Kungl. Maj:ts proposition nr 159 (Proposition 1924:159)

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Nr 159.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ratificering för
Sveriges del av den i Paris den 9 februari 1920 undertecknade
internationella traktaten om Spetsbergen; given
Stockholms slott den 14 mars 1924.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

E. Marks von Wurtemberg.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Ministern för utrikes ärendena anför efter gemensam beredning med statsrådet
och chefen för handelsdepartementet:

»Vid föredragning den 14 januari 1920 täcktes Kungl. Maj:t för Sveriges
del godkänna en i samband med fredsförhandlingarna i Paris upprättad traktat
mellan Amerikas Förenta Stater, Danmark, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna,
Norge, Storbritannien och Sverige angående reglerande av ögruppen
Spetsbergens folkrättsliga status, igenom vilken traktat Norges suveränitet över
nämnda ögrupp erkändes. Sedan numera från norsk sida de åtgärder vidtagits,
vilka utgjorde förutsättningar för traktatens ikraftträdande samt jämväl
flera av signatärmakterna ratificerat traktaten, torde frågan om Sveriges ratifikation
av densamma böra upptagas till avgörande.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 121 höft. (Nr 159.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Som bekant har svensk vetenskaplig forskning sedan länge visat ett betydande
intresse för Spetsbergsögruppen, och svenska vetenskapliga expeditioner
hava därstädes dels företagit gradmätningar dels ock undersökt växt- och djurvärlden,
varjämte geologiska undersökningar därstädes bedrivits.

Svenska ekonomiska intressen knötos vid ögruppen, sedan under början av
1900-talet vissa områden, inom vilka konstaterats förekomsten av väldiga brytbara
kolflötser, ockuperats för svensk räkning. År 1911 bildades ett bolag för
att påbörja rationell brytning av stenkol inom dessa områden, vilka 1916 övertogos
av aktiebolaget Spetsbergens svenska kolfält. Detta bolag rekonstruerades
år 1921 under medverkan från svenska statens sida och ett nytt bolag,
benämnt svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen, bildades, varvid 1,250,000
kronor tecknades och inbetalades av svenska staten. Bolagets aktiekapital
ökades sedermera i januari månad 1922 med 750,000 kronor, vilken aktiepost
likaledes övertogs av staten. Av statsmedel har bolaget därjämte av 1923
års riksdag fått sig beviljat ett lån av 1,500,000 kronor.

Bolagets utomordentliga rika kolfält äro belägna dels vid Braganzabukten
dels ock vid Isfjorden och dess förgreningar, där jämväl ett annat svenskt företag
äger intressen.

Innan jag går att redogöra för den ordning, som är avsedd att införas å Spetsbergen
genom den i Paris den 9 februari 1920 undertecknade traktaten, torde
jag få i korthet beröra Spetsbergsfrågans tidigare skeden.

Spetsbergens ställning i internationellt-rättsligt hänseende har sedan länge
varit föremål för uppmärksamhet och meningsutbyten. Sålunda framställde
under sexton- och sjuttonhundratalen såväl Holland och Danmark som England
och Ryssland anspråk på ögruppen. Småningom började man emellertid
allmänt att betrakta densamma såsom s. k. terra nullius eller herrelöst land,
d. v. s. ett för alla staters undersåtar i lika mån öppet område.

År 1871 blev frågan om ögruppens rättsliga ställning aktuell, i det att en
framställning gjordes till svenska regeringen om vidtagande av erforderliga åtgärder
för beredande av internationellt skydd för en tilltänkt svensk koloni å
ögruppen. Bolagets begäran föranledde regeringen att förfråga sig hos de stater,
som kunde äga intresse i saken, huruvida desamma hade något att invända
mot ögruppens besittningstagande för svensk-norsk räkning. Under det att
samtliga övriga makter icke hade något att häremot erinra, framställde Ryssland
åtskilliga anmärkningar och yrkade på bibehållande av status quo. Med
anledning härav förföll frågan.

Någon olägenhet av att förslaget ej föranledde ett ordnande av Spetsbergens
rättsliga status förspordes ej förrän under början av 1900-talet, då gruvdrift
och kolbrytning å Spetsbergen kommit till stånd, och behovet av rättsligt ordnade
förhållanden å ögruppen alltmer framträdde särskilt med hänsyn därtill,
att tvister uppstått mellan de personer och bolag, som därstädes utövade fångsteller
gruvdriftsverksamhet liksom även mellan nämnda näringsidkare och de
turister, som besökte ögruppen.

I början av år 1907 upptog därför norska regeringen frågan om önskvärdheten
av att genom ett internationellt avtal söka råda bot å omförmälda av så -

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

väl Norges som andra makters undersåtar överklagade förhållanden och inledde
i dylikt syfte förhandlingar med de makter, som kunde antagas vara intresserade
av frågan, eller Belgien, Danmark, Frankrike, Nederländerna, Ryssland,
Storbritannien, Sverige och Tyskland. Norska regeringen framhöll emellertid
därvid uttryckligen, att dess initiativ icke avsåge att framkalla någon förändring
i ögruppens statsrättsliga ställning som herrelöst och för alla staters undersåtar
lika öppet land.

Samtliga nyssnämnda stater, med undantag av Belgien, som ansåg sig sakna
intressen å Spetsbergen och för den skull avhöll sig från att uttala sig i saken,
förklarade sig villiga att ingå i förhandlingar om det framställda förslaget.

Då norska regeringen förmenade, att det skulle möta svårigheter att utarbeta
ett förslag till överenskommelse i ärendet utan föregående överläggningar mellan
de intresserade regeringarna rörande såväl de allmänna principerna för en
dylik överenskommelse som rörande detaljbestämmelserna, hemställde densamma
i augusti 1908 hos ovannämnda intresserade makter ävensom senare hos
Amerikas Förenta Stater, att vederbörande länders diplomatiska representanter
i Kristiania måtte bemyndigas deltaga i överläggningar med en representant för
norska regeringen i syfte att göra de åtgärder, som borde vidtagas, till föremål
för en detaljerad undersökning och eventuellt utarbeta ett förslag till en internationell
överenskommelse, vilken av norska regeringen skisserades, och som
därefter skulle för godkännande framläggas för respektive regeringar.

Samtliga inbjudna makter förklarade sig villiga att deltaga i den föreslagna
diplomatiska konferensen. Från svensk sida uppställdes dock den förutsättning,
att överläggningarna inskränktes till en detaljerad undersökning av förhållandena
och att ett träffande av bindande avtal skulle bliva föremål för ytterligare
tankeutbyte mellan de respektive regeringarna.

Under våren 1909 mottog svenska regeringen från norska regeringen en utförlig
promemoria, avsedd att tjäna såsom program vid förhandlingarna, och
innefattande en närmare redogörelse för norska regeringens uppfattning rörande
åtgärder, som borde vidtagas för att råda bot å de olägenheter, som uppstått på
grund av att en rättsordning saknades å Spetsbergsögruppen.

Från svensk sida framställdes nu till norska regeringen under hand det förslag,
att frågan om Spetsbergens rättsliga organisation skulle ordnas genom direkta
förhandlingar i främsta rummet mellan de länder, som enligt svenska regeringens
uppfattning vore närmast intresserade av frågan, nämligen Sverige,
Norge och Ryssland. Svenska regeringen fann det oförenligt med ögruppens
karaktär av herrelöst land, att, pa sätt från norsk sida ifrågasatts, någon viss
makt övertoge utövandet av jurisdiktionen å Spetsbergen och framlade därför
ett förslag till uppgörande av en rättsordning för ögruppen, byggd pa principen,
att rättsförhållandena därstädes i den största utsträckning, som vore möjlig,
skulle bedömas enligt lagarna i de intresserade parternas hemland och inför deras
domstolar. I förekommande fall skulle internationella privaträttsliga regler
lända till efterrättelse och endast för sådana tillfällen, då detta på grund
av förhållandena vore uteslutet, skulle särskilda rättsregler utformas och speciella
domstolar inrättas. Vissa mål rörande fast egendom skulle sålunda hand -

Kung!,. Maj:ts proposition nr 159.

läggas av en »blandad domstol» med säte i Tromsö, och bestående av en medlem
från var och en de tre makterna. Regler för jakt och fiske slutligen skulle
fastställas genom internationell överenskommelse.

Det sålunda från svensk sida framställda förslag om förhandsunderhandlingar
mellan Sverige, Norge och Ryssland gjordes till föremål för skriftväxling
mellan respektive länders regeringar, och under försommaren 1910 uppnåddes
enighet om, att en preliminär konferens för frågans behandling skulle hållas i
Kristiania mellan de tre makterna.

Vid denna konferens, som ägde rum den 19 juli till den 11 augusti 1910, utarbetades
ett sistnämnda datum dagtecknat förslag till en mellanfolklig konvention
rörande Spetsbergens internationellt-rättsliga ställning och ordnandet av
förhållandena å ögruppen.

Enligt detta förslag skulle Spetsbergen fortfarande betraktas såsom ett herrelöst
land, vilket varken helt eller delvis skulle kunna underställas någon makts
höghetsrätt. Alla länders medborgare skulle äga fritt tillträde till ögruppen och
i krigstid skulle densamma vara neutralt område. Förslaget innehöll vidare bestämmelser
om tillsättandet av en kommission, bestående av eu svensk, en norsk
och en rysk medlem, som skulle administrera Spetsbergen i enlighet med konventionen.
Därjämte föreslogos regler för organiserandet av en polismyndighet,
om införandet av en rättsordning, om villkoren för privaträttsligt besittningstagande
av jordegendom, om arbetareskydd, bestämmelser om jakt och fiske, finansiella
bestämmelser, bl. a. om fördelningen av de till följd av ögruppens administration
uppkomna kostnader samt stadgande därom, att eventuella tvister
rörande tolkningen av traktaten skulle avgöras genom skiljedom. I det slutprotokoll
vartill förslaget fogades, uttalade de delegerade, att de ämnade till
sina respektive regeringar hemställa, att förslaget genom förmedling av norska
regeringen måtte föreläggas övriga intresserade makters regeringar med anmodan,
att till svenska, norska och ryska regeringarna framlägga sina anmärkningar,
så att sistnämnda regeringar måtte bliva i tillfälle att gemensamt genomgå
dessa. Resultatet av denna granskning skulle därefter delgivas de intresserade
regeringarna före den konferens mellan representanter för samtliga intresserade
makter, som norska regeringen hade för avsikt att sammankalla.

I överensstämmelse härmed överlämnade norska regeringen konventionsförslaget
till de intresserade regeringarna. De anmärkningar, som framställdes mot
detsamma, blevo därefter föremål för behandling å en ny konferens i Kristiania
i januari 1912 mellan delegerade för Sverige, Norge och Ryssland. Under
denna utarbetades ett nytt förslag till konvention, vilket i huvudsak var överensstämmande
med det, som uppgjorts år 1910.

Norska regeringen överlämnade sedermera det nya konventionsförslaget till
de intresserade makterna, som anmodades att till norska, ryska och svenska regeringarna
översända sina eventuella anmärkningar och därvid meddelades från
norsk sida, att man hade för avsikt att inom en snar framtid sammankalla den
slutliga konferensen.

Till följd av åtskilliga omständigheter kom emellertid denna konferens att
äga rum först år 1914. De anmärkningar och förslag, som ingått från makterna,
blevo omedelbart före konferensen föremål för behandling av delegerade

Kung!,. Maj:ts proposition nr 159.

för Sverige, Norge och Byssland. Dessa föreslogo under konferensen en del
ändringar i konventionsutkastet, i avsikt att tillmötesgå vissa framställda erinringar.
Då emellertid någon enighet icke kunde uppnås å konferensen, ajournerades
densamma till den 1 februari 1915.

Med anledning av världskriget återupptogs dock icke konferensarbetet vid
sagda tidpunkt, och spörsmålet om Spetsbergsögruppens rättsliga status kom
därför att bliva vilande.

Vid världskrigets slut återupptogs detsamma emellertid av norska regeringen,
vilken till fredskonferensens president och till stormakterna överlämnade ett
memorandum i frågan med yrkande att Spetsbergsögruppen jämte Björnön
skulle »hänläggas» under Norge.

De allierade och associerade makternas högsta råd beslöt att taga de norska
önskemålen om Spetsbergen under övervägande och tillsatte för ifrågavarande
spörsmåls behandling i juli 1919 en kommission bestående av en brittisk, en
fransk, en amerikansk och en italiensk medlem, vilken jämväl skulle pröva de
anspråk å Spetsbergen, som framställdes från andra makter än Norge.

Svenska regeringen anmodades följaktligen att för kommissionen tillkännagiva
sin ställning till frågan och överlämnade med anledning därav genom sina
delegerade vid fredskonferensen ett memorandum, varuti i första rummet förordades
den lösning av frågan, att Spetsbergsögruppens förvaltning måtte anförtros
åt Norge genom internationellt mandat. De svenska delegerades instruktioner
lämnade likväl även möjlighet öppen för diskussion om villkoren för
ögruppens överlämnande till Norge med suveränitetsrätt, i händelse de allierade
och associerade regeringarna skulle önska på sådant sätt tillmötesgå de norska
önskemålen.

Sedan kommissionen avgivit sitt betänkande, förklarade sig högsta rådet den
25 september 1919 samtycka till att Spetsbergsögruppens rättsliga status skulle
ordnas på grundval av erkännande av Norges fullständiga suveränitet.

Såväl svenska regeringen som övriga intresserade regeringar inbjödos av
franska regeringen att underteckna en traktat om Spetsbergen, som utarbetats
i överensstämmelse med högsta rådets förklaring, och vars innehåll godkänts
av norska regeringen.

Såsom jag redan tillåtit mig erinra, befanns traktaten jämväl kunna från
svensk sida godkännas. Vid ärendets föredragning den 14 januari 1920 anmälde
dåvarande ministern för utrikes ärendena, att traktatstexten för yttrande överlämnats
bl. a. till utrikesdepartementets sakkunnige i folkrätt, samt att denne
såsom allmänt omdöme anfört, att traktatens regler i det hela torde få anses
ägnade att väl tillgodose de å Spetsbergen nu befintliga företagens befogade
intressen och möjliggöra tillkomsten av nya svenska företag, och att traktaten
säkerligen härutinnan icke stode tillbaka för tidigare på terra-nullius-principens
och förvaltningsgemenskapens grund byggda förslag men såtillvida ägde
ett bestämt företräde framför dessa, som den icke i samma mån innebure anledningar
till oupphörliga friktioner. Såsom eget yttrande framhöll ministern,
att i traktatsförslaget den hänsyn på alla viktigare punkter tagits till Sveriges
önskemål och berättigade intressen, att traktaten syntes honom kunna från
svensk sida godkännas. Traktaten undertecknades därefter den 9 februari 1920

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

i Paris av befullmäktigade ombud för Sverige, Amerikas Förenta Stater, Danmark,
Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Norge och Storbritannien.

Jag anhaller nu att fa redogöra för de huvudsakligaste bestämmelserna i
traktaten.

I sin 1 artikel innehaller den bestämmelse därom, att de fördragsslutande
parterna under de i traktaten angivna villkor erkänna Norges fulla och uteslutande
suveränitet över Spetsbergsögruppen, vars utsträckning i artikeln närmare
angives.

