Kungl. Maj:ts proposition nr 15't år 1960 (Proposition 1960:154)

Kungl. Maj:ts proposition nr 15''t år 1960

Nr 154

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om utjämningsskatt d vissa varor, m. m.; given
Stockholms slott den 22 april 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) förordning om utjämningsskatt å vissa varor;

2) förordning om upphävande i viss del av den vid förordningen den
25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen; samt

3) förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I förevarande proposition föreslås -— i anslutning till propositionen nr 153
angående vissa åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m.
— att en särskild utjämningsskatt införes på vissa choklad- och konfektyrvaror
samt på wafers och biscuits.

Utjämningsskatten avses utgå med 50 öre för kilogram av nämnda varor.
Samtidigt skall enligt förslag i propositionen nr 153 särskilda bidrag lämnas,
så "att tillverkarna kan erhålla flertalet jordbruksråvaror till världsmarknadspris.
Det föreslås vidare, att tullen på färdigvarorna sänkes till
10 procent, vilken nivå beräknas motsvara det genomsnittliga manufaktureringsskyddet.
Den nya tullen är avsedd att utgöra bastull gentemot EFTAländerna.

I propositionen förordas ytterligare att tullfrihet införes för vissa vegetabiliskt
förgarvade hudar och skinn.

De föreslagna bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1960.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt Nr 151

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1960

Förslag

till

förordning om utjämningsskatt å vissa varor
Härigenom förordnas som följer.

1 §''

Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas särskild
skatt (utjämningsskatt) för sådana i 2 § angivna varor, som inom riket
yrkesmässigt tillverkas för försäljning eller till riket införas.

2 §•

Utjämningsskatt skall utgå för

a) choklad- och konfektyrvaror, som äro skattepliktiga enligt förordningen
den 25 maj 1941 om varuskatt, med undantag för glass samt för pulver
och tabletter, som försatts med socker eller sötningsmedel och äro avsedda
för framställning av läskedrycker;

b) wafers och biscuits, i tulltaxan hänförliga till tulltaxenummer 19.08.

3 §•

I fråga om skattskyldighet samt den tidpunkt då sådan skyldighet inträder
skola bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt äga
motsvarande tillämpning. Skattskyldighet skall dock ej föreligga vid tillverkning
av wafers och biscuits i allenast ringa omfattning.

4 §>

Skatten utgår med 50 öre för kilogram. I varans vikt inräknas sådant
förefintligt emballage med vilket varor av ifrågavarande slag försäljas i
detaljhandeln.

5 §.

I fråga om utjämningsskatt som utgår annorledes än vid införsel är
kontrollstyrelsen beskattningsmyndighet. Därvid skall vad i förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga tillämpning,
dock att kontrollstyrelsen må bevilja anstånd med skattens erläggande
jämväl i andra fall än som angivas i nämnda förordning.

Vid införsel är generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet. Bestämmelserna
i 46 § nyssnämnda förordning skola gälla jämväl beträffande införsel.

6 §''

Beträffande den som skall erlägga utjämningsskatt till kontrollstyrelsen
ager styrelsen utfärda för skattekontrollen erforderliga föreskrifter om bokföring
och redovisning rörande försäljning av enligt denna förordning skattepliktiga
varor samt rörande inköp och användning av råvaror till sådana
varor.

7 §•

Bestämmelserna i 5 § förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt skola
aga motsvarande tillämpning i fråga om utjämningsskatt. Anmälningsskyldighet
som där sägs skall dock endast föreligga för den som är skattskyldig
till utjämningsskatt för tillverkning av i 2 § avsedda wafers och biscuits.

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1960

8 §■

Deklaration till kontrollstyrelsen skall avlämnas för varje kalendermånad
eller, där styrelsen så medger, för varje kalenderkvartal, varunder
skattskyldighet uppkommit.

Deklaration skall insändas inom en månad efter varje beskattningsperiods
utgång. Kontrollstyrelsen må, om särskilda skäl därtill äro, medgiva,
att deklaration må insändas senare än nu sagts, dock inom två månader
efter utgången av den beskattningsperiod deklarationen avser.

I deklarationen skall lämnas uppgift om den myckenhet skattepliktiga
varor, som under beskattningsperioden levererats till köpare. Från denna
myckenhet må avdrag göras för varor som återtagits ävensom för varor som
enligt bevis av tullmyndighet utförts ur riket eller till svensk frihamn.

9 §•

Utjämningsskatt, som skall utgå vid införsel till riket, uppbäres i den
ordning som är föreskriven beträffande tull. Även i övrigt skall vad i gällande
författningar stadgas i fråga om tull i tillämpliga delar lända till
efterrättelse beträffande sådan utjämningsskatt.

