Kungl. Maj:ts proposition nr 15>r år 1961 (Proposition 1961:154)

Kungl. Maj:ts proposition nr 15>r år 1961

JSr 154

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i vattenlagen m. m.; given Stockholms slott
den H april 1961.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i vattenlagen;

2) lag om ändrad lydelse av 14 § lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om
flottning i allmän flottled; samt

3) lag om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr 460)
om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande
av närliggande marks torrläggning.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

WILHELM

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt förslaget skall kommunerna — landskommuner, köpingar och städer
— få rätt att självständigt föra talan i flertalet vattenmål för tillgodoseende
av allmänna intressen inom orten. Någon inskränkning i kammarkollegiets
nuvarande behörighet att bevaka det allmännas talan i vattenmålen
åsyftas icke.

Förslaget innebär vidare, att de bestämmelser om kungörelsers publicering
i kyrka, som finnes i vattenlagen och därtill anslutande författningar,
skall upphävas utan att ersättas med föreskrifter om annan publiceringsmetod.

Slutligen föreslås i propositionen bestämmelser om muntlig förberedelse
i vattenmål. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 154

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 7 kap. 64 §, 8 kap. 51 §, 9 kap. 70 §, 10 kap. 6,
38, 42, 44, 65 och 79 §§ samt 11 kap. 11, 32—35, 40, 47, 50, 59, 65, 77, 79,
82, 87, 88, 91 och 97 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 KAP.

64 §.

Rätten att handhava de med företag,
som i detta kap. avses, förenade
angelägenheter utövas å sammanträde,
därvid envar deltagare i företaget
äger rösträtt efter det andelstal, som
jämlikt 23—26 §§ samt 29 § är bestämmande
för hans skyldighet att
taga del i kostnaden för företaget.
Kallelse till sammanträde skall, där
ej i särskilda stadgar annorledes bestämts,
antingen skriftligen delgivas
samtliga deltagarna minst en vecka
före sammanträdet eller ock minst
fjorton dagar därförut kungöras såväl
i kyrkan för den eller de församlingar,
där samfälligheten är belägen,
som ock i minst en av ortens tidningar.
Beträffande sådant sammanträde
skall i övrigt vad i 3 kap. 22 § är föreskrivet
i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.

Rätten att handhava de med företag,
som i detta kap. avses, förenade
angelägenheter utövas å sammanträde,
därvid envar deltagare i företaget
äger rösträtt efter det andelstal, som
jämlikt 23—26 §§ samt 29 § är bestämmande
för hans skyldighet att
taga del i kostnaden för företaget.
Kallelse till sammanträde skall, där
ej i särskilda stadgar annorledes besiämts,
antingen skriftligen delgivas
samtliga deltagarna minst en vecka
före sammanträdet eller ock senast
fjorton dagar därförut kungöras i
minst en av ortens tidningar. Beträffande
sådant sammanträde skall i övrigt
vad i 3 kap. 22 § är föreskrivet i
tillämpliga delar lända till efterrättelse.

1 Senaste lydelse, se beträffande 7 kap. 64 § SFS 1920: 459, beträffande 8 kap. 51 § 1941: 614.
beträffande 10 kap. 6 § 1919: 425, beträffande 10 kap. 38 § 1941: 614, beträffande 10 kap. 42 §
1920: 459, beträffande 10 kap. 44 § 1956: 581, beträffande 10 kap. 65 § 1920: 459, beträffande
10 kap. 79 § 1941: 614, beträffande 11 kap. 32—35 §§ 1952: 235, beträffande 11 kap. 47 och
50 §§ 1946: 839, beträffande 11 kap. 59 § 1956: 581, beträffande 11 kap. 65, 77, 79, 82 och 87 §§
1946:839, beträffande 11 kap. 88 § 1948:479, beträffande 11 kap. 91 § 1941:614 samt beträffande
11 kap. 97 § 1960:304.

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

i Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

8 KAP.

51 §.

Rätten att —-----underhåll, tillämpas.

Kallelse till sammanträde skall, där Kallelse till sammanträde skall, där
ej i särskilda stadgar annorledes be- ej i särskilda stadgar annorledes bestämts,
antingen skriftligen delgivas stämts, antingen skriftligen delgivas
samtliga deltagarna minst en vecka samtliga deltagarna minst en vecka
före sammanträdet eller ock minst före sammanträdet eller ock senast
fjorton dagar därförut kungöras så- fjorton dagar därförut kungöras i
väl i kyrkan för den eller de försam- minst en av ortens tidningar.
lingar, där anläggningen är belägen,
som ock i minst en av ortens tidningar.
.

Beträffande sådant-------till efterrättelse.

9 KAP.

70 §.

Sammanträde för fördelning av ersättning
efter ty i 69 § sägs varde
hållet så snart ske kan, dock i fall,
som avses i 58—60 §§, ej före tillträdesdagen.
Kallelse till sammanträde
skall genom Konungens befallningshavandes
försorg med posten sändas
till ägaren av den fastighet, varom
fråga är, kända innehavare av fordran,
som skall utgå ur ersättningen,
samt rättighetshavare, åt vilka särskild
ersättning blivit bestämd; är
innehavare av fordran okänd, föranstalte
ock Konungens befallningshavande,
att kungörelse om sammanträdet
minst fjorton dagar förut uppläses
i kyrkan för den församling, där
fastigheten är belägen, samt införes i
allmänna tidningarna och tidning
inom orten.

De med--

Sammanträde för fördelning av ersättning
efter ty i 69 § sägs varde
hållet så snart ske kan, dock i fall,
som avses i 58—60 §§, ej före tillträdesdagen.
Kallelse till sammanträde
skall genom Konungens befallningshavandes
försorg med posten sändas
till ägaren av den fastig,het, varom
fråga är, kända innehavare av fordran,
som skall utgå ur ersättningen,
samt rättighetshavare, åt vilka särskild
ersättning blivit bestämd; är
innehavare av fordran okänd, föranstalte
ock Konungens befallningshavande,
att kungörelse om sammanträdet
minst fjorton dagar förut införes
i allmänna tidningarna och tidning
inom orten.

av ersättningsgivaren.

10 KAP.

6 §.

Om tid och ställe för sammanträ- Om tid och ställe för sammanträde,
som i 5 § sägs, så ock för syne- de, som i 5 § sägs, så ock för syncgång,
som i samband därmed före- gång, som i samband därmed företages,
förordne förrättningsmannen lages, förordne förrättningsmannen
efter samråd med övriga synemän efter samråd med övriga synemän

Kungl. Maj.ts proposition nr 15t år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

och sökanden, samt meddele sakägare
och andra besked därom medelst
kungörelse, som av förrättningsmannen
varder minst tre veckor före den
för sammanträdet utsatta tiden avsänd
till vederbörande pastorsämbete
för uppläsande, så snart ske kan, i
kyrkan för församling, där sammanträdet
skall hållas, så ock minst fjorton
dagar.förut införd i en eller, där
förhållandena påkalla det, två eller
flera av ortens tidningar. Om tid och
plats för första sammanträdet under
förrättningen varde därjämte underrättelse
i god tid tillställd allmänt
ombud och ortsombud.

Finnas, då —---

Har sammanträde

och sökanden, samt meddele sakägare
och andra besked därom medelst
kungörelse, som genom förrättningsmannens
försorg varder minst fjorton
dagar före sammanträdet införd i
en eller, där förhållandena påkalla
det, två eller flera av ortens tidningar.
Om tid och plats för första sammanträdet
under förrättningen varde
därjämte underrättelse i god tid tillställd
allmänt ombud och ortsombud.

före sanmianträdet.
----i ärendet.

38 §.

Efter samråd med de övriga synemännen
ävensom med sökanden, där
så lämpligen kan ske, bestämme förrättningsmannen
tid och ställe för
syneförrättningen. Han skall därom
ofördröj ligen ej mindre underrätta de
andra synemännen än även utfärda
kungörelse, vari tillika de fastigheter,
som företaget förmenas angå, skola
namngivas eller, i den mån det kan
ske på oförtydbart sätt, utmärkas
medelst gemensam geografisk eller
annan beteckning; föranstalte ock
därom, att kungörelsen varder minst
tre veckor före den för förrättningen
utsatta tiden avsänd till vederbörande
pastorsämbete för uppläsande så
snart ske kan i kyrkan för den eller
de församlingar, där fastighet, som
nyss nämnts, är belägen, så ock minst
fjorton dagar före förrättningssammanträdet
införd i en eller, där förhållandena
påkalla det, två eller flera
av ortens tidningar.

Är företaget —------ — stadgade ordning.

I kungörelse -—------- ersättning därför

Efter samråd med de övriga synemännen
ävensom med sökanden, där
så lämpligen kan ske, bestämme förrättningsmannen
tid och ställe för
syneförrättningen. Han skall därom
ofördröj ligen ej mindre underrätta de
andra synemännen än även utfärda
kungörelse, vari tillika de fastigheter,
som företaget förmenas angå,
skola namngivas eller, i den mån det
kan ske på oförtydbart sätt, utmärkas
medelst gemensam geografisk eller
annan beteckning; föranstalte ock
därom, att kungörelsen varder minst
fjorton dagar före förrättningssammanträdet
införd i en eller, där förhållandena
påkalla det, två eller flera
av ortens tidningar.

42 §.

Är fråga om sänkning eller uttapp- 1 mom. Är fråga om sänkning elning
av sjö eller reglering av vatt- ler uttappning av sjö eller reglering
nets avrinning ur sådant vattenom- av vattnets avrinning ur sådant vat -

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

råde eller förändring av vattnets
djup eller läge i vattendrag, där
kungsådra eller allmän farled eller
allmän flottled finnes, eller kan företag,
som i 32 § 1—3 mom. eljest avses,
antagas beröra allmänna intressen
av någon betydelse, skall avskrift
av ansökningshandlingarna jämte
kungörelsen utan dröjsmål av förrättningsmannen
översändas till kammarkollegiet,
som har att, där det
prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende
av de allmänna intressen, som
kunna vara i fråga.

Föres efter---

Om förordnande —

tenområde eller förändring av vattnets
djup eller läge i vattendrag, där
kungsådra eller allmän farled eller
allmän flottled finnes, eller kan företag,
som i 32 § 1—3 mom. eljest avses,
antagas beröra allmänna intressen
av någon betydelse, skall avskrift
av ansökningshandlingarna jämte
kungörelsen utan dröjsmål av förrättningsmannen
översändas till kammarkollegiet,
som har att, där det
prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende
av de allmänna intressen, som
kunna vara i fråga.

--stycket förmäles.

----därtill förekommer.

2 inom. Kan företag antagas beröra
allmänna intressen inom orten av någon
betydelse, skall förrättningsmannen
utan dröjsmål översända avskrift
av kungörelsen till vederbörande
kommun. Kommun äger föra talan
för tillgodoseende av allmänna intressen
inom orten. Om sådan talan
skall kommunen snarast underrätta
kammarkollegiet.

Beträffande företag, —----

Avskrift av kungörelsen skall tilllika
utan dröjsmål översändas till ortens
hälsovårdsmyndighet, förste provinsialläkaren
i länet och distriktsingenjören
för vatten och avlopp
samt, om företaget är av betydelse för
byggnadsverksamheten eller ordnandet
av avlopp inom orten, till byggnadsnämnden
och länsarkitekten.
Förste provinsialläkaren, distriktsingenjören
för vatten och avlopp och
länsarkitekten hava att, om anledning
därtill förekommer, hos Körningens
befallningshavande göra anmälan
om företaget för den åtgärd,
som enligt 42 § sista stycket eller eljest
må ankomma på Konungens befallningsbava
nde.

§•

— statens vatteninspektion.

Avskrift av kungörelsen skall tilllika
utan dröjsmål översändas till ortens
hälsovårdsmyndighet, förste provinsialläkaren
i länet och distriktsingenjören
för vatten och avlopp
samt, om företaget är av betydelse för
byggnadsverksamheten eller ordnandet
av avlopp inom orten, till byggnadsnämnden
och länsarkitekten.
Förste provinsialläkaren, distriktsingenjören
för vatten och avlopp och
länsarkitekten hava att, om anledning
därtill förekommer, hos Konungens
befallningshavande göra anmälan
om företaget för den åtgärd,
som enligt 42 § 1 mom. sista stycket
eller eljest må ankomma på Konungens
bef al I ni n g sha va nde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

05 §.

Förrättningen skall,---------och avslutas.

Varder nytt----------bestämda ställen.

Finnes under förrättningens fort- Finnes under förrättningens fortgång
saken angå fastighet, som ej på gång saken angå fastighet, som ej på
sätt i 38 § är föreskrivet angivits i sätt i 38 § är föreskrivet angivits i
förut utfärdad kungörelse om för- förut utfärdad kungörelse om förrättningen,
och har ej ägare och rättningen, och har ej ägare och
känd nyttjanderättshavare till den känd nyttjanderättshavare till den
fastighet ändock tillstädeskommit, fastighet ändock tillstädeskommit,
åligge förrättningsmannen att därom åligge förrättningsmannen att därom
utfärda kungörelse med tillkännagi- utfärda kungörelse med tillkännagivande
vad ägare till sådan fastighet vande vad ägare till sådan fastig,het
så ock nyttjanderättshavare, där den- så ock nyttjanderättshavare, där dennes
rätt är i fråga, har att iakttaga nes rätt är i fråga, har att iakttaga
för bevakande av talan vid samman- för bevakande av talan vid sammanträde
ävensom att till sakägare, som träde ävensom att till sakägare, som
nu nämnts, avsända underrättelse på nu nämnts, avsända underrättelse på
sätt i 8 § stadgas. Kungörelsen skall sätt i 8 § stadgas. Kungörelsen skall
sist tre veckor före sammanträdet för minst fjorton dagar före sammanträuppläsande
i kyrkan avsändas till det införas i en eller flera av ortens
pastorsämbetet i den eller de försam- tidningar. Har enligt 39 § meddelats
lingar, där i kungörelsen angivna fas- föreskrift om handlingars tillhandatighetcr
äro belägna, så ock minst hållande, skall ett exemplar av kunijorton
dagar före sammanträdet in- görelsen ofördröj ligen översändas till
föras i en eller flera av ortens tid- de härför bestämda ställen. Är upningar.
Har enligt 39 § meddelats fö- penbarligen fråga allenast om viss elreskrift
om handlingars tillhanda- ler vissa sakägares hörande, vare
hållande, skall ett exemplar av kun- kungörelse och underrättelse, som nu
görelsen ofördröjligen översändas till sagts, dock icke erforderliga, såframt
de härför bestämda ställen. Är up- sådan sakägare i den för stämning
penbarligen fråga allenast om viss el- stadgade ordning kallas till sammanler
vissa sakägares hörande, vare träde sist å åttonde dagen förut,
kungörelse och underrättelse, som nu
sagts, dock icke erforderliga, såframt
sådan sakägare i den för stämning
stadgade ordning kallas till sammanträde
sist å åttonde dagen förut.

Har sammanträde--------till sammanträdet.

79 §.

Vad i 30 § törsta och andra styc- Vad i 30 § första och andra styckena
är stadgat om förrättningskost- kena är stadgat om förrättningskost11
ad lände jämväl till efterrättelse i nåd lände jämväl till efterrättelse i
fråga om syneförrättning, som avses fråga om syneförrättning, som avses
i 32 §; dock att ersättning till orts- i 32 §; dock att ersättning till ortsombud,
som omförmäles i 42 § and- ombud, som omförmäles i 42 § 7
ra stycket, skall förskjutas av sökan- mom. andra stycket, skall förskjuden.
tas av sökanden.

Äro flera----------förskottspliktiga funnes.

Delägare vare-------sin rätt.

Kungi. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11 KAP.

För sina sammanträden vare vatlendomstol
berättigad att disponera
över nödiga lokaler i tings- eller rådhus,
allmän skola eller annan allmän
byggnad, som icke är för tillfället
upptagen för sitt huvudsakliga ändamål
eller utgöres av gudstjänstlokal.

Vållas särskilda utgifter för uppvärmning,
belysning, städning eller
dylikt, skola de ersättas.

§•

För sina sammanträden vare vattendomstol
berättigad att disponera
över nödiga lokaler i tings- eller rådhus,
allmän skola eller annan allmän
byggnad, som icke är för tillfället
upptagen för sitt huvudsakliga ändamål
eller utgöres av gudstjänstlokal.
Vållas särskilda utgifter för uppvärmning,
belysning, städning eller dylikt,
skola de ersättas.

Bestämmelserna i första stycket
skola gälla jämväl i fråga om sammanträden
för muntlig förberedelse.

32 §.

Äro ansökningshandlingarna —-------utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla Kungörelse skall innehålla

dels tillkännagivande: dels tillkännagivande:

att, intill----- ---dylika ställen;

att, därest------eller ställen;

att även vid vattendomstolens sam- att även handlingar, som ingivits
mantråde ingivna handlingar samt vid sammanträde för muntlig förbevattendomstolens
protokoll och utslag redelse eller vid vattendomstolens
skola därstädes i avskrift vara för sammanträde, de vid dessa sammanparterna
att tillgå; samt träden förda protokollen samt vatten domstolens

utslag skola därstädes i
avskrift vara för parterna att tillgå;
samt

att kallelser----------— är sagt;

dels erinran------- — skola ingivas;

dels ock —---— — särskilt biträde.

I mål,----- --------är utfört.

Innefattar ansökan — -----i företaget.

Om kungörelsens---------finnes stadgat.

Är fråga-----------stycket sägs.

Huruledes mål-------61 § andra stycket.

33 §.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall
genom vattenrättsdomarens försorg
dels för uppläsande så snart ske kan
i kyrkan genast avsändas, i mål, som i
17 § 1—19 samt 18, 19, 21 och 22 avses,
till pastorsämbetet i den eller de
församlingar, där fastigheter, som
omförmälas i kungörelsen, äro be -

Kunigörelse, som i 32 § sägs, skall
genom vattenrättsdomarens försorg
inom tio dagar införas i en eller flera
av ortens tidningar så ock, där fråga
cj allenast är om företag enligt 7 eller
8 kap., i allmänna tidningarna.
Ett exemplar av kungörelsen skall
tillika med ett exemplar av ansök -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lägna, i mål, som avses i 17 § U, 15, ningshandlingarna ofördröjligen sän16
och 17, till pastorsämbetet i den das till det eller de ställen, som i
eller de församlingar, där den del av kungörelsen angivits.
farleden eller flottleden, varom fråga
är, framgår, samt i mål, som avses
i 17 § 20, till pastorsämbetet i den
eller de församlingar, i vilka ansökan
om företaget förut kungjorts,
dels ock inom tio dagar införas i en
eller flera av ortens tidningar så ock,
där fråga ej allenast är om företag
enligt 7 eller 8 kap., i allmänna tidningarna.
Ett exemplar av kungörelsen
skall tillika med ett exemplar av
ansökningshandlingarna ofördröj ligen
sändas till det eller de ställen,
som i kungörelsen angivits.,

Vattenrättsdomaren skall--— — — — sådan sakägare.

Där sakägare, — —---— nu sagts.

Är jord--— — ---- sätt underrättad.

Ägare av--------fastighetens ägare.

34 §.

Finnes fastighet,--- — — — — den myndighet.

Är i-------- skall verkställas.

Är fråga om ansökan om tillstånd
att tillgodogöra grundvatten, skall
vattenrättsdomaren jämväl underrätta
kommun, inom vars område tillgången
å grundvatten kan påverkas.

35 §.

1 mom. Där fråga------i fråga.

Föres efter — —----biträda dem.

Om allmänt — — —---- parternas kännedom.

2 mom. Finnes i-------den myndighet.

Är fråga om företag enligt 7 kap., Är fråga om företag enligt 7 kap.,
skall vad i 10 kap. 42 § är stadgat skall vad i 10 kap. 42 § 1 mom. är
äga motsvarande tillämpning. stadgat äga motsvarande tillämpning.

3 mom. I mål, som avses i 17 § 2—
11 och 19, ävensom i mål, som anhängiggjorts
genom ansökan enligt 2
kap. 8 § andra stycket samt 4 kap.
1 § sista stycket och 74 § andra och
femte styckena, må kommun föra talan
för tillgodoseende av allmänna intressen
inom orten. Om sådan talan
skall kommunen snarast underrätta
kammarkollegiet.

Kan företag, som avses i första
stycket, antagas beröra allmänna intressen
inom orten av någon bety del -

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

se, skall vattenrättsdomaren utan
dröjsmål översända kungörelsen till
vederbörande kommun. Är fråga om
ansökan om tillstånd att tillgodogöra
grundvatten, skall dock kungörelsen
städse tillställas kommun, inom vars
område tillgången på grundvatten
kan påverkas.

40 §.

Prövar vattenrättsdomaren tillfälle 1 mom. Prövar vattenrältsdomaren
böra lämnas parterna att växla flera tillfälle böra lämnas parterna att växskrifter
än ovan sagts, äge han för- la flera skrifter än ovan sagts, äge
ordna därom och i den för kallelser han förordna därom och i den för
till parterna stadgade ordning med- kallelser till parterna stadgade orddela
dem de för ändamålet nödiga ning meddela dem de för ändamålet
föreskrifter. nödiga föreskrifter.

2 mom. Där det för målets beredande
är lämpligt, må vattenrättsdomaren
förordna om muntlig förberedelse
i målet eller i särskild del därav.
Sådan förberedelse skall äga rum
inför vattenrättsdomaren.

Tid och ställe för muntlig förberedelse
skola bestämmas av vattenrättsdomaren,
och skall besked därom
delgivas de parter, som enligt
vattenrättsdomarens bestämmande
skola inställa sig; där det av särskilda
skäl är påkallat, må beskedet i
stället meddelas parterna i den för
kallelser till dem bestämda ordningen.
Vattenrättsdomaren må förelägga
part vid vite att komma tillstädes eller
infinna sig personligen. Vid förberedelsen
må förlikning icke stadfästas
eller målet på grund av parts
medgivande eller uteblivande avgöras
eller avskrivas. Part äge vid muntlig
förberedelse åberopa av honom ingiven
skrift. Redogörelse bör lämnas
för skriftens innehåll. I övrigt skall
vad rättegångsbalken innehåller om
muntlig förberedelse i tillämpliga delar
gälla med iakttagande att vad som
sägs om rätten skall avse vattenrättsdomaren.

Vid muntlig förberedelse skall föras
protokoll. Därom skall i tillämp -

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

liga delar gälla vad om protokollföring
vid vattendomstolens sammanträde
är föreskrivet.

47 §.

Framgår av utlåtande, som i 45 §
sägs, eller eljest, att företag eller åtgärd,
varom i målet är fråga, angår
fastighet, som icke blivit enligt vad i
.‘12 § är föreskrivet i kungörelse angiven,
åligge vattenrättsdomaren att
därom utfärda kungörelse med tillkännagivande
vad ägare till sådan
fastighet så ock nyttjanderättshavare,
där dennes rätt är i fråga, har att
iakttaga för bevakande av sin rätt i
målet ävensom att i fall, som i 33 §
sägs, och på sätt, där finnes stadgat,
meddela sakägare, som nu nämnts,
underrättelse om kungörelsens utfärdande.
Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens
försorg sist å fjortonde
dagen före vattendomstolens
sammanträde införas i en eller flera
av ortens tidningar så ock, där fråga
ej allenast är om företag enligt 7 eller
8 kap., i allmänna tidningarna
samt för uppläsande i kyrkan avsändas
till pastorsämbetet i den eller de
församlingar, där de i kungörelsen
angivna fastigheter äro belägna. Ett
exemplar av kungörelsen skall ofördröjligen
sändas till det eller de i
kungörelse enligt 32 § angivna ställe
eller ställen.

Där så

Framgår av utlåtande, som i 45 §
sägs, eller eljest, att företag eller åtgärd,
varom i målet är fråga, angår
fastighet, som icke blivit enligt vad i
32 § är föreskrivet i kungörelse angiven,
åligge vattenrättsdomaren att
därom utfärda kungörelse med tillkännagivande
vad ägare till sådan
fastighet så ock nyttjanderättshavare,
där dennes rätt är i fråga, har att
iakttaga för bevakande av sin rätt i
målet ävensom att i fall, som i 33 §
sägs, och på sätt, där finnes stadgat,
meddela sakägare, som nu nämnts,
underrättelse om kungörelsens utfärdande.
Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens
försorg sist å fjortonde
dagen före vattendomstolens
sammanträde införas i en eller flera
av ortens tidningar så ock, där fråga
ej allenast är om företag enligt 7 eller
8 kap., i allmänna tidningarna. Ett
exemplar av kungörelsen skall ofördröjligen
sändas till det eller de i
kungörelse enligt 32 § angivna ställe
eller ställen.

— finnes stadgat.

Huvudförhandling i-----

Har sökanden —

— parterna välbelägen.

Tiden och stället för vattendomstolens
sammanträde bestämmes av vattenrättsdomaren
och skall sist å fjortonde
dagen före sammanträdet tillkännagivas
parterna i den för kallelser
till dem bestämda ordning. Om
anledning därtill förekommer, skall
uppgift tillika lämnas å de frågor,
som avses skola behandlas vid sammanträdet.

parternas rätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Av de vid vattendomstolens sammanträde
ingivna handlingar samt
vattendomstolens protokoll och utslag
skall av vattenrättsdomaren inom
den för utbekommande av expedition
i vattenmål stadgade tid avskrift
sändas till det eller de i kungörelse
enligt 32 § angivna ställen.

Är fråga---— — — statens v

De handlingar, som ingivits vid
sammanträde för muntlig förberedelse
eller vid vattendomstolens sammanträde,
de vid dessa sammanträden
förda protokollen samt vattendomstolens
utslag skola av vattenrättsdomaren
inom den för utbekommande
av expedition i vattenmål
stadgade tiden i avskrift sändas till
det eller de i kungörelse enligt 32 §
angivna ställena.
atteninspektion.

65 §.

Ändå att-------------motsvarande tillämpning.

Har svarandepari genom att utebliva
från vattendomstolen eller ej
iakttaga föreläggande, som vattenrättsdomaren
eller vattendomstolen
meddelat, eller genom påstående eller
invändning, som han insett eller bort
inse sakna fog, eller annorledes genom
vårdslöshet eller försummelse
föranlett uppskov i målet eller eljest
vållat kostnad, gottgöre han sökanden
de utgifter, som därigenom åsamkats
denne.

