Kungl. Maj:ts proposition Nr 158 (Proposition 1924:158)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Nr 158.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av vissa
kronoegendomar och upplåtande av lägenheter från sådana egendomar;
given Stockholms slott den 14 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt i punkterna l:o—14:o.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

David Pettersson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 14 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Pettersson anhåller att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning vissa ärenden angående försäljning av kronoegendomar
och upplåtande av lägenheter från sådana egendomar, vilka
ärenden synts böra föranleda framställning till riksdagen, samt anför
härom följande:

l:o.

Arrendelotten nr 1 A av Starby kungsladugård om 10 ‘/2 mantal i S:t
Pers m. fl. socknar av Östergötlands län är till den 14 mars 1934 utarrenderad
mot ett årligt arrende av 9,600 kronor.

i Hos domänstyrelsen hava Carl Albin Gustafsson och sjutton andra vid
Vadstena hospital och asyl anställda befattningshavare anhållit att få till
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt 120 liä/t. (Nr 158.) 1

U.1

Arrendelotten
nr 1 A av
Starby kungsladugård
i
Österqötlands
län.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

byggnadstomter från egendomen friköpa ett område om 2.615 hektar, beläget
utefter egendomens norra gräns och närmare angivet å en av distriktslantmätaren
Adolf Hallander 1922 upprättad karta över området i fråga med
förslag till tomtindelning.

Till stöd för sin ansökning hava sökandena anfört, att nämnda område
vore synnerligen lämpligt till bebyggande särskilt för sökandena, enär det
läge i omedelbar närhet av Vadstena hospital och asyl, där de hade sin ananställning
med en arbetstidsindelning med synnerligen korta måltidsraster,
vilket gjorde det till en nödvändighet för dem att erhålla bostad i närheten
av anstalten, att de byggnadstomter, som inom staden Vadstena funnes tillgängliga
till rimligt pris, vore för långt avlägsna, samt att de tänkt sig
tomterna fördelade mellan sökandena enligt viss angiven plan.

Egendomens arrendator K. G. Hedmark bär förklarat sig icke hava något
att invända mot den ifrågasatta markförsäljningen, under förutsättning dock
att han erhölle skäligt avdrag å arrendet samt att vissa dikningsarbeten
bleve utförda på närmare angivet sätt.

I anledning av ansökningen har uppskattningsförrättning hållits den 6
april 1923. Av instrumentet häröver jämte övriga till ärendet hörande handlingar
— däribland en över kungsladugården av extra lantmätaren J. Stånggren
1910 upprättad karta med tillhörande beskrivning samt ovannämnda
av Hallander upprättade specialkarta över det till försäljning ifrågasatta området
ävensom två inom byggnadsstyrelsen utarbetade planskisser över samma
område innefattande tvenne alternativ för områdets indelning i tomter —
inhämtas bland annat följande.

Ifrågavarande arrendelott nr 1 A av Starby kungsladugård omfattar bland
annat 253.9 hektar åker samt angränsar i norr staden Vadstena.

Det till försäljning ifrågasatta området är obebyggt och beläget i egendomens
norra del utmed vägen Vadstena—Kungs Starby intill Mellersta
Östergötlands järnväg och stadens gräns. På andra sidan om vägen ligger
ett område, benämnt Kalkhagen, vilket tidigare upplåtits till Vadstena
hospital från kungsladugården.

Uppskattningsmännen hava ansett, att ett avskiljande från huvudgården
av förenämnda område om 2.615 hektar icke komme att medföra någon
olägenhet för densamma. Emellertid hava de framhållit, att förberörda
område Kalkhagen, för vilket hospitalet icke, såvitt man kunde se, hade
någon användning, lämpade sig bättre för uppdelning i egnahemslotter än
det av sökandena föreslagna.

De av arrendatorn Hedmark framställda villkoren för områdets avstående
före arrendetidens slut syntes uppskattningsmännen böra av sökandena fullgöras
och följaktligen erforderliga gravar och täckdiken på blivande köpares
bekostnad upptagas, innan de tillämnade tomterna finge bebyggas, varjämte
den arrendeminskning, som borde tillkomma arrendatorn för sagda tid, uppskattats
till 100 kronor årligen.

Med ledning av de tomtpris, som staden Vadstena betingat sig för likvärdiga
tomter, hava de till försäljning föreslagna tomterna av uppskattningsmännen
saluvärderats sålunda:

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 158.

Salu värde -

tomt	1	om	0.153	hektar	å	45	öre	för kvadratmeter ...	............ kronor	690
»	2	»	0.135	»	»	50	»	»	»	............ »	875
»	3	»	0.142	»	»	50	»	»	»	............ »	710
»	4	»	0.144	»	»	50	»	»	»	............ »	720
»	5	»	0.145	»	»	50	»	»	»	........... »	725
»	6	»	0.0 9 9	»	»	50	»	»	»	............ »	495
»	7	»	0.1 0 9	»		45	»	»	»	............ »	490
»	8	»	0.119	»	»	45	»	»	»	............ »	535
»	9	»	0.1 16	»	»	50	»	»	»	............ »	580
»	10	»	0.1 31	»	»	50	»	»	»	............ »	655
»	11	»	0.134	»	»	45	»	»	»	............ »	600
»	12	»	0.1 34	»	»	45	»	»			600
»	13	»	0.129	»	»	50	»	»	»	............ »	645
»	14	»	0.12 7	»	»	50	»	»	»	............ »	635
»	15	»	0.121	»	»	45	»	»	»	............ »	545
»	16	»	0.188	»	»	45	y>	»	»	............ »	850
»	17	»	0.165	»	»	45	»	»	»	............ »	745
»	18	»	0.1 76	»	»	45	»	»	»		790

Härjämte har såsom vägar upptagits 0.14 8 hektar.

Sedan sökandena blivit satta i tillfälle att yttra sig över uppskattningsmännens
förslag, hava de anfört, bland annat, att Kalkhags-området visserligen
ostridigt vore lämpligt till egnahemslotter men att, efter vad sökandena
hade sig bekant, Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolag önskade
förvärva området för utvidgning av Vadstena järnvägsstation, varför det
icke vore lämpligt att bebygga. Staden både icke utanför det planlagda
området betingat sig så höga tomtpris som de av uppskattningsmännen föreslagna.
Sålunda hade för ett endast omkring 300 meter öster om nu ifrågavarande
område upplåtet markområde åsatts ett salupris av 30 å 35 öre för
kvadratmeter. På grund härav och med hänsyn till de kostnader, som för
köparna vore förenade med uppfyllandet av arrendatorns villkor för områdets
avstående, vilket skulle höja tomtpriset med omkring 20 öre för kvadratmeter,
ansåge sökandena — särskilt som några av tomtlotterna åsatts det
högre priset, oaktat de vore belägna i en sänka och markytan sålunda behövde
betydligt höjas — uppskattningsmännens tomtpris vara väl höga samt
föresloge tomtpriserna till 25 å 30 öre för kvadratmeter.

I häröver avgivet yttrande har domänintendenten förklarat, att de av
sökandena mot uppskattningsförslaget gjorda erinringarna ej borde tillmätas
någon betydelse. De av arrendatorn för bifall till ansökningen påfordrade
dikena komme ej att draga en kostnad, som tillnärmelsevis kunde höja tomtpriset
så som sökandena sökte göra troligt. De uppgivna, av staden försålda
tomterna hade ej alls det fördelaktiga läge nära järnvägsstation och hamn,
som nu ifrågavarande tomter hade, och vore dessutom belägna å s. k. donationsjord,
vadan en köpare näppeligen kunde erhålla lagfart å sitt fång. För
övrigt hade domänintendenten sig bekant, att enskilda personer i Vadstena
för med kungsladugårdens tomter likvärdiga betingat ett pris av 2 kronor
50 öre å 3 kronor för kvadratmeter, vadan det av uppskattningsmännen
föreslagna tomtpriset vore mycket måttligt även i det fall att en del utjämningar
av markytan å vissa områden möjligen skulle erfordras.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Domänstyrelsen liar underställt ärendet Kungl. Ma.j:ts prövning samt
därvid anfört bland annat följande.

Med avseende å vad i ärendet förekommit tillstyrkte domänstyrelsen uppskattningsmiinnens
förslag såväl beträffande tomtområdena och de i förslaget
upptagna priserna därå som även i fråga om de av arrendatorn uppställda
villkoren för områdets avstående. Dock ansåge domänstyrelsen, att
den mark, som — å Halländers karta betecknad med ägofiguren litt. a —
i förslaget upptagits för vägar, borde ingå i områdena för de tomter, vilka
den angränsade, med skyldighet för köpare av dessa tomter att upplåta
ifrågavarande mark till därmed enligt förslaget avsett ändamål. I likhet
med vad jämlikt kungl. brev den 27 maj 1919 medgivits i fråga om upplåtelse
av tomter från förra hospitalslägenheten Enebyäng nr 1, även kallad
Fredriksdal, i Östra Eneby socken av Östergötlands län till befattningshavare
vid statens järnvägar, som varit sökande i sagda ärende (se prop. nr 16/1919
p. 2; R. skr. nr 161/1919), ansåge domänstyrelsen, att sökandena i nu förevarande
ärende borde erhålla hembudsrätt å tomtlägenheterna i fråga.

Byggnadsstyrelsen, som meddelat, att styrelsen i samband med granskningen
av föreliggande ärende låtit intendenten hos styrelsen G. Linden besöka
orten, har icke haft något att erinra mot ifrågavarande markområdes
upplåtande för bebyggande.

I övrigt bär byggnadsstyrelsen anfört bland annat följande.

Styrelsen hade funnit den av Hallander uppgjorda tomtplanen i flera hänseenden
otillfredsställande. Sålunda vore själva planindelningen i och för
sig så tillvida olämplig, att såväl den i allmänhet tillämpade förläggningen
av byggnadstomterna med längdriktningen utefter väg som även det förhållandet,
att ett flertal tomter begränsades av väg på två eller tre sidor,
skulle komma att medföra onödiga anläggnings- och underhållskostnader i
fråga om gatumarken, en olägenhet, som genom en annan indelning utan
svårighet kunde undvikas. Någon hänsyn till områdets belägenhet omedelbart
invid staden Vadstena eller till den för staden gällande stadsplanen
hade icke heller tagits i det föreliggande planförslaget. Genom den föreslagna
indelningen avstängdes nämligen över hela området förbindelsen
mellan de söder därom belägna delarna av kronoegendomen och landsvägen
till Ödeshög samt uteslötes möjligheten att på ett organiskt sätt ansluta
området till Vadstena stadsplan. Även om något behov av utvidgning av
Vadstena stadsområde och stadsplan åt detta håll icke kunde förväntas uppkomma
inom överskådlig tid, måste det dock anses mindre välbetänkt att,
på sätt här föreslagits, omöjliggöra eller åtminstone försvåra ett ändamålsenligt
genomförande av en sådan utvidgning.

Byggnadsstyrelsen hade delgivit domänstyrelsen sina omfömiälda anmärkningar
och därjämte överlämnat förberörda två inom byggnadsstyrelsen upprättade
och av vederbörande sökande samt arrendatorn Hedmark under hand godkända
planskisser, avseende att åskådliggöra två alternativ till lämpligare indelning
av området i fråga, varvid å den med alternativ I märkta skissen de tidigare
föreslagna tomtstorlekarna bibehållits och enligt alternativ II alla tomter
föreslagits i möjligaste mån lika. I och för möjliggörandet av dessa ändrade
planindelningar hade områdets yttergränser modifierats, utan att områdets
sammanlagda areal förändrats. Härjämte hade byggnadsstyrelsen för domänstyrelsen
framhållit önskvärdheten av, att garantier erhölles för att om -

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 158.

rådet bleve bebyggt på ett med hänsyn till dess synliga läge och närheten
till staden Vadstena tillfredsställande sätt, och ansåge sig byggnadsstyrelsen,
enär på grund av områdets ringa storlek något krav på upprättande av
stadsplan eller anställande av byggnadsinspektör för byggnadskontrollen icke
rimligtvis kunde framställas, böra föreslå intagande i försäljningskontrakten
av vissa byggnadsföreskrifter beträffande hur stor del av tomt, som finge
bebyggas, byggnads höjd och antal våningar, byggnads avstånd till tomtgräns
och så vidare, ävensom att ritningar till respektive byggnader skulle
underställas domänstyrelsens prövning, därvid byggnadsstyrelsen vore villig
att eventuellt biträda vid granskningen av ritningsförslagen samt lämna
anvisning på lämpliga typritningar.

Med anledning av vad byggnadsstyrelsen sålunda anfört och föreslagit
hade domänstyrelsen i skrivelse till byggnadsstyrelsen — under åberopande
av vid skrivelsen fogade yttranden från domänintendenten samt vederbörande
arrendeuppskattningsmän och länsstyrelse — meddelat, att domänstyrelsen
för sin del icke hade något att erinra mot vad från byggnadsstyrelsens
sida framhållits. Av de inom byggnadsstyrelsen upprättade alternativa
planindelningsförslagen hade vederbörande förordat det med alternativ
II betecknade.

Beträffande vad i domänintendentens av domänstyrelsen biträdda yttrande
anförts därom, att anläggnings- och nybyggnadskostnaderna enligt byggnadsstyrelsens
förslag bleve avsevärt större än om sökandena Unge uppföra sina
hus på sätt, som de ursprungligen tänkt sig, ansåge sig byggnadsstyrelsen
endast böra framhålla, att detta påstående torde bero på missuppfattning,
enär styrelsens förslag otvivelaktigt vore ekonomiskt mera fördelaktigt med
hänsyn till den lämpligare anordningen £^r för området erforderliga vägar.

Avloppet från det av arrendatorn fordrade gränsdiket syntes lämpligen
kunna förläggas till de i byggnadsstyrelsens förslag för tvärgator reserverade
markremsorna och torde således icke komma att beröra tomtmarken.

Byggnadsstyrelsen tillstyrkte därför försäljning i enlighet med förberörda
alternativ II, dock under förutsättning att vid försäljning av tomt föreskreves,
att tomt icke finge bebyggas till mera än av sin areal, att
huvudbyggnad icke finge uppföras närmare grannes tomtgräns än 4.5 meter,
att uthus, för den händelse det icke sammanbyggdes med liknande hus i
grannes tomtgräns, icke finge uppföras närmare nämnda tomtgräns än 3
meter, att huvudbyggnad icke finge uppföras högre än 4.5 meter och icke
innehålla mera än en våning jämte vindsvåning, att uthus icke finge uppföras
högre än 2.5 meter, samt att tomt icke finge användas till industriella
anläggningar.

Uppskattningsmännen — vilka, på sätt byggnadsstyrelsen anfört, förordat
omförmälda med alternativ II betecknade förslag till tomtindelning, vara
tomterna äro betecknade med 1 t. o. m. 18 — hava ansett priset för de med
4, 5, 16 och 17 utmärkta tomter böra beräknas efter 45 öre för kvadratmeter
och för övriga tomter efter 50 öre för kvadratmeter, allt under förutsättning
att mark till erforderliga vägar och avloppsdike avstodes utan ersättning.

Jag tillstyrker förslaget om försäljning från egendomen av berörda aderton
tomtlägenheter enligt av byggnadsstyrelsen med alternativ II betecknad
plan, därvid till vägar avsedda områden torde böra ingå i respektive tomter
med skyldighet för tomtinnehavare att till allmänt begagnande upplåta dessa

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

områden. Mot, de av uppskattningsmännen för nu ifrågavarande lägenheter
föreslagna saluvärden har jag intet att erinra. I fråga om lägenheternas
bebyggande böra de av byggnadsstyrelsen i sådant avseende angivna bestämmelser
lända till efterrättelse.

Hembudsrätt synes mig böra medgivas de befattningshavare vid Vadstena
hospital och asyl, som varit sökande i ärendet.

Något hinder torde icke möta för tomternas försäljning redan under
löpande arrendeperiod vid det föi’hållande, att arrendatorn förklarat sig icke
hava något att invända mot försäljningen under förutsättning, att han erhölle
viss arrendenedsättning — vilken, sådan den av uppskattningsmännen föreslagits,
synes mig skälig — samt att vissa dikningsarbeten utfördes av
sökandena, vilka alltså böra därtill förbindas.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att ovannämnda aderton tomter av arrendelotten nr
1 A av Starby kungsladugård om 10 1/i mantal i S:t
Pers m. fl. socknar av Östergötlands län må, en var med
område i enlighet med av mig tillstyrkt förslag, från
kungsladugården försäljas enligt gällande grunder för
upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar,
med rätt för ifrågavarande befattningshavare vid Vadstena
hospital och asyl att erhålla hembud å var sin
tomtlägenhet samt under iakttagande i övrigt,

att köpare skall till begagnande såsom väg upplåta i
tomt ingående för sådant ändamål avsett område,
att köparna, innan bebyggande sker, låta på egen
bekostnad utföra de dikningsarbeten, som av egendomens
arrendator påfordrats, samt

att vid bebyggandet de av byggnadsstyrelsen därutinnan
föreslagna bestämmelser iakttagas.

2:o.

^2 ] Arrendelotten nr 1 B eller Kerstinstorp av i nästföregående punkt om Arrendeiotten

förmälda Starby kungsladugård i S:t Pers m. fl. socknar av Östergötlands
^Kerstinstorp ^n> vilken arrendelott utgöres av ägofigurerna nr 25—31, 40, 41, 43, 44 och
av ttarby 46 samt delar av ägofigurerna nr 32, 42, 45, 50, 52, 53 och 55 å en över
gård9i "öster kungsladugården av extra lantmätaren J. Stånggren 1910 upprättad karta,
g a tian is län. är för domänfondens räkning utarrenderad till den 14 mars 1924 mot ett

årligt arrende av 1,650 kronor.

I enlighet med Kungl. Maj:ts proposition den 14 mars 1913, nr 182, har
samma års riksdag (R. skr. nr 222) medgivit, att tjugofem lägenheter finge från
arrendelotten upplåtas enligt gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Under 1921 liar å egendomen hållits uppskattningsförrättning. Av instrumentet
häröver med tillhörande handlingar, däribland förberörda karta över
kungsladugården jämte beskrivning med tillägg bland annat av distriktslantmätaren
Adolf Hallander, inhämtas bland annat följande.

Arrendelotten, som är belägen 5 kilometer från staden Vadstena, har eu
areal av 69.6 4 8 hektar, därav 68.3 4 5 hektar tomt och åker, 0.223 hektar
äng samt l.oso hektar impediment.

Åkerjorden består av lermylla på dels ler- dels kalkörbotten samt är
täckdikad och i mycket god växtkraft.

I anledning av därom gjorda framställningar hava uppskattningsmännen
föreslagit, att egendomen måtte uppdelas i följande sex egnahemslotter.

Litt. Aa, omfattande å kartan ägofigurerna nr 25, 26, 27, 28 och 29 med
en areal av 17.670 hektar, därav 17.286 hektar tomt, trädgård och åker
samt 0.3 8 4 hektar impediment. Å lotten ligga samtliga egendomens byggnader,
utom en arbetarbostad med uthus. Lottens saluvärde har upptagits
till 20,380 kronor, därav 6,550 kronor för åbyggnaden.

Litt. Ba, omfattande å kartan ägofigurerna nr 31, av 41, av 42, av 43,
av 44, av 45, av 47, av 50, av 52, av 53 och av 55 med en areal av 13.6 6 9
hektar, därav 13.112 hektar tomt, trädgård och åker, 0.212 hektar äng samt
O.345 hektar impediment. Lotten, som är bebyggd med egendomens arrendator
tillhörig bostadsbyggnad med uthus, har åsatts ett saluvärde av 10,535
kronor.

Litt. Ca, omfattande å kartan ägofigurerna nr 40, av 41, av 42, av 43,
av 45, av 47 och av 55 med en areal av 13.021 hektar, därav 12.831 hektar
åker samt O.190 hektar impediment. Lotten är obebyggd och dess saluvärde
har upptagits till 10,265 kronor.

Litt. Da, omfattande å kartan ägofigurerna nr av 30 och av 45 med en areal
av 13.115 hektar, därav 13.0 9 9 hektar åker samt O.016 hektar impediment.
Även denna lott är obebyggd. Saluvärdet har upptagits till 10,480 kronor.

Litt. Ea, omfattande å kartan ägofigurerna nr av 30, av 32 och av 45 med
en areal av II.223 hektar, därav II.105 hektar åker samt O.118 hektar
impediment. Lotten är obebyggd. Saluvärdet har upptagits till 8,885 kronor.

Litt. Fa (Fågeltorpet), omfattande å kartan ägofigurerna nr av 43, av 44,
av 45, av 46, av 47 och av 50 med en areal av O.753 hektar, därav 0.726
hektar tomt och åker samt O.027 hektar impediment. Lotten är bebyggd
med kronan tillhörig arbetarbostad med uthus. Saluvärdet har upptagits
till 1,180 kronor.

Enligt uppskattningsmännens förslag skulle för gemensamt behov undantagas
dels mark, omfattande å kartan ägofiguren nr av 30 — om 0.186
hektar åker -— utgörande väg mellan lotterna litt. Ba och Da till lotten litt.
Ea, dels ock eu inom lotten litt. Fa belägen vattenkälla å ägofiguren nr 46.