Artikel 2 reglerar frågan om rätt till jakt och fiske å Spetsbergen. Dylik
rätt skall i princip och med full likställdhet medgivas alla de fördragsslutande
parternas undersåtar.

Artikel 3 innehåller bestämmelser om fritt tillträde till ögruppen och omgivande
vatten för alla de fördragsslutande parternas undersåtar, vilka bl. a.
skola äga rätt att jämlikt denna artikel och artikel 7 på grundval av full likställighet
utöva alla slag av handels- och industriell verksamhet, gruvdrift och
sjöfart. Det stadgas särskilt, att norska undersåtar icke skola i något hänseende
beviljas en gynnsammare behandling än övriga fördragsslutande parters
undersåtar.

Artiklarna 4 och 5 innehålla bestämmelser rörande trådlös telegraf å Spetsbergen
samt angående upprättandet därstädes av en internationell meteorologisk
station.

Enligt artikel 6 erkännas de av någon bland de fördragsslutande parternas
undersåtar redan verkställda ockupationer i princip såsom giltiga. För avgörande
i det enskilda fallet och särskilt ifråga om tvistiga ockupationer, hänvisar artikeln
till en vid traktaten fogad bilaga, vilken fastställer ett förfarande för opartisk
granskning inom viss angiven tid av de anspråk på områden inom Spetsbergsögruppen,
vilka framställts före dagen för traktatens undertecknande.
Kostnaderna för detta förfarande skola gäldas av vederbörande enskilda intressenter
i proportion till storleken av deras anspråk.

Artikeln 8 är en av de centrala bestämmelserna i traktaten. Den innehåller
ett åtagande från Norges sida att för Spetsbergsögruppen utfärda en bergverksordning.
I artikeln stadgas särskilt, att inga skatter eller avgifter må påläggas
intressenterna utöver vad som erfordras för ögruppens behov och angivas vissa
maximisatser för den exportavgift, som må påläggas mineralier. Med anledning
av uttalanden från ansvarigt norskt håll anser jag mig kunna bestämt
utgå ifrån att Norge vid införandet och utövandet av en administration på
Spetsbergen utvecklar största möjliga sparsamhet och icke ökar kostnaderna
för densamma genom några åtgärder, som ej äro nödvändiga, samt att beskattningen
på Spetsbergen med all sannolikhet städse kommer att följa de allmänna
skatteprinciper, som gälla i Norge.

Artikel 9 fastslår ett förbud mot ögruppens befästande.

Enligt artikel 10 skall konventionen träda i kraft beträffande artikel 8, så
snart alla signatärmakter ratificerat densamma, i övrigt samtidigt med nyss
nämnda bergverksordning.

Artikel 10 öppnar vidare, i avvaktan på traktatens tillträdande av en av de

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

fördragsslutande parterna erkänd regering i Ryssland, en särskild möjlighet
för ryska undersåtar att tillvarataga sina intressen å Spetsbergen. Artikeln
innehåller i övrigt bestämmelser om traktatens ratificering och tillträdande av
andra stater efter ratificerandet.

Vad beträffar frågan om Norges åtagande att utarbeta nyssnämnda bergverksordning,
tillställde norska regeringen i slutet av september 1921 traktatens
signatärmakter ett förslag till sådan med hemställan, att eventuella anmärkningar
mot detsamma måtte delgivas norska regeringen. Genom förslaget ifråga
tillförsäkrades de fördragsslutande parternas undersåtar, däri inbegripet
Norges, en fullt likställd och opartisk behandling vid nyttjandet av deras anläggningar
å ögruppen. Förslaget, som var byggt på inmutningssystemet innehöll
även särskilda bestämmelser om bergverksdriften och om arbetareskydd.
Sedan förslaget underkastats sakkunnig granskning, förklarade Kungl. Maj:t
vid föredragning den 2 december 1921 anledning icke föreligga att för Sveriges
del framställa anmärkningar mot detsamma. Även övriga regeringar lämnade
förslaget utan anmärkning med undantag av den nederländska, som påyrkade
vissa ändringar. Sedan genom förhandlingar mellan nederländska och norska
regeringen enighet uppnåtts om dessa ändringar, hemställde i slutet av år 1922
norske utrikesministern genom Kungl. Maj :ts minister i Kristiania, att svenska
regeringen måtte godkänna de överenskomna ändringarna, varvid han samtidigt
meddelade, att vissa formella jämkningar gjorts i förslagets franska text. Sedan
samtliga ändringsförslag granskats av sakkunniga och därvid befunnits
från svensk sida icke giva anledning till erinran, förklarade Kungl. Maj :t vid
föredragning den 13 januari 1923, att anledning icke förelåge att för Sveriges
del framställa någon anmärkning mot den mellan norska och nederländska regeringarna
träffade överenskommelsen om ändring i förslaget till bergverksordning
för Spetsbergen eller mot de formella jämkningar, som vidtagits i förslagets
franska text.

Icke heller övriga signatärmakter hava framställt några anmärkningar mot
de överenskomna ändringarna, och har enighet sålunda uppnåtts om en bergverksordning,
vilken i norsk originaltext torde få fogas till protokollet över
detta ärende (litt. C).

Enligt ingångna meddelanden hava hittills Danmark, Nederländerna och Storbritannien
ratificerat traktaten om Spetsbergen, varjämte norska regeringen
inför stortinget framlagt propositioner dels om traktatens ratificerande för Norges
del, dels om en lag för Spetsbergen, innehållande stadganden om förvaltnings-
och rättsförhållandena å ögruppen, dels om en lag om inkomst- och förmögenhetsskatt
samt dels om en lag om utförselavgifter å mineralier och bergarter.

I propositionen till stortinget om traktatens ratificering meddelas, att bergverksordningen
kommer att utfärdas genom en kunglig resolution och att dagen
för dess ikraftträdande kommer att fastställas genom lag.

Från norsk sida har man ansett sig böra i någon form försäkra sig om Rådsrysslands
anslutning till traktaten för att undvika de svårigheter, som med
hänsyn till förefintligheten av ryska claims liksom till en protest mot traktatens
och bergverksordningens ikraftträdande, som rådsregeringen i början av år

Eungl. Maj:ts proposition nr 159.

1923 avgivit till norska regeringen eljest kunde förväntas. Frågan har numera
etter förhandlingar lösts på det sätt, att sovjetregeringen omedelbart efter
det Norge de jure erkänt densamma meddelade norska regeringen genom sin
befullmäktigade representant i Kristiania, att Sovjetryssland erkänner Norges
suveränitet över Spetsbergen, inbegripet Björnön, och följaktligen för framtiden
icke kommer att göra några invändningar mot traktaten eller bergverksordningen.
Att Sverige saknar all anledning att framställa invändningar mot
Rysslands anslutning till traktaten synes uppenbart.»

H err ministern anför vidare: »Under de omständigheter, som i det föregående
angivits, torde tidpunkten nu vara inne att träffa ett avgörande huruvida traktaten
jämväl för Sveriges del skall ratificeras. För min del hyser jag icke
någon tvekan om lämpligheten av att så sker. Såsom jag redan tillåtit mig att
framhålla vid erinran om det yttrande som på sin tid av mig i min dåvarande
egenskap av utrikesdepartementets sakkunnige i folkrätt avgavs hade jag efter
prövning av traktatens bestämmelser kommit till den uppfattning, att desamma
i det hela torde få anses ägnade att väl tillgodose de å Spetsbergen redan befintliga
företagens befogade intressen och möjliggöra tillkomsten av nya svenska
företag och att traktaten säkerligen härutinnan icke stode tillbaka för tidigare
på andra grunder byggda förslag till ordnande av förhållandena å Spetsbergen,
men i visst avseende ägde ett bestämt företräde framför dessa. Den
uppfattning, varåt jag i ifrågavarande yttrande gav uttryck, har jag icke heller
sedermera funnit anledning frångå. Det synes mig ej minst för Sverige
vara ett önskemål av betydande vikt att en slutgiltig lösning av Spetsbergsfrågan
utan dröjsmål kommer till stånd, allrahelst svenskt kapital under
de senaste åren i ökad utsträckning insatts i företag på ögruppen, vilkas framtida
utveckling ett definitivt reglerande av Spetsbergens ställning i överensstämmelse
med den föreliggande traktaten i avsevärd mån skulle bidraga att
trygga. Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att traktaten för Sveriges del
ratificeras, och torde, med hänsyn till bestämmelserna i § 12 regeringsformen,
riksdagens samtycke böra härtill inhämtas.»

Med anledning av vad sålunda anförts hemställer ministern,, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att samtycka till att den mellan Sverige, Amerikas
Förenta Stater, Danmark, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Norge och
Storbritannien i Paris den 9 februari 1920 undertecknade och vid protokollet
över detta ärende i fransk och engelsk originaltext samt svensk översättning
under litt. A och B fogade traktaten om Spetsbergen för Sveriges del ratificeras.
____

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Herbert Bosson Ribbing.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Bilaga A.

T r a i t e

conceruant le Spitsberg signé å Paris le 9 fe''vrier 1920.

Le Président des Etats-Unis d’Amerique,
Sa Majesté le Roi de Grande-Bretagne
et d’Irlande et des territoires
Britanniques au dela des mers, Empereur
des Indes, Sa Majesté le Roi de
Danemark, le Président de la République
Franpaise, Sa Majesté le Roi d’Italie,
Sa Majesté 1’Empereur du Japon,
Sa Majesté le Roi de Norvége, Sa Majesté
la Reine des Pays-Bas, Sa Majesté le
Roi de Suéde,

Désireux, en reconnaissant la souveraineté
de la Norvége sur 1’arcliipel
du Spitsberg, y compris l’ile aux Ours,
de voir ees régions pourvues d’un régime
équitable propre å en assurer la mise
en valeur et l’utilisation pacifique,

Ont désigné pour leurs plénipotentiaires
respectifs en vue de conclure un
Traité ä cet effet:

Le Président des États-Unis d’Amérique: M.

Hugb Campbell W a 1-1 a c e, Ambassadeurextraordinaire et
plénipotentiaire des Etats-Unis d’Amérique
å Paris;

Sa Majesté le Roi de Gr ande-Bretagne
et d’Irlande et des Territoires Britanniques
au dela des mers, Empereur des
Indes:

Le Tres Honorable Comte de
Derby, K. G., G. C. V. O., C. B.
Ambassadeur extraordinaire et plénipotentiaire
de S. M. Britannique, å
Paris;

Et,

The President of The United States
of America; His Majesty the Ring of
Great Britain and Ireland and of the
British Dominions beyond the Seas,
Emperor of India; His Majesty the Ring
of Denmark; the President of the French
Republic; His Majesty the Ring of Italy;
His Majesty the Emperor of Japan; His
Majesty the Ring of Norway; Her Majesty
the Queen of the Netherlands; His
Majesty the Ring of Sweden,

Desirous, while recognising the sovereignty
of Norway over the Archipelago
of Spitsbergen, including Bear Island,
of seeing these territories provided with
an equitable régime, in order to assure
their development and paceful utilisation,

Have appointed as their respective
Plenipotentiaries with a view to concluding
a Treaty to this effect:

The President of the United States of
America:

Mr. Hugh Campbell Wal1
a c e, Ambassadör Extraordinary
and Plenipotentiary of the United
States of America åt Paris;

His Majesty the Ring of Great Britain
and Ireland and of the British Dominions
beyond the Seas, Emperor of
India:

The Right Honourable the Earl
of Derby, R. G., G. C. V. O.,
C. B., His Ambassadör Extraordinary
and Plenipotentiary åt Paris;

And

Kung! Maj:ts proposition nr 159.

pour le Dominion du Canada:

L’Honorable Sir George H a 1 s e y
P e r 1 e y, K. C. M. G., Haut Commissaire
du Canada dans le RoyaumeUni; pour

le Commonwealth d’Australie:

Le Tres Honorable Andrew Fisher,
Haut Commissaire de TAustralie dans
le Royaume-Uni;

pour le Dominion de la Nouvelle-Zelände:

Le Tres Honorable Sir Thomas
Mac K e n z i e, K. C. M. G., Haut
Commissaire de la Nouvelle-Zélande
dans le Royaume-Uni;

pour V Union Sud-Africaine:

M. Reginald Andrew B 1 a n k e nb
e r g, O. B. E., faisant fonction
de Haut Commissaire de TUnion
Sud-Africaine dans le Royaume-Uni;

pour VInde:

Le Tres Honorable Comte de D e rb
y, K. G., G. C. V. O., C. B.;

Sa Majesté le Roi de Danemarlc:

M. Herman Anker Bernhoft,
Envoyé extraordinaire et Ministre
Plénipotentiaire de S. M. le Roi de
Danemark å Paris;

Le President de la République Frangaise:

M. Alexandre Milleran d, President
du Conseil, Ministre des Affaires
étrangéres;

Sa Majesté le Roi d’Italie:

L’Honorable Maggiorino F e r r ar
i s, Sénateur du Royaume;

Sa Majesté VEmpereur du Japon:

M. K. M a t s u i, Ambassadeur
extraordinaire et Plénipotentiaire de
S. M. TEmpereur du Japon å Paris; Sa

Majesté le Roi de Norvége:

M. le Baron de Wedel Jarlsb
e r g, Envoyé extraordinaire et
Ministre Plénipotentiaire de S. M. le
Roi de Norvége å Paris;

för the Dominion of Canada:

The Right Honourable Sir George
H a 1 s e y P e r 1 e y, K. C. M. G.,
High Commissioner for Canada in the
United Kingdom;

for the Commonwealth of Australia:

The Right Honourable Andrew
F i s h e r, High Commissioner for
Australia in the United Kingdom;

for the Dominion of New Zealand:

The Right Honourable Sir Thomas
Mac Kenzie, K. C. M. G., High
Commissioner för New Zealand in the
United Kingdom;

for the Union of South Africa:

Mr. Reginald Andrew B 1 a n k e nb
e r g, O. B. E., Acting High Commissioner
for South Africa in the
United Kingdom;

for India:

The Right Honourable the Earl of
Derby, K. G., G. C. V. O., C. B.;

His Majesty the Ring of Den mark:

Mr. Herman Anker Bernhoft,
Envoy Extraordinary and Minister
Plenipotentiary of H. M. the Ring
of D enmark åt Paris;

The President of the French Republic:

Mr. Alexandre M i 11 e r a n d, President
of the Council, Minister for
Foreign Affairs;

His Majesty the Ring of Italy:

The Honourable Maggiorino Ferrari
s, Senator of the Kingdom;

Ris Majesty the Emperor of Japan:

Mr. K. M a t s u i, Ambassadör
Extraordinary and Plenipotentiary
of H. M. the Emperor of Japan åt
Paris;

Ris Majesty the Ring of Norway:

Baron Wedel Jarlsberg,
Envoy Extraordinary and Minister
Plenipotentiary of H. M. the Ring
of Norway åt Paris;

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Sa Majesté la Reine des Pays-Bas:

M. John Loudon, Envoyé extraordinaire
et Ministre Plénipotentiaire
de S. M. la Reine des Pays-Bas
å Paris;

Sa Majesté le Roi de Suéde:

M. le Comte J.-J.-A. E h r ensvär
d, Envoyé extraordinaire et
Ministre plénipotentiaire de S. M. le
le Roi de Suéde a Paris;

Lesquels, apres avoir échangé leurs
pleins pouvoirs, reconnus en bonne et
due forme, sont convenus des stipulation
ci-aprés:

Article premier.

