Kungl. Maj:ts proposition nr 160

Proposition 1924:160

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Nr 160.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
utrikesförvaltningen; given Stockholms slott den 14 mars
1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen ministern
för utrikes ärendena hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

E. Marks von Wiirtemberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 122 höft. (Nr 160.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen -Begenten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 mars 1924.

NÄRVARANDE: Statsministern TRYGGER, ministern för utrikes ärendena friherre
Marks von Wurtkmbero, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth,
Hasselrot, Stridsberg, LWbeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Ministern för utrikes ärendena anför:

Då jag den 2 januari 1924 anmälde de frågor, som tillhörde regleringen
av utgifterna under riksstatens tredje huvudtitel för budgetåret 1924—1925,
erinrade jag, hurusom vid föredragning av finansärenden den 1 september
1923 för Kungl. Maj:t anmälts, att samtliga departementschefer hade för avsikt
att i anslutning till arbetet inom vtderbörande departement vid uppgörandet
av 1924 års statsverksproposition söka tillvarataga de uppslag och
förenklingar ur sparsamhetssynpunkt, som under detta arbete eller eljest
kunde framkomma, ävensom att Kungl. Maj:t samtidigt uppdragit åt en kommitté,
sammansatt av dels personer med omfattande erfarenhet rörande statsförvaltningen,
dels ock män ur det praktiska livet med erkänd organisationsförmåga,
att, i enlighet med vissa av chefen för finansdepartementet angivna
riktlinjer, verkställa utredningar och avgiva förslag angående åtgärder för
vinnande av besparingar i statsförvaltningen. Kommitténs arbete skulle så
anordnas, att dess förslag, i den mån de icke bleve färdiga så tidigt, att de
kunde tagas i betraktande vid uppgörandet av statsverkspropositionen för
bndgetåret 1924—1925, borde vara inlämnade före utgången av år 1924, och
skulle kommitténs arbete bedrivas i intim kontakt med de olika departementen,
särskilt på den grund att även inom departementen arbete i besparingssyfte
igångsatts.

Vid samma tillfälle anförde jag ytterligare i ämnet följande:

Ifrågavarande kommitté har den 8 nästlidne december till finansdepartementet
ingivit betänkande innefattande utredningar och förslag rörande vissa
organisationsförändringar med avseende å utrikesdepartementet med under -

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

lydande organ m. m. Detta betänkande gåve vid handen, att, enligt kommitténs
förmenande, i vissa avseenden en minskning av personalen inom utrikesdepartementet
skulle vara möjlig, och att i andra fall ett utbyte av
högre tjänster mot lägre borde kunna äga rum. Beträffande representationen
utomlands hade kommittén föreslagit indragningar av vissa poster, såväl
högre som lägre.

Aven i åtskilliga andra hänseenden hade kommittén förordat vidtagande
av åtgärder i syfte att åstadkomma besparingar.

Sammanlagda summan av de besparingar, som skulle ernås genom de sålunda
föreslagna åtgärderna, angåves av kommittén i dess betänkande till
825,050 kronor. Kommittén framhölle emellertid, att, med hänsyn till de ordinarie
befattningshavarnas stora antal, en omedelbar besparing med sagda
belopp ej kunde äga rum.

För vinnande av erforderlig ytterligare utredning hade jag ansett nödigt
att remittera kommittébetänkandet till kommerskollegium, som anmodats senast
den 7 februari 1924 till utrikesdepartementet inkomma med utlåtande i
ärendet. Jag hade tillika anmodat kommerskollegium att dessförinnan, i vad
betänkandet avsåg frågor av intresse ur kommersiell synpunkt, inhämta yttranden
däröver från Sveriges allmänna exportförening, Järnkontoret, Järnverksföreningen,
Svenska trävaruexport föreningen, Svenska cellulosaföreningen,
Svenska trämasseföreningen, Svenska pappersbruksföreningen, Sveriges
industriförbund, Sveriges maskinindustriförening, Sveriges elektroindustriförening,
Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges metallmanufakturförening,
Sveriges grossistförbund, Sveriges redareförening, Sveriges allmänna
lantbrukssällskap, Svenska bankföreningen, Stockholms handelskammare
samt eventuellt andra handelskammare och näringssammanslutningar i riket.
Därjämte hade från vissa beskickningar och konsulat infordrats utlåtande
rörande föreslagna indragningar av befattningar.

I anslutning till chefens för finansdepartementet förenämnda anförande
företoges även inom utrikesdepartementet vissa utredningar i syfte att
undersöka möjligheterna för indragande av befattningar och för vinnande ’
i övrigt av besparingar inom sistnämnda departement och utrikesrepresentationen.
;

Att vissa åtgärder för sådant ändamål borde och kunde vidtagas och detta
redan beträffande instundande budgetår syntes mig uppenbart. Men det vore
mig givetvis ej möjligt att, innan omförmälda utredningar slutförts, intaga
någon definitiv ståndpunkt beträffande arten och omfattningen av nämnda
åtgärder.

Uppenbart syntes emellertid, att de omedelbara verkningarna av dessa åtgärder
icke kunna bliva alltför avsevärda. Innehavarna av befattningar, som
ansåges böra indragas, torde nämligen ej i allmänhet böra utan vidare'' entledigas.
Kommittén menade, att dylika befattningshavare borde i viss utsträckning
kunna befordras eller förflyttas, samt att de, i den mån detta ej
kunde ske, borde uppföras å övergångsstat. Befordran eller förflyttning torde
emellertid endast undantagsvis kunna förekomma vid en tidpunkt, då pcrso -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

nalen i det hela skulle minskas; och man torde under sådana förhållanden
vara hänvisad till befattningshavarnas uppförande på övergångsstat med full
avlöning eller, när det gällde befattningshavare i utrikesrepresentationen, till
deras försättande i disponibilitet med åtnjutande av expektansarvode. I intetdera
fallet komme de beslutade indragningarna att utöva synnerligt inflytande
å den budget, som det nu gällde att uppgöra.

I alla händelser läte det sig i den föreliggande situationen icke göra att
beräkna storleken av de besparingar, som omedelbart borde kunna äga rum
å avlöningsanslagen. Ej heller kunde det förutses, huru besparingarna skulle
fördelas å de särskilda anslagen. Vid sådant förhållande syntes lämpligt, att
anslagen preliminärt icke specificerades i vidare mån än att gemensamt för
de båda grupper i huvudtiteln, vilka inrymde avlöningsanslagen, nämligen
gruppen A. Departementet och gruppen B. Sveriges representation i utlandet,
upptoges något reducerade belopp för såväl ordinarie som extra utgifter.
Förutom avlöningsanslagen berördes det under grupp D. Diverse uppförda
expensanslaget av besparingsförslagen på sätt, som tillsvidare uteslöte
en definitiv kalkyl av medelsbehovet för de med detta anslag avsedda
ändamål.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört hemställde jag slutligen, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, i avvaktan på den proposition i ämnet, som kan varda riksdagen förelagd,
å tredje huvudtiteln för budgetåret 1924—1925 under grupp A. Departementet
och grupp B. Sveriges representation i utlandet, dels till ordinarie
anslag beräkna ett belopp av kronor 2,625,000 och dels till extra anslag beräkna
ett belopp av kronor 730,000; samt

att, i avvaktan å den proposition i ämnet, som kan komma ätt avlåtas,
i det för skrivmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus m. m. uppförda
ordinarie förslagsanslaget för budgetåret 1924—1925 beräkna en sänkning
från nuvarande beloppet kronor 750,000 med kronor 150,000 till kronor
600,000.

Enär de i besparingssyfte tillkomna utredningar, som pågingo vid tiden
för mitt ovan återgivna anförande, numera blivit slutförda, och det därför
är möjligt att taga ställning till frågan om arten och omfattningen av de
inom utrikesförvaltningen erforderliga besparingsåtgärder, anhåller jag att ånyo
få anmäla denna fråga inför Kungl. Maj:t.

Härvid torde jag hava att till en början något närmare än förut skett
skärskåda, vad besparingsskommittén yttrat med avseende å den nuvarande
utrikesförvaltningens organisation i sin helhet, för att sedermera övergå till
en granskning av de olika delarna av kommitténs förslag och angiva, vilka
åtgärder desamma synas mig böra föranleda.

Efter att hava framhållit att utrikesdepartementets nuvarande organisation
i huvudsak godkänts av riksdagen år 1919 och erhållit sin slutliga gpstaltning
vid 1921 års riksdag såväl vad anginge själva departementet som den

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

s. k. yttre representationen, d. v. s. beskickningar och konsulat m. m., yttrar
kommittén bl. a. följande. »Utrikesdepartementet hade under tiden före
omorganisationen haft att kämpa med betydande svårigheter särskilt i anseende
till personalens knapphet i förhållande till den under kriget starkt ökade
arbetsbördan. På departementschefen och kabinettssekreteraren hade till men
för de större ärendenas handläggning koncentrerats en stor del även i och för
sig mindre viktiga göromål. Det var därför helt naturligt, att en omorganisation
skulle anses nödvändig. Då emellertid denna omorganisation tillkommit
vid toppen av en ekonomisk högkonjunktur och vid slutet av en period, då
departementet varit utomordentligt betungat av arbete, ligger antagandet nära,
att organisationen tilltagits rundligare än vad som numera kan anses oundgängligen
påkallat.»

Det är givetvis en särskilt ömtålig uppgift att så kort tid som knappa tre
år sedan statsmakterna fastställt en ny organisation för en förvaltningsgren
upptaga frågan om genomgående förändringar av densamma. För bedömande
av, huruvida den omorganisation av utrikesförvaltningen, som påbörjades 1919
och avslutades 1921, fått en större omfattning än som kan anses oundgängligen
nödvändig, torde det vara lämpligt att kasta en återblick såväl på sättet
för organisationens tillkomst som på de allmänna synpunkter, vilka varit vägledande
för avpassningen av densamma.

Sedan riksdagen i skrivelse den 12 juni 1918 hemställt till Kungl. Maj:t
att snarast möjligt låta verkställa en allsidig utredning angående behovet
av förändringar och utvidgningar av Sveriges utrikesrepresentation m. m.,
och Kungl. Maj:t den 20 i samma månad bemyndigat dåvarande ministern
för utrikes ärendena att för ändamålet tillkalla högst sex sakkunniga, anförtrodde
ministern ifrågavarande sabkunnigeuppdrag åt f. v. ministern för utrikes
ärendena, landshövdingen Trolle, ledamoten av riksdagens andra kammare,
sedermera statsministern och ministern för utrikes ärendena Hjalmar
Branting, envoyén friherre S. G. F. T. Ramel, generalkonsuln, numera envoyén
U. T. Undén, f. v. statsrådet friherre A. T. Adelswärd och direktören i Sveriges
allmänna exportförening O. E. Nyländer.

Då nämnda kommitterade den 1 februari 1919 avgåvo sitt första betänkande,
framhöllo de, att något förslag, omfattande en reglering av hela den diplomatiska
och konsulära representationen för det dåvarande icke utarbetats, enär
det synts nödvändigt att, innan grunderna för en sådan definitiv reglering
fastställdes, avvakta inträdandet av mera stadgade politiska och ekonomiska
förhållanden än de rådande. Endast i den mån kommitterade kunnat oberoende
av de fluktuerande världsförhållandena fastställa behovet av en definitiv
omdaning föreslogs därför en sådan, medan i övrigt provisoriska förändringar
blevo förordade. Det förslag, som av kommitterade framlades, avsåg väsentligen
en definitiv reorganisation av utrikesdepartementet, med reservation för
behövligheten av ytterligare personal i vissa avseenden (juridiska och personalbyråerna)
och för en minskning i andra (speciella handelsavdeln ingen).
Därjämte föreslogo kommitterade provisorisk förstärkning på vissa punkter
av den yttre representationen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Kommitterades förslag vann i huvudsak Kungl. Maj:ts och riksdagens
bifall.

I sitt betänkande den 6 december 1919 föreslogo kommitterade en ytterligare
provisorisk förstärkning av utrikesrepresentationen alltjämt under uttryckligt
betonande av, att de lunno sig förhindrade tillråda definitivt genomförande
av de ifrågabragta åtgärderna, för att icke den dem anbefallda allsidiga utredningen
skulle föregripas. Även detta förslag godtogs i huvudsak av statsmakterna.

Det var icke förrän i sitt den 20 december 1920 avlåtna betänkande, som
kommitterade ansågo sig i stånd att framlägga det i sina väsentliga drag
definitiva program för hela utrikesförvaltningens omorganisation, som den
dem ålagda utredningen av frågan skulle avse. Till belysning av detta förslag
framhöllo kommitterade, att, även om det politiska läget i olika avseenden
vore så fullt av ovisshet, att det icke kunde vara tillrådligt att redan
då skrida till en lösning av samtliga de problem, som sammanhängde med
utrikesförvaltningens nygestaltning, borde dock åtgärder, i den mån det vore
möjligt, utan uppskov vidtagas för att de nya befattningar, om vilkas behöviighet
då och för framtiden ingen tvekan rådde, också snarast bleve definitivt
reglerade.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 7 januari 1921 utvecklade
dåvarande ministern för utrikes ärendena, hurusom kommitterades framställning
vore i stort sett väl ägnad att läggas till grund för utrikesförvaltningens
omorganisation. Samtidigt underströk ministern vikten av att vid frågans
prövning beaktades, att den ekonomiska depression, varunder vårt land i likhet
med flertalet andra länder för det dåvarande lede, manade till största
sparsamhet och omsikt, när det gällde statsutgifterna. Då härtill komme, att
budgeten vore högeligen betungad, borde givetvis förändringar i administrationen
anstå, i den mån de medförde mera avsevärda kostnader och icke vore
av synnerligen vägande skäl påkallade.

När den kungl. proposition, som avläts i anslutning till vad ministern
anfört, blev föremål för riksdagens prövning, tog riksdagen, på sätt framgår
av dess skrivelse nr 3 A 1921, till princip för denna prövning, att särskilt
iakttaga en av den budgetära situationen motiverad stark begränsning av kostnaderna,
att i sådant syfte avväga organisationen så, att den icke finge innehålla
poster till större antal än som riksdagen, efter granskning genom
vederbörande utskott av förebragt utredning, fann tillgodose djupgående intressen,
samt att, i mån riksdagen ej övertygats om den permanenta behövligheten
av då erforderliga befattningar, bevilja medel för deras upprätthållande
under förutsättning av årligen därom förnyad prövning.

Vad sålunda förekommit måste onekligen mana till en viss varsamhet vid
bedömande av de förslag till indragning av befattningar, som framläggas så
kort tid efter den nuvarande organisationens tillkomst. Å andra sidan kan
under nuvarande finansiella läge den omständigheten, att organisationen av
utrikesförvaltningen är av färskt datum, icke allt för starkt göras gällande.
Visar det sig vid närmare övervägande, att vissa befattningar äro över

Kungl. Majds proposition nr 160.

flödiga eller utan alltför väsentlig olägenhet kunna undvaras, böra åtgärder
redan nu vidtagas för att de må indragas, så snart sådant låter
sig göra. Från dessa synpunkter har jag sökt bedöma de nu föreliggande
frågorna.

De anslagsäskanden, som jag nu går att föredraga, skola upptagas i den inbördes
följd, vari de böra förekomma i riksstaten, därvid å behörig plats
angivas jämväl de ordinarie anslag, som tillhöra de i statsverkspropositionen
icke specificerade ansiagsgrupper, och i fråga om vilka jag icke föreslår
någon ändring.

A. Departementet.

1. Departementschefen, ministern för utrikes ärendena, oförändrat ordinarie
anslag..........................kronor 40,000.

2. Utrikesdepartementet.

Politiska och handelspolitiska avdelningen.

Besparingskommittén ägnar en väsentlig del av sitt betänkande åt en ut- [1]
redning rörande den kommersiella informationen, dess definition och begräns- Den bomning.
Besparingskommittén yttrar på denna punkt bland annat följande: formationen.

»Den nu rådande ordningen för den kommersiella informationen bar till- kommittén"
kommit genom beslut vid 1919 års riksdag. Då inrättades nämligen i huvudsakligen
nuvarande form dels — i enlighet med förslag av de s. k. utrikesdepartementssakkunniga
— utrikesdepartementets speciella handelsavdelning,
dels ock — i enlighet med förslag av departementalkommittérade och
kommerskollegiikommittén — kommerskollegii upplysningssektion, båda på
extra stat. Det förutsattes, att frågan skulle erhålla endast en provisorisk
lösning i avvaktan på att handelsdepartementet skulle hinna träda i
funktion.

Ur förarbetena till 1919 års förslag må här antecknas, att kommerskolle fium

med hänvisning till ärendenas art och ur synpunkten av enhetlighetens
rav avstyrkt bibehållande av en speciell handelsavdelning inom utrikesdepartementet
och i stället förordat inrättandet av en särskild byrå inom
politiska och handelspolitiska avdelningen.

Nästa förslag på förevarande område avgavs i ett andra betänkande av
utrikesdepartementssakkunniga. Majoriteten av dessa förordade nu, att speciella
handelsavdelningen skulle ersättas med en särskild byrå å politiska och
handelspolitiska avdelningen.

Innan sistnämnda förslag avgavs, hade chefen för handelsdepartementet
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallat sakkunniga för att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande de åtgärder, som kunde anses erforderliga
för att, med utnyttjande av redan befintliga officiella och enskilda organ,
åvägabringa största möjliga enhetlighet och effektivitet i fråga om det kom -

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

mersiella informationsväsendet, De sakkunnigas betänkande, som är dagtecknat
den 30 september 1921, utmynnade i ett förslag, att i handelsdepartementet
skulle inrättas ett centralorgan för den statliga kommersiella informationsverksamheten
under namn av handelsdepartementets kommersiella
upplysningsbyrå, i vilken upplysningsektionen hos kommerskollegium förutsattes
skola uppgå. Byråns verksamhet skulle innefatta insamlande, ordnande
och bearbetande samt distribuerande av upplysningar. Vid sidan av
upplysnings byrån skulle ställas en rådgivande nämna med representanter för
de statsmyndigheter, som kunde anses beröras av frågan, ävensom representanter
för näringsidkare. Sakkunniga förutsatte emellertid även bibehållandet
av utrikesdepartementets speciella handelsavdelning, vilken skulle
hava att leda utomlandsorganens verksamhet med hänsyn till den kommersiella
informationen. Enligt de sakkunnigas förslag skulle för det ifrågavarande
ändamålet inrättas ett flertal nya tjänster.

En av de sakkunniga uttalade skiljaktig mening och föreslog, att utrikesdepartementets
speciella handelsavdelning skulle ersättas med en särskild
byrå å politiska och nandelspolitiska avdelningen.

Den 25 juli 1923 har chefen för utrikesdepartementets speciella handelsavdelning,
generalkonsuln K. Bergendal, till ministern för utrikes ärendena
avgivit en promemoria angående ordnandet av statens kommersiella informationsverksamhet.
I promemorian beröres såväl frågan om området för den
statliga kommersiella informationen som spörsmålen om de verkställande
utomlandsorganen och om verksamhetens organisation i hemlandet. I sistnämnda
avseende framhålles, bland annat, att en central ledning av det
statliga informationsarbetet ej minst med hänsyn till utomlandsorganens
instruerande vore nödvändig, samt att denna centralmyndighet borde hava
sin plats hos den myndighet, varunder utomlandsorganen sorterade, nämligen
utrikesdepartementet, där en speciell handelsavdelning för ändamålet vore
erforderlig. Vid dennas sida borde, såsom redan förenämnda sakkunniga
föreslagit, stå en rådgivande nämnd. Därest kommerskollegii upplysningssektion
fortfarande skulle anses behövlig för att stå till tjänst med upplysningar
angående inhemska förhållanden, borde densamma utgöra upplysningscentral
även för frågor angående statliga åtgärder på det kommersiella
området i utlandet. Allt material, innehållande s. k. speciell handelsinformation,
borde överlämnas till respektive näringssammanslutningar för
att0 av dem nyttiggöras.

Ä dels informationssakkunnigas betänkande dels sistnämnda promemoria
har remiss till olika vederbörande ägt rum. Slutligen har kommerskollegium,
med tillgång till inkomna utlåtanden, över båda aktstyckena den 3 december
1923 avgivit utlåtande. Detta utlåtande har under hand ställts till kommitténs
förfogande.

Utav avgörande betydelse för frågan om den kommersiella informationens
ordnande är givetvis frågan om vilka ämnen, som höra göras till föremål för
statlig informationsverksamhet.

Enligt förenämnda inom handelsdepartementet tillkallade sakkunniga omfattar
behovet av kommersiell information i allmänhet — såväl statlig som
privat — huvudsakligen upplysningar om

l:o) statens åtgärder och inrättningar, som äro av betydelse för det ekonomiska
livet, såsom lagstiftning, traktater, anslag, lån, skatter, tullar, statsmonopol,
statsinstitutioner, statskontroll m. m.;

2:o) kommuners eller andra samfälligheters motsvarande åtgärder och in
rättningar, i den mån de äro av större betydelse för näringslivet;

3:o) samfärdselförhållanden såsom järnvägar, sjöfart, luftfart, post, telegraf,
hamnar, dockor, varv, isförhållanden, karantänsanstalter m. m.;

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

4:o) anstalter till näringslivets befrämjande och varuutbytets underlättande
såsom bank- och penningeväsende, försäkringsväsende, utställningar, mässor,
konferenser, kongresser m. m.;

5:o) näringsstatistik;

6:o) tekniska och organisatoriska företeelser inom näringslivet, såsom dels
uppfinningar och andra förhållanden på det tekniska området, dels monopol,
truster, föreningar m. in.;

7:o) med produktion och varuutbyte mera direkt sammanhängande förhålllanden
såsom marknads- och prislägen, konkurrensförhållanden, produktionsförhållanden,
exportmöjligheter, entreprenader, exportteknik, importmöjligheter
m. m.;

8:o) personliga förhållanden angående firmor och företag, såsom soliditet,
leveransförmåga, platsanskaffning, adresser in. m.;

Samtliga nu angivna slag av upplysningar kunde enligt de sakkunniga
inordnas under följande tre huvudsakliga ämnesområden, nämligen

a) statliga och kommunala åtgärder av kommersiell och annan ekonomisk
natur, ävensom andra frågor av ekonomisk allmän betydelse;

b) produktions- och avsättningsförhållanden inom olika varubranscher;

c) speciella förhållanden rörande firmor och företag.

För besvarande av frågan, vilka av angivna ämnesgrupper, som borde omfattas
av den statliga kommersiella informationen, hänvisa de sakkunniga
till ett av departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén år 1913
avgivet betänkande samt uttala för egen del bland annat följande.

I främsta rummet borde förvärvandet av kommersiell information ske genom
deras egen försorg, som hade behov av respektive upplysningar. De upplysningsområden,
som angivits under a), borde innefattas under statens informationsverksamhet,
i fråga om gruppen b) borde statens verksamhet vara endast
supplerande och i främsta rummet hava avseende å upplysningar till sådana
näringsgrupper och företag, vilka icke tillhörde någon sammanslutning, som
tillvaratoge deras speciella intressen, och vilka icke heller på annan väg
förfogade över sådana resurser, som möjliggjorde en effektiv organisation i
fråga om införskaffande av upplysningar, vilka kunde ha betydelse för företagets
eller rörelsens bestånd och utveckling. Ett statligt stöd även till sådana
företag och sammanslutningar, som sutte inne med egna informationsmöjligheter,
borde dock ej vara uteslutet. Inom ifrågavarande ämnesgrupp
kunde slutligen en information för statens egna organ vara angelägen. Ämnesgruppen
c) borde i allmänhet falla utom ramen för statlig informationsverksamhet,
men möjlighet till information även på detta område borde ej vara
helt utesluten, desto mindre som gällande konsulatförordning § 28 lämnade
möjlighet för en sådan information öppen, dock att densamma skulle vara
beroende på vederbörande konsuls gottfinnande. Gällande bestämmelser syntes
fortfarande böra tillämpas på det sätt, att upplysningar rörande soliditet
och köpm an naan seende endast med största försiktighet och utan personligt
ansvar borde lämnas av statsorgan.

Förslag till begränsning av den statliga kommersiella informationsverksamheten
har även framlagts i förenämnda promemoria, avgiven av chefen
för utrikesdepartementets speciella handelsavdelning.

Informationsverksamheten kunde enligt denna promemoria efter en icke
från strängt logiska utan från praktiska synpunkter bestämd indelningsgrund
indelas i tre grupper, nämligen

A) information rörande statliga åtgärder i utlandet på det kommersiella området,

B) information, som kunde sammanföras under beteckningen »allmän ekonomisk
orientering» samt

C) speciell handelsinformation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Det informationsmaterial, som vore att hänföra under grupperna A och B
vore av intresse såväl för utrikesledningen och andra statsmyndigheter som
för näringslivet. Under gruppen C sammanföides däremot sådant informationsmaterial,
som i första rummet vore avsett till näringslivets tjänst och
som endast indirekt erbjöde intresse för de statliga myndigheterna. Frågor
under grupperna A och B borde göras till föremål för statlig informationsverksamhet.
Beträffande gruppen C anfördes i promemorian bland annat:

''Omfattningen av förevarande information bestämmes i sista hand av den
gräns, som bör dragas mellan området för statsorganens supplerande verksamhet
i handelns tjänst och området för det rent privata initiativet. Det
bör betonas, att en sådan gräns finnes, utöver vilken staten av principiella
skäl i regel icke bör sträcka sin medverkan. Särskilt kunna några krav ej
uppställas på att statsorganen skola vara enskilda personer och firmor behjälpliga
vid utförandet av direkta handelstransaktioner såsom afiärsförhandlingar,
köpeavslut etc. En dylik utvidgning av statsverksamheten skulle
svårligen låta sig förenas med de statliga representanternas objektiva ställning
och de anspråk på opartiskhet, som böra ställas på dem, och skulle för
övrigt vara ägnad att medföra en alltför tung arbetsbelastning. Det är så
mycket mer på sin plats att understryka ifrågavarande synpunkt, som åtskilligt
av den kritik, för vilken den statliga handelsinformationen varit
föremål, ytterst bottnat i att tillräcklig hänsyn ej tagits till denna begränsning.

Även med nu angivna inskränkning återstår dock ett mycket vidsträckt område
för den statliga speciella handelsinformationen. Inom detta område bör
staten inte undandraga sig att lämna sin medverkan i den utsträckning, som
befinnes möjlig i betraktande av de kvantitativa och kvalitativa resurser,
varöver respektive organ vid hänsynstagande till övriga föreliggande arbetsuppgifter
förfoga. Samtidigt gäller likväl, att staten icke har anledning att
söka forcera en informationstjänst av förevarande slag, såvida icke dess biträde
begäres från näringslivets sida. Området för verksamheten bör fördenskull
utformas i samarbete mellan de statliga organen och näringslivet, och
vid bestämmandet av det positiva omfånget därav, bör utgångspunkten vara
de synpunkter, som framföras från näringslivet självt. Detta förutsätter ej
blott, att näringslivet klart formulerar sina önskemål i olika fall, utan ock
att det å sin sida är redoboget till den hjälp och det samarbete, som statens
representanter oundgängligen behöva, om genom deras medverkan önskemålen
skola kunna realiseras.’

De frågor, som principiellt sett inginge under sistnämnda grupp av statlig
information, kunde hänföras till ävenledes tre särskilda kategorier, nämligen
1) frågor, som kunde sammanfattas under beteckningen >;allmän export- och
importtekniks, 2) frågor, avseende information för en viss näringsbransch
samt 3) frågor, avseende information angående enskilda firmor och företag.

Då statens besparingskommitté upptagit frågan om den kommersiella informationen,
har det skett i en känsla av att man här befunne sig på ett
område, där lämpligheten av en statlig verksamhet tedde sig ur principiell
synpunkt ganska tvivelaktig.

I förevarande sammanhang har kommittén saknat anledning att gå in på
frågan i annan mån än densamma berör utrikesförvaltningen.

Vad då först frågan om en propagandaverksamhet i utlandet för svenska
varor beträffar, synes det kommittén självfallet, att staten ej kan bekosta
särskilda organ för dylikt ändamål.

Vad däremot frågan om en statlig informationsverksamhet angående förhållandena
utomlands, d. v. s. den fråga om en kommersiell information i
mera inskränkt mening, varpå det förut nämnda utredningsarbetet i huvud -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

sak koncentrerats, har kommittén sökt från näringslivets män införskaffa
upplysningar angående deras uppfattning och för ändamålet hört representanter
för ett flertal export- och importföretag. I dessas uttalanden har genomgående
kommit till synes en avgjord skepsis gentemot statens handhavande
av den kommersiella informationsverksamheten i allmänhet. Enstämmigt
har förklarats, att upplysningar, som på denna väg erhållas, nästan
undantagslöst komme för sent. I intet fall hade några affärer grundats på
upplysningar, vilka sålunda erhållits. Av intresse, stundom av värde, vore
de underrättelser angående statliga åtgärder i form av tullar, import- och
exportförbud, järnvägstaxor in. m., som erhållits genom statens organ. Därjämte
hade genom statens informationsverksamhet stundom erhållits uppgifter,
vilka vore av intresse för en allmän orientering. Några av de tillfrågade
näringsidkarerepresentanterna hava betonat värdet av statistiska
uppgifter — i några fall hade de av staten införskaffade uppgifterna fått
tjäna till kontroll å uppgifter, som erhållits från annat håll. På fråga, som
direkt framställts till vissa av näringsidkarerepresentanterna, huruvida ej
deras affärer skulle skötts på samma sätt, om den egentliga statliga informationsverksamheten
varit borta, hava dessa svarat bestämt jakande. Å
andra sidan har det erkänts, att understundom en personlig insats av en
eller annan av våra utomlandsrepresentanter kunnat vara till nytta för vårt
näringsliv. Det har dessutom framhållits, att det för vår exportindustri skulle
vara önskvärt att erhålla statens stöd, då det gäller att under någon tid inhämta
underrättelser angående marknadsläget i visst avseende och för detta
ändamål utsända en person, utrustad med officiell ställning och på bekostnad
av vederbörande näringssammanslutning med bidrag av statsmedel.