Uppskattningsmännen hava, därest egendomen skulle bibehållas i kronans
ägo och ånyo utarrenderas, föreslagit ett arrendevärde av 4,105 kronor,
avseende en arrendetid av 5 eller 10 år.

Länsstyrelsen har tillstyrkt egendomens försäljning i ovanberörda sex
lotter i enlighet med gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar.

Sedermera har chauffören Anton Rudberg a Naddö, med förmälan att
han av egendomens arrendator, K. G. Hedmark, förvärvat ovanberörda

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

inom lotten litt. Ba belägna boningshus med tillhörande uthus, hos länsstyrelsen
anhållit om hembud på omkringliggande tomt, därvid åberopats
ett av vederbörande egnahemsombud avgivet intyg att Rudberg vore mindre
bemedlad. Domänintendenten har meddelat, att det av Rudberg begärda
området avsåge lotten litt. Ba. Såväl domänintendenten som länsstyrelsen
hava tillstyrkt bifall till den gjorda ansökningen.

Efter uppskattningsförrättningen har vidare egendomens arrendator, förenämnde
Hedmark, gjort framställning om ägoutbyte mellan å ena sidan viss
del av kronans ifrågavarande egendom, omfattande förberörda lotter litt. Da
och Ea med tillägg av den till gemensamt behov föreslagna vägen om tillhopa
24.204 hektar, och å andra sidan visst område av Hedmark tillhöriga
egendomen 1/i mantal Tistorps Storgård nr 1 i Strå socken av samma
län, vilket område å en av distriktslantmätaren Hallander 1923 upprättad
karta med beskrivning betecknats med litt. B, innehållande 23.759 hektar.

Som skäl för ansökningen — vilken tillstyrkts av länsstyrelsen — har
Hedmark anfört, att den del av kronoegendomen, som han önskade förvärva,
gränsade intill parken till Hedmark tillhöriga Strå gård samt brukades
tillsammans med denna gård. Det av Hedmark i utbyte föreslagna området
av Tistorps Storgård — som lydde under Strå gård — vore beläget ett
gott stycke från gården vid allmän väg. Området vore väl dränerat och i
mycket gott skick samt mycket lämpligt ur egnahemssynpunkt, särskilt som
någon utfartsväg ej behövde anordnas. För Hedmark vore detta områdes
drift dyrbar, enär det ej läge i samband med hans övriga ägor. Han vore
villig att lämna området gravationsfritt ävensom låta vid bytet utan avgift
medfölja å området liggande hus.

Domänintendenten har meddelat, att avsikten med Hedmarks framställning
vore, att Hedmark ville undvika, att det egnahemsområde, som uppskattningsmännen
föreslagit, komme att omedelbart gränsa intill parken
och trädgården till Strå gård.

I anledning av ifrågavarande framställning har under 1923 särskild uppskattningsförrättning
ägt ram å de till utbyte föreslagna områdena. Av
instrumentet häröver jämte därtill hörande handlingar, däribland Halländers
förberörda karta med beskrivning över det tillämnade ägoutbytet, framgår
bland annat följande.

A) Rörande det Hedmark tillhöriga området av Tistorps Storgård.

Den del av Tistorps Storgård, som är avsedd att ingå i bytesjorden, består
av tre hemmanslotter och är belägen 6 kilometer från staden Vadstena.

Området omfattar enligt vederbörande lantmätares förslag till ägoutbytet
en areal av 23.759 hektar, därav 21.064 hektar tomt och åker samt 2.695
hektar äng och odlingsmark.

Följande byggnader finnas å området, nämligen ett boningshus av brädfört
timmer i gott stånd, 10.4 meter långt, 5.i meter brett och 3.3 meter
högt samt ett uthus till detsamma av stolpar och bräder i försvarligt stånd.

Åkerjorden består av god mulljord på kalkörbotten samt är täckdikad och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

i god växtkraft. Ett större gemensamt dikningsföretag har förekommit, och
ägolotten är, enligt uppgift, delaktig i två dylika företag.

Uppskattningsmännen hava föreslagit, att området, därest det bleve kronans
egendom, måtte, då det väl lämpade sig för uppdelning i egnahemslotter,
uppdelas i tre sådana lotter, nämligen:

lott I, som omfattar ägofigurerna nr 1—4, innehåller en areal av 5.0B7
hektar, därav 2.3 7 2 hektar åker samt 2.6 9 5 hektar odlingsmark, samt åsätta
ett saluvärde av 2,200 kronor,

lott II, som omfattar ägofigurerna nr 5—7, innehåller en areal av 8.2 83
hektar åker och åsätta ett saluvärde av 6,215 kronor, samt

lott III, som omfattar ägofigurerna nr 8—13, innehåller eu areal av
10.4 0 9 hektar tomt och åker, med bostadshus och uthus, samt åsatts ett
saluvärde av 8,330 kronor.

Lotternas saluvärden, tillhopa 16,745 kronor, hava angivits under villkor
att lotterna, som nu häfta för odlingslån, lämnas fria från intecknad skuld.

B) Rörande det kronan tillhöriga området av Starbjj kungsladugård.

Uppskattningsmännen hava rörande ifrågavarande område hänvisat till
1921 års uppskattningsinstrument, däri området motsvarar lotterna litt. Da
och Ea med tillägg av den för gemensamt behov föreslagna vägen om tillhopa
24.2 04 hektar, varav 24.13 4 hektar åker och 0.0 7 0 hektar äng. Dessa
lotter hava, såsom nämnts, värderats till respektive 10,480 kronor och 8,885
kronor eller tillhopa till 19,365 kronor.

Under framhållande att värdet av den mark, som Hedmark erbjudit
kronan, sålunda — då värdet av därå befintlig åbyggnad, som Hedmark
förklarat sig avstå utan ersättning, ej medräknades — understege värdet
av den mark, som kronan skulle lämna i utbyte, med 2,620 kronor, hava
uppskattningsmännen hemställt, att detta belopp skulle av Hedmark kontant
betalas, därest ägoutbytet komme till stånd.

Hedmark har förklarat sig villig erlägga beloppet ifråga.

Domänstyrelsen har i ärendet anfört följande.

Domänstyrelsen understödde den av Hedmark gjorda framställningen om
iigoutbyte. Enligt under hand från domänintendenten ingånget meddelande
vore det mycket svårt att säga, huruvida de föreslagna lägenheterna å Tistorps
Storgård komme att få spekulanter i lika hög grad som de till utbyte
mot dessa föreslagna två lägenheterna litt. Da och Ea vid Kerstinstorp.
Domänintendenten hade emellertid den uppfattningen, att även de förra
borde vara begärliga, i all synnerhet den bebyggda lägenheten lotten III.

Därest ägoutbytet komme till stånd, tillstyrkte domänstyrelsen försäljning
på sätt föreslagits av dels av kronan förvärvade områden av Tistorps
Storgård, dels ock de med litt. Aa, Ba, Ca och Fa betecknade ägolotterna
av Starby kungsladugård med förbehåll om rätt för lägenheterna till gemensamt
begagnande av den inom lotten litt. Fa belägna vattenkällan och med
hembudsrätt för förbemälde Rudberg till ägolotten litt. Ba. Därest emellertid
iigoutbytet ej komme till stånd, ansåge domänstyrelsen lotterna litt. Da och
Ea böra upplåtas i likhet med lotterna litt. Aa, Ba, Ca och Fa, dock med
tillägg till lotten litt. Da av det för gemensam väg avsedda området samt
med skyldighet för innehavaren av samma lott att låta sagda område fritt
begagnas såsom utfartsväg för lotterna litt. Ca och Ea.

Vid försäljning av lotten litt. Aa borde förbehåll göras om rätt för Motala
ströms kraftaktiebolag att hava elektriska ledningar framdragna däröver
jämlikt resolution den 30 september 1921.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Departement*

ehefen.

f3.]

Johanni^berg
nr 1—7 med
Gränsla nr 1
och 2 i Västmanlands
län.

Domänstyrelsen har tillika meddelat, att styrelsen gått i författning om
egendomens skötsel och vård till den 14 mars 1925.

Som behovet av egnahemslägenheter i denna bördiga trakt med dess
närbelägenhet till staden Vadstena torde vara stort, synes mig en styckning
av arrendelotten till egna hem vara synnerligen lämplig.

Det ifrågasatta ägoutbytet, vilket icke erbjuder någon fördel för kronan
vare sig ur synpunkten att bereda ökad tillgång på dylika lägenheter eller
annorledes, finner jag mig icke kunna tillstyrka.

Jag biträder därför uppskattningsmännens först framlagda förslag avseende
arrendelottens uppdelning i sex egnahemslägenheter, därvid chauffören Rud
berg torde böra tillerkännas hembudsrätt till lotten litt. Ba.

Mot de av uppskattningsmännen föreslagna saluvärdena har jag intet att
erinra.

Under åberopande härav hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att förenämnda sex med litt. Aa, Ba, Ca, Da, Ea och Fa
betecknade lotter — utgörande arrendelotten nr 1 B eller
Kerstinstorp avStarby kungsladugård omlOl/2 mantal i S:t
Pers m. fl. socknar av Östergötlands län — må var för sig
med område i huvudsak enligt uppskattningsmännens ovan
angivna styckningsförslag, dock med tillägg till lotten
litt. Da av till väg avsett område, från kungsladugården
försäljas enligt gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar, med hembudsrätt för
chauffören Anton Rudberg till lotten litt. Ba samt med förbehåll
beträffande lotten litt. Aa om rätt för Motala ströms
kraftaktiebolag att hava elektriska ledningar framdragna
däröver enligt resolution den 30 september 1921, beträffande
lotten litt. Da om rätt för lotterna litt. Ca och
Ea att såsom utfartsväg fritt begagna omförmälda till
väg avsedda område samt beträffande lotten litt. Fa
om rätt för samtliga lägenheter till gemensamt begagnande
av å lotten liggande vattenkälla.

3:o.

Jämlikt brev den 19 juni 1919 medgav Kungl. Maj:t med riksdagen staden
Västerås rätt att för djuphamnsanläggning under vissa villkor inköpa
i statsrådsprotokollet för den 14 mars 1919 (se prop. nr 238) närmare omförmält
område av kronoegendomen Johannisbergs kungsladugård nr 1—7,
om 7 mantal, med underlydande Gränsta nr 1 och 2, om tillhopa 2 mantal, i
förutvarande Lundby socken av Västmanlands län, numera införlivad med

Kungl. Majds proposition Nr 158.

Västerås stad. Sedan staden emellertid därefter på anförda skäl anmält
sig icke vidare reflektera å köpet, fann Kungl. Maj:t den 4 november 1921
gott låta vid nämnda anmälan bero.

Ifrågavarande egendom är för domänfondens räkning utarrenderad till den
14 mars 1925 mot en årlig arrendeavgäld av 4,600 kronor.

Under augusti och november 1922 samt januari 1923 har å egendomen hållits
uppskattningsförrättning. Av instrumentet över förrättningen med tillhörande
handlingar, däribland en av distriktslantmätaren Ragnar Grebius 1922 upprättad
karta över egendomen med beskrivning, inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen vid sjön Mälaren 3 kilometer från staden
Västerås, innehåller en areal av 648.210 hektar, varav 270.5 8 9 hektar tomt
och åker, 31.756 hektar ängsmark, 131.494 hektar backar och skogsmark
samt 214.3 71 hektar impediment, därav 203.8 5 0 hektar vatten.

Å egendomen finnas sex torp, nämligen Grindtorpet, Modelltorpet, Kapelltorpet,
Östra och Västra Saltängstorpet och Mjölnartorpet. Framställning
om förvärv från egendomen har inkommit endast från innehavarna av
Grindtorpet och Kapelltorpet.

De väster om bygdevägen från Västerås till Barkarö socken belägna områdena
av egendomen äro insprängda med oregelbundna skogspartier och
betesmarker samt skogtryckta, vadan desamma, enligt uppskattningsmännens
förmenande, hava ett högeligen ogynnsamt och fördyrande inflytande på
egendomens förvaltning, vartill komme deras avlägsna läge och svårtillgänglighet
i förhållande till egendomens driftcentrum. Jämväl de norr
om allmänna landsvägen belägna båda Saltängstorpen och det långt i söder
förlagda Mjölnartorpet hava uppskattningsmännen ansett vara från huvudgärden
allt för långt avlägsna för att numera med fördel eller åtminstone
utan förlust kunna bidraga till en på sin tid därmed avsedd billig tillgång
å arbetskraft.

Uppskattningsmännen hava därför, med framhållande vidare att en reell
vinst i egendomens förvaltning skulle uppstå — med återverkan på arrendebeloppet
— genom frånskiljande av nyssberörda områden i lämpligt avpassade
lotter, föreslagit försäljning av följande å ovannämnda karta med
röda gränslinjer angivna lotter.

Lottens nr		Are	al li e k t a	r	Salu- värde kronor	därav för
åker	äng	avrös- nings- jord	impedi- ment	summa	byggna- der kronor	växande skog kronor
I (Västra Saltängstorpet)	3.678	0.058	0.480	0.087	4.298	5,175	1,455	25: —
II (Östra » )	5.528	0.148	—	0.2 81	5.967	7,395	1,850	—
in	10.683	0.7 04	7.277	0.066	18.620	12,660	-	1,785: 40
IV	0.344	0.88 9	4.127	0.119	10.929	7,540	—	1,297: —
V	7.2 2 0	0.806	4.808	0.112	12.941	8,680	—	1,865: -
VI	9.215	0,9 01	3.880	0.242	13.688	10,470	600	1,339: —
VII	0.187	0.07 0	3.688	0.8 2 0	10.166	7,180	—	1,427: -
VIII	10.218	0.426	2.088	0.0 8 0	12.807	11,030	—	673: —
IX (Mjölnartorpet)	10.78»	0.8 64	4.184	0.164	15.881	14,085	1,555	2,591: 75
1 Summa	69.7 02	3.806	29.827	1.461	104.786	84,215	5,460	11,003: 15

12 Kungl. May. t a proposition Nr 158.

Skogsvärdena äro upptagna enligt av vederbörande jägmästare gjord
värdering.

Styckningsförslaget har uppgjorts under förutsättning att samtliga lotter
skola äga rätt att begagna sig av de i kronoegendomens ägoareal inräknade
vägarna — ägofigurerna nr 57 (landsväg) och nr 58 (bygdeväg) — samt
att såväl för huvudgården som för lotterna nr VIII och IX skall, på sätt
av kartan framgår, beredas rätt att till väg använda ett område, bestående
av ägofigurerna nr 141, 385, 140, 389, av 390, 391, av 392, 393 och av 396,
vilket område — till hälften i vardera — inräknats i arealerna för lotterna
nr VIII och IX.

Lotterna nr I och II hava för deras behov tillräckliga åbyggnader, vilka
tillhöra kronan med undantag av å nr I en källare och å nr II en mindre
stolpbod, som båda ägas av egendomens arrendator. Lotterna nr III, IV
och V äro obebyggda. Å lotten nr VI finnas dels en bostadsbyggnad och en
loge tillhöriga kronan, av vilka dock sistnämnda byggnad ej är avsedd att ingå
i lottens försäljning utan bör med dugliga materialier användas vid föreslagen
nybyggnad av stathus vid huvudgården, dels ock bod och källare,
tillhörande egendomens arrendator. Lotterna nr VII och VIII sakna kronan
tillhöriga byggnader men äro försedda, den förra med nämnda arrendator
enskilt tillhöriga två bostadshus med fyra uthus och den senare med ett
bostadshus med tre uthus, vilka jämväl tillhöra arrendatorn. Lotten nr IX
har för lägenhetens behov till huvudsaklig och tillräcklig del kronan tillhörig
åbyggnad samt dessutom en arrendatorn tillhörig vedbod. Samtliga
angivna byggnader äro i mer eller mindre dåligt tillstånd och otillräckligt
underhållna.

Enligt uppskattningsmännens förslag böra vid lotternas försäljning köpare
tillförbindas vissa villkor beträffande eu från Västerås stad framförd elektrisk
högspänningsledning samt vissa kronan och enskilda tillhöriga byggnader
ävensom telefonledningar och utfartsvägar m. m.

Vidare hava uppskattningsmännen i likhet med jägmästaren uttalat sig för,
att en å lotten nr VIII och fem å lotten nr IV växande ekar måtte i naturskyddsintresse
genom fridlysning bevaras. Dessa ekars värde har icke inräknats
i lotternas ovanupptagna saluvärden.

Brukarna av lotterna nr II och IX, C. A. Johansson och O. Carlsson,
vilka innehaft desamma sedan 1913, hava förordats att erhålla hembudsrätt
vid lotternas försäljning.

Uppskattningsmännen hava ansett, att utöver vad sålunda ifrågasatts till
försäljning — vilket innebure en beskärning av egendomens åkerareal med
omkring 25 procent — icke något område borde av egendomens återstående
ägoinnehav frånskiljas. Vad särskilt angår ovanberörda av Grindtorpets
och Kapelltorpets innehavare gjorda ansökning — att få antingen friköpa
dessa torp eller direkt av kronan arrendera dem — har densamma av uppskattningsmännen
avstyrkts, enär torpens bostadshus nödvändigt erfordrades
för egendomens drift.

Länsstyrelsen har på av uppskattningsmännen anfört skäl avstyrkt bifall
till den av innehavarna av Grindtorpet och Kapelltorpet gjorda ansökningen
samt förklarat sig icke hava något att erinra mot uppskattningsmännens
förslag till försäljning av lägenheter från egendomen.

överjägmästaren har ej heller haft något att erinra mot försäljning av
de därtill föreslagna lotterna, överjägmästaren har emellertid ansett, att

Kungl. Maj:ta proposition Nr 158.

lotternas nära belägenhet till Västerås — omkring 4 kilometer —, deras
belägenhet inom Västerås stads område i skogfattig bygd samt deras närhet
till Västerås stads föreslagna djuphamnsanläggning i Mälaren syntes motivera
högre såväl mark- som skogsvärde för avrösningsjorden. överjägmästaren
har därför hemställt, att de föreslagna skogsmarks- och ståndskogsvärdena
måtte ökas med 50 procent, varigenom saluvärdena å de med
skog bevuxna lotterna skulle höjas för

lotten	nr	i	från	5,175	kronor till	5,195	kronor
	»	in	»	12,660	» »	13,720	»
»	»	IV	»	7,540	» »	8,285	»
»	»	V	»	8,680	» »	9,730	»
»	»	VI	»	10,470	» »	11,210	»
»	»	VII	»	7,180	» »	7,980	»
»	»	VIII	»	11,030	» »	11,415	»
»	»	IX	»	14,085	» »	15,460	»

Med skrivelse den 2 februari 1923 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört, att med avseende å vad i
ärendet förekommit styrelsen för sin del icke kunde tillstyrka försäljning
av andra lotter än dem, som av uppskattningsmännen därtill förordats,
dock med höjning av saluvärdena på sätt överjägmästaren ifrågasatt och
med den ändring beträffande omfattningen av lotterna nr VIII och IX,
att till lotten nr VIII borde läggas hela det vägområde, som enligt förslaget
skulle utgöra utfartsväg för samma lott och lotten nr IX, med rätt
för såväl innehavaren av sistnämnda lott som egendomens arrendator att
begagna vägen mot deltagande i dess underhåll. Genom denna ändring
skulle totalarealen för lotten nr VIII ökas med 0.18 71 hektar och för lotten
nr IX undergå motsvarande minskning. Någon ändring i de föreslagna
saluvärdena för dessa lotter hade styrelsen emellertid icke ansett därav påkallad.

Sedan därefter Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen att föranstalta om
upprättande av förslag till försäljning till egna hem jämväl av lägenheterna
Grindtorpet och Kapelltorpet, har domänstyrelsen med utlåtande
den 22 februari 1924 överlämnat instrument över verkställd uppskattningsförrättning
beträffande sagda lägenheter.

Av sistnämnda handling jämte därtill hörande av överlantmätaren N.
Th. Schönström verkställt utdrag av distriktslantmätaren Grebius’ förberörda
karta rörande nu ifrågavarande båda lägenheter framgår bland annat följande.

Såväl Grindtorpet som Kapelltorpet ligga på kort avstånd från staden
Västerås (omkring 3,400 respektive 2,900 meter från stadens centrum och
1,250 respektive 750 meter från stadens bebyggda område). I deras närhet
är stadens djuphamn under utförande och omkring 1,300 meter från Grindtorpet
ligger en industriell anläggning, Elektrolytverken

Av Grindtorpets byggnader äger kronan boningshus och ladugård m. m.
i skäligt skick, varjämte enskild person äger ett mindre stall, svinhus m. in.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Kapelltorpets byggnader, bestående av boningshus och ladugård m. m. i
drägligt skick, ägas av kronan med undantag av ett enskild person tillhörigt
lider.