Les Hautes Parties Contractantes
sont d’accord pour reconnaitre, dans les
conditions stipulées par le présent
Traité, la pleine et entiére souverainité
de la Norvége sur 1’archipel du Spitsberg
comprenant, avec l’ile aux Ours
ou Beeren-Eiland, toutes les iles situées
entre les 10° et 35° de longitude Est de
Greenwich et entre les 74° et 81° de latitude
Nord, notamment: le Spitsberg
Occidental, la terre du Nord-Est, l’ile
de Barents, l’ile d’Edge, les iles Wiche,
l’ile d’Espérance ou Hopen-Eiland et la
terre du Prince-Charles, ensemble les
iles, ilots et rochers qui en dépendent
(Voir la carte annexée).

Article 2.

Les navires et ressortissants de toutes
les Hautes Parties Contractantes seront
également admis a 1’exercice du droit
de péche et de chassé dans les régions
visées å 1’article ler et leurs eaux territoriales.

Il appartiendra å la Norvége de maintenir,
prendre ou édicter les mesures
propres a assurer la conservation et, s’il
y a lieu, la reconstitution de la faune
et de la Bore dans lesdites régions et
leurs eaux territoriales, étant entendu
que ees mesures devront toujours étre
également applicables aux ressortissants
de toutes les Hautes Parties Contractantes,
sans exemptions, priviléges et
faveurs queleonques, direets ou indireets,
au profit de l’une queleonque
d’entre elles.

Her Majesty the Queen of the Netherlands:

Mr. John Loudon, Envoy Exstraordinary
and Minister Plenipotentiary
of H. M. the Queen of the Netherlands
åt Paris;

His Majesty The Ring of Sweden:

Count J.-J.-A. Ehrensvärd,
Envoy Extraordinary and Minister
Plenipotentiary of H. M. the Ring of
Sweden åt Paris;

Who, having communicated their full
powers, found in good and due form,
ha ve agreed as follows:

Artide 1.

The High Contracting Parties undertake
to recognise, subject to the stipulation
of the present Treaty, the full and
absolute sovereignty of Norway over
the Archipelago of Spitsbergen, comprising,
with Bear Island or BeerenEiland,
all the islands situated between
10° and 35° longitude East of Greenwich
and between 74° and 81° latitude
North, especially West Spitsbergen,
North-East Land, Barents Island, Edge
Island, Wiche Islands, Hope Island or
Hopen-Eiland, and Prince Charles Foreland,
together with all islands great or
small and rocks appertaining thereto
(see annexed map).

Artide 2.

Ships and nationals of all the High
Contracting Parties shall enjoy equally
the rights of fishing and hunting in the
territories specified in Article 1 and in
their territorial waters.

Norway shall be free to maintain,
take or decree suitable measures to ensure
the preservation and, if necessary
the re-constitution of the fauna and
flora of the said regions, and their territorial
waters; it being clearly understood
that these measures shall always
be applicable equally to the nationals
of all the High Contracting Parties
without any exemption, privilege or
favour whatsoever, direct or indirect,
to the advantage of any one of them.

Kungl. Majrts proposition nr 159.

Les occupants dont les droits seront
reconnus selon les termes des articles
6 et 7 jouiront du droit exclusif de
chassé sur leurs fonds de terre: T å
proximité des habitations, des maisons,
des magasins, des usines, des installations
aménagées aux fins de Texploitation
du fonds de terre, dans les conditions
fixées par les réglements de la
police locale; 2° dans un rayon de 10
kilométres autour du siége principal des
entreprises ou exploitations; et dans les
deux cas sous réserve de 1’observation
des réglements édictés par le Gouvernement
norvégien dans les conditions
énoncées au présent article.

Article 3.

Les ressortissants de toutes les Hautes
Parties Contractantes auront une égale
liberté d’accés et de relåche pour quelque
cause et objet que ce soit, dans les
eaux, fjords et ports des régions visées
a 1’article lor; ils pourront s’y livrer,
sans aucune entrave, sous réserve de
1’observation des lois et réglements
locaux, a toutes opérations maritimes,
industrielles, miniéres et commerciales
sur un pied de parfaite égalité.

Ils seront admis dans les mémes conditions
d’égalité å 1’excercice et å Texploitation
de toutes entreprises maritimes,
industrielles, miniéres ou commerciales,
tant a terre que dans les eaux
territoriales, sans qu’aucun monopole,
å aucun égard et pour quelque entreprise
que ce soit, puisse étre établi.

Nonobstant les régles qui seraient en
vigueur en Norvége relativement au
cabotage, les navires des Hautes Parties
Contractantes en provenance ou a
destination des régions visées å 1’article
premier auront le droit de relåcher, tant
å l’aller qu’au retour, dans les ports
norvégiens, pour embarquer ou débarquer
des voyageurs ou des marchandises
en provenance ou å destination desdites
régions, ou pour toute autre cause.

Il est entendu qu’å tous égards, et notamment
en tout ce qui concerne 1’exportation,
1’importation et le transit, les
ressortissants de toutes les Hautes Parties
Contractantes, leurs navires et leurs

Occupiers of land whose rights have
been recognised in accordance with the
terms of Articles 6 and 7 will enjoy the
exclusive right of hunting on their own
land: (1) in the neighbourhood of their
habitations, houses, stores, factories
and installations, constructed for the
purpose of developing their property,
under conditions laid down by the local
police regulations; (2) within a radius
. of 10 kilometers round the headquarters
of their place of business or works; and
in both cases, subject always to the
observance of regulations made by the
Norwegian Government in accordance
with the conditions laid down in the
present Article.

Artide 3.

The nationals of all the High Contracting
Parties shall have equal liberty
of access and entry for any reason or
object whatever to the waters, fjords
and ports of the territories specified in
Article 1; subject to the observance of
local laws and regulations, they may
carry on there without impediment all
maritime, industrial, mining and commercial
operations on a footing of absolute
equality.

They shall be admitted under the same
conditions of equality to the exercise
and practice of all maritime, industrial,
mining or commercial enterprises
both on land and in the territorial waters
and no monopoly shall be established
on any account or for any enterprise
whatever.

Notwithstanding any rules relating to
coasting trade which may be in force in
Norway, ships of the High Contracting
Parties going to or Corning from the
territories specified in Article 1 shall
have the right to put into Norwegian
ports on their outward or homeward
voyage for the purpose of taking on board
or disembarking passengers or cargo
going to or Corning from the said territories,
or for any other purpose.

It is agreed that in every respect and
especially with regard to exports, imports
and transit traffic, the nationals
of all the High Contracting Parties,
their ships and goods shall not be

Kung!,. Maj:ts proposition nr 159.

marchandises, ne seront soumis å aucune
charge ni restriction quelconque, qui ne
sera pas appliquée aux ressortissants,
aux navires ou aux marchandises, jouissant
en Norvége du traitement de la
nation la plus favorisée, les ressortissants
norvégiens, leurs navires et leurs
marchandises étant dans ce but assimilés
å ceux des autres Hautes Parties
Contractantes, et ne jouissant d’un
traitement plus favorable å aucun égard.

^exportation de toutes marchandises
destinées au territoire d’une quelconque
des Puissances contractantes ne
devra étre frappée d’aucune charge ni
restriction qui puissent étre différentes
ou plus onéreuses que celles prévues å
1’exportation de marchandises de la
méme espece å destination du territoire
d’une autre Puissance contractante (y
compris la Norvége) ou de tout autre
pays.

Article 4.

Toute station publique de télégraphie
sans fil établie ou a établir, avec l’autorisation
ou par les soins du Gouvernement
norvégien, dans les regions visées
a 1’article ler, devra toujours étre ouverte
sur un pied de parfaite égalité
aux Communications des navires de tous
pavillons et des ressortissants des Hautes
Parties Contractantes dans les conditions
prévues par la Convention radiotélégraphique
du 5 juillet 1912 ou de la
Convention internationale qui serait
conclue pour étre substituée ä celle-ci.

Sous réserve des obligations internationales
résultant d’un état de guerre,
les propriétaires d’un bien-fonds pourront
toujours établir et utiliser pour
leurs propres affaires des installations
de télégraphie sans fil, qui auront la
liberté de communiquer pour affaires
privées avec des stations fixes ou mobiles,
y compris les stations établies
sur les navires et les aéronefs.

subject to any charges or restrictions
whatever which are not home by the
nationals, ships or goods which enjoy
in Norway the treatment of the most
favoured nation; Norwegian nationals,
ships or goods being for this purpose
assimilated to those of the other High
Contracting Parties, and not treated
more favourably in any respect.

No charge or restriction shall be imposed
on the exportation of any goods
to the territories of any of the Contracting
Powers other or more onerous than
on the exportation of similar goods to
the territory of any other Contracting
Power (including Norway) or to any
other destination.

Artide 4.

All public wireless telegraphy stations
established or to be established by,
or with the autorisation of, the Norwegian
Government within the territories
referred to in Article 1 shall always be
open on a footing of absolute equality
to Communications from ships of all
flags and from nationals of the High
Qontracting Parties, under the conditions
laid down in the Wireless Telegraphy
Convention of July 5, 1912, or
in the subsequent International Convention
which may be concluded to
replace it.

Subject to international obligations
arising out of a state of war, owners of
landed property shall always be åt liberty
to establish and use for their own purposes
wireless telegraphy installations,
which shall be free to communicate on
private business with fixed or moving
wireless stations, including those on
board ships and aircraft.

Artide 5. Artide 5.

Les Hautes Parties Contractantes re- The High Contracting Parties recogconnaissent
l’utilité d’établir dans les nise the utility of establishing an interrégions
visées å 1’article premier une national meteorological station in the
station internationale de météorologie, territories specified in Article 1, the

Eungl. Maj:ts proposition nr 159.

d’ont 1’organisation fera l’objet d’une
Convention ultérieure.

Il sera pourvu également par voie de
convention aux conditions dans lesquelles
les recherches d’ordre scientifique
pourront étre effectuées dans lesdites
regions.

Article 6.

Sous réserve des dispositions du present
article, les droits acquis appartenant
aux ressortissants des Hautes
Parties Contractantes seront reconnus
valables.

Les réclamations relativement aux
droits résultant de prises de possession
ou d’occupation antérieures å la signatur
du present Traité seront réglées
d’aprés les dispositions de 1’Annexe
ci-j ointe, qui aura méme force et valeur
que le présent Traité.

Artide 7.

Dans les régions visées å Tarticle ler,
la Norvége s’engage å accorder ä tous les
ressortissants des Hautes Parties Contractantes,
en ce qui concerne les modes
d’acquisition, la jouissance et l’exercice
du droit de propreté, y compris les
droits miniers, un traitement basé sur
une parfaite égalité et conforme aux
stipulations du présent Traité.

Il ne pourra étre effectué d’expropriation
que pour cause d’utilité publique et
contre le versement d’une juste indemnité.

Artide 8.

La Norvége s’engage å pouvoir les
régions visées å Tarticle ler d’un régime
minier qui, notamment au point de vue
des impöts, taxes ou redevances de
toute nature, des conditions générales et
particuliéres du travail, devra exclure
tous priviléges, monopoles ou faveurs
tant au profit de 1’Etat qu’au profit des
ressortissants d’une des Hautes Parties
Contractantes, y compris la Norvége, et
assurer au personnel salarié de toute
catégorie les garanties de salaire et
de protection nécessaires å leur bienétre
pbysique, moral et intellectuel.

Les impöts, taxes et droits qui seront
pergus devront étre exclusivement con -

organisation of which shall form the
subject of a subsequent Convention.

Conventions shall also be concluded
laying down the conditions under which
scientific investigations may be conduct -ed in the said territories.

Artide 6.

Subject to the provisions of the present
Article, acquired rights of nationals
of the High Contracting Parties shall
be recognised.

Claims arising from taking possession
or from occupation of land before the
signature of the present Treaty shall be
dealt with in accordance with the Annex
hereto, which will have the same force
and effect as the present Treaty.

Artide 7.

With regard to methods of acquisition,
enjoyment and exercise of the
right of ownership of property, including
mineral rights, in the territories specified
in Article 1, Norway undertakes
to grant to all nationals of the High
Contracting Parties treatment based
on complete equality and in conformity
with the stipulations of the present
Treaty.

Expropriation may be resorted to
only on grounds of public utility and
on payment of proper compensation.

Artide 8.

Norway undertakes to provide for the
territories specified in Article 1 mining
regulations which, especially from the
point of view of imposts, taxes or charges
of any kind, and of general or particular
labour conditions, shall exclude
all privileges, monopolies or favours
for the benefit of the State or of the
nationals of any one of the High Contracting
Parties, including Norway, and
shall guarantee to the paid staff of all
categories the remuneration and protection
necessary for their physical,
moral and intellectual welfare.

Taxes, dues and duties levied shall be
devoted exclusively to the said territo -

Kungl. Maj:is proposition nr 159.

sacrés auxdites régions et ne pourront
étre établis que dans la mesure ou ils
seront justifiés par leur objet.

En ce qui concerne spécialement l’exportation
des minerais, le Gouvernement
norvégien aura la faculté d’établir une
taxe å 1’exportation; toutefois cette taxe
ne pourra étre supérieure atp. 100 de
valeur maxima des minerais exportés
jusqu’å concurrence de 100,000 tonnes,
et au-dessus de cette quantité la taxe
suivra une proportion décroissante. La
valeur sera déterminée a la fin de saison
navigable en calculant le prix moyen
franco-bord.

Trois mois avant la date prévue pour
sa mise en vigeur, le profet de régime
minier devra étre communiqué par le
Gouvernement norvégien aux autres
Puissances contractantes. Si, dans ce
délai, une ou plusieurs desdites Puissances
proposaient d’apporter des modifications
å cette réglementation avant
qu’elle soit appliquée, ees propositions
seraient communiquées par le Gouvernement
norvégien aux autres Puissances
contractantes, pour étre soumises å
1’examen et å la décision d’une Commission
composée d’un representant de
chacune desdites Puissances. Cette Commission
sera réunie par le Gouvernement
norvégien et devra statuer dans un
délai de trois mois å dater de sa réunion.
Ses décisions seront prises å la majorité
des voix.

Article 9.

Sous réserve des droits et devoirs pouvant
résulter pour la Norvége de son
adhésion å la Société des Nations, la
Norvége s’engage a ne créer et å ne laisser
s’établir aucune base navale dans les
régions visées å 1’article ler, å ne construire
aucune fortification dans lesdites
régions, qui ne devront jamais étre
utilisées dans un but de guerre.

Article 10.

En attendant que la reconnaissance
par les Hautes Parties Contractantes
d’un Gouvernement nisse permette å la
Russie d’adhérer au présent Traité, les
nationaux et sociétés russes jouiront

ries and shall not exceed wbat is required
for tbe object in view.

