningen av magistratsuppgifter

Tillsynen över ianspråktagande av allmän plats samt över offentliga
tillställningar och allmänna sammankomster1

Gällande bestämmelser

I allmänna ordningsstadgan den 14 december 1956 (nr 617) och lagen om
allmänna sammankomster av samma dag (nr 618) har åt polismyndighet
uppdragits att öva tillsyn över ianspråktagande av allmän plats samt över
offentliga tillställningar och allmänna sammankomster. I dessa författningar
avses med polismyndighet, i stad med poliskammare denna och i annan
stad magistrat eller kommunalborgmästare samt i övriga delar av riket polischefen
i orten. Poliskammare finns nu i 19 magistratsstäder. I de städer
där magistrat eller kommunalborgmästare är polismyndighet äger stadsfullmäktige
besluta att polischefen i orten skall vara polismyndighet i stället
för magistrat eller kommunalborgmästare (32 § ordningsstadgan och 14 §
lagen om allmänna sammankomster).

Enligt ordningsstadgan ankommer det på polismyndigheten att pröva fråga
om tillstånd att taga allmän plats inom stadsplanelagt område i anspråk för
upplag, avstjälpning, försäljningsstånd, ställningar o. d. eller eljest för
nyttjande på sätt som ej överensstämmer med det ändamål för vilken platsen
upplåtits eller anvisats eller som är allmänt vedertaget (2 §); i Stockholm
prövar dock överståthållarämbetet ansökan om upplåtelse av allmän
plats för försäljningsändamål. Vidare åligger det polismyndigheten att pröva

1 Förslag 23) och 27) i propositionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196''r

fråga om tillstånd till offentlig tillställning på allmän plats eller till visst
slags offentliga tillställningar såsom dans, cirkus, vissa idrottstävlingar
in. in. (12 §). Andra än tillståndspliktiga offentliga tillställningar skall i
stad eller köping anmälas till polismyndigheten (13 §). I tillsynsbefogenheterna
ingår att inhämta utredning och upplysningar rörande tillställningarna
(14 och 15 §§), att meddela föreskrifter rörande ordning och säkerhet
(16—18 §§) och att meddela förbud mot förnyande av olaglig tillställning eller
tillställning som visat sig föranleda oordning eller fara för de närvarande
(20 §). Till efterkommande av ordningsstadgan eller lokal ordningsstadga
eller särskilt meddelade ordningsföreskrifter äger polismyndighet förelägga
vite eller låta verkställa arbete eller åtgärd på den försumliges bekostnad
(31 §). I tillståndsärenden angående ianspråktagande av allmän plats
är polismyndigheten skyldig att inhämta yttrande från den kommunala
nämnd eller styrelse, som kommunen bestämt; och om denna avstyrker ansökningen,
får tillstånd ej meddelas (2 § andra stycket). Polismyndigheten
har vidare uttryckligen ålagts att i ärenden enligt ordningsstadgan samråda
med annan myndighet, som beröres av ärendet, såsom myndighet för barnavård,
undervisning och nykterhetsvård (26 §).

Enligt lagen om allmänna sammankomster fordras tillstånd av polismyndigheten
för att hålla allmän sammankomst på gata, torg, park eller annan
allmän plats, som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan utgör allmän
plats och som upplåtits för avsett ändamål, på sådan del av hamnområde
som är tillgängligt för allmänheten eller på allmän väg eller annat område
som är upplåtet till eller eljest nyttjas för allmän samfärdsel (3 §).
Allmänna sammankomster på annan plats utomhus skall anmälas till polismyndigheten
(4 §). Det åligger denna att införskaffa uppgifter angående
sammankomsterna (5 och 6 § §), att meddela föreskrifter med avseende å
ordning och säkerhet (7 och 9 §§) samt att förbjuda lagstridig sammankomst
eller sammankomst som visat sig föranleda svårare oordning eller
avsevärd fara för de närvarande (11 §).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att magistrats och kommunalborgmästares
uppgifter enligt ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster
skall överflyttas till polischefen i orten. Utredningen framhåller, att
sakliga skäl knappast kan motivera att förevarande ärenden skall handläggas
i de största städerna samt i köpingar, municipalsamhällen och på landsbygden
av de egentliga polismyndigheterna men i övriga städer av magistrat
eller kommunalborgmästare. Utredningen erinrar om att vid tillkomsten av
de nuvarande bestämmelserna betänkligheter anfördes bl. a. från kommunalt
håll mot att dessa ärenden skulle avgöras av polisen. Till grund för den
nuvarande ordningen ligger emellertid, fortsätter utredningen, den uppfalt 3f

Ilihuny till riksdagens protokoll lU6i. 1 samt. Nr 161

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196 i

ningen att särskilt tillståndsärenden för sin prövning kräver ett sådant hänsynstagande
till allmän ordning och säkerhet att polismyndigheten icke kan
lämnas åsido. Bestämmelserna om tillståndsgivningens räckvidd och om
samråd mellan polismyndigheten och olika kommunala organ torde innefatta
tillräckliga garantier för att i den praktiska tillämpningen de polisiära
synpunkterna icke skall dominera till förfång för kommunernas
självbestämmanderätt och för de enskilda och samhälleliga intressen i övrigt
som dessa författningar reglerar. Därest även i de mindre städerna
avgörandet av ifrågavarande ärenden förlägges till polischefen i staden, torde
i allmänhet en snabbare handläggning kunna vinnas. I vart fall bör det
vara en praktisk fördel att polisen generellt är den myndighet till vilken
man har att vända sig i hithörande angelägenheter.

Domstolskommittén

Domstolskommittén erinrar om att föredragande departementschefen vid
tillkomsten av nu gällande allmänna ordningsstadga (prop. 1956: 143 s.
81 tf) angående bestämmelserna om tillstånd till ianspråktagande av allmän
plats uttalade, att den reglering som skedde borde ses ur offentligrättsliga
synpunkter medan spörsmålet om privaträttslig upplåtelse av allmän
plats och om kommunens rätt att uttaga avgifter för sådan upplåtelse
skulle upptagas till övervägande i annat sammanhang.

Av departementschef sanförandet återges här följande.

Ifrågavarande gator och andra allmänna platser ägs i regel av kommunen
eller står under dess förvaltning och det kan då synas fullt befogat, att
kommunen får ett avgörande inflytande på frågan, vem som skall få nyttja
marken. Å andra sidan talar bärande skäl för att polismyndigheten får beslutanderätten.
Sådant ianspråktagande som här avses måste nämligen ses
främst ur ordningssynpunkt och framför allt måste trafikförhållandena beaktas.
Det torde t. ex. icke böra komma i fråga, att en kommunal myndighet
lämnar tillstånd till uppförande av ett försäljningsstånd, som polismyndigheten
med hänsyn till ordningssynpunkter icke ansett böra få finnas
på den ifrågasatta platsen. Härtill kommer vissa praktiska synpunkter. Sålunda
bör med hänsyn till allmänheten förfarandet vara enkelt. Om möjligt
synes man böra undvika att kräva tillstånd av flera olika myndigheter.

Vid övervägande av de skäl, som åberopats för de olika ståndpunkterna
i denna fråga, har jag kommit till den uppfattningen, att den lämpligaste
lösningen är att låta avgörandet tillkomma polismyndigheten men samtidigt
tillerkänna vederbörande kommunala myndighet vetorätt. Om polismyndigheten
sålunda finner att en ansökan om tillstånd att ta i anspråk allmän
plats på sätt här avses med hänsyn till ordningssynpunkter och trafikförhållanden
icke kan bifallas, bör polismyndigheten äga vägra tillstånd. Finner
däremot polismyndigheten att ur nämnda synpunkter hinder mot bifall
icke möter, skall det åligga polismyndigheten att höra den kommunala myndighet,
som kommunen bestämt, och, om denna myndighet avstyrker an -

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

sökan, skall polismyndigheten icke äga meddela det sökta tillståndet. Tillstyrkes
ansökan bör tillstånd givetvis lämnas. En sådan ordning för ärendenas
handläggning synes mig tillgodose såväl synpunkten att kommunen
bör ha viss självbestämmanderätt som de polisiära synpunkterna. I städer
utan poliskammare bör i detta sammanhang regelmässigt med polismyndighet
avses magistrat eller kommunalborgmästare eller sålunda myndigheter
på vars tillsättande kommunerna övar inflytande. Även härigenom tillgodoses
i viss utsträckning önskemålen om kommunalt inflytande på ärendenas
handläggning.

Kommittén anmärker, att bestämmelser om kommunernas upplåtelse av
allmän plats numera lämnas jämväl i lagen den 31 maj 1957 (nr 259) om
rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, in. m.

Kommittén finner uttalandena under förarbetena otvetydigt ge vid handen
att tillståndsprövningen beträffande nöjestillställningar, andra sammankomster
och tävlingar icke kan ske utan att avgörande hänsyn tages till
trafik-, ordnings- och säkerhetssynpunkter samt att polischefen i orten därför
måste få ett avgörande inflytande på tillståndsgivningen. Det kommunala
intresset kan vederbörligen tillgodoses dels genom kommunens vetorätt beträffande
upplåtelse av allmän plats, dels genom samråd mellan tillståndsmyndigheten
och de kommunala myndigheter som beröres av ärendet. Det
kommunala inflytandet på ärendenas avgörande som ligger däri att tillståndsprövningen
på sina håll sker av en genom kommunens medverkan
tillsatt person torde, enligt kommitténs uppfattning, vara mycket begränsat.
Därför synes det icke med fog kunna påstås att kommunens inflytande på
dessa tillståndsfrågor blir väsentligen mindre, om ärendena handlägges av
polischefen än om de handlägges, såsom för närvarande, av magistrat eller
kommunalborgmästare. Kommittén framhåller vidare, att polisverksamheten
i den nya polisorganisationen kommer att skiljas från åklagaruppgifterna
och att polischefen då får tillfälle att odelat ägna sig åt de polisiära
uppgifterna. Tillståndsärendena är ofta av brådskande natur och det kan
förväntas att polischefen får möjlighet att delegera beslutanderätten till
kvalificerat lokalt polisbefäl, varigenom de lokala förhållandena kan få tillräckligt
beaktande och den beslutande myndigheten blir lättillgänglig för
allmänheten. Kommittén finner övervägande skäl tala för att, såsom stadsdomstolsutredningen
föreslagit, beslutsbefogenheterna i dessa ärenden alltid
skall ankomma på polischefen i orten. Härigenom blir bestämmelserna enhetliga
för hela riket och anledning att, såsom ifrågasatts, inom polisorganisationens
ram skapa ett särskilt organ för handläggningen av ifrågavarande
frågor torde därför ej föreligga.

Kommittén föreslår, att 26 § tredje stycket, 31 § andra stycket och 32 §
ordningsstadgan samt 14 § lagen om allmänna sammankomster upphäves,
varigenom begreppet polismyndighet blir att bestämma enligt den polismyndighetslag
som är under utarbetande inom polisberedningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av det
stora flertalet remissinstanser. Därvid betonar landsfiskalen i Alvesta distrikt
mycket starkt de polisiära synpunkter vilka, såsom förut nämnts, anförts
av föredragande departementschefen vid författningarnas tillkomst,
medan magistraten i Nyköping framhåller fördelarna av att, särskilt i städerna,
ifrågavarande tillståndsärenden och ärenden om lokala trafikföreskrifter,
vilka av doinstolskommittén föreslagits skola bli överförda till polischefen,
handlägges av samma myndighet.

Drätselkammaren i Lysekil anser, att svårigheter kan uppkomma genom
att polischefen icke är stationerad på orten. Kammaren finner att, så länge
kommunalborgmästaren är tillståndsmyndighet, det föreskrivna samrådet
mellan tillståndsmyndigheten och lokal myndighet är mycket enkelt att
etablera. Kommunalborgmästaren har skyldighet att närvara vid drätselkammarens
sammanträden och i övrigt ha daglig kontakt med de kommunala
organ som handhar gatuförvaltningen. En polischef får icke samma
ställning. Om polischefen finns på orten, skulle likväl ett tillfredsställande
samarbete kunna komma till stånd och polischefen skulle förvärva erforderlig
lokalkännedom. För Lysekils del medför den föreslagna indelningen i
polisdistrikt emellertid att polischefen blir placerad i Uddevalla. Kammaren
understryker vikten av att kvalificerat polisbefäl stationeras i staden.

Avstyrkande uttalanden göres av stadsfullmäktige i Sundsvall, drätselkamrarna
i Mölndal, Borås, Umeå och Kiruna, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare
och Svenska stadsförbundet, som alla föreslår att tillståndsgivningen
skall överlämnas till kommunens styrelse. I dessa yttranden
anföres sammanfattningsvis, att tillståndsärendena avser befogenheter
av olika slag beträffande kommunal egendom. Ansvaret för förvaltningen
av allmänna platser åvilar kommunerna. Det är därför följdriktigt att kommunerna
gives möjlighet att avgöra, hur dessa platser skall disponeras även
såvitt avser speciella ändamål. Detta är väsentligt icke minst för den samordning
som är önskvärd mellan dispositionen av allmän plats och stadens
egna åtgärder. Att permanent förlägga dessa ärenden till chefen för ett
helt förstatligat polisväsende anses ej acceptabelt ur kommunal synpunkt
utan måste fattas som ett allvarligt ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten.
Likaväl som kommunen nu endast har vetorätt kunde en motsvarande
anordning tänkas för polismyndighetens del, om beslutanderätten
överfördes till kommunen, varvid dess styrelse i första hand borde ifrågakomma
såsom tillståndsmyndighet.

Att de nuvarande ordinarie kommunalborgmästarna bör ha kvar beslutanderätten
i dessa frågor, tills de avgår med pension, föreslås av stadsfullmäktige
i Boden, drätselkammaren i Ulricehamn, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare
och Sveriges juristförbund. Därvid anmärker nämnda

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

förening, att endast två städer (Vetlanda och Piteå) av 114, där poliskammare
icke finns, har begagnat sig av rätten att överflytta denna tillståndsgivning
på polischefen, vilket visar att städerna icke önskar en sådan överflyttning.
Föreningen vänder sig vidare mot domstolskommitténs uttalande
att det kommunala inflytande, som ligger däri att tillståndsprövningen på
sina håll sker av en genom kommunens medverkan tillsatt person, torde
vara mycket begränsat och att det därför icke med fog kan påstås att kommunens
inflytande i tillståndsfrågor blir väsentligen mindre, om ärendena
handlägges av polischefen än om de handlägges av magistrat eller kommunalborgmästare.
Föreningen erinrar därvid om de förut återgivna, av drätselkammaren
i Lysekil anförda synpunkterna beträffande kommunalborgmästarens
dagliga kontakt med drätselkammaren och andra kommunala
nämnder. Föreningen påpekar vidare, att enligt den nya polisorganisationen
åtskilliga städer kommer att tillhöra polisdistrikt, där polischefen är bosatt
på annan ort. Denne skall då delegera beslutanderätten till i staden stationerad
underordnad befattningshavare, som kanske icke har möjlighet eller
förmåga att med smidighet tillämpa bestämmelserna.

I sitt tillstyrkande remissyttrande framhåller polisberedningen, att beredningens
förslag angående polisväsendet föranleder ändringar i 6 § första
stycket, 8 § första stycket, 17 § tredje stycket, 19 § första och andra styckena,
21 § första stycket samt 27 § andra stycket allmänna ordningsstadgan
ävensom i 10 § första och andra styckena samt 13 § andra stycket lagen om
allmänna sammankomster.

Departementschefen

I likhet med domstolskommittén finner jag att tillståndsprövningen enligt
allmänna ordningsstadgan icke kan ske utan att hänsyn tages till trafik-,
ordnings- och säkerhetssynpunkter samt att detta har till följd att polismyndigheten
måste ha ett avgörande inflytande på tillståndsgivningen. Det
starka kommunala intresset av inflytande i dessa tillståndsfrågor tillgodoses
nu genom kommunens vetorätt, som innebär att det sökta tillståndet icke
kan beviljas utan kommunens samtycke. Förhållandena skulle i praktiken
icke i väsentlig mån gestalta sig annorlunda om, såsom föreslagits under
remissbehandlingen, beslutanderätten förlädes till kommunal myndighet
eller befattningshavare och polisen erhöll vetorätt. Då de polisiära synpunkterna
i allmänhet måste överväga, finner jag det emellertid mest ändamålsenligt
att, när ifrågavarande uppgifter som magistrat och kommunalborgmästare
fullgjort såsom polismyndighet skall utskiftas, det formella avgörandet
— liksom på Övriga håll i riket — får ligga hos polismyndigheten.
Med hänsyn till bestämmelserna om kommunens vetorätt kan detta icke anses
innebära något intrång i den kommunala självbestämmanderätten.

Vad angår tillståndsärendcn enligt lagen om allmänna sammankomster

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

saknar kommunen vetorätt. Tillstånd enligt denna lag skall emellertid regelmässigt
beviljas, om hinder icke möter ur ordnings-, trafik- eller säkerhetssynpunkt,
och vid tillståndsprövningen är det särskilt angeläget att
något obefogat intrång i församlingsfriheten icke sker. Enligt min mening
bör det ankomma på polismyndigheten att pröva de gjorda ansökningarna
och alltså handha tillståndsgivningen.

Såsom jag förut nämnt torde det vara uteslutet att tillskapa särskilda regler
för de städer, där ordinarie kommunalborgmästare kommer att kvarstå
i tjänst; enhetlighet i hela riket bör i stället eftersträvas. Jag finner därför
sådana regler icke böra införas att tillståndsprövningen kan kvarligga hos
kommunalborgmästare under någon övergångstid.

Utöver de författningsändringar som domstolskommittén angivit föreslår
jag, efter samråd med chefen för inrikesdepartementet, såsom polisberedningen
förordat vissa ytterligare ändringar i allmänna ordningsstadgan och
lagen om allmänna sammankomster med anledning av förstatligandet och
omorganisationen av polisväsendet. I anslutning till 25 kap. 1 § brottsbalken
föreslås vidare att bötesmaximum i 28 § och 29 § tredje stycket allmänna
ordningsstadgan höjes till 500 kronor.

Handelsregister och näringsregister1
Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister, firma
och prokura skall för Stockholm hos överståthållarämbetet, för annan stad
hos magistraten eller kommunalborgmästaren och för landsbygden hos länsstyrelsen
föras handelsregister (1 §). I arbetsordningar för de olika myndigheterna
är i allmänhet närmare bestämt, vilken tjänsteman hos myndigheten
som har att föra registret. Enligt 7 § kungörelsen den 4 november 1887
(nr 79) om handelsregistrens förande m. m. har dock vederbörande myndighet
att övervaka och ansvara härför. Det åligger registerföraren att mottaga
och registrera anmälan om firma från den som vill idka handel eller annan
näring, med vars utövande följer skyldighet att föra handelsböcker (8 och
16 §§). I ärendet prövas alt anmäld firma uppfyller vad lagen för olika fall
stadgar med avseende å firmas innehåll och att firman tydligt skiljer sig
från andra för samma kommun förut registrerade firmor (9 och 10 §§). Registrerad
anmälan skall genom myndighetens försorg kungöras i allmänna
tidningarna samt i tidning i den stad, där myndigheten har sitt säte, eller,
om tidning ej utgives i den staden, i tidning, som utkommer i residensstad
(4 §). Vad som blivit infört i handelsregistret och kungjort i ortstidning
skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om ej av omständigheterna
framgår att han varken haft eller bort ha kännedom därom (7 §).

1 Förslag 7) och 24) i propositionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

Besvär över beslut om vägrad registrering föres hos länsstyrelsen, för det
fall att beslutet meddelats av magistrat eller kommunalborgmästare; eljest
anföres besvär hos Kungl. Maj :t (3 §). Anmälan till handelsregistret skall
ske vid ändring i de förhållanden, varom registret innehåller upplysning
(21 §). Även prokura må anmälas till handelsregistret (31 §).

Enligt § 10 mom. 2 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående
utvidgad näringsfrihet skall för Stockholm hos överståthållarämbetet, för
annan stad hos magistraten eller kommunalborgmästaren och för landet hos
länsstyrelsen föras särskild förteckning, s. k. näringsregister. Förteckningen
skall omfatta dem som, utan att efter anmälan om firma ha upptagits i
handelsregister, enligt § 9 samma förordning anmält, att de vill idka giosshandel
eller försälja varor i bod eller från annat upplagsställe eller, med
biträde av annan än hustru och hemmavarande barn, till avsalu tillverka
fabriks- och hantverksarbeten eller såsom yrke utöva annan hantering. Vidare
stadgas i § 11 samma förordning, att den som gjort näringsanmälan
äger att utan särskild anmälan eller tillstand själv eller genom hustru eller
hemmavarande barn till salu kringföra sina egna tillverkningar under villkor,
att därvid medföres bl. a. intyg angående beskaffenheten av det näringsvrke,
som idkas av den för vars räkning varorna utbjudes. Sådant intyg
utf ärdas i Stockholm av poliskammaren samt i övrigt av magistrat eller kommunalborgmästare,
stadsfiskal eller landsfiskal.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att städernas handels- och näringsregister
överföres till länsstyrelserna men att Kungl. Maj:t dock skall äga
rätt att för viss stad förordna om lokal registrering och utse registerförare.
Utredningen anmärker, att frågan om registrering av näringsidkare är under
utredning samt att det pågående utredningsarbetet bör medföra att man begränsar
de ändringar som föranledes av magistratens försvinnande och kommunalborgmästarinstitutionens
avveckling. Avsevärda svårigheter anses möta
att i de olika städerna finna ersättare för magistraten och kommunalborgmästaren
såsom registerförare. Prövningen av ärendena beror icke av
lämplighetsöverväganden utan av rent rättsliga bedömanden, varför ärendena
principiellt icke bör handläggas av kommunal myndighet. Utredningen
stannar därför för att till länsstyrelserna överföra även städernas handelsoch
näringsregister.

Domstolskommittén

Domstolskommittén finner i likhet med stadsdomstolsutredningen, att
den prövning som sker i samband med anmälan om firma maste anses vara
av sådan karaktär att den icke bör anförtros kommunal myndighet. Handelsregistret
föres för landsbygdens del av länsstyrelsen. En centralisering

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 166 i

av registreringen till länsstyrelsen även för städernas del medför emellertid
uppenbara olägenheter för den anmälningsskyldige. Vidare torde enligt
kommittén bestyret med registreringen, såvitt gäller de större städerna,
komma att medföra en icke oväsentlig ökning av länsstyrelsernas arbetsbörda.
Olägenheterna för allmänheten med en central registrering blir mest
märkbar i de städer som ligger på större avstånd från residensstaden, medan
olägenheterna för länsstyrelserna kanske kommer att märkas mest vad
avser registreringen för residensstaden. Med hänsyn till anmärkta förhållanden
och då i många städer tillgång kommer att finnas till befattningshavare
som för närvarande handhar och alltså vunnit erfarenhet om registreringsuppgitterna,
talar starka skäl för stadsdomstolsutredningens förslag
att, om än länsstyrelsen i princip bör vara registerförare, Kungl. Maj :t likväl
skall äga förordna om lokal registrering för viss stad. Ett sådant förfarande
synes ej möta betänkligheter i betraktande av att det endast torde
komma att gälla under en övergångstid, nämligen till dess nya bestämmelser
om firma och om näringsanmälan genomföres.