Till vad kommittén på antytt sätt inhämtat kommer nu kommerskollegii utlåtande,
däri framhålles, att den statliga kommersiella informationsverksamheten
icke blivit till den nytta för näringslivet, som varit avsedd, samt på
den grund föreslås eu stark beskärning av denna verksamhet.

Vad som sålunda förekommit synes kommittén uppenbarligen ådagalägga,
att den statliga kommersiella informationen, såsom den hos oss bedrivits,
icke kan anses vara av ett sådant värde, som under nuvarande omständigheter
bör vara en förutsättning för dess bibehållande. Det anförda innebär
icke, att nämnda verksamhet, om den skötts annorlunda, skulle givit ett
större utbyte. Det är tvärtom att antaga, att densamma med de anslag, som
stått till buds för ändamålet, bedrivits så rationellt, som det praktiskt taget
varit möjligt. Ej heller synes det sannolikt, att en inom rimliga gränser
liggande personalökning skulle ställt saken väsentligen annorlunda. ISvårigheten
beror uppenbarligen främst på omöjligheten för den, som ej själv är
initierad i alla detaljer angående läget, just för ögonblicket pa alla de
mångskiftande områdena av affärslivet, för att ej säga i alla de speciella näringsföretagen,
att känna just vad ögonblicket kräver. Sa. snart man kommer
in på den s. k. speciella handelsinformationen, beträder man för övrigt
ett synnerligen ömtåligt område. De flesta affärsföretag torde vara mindre
benägna att anförtro sina speciella förhållanden åt ämbetsmännen, låt vara
att dessa handla under tjänstemannaansvar. Och det är väl att märka, att
huvudparten av den skriftväxling, som på detta område ifrågakommer, har karaktär
av offentliga handlingar och enligt tryckfrihetsförordningen ej får
undanhållas allmänheten. Det ligger i sakens natur, att denna omständighet
så starkt begränsar möjligheterna för en effektiv speciell information, att
en sådan hos oss knappast vore tänkbar, även om fullt tillfredsställande organ
för densamma inrättades.

De nu anförda anmärkningarna träffa icke informationsverksamheten, såvitt
den riir statliga eller eljest officiella åtgärder, vare sig redan beslutade

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

eller planlagda. Dessutom finnes det uppenbarligen ett behov för statsledningen
själv att erhålla underrättelser om det ekonomiska läget, i den mån
det kan inverka på svensk politik och handelspolitik.

Båda dessa slag av kommersiell information böra kunna besörjas av de
organ, som av annan anledning måste tillhöra Sveriges representation utomlands.
Önskvärt är, att i den utsträckning vederbörandes tid och krafter
det tillåta, materialet redan av dessa organ utformas på sådant sätt, att det
i huvudsakligen oförändrad form kan nyttiggöras här hemma. I möjligaste
mån höra kommersiella frågor av aktuellt intresse och politiska sådana behandlas
i olika rapporter. Synnerligen noga bör tillses att ej i handlingar,
vilka enligt tryckfrihetsförordningen äro offentliga, meddelas upplysningar,
vilkas offentliggörande skulle kunna i något avseende skada enskilda näringsidkare.

Någon metodisk informationsverksamhet utöver vad kommittén nyss angivit
bör enligt kommitténs mening ej förekomma. Yad den metodiskt bedrivna
speciella handelsinformationen beträffar, synes således denna böra helt
överlämnas åt det privata initiativet.

Någon egentlig bearbetning av det till utrikesdepartementet inkomna materialet,
utöver vad som kan vara behövligt för statens egna organ, synes i
regel ej höra förekomma. Därest ett avskiljande av politiskt material från
kommersiellt sådant utöver vad som skett hos utomlandsorganen visar sig
erforderligt, måste dock detta givetvis företagas.

Genom den av kommittén förordade begränsningen av den statliga kommersiella
informationsverksamheten bortfaller frågan om placeringen av ett
speciellt organ för denna verksamhet. Det distributions- och ordningsarbete,
som i utrikesdepartementet skulle utföras för kommersiella informationsfrågor,
blir i huvudsak rent expeditionellt. Frågan om en rådgivande nämnd
bortfaller likaledes.

Resultaten av kommitténs förslag angående den kommersiella informationens
begränsning synas böra bliva i huvudsak följande:

1) Speciella handel savdelningen i utrikesdepartementet indrages. För distribuering
av inkommet material behålles dock en tjänsteman.

2) Kommerskollegii upplysningssektions arbete med hithörande frågor blir
överflödigt.

o) Anslaget till handelsattachéer reduceras, och normen för dess användande
ändras, varvid det förut berörda önskemålet från exportindustriens
målsmän om bistånd för utsändande av tillfälliga experter bör kunna tillgodoses.

Förfrågningar från allmänheten på det kommersiella området hava ju hittills
i stor utsträckning förekommit. Såväl speciella handelsavdelningen i
utrikesdepartementet som kommerskollegii upplysningssektion hava varit
direkt inriktade pa att, sa att säga, hålla beredskap för mötande av dylika
förfrågningar samt rent av uppmuntrat till sådana. Enligt kommitténs uppfattning
böra vederbörande myndigheter ej heller för framtiden undandraga
sig att, i den mån det utan svårighet kan ske på grundval av tillgängligt
material, besvara frågor i ämnen, där myndigheterna kunna anses sitta inne
med särskild sakkunskap. Begränsningen får väl anses ligga — utom i själva
materialets beskaffenhet — däri, att staten ej är i tillfälle att anställa särskilda
tjänstemän för detta ändamål, utan att frågor besvaras endast i den
män vederbörandes övriga göromål det tillåta. Någon anskaffning av tidskrifter,
tidningar o. d., endast i syfte att vara beredd på förfrågningar, synes
icke böra förekomma.

Begäres särskilt bistånd av statens organ för att införskaffa eu viss upp -

Kungl. May.ts proposition nr 160.

lysning i kommersiellt avseende, bör en dylik begäran bedömas som andra
framställningar. Huruvida den bör kunna bifallas, blir således beroende i
första hand på frågan, om något statsintresse därigenom skulle trädas för
nära, och om staten därigenom skulle ådragas några kostnader samt dessutom
på hänsyn till tjänstemännens sysselsättning i övrigt.»

I de yttranden, vilka, såsom jag ovan framhållit, med anledning av be- Avgivna^yttsparingskommitténs
betänkande infordrats från vissa näringsorganisationer,
framträder i åtskilliga avseenden skiljaktiga meningar rörande såväl värdet
och omfattningen av den statliga kommersiella informationsverksamheten
som rörande de organ inom statsförvaltningen, vilka lämpligen böra handhava
densamma. Sedan kommerskollegium föreslagit indragning av kommerskollegii
upplysningssektion, har frågan i senare avseendet gällt, huruvida
inom utrikesdepartementet den kommersiella informationen bör såsom hittills
anförtros åt en särskild handelsavdelning eller om densamma bör förläggas till
politiska och handelspolitiska avdelningen antingen på sådant sätt, att å denna
avdelning för ändamålet inrättas en särskild byrå eller sålunda, att handläggningen
av dessa ärenden i enlighet med besparingskommitténs förslag
uppdrages åt en å avdelningen anställd tjänsteman.

Jag skall här till en början lämna en redogörelse för de näringsorganisationers
yttranden, som närmast åsyfta ett bibehållande av den speciella
handelsavdelningen, för att sedermera övergå till en redogörelse för de yttranden,
i vilka avdelningens indragande tillstyrkes. I detta sammanhang vill
jag emellertid framhålla, dels att några näiingsorganisationer endast med stor
tvekan och under betydelsefulla reservationer uttalat sig i ena eller andra
riktningen, dels att andra organisationer underlåtit att intaga bestämd ställning
till frågan i de särskilda punkterna. Bland dessa sistnämnda märkas
Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen och Svenska teknologföreningen
ävensom Göteborgs handelskammare och Handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län, vilka framhållit att det för dem vore svårt
att avgöra, huruvida det efter de inskränkningar i informationsverksamheten
som syntes böra vidtagas, vore behövligt att bibehålla en speciell handelsavdelning
i utrikesdepartementet.

Sveriges redareförening framhåller, att utrikesförvaltningens nyorganisation Sveriges
i sina stora huvuddrag icke överstiger vad som måste anses erforderligt och förening,
ändamålsenligt för ett nöjaktigt bevakande och befrämjande av näringslivets
intressen. Särskilt för sjöfartens vidkommande hade, bland annat, den numera
i alla länder stegrade tendensen till det allmännas ingripande på olika näringsområden
föranlett, att situationer ofta uppstode, som medförde behov av
direkt diplomatiskt bistånd från de svenska utomlandsrepresentanterna.

Merendels vore behovet av dylika »handelspolitiska handtag» av synnerligen
brådskande natur, och ej sällan gällde det härvid betydelsefulla avgöranden.

Yikten av att inom utrikesdepartementet tillgång funnes till en instans, som
vore speciellt avsedd för och särskilt skickad för tillgodoseende av nyssnämnda
behov och som sålunda utgjorde en snabb, smidig och auktoritativ
förbindelseled mellan utrikesförvaltningen och näringslivet samt vice versa,

Kungl. Maj ris proposition nr 160.

Sveriges allmänna
sjöfartäfö
rening,

Stockholms
handelskammare
m. fl.

hade av besparingskommittén föga beaktats. Intresset för sjöfarten av upplysningar
om utländska förhållanden koncentrerade sig väsentligen i första
hand på erhållande av sådana uppgifter, vilka kunde möjliggöra för sjöfartens
utövare att undvika de obehag, kostnader och olägenheter i olika avseenden,
vilka eljest sannolikt skulle bliva följden av bristande kännedom om
förhållandena. Det vore av synnerlig vikt att upplysningar av antytt slag
lämnades med tillräcklig snabbhet och utan omgång, och det naturliga syntes
därför vara, att besörjandet av ifrågavarande information fortfarande förlädes
till utrikesdepartementet, där den borde utföras av den speciella handelsavdelningen
i anslutning till denna avdelnings övriga uppgifter. Ett nöjaktigt
betjänande av näringslivet skulle icke kunna bliva följden, om besparingskommitténs
förslag realiserades, då detta avsåge att å den politiska och handelspolitiska
avdelningen förlägga behandlingen även av hithörande uppgifter.
Arbetsområdet bleve i så fall för den ansvarige chefen alltför stort.
Följden av en sådan anordning skulle därför med säkerhet bliva, att de kommersiella
synpunkterna försattes i efterhand. Redareföreningen avstyrker
för sin del bestämt besparingskommitténs förslag, i vad det åsyftar indragning
av speciella handelsavdelningen inom utrikesdepartementet.

Sveriges allmänna sjöfartsförening uttalar efter en motivering, som i det
väsentliga överensstämmer med den av Sveriges redareförening anförda, att
den anser sig ha fullgiltig anledning att avstyrka besparingskommitténs förslag,
vad den speciella handelsavdelningen anginge.

Stockholms handelskammare förklarar, att den icke kan ansluta sig till den
tankegång, som läge bakom besparingskommitténs uttalanden, att utrikesdepartementet
ej borde hålla särskilda tjänstemän för besvarande av kommersiella
förfrågningar. Då den ekonomiska situationen nödvändiggjorde en
begränsning av statens kommersiella informationsverksamhet, borde det, som
rörde det egna landets inre ekonomiska förhållanden i första hand avkopplas
och verksamheten koncentreras kring det, som gällde utländska förbindelserPå
grund därav borde under nuvarande förhållanden den organiserade upplysningsverksamheten
helt och hållet förläggas till utrikesdepartementet. På
likartat sätt hade man löst ifrågavarande spörsmål i Danmark och Norge.
Handelskammaren understryker vikten av att chefen för den avdelning i
departementet, som speciellt skall ägna sig åt handelsärendena, får en sådan
ställning, att platsen förbliver tillräckligt lockande för en för uppdraget
högkvalilicerad arbetskraft.

Handelskammaren betonar slutligen, att den i likhet med besparingskommittén
sökt utröna näringsidkarnas uppfattning rörande speciella handelsavdelningens
verksamhet, varvid handelskamm iren gjort iakttagelser, som
vore alldeles motsatta kommitténs, i det att det stora flertalet av de tillfrågade
ansett avdelningen vara av verklig betydelse för näringslivet. Om de
stora industriföretagen, som hade egna uteliggare i främmande länder, kunde
avvara avdelningens tjänster, så utnyttjades de i stället av mindre eller medelstora
företag vid deras strävan efter nya förbindelser.

I samma riktning som Stockholms handelskammare uttala sig handels -

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

kammaren i Gävle, Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare,
Västergötlands och Norra Hallands handelskammare, Handelskammaren i
Karlstad och Gotlands handelskammare.

Svenska pappersbruksföreningen förklarar, att under den tid, speciella han-Svenska papdelsavdelningen
varit i funktion, föreningen haft livliga förbindelser med den- föreningen!
samma, därvid avdelningen såvitt föreningen kunnat finna väl fyllt sin uppgift
som sammanhållande kraft vid tillgodoseendet av utrikesrepresentationens
kommersiella upplysningar. Svenska pappersbiuksföreningen uttalar som sin
uppfattning, att utrikesdepartementets speciella handelsavdelning borde bibehållas
i huvudsak’igen samma omfattning som hittills.

Efter att hava betonat att för tids vinnande vid distributionen av de Järnkontoret,
kommersiella upplysningarna centralorganet borde förläggas inom utrikesdepartementet,
framhåller Järnkontoret, att det måste anses oundgängligen
nödvändigt att uppgifternas insamlande och behandling sker under en enhetlig
och målmedveten ledning. Det vore enligt Järnkontorets mening önskvärt,
att denna ledning utövades av en person med grundlig utbildning och i sådan
tjänsteställning, att av honom lämnade direktiv ägde tillräcklig auktoritet, samt
att på den post, det här gällde, ej alltför täta ombyten ägde rum, varigenom
kontinuiteten i arbetet skulle äventyras. Huruvida dessa önskemål kunde lämpligen
tillgodoses även med en indragning av den speciella handelsavdelningen
vore en inre organisationsfråga i utrikesdepartementet, vilken undandroge sig
Järnkontorets närmare bedömande. Den av besparingskommittén föreslagna
anordningen vore dock enligt Järnkontorets åsikt icke tillfredsställande.

Järnverksföreningen förklarar, att sedan kommerskollegium, för vilket upp- Järnverksgiften
att förmedla den kommersiella informationen varit naturligast, själv föreningenföreslagit
indragning av den avdelning, som haft den kommersiella informationen
till sitt närmaste ändamål, annan utväg ej funnes än att sakens
handhavande även lämnades till utrikesdepartementets speciella handelsavdelning,
vars bibehållande föreningen ansåge sig om än med tvekan böra
förorda.

Då utrikesrepresentationens uppgifter i de flesta fall mer och mer bleve av Sveriges aiiekonomisk
art, och då det därför behövdes ett särskilt organ för dessa frågor p™rtfören1ng
inom utrikesdepartementet, förordar Exportföreningen bibehållandet av ett
dylikt organ, varigenom man i sin mån undveke ri.-ken av att utrikesrepresentanternas
intresse för de ekonomiska problemen skulle minskas. Exportföreningen
anser det jämväl vara av stor betydelse, att utrikesdepartement
ägde ett organ, som på ett praktiskt och snabbt sätt till utomlandsrepresentanterna
kunde framföra de direktiv rörande undersökningar och ingripanden,
av vilka näringslivet även efter den ifrågasatta förenklingen av statens kommersiella
informationsväsende måste vara i behov. Om på grund av organisatoriska
åtgärder inom departementet önskade besparingar kunde vinnas
med tillgodoseende av de utav Expoitföreningen anförda kraven, hade föreningen
intet att däremot erinra. Föreningen betonar, att den under den tid,
speciella handelsavdelningen existeiat för sin del stått i livligt samarbete
med densamma och haft god nytta av dess verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 0.

Sveriges allmänna
lantbrukssällskap.

Sveriges industriförbund.

Sveriges maskinindustriförening.

Sveriges

elektroindu striförening.

Svenska trävaruexportföreningen

m. fl.

Svenska

bankförenin gen.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap slutligen håller i likhet med besparingskommittén
före, att statens kommersiella information under nuvarande
finansiella situation borde begränsas till att omfatta allenast sådana uppgifter,
som för statsmyndigheterna kunde vara av intresse. Lantbrukssällskapet
tillstyrker därför föreslagen inskränkning uti statens kommersiella
information.

Sveriges industriförbund framhåller, att förutsättningarna för en fristående
kommersiell avdelning inom utrikesdepartementet syntes bliva avsevärt reducerade,
om den s. k. speciella handelsinformationen väsentligen uteslötes
från den statliga upplysningsverksamheten. Aven rent organisatoriska skäl
talade mot den hittillsvarande anordningen, då det varken ur principiell
eller praktisk synpunkt syntes lämpligt, att i tider, då de ekonomiska intressena
utövade och måste utöva ett allt kraftigare inflytande på den ekonomiska
politiken, en organisation upprätthölles inom utrikesdepartementet så
beskaffad, att de kommersiella frågorna i stor utsträckning helt avskildes
från den politiska och handelspolitiska avdelningens verksamhetsområde. Industriförbundet
biträder därför förslaget om indragning av utrikesdepartementets
speciella handelsavdelning.

Sveriges maskinindustriförening uttalar, att om det också måste synas föreningen
som om i vissa fall möjligheten till medverkan från statsmyndigheternas
sida för erhållande av visst informationsmaterial fortfarande borde stå
öppen, några så omfattande institutioner som speciella handelsavdelningen
inom utrikesdepartementet eller upplysningssektionen inom kommerskollegium
icke erfordrades. Skulle besparingskommitténs förslag icke komma att vinna
beaktande, ville föreningen framhålla nödvändigheten av, att den statliga
kommersiella informationsverksamheten snarast möjligt bleve mera centralicerad
än den för närvarande vore, så att den nuvarande dualismen mellan
speciella handelsavdelningen och upplysningssektionen bragtes till ett slut.

Sveriges elektroindustriförening ansluter sig till besparingskommitténs förslag
om indragning av speciella handelsavdelningen, enär det kommersiella
informationsmaterialets praktiska nytta icke vore så stor, att det under nuvarande
förhållanden, som nödvändiggjorde en begränsning av statens utgifter,
kunde anses motivera bibehållandet av avdelningen i dess nuvarande
omfattning.

Svenska trävaruexportföreningen, Sveriges köpmannaförbund, Svenska handelsagenters
förening, Skånes handelskammare, Östergötlands och Södermanlands
handelskammare samt Smålands och Blekinge handelskammare ansluta
sig om än av olika grunder och i vissa fall med tvekan till besparingskommitténs
förslag.

Svenska bankföreningen biträder obetingat den uppfattningen, att den
kommersiella informationsverksamheten icke motsvarade de kostnader, som
verksamhetens upprätthållande medförde. Det lede intet tvivel, att närings
livets målsmän genom sina egna förbindelser inom och utom landet hade
möjlighet att inhämta både snabbare och tillförlitligare upplysningar än
genom anlitande av statliga organ. Den kritik, som besparingskommittén på

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

grund av sin undersökning riktat mot den s. k. speciella handelsinformationen,
syntes vara fullt träffande, och styrelsen vore därför av den mening, att
denna del av den kommersiella informationen utan skada för näringslivet
kunde avskaffas. Yad anginge den del av den kommersiella informationen,
som bestode i att genom redan av annan anledning befintliga organ i utlandet
inhämta upplysning om statliga eller eljest officiella åtgärder på näringslivets
område, syntes ingen erinran att göra mot att den bibehölles. Mot vad
besparingskommittén föreslagit angående sättet för distribuerande av dylika
upplysningar genom en särskild tjänsteman å utrikesdepartementets politiska
och handelspolitiska avdelning både bankföreningen icke någon erinran.

I sitt den 5 februari innevarande år med stöd av näringsorganisationernas
ovan återgivna yttranden framlagda utlåtande har kommerskollegium i anslutning
till sitt den 3 december 1923 avgivna betänkande i informationsfrågan
till behandling upptagit spörsmålet om verksamhetens organisation inom utrikesdepartementet.

Kommerskollegium påpekar därvid, att den begränsning av informationen,
som kommerskollegium i sitt tidigare utlåtande förordat och som väsentligen
överensstämde med den ståndpunkt, som besparingskommittén intagit, såsom
regel icke mött någon invändning från näringsorganisationernas sida. Kommerskollegium
funne därför, att förslaget om borttagandet av informationen
rörande de speciella affärsförhållandena borde bilda grunden för frågans definitiva
reglering. Samtidigt framhålles emellertid uttryckligen, att kollegium
funne det vara en självfallen sak, att den föreslagna begränsningen av informationen
icke syftade att i någon mån rubba eller kringskära rätten för näringsutövarna
att från utrikesdepartementet fortfarande erhålla allt det bistånd
i och för införskaffande av upplysningar om visst kommersiellt förhållande
utomlands, som kunde anses förenligt med utrikesorganens ställning och faktiska
möjligheter.

Kommerskollegium betonar därefter, att kärnpunkten i en del av näringsorganisationernas
yttranden emellertid icke avsåge den kommersiella informationen,
utan fastmer innebure ett understrykande av angelägenheten därav, att
i utrikesdepartementet och i representationen utomlands för huvudsakligast
andra syften äga ett stöd för landets affärsliv.

Efter en översikt av frågans föregående behandling framhåller kommerskollegium,
att med handelsavdelningens inrättande icke åsyftats att tillgodose
näringsorganisationernas behov av diplomatisk hjälp. Uppgifter av sådan
natur vore i huvudsak avsedda att utföras av politiska och handelspolitiska
avdelningen, men vissa uttalanden från näringsorganisationernas sida syntes
giva vid handen, att en förskjutning i praxis både ägt rum därhän, att till
speciella handelsavdelningen överförts ärenden, som närmast tillhörde politiska
och handelspolitiska avdelningen.

Det vore enligt kommerskollegii mening ett synnerligen angeläget önskemål,
att utrikesdepartementet ägde ett organ för tillvaratagande av nyssnämnda
och andra intressen. Av näringsorganisationernas yttranden framginge tyd Hihang

till riksdagens protokoll 198^. 1 samt. 128 höft. (Nr 160.) 2

Kommers kollegium.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Departe mentschefen.

ligt, att därest detta organ skulle kunna gorå avsedd nytta, det ej vore tillräckligt
eller ens ett huvudsyfte, att dess uppgift bestode i kommersiell upplysningsverksamhet,
utan borde detsamma handlägga affärslivets relationer till
utrikesförvaltningen överhuvud.

Väsentligen två alternativ erbjöde sig för detta mera omfattande problems
lösning, nämligen antingen inrättandet av en handelsbyrå under den politiska
och handelspolitiska avdelningen med uppgift ej blott att handlägga informationsfrågor
utan också frågor i allmänhet berörande utrikesförvaltningens
stödjande verksamhet i förhållande till näringslivet eller bibehållandet av en
handelsavdelning, till vilken de näringspolitiska frågorna i sin helhet skulle
överföras.

Kommerskollegium erinrar om att från de flesta håll, vilka tidigare haft
att taga ställning till frågan — ehuru under i viss mån annan förutsättning
beträffande byråns arbetsuppgifter — det först angivna alternativet åtminstone
principiellt tillerkänts företräde. Det mest vägande motivet till förmån
för en sådan lösning hade varit att handläggningen av alla på utrikesdepartementet
ankommande näringsfrågor ansetts böra, med hänsyn till de politiska
förbindelsernas ökade samband med de ekonomiska frågorna, ställas i
närmare kontakt med de politiska frågornas behandling inom utrikesdepartementet.
Det hade berott på särskilda förhållanden, att denna lösning icke
omedelbart genomförts, och den på senaste tiden ifrågasatta begränsningen
av den statliga upplysningsverksamheten borde undanröja ytterligare eventuella
hinder för en lösning av frågan enligt detta alternativ.

Kommerskollegium berör därefter möjligheten att vid sidan av och i jämbredd
med en politisk avdelning inrätta en särskild handelsavdelning, vilken
skulle handlägga de kommersiella och kommersiellt politiska frågorna över
huvud taget, däribland liandelstraktatfrågorna, och inom vilken även borde
koncentreras ledningen av det för näringslivet betydelsefulla konsulatväsendet.
Då emellertid en sådan lösning bl. a. skulle innebära ett nedbrytande
av den nyligen genomförda organisationen av utrikesdepartementet — något
som för närvarande icke utan tvingande nödvändighet borde ifrågasättas —
finner kollegium denna utväg endast i andra hand böra ifrågakomma och
förordar i första rummet inrättandet av en särskild handelsbyrå, sorterande
under den politiska och handelspolitiska avdelningen.

Av den utredning, för vilken jag ovan redogjort, framgår oförtydbart, att
åsikterna alltjämt äro delade såväl rörande frågan om den omfattning, som
den statliga kommersiella informationen bör äga, som beträffande spörsmålet
om de lämpliga formerna för verksamhetens organisation. I vissa avseenden
synas emellertid meningarna vara tämligen samstämmiga, nämligen dels
därutinnan, att ledningen av utomlandsorganens arbete på den kommersiella
organisationens fält i enhetlighetens och effektivitetens intresse fortfarande
liksom hittills bör vara förlagd till utrikesdepartementet, under
vilket dessa organ sortera, dels även i så måtto, att ett område av den
statliga informationsverksamheten, nämligen det, som enligt vad ovan fram -

Kungl. Mai ds proposition nr 160. 19

hållits avser speciella affärsförhållanden, lämpligen bör kunna väsentligt
begränsas.

Kommittén synes mena, att informationsverksamheten även i vad den rör
mera allmänna förhållanden bör i huvudsak kunna begränsas till insamlande
av sådant material, som bör finnas tillgängligt för statens egna syften. Men
då kommittén liksom kommerskollegium samtidigt betonat, att vederbörande
myndigheter ej heller för framtiden skola äga undandraga sig att, i den mån
det utan svårigheter kan ske på grundvalen av tillgängligt material, besvara
frågor i ämnen, där myndigheterna kunna anses sitta inne med särskild
sakkunskap, samt på begäran införskaffa uppgifter utifrån, finnes anledning
till antagande, att i praktiken den avsedda begränsningen av informationsverksamheten
kommer att visa sig mycket svår att genomföra, likasom man
också med skäl kan sätta i fråga önskvärdheten av en begränsning, som i större
omfattning avskure näringsidkare från att i kommersiella frågor av mera
allmänt intresse söka upplysning hos statsorganen. De uttalanden, kommittén
åberopat rörande näringsidkares låga uppskattning av den nuvarande informationsverksamheten,
motsägas också ej blott av flera auktoritativa utlåtanden,
som sedermera avgivits över kommitténs förslag, utan även av det förhållandet,
att den speciella handelsavdelningen och konsulaten i så betydande
omfattning som nu är fallet tagas i anspråk för upplysningars erhållande.

För min del instämmer jag visserligen med dem, som anse en viss begränsning
av den speciella informationen kunna komma i fråga; men jag anser mig ej
klarna förorda en organisatorisk reform, som skulle i väsentlig grad minska
möjligheten att tillhandagå näringsidkare med upplysningar av mera allmän art.

Yad beträffar den speciella handelsavdelningens arbetsbörda, torde denna
i viss mån kunna belysas av det förhållandet att de under år 1923 till avdelningen
ingående expeditionernas antal uppgått till sammanlagt 7,194 och
att de utgående expeditionernas utgjorde inalles 9,343.

Nämnas bör i detta sammanhang, att enligt en inom departementet uppgjord
statistik av de å avdelningen handlagda informationsärendena endast
en mindre del angår speciell information, medan den vida övervägande delen
faller på de grupper av information, som enligt kommerskollegii förslag alltjämt
skulle kvarstå.

Såsom framhållits, särskilt av kommerskollegium, är det arbete, som handelsavdelningen
har att utföra, icke begränsat till den befattning, som avdelningen
har med de rena informationsfrågorna. Vid sidan av dessa förekommer eu
mångfald av andra ärenden. Den viktigaste av hithörande grupper utgöres
av hänvändelser från svenska affärsmän och affärsidkare om bistånd vid ordnandet
av mellanhavanden med utländska myndigheter och om ingripande för
ordnande av uppkomna komplikationer av kommersiell art såsom för utverkande
av export- och importlicenser i utlandet, klagomål över oriktig tullbehandling
m. in. Aven om det må erkännas, att denna grupp av ärenden
under år 1923 haft en särskilt stor betydelse, framför allt i följd av liuhrockupationen,
är det dock tydligt, att dylika ärenden städse skola komma
att i rätt stor utsträckning taga departementets krafter i anspråk.