So far, particularly, as tbe exportation
of minerals is concerned, the
Norwegian Government sball have tbe
rigbt to levy an export duty which sball
not exceed 1 % of tbe maximum value
of tbe minerals exported up to 100,000
tons, and beyond that quantity tbe
duty will be proportionately diminisbed.
Tbe value sball be fixed åt tbe end of tbe
navigation season by calculating tbe
average free on board price obtained.

Tbree montbs before tbe date fixed
for their Corning into force, tbe draft
mining regulations sball be communicated
by tbe Norwegian Government to
tbe otber Contracting Powers. If during
tbis period one or more of tbe said
Powers propose to modify tbese regulations
before tbey are applied, sucb
proposals sball be communicated by
tbe Norwegian Government to tbe otber
Contracting Powers in order tbat they
may be submitted to examination and
tbe decision of a Commission composed
of one representative of eacb of tbe
said Powers. Tbis Commission sball
meet åt tbe invitation of tbe Norwegian
Government and shall come to a decision
witbin a period of tbree months from
tbe date of its first meeting. Its decisions
sball be taken by a majority.

Artide 9.

Subject to tbe rigbts and duties resulting
from tbe admission of Norway to tbe
League of Nations, Norway undertakes
not to ereate nor to alow the establishment
of any naval base in tbe territories
specified in Article 1 and not to construet
any fortification in tbe said
territories, wbicb may never be used for
warlike purposes.

Artide 10.

Until tbe recognition by tbe Higb
Contracting Parties of a Russian Government
shall permit Russia to adbere
to tbe present Treaty, Russian nationals
and companies shall enjoy the same

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

des mémes droits que les ressortissants
des Hautes Parties Contractantes.

Les réclamations qu’ils auraient å
faire valoir dans les régions visées å
1’article ler seront présentées, dans les
conditions stipulées par 1’article 6 et
1’Annexe du présent Traité, par les soins
du Gouvernement danois, qui consent
å préter, dans ce but, ses bons offices.

Le présent Traité, dont les
textes frangais et anglais feront foi, sera
ratifié.

Le dépot des ratifications sera effectué
å Paris, le plus tot qu’il sera possible.

Les Puissances dont le Gouvernement
a son siége hors d’Europe auront la
faculté de se borner å faire connaitre
au Gouvernement de la République
frangaise, par leur représentant diplomatique
ä Paris que leur ratification
a été donnée et, dans ce cas, elles devront
en transmettre 1’instrument aussitot que
faire se pourra.

Le présent Traité entrera en vigueur,
en ce qui concerne les stipulations de
1’article 8, des qu’il aura été ratifié par
cbacune des Puissances signataires, et, å
tous autres égards, en méme temps que
le régime minier prévu audit article.

Les tierces Puissances seront invitées
par le Gouvernement de la République
frangaise å adhérer au présent Traité
dument ratifié. Cette adhésion sera
effectuée par voie de notification adressée
au Gouvernement frangais, å qui il
appartiendra d’en aviser les autres
Parties Contractantes.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires
susnommés ont signé le présent Traité.

Eait ä Paris, le neuf février 1920, en
deux exemplaires, dont un sera remis
au Gouvernement de Sa Majesté le Roi
de Norvége et un restera déposé dans les
arcbives du Gouvernement de la République
frangaise et dont les expé -

rights as nationals of tbe High Contracting
Parties.

Claims in tbe territories specified in
Article 1 which they may have to put
forward sball be presented under tbe conditions
laid down in tbe present Treaty
(Article 6 and Annex) tbrougb tbe
intermediary of tbe Danish Government,
who declare tbeir willingness to
lend tbeir good offices for tbis purpose.

Tbe present Treaty, of
wbicb tbe Frencb and Englisb texts
are botb autbentic, sball be ratified.

Ratifications sball be deposited åt
Paris as soon as possible.

Powers of wbicb the seat of tbe Government
is outside Europé may confine
tbeir action to informing tbe Government
of tbe Frencb Republic, tbrougb
tbeir diplomatic representative åt Paris,
tbat tbeir ratification bas been given,
and in tbis case, tbey sball transmit
tbe instrument as soon as possible.

Tbe present Treaty will come into
force, in so far as tbe stipulations of
Article 8 are concerned, from tbe date
of its ratification by ail tbe signatory
Powers; and in all ether respects on tbe
same date as tbe mining regulations
provided for in tbat Article.

Tbird Powers will be invited by tbe
Government of tbe Frencb Republic to
adbere to tbe present Treaty duly
ratified. Tbis adhesion shall be effected
by a communication addressed to tbe
Frencb Government, whicb will undertake
to notify tbe otber Contracting
Parties.

In witness wbereof tbe abovenamed
Plenipotentiaries bave signed tbe present
Treaty.

Done åt Paris, the nintb day of February,
1920, in duplicate, one copy to
be transmitted to tbe Government of
His Majesty tbe Ring of Norway, and
one deposited in tbe arcbives of tbe
Frencb Republic; authenticated copies

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

ditions authentiques seront remises aux will be transmitted to the other Signa
autres Puissances signataires. tory Powers. 6

(L.	S.)	Hugh C. Wall a ce.
(L.	S.)	Derby.
(L.	S.)	George H. Perley.
(L.	S.)	Andrew Fisher.
(L.	S.)	T h. Mackenzie.
(L.	S.)	R. A. Blankenberg.
(L.	S.)	Derby.
(L.	S.)	H. A. B e r n h o f t.
(L.	S.)	A. Milleran d.
(L.	S.)	Maggiorino Ferra:
(L.	S.)	K. M a t s u i.
(L.	S.)	Wedel Jarlsberg.
(L.	S.)	J. Loudon.
(L.	S.)	J. Ehrensvärd.

Annexe.

§ 1.

1° Dans un délai de trois mois å dater
de la mise en vigueur du présent Traité,
toutes les revendications territoriales qui
auraient déjä été formulées auprés des
Gouvernements des diverses Puissances
antérieurement å la signature du présent
Traité devront étre notifiées par le
Gouvernement du réclamant å un Commissaire
chargé d’examiner ees revendications.
Ce Commissaire sera un juge
ou un jurisconsulte de nationalité danoise
possedant les qualités nécessaires et
désigné par le Gouvernement danois.

2° Cette notification devra comprendre
une délimitation exaete de Tétendue
du terrain revendiqué, et étre accompagnée
d’une carte, qui sera établie a
1’échelle d’au moins 1/1,000,000, et sur
laquelle sera indiqué clairement le
terrain revendiqué.

3° La notification devra étre accompagnée
du dépöt de la somme d’un penny
(1 d.) par aere (40 ares) de terrain revendiqué,
pour couvrir les frais occasionnés
par 1’examen des revendications.

4° Le Commissaire pourra requérir
des réclamants la produetion de tous
autres documents, aetes ou informations
qu’il jugerait nécessaires.

Bihang till riksdagens protokoll 19911,.

Annex.

(1) Within three months from the
commg into force of the present Treaty,
notification of all claims to land which
had been made to any Government before
the signature of the present Treaty
must be sent by the Government of the
claimant to a Commissioner charged
to examine such claims. The Commissioner
will be a judge or jurisconsult of
Danish nationality possessing the necessär
qualifications for the task, and
shall be nominated by the Danish
Government.

(2) The notification must inelude a
precise delimitation of the land claimed
and be accompanied by a map on a scale
of not less than 1/1,000,000 on which
the land claimed is clearly marked.

(3) The notification must be accompanied
by the deposit of a sum of one
penny for each nere (40 ares) of land
claimed, to defray the expenses of the
examination of the claims.

(4) The Commissioner will be entitled
to require from the claimants any
further documents or information which
he may consider necessary.

samt. 121 Käft. (Nr 159.)

Kungl. Mai ds proposition nr 159.

5° Le Commissaire examinera les revendications
ainsi notifiées. A cette
fin, il pourra recourir ä telle assistance
technique qu’il jugerait nécessaire et, le
cas échéant, faire procéder å une enquete
sur place.

6° La rémunération du Commissaire
sera fixée d’un commun accord par le
Gouvernement danois et les autres Gouvernements
intéressés. Le Commissaire
fixera lui-méme la rémunération des
adjoints qu’il jugera nécessaire d’employer.

7° Apres examen des réclamations, le
Commissaire préparera un rapport indiquant
avec précision les réclamations
qui, d’aprés lui, doivent étre immédiatement
reconnues fondées et celles qui,
par suite de contestation ou pour toute
autre cause, devraient, å son avis, étre
soumises a 1’arbitrage comme il est dit
ci-aprés. Des copies de ce rapport seront
transmises par le Commissaire aux Gouvernements
intéressés.

8° Si le chiffre des sommes déposées
eu vertu de 1’alinéa 3° ne suffit pas å
couvrir les frais occasionnés par l’examen
des revendications, le Commissaire,
si la revendication lui parait fondée,
indiquera immédiatement le supplément
å verser par le réclamant. Le montant
de cette somme sera fixé d’aprés 1’étendue
du terrain sur lequel les titres du
réclamant auront été reconnus justifiés.

Si le montant des sommes déposées en
vertu de 1’alinéa 3° venait ä dépasser
celui desdits frais, le solde en serait
affecté au payement des frais de 1’arbitrage
prévu ci-aprés.

9° Dans un délai de trois mois å dater
du rapport prévu å 1’alinéa 7° du présent
paragraphe, le Gouvernement norvégien
prendra les mesures nécessaires pour
conférer au réclamant dont le Commissaire
aura reconnu la réclamation justifié,
un titre valable lui assurant la propreté
exclusive sur le terrain en question,
d’accord avec les lois et les réglements
qui sont ou seront en vigueur dans
les regions visées å 1’article ler du présent
Traité et sous réserve des réglements
miniers visés å 1’article 8 dudit Traité.

(5) The Commissioner vill examine
the claims so notified. För this purpose
he will be entitled to avail himself of
such expert assistance as he may consider
necessary, and in case of need to
cause investigations to be carried out
on the spot.

(6) The rémunération of the Commissioner
will be fixed by agreement between
the Danish Government and the
other Governments concerned. The
Commissioner will fix the rémunération
of such assistants as he considers it
necessary to employ.

(7) The Commissioner, after examining
the claims, will prepare a report
showing precisely the claims which he
is of opinion should be recognised åt
once and those which, either because
they are disputed or for any other
reason, he is of opinion should be submitted
to arbitration as hereinafter
provided. Copies of this report will be
forwarded by the Commissioner to the
Governments concerned.

(8) If the amount of the sums deposited
in accordance witli clause (3) is
insufficient to cover the expenses of the
examination of the claims, the Commissioner
will, in every case where he is
of opinion that a claim should be recognised,
åt once state what further
sum the claimant should be required to
pay. This sum will be based on the
amount of the land to which the claimant’s
title is recognised.

If the sums deposited in accordance
with clause (3) exceed the expenses of the
examination, the balance will be devoted
to the cost of the arbitration hereinafter
provided for.

(9) Within three months from the
date of the report referred to in clause

(7) of this paragraph, the Norwegian
Government shall take the necessary
steps to confer upon claimants whose
claims have been recognised by the
Commissioner a valid title securing
to them the exclusive property in the
land in question, in accordance with the
laws and regulations in force or to be
enforced in the territories specified in
Article 1 of the present Treaty, and
subject to the mining regulations re -

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Toutefois, dans le cas ou un versement
complémentaire serait nécessaire en vertu
1’alinéa 8 ci-dessus, il ne sera délivré
qu’un titre provisoire qui deviendra
definitif des que le réclamant aura
effectué ledit versement dans tel délai
convenable, que pourra fixer le Gouvernement
norvégien.

§ 2.

Les réclamations que, pour une raison
quelconque, le Commissaire, prévu au
paragraphe ler, n’aura pas reconnues
fondées, seront réglées d’aprés les dispositions
suivantes:

1° Dans un délai de trois niois å dater
du rapport prévu a l’alinéa 7 du paragraphe
précédent, chacun des Gouvernements
auxquels ressortissent les réclamants
dont les réclamations n’ont pas
été admises, désignera un arbitre.

Le Commissaire présidera le tribunal
ainsi constitué. Il aura voix prépondérante
en cas de partage. Il désignera un
secrétaire chargé de recevoir les documents
visés å 1’alinéa 2° du présent
paragraphe et de prendre les mesures
nécessaires pour la réunion du tribunal.

2° Dans le délai d’un mois a dater de
la nomination du secrétaire prévu å
1’alinéa 1 °, les réclamants feront parveny
å ce dernier, par 1’intermédiaire de
leurs Gouvernements respectifs, un mémoire
indiquant avec précision leurs
revendications, accompagné de tous
documents et argumentations qu’ils
pourraient désirer faire valoir a l’appui.

3° Dans le délai de deux mois å dater
de la nomination du secrétaire prévu å
1’alinéa 1°, le Tribunal se réunira å Copenhague
å l’effet d’examiner les revendications
qui lui auront été soumises.

4° La langue employée par le Tribunal
sera 1’anglais. Tous documents ou
arguments pourront lui étre présentés
par les parties intéressées dans leur

ferred to in Artide 8 of the present
Treaty.

In the event, however, of a further
payment being required in accordance
with clause (8) of this paragraph, a provisional
title only will be delivered,
which title will become definitive on
payment by the claimant, within such
reasonable period as the Norwegian
Government may fix, of the further
sum required of him.

Claims which for any reason the Commissioner
referred to in clause (1) of the
preceding paragraph has not recognise
as valid will be settled in accordance
with the foliowing provisions:

(1) Within three months from the
date of the report referred to in clause
(7) of the preceding paragraph, each of
the Governments whose nationals have
been found to possess claims which have
not been recognised will appoint an
arbitrator.

The Commissioner will be the President
of the Tribunal so constituted.
In cases of equal division of opinion,
he shall have the deciding vote. He will
nominate a Secretary to receive the
documents referred to in clause (2) of
this paragraph and to make the necessary
arrangements for the meeting
of the Tribunal.

(2) Within one month from the appointment
of the Secretary referred to
in clause (1) the claimants concerned will
send to him through the intermediary
of their respective Governments statements
indicating precisely their claims
and accompanied by such documents
and arguments as they may wish to
submit in support thereof.

(3) Within two months from the
appointment of the Secretary referred
to in clause (1) the Tribunal shall meet
åt Copenhagen for the purpose of dealing
with the claims which have been
submitted to it.

(4) The language of the Tribunal shall
be English. Documents or arguments
may be submitted to it by the interested
parties in their own language,

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

propre langue, mais devront étre accompagnés
en tout cas d’une traduction en
anglais.

5° Les réclamants auront le droit, s’ils
en expriment le désir, d’étre entendus
par le Tribunal, soit personnellement,
soit par des conseils, et le Tribunal aura
le droit de demander aux réclamants
toutes explications et tous documents
ou argumentation complémentaires qu’il
jugerait nécessaires.

6° Avant d’entendre la cause, le Tribunal
devra requérir des parties un
dépöt ou une garantie de toute somme
qu’il pourra juger nécessaire pour payer
la part de chaque réclamant dans les
dépenses du Tribunal. Pour en fixer
le montant, le Tribunal se basera principalement
sur Tétendue du terrain
revendiqué. Il pourra aussi demander
aux Parties un complement de dépöt
dans les affaires impliquant des dépenses
spéciales.