Har svarandepart genom att utebliva
från muntlig förberedelse eller
vattendomstolens sammanträde eller
ej iakttaga föreläggande, som vattenrättsdomaren
eller vattendomstolen
meddelat, eller genom påstående eller
invändning, som han insett eller bort
inse sakna fog, eller annorledes genom
vårdslöshet eller försummelse
föranlett uppskov i målet eller eljest
vållat kostnad, gottgöre han sökanden
de utgifter, som därigenom åsamkats
denne.

Möter ej mot talans upptagande
hinder, som i 76 § avses, teckne vattenrättsdomaren
å stämningsinlagan
föreläggande för svaranden vid äventyr,
som i 82 § förmäles, att inom viss
av vattenrättsdomaren förelagd tid,
minst fjorton dagar, efter det stämningshandlingarna
delgivits honom,
till vattenrättsdomaren ingiva skriftligt
svaromål å stämningspåståendena
med bifogande av de handlingar
lian vill åberopa till stöd för svaromålet
så ock att senare iakttaga bestämmelse,
som vattenrättsdomaren
må komma att jämlikt 80 S meddela
om tid och plats, då parterna hava
att inställa sig inför vattendomstolen
för målets vidare utredning.

§•

Möter ej mot talans upptagande
hinder, som i 76 § avses, teckne vattenrättsdomaren
å stämningsinlagan
föreläggande för svaranden vid äventyr,
som i 82 § förmäles, att inom viss
av vattenrättsdomaren förelagd tid,
minst fjorton dagar, efter det stämningshandlingarna
delgivits honom,
till vattenrättsdomaren ingiva skriftligt
svaromål å stämningspåståendena
med bifogande av de handlingar
han vill åberopa till stöd för svaromålet
så ock att senare iakttaga bestämmelse,
som vattenrättsdomaren
må komma alt jämlikt 79 § 2 mom.
eller 80 § meddela om tid och plats,
då parterna hava alt inställa sig för
målets vidare utredning.

Kungi. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

79 §.

Finner vattenrättsdomaren för målets
beredande erforderligt, att ytterligare
skriftväxling äger rum mellan
parterna, äge han förordna därom.

Vattenrättsdomaren äge ——---

1 mom. Finner vattenrättsdomaren
för målets beredande erforderligt, att
ytterligare skriftväxling äger rum
mellan parterna, äge han förordna
därom.

--82 § förmäles.

Tid och ställe för munllig förberedelse
skola bestämmas av vattenrättsdomaren,
och skall besked därom
delgivas parterna. Vattenrättsdomaren
må förelägga part vid vite att
komma tillstädes eller infinna sig
personligen. Vid förberedelsen må
förlikning icke stadfästas eller målet
på grund av parts medgivande eller
uteblivande avgöras eller avskrivas.
Part äge vid muntlig förberedelse
åberopa av honom ingiven skrift. Redogörelse
bör lämnas för skriftens innehåll.
1 övrigt skall vad rättegångsbalken
innehåller om muntlig förberedelse
i tillämpliga delar gälla med
iakttagande att vad som sägs om rätten
skall avse vattenrättsdomaren.

Vid muntlig förberedelse skall föras
protokoll. Därom skall i tillämpliga
delar gälla vad om protokollföring
vid vattendomstolens sammanträde
är föreskrivet.

Underlåter svaranden att inom förelagd
tid avgiva svaromål eller har
part genom att utebliva från vattendomstolen
eller ej iakttaga föreläggande,
som vattenrättsdomaren eller
vattendomstolen meddelat, eller genom
påstående eller invändning, som
han insett eller bort inse sakna fog,
eller annorledes genom vårdslöshet
eller försummelse föranlett uppskov

§•

Underlåter svaranden att inom förelagd
tid avgiva svaromål eller har
part genom att utebliva från muntlig
förberedelse eller vattendomstolens
sammanträde eller ej iakttaga föreläggande,
som vattenrättsdomaren eller
vattendomstolen meddelat, eller
genom påstående eller invändning,
som han insett eller bort inse sakna
fog, eller annorledes genom vårdslös -

Kungl. Maj:ts proposition nr löt år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i målet eller eljest vållat kostnad för het eller försummelse föranlett uppmotparten,
vare den försumlige, ändå skov i målet eller eljest vållat kostatt
hans talan bifalles, pliktig att nåd för motparten, vare den försumgottgöra
motparten de utgifter, som lige, ändå att hans talan bifalles,
därigenom åsamkats denne. pliktig att gottgöra motparten de ut gifter,

som därigenom åsamkats denne.

87 §.

Möter ej---—--utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla Kungörelsen skall innehålla

dels tillkännagivande: dels tillkännagivande:

att, intill------eller personer;

att även vid vattendomstolens sam- att även handlingar, som ingivits
manträde ingivna handlingar samt vid sammanträde för muntlig förbevattendomstolens
protokoll och utslag redelse eller vid vattendomstolens
skola på nämnda sätt i avskrift vara sammanträde, de vid dessa sammanför
parterna att tillgå; samt träden förda protokollen samt vat tendomstolens

utslag skola på nämnda
sätt i avskrift vara för parterna att
tillgå; samt

att kallelser —------eller personer;

dels ock —--------89 § avgivas.

Angå besvären-----— — 89 § andra stycket.

I sammanhang--—---sammanträdet bestämmas.

88 §.

Angående offentliggörande av kun- Angående offentliggörande av kungörelse,
som i 87 § sägs, gälle beiräf- görelse, som i 87 § sägs, gälle vad i
fande mål, som avse företag enligt 6 33 § första stycket finnes stadgat. Är
kap., vad i 33 § första stycket finnes företag enligt 7 eller 8 kap. av mindstadgat
i fråga om mål enligt 17 § 1 i, re omfattning och berör det allenast
15, 16 och 17 men i andra fall vad viss eller vissa sakägare, må kungönämnda
lagrum föreskriver beträf- relsen, i stället för att införas i en elfande
mål, som omförmälas i 17 § ler flera ortstidningar, delgivas envar
1—13 samt 18, 19, 21 och 22; dock sakägare.
vare i fråga om företag enligt 7 eller
8 kap. ej erforderligt, att kungörelsen
införes i allmänna tidningarna.

Är sådant företag av mindre omfattning
och berör det allenast viss eller
vissa sakägare, må kungörelsen, i
stället för att införas i en eller flera
ortstidningar, delgivas envar sakägare.

Kungörelsen varde----—- — — mottaga förrättningshandlingarna.

Angå besvär,------nämnda intressen.

Där i-----— motsvarande tillämpning.

91 §.

I besvärsmål skall tid och ställe för I besvärsmål skall tid och ställe för
målets handläggning inför vatten- målets handläggning inför vatten -

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

domstolen sist å fjortonde dagen före
sammanträdet tillkännagivas parterna
i den för kallelser till dem bestämda
ordning, såframt ej underrättelse
därom intagits i kungörelse enligt
87 §.

Underställningsmål skall---

Är fråga

domstolen sist å fjortonde dagen före
sammanträdet tillkännagivas parterna
i den för kallelser till dem bestämda
ordning, såframt ej underrättelse
därom intagits i kungörelse
enligt 87 §. Om anledning därtill förekommer,
skall uppgift tillika lämnas
å de frågor, som avses skola behandlas
vid sammanträdet.
mottaga förrättningshandlingarna.

kungörelse skett.

97 §.

1 mom. Sökande i ansökningsmål 1 mom. Sökande i ansökningsmål

vare pliktig att förskjuta: vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för------sökandens försorg;

ersättning för sådana utgifter för ersättning för sådana utgifter för
vattendomstolens sammanträde, var- sammanträde, varom i It § förmäles;
om i It § andra stycket förmäles;

gottgörelse åt person------i målet;

gottgörelse åt sakkunnig, — ------föranstaltar; samt

ersättning för------— 45 § 1 mom.

Vad nu-----—--hans besvär.

Där i--------— av klagande.

Huruvida kostnad, —— ----------gällande regler.

2 mom. För inställelse vid vatten- 2 mom. För inställelse vid muntlig

domstolens sammanträde eller vid förberedelse, vid vattendomstolens
undersökning enligt 45 § 2 mom. skall sammanträde eller vid undersökning
av allmänna medel utgå gottgörelse enligt 45 § 2 mom. skall av allmänna
åt domstolens ledamöter och åt an- medel utgå gottgörelse åt domstolens
nan i domstolen tjänstgörande per- ledamöter och åt annan i domstolen
son, vars biträde erfordras. Kostna- tjänstgörande person, vars biträde erden
för sådan gottgörelse skall stan- fordras. Kostnaden för sådan gottgöna
å statsverket. relse skall stanna å statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1962.

Lagen äger ej tillämpning beträffande
mål eller ärende, som av vattendomstol
eller synemän avgjorts
före ikraftträdandet.

Vad i 10 kap. 42 § 2 mom. första
punkten och 11 kap. 35 § 3 mom.
andra stycket första punkten nya lagen
stadgas skall ej gälla i mål, vari
före ikraftträdandet kungörelse utfärdats
med stöd av 10 kap. 38 § eller
11 kap. 32 eller 61 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr I54 år 1961

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 14 § lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning

i allmän flottled

Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 19 juni 1919 om flottning i allmän
flottled skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

Sedan i underställningsmål rörande
företag enligt (i kap. vattenlagen
vattendomstolen meddelat beslut om
allmän flottleds inrättande eller om
vidtagande av åtgärder för redan befintlig
allmän flottleds utvidgande
eller förbättrande, äge envar, som vill
yttra sig över synemännens förslag
till bestämmelser rörande de i 10 kap.
19 § vattenlagen omförmälta frågor,
att inom trettio dagar från det vattendomstolens
beslut meddelades till
Kungl. Maj :ts befallningshavande ingiva
eller i betalt brev med posten insända
sina erinringar i saken. Erfordras
före ärendets avgörande ytterligare
utredning, äge Kungl. Maj :ts befallningshavande
härför anlita biträde
av förrättningsmannen eller annan
sakkunnig person; prövas nödigt att
vidare höra sakägarna, lämne Kungl.
Maj:ts befallningshavande dem tillfälle
att yttra sig vid sammanträde inför
Kungl. Maj:ts befallningshavande
eller, där fråga är om mindre flottled
och det i övrigt finnes lämpligt, inför
någon av länsstyrelsens tjänstemän.
Kungörelse om sådant sammanträde
skall minst tre veckor före sammanträdet
dels avsändas till pastorsämbetet
för uppläsande i kyrkan för den
eller de församlingar, där flottleden
framgår, dels tillställas den eller de
personer, som jämlikt 10 kap. 20 §
vattenlagen utsetts att mottaga handlingarna
i målet, ävensom senast tio
dagar förut införas i en eller flera

Sedan i underställningsmål rörande
företag enligt 6 kap. vattenlagen
vattendomstolen meddelat beslut om
allmän flottleds inrättande eller om
vidtagande av åtgärder för redan befintlig
allmän flottleds utvidgande
eller förbättrande, äge envar, som vill
yttra sig över synemännens förslag
till bestämmelser rörande de i 10 kap.
19 § vattenlagen omförmälta frågor,
att inom trettio dagar från det vattendomstolens
beslut meddelades till
Kungl. Maj:ts befallningshavande ingiva
eller i betalt brev med posten insända
sina erinringar i saken. Erfordras
före ärendets avgörande ytterligare
utredning, äge Kungl. Maj :ts befallningshavande
härför anlita biträde
av förrättningsmannen eller annan
sakkunnig person; prövas nödigt att
vidare höra sakägarna, lämne Kungl.
Maj :ts befallningshavande dem tillfälle
att yttra sig vid sammanträde
inför Kungl. Maj :ts befallningshavande
eller, där fråga är om mindre flottled
och det i övrigt finnes lämpligt,
inför någon av länsstyrelsens tjänstemän.
Kungörelse om sådant sammanträde
skall minst tre veckor före sammanträdet
tillställas den eller de personer,
som jämlikt 10 kap. 26 § vattenlagen
utsetts att mottaga handlingarna
i målet, ävensom senast tio
dagar förut införas i en eller flera
tidningar inom orten. Anläggaren av
flottleden varde lill sammanträdet
särskilt kallad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tidningar inom orten. Anläggaren av
flottleden varde till sammanträdet
särskilt kallad.

Så snart — — — —------och 30 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1962.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr 460)
om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas
till tryggande av närliggande marks torrläggning

Härigenom förordnas, att 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 om vad vid
anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande
marks torrläggning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 §•

Sedan handlingarna-----

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens
försorg dels för uppläsande
så snart ske kan i kyrkan
genast översändas till pastorsämbetet
i den eller de församlingar, där järnvägen
skall framgå, dels ock inom tio
dagar införas i en eller flera av ortens
tidningar så ock i allmänna tidningarna.

— ingivna planen.

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens
försorg inom tio dagar
införas i en eller flera av ortens tidningar
så ock i allmänna tidningarna.

10 §.

Under syneförrättning--—--

--av järnvägen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

(Gällande lydelse)

derbörande pastorsämbete för uppläsande
i kyrkan för den eller de församlingar,
där den del av järnvägen
framgår, som med sammanträdet avses,
så ock minst fjorton dagar före
sammanträdet införd i en eller flera
av ortens tidningar. Förrältningsmannen
åligge ock att inom tid, som
sist sagts, i betalt öppet brev eller
brevkort å posten avlämna underrättelse
om förrättningen till ägare av
mark, som framställt erinran mot
planen.

(Föreslagen lydelse)

eller flera av ortens tidningar. Förrättningsmannen
åligge ock att inom
samma tid i betalt öppet brev eller
brevkort å posten avlämna underrättelse
om förrättningen till ägare av
mark, som framställt erinran mot
planen.

Denna lag tråder i kraft den 1 januari
1962.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 154

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 dr 1961

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om vissa ändringar i
vattenlagen m. m. o''ch anför därvid följande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 november 1959, nr 320, har riksdagen
anhållit, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att vidga kommunernas behörighet
att vara parter i vattenmål. Med anledning härav har inom justitiedepartementet
upprättats en promemoria (stencilerad), dagtecknad den 6 oktober
1960, med förslag angående kommuns rätt att föra talan i vattenmål.
Vid promemorian fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 42 §
och 11 kap. 35 § vattenlagen torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll
(bilaga B).

Över promemorian med därvid fogat lagförslag har efter remiss yttranden
avgivits av vattenöverdomstolen, vattendomstolarna, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen,
länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Samarbetsdelegationen
för de fyra nordligaste länen, Svenska vattenkraftföreningen, styrelsen
för Svenska landskommunernas förbund, styrelsen för Svenska stadsförbundet,
Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor, Västerbottens länsorgan
för vattenkraftfrågor, Fjällkommunernas samarbetskommitté, Tornedalskommunernas
förbund, styrelsen för Sveriges advokatsamfund samt Riksförbundet
Landsbygdens folk.

Med det utlåtande, som avgivits av Nedre Norrbygdens vattendomstol, har
överlämnats ett särskilt yttrande av två vattenrättsdomare vid vattendomstolen.
Vid det av länsstyrelsen i Kronobergs län avgivna yttrandet har fogats
utlåtanden av kommunalfullmäktige i Almundsryds och Traryds köpingar
samt Urshults kommun. Länsstyrelsen i Blekinge län har överlämnat
yttranden av stadsfullmäktige i Karlshamn, Ronneby stads drätselkammare
och kommunalfullmäktige i Mörrums kommun. Länsstyrelsen i Värmlands

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1961

län har vid sitt yttrande fogat utlåtanden av kommunalfullmäktige i Nors,
Fryksände och Finnskoga-Dalby kommuner. Länsstyrelsen i Kopparbergs
län har överlämnat yttranden, som inhämtats från Älvdalens, Mora, Rättviks,
Leksands, Lima, Malungs, Järna och Stora Skedvi kommuner. Vid det av
länsstyrelsen i Västernorrlands län avgivna utlåtandet har fogats yttranden
av kommunalfullmäktige i Borgsjö, Fjällsjö, Junsele och Resele kommuner
och av stadsfullmäktige i Sollefteå stad. Länsstyrelsen i Jämtlands län har
inkommit med yttranden av kommunalfullmäktige i Ströms, Frostvikens,
Kalls, Offerdals och Svegs kommuner. Vid utlåtandet från länsstyrelsen i
Västerbottens län är fogat yttranden från Vilhelmina, Tärna, Stensele, Sorsele
och Degerfors kommuner, Umeå landskommun och Åsele köping. Med
det utlåtande, som avgivits av länsstyrelsen i Norrbottens län, har överlämnats
yttranden från Luleå stad samt Arvidsjaurs, Arjeplogs, Jokkmokks,
överluleå och Nederluleå kommuner.

Yttranden har därjämte inkommit från Norrlandsförbundet, Norrlands naturvärn
och Sveriges fartygsbefälsförening.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 mars 1956 har dåvarande
chefen för justitiedepartementet tillkallat en sakkunnig, lagmannen Nils
Viklund, för att verkställa utredning angående vattendomstolarnas organisation
och därmed sammanhängande frågor. Utredningsmannen, som tidigare
avgivit flera förslag1, har den 17 oktober 1960 framlagt en promemoria
(stencilerad) med vissa avslutande synpunkter och förslag. Däri avhandlas
bl. a. frågan om förfarandet i vattenmål. I detta hänseende har utredningsmannen
undersökt olika möjligheter till partiella reformer för underlättande
och påskyndande av vattendomstolarnas arbete och därvid kommit till
det resultatet, att den nuvarande processordningen i stort sett bör bibehållas.
I två hänseenden föreslår utredningsmannen reformer. I anledning
närmast av vad som anförts i riksdagens skrivelse den 6 december 1955, nr
376, förordas sålunda, att bestämmelserna i vattenlagen och därtill knutna
författningar om offentliggörande av kungörelse i kyrka skall upphöra att
gälla. Vidare föreslås bestämmelser om muntlig förberedelse i vattenmål.
Promemorian bilagda förslag till lag om ändring i vattenlagen m. fl. lagförslag
torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll (bilaga C).

över utredningsmannens promemoria med därvid fogade lagförslag har efter
remiss yttranden avgivits av, såvitt nu är i fråga, vattenöverdomstolen
efter hörande av vattendomstolarna, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
kammarkollegiet, statskontoret, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen
med statens vatteninspektion, 1951 års rättegångskommitté,
länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens
län, domkapitlet i Luleå stift, Svenska vattenkraftföreningen, Riksförbundet
Landsbygdens folk, styrelsen för Sveriges advokatsamfund, Västerbottens
länsorgan för vattenkraftfrågor, Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor,
Sveriges juristförbund, Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund
samt Statstjänarkartellen.

1 .Jfr prop. 1958: 33 och 1960: 52.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

Med det utlåtande, som avgivits av Nedre Norrbygdens vattendomstol, har
överlämnats ett särskilt yttrande av två vattenrättsdomare vid vattendomstolen.
Vid fiskeristyrelsens utlåtande har fogats yttrande av statens vatteninspektion.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat ett utlåtande
av lantbruksnämnden i länet. Domkapitlet i Luleå stift har vid sitt utlåtande
fogat ett yttrande av kyrkoherden H. Sandberg i Jokkmokk.

Frågan om förfarandet i vattenmålen har även berörts i en framställning
från Folkpartiets ungdomsförbund den 9 januari 1959, vari bl. a. hemställts
om åtgärder för en snabbare handläggning av vattenmålen.

Jag anhåller nu att få upptaga de ifrågavarande förslagen. I avd. I avser
jag att behandla frågan om kommuns rätt att föra talan i vattenmål, i avd.
II frågan om kyrkokungörandet i sådana mål och i avd. III frågan om förberedelsen
i vattenmålen.

I. Kommuns rätt att föra talan

Gällande bestämmelser m. m. Vattenlagen den 28 juni 1918 innehåller i
2 kap. bestämmelser om byggande i vatten och vattentäkt. Beträffande
alla sådana företag gäller enligt 2 och 43 §§, att de skall utföras
så, att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och
olägenhet för annan. Enligt vad som framgår av motiven till bestämmelserna
bör åt desamma givas den tolkningen, att det däri begagnade ordet »annan»
brukas såsom ett gemensamt uttryck för alla motstående intressen,
såväl enskilda som allmänna. Av särskild vikt är för vattenbyggnadsföretagens
del de i kapitlets 3 § upptagna allmänna förutsättningarna för byggande
i vatten, vilket medför skada på annans egendom eller berör allmänna
intressen. För dylik vattenbyggnad krävs enligt paragrafen viss matematisk
relation mellan nyttan och skadan — uträknade i penningar — av det ifrågasatta
företaget. Men även när detta villkor är uppfyllt, föreligger hinder
för tillstånd, om företaget kommer att medföra intrång i vissa särskilt angivna
allmänna intressen. Ett företag, som ej uppfyller villkoren om visst
förhållande mellan nyttan och skadan eller som medför allmänna olägenheter
av det slag som angives i lagen, kan emellertid få komma till stånd under
förutsättning att det prövas vara av synnerlig betydelse för näringslivet
eller för orten eller eljest från allmän synpunkt samt Kungl. Maj :t efter
hemställan av vattendomstol lämnar medgivande till företaget. Liknande bestämmelser
har meddelats i 44 § i fråga om anordnandet och nyttjandet av
vattentäkt. Bl. a. gäller, att nyttjande av vattentäkt ej må medföra, att ett
flertal fastigheter berövas erforderligt vatten till husbehovsförbrukning eller
att större fabrik eller annan anläggning, varav många har uppehälle,
måste nedläggas eller dess drift väsentligt minskas.

Enligt 3 kap. 2 och 26 §§ vattenlagen är de nyssnämnda allmänna förutsättningarna
för byggande i vatten i stort sett tillämpliga också i fråga om
vattenreglering.

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1961

I 4 kap. vattenlagen lämnas föreskrifter om särskilda villkor beträffande
större vattenkraftanläggningar och vattenregleringar. Här märkes först bestämmelserna
om bygdekraft. Den som anlägger ett kraftverk av viss
omfattning kan enligt 1 § förpliktas att för tillgodoseende av kringliggande
bygds behov av kraft till användning i hantverk, småindustri eller lantbruk
eller till belysning eller uppvärmning tillhandahålla intill en tiondel av den
årliga kraftmängd, som kan utlagas i anläggningen. Storleken av denna
s. k. bygdekraftsandel bestämmes av vattendomstolen för tjugu år i sänder,
första gången räknat från det kalenderår under vilket anläggningen enligt
därom meddelad bestämmelse skall ha fullbordats. Om ej anläggningens
ägare eller någon, som må anses berättigad att komma i åtnjutande av bygdekraft,
eller också myndighet, åt vilken Kungl. Maj :t uppdragit att bevaka
bygdens intresse i förevarande hänseende, genom ansökan hos vattendomstolen
påkallar ny prövning, skall förut meddelad bestämmelse lända till
efterrättelse jämväl för påföljande tjuguårsperiod. Talan om rätt att komma
i åtnjutande av kraft, som anläggningens ägare har förpliktats att tillhandahålla,
föres enligt 4 § efter ansökan hos vattendomstolen av den som må
anses berättigad till kraft. Närmast följande paragrafer ävensom kapitlets
16 § innehåller bestämmelser om nyprövning. Kungl. Maj :t eller myndighet,
åt vilken Kungl. Maj :t uppdragit att i förevarande hänseende bevaka
det allmännas rätt, ävensom företagaren kan påkalla ny prövning angående
de villkor, varunder med hänsyn till allmänna intressen vissa vattenkraftanläggningar
och vattenregleringar må äga bestånd. Yrkande om sådan
prövning skall framställas under femtiofemte året efter det kalenderår, under
vilket företaget skall ha fullbordats, samt därefter vart fyrtionde år.
Föreskrives vid nyprövningen för tillgodoseende av allmänna intressen villkor,
som är till men för byggnadens ägare m. fl., skall ersättning av statsmedel
i vissa fall utgå. Beträffande större vattenregleringar finnes särskilda
bestämmelser i kapitlets 13 § om Kungl. Maj :ts prövningsrätt.
När det gäller reglering av någon av de sex största sjöarna i landet äger
Kungl. Maj :t enligt denna paragraf pröva, huruvida av allmänna skäl hinder
möter mot företaget eller särskilda villkor bör föreskrivas för dess utförande.
Samma prövningsrätt kan tillkomma Kungl. Maj :t, då det är fråga om andra
vattenregleringar, som är av synnerlig omfattning. Förutsättningen är, att
Kungl. Maj :t förbehåller sig sådan prövning och besked därom lämnas vattendomstolen
innan målet slutligen avgjorts av denna. Om reglering sa
vgift stadgas i 4 kap. 14 och 15 §§. Enligt 14 § kan ägare av strömfall,
som får båtnad av ett vattenregleringsföretag, bli skyldig att erlägga en årlig
avgift, bestämd inom viss latitud med hänsyn bl. a. till den olägenhet eller
fördel som genom företaget uppkommer för den kringliggande bygden.
Avgiftsskyldighetens omfattning bestämmes av vattendomstolen för en tioårsperiod.
Första gången skall denna räknas från det kalenderår, under vilket
tillståndet till vattenregleringen först tagits i anspråk. Ny prövning kan
begäras av strömfallsägaren eller av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.
År 1959 infördes en bestämmelse, som gav vattendomstolen rätt att på

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

yrkande av sådan myndighet meddela beslut om förskottsinbetalning av en
del av de årliga avgifter, som bestämts för en avgiftsperiod. Enligt uttalande
av föredragande departementschefen i prop. 1959: 31 s. 34 kunde det förutsättas
att den myndighet, som hade att framställa sådant yrkande, nämligen
kammarkollegiet, genom hänvändelser till vederbörande länsstyrelse och
kommuner gjorde sig underrättad om det omedelbara behovet av avgiftsmedel.
1 Influtna avgiftsmedel skall enligt 15 § användas — förutom till reglering
av skador, som ej blivit ersatta i vattenmålet — för att tillgodose allmänna
ändamål beträffande den bygd som beröres av företaget. Som exempel
på sådana ändamål nämner lagen jordbrukets främjande, beredande
av tillgång till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri
eller eljest för befolkningens behov.