Kungl. Majrts proposition nr 160.

Med hänsyn till att, efter vad jag redan framhållit, den arbetsbörda, som informationsärendenas
handläggning förorsakar, i väsentliga delar alltjämt skulle
komma att kvarstå, även sedan de nu föreslagna inskränkningarna i informationens
omfattning blivit genomförda, anser jag icke möjligt att biträda
besparingskommitténs förslag, att den kommeriella informationen skulle uppdragas
allenast åt en underordnad tjänsteman på den politiska och handelspolitiska
avdelningen.

De alternativ, som under sådana förhållanden erbjuda sig äro å ena sidan
bibehållandet av den fristående speciella handelsavdelningen och å andra
sidan förläggandet av en speciell handelsbyrå till den politiska och handelspolitiska
avdelningen.

Åtskilliga skäl kunna anföras till stöd för det förra alternativet..

Sålunda kommer överförandet av de ärenden, som hittills handlagts på
speciella handelsavdelningen, till den politiska avdelningen givetvis att öka
chefens för denna avdelning redan nu dryga arbetsbörda, enär, huru än arbetet
på avdelningen må organiseras, denne ändock i sista hand måste bära
ansvaret för frågornas behöriga skötsel och säkerligen icke kan undandraga
sig att i stor omfattning mottaga personliga hänvändelser. Den faran kan
icke anses utesluten, att på grund därav en icke önskvärd tidsutdräkt vid
ärendenas behandling i vissa fall kommer att äga rum.

Även måste ihågkommas att — såsom också flera näringsorganisationer påpekat
— det torde visa sig vanskligare att på en byråchefsplats anskaffa och
längre tid bibehålla en verkligt kompetent innehavare med god kontakt med
näringslivet än som fallet vore med en plats såsom avdelningschef. Deé är
därför fara värt, att kontinuiteten på byråchefsposten lätteligen kommer att
brytas. Jag kan icke heller förbise att, om handelsavdelningen borttages, man
praktiskt taget kommer att avskäras från den nu förefintliga möjligheten att
i fall, då så anses lämpligt, tillföra utrikesdepartementet direkt från det
praktiska livet hämtad sakkunskap.

Till stöd för den fristående handelsavdelningens utbytande mot en byrå å
den politiska och handelspolitiska avdelningen kan till en början åberopas
det nära samband, som ofta äger rum mellan utrikespolitiska och kommersiella
frågor. Ur denna synpunkt är det önskvärt, att dessa båda ämnesgrupper
icke hållas alltför starkt åtskilda utan föras tillsammans under gemensam
ledning. Det kan icke förnekas, att med nuvarande organisation gränsen mellan
arbetsuppgifterna för den speciella handelsavdelningen och för den politiska
avdelningen ofta nog äro svåra att uppdraga, och att åtskilliga av de ärenden,
som kommit under förstnämnda avdelnings behandling, varit starkt politiskt
färgade. Utan att överskatta härav uppkommande olägenheter, vilka i själva
verket under hittills rådande gott samarbete mellan avdelningarna föga gjort
sig gällande, torde man kunna påstå, att det ur principiell och i framtiden
måhända även ur praktisk synpunkt är önskvärt, att samtliga kommersiella
ärenden handläggas å den politiska avdelningen.

Till stöd för eu dylik anordning kan vidare åberopas den synpunkt, som under
nuvarande förhållanden måste vid organisatoriska frågors bedömande komma

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

i förgrunden, nämligen besparingssynpunkten. I första band torde visserligen
den besparing, som kan vinnas genom den speciella handelsavdelningens
utbytande mot en byrå å den politiska avdelningen, ej vara synnerligen
betydande. För min del kan jag i varje fall ej från de utgångspunkter,
jag i det föregående intagit, förorda annan direkt besparing än
den, som ligger i att en avdelningsckefsbefattning ersättes med en byråchefsbefattning
och en kvinnlig kanslistbefattning indrages. Men den speciella
handelsavdelningens bibehållande under sakkunnig och energisk ledning
skulle antagligen, särskilt i följd av ökat anlitande från näringslivets
sida, leda till ett utvecklande av avdelningens verksamhet, som inom en ej
alltför avlägsen framtid komme att medföra ett utökande av avdelningens
personal, något, som mindre väl skulle stå i överensstämmelse med de sparsamhetsprinciper,
som nu måste kraftigt hävdas.

Vid avvägande av de skäl, som sålunda synts mig kunna anföras för och
emot den speciella bandelsavdelningen har jag för min del, om ock med någon
tvekan, beslutit mig för att tillstyrka avdelningens avskaffande.

Jag föreslår alltså att denna avdelning indrages ock att i stället å den
politiska och handelspolitiska avdelningen inrättas en speciell handelsbyrå
innefattande tre befattningar å ordinarie stat, en i lönegraden B: 20, en i
B: 16 och en i B: 13.

Yad därefter beträffar politiska och handelspolitiska avdelningen — med Politiska och
undantag av den speciella handelsbyrån —innebär besparingskommitténs förslag,
att två befattningar i lönegraden B: 16 indragas, av vilka den ena föreslagits ningen i övbliva
uppförd på övergångsstat. Såsom skäl för dessa indragningar anför rDfkommittén
dels att den ene av ifrågavarande tjänstemän, vilken vore sysselsatt ^espar-1t°?9''
med frågor angående Nationernas Förbund, syntes kunna undvaras och att
i stället en av de för den yttre tjänsten avsedda s. k. ambulatoriska legationssekreterarna
syntes tillsvidare kunna avdelas för dylika speciella frågor
och dels att en av de nu å avdelningen tjänstgörande förste legationssekreterarne
presterade ett arbete, som till sin art icke kunde fullt motsvara det,
som plägade tillkomma en förste legationssekreterare, enär han väl ägde
framstående språkkunskaper, men saknade diplomatisk och konsulär utbildning.

Varje reduktion av arbetskrafterna å den politiska och handelspolitiska ueparteavdelningen,
på vars verksamhet — såsom även besparingskommittén fram- mentschefen.
håller — i så hög grad en effektiv beredning av de utrikes ärendena beror,
måste väcka betänkligheter. Den nuvarande anordningen att en av sekreterarna
huvudsakligen upptages av frågor rörande Nationernas Förbund och
en annan väsentligen med översättningsarbeten har också endast träffats i följd
av omständigheternas makt. För arbetet å de tre politiska byråerna i övrigt
har funnits att tillgå endast en sekreterare (B: 16), ävensom attachéer, medan
pressbyrån förfogat över två sekreterare (B: 16 och B: 13), vilket i betraktande av
göromälens beskaffenhet måste betecknas såsom ett minimum av arbetskraft
för denna byrå. Att ytterligare beskära organisationen av de politiska byråerna

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Rättsavdelningen
och
juridiska
hyrån.

Beaparings kommittén.

genom att enligt kommitténs förslag indraga två sekreterartjänster i B: 16 och
i stället för den ena provisoriskt detachera en sekreterare från den yttre
representationen till avdelningen för att biträda med handläggningen av
ärenden beträffande Nationernas Förbund skulle medföra att osäkerhetstillstånd,
som bleve så mycket betänkligare som föreliggande och påräkneliga
arbetsbehov av allt att döma måste medföra att den detacherade sekreteraren
tidvis användes i den yttre förvaltningen.

Såsom vid tiden för den nuvarande organisationens tillkomst blev framhållet
både av omorganisationskommittén och av ministern för utrikes ärendena
har man att räkna med att i mån förhållandena i östra Europa stabiliseras,
de ärenden, som beröra därvarande länder, komma att växa i omfattning
och betydelse därhän, att en förstärkning av avdelningens arbetskrafter
kan visa sig nödvändig. Desto mindre lämpligt måste det vara, att just vid
den tidpunkt, då vi stå på tröskeln till eu sådan utveckling, träffa anstalter,
varigenom till den för de tre politiska byråerna gemensamme sekreteraren
skulle överföras även en avsevärd del av den mycket omfattande gruppen
ärenden angående Nationernas Förbund. Under sådana omständigheter finner
jag mig icke kunna tillstyrka vidtagandet av annan förändring å de politiska
byråernas sekreterarebesättning än att den befattning i B: 16, vars innehavare
särskilt omhänderhaft översättningsarbeten, uppföres å övergångsstat.
Jag vill dock betona att en dylik, ur sparsamhetssynpunkt vidtagen åtgärd
kommer att medföra åtskilliga svårigheter samt nödvändiggöra att medel
för ett translatorsarvode i sinom tid uppföras å anslagsposten avlöningar till
icke-ordinarie befattningshavare m. m. Med hänsyn till svårigheten att nu
avgöra, huru stort belopp, som för ändamålet kan bliva behövligt, torde frågan
därom först böra underställas riksdagen sedan den å övergångsstat avsedda
befattningen upphört. Intill dess torde i förekommande fall kostnaderna kunna
bestridas från anslaget till extra utgifter

Rättsavdelningen.

I avseende å rättsavdelningen, vars personal för närvarande, under chefskap
av en tjänsteman i A 2, utgöres av två tjänstemän i B: 20, av vilka den ena
är chef för juridiska byrån och den andra tjänstgör såsom chef för byrån
för arvs- och ersättningsärenden (arvsbyrån), samt vidare av en tjänsteman
i B: 16 å den förra och två tjänstemän i B: 13 på den senare byrån, föreslår
kommittén en sammanslagning av de båda byråerna, så att byråchefsbefattningen
å arvsbyrån indrages.

Kommittén anför i fråga om avdelningens verksamhet och därmed sammanhängande
ekonomiska spörsmål huvudsakligen följande.

»Av de till rättsavdelningen hörande ärenden utgöra de å arvs- och ersättningsbyrån
handlagda avgjort flertalet. Inkommande skrivelser och telegram
under första halvåret 1923 utgjorde till juridiska byrån 3,147 och till
arvs- och ersättningsbyrån 7,887, medan utgående skrivelser och telegram
under samma tid utgjorde från juridiska byrån 3,364 samt från arvs- och
ersättningsbyrån 8,302 (därav 2,615 ersättningsärenden). Om man bortser från

Kungl. Maj ds proposition nr 100. 2o

ärendena å arvs- och ersättningsbyrån, behandlas å rättsavdelningen företrädesvis
frågor angående internationell privaträtt, men därjämte torde förekomma
lblkrättsfrågor av mindre omfattning — viktigare folkrättsfrågor behandlas
av den särskilda sakkunnige för sådana frågor. En betydande del av
avdelningens verksamhet är rent konsulterande. Rättsavdeln ingens speciella
sakkunskap på områden, där sådan eljest ej sällan brister, även bland den
juridiskt bildade allmänheten, medför, att avdelningen ofta anlitas för besvarande
av frågor ej minst från advokater och övriga privatjurister. Stundom
verkställes för frågors besvarande särskild utredning. Åtskilliga förekommande
ärenden, särskilt i internationell privaträtt, torde vara av ganska
invecklad natur eller åtminstone bero på Källor, vilka ej här i landet äro
lätt tillgängliga. De å arvs- och ersättningsbyrån förekommande målen äro
i allmänhet av enklare beskaffenhet. I det störa hela fördra de i själva verket
en rent expeditionell behandling, vilken i stor utsträckning utföres med
kvinnlig arbetskraft. Beträffande arvsärenden har byråns verksamhet i hög
grad utvecklats. Byrån lär ställa sig till förfogande för införskaffande från
utlandet av kvarlätenskap efter envar i utlandet avliden, oberoende av
arvingarnas ekonomiska ställning. I allmänhet gäller det arv från Amerika.
Vederbörande konsuler i utlandet, vilka därstädes förmedla arvsärenden, uppbära
viss, genom kungl. förordningen den 28 maj 1920 fastställd ersättning
för besväret med ärendena; de oavlönade konsulerna behålla själva denna ersättning
såsom sportler, vad som inflyter å avlönade konsulat tillfaller däremot
statsverket. Någon särskild ersättning för departementets verksamhet
uttages icke. Vad ersättningsmålen beträffar, utgöras de till största delen av
frågor om gottgörelse för understöd åt sjömän eller andra nödställda svenska
undersåtar utomlands. Ärendena handläggas i huvudsak av en byräsekreterare.
På byråchefen ankommer emellertid att på eget ansvar jämlikt gällande
föreskrifter verkställa utanordningar å det under tredje huvudtiteln
upptagna förslagsanslag å 100,000 kronor till gottgörelse av kostnader för
sjöfolk och nödställda svenska undersåtar. Beträffande rättsavdelningens sålunda
angivna verksamhetsområde kan det uppenbarligen ifrågasättas, om ej
de stora grupper av ärenden, som icke äro av publik natur utan innebära
en av staten lämnad rättshjälp, borde bortfalla frän avdelningens åligganden.
En sådan inskränkning vore säkerligen väl överensstämmande med en sträng
begränsning av statens verksamhet till de egentliga statsuppgifterna. Emellertid
torde erfarenheten hava visat, att rättshjälpen åt de enskilda medfört
stort gagn. Icke minst gäller detta med avseende å utrikesdepartementets
handhavande av svensk-amerikanska arvsangelägenheter, varigenom betydande
belopp tillförts landet för en jämförelsevis ringa kostnad, under det att ett
anlitande av svenska och genom dem utländska advokater helt visst skulle
starkt reducerat arvtagarnas behållning. Säkerligen har det också i mångafall
varit nyttigt, att rättsavdelningens sakkunskap funnits att tillgå i personrättsliga
ock andra frågor, där privaträttens upplösning, förändring eller nybildning
gjort det svårt att eljest — åtminstone för rimlig kostnad — erhålla
tillförlitliga upplysningar. Kommittén har därför ej velat förorda någon sådan
inskränkning, som nyss antytts, i utrikesdepartementets rättshjälpsverksamhet.
Men väl anser sig kommittén äga skäl att föreslå särskilda anordningar
för täckande av en del av kostnaderna för denna verksamhet. — —
— — — — — — Det är också uppenbart, att en verksamhet, som åsyf tar

att gratis tillhandagå allmänheten med tjänster, för vilka den eljest skulle
få betala dryg ersättning, ej kan undgå att tendera till en allt större omfattning.
1 den mån praktiserande jurister å avdelningen inhämta upplysningar,
lära de dessutom i regel ej underlåta att i sin tur uttaga arvode av
de rättssökande. Under sådana omständigheter lärer det ej kunna anses så -

Departementschefen
.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

som annat än skäligt, om någon anordning träffas i syfte att en måttlig ersättning
betalas för rättsavdel ningens tjänster, givetvis i den mån ej ett särskilt
samhällsintresse och hänsyn till mindre bemedlade kräver undantag.
Utan större svårighet lärer en sådan anordning kunna träffas i fråga om
arvsmålen. Genom en lämpligt avvägd skala, med lägre procenttal för små
och frihet från avgift för de minsta arvsbeloppen, synes en viss anpassningkunna
ske efter de rättssökandes ekonomiska förhållanden. Under förutsättning
att under ett år 1,500,000 kronor inkomma i arvsmedel och att en medelersättning
av o procent uttages, skulle sammanlagt erhållas ett belopp av
45,000 kronor, varigenom en stor del av kostnaden för arvsmålens behandling
skulle ersättas, medan allt fortfarande kostnaden för allmänheten måste betecknas
som synnerligen ringa. I fråga om andra spörsmål fin arvsfrågor torde
ersättningsfrågan i allmänhet icke vara lika lätt ordnad. Det synes emellertid
ej uteslutet, att i större utsträckning än vad som hittills torde hava skett
upplysningar eller utredningar kunna meddelas i form av bevis eller dylikt, för
vilka vederbörande finge betala skälig avgift, som rimligen borde sättas högre,
i den man verkligt utredningsarbete förekommit. Kommittén anser för sin
del, att det kan överlåtas åt avdelningschefen att inom viss taxa med t. ex.
ett minimum av 10 och ett maximum av 50 kronor bestämma sådan avgift.
Samma skäl, som i detta fall tala för att den enskilde hjälpsökande får betala
för det av statens tjänstemän utförda arbetet, synas också otvivelaktigt
motivera, att den, som begär ett muntligt råd ä rättsavdelningen i någon
angelägenhet, skulle hava att därför erlägga avgift. Da emellertid dylika avgifter
endast med svårighet kunna infogas i en taxa samt fullt fritt bedömande
av ersättning icke plägar tillämpas i fråga om dylikt arbete av statens
tjänstemän, har kommittén ej ansett sig böra framställa något förslag
om uttagande av avgift i sistnämnda fall.»

Såsom av ovanstående framgår, har kommittén fäst särskilt avseende vid
rättsavdelningens konsulterande verksamhet i internationellt-privaträttsliga
ämnen. Denna verksamhet är emellertid endast en sida av avdelningens arbetsuppgifter
och utgör, åtminstone vad antalet ärenden beträffar, en ringa
del av arbetsbördan, låt vara att densamma avser en av de mest kvalificerade
uppgifterna och är relativt mest tidsödande. Utöver vad kommittén själv
anfört till stöd för denna verksamhets berättigande synas mig vissa ytterligare
omständigheter böra framhållas. Såsom bekant bygger den svenska
rätten på den s. k. nationalitetsprincipen: utländska undersåtar skola i fråga
om personlig status, i familje- och arvsrättsliga förhållanden, bedömas enligt
sin nationella lag. Med den ökade internationella samfärdseln har nödvändigtvis
följt att de fall, i vilka svensk domstol har att tillämpa utländsk
lag, blivit allt talrikare. Att pa annan väg än genom utrikesdepartementet
anskaffa utredningar av så auktoritativ karaktär angående innehållet och
tolkningen av utländsk lag, att de godtagas av domstol, lär i de flesta fall
vara omöjligt. Dylika utredningar verkställas emellertid icke endast på hänvändelse
av vederbörande parter. I viss utsträckning anse sig nämligen domstolarna
själva enligt praxis berättigade att ex officio begära upplysningar
och utredningar angående innehållet i utländsk lag och rörande internationellt
rättsliga frågor. Tidigare, då utrikesdepartementet endast i synnerligen
begränsad omfattning var i stånd att i nu ifrågavarande hänseende
lämna sin medverkan, mötte härvidlag för rättstillämpningen stora svå -

Kungl. Maj:is proposition nr 160.

righeter. Det sätt, på vilket rättsavdelningen i sin 1919 och 1921 nyskapade
form sökt organisera arbetet med att anskaffa och bearbeta material för utredningar
i dessa ämnen, har medfört, att berörda svårigheter allt mera minskats.

Men även i andra frågor än dem, som äro föremål för domstols prövning,
föreligger ofta ett legitimt behov för enskilda att erhålla upplysning om utländska
rättsförhållanden, exempelvis då svenska undersåtar skola ingå äktenskap
utomlands, upprätta äktenskapsförord utomlands eller med utländska
undersåtar och med rättslig verkan utomlands. Även om upplysningar i
liknande fall kunna anskaffas genom utländska advokater, kan detta dock
icke utan utrikesdepartementets medverkan ske utan stor omgång och för
betydligt högre kostnader. För många enskilda med begränsade ekonomiska
tillgångar är det svårt att komma i kontakt med vederhäftiga utländska
advokater. Med den nuvarande personalen har emellertid denna verksamhet
endast kunnat bedrivas i begränsad omfattning och på grund av, att tjänstemännen
i stor utsträckning verkställt detta arbete på övertid.

Givetvis är det principiellt riktigt, att den avgift, som uppbäres för utredningar,
som genom statens försorg verkställas för enskilda personers räkning,
kommer att svara mot de verkliga kostnaderna, och denna tanke synes så
långt möjligt böra förverkligas. 1 de fall då en företagen utredning leder till
utfärdande av ett bevis, kan utan svårighet detta, såsom redan nu sker, beläggas
med avgift och det är utan tvivel i sin ordniog att beloppet av denna
avgift ej sättes allt för lågt. Framställning till innevarande års riksdag förberedes
även i syfte att nu utgående avgifter måtte höjas. Det kan emellertid
icke rimligen ifrågakomma, att, då något bevis icke av den sökande begäres,
utfärdande av ett sådant skulle göras till villkor för upplysningars
meddelande, och att med avgift belägga upplysningar, som under friare former,
ofta nog muntligen, meddelas, vore mindre lämpligt. I varje fall skulle
någon nöjaktig grund för dylika upplysningars taxerande näppeligen stå att
utfinna. För övrigt torde det vara hävdvunnen praxis, att de upplysningar
i annan form än medelst utfärdande av bevis, statens tjänstemän tillhandahålla
allmänheten, meddelas kostnadsfritt.

Förutom vad i det föregående återgivits, har kommittén i anslutning till Arvsbyrån.
sitt förslag om borttagande av byråchefsbefattningen å arvsbyrån och om Besparingsde
till arvsbyrån hörande ärendenas läggande under juridiska byrån fram- kommittén.
hållit följande:

»Detta förutsätter en sådan arbetsfördelning, att byråchefen får handlägga
de svårare av de mål, som nu handläggas av de båda byråcheferna,
d. v. s. säkerligen en större del av den nuvarande juridiska byråns
ärenden och en kvantitativt obetydlig del av arvs- och ersättningsbyråns
ärenden. Likaledes torde det ej kunna frånkommas, att byråchefen får bära
ansvaret för utanordningar å anslaget till gottgörelse av kostnader för sjöfolk
etc., dä dylika beslut icke torde böra överlämnas åt en underordnad tjänsteman.
Däremot synas i övrigt lättnader böra sökas dels för avdelningschefen
dels för byråchefen, på det sätt, att ansvaret för och undertecknandet av
expeditioner av företrädesvis formell art eller eljest enklare beskaffenhet
överlämnas åt tjänstemän av lägre kategori än för närvarande.»

Kunrjl. Mai ds proposition nr 160.

Departe- Beträffande de kvalifikationer, som böra fordras av chef&n för byrån för arvsmentschefen.
och ersättningsärenden, är otvivelaktigt, att ett stort antal ärenden, som bero av
hans handläggning, äga en utpräglat expeditionell natur. De förutsätta
emellertid stor noggrannhet och, med hänsyn till omfattningen av bvråns
verksamhet, organisatorisk skicklighet samt en ej ringa praktisk erfarenhet
om tjänstgöringsförhållandena utomlands. Byråchefen är juridiskt ersättningsskyldig
för förluster, som kunna uppkomma för enskilda på grund av
oriktig fördelning av arvsandelar. Denna fördelning, som i många fall skall
äga rum med tillämpning av utländsk lags föreskrifter, är synnerligen tidsödande,
och betydande förluster kunna genom misstag tillskyndas vederbörande.
Vid sådant förhållande synes det svårligen genomförbart att såsom besparingskommittén
föreslagit ersätta byråchefen med en förste legationssekreterare.
Med en dylik anordning skulle dessutom kontinuiteten i arbetet genom
täta personombyten komma att rubbas. Mångfalden av uppgifter inom utrikesrepresentationen
och det förhållandet, att de yngre tjänstemännen med hänsyn
till sin utbildning i allmänhet icke under någon längre tid kunna förbli
på samma post, medföra nämligen, att en tjänsteman i sekreteraregraden i
utrikesrepresentationen som regel icke hunnit förskaffa sig samma rutin inom
ett visst begränsat arbetsområde som kan förutsättas hos en tjänsteman i
motsvarande grad i ett annat ämbetsverk.

Kommitténs uppslag att en stor kategori ärenden skulle undandragas avdelnings-
och byråchefernas kontroll och handläggas av en lägre tjänsteman
på eget ansvar, torde ej heller vara genomförbart. Det bör nämligen ihågkommas,
att pa grund av de olikartade förhållandena i skilda länder även
de skenbart enklaste ärenden — såsom delgivning av rättshandlingar —
ofta innesluta svårigheter, som den i tjänsten mindre erfarne icke iakttager.

Vad angar förslaget att efter indragning av chefsposten för arvsbyrån en
betydande del av därmed förenade åligganden skulle överföras till chefen
för juridiska byrån, bleve härav en följd, att denne byråchef finge att uppsätta
eller granska i medeltal över sjuttio avgående skrivelser om dagen.
Utgångspunkt för denna beräkning utgöra de av kommittén själv anförda
siffrorna. Det lärer vara alldeles uppenbart att, även om ett stort antal
ärenden äro av expeditionell natur, en dylik arbetsbörda är alldeles omöjlig
att uppbära. I detta sammanhang må erinras om att denne byråchef skulle
bli ansvarig för utanordningarna från anslaget till nödställda sjömän och
andra svenska undersåtar. Förslaget skulle dessutom bl. a. medföra, att
byråchefen endast kunde syssla med ärenden av rent löpande beskaffenhet och
att avdelningschefen skulle nödgas att personligen handlägga alla frågor
rörande internationellt-rättsliga ämnen o. s. v. Byråchefen skulle härigenom
komma att helt förlora kontakten med dessa ämnen och sakna möjlighet att
fullgöra denna verksamhet under chefens ledighet. — Måhända förtjänar det
slutligen att framhallas, att det i Danmark och Finland befunnits erforderligt
att i vederbörande utrikesministerier upprätta en självständig byrå med
i huvudsak samma arbetsuppgifter som byrån för arvs- och ersättningsärenden.

Kung t. Mai ds proposition nr 160.

Med hänsyn till de av mig ovan åberopade omständigheter och under hänvisning
till, att ett genomförande av det förslag, som torde komma att framläggas
om höjning av de expeditionsavgifter, som upptagas i utrikesdepartementet,
skulle redan i fråga om arvs- och ersättningsärenden tillföra statsverket
en inkomst, som mer än väl uppvägde de med arvsbyrans lämnande
i orubbat skick förenade kostnader, finner jag mig icke kunna förorda den
av besparingskommittén föreslagna omorganisationen av rättsavdelningen.

Personal- och administrativa avdelningen.

Personal- och administrativa avdelningen är enligt den nuvarande organisa- Besparingstionen
indelad i två byråer: personal- och räkenskapsbyran och byran for
utländska studieresor, passärenden m. m. (ceremonibyiån), vardera med en
tjänsteman i legationsråds eller konsuls grad (B: 20) som chef samt därutöver
å den förra byrån en förste legationssekreterare eller vicekonsul (B: 16), en
kamrerare (B: 15) och en byråsekreterare (B: 13) samt å den senare byrån en
byråsekreterare. Besparingskommittén föreslår, att i stället för de båda byråchefsbefattningarna
inrättas två förste legationssekreterare- eller vicekonsulsbefattningar,
(B: 16),och att den nuvarande tjänsten i B: 16 ersättes med en byråsekreterarebefattning
vid sidan av de båda nu befintliga i sistnämnda lönegrad.

Dessa förslag synas för den förstnämnda byråns vidkommande avse en
återgång till det före 1922 gällande systemet, enligt vilket avdelningens chef
var chef även för nämnda byrå.

Vad angår den föreslagna indragningen av den andra byråchefsbefattningen
å avdelningen, torde kommittén icke hava avsett att därmed skulle följa ett
upphörande av byrån för utländska studieresor, passärenden m. m., enär kommittén
talar om att åt byråns föreståndare icke borde tilldelas högre avlöningsförmåner
eller egentlig tjänsteställning än såsom förste legationssekreterare.

Att ånyo pålägga avdelningschefen chefskapet för personal- och räken- nepartcskapsbyrån
är ett förslag, som jag icke finner mig kunna tillråda. Jag till- mentschefen.
låter mig erinra om att, sedan statsmakterna år 1919 ansett sig icke böra
besluta upprättandet av en särskild befattning såsom chef för nämnda byrå,
frågan återupptogs vid 1921 års riksdag och avgjordes på sätt nuvarande
organisation innebär. I sin skrivelse nr 3 A samma år framhöll riksdagen,
att den måste ställa sig synnerligen tveksam till varje ytterligare ökning
av departementets arbetskrafter, men att riksdagen, sedan den genom vederbörande
utskott haft tillfälle att inhämta närmare utredning i ämnet, kommit
till den uppfattningen, att de av sakkunniga och vederbörande departementschef
redan i början av år 1919 uttalade betänkligheter med avseende å en
sammankoppling av ifrågavarande avdelningschefs- och byråchefstjänster besannats.
Efter att närmare hava berört den uppkomna ökningen av arbetsbördan
å vederbörande avdelning, uttalade riksdagen vidare, att, ehuru det
förefölle riksdagen, att någon minskning i arbetsbördan borde kunna påräknas
när mera normala förhållanden än de dåvarande, som tvivelsutan påverkades
av krigets följder, inträtt, behovet av befattningen ifråga likvisst syntes väl
motiverat, varför riksdagen funne sig böra medgiva, att densamma uppfördes

Kung!. Majits proposition nr 100.

å utrikesdepartementets ordinarie stat. I vad sålunda blivit av riksdagen
uttalat anser jag mig böra i allo instämma.

Om jag alltså är förhindrad att förorda indragning av den befattning i B: 20,
varmed följer chefskapet för personal- och räkenskapsbyrån, anser jag mig
däremot böra instämma i besparingskommitténs förslag, att den andra å
samma avdelning placerade befattningen i nyssnämnda lönegrad indrages, och
att chefskapet för ceremonibyrån lägges direkt under avdelningschefen.