Uppskattningsmännen hava saluvärderat torpen med nedan angivna arealer
sålunda:

därav

Areal Saluvärde för kronans

hektar kronor byggnader

kronor

............ 13.?. 71 19,425 ; 2,475 j

............| H.386 | 9,030 | 2,180 j

Summa 19.7 57 28,455 4,655

Uppskattningsmännen hava emellertid ansett sig böra på det allvarligaste
avstyrka försäljning av de båda torplägenheterna. Under hänvisning till
vad de i sådant avseende förut anfört, hava uppskattningsmännen ytterligare
framhållit, att eu försäljning av ifrågavarande torp med därvarande,
till 2,000 kronor värderade bostadshus skulle medföra nödvändighet för kronan
att i stället uppföra två stathus för en kostnad av omkring 10,000
kronor, vilket, förutom en förlust för kronan av 8,000 kronor, skulle
ytterligare öka svårigheten att utföra de redan förut nödvändiga byggnadsföretagen
vid egendomen. Därjämte kunde man förvänta, att vid för industrien
och sjöfarten återvändande gynnsammare förhållanden en ganska
livlig byggnadsverksamhet komme att utvecklas just åt den trakt, där djuphamnen
vore förlagd, samt att i anledning härav efterfrågan av tomtmark
här skulle uppstå.

Vid en blivande försäljning för sådant ändamål torde säkerligen kunna
betingas ett grundpris av, lågt taget, 3,000 kronor för hektar eller för de
båda lägenheterna tillhopa 59,270 kronor. Därest kronan nu avyttrade
lägenheterna enligt förberörda saluvärden, uppgående för marken, frånräkna!
byggnaderna, till i runt tal 23,795 kronor, skulle alltså uppstå en förlust
å 35,475 kronor. En förtidig avyttring av lägenheterna skulle därjämte
förhindra en gynnsam tomtindelning och föranleda en betydande
värdeminskning av kronoegendomens ovanför och invid de båda torplägenheterna
liggande mark, vilken torde vara bland den bästa tomtmark åt
detta håll från Västerås stad räknat. — Vad anginge innehavarnas av Grindtorpet
och Kapelltorpet alternativa begäran att få arrendera torpen direkt
av kronan, vore denna beroende på arrendatorn tillerkänd optionsrätt vid
förnyat arrende samt arrendator^ ställning till ansökningen i denna del.

Uppskattningsmännen hava emellertid tillstyrkt, att vid försäljning av de
till upplåtelse föreslagna lotterna nr I, II och VIII hembudsrätt borde tillerkännas
innehavaren av Grindtorpet C. A. Fernström till lotten nr I,
dennes son Carl Artur Fernström till lotten nr II och innehavaren av
Kapelltorpet W. Gustafsson till lotten nr VIII, å vilka lotter dessa, enligt
vad uppskattningsmännen vid samtal med vederbörande funnit, jämväl
reflekterade.

Länsstyrelsen har anfört, att djuphamnens befintlighet i närheten av
Grindtorpet och Kapelltorpet antagligen komme att där i en snar framtid
medföra ökad industriell verksamhet med åtföljande livlig byggnadsverk -

Grind torpet
Kapelltorpet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

samhet och samtidig stor efterfrågan av mark för tomtändamål. En för
tidig försäljning av dessa torplägenheter skulle, såsom uppskattningsmännen
framhållit, förhindra en gynnsam tomtindelning och föranleda en högst betydande
värdeminskning av de ovanför och invid liggande markerna. Under
åberopande jämväl av vad uppskattningsmännen i övrigt anfört, avstyrkte
länsstyrelsen bifall till innehavarnas av Grindtorpet och Kapelltorpet framställning
om förvärv av dessa torp.

Domänstyrelsen har likaledes, under åberopande av vad uppskattningsmännen
och länsstyrelsen anfört, avstyrkt framställningen i fråga samt
tillika framhållit, att, om försäljning av de båda torplägenheterna komme
till stånd, lägenheterna lätt torde komma att bliva föremål för spekulation.

Mot att, såsom uppskattningsmännen ifrågasatt, liembudsrätt till vissa av
de till försäljning föreslagna lotterna medgåves lägenheternas innehavare
jämte sonen Fernström, hade domänstyrelsen intet att erinra.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit angående olämpligheten att Vepnrtementsför
närvarande avyttra Grindtorpet och Kapelltorpet anser jag mig icke chefen.
kunna tillstyrka upplåtande av lägenheter från egendomen i vidare mån
än myndigheterna föreslagit. Mot de av domänstyrelsen godtagna saluvärdena
å ovannämnda till försäljning avsedda nio lotter har jag intet
att erinra.

Vad uppskattningsmännen, med instämmande av domänstyrelsen, hemställt
i fråga om hembudsrätt för C. A. Fernström och W. Gustafsson anser
jag mig böra biträda. Sådan rätt torde jämväl böra förbehållas C. A.

Johansson och O. Carlsson beträffande respektive lotterna nr II och nr IX,
vid vilket förhållande uppskattningsmännens förslag om hembudsrätt för
sonen Fernström till lotten nr II icke synes kunna vinna avseende.

Vad angår förenämnda å lotterna nr IV och VIII växande ekar bör före
försäljningen i vederbörlig ordning verkställas undersökning, huruvida desamma
må kunna fridlysas såsom naturminnesmärke.

Beträffande de särskilda villkor, vartill uppskattningsmännen och domänstyrelsen
ansett köparna av de olika lotterna böra förbindas, torde Kungl.

Maj:t härom meddela besked, sedan riksdagen fattat beslut i försäljningsfrågan.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att ovanberörda med nr I—IX betecknade lotter av
kronoegendomen Johannisbergs kungsladugård nr 1—7,
om 7 mantal, med underlydande Gränsta nr 1 och 2, om
tillhopa 2 mantal, i Västerås stad må var för sig med
ovan angivet område — lotterna nr IV och VIII dock fiirst
sedan den prövning, som finnes böra påkallas rörande
fridlysning såsom naturminnesmärke av vissa å samma
lotter växande ekar, i vederbörlig ordning ägt rum —

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

[4.]

Husaby nr 4
Nils R isegården
i Skaraborgs
län.

försäljas enligt gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar, med hembudsrätt
för C. A. Fernström till lotten nr I, för C. A. Johansson
till lotten nr II, för W. Gustafsson till lotten nr Vill
och för 0. Carlsson till lotten nr IX.

4:o.

Det från och med den 14 mars 1921 till statsverket indragna landsfiskalsbostället
''/„ mantal Husaby nr 4 Nils Rasegården i Husaby socken av Skaraborgs
län har utarrenderats från nämnda dag först på två år mot ett årligt
arrende av 625 kronor och därefter till den 14 mars 1924 mot en arrendeavgift
av 600 kronor.

Under 1923 har å egendomen hållits uppskattningsförrättning. Av instrumentet
över förrättningen med därtill hörande handlingar, däribland en av
distriktslantmätaren O. Söderpalm 1922 över egendomen upprättad karta med
beskrivning, inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 14 kilometer från staden Lidköping och 5
kilometer från Källby järnvägsstation, innehåller 25.0 7 5 hektar tomt, trädgård
och åker, O.025 hektar äng, 13.5 64 hektar betes- och skogsmark, vägar,
diken m. m. samt 0.263 hektar allmänna undantag eller sammanlagt 38.927
hektar, förlagda i två skiften, hemskiftet och utmarksskiftet. I nämnda areal
ingår ej till Södra Kinnekulles järnväg upplåten mark om 1.1 2 62 hektar.

Egendomens byggnader tillhöra dels kronan, dels gårdens arrendator och
dels Husaby kommun. Av kronans byggnader äro endast boningshuset och
källaren i gott stånd, varemot ladugården med loge ävensom lador äro ytterst
bristfälliga. Förslag har därför uppgjorts till dessa senares ersättande med
nya hus för en beräknad kostnad av 14,500 kronor. Enär kronan ej äger
vare sig statbyggnad, brygghus, dugligt magasin, visthusbod eller hemlighus,
hava uppskattningsmännen ansett nödvändigt, att kronan för ett belopp av
5,400 kronor inlöser vissa arrendatorn tillhöriga dylika byggnader såsom för
egendomens skötsel nödvändiga.

Med hänsyn till egendomens byggnadsförhållanden och då för egendomen
ej ansågs kunna beräknas högre arrende än 900 kronor, hava uppskattningsmännen,
med förmälan att avsöndring för bildande av egna hem ej kunde
ifrågakomma, föreslagit, att egendomen måtte försäljas å offentlig auktion.

Uppskattningsmännen hava saluvärderat egendomen med byggnader till
23,200 kronor, därvid åkerjorden värderats efter 800 kronor för hektar och
skogsmarken med därå växande skog efter av jägmästare företagen okulär
uppskattning tillhopa till 3,060 kronor.

Länsstyrelsen har tillstyrkt försäljningsförslaget.

Överjägmästaren har — efter det vederbörande jägmästare verkställt ny
värdering av egendomens skogsmark och ståndskog, därvid dessas värde
uppskattats till 3,648 kronor 75 öre — förklarat sig anse av jägmästaren
beräknade å-pris å skogsmarken och ståndskogen för låga, varför berörda
värden borde höjas med omkring 10 procent eller till i runt tal 4,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158. 17

Överjägmästaren ansåge skäl ej föreligga att efter den 14 mars 1924 behålla
egendomen för något skogsväsendets ändamål.

Domänstyrelsen har i skrivelse den 11 januari 1924 anmält, att styrelsen
icke hade sig bekant något allmänt ändamål för ifrågavarande egendoms
bevarande åt kronan, samt därför hemställt, att egendomen, vars saluvärde
med hänsyn till den förnyade värderingen av skogsmarken och ståndskogen
borde beräknas till 24,100 kronor, måtte försäljas å offentlig auktion till
den högstbjudande under de i kungl. brevet den 29 maj 1874 stadgade villkor.

Domänstyrelsen har vidare anfört följande.

Enligt resolution den 7 oktober 1921 hade vattenfallsstyrelsen erhållit
tillstånd att framdraga elektrisk högspänningsledning över egendomen och
nyttja densamma under 40 år, för vilken förmån ersättning till domänfonden
ingått.

Vid den syn, som föregick kronans tillträde till egendomen, hade nybyggnad
av ladugård för en uppskattad byggnadskostnad av 14,757 kronor avfordrats
avträdaren. Då denne emellertid icke verkställt berörda nybyggnad
samt vägrat utgiva byggnadskostnaden, hade domänstyrelsen mot honom
anhängiggjort rättegång med yrkande om utfående av kronans berörda fordran,
vilken rättegång ännu ej avgjorts.

Sedan därefter Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen föranstalta om utredning
rörande möjligheten av samt, i sådant fall, sättet för ifrågavarande
kronoegendoms uppdelning i egnaliemslägenheter, har domänstyrelsen med
utlåtande den 22 februari 1924 överlämnat ett av vederbörande domänintendent
uppgjort förslag till egendomens styckning i fem lotter, vilka å Söderpalms
karta betecknats med litt. A, B, C, D och E och begränsats med röda linjer.

Enligt domänintendentens förslag skulle lotternas arealer och saluvärden
bliva följande.

		A re al hektar	-1
	Ägoligurer	—			Saluvärde
	å kartan	åker	övrig mark	Summa	kionor
litl. A...........................	nr l—31,	12. lun	12.115	25.00 2	14,500
	45—97
litt. 11...........................	in'' 43. 44	1.811	—	Kali	1,825 I
litl. C...........................	nr 33—35	0.4‘.''4	O.00D	0.483	450
litl. I).......................	nr 30-42	10! TI	O.oio	1.111	1,400
litt. !•:...........................	nr 9°—144	8.517	1.427	9.04 4	7,000 j
		25.0 7 5	13.58‘J	38.6 6 4	25,175
allmänna vägar ...........			0.208	O. 208
Summa		25.0 7"»	13.8*2	38.927

Domänintendenten har föreslagit, att av dessa lotter litt. B, (J och D måtte
försäljas såsom byggnadstomter och litt. A och E såsom jordbrukslägenheter.
En ytterligare uppdelning av lotten litt. A vore olämplig, enär marken a
Hittanc/ till riksdagens protokoll 1924. / samt. VID höft. (Nr ir,S.J 2

Departements

ehefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

ömse sidor om den egendomen genomflytande bäcken utgjorde den värdefullaste
delen av ängs- och betesmarken, varjämte betesmarken norr om järnvägslinjen
saknade vattentillgång. Hela betesmarken vore dessutom nödvändig
för lotten litt. A med dess svaga åkerjord. Då lotten litt. E vore mycket
långsträckt och endast omkring 50 meter bred, syntes den knappast vara
lämplig som eget hem, men kunde bliva begärlig för angränsande hemman.

Länsstyrelsen har icke haft något att erinra mot styckningsförslaget.

Domänstyrelsen har för egen del anfört följande.

Då domänintendenten numera kommit till annan uppfattning i fråga om
egendomens lämplighet för uppdelning i egnahemslägenheter än som vid
förra uppskattningstillfället gjordes gällande, finge domänstyrelsen tillstyrka
det uppgjorda styckningsförslaget, mot vilket styrelsen icke hade något att
erinra. Lotten litt. E borde försäljas enligt kungl. brevet den 29 maj 1874,
varemot övriga lotter borde upplåtas till egna hem jämlikt kungörelsen den
17 oktober 1913. Lotterna torde lämpligen frånskiljas varandra genom
ägostyckning. Vid försäljningarna borde såsom villkor föreskrivas, att
köpare skulle, i den mån försäljningslott berördes av förut omförmälda av
vattenfallsstyrelsen enligt tillstånd genom resolution den 7 oktober 1921 över
egendomen framdragna högspänningsledning, respektera den vattenfallsstyrelsen
sålunda medgivna rätten.

Domänstyrelsen har tillika meddelat, att styrelsen gått i författning om
egendomens skötsel och vård till den 14 mars 1925, därvid betingats en
arrendeavgäld av 600 kronor.

• Även jag tillstyrker egendomens försäljning. Därvid synes mig det uppgjorda
styckningsförslaget vara att förorda.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, sedan kronoegendomen 1/2 mantal Husaby nr 4
Nils Easegården i Husaby socken av Skaraborgs län
blivit genom ägostyckning delad i fem lotter i huvudsaklig
överensstämmelse med ovan angivna förslag, lotterna
må var för sig försäljas,

lotterna litt. A, B, C och D enligt gällande grunder
för upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar,
samt

lotten litt, E å offentlig auktion till den högstbjudande
enligt de i kungl. brevet den 29 maj 1874 stadgade
villkor,

med skyldighet för köpare att respektera ovanberörda,
vattenfallsstyrelsen medgivna tillstånd att hava elektrisk
ledning framdragen över egendomen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

5:o.

Den 31 januari 1908 förordnade Kungl. Maj:t dels att, sedan kronoegen- [5.]
domen 1 mantal Gråskult nr 1 i Loshults socken av Kristianstads län Krono,.arken
blivit genom ägostyckning uppdelad i fem lotter, av vilka fyra särskilda KrManltads
lägenheter skulle utgöra var sin lott och egendomen i övrigt den femte lotten, ,annämnda
fyra lägenheter skulle till innehavarna försäljas, dels ock att egendomen
i övrigt skulle vid löpande arrendeperiods utgång den 14 mars 1909
i kronans ägo bibehållas för att ställas under skogsstatens omedelbara vård
och förvaltning såsom kronopark.

Sedermera har efter proposition i ämnet och med riksdagens bifall (prop.
nr 111/1912 och R. skr. nr 95/1912) ett område om 43.4 17 hektar frånsålts
kronoparken, så att densamma enligt en 1913 fastställd ägostyckning innehåller
en areal av I86.011 hektar, vartill kommer andel i vissa samfälligheter.

Hos domänstyrelsen har nu B. J. Bergstrand anhållit att få köpa den
s. k. skogsarbetartomten å kronoparken, under åberopande att han vore
ägare till kringliggande mark.

Ifrågavarande område, som närmare angivits å en ärendet bilagd kartskiss,
omfattar eu areal av 2.7 4 hektar. Det är obebyggt och har sedan
den 14 mars 1914 arrenderats av Bergstrand, vars. ägor på tre sidor omgiva
detsamma.

Vederbörande jägmästare har tillstyrkt Bergstrands ansökning samt saluvärderat
området på följande sätt:

åker .................................	.............. 0.83	hektar	å 500	kronor 415: —
slåttermark ........................	0.27	»	» 150	» 40: —
betesmark ............................	.............. 1.64	»	» 70	» 115: —
växande ek- och björkskog.....				» 180: —
	summa 2.7 4	hektar		kronor 750: —.

Jägmästaren har meddelat, att Bergstrand förklarat sig villig att i köpeskilling
för området erlägga sistnämnda belopp med amortering under sex
år.

Jämväl över jägmästaren har förordat bifall till ansökningen och därvid
anfört bland annat följande.

Vid försäljningen från kronoparken av ovan omförmälda område om 43.417
hektar hade kronan behållit skogen med därå belägna torp samt av inägojorden
endast ifrågavarande område om 2.7 4 hektar, vilket varit avsett att
bebyggas och användas till skogsarbetarlägenhet. För skötseln av kronoparken
behövdes emellertid icke någon arbetarlägenhet utöver redan befintlig sådan.
Det nu till försäljning avsedda området utgjordes av branta backar med
mellanliggande sidlänta marker. Det vore därför svårt att effektivt utnyttja
området, vars bebyggande och planering skulle bliva kostsam.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Departementschef
ev.

16.]

Krön >pirken
Mös*ebtrg i
Skaraborgs
län.

Med överlämnande av till ärendet hörande handlingar har domänstyrelsen
i skrivelse den 17 januari 1924 underställt ärendet Kungl. Maj:ts prövning
och därvid för egen del tillstyrkt, att ifrågavarande område, som icke
erfordrades för kronoparkens skötsel och som läge helt skilt från kronoparken
i övrigt, måtte försäljas till Bergstrand mot den föreslagna köpeskillingen
att hetalas under loppet av sex år med en sjättedel årligen.

Då jag icke har något att erinra mot det av domänstyrelsen tillstyrkta
försäljningsförslaget, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att ifrågavarande område om 2.7 4 hektar må kronoparken
Gråshult i Loshults socken av Kristianstads län
frånskiljas och till B. J. Bergstrand mot en köpeskilling
av 750 kronor försäljas under villkor,

att köpeskillingen erlägges under loppet av sex år
med eu sjättedel årligen,

att första sjättedelen av köpeskillingen vid tillträdet
inbetalas till länsstyrelsen i länet,
att köparen ensam vidkännes de med områdets avskiljande
och lagfart å fånget förenade kostnader, samt
att kronan ävensom den, som från kronoparken inköper
skogsprodukter, tillförsäkras rätt att forsla sådana
över det försålda området.

(ko.

Kronoparken Mösseberg är bildad genom sammanslagning av de i jordebokshänseende
åtskilda fastigheterna kronoallmänningen Mösseberg nr 1
i Ugglums, Gökhems och Vilske-Kleva socknar samt kronoparken Mösseberg
nr 2 i Gökhems och Vilske-Kleva socknar, allt i Skaraborgs län.
Till kronoparken hör, förutom nämnda fastigheter, jämväl den enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 27 september 1912 för kronans räkning inköpta
skattelägenheten öjehacken nr 1 med Lillemossen och Lermossen om tillsammans
0.6 2 hektar i Vilske-Kleva socken.

Kronoparken, som innehåller en areal av 889.3 7 hektar, därav på kronoallmänningen
Mösseberg nr 1 belöper omkring 281 hektar och på kronoparken
Mösseberg nr 2 omkring 608 hektar, är geografiskt sett delad i
två från varandra skilda skiften, av vilka det mindre, nordligare, är beläget
i Ugglums socken å ömse sidor om landsvägen Gökhem-Gudhem.

Med utlåtande den 7 februari 1924 har domänstyrelsen överlämnat till
styrelsen ingivna ansökningar från Hilmer Svärd i Härlingstomten,
Ugglum, ävensom från Anders Johansson, Karl Karlsson, Margareta Larsson,
A. W. Blad, Augusta Herrman, Augusta Blomberg, Olga Bergström

Kungl. Maj:ts proposition Nr 15S.

samt August Larssons stärbhusdelägare, däri dessa anhållit att få genom
köp från kronoparken förvärva, Svärd visst område, som närmare angivits
å en ansökningen bifogad av distriktslantmätaren E. O. Jansson 1923
upprättad karta, samt övriga sökandena vissa områden av kronoparken,
som av dem innehavas på arrende. De sålunda till förvärv ifrågasatta
områdena äro belägna å kronoparkens norra skifte och omfatta dels hela
det stycke, som är beläget nordväst om landsvägen, dels två mindre områden
sydost om vägen, vilka nu innehavas av förenämnda Augusta Blomberg
och August Larssons stärbhusdelägare.

Vad sistberörda båda områden angår bar domänstyrelsen i likhet med
skogsstatstjänstemännen ansett, att desamma icke borde avbändas kronan
bland annat av det skäl, att kronoparkens ägofigur genom en sådan försäljning
skulle försämras.

Beträffande ovannämnda nordväst om landsvägen belägna område inhämtas
av handlingarna i ärendet — däribland eu på föranstaltande av
domänstyrelsen av t. f. skogstaxatorn Malte Tbees 1923 upprättad karta
med beskrivning över samma område ävensom av vederbörande jägmästare
verkställd värdering av föreslagna försäljningslotter — bland
annat följande.

Ifrågavarande område innehåller, med inräknande av fyra mindre vägar,
en areal av 4.020 hektar, varav 3.09 8 hektar tomt och åker, O.409 hektar
ängs- och betesmark samt 0.5 1 3 hektar åker och vägrenar samt vägar.