Vattenlagens 7 kap. innehåller bestämmelser om torrläggning av
mark genom dikning, vattenavledning och invallning. I förevarande sammanhang
må beträffande dessa bestämmelser endast anmärkas, att de i flera
hänseenden — särskilt beträffande vattenavledning och invallning — liknar
reglerna om byggande i vatten och vattenreglering.

Såvitt avser avloppsvatten, varom bestämmelser intagits i 8 kap.
vattenlagen, skiljes mellan kloakvatten och industriellt avloppsvatten. I
det förstnämnda avseendet gäller enligt 23 § som en allmän regel, att den,
som avleder eller ämnar avleda kloakvatten till vattenområde, skall vidtaga
de åtgärder till motverkande av förorening, som med hänsyn till beskaffenheten
av vattenområdet och förhållandena i övrigt kan anses påkallade ur
allmän eller enskild synpunkt. Vissa slag av kloakvatten får ej avledas med
mindre det uppenbarligen kan ske utan olägenhet. Industriellt avloppsvatten
får enligt 32 § ej avledas på sådant sätt, att genom förorening av vattenområde
olägenhet av någon betydelse uppkommer ur allmän eller em
skild synpunkt, med mindre föroreningens förebyggande prövas kräva åtgärder,
som ej skäligen kan fordras. Kan avloppsvatten befaras i avsevärd
mån förnärma allmänna intressen, må medgivande till dess utsläppande lämnas
endast om Kungl. Maj :t efter hemställan av vattendomstolen förklarat,
att med hänsyn till fabrikens eller inrättningens betydelse för näringslivet
eller för orten eller eljest från allmän synpunkt hinder icke möter däremot.

Flertalet av de företag, som berörts i det föregående, förutsätter särskilt
tillstånd. Prövningen skall i allmänhet ske vid vattendomstol, men när fråga
är om vattenregleringar, torrläggningar och utsläppande av avloppsvatten
skall företaget i vissa fall prövas vid synef örrättning enligt 10
kap. vattenlagen. I förrättningsmannens åligganden ingår att utfärda kungörelse
om förrättningen. Enligt 42 § skall kungörelsen jämte avskrift av ansökningshandlingarna
översändas till kammarkollegiet bl. a. i fråga om torrläggnings-
och vattenregleringsföretag, som kan beröra allmänna intressen av
någon betydelse. Enligt samma paragraf åligger det kollegiet att, där det
prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende av de allmänna intressen, som

■ Jfr tredje lagutskottets uti. 1959: 5 s. 17.

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

kan vara i fråga. I 43 och 44 §§ stadgas, att förrättningsmannen under
olika förutsättningar skall översända avskrift av kungörelsen och, i vissa
fall, även avskrift av ansökningshandlingarna till bl. a. fiskeristyrelsen, statens
vatteninspektion, ortens hälsovårdsmyndighet och byggnadsnämnd.

Om förfarandet vid vattendomstol meddelas bestämmelser i
vattenlagens 11 kap.

De flesta målen vid vattendomstol anhängiggöres genom skriftlig ansökan.
Är ansökningshandlingarna fullständiga skall kungörelse utfärdas om ansökningen
av det innehåll, som närmare anges i 11 kap. 32 §. Enligt 33 §
skall kungörelsen jämte ett exemplar av ansökningshandlingarna översändas
till person — tjänsteman, kommunal befattningshavare eller pålitlig
enskild person —- som utsetts att såsom aktförvarare hålla handlingarna i
målet tillgängliga för parterna.1 I vissa fall skall meddelande tillställas länsstyrelsen.
Denna skall sålunda på grund av föreskrift i 34 § underrättas i de
fall, då berörd fastighet finnes tillhöra kronan eller allmän anstalt. Är tillämnat
företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, skall
länsstyrelsen tillställas ansökningshandlingarna jämte kungörelsen. Är fråga
om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grundvatten, skall den kommun
underrättas, inom vars område tillgången på grundvatten kan påverkas. I
mål om byggande i vatten och vattenreglering skall enligt 35 § 1 mom. ansökningshandlingarna
och kungörelsen insändas till kammarkollegiet, som
har att, där det prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende av de allmänna
intressen, som kan vara i fråga. Föres på detta sätt talan av allmänt ombud,
åligger det ombudet att på begäran tillhandagå dem, vilkas rätt beröres
i saken, med kostnadsfria råd angående bevakandet av deras rätt. Beträffande
torrläggningsföretag hänvisas i paragrafens 2 mom. till den förut
återgivna föreskriften i 10 kap. 42 §. Fiskeristyrelsen skall jämlikt stadgande
i 11 kap. 36 § i vissa fall underrättas på samma sätt som kammarkollegiet.
Även statens vatteninspektion och övriga i 10 kap. 44 § anmärkta
myndigheter och tjänstemän skall ibland tillställas meddelande från vattendomstolen.

I motsats till vad som gäller i dispositiva tvistemål har domstolen i vattenmålen
en långtgående officialprövningsskyldighet, särskilt i vad avser
allmänna intressen. Vattenrättsdomaren eller vattendomstolen kan sålunda
enligt stadgande i 43 § självmant föranstalta om bevisning. Om det är lämpligt,
kan vattenrättsdomaren vidare enligt 48 § förordna att särskilda sammanträden
skall hållas i sammanhang med undersökning genom sakkunnig
eller vattenrättsingenjör eller också i annan ordning. Därvid skall vederbörande
kommuner, trafikanter och andra lämnas tillfälle att yttra sig angående
den inverkan företag eller åtgärd, som det är fråga om i målet, kan
medföra på allmän samfärdsel eller flottning eller eljest på allmänna intressen
samt om vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av dylika intressen
m. in. För anordnandet av sådana sammanträden äger vattenrättsdomaren
påkalla biträde av länsstyrelsen.

1 Se även s. 29.

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

Sedan förberedelsen i ett mål avslutats skall vattendomstolen hålla huvudförhandling
i målet. Enligt 50 § skall den hållas vid syn på stället eller,
om målet kan prövas utan syn, på annan plats som är välbelägen för parterna.

Närmare bestämmelser om kammarkollegiets åligganden i vatlenmålen
återfinnes i kungörelsen den 23 december 1918 angående bevakande av det
allmännas talan i vattenmål. Där det enligt bl. a. vattenlagen tillkommer
myndighet, som Kungl. Maj :t utser, att föra talan för att tillvarataga viss
bygds intressen eller eljest för att bevaka det allmännas rätt, åligger det
kammarkollegiet att bevaka dylik talan. Kollegiet äger också i andra fall, när
fråga om allmänt intresse förekommer, föra talan för det allmänna. Avser
talan vid vattendomstol medgivande till företag, beträffande vilket Kungl.
Maj :t må förbehålla sig prövningsrätt, huruvida hinder möter mot företaget
eller särskilda villkor bör föreskrivas för dess utförande, skall kollegiet, om
skälig anledning föreligger härtill, i god tid göra framställning till Kungl.
Maj :t om förhållandet. Har kammarkollegiet fattat beslut om bevakande
av talan, skall denna utföras av kollegiets advokatfiskal som dess ombud. I
särskilda fall kan kollegiet meddela förordnande att föra talan åt annan
person, som finnes lämplig därtill. Vid talans utförande skall ombudet ställa
sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som kollegiet må meddela,
och skall, om vattendomstolen meddelat beslut varigenom för det allmänna
förd talan ogillats, förvara det allmännas rätt till fullföljd av talan
mot beslutet; på kollegiet ankommer därefter att, om anledning föreligger
därtill, fullfölja talan på det allmännas vägnar.

Företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet är numera
redan på planeringsstadiet underkastade viss offentlig undersökning.
Bestämmelser härom finnes i kungörelsen den 24 april 1953 angående förberedelse
av vissa företag enligt vattenlagen. Dessa bestämmelser innebär i
huvudsak, att länsstyrelsen i samråd med företagaren skall, så snart de tekniska’
förutsättningarna för företaget blivit i huvudsak klarlagda, bereda
kommunala organ samt myndigheter och sammanslutningar i övrigt, som
har till uppgift att bevaka av företaget berörda allmänna intressen, tillfälle
att framföra önskemål och eljest överlägga med företagaren om företagets
huvudsakliga planläggning och om utförandet av skadeförebyggande åtgärder.
Företagaren skall också medverka till att ortsbefolkningen får erforderliga
upplysningar om företaget. Länsstyrelsen kan för detta ändamål
anordna särskilda sammanträden. På kammarkollegiet ankommer att efter
samråd med vattenrättsdomaren föranstalta om sådan särskild utredning
som kan anses erforderlig med hänsyn till företagets planering ur allmänna
naturskyddssynpunkter.

Beträffande kommuns rätt att i ett kraftverksmål föra talan för tillvaratagande
av allmänt intresse har i rättspraxis uttalats, att kommun väl får
anses äga rätt att såväl vid vattendomstolen som i högre instans andraga
vad kommunen för tillgodoseende av sina allmänna intressen aktar nödigt,

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

men att det icke kan antagas, att i sådant mål behörighet att såsom part
föra — och således även självständigt fullfölja — talan för det allmänna
tillkommer annan än kommarkollegiet.1

Framställningar om lagändring. I två vid 1959 års riksdag väckta likalydande
motioner (1:332 och 11:402) hemställdes, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag till sådant tillägg
i vattenlagen, att kommunerna blir berättigade att uppträda som sakägare
i vattenmål.

Tredje lagutskottet inhämtade yttranden över motionerna från vissa myndigheter
och sammanslutningar.2 I sitt av riksdagen godkända utlåtande
(nr 22) uppehöll sig utskottet först vid vissa frågor om kommuns rätt till
ersättning i vattenmål för skattebortfall och om beskattning av vattenkraftanläggningar
in. m. Rörande kommunernas partsställning såvitt avser allmänna
intressen i vattenmålen framhöll utskottet därefter, att kommunerna
— även om de icke såsom fastighetsägare eller av annan grund vore sakägare
i egentlig mening — icke helt saknade möjligheter att vid sidan av
kammarkollegiet verka för att deras intressen beaktades. Utskottet fortsatte: Sålunda

må erinras om det förberedelseförfarande, som numera i regel
äger rum i alla större vattenbyggnadsmål. Syftet härmed är bl. a. att kommunala
organ samt myndigheter och sammanslutningar i övrigt, som har
till uppgift att bevaka av företaget berörda allmänna intressen, skall få tillfälle
att framföra önskemål och eljest överlägga med företagaren om företagets
huvudsakliga planläggning och om vilka skadeförebyggande åtgärder
som bör vidtagas för att skydda mera betydande allmänna intressen. Vidare
har vattendomstolarna möjlighet — ehuru den hittills inte ansetts behöva
begagnas i någon större utsträckning — att hålla särskilda sammanträden
för att lämna bl. a. vederbörande kommuner tillfälle att yttra sig i vattenbyggnadsmål.
Den långtgående officialprövning som åligger vattendomstolarna
medför att kommun, även om den inte är sakägare i vattenlagens mening,
inte kan vägras att framlägga sina synpunkter på de frågor av allmän
natur som är under prövning i målet. Framhållas må också att frågan om
tillåtligheten av stora och ingripande utbyggnadsföretag ofta hänskjuts till
Kungl. Maj :ts avgörande. Det av formella regler mera obundna administrativa
förfarandet i sådana underställningsärenden ger kommunerna vissa ytterligare
möjligheter att bevaka sina intressen.

Även om alltså kommunerna för närvarande inte är utestängda från att
komma till tals i de stora vattenbyggnadsmålen, har utskottet full förståelse
för kommunernas uppfattning att den nuvarande ordningen inte bereder
dem tillräckliga möjligheter att hävda sina intressen i dessa mål. Detta
innebär inte någon kritik av kammarkollegiets verksamhet. Kollegiet fullgör,
såvitt utskottet kan bedöma, på ett förtjänstfullt sätt den betydelsefulla och
nödvändiga uppgiften som främste företrädare för de allmänna intressen,
som menligt berörs av vattendragens utbyggnad. Med hänsyn till de ofta
våldsamma ingrepp i bygdens liv och ortsbefolkningens levnadsförhållanden,
som de stora ulbyggnadsföretagen innebär, framstår det enligt utskottets
mening som ett rättvisekrav att de lokala intressena direkt får komma till

1 NJA I 1959 s. 81; jfr NJA I 1959 s. 540.

J Beträffande innehällct i yttrandena, se L''U 1959: 22 s. 7—12.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

tals i vattenmålen i större utsträckning än nu är fallet. Kommunerna har
också i allmänhet helt andra resurser numera att tillvarataga sina intressen
än vad fallet var då vattenlagen tillkom. Det synes således rimligt och
rättvist att kommunerna i princip får talerätt beträffande frågan om tillåtligheten
och utformningen av utbyggnadsföretag, såvitt avser inverkan på
olika allmänna intressen av särskild betydelse för den berörda bygden. I
vattenmålen uppkommer dessutom ofta åtskilliga skadefrågor av gemensamt
intresse för en kommuns innevånare, t. ex. frågor om utförandet av
badplatser och andra fritidsområden eller om motverkande av sanitära olägenheter.
Beträffande sådana angelägenheter synes det i allmänhet vara
mera praktiskt att talan förs av kommunerna själva än av kammarkollegiet.

Utskottet har med vad nu anförts velat peka på några områden, där rättvisesynpunkter
och praktiska skäl kan åberopas för att stärka kommunernas
partsslällning. Även andra områden kan tänkas, där det måhända är
lämpligt att kommunerna får behörighet att föra talan. Från kommunalt
håll har exempelvis nämnts frågorna om regleringsavgifter och bygdekraft.

Frågan i vilka hänseenden kommunerna bör tillerkännas talerätt fordrar
emellertid ytterligare undersökningar och överväganden. Vidare är utskottet
medvetet om att en utvidgning av kommunernas behörighet att vara parter
medför vissa problem beträffande samordningen med kammarkollegiets
verksamhet i vattenmålen. En förstärkning av kommunernas ställning bör
enligt utskottets mening inte få innebära att kammarkollegiets uppgift som
företrädare för allmänna intressen blir överflödig. Ett centralt organ som
främste företrädare för de vattenkraftintresset motstående allmänna intressena
är enligt utskottets mening även för framtiden erforderligt. Å andra
sidan får kommunernas ändrade ställning inte leda till onödigt dubbelarbete
med ökade utredningskostnader och vidlyftigare domstolsbehandling som
följd. En lösning av detta problem kan vara att kommuns rätt att föra talan
görs beroende av att kammarkollegiet inte uppträder i målet som talesman
lör samma intressen som kommunen avser att bevaka. En sådan regel
synes dock böra kompletteras med bestämmelser om att kammarkollegiet
skall samråda med vederbörande kommun och helt eller delvis avstå från
att självt föra talan, i den mån de allmänna intressena kan förväntas bli på
ett betryggande sätt tillvaratagna genom kommunens försorg. Även andra
lösningar torde vara möjliga. Hur samordningsproblemet skall lösas fordrar
emellertid vissa närmare överväganden av praktisk och lagteknisk art.

Utskottets utlåtande utmynnade i en hemställan om åtgärder i syfte att
vidga kommunernas behörighet att vara parter i vattenmål. Såsom tidigare
nämnts godkände riksdagen utskottets utlåtande.

I en gemensam framställning i maj 1959 till Kungl. Maj:t har Fjäll kommunernas
samarbetskommitté, Tornedalskommunernas förbund och Norrlands
naturvärn framfört önskemål om att kommunerna skall få rätt att föra
självständig talan i vattenmålen så att de kan bevaka bygdernas intressen.

Departementspromemorian. I departementspromemorian framhålles, att
kravet på civilrättslig grund för rätt till talan i princip upprätthålles inom
vattenrättens område och att sålunda kommun, som vill föra talan såsom
sakägare i ett vattenmål, har att åberopa äganderätt eller annan sakrätt till
egendom, som tages i anspråk för företaget eller menligt påverkas därav.
Ehuru denna regel ofta torde tillämpas på ett för kommunerna liberalt sätt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1961

medför den självfallet, att kommunerna i många fall blir utestängda från
att uppträda såsom sakägare i vattenmålen. Det påpekas emellertid samtidigt,
att kommunerna därför icke betagits alla möjligheter att komma till
tals i vattenmålen. När det gäller större företag ger 1953 års kungörelse
angående förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen de kommunala
organen tillfälle att på ett tidigt stadium framföra önskemål om företagets
huvudsakliga planläggning och om åtgärder som kan förebygga eller minska
skador. Vattendomstolarna kan föranstalta om särskilda sammanträden
för att lämna bl. a. kommunerna tillfälle att yttra sig om företagets inverkan
på allmänna intressen. Kommun har också möjlighet och rätt att, utan
att vara part i målet, direkt inför vattendomstolen eller högre instans framföra
vad kommunen anser erforderligt för att tillgodose sina allmänna intressen.
När fråga är om företag, som på grund av stadgandena i 2 kap. 3 §
tredje stycket eller 4 kap. 13 § vattenlagen blivit föremål för Kungl. Maj :ts
bedömande, får kommunerna dessutom regelmässigt tillfälle att yttra sig
om företaget. I alla de nu nämnda fallen uppträder kommun icke såsom
sakägare utan fastmera såsom företrädare för kommunmedlemmarnas gemensamma
intressen.

På flera håll har den uppfattningen kommit till uttryck, att gällande rätt
icke ger kommunerna tillräckliga möjligheter att framföra sina synpunkter
och yrkanden i vattenmålen. Främst gäller detta i fråga om kraftverk
och vattenregleringar, som ofta kan medföra betydande ingrepp i bygdens
liv och ortsbefolkningens levnadsförhållanden. Riksdagen har anslutit sig
till denna mening och i samband därmed betecknat det såsom ett rättvisekrav
att de lokala intressena direkt får komma till tals i vattenmålen i större
utsträckning än som fallet nu är. Enligt vad i promemorian anföres bör
det dock icke komma i fråga att till förmån för kommunerna ge sakägarbegreppet
i vattenmål ett annat och vidare innehåll än det har för närvarande.
Den förstärkning av kommuns ställning i dessa mål, som riksdagen begärt,
föreslås i stället få formen av ett medgivande för kommun i dess egenskap
av representant för vissa allmänna intressen att självständigt föra
talan i målen. Det framhålles tillika, att en dylik ställning som företrädare
för allmänna intressen i vissa avseenden tillkommer kommun redan enligt
gällande rätt.1 Den ifrågasatta reformen skulle därför ej innebära någon
principiell nyhet.

I anslutning till vad som nu gäller om kammarkollegiets talan i vattenmål
enligt 11 kap. 35 § vattenlagen föreslås den nya ordningen komma i
fråga i mål om byggande i vatten och vattenreglering. Den bör innebära rätt
för kommun att föra talan för tillvaratagande av allmänna ortsintressen.
Dit kan vara att hänföra frågor om företags tillåtlighet enligt vattenlagen,
om anläggnings utformning och om åtgärder för att förebygga eller minska
skada eller olägenhet, allt i den mån något lokalt allmänintresse beröres.

1 Se 2 kap. 9 § och 3 kap. 8 § vattenlagen; jfr även vattenrätts- och dikningslagskommittéernas
år 1910 avgivna bet. med förslag till vattenlag m. m. s. 368 och det av särskilda sakkunniga
år 1917 avgivna bet. med förslag till vattenlag m. in. s. 223.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

I och för sig är det — enligt vad i promemorian anföres — av processekonomiska
skäl önskvärt, att man begränsar kretsen av de kommuner
som, ensamma eller jämsides med kammarkollegiet, får föra talan för tillvaratagande
av det allmännas rätt. En sådan begränsning vinnes, om talerätten
förbehålles den eller de kommuner, där företaget huvudsakligen skall
utföras. I regel är det också dessa kommuner, som främst blir lidande genom
företagen. Emellanåt kan dock företag ha betydande verkningar även
inom andra kommuner. Den berörda inskränkningen skulle i sådana fall
vara obillig. Med hänsyn härtill föreslås rätt att föra talan skola medgivas
icke blott den eller de kommuner, inom vilka företaget huvudsakligen skall
verkställas, utan även andra kommuner, där skada eller intrång vållas genom
företaget. Till kommun bör i detta sammanhang icke hänföras landsting
(jfr NJA II 1919 s. 195).

I promemorian erinras vidare om, att vattenrättsdomaren i vissa fall skall
tillställa kammarkollegiet ansökningshandlingar och kungörelse. En motsvarande
rätt att få dessa handlingar sig tillsända föreslås tillkomma kommun,
inom vilken företaget huvudsakligen skall utföras.

Från kommunalt håll har uttalats önskemål om behörighet för kommun
att föra talan även beträffande regleringsavgifter och bygdekraft. Vad angår
regleringsavgifterna talar enligt promemorian praktiska skäl för att den
nuvarande ordningen bibehålies. Kammarkollegiet bör alltså fortfarande
ensam bevaka det allmännas intresse i dessa hänseenden, kommun självfallet
obetaget att till kollegiet framföra de önskemål och göra de påpekanden
som kommunen anser erforderliga. I promemorian uttalas vidare,
att på högsta domstolens prövning är beroende ett mål, vari fråga är om
kommuns rätt att föra talan om storleken av bygdekraftsandel. Först när
domstolens avgörande i detta mål meddelats, anses det lämpligen kunna
bedömas, om något behov av lagändring föreligger. En sådan torde i varje
fall icke böra företagas förrän i samband med en eventuell revision av bygdekraftsreglerna,
vartill förslag föreligger.

Den nya bestämmelsen om kommuns rätt att föra talan föreslås skola
införas i 11 kap. 35 § vattenlagen. I fråga om vattenreglering, som handlägges
vid syneförrättning enligt 10 kap. 32 §, erfordras ett motsvarande
tillägg i 10 kap. 42 §.

Riksdagen har i sin framställning berört problemet om en samordning
mellan kammarkollegiets verksamhet för tillvaratagande av de allmänna
intressena i vattenmålen och en motsvarande verksamhet från kommunernas
sida. Därvid har bl. a. framhållits, att kommunernas ändrade ställning
icke får leda till onödigt dubbelarbete med ökade utredningskostnader och
vidlyftigare domstolsbehandling som följd. De föreskrifter härom, som må
vara erforderliga, behöver enligt vad som uttalas i promemorian icke intagas
i vattenlagen utan kan utfärdas i administrativ ordning, eventuellt såsom
ändring i 1918 års kungörelse angående bevakande av det allmännas
talan i vattenmål. Det anses emellertid lämpligt att vänta därmed, tills man

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

fått någon erfarenhet av den omfattning, i vilken den nya talerätten kommer
att utnyttjas.

En fråga, som i viss mån sammanhänger med samordningsproblemet,
gäller ersättning för sådan kostnad, som kommun får vidkännas, när den
bevakar talan för allmänna intressen. Någon särskild reglering därav utöver
nuvarande bestämmelser i 11 kap. 65 § vattenlagen anses ej erforderlig
(jfr prop. 1952: 52 s. 95). Vattendomstolen får alltså avgöra i vad mån
kommunens kostnad är att hänföra till nödig kostnad och som sådan av
beskaffenhet att böra gäldas av sökanden. Om — utöver kommunen •— kammarkollegiet
fört talan i målet, kan självfallet denna omständighet inverka
vid prövningen, huruvida kommunens kostnad varit nödig för att tillvarataga
det allmännas rätt.

Avslutningsvis uttalas i departementspromemorian önskemålet, att den
nya ordningen skall kunna tillämpas så snart som möjligt. Lagändringen
föreslås därför skola träda i kraft den 1 juli 1961.

Yttrandena. Förslaget att i lag reglera spörsmålet om kommuns rätt att
föra talan i vattenmål har biträtts av flertalet remissinstanser. Vattenöverdomstolen
erinrar om att den redan tidigare — i utlåtande till tredje lagutskottet
över de förut anmärkta motionerna till 1959 års riksdag — framhållit,
att starka skäl kunde andragas för att bereda kommunerna möjlighet
att i vattenrättsprocessen bevaka vissa allmänna intressen. Enligt Nedre Norrbygdens
vattendomstol främjas ett mera effektivt tillvaratagande av allmänna
ortsintressen bäst, om ortsintressena har en självständig talerätt. Västerbygdens
vattendomstol åberopar såsom en vid vattendomstolen vunnen erfarenhet,
att det stundom kan vara lämpligt att kommun får föra självständig
talan i frågor av gemensamt intresse för kommunens innevånare.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, att en kommuns allmänna
intressen redan nu synes väl tillvaratagna i de fall, som berör styrelsens
ämbetsområde, dels genom den ordning, som gäller för upprättande och
fastställande av arbetsplan för väg och dels genom de möjligheter att komma
till tals i vattenmålen, som kommunen faktiskt har. Styrelsen har dock
intet att erinra mot att kommun tillägges en självständig rätt att föra talan
för tillvaratagande av allmänna ortsintressen. Icke heller vattenfallsstyrelsen
har i och för sig något att erinra mot att kommunerna beredes lagstadgad
möjlighet att självständigt föra talan i vattenmål. Länsstyrelsen i
Jämtlands län finner det med hänsyn till kommunernas ställning inom dagens
samhälle naturligt, att dessa tillerkännes författningsenlig rätt att såsom
företrädare för allmänna ortsintressen föra talan i vattenmål. En dylik
befogenhet för kommunerna synes enligt länsstyrelsen väl överensstämma
med den inom förvaltningen rådande tendensen att lägga ökat ansvar och
inflytande på kommunerna, vilken tendens bl. a. tagit sig uttryck i de nya
bestämmelserna inom byggnadslagstiftningen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län hänvisar till de stora vattenkraftutbyggnaderna,
främst i Norrland, och anför:

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

Många sådana företag är av beskaffenhet att i hög grad inverka på betydelsefulla
näringsgrenar såsom jordbruk, skogsbruk, fiske, renskötsel och
turistnäringen samt på kommunikationerna. Landskapsbilden utsättes ej
sällan för stora förändringar, överdämningar av bebyggelser liksom andra
av vattenregleringar följande förhållanden, som medför minskning av antalet
arbetstillfällen eller minskad trivsel, inverkar negativt på befolkningsutvecklingen.
Mångfalden och storleksordningen av företagens verkningar
medför många problem för de av företagen berörda kommunerna.

