Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963 (Proposition 1963:161)

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

Nr 161

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av vissa ändringar i 195b års internationella konvention
till förhindrande av havsvattnets förorening genom
olja m. m.; given Stockholms slott den 19 april
1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed

dels begära riksdagens godkännande av vidtagna ändringar i 1954 års internationella
konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom
olja,

dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid
fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

GUSTAF ADOLF

Rune Hermansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Sverige godkänner vissa under 1962 vidtagna
ändringar i 1954 års internationella konvention till förhindrande av havsvattnets
förorening genom olja. Genom ändringarna har bl. a. de s. k. förbjudna
zonerna avsevärt utvidgats. Enligt de reviderade konventionsbestämmelserna
räknas sålunda hela Östersjön och Nordsjön med anslutande vikar
till de havsområden, där uttömning av olja är förbjuden. Vidare föreslås
vissa av de nya konventionsbestämmelserna föranledda ändringar i lagen
om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 161

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg

Härigenom förordnas, dels att 1, 2, 4—6 och 9 §§ lagen den 6 april 1956
om åtgärder mot vattenförorening från fartyg skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives, dels ock att till lagen skall fogas en ny paragraf, betecknad
10 §, av nedan angiven lydelse.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

I vattenområde,--------möjligt förhindras.

Vidkommande annat vattenområde Vidkommande annat vattenområde
äger Konungen bestämma att vad i äger Konungen bestämma att vad i
första stycket sägs skall gälla i fråga första stycket sägs skall gälla i fråga
om svenska fartyg med en brutto- om svenska tankfartyg med eu brutdräktighet
av minst 500 registerton todräktighet av minst 150 registereller
beträffande vissa slag av såda- ton och andra svenska fartyg med en
na fartyg. bruttodräktighet av minst 500 regis terton

eller beträffande vissa slag av
sådana fartyg.

Med olja----------nyss sagts.

2 §.

Utan hinder av vad i 1 § stadgas
må uttömmas

a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt
avser fartyg med en bruttodräktighet
av minst 500 registerton, endast
därest vattnet icke innehåller
annan olja än smörjolja;

Utan hinder av vad i 1 § stadgas
må uttömmas

a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt
avser tankfartyg med en bruttodräktighet
av minst 150 registerton
och annat fartyg med en bruttodräktighet
av minst 500 registerton, endast
därest vattnet icke innehåller an -

nan olja än smörjolja, som runnit eller
läckt från fartygets maskinutrymmen; b)

olja från-----— — sägs; samt

c) bottensats, som utgöres av res- c) bottensats, som utgöres av rester
från rening av brännolja eller ter från rening av brännolja eller
smörjolja eller som härrör från tank- smörjolja.

fartygs lasttank och är av så fast
beskaffenhet att den ej kan pumpas
ur tanken.

Uttömning, som------omständigheterna medgiva.

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1963

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Svenskt fartyg med en bruttodräktighet
av minst 500 registerton må ej
nyttjas till sjöfart med mindre fartyget,
i enlighet med närmare föreskrifter
av Konungen eller myndighet
som Konungen utser, är utrustat
antingen med anordningar till förebyggande
av att beständig brännolja
utflödar i fartyget eller med inrättning,
varmed slagvattnet före uttömning
kan renas från olja.

Tillsyn å

§■

Svenskt tankfartyg med en bruttodräktighet
av minst 150 registerton
och annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet
av minst 500 registerton
må ej nyttjas till sjöfart med mindre
fartyget, i enlighet med närmare föreskrifter
av Konungen eller myndighet
som Konungen utser, är utrustat
antingen med anordningar till förebyggande
av att beständig brännolja
utflödar i fartyget eller med inrättning,
som förhindrar vattenförorening
genom oljehaltigt slagvatten i
strid mot denna lag.

Förande av barlastvatten i fartygs
bränsletankar bör om möjliqt undvivikas.

--å fartyg.

I allmän hamn som Konungen bestämmer
skall finnas anläggning för
mottagande av oljehaltig blandning
från fartyg, som ej är tankfartyg.
Närmare föreskrifter rörande sådan
anläggning meddelas av Konungen
eller myndighet som Konungen utser.

Underlåter hamnens-----

§•

I allmän hamn som Konungen bestämmer
skall finnas anläggning för
mottagande av oljehaltig blandning
från fartyg. Närmare föreskrifter rörande
sådan anläggning meddelas av
Konungen eller myndighet som Konungen
utser.

— och drives.

6 §.

Å svenskt tankfartyg, så ock å annat
svenskt fartyg med en bruttodräktighet
av minst 500 registerton
skall av befälhavaren eller under hans
tillsyn av annan föras oljedagbok enligt
närmare föreskrifter av Konungen
eller myndighet som Konungen
bestämmer. Konungen äger förordna
att oljedagbok skall, i den omfattning
som finnes erforderlig, föras
även i andra fall.

Polismyndighet och
Vad i -----

Ä svenskt tankfartyg, så ock å annat
svenskt fartyg med en bruttodräktighet
av minst 500 registerton
för vilket olja användes som bränsle
för framdrivning en skall av befälhavaren
eller under hans tillsyn av annan
föras oljedagbok enligt närmare
föreskrifter av Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer. Konungen
äger förordna att oljedagbok
skall, i den omfattning som finnes
erforderlig, föras även i andra fall.
Oljedagbok skall förvaras på sådant
sätt att den är lätt tillgänglig för
granskning samt bevaras minst två
år efter dagen för senaste anteckning.

--- —- ■— •— utdrag därav.

--— — svensk hamn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

9 §.

Denna lag äger endast i den män Denna lag äger endast i den mån
Konungen så förordnar tillämpning å Konungen så förordnar tillämpning å
fartyg, som åges av svenska staten svenskt örlogsfartyg.
och icke är avsett att nyttjas till handelssjöfart
eller för resandes fortskaffande.

Genom lagen------i hälsovårdsstadgan.

10 §.

Där det med hänsyn till fartygens
storlek och nyttjande samt det slag
av bränsle, som användes för att
framdriva fartygen, finnes skäligt,
äger Konungen meddela bestämmelser
enligt 1 § andra stycket jämväl
med avseende å fartyg med en bruttodräktighet
understigande vad där
sägs samt förordna, att vad som i 2
och 4 §§ stadgas beträffande fartyg
med viss minsta bruttodräktighet även
skall gälla fartyg med en bruttodråktighet
understigande vad där sägs.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
29 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Edenman, Johansson,
af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Lange, vissa frågor rörande vattenförorening
genom uttömning av olja från fartyg m. m. samt anför därvid
följande.

Inledning

På inbjudan av brittiska regeringen hölls våren 1954 en internationell
oljeskyddskonferens i London. Vid konferensen antogs den 12 maj 1954 en
internationell konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom
olja samt åtta resolutioner med rekommendationer i samma ämne (Sveriges
överenskommelser med främmande makter 1956: 15). Konventionen undertecknades
med förbehåll om ratifikation av tjugu länder.

Konventionen skulle (art. XV: 1) träda i kraft tolv månader efter det den
ratificerats av minst tio stater, av vilka fem med envar ett tankfartygstonnage
av minst 500 000 registerton brutto. Emellertid dröjde det ända till den
26 juli 1957 innan detta antal ratifikationer förelåg, varför konventionen trädde
i kraft först den 26 juli 1958. Numera har den ratificerats av 19 stater.1

För Sveriges del godkändes konventionen av 1956 års riksdag (prop. 1956:
23; L3U 4; Rskr 96). Samtidigt vidtogs de lagstiftningsåtgärder, som föranleddes
av konventionen. Sålunda utfärdades den 6 april 1956 (nr 86) lag om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Lagen trädde — med visst undantag
— i kraft den 1 januari 1957, d. v. s. mer än ett och ett halvt år före konventionen.
Nu gällande tillämpningsföreskrifter till lagen utfärdades genom
kungörelse den 2 maj 1958 (nr 191), ändrad och kompletterad genom kungörelser
den 30 juni 1960 (nr 489), den 10 februari 1961 (nr 13) och den
30 juni 1961 (nr 411).

Genom en vid slutakten till 1954 års oljeskyddskonvention fogad resolu 1

Australien, Belgien, Canada, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland,
Ghana, Island, Irland, Kuwait, Liberia, Mexiko, Nederländerna, Norge, Polen, Storbritannien,
Sverige och USA.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

tion, nr 1, om fullständigt undvikande så snart som möjligt av uttömning av
beständiga oljor i havet, uttalade 1954 års oljeskyddskonferens, att en ny
konferens borde hållas inom tre år med uppgift att på nytt granska frågan
i ljuset av vunna erfarenheter rörande verkningarna av de av 1954 års konferens
anbefallda åtgärderna. Någon ny konferens kom dock icke till stånd
inom den angivna tiden, men till våren 1962 sammankallade den mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) en ny oljeskyddskonferens. I
överensstämmelse med oljeskyddskonventionen (art. XXI) hade IMCO år
1959 av brittiska regeringen övertagit de uppgifter vilka enligt konventionen
åvilar sekretariatet.

Samtliga IMCO:s medlemsstater och andra intresserade inbjöds till konferensen
och bereddes tillfälle att före densamma framföra förslag till ändringar
av eller tillägg till 1954 års konvention. De inkomna förslagen sammanställdes
genom IMCO:s försorg och sammanställningen lades till grund
för konferensens arbete.

Samtidigt med IMCO-konferensen sammankallades en särskild konferens
mellan de stater, som ratificerat 1954 års oljeskyddskonvention, den s. k.
OPCG (Oil Pollution Contracting Governments) -konferensen. Syftet härmed
var att påskynda genomförandet av de resultat, vartill IMCO-konferensen
kunde leda. IMCO-konferensen ägde nämligen icke befogenhet att besluta
om ändringar i oljeskyddskonventionen. En konferens mellan de stater,
som ratificerat 1954 års oljeskyddskonvention, kunde däremot enligt
särskild bestämmelse i konventionen (art. XVI: 3) besluta om ändringar i
denna.

Praktiskt löstes samordningen mellan de båda konferenserna så, att samtliga
förslag om ändring eller tillägg till 1954 års oljeskyddskonvention sakbehandlades
av IMCO-konferensen. De därvid nådda resultaten upptogs vid
OPCG-konferensen såsom gemensamma medlemsförslag och antogs enhälligt
utan diskussion av OPCG-konferensen. Härom underrättades IMCO-konferensen,
som därefter beslöt uppmana alla IMCO:s medlemsstater och andra
sjöfartsnationer att ansluta sig till 1954 års oljeskyddskonvention i dess
gällande eller reviderade form. OPCG-konferensens slutakt undertecknades av
14 stater och IMCO-konferensens slutakt av representanter för 41 stater.
Sverige var representerat vid båda konferenserna.

Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet har i en den 5 december 1962 till
handelsdepartementet inkommen skrivelse hemställt, att de av OPCG-konferensen
antagna ändringarna i 1954 års oljeskyddskonvention måtte godkännas
samt att härav föranledda i skrivelsen framlagda förslag till ändringar
i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg och dess tilllämpningsföreskrifter
måtte genomföras.

över skrivelsen med därvid fogade författningsförslag har, efter remiss,
yttranden avgivits av utrikesdepartementets rättsavdelning, chefen för marinen,
generaltullstyrelsen, fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök, statens
vatteninspektion, länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Malmöhus samt
Göteborgs och Bohus län, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Sven -

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

ska naturskyddsföreningen, Sveriges fiskares riksförbund, Svenska hamnförbundet,
Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska
petroleuminstitutet och Sveriges varvsindustriförening.

Jag anhåller nu att få anmäla spörsmålet om Sveriges godkännande av de
företagna konventionsändringarna och därav föranledda lagstiftningsfrågor.

Konventionsfrågan

1954 års oljeskyddskonvention. 1954 års oljeskyddskonferens konstaterade
i resolution nr 1, att många länders kuster och kustfarvatten är allvarligt utsatta
för oljeförorening och att denna orsakar stor skada på kuster och
stränder med hinder för bad och annan hälsosam rekreation såsom följd, inverkar
menligt på turistnäringen, medför död och ödeläggelse för fågellivet
och annan fauna samt sannolikt har skadliga verkningar för fisken och de
havsorganismer, av vilka den lever. Föroreningen vållas framför allt av beständiga
oljor, d. v. s. råolja, brännolja, tjock dieselolja och smörjolja. Även
om avgörande bevis saknas för att dessa oljor förblir på havsytan under
obegränsad tid, är det dock klart att de kvarbliver där under mycket lång tid
och kan föras mycket avsevärda sträckor av strömmar, vind och rörelser i
vattenytan och avlagras på stränderna. Konferensen framhöll, att stora
mängder av beständiga oljor regelbundet utsläppes i havet av tankfartyg
efter rengöring av tankar och genom utpumpning av oljebemängt barlastvatten
samt av torrlastfartyg, som brukar föra havsvatten i sina brännoljetankar.

1954 års oljeskyddskonvention — som i engelsk text och svensk översättning
var fogad som bilaga till propositionen 1956: 23 — syftar till att
motverka förorening av nyss angivet slag. Konventionens regler avser därför
råolja, brännolja, tjock dieselolja och smörjolja samt oljehaltig blandning,
vari sådan olja ingår (art. I).

Räckvidden av konventionen är i så måtto inskränkt att den endast gäller
registrerade fartyg om 500 ton brutto eller mera. Utanför konventionen faller
därför bl. a. örlogsfartyg (art. II).

Konventionens förbud mot oljeuttömning är i första hand begränsat till
vissa zoner. Zonerna är icke för alla fall enhetliga utan de har något olika
omfattning beroende på om uttömningen sker från tankfartyg eller torrlastfartyg,
varmed avses alla fartyg, som ej är tankfartyg. Dessutom gives särskilda
regler om zonens sträckning för vissa särskilt angivna havsområden.
Varje land har också möjlighet att besluta om viss jämkning av utsträckningen
av zonen utanför sitt territorium (art. III och bilagan A till konventionen).
Huvudregeln är att förbud mot oljeuttömning föreligger inom en
zon av 50 sjömil från land. För Nordsjön gäller den särskilda regeln att zonen
skall sträcka sig 100 sjömil från kusten utom utanför Norge. Reglerna
leder till att vissa områden i Östersjön och Nordsjön faller utom zonerna.
Förbudet gäller för varje fördragsslutande lands fartyg inom samtliga zoner
i världen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

Förbudet gäller i princip all uttömning av olja och oljehaltig blandning
inom zonerna (art. III). Emellertid upptar konventionen vissa undantag. Sålunda
avser förbudet ej uttömning av olja eller oljehaltig blandning som
sker med hänsyn till fartygets säkerhet eller för att förhindra skada å fartyg
eller last eller för att rädda människoliv till sjöss och ej heller utflöde
av olja eller oljehaltig blandning, som är föranlett av skada å fartyget eller
oundvikligt läckage, såvitt efter upptäckten därav alla rimliga försiktighetsåtgärder
vidtages för att förebygga eller minska utflödet. Hinder föreligger
ej heller för uttömning så långt från land som är praktiskt möjligt av bottensats,
som ej kan utpumpas från lasttankar i tankfartyg på grund av sin
fasta konsistens eller som utgöres av rester från rening eller klargöring av
brännolja eller smörjolja. Konventionen upptager även undantag från uttömningsförbudet
i fråga om oljehaltig blandning som ej innehåller annan
olja än smörjolja (art. IV och V). För torrlastfartygen gäller därjämte det
undantaget att olja och oljehaltig blandning får, då fartyget är på resa till
hamn utan mottagningsanordning av beskaffenhet, som angives i det följande,
uttömmas så långt från land som är praktiskt möjligt (art III).

Överträdelse av förbud mot uttömning skall vara straffbar. Straffet får ej
vara lindrigare för en överträdelse utom ett lands territorialvatten än för motsvarande
förseelse, begången inom territorialvattnet (art. III och VI).

Konventionen innehåller vidare föreskrift om att fartyg skall vara försedda
med anordningar av beskaffenhet att hindra brännolja eller tjock dieselolja
att rinna ned i rännsten, vars innehåll länsas ut i havet utan att först separeras
(art. VII). Fördragsslutande regering har att tillse att i vissa större
hamnar, s. k. huvudhamnar, finnes anordningar, som möjliggör för andra
fartyg än tankfartyg att befria sig från rester av oljehaltigt barlast- eller
tankspolvatten (art. VIII).