Emellertid, och såsom besparingskommittén med rätta anmärker, handläggas
å byrån en grupp ärenden av ömtålig natur, krävande en utbildad takt
och kännedom om speciella sedvänjor samt i viss mån även ett större mått
av personlig auktoritet, utan vilka förutsättningar man säkerligen riskerade
en del misstag, vilka kunde medföra icke endast obehag utan verkliga olägenheter
i följd av att det gällde umgänget mellan staters representanter.
Ifrågavarande ärenden falla under vad internationellt språkbruk sammaniattar
i benämningen »le Protocole», eller ärenden rörande regerande hus och
statschefer, diplomaters och konsulers privilegier, ceremoniel o. d. Dit räknas
även frågor om utmärkelsetecken och belöningar. För övrigt höra till byråns
handläggning alla frågor om bistående av personer, som med eller utan
understöd av offentliga medel företaga studieresor till utlandet, varmed ofta
är förenat ett tidsödande arbete för att utverka de förmåner, varförutan
resorna skulle bliva mindre givande, vidare pass- och kurirärenden, frågor
om svenska föreningar i utlandet, icke-politiska konferenser och kongresser,
ärenden rörande vetenskap, konst och undervisning m. m.

När det gäller att tillgodose byråns behov av arbetskraft, sedan den särskilda
byråchefsbefattningen bortfallit, måste tillses, att i »protokollfrågor»
erforderlig skolning och specialkännedom ställas till förfogande å byrån. 1
sådant hänseende synes, liksom skedde före departementets omorganisation,
den vid departementet fästade introduktören för främmande sändebud eller
annan lämplig person med erfarenhet i förevarande frågor kunna tagas i anspråk
mot skäligt arvode. Denne tjänsteman bör utåt kunna intaga ställningen
av »chef du Protocole», en anordning, varigenom även flertalet av de
på förevarande område så talrika personliga hänvändelserna ej skulle behöva
upptaga avdelningschefens tid. Det arvode, som bör beräknas för ifrågavarande
tjänsteman, torde icke kunna sättas till mindre än 3,000 kronor,
.särskilt med hänsyn till att befattningshavaren bör få sig ålagd regelbunden
daggig tjänstgöringsskyldighet inom departementet.

I stället för de av kommittén avsedda befattningarna, två i B: 16, en i B: 15
och tre i B. 13, komme enligt mitt förslag att å avdelningen finnas följande
tjänster, nämligen en i B: 20, en i B: 16, en i B: 15 och två i B: 13. Genom
mitt förslag skulle alltså, därest i betraktande toges ett arvode av 3,000 kronor
åt intioduktören, uppnäs en besparing, som med 2,102 kronor överstege den av
kommittén föreslagna, och detta utan att avdelningens byråorganisation brötes.

Givetvis skulle den nuvarande chefen lör byrån för utrikes studieresor,
passärenden m. m. icke försättas a indragnings-, utan å övergångsstat, så att
hans tjänster kunde användas intill dess han i vanlig ordning avginge från

Kung!,. Maj:ts proposition nr 160.

befattningen. Under sådana förhållanden synes det mig icke nödvändigt att
redan nu föreslå för arvode åt introduktören behövlig höjning av vederbörande
anslag, utan torde därmed kunna anstå tills den nya organisationen av byrån
för utländska studieresor m. m. träder i kraft. Medel till bestridande av arvodet
vid inträffat behov kunna, i avvaktan på att proposition i ärendet hinner
avlåtas, bestridas av tillgängliga medel.

Arkivet.

Vad angår arkivet, där nu tjänstgöra ett kansliråd (B: 20) såsom chef, två Besparingsförste
arkivarier (B: 15) och två andre arki vaner (B: 13), framhåller bespa- kommittén.
ringskommittén, att den ansåge, att det mera kvalificerade arbetet ej vore
mera omfattande än att detsamma borde kunna utföras av tre tjänstemän i
vardera 20:de, 15:de och 13:de lönegraderna. Kommittén föreslår därför indragning
av en förste och en andre arkivarie befattning.

I likhet med kommittén anser jag en viss reducering av arkivets högre Departekvalificerade
och följaktligen högre avlönade personal vara genomförbar mentschefen
Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att det torde vara möjligt att
genom att till personal med lägre utbildning överflytta en del av det mera
rutinmässiga arbete, som tidigare utförts av de högre kvalificerade tjänstemännen
på arkivet, sätta de sistnämnda i tillfälle att koncentrera sitt arbete
på de mera krävande uppgifter, som åligga arkivet.

Jag anser mig därför kunna tillstyrka, att en förste och en andre arkivarietjänst
i utrikesdepartementet överföras på övergångsstat.

I riksstaten för budgetåret 1923—1924 har det ordinarie förslagsanslaget
departementet upptagits med ett belopp av 448,000 kronor, vilket belopp

fördelar sig å följande poster, nämligen

avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .... kronor 415,000

vikariatersättningar, förslagsanslag............ » 5,000»

arvode till en speciellt sakkunnig i folkrätt........ > 8,000>

avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. . . . » 20,000.

Med hänsyn till de av mig förordade förändringar beträffande ordinarie
befattningar i utrikesdepartementet, innebärande å ena sidan indragning av
en tjänst i B: 20, en i B: 16, en i B: 15 och en i B: 13, men å andra sidan
upprättande av en befattning i B: 20, en i B: 16 och en i B: 13, bör posten
avlöningar till ordinarie tjänstemän nedsättas till kronor 405,000.

I det av besparingskommittén avgivna betänkandet framhåller kommittén,
att det måste betraktas såsom i hög grad önskvärt, att ej, såsom nu vore
fallet, åtskillig icke-ordinarie personal för skrivhjälp inom departementet avlönades
av förslagsanslaget till skrivmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus
m. m., utan att ett särskilt, helst begränsat anslag för ändamålet borde upptagas.
Givetvis vore det omöjligt för kommittén att i detalj bedöma, hur
den kvinnliga arbetskraften bäst kunde utnyttjas. Emellertid syntes det kommittén
vara tillräckligt med ett sammanlagt belopp för avlönande av kvinnlig
arbetskraft av 50,000 kronor utöver vad som utginge av anslaget till de -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

partementet. Möjligen kunde en besparing underlättas genom en ökad användning
av tryckta formulärblanketter, stämplar och dylikt. En indragning
av speciella handelsavdelningen borde givetvis även åstadkomma någon lättnad.
Erfarenheten finge utvisa, huruvida expensanslaget ett följande år kunde
ytterligare sänkas.

Kommittén föresloge därför, dels att anordning träffades i syfte att förslagsanslaget
till expenser m. m. ej måtte användas till avlönande av fasta
eller tillfälliga befattningshavare inom departementet, dels att, utöver förslagsanslaget
till departementet, åt sådana befattningshavare ansloges ett belopp
av högst 50,000 kronor.

Jag finner det av kommittén framlagda förslaget om en överföring till departementets
anslag av belopp, som erfordras för skrivhjälp inom departementet,
vara beaktansvärt.

Efter verkställda beräkningar anser jag mig dock icke för närvarande
kunna föreslå mer än att ett belopp av 40,000 kronor överföres från expensanslaget
till den under anslaget för departementet uppförda anslagsposten
avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.

För närvarande finnes anvisat ett extra förslagsanslag å 45,000 kronor till
arvoden åt viss extra personal i departementet m. m., från vilket avlöningsförmåner
utgå, förutom till de å speciella handelsavdelningen tjänstgörande,
förut omnämnda befattningshavarna, — en avdelningschef, en förste legationssekreterare
eller vice konsul, en byråsekreterare och en kanslist — även till
3 extra kontorsskrivare, kvinnliga, och ett extra kanslibiträde, kvinnligt.

I samband med att, i enlighet med mina i det föregående framställda förslag,
dels chefsbefattningen för speciella handelsavdelningen indrages och ersättes
med en å ordinarie stat uppförd befattningshavare i B: 20, dels legationssekreteraren
eller vice konsulsbefattningen (B: 16) och byråsekreterarebefattningen
(B: 13) överföras på ordinarie stat synes anslagsposten avlöningar
till icke ordinarie befattningshavare under »departementet» lämpligen
böra ökas med ett belopp motsvarande de för närvarande till nyssnämnda fyra
kvinnliga befattningshavare utgående löneförmåner å 11,490 kronor eller i
runt tal med 11,500 kronor. Extra förslagsanslaget arvoden åt viss extra
personal i departementet m. m. skulle därefter helt utgå.

I avseende å anslagsposten till avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare
ni. m. har besparingskommittén vidare föreslagit, att de 5 extra expeditionsvakttjänster
och 1 aspiranttjänst, för vilka avlöningarna bestridas från nämnda
post, avlöningar till icke-ordinariebefattningshavare m. m., skulle indragas. Då
departementets ordinarie vaktpersonal icke ökats i förhållande till lokalernas
utvidgning, är det för arbetets behöriga gång i departementet av vikt att
hava tillgång till ett antal icke ordinarie vaktbetjänte i och för budskickning
och befordrande av arkivalier, i betraktande varav jag anser mig ej kunna
tillstyrka indragning av flera än 2 icke-ordinarie expeditionsvaktbefattningar,
en åtgärd, som skulle medföra besparing av i runt tal 4,700 kronor årligen.

Anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare å 20,000

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

kronor skulle följaktligen ökas med ([40,000 + 11,500 =] 51,500 - 4,700 =) 46,800
kronor till 66,800 kronor eller i avrundat tal 67,000 kronor.

Jag vill emellertid anmärka, att då det utrikespolitiska arbetets natur alltjämt
måste göra det vanskligt att exakt angiva behovet av skrivhjälp i departementet
torde möjlighet böra hållas öppen att för extra skrivbiträden
inom departementet i män av behov anlita expensanslaget.

Under åberopande av vad jag ovan anfört med avseende på ordinarie anslaget
för utrikesdepartementet får jag hemställa, det Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

dels bestämma antalet befattningshavare å ordinarie stat
för utrikesdepartementet på följande sätt:

Befattningshavare:

A. Diplomatisk eller konsulär personal.

Lönegrad

1 sändebud tjänstgörande såsom kabinettssekreterare . A 3
3 sändebud eller generalkonsuler tjänstgörande såsom

avdelningschefer................. A 2

8 legationsråd eller konsuler tjänstgörande såsom byråchefer
..................... B 20

7 förste legationssekreterare eller vicekonsuler ... B 16

7 byråsekreterare................. B 13

3 kanslister, manliga............... B 9

eller kvinnliga............ C 6

B. Övrig personal.

1 kansliråd tjänstgörande såsom chef för arkivet . . B 20

1 förste arkivarie................. B 15

1 kamrerare................... B15

1 andre arkivarie................. B 13

6 kontorsskrivare, kvinnliga............ C 5

8 kanslibiträden, kvinnliga............ C 3

1 förste expeditionsvakt.............. B 3

10 expeditionsvakter................ B 1

1 portvakt.................... B 1

dels godkänna följande stat för utrikesdepartementet, att

tillämpas från och med den 1 juli 1924:

Stat:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag
..................kronor 405,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag..... » 5,000

Arvode till en speciellt sakkunnig i folkrätt . » 8,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m................... » 67,000

Summa kronor 485,000

Kungl. Majrts proposition nr 160.

Anm. Kabinettssekreterare, som är gift, skall äga att såsom
bidrag till representationskostnader åtnjuta ett ärligt belopp
av 6,000 kronor, att utbetalas i den ordning, som beträffande
lön är stadgat;

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till departementet,

nu................kronor 448,000

med............... » 37,000

till................ » 485,000

3. Övergångsstat för utrikesdepartementet.

[2] Med hänvisning till vad jag under näst föregående punkt anfört beträffande
försättande å övergångsstat av vissa befattningar i utrikesdepartementet
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bestämma antalet befattningshavare å övergångsstat
för utrikesdepartementet på följande sätt:

Befattningshavare:

A. Diplomatisk eller konsulär personal.

Lönegrad

1 legationsråd .................. B 20

1 förste legationssekreterare............ B 16

B. Övrig personal.

1 förste arkivarie................. B 15

1 andre arkivarie................. B 13

deU godkänna följande övergångsstat för utrikesdepartementet,
att tillämpas från och med den 1 juli 1924:

Övergångsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag
..................kronor 36,800

dels ock under riksstatens tredje huvudtitel under rubrik
övergångsstat för departementet uppföra ett ordinarie förslagsanslag
å.................kronor 36,800.

B. Sveriges representation i utlandet.

1. Beskickningar och konsulat.

Innan jag här nedan närmare angiver innebörden av besparingskommitténs
förslag rörande representationen i utlandet torde jag böra framhålla, att förslagen
vunnit ett allmänt tillstyrkande av Sveriges industriförbund, Svenska
bankföreningen, Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Sveriges
köpmannaförbund och Svenska handelsagenters förening.

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

För beskickningarna i Bryssel och Haag finnes å ordinarie stat upptagen
en gemensam legationssekreterare. Vid beskickningen i Bryssel finnes dessutom
anställd en kanslist.

Besparingskommittén har föreslagit, att legationssekreterarposten skall indragas.

Upprättandet av den för de båda beskickningarna gemensamma legationssekreterarposten
föranleddes av behovet av kvalificerad hjälp vid beskickningsarbetet
samt nödvändigheten att vid beskickningschefernas frånvaro på grund
av tjänstledighet, sjukdom eller särskilt uppdrag äga tillgång till en vikarie.
Då dessa skäl alltjämt bestå, anser jag mig icke kunna biträda besparingskommitténs
förslag i denna punkt.

Däremot synes mig möjligt att i så måtto genomföra en besparing, att
kanslistbefattningen vid beskickningen i Bryssel indrages. Då denna befattning
för närvarande är vakant, kan besparingen fullt genomföras från och
med den 1 instundande juli.

I Antwerpen finnes en olönad konsul samt en avlönad andre vicekonsul.
Enligt besparingskommitténs mening borde den senares befattning om möjligt
indragas och i stället någon kontorskostnadsersättning ställas till konsulns
förfogande.

I avgivet yttrande har den olönade konsuln i Antwerpen, generalkonsul
Petri, framhållit, att Antwerpen såsom hamnstad för närvarande hade större
betydelse än före världskriget, samt att den svenska sjöfarten under de sista
åren avsevärt tilltagit. Under år 1913 anlöptes hamnen av fartyg med en
sammanlagd dräktighet av 14,144,000 ton. Motsvarande siffra uppgick 1922
till 15,050,000 och beräknades för år 1923 till omkring 17,000,000 ton. Antalet
svenska fartyg, som år 1922 var 274, hade för det nyss tilländalupna
året stigit till 346. På konsulatet hade under år 1923 icke mindre än 367
på- och avmönstringar av sjöfolk blivit verkställda.

Ministern i Bryssel har i skrivelse den 4 januari innevarande år uttalatföljande;

»Sedan lång tid tillbaka ha först de Förenade Rikena och sedan Sverige
haft lönad konsulär representant i Antwerpen, vilken stads hamn nu betecknas
som den europeiska kontinentens förnämsta, och torde det alltjämt av
anförda skäl vara av vikt för Sverige att därstädes hava en god konsulär
representation. Med hänsyn till den nuvarande innehavarens av bonsulsbefattningen
personliga egenskaper och det arbete och det stora intresse, han själv
nedlägger även vid de löpande ärendenas behandling, samt då all anledning
£n,nf antaga, att Sverige under en lång följd av år framåt kan påräkna att
bibehålla honom som sm representant, torde, under förutsättning, att kontorskostnadsanslaget
höjes från nu utgående belopp 2,300 kr. till omkring 6,300
kr. med skyldighet för generalkonsul Petri att hålla svensktalande biträde,
för närvarande ingen olägenhet möta mot indragning av den lönade vicekonsulsbefattningen
vid nämnda konsulat.»

Såväl kommerskollegium som Sveriges allmänna exportförening, Sveriges
redareförening, Sveriges allmänna sjöfartsförening och Stockholms handels till

Antwerpens stora betydelse såsom
den föreslagna indragningen av vicekon -

Beskicknin~
garna i
Bryssel och
Haag.

Departe mentschefen.

Konsulatet i
Antwerpen.
Besparingskommittén.

Konsuln i
Antwerpen.

Ministern

Bryssel.

kammare bava under hänvisning
handels- och sjöfartsstad avstyrkt
sulsbefattningen.

Bihang till riksdagens protokoll 102b

Exportföreningen
in. fl.
organisationer.

1 samt. 122 Käft. (Nr 160.)

Kung!. Maj:ts proposition nr 160.

Departe mentschefen.

Konsulatet i
Rotterdam.

Ministern i
Haag.

Kommerskol
leginm
och näringsorganisationerna.

Departe mentschefen.

Beskickningen
i
Paris.

Departe mentschefen.

Konsulatet i
Rouen.

Besparings kommittén.

Med hänsyn till det av ministern i Bryssel vitsordade förhållandet, att
konsulatet i Antwerpen för närvarande förestås av en för sin uppgift synnerligen
kompetent olönad konsul, anser jag mig böra förorda indragandet
från och med den 1 juli 1924 av den vid konsulatet fästade avlönade andre
vicekonsulsbefattningen, i vilket sammanhang emellertid en höjning av det
nuvarande kontorskostnadsanslaget synes böra äga rum.

Besparingskommittén har även föreslagit, att den vid det olönade konsulatet
i Botterdam fästade, å ordinarie stat upptagna vicekonsulsbefattningen
skall indragas, därvid emellertid förutsättes, att den oavlönade konsuln skall
anställa ett svenskt biträde, för vilket ändamål kontorskostnadsersättning
borde utgå.

Ministern i Haag har i inkommet utlåtande avstyrkt besparingskommitténs
förslag. Ministern framhåller, att en indragning av den lönade vicekonsulsposten
sannolikt skulle medföra den nuvarande olönade konsulns avgång,
vilket ur olika synpunkter vore att livligt beklaga. Komme den ifrågasatta
indragningen till stånd, skulle det erfordras en höjning av den till konsulatet
utgående kontorskostnadsersättningen till omkring 8,500 kronor — en
ökning av 7,000 kronor — för att jämte inflytande avgifter kunna täcka
kostnaderna för avlöning till ett svensktalande biträde för konsulatgöromälens
handläggning (c:a 5,000 kronor) samt till en yngre svensktalande kontorist,
som nu finnes anställd å konsulatet (c:a 3,000 kronor). Skulle emellertid kontorskostnadsersättningen
inbegripa gottgörelse för hyra av särskild lokal,
skulle ett ytterligare belopp av omkring 3,250 kronor behöva tilläggas, varför
totalsumman komme att utgöra omkring 11,750 kronor eller en ökning
av omkring 10,250 kronor.

Kommerskollegium, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges redareförening,
Sveriges allmänna sjöfartsförening, Stockholms handelskammare m. fl.
hava under hänvisning till Rotterdams betydelse som sjöfartsstad avstyrkt
förslaget.

Då under nuvarande förhållanden en indragning av vicekonsulposten i Rotterdam
till vilken avlöning utgår med 10,020 kronor jämte ortstillägg å 3,800
kronor skulle medföra väsentliga olägenheter för svensk sjöfart samt, på sätt
ministern i Haag framhållit, någon avsevärdare besparing ej skulle vinnas
genom indragningen, avstyrker jag besparingskommitténs förslag.

Kommittén föreslår indragning av förste legationssekreterareposten vid
beskickningen i Paris. Kommittén gör gällande, att befattningens väsentligaste
betydelse skulle ligga i den möjlighet till utbildning för yngre legationstjänstemän,
som genom densamma beredes.

Ehuru jag för min del anser den av kommittén antydda utbildningssynpunkten
i förevarande fall äga en ej oväsentlig betydelse, finner jag mig
dock av besparingsbänsyn böra tillstyrka att posten, såsom tills vidare mindre
nödvändig, indrages från och med den 1 nästkommande juli.

Konsulsbefattningen i Rouen utgör den enda avlönade svenska konsulsbefattningen
i Frankrike. Besparingskommittén har rörande denna framhållit,

Eungl. Maj ds proposition nr 160.

att den synes hava mindre betydelse ur rent kommersiell synpunkt än på
grund av den över Rouen riktade ganska betydande trafiken. Därest konsulsbefattningen
ej för närvarande kunde utbytas mot en oavlönad sådan med
kontorskostnadsersättning — vilket syntes mest önskvärt — borde konsulatet
i varje fall överflyttas på extra stat.

I inkommet yttrande har ministern i Paris betonat, att Rouen utan järn- Ministern i
förelse vore den stad i Frankrike, med vilken Sverige underhölle de liv- Parialigaste
sjöfartsförbindelserna. Under 1923 utgjorde den svenska trafiken på
Rouen 250 fartyg med ett sammanlagt tonnage av 214,000 ton. Ministern
framhåller vidare, att konsuln i Rouen hade under sig ej mindre än 11 oavlönade
vicekonsulat i de nordfranska hamnarna. Den svenska trafiken å
nämnda hamnar uppginge år 1922 till sammanlagt 268 fartyg med ett tontal
av omkring 300,000. En icke oväsentlig del av konsulatets verksamhet ginge
ut på att meddela vicekonsulerna vägledning vid behandlingen av de sjöfartsärenden,
som uppkomma genom de svenska fartygens besök.

Ministern betonar vidare, att, därest det lönade konsulatet indroges, en förhöjd
kontorskostnadsersättning måste lämnas den olönade konsulattjänsteman,
som skulle träda i den lönade konsulns ställe, vartill komme, att det
skulle visa sig svårt att i Rouen finna någon svensk man i lämplig ställning
att bekläda befattningen som olönad konsul. Ministern förordar med
stöd härav konsulatets bibehållande, i vilket sammanhang emellertid ministern
föreslår, att beskickningen i Paris måtte åläggas att vid konsulsbefattningens
ledigblivande omedelbart ingå med yttrande om lämpligheten av
konsulatets indragning, samt att befattningen måtte i avvaktan på definitivt
beslut om dess fortbestånd tillsättas allenast på förordnande.

Exportföreningen har förklarat sig icke vilja motsätta sig besparingskom- Sveriges aiimitténs
förslag att utbyta det avlönade konsulatet mot ett olönat. Samma““xPor^
ståndpunkt intages även av kommerskollegium. Stockholms handelskammare
däremot ställer sig i hög grad tveksam mot indragningen av ifrågavarande
konsulat.

Besparingskommitténs förslag avser att antingen det nuvarande lönade Departekonsulatet
i Rouen utbytes mot ett oavlönat eller att det överflyttas på mentsahefen.
extra stat.

Jag anser mig emellertid ej kunna förorda någondera av dessa utvägar.

Det lönade konsulatets utbytande mot ett oavlönat skulle föranleda utbetalande
av ett disponibilitetsarvode, beräknat enligt lönegraden B: 20, samt
en väsentligt ökad kontorskostnadsersättning. Ett överflyttande på extra stat
skulle åter ej medföra nämnvärd besparing, men vålla befattningshavaren
vissa olägenheter. Jag avstyrker därför besparingskommitténs förslag rörande
konsulatet i Rouen.

Däremot synas mig skäl tala för att vid den nuvarande befattningshavarens
avgång frågan om befattningens bibehållande tages under förnyad prövning.

På sätt jag torde få närmare beröra vid frågan om extra anslaget till ar - Flyttning av

voden och ortstillägg åt viss extra personal i utrikesrepresentationen, synes könmlatet\i

Ripa till
Kovno.

Kungl. Majds proposition nr 160.

mig anledning föreligga att tillmötesgå de inom näringslivet uttalade önskemålen
om upprättande av en lönad konsulär representation i Lithauen genom
att till Kovno förflytta,det nu i Riga förlagda konsulatet.

Beskicknin- Besparingsommittén föreslår indragning av ministerposten i Wien och Buda9°WienBoch''Pest’
vare^ter ministern i Bern borde ackrediteras även i de båda förstnämnda
Budapest, städerna.

Besparings- Mera av de organisationer på näringslivets område, vilka haft tillfälle att
kommittén, y^ra sig över besparingskommitténs betänkande, hava förordat sammanslagnUationerna.
n^nS av beskickningarna i Bern, Wien och Budapest. T åtskilliga yttranden
har emellertid gjorts gällande, att det med hänsyn till de kommersiella inressena
vore lämpligt, att legationen finge sitt säte i Wien i stället för i
Bern.

Departe- Det torde vara tvivelaktigt, huruvida Sveriges intressen av kommersiell
mentschefon. ocjj poetisk natur i Ungern och Österrike äro eller inom närmaste tiden
kunna väntas bliva av den betydelse, att det är nödvändigt att en svensk
representant ständigt uppehåller sig därstädes. Tillgängliga statistiska uppgifter
giva vid handen, att i varje fall för närvarande handelsutbytet mellan
Sverige, samt Ungern och Österrike är jämförelsevis obetydligt. Vid sådant förhållande
och då det nu gäller att åstadkomma besparingar genom representationens
förenkling på sådana platser, där detta med förhållandevis ringa
olägenhet kan äga rum, biträder jag förslaget om en sammanslagning av
beskickningen i Österrike och Ungern med beskickningen i Schweiz. Med
hänsyn till de synpunkter, som på sin tid utvecklades såsom skäl för upprättandet
av en permanent beskickning i Bern och varibland särskilt framhölls
den mångfald förbindelser av kulturell och politisk art, som utvecklat
sig mellan Sverige och Schweiz, ej minst på grund av dessa makters neutrala
ställning under världskriget, anser jag mig emellertid böra förorda, att
den sammanslagna beskickningens huvudsäte förlägges till Bern. Härvid får
ej heller glömmas önskvärdheten av, att Sverige förfogar över en diplomatisk
representant i Bern, som lätt kan träda i förbindelse med Nationernas
Förbunds organ i Geneve.

Indragningen av beskickningen i Wien, där utom sändebudet icke finnes
anställd någon befattningshavare, torde näppeligen kunna genomföras före
den 1 instundande oktober. Avlöningsförmånerna för sändebudet under tiden
1 juli till 1 oktober torde böra uppföras å övergångsstat.

Beskicknin- Den vid beskickningen i London upprättade legationssekreterarbefattningenj.
Lön- gen har av besparingskommittén föreslagits till indragning.

Besparing- Under erinran att förslag framlagts rörande förflyttning av den vid bekommittén.
skickningen fästade socialattachébefattningen — till vilken fråga jag längre
Ministern i fram skall återkomma — framhåller ministern i London i ett till utrikesdeLondon.
partementet inkommet yttrande, att ett indragande av legationssekreterarposten
skulle innebära ett sådant avbräck i beskickningens möjlighet att över
huvud utföra sitt arbete, att han icke kunde se, huru beskickningen under sådana
omständigheter skulle kunna fungera på ett normalt sätt. Arbetet å en

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

beskickning vore icke att jämföra med arbetet å ett vanligt ämbetsverk, där
man merendels kunde skjuta på ett ärendes behandling till dess att arbetsbördan
tillfälligtvis lättades. A en beskickning måste vanligen på en helt
kort tid maximum av arbetsprestation utföras, och det vore icke möjligt att
uppskjuta handläggningen av ärendena, som för övrigt till stor del uppkomme
per telegram och vanligen vore av brådskande art.

Efter en översikt av arbetsfördelningen inom beskickningen och särskilt angående
vissa anordningar, som träffats rörande pressombudets verksamhet,
förklarar ministern, att, därest legationssekreterarbefattningen indroges, arbetsmaskineriet
vid beskickningen skulle brytas sönder. Utrikesledningen i
Sverige skulle snart komma att få erfarenhet av den minskade arbetsprestation,
som bleve en oundviklig följd därav.

Beskickningen i London hör helt visst till de mest arbetstyngda. Dess
arbetskrafter hava ock på senare tid avsevärt minskats bland annat därigenom,
att den vid beskickningen fästade socialattachén numera fått sin tjänstgöring
förlagd även till beskickningen i Paris. Under rubriken socialattachéer
här nedan kommer jag att framställa förslag, att socialattachéns verksamhet
huvudsakligen skall förläggas till Geneve.

Att under sådana förhållanden mot ministerns i London avstyrkande beröva
beskickningen jämväl legationssekreterarens arbetskraft, anser jag mig
icke kunna tillråda.

Vid generalkonsulatet i London tjänstgöra för närvarande, förutom generalkonsuln,
en vicekonsul, en andre vicekonsul samt två kanslister.

Generalkonsulatets verksamhet är synnerligen omfattande. Antalet inkommande
expeditioner uppgår för år 1923 till 15,322 och antalet utgående
expeditioner till 27,911. I stor omfattning vända sig firmor och enskilda
personer till generalkonsulatet med begäran om upplysningar.

Då emellertid på grund av de inskränkningar, som — efter vad jag ovan
vid behandlingen av de kommersiella informationsfrågorna framhållit — äro
avsedda att genomföras även beträffande utomlandsorganens befattning med
den speciella informationsverksamheten, en minskning i generalkonsulatets
arbetsbörda torde kunna åstadkommas, anser jag mig böra förorda indragning
av den ena kanslistbefattningen från och med den 1 instundande juli.

Departe mentschefen.

Generalkonsulatet
i
London.

Departe mentschefen.

Med avsefende å beskickningen i Konstantinopel anhåller jag att få yttra Beskickninmig
samtidigt med att lag i fråga om extra anslaget till arvoden och orts- 9en i Kontillägg
åt viss extra personal i utnkesrepresentationen har att uttala mig
om besparingskommitténs förslag angående legationen i Bukarest, Athén och
Belgrad.

Beträffande beskickningen i Berlin har kommittén föreslagit, att den Beskicknindärför
uppförda legationssekreterarbefattningen skall indragas. Därest en aen i Berlin.
tjänsteman av motsvarande grad för närvarande finnes vara behövlig å be- kommittén,
skickningen, förordar besparingskommittén, att en ambulatorisk legationssekreterare
där anställes.