Länsstyrelsen har funnit det angeläget att ägna uppmärksamhet åt vattenbyggnadsföretagens
verkningar i kommunalt hänseende ävensom åt kommunernas
verksamhet att bevaka sina intressen i vattenmålen. Länsstyrelsen
har därvid kommit till den bestämda uppfattningen, att kommun bör
givas rätt att i sin egenskap av kommun föra talan i vattenmål. Då vattenlagen
på sin tid tillkom, torde man inte ha räknat med att kommunerna i
allmänhet var lämpade att föra talan för allmänna intressen i vattenmålen.
Numera är förhållandena härutinnan helt annorlunda. Kommunerna har
numera en fast organisation och i övrigt långt bättre möjligheter att bevaka
sina intressen än vad tidigare varit förhållandet.

Även länsstyrelsen i Norrbottens län anser en förstärkning av kommunernas
ställning i vattenmål vara ett angeläget länsintresse med hänsyn till de
befarade verkningarna av pågående och planerade utbyggnadsföretag. Samarbetsdelegationen
för de fyra nordligaste länen hälsar med tillfredsställelse
att ett förslag tramlagts om rätt för kommun att föra talan till bevakande
av den egna bygdens särskilda intressen. Kommunalfullmäktige i Fryksände
kommun anser det vara praktiskt att kommun får bevaka lokala allmänna
intressen med hänsyn till att kammarkollegiet icke alltid torde få den rätta
uppfattningen om uppkommande skador och intrång i nämnda hänseenden.
Svenska vattenkraf tf öreningen uttalar, att den kan förstå de önskemål som
framställts om uttrycklig lagbestämmelse angående kommuns talerätt, och
motsätter sig icke en rättslig reglering av frågan. Norrbottens länsorgan för
vattenkraftfrågor anser det vara svårt för kammarkollegiet, som är förlagt
till Stockholm, att förskaffa sig samma ingående kännedom om de lokala
förhållandena som de kommunala myndigheterna får anses äga. Enligt länsorganet
har det också från kommunalt håll och sakägarhåll betecknats såsom
principiellt olämpligt, att ett statligt ämbetsverk skall bevaka de s. k.
motstående intressena i vattenmål, där vattenfallsstyrelsen ensam eller tillsammans
med andra sökande för talan. Norrlands naturvärn betonar, att
det med nutida uppfattning om kommunernas ansvar för ekonomiska och
andra intressen inom kommunerna måste framstå såsom ett verkligt behov
att kommunerna får talerätt till bevakande av den egna bygdens särskilda
intressen. Sveriges fartygsbefälsförening fäster uppmärksamheten på att
ett tlertai stora projekt i samband med de landväga kommunikationernas
utbyggnad berör även inre farleder i vårt land samt framhåller att befolkningens
levnadsförhållanden inom en kommun kan komma att i mycket hög
grad beröras av begränsningar i en vattenleds utbyggnadsmöjligheter. Kommunerna
kan i dessa fall ha egna intressen att bevaka, som inte sammanfaller
med centrala myndigheters men vilkas betydelse för landets näringsliv
och ekonomi dock kan vara mycket stor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

Mellanbygdens vattendomstol intager en avvisande hållning till tanken att
närmare reglera kommuns talerätt. Vattendomstolen uttalar, att den hittillsvarande
ordningen med kammarkollegiet som ensam företrädare för allmänna
intressen i vattenmål enligt domstolens åsikt är tillräcklig, även
såvitt avser de lokala allmänintressena inom de av målen berörda kommunerna.
Även kammarkollegiet intager en avstyrkande ståndpunkt i lagstiftningsfrågan.
Kollegiet förordar, att spörsmålet om kommuns behörighet att
töra talan i vattenmål i varje fall göres till föremål för fortsatt utredning
och att nytt förslag till lagstiftning jämte fullständiga förslag till administrativa
följ dförfattningar underkastas remissbehandling.

Vad angår grunderna för en lagreform på området har
det i departementspromemorian framlagda förslaget i allmänhet tillstyrkts
eller lämnats utan erinran, övre Norrbygdens vattendomstol framhåller, att
det i rättspraxis allmänt torde förekomma, att kommun tillätes yttra sig i
frågor, som rör allmänna ortsintressen. Den självständiga talerätten blir
dock av betydelse för rätten för kommun att få ersättning för sina rättegångskostnader
och att fullfölja talan. Med hänsyn till att sakägarbegreppet
i ansökningsmål enligt vattenlagen icke är fullt klarlagt och då detta
förhållande synes ha särskild aktualitet i fråga om kommunernas talerätt,
torde det enligt vattendomstolens mening vara ägnat att verka till en eftersträvansvärd
enhetlighet i bedömningen av talerätten, om kommuns rätt att
föra självständig talan inom ett viktigt område göres fri från kravet att
kommun skall vara sakägare.

I ett par av yttrandena har emellertid förslaget utsatts för kritik i förevarande
hänseende. Därvid har framförts önskemål om ändring i vattenlagens
sakägarbegrepp under hänvisning bl. a. till att riksdagen i sin förutnämnda
skrivelse hemställt om åtgärder i syfte att vidga kommunernas
behörighet att vara parter i vattenmål. Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrågor
uttalar, att vad kommunerna önskar och åsyftar är ett rättsligt
skydd för sådana orts- och bygdeintressen, som genom vattenkraftutbyggnaderna
skadas eller lider intrång, och en härpå grundad talerätt för kommun
i vattenmål. Länsorganet förordar alltså att sakägarbegreppet i vattenmål
skall givas ett annat innehåll än det nu har. Kommuns talerätt i dylika
mål skall också grundas därpå, att ett kommunen tillkommande rättsligt
intresse skadas, och icke på en lagfäst talerätt för bevakande av allmänna
bygdeintressen. Den i promemorian förordade lösningen betecknas
som en halvmesyr, som icke tillgodoser kommunernas intressen i de stora
vattenmålen på sätt de har rätt att fordra. Till dessa synpunkter ansluter
sig kommunalfullmäktige i flera kommuner i Västerbottens län.

Även kommunalfullmäktige i Borgs jo anser, att sakägarbegreppet bör
vidgas till förmån för kommunerna. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund
anför bl. a. följande:

Styrelsen anser det önskvärt att kommunerna får möjlighet att i de stora
vattenexploateringsmålen bevaka de kommunala ortsintressena och att de

Kungl. Maj:ts proposition nr 15''r år 1961

bereds tillfälle att genom talan inför vattendomstol framlägga synpunktei
och yidtanden beträffande företagens tillåtlighet och sättet för deras utförande,
när företagen motiverar anspråk på skadeförebyggande åtgärder
eller ersättningar rörande sådana frågor som natur och trevnad, allmänna
badplatser, allmänna vatten- och avloppsanläggningar, brandskydd, kommunikationer
m. m. Emellertid anser styrelsen---att en civilrättslig

grund bör tillskapas för rätt till sådan talan. Objekt av angiven art bör
således, utan att vara av beskaffenhet att kunna hänföras till viss fastighet,
tillerkännas rättsligt skydd mot angrepp. Ingripanden i de sålunda
rättsligt skyddade intressena bör berättiga kommunen till ersättning och
legitimera talan av vederbörande kommunala organ. Härför erforderliga
bestämmelser bör upptagas i 9 kap. vattenlagen. Preciseringen av de objekt
som sålunda bör erhålla rättsligt skydd tarvar givetvis mera ingående överväganden
än vad styrelsen varit i tillfälle att företaga. Ytterligare bestämmelser
i anslutning härtill torde icke erfordras, då vattenlagens regler om
skydd för sakägare skulle bli tillämpliga även på kommunerna, under förutsättning
givetvis att det aktuella företaget innebär ett angrepp på ett
sålunda rättsligt skyddat kommunalt intresse.

Den i promemorian föreslagna ändringen skulle däremot i praktiken icke
innebära någon förstärkning av kommuns ställning i vattenmål annat än
i fråga om kommuns möjlighet att självständigt föra talan mot lägre rätts
beslut i frågor som rör allmänna ortsintressen.---- Förslaget ger vis serligen

kommun talerätt i en fråga om exempelvis det allmänna intresset
av att badmöjligheterna inom kommunen icke försämras men utan att
samtidigt ge objektet för sådan talan något rättsligt skydd. En dylik talerätt
har, såvitt styrelsen kan finna, ingen reell innebörd. Förslaget skulle
icke ens trygga rätten till ersättning för kostnader å målen, då frågan huruvida
dessa varit nödiga skulle bli beroende bl. a. av den talan kammarkollegiet
fört. Ett genomförande av det i promemorian framlagda förslaget
skulle enbart härigenom samt jämväl i övrigt medföra risk för splittring
mellan kommun och kammarkollegiet och därmed även mellan olika såsom
allmänna rubricerade intressen. Enligt styrelsens uppfattning ter
det sig ur dessa synpunkter lyckligare att begränsa kommunernas saklegitimation
till vissa till arten angivna lokala skadeobjekt, vilka skyddas
genom bestämmelser i 9 kap. vattenlagen. Visserligen medger en sådan grund
för rätt till talan att kommunen, liksom varje annan legitimerad sakägare,
jämväl är oförhindrad att föra talan som part i frågor om exempelvis ett
företags tillåtlighet jämlikt 2 kap. 3 eller 12 § vattenlagen, vare sig företagets
inverkan på kommunens sålunda skyddade objekt är av beskaffenhet att
rimligen kunna påverka företagets tillåtlighet eller icke, men en sådan
talan är då att betrakta som en talan från en sakägare vilken som helst
och icke obetingat såsom en talan från en företrädare för ett allmänt intresse.

Motsvarande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Västerbottens län, som
anslutit sig till länsorganets förut återgivna uttalande. Därest genomförande
av en lagändring, som hänför sig till saklegitimationsfrågorna, skulle befinnas
medföra en fördröjning av den brådskande frågan om kommuns talerätt
i vattenmål, anser länsstyrelsen att man måhända till nöds kan bli
tvungen att tills vidare acceptera den i departementspromemorian föreslagna
utvägen. Om så sker, är det enligt länsstyrelsens mening angeläget,

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1961

att åtgärder skyndsamt vidtages i syfte att ernå en slutgiltig och mera tillfredsställande
lösning av frågan. I samma riktning uttalar sig Norrlands
naturvärn.

Den i departementspromemorian föreslagna begränsningen av
kommuns talerätt till vissa typer av vattenmål har
föranlett uttalanden i några remissyttranden. Österbijgdens vattendomstol
anser det lämpligt, att uppmärksamhet i sammanhanget ägnas åt frågan om
kommunernas ställning i mål om grundvatten och avloppsvatten. Kommunerna
har ansvaret för lösningen av vatten- och avloppsfrågorna — vattendomstolen
hänvisar i sammanhanget till lagen den 3 juni 1955 om allmänna
vatten- och avloppsanläggningar — men trots att kommunen eller vederbörande
kommunala organ skall underrättas i mål om vatten- och avloppsfrågor,
torde kommunen som sådan icke ha större rätt att föra talan i dessa
mål än som nu angetts i promemorian beträffande mål om byggande i
vatten eller vattenreglering. Vattendomstolen förordar därför, att även frågan
om kommuns ställning i mål om grundvatten och avloppsvatten nu
blir behandlad och att kommun i dem likställes med vad som skall gälla i
mål om byggande i vatten och om vattenreglering. Söderbggdens vattendomstol
erinrar om förekomsten av mål rörande rätt för en industri att för
täckande av sitt fabrikationsvattensbehov anlägga större vattentäkt, vars
utnyttjande kan befaras försvåra en närliggande tätorts vattenförsörjning.
Skäl kan enligt domstolens mening med tanke på sådana fall finnas att
låta den utvidgade kommunala talerätten gälla även i vattentäktsmål, där
det sökta företaget är av betydande omfattning eller har ingripande verkningar.
Vidkommande åter avloppsmål kan t., ex. anläggandet eller utvidgandet
av en fabrik, som utsläpper industriellt avloppsvatten, stundom
medföra besvärande problem för närliggande kommuner. Av sådan anledning
kan det enligt vattendomstolen ibland föreligga berättigat intresse för
dessa kommuner att i målet om fabriksutsläppet framlägga sina allmänna
synpunkter genom självständig talan. Även Västerbygdens vattendomstol
förordar, att uppmärksamhet i sammanhanget ägnas åt vattentäkts- och
avloppsmålen. Jämväl i mål om mera omfattande torrläggningsföretag lärer
det enligt samma vattendomstols mening vara av vikt för kommun att
kunna bevaka allmänna ortsintressen i sanitärt avseende m. m. I frågan
har också kammarkollegiet uttalat sig. Med hänsyn till att i 1959 års riksdagsmotioner
endast avsågs vattenkraftmål, kan man enligt kollegiet måhända
förledas att tro, att spörsmålet om kommunernas partsställning är
begränsat till dylika mål. Detta anser kollegiet dock icke vara fallet. Anser
man att kommunerna har ett skäligt anspråk på förbättrad partsställning
i kraftverksmål, bör en vidgad talerätt tillerkännas dem även i vissa andra
grupper av mål, såsom avloppsmål. Vid en lagstiftning bör uppmärksammas,
att vattentäkts- och avloppsmålen, såvitt kollegiet förstår, i fortsättningen
kommer att utgöra en allt större del av det totala antalet nya vattenmål,
där allmänna intressen kan beröras. Kollegiet anmärker i detta sam3
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 154

Kungl. Majjts proposition nr 154 år 1961

manhang, att kollegiets bevakning av allmänna intressen i ansökningsmål
enligt vattenlagen icke är begränsad till mål som avses i 11 kap. 35 § 1 mom.
vattenlagen. Med stöd av 1 § kungörelsen den 23 december 1918 angående
bevakande av det allmännas talan i vattenmål utför kollegiet sådan talan
även i åtskilliga andra vattenmål. Ronneby stads drätselkammare kan icke
instämma i förslaget, att en förstärkning av kommuns ställning i vattenmål
skall begränsas enbart till frågor om byggande i vatten samt vattenreglering.

Frågan om vilka intressen som skall omfattas av ko mmuns
talerätt beröres av många remissorgan, övre Norrbygdens vattendomstol
ifrågasätter, om icke den i promemorian använda bestämningen
»allmänt ortsintresse» är ägnad att vilseleda. Den åsyftade innebörden
synes enligt samma domstol bäst tydliggjord, om uttrycket »allmänt intresse»
bibehålies även beträffande kommuns behörighet med lämplig bestämning
för att utvisa, att behörigheten skall vara beroende av att det allmänna
intresset har anknytning till kommunen. Två vattenrättsdomare
vid Nedre Norrbygdens vattendomstol har givit uttryck för liknande uppfattning.
De finner uttrycket »allmänna ortsintressen» vara alltför obestämt
och kunna medföra den uppfattningen, att de intressen, för vilka kommun
äger föra talan, är av annat slag än de, som kammarkollegiet har att tillvarataga.
I stället bör den nya behörighetsregeln anknytas till motsvarande
stadgande rörande kammarkollegiet, så att kommuns talerätt skall avse
tillgodoseendet av de allmänna intressena, i den mån kommunen beröres
därav. Även termen »allmänna intressen» kan synas obestämd, men under
årens lopp har den dock i rättstillämpningen fått en ganska klart fixerad
innebörd. Dock ifrågasättes, om icke också i denna formulering inrymmes
frågor om regleringsavgift och bygdekraft, vilka enligt motiven till förslaget
tills vidare bör lämnas å sido. österbygdens vattendomstol framhåller,
att uttrycket »allmänna ortsintressen» icke alltid torde överensstämma med
de intressen en kommun kan vilja bevaka. Det förekommer sålunda att
kommun av ekonomiska skäl vill främja tillkomsten av en anläggning, som
andra kommuner av hänsyn till allmänna intressen, såsom naturskydd och
trevnad, bekämpar. Även i andra fall, t. ex. då det gäller en kommunal
ekonomisk fråga eller en vattenförsörjnings- eller avloppsfråga, kan en kommun
ha anledning att intaga en ståndpunkt som, betraktad ur en vidare
synvinkel, avviker från »allmänna ortsintressen». Det synes lämpligt att
kommun får rätt att — utan att vara sakägare i civilrättslig mening — föra
talan för tillvaratagande av såväl kommuns speciella intressen som allmänna
intressen inom orten. Uttrycket »allmänna ortsintressen» torde enligt
samma vattendomstols mening vidare vara mindre lämpligt om avsikten är
att däri icke inbegripa frågor om bygdekraft och regleringsavgift.

Västerbygdens vattendomstol anser det ej lämpligt att kommun uppträder
som part för att tillgodose sina fiskaliska intressen, då dessa frågor i
regel lär ligga vid sidan av de frågor, som skall behandlas i vattenmål. 1
vissa fall torde kommuns fiskaliska intressen till och med kunna medföra

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

ett ställningstagande, som ej tillräckligt beaktar de skador vederbörande
företag kan förorsaka allmänna intressen, varvid kommunen kommer i en
motsatsställning till exempelvis kammarkollegiet. Det torde emellertid knappast
vara möjligt att i lagtext särskilja de olika slag av allmänna frågor,
beträffande vilka kommun skulle få intaga partsställning, på annat sätt
än som skett i förslaget.

Kammarkollegiet efterlyser en närmare undersökning av frågan vilka intressen
som skall omfattas av kommunens processuella befogenheter och
anför följande:

Varken uttrycket i den föreslagna lagtexten »allmänna ortsintressen»
eller den i motiveringen begagnade lokutionen »lokala allmänintressen» är
särskilt klargörande. Innebörden av förstnämnda uttryck är, om uttrycket
ställes emot sin språkliga motsats »enskilda ortsintressen», oviss. Möjligen
motsvarar den i motiven begagnade formuleringen bättre intentionerna i
förslaget.

Kammarkollegiet föreställer sig att utgångspunkt för en undersökning av
behovet av talerätt för kommun i vattenmål bör tagas i kommunernas skyldighet
att ombesörja viss verksamhet. I blickfältet kommer därvid inverkan
av företag enligt vattenlagen på exempelvis brandskyddets ordnande och på
sanitära förhållanden. Då ett företag genomföres inom en tättbefolkad trakt
kan även vederbörande kommunala organs ställning av lokal planmyndighet
tänkas utgöra saklig grundval för kommunal talan i vattenmålet. I sakens
alltjämt tämligen outredda skick är kollegiet ----ovisst om i vad

mån lagfästande av behörighet för kommunen att föra talan för kommunala
intressen av här avsedd art innebär en rättsändring.

I promemorian omnämnes några frågor, som regelmässigt omfattas av
kammarkollegiets talan i större kraftverks- och sjöregleringsmål, nämligen
företagets tillåtlighet med hänsyn till motstående intressen, bestämmande
av regleringsavgifter samt bestämmande av bygdekraftsprocent. Några anmärkningar
torde få göras beträffande sagda frågor.

Lagfästes rätt för kommunen att även i annan egenskap än fastighetsägare
föra talan i vattenmål, kan kommunens talan självfallet avse frågan
om företagets tillåtlighet med hänsyn till åtskilliga motstående intressen.
Vissa dylika intressen kan ha en tämligen klar kommunal aspekt. Andra —
och däribland några av de mest betydelsefulla — har en utpräglad rikskaraktär,
såsom det allmänna naturskyddsintresset, tillgodoseendet av tillräckliga
livsbetingelser inom landet för vandringsfisk samt bevarandet av bästa
möjliga förutsättningar för fortsatt renskötsel. Mellan dessa två utpräglade
typer av ett företag motstående intressen finnes en stor mängd, från mål till
mål växlande intressen av allmän karaktär. Sistnämnda intresseområde liksom
självfallet nyss åsyftade utpräglade riksintressen måste — såsom också
riksdagen synes mena — alltfort bevakas av central ställföreträdare. I
detla sammanhang må anmärkas att bedömandet från kommunal synpunkt
av ett företags önskvärdhet eller lämplighet kan på ett sätt, som stundom
måste vara främmande för central företrädare av företaget motstående intressen,
bli beroende av vilka värden av kompenserande art som företagaren
erbjuder sig att tillföra kommunen. Delta torde kunna bestyrkas med exempel
från vissa kraftverks- och sjöregleringsföretag, som under senare år
underställts prövning av Kungl. Maj:t i statsrådet. Ytterligare må anmärkas
att åtminstone i mycket vidsträckta kommuner avvägandet av etl företags
positiva och negaliva verkningar icke behöver utfalla på samma säll för
den av företaget närmast berörda befolkningen och för kommunens officiella
företrädare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

I promemorian uttalas att kammarkollegiet av praktiska skäl bör fortfarande
ensam bevaka det allmännas intressen i fråga om bestämmande av
regleringsavgift. Kollegiet delar denna mening. Redan det förhållandet, att
användningsområdet för de från visst vattenregleringsföretag härflytande
regleringsmedlen mycket ofta omfattar ett stort antal kommuner, kommer
kommun att framstå såsom mindre ägnad att självständigt föra talan i dylik
sak. Kollegiet nödgas emellertid påpeka att lagtexten icke väl återspeglar
den i motiven intagna ståndpunkten. Det kan icke uteslutas att domstolarna
skulle komma att anse sig på språkliga grunder tvungna att låta uttrycket
»allmänna ortsintressen» avse även bestämmandet av regleringsavgift.

Den sist gjorda formella anmärkningen synes även vara giltig i fråga om
behandlingen i promemorian av spörsmålet om talerätt beträffande bygdekraftsprocent.
Kammarkollegiet vill härutöver ifrågasätta om det i högsta
domstolen anhängiga, i promemorian berörda målet samt den sedan länge vilande
lagstiftningsfrågan verkligen utgör bärande skäl för att lämna spörsmålet
om talerätt beträffande bygdekraft helt öppet vid reglering av kommunernas
ställning i vattenmål.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund anser det vara ett önskemål
att kommun får rätt att föra talan i fråga om regleringsavgift och
bygdekraft samt erinrar om de indirekta skador i form av ett försämrat
skatteunderlag, som särskilt kännbart drabbar sådana kommuner, inom
vilkas gränser endast regleringsdammar anlägges och som icke kan komma i
åtnjutande av kompensation på sätt som kan ifrågakomma för kraftverksdammar.
Styrelsen fortsätter:

Härutöver torde kunna andragas åtskilliga exempel på indirekta skador
för kommunerna till följd av företag, hänförliga till byggande i vatten eller
vattenreglering. Sålunda kan ett företag tillfoga den för många inlandskommuner
betydelsefulla turistnäringen ett ytterst kännbart avbräck genom
irreparabla ingrepp i naturen. Från kommunalt håll har också framhållits
såsom en följdverkan av avflyttningen från en kommun på grund av
ett vattenkraftsföretag att underlaget för befintliga skolor rubbats, varigenom
gjorda investeringar i skolfastigheter blivit helt eller delvis onyttiga.
I fråga om fiskets befrämjande har kommun i vattenlagen tillerkänts initiativrätt
på sätt närmare framgår av stadgandet i 2 kap. 9 §. Det synes därför
rättvist och rimligt, att de kommunala intressena direkt får komma till
tals i vattenmål, som gäller lagligheten och tillåtligheten av ett företag eller
en åtgärd, som kan lända till väsentligt förfång för fiskerinäring av större
betydenhet. Jämväl andra för den av byggande i vatten eller vattenreglering
berörda bygden betydelsefulla frågor, som för sin lösning kan påkalla ett
kommunalt engagemang för att tillgodose intresset av gemensamhetsanordningar
av sanitär eller annan art, motiverar en självständig talerätt för
kommunerna. En uppräkning av alla de spörsmål av allmänt intresse, som
kan resas i detta sammanhang, torde icke kunna ske med anspråk på fullständighet.

I likhet med styrelsen för Svenska landskommunernas förbund framhåller
åtskilliga andra remissorgan, att kommuns talerätt bör omfatta frågor
om regleringsavgift och bygdekraft. Kommuns behörighet i dessa hänseenden
bör enligt Nedre Norrbygdens vattendomstol gälla såväl i mål, vari dessa
frågor behandlas tillsammans med frågor om kraftutbyggnader, som i mål
och ärenden, som allenast angår förevarande ämnen. Länsstyrelsen i Norr -

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

bottens län framhåller, att regleringsavgifterna redan nu, i varje fall i
Norrbottens län, har en mycket stor betydelse för därav berörda kommuner,
exempelvis Suorvamedlen för Jokkmokks och Gällivare kommuner, samt
att avgifternas betydelse kommer att ytterligare öka efter genomförandet
av förestående stora regleringar både i Skellefteälv och Luleälv. Det synes
länsstyrelsen därför rimligt att kommunernas behörighet att själva bevaka
sina intressen i hithörande frågor lagfästes. Det föreligger enligt länsstyrelsens
mening icke heller någon anledning att förvägra kommunerna talerätt
beträffande bygdekraften. Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrågor
har sig icke bekant vilka praktiska skäl som skulle tala för den nuvarande
ordningens bibehållande i fråga om regleringsavgifterna. Däremot
känner styrelsen väl till, att storleken av dessa avgifter är av den allra
största betydelse för de av vattenbyggnadsföretagen berörda bygderna. Det
ligger enligt länsorganets mening vidare i sakens natur, att det för de representanter,
som är ansvariga för dessa bygder, är lättare att bedöma behovet
av regleringsavgifter för att i möjligaste mån undanröja och minska
skadeverkningarna av utbyggnaderna. Bygdekraften är med den utformning
reglerna därom fått i vattenlagen icke i dagens läge av samma betydelse
för kommunerna som regleringsavgifterna. Det oaktat är bevakandet av
bygdekraftsfrågan ett allmänt intresse, som nära berör de kraftverksbygget
omgivande kommunerna och deras medlemmar. Talerätt för detta intresse
bör därför tillkomma kommunerna. I samma riktning uttalar sig
styrelsen för Sveriges advokatsamfund. I det yttrande, som avgivits enligt
beslut av kommunalfullmäktige i Kalls kommun framhålles, att kammarkollegiet
och kommun i något fall kan ha avsevärt olika mening om regleringsavgifts
storlek. Det vore i sådant fall orätt, om det allmännas synpunkter
företräddes endast av kollegiet. Till förmån för kommunernas talerätt
beträffande regleringsavgifter och bygdekraft uttalar sig vidare länsstyrelserna
i Västernorrlands och Västerbottens län, Samarbetsdelegationen
för de fyra nordligaste länen, Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor,
Fjällkommunernas samarbetskommitté, Norrlandsförbundet, Norrlands naturvärn
samt flera av de i ärendet hörda kommunerna.