7° Le chiffre des bonoraires des arbitres
sera déterminé par mois, et fixé
par les Gouvernements intéressés. Le
Président fixera les appointements du
secrétaire et de toutes autres personnes
employées par le Tribunal.

8° Sous réserve des stipulations de la
présente Annexe, le Tribunal aura plein
pouvoir pour regler sa propre procédure.

9° Dans 1’examen des revendications
le Tribunal devra prendre en considération: a)

Toutes régles applicables du droit
des gens;

b) les principes généraux de justice et
d’équité;

c) les circonstances suivantes:

1) la date å laquelle le terrain revendiqué
a été occupé pour la
premiére fois par le réclamant
ou ses auteurs;

2) la date å laquelle la revendication
a été notifiée au Gouvernement
du réclamant;

3) la mesure, dans laquelle le réclamant
ou ses auteurs ont développé
et exploité le terrain
revendiqué par le réclamant.
A cet égard, le Tribunal devra
tenir compte des circonstances
ou des entraves qui, par suite

but in tliat case must be accompanied
by an English translation.

(5) The claimants sball be intitled,
if they so desire, to be beard by tbe
Tribunal eitber in person or by counsel,
and tbe Tribunal shall be entitled to
call upon tbe claimants to present sucb
additional explanations, documents or
arguments as it may tbink necessary.

(6) Before tbe hearing of any case
tbe Tribunal sball require from tbe
parties a deposit or security for sucb
sum as it may tbink necessary to cover
tbe sbare of eacb party in tbe expenses
of tbe Tribunal. In fixing tbe amount
of sucb sum tbe Tribunal sball base itself
principal^ on tbe extent of tbe land
claimed. The Tribunal sball also have
power to demand a furtber deposit
from tbe parties in cases wbere special
expense is involved.

(7) Tbe honorarium of tbe arbitrators
shall be calculated per month, and fixed
by tbe Governments concerned. Tbe
salary of tbe Secretary and any otber
persons employed by tbe Tribunal sball
be fixed by tbe President.

(8) Subject to the provisions of tbis
Annex tbe Tribunal shall bave full power
to regulate its own procedure.

(9) In dealing witb tbe claims tbe
Tribunal sball take into consideration:

(a) any applicable rules of International
Law;

(b) tbe general principles of justice
and equity;

(i) tbe date on wbicb tbe land
claimed was first occupied
by tbe claimant or bis predecessors
in title;

(ii) tbe date on which tbe claim
was notified to tbe Government
of tbe claimant;

(iii) tbe extent to wbicb tbe claimant
or bis predecessors in
title bave developed and
exploited tbe land claimed.
In tbis connection tbe Tribunal
sball take into account
tbe extent to wbicb tbe clai -

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

de 1’existence de l’état de guerre
de 1914 ä 1919, ont pu empécher
les réclamants de poursuivre
leur réclamation.

] 0° Toutes les dépenses du Tribunal
seront partagées entre les réclamants
dan la proportion fixée par le Tribunal.
Dans le cas ou le montant des sommes
déposées selon les stipulations de 1’alinéa
6° viendrait å dépasser celui des frais du
Tribunal, le solde en serait remboursé
aux personnes dont les réclamations ont
été admises, et cela dans la proportion
jugée équitable par le Tribunal.

11° Les décisions du Tribunal seront
communiquées par ce dernier aux Gouvernements
intéressés, et dans tous les
cas au Gouvcrnement norvégien.

Le Gouvernement norvégien, dans un
délai de trois mois apres qu’il aura refu
une décision, prendra les mesures nécessaires
pour conférer aux réclamants,
dont les revendications auront été
admises par le Tribunal, des titres valables
conformément aux lois et reglemente,
qui sont ou seront en vigueur
dans les régions visées å 1’article ler du
présent Traité, et sous réserve des réglements
miniers, dont il est parlé å 1’article
8 dudit Traité. Toutefois les titres ne
deviendront définitifs que lorsque le
demandeur aura versé sa quote-part des
frais du Tribunal, dans tel délai convenable
que pourra fixer le Gouvernement
norvégien.

§ 3.

Toute réclamation qui n’aura pas été
notifiée au Commissaire conformément
a 1’alinéa ler du paragrapbe lor, ou qui,
n’ayant pas été admis, par lui n’aura
pas été soumise au Tribunal conformément
au paragrapbe 2, sera considerée
comme définitivement éteinte.

mants may have been prevented
from developing tbeir
undertakings by condition
or restrictions resulting from
tbe war of 1914—1919.

(10) All the expenses of tbe Tirbunal
shall be divided among the claimants in
sucb proportion as tbe Tribunal sball decide.
If tbe amount of the sums paid in
accordance with clause (6) is larger than
tbe expenses of tbe Tribunal, tbe balance
sball be returned to tbe parties wbose
claims bave been recognised in sucb
proportion as tbe Tribunal sball think
fit.

(11) Tbe décisions of tbe Tribunal
shall be communicated by it to tbe
Governments concerned, including in
every case tbe Norwegian Government.

Tbe Norwegian Government sball
within tbree montbs from tbe receipt
of each decision take tbe necessary
steps to confer upon tbe claimants
wbose claims bave been recognised by
the Tribunal a valid title to the land
in question, in accordance witb tbe
laws and regulations in force or to be
enforced in tbe territories specified in
Arti de 1, and subject to tbe mining
regulations referred to in Article 8 of
tbe present Treaty. Nevertbeless, tbe
titles so conferred will only become definitive
on tbe payment by tbe claimant
concerned, within sucb reasonable period
as tbe Norwegian Government may fix,
of bis sbare of tbe expenses of tbe Tribunal.

Any claims wbicb are not notified to
the Commissioner in accordance wbitb
clause (1) of paragrapli 1, or whicb not
having been recognised by him are not
submitted to the Tribunal in accordance
witb paragrapb 2, will be finally
extinguished.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Bilaga B.

Amerikas Förenta Staters President; Hans Maj:t Konungen av Storbritannien
och Irland och de Brittiska besittningarna hinsides haven, Kejsare av Indien;
Hans Maj:t Konungen av Danmark; Franska Republikens President; Hans
Maj:t Konungen av Italien; Hans Maj:t Kejsaren av Japan; Hans Maj:t Konungen
av Norge; Hennes Maj:t Drottningen av Nederländerna; Hans Maj:t Konungen
av Sverige,

besjälade av önskan att genom erkännande av Norges överhöghetsrätt över
Spetsbergsögruppen, inbegripet Björnön, se dessa områden ställda under en rättvis
styrelse, ägnad att betrygga deras utveckling och fredliga utnyttjande,
hava i ändamål att avsluta en traktat i dylikt syfte till sina respektive fullmäktige
utsett

Presidenten för Amerikas Förenta Stater:

Amerikas Förenta Staters Ambassadeur extraordinär och plénipotentiaire i
Paris Hugh Campbell Wallace;

Hans Maj :t Konungen av Storbritannien och Irland och de Brittiska besittningarna
hinsides haven, Kejsare av Indien:

Hans Brittiska Majestäts Ambassadeur extraordinär och plénipotentiaire i
Paris, the Right Honourable Earlen av Derby, K. G. G. C. V. O., C. B.;
och för Canada:

Canadas Höge Kommissarie i Det Förenade Konungariket, the Right Honourable
Sir George Halsey Perley, K. C. M. G;
för Australiska Statsförbundet:

Australiens Höge Kommissarie i Det Förenade Konungariket, the Right
Honourable Andrew Fisher;
för Nya Zealand:

Nya Zealands Höge Kommissarie i Det Förenade Konungariket, the Right
Honourable Sir Thomas Mac Kenzie, K. C. M. G;
för Sydafrikanska Unionen:

Sydafrikas fungerande Höge Kommissarie i Det Förenade Konungariket,
Reginald Andrew Blankenberg, O. B. E;
för Indien:

The Right Honourable Earlen av Derby, K. G., G. C. V. O., C. B;

Hans Maj :t Konungen av Danmark:

Hans Maj :t Konungens av Danmark Envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire
i Paris Herman Anker Bernhoft;

Franska Republikens President:

Konseljpresidenten och Utrikesministern Alexandre Millerand;

Hans Maj:t Konungen av Italien:

Senatorn Maggiorino Ferraris;

Hans Maj:t Kejsaren av Japan:

Hans Maj:t Kejsarens av Japan Ambassadeur extraordinaire och plénipotentiaire
i Paris K. Matsui;

Hans Maj:t Konungen av Norge:

Kungl. Maj ds proposition nr 159.

Hans Maj:t Konungens av Norge Envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire
i Paris Baron Wedel Jarlsberg;

Hennes Maj:t Drottningen av Nederländerna:

Hennes Maj:t Drottningens av Nederländerna Envoyé extraordinaire och ministre
plénipotentiaire i Paris John Loudon;

Hans Maj:t Konungen av Sverige:

Hans Maj:t Konungens av Sverige Envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire
i Paris Greve J. J. A. Ehrensvärd;

vilka, efter att hava utväxlat sina i god och behörig form befunna fullmakter,
överenskommit om följande bestämmelser.

Artikel 1.

De höga fördragsslutande parterna äro ense, att under de i denna traktat stadgade
villkor, erkänna Norges fulla och oinskränkta suveränitet över Spetsbergsögruppen,
som förutom Björnön eller Beeren-Eiland omfattar alla öar, som äro belägna
mellan 10° och 35° östlig latitud från Greenwich och mellan 74° och 81°
nordlig latitud nämligen: Yästspetsbergen, Nordostlandet, Barents-ö, Edge-ön,
Wicheöarna, Hopp-ön eller Hopen-Eiland och Prins Karls land, tillika med därtill
hörande öar, holmar och skär (se bifogade karta).1

Artikel 2.

Alla de höga fördragsslutande parternas fartyg och medborgare skola utan åtskillnad
hava rätt att idka fiske och jakt inom de i artikel 1 omförmälda områden
och därtill hörande territorialvatten.

Norge skall vara förpliktat vidtaga, upprätthålla eller påbjuda de åtgärder,
som erfordras för att säkerställa bevarandet, eller om så påfordras, återställandet
av djur- och växtvärlden i ovan nämnda områden och deras territorialvatten, dock
så, att dylika åtgärder alltid skola utan åtskillnad tillämpas på alla de höga
fördragsslutande parternas undersåtar, utan några som helst undantag, privilegier
eller förmåner, direkt eller indirekt till fördel för någon av dem.

De ockupanter, vilkas rättigheter erkänts i enlighet med bestämmelserna i artiklarna
6 och 7, skola åtnjuta uteslutande rätt till jakt å sina landområden: 1)
i närheten av bostäder, hus, magasiner, verkstäder och anläggningar, som uppförts
för utnyttjande av området enligt de närmare bestämmelser, som givas i de
lokala polisförordningarna, 2) inom ett område med en radie av 10 kilometer
från företagens eller anläggningarnas huvudsäte — i båda fallen under förutsättning
att de föreskrifter iakttagas, som av norska regeringen utfärdas i enlighet
med bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 3.

Alla de höga fördragsslutande parternas undersåtar skola utan åtskillnad
hava rätt till tillträde och uppehåll, av vilket skäl och för vilket ändamål det än
må vara, i vatten, fjordar och hamnar, som äro belägna inom de i artikel 1
nämnda områden; de skola där obehindrat och under fullkomlig likställdhet äga
rätt att driva all slags sjöfarts-, industri-, gruvdrifts- och handelsverksamhet,
förutsatt att de iakttaga på platsen gällande lagar och förordningar.

Under samma villkor av likställdhet skola de äga rätt att driva och utöva varje
slags sjöfarts-, industri-, gruvdrifts- och handelsverksamhet både till lands och
i territorialvattnen, utan att något monopol i något hänseende må kunna upprättas
för vilket ändamål det än må vara.

1 Ilär ej bifogad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Oavsett vilka regler, som må tillämpas i Norge med avseende å kustfart, skola
tfrtyg “^hörande någon av de höga fördragsslutande parterna på resa till eller
Uran de områden, som omnämnas i artikel 1, hava rätt att anlöpa norska hamnar
pa saval ut- som hemresan för att taga ombord eller ilandsätta passagerare
eller varor, kommande från eller destinerade till ovan nämnda omåden — eller
lor vilket annat ändamål som helst.

• <Pet ?r överenskommet, att i alla hänseenden och särskilt vad angår utförsel,
införsel eller transitermg, de höga fördragsslutande parternas undersåtar, fartyg
och varor icke skola underkastas någon som helst avgift eller inskränkning, som
icke tillämpa® a medborgare fartyg eller varor, vilka i Norge åtnjuta mest gynnad
nations behandling. Norska undersåtar, deras fartyg eller varor skola i
detta avseende vara jämställda med de övriga höga fördragsslutande parternas,
och skola icke i något avseende åtnjuta en fördelaktigare behandling.

Utförsel av varor destinerade till något av de fördragsslutande parternas område,
ma icke göras till föremål för någon pålaga eller inskränkning, som skulle
vara mer betungande än de, som gälla för utförsel av samma slags varor destinerade
till någon annan fördragsslutande makts område (däribland Norge) eller
till något annat land.

Artikel 4.

\ arje offentlig station för trådlös telegrafi, som redan är upprättad eller kommer
att upprättas inom de i artikel 1 omförmälda områden med norska regeringens
tillstånd eller genom dess försorg, skall städse på grundvalen av fullkomlig
likställdhet vara öppen för meddelanden från fartyg av varje nationalitet
och Iran de höga fördragsslutande parternas undersåtar, enligt de bestämmelser,
som fastställts i konventionen om trådlös telegrafi den 5 juli 1912 eller
1 tv?1 in|;eri)aj^9iIjc^a konvention, vilken kan komma att ersätta densamma.

Med förbehåll för. de internationella förpliktelser, som bliva följden av ett
Krigstillstånd, skola ägare av fastigheter alltid hava rätt att upprätta och för
eget bruk använda anläggningar för trådlös telegrafi, vilka fritt skola kunna
meddela sig i enskilda angelägenheter med fasta eller rörliga stationer, däri inbegripet
stationer ombord å fartyg och luftfarkoster.

Artikel 5.

De höga fördragsslutande parterna äro överens om lämpligheten av att å de i
artikel 1 angivna områden upnrätta en internationell meteorologisk station, vars
oiganisation kominer att bestämmas genom en senare konvention.

Genom särskild konvention skall likaledes fastställas, under vilka villkor vetenskapliga
forskningar inom sagda områden må företagas.

Artikel 6.

f.. de förbehåll, som angivas i denna artikel, skola sådana rättigheter, som
förvärvats av de höga fördragsslutande parternas undersåtar, erkännas som giltiga.

An,s.prå^’ v''^:a uPPstått genom besittningstagande eller ockupation som ägt
. re denna traktats undertecknande, skola regleras enligt bestämmelserna i
härvid fogade bilaga, som skall hava samma kraft och verkan som denna traktat.

Artikel 7.