10 §.

Vid bestämmande av beskattningsvärde enligt förordningen den 25 maj
1941 om varuskatt skall icke inräknas beloppet av utjämningsskatten.

11 §•

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,
stadgas i skattestrafflagen.

12 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960. Förordningens bestämmelser
skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder,
som erfordras för tillämpningen därefter. Vidare skall iakttagas,
att anmälningsskyldighet som i 7 § sägs skall, om där avsedd tillverkning
påbörjats före förordningens ikraftträdande, fullgöras senast den 14 juli
1960.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1960

Förslag

till

förordning om upphävande i viss del av den vid förordningen den 25 maj
1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen

Härigenom förordnas, att ur den vid förordningen den 25 maj 1941 om
varuskatt fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas1,
skola utgå rån eller s. k. wafers med överdrag eller mellanlägg av choklad,
socker, fruktgelé eller dylikt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960 men skall icke äga tilllämpning
i fråga om förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av förteckningen se 1958:31 (förteckningen omtryckt 1953:247).

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1960

Förslag

till

förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 "(nr 475)

Härigenom förordnas, att tulltaxan den 12 september 1958 skall i angivna
delar erhålla ändrad lydelse på sätt framgår av härvid fogad bilaga.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960. I fråga om tulltaxenr

17.04 B 1, 18.06 B 1, 19.08 A, 21.03 B, 21.04 B och 21.05 B skall, vid tillämpningen
av förordningen angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna
om avvikelse från tulltaxan m. m., avvikelse som där sägs ske med utgångspunkt
från tullsatsen enligt den nu utfärdade förordningen.

Bilaga

Kap. 17. Socker och sockerkonfektyrer

17.04 Sockerkonfektyrer, icke innehållande kakao:

A. fondantmassor, pastor och andra liknande halvfabrikat, in -

nehållande minst 80 % socker eller sirap, i bulk ...... fri

B. andra slag:

1. varor belagda med utjämningsskatt ................ 10 %

2. andra slag ....................................... 20 %

Kap. 18. Kakao och varor därav

18.06 Choklad och chokladvaror samt andra födoämnen, innehållan -

de kakao:

A. glass, glasspulver och puddingpulver.................... fri

B. andra slag:

1. varor belagda med utjämningsskatt ................ 10 %

2. andra ............................................ 20 %

Kap. 19. Varor av spannmål, mjöl eller stärkelse; bakverk

19.08 Bakverk, ej hänförliga till nr 19.07, även innehållande kakao

(oavsett mängden):

A. varor belagda med utjämningsskatt .................... 10 %

B. andra slag .......................................... 20 %

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1960
Kap. 21. Diverse näringsmedel

21.03 Senapspulver och beredd senap:

A. senapspulver ........................................ 15 %

B. beredd senap ........................................ 10 <yG

21.04 Såser och andra för smaksättning avsedda preparat:

A. innehållande mer än 20 % fett........................ fri

B. andra slag .......................................... 10 %

21.05 Sopp- och buljongpreparat samt färdiga soppor och buljonger:

A. innehållande mer än 20 % fett ........................ fri

B. andra slag .......................................... 10 %

Kap. 41. Hudar, skinn och läder

41.02 Läder av nötkreatur, buffel och liästdjur, ej hänförligt till nr

41.06—41.08:

A. vegetabiliskt förgarvade hudar och skinn, avsedda att användas
uteslutande för vidare garvning ................ fri

B. andra slag .......................................... 7 %

41.03 Läder av får, ej hänförligt till nr 41.06—41.08:

A. vegetabiliskt förgarvade hudar och skinn, avsedda att användas
uteslutande för vidare garvning ................ fri

B. andra slag .......................................... 7 %

41.04 Läder av get, ej hänförligt till nr 41.06—41.08:

A. vegetabiliskt förgarvade hudar och skinn, avsedda att användas
uteslutande för vidare garvning ................ fri

B. andra slag .......................................... 7 %

41.05 Läder av andra djur, ej hänförligt till nr 41.06—41.08:

A. vegetabiliskt förgarvade hudar och skinn, avsedda att användas
uteslutande för vidare garvning ................ fri

B. andra slag .......................................... 7 %

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 b åt 1960

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
22 april 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om införande av särskild
utjämningsskatt på vissa livsmedelsprodukter, m. m. samt anför därvid
följande.

I. Fråga om utjämningsskatt på vissa livsmedelsprodukter
Inledning

Kungl. Maj :t har förut denna dag på hemställan av chefen för jordbruksdepartementet
beslutat avlåta proposition (nr 153) till riksdagen angående
vissa åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m. och däri
framlagt förslag bl. a. om särskild provisorisk reglering beträffande tillverkning
och import av vissa livsmedelsprodukter.