Länsstyrelsen i Jämtlands län motsätter sig ej att frågan om kommunernas
talerätt beträffande bygdekraft får anstå i avvaktan å en revidering av
gällande bygdekraftsregler. Det förefaller länsstyrelsen inkonsekvent att
icke tillerkänna kommunerna talerätt beträffande regleringsavgifter. Dessa
avgifter utgör ju, anför länsstyrelsen, regleringsföretagets ersättning till
bygden för det intrång och de olägenheter, som icke kunnat preciseras av
vattendomstolen. Här måste sålunda vara fråga om ett sådant allmänt ortsintresse,
som lämpligen bör kunna tillvaratas av kommunerna. Då verkningarna
av ett regleringsföretag ofta sträcker sig långt nedströms själva
regleringsinagasinet, kan åtskilliga kommuner tänkas komma att göra anspråk
på att föra talan beträffande såväl företagets tillåtlighet som regleringsavgifterna.
Därest det av processekonomiska eller andra skäl anses
olämpligt att ett flertal kommuner för talan om regleringsavgifter, synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

den kommunala talerätten i detta hänseende kunna begränsas till att avse
endast den eller de kommuner, inom vars områden regleringsmagasinet
kommer att ligga eller företaget eljest huvudsakligen utföres. I varje fall
anser länsstyrelsen det mer tillfredsställande att begränsa talerätten på
nyssnämnda sätt än att helt utesluta kommuner från varje möjlighet att
självständigt föra talan om regleringsavgifter.

Flera remissinstanser, däribland vattenöverdomstolen och några länsstyrelser,
framhåller, att det uppenbarligen bör tillkomma vederbörande kommun
själv att avgöra, om kommunen skall föra talan, varför det ifrågasättes,
om ej i tydlighetens intresse de i departementspromemorians lagförslag
använda orden »prövas det nödigt» bör utgå ur lagtexten. Länsstyrelsen i
Norrbottens län och Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor föreslår,
att rätt för kommun att föra talan i vattenmål skall föreligga, så snart skada
eller intrång kan befaras genom ett företag.

Även frågan om samordning av kammarkollegiets och
kommuns talan för det allmänna har behandlats i flera yttranden.

Österbygdens vattendomstol uttalar, att det av riksdagen framförda kravet,
att talerätt för kommun icke skall få leda till bl. a. vidlyftigare domstolsbehandling,
ofta torde vara oförenligt med verkligheten. En ökad rätt
för kommunerna lärer med stor sannolikhet även orsaka ökad utredning.
I synnerhet är det antagligt att kommunerna, även om kammarkollegiet för
talan i frågor av allmänt intresse, kommer att däri framföra egna synpunkter
och åberopa särskilda utredningar. Därmed följer ansvällning och
tyngre handläggning av vattenmålen. Detta är dock olägenheter som enligt
vattendomstolen torde få bäras, om den avsedda rätten bedömes vara av
betydande värde.

övre Norrbygdens vattendomstol anser det vara svårt att i lag eller författning
åstadkomma så klara och otvetydiga bestämmelser om vilket organ
det under olika förutsättningar skulle tillkomma att verka för tillvaratagande
av ett allmänt intresse, att tveksamhet och irritation förebygges.
Ett författningsmässigt stadgat ställningstagande i dessa tveksamma fall
skulle sannolikt, på vilken myndighet det än ankomme, i sig självt medföra
arbete av avsevärd och kostnadskrävande omfattning. Det synes kunna
förväntas, att en kommun inträder i ett mål för att bevaka ett allmänt intresse
först efter att med kammarkollegiet ha diskuterat ett samgående.
Enligt vattendomstolens mening bör det, i vart fall tills vidare, lämnas åt
kollegiet och kommunerna att efter eget bedömande göra upp om en fördelning
av utförandet av talan för det allmänna intresset. I betydande utsträckning
torde utredning och övrigt processmaterial kunna införas gemensamt,
även om samgående icke sker i fråga om själva utförandet av talan.
Såsom i promemorian påpekats lär bestämmelserna om ersättning för rättegångskostnaderna
motverka, att arbetet i ett mål göres onödigtvis vidlyftigt
genom att kommun jämsides med kollegiet nedlägger arbete i en fråga,
som faller under bådas behörighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 15t år 1961

Nedre Norrbygdens vattendomstol hävdar, att kommunernas talan för tillvaratagande
av allmänna ortsintressen bör vara oberoende av kammarkollegiets
talan.1 Härom anföres följande:

Med hänsyn till den officialprövning, som åligger domstolen i fråga om
tillgodoseende av allmänna intressen, synes några olägenheter icke kunna
uppkomma därav att talan för allmänna intressen samtidigt kan föras, kanske
på olika sätt, av skilda organ. Förutsättningarna synes vara goda för
ett gott samarbete mellan advokatfiskalsämbetet och kommunerna. Den erfarenhet,
som samlats av advokatfiskalsämbetet, och ämbetets kännedom
om vattenprocessen, blir under alla förhållanden ett värdefullt stöd och
komplement för de allmänna bygdeintressena. Det behov som kan föreligga
av att samordna kammarkollegiets talan och kommunernas talan torde fullt
tillräckligt kunna tillgodoses genom föreskrifter, innebärande att kammaradvokatfiskalen
har att hålla sig underrättad om hur kommunerna avser att
tillvarataga allmänna ortsintressen och genom skyldighet för kommunerna
att härom på begäran lämna uppgifter till advokatfiskalsämbetet.

I fråga om vissa allmänna intressen kan det te sig naturligt att de i första
hand bevakas av advokatfiskalsämbetet. Detta gäller främst sådana allmänna
intressen, som ej har närmare samband med förhållandena i den berörda
bygden. I den män de allmänna intressena har lokal anknytning till
bygden, ligger det i sakens natur, att ortsintressenas egna representanter bör
få utföra självständig talan. Angeläget är att advokatfiskalsämbetet övervakar
att fatalietider iakttages, t. ex. i fråga om anmälan av oförutsedda skador
och omprövning av regleringsavgifter.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att fall kan inträffa, där
kammarkollegiet och kommunen har skilda åsikter eller olika intressen
att bevaka. Kollegiet kan ha till uppgift att bevaka ett intresse, som sträcker
sig långt utöver kommunens gränser, t. ex. naturvårdsintresset, medan kommunens
intresse är mera lokalt betonat. Kommunen kan bli tvungen att för
tillgodoseende av sina intressen verkställa utredningar av företagens verkningar
i skilda hänseenden och det är då viktigt för kommunen att talan
kan föras med stöd av sådana utredningar.

Promemorians mening i hithörande frågor kan icke delas av kammarkollegiet,
som menar att uppskovsförslaget bygger på ett antagande, att
Kungl. Maj :ts möjligheter att i efterhand göra den detaljreglering, som
erfarenheten skulle visa vara önskvärd, är mera omfattande än de i själva
verket är. Kungl. Maj:t skulle nämligen väl kunna i administrativ ordning
meddela reglerande föreskrifter angående kollegiets verksamhet, men skulle
däremot icke — i vart fall icke utan bemyndigande i vattenlagen — kunna
i samma ordning begränsa eller annorledes reglera kommunens processuella
kompetens. Dylikt bemyndigande finnes ej i lagförslaget. Kungl. Maj:t skulle
alltså enligt kollegiet vid framtida detaljreglering finna sin handlingsmöjlighet
på ett ensidigt sätt begränsad.

Till undvikande av dubbelarbete, motstridiga yrkanden och onödiga merkostnader
bör enligt vattenfallsstyrelsen redan från början klarläggas, i

1 I ett av två vattenrättsdomare vid vattendomstolen avgivet särskilt yttrande understrykes—
med hänsyn till risken för dubbelarbete och onödiga utredningskostnader—behovet av samordning
mellan kollegiets och kommunernas ifrågavarande verksandiet, varom bestämmelser bör
meddelas redan i samband med lagändringen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

vilka frågor kammarkollegiet respektive kommunerna skall företräda de
allmänna intressena. Möter, såsom i promemorian antagits, svårigheter mot
en sådan uppdelning innan erfarenhet vunnits av den omfattning, i vilken
den nya talerätten kommer att utyttjas, synes frågan, åtminstone tills vidare,
böra så lösas, att överenskommelse från fall till fall får träffas mellan
kommun och kollegiet om vem som skall föra det allmännas talan i uppkommande
frågor.

Svenska vattenkraftföreningen framhåller, att ett genomförande av förslaget
öppnar möjlighet för både kommun och kammarkollegiet att i viss
utsträckning föra talan i samma fråga. Detta kan enligt föreningens åsikt
knappast vara lämpligt. Det kan mycket väl inträffa att kommunen har
en annan uppfattning än kammarkollegiet om vad som är önskvärt ur allmän
synpunkt, och man skulle sålunda i målet kunna få mot varandra stridande
representanter för det allmänna. Man bör vidare undvika att dubbelarbete
uppstår och att utredningar i samma frågor företages både av kollegiet
och av kommun, varigenom dubbla rättegångskostnader uppkommer.
Enligt föreningens mening bör man redan från början meddela bestämmelser
rörande dessa spörsmål, lämpligen med innehåll att kollegiet skall avgöra i
vilka frågor i ett mål, som talan får föras av kommunen i stället för av kammarkollegiet.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund erinrar om önskvärdheten av att
förfarandet enligt kungörelsen den 24 april 1953 angående förberedelse av
vissa företag enligt vattenlagen effektiviseras, varigenom en önskvärd samordning
sannolikt skulle på ett tidigt stadium kunna åvägabringas mellan
kommunernas och kammarkollegiets verksamhet i vattenmålen. Denna fråga
beröres även i det yttrande som avgivits av Norrbottens länsorgan för
vattenkraft frågor.

I anslutning till vad som i departementspromemorian uttalats rörande
kommuns rätt till ersättning för rättegångskostnad framhåller
österbygdens vattendomstol att det beträffande kammarkollegiet synes förhålla
sig så, att kollegiet är berättigat till ersättning för särskild utgift och
kostnad, medan kostnaden för kollegiets egen verksamhet skall stanna å
det allmänna. Om kommun medges rätt att föra talan i vattenmål utan att
vara sakägare, bör enligt vattendomstolens mening motsvarande regler gälla.
Kommunen bör alltså icke erhålla ersättning för arbete, som utföres av
kommunens egna befattningshavare, medan däremot gottgörelse bör kunna
tillerkännas kommun för särskilda utgifter och kostnader.

Vad beträffar frågan om underrättelse till kommun om ansökan
i mål, vari kommun må föra talan, föreslår vattenöverdomstolen
ett förtydligande av bestämmelsen i förslaget, att ansökningshandlingar
och kungörelse skall översändas till den eller de kommuner, inom vilka företaget
huvudsakligen skall verkställas. Härav anser vattenöverdomstolen det
ej fullt tydligt framgå, hur avgränsningen mellan olika kommuner i detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

hänseende skall ske. Även Nedre Norrbygdens vattendomstol ifrågasätter
ett förtydligande av sagda bestämmelse.

Flera vattendomstolar riktar kritik mot förslaget, att vattenrättsdomare
skall vara skyldig tillställa kommun ansökningshandlingarna. Därvid framhålles
att en sådan ordning stundom kan medföra väsentligt arbete och avsevärda
kostnader. Härtill kommer, att ansökningshandlingarna — liksom
övriga handlingar i målen — är lätt tillgängliga för vederbörande kommun
hos aktförvararna, vartill ofta utses kommunala befattningshavare. Ifrågavarande
vattendomstolar förordar därför, att endast kungörelserna, vari bl. a.
ges anvisning om var ansökningshandlingarna är att tillgå, skall tillhandahållas
kommunerna. Följes emellertid förslaget i departementspromemorian,
bör enligt Mellanbygdens och Västerbygdens vattendomstolar en jämkning
ske i de i 11 kap. 29 § vattenlagen upptagna bestämmelserna rörande antalet
exemplar, vari ansökningshandlingar skall ingivas.

Övre Norrbygdens vattendomstol ifrågasätter, om icke kretsen av de kommuner,
som skall tillställas kungörelse, bör utökas att omfatta — förutom
kommuner, där företaget huvudsakligen verkställes — jämväl kommuner,
som eljest kan antagas väsentligt beröras av företaget. Två vattenrättsdomare
vid Nedre Norrbygdens vattendomstol förordar, att kungörelse skall
sändas till varje kommun, som beröres av företaget.

Österbygdens vattendomstol ifrågasätter, om det är nödvändigt eller ens
lämpligt att underrätta kommunerna i alla mål om byggande i vatten, sålunda
även i det stora antal mål rörande broar, bryggor, trummor, utfyllnader
m. m., som vattendomstolarna har att behandla. Det synes beträffande
mål om byggande i vatten vara tillräckligt, att kommunerna underrättas
om sådana mål som anges i 11 kap. 27 § 6 mom. vattenlagen, d. v. s. om dem
som rör företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Det
torde vara rena undantagsfall, då kommun anser sig ha intresse att bevaka
i andra mål. Liknande uttalande göres av Söderbygdens vattendomstol.

Ronneby stads drätselkammare förordar, att avskrift av ansökningshandlingarna
skall tillställas icke enbart den eller de kommuner, inom vilka företaget
huvudsakligen skall verkställas, utan även de kommuner, som kan beräknas
lida skada av företaget. En ökad rätt för kommun att erhålla ansökningshandlingar
i vattenmål skulle väsentligen underlätta en kommuns
möjligheter att tillvarataga sin rätt. Till förmån för en dylik bestämmelse
uttalar sig även Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen och
Norrlands naturvärn.

Vad beträffar övergångsbestämmelserna hemställer länsstyrelsen
i Västerbottens län och Norrlandsförbundet, att skyndsamma åtgärder
måtte vidtagas för genomförande av ifrågavarande lagändring. Norrlands
naturvärn förordar att de nya stadgandena skall få träda i kraft i och
med alt lagarna utkommer av trycket. Naturvärnet hälsar med glädje förslaget,
att kommunerna skall kunna föra talan även i de mål, som är anhängiga
vid ikraf(trädandet. De praktiska svårigheterna beträffande redan

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

anhängiga mål kan säkerligen lösas med gott handlag hos vattendomstolarna.
Kommunerna ha redan nu brukat att hos vattendomstolen framföra
sina synpunkter och detta torde inför den kommande lagändringen ske i
än större utsträckning. Vattenöverdomstolen fäster uppmärksamheten på
att vissa problem bör beaktas beträffande mål, som är anhängiggjorda vid
nya lagstiftningens ikraftträdande. Som exempel nämnes frågan i vad mån
kungörelse och ansökningshandlingar skall översändas till kommuner i
mål, vari kungörelse utfärdats före ikraftträdandet. Vidare nämnes spörsmålet
huruvida en kommun, som inträder i rättegången med stöd av den
nya lagstiftningen, är bunden av redan utsatta tidsfrister. Övre Norrbygdens
vattendomstol ifrågasätter, om rätt till ersättning bör medgivas för
kostnader, som nedlagts för talans förberedande före ikraftträdandet. Kommunalfullmäktige
i Kalls kommun uttalar, med instämmande av länsstyrelsen
i Jämtlands län, att de nya bestämmelserna bör möjliggöra för kommun
att föra talan även i mål, där redan före ikraftträdandet tillåtligheten
prövats men slutligt tillstånd då ej ännu lämnats.

Departementschefen. Företag som genomföres med stöd av vattenlagen kan
ofta medföra betydande olägenheter för kringliggande bygd och dess invånare.
Att kommunerna i sådana fall vill framföra sina synpunkter och
yrkanden vid vattendomstolsbehandlingen är naturligt.

Enligt gällande bestämmelser åligger det kammarkollegiet att bevaka det
allmännas talan i vattenmålen. Såsom berörts i det föregående saknar
emellertid kommun för den skull icke helt möjligheter att göra sin stämma
hörd. Sålunda gäller bl. a. att kommun, även om den ej är part i
målet, icke kan vägras att direkt inför vattendomstolen utveckla sina synpunkter
på de frågor av allmänt intresse, som är föremål för prövning.
De möjligheter, som står kommunerna till buds, har dock ej ansetts tillfredsställande
från kommunal synpunkt. I sin i det föregående omnämnda
skrivelse har riksdagen betecknat det som rimligt och rättvist, att kommunerna
får bättre möjligheter än för närvarande att hävda sina intressen.
Därvid har betonats, att kommunerna i våra dagar ofta har helt andra
resurser i sådant hänseende än vad fallet var, då vattenlagen kom till för
mer än fyrtio år sedan.

Även enligt min mening är en reform påkallad. Utan att kammarkollegiets
befattning med vattenmålen därför bör upphöra, synes det nu kunna
anförtros åt kommunerna — landskommuner, köpingar och städer —
att självständigt föra talan i dessa mål och därvid bevaka sådana allmänna
intressen, som de anser viktiga för orten. Jag vill i detta sammanhang
särskilt erinra om det i år av riksdagen antagna förslaget om ändring i vattenlagen,
innebärande bl. a. att vid vattendomstolens tillåtlighetsprövning
särskild betydelse skall tillmätas ett företags verkningar för bygden och dess
invånare (se prop. 1961: 13, tredje lagutskottets utlåtande 1961:5).

Med hänsyn främst till att utvecklingen pekar mot en avveckling av municipalsamhällsinstitutionen,
synes det mindre lämpligt att nu tillerkänna

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1961

även municipalsamhällena en självständig rätt att föra talan för allmänna
intressen (jfr prop. 1959: 172 s. 9 f).

I den promemoria, som med anledning av riksdagens framställning i
ämnet upprättats inom justitiedepartementet, har förordats, att förstärkningen
av komunernas ställning i vattenmålen skall ges formen av ett medgivande
för kommun att i egenskap av representant för vissa allmänna
intressen föra talan i målen. Detta förslag har i allmänhet godtagits vid
remissbehandlingen. Några remissinstanser har anmält avvikande mening
och uttalat sig för «en lagändring, varigenom de allmänna intressen, som
angår orten, skall ges ett särskilt rättsligt skydd med kommun som saklegitimerad
för dessa intressen. Förslaget i promemorian tillmötesgår emellertid
enligt min mening i skälig mån intresset att stärka kommunernas
ställning i vattenmålen. Jag biträder sålunda i princip detta förslag.

Enligt departementspromemorian bör de nya bestämmelserna om kommuns
talerätt vinna tillämpning endast i mål om byggande i vatten och
om vattenreglering för kraftändamål. Även om det främst är sådana företag,
som brukar leda till mera betydande olägenheter från allmän synpunkt,
synes den föreslagna gränsdragningen väl snäv. Såsom vid remissbehandlingen
från några håll anmärkts, kan också tillgodogörande av grundvatten,
torrläggningar och avloppsföretag i vissa fall beröra viktiga allmänna intressen.
Jag kan därför tillstyrka att även mål om sådana företag skall omfattas
av de nya bestämmelserna.

Delade meningar har framkommit om vilka intressen som kommun
lämpligen bör äga företräda. Enligt min uppfattning bör reformen åsyfta
att i mål som nyss nämnts ge kommunerna en av kammarkollegiet oberoende,
i princip oinskränkt rätt att föra talan för tillgodoseende av sådana
allmänna intressen, som har lokal karaktär eller eljest har anknytning till
orten. Att ett allmänt intresse, som har lokal aspekt, även är av rikskaraktär
skall sålunda icke betaga kommun rätten att ensam eller vid sidan av kammarkollegiet
företräda intresset i vattenrättsprocessen. Undantagna från
kommuns behörighet bör endast vara sådana allmänna intressen, som
helt saknar anknytning till viss ort, t. ex. det allmännas intresse i fråga
om skyldighet för vattenbyggnads ägare att jämlikt 2 kap. 10 § vattenlagen
erlägga avgift till befrämjande av fisket inom landet. Bevakandet av allmänna
intressen, som främst har anknytning till ett municipalsamhälles förvaltningsområde,
bör ankomma på den kommun, till vilken samhället hör.

Om de nya bestämmelserna utformas i enlighet med dessa principer
kommer de bl. a. att medföra rätt för kommun att föra talan om bygdekraft
och regleringsavgift i ansökningsmål angående kraftverk resp. vattenregleringar.
Med hänsyn till den betydelse dessa frågor kan äga för kommunerna,
synes detta böra godtagas. Kommunerna torde även böra tillerkännas en
motsvarande rätt i vissa andra fall, nämligen när det gäller redan anhängiggjorda
mål om ny prövning av bygdekraftsskyldigheten jämlikt 4 kap. 1 §
sista stycket, om bestämmande av regleringsavgift enligt 4 kap. 14 § andra
stycket och om ny prövning av sådan avgift enligt femte stycket i sistnämnda
paragraf. Samma regler bör också gälla om mål om ansökan enligt 2 kap. 8 §

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1961

andra stycket rörande anordningar eller föreskrifter till skydd för fiske. Däremot
kan jag icke förorda, att den befogenhet att genom ansökan påkalla vattendomstolens
prövning i berörda hänseenden, som enligt de ifrågavarande
lagrummen skall vara förbehållen myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer,
d. v. s. kammarkollegiet, skall tillerkännas även andra företrädare
för det allmänna (jfr prop. 1954: 23 s. 59 och tredje lagutskottets utlåtande
nr 2 s. 36). Härav följer, att kommun i mål, anliängiggjort av kollegiet, icke
kan framställa yrkande, som går utöver kollegiets. Befogenheten att framställa
yrkande om att regleringsavgift delvis skall utgå som engångsbelopp
(4 kap. 14 § sista stycket) bör även liksom hittills vara förbehållen kollegiet.

Av vad jag sagt i det föregående torde följa, att behov icke föreligger av
någon närmare reglering i lag eller annan författning av förhållandet mellan
kammarkollegiets och kommuns talan för det allmänna. Självfallet är
dock ett nära samarbete mellan kollegiet och de kommuner, som beröres
av ett företag, alltid önskvärt och i många fall nödvändigt, om de allmänna
intressena skall kunna hävdas med erforderlig kraft och en ansvällning
och fördyring av processen skall kunna undvikas. Till underlättande av
kammarkollegiets arbete torde det med tanke härpå böra åläggas kommun,
som för talan i ett vattenmål såsom företrädare för allmänna intressen, att
underrätta kollegiet om detta.

Vad beträffar kostnader, som kommun åsamkas när den bevakar talan
för det allmänna, bör det såsom i departementspromemorian anförts tillkomma
vattendomstolen att pröva, huruvida dessa kostnader jämlikt 11
kap. 65 § vattenlagen är av beskaffenhet att böra gäldas av sökanden i
målet. För kommunen talan i mål rörande ansökan av kammarkollegiet enligt
2 kap. 8 § andra stycket eller 4 kap. 1 eller 14 § nämnda lag, torde kommunen,
som oftast är att anse som kollegiets medpart, regelmässigt böra
stå sina egna rättegångskostnader (jfr prop. 1954: 23 s. 59—60).

I departementspromemorian har föreslagits, att den eller de kommuner,
inom vilka ett vattenbyggnads- eller vattenregleringsföretag huvudsakligen
skall verkställas, skall tillställas såväl ansökningshandlingar som kungörelse.
Med anledning av den kritik som vid remissbehandlingen riktats häremot
vill jag förorda den begränsningen, att endast kungörelser skall översändas.
Vidare torde kretsen av kommuner, som skall underrättas om ansökningen,
böra utökas i jämförelse med vad som förordats i promemorian,
så att varje kommun som beröres av ett företag får underrättelse. Såsom
förutsättning bör dock gälla, att företaget kan antagas inverka på ett allmänt
intresse inom orten och att detta intresse är av någon betydelse (jfr
10 kap. 42 § första stycket). Den omständigheten att vissa kommunala organ
redan enligt gällande bestämmelser skall underrättas, när fråga är om
avloppsföretag, synes icke böra föranleda, att sådana företag skall undantagas
i förevarande hänseende.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts förordar jag att till 11 kap.
35 § vattenlagen fogas ett nytt tredje moment, i vars första stycke upptages
en bestämmelse om rätt för kommun att i mål, som avses i 17 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

2—11 och 19, ävensom i mål om ansökan enligt 2 kap. 8 § andra stycket
samt 4 kap. 1 § sista stycket och 14 § andra och femte styckena, föra talan
för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten med föreskrift tillika
att kommun, som för sådan talan, snarast skall underrätta kammarkollegiet
därom. I ett andra stycke i samma moment bör bestämmelser meddelas om
kommuns underrättande. Till detta stycke torde lämpligen böra överflyttas
den i 11 kap. 34 § sista stycket upptagna föreskriften om skyldighet för vattenrättsdomaren
att i fråga om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grundvatten
underrätta kommun, inom vars område tillgången på grundvatten
kan påverkas. Såvitt avser syneförrättning rörande företag enligt 3, 7 och 8
kap. vattenlagen bör motsvarande regler om kommuns talan för allmänna
intressen upptagas i ett nytt andra moment i 10 kap. 42 §. Denna lagändring
föranleder formella jämkningar i 10 kap. 44 och 79 §§ samt 11 kap. 35 §
2 mom. På grund av hänvisningen i 10 kap. 45 § till bl. a. 42 § i samma kap.
kommer beträffande syneförrättningsfallen att gälla, att förrättningsmannen
— i samband med kungörelsens översändande till kommun som berörs
av företaget — bör lämna de upplysningar rörande allmänna intressen inom
orten, vartill han kan ha tillgång.1 Enligt hänvisning i 11 kap. 88 § skall
kommun i vissa fall tillställas besvärshandlingar ävensom av vattenrättsdomaren
jämlikt 87 § samma kap. utfärdad kungörelse.

Vad beträffar övergångsförhållandena synes det vara ett önskemål, att
de nya reglerna i vid omfattning blir tillämpliga beträffande mål, som
anhängiggjorts vid vattendomstol före ikraftträdandet. Detta bör emellertid
ej få leda till, att avgörandena i de äldre målen försenas eller att processuella
komplikationer eljest uppkommer. Med hänsyn bl. a. härtill bör det
föreskrivas, att äldre lag skall gälla beträffande mål och ärenden, som vid
ikraftträdandet redan avgjorts i första instans. Härutöver torde icke erfordras
föreskrifter i annat hänseende än beträffande reglerna i 10 kap.
42 § 2 mom. och 11 kap. 35 § 3 mom. om underrättelser till kommun i
vissa fall, vilka regler — i den mån de saknar motsvarighet i äldre lag —
icke bör äga tillämpning i mål, vari kungörelse utfärdats före nya lagens
ikraftträdande.