Å varje fartyg skall föras oljedagbok. Myndighet i fördragsslutande stat
skall, då fartyget befinner sig i hamn inom staten, äga granska dagboken
(art. IX).

Regeringen i fördragsslutande stat äger hos regeringen i det land, där fartyg
är registrerat, anmäla överträdelse av konventionen från fartygets sida
oavsett var överträdelsen ägt rum. Om tillräckliga skäl föreligger därtill,
skall i fartygets hemland rättsligt förfarande i anledning av förseelsen inledas
mot fartygets ägare och befälhavare (art. X).

Härutöver innehåller 1954 års konvention bestämmelser om viss underrättelseplikt
(art. XII), om sättet för slitande av tvister (art. XIII) och om
ikraftträdande, ändring, uppsägning, undantag vid krigsförhållanden m. m.
(art. XIV—XXI).

1962 års ändringar i konventionen. 1962 års oljeskyddskonferens konstaterade
i likhet med 1954 års konferens att, ehuru konferensen kommit till
slutsatsen att det för närvarande icke är möjligt att bestämma någon tidpunkt
från vilken uttömning av beständiga oljor i havet skulle helt och hållet
upphöra, den dock ansåg att fullständigt undvikande av uttömning av sådana

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963 9

oljor — med vissa nödvändiga undantag — bör iakttagas från tidigast möjliga
tidpunkt.

De vid 1962 års konferens beslutade ändringarna i 1954 års konvention
innebär icke heller några principiella ändringar av genomgripande natur. De
avser huvudsakligen justeringar i syfte att klarlägga innebörden av vissa
mera komplicerade stadganden samt att undanröja de hinder, som kan föreligga
för en allmännare ratifikation av konventionen. Ändringarna, vilka
föranledde ny avfattning av artiklarna I—X, XIV, XVI och XVIII samt bilagorna
A och B, beslöts den 11 april 1962 och fogades jämte 15 antagna resolutioner
som bilaga till OPCG-konferensens slutakt. Konventionen torde i
de delar densamma blev föremål för revision i engelsk text och svensk översättning
jämte resolutionerna i svensk översättning få bifogas detta protokoll
som bilaga (Bilaga A).

Vissa av ändringarna har stor praktisk betydelse. Sålunda utvidgades genom
ändring av bilaga A till 1954 års konvention de förbjudna zonerna.
Zonerna gjordes lika för tankfartyg och för andra fartyg och gavs väsentligt
ökad omfattning. Visserligen skall såsom huvudregel alltjämt gälla, att till
de förbjudna zonerna hör allt vattenområde inom ett avstånd av 50 nautiska
mil från land. Men härutöver förekommer ett flertal särskilda zoner. Antalet
sådana tillägg till huvudregeln har avsevärt ökats, varjämte flera zoner
vidgats. Bl. a. gjordes hela Östersjön och Nordsjön till förbjudna zoner.
I några fall gjordes utökningen beroende av att vederbörande kuststat ratificerar
konventionen.

Beskrivningen av konventionens tillämpningsområde ändrades vidare och
vidgade därmed konventionens räckvidd (art. II). Konventionen kommer härigenom
att omfatta icke endast fartyg, som registrerats i medlemsstat, utan
även oregistrerade fartyg, som har nationalitet inom område för vilket konventionen
gäller. Samtidigt förtydligades konventionstexten genom att det
uttryckligen angavs, att såväl örlogsfartyg som annat fartyg, när det användes
som marint hjälpfartyg, skall vara undantaget från konventionen.
Medlemsstat åtager sig dock att vidtaga lämpliga åtgärder för att konventionens
föreskrifter, såvitt det är rimligt och möjligt, skall tillämpas jämväl
på örlogsfartyg och fartyg, som användes som marint hjälpfartyg.

Konventionens tillämpningsområde utvidgades jämväl genom att bestämmelsen
om undantag för fartyg under 500 ton brutto ändrades. Tongränsen
sänktes sålunda för tankfartyg från 500 till 150 ton bruttodräktighet men
bibehölls för torrlastfartygen (art. II). Det blev emellertid direkt i konventionen
uttalat, att medlemsstat bör så långt det är rimligt och möjligt göra
konventionens regler tillämpliga även för fartyg under de angivna tongränserna,
därvid hänsyn skall tagas till fartygens storlek, användning och slaget
av den olja som användes som bränsle.

Som ett första steg på vägen mot totalförbud infördes också en särskild
förbudsbestämmclse för stora fartyg. För fartyg med en bruttodräktighet av
20 000 ton eller mer, å vilket konventionen är tillämplig och för vilket byggnadskontrakt
tecknats efter det att bestämmelsen trätt i kraft, skall gälla

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1963

totalförbud mot utsläpp av olja eller oljehaltig blandning, alltså icke bara
inom de förbjudna zonerna utan i alla hav. Dock gäller den modifikationen,
att om enligt befälhavarens bedömande särskilda omständigheter föreligger,
som gör det oskäligt eller omöjligt att förvara oljeresterna ombord, dessa får
utsläppas utanför förbjuden zon. Skälen för oljeutsläppet skall i sådant fall
anmälas för regeringen i den stat, till vilken fartyget hör, och denna har
att minst var tolfte månad lämna detaljerade uppgifter om sådana oljeutsläpp
till IMCO (art. III).

Beträffande straffsatserna för överträdelse av förbud att utsläppa olja eller
oljehaltig blandning utanför ett lands territorialvatten föreskrevs att straffskalan
skall vara tillräckligt sträng för att avskräcka från dylika överträdelser.
Vidare skall medlemsstat lämna uppgift till IMCO om straff som utdömts
för sådan överträdelse (art. VI).

Stadgandet om mottagningsanordningar i hamnar (art. VIII) gavs också
ny avfattning. Enligt den nya lydelsen av artikeln skall medlemsstat vidtaga
lämpliga åtgärder för att befordra tillkomsten av anordningar för mottagande
i angivna fall av oljerester från fartyg. I den omfattning torrlasttartyg
har behov därav skall sålunda hamn vara utrustad med anordningar,
tillräckliga för mottagande utan onödigt dröjsmål för fartyget av olja eller
sådana oljerester, som kvarbliver sedan huvuddelen av vattnet separerats från
en oljehaltig blandning. Begreppet huvudhamn slopades och det överlämnades
till vederbörande stat att bedöma i vilka hamnar mottagningsanordningar
erfordras. Oljelastningshamn och reparationshamn skall vara utrustad
med anordningar, tillräckliga för mottagande av olja eller oljehaltig
blandning, som efter separering finns kvar ombord i tankfartyg respektive
fartyg som anlöper hamnen för reparation.

I flera artiklar vidtogs redaktionella ändringar i förtydligande syfte. Reglerna
om ikraftträdande, ändring, uppsägning, m. m. ändrades till nära
överensstämmelse med motsvarande regler i 1960 års konvention för tryggande
av säkerheten för människoliv till sjöss.

De av 1962 års oljeskyddskonferens beslutade ändringarna i 1954 års konvention
skall enligt gällande lydelse av konventionens artikel XVI: 4 träda
i kraft för samtliga fördragsslutande regeringar tolv månader efter den dag
då de godkänts av två tredjedelar av de fördragsslutande regeringarna, utom
för dem av de fördragsslutande regeringarna som före ikraftträdandet förklarat
sig icke godkänna ändringarna.

Av de av konferensen antagna femton resolutionerna har flera sin motsvarighet
i resolutioner vid 1954 års konferens. Bland övriga resolutioner märkes
några om behovet av forskning beträffande förhindrandet av oljeförorening
(nr 12) och samordning av forskningen (nr 13) samt en resolution om
information i oljeföroreningsfrågan genom rapporter från IMCO (nr 15).

Konventionsändringarna har hittills icke godkänts av någon stat.

Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet. Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet
tillstyrker att de beslutade ändringarna i 1954 års oljeskyddskonvention godkännes
av Sverige. Vid granskning av ändringarna har sjöfartsstyrelsen och

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

oljeskyddsrådet funnit att, även om förhoppningarna om ett snabbt realiserande
av önskemålen om totalförbud mot oljeuttömning från fartyg icke
kunnat infrias vid 1962 års oljeskyddskonferens, och att därför alltfort mycket
arbete återstår för att skapa ett tillfredsställande skydd mot oljeskador,
likväl uppnåtts icke oväsentliga resultat. Särskild betydelse torde böra tillmätas
det förhållandet att ändringarna antagits under medverkan — vid
IMCO-konferensen — av ett stort antal sjöfartsnationer och att därvid, utan
att konventionens syfte frångåtts, kunnat undanröjas en del formella hinder,
som åberopats eller kunnat åberopas för en mera allmän ratifikation av
konventionen än vad hittills blivit fallet. Härigenom har förutsättningarna
avsevärt ökat för en allmän anslutning till konventionen. För vårt lands vidkommande
innebär utvidgningen av de förbjudna zonerna till att omfatta
alla Sverige omgivande och närliggande vattenområden en väsentlig förbättring
av skyddet mot vattenförorening genom oljeuttömning från fartyg. Det
synes enligt sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet angeläget att Sverige, så
snart ske kan, genom positivt godkännande av ändringarna, aktivt medverkar
till genomförandet av dessa.

De beslutade ändringarna i konventionen har icke ansetts påkalla någon
utökning av de sex hamnar (Göteborg, Hälsingborg, Luleå, Malmö, Norrköping
och Stockholm) i vilka nu enligt tillämpningsföreskrifter till 1956 års
lag skall finnas anläggning för mottagande av oljerester från fartyg. Sjöfartsstyrelsen
och oljeskyddsrådet avser emellertid att noga följa utvecklingen
beträffande behovet av ytterligare sådana anordningar.

Remissyttrandena. Samtliga remissinstanser, som yttrat sig över sjöfartsstyrelsens
och oljeskyddsrådets förslag om godkännande av ändringarna i
1954 års konvention, har tillstyrkt förslaget eller lämnat detta utan erinran.
Flera remissinstanser betonar angelägenheten av att den reviderade konventionen
får en så stor anslutning som möjligt, särskilt av nationer med sjöfart
på Östersjön och Nordsjön och anslutande farvatten. I något yttrande
anses förbehåll böra göras om sådan ratifikation.

Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar sålunda med tillfredsställelse,
att ett genomförande av ändringarna skulle medföra en avsevärd förbättring
av skyddet mot oljeutsläpp och därav föranledda skador. Därigenom skulle
först och främst själva förbudsområdet utvidgas på ett sätt, som särskilt för
Sveriges del borde innebära ett avgörande steg framåt på vägen mot oljeskadefrågornas
slutliga lösning. Dessutom skulle ett utökat antal fartyg
och fartygskategorier komma att omfattas av förbudet. Även i andra avseenden
skulle påtagliga fördelar kunna vinnas med ett genomförande av förslaget.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län hälsar med stor tillfredsställelse beskedet
om vidtagna ändringar av 1954 års oljeskyddskonvention, innefattande
bl. a. att hela Östersjön och hela Nordsjön med tillhörande vikar gjorts till
förbjuden zon.

Länsstyrelsen i Gotlands län uttalar, att de skadeverkningar, som blir en
följd av oljeutsläpp i öppna havet, äger ständig aktualitet för länet. Skador -

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1963

na har främst drabbat sjöfågeln. De ändringar i 1954 års oljeskyddskonvention,
som nu beslutats, kan — ehuru först på lång sikt — väntas medföra en
förbättring av de för närvarande otillfredsställande förhållandena. Särskilt
utvidgningen av de för oljeuttömning förbjudna zonerna, varigenom hela
Östersjön med tillhörande vikar skulle komma att tillhöra dylik zon, skulle
för länets del medföra en förbättring av skyddet mot vattenförorening genom
oljeuttömning från fartyg. Det ökade skyddet ter sig ur naturskyddssynpunkt
högeligen önskvärt med tanke främst på den skadegörelse, oljeutsläppen årligen
tillfogar sjöfågelsbeståndet på öppna havet och invid länets kuster.

Att vissa hittills gällande, otillfredsställande bestämmelser i 1954 års konvention
— särskilt förekomsten av för oljeutsläpp tillåtna områden i Östersjön
och Nordsjön -— kominer att utgå genom de beslutade ändringarna,
konstateras med tillfredsställelse av fiskeristyrelsen. Förekomsten av nämnda
för oljeutsläpp tillåtna områden kan nämligen, vare sig den utsläppta
oljan driver med vinden eller så småningom sjunker — trots att områdena
ifråga är av relativt begränsad omfattning — i själva verket innebära betydande
risker och obehag för fisket i mycket stora delar av nämnda hav.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges fiskares riksförbund, som för
fiskets vidkommande anser det vara angeläget, att riskerna för förekommande
oljeskador å redskap samt annan skadegörelse å fisket i möjligaste mån
elimineras och att ett tillfredsställande skydd häremot ordnas och upprätthålles.
De nu beslutade ändringarna i 1954 års oljeskyddskonvention kan
enligt förbundets uppfattning vara ett steg i rätt riktning och särskilt utvidgningen
av de förbjudna zonerna till att omfatta alla vårt land omgivande
och närliggande vattenområden, kommer sannolikt att medföra en betydande
förbättring i dessa avseenden.

Av den remitterade framställningen framgår, enligt vad statens vatteninspekiion
påpekar, att avsikten med ändringen av konventionens bestämmelser
varit att i största möjliga utsträckning förhindra uttömning av s. k. beständig
olja från fartyg och att framdeles helt undvika sådan uttömning
även på världshaven. Inspektionen biträder helt dessa synpunkter och anser
det tillfredsställande att en sådan målsättning nu uppställes, detta desto mer
som i övrigt en viss tendens gör sig gällande i Sverige att i större utsträckning
än tidigare använda internationellt vatten för uttömning av avfall av
olika slag.

Utvidgningen av de förbjudna zonerna till att omfatta alla Sverige omgivande
och närliggande vattenområden framhålles särskilt även av Sveriges
djurskyddsföreningars riksförbund som en väsentlig förbättring av skyddet
mot vattenförorening genom oljeuttömning från fartyg. Riksförbundet anser
det angeläget att Sverige, så snart ske kan, genom positivt godkännande
av 1962 års ändringar aktivt medverkar till genomförandet av dessa. Svenska
naturskyddsföreningen konstaterar, att oljeutsläppen till havs och de därmed
följande skadeverkningarna på sjöfågelsfaunan, stränder, fiskredskap
m. m. inte bragts att upphöra eller ens avsevärt minskat genom de förebyggande
åtgärder som följt av 1954 års oljeskyddskonvention. En bidragande

Kungi. Maj. ts proposition nr 161 år 1963

orsak är, enligt föreningen, givetvis att kvantiteterna olja som fraktas växer
år från år. Ur naturskyddssynpunkt är det uppenbart mycket angeläget att
ytterligare åtgärder skyndsamt kan vidtagas för att öka skyddet mot oljeskadorna.
Föreningen har intet att erinra mot de föreslagna tilläggen och
ändringarna i konventionstexten men understryker starkt vikten av att Sverige
utan dröjsmål och utan inskränkningar godkänner förslaget. Föreningen
fortsätter.

Uppskov från Sveriges sida med anslutning därtill kan innebära, att det
tar åtskilliga år innan överenskommelsen träder i kraft. Enligt bestämmelserna
kan ett ikraftträdande icke ske förrän 2/3 av de stater som redan ratificerat
konventionen godkänt ändringarna. 1954 års konvention har hittills
ratificerats av 19 stater; det fordras alltså godkännande av 13 stater, innan
den ändrade konventionen blir gällande. Föreningen vill även ansluta sig till
sjöfartsstyrelsens och oljeskyddsrådets uppfattning, att slutmålet måste vara
att åstadkomma ett totalförbud mot all oljeuttömning från fartyg. Detta är
uppenbart det enda sättet att få slutlig ordning på detta problem.