Kommittén undersöker vidare, vem som bör föra det lokala registret, och
uttalar, att i städer, som nu ej har magistrat, den lokala registreringen i
första hand kan anförtros de nuvarande kommunalborgmästarna, vilka i
den mån äldre reglementen alltjämt kommer att gälla för dem, torde vara
skyldiga att ä\en fortsättningsvis handha handels- och näringsregistren.
Även i de nuvarande magistratsstäderna kan man troligen finna lämplig
person, som är villig att ombesörja registreringen. Därest det ifrågakommer
att utse annan kommunal befattningshavare än förenämnda kommunalborgmästare,
synes staden böra höras, innan förordnande lämnas, eftersom
staden har att svara för befattningshavarens avlöning och uppdraget kan
inkräkta på den arbetstid som eljest skulle utnyttjas i stadens tjänst.

Beträffande kungörelseförfarandet anmärker kommittén, att en registrering
hos länsstyrelsen medför, om nuvarande principer skall tillämpas, att
kungörelse om de i handelsregistret intagna anmälningarna kommer att införas
i en tidning i residensstaden i stället för i tidning som utkommer på
den ort, där rörelsen bedrives. Kungörelse i ortspressen torde emellertid över
huvud taget ha relativt ringa betydelse för allmänhetens möjligheter att erhålla
kännedom om nystartade rörelser och om förändringar beträffande äldle
rörelser. Säker kännedom om innehavare av firma torde även för närvarande
kunna erhållas endast genom hänvändelse till den myndighet som för
registret. Affärsmannens intresse av att bli känd på orten torde i allmänhet
föranleda en annons- eller annan privat reklamkampanj. Om alla kungörelser
för länet intages i en och samma ortstidning, underlättas för dem
som yrkesmässigt tillhandagår allmänheten med upplysningar att samla
aktuella uppgifter. Domstolskommittén föreslår därför, att — oavsett om
registreringen på grund av Kungl. Maj:ts förordnande sker genom lokal
myndighet eller befattningshavare — kungörelserna alltid skall införas i

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i 81

den tidning i länets residensstad, där allmänna påbud för denna stad vanligen
meddelas.

Sådant intyg som avses i § 11 näringsfrihetsförordningen torde, fortsätter
kommittén, ej kunna utfärdas utan närmare utredning om den verksamhet
som intyget skall avse. För närvarande lärer sådan utredning inhämtas
genom polismyndigheten. Sedan magistraten och kommunalborgmästarinstitutionen
avvecklats samt åklagarväsendet skilts från polisverksamheten,
bör det därför, såsom för närvarande i Stockholm, ankomma på polismyndigheten
att utfärda intyget.

Kommittén föreslår i enlighet härmed, att 1, 3, 4 och 16 §§ lagen om
handelsregister, firma och prokura samt § 9 mom. 1, § 10 mom. 2 och § 11
näringsfrihetsförordningen skall erhålla ändrad lydelse och att § 9 mom. 2
samma förordning skall upphöra att gälla.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag att det i princip skall ankomma på länsstyrelsen
att föra handels- och näringsregister möter invändningar endast från
Sveriges juristförbund, som uttalar att dessa ärenden bör handläggas lokalt
i alla städer, samt från stadsfullmäktige i Boden och Föreningen Sveriges
kommunalborgmästare, som föreslår att det skall föreskrivas att ärendena
i stad med kommunalborgmästare skall handläggas av denne, i vart fall till
dess den nuvarande tjänsteinnehavaren avgår med pension.

Även domstolskommitténs förslag att Kungl. Maj :t skall kunna förordna
om lokal registrering för viss stad tillstyrkes eller lämnas utan erinran i
flertalet yttranden. Drätselkammaren i Borås anser, att en sådan lösning bör
anlitas i största möjliga utsträckning med hänsyn till det besvär som allmänheten
beredes, om residensstaden är belägen långt från handelscentra
på andra orter. Länsstyrelsen i Älvborgs län finner, att Älvsborgs län utgör
en god illustration till de olägenheter för allmänheten som kan uppstå, därest
registreringen centraliseras till länsstyrelsen. Länsstyrelsen förutsätter
därför att lokal registerförare förordnas i största möjliga utsträckning.
Framför allt beträffande de större städerna kommer detta att medföra fördelar
för länsstyrelsen, vars arbetsbörda eljest skulle öka i icke oväsentlig
grad.

En viss tveksamhet uttalas av firmautredningen, som nämner att en överflyttning
av städernas handelsregister till länsstyrelserna förutsättes i firmautredningens
blivande förslag rörande ordningen för registrering av handelsregisterfirma.
Vid detta ställningstagande har firmautredningen tagit
hänsyn till önskemål och synpunkter från en representativ majoritet av dem
som besvarat en av utredningen gjord enkät hos registreringsmyndigheter,
företrädare för näringslivet in. fl. Av dem som förordat handelsrcgistrens
sammanförande till länsstyrelserna har endast ett fåtal ansett lokal registre -

Kungl. Maj:Is proposition nr 163 år 196b

ring böra bibehållas i vissa städer. Med hänsyn härtill ifrågasätter firmautredningen,
huruvida domstolskommitténs förslag om lokal registrering bör
genomföras.

Förslaget om lokal registrering avstyrkes av länsstyrelserna i Gotlands
län, Blekinge län och Västernorrlands län, magistraten i Karlskrona samt
kommunalfullmäktige i Lits kommun. Därvid anföres samma synpunkter
som iirmautredningen åberopat. En centralisering av registreringen bör ske
redan nu. Med flera registreringsmyndigheter blir skyddet mot namnlikhet
mera begränsat och det är angeläget att vinna ett ökat sådant skydd. En central
registrering skulle vidare medföra den fördelen att envar utan närmare
efterforskning i de lokala förhållandena skulle veta, vart han skall
vända sig för att få uppgifter ur registret. Avstånden till länsstyrelsen torde
ej spela så stor roll i vår tid, att de föranleder uppenbara olägenheter
för den anmälningsskyldige. En centralisering skulle emellertid säkerligen
medtöra en icke oväsentlig arbetsbörda för länsstyrelserna men detta är en
fråga om arbetskraft och tillgång på lokaler. Därest länsstyrelsens resurser
i detta hänseende är otillräckliga, måste givetvis personal anställas och lokaler
anskattas. Den personal som för närvarande uteslutande sysslar med
dessa uppgifter bör överföras till länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det böra övervägas, om
man icke bör uppdraga åt innehavare av befattningen såsom notarius publicus
att föra bl. a. förevarande register för staden. Landsfiskalen i Olofströms
distrikt finner det böra i lag bestämmas, åt vilka myndigheter uppgiften
får anförtros, samt uttalar vidare, att endast statlig befattningshavare,
t. ex. kronofogde, bör ifrågakomma, eftersom kostnaderna för registreringen
icke bör få övervältras på kommunen.

I frågan om vem som skall svara för kostnaderna i samband med lokal
registrering uttalar drätselkammaren i Borås, att statsverket givetvis bör
ersätta staden för detta bestyr som otvivelaktigt kommer att inkräkta på befattningshavarens
arbetstid, medan länsstyrelsen i Älusborgs län ifrågasätter,
om icke kostnaderna härför bör åvila staden med hänsyn till den fördel
för staden som ett bibehållande av registerföringen måste anses innebära.

Beträffande sättet för kungörande av i handelsregistret intagna anmälningar
har domstolskommitténs förslag föranlett skilda meningar.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län erinrar om att vad som blivit infört
i handelsregistret och kungjort i ortstidningen anses ha kommit till tredje
mans kännedom, om ej av omständigheterna framgår att han varken ägt
eller bort äga kunskap därom. Det kan då, fortsätter länsstyrelsen, icke vara
lämpligt att kungörelse om anmälan angående rörelse t. ex. i Sundsvall
skall ske endast i en i Härnösand utkommande tidning. Länsstyrelsen är av
den uppfattningen, att förfarandet med kungörelse i ortspressen ej är av
större betydelse och att annonseringen borde kunna inskränkas till Post -

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

och Inrikes Tidningar. Om annonseringen i ortspressen skall bibehållas,

bör den avse samtliga tidningar i orten.

Även landsfiskalen i Olofströms distrikt anser kungörelseförfarandet
kunna inskränkas till kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar, varvid anmälningarna
därutöver möjligen kan intagas i länskungörelserna. Annonsering
i dagspressen saknar numera all betydelse. Skulle emellertid kommitténs
förslag om annonsering i dagspressen accepteras, måste den föreslagna
annonseringen av anmälningar till särskilt förordnad registerföraie
ändras så att annonseringen sker, där registerföraren finnes.

I de fall då förordnande ges om lokal registrering, bör vidare enligt länsstyrelsen
i Östergötlands län och stadsfullmäktige i Norrtälje anmälningarna
även i fortsättningen kungöras i ortstidning, där registreringsmyndigheten
finnes.

Till förmån för att anmälningarna alltid skall kungöras i ortspressen uttalar
sig länsstyrelsen i Älvsborgs län, stadsfullmäktige i Sundsvall, drätselkammaren
i Borås, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare, Svenska
stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Därvid föreslås, att kungörelseförfarandet
skall anpassas efter rörelsens geografiska belägenhet och
förekommande tidningars spridningsområden. Till stöd för denna mening
anföres, att kungörelsen i ortspressen har stor betydelse för allmänhetens
möjligheter att erhålla kännedom om nystartade rörelser och om förändringar
beträffande äldre sådana. Ett annat kungörelseförfarande tillgodoser
därför icke allmänhetens berättigade anspråk. De som yrkesmässigt tillhandagår
allmänheten med upplysningar kan lättast inhämta dessa ur allmänna
tidningarna. Större vikt bör fästas vid allmänhetens behov av information
i ortspressen än vid intresset hos dem som sålunda yrkesmässigt
tillhandagår allmänheten med firmaupplysningar.

Kommitténs förslag att sådant intyg som avses i § 11 näringsfrihetsförordningen
skall utfärdas av polismyndigheten har icke mött några erinringar.

Riksarkivet anmärker, att enligt de föreslagna bestämmelserna endast
handelsregister och förteckningar skall överlämnas till den myndighet som
skall övertaga registreringen, medan anmälningar och andra handlingar
som ligger till grund för registreringen skall vara kvar i magistratens respektive
kommunalborgmästarens arkiv. Riksarkivet anser det olämpligt att
så intimt sammanhörande handlingar skiljes åt och förvaras i olika arkiv.
Det är troligt att den nya registerföraren behöver ha tillgång till handlingarna
till registren åtminstone från senare år.

Polisberedningen, som icke har något att erinra mot förslaget i och för
sig, gör några redaktionella anmärkningar. Beredningen framhåller vidare,
att åklagarandel i böter (§ 23 första stycket näringsfrihetsförordningen) numera
tillfaller kronan eller, vad angår kommunalanställd åklagare, stadens

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196t

kassa. Föreskriften, som avser sistnämnda fall, kommer att upphöra att gälla
vid åklagarväsendets förstatligande. Vidare ifrågasätter beredningen, om
icke bestämmelsen om angivarandel i böter som utdömes enligt förordningen
bör utgå, varvid § 23 i förordningen kan upphävas.

Departementschefen

I det närmaste fullständig enighet råder bland remissinstanserna att handelsregistret
såsom domstolskommittén föreslagit skall föras hos länsstyrelserna.
Jag ansluter mig till denna uppfattning.

1958 års näringsrättssakkunnige har i ett den 12 april 1962 avgivet betänkande,
benämnt »Den allmänna näringslagstiftningen» (SOU 1962: 15),
föreslagit, att bestämmelserna om näringsanmälan skall upphöra. Det är ännu
ovisst, när detta förslag kan bli föremål för vidare behandling. Näringsregistret
föres nu av samma myndighet som prövar anmälningar till handelsregistret
och jag anser, att detta samband alltjämt bör bibehållas. Även näringsregistret
bör därför nu i princip överföras till länsstyrelsen.

Mot domstolskommitténs förslag att Kungl. Maj:t skall kunna förordna
om lokal registrering av firma- och näringsanmälningar har invändningar
rests huvudsakligen ur den synpunkten, att skyddet mot namnlikhet beträffande
firma blir mera begränsat vid lokal registrering. Kommitténs förslag
förutsätter emellertid, att handelsregistret tills vidare föres kommunvis
och att såsom villkor för registrering alltjämt skall gälla att firma skiljer
sig från annan i samma kommun förut registrerad firma. Det nyss
nämnda skälet för en central registrering utgör alltså för närvarande icke
hinder mot förslagets genomförande i denna del. En centralisering till länsstyrelsen
kan onekligen medföra vissa olägenheter, särskilt i de fall då residensstaden
är belägen på stort avstånd från de större handelsstäderna i länet.
Så länge de materiella rättsreglerna om namnlikhet ej nödvändiggör
en centraliserad registrering, synes därför möjlighet att förordna om lokal
registrering böra öppnas. Det får sedan ankomma på Kungl. Maj :t att med
beaktande av samtliga på frågan inverkande omständigheter avgöra, om lokal
registrering skall medges i det särskilda fallet.

Ordinarie kommunalborgmästare, som icke övergår i annan tjänst, torde
i enlighet med gällande reglemente som regel vara skyldiga att föra registren,
därest Kungl. Maj :t förordnar om lokal registrering för staden. I andra
fall får det bero på åtagande från den avsedde registerförarens sida, om förordnande
skall kunna meddelas. Någon anledning att begränsa möjligheterna
så att endast statlig befattningshavare kan förordnas till registerförare
föreligger icke. Därest det ifrågakommer att utse annan kommunal tjänsteman
än ordinarie kommunalborgmästare, bör även staden höras. Kostnaderna
för den lokala registreringen synes böra åvila staden. Även vad
gäller lokal registering ansluter jag mig alltså till kommitténs förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

Kungörandet i ortstidningen av anmälningar som intagits i handelsregistret
har den rättsverkan, att envar därefter skall anses äga kännedom om anmälningens
innehåll. Offentliggörandet synes i första hand böra, såsom anmärkts
under remissbehandlingen, riktas till dem som finns på den ort där
rörelsen bedrives. Det nuvarande kungörelseförfarandet bör därför enligt
min mening bibehållas. Jag föreslår alltså, att kungörelsen skall införas —
förutom i Post- och Inrikes Tidningar — om anmälan avser rörelse i stad,
i tidning som utgives i den staden eller, om flera tidningar utgives där, i
den av dessa där allmänna påbud för staden vanligen intages. Om tidning
ej utgives i staden eller om anmälan avser rörelse på landet, torde kungörande
få ske i den tidning i länets residensstad, där allmänna påbud för
denna stad vanligen meddelas. Kungörelserna kommer alltså att införas i
samma tidningar som för närvarande. Att, såsom från ett håll ifrågasatts,
införa underrättelse om registreringen i länskungörelserna bör däremot ej
föreskrivas.

Kommitténs förslag att polismyndigheten skall utfärda sådana intyg som
avses i § 11 näringsfrihetsförordningen har godtagits av samtliga remissinstanser
och jag ansluter mig till förslaget i denna del.

Vid författningstextens utformning bör iakttagas de av polisberedningen
framförda anmärkningarna och § 9 mom. 3 och 4 samt § 10 mom. 1 näringsfrihetsförordningen
jämkas i redaktionellt hänseende. Beredningens
förslag att bestämmelserna i 23 § första stycket om åklagarandel i böter skall
upphävas ansluter sig till förslag till lag om åklagare tillkommande andel i
böter m. m., vilket chefen för inrikesdepartementet, såsom förut nämnts,
senare denna dag avser att anmäla. Jag föreslår vidare, att i samband härmed
den i samma paragraf intagna bestämmelsen om angivarandel i böter
upphäves. Med hänsyn till stadgandet i 25 kap. 7 § andra stycket brottsbalken
erfordras icke den särskilda bestämmelsen om förvandling av böter i
andra stycket av § 23 näringsfrihetsförordningen. Hela paragrafen kan därför
upphävas.

Såsom riksarkivet påpekat bör jämväl anmälningshandlingar, som tillhör
handels- och näringsregister, överlämnas till den som fortsättningsvis
skall föra dessa register. Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma
härom.

Besvärstiden i 3 § lagen om handelsregister, firma och prokura torde böra
jämkas för att nå överensstämmelse med vad som gäller enligt bl. a. 100 §
lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar. I enlighet med
de principer som följts vid följdlagstiftningen till brottsbalken (se prop.
1904: 10) bör 24 § samma lag upphävas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

Tillstånd till försäljning i vissa fall1
Gällande bestämmelser

Enligt 11 § 1 inom. butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608) ankommer
det i Stockholm på överståthållarämbetet samt i annan stad på
magistrat eller kommunalborgmästare att lämna tillstånd till försäljning
utomhus på annan affärstid än den vanliga av varm korv, varm fisk eller
varm buljong samt bröd, potatis, senap, sås och annat dylikt, som tillhandahålles
i samband därmed. På landet lämnas sådant tillstånd av polismyndigheten.
Kommunens styrelse eller annat kommunalt organ, som fullmäktige
bestämmer, skall beredas tillfälle att yttra sig. I ärendet prövas
dels sökandens personliga lämplighet, dels försäljningens lämplighet ur
hälso- och ordningssynpunkt och dels, å ena sidan, det gagn allmänheten
kan ha av försäljningen samt, å andra sidan, de olägenheter som kan uppkomma
för annan handel. Enligt 8 § samma lag skall kommunala beslut
om avvikelser från vanlig affärstid underställas länsstyrelsen. Sådant beslut
skall överlämnas, om det avser annan stad än Stockholm, till magistraten
eller kommunalborgmästaren och beträffande kommun på landet till landsfiskalen
på orten. Dessa skall med eget utlåtande insända beslutet till länsstyrelsen.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår att, utom såvitt gäller Stockholm,
den lokala polismyndigheten alltid skall handlägga tillståndsärenden, varom
här är fråga. Denna myndighet föreslås också skola fullgöra magistrats
och kommunalborgmästares åligganden enligt 8 § butikstängningslagen. Utredningen
uttalar därvid, att de nuvarande bestämmelserna sammanhänger
med att magistrat, kommunalborgmästare och landsfiskal har att pröva tillstånd
enligt ordningsstadgan om upplåtelse av allmän plats för försäljningsändamål.
Försäljning av varm korv o. dyl. får ske endast från fastställd
plats, och man har velat undvika, att olika myndigheter behandlar ansökan
om tillstånd till försäljning på vanlig affärstid och på utsträckt tid.

Domstolskommittén

Domstolskommittén erinrar om att Kungl. Maj :t under år 1962 tillsatt
en särskild utredning om butikstängningslagstiftningen. I direktiven för utredningen
anföres bl. a. att det, om en reglering på området finnes vara erforderlig
även framdeles, bör undersökas huruvida den tillståndsgivning, som
kan komma att anses ofrånkomlig, ytterligare kan decentraliseras.

Kommittén betonar att, eftersom försäljningens lämplighet skall prövas

1 Förslag 21) i propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

jämväl ur ordningssynpunkt, polismyndigheten måste ha ett avgörande inflytande
på tillståndsgivningen. Det måste också vara lämpligt att frågor
om upplåtelse av allmän plats och om rätt till öppethållande utöver den
normala affärstiden prövas av en och samma myndighet. Kommittén biträder
därför stadsdomstolsutredningens förslag.

Kommittén finner det ej erforderligt att föreskriva någon motsvarighet
till nuvarande bestämmelser i 8 § att kommunala beslut om avvikelser från
den vanliga affärstiden skall överlämnas till magistrat, kommunalborgmästare
eller landsfiskal samt att sådan myndighet med eget utlåtande
skall insända beslutet till länsstyrelsen. Därest polismyndigheten i något
fall skulle anses böra yttra sig i ärendet, torde länsstyrelsen kunna infordra
sådant yttrande utan uttryckligt stadgande härom.

Domstolskommittén föreslår ändringar i anslutning till vad nu anförts
i 8 §, 11 § 1 mom. och 18 § butikstängningslagen.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag i denna del tillstyrkes eller lämnas utan
erinran av det övervägande antalet remissinstanser.

Affärstidsutredningen förklarar således, att utredningen ännu icke prövat
de principiella frågor rörande affärstiderna som faller inom utredningens
uppdrag. Utredningen har därför icke heller tagit ställning till frågan rörande
tillståndsgivande myndigheter, för det fall att det även framdeles
skulle befinnas erforderligt med en sådan reglering av affärstiderna att undantag
från regleringen är påkallad. Då det emellertid synes lämpligt att
genomföra domstolskommitténs förslag i fråga om butikstängningslagen
under de i betänkandet angivna förutsättningarna och detta icke synes försvåra
affärstidsutredningens arbete, har utredningen intet att erinra mot
dess genomförande.

Drätselkammaren i Lysekil anför såsom en olägenhet med förslaget, att
kommunerna endast får möjlighet att påverka utvecklingen på ifrågavarande
område av samhällslivet genom yttrande över inkomna ansökningar om
försäljningstillstånd. Samrådet mellan den beslutande myndigheten och
kommunen blir svårare att etablera, sedan ärendena överflyttats från kommunalborgmästaren
till polischefen.

Särbestämmelserna för Stockholm beröres av poliskammaren i Stockholm
och Föreningen Sveriges polismästare, som båda ifrågasätter, om
sådana bestämmelser bör bibehållas. Till stöd för en ändring i detta avseende
åberopas aktuella strävanden inför förstatligandet att skapa största
möjliga enhetlighet i fråga om polisens arbetsuppgifter.

En av de avstyrkande remissinstanserna, drätselkammaren i Karlskrona,
anser att tillståndsgivningen hör överflyttas till länsstyrelsen. Kammaren
anser det vara orimligt att man skall vända sig till en myndighet, när

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

det gäller försäljning av varm korv m. m., men till en annan myndighet,
när det gäller försäljning av t. ex. konfektyrer och frukt.

I avstyrkande uttalanden hävdar stadsfullmäktige i Boden, att ärendena
bör handläggas av kommunalborgmästaren till dess denne avgår med pension,
medan Föreningen Sveriges kommunalborgmästare anser, att ifrågavarande
försäljningstillstånd skall lämnas av kommunalborgmästare, som
bör finnas i varje stad.

I övriga avstyrkande yttranden föreslås, att beslutanderätten i denna
angelägenhet skall anförtros kommunalt organ. Svenska stadsförbundet
erinrar därvid om att förbundet i sitt yttrande över stadsdomstolsutredningens
betänkande ifrågasatt, huruvida icke tillståndsgivningen borde ankomma
på kommunal myndighet. Det kan ej anses ofrånkomligt att polismyndigheten
med hänsyn till prövningen ur ordningssynpunkt skall ha det
avgörande inflytandet på denna tillståndsgivning. Om kommunal myndighet
tillägges rätten att besluta i dessa frågor, skall polismyndigheten givetvis höras
i ärendet. Av samma mening är drätselkamrarna i Kungälv, Umeå och
Kiruna.

Kommitténs förslag att kommunala beslut om avvikelser från den normala
affärstiden skall insändas direkt till länsstyrelsen har godtagits av
samtliga remissinstanser som uttalat sig därom.