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

Ministern i Ministern i Berlin tiar i avgivet yttrande, med hänvisning till den stora
Berlin, arbetsbörda, som åvilar beskickningen i Berlin, på det bestämdaste avstyrkt
förslaget.

Departe- Beskickningens i Berlin arbetskrafter ha på senare tid minskats däri- .
mentschefen. genom, att efter den vid beskickningen anställde socialattachén3 frånfälle ny
socialattaché icke blivit ntsedd. Vidare vill jag erinra om, att förslag innevarande
år framlagts för riksdagen om indragning av lantbrukskonsulentbefattningen
i Berlin, vars innehavare biträtt vid beredningen av vissa ekonomiska
frågor å beskickningen. Vid bedömandet av spörsmålet om behovet
av arbetskrafter å beskickningen måste vidare ihågkommas, att något avlönat
konsulat icke finnes i Berlin, vadan en hel del ärenden av närmast
konsulär natur måste handläggas av beskickningen.

Tillgängliga arbetsredogörelser giva också oförtydbart vid handen, att beskickningens
arbetsbörda är synnerligen avsevärd, och då det icke finnes
någon anledning att antaga, att densamma kommer att minskas utan snarare,
i den mån normala förhållanden återvända i Tyskland, än ytterligare ökas,
synes mig behovet av en permanent legationssekreterare vid beskickningen
vara otvivelaktigt. Jag kan därför icke biträda besparingskommitténs förslag
på denna punkt.

Konsulatet i Besparingskommittén finner att det lönade konsulatet i Ltibeck bör indraLiibeck
och „ag ocp ersättas med ett olönat generalkonsulat. Till stöd för förslaget anför

1''TCPItOY) 9” O o

befattningen kommittén, att sjöfarten mellan Sverige och Ltibeck minskat samt attkonsui
Ramburg. ]atet vore beläget i närheten av Hamburg, varest funnes ett lönat generalkommittén"
konsulat med underordnad personal, bestående av en andre vicekonsul och en
attaché. Kommittén tillfogar, att dessutom andre vicekonsulsbefättningen i
Hamburg torde kunna indragas.

Ministern i Ministern i Berlin upplyser, att de till konsulatet inkommande skrivelserna
Berlin. varit omkring 400 och de utgående omkring 300 flera om året 1922 och 1923
än åren närmast före kriget. De svenska fartyg, söm anlöpte Ltibeck, visade
visserligen en minskning både till antal och tontal, men minskningen folie
huvudsakligen på ångfartygen, under det antalet segelfartyg vore ungefär
detsamma som före kriget. Just de smärre fartygen, som hade mindre förfarna
befälhavare, vore i större behov av ett kraftigt stöd från konsulns sida
i många avseenden, än de större fartygen, som hade sina egna agenturer på
platsen. Trots att rådande abnorma förhållan.den föranledde eri mindre frekvens
av svenska sjömän nu än före kriget, hade under de båda sista åren
nödställda sjömän genom konsulns försorg omhändertagits och hemsänts till
Sverige i ungefär samma utsträckning som före kriget. Att den svenska sjöfarten
på Ltibeck och alla därav härflytande intressen icke kunde hava någon som
helst fördel av det i Hamburg på D/a timmes järnvägsresas avstånd från
Ltibeck befintliga generalkonsulatet vore uppenbart för envar, som kände ett
konsulats arbetsuppgifter.—Vad anginge träimporten till Tyskland över Ltibeck,
hade visserligen densamma nedgått, men den tyska köpkraftens redan märkbara
höjning torde kunna förväntas medföra träimportens återställande till
samma utsträckning som tidigare. — Konsulatets arbete vore i följd av de

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

många personliga hänvändelserna till och ingripandena av konsuln betydligt
större än som framginge av statistiken. Efter att hava på platsen undersökt
förhållandena, hade ministern kommit till den uppfattningen, att arbetet vid
konsulatet vore så omfattande och mångsidigt, att det icke syntes kunna
skötas på tillfredsställande sätt av en olönad konsul.

Slutligen framhåller ministern, att det lönade konsulatets förändring till
olönat med hänsyn till att en olönad konsul måste erhålla minst 5,000 kronor
i kontorskostnadsgottgörelse och statsverket genom anordningen skulle gå
miste om expeditionsavgifter, inberäknat viseringsavgifter, till beräknat belopp
av 10,000 kronor om året, knappast skulle medföra någon besparing och
att, även om en mindre sådan uppkomme, densamma icke stode i rimlig proportion
till de mångahanda nackdelarna, indragningen skulle åsamka olika
svenska intressen. Trots de betänkligheter, som mötte, ville ministern emellertid
icke avstyrka indragning av den av konsulatet disponerade kanslistposten.

Kommerskollegium understryker beträffande konsulatet i Liibeck, att det
rörde sig om vår representation å en ort, som utgjorde en mycket viktig
anknytningspunkt för vår utrikeshandel och sjöfart. Det till Lubeck år 1922
ankomna svenska registrerade tonnaget utgjorde visserligen blott 126,476 ton
mot 316,985 ton 1913, men numera tydde utvecklingstendensen på stegrad
trafik. Det torde vara tydligt, att en livlig frekvens av svenska fartyg medförde
viktiga uppgifter — ej minst av administrativ natur — för vår representation,
uppgifter, som hos densamma fordrade förtrogenhet med svenska
författningar och som, dels lagenligt icke finge försummas, dels icke utan
stora olägenheter för sjöfarten kunde eftersättas. För vårt handelsutbyte med
Tyskland vore Lubeck sedan gammalt en av de viktigaste tyska hamnplatserna.

Ett flertal näringsorganisationer med Sveriges allmänna exportförening i
spetsen hava även motsatt sig tanken på indragning av det lönade konsulatet
i Lubeck.

I fråga om andre vicekonsulsbefattn ingen i Hamburg säger sig Exportföreningen
anse det bliva mycket svårt att undvara densamma, då hamnen
vore av största internationella betydelse och anlöptes, förutom av våra trampfartyg,
även i många fall av reguljära linjer.

Lubecks betydelse för Sveriges handel och sjöfart har visserligen under
inflytande av de senare årens händelser icke framträtt i lika hög grad som
förut. Emellertid synes en återgång till mera normala kommersiella förhållanden
redan hava inträtt. Tager jag därjämte i betraktande å ena sidan, att
omsorgen om det sjöfolk, som arbetar å trader med Lubeck till knutpunk^
även under senare åren talat för bibehållandet av den lönade konsulsposten
i nämnda stad och å andra sidan, att den lönade representationens förändring
till olönad skulle medföra en besparing, som bleve mera skenbar än verklig,
ser jag mig icke i tillfälle att biträda besparingskommitténs mening i denna del.

Däremot finner jag möjligt att utan väsentligare olägenheter indraga den
till konsulatet förlagda kanslistbefattningen.

Kommers kollegium.

Näringsorga nisationerna.

Departe mentschefen.

Generalkonsulatet
i
Kapstaden.

Besparings kommittén.

Generalkonsuln
i Kapstaden.

Sveriges allmänna
exportförening

m. fl.

Kommers kollegium.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Vad andre vicekonsulsbefattningen i Hamburg beträffar, finner jag med
hänsyn till de synnerligen viktiga intressen, generalkonsulatet bar till uppgift
att bevaka, avgörande betänkligheter föreligga emot ett sådant försvagande
av detta generalkonsulats arbetskrafter för de löpande göromålens
beredning.

Den lönade generalkonsulsbefattningen i Kapstaden upprättades år 1907.
Sedan år 1922 finnes jämväl en kanslistbefattning inrättad vid generalkonsuiatet.
Dessa båda poster äro de enda avlönade, som finnas i Afrika.

Besparingskommittén har föreslagit indragandet av generalkonsulatet och
dess ersättande med ett honorärt generalkonsulat, eventuellt med kontorskostnadsersättning.

I framställningar till utrikesdepartementet har generalkonsuln i Kapstaden
understrukit de betydande handelsintressen, som Sverige redan förvärvat i
Sydafrika. Generalkonsuln erinrar sålunda att i fråga om import till Sydafrika
Sverige komma näst efter Förenta Staterna, Tyskland och Belgien.
Importen från Sverige hade sedan 1907 ökats i följande omfattning:

1907 .......... 335,000 £.

1913 .......... 796,000 »

1922 .......... 966,000 »

Även beträffande sjöfarten på Sydafrika intoge Sverige en långt framskjuten
plats.

Generalkonsuln framhåller som sin bestämda mening, att, då antalet utgående
skrivelser och telegram vid generalkonsulatet överstege 2,000 om året,
det icke skulle bli möjligt för en honorär konsul att på ett något så när
tillfredsställande sätt sköta de konsulära göromålen, såvida icke vid hans
sida ställdes en erfaren och fullt kvalificerad utsänd konsulattjänsteman, och
den olönade konsuln dessutom erhölle erforderliga skrivbiträden samt ett
avsevärt anslag till kontorskostnader.

Sveriges allmänna exportförening har i sitt med anledning av besparingskommitténs
betänkande avgivna yttrande framhållit, att Sydafrika sedan
gammalt erbjöde ett stort intresse för många svenska exportörer och exportindustrier.
Särskilt med hänsyn till den svenska trävaruexporten, som i Sydafrika
hade en god marknad och därstädes, framför allt när det gällde rekommendationer,
vore i behov av officiellt stöd, måste Exportföreningen avråda
från realiserandet av besparingskommitténs förslag om indragning av generalkonsulatet.
Även Sveriges redareförening, Sveriges allmänna sjöfartsförening,
Stockholms handelskammare och Svenska trävaruexportföreningen avstyrka
förslaget om indragning av generalkonsulatet.

Kommerskollegium, som likaledes avstyrker generalkonsulatets indragning,
anför såsom stöd härför bl. a. följande:

»Beträffande Sveriges kommersiella förbindelser med Brittiska Sydafrika må
först ur handels- och sjöfartsstatistiken återges följande uppgifter.

Kung!. Maj:ts proposition nr 160. 41

Handelsutbyte.

Införsel till Sverige	1913	1921	1922
Värde i 1,000 kr......	58	137	273
% av hela importvärdet . .	0.01	0.01	0.02
Utförsel från Sverige Värde i 1,000 kr......	. 8,222	8,109	11,522
% av hela exportvärdet . .	1.0	0.7	1.0

Införseln från Sydafrika utgjordes 1913 nästan uteslutande av ull och år 1922
av ull och bark. Utförseln till samma land har såväl före som efter kriget i
främsta rummet bestått av plankor, bräder och andra trävaror, vilka varor
1913 representerade 83 % och 1922 68.8 % av hela ifrågavarande exportvärde.
De viktigaste exportvarorna i övrigt voro 1922 papper samt maskiner och
andra metallarbeten.

1922

751

99,756

48,666

48.8

174,027
32,694
76,513

Av hela det till utländska hamnar ankomna svenska tonnaget utgjorde det
till Sydafrika ankomna 1913 0.8 % och 1921 1.5 %.

Såsom ovan visats, har den svenska exporten till Sydafrika, inom vilken
trävarorna år 1913 voro helt dominerande, efter kriget alltmer kommit att
omfatta även andra varor. Ifrågavarande förskjutning innebär, att exporten
nu mera än förr består av helfabrikat och kvalitetsartiklar, vilka, ehuru var
för sig måhända ej så betydande, dock tillsammans representera avsevärda
belopp. Förskjutningen ifråga antyder, att ett ökat antal producenter blivit
intresserade i exporten, och då åtskilliga av dessa säkerligen äga begränsade
resurser, då det gäller att följa lägets utveckling å berörda avlägsna marknad,
torde behovet av en officiell representant därstädes på senaste tiden ha
vuxit.»

Slutligen vill jag nämna, att svenska kyrkans missionsstyrelse, ur synpunkten
av det svenska missionsarbetets intressen, i till mig ingiven skrivelse förordar
bibehållandet av en lönad konsulär representation i Sydafrika.

Med hänsyn till den utredning, som sålunda förebragts, anser jag mig icke
kunna tillstyrka indragning av den avlönade generalkonsulsbefattningen i
Kapstaden. För att emellertid i möjligaste mån tillgodose besparingssynpunkterna
vill jag förorda, att den för närvarande obesatta kanslistbefattningen
vid generalkonsultatet indrages. Dessutom har jag vidtagit åtgärder för att
nedbringa de anslag till skrivbiträdesbjälp, som hittills utgått till generalkonsultatet.

Sjöfartsförbindelser.

Tonnage i direkt och kombinerad fart: Nettoton.

1913 1921

a) Till Sverige, totalt........... — —

n 9 V CITATIQm T - ■

b) från Sverige, totalt .'' .'' .'' .* .'' .'' .'' .'' .'' .’ 140,623 55,564

därav svenskt, ton........... 53,285 28,647

> » %............ 37.9 51.6

Till Brittiska Sydafrika ankommet svenskt

tonnage ............... 133,472 154,632

Därav Kapstaden............. 31,258 45,402

Durban................. 43,446 55,472

Svenska kyrkans
missionsstyrelse.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Generalkon- Besparingskommittén har föreslagit indragning av den vid generalkonsulaMont
real tet * Montreal fästade vicekonsulsbefattningen.

Medan Sveriges allmänna exportförening ansett sig under nu rådande
situation icke böra motsätta sig förslaget om indragning, hava Sveriges
redareförening, Sveriges allmänna sjöfartsförening och Sveriges elektroindu1
striförening avstyrkt detsamma.

Departe- Oaktat det verksamhetsfält, som är generalkonsulatet i Montreal anvisat,
mentschefen. är synnerligen vidsträckt, och ehuru generalkonsulatets arbetsbörda är avsevärd
ej minst av den anledning, att ett stort antal svenskar slagit sig
ned i Canada, anser jag mig emellertid böra med hänsyn till vikten att genomföra
de besparingar, som må vara möjliga, förorda kommitténs förslag.
Indragningen bör äga rum från och med den 1 instundande juli.

Beskick- Kommittén föreslår, att den å ordinarie stat vid beskickningen i WashingWashington.
ton uppförda legationssekreterareposten måtte indragas. Kommittén motiverar
detta förslag därmed, att ifrågavarande befattning skulle hava sin väsentliga
betydelse ur utbildningssynpunkt.

Departe- Ehuruväl jag finner det vara ett betydande intresse, att yngre tjänstemän
en'' inom utrikesförvaltningen få tillfälle att genom tjänstgöring vid beskickningen
i Washington skaffa sig närmare kännedom om de amerikanska förhållandena,
anser jag mig likväl, då posten för närvarande icke kan anses oundgängligen
nödvändig, böra biträda kommitténs förslag om indragning av
ifrågavarande legationssekreterarebefattning. Indragningen bör äga rum från
och med den 1 nästkommande juli.

Beskicknin- På förslag av Kungl. Maj:t uppförde riksdagen å ordinarie stat från och
g en i Mexico. ^en ^ januari 1914 ett generalkonsulat i Mexico, vars innehavare ackre diterades

hos mexikanska utrikesministern såsom chargé d’afiäires. I överensstämmelse
med 1918 års omorganisationskommittés förslag, som av Kungl.
Maj:t förelädes riksdagen, uppfördes från år 1922 å ordinarie stat en sändebudspost
i Mexico, varvid riksdagen uttalade (skrivelse nr 3 A 1921), att riksdagen
hade så mycket mindre anledning till erinran mot förslaget som en
åtgärd i sådant syfte icke torde kunna antagas medföra högre kostnad än en
nödig omreglering av generalkonsulns löneförmåner skulle föranleda.

Besparings- Korande beskickningen i Mexico har besparingskommittén framhållit fölkommittén.
jande: »I Mexico tjänstgör förutom ministern en kanslist, varjämte en handelsattaché
för närvarande är där attacherad. Sveriges kommersiella förbindelser
med Mexico hava enligt kommitténs förmenande icke visat sig vara
av den betydenhet, att bekostandet av en särskild beskickning därstädes kan
anses motiverad, endast en ytterst obetydlig del av Sveriges export går till
Mexico. För den skull föreslås beskickningens indragning, varemot synes i
Mexico böra anställas en honorar generalkonsul, till vilkens förfogande ställes
någon kontors kostnadsersättning.»

Ministern i Ministern i Mexico har i infordrat yttrande över besparingskommitténs förMexico.
slag avstyrkt beskickningens indragning, då en sådan åtgärd skulle vara oförenlig
med de svenska intressena, ej allenast i Mexico, utan även i Centralamerika,
Västindien, Cuba och övre Sydamerika. Det område, bebott av omkr.

Kung1. Maj ds proposition nr 160.

40 milj. människor, som folie inom beskickningens verksamhet, vore en synnerligen
rik del av världen med stora utvecklingsmöjligheter och i likhet med
större delen av det latinska Amerika ur handelssynpunkt allt mera eftertraktat
av den europeiska konkurrensen.

Ministern framhåller, att Sveriges intressen i Mexico gatt en avsevärd och
kraftig utveckling till mötes sedan år 1917. Det Ericssonska telefonaktiebolaget
i Mexico hade betydligt utvidgats och hade varje år kunnat tillföra
Sverige betydande belopp till utdelning. Företag som Svenska kullagerfabriken,
Aktiebolaget Gasaccumulator, Aktiebolaget Bofors och Allmänna svenska
elektriska aktiebolaget i Västerås hade börjat verksamhet, som för alla vore
lovande och för några visat särdeles goda resultat. Enligt vad ministern hade
sig bekant, torde ytterligare några svenska industrier inom en ej avlägsen
framtid, komma att söka avsättning i Mexico genom upprättandet av fasta
filialer, och vidare vore planer för handen att i Mexico skapa andra fält
för svensk verksamhet. Ministern framhåller vidare, att, därest beskickningen
ersattes med ett olönat generalkonsulat, den diplomatiska kontakten
med den mexikanska regeringen skulle gå förlorad. En indragning skulle för
de redan befintliga svenska företagen i Mexico kunna medföra direkt men. I
detta sammanhang erinrar ministern om, att de mexikanska myndigheterna
vid sina beställningar ofta visat benägenhet att hänvända sig till mindre
makter i stället för till stormakterna.

Ministern understryker, att beskickningens indragning skulle innebära en
återgång till status quo ante med självständiga konsuler lydande under utrikesdepartementet.
Särskilt påfallande bleve olägenheterna av en återgång
till det gamla systemet i fråga om Central-Amerika, Cuba, Venezuela och
Columbia, i vilka trakter, särskilt efter en av våra handelsattachéers besök,
de svenska handelsförbindelserna kunde väntas ansenligt tilltaga, och där konsulerna
av skilda anledningar voro i behov av ständig eftersyn.

Sveriges allmänna exportförening erinrar i avgivet yttrande om, att Mexico
har både legation i Stockholm samt avlönade konsuler i Stockholm och Göteborg,
i vilket förhållande Exportföreningen såge ett av de många, bevisen
för den önskan, som hystes i Mexico, att i kommersiellt hänseende utveckla
förbindelserna med Sverige. Exportföreningen avråder bestämt frän indragning
av beskickningen, och framhåller önskvärdheten av att ministern även
måtte ackrediteras i de ur ekonomisk synpunkt så viktiga Centralamerikanska
staterna Guatemala, Salvador, Honduras, Nicaragua, Costa-Rica och Panama.

Sveriges redareförening ställer sig synnerligen tveksam till indragningsförslaget.
Sveriges allmänna sjöfartsförening förklarar, att då en stark strävan,
särskilt under de senare åren, gjort sig gällande i syfte att upparbeta
våra handelsförbindelser med Mexico, det vore lämpligt att bibehålla denna
representation. Sveriges elektroindustriförening förordar likaledes beskickningens
upprätthållande, då särskilt den svenska elektroindustrien hade så
stora intressen i Mexico, att de icke lämpligen syntes kunna tillvaratagas av
en honorär generalkonsul. Aven Stockholms handelskammare in. 11. avstyrka
förslaget.

Näringsor ganisatio nerna.

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

Kommers kollegium.

Yttrande
från vissa
firmor.

Kommerskollegium anför i denna fråga bland annat följande:

»Mot kommitténs förslag rörande indragning av beskickningen i Mexico
och dess ersättande med en honorar generalkonsul tala enligt kollega uppfattning
vägande skäl. Visserligen äro Sveriges handels- och sjöfartsförbindelser
med nämnda land ännu jämförelsevis obetydliga, såsom följande uppgifter
ur statistiken ge vid handen:

Införsel till Sverige.
Värde i 1,000 kronor .
% av hela importvärdet

Utförsel från Sverige.
Värde i 1,000 kronor .
% av hela exportvärdet

Handelsutbyte.

1913

0.01

937

0.1

1921

252

0.02

1,910

0.2

1922

124

0.01

2,493

0.2

Införseln från Mexico bestod i allt väsentligt 1913 av kaffe och kautschuk
och år 1922 av frukter och spånadsämnen, medan exporten de båda angivna
åren till resp. 90.6 % och 96.1 % utgjordes av pappersmassa, metallarbeten och
maskiner.

Sjöfartsförbindelser.

Tonnage i direkt och kombinerad fart:

a) till Sverige, totalt.......

därav svenskt, ton.......

» » %........

b) från Sverige, totalt.......

därav svenskt, ton.......

» » %........

Till Mexico ankommet svenskt tonnage

Nettoton

1913	1921	1922
6,280	3,611	2,839
—	—	2,839
—	—	100
33,957	9,222	20,362
11,892	—	8,812
35.0	—	43.3
14,860	11,652	12,973

Av hela det till utländska hamnar ankomna svenska tonnaget utgör det
till. Mexico ankomna 1913 0.1 % och 1921 ävenledes 0.1 %.

Även om handelsutbytet i och för sig icke är särdeles betydande, bör emellertid
tagas i betraktande, att exporten till Mexico visar avgjord tendens till
stegring samt vidare och framför allt, att landet på grund av sina naturrikedomar
synes erbjuda avsevärda möjligheter för de kommersiella förbindelsernas
utveckling. Med hänsyn till de osäkra politiska förhållandena i Mexico
torde en beskickning vara ägnad att bäst tillvarataga Sveriges intressen därstädes.
Kollegium vill i övrigt hänvisa till den uppfattning, som företrädes
av skilda näringsorganisationer. Exportföreningen avråder sålunda bestämt
från beskickningens indragning med framhållande av bland annat de stora
resurser landet äger, de ekonomiska intressen, vi ha att bevaka i det svenska
telefonnätet därstädes, samt den strävan till ökade handelsförbindelser, som
från Mexicos sida givits uttryck i dess starka representation i vårt land».

Från ett antal firmor, som direkt eller genom sina dotterbolag äga intressen
i Mexico, ha skrivelser kommit utrikesdepartementet tillhanda, i vilka
de olägenheter framhallas, som skulle bliva en följd av beskickningens indragning.

Allmänna Telefon-A.-B. L. M. Ericsson betonar sålunda, att en indragning
av svenska beskickningen i Mexico skulle vara till avsevärd nackdel för bo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

lagets intressen därstädes. Compania Mexicana AGA förklarar, att det vore
av synnerlig vikt att även i fortsättningen kunna räkna med det officiella
stöd, bolaget både i beskickningen i Mexico. Representanten i Mexico för
A.-B. Bofors har framhållit, att intresset i Sverige för Mexico i väsentlig
grad ökats, till största delen på grund av det intresserade arbete, beskickningen
nedlagt, ett arbete, som skulle avbrytas om beskickningen indroges
till stor skada för svensk företagsamhet.

Såsom framgår av den utredning, som sålunda förebragts, har besparingskommitténs
förslag i vissa kretsar inom vårt näringsliv mötts med
starka gensagor. Utredningen ger också otvivelaktigt vid handen, att svensk
företagsamhet redan vunnit avsevärda insteg i Mexico och där vetat skapa
sig en god och utvecklingsbar ställning, samt att landets synnerligen stora
naturrikedomar erbjuda möjligheter för en stark utveckling av de kommersiella
förbindelserna. Jag måste under sådana omständigheter fästa stort avseende
vid de uttalanden, som just från dessa närmast intresserade företag
framkommit, och av vilka uttalanden framgår ej allenast, att det stöd, de
redan erhållit från den. svenska diplomatiske representanten i Mexico, varit
för dem värdefullt, utan också att de lägga vikt på, att detta stöd under
de ovissa förhållanden, som råda i landet, icke för framtiden undandrages
dem. Det synes icke uteslutet, att ett upphävande av den diplomatiska posten
i Mexico skulle kunna medföra avbrytandet av en löftesrik utveckling
av svensk företagsamhet i dessa trakter.

Jag anser mig därför icke kunna förorda besparingskommitténs förslag om
indragning av beskickningen i Mexico.

Sändebudet i Tokio är även ackrediterad i Peking. I Tokio tjänstgöra
dessutom en förste legationssekreterare och en kanslist, i Peking en särskild
tjänsteman med legationsråds ställning. Kommittén har nu föreslagit
indragning av legationsrådsbefattningen i Peking, då det förefölle, som om
Sveriges intressen i Kina för närvarande skulle kunna fullt tillvaratagas av
generalkonsulatet i Shanghai, eventuellt med bistånd av sändebudet i Japan.

Ministern i Tokio och Peking har i ett med anledning av besparingskommitténs
betänkande avgivit yttrande betonat, att det icke ur tjänstesynpunkt
kunde anses motiverat att, sedan den nyupprättade legationsrådsposten
i Peking endast fungerat under två år, indraga densamma. Det vore
uppenbart, att de beskickningsärenden, som anginge Kina, icke kunde på tillfredsställande
sätt handläggas från en post, belägen på ett avstånd av 6 å 7
dygns resa från den kinesiska huvudstaden. De i Kina rådande särskilda
förhållandena vore av den art, att de endast kunde lära kännas och följas
å själva platsen, då där mindre än annorstädes några tillförlitliga underrättelser
kunde hämtas ur pressen och telegrambyråernas nyhetsmaterial.
Ministern erinrar vidare om de risker, för vilka de till mer än ett 500-tal uppgående
svenska missionärerna under nuvarande förhållanden vore utsatta i Kina.

Vad anginge tillvaratagandet av de kommersiella intressena i Kina, vore
dessa i första rummet knutna vid den konsulära representationen i traktat -

Departe mentschefen.

Beskickningen
i
Tokio och
Peking.

Besparings kommittén.

Ministern i
Tokio och
Peking.

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

Sveriges allmänna

exportförening.

Kommers kollegium.

Departe mentschefen.

hamnarna, men även för dessa intressen kunde stödet av det inflytande, beskickningen
i Peking nu utövade, när som helst behöva påkallas.

Ministern påpekar slutligen, att ett indragande av legationsrådsbefattningen
i Peking komme att nödvändiggöra, att den i Tokio bosatte ministern under
längre tid än hittills nödgades uppehålla sig i Peking och därigenom
orsaka statsverket högre utlägg i form av resekostnader och dagtraktamenten>
vadan den besparing, som indragningen skulle medföra, delvis komme att
gå förlorad.

Ministern avstyrker med anledning härav indragningen av legatioDsrådsposten.

I ett i ärendet avgivet yttrande har Sveriges allmänna exportförening
anfört, att oaktat marknaderna i Japan och Kina från svensk exportsynpunkt
erbjöde ett stort intresse, Exportföreningen dock icke ville motsätta sig den
av besparingskommittén föreslagna indragningen av legationsrådsbefattningen
i Peking. Då avsevärda besparingar vore av nöden, borde en indragning träffa
ovannämnda befattning. Det förefölle nämligen, att åtminstone tillsvidare de
kommersiella ärendena i Kina borde kunna tillvaratagas av generalkonsulatet
i Shanghai. Liksom hittills förefölle det lämpligt, att ministern i Tokio även
vore ackrediterad i Peking, där han borde kunna vistas en kortare tid varje år.

Kommerskollegium har uttalat, att det för sin del ej motsätter sig den föreslagna
indragningen av legationsrådsposten.

De synpunkter, som framhållits av ministern i Tokio och Peking synas
mig visserligen behj ärtans värda och av natur att mana till betänksamhet
mot förslaget att så kort efter dess inrättande indraga legationsrådsposten i
Peking. Jag kan i detta sammanhang icke heller förbise det förhållandet,
att kinesisk beskickning finnes upprättad i Stockholm.

Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke den i Tokio bosatte
ministern även å tider, då han icke uppehåller sig i Peking, kan bibehålla
sådan kontakt med den kinesiska regeringen, att icke hans frånvaro från
platsen skulle avhålla sagda regering från att i viktiga ärenden sätta sig i
förbindelse med honom. En indragning av ifrågavarande post torde ock möjligen
kunna försvaras därmed, att Sverige i Kina är representerat jämväl av
generalkonsuln i Shanghai, vilkens distrikt omfattar hela kinesiska riket,
och vilken det åligger att följa företeelserna inom Kinas näringsliv och där
stödja svenska kommersiella intressen.

Jag biträder därför besparingskommitténs förslag om indragning av legationsrådsbefattningen
i Peking.