Frånsett omförmälda vägar, upptagande å Thees’ karta ägofigurerna nr 10,
19, 23 och 39, disponeras området för närvarande på följande sätt:

Lägenheten Anderstorp, som omfattar ägofigurerna nr 1—6 och 13—15 å
nyssnämnda karta, innehaves sedan den 14 mars 1890 av sökanden Anders
Johansson. . Enligt nu gällande arrendekontrakt, som upphör den 14 mars
1925, erlägger Johansson för lägenheten en årlig avgäld av 16 kronor. Ytvidden
uppgår till 0.3 3 6 hektar. Ä lägenheten befintliga byggnader tillhöra
brukaren.

Till sökanden Karl Karlsson har på arrende till den 14 mars 1925 mot
en årlig avgäld av 5 kronor upplåtits lägenheten Stenåsen, motsvarande ägofigurerna
nr 7—9, 11 och 12, med en ytvidd av 0.3 2 4 hektar. Karlsson,
som brukat lägenheten sedan den 14 mars 1896, äger därå varande hus.

Sökanden Margareta Larsson, änka efter Johannes Larsson, arrenderar till
den 14 mars 1925 mot kontant avgäld av 12 kronor om året obebyggda lägenheten
Galjaberget, motsvarande ägofigurerna nr 16—18 å kartan samt
innehållande 0.3ys hektar. Hon och hennes man hava arrenderat lägenheten
sedan den 14 mars 1890.

Lägenheten Stenberga — ägofigurerna nr 20—22 å kartan — om 0.6 4 6
hektar brukas sedan den 14 mars 1890 av sökanden A. W. Blad, som för
närvarande enligt kontrakt till den 14 mars 1925 erlägger en årlig avgäld
av 20 kronor. Å lägenheten finnes ej andra åbyggnader än eu källare, som
tillhör Blad.

Sökanden'' änkan Augusta Herrman disponerar ett område, å kartan betecknat
med ägofigurerna nr 24—29, om O.535 hektar, därav ägofigurerna
nr 24 och 25, Källebacken nr 5 om O.072 hektar, innehavas enligt arrende -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

kontrakt till den 14 mars 1925 mot en avgäld av 7 kronor för ar. Ägofigurerna
nr 26—29, Källebacken nr 6 om 0.4 03 hektar, brukas som slåtterlägenhet
och har till änkan Herrman mot 5 kronor upplåtits under hand för
ett år i sänder. Byggnader saknas å den av änkan Herrman disponerade
jorden. Med undantag av ägofigurerna nr 24 och 25, vilka hon övertagit
först den 14 mars 1923, har hon innehaft området under mer än femton år.

Till sökanden Augusta Blomberg har under mer än femtom års tid för
ett år i sänder upplåtits det obebyggda område, som å kartan betecknats med
ägofigurerna nr 34—38 om 0.4 2 9 hektar. Betalningen utgår för närvarande
med 5 kronor för år.

Änkan Olga Bergström arrenderar till den 14 mars 1925 mot 30 kronor
för år lägenheten Lövkvisten med en ytvidd av I.202 hektar, å kartan betecknad
med ägofigurerna nr 30—33 och 40—42. Hon äger å lägenheten
varande hus. Hennes numera avlidne man, som tillträdde lägenheten den
14 mars 1890, innehade densamma till sin död. Efter honom har änkan
fortsatt brukningen därav.

Sökanden Svärd äger två utom kronoparken belägna fastigheter, som i
öster och väster angränsa de ovannämnda lägenheterna Anderstorp och
Stenåsen.

I samband med upprättande av karta över området samt dettas värdering
har detsamma förslagsvis indelats i salulotter, därvid eftersträvats, att envar
i regel skulle få köpa den jord han arrenderade. Dock har ansetts, att Blad
och Augusta Blomberg, vilka båda äga jord å annat håll, ej borde få köpa
av dem å kronoparken nu innehavda områden. Blad äger nämligen, enligt
vad överjägmästaren meddelat, 11 \n mantal Ugglum Nästegården, innehållande
omkring 16 tunnland åker, och Augusta Blomberg en lägenhet, å
vilken två kor kunna födas. Den av Blad och Blomberg å kronoparken
innehavda jorden borde därför användas till en välbehövlig utökning av
några av de övriga lotterna. Även Svärds ansökan har av skogsstatstjänstemännen
avstyrkts, enär vid bifall härtill återstående delar av lägenheterna
Anderstorp och Stenåsen bleve för små, varför deras sammanslagning bleve
oundviklig. Stor olägenhet skulle därigenom tillskyndas de nuvarande brukarna
Anders Johansson och Karl Karlsson.

Enligt nu berörda försäljningsförslag, alternativ 1, har saluområdet delats
i fem å Thees’ karta med nr 1—5 (i rött) betecknade lotter, avsedda att försäljas
till Anders Johansson, Karl Karlsson, Margareta Larsson, Augusta
Herrman och Olga Bergström, vilka alla förklarat sig önska köpa respektive
salulotter. Sedermera har emellertid Margareta Larsson förklarat sig icke
eftertrakta den henne tillämnade, av A. W. Blad arrenderade lägenheten
Stenberga, ägofigurerna nr 20—22.

Sökandena Anders Johansson, Margareta Larsson och Augusta Herrman
äro bosatta omedelbart intill det område, som nu är ifråga att säljas. Envar
av dem innehar utanför kronoparken jord, som dock är av så ringa omfattning,
att de därå icke kunna hava sin bärgning.

På anmodan av domänstyrelsen har av vederbörande jägmästare verkställts
värdering jämväl av de utav Svärd, Blad och Augusta Blomberg omsökta
områdena. Därvid uppgjort försäljningsförslag betecknas här nedan som
alternativ 2.

De å kartan med nr 10, 19, 23 och 39 betecknade vägarna, vilkas ytvidd
uppgår till O.018, 0.046, O.034 respektive O.054 hektar, ingå icke i någon av
lotterna, sådana dessa av skogsstatstjänstemännen föreslagits. Domänstyrelsen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

anser emellertid att, då kronan icke äger mark norr och nordväst om saluområdet
och ifrågavarande vägar icke behövas för krön oparken, desamma
böra säljas tillika med omgivande mark. Därvid bör enligt styrelsens förmenande
ägofiguren nr 10 uppdelas å lägenheterna Anderstorp och Stenåsen
med O.009 hektar på den förra och O.009 hektar på den senare, ägofiguren
nr 19 läggas till den av lägenheterna Galjaherget och Stenberga sammanslagna
salulotten nr 3, eller, om dessa säljas var för sig, till lägenheten Stenberga,
ägofiguren nr 23 till salulotten nr 4 Källebacken samt ägofiguren nr
39 till salulotten nr 5 Lövkvisten med rätt för köpare av sydvästra delen
av salulotten nr 4 att använda den med nr 39 betecknade vägen.

Värderingen har skett på följande sätt:

S a 1 n 1 o t t

(lotterna litt. a—g å Thees’ karta
angivna med gränser i streckad grön
färg och bokstäver i samma färg)

Ägofig. nr å
kartan

1 Areal liektar	I avjämnat tal
tomt och åker	ängs- och betes- mark	imp. renar och vägar	summa	salu- värde	därav för väx ande skog
kronor
0.254	0.061	0.030	0.345	250
0,301		0.032	0 338	300	—
0.992	—	0.096	1.088	920	__
0.019	0.258	0.126	0.998	685	70 ;
0.932	0.095	0.2 29	1.266	910	20
0.099	0.061	0.009	0.169	loo
0.198		0.023	0.216	190	-
0.263	—	0.030	0.293	265	—
0.361		0.085	0.896	290	1
0.681	i —	0.061	0.692	635
0.888	0.1 42	0,089	0.569	310	7
0.2 81	0.111	0.087	’ 0.4 29	380	63 j
0.982	0.095	0.22 9	1.2 56	! 910	20

litt. a.
titt. b.

Alternativ 1-

Lägenheten Anderstorp
(lotten nr 1)..................

Lägenheten Stenåsen (lotten
nr 2) .....................

1—6. av 10,
13—15

7—9, av'' 10,
11, 12

16—22

litt. </.

Lägenheterna Galjaherget
och Stenberga (lotten nr 3)

Lägenheten Källebacken;

(lotten nr 4)..................|23 29, 34 38

Lägenheten Lövkvisten I
(lotten nr 5)...............30 33, 39—42

Alternativ 2.

Område, som H. AV. Svärd
anhållit lå köpa .........

Återstoden av lägenheten
Anderstorp ..................

Återstoden av'' lägenheten
Stenåsen .................

litt. c. Lägenheten Galjaherget ■

litt. d. Lägenheten Stenberga, (=j
det område som A. W.
Iliad önskar köpa).........

litt. e. Nordöstra delen av lägen-!

heten Källebacken .........

litt. f Sydvästra delen av lägenheten
Källebacken (= det1
område, som AugustaBlomberg
önskar köpa) .........

litt. <). Lägenheten Lövkvisten

1—4, av 5, av'' 6,
av 7, av'' 8, av 9

av'' 5, av 6, av 10,
13—15

av'' 7, av'' 8, av'' 9,
av 10, 11, 12

16—18

19 - 22

34 38

Över jägmästaren har icke haft något att erinra mot försäljning av nu
ifrågavarande, nordväst om landsvägen belägna område, ej heller mot
dess uppdelning i försäljningslotter eller dessas värdering, men avstyrkt

Departements chefen -

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Svärds ansökning att få köpa delar av lägenheterna Anderstorp och Stenåsen.

Domänstyrelsen har, då området ifråga ej behövdes för kronoparkens
skötsel, icke haft något att erinra mot vare sig dess försäljning till de
nuvarande innehavarna av ovannämnda med litt. a—g betecknade lotter
eller den verkställda värderingen. Den omständigheten att Augusta Herrman
innehaft en mindre del av den utav henne brukade lägenheten under
endast ett år syntes icke böra utgöra anledning att förvägra henne köp
av samma lägenhet i dess helhet. Icke heller borde Augusta Blomberg,
som visserligen redan ägde fastighet av sådan storlek, att därå kunde
födas två kor, förvägras hembud å den jord, hon nu brukade å ifrågavarande
område. Lägenheterna borde försäljas enligt de för upplåtande
av egnahemslägenheter från kronoegendomar gällande grunder, dock med
undantag beträffande A. W. Blad, som ägde en fastighet av den storlek,
att därå kunde födas eu familj, och därför icke borde berättigas att köpa
sin lott på samma fördelaktiga villkor som övriga sökande.

Jag instämmer med domänstyrelsen och hemställer alltså, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att ovannämnda med litt. a—g betecknade lägenheter
må var för sig med ovan angivet område från kronoparken
Mösseberg i Skaraborgs län försäljas

lägenheterna litt. a, b, c, e, f och g enligt gällande
grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från
kronoegendomar, med hembudsrätt för Margareta Larsson
till lägenheten litt. c, för Augusta Herrman till
lägenheten litt. e och för Augusta Blomberg till lägenheten
litt. f samt med förbehåll om rätt för köpare av
lägenheten - litt. a och lägenheten litt. b att använda
den med nr 10 å i ärendet företedd karta betecknade
vägen i dess helhet, för köpare av lägenheten litt. f
att använda den med nr 39 betecknade vägen ävensom
för köpare av lägenheten litt. d att använda den
med nr 23 betecknade vägen, samt

lägenheten litt. d till A. W. Blad mot en köpeskilling
av 635 kronor och under villkor i övrigt,

att lägenheten må av köparen tillträdas den 14 mars
1925,

att köpeskillingen erlägges kontant vid tillträdet,
samt

att köparen ensam bestrider med lägenhetens frånskiljande,
lagfart å fånget ävensom andra med köpet
förenade kostnader.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 158.

7:o.

Med bifall till Kung!. Maj:ts i proposition den 13 december 1919, nr 16, yj j
punkt 5, gjorda framställning medgav 1919 års riksdag (R. Skr. nr 161), Hättebo nr l
att från kronoegendomen 1 mantal Hättebo nr 1 i Nydala socken av Jön- * Jö^sPtntis

lan.

köpings län finge enligt gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar försäljas lägenheten Sjöbo med rätt för lägenhetens
innehavare till fri utfartsväg över stamfastighetens ägor. Lägenheten,
som å en av J. E. M. Lindeblad 1896 upprättad och av extra lånt
mätaren O. Strindberg 1916 kompletterad karta över egendomen betecknats
med ägofigurerna nr av 374 samt 375—378, har sedermera försålts
med tillträdesrätt den 14 mars 1921.

Sedan domänstyrelsen erhållit del av Kungl. Maj:ts och riksdagens ifrågavarande
beslut, förordnade styrelsen i fråga om egendomen i övrigt, att densamma
— med undantag av egendomens utmark samt torpen Sandbäcken
och Älgabäck (med Lilla Hättebo) ävensom lägenheten Loberget, vilka områden
ställdes under skogsstatens vård och förvaltning — skulle från den
14 mars 1920 ånyo utarrenderas för en tid av sju år. Då egendomens
förutvarande arrendator Carl August Svensson icke önskade begagna
honom medgiven optionsrätt vid den förnyade utarrenderingen, blev
arrenderätten vid fyra särskilda tillfällen — den 5 maj, 4 augusti och 22
oktober 1920 samt den 8 juni 1921 — utbjuden å offentlig auktion utan att
dock någon spekulant anmälde sig. Anledningen härtill var, enligt vad
auktionsförrättaren och vederbörande domänintendent uppgivit, bland annat
egendomens avlägsna belägenhet, jordens stenbundenhet, den dåliga beskaffenheten
av gårdens hus samt den nybyggnadsskyldighet, som uppkommit därigenom
att ett av boningshusen jämte ett brygghus nedbrunnit den 4 april
1919.

I utlåtande den 18 augusti 1921 tillstyrkte överjägmästaren egendomens
försäljning på grund av, bland annat, egendomens ringa betydelse som
skogsegendom samt dess isolerade läge i förhållande till andra allmänna
skogar.

Med anledning härav föranstaltade domänstyrelsen om saluvärdering ä
egendomen, vilken förrättning ägde rum den 4 oktober 1921. Av instrumentet
häröver ävensom övriga ärendet tillhörande handlingar, däribland
förberörda av extra lantmätaren Strindberg kompletterade karta över egendomen,
inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 2 mil från Stockaryds järnvägsstation, kar
en areal av 275.794 hektar, därav 19.772 hektar tomt och åker, 45.901 hektar
äng, 201.7 4 6 hektar betes- och skogsmark och 8.375 hektar impediment. 1
denna areal äro inberäknade torp och lägenheter med undantag av förenämnda,
redan försålda lägenheten Sjöbo.

Å egendomen finnes ett grustag, å förenämnda karta betecknat med litt. a

26 Kuugl. Maj:ts proposition Nr 158.

och omfattande ägofigurerna nr 279 samt delar av 280 och 281, med en areal
av 0.122 hektar.

Enligt upprättad skogshushållningsplan för åren 1900—1920 har egendomen
37.16 hektar produktiv skogsmark och 71.16 hektar produktiv hagmark,
förutom 71.7 5 hektar impediment.

Under egendomen lyda torpen Sandbäcken och Älgabäck (med Lilla Hättebo),
båda bebyggda med kronan tillhöriga hus, samt lägenheten Loberget
med hus, som tillhöra lägenhetens innehavare änkan Lena Malkomsdotter.

Av egendomens byggnader — uppgående till ett 20-tal — finnas å huvudgärden
bland andra följande, avsedda för fyra hushåll: två sammanbyggda
boningshus av timmer, nästan obeboeliga, fyra sammanbyggda ladugårdsbyggnader
av timmer, två svinhus, därav det ena nybyggt, två redskapsoch
vedbodar i försvarligt skick samt eu bodbyggnad av otidsenlig beskaffenhet.

Kronans å torpen belägna byggnader utgöras bland andra av: två boningshus
i användbart skick, två ladugårdsbyggnader i försvarligt skick, en
loge i brukbart skick, en vagnbod och ett svinhus.

Egendomen har under den arrendeperiod, som utgick den 14 mars 1920,
varit utarrenderad mot en ärlig arrendeavgäld av 750 kronor. Sedermera
har egendomen upplåtits på ett-åriga arrendeperioder åt förenämnde Carl
August Svensson mot en årlig avgäld, som för åren 1920—1921 uppgick
till 1,045 kronor samt för vart och ett av åren 1921—1922, 1922—1923 och
1923—1924 till 250 kronor.

Torpen Sandbäcken, som brukas av Gustaf Andersson, och Älgabäck, som
innehaves av Nils Peter Strid, äro för arrendeperioden 1923- 1924 utarrenderade
vartdera för 70 kronor och lägenheten Loberget till förenämnda änkan
Lena Malkomsdotter för samma tid för 10 kronor.

Vid omförmälda saluvärdering föreslogo uppskattningsmännen att, därest
egendomen ej komme att försäljas som en lott, densamma borde upplåtas i
tre lotter nämligen:

Ut t. A, omfattande huvudgården (jämte andel i Furön i sjön Rusken) om
196.540 hektar, saluvärderad till 109,100 kronor, därav för växande skog
85,694 kronor;

Ut t. B, omfattande torpet Sandbäcken med lägenheten Loberget om 34.9 6 5
hektar, saluvärderat till 29,650 kronor, därav för växande skog 27,238
kronor; samt

litt. C, omfattande torpet Älgabäck med Lilla Hättebo om 44.167 hektar,
saluvärderat till 17,650 kronor, därav för växande skog 14,060 kronor.

Ett å lotten litt. B liggande grustag ansågo uppskattningsmännen böra vid
eventuell försäljning undantagas för samfällt bruk. Likaledes borde förbehåll
göras därom, att egendomens fiskerätt skulle bliva gemensam tillhörighet
för samtliga ägolotter.

Enligt uppskattningsmännens förslag borde lotterna litt. B och C såsom
bildande lämpliga jordbrukslägenheter hembjudas deras nuvarande innehavare,
ovanbemälda Gustaf Andersson och Nils Peter Strid. Dessa personer,
som brukat respektive lotter 23 och 18 år samt äro arbetsamma och
ordentliga, framställde vid uppskattningsförrättningen önskan att få köpa
lotterna.

Länsstyrelsen hade icke något att invända mot uppskattningsmännens
förslag.

Överjägmästaren, som ej heller hade någon erinran i fråga om stycknings -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158. 27

förslaget, ansåg skogens värde vara för högt upptaget samt saluvärderade
ägolotterna sålunda:

litt. A till 99,150 kronor, därav 75,733 kronor för växande skog

» B » 28,550 » » 26,140 » » » »

» C » 17,100 » » 13,526 » » » »

summa 144,800 kronor, därav 115,399 kronor för växande skog.

Överjägmästaren framhöll, att lotten litt. B erhållit så gott som enbart
sågtimmerskog och till olämpligt stor myckenhet, vilket även framginge av
det föreslagna saluvärdet, som blivit relativt högt. För att nedpressa detsamma
ansåg överjägmästaren nödvändigt, att virkeskapitalet före försäljningen
— i den män det kunde vara förenligt med en god skogsvård —
nedbringades genom försäljning av avverkningsmogen skog.

I skrivelse den 6 februari 1922 underställde domänstyrelsen Kungl. Maj:ts
prövning frågan om egendomens disposition efter den 14 mars 1923 samt
hemställde, att Kungl. Maj:t, trots de vid denna tid rådande mindre gynnsamma
försäljningskonjunkturerna, måtte till riksdagen avlåta proposition
om egendomens försäljning i enlighet med uppskattningsmännens förslag
därvid styrelsen dock biträdde överjägmästarens saluvärdering ävensom hans
uppfattning rörande avverkning å lotten litt. B av mogen skog före lottens
försäljning. Styrelsen hade emellertid — med hänsyn till utav riksdagens
jordbruksutskott vid behandling av väckt förslag om försäljning av kronoegendomen
Bisinge i Kalmar län (jordbruksutskottets utlåtande nr 48, punkt
2, vid 1920 års riksdag) uttalad uppfattning om olämpligheten att genom
dylika avverkningsåtgärder föregripa riksdagens fria prövning av försäljningsfrågan
— ej vidtagit några åtgärder för skogsavverkning å sagda
lott.

Kungl. Maj.t fann den 10 mars 1922 domänstyrelsens ifrågavarande framställning
icke föranleda annan Kungl. Maj:ts åtgärd, än att Kungl. Maj:t
förordnade, att egendomen skulle i kronans ägo bibehållas och ställas under
skogsstatens omedelbara vård för att förvaltas som kronopark.

Sedermera har domänstyrelsen i skrivelse den 23 september 1922 ånyo
gjort framställning hos Kungl. Maj:t om egendomens försäljning samt därvid
i huvudsak anfört följande:

Huvudsakliga anledningen till domänstyrelsens förutnämnda framställning
den 6 februari 1922 om egendomens försäljning hade varit omöjlig,
heten att få egendomen utarrenderad på villkor, som någorlunda motsvarade
egendomens värde.

Sedan vederbörande jägmästare erhållit del av Kungl. Maj:ts beslut den
10 mars 1922 hade han i syfte att erhålla ett något så när försvarligt arrende,
hos styrelsen hemställt om bemyndigande att vid arrendets utbjudande utlova
nybyggnad av boningshus under 1923 och av ladugård under 1924. Det
arrende, som erhölles för jorden, försloge icke att förränta kostnaderna för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

de förestående byggnadsarbetena i synnerhet som en del av gårdens byggnader
vore i mycket dåligt skick.