Departementschefen

Den försäljningsverksamhet varom nu är fråga sker i allmänhet från
sådan allmän plats som avses i 2 § allmänna ordningsstadgan. Såsom
framgått av vad jag förut anfört angående ianspråktagande av allmän
plats för försälj ningsändamål, avses tillstånd att begagna allmän plats för
sådant ändamål skola lämnas av polismyndigheten. Kommunen skall dock
äga vetorätt. Härigenom har kommunerna inflytande även på frågan om försäljningstillstånd.
Kommunens intresse tillgodoses också genom att kommunen
skall höras över ansökan om rätt till försäljning utöver den normala
affärstiden. Då sådan ansökan skall prövas jämväl från ordningssynpunkt,
bör dock, såsom kommittén föreslagit, dessa ärenden även i städerna avgöras
av polismyndigheten.

Jag ansluter mig vidare till kommitténs förslag beträffande de i 8 §
butikstängningslagen avsedda underställningsärendena.

Såsom jag förut angivit biträder jag kommitténs uppfattning att någon
omfördelning av ärenden mellan överståthållarämbetet och polismyndigheten
i Stockholm icke bör ske i detta sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

Försäljningsverksamhet som bedrives av barn1
Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande av förbud
för barn att idka viss försäljning har magistrat och kommunalborgmästare
att taga viss befattning med frågor rörande försäljningsverksamhet som
bedrives av barn. I stad, köping eller municipalsamhälle må fullmäktige i
kommunen besluta om förbud för barn att sälja tryckalster, blommor,
kramvaror eller annat i den mån detta ej är förbjudet redan enligt arbetarskyddslagen
den 3 januari 1949 (nr 1). Hälsovårdsnämnd, skolmyndighet
och barnavårdsnämnd skall yttra sig, innan beslut meddelas. Därefter skall
beslutet underställas länsstyrelsen och för sådant ändamål överlämnas i
Stockholm till överståthållarämbetet, i övriga städer till magistraten eller
kommunalborgmästaren samt i köping eller municipalsamhälle till landsfiskalen
i orten. Dessa skall bereda dem, vilka beslutet kan angå, tillfälle att
yttra sig. Magistraten, kommunalborgmästaren eller landsfiskalen har att
med eget utlåtande överlämna beslutet till länsstyrelsen (2 § 1 mom.). Undantag
från fastställt förbud kan meddelas för visst tillfälle, till exempel för
försäljning av majblommor, av länsstyrelsen eller i Stockholm av poliskammaren
samt i fråga om visst barn i Stockholm av poliskammaren, i annan
stad av magistraten eller kommunalborgmästaren samt i köping och municipalsamhälle
av landsfiskalen i orten (2 § 4 mom.). I sistnämnda dispensärenden
skall skolstyrelse och barnavårdsnämnd höras. Vidare finns särskilda
regler om sammanträffande av brott (4 §) samt om åtalsrätt och forum
(5 §). Ådömda böter skall tillfalla kommunen och vid bristande betalning
förvandlas enligt allmän strafflag (6 §).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att den beslutanderätt i dispensärenden
som sålunda tillkommer länsstyrelse, poliskammaren i Stockholm, magistrat
eller kommunalborgmästare samt landsfiskal överflyttas till barnavårdsnämnden
i vederbörande kommun. Polismyndigheten föreslås skola
övertaga magistrats och kommunalborgmästares befattning med underställningsärenden.

Domstolskommittén

Doinstolskommittén finner uppenbart, att barnavårdsnämnden har bättre
möjlighet än annan myndighet att pröva samtliga frågor om dispens
från förbud som meddelats enligt 1926 års lag. Därför bör 2 § 4 mom. ifrågavarande
lag ändras så att vad där stadgas om länsstyrelse, poliskammaren

1 Förslag 14) i propositionen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1961

i Stockholm, magistrat, kommunalborgmästare och landsfiskal i stället avser
barnavårdsnämnden i vederbörande kommun.

Beträffande underställningsärenden enligt lagen anmärker kommittén,
att föreskrifter, som antages av stadsfullmäktige i Stockholm om försäljningsverksamhet
av barn, skall överlämnas direkt till överståthållarämbetet.
Ämbetet har att bereda dem, vilka beslutet angår, tillfälle att yttra sig.
Kommittén anser det kunna ifrågasättas, om icke underställningsärendena
jämväl i övriga delar av riket kan av kommunens fullmäktige översändas
direkt till länsstyrelsen, eftersom länsstyrelsen liksom överståthållarämbetet
kan inhämta erforderliga yttranden utan medverkan av annan myndighet.
Då emellertid polismyndighetens uppfattning kan ha betydelse, anser
kommittén att myndigheten bör höras innan fullmäktige fattar sitt beslut.

Kommittén framlägger i överensstämmelse härmed förslag till ändringar
av 2 § 1 och 4 mom. lagen angående meddelande av förbud för barn att
idka viss försäljning.

Remissyttranden

Domstolskommittens förslag i denna del tillstyrkes eller lämnas utan
erinran av samtliga remissinstanser.

Socialstyrelsen anmärker, att benämningarna skolråd och folkskolestyrelse,
vilka återfinns i förevarande lag, i de nya skolförfattningarna ersatts
med benämningen skolstyrelse.

Departementschefen

I likhet med samtliga remissinstanser ansluter jag mig till domstolskommitténs
förslag. I redaktionellt hänseende bör jämkning ske i enlighet
med vad socialstyrelsen anmärkt. I enlighet med de principer som
följts vid följ dlagstiftningen till brottsbalken (se prop. 1964: 10) torde 4
och 5 §§ böra upphävas. Böter som ådömes enligt lagen synes numera böra
tillfalla kronan i enlighet med huvudregeln i 25 kap. 6 § brottsbalken.
Bestämmelse om förvandling av böter finns i 25 kap. 7 § andra stycket
brottsbalken. Även 6 § förevarande lag bör därför upphävas.

Burskap1

Gällande bestämmelser

Enligt 3 kap. 1 § handelsbalken sökes burskap hos »borgmästare och råd»,
varmed förstås magistraten. Innan magistraten prövar ansökningen och utfärdar
burbrev, skall magistraten bl. a. höra stadens borgerskap. Inför magistraten
sker även uppsägning av burskap (3 kap. 5 §).

1 Förslag 3) i propositionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196 i

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att magistratens åligganden enligt
3 kap. 1 och 5 §§ handelsbalken överflyttas till stadens styrelse. Utredningen
anför, att till burskap numera ej torde vara knutna andra rättsverkningar
än att burskapsägande borgare åtnjuter vissa förmåner med avseende på rätt
till understöd från borgerskapet underställda fonder och stiftelser samt till
intagning på borgenskapets hem och inrättningar.

Under remissbehandlingen har förslaget i allmänhet tillstyrkts utan reservationer.
Stockholms rådhusrätt och magistrat, rådhusrätten och magistraten
i Uppsala samt stadsfullmäktige i Uppsala har dock ansett, att uppgiften
att utfärda burbrev borde få vara kvar hos borgmästare och rådmän.

Domstolskommittén

Domstolskommittén erinrar om att burslcapsärenden numera förekommer
endast i de städer där det finns av borgerskapet grundade stiftelser till
förmån för burskapsägande borgare och deras anhöriga. Enligt kommitténs
uppfattning är burskapet och den därmed förenade rätten att åtnjuta
förmåner från borgerskapet underställda fonder och stiftelser icke en statlig
angelägenhet, varför anledning ej finnes att frångå stadsdomstolsutredningens
förslag att överföra magistratens ifrågavarande åligganden på stadens
styrelse. Kommittén erinrar om att 1946 års kommunallagskommitté i
sitt betänkande (SOU 1952:14 s. 423) uttalade, att burskap borde kunna beviljas
av de organisationer som representerade de burskapsägande borgarna,
och föreslog, att Kungl. Maj :t skulle fastställa stadgar för dessa organisationer.
Kommittén uttalar, att en sådan lösning förefaller i och för sig tilltalande
men att förslag till sådana stadgar ej kan utarbetas inom ramen
för kommitténs utredningsuppdrag. Kommittén finner emellertid, att möjlighet
bör öppnas för Kungl. Maj :t att fastställa särskilt reglemente för de
burskapsägande borgarna samt att, sedan sådant reglemente utfärdats för
borgarna i de städer där borgerskapet underställda stiftelser finns, bestämmelserna
i 3 kap. handelsbalken kan upphävas. I enlighet härmed framlägger
kommittén förslag till lag om överflyttande av magistratens befattning
med burskapsärenden.

Remissyttranden

I allmänhet föranleder förslaget i denna del icke annat yttrande än att
förslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran.

Såvitt framgår av remissvaren finns av borgerskapet förvaltade fonder
och stiftelser endast i Stockholm, Uppsala och Karlskrona. De enda remissmyndigheter
som behandlar denna fråga närmare är Stockholms ma -

92 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

gistrat, magistraterna i Uppsala och Karlskrona, länsstyrelsen i Uppsala
län samt stadsfullmäktige i Uppsala och Karlskrona.

Stockholms magistrat uttalar, att magistraten numera icke vill motsätta
sig att magistratens befattning med burskapsärenden överflyttas på stadens
styrelse. Likaså tillstyrker magistraten och stadsfullmäktige i Karlskrona
kommitténs förslag.

Stadsfullmäktige i Uppsala vidhåller den mening stadsfullmäktige uttalade
i anledning av stadsdomstolsutredningens betänkande, nämligen att magistratens
åligganden beträffande burskapsärenden bör anförtros borgmästare
och exempelvis de två äldsta rådmännen.

Även magistraten i Uppsala avstyrker, att ärendena flyttas till stadens
styrelse, och föreslår, att länsstyrelsen sättes i magistratens ställe. Magistraten
är fullt ense med domstolskommittén därom att uppgiften att bevilja
burskap icke är en statlig angelägenhet och att skäl därför icke föreligger
att ålägga rådhusrättens ledamöter denna uppgift. Magistraten, som i saken
samrått med borgerskapets äldste, avstyrker emellertid förslaget att
överföra dessa åligganden på stadens styrelse. Däremot önskar man taga
fasta på förslaget att burskap skall få beviljas av de organisationer som
representerar de burskapsägande borgarna och att Kungl. Maj :t skall fastställa
stadgar för dessa organisationer och reglemente för de burskapsägande
borgarna. Den föreslagna ändringen skulle endast innebära att borgerskapets
äldste själva beviljar burskap. Erfordras under en övergångstid att
myndighet beviljar burskap och utfärdar burbrev, bör uppgiften anförtros
länsstyrelsen. Redan nu kan vissa av magistraten och borgerskapets
äldste i Uppsala handlagda ärenden underställas länsstyrelsen för avgörande.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner för sin del ej anledning till erinran mot
domstolskommitténs förslag, eftersom möjlighet öppnas att fastställa reglemente
för de burskapsägande borgarna och då, sedan reglementet fastställts,
bestämmelserna i 3 kap. handelsbalken ej vidare skall tillämpas för staden''

Beträffande de av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna anmärker
magistraten i Uppsala vidare, att det bör ankomma på magistraten
att före lagens ikraftträdande antaga reglemente för de burskapsägande borgarna.
Den föreslagna författningstexten är icke klar på den punkten.

Departementschefen

Burskapsärendena har icke sådan anknytning till domstolsväsendet att
det bör ankomma på rådhusrättens ledamöter att handlägga dessa ärenden.
Den bästa lösningen synes mig vara att för de burskapsägande borgarna antages
särskilt reglemente, vari föreskrifter meddelas om burskapsärendenas
behandling och formerna för förvaltningen av de fonder och stiftelser som
finns till förmån för de burskapsägande borgarna. Innehållet i sådant regle -

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

mente torde få bero på de särskilda traditioner som utvecklats i varje stad
och något förslag till reglemente kan därför knappast utarbetas av annan
än företrädare för borgarna. Det torde lämpligen böra tillkomma länsstyrelsen
att fastställa sådant reglemente.

Fastställes reglemente av det slag som nu avses, bör bestämmelserna i
3 kap. handelsbalken icke längre vara tillämpliga angående burskap i den
staden. För handläggning av burskapsärenden i andra fall måste bestämmas,
vilket organ som skall vara behörigt. Både stadsdomstolsutredningen och
domstolskommittén har föreslagit, att stadens styrelse skall övertaga dessa
ärenden, och jag anser mig även i denna del kunna godtaga domstolskommitténs
förslag.

Driftsbevis för förlagsinteckning1
Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning
skall ansökan om sådan inteckning vara åtföljd av intyg att förlagstagaren
utövar den uppgivna rörelsen samt att denna är av den art och drives
i den omfattning som sägs i 1 § samma förordning. Sådant intyg utfärdas enligt
3 § förordningen i Stockholm av poliskammaren, i övriga städer av magistrat
eller kommunalborgmästare och på landet av landsfiskal.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att driftsbevis skall utfärdas av polismyndigheten.

Under remissbehandlingen har från några håll anmärkts, att uppgiften
icke är av polisiär natur och därför i stället borde ankomma på utmätningsman
eller kommunal befattningshavare. 1959 års förlagsinteckningskommitté
— som kan förväntas avlämna betänkande under våren innevarande
år — har emellertid anfört, att förslaget överensstämmer med kommitténs
blivande förslag till ny lagstiftning på området.

Domstolskommittén

Domstolskommittén uttalar som sin mening, att polismyndigheten har
den bästa kännedomen om de lokala förhållandena och de största förutsättningarna
att genom undersökning på platsen förvissa sig om rörelsens art
och omfattning. Polismyndigheten är också lättillgänglig. Kommittén biträder
därför stasdomstolsutredningens förslag.

Förslag 6) i propositionen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

Remissyttranden

Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar detta
utan erinran. Utan att avstyrka förslaget ifrågasätter dock poliskammaren
i Malmö och Föreningen Sveriges polismästare, om förslaget kan anses stå
i överensstämmelse med strävandena att avlasta polisen arbetsuppgifter som
icke bär mera påtaglig anknytning till dess arbete.

I avstyrkande uttalanden föreslår poliskamrarna i Uppsala och Örebro,
stadsfullmäktige i Boden samt landsfiskalen i Olofströms distrikt, att det
skall ankomma på exekutiv myndighet (kronofogden) att utfärda driftsbevis.
Landsfiskalen föreslår vidare, att bevisen skall kunna utfärdas av
notarius publicus.

Departementschefen

Utfärdande av driftsbevis förutsätter en undersökning på platsen och det
är därför lämpligt att bevisen utfärdas av myndighet med spridd organisation.
Polismyndigheten uppfyller denna förutsättning och jag ansluter
mig därför till domstolskommitténs förslag.

Ändringar i sjölagen1

Gällande bestämmelser

I 3 § sjölagen stadgas att, om den, för vars räkning fartyg bygges, för
byggnadens verkställande givit eller utfäst sig att giva förskott av penningar
eller byggnadsämnen och om skriftlig avhandling om förskottet upprättats,
avhandlingen må intagas i protokollet hos magistraten i den stad där byggnaden
verkställes eller, om byggnadsorten är belägen på landet, i närmaste
stad. Protokollsintagningen medför förmånsrätt enligt 17 kap. 5 § handelsbalken
i de lämnade byggnadsämnena eller det som med förskottet är tillverkat.

Enligt 4 § sjölagen åligger det fartygs ägare att bestämma den ort inom
riket, vilken skall vara fartygets hemort, samt att därom göra anmälan,
därest fartyget är sådant att det icke skall införas i fartygsregistret, till
magistraten i den stad som bestämts till hemort eller, om hemorten är belägen
på landet, hos landsfiskalen i orten. Om anmälan ej gjorts, skall ägarens
hemvist anses vara fartygets hemort.

Vidare åligger det enligt sjölagen magistraten att utse besiktningsmän.
Vid s. k. haveribesiktningar (6 §, 41 §, 43 §, 196 §, 200—202 §§, 207 och
208 §§) av fartyg eller last som skadats genom sjöolycka skall anlitas be -

1 Förslag 8) och 20) i propositionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

siktningsmän, som för varje särskilt fall blivit officiellt törordnade. Förordnande
meddelas av magistraten eller, där fartyget finnes utom stads
område, av magistraten i närmaste stad eller av landsfiskalen i orten (41 §
tredje stycket). I 332 § första stycket sjölagen stadgas, att besiktningsmän
skall vara tre till antalet och att i städer, där handels- och sjöfartsnämnd
finnes, magistraten har att för varje år infordra uppgift å lämpliga besiktningsmän.
En annan form av besiktning genom besiktningsmän omtalas
i 42 § sjölagen. Besiktning enligt detta lagrum av gods, som tagit skada under
resa, anordnas efter befälhavarens eget bedömande och syftar till att
freda befälhavaren och redaren mot anspråk från lastägare, som förmenar
att skadan vållats genom felaktig stuvning eller dylikt. I detta fall behövs
ej myndighets förordnande av besiktningsmän. Emellertid har man ansett,
att särskilt på större handelsplatser bör finnas tillgång till besiktningsmän
för sådana besiktningar. Det åligger därför enligt 332 § andra stycket sjölagen
magistraten i städer, där handels- och sjöfartsnämnd finnes, att efter
förslag av nämnden för varje år utse lämpligt antal besiktningsmän för dessa
besiktningar samt att kungöra förteckning å de sålunda utsedda.

I stad utan magistrat ankommer det på kommunalborgmästaren att fullgöra
ifrågavarande magistratsuppgifter.

Stadsdomstolsutredningen

Beträffande avhandling om förskott föreslår stadsdomstolsutredningen,
att avhandlingen skall ingivas till den allmänna underrätt, inom vars domkrets
fartygsbygget sker, och intagas i bouppteckningsprotokollet. Utredningen
uttalar, att ärendet blir att behandla enligt lagen om handläggningav
domstolsärenden, att rätten bör vara domför med endast en lagfaren
domare samt att ärendet bör handläggas av inskrivningsdomare.

Vad angår besiktningsmän föreslår utredningen, att åliggandet att förordna
haveribesiktningsmän skall handhavas i stad med rådhusrätt av rådhusrätten
och eljest av häradsrätt, som är behörig att upptaga sjörättsmål, eller
landsfiskalen i orten. På rådhusrätt och på häradsrätt, som nyss sagts, skall
ankomma att i magistratens ställe utse besiktningsmän enligt 332 § andra
stycket sjölagen. Det skall åligga auktoriserad handelskammare att i handels-
och sjöfartsnämnds ställe upprätta förslag till besiktningsmän. Vid
handläggningen av förevarande ärenden skall rätten vara domför med en
lagfaren domare.

Domstolskommittén

Domstolskommittén framhåller, att intagande i protokoll av avhandling
om förskottsutfästelse medför förmånsrätt och därför torde ha sådan rättslig
anknytning att ärendet bör handläggas av domstol. Lagen om handläggning

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

av domstolsärenden torde då bli tillämplig, och kommittén anser, att ärendet
i likhet med avhandling om lösöreköp bör intagas i bouppteckningsprotokollet.
Beträffande nu gällande forumregler uttalar kommittén, att enligt 313 §
sjölagen rådhusrätt är första domstol i mål som skall bedömas enligt
nämnda lag. I samband med stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende
äger Kungl. Maj:t enligt lagen den 4 juni 1937 (nr 306) om behörighet
för häradsrätt att upptaga sjörättsmål förordna, att häradsrätten i
orten skall äga upptaga sjörättsmål, för vilka den rådhusrätt som upphör
skolat vara rätt domstol. Med sjörättsmål avses därvid bl. a. mål och
ärenden som skall bedömas efter sjölagen. Förordnanden som nu sagts har
meddelats för några häradsrätter. Därest ärenden enligt 3 § sjölagen
överflyttas till domstol, blir enligt kommitténs uppfattning dessa forumbestämmelser
tillämpliga, om annat ej stadgas. Den förmånsrätt som skapas
genom protokollsintagningen, fortsätter kommittén, synes upphöra, när
fartyget levereras, varför förmånsrätten är av mera tillfällig natur och helt
knuten till varvets verksamhet. I samband med protokollsintagningen lärer
ej ske någon särskild granskning av handlingens giltighet. Någon större olägenhet
skulle därför ej vara förenad med att handlingen, på sätt stadsdomstolsutredningen
föreslagit, intages i protokoll hos den allmänna underrätt,
inom vars område varvet är beläget. Ett stadgande av sådant innehåll skulle
emellertid bryta mot de i övrigt för mål och ärenden enligt sjölagen gällande
iorumreglerna. För att icke resultatet av sjölagskommitténs och domstolskommitténs
pågående utredningar skall föregripas, bör behörigheten
att handlägga ärenden enligt 3 § sjölagen nu begränsas till de domstolar
som handlägger övriga sjörättsmål, rådhusrätter och vissa häradsrätter.
Om 3 § sjölagen utformas så att handlingen skall intagas i protokollet hos
rådhusrätten i den stad där byggnaden verkställes eller, om byggnadsorten
är belägen pålandet, i närmaste stad, blir jämväl de häradsrätter vilka enligt
1937 års lag äger upptaga sjörättsmål behöriga att handlägga dessa ärenden.

Föreskrifterna om anmälan om fartygs hemort behandlar kommittén i
samband med förslag till ändringar i förordningen den 18 oktober 1901 (nr
78) angående registrering av svenska fartyg. Magistratens befattning med
anmälningar om fartygs hemort — ävensom anmälningar enligt registreringsföroröningen
—- bör enligt kommitténs mening överlämnas till mönstringsförrättare.
Kommittén anför, att mönstringsförrättaren är lättillgänglig
och att det arbete som föranledes av nu ifrågavarande anmälningar icke är
särskilt betungande. Det torde icke erfordras att polismyndigheten bibehålies
vid sin rätt att mottaga anmälan om fartygs hemort, en uppgift som icke är
av polisiär natur.

Vad beträffar besiktningsmännen påpekar kommittén, att av haveribesiktningsmän
företagna värderingar bl. a. skall läggas till grund för beräkning
av de belopp, varmed fartyg och last skall deltaga i gäldande av gemen -

Kungl. Maj:Is proposition nr 163 år 1964

samt haveri. Värderingarna har alltså stor betydelse i rättsligt hänseende,
och besiktningsmännen synes i viss mån intaga en ställning, liknande den
som intages av sakkunniga utsedda enligt 40 kap. 1 § rättegångsbalken.
Övervägande skäl talar därför för att, såsom stadsdomstolsutredningen föreslagit,
besiktningsmän enligt sjölagens olika bestämmelser skall utses av
rätten. Domstolskommittén finner behörigheten att förordna besiktningsmän
böra begränsas till de domstolar som för närvarande har behörighet att
handlägga sjörättsmål. Kommittén finner vidare, att landsfiskals nuvarande
uppgift att förordna besiktningsmän åligger denne i egenskap av polismyndighet.
Kommittén anser det knappast vara ur praktisk synpunkt nödvändigt
att bibehålla polismyndigheten vid denna behörighet. Kommittén föreslår
därför, att landsfiskalens behörighet att förordna besiktningsmän skall
upphöra. Beträffande magistratens nuvarande åliggande att upprätta förteckning
över lämpliga besiktningsmän uttalar kommittén, att ett visst samband
föreligger mellan behörigheten att förordna haveribesiktningsmän och
nämnda åliggande, varför även denna magistratsuppgift bör överflyttas till
nyssnämnda underrätter. Genom att handels- och sjöfartsnämnd skall upprätta
förslag till sådana besiktningsmän har ärendena för närvarande en naturlig
anknytning till städer med sådan nämnd. Denna anknytning skulle
svårligen kunna upprätthållas, om förslagsrätten, på sätt stadsdomstolsutredningen
föreslagit, överlämnas till auktoriserad handelskammare. Domstolskommittén
anser det ej vara anledning att i detta sammanhang göra
någon ändring i sjölagens regler om vem som skall upprätta förslag till förteckningen.