Ordinarie förslagsanslaget beskickningar och konsulat, vilket är uppfört
i riksstaten med ett belopp av 1,690,000 kronor, fördelar sig å

dels stat för avlöning utom ortstillägg innehållande följande poster:

avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .... kronor 860,000
vikariatsersättningar samt lönefyllnad till v-issa konsulsbefatt ningar,

förslagsanslag................. » 20,000

expektansarvoden, förslagsanslag............. > 70,000

Kungl. Maj is proposition nr 160.

dels ock stat för ortstillägg, som numera, sedan beskickningarna i Köpenhamn
och Helsingfors från och med den 1 december resp. den 1 november

1923 inflyttat i statens fastigheter, belöper sig till.....kronor 735,700

jämte tillägg till ortstillägg åt vissa kanslister...... » 5,000

Vid bifall till de förslag, jag i det föregående förordat, i fråga om antalet
och beskaffenheten av de ordinarie befattningarna i utrikesrepresentationenj
skulle posten avlöningar till ordinarie tjänstemän minskas genom indragningen
av:

1 sändebud (A 2) ........ ...........med kronor 15,000

1 legationsråd (B 20) . ................» » 11,460

1 förste legationssekreterare (B 16)..........» » 9,540

1 vice konsul (B: 16) . . . •.............» > 9,540

1 andre legationssekreterare (B 13) ...........» » 7,212

1 andre vice konsul (B 13)...............» » 7,212

4 kanslister (B 9)..........;........» > 15,400

Kronor 75,304

eller i runt tal 75,000 kronor. Anslaget bör alltså upptagas med 785,000
kronor. I sammanhang därmed synes mig posten vikariatsersättningar etc.
kunna sänkas från 20,000 till 18,000 kronor.

Vad angår anslagsposten till expektansarvoden hava verkställda beräkningar
givit vid handen, att anslagsposten bör ökas med 11,000 kronor och alltså
upptagas till 81,000 kronor.

Beträffande därefter anslagsposten till ortstillägg, får jag erinra om det
av fjolårets riksdag fattade beslut, att ortstilläggen för de i Tyskland anställda
befattningshavarne skulle nedsättas med hälften under förutsättning,
att då varande abnorma valutaförhållanden bleve beståndande, och att icke
prisstegringen nådde en sådan höjd, att kursskillnaden till mera väsentlig
del utjämnades. Sedan numera levnadskostnaderna i Tyskland ökats därhän,
att prisnivån överstiger den i Stockholm, och i följd härav förutsättningen
för reduktionen av ifrågavarande ortstillägg sålunda bortfallit, torde desamma
böra bestämmas åtminstone till samma belopp som år 1921.

Slutligen tillåter jag mig framhålla, att, jämlikt riksdagens beslut (B,, skr.
1922 n:r3 A p. 4) ersättning för uppvärmning och belysning skall, sedan beskickningarna
i Köpenhamn och Helsingfors numera inflyttat i statens hus,
utgå med resp. 1,500 och 3,000 kronor. Då de ersättningar för uppvärmning
och belysning av vederbörande beskickningshus, som nu utgå till sändebuden
i Berlin och Madrid, i betraktande av å dessa orter rådande bränslekostnader
visat sig vara otillräckliga för sitt ändamål, synes mig en höjning med
1,000 kronor av vartdera beloppet skälig. Berörda ersättningar skulle i enlighet
härmed uppgå till belopp av 4,000 kronor åt sändebudet i Berlin
och 2,000 kronor åt sändebudet i Madrid.

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

Under åberopande av vad jag under denna punkt anfört, får jag hemställa,
det Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bestämma antalet befattningshavare å ordinarie stat för
beskickningar och konsulat på nedanstående sätt

Befattningshavare å ordinarie stat för beskickningar och

konsulat.

Lönegrad

11 sändebud...............A 3

7 sändebud. ...... A 2

7 generalkonsuler.............A 2

5 legationsråd ..............B 20

7 konsuler................B 20

5 förste legationssekreterare........B 16

6 vicekonsuler..... B 16

3 andre legationssekreterare . . . . • ... B 13

3 andre vicekonsuler...........B 13

18 kanslister, manliga...........B 9

eller kvinnliga........C 6

dels godkänna följande stat för beskickningar och konsulat,
att tillämpas från och med den 1 juli 1924:

Stat för avlöning utom ortstillägg.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 785,000
Yikariatsersättningar samt lönefyllnad till vissa

konsulsbefattningar, förslagsanslag ..... » 18,000

Expektansarvoden, förslagsanslag....... » 81,000

Summa kronor 884,000

dels godkänna följande stat för ortstillägg, att tillämpas från
och med den 1 juli 1924:

Stat för ortstillägg.

Belgien.

Bryssel:

Sändebud..............kronor 9,000

Danmark och Island.

Köpenhamn:

Sändebud............... » 10,800

Förste legationssekreterare....... » 2,000

Yicekonsul.............. » 2,000

Kanslist............. »

fcungl. Maj ds proposition nr 160.

Estland.

Reval:

Konsul................kronor 6,600

Finland.

Helsingfors:

Sändebud......... » 10,800

Förste legationssekreterare....... » 2,000

Vicekonsul............... » 2,000

Frankrike.

Paris:

Sändebud............... » 30,600

Legationsråd ............. » 6,100

Kanslist......... > 1,900

Rouen:

Konsul................ » 5,100

Italien.

Rom:

Sändebud............... » 13,800

Lithauen.

Kovno:

Konsul................ » 6,600

Nederländerna.

Haag:

Sändebud.............. » 17,400

Legationssekreterare.......... » 3,800

Rotterdam:

Vicekonsul.............. » 3,800

Norge.

Kristiania:

Sändebud............... > 10,800

Förste legationssekreterare....... » 2,000

Ryssland.

Sändebud............... » 30,600

Legationsråd......... > 6,600

Kanslist................ » 2,000

Konsul................ » 8,100

Schweiz, Ungern, Österrike.

Bern:

Sändebud............... » 13,800

Legationssekreterare.......... » 3,800

Spanien, Portugal.

Madrid:

Sändebud............... » 9,000

Kanslist................ » 1,900

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 122 höft. (Nr 160.) 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Storbritannien och Irland.

London:

Sändebud...............kronor 45,000

Legationsråd............. » 6,600

Legationssekreterare.......... » 4,800

Kanslist............... » 2,000

Generalkonsul........ » 14,400

Vicekonsul.............. » 3,800

Andre vicekonsul........... » 3,800

Kanslist................ » 2,000

Turkiet, Bulgarien.

Konstantinopel:

Sändebud............... » 9,000

Tyska riket.

Berlin:

Sändebud............... » 23,400

Legationsråd.............. » 5,100

Legationssekreterare.......... » 3,800

Kanslist................ » 1,800

Hamburg:

Generalkonsul............. > 7,400

Vicekonsul............. » 3,300

Lybeck:

Konsul................ » 4,100

Brittiska Sydafrika.

Kapstaden:

Generalkonsul............. » 11,400

Brittiska Nordamerika.

Montreal:

Generalkonsul............. » 16,400

Kanslist................ > 4,500

Förenta staterna.

Washington:

Sändebud............... » 45,000

Legationsråd.............. » 7,600

Kanslist................ , 4,500

New York:

Generalkonsul............. » 18,400

Vicekonsul............... » 6,800

Andre vicekonsul........... » 5,000

Kanslist................ » 4,500

Chicago:

Konsul................ » 12,100

Kanslist................ » 4,500

Kungl. May.ts proposition nr 160. 51

Minneapolis:

Yicekonsul..............kronor 6,800

San Francisco:

Konsul . ............... » 12,100

Kanslist..... » 4,500

Mexico, Centralamerika, Väst-Indicn, Övre Sydamerika.

Mexico:

Sändebud........... > 22,400

Kanslist...........■ . . . . » 4,500*

Argentina, Chile, Uruguay, Paraguay.

Buenos Aires:

Sändebud...........• . . . » 36,000

Kanslist................ » 4,500*

Brasilien.

Rio de Janeiro:

Sändebud............... » 30,000

Kanslist................ » 4,500*

Japan, Kina.

Tokio:

Sändebud............... » 30,000

Legationssekreterare.......... » 6,600

Kanslist................ » 4,500*

Shanghai:

Generalkonsul............. » 19,400

Kanslist................ » 4,500*

Brittiska Australien.

Sydney:

Generalkonsul............. > 14,400

Kanslist................ » 4,500

Summa ortstillägg kronor 721,500
Tillägg till ortstillägg åt vissa kanslister kronor 5,000

Summa kronor 726,500

Amu. 1. Sändebuden i Köpenhamn, Paris, Helsingfors, Kristiania,
Madrid, London, Konstantinopel, Berlin samt generalkonsuln
i Hamburg åtnjuta fri bostad.

Dessutom utgår till nu nämnda tjänstemän ersättning för uppvärmning
och belysning av vederbörande beskicknings- resp.
konsulatbus med följande belopp, nämligen:

1,500 kronor	för	sändebudet	i Köpenhamn
3,000 »	T>	>	» Helsingfors
3,000	»	>	» Paris
2,400			» Kristiania
2,000		3>	» Madrid

'' Ytterligare 1,000 kronor om kanslisten äger tillräcklig kännedom i landets språk.

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

3.000 kronor för sändebudet i London

2.000 » » > Konstantinopel

4.000 » » > » Berlin

1.000 » » generalkonsuln i Hamburg,

varjämte 5,000 kronor för enahanda ändamål avses för statens
fastighet i Leningrad.

Anm. 2. Ortstillägg för beskickningschef, som icke åtnjuter
fri bostad, samt för generalkonsuln i Shanghai avser även kostnaden
för kanslilokal.

dels och sänka det ordinarie förslagsanslaget till beskickningar
och konsulat

nu............. . kronor 1,690,000

med............. » 80,000

till............. » 1,610,000

2. Övergångsstat för utrikesrepresentationen.

I överensstämmelse med vad jag under nästföregående punkt anfört torde
det vara lämpligt, att under tiden 1 juli—1 oktober innevarande år uppföra
beskickningen i Wien å övergångsstat, därvid ministerns ortstillägg, som
under förutsättning att prisnivåns förmånliga läge skulle fortfara, sänktes
med halva beloppet vid 1923 års riksdag, lärer böra återställas till sitt förra
belopp, 16 800 kronor per år räknat, enär berörda förutsättning numera bortfallit.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bestämma antalet befattningshavare å övergångsstat för
utrikesrepresentationen på följande sätt:

Befattningshavare.

Lönegrad

1 sändebud............... A 2

dels godkänna följande övergångsstat för utrikesrepresentationen,
att tillämpas under tiden 1 juli—1 oktober 1924:

Övergångsstat.

A. Stat för avlöning utom ortstillägg.

Avlöning till ordinarie tjänsteman, förslagsanslag
............kronor 3,750

B. Stat för ortstillägg.

Österrike, Ungern.

Wien:

Sändebud ............. kronor 4,200

Kung!. Maj:ts proposition nr 160.

Anm. Sändebudets ortstillägg avser även kostnaden förkanslilokal.

dels och under riksstatens tredje huvudtitel under rubrik
övergångsstat för utrikesrepresentationen uppföra ett ordinarie
förslagsanslag å...............kronor 8,000.

3. Arvoden och ortstillägg åt viss extra personal i ntrlkes representationen.

Från extra förslagsanslaget med ovanstående rubrik bestridas för närva- [5]
rande avlöningarna åt sändebuden i Warschau, Prag samt Bukarest, Athén
och Belgrad, generalkonsulerna i Calcutta och Batavia, konsuln i Mariehamn,
förste legationssekreteraren vid beskickningen i Bukarest, Athén och Belgrad
samt tre förste legationssekreterare utan fast placering, nu förlagda till beskickningarna
i Bom, Buenos Aires och Bio de Janeiro samt Warschau, även- . -

som, slutligen, kanslisterna vid beskickningen i Warschau och vid generalkonsulaten
i Calcutta och Batavia.

Den genom beslut den 24 juni 1921 upprättade beskickningen för Est- Baltiska
land och Lettland, till vilkens verksamhetsområde alltsedan den 9 juni Staterna.
1922 hört även Lithauen, har hittills bekostats av extra anslaget till tillfälliga
diplomatiska och konsulära poster i utlandet. Detta förhållande lärer
numera få anses vara mindre egentligt. Visserligen bifölls icke Kungl. Maj:ts
förslag till 1922 års riksdag om uppförande å extra stat av ifrågavarande
sändebudspost och av en för beskickningen avsedd förste legationssekreterartjänst,
i samband varmed konsulatet i Biga skulle upphöra; men anledningen
härtill var riksdagens önskan att åt beskickningen ej skulle givas en mera
stadigvarande karaktär, innan utredning skett, huruvida icke någon indragning
eller sammanslagning av befattningar på andra håll inom utrikesrepresentationen
skulle kunna äga rum.

Fråga har även blivit väckt att förflytta det lönade konsulatet i Biga
till Kovno. Bedan den 11 juni 1920 beslöt Kungl. Maj:t, med anlitande av
anslaget till upprätthållande av vissa nya konsulat i Byssland, att upprätta
ett konsulat i Kovno med distrikt omfattande Lithauen. Den å tjänsten
förordnade konsuln blev emellertid i oktober 1920 hemkallad, varefter konsulatgöromålen
handlagts av nederländske konsularagenten i staden. Med anledning
av framställningar, som inkommit från representanter för näringslivet i syfte
att konsulatet måtte träda i funktion, föreslog Kungl. Maj:t 1922 års riksdag
att uppföra konsulatet å extra stat, men ansåg sig riksdagen av samma skäl,
som anförts i fråga om beskickningen i Biga och Beval, icke för det dåvarande
kunna bifalla förslaget.

Med avseende å ifrågavarande konsulposts behövlighet har Sveriges allmänna Näringsorga-''
exportförening i skrivelse till utrikesdepartementet anfört väsentligen följande. nisationeirna''
Under senare åren hade de ekonomiska förhållandena i Lithauen ytterligare
stabiliserats, och från slutet av år 1922 kunde en alltjämt stigande efter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Ministern i
Riga.

Bespariugs_
kammittén
och kommerskollegium.

Departe mentschefen -

frågan på svenska varor förmärkas från Lithauen. Jämsides härmed funne
man, att även från officiellt lithauiskt håll allt större uppmärksamhet ägnades
vårt land, men att obekantskapen om Sverige och dess ekonomiska resurser
vore mycket stor. Återbesättandet av konsulatet i Kovno med en med förhållandena
väl förtrogen och initiativrik svensk innehavare förefölle även ur
statsfinansiell synpunkt möjligt att genomföra, sedan en svensk beskickning
upprättats i Riga för Estland, Lettland och Lithauen. Sveriges ekonomiska
intressen i Lettland torde nämligen icke få anses vara eller under de närmaste
åren bliva så stora, att de nödvändiggjorde upprätthållande av såväl
svensk beskickning som avlönat svenskt konsulat i Liga. Sveriges allmänna
exportförening föresloge därför, att, så snart möjligheterna det medgåve, svenska
konsulatet i Riga överflyttades till Kovno, en anordning, som skulle i
väsentlig grad bidraga till utvecklingen av handelsförbindelserna mellan Lithauen
och Sverige.

Ministern i Riga, Reval och Kovno har i skrivelse av den 2 oktober 1923
angående organisationen av vår diplomatiska och konsulära representation i
de baltiska staterna uttalat, att redan de kommersiella och de allmänt konsulära
uppgifter, som förelåge i de tre-länderna, syntes vara av den betydelse,
att de motiverade underhållandet av lönade konsulat icke blott i Riga och
Reval utan även i Kovno. Men härtill komme att, då ministern hade sitt säte
i Riga och endast under kortare tidsperioder kunde uppehålla sig i Kovno,
konsuln därstädes liksom konsuln i Reval måste få politiska och diplomatiska
uppgifter att utföra, som i icke ringa mån toge hans tid och arbetskraft i
anspråk. Efter en närmare redogörelse beträffande den erforderliga personalen
vid de olika posterna ingår ministern på frågan om lämpligheten av en
indragning av konsulatet i Riga och konsulsbefattningens förläggande till
Kovno. Ministern ansåge, att tungt vägande invändningar kunde förebringas
mot en sådan anordning. De konsulära göromåleu i Riga belystes av, att
antalet inkommande skrivelser vid konsulatet år 1922 vore 928 och antalet
utgående skrivelser 990. Antalet expeditioner (passviseringar, legaliseringar*
viseriDgar av sjömansrullor etc.) vore år 1922 sammanlagt 401 och under tiden
V1—Vi° 1923 393. I och med ökad sjöfart mellan Sverige och Lettland skulle
göromålen säkerligen komma att tillväxa. För att på ett något så när tillfredsställande
sätt kunna följa med den politiska utvecklingen i de baltiska
staterna och förskaffa sig en överblick över de ekonomiska frågorna därstädes
krävdes ett så pass omfattande arbete från ministerns sida, att han, om
dessa uppgifter ej skulle eftersättas, omöjligen kunde personligen i högre
grad befatta sig med konsulära göromål. Skulle dessa handhavas av beskickningen,
krävdes det, att denna förstärktes med ytterligare en tjänsteman i
lönegraden B: 16.

Besparingskommittén har förklarat sig icke vilja avstyrka den framkomna
tanken att i stället för konsulatet i Riga upprätta ett konsulat i Kovno.

Samma ståndpunkt intages av kommerskollegium.

Att bibehålla ett särskilt anslag för tillfälliga diplomatiska och konsulära
poster, avsett till bestridande av utgifterna för upprätthållande av beskick -

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

ning i de tre baltiska staterna, kan jag icke finna numera vara av omständigheterna
motiverat. Beskickningen har existerat i snart tre år, dess betydelse
har vuxit i mån de östeuropeiska förhållandena stabiliserats, och inga
tecken tyda på annat än att denna betydelse skall fortfara att år efter år
tilltaga. Vidare föreligger numera utredning av frågan, huruvida icke någon
indragning eller sammanslagning av befattningar på andra håll inom utrikesrepresentationen
kunde ske, en utredning, vars verkställande riksdagen år
1922 angav såsom en förutsättning för bifall till förslaget om uppförande på
extra stat av en sändebudspost och en förste legationssekreterarebefattning
för beskickningen i Riga, Reval och Kovno. Tidpunkten att ånyo föreslå
beskickningens uppförande på extra stat synes alltså nu vara inne.

Vad en flyttning av konsulatet i Riga till Kovno angår, finner jag, i likhet
med kommerskollegium och besparingskommittén, anledning föreligga
att tillmötesgå de inom näringslivet rådande önskemålen om en lönad konsulär
representation i Lithauen. En förutsättning härför bör dock vara, att
handläggningen i detalj av de omfattande sjöfarts- och andra konsulatärenden,
som förekomma i Riga, icke genom en sådan anordning läggas över på
ministern, vilkens politiska och handelspolitiska verksamhetsområde redan har
en utsträckning, som nätt och jämnt medger honom att disponera erforderlig
tid för de löpande beskickningsgöromålen av administrativ och juridisk natur.
För att bereda tillräckligt skolad arbetskraft för konsulatärendena i Riga
torde en förste legationssekreterarebefattning böra knytas till beskickningen.
Ifrågavarande befattning synes dock tillsvidare ej böra uppföras på ordinarie
stat utan kunna bestridas av en bland de å extra stat upptagna s. k. ambulerande
befattningshavarna. Härför talar även önskvärdheten av att kunna
tidvis använda tjänstemannen ifråga för tjänstgöring vid legationen i Warschau,
därest, emot vad besparingskommittén antagit, sådant skulle visa sig
vara av nöden.

Ingen anledning synes mig föreligga att sänka sändebudets ortstillägg, som
nu uppgår till 12,000 kronor.

För sändebudsbefattningarna i Polen och Tjeckoslovakiet torde, i likhet med
vad förut skett, även för nästa budgetår medel böra äskas å extra stat.

När fjolårets riksdag sänkte ortstillägget till sändebudet i Warschau med
halva dess belopp, skedde detta under förutsättning av att prisnivån skulle
bibehålla sitt dåvarande förmånliga läge. Nu hava emellertid levnadskostnaderna
i Warschau stigit till den grad, att praktiskt taget ingen vinst göres
av därvarande tjänstemän genom den låga kurs, vari polska marken fortfarande
noteras i förhållande till svenska kronan. Vid sådant förhållande
synes sändebudets ortstillägg böra återställas till sitt tidigare utgående belopp,
17,400 kronor.

Den i Warschau anställda kanslisten, vilken är så mycket mera behövlig
som legationssekreterare icke hildanefter kan påräknas till biträde åt beskickningschefen,
torde på motsvarande sätt böra få sitt ortstillägg återställt,
nämligen från 950 till 1,900 kronor.

Beskickningarna
i
Warschau
och Prag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Beskickningen
i
Bukarest,
Athén och
Belgrad.

Besparinga kommittén.

Exportföre ningen.

Sveriges
redareförening
m. fl.

Departe mentschefen.

Rörande sändebudet i Prag är ingen förändring förutsatt, och torde han böra
bibehållas vid sitt nuvarande ortstillägg 9,000 kronor.

bändebudsposten i Balkanländerna beklädes av en tjänsteman, som är bosatt
i Bukarest, men är ackrediterad även i Athén och Belgrad och under
vissa tider av året uppehåller sig även i dessa städer. Den vid beskickningen
anställde legationssekreteraren har hittills varit placerad i Athén.

Besparingskommittén har nu törordat sammanslagning av nämnda beskickningspost
med beskickningsposten i Turkiet, vars innehavare jämväl är
ackrediterad i Bulgarien. Förslaget innebär indragning av en ministerbefattning,
varjämte kommittén framhåller att, därest en förste legationssekretei''are
även i framtiden skulle vara erforderlig, möjlighet synes böra stå öppen
att utsända en ambulatorisk legationssekreterare. Placeringen av såväl beskickningen
som särskilt av en förste legationssekreterare vore i sin mån
beroende på omständigheter, som ännu svårligen kunde bedömas.

Exportföreningen har i ett i ärendet avgivet yttrande framhållit, att man
i Turkiet torde hava att så småningom vänta ett återuppbyggnadsarbete,
där även svenska insatser borde kunna göra sig gällande, vilket även borde
bliva fallet i de övriga balkanländerna, vilka, av naturen rikt utrustade,
skulle kunna bliva goda avsättningsfält för svenska produkter, när förhållandena
hunno att bliva något mer stabiliserade. Å andra sidan voro områdena
så stora och förhållandena i respektive länder så olika, att det enligt
Exportföreningens mening skulle vara synnerligen svårt för en minister att
på ett tillfredsställande sätt sköta sina uppgifter i dem alla. Exportföreningen
finge därför, även med hänsyn till de sjöfartsintressen Sverige bl. a. genom
Orientlinjen ägde, bestämt avråda från eu sammanslagning av beskickningarna
på Balkan i enlighet med besparingskommitténs plan.

Sveriges redareförening uttalar att, om en inskränkning av vår representation
i Balkanstaterna för närvarande skulle anses erforderlig ur besparingssynpunkt,
föreningen likväl ansåge sig böra framhålla, att dessa länders
betydelse för vår industri och sjöfart vore synnerligen omfattande och att
nya anspråk på en förbättrad representation snart komme att göra sig gällande,
om indragningen vidtoges.

Avstyrkande yttranden föreligga jämväl från Sveriges allmänna sjöfartsförening,
Svenska grossistförbundet m. fl.

A andra sidan tillstyrkes sammanslagningen av beskickningarna i Bukarest
och Konstantinopel eller i allmänhet inskränkningar i vår representation å
Balkan av kommerskollegium, Stockholms handelskammare, Bankföreningen
m. fl.

Frågan om ordnandet av den diplomatiska representationen hos staterna i
Sydösteuropa har sedan länge varit föremal för överväganden inom utrikesdepartementet
i syfte att genomföra en effektiv men så vitt möjligt mindre
kostsam organisation än den nuvarande.

Då besparingskommittén i sitt ovan återgivna yttrande bland annat framhåller,
att förläggningen av den av kommittén förordade gemensamma be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

skickningen för nämnda stater vore beroende av omständigheter, som ännu
svårligen kunde bedömas, har besparingskommittén själv antytt en av de
vanskligbeter, som förefinnas vid genomförandet av det framställda förslaget;
Av nära till hands liggande orsaker skall jag icke här närmare ingå på en
redogörelse för de politiska motsättningar, som alltjämt råda mellan de sydösteuropeiska
staterna, men jag kan icke underlåta att betona, att dessa motsättningar
icke kunna lämnas å sido, när det gäller att bedöma möjligheterna
för vårt land att hos dessa stater låta sig företrädas av samma diplomatiske
representant. Skulle ifrågavarande motsättningar försvinna eller
mildras, kommer utan tvivel frågan i ett annat läge, och det synes mig då
ej vara uteslutet, att en och samma minister, biträdd av en legationssekreterare,
kan fungera i alla Balkanländerna.

Vid bedömandet av frågan om möjligheten av ett omedelbart indragande
av en beskickning på Balkanhalvön bör emellertid ej heller glömmas, att
man för närvarande svävar i okunnighet om en omständighet, som utgör en
av grundförutsättningarna för sammanslagningens möjlighet, nämligen om
Konstantinopel kommer att bliva Turkiets huvudstad, eller om turkiska regeringen
alltjämt bibehåller sitt säte i Angöra, varifrån det i varje fall icke
skulle bliva möjligt för en svensk representant att överblicka förhållandena
i de andra balkanländerna.

Jag anser mig därför icke för närvarande kunna förorda indragning av
någondera av ifrågavarande ministerposter. Däremot vill jag ur besparingssynpunkt
tillstyrka indragning från och med den 1 instundande juli av den
till Athén förlagda förste legationssekreterareposten vid beskickningen i
Bukarest, Athén och Belgrad.

Anledning föreligger icke att föreslå ändring i beloppet 13,800 kronor utgörande
ortstillägg till sändebudet i Bukarest.

Ifråga om generalkonsulaten i Calcutta och Batavia torde jag få erinra därom,
att frågan om deras indragning berördes av utrikesdepartementets omorganisationskommitté
i en till 1923 års riksdag anmäld skrivelse den 5 december

1922, däri kommittén fann, att, då statsfinansiella skäl gjorde vissa besparingar
oundgängliga, vid val mellan indragning av generalkonsulaten i Batavia
och Calcutta, det senare borde i första rummet ifrågakomma. Dåvarande
ministern för utrikes ärendena tillstyrkte, ehuru med mycken tvekan,
att generalkonsulatet i Calcutta skulle indragas från och med den 1 juli

1923. Emellertid avslog riksdagen Kungl. Maj.ts i enlighet med ministerns
yttrande framlagda förslag, enär riksdagen av tillgänglig utredning funnit
oförtydbart framgå, att generalkonsulatets bibehållande finge anses vara av
stor betydelse för bevakande av de svenska intressena i allmänhet inom
ifrågavarande trakter och särskilt för främjande av handelsutbytet mellan
Sverige och Brittiska Indien. Detta handelsutbyte hade under de senaste
åren visat stegring, men det kunde befaras, att en indragning av generalkonsulatet
komme att medföra icke endast ett avbrott i denna lovande utveckling
utan även svårighet att bibehålla den redan förvärvade marknaden.

Generalkonsulaten
i
Calcutta och
Batavia.

Calcutta.

Besparings

kommittén.

Kommerskollegium

och närings
organisationerna.

Batavia.

Kung!,. Maj:ts proposition nr 160.

■ När nu besparingskommittén gått att föreslå indragning av båda ovannämnda
generalkonsulat, bar detta skett under huvudsaklig motivering att,
ehuru kommittén hölle för sannolikt, att båda generalkonsulaten kunde
gagna svenska intressen, den dock ej kunnat finna ådagalagt, att dessa intressen
ännu, ur landets synpunkt sett, vore så betydande, att de motiverade
de jämförelsevis höga kostnaderna för generalkonsulatens upprätthållande.

Kommerskollegium framhåller emellertid, att Sveriges handel och sjöfart med
. Brittiska Indien efter kriget befunnit sig i stark uppgång. Jämfört med år
191o hade exportvärdet 1922 även med hänsyn tagen till penningvärdets förändring
betydligt stigit — från 5,4(15,000 kronor till 11,283,000 kronor —
och detta vore ännu mera fallet med det i trafik mellan de två länderna insatta
tonnaget. En förskjutning av exporten till en mera mångskiftande sammansättning
och därmed följande ökning av intressenternas antal och behov
av officiellt stöd hade även förmärkts. Att uppmärksammas vore vidare, att
landets egen industri i senare tid ansenligt tillvuxit och kunde komma
att erbjuda konkurrens på vissa områden, varjämte den japanska exportens
inträngande på förevarande marknad borde följas på nära håll. Kollegium
funne följaktligen så stora svenska handels- och sjöfartsintressen knutna till
Brittiska Ostindien, att den föreslagna indragningen av generalkonsulatet
i Calcutta icke borde vidtagas.

En liknande uppfattning har gjorts gällande av Exportföreningen, Trävaruexportföreningen,
Elektroindustriföreningen m. fl.

Vad därefter beträffar generalkonsulatet i Batavia anser jag, att frågan om
dess bestånd nu bör företagas till ingående prövning.

Ur det yttrande, som i ärendet avgivits av t. f. generalkonsuln i Batavia
torde jag få anföra följande.