Skogshushållningsplanens och saluvärderingens uppgifter om ägoslag syntes
föga motsvara varandra. Egendomens för skogsproduktion avsedda
mark uppginge nämligen till endast omkring 130 hektar, under det att inägojorden
med däri belägna hackar m. m. utgjorde cirka 135 hektar.
Dessa siffror innebure en ur skogsbrukssynpunkt högst olämplig proportion,
i det att för skötseln av 130 hektar skogsmark ej erfordrades mer än 4 å 6
hektar inägojord till skogsarbetarbostäder. En försäljning av enbart överskottet
av inägor skulle emellertid i detta fall av flera skäl vara olämplig.
Ett enstaka och avskilt beläget komplex om allenast 130 hektar skogsmark
vore i och för sig för obetydligt för bedrivande av ett lönande och ekonomiskt
bärigt skogsbruk, även om avsättningsförhållandena vore gynnsammare
än i detta fall. Kostnaderna för förvaltning och bevakning, resor
o. s. v. bleve nämligen alltför höga. Egendomen Hätteho vore i sådant avseende
illa belägen. Någon allmän skog, med vilken egendomen skulle
kunna förenas, funnes icke. Virkets nettovärde å rot bleve genom den avlägsna
belägenheten från järnvägsstation — 2 mil — lågt och skogens behållna
avkastning ringa. Då orten icke vore skogfattig, hade ved och
småvirke obetydligt eller intet värde.

Styrelsen ansåge det därför önskvärt, att egendomen försåldes, enär dess bibehållande
i kronans ägo med all visshet skulle orsaka förluster, samt underställde
ånyo frågan om egendomens disposition Kungl. Maj:ts prövning.
Intet hade inträffat, som kunde giva anledning till förändring i det förslag
till försäljning, som styrelsen avgivit den 6 februari 1922.

Sedan därefter Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen att föranstalta om
utredning rörande lämpligheten av och sättet för uppdelning i egnahemsiägenheter
av lotten litt. A, har domänstyrelsen avgivit utlåtande den 25
oktober 1923 samt därvid bifogat dels av vederbörande uppskattningsmän
den 28 juni 1923 uppgjort förslag till uppdelning av lotten litt. A i vissa
lotter ävensom värdering av dessa, dels ock av vederbörande jägmästare
verkställd förnyad värdering av ståndskogen å samtliga till försäljning avsedda
lotter.

De olika försäljningslotternas arealer och saluvärden såväl enligt 1921
som enligt 1923 års värderingar framgå av följande tabell:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Areal hektar [I Saluvärde kronor

'' L i t t. :	tomt och åker	äng	betes- och skogs- mark	impedi- ment	Summa	19	2 1	l 9	2 3
total- värde	därav för växande skog	total- värde	därav för växande skog
; A (huvudgården» ...............	16.634	39.7 3 7	134.000	6.169	196.640	j 99,150	75,783		_
1 Aa ............................	4.994	16.836	58.148	0.413	79.890	—	—	45,400	36,208
Ab ............................	5.619	11.024	26.810	5.321	48.7 74	i	—	32,200	25,984
Ac .............................	6.021	12.378	22.442	0.4 35	41.276			10.300	4,950
Ad (andel i Furön i sjön
Rusken) ...............	—	—	26.600	—	26.600			38,300	35,914
	16.634	39.78 7	134.000	6.169	196.540		—	126.200	103,056
B (torpet Sandbäcken med
lägenheten Loberget) ...	1.020	2.634	28,836	1.976	3-1-.965	28,550	26,140	32,285	29,856
C. (torpet Älgabäck med
Lilla Hättebo) ............	1.496	3.630	38.911	0.2 3 0	44.167	17,100	13,526	21,664	18,097
	19.7 50	46.801	201.746	8.376	275.672	—	_	_	—
Grustaget, litt. a ...............	0.02 2	0.100			0.122	—	—	—	—
Summa	19.172	45.901	201.746	8.376	275.794	144.800	115,399	180,149	151.009

Uppskattningsmännen hava föreslagit, att lotten litt. Ad, som utgöres av
egendomens å Furön i sjön Rusken belägna skogsskifte, måtte sammanslås
med lotten litt. Ac, som hade ringa skogstillgång, samt att arrendatorn C. A.
Svensson måtte erhålla hembudsrätt å den försäljningslott av huvudgården,
som han önskade. I

I sin förberörda skrivelse den 25 oktober 1923 har domänstyrelsen tillstyrkt
uppdelning av lotten litt. A på sätt uppskattningsmännen föreslagit
och därvid framhållit, att en uppdelning i ännu flera lotter enligt styrelsens
mening vore olämplig, enär jordbruket å varje lott då bleve så litet,
att ägarna i sådant fall knappast skulle diirå finna sin bärgning.

I skrivelsen har domänstyrelsen vidare anfört följande.

Av förut intagna tabell framginge, att egendomen 1923 åsatts ett sammanlagt
värde av 180,149 kronor, som väsentligt överstege vad egendomen 1921
ansetts vara värd. ökningen berodde så gott som uteslutande på högre
uppskattning, särskilt till mängd men i viss mån även till värde, av den
växande skogen.

Mot den av uppskattningsmännen nu gjorda värderingen syntes visserligen
i detalj intet vara att erinra. Styrelsen kunde dock, i likhet med
uppskattningsmännen, ej finna annat än att de åsätta värdena med hänsyn
till egendomens avlägsna och svårtillgängliga läge vore för höga och för
eventuella köpare förlustbringande. Styrelsen finge därför föreslå, att sagda
värden reducerades med omkring 15 procent, eller något mer för de lotter,
varå ungskog i avsevärd omfattning förekomme, och att de olika lotternas
saluvärden alltså avjämnades till följande belopp:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

litt. Aa
» Ab
» Ac
» B

» C

37,300 kronor

Ac -f Ad

27,300 »

40,600 »

27,400
17,800 »

tillhopa 150,400 kronor.

Såsom av styrelsens föregående framställningar framginge, ansåge styrelsen
det synnerligen olämpligt att längre behålla egendomen i kronans ägo.
Det vore knappast möjligt att utarrendera egendomen i dess nuvarande
skick. Skulle egendomen behållas i kronans ägo, måste därför nästan alla
de å egendomen befintliga, otidsenliga, otillräckliga och delvis fallfärdiga
husen medelst dyrbara nybyggnader ersättas. Ur skogspolitisk synpunkt rådde
disproportion mellan inägorna och skogen, i det att de hirra vore mycket
större än som för den senares skötsel erfordrades. Men även om en del av
inägorna frånsåldes, vore egendomen ändock olämplig som kronopark, enär
densamma i förhållande till andra kronans skogar vore för isolerat belägen
och dess skogsareal för ringa, vadan förvaltningen bleve för dyrbar. Härtill
komme, att avsättningsförhållandena för skogsalster till följd av egendomens
belägenhet långt från kommunikationsled vore dåliga.

Domänstyrelsen hyste fortfarande den meningen, att egendomen helst borde
i dess helhet, på sätt styrelsen förut föreslagit, utbjudas å offentlig auktion.
Därest detta ej kunde ske, föresloge styrelsen, att — sedan egendomen blivit
genom ägostyckning uppdelad i förberörda fem lotter litt. Aa, Ab, Ac + Ad,
B och C, därvid egendomens fiskevatten i sjöarna Busken och Lillsjön samt
det till grustag avsedda området skulle avsättas såsom för lotterna samfällda
tillhörigheter — nämnda lotter var för sig måtte försäljas.

Styrelsen ansåge, att vid försäljningen lotterna litt. Ab, B och C borde
hembjudas en var dess nuvarande innehavare — lotten litt. Ab till Svensson,
lotten litt. B till Andersson och lotten litt. C till Strid — mot av styrelsen
föreslaget saluvärde, med förbehåll beträttände lotten litt. B om rätt
för änkan Malkolmsdotter att under sin livstid kvarbo i henne tillhöriga
hus å lägenheten Loberget mot en årlig avgäld av 5 kronor. Köpeskillingarna
för dessa lotter borde erläggas och köpebrev utfärdas på sätt i gällande
grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar stadgades.
Därest hembud å lotterna icke antoges, syntes lotterna böra var för
sig försäljas å offentlig auktion till den högstbjudande under de i kungl.
brevet den 29 maj 1874 stadgade villkor. Likaledes ansåge styrelsen, att
lotterna litt. Aa samt Ac + Ad borde var för sig försäljas å offentlig auktion
på sätt nyss nämnts. Vid lotternas försäljning å offentlig auktion
borde förbehåll göras att, därest antagligt anbud icke avgåves å samtliga
därvid utbjudna lotter, icke någon av dem finge säljas.

Tillika tillstyrkte domänstyrelsen att med de särskilda salulotterna skulle,
i enlighet med uppskattningsmännens förslag, av huvudgårdens nuvarande
byggnader följa

1) med lotten litt. Aa de två sammanbyggda boningshusen, bodbyggnaden,
västra svinhuset och den fjärdedel av ladugården, som vore belägen öster
om byggnadens mitt, med förbehåll om rätt dels för blivande ägare av litt.
Aa att hava den sistnämnda byggnaden kvarstående och använda den på
dess nuvarande plats under två år från tillträdesdagen, dels ock för blivande
ägare av lotten litt. Ac -f- Ad att under två år från tillträdet av samma
lott fritt bebo den västra delen av boningshuset,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

2) med lotten litt. Ab östra svinhuset, östra redskapshuset och den östra
fjärdedelen av ladugården, samt

3) med lotten litt. Ac + Ad västra hälften av ladugården, västra redskapshuset
och västra vedboden, med rätt därjämte för blivande ägare av denna
lott att, på sätt ovan sagts, under två år från tillträdesdagen fritt bebo den
västra delen av boningshuset.

Slutligen föresloge domänstyrelsen, att i försäljningarna icke måtte ingå
andra byggnader eller anläggningar än kronan tillhöriga samt att salulotternas
köpare måtte medgivas rätt att använda å egendomen befintliga
vägar.

Den i ärendet förebragta utredningen synes mig innefatta tillfyllestgörande Departementsskäl
för ifrågavarande egendoms försäljning. För sådant ändamål torde ehefen.

egendomen böra styckas på sätt domänstyrelsen i sin skrivelse den 25 oktober
1923 ifrågasatt. Försäljning av egendomen såsom en helhet finner jag
icke lämplig, då i så fall möjligheterna till bildande därå av mindre jordbruk
ej bleve utnyttjade.

Ett hinder för de föreslagna lotternas förvärvande av lämpliga egnaliemsspekulanter
ligger emellertid i de, på grund av därvarande ståndskog, även
efter den av domänstyrelsen verkställda reduceringen synnerligen höga saluvärdena.
Det synes mig därför böra övervägas, huruvida icke saluvärdena
skulle kunna ytterligare nedbringas. I sådant avseende är att märka, att»
enligt av vederbörande jägmästare i slutet av 1922 verkställd värdering av
ståndskogen, grövre timmerduglig barrskog finnes å lotten litt. Aa till värde
av 16,310 kronor, å lotten litt. Ab till värde av 12,810 kronor, å lotten litt.

Ac -f- Ad till värde av 28,000 kronor, å lotten litt. B till värde av 19,600
kronor och å lotten litt. C till värde av 11,158 kronor. Ur skogsvårdssynpunkt
lärer icke föreligga hinder för att den sålunda förefintliga timmex--skogen helt eller delvis utstämplas och avyttras före lotternas försäljning,
varigenom saluvärdena å dessa skulle i motsvarande mån förminskas.

Anlitas denna utväg, synas de för upplåtande av egnahemslägenheter från
kronoegendomar stadgade bestämmelser kunna tillämpas i fråga om samtliga
lotters försäljande, därvid dock av domänstyrelsen föreslagna särskilda
villkor beträffande fiskevatten, grustag och vägar samt vissa byggnader
ävensom angående hembudsrätt för angivna personer m. m. böra iakttagas.

Under åberopande härav hemställer jag, att Kungl. Ma:jt måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att, sedan kronoegendomen 1 mantal Hättebo nr 1
i Nydala socken av Jönköpings län blivit i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig tillstyrkt förslag fördelad
i ovanberörda fem med litt. Aa, Ab, Ac + Ad, B och
C betecknade lotter, därvid egendomen tillhörande fiskevatten
i sjöarna Rusken och Lillsjön ävensom till grustag
avsett område skola såsom för lotterna samfällda till -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

[8.]

BrecLaryd
nr 3 Torp
och Bredaryä
nr 4 Nortegård
i
Jönköpings
län.

hörigheter avsättas, samma lotter med undantag'' av den
skog, som genom domänstyrelsen kan varda utstämplad
till särskild försäljning, må var för sig försäljas enligt
gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar, med hembudsrätt för C. A. Svensson
till lotten litt. Ab, för Gustaf Andersson till lotten
litt. B och för Nils Peter Strid till lotten litt. C samt
under iakttagande tillika,

att lotternas saluvärden bestämmas till de av domänstyrelsen
i ovannämnda skrivelse den 25 oktober 1923
föreslagna belopp med avdrag av värdet å utstämplad
skog,

att beträffande fördelningen och användningen av
huvudgårdens nuvarande byggnader länder till efterrättelse
vad av domänstyrelsen i samma skrivelse härutinnan
föreslagits,

att i försäljningarna icke ingå andra byggnader eller
anläggningar än sådana, som tillhöra kronan,

att köpare förbehålles rätt att använda å egendomen
befintliga vägar, samt

att änkan Lena Malkomsdotter tillförsäkras rätt att
under sin livstid kvarbo i henne tillhöriga hus å den
inom lotten litt. B belägna lägenheten Loberget mot en
årlig avgäld av 5 kronor.

8:o.

I proposition den 7 maj 1918, nr 443, punkt 2, föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen medgiva, att vissa områden av kronoegendomen 1 mantal Bredaryd
nr 3 Torp och Va mantal Bredaryd nr 4 Norregård i Bredaryds socken
av Jönköpings län finge försäljas. Riksdagen biföll vad av Kungl. Maj:t
sålunda föreslagits.

Vid den uppskattningsförrättning, som den 11 och 12 november 1915
föregick Kungl. Maj:ts beslut om avlåtande av nämnda proposition, hade
av uppskattningsmännen ifrågasatts försäljning från egendomen av, bland
annat, lägenheten Jonsbo, belägen på ett avstånd av 1 kilometer från Bredaryds
järnvägsstation och bebyggd med lägenhetens brukare Svenning Lundin
tillhöriga byggnader. Lägenheten, som å en av t. f. extra lantmätaren
A. Gyllenbåge 1915 över egendomen upprättad karta utmärkts med rödoch
svartprickad gräns mot egendomen i övrigt, omfattar enligt samma
karta med beskrivning ägofigurerna nr 165-171, av 172, 173-192 och av
277 med en areal av 9.003 hektar, därav 1.771 hektar tomt och åker, 2.388
hektar äng och 4.8 44 hektar betes- och skogsmark, samt salu värderades av
uppskattningsmännen till 1,770 kronor, därav 336 kronor för växande skog.

Kungl. Maj ris proposition Nr JöS.

Vederbörande skogsstatstjänstemän framhöllo emellertid beträffande denna
samt vissa andra till försäljning från egendomen föreslagna lägenheter, att
genom en försäljning av desamma egendomens utmark, som vore beväxt
med värdefull skog, skulle avsevärt minskas samt egendomens ytterkontur
försämras, ävensom att ifrågavarande lägenheter behövdes för säkerställande
av arbetskraft såväl för egendomens jordbruk som för skogsbruket. Skogsstatstjänstemännen
ansågo därför, att, bland andra, lägenheten Jonsbo icke
borde försäljas utan fortfarande bibehållas i kronans ägo. Jämväl övriga i
iirendet hörda myndigheter avstyrkte uppskattningsmännens förslag i denna
del, och upptogs ej heller i förberörda proposition förslag om försäljning av
lägenheten Jonsbo.

Hos Kungl. Maj:t har nu lägenhetens brukare, förenämnde Lundin, gjort
framställning om att få med äganderätt förvärva lägenheten Jonsbo, som
han sedan 1911 brukade. Som skäl härför har Lundin anfört bland annat
följande.

Sökanden och hans hustru vore gamla, respektive 74 och 73 år. Het
vore därför meningen, att en dotter och eu son skulle biträda dem med
arbetet å lägenheten samt sköta dem på deras ålderdom. Förutsättningen
härför vore emellertid, att dottern och sonen kunde få den trygghet, som
äganderätten skänkte, för att i en framtid få bebo och bruka lägenheten
såsom sitt hem. Härigenom skulle deras intresse jämväl ökas för att odla
och förbättra jordbruket å lägenheten.

Sökanden hade under sin brukningstid nybyggt alla a lägenheten befintliga
byggnader, vilka fortfarande tillhörde honom.

De skäl, som anförts mot försäljning av vissa lägenheter från egendomen,
både icke tillämplighet på ifrågavarande lägenhet. Den ä lägenheten befintliga
skogen bestode nästan uteslutande av ung barrskog, som icke finge
avverkas till avsalu, samt ung björkskog. Skogstillgången vore så ringa,
att den icke kunde beräknas räcka till vedbrand. Skogens värde hade vid
förberörda värdering uppskattats till endast 336 kronor.

Av lägenhetens areal utgjordes 3 hektar av en mosse, som saknade värde
för huvudgården. En försäljning av lägenheten kunde därför icke vara
till nämnvärd olägenhet för huvudgården på grund av minskning i arealen.
Genom eu dylik försäljning komrne icke heller egendomens yttergränser
att bilda flera eller skarpare vin klar än som redan vore fallet. Vad arbetskraften
anginge, läge egendomen i en folkrik bygd och tillgången på arbetskraft
komme säkerligen icke att minskas genom försäljning av ifrågavarande
lägenhet.

Huvudgårdens arrendator M. 8. Johansson har förklarat sig villig afl
under sin återstående arrendetid avstå från den avgäld, som han uppbär
från lägenheten Jonsbo, mot det att lian genom motsvarande avdrag å sitt
arrende eller på annat sätt erliölle gottgörelse härför.

Vederbörande jägmästare bär i ärendet anfört följande.

Lägenheten .Jonsbo vore genom sitt läge invid egendomens östra rågång
>eh på ett avstånd av endast omkring 1 kilometer från Bredaryds stationssamhälle
lämplig för avsöndring. Till lägenheten hörande byggnader vore i

Utfinna till riksdagens pridokoll / samt. Piff haft. (Sr I.''tSj .‘5

Departement $•
chefen.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

gott skick. Några olägenheter ur skogshusliållningssynpunkt vore icke
förenade med lägenhetens försäljning. Skogsväsendets behov av arbetskraft
för skötseln av egendomens skogstillgång vore nämligen numera tillgodosett,
då skogsstaten sedan 1919 disponerade tvenne av egendomens torp,
Bäckanäs och Gösbo. Ej heller skulle någon nämnvärd minskning av egendomens
skogskapital förorsakas genom lägenhetens försäljning, då den a
lägenheten växande skogen vore jämförelsevis obetydlig. Skogens nuvarande
värde borde sättas till o00 kronor.

Domänintendenten har tillstyrkt bifall till Lundins framställning samt
med hänsyn till vad jägmästaren anfört angående värdet av därvarande
skog föreslagit lägenhetens saluvärde till 1,930 kronor.

Jämväl överjägmästaren och länsstyrelsen hava tillstyrkt bifall till framställningen.

Domänstyrelsen har förordat lägenhetens försäljning enligt gällande grunder
för upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar samt i
ijvrigt bland annat anfört följande.

Egendomen vore utarrenderad på tjugu år från den 14 mars 1919, varvid
betingats ett årligt arrende av 1,200 kronor, och hade Lundin förbehållits
tryggad besittningsrätt till lägenheten Jonsbo med dåvarande innehav
— som något avvek från det till försäljning föreslagna — mot en årlig
avgäld av SO kronor, men med rätt till husbehovsbränsle och bete från
egendomens utmark. Med hänsyn till att förslag om försäljning av
lägenheten förevarit vid egendomens utarrendering syntes domänstyrelsen
hinder mot frågans återupptagande redan nu under löpande arrendeperiod
icke möta av gällande grunder för egnahemslägenheters upplåtande från
kronoegendomar.

Domänstyrelsen hade ej något att erinra mot det av domänintendenten
föreslagna saluvärdet.

Därest sökandens framställning bleve bifallen, syntes egendomens arrendator
böra förklaras berättigad att från och med arrendeåret efter köparens
tillträde av lägenheten åtnjuta avdrag å det årliga arrendet för egendomen
med av styrelsen skäligen ansedda SO kronor.

På grund av vad i ärendet förekommit tillstyrker jag försäljning av
ifrågavarande lägenhet enligt gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar. Lägenhetens brukare Svenning Lundin
har enligt punkten 7 av gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar utan särskilt förbehåll hembudsrätt till
lägenheten.

Mot det av domänintendenten föreslagna saluvärdet har jag intet att
erinra.