De nämnda förslagen är, såsom chefen för jordbruksdepartementet framhållit,
föranledda av att vissa av jordbruksregleringen berörda produkter
enligt konventionen angående upprättande av Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) skall behandlas som industrivaror. För dessa varor
utgående tullar — varav en betydande del motsvarar avgifter, som uttages
inom jordbruksregleringen — avses liksom tullarna på övriga industrivaror
komma att avvecklas i enlighet med konventionens bestämmelser. De svenska
livsmedelsindustrier, som tillverkar ifrågavarande produkter, får emellertid
för sina råvaror erlägga ett med jordbruksavgifterna förhöjt pris. De skulle
därför — om icke särskilda åtgärder vidtoges -— genom avvecklingen av berörda
tullar komma att bli missgynnade i förhållande till företag inom
EFTA-länderna som exporterar till Sverige. I enlighet med vad chefen för
jordbruksdepartementet, på grundval av en framställning från statens jordbruksnämnd,
förordat avses nu dessa svårigheter bli eliminerade genom
ett särskilt utjämningsförfarande. De berörda livsmedelsindustrierna skall
härigenom få tillgång till råvarorna till världsmarknadspris samtidigt som
den del av tullen på färdigvarorna, som motsvarar den hittillsvarande råvarufördyringen,
slopas. Dessa åtgärder förutsätter införandet av en sär -

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1960

skild utjämningsskatt, som uttages såväl i samband med tillverkning inom
riket som vid införsel. I övrigt utgår förslaget från att den del av de ifrågavarande
tullarna, som återstår efter nyssnämnda nedskrivning och motsvarar
manufaktureringsskyddet, skall gälla som bastull gentemot EFTAländerna.

Jag avser nu att upptaga frågan om den särskilda utjämningsskattens utformning
och därmed sammanhängande spörsmål. I sådant hänseende har
— i anslutning till jordbruksnämndens förenämnda framställning — kontrollstyrelsen
och generaltullstyrelsen framlagt förslag till förordning om
utjämningsskatt å vissa varor respektive ändringar i tulltaxan beträffande
vissa livsmedelsprodukter.

Jordbruksnämndens framställning m. m.

De varor, som enligt jordbruksnämnden avses skola beröras av utjämningsskatteförfarandet,
omfattar dels de choklad- och konfektyrvaror som
är belagda med särskild varuskatt enligt 1941 års förordning om varuskatt
med undantag för glass samt för vissa pulver och tabletter, avsedda för framställning
av läskedrycker, dels wafers och biscuits.

För närvarande utgår på de ifrågavarande choklad- och konfektyrvaroma
ävensom på vissa wafers särskild varuskatt motsvarande 65 procent av varornas
beskattningsvärde. För övriga wafers och för biscuits uttages i princip
ingen sådan varuskatt. Vad beträffar de råvaror, som användes vid tillverkningen
av nu angivna produkter, är den väsentliga delen av dessa —
socker, fettvaror m. m. — belastad med jordbruksavgifter. Wafers innehållande
mer än 20 procent fett ingår i den särskilda fettvaruregleringen. För
socker utgår också särskild varuskatt, som dock såvitt gäller tillverkningen
av choklad- och konfektyrvaror får avdragas vid erläggande av varuskatten
för färdigvaran.

Tull utgår för de nu aktuella choklad- och konfektyrvaroma med 20 procent
av värdet. För wafers innehållande mer än 20 procent fett uttages ingen
tull; för vissa biscuits (dessertkäx) uttages tull med 15 procent och för
övriga wafers och biscuits tull med 20 procent.

Jordbruksnämndens förslag beträffande varuskattebelagda choklad- och
konfektyrvaror samt wafers och biscuits innebär att en särskild utjämningsskatt
med 50 öre för kilogram införes på såväl inhemska som importerade
produkter. Den nya skatten föreslås utgå vid sidan av nu förekommande
särskild varuskatt. Samtidigt skall tillverkarna genom särskilda åtgärder
få tillgång till jordbruksråvaror — socker, glykos, fettvaror, mjölk och
mjöl — till världsmarknadspris. I anslutning härtill föreslås, att nu gällande
tullsatser ändras till 10 procent, vilken tullsats skall gälla som bastull gentemot
EFTA-länderna. I övrigt förordar jordbruksnämnden, att den särskilda
varuskatt som nu utgår på vissa wafers slopas och att wafers innehållande
mer än 20 procent fett avföres från den särskilda fettvaruregleringen.