Domstolskommittén föreslår i enlighet med vad nu anförts ändringar i
3, 4, 41 och 332 §§ sjölagen.

Vad angår domförhetsreglerna anser kommittén, att rätten vid behandling
av ärenden rörande avhandling om förskottsutfästelse bör vara domför
med en lagfaren domare, och föreslår, att 7 § lagen den 20 december 1946
(nr 807) om handläggning av domstolsärenden ändras så att dessa ärenden
kommer att handläggas av den som har att upptaga inskrivningsärenden.
Även beträffande förordnande av haveribesiktningsmän anser kommittén
lagen om handläggning av domstolsärenden hli tillämplig. Kommittén finner,
att någon särskild bestämmelse om rättens sammansättning vid meddelande
av dylika förordnanden icke erfordras.

Den befattning som föreslagits skola tillkomma rätten med avseende på
besiktningsmän enligt 332 § sjölagen bedömer kommittén vara av förvaltningsnatur.
På dessa ärenden är lagen om handläggning av domstolsärenden
ej tillämplig. Kommittén upptager därför i förslaget till rådhusrättsstadga,
som avses skola utfärdas i administrativ ordning, en bestämmelse att
rätten vid behandling av sådant ärende skall ha den sammansättning som
i rättegångsbalken är i allmänhet föreskriven för huvudförhandling i tvistemål.
Kommittén behandlar även erforderliga ändringar i protokollskun 4

Ilihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 16.1

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

görelsen den 26 september 1947 (nr 775). Slutligen föreslår kommittén, att
den hänvisning som göres i 7 § lagen om handläggning av domstolsärenden
till de numera upphävda lagarna om arv och testamente utbytes mot eu
hänvisning till motsvarande bestämmelser i ärvdabalken.

Remissyttranden

De flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar domstolskommitténs
förslag utan erinran.

Beträffande avhandling om förskottsutfästelse anmärker sjölagskommittén,
utan att avstyrka domstolskommitténs förslag i denna del, att sjölagskommittén
kommer att behandla stadgandet i 3 § sjölagen i samband med
sitt arbete. Sjölagskommittén kommer sannolikt att förorda att avhandling
av detta slag skall intagas i protokollet hos den myndighet som handlägger
ärenden angående inteckning i fartyg.

Av annan mening än domstolskommittén i denna fråga är sjöfartsstyrelsen
och handelskammaren i Gävle, som båda anser, att ärendena redan nu
bör överflyttas till den myndighet som handlägger ärenden angående inteckning
i fartyg (inskrivningsdomaren i Stockholm). Sjöfartsstyrelsen ifrågasätter
den praktiska lämpligheten av att, i avvaktan på slutligt ställningstagande
till frågan, genomföra en ordning som innebär att ifrågavarande
slag av ärenden under en kanske relativt kort tid handlägges vid enstaka
tillfällen av ett större antal myndigheter. En provisorisk centralisering till
en enda myndighet skulle enligt sjöfartsstyrelsens uppfattning innebära
mindre långt gående åtgärd i nuvarande oklara läge.

Domstolskommitténs förslag att anmälan om fartygs hemort skall göras
hos mönstringsförrättare avstyrkes av sjöfartsstyrelsen, som föreslår att
hemortsanmälan skall ske hos polismyndigheten, samt av sjölagskommittén
och Sveriges redareförening, som anser att sådan anmälan bör kunna ske
hos rådhusrätt eller polismyndighet. Därvid framhålles, att anmälan icke
skall vidarebefordras till fartygsregistret och att mönstringsförrättarnas
verksamhet ej berör de icke registreringspliktiga fartygen. Dessa förrättningsmän
lämpar sig därför mindre väl för denna uppgift. Anmälan skall
ligga till grund för lokala register.

En avveckling av landsfiskalens behörighet afl förordna haveribesiktningsmän
bör enligt sjöfartsstyrelsen och sjölagskommittén anstå i avbidan
på sjölagskommitténs översyn av besiktningsreglerna. Vidare uttalar sjölagskommittén
— med instämmande av Sveriges redareförening — att behörighet
att förordna besiktningsmän som nyss nämnts bör tillkomma allenast
rådhusrätt och icke därjämte häradsrätt som äger upptaga sjörättsmål.

Sjölagskommittén erinrar vidare om att sjölagens samtliga regler om besiktning
övervägs inom kommittén och att förslag i ämnet kan beräknas bli

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

framlagt under år 1964. I avbidan på sjölagskommitténs förslag bör ändringar
i besiktningsreglerna inskränkas till vad som är oundgängligen nödvändigt
med anledning av magistratsinstitutionens avveckling. På grund
härav bör polischefen tills vidare bibehållas vid sin behörighet. Rådhusrätt
bör träda i magistratens ställe vad gäller behörigheten att förordna besiktningsmän.
Magistratens funktioner enligt 332 § sjölagen bör, på sätt domstolskommittén
föreslagit, utövas av rådhusrätt i stad med handels- och
sjöfart snämnd.

Departementschefen

Domstolskommitténs förslag att avhandling om förskottsutfästelse skall
intagas i rättens protokoll har godtagits av det övervägande antalet remissinstanser.
Den av några remissinstanser berörda frågan om en central registrering
av sådana avhandlingar sammanhänger med spörsmålet om inteckning
i fartyg under byggnad, som sjölagskommittén kommer att överväga.
Avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna
synes icke nödvändiggöra en så genomgripande reform på området. Jag vill
därför ansluta mig till domstolskommitténs förslag att avhandling om förskott
skall intagas i domstols bouppteckningsprotokoll.

Enligt sjölagen (313 §) är endast rådhusrätt behörig att handlägga sjörättsmål.
Kungl. Maj :t äger emellertid, enligt lagen om behörighet för häradsrätt
att upptaga sjörättsmål, i samband med stads och landsbygds förenande
i judiciellt avseende iörordna att häradsrätten i orten skall äga upptaga
sjörättsmål, för vilka den rådhusrätt som upphör skolat vara rätt domstol.
Med sjörättsmål avses därvid bl. a. mål och ärenden som skall bedömas
efter sjölagen. Sådana förordnanden bär meddelats i några fall. Genom
att föreskriva att avhandling om förskottsutfästelse skall intagas i protokollet
hos rådhusrätt blir enligt min uppfattning jämväl nyssnämnda häradsrätter
behöriga att handlägga dessa ärenden. I sjölagen saknas emellertid
regler om vilken av nu nämnda domstolar som i varje särskilt fall skali
vara behörig upptaga ärende. Bestämmelsen i 3 § sjölagen bör därför utformas
så att avhandling om förskott skall intagas i protokollet hos rådhusrätten
i den stad där byggnaden verkställes eller, om byggnadsorten är belägen
utom område för stad med rådhusrätt, hos närmaste rådhusrätt.

De fartyg som nyttjas i handelssjöfart är regelmässigt av sådan storlek
att de är införda i fartygsregister Anmälan om hemort för sådant fartyg
skall då intagas i registret. I den mån annat fartyg icke skall ha ägarens
hemvist till hemort, skall fartyget upptagas i ett lokalt register, som för
närvarande på landet föres av landsfiskalen. Uppgiften att föra det lokala
registret torde vara föga betungande och kräva ringa tid. Oaktat uppgiften
ej är av polisiär natur, torde den därför utan större olägenhet kunna åvila
polismyndigheten även i fortsättningen. Då mönstringsförrättare i allmän -

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196 i

het endast har befattning med fartyg, som är införda i fartygsregistret, anser
jag det vara mindre lämpligt att överflytta uppgiften till mönstringsförrättarna.
Någon anledning att i detta hänseende ha olika regler för stad och
land föreligger icke. Jag finner därför i anslutning till sjöfartsstyrelsens
remissyttrande att förevarande anmälan om hemort bör ske hos polismyndigheten.

Att domstol skall övertaga magistratens nuvarande åliggande att förordna
besiktningsmän är icke föremål för delade meningar. Däremot visar
remissbehandlingen att olika uppfattningar finns om vilken domstol som
skall utse haveribesiktningsmän. Sjörättsmål handlägges, som jag nyss nämnt,
för närvarande av rådhusrätt och vissa häradsrätter. En omarbetning av
dessa regler bör icke övervägas i detta sammanhang; frågan måste bedömas
med utgångspunkt från reglernas samband med samtliga bestämmelser i
sjölagen. Jag ansluter mig därför till domstolskommitténs förslag att besiktningsmän
skall förordnas av rådhusrätt och nu nämnda häradsrätter. I 41 §
sjölagen torde böra stadgas att besiktningsmän förordnas av rådhusrätten i
staden eller, om fartyget finns utom område för stad med rådhusrätt, av
närmaste rådhusrätt.

Under remissbehandlingen har uttalats, att landsfiskals nuvarande behörighet
att förordna besiktningsmän icke för närvarande bör upphävas. Då
det icke från praktisk synpunkt kan anses erforderligt att denna uppgift
framdeles åvilar polismyndigheten, finner jag i likhet med domstolskommittén
att ifrågavarande bestämmelse bör upphöra, vilket också bäst överensstämmer
med de aktuella strävandena att befria polismyndigheten från
uppgifter av icke polisiär natur.

Slutligen vill jag tillstyrka domstolskommitténs förslag rörande den i
332 § sjölagen avsedda förteckningen över besiktningsmän och angående
ändringarna i lagen om handläggning av domstolsärenden. Bestämmelser
om rättens sammansättning då förteckningen skall upprättas torde få utfärdas
i administrativ ordning.

Fastighetsbildning och fastighetsregistrering1
Gällande bestämmelser

I 29 kap. 1 § byggningabalken stadgas: »Huru hus i staden byggas och uppehållas
skall, så ock vad eljest till stadens nytta och prydnad i akt tagas
bör, därom är särskilt stadgat. Konungens befallningshavande med borgmästare
och råd äga där å vård hava.» I dessa ämnen gällande bestämmelser
återfinns i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad
samt byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385) och byggnadsstadgan den 30
december 1959 (nr 612). Magistratens nuvarande uppgifter på detta område

1 Förslag 5) och 12) i propositionen.

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

hänför sig till fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Närmare bestämmelser
härom finns, förutom i fastighetsbildningslagen (FBL), i förordningen
den 12 maj 1917 (nr 281) med närmare föreskrifter om fastighetsregister
för stad, kungörelsen den 26 maj 1922 (nr 216) om undertecknandet
av vissa till fastighetsregister för stad hörande handlingar, kungörelsen
den 26 juni 1936 (nr 367) med vissa föreskrifter om mätningsväsendet
och fastighetsregisterväsendet i rikets städer samt kungörelsen den 5
mars 1954 (nr 86) om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning
och fastighetsbildning.

I 5 kap. FBL finns bestämmelser om magistratens befattning med avstyckning
av område, som ej ingår i tomtindelning. När länsstyrelses medgivande
fordras till avstyckning inom planlagt område eller till avstyckning,
som kan försvåra ett ändamålsenligt bebyggande, har i vissa fall magistraten
att avge yttrande till länsstyrelsen (8 § 3 mom.). Besvär över avstyckningsförrättning
anföres hos magistraten och till denna skall förrättningsmannen,
vare sig besvär anförts eller ej, överlämna konceptakten angående
förrättningen (13 § tredje och fjärde styckena). Har vid förrättning meddelats
beslut att avstyckning ej kan äga rum och anföres besvär, skall magistraten
infordra förrättningshandlingarna (13 § sista stycket). Då efter
verkställd förrättning besvärstiden utgått utan att förrättningen klandrats
eller anförda besvär blivit genom lagakraftägande beslut ogillade, har magistraten,
i vissa fall efter byggnadsnämndens hörande, att, om hinder ej
möter, fastställa avstyckningen och på framställning åsätta det avstyckade
området särskilt namn (14 § första och andra styckena). Därest avstyckningsförrättning
godkänts av samtliga sakägare, kan magistraten före besvärstidens
utgång fastställa avstyckningen (15 §). Om fastställd avstyckning
skall fastighetsregisterföraren underrättas (18 §). Magistratens beslut
i avstyckningsärende överklagas i den ordning som för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd (22 §). Magistratens
ifrågavarande uppgifter ankommer i Stockholm på överståthållarämbetet,
i stad under landsrätt på länsstyrelsen eller den Kungl. Maj :t därtill förordnar
samt i samhälle eller annan ort på landet, där bestämmelserna i 5
kap. FBL äger tillämpning, på länsstyrelsen (21 §).

Enligt 6 kap. 4 § FBL skall inom varje stad finnas ett efter behovet avpassat
antal gode män att biträda vid laga skifte, minst två, valda av stadsfullmäktige
för en tid av sex år. Det åligger magistraten att, då tid, för vilken
god man utsetts, går till ända eller god man eljest avgår eller behov av
ökat antal gode män yppar sig, föranstalta om val ävensom alt lämna uppgift
om valet till vederbörande lantmätare och mätningsman samt, i fråga
om stad som lyder under landsrätt, till ägodelningsdomaren. I stad, där magistrat
ej finnes, har kommunalborgmästaren att fullgöra dessa magistralsåligganden.

Beträffande magistratens befattning med fastighetsregister tör stad tinns

102

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1964

bestämmelser i 7 kap. FBL. Magistraten äger bestämma vad tomtboken i
visst hänseende skall innehålla (1 § tredje och fjärde styckena). Registerförare
förordnas av länsstyrelsen på framställning av staden. Med Kungl.
Maj :ts medgivande kan flera städer förena sig om registerförare. Om stad
till registerförare föreslår i dess tjänst anställd mätningsman med styrkt
erfarenhet i fastighetsregistrering eller lagfaren ledamot av magistraten,
skall den föreslagne av länsstyrelsen förordnas till registerförare. Har annan
person föreslagits, prövar länsstyrelsen efter lantmäteristyrelsens hörande,
om registerföringen kan anförtros honom (4 § tredje stycket). I
samband med upprättande av registerkarta skall förslag uppgöras till stadsägoområdets
indelning i särskilda stadsägor och detta förslag skall underställas
magistratens prövning (9 § första stycket). Sedan fastighetsregistret
upplagts, skall anmälan göras hos magistraten, som utfärdar kungörelse
därom (12 §). Den närmare tillsynen av arbetet med fastighetsregistrets
uppläggande och förande åligger för varje stad dess magistrat under överinseende
av lantmäteristyrelsen (14 §). Besvär mot magistratens beslut i
registreringsärende sker i den ordning som är bestämd för överklagande av
förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut (18 §). Vad i 7 kap. FBL
sägs om magistrat gäller i Stockholm för överståthållarämbetet och i stad,
som lyder under landsrätt, för länsstyrelsen eller den Kungl. Maj :t därtill
förordnar; länsstyrelsen äger erhålla nödigt bistånd av kommunalborgmästaren
(15 §).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutrcdningen föreslår, att någon ersättare för magistraten
såvitt angår dess skyldighet att jämlikt 5 kap. 8 § 3 mom. FBL avge yttrande
till länsstyrelsen icke stadgas. Magistratens övriga åligganden enligt
5 kap. FBL bör omhändertagas av länsstyrelsen eller den Kungl. Maj:t för
viss stad förordnar därtill. Magistratens uppgifter enligt 6 kap. 4 § FBL beträffande
val av gode män föreslås bli flyttade till byggnadsnämnden. Magistratens
åligganden enligt 7 kap. FBL bör anförtros länsstyrelsen eller den
Kungl. Maj :t för viss stad därtill förordnar. Utredningen förordar slutligen,
att drätselkammaren i magistratens ställe skall tillhandagå länsstyrelsen
med fastighetsregisterarbetet samt att bestämmelsen om förordnande av
magistratsledamot till fastighetsregisterförare uppliäves.

Domstolskommittén

Domstolskonnnittén anmärker först, att frågan om ny fastighetsbildningslagstiftning
och därmed sammanhängande spörsmål utreds av 1954 års fastighctsbildningskommitlé,
varför domstolskominitténs förslag bör begränsas
att avse sådana ändringar som är oundgängligen erforderliga i samband
med magistratens och kommunalborgmästarinstitutionens upphöran -

103

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1961

de. De magistratsuppgifter varom här är fråga handlägges för samhällen på
landet av länsstyrelsen. Så är i huvudsak förhållandet jämväl beträffande
städer som ej har magistrat. Domstolskommittén tillstyrker stadsdomstolsutredningens
förslag att magistratens befattning med fastighetsbildningen
och fastighetsregistreringen i princip överflyttas till länsstyrelsen. Kungl.
Maj :ts nuvarande befogenhet att förordna att länsstyrelsens åligganden skall
ombesörjas av därtill utsedd person enligt 5 och 7 kap. FBL bör icke — i
avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete — begränsas. Genom
denna bestämmelse kan man eventuellt utnyttja den arbetskraft som utgöres
av de ordinarie kommunalborgmästare vilka ej övergår i annan kommunal
tjänst. Kommittén föreslår sådan ändring att särskild person skall
kunna utses även i städer med rådhusrätt. Domstolskommittén finner det
ej erforderligt, att annan myndighet övertager magistratens skyldighet att
avge yttrande enligt 5 kap. 8 § 3 mom. FBL i ärenden om tillstånd till avstyckning
inom planlagt område eller till avstyckning som kan försvåra ett
ändamålsenligt bebyggande; det bör åligga förrättningsmannen att insända
handlingarna i sådant ärende direkt till länsstyrelsen. Underrättelse om val
av gode män för laga skifte torde stadsfullmäktige kunna insända genom
sitt kansli. Kommittén föreslår, att uppgiften att anmäla, när nyval av gode
män erfordras för städernas del skall åligga byggnadsnämnden. Denna har
att mottaga ansökan om laga skifte och får därigenom bästa överblicken av
behovet av gode män. Mätningsmännen, som har att förrätta laga skifte,
lyder närmast under byggnadsnämnden. Länsstyrelsens möjlighet att erhålla
bistånd av kommunal myndighet med tillsynen över fastighetsregistrets
uppläggande och förande bör enligt kommitténs uppfattning ej upphävas.
Kommunalborgmästaren kan emellertid icke längre ifrågakomma för
denna uppgift. Enligt fastighetsregisterförordningen åligger det på landet
kommunalnämnd eller municipalnämnd, d. v. s. kommunens styrelse, alt
lämna länsstyrelsen erforderligt biträde med tillsynen över fastighetsregistret.
Kommittén finner det därför ligga närmast till hands att stadens
styrelse — stadskollegium eller drätselkammaren — erhåller denna uppgift
i städerna. Slutligen finner kommittén, att det icke kan ifrågakomma att,
sedan magistraten upphört, någon särskild bestämmelse om att magistratsledamot
skall kunna anlitas såsom fastighetsregisterförare bibehålies; bestämmelsen
härom i FBL bör därför upphävas.

Remissyttranden

1 allmänhet tillstyrkes domslolskommitténs förslag eller lämnas detta
utan erinringar.

Förslaget att Kungl. Maj :t skall kunna förordna viss person att i länsstyrelsens
ställe ombesörja magistratens nuvarande uppgifter enligt 5 och 7
kap. FBL avstyrkes av lantmätcrislijrelscn, som anser anledning saknas att

104

Kungi. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

göra undantag från den principen att länsstyrelsen skall övertaga magistratens
nuvarande uppgifter beträffande avstyckningsärenden och fastighetsregistrering.
Styrelsen föreslår övergångsbestämmelser, avseende verkan av
hittills meddelade sådana förordnanden.

Motsatt ståndpunkt i dessa frågor intager drätselkammaren i Landskrona
och stadskollegiet i Hälsingborg, som uttalar tveksamhet till förslaget att
det skall ankomma på länsstyrelsen att fastställa avstyckning av område
som ej ingår i tomtindelning. Uppgiften bör ankomma på ägodelningsdomaren
eller i vart fall tillkomma denne på grund av särskilt förordnande av
Kungl. Maj:t.

Fördelarna med den föreslagna möjligheten att anförtro ifrågavarande
magistratsuppgifter åt därtill utsedd person framhålles vidare av två länsstyrelser.
Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker att, därest icke länsstyrelsens
redan nu otillräckliga personalresurser ökas, en för sakägarna
påtagligt försämrad service i form av längre väntetid kan befaras, om icke
särskild person förordnas att fullgöra länsstyrelsens åligganden i städerna
Malmö, Hälsingborg, Landskrona och Lund. Länsstyrelsen i Älvsborgs län
förutsätter, att särskilda personer förordnas för Borås och Alingsås med
uppgift att i länsstyrelsens ställe pröva och avgöra ärenden enligt fastighetsbildningslagen
med tillhörande författningar. I annat fall medför ändringarna
ökade arbetsuppgifter för länsstyrelsen, vilket kan komma att
fordra en förstärkning av länsstyrelsens personal.

Svenska kommunal-tekniska föreningen framhåller med ännu större skärpa,
att det är nödvändigt att regelmässigt förordna annan än länsstyrelsen
att fastställa avstyckningar av områden som ej ingår i tomtindelning. Föreningen
påpekar, att dessa avstyckningsförrättningar i regel är mycket
brådskande. Föreningen har undersökt den tid som åtgått för fastställelseproceduren
i 35 magistratsstäder samt i 21 andra städer och landskommuner,
där länsstyrelsen är fastställelsemyndighet. Undersökningen omfattar
åren 1961—1963 och visar att den genomsnittliga tidsåtgången varit 10,1
dagar i magistratsstäderna och 46,8 dagar i övriga kommuner. Om länsstyrelserna
skall vara fastställelsemyndighet även för de nuvarande magistratsstäderna,
torde man kunna befara att tidsåtgången ökar icke bara för
de nuvarande magistratsstädernas del utan även för övriga städer och samhällen.
Föreningen anser det vara möjligt att undgå den påtalade olägenheten
genom en vidgad tillämpning av möjligheten att förordna särskild person
att pröva avstyckningarna. Den föreslagna bestämmelsens avfattning
synes icke utgöra något hinder för att den tillämpas även i städer med förstatligad
rådhusrätt. Om ägodelningsdomaren eller annan lämplig befattningshavare
vid rådhusrätten erhåller förordnande som nu sagts, torde goda
förutsättningar finnas att bevara de fördelar som varit förenade med att
magistraten handlagt dessa ärenden.

Stadsfullmäktige i Hedemora och Boden samt Föreningen Sveriges kom -

105

Kungl. Maj: ts propotition nr 163 dr 196 i

munalborgmästare uttalar, att nuvarande ordinarie komnuinalborgmästare i
största möjliga utsträckning bör förordnas att fullgöra nu avsedda förvaltningsuppgifter
så länge de kvarstår i tjänst.