Något hinder torde icke möta för lägenhetens försäljning redan under
löpande arrendeperiod, då arrendatorn medgivit försäljningen under förutsättning
att han erhölle viss arrendenedsätttning, i vilket avseende det av
domänstyrelsen föreslagna belopp av 80 kronor om året synes mig skäligt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

att lägenheten Jonsbo må med ovan angivet område
från kronoegendomen 1 mantal Bredaryd nr 3 Torp och
Vjj mantal Bredaryd nr 4 Norregård i Bredaryds socken
av Jönköpings län försäljas enligt gällande grunder för
upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar.

!):o.

Kronoegendomen Hela nr 1 i Hallens socken av Jämtlands län har, jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 8 juli 1892, från och med den 14 mars 1895
ställts under skogsstatens omedelbara vård för att förvaltas som kronopark.

Egendomen utgöres av ett skogsskifte, innehållande omkring 358 hektar
produktiv mark, samt ett hemskifte. Ben å hemskiftet belägna s. k. Nissetägten
är utarrenderad för sig mot en årlig avgäld av 35 kronor. Hemskiftet
i övrigt är senast för tiden 14 mars 1922—14 mars 1925 utarrenderat
mot ett årligt arrende av 430 kronor.

Sedan vederbörande överjägmästare hos domänstyrelsen föreslagit försäljning
av hemskiftet, enär en del av åbyggnaden vore dålig och krävde
kostsam nybyggnad samt kronan icke hade behov av inägojorden, har under
1921 hållits uppskattningsförrättning beträffande samma skifte. Av instrumentet
häröver jämte till ärendet hörande handlingar, däribland en av vice
kommissionslantmätaren J. Bergström 1903 upprättad karta över hemskiftet
samt en del av utskiftet till egendomen, inhämtas bland annat följande.

L9.J

Höta nr 1 i
Jämtlands
län.

Egendomens hemskifte är beläget invid nya bygdevägen från Hallen till
Marby, 5 kilometer från Hallens kyrka, 25 kilometer vinterväg från Östersunds
stad och 5 kilometer från ångbåtsbrygga vid Hallen å Storsjön.

Skiftet, däri inbegripet den s. k. Nissetägten, har en areal av 50.446
hektar, varav 13.414 hektar tomter och åker, 13.2 7 2 hektar ängsmark, 23.5 5 0
hektar avrösningsjord samt 0.2to hektar impediment. Det är bebyggt med
kronan tillhöriga byggnader, av vilka mangårdsbyggnad och källare befinna
sig i drägligt skick, under det att övriga byggnader, särskilt ladugården,
äro i dåligt skick.

Den s. k. Nissetägten, som å kartan omfattar ägofigurerna nr 1—10 och
är belägen i hemskiftets nordvästra del, är avsedd att ingå i försäljningen.
Till densamma hör icke någon kronan tillhörig byggnad, och är dess arrendator
ej bosatt å ägorna titan å en annan honom tillhörig lägenhet.

Uppskattningsmännen hava biträtt förslaget om hemskiftets försäljning,
enär åkerjordens ringa omfattning och åbyggnadens dåliga tillstånd borde
göra det för kronan angeläget, att detsamma snarast avyttrades, särskilt
som kronan icke hade något behov att bibehålla skiftet i sin ägo.

Det till försäljning avsedda området har av uppskattningsmännen saluvärderats
till 21,945 kronor, därav för växande skog 9,885 kronor enligt
vederbörande jägmästares uppskattning, och hava uppskattningsmännen föreslagit
områdets försäljning enligt de i kungl. brevet den 29 maj 1874 stadgade
villkor.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 15S.

Departements chefen.

[10.]
Brattbyn
nr 1 i
Jämtlands
län.

Överjägmästaren har efter under 1924 verkställd ny värdering av skogen
ansett dess värde höra upptagas till endast 9,302 kronor.

Domänstyrelsen har underställt ärendet Kung!. Maj:ts prövning och därvid
förklarat sig icke hava något att erinra mot den föreslagna salulottens
omfattning och försäljning på sätt uppskattningsmännen föreslagit. I fråga
om saluvärdet har domänstyrelsen ansett, att, ehuru uppskattningsmännens
värdering uppgjorts 1921, densamma dock kunde läggas till grund för
försäljningen, vadan salulottens värde borde sättas till i runt tal 22,000 kronor.

Någon uppdelning av ifrågavarande skifte i mindre lotter torde, enligt
vad jag från domänstyrelsen inhämtat, icke lämpligen böra ske. Jag kan
därför biträda försäljningsföretaget och har intet att erinra mot det av
domänstyrelsen föreslagna saluvärdet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att, sedan ovan angivna till kronoegendomen 1 mantal
Höla nr 1 i Hallens socken av Jämtlands län hörande
hemskifte blivit genom ägostyckning frånskilt egendomen,
detsamma må å offentlig auktion till den högstbjudande
försäljas enligt de i kungl. brevet den 29 maj
1874 stadgade villkor.

10:o.

Kronoegendomen 7“/iso mantal Brattbyn nr 1 i Revsunds socken av Jämtlands
län har jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 20 juli 1877 avsatts såsom
kronopark. Huvudgården är utarrenderad mot ett årligt arrende, som för
tiden 14 mars 1921 — 14 mars 1922 utgjort 650 kronor och för tiden 14 mars
1922—14 mars 1924 uppgått till 500 kronor.

I skrivelse den 31 december 1913 hemställde domänstyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, dels att huvudgärden till egendomen
finge försäljas till Revsunds kommun för anläggning av fattiggård, dels
ock att fyra områden av kronoparken, betecknade med nr 2, 3, 4 och 5,
finge försäljas enligt gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar. Sedan emellertid inhämtats, att kommunen inköpt
annat område till fattiggård, uppdrog Kungl. Maj:t den 15 december
1916 åt domänstyrelsen att föranstalta om ny saluvärdering å de till försäljning
föreslagna lotterna.

Dylik värdering blev därefter under 1919 verkställd, men dä densamma
icke kunde av domänstyrelsen godkännas, har förnyad värdering ägt rum
den 30 juli och 19 augusti 1921, med beaktande, i enlighet med styrelsens
föreskrift, att huvudgården skulle värderas dels i huvudsak utan skog,
dels ock med ett inägoområdet tillagt skogsskifte av omkring 16 hektar samt
att försäljningslotten nr 5 skulle bibehållas i kronans ägo. Av instrumentet
över sistnämnda uppskattningsförrättning jämte övriga till ärendet hö -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 158.

rande handlingar, däribland eu av vice kommissionslantmätaren Magne
Augustin 1906 upprättad karta över inägorna och en del av utägorna till
egendomen, inhämtas bland annat följande:

De till försäljning föreslagna områdena — uppdelade i fyra lotter — äro
belägna i egendomens östra del mot Eevsundssjön invid allmänna vägen
från Gällö till Dödsjö, 8 kilometer från Gällö järnvägsstation och 2 kilometer
från Revsunds kyrka.

Uppskattningsmännen hava föreslagit, att till upplagsplats för virke
måtte för kronoparkens behov reserveras ett å kartan med tvärstreckade
blyertslinjer angivet område invid Eevsundssjön jämte ett därifrån till
förenämnda allmänna väg ledande, 10 meter brett område, avsett för vägförbindelse.

Rörande de fyra till försäljning föreslagna områdena, som med röda linjer
utmärkts å kartan, har vid förrättningen förekommit följande.

Lotten nr 1. Uppskattningsmännen liava framlagt två alternativ i fråga
om lottens storlek, beroende på den större eller mindre areal skogsmark,
som ansåges böra tilläggas lotten. Enligt alternativ A skulle lotten innehålla
7.0 8 4 hektar tomt och åker, 13.0 2 0 hektar ängs- och odlingsmark,
0.19 5 hektar impediment och l.ooo hektar skogsmark med ett saluvärde av
18,390 kronor, därav 97 kronor 97 öre för skogsmarken och 4,675 kronor
79 öre för växande skog. Enligt alternativ D har lotten föreslagits
böra innehålla samma areal tomt och åker, ängs- och odlingsmark samt
impediment, men med ett skogsmarksområde om 16.0 6 6 hektar. Lottens
saluvärde med sistnämnda omfattning har uppskattats till 44,750 kronor,
därav 1,016 kronor 63 öre för- skogsmarken och 30,115 kronor 84 öre för
växande skog.

Å lotten uppförda, kronan tillhöriga byggnader, bestående av manbyggnad,
uthusbyggnader in. m. ingå i förberörda saluvärden.

Uppskattningsmännen hava för sin del förordat alternativ A samt föreslagit
lottens försäljning enligt de i kungl. brevet den 29 maj 1874 stadgade
villkor.

Lotten nr 2. Lotten har föreslagits skola omfatta 3.8 5 5 hektar, därav
1.074 hektar åker, 2.751 hektar ängsmark och O.oso hektar impediment.

Frånsett ett par mindre hölador är lotten obebyggd.

Uppskattningsmännen hava saluvärderat lotten till 1,650 kronor, däri inbegripet
värdet å omförmälda hölador, samt föreslagit lottens försäljning
enligt gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar.

Lotten nr 3. Lottens föreslagna areal utgör 3.893 hektar, därav 1.260
hektar åker, 2.61 o hektar ängsmark och O.023 hektar impediment.

Lotten är, frånsett vissa mindre lador, obebyggd.

Lottens saluvärde har av uppskattningsmännen upptagits till 1,765 kronor,
i vilket belopp inräknats värdet å ladorna.

Uppskattningsmännen hava föreslagit lottens försäljning enligt gällande
grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar.

Lotten nr 4. Den areal, som föreslagits till denna lott, utgör 3.8 9 2 hektar,
därav 0.47 9 hektar åker och 3.413 hektar ängsmark.

Frånsett vissa mindre lador är lotten obebyggd.

Uppskattningsmännen hava föreslagit lottens saluvärde till 1,340 kronor
samt dess försäljning enligt gällande grunder För upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Departement 6
chefen.

Vederbörande jägmästare liar beträffande lotten nr 1 förordat försäljning
i enlighet med alternativ A. Med hänsyn till efter uppskattningsförrättningen
verkställd värdering av skogsmarken och skogen har jägmästaren
ansett sig böra nedsätta värdet å skogsmarken till lotten nr 1 med därå
%7äxande skog beträffande alternativ A till 75 kronor 48 öre för skogsmarken
och 3,506 kronor 6 öre för skogen samt beträffande alternativ B
till 783 kronor 30 öre för skogsmarken och 21,483 kronor 65 öre för skogen Över

jägmästaren har icke haft något att erinra mot jägmästarens sistnämnda
värdering.

Länsstyrelsen har i fråga om de båda alternativen rörande omfattningen
av lotten nr 1 ansett, att lotten icke borde tilldelas mindre areal skogsmark
än som erfordrades för att göra densamma tjänlig till jordbruk.
Då den skogsmark, som enligt alternativ A skulle tilldelas lotten vore
ur nämnda synpunkt för liten, ansåge sig länsstyrelsen böra förorda försäljning
enligt alternativ B. I övrigt har länsstyrelsen icke haft något
att erinra mot uppskattningsmännens försäljningsförslag.

Domänstyrelsen har beträffande lotten nr 1, i likhet med uppskattningsmännen
och jägmästaren, förordat försäljning i enlighet med alternativ
A, särskilt med hänsyn därtill, att svårighet torde uppstå att erhålla
köpare till salulotten, om den tillädes så stort och värdefullt skogsområde,
som alternativ B avsåge, samt att för sådan händelse den i kronans ägo
kvarvarande delen av kronoparken skulle erhålla olämplig form. Den av
länsstyrelsen framlagda synpunkten, att lotten icke borde beredas mindre
areal skogsmark än som erfordrades för att göra densamma tjänlig för
jordbruk, syntes i detta fall icke behöva tillmätas alltför stor betydelse,
då möjlighet stode öppen för en blivande köpare av lotten att från angränsande
kronopark kunna förvärva det husbehovsvirke, som kunde erfordras
utöver den skogstillgång, som funnes å det mindre skogsskiftet
och å den till försäljning föreslagna inrösningsjorden. Enligt den av
jägmästaren verkställda omvärderingen av skogsmarken och skogen borde
lottens saluvärde enligt alternativ A beräknas till i runt tal 17,200 kronor.
I övrigt hade domänstyrelsen intet att erinra mot lotternas omfattning
och försäljning enligt angivna värden. I

I likhet med uppskattningsmännen och vederbörande jägmästare samt
domänstyrelsen tillstyrker jag försäljning av lotten nr 1 enligt det med
alternativ A betecknade förslag, och har jag intet att erinra mot av
domänstyrelsen föreslaget saluvärde å det sålunda till försäljning avsedda
området. Jämväl lotterna nr 2, 3 och 4 synas mig böra försäljas
med av uppskattningsmännen förordade områden samt till av dem beräknade
saluvärden.

L fråga om sättet för försäljningarna instämmer jag med myndigheterna.

.Tåg hemställer alltså, att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

att ovan omförmälda fyra lotter — lotten nr 1 enligt
förberörda med alternativ A betecknade förslag —
må från 79/120 mantal Brattbyn nr 1 i Revsunds
socken av Jämtlands län försäljas
lotten nr 1 på offentlig auktion till den högstbjudande
enligt de i kungl. brevet den 29 maj 1874 stadgade
villkor, samt

lotterna nr 2, 3 och 4 enligt gällande grunder för upplåtande
av egnahemslägenheter från kronoegendomar.

ll:o.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 maj 1901 bär hemmanet 3/38 mantal [11.1
Näset nr 1, hörande under förra sergeantsbostället Skogen nr 1, i Ragunda Kronoparken
socken av Jämtlands län från den 14 mars 1903 ställts under skogsstatens * "anZ lan.
omedelbara vård och förvaltning och benämnts kronoparken Näset. Från
hemmanet hava sedermera på grund av Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut
1912 (se prop. nr 262; R. skr. nr 191) försålts tre lägenheter, nämligen Edbladstorpet
om 4.13 6 hektar, Erik Jolianssonstorpet om 4.9 94 hektar och
Bolinstorpet om 6.617 hektar.

Genom 1914 verkställd ägostyckning har kronoparken Näset åsatts <i0%28o
mantal litt. Aa med eu areal av 341.7n hektar.

Sedan fråga uppstått om försäljning av inrösningsjorden till kronoparken,
har under 1921 hållits uppskattningsförrättning. Av instrumentet över förrättningen
jämte tillhörande handlingar, däribland en av förste lantmätaren
A. O. Gislén 1908 upprättad karta över utgården Näset jämte ägobeskrivning,
framgår bland annat, följande.

Till försäljning hava föreslagits två ä kartan med litt. Aa1 och Aa2 betecknade
områden, belägna inom Näsets by invid till densamma från Ragunda
ledande väg och 4 kilometer från Ragunda järnvägsstation. Områdena
äro gemensamt utarrenderade för tiden 14 mars 1922—14 mars 1924 mot
ett årligt arrende av 480 kronor.

Litt Ad'' har en areal av 9.126 hektar, varav 2.21 o hektar åker och 6.916
hektar äng och betesmark. Området är beläget i sydlig sluttning mot den
förutvarande Ragundasjöns botten och är bebyggt med tre kronan tillhöriga
ängslador. Jorden består av god lättlera. Området bär salu värderats till
3,290 kronor.

Litt. Aa- eller Ersättning sbotten, som utgör en del av Ragundasjöns
botten, bär en areal av 2.4 9 4 hektar ängsmark. Området är beläget några
hundra meter från litt. Aa1 och gränsar i nordost till Singsån. Jorden
består av gyttja, som numera vunnit fastare konsistens. Å området äro
uppförda två mindre ängslador. Området har saluvärderats till 2,495 kronor.

Uppskattningsmännen hava föreslagit, att de båda områdena måtte försäljas
var för sig, det större enligt gällande grunder för upplåtande av
egnahemslägenheter från kronoegendomar och det mindre på offentlig auktion
enligt de i kungl. brev den 29 maj 1874 stadgade villkor.

Länsstyrelsen bar tillstyrkt försäljningen.

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 158.

Departement*

chefen.

[12.]

Hämöängen
nr 1 med
Härnötorp
nr i i Södermanlands
län.

Vederbörande skogsstatstjänstemän hava hemställt, att områden;:! måtte
försäljas i ett utbud, då desamma väl lämpade sig för sambruk.

Domänstyrelsen har icke haft något att erinra mot vare sig salulotternas
omfattning eller deras försäljning på sätt uppskattningsmännen föreslagit,
men ansett saluvärdet för det mindre området böra — med hänsyn till att
värderingen uppgjorts 1921 — sänkas till i runt tal 2,000 kronor.

Även jag tillstyrker försäljning av ifrågavarande områden, av vilka det
större synes lämpligt såsom egnahemslägenhet, medan åter det mindre området
torde kunna vinna köpare bland ägarna till kringliggande mark.

Mot saluvärdena, sådana de av domänstyrelsen föreslagits, finner jag intet
att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, sedan ovanberörda med lutt. Aa1 och Aa3 betecknade
områden om respektive 9.12 6 och 2.4 y 4 hektar
frånskilts krono parken Näset i Ragunda socken av Jämtlands
län, samma områden må försäljas

Uti. Aa1 enligt gällande grunder för upplåtande av
egnahemslägenheter från kronoegendomar, och

Ut t. Aa''- på offentlig auktion till den högstbjudande
enligt de i kungl. brevet den 29 maj 1874 stadgade villkor.

12:o.

Kronolägenheterna Hämöängen nr 1 i Kärnbo socken och Härnötorp nr
1 i Taxinge socken av Södermanlands län äro till den 14 mars 1927 mot
ett årligt arrende av 750 kronor utarrenderade till Strängnäs stifts diakonistiftelse,
som därå inrättat ett alkoholisthem.

I skrivelse den 26 januari 1922 gjorde styrelsen för nämnda stiftelse hos
Kungl. Maj:t framställning om tillstånd att få inköpa förberörda fastigheter,
enär stiftelsen hade för avsikt att utvidga sin verksamhet samt ägde flertalet
av å fastigheten befintliga ekonomibyggnader.

Över denna framställning avgav domänstyrelsen infordrade utlåtanden den
7 juli och den 25 augusti 1922, varvid överlämnades yttranden i ärendet
av vederbörande domänintendent, skogsstatstjänstemän och överlantmätare
ävensom av länsstyrelsen i länet.

Överlantmätaren framhöll i sitt yttrande, att rågångarna vid egendomen
vore synnerligen krokiga och obekväma samt icke fastställda eller vederbörligen
bestämda. Vad Härnötorp beträffade hörde till detsamma ägor,
som läge avlägset från lägenhetens hemägoskifte och lämpligen borde sammanföras
därmed. Härjämte vore att märka, att till egendomen hävdades
vissa till Gripsholms kronopark hörande ägor, vilka borde avskiljas och
återbördas till kronoparken. I syfte att reglera nämnda förhållanden syntes

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

rågängsför rättning samt ägoutbyte böra företagas, innan frågan om förändrad
disposition av egendomen avgjordes.

I anledning härav beslöt Kungl. Maj:t den 14 september 1922, att handlingarna
i ärendet skulle överlämnas till domänstyrelsen för skyndsamt vidtagande
av berörda, av överlantmätaren föreslagna lantmäteriförrättning.

Dylik förrättning verkställdes sedermera av t. f. distriktslantmätaren K.
Enéll med biträde av gode män. Av instrumentet över förrättningen —
som avslutades den 4 juli 1923 — inhämtas, att en vid förrättningen ingången
förening om rågången mellan å ena sidan Härnöängen och å andra
sidan egendomen Näsby med underlydande i Taxinge socken, vilken egendom
vore den enda i enskild ägo varande egendom, som angränsade Härnöängen,
blivit av länsstyrelsen godkänd. Däremot hade, jämlikt Åkers och
Selebo tingslags ägodelningsrätts utslag den 26 november 1923, förrättningen
i vad den avsåge ägoutbyten mellan kronolägenheterna inbördes samt emellan
dessa båda fastigheter, å ena sidan, och Gripsholms kungsladugård, å andra
sidan, ej kunnat lagligen fastställas, enär samtliga av förrättningen berörda
fastigheter tillhörde kronan.

I avseende härå har överlantmätaren anfört, att, därest lägenheten Härnöängen
helt eller delvis bleve försåld till diakonistiftelsen eller annan enskild
inrättning eller person, det föreliggande hindret mot ovannämnda förrättnings
slutförande och fastställande komine att undanröjas.

Domänstyrelsen, som funnit ägodelningsrättens utslag lagligen grundat,
har härefter föranstaltat om en den 29 januari 1924 verkställd saluvärdering
dels å de båda kronolägenheterna, dels ock å viss skogsmark (ekhage) av
Gripsholms kronopark, som diakonistiftelsens styrelse — enligt vad lantmäterihandlingarna
utvisa — önskar förvärva för erhållande av betesmark.

Av uppskattningsinstrumentet jämte övriga till ärendet hörande handlingar
— däribland kopia av en av G. E. Markman 1908 upprättad karta
över Härnön, kopia av en utav Adolf Helander 1884 upprättad karta över
åker och ängsmarken till Härnö hovstalläng med tillhörande beskrivning,
en av förste lantmätaren Hell. Rob. Linder 1903 upprättad karta över inägorna
till egendomen samt en av t. f. distriktslantmätaren Enéll 1922
upprättad karta över ägoutbytet med tillhörande beskrivning — inhämtas
bland annat följande.