Som beskattningsmyndighet för ntjämningsskatten, i vad avser den in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1960

hemska tillverkningen, föreslås konlrollstyrelsen. Uppbörden avses ske i
anslutning till uppbörden av den särskilda varuskatten.

Vad beträffar choklad- och konfektyrvaror beräknar jordbruksnämnden
att inkomsterna av utjämningsskatten i stort sett skall täcka
såväl kostnaderna för råvaruprisutjämningen — beräknade till 16 miljoner
kronor per år -—- som det skattebortfall som kan förutses till följd av att
varuskatten på grund av prisutjämningen på jordbruksråvarorna kommer
att räknas på ett lägre beskattningsvärde än nu. Härutöver uppkommer ett
visst inkomstbortfall för statsverket på grund av ändringen i tullsatserna
för de berörda varorna.

Såsom motivering för att utjämningsskatten utformats som en viktskatt
anför jordbruksnämnden följande.

Att nämnden och kontrollstyrelsen ansett sig böra förorda eu viktskatt
i stället för en höjning av nu utgående procentuella skatt beror främst på
att man härigenom uppnår ett rättvisare förhållande mellan skattehöjning
och utj ämningsbelopp för de olika produkter, varom här är fråga. Råvarukostnadsfördyringen
och slutproduktens pris per kg varierar högst väsentligt
inom gruppen »choklad och konfektyrer». De dyrare produkterna, som
i allmänhet har en låg procentuell råvarufördyring, drabbas vid en viktskatt
av en likaledes låg procentuell skatteökning. För flertalet billigare produkter,
där råvarufördyringen till följd av exempelvis hög sockerhalt är mera
betydande, skulle däremot såväl skatteökningen som råvarukompensationen
bli procentuellt sett större. En konsekvens av det här föreslagna utjämningssystemet
och de i anslutning härtill förutsatta nedjusteringarna av
nu utgående tullar till ett rent manufaktureringsskydd skulle vidare bli,
att de billigare produkterna finge ett i förhållande till de dyrare produkterna
mera rättvist avvägt importskydd än vad nu är förhållandet.

Även om en viktskatt tillämpas, kan självfallet icke full rättvisa åstadkommas
mellan olika produktslag. Sålunda kommer t. ex. mjölkchoklad, fylld
choklad, kola, karameller och dragéer att enligt det föreslagna systemet få
en något lägre skattebelastning än för närvarande, medan exempelvis för
mörk choklad, vissa tabletter och pastiljer samt lakrits en viss nettoökning
av skattebelastningen blir följden.

I konsumentledet torde en viss prissänkning bli möjlig i fråga om flertalet
såväl inhemska som importerade produkter.

Beträffande tullarna på choklad- och konfektyrvaror erinrar nämnden om
att nu gällande tullsatser (20 procent) innefattar dels ett manufaktureringsskydd
av varierande storlek — mellan 5 och 16 procent — dels en
kompensation för avgiftsbelastningen på råvarorna av likaledes varierande
storlek. En tullsats på 10 procent efter climineringen av nämnda belastning
har av jordbruksnämnden i samråd med generaltullstyrelsen bedömts vara
ett rimligt avvägt genomsnittligt manufaktureringsskydd.

Vad härefter angår wafers och biscuits har påpekar jordbruksnämnden
— enligt EFTA-konventionen som industrivaror klassificerats
de i tulltaxenr 19.08 ingående varuslagen biscuits, wafers, skorpor,
»slab-cake», »sand-cake» och »Danish pastry».

Nämnden har emellertid icke ansett sig kunna nu föreslå ett utjämnings -

Kungl. Maj. ts proposition nr 15i år 1960

förfarande för bageri- och konditorinäringens produkter i allmänhet. Förslaget
avser därför endast varugruppen wafers och biscuits. Någon detaljerad
definition av vad soin skall innefattas under denna grupp har icke utarbetats.
Man torde enligt nämnden tills vidare få utgå från, att till biscuits
är att häntöra förutom rena käx jämväl pepparkakor och åtminstone vissa
slag av torra småbröd. Det utgör självfallet en komplikation, framhåller
nämnden, att någon entydig definition på detta område icke kunnat åstadkommas
inom EFTA. Det förslag till provisoriskt utjämningssystem för
wafers och biscuits som föreslås avses emellertid tills vidare gälla för de
Produkter, som enligt den från svensk sida hävdade tolkningen bör inbegripas
härunder.