II. Kungörande i kyrka m. m.

Gällande bestämmelser. Enligt vattenlagen med därtill anslutande författningar
skall kungöranden i kyrka ske i följande fall:

1. kallelse till sammanträde med deltagarna i torrläggnings- och avloppsföretag
skall alternativt kungöras i kyrkan för den eller de församlingar,
där företaget är beläget (7 kap. 64 § och 8 kap. 51 § vattenlagen);

2. om sammanträde för fördelning av nedsatta ersättningsmedel skall,
då innehavare av fordran är okänd, av länsstyrelsen utfärdad kungörelse

1 Jfr NJA II 1920 s. 469.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

uppläsas i kyrkan för den församling, där fastigheten är belägen (9 kap.

70 § vattenlagen och 13 § lagen om flottning i allmän flottled);

3. kungörelse om tid och ställe för sammanträde m. m. under syneförrättning
rörande flottledsföretag skall uppläsas i kyrkan i den församling, där
sammanträdet skall hållas (10 kap. 6 § vattenlagen);

4. om tid och plats för framläggande av utlåtande vid syneförrättning rörande
flottledsföretag skall kungörelse uppläsas i vederbörande kyrkor (10
kap. 28 § vattenlagen);

5. kungörelse om tid och ställe för syneförrättning m. m. rörande vattenreglerings-,
torrläggnings- eller avloppsföretag skall uppläsas i kyrkan för
den eller de församlingar, där fastighet som företaget angår är belägen (10
kap. 38 och 65 §§ vattenlagen);

6. om yrkande rörande utvidgning av företag som nyss nämnts skall
kungörelse uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där ifrågakommande
fastigheter är belägna (10 kap. 58 § vattenlagen);

7. om tid och plats för framläggande av utlåtande vid syneförrättning
rörande torrläggningsföretag skall i vissa fall kungörelse uppläsas i kyrkan
för den eller de församlingar, där berörda fastigheter är belägna (10 kap.

71 § vattenlagen);

8. av vattenrättsdomaren utfärdad kungörelse om ansökningsmål, besvärsmål
eller underställningsmål vid vattendomstol skall uppläsas i vederbörande
församlingars kyrkor (11 kap. 33, 47, 61, 88 och 91 §§ vattenlagen)
;

9. länsstyrelses kungörelse om sammanträde för sakägares hörande angående
de i 10 kap. 19 § vattenlagen omförmälda frågorna skall uppläsas
i kyrkan för den eller de församlingar, där flottleden framgår (14 § lagen
om flottning i allmän flottled);

10. av vattenrättsdomaren utfärdad kungörelse angående plan över järnvägs
eller spårvägs läge och vattenavlopp genom dess banvall skall uppläsas
i kyrkan för de församlingar, där järnvägen (spårvägen) skall framgå
(4 § lagen om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas
till tryggande av närliggande marks torrläggning); samt

11. kungörelse om tid och plats för sammanträde under syneförrättning
rörande järnvägs- eller spårvägsanläggning samt om framläggande av utlåtande
därvid skall likaledes uppläsas i kyrka för de församlingar, där
järnvägen (spårvägen) skall framgå (10 och 12 §§ nyssnämnda lag om
vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas).

Alla de kungörelser som nu nämnts skall offentliggöras — förutom genom
uppläsning i kyrka — genom införande i en eller flera ortstidningar.
De under 2 och 10 behandlade kungörelserna skall dessutom införas i Postoch
inrikes tidningar. Detta gäller också sådan kungörelse som avses i
punkt 8, om kungörelsen ej uteslutande avser torrläggnings- eller avloppsföretag.
Härtill kommer, att kända sakägare i många fall skall tillställas
personliga underrättelser samt att kungörelserna som regel hålles tillgängliga
hos aktförvarare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

I rättegångsbalken finnes föreskrifter om delgivning genom kungörande

1 kyrkan i 33 kap. 16 och 19 §§. Dessa bestämmelser är, på grund av hänvisningen
ill kap. 1 § sista stycket vattenlagen, tillämpliga även i vattenmål.

Bestämmelserna om kungörelsers uppläsande i kyrka tillämpas ej enligt
ordalagen i de särskilda författningarna. Genom lagen den 13 mars 1942
med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka har man nämligen i princip
avskaffat uppläsandet i kyrka av s. k. världsliga kungörelser. I 1 §
nämnda lag stadgas, att om i lag eller författning är föreskrivet, att kungörelse
skall uppläsas i kyrka, skall i stället före gudstjänstens början i
vapenhuset eller på annan lämplig plats i eller invid kyrkan anslås kungörelsens
rubrik eller kort uppgift om dess innehåll jämte tillkännagivande,
att kungörelsen, där ej laga hinder möter, under den närmaste veckan finnes
tillgänglig för allmänheten på pastorsexpeditionen eller annat ställe som
av vederbörande präst bestämts. Hålles gudstjänsten annorstädes än i kyrkan,
skall anslag äga rum där den förrättas. Enligt bestämmelser i 1 och

2 §§ skall dock kungörelsen undantagsvis uppläsas i kyrkan.

I kungörelsen den 29 maj 1942 med föreskrifter rörande tillämpningen av
lagen den 13 mars 1942 med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka
föreskrives, att kungörelse, när den överlämnas till vederbörande pastor,
antingen skall vara försedd med rubrik innehållande kort uppgift om innehållet
eller ock vara åtföljd av sådan uppgift. Anslag om kungörelse skall
ske genom att rubriken eller uppgiften införes i förteckning, vilken uppsättes
å tid och ställe, som stadgas i 1 § av lagen. På förteckningen skall
pastor angiva var och under vilken tid kungörelsen finnes tillgänglig för
allmänheten.

Föreskrifter om profan kungörelses uppläsande i kyrkan innebär således
numera i allmänhet blott, att meddelande om kungörelsen anslås. Bestämmelser
om liknande publiceringsförfaranden genom anslag har givits
även på annat sätt. Enligt 14 § kommunallagen den 18 december 1953 skall
sålunda kungörelse om fullmäktigsammanträde anslås på en av kommunen
anordnad anslagstavla (kommunens anslagstavla).

Frågans behandling vid 1955 års riksdag. I två vid 1955 års riksdag väckta
motioner (I: 162 och II: 205) framfördes förslag om ändring av de i olika
författningar införda bestämmelserna angående vissa kungöranden i kyrka.
Motionärerna hemställde, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära sådan
ändring. Första lagutskottet uttalade i sitt utlåtande (nr 41), att de
rubriker över inkomna kungörelser, som nu författningsenligt sättes upp i
kyrkorna, praktiskt taget saknar betydelse i publiceringshänseende och att
åtgärder bör vidtagas i syfte att få till stånd en bättre ordning. Att omedelbart
och allmängiltigt föreskriva, att de särskilda stadgandena om kungörande
i kyrka skall upphöra att gälla ansåg utskottet dock icke möjligt. I
stället förordades eu reform etappvis. Såsom ett led däri borde ingå eu översyn
av de viktigare författningar, som alltjämt inrymmer bestämmelser om

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

kungörande i kyrka, varvid denna publiceringsmetod borde utbytas mot
andra sådana eller, om möjligt, slopas utan ersättning. Utskottet fortsatte:

Vilka publiceringsförfaranden som bör komma till användning i stället
för kyrkokungörandet får naturligen bero på de särskilda kraven inom olika
lagstiftningsområden. Utskottet vill emellertid som en allmän grundsats
uttala, att man bör söka skapa sådana publiceringsmetoder, vilka medför ett
verkligt allmänt bekantgörande. Från denna utgångspunkt synes man böra
eftersträva att använda annonsering i ortspressen, medan däremot anslagsförfaranden
i allmänhet ej är ändamålsenliga. Att helt undvika publicering
genom anslag lär döck, bl. a. av ekonomiska skäl, ej låta sig göra.

Utskottet fann sig icke kunna tillstyrka vare sig att någon omedelbar lagändring
skulle ske eller att en särskild utredning i frågan skulle tillsättas.
Däremot föreslogs, att utskottets synpunkter i frågan borde genom skrivelse
till Kungl. Maj:t bringas till Kungl. Maj :ts kännedom. Vad utskottet hemställt
bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse 1955:376).

Frågan om att avskaffa förfarandet med kungörelse i kyrka har varit föremål
för behandling även vid 1960 års riksdag (jfr motion II: 574 och
första lagutskottets utlåtande nr 15).

Utredningsmannen. Utredningsmannen för vattendomstolarnas organisation
framhåller att — liksom när det gäller övriga profana kungörelser -—
kyrkokungörandet i fråga om de vattenrättsliga kungörelserna synes vara
utan nämnvärd praktisk betydelse ur publiceringssynpunkt. Det finnes därför
ingen anledning motsätta sig att föreskrifterna därom upphäves. En sådan
åtgärd innebär för övrigt en förenkling av förfarandet, vilken med hänsyn
till kyrkokungörandets omfattning i vattenrättsliga sammanhang torde
vara icke helt oväsentlig. Utredningsmannen påpekar emellertid, att vinsten
av förenklingen blir beroende av huruvida bestämmelserna om kungörande i
kyrka kan slopas utan ersättning eller om denna publiceringsmetod måste
utbytas mot en annan. Alla de kungörelser, som enligt nuvarande vattenrättsliga
bestämmelser skall uppläsas i kyrka, skall också publiceras i ortspressen.
Därjämte skall vissa av kungörelserna såsom förut anmärkts införas
i Post- och inrikes tidningar, vartill i en del fall kommer bl. a. personliga
underrättelser till kända sakägare. Dessa publiceringsmetoder är enligt
utredningsmannens mening i och för sig fullt tillräckliga för att uppfylla
rimliga krav på ett allmänt bekantgörande. Utredningsmannen föreslår
därför, att gällande föreskrifter om kungörande i kyrka i vattenlagen, lagen
om flottning i allmän flottled och lagen om vad vid anläggande av järnväg
eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande marks torrläggning
skall upphävas utan att ersättas av andra bestämmelser.

Yttrandena. Förslaget att upphäva de vattenrättsliga föreskrifterna om kungöranden
i kyrka bär vid remissbehandlingen genomgående tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Remissorganen har också i allmänhet anslutit sig till
utredningsmannens uppfattning, att några nya bestämmelser om annan
publiceringsmetod icke kan anses erforderliga. I det sistnämnda hänseen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

det har dock avvikande mening anmälts i särskilt yttrande av en vattenrättsdomare
vid Mellanbygdens vattendomstol. Denne framhåller, att kungörande
i kyrka numera otvivelaktigt är av ringa faktiskt värde men att det
synes betänkligt att inom det vattenrättsliga området slopa detta hävdvunna
förfarande utan att något annat sättes i dess ställe. Såvitt angår underrättelse
till sakägarna själva torde tillkännagivande i allmänna tidningarna
vara ännu verkningslösare än kungörande i kyrka. Annonserande i ortspressen
innebär bättre publicitet, men enär det icke torde kunna förutsättas, att
ortstidningarnas annonsavdelningar läses av alla vederbörande med högre
grad av noggrannhet och regelbundenhet, anser nämnde vattenrättsdomare
det vara erforderligt, att jämte annonserande i ortstidningar tillämpas även
annat kungörande, som verkligen är ägnat att nå ortsborna. Söderbygdens
vattendomstol ifrågasätter en ersättningsföreskrift såvitt angår kungörelse
rörande ansökan enligt 11 kap. 17 § 19 vattenlagen om företag, som avses
i 8 kap. samma lag. Skälet härför skulle vara, att i detta slag av mål personliga
underrättelser till sakägarna ej utgår annat än då fråga är om bestämmande
av ersättning för skada genom förorening samt att företag av
ifrågavarande slag stundom kan på ett mera allmänt sätt beröra invånarna
i den kommun, där företaget är beläget.

I det yttrande, som avgivits av Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrågor
har berörts vissa frågor om kungörelseförfarandet i vattenmål, som
icke behandlats i utredningsmannens promemoria. Enligt 11 kap. 50 § andra
stycket vattenlagen skall tid och ställe för vattendomstolens sammanträde
tillkännagivas parterna i den för kallelser till dem bestämda ordningen sist
på fjortonde dagen före sammanträdet. Med tanke främst på sakägarombuden
i vattenmålen ifrågasätter nu länsorganet, att nämnda fjortondagarstid
skall förlängas, förslagsvis till fyra veckor. Länsorganet hemställer vidare
om föreskrift, att det i kungörelsen om sammanträdet skall angivas
fullständigt vad som skall förekomma vid sammanträdet. Länsorganet framhåller,
att det under senare år blivit allt vanligare, att vattendomstolarna
tid efter annan håller sammanträden för förhandling rörande vissa delfrågor
i målen, beträffande vilka därefter deldom meddelas. Visserligen brukar
i den kungörelse om dylika sammanträden, som vattendomstolen utfärdar,
intagas föreskrift om vad som skall förekomma därvid. Denna uppgift är
dock ofta långt ifrån fullständig, vilket medför, att parter och ombud icke
alltid är på det klara med, vilka frågor som skall behandlas, och därför icke
heller alltid kan inställa sig nöjaktigt förberedda. Även styrelsen för Sveriges
advokatsamfund uttalar sig för en förlängning av den tid före ett sammanträde,
då parterna skall underrättas därom.

Departementschefen. Förslaget att upphäva de bestämmelser om kungörelsers
publicering i kyrka, som finnes i vattenlagen och därtill anslutande
lagar, bar genomgående biträtts vid remissbehandlingen och jag vill även
för egen del tillstyrka denna lagändring. Liksom utredningsmannen anser
jag övriga, redan föreskrivna publiceringsmetoder vara tillräckliga, varför
4 liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 154

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 154- år 1961

några bestämmelser icke torde erfordras i stället för dem, som skall upphävas.

Med anledning av ett vid remissbehandlingen framfört förslag vill jag
härutöver förorda en bestämmelse av innehåll att parterna i ansökningsoch
besvärsmål — i samband med att tid och ställe för vattendomstolens
sammanträde tillkännages dem — skall meddelas uppgift å de frågor, som
avses bli behandlade vid sammanträdet. Sådan uppgift bör dock icke intagas
i tillkännagivande om sammanträde med mindre särskild anledning
därtill förekommer. Detta torde regelmässigt icke vara förhållandet, när ett
mål skall behandlas i sin helhet. Ett förslag av några remissorgan om förlängning
av den tid före ett sammanträde, då detta skall tillkännagivas
parterna, anser jag mig icke böra biträda.

Vad nu förordats innebär ändringar i 7 kap. 64 §, 8 kap. 51 §, 9 kap.
70 §, 10 kap. 6, 38 och 65 §§ samt 11 kap. 33, 47, 50 och 91 §§ vattenlagen
ävensom i 14 § lagen om flottning i allmän flottled samt 4 och 10 §§ lagen
om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande
av närliggande marks torrläggning. I samband med nämnda ändringar
i vattenlagen torde 11 kap. 88 § samma lag få jämkas i redaktionellt
hänseende.

III. Muntlig förberedelse

Gällande bestämmelser. Förberedelsen i vattenmål har alltsedan vattenlagens
tillkomst varit i huvudsak skriftlig. Någon ändring därutinnan skedde
ej i samband med processreformen.1 Vissa förberedande undersökningar
kan dock äga rum vid sammanträde med parterna. Enligt 11 kap. 45 § 1
mom. vattenlagen kan vattenrättsdomaren sålunda uppdraga åt sakkunnig
att efter förberedande undersökning avgiva utlåtande i mål, vari erfordras
särskild teknisk utredning eller vidlyftigare värdering. Där så med
hänsyn till målets beskaffenhet eller ändamålet med undersökningen finnes
erforderligt, skall vattenrättsdomaren lämna parterna besked om tiden
för undersökningens företagande. Enligt 2 mom. i samma paragraf kan
vattenrättsdomaren också uppdraga åt vattenrättsingenjörerna eller en av
dem att, med eller utan biträde av vattenrättsnämndemännen eller en av
dem, verkställa undersökning å stället. I enklare fall må sådant uppdrag
kunna lämnas åt vattenrättsnämndemännen eller en av dem. Om tiden
för sådan undersökning skall vattenrättsdomaren meddela parterna underrättelse.
Protokoll över undersökningen skall föras av den vattenrättsdomaren
därtill förordnat och sedermera tillställas vattenrättsdomaren.
Där undersökningen sker allenast såsom förberedelse för domstolens sammanträde
till syn på stället, är dock underrättelse och protokoll ej av nöden.
Vidare må i sammanhanget erinras om den förut berörda bestämmelsen
i 11 kap. 48 § vattenlagen om sammanträden med bl. a. vederbö 1

Jfr SOU 1944:10 s. 225.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

rande kommuner och trafikanter angående företags inverkan på allmän
samfärdsel eller flottning eller eljest på allmänna intressen.1

Utredningsmannen. Utredningsmannen framhåller, att åtskillig tid enligt
vad erfarenheten visar kan vara att vinna, om parterna under den skriftliga
förberedelsen eller efter dennas avslutande beredes möjlighet att sammanträffa
inför någon ledamot av vattendomstolen till muntlig förberedelse.
Vid en sådan kan parternas ståndpunkter ofta klarläggas snabbare
och exaktare än som är möjligt vid en rent skriftlig förberedelse. Den
muntliga förberedelsen innebär också fördelar i andra hänseenden. Uppgifter
rörande tillämnad bevisning kan sålunda inhämtas. Många frågor
kan därvid bli förlikta, överenskommelser kan lätt träffas om erforderlig
ytterligare utredning samt plan för huvudförhandlingen kan uppgöras i
samförstånd med parterna. Jämväl arbetet för domstolens ledamöter kan
genom ett sådant förfarande bli mindre betungande och tidsödande. Utredningsmannen
anser det uppenbart, att alla dessa omständigheter är
ägnade att underlätta huvudförhandlingen och inskränka tiden för denna.
Vid de större vattendomstolarna har också under de gångna åren utvecklat
sig den praxis, att någon av domstolens ledamöter haft överläggningar med
parterna i vissa frågor. Det är enligt utredningsmannens uppfattning synnerligen
önskvärt, att denna praxis lagfästes. Detta gäller framför allt med
tanke på de stora kraftverks- och vattenregleringsmålen. Även i mindre mål
kan dock ofta en muntlig förberedelse vara motiverad. De kostnader, som
uppstår för parterna och andra intressenter genom de muntliga förberedelsesammanträdena,
torde i de allra flesta fall uppvägas genom den besparing,
som vinnes genom den snabbare och smidigare behandlingen av målet. Utredningsmannen
anser det icke vara att vänta, att sammanträden för muntlig
förberedelse blir utsatta i andra fall än då det för vattenrättsdomaren
står klart, att väsentliga fördelar kan vara att vinna genom en sådan förberedelse.

Utredningsmannen föreslår, att bestämmelser om muntlig förberedelse,
såvitt avser ansökningsmålen, skall införas i ett nytt andra moment i It
kap. 40 § vattenlagen, vilken paragraf för närvarande innehåller vissa föreskrifter
om den skriftliga förberedelsen. Enligt de sålunda föreslagna nya
bestämmelserna skall vattenrättsdomaren beredas möjlighet att förordna
om muntlig förberedelse, när det finnes påkallat för målets beredande. Förberedelsen
bör hållas inför vattenrättsdomaren. Är det önskvärt eller nödvändigt
att teknisk expertis biträder vattenrättsdomaren, bör denne enligt
utredningsmannens mening anmoda vattenrättsingenjörerna eller en av dem
att närvara. Någon särskild bestämmelse härom torde ej vara erforderlig
i lagen. Lika litet som den muntliga förberedelsen skall vara obligatorisk
i vattenmålen, bör tvingande regler meddelas angående den omfattning i
vilken ett mål bör behandlas vid sådan förberedelse. I de fall muntlig förberedelse
skall hållas i mindre mål kan det ofta vara ändamålsenligt att

'' Se sid. 6.

4f B ihan g till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr l,U

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

upptaga hela målet till behandling. När det åter gäller mera omfattande
mål, synes regelmässigt endast någon eller några frågor eller frågekomplex
erfordra muntlig behandling. Härav följer också, att det i varje särskilt
fall måste beslutas om, vilka parter som skall närvara vid förberedelsen.
Att sökanden alltid bör vara med torde vara klart, men vilken eller
vilka av dennes motparter som måste infinna sig kan svårligen avgöras
på förhand. Härom bör det tillkomma vattenrättsdomaren att bestämma
liksom beträffande tid och ställe för förberedelsesammanträdet. Även om
detta sammanträde i regel bör äga rum på vattendomstolens kansliort, kan enligt
utredningsmannen kostnadssynpunkter och hänsyn till parterna ibland
motivera att förberedelsen hålles på annan ort. Till förberedelsen skall
ifrågakommande parter kallas. Med hänsyn till att kretsen av dessa blir begränsad,
torde individuella kallelser vara att föredraga framför kallelser,
som införes i ortstidning och hålles tillgängliga hos aktförvarare i enlighet
med bestämmelserna i 11 kap. 32 § vattenlagen. Vad angår formen för den
muntliga förberedelsen anser utredningsmannen det icke vara påkallat att i
lagen meddela några regler. Förhandlingsgången och ordningen vid förhandlingen
böra i stället bestämmas av vattenrättsdomaren med hänsyn till
vad som är lämpligt i det enskilda fallet. Däremot torde det i lagen böra
utsägas, att protokoll alltid skall föras (jfr 11 kap. 45 § 2 mom. andra
stycket vattenlagen). Därutöver föreslås beträffande protokolleringen, att
man inskränker sig till en hänvisning till de regler, som gäller för protokoliföring
vid huvudförhandling.1

Bestämmelser om muntlig förberedelse i stämningsmål skall enligt förslaget
upptagas i ett nytt andra moment i 11 kap. 79 § vattenlagen. De
synes enligt utredningsmannens mening till sitt innehåll i stort sett böra
överensstämma med de föreslagna bestämmelserna om förberedelse i ansökningsmål.
Med hänsyn till stämningsmålens karaktär föreslås dock, att
alla parter blir kallade i dessa mål.

På grund av hänvisning i 11 kap. 92 § vattenlagen blir de nya reglerna
om muntlig förberedelse i ansökningsmål tillämpliga även i besvärs- och
underställningsmål.

Utöver de lagändringar som här berörts föreslår utredningsmannen jämkningar
i vissa andra paragrafer ill kap. vattenlagen, nämligen i 11 §, som
gäller disponerandet av lokaler för sammanträden och utgifter för städning
m. m. av sådana lokaler, i 65 §, som behandlar rättegångskostnader i
ansökningsmål vid vattendomstol, i motsvarande bestämmelser i 82 § beträffande
stämningsmål samt i 97 §, vari bestämmelser meddelats om vissa
kostnader i vattenmål.

Yttrandena. Utredningsmannens förslag beträffande muntlig förberedelse
i vattenmål har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissorganen.
Vattenöverdomstolen anser den föreslagna ordningen vara ägnad

1 11 kap. 72 § vattenlagen; jfr 3—9 §§ kungörelsen den 3 juni 1960 med närmare föreskrifter
om protokollföring, dagböcker och aktbildning i mål vid vattendomstol m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1961

att utgöra ett lämpligt komplement till vattenlagens bestämmelser om målens
beredande till huvudförhandling. Övre Norrbygdens vattendomstol framhåller,
att den muntliga förberedelsen är nyttig även i hänseenden, som
icke nämnts av utredningsmannen och betonar särskilt behovet av överläggningar
med närvaro av parter och sakkunniga om sakkunnigutredningar.
Enligt Nedre Norrbygdens vattendomstol är behovet av muntlig förberedelse
måhända icke så stort. Vattendomstolen har dock icke något att erinra mot
att möjlighet att hålla muntlig förberedelse införes. I det av två vattenrättsdomare
vid sistnämnda domstol avgivna särskilda yttrandet betonas, att den
muntliga förberedelsen torde möjliggöra avsevärda kostnadsbesparingar för
såväl sökandena som det allmänna, särskilt genom förkortning och koncentration
av huvudförhandlingen. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund
anser förevarande reform angelägen samt vitsordar, att erfarenheterna av
muntliga förberedelser är goda och att desamma uppenbarligen underlättar
såväl domstolens som parternas arbete. Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrågor
instämmer livligt i utredningsmannens ifrågavarande förslag
samt fortsätter:

Det råder intet tvivel om att avsevärda fördelar står att vinna genom tillskapande
av en lagfäst möjlighet till muntlig förberedelse i vattenmålen.
Detta gäller icke blott vattendomstolarnas befattningshavare utan kanske i
lika hög grad de olika sakägarna, vilkas intressen länsorganet har att i första
hand bevaka. För den som haft tillfälle att under det senaste decenniet följa
vattendomstolshandläggningen i de stora kraftverks- och regleringsmålen
har det framstått som ett uppenbart slöseri med tid och pengar, när hela dagar
av domstolshandläggningen ofta åtgått till långvariga och sakligt ofta
föga givande muntliga anföranden och diskussioner om en enda isolerad ersättningsfråga,
som kanske inte berört mer än ett fåtal av den understundom
till hundratals personer uppgående menigheten. Härutinnan skulle otvivelaktigt
mycket stå att vinna, om domstolsförhandlingen föregicks av en muntlig
förberedelse, varigenom materialet kunde begränsas och koncentreras.

1951 års rättegångskommitté har icke funnit anledning till erinran mot
lagförslaget.

Den närmare utformningen av reglerna om muntlig förberedelse behandlas
i några remissyttranden.