Vissa närmast redaktionella anmärkningar mot förslaget göres av lantmäteristyrelsen.
Styrelsen framhåller, att möjligheten till förordnande enligt
kommitténs förslag innebär mera omfattande lagändringar än som kan
anses erforderligt, särskilt på grund av lagändringens provisoriska karaktär.
Vidare anmärker styrelsen, att byggnadsnämndens åliggande i fråga
om val av god man, i överensstämmelse med vad fallet är för distriktslantmätare,
bör begränsas till att hos stadsfullmäktige göra anmälan för anordnande
av val. Slutligen erinrar styrelsen, att tomtboken enligt 7 kap. 1 §
tredje stycket fastighetsbildningslagen skall ha sådan uppställning att den
jämväl innehåller uppgift om, utom annat, »andra byggnadsbestämmelser,
såvitt de icke äro föremål för inteckning efter vad om servitut är stadgat
samt magistraten meddelat föreskrift om deras anmärkande». Styrelsen påpekar,
att en ändring av nämnda bestämmelse torde böra ges sådan formulering
att magistrats redan meddelade föreskrifter alltjämt gäller.

Departementschefen

Principen att magistratens befattning med fastighetsbildning och fastighetsregistrering
skall överflyttas till länsstyrelsen har godtagits av praktiskt
taget samtliga remissinstanser. Inga invändningar har rests mot doinstolskommitténs
förslag att det skall åligga byggnadsnämnden att göra anmälan
till fullmäktige då gode män bör väljas och att fullmäktige skall
lämna meddelande om val av gode män. Detsamma är förhållandet med förslagen
att stadens styrelse skall lämna länsstyrelsen erforderligt biträde
med tillsynen över fastighetsregistret samt att föreskriften angående förordnande
av magistratsledamot till registerförare skall upphävas. I dessa
delar ansluter jag mig till kommitténs förslag.

Kommunalborgmästaren är i flera städer med stöd av 7 kap. 15 § PBL
förordnad att ha befattning med fastighetsregistret. Reglerna om fastighetsregister
är för närvarande föremål för översyn av särskild utredningsman.
I avvaktan på resultatet av denna översyn hör de förordnanden för kommunalborgmästare
som här avses kunna bestå. Möjlighet torde också böra finnas
att meddela sådana förordnanden beträffande städer, som nu har magistrat.
Jag biträder därför kommitténs förslag i denna del.

1 sitt den 14 oktober 1963 avgivna betänkande, benämnt »Fastighetsbildning:»
(SOU 1963:68), hav 1954 års fastighetsbitdningskommitté framlagt
förslag till gemensamma regler för fastighetsbildningen i stad och på landet.
Förslaget innebär en betydande omgestaltning av nuvarande regelsystem
och berör därvid även de frågor som nu behandlas i 5 kap. PBL. Fastighetsbildningskommittens
förslag är för närvarande föremål för remiss 4t

flihang till riksdagens protokoll 19tib. t samt. Nr l(>r.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

behandling och något ställningstagande till förslaget kan ännu ej ske. De
ändringar i 5 kap. FBL som nu bör företagas bör icke gå längre än som
erfordras med anledning av magistratsinstitutionens upphörande. Såsom
domstolskommittén föreslagit torde därför möjligheten att meddela förordnande
enligt 5 kap. 21 § böra bibehållas. Visserligen torde det för närvarande
icke finnas några gällande förordnanden, varigenom annan än magistrat
eller länsstyrelse äger för fastställelse pröva avstyckningar av område
som ej ingår i stadsplan. Remissyttrandena visar emellertid, att magistratens
avveckling kan aktualisera frågan om att meddela sådana förordnanden.

Bestämmelsen i 6 kap. 4 § FBL om skyldighet för byggnadsnämnden att
anmäla, när gode män skall väljas, bör avfattas i närmare anslutning till
motsvarande bestämmelse i 2 kap. 7 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om
delning av jord på landet. Vidare torde bestämmelserna i 5 kap. 22 § och 7
kap. 18 § FBL böra jämkas för att klargöra utformningen av besvärsförfarandet.
Då kommunal myndighet icke längre är beslutande organ, kan det
ej bli fråga om s. k. kommunalbesvär.

Magistratens befattning med byggnadsväsendet i stad har upphävts genom
1959 års byggnadsstadga och dess befattning med fastighetsbildningen
försvinner genom nu föreslagna ändringar i FBL. Stadgandet i 29 kap.
1 § byggningabalken om magistratens befattning med husbyggnad i stad
innehåller i huvudsak endast en hänvisning till särskilda bestämmelser
utanför 1734 års lag. Vid tillkomsten av stadgandet anfördes såsom skäl för
att bestämmelser i detta ämne icke intogs i lagen, att det är fråga om förhållanden
som ofta måste ändras samt att det gäller frågor, som faller
under Kungl. Maj :ts ekonomiska lagstiftning. Stadgandet saknar alltså
självständig betydelse vid sidan om FBL och jag finner därför, att stadgandet
bör upphävas.

I övergångsbestämmelserna till ändringarna i FBL torde böra införas en
bestämmelse om fortsatt giltighet av föreskrift som magistrat med stöd
av 7 kap. 1 § FBL meddelat om tomtbokens innehåll.

Fastighetsbildning föranledd av ändrad administrativ indelning1
Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av fastighet vid ändring
i rikets indelning med mera har magistrat och kommunalborgmästare
vissa åligganden vid fastighetsbildning föranledd av ändrad administrativ
indelning. Underrättelse om delningsförrättning skall sålunda tillställas magistrat
eller kommunalborgmästare i stad och kommunalnämnd eller municipalnämnd
i samhälle eller socken, som beröres av förrättningen (5 §).

1 Förslag 15) i propositionen.

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Vidare skall i Stockholm överståthållarämbetet och i annan stad med
magistrat denna fullgöra vad enligt lagen eljest ankommer på ägodelningsdomare
eller ägodelningsrätt (22 §). I enlighet härmed skall talan mot
förrättning fullföljas till överståthållarämbetet eller magistrat (12 §), som
även eljest har att pröva fastställelse av förrättningen (13—15 §■§).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att vad i 5 § i 1930 års lag sägs om
de kommunala myndigheter, som skall underrättas om förrättningen, ändras
att avse kommunens styrelse. Den prövning av förrättningen, som nu
ankommer på magistrat, bör överflyttas till ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt
och undantaget begränsas till att avse Stockholm.

Under remissbehandlingen har domänstyrelsen och lantmäteristyrelsen
ifrågasatt, om icke undantaget för Stockholm bör upphävas.

Domstolskommittén

Domstolskommittén finner, att vad domänstyrelsen och lantmäteristyrelsen
anfört bör beaktas. Kommittén föreslår, med tillstyrkande av stadsdomstolsutredningens
förslag i övrigt, att prövning av förrättning enligt. 1930
års lag skall ankomma på ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt jämväl
i Stockholm och övriga städer, som nu har magistrat.

Departementschefen

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt domstolskommitténs förslag eller
lämnat detta utan erinran. Jag ansluter mig till förslaget.

Växel- och checkprotester1

Gällande bestämmelser

I växellagen den 13 maj 1932 (nr 130) stadgas att, om betalning för
växel ej erlägges på förfallodagen eller om växelbetalaren vägrar att godkänna
växel, växelinnehavaren har rätt att väcka återgångskrav mot överlåtare,
utställaren och andra växelgäldenärer (43 §). Vägran att godkänna
eller infria växel skall i allmänhet styrkas genom en av offentlig myndighet
upprättad handling (44 § första stycket). Protest för uteblivet godkännande
skall i regel upptagas inom tid som är fastställd för växelns uppvisande
till godkännande (44 § andra stycket). Protest för bristande betalning
skall i allmänhet upptagas en av de två närmaste söckendagarna efter
den dag då växeln är betalbar (44 § tredje stycket). Vidare skall protesten,
om annat ej överenskommits, upptagas mellan klockan 9 och 19

(89 §).

1 Förslag 16) och 17) 1 propositionen.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

I checklagen den 13 maj 1032 (nr 131) stadgas att, om check, som uppvisas
i rätt tid, ej infrias, innehavaren äger väcka återgångskrav mot överlåtare,
utställaren och andra checkgäldenärer. Den uteblivna betalningen
skall då styrkas, vilket kan ske bl. a. genom protest eller genom en av
trassatbanken å checken tecknad förklaring härom (40 §). Protest skall i
regel upptagas före uppvisningstidens utgång (41 §). Protesten skall, om
annat ej överenskommits, upptagas å tid då banken brukar hållas öppen
för allmänheten eller, å dag då banken ej hålles öppen, mellan klockan 9
och 19 (67 §).

Protest enligt växellagen och checklagen skall upptagas, i stad av där
anställd notarius publicus eller magistratsperson eller av särskild förrättningsman
och på landet av landsfiskalen i orten eller av notarius publicus
eller magistratsperson från närmaste stad eller av särskild förrättningsman.
Vidare äger landsfiskal upptaga protest i stad, där magistrat ej finnes, om
staden ligger inom landsfiskalens distrikt. Dessa bestämmelser återfinnes
i 88 § växellagen och 66 § checklagen, vilka är likalydande.

Stadsdomstolsut redningen

Stadsdomstolsutredningen uttalar i anslutning till förslag till ny stadga
för notarius publicus, att 88 § växellagen och 66 § checklagen bör ändras
i vad avser skyldighet för magistratsperson att upptaga protest samt att
det kan ifrågasättas, om ej i samband därmed hela protestförfarandet bör
förenklas och göras mera tidsenligt.

Domstolskommittén

Även domstolskommittén behandlar denna fråga i anslutning till förslag
till ny stadga för notarius publicus. Kommittén föreslår, att notarius publicus
alltjämt skall finnas i varje stad. Skyldigheten för magistratsperson
enligt 88 § växellagen och 66 § checklagen att upptaga protest bör upphöra.
Vidare bör med anledning av den förestående omorganisationen av
polis-, åklagar- och exekutionsväsendet den befattning med protester som
för närvarande ankommer på landsfiskal överflyttas till utmätningsmännen.

Remissyttranden

I allmänhet föranleder kommitténs förslag ej annat yttrande än att förslaget
tillstyrkes eller lämnas utan erinran.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län fäster uppmärksamheten på att
utmätningsmännen kommer att bli stationerade på ett fåtal orter och att
detta skulle kunna medföra en försämring ur servicesynpunkt. Länsstyrelsen
finner dock en sådan försämring kunna motverkas genom att sär -

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964 109

skilda förrättningsmän för upptagande av protest förordnas i erforderlig
utsträckning.

Landsfiskalen i Alvesta distrikt anser det ej tillräckligt att kronofogden
äger upptaga protest utan föreslår, att sådan behörighet skall tilläggas även
denne underställd personal, kronokommissarier och kronoassistenter.

Förslaget att utmätningsman skall äga upptaga protester avstyrkes i
några yttranden. Stadsfullmäktige i Boden anser således att, då notarius
publicus, biträdande notarius publicus och särskilda förrättningsmän är
behöriga att förrätta dessa protester, sådan behörighet icke behöver tillkomma
jämväl utmätningsmannen, som kommer att få stor arbetsbörda
i stora distrikt. Stockholms handels- och sjöfartsnämnd berör frågan, om
det i stad erfordras att protester upptages av annan än notarius publicus.
Nämnden erinrar om att innehavare av notarius publicusbefattning i stor
utsträckning kommer att vara beroende av den inkomst som han erhåller
genom växelprotester, vilken år 1962 i Stockholm uppgick till drygt två
tredjedelar av notarius publicus totala bruttoinkomster. Då särskild växelprotestförrättare
vid behov kan förordnas i stad, föreslår nämnden, att
stadgandet utformas så att utmätningsman icke blir behörig upptaga protest
i stad, där det alltid skall finnas notarius publicus. Liknande synpunkter
anföres av landsfiskalen i Olof ströms distrikt.

Departementschefen

Växel- och checkprotester skall upptagas av offentlig myndighet, vilket
överensstämmer med gällande konvention om gemensam växellag, konvention
för lösande av vissa lagkonflikter på växelrättens område, konvention
om gemensam checklag och konvention för lösande av vissa lagkonflikter
på checkrättens område.

Landsfiskals uppgift att vara protestförrättare på landet måste i samband
med omorganisationen av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet
överföras till annan befattningshavare, och i likhet med domstolskommittén
finner jag, att uppgiften bör ankomma på utmätningsman. Antalet kronofogdedistrikt
kommer att bli omkring 80 i hela riket och kronofogden
kan alltså icke personligen upptaga protester inom hela sitt distrikt. Jag avser
att senare i dag hemställa, att lagrådets yttrande skall inhämtas över förslag
till vissa ändringar i utsökningslagen. Därvid föreslås 4 § utsökningslagen
få sådan ändrad lydelse att kronofogde, enligt bestämmelser som
Kungl. Maj :t meddelar, skall äga rätt sätta annan befattningshavare i sitt
ställe såsom utmätningsman. Av den ändrade lydelsen av lagrummet får anses
följa, att denna delegationsrätt skall avse jämväl uppgifter som ankommer
på utmätningsman enligt författning vid sidan av utsökningslagen, såvida
annat ej uttryckligen framgår av författningen. Genom en föreskrift
om att protesterna upptages av utmätningsmannen i orten öppnas möjlighet

ilo

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1964

för Kungl. Maj :t att medge delegation av uppgiften såsom protestförrättare
till kronofogde underställd befattningshavare.

Ett kronofogdedistrikt kommer att omfatta både land och stad. Då utmätningsman
bör ha samma behörighet inom hela sitt distrikt, anser jag
att han skall äga upptaga protester även i stad som ingår i hans distrikt. I
varje stad avses emellertid alltjämt skola finnas notarius publicus. Liksom
för närvarande bör skyldigheten att upptaga protest i stad i första hand
åvila denne. Hans behörighet att upptaga protester utanför staden bör lämnas
oförändrad.

Behovet av protestförrättare utöver notarius publicus och utmätningsman
torde få tillgodoses genom att länsstyrelsen, om så erfordras, förordnar
särskild förrättningsman för stad eller land i enlighet med nu gällande
regler.

Ändringar i giftermålsbalken m. m.1
Gällande bestämmelser

Borgerlig vigselförrättare är i stad lagfaren ledamot av magistraten eller,
i stad där magistrat ej finnes, kommunalborgmästaren samt på landet
landsfiskalen eller, om Kungl. Maj :t för visst område det medgiver, av
länsstyrelsen särskilt förordnad vigselförrättare. Borgerlig vigselförrättares
behörighet och skyldighet att viga är begränsad till hans tjänstgöringsområde,
men skyldigheten är ej beroende av att någon av de trolovade har sitt
hemvist inom tjänstgöringsområdet. Beträffande landsfiskal, som är bosatt
i stad gäller dock, att han är behörig att förrätta vigsel jämväl inom staden
men att han är skyldig därtill, endast om någon av de trolovade har sitt
hemvist inom hans distrikt. Bestämmelserna återfinns i 4 kap. 5 § giftermålsbalken.

Under vissa förutsättningar skall bouppteckningsförrättare förordnas. I
giftermålsbalken stadgas att, om avskrift av bouppteckning ej inlämnats
till rätten inom tre månader från det boskillnadsdom meddelats, rätten eller
domaren skall förordna magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt
eller annan lämplig person att verkställa uppteckningen (9 kap. 9 § andra
stycket). Sådant förordnande skall under vissa förutsättningar meddelas
även i mål om boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad samt sedan
rätten dömt till hemskillnad eller äktenskapsskillnad (9 kap. 9 § tredje
stycket samt 11 kap. 20 och 23 §§). För äktenskap som ingåtts före den
1 januari 1921 finns liknande bestämmelser om bouppteckning i lagen den
1 juli 1898 (nr 64 s. 10) om boskillnad och lagen den 12 november 1915 (nr
426) om äktenskaps ingående och upplösning. Enligt boskillnadslagen skall
magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt eller annan lämplig person
1 Förslag 4), 9) och 11) i propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

förordnas till bouppteckningsförrättare (6 § och 8 § andra stycket) och enligt
1915 års lag skall magistratsperson, kronofogde, lansman, rättens betjänt
eller annan lämplig person förordnas (6 kap. 14 § andra stycket).

Om kommun beslutar, att inom kommunen skall utses medlare i aktenskapstvister,
eller om eljest behov av medlare visar sig föreligga, skall enligt
14 kap. 2 § giftermålsbalken på landet kommunalnämnden, i Stockholm
överståthållarämbetet och i annan stad magistraten eller, dar magistrat ej
finnes, kommunalborgmästaren utse medlare, minst en man och en kvinna.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att lagfaren domare i underrätt skall
vara borgerlig vigselförrättare såväl i stad som på landet. Utredningen förutsätter,
att landsfiskal alltjämt skall vara vigselförrättare och att särskilt
förordnad vigselförrättare skall kunna utses i samma ordning som för närvarande.
Vidare föreslår utredningen, att medlare skall utses av rätten samt
att om rättens sammansättning därvid skall gälla vad i rättegångsbalken
är i allmänhet föreskrivet om domförhet vid huvudförhandling i tvistemål.

Domstolskommittén

Domstolskommittén uttalar beträffande borgerlig vigselförrättare, att borgerlig
vigsel i stad med rådhusrätt förrättas av domare och att, även om
uppgiften såsom vigselförrättare huvudsakligen är av administrativ natur,
det icke finns tillräckliga skäl att överflytta denna uppgift till annan befattningshavare
i sådan stad. Principiella skäl synes då icke böra hindra,
att domare i häradsrätt erhåller samma uppgift. Såsom stadsdomstolsutredningen
uttalat, tillgodoses härigenom ett önskemål om lagkunnighet hos
vigselförrättare och vigselakten kan äga rum i lokal, som är lämplig med
hänsyn till aktens högtidlighet och värdighet. Behörighet att förrätta borgerlig
vigsel torde alltså böra tillkomma ordinarie domare i underrätt. Behörigheten
bör dock begränsas till den egna domkretsen. Finns flera ordinarie
domare i en domstol torde deras skyldighet att tjänstgöra som vigselförrättare
få bestämmas i administrativ väg. Efter omorganisationen av
polis- och åklagarverksamheten torde den uppgift som vigselförrättare,
vilken för närvarande åvilar landsfiskalerna, i stället få ankomma på polischeferna,
var inom sitt distrikt. De nya polisdistrikten kommer i allmänhet
att omfatta både stad och landsbygd. Polischefen kan alltså bil
behörig att viga även i stad.

Åtskilliga städer och större samhällen, anför kommittén vidare, kommer
emellertid likväl att sakna borgerlig vigselförrättare i orten, och for dessa
orter måste tillgången till borgerlig vigselförrättare tillgodoses på annat
sätt. Med hänsyn till de olika förhållanden som råder kan det emellertid

112 Knngl. Maj:ts proposition nr 163 dr 196i

icke författningsvägen angivas, vem som där bör vara borgerlig vigselförrättare.
Det synes böra liksom hittills ankomma på länsstyrelsen i länet
att avgöra, i vilken utsträckning särskild vigsel förr ättare erfordras eller
är önskvärd, samt att förordna sådan. Därvid kan befattningshavare i den
kommunala förvaltningen ifrågakomma. Det kan även visa sig lämpligt att
till vigselförrättare utse den som förordnats till notarius publicus. I städer,
där kommunalborgmästaren kvarstår på tidigare gällande reglemente, kan
denne utnyttjas för uppgiften. Något beslut av Kungl. Maj :t, att särskild
vigselförrättare skall utses, lärer ej vara erforderligt.

Borgerlig vigselförrättare bör, enligt kommitténs uppfattning, icke vara
skyldig att \iga annorstädes än på sitt ämbetsrum, en inskränkning i vigselskyldigheten
som i vart fall för städernas del överensstämmer med vad
som för närvarande tillämpas. Den nuvarande särbestämmelsen för visst
fall, att vigsel förrätt ares åliggande skall vara beroende av att någon av de
trolovade har sitt hemvist inom hans tjänstgöringsområde, kan utgå.

1 anslutning till giftermålsbalkens bestämmelser om bouppteckningsförrättare
uttalar kommittén att stadgandet att magistratsperson kan anlitas
för sådant uppdrag blir betydelselöst, sedan magistraten avvecklats. Omorganisationen
av åklagar- och polisväsendet medför, att ej heller stadgandet
att landsfiskal skall vara bouppteckningsförrättare kan bibehållas.
Bestämmelserna om magistratsperson och landsfiskal bör därför utgå ur
lagrummen. Det torde icke finnas anledning att särskilt angiva rättens betjänt
såsom bouppteckningsförrättare, utan lagrummen bör ändras att avse
lämplig person över huvud taget.

Om medlare i äktenskapst vister anmärker kommittén, att medlingen har
en betydelsefull uppgift att fylla och bl. a. är en förutsättning för att rätten,
när makarna är ense, skall kunna döma till hemskillnad utan att bevisning
om söndring förebringas. Det är därför av särskild betydelse, att
personer som är lämpliga för uppgiften utses till medlare. Förutsättningarna
för ett lämpligt personval får anses vara större, om medlare utses av rätten
än om detta ankommer på kommunal myndighet. I likhet med stadsdomstolsutredningen
finner domstolskommittén därför, att medlare enligt
14 kap. 2 g giftermålsbalken bör utses av rätten och att enhetliga bestämmelser
bör gälla för stad och landsbygd.

Vidare påpekar kommittén, att medlare enligt 14 kap. 1 § giftermålsbalken
utses på landet av häradshövdingen och i stad av rättens ordförande.
Detta medlingsuppdrag är emellertid såtillvida begränsat att det avser endast
de i beslutet angivna makarna. Innan beslutet meddelas, torde makarna
i allmänhet beredas tillfälle att yttra sig i frågan om vem som skall
erhålla uppdraget. Medlare som utses enligt 14 kap. 2 § giftermålsbalken skall
under en längre tid medla mellan ett obestämt antal makar, som ej har någon
möjlighet att påverka valet av medlare. Det synes lämpligt att, då medlare
utses enligt sistnämnda lagrum, rätten har den av stadsdomstolsutred -

113

Kungl. \laj: is proposition nr 163 år 1964

ningen föreslagna sammansättningen. Enär lagen om handläggning av domstolsärenden
icke lärer vara tillämplig på ifrågavarande ärenden, har domstolskommittén
i förslaget till rådhusrättsstadga intagit den bestämmelsen
att rådhusrätt vid behandling av dessa ärenden skall ha den sammansättning
som i rättegångsbalken är i allmänhet föreskriven för huvudförhandling
i tvistemål.

Remissyttranden

Delade meningar råder om domstolskommitténs förslag angående borgerliga
vigselförrättare.

Socialstyrelsen uttalar mera allmänt, att förslaget med ordinarie domare i
underrätt som behörig vigselförrättare icke skapar tillräckliga möjligheter
att erhålla borgerlig vigsel under högtidliga former, eftersom domare icke
torde bli skyldig att förrätta vigsel annat än på tjänstetid. Möjligheten att
på helgdagar och annan fritid få borgerlig vigsel med domare som vigselförrättare
samt att få utnyttja tingslokalen torde därför enligt styrelsens mening
bli mycket begränsad. Åtskilliga trolovade kommer att bli hänvisade
till vigsel inför polismyndighet eller — i undantagsfall — av särskilt förordnad
vigselförrättare. Styrelsen anser det vara angeläget att möjlighet att
erhålla borgerlig vigsel under högtidliga former kan utan större begränsningar
erbjudas alla som önskar en sådan förrättning.