I fråga om kostnaderna för utjämningsförfarandet såvitt avser wafers
och biscuits har nämnden gjort följande beräkningar. Kompensationskostnaderna
för industrins förbrukning av råvaror beräknas för käx och wafers
till ca 3,8 miljoner kronor per år. Den nya viktskatten på dessa varor (således
icke pepparkakor och småbröd) beräknas ge ca 5,3 miljoner kronor i inkomster.
Inkomstbortfallet genom slopandet av varuskatten på vissa wafers
anses uppgå till ca 3 miljoner kronor. Nettokostnaden för utjämningsarrangemanget
kan således sägas bli ungefär 1,5 miljoner kronor.

Kontrollstyrelsen har av skattetekniska och kontrolltekniska skäl anfört
betänkligheter mot ett införande av den ifrågavarande skatten på wafers
och biscuits. Styrelsen har därvid särskilt framhållit svårigheten att nu göra
något mera bestämt uttalande angående möjligheterna att tillfredsställande
administrera en beskattning, där förutsättningarna för densamma i ett så
väsentligt avseende som varuområdets avgränsning icke är kända. Trots dessa
betänkligheter har kontrollstyrelsen dock förklarat sig beredd att medverka
till anordnandet av den ifrågasatta lågprislinjen jämte skatteläggning,
därest en lösning av det föreliggande problemet icke kan ernås på något annat
sätt. Styrelsen har därvid förutsatt, att skattskyldigheten i likhet med
vad som gäller för varubeskattning i allmänhet blir obligatorisk för alla tillverkare
med yrkesmässig verksamhet och att skatten utgår med visst enhetligt
belopp för kilogram av de ifrågakommande varorna.

Svenska kexfabrikantföreningen har för sin del i princip accepterat det
törut redovisade systemet, dock med den reservationen att man anser det
oundgängligen nödvändigt att den föreslagna viktskatten differentieras till
35 öre/kg för käx och 60 öre/kg för wafers.

Med hänsyn till de av kontrollstyrelsen framförda synpunkterna har jordbruksnämnden
icke ansett sig kunna förorda en differentierad skatt utan
har, såsom nyss angivits, ansett sig böra föreslå att för wafers och biscuits
uttages en enhetlig viktskatt om 50 öre/kg.

Departementschefen

De nu aktuella åtgärderna är — såsom jag inledningsvis erinrat om —
avsedda att inför EFTA-konventionens ikraftträdande den 1 juli i år un -

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1960

danröja den särskilda belastning som vissa svenska livsmedelsindustrier
har på grund av jordbruksregleringen och som eljest skulle missgynna dessa
industrier i konkurrensen med företag inom de andra EFTA-länderna. Jordbruksnämndens
förslag och därmed sammanhängande frågor av grundläggande
natur har tidigare denna dag anmälts av chefen för jordbruksdepartementet
(prop. nr 153). Därvid har förordats, att en utjämning av de berörda
industriernas råvarukostnader till världsmarknadsprisnivå skall ske
med anlitande av ett särskilt regleringssystem och att i anslutning härtill
vissa beskattningsåtgärder skall vidtagas. En sådan anordning är otvivelaktigt
förknippad med åtskilliga problem. Då emellertid den nämnda metoden
— såsom chefen för jordbruksdepartementet framhållit -— i nuvarande
läge synes erbjuda den tills vidare lämpligaste lösningen, har jag funnit
mig böra godtaga densamma. Jag förutsätter att utformningen av åtgärderna
upptages till förnyad prövning, då tillräckligt material för en mer ingående
bedömning föreligger.

Jordbruksnämnden bar i samråd med övriga berörda myndigheter föreslagit,
att för ändamålet från och med den 1 juli i år skall införas en särskild
skatt, benämnd utjämningsskatt. Denna skall omfatta dels sådana
choklad- och konfektyrvaror som är belagda med särskild varuskatt enligt
1941 års förordning — med undantag för glass och vissa pulver och tabletter
avsedda för framställning av läskedrycker — dels wafers och biscuits.
Såvitt avser choklad- och konfektyrvaror har utjämningsskatt sålunda ifrågasatts
endast beträffande produkter som redan är underkastade varuskatt
enligt 1941 års förordning. Uttagandet av den nya skatten torde därför icke
i nämnvärd utsträckning vara förenat med särskilda administrativa eller
kontrolltekniska svårigheter. Icke heller i avseende på wafers torde införandet
av en utjämningsskatt medföra några större problem.