Ifrågavarande kronolägenheter äro belägna vid Gripsholrnsviken av Mälaren
å Härnön, vilken på en sträcka av omkring 300 meter sammanhänger
med fastlandet. Från Taxinge-Näsby järnvägsstation är avståndet
0.2 mil och från staden Mariefred 1.8 mil land vägen samt 0.3 mil sjövägen.
Den del av Härnön, som ej utgöres av kronolägenheterna, tillhör Gripsholms
kungsladugård och förvaltas, jämte den i Gripsholrnsviken belägna Älgön,
från och med den 14 mars 1888 såsom kronopark med omkring 227 hektars
område.

Av å lägenheterna befintliga byggnader äger kronan endast en arbetarbostad
och tre lador, därav två mindre tidsenliga, å Härnöängen samt ett
bostadshus och en uthuslänga, båda mycket svaga och otidsenliga, å Härnötorp.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Lägenheterna omfatta enligt dem nu lagligen tillkommande områden:

			Areal h e	k t a r
		tomt och åker	äng	avrösnings- jord	impediment	summa
Härnöängen ■ Härnötorp .....		30.542 1.336	5.212 0.977	11.988 0.714	0.887 _	48.574 3.027
	Summa	31.878	6.189	12.647	0.887	51.601

Därest emellertid ifrågavarande ägoutbyte komme till stånd, skulle lägenhetens
arealer bliva följande:

			A r e a	1 h e	k t a r
		tomt och åker	äng	avrösnings- jord	impediment	summa
Härnöängen..... Härnötorpet -.	...............	30.698 1.284	5.4 01 0.878	12.469 0.666	0.S7C O.ooi	49.444 2.828
	Summa	31.982	6.2 7 9	13.184	0.877	52.272

Uppskattningsmännen, som vid sin värdering utgått från att lägenheterna
komme att erhålla sistnämnda arealer, hava ansett, att lägenheterna, på
grund av sitt avskilda läge och med hänsyn till rådande goda kommunikationer,
synnerligen väl lämpade sig för bedrivande av den verksamhet, som
diakonistiftelsen hittills där utövat, samt att kraftiga skäl förelåge för tillerkännande
åt stiftelsen av optionsrätt vid köp. Uppskattningsmännen ville
därför tillstyrka, att förberörda område om tillhopa 52.2 7 2 hektar måtte
försäljas till stiftelsen. Ovan omförmälda, Gripsholms kronopark tillhörande
ekhage, som å 1903 års karta utmärkts med ägofigurerna nr 115 och 116,
ansåge uppskattningsmännen icke borde ingå i försäljningen, utan kunde
ekhagen, vilken för närvarande inginge i den av stiftelsen arrenderade
arealen, jämväl framdeles få av stiftelsen arrenderas som betesmark.

Vederbörande jägmästare liar- beträffande den å de till försäljning föreslagna
områdena växande ekskogen uttalat, att densamma vore av den beskaffenhet,
att — med undantag av enstaka träd, som ur beståndsvårdssynpunkt
borde för kronans räkning tillvaratagas — ekskogen borde bibehållas,
enär avverkning därav skulle i hög grad förändra landskapets karaktär.
Saluvärdet å den övriga skogen å försäljningsområdena uppskattades av
jägmästaren till 1,635 kronor 89 öre. Då behov av fast skogsarbetare för
arbeten å Gripsholms kronopark förefunnes och allt framgent komme att
förefinnas, ansåge jägmästaren, att det vore oklokt, om staten avhände sig
Härnötorp, ty denna lägenhet vore den enda lämpliga skogsarbetarbostad,
som där funnes. Den å Härnötorp växande skogen, huvudsakligen älskog,
har av jägmästaren värderats till 762 kronor 43 öre.

Uppskattningsmännen hava saluvärderat lägenheterna med ovan angivna
arealer om tillhopa 52.2 7 2 hektar sålunda:

markvärde ....................................................................................kronor 33,900: —

växande skog å Härnöängen.................................................... » 1,635: 89

» » å Härnötorpet.................................................... » 762: 43

summa kronor 36,298: 32,

Kanyl. Muj:ts proposition Nr J58. 48

eller i avrundat tal 36,000 kronor att betalas under loppet av sex år med
en sjättedel årligen.

Någon saluvärdering av lägenheterna med förenämnda områden om
51.6 01 hektar har icke verkställts i annan mån än att vederbörande jägmästare
uppskattat skogens värde å Härnöängen till 2,030 kronor 61 öre
och ä Härnötorp till 762 kronor 43 öre.

Länsstyrelsen har icke haft något att erinra mot uppskattningsmiinnens
förslag.

över jägmästaren har icke haft något att erinra mot försäljning av Härnöängen
med de områden därtill, som uppskattningsmännen upptagit. Däremot
har överjägmästaren beträffande Härnötorp förklarat sig vara av den åsikten,
att detsamma vore absolut omistligt såsom skogsarbetartorp för kronoparken.

Domänstyrelsen har i skrivelse den 22 februari 1924 tillstyrkt försäljning
till diakonistiftelsen av förenämnda båda kronolägenheter med de områden,
som nu lagligen tillkomma dem, mot en köpeskilling av 36,000 kronor att
betalas på sätt uppskattningsmännen föreslagit och på vissa närmare angivna
villkor i övrigt. I ärendet har domänstyrelsen bland annat anfört följande.

Domänstyrelsen hade i sitt utlåtande den 25 augusti 1922 framhållit, att
Härnötorpet, såsom varande erforderligt för kronoparken, icke. borde försäljas.
Styrelsen hade emellertid därefter alltmera bibragts den uppfattningen
att, där för skogsarbeten erforderlig tillgång av å kronopark icke
bofasta skogsarbetare kunde påräknas, uppförande av torp eller nybyggnad
av förfallna torp å kronoparken borde undvikas. Skälen till denna styrelsens
uppfattning vore i huvudsak, att arrendatorer av kronans torp numera
icke, såsom tillförne i regel varit fallet, vore villiga att —• såsom skäligt
torde vara med hänsyn till förmånen av i allmänhet jämförelsevis lågt arrende
av hus och jord och en jämn tillgång å arbete — utföra skogsarbeten till
lägre pris än lösa arbetare, ävensom att å kronan åbelöpande kostnader för
vidmakthållande av sådana torp med nuvarande höga byggnadskostnader ekonomiskt
i hög grad tyngde kronoparksförvaltuingen. Av nu angivna skäl
och under framhållande att ifrågavarande torp, på grund av dess förfall,
vid bibehållande i kronans ägo skulle draga betydande ^byggnadskostnad,
att tillgäng av för kronoparken erforderlig arbetskraft kunde påräknas utan
bibehållande i kronans ägo av torpet, samt att nödig bevakning av kronoparken,
i betraktande därav att vederbörande kronojägare vore bosatt invid
den närbelägna staden Mariefred, erhölles utan bosättning av fast skogsarbetare
å torpet, biträdde styrelsen nu uppskattningsmännens förslag om
försäljning av jämväl Härnötorpet med av dem angivna ägor. I likhet med
uppskattningsmännen liölle jämväl styrelsen före, att annan del av Gripsholms
kronoparks område ej borde ingå i försäljningen än som ägoutbytesförslaget
upptoge.

En försäljning direkt till stiftelsen av de ägor, som ägou t by tesförslaget
upptoge, torde emellertid ur fastighetsbildningssynpunkt vara mindre lämplig.
Genom eu sådan anordning skulle nämligen den försålda fastigheten komma
att bestå av dels vissa till lägenheterna Härnöängen och Härnötorp hörande
områden, dels ock en del mark, som måste avsöndras från Gripsholms
kungsladugård, och .skulle å andra sidan till denna läggas från Härnöängen
och Härnötorp avsöndrade områden. Ett fullföljande av ägoutbytesförslaget
i vad det avsåge Gripsholms kungsladugård, å ena sidan, samt Härnöängen

Ifepartemt

chefen.

44 Kurnjl. Maj:ts proposition Nr 158.

och Härnötorp, a andra sidan, voxe därför att föredraga. Enligt styrelsens
förmenande borde alltså lägenheterna försäljas med nu till desamma lagligen
hörande områden men borde därvid såsom villkor föreskrivas skyldighet
för köparen att efter köpets fullbordande medverka till genomförande
av det föreliggande förslaget till ägoutbyte mellan Gripsholms kungsladugård
och kronolägenheterna. Då uppskattningsinnehållet i de i ägoutbytesförslaget
upptagna särskilda områdena vore lika å ömse sidor, läge alltså skillnaden
i värdet å områdena i den växande skogens värde. Saluvärdet å
försäljningsområdet enligt nu gällande gränser vore följaktligen 394 kronor
72 öre högre än saluvärdet å försäljningsområdet enligt uppskattningsmännens
förslag (d. v. s. med gränser efter ägoutbytets genomförande). En höjning
av saluvärdet å det av styrelsen till försäljning nu förordade området kunde
då ifrågasättas med skyldighet för kronan att efter ägoutbytets genomförande
återbetala skillnadsbeloppet, men torde, vid det förhållandet att vid
köpet villkor skulle göras att ägoutbytet i ovan angivna del genomfördes,
sådan åtgärd bliva en onödig omgång. Saluvärdet borde bestämmas till det
av uppskattningsmännen förordade värdet även vid försäljning i enlighet
med styrelsens förslag.

nfs- På grund av den i ärendet gjorda utredningen anser jag mig böra tillstyrka
försäljning av ifrågavarande kronolägenheter till Strängnäs stifts
diakonistiftelse på sätt domänstyrelsen i sin senaste skrivelse föreslagit. Jag
liar därvid intet att erinra mot den föreslagna köpeskillingen, 36,000 kronor,
eller sättet för dess betalande.

I fråga om å lägenheterna befintlig ekskog bör före försäljningen i vederbörlig
ordning verkställas undersökning, huruvida densamma må kunna
fridlysas såsom naturminnesmärke.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronolägenheterna Härnöängen nr 1 i Kärnbo
socken och Härnötorpet nr 1 i Taxinge socken av Södermanlands
län med de områden, som lägenheterna nu
lagligen tillkomma, må försäljas till Strängnäs stifts
diakonistiftelse mot en köpeskilling av 36,000 kronor
och under villkor i övrigt,

att lägenheterna må med äganderätt tillträdas den 14
mars 1927 eller dessförinnan å dag, då stiftelsen förklarar
sig villig frånträda den arrenderätt till lägenheterna,
som av densamma innehaves,

att köpeskillingen erlägges med en sjättedel vid tillträdet
och en sjättedel den 14 mars varje av nästföljande
fem år,

att lägenheterna säljas i det skick de vid tillträdet
befinnas, dock först sedan den prövning, som finnes böra
påkallas rörande fridlysning såsom naturminnesmärke
av å lägenheterna förefintlig ekskog, i vederbörlig ord -

Kung!. Mai:Is proposition Nr 158.

ning ägt rum, samt med förbehåll om rätt för Gripsholms
kronopark till utfartsväg över lägenheterna till fastlandet,
att köpeskillingen inbetalas till länsstyrelsen i länet,
att köpebrev utfärdas, så snart första sjättedelen av
köpeskillingen guldits och stiftelsens skuldförbindelse å
återstoden därav avlämnats,

att stiftelsen svarar för de å lägenheterna för tiden
efter tillträdesdagen belöpande onera och utskylder,
att stiftelsen ensam vidkännes alla med lagfart å fånget
och andra med köpet förenade utgifter samt kostnaderna
för inteckning i lägenheterna till säkerhet för berörda
skuldförbindelse, samt

att stiftelsen är skyldig medverka till genomförande
av ägoutbyte mellan Gripsholms kungsladugård, å ena,
samt ovannämnda lägenheter, å andra sidan, i enlighet
med det i ärendet åberopade förslaget därtill.

13:o.

Kronoegendomen 1 mantal Lynga nr 1 i Skrea socken av Hallands län [I3.j
är till den 14 mars 1925 utarrenderad mot en årlig avgäld av 3,900 kronor. h.y''^a.,nr.1

Å egendomen bär under 1923 hållits uppskattningsförrättning. Av in- jän
strumentet häröver jämte tillhörande handlingar, däribland en av förste,
lantmätaren C. W. Berger 1902 över egendomen upprättad karta med
beskrivning, inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen i ett skifte invid Hebergs station å Västkustbanan
9 kilometer från staden Falkenberg, innehåller en areal av 140.8 30
hektar, därav 3.196 hektar tomt och trädgård, 130.174 hektar åker, 0.849
hektar ängsmark, 0.7 6 8 hektar avrösningsjord och 5.8 43 hektar impediment.

Å egendomen finnas inga torp eller lägenheter.

Hos uppskattningsmännen hava banvakten A. E. Börjesson och P. S.

Andersson anmält sin önskan att få från kronoegendomen förvärva vissa
mindre områden, Börjesson för att uppföra ett eget hem och Andersson
för att utvidga området av en honom tillhörig mindre lägenhet, som gränsar
till kronoegendomen.

Uppskattningsmännen hava föreslagit, att från egendomen skulle avskiljas
de å kartan inlagda, med litt. a och b betecknade obebyggda områdena om
respektive 2.9 8 5 och O.119 hektar, samt förordat hembudsrätt för Börjesson
till det med litt. a betecknade området och för Andersson till det med litt. b
betecknade området. Lotten litt. a har åsatts ett saluvärde av 3,700 kronor
och lotten litt. b ett saluvärde av 300 kronor.

Länsstyrelsen, överjägmästaren och domänstyrelsen hava tillstyrkt försäljningsförslaget.

Även jag biträder försäljningsförslaget och har intet att erinra mot tKpartementitillerkännande
av hembudsrätt åt ifrågavarande båda personer till respek- ehefentive
lägenheter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

[14.J

Högebro nr 1
i Jönköpings
lön.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.

att ovannämnda med litt. a och litt. b betecknade
lägenheter må var för sig med ovan angivet område
försäljas från kronoegendomen 1 mantal Lynga nr 1 i
Skrea socken av Hallands län enligt gällande grunder
för upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar,
med hembudsrätt för A. E. Börjesson till lägenheten
litt. a och för P. S. Andersson till lägenheten
litt. b.

14:o.

Med anledning av en utav arrendatorn av kronoegendomen 1/2 mantal
Högebro nr 1 i Hässleby socken av Jönköpings län Axel Fagerholm gjord
ansökning att få köpa antingen hela egendomen eller ock ett till densamma
hörande vattenfall i Brusaån med kvarn jämte nödigt utmål för vattenkraftens
utnyttjande genom uppförande av elektrisk kraftstation för att förse honom
tillhöriga egendomar i trakten med elektrisk kraft bemyndigade Kungl. Maj:t
den 10 november 1916 domänstyrelsen att låta verkställa uppskattning av
ifrågavarande vattenfall med utmål och kvarn jämte tillhörande byggnader.

Med skrivelse den 21 juni 1918 har domänstyrelsen överlämnat instrument
över en den 2 oktober 1917 hållen uppskattningsförrättning å egendomen och
därtill hörande handlingar, däribland ett av extra lantmätaren O. Strindberg
1917 gjort utdrag av en av förste lantmätaren Yngve Ostwald 1898 upprättad
karta över inägorna och yttre rågångarna till egendomen jämte beskrivning,
av lantbruksingenjören W. Krook uppgjort betänkande angående vattenfallen
vid egendomen och en därtill hörande karta samt en av byggmästaren J. A.
Gustafsson verkställd beräkning rörande värdet av kvarnen med verk och
tillhörande byggnader ävensom yttranden av Fagerholm och vederbörande
länsstyrelse.

Av till ärendet hörande handlingar inhämtas bland annat följande.

Ifrågavarande egendom är belägen 3 kilometer från Vallnäs station ä
Nässjö—Oskarshamns järnväg samt omfattar en arealav 55.43 9 hektar, därav
huvudgården 52.0 6 0 hektar, utmålet 2.9 2 2 hektar, landsväg O.n 4 hektar samt
till nämnda järnväg exproprierat område 0.343 hektar.

Till vattenfallet föreslaget utmål omfattar å Strindbergs förberörda karta
ägofigurerna nr 1—3, av 4, av 5, 6, av 9, 10, 11, av 17, 18, av 19, av 22,
av 23, av 24, av 25 och av 48 ävensom vattenområde samt har en areal av
2.922 hektar, därav O.209 hektar tomt, O.052 hektar åker, I.237 hektar äng,
0.78 7 hektar betesmark samt 0.6 3 7 hektar vatten och grund. I denna areal
ingår ej det inom utmålets gränser belägna, till Nässjö—Oskarshamns järnväg
upplåtna området, å kartan betecknat med ägofigurerna nr 7 och 8.

Vattenfallet med utmål och kvarn jämte tillhörande byggnader har saluvärderats
till 8,720 kronor, därav för växande skog 330 kronor, för vatten -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

kraften enligt lantbruksingenjören Krooks betänkande 4,005 kronor och för
kvarnen med verk och tillhörande byggnader enligt byggmästaren Gustafssons
beräkning 3,048 kronor.

Inom utmålsområdet finnas dels en sågbyggnad med stickhyvel samt i
kvarnen grynverk och stålsikt, tillhöriga Fagerholm, dels en smedja och i
kvarnen samsikt och havrekross, tillhöriga mjölnaren F. O. Samuelsson, dels
ock en mindre bodbyggnad, tillhörig Johanna Carlsson i Grindrum. En å
området befintlig, kronan tillhörig bodbyggnad borde, enligt uppskattningsmännens
mening, arrendatorn vara skyldig flytta till lämplig plats å boställets
behållna ägor. Nu angivna byggnader och inrättningar skulle alltså icke
ingå i försäljningen. Därjämte syntes uppskattningsmännen förbehåll böra
göras om rätt för stamhemmanet till fri väg till ån över områdets ägor,
varemot köparen borde tillförsäkras rätt till fri utfartsväg till allmänna vägen
över stamfastighetens ägor.

Av de till kvarnen hörande, i den föreslagna försäljningen ingående byggnader
ligga en ladugårds- och en bodbyggnad å egendomens mark utom utmålsområdet,
varför desamma av blivande köpare borde från egendomens
ägor bortföras.

Fagerholm har förklarat sig villig förvärva vattenfallet med utmål och
kvarn jämte tillhörande byggnader mot det åsätta saluvärdet, 8,720 kronor,
och på de villkor i övrigt, som av uppskattningsmännen föreslagits och ytterligare
kunde stipuleras.

Länsstyrelsen har tillstyrkt, att vattenfallet med mera måtte försäljas mot
minst det åsätta saluvärdet.

Domänstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse hemställt, att ifrågavarande
vattenfall med utmål och kvarn jämte tillhörande byggnader måtte försäljas
till Fagerholm mot en köpeskilling av 8,720 kronor

Vattenfallsstyrelsen har i infordrat utlåtande den 24 augusti 1918 meddelat,
att styrelsen för sin del icke hade något att erinra mot vare sig den verkställda
värderingen av fallet eller att detsamma försåldes till Fagerholm mot
den föreslagna köpeskillingen.

Hos Kungl. Maj:t har därefter Hässleby kommun genom å kommunalstämma
utsedda kommitterade i skrivelse den 12 september 1918 anhållit att
få inköpa ifrågavarande vattenfall med kvarn och utmål med eller utan
jordbruk, ävensom att kommunen måtte vid försäljning beredas företräde
framför andra spekulanter. Såsom skäl för ansökningen har anförts, att det
vore av stort intresse för kommunen att förvärva vattenfallet, enär kommunen
vore i behov av såväl elektriskt ljus för kyrka och skolor som ock ljus
och elektrisk energi för sin i närheten av vattenfallet belägna fattiggård.
Dessutom vore det i omedelbar närhet belägna Mariannelunds stationssamhälle
för sin utveckling i behov av elektrisk energi utöver den, som samhället utan
alltför kännbara kostnader kunde erhålla från andra på längre avstånd
varande kraftkällor.

Vederbörande domänintendent samt länsstyrelsen och domänstyrelsen hava
i avgivna yttranden hemställt, att kommunens ansökning ej måtte föranleda
någon åtgärd, innan Fagerholms förberörda framställning blivit avgjord.

Hos Kungl. Maj:t har vidare i skrivelse den 19 april 1919 S../. Johansson
i Möcklemark, under åberopande att han vore ägare till stranden mitt emot

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

omförmälda kvarn och ansåge sig äga del i vattenfallet, anhållit att få köpa
kvarnen jämte åbyggnader och tillhörande jord.

Med anledning av egendomens arrendeledighet den 14 mars 1922 har den
17 november 1919 hållits uppskattningsförrättning i vanlig ordning, därvid
jämväl frågan om disposition av vattenfallet upptagits till behandling. Av
instrumentet häröver jämte tillhörande handlingar, däribland en av extra
lantmätaren O. Strindberg 1918 kompletterad karta över egendomen med
beskrivning, inhämtas bland annat följande.

Å huvudgården finnes en lägenhet Sofielund om 0.3 3 s hektar, därav 0.1 so
hektar tomt och åker, 0.141 hektar äng och O.014 hektar betesmark, å Strindbergs
1918 kompletterade karta omfattande ägofigurerna nr 1, 2, av 3, 4 och
av 5. Lägenheten innehaves av förenämnde Samuelsson, som äger å lägenheten
befintliga boningshus, ladugård samt verkstadshus och som anhållit få
inköpa densamma till eget hem. Uppskattningsmännen hava saluvärderat
lägenheten med därå uppförd, kronan tillhörig bod till 400 kronor samt
förordat hembudsrätt för Samuelsson, som vore en ordentlig och välkänd
person.