Kommitténs förslag att domare i underrätt skall vara vigselförrättare avstvrkes
av rådhusrätten i Uppsala, magistraten i Karlskrona, stadsfullmäktige
i Boden och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare. Därvid åberopar
magistraten i Karlskrona, att denna uppgift är av administrativ natur
och främmande för domarverksamheten. Rådhusrätten i Uppsala anför,
att den lagkunnighet som en vigselförrättare behöver är minimal och att
lämpliga lokaler finns även hos administrativa tjänstemän. Stadsfullmäktige
i Boden och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare erinrar om att kommittén
intagit den principiella ståndpunkten, att dömande och administrativa
uppgifter noga skall åtskiljas så att domare icke handlägger administrativa
uppgifter samt att ordinarie domare endast skall handlägga kvalificerade
domaruppgifter. Förrättande av borgerlig vigsel är en administrativ
uppgift. Stadsfullmäktige i Boden framhåller vidare, att vissa präster
i frikyrkoförsamlingar har förordnats att förrätta vigsel och att någon
större juridisk erfarenhet och kunskap icke torde erfordras. Stadsfullmäktige
fortsätter:

De ordinarie domarna och övriga jurister i domstolarna har en mycket
stor arbetsbörda och om principen med stora domkretsar i framtiden genomföres,
kommer domare att finnas stationerade på endast cirka 93 platser.
Förslaget att endast ordinarie domare skal) vara vigselförrättare får den
egendomliga konsekvensen att t. f. tingsdoinare, tingssekreterare, hovrättsfiskal
eller notarie, som är tillförordnad domhavande, icke skulle erhålla

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

rätt att förrätta vigsel. En dylik situation kan ofta inträffa under semestrarna
eller då de ordinarie domarna är upptagna av tingsförhandlingar på
kansliorten eller på andra tingsställen utanför kansliorten.

Frågan huruvida vigselbehörigheten bör inskränkas till ordinarie domare,
beröres även av familjerättskommittén. Denna förordar att behörigheten
som borgerlig vigselförrättare tillägges lagfaren domare i underrätt.
Med tanke på sjukdom, semester och annan ledighet, som kan infalla samtidigt
för flera befattningshavare, synes det kommittén mindre lämpligt att
begränsa behörigheten till ordinarie befattningshavare. Vidare bör man icke
i lagtexten inskränka behörigheten att avse endast tjänstgöringsområde,
bl. a. därför att ämbetslokalen kan vara belägen utanför domkretsen. Närmare
bestämmelser som erfordras för tillämpningen bör enligt kommitténs
uppfattning utfärdas i administrativ ordning. Rådhusrätten i Uppsala, som
i princip avstyrkt förslaget i denna del, hemställer, att vigselbehörigheten i
vart fall icke skall begränsas till ordinarie domare.

Förslaget att polischefen skall övertaga landsfiskalens nuvarande uppgift
att förrätta vigsel avstyrkes av överståthållarämbetet, stadsfullmäktige i
Boden, familjerättskommittén, polisberedningen, Föreningen Sveriges stadsfiskaler,
Föreningen Sveriges kommunalborgmästare och landsfiskalen i
Alvesta distrikt medan tveksamhet till förslaget uttalas av länsstyrelsen i
Jämtlands län, poliskammaren i Stockholm samt Föreningen Sveriges polismästare.

Polisberedningen anser, att det i och för sig icke är någon lycklig ordning
att borgerlig vigsel förrättas av polisiär befattningshavare på grund av
dennes tjänst inom polisen. För den händelse ordinarie domare i underrätt
i enlighet med domstolskominitténs förslag blir generellt skyldiga att förrätta
borgerlig vigsel från och med den 1 januari 1965, finner beredningen
det kunna ifrågasättas, om polischefen generellt sett behöver ha samma
skyldighet. Det torde då vara tillfyllest att länsstyrelsen kan meddela förordnande
för särskild vigselförrättare, till vilket förordnande polischef
självfallet kan ifrågakomma. Om magistraterna och kommunalborgmästarinstitutionen
avvecklas samtidigt med att polisväsendet förstatligas, förordar
beredningen i första hand att vigselskyldigheten ålägges domare i underrätt
och av länsstyrelsen förordnad person. I andra hand bör endast den
ändringen vidtages i nuvarande regler att behörigheten för landsfiskalenpolischefen
att förrätta vigsel upphäves. Som en sista möjlighet anger beredningen
att landsfiskalens vigselrätt överföres till polischefen.

Familjerättskommittén påpekar att, med hänsyn till det jämförelsevis
ringa antal polisdistrikt som skall finnas efter den tilltänkta omorganisationen
av polis- och åklagarväsendet, så mycket icke torde stå att vinna med
en ordning, varigenom polischefen blir borgerlig vigselförrättare. Därjämte
utgår kommittén från att många polischefer kommer att finnas på samma
orter som domarkanslierna.

1:15

Kungl. Maj :ts proposition nr 163 år 196b

Stadsfullmäktige i Boden och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare
anmärker, att förrättande av vigsel icke är av polisiär natur. Det har visat sig
att allmänheten drar sig för att gå till ett polishus för att viga sig.

Poliskammaren i Stockholm och Föreningen Sveriges polismästare ifrågasätter,
om något praktiskt behov föreligger av att polischefen skall kunna
förrätta borgerlig vigsel. Funktionen som vigselförrättare kan visserligen ses
som ett led i polisens sociala verksamhet och kan främja ett gott förhållande
mellan polisen och allmänheten. Mot förslaget kan emellertid åberopas,
att uppgiften torde vara så artskild från vad som för allmänheten framstår
som polisens arbetsuppgifter att det för folkmeningen måste kännas främmande
att vända sig till polisen i sådan angelägenhet.

Såsom förut nämnts uttalar polisberedningen, att polischefen, om generell
vigselskyldighet ej ålägges denne, bör kunna ifrågakomma till förordnande
som vigselförrättare. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser
förordnande såsom vigselförrättare böra meddelas vederbörande notarius
publicus. Rådhusrätten i Uppsala, som avstyrkt förslaget att domare
skall förrätta borgerlig vigsel, nämner överförmyndare, notarius publicus,
kommunal chefstjänsteman och tjänsteman hos länsstyrelsen som lämpliga
vigselförrättare. Stadsfullmäktige i Boden och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare,
som uttalat att varken domare eller polischef bör vara
vigselförrättare, finner att nuvarande kommunalborgmästare bör ha sådan
behörighet till dess de avgår med pension. Drätselkammaren i Kungälv,
som icke haft något att erinra mot förslaget, framhåller att befattningshavare
inom den kommunala förvaltningen i första hand torde böra utses
till vigselförrättare.

För att man skall kunna tillgodose önskemålet om att vigseln skall förläggas
till lämplig lokal föreslår socialstyrelsen, att tingslokalerna skall få
utnyttjas även av andra behöriga vigselförrättare än domare.

Den av domstolskommittén föreslagna bestämmelsen att borgerlig vigselförrättare
icke skall vara skyldig att förrätta vigsel utanför sin ämbetslokal
anser familjerättskommittén lämpligen böra upptagas i de administrativa
föreskrifter som blir erforderliga. Stadsfullmäktige i Sundsvall
förutsätter, att bestämmelsen skall tolkas så att vigsel kan äga rum i den
lokal inom domstolsbyggnaden — eventuellt i särskilt vigselrum — som
är mest lämplig med hänsyn till vigselaktens högtidlighet och värdighet.

Stadsfullmäktige i Boden förklarar, att det kan vara mycket lämpligt att
vigselförrättare är skyldig alt viga utanför sin tjänstelokal i sådana fall då
någon av kontrahenterna, t. ex. på grund av sjukdom, är förhindrad infinna
sig hos vigselförrättaren.

Kommitténs förslag att vigselförrättares åliggande att viga icke i något
fall skall vara beroende av att någon av de trolovade har sitt hemvist
inom tjänstgöringsoinrådet bemötes av Föreningen Sveriges häradshövdingar,
som anför:

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196k

Förslaget skulle innebära, att trolovade, som ieke hade någon anknytning
till domkretsen, dock skulle kuuna påfordra vigsel av domare inom
denna. Risk uppstår då, att viss eller vissa domare kan bli överhopade
med vigslar, t. ex. i orter, som på grund av naturskönhet eller andra skäl
lämpar sig som vigsel- eller smekmånadsplats. Det kan också hända, att
domarens personlighet eller popularitet kan spela in. Föreningen anser avanförda
skäl, att en viss begränsning i detta avseende bör göras. Kravet
på hemvist skulle emellertid medföra skyldighet att uppvisa mantalsskrivningsbevis.
Det bör räcka med, att den ena av de trolovade är kyrkobokförd
inom domkretsen, vilket ändå framgår av lysningsbeviset. Föreningen
föreslår alltså den begränsningen i plikten att förrätta vigsel, att någon
av de trolovade skall ha sitt hemvist eller vara kvrkobokförd inom domkretsen.

Domstolskommitténs förslag angående bouppteckningsförrättare tillstyr -kes eller lämnas utan erinran i samtliga remissyttranden.

Kommitténs förslag rörande medlare i äktenskapstvister godtages avpraktiskt
taget samtliga remissinstanser. Familjeråttskommittén upplyser,
att förslaget går i samma riktning som kommittén tänkt sig att föreslå.
Socialstyrelsen förutsätter, då styrelsen tillstyrker förslaget, att de kommunala
myndigheterna skall få avgiva förslag till medlare.

Förslag att medlare skall utses av kommunens styrelse framföres av kommunalnämnden
i Gällivare kommun. Nämnden kan icke inse, att det finns
några egentliga olägenheter med nuvarande system för landskommunerna
under förutsättning att en instruktion för verksamheten upprättas, och hemställer
därför att medlare skall få utses av kommunens styrelse.

Departementschefen

Under mer än femtio år har domare i rådhusrätt — i egenskap av magistratsledamot
— varit borgerlig vigselförrättare och det finns enligt min
mening ej anledning att nu överflytta denna uppgift på annan befattningshavare
i stad med rådhusrätt. Genom att låta domare i underrätt förrätta
vigsel även på landsbygden beredes de flesta trolovade möjlighet att få borgerlig
vigsel under högtidliga former. Jag ansluter mig därför till principen
att domare i underrätt skall vara borgerlig vigselförrättare.

Förslaget att behörigheten skall helt begränsas till ordinarie domare finner
jag mindre lämpligt. Utöver de ordinarie domarna bör behörigheten dock
tillkomma endast den som är förordnad att uppehålla en ordinarie domartjänst.
Såsom behörig att förrätta borgerlig vigsel torde i lagtexten kunna
angivas lagfaren domare i allmän underrätt, vilket enligt rättegångsbalken
kommer att avse häradshövding och tingsdomare i häradsrätt samt borgmästare,
rådman och assessor i rådhusrätt. Anmärkas bör att enligt förslag
till lag om ändring i rättegångsbalken, vilket enligt Kungl. Maj:ts beslut
denna dag remitterats till lagrådet för granskning, skall assessorstjänsterna
utgå ur rådhusrättsorganisationen. Vem av flera lagfarna domare i en

117

Kungi. Maj.ts proposition nr 163 år 196 i

underrätt som skall förrätta vigsel liksom frågan om omfattningen av domares
skyldighet att förrätta vigsel får bestämmas i administrativ ordning.

Mot förslaget att även polischefen skall vara vigselförrättare har framförts
erinringar i flera remissyttranden. Polischefen torde ofta komma
att vara stationerad på samma ort som underrättens kansli. Antalet orter,
där borgerlig vigsel kan erhållas, kommer alltså ej att öka i nämnvärd utsträckning,
om polischefen blir vigselförrättare. Med beaktande också av
övriga vid remissbehandlingen gjorda invändningar mot förslaget vilt jag
därför förorda, att polischef ej upptages såsom vigselförrättare i lagtexten.

Jag delar kommitténs uppfattning, att länsstyrelsen skall kunna förordna
särskild vigselförrättare utan medgivande av Kungl. Maj:t. Det är
angeläget, att länsstyrelserna utnyttjar denna möjlighet, så att borgerlig
vigselförrättare finns på de orter där behov av sådan vigselförrättare föreligger.

Domstolskommitténs förslag beträffande bouppteckningsförrättare enligt
giftermålsbalken kan jag godtaga. Motsvarande ändringar torde få göras i
1898 års lag om boskillnad och i lagen om äktenskaps ingående och upplösning.

Medlare i äktenskapstvister bör på de av kommittén anförda skälen utses
av rätten. Det torde kunna förväntas, att vederbörande kommun beredes
tillfälle att avgiva förslag till medlare, när fråga icke är enbart om att
förlänga gällande förordnande. Närmare föreskrifter, som kan bli erforderliga,
torde få utfärdas i administrativ ordning.

Ändringar i vattenlagen1

Gällande bestämmelser

I vattenlagen stadgas, att ett exemplar av handlingarna i ansökningsmål,
intill dess den väckta frågan blivit slutligen prövad, skall finnas tillgänglig
för dem, som önskar taga del därav, på viss för parterna välbelägen plats hos
tjänsteman, kommunal befattningshavare eller pålitlig enskild person (It
kap. 32 §). Vidare stadgas, att ordförande i kommunalnämnd eller kommunalstämma,
municipalnämnd eller municipalstämma, domhavande, landsfiskal
eller ordförande i magistrat ej utan giltigt skäl må undandraga sig
uppdrag att hålla handlingarna tillgängliga, om företaget i fråga berör den
kommun eller det municipalsamhälle han tillhör eller den domsaga, det distrikt
eller eljest det område, som hans tjänst omfattar (14 kap. 7 §).

Expedition i ansökningsmål skall mot postförskott sändas till part som
är skyldig lösa densamma eller, om flera parter är gemensamt lösenskyldiga,
till den av dem som de i sådant avseende må ha uppgivit. Om postförskottet
ej utlöses, må postavgiften uttagas i den för expeditionslösen

Förslag 13) i propositionen.

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

stadgade ordningen (11 kap. 74 § första stycket). Motsvarande skall gälla
också om andra handlingar, som part äger utfå från vattendomstol (11 kap.
74 § andra stycket). Om part avsagt sig rätten att få handlingarna på nu
angivet sätt eller begärt att handling i stället skall översändas till hans
ombud, skall detta iakttagas (11 kap. 74 § tredje stycket).

Departementschefen

I stället för vad som nu stadgas i 14 kap. 7 § vattenlagen om ordförande
i magistrat och om landsfiskal torde i fortsättningen skyldigheten
att åtaga sig uppdrag att vara aktförvarare böra åligga borgmästare och
polischef. I redaktionellt hänseende torde den ändringen få ske att kommunalstämma
och municipalstämma utbytes mot kommunalfullmäktige och
municipalfullmäktige. Domhavande bör ersättas med häradshövding.

I statsverkspropositionen den 3 januari 1964 (bil. 4) har föreslagits att
kommissionärsväsendet vid de allmänna domstolarna skall avvecklas från
och med den 1 januari 1965. I anslutning härtill föreslås nu att 11 kap.
74 § första och andra styckena vattenlagen upphäves. Vad i tredje stycket
samma paragraf stadgas om rätt för part att få handlingar på annat sätt,
torde gälla utan särskild föreskrift därom i vattenlagen, varför även denna
bestämmelse kan upphävas.

Ändringar i lotteriförordningen1
Gällande bestämmelser

Enligt lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) får lotteri om penningar
eller penningars värde i vissa fall anordnas efter anmälan hos
polismyndigheten (2 § och 3 § a)) eller tillstånd av polismyndigheten, i
Stockholm av överståthållarämbetet (3 § b)). I övriga fall fordras tillstånd
av Kungl. Maj :t (1 §) eller av länsstyrelsen (3 § c)). Med polismyndighet
förstås därvid för stad, där poliskammare finnes, denna, för
övriga städer magistrat eller kommunalborgmästare och för landet polischefen
i orten (9 §). Då tillstånd till lotteri lämnas, skall meddelas bl. a.
de ordningsföreskrifter vartill omständigheterna ger anledning (4 §).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att magistrats och kommunalborgmästares
befattning med lotterier skall överflyttas till den lokala polismyndigheten
samt att 9 § lotteriförordningen därför upphäves.

1 Förslag 18) i propositionen.

Kungl. Maj :ts proposition nr 163 år 196A

119

Domstoisk ommittén

Domstolskommittén anser det böra beaktas, att tillstånd till mera omfattande
lotterier meddelas av statlig myndighet, Kungl. Maj :t eller länsstyrelse.
Den myndighet som meddelar tillstånd eller mottager anmälan äger
utfärda vissa ordningsföreskrifter. På landet och i vissa städer fullgör polismyndigheten
redan nu de uppgifter som i andra städer ankommer på
magistrat eller kommunalborgmästare. Kommittén finner därför i likhet med
stadsdomstolsutredningen, att magistrats och kommunalborgmästares befattning
med lotterier bör överflyttas till lokal polismyndighet, och föreslår,
att 9 § lotteriförordningen upphäves.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av
praktiskt taget samtliga remissinstanser.

Det kommunala intresset i ärendena betonas i några yttranden. Således
framhåller drätselkammaren i Kungälv, att kommunen upplåter mark
för lottförsälj ningen och därför har intresse i tillståndsfrågan, samt stadsfullmäktige
i Sundsvall, att det är stor konkurrens om lotteritillstånden
och att tillståndsgivningen innebär en form av bidragsgivning till ungdomsoch
annan liknande ideell verksamhet. Det ifrågasättes därför, om icke
tillståndsgivningen bör omhänderhas av något kommunalt organ. Drätselkammaren
i Karlskrona erinrar om att lotteriverksamheten på senare år
fått en avsevärd omfattning, varför en del svårigheter uppstått att avgöra,
i vilken ordning sökta tillstånd skall beviljas. Enligt drätselkammarens
uppfattning skulle ett kommunalt inflytande på dessa frågor vara lämpligt.

Klart avstyrkande uttalande göres av Föreningen Sveriges kommunalborgmästare,
som anser att kommunalborgmästaren, där sådan finnes
efter den 31 december 1964, bör handha tillståndsgivningen. Föreningen
framhåller, att de lokala lotterierna spelar mycket stor roll för alla dem
som på ett eller annat sätt är engagerade i ideell verksamhet. I vissa städer
regleras lotteritillstånden på så sätt att försäljning på allmän plats tilllåtes
endast i någon eller några särskilda, av staden tillhandahållna kiosker.
För en rättvis behandling av de lokala lotteriärendena fordras därför, enligt
föreningens uppfattning, ett intimt samspel mellan sökanden, staden
såsom ägare av allmän mark samt tillståndsmyndigheten. Liknande uppfattning
har stadsfullmäktige i Boden, som anser att ärendena icke bör
överflyttas till polischefen, förrän den ordinarie kommunalborgmästaren
avgår med pension. Fullmäktige åberopar därvid, att det visat sig lämpligt
att till stånd särendena handlägges av den som är notarius publicus
och i sådan egenskap skyldig att förrätta lolteridragningar.

Poliskammaren i Stockholm ifrågasätter, om icke polismyndigheten i

120

Kungl. Maj:Is proposition nr 163 år 1961

Stockholm bör få befogenhet att medgiva tillstånd enligt 3 § b) lotteriförordningen.
Poliskammaren åberopar till stöd härför de aktuella strävandena
att skapa största möjliga enhetlighet i fråga om polisens arbetsuppgifter.

Departementschefen

Domstolskommitfténs förslag har godtagits av nästan alla remissinstanser.
Lottförsäljningen sker i stor utsträckning från allmän plats och jag har
förut föreslagit sådan ändring i allmänna ordningsstadgan att polismyndigheten,
i Stockholm överståthållarämbetet, skall ge tillstånd till att allmän
plats användes för försäljningsändamål. Det nuvarande sambandet
mellan sådan upplåtelse av allmän plats och ifrågavarande lotteritillstånd
bör bibehållas. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag.

Vidare föreslås, efter samråd med chefen för handelsdepartementet, vissa
ändringar i förordningen, vilka föranledes av brottsbalken. Ändringarna
överensstämmer med dem som genomförts i andra författningar (jfr prop.
1964:10).

Gåvoskattedeklarationer1

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt
är länsstyrelsen beskattningsmyndighet i fråga om gåvoskatt (44 §).
Sådan skatt fastställes på grundval av deklaration och det åligger magistrat
i annan stad än residensstad samt kommunalborgmästare och landsfiskal
att på begäran taga emot och till länsstyrelsen överlämna deklaration som
skall inges dit (46 § tredje stycket).

Departementschefen

Något praktiskt behov synes numera icke finnas att ålägga annan myndighet
än beskattningsmyndigheten att taga emot gåvoskattedeklarationer.
Jag föreslår därför, att 46 § tredje stycket utgår ur arvsskatteförordningen.

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter2
Gällande bestämmelser

Förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter stadgar skyldighet för utlänning
och i utlandet bosatt svensk undersåte att utgiva särskild bevillningsavgift
för vissa offentliga föreställningar (4 § 1, 2 och 11 mom.). Ansökan om

1 Förslag 19) i propositionen.

2 Förslag 10) i propositionen.

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

tillstånd till sådan föreställning göres enligt föreskrifter som Kungl. Maj :t
utfärdar (4 § 4 mom.). Då ansökningen bifalles, skall tillståndsmyndigheten
i allmänhet fastställa bevillningsavgiftens belopp (4 § 5 mom.
första stycket) och uppbära avgiften (4 § 9 mom. andra stycket). I vissa
sällan förekommande fall, då bevillningsavgiftens storlek är beroende av
inkomsten från föreställningen, bestämmer tillståndsmyndigheten enligt
vilka grunder avgiften skall utgå (4 § 5 mom. första stycket) samt fastställes
och uppbäres avgiften inom viss kortare tid efter föreställningen
(4 § 9 mom. sista stycket). I sådant fall skall säkerhet för bevillningsavgiften
ställas hos tillståndsmyndigheten (4 § 9 mom. första och andra
styckena). Bevillningsavgift som ej erlägges i förskott skall inbetalas på
landet till landsfiskalen, i stad utan magistrat till landsfiskalen eller, om
i staden finns stadsfogde, till denne samt i annan stad till den myndighet
som utfärdat tillståndsbeviset (4 § 9 mom. tredje stycket). Influten bevillningsavgift
delas lika mellan staten och den kommun, där föreställningen
givits (4 § 12 mom.), och utgår i stället för den vanliga inkomstskatten.
Som ett led i kontrollen över bevillningsavgiftens erläggande skall efter
varje månads utgång i stad stadsfiskalen eller annan vederbörande tjänsteman
lämna länsstyrelsen skriftlig uppgift å de föreställningar, för vilka
bevillningsavgift skolat utgå, och å ställen där dessa givits (4 § 13 mom.).