Föreningen anser i övrigt, att frågan är av så stor betydelse och av så
brådskande karaktär för vårt land, dess sjöfågelsfauna och fiske samt för
de rekreationssökande som nyttjar stränderna för bad in. m., att det är
mycket önskvärt att Kungl. Maj :t på lämpligt sätt även söker påverka övriga
sjöfartsnationer, som i London undertecknat 1962 års överenskommelse, att
så skyndsamt som möjligt godkänna den ändrade konventionen. Föreningen
vill erinra om att Kungl. Utrikesdepartementet, sedan Sverige godkänt
1954 års konvention, anmodade de svenska beskickningarna att efterhöra,
huru långt man i respektive länder hunnit med förberedelserna för en anslutning
till konventionen, samt att informera om de i Sverige vidtagna åtgärderna.
Ett liknande förfarande synes föreningen önskvärt även denna
gång. Föreningen vill understryka, att det måste vara ett betydande svenskt
intresse att så fort ske kan få såväl Östersjön som Nordsjön helt undantagna
från oljeutsläpp.

Svenska petroleum institutet uttalar, att den utvidgning av oljeskyddskonventionen,
som blev en följd av Londonkonferensen, har kunnat godtagas
och att de i sjöfartsstyrelsens skrivelse framförda synpunkterna icke har föranlett
några erinringar från de svenska oljeföretagens sida.

Svenska hamnförbundet framhåller, att följden av att de förbjudna zonerna
utvidgas blir ett ökat behov för fartygen att uttömma uppsamlade
oljerester i hamnarna, vilket kan medföra större krav på hamnarnas oljemottagningsanläggningar.
Enligt förbundet är det icke för närvarande möjligt
att överblicka i vilken omfattning nu befintliga sådana anläggningar
härigenom kommer att visa sig otillräckliga samt vilka ekonomiska konsekvenser
detta kan medföra. Förbundet hemställer, att förbundet liksom
hittills måtte beredas tillfälle att yttra sig över ifrågakommande förslag till
nya anordningar.

Sveriges redareförening erinrar om att föreningen i skrivelse till Kungl.
Maj :t den 6 september 1955 framhöll, att föreningen för sin del icke kunde
godtaga, alt genom en ensidig svensk lagstiftning konvenlionsbestämmelser
skulle göras tillämpliga på svenska fartyg i farvatten, där motsvarande regler

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

icke skulle gälla beträffande utländska fartyg. Härigenom skulle nämligen
utländska och svenska fartyg komma att i ett väsentligt hänseende behandlas
olika. Endast under förutsättning att liknande bestämmelser infördes
i de med oss konkurrerande sjöfartsländerna, kunde föreningen godtaga, att
man för att komma till rätta med oljeuttömningen utanför svenskt territorialvatten,
utfärdade så stränga bestämmelser, som föreslagits. Vad då anfördes,
äger alltjämt giltighet och nu i än högre grad med hänsyn till att
enligt konventionsändringarna bl. a. hela Östersjön förklaras som för oljeutvinning
förbjudet område. Från rederinäringens sida kan icke tillstyrkas,
att Sverige ansluter sig till 1962 års version av 1954 års oljeskyddskonvention
med mindre randstaterna vid Östersjön accepterar densamma i dess
reviderade utformning. Föreningen anser jämväl, att den reviderade konventionen
bör ratificeras även av övriga länder, vars tankfartyg trafikerar
oss omgivande farvatten. Även om föreningen hyser stor förståelse för angelägenheten
av att de skador, som uppkommer genom oljeuttömning, förhindras
eller i vart fall begränsas, kan föreningen icke finna det rimligt, att
sådana fartyg skulle kunna rengöra sina tankar och uttömma det oljehaltiga
vattnet i Östersjön, medan svenska fartyg, som deltoge i liknande trafik,
blev förhindrade att göra detta. Föreningen kan sålunda endast godkänna
en utvidgning av de förbjudna zonerna i Östersjön under förutsättning av
en mera allmän ratificering av den reviderade konventionen. Vad här anförts
gäller även zonerna i Nordsjön.

Även Sveriges varvsindustriförening framhåller vikten av att övriga randstater
vid Östersjön godkänner de i London beslutade ändringarna i 1954 års
oljeskyddskonvention.

Departementschefen. Ett nationellt och internationellt alltmer uppmärksammat
problem är havsvattnets förorening genom oljeutsläpp från fartyg.
Oljeuttömning från fartyg medför i flera olika hänseenden betydande skador
och olägenheter. Särskilt uppmärksammade är skadeverkningarna på sjöfågelsbeståndet,
men stora olägenheter åsamkas även fisket genom nedsmutsning
av redskap och båtar. Oljebälten som driver in mot kusterna gör vidare
stränderna otjänliga för bad och annat friluftsliv. Det står klart att
effektiva åtgärder mot denna förorening av olja kan åstadkommas endast
i samverkan på det internationella planet. Sverige har också deltagit i det
internationella samarbete på detta område som resulterade i den år 1954
antagna konventionen till förhindrande av havsvattnets förorening genom
olja. Konventionen ratificerades av vårt land den 26 maj 1956.

Grundtanken i 1954 års konvention är att varje fördragsslutande stat
skall tillse att dess fartyg, oavsett var i världen de uppehåller sig, iakttager
vissa i konventionen angivna regler med syfte att motverka oljeförorening.
Konventionens viktigaste bestämmelse innefattar ett förbud mot utsläpp av
olja av mera beständig art inom vissa s. k. förbjudna zoner av havet, vilka
i regel sträcker sig 50 sjömil från land. Förbudet omfattar fartyg om 500
bruttoton och däröver. Konventionen föreskriver att fartygen skall vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

försedda med anordningar som hindrar brännolja eller tjock dieselolja att
rinna ut i rännsten, varifrån slagvattnet länsas ut i havet utan att först
separeras. Vidare skall enligt konventionen i vissa större hamnar, som vederbörande
stats regering har att själv bestämma, finnas anläggningar för
mottagande från fartyg av rester av oljehaltigt barlast- och tankspolvatten.

De ändringar som under år 1962 beslutats i 1954 års konvention innebär
icke någon rubbning av de principer efter vilka konventionen är uppbyggd.
1 vissa fall har de nya bestämmelserna likväl stor praktisk betydelse. Sålunda
har de förbjudna zonerna i vissa fall avsevärt vidgats. För vårt lands
vidkommande är därvid särskilt betydelsefullt att hela Östersjön och hela
Nordsjön med anslutande vikar gjorts till förbjuden zon. En annan betydelsefull
ändring är att konventionens tillämpningsområde utökats genom
att tongränsen för tankfartyg sänkts från 500 till 150 registerton brutto;
för andra fartyg än tankfartyg har gränsen bibehållits vid 500 ton. Därjämte
har i konventionen utsagts att medlemsstat bör göra konventionens
regler tillämpliga även på fartyg under de angivna tongränserna i den utsträckning
det är rimligt och möjligt med hänsyn till fartygens storlek och
nyttjande samt det slag av bränsle som användes. En principiell nyhet är en
särskild regel för större fartyg om förbud mot oljeutsläpp icke endast inom
de förbjudna zonerna utan i alla hav, dock med vissa modifikationer. Detta
förbud avser fartyg med en bruttodräktighet av 20 000 ton eller mer, för vilket
byggnadskontrakt tecknas efter det att konventionsändringarna trätt i
kraft.

De beslutade ändringarna träder i kraft tolv månader efter det att ändringarna
godkänts av två tredjedelar av medlemsstaterna. Ändringarna blir
därmed gällande även i förhållande till övriga medlemsstater, därest sådan
stat icke gör uttryckligt förbehåll häremot.

Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet har i sitt förslag förordat att de beslutade
ändringarna i 1954 års konvention godkännes av Sverige samt att
Sverige, så snart ske kan, genom positivt godkännande av ändringarna aktivt
medverkar till genomförandet av dessa.

Det framlagda förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet
remissorgan. Avvikande mening har allenast framförts från Sveriges
redareförening och Sveriges varvsindustriförening, vilka ansett att ett godkännande
bör göras beroende av att konventionen i dess reviderade lydelse
ratificeras av andra med Sverige konkurrerande sjöfartsländer.

Genom ratifikation av 1954 års konvention har Sverige gett sin anslutning
till principen att ett land, som utnyttjar fördelarna av oljeförbrukningen,
också bör deltaga i åtgärderna mot de skador och olägenheter som är förbundna
därmed. Sjöfartens internationella karaktär kräver självfallet ett
vittutgrenat samarbete mellan berörda stater för att åtgärderna mot vattenförorening
från fartyg skall få önskvärd effekt. Det stora deltagarantalet vid
frågans förnyade behandling under 1962 i IMCO:s regi är ett glädjande
tecken på ett ökande intresse för internationell samverkan på detta område.
De härvid beslutade ändringarna i 1954 års konvention ligger helt i

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

linje med de principer efter vilka den svenska lagstiftningen i ämnet är utformad.
Den utvidgning i skärpande riktning som vissa av konventionsändringarna
innefattar medför otvivelaktigt en något ökad belastning för
sjöfarten, hamnarna och andra berörda intressenter. Enligt sjöfartsstyrelsens
och oljeskyddsrådets bedömning torde ikraftträdandet av ändringarna dock
icke i och för sig behöva medföra någon utökning av antalet hamnar, där
anordningar för mottagande av oljerester från fartyg skall finnas. De åtgärder
som kan komma att påkallas är i varje fall av förhållandevis så ringa
omfattning att de uppenbarligen icke bör utgöra något hinder för godkännande
av ändringarna. Vid remissbehandlingen av förslaget har ej heller
framförts någon invändning av denna natur. Beträffande det framförda önskemålet
rörande de allmänna förutsättningarna för svenskt godkännande av
konventionsändringarna vill jag understryka, att jag anser det betydelsefullt
att konventionen i sin skärpta lydelse vinner så stor anslutning som möjligt.
Först om detta blir fallet kan en avgörande förbättring påräknas, när det
gäller olj ef öroreningen till havs. Självfallet är härvid av vikt att de stora
och med oss konkurrerande sjöfartsnationerna ansluter sig till den reviderade
konventionen. Det är enligt min mening av betydelse att vårt land
icke dröjer med att godkänna konventionsändringarna. Det är icke praktiskt
möjligt att godkänna ändringarna med reservation för att övriga större sjötartsnationer
ansluter sig. Det är nämligen att beakta, att ett godkännande
med sådant förbehåll icke torde komma att godtagas såsom ett godkännande
i konventionens mening utan såsom ett förbehåll beträffande ikraftträdandet
av ändringarna för Sveriges del. Förbehållet skulle därmed komma att
strida mot önskemålet om en aktiv svensk medverkan till ändringarnas genomförande.
Under hänvisning till det anförda förordar jag att Sverige godkänner
vidtagna ändringar utan förbehåll.

Jag övergår nu till att behandla frågan om de lagändringar som föranledes
av konventionsändringarnas godkännande.

Lagförslaget

Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet har som nämnts utarbetat förslag
till de ändringar i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg, som föranledes av de beslutade ändringarna i 1954
års oljeskyddskonvention. Förslaget har vid remissbehandlingen tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. I fråga om vissa enskildheter har dock anmärkningar
gjorts, vilka redovisas i det följande i anslutning till berörd bestämmelse.
Det framlagda förslaget har överarbetats inom handelsdepartementet
och därvid underkastats vissa jämkningar av huvudsakligen redaktionell
art. Det sålunda jämkade förslaget torde såsom bilaga (Bilaga B) få fogas
till statsrådsprotokollet i detta ärende.

1 §•

Gällande lydelse av denna paragraf upptager ett stadgande därom att i
vattenområde, som utgör svenskt territorium, olja icke må uttömmas från

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

fartyg samt att i sådant vattenområde utflöde av olja från fartyg skall förhindras
i den mån så är möjligt. Vidkommande annat vattenområde har
Kungl. Maj:t givits bemyndigande att bestämma att motsvarande skall gälla
i fråga om svenska fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton
eller beträffande vissa slag av sådana fartyg.

Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet har med hänvisning till utsträckningen
av konventionens tillämpningsområde föreslagit en motsvarande utvidgning
av den enligt andra stycket i Kungl. Maj:ts hand lagda befogenheten
att bestämma inom vilka områden och för vilka fartyg första styckets
regler skall gälla. Vidare har föreslagits, att en i konventionen införd definition
på tankfartyg upptages i denna paragraf.

Statens vatteninspektion ifrågasätter om utredning icke borde ske om möjligheterna
att inordna de bestämmelser som rör svenskt vattenområde under
vattenlagen. Vid en samordning skulle enhetliga rättsregler kunna tilllämpas
för allt slag av vattenförorening och enhetliga normer för utsläpp
av exempelvis olja kunna fastställas. Vidare torde erforderlig övervakning
och tillsyn kunna samordnas. Till belysande av olikheter i de skilda bestämmelser
som gäller, anföres följande.

Kloakvatten som innehåller avloppsvatten från vattenklosett och som ej
undergått behandling varigenom avsättningsbar förorening frånskilts må
enligt vattenlagens bestämmelser (8 kap. 23 §) ej avledas till vattenområde
med mindre det uppenbarligen kan ske utan olägenhet. Däremot kan utan
hinder av gällande bestämmelser sådana utsläpp ske från exempelvis stora
passagerarfartyg, som ankras upp i vattenområden, där stora investeringar
gjorts för att undvika sådan förorening. De hygieniska kraven på fartyg i
nämnt avseende synes uppvisa eu eftersläpning i förhållande till andra områden.
I lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg stadgas att olja
och oljehaltigt vatten, där oljehalten överstiger 100 mg/l ej får utsläppas
på svenskt vatten (1 §). För vissa anläggningar såsom oljehamn, oljedepåer
och oljeraffinaderier har vattendomstol föreskrivit vissa maximala halter
av olja, 10—15 mg/l. Det är uppenbart olämpligt att lossade tankfartyg tilllåtes
utsläpp, som icke överensstämmer med vad vattendomstol fastställt
för ifrågavarande vattenområde. Inspektionen vill i detta sammanhang vidare
framhålla att många missförstånd uppstått beträffande tillåtligheten
av utsläpp från landbaserade anläggningar, främst oljedepåer, till följd av
ovannämnda bestämmelser och den definition på begreppet olja, som ovannämnda
§ 1 innehåller. Ett generellt förbud mot utsläpp av olja med annan
utformning borde därför övervägas.

Departementschefen. Ändringen av konventionens artikel II innebär bland
annat, att gränsen för de fartyg, å vilka konventionen direkt skall äga lilllämpning,
såvitt avser tankfartyg sänkes till 150 ton brutto. Därjämte har
emellertid i konventionen (artikel II: la)) förutsatts, att fördragsslutande
regering skall vidtaga de åtgärder, som är nödvändiga för att tillämpa konventionens
krav även på tankfartyg under 150 ton och andra fartyg under
500 lon i den utsträckning detta är rimligt och möjligt med hänsyn till deras
storlek, användning och den typ av bränsle, som nyttjas för att driva
fartygen.

2 llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 161

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1963

Den ändrade tongränsen för tankfartyg medför att konventionen skall
tillämpas på tankfartyg om minst 150 ton och andra fartyg om minst 500
ton. Kungl. Maj :ts i paragrafen upptagna bemyndigande att i fråga om annat
vattenområde än svenskt territorium förordna om lagens tillämplighet
å svenska fartyg har ändrats i enlighet härmed.

Om och i vad mån det är rimligt och praktiskt möjligt att göra konventionens
krav gällande även i vad avser tankfartyg med mindre bruttodräktighet
än 150 registerton och annat fartyg med mindre bruttodräktighet än
500 registerton kan ej för närvarande bedömas utan bör göras beroende av
särskild undersökning, därvid de i konventionen angivna bedömningsgrunderna
bör vara vägledande. Det synes lämpligt att uppdraga åt sjöfartsstyrelsen
och oljeskyddsrådet att verkställa en sådan undersökning. Därest
en utsträckning av konventionens krav till att gälla även mindre fartyg
härigenom aktualiseras, synes det lämpligt att Kungl. Maj:t äger befogenhet
att meddela bestämmelser enligt 1 § jämväl med avseende å fartyg med
mindre bruttodräktighet än vad i 1 § angives. Möjlighet bör då också föreligga
för Kungl. Maj:t att förordna om en liknande jämkning av motsvarande
tongränser i 2 och 4 §§. I överensstämmelse härmed har i lagen i en
ny paragraf, 10 §, Kungl. Maj:t tillagts befogenhet att i nu angivna fall förordna
om nedsättning av longränsen, där det finnes skäligt med hänsyn till
fartygens storlek, nyttjande och det slag av bränsle som användes för fartygens
framdrivning.