Norge förbinder sig att inom de i artikel 1 nämnda områden i fråga om förvärv,
åtnjutande och utövande av äganderätt, däri inbegripet gruvrättigheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

medgiva de höga fördragsslutande parternas undersåtar en fullkomligt lika behandling
i överensstämmelse med stadgandena i denna traktat.

Expropriation kan endast äga rum för allmännyttiga ändamål och mot skälig
ersättning.

Artikel 8.

Norge förbinder sig att för de i artikel 1 omförmälda områden utfärda en
bergverksordning, vilken särskilt beträffande skatter, pålagor eller avgifter av
alla slag samt allmän och speciell arbetslagstiftning utesluter alla privilegier,
monopol och förmåner till förmån för staten eller för någon de höga fördragsslutande
parternas undersåtar, däri inbegripet Norges, och tillförsäkrar avlönad
personal av varje slag den lön och det skydd, som erfordras för dess fysiska, moraliska
och intellektuella välbefinnande.

Pe skatter, pålagor eller avgifter, som uppbäras skola uteslutande användas
till förmån för de nämnda omadena och kunna endast åläggas i den utsträckning,
vartill deras syfte berättigar.

Vad särskilt angår utförseln av mineralier, äger norska regeringen pålägga
en exportavgift, som dock icke får överstiga 1 % på maximivärdet av de utförda
mineralierna, när fråga är om en myckenhet av intill 100,000 tons, och som därefter
beräknas efter en fallande skala. Värdet skall fastställas vid slutet av
seglationstiden i enlighet med medelpriset för fob-leverans.

Tre månader före den dag, som bestämts för ikraftträdandet, skall förslaget
till bergverksordning av norska regeringen meddelas de övriga fördragsslutande
makterna. Om under nämnda tidrymd en eller flera av sagda makter föreslår
vidtagandet av ändringar i förslaget, innan detsamma bringas till tillämpning,
skola dessa förslag av norska regeringen delgivas övriga, fördragsslutande makter
för att till prövning och beslut underställas en kommission, sammansatt av
er. representant för en var av de nämnda makterna. Denna kommission skall
sammankallas av norska regeringen och skall fatta beslut inom en tidrymd av
tre. månader efter det den sammanträtt. Dess beslut skola fattas med enkel
majoritet.

Artikel 9.

Med förbehåll för de rättigheter och förpliktelser, som kunna uppkomma för
Norge på grund av dess anslutning till Nationernas förbund, förbinder sig Norge
att icke anlägga eller tillåta upprättandet av någon flottbas inom de i artikel 1
omförmälda områden^ samt att icke uppföra någon befästning inom nämnda områden,
vilka aldrig få användas för krigsändamål.

Artikel 10.

Under avvaktan på, att de höga fördragsslutande parternas erkännande av en
rysk regering tillåter Ryssland att ansluta sig till denna traktat, skola ryska
medborgare och bolag åtnjuta samma rättigheter som de höga fördragsslutande
parternas medborgare.

De anspråk, som de må hava att framställa å de i artikel 1 angivna områdena
skola framläggas under de villkor, som bestämmas i artikel 6 och bilagan till
denna traktat genom förmedling av danska regeringen, som förklarar sig villig
att därtill lämna sin medverkan.

Denna traktat, vars franska och engelska texter skola äga vitsord, skall ratificeras.

Ratifikationernas deponerade skall äga rum i Paris snarast möjligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

De makter, vilkas regeringar hava sitt säte utom Europa, kunna inskränka
sig till att genom sina diplomatiska representanter i Paris meddela franska republikens
regering, att deras ratifikationer ägt rum, och böra de i så fall snarast
möjligt översända ratifikationsinstrumenten.

I vad beträffar bestämmelserna i artikel 8, skall denna traktat träda i kraft
sedan den blivit ratificerad av samtliga signatärmakter och i alla övriga avseenden
samtidigt med den i sagda artikel omhandlade bergverksordning.

Andra makter än de fördragsslutande skola av franska republikens regering
inbjudas att ansluta sig till denna traktat, sedan densamma vederbörligen ratificerats.
Dylik anslutning skall äga rum genom notifikation till franska regeringen,
vilken det tillkommer att härom underrätta de andra fördragsslutande
parterna.

Till bekräftelse härav hava nedannämnda befullmäktigade undertecknat denna
traktat.

Som skedde i Paris den 9 februari 1920 i två exemplar, av vilka det ena tillställes
Hans Maj :t Konungens av Norge Regering och det andra deponeras i
franska Republikens Regerings arkiv och varav bestyrkta avskrifter skola överlämnas
till övriga signatärmakter.

(L. S.) Hugh C. Wallace.

(L. S.) Derby.

(L. S.) George H. Perley.

(L. S.) Andrew Fischer.

(L. S.) Th. Mac Kenzie.

(L. S.) R. A. Blankenberg.

(L. S.) Derby.

(L. S.) A. Millerand.

(L. S.) Maggiorino Ferraris.

(L. S.) K. Matsui.

(L. S.) Wedel Jarlsberg.

(L. S.) J. Loudon.

(L. S.) A. Ehrensvärd.

Bilaga.

§ I.

1. Inom tre månader från denna traktats ikraftträdande skall notifikation an gående

alla anspråk å landområden, som inkommit till någon regering före undertecknandet
av denna traktat, av sökandens regering insändas till en kommissarie,
som har i uppdrag att pröva dessa anspråk. Kommissarien skall vara
en domare eller rättslärd av dansk nationalitet, i besittning av erforderliga kvalifikationer,
och utses av danska regeringen. _ _

2. Notifikationen skall innehålla en noggrann gränsbestämning för det landområde,
å vilket anspråk framställes och åtföljas av en karta i en skala av minst
1:1000000, å vilken det landomåde, varå anspråk framställes, skall vara tydligt
utmärkt.

3. Notifikationen skall åtföljas av en avgift av en penny för varje nere (40
ar) av det område, som är föremål för anspråk, till bestridande av omkostnaderna
för prövning av anspråken.

4. Kommissarien skall äga att från de sökande infordra dokument, handlingar
eller upplysningar, som han finner erforderliga.

Eungl. Maj:ts proposition nr 159.

5. Kommissarien skall *pröva de på detta sätt notificerade anspråk. För sådant
ändamål skall lian äga att anlita den sakkunniga hjälp han kan finna nödvändig
samt att i mån av behov företaga undersökningar å platsen.

6. _ Kommissariens arvode fastställes genom överenskommelse mellan danska
regeringen och övriga intresserade regeringar. Kommissarien fastställer arvode
för de medhjälpare han finner nödigt använda.

7. Sedan kommissarien prövat anspråken, skall han utarbeta en rapport, som
noggrant angiver de anspråk, vilka han anser genast böra godkännas såsom berättigade,
samt de, vilka han, antingen på grund av deras tvistiga beskaffenhet
eller av annan orsak, anser böra underställas skiljedom på sätt nedan säges. Avskrift
av denna rapport skall av kommissarien tillställas de intresserade regeringarna.

8. _ Om det belopp, som deponerats i överensstämmelse med punkt 3 är otillräckligt
för att täcka utgifterna för prövning av anspråken skall kommissarien,
därest han anser anspråket berättigat, genast bestämma vilket ytterligare belopp
den sökande skall förständigas inbetala. Beräkningsgrunden för detta belopp
skall vara storleken av det jordområde, till vilket sökandens rätt har erkänts.

Om de belopp, som deponerats i överensstämmelse med bestämmelserna i punkt
3, överstiga de med prövningen förbundna kostnader, skall överskottet anslås
till kostnaderna för nedan omnämnda skiljedomsförfarande.

9. Inom tre månader från den i punkt 7 omnämnda rapports datum skall norska
regeringen vidtaga nödiga åtgärder för att giva de sökande, vilkas anspråk
godkänts av kommissarien, ett bevis, som tillförsäkrar dem uteslutande äganderätt
till det ifrågavarande området i överensstämmelse med lagar och förordningar,
som gälla eller skola bliva gällande för de i denna traktats artikel 1 angivna
områden och i enlighet med bestämmelserna i den i denna traktats artikel
8 omhandlade bergverksordning.

I händelse emellertid en ytterligare inbetalning påfordras i överensstämmelse
med punkt 8, skall endast provisorisk äganderättshandling utfärdas, vilken
handling bliver slutligt gällande, först då sökanden inom en tidrymd, som bestämmes
av norska regeringen, inbetalt ovannämnda ytterligare belopp.

§ II.

Anspråk, vilka av någon anledning icke godkänts av den i punkt 1 omnämnde
kommissarien, skola avgöras i överensstämmelse med följande bestämmelser.

1. Inom tre månader från den i föregående paragraf mom. 7 omnämnda rapports
datum skall en var av de regeringar, vars medborgare framställt krav som
icke godkänts, utse en skiljedomare.

Kommissarien skall vara ordförande i den sålunda tillsatta domstolen. Vid
lika röstantal har han utslagsröst. Han utser en sekreterare, som har att mottaga
de i punkt 2 omförmälda handlingar samt vidtaga erforderliga åtgärder för
domstolens sammanträdande.

2. Inom en månad efter det den i punkt 1 omnämnda sekreteraren utsetts skola
vederbörande sökande genom sina respektive regeringar tillställa denne en redogörelse
för sina anspråk, vilken bör åtföljas av alla de handlingar och bevis,
som de önska förebringa till stöd för anspråken.

3. Inom två månader efter det den i punkt 1 omförmälda sekreteraren utsetts,
skall domstolen sammanträda i Köpenhamn för att pröva de anspråk, som
underställts densamma.

4. Domstolens språk skall vara engelska. Handlingar och bevismaterial må
av parterna kunna underställas densamma på vederbörandes eget språk, men i
sådant fall skall en engelsk översättning bifogas.

5. Sökandena skola, om de så önska, vara berättigade att muntligen höras

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

av domstolen antingen personligen eller genom ombud, och domstolen äger från
de sökande infordra sådana ytterligare förklaringar och handlingar, samt den
bevisning, som den kan finna nödvändig.

6. Innan ett mål företages till behandling, skall domstolen avfordra parterna
deposition eller annan säkerhet för det belopp, som den finner nödvändigt för
täckandet av varje parts andel i domstolskostnaderna. Vid fastställandet av
sagda belopps storlek skall domstolen främst taga hänsyn till det omtvistade
landområdets areal. Domstolen skall även vara berättigad att av parterna fordra
ställandet av ytterligare säkerhet i sådana fall med vilka särskilda kostnader
äro förbundna.

7. Skiljedomarnas arvode skall beräknas per månad och fastställes av de intresserade
regeringarna. Arvode åt sekreteraren samt andra personer, som anställas
av domstolen, bestämmes av ordföranden.

8. Med förbehåll för bestämmelserna i denna bilaga har domstolen full befogenhet
att själv ordna sättet för förhandlingarna.

9. Vid handläggningen av målen skall domstolen taga i betraktande:

a) alla folkrättsliga regler, som må äga tillämplighet,

b) rättvisans och billighetens allmänna grundsatser,

c) följande omständigheter:

1. datum, då det jordområde, å vilket anspråk framställes, första gången tagits
i besittning av sökanden eller annan, vars anspråk han förvärvat,

2. datum, då anspråket anmäldes för reklamantens regering,

3. den utsträckning i vilken sökanden eller annan, vars anspråk han förvärvat,
utvecklat och bearbetat det landomåde, å vilket anspråk framställes. I detta sammanhang
skall domstolen taga hänsyn till de omständigheter eller inskränkningar,
vilka till följd av krigstillståndet 1914—1919 må hava förhindrat reklamanterna
från att hävda sin anspråk.

10. Alla domstolens omkostnader skola fördelas mellan sökandena i sådant
förhållande, som bestämmes av domstolen. Om de belopp, som inbetalts enligt
punkt 6 skulle överskrida domstolens utgifter, skall överskottet i den proportion,
som domstolen må finna skälig, återbetalas till dem, vilkas krav godkänts.

11. Domstolens beslut skola av densamma delgivas de intresserade regeringarna
för varje fall däri inbegripet norska regeringen.

Norska regeringen skall inom tre månader efter det den erhållit kännedom om
varje beslut vidtaga nödiga åtgärder för att tillställa de sökande bevis om rättslig
åtkomst till det ifrågavarande landområdet i överensstämmelse med de lagar
och förordningar, som gälla eller skola bliva gällande för de områden, som omnämnas
i artikel 1 och i enlighet med den bergverksordning, som om namnes. i
denna traktats artikel 8. Bevis om rättslig åtkomst vinner dock icke definitiv
giltighet, förrän den sökande inbetalt sin andel i domstolens utgifter vilket
skall ske inom en lämplig tidrymd, som fastställes av norska regeringen.

§ in.

De anspråk, vilka icke notificerats kommissarien i enlighet med punkt 1 i
paragraf 1, eller vilka icke godkänts av honom och ej heller underställts domstolen
i överensstämmelse med paragraf 2, skola anses vara slutgiltigt dödade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Bilaga C.

Utkast

til bergverksordning for Spitsbergen (Svalbard).

Förste kapitel.

Innledende bestemmelser.

§ 1.

Denne bergverksordning gj elder for hele Spitsbergenogruppen (Svalbard), som
foruten Bjornoya omfatter alle oer mellem 10° og 35° lengde ost for Greenwich
og mellem 74° og 81° nordlig bredde, sirlig: Yest-Spitsbergen, Nordostlandet,
Barents’ 0y, Edge-0y, Kong Karls Land, Hopen og Prins Karls Forland, tillikemed
alle de oer, holmer og sk jaer som horer til.

§ 2.

1. Rett til å soke efter og til å erhverve og utnytte naturlige förekomster av
kull, jordoljer og andre mineraler og bergarter som utvinnes gjennem bergverksdrift
tilkommer, under iakttagelse av forskriftene i denne bergverksordning og
på fullstendig like vilkår så vel med hensyn til beskatning som i andre henseender,
foruten den norske stat:

a. Alle undersåtter av de stater som bar ratifisert eller sluttet sig til Spitsbergentraktaten.

b. Selskaper som er hjemmeborende og lovlig stiftet i nogen av de nevnte stater.

Et selskap ansees for hjemmeborende i den stat bvor dets styre har sitt sete.

2. Åt en person eller et selskap opfyller de ber fastsatte betingelser, må på
forlangende av bergmesteren godtgjores ved behörig bevidnelse fra kompetent
myndighet i deres bjemland, og denne myndighets kompetanse må, forsåvidt det
ikke er norsk myndighet, vsere bekreftet av norsk legasjon eller konsulat i vedkommende
land eller av dette lands legasjon eller konsulat i Norge.

3. Tvist om hvorvidt et mineral eller en bergart er av den art som nevnes i
post 1 avgjores med endelig virkning av vedkommende departement efter innstilling
fra bergmesteren.

§ 3.

1. Personer som ikke har bopel eller fast opholdssted i Norge eller på Spitsbergen
(Svalbard), og selskaper hvis styre ikke har sitt sete i Norge eller på Spitsbergen
(Svalbard), må for å kunne erhverve og iitove de i § 2 nevnte rettigheter
ha en i Norge eller på Spitsbergen (Svalbard) fast bosatt fullmektig, hvis navn,
stilling og bosted er anmeldt for bergmesteren, og som er bemyndiget til å representere
dem overfor domstolene og andre myndigheter i alle saker som vedrorer
sökning, utmål eller drift på Spitsbergen (Svalbard).