Närmare föreskrifter om tillämpningen av förordningen finns i kungörelsen
den 31 december 1913 (nr 380) angående rätt för utlänning och
i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning
m. m. eller att därvid medverka. Ansökan om tillstånd att anordna
eller medverka vid offentlig föreställning prövas i stad med poliskammare
eller polismästare av denna myndighet, i annan stad med magistrat
av denna samt på landet och i stad utan magistrat av länsstyrelsen (1 §
mom. 1 och 2 §). Sådant tillstånd erfordras icke för i riket bosatt utlänning
som hos nämnda myndighet i den ort där han är bosatt ställt vederhäftig
borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten och kommunen
under tre år (1 § mom. 1). Innan föreställning får givas, skall anmälan
göras i stad med poliskammare eller polismästare hos denna myndighet,
i annan stad hos magistraten eller kommunalborgmästaren samt på landet
hos polischefen (4 § första stycket).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsu t redningen föreslår, att tillståndsärenden i stad utan poliskammare
eller polismästare överflyttas från magistrat och länsstyrelse till
polischefen samt att anmälan om föreställningen sker hos polismyndigheten.

Under remissbehandlingen bär framhållits bl. a. bestämmelsernas betydelse
för utlänningskontrollen.

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196h

Domstoisk ommittén

Domstolskommittén anser, att vid val av myndighet, till vilken tillståndsärendena
kan överflyttas, de fiskaliska intressena träder i förgrunden. Till
förmån för länsstyrelsen som tillståndsmyndighet talar enligt kommitténs
mening det förhållandet, att länsstyrelserna redan handlägger ärenden av
denna beskaffenhet i vissa fall och har stor erfarenhet vad angår prövning
av säkerhet som skall ställas i olika sammanhang. Bestämmelserna, som är
av relativt invecklad natur, torde ej tillämpas särskilt ofta i större delar av
riket. Om länsstyrelsen övertager tillståndsprövningen, vinnes den fördelen
att tillstånd kan meddelas för mer än en ort på samma ansökan samt att
reglerna blir enhetliga för stad och land. Vid länsstyrelsens handläggning
kan kontrolleras, om vederbörande har behörigt vistelse- och arbetstillstånd.
Kommittén föreslår därför, att tillståndsgivningen skall omhänderhavas
av länsstyrelsen för både stad och land. Anmälan om föreställning
föreslås skola ske hos polismyndigheten.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag tillstvrkes eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser.

Poliskammaren i Malmö avstyrker förslaget och finner, att tillståndsgivningen
bör omhänderhas av polismyndigheten. Poliskammaren åberopar, att
länen, sedan polisväsendet förstatligats, kommer att bestå av genomsnittligen
tre eller fyra polisdistrikt, vilket medför att tillfredsställande enhetlighet
i bedömningen av ärendena kan uppnås. Vidare anser länsstyrelsen
det ur kontroll- och övervakningssynpunkt mest praktiskt och tillförlitligt
att den myndighet som enligt allmänna ordningsstadgan beviljar tillstånd till
föreställningen som sådan även medger att utlänning får anordna föreställningen
eller medverka vid denna. Sistnämnda synpunkt anföres jämväl av
polisberedningen till stöd för att tillståndsgivningen bör omhänderliavas av
polismyndigheten.

Statens ntlänningskommission finner likaså skäl tala för att tillståndsgivningen
anförtros polismyndigheten, eftersom tillståndsmyndigheten— innan
tillstånd meddelas — skall konstatera att utlänningen har rätt att vistas
i riket och här utöva verksamhet. Därest emellertid de fiskaliska intressena
skall tillmätas avgörande betydelse, vill kommissionen icke motsätta
sig att prövningen av dessa ärenden lägges på länsstyrelsen.

Departementschefen

I betänkande angående internationella skattefrågor (SOU 1962:59) har
dubbelbeskattningssakkunniga framlagt förslag om införande av bl. a. en
ny form för beskattning av här i riket tillfälligt arbetande utlänningar,

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

varigenom bevillningsavgiftsförordningen skulle kunna upphävas. De
sakkunnigas förslag, som varit föremål för remissbehandling, torde i nu
berörda delar komma att kräva ytterligare överväganden inom finansdepartementet,
innan slutlig ställning kan tagas till förslaget.

Enligt min uppfattning talar övervägande skäl för att uttagandet av
bevillningsavgift och den därmed sammanhängande tillståndsgivningen i
samtliga fall skall ligga hos länsstyrelsen. Genom en sådan ordning kan
en såvitt möjligt enhetlig bedömning av dessa frågor påräknas. Med hänsyn
till den stora erfarenhet av beskattningsfrågor som är företrädd hos
länsstyrelserna är dessa också mest kvalificerade för uppgiften.

Jag ansluter mig därför till domstolskommitténs uttalanden och föreslår
sådan ändring i 4 § 9 mom. 1908 års bevillningsavgiftsförordning, att länsstyrelsen
kan vara tillståndsmyndighet i hela riket. Vidare förordar jag, att
<let skall åligga polismyndigheten att lämna länsstyrelsen uppgift om föreställning,
för vilken bevillningsavgift skolat utgå. Av förslaget föranledda
ändringar i 1913 års kungörelse avses skola anmälas i senare sammanhang
av chefen för inrikesdepartementet.

Ändring i uppbördsförordningen1
Gällande bestämmelser

I uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) är begreppen stad
och land bestämda med hänsyn till bl. a. om staden har magistrat. Till
landet räknas sålunda jämväl stad utan magistrat och stad med magistrat
som enligt förordnande av Kungl. Maj:t tillhör fögderi, medan till stad
räknas stad med magistrat som ej tillhör fögderi.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att det avgörande kriteriet för stads
hänförande i uppbördsförordningens mening till land eller stad skall vara,
huruvida staden enligt Kungl. Maj :ts beslut tillhör fögderi.

Domstolskommittén

Domstolskommittén delar stadsdomstolsutredningens uppfattning och
framlägger i enlighet härmed förslag till ändring av 2 § 2 mom. uppbördsförordningen.

Departementschefen

Domstolskommitténs förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av samtliga remissinstanser. I samband med vissa kommunsammanslagningar
kan det visa sig lämpligt att häradsskrivarcn alltjämt får vara lokal

1 Förslag 22) 1 propositionen.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

skattemyndighet i den del av kommunen som tidigare tillhört fögderi, medan
kronokamreraren är lokal skattemyndighet i den del av den nybildade
kommunen som tidigare ingått i stad med egen uppbördsförvaltning. Stadgandet
bör utformas i enlighet härmed.

Vidare föreslås, efter samråd med chefen för finansdepartementet, dels i
anslutning till 25 kap. 1 § brottsbalken att bötesmaximum i 80 § 2 mom.
uppbördsförordningen höjes till 500 kronor, dels att hänvisningen till strafflagen
i 82 § samma förordning ändras att avse brottsbalken.

Tillsyn över hotell- och pensionatrörelse1
Gällande bestämmelser

Enligt stadgan den 8 juni 1917 (nr 474) angående hotell- och pensionatrörelse
får sådan rörelse i annat än mindre omfattning drivas endast
efter särskilt tillstånd (§ 2). Sådant tillstånd meddelas av tillsynsmyndigheten,
som i Stockholm är poliskammaren, i övriga städer med
minst 20 000 invånare magistraten eller kommunalborgmästaren samt i
de mindre städerna och på landet länsstyrelsen (§ 47). Drives rörelsen av
juridisk person, skall tillståndet sökas av och meddelas för föreståndaren
för rörelsen (§3). Tillståndsprövningen omfattar beskaffenheten från sanitär
synpunkt och brandskyddssynpunkt av de lokaler i vilka rörelsen
skall bedrivas samt sökandens lämplighet att inneha eller förestå rörelsen
(§ 2 mom. 1 c) och d) samt §§ 6—33). Tillsynsmyndigheten äger skilja
olämplig innehavare eller föreståndare från rörelsen och kan vid vite förbjuda
utövande av sådan mindre rörelse för vilken ej kräves särskilt tillstånd
(§ 46). Med avseende å kontrollen över brandskyddsanordningar har
tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter i olika hänseenden om byggnadskonstruktion,
inredning, alarmanordningar och säkerhetsåtgärder i
övrigt. I fråga om resandekontrollen har tillsynsmyndigheten att utfärda
föreskrifter angående den omfattning i vilken innehavare eller föreståndare
för hotell eller pensionat skall anmäla resande från de nordiska länderna
(§ 35). Inom hotell och pensionat skall föras särskild liggare över sotningar
och besiktningar, vilken liggare en gång årligen skall uppvisas för tillsynsmyndigheten
(§ 31).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att § 47 stadgan ändras så att vad där
sägs om magistraten i stad med minst 20 000 invånare i stället avser polismyndigheten.
Även i dessa städer bör det emellertid ankomma på länsstyrelsen
att pröva ärenden om återkallelse av tillstånd och om förbud att driva
hotell- eller pensionatrörelse av sådan mindre omfattning att tillstånd ej erfordras.

1 Förslag 25) 1 propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

125

Domstolskommittén

Domstolskommittén erinrar om att länsstyrelsen tidigare prövat dessa
tillståndsärenden för såväl stad som land och anser att valet nu bör ske
mellan att låta polischefen handlägga ärendena såväl i stad — oberoende
av storlek — som på landsbygden och att överföra magistratens och kommunalborgmästarens
nuvarande befattning med ärendena till länsstyrelsen.
Kommittén finner fördelarna med en decentraliserad handläggning hos polischefen
vara stora och anser, att tillräckliga skäl icke föreligger att undantaga
återkallelse av meddelade tillstånd från polischefens beslutsområde.
Kommittén föreslår, att § 2 mom. 1 andra stycket stadgan ändras så att
tillstånd skall sökas hos lokal polismyndighet i den ort där rörelsen är
avsedd att utövas. Kommittén föreslår vidare åtskilliga följdändringar i
andra paragrafer i stadgan.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av de
flesta remissinstanser.

Tveksamhet om lämpligheten av förslaget att polismyndigheten skall
övertaga tillståndsgivningen enligt stadgan uttalas av Föreningen Sveriges
polismästare. Förslaget avstyrkes av länsstyrelserna i Västernorrlands län
och Jämtlands län samt landsfiskalen i Alvesta distrikt, vilka anser ärendena
böra ankomma på länsstyrelsen, ävensom av landsfiskalen i Olofströms
distrikt, som föreslår, att tillståndsgivningen skall anförtros byggnadsnämnden.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar vidare, att i vart fall ärenden
om återkallelse av tillstånd bör ankomma på länsstyrelsen. Av samma
uppfattning är länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Poliskammaren i Malmö och polisberedningen finner det vara naturligt
att polismyndigheten vid tillståndsgivningen beaktar även brandskyddssynpunkter
och att vederbörande lokala brandmyndighet därför efter besiktning
av lokalerna bör avge yttrande i tillståndsärendet. De anser emellertid
vidare — liksom även Föreningen Sveriges landsfiskaler -— att tillsynen över
efterlevnaden av bestämmelserna om skydd mot brandtara i första hand
bör ankomma på brandmyndigheten.

Polisberedningen anmärker, alt det talas i § 34 andra stycket i stadgan om
vederbörande polismyndighet och närmaste polismyndighet samt i § 36 om
närmaste polismyndighet. Dessa uttryck bör med hänsyn till omorganisationen
av polisväsendet ersättas med polismyndigheten. Vidare föreslås, att
stadgans bestämmelse om åklagarandel i böter upphäves, och påpekas, att
bestämmelsen om angivarandel i böter icke numera synes erforderlig.

126

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

Departementschefen

Stadgan om hotell- och pensionatrörelse är i stora delar föråldrad och
enligt vad jag erfarit har förberedelser vidtagits inom inrikesdepartementet
för att senast under år 1965 framlägga förslag till en ny stadga. Med hänsyn
härtill bör nu minsta möjliga ingrepp göras i gällande bestämmelser. Jag
föreslår, att magistratens och kommunalborgmästarens uppgift såsom tillsynsmyndighet
enligt gällande stadga överflyttas till länsstyrelsen, som redan
nu är tillsynsmyndighet för de mindre städerna och för landsbygden.
Detta sker enklast genom en ändring i § 47 i stadgan; i Stockholm bör dock
polismyndigheten såsom hittills vara tillsynsmyndighet. Därjämte torde en
jämkning böra vidtagas i besvärsbestämmelserna i § 48.

Såsom jag förut nämnt kommer polismyndighetsbegreppet att få en enhetlig
innebörd enligt de lagbestämmelser, som senare denna dag kommer
att föreslås av chefen för inrikesdepartementet. Den i § 49 i stadgan upptagna
bestämmelsen om vad som avses med polismyndighet kan därför upphävas.

De i stadgan förekommande uttrycken vederbörande polismyndighet, närmaste
polismyndighet och polismyndigheten i orten kan knappast missförstås,
och då stadgan sannolikt kommer att gälla endast kort tid efter den
1 januari 1965, finner jag ej anledning att nu föreslå ändring beträffande
dessa uttryck.

Såsom polisberedningen föreslagit bör bestämmelsen i § 45 om åklagarandel
i böter upphävas. I samband härmed torde den i samma paragraf
intagna bestämmelsen om angivarandel i böter böra utgå. Med hänsyn till
stadgandet i 25 kap. 7 § andra stycket brottsbalken erfordras icke den särskilda
bestämmelsen om förvandling av böter i andra stycket av § 45 stadgan.
Hela paragrafen kan därför upphävas.

Ändringar i livsmedelsstadgan1
Gällande bestämmelser

Enligt livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824) kan lokala
föreskriftei fastställas för varje kommun (102 §). Föreskrift antages av
fullmäktige i kommunen och fastställes av länsstyrelsen (103 §). Kungörelse
om föreskriften skall av länsstyrelsen införas i länskungörelserna
(106 § första stycket). Vidare åligger det i Stockholm överståthållarämbeteU
i annan stad med magistrat denna, i stad utan magistrat kommunalborgmästaren,
i municipalsamhälle municipalnämnden och i landskommun
kommunalnämnden att skyndsamt låta införa kungörelse om föreskriften
1 Förslag 26) i propositionen.

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

i den eller de tidningar, i vilka kommunala meddelanden för kommunen
intages, samt att tillse att exemplar av föreskriften finns att tillgå inom
kommunen för köpare (106 § andra stycket).

Departementschefen

Bestämmelser om kungörande av lokala föreskrifter finns i flera författningar.
Bestämmelserna i livsmedelsstadgan torde nu lämpligen böra
ändras efter förebild av allmänna ordningsstadgan, enligt vilken det åligger
kommunens styrelse att ombesörja bl. a. att beslut om lokal ordningsstadga
införes i ortstidningarna samt att tryckta exemplar av stadgan finns
att tillgå för allmänheten. Kommunens styrelse bör alltså övertaga överståthållarämbetets,
magistratens och kommunalborgmästarens ifrågavarande
uppgifter enligt livsmedelsstadgan.

Vidare föreslås i anslutning till 25 kap. 1 § brottsbalken, att det högsta
bötesbelopp som enligt 11 § livsmedelsstadgan får stadgas i lokal livsmedelsordning
höjes från nuvarande 300 kronor till 500 kronor.

Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet
upprättats förslag1 till

1) lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare
m. fl. åvilande uppgifter-,

2) lag om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december
1953 (nr 753) m. m.;

3) lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden,
m. m.;

4) lag om ändring i giftermålsbalken;

5) lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken;

6) förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1)
angående utvidgad näringsfrihet;

7) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16
s.l) angående förlagsinteckning;

8) lag om ändring i lagen den 13 juli 18S7 (nr 42 s. 1) angående handelsregister,
firma och prokura;

9) lag om ändring i sjölagen;

10) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s.
10) om boskillnad;

11) förordning om ändrad lydelse av 4 § 9 och 13 mom. förordningen
den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter;

i Förslagen under 1)—8), 10)—12), 14)—22) samt 24)—27), som överensstämmer med de
vid propositionen fogade förslagen, har här uteslutits.

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

12) lag angående ändrad Igdelse av 6 kap. lb § lagen den 12 november
1915 (nr b26) om äktenskaps ingående och upplösning;

13) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad;

14) kungörelse om ändring i stadgan den 8 juni 1917 (nr b7b) angående
hotell- och pensionatrörelse;

15) lag om ändring i vattenlagen;

16) lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande
av förbud för barn att idka viss försäljning;

17) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning
av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera;

18) lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130);

19) lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131);

20) förordning om ändring i lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr
207);

21) förordning angående ändrad lydelse av b6 § förordningen den 6
juni 19bl (nr bl6) om arvsskatt och gåvoskatt;

22) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 19b6 (nr
807) om handläggning av domstolsärenden;

23) lag om ändring i butikstängning slag en den 21 juli 19b8 (nr 608);

24) kungörelse om ändrad lydelse av 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan
den 21 december 1951 (nr 82b);

25) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272);

26) kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan den lb december
1956 (nr 617); samt

27) lag angående ändring i lagen den lb december 1956 (nr 618) om allmänna
sammankomster.

Av dessa förslag, vilka torde som bilaga få fogas vid detta protokoll, är de
under 1), 3)—5), 7)—10), 12), 13), 15—19), 22), 23) och 27) av den natur
att lagrådets utlåtande över dem bör inhämtas.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över sistnämnda förslag
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Margit Hirén

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

129

Bilaga

9 ) Förslag
till

Lag om ändring i sjölagen

Härigenom förordnas, att 3, 4, 41 och 332 §§ sjölagen1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Har den, för vars räkning fartyg
bygges, för byggnadens verkställande
givit eller utfäst sig att giva varvsägaren
eller byggmästaren förskott
av penningar eller byggnadsämnen,
äge han, när avhandling därom upprättats,
att låta den intagas i protokollet
hos magistraten i den stad,
där byggnaden verkställes, eller, om
byggnadsorten är belägen d landet,
i närmaste stad; och njute sedan förmånsrätt,
som i 17 kap. handelsbalken
sägs. 4

(Föreslagen lydelse)

§•

Har den, för vars räkning fartyg
bygges, för byggnadens verkställande
givit eller utfäst sig att giva varvsägaren
eller byggmästaren förskott
av penningar eller byggnadsämnen,
äge han, när avhandling därom upprättats,
att låta den intagas i protokollet
hos rådhusrätten i den stad,
där byggnaden verkställes, eller, om
byggnadsorten är belägen utom område
för stad med rådhusrätt, hos
närmaste rådhusrätt; och njute sedan
förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken
sägs.

§•

belägen å landet, hos kronofogden i
orten. Angående hemorten skall föras i fartjygsregistrei, inteckning

fartyg, vilket bör införas i fartygs- ske å det i 2 § omföriuälda bevis,
registret, anteckning ske å det i 2 Si; me» eljest utfärdas särskilt bevis av
omförmälda bevis, men eljest utfär- den myndighet, hos vilken anmälan
das särskilt bevis av den myndig- skett,
het, hos vilken anmälan skett.

Har fartygs----------fartygets hemort.

'' Senaste lydelse av 3 §, se SFS 1901:26 s. 27.

5 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 103

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196A
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har fartyget -— ---------

Har lasten---------

Besiktningsmän förordnas av magistrat
eller, där fartyget finnes utom
stads område, av magistraten i närmaste
stad eller av kronofogden i orten.
Utom riket skall befälhavaren
begära förordnande för besiktningsmän
hos den myndighet, som enligt
lag eller sed å den ort, där besiktningen
skall äga rum, är behörig, eller
ock hos svensk konsul; finnes
fartyget å ort, där enligt gällande
sed besiktningsmän icke av offentlig
myndighet förordnas, inhämte befälhavaren
yttrande av sakkunnige
män.

332

De besiktningsmän, som enligt
denna lag böra av magistrat eller
kronofogde förordnas, skola vara tre.

I de städer, där handels- och sjöfartsnämnd
finnes, åligge magistraten
att för varje år från nämnden
infordra uppgift å personer, som till
sådant uppdrags fullgörande anses
skickliga.

§•

— kan företagas.

---böra vidtagas.

Besiktningsmän förordnas av rådhusrätten
i staden eller, om fartyget
finnes utom området för stad med
rådhusrätt, av närmaste rådhusrätt.
Utom riket skall befälhavaren begära
förordnande för besiktningsmän
hos den myndighet, som enligt lag
eller sed å den ort, där besiktningen
skall äga rum, är behörig, eller
ock hos svensk konsul; finnes fartyget
å ort, där enligt gällande sed
besiktningsmän icke av offentlig
myndighet förordnas, inhämte befälhavaren
yttrande av sakkunnige
män.

§.

Erfordras eljest besiktning, äge
part därom anmoda den eller dem,
för vilka han har förtroende; åliggande
det rådhusrätten i de städer,
där handels- och sjöfartsnämnd finnes,
att efter förslag av nämnden, för
varje år utse lämpligt antal personer,
vilka hava att med dylik besiktnings
verkställande gå parter till
handa, ävensom att kungöra förteckning
å de sålunda utsedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Av magistrat eller landsfiskal med stöd av äldre lag meddelat förordnande
för besiktningsman skall alltjämt gälla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 dr 1964

131

13) Förslag
till

Lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (ur 269) om
fastighetsbildning i stad

Härigenom förordnas, att 5 kap. 8 § 3 mom., 13, 14, 15, 21 och 22§§, 6
kap. 4 § samt 7 kap. 1, 4, 9, 12, 14, 15 och 18 §§ lagen den 12 maj 1917 om
fastighetsbildning i stad* skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 KAP.

Finner förrättningsmannen anledning
till antagande att för område
som beröres av förrättningen
erfordras stadsplan eller byggnadsplan,
eller, där dylik plan är gällande,
att ändring därav bör ske, åligger
honom att anmäla förhållandet
hos Konungens befallningshavande.

Har för staden meddelats förordnande,
som avses i 21 §, skola handlingarna
rörande förrättning, som
förklarats vilande jämlikt bestämmelserna
i detta moment, samt underrättelse
om behov av stadsplan
eller byggnadsplan eller av ändring i

S 1954:82, av 7 kap. 4 §, se ses av , v y, av ^

|, se SFS 1936:316. av 7 kap. 15 §, se SFS 1932:265 och av 7 kap. 18 §,

kap. 12 och 14

se SFS 1954: 82

5+ Dihang till riksdagens protokoll I96i. 1 samt. \r 163

132

hungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

dylik plan tillställas den sålunda förordnade,
som har att med eget yttrande
anmäla förhållandet hos
Konungens befällningshavande.

13 8.

Sedan skillnadslinjerna----

Vid avslutandet-------

Sakägare, som vill fullfölja talan
emot förrättningen, har att inom tjugu
dagar från dess avslutande till
magistraten ingiva sina besvär eller
ock på eget äventyr insända dem dit
med posten så tidigt, att de före sagda
tids utgång komma magistraten
tillhanda; och skall underrättelse
härom av förrättningsmannen meddelas
sakägarna.

Inom samma tid har förrättningsmannen,
evad besvär anförts eller
icke, att överlämna konceptakten till
magistraten.

Då tid för klagan över verkställd
avstyckning gått till ända utan att
förrättningen klandrats eller ock anförda
besvär blivit ogillade genom
beslut, som äger laga kraft, har magistraten
att, ifall hinder enligt detta
kapitel ej möter, meddela fastställelse
å avstyckningen ävensom, såvida
framställning därom gjorts, åsätta
det avstyckade området särskilt
namn.