I konventionens artikel I har vid 1962 års revision införts definitioner av
begreppen fartyg och tankfartyg. Konventionens definitioner överensstämmer
med vad som redan gäller. Det torde icke vara påkallat att i lagen införa
några definitioner av begreppen fartyg och tankfartyg, utan denna gränsdragningsfråga
torde såsom hittills få överlämnas till rättspraxis. I tveksamma
fall torde konventionens definitioner kunna ge tillräcklig vägledning
för praxis.

I anledning av vad vatteninspektionen anfört må först erinras om att när
1956 års lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg infördes allmän
enighet förelåg om det lämpliga i att samla alla regler mot vattenförorening
från fartyg i en särskild lag. Vissa stadganden i vattenlagens föroreningskapitel,
vilka berörde fartyg, överfördes i enlighet härmed till 3 § i 1956 års
lag. Med stöd av denna bestämmelse har länsstyrelserna bemyndigats att
utfärda lokala föreskrifter mot vattenförorening från fartyg. I den mån lokalt
behov föreligger, finnes alltså möjlighet att skärpa sådana föreskrifter.
Den av inspektionen avsedda samordningen skulle strida mot grundtanken
i 1956 års reform. Mot en sådan samordning talar också det förhållandet
att problemen ter sig väsentligt olika när det gäller utsläpp från fasta anläggningar
på land och uttömning från fartyg. Någon ändring av 1956 års
lags tillämpningsområde synes mig därför ej påkallad. Det synes emellertid
lämpligt att utfärdandet av lokala föreskrifter mot vattenförorening från
fartyg sker efter samråd med vatteninspektionen. Erforderlig föreskrift
härom torde kunna utfärdas i administrativ ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

2 §•

I gällande lydelse upptager denna paragraf vissa undantag från det allmänna
förbudet enligt 1 § mot uttömning eller utsläpp av olja. Undantagen
avser bl. a. under a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt avser fartyg med en
bruttodräktighet av minst 500 registerton, endast därest vattnet icke innehåller
annan olja än smörjolja; och under c) bottensats, som utgöres av
rester från rening av brännolja eller smörjolja eller som härrör från tankfartygs
lasttank och är av så fast beskaffenhet att den ej kan pumpas ur
tanken.

De vid 1962 års konferens beslutade ändringarna av artikel V i 1954 års
konvention, vilken artikel motsvaras av undantaget under a), innebär viss
inskränkning i vad hittills medgivits. Sålunda begränsas rätten att utsläppa
oljehaltigt slagvatten till att avse sådant slagvatten, vilket icke innehåller
annan olja än smörjolja som runnit eller läckt från fartygets maskinutrymmen.
Motsvarande begränsning bör införas i lagen. Sänkningen av
tongränsen för vissa av de fartyg å vilka konventionen skall vara tillämplig
påkallar vidare en jämkning av denna undantagsbestämmelse. Den för fartyg
om minst 500 ton stadgade inskränkningen såvitt gäller uttömning av
oljehaltigt slagvatten, som innehåller annan olja än smörjolja, bör ändras
till att avse tankfartyg om minst 150 ton och andra fartyg om minst 500
ton.

Genom ändring av konventionens artikel IV: 1 c) omfattar undantagen
från uttömningsförbudet icke längre bottensats som härrör från tankfartygs
lasttank och är av så fast beskaffenhet att den ej kan pumpas ur
tanken. Ändringen har motiverats av att dessa fasta föroreningar ansetts
påtagligt skadliga och att fartygen utan nämnvärd olägenhet kan förvara
dem ombord till dess de kan föras i land. Undantagsbestämmelsen under
c) i denna paragraf har ändrats i enlighet med konventionsändringen.

4 §•

I förevarande paragraf föreskrives, att svenskt fartyg med en bruttodräktighet
av minst 500 registerton ej må nyttjas till sjöfart med mindre
fartyget, i enlighet med närmare föreskrifter av Kungl. Maj:t eller myndighet
som Kungl. Maj :t utser, är utrustat antingen med anordningar till förebyggande
av att beständig brännolja utflödar i fartyget eller med inrättning,
varmed slagvattnet före uttömning kan renas från olja.

I enlighet med den i konventionens artikel II vidtagna utsträckningen av
konventionens tillämpningsområde bör den i paragrafen angivna tongränsen
jämkas. Utrustningsföreskriften bör gälla svenskt tankfartyg om
minst 150 lon och annat svenskt fartyg om minst 500 ton.

I stadgandet bör jämväl göras en redaktionell ändring i överensstämmelse
med en ändring av motsvarande föreskrift i konventionens artikel
VII: 1 i syfte att undvika en direkt hänvisning till separatorer, om vars
effektivitet tvekan ansetts kunna råda. Den i samma artikel under 2 införda

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1963

bestämmelsen att förande av barlastvatten i bränsletankar såvitt möjligt
skall undvikas torde likaledes böra införas under förevarande paragraf.

5 §•

I enlighet med nuvarande lydelse av artikel VIII i 1954 års oljeskyddskonvention
gäller enligt denna paragraf, att i allmän hamn som Konungen
bestämmer skall finnas anläggning för mottagande av oljehaltig blandning
från fartyg, som ej är tankfartyg.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har konventionens
artikel om mottagningsanordningar erhållit ny avfattning. Sjöfartsstyrelsen
och oljeskyddsrådet har i nära överensstämmelse med artikelns ändrade
lydelse föreslagit den ändringen av det nu gällande bemyndigandet för
Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t skall äga bestämma, att anläggning för mottagande
av oljehaltig blandning från fartyg skall finnas i allmän hamn
för fartyg som ej är tankfartyg, i hamn där lastning av olja i tankfartyg
förekommer, för sådant fartyg, samt i hamn där fartygsreparationer förekommer,
för fartyg som anlöper hamnen för reparation.

Svenska hamnförbundet har beträffande kostnaderna för mottagningsanläggningarna
framhållit, att det bör beaktas att taxorna för deras användande
så avväges, att full täckning erhålles för hamnens kostnader för
anläggningen i fråga.

Departementschefen. Såsom framgått av vad tidigare anförts har någon
utökning av de sex hamnar, där mottagningsanläggning för närvarande
skall finnas, icke ansetts påkallad. Konventionsändringen motiverar dock
viss utvidgning av det Kungl. Maj :t i paragrafen lämnade bemyndigandet.
Då enligt konventionen mottagningsanordningar i oljelastningshamn och i
förekommande fall även i reparationsliamn skall kunna betjäna tankfartyg,
bör bemyndigandet inrymma även sådana fartyg. Bestämmelsen har ändrats
i enlighet härmed.

Beträffande taxefrågan må erinras om det uttalande som gjordes i samband
med tillkomsten av 1956 års lag (prop. 1956: 23 s. 33), nämligen att
hamnarna skall äga täcka sina kostnader för anläggningarnas inrättande och
drivande genom att av vederbörande fartyg uttaga skäliga avgifter för anläggningarnas
nyttjande. Vidare anfördes att avgifterna är av den art att
hamnägarna kan utan särskild föreskrift i lagen uttaga dem och att fastställelse
av taxa rörande avgifterna icke erfordras.

6 §•

I överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i 1954 års konvention
(art. IX) föreskrives i förevarande paragraf att oljedagbok skall föras å
svenskt tankfartyg och å annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av
minst 500 registerton, av befälhavaren eller av annan under hans tillsyn,
enligt närmare föreskrifter av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl.
Maj :t bestämmer. Kungl. Maj :t äger jämväl förordna att oljedagbok skall, i
den omfattning som finnes erforderlig, föras även i andra fall.

Kungi. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

Vid 1962 års revision i artikel IX företagen ändring har införts den i och
för sig naturliga begränsningen av skyldigheten att föra oljedagbok på annat
fartyg än tankfartyg till att endast avse fartyg, som använder olja som
bränsle. Denna begränsning torde böra angivas i lagen.

Vidare infördes i konventionen (art. IX: 4) ett stadgande därom att oljedagbok
skall hållas lätt tillgänglig för granskning samt bevaras minst två
år efter dagen för senaste anteckning. Även detta tillägg synes böra givas
motsvarighet i den svenska lagstiftningen.

9 §•

1954 års konvention äger i gällande lydelse med vissa i artikel II angivna
undantag tillämpning allenast å sjögående fartyg, som är registrerat i ett
territorium som hör under en fördragsslutande regering. Konventionen är
sålunda icke tillämplig å oregistrerade fartyg, t. ex. örlogsfartyg. I saklig
överensstämmelse härmed stadgas i lagens 9 §, att lagen endast i den mån
Kungl. Maj :t så förordnar äger tillämpning å fartyg, som äges av svenska
staten och icke är avsett att nyttjas till handelssjöfart eller för resandes fortskaffande.
I tillämpningskungörelsen till lagen har Kungl. Maj:t förordnat,
att lagen skall äga tillämpning å samtliga svenska staten tillhöriga fartyg
utom marinens stridsfartyg.

Den vid 1962 års konferens beslutade ändringen av konventionens artikel
II innebär, att konventionen med vissa särskilt angivna undantag skall äga
tillämpning å alla fartyg med en fördragsslutande parts nationalitet. Bland
de särskilda undantagen har upptagits örlogsfartyg ävensom andra fartyg
när de användes såsom marina hjälpfartyg. I artikeln (II: 2) har emellertid
införts en bestämmelse därom att varje fördragsslutande regering åtager
sig att vidtaga lämpliga åtgärder för att konventionens föreskrifter, såvitt
det är rimligt och möjligt, tillämpas även å örlogsfartyg och marina
hjälpfartyg.

Den ändrade konstruktionen av konventionens artikel II påkallar viss
ändring av förevarande paragraf. Lagen bör sålunda i enlighet med konventionens
ändrade lydelse direkt vara tillämplig å alla svenska fartyg med undantag
av sådana fartyg som i konventionen betecknas som örlogsfartyg och
fartyg, som nyttjas såsom marint hjälpfartyg. Såsom örlogsfartyg anses
enligt hävdvunnen svensk terminologi flottans och kustartilleriets fartyg,
statens isbrytarfartyg och sjömätningsfartyg men även förhyrt eller jämlikt
särskilda bestämmelser marinen eljest tillhandahållet fartyg under den tid
detsamma står till marinens förfogande (marint hjälpfartyg). I förevarande
paragraf synes därför böra föreskrivas att lagen endast i den mån Kungl.
Maj :t så förordnar äger tillämpning å svenskt örlogsfartyg. Gällande förordnande
undantager såsom nämnts endast marinens stridsfartyg; trängfarlyg
och övningsfartyg faller sålunda under lagen. I vad mån lagen helt
eller delvis bör göras tillämplig å marinens stridsfartyg kan ej bedömas
utan en närmare undersökning. Det torde få ankomma på sjöfartsstyrelsen
att i samråd med chefen för marinen föranstalta därom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

10 §.

Paragrafen har behandlats under 1 §.

Ikraftträdandebestämmelse

Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet erinrar om att ändringarna i 1954
års oljeskyddskonvention träder i kraft i förhållande till alla stater, som
ratificerat 1954 års oljeskyddskonvention och som icke före ikraftträdandet
avgivit formell deklaration att de antagna ändringarna icke accepteras, tolv
månader efter det att ändringarna godkänts av två tredjedelar av de stater,
som ratificerat 1954 års konvention. När ikraftträdandet kommer att
ske är sålunda omöjligt att nu med säkerhet bestämma. Det kan emellertid
komma att inträda relativt kort tid efter den 1 juli 1963. Med hänsyn
härtill föreslår sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet att lagstiftningen ändras
med tillämplighet från och med den 1 juli 1963.

Sjöfartsstyrelsens och oljeskyddsrådets förslag i denna del har i allmänhet
lämnats utan erinran av remissorganen. I ett par remissyttranden föreslås
emellertid att frågan om tidpunkten för ändringarnas genomförande
tillsvidare hålles öppen. Sålunda anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län att därest av någon orsak tillräckligt många stater icke skulle ratificera
ändringarna i konventionen och deras ikraftträdande sålunda fördröjas,
uppstår därför den situationen att svenska fartyg får följa hårdare regler
än fartyg, tillhörande stater som icke ratificerat och sålunda icke skärpt
sin egen lagstiftning. En sådan risk bör landets sjöfart icke behöva taga —
allraminst under rådande osäkra handelspolitiska läge. Varken sjöfartsstyrelsen
eller oljeskyddsrådet har tillfredsställande motiverat varför den
svenska lagstiftningen bör föregripa konventionsändringarna. Länsstyrelsen
hemställer därför att lagen måtte träda i kraft den dag Konungen därom
förordnar. Liknande synpunkter anföres av Sveriges redareförening.

Departementschefen. Det kan för närvarande icke med någon säkerhet
bedömas när de vidtagna konventionsändringarna kan komma att träda i
kraft. Jag vill därför förorda, att det lägges i Kungl. Maj :ts hand att avgöra
när de föreslagna lagändringarna skall träda i kraft. Ikraftträdandebestämmelsen
i departementsförslaget har avfattats i enlighet härmed.

Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts föreligger förslag till lag angående
ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av
den lydelse bilaga (Bilaga B)1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

1 Bilagan, som frånsett vissa redaktionella jämkningar är likalydande med det vid propositionen
fogade lagförslaget har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Nils van der Heeg

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

Bilaga A

1954 års internationella konvention till förhindrande av havsvattnets
förorening genom olja i de delar konventionen ändrats
vid 1962 års revision

Article 1

(1) For the purposes of the present
Convention, the following expressions
shall (unless the context otherwise
requires) have the meanings hereby
respectively assigned to them, that is
to say:

“The Bureau” has the meaning
assigned to it by Article XXI;

“Decharge” in relation to oil or
to oily mixture means any decharge
or escape howsoever caused;

“Heavy diesel oil” means marine
diesel oil, other than those destillates
of which more than 50 per
cent by volume distils åt a temperature
not exceeding 340° C. when
tested by A.S.T.M. Standard Method
D. 86/59;

“Mile” means a nautical mile of
6,080 feet or 1,852 metres;

“Oil” means crude oil, fuel oil,
heavy diesel oil and lubricating oil,
and “oily” shall be construed accordingly; “Oily

mixture” means a mixture
with an oil content of 100 parts or
more in 1,000,000 parts of the mixture; “Organization”

means the InterGovernmental
Maritime Consultative
Organization;

“Ship” means any sea-going vessel
of any type whatsoever, including
floating craft, whether selfpropelled
or towed by another vessel,
making a sea voyage; and
“tanker” means a ship in which
the greater part of the cargo space
is constructed or adapted for the
carriage of liquid cargoes in bulk

(Översättning)

Artikel I

1. Vid tillämpningen av denna konvention
skola nedanstående uttryck,
såvida ej annat följer av sammanhanget,
förstås sålunda:

»Sekretariatet» har den betydelse
som angives i artikel XXI;

»Uttömning», då det gäller olja
eller oljehaltig blandning, betyder
varje uttömning eller utflöde, oberoende
av orsaken;

»Tjock dieselolja» betyder andra
marina dieseloljor än sådant destillat,
varav mer än 50 volymprocent
destillerar vid en temperatur av
högst 340° C, när proven företagas
enligt A.S.T.M. standard metod
D 86/59;

»Mil» betyder en sjömil om 6 080
fot eller 1 852 meter;

»Olja» betyder råolja, brännolja,
tjock dieselolja och smörjolja;
»oljehaltig» skall förstås i överensstämmelse
härmed.

»Oljehaltig blandning» betyder
en blandning med 100 eller fler delar
olja på 1 miljon delar vätska;

»Organisation» betyder den mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen; »Fartyg»

betyder varje sjögående
farkost av vad slag det vara må,
omfattande även flytande arbetsredskap,
med eget framdrivningsmedel
eller bogserat av annan farkost,
när det till sjöfart nyttjas;
»tankfartyg» betyder fartyg i vilket
större delen av lastutrymmet är
byggt eller anpassat för transport

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1963

and which is not, för the time being,
carrying a cargo other than oil
in that part of its cargo space.

(2) För the purposes of the present
Convention, the territories of a Contracting
Government mean the territory
of the country of which it is the
Government and any other territory
for the international relations of
which it is responsible and to which
the Convention shall have been extended
under Article XVIII.

Article II

(1) The present Convention sliall
apply to ships registered in any of
the territories of a Contracting Government
and to unregistered ships
having the nationality of a Contracting
Party, except:

V''

(a) tankers of under 150 tons
gross tonnage and other ships of
under 500 tons gross tonnage, provided
that each Contracting Government
will take the necessary
steps, so far as is reasonable and
practicable, to apply the requirements
of the Convention to such
ships also, having regard to their
size, service and the type of fuel
used for their propulsion;

(b) ships for the time being
engaged in the whaling industry
when actually employed on whaling
operations;

(c) ships for the time being
navigating the Great Lakes of
North America and their connecting
and tributary waters as far
east as the lower exit of St. Lambert
Lock åt Montreal in the Province
of Quehec, Canada;

(d) naval ships and ships for the
time being used as naval auxiliaries.

(2) Each Contracting Government
undertakes to adopt appropriatc
measures ensuring that requirements
equivalent to those of the present
Convention are, so far as is reason -

av flytande last i bulk och som icke
för tillfället transporterar annan
last än olja i sådan del av lastutrymmet.

2. I denna konvention avses med en
fördragsslutande regerings territorium
det lands territorium för vilket
den är regering och varje annat territorium
för vars internationella förbindelser
regeringen är ansvarig och
vilket konventionen enligt artikel
XVIII må hava utvidgats att omfatta.

Artikel II

1. Denna konvention skall äga tilllämpning
å fartyg, registrerat i ett
territorium som hör under en fördragsslutande
regering, och å icke registrerade
fartyg med en fördragsslutande
parts nationalitet, med undantag
för:

a) tankfartyg under 150 ton brutto
och andra fartyg under 500 ton
brutto. Det förutsättes att varje fördragsslutande
regering vidtager de
åtgärder, som äro nödvändiga för
att tillämpa konventionens krav
även på sådana fartyg, i den utsträckning
det är rimligt och möjligt
med hänsyn tagen till deras
storlek, användning och den typ av
bränsle, som nyttjas för att driva
fartygen;

b) valfångstfartyg, när de deltaga
i valfångstexpedition;

c) fartyg som befara de Stora
Sjöarna i Nordamerika jämte deras
förbindelseleder och tillflöden så
långt öster ut som till S:t Lambert
Locks nedre mynning vid Montreal
i provinsen Quebec i Canada;

d) örlogsfartyg, ävensom andra
fartyg när de användas såsom marina
bjälpfartyg.

2. Varje fördragsslutande regering
åtager sig att vidtaga lämpliga åtgärder
för att trygga, att konventionens
föreskrifter, såvill det är rimligt och
möjligt, tillämpas å de fartyg som

Kungl. Maj ds proposition nr 161 år 1963

able and practicable, applied to the nämnas under mom. 1 d i denna artiships
referred to in sub-paragraph kel.

(d) of paragraph (1) of this Article.

Article III

Subject to the provisions of Artides
IV and V:

(a) the discharge from a tanker
to which the present Convention
applies, within any of the prohibited
zones referred to in Annex A
to the Convention, of oil or oily
mixture shall be prohibited;

(b) the discharge from a ship
to which the present Convention
applies, other than a tanker, of oil
or oily mixture shall be made as
far as practicable from land. As
from a date three years after that
on which the Convention comes
into force for the relevant territorv
in respect of the ship in accordance
with paragraph (1) of Article
II, sub-paragraph (a), of this article
shall apply to a ship other than
a tanker, except that the discharge
of oil or of oily mixture from such
a ship shall not be prohibited when
the ship is proceeding to a port not
provided with such facilities for
ships other than tankers as are
referred to in Article VIII;

(c) the discharge from a ship of
20,000 tons gross tonnage or more,
to which the present Convention
applies and for which the building
contract is placed on or after the
date on which this provision comes
into force, of oil or oily mixture
shall be prohibited. However, if, in
the opinion of the master, special
circumstances make it neither reasonable
nor practicable to retain
the oil or oily mixture on board, it
may be discharged outside the prohibited
zones referred to in Annex
A to the Convention. The reasons
för such discharge shall be reported
to the Contracting Government of
the relevant territory in respect of
the ship in accordance with paragraph
(1) of Article II. Full details

Artikel III

Med de begränsningar, som följa av
bestämmelserna i artiklarna IV och
V, skall

a) uttömning från ett tankfartyg,
å vilket denna konvention äger tilllämpning,
av olja eller oljehaltig
blandning inom någon av de i bilaga
A angivna zonerna, vara förbjuden; b)

uttömning från ett fartyg, å
vilket konventionen äger tillämpning
och som icke är ett tankfartyg,
av olja eller oljehaltig blandning,
ske så långt från land som det
är praktiskt möjligt. Efter förloppet
av tre år från dagen för konventionens
ikraftträdande med avseende
å det territorium till vilket
fartyget hör enligt artikel II. 1,
skall a) ovan gälla jämväl annat
fartyg än tankfartyg, dock att uttömning
av olja eller oljehaltig
blandning från sådant fartyg icke
skall vara förbjuden, då fartyget
befinner sig på resa till hamn, som
icke är utrustad med sådana mottagningsanordningar
för andra fartyg
än tankfartyg, som avses i artikel
VIII;

c) uttömning från ett fartyg å
20 000 ton brutto eller mer, på vilket
denna konvention är tillämplig
och för vilket byggnadskontraktet
tecknats på eller efter den dag då
detta stadgande träder ikraft, av
olja eller oljehaltig blandning vara
förbjuden. Skulle emellertid, enligt
befälhavarens åsikt, särskilda omständigheter
föreligga, som göra att
det icke är skäligt eller möjligt att
behålla oljan eller den oljehaltiga
blandningen ombord, må denna uttömmas
utanför de i konventionens
bilaga A omnämnda förbjudna
zonerna. Skälen för sådan uttömning
skall anmälas till den fördragsslutande
regeringen för det
territorium till vilket fartyget hör
enligt artikel II. 1. Samtliga uppgif -

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

of such discharges shall be reported
to the Organization åt least every
twelve months by Contracting Governments.

Article IV

Article III shall not apply to:

(a) the discharge of oil or of oily
mixture from a ship for the purpose
of securing the safety of a
ship, preventing damage to a ship
or cargo, or saving life åt sea;

(b) the escape of oil or of oily
mixture resulting from damage to
a ship or unavoidable leakage, if all
reasonable precautions have been
taken after the occurrence of the
damage or discovery of the leakage
for the purpose of preventing or
minimizing the escape;

(c) the discharge of residue
arising from the purification or
clarification of fuel oil or lubricating
oil, provided that such discharge
is made as far from land as
is practicable.

Article V

Article III shall not apply to the
discharge from the bilges of a ship:

(a) during the period of twelve
months following the date on which
the present Convention comes into
force för the relevant territory in
respect of the ship in accordance
with paragraph (1) of Article II,
of oily mixture;

(b) after the expiration of such
period, of oily mixture containing
no oil other than lubricating oil
which has drained or leaked from
machinery spaces.

ter om sådana utsläpp skall av
de fördragsslutande regeringarna
meddelas till organisationen minst
var tolfte månad.

Artikel IV

Artikel III skall icke äga tillämpning
å

a) uttömning av olja eller oljehaltig
blandning från ett fartyg
som sker med hänsyn till ett fartygs
säkerhet, för att förhindra skada
å fartyg eller last eller för att
rädda människoliv till sjöss;

b) utflöde av olja eller oljehaltig
blandning föranlett av skada å fartyget
eller oundvikligt läckage, om
alla rimliga försiktighetsåtgärder
vidtagits, i syfte att förebygga eller
minska utflödet, sedan skadan inträffat
eller läckaget upptäckts;

c) uttömning av rester från rening
eller klargöring av brännolja
eller smörjolja under förutsättning
att sådan uttömning sker så långt
från land som det är praktiskt möjligt.

Artikel V

Artikel III skall icke gälla beträffande
uttömning från ett fartygs
rännstenar

a) under en tidrymd av tolv månader
efter den dag, då konventionen
träder i kraft i förhållande till
det territorium till vilket fartyget
hör enligt artikel II, 1 av oljehaltig
blandning;

b) efter utgången av nämnda tid
av oljehaltig blandning som icke
innehåller annan olja än smörjolja,
som runnit eller läckt ut från fartygets
maskinutrymmen.

Article VI Artikel VI

(1) Any contravention of Artides 1. Varje överträdelse av artikel III
III and IX shall be an offence punish- eller IX skall anses som en straffbar
able under the law of the relevant ter- handling enligt lagen i det territoritory
in respect of the ship in ac- rium till vilket fartyget hör enligt arcordance
with paragraph (1) of Arti- tikel II, 1.
de II.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

(2) The penalties which may be
imposed under the law of any of the
territories of a Contracting Government
in respect of the unlawful discharge
from a ship of oil or oily mixture
outside the territorial sea of that
territory shall be adequate in severity
to discourage any such unlawful decharge
and shall not be less than the
penalties which may be imposed
under the law of that territory in
respect of the same infringements
within the territorial sea.

(3) Each Contracting Government
shall report to the Organization the
penalties actually imposed för each
infringement.

Article VII

(1) As from a date twelve months
after the present Convention comes
into force for the relevant territory
in respect of a ship in accordance
with paragraph (1) of Article II,
such a ship shall be required to be so
fitted as to prevent, so far as reasonable
and practicable, the escape of
fuel oil or heavy diesel oil into bilges,
unless effective means are provided to
ensure that the oil in the bilges is not
discharged in contravention of this
Convention.

(2) Carrying water ballast in oil
fuel tanks shall be avoided if possible.

Article VIII

(1) Each Contracting Government
shall take all appropriate steps to
promote the provision of facilities as
follows:

(a) according to the needs of
ships using them, ports shall be
provided with facilities adequate
for the reception, without causing
undue delay to ships, of such residues
and oily mixtures as wTould
remain för disposal from ships
other than tankers if the bulk of
the water had been separated from
the mixture;

(b) oil loading terminals shall
be provided with facilities adequate
for the reception of such residues

2. Straff, som enligt lag i något territorium
hör under en fördragsslutande
regering, stadgas såsom påföljd
för olaglig uttömning från fartyg
av olja eller oljehaltig blandning
utanför detta territoriums territorialvatten,
skall vara tillräckligt strängt
för att avskräcka från sådan olaglig
uttömning och må icke vara lindrigare
än det straff som enligt lag i samma
territorium må kunna utmätas för
motsvarande förseelse inom territorialvattnet.

3. Varje fördragsslutande regering
skall meddela organisationen de
straff, som utdömts för varje överträdelse.

Artikel VII

1. Tolv månader efter den dag, då
konventionen trätt i kraft för ett territorium,
såvitt avser fartyg som enligt
artikel II, 1, hör till territoriet,
skall ett sådant fartyg vara försett
med anordning av beskaffenhet att, i
den mån det är skäligt och möjligt,
hindra brännolja eller tjock dieselolja
att rinna ner i rännsten, såvida
icke fartyget är utrustat med effektiva
medel för att hindra att oljan i
rännstenarna uttömmes i strid med
denna konvention.

2. Förande av ballastvatten i
bränsletankar skall om möjligt undvikas.

Artikel VIII

1. Varje fördragsslutande regering
skall vidtaga alla lämpliga åtgärder
för att befordra anskaffandet av följande
anordningar:

a) i hamn skola finnas anordningar,
anpassade efter fartygens
behov, som möjliggöra för andra
fartyg än tankfartyg, att utan onödigt
uppehåll befria sig från sådana
rester av olja och oljehaltig
blandning, som kunna vara kvar
sedan huvuddelen av vattnet separerats
från blandningen;

b) i oljelastningshamn skola
finnas anordningar som möjliggöra
för tankfartyg att befria sig från
likaledes kvarvarande oljerester;

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

and oily mixtures as would similarly
remain för disposal by tankers;

(c) ship repair ports shall be
provided with facilities adequate
för the reception of such residues
and oily mixtures as would similarly
remain for disposal by all ships
entering for repairs.

(2) Each Contracting Government
shall determine which are the ports
and oil loading terminals in its territories
suitable for the purposes of
sub-paragraphs (a), (b) and (c) of
paragraph (1) of this Article.

(3) As regards paragraph (1) of
this Article, each Contracting Government
shall report to the Organization,
for transmission to the Contracting
Government concerned, all cases
where the facilities are alleged to be
inadequate.

Article IX

(1) Of the ships to which the
present Convention applies, every
ship which uses oil fuel and every
tanker shall be provided with an oil
record book, whether as part of the
ship’s official log book or otherwise,
in the form specified in Annex B to
the Convention.

(2) The oil record book sliall be
completed on each occasion, whenever
any of the following operations
takes place in the ship:

(a) ballasting of and decharge of
ballast from cargo tanks of tankers; (b)

cleaning of cargo tanks of
tankers;

(d) disposal from tankers of oily
residues from slop tanks or other
sources;

(e) ballasting, or cleaning during
voyage, of bunker fuel tanks of
ships other than tankers;

(f) disposal from ships other
than tankers of oily residues from
bunker fuel tanks or other sources;

(g) accidental or other excep -

c) i hamn där fartygsreparationer
utföras skola finnas anordningar
som möjliggöra för fartyg, som
anlöpa hamnen för reparation, att
befria sig från likaledes kvarvarande
olj erester.

2. Varje fördragsslutande regering
skall avgöra, vilka oljelastningshamnar
såväl som andra hamnar inom
dess territorium, som böra vara utrustade
med anordningar som avses i
mom. 1 a), b) och c) av denna artikel.

3. Varje fördragsslutande regering
skall underrätta organisationen, för
vidarebefordran till vederbörande fördragsslutande
regering om alla de
fall där anordningarna bedömts vara
otillfredsställande.

Artikel IX

1. Varje tankfartyg och varje annat
fartyg, som omfattas av konventionen
och som använder olja som bränsle,
skall vara försett med en oljejournal
(antingen som en del av fartygets officiella
skeppsdagbok eller av annan
karaktär) av den form bilaga B till
konventionen utvisar.

2. Anteckning i oljejournalen skall
göras var gång någon av följande åtgärder
vidtages ombord å fartyget:

a) ballastning av eller uttömning
från tankfartygs lasttankar;

b) rengöring av tankfartygs lasttankar; c)

settling i sloptank och uttömning
av vatten från tankfartyg;

d) bortskaffande från tankfartyg
av oljerester från sloptankar och
andra förvaringsställen;

e) ballastning eller rengöring under
resa av brännoljetankar ombord
å annat fartyg än tankfartyg;

f) bortskaffande från annat fartyg
än tankfartyg av oljerester från
brännoljetankar och andra förvaringsställen; g)

uttömning eller utflöde av ol -

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1963

tional discharges or escapes of oil

from tankers or ships other than

tankers.

In the event of such discharge or
escape of oil or oily mixture as is
referred to in sub-paragraph (c) of
Article III or in Article IV, a statement
shall be made in the oil record
book of the circumstanees of, and
reason for, the discharge or escape.

(3) Each operation described in
paragraph (2) of this Article shall be
fully recorded without delay in the
oil record book so that all the entries
in the book appropriate to that operation
are completed. Each page of the
book shall be signed by the officer or
officers in charge of the operations
concerned and, when the sliip is
manned, by the master of the ship.
The written entries in the oil record
book shall be in an official language
of the relevant territorv in respect of
the ship in accordance with paragraph
(1) of Article II, or in English
or French.

(4) Oil record books shall be kept
in such a place as to be readily available
for inspection åt all reasonable
times, and, except in the case of unmanned
ships under tow, shall be
kept on board the ship. They shall
be preserved for a period of two years
after the last entry has been made.

(5) The competent authorities of
any of the territories of a Contracting
Government may inspect on board
any ship to whieh the present Convention
applies, while within a port
in that territory, the oil record book
required to be carried in the ship in
compliance with the provisions of this
Article, and may make a true copy of
any entry in that book and may require
the master of the ship to certify
that the copy is a true copy of such
entry. Any copy so made wliich purports
to have been certified by the
master of the ship as a true copy of
an entry in the ship’s oil record book
shall be made admissible in any judicial
proceedings as evidence of the
facts stated in the entry. Any action
by the competent authorities under

ja från tankfartyg eller annat fartyg,
som skett oavsiktligt eller tillfälligtvis.

Vid uttömning eller utflöde av olja
eller oljehaltig blandning i fall som
avses i artikel III c, eller IV, skall
redogörelse för omständigheterna
kring och skälen för uttömningen
eller utflödet införas i oljejournalen.

3. Om varje åtgärd, som avses i
denna artikels andra mom. skall utan
dröjsmål i oljejournalen införas fullständiga
uppgifter i enlighet med vad
i formuläret angives för varje slag av
åtgärd. Varje journalsida skall undertecknas
av den eller dem av befälet
som hava ansvaret för de vidtagna
åtgärderna och, då fartyget är bemannat,
av befälhavaren ombord.
Anteckningarna i oljejournalen skola
vara avfattade på officiellt språk i
det territorium till vilket fartyget hör
enligt artikel II, 1, eller på engelska
eller franska.

4. Oljejournal skall förvaras på en
sådan plats, att den är lätt tillgänglig
för granskning vid varje rimlig tidpunkt
och skall, med undantag för
obemannade fartyg som bogseras, förvaras
ombord å fartyget. Den skall
bevaras två år efter dagen för senaste
anteckning.

5. Vederbörande myndigheter i territorium
som hör under en fördragsslutande
regering äga rätt att, ombord
å varje fartyg, på vilket konventionen
äger tillämpning, medan fartyget befinner
sig i en hamn inom territoriet,
granska den oljejournal som enligt
denna artikel skall finnas ombord och
att taga avskrift av varje anteckning
i journalen ävensom att fordra att befälhavaren
bestyrker avskriftens riktighet.
Varje sådan av befälhavaren
till riktigheten bestyrkt avskrift skall
i vilken som helst rättssak kunna åberopas
som bevis för sakförhållande
varom anteckning gjorts i journalen.
Åtgärd som av myndighet vidtages
med stöd av denna bestämmelse skall
äga rum så snabbt som möjligt och
utan att fartyget fördröjes.

hiingl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

this paragraph shall be taken as expeditiously
as possible and the ship
shall not be delayed.

Article X

(1) Any Gontracting Government
may furnish to thc Government of the
relevant territory in respect of the
ship in accordance with paragraph

(1) of Article II particulars in writing
of evidence that any provision of
the present Convention has been
contravened in respect of that ship,
vheresoever the alleged contravention
may have taken place. If it is
practicable to do so, the competent
authorities of the former Government
shall notify thc master of the ship
of the alleged contravention.

(2) Upon receiving such particulars,
the Government so informed
shall investigate the matter, and may
request the other Government to
furnish further or better particulars
of the alleged contravention. If the
Government so informed is satisfied
that sufficient evidence is available in
the form required by its law to enable
proceedings against the owner or
master of the ship to be taken in
respect of the alleged contravention,
it shall cause such proceedings to be
taken as soon as possible, and shall
inform the other Government and the
Organization of the result of such
proceedings.

Artide XIV

(1) The present Convention shall
remain open for signature för three
months from this dav’s date and shall
thereafter remain open för acceptance.

(2) Subject to Article XV, thc Governments
of States Members of the
United Nations or of any of the Specialized
Agencies or parties to the
Statute of the International Court of
Justice may become parties to the
present Convention by:

(a) signature without reservation
as to acceptance;

Artikel X

1. Varje fördragsslutande regering
äger tillställa regeringen i det territorium
under vilket ifrågakommande
fartyg hör enligt artikel II, 1, skriftlig
anmälan om överträdelse av konventionen,
närhelst bevis föreligger för
att någon bestämmelse däri åsidosatts
av fartyget, oavsett var den påstådda
överträdelsen må hava ägt rum. Där
så lämpligen kan ske, skall den förstnämnda
regeringens behöriga myndigheter
jämväl underrätta fartygets
befälhavare om den påstådda överträdelsen.

2. Den regering som mottagit sådan
anmälan skall undersöka saken och
har rätt att anmoda den andra regeringen
att inkomma med närmare
upplysningar om den påstådda överträdelsen.
Om den förstnämnda regeringen
anser tillräckliga skäl enligt
dess lag föreligga för ett rättsligt
förfarande mot fartygets ägare eller
befälhavare med anledning av den påstådda
förseelsen, skall den föranstalta
om att sådant förfarande inledes så
snart som möjligt och underrätta den
andra regeringen ävensom organisationen
om resultatet därav.

Artikel XIV

1. Konventionen står öppen för underskrift
under tre månader från
dags dato och är därefter öppen för
anslutning.

2. Under de förutsättningar som
angivas i artikel XV kunna regeringar
i stater, som äro medlemmar av
Förenta Nationerna eller något av
dess fackorgan eller anslutna till den
Internationella domstolens stadga,
bliva deltagare i konventionen genom

a) underskrift utan förbehåll
om anslutning;

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1963

(b) signature subject to accept- b) underskrift med förbehåll om

ance followed by acceptance; or anslutning, åtföljd av anslutning;

eller

(3) Acceptance shall be effected by 3. Anslutning sker genom depone the

deposit of an instrument of ac- iäng av ett anslutningsinstrument hos
ceptance with the Bureau, which sekretariatet, som skall underrätta
shall inform all Governments that alla regeringar som redan hava unhave
already signed or accepted the dertecknat eller tillträtt konventionen
present Convention of each signature om varje underskrift eller anslutning
and deposit of an acceptance and of samt om dagen härför,
the date of such signature or deposit.

Article XVI

(1) (a) The present Convention

may be amended by unanimous
agreement between the Contracting
Governments.

fb) Upon request of any Contracting
Government a proposed
amendment shall be communicated
by the Organization to all Contracting
Governments för consideration
and acceptance under this paragraph.

(2) (a) An amendment to the
present Convention may be proposed
to the Organization åt any
time by any Contracting Government,
and such proposal if adopted
by a two-thirds majoritv of the Assembly
of the Organization upon
recommendation adopted by a twothirds
majority of the Maritime
Safety Committee of the Organization
shall be communicated by the
Organization to all Contracting
Governments for their acceptance.

(b) Any such recommendation
by the Maritime Safety Committee
shall be communicated by the
Organization to all Contracting
Governments for their consideration
åt least six months before it
is considered by the Assembly.

(3) (a) A conference of Governments
to consider ainendments to
the present Convention proposed by
any Contracting Government shall
åt any time be convened by the
Organization upon the request of
one-third of the Contracting Governments.

Artikel XVI

1. a) Denna konvention må ändras
genom enhälligt beslut av de
fördragsslutande regeringarna.

b) Förslag om ändring av denna
konvention skall på begäran av fördragsslutande
regering av organisationen
meddelas samtliga fördragsslutande
regeringar för övervägande
och godkännande enligt förevarande
artikel punkt 1 a.

2. a) Ändring av denna konvention
må när som helst föreslås organisationen
av varje fördragsslutande
regering och sådant förslag
skall om det antages med två tredjedels
majoritet av organisationens
plenarförsamling på rekommendation
med två tredjedels majoritet
av organisationens sjösäkerhetskommitté,
av organisationen delgivas
alla fördragsslutande regeringar
för godkännande.

b) Varje sådan rekommendation
av sjösäkerhetskommittén skall av
organisationen delgivas alla fördragsslutande
regeringar för övervägande
minst sex månader innan
den tages under övervägande av
plenarförsamlingen.

3. a) På begäran av en tredjedel
av de fördragsslutande regeringarna
skall organisationen vid varje
tillfälle kalla de fördragsslutande
regeringarna till en konferens för
övervägande av sådan ändring i
konventionen som föreslagits av
någon fördragsslutande regering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

(b) Every amendment adopted
by such conference by a two-thirds
majority of the Contracting Governments
shall be communicated
by the Organization to all Contracting
Governments för their acceptance.

(4) Any amendment communicated
to Contracting Governments for their
acceptance under paragraph (2) or

(3) of this Article shall come into
force for all Contracting Governments,
except those which before it
comes into force make a declaration
that they do not accept the amendment,
twelve months after the date
on which the amendment is accepted
by two-thirds of the Contracting Governments.

(5) The Assembly, by a two-thirds
majority vote, including two-thirds
of the Governments represented on
the Maritime Safetv Coinmittee, and
subject to the concurrence of twothirds
of the Contracting Governments
to the present Convention, or a
conference convened under paragraph

(3) of this Article by a two-thirds
majority vote, may determine åt the
time of its adoption that the amendment
is of such an important nature
that any Contracting Government
which makes a declaration under
paragraph (4) of this Article and
which does not accept the amendment
within a period of twelve
months after the amendment comes
into force, shall, upon the expiry of
this period, cease to be a party to the
present Convention.

(6) The Organization shall inform
all Contracting Governments of any
amendments which come into force
under this Article, together with the
date on which such amendments shall
come into force.

(7) Any acceptance or declaration
under this Article shall be made by a
notification in writing to the Organization
which shall notify all Contracting
Governments of the receipt
of the acceptance or declaration.

b) Ändring som på en dylik konferens
antages med två tredjedels
majoritet av regeringarna, skall av
organisationen meddelas samtliga
fördragsslutande regeringar för
godkännande.

4. Ändring som enligt mom. 2 eller
3 av denna artikel meddelats de fördragsslutande
regeringarna för godkännande,
skall träda i kraft för
samtliga fördragsslutande regeringar
tolv månader efter den dag då den
godkänts av två tredjedelar av de fördragsslutande
regeringarna, utom för
dem av de fördragsslutande regeringarna
som före ikraftträdandet förklarat
sig icke godkänna ändringen.

5. Plenarförsamlingen må, då ändring
antages, med två tredjedels majoritet,
varav två tredjedelar av de regeringar
som äro representerade i
sjösäkerhetskommittén, och under
förutsättning av bifall av två tredjedelar
av de fördragsslutande regeringarna
eller av en konferens, som i
enlighet med denna artikel mom. 3
sammankallats av en två tredjedels
majoritet, besluta, att ändringen är
så viktig, att varje fördragsslutande
regering, som avgivit förklaring i enlighet
med denna artikel mom. 4 och
som icke godkänt ändringen inom en
tidrymd av 12 månader, efter det att
ändringen trätt i kraft, skall upphöra
att vara medlem av denna konvention
vid utgången av nämnda tidrymd.

6. Organisationen skall underrätta
alla fördragsslutande regeringar om
varje ändring som träder i kraft enligt
denna artikel samt om dagen för
ikraftträdandet.

7. Godkännande eller förklaring
enligt denna artikel skall ske skriftligen
till organisationen, som skall
underrätta alla fördragsslutande regeringar
om mottagandet av godkännandet
eller förklaringen.

3 liiltang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 161

Kangl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

Article XV111

(1) (a) The United Nations in
cases where they are the administering
anthority for a territory or
any Contracting Government responsible
for the international relations
of a territory shall as soon
as possihle consult with such territory
in an endeavour to extend
the present Convention to that territory
and may åt any time by notification
in writing given to the
Bureau declare that the Convention
shall extend to such territory.

(b) The present Convention shall
from the date of the receipt of the
notification or from such other
date as may be specified in the notification
extend to the territory
named therein.

(2) (a) The United Nations in
cases where they are the administering
authority for a territory or
any Contracting Government which
has made a declaration under paragraph
(1) of this Article, åt any
time after the expiry of a period of
five years from the date on which
the present Convention has been so
extended to any territory, may by
a notification in writing given to
the Bureau after consultation with
such territory declare that the Convention
shall cease to extend to
any such territory named in the
notification.

(b) The present Convention shall
cease to extend to any territory
mentioned in such notification one
year, or such longer period as may
be specified therein, after the date
of receipt of the notification by the
Bureau.

(3) The Bureau shall inform all
the Contracting Governments of the
extension of the present Convention
to any territorj'' under paragraph (1)
of this Article, and of the termination
of any such extension under the
provisions of paragraph (2) stating
in each case the date from which the
Convention has been or will cease to
be so extended.

Artikel XVIII

1. a) Förenta Nationerna, i de
fall denna organisation är administrerande
myndighet för ett territorium,
eller fördragsslutande regering,
som ansvarar för ett territoriums
internationella förbindelser,
skall så snart som möjligt rådgöra
med sådant territorium om
utvidgning av denna konvention till
att omfatta territoriet och må när
som helst genom att insända skriftligt
meddelande till sekretariatet
förklara, att konventionen även
skall omfatta sådant territorium.

b) Från dagen för mottagandet
av förklaringen eller från annan
tidpunkt som må vara angiven i
förklaringen skall konventionen utsträckas
till att gälla för territorium
som nämnts i förklaringen.

2. a) Förenta Nationerna, i de
fall denna organisation är administrerande
myndighet för ett territorium,
eller fördragsslutande regering,
som har avgivit förklaring i
enlighet med förevarande artikel
mom. 1 må, när som helst efter utgången
av en tid av fem år från
den dag då denna konvention utvidgats
till att omfatta visst territorium,
efter att ha rådgjort med
detta territorium, genom skriftligt
meddelande till sekretariatet förklara,
att konventionen skall upphöra
att gälla för territorium som
nämnts i sådan förklaring.

b) Konventionen skall upphöra
att gälla för territorium angivet i
sådan förklaring, ett år efter det
sekretariatet mottagit meddelandet
eller vid den senare tidpunkt som
må vara angiven däri.

3. Sekretariatet skall underrätta
samtliga fördragsslutande regeringar
om konventionens utsträckning till
något territorium enligt mom. 1 av
denna artikel samt om upphörande
därav enligt mom. 2 av denna artikel,
varvid i varje fall skall angivas
dagen för utsträckningen eller dess
upphörande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

ANNEX A

PROHIBITED ZONES

(1) All sea areas within 50 miles
from the nearest land shall be prohibited
zones.

For the purposes of this Annex, the
term “from the nearest land” means
“from the base-line from which the
territorial sea of the territory in
question is established in accordance
with the Geneva Convention on the
Territorial Sea and the Contiguous
Zone, 1958”.

(2) The following sea areas, insofar
as they extend more than 50 miles
from the nearest land, shall also be
prohibited zones:

(a) Pacific Ocean

The Canadian Western Zone

The Canadian Western Zone
shall extend för a distance of 100
miles from the nearest land along
the west coast of Canada.

(b) North Atlantic Ocean, North
Sea and Baltic Sea

(i) The North-West Atlantic
Zone

The North-West Atlantic Zone
shall comprise the sea areas within
a line drawn from latitude 38°47''
north, longitude 73°43'' west to latitude
39° 58'' north, longitude
68° 34'' west thence to latitude
42° 05'' north, longitude 64°37'' west
thence along the east coast of
Canada åt a distance of 100 miles
from the nearest land.

(ii) The Icelandic Zone

The Icelandic Zone shall extend
for a distance of 100 miles from the
nearest land along the coast of Iceland.

(iii) The Norwegian, North Sea
and Baltic Sea Zone

The Norwegian, North Sea and
Baltic Sea Zone shall extend for a
distance of 100 miles from the
nearest land along the coast of
Norway and shall include the whole
of the North Sea and of the Baltic
Sca and its Gulfs.

BILAGA A TILL KONVENTIONEN

FÖRBJUDNA ZONER

1. Allt havsområde inom ett avstånd
av 50 mil från närmaste land
skall utgöra förbjudna zoner.

Med uttrycket »från närmaste
land» förstås i denna bilaga »från
den baslinje från vilken ifrågavarande
territoriums territorialvatten räknas
enligt 1958 års Genévekonvention
beträffande territorialvatten och angränsande
områden».

2. Följande havsområden skola
också anses som förbjudna zoner, såvitt
de sträcka sig mer än 50 mil från
närmaste land:

a) Stilla havet
Väs t kanadensiska zonen
Västkanadensiska zonen skall

sträcka sig 100 mil från närmaste
land längs Kanadas västra kust.

b) Nordatlanten, Nordsjön och
Östersjön

1) Nordvästatlantiska zonen

Nordvästatlantiska zonen skall
omfatta havsområdena inom en
linje dragen från 38°47'' nordlig
bredd, 73°43'' västlig längd till
39° 58'' nordlig bredd, 68° 34'' västlig
längd, därifrån till 42°05'' nordlig
bredd, 64° 37'' västlig längd och därifrån
längs Kanadas östra kust på
ett avstånd av 100 mil från närmaste
land.

2) Isländska zonen
Isländska zonen skall sträcka sig

100 mil från närmaste land längs
den isländska kusten.

3) Norska, nordsjö- och östersjözonerna Norska,

nordsjö- och östersjözonerna
skola sträcka sig 100 mil
från närmaste land längs norska
kusten och skola innefatta hela
Nordsjön och Östersjön med vikar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

(iv) The North-East Atlantic
Zone

The North-East Atlantic Zone
shall include the sea areas within
a line drawn between the following
positions:

4) Nordöstatlantiska zonen

Nordöstatlantiska zonen skall
omfatta havsområdena inom en linje
dragen mellan följande positioner: -

Latitude	Longitude	Latitud	Longitud
62° north	2° east,	62° nord	2° ost,
64° north	00°;	64° nord	00°;
64° north	10° west,	64° nord	10° väst,
60° north	14° west;	60° nord	14° väst;
54°30'' north	30° west,	54°30'' nord	30° väst,
53° north	40° west;	53° nord	40° väst;
44°20'' north	40° west,	44°20'' nord	40° väst,
44°20'' north	30° west;	44°20'' nord	30° väst;
46° north	20° west, thence	46° nord	20° väst,

towards Cape Finisterre åt the intersection
of the 50-mile limit.

(v) The Spanish Zone

The Spanish Zone shall comprise
the areas of the Atlantic Ocean
within a distance cf 100 miles from
the nearest land along the coast of
Spain and shall come into operation
on the date on which the
present Convention shall have come
into force in respect of Spain.

(vi) The Portuguese Zone

The Portuguese Zone shall comprise
the area of the Atlantic Ocean
within a distance of 100 miles from
the nearest land along the coast of
Portugal and shall come into operation
on the date on which the present
Convention shall have come
into force in respect of Portugal.

The Mediterranean and Adriatic
Zone

The Mediterranean and Adriatic
Zone shall comprise the sea areas
within a distance of 100 miles from
the nearest land along the coasts
of each of the territories bordering
the Mediterranean and Adriatic
Seas and shall come into operation
in respect of each territory on the
date on which the present Convention
shall have come into force in
respect of that territory.

och därifrån mot Cap Finisterre
vid skärningspunkten med femtiomilsgränsen.

5) Spanska zonen

Spanska zonen skall omfatta atlantiska
oceanen inom ett avstånd
av 100 mil från närmaste land
längs Spaniens kust och skall tilllämpas
från och med den dag, då
denna konvention träder i kraft i
förhållande till Spanien.

6) Portugisiska zonen

Portugisiska zonen skall omfatta

atlantiska oceanen inom ett avstånd
av 100 mil från närmaste
land längs Portugals kust och skall
tillämpas från och med den dag, då
denna konvention träder i kraft i
förhållande till Portugal.

c) Medelhavet och Adriatiska
Havet

Medelhavs- och adriatiska zonen

Medelhavs- och adriatiska zonen
skall omfatta havsområdena inom
ett avstånd av 100 mil från närmaste
land längs kusten av vart och
ett av de territorier, som gränsa till
Medelhavet och Adriatiska Havet,
samt skall tillämpas med avseende
å varje territorium från och med
den dag, då denna konvention träder
i kraft i förhållande till detta
territorium.

Kungl. Maj. ts proposition nr 161 år 1963

(d) Black Sea and Sea of Azov

The Black Sea and Sea of Azov
Zone

The Black Sea and Sea of Azov
Zone shall comprise the sea areas
within a distance of 100 miles from
the nearest land along the coasts
of each of the territories bordering
the Black Sea and Sea of Azov and
shall come into operation in respect
of each territory on the date on
which the present Convention shall
have come into force in respect of
that territory. Provided that the
whole of the Black Sea and the Sea
of Azov shall become a prohibited
zone on the date on which the present
Convention shall have come
into force in respect of Roumania
and the Union of Soviet Socialist
Republics.

(e) Red Sea

The Red Sea Zone

The Red Sea Zone shall comprise
the sea areas within a distance of
100 miles from the nearest land
along the coasts of each of the territories
bordering the Red Sea and
shall come into operation in respect
of each territory on the date
on which the present Convention
shall have come into force in respect
of that territory.

(f) Persian Gulf

(i) The Kuwait Zone

The Kuwait Zone shall comprise
the sea area within a distance of
100 miles from the nearest land
; along the coast of Kuwait.

(ii) The Saudi Arabian Zone

The Saudi Arabian Zone shall

comprise the sea area within a distance
of 100 miles from the nearest
land along the coast of Saudi
Arabia and shall come into operation
on the date on which the present
Convention shall have come
into force in respect of Saudi
Arabia.

(g) Arabian Sea, Bay of Benga 1
and Indian Ocean

(i) The Arabian Sea Zone

d) Svarta Havet och Azovska
Sjön

Zonen i Svarta Havet och Azovska
Sjön

Zonen i Svarta Havet och Azovska
Sjön skall omfatta havsområdena
inom ett avstånd av 100 mil
från närmaste land längs kusten av
vart och ett av de territorier, som
gränsa till Svarta Havet och Azovska
Sjön, samt skall tillämpas med
avseende å varje territorium från
och med den dag, då denna konvention
träder i kraft i förhållande till
detta territorium. Hela Svarta Havet
och hela Azovska Sjön skola
dock utgöra förbjudna zoner från
och med den dag, då denna konvention
träder i kraft i förhållande
till Rumänien och de Socialistiska
Rådsrepublikernas Union.

e) Röda havet

Röda havszonen

Röda havszonen skall omfatta
havsområdena inom ett avstånd av
100 mil från närmaste land längs
kusten av varje till Röda Havet
gränsande territorium och skall
tillämpas från och med den dag, då
denna konvention träder i kraft i
förhållande till detta territorium.

f) Persiska viken

1) Kuwaitzonen

Kuwaitzonen skall omfatta havsområdet
inom ett avstånd av 100
mil från närmaste land längs Kuwaits
kust.

2) Saudi-arabiska zonen

Saudi-arabiska zonen skall omfatta
havsområdet inom ett avstånd
av 100 mil från närmaste land längs
Saudi-Arabiens kust och skall tilllämpas
från och med den dag då
denna konvention träder i kraft i
förhållande till Saudi Arabien.

g) Arabiska Sjön, Bengaliska
Bukten och Indiska Oceanen

1) Arabiska sjözonen

Kiingl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

The Arabian Sea Zone shall comprise
the sea areas within a line

drawn betweert the tions:	following posi-
Latitude	Longitude
23°33'' north	68°20'' east,
23°33'' north	67°30'' east;
22° north	68° east,
20° nord	70° east;
18° 55'' north	72° east,
15°40'' north	72°42'' east;
8° 30'' north	75°48'' east,
7° 10'' north	76°50'' east;
7° 10'' north	78° 14'' east,
9°06'' north	79°32'' east,

and shall come into operation on
the date on which the present Convention
shall have come into force
in respect of India.

(ii) The Bay of Bengal Coastal
Zone

The Bay of Bengal Coastal Zone
shall comprise the sea areas between
the nearest land and a line
drawn between the following positions: -

Arabiska sjözonen skall omfatta
havsområdena inom en linje dragen
mellan följande positioner:

Latitud	Longitud
23° 33'' nord	68° 20'' ost,
23°33'' nord	67°30'' ost;
22° nord	68° ost,
20° nord	70° ost;
18°55'' nord	72° ost,
15°40'' nord	72°42'' ost;
8°30'' nord	75°48'' ost,
7°10'' nord	76°50'' ost;
7°10'' nord	78° 14'' ost,
9°06'' nord	79°32'' ost;

och skall tillämpas från och med
den dag då konventionen träder i
kraft i förhållande till Indien.

2) Bengaliska buktens kustzon

Bengaliska buktens kustzon skall
omfatta havsområdena mellan närmaste
land och en linje dragen
mellan följande positioner:

Latitude

10°15'' north
14°30'' north
20°20'' north
20°20'' north

Longitude

80° 50'' east,
81°38'' east;
88° 10'' east,
89° east,

and shall come into operation on
the date on which the present Convention
shall have come into force
in respect of India.

(iii) The Malagasy Zone
The Malagasy Zone shall comprise
the sea area within a distance
of 100 miles from the nearest land
along the coast of Madagascar west
of the meridians of Cape d’Ambre
in the north and of Cape Ste. Marie
in the south and within a distance
of 150 miles from the nearest land
along the coast of Madagascar east
of these meridians, och shall come
into operation when the present
Convention shall have come into
force in respect of Madagascar.

(h) Australia
The Australian Zone

Latitud
10°15'' nord
14°30'' nord
20°20'' nord
20°20'' nord

Longitud

80° 50'' ost,
81°38'' ost;
88° 10'' ost,
89° ost,

och skall tillämpas från och med
den dag då konventionen träder i
kraft i förhållande till Indien.

3) Malagassiska zonen
Malagassiska zonen skall omfatta
havsområdet inom ett avstånd
av 100 mil från närmaste land
längs Madagaskars kust väst om
Cape d’Ambremeridianen i norr
och Cape Ste. Mariemeridianen i
söder och inom ett avstånd av 150
mil från närmaste land längs Madagaskars
kust öst om dessa meridianer
och skall tillämpas från och
med den dag, då denna konvention
träder i kraft i förhållande till Madagaskar.

h) Australien
Australiska zonen

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

The Austi alian Zone shall comprise
the sea area within a distance of
150 miles from the nearest land
along the coasts of Australia, except
off the north and west coasts
of the Australian mainland between
the point opposite Thursday
Island and the point on the west
coast åt 20° south latitude.

(3) (a) Any Contracting Government
may propose:

(i) the reduction of any zone off
the coast of any of its territories;

(ii) the extension of any such
zone to a maximum of 100 miles
from the nearest land along any
such coast, by making a declaration
to that effect and the reduction
or extension shall come into
force after the expiration of a period
of six months after the declaration
has been made, unless any one
of the Contracting Governments
shall have made a declaration not
less than two months before the expiration
of that period to the effect
that it considers that the destruction
of hirds and adverse effects on
fish and the marine organisms on
which they feed would be likely to
occur or that its interests are affected
either by reason of the proximity
of its coasts or by reason of
its ships trading in the area, and
that it does not accept the reduction
or extension, as the case may
be.

(b) Any declaration under this

paragraph shall be made by a
notification in writing to the Organization
which shall notify all
Contracting Governments of the receipt
of the declaration.

(4) The Organization shall prepare
a set of charts indicating the extent
of the prohibited zones in force in
accordance with paragraph (2) of
this Annex and shall issue amcndments
thereto as may be necessary.

Australiska zonen skall omfatta
havsområdet inom ett avstånd av
150 mil från närmaste land längs
Australiens kust, med undantag för
havsområdet utanför det australiska
fastlandets norra och västra
kuster mellan en punkt mitt för
Torsdagsön och en punkt på västra
kusten vid 20° sydlig bredd.

3. a) Varje fördragsslutande regering
må föreslå

1) inskränkning av zon utanför
kusten av något av dess territorier
eller

2) utvidgning av sådan zon till
högst 100 mil från sådan kust, genom
att avgiva en förklaring av sådant
innehåll, varpå inskränkningen
eller utvidgningen träder i kraft
efter utgången av den tid av sex
månader efter förklaringens avgivande,
för såvitt icke någon av
de fördragsslutande regeringarna
minst två månader före utgången
av denna period, avgiver en förklaring,
att den anser, att förintelse av
fågel och menliga verkningar för
fisken och de havsorganismer varav
denna lever troligen skulle bli
följden eller att dess intressen trädas
för när antingen på grund av
närbelägenheten av dess kuster eller
på grund av att dess fartyg befara
området, och att den av denna
anledning icke kan godkänna
inskränkningen eller utvidgningen.

b) Förklaring jämlikt detta stycke
skall ske skriftligen till organisationen,
som har att underrätta
samtliga fördragsslutande regeringar
om mottagandet av densamma.

4. Organisationen skall iordningställa
en uppsättning kartor, vilka utvisa
omfattningen av de förbjudna
zoner som tillämpas i enlighet med
denna bilaga mom. 2, samt de ändringar
till kartorna, som kunna visa
sig nödvändiga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

1. Throughout the Annex replace
the words “Identity numbers of
tank(s)” by “Identity numbers of
tank(s) concerned”.

2. In Form I (a) replace the words
“Place or position of ship” by “Place
or position of ship åt time of decharge”.

3. In Form I (d) and Form II (a)
and (b) replace the words “Place or
position of ship” by “Place or position
of ship åt time of disposal”.

4. In Form I (c) add a new line 17
as follows: “17. Approximate quantities
of water discharged” and renumber
lines in (d) 18 to 20.

5. Delete the words “from ship” in
the headings of Forms I (d) and
II (b).

6. In Form III replace the words
“Place or position of ship” by “Place
or position of ship åt time of occurrence”.

BILAGA B TILL KONVENTIONEN
Formulär till oljejournal

1. Utbyt genomgående i bilagan ordet
»Tanknummer» mot orden »Tankens
(tankarnas) nummer».

2. Utbyt i avdelning I a. orden
»Fartygets uppehållsort eller position»
mot orden »Fartygets uppehållsort
eller position vid tidpunkten
för uttömningen».

3. Utbyt i avdelning I d. och avdelning
II a. och b. orden »Fartygets
uppehållsort eller position» mot orden
»Fartygets uppehållsort eller position
vid tidpunkten för uttömningen».

4. Foga till formulär I c. en ny rad

17. med lydelse: »17. Ungefärlig

mängd uttömt vatten» samt numrera
raderna under d. 18 till 20.

5. Uteslut orden »från fartyget»
från rubrikerna till avdelningarna I
d. och II b.

6. Utbyt i avdelning III orden »Fartygets
uppehållsort eller position»
mot orden »Fartygets uppehållsort
eller position vid tidpunkten för händelsen».

Resolutioner
Resolution nr 1

Fullständigt undvikande så snart som möjligt av uttömning av beständiga
oljor i havet

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av
havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat som följer:

Konferensen har konstaterat, att många länders kuster och kustfarvatten
äro allvarligt utsatta för oljeförorening. Den orsakar stor skada på kuster
och stränder med hinder för bad och annan hälsosam rekreation såsom följd
och inverkar menligt på turistindustrien, medför död och ödeläggelse för
fågellivet och annan fauna och har sannolikt skadliga verkningar för fisken
och de havsorganismer varav den lever. I många länder är man i vida kretsar
i hög grad oroad över omfattningen av detta problem och dess fortgående
ökning.

Föroreningen orsakas av beständiga oljor d. v. s. råolja, brännolja, tjock
dieselolja och smörjolja. Även om det icke finns något avgörande bevis för
att dessa oljor förbliva under obegränsad tid på havsytan, kvarbliva de i
allt fall där under mycket lång tid och kunna föras mycket avsevärda sträckor
av strömmar, vind och rörelser i vattenytan och avlagras på stränderna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

Mycket stora mängder av beständiga oljor släppas regelbundet ut i havet av
tankfartyg efter rengöring av tankar och genom utpumpning av oljebeinängt
ballastvatten. Torrlastfartyg som pläga föra ballastvatten i sina brännoljetankar
släppa likaledes ut oljehaltigt ballastvatten i havet, och även detta ger
upphov till förorening. Beträffande tankfartyg är det praktiskt möjligt att
förfara så, att deras oljerester kunna behållas ombord och uttömmas i mottagningsanordningar
i oljelastningshamnar eller reparationshamnar.

Förorening som härrör från uttömning av ballastvatten från torrlastfartyg
kan minskas eller förhindras genom installering av effektiva separatorer för
oljehaltigt vatten eller på annat sätt, såsom genom att i hamnarna inrätta
erforderliga mottagningsanordningar för oljerester.

Den enda fullt effektiva metoden att förhindra oljeförorening, som man
känner till, är att fullständigt undvika uttömning av beständiga oljor i havet,
och det finns, såsom ovan angivits, medel som möjliggöra att till stor del
uppnå detta mål.

Ehuru konferensen har kommit till den slutsatsen att det för närvarande
icke är möjligt att bestämma någon tidpunkt från vilken uttömning av beständiga
oljor i havet skulle helt och hållet upphöra, anser den dock att fullständigt
undvikande av uttömning av sådana oljor — med vissa nödvändiga
undantag — bär iakttagas från tidigast möjliga tidpunkt. Konferensen riktar
en kraftig uppmaning till alla regeringar och andra berörda organ att göra
allt vad de kunna för att skapa nödiga förutsättningar för genomförandet av
ett sådant förbud genom att tillse att erforderliga mottagningsanordningar
åvägabringas i hamnar liksom att fartygen förses med behövliga inrättningar.

Resolution nr 2

Främjande av anslutning till konventionen

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av
havsvattnet genom olja, 1962, som anser

att ett godkännande och ett samvetsgrant iakttagande av åtgärder för att
förhindra eller kontrollera oljeförorening äro oundgängligen nödvändiga från
det stora flertalet fartygs sida, vilka färdas inom ett givet område, för att få
en betydande förbättring av oljeföroreningssituationen till stånd;

att ett förhindrande av förorening av haven genom olja, däri införstått
utrustande av de hamnar i vilka fartyg vanligtvis efterfråga anordningar,
som göra det möjligt för dem att uttömma oljehaltiga rester, kräver ett internationellt
samarbete;

att det borde falla under de länders ansvar, vilka hava havskuster eller
havsgående fartyg under sin flagg, att hålla hav och stränder fria från oljeföroreningar
till allmän glädje och för att bevara världens tillgångar på vilt
och fiske;
har beslutat,

1) att de fördragsslutande regeringarna i 1954 års internationella konvention
till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja snarast möjligt
böra godkännna de tillägg till konventionen, vilka man samtyckt till på den
innevarande konferensen;

2) att den mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen bör uppmanas
alt påpeka det nödvändiga i deltagandet i de gemensamma internationella
ansträngningarna att nå här åsyftade mål för sina medlemmar samt för
medlemmar av FN eller något av dess fackorgan eller stater anslutna till den
Internationella domstolens stadga, vilka icke äro medlemmar i organsationen
och vilka icke hava anslutit sig till konventionen, samt inbjuda dem att
ansluta sig till konventionen;

Kungi. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

3) att organisationen i den utsträckning det är möjligt, på begäran bör
meddela upplysningar och råd till de regeringar, som icke hava anslutit sig
till konventionen, i syfte att underlätta deras anslutning till konventionen.

Resolution nr 3

lnterimsåtgärder i avvaktan på konventionens ikraftträdande

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av
havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat,

att i avvaktan på att konventionen skall träda i kraft såvitt gäller regering,
som har deponerat sitt anslutningsdokument eller undertecknat konventionen
utan reservation om anslutning, bör en sådan regering vidtaga omedelbara
åtgärder, genom lagstiftning eller på annat sätt, för att säkra

a) installerandet, där det är nödvändigt, av anordningar i fartyg för att
förhindra utflöde av brännolja och tjock dieselolja, såsom denna definieras i
konventionen, i rännsten, vars innehåll uttömmes i havet utan att ha passerat
en separator för oljehaltigt vatten;

b) en ökad utbyggnad av hamnanordningar för mottagande av oljerester,
där sådana anordningar f. n. äro otillräckliga;

c) konventionens övriga principer så långt det är möjligt och rimligt.

Resolution nr 4

Uttömning av oljehaltiga blandningar från tankfartyg

Den internationella konferensen angående förhindrandet av havsvattnets
förorening genom olja, 1962, har beslutat,

1) att förutom att iakttaga denna konventions stadganden bör alla tankfartyg,
överallt där det är rimligt att göra så, undvika uttömning i havet av
oljehaltiga blandningar och i stället behålla dem ombord för att uttömma dem
i uppsamlingsanordningarna vid kusterna;

2) att bestämmelserna i denna resolution böra meddelas för särskild kännedom
till tankfartygs ägare och befälhavare, oljebolag, hamnmyndigheter
och reparationsvarv genom de fördragsslutande regeringarnas försorg.

Resolution nr 5

Tankfartyg med oljerester ombord, vilket passerar genom kanal

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av
havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat,

att, i avsikt att befordra tankfartygens iakttagande av denna konventions
stadganden, regeringarna i de länder, som äro ansvariga för kanaler, vilka
förbinda internationella hav, böra anmodas att uppfordra vederbörande kanalmyndigheter
att acceptera, att tankfartyg med oljehaltiga rester ombord,
vilka samlats i en eller flera tankar, skola få tillstånd att passera som om
de vore i ballastat tillstånd och behandlas på samma sätt som tankfartyg,
vilka hava rengjort och renspolat alla tankar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

Resolution nr 6

Anskaffandet av anordningar för mottagande av oljerester vid olje- och andra
bulklastningshamnar

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av
havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat,

1) att det är av största vikt, att olje- och andra bulklastningshamnar utrustas
med anordningar för mottagandet av oljerester från tankfartyg för att
undvika öljeförorening av havet;

2) att sådana anordningar, där de ännu inte finnas, nu böra anskaffas såsom
något av största vikt av de organ, som hava medel att anskaffa dem eller
att säkra eller befordra deras anskaffande;

3) att de speciella problem, som uppstå i samband med submarina oljelastningshamnar,
böra beaktas;

4) att utvecklingen av denna sak bör hållas under tillsyn av den mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen genom dess vederbörande utskott
och att upplysningar om den utveckling, som skett av anskaffandet av ovan
nämnda anordningar skola införskaffas samt årligen publiceras.

Resolution nr 7

Uttömning av olja eller oljehaltig blandning från fartyg, som ej är tankfartyg

Enär konferensen har beslutat att stadgandena i artikel III b) i denna
konvention, vilka förbjuda uttömning av olja eller oljehaltig blandning inom
någon av de förbjudna zonerna, icke skola gälla andra fartyg än tankfartyg
under en tidrymd av 3 år efter den dag, då konventionen träder i kraft i förhållande
till ifrågavarande territorium, yrkar den internationella konferensen
angående förhindrandet av förorening av havsvattnet genom olja, 1962,
bestämt på, att de regeringar, som i framtiden ansluta sig till konventionen,
vidtaga åtgärder för att hindra andra fartyg än tankfartyg att uttömma olja
eller oljehaltiga blandningar inom de förbjudna zonerna, då de äro på väg
till en hamn, där det finns anordningar för mottagande av oljehaltiga rester.

Resolution nr 8

Främjandet av utvecklingen och installerandet av effektiva separatorer för
oljehaltigt vatten för fartygsbruk och förberedandet av internationella användningsföreskrifter
för sådana separatorer

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av
olja, 1962, har beslutat,

1) att de regeringar, som godkänna denna konvention, böra främja utvecklandet
av effektiva separatorer för oljehaltigt vatten och deras installerande
i fartyg samt att de böra utarbeta en specifikation över de krav som
sådana separatorer böra uppfylla;

2) att regeringarna böra insända fullständiga upplysningar till den mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen om de framsteg som gjorts i
detta avseende, vilka upplysningar organisationen bör samla och samordna
och på grundval av vilka organisationen skall inleda erforderliga undersökningar
i syfte att erhålla en lämplig internationell specifikation över de krav
som oljeseparatorer böra uppfylla; samt

3) att sådana standardkrav böra innefatta följande;

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 196,3

a) oljehalten i det som uttömts skall vara lägre än gränsvärdet för oljehaltiga
blandningar såsom dessa definieras i denna konvention;

b) separatorns kapacitet skall vara så beräknad, att den effektivt kan separera
varje blandning av beständig olja och vatten, som normalt skulle
kräva rening ombord å fartyg;

c) separatorn skall fungera effektivt under alla de förhållanden, som normalt
förekomma ombord å ett fartyg till sjöss;

d) separatorns drift skall vara helautomatiserad; samt

e) separatorer, som äro avsedda för installation ombord å fartyg, böra
vara typtestade enligt en standard, som icke är lägre än den internationellt
föreskrivna, och skola godkännas av ifrågavarande regering.

Resolution nr 9

Uppsamling av använd smörjolja

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av
havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat,

att regeringarna böra, där det är skäligt och nödvändigt, vidtaga åtgärder
däribland inräknade såväl administrativa som fiskaliska sådana, för att underlätta
uppsamlandet av använd smörjolja, som härrör från fartygsmaskinerier,
i hamnar, vilka icke äro utrustade med lämpliga uppsamlingsanordningar.

Resolution nr 10

Dieselolja som levereras till fartyg

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av
havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat,

att varje fördragsslutande regering bör säkerställa, att när dieselolja levereras
till ett fartyg inom något av dess territorier för vilket denna konvention
trätt i kraft, leveransdokumenten upplysa om huruvida sagda olja är
»tjock dieselolja», såsom den definieras i artikel I i denna konvention, eller
icke.

Resolution nr 11

Utarbetandet av en instruktionsbok rörande hur oljeföroreningar kunna
undvikas

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av
havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat,

1) att regeringarna böra främja distributionen av en förklarande instruktionsbok
eller -böcker för bruk ombord å fartyg, registrerade i deras territorier
och för bruk bland landpersonal, som är sysselsatt med att pumpa
olja från eller till fartyg. Dessa instruktionsböcker skola dels ange de åtgärder,
som äro nödvändiga för att undvika oljeförorening av havet, samt dels
de som krävas för att göra det möjligt för fartyg att uppfylla kraven i denna
konvention;

2) att regeringarna böra vidtaga åtgärder för utarbetandet, publicerandet
och distribuerandet av en sådan instruktionsbok i de fall, då en tillräcklig
tillgång på instruktionsböcker, som uppfylla dessa kriterier, icke på annat
sätt äro tillgängliga för fartyg och landpersonal. Exemplar av instruktions -

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

böcker, utarbetade på detta sätt, skola sändas till mellanstatliga rådgivande
sjöfartsorganisationen för inregistrering och när fartyg och landpersonal
använda en instruktionsbok, som huvudsakligen utarbetats för bruk av fartyg
och landpersonal i främmande land, skall organisationen underrättas
om detta;

3) att regeringarna skola säkra, att kursplanerna för erhållandet av navigations-
och maskinbefälscertifikat täcka handhavandet och bruket av utrustning
genom vilken olj ef örorening av havet kan undvikas.

Resolution nr 12

Behovet av forskning beträffande förhindrandet av oljeförorening

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av
havsvattnet genom olja, 1962, har observerat de upplysningar, som äro tillgängliga
om forskning och tekniskt utvecklingsarbete som utförts av många
länder, och har beslutat,

1) att forskningen skall fortsättas beträffande många synpunkter på oljeförorening
av havet och speciellt inom följande områden:

a) Separatorer för oljehaltigt vatten för fartygsbruk.

Det finns fortfarande icke en separator, enkel och kompakt nog för fartygsbruk,
som effektivt separerar varje blandning av beständiga oljor och
vatten, som vanligen förekommer ombord, särskilt icke blandningar innehållande
oljor med en specifik vikt, som ligger mycket nära färsk- eller
havsvattnets.

b) Andra anordningar eller åtgärder än separatorer för oljehaltigt vatten
avsedda att förhindra oljeförorening av havet genom utsläpp av beständiga
oljor eller oljehaltiga blandningar från fartyg.

c) Metoden att binda oljan och dess bortskaffande från havsytan. Metoder,
som grunda sig på pulver, vilka användas för att få oljan att sjunka, äro av
tvivelaktig användbarhet och varaktighet samt kunna förorsaka icke önskvärd
förorening av havsbottnen. Metoder, som grunda sig på emulsionsbildare,
har den nackdelen, att därvid använda agenser kunna vara giftiga för
den marina floran och faunan. Vissa mekaniska metoder ha visat sig mycket
lovande vid bruk i lugnt vatten men äro av tvivelaktigt värde på öppna
havet.

d) Utvecklandet av en anordning, som upptäcker, mäter och registrerar
oljehalten i uttömning från fartyg.

e) De beständiga oljornas inverkan på den marina floran och faunan samt
mikroorganismernas roll vid förintandet av sådana oljor.

2) att resultaten av forskning inom ovan angivna och därmed förbundna
områden (däri inräknat, men icke begränsat till, tekniska upplysningar rörande
forskning och experiment, inklusive forskning ombord med hänsyn
till antiföroreningsåtgärder och anordningar) årligen skola överlämnas av
ifrågavarande regering till den mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen
för sammanställning och översändande till alla fördragsslutande regeringar
samt att tekniska spörsmål omfattande forskning skola överlämnas
till de fördragsslutande regeringarnas tekniska experter.

Resolution nr 13

Samordning av forskningen

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening av
havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat,

Kungi. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

1) att de fördragsslutande regeringarna skola förse den mellanstatliga rådgivande
sjöfartsorganisationen med upplysningar om de forskningar, som
de företaga beträffande undvikandet av oljeföroreningar och med upplysningar
om utvecklandet av effektiva metoder att förfara med oljeföroreningar,
när sådana förekomma, samt dylika metoder att avlägsna dem från
stränder;

2) att organisationen skall stå i oavbruten kontakt med dessa problem och
att den skall analysera och sprida de rön den gjort rörande dessa problem;

3) att organisationen skall, i avsikt att underlätta detta arbete, tillsätta en
grupp av tekniska experter, som skola nomineras av vederbörande regeringar,
vilken organisationen kan tillkalla för att få råd i dessa frågor, allteftersom
behov uppkomma.

Resolution nr 14

Upprättandet av internationella oljeföroreningskommittéer

Den internationella konferensen angående förhindrandet av förorening
av havsvattnet genom olja, 1962, har beslutat,

att de regeringar, som ännu inte ha gjort så, böra upprätta nationella kommittéer
med uppgift att följa utvecklingen av oljeföroreningsproblemet och
anvisa praktiska åtgärder för dess lösning ävensom att ombesörja nödiga
utredningar.

Resolution nr 15

Rapporter från den mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen

Den internationella konferensen angående förhindrandet av föroreningar
av havsvattnet genom olja, 1962, har insett värdet i ett fullt och fritt utbyte
av upplysningar mellan de fördragsslutande regeringarna och har beslutat,
att den mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen skall utfärda
rapporter, till vilka de fördragsslutande regeringarna skola bidraga med
upplysningar, vilka rapporter skola behandla frekvensen av oljeföroreningar,
denna konventions effektivitet, lämpligheten av systemet med förbjudna
zoner, fortskridandet i utrustningen av hamnar med mottagningsanordningar,
antalet framgångsrika och icke framgångsrika åtal för överträdelse av
konventionen och den nationella lagstiftningen mot föroreningar o. dyl.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 9 april
1963.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 4 april 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll över
handelsärenden hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 29 mars
1963, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas över upprättat förslag till
lag angående ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
lagbyråchefen Torsten Löwbeer.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

Kungl. Maj.ts proposition nr 161 år 1963

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 april 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler tillförordnade
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hermansson, lagrådets
den 9 april 1963 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 29 mars
1963 remitterade förslaget till lag angående ändring i lagen den 6 april 1956
(nr 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Förslaget torde, med vissa
redaktionella jämkningar, böra föreläggas riksdagen till antagande. I likhet
med vad föredragande departementschefen uttalat i samband med lagrådsremissen
förordar jag att Sverige godkänner vidtagna ändringar i 1954 års
internationella konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom
olja. Samtidigt som lagstiftningsfrågan förelägges riksdagen torde riksdagens
godkännande av konvenitionsändringarna böra begäras. Av vad föredraganden
anfört vid lagrådsremissen framgår, att det är önskvärt att detta
ärende blir behandlat redan under riksdagens vårsession.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
dels begära riksdagens godkännande av vidtagna ändringar i 1954 års
internationella konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom
olja, dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Lisbeth Frändén

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630333