Vattenöverdomstolen anser i likhet med utredningsmannen att den muntliga
förberedelsen alltid bör hållas inför vattenrättsdomaren. Med hänsyn
till bestämmelserna i It kap. 45 § 2 mom. vattenlagen synes något behov icke
föreligga av muntliga förberedelser i tekniska frågor inför vattenrättsingenjör.
Beträffande muntlig förberedelse i brottmål anmärker vattenöverdomstolen,
att enligt utredningsmannens förslag till ändring av It kap. 79 §
vattenlagen bestämmelserna blir tillämpliga i sådana brottmål, där talan
föres av enskild målsägande. I sådana brottmål, vari allmänt åtal föres,
lärer på grund av bestämmelserna ill kap. 84 § vattenlagen institutet icke
bli tillämpligt. Med hänsyn till de speciella regler, som gäller förfarandet i
sådana mål, torde det icke böra ifrågakomma att genom ändring av sistnämnda
lagrum utsträcka tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen till

Kungl. Maj.ts proposition nr 15k år I96i

sådana brottmål. Vattenöverdomstolen anför vidare att, på grund av hänvisningsbestämmelsen
i 11 kap. 1 § sista punkten vattenlagen, rättegångsbalkens
regler om muntlig förberedelse blir tillämpliga på sådan förberedelse
i vattenmål, därest icke regler härom, avsedda att vara uttömmande, meddelas
i vattenlagen. Ehuru de av utredningsmannen föreslagna bestämmelserna
om muntlig förberedelse i vattenmål icke framstår såsom uttömmande,
framgår det ej, huruvida utredningsmannen avsett att för vattenmålens
del i något hänseende utesluta tillämpning av dessa rättegångsbalkens regler.
Det torde vara uppenbart, att exempelvis rättegångsbalkens bestämmelser
om påföljd i vissa fall av parts utevaro och om tredskodom samt om
förbud mot ingivande och uppläsande av skriftlig inlaga eller annat skriftligt
anförande icke är lämpade för muntlig förberedelse i vattenmål. Det kan
ifrågasättas, vilka befogenheter som skall tillkomma vattenrättsdomaren
vid muntlig förberedelse. Vattenöverdomstolen anser det påkallat, att vid
ärendets fortsatta behandling nu angivna synpunkter beaktas. Som utredningsmannen
uttalat bör det ankomma på vattenrättsdomaren att bestämma
tid och plats för förberedelsen samt avgöra vilka som skall kallas till förhandlingen.
I fråga om kallelseförfarandet kan det ifrågasättas, huruvida
särskilda bestämmelser är erforderliga för andra mål än stämningsmålen.
Med hänsyn till syftet med den muntliga förberedelsen synes det ändamålsenligt,
att frågan om kallelseförfarandet i dessa andra mål avgöres från
fall till fall. Möjlighet för vattenrättsdomaren att tillämpa samma kallelseförfarande
som vid kallelse till huvudförhandling bör enligt vattenöverdomstolens
mening hållas öppen. Vad åter angår stämningsmålen synes det lämpligt
att parterna kallas genom delgivningsförfarande såsom utredningsmannen
föreslagit. Beträffande slutligen ordningen vid muntlig förberedelse biträder
vattenöverdomstolen vad utredningsmannen uttalat härom och anser
liksom utredningsmannen, att i lagen bör utsägas att protokoll alltid skall
föras vid muntlig förberedelse.

Enligt Övre Norrbygdens vattendomstol skulle den muntliga förberedelsen
fylla ett behov i brottmål. De som bedrivit förundersökningen är ofta,
naturligt nog, icke så insatta i de tekniska och hydrologiska förhållandena.
Härtill kommer att rättsläget mången gång kan vara synnerligen komplicerat
liksom behovet av utredning svåröverskådligt för parterna. I fråga om
protokollföringen biträder nämnda vattendomstol utredningsmannens förslag.
Skyldigheten att föra protokoll behöver ej vara betungande, då bestämmelserna
om protokollföring i vattenmål lämnar stort utrymme åt domstolen
för avgörande från fall till fall av frågan om protokollets utförlighet.
Vattendomstolen framhåller härjämte önskvärdheten av att förberedelse
skall kunna äga rum — förutom inför vattenrättsdomaren — inför
vattenrättsingenjör. I det särskilda yttrande, som avgivits av två vattenrättsdomare
vid Nedre Norrbygdens vattendomstol, uttalas samma önskemål.
Däri anföres tillika, att protokolleringsskyldigheten icke bör göras undantagslös,
då muntlig förberedelse kan vara av värde jämväl vid behandling
av frågor, där protokollföring medför ingen eller ringa nytta i förhål -

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

lande till tidsåtgången för protokollets uppsättande. Mellanbygdens vattendomstol
ifrågasätter, huruvida det bör föreskrivas, att kallelse till muntlig
förberedelse i ansökningsmål skall delgivas vederbörande; på sätt jämlikt
11 kap. 32 § gäller i fråga om andra kallelser, som ej skall kungöras i
ortstidningarna, synes det böra stadgas att kallelsen skall »tillställas» dem
som bör närvara vid förberedelsen. Två vattenrättsdomare vid sistnämnda
vattendomstol ifrågasätter i ett särskilt yttrande, om fog finnes för att i likhet
med utredningsmannen utgå från att kretsen av ifrågakommande parter
vid muntlig förberedelse i ansökningsmål alltid blir så begränsad, att man
bör utesluta möjligheten att kallelser till förberedelsen bör meddelas parterna
på det för underrättelser till dem vanliga sättet, nämligen genom att
kallelser införes i ortstidningar och hålles tillgängliga hos akbförvarare. I
samma riktning uttalar sig styrelsen för Sveriges advokatsamfund.

Sveriges Juristförbund ifrågasätter om icke den av utredningsmannen
föreslagna ordningens införande kräver särskilda bestämmelser, då eljest
rättegångsbalkens bestämmelser om muntlig förberedelse torde bli tillämpliga.

Nedre Norrbygdens vattendomstol anför, att — även om nu införes bestämmelser
om muntlig förberedelse — därmed icke tillgodoses hela det behov
av överläggningar, som kan finnas i olika situationer. Det ligger därför
enligt vattendomstolens mening nära till hands att i detta sammanhang
även ägna översyn åt bestämmelserna om undersökningar. Vattendomstolen
förordar i sådant hänseende att rättsliga utredningar skall kunna ske
enligt 11 kap. 45 § vattenlagen och att vattenrättsdomare, vattenrättssekreterare
eller protokollssekreterare skall kunna utföra sådan undersökning.

Departementschefen. Vattendomstolen handlägger som regel målen vid
huvudförhandling. Denna föregås av en förberedelse, vilken ledes av vattenrättsdomaren.
På grund särskilt av vattenmålens tekniska karaktär är
förberedelsen i huvudsak skriftlig. Ett undantag från denna princip utgör
den undersökning på stället, som vattenrättsingenjörerna •— med eller utan
biträde av vattenrättsnämndemännen — har att företaga efter förordnande
av vattenrättsdomaren.

Utredningsmannen har undersökt möjligheterna att genom ändringar av
de processuella reglerna i vattenlagen åstadkomma en snabbare och billigare
behandling av vattenmålen. Dessa undersökningar har bl. a. lett till
förslag om bestämmelser angående muntlig förberedelse. Förslaget innebär
att ett förfarande, som redan i viss utsträckning tillämpats vid några vattendomstolar
med ett till synes gott resultat, blir lagfäst. Vid remissbehandlingen
har förslaget i princip tillstyrkts som ett lämpligt komplement till
gällande regler om förberedelse och huvudförhandling. Det bör även enligt
min mening med vissa jämkningar genomföras.

Med hänsyn till vattenmålens omfattning och beskaffenhet bör de nya
reglerna avfattas så, att vattenrättsdomaren får en betydande frihet att bestämma
rörande den muntliga förberedelsen. Liksom utredningsmannen

Kungl. Maj:ts proposition nr Idb år 1961

anser jag sålunda, att vattenrättsdomaren bör få förordna om muntlig förberedelse
i de fall då det enligt hans mening är lämpligt för ett måls beredande,
vare sig det sker medan den skriftliga förberedelsen ännu pågår eller
efter dennas avslutande.

Förordnande om muntlig förberedelse bör kunna meddelas i alla vattenmål
utom brottmål, vari allmänt åtal föres. Såsom vattenöverdomstolen i
sitt remissyttrande framhållit är ett undantag för sådana mål betingat av
de speciella regler som gäller beträffande dem.

En fråga som uppmärksammats vid remissbehandlingen gäller, huruvida
muntlig förberedelse alltid skall hållas inför vattenrättsdomaren eller
om jämväl vattenrättsingenjör skall kunna, efter vattenrättsdomarens förordnande,
hålla sådan förberedelse. Med hänsyn till möjligheterna att ordna
ingenjörsundersökningar å stället synes det icke föreligga något egentligt
behov av bestämmelser om muntlig förberedelse, ledd av vattenrättsingenjör.
Jag kan således icke biträda förslagen därom.

Det bör ankomma på vattenrättsdomaren att bestämma, huruvida mål
skall företagas till muntlig förberedelse i sin helhet eller blott till viss del.
Det bör vidare, såvitt avser ansökningsmålen samt besvärs- och underställningsmålen,
vara vattenrättsdomarens sak att med beaktande av vilka frågor
som skall dryftas avgöra, vilka parter som skall kallas till förberedelsen.
Vad beträffar kallelseförfarandet bör som utredningsmannen anfört delgivning
användas. Enligt allmänna regler skall sådan i regel ske genom posten.
Några detaljbestämmelser beträffande delgivningen torde icke vara
nödvändiga. En bestämmelse, enligt vilken parterna alltid måste underrättas
genom delgivning, kan emellertid i vissa fall medföra olägenheter; så lär
exempelvis vara förhållandet, om ett betydande antal personer skall underrättas
eller om en kallelse riktar sig till en obestämd krets av sakägare. En
undantagsregel synes därför erforderlig, enligt vilken vattenrättsdomaren,
när det är påkallat av särskilda skäl, kan underrätta parterna i den för kallelser
till dem bestämda ordningen. För stämningsmålens del kan annan
metod för parternas kallande än delgivning dock icke komma i fråga (jfr
11 kap. 81 § sista stycket vattenlagen).

Enligt 11 kap. 1 § vattenlagen skall i allt, varom ej i nämnda lag eller annan
lag eller författning är särskilt stadgat, om rättegången i vattenmål gälla
vad som är föreskrivet i fråga om allmän domstol, där det är tillämpligt.
På grund härav blir rättegångsbalkens regler om muntlig förberedelse tilllämpliga
i vattenmål, i den mån icke särskilda stadganden eller modifierande
föreskrifter meddelas. Ett spörsmål av detta slag gäller påföljd för parts
utevaro. Reglerna i 42 och 44 kap. rättegångsbalken om bl. a. tredskodom
och måls avskrivande på grund av parts utevaro synes icke böra tillämpas
i fråga om sammanträde för muntlig förberedelse i vattenmål. Om parterna
eller någon av dem uteblir från sådant sammanträde, torde, om man
bortser från rättegångskostnaderna, verkan härav endast böra bli att ett
nytt förberedelsesammanträde skall utsättas, därest vattenrättsdomaren anser
detta vara erforderligt för att nå det med den muntliga förberedelsen avsedda
syftet. Är det önskvärt eller nödvändigt att part kommer tillstädes

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

eller inställer sig personligen, bör vattenrättsdomaren kunna förelägga honom
vite, varvid de befogenheter, som enligt 9 kap. 8 §, 19 kap. 5 § första
stycket och 20 kap. 1 § rättegångsbalken tillkommer rätten, bör åvila vattenrättsdomaren.
Enligt 9 kap. 8 § rättegångsbalken skall vitesföreläggande
delgivas den som föreläggandet avser. Härav följer att underrättelse enligt
den för kallelser till parterna bestämda ordningen icke kan ifrågakomma vid
vitesföreläggande. Har sådant föreläggande meddelats part, men kan den
muntliga förberedelsen avslutas utan hinder av att parten ej kommit tillstädes,
får vitet enligt stadgande i sistnämnda paragraf ej utdömas.

Den muntliga förberedelsen i vattenmål bör ske i de former, som enligt
vattenrättsdomarens bedömande är bäst ägnade att i varje särskilt fall tillgodose
dess uppgift att underlätta målets beredande. Med hänsyn härtill och
till vattenmålens tekniska natur torde förbudet i 42 kap. 11 § rättegångsbalken
mot uppläsande av skriftlig inlaga eller annat skriftligt anförande icke
böra upprätthållas vid förberedelse i sådana mål. Åberopas skrift vid förberedelsesammanträde,
torde dock som regel redogörelse böra lämnas för dess
innehåll (jfr 11 kap. 55 § vattenlagen).

I 42 kap. 18 § rättegångsbalken stadgas bl. a., att dom i anledning av talan
om anspråk, som medgivits eller eftergivits, må meddelas under förberedelsen
i dispositiva tvistemål ävensom att förlikning må stadfästas av rätten.
Dessa föreskrifter, som icke torde böra gälla i vattenmålen, lär redan på
grund av domförhetsreglerna ill kap. 2 § vattenlagen icke kunna tillämpas
beträffande sådana mål.

Liksom utredningsmannen anser jag att protokoll alltid bör föras vid förberedelsesammanträde.
Om det som förekommer vid sammanträdet icke ger
anledning till annat, skall protokollet självfallet göras kortfattat. Reglerna
om protokollföring vid vattendomstolens sammanträde, vilka avses gälla
även i fråga om förberedelse, lägger icke hinder i vägen härför. Protokoll
som förts vid muntlig förberedelse bör, liksom därunder ingivna handlingar,
tillställas aktförvararna i målen.

Vid remissbehandlingen av utredningsmannens förslag har från ett håll
förordats sådan komplettering av bestämmelserna om undersökning genom
vattenrättsingenjör, att undersökning på stället även skall kunna hållas i
rättsliga frågor och då av vattenrättsdomaren eller juridiskt utbildad tjänsteman
vid vattendomstolen. Något behov härav synes emellertid ej föreligga.
Hinder finnes ej att upptaga rättsliga frågor vid den här förordade muntliga
förberedelsen.

Såsom utredningsmannen föreslagit torde bestämmelserna om muntlig
förberedelse för ansökningsmålens del kunna upptagas i ett nytt moment i
11 kap. 40 § vattenlagen och i fråga om stämningsmålen i ett likaledes nytt
moment i 79 § samma kapitel. På grund av redan gällande hänvisning i kapitlets
92 § blir reglerna om muntlig förberedelse i ansökningsmål tillämpliga
i besvärs- och underställningsmålen. I anslutning till nu förordade lagändringar
erfordras smärre jämkningar i 11 kap. 11, 32, 59, 65, 77, 82, 87
och 97 §§ vattenlagen. Ändringarna i 59 och 65 §§, som avser ansöknings -

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

mål, blir enligt 92 resp. 93 § gällande beträffande besvärs- och underställningsmål.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 januari 1962.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till

1) lag om ändring i vattenlagen;

2) lag om ändrad lydelse av 1b § lagen den 19 juni 1919 (nr b26) om flottning
i allmän flottled; samt

3) lag om ändrad lydelse av b och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr b60)
om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bär iakttagas till tryggande
av närliggande marks torrläggning.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av
den lydelse bilaga A1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen
angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

1 Det i bilaga A upptagna förslaget till lag om ändring i vattenlagen har här uteslutits i de delar
detsamma lämnats utan erinran av lagrådet. Frånsett vissa formella jämkningar är förslaget därutinnan
likalydande med det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i vattenlagen.
Även de båda övriga i bilagan upptagna lagförslagen, vilka är likalydande med motsvarande vid
propositionen fogade lagförslag, har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1961

Bilaga A

Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 KAP.

År fråga om sänkning eller uttappning
av sjö eller reglering av vattnets
avrinning ur sådant vattenområde
eller förändring av vattnets
djup eller läge i vattendrag, där
kungsådra eller allmän farled eller
allmän flottled finnes, eller kan företag,
som i 32 § 1—3 mom. eljest avses,
antagas beröra allmänna intressen
av någon betydelse, skall avskrift
av ansökningshandlingarna j ämte
kungörelsen utan dröjsmål av förrättningsmannen
översändas till kammarkollegiet,
som har att, där det
prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende
av de allmänna intressen, som
kunna vara i fråga.

Föres efter —------s

Om förordnande---—--i

§.

1 mom. Är fråga om sänkning eller
uttappning av sjö eller reglering
av vattnets avrinning ur sådant vattenområde
eller förändring av vattnets
djup eller läge i vattendrag, där
kungsådra eller allmän farled eller
allmän flottled finnes, eller kan företag,
som i 32 § 1—3 mom. eljest avses,
antagas beröra allmänna intressen
av någon betydelse, skall avskrift
av ansökningshandlingarna jämte
kungörelsen utan dröjsmål av förrättningsmannen
översändas till kammarkollegiet,
som har att, där det
prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende
av de allmänna intressen, som
kunna vara i fråga,
tycket förmäles.
lärtill förekommer.

1 Senaste lydelse, se beträffande 7 kap. 64 § SFS 1920: 459, beträffande 8 kap. 51 § 1941: 614,
beträffande 10 kap. 6 § 1919: 425, beträffande 10 kap. 38 § 1941: 614, beträffande 10 kap. 42 §
1920: 459, beträffande 10 kap. 44 § 1956: 581, beträffande 10 kap. 65 § 1920: 459, beträffande
10 kap. 79 § 1941: 614, beträffande 11 kap. 32—35 §§ 1952: 235, beträffande 11 kap. 47 och
50 §§ 1946: 839, beträffande 11 kap. 59 5 1956: 581, beträffande 11 kap. 65, 77, 79, 82 och 87 §§
1946: 839, beträffande 11 kap. 88 § 1948: 479, beträffande 11 kap. 91 § 1941: 614 samt beträffande
11 kap. 97 $ 1960: 304.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 mom. För tillgodoseende av allmänna
intressen inom orten må kommun
föra talan vid syneförrättningen.
Om sådan talan skall kommunen
snarast underrätta kammarkollegiet.

Kan företaget antagas beröra allmänt
intresse inom orten, skall förrättningsmannen,
om nämnda intresse
är av någon betydelse, utan dröjsmål
översända avskrift av kungörelsen
till vederbörande kommun.

11 KAP.

35 §.

1 mom. Där fråga-------i fråga.

Föres efter-------— biträda dem.

Om allmänt-------parternas kännedom.

2 mom. Finnes i---— —--— — den myndighet.

Är fråga om företag enligt 7 kap.,
skall vad i 10 kap. 42 § är stadgat
äga motsvarande tillämpning.

Prövar vattenrättsdomaren tillfälle
böra lämnas parterna att växla flera
skrifter än ovan sagts, äge han förordna
därom och i den för kallelser

Är fråga om företag enligt 7 kap.,
skall vad i 10 kap. 42 § 1 mom. är
stadgat äga motsvarande tillämpning.

3 mom. I mål, som avses i 17 § 2—
11 och 19, ävensom i mål, vari fråga
är om ansökan enligt 2 kap. 8 § andra
stycket samt b kap. 1 § sista stycket
och lb § andra och femte styckena,
må kommun föra talan för tillgodoseende
av allmänna intressen
inom orten. Om sådan talan skall
kommunen snarast underrätta kammarkollegiet.

Kan företag, som avses i första
stycket, antagas beröra allmänt intresse
inom orten, skall vattenrättsdomaren,
om nämnda intresse är av
någon betydelse, utan dröjsmål översända
kungörelsen till vederbörlig
kommun; dock skall, där fråga är
om ansökan om tillstånd att tillgodogöra
grundvatten, kungörelsen städse
tillställas kommun, inom vars område
tillgången på grundvatten kan
påverkas.

§•

1 mom. Prövar vattenrättsdomaren
tillfälle böra lämnas parterna att växla
flera skrifter än ovan sagts, äge
han förordna därom och i den för

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1961

(Gällande lydelse)

till parterna stadgade ordning meddela
dem de för ändamålet nödiga
föreskrifter.

(Föreslagen lydelse)

kallelser till parterna stadgade ordning
meddela dem de för ändamålet
nödiga föreskrifter.

Tid och ställe för muntlig förberedelse
skola bestämmas av vattenrättsdomaren
och besked därom delgivas
de parter, som enligt vattenrättsdomarens
bestämmande böra inställa
sig vid förberedelsen. Där det
av särskilda skäl är påkallat, må beskedet
i stället meddelas parterna i
den för kallelser till dem bestämda
ordningen. Vattenrättsdomaren må
vid vite förelägga part att komma tillstädes
eller infinna sig personligen. I
fråga om vitet skola därvid gälla bestämmelserna
i 9 kap. 8 §, 19 kap. 5 §
första stycket och 20 kap. 1 § rättegångsbalken;
vad där sägs om rätten
skall gälla vattenrättsdomaren. Utebliva
parterna eller någon av dem
från sammanträde för muntlig förberedelse,
och kan denna på grund därav
ej avslutas, skall vattenrättsdomaren
förordna om nytt sådant sammanträde.

Part skall vid muntlig förberedelse
äga åberopa av honom ingiven skrift.
Redogörelse bär lämnas för skriftens
innehåll.

Vid muntlig förberedelse skall föras
protokoll. Därom skall i tillämpliga
delar gälla vad om protokollföring
vid vattendomstolens sammanträde
är föreskrivet.

79 §.

Finner vattenrättsdomaren för må- 1 mom. Finner vattenrättsdomaren
lets beredande erforderligt, att ytter- för målets beredande erforderligt, att
Iigare skriftväxling äger rum mellan ytterligare skriftväxling äger rum
parterna, äge han förordna därom. mellan parterna, äge han förordna

därom.

Vattenrättsdomaren äge-------- — 82 § förmäles.

2 mom. Där det för målets beredande
är lämpligt, må vattenrältsdomaren
förordna om muntlig förbe5
Bilianu till riktdagenn protokoll 1961. 1 samt. Nr 154

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

redelse i målet eller i särskild del därav.
Sådan förberedelse skall äga rum
inför vattenrättsdomaren.

Tid och ställe för muntlig förberedelse
skola bestämmas av vattenrättsdomaren
och besked därom delgivas
parterna. Vattenrättsdomaren
må vid vite förelägga part att komma
tillstädes eller infinna sig personligen.
1 fråga om vitet skola därvid
gälla bestämmelserna i 9 kqp. 8 §,
19 kap. 5 § första stycket och 20 kap.
1 § rättegångsbalken; vad dår sägs
om rätten skall gälla vattenrättsdomaren.
Utebliva parterna eller någon
av dem från sammanträde för muntlig
förberedelse, och kan denna på
grund därav ej avslutas, skall vattenrättsdomaren
förordna om nytt sådant
sammanträde.

Part skall vid muntlig förberedelse
äga åberopa av honom ingiven skrift.
Redogörelse bör lämnas för skriftens
innehåll.

Vid muntlig förberedelse skall föras
protokoll. Därom skall i tillämpliga
delar gälla vad om protokollföring
vid vattendomstolens sammanträde
är föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1962.

Lagen äger ej tillämpning beträffande
mål eller ärende, som av vattendomstol
eller synemän avgjorts
före ikraftträdandet.

Vad i 10 kap. 42 § 2 mom. andra
stycket och 11 kap. 35 § 3 mom. andra
stycket första punkten nya lagen
stadgas skall ej gälla i mål, vari före
ikraftträdandet kungörelse utfärdats
med stöd av 10 kap. 38 § eller 11 kap.
32 eller 61 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

Bilaga B

Vid departementspromemorian den 6 oktober 1960 fogat förslag till

Lag om ändrad lydelse av 10 kap. 42 § och 11 kap. 35 § vattenlagen

Härigenom förordnas, att 10 kap. 42 § och 11 kap. 35 § vattenlagen den
28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

10 KAP.

42 §.

År fråga om sänkning eller uttapp- 1 mom. Är fråga om sänkning eller
ning av sjö eller reglering av vattnets uttappning av sjö eller reglering av
avrinning ur sådant vattenområde vattnets avrinning ur sådant vatteneller
förändring av vattnets djup el- område eller förändring av vattnets
ler läge i vattendrag, där kungsådra djup eller läge i vattendrag, där
eller allmän farled eller allmän flott- kungsådra eller allmän farled eller
led finnes, eller kan företag, som i allmän flottled finnes, eller kan före32
§ 1—3 mom. eljest avses, antagas tag, som i 32 § 1—3 mom. eljest avberöra
allmänna intressen av någon ses, antagas beröra allmänna intresbetydelse,
skall avskrift av ansök- sen av någon betydelse, skall avskrift
ningshandlingarna jämte kungörel- av ansökningshandlingarna jämte
sen utan dröjsmål avförrättnings- kungörelsen utan dröjsmål av förrättmannen
översändas till kammarkol- ningsmannen översändas till kamlegiet,
som har att, där det prövas no- markollegiet, som har att, där det
digt, föra talan för tillgodoseende av prövas nödigt, föra talan för tillgodode
allmänna intressen, som kunna seende av de allmänna intressen, som
vara i fråga. kunna vara i fråga.

Föres efter------stycket förmäles.

Om förordnande-----— därtill förekommer.

2 mom. Beträffande företag, som
avses i 32 § 3 mom., skall avskrift av
ansökningshandlingarna jämte kungörelsen
utan dröjsmål av förrättningsmannen
översändas till den eller
de kommuner, inom vilka företaget
huvudsakligen skall verkställas.
Prövas det nödigt, må sådan kommun
så ock annan kommun, där skada
eller intrång vållas genom företaget,
föra talan för tillvaratagande
av allmänna ortsintressen i målet.

1 Senaste lydelse, se beträffande 10 kap. 42 § SFS 1920: 459 och beträffande 11 kap. 35 §
1952: 235.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 mom. Där fråga---

Föres efter----—

Om allmänt-----

2 mom. Finnes i---- -

Är fråga ------

11 KAP.

35 §.

----i fråga.

- biträda dem.

- — parternas kännedom.

--— den myndighet.

- motsvarande tillämpning.

3 mom. I mål, som avses i 1 mom.,
skall ett exemplar av ansöknings-handlingarna jämte kungörelsen utan
dröjsmål av vattenråttsdomaren över-sändas till den eller de kommuner,
inom vilka företaget huvudsakligen
skall verkställas. Prövas det nödigt,
må sådan kommun så ock annan
kommun, där skada eller intrång
vållas genom företaget, föra talan för
tillvaratagande av allmänna ortsin-tressen i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1961.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15A år 1961

Bilaga C

Vid promemorian den 17 oktober 1960 fogade förslag till

1) Lag om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 9 kap. 70 §, 10 kap. 6, 38 och 65 §§ samt 11
kap. 11, 33, 40, 47, 65, 79, 82 och 97 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 (nr
523)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.,

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 KAP.
70 §.