Nederländska Indien erbjöde ett gott, i betydelse växande avsättningsfält
för ett industrilands produkter. De europeiska marknaderna, Kyssland dock
undantaget, torde i allmänhet även under normala förhållanden icke längre
erbjuda möjligheter till någon större utveckling. Ett flertal av dem vore
därjämte ännu för lång tid framåt avsevärt försvagade. Den svenska industrien
hade under senaste tider högst väsentligt utvecklats. Sverige behövde ökade
avsättningsmarknader. Europa torde väl ej längre konsumera en normal förkrigsförbrukning,
ännu mycket mindre kunna giva oss de ökade avsättningsmöjligheter,
som vår industri behövde. När vi nu å en betydande, utomeuropeisk
marknad efter mycket arbete och uppoffringar dels börjat bliva väl
kända och dels skaffat oss fast mark under fotterna, måste man fråga sig,
om det vore skäl att försvaga vår ställning å densamma, att uppgiva en del
av det arbete, som ständigt måste pågå för att icke blott vad vi nu uppnått
skulle kunna bibehållas, utan även för att där utveckla vår ställning. Under
de fyra år, som generalkonsulatet varit i verksamhet, hade generalkonsuln
erhållit den bestämda uppfattningen, att ett generalkonsulat för oss vore
nödvändigt inom Nederländska Indien. Att borttaga detsamma vore att väsentligen
försvaga vår ställning därute. Därjämte skulle helt säkert många
av de nu gjorda anslutningarne mellan Sverige och Nederländska Indien

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

inom kort upphöra, då icke längre på denna fjärran belägna marknad med
dess säregna förhållanden skulle finnas någon, till vilken man hemifrån kunde
vända sig för att erhålla erforderlig hjälp, upplysningar m. m. Om någon
allmän utveckling av våra förbindelser med denna arkipelag kunde ej längre
bliva tal. Generalkonsulatets skriftväxling utgjorde under tiden mars 1922
t. o. m. maj 1923 sammanlagt 5,591 ankommande och avgående skrivelser,
eller i medeltal 373 per månad.

Enligt generalkonsulatets beräkningar uppginge vår export till Nederländska
Ostindien följande år till nedanstående ungefärliga värden (siffrorna för
1919 och 1920 reducerade med 50 % eller det medelvärde, varmed priserna
för sagda år överstego dem. som sedermera erhållits).

1919 ................ 2,149,000 kronor

1920 ................ 9,520,000

1921 omkr.............. 10,000,000 »

1922 » ............. 12,000,000 » .

Värdet av vår export för år 1923 vore ännu ej känt, men verkställda undersökningar
gåve vid handen, att slutsiffran för densamma torde komma att
överstiga värdet för år 1922. Exporten syntes alltså alltjämt vara i uppåtgående.
Sveriges import från Nederländska Ostindien uppginge enligt den
officiella statistiken år 1919 till c:a 30,126,000 kronor och år 1920 till c:a

31,437,000 kronor. Sedan de svenska fartyg, vilka trafikerade linjen Göteborg—Java,
numera ej återvände direkt utan först gingo till Australien,
hade det ej varit möjligt för generalkonsulatet att ens någorlunda riktigt
uppskatta värdet av vad Sverige köpt under 1921 och 1922. Av intresse
vore att en del produkter, som förut hade importerats över Amsterdam»
Hamburg eller London till Sverige, nu av svenska affärsmän direkt började
inköpas inom Nederländska Indien, varigenom onödiga mellanhänder undvekes.
Så t. ex. importerades under 1922 till Sverige, förmodligen på försökf
c:a Va ton té, men redan under 1923 5 ton té. Under senaste månader hade
flere affärsavslut gjorts mellan té-importörer i Sverige och nederländsk-indiska
exportörer, och påginge för närvarande förhandlingar för direkt import
till Sverige av andra varor såsom kapok och kautschuk. Dessa liksom andra
anknytningar av förbindelser mellan Sverige och Nederländska Indien
skedde nästan alltid genom generalkonsulatet.

Kommerskollegium framhåller bland annat, att tillgängliga upplysningar
antydde stark utveckling av Nederländska Ostindien såsom exportmarknad.
Importen till nämnda land hade sedan tiden före kriget nära tredubblats, och
goda utsikter torde förefinnas för ökad avsättning av en hel del svenska varor,
särskilt inom maskin-, verktygs- och apparatgrupperna. Stödet av en officiell
svensk representation i förevarande stora och utvecklingskraftiga örike
måste, såväl för angivna syfte som för bevarande av vår redan uppnådda
kommersiella position därstädes anses synnerligen viktigt, helst som konkurrensen
bland annat från vissa stormakter vore synnerligen stark. Kollegium
hemställde därför, att förslaget om indragning av generalkonsulatet i Batavia
ej måtte vinna bifall.

Kommers

kollegium

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Näringsorga nisationerna.

Departe mentschefen.

Betänkligheter mot en indragning av generalkonsulatet i Batavia komma
även till uttryck i vissa näringsorganisationers uttalanden. Exportföreningen
avråder sålunda bestämt indragningen, varvid erinras om de stora möjligheter
för svensk företagsamhet, som erbjuda sig i berörda nederländska
kolonier, samt framhålles, att generalkonsulatet gång på gång kunnat ingripa
till förmån för våra intressen och stödja många svenska företag. Sjöfartsföreningen
hemställer, att indragningen ej må genomföras, samt påpekar,
att generalkonsulaten i Batavia och Calcutta motiverats särskilt av
den stora uppmärksamhet, som Nederländska och Brittiska Ostindien redan
före kriget ådragit sig även i Sverige och ännu mera kunde påräkna efter
kriget med hänsyn till sin stora produktion av för vårt land behövliga livsmedel
och råvaror samt på grund av de stora avsättningsmöjligheterna därstädes
för svenska varor. Handelskammaren i Göteborg avråder bestämt från
ifrågavarande indragning, då konsulatet visat sig vara av stort värde för
utvecklandet av våra handelsförbindelser med Nederländska Ostindien och
icke torde kunna undvaras utan nackdel för vårt afförsliv och vår sjöfart. I
liknande riktning uttala sig även elektroindustriföreningen, redareföreningen,
Stockholms handelskammare och handelskammaren i Karlstad.

Besparingskommitténs förslag att indraga generalkonsulaten i Calcutta
och Batavia har, såsom framgår av vad jag ovan yttrat, väckt starka gensagor
från olika håll.

Otvivelaktigt torde också vara, att dessa generalkon sirlat äro av väsentlig
betydelse ur svensk kommersiell synpunkt. Enligt vad särskilt kommerskollegium
påpekat och med statistiska siffror belyst har Sveriges handel på
såväl Brittiska som Nederländska Indien på senare år befunnit sig i stark
uppgång, i samband varmed våra sjöfartsförbindelser med nämnda länder företett
en glädjande utveckling.

Att det under sådana omständigheter vore i och för sig önskvärt att fortfarande
kunna bibehålla båda de ifrågavarande generalkonsulaten såsom stöd
för våra kommersiella intressen är för mig uppenbart. Emellertid synes
av besparingshänsyn en reduktion svårligen kunna undvikas. Vid övervägande
av frågan, vilken av förevarande poster, som i första hand bör komma
ifråga till indragande, har jag icke kunnat underlåta att taga hänsyn till
det förhållandet, att riksdagen så sent som sistlidet år avvisat det då av
Kungl. Maj:t framlagda förslaget att indraga general konsulatet i Calcutta.
De skäl, som dä förebragts för bibehållandet av sagda generalkonsulat, hava
sedermera ingalunda försvagats. Medan värdet av vår export till Brittiska
Indien år 1921 uppgick till omkring 7 V2 miljoner kronor, var motsvarande
siffra för år 1922 över 11 miljoner. Häremot svarande siffror för värdet avexporten
till Nederländska Indien voro för samma år respektive blh och omkr.
11 miljoner kronor.

Vad åter beträffar generalkonsulatet i Batavia synes det emellertid ofrånkomligt
att våra affärsförbindelser med Nederländska Indien framdeles som
hittills i stor utsträckning måste förmedlas via moderlandet Holland. De traditioner,
som nu råda i detta hänseende, anses av personer med erfarenhet på

Kungl. Majds proposition nr 160.

området sammanhänga med fast rotade affärs- och levnadsvanor hos de näringsidkare
av holländsk härkomst, som innehava ledningen av det ekonomiska livet
i Nederländska Indien. Då under sådana förhållanden en svensk handelsrepresentation
i dessa nederländska kolonier synes kunna lättare undvaras än ett
generalkonsulat i Brittiska Indien, har jag stannat vid att reduktionen bör
gå ut över generalkonsulatet i Batavia.

Ehuru med någon tvekan anser jag mig sålunda böra förorda, att generalkonsulatet
i Batavia indrages från och med den 1 instundande juli.

Ändring av ortstilläggen till generalkonsuln och kanslisten i Calcutta, nu
respektive 19,000 och 4,500 kronor, torde icke böra ske.

Börande den å extra stat uppförda konsulsbefattningen i Mariehamn er- Konsulatet i
inrar besparingskommittén, att frågan om dess indragning behandlades vid Mariehamn.
förra årets riksdag, då emellertid den av Kungl. Maj:t framlagda propositionen
om konsulatets upphörande avslogs av riksdagen. Besparingskommittén
uttalar, att befattningen icke synes under nu rådande ekonomiska förhållanden
böra bibehållas.

Med hänsyn till det förhållandet, att riksdagen så sent som år 1923 av- Departevisat
förslaget om indragning av konsulatet, anser jag mig emellertid icke mentschefennu
böra biträda kommitténs förslag.

Vad angår de ambulatoriska legationssekreterarna, har besparingskommittén Ambulatobland
annat uttalat, att den befattning av berörda slag, som nu finnes vid tiontsehrcUbeskickningen
i Buenos Aires, Santiago de Chile, Asuncion och Montevideo, rare.
och vars innehavare är tjänstgöringsskyldig även i Bio de Janeiro, borde
kunna undvaras. Däremot hava bestämda gensagor rests såväl från kommerskollegium
som från näringsorganisationernas sida särskilt med hänsyn till
de utomordentligt stora och för vår handel viktiga områden, ifrågavarande
beskickningars verksamhet avser. För egen del vill jag härtill lägga en erinran,
att 1921 års riksdag vid beviljande av medel för de ambulerande
legationssekreterareposterna särskilt framhöll, hurusom anställandet av en
dylik legationssekreterare vid nyssnämnda beskickning även av sparsamhetshänsyn
vore önskvärt i betraktande av de stora kostnader, som förorsakades
av utsändandet dit av en vikarie vid de ordinarie tjänstemännens frånvaro
på grund av semester eller annan anledning.

Dessutom har besparingskommittén antagit, att den ambulerande legationssekreterare,
som nu är placerad i Warschau, skulle kunna undvaras därstädes.

Då ifrågavarande befattning, såsom jag i det föregående framhållit, blir
oundgängligen erforderlig i Biga efter därvarande konsulats förflyttning till
Kovno, kan jag icke tillstyrka dess indragning.

Den återstående ambulerande legationssekreteraretjänsten, vars innehavare
nu är placerad i Bom, skulle enligt besparingskommitténs förslag kunna bibehållas,
men komma till användning huvudsakligen i utrikesdepartementet.

I det föregående har jag yttrat mina betänkligheter mot en sådan anordning.

Jag finner posten allt fortfarande mycket väl behövlig och detta just å dess
nuvarande förläggningsort. Italiens ställning i den europeiska politiken och

Kungl. Mai ds proposition nr 160.

den mångfald ärenden, som handläggas vid beskickningen i Rom, gör det
enligt min mening önskvärt, att sändebudet i Rom, för att icke hans handläggning
av de större frågorna må åsidosättas för löpande ärendens skull,
har en legationssekreterare till sitt biträde.

De krav på mognad och rutin, som måste ställas på legationssekreterare
tjänstgörande såsom beskickningschefernas närmaste män i länder sådana som
de baltiska staterna, Polen, Italien och Sydamerika påkalla att tjänstemännen
i fråga hunnit förste legationssekreteraregraden.

Levnadskostnadernas höjd i de länder, varest enligt ovanstående de ambulatoriska
sekreterarna tänkas placerade, synas mig icke medgiva en sänkning
av det nu till ortstillägg åt dem bestämda beloppet, sammanlagt 12,100
kronor, utan bör fastmera det 1923 tillfälligt sänkta ortstillägget för sekreteraren
i Warschau vid hans förflyttning till Riga återställas, och i följd
härav sammanlagda beloppet för ortstillägg åt de ambulatoriska legationssekreterarna
bestämmas till 14,000 kronor.

I enlighet med ovanstående skulle i stället för nuvarande extra förslagsanslag
228,000 kronor till arvoden och ortstillägg åt viss extra personal i
utrikesrepresentationen och extra anslag 27,000 kronor för tillfälliga diplomatiska
och konsulära poster i utlandet uppföras för budgetåret 1924—1925
ett extra förslagsanslag å 207,000 kronor till arvoden och ortstillägg åt viss
extra personal i utrikesrepresentationen.

Detta anslag är beräknat på följande sätt:

Arvoden.

Extra personal med fast placering:

4 sändebud......................kronor 57,600

1 generalkonsul................... » 14,400

1 konsul....................... > 10,020

2 kanslister...................... » 8.700

Extra personal utan fäst placering:

3 förste legationssekreterare.............. » 24,372

Ortstillägg.

Personal med fast placering:

Estland, Lettland, Lithauen.

Riga:

Sändebud................... » 12,000

Polen.

Warschau:

Sändebud................... » 17,400

Kanslist................... » 1,900

Tjeckoslovakiet.

Prag:

Sändebud................... » 9,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Rumänien.

Bukarest:

Sändebud...................kronor 13,800

Brittiska Indien.

Calcutta:

Generalkonsul................. » 19,400

Kanslist................... > 4,500

Personal utan fast placering:

3 förste legationssekreterare.............. » 14,000

Summa kronor 92,000

Anm.: Ortstilläggen för ovannämnda sändebud och generalkonsuler avse
även kostnaderna för kanslilokal; för konsuln i Mariehamn må kontorskostnadsgottgörelse
beviljas av eljest tillgängliga medel.

Under åberopande av det ovan anförda får jag hemställa det Kungl. Haj:t
måtte föreslå riksdagen att

till arvoden och ortstillägg åt viss extra personal i utrikesrepresentationen
för budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra
förslagsanslag av..............kronor 207,000

4. Extra ortstillägg åt ordinarie och extra personal i utrikesrepre sentationen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t nr 3 A, år 1921, uttalade riksdagen att, ehuru [6]
riksdagen till fullo delade Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen uttalade
åsikt, att de dåvarande ortstilläggen mångenstädes icke vore tillräckliga för
att bereda vederbörande tjänstemän och särskilt innehavarna av chefsbefattningar
möjlighet att upprätthålla sin ställning på ett sätt, varigenom densamma
i vårt lands intresse skulle kunna till det förmånligaste utnyttjas
riksdagen på grund av vissa omständigheter funnit med den definitiva regleringen
av ortstilläggen tills vidare böra anstå och det otvivelaktiga behovet
av ökade ortstillägg i stället under tiden tillgodoses genom ett anslag för
extra ortstillägg. Riksdagen beviljade för den skull å extra stat för år 1922
ett anslag för ändamålet av 500,000 kronor. Vid prövning av medelsbehovet
under ifrågavarande utgiftstitel för budgethalvåret 1 januari—30 juni 1923
ansåg riksdagen, att den allmänna prissänkning, som inträtt sedan anslaget
första gången medgavs, kunde motivera en reduktion av anslaget och beviljade
för ifrågavarande ändamål allenast 200,000 kronor, vilket innebar en
sänkning av anslaget med 100,000 kronor för helt år räknat. För budgetåret
1923—1924 vidtog riksdagen en ytterligare sänkning av anslaget, ehuru samtidigt
de ordinarie ortstilläggen i vissa valutasvaga länder reducerades till
halva beloppen. Genom denna sänkning nedbragtes anslaget med ytterligare

100,000 kronor till 300,000 kronor; Kungl. Maj:t hade för sistnämnda budgetår
begärt ett anslag av 325,000 kronor.

Kungl. - Maj ds proposition nr 160.

Det är synnerligen bryrlsamma förhållanden, som på grund av dessa tätt
återkommande och särdeles betydande sänkningar av ett avlöningsanslag
inträtt för ett stort antal av utrikesrepresentationens tjänstemän. Utrikesdepartementet
har låtit genom socialstyrelsen verkställa undersökningar rörande
levnadskostnaderna i olika länder och har med ledning av dessa undersökningar
anslagets fördelning ägt rum. På grund av anslagets otillräcklighet
har emellertid denna fördelning måst huvudsakligast avse att åt beskicknings-
och konsulatcheferna lämna ersättning för de avsevärda kostnader, deras
ställning medförde, under det åt den underordnade personalen endast å de
dyraste orterna, såsom i Storbritannien och de transoceana länderna, kirnnat
beredas obetydlig förbättring av de knappa och även av riksdagen såsom
otillräckliga ansedda ordinarie löneförmånerna. Det torde icke vara lämpligt
att här i detalj redogöra för de klagomål över löneförmånernas otillräcklighet,
vilka under de närmast gångna åren från olika håll ingått till ministern
för utrikes ärendena. Jag skall endast tillåta mig att återgiva en skrivelse
i ämnet, som min företrädare i ämbetet fått mottaga, och vilken är undertecknad
av samtliga Kungl. Maj:ts ministrar i utlandet, vilka äro chefer för
å ordinarie éller extra stat uppförda beskickningar. Skrivelsen är av följande
innehåll:

Undertecknade beskickningschefer anse sig böra å den i utlandet arbetande
personalens och egna vägnar till Eders Excellens frambära uttrycken av den
oro och de bekymmer, som personalen hyser i anledning av de svårigheter,
vari densamma blivit bragt genom den fortskridande inskränkningen av löneförmånerna.

Personalen inser till fullo nödvändigheten av att den stöista sparsamhet
iakttages inom de skilda grenarna av statsförvaltningen, särskilt med hänsyn
till nuvarande statsfinansiella läge, och den har även i sin mån sökt medverka
därtill genom att för egen del möjliggöra att tjänsten oaktat inskränkningen
av tillgängliga medel kunnat i största möjliga mån på behörigt sätt
utövas. Men det linnes en gräns, under vilken lönenivån icke kan pressas, utan
att personalens existensmöjligheter allvarligt äventyras och tjänstutöviiingen
blir betänkligt lidande. Vi finna det för den skull vara vår skyldighet, att
fästa Eders Excellens’ uppmärksamhet vid det förhållandet, att enligt vår
erfarenhet har denna gräns redan blivit uppnådd, och med den beskärning av
de extra ortstilläggen och nedsättningen av dyrtidstilläggen, som i anledning
av riksdagens beslut nyligen ägt rum, har en situation uppstått, vilken, enligt
vår uppfattning, är ägnad att påkalla Kungl. Maj:ts särskilda övervägande.

Eörhållandena ha utvecklat sig därhän att de, vilka i utlandet skola representera
Sverige, i många fall icke längre förmå att med utgående löneförmåner
livnära sina familjer, och varje tanke på representation är för dem utesluten.
Följden härav blir att utrikestjänsten är beroende av om ämbetsmannen äger
enskild förmögenhet eller ej, ett förhållande, som man med rätta ansett vara
till, men för tjänstens rekrytering och ändamålsenliga utövning.

Åtskilliga av oss hava redan tidigare funnit oss böra med särskilda framställningar
framlägga detta ärende till Eders Excellens och därvid anfört den
motivering, vilken betingas av inom resp. länder rådande omständigheter.
Det torde därför icke vara erforderligt att i denna skrivelse ingå på någon
ytterligare exemplifiering eller belysning av de fakta, vilka verifiera vår upp -

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

fattning, och det torde ej heller vara lämpligt att i en skrivelse av förevarande
beskaffenhet ingå på förhållanden, vilka knappast äro ägnade till
offentlig behandling. Yi inskränka oss för den skull till att vördsamt bringa
till Eders Excellens kännedom vår gemensamma uppfattning, att den i utlandet
arbetande personalen tillhörande utrikesförvaltningen nu lever under
ett ekonomiskt tryck, som menligt inverkar på dess förmåga att på sätt
nationen har rätt att fordra, utöva sitt arbete i fosterlandets tjänst.

Att utomlands anställda befattningshavare äro i behov av högre löneförmåner
än motsvarande inom Sverige tjänstgörande — även om levnadskostnaderna
i respektive land för dess egna innevånare icke äro högre än
levnadskostnaderna i Sverige — är ett förhållande, som torde stå oemotsagt,
och varpå jag i detta sammanhang ej torde behöva närmare ingå. Jag vill
inskränka mig till att i anledning av ett uttalande vid fjolårets riksdag
framhålla — vad för övrigt vid fyrfaldiga tillfällen förut påvisats — att de
diplomatiska och konsulära befattningshavarne utom riket icke kunna anses
tillräckligt tillgodosedda genom de av 1921 års riksdag reglerade lönerna och
de enligt vederbörande stater utgående ordinarie ortstilläggen. Yad själva
lönerna beträffar, hava ju dessa visserligen blivit reglerade och dyrtidstillägg
därå beviljats med hänsyn i viss mån tagen till levnadskostnadernas ökning
under de senaste åren. Vad återigen ortstilläggen angår, kvarstå dessa i
de olika länderna med belopp, som ingalunda kunna anses svara mot tidsförhållandena.
Uppmärksammas bör nämligen att de gällande staterna för
ortstillägg i stort sett helt ansluta sig till äldre lönestater, vilka fastställts
redan under första hälften av 1800-talet. Den prisstegring, som i de flesta
länder såväl i som utom Europa sedermera inträtt, har sålunda icke i tillräcklig
grad beaktats vid fastställandet av de till utrikesrepresentationens
tjänstemän för närvarande utgående ordinarie ortstilläggen. Vid sådant förhållande
och då dessa ortstillägg i stort sett kvarstå med de belopp, varmed
de upptagits i 1914 års stat, synes en undan för undan skeende avskrivning
av anslaget till extra ortstillägg icke vara med billigheten överensstämmande.

Så snart i en framtid de ekonomiska förhållandena återvunnit tillräcklig
stadga, torde det bliva en angelägenhet av största vikt för utrikesförvaltningen
att få till stånd en tidsenlig omreglering av de ordinarie ortstilläggen,
en omreglering, som, under det genomgripande reformer ägt rum på andra
denna förvaltningsgren berörande områden, alltjämt uppskjutits eller endast
högst ofullständigt genomförts. Intill dess en dylik omreglering kan ske
torde vara lämpligt, att behovet av löneförbättring åt utrikesrepresentationens
befattningshavare fortfarande tillgodoses genom extra ortstillägg.

Vid fastställande av det belopp, varmed ifrågavarande anslag bör utgå
för nästa budgetår, måste visserligen hänsyn tagas till de indragningar inom
utrikesrepresentationen, vilka blivit föreslagna, men å andra sidan torde ett
återupprättande av vår representation i Ryssland medföra, att till densamma
måste från anslaget utbetalas avsevärda belopp, vilka hittills kunnat disponeras
till förmån för befattningshavarna i andra länder. Då jag nu anser
mig böra föreslå en ökning av anslaget till 325,000 kronor, vill jag samtidigt

Bihang till riksdagens protokoll 192b. 1 samt. 122 käft. (Nr 160.) 5

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

framhålla, att de förhöjningar av de extra ortstilläggen, som genom den
föreslagna ökningen skulle möjliggöras, ingalunda kunna bliva betydande,
och att den tankegång, jag i det föregående utvecklat, skulle i ett lyckligare
ekonomiskt läge föranlett mig att påyrka en mera avsevärd anslagsökning.

Med stöd av det sålunda anförda får jag hemställa, det Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

till extra ortstillägg åt ordinarie och extra personal i utrikesrepresentationen
för budgetåret 1924—1925 anvisa ett
extra anslag av..............kronor 325,000.

5. Skrivbiträden vid beskickningar och konsulat.

I det föregående har jag ansett mig böra väcka förslag om överflyttande
av utgifterna för vissa inom departementet anställda skrivbiträden
från det allmänna expensanslaget till det under förslagsanslaget departementet
uppförda anslaget »avlöningar till icke ordinarie befattningshavare
m. m. Det torde emellertid böra tagas under övervägande, huruvida icke
jämväl de arvoden, som nu från expensanslaget utgå till skrivbiträden vid
beskickningar och konsulat i utlandet, borde överflyttas till ett särskilt begränsat
avlöningsanslag. Före år 1910 utgingo kostnaderna för ifrågavarande
ändamål från ett begränsat anslag. De skäl, som föranledde 1909 års
riksdag att medgiva renskrivningskostnadernas överflyttande till ett förslagsanslag,
nämligen att ifrågavarande kostnader svårligen kunde på förhand
noggrant bestämmas, göra sig även nu gällande, och torde därför en dylik
överflyttning kunna ske allenast under förutsättning, att det allmänna expensanslaget
fortfarande står till förfogande för bestridande av kostnaderna för
renskrivning i oförutsedda fall och i den mån, det särskilda anslaget skulle
visa sig otillräckligt.

Yad angår det belopp, som torde böra beräknas under ifrågavarande utgiftstitel,
ger en inom utrikesdepartementet företagen utredning vid handen, att
även efter en kraftig nedskärning av de arvoden, som för närvarande utgå
till skrivbiträden vid beskickningar och konsulat, utgifterna för sådant ändamål
icke torde komma att för nästkommande budgetår understiga en summa
av 275,000 kronor.

Jag får därför hemställa, det Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten under tredje huvudtiteln från och med
budgetåret 1924—1925 uppföra ett ordinarie anslag till
skrivbiträden vid beskickningar och konsulat till belopp
av....................kronor 275,000

6. Ekiperingspenningar, oförändrat ordinarie anslag . . . kronor 30,000.

7. Kontorskostnadsersättningar åt lönade konsuler, oför ändrat

ordinarie anslag.............. » 110,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

8. Ersättningar till olönade konsuler.

Ordinarie anslaget med ovanstående rubrik är i 1923—1924 års riksstat [8]
upptaget till ett belopp av 100,000 kronor, men hava ersättningar från anslaget
måst beviljas olönade konsuler och vicekonsuler i den omfattning, att
de härför disponerade medlen uppgå till 127,560 kronor. Med anledning härav
synes mig en höjning av anslaget vara på sin plats. Med hänsyn till vidtagna
åtgärder för begränsning av anslagsbehovet torde anslaget ej behöva
sättas högre än till 110,000 kronor.

Jag får därför hemställa, det Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

höja det ordinarie anslaget ersättningar åt olönade konsuler,

nu....................kronor 100,000

med.................... » 10,000

till.................... > 110,000.

9. Personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter.

Alltsedan år 1903 hava till åtskilliga olönade konsulattjänstemän såsom [9]
personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter utgått vissa belopp.

Av de konsuler, som åtnjutit dylik gottgörelse, kvarstår numera endast en,
vilken uppbär ersättning av ifrågavarande slag med 5,000 kronor om året.
Detta belopp har för innevarande budgetår anvisats till ändamålet ifråga,
och då intet inträffat, som motiverar eu ändring härutinnan beträffande nästa
budgetperiod, får jag hemställa, det Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter för
budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av . kronor 5,000.

10. Attachéer.

Under de senaste åren har för avlönande av attachéer (aspiranter) stått till
förfogande en summa av 100,000 kronor, fördelad på ett ordinarie reservationsanslag
till belopp av 56,000 kronor och ett förstärkningsanslag till belopp
av 44,000 kronor. Jag tillåter mig erinra, att Kungl. Maj:t den 9 mars 1923
fattat beslut angående en omreglering av ifrågavarande tjänstemäns arvoden,
att gälla från och med 1 januari 1923. Genom sagda beslut har flertalet
attachéer berättigats åtnjuta lön enligt löneplanen under 6 § av kungörelsen
den 31 december 1921 (nr 778) med avlöningsbestämmelser för icke ordinarie
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen, varvid de till övervägande antalet placerats i 7:e
lönegraden, men de sex äldsta — i likhet med förste amanuenser och amanuenser
i statsdepartementen och de centrala verken — i 12:e och l<i:e lönegraderna.
De attachéer, vilka förordnats att tjänstgöra vid beskickningar eller
konsulat å platser, där levnadskostnaderna mera avsevärt överstiga dem i

68 Kungl. Maj.-is proposition nr 160.

Stockholm, åtnjuta dessutom ortstillägg till belopp, växlande mellan 780 och

6,000 kronor.

Därest de avlöningsbestämmelser, för vilka ovan i korthet redogjorts, och
som ju, med vederbörlig hänsyn tagen till önskvärdheten av besparing
helt nyligen beslutits, skola kunna bibehållas oförändrade, torde någon nedsättning
av ovannämnda båda anslag icke kunna ifrågakomma, allra helst i
betraktande därav, att efter de indragningar av legationssekreterare- och
vicekonsulsbefattningar, vilka under vissa föregående punkter föreslagits, det
torde bliva en oavvislig nödvändighet att placera attachéer till tjänstgöring
å vissa platser, där på grund av höga levnadskostnader ortstillägget måste
sättas jämförelsevis högt. Dessutom torde den föreslagna indragningen av
vissa lägre ordinarie tjänster, vilka nu på förordnande uppehållas av attachéer,
medföra ökning av antalet befattningshavare, som skola avlönas av
ifrågavarande anslag. Under sådana förhållanden och då utsikterna till en
tillfredsställande rekrytering av personalen helt visst skulle avsevärt försvagas,
om sparsamhetsåtgärder ledde till ytterligare nedpressning av attachéarvodena,
kan jag ej förorda någon nedsättning av det för närvarande fastställda
anslagsbeloppet. I detta sammanhang vill jag framhålla, att, sedan
genom ovan anförda kungörelse av den 31 december 1921 benämningen aspiranter
utsträckts att omfatta vissa grupper av statsanställda, som förr ej
hänförts under denna benämning, det torde .vara lämpligt, att här ifrågavarande
anslags benämning ändras till attachéer.