I fråga om vattenfallets vattentillgång och värde samt värdet å kvarnen
med tillhörande byggnader hava uppskattningsmännen hänvisat till ovannämnda
utredningar av lantbruksingenjören Krook och byggmästaren Gustafsson.
Uppskattningsmännen hava föreslagit, att, för den händelse försäljning
till Fagerliolm, som först gjort framställning om förvärv av vattenfallet, ej
kom me till stånd, vattenfallet med utmål och kvarn måtte försäljas å offentlig
auktion. Egendomen i övrigt borde förenas med den närbelägna Hässleby
kronopark.

Länsstyrelsen har ej haft något att erinra mot uppskattningsmännens förslag

Överjägmästaren har ansett, att vattenfallet med utmål och kvarn samt
lägenheten Sofielund icke vore av någon betydelse för skogsväsendet.

Domänstyrelsen har i utlåtande den 11 juni 1920 hemställt, dels att
lägenheten Sofielund måtte försäljas enligt gällande grunder för upplåtande
av egnahemslägenheter från kronoegendomar, dels och att egendomen
tillhörande vattenfall med utmål och kvarn med tillhörande verk och
byggnader på sätt föreslagits måtte på offentlig auktion under de i
kungl. brevet den 29 maj 1874 stadgade villkor till den högstbjudande
försäljas under villkor i övrigt, att i försäljningen icke inginge inom
lägenheten befintliga, enskild person tillhöriga byggnader och inrättningar
och ej heller den ä området befintliga, kronan tillhöriga bodbyggnaden,
med stamfastighetens innehavare förbehållen rätt att under
en tid av högst ett år efter tillträdet utan avgift hava densamma kvarstående,
varemot med köpet skulle följa till kvarnen hörande å egendomens
mark utom utmålsområdet belägna eu ladugårdsbyggnad och en bodbyggnad,
med rätt för köparen att under förenämnda tid utan avgift hava
desamma kvarstående, samt att stamfastighetens innehavare förbehölles rätt
till fri utfartsväg över lägenhetens område och köparen rätt till fri utfartsväg
över stamfastighetens ägor till allmänna vägen.

Kanyl. Maj ris proposition Nr lö8.

Deri pa grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 juli 1917 utav
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet tillkallade s. k. elektrifieringskommittén
har i infordrat utlåtande den 11 juni 1921 förordat, att vid vattenfallets
försäljning företräde till köp måtte lämnas Fagerholm, och har kommittén
i ärendet anfört bland annat följande.

Det hittills för Högebro kvarn utnyttjade fallet, beläget i Brusaån, mätte
enligt lantbruksingenjören Krooks betänkande o.s meter och gåve vid industriellt
medelvatten, som vore omkring l.i m3/''sek., omkring 42.3 effektiva
turbinhästkrafter (56.4 naturhästkrafter). Enär kvarndammen vore för obetydlig
för att medgiva innehållandet av någon större vattenmängd från tider
av dygnet med lägre belastning till tider med högre, torde fallet icke kunna
utbyggas för avsevärt högre effekt än den nämnda. Även vid en till detta
värde begränsad effektuttagning krävdes under de relativt långa torrperioderna,
dä vattenframrinningeu kunde nedgå till en obetydlighet, ett avsevärt
tillskott av värmereservkraft för att driften skulle kunna uppehållas
oinskränkt. Inbegrepes i utbyggnaden även den omedelbart ovanför kvarndammen
belägna fallsträckan på 1.6 meter, vilket kunde ske genom motsvarande
höjning av dammen vid Högebro, ökades effekten vid industriellt
medelvatten till omkring 60 turbinhästkrafter och torde samtidigt möjligheten
att genom dämning och dygnsreglering hushålla med vatten framrinningen
eventuellt ökas i viss mån. Vid en dämning till denna höjd uppstode
emellertid en viss intressemotsats gentemot de ovanför belägna jordbrukarnas
torrläggningsprojekt.

Ovannämnda för fallets rationella utnyttjande betydelsefulla dämningsmöjlighet
syntes endast kunna uppstå vid en försäljning av fallet till Fagerholm.
Denne vore nämligen redan ägare till ena sidan av övre fallets strömfåra.
Han syntes dessutom vara ensam ägare till eller åtminstone huvudintressent
i de dämningsmöjligheter och regleringsintressen, som förefunnes närmast
ovanför fallet.

Enligt Fagerholms projekt skulle kraften i första hand utnyttjas för husbehov.
Det vore nämligen i första hand de egna betydande egendomarna,
som skulle tillgodoses. Dessa hade uppgivils omfatta omkring 1,000 hektar
och rymma omkring 500 personer, som skulle förses med ljus och kraft.
Därutöver skulle angränsande gårdar utmed linjen samt fram till Ingatorps
by, Ryssby och Lönås tillgodoses. Dessa vore i viss omfattning även medintressenter
med Fagerholm i Brusaåns regler]''ngsföretag, vilket arbetade för
torrläggning av de vidsträckta sidlänta områdena utefter Brusaån i Ingatorps
socken. Reglerings- och kraftintressena skulle alltså enligt detta projekt
fördelakligt sammanföras.

Kraftledningen komme att passera Wallnäs ångsåg, frän vilken reservkraftfrågan
uppgivits gynnsamt kunna ordnas.

Fagerholms framställning understöddes av Ingatorps kommunalstämma.
Ingatorps kommun, som saknade kvarn inom egna gränser, hade nämligen
haft sin nutid vid Högebro och befarade, att kvarnen eller kraften för densamma,
därest Högebro vattenfall genom köp ginge till Hässleby, komme att
försvinna för annan Ingatorp ovidkommande industri. Hässleby hade dessutom
redan i sitt centrum tillgång till elektrisk energi från Stenkvill-Klinte
kraftaktiebolag.

Hässleby kommun både uppgivit sig hava behov av fallet för elektrifiering
liv kyrka, .skolor och fattiggård, närbelägna lantgårdar samt Marianne
lunds stations- och industrisamhälle. Sistnämnda samhälle hade visserligen
Mihuiuj Ull riksdagens protokoll 192''i. 1 souil. HD höft. (Nr lön.) I

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

kraft från Stenkvili-Klinte kraftaktiebolag, men denna kraft kunde icke utökas
för samhällets och socknens ek ad o behov utan alltför höga kostnader.

Härutinnan ville kommittén erinra, dels att kommunen icke förebragt
någon utredning om kraftkostnaden i ena eller andra fallet, dels att krafttillgången
vid Högebro i varje fall syntes vara alltför obetydlig för en mera
allmän distribution och för att i längden tillgodose det relativt stora kraftbehovet
i Mariannelunds stationssamhälle, dels ock att kommunen i konflikt
med Brusaåns förutnämnda regleringsföretag, vari Fagerholm vore huvudintressent,
torde få vissa svårigheter att rationellt utnyttja fallet.

S. J. Johansson hade icke uppgivit syftet med vattenfallets förvärvande
utan hade endast, med hänsyn till sin förmodade deläganderätt i nedre
fallet, framhållit fördelen av att fallets båda sidor komme under eu ägare,
då alla vattenrättstvistigheter bortfölle. Enligt lantbruksingenjören Krooks
betänkande vore emellertid Johanssons deläganderätt mycket tvivelaktig.
Beträffande möjligheten att rationellt dämma och utnyttja fallet uppstode för
Johansson samma svårigheter som för Hässleby kommun.

Med hänsyn till läge och krafttillgång torde fallet sakna betydelse för eu
mera allmän kraftdistribution. Kommittén hade för den skull för sin del
intet att erinra emot, att fallet försåldes enligt domänstyrelsens hemställan
av den 11 juni 1920. Dämnings- och regleringsmöjligheter och därav beroende
möjligheter att rationellt utnyttja fallet berodde intimt av de invid
och ovanför övre fallet liggande jordägarnas intressen. Dessa syntes representeras
av Fagerholm, som vore den närmast belägne och den störste av
dessa jordägare. Enär sålunda de med bebyggandet och nyttiggörandet av
fallet förknippade intressena torde bliva mest enhetligt tillgodosedda vid ett
realiserande av Fagerholms ^byggnadsplan, och enär Fagerholm förklarat
sig hava för avsikt att i mån av tillgång ställa den kraft, som med hänsyn
till dessa intressen kunde utvinnas, till samma jordägares förfogande, ansåge
sig elektrifieringskommittén böra förorda, att vid försäljningen av fallet
företräde till köp lämnades Fagerholm.

Sedan aktiebolaget Brusafors-H allé fors såsom ägare till 1/s mantal Möcklemark
Östergård, Oscar Gustafson såsom ägare till 1 j; mantal Möcklemark
Östergård, P. Carlson såsom ägare till V, mantal Möcklemark Västergård och
förenämnde S. J. Johansson såsom ägare till mantal Möcklemark Västergård,
allt i Hässleby socken, i skrivelse till domänstyrelsen hembjudit kronan
sina andelar i Högebro vattenfall under meddelande att, därest kronan icke
vore köpare, de ämnade bebygga fallet och göra anspråk ä vad dem tillkomme,
har länsstyrelsen, på anmodan av domänstyrelsen, med utlåtande den 16
december 1921 — i samband med tillstyrkande av bifall till elektrifieringskommitténs
hemställan — överlämnat utredning rörande äganderätten till
vattenfallet, verkställd av överlantmätaren i länet. Sedermera har jämväl
lantmäteristyrelsen på anmodan av domänstyrelsen verkställt utredning rörande
samma äganderätt, och har lantmäteristyrelsen i skrivelse till domänstyrelsen
den 18 september 1922 — under framhållande att det icke vore sannolikt,
att delägarna i Möcklemarks hy skulle kunna med framgång gorå. anspråk
på delaktighet i strömfallet — förklarat sig anse kvarnen böra försäljas med
den rätt till strömfallet i Brusaåu, som lagligen tillkomme kronoegendomen.

Domänstyrelsen har med utlåtande den 29 september 1922 till Kungl.

Kanal. Maj:ts proposition Nr 158. 51

Maj:t överlämnat förberörda utredningar samt förklarat sig vidhålla sin i
utlåtandet den 11 juni 1920 gjorda hemställan med den ändring dock?"i
anledning ar- vad la ntmäteristyrelsen anfört, att Högebro kvarn borde försäljas
med den rätt till strömfallet i Brusaån, som lagligen tillkomme kronoegendomen.

Härefter har kammarkollegium den 17 maj 1923 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet och därvid överlämnat utredning rörande kronoegend omens
rätt till vattnet i Brusaån, verkställd av kollegii tredje arkivkontor, ävensom
yttrande av kollegii advokatfiskalsämbete, som däri anfört bland annat
följande.

Brusaån framrunne i riktning från sydväst till nordost mellan hemmanen
Sjögle och Möcklemark å vänstra samt kronohemmanet Högebro nr 1 å
högra sidan. Mellan hemmanen Sjögle och Möcklemark syntes landsvägen
Eksjö—Mariannelund utgöra rågång. I sitt lopp mellan sistnämnda hemman
och kronohemmanet bildade Brusaån tre skilda fallsträckor. Av dessa läge
den översta på eu sträcka av omkring 100 meter strax sydväst om den över
ån byggda bron för järnvägen Nässjö—Oskarshamn. Hen mellersta fallsträckan
sträckte sig från denna bro till Högebrokvarnen. Nedanför Högebrokvarnen
började den tredje fallsträckan. Denna fallsträcka, liksom den
mellersta, vore överbyggd med damm. Dammen vid den mellersta fallsträckan,
vilken hade sitt ena landfäste å mark till Möcklemarks hemman och sitt andra
fäste ä kronohemmanet, torde vara så byggd, att jämväl en mindre del av
den översta fallsträckan kunde indämmas.

Av de utredningar, som verkställts i ärendet, syntes framgå, att hemmanet
Sjögle och kronohemmanet enligt bestämmelserna i 12 kapitlet 4 § jordabalken
ägde vardera hälften av den översta fallsträckan. Den mellersta fallsträckan
torde av samma skäl ägas till ena hälften av hemmanet Sjögle och Möcklemark,
som vardera ägde andel däri efter rågång, och till andra hälften av
kronohemmanet. I den nedersta fallsträckan torde Möcklemarks-hemmanen
och kronohemmanet likaledes äga hälften vardera. Enligt 1 kap. 2 § vattenlagen
skulle alltså lika lott i vattnet tillkomma hemmanet Sjögle och kronohemmanet
i den översta fallsträckan, hemmanen Sjögle och Möcklemark, å
ena, och kronohemmanet, å andra sida, i den mellersta fallsträckan samt
Möcklemarks-hemmanen och kronohemmanet i den nedersta fallsträckan.

Emellertid hade i ärendet gjorts gällande, att kronohemmanet skulle vara
ägare till »hela vattenfallet» i Brusaån eller att kronohemmanet i allt fall
skulle hava rätt att tillgodogöra sig hela den översta och hela den mellersta
fallsträckan.

Såsom förut framhållits, var större delen av den översta fallsträckan icke
utbyggd. I denna strömfallsdel syntes kronohemmanet följaktligen icke hava
annan rätt än den, som kunde grundas å äganderätt.

Av ålder torde däremot kronohemmanet haft rätt till dammfäste pa Möcklemarks-hemmanens
ägor. För kronohemmanets räkning torde också kunna
påstås, att kronohemmanet ägde rättighet att för en kvarn överbygga den
mellersta fallsträckan med damm. Huruvida kronohemmanet härjämte ägde
rätt att utnyttja all den vattenkraft, som kunde uttagas genom denna damm,
torde däremot vara ovisst. Såvitt udvokatfiskalsämbetet kunnat utröna, grundade
sig rätt därtill i varje fall icke å särskilt mellan ägarna av hemmanen
Sjögle och Möcklemark samt kronan ingånget avtal. Skulle likväl sådan
rätt förefinnas, torde denna endast kunna grundas å urminnes hävd. Då

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

rättigheten emellertid syntes tillhöra kronohemmanet, torde det kunna ifrågasättas,
om rättigheten kunde utan medgivande av ägarna till hemmanen
Sjögle och Möcklemark avhändas hemmanet.

Fråga syntes numera endast vara om försäljning av Högebrokvarnen med
strömfall, som kunde tillgodogöras genom kronohemmanets damm. Det borde
emellertid anmärkas, att i den vid uppskattningsförrättningen den 2 oktober
1917 verkställda saluvärdering av bland annat Högebrokvarnen vattenkraftens
värde beräknats efter värdet å hälften av dels den genom Högebrodammen
uttagbara vattenkraften och dels den vattenkraft, som skulle kunna
uttagas från den till största delen ännu icke tillgodogjorda failsträckan mellan
hemmanet Sjögle och kronohemmanet. Däremot hade särskilt värde icke
åsatts kronohemmanets rättighet att fästa damm å Möcklemarks-hemmanens
mark och att genom denna damm tillgodogöra sig nämnda hemmans och
hemmanet Sjögles strömfallsandelar.

Då den mellersta fallsträckan syntes med teknisk och ekonomisk fördel
kunna tillgodogöras gemensamt med den översta fallsträckan samt då en ägare
av kronohemmanets hälft i båda dessa fallsträckor kunde med tillämpning
av 2 kap. 6 § vattenlagen få lösa jämväl den andra, kronohemmanet icke
tillhöriga hälften i fallsträckorna, syntes det advokatfiskalsämbetet — därest
försäljning av kronohemmanets rätt i dessa fallsträckor borde ifrågakomma
— vara för kronohemmanet förmånligast, om till den högstbjudande utbjödes
till försäljning, förutom utmål och kvarnbyggnader, kronohemmanets hälft i
den översta ävensom den mellersta fallsträckan med den särskilda rättighet,
kronan kunde hava till hemmanen Sjögles och Möcklemarks andelar i dessa
fallsträckor.

För egen del har kammarkollegium åberopat vad advokatfiskalsämbetet
anfört.

I anledning av vad kammarkollegium anfört har förnyad uppskattnings -förrättning hållits den 29 augusti 1923 i fråga om värdet å vattenfallet med
utmål och kvarn jämte tillhörande byggnader, varjämte lantbruksingenjören
Krook avgivit förnyat betänkande. Uppskattningsmännen hava därvid saluvärderat
utmålet med därå växande skog samt verk och byggnader ävensom
kronans andel i vattenkraften sålunda:

för utmålet om 2,9 2 2 hektar kronor 433.6 8

» växande skog.............................................................. » 200.

» verk och byggnader ................................................... » 3,175.

» halva vattenkraften, rätt till dammfäste i stranden
å hemmanet Möcklemark jämte den särskilda rättighet,
som kronan kan äga till hemmanet Sjögles
och Möcklemarks andelar i ifrågavarande vattenfall
................................................................ » 8,010 —

summa kronor 11,818.68,

eller i avrundat tal 12,000 kronor.

Uppskattningsmännen hava framhållit, att byggnaderna jämte dammen
samt de maskiner, som tillhörde kronan, vore så gamla och otidsenliga,
att ombyggnad med moderna anordningar måste ske, om vattenkraften
skulle kunna på tillfredsställande sätt utnyttjas. Då detta komme att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

medföra betydande kostnader och det icke kunde vara förenligt med kronans
intresse att ånyo bebygga och utnyttja ett så relativt litet vattenfall
som det ifrågavarande, ansåge förrättningsmännen, att försäljning
snarast möjligt borde äga rum.

Länsstyrelsen har icke haft något att erinra mot det föreslagna saluvärdet.

Domänstyrelsen har i förnyat utlåtande den 29 februari 1924 likaledes
förklarat sig icke hava något att erinra mot det av uppskattningsmännen
senast föreslagna saluvärdet. Styrelsen hade i övrigt intet annat att tilllägga
till sitt den 11 juni 1920 i ärendet avgivna utlåtande än att styrelsen
ansåge, att en tid av två år från tillträdet måtte bestämmas, inom
vilken stamfastighetens innehavare skulle äga utan avgift hava kronan
tillhörig bodbyggnad kvarstående å utmålsområdet samt köpare av vattenfallen
med mera skulle äga att avgiftsfritt hava kvarstående å egendomens
mark utom utmålsområdet belägna en ladugårdsbyggnad och en bodbyggnad.

Slutligen har domänstyrelsen, med förmälan att styrelsen ombesörjt
egendomens skötsel och vård till den 34 mars 1925, meddelat, dels att de
för egendomen betingade ärliga arrendeavgälderna utgjort 840 kronor för
tiden 1902—1923, 60b kronor för arrendeåret 1923—1924 samt 350 kronor
för arrendeåret 1924—1925, dels ock att Fagerholm komme att avträda,
arrendet den 14 mars 1924 och efterträdas av i ärendet omförmälde
Samuelsson.

Jag har intet att erinra mot den ifrågasatta försäljningen av lägenheten
Soiielund eller mot det av uppskattningsmännen föreslagna saluvärdet
å lägenheten. Enligt 7 punkten av gällande grunder för upplåtande
av egnahemslägenheter från kronoegendomar äger förenämnde
Samuelsson utan särskilt förbehåll hembudsrätt till lägenheten.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit rörande ifrågavarande vattenfall
med utmål och kvarn jämte tillhörande verk och byggnader anser
jag mig kunna biträda förslaget om försäljning därav på offentlig auktion
till den högstbjudande — dock lägst för 12,000 kronor — under de i
kungl. brevet den 29 maj 1874 stadgade villkor samt de villkor i övrigt,
som domänstyrelsen föreslagit.

Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

dels att lägenheten Soiielund må med ovan angivet
område från kronoegendomen 1/, mantal Högebro nr 3
i Hässleby socken av Jönköpings län försäljas enligt
gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar,
dels och att den rätt till vatten och grund i Brusaån
liilmnij till riMayem protokoll t samt 120 höft. (Nr 158.) 5

Departementt ehefmi.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

å sträckningen för nn ifrågavarande strömfall, som tillkommer
samma kronoegendom, jämte ovan angivet utmål
med kvarn samt tillhörande verk och byggnader
må på offentlig auktion under de i kungl. brevet den
29 maj 1874 stadgade villkor till den högstbjudande
försäljas för ett pris ej understigande 12,000 kronor
samt under villkor i övrigt,

att i försäljningen icke ingå inom lägenheten befintliga,
enskild person tillhöriga byggnader och inrättningar
och ej heller en å området varande, kronan
tillhörig bodbyggnad, med stamfastighetens innehavare
förbehållen rätt att under högst två år efter
tillträdet utan avgift hava sistberörda byggnad kvarstående,

att med köpet följa till kvarnen hörande, å egendomens
mark utom utmålsområdet belägna ladugårdsbyggnad
och bodbyggnad, med rätt för köpare att under nämnda
tid utan avgift hava desamma kvarstående, samt
att stamfastighetens ägare förbehålles rätt till fri
väg över lägenhetens område till Brusaån och köparen
rätt till fri utfartsväg över stamfastighetens ägor till
allmänna landsvägen.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen
hemställt uti de under l:o—14:o här ovan
antecknade ärenden. Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
behagar härtill lämna bifall samt förordnar,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.