Sammanträde för fördelning av ersättning
efter ty i 69 § sägs varde
hållet så snart ske kan, dock i fall,
som avses i 58—60 §§ ej före tillträdesdagen.
Kallelse till sammanträde
skall genom Konungens befallningshavandes
försorg med posten sändas
till ägaren av den fastighet, varom
fråga är, kända innehavare av fordran,
som skall utgå ur ersättningen,
samt rättighetshavare, åt vilka särskild
ersättning blivit bestämd; är
innehavare av fordran okänd, föranstalte
ock Konungens befallningshavande,
att kungörelse om sammanträdet
minst fjorton dagar förut upplåses
i kyrkan för den församling, där
fastigheten är belägen, samt införes i
allmänna tidningarna och tidning
inom orten.

De med

Sammanträde för fördelning av ersättning
efter ty i 69 § sägs varde
hållet så snart ske kan, dock i fall,
som avses i 58—60 §§, ej före tillträdesdagen.
Kallelse till sammanträde
skall genom Konungens befallningshavandes
försorg med posten sändas
till ägaren av den fastighet, varom
fråga är, kända innehavare av fordran,
som skall utgå ur ersättningen,
samt rättighetshavare, åt vilka särskild
ersättning blivit bestämd; är
innehavare av fordran okänd, föranstalte
ock Konungens befallningshavande,
att kungörelse om sammanträdet
minst fjorton dagar förut införes
i allmänna tidningarna och tidning
inom orten.

av ersättningsgivaren.

10 KAP.

6 §•

Om tid och ställe för sammanträ- Om tid och ställe för sammanträde,
som i 5 § sägs, så ock för syne- de, som i 5 § sägs, så ock för synegång,
som i samband därmed företa- gång, som i samband därmed företages,
förordne förrättningsmannen ef- ges, förordne förrättningsmannen efter
samråd med övriga synemän och ter samråd med övriga synemän och

1 Senaste lydelse, se beträffande 10 kap. 6 § SFS 1919: 425, beträffande 10 kap. 38 § 1941:614,
beträffande 10 kap. 65 § 1920:459, beträffande 11 kap. 33 § 1952:235, beträffande 11 kap.
47, 65, 79 och 82 §§ 1946: 839 samt beträffande 11 kap. 97 § 1960: 304.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b dr 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

sökanden, samt meddele sakägare och
andra besked därom medelst kungörelse,
som av förrättning smannen
varder minst tre veckor före den för
sammanträdet utsatta tiden avsänd
till vederbörande pastorsämbete för
uppläsande, så snart ske kan, i kyrkan
för församling, där sammanträdet
skall hållas, så ock minst fjorton
dagar förut införd i en eller, där förhållandena
påkalla det, två eller flera
av ortens tidningar. Om tid och plats
för första sammanträdet under förrättningen
varde därjämte underrättelse
i god tid tillställd allmänt ombud
och ortsombud.

Finnas, då---

Har sammanträde

sökanden, samt meddele sakägare och
andra besked därom medelst kungörelse,
som genom förrättningsmannens
försorg varder mint fjorton dagar
före sammanträdet införd i en eller,
där förhållandena påkalla det,
två eller flera av ortens tidningar.
Om tid och plats för första sammanträdet
under förrättningen varde därjämte
underrättelse i god tid tillställd
allmänt ombud och ortsombud.

före sammanträdet.
--i ärendet.

38 §.

Efter samråd med de övriga synemännen
ävensom med sökanden, där
så lämpligen kan ske, bestämme förrättningsmannen
tid och ställe för
syneförrättningen. Han skall därom
ofördröj ligen ej mindre underrätta de
andra synemännen än även utfärda
kungörelse, vari tillika de fastigheter,
som företaget förmenas angå,
skola namngivas eller, i den mån det
kan ske på oförtydbart sätt, utmärkas
medelst gemensam geografisk eller
annan beteckning; föranstalte ock
därom, att kungörelsen varder minst
tre veckor före den för förrättningen
utsatta tiden avsänd till vederbörande
pastorsämbete för uppläsande så
snart ske kan i kyrkan för den eller
de församlingar, där fastighet, som
nyss nämnts, är belägen, så ock
minst fjorton dagar före förrättningssammanträdet
införd i en eller, där
förhållandena påkalla det, två eller
flera av ortens tidningar.

Är företaget-----— stadgade ordning.

I kungörelse------ersättning därför.

Efter samråd med de övriga synemännen
ävensom med sökanden, där
så lämpligen kan ske, bestämme forrättningsmannen
tid och ställe för
syneförrättningen. Han skall därom
ofördröjligen ej mindre underrätta de
andra synemännen än även utfärda
kungörelse, vari tillika de fastigheter,
som företaget förmenas angå,
skola namngivas eller, i den mån det
kan ske på oförtydbart sätt, utmärkas
medelst gemensam geografisk eller
annan beteckning; föranstalte ock
därom, att kungörelsen varder minst
fjorton dagar före förrättningssammanträdet
införd i en eller, där förhållandena
påkalla det, två eller flera
av ortens tidningar.

65 §.

Förrättningen skall —------och avslutas.

Varder nytt —• — —--— bestämda ställen.

Finnes under förrättningens fort- Finnes under förrättningens fortgång
saken angå fastighet, som ej på gång saken angå fastighet, som ej på

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

(Gällande lydelse)

sätt i 38 § är föreskrivet angivits i
förut utfärdad kungörelse om förrättningen,
och har ej ägare och känd
nyttjanderättshavare till den fastighet
ändock tillstädeskommit, åligge
förrättningsmannen att därom utfärda
kungörelse med tillkännagivande
vad ägare till sådan fastighet så ock
nyttjanderättshavare, där dennes rätt
är i fråga, har att iakttaga för bevakande
av talan vid sammanträde
ävensom att till sakägare, som nu
nämnts, avsända underrättelse på
sätt i 8 § stadgas. Kungörelsen skall
sist tre veckor före sammanträdet för
uppläsande i kyrkan avsändas till
pastorsämbetet i den eller de församlingar,
där i kungörelsen angivna fastigheter
äro belägna, så ock minst
fjorton dagar före sammanträdet införas
i en eller flera av ortens tidningar.
Har enligt 39 § meddelats föreskrift
om handlingars tillhandahållande,
skall ett exemplar av kungörelsen
ofördröjligen översändas till de
härför bestämda ställen. Är uppenbarligen
fråga allenast om viss eller
vissa sakägares hörande, vare kungörelse
och underrättelse, som nu sagts,
dock icke erforderliga, såframt sådan
sakägare i den för stämning stadgade
ordning kallas till sammanträde
sist å åttonde dagen förut.

Har sammanträde —-------

(Föreslagen lydelse)

sätt i 38 § är föreskrivet angivits i
förut utfärdad kungörelse om förrättningen,
och har ej ägare och känd
nyttjanderättshavare till den fastighet
ändock tillstädeskommit, åligge
förrättningsmannen att därom utfärda
kungörelse med tillkännagivande
vad ägare till sådan fastighet så ock
nyttjanderättshavare, där dennes rätt
är i fråga, har att iakttaga för bevakande
av talan vid sammanträde
ävensom att till sakägare, som nu
nämnts, avsända underrättelse på sätt
i 8 § stadgas. Kungörelsen skall
minst fjorton dagar före sammanträdet
införas i en eller flera av ortens
tidningar. Har enligt 39 § meddelats
föreskrift om handlingars tillhandahållande,
skall ett exemplar av kungörelsen
ofördröjligen översändas till
de härför bestämda ställen. Är uppenbarligen
fråga allenast om viss eller
vissa sakägares hörande, vare
kungörelse och underrättelse, som nu
sagts, dock icke erforderliga, såframt
sådan sakägare i den för stämning
stadgade ordning kallas till sammanträde
sist å åttonde dagen förut.

till sammanträdet.

It KAP

Vållas särskilda utgifter för uppvärmning,
belysning, städning eller
dylikt, skola de ersättas.

§•

Kungl. Maj:ts proposition nr 15) år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Bestämmelserna i första stycket
skola gälla jämväl i fråga om sammanträden
för muntlig förberedelse.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall
genom vattenrättsdomarens försorg
dels för upplåsande så snart ske kan
i kyrkan genast avsändas, i mål, som i
17 § 1—13 samt 18, 19, 21 och 22 avses,
till pastorsämbetet i den eller de
församlingar, dår fastigheter, som
omförmälas i kungörelsen, äro belägna,
i mål, som avses i 17 § 1), 15,

16 och 17, till pastorsämbetet i den
eller de församlingar, där den del av
farleden eller flottleden, varom fråga
är, framgår, samt i mål, som avses i

17 § 20, till pastorsämbetet i den eller
de församlingar, i vilka ansökan om
företaget förut kungjorts, dels ock
inom tio dagar införas i en eller flera
av ortens tidningar så ock, där fråga
ej allenast är om företag enligt 7 eller
8 kap., i allmänna tidningarna.
Ett exemplar av kungörelsen skall
tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna
ofördröjligen sändas
till det eller de ställen, som i
kungörelsen angivits.

Vattenrättsdomaren skall

Där sakägare----

Är jord-------

Ägare av------

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall
genom vattenrättsdomarens försorg
inom tio dagar införas i en eller flera
av ortens tidningar så ock, där fråga
ej allenast är om företag enligt 7 eller
8 kap., i allmänna tidningarna.
Ett exemplar av kungörelsen skall
tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna
ofördröjligen sändas
till det eller de ställen, som i
kungörelsen angivits.

sådan sakägare.

--nu sagts.

sätt underrättad.

- fastighetens ägare.

40 §.

Prövar vattenrättsdomaren tillfälle
böra lämnas parterna att växla flera
skrifter än ovan sagts, äge han förordna
därom och i den för kallelser
till parterna stadgade ordning meddela
dem de för ändamålet nödiga föreskrifter.

1 mom. Prövar vattenrättsdomaren
tillfälle böra lämnas parterna att växla
flera skrifter än ovan sagts, äge
han förordna därom och i den för
kallelser till parterna stadgade ordning
meddela dem de för ändamålet
nödiga föreskrifter.

2 mom. Där det för målets beredande
finnes påkallat, må vattenrättsdomaren
förordna om muntlig
förberedelse i målet eller i särskild
del därav. Sådan förberedelse skall
äga rum inför vattenrättsdomaren.

Tiden och stället för den muntliga
förberedelsen skall bestämmas av

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

vattenrättsdomaren och besked därom
delgivas de parter, som enligt vattenrättsdomarens
bedömande böra inställa
sig vid förberedelsen. Skall delgivning
ske genom sökandens försorg,
skall vad i 32 kap. 2 § rättegångsbalken
sägs om rätten avse vattenrättsdomaren.

Vid muntlig förberedelse skall föras
protokoll. Därom skall i tillämpliga
delar gälla vad som finnes föreskrivet
om protokoll öring vid vattendomstolens
sammanträde.

Framgår av utlåtande, som i 45 §
sägs, eller eljest, att företag eller åtgärd,
varom i målet är fråga, angår
fastighet, som icke blivit enligt vad i
32 § är föreskrivet i kungörelse angiven,
åligge vattenrättsdomaren att
därom utfärda kungörelse med tillkännagivande
vad ägare till sådan
fastighet så ock nyttjanderättshavare,
där dennes rätt är i fråga, har att
iakttaga för bevakande av sin rätt i
målet ävensom att i fall, som i 33 §
sägs, och på sätt, där finnes stadgat,
meddela sakägare, som nu nämnts,
underrättelse om kungörelsens utfärdande.
Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens
försorg sist å fjortonde
dagen före vattendomstolens
sammanträde införas i en eller flera
av ortens tidningar så ock, där fråga
ej allenast är om företag enligt 7 eller
8 kap., i allmänna tidningarna
samt för uppläsande i kyrkan avsändas
till pastorsämbetet i den eller de
församlingar, där de i kungörelsen
angivna fastigheter äro belägna. Ett
exemplar av kungörelsen skall ofördröjligen
sändas till det eller de i
kungörelse enligt 32 § angivna ställe
eller ställen.

Där så------finnes stac

§.

Framgår av utlåtande, som i 45 §
sägs, eller eljest, att företag eller åtgärd,
varom i målet är fråga, angår
fastighet, som icke blivit enligt vad i
32 § är föreskrivet i kungörelse angiven,
åligge vattenrättsdomaren att
därom utfärda kungörelse med tillkännagivande
vad ägare till sådan
fastighet så ock ny ttj ander ättshavare,
där dennes rätt är i fråga, har att
iakttaga för bevakande av sin rätt i
målet ävensom att i fall, som i 33 §
sägs, och på sätt, där finnes stadgat,
meddela sakägare, som nu nämnts,
underrättelse om kungörelsens utfärdande.
Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens
försorg sist å fjortonde
dagen före vattendomstolens
sammanträde införas i en eller flera
av ortens tidningar så ock, där fråga
ej allenast är om företag enligt 7 eller
8 kap., i allmänna tidningarna. Ett
exemplar av kungörelsen skall ofördröj
ligen sändas till det eller de i
kungörelse enligt 32 § angivna ställe
eller ställen.

65 §.

Ändå att-------- motsvarande tillämpning.

Har svarandepart genom att ute- Har svarandepart genom att utebliva
från vattendomstolen eller ej bliva från muntlig förberedelse eller
iakttaga föreläggande, som vatten- vattendomstolens sammantrade eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse)

rättsdomaren eller vattendomstolen
meddelat, eller genom påstående eller
invändning, som hän insett eller
bort inse sakna fog, eller annorledes
genom vårdslöshet eller försummelse
föranlett uppskov i målet eller eljest
vållat kostnad, gottgöre han sökanden
de utgifter, som därigenom åsamkats
denne.

Finner vattenrättsdomaren för målets
beredande erforderligt, att ytterligare
skriftväxling äger rum mellan
parterna, äge han förordna därom.

Vattenrättsdomaren äge-----

(Föreslagen lydelse)

ej iakttaga föreläggande, som vattenrättsdomaren
eller vattendomstolen
meddelat, eller genom påstående eller
invändning, som han insett eller bort
inse sakna fog, eller annorledes genom
vårdslöshet eller försummelse
föranlett uppskov i målet eller eljest
vållat kostnad, gottgöre han sökanden
de utgifter, som därigenom åsamkats
denne.

§•

1 mom. Finner vattenrättsdomaren
för målets beredande erforderligt, att
ytterligare skriftväxling äger rum
mellan parterna, äge han förordna
därom.

--82 § förmäles.

Tiden och stället för den muntliga
förberedelsen skall bestämmas av
vattenrättsdomaren och besked därom
delgivas parterna. Skall delgivning
ske genom kärandens försorg,
skall vad i 32 kap. 2 § rättegångsbalken
sägs om rätten avse vattenrättsdomaren.

Vid muntlig förberedelse skall föras
protokoll. Därom skall i tillämpliga
delar gälla vad som finnes föreskrivet
om protokoll öring vid vattendomstolens
sammanträde.

82 §.

Underlåter svaranden att inom fö- Underlåter svaranden att inom förelagd
tid avgiva svaromål eller har relagd tid avgiva svaromål eller har
part genom att utebliva från vatten- part genom att utebliva från muntdomstolen
eller ej iakttaga föreläg- lig förberedelse eller vattendomstogande,
som vattenrättsdomaren eller lens sammanträde eller ej iakttaga
vattendomstolen meddelat, eller ge- föreläggande, som vattenrättsdomanom
påstående eller invändning, som ren eller vattendomstolen meddelat,
han insett eller bort inse sakna fog, eller genom påstående eller invändeller
annorledes genom vårdslöshet ning, som han insett eller bort inse
eller försummelse föranlett uppskov sakna fog, eller annorledes genom
i målet eller eljest vållat kostnad för vårdslöshet eller försummelse föranmotparten,
vare den försumlige, ändå lett uppskov i målet eller eljest vålatt
hans talan bifalles, pliktig att lat kostnad för motparten, vare den

Kungl. Maj.ts proposition nr löt år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gottgöra motparten de utgifter, som försumlige, ändå att hans talan bifaldärigenom
åsamkats denne. les, pliktig att gottgöra motparten de

utgifter, som därigenom åsamkats
denne.

97 §.

1 mom. Sökande i ansökningsmål 1 mom. Sökande i ansökningsmål

vare pliktig att förskjuta: vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för------sökandens försorg;

ersättning för sådana utgifter för ersättning för sådana utgifter för
vattendomstolens sammanträde, var- sammanträde, varom i 11 § förmäles;
om i 11 § andra stycket förmäles;

gottgörelse åt---------i målet;

gottgörelse åt-------föranstaltar; samt

ersättning för —--: ----45 § 1 mom.

Vad nu --------- hans besvär.

Där i------av klagande.

Huruvida kostnad------gällande regler.

2 mom. För inställelse vid vatten- 2 mom. För inställelse vid muntlig

Denna lag träder i kraft den

2) Lag om ändrad lydelse av 14 § lagen den 19 juni 1919 (nr 426)
om flottning i allmän flottled

Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 19 juni 1919 om flottning i allmän
flottled skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§•

Sedan i underställningsmål rörande
företag enligt 0 kap. vattenlagen
vattendomstolen meddelat beslut om
allmän flottleds inrättande eller om
vidtagande av åtgärder för redan befintlig
allmän flottleds utvidgande eller
förbättrande, äge envar, som vill

Kungl. Ma[:ls proposition nr lök år 1961
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

yttra sig över synemännens förslag
till bestämmelser rörande de i 10 kap.
19 § vattenlagen omförmälta frågor,
att inom trettio dagar från det vattendomstolens
beslut meddelades till
Kungl. Maj :ts befallningshavande ingiva
eller i betalt brev med posten insända
sina erinringar i saken. Erfordras
före ärendets avgörande ytterligare
utredning, äge Kungl. Maj :ts
befallningshavande härför anlita biträde
av förrättningsmannen eller
annan sakkunnig person; prövas nödigt
att vidare höra sakägarna, lämne
Kungl. Maj :ts befallningshavande
dem tillfälle att yttra sig vid sammanträde
inför Kungl. Maj:ts befallningshavande
eller, där fråga är om
mindre flottled och det i övrigt finnes
lämpligt, inför någon av länsstyrelsens
tjänstemän. Kungörelse om
sådant sammanträde skall minst tre
veckor före sammanträdet dels avsändas
till pastorsämbetet för upplåsande
i kyrkan för den eller de församlingar,
där flottleden framgår,
dels tillställas den eller de personer,
som jämlikt 10 kap. 26 § vattenlagen
utsetts att mottaga handlingarna i
målet, ävensom senast tio dagar förut
införas i en eller flera tidningar
inom orten. Anläggaren av flottleden
varde till sammanträdet särskilt kallad.

Så snart------och 30 §1

yttra sig över synemännens förslag
till bestämmelser rörande de i 10 kap.
19 § vattenlagen omförmälta frågor,
att inom trettio dagar från det vattendomstolens
beslut meddelades till
Kungl. Maj :ts befallningshavande ingiva
eller i betalt brev med posten insända
sina erinringar i saken. Erfordras
före ärendets avgörande ytterligare
utredning, äge Kungl. Maj :ts
befallningshavande härför anlita biträde
av förrättningsmannen eller
annan sakkunnig person; prövas nödigt
att vidare höra sakägarna, lämne
Kungl. Maj :ts befallningshavande
dem tillfälle att yttra sig vid sammanträde
inför Kungl. Maj :ts befallningshavande
eller, där fråga är om
mindre flottled och det i övrigt finnes
lämpligt, inför någon av länsstyrelsens
tjänstemän. Kungörelse om sådant
sammanträde skall minst tre
veckor före sammanträdet tillställas
den eller de personer, som jämlikt 10
kap. 26 § vattenlagen utsetts att mottaga
handlingarna i målet, ävensom
senast tio dagar förut införas i en eller
flera tidningar inom orten. Anläggaren
av flottleden varde till sammanträdet
särskilt kallad.

Denna lag träder i kraft den

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b dr 1961

3) Lag om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr 460)
om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till
tryggande av närliggande marks torrläggning

Härigenom förordnas, att 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 om vad vid
anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande
marks torrläggning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Sedan handlingarna--—--

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens
försorg dels för uppläsande
så snart ske kan i kyrkan genast
översändas till pastorsämbetet i
den eller de församlingar, där järnvägen
skall framgå, dels ock inom tio
dagar införas i en eller flera av ortens
tidningar så ock i allmänna tidningarna.

Under syneförrättning-----

Om tid och plats för sammanträde
skall förrättningsmannen utfärda
kungörelse, vari den sträcka av järnvägen,
som med sammanträdet avses,
skall tydligen angivas; föranstalte
ock därom, att kungörelsen beträffande
varje sammanträde varder
minst tre veckor förut avsänd till vederbörande
pastorsämbete för uppläsande
i kyrkan för den eller de församlingar,
där den del av järnvägen
framgår, som med sammanträdet avses,
så ock minst fjorton dagar före
sammanträdet införd i en eller flera
av ortens tidningar. Förrättningsmannen
åligge ock att inom tid, som
sist sagts, i betalt öppet brev eller
brevkort å posten avlämna underrättelse
om förrättningen till ägare av
mark, som framställt erinran mot
planen.

— ingivna planen.

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens
försorg inom tio dagar
införas i en eller flera av ortens tidningar
så ock i allmänna tidningarna.

§•

--av järnvägen.

Denna lag träder i kraft den

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6 april
1961.

Närvarande:

justitierådet Regner,
regeringsrådet Jarnerup,
justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 27 mars 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 10 mars 1961, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till lag om ändring i vattenlagen, lag om ändrad lydelse
av 14 § lagen den 19 juni 1919 om flottning i allmän flottled samt lag
om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 om vad vid anläggande
av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande
marks torrläggning.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn G, Dyrssen.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

10 kap. 42 §.

I fråga om företag som behandlas i denna paragraf torde kommuns talerätt
böra avse rätt att föra talan icke blott vid syneförättningen utan även
vid vattendomstol, jämväl genom att anföra besvär. Orden »vid syneförrättningen»
böra därför utgå. Lämpligt synes vara att, i enlighet med avfattningen
av 1 mom., det nya 2 mom. inledes med bestämmelsen om översändande
av kungörelseavskrift samt att i en andra punkt stadgas, att
kommun äger föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen inom
orten, varefter i en tredje punkt intages föreskriften angående underrättelse
till kammarkollegiet. Ändras 2 mom. enligt vad nu sagts, föranledes
härav en jämkning i tredje stycket av övergångsbestämmelserna.

11 kap. 35 §.

Av vad departementschefen anfört rörande kommuns talerätt i fråga om
mål enligt 2 kap. 8 § andra stycket samt 4 kap. 1 § sista stycket och 14 § andra
och femte styckena framgår, att talerätten icke skall omfatta anhängiggörande
av dylikt mål utan allenast rätt att — såsom vid självständig intervention
— föra talan i mål som anhängiggjorts av därtill enligt lagrummen

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

behörig sökande. För att begränsningen skall bliva tydligare böra orden »vari
fråga är om ansökan» utbytas mot »som anhängiggjorts genom ansökan».

11 kap. 40 och 79 §§.

Enligt förslaget skall allenast beträffande vitesföreläggande om vattenrättsdomaren
gälla vad i rättegångsbalken stadgas om rätten. Härigenom
uteslutas från tillämpning vid muntlig förberedelse inför vattenrättsdomaren
åtskilliga bestämmelser som enligt rättegångsbalken kunna vinna tilllämpning
vid muntlig förberedelse i tvistemål, bl. a. vissa andra bestämmelser
i 9 kap. Av motiven framgår att begränsningen har sin grund i att
det icke ansetts lämpligt att, i den mån möjlighet därtill eljest skulle förefunnits,
valtenrättsdomaren vid förberedelsen stadfäster förlikning eller avgör
målet på grund av medgivande eller parts utevaro eller ock avskriver
målet. Detta är också den egentliga innebörden i den föreslagna bestämmelsen
om nytt sammanträde därest parterna eller någon av dem uteblir;
att vattenrättsdomaren, om det finnes lämpligt, äger förordna om nytt sammanträde
är uppenbart. Anledning att begränsa vattenrättsdomarens prövning
i vidare mån än nyss sagts lärer icke föreligga. På grund härav samt
för att bestämmelsernas innebörd i fråga om rättegångsbalkens tillämplighet
skall bliva tydligare synes det vara påkallat, att avfattningen av andra
och tredje styckena i paragrafernas 2 mom. ändras, lämpligen så att däri,
efter stadgandena om bestämmande av tid och ställe för förberedelsen och
parternas underrättande därom, i skilda punkter stadgas dels att vattenrättsdomaren
må förelägga part vid vite att komma tillstädes eller infinna
sig personligen, dels att vid förberedelsen förlikning icke må stadfästas eller
målet på grund av parts medgivande eller uteblivande avgöras eller avskrivas,
dels att part äger åberopa av honom ingiven skrift och att redogörelse
bör lämnas för skriftens innehåll, dels slutligen att i övrigt vad rättegångsbalken
innehåller om muntlig förberedelse i tillämpliga delar skall
gälla med iakttagande att vad som sägs om rätten skall avse vattenrättsdomaren.
Lagrådet hemställer om ändringar i enlighet med vad nu sagts.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Birgitta Liljefors

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms
slott den 14 april 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 6 april 1961
avgivna utlåtande över de till lagrådet den 10 mars 1961 remitterade förslagen
till

1) lag om ändring i vattenlagen;

2) lag om ändrad lydelse av 14 § lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om
flottning i allmän flottled; samt

3) lag om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr 460)
om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande
av närliggande marks torrläggning.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande hemställer föredraganden, att
lagförslagen, med ändring av 10 kap. 42 § samt 11 kap. 35, 40 och 79 §§ vattenlagen
i överensstämmelse med lagrådets yrkande samt med ett par redaktionella
jämkningar, måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande. Tillika förmäler föredraganden, att intet
är att erinra mot att propositionen av riksdagen behandlas senare än
under innevarande vårsession.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ulla Larsson

Stockholm 1961. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

610327