I fråga om biscuits synes läget emellertid i viss mån vara ett annat. Någon
närmare bestämning av denna varugrupps omfattning har sålunda ännu
icke blivit fastställd inom EFTA-organisationen. Påpekas bör också att
antalet tillverkare är förhållandevis stort och att antalet skattskyldiga vid
införandet av en utjämningsskatt på biscuits skulle bli avsevärt större än
inom det övervägande flertalet punktbeskattade områden. Då emellertid de
svenska fabrikanterna skulle bli missgynnade efter sjustatsmarknadens införande,
har jag funnit mig böra tillstyrka att utjämningsförfarandet utsträckes
till att omfatta också produktionen av biscuits. Jag har därvid
inte någon erinran mot jordbruksnämndens uttalande angående vad som
bör inbegripas under detta varuslag. Eu förutsättning för det praktiska
genomförandet av den föreslagna anordningen är emellertid att antalet
skattskyldiga tillverkare kan på lämpligt sätt begränsas. Jag återkommer
strax till denna fråga.

I enlighet med vad nu anförts tillstyrker jag alt särskild utjämningsskatt
från och med den 1 juli 1960 uttages på de av jordbruksnämnden och kontrollstyrelsen
angivna choklad- och konfektyrvarorna samt på wafers och
biscuits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1960

Jordbruksnämndens förslag innebär, att utjämningsskatten utformas som
en viktskatt och att skattesatsen sättes till 50 öre för kilogram såväl för
choklad- och konfektyrvaror som för wafers och biscuits. Enligt min mening
är det av kontrolltekniska skäl ofrånkomligt att en enhetlig skattesats
gäller inom vardera varugruppen. Såsom de förslagsställandc myndigheterna
funnit synes en skattesats på 50 öre för kilogram utgöra en lämplig
avvägning för båda grupperna med hänsyn till rådande pris- och produktionsförhållanden.
Skatten torde också i stort seti komma att motsvara utjämningskostnaderna.
Jag tillstyrker sålunda förslaget på nu herörda punkter.
I samband med utjämningsskattens införande bör, såsom jordbruksnämnden
förordat, den nu utgående varuskatten på vissa wafers slopas.

Under hänvisning till vad chefen för jordbruksdepartementet anfört förordar
jag, att tullsatserna för de berörda varorna sänkes till It) procent av
värdet i samband med utjämningsskattens införande. Jag förordar även att
de ändringar vidtages av tullarna på senap, såser och soppor-in. in., som
föranledes av vad som härutinnan anförts i propositionen nr 153. I samband
därmed bör vidtagas en i nämnda proposition angiven ändring i fråga
om tulltaxeringen av vissa fondantmassor o. likn.

I sammanhanget må nämnas att Sveriges grossistförbund i en särskild
framställning yrkat på en ytterligare sänkning av tullen för vissa billigare
konfektyrvaror och i samband därmed en uppdelning av varuområdet på
ett flertal olika tullsatser. En differentiering av tullsatserna skulle emellertid
skapa kontrolltekniska svårigheter av samma art som skulle möta
vid eu differentiering av utjämningsskatten. Enligt min mening skulle en
differentiering i enlighet med förbundets förslag inte heller ur synpunkten
av en lämplig avvägning mellan olika varuslag innebära mera påtagliga
fördelar. Jag kan därför icke biträda grossistförbundets förslag. Slutligen
vill jag framhålla, att den nu förordade tullsatsen på 10 procent bör utgöra
bastull gentemot EFTA-länderna och sålunda bli föremål för successiv avveckling
i enlighet med konventionens bestämmelser.

Enligt jordbruksnämndens förslag skall kontrollstyrelsen vara beskattningsmyndighet
i avseende på tillverkningen inom riket. Jag biträder detta
förslag.

Såsom framgår av vad chefen för jordbruksdepartementet anfört bör utjämningen
av de berörda skattskyldiga livsmedelsindustriernas råvarukostnader
till världsmarknad snivå ske genom särskilda av statens jordbruksnämnd
beslutade bidrag. Chefen för jordbruksdepartementet har tillika förordat,
att medel för täckande av kostnaderna för dessa bidrag anvisas över
driftbudgeten. För att underlätta det administrativa förfarandet bör uppgifter
om råvaruförbrukningen lämnas i samband med skattedeklarationen till
kontrollstyrelsen. Denna myndighet bör även medverka vid kontrollen och
betalningstransaktionerna.

Såvitt angår kontrollen över utjämningsskatten vill jag framhålla att ett
stort antal tillverkare av biscuits har en förhållandevis liten produktion och
att de belopp som därvid skulle erläggas till kontrollstyrelsen skulle bli

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1960

relativt obetydliga. Att indraga dessa tillverkare under förfarandet skulle
innebära ett betydande arbete både för dem och för myndigheterna utan
motsvarande nytta. En lämplig utväg att undgå en sådan konsekvens synes
vara att från skattskyldighet undantaga tillverkare, vars tillverkning av
biscuits och wafers är av allenast ringa omfattning. En föreskrift härom
bör upptagas i skatteförfattningen. Det torde få ankomma på kontrollstyrelsen
att utfärda närmare anvisningar i angivna hänseende.