2. Opfylles ikke denne förpliktelse, kan underdommeren på det sted hvor
bergmesteren har sitt kontor efter begjsering av en interessert opnevne en full -

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

mektig. Denne kar da samme myndighet som under post 1 nevnt, inntil vedkommende
selv anmelder en annen fullmektig.

§ 4.

1. Skal en henvendelse til norsk myndighet i henhold til denne bergverksordning
skje innen en viss frist, må henvendelsen v före innkommet til vedkommende
myndighet innen fristens utlop.

2. Er en henvendelse ikke avfattet på norsk, kan vedkommende myndighet
forlange en bekreftet oversettelse innsendt innen en fastsatt frist, og hvis dette
forlangende ikke efterkommes, sette henvendelsen ut av betraktning.

§ 5.

1. Den myndighet som efter bergverksordningen er tillagt bergmesteren kan
vedkommende departement i förnöden utstrekning överdra til underordnede
bergtj enestemenn.

2. Disse tjenestemenns avgjorelser kan innbringes for bergmesteren og bergmesterens
avgjorelser for departementet til provelse, forsa vidt avgjorelsene ikke
er truffet under utmålsforretninger, i hvilket tilfelle reglene i § 13 kommer til
anvendelse.

3. Andre underordnede administrative myndigheters avgjorelser i henhold
til bergverksordningen kan hkeledes innbringes for hoiere myndighet til provelse.

§ 6.1

Offentlige tj enestemenn har ikke adgang til å anmelde fund, ta utmål eller
vsere eier av eller parthaver i utmål eller mellemmann ved salget av fund eller
utmål i sine distrikter.

Annet kapitel.

Om sökning og fund.

§ 7.

1. Sökning efter naturlige förekomster av de i § 2 nevnte mineraler og bergarter
kan företas så vel på egen som på annen manns eiendom og på statens grann.

2. Den som vil soke på annen manns eiendom eller på statens grann må ha
sokeseddel fra bergmesteren eller politichefen og plikter på forlangende å forevise
denne.

3. Sokeseddelen gj elder i 2 år fra utstedelsen og gir sokeren rett til å företa
ethvert arbeide som må ansees fornodent eller hensiktsmessig for å opsoke de i
§ 2 nevnte mineraler og bergarter eller for å undersoke allerede gjorte fund, derunder
også sådan drift hvis formål er en forelobig undersokelse av förekomsten
for å bedomme dens drivverdighet.

4. Innenfor annen manns utmål må sökning ikke företas medmindre utmålshaveren
har gitt tillåtelse.

5. Innenfor en avstand av 500 meter fra fabrikk eller industrielt anlegg under
opforelse eller drift, transportanlegg eller kaianlegg samt våningshus, herunder
ikke innbefattet fangsthytter som kun leilighetsvis brukes, må sökning ikke
företas medmindre samtykke er gitt av anleggets eller bygningens eier og bruker.
Heller ikke må sökning företas innenfor en sådan avstand fra offentlig eller videnskapelig
anlegg, kirke eller kirkegård.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159. 31

§ 8.

1. Seker en plikter å erstatte all skade som ved sökningen voldes grunneieren
eller nogen annen.

2. Den som liindrer nogen i lovlig sökning plikter å erstatte det tap som sokeren
bevislig har lidt ved forgjeves reise eller på annen måte.

§ 9.

1. Opdager nogen ved lovlig sökning en naturlig forekomst som inneholder
eller kan antas å inneholde et mineral eller en bergart som nevnt i § 2, erhverver
lian rett til fundet fremfor senere finnere, bvis ban i mervser av to vidner ved
merker i fast fjell eller på annen varig og fyldestgjorende måte i marken synbart
avmerker et fundpunkt og dessuten i en skriftlig anmedelse, senest innen 10 måneder
efteråt fundet er avmerket, underretter bergmesteren beröm.

Anmeldelsen kan også rettsgyldig innen denne frists utlop innleveres til pohticbefen,
som i så fall snarest skal oversende den til bergmesteren.

2. Anmeldelsen skal vsere underskrevet av anmelderen og inneholde:

a. Anmelderens og vidnenes navn, bjemsted og nasjonabtet, samt — i de tilfelle
som er nevnt i § 3 —• navn og adresse på den opnevnte fullmektig.

b. Noiaktig beskrivelse av fundpunktets beliggenbet og merkets art, ledsaget
av kartskisse i målestokk minst 1 :100 000, bvorpå fundpunktet er avlagt.

c. Noiaktig angivelse av tidspunktet da fundet blev avmerket.

d. Oplysning om fundets art med henvisning til en samtidig innlevert prove
av det funne.

e. Henvisning til en vedlagt erklsering fra vidnene om åt fundpunktet er avmerket
i deres nservser og om når og bvorledes avmerkning er föregått.

3. Vil nogen anmelde flere fund, må ban inngi särskilt anmeldelse för bvert
av dem.

4. Er en anmeldelse som ikke opfyller forskriftene i post 2 og 3 innkommet
i rett tid, bevares retten til fundet bvis manglene blir avhjulpet innen en av bergmesteren
fastsatt frist.

5. Bestemmelsene i post 1—4 får tilsvarende anvendelse når nogen vil opta
en forekomst som er falt i det fri, enten den har v sort drevet eller ikke.

§ io.

1. Den rett til et fund som en finner bar erbvervet overensstemmende med § 9
gir barn, foruten rett til å utföre på fundstedet de arbeider som er nevnt i § 7,
post 3, adgang til fremfor senere finnere å kreve utmål over fundpunktet.

2. Retten til fundet faller bort, bvis begjaering om utmål ikke er innkommet
til bergmesteren innen 5 år efteråt fundet blev avmerket, eller bvis nogen annen
innen utlopet av denne frist bar fått utmål over fundpunktet, jfr. § 12, post 2d.

3. Retten til et anmeldt fund kan overdras. Overdragelsen er ikke gyldig
för den er meldt till bergmesteren.

Tredje kapitel.

Om utmål.

§ 11.

1. Utmålsforretning holdes av bergmesteren senest innen 2 år efteråt begjseringen
er innlopet, hvis ikke naturforboldene eller andre omstendigheter gjor det
umulig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

2 . Om berammelsen utferdiges eu kunngjorelse i den dertil fastsatte offisielle
tidende innen utgången av mars måned det år hvori forretningen skal holdes.

Kunngjorelsen skal inneholde:

a. Rekvirentens navn, hjemsted og nasjonalitet.

b. Angivelse av fundpunktets beliggenbet og den anmeldte tid for avmerkning
av fundet.

c. Tid og sted for forretningen.

d. Opfodring til alle som mener å ba en bedre rett til utmål til å mete og vareta
sitt tarv under forretningen.

Bergmesteren bär dessuten sende avtrykk av kuling]orelsen til dem som kann
antas å vsere interessert i utmålssporsmålet. Åt sådan underretning ikke er sendt
eller ikke er kommet frem til en interessert, er dog uten betjening för adgangen
til å fremme forretningen.

3. För behandlingen av en begjsering om et enkelt utmål betales kr. 500,00.

Hvis en anmelder begjserer flere utmål i samme trakt og på samme tid, eller
hvis flere anmeldere i felleskap begjserer utmål i samme trakt og på samme tid,
betales kr. 200,00 i tillegg for hvert av de ovrige utmål begjseringen omfatter.
De begjserte utmål ansees som liggende i samme trakt, når der mellem de lengst
fra hverandre liggende fundpunkter ikke er större avstand enn 30 km.

Betalingen for de begjserte utmål erlegges til bergmesteren samtidig med åt
utmål begjseres.

§ 12.

1. Under utmålsforretningen avgjor bergmesteren först om rekvirenten har
rett til å få utmål.

2. I bekreftende fall gir han utmål under iakttagelse av folgende forskrifter:

a. Fundpunktet må ligge innenfor utmålets grenser.

b. Hvis flere anmeldte fundpunkter ligger så nser hverandre åt adgangen til
å få utmål for et av fundene er avhengig av hvorledes utmål gis for et annet,
kan den som först har avmerket et fundpunkt velge hvorledes han onsker
utmål. Moter han ikke under utmålsforretningen, bestemmer bergmesteren
hvorledes utmålet for hans fund senere skal gis, hvis han krever utmål.

c. Utmålet gis som flateutmål med kvadratinnhold efter rekvirentens begjsering
og förekomstens natur inntil 1 000 hektar. I regelen skal utmålet gis formen
av en retvinklet firkant, hvis lengde og bredde fastsettes av rekvirenten selv
med den begrensning åt lengden ikke må vsere större enn 4 gånger bredden.
Avvikelser fra den rektangulsere form bor gjores efter begjsering av rekvirenten,
når det tilsies av hensynet til kystlinjens form eller andre naturlige
grsenslinjer og utmålene ikke i nogen retning får en större lengde enn 7 km.
Grensene for flateutmålene regnes lodrett mot dypet.

d. Dekker utmålet flere fundpunkter bortfaller adgangen til å få utmål for de
andre.

3. Forretningen innfores i en autorisert protokoll.

Bergmesteren skal på forlangende levere bekreftet utskrift av protokollen mot
en godtgjorelse av kr. 2,00 pr. ark eller del derav.

4. Når utmål er gitt, skal bergmesteren tilstille rekvirenten et utmålsbrev for
hvert enkelt utmål som under forretningen er tildelt ham.

Kunngjorelse om utferdigelsen offenthggjores i den offisielle tidende.

§ 13.

1. Vil nogen angripe de avgjorelser bergmesteren har truffet under en utmålsf(»retning,
må soksmål vsere Teist innen 6 måneder efteråt kunngjorelse om utferdigelse
av utmålsbrev er offentliggjort i den offisielle tidende, eller hvis forretningen
er nektet fremme, innen 6 måneder efter nektelsen.

Kungl. Maj:is proposition nr 150.

2. Utmålet er endelig når fristen for soksmål er utlopet uten åt soksmål er reist,
eller når et i rette tid reist soksmål er rettskraftig avgjort, hevet eller avvist.

§ 14.

1. Når utmålsforretningen er blitt endelig, har utmålshaveren erhvervet enerett
til å utvinne alle i § 2 nevnte mineraler og bergarter ved bergverksdrift innenfor
utmålet, under forutsetning av åt han opfyller den förpliktelse til drift som S 15
pålegger ham.

2. Andre mineraler og bergarter har utmålshavaren rett til å bryte ut og
beholde i den utstakning som er nodvendig eller hensiktsmessig for driften. Det
som er utbrutt, men ikke anvendes på denne måte, kan grunneieren råde over.

3. Frivillig og tvungen overdragelse av retten til et utmål og frivillig eller
tvungen stiftelse eller overdragelse av panterett eller andre rettigheter over
utmålet kan med full rettsvirkning hare skje på den måte som gj elder for fast
eiendom.

4. Efter begjsering av utmålshaveren kan bergmesteren dele et utmål ved å
utskille en del av dette som et särskilt utmål. Delingen företas uten utmålsforretning
på stedet. Bestemmelsene i § 12, post 3 og 4, samt § 13 får tilsvarende
anvendelse.

For behandlingen av en begjsering om deling betales kr. 200,00 for hver del som
begjeeres utskilt fra det oprindelige utmål.

§ 15.

1. Når 4 år er forlopet fra Iste oktober året efteråt utmålet blev endelig, er
utmålshaveren forpliktet til å sette i gång bergverksdrift innenfor utmålet i sådan
utstrekning åt der i lopet av hver folgende 5 års periode blir anvendt minst 1 500
dagsverk til bergverksarbeide i utmålet.

2. For et antall av ikke over 25 utmål som helt ligger innenfor en avstand av
ikke over 15 km. fra et av utmålshaveren til bergmesteren opgitt fast punkt,
ansees utmålshaverens arbeidsplikt opfylt, hvis han innenfor ett eller flere av
disse utmål utforer så mange dagsverk som han efter post 1 er forpliktet til å
utföre på de forskjellige utmål tillsammenlagt.

3. Anmeldelse om det antall dagsverk som er utfört hvert driftsår regnet fra
lste oktober det ene år til 30te september det nseste år, inngis til bergmesteren
innen den påfolgende 31te desember.

4. Når ansökning fremkommer til bergmesteren i lopet av en periode, eller
senest 31te desember det år perioden loper ut, kan vedkommende departementet
efter innstilling fra bergmesteren dispensere fra bestemmelsene i post 1 og 2 for
vedkommende periode ved å krita for plikten til drift eller ved å nedsette det antall
dagsverk som utkreves til opfyllelse av plikten.

Vilkårene for sådan dispensasjon er:

a. Åt utmålshaveren godtgjor åt vesentlige hindringer som ikke kan tilregnes
ham, er eller har vrert til hinder för drift, såsom saeregne og förbigående omstendigheter
ved driften eller ved produktenes tilgodogjorelse eller avhendelse,
eller

b. åt utmålshaveren godtgjor åt ett eller flere utmål som onskes satt ut av
betraktning ved beregning av dagsverke^, er nodvendig som reserve for utmål
som lioldes i drift.

§ 16.

1. tiar en utmålshaver ikke opfylt sine förpliktelser efter § 15, post 1 og 2,
og han heller ikke i rett tid har sekt om dispensasjon og får den, fader hans utmål

Bihang Ull riksdagens protokoll 1921f. 1 sand. ]21 höft. (Nr 15g. 3

Kungl. Maj ds proposition nr 159.

i det fri ved utlopet av det påfolgende kalenderår, forsa vidt han ikke i lopet av
dette innhenter det forsomte og dessuten utforer det gjennemsnittlige antall
dagsverk som faller på et år av den nye periode.

2. Er der utfört arbeide tilstrekkelig til å oprettholde retten til ett eller flere
av utmålene, men ikke til alle, avgjor bergmesteren hvilke utmål skal ansees for å
vsere falt i det fri, forsåvidt utmålshaveren ikke selv har truffet et valg og meddelt
dette til bergmesteren innen utlopet av det i post 1 nevnte år.

3. Når et utmål er falt i det fri efter foranstående bestemmelser, kan utmålet
eller nogen del av det ikke på nytt tildeles utmålshaveren eller noget selskap
hvori han innehar aksjemajoriteten, såfremt en annen innehaver av et anmeldt
fund fremsetter begjsering om utmål innenfor det nevnte område for utlopet av
den löpende 5 års periode.

§ 17.

Når utmålsforretningen er blitt endelig, plikter utmålshaveren för hvert utmål
å erlegge en årlig avgift av inntil kr. 500,00. For denne avgift har Staten förste
prioritets panterett i vedkommende utmål og avgiften kan inndrives efter de
regler som blir fastsatt for inndrivelse av skatter av fast eiendom.

2. Hvis der ved tvangsauksjon over utmålet ikke opnåes dekning for skyldige
avgifter, faller utmålet i det fri. Det kan da ikke på nytt tildeles utmålshaveren
eller noget selskap hvori han innehar aksjemajoriteten, medmindre de skyldige
avgifter med pålopne omkostninger först blir betalt og i tilfelle også de avgifter
som vilde ha pålopet i mellemtiden.