Innan ärendet av magistraten avgöres,
skall, där vid förrättningen sådant
påyrkats eller magistraten el -

-----förrättningen avslutas.

- ---skall utlämnas.

Sakägare, som vill fullfölja talan
emot förrättningen, har att inom tjugu
dagar från dess avslutande till
Konungens befallningshavande ingiva
sina besvär eller ock på eget äventyr
insända dem dit med posten så
tidigt, att de före sagda tids utgång
komma Konungens befallningshavande
tillhanda; och skall underrättelse
härom av förrättningsmannen
meddelas sakägarna.

Inom samma tid har förrättningsmannen,
evad besvär anförts eller
icke, att överlämna konceptakten till
Konungens befallningshavande.

Vad sålunda stadgats i fråga om
klagan över verkställd avstyckning
gälle ock i fall, då, på sätt i 9 eller
10 § sägs, beslut meddelats att avstyckning
icke kan äga rum; dock
att i sådant fall det skall åligga
Konungens befallningshavande, där
besvär anförts, att infordra förrättningshandlingarna
från förrättningsmannen.

§•

Innan ärendet av Konungens befallningshavande
avgöres, skall, där
vid förrättningen sådant påyrkats

133

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

(Nuvarande lydelse)

jest så prövar nödigt, yttrande inhämtas
från byggnadsnämnden.

Angående meddelad
Förrättningsmannen vare
Genom fastställelse — —

(Föreslagen lydelse)

eller Konungens befallningshavande
eljest så prövar nödigt, yttrande inhämtas
från byggnadsnämnden,
å konceptkartan.
om fastställelsen.
eljest medgiva.

15 §.

Har avstyckningen vid förrätt- Har avstyckningen vid förrättningens
avslutande blivit av samtliga ningens avslutande blivit av samtliga
sakägare medelst påskrift å proto- sakägare medelst påskrift å protokollet
godkänd, överlämne förrätt- kollet godkänd, överlämne förrättningsmannen
konceptakten snarast ningsmannen konceptakten snarast
möjligt till magistraten, som äger möjligt till Konungens befallningsatt,
utan att avvakta besvärstidens havande, som äger att, utan att avutgång
men med iakttagande av vad vakta besvärstidens utgång men
14 § innehåller angående byggnads- med iakttagande av vad 14 § innenämndens
hörande, företaga förrätt- håller angående byggnadsnämndens
ningen till fastställelse. hörande, företaga förrättningen till

fastställelse.

21 §.

Vad om magistrat i detta kapitel Konungen äger för viss stad föresägs
gälle i Stockholm för överståt- skriva, att vad i 13, lb och 15 §§
hållarämbetet, i stad, som lyder un- sägs om Konungens befallning shader
landsrätt, för Konungens befall- vande i stället skall gälla den
ningshavande eller den Konungen Konungen förordnar,
därtill förordnar, samt i samhälle eller
annan ort å landet, där bestämmelserna
i kapitlet äga tillämpning,
för Konungens befallningshavande.

22 §.

över beslut, som jämlikt detta ka- Talan mot beslut av den, som förpitel
meddelats av magistrat eller ordnats enligt 21 §, föres genom beKonungens
befallningshavande, må svär hos Konungens befallmngshabesvär
anföras i den ordning, som vande. Mot beslut av Konungens befor
överklagande av förvaltande fallningshavande enligt detta kapimyndigheters
och ämbetsverks be- tel föres talan genom besvär hos
slut är bestämd. Konungen.

Rätt att---------erhålla del.

6 KAP.

4 §•

Inom varje--------stadsfullmäktige.

Maqistraten eller, i stad där ma- Byggnadsnämnden åligger att, då
qistrat ej finnes, stadsstyrelsen ålig- tid, för vilken god man utsetts, går
ger att, då tid, för vilken god man till ända eller god man eljest avgår
utsetts, går till ända eller god man eller behov av ökat antal gode män

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196 i

(XSvarande lydelse)

eljest avgår eller behov av ökat antal
gode män yppar sig, föranstalta om
val ävensom att lämna uppgift å de
valda gode männen till vederbörande
lantmätare och mätningsman samt,
i fråga om stad, som lyder under
landsrätt, till ägodelningsdomaren.

(Föreslagen lydelse)

yppar sig, göra anmälan hos stadsfullmäktige
för anordnande av val.
Stadsfullmäktige skola lämna uppgift
å de valda gode männen till ägodelningsdomaren,
byggnadsnämnden
samt vederbörande lantmätare och
mätningsman.

7 KAP.

1 §■

För varje-------------å landet.

Till fastighetsregistret-----

Tomtboken skall hava sådan uppställning,
att den jämväl innehåller

uppgrfter om beslut, innefattande
fastställelse å eller ändring i stadsplan
eller tomtindelning, om särskilda
bestämmelser, som Konungen
jämlikt äldre lag meddelat med avseende
å sättet för bvggnadskvarters
användande, ävensom om andra
byggnadsbestämmelser, så vitt de
icke äro föremål för inteckning efter
vad om servitut är stadgat samt magistraten
meddelat föreskrift om deras
anmärkande, så ock om huruvida
område är att hänföra till gammal
eller ny stadsdel. Skola enligt
fastställd generalplan, byggnadsplan
eller utomplansbestämmelser särskilda
föreskrifter tillämpas med avseende
å byggnadsverksamhetens
ordnande inom område utom stadsplan
eller har Konungen eljest meddelat
sådana föreskrifter, skall det
anmärkas i stadsägoboken eller bihang
B vid de fastigheter eller områden
beslutet angår. Vad nyss är
sagt gälle ock, om i stadsplan finnas
bestämmelser angående användandet
för visst ändamål av fastighet
eller område, som är upptaget i
stadsägoboken eller nämnda bihang.

Föreskrift, som, efter vad ovan
sägs, meddelas av magistrat, må lämnas
antingen med avseende å visst
slag av beslut eller för särskilt fall.

- fastigheter enskilt.

Tomtboken skall hava sådan uppställning,
att den jämväl innehåller
uppgifter om beslut, innefattande
fastställelse å eller ändring i stadsplan
eller tomtindelning, om särskilda
bestämmelser, som Konungen
jämlikt äldre lag meddelat med avseende
å sättet för byggnadskvarters
användande, ävensom om andra
byggnadsbestämmelser, så vitt de
icke äro föremål för inteckning efter
vad om servitut är stadgat samt
Konungens befallningshavande meddelat
föreskrift om deras anmärkande,
så ock om huruvida område är
att hänföra till gammal eller ny
stadsdel. Skola enligt fastställd generalplan,
byggnadsplan eller utomplansbestämmelser
särskilda föreskrifter
tillämpas med avseende å
byggnadsverksamhetens ordnande
inom område utom stadsplan eller
har Konungen eljest meddelat sådana
föreskrifter, skall det anmärkas i
stadsägoboken eller bihang B vid de
fastigheter eller områden beslutet angår.
Vad nyss är sagt gälle ock, om
i stadsplan finnas bestämmelser angående
användandet för visst ändamål
av fastighet eller område, som är
upptaget i stadsägoboken eller
nämnda bihang.

Föreskrift, som, efter vad ovan
sägs, meddelas av Konungens befallningshavande,
må lämnas antingen
med avseende å visst slag av beslut
eller för särskilt fall.

135

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §.

Konungens befallningshavande —

Med Konungens-------

----staden registerförare.

--om registerförare.

Där stad till registerförare föreslagit
i dess tjänst anställd mätningsman
med styrkt erfarenhet i
fastighetsregistrering, varde han därtill
förordnad. Har annan person föreslagits,
pröve Konungens befallningshavande
efter lantmäteristyrelsens
hörande, om registerföringen
kan anförtros åt honom.

--sådant erfordras.

9 §•

I samband med registerkartans I samband med registerkartans
upprättande skall förrättningsman- upprättande skall förrättningsmannen
uppgöra förslag till stadsägo- nen uppgöra förslag till stadsägoomområdets
indelning i särskilda stads- rådets indelning i särskilda stadsägor,
vilket förslag underställes ma- ägor, vilket förslag underställes
gistratens prövning. Konungens befallningshavandes

prövning.

Vid fastighetsindelningens----såsom en stadsäga.

Där flera---------— annan rättighet.

Områden hörande---------å marken.

Områden, som--------utgöra en stadsäga.

Har förordnande —-------—--dess helhet.

Sedan fastighetsregistret blivit
upplagt, har registerföraren att
skyndsamt hos lantmäteristyrelsen,
byggnadsstyrelsen, Konungens befallningshavande
och magistraten
därom göra anmälan.

Magistraten kungöre ofördröj ligen
anmälan i allmänna tidningarna
samt i den eller de ortstidningar,
vari kommunala meddelanden för
staden intagas.

Arbetet med----------

Den närmare tillsynen å arbetet
åligger för varje stad dess magistrat.

§•

Sedan fastighetsregistret blivit
upplagt, har registerföraren att
skyndsamt hos lantmäteristyrelsen,
byggnadsstyrelsen och Konungens
befallningshavande samt, om förordnande
meddelats enligt 15 §, hos den
sålunda förordnade därom göra anmälan.

Konungens befallningshavande
kungöre ofördröjligen anmälan i allmänna
tidningarna samt i den eller
de ortstidningar, vari kommunala
meddelanden för staden intagas.

§■

--av lantmäteristyrelsen.

Den närmare tillsynen å arbetet
åligger Konungens befallningshavande.

136

(Nuvarande lydelse)

Vad om magistrat i detta kapitel
sägs gälle i Stockholm för överståthållaråmbetet
och i stad, som lyder
under landsrätt, för Konungens befallning
shavande eller den Konungen
därtill förordnar. Konungens befallningshavande
äger att erhålla nödigt
bistånd av stadsstyrelsen.

Finner någon

(Föreslagen lydelse)

§•

Konungen äger för viss stad föreskriva,
att vad it §, 9 §, 12 § andra
stycket och 14 § sägs om Konungens
befallningshavande i stället skall gälla
den Konungen förordnar. Vid fullgörande
av åligganden enligt detta
kapitel äger Konungens befallningshavande
erhålla nödigt bistånd av
stadens styrelse.

§•

Anser kommun, samhälle eller enskild
sakägare sin rätt vara förnärmad
genom beslut, som jämlikt detta
kapitel meddelats av den, som förordnats
enligt 15 §, eller Konungens
befallningshavande eller lantmäteristyrelsen,
äge däröver anföra besvär.
Vad nu sagts skall ock gälla beträffande
beslut i fråga, som avses i
1 § första stycket, då beslutet meddelats
av annan än Konungen. Talan
mot beslut av den, som förordnats
enligt 15 §, föres hos Konungens
befallningshavande. Mot beslut
av Konungens befallningshavande
eller lantmäteristyrelsen föres talan
hos Konungen.

— å registret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende enligt lagen om fastighetsbildning i
stad anhängigt hos magistrat, skall ärendet överlämnas till den som därefter
har att handlägga ärendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

137

23) Förslag
till

Lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608)

Härigenom förordnas, att 8 §, 11 § 1
den 21 juli 1948 skola erhålla ändrad

(Nuvarande lydelse)

Beslut om bestämmelse enligt 6 §
skall underställas länsstyrelsen och
för sådant ändamål överlämnas, där
det avser annan stad än Stockholm,
till magistraten eller kommunalborgmästaren
och beträffande kommun å
landet till landsfiskalen i orten. Magistraten,
kommunalborgmästaren
eller landsfiskalen skall insända beslutet
till länsstyrelsen med eget utlåtande.

3) meddelas i Stockholm av överståthållarämbetet,
i annan stad av
magistraten eller kommunalborgmästaren
samt å landet av polismyndigheten.
I övriga fall meddelas
tillstånd av länsstyrelsen.

Ansökning om---- -—---

Tillfälle att-----— —--

mom. och 18 § butikstängningslagen1
lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

Beslut om bestämmelse enligt 6 §
skall underställas länsstyrelsens
prövning.

§•

1 mom. Under de förutsättningar
som angivas i denna paragraf må
tillstånd meddelas näringsidkare att
hålla butik öppen för allmänheten
eller att annorstädes idka försäljning
till allmänheten å tid, då sådant eljest
icke är förenligt med bestämmelserna
i denna lag. Tillstånd till
försäljning som avses i 3 mom. 3)
meddelas i Stockholm av överståthållarämbetet
och eljest av polismyndigheten.
I övriga fall meddelas tillstånd
av länsstyrelsen.

— äga ruin.
sådant yttrande.

18 §.

Klagan över beslut, som enligt 11 § Klagan över beslut, som enligt 11 §
meddelas av magistrat, kommunal- meddelas av polismyndighet, må föborgmästare
eller polismyndighet, ras hos länsstyrelsen,
må föras hos länsstyrelsen inom tid,

1 Senaste lydelse av It § 1 mom. och 18 §, se SFS 1957:104.

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som är bestämd för överklagande av
förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut.

Över beslut-----av länsstyrelse.

Beslut, varigenom----vara förordnat.

Över arbetarskydd sstyrelsens---icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vid lagens ikraftträdande gällande, av magistrat eller kommunalborgmästare
meddelat tillstånd skall även därefter äga giltighet.

Är vid lagens ikraftträdande ärende angående tillstånd anhängigt hos magistrat
eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas till vederbörande
polismyndighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

139

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 19 maj
1964.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Hegrelius.

Enligt lagrådet den 12 maj 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 6 mars 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättade förslag till

1) lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare
m. fl. åvilande uppgifter;

2) lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden,
m. m.;

3) lag om ändring i giftermålsbalken;

4) lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken;

5) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s.

1) angående förlag sinte ckning;

6) lag om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 12 s. 1) angående handelsregister.
firma och prokura;

7) lag om ändring i sjölagen;

8) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s. 10)
om boskillnad;

9) lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915
(nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning;

10) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad;

11) lag om ändring i vattenlagen;

12) lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande
av förbud för barn att idka viss försäljning;

13) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning med mera;

14) lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130);

15) lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131);

140

Kungi. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

16) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 19b6 (nr
807) om handläggning av domstolsärenden;

17) lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 19b8 (nr 608);
samt

18) lag angående ändring i lagen den lb december 1956 (nr 618) om allmänna
sammankomster.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av assessorn Ulf Ankarloo.

Förslagen föranledde följande uttalanden av lagrådet.

Förslaget till ändring i sjölagen

Den föreslagna nya lydelsen av 3 § synes erhålla en lämpligare redaktionell
utformning om däri utsäges, att avhandlingen skall intagas, om byggnaden
verkställes i stad med rådhusrätt, i rådhusrättens protokoll och eljest i
protokollet hos närmaste rådhusrätt.

I anslutning härtill föreslår lagrådet att i 41 § tredje stycket första punkten
utsäges, att besiktningsmän förordnas, om fartyget finnes i stad med
rådhusrätt, av den rådhusrätten och eljest av närmaste rådhusrätt.

Förslaget till ändring i lagen om fastighetsbildning i stad

Det i förslaget upptagna nya tredje stycket i 5 kap. 8 § 3 mom. synes lagtekniskt
få en lämpligare placering, om det flyttas till 21 § samma kapitel
såsom andra stycke.

På motsvarande sätt synes den föreslagna bestämmelsen i 7 kap. 12 § första
stycket om anmälan till den, som förordnats enligt 15 § samma kapitel,
böra flyttas till 15 § och där upptagas såsom andra punkt. Sista punkten i
15 § torde därvid få bilda ett särskilt stycke.

Med hänsyn till den nya lydelse, som 7 kap. 15 § enligt remissförslaget
skall erhålla, torde den nu i 17 § samma kapitel upptagna hänvisningen till
vad i kapitlet stadgas angående stad, som lyder under landsrätt, böra jämkas
till att avse vad i kapitlet stadgas angående stad. Detta föranleder även
jämkning av lagförslaget ingress.

Förslaget till ändring i butikstängningslagen

Andra stycket av 18 § innehåller i första punkten stadgande att över beslut
av länsstyrelse enligt denna lag må klagan föras hos Konungen i vederbörande
statsdepartement inom tid som i första stycket sägs. Enligt den föreslagna
nya lydelsen av första stycket upptas där icke någon besvärstid. På

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

grund härav bör ur andra stycket första punkten uteslutas orden »inom tid
som i första stycket sägs»; i samband därmed torde även orden »i vederbörande
statsdepartement» kunna utgå.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Thomas Krook

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 maj 1964.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Erik Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 19 maj 1964
avgivna utlåtande över de till lagrådet den 6 mars 1964 remitterade förslagen
till

1) lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare
m. fl. åvilande uppgifter;

2) lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden,
m. m.;

3) lag om ändring i giftermålsbalken;

4) lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken;

5) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16
s. 1) angående förlag sinteckning;

6) lag om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister,
firma och prokura;

7) lag om ändring i sjölagen;

8) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s. 10)
om boskillnad;

9) lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915
(nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning;

10) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad;

11) lag om ändring i vattenlagen;

12) lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande
av förbud för barn att idka viss försäljning;

13) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning med mera;

14) lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130);

15) lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131);

16) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr
807) om handläggning av domstolsärenden;

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961 143

17) lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608);
samt

18) lag angående ändring i lagen den 14 december 1956 (nr 618) om allmänna
sammankomster.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden, att förslagen
till lag om ändring i sjölagen, lag angående ändring i lagen den 12 maj
1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad och lag om ändring i butikstängningslagen
den 21 juli 1948 (nr 608) torde böra ändras i enlighet med vad
lagrådet hemställt.

Under förmälan, att intet torde vara att erinra mot att propositionen av
riksdagen behandlas först under höstsessionen, hemställer föredraganden,
att Kungl. Maj:t måtte

dels föreslå riksdagen att, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda,
i enlighet med det anförda ändrade förslag till

1) lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare
m. fl. åvilande uppgifter,

2) lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden,
m. m.,

3) lag om ändring i giftermålsbalken,

4) lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken,

5) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s.

1) angående förlagsinteckning.

6) lag om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister,
firma och prokura,

7) lag om ändring i sjölagen.

8) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s. 10)
om boskillnad,

9) lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915
(nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning,

10) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad,

11) lag om ändring i vattenlagen,

12) lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande
av förbud för barn att idka viss försäljning.

13) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.

14) lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130),

15) lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131),

16) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr
807) om handläggning av domstolsärenden.

17) lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608)
samt

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

18) lag angående ändring i lagen den ii december 1956 (nr 618) om allmänna
sammankomster,

dels föreslå riksdagen att antaga de inom justitiedepartementet upprättade,
i statsrådsprotokollet den 6 mars 1964 omnämnda förslagen till

1) lag om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december
1953 (nr 753) m. m.,

2) förordning om ändrad lydelse av i § 9 och 13 mom. förordningen den
23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter,

3) förordning om ändring i lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207),

4) förordning angående ändrad lydelse av i6 § förordningen den 6 juni
19il (nr il6) om arvsskatt och gåvoskatt samt

5) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272),

dels ock inhämta riksdagens yttrande över de inom justitiedepartementet
upprättade, i statsrådsprotokollet den 6 mars 1964 omnämnda förslagen till

1) förordning om ändring i förordningen den 18 juni 186i (nr il s. 1)
angående utvidgad näringsfrihet,

2) kungörelse om ändring i stadgan den 8 juni 1917 (nr i7i) angående
hotell- och pensionatrörelse,

3) kungörelse om ändrad lydelse av 106 och 111 §§ livsmedels stadgan den
21 december 1951 (nr 82i) samt

4) kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan den li december
1956 (nr 617).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Mats Larsson

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964 145

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll............................. 3

Lagförslag ..................................................... 4

Förslag till

lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare
m. fl. åvilande uppgifter ........................ 4

lag om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december
1953 (nr 753) m. m..................................... 4

lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsären den,

m. m................................................. 5

lag om ändring i giftermålsbalken.............................. 5

lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken.................. 7

lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16

s. 1) angående förlagsinteckning ............................ 8

lag om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister,
firma och prokura.............................. 9

lag om ändring i sjölagen...................................... 11

lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64

s. 10) om boskillnad ....................................... 13

förordning om ändrad lydelse av 4 § 9 och 13 mom. förordningen den
23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter .............................. 14

lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november

1915 (nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning........ 16

lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad.......................................... 17

lag om ändring i vattenlagen .................................. 23

lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande
av förbud för barn att idka viss försäljning.............. 24

lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.............. 27

lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130) 27

lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131) 28

förordning om ändring i lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr

207) ...................................................... 29

förordning angående ändrad lydelse av 46 § förordningen den 6 juni

1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.................... 31

lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr

807) om handläggning av domstolsärenden.................... 32

lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608). . 33

förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272) ...................................................... 34

146 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

lag angående ändring i lagen den 14 december 1956 (nr 618) om all-''

männa sammankomster .................................. 35

förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1)

angående utvidgad näringsfrihet............................. 37

kungörelse om ändring i stadgan den 8 juni 1917 (nr 474) angående
hotell- och pensionatrörelse ............................ 41

kungörelse om ändrad lydelse av 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan

den 21 december 1951 (nr 824) .............................. 43

kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan den 14 december
1956 (nr 617) .......................................... 44

Utdrag av statsrådsprotokollet den 6 mars 1964 .................... 48

Inledning ...................................................... 48

Avveckling av magistrats- och kommiinalborginästarinstitntionerna . . 50

Magistrat och kommunalborgmästare före 1955 .................. 50

Magistrats och kommunalborgmästares nuvarande ställning och funktioner
..................................................... 51

Utredningar och reformförslag ................................ 54

Domstolskommittén........................................... 58

Remissyttranden ............................................. 60

Departementschefen........................................... 62

Allmänna principer för utskiftningen av magistratsuppgifterna...... 66

Stadsdomstolsutredningen ..................................... 66

Domstolskommittén........................................... 67

Remissyttranden ............................................. 68

Departementschefen........................................... 69

Utskiftningen av magistratsuppgifter............................. 72

Tillsynen över ianspråktagande av allmän plats samt över offentliga

tillställningar och allmänna sammankomster.................. 72

Handelsregister och näringsregister ............................ 78

Tillstånd till försäljning i vissa fall ............................ 86

Försäljningsverksamliet som bedrives av barn .................. 89

Burskap..................................................... 90

Driftsbevis för förlagsinteckning............................... 93

Ändringar i sjölagen.......................................... 94

Fastighetsbildning och fastighetsregistrering .................... 100

Fastighetsbildning föranledd av ändrad administrativ indelning . .. 106

Växel- och checkprotester...................................... 107

Ändringar i giftermålsbalken .................................. 110

Ändringar i vattenlagen....................................... 117

Ändringar i lotteriförordningen ................................ 118

Gåvoskattedeklarationer ....................................... 120

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter ........ 120

Ändring i uppbördsförordningen.................;. ............. 123

Tillsyn över hotell- och pensionatrörelse............ 124

Ändringar i livsmedelsstadgan................................. 126

Departementschefens hemställan............ 127

Bilaga (transumt)

Förslag till

lag om ändring i sjölagen..................................... 129

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196k

lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad......................................... 131

lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 698) .. 137

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd.................. 139

Utdrag av statsrådsprotokollet den 21 maj 1964 .................... 142

Stockholm 1904. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

640295