Reglerna för beskattningen bör i övrigt anknyta till 1941 års förordning
om varuskatt, varjämte 1959 års förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
bör göras tillämplig.

II. Fråga om tullfrihet för vissa hudar och skinn

1 gällande tulltaxa är oberedda hudar och skinn upptagna under nr 41.01
med tullfrihet. Beredda hudar och skinn (läder) hänföres till nr 41.02—
41.08 med en tull på 7 procent av värdet. Förgarvade hudar och skinn är att
anse som beredda. I enlighet med bestämmelserna i EFTA-konventionen
avses den nu berörda tullen komma att successivt avvecklas med början den
1 juli 1960.

Enligt bearbetningslistan till EFTA-konventionen skall varor hänförliga
till nr 41.02—41.05 och 41.08 anses ha ursprung inom frihandelsområdet,
om tillverkningen utgått från material som icke är hänförligt till nr 41.02—
41.08 eller från vegetabiliskt halvgarvat läder av »East-India»-typ, i vilket
senare fall bearbetningen måste omfatta vissa särskilt angivna tillverkningsprocesser.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 mars 1960 har Svenska garveriidkareföreriingen
hemställt om sådan ändring av tulltaxan, att tullfrihet
medges för vegetabiliskt förgarvade hudar och skinn, som införes till landet
av garverier för vidare beredning.

Enligt garveriidkareföreningen är tullfrihet för vegetabiliskt förgarvade
hudar och skinn en förutsättning för att den svenska garveriindustrien skall
kunna upptaga konkurrensen med engelska företag på lika villkor beträffande
läder som framställts av sådana hudar och skinn.

Garveriidkareföreningens framställning har i utlåtanden den 1 respektive
den 8 april 1960 biträtts av kommerskollegium och generallullstyreisen.

Kommerskollegium erinrar om att engelskt berett läder tillverkat av vegetabiliskt
förgarvat läder av East-lndia typ enligt EFTA-konventionen
skall kunna införas i landet med från och med den 1 juli 1960 efter hand
sjunkande tull. Medan den svenska garveriindustrien har att erlägga tull
för import av vegetabiliskt förgarvade hudar och skinn, åtnjuter engelska
förelag tullfrihet vid import av dessa varor från samväldesländerna.

I fortsättningen erinrar kollegium om alt rådande förhållanden inom läder -

Kungl. Maj.ts proposition nr 15''i år 1960

industrien vid den senast genomförda revisionen av tulltaxan ansågs motivera
ett relativt högt tullskydd och anför vidare.

Den avveckling av gällande tullskydd som förutses enligt EFTA-fördraget
kommer i och för sig uppenbart att skärpa nu rådande konkurrens på läderområdet.
Om härtill kommer att den svenska garveriindustrien tvingas möta
den brittiska konkurrensen med samma utgångsmaterial d. v. s. förgarvat
läder av »Fast India»-typ, skulle med bibehållande av gällande tull på dessa
varor den svenska produktionen få vidkännas ett negativt tullskydd. Skäl synes
sålunda enligt kollegii mening föreligga för borttagandet av nu utgående
tull för ifrågavarande produkter. Då det icke är uteslutet att det förgarvade
lädret i viss utsträckning kan komma till användning i förefintligt skick,
torde eu tullfrihet generellt icke nu böra ifrågakomma, utan bör begränsas
att gälla produkter avsedda som råvaror för vidare bearbetning.

Beträffande förhållandena inom läderbranschen lämnar kollegium följande
uppgifter.

Av material sammanställt i samband med EFTA-förhandlingarna framgår
att den engelska lädertillverkningen utgående från »East India» läder är av
betydande storlek: den omfattar cirka 1/3 av produktionen av berett läder.
Exporten av berett »East India» läder, med ett värde av närmare 50 miljoner
kronor, utgör ungefär 17 procent av totala läderexporten. För exporten
till EFTA-länderna har uppgivits en approximativ siffra 11 miljoner kronor
— som emellertid sannolikt är för stor -—, varav en relativt betydande del
torde ha gått till de nordiska länderna.