§ 18.

Foruten i de tillfelle som er nevnt i §§ 16 og 17, faller et utmål i det fri når utmålshaveren
efter å ha betalt skyldige avgifter ved skriftlig erklsering til bergmesteren
frafaller sin rett til utmålet. I dette tilfelle får bestemmelsen i § 16,
post 3, tilsvarende anvendelse.

Fjerde kapitel.

Om forholdet til grunneieren.

§ 19.

1. Eier av grann på hvilken utmål er gitt, har rett til å delta i driften for
inntil en fjerdedel. Vil han benytte sig av denne rett, må han gi utmålshaveren
meddelelse om den brokdel for hvilken han vil delta, innen 1 år efteråt utmålsbrevet
er kunngjort i den offisielle tidende. Han kan da også forlange åt en tilsvarende
del av det utvunne skal förbli på stedet inntil overenskomst om vilkårene
for deltagelse er oprettet.

Er utmål gitt på forskjellige eieres grunn, har de rett til i förening å delta i
driften for inntil en fjerdedel med innbyrdes like fordeling av utgift og inntekt.
Hvis nogen av dem ikke vil, inntrer de andre i hans rett.

2. Når grunneieren eller den til hvem han måtte ha overdradd sin rett har
erklsert å ville delta i driften, skal skriftlig kontrakt oprettes om vilkårene, på
grunnlag av åt grunneieren eller innehaveren av hans rett for den forlangte anpart
plikter å delta i samtlige utgifter ved driften og anlegg for tilgodegjorelse av det
utvunne og med rett til andel i utbyttet, i begge tilfelle fra driftens begynnelse.

Blir partene ikke enig, kan enhver av dem innen 6 måneder efter utlopet av den
i post 1 nevnte frist kreve åt bergmesteren skal fastsette vilkårene. Vil grunn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

eieren ikke vedta bergmesterens avgjorelse, kan han innen 6 måneder efteråt den
er meddelt barn enten överdra sin rett til nogen som vedtar vilkårene, eller tre
tilbake fra enhver deltagelse i driften.

§ 20.

1. Enhver utmålshaver har rett til å kreve utvist av bergmesteren förnöden
grunn til gangstier, veier, jernbaner, sporveier, taugbaner, berghaller, bygninger
over dagen, oplag, kaianlegg og andre anlegg som står i förbindelse med grubedriften.

2. Innenfor de områder som er nevnt i § 7, post 5, kan ikke nogen annen avståelse
kreves enn den som er nodvendig for en utmålshavers drift til gangstier, veier,
jernbaner, sporveier, taugbaner, kraftledninger og kaianlegg. Til erhvervelse
av rådighet over grunn på sådanne steder utkreves i mangel av overenskomst
tillåtelse av bergmesteren. For avgjorelse treffes, skal bergmesteren gi grunneieren
og andre rettighetshavere anledning til å uttale sig. Tillåtelse må ikke gis medmindre
bergmesteren finner åt andres interesser ikke blir vesentlig skadet, og
der skal i fornodent fall settes betingelser til sikring mot sådan skade.

3. For den skade og ulempe som voldes ved avståelser i henhold til post 1 eller
2, kan såvel grunneieren som andre rettighetshavere forlange en erstatning som
i mangel av overenskomst fastsettes ved skjonn.

4. Det som en grunneier efter post 1 eller 2 har avgitt, faller igjen tilbake til
grunnen til full eiendom når bruken er endelig opgitt, eller når utmålet er falt i
det fri.,

Utmålshaveren har en frist av 3 år efter den endelige nedleggelse av driften
til å ryddiggjore grunnen i den utstakning han måtte onske. Det som da ikke er
fjernet tilfaller grunneieren. Har nogen innen den nevnte frist fått nytt utmål
over den nedlagte grube, har dog den tidhgere utmålshaver rett til å överdra til
den nye sine anlegg, bygninger og maskiner.

Femte kapitel.

Om bergverksdriften.

§ 21.

Bestemmelsene i dette kapitel om gruber får tilsvarende anvendelse på dagbrudd
så långt de passer.

§ 22.

1. Driften av enhver grube skal föregå bergmessig.

2. Den eller de menn som skal förestå den tekniske ledelse på stedet må ha
den for stillingen nodvendige fagkunnskap og erfaring.

3. Drift må ikke uten tillåtelse av eier eller bruker åpnes på de steder hvor
sökning efter § 7, post 5, er forbudt. Drift under dagen kan heller ikke finne sted
på disse steder medmindre bergmesteren finner åt driften er av sådan art eller
föregår på en sådan måte åt den ikke kan forårsake synkninger eller på annen
måte kan vsere til skade for de i dagen vserende bygninger eller anlegg. Er vedkommende
bygning eller anlegg opfort efteråt utmålsforretningen er blitt endelig,
er tillåtelse som förän nevnt dog ikke nodvendig.

Forat drift skal kunne åpnes eller finne sted under dagen innenfor den i § 7,
post 5, nevnte avstand fra offentlig eller videnskapelig anlegg, kirke eller kirkegård,
utkreves tillåtelse av Kongen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

4. Ved enhver bedrift som sysselsetter ikke-norske arbeidere skal der vsere
minst én funksjonser som forstår og kan gjore sig förståelig på norsk og i tilfelle
på det fremmede sprog som er almindelig brukt ved gruben.

§ 23.

1. Ved enhver grube skal der, hvis bergmesteren finner det påkrevet, vsere en
protokoll hvori månedlig skal innfores en översikt over driften og alt som inntreffer
av betjening for gruben og leiestedenes forhold.

Av denne protokoll skal der for hvert driftsår innen 31te desember sendes bergmesteren
et utdrag efter et av ham fastsat skjema.

2. Over enhver grube som ikke i sin helhet kan overskues fra dagen, skal der
ennvidere optas et kart som fullstendiggjores eftersom driften skrider frem.

Et eksemplar av kartet skal veere ved gruben og et annet tilstilles bergmesteren.

3. De oplysninger og karter som bergmesteren mottar i henhold til denne
paragraf, skal hare benyttes i offentlig oiemed og må ikke meddeles uvedkommende.

§ 24.

I den utstrekning hvori det kan gjores uten sserlige vanskeligheter og utgifter,
må det under driften sokes undgått å odelegge geologiske og mineralogiske dannelser
eller andre naturforekomster og steder som kan antas å ha videnskapelig
eller historisk betydning.

§ 25.

1. Vil innehaveren midlertidig eller endelig innstille driften i en grube for hvilken
kartoptagning er påbudt, skal han snarest mulig underrette bergmesteren
derom.

2. Den forbygning som er anbragt av hensyn til grubens säkerhet-, må i disse
tilfelle ikke skades eller fjernes uten tillåtelse av bergmesteren.

3. Åpninger i dagen skal fylles eller omgis med försvarlig gjerde.

Sjette kapitel.

Om arbeidervem.

§ 26.

1. De lovbestemmelser om arbeidervern som til enhver tid gj elder for bergverksdrift
i Norge, skal også gjelde for bergverksdrift på Spitsbergen (Svalbard),
men med de endringer og tillempninger som Kongen fastsetter under hensyntagen
til de stedlige forhold.

2. Det som er bestemt om arbeidere i §§ 27—33 skal også gjelde andre som er
ansatt ved bergverksdriften på stedet.

§ 27.

1. Arbeidsgiveren er forpliktet til å skaffe sine arbeidere sundt og försvarlig
husrum og i den utstrekning forholdene tillåter det å sarge for sanitsere innretninger.

Nsermere forskrifter om bebyggelsen og husenes innretning utf er diges av vedkommende
departement. Departementet kan også, når behov föreligger, pålegge
arbeidsgiveren å holde forsamlingslokale og en passende samling av boker i et
sprog som arbeiderne forstår.

Eungl. Maj:ts proposition nr 159.

2. Arbeidsgiveren er forpliktet til å ha tilstede ved anlegget de fornodne laegemidler,
kirurgiske instrumenter og forbindingssaker.

Naarmere forskrifter heroin utferdiges av vedkommende departement.

3. Departementet kan pålegge arbeidsgiveren å holde et for oiemedet tjenlig
sykehus med isolasjonslokale og fornodent utstyr og betjening, beregnet på et så
stort antall patienter som departementet bestemmer. Når departementet finner
det påkrevet, plikter arbeidsgiveren dessuten å sorge for lsegehjelp på stedet.

§ 28.

1. Arbeidsgiveren er forpliktet til å sorge for åt der på den tid av året da
förbindelsen med utenverdenen kan ventes avbrutt ved isforholdene er tilstede
ved anlegget de beholdninger av proviant, klser og andre livsförnödenheter som
hans arbeidere trenger til minst ett års ophold. Beholdningene fordeles i betryggende
depoter.

Naermere forskrifter til gjennemforelse av disse bestemmelser utferdiges av vedkommende
departement.

2. Politichefen kan i fornodent fall påby eller selv iverksette hjemsendelse av
så mange arbeidere som han finner bydende nodvendig forat beholdningene skal
vaere tilstrekkelig for de gjenvserendes ophold.

Klage har ikke opsettende virkning.

§ 29.

Våben, ammunisjon og sprengstoffer samt alkoholholdige drikker og bedovende
midler kan kun innfores til Spitsbergen (Svalbard) efter regler fastsatt av Kongen
under förnöden hensyntagen, til behovet.

§ 30.

1. Nettooverskuddet av den handel ''med arbeiderne som arbeidsgiveren selv
eller gjennem andre driver eller er interessert i på stedet skal efter revidert årsregnskap
anvendes til almennyttig oiemed for arbeiderne. Anvendelsen fastsettes
av arbeidsgiveren i förening med et av arbeiderne opnevnt utvalg, som i tilfelle
av tvist kan forlange saken förelagt til avgjorelse av politichefen. Ved beregningen
av nettooverskuddet er arbeidsgiveren berettiget til å fratrekke en rimelig rente
av den kapital han har nedlagt til anlegg av handelsbod.

2. Bestemmelsen i post 1 gjelder også hvis arbeidsgiveren har nogen fortjeneste
på sitt underhold av arbeiderne på Spitsbergen (Svalbard).

§ 31.

1. Arbeidsgiveren skal i sykdomstilfelle sorge for pleie av sine arbeidere inntil
de blir helbredet eller iallfall er istand til å bli sendt hjem. Hjemsendelsen skal i
dette tilfelle betales av arbeidsgiveren.

2. Dessuten plikter arbeidsgiveren å yde erstatning for tap av arbeidsfortjeneste
under sykdommen.

3. Kongen fastsetter de naermere regler om plikten til sykepleie og om betingelsene
for og storrelsen av den erstatning som skal betales for tap av arbeidsfortjeneste
under sykdom.

§ 32.

Blir en arbeider under utforelsen av sin virksomhet rammet av en olykke som
ikke skyldes forsett hos den forulykkede, påhviler der arbeidsgiveren, foruten de i

Kung!,. Maj:ts proposition nr 150.

§31 nevnte förpliktelser, en plikt til å betale den forulykkede, eller i tilfelle av
dödsfall hans efterlatte, slcadeserstatning efter nsermere regler som fastsettes av
Kongen.

§ 33.

1. Arbeidsgi veren skal overfor vedkommende departement gjennem bankgaranti,
försilfring eller på annen måte stille betryggende säkerhet for arbeidernes
fordringer. Sikkerhetsbelopets storrelse fastsettes og den tilbudte säkerhet godkjennes
av departementet.

2. Opfylles ikke plikten til sikkerhetsstillelse, kan departementet fastsette en
tvangsmulkt som påloper inntil forholdet er bragt i orden. Tvangsmulkten inndrives
ved utpantning. Den anvendes som bestemt i § 30.

Syvende kapitel.

Ovorgangsbostemmelser.

§ 34.

1. Personer og selskaper som fremsetter territoriale krav på grunnlag av
besiddelsestagelser eller okkupasjoner som har funnet sted for undertegningen
av Spitsbergentraktaten skal forsåvidt deres krav er notifisiert overensstemmende
med § 1, post 1, i bilaget til nevnte traktat, ha adgang til uten hinder av bestemmelsene
i denne bergverksordning, men også uten åt deri ligger nogen anerkjennelse
av deres krav, å utföre sökning og drive bergverksdrift innenfor de påståtte områder,
så lenge deres krav ikke er fälb bort eller forkastet i henhold til bestemmelsene
i nevnte bilag. I dette tidsrum har ingen annen rett til å företa sökning
eller drive bergverksdrift innenfor de nevnte områder.

2. Bestemmelsene i kapitel 5 og 6 skal også gjelde bergverksdrift som drives
i henhold til post 1 fra lste september året efter åt bergverksordningen er trått i
kraft.

§ 35.

1. De personer og selskaper som i henhold til bestemmelsene i bilaget til Spitsbergentraktaten
blir kjent eiendomsberettiget til et visst område, skal tildeles
så mange utmål som de onsker innenfor grensene av sitt eiendomsområde under
folgende betingelser:

a. åt den besiddelsestagelse eller okkupasjon hvorpå den tilkjente eiendomsrett
grunner sig, fra först av har funnet sted i det oiemed å utnytte området
til bergverksdrift eller senere er efterfulgt av sådan utnyttelse;

b. åt begjsering om utmål inneholdende oplysning om förekomstens art med
hänvisning til en samtidig innlevert prove av det funne og ledsaget av det
fastsatte gebyr fremkommer til bergmesteren innen 10 år efter åt kravsmannens
hjemmelsbrev på eiendommen er utferdiget i henhold til bestemmelsene
i bilaget til Spitsbergentraktaten § 1, post 9, eller § 2, post 11, forutsatt
åt hjemmelsbrevet er eller blir endelig.

Gebyret beregnes med kr. 500,00 for det förste og kr. 200,00 for hvert av de
folgende utmål innenfor grensene av samme eiendom.

I de her omhandlede tilfelle får bestemmelsene i § 11, post 1 og post 3, siste
ledd, samt § 12, post 1, post 2 c, post 3 og 4, tilsvarende anvendelse mens de ovrige
bestemmelser i §§ 9—12 er uten anvendelse.

2. Inntil utlopet av den i post 1 under b nevnte frist og forsåvidt utmålsbegjsering
fremkommer i rett tid inntil utmålsforretningen er blitt endelig, har

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

den godkjente eier enerett til å företa sökning og drive bergverksdrift innenfor sitt
eiendomsområde. I dette tidsrum kommer bestemmelserne i kap* 5 og 6 til anvendelse.

3. For de utmål som de i post 1 nevnte personer og selskaper erbolder i benböld
til post 1, er de fritatt for den i § 17 nevnte utmåisavgift. Det samme gjelder
for de utmål som de begjaerer i benböld til fund som de bar anmeldt i lopet av de i
post 1 b nevnte 10 år.

Forovrig kommer bestemmelsene i denne bergverksordning i sin helhet til anvendelse
på utmålene.

Slutningsbestemmelse.

§ 36.

Denne bergverksordning trer i kraft fra den tid som bestemmes ved lov.