Jag hemställer således att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att,

i stället för det nuvarande ordinarie reservationsanslaget attaachéer
(aspiranter) under rubriken attachéer enligt oförändrad
beräkningsgrund i riksstaten för budgetåret 1924—1925 uppföra
ett ordinarie reservationsanslag av ... . kronor 56,000.

11. Förstärkning av reservationsanslaget till attache''er.

Under hänvisning till föregående punkt får jag hemställa, det Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget attachéer för
budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av kronor 44,000.

12. Militär- och marinattachéer, oförändrat ordinarie reservationsanslag
...................kronor 40,000.

13. Förstärkning av reservationsanslaget till militär- och marinattachéer.

I riksstaten för innevarande budgetår finnes upptaget ett extra anslag till
militär- och marinattachéer å 10,000 kronor.

Besparingskommittén har föreslagit, att ifrågavarande anslag skulle bortfalla.

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

Verkställda utredningar hava emellertid givit vid handen, att ifrågavarande
anslag på. grund av de höga levnadsomkostnader, som råda å de orter, där
militär- och marinattachéer finnas anställda, snarast påkallade en förhöjning
av anslaget.

En ökning av anslaget anser jag mig visserligen ej kunna tillstyrka, men
kan å andra sidan ej heller biträda besparingskommitténs förslag att anslaget
skulle indragas.

Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet hemställer jag att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till förstärkning av ordinäre reservationsanslaget till militär-
och marinattachéer för budgetåret 1924—1925 bevilja ett
extra anslag av...............kronor 10,000.

14. Handelsattacheer.

I riksstaten för budgetåret 1923—1924 äro uppförda dels ett ordinarie reservationsanslag
till händelsattachéer å 40,000 kronor, dels ett extra anslag å

100,000 kronor till förstärkning av sagda reservationsanslag. Till socialattachéer
finnes anvisat ett extra reservationsanslag å 30,000 kronor.

Handelsattachéinstitutionen är närmast att anse såsom ett kommersiellt
komplement till den ordinarie utrikesrepresentationen. Det ligger fördenskull
i sakens natur, att åt organisationen ifråga bör givas en betydande grad av
smidighet och rörlighet, så att den önskvärda förstärkningen på möjligast
ändamålsenliga sätt kan anpassas till sådana punkter, där behovet av förstärkning
i varje särskilt fall är förhanden.

Med utgångspunkt från denna uppfattning hava de till handelsattachéverksamheten
anslagna medel kommit till användning dels för att med kommersiell
sakkunskap förstärka vissa av våra ordinarie utlandsorgan, vid vilka
de ekonomiska ärendenas handläggning ansetts så påfordra, dels ock för att
till vissa länder, där vårt näringsliv icke alls eller endast i mindre mån varit
orienterat, utsända mer tillfälliga handelsdelegater med huvuduppgift att
undersöka möjligheterna för öppnande och upparbetande av nya marknader

Fyra av de nuvarande handelsattachéerna, nämligen handelsråden vid beskickningarna
i Paris, Washington, Berlin och Madrid, tillhöra den förstnämnda
av ifrågavarande två kategorier. Till samma kategori kan jämväl i
viss mån hänföras den vid generalkonsulatet i Shanghai anställde handelsattachén.
Av den senare kategorien handelsattachéer, de s. k. ambulerande
handelsattachéerna, återstå numera endast två, vilka hava sina verksamhetsfält
förlagda till norra, resp. västra Sydamerika. Av dessa kommer den ene
att i dagarna slutfört sitt uppdrag. Dessutom är sedan omkring ett år tillbaka
vid generalkonsulatet i New York attachérad en s. k. fackattaché,
d. v. s. en yrkesexpert för en viss näringsbransch, vars huvuduppgift är att
tillvarataga branschens särskilda intressen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Besparings kommittén.

Besparingskommittén anför ifråga om handelsattachéerna i huvudsak följande.

»Man har ansett det kunna vara till nytta, att beskickningar i vissa länder
ägde kommersiellt utbildade tjänstemän. Ej heller har man velat förneka,
att de ambulatoriska handelsattachéerna gjort näringslivet vissa tjänster. Att
deras verksamhet ej kunde vara av något synnerligt värde, läge emellertid i
sakens natur, då vederbörande ej kunde själva inleda affärsförbindelser och
ej heller kunde äga den intima kännedom om särskilda näringsgrenar, som
vore en nödvändig förutsättning för ett verkligt resultat. En anordning i
huvudsak motsvarande den, som förekommit i New York, skulle däremot kunna
bliva till verkligt gagn. Att enskilda industrigrupper utsände representanter
till främmande länder för att där under någon tid undersöka marknadsläget,
vore av otvivelaktigt värde. Möjligheten för eu sådan person att snabbt erhålla
goda förbindelser och upplysningar ökades emellertid väsentligt, om
han finge officiell ställning såsom handelsattaché. Dessutom vore det för närvarande
svårt att få vederbörande företagare att anslå medel för dylikt ändamål,
men om blott något bidrag av statsmedel stode till buds, skulle vida
större utsikter till erhållande av enskilda anslag förefinnas. En sådan statsverksamhet
vid särskilda tillfällen och i samverkan med näringslivets män
skulle därför vara av obestridlig nytta. Man har ock framhållit, att handelsattachébefattningar
i sin nuvarande form i vissa fall kunde verka direkt
skadligt. Det funnes nämligen en allmän benägenhet hos personer med uppdrag
av dylik art att överskatta avsättningsmöjligheterna för svenska produkter
på respektive marknader. Härigenom kunde åstadkommas falska föreställningar
och oriktiga avsättningskalkyler för företagarna i Sverige.

Kommittén är för sin del av den uppfattningen, att vid åtminstone ett par
legationer det för närvarande är önskvärt att bland legationspersonalen linnes
någon, som är kommersiellt utbildad. Då emellertid å ena sidan detta behov
synes vara växlande, och å andra sidan behovet i första hand bör tillgodoses
inom ramen av den för legationen fastställda personalen, svnes det klokt att
ej binda denna anordning vid alltför fasta former. Likaledes tror kommittén
det vara av värde att tillvarataga det uppslag, som kommit till synes i fråga
om anordningen i New YYrk. d. v. s. lämnande av statsbidrag och officiellt
attacherande av personer, som för jämförelsevis kort tid utsändas för undersökning
av en viss marknad. Vad däremot beträffar handelsattachéerna av
den nu eljest förekommande ambulerande typen, följer redan av kommitténs
ståndpunkt till frågan om den kommersiella informationen i allmänhet, enligt
vilken någon metodisk speciell handelsinformation icke vidare skulle förekomma,
att kommittén ej kan förorda deras bibehållande i den nuvarande formen.

Av det anförda följer emellertid ej, att det bör vara alldeles uteslutet, att
staten på egen bekostnad utsänder fackattachéer i mera speciell mission på
det kommersiella området. Det kan fastmera enligt kommitténs övertygelse
ifrågakomma, att det vore för staten av synnerligt värde att kunna utsända
en fackattaché för visst ändamål såväl på detta som på andra områden.
Under denna kategori skulle kommittén vilja inordna även socialattachéerna.
Ursprungligen hava funnits tre sådana, det nu befintliga anslaget avser
endast två, nämligen i Berlin och London. Sedan den i Berlin anställde
socialattachén numera avlidit och ej efterträtts av annan person, återstår
endast socialattachén i London. Huruvida bibehållandet av just denna befattning
för närvarande är önskvärt, saknar kommittén anledning att söka bedöma.
Enligt kommitténs uppfattning bör nämligen för anställandet av fackattachéer
— med undantag av militär- och marinattachéer •— finnas tillgängligt ett
gemensamt anslag. Under det att anslagen till handels- och socialattachéer
nu uppgå till sammanlagt 170,000 kronor, synes kommittén nämnda gemen -

Kung!,. Maj ds proposition nr 160.

samma anslag ej höra för närvarande överstiga 100,000 kronor. Från detta
anslag skulle alltså kunna avlönas handelsattachéer med karaktär av legationstjänstemän,
socialattachéer ock andra icke militära fackattachéer samt bidrag
lämnas för anställande såsom handelsattachéer av personer, vilka av enskilda
näringsidkare utsänts i visst syfte.»

I likhet med besparingskommittén finner jag det önskvärt, att möjlighet Departealltjämt
hålles öppen att förstärka vissa av de ordinarie utlandsorganen med mentschefen.
särskild kommersiellt utbildad personal. Sålunda torde tillsvidare vid en
var av beskickningarna i Paris, Washington, Berlin och Madrid böra fin
nas en fast anställd handelsattaché. Icke minst är detta för närvarande
angeläget med hänsyn till på vissa olika håll sannolikt inom kort förestående
handelstraktatförhandlingar. Likaledes anser jag det vara av betydelse, att
medel finnas tillgängliga till lämnande av bidrag för utsändande av fackattachéer,
närmast verksamma inom vissa näringsbranscher. Yad angår handelsattachéer
av den hittillsvarande ambulatoriska typen, vilka tidigare använts
i betydligt större utsträckning, än vad nu är fallet, så framgår av vad ovan
anförts, att handelsattachéinstitutionen i denna del redan är stadd under
avveckling. Handelsattachéer av ifrågavarande typ torde för framtiden endast
undantagsvis böra förekomma. Emellertid torde det vara önskvärt, att —
förutom handelsattacbén i Kina — den i norra Sydamerika verksamme attachén
under nästkommande budgetår får fortsätta sitt arbete och därigenom
beredas tillfälle att i enlighet med redan uppgjorda planer slutföra detsamma.

En sammanslagning, på sätt besparingskommittén ifrågasatt, av anslagen till
handelsattachéer och till socialattachéer synes mig knappast vara att förorda.
Åtminstone torde anledning icke föreligga att för nu ifrågavarande budgetår
upptaga tanken härpå, då till sistnämnda slag av attachéer särskilda medel
icke behöva äskas.

Under åberoende av sålunda anförda synpunkter finner jag mig icke kunna
förorda, att det nuvarande anslagsbelÖppet till handelsattachéer å tillhopa

140,000 kronor nedsättes med högre belopp än 30,000 kronor eller sålunda
till 110,000 kronor. Detta belopp torde böra fördelas med 40,000 kronor i
ordinarie reservationsanslag och 70,000 kronor till förstärkning härav såsom
extra anslag.

Jag hemställer fördenskull, det Kung! Maj:t måtte föreslå riksdagen att
enligt oförändrad beräkningsgrund

i riksstaten uppföra ordinarie reservationsanslaget till handelsattachéer
med oförändrat belopp.....kronor 40,000.

15. Förstärkning av reservationsanslaget till handelsattachéer.

Under hänvisning till nästföregående punkt får jag hemställa, det Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget till handelsattachéer
för budgetåret 1924—1925 bevilja ett extra anslag
av..................kronor 70,000.

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

[15]

16. Socialattachéer.

För vart och ett av åren 1920—1922 har för socialattachéer på extra stat
anvisats ett reservationsanslag av 50,000 kronor. Enär härå besparingar uppkommit,
behövde något anslag för ändamålet icke äskas för tiden 1 januari—
30 juni 1923. För innevarande budgetår finnes anvisat ett extra reservationsanslag
av 30,000 kronor.

Sedan år 1919 hava socialattachéer varit anställda i Berlin, London och
Paris. Från och med innevarande budgetår har antalet socialattachéer begränsats
till tvenne, nämligen den ene i Berlin med Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakiet,
Nederländerna och Schweiz såsom verksamhetsområde, den andre i
London för England och Frankrike. Denna inskränkning av socialattachéinstitutionen
genomfördes i syfte att ernå eu nedsättning i kostnaderna för
ifrågavarande ändamål. Sedan den ene innehavaren av berörda tvenne befattningar
numera avlidit, synes anledning föreligga att tillgodose det statsfinansiella
sparsamhetskravet genom att ytterligare inskränka befattningarnas antal.
Den ende socialattaché, som sålunda skulle komma att bibehållas, synes
ej längre lämpligen böra obligatoriskt anknytas till viss beskickning. Hans
huvudsakliga verksamhet torde i stället böra förläggas till Geneve. Därmed
erhålles en värdefull närmare förbindelse med det omfattande socialpolitiska
arbetet inom Nationernas Förbund och den därtill knutna internationella arhetsbyrån
ävensom tillgång till det dit inströmmande rikhaltiga socialpolitiska
upplysningsmaterialet.

Behovet av närmare konkret kännedom om särskilda länders sociala förhållanden
eller om viss socialpolitisk frågas förutsättningar och läge lärer i
fortsättningen få tillgodoses genom studieresor, utförda antingen av socialattachén
eller av av annan sakkunnig person. Även för sistnämnda ändamål
synas medel böra, såsom ock förutsättes i det av de särskilda kommitterade
för utrikesdepartementets och utrikesrepresentationens omorganiserande framförda
förslaget rörande socialattachéer, finnas tillgängliga under anslaget till
socialattachéer. Med hänsyn till förefintliga besparingar å hittillsvarande anslag
behöver emellertid intet anslag äskas för nu ifrågavarande budgetår.

I detta sammanhang vill jag anmäla, att jag har för avsikt att hos Kungl.
Maj:t föreslå, att socialattachén i London, vilkens avlöning för närvarande
utgår med ett arvode, varav 9,000 kronor motsvara lön och 7,000 kronor
motsvara ortstillägg, från och med den 1 januari 1924 måtte komma i åtnjutande
av någon förhöjning av ortstillägget, vilket torde betingas av prisnivån
å den plats, där han är anställd.

17. Extra biträden och vakthetjänte vid beskickningar och konsulat, oförändrat
ordinarie anslag..................kronor 55,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

18. Ytterligare medel för anställande av extra biträden och vaktbetjänte
vid beskickningar och konsulat.

Å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisades ett förslags. [16]
anslag, högst, 20,000 kronor såsom ytterligare medel för anställande av extra
biträden och vaktbetjänte vid beskickningar och konsulat, varigenom det
sammanlagda belopp, som jämte det ordinarie anslaget under sagda tid för
ändamålet stod till förfogande, utgjorde 47,500 kronor, d. v. s. 95,000 kronor
för helt år, mot 110,000 kronor för 1922. Då ytterligare besparingar i detta
avseende kunde åstadkommas, bl. a. genom inskränkande av den för passgöromål
vid åtskilliga beskickningar och konsulat särskilt anställda personalen*
ansågs för budgetåret 1923—1924 ett sammanlagt belopp av 80,000 kronor för
ändamålet tillräckligt; och uppfördes följaktligen under ifrågavarande anslagsrubrik
allenast ett belopp av 25,000 kronor. Detta belopp har visat sig något
knappt tillmätt. Bland annat har endast genom anlitande av tillfälligtvis
uppkomna besparingar varit möjligt att tillgodose behovet av arvode åt en
extra kanslivaktmästare vid beskickningen i Paris, vilkens anställande blivit
nödvändigt, sedan på grund av beskickningskansliets inflyttning i det nyinköpta
huset å rue de Bassano, det äldre beskickningshusets portvakt, som
tidigare varit beskickningens ende vaktmästare, icke längre kunde i samma utsträckning
som förut användas för ifrågavarande göromål. Då emellertid möjlighet
torde förefinnas att på vissa andra håll åstadkomma besparingar, anser
jag mig icke böra nu förorda någon höjning av anslaget och får därför hemställa,
det Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

såsom ytterligare medel för anställande av extra biträden
och vaktbetjänte vid beskickningar och konsulat för budgetåret
1924—1925 anvisa ett extra anslag av . . kronor 25,000

C. Internationella byråer in. in.

Med avseende å anslagen under ovan angivna grupp har jag ingen ändring
att föreslå utöver vad i statsverkspropositionen anförts.

1). Diverse.

3. Skrivmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus m. in.

Det ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier, expenser, renskrivning, [17]
ved, ljus m. m., som i riksstaterna för år 1922 och första halvåret 1923 upptagits
till ett belopp, motsvarande 550,000 kronor för helt år räknat, höjdes
av fjolårets riksdag till 750,000 kronor med anledning av det avsevärda överskridandet
av anslaget, som ägt rum under år 1922, liksom för övrigt under
de närmast föregående åren. Ersättningar hava nämligen från ifrågavarande

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

anslag utbetalats med i runt tal 1,614,000 kronor under år 1920, 1,483,000
kronor under år 1921 och 1,159,000 kronor under år 1922.

I betraktande å ena sidan av den minskning av utgifterna, som kunde väntas
bliva en följd av de ifrågasatta indragningarna av vissa poster, samt av åtgärder,
som vidtagits för att nedbringa utgifterna för renskrivning vid beskickningar
och konsulat, och å andra sidan av det förslag, vilket jag ansett mig böra
biträda i syfte att överflytta utgifterna för vissa inom departementet anställda
skrivbiträden från expensanslaget till ett särskilt för ändamålet avsett bestämt
anslag, blev i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag en sänkning
i anslagets belopp beräknad från 750,000 till 600,000 kronor.

Här ovan har jag emellertid föreslagit, att jämväl de arvoden, som utgå
till skrivbiträden vid beskickningar och konsulat i utlandet, skola överflyttas
till ett särskilt, begränsat avlöningsanslag till belopp av 275,000
kronor. Då likväl enligt verkställda beräkningar de övriga utgifter, vilka
fortfarande liksom hittills skola bestridas av expensanslaget, ej kunna sättas
till lägre belopp än 420,000 kronor — bland annat därför att hänsyn måste
tagas till nödvändigheten att anlita anslaget för bestridande av renskrivningskostnader
i departementet samt vid vissa beskickningar och konsulat,
för den händelse de fasta anslagen för ifrågavarande ändamål skulle visa sig
otillräckliga —- synes den summa å 600,000 kronor, som i statsverkspropositionen
blivit under ifrågavarande utgiftstitel beräknad, icke kunna minskas med
högre belopp än 180,000 kronor. Denna rubbning i de uti statsverkspropositionen
gjorda beräkningarna kommer emellertid icke att föranleda förhöjning
av huvudtitelns slutsumma, enär det visat sig möjligt att vidtaga en del
nedsättningar i belopp, som i statsverkspropositionen upptagits under andra
utgiftstitlar.

I likhet med vad av chefen för finansdepartementet framhållits vid föredragning
den 2 januari 1924 av vissa för flera huvudtitlar gemensamma frågor
torde Kungl. Maj:t böra för nästa budgetår fastställa vissa maximibelopp
för olika slag av expensutgifter av natur att kunna begränsas, därvid dock
är att förutsätta, att Kungl. Maj:t undantagsvis kan bereda erforderlig fyllnad
genom anvisande av ytterligare medel av anslaget i fall, då nödvändiga
utgifter ej rymmas inom de fastställda maximibeloppen.

Jag får sålunda hemställa, det Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att sänka ordinarie förslagsanslaget skrivmaterialier, expenser,
renskrivning, ved, ljus m. m.

nu...........kronor 750,000

med.......... » 330,000

till........... » 420,000

5. Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda svenska

undersåtar.

[18] Vid föredragning den 2 januari 1924 av anslagsbehoven under riksstatens
tredje huvudtitel anmälde jag under punkt 14 beträffande det ordinarie förslags -

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

anslaget till gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda svenska undersåtar,
att av då föreliggande uppgifter över anslagets belastning under år
1922 och första hälften av år 1923 framginge, att den av riksdagen för budgetåret
1923 beviljade höjning av anslaget icke synts vara tillräcklig för att
möta de årliga utgifterna för ifrågavarande ändamål, varför, med hänsyn tagen
till storleken av de ersättningsbelopp, som å anslaget utanordnats, nämligen
under år 1922 omkring 179,000 kronor och för tiden 1 januari—30 juni 1923
omkring 81,000 kronor, en ytterligare höjning av anslaget med 50,000 kronor
syntes vara att förorda.

Med anledning härav hemställde jag, det Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att höja det ordinarie förslagsanslaget till gottgörelse av kostnader för
sjöfolk och nödställda svenska undersåtar från kronor 100,000 till kronor
150,000, och blev framställning i enlighet härmed till riksdagen avlåten.

Vid en detaljerad granskning av räkenskaperna har emellertid framgått,
att i ovan angivna belopp av omkring 81,000 kronor ingått avskrivningar av
vissa under tidigare år förskottsvis utanordnade större belopp, för vilka ersättning
efter verkställda krav icke kunnat erhållas. Genom sagda avskrivningar
har större delen av de från tidigare år vilande ersättningsärendena
slutgiltigt och definitivt reglerats. Det kan således antagas, att under nästkommande
budgetår avsevärda utgifter för äldre perioder icke skola komma
att belasta statsverket. Vid sådant förhållande torde medel icke behöva
äskas till högre belopp än vad som upptagits i nu gällande stat.

Med anledning härav får jag hemställa, det Kungl. Maj:t måtte

återkalla den under punkt 14 i tredje huvudtiteln till årets
statsverksproposition gjorda framställning om höjning av det
ordinarie förslagsanslaget till gottgörelse av kostnader för
sjöfolk och nödställda svenska undersåtar med 50,000 kronor,
ävensom tillkännagiva, att sagda ordinarie förslagsanslag bör
i riksstaten för budgetåret 1924—1925 upptagas med oförändrat
belopp av...............kronor 100,000.

Tredje huvudtitelns slutsumma innevarande budgetår

kronor 6,223,600

skulle, under förutsättning av bifall till vad jag i det föregående
föreslagit, för nästkommande budgetår uppgå
till ...................kronor 5,514,000.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämma, behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla; och skall till riksdagen avlatas proposition
av den lydelse, bil. A till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Herbert Bosson Itibbing.

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

Sammandrag och register

till

Tredje huvudtiteln för budgetåret 1924—1925.

I enlighet med statsverkspropositionen den 2 januari 1924 och Kungl. Maj:ts
proposition Nr 160 den 14 mars 1924.

Sid.	Nr		Ordinarie anslag	Extra anslag	Ordinarie anslag	Extra anslag
			Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
		A. Departementet.
	1	Departementschefen, ministern för utrikes ärendena	40,000
	2	Departementet, f örslagsanslag..........	485,000
	3	Övergångsstat för utrikesdepartementet, förslags-anslag ...................	36,800
		Säger för departementet			561,800
		B. Sveriges representation i utlandet.
	1	Beskickningar och konsulat, förslagsanslag . . .	1,610,000
	2	Övergångsstat för utrikesrepresentationen, förslags-anslag ...................	8,000
	3	Arvoden och ortstillägg åt viss extra personal i ut-rikesrepresentationen, förslagsanslag.....		207,000
	4	Extra ortstillägg åt ordinarie och extra personal i utrikesrepresentationen............		325,000
	5	Skrivbiträden vid beskickningar och konsulat . . .	275,000
	6	Ekiperingspenningar ..............	30,000
	7	Kontorskostnadsersättningar åt lönade konsuler . .	110,000
	8	Ersättningar till olönade konsuler........	110,000
	9	Personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter		5,000
	10	Attachéer, reservationsanslag..........	56,000
	11	Förstärkning av reservationsanslaget till attachéer .		44,000
	12	Militär- och marinattachéer, reservationsanslag	40,000
	13	Förstärkning av reservationsanslaget till militär-och marinattachéer..............		10,000
	14	Handelsattachéer, reservationsanslag.......	40,000
	15	Förstärkning av reservationsanslaget till handels-attachéer ...................		70,000
	16	Socialattachéer.................	—
	17	Extra biträden och vaktbetjänte vid beskickningar och konsulat.................	55,000
	18	Ytterligare medel för anställande av extra biträden och vaktbetjänte vid beskickningar och konsulat		25,000
		Säger för Sveriges representation i utlandet	\|	2,334,000	686,000

Kungl. Mai ds proposition nr 160.

			Ordinarie	Extra	Ordinarie	Extra
Sid.	Nr		anslag	anslag	anslag	anslag
			Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
		C. Internationella byråer ni. m.
	1	Sveriges andel i kostnaderna för Nationernas för-		325,600
		band, förslagsanslag.............
	2	Sveriges representanters deltagande i Nationernas		50,000
		förbunds delegeradeförsamling.........
	3	Sveriges representation i Nationernas förbunds råd		50,000
		in. m., förslagsanslag............
	4	Sveriges deltagande i internationella konferenser. .		40,000
	5	Internationella skiljedomstolens byrå i Haag, för-		5,300
		slagsanslag......•..........
	6	Bidrag till interparlamentariska unionens byrå och		2,500
		och generalsekretariat.............
	7	Riksdagens interparlamentariska grupp......		—
	8	Bidrag till riksdagens interparlamentariska grupps
		deltagande i av interparlamentariska unionen an-ordnad konferens...............		—
	9	Internationella fredsbyrån i Bern........		1,000
	10	Svenska föreningen för Nationernas förbund . . .		2,500
		Säger för internationella byråer m. m.				476,900
		D. Diverse.
	1	Rese- och flyttningsersättning, inspektioner, tillfäl-	250,000
		liga uppdrag, förslagsanslag.........
	2	Underhåll och reparationer av statens fastigheter i	60,000
		utlandet, möbler m. m., reservationsanslag . . .
	3	Skrivmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus	420,000
		m. m., f örslagsanslag............
	4	Tryckningskostnader, förslagsanslag ......	20,000
	5	Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda	100, COO
		svenska undersåtar, förslagsanslag......
	6	Upplysningsverksamhet i utlandet angående Sverige		115,000
	7	Hemliga utgifter................	75,000
	8	Utgivande av Sveriges traktater.........	—
	9	Kommittéer och utredningar genom sakkunniga m.m.,	28,000
		reservationsanslag.............
	10	Extra utgifter, reservationsanslag........	30.000
	11	Ersättningar till framlidne envoyén P. H. E. Bränd-
		ströms arvingar och likaledes framlidne general-konsuln C. A. Askers änka för mistning av bohag		20,000
	12	Iordningsställandet av beskickningshuset i Köpen-		37,500
		hamn, reseservationsanslag..........
	13	Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst,		300,000
		förslag sanslag................
		Säger för diverse		983.000	472,500
		Summa		3,878,8001,635,400

Kungl. Mai ds proposition nr 160. 79

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning.............................. 2

Departementet............................. 7

Departementschefen......................... 7

Utrikesdepartementet......................... 7

Politiska och handelspolitiska avdelningen.............. 7

Den kommersiella informationen................. 7

Politiska och handelspolitiska avdelningen i övrigt.........21

Rättsavdelningen........................22

Rättsavdelningen och juridiska byrån...............22

Arvsbyr&n..........................25

Personal- och administrativa avdelningen..............27

Arkivet............................29

Befattningshavare å ordinarie stat för utrikesdepartementet........31

Stat för avlöning...........................

Övergångsstat för utrikesdepartementet.................32

Sveriges representation i utlandet............ 32

Beskickningar och konsulat......................32

Beskickningarna i Bryssel och Haag...............33

Konsulatet i Antwerpen.................. 33

» i Rotterdam.....................34

Beskickningen i Paris......................34

Konsulatet i Rouen.......................34

Flyttning av konsulatet i Riga till Kovno..............35

Beskickningen i Bern, Wien och Budapest.............36

» i London.....................36

Generalkonsulatet i London......•.............37

Beskickningen i Konstantinopel..................37

» i Berlin......................37

Konsulatet i Liibeck och vicekonsulsbefattningen i Hamburg......38

Generalkonsulatet i Kapstaden...................40

» i Montreal...................42

Beskickningen i Washington...................42

» i Mexico.................. 42

» i Tokio och Peking.................45

Befattningshavare å ordinarie stat för beskickningar och konsulat.....48

Kungl. Maj ds proposition nr 160.

Sid.

Stat för avlöning utom ortstillägg..................48

Stat för ortstillägg.......... 48

övergångsstat för utrikesrepresentationen................52

Arvoden och ortstillägg åt viss extra personal i utrikesrepresentationen ... 53

Baltiska staterna................... .... 53

Beskickningarna i Warschau och Prag...............55

Beskickningen i Bukarest, Athén och Belgrad............56

Generalkonsulaten i Calcutta och Båta via..............57

Konsulatet i Mariehamn.....................61

Ambulatoriska legationssekreterare.................61

Extra ortstillägg åt ordinarie och extra personal i utrikesrepresentationen . . 63

Skrivbiträden vid beskickningar och konsulat..............66

Ekiperingspenningar.........................66

Kontorskostnadsersättningar åt lönade konsuler..............66

Ersättningar till olönade konsuler...................67

Personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter............67

Attachéer.............................67

Förstärkning av reservationsanslaget till attachéer.............68

Militär- och marinattachéer......................68

Förstärkning av reservationsanslaget till militär- och marinattachéer.....68

Handelsattachéer............ 69

Förstärkning av reservationsanslaget till handelsattachéer.........71

Soeialattachéer...........................72

Extra biträden oeh vaktbetjänte vid beskickningar och konsulat.......72

Ytterligare medel för anställande av extra biträden och vaktbetjänte vid beskickningar
och konsulat......................73

Internationella byråer rrv. ........................73

Diverse................•..............73

Skrivmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus m. ............73

Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda svenska undersåtar .... 74

Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. NorBtedt & Söner.

241020