Förgarvat »East India» läder användes i England främst för tillverkning
av foder-, liandsk- och annat beklädnadsskinn. I Sverige har förgarvat
»East India» läder hittills begagnats, i relativt liten omfattning, för tillverkning
av foderskinn. Om industrien ges bättre konkurrensmöjligheter torde
även tillverkning av annat skinn med förgarvat »East India» läder av högre
kvalitet som utgångsmaterial komma att aktualiseras. Den svenska förbrukningen
av foderskinn uppgår till ett värde av cirka 7 miljoner kronor, varav
för cirka 2,5 miljoner inhemsk tillverkning. »East India» läder har använts
som utgångsmaterial för cirka 15 procent av det inhemska foderskinnet.

Nämnas kan att en del länder genom särskild utbrytning i tulltaxan infört
tullfrihet för vissa typer av förgarvat läder. Sålunda har bl. a. förgarvat
läder av får- och getskinn, ur nummer 41.03 resp. 41.04, upptagits med tullfrihet
i sexstaternas gemensamma tulltaxa, i den danska taxan och i förslaget
till gemensam nordisk tulltaxa. I sexstaternas taxa har särskilt nämnts
att indiskt läder åsyftas. Tullfriheten i Danmark gäller endast förgarvat
läder som införes av garverier för vidare garvning.

Generaltullstyrelsen anför i sitt yttrande följande.

I fråga om förgarvade hudar och skinn tjänar garvningen närmast som
ett slags konservering och medför enligt uppgift knappast någon minskning
av det manufaktureringsarbete som måste nedläggas vid den egentliga garvningen.
Från tullpolitisk synpunkt torde därför vissa skäl tala för att de
förgarvade varorna likställas med oberedda hudar och skinn och sålunda
befrias från tull. Varorna i fråga kunna emellertid icke utan ingående laboratorieundersökning
med säkerhet skiljas från färdiggarvat läder. Det kan
icke heller anses uteslutet att de för vissa ändamål kunna finna användning
i stället för sistnämnda material. Från tullteknisk synpunkt måste man därför
ställa sig tveksam till sökandens framställning. Enär tullfriheten endast
skulle avse import till garverier torde möjligheterna att utöva kontroll över

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1960

varornas beskaffenhet och användning dock få anses relativt goda. Förutsatt
att anordningen i fråga blir underkastad enahanda bestämmelser i kontrollhänseende
som eljest gälla beträffande tullbefrielse för varor vid användning
för visst ändamål vill styrelsen därför icke motsätta sig bifall till sökandens
framställning. För ernående av överensstämmelse med den lokution
som i liknande fall användes i tulltaxan synes tullfriheten böra avse
»vegetabiliskt förgarvade hudar och skinn, avsedda att användas uteslutande
för vidare garvning». Det torde närmast vara under tulltaxenr 41.02—41.04,
som medgivandet kan få någon större praktisk betydelse, men det bör av
tulltekniska skäl gälla även nr 41.05.

Departementschefen

Enligt gällande tulltaxa utgår tull med 7 procent av värdet på beredda
hudar och skinn (läder), som införes till riket. Till beredda varor hänföres
även sådana hudar och skinn, som endast undergått vegetabilisk förgarvning.
Detta material är emellertid i produktionshänseendc närmast att jämställa
med oberedda hudar. Skäl kan därför anföras för att det i likhet med
sistnämnda varuslag skall vara fritt från tull. Dessa skäl accentueras ytterligare
genom att de färdigberedda produkterna efter den 1 juli 1960 kan införas
från EFTA-länder mot en successivt reducerad tull; de förgarvade
hudarna är däremot i regel av sådant ursprung att någon tullreduktion icke
erhålles för dessa. Framhållas må vidare att vissa andra EFTA-länder redan
nu medger tullfri införsel av förgarvade hudar och skinn och att den
fortsatta beredningen av varorna i dessa länder ger varorna ursprung inom
EFTA-området, vilket kan medföra att den svenska garverinäringen kommer
i ett sämre läge än motsvarande företag i viktiga konkurrentländer
inom EFTA-området när det gäller försäljning av färdigberedda hudar och
skinn. Dessa olägenheter kan undgås därest förgarvade hudar och skinn, i
den mån de avses bli föremål för vidare beredning inom landet, får — såsom
Svenska garveriidkareföreningen hemställt — införas tullfritt. Kommerskollegium
och generaltullstyrelsen har icke haft något att erinra mot
att tullfrihet införes. Även för egen del kan jag tillstyrka en sådan åtgärd.
Tullfriheten bör gälla från och med den 1 juli 1960.

III. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer föredragande
departementschefen, alt Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå
riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) förordning om utjåmningsskatt å vissa varor;

2) förordning om upphävande i viss del av den vid förordningen den 25
maj 194-1 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen; samt

3) förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1956 (nr 475).

Kungl. Maj. ts proposition nr 15 i är 1960

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ingrid von Otter

600790 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag