Kungl. Maj:ts proposition Nr 157 (Proposition 1934:157)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Nr 157.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av gymnastiska centralinstitutet; given Stockholms slott
den 23 februari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med t. f. statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
anför härefter departementschefen, statsrådet Engberg:

Under punkt 208 i 1934 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition angående omorganisation
av gymnastiska centralinstitutet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna
för gymnastiska centralinstitutet för budgetåret 1934/1935 dels ett
ordinarie förslagsanslag av 132,000 kronor, dels ock ett extra anslag av
37,000 kronor.

Sedan numera ärendet inom ecklesiastikdepartementet färdigberetts, tilllåter
jag mig ånyo anmäla frågan för Kungl. Maj:t.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 137.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Redan år 1908 framhöll direktionen över gymnastiska centralinstitutet
behovet av bättre lokaler och bättre utrustning för centralinstitutet som
trängande, och år 1909 gjorde karolinska institutets lärarkollegium en framställning
örn utredning rörande bästa sättet för ordnandet av undervisningen
i sjukgymnastik. Sedan dess har frågan örn gymnastiska centralinstitutets
omorganisation varit föremål för ständig uppmärksamhet, och från
statsmakternas sida har det berättigade i de framställda kraven på en förbättrad
organisation av institutet vunnit erkännande. Vid sex olika tillfällen
har föranstaltats om utredning av frågan, nämligen genom 1910 och
1915 års kommittéer samt genom sakkunniga av åren 1924, 1927, 1929 och
1931. Två gånger har Kungl. Maj:t förelagt riksdagen förslag i ämnet,
nämligen åren 1931 och 1932. Organisationsfrågan föreligger alltjämt olöst.

Beträffande de i ärendet hittills verkställda utredningarna tillåter jag mig
hänvisa till den redogörelse härutinnan, som återfinnes i Kungl. Maj:ts proposition
nr 133 till 1931 års riksdag.

I nyssnämnda proposition föreläde Kungl. Majit riksdagen ett principförslag
till omorganisation av gymnastiska centralinstitutet. Riksdagen förklarade
sig i skrivelse nr 324 icke hava något att erinra mot de av vederbörande
departementschef förordade huvudgrunderna för en successiv omorganisation
av centralinstitutet från och med ingången av budgetåret 1932/1933,
dock med iakttagande av vissa ändringar, för vilka riksdagen i sin skrivelse
uttalat sig.

Av de utav riksdagen sålunda godkända allmänna grunderna för centralinstitutets
omorganisation må erinras örn följande:

Den militära s. k. instruktörskursen borde avskaffas såsom en obligatorisk del
av lärogången vid institutet och närmare utredning verkställas rörande på vad
vis detta militära utbildningsbehov skulle kunna tillgodoses. Övervägande
skäl talade för att utbildningen av sjukgymnaster allt fortfarande borde tillhöra
centralinstitutets uppgifter. Behörig hänsyn borde dock tagas till kravet
på att å ena sidan i denna utbildning icke finge ingå några moment,
som kunde betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes blivande
levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt den hade medicinsk
karaktär, borde ställas under inseende av sakkunnig handledning och intimt
anknytas till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid större sjukvårdsanstalt.
Det mäste noga tillses, att man vid undervisningen för frisk och sjukgymnastelever
icke skattade för mycket åt samhörigheten på bekostnad av vad
vardera linjen behövde för sin speciella yrkesutbildning Riksdagen ansåge,
att gemensamheten i undervisningen kunde avsevärt inskränkas under vad
den i propositionen förekommande förslagsvis uppgjorda timplanen angåve,
måhända blott till en termin under första året. Det bleve då möjligt att
ytterligare betona det fackmässiga i utbildningen för vardera linjen och att,
särskilt för sjukgymnasternas del, bättre tillgodose undervisningen och övningarna
i ämnen av medicinsk natur. I sistnämnda hänseende vore önskvärt,
att samarbete på lämpligt sätt ordnades med karolinska institutet i
fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. För den
sistnämnda syntes serafimerlasarettet böra stå till förfogande både för poli -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

klinisk och för klinisk undervisning. Någon poliklinik för sjukgymnastik
behandling syntes riksdagen icke vare sig behövas eller böra finnas vid det
omorganiserade centralinstitutet. Med hänsyn till samarbetet mellan centralinstitutet
och karolinska institutet förefölle det riksdagen som om åtskilligt
talade för att centralinstitutet bleve beläget så nära karolinska institutet
som möjligt. Utbildningstiden för såväl gymnastiklärare som sjukgymnaster
— manliga och kvinnliga — borde bliva tvåårig. Beträffande inträdesfordringarna
stannade riksdagens kamrar i olika beslut. Riksdagen framhöll
emellertid i sin ifrågavarande skrivelse, att det syntes riksdagen önskvärt,
att folkskollärarexamen finge berättiga till inträde vid institutet med
hänsyn till folkskolans behov av facklärare i gymnastik; dock ville riksdagen
med detta uttalande icke föregripa ytterligare överväganden i denna
sak. Ärligen borde vid institutet mottagas omkring 60 nya elever, varav
omkring hälften manliga och hälften kvinnliga. Enligt riksdagens mening
borde av de manliga eleverna minst 10 ä 12 örn året beräknas bliva sådana,
som för tillgodoseende av krigsmaktens behov av högre gymnastiskt utbildade
officerare beordrades att genomgå gymnastiska centralinstitutet.

På grundval av ett utav 1931 års sakkunniga avgivet förslag föreläde
därefter Kungl. Maj:t 1932 års riksdag i proposition nr 152 förslag örn genomförande
från och med läsåret 1932—1933 av den utav 1931 års riksdag
i sina grunddrag beslutade omorganisationen av centralinstitutet. Jag tilllåter
mig hänvisa till propositionen i fråga.

I sitt utlåtande nr 90 över propositionen och vissa i ärendet väckta motioner
anförde statsutskottet bland annat följande:

Det av 1931 års gymnastiksakkunniga framlagda förslaget kunde enligt
utskottets mening icke sägas nöjaktigt tillgodose de av 1931 års riksdag
uttalade önskemålen örn sjukgymnastutbildningens ställning. Departementschefen
hade genom vidtagna förändringar i nämnda förslag sökt bringa
detsamma i bättre överensstämmelse med riksdagens ståndpunkt, men utskottet
kunde likväl icke anse, att de av riksdagen angivna riktlinjerna
blivit i önskvärd utsträckning iakttagna. Den kritik, som i berörda hänseenden
i motionen I: 315 riktats mot förslaget, funne utskottet i stort
sett berättigad. Den medicinska sakkunskapen och densamma representerande
myndigheter, i detta fall karolinska institutets lärarkollegium och
serafimerlasarettets direktion, syntes icke hava beretts det inflytande i fråga
om ledning, kontroll och skötsel av sjukgymnastutbildningen, som 1931 års
riksdag torde hava avsett och även utskottet funne oundgängligen nödvändigt.
Vidare hade i Kungl. Maj:ts förslag alltför mycket skattats åt gemensamheten
mellan de båda utbildningslinjerna, ja, härutinnan syntes propositionen
öppna möjligheter till en sådan utveckling, att gemensamhetsundervisning
i mycket stor utsträckning bleve det normala. De anmärkningar,
som i dessa och även andra hänseenden kunde göras mot Kungl. Maj:ts
förslag, syntes nödvändiggöra så väsentliga omläggningar av förslaget, att
det med ett visst fog kunde sättas i fråga, om ej riksdagen nu borde, i
överensstämmelse med vad som yrkats i motionen I: 315, tillbakavisa Kungl.
Maj:ts förslag och kräva ny utredning. Då utskottet likväl icke ansåge sig
böra biträda detta yrkande, berodde det därpå att ett avgörande av gymnastiska
centralinstitutets omorganisationsfråga, däri utredning nära nog oavbrutet
pågått i mera än två decennier, icke gärna borde låta längre vänta

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

på sig. Det långvariga utredningsarbetet hade verkat synnerligen hämmande
i institutets arbete och borde ej utan tvingande skäl ytterligare förlängas.
Utskottet hade därför, trots de svårigheter och betänkligheter som
mött, ansett sig böra verkställa den enligt utskottets mening erforderliga
omarbetningen av förslaget.

Den gemensamma undervisningen för friskgymnastlinjens och sjukgymnastlinjens
elever skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag omfatta 593 timmar. Av vissa
utav departementschefen gjorda uttalanden torde det vara tydligt, att propositionen
lämnade rum för dispositioner, som kunde medföra, att linjedifferentieringen
praktiskt taget eliminerades. Utskottet ansåge nödvändigt,
att en sådan utveckling undvekes. Detta torde ernås genom följande åtgärder:
gemensamhetsundervisuingen begränsades ytterligare utöver vad
Kungl. Maj:ts förslag innehölle, nämnda undervisning koncentrerades så vitt
möjligt till studiekursens början, samt slutligen: den sålunda fastställda
studieplanen gjordes i sina huvuddrag bindande, så att en godtycklig omgruppering
av ämnen och timantal icke kunde ske från institutets sida.

Utskottet hade undersökt möjligheterna för genomförandet av berörda
åtgärder. Denna undersökning hade visat, att timantalet för den gemensamma
undervisningen lämpligen kunde genom reduktion huvudsakligen av
timantalet i friskgymnastikens teori och praktik nedbringas därhän, att den
komrne att omfatta omkring 125 timmar mindre än Kungl. Maj:ts förslag
och följaktligen avsevärt understege halva timantalet under första året.
Denna gemensamma undervisning kunde så anordnas, att den övervägande
delen avslutades under den första terminen; till andra terminen skulle blott
återstå en mindre del anatomi och fysiologi. Det enda ämne, vari gemensam
undervisning skulle anordnas under andra året, vore hållningsläran,
för vilket ämnes studerande eleverna först då besutte nödiga förkunskaper.
Vidare hade utrönts, att för dem, som önskade komplettera sin utbildning
under ett tredje år, kompletteringstimmarna kunde uppskjutas till andra
årets sista termin och sommaren efter andra årets avslutning. Härigenom
vunnes den fördelen, att eleverna ej nödgades redan från början besluta sig
för huruvida de skulle deltaga i det tredje årets undervisning.

Gemensamhetsundervisning utöver vad nu angivits borde enligt utskottets
mening icke förekomma. I detta sammanhang ville utskottet uttala den
uppfattningen, att ehuru utskottet ansåge förvärvandet av kompetens såsom
både gymnastiklärare och sjukgymnast böra underlättas genom möjligheten
att genomgå ett tredje år vid gymnastiska centralinstitutet, utskottet icke
kunde finna skäl föreligga, att gymnastikdirektörstiteln såsom en officiell
beteckning för den sålunda förvärvade kompetensen bibehölles.

Beträffande frågorna om anordningen av den sjukgymnastiska polikliniken
och samarbetet med karolinska institutet och serafimerlasarettet syntes
det utskottet nödvändigt, att vissa ändringar med avseende å polikliniken
och dess personal vidtoges i huvudsaklig överensstämmelse med vad påyrkats
i motionen I: 321.

En av karolinska institutets professorer, därtill utsedd av dess lärarkollegium,
borde alltså vara chef för polikliniken. Vid polikliniken borde anställas
en poliklinikföreståndare och en biträdande poliklinikföreståndare.
Av dem borde den ene vara läkare med kvalificerad utbildning i invärtes
medicin och den andre läkare med kvalificerad utbildning i kirurgi och
ortopedi. Däremot syntes det icke vara lämpligt att, såsom i motionen
I: 321 föreslagits, föreståndarskapet ovillkorligen knötes vid den förstnämnde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

läkaren. Föreståndarskapet borde kunna tilldelas även kirurgen, om denne
vore därtill bäst skickad. Enligt utskottets mening borde dessa två befattningshavare
anställas såsom ordinarie, för tryggande av kontinuiteten i undervisningsarbetet,
och ej, på sätt motionären avsett, med förordnande på
viss tid, alltså såsom övergångs- eller utbildningsplatser. Frågan örn på
vilken stat nämnda befattningar borde stå syntes utskottet sakligt sett av
föga betydelse. Men för undvikande av att anslagen till upprätthållande
av den gymnastiska centralinstitutet åliggande undervisningen, till vilken
ju även den sjukgymnastiska utbildningen fortfarande skulle höra, splittrades
på ett flertal institutioner, vilket ur budgetär synpunkt borde undvikas, ansåge
utskottet lämpligast, att tjänsterna uppfördes på gymnastiska centralinstitutets
stat. Det förhållandet, att befattningarna stöde på denna stat,
finge givetvis icke i någon mån inverka på deras ställning till sjukhusledningen.

I fråga örn den ordning, som borde iakttagas vid tillsättandet av ifrågavarande
två befattningar, torde böra gälla, att, sedan karolinska institutets
lärarkollegium upprättat förslag och direktionen över gymnastiska centralinstitutet
yttrat sig, jämväl universitetskanslern skulle avgiva yttrande, innan
Kungl. Majit fattade beslut. Den nu förordade ordningen torde böra iakttagas
vid tillsättning av samtliga lärartjänster i medicinska ämnen, såväl
ordinarie som extra. I detta sammanhang ville utskottet framhålla, att det
enligt dess mening vore obehövligt att vid tillsättning av andra lärartjänster
än de båda nu nämnda använda särskilt sakkunnigförfarande såsom
vid tillsättning av mera framskjutna akademiska lärarbefattningar.

Ifrågavarande båda befattningshavare skulle, utöver sitt sjukvårdsarbete,
hava till uppgift att undervisa gymnastiska centralinstitutets elever i sjukgymnastik
(teori) med fysikalisk behandling. Därutöver syntes de (eller en
av dem) lämpligen kunna övertaga den undervisning i medicinsk rörelsebehandling,
som för närvarande meddelades medicine kandidater av en för
ändamålet mot särskilt arvode vid karolinska institutet anställd lärare. Denna
fråga kunde dock icke ordnas förrän till ett kommande år, då medel till
herörda arvode redan av riksdagen anvisats.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle poliklinikföreståndaren tillika vara
lärare i anatomi. I likhet med motionären ansåge utskottet lämpligare att
anatomiundervisningen överlämnades åt en fackanatom, vilken torde böra
erhålla ställning av extra lärare liksom lärarna i fysiologi, allmän patologi
m. m. Enligt de grunder, som i Kungl. Maj:ts förslag tillämpats i
fråga om arvode åt andra extra lärare i medicinska ämnen, skulle för
läraren i anatomi erfordras ett arvode av i avrundat belopp 5,000 kronor.
En kostnadsökning å nämnda belopp behövde emellertid ej bliva följden av
nu angivna förändring. Det syntes nämligen utskottet, som örn det i motionen
I: 321 framställda förslaget, att de båda poliklinikläkarna i stället borde
övertaga undervisningen i sjukdomslära, för vilken beräknats två extra lärararvoden
å respektive 3,600 kronor och 4,400 kronor, skulle vara iörtjänt
av bifall. Härigenom bleve sistnämnda två belopp, tillhopa 8,000 kronor,
obehövliga. För undervisningen i sjukdomslära torde de båda poliklinikläkarna
böra erhålla tillägg till lönen i form av ett arvode. Utskottet kunde
dock icke finna det befogat, att, då nämnda läkare erhållit en så relativt hög
lönegradsplacering som i B 26, varemot utskottet i och för sig intet bade
att erinra, berörda arvode bestämdes till så högt belopp som 2,000 kronor
per lärare. Ett belopp av 1,500 kronor till vardera syntes vara tillfyllest.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Ifrågavarande förändringar komme vid sådant förhållande icke att medföra
någon fördyring, utan kostnaderna bleve desamma som enligt Kungl. Maj:ts
förslag.

\ ad anginge den i motionen I: 321 föreslagna underläkarbefattningen,
torde det vara nödvändigt att avvakta någon tids erfarenhet angående omfattningen
av arbetet vid polikliniken, innan det vore möjiigt att bedöma,
huruvida behov förelåge av denna tjänst. I berörda del kunde utskottet
alltså icke följa motionären.

Kungl. Majit, bade föreslagit, att vid polikliniken skulle vara anställda
fyra icke medicinskt utbildade lärare, två manliga och två kvinnliga, i sjukgymnastikens
teknik med fysikalisk behandling, placerade de manliga i lönegraden
B 24 (ä 8,580 kronor) och de kvinnliga i lönegraden B 21 (ä 6,816
kronor). Deras undervisning skulle, enligt vad departementschefen framhållit,
avse handledning och instruktion vid behandlingens utförande. I
motionen I: 321 hade under åberopande härav föreslagits, att dessa lärare,
vilkas uppgift som undervisare helt skulle överensstämma med de för klinikerna
avsedda instruktionsgymnasternas, även borde erhålla ställning av
instruktionsgymnaster med ett arvode av 4,000 kronor för varje.

Det syntes utskottet, att goda skäl anförts för en sådan ändring, vilken
jämväl komme att medföra en icke oväsentlig kostnadsbesparing, Vid en
granskning av de föreslagna timplanerna hade utskottet funnit lämpligt, att
antalet instruktionsgymnaster vid polikliniken nedsattes till tre. Om så
skedde, uppkomme ett överskott av timmar i sjukgymnastikens teknik, 468
för manliga elever och 588 för kvinnliga elever, vilken undervisning kunde
anses vara av mera kvalificerad beskaffenhet. Sammanlagt skulle detta timantal
räcka för ytterligare en instruktionsgymnasttjänst, men då undervisningen
endast delvis kunde bedrivas gemensamt för manliga och kvinnliga
elever, vore det nödvändigt, att omförmälda timmar till en del bestredes av
manlig och till en del av kvinnlig lärarkraft. I den mån nämnda undervisning
borde bestridas av kvinnlig lärarkraft, syntes det lämpligt, att institutets
nuvarande ordinarie lärarinna i sjukgymnastik, Ingeborg Eriksson,
vilken liksom sin kvinnliga kollega på friskgymnastlinjen vore placerad i
lönegraden B 18, övertoge här berörda undervisning till den del, hennes
tjänstgöring i övrigt det medgåve. Därest institutets ordinarie kvinnliga
lärare på friskgymnastlinjen placerades i lönegraden B 21, komme Ingeborg
Eriksson i en sämre ställning än dessa, då på sjukgymnastlinjen någon motsvarande
befattning icke skulle finnas. För denna försämring torde det
vara skäligt att hon erhölle kompensation på det sättet, att hon placerades
på övergångsstat i lönegraden B 18 men tillerkändes ett personligt lönetilllägg,
motsvarande skillnaden mellan lön enligt lönegraden B 21 och lönegraden
B 18, under förutsättning att hon åtoge sig att tjänstgöra såsom
instruktionsgymnast vid polikliniken och därutöver bestrida ovannämnda
mera kvalificerade undervisning i sjukgymnastikens teknik för kvinnliga
elever till ett. antal timmar av förslagsvis 480. I överensstämmelse härmed
borde, så länge Ingeborg Eriksson kvarstode i tjänst, vid polikliniken
inrättas endast två instruktionsgymnastbefattningar. Återstående 576 timmar
mera kvalificerad undervisning i sjukgymnastikens teknik syntes
lämpligen kunna fördelas på de båda övriga instruktionsgymnasterna såsom
timlärare mot särskild ersättning. Denna torde kunna bestämmas till
ett belopp, motsvarande 5 kronor per timme. Härtill torde böra beräknas
dels ett belopp av i runt tal 2,500 kronor för undervisning för manliga

Kungl. Maj. ts proposition Nr 157.

elever och dels ett belopp av i runt tal 500 kronor för undervisning för
kvinnliga elever att utgå av anslagsposten till icke-ordinarie befattningshavare.

Instruktionsgymnastbefattningarna syntes böra tillhöra serafimerlasarettets
stat och tillsättas av dess direktion, dock först efter det direktionen över
gymnastiska centralinstitutet beretts tillfälle att yttra sig.

Beträffande ordnandet av undervisningen i sjukgymnastikens teknik förutsatte
utskottet, att denna undervisning i sin helhet komme att äga rum
på serafimerlasarettet och i alla avseenden lyda under poliklinikens läkare.

Vad härefter anginge lärarbehovet för friskgymnastlinjen, innebure Kungl.
Maj:ts förslag, att för denna skulle anställas fem manliga lärare och fyra
kvinnliga lärare. Vid en inom utskottet verkställd närmare undersökning
och granskning av de framlagda förslagen till timplaner hade det emellertid
visat sig, att timantalet i vissa ämnen beräknats för högt, och att beträffande
de manliga kurserna på grund härav en reduktion kunde ske sålunda, att
endast fyra manliga lärare bleve behövliga. Därest den till militärkursen
kommenderade officeren biträdde vid ifrågavarande undervisning med 150
timmar — hans biträde förutsattes även i propositionen — skulle återstående
antal lärartimmar utgöra 3,411. Fördelat på 38 veckor bleve detta
89,77 timmar per vecka, vilket motsvarade 22,4 veckotimmar för var och
en av fyra manliga lärare. Enligt Kungl. Maj:ts förslag förutsattes, att
de till institutet för erhållande av en högre gymnastisk utbildning kommenderade
militära elevernas utbildning i fäktning skulle omhänderhavas
av en av centralinstitutets ordinarie lärare med biträde av förenämnda
officer. Härtill skulle för denna ordinarie lärare behöva beräknas 346
timmar. Utskottet hade, då utskottet förordat minskning av de ordinarie
manliga lärarnas antal, räknat med att denna anordning, vars behövlighet
utskottet icke kunde finna ådagalagd, ej skulle komma till stånd. Skulle
den genomföras, måste lärarantalet utökas till fem, men på dessa fem
lärare komme då i genomsnitt per vecka endast ett så ringa antal veckotimmar
som 19,8. Enligt utskottets förslag skulle alltså omförmälda militära
elevers undervisning i fäktning skötas helt och hållet av den från försvarsväsendet
kommenderade officeren. Den manliga lärarbefattning, sorn,
på sätt ovan anförts, bleve obehövlig, vore den ena av de manliga lärartjänsterna
i lek och idrott.

I fråga örn inträdesf.or äring arna kunde utskottet så till vida ansluta sig
till Kungl. Maj:ts förslag, att utskottet ansåge samma villkor böra uppställas
i fråga om examensmeriter vare sig det gällde män eller kvinnor, friskgymnaster
eller sjukgymnaster. Däremot kunde utskottet icke ansluta sig till
Kungl. Maj:ts förslag att studentexamen såsom regel skulle krävas för inträde.
Enligt utskottets mening hade icke förebragts bärande skäl för en
dylik stegring av inträdesfordringarna. Snarare torde erfarenheten hava
visat, att avlagd studentexamen eller däremot svarande teoretisk utbildning
— bortsett från vissa naturvetenskapliga ämnen — icke vore oundgängligen
nödvändig för att eleven skulle på ett tillfredsställande sätt kunna följa
undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet. Därest kravet på studentkunskaper
upprätthöiles i berörda naturvetenskapliga ämnen (fysik, kemi
och biologi med hälsolära), vilka hade särskild betydelse för undervisningen
vid gymnastiska centralinstitutet, syntes det, i överensstämmelse jämväl med
den ståndpunkt, skolöverstyrelsen intagit, icke böra möta några betänkligheter
att öppna institutet även för sådana, som blott avlagt realexamen,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

alltså på sätt i motionen II: 460 yrkats. I följd härav borde normalskolekompetens
alltjämt liksom hittills berättiga till inträde vid institutet, dock
under förutsättning av komplettering samt på villkor, som i nämnda motion
angåves. Såvitt utskottet kunnat tinna, vore ej heller i övrigt något att
invända mot de i motionen föreslagna bestämmelserna, vilka, bortsett från
vad som gällde realexamen och normalskolekompetens, i stort sett överensstämde
med Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet tillstyrkte därför dessa bestämmelser.
Samma inträdesfordringar, som nu av utskottet förordats, borde
gälla för de privata legitimerade gymnastikinstituten.

Vad beträffade den militära instruktör skur sen ansåge utskottet det icke
vara helt tillfredsställande, vare sig ur försvarsväsendets eller gymnastiska
centralinstitutets synpunkt, att sammankoppla denna utbildning med gymnastiska
centralinstitutets verksamhet. Då utskottet likväl funnit sig böra
biträda det framlagda förslaget, hade detta skett under förutsättning att
anordningen finge betraktas blott såsom ett provisorium.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle direktionen för gymnastiska centralinstitutet
bestå av sex av Kungl. Maj:t för en tid av sex år förordnade
ledamöter samt institutets rektor såsom självskriven ledamot. Av direktionens
ledamöter skulle två vara läkare, därav en ledamot av karolinska institutets
lärarkollegium. Beträffande den andra läkarledamoten skulle Kungl.
Maj-.t vid sitt val hava fria händer. Vidare skulle tre suppleanter finnas,
av vilka en läkare.

Med hänsyn till det relativt stora antalet ordinarie ledamöter kunde utskottet
för sin del icke finna erforderligt, att suppleanter tillsattes. Den
ordinarie ledamot, som skulle utses bland karolinska institutets professorer,
syntes utskottet böra förordnas, efter det lärarkollegiet vid sistnämnda
institut avgivit förslag i ämnet. Den andre ordinarie läkarledamoten torde
böra utses efter förslag av direktionen för serafimerlasarettet. Sistberörda
ändringar förefölle motiverade av det samarbete, som skulle förekomma
mellan gymnastiska centralinstitutet, karolinska institutet och serafimerlasarettet.

Beträffande undervisnings- och timplaner syntes det utskottet lämpligt,
att desamma varje gång, innan de fastställdes av direktionen för gymnastiska
centralinstitutet, underställdes karolinska institutets lärarkollegium respektive
direktionen över serafimerlasarettet, i vad de rörde sådana ämnen,
i fråga om vilka samarbete förekomme mellan vederbörande institutioner,
med skyldighet för förstnämnda direktion att taga skälig hänsyn till de
erinringar, som från kollegiet respektive lasarettsdirektionen kunde framkomma.

Vad anginge det för rektorsbefattningen föreslagna arvodet, 14,000 kronor,
hade utskottet icke kunnat undgå att finna, att nämnda arvode med hänsyn
till gymnastiska centralinstitutets ställning samt omfattningen av de göromål,
som komme att åvila rektor, måste betraktas såsom alltför rikligt tillmätt.
Enligt utskottets uppfattning torde, även i betraktande av att rektor
icke skulle innehava ordinarie anställning utan förordnas för viss tid, ett
arvode å 12,000 kronor få anses utgöra skälig ersättning.

Utskottet hade vidare icke blivit övertygat örn behovet av en särskild
rektors ställföreträdare, varför Kungl. Maj:ts förslag i denna del avstyrktes.
Härigenom bortfölle det för detta ändamål beräknade arvodet å 2,000
kronor.

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag, att de kvinnliga lärarna vid gym -

Kungl. May.ts proposition Nr 157.

nastiska centralinstitutet skulle placeras i lönegraden B 21, under det att
de manliga lärarna (med undantag av de medicinskt utbildade) enligt samma
förslag skulle tillhöra lönegraden B 24, hade i motionen I: 320 yrkats, att
riksdagen härutinnan måtte besluta sådan lönegradsplacering, att principen
örn lika lön i lika befattning för man och kvinna helt genomfördes. Då utskottet
ansåge, att ett bifall till detta yrkande skulle innebära ett föregripande
av statsmakternas ställningstagande i en viktig principiell fråga, vilken
varit föremål för 1928 års lönekommittés prövning och framdeles måste
komma under riksdagens bedömande under omständigheter, som möjliggjorde
en mera överskådlig och allsidig behandling av detta spörsmål, funne
sig utskottet böra avstyrka sistnämnda motion.

Behovet av en förste expeditionsvaktsbefattning kunde utskottet icke finna
ådagalagt, varför utskottet i denna del avstyrkte Kungl. Majlis förslag. I
anledning härav borde, då några skäl, så vitt nu kunde bedömas, ej torde
föreligga att minska de för expeditionsvaktsgöromålen till buds stående arbetskrafterna,
jämväl för budgetåret 1932/1933 för institutet upptagas ett
belopp av 2,400 kronor till extra vaktmästarbiträde.

Ej heller kunde utskottet förorda Kungl. Majda förslag angående skrivbiträdes-,
sekreterar- och komr er ar gör omålens ordnande. Toge man tillbörlig
hänsyn till gymnastiska centralinstitutets relativt ringa omfattning, syntes
nämnda förslag alltför vittomfattande och kostsamt. Utskottet kunde för
sin del icke finna expeditionsgöromålen kräva inrättandet av en kansliskrivartjänst.
Fullt tillräckligt torde det vara, örn den nuvarande kontorsbiträdestjänsten
(B 4) ersattes med en kanslibiträdestjänst (B 7), dock under förutsättning
att med sistnämnda tjänst förbundes skyldigheten att även sköta
de vid institutet ej mycket maktpåliggande kamrerargöromålen. Ett belopp
av 600 kronor torde härefter böra anslås till sekreterargöromål. Genom de
av utskottet föreslagna anordningarna vunnes i denna del en årlig kostnadsbesparing
på mera än 3,000 kronor.

Yad slutligen anginge Kungl. Maj:ts förslag beträffande anslagsbehov och
övergångsanordningar påkallades i fråga örn anslagsbehoven åtskilliga ändringar
i Kungl. Maj:ts förslag på grund av de avvikelser från detta förslag,
utskottet tidigare förordat.

Enligt utskottets förslag skulle från anslag till avlöningar till ordinarie
tjänstemän bestridas:

Arvode åt rektor enligt 5 § avlöningsreglementet........kronor

Avlöning åt två medicinskt utbildade lärare i lönegraden B 26

(ä 9,540 kronor)...............................

Avlöning åt fyra manliga ordinarie lärare i lönegraden B 24

(ä 8,580 kronor)...............................

Avlöning åt fyra kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden B 21

(å 6,816 kronor).............................. ”

Avlöning åt ett kanslibiträde i lönegraden B 7 (å 3,144

kronor)...................• ............. • ■ • •

Avlöning åt två expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden
B 5 (å 2,988 kronor) ..................

Avlöning åt cn eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 _

Summa kronor 104,772

Detta belopp borde, avrundat till 104,000 kronor, upptagas såsom förslagsanslag.

12,000

19,080

34,320

27,264

3,144

5,976

2,988

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

A övergångsstat borde, i enlighet med vad utskottet förut anfört, uppföras
en lärarinna i lönegraden B 18, Ingeborg Eriksson. Till denna lärarinna
skulle dessutom utgå ett personligt lönetillägg till sådant belopp, att hon
erhölle samma löneförmåner, som om hon placerats i lönegraden B 21. Kostnaderna
härför uppginge enligt sedvanliga beräkningsgrunder till sammanlagt
6,816 kronor. Det syntes utskottet lämpligt, att Ingeborg Erikssons
lön och det till henne utgående lönetillägget uppfördes under rubriken övergångsstat
såsom ett förslagsanslag å sistnämnda belopp, avrundat till 6,800
kronor.

Såsom ett särskilt ordinarie anslag borde i riksstaten upptagas ett belopp
av 8,000 kronor till arvoden åt två instruktionsgymnaster vid den sjukgymnastiska
polikliniken å serafimerlasarettet.

Från anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare skulle enligt
utskottets förslag utgå:

Arvode åt sekreteraren............................kronor

» » bibliotekarie............................ »

» » lärare i anatomi......................... »

» » » i fysiologi och hälsolära.............. »

» »»i allmän patologi................... »

» » » i sjukdomslära jämte allmän kirurgi och

förbandslära...................... »

» » » i röstbehandling.................... »

* » » i psykologi och pedagogik............. »

För medicinska specialkurser....................... »

Tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasa rettets

kliniker................................ »

Undervisning i sjukgymnastikens teknik för manliga elever »

* i sjukgymnastikens teknik för kvinnliga elever »

Arvoden för lärare vid kompletteringskurser............ »

* till Övningslärare vid läroverk................ »

» » extra föreläsare m. m................... »

600

5.000
6,200

1.000

3.000
600

1.500

2.000

5,000

2.500
500
600

3,600

500

Summa kronor 33,200

Detta, belopp, 33,200 kronor, torde för beredande av semester åt ickeordinarie
befattningshavare, vilka erhålla ledighet å annan än undervisningsfri
tid ävensom för oförutsedda behov böra höjas till 35,000 kronor.

Den närmare fördelningen av anslaget ävensom närmare bestämmelser
för anslagets användande torde få ankomma på Kungl. Majit.

Sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,
skulle alltså följande anslag för dess räkning upptagas i riksstaten.

I. Ordinarie anslag:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag......kronor 104,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m..... » 35^000

Övergångsstat, förslagsanslag....................... » 6,800

Summa förslagsanslag kronor 145,800

Materiel m. m., reservationsanslag...................kronor 16,000

Stipendier för elever vid institutet, reservationsanslag..... » 3,000

Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservations anslag.

............ » 4,500

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

II. Extra anslag:

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för Stock -

holms förenade studentkårer.......................kronor 1,000

Extra vaktmästarbiträde vid gymnastiska centralinstitutet ... » 2,040

Härtill skulle komma ett särskilt ordinarie anslag å 8,000 kronor till arvoden
åt två instruktionsgymnaster vid den sjukgymnastiska polikliniken
vid serafimerlasarettet.

Summan av dessa anslag utgör 180,340 kronor.

Då de för budgetåret 1931/1932 till gymnastiska centralinstitutet utgående
anslagen uppginge till 129,210 kronor, skulle en omorganisation av gymnastiska
centralinstitutet i enlighet med utskottets förslag kunna beräknas
komma att medföra en lcostnadsökning för statsverket av 51,130 kronor,
oberäknat dyrtidstillägg, eller omkring 31,000 kronor mindre än enligt
Kungl. Maj:ts förslag, varvid i intetdera fallet medräknats kostnaderna för
den militärgymnastiska kursen samt vissa av sjukgymnastundervisningens
förläggande till serafimerlasarettet föranledda kostnader.

Vad slutligen beträffade de av Kungl. Majit föreslagna över g äng sanordningarna,
måste även här vissa ändringar vidtagas i fråga örn anslagsberäkningar
m. m. med hänsyn till den ståndpunkt, utskottet i det föregående
intagit.

Först ville utskottet uppmärksamma det av Kungl. Majit framlagda förslaget
örn personliga lönetillägg åt majoren A. G. Schmiterlöw och kaptenen
N. E. Hellsten samt kontorsbiträdet Agda Johanna Linnéa Akerberg, född
Bondeson. Detta förslag innebure, att befattningshavare av staten tillerkändes
kompensation för inkomstminskningar, som de tillfogades genom att de
högre befattningar, å vilka de varit förordnade såsom vikarier före omorganisationen,
genom denna indroges, eller, vad anginge kontorsbiträdet Akerberg,
den bisyssla, hon innehaft, till följd av omorganisationen icke vidare
kunde av henne bestridas. Det förefölle utskottet, som örn förslaget ur
principiell synpunkt och med hänsyn till eventuella konsekvenser vore ägnat
att framkalla synnerligen starka betänkligheter. I fråga om samtliga nämnda
befattningshavare kunde förhållandena på intet sätt anses säregna, utan
liknande omständigheter kunde tänkas vid andra organisatoriska omläggningar
bliva icke alltför sällsynta. Utskottet funné sig med hänsyn härtill
nödsakat att ställa sig avvisande till förslaget.

I fråga om anslagsberäkningarna borde särskilt framhållas, att föreståndarbefattningen
vid den sjukgymnastiska polikliniken, med hänsyn till att
anatomiundervisningen hänvisats till särskild lärare, ej bleve behövlig förrän
från och med den 1 januari 1933, samt att anslaget till arvoden för undervisning
i sjukgymnastikens teknik för kvinnliga elever måste för övergångsåret
1932/1933 upptagas till 900 kronor, emedan lärarinnan Ingeborg Eriksson,
på grund av tjänstgöring i sjukgymnastlinjens andra årskurs enligt den
äldre ordningen, vöre förhindrad att i eljest avsedd omfattning biträda vid
förstnämnda undervisning.

Vid bifall till vad utskottet i det föregående tillstyrkt skulle följande avlöningar
och arvoden för budgetåret 1932/1933 upptagas under centralinstitutets
anslag till avlöningar till ordinarie befattningshavare:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Arvode åt rektor...............................kronor 12,000

Avlöning åt en medicinskt utbildad lärare i lönegraden B 26

från och med den 1 januari 1933 ...........'' » 4,770

» åt en medicinskt utbildad lärare i lönegraden B 26

från och med den 1 april 1933 .............. » 2,385

» åt två manliga lärare i lönegraden B 24........ » 17,160

» åt två kvinnliga lärare i lönegraden B 21....... » 13,632

» åt ett kanslibiträde i lönegraden B7........... » 3,144

» åt två expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden
B5.............................. » 5,976

» åt en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 . . » 2,988

Summa kronor 62,055

vilket belopp lämpligen torde kunna avrundas till 62,000 kronor.

Härjämte borde för budgetåret 1932/1933 upptagas ett ordinarie förslagsanslag
till övergångsstat vid gymnastiska centralinstitutet å 6,816 kronor
avrundat till 6,800 kronor.

Från anslaget till icke-ordinarie befattningshavare skulle för budgetåret
1932/1933 utgå följande arvoden, med rätt för Kungl. Majit att närmare

bestämma den slutliga fördelningen:

Arvode åt sekreterare.............................kronor 600

» » bibliotekarie............................ » 600

» » lärare i anatomi (med reducerad tjänstgöring) ... » 3,960

» » » i fysiologi och hälsolära (med reducerad

tjänstgöring)...................... » 3,900

» » » i allmän patologi................... » 1,000

» för undervisning i sjukdomslära m. m. (med reducerad
tjänstgöring)........................ » 1,000

» åt lärare i röstbehandling.................... » 600

» » » i psykologi och pedagogik (med reducerad

tjänstgöring).................... . » 600

Tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasa rettets

kliniker (från och med den 1 april 1933)....... » 1,250

Undervisning i sjukgymnastikens teknik för manliga elever » 2,000

» i sjukgymnastikens teknik för kvinnliga elever » 900

Arvoden till Övningslärare vid läroverk......... » 2,250

Summa kronor 18,660

vilket belopp lämpligen kunde avrundas till 18,000 kronor.

Härjämte erfordrades dels till arvoden åt två instruktionsgymnaster vid
den sjukgymnastiska polikliniken å serafimerlasarettet från och med den 1
april 1933 ett ordinarie anslag å 2,000 kronor, dels ock till arvode till extra
vaktmästarbiträde vid gymnastiska centralinstitutet ett extra anslag av 2,040
kronor.

Utskottets hemställan gick ut på att riksdagen måtte medgiva en omorganisation
av gymnastiska centralinstitutet i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet tillstyrkt.

I en vid utskottets betänkande fogad, av herr Kvarnzelius m. fl. avgiven
reservation, hävdades en uppfattning, som närmare anslöt sig till Kungl.

Kungl. Majlis proposition Nr 157.

Maj:ts förslag, dock med upptagande av vissa av de erinringar mot förslaget,
som utskottsmajoriteten framställt.

Första kammaren biföll vad statsutskottet hemställt, dock med den ändringen,
att vid institutet skulle finnas 1 kansliskrivare i lönegraden B 11 i
stället för, såsom utskottet hemställt, 1 kanslibiträde i lönegraden B 7.

Andra kammaren avslog såväl utskottets hemställan som Kungl. Maj.ts
proposition.

Då dessa skiljaktiga beslut icke kunde sammanjämkas eller avgöras genom
gemensam omröstning, hade alltså omorganisationsfrågan förfallit för
1932 års riksdag.

Ar 1933 återupptogs frågan dels i en till Kungl. Maj:t ingiven framställning
från karolinska institutets lärarkollegium örn omedelbart vidtagande
av åtgärder för ordnandet av sjukgymnastutbildningen, dels i en till Kungl.
Maj:t ingiven skrivelse från centralinstitutets direktion om åtgärder för
ernående av vissa ändringar i institutets stadga, avseende en mera tidsenlig
anordning av undervisningen därstädes.

I anledning av dessa framställningar anbefallde Kungl. Majit den 27
oktober 1933 direktionen över gymnastiska centralinstitutet att till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag till omorganisation av den gymnastiklärar- och
sjukgymnastutbildning, som för närvarande bedreves vid institutet. Enligt
samtidigt meddelade direktiv borde detta förslag utgå från att undervisningen
vid institutet organiserades på två linjer, en för utbildning av sjukgymnaster,
förlagd till serafimerlasarettet, där en poliklinik för sjukgymnastik
borde anordnas, och en för utbildning av gymnastiklärare, förlagd till
gymnastiska centralinstitutet, att utbildningstiden å vardera linjen skulle
vara högst tvåårig samt att den undervisning i medicinska ämnen, som för
vardera linjen vore erforderlig, skulle av medicinskt utbildade lärare meddelas
vid karolinska institutet och vid serafimerlasarettet. Direktionen skulle
vid denna utredning samråda med karolinska institutets lärarkollegium, i
vad avsåge undervisning i anatomi, fysiologi, patologi och hygien, samt
med direktionen över serafimerlasarettet, i vad avsåge undervisningen i ämnena
sjukgymnastik och sjukdomslära.

Med skrivelse den 30 november 1933 har direktionen över gymnastiska
centralinstitutet överlämnat betänkande och förslag i ämnet.

Jag ämnar först redogöra för de allmänna synpunkter, som legat till grund
för direktionens förslag, och övergår därefter till att i nära anslutning till
kapitelindelningen i direktionens utredning under särskilda avdelningar behandla
de olika detaljspörsmålen, varvid jag samtidigt under vederbörande
avsnitt redovisar myndigheternas yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

1. Allmänna synpunkter.

Direktionen erinrar, att det uppdrag, som givits direktionen, närmast avsåge
organiserandet av undervisningen vid institutet på tvenne linjer, en för
utbildning av sjukgymnaster och en för utbildning av gymnastiklärare.
Direktionen hade i huvudsak inskränkt sig till denna uppgift. Emellertid
hade det ej varit möjligt, anför direktionen, att undgå att vid fullgörandet
av uppdraget även ingå något på en del spörsmål, som stöde i ett nära
sammanhang med detsamma, och vilkas närmare utredande måste bliva en
ofrånkomlig följd av omorganisationen.

Direktionen anför:

Vid planläggandet av undervisningen hade direktionen i första hand haft
att inom ramen av de givna direktiven bestämma utbildningstidens längd
å de bägge linjerna, enär densamma i väsentlig mån måste bliva bestämmande
för utbildningens omfattning och läggning. Vid utredandet av
frågan om undervisningen å gymnastiklärarlinjen hade det visat sig, att den
medgivna tiden av två år helt måst tagas i anspråk för densamma, och att
sålunda gymnastiklärarutbildningen bomme att fordra denna tid. Detta
ledde till att ingen möjlighet funnes till ett vidare utbyggande av undervisningen
inom medgivna tidsramen.

Annorlunda ställde sig däremot saken med avseende på sjukgymnastutbildningen.
Redan kommittén 1915 uttalade, att utbildningstiden för sjukgymnaster
knappast behövde erfordra tvenne fulla läsår och att denna utbildning
därvid ändock kunde bliva väsentligt mer givande än den nuvarande
sjukgymnastutbildningen. 1929 års sakkunnige föreslogo ett och ett halvt år
för inhämtandet av själva kunskapsstoffet och anslogo återstoden av föreslagna
två ar till ett »praktiskt halvar» med tjänstgöring på främmande
gymnastikavdelningar utan egentlig ämnesläsning. Direktionen ansåge givetvis,
att den nuvarande utbildningen, vilken i själva verket ej omfattade mer
än ungefär ett år, borde ökas, men ansåge ej, att den behövde utsträckas
till mer än ett och ett halvt år, varvid den alltså skulle taga ett halvt år
kortare tid än gymnastiklärarutbildningen. Skulle ett »praktiskt halvår» i
framtiden visa sig behövligt, kunde ett sådant lätt låta sig anordnas.

En begränsning av sjukgymnastutbildningen till ett och ett halvt år medförde
bland annat den fördelen, att möjlighet därigenom bereddes till genomgåendet
av bägge linjerna på kortare tid än fyra år. Då det främsta och mest
vägande skälet för en så kort utbildningstid varit önskvärdheten att bereda
vissa gymnastiklärare bättre utkomstmöjligheter, hade direktionen med avseende
på dem planlagt undervisningen så, att en gymnastiklärare efter avlagd
examen kunde ingå på sjukgymnastlinjen och därvid få en avkortning
av lärotiden om två månader. Någon avkortning vid genomgåendet av de
bägge kurserna i omvänd ordning hade ej beretts och torde heller ej vara
av behovet påkallad. Däremot hade direktionen ej upptagit tanken på anordnandet
av med den ordinarie undervisningen jämlöpande eller till ferierna
förlagda kompletteringskurser, enär dylika, i betraktande av den redan nu
fullt utnyttjade lärotiden, för gymnastiklärarna lätt skulle medföra överansträngning.

För vinnande av besparingar i omkostnaderna för utbildningen hade direktionen
undersökt möjligheterna till samundervisning av elever av olika

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

kön och till gemensam undervisning för eleverna å gymnastiklärar- och
sjukgymnastlinjen. Barnundervisning hade kunnat genomföras i hela sjukgymnastundervisningen
och i de teoretiska ämnena för gymnastiklärarlinjen.
Däremot hade direktionen funnit, att genomförandet av gemensam undervisning
för bägge linjerna även i ringa mån stötte på mycket stora svårigheter
av pedagogisk art och att de besparingar, som genom densamma skulle
vinnas, vore alltför små för att ens tillnärmelsevis kunna uppväga svårigheterna.
Under sådana förhållanden hade direktionen helt avstått från att
föreslå någon gemensam undervisning.

En viktig del av arbetet för organiserandet av undervisningen hade varit
ordnandet av samarbetet mellan centralinstitutet och karolinska institutet samt
mellan centralinstitutet och serafimerlasarettet. Härvid hade det i vissa fall
varit svårt att rättvist avväga de bägge inrättningarnas inbördes ställning,
särskilt med avseende på vissa personalfrågor. Därför hade den lösningen
tillgripits, att avgörandet lagts hos Kungl. Maj:t även av frågor, vilkas avgörande
under andra förhållanden skulle ha kunnat läggas hos en lägre
myndighet. Trots den olägenhet, som uppkomme genom att den högsta
myndigheten belastades med en del mindre betydande ärenden, syntes detta
emellertid vara enda utvägen att lösa föreliggande grannlaga och ömtåliga
spörsmål.

Vad den militära instruktör skur sen beträffade, hade de militära myndigheterna
förklarat sig önska helt övertaga densamma, varför direktionen inskränkte
sig till att uttala sin beredvillighet att i mån av tillgång med
lokaler bistå dem.

Sedan gammalt hade inspektionen över gymnastikundervisningen i landet
legat hos centralinstitutet, och i flera av de tidigare verkställda utredningarna
hade denna anordning föreslagits bibehållen. Direktionen, som emellertid
ansåge, att både sakliga och principiella skäl talade mot en sådan
anordning, ansåge för sin del, att inspektionen av ungdomens fysiska fostran
borde ligga hos skolöverstyrelsen och att anordningar borde träffas för att
kunna överflytta den dit. Frågan huru den inom detta ämbetsverk borde
ordnas, saknade direktionen anledning att ingå på.

1924, 1927 och 1931 års sakkunnige hade föreslagit inrättandet av en professur
i kroppsövningarnas fysiologi och hygien. Direktionen ansåge en dylik
professur och ett därmed förenat rörelsefysiologiskt laboratorium synnerligen
önskvärda men ansåge, att sedan -nu ett samarbete mellan gymnastiska
centralinstitutet och karolinska institutet föreslagits, frågan, huruvida denna
professur och institution borde lämpligast förläggas till det ena eller andra
av de båda läroverken, tillsvidare borde lämnas öppen.

Såsom inledningsvis nämnts, hade direktionen vid fullgörandet av sitt
egentliga uppdrag kommit i beröring med flera frågor, vilka bleve en följd
av omorganisationen eller på annat sätt berörde den, och den ville därför
i all korthet något erinra om dem.

1 nära samband med frågan om organisationen av undervisningen stöde
sålunda frågan om institutets förvaltning. I detta avseende hade direktionen
intagit den ståndpunkten, att institutets uppgift skulle begränsas till gymnastisk
undervisning och forskning, och hade därför ej velat med föreståndarbefattningen,
som tidigare föreslagits, sammankoppla inspektionsverksamhet.
Den hade ock av samma skäl önskat, att föreståndaren i minsta
möjliga mån måtte belastas med förvaltningsuppgifter och därför påyrkat
behållandet av sekreterar- och redogörarbefattningarna.

Departe mentschefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Ehuru uppdraget hade gällt samarbete med serafimerlasarettet och förläggandet
av undervisningen dit, hade direktionen dock även tagit i betraktande
den omständigheten, att serafimerlasarettet liksom karolinska institutet
och dess kliniska inrättningar skulle inom en ej alltför avlägsen framtid
överflyttas till Norrbackaområdet, varvid frågan om sjukgymnastutbildningens
förläggande dit komme att inställa sig. Direktionen ansåge det vara av
största vikt och intresse, att detta överflyttande för sjukgymnastutbildningens
del planlades redan nu, varför den ville hemställa, att förhandlingar jämväl
i detta avseende snarast möjligt måtte komma till stånd.

Ehuru institutets nuvarande lokaler ej ställde några hinder i vägen för
ett nödtorftigt genomförande av omorganisationen, ville direktionen enträget
erinra örn att desamma sedan årtionden betraktades som otillfredsställande
och att en av de första åtgärderna efter beslutad omorganisation måste bliva
ett återupptagande av institutets byggnadsfråga. En för dess snara lösning
särdeles betydande omständighet vore, att genom bortfallandet av nödvändigheten
att bygga och inreda dyrbara lokaler för sjukgymnastiken en framtida
byggnad avsevärt komme att förbilligas.

Den fullständiga linjeklyvning, som direktionen på grundval av direktiven
i sitt förslag genomfört, kunde ej undgå att påverka gymnasternas
verksamhetsområden och arbetsförhållanden. Direktionen ansåge det därför
vara av allra största betydelse, att en utredning gjordes såväl av gymnastiklärarnas
som ock av sjukgymnasternas ställning och försörjningsmöjligheter, varvid
i det förra fallet möjligheterna att i smärre samhällen skapa ett levebröd
för en gymnastiklärare genom sammanförandet på en enda hand av
gymnastikundervisningen vid läroanstalter av olika slag borde undersökas,
och i det senare fallet frågan om sjukgymnastiklagstiftningen och dithörande
spörsmål borde upptagas till granskning. Därvid förutsatte direktionen, att
samverkan komme till stånd mellan statsmyndigheterna och vederbörande
gymnastorganisationer.

Slutligen syntes det direktionen vara särdeles angeläget att, i samband
med omorganisationen, frågan örn skolläkarnas utbildning i gymnastik och
ortopedi upptoges till utredning.

Ett genomförande av den föreslagna omorganisationen av undervisningen
vid centralinstitutet komme att nödvändiggöra en omläggning av densamma
vid de med dimissionsrätt försedda enskilda gymnastikinstituten. Då dessas
koncessioner vore givna tillsvidare och sålunda kunde omedelbart återkallas,
ville direktionen hemställa, att deras ledare måtte anmodas att inkomma
med förslag örn, huru undervisningen vid instituten i fråga skulle ordnas
efter genomförandet av den föreslagna omorganisationen vid gymnastiska
centralinstitutet.

Såsom av det efterföljande torde framgå, hava flertalet av de hörda myndigheterna
icke haft några mera väsentliga principiella erinringar att anföra
emot de allmänna riktlinjer för den planerade omorganisationen av gymnastiska
centralinstitutet, som direktionen ovan utvecklat. Aven jag anser
mig kunna i princip ansluta mig till dessa allmänna grunder, vilka i huvudsak
överensstämma med de direktiv, som varit för direktionen vägledande.
Jag vill framhålla, att förslaget i sina grunddrag torde stå i god samklang
med den uppfattning, för vilken riksdagen gjort sig till tolk. Jag

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

syftar här speciellt på ett par av de mest omtvistade frågorna, nämligen
spörsmålet örn sjukgymnastutbildningens ställning vid institutet och differentieringen
mellan sjukgymnast- och friskgymnastlinjerna. Dessa och andra
här ovan berörda frågor upptagas i det följande till mer ingående behandling Direktionen

har framlagt förslag till de ändringar i den nuvarande stadgan
för gymnastiska centralinstitutet, som direkt påkallas av direktionens
omorganisationsförslag. Emellertid lärer det bliva erforderligt att samtidigt
med att institutet omorganiseras ersätta den nu gällande ålderdomliga och
vid upprepade tillfällen ändrade stadgan för institutet med en helt ny stadga.
Denna nya stadga torde böra av Kungl. Maj:t utfärdas efter förslag av direktionen.
Samtidigt böra övervägas de ändringar i andra författningar —
bland annat i stadgarna för karolinska institutet — som eventuellt kunna föranledas
av omorganisationen.

Bihang till riksdagens protokoll 19S4. 1 sami. Nr 157.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

2. Samarbetet med karolinska institutet.

Den nu avsedda omläggningen av undervisningen vid centralinstitutet
förutsätter ett nära samarbete med karolinska institutet. För att närmare
utreda ordningen för detta samarbete har direktionen vid sin utredning genom
ombud fört förhandlingar med ombud för sagda institut. För dessa
förhandlingar redogöres i särskild bilaga, i avseende å vilken jag tillåter
mig hänvisa till handlingarna i ärendet. På grundval av det samråd, som
sålunda ägt rum, har direktionen framlagt följande förslag till ordnande av
detta samarbete.

I första hand önskade direktionen taga den sakkunskap, över vilken karolinska
institutet förfogade, i anspråk för bedömandet av skickligheten hos
de sökande till de viktigare lärarbefattningarna i de medicinska ämnen, vilka
inginge i undervisningen vid institutet. I detta avseende föresloge direktionen,
att lär arbefattning en i sjukgymnastik med sjukdomslära måtte tillsättas
på så sätt, att densamma ledigförklarades av direktionen, varefter inkomna
ansökningshandlingar överlämnades till lärarkollegiet, vilket hade att bedöma
dem. Härvid skulle förfaras på samma sätt som vid tillsättandet av
de med den ifrågavarande tjänsten i ekonomiskt hänseende likställda fasta
laborators- och prosektorsbefattningarna vid karolinska institutet, d. v. s. så,
att de för tillsättande av professorstjanst vid institutet gällande bestämmelserna
i tillämpliga delar lände till efterrättelse. Hedan utlåtande över vederbörandes
skicklighet till den sökta befattningen avgivits och förslag upprättats,
skulle handlingarna överlämnas till kanslern för rikets universitet
och till direktionen över centralinstitutet för avgivande av yttrande, varefter
ärendet skulle överlämnas till Kungl. Maj:t för utnämning. Vid tillsättande
av de icke ordinarie lärartjänsterna i anatomi och fysiologi skulle förfaras
på samma sätt, med undantag av att behandlingen i lärarkollegiet skulle
ske enligt de grunder, som gällde för tillsättande av klinisk laborator; därvidlag
vore kollegiet vid sakkunnigvalet begränsat till sina egna ledamöter,
och vederbörande erhölle endast förordnande på tre år.

Förordnande å lärartjänster, vilka avlönades med mindre än 2.500 kronor
för år, skulle däremot utfärdas av direktionen, likaså förordnande som vikarie
å alla tjänster under kortare tid än tre månader. Vikarie för längre
tid skulle förordnas å de tjänster, vilka skulle tillsättas under medverkan
av karolinska institutet, av Kungl. Maj:t efter hörande av lärarkollegiet,
kansler och direktionen.

Aven i ett annat avseende önskade direktionen begagna sig av sakkunskapen
vid karolinska institutet nämligen i fråga örn läroplaner i de medicinska
ämnen, vilka inginge i undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet
och föresloge därför, att dessa läroplaner måtte fastställas av Kungl. Maj:t
efter lärarkollegiets hörande.

I likhet med vad som vore fallet med lärarna vid tandläkarinstitutet vid
behandlingen av ärenden rörande detta institut, syntes det direktionen vara
önskvärt, att läraren i sjukgymnastik med sjukdomslära vid gymnastiska
centralinstitutet finge säte och stämma i lärarkollegiet vid behandling av
ärenden rörande gymnastiska centralinstitutet.

Med avseende på undervisningslokaler hyste direktionen grundade förhopp -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

ningar, att karolinska institutet skulle ställa sina lokaler och inrättningar till
förfogande för centralinstitutets undervisning i de teoretisk-medicinska ämnena,
i den mån de ej erfordrades för undervisning av dess egna eller tandläkarinstitutets
lärjungar. Givetvis borde centralinstitutets lärare och elever,
i vad avsåge institutionernas användande, vara underställda vederbörande
institutionsföreståndare. Likaledes borde från centralinstitutet den ersättning
utgå för städning, lyse och dylikt, som av karolinska institutets lärarkollegium
kunde komma att påfordras.

För upplåtande av serafimerlasarettets gymnastikavdelning till centralinstitutet
för sjukgymnastundervisningen syntes det direktionen, att medgivande
av karolinska institutets lärarkollegium, vilket nu ensamt förfogade över
densamma för undervisningsändamål, borde inhämtas, och direktionen ansåge
sig ha goda skäl att antaga, att dylikt medgivande icke skulle vägras.
Direktionen hyste ock den förhoppningen, att karolinska institutets lärarkollegium
måtte kunna finna med sina intressen förenligt att i framtiden
utse centralinstitutets lärare i sjukgymnastik till föreståndare för gymnastikavdelningen,
liksom ock att befattningen som lärare för medicine kandidater
i sjukgymnastik måtte kunna anförtros åt någon av de å gymnastikavdelningen
verksamma lärarna vid centralinstitutet.

Slutligen ansåge direktionen det för samarbetet mycket önskligt, att den
ene av de båda läkare, vilka skulle vara medlemmar av direktionen över
centralinstitutet, utsåges på förslag av lärarkollegiet bland dess ledamöter.

Karolinska institutets lärarkollegium anför i nu förevarande avseenden
bland annat följande:

Kollegiet framhåller, att särställningen i fråga om tillsättningsförfarandet
för läraren i sjukgymnastik och sjukdomslära, vilken särställning grundade
sig på hans större löneförmåner, näppeligen kunde bibehållas, örn kollegiets
ståndpunkt, enligt vilken nämnda ämne borde uppdelas på två lärare, vunne
gehör. I detta fall torde för båda dessa lärare böra föreslås samma procedur
som för de ekonomiskt ungefär likställda befattningarna i fysiologi och
anatomi.

Vid tillsättande av lär arbefattning i fysiologi eller anatomi skulle enligt
direktionens förslag kollegiet inom sig utse sakkunniga för bedömande av
sökandes skicklighet. Därest även professor vid karolinska institutet vore
befogad att söka och förordnas till nämnda befattning, borde en tilläggsbestämmelse
göras i avseende å sakkunnigvalet, exempelvis så, att i antagna
händelse till sakkunniga skulle utses professorerna i fysiologi, respektive
anatomi vid Uppsala och Lunds universitet.

Det kunde under vissa omständigheter vara önskvärt, att även karolinska
institutets egna lärare, extra eller ordinarie, kunde förordnas till befattning
som lärare vid gymnastiska centralinstitutet. Så kunde vara önskvärt, då
någon sådan lärare utom god arbetsförmåga ägde framstående duglighet som
undervisare, när samtidigt endast mindre väl kvalificerad sökande till befattningen
funnes, liksom även då sådan lärare ägde särskilt stor vetenskaplig
skicklighet, hänförlig till gymnastiska centralinstitutets arbetsområde.
Men å andra sidan vore det icke likgiltigt, örn en ordinarie lärares åligganden
utökades med en undervisningsbörda av betydligt omfång. Fördenskull
kundo nämnda önskemål endast förverkligas under tillbörlig garanti, att en

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

bestämd nytta därmed uppnåddes, medan eljest formen för en sådan åtgärd
gjordes tillräckligt fri. I detta syfte kunde en tilläggsbestämmelse till stadgarna
för befattningens tillsättande av följande innehåll föreslås. Om så
prövades för undervisningen eller den vetenskapliga forskningen nödigt eller
nyttigt, skulle karolinska institutets lärarkollegium äga till sådan lärarbefattning
vid gymnastiska centralinstitutet, som tillsattes med förordnande, utan
ansökan föreslå ordinarie lärare vid karolinska institutet eller annan lämplig
person. Yttrande skulle inhämtas av tre av institutet utsedda sakkunniga,
varpå ärendet med kollegiets eget uttalande skulle underställas direktionen
för gymnastiska centralinstitutet för att slutligen avgöras av Kungl. Maj:t.
Härvid förutsatte kollegiet, att samtliga lärarbefattningar vid gymnastiska
centralinstitutet först söktes, så att kollegiet kunde hållas underkunnigt örn
de tillfällen, då sådan befattning vore ledig.

Direktionen hade även föreslagit, att läraren i sjukgymnastik med sjukdomslära
vid gymnastiska centralinstitutet erhölle säte och stämma i karolinska
institutets lärarkollegium vid behandling av ärenden rörande gymnastiska
centralinstitutet. Kollegiet vore tveksamt, om härmed något vore vunnet.
Eftersom de båda av lärarkollegiet föreslagna lärarbefattningarna i
sjukgymnastik och sjukdomslära vore likställda, borde uppenbarligen nämnda
rätt, om den skulle stadgas, utsträckas till dem båda. Den syntes emellertid
då också lämpligen böra tillkomma lärarna i anatomi och fysiologi.

Med avseende på undervisningslokaler ville lärarkollegiet först framhålla,
att kollegiet redan i sitt yttrande över 1921 års sakkunnigas förslag betonat,
att för fysiologiens vidkommande förslaget kunde biträdas endast därest,
som hittills, huvuddelen av undervisningen i fråga komme att äga rum å
gymnastiska centralinstitutet och endast viktigare demonstrationer förläggas
till karolinska institutet. A andra sidan ville kollegiet framhålla behovet av
laborationsövningar i fysiologi för att undervisningen skulle bliva effektiv.
Kollegiet måste i anslutning härtill betona, att ett starkt behov förelåge att
inrätta ett laboratorium för undervisningens i fysiologi ändamålsenliga bedrivande
vid gymnastiska centralinstitutet. Skulle en professur i nämnda
ämne komma till stånd vid gymnastiska centralinstitutet, torde dess givna
plats för forskning vara ifrågavarande laboratorium. Kollegiet nödgades
vidare framhålla, att de teoretiska institutionerna vid karolinska institutet
vore i hög grad trångbodda, vilket för institutets egen undervisning och
forskning medfört allvarliga svårigheter. Under sådana förhållanden kunde
kollegiet förklara sig villigt att i princip medgiva, att dess lokaler och inrättningar
finge begagnas för gymnastiska centralinstitutets undervisning
blott i den män de ej erfordrades för vetenskapligt arbete, för undervisning
av egna lärjungar eller av lärjungar vid tandläkarinstitutet. I likhet med
direktionen förutsatte kollegiet därvid, att gymnastiska centralinstitutets lärare
och elever i vad avsåge institutionernas användande bleve underställda vederbörande
institutionsföreståndare samt att från gymnastiska centralinstitutet
utginge den ersättning, som av kollegiet kunde komma att påfordras för
vaktm ästarbiträde, städning, lyse och dylikt.

I ytterligare en punkt hade samarbete med karolinska institutet föreslagits
av direktionen, nämligen därutinnan, att läroplaner i fråga om de medicinska
ämnen, som inginge i undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet, skulle
fastställas av Kungl. Majit efter lärarkollegiets hörande. Detta stöde i över -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157. 21

ensstämmelse med de önskemål, kollegiet tidigare framställt, och tillstyrktes
nu.

Universitetskanslern har anfört bland annat följande:

Såsom lärarkollegiet i sitt yttrande framhållit, vore karolinska institutets
teoretiska institutioner för närvarande i hög grad trångbodda, varför dessa
institutioner kunde få disponeras för gymnastiska centralinstitutets undervisning
endast i den mån de ej erfordrades för det vetenskapliga arbetet
och undervisningen vid karolinska institutet samt för undervisningen av
tandläkarinstitutets elever. Man måste därför räkna med, att det kunde
bliva omöjligt för karolinska institutet att i erforderlig utsträckning tillhandahålla
lokaler för gymnastiska centralinstitutets undervisning i de teoretiskt-medicinska
ämnena. Av lärarkollegiets yttrande syntes framgå, att det
under alla omständigheter torde bliva nödigt att anordna ett särskilt fysiologiskt
laboratorium för undervisningen av centralinstitutets elever.

Vid ärendets tidigare behandling hava från olika håll framförts starka krav
på nära samarbete mellan karolinska institutet och gymnastiska centralinstitutet.
1931 års riksdag ansåg, att i fråga om undervisningen och övningarna
i ämnen av medicinsk natur ett dylikt samarbete borde ordnas i
fråga örn såväl den teoretiska som praktiska utbildningen. 1932 års statsutskott
utvecklade närmare formerna för detta samarbete, och de av utskottet
i detta hänseende förordade grunderna synas rätt väl överensstämma med
direktionens nu framlagda förslag.

Detta förslag innebär samarbete bland annat vid tillsättande av lärarbefattningar
i medicinska ämnen samt vid fastställande av vissa läroplaner
samt förutsätter rätt för centralinstitutets elever att i viss omfattning äga
tillgång till karolinska institutets lokaler.

För min del finner jag de av direktionen föreslagna grunderna för tillsättande
av lärartjänster ägnade att väl tillgodose karolinska institutets
välförstådda intresse av medbestämmanderätt vid behandlingen av dessa
frågor. I smärre detaljer hava erinringar gjorts av karolinska institutets
lärarkollegium. Vissa av dessa erinringar torde kunna tillgodoses vid utfärdandet
av bestämmelser i ämnet. Jag saknar anledning att här närmare
ingå på dessa frågor, då det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter
hörande av karolinska institutets lärarkollegium närmare utforma detaljerna
i föreliggande förslag.

Såväl karolinska institutets lärarkollegium som universitetskanslern hava
erinrat, att det kunde uppstå svårigheter för karolinska institutet att i erforderlig
utsträckning tillhandahålla lokaler för undervisning i de teoretisktmedicinska
ämnena. Det torde dock tillsvidare vara möjligt för gymnastiska
centralinstitutet och karolinska institutet att genom en klok avvägning
av undervisningen mellan de båda institutens lokaler övervinna de antydda
lokalsvårigheterna.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Lärarkollegiet har i samband med lokalfrågan framhållit behovet av
ett laboratorium för fysiologi vid gymnastiska centralinstitutet. Sistnämnda
förslag torde till icke oväsentlig del hava sin grund i kollegiets uppfattning
rörande behovet av en professur i kroppsövningarnas fysiologi. I likhet
med min företrädare i ämbetet anser jag mig icke kunna under förhandenvarande
förhållanden tillstyrka inrättandet av en dylik professur.

Kungl. Majis proposition Nr 157.

3. Samarbetet med serafimerlasarettet.

För att närmare utreda formerna för samarbetet mellan gymnastiska centralinstitutet
och serafimerlasarettet i fråga om sjukgymnastutbildningen har
samråd ägt rum mellan ombud för serafimerlasarettets och gymnastiska centralinstitutets
direktioner. På grundval av de förhandlingar, som därvid
förts, har direktionen framlagt nedanstående förslag till ordnande av detta
samarbete.

Grundlinjen i detta samarbete vore, att serafimerlasarettets gymnastikavdelning
upplätes för centralinstitutets undervisning för sjukgymnaster, varvid, i
likhet med vad som vore fallet vid samarbetet mellan lasarettet och karolinska
institutet, sjukvården i huvudsak skulle ombesörjas som en lasarettets
angelägenhet, undervisningen som en centralinstitutets. Lasarettet skulle
sålunda tillhandahålla erforderliga lokaler och inventarier och bära alla driftkostnader
samt uppbära alla inkomster av polikliniken. I sin sjukvårdande
verksamhet skulle läkare och sjukgymnaster vara underställda lasarettets
direktion och likaså centralinstitutets elever skyldiga att ställa sig till efterrättelse
de ordningsföreskrifter, som av lasarettsdirektionen utfärdades.

En förutsättning för att sagda gymnastikavdelning skulle kunna upplåtas
till centralinstitutet för sjukgymnastundervisningen, syntes vara, att karolinska
institutet därtill lämnade sitt medgivande. Enligt ett mellan detta
institut och serafimerlasarettet beståendé avtal den 9 oktober 1924 hade
nämligen dess gymnastikavdelning upplåtits för undervisning av medicine
kandidater i sjukgymnastik, varför dess upplåtande jämväl åt annat håll
skulle kunna tänkas träda karolinska institutets intresse för nära. Enligt
vad vid underhandlingar med ombud för sagda institut framkommit, torde
emellertid goda utsikter förefinnas för att lärarkollegiet — i betraktande av
att avdelningens föreståndare förklarat, att materialtillgången vore tillräcklig
och att de bägge institutens undervisning kunde fortgå jämnlöpande —
skulle vara villigt att lämna det önskade medgivandet.

En förutsättning för att serafimerlasarettets gymnastikavdelning skulle
kunna begagnas för sjukgymnastutbildningen vore vidare, att dess lokaler
vidgades. Detta syntes endast kunna ske genom en nybyggnad vid lasarettet
eller genom en ombyggnad av vissa till detsamma hörande utrymmen. Innan
man emellertid kunde fatta ståndpunkt till frågan om ny- eller ombyggnad,
vore det nödvändigt att klargöra, under huru lång tid de behövliga nya
lokalerna skulle komma till användning. I detta avseende bleve denna
byggnadsfråga beroende av frågan om karolinska sjukhusets och karolinska
institutets nybyggnader, varför en erinran om denna senare byggnadsfråga
och sjukgymnastutbildningens förhållande till densamma först måste göras.

Enligt statsmakternas beslut skulle i en icke alltför avlägsen framtid i
första omgången vissa av de å serafimerlasarettet inrymda klinikerna, i andra
omgången karolinska institutet och i tredje omgången serafimerlasarettet i
dess helhet flyttas till det s. k. Norrbackaområdet. Därvid ställde sig frågan,
i vilken omgång gymnastikavdelningen borde flyttas dit. Det nya karolinska
sjukhusets gymnastikavdelning vore upptagen bland do avdelningar, som
skulle vara färdiga till den första omgången, och direktionen ville för sin
del förorda, att sjukgymnastutbildningen redan i första omgången flyttades
dit. Till förmån för en snar sådan förflyttning talade ock den omständig -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

heten, att vid serafimerlasarettet den för sjukgymnastutbildning så viktiga
ortopediska avdelningen saknades, under det att man vid karolinska sjukhuset
hade vanföreanstalten alldeles i närheten. Något hinder för en sådan
förflyttning funnes ej; den omständigheten, att karolinska institutet ej samtidigt
flyttade, utgjorde nämligen intet hinder för sjukgymnastikens ditflyttning,
enär sjukgymnasteleverna vid den tidpunkt av utbildningen, då de
skulle arbeta på sjukhuset vid Norrbacka — under andra och tredje lästerminerna
— hade avslutat studierna i de teoretiska ämnena, och sålunda
ej längre behövde besöka karolinska institutet. Då vidare enligt av sjukhuskommissionen
erhållen uppgift den blivande gymnastikavdelningen vid
Norrbacka beräknades vara färdig att tagas i bruk fem år efter det att
byggnadsarbetet kommit i gång, vore tidpunkten, då denna möjlighet att
erhålla goda lokaler för sjukgymnastutbildningen yppade sig, sålunda ej
särdeles avlägsen, varför hänsyn måste tagas till denna omständighet.

Skulle det emellertid av någon anledning befinnas olämpligt att redan i
första omgången överflytta sjukgymnastutbildningen till gymnastikavdelningen
å Norrbacka, så kom me dock även en annan möjlighet att förskaffa
den goda lokaler genom den första utflyttningen att beredas. Vid överflyttandet
av vissa kliniker från serafimerlasarettet till sjukhuset å Norrbacka
komme nämligen avsevärda utrymmen, vilka synnerligen väl skulle lämpa
sig till lokaler för sjukgymnastutbildningen, att bliva lediga å serafimerlasarettet.
Något beslut om dessas framtida användningar vore ännu ej
fattat, men även örn en del av dem redan torde vara påtänkta för andra
ändamål, syntes det vara sannolikt, att återstoden av dessa utrymmen skulle
kunna få disponeras för gymnastikavdelningen, vilken i så fall även här
skulle ha en möjlighet att vinna tillfredsställande lokaler. Även denna omständighet
måste sålunda tagas i betraktande vid behandlingen av frågan
örn beredandet tillsvidare av lokaler för ifrågavarande undervisning.

Såsom av denna redogörelse för nybyggnadsplanerna för det medicinska
läroverket i huvudstaden framginge, skulle ingalunda möjligheter saknas
att inom en nära framtid vinna mycket goda slutliga lokaler för sjukgymnastundervisningen.
Uppenbarligen vore emellertid förverkligandet av desamma
beroende på de utredningar, som i detta avseende beträffande karolinska
sjukhuset måste verkställas av dess byggnadskommission, beträffande
serafimerlasarettet av dess direktion och karolinska institutets lärarkollegium.
Då det emellertid förefölle direktionen sannolikt, att åtminstone i ettdera
av dessa fall frågan om mera stadigvarande lokaler för sjukgymnastutbildning
skulle kunna vinna en tillfredsställande lösning, ansåge den sig berättigad
att förutsätta, att de lokaler, med vilka serafimerlasarettets gymnastikavdelning
nu i första hand måste utvidgas för att kunna upptaga centralinstitutets
sjukgymnastutbildning, skulle kunna betraktas som provisoriska.
Då ett av gymnastikavdelningens läkare framlagt förslag icke torde hava
utsikt att vinna bifall av direktionen för serafimerlasarettet, anslöte sig direktionen
till ett av lasarettets styresman framlagt förslag, vilket gick ut på
att bereda det behövliga utrymmet genom en ombyggnad av lasarettets förutvarande
direktörsbostad. Ehuru de så tillkomna lokalerna hade den olägenheten,
att de ej stöde i inomhusförbindelse med lasarettet i övrigt, kunde
de dock enligt direktionens mening godtagas som ett provisorium för en
kortare följd av år. Lokalfrågans lösning enligt det av sakkunniga år 1931
framlagda förslaget genom en nybyggnad ville direktionen ej motsätta sig,
därest lasarettsdirektionen, som ju hade att svara för byggnadskostnaderna,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

skulle påyrka densamma, men holle före, att en så dyrbar åtgärd knappast
vore av behovet påkallad.

Organisationen av den för centralinstitutets och karolinska institutets undervisning
gemensamma gymnastikavdelningen skulle, enligt vad som vid
samrådet med ombuden från lasarettet avtalats, vara så anordnad, att avdelningen
hnge en föreståndare för förvaltningen, tvenne läkare, den ene
för medicinsk sjukgymnastik, den andre för kirurgisk sjukgymnastik, bägge
samtidigt biträdande lärare vid gymnastiska centralinstitutet, samt sex gymnaster,
vilka samtidigt tjänstgjorde som instruktionsgymnaster för centralinstitutets
elever. Då två läkare vore nödvändiga, hade det synts riktigast
att avse den ene för den kirurgiska och den andre för den medicinska
sidan av sjukgymnastiken, så att vardera grenen erhölle sin målsman på
avdelningen. Antalet instruktionsgymnaster hade bestämts av den omständigheten,
att lasarettet krävde så många gymnaster och att det torde ställa
sig nödvändigt, att alla gymnaster deltoge i undervisningen.

Läkare och gymnaster borde tillsättas av lasarettets direktion efter hörande
av direktionen över gymnastiska centralinstitutet. De borde avlönas av
lasarettet, men borde dessutom från centralinstitutet erhålla tillskott för sitt
undervisningsarbete.

Som huvudlärare vid undervisningen skulle läraren i sjukgymnastik med
sjukdomslära vid centralinstitutet vara verksam. Han skulle enligt den ovan
uppgjorda organisationen med hänsyn till från lasarettets sida framställda
önskemål ej hava något med sjukvården att göra.

För befordrandet av samarbetet syntes det direktionen vara mycket önskligt
att, i enlighet med vad av statsutskottet vid riksdagen år 1932 föreslagits,
den ene av de ledamöter av direktionen över gymnastiska centralinstitutet,
vilka enligt gällande stadga skulle vara läkare, utsåges efter förslag
av direktionen över serafimerlasarettet.

På grundval av förhandlingarna med ombuden för lasarettsdirektionen
har direktionen över gymnastiska centralinstitutet uppgjort följande

Förslag till avtal mellan serafimerlasarettet och gymnastiska centralinstitutet
om undervisning av sjukgymnaster å serafimerlasarettets
gymnastikavdelning.

§ 1.

Direktionen över lasarettet upplåter för undervisningen av centralinstitutets
sjukgymnastelever dels dess gymnastikavdelning, dels föreläsningssal.

§ 2.

Undervisningen ledes av centralinstitutets lärare i sjukgymnastik med
sjukdomslära.

9 3.

Direktionen tillsätter och avlönar en läkare för medicinsk och en för
kirurgisk sjukgymnastik samt sjukgymnaster. För sitt deltagande i undervisningen
erhålla dessa ersättning från gymnastiska centralinstitutet.

§ 4.

Inventarier och förbrukningsartiklar tillhandahållas av serafimerlasarettet,
som ock besörjer all behandling under ferier.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

§ 5-

Gymnastiska centralinstitutets elever skola vara underkastade ordningsföreskrifter,
vilka av lasarettsdirektionen utfärdas.

Direktionen över serafimerlasarettet anför i fråga om förslaget i denna del
bland annat följande:

Direktionen funne föreliggande förslag till organisation av gymnastikavdelningen
vid serafimerlasarettet och verksamheten vid densamma hava bestämda
fördelar framför det av 1931 års sakkunniga framlagda, root vilket
direktionen på sin tid anförde allvarliga betänkligheter.

Vad först gällde det förslag till avtal mellan lasarettet och centralinstitutet,
sorn uppgjorts efter samråd med direktionens delegerade, förutsatte
lasarettsdirektionen, att läraren i sjukgymnastik, som skulle undervisa på
lasarettets gymnastikavdelning och som icke skulle lia någon befattning
med sjukvården, skulle vara underkastad de bestämmelser, som direktionen
till upprätthållande av ordningen utfärdade.

Då förslaget förutsatte, att den blivande gymnastikavdelningen vid karolinska
sjukhuset skulle kunna vara färdig att tagas i bruk fem år efter det
fryggnadsarbetet å sjukhuset kommit i gång och då den nya sjukgymnastutbildningen
icke enligt förslaget kunde beräknas börja förrän den 1 september
1935, skulle således de lokaler, som för sjukgymnastikundervisningen
nu borde anordnas vid lasarettet, ej komma till användning under längre
tid än fyra år. Det läge då uppenbarligen vikt uppå, att kostnaderna därför
gjordes så låga som möjligt. Att de ändock bleve rätt avsevärda kunde
ej undvikas. Utredningens förslag, enligt vilket ökat utrymme för gymnastikavdelningen
skulle erhållas genom ombyggandet av undervåningen i den
forna direktörsbostaden, medförde enligt kostnadsberäkningarna en kostnad
av 70,000 kronor vid en rätt genomgripande modernisering av byggnaden
i fråga med hänsyn till ett mera permanent lokalbehov och en kostnad av
50,000 kronor, itali lokalbehovet skulle bliva av endast provisorisk art,
exempelvis avses för en tidrymd av fem år.

Till byggnadskostnaden måste som engångsutgift läggas kostnaden för
lokalens utrustning för sitt nya ändamål, uppgående enligt verkställd beräkning
till omkring 10,000 kronor, samt, om lokalen efter någon tid ej
vidare skulle begagnas för gymnastikundervisning, kostnaden för dess försättande
i för annat nyttigt ändamål användbart skick.

En följd av lokalens aptering till undervisning vore att åt de 19 befattningshavare,
som för närvarande där hade bostad, måste beredas motsvarande
förmån på annat sätt antingen genom förhyrande av bostäder utom
lasarettet eller genom hyresersättning. Enligt nuvarande avlöningsförmåner
skulle den sistnämnda uppgå till omkring 5,500 kronor om året. Förhyrning
av bostäder torde medföra en större utgift.

För undervisning åt såväl centralinstitutets som karolinska institutets
elever skulle enligt förslaget anställas, jämte en av centralinstitutet helt avlönad
lärare i sjukgymnastik med sjukdomslära, två läkare och sex instruktionsgymnaster,
vilka alla skulle avlönas av lasarettet, men från centralinstitutet
erhålla tillskott för sitt undervisningsarbete. Till lasarettets därav
betingade årliga utgifter skulle ytterligare komma avlöning till vikarier
under semestrar och till extra biträden under den tid av året, då centralinstitutets
elever ej deltoge i gymnastikbehandlingen, avlöning till erforderlig
biträdespersonal samt kostnaden för inventarier och förbrukningsartiklar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Summan av dessa avlöningar, i vilka ålderstillägg ej inräknats, och övriga
utgifter kunde på detta stadium icke med någon säkerhet fastställas, men
hade approximativt beräknats till 49,600 kronor, därav 9,600 kronor motsvarade
föreslagen minskning i materielanslaget till gymnastiska centralinstitutet.
Motsvarande årliga avlöning uppginge nu till nära 17,000 kronor.

I utgifterna för inventarier och förbrukningsartiklar för den gamla lokalen
inträdde ej någon förändring.

För lasarettet skulle således uppstå en årlig merutgift å 32,600 kronor.
Om därtill lades ett belopp av 6,000 kronor, beräknat som ersättning för
förlorade bostäder, stege utgiftsökningen till 38,600 kronor.

Då gymnastikavdelningen ej i detta fall vore avsedd att till behandling
mottaga andra än å lasarettet inneliggande och från lasarettets polikliniker
till gymnastikavdelningen hänvisade patienter, torde någon nämnvärd ökning
ej kunna förväntas av den under de sista två budgetåren i medeltal per år
inflytande inkomsten av gymnastiken, 17,600 kronor, ett belopp som således
icke täckte ens de nuvarande utgifterna.

I den mån sjukvården kunde förbättras genom ökat tillfälle till gymnastikbehandling
skulle däremot lasarettet beredas en förmån, till vilken vid
fördelning av kostnaderna hänsyn borde tagas. Denna förmån torde dock
ej kunna skattas högre än vad åtginge till avlöning åt en eller två sjukgymnaster
utöver de nuvarande.

Återstoden av den årliga merutgiften torde däremot lika litet som ovan
berörda kostnader för ombyggnader och utrustning kunna åligga lasarettet.
De vore påkallade endast för undervisningen åt sjukgymnastelever och medförde
för lasarettet icke annan förmån än eventuellt värdet av utrustningen
vid tiden för provisoriets upphörande. Med hänsyn till gällande avtal torde
under inga förhållanden Stockholms stad och län vara skyldiga deltaga i
dössä kostnädsr

Ett annat sätt än det ovan ifrågasatta att bereda erforderligt utrymme
för sjukgymnastikundervisningen vore att i enlighet med det av 1931 års
gymnastiksakkunniga framlagda förslaget uppföra en särskild byggnad.
Därigenom skulle även allmänheten kunna beredas tillgång till av lasarettets
nuvarande poliklinik oberoende gymnastisk behandling. Men såsom
tidigare framhållits — av lasarettsdirektionen i den 22 januari 1932 avgivet
yttrande över de sakkunnigas framställning — skulle därav föranledda kostnader
bliva så höga, att ingen utsikt funnes att på långt när täcka desamma
genom inflytande behandlingsavgifter. Även örn någon utsikt till förbättring
‘härutinnan sedan dess inträtt, vore enligt direktionens mening densamma
ej tillräcklig.

Karolinska institutets lärarkollegium anför, att samarbetet med serafimerlasarettet
blott i en punkt syntes beröra karolinska institutets intressen.
Det förutsattes nämligen, att karolinska institutet skulle lämna sitt medgivande
till att serafimerlasarettets gymnastikavdelning upplätes jämväl till
gymnastiska centralinstitutet. Materialtillgången hade av avdelningens föreståndare
förklarats tillräcklig härför och genom ombyggnad av förutvarande
direktörsbostaden skulle för en beräknad kostnad av 70,000 kronor
eller därest lokalbehovet ansåges föreligga blott lör fem år 50,000 kronor
behövlig utökning av utrymmet erhållas. Under sådana förhållanden tunne
sig kollegiet kunna lämna det begärda medgivandet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium har rörande antalet sjukgymnaster
anfört bland annat:

Enligt direktionens förslag skulle vid utbildningen i sjukgymnastik tjänstgöra
tre läkare och sex instruktionsgymnaster, eller 9 lärare på 20 elever.
Detta syntes kollegiet onödigt, icke minst i jämförelse med det mycket snävt
tilltagna antalet lärare för gymnastiklärarutbildningen.

Kollegiet ansåge, att de gymnaster, som icke speciellt behövdes för undervisningen
av centralinstitutets elever, belt borde sättas på sjukhusets stat.

Kollegiet ansåge, att endast tre instruktionsgymnaster vore behövliga för
detta ändamål.

Statskontoret har beträffande formerna för samarbetet mellan centralinstitutet,
å ena sidan, samt karolinska institutet och serafimerlasarettet, å den
andra, ansett sig icke hava något att erinra, enär ifrågavarande samarbete
otvivelaktigt vore ägnat att nedbringa kostnaderna för sjukgymnasternas
utbildning. Dock ville statskontoret betona, att ett provisoriskt ordnande
av lokaler vid serafimerlasarettet torde komma att medföra icke obetydliga
utgifter även för statsverket, utan att en definitiv lösning av lokalfrågan
därmed vunnit9.

Byggnadsstyrelsen har i fråga örn dispositionen av serafimerlasarettets
lokaler samt förslaget om ombyggnad av serafimerlasarettets förutvarande
direktörsbostad anfört bland annat:

Med hänsyn till att förläggningen av institutets undervisning i sjukgymnastik
till serafimerlasarettets gymnastikavdelning kunde väntas få endast
provisorisk karaktär funne sig byggnadsstyrelsen icke kunna tillstyrka, att
den för ändamålet erforderliga utvidgningen av denna avdelnings lokaler
åvägabragtes genom en nybyggnad, vilken enligt verkställd kostnadsutrednmg
skulle draga en så avsevärd kostnad som 180,000 kronor. I likhet
med direktionen funne sig byggnadsstyrelsen däremot böra förorda, att lokalutvidgning
åstadkommes genom en ombyggnad av den förutvarande direktörsbostaden
vid lasarettet. Denna lägenhet kunde nämligen icke i och för
sig anses vara särskilt lämplig såsom bostad, då densamma vore belägen
direkt på marken utan källare under, men torde utan större förändringar
kunna provisoriskt utnyttjas för nu ifrågakomna ändamål. Beträffande det
av arkitekten Birch-Lindgren utarbetade förslaget till ombyggnad av nämnda
bostadslägenhet hade byggnadsstyrelsen i huvudsak icke något att erinra.
Visserligen vore det önskvärt örn trappan till bostaden i våningen över
denna lägenhet kunde erhålla en från undervisningslokalerna helt skild entré
utifrån, men funne sig byggnadsstyrelsen, med hänsyn till undervisningslokalernas
provisoriska karaktär, icke böra framställa något yrkande i detta
avseende. Beträffande de till 50,000 kronor beräknade kostnaderna för
genomförandet av de i förslaget ingående byggnadsarbetena, vilka vore avsedda
att utföras på enklast möjliga sätt, hade byggnadsstyrelsen icke något
att erinra.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 8 december 1933 anbefallt direktionen
över gymnastiska centralinstitutet och karolinska sjukhusets byggnadskommitté
att avgiva förslag beträffande förläggande till det för karolinska

Kungl. Maj. ts proposition Nr 157.

sjukhuset avsedda området å Norrbacka av de för sjukgymnastutbildningen
erforderliga lokalutrymmena, hava nu direktionen och kommittén, med bifogande
av en skissritning, i avgivet yttrande härom anfört bland annat
följande.

Med hänsyn till innebörden av statsmakternas beslut om uppförande å
Norrbackaområdet av karolinska sjukhuset och nya lokaler för karolinska
institutets teoretiska institutioner hade redan på tidigt stadium fråga uppkommit
örn utnyttjande av de resurser, som nämnda sjukhus komme att
erbjuda för utbildningen av sjukgymnaster.

I de av riksdagen godkända planerna för sjukhusets första etapp inginge
jämväl anordnande av en gymnastikavdelning i sjukhusets centralbyggnad.
Vid arbetet med utformandet av mera detaljerade ritningar för centralbyggnaden
hade kommittén haft sin uppmärksamhet riktad på spörsmålet
om omförmälda avdelnings tagande i anspråk jämväl för sjukgymnastutbildningen
och för detta ändamål under arbetets fortgång i samråd med
representanter för gymnastiska centralinstitutet och andra sakkunniga sökt
utforma avdelningen på sådant sätt, att den skulle motsvara de krav, som
ur sjukgymnastutbildningens synpunkt kunde göras gällande.

Gymnastikavdelningen vore avsedd för behandling såväl av sjukhusets
inneliggande patienter som av polikliniska patienter. Avsikten vore att de
medicine studerande här skulle undervisas i de olika sjukgymnastiska behandlingsformerna.
Såsom förut antytts vore den planlagd på sådant sätt,
att den jämväl skulle kunna bereda utrymme för utbildning av sjukgymnaster.
I utlåtandet redogöres under hänvisning till bilagda ritningar för
föreliggande planer till gymnastikavdelning, varefter framhålles, att vid de
överläggningar, som ägt ram mellan direktionen och kommittén, direktionen
för sin del funnit, att gymnastikavdelningen, sådan den av kommittén planlagts,
med hänsyn till de olika i densamma ingående lokalernas storlek,
läge och beskaffenhet i övrigt till fullo motsvarade de krav, som gjorde sig
gällande för sjukgymnastutbildningens ändamålsenliga anordnande och bedrivande.
Direktionen hade dock velat framhålla önskvärdheten, att vissa
till avdelningen hörande reservutrymmen icke utnyttjades för andra ändamål
utan reserverades för att framdeles tagas i anspråk för sjukgymnastelevernas
räkning. Detta önskemål hade kommittén ansett sig böra tillmötesgå.

Det vore emellertid att märka, att gymnastiksal, i vilken eleverna skulle
kunna erhålla friskgymnastik, ej -— såsom varit önskvärt —■ lämpligen
kunde anordnas inom sjukhuset. En sådan finge sålunda, därest gymnastiska
centralinstitutets byggnad icke förlädes i närheten av karolinska sjukhuset
— vilket ur flera synpunkter kunde vara fördelaktigt — på annat
sätt anskaffas, t. ex. genom förhyrande av en passande lokal i omgivningen.

En förläggning av sjukgymnastutbildningen till karolinska sjukhuset,
varest enligt vad som förut framhållits lämpliga lokaler funnes att tillgå,
vore tvivelsutan ägnat att medföra många fördelar. I första rummet borde
då nämnas dess anslutande till gymnastikavdelningen och utnyttjandet av
avdelningens omfattande patientmaterial. Vidare framhölles betydelsen för
sjukgymnastutbildningen av den till källarvåningen förlagda fysioterapeutiska
avdelningen med dess skiftande behandlingsformer och det samarbete, som
måste äga rum emellan nämnda två avdelningar. Därest, som ifrågasatts,
en avdelning för reumatiskt sjuka komme att med bidrag från pensions -

Departe mentschefen.

30 Kungl. Maj:ts proposition Kr 157.

styrelsen uppföras vid sjukhuset, tillfördes sjukgymnastutbildningen ett för
densamma alldeles särskilt värdefullt material. Vidare påpekades, att vanföreanstalten
i Stockholm, till vars ortopediska klinik eleverna torde komma
att få en del av sin utbildning förlagd, läge vid Norrbacka på ett ringa
avstånd från sjukhuset.

Vad slutligen anginge frågan örn tidpunkten, då gymnastikavdelningen
inom karolinska sjukhuset kunde tagas i bruk för sitt ändamål, erinrades
därom, att arbetet med sjukhusets uppförande för närvarande avstannat
i anledning av rådande arbetskonflikt inom byggnadsfacket. Huru lång tid
som åtginge efter det arbetet återupptagits vore i främsta rummet beroende
på storleken av de årliga penningmedel, som de anslagsbeviljande myndigheterna
ställde till förfogande för sjukhusföretaget. Under förutsättning att
arbetet med sjukhusets uppförande kunde bedrivas i normal takt flade
kommittén ansett sig kunna beräkna, att centralbyggnaden vore färdig
ungefär fem år efter det att arbetet ånyo igångsatts.

Direktionen och kommittén meddela sammanfattningsvis, att för utbildning
av sjukgymnaster lämpliga lokaler, innefattande jämväl en sjukgymnastik
poliklinik, funnes planlagda inom karolinska sjukhuset att komma till utförande
i första byggnadsetappen.

Föreliggande förslag till samarbete med serafimerlasarettet torde onekligen
i betydande grad underlätta sjukgymnastutbildningens ändamålsenliga bedrivande.
Det torde dessutom vara ägnat att i görligaste mån nedbringa
statens utgifter för detta utbildningsändamål. Förslaget synes i huvudsak
överensstämma med de grundlinjer, för vilka statsutskottet vid 1932 års
riksdag uttalat sig. Myndigheterna hava icke haft något att erinra i fråga
om huvudpunkterna i förslaget, och även jag anser mig böra ansluta mig
till detsamma. Det torde emellertid böra ankomma på Kungl. Maj:t att
efter hörande av bland andra lasarettsdirektionen närmare besluta rörande
formerna för samarbetet.

Enligt förslaget skall den ekonomiska sidan av samarbetet mellan lasarettet
och centralinstitutet ordnas på så sätt, att lasarettet tillhandahåller
erforderliga lokaler och inventarier, står för driftkostnaderna samt uppbär
alla inkomster av gymnastikavdelningen. De två läkarna samt de sex instruktionsgymnasterna
skola avlönas av lasarettet men skola dessutom enligt
förslaget från centralinstitutet erhålla tillskott i form av arvode för undervisningsarbetet.
Föreståndaren däremot skall avlönas på centralinstitutets
stat. Serafimerlasarettets direktion har beräknat, att omorganisationen för
lasarettet kommer att vålla en årlig merutgift av 3«,600 kronor. Lasarettsdirektionen
förväntar ej någon ökning av de nu inflytande inkomsterna från
gymnastikavdelningen men framhåller å andra sidan, att lasarettet genom
omorganisationen skulle beredas vissa förmåner genom de ökade tillfällena till
gymnastikbehandling — en förmån, som dock icke skattas högre än avlöningen
till en å två sjukgymnaster utöver de nuvarande. Enligt direktionens
mening bör varken återstoden av den årliga merutgiften eller kostna -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

derna för ombyggnader och utrustning åvila lasarettet och ej heller bidrag
därtill lämnas av Stockholms stad eller län.

För egen del har jag ingenting att erinra emot utredningens förslag till
fördelning av kostnaderna mellan lasarettet och centralinstitutet. Det må
framhållas, att dessa kostnader måste bestridas från gymnastiska centralinstitutets
stat och alltså åvila statsverket, ifall icke, såsom föreslagits, lasarettet
gäldar desamma. I princip måste jag därför biträda lasarettsdirektionens
uppfattning, att de merutgifter, som förorsakas lasarettet genom
sjukgymnastutbildningens förläggande dit, icke rimligen böra bestridas av
lasarettets medel. Av denna anledning lärer det bliva nödvändigt att höja
det till lasarettet utgående statsbidraget med det belopp, som motsvarar nyssnämnda
merutgifter med fråndragande av skälig ersättning för de förmåner,
som lasarettet kommer att åtnjuta genom sjukgymnastutbildningens förläggande
till lasarettet. Då sjukgymnastutbildningen enligt den nya ordningen,
såsom av det efterföljande framgår, icke kommer att påbörjas förrän höstterminen
1935, är det emellertid icke nödvändigt att beräkna en ökning av
det för budgetåret 1934/1935 av Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln
i årets statsverksproposition för serafimerlasarettet föreslagna extra statsbidraget.

Antalet instruktionsgymnaster har bestämts till så många som sex av den
anledningen, att lasarettet ansetts behöva detta antal gymnaster. Ett så stort
antal instruktionsgymnaster är sålunda icke erforderligt med hänsyn till
undervisningens behov. Särskilda tilläggsarvoden skola från centralinstitutets
stat utgå till dessa instruktionsgymnaster utöver den avlöning, som
tillkommer dem från lasarettet. Dessa förhållanden böra enligt min mening
beaktas vid nyssnämnda framtida ökning av anslaget till serafimerlasarettet.

Såsom av det föregående framgår, torde det kunna beräknas, att sjukgymnastavdelningen
vid serafimerlasarettet örn fem år kan förläggas till
karolinska sjukhuset å Norrbackaområdet. De nu för sjukgymnastutbildningen
erforderliga ökade lokalerna inom serafimerlasarettet böra av denna
anledning endast provisoriskt iordningställas. Enligt den av myndigheterna
enhälligt biträdda uppfattningen bör detta lämpligen ske genom ombyggnad
av den förutvarande direktörsbostaden, vilket arbete beräknats kosta omkring
50,000 kronor. Då spörsmålet härom bör bli föremål för närmare
övervägande, varvid även bör undersökas, huruvida det är möjligt att genom
någon annan anordning vinna någon billigare lösning, är jag icke beredd
att redan nu framlägga något förslag angående kostnader för lokaler.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

4. Undervisningen vid det omorganiserade gymnastiska
centralinstitutet.

Jag övergår nu till att behandla frågan om undervisningen vid det omorganiserade
centralinstitutet och vill då först redogöra för direktionens förslag
rörande de olika undervisningsgrenarna m. m.

Gymnastiklärarlinjen.

I fråga om undervisningen å gymnastiklärarlinjen anför direktionen bland
annat följande:

Direktionen anser, att läsåret för denna linje borde taga sin början den
1 september och avslutas den 21 nästföljande juni, med uppehåll för juloch
påskferier. Höstterminen skulle komma att omfatta 16 effektiva arbetsveckor,
vårterminen 22. Med avseende på utbildningen i idrott vore det
ändamålsenligt att i viss utsträckning sammanföra densamma till tvenne
perioder, en för vinteridrott och en för sommaridrott. Härunder skulle ingen
annan undervisning förekomma. Den senare borde förläggas till tiden 24/s
—äl/6. För vinteridrottsperioden, örn 2 veckor, syntes ingen exakt tidpunkt
kunna angivas. Den komme sannolikt att infalla under mars månad. För
idrottsundervisningen borde ytterligare upptagas ett antal s. k. idrottsdagar,
förslagsvis 6, inlagda på lämpliga tidpunkter under läsåret. Dessa idrottsdagar
skulle avse bland annat att möjliggöra för eleverna att i viss utsträckning
tjänstgöra som biträden vid ledning av övningarna under idrottsdagarna
vid institutets övningsskolor. Efter fråndragande av dessa för idrottsundervisningen
direkt anslagna dagar skulle återstå för den övriga undervisningen
31 effektiva arbetsveckor.

Flera av de olika utredningarna bade tidigare framhållit önskvärdheten
av att undervisningsveckans längd i allmänhet ej borde överstiga omkring
30 timmar. Direktionen ansåge, att detta önskemål, i den mån det vore
möjligt, borde vid uppgörandet av undervisningsplanerna beaktas.

Beträffande undervisningsämnenas antal, benämning och omfattning anslöte
sig direktionen i huvudsak till sakkunniga av 1927 och 1931 med de
ändringar, som kunde betingas av den fullständigare linjeklyvningen. Där
av detta eller andra skäl någon mera betydande avvikelse från dessa förslag
ifrågasatts, hade direktionen anfört särskilda orsaker härför.

Undervisningsämnena för friskgymnastlinjen borde vara: Fysiologi, anatomi,
pedagogisk gymnastik, omfattande teori med demonstrationer, praktik,
undervisning, lek och idrott, omfattande teori, praktik, undervisning,
psykologi och pedagogik, hälsolära, samaritlära, röstbehandling, ortopedisk
hållningslära.

Direktionen redogör utförligt för sin mening rörande undervisningens
omfattning i de olika undervisningsämnena, i vilket avseende jag tillåter
mig hänvisa till handlingarna i ärendet, samt återgiver därefter följande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157. 33

Förslag till timplan för gymnastiklärarlinjen.

	l:a året	2:a året Summa
Fysiologi...............	63	105	168
Anatomi...............	75	—	75
Gymnastik: teori.........	158	167	325
praktik.......	157	157	314
undervisning . . .	189	189	378
Lek och idrott...........	217	217
vinteridrott...........	72	72	9261
idrottsdagar...........	30	30
sommaridrott..........	144	144
Psykologi och pedagogik . . .	56	52	108
Hälsolära..............	32	—	32
Ortopedisk hållningslära . . .	—	25	25
Samaritlära.............	16	—	16
Röstbehandling..........	12	—	12
Summa	1,221	1,158	2,379
Arbetsveckor............	38	38	76
Arbetstimmar per vecka....	32,i	30,5 31,3

1 För kvinnliga avdelningen 826 timmar.

Direktionen har i sin utredning i avseende på fäktundervisningen erinrat,
att 1931 års sakkunniga föreslagit obligatorisk undervisning i florettfäktning
under 50 timmar för de civila manliga eleverna samt frivillig undervisning
för dem av dessa elever, som så önskade, i samma ämne under ytterligare
70 timmar.

Direktionen ansåge för sin del, att 50 timmar vore för litet för att bibringa
eleverna nödig utbildning. A andra sidan skulle införandet av en
obligatorisk utbildning omfattande 120 undervisningstimmar belasta schemat
med ytterligare mer än 3 veckotimmar under ett belt läsår, motsvarande
omkring 13 procent av hela den tid, som vöre anslagen till all annan idrott
sammanlagt. Därtill komme, att införandet av obligatorisk fäktning i denna
utsträckning antingen måste kräva, att kompetenskrav på lärarskicklighet
i just denna idrottsgren måste fastställas för åtminstone en av idrottslärarna,
vilket kunde komma att starkt begränsa möjligheterna för val av lärare,
eller fordra anställandet av särskild lärarkraft för detta ändamål. Då därtill
fäktning numera icke vore ett obligatoriskt skolämne, måste direktionen
med beklagande avstå från att föreslå bibehållandet av fäktning som obligatoriskt
undervisningsämne. Därest utbildningstiden för gymnastiklärare
skulle i framtiden komma att utvidgas, vore direktionen givetvis beredd att
upptaga frågan till förnyad prövning. I den mån det redan under nuvarande
förhållanden kunde beflnnas lämpligt eller möjligt, ville direktionen
överväga möjligheten av en frivillig utbildning i detta ämne.

I särskilt yttrande rörande direktionens förslag i fråga örn fäktundervisningen
har ledamoten av direktionen, laboratorn E. Abramson anfört, att
då det för idrotten anslagna timantalet samt förhållandena i övrigt vid det

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 157. 3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

omorganiserade centralinstitutet medgåve, att i idrottsundervisningen även
kunde inrymmas fäktning i den utsträckning, som angivits av 1931 års sakkunniga,
han anslöte sig till vad dessa sakkunniga i berörda avseende anfört.

Rörande samma fråga har direktionens ordförande, professorn W. Nordenson
i särskilt yttrande anfört:

Fäktning borde enligt hans förmenande bibehållas som obligatoriskt ämne
för gymnastiklärarlinjen. Ehuru fäktningen ej vore obligatorisk i skolorna,
bedreves den i dem frivilligt i stor utsträckning, och det skulle vara till
skada för denna idrottsgren, örn gymnastiklärare utginge utan någon förmåga
att lämna biträde åt denna frivilliga fäktning. Undervisning i fäktning
borde därför ingå i av 1931 års sakkunniga förordad omfattning.

Vad angår inträdesjor äring arna må erinras, att dessa för närvarande äro
olika för manliga och kvinnliga elever. De förra skola hava avlagt studentexamen,
de senare innehava s. k. normalskolekompetens. 1924 års sakkunniga
föreslogo, att som villkor för civila elevers inträde skulle gälla studentexamen
eller folkskollärarexamen, lika för män och kvinnor. 1927 års sakkunniga
uppställde som allmän regel fordran på studentexamen, med vissa
särskilda kvalifikationer, nämligen dels i ämnena matematik, fysik och biologi
minst betyget godkänd å latinlinjen, dels i ämnet kemi minst betyget
godkänd å reallinjen. 1929 års sakkunniga framhöllo, att det naturligtvis
kunde vara en stor fördel med fullt enhetliga fordringar för alla elever.
Man borde emellertid ej skruva upp inträdesfordringarna, örn det ej visade
sig behövligt. Kvinnliga elever utan studentexamen hade från gymnastiska
centralinstitutet och de legitimerade instituten under årens lopp utbildats utan
att det veterligt försports någon klagan på för klen allmän utbildningsnivå
eller på svårigheter att bibringa dessa samma utbildning som studenterna.

Vid 1931 års riksdag var frågan örn inträdesfordringarna föremål för uppmärksamhet.
Första kammaren beslöt bifalla Kungl. Maj:ts av statsutskottet då
tillstyrkta förslag, att för manliga civila elever skulle fordras studentexamen,
för kvinnliga elever normalskolekompetens, i båda fallen med viss komplettering
i naturvetenskapliga ämnen. Andra kammaren uttalade sig däremot
för att realexamen (med nämnda komplettering) borde uppställas som inträdesfordran.

Sedan frågan sålunda genom kamrarnas olika beslut fallit, uppställde
1931 års sakkunniga som inträdesfordringar, lika för män och kvinnor,
studentexamen med vitsordet minst betyget godkänd i fysik, biologi med
hälsolära samt kemi efter fordringar för examen å latingymnasiet samt intyg
örn kunskaper i matematik motsvarande vitsord i detta ämne vid flyttning
till latingymnasiets näst högsta ring. Vidare skulle den, som genom intyg
kunde styrka sig dels äga motsvarande kunskaper i ovannämnda ämnen,
dels ock i två levande språk äga sådana kunskaper och färdigheter, som
sätta sökanden i stånd att på ett tillfredsställande sätt följa och tillgodogöra
sig undervisningen, äga tillträde till institutet.

■ Kungl. May.ts proposition Nr 157. 35

I yttrande över sakkunnigas betänkande föreslog skolöverstyrelsen, att
behörighet till inträde vid gymnastiska centralinstitutet skulle tillkomma:

a) den som avlagt godkänd realexamen och i denna examen eller i sedermera
undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i samtliga
å timplanen för realskolans högsta klass upptagna läroämnen utom
franska samt dessutom genom vitsord, förvärvat på enahanda sätt som är
föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen, erhållit
minst betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter
fordringar för studentexamen;

b) den som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild
flickskola med normalskolekompetens med minst betyget godkänd i två främmande
levande språk samt dessutom i fråga örn ämnena fysik, kemi och
biologi med hälsolära fyller de under mom. a) angivna fordringarna;

c) den som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i
sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i
ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för studentexamen
;

d) den som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i sedermera
undergången efterprövning erhållit minst betyget med beröm godkänd
i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära, matematik samt tyska och
engelska språken;

e) den som förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt
läroverk, som vid högre lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen
avser att meddela, samt i denna examen erhållit minst betyget godkänd i
ämnena fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi, zoologi
och botanik.

Statsutskottet vid 1932 års riksdag ansåg, att samma villkor borde uppställas,
vare sig det gällde män eller kvinnor, frisk- eller sjukgymnaster samt
förordade i anledning av väckt motion (II: 460) skolöverstyrelsens sistnämnda
förslag.

Direktionen anför nu i sin föreliggande utredning bland annat följande:

Anledning att sänka de nuvarande fordringarna för män förelåge enligt
direktionens mening i och för sig ej. Då emellertid krav framställts på
lika inträdesfordringar för män och kvinnor, uppstode frågan, i vad mån
en höjning av fordringarna för kvinnor eller sänkning av fordringarna för
män till vinnande av likställighet borde vidtagas. Vad som vore ägnat att
väcka betänkligheter mot en höjning av inträdesfordringarna för kvinnor
till studentexamen vore, att kvinnor under nuvarande förhållanden kunde
utbilda sig och vinna befordran till vissa ämneslärarinnetjänster utan studentexamen,
och den oegentligheten skulle då uppstå, att för gymnastiklärarinnor
kraven på skolbildning skulle vara större än för ämneslärarinnor.
Då emellertid möjligheterna för vinnande av behörighet till lärarinnetjänst
utan studentexamen starkt ifrågasatts till avveckling, funne direktionen, att
detta skäl ej kunde tillmätas samma bärkraft som tidigare. Då vidare studentexamen
i allt större utsträckning kommit att ersätta normalskolekompe -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

tens som den normala avslutningen på kvinnlig skolbildning, syntes några
starkare betänkligheter mot en höjning av inträdesfordringarna till avlagd
studentexamen även för kvinnor icke föreligga.

Under alla förhållanden funne direktionen att de nu för kvinnor gällande
inträdesfordringarna vore för låga, särskilt med hänsyn till de starkt ökade
krav på underbyggnad i de matematiskt-naturvetenskapliga ämnena, som
ej minst den föreslagna omfattande lärokursen i fysiologi erfordrade. Skulle
nuvarande inträdesfordringar för kvinnor bibehållas, måste de oundgängligen
utökas med fyllnadsbetyg i enlighet med fordringarna i studentexamen å
endera linjen i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära. Av samma
grunder måste realexamen utökas med fyllnadsbetyg i dessa tre ämnen.
Ur undervisningens synpunkt torde de nödvändiga kraven på underbyggnad
därmed vara uppfyllda.

Med tanke på de mindre gynnsamma erfarenheterna av beskaffenheten av
de genom enstaka fyllnadsprövningar vunna kunskaperna, måste man dock
ställa sig något tveksam mot förslaget om fyllnadsprövning i så många
ämnen och sätta i. fråga, huruvida man ej borde taga steget fullt ut och,
med bibehållande av studentexamen som inträdesfordran för män, uppställa
samma fordran även för kvinnor. För detta talade ock, att det mått av
allmänbildning, som en fullständig studentexamen skänkte, vore av betydelse
för gymnastikläraren i hans framtida lärargärning och att den studievana,
som avläggandet av studentexamen bibringade, skulle för eleverna
vara till nytta vid studierna å centralinstitutet. Då slutligen härtill bomme,
att mycket starka krav från av frågan berörda yrkesgrupper framställts på
uppställandet av studentexamen som inträdesfordran och att den omständigheten,
att de tidigare uppställda lägre kraven på inträdesfordran till stor del
vore orsakade av att kraven, som då vore gemensamma för bägge linjerna,
annars skulle bliva orimligt höga för sjukgymnasterna, ansåge sig direktionen
efter tvekan kunna föreslå, att studentexamen med godkänt betyg i
ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära uppställdes som fordran för
inträde å gymnastiklärarlinjen.

Beträffande frågan örn folkskollärarnas tillträde till institutet ville direktionen
åberopa skolöverstyrelsens yttrande i anledning av 1931 års sakkunnigbetänkande,
vari framhölles att ett dylikt tillträde vore önskvärt med
hänsyn till folkskolans behov av facklärare i gymnastik. Direktionen föresloge
därför, att centralinstitutet måtte öppnas för folkskollärarna och anslöte
sig beträffande de fordringar, som skulle uppställas på ifrågavarande
examen, till vad skolöverstyrelsen föreslagit.

Direktionen anslöte sig jämväl till skolöverstyrelsens mening, att behörighet
till inträde vid institutet även skulle tillkomma den som förvärvat den
behörighet till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, som vid högre
lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen avsåge att meddela samt i denna
examen erhållit minst betyget godkänd i fysik med astronomi, kemi med
mineralogi och geologi, zoologi och botanik.

I fråga örn inträdesvillkoren å gymnastiklärarlinjen har ledamoten av
direktionen, laboratorn E. Abramson i särskilt yttrande anfört:

Då direktionen ansett, att de av skolöverstyrelsen i yttrande över 1931
års sakkunnigbetänkande uppställda inträdesfordringarna med avseende
på föregående skolbildning ur undervisningens synpunkt vore tillräckliga,
borde behörighet till inträde jämväl tillkomma:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

b) den som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild
flickskola med normalskolekompetens med minst betyget godkänd i främmande
levande språk samt dessutom i fråga örn ämnena fysik, kemi och
biologi med hälsolära fyller de under mom. a) angivna fordringarna.

I fråga örn antalet elever anför direktionen följande:

Sakkunniga av år 1924 utgingo vid uppgörandet av planen för institutets
framtida organisation från, att vid institutet årligen skulle mottagas omkring
60 nya elever, varav omkring hälften manliga och hälften kvinnliga. Av
de manliga skulle 10—12 beräknas vara i kommandoväg beordrade elever.
Till denna beräkning anslöto sig sakkunniga av år 1927 och av år 1931.
Direktionen hade på den tid, som stått till buds, icke kunnat utföra någon
noggrann beräkning över det behov av gymnastiklärarbefattningar, som
kunde föreligga. Vid bestämmandet av antalet erforderliga elevplatser syntes
en noggrann dylik beräkning för närvarande ej vara behövlig, därför
att en och samma organisation givetvis vore tillräcklig för ett inom vissa
tämligen vida gränser varierande elevantal. Direktionen hade vid de följande
beräkningarna utgått från, att å friskgymnastiklinjen antalet civila
manliga elever skulle bliva omkring 15, antalet kvinnliga omkring 20 per år.

Enligt gällande bestämmelser, anför direktionen, ägde den, som fullständigt
genomgått gymnastiklärarkursen och däröver erhållit betyg, kompetens
till gymnastiklärarbefattningar vid alla offentliga läroverk i riket. Enligt
stadgan för statens folkskoleseminarier erfordrades avlagd gymnastikdirektörsexamen
för behörighet till gymnastiklärarbefattning därstädes. Direktionen
hade ansett sig böra framhålla, att för framtiden avlagd gymnastiklärarexamen
borde medföra behörighet till gymnastiklärarbefattningar vid alla
offentliga undervisningsanstalter, folkskoleseminarierna inbegripna, och att
i intet fall finge uppställas fordran på genomgång av både gymnastikläraroch
sjukgymnastkurs vid institutet.

Sjukgymnastlinjen.

I fråga om undervisningen å sjukgymnastlinjen anför direktionen bland
annat:

Med avseende på terminsindelning och ferier ansåge direktionen i överensstämmelse
med vad som föreslagits för friskgymnastlinjen, att höstterminen
borde omfatta 16 veckor från början av september till mitten av
december. Vårterminen örn 20 veckor från mitten av januari till slutet av
maj borde bibehållas. Intagning av clever skulle ske i början av höstterminen.
Den första höstterminen skulle avses huvudsakligen för undervis -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

ningen i de teoretiska ämnena, de bägge följande terminerna för de praktiska
ämnena. Ferierna finge ej tilltagas allt för korta i betraktande av
det ansträngande arbete, som komme att krävas av eleverna, och någon
inskränkning av dem för uppehållandet av gymnastikavdelningens verksamhet
vore ej påkallad, då lasarettet såsom tillförene komme att ombesörja
verksamhetens uppehållande under mellanterminerna.

I anslutning till vad tidigare utredningar föreslagit ansåge direktionen,
att följande läroämnen borde ingå i undervisningen å sjukgymnastlinjen:
fysiologi, anatomi, allmän patologi, hygien, sjukdomslära, sjukgymnastikens
propedeutik, sjukgymnastikens klinik och poliklinik, sjukgymnastikens praktik,
pedagogisk gymnastik och samaritlära. Därjämte borde undervisning
förekomma i vissa sjukgymnastiska specialämnen jämte sjukgymnastikens
hjälpmetoder.

I fråga örn vad direktionen anfört rörande de olika ämnenas omfattning
hänvisar jag till handlingarna i ärendet. Enligt direktionens förslag skulle
sjukgymnastlinjens timplan bliva följande:

Timplan för sjulcgymnastlinjen.

	Ht.	vt.	Ht.	Summa
Fysiologi....................	96	—	—	96
Anatomi.....................	128	—	—	128
Friskgymnastik, teori och praktik . .	96	—	—	96
Allmän patologi...............	32	—	—	32
Samaritlära..................	15	—	—	15
Hälsolära....................	32	—	—	32
Sjukdomslära.................	—	120	96	216
Demonstrationer av patienter.....	—	120	96	216
Allmän sjukgymnastik..........	48	—	—	48
Sjukgymnastik praktik.........	—	300	288	588
Medicinska specialkurser.........	—	80	—	80
Summa	447	620	480	1,547
Veckor......................	16	20	16	52
Arbetstimmar per vecka.........	28,o	31	30	29,8

Institutets föreståndare, majoren G. Winroth anför i särskilt yttrande i
fråga örn friskgymnastikens ställning å sjukgymnastlinjen:

Förslaget upptoge för friskgymnastik endast 96 timmar, förlagda till
första terminen. Föregående utredning hade fäst betydligt större vikt vid
det inbördes sambandet mellan frisk- och sjukgymnastiken än den nuvarande
direktionen. Reservanten hade dock icke tillräcklig erfarenhet i frågan
för att mot densamma hävda en avvikande mening.

Däremot ansåge han, att institutet, som i sin undervisning framhölle friskgymnastikens
betydelse för alla yrkesgrupper, ej rimligen kunde för sina
egna elever organisera en utbildningslinje, å vilken friskgymnastik ej ens
under form av motionsgymnastik förekomme på ett helt år. Det arbete,
som sjukgymnasterna hade, syntes tvärtom i sällsynt hög grad fordra friskgymnastik
som motvikt. Friskgymnastik hade därför bort inläggas med

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

två lektioner per vecka under andra och tredje terminerna, således med
respektive 40 och 32 lektioner. En ökning av veckotimantalet från omkring
30—32 till omkring 32—34 syntes härigenom bliva nödvändig. Någon
större olägenhet härav för sjukgymnastlinjens elever, som under andra och
tredje terminerna skulle åläggas jämförelsevis lindriga teoretiska studier,
torde icke uppstå. Ansåges det emellertid olämpligt, ville reservanten med
hänsyn till frågans enligt hans åsikt stora betydelse föreslå en annan utväg,
nämligen att minska undervisningstimmarna i sjukdomslära och i
demonstration av patienter i erforderlig grad, d. v. s. under andra terminen
för båda ämnena från 120 till 100, och under tredje terminen från 96
till 80 timmar.

Den erfarenhet han skaffat sig örn undervisningen och undervisningsmöjligheterna
i dessa ämnen, talade för att en sådan minskning vore möjlig.

Den enda av de senare utredningarna, som behandlat frågan örn inträdesfordringarna
uteslutande från sjukgymnastutbildningens synpunkter, är den
som verkställdes av 1929 års sakkunniga. De ansågo, att den nuvarande
övre åldersgränsen för inträde till institutet — fyllda trettio år borde
bibehållas, och att som undre gräns skulle — då en viss grad av mognad
borde förefinnas hos den, som skall handhava sjuka sättas fyllda nitton
år. I fråga örn kroppsbeskaffenheten föreslogs, att sökanden borde hava
en frisk och stark kropp och vara fri från besvärande lyten och vanförhet;
med avseende på föregående skolutbildning ansågos nuvarande bestämmelser
böra bibehållas. De framkastade vidare tanken, att ett visst mått av
föregående tjänstgöring på sjukhus vore önskligt och uttalade, att sådan
visserligen ej borde göras tvungen, men att den väl borde utgöra en merit
för vinnande av inträde.

Direktionen anför i denna sak bland annat:

Direktionen anslöte sig till den sålunda föreslagna nedre åldersgränsen,
fyllda nitton år, men ville föreslå den övre gränsens bibehållande vid fyllda
trettio år. Med avseende på föreskrifterna örn kroppsbeskaffenheten ansåge
direktionen de nuvarande föreskrifterna böra bibehållas, dock ville den framhålla,
att de borde tolkas med hänsyn till det sjukgymnastiska arbetet och
sålunda ej så strängt som för friskgymnaster. Den erforderliga skolbildningen
ansåge direktionen kunna sättas till normalskolekompetens eller realexamen.
Med avseende på föregående sjukhusutbildning ansage direktionen,
att i betraktande av den stora betydelsen av att eleverna vore ^väl inne i
sjukvårdsarbetet och besutte god vana att handhava sjuka, o månaders biträdande
vid arbetet å sjukhus borde fordras. Erfarenheten från tidigare
intagning av eleverna vid centralinstitutet gave vid handen, att anskaffandet
av denna merit ej torde vålla några svårigheter för kvinnliga sökande.
För manliga sökande ställde det sig måhända något svarare, då sjukvårdsinrättningarna
mestadels torde stå något främmande för tanken på manliga
sjukvårdskrafter. I den mån de ej genom värnpliktstjänstgöring vid trängen
i sjukvårdstjänst eller på annat sätt kunde förskaffa sig denna utbildning,
syntes tillfälle till dylik tjänstgöring genom direktionens försorg böra beredas
dem.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Antalet elever vid sjukgymnastutbildningen föreslogs av 1929 års sakkunniga
till 20, vilket antal skulle kunna höjas till 30. 1931 års sakkunniga,

vilka räknade med sammanlagt 60 elever å bägge linjerna, angåvo ej
närmare antalet av dem, som tänkts från början gå in på sjukgymnastlinjen
eller efter fullbordad friskgymnastutbildning övergå till den.

Direktionen yttrar på denna punkt:

Direktionen ansåge i likhet med 1929 års sakkunniga, att man med
hänsyn till de svårigheter, som givetvis måste medfölja en omorganisation,
att börja med ej borde sätta antalet alltför högt, för att sedermera vid behov
och lägenhet kunna höja detsamma. Då med nuvarande efterfrågan
tillgången på sjukgymnaster i landet torde vara tillräcklig och då det ännu
torde dröja några år, innan en ökning av behovet på grund av den utvidgade
socialförsäkringen komme att göra sig gällande, syntes direktionen ej
ur den allmänna sjukvårdens synpunkter betänkligheter kunna anföras mot
ett dylikt sätt att gå tillväga. Direktionen ville därför föreslå, att antalet
årligen intagna elever tillsvidare måtte sättas till 20.

I samband med fastställandet av antalet elever i kursen stöde den särdeles
viktiga frågan, huruvida såväl manliga som kvinnliga elever borde utbildas.
1929 års sakkunniga ställde sig på den ståndpunkten, att då behovet
av manliga sjukgymnaster vore synnerligen litet, det ej förelåge någon
anledning för staten, som närmast hade att tillgodose de offentliga sjukvårdsinrättningarnas
behov av kvinnliga sjukgymnaster, att i en av densamma
inrättad normerande sjukgymnastutbildning bereda plats även åt
manliga elever, och ville lämna utbildandet av manliga sjukgymnaster åt
den enskilda företagsamheten. 1931 års sakkunniga höllö däremot utbildningen
öppen för såväl manliga som kvinnliga elever. Direktionen, som i
huvudsak delade den mening, vilken kommit till uttryck hos 1929 års sakkunniga,
som ansåge behovet av manliga sjukgymnaster med den ökade
tillgången på läkare bliva allt mindre, och som funnit att anordnandet av
samundervisningen vid den praktiska sjukgymnastutbildningen å serafimerlasarettet
icke vore utan svårigheter, kunde dock ej helt förbise de krav,
som ur synpunkten av de manliga gymnastiklärarnas försörjningsmöjligheter
framkommit, på rätt för dessa att vinna sjukgymnastutbildning.
Direktionen hade därför i sitt förslag räknat med att sjukgymnastutbildningen
utom för kvinnliga jämväl skulle i viss utsträckning, som av direktionen
bestämdes, stå öppen även för manliga elever, vilka avlagt gymnastiklärarexamen.
Den sjukgymnastiska utbildningen skulle avslutas med
sjukgymnastexamen. Den, som avlagt dylik examen, borde äga rätt att i
enlighet med ordningen för sjukgymnasters och sjukgymnastiska instituts
verksamhet vinna legitimation såsom sjukgymnast samt utöva sjukgymnastik
verksamhet i enlighet med de bestämmelser, som i förbemälta ordning
funnes meddelade.

I särskilt yttrande anför ledamoten av direktionen, professorn P. Haglund
i fråga örn antagandet av manliga elever för sjukgymnastutbildning
följande:

Det syntes synnerligen tveksamt, om man, som direktionen föresloge, borde
som elever å den sjukgymnastiska linjen antaga manliga gymnastiklärare.
Reservanten trodde, att utvecklingen mycket hastigt skulle gå därhän, att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

de förmodade utsikterna för gymnastiklärare att genom utbildning även i
sjukgymnastik skaffa sig ökade försörjningsmöjligheter komme att visa sig
vara en illusion.

I fråga om det behov av manliga sjukgymnaster som, ehuru litet, säkert
funnes, ansåge reservanten i likhet med 1929 års sjukgymnastiksakkunniga,
att det, i den mån det ej tillgodosåges av läkare säkerligen kunde komma
att tillgodoses av de privata instituten, vilka väl efter genomförd linjeklyvning
å centralinstitutet komme att omorganiseras till att tillgodose behovet
av sjukgymnaster utöver de statsutbildade. Den statliga utbildningen borde
närmast avse tillgodoseendet av sjukvårdsanstalters och skolors behov av
sjukgymnaster. Något nämnvärt behov av manliga sjukgymnaster inom
dessa områden hade ej givit sig tillkänna.

Undervisningslinjernas inbördes förhållande.

I fråga om undervisningslinjernas inbördes förhållande anför direktionen
följande:

a) Gemensam undervisning.

Vid utarbetandet av de olika förslagen till omorganisation av gymnastiska
centralinstitutet hade det alltid varit ett starkt uttalat önskemål att sammanföra
möjligast stor del av undervisningen för gymnastiklärare och sjukgymnaster
till gemensam undervisning för bägge linjerna. Den gemensamma
undervisningen hade likväl alltmer måst inskränkas. I Kungl. Maj:ts förslag
vid 1932 års riksdag hade förutsatts, att undervisningen under hela
första året skulle vara gemensam. Samma års riksdag ansåg emellertid,
att den gemensamma undervisningen ytterligare borde inskränkas, »måhända
blott till en termin under första året». Enligt 1931 års sakkunniga
skulle den gemensamma undervisningen uppgå till 837 timmar, d. v. s.
något mer än två tredjedelar av ett läsårs sammanlagda undervisning. _I
propositionen 152 till 1932 års riksdag hade detta timantal minskats till
593 och i det av statsutskottet utarbetade förslaget till 469 timmar, alltså
mindre än en termin. Skälen för bibehållande av den gemensamma undervisningen
hade dels varit av ekonomisk dels av principiell art.

Det måste emellertid utsägas, att gemensam undervisning såsom även
1931 års sakkunniga framhållit, medförde stora olägenheter av pedagogisk
art. I allmänhet hade man ej tillbörligt beaktat, att denna anordning medförde
en så betydande utökning av antalet studerande -—- till omkring 55 —
som samtidigt skulle undervisas, att stora olägenheter därav komme att
uppstå. I ämnen, där demonstrationer, övningar och examinatorier förekomme,
kunde detta endast kompenseras på så sätt, att antalet undervisningstinnnar
ökades eller antalet lärarkrafter höjdes. Därigenom komme
den ekonomiska fördelen av den gemensamma undervisningen att till stor
del bliva skenbar. Slutligen borde framhållas de schematekniska svårigheter,
som uppkomme vid anordnandet av cn delvis gemensam delvis skild
undervisning, ej minst med hänsyn till att gymnastiklärareleverna hade sin
huvudsakliga undervisning förlagd till olika stadsdelar.

När i föreliggande förslag till undervisning vid centralinstitutet direktionen
hade för sjukgymnastlinjen lyckats sammantränga undervisningen till
tre terminer i stället för de fyra, som upptagits i tidigare förslag, medförde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

dessutom denna koncentration, att det ej längre vore möjligt att i så stor
utsträckning, som tidigare förslag avsågo, hava gemensam undervisning.

Den utsträckning, i vilken gemensam undervisning borde ifrågakomma,
ansåge direktionen böra bedömas uteslutande från pedagogiska och praktiska
synpunkter. Det vore därför nödvändigt att i dessa avseenden granska
förhållandena för varje ämne för sig.

Följande ämnestitlar vöre gemensamma för gymnastiklärar- och sjukgymnastlinjen:
fysiologi, anatomi, pedagogisk gymnastik, hälsolära, hållningslära,
samaritlära.

Fysiologikursen för sjukgymnastlinjen upptoge 96 timmar koncentrerade
till första höstterminen. För gymnastiklärarlinjen vore en motsvarande
koncentration av undervisningen till den första terminen ej lämplig eller
möjlig. Innehållet av den meddelade undervisningen vore visserligen till
en del gemensamt, nämligen i vad avsåge den elementära framställningen
av de olika organens och organsystemens funktion, men å andra sidan vore
den större kursen icke att betrakta som en påbyggnad på den kortare. Kursernas
hela läggning vore från början olika. Därtill lomme, att man vid
de rikligt förekommande demonstrationerna endast undantagsvis kunde hava
så stora grupper som skulle utgöras av de sammanslagna frisk- och sjukgymnastkurserna,
omkring 55 elever.

Anatomi. De pedagogiska olägenheterna av en gemensam undervisning
trädde här i än större grad i förgrunden. Undervisningen vore för sjukgymnastlinjen
avslutad redan under första terminen, men måste på gymnastiklärarlinjen
utsträckas på längre tid och då därtill komme, att anatomikursernas
innehåll vore av olika beskaffenhet, vore det uppenbart att gemensam
undervisning endast i mycket ringa utsträckning skulle kunna
komma ifråga.

Gymnastik. För sjukgymnastkursen hade upptagits 96 timmar gymnastik.
Dessa timmar, som avsåge att giva eleverna personlig motion, vore
därutöver avsedda att, som framginge av den på annan plats meddelade
översikten av ämnets omfattning, giva eleverna en viss elementär övning i
kommendering och i gymnastikens allmänna teori. Kursens allmänna läggning
och undervisningens art gjorde det icke lämpligt att förlägga den till
någon del gemensam med gymnastiklärarelevernas, för vilka undervisningen
måste bedrivas på helt annat sätt.

Hälsolära. Aven denna kurs syntes icke böra göras gemensam. Undervisningen
vore i stor utsträckning olika, enär den beträffande gymnastiklärarlinjen
måste omfatta ganska mycket skolhygien, medan den för den
s.l''ukgymnastiska linjen mera borde avhandla samhällets åtgärder för hälsooch
sjukvård, samt sjukhushjon. Då under alla omständigheter en avsevärd
differentiering här sålunda vore nödvändig, syntes det icke lämpligt
att anordna annat än tvenne skilda kurser. Särskilt de med undervisningen
förenade demonstrationerna måste bliva helt olika de sammanslagna
kursernas och torde i de flesta fall ej kunna göras gemensamma för så
många elever.

Hållningslära hade upptagits under särskild rubrik för gymnastiklärarlinjen.
För sjukgymnasterna inginge denna undervisning i sjukgymnastikens
klinik och poliklinik i samband med den allmänna undervisningen i
sjukgymnastik därstädes. För friskgymnastlinjen vore det nödvändigt att
sammanföra ett antal timmar till en kortare kurs, avsedd att givas av medicinskt
bildad lärare. Under sådana förhållanden vore av praktiska grunder

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

en gemensam undervisning icke möjlig. Då för sjukgymnastlinjen inga
särskilda timmar upptagits för en kurs i detta ämne, uppkomme genom
den skilda undervisningen ingen särskild kostnad.

Samaritlära. I detta ämne kunde ingen gemensam undervisning förekomma,
enär de nödvändiga praktiska övningarna och demonstrationerna
endast kunde utföras i smärre grupper, än som skulle bliva fallet vid de
sammanslagna kurserna. En viss differentiering i utbildningen torde vidare
böra förutsättas även i detta ämne.

Direktionen bade sökt uppskatta de besparingar, vilka skulle kunna vinnas,
örn gemensam undervisning genomfördes i den utsträckning, detta
utan pedagogisk olägenhet läte sig göra, och funnit dessa vara så obetydliga,
att de ej uppvägde de svårigheter av schemateknisk art, som anordningen
med gemensam undervisning skulle medföra. Skulle överhuvud
gemensam undervisning anordnas, måste sjukgymnastutbildningen enligt
direktionens mening utsträckas till mer än tre terminer.

b) Barnundervisning.

På sjukgymnastlinjen vore Barnundervisning avsedd att förekomma inom
alla ämnen. Undervisningen i ämnet sjukgymnastisk propedeutik borde till
en del bedrivas i olika lokaler för manliga och kvinnliga elever. Detta
påverkade likväl ej lärarpersonalens antal. På gymnastiklärarlinjen'' borde
Barnundervisning givas i ämnena fysiologi, anatomi, psykologi och pedagogik,
hälsolära och samaritlära. Beträffande ämnet röstbehandling, där undervisning
delvis skulle ske i mycket små grupper örn endast ett par elever,
torde böra ankomma på läraren att beträffande denna sak giva närmare
anvisningar. I ämnet pedagogisk gymnastik borde vid den praktiska
undervisningen självklart manliga och kvinnliga elever vara åtskilda, likaså
vid undervisningen i idrottens praktik samt i hållningslära. Då teoriundervisningen
i det ämnet väsentligen skulle givas i samband med de praktiska
övningarna, borde samma förhållande gälla även denna del av ämnet. Beträffande
gymnastikens teori vöre det uppenbart, att en del av detta ämne
vore gemensam för män och kvinnor. Alla sakkunnigutredningarna hade
likväl förutsatt, att ämnet i sin helhet undervisades skilt, detta av rent praktiska
skäl. Undervisningen i ämnet gymnastik vore så ordnad, att samma
lärare hela tiden följde sin årskurs. Dessutom rådde hela tiden i gymnastik
och idrott ett intimt samband mellan undervisningen i teori och praktik.
Det måste därför anses lämpligt, att undervisningen i teori i sin helhet
handhades av samma lärare, som undervisade i praktiken. Någon
ökad kostnad uppkomme ej härigenom, då som franninge av beräkningen
över antalet timmar någon minskning i antalet lärarkrafter ej skulle uppkomma,
om undervisningen av en del av gymnastikens teori skulle bliva
samundervisning.

Samma förhållande gällde i stort sett även undervisningen i undervisningsövningar.
Direktionen hade visserligen här föreslagit, att institutets
manliga elever skulle beredas tillfälle att undervisa kvinnliga avdelningar,
kvinnliga elever manliga, så att man i denna del av ämnet skulle kunna
tala om en viss grad av samundervisning. Någon minskning av antalet
lärarkrafter komme emellertid ej härigenom till stånd, då detta blott innebure
ett utbyte av olika grupper elever, men ingen minskning i antalet
lärartimmar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

c) Övergång från en linje till en annan.

Det hade sedan gammalt varit ett önskemål, att gymnastikläraren skulle
hava möjlighet att utbilda sig till sjukgymnast för att därigenom kunna
förskaffa sig ökade inkomster. En dylik dubbel utbildning erhölles för
närvarande därigenom, att män efter avslutad gymnastiklärarutbildning
genomginge ett tredje år vid gymnastiska centralinstitutet, den s. k. gymnastikdirektörskursen.
Kvinnor erhölle den dubbla utbildningen på två år.

Enligt 1927 och 1931 års sakkunniga skulle vardera utbildningen till
gymnastiklärare och sjukgymnast taga en tid av två år. En dubbel utbildning
skulle sålunda egentligen fordra fyra år. För att ej onödigtvis förlänga
studietiden och då en del av undervisningen skulle vara gemensam
på båda linjerna, kunde likväl enligt dessa sakkunnigförslag en förkortning
av den dubbla utbildningen ernås genom införandet av särskilda kompletteringskurser
förlagda till mellanterminerna. Härigenom nedbragtes den
sammanlagda studietiden till tre år eller lika lång tid som för närvarande
erfordrades för män. Då direktionen såge sig nödsakad att räkna med att
eleverna i viss utsträckning komme att finna med sina intressen förenligt
att utbilda sig å bägge linjerna, hade den ock ingått på frågan örn denna
dubbelutbildning.

Genom de av direktionen föreslagna studieplanerna komme en dubbel utbildning
att kunna erhållas på tre och ett halvt år. Direktionen, som även
funne det rimligt, att skälig lättnad borde beredas den, som sökte förskaffa
sig den dubbla utbildningen, kunde likväl ej föreslå införandet av särskilda
kompletteringskurser under sommarferierna. Den intensiva undervisning,
som skulle försiggå under det i förhållande till andra undervisningsanstalter
långa läsåret, krävde för elevernas del, att ferierna oavkortade skulle vara
fritid. Övergången från sjukgymnastlinjen till gymnastiklärarlinjen komplicerades
dessutom genom att inträdesfordringarna för den förra skulle vara
avsevärt lägre än för den senare. Det syntes direktionen icke riktigt, att
andra sjukgymnaster än sådana, som fyllde för friskgymnastlinjen stadgade
inträdesfordringar vunne tillträde till denna linje. Ett närmare studium av
studieplanen för de båda linjerna gåve också vid handen, att det icke vore
möjligt att bereda en sjukgymnast, som önskade övergå till gymnastiklärarlinjen
någon förkortning av utbildningstiden å den senare linjen. Däremot
vore det givetvis möjligt att i viss och tämligen betydande utsträckning
bereda sådan elev befrielse från undervisningen i anatomi, som för sjukgymnastlinjen
hade ett betydligt större omfång än för gymnastiklärarlinjen.
I övriga huvudämnen kunde inga lättnader medgivas.

Annorlunda ställde sig förhållandet vid övergång från gymnastiklärarlinjen
till sjukgymnastlinjen. På den senare linjen skulle undervisningen
under första terminen vara huvudsakligen teoretisk. I fysiologi hade gymnastiklärareleverna
redan inhämtat ett kunskapsmått, som i vissa avseenden
vida överstege den för sjukgymnasterna avsedda kursen. I högre grad
gällde detta pedagogisk gymnastik. Beträffande anatomi vore förhållandet
omvänt. Undervisning i sjukgymnastikens propedeutik och allmän patologi
hade icke meddelats å gymnastiklärarlinjen. Med beaktande av dessa och
övriga förhållanden ville direktionen föreslå, att de friskgymnaster, som
önskade utbildning på sjukgymnastlinjen efter avlagd examen å den förra
linjen, måtte få börja sin utbildning först omkring den 1 november, vilket
även med hänsyn till eventuellt manliga elevers värnpliktstjänstgöring borde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

vara lägligt. Sådan elev borde vara befriad från den obligatoriska undervisningen
i fysiologi, pedagogisk gymnastik och samaritlära. Genom en
lämplig anordning av undervisningen i anatomi och hygien samt genom
den i samband med befrielsen från annan obligatorisk undervisning uppkommande
fritiden, vilken borde användas till kompletterande självstudier,
borde de från gymnastiklärarlinjen kommande eleverna vara i stånd att till
höstterminens slut hava inhämtat samma kunskapsmått som de, vilkas utbildning
toge sin början den 1 september. Undervisningen i sjukgymnastikens
propedeutik och allmän patologi borde ej taga sin början tidigare
än den 1 november.

Som inträdesfordran till sjukgymnastlinjen hade uppställts krav på en tre
månaders sjukhustjänstgöring. På denna fordran kunde intet avkall göras
för dem, som genomgått gymnastiklärarlinjen. För kvinnliga elever och
för manliga, där ej värnpliktsförhållandena i detta avseende lade hinder i
vägen, borde sådan tjänstgöring lämpligen ske under sommaren efter avlagd
gymnastiklärarexamen.

Enligt det av direktionen sålunda föreslagna tillvägagångssättet borde den,
som önskade utbildning å båda linjerna, först inträda å gymnastiklärarlinjen
och först efter avlagd examen å denna linje söka inträde å sjukgymnastlinjen.
Den sammanlagda utbildningstiden skulle under dessa förhållanden
bliva omkring tre och ett halvt år.

Tidigare hade genomgången av såväl frisk- som sjukgymnastutbildningen
medfört rätt att antaga titeln gymnastikdirektör. Avskaffandet av denna
titel hade emellertid från flera håll bestämt påyrkats. Efter genomförandet
av linjeklyvningen ansåge ock direktionen, att densamma borde bortfalla.
Skulle det, såsom från skolmannahåll påpekats, vara erforderligt att bibehålla
titeln för gymnastiklärarna, kunde densamma förbindas ej med gymnastiklärarexamen,
utan med innehavet av gymnastiklärartjänst.

Myndigheterna.

Karolinska institutets lärarkollegium anför beträffande den föreslagna undervisningen
vid centralinstitutet i huvudsak följande:

Vad först anginge undervisningen å gymnastiklärarlinjen syntes timantalet
för fysiologien kollegiet tillfredsställande. Timantalet för anatomien — 75
timmar — syntes kollegiet något knappt med hänsyn till det angivna innehållet
av undervisningen och med tanke på det förhållandet, att anatomien
skulle tjäna som grundval för den rätt omfattande undervisningen i fysiologi.
Enligt kollegiets uppfattning torde en utökning till omkring 100 timmar
vara behövlig. — För ämnet pedagogisk gymnastik föresloges antalet
undervisningstimmar i huvudsaklig överensstämmelse med tidigare förslag,
mot vilka inga anmärkningar riktats. -— Tiden för lek och idrott hade satts
till 926 timmar, däri inräknat en sommarperiod örn fyra veckor och en
vinterperiod om två veckor under varje läsår, vilket syntes kollegiet tillräckligt.
I fråga om undervisningen i fäktning delade lärarkollegiet reservanternas
mening. — För ämnet psykologi och pedagogik föresloges en tid
av 108 timmar, vilket syntes kollegiet väsentligt för högt. För sin del ansåge
kollegiet en minskning till omkring 60 timmar här vara tillrådlig. —
De föreslagna timantalen för hälsolära, för röstbehandling och för samaritlära
kunde kollegiet belt biträda. Däremot syntes det föreslagna timantalet
för ortopedisk hållningslära, 25 timmar, något för knapphändigt tilltaget. —

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 157.

Den föreslagna uppdelningen av timantalet på tvenne läsår tycktes kollegiet
god, ehuru givetvis ändringar här kunde göras utan svårighet, om så skulle
visa sig erforderligt.

Kollegiet tillstyrkte direktionens förslag i fråga om inträdesfordringar på
frisJcgymnastlinjen.

I fråga om undervisningen å sjukgymnastlinjen upptoge förslaget för fysiologien
96 timmar, medan åt anatomiens studium föresloges 128 timmar.
Sistnämnda timantal vore avsevärt under det, som angivits av tidigare sakkunniga
(1927 :190, 1929 :140 och 1931 : 144), och det syntes kollegiet näppeligen
möjligt att på den tillmätta tiden medhinna det för anatomien upptagna
programmet. Kollegiet föresloge därför en utökning av nämnda timantal
till 160. På grund av fysiologiens betydelse såsom grundläggande
ämne funne kollegiet det nödvändigt att även beträffande fysiologien föreslå
en icke obetydlig utökning av timantalet. — Förslagen beträffande timantalen
för hygien och för allmän patologi kunde kollegiet biträda. — Undervisningen
i pedagogisk gymnastik för sjukgymnastlinjen hade tidigare varit
föremål för ingående meningsutbyte, och kollegiet hade därvid för sin del
intagit den ståndpunkten, att stora inskränkningar måste göras i den tidigare
föreslagna undervisningen häri (enligt 1931 års sakkunniga 472 timmar). Så
hade ock skett i det föreliggande förslaget, enligt vilket blott en daglig lektion
i gymnastik under första terminen skulle förekomma (96 timmar). Att efter
första terminen ingen ytterligare obligatorisk gymnastik upptagits motiverades
därmed, att av eleverna likväl krävdes ett ansträngande kroppsarbete.
Lärarkollegiet delade uppfattningen, att fortsatt motionsgymnastik under
dessa förhållanden icke kunde vara obligatorisk, men att tillfälle till frivillig
undervisning borde finnas. — För sjukgymnastikens propedeutik (eller allmän
sjukgymnastik) föresloges blott 48 timmar. 1931 års sakkunniga hade
upptagit 294 timmar. Direktionens mening, att det då föreslagna timantalet
var för högt tilltaget, delades av kollegiet. Det hette i direktionens förslag:
•Till ämnet böra anslås 50 timmar, det bör lämnas öppet för ledaren av
undervisningen att vid behov utsträcka densamma till någon del av den
tid, som annars avsetts för sjukgymnastik praktik». Emellertid vore härtill
att nämna, att ifrågavarande för praktik avsedda tid redan i och för
sig vore låg. Medan 1929 års sakkunniga föreslogo ett minimum av 600
timmar och 1931 års sakkunniga 816 timmar, hade direktionen nämligen
för sjukgymnastik praktik anslagit blott 588 timmar. I dessa inginge dessutom
hållningsläran, vilken såväl av 1929 som 1921 års sakkunniga upptogs
som särskild kurs med 20, respektive 48 timmar. Under sådana förhållanden
funne kollegiet önskvärt, att tiden för sjukgymnastisk praktik betydligt
utökades. — Timantalet för sjukgymnastikens klinik och poliklinik, vilket
med rätta betecknades som en av de viktigaste delarna av undervisningen
i sjukgymnastik, syntes tillfyllest. — Slutligen funne direktionen, att hållningsläran
för sjukgymnasterna lämpligen kunde inläggas i den sjukgymnastiska
praktiken. Kollegiet vore icke övertygat om att denna anordning
vore lika god som en systematisk kurs i ämnet av samma omfång som den
för gymnastiklärarlinjen föreslagna. Därmed skulle ock det för sjukgymnastikens
praktik angivna timantalet rycka närmare det minimum, som tidigare
angivits (1929).

Det framginge av ovanstående, att lärarkollegiet funne en utökning av
den föreslagna undervisningen i vissa delar påkallad, nämligen beträffande
anatomi, fysiologi samt sjukgymnastikens praktik.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Direktionen hade föreslagit, att sjukgymnastundervisningen skulle anordnas
så, att densamma fullständigt medhunnes på tre terminer. Den första terminen
omfattade bland annat hela kursen i ämnena anatomi, fysiologi, friskgymnastikens
teori och praktik, allmän patologi, samaritlära och hälsolära
samt den allmänna sjukgymnastiken. Oaktat terminen utsträckts från den
1 september till den 21 december, innebure detta dagligen 4,7 undervisningstimmar,
därav större delen ren teori. Bland annat inginge sålunda i undervisningen
för varje vecka 8 timmar anatomi samt 6 timmar fysiologi. Att
anatomiens studium vore ganska ansträngande, särskilt genom stora anspråk
på minneskunskap, torde vara allmänt bekant. För fysiologien gällde, att
dess studium utom till minnet även i särskild grad vädjade till intellektuell
bearbetning. Detta ämne gällde för att vara »svårsmält». Då därtill komme,
dels att enligt direktionens förslag till stadga för examina vid gymnastiska
centralinstitutet elev snarast möjligt efter avslutad lärokurs skulle undergå
prövning i ämnena anatomi, fysiologi, allmän patologi och hälsolära, dels
att elevernas kunskaper vid inträdet enligt direktionens förslag vore avsevärt
lägre än som motsvarade studentexamen, funne kollegiet det olämpligt,
att en så stark belastning skulle äga rum under första terminen. De tidigare
omnämnda kraven på utökning av timantalet i anatomi och fysiologi underströke
ytterligare svårigheten att på en termin avsluta de teoretiska
ämnena.

De omnämnda förhållandena bringade kollegiet att för sin del föreslå, att
till den föreslagna tiden av tre terminer för avläggande av sjukgymnastexamen
borde läggas ytterligare en. Härigenom kunde den alltför starka
belastningen under första terminen nedbringas, och även de av kollegiet i
övrigt framställda önskemålen med hänsyn till undervisningens omfång
kunna tillgodoses. Örn denna förlängning av studietiden under det provisorium,
med vilket man på grund av lokala svårigheter under de närmaste
åren måste räkna, icke kunde genomföras, borde den i varje fall komma
till stånd efter undervisningens förflyttning till det nya karolinska sjukhuset.

Beträffande de föreslagna inträdesfordringarna till sjukgymnastlinjen ville
kollegiet först framhålla stadgeförslagets moment av godtycklighet, som
kunde ligga i uppskattningen av »anlag för sjukgymnastisk verksamhet».
Kollegiet föresloge, att uttrycket ifråga måtte utgå. Beträffande fordran på
tre månaders deltagande i sjukvårdsarbetet vid offentligt sjukhus kunde
kollegiet biträda detta förslag,''under förutsättning att arbetet i fråga komme
att motsvara vad som utfördes av sjuksköterskeelever. Lärarkollegiet ansåge
i överensstämmelse med den ståndpunkt, kollegiet intagit vid avgivande av
yttrande över 1929 års sakkunnigas förslag, att manliga elever i viss omfattning
jämväl borde få tillträde på samma villkor som kvinnliga, alltså
utan föregående gymnastiklärarexamen.

Beträffande spörsmålet örn den gemensamma undervisningen anför kollegiet,
att det stöde för kollegiet klart, att Barnundervisning av två grupper, som
skulle utbildas för olika uppgifter, icke innebure positiva fördelar för undervisningen.
Under sådana förhållanden saknade kollegiet anledning att i
detalj ingå på de svårigheter för samundervisningen av schemateknisk och
pedagogisk art, som direktionen anfört och vilka enligt kollegiets mening i
förslaget överdreves. För den händelse att kollegiets förslag örn utbildningstidens
förlängning från tre till fyra terminer vunne beaktande, torde dock
behöva övervägas örn ej genom en viss grad av gemensamhet i undervis -

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

ningen utbildningstiden kunde förkortas för dem, som önskade genomgå
båda linjerna.

I fråga om direktionens förslag örn samundervisning mellan manliga och
kvinnliga elever hade kollegiet intet att erinra.

I fråga örn övergången från en linje till en annan hade direktionen sökt
bereda någon lättnad åt dem, som efter avlagd gymnastiklärarexamen
önskade genomgå sjukgymnastutbildningen — någon lindring vid övergång
i omvänd ordning vore ej avsedd och torde ej heller vara påkallad — och
föresloge därför, att gymnastiklärare skulle få börja sin sjukgymnastiska
utbildning så sent som den 1 november samt erhålla befrielse från undervisningen
i fysiologi, pedagogisk gymnastik och samaritlära. Genom lämplig
anordning av undervisningen i anatomi och hygien samt självstudier borde
eleverna även i dessa ämnen vid höstterminens slut ha uppnått samma kunskapsmått
som de, vilka börjat kursen den 1 september. Kollegiet funne
det önskvärt, att befrielse i viss utsträckning lämnades gymnastiklärarna vid
genomgång av sjukgymnastkursen, men ville påpeka, att örn kurserna i anatomi
och hygien, som direktionen förmenade, borde planläggas helt olika
för de båda linjerna, torde ett förhör vara nödvändigt vid tillträdet till kurserna
den 1 november. Med den uppfattning, kollegiet tidigare utvecklat
beträffande önskvärdheten av mindre koncentrerad undervisning första terminen
å sjukgymnastlinjen och möjligheterna för gemensam undervisning,
ansåge kollegiet, att det borde undersökas, örn icke åtminstone de delar av
anatomi och hälsolära, vilka behandlades under september och oktober, kunde
göras helt gemensamma.

Aven för de elever, som efter genomgången gymnastiklärarutbildning ville
börja å den andra linjen, önskade direktionen som inträdesvillkor uppsätta
tre månaders sjukhustjänstgöring. Kollegiet kunde icke biträda denna fordran.
De elever, örn vilka här vore fråga, besutte genom studentexamen och
genom sin utbildning till gymnastiklärare en helt annan grad av allmän
mogenhet än de som intoges direkt å sjukgymnastlinjen. Man borde vidare
icke glömma, att, som direktionen själv påpekat, »den intensiva undervisning,
som försiggår under det i förhållande till andra undervisningsanstalter
långa läsåret, kräver för elevernas del, att ferierna oavkortade skola vara
fritid».

Beträffande de särskilda yttranden, som rörande vissa delar av kollegiets
ovan refererade utlåtande avgivits av vissa av kollegiets ledamöter, ber jag
att få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Universitetskanslern anför i huvudsak:

Det syntes vara till fördel för våra skolor, om dessas gymnastiklärare
genomgått sjukgymnastutbildning. Särskilda åtgärder torde därför böra vidtagas
i syfte att för de utexaminerade gymnastiklärarna underlätta genomgåendet
av den sjukgymnastiska linjen. Även om sjukgymnasternas utbildning,
såsom karolinska institutets lärarkollegium föreslagit, normalt borde
sträcka sig över fyra terminer, torde det ej möta någon större svårighet för en
person, som avlagt gymnastiklärarexamen att på något kortare tid, förslagsvis
tre terminer, förvärva de kunskaper och färdigheter, vilka sjukgymnastutbildningen
avsåge att bibringa, detta dock naturligen under förutsättning
att vid undervisningens ordnande särskild hänsyn foges till dylika elever.

Då det vöre ett önskemål, att de blivande gymnastiklärarna i så stor ut -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 157.

sträckning som möjligt förskaffade sig sjukgymnastutbildning, och detta
syfte torde befrämjas, därest gymnastikdirektörstiteln bibehölles, hemställde
kanslern, att hittills gällande föreskrift i ämnet lämnades orubbad.

Skolöverstyrelsen anför i huvudsak:

Vad beträffade gymnastiklärarnas försörjningsförhållanden måste beaktas,
att vid ett mycket stort antal av såväl de allmänna läroverken som de kommunala
och enskilda skolorna, gymnastikundervisningen hade så liten omfattning,
att den därmed förenade inkomsten icke kunde bereda en gymnastiklärare
tillräckliga medel för hans uppehälle. Vid de större läroverken
och även vid de medelstora samläroverken erfordrades biträdande lärare,
vilkas tjänstgöring ofta inskränkte sig till ett fåtal veckotimmar.

Vid några mindre skolor hade det, på grund av att gymnastiktimmarnas
antal vore alltför litet, icke varit möjligt att anställa lärare med vederbörlig
utbildning. I många fall hade frågan om möjligheten att bereda gymnastikläraren
skälig inkomst lösts därigenom att förordnanden vid två eller flera
skolor på samma ort kunnat förenas. En sådan anordning skulle säkerligen
kunna vidtagas i större utsträckning än vad som för närvarande vore
fallet, och överstyrelsen instämde med direktionen i dess uttalande, att möjligheterna
att i smärre samhällen skapa ett levebröd för en gymnastiklärare
genom sammanförandet på en enda hand av gymnastikundervisningen vid
läroanstalter av olika slag borde undersökas. Överstyrelsen hade genom
kungl, brev den 18 september 1931 anbefallts att inkomma med förslag till
ändringar i de bestämmelser, som gällde för de under överstyrelsens inseende
ställda statliga läroanstalter, i syfte att, då sådant ansåges lämpligt,
möjliggöra förening av en ordinarie övningslärartjänst vid statligJäroanstalt
med annan dylik befattning eller med övningslärarbefattning vid kommunal
läroanstalt på sådant sätt, att befattningarna i avseende på åtgärder beträffande
ledigförklarande och tillsättning behandlades såsom en enda befattning.
Överstyrelsen hade emellertid ännu icke haft möjlighet att verkställa
den för detta uppdrags fullgörande erforderliga omfattande utredningen.

Åtgärder, som minskade antalet arbetstillfällen för gymnastiklärarna, måste
emellertid företagas med stor försiktighet, så länge antalet utexaminerade
gymnastiklärare, såsom för närvarande vore förhållandet, vida överstege skolornas
lärarbehov. Huru denna fråga än i framtiden kunde komma att
lösas, så vore det emellertid säkert, att förhållandena för lång tid framåt
komme att hänvisa ett stort antal gymnastiklärare till att genom sjukgymnastik
verksamhet förskaffa sig ett nödvändigt tillskott till inkomsterna av
lärarbefattningen. Enligt de uppgifter, som lämnats från de allmänna läroverken,
utgjorde inkomsten av sjukgymnastisk verksamhet ett nödvändigt
eller nästan nödvändigt tillskott till’lönen för omkring 70, d. v. s. 35 procent
av de vid dessa läroverk anställda gymnastiklärarna. Av de manliga
lärarna vore omkring 20 procent och av de kvinnliga omkring 50 procent
på detta sätt beroende av möjligheten till extra inkomster av sjukgymnastisk
verksamhet. Uppenbart vore, att lärarna även vid de kommunala eller enskilda
läroanstalterna i ganska stor omfattning måste lita till inkomster av
sådan verksamhet.

Om nu utbildningen vid gymnastiska centralinstitutet anordnades på sådant
sätt, att flertalet eller åtminstone en större del av gymnastiklärarna
stängdes från möjligheten att erhålla utbildning i sjukgymnastik, så måste
detta medföra, antingen att svårighet uppstode att erhålla utbildade gym Bihang

till riksdagens protokoll 19114. 1 sami. Nr 107. 4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

nastiklärare vid de mindre skolorna och på befattningarna såsom biträdande
gymnastiklärare, eller att lärare, som anställdes på befattning med ringa
veckotimtal, ofta bomme att försättas i en ohållbar ekonomisk ställning.

Det torde kunna ifrågasättas, om behovet av gymnastiklärare motiverade
intagandet årligen av ett så stort antal lärjungar som 35 å gymnastiklärarlinjen.
En närmare undersökning syntes erforderlig för bedömandet av
denna fråga. Med hänsyn till vad överstyrelsen i det föregående framhållit
och då man med visshet kunde förutse, att flertalet av dem, som avlagt
gymnastiklärarexamen, komme att önska utbildning även å den sjukgymnastiska
linjen — en utbildning, som självfallet alldeles oberoende av hänsynen
till försörjningsmöjligheterna vore av stort värde för en gymnastiklärare
— så måste överstyrelsen under alla omständigheter anse den föreslagna
proportionen mellan antalet platser å de båda linjerna olämpligt
avvägd. Överstyrelsen ville med styrka framhålla nödvändigheten av att
sådana direktiv lämnades för intagningen å sjukgymnastlinjen, att ett tillräckligt
antal platser komme att stå till förfogande för gymnastiklärarna.
Härigenom tillgodosåges i viss mån även ett lasarettens intresse, då befattningen
såsom sjukgymnast vid ett lasarett icke sällan förenades med gymnastiklärarbefattning
vid skola å orten.

I fråga örn inträdesfor äring arna vid institutet ville överstyrelsen först fästa
uppmärksamheten därpå, att, sedan numera fasta ämnesgrupper fastställts för
lärjungarna å det differentierade gymnasiet, de av direktionen föreslagna villkoren
för inträde vid institutet medförde, att fyllnadsprövning i viss utsträckning
måste verkställas av alla de inträdessökande, som icke avlagt studentexamen
på reallinjen med ämnesgruppen biologi med hälsolära, fysik och kemi
som tillvalegrupp, eller vid val av viss annan ämnesgrupp på endera linjen
icke fått tillstånd att medtaga det förstnämnda av dessa ämnen som tilläggsämne.
Då matematik inginge i den enda grupp, som gärna kunde ifrågakomma
på latinlinjen, innebure kraven i själva verket, att inträdessökande
måste inneha betyg även i matematik i studentexamen. Särskilt med tanke
på de rätt stora svårigheter, som detta ämne ofta beredde icke minst kvinnliga
lärjungar, syntes de föreslagna fordringarna ingalunda obetydliga. Överstyrelsen
hade svårt att föreställa sig, att mera omfattande krav på de inträdessökandes
förutsättningar för teoretiska studier skulle öka möjligheterna
för ett gott urval av lärjungar med sådana egenskaper, som företrädesvis
fordrades av dugande gymnastik- och idrottsledare.

För tillträde till en utbildningsanstalt borde man normalt icke ställa större
fordringar på förbildningen än att denna komme att utgöra en fullt tillräcklig
grund för den undervisning anstalten hade att meddela. Då nu
direktionen vitsordade, att detta villkor i föreliggande fall vore uppfyllt med
de av överstyrelsen tidigare föreslagna'' inträdesfordringarna, så borde man
icke uppställa krav, som sträckte sig längre. Överstyrelsen behjärtade visserligen
till fullo gymnastiklärarnas naturliga och lovvärda strävanden att
hålla sin kår uppe på ett högt allmänbildningsplan, men vår tid ägde många
vägar till allmänbildning, vilka icke ginge genom gymnasiet, och det torde
icke numera vara sakligt motiverat att tillerkänna gymnasievägen en särställning.
Det vore ur flera synpunkter av betydelse, att insikten härom
mer och mer komme in i det allmänna medvetandet. En sådan utveckling
motverkades emellertid, om man uppställde krav på studentexamen för tillträde
till olika levnadsbanor endast eller huvudsakligen för att därigenom

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157. 51

skapa garantier för att de, som inträdde på dessa banor, ägde ett visst mått
av allmänbildning.

För så vitt de av överstyrelsen föreslagna villkoren för inträde vid institutet
bleve fastställda, torde en bestämmelse angående formen för de fyllnadsprövningar
i biologi med hälsolära, fysik och kemi, vilka skulle fullgöras
av inträdessökande med endast realexamen eller avgångsbetyg från
flickskola, böra införas i läroverksstadgan.

Mot de av direktionen föreslagna bestämmelserna angående inträdesfordringar
å sjukgymnastlinjen hade överstyrelsen endast vissa formella erinringar
i fråga örn det preliminära förslaget till utformning av stadgans bestämmelser
i ämnet.

I fråga örn direktionens förslag rörande fäktning såsom obligatoriskt
undervisningsämne å gymnastiklärarlinjen anfördes bland annat, att det visserligen
vore riktigt, såsom i betänkandet framhölles, att fäktning icke vore
ett obligatoriskt undervisningsämne vid läroverken. Men fäktningen inginge
alltjämt enligt gällande undervisningsplan såsom ett moment i undervisningen
i gymnastik med lek och idrott för de manliga lärjungarna å gymnasiet.
Den viktiga förändringen med avseende på fäktningens ställning i
skolan hade emellertid under senare år företagits, att särskilda undervisningstimmar
icke längre vore anslagna till undervisning i fäktning. Detta hade
medfört, att fäktningens betydelse såsom ett moment i undervisningen i så
hög grad förminskats, att denna idrottsgren vid flertalet läroverk numera
icke alls övades i samband med den obligatoriska gymnastikundervisningen.
Å andra sidan förefunnes vid vissa läroverk ett ganska starkt intresse för
fäktningen, vilket intresse tagit sig uttryck däri, att lärjungar sammanslutit
sig till övningsavdelningar, som på tid utom timplanen erhölle undervisning
av gymnastikläraren. En av överstyrelsen verkställd undersökning hade
visat, att undervisning i fäktning, anordnad på gymnastiktid eller annan
tid förekomme vid 17 av de 46 allmänna läroverk, som hade gossar å gymnasiet.

Under dessa omständigheter syntes det egendomligt att helt utesluta fäktningsundervisning
från gymnastiklärarlinjens undervisningsplan. Det kunde
knappast anses riktigt, att gymnastiklärarna skulle stå helt och hållet främmande
för en idrottsgren, som dock i läroverkens undervisningsplan vore
angiven såsom ett moment, vilket borde eller åtminstone lämpligen kunde
ingå i undervisningen. Fäktningen försvarade väl sin plats såsom en för
den manliga ungdomen i gymnasierna nyttig och stärkande idrott. Plats
för undervisning i fäktning i skälig omfattning borde därför om möjligt
inrymmas i den till den obligatoriska undervisningen i lek och idrott å gymnastiklärarlinjen
anslagna tiden.

I fråga örn behörighet att innehava gymnastiklärartjänster föresloge överstyrelsen
vissa formella jämkningar i direktionens stadgeförslag.

De invändningar, som framställts mot bibehållandet av gymnastikdirektörstiteln,
hade grundats på det förhållandet, att denna titel skulle förbehållas
dem, som avlagt examen å båda linjerna. Önskan att förvärva titeln skulle
komma mången, som för sin framtid egentligen behövde endast den ena
utbildningen, att förskaffa sig såväl frisk- som sjukgymnastutbildning. Detta
skäl bortfölle emellertid om titeln förbundes med gymnastiklärarexamen.
Det kunde icke förnekas, att mot borttagandet av en sedan lång tid tillbaka
allmänt använd titel för skolornas gymnastiklärare talade bestämda
skäl av praktisk art. Det hade icke varit utan sina olägenheter, att tock -

Kungl. Maj:ts proposition Kr 157.

ningslärarna saknade såväl examens- som yrkestitel. Överstyrelsen erinrade,
att titeln musikdirektör visserligen länge använts för musiklärarna, men att
densamma först genom föreskrift i kungörelsen den 16 april 1930 angående
examina, som finge avläggas vid musikkonservatorium eller inför särskild
av musikaliska akademien förordnad examinator, förbundits med musiklärarexamen.
En egendomlig inkonsekvens skulle det enligt överstyrelsens mening
vara att nu beröva gymnastiklärarna deras titel, sedan musiklärarna
för endast några få år sedan fått sin titel erkänd. För de sistnämnda vöre
titeln knuten till examen och icke till innehav av musiklärartjänst. En
annan ordning ifråga örn gymnastikdirektörstiteln syntes icke erforderlig, i
synnerhet som titelns förbindande med innehav av gymnastiklärartjänst
skulle nödvändiggöra åtskilliga formella ändringar i gällande författningar.

Överstyrelsen föresloge sålunda, att rätt att antaga titeln gymnastikdirektör
måtte tillkomma den, som avlagt gymnastiklärarexamen.

Gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium har anfört i huvudsak:

Höstterminerna för de manliga kurserna borde liksom hittills börja omkring
den 1 oktober eller, örn detta ej ansåges lämpligt, åtminstone första
årets hösttermin ej börja förrän på lämplig dag efter de militära repetitionsövningarnas
slut.

När fäktningen av 1931 års sakkunniga och även av direktionen ansåges
ha ett stort idrottsligt värde, måste det anses vara mindre lämpligt att helt
förvisa denna idrottsgren från institutet. Vid institutet utbildades i många
idrottsgrenar, vilka icke på något sätt kunde betraktas såsom obligatoriska
skolämnen. Enligt nu gällande läroverksstadga funnes intet hinder för att
fäktning upptoges på skolschemat, och i fråga om frivilliga fäktningen vid
läroverken vöre det allmänt känt, att denna under de senaste åren fått en
alltmera Ökad utbredning. Då härtill komme, att fäktning vore lätt att leda
även med många elever på en gång, såsom den bedreves vid institutet, och
kunde övas året runt både ute och inne samt icke fordrade några dyrbara
redskap, ansåge kollegiet, att en gymnastiklärare icke borde stå främmande
för denna idrott. Kollegiet ville därför bestämt yrka på fäktningens bibehållande
vid institutet såsom en obligatorisk idrott bland andra dylika.

Undervisningen i psykologi och pedagogik på gymnastiklär arling en hade
fått sig tillmätt ett allt för stort timantal (108 timmar). Detta borde kunna
något nedskäras till förmån för ortopedisk hållningslära, som däremot enligt
kollegiets åsikt behövde ökas från 25 till 45 timmar.

Till de föreslagna inträdesfordringarna ville kollegiet tillägga: a) god färdighet
i friskgymnastik; b) styrkt intyg över minst den färdighet i simning,
som fordrades för erhållande av simkunnighetsdiplom.

Vid en jämförelse med gymnastiklärarutbildningen syntes det till fysiologi
på sjukgymnastlinjen anslagna timantalet lågt. Detta timantal borde sättas
till 150. — Kollegiet föresloge 240 timmar pedagogisk gymnastik å denna
linje. — Ämnet sjukgymnastikens propedeutik finge anses som ett av de
viktigaste ämnena på sjukgymnastlinjen. Det hade även betraktats så av
alla tidigare sakkunniga. Enligt gammal medicinsk sed borde en sådan
grundläggande utbildning vara så pass fullständig, att eleverna vid behandlingen
av patienter kunde tekniskt fullfölja ett program till nytta för den
sjuke och utan risk att genom behandlingen skada. Kollegiet stöde därför
helt oförstående inför sänkningen av timantalet för detta ämne till 48 timmar
och hävdade den uppfattningen, att en sådan sänkning blott kunde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

medföra en försämring av den sjukgymnastiska utbildningen. Kollegiet
föresloge 300 timmar till detta ämne. — Sedan ett par år hade en uppdel''
ning av ämnet sjukdomslära uti intern och kirurgisk sjukdomslära förekommit
vid institutet och visat sig vara fördelaktig. Kollegiet ansåge också,
att undervisningen i detta ämne borde skötas icke av en enda lärare utan
av två, en medicinare och en kirurg, i likhet med 1931 års förslag, och
ville här stödja sig även på direktionens uttalade krav på specialutbildade
lärare. — Ämnet sjukgymnastikens klinik och poliklinik vore enligt kollegiets
åsikt allt för rikligt tilltaget (220 timmar vore mer än medicinarnas polikliniska
undervisning uti ämnena medicin och kirurgi). Med tanke på den
begränsade användning sjukgymnastiken hade, ansåge kollegiet att 60 timmar
lämpligen borde anslås till detta ändamål. — Psykologi borde förekomma
även vid sj ukgymnastutbildningen med ett timantal av omkring 40.

Kollegiet kunde icke ansluta sig till förslaget örn sjukgymnastutbildning
av följande skäl:

Det nödiga timantalet (c:a 1,875 timmar) jämte en tre månaders praktisk
klinisk tjänstgöring kunde ej lämpligen fördelas på tre terminer. Utbildningen
borde omfatta två års studier. Det syntes kollegiet pedagogiskt oriktigt
att sammantränga fysiologi- och anatomiundervisningen till en termin.
Vissa ämnen såsom sjukgymnastikens propedeutik, fysiologi m. fl. hade
fått för litet timantal, under det att andra ämnen enligt kommitténs mening
alltför mycket dominerade. Ämnet psykologi borde även upptagas för sjukgymnasterna.
En praktisk klinisk tjänstgöring, där eleverna Ange tillfälle
att lära behandlingen av sängliggande patienter, borde införas, helst efter
all övrig tjänstgörings avslutande. Detta syntes kollegiet vara det mest
vägande skälet för sjukgymnastutbildningens förflyttande till sjukhus.

Inträdesfordringarna på sjukgymnastlinjen borde sättas så, att sjukgymnastkårens
allmänna standard ej riskerade att sjunka. Därför föresloge kollegiet,
att minimifordringarna för inträde sattes till normalskolekompetens
(eventuellt realexamen) med fyllnadsprövning för studentexamen uti ämnena
fysik, kemi, biologi med hälsolära. Kollegiet ansåge, att dylika förkunskaper
vore nödvändiga för att eleverna på sjukgymnastlinjen skulle kunna tillgodogöra
sig den teoretiska undervisningen. Kollegiet ansåge vidare, att en
fördelning av ämnena borde ske enligt av kollegiet föreslagen timplan.

Sjukgymnastutbildningen borde göras tvåårig samt avslutas med en tre månaders
praktisk klinisk tjänstgöring vid av medicinalstyrelsen godkänd sjukvårdsanstalt.

Även män borde kunna vinna inträde vid sjukgymnastkursen utan föregående
gymnastiklärarutbildning.

Enligt direktionens förslag skulle de gymnastiklärare, som önskade sjukgymnastutbildning,
börja först den 1 november. Kollegiet ansåge det önskvärt,
särskilt med hänsyn till de föreslagna ändringarna i timplanen, att
dessa gymnastiklärare började sin sjukgymnastkurs så snart som möjligt
efter avslutad militärtjänstgöring eller omkring den 10 oktober.

Kollegiet funne intet skäl tala för gymnastikdirektörstitelns bortskaffande,
utan ansåge att den alltjämt borde finnas kvar för dem, som avlagt examen,
såväl på gymnastiklärar- som på sjukgymnastlinjen.

Svenska gymnasii klär ar sällskapet tillstyrker, att direktionens förslag måtte
prövas i praktiken, även om sällskapet ansåge sig böra starkt ifrågasätta,
huruvida verkligen en fullgod sjukgymnastutbildning kunde vinnas på blott

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

tre terminer. Sällskapet funne dock självfallet, att sjukgymnastlinjen borde
vara öppen även för män.

Beträffande den uppgjorda undervisning splanens ämnen och timfördelning
ville sällskapet i fråga om sjukgymnastlinjens undervisning i pedagogisk
gymnastik framhålla nödvändigheten av att denna undervisning gjordes så
omfattande, att de blivande sjukgymnasterna bibringades den kännedom i
detta ämne, som erfordrades för att i den sjukgymnastiska verksamheten
kunna använda aktiva rörelser på ett riktigt sätt. En utökning av den pedagogiska
gymnastikens timantal med ett par lektioner i veckan under de
två sista terminerna torde därför bli nödvändig.

Sällskapet konstaterade med tillfredsställelse, att direktionen, liksom tidigare
utredningskommittéer, funnit anledning föreslå studentexamen som vilikör
för inträde till institutets friskgymnastiska linje. Kravet på studentexamen
bottnade icke i månheten örn studentexamen i och för sig, utan betingades
av de studier, som skulle bedrivas vid institutet och det sätt, på vilket gymnasiestudierna
nu vore lagda. I den mån dessa senare kunde komma att
utformas med hänsyn till olika högskolestudier, borde givetvis även inträdesfordringarna
till institutet bliva föremål för vederbörligt beaktande. Att på
nuvarande stadium låta institutet intaga en särställning kunde icke anses
välbetänkt.

Vad anginge gymnastiMirelctörstiteln hade direktionen tydligen ej varit
främmande för att titeln gymnastikdirektör skulle ha en uppgift att fylla
för dem, som vore friskgymnaster. Sällskapet funne ej skäl anförda, varför
gymnastiklärarna skulle berövas den titel, som de sedan decennier varit berättigade
att bära efter genomgång av centralinstitutet. Då en mängd praktiska
olägenheter skulle medfölja denna titels borttagande tillstyrkte sällskapet
på det livligaste, att titeln gymnastikdirektör finge bäras av dem, som
avlagt examen vid den friskgymnastiska linjen.

I en till chefen för ecklesiastikdepartementet ställd skrift har svenska fäktförbundet
uttalat sin anslutning till de av herrar Nordenson och Abramson
här ovan återgivna särskilda yttrandena rörande fäktundervisningen vid institutet.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har svenska underofficersförbundet och
Jorsvarsväsendets underbefälsförbund anhållit, att realexamen måtte fastställas
såsom inträdesfordran till gymnastiklärarlinjen eller i vart fall sådan militär
beställningshavare, vilken förutom begränsad studentexamen eller realexamen
avlagt underofficersexamen, måtte medgivas rätt att under vissa
förutsättningar vinna inträde vid ifrågavarande gymnastiklärarlinje.

Föreståndaren för sydvenska gymnastikinstitutet har i en till Kungl. Majit
ingiven skrift anfört bland annat följande:

Sydsvenska gymnastikinstitutet hade en under åratal småningom framvuxen
och prövad arbetsordning, det hade förmånen att till lärare hava ett flertal
universitetslärare och att hava en väsentlig del av undervisningen förlagd
till kliniker vid Lunds lasarett. Givetvis hade institutet måst utarbeta en
arbetsordning, som icke verkade störande på dessa universitetslärares ordinarie
tjänstearbete och på sjukvårdsarbetet inom klinikerna. Förhållandena
i Stockholm och Lund vore i grunden olika. Så innehölle direktionens förslag
en för serafimerlasarettets samtliga kliniker gemensam sjukgymnastik -

Kungl. May.ts proposition Nr 157.

avdelning, under det att i Lund varje särskild klinik hade sin gymnastikavdelning,
på vilken undervisningen av institutets elever och behandlingen
av patienter ombesörjdes under ledning av klinikens läkare och instruktionsgymnast,
en ordning, som — att döma av medicinska fakultetens i Lund
tidigare uttalanden i denna fråga — torde bliva bestående för framtiden.
Vidare hade Lunds lasarett till väsentlig del ordnat den sjukgymnastiska
behandlingen av sina patienter under förutsättning av elevernas biträde
under hela året.

Föreståndaren anhölle, att vid ärendets behandling icke sådana bestämmelser
för sjukgymnastutbildning måtte träffas, som skulle kunna vara otjänliga
för fortsatt utbildning av sjukgymnaster vid sydsvenska gymnastikinstitutet.

Direktionens ovan återgivna förslag innebär i överensstämmelse med de
av Kungl. Majit givna direktiven en uppdelning av undervisningen vid institutet
på två linjer, en för utbildning av gymnastiklärare och en för utbildning
av sjukgymnaster. Utbildningstiden för gymnastiklärare har föreslagits
till två år och för sjukgymnaster till tre terminer. Övergång till
sjukgymnastlinjen kan enligt förslaget ske efter avlagd examen å gymnastiklärarlinjen.
Den sammanlagda tiden för denna dubbla utbildning, vilken
sedan gammalt motiverats med hänsyn till angelägenheten av att underlätta
gymnastiklärarnas utkomstmöjligheter, skulle under sådana förhållanden
kunna begränsas till omkring tre och ett halvt år.

1931 års riksdag uttalade sig för en utbildningstid för såväl gymnastiklärare
som sjukgymnaster — manliga och kvinnliga — av två år. Så till
vida skiljer sig alltså nu föreliggande förslag från riksdagens önskemål, att
utbildningstiden för sjukgymnaster förkortats med en termin. Detta direktionens
förslag har mött viss kritik från karolinska institutets lärarkollegiums
sida. Lärarkollegiet har föreslagit att — i vart fall sedan sjukgymnastutbildningen
förflyttats till det nya karolinska sjukhuset — utbildningstiden
för sjukgymnasterna borde förlängas till fyra terminer. Kollegiet har på
denna väg velat minska den enligt kollegiets mening alltför starka arbetsbelastningen
under den åt teoretiska studier ägnade första terminen. Aven
gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium bar förordat fyra terminers
utbildning för sjukgymnasterna.

För egen del ansluter jag mig till direktionens förslag. Såsom tidigare
framhållits, har redan 1915 års kommitté uttalat, att utbildningstiden för
sjukgymnaster knappast behövde erfordra två fulla läsår och 1929 års sakkunniga
föreslogo ett och ett halvt år för inhämtande av själva kunskapsstoffet.
Såsom direktionen framhållit, omfattar den nuvarande sjukgymnastutbildningen
ej mer än ungefär ett år. Skulle i framtiden ett »praktiskt
halvår» utöver den föreslagna utbildningstiden av ett och ett halvt år visa
sig erforderligt, torde såsom direktionen påpekar ett sådant lätt låta sig
anordnas.

Direktionen har berört frågan i vad mån gemensam undervisning mellan

Departe mentschefen.

Kung], Maj:ts proposition Nr 157.

de båda utbildningslinjerna skulle kunna förekomma. Riksdagen har hävdat
den uppfattningen, att denna gemensamma undervisning i möjligaste mån
borde inskränkas. 1931 års riksdag ansåg, att den borde begränsas måhända
till blott en termin under första året. I överensstämmelse härmed
framlade statsutskottet vid 1932 års riksdag förslag till begränsning av gemensamhetsundervisningen
huvudsakligen till första terminen. Direktionens
nu föreliggande förslag förutsätter, att dylik gemensamhetsundervisning över
huvud taget icke skulle förekomma. Direktionen har granskat de för gemensamhetsundervisning
eventuellt ifrågakommande ämnestitlarna och funnit
att pedagogiska skäl icke tala för en dylik åtgärd. De besparingar, som
eventuellt skulle kunna vinnas genom gemensam undervisning, hava ansetts
så obetydliga, att de ej skulle uppväga de uppstående svårigheterna av
schemateknisk natur. Enligt direktionens mening måste sjukgymnastutbildningen
utsträckas till mer än tre terminer, örn över huvud taget gemensam
undervisning skulle anordnas. För egen del ansluter jag mig till direktionens
mening och finner mig alltså icke böra ifrågasätta gemensam undervisning
mellan de båda utbildningslinjerna.

Direktionens förslag rörande samundervisning mellan manliga och kvinnliga
elever ger mig icke anledning till erinran.

Frågan om vilka fordringar, som böra uppställas för inträde vid centralinstitutet,
har vid ärendets tidigare behandling vållat stora meningsskiljaktigheter.
Asikterna hava brutit sig kring tvenne skilda meningsriktningar:
antingen studentexamen med kvalificerade betyg i vissa ämnen eller normalskolekompetens
och realexamen med vissa kompletteringar. Riksdagens
kamrar stannade år 1931 i olika beslut i denna speciella fråga. 1932 års
statsutskott uttalade sig för realexamen och normalskolekompetens med vissa
kompletteringar, under det att reservanterna inom statsutskottet förordade
Kungl. Maj:ts förslag till 1932 års riksdag, innebärande i huvudsak studentexamen
såsom inträdesvillkor. Statsutskottet ansåg, att i fråga om examensmeriter
samma villkor borde uppställas för män och kvinnor, för friskgymnaster
och för sjukgymnaster. Direktionen har nu i överensstämmelse med
grundtanken i omorganisationsförslaget, innebärande två helt skilda utbildningslinjer,
betraktat de båda linjerna var för sig och föreslagit olika examensmeriter
såsom villkor för inträde på gymnastiklärarlinjen och på sjukgymnastlinjen.
För gymnastiklärarlinjen föreslår direktionen med tvekan
som inträdesvillkor studentexamen, vidare folkskollärarexamen eller behörighet
till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk, i samtliga fall med
kvalificerade betyg i vissa ämnen. En ledamot av direktionen har reserverat
sig till förmån för realexamen eller normalskolekompetens med efterföljande
kompletteringar i vissa ämnen för inträde å gymnastiklärarlinjen.
För inträde å sjukgymnastlinjen skulle fordras enligt direktionens stadgeförslag
som villkor realexamen, studentexamen eller avgångsbetyg från högre

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157. 57

flickläroverk med normalskolekompetens samt, för män, att hava avlagt gymnastiklärarexamen
.

Vid övervägande av denna fråga har jag funnit mig böra ansluta mig till
den uppfattning, som gjorts gällande av 1932 års statsutskott och som innebär
ett godtagande av det av skolöverstyrelsen avgivna förslaget (se sid. 35).

Sjukgymnastlinjen bör med hänsyn till gymnastiklärarnas försörjningsförhållanden
stå öppen för män, som avlagt gymnastiklärarexamen. I övrigt
bör denna utbildningslinje reserveras för kvinnliga elever.

Antalet på de olika linjerna intagna elever torde icke nu behöva fixeras.
Att på sjukgymnastlinjen reservera ett visst antal platser för personer, som
avlagt gymnastiklärarexamen, finner jag icke nödvändigt. Den förordade
fullständiga klyvningen mellan de båda utbildningslinjerna påverkar givetvis
gymnastiklärarnas och sjukgymnasternas verksamhetsområden och arbetsförhållanden.
Denna fråga torde böra upptagas till mer ingående undersökning
i samband med prövningen av det förslag till förening av ordinarie
Övningslärareanst vid statlig läroanstalt med annan dylik befattning m. m.,
som — såsom skolöverstyrelsen erinrat — överstyrelsen genom Kungl. Maj:ts
beslut den 18 september 1931 anbefallts avgiva. För att underlätta försörj
ningsförhållandena på området torde möjligen böra övervägas, huruvida
icke — i likhet med vad redan skett vid ett par andra likartade statliga
högre yrkesutbildningsanstalter — sådana bestämmelser böra utfärdas, att
antalet årligen vid centralinstitutet och vid de enskilda gymnastikinstituten
intagna elever avpassas med hänsyn till landets behov av gymnastiklärare
och sjukgymnaster.

Direktionen har föreslagit, att titeln gymnastikdirektör, som hittills tillkommit
den som genomgått såväl frisk- som sjukgymnastutbildningen vid
institutet, icke skulle förbindas med examen vid institutet. Jag finner dock
skäl föreligga för ett bibehållande av denna titel för dem, som genomgått
friskgymnastutbildningen. Avgörandet av denna titelfråga torde emellertid
få bero på Kungl. Maj:ts prövning framdeles.

Av direktionen ifrågasatta timplaner hava i det föregående anförts huvudsakligen
i syfte att giva en föreställning örn lärarbehovet. I stort sett hava
timplanerna vunnit myndigheternas gillande. I vissa hänseenden hava emellertid
framförts erinringar. Mycket omdiskuterad är sålunda frågan, huruvida
obligatorisk fäktundervisning bör ingå i utbildningen vid centralinstitutet.
För egen del anser jag, att fäktundervisningens allmänna idrottsliga
värde utgör ett skäl för undervisning i detta ämne vid centralinstitutet.
Emellertid bör denna fråga upptagas till slutlig prövning vid uppgörandet
av de definitiva undervisningsplanerna. Härigenom torde icke vållas någon
kostnadsökning eller förändring i lärarbehovet.

Till frågan örn lärarbehovet återkommer jag i det följande.

Delade meningar hava rått rörande tidpunkten för läsårets början. Denna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

fråga torde böra närmare övervägas vid utfärdandet av den nya stadga för
centralinstitutet, som blir en följd av omorganisationen.

Undervisningen vid de med dimissionsrätt försedda enskilda gymnastikinstituten
torde icke i detta sammanhang böra upptagas till behandling.
Denna fråga jämte dessa enskilda gymnastikinstitut i övrigt berörande förhållanden
torde senare böra övervägas. Jag vill erinra att koncessionerna
för dessa institut äro givna tillsvidare och alltså kunna när som helst återkallas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

5. Den militära instruktörsutbildningen.

Direktionen har rörande den militära instruktörsutbildningen anfört:

I likhet med vad sakkunniga vid de senaste utredningarna beträffande
institutets omorganisation uttalat, funne direktionen det önskvärt, att den
militära instruktörsutbildningen helt skildes från gymnastiska centralinstitutet.
Denna uppfattning delades av generalstabens utbildningsavdelning,
som inom generalstaben närmast torde komma att handlägga ärendet.

För att tillgodose krigsmaktens framtida behov av högre kvalificerade
gymnastikofficerare än vad en blivande rent militär instruktörskurs kunde
åstadkomma, torde dock alltjämt behov av att ett antal officerare kommenderades
till centralinstitutet komma att förefinnas. Antalet officerare komme
enligt av militär myndighet gjord preliminär beräkning att bliva begränsat
till tre högst fem vid varje kurs. Någon differentiering av undervisningen
för dessa elever syntes icke bliva erforderlig.

På grund härav hade direktionen vid utarbetandet av sitt organisationsförslag
icke räknat med någon militär instruktörsutbildning, ej heller ansett
sig behöva vidtaga några särskilda anordningar för att mottaga det begränsade
antalet militära elever vid institutet.

Därest de militära myndigheterna icke skulle finna någon möjlighet att
redan till nästa läsår anordna eventuellt erforderlig instruktörsutbildning,
torde direktionen kunna, örn nödiga lärarkrafter från militärt håll kommenderades,
under detsamma ställa lokaler till förfogande.

I särskilt yttrande har institutets föreståndare, major G. Winroth, anfört
i huvudsak följande:

För skapandet av en duglig gymnastiklärarkår vore absolut nödvändigt
att trygga de civila gymnastiklärarnas befordringsförhållanden genom att
utesluta möjligheten för officerare på aktiv stat att övergå till gymnastikläraryrket.
En viss garanti häremot hade under utredningen vunnits genom
de tillfrågade militära myndigheternas försäkran, att åtagande från de kommenderades
sida att under viss tid kvarstå i tjänst kunde uppställas som
villkor för kommendering till institutet. Under sådana omständigheter vore
intet hinder för att så många officerare som kunde mottagas, d. v. s. ett
något större antal än som i utredningen beräknats, kommenderades till institutet.
Detta skulle innebära en del fördelar för detsamma.

I utredningen borde hava framhållits, att den svenska gymnastiken och
institutet kunde anses hava intresse av att ett något större antal officerare
än som beräknats kommenderades till institutet.

Med avseende å de militära elevernas utbildning torde vidare böra hava
framhållits, att den beräknade korta undervisningstiden per vecka borde för
dessa i allmänhet något äldre och mognare elever kunna medgiva, att militära
krav på t. ex. undervisning i fäktning kunde tillgodoses utanför den
ordinarie undervisningen. Genom att som nu skedde förlägga de militära
elevernas undervisningsövningar till militär trupp, kunde ett annat krav tillgodoses.
Då institutets lärare redan förut hade full tjänstgöring, förutsatte
detta att en officer kommenderades som timlärare vid institutet. Vid reglering
av denna lärares tjänstgöring borde under de närmaste åren hänsyn
kunna tagas till den erfarenhet och erkända skicklighet i att undervisa i
fäktning, som institutets lärare besutte.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Chefen för generalstaben har i denna fråga anfört bland annat:

Att den militära gymnastikinstruktörsutbildningen i enlighet med Kungl.
Maj:ts och riksdagens beslut bibringades vid en från centralinstitutet helt
fristående kurs vore ur arméns synpunkt önskvärt. Därigenom kunde de
militära kraven tillgodoses på ett belt annat sätt, än som tidigare varit
möjligt. Genom kursens förläggning till truppförband (exempelvis I 2) bleve
det ock möjligt att i väsentligt större utsträckning än hittills ställa militär
trupp till förfogande som utbildningsobjekt, vilket vore av synnerlig betydelse
för utbildningens ändamålsenliga bedrivande. Genom att hänsyn dessutom
kunde tagas till elevernas föregående gymnastiska utbildning (vid
aspirantskolor och krigsskolan) borde den fristående kursen desslikes kunna
göras kortare än instruktörsutbildningen å centralinstitutet. En dylik kurs
borde om möjligt givas en sådan omfattning, att vid densamma meddelades
det mått av utbildning, som erfordrades för ett självständigt bedrivande av
all utbildning i gymnastik och militär idrott''(utom ridning, skjutning och
skidåkning, för vilka särskilda skolor och utbildningskurser funnos) inom
regemente (motsvarande förband) men kunde också begränsas därhän, att
vid densamma meddelades allenast det mått av utbildning, som erfordrades
för bedrivandet under överinseende av mera erfaren ledare av vid regemente
(motsvarande förband) vanligast förekommande utbildning av här avsett
slag.

I förra fallet skulle en högre gymnastisk utbildning vid centralinstitutet
erfordras allenast för lärare vid militärinstruktörskursen ävensom vid vissa
skolor (aspirantskolor, krigsskolan, underofficersskolan). I sådant fall torde
det i betänkandet angivna antalet tre högst fem militära elever möjligen
vara till fyllest.

Emellertid föreslogo 1931 års gymnastiksakkunniga, att för tillgodoseendet
av krigsmaktens behov av officerare med högre gymnastisk utbildning skulle
i enlighet med riksdagens uttalande i skrivelse den 2 juni 1931, nr 324,
till gymnastiska centralinstitutet från försvarsväsendet beordras minst tio ä
tolv elever årligen. Ur flera synpunkter vore det fördelaktigt, örn ett dylikt antal
officerare kunde beordras till centralinstitutet. Bland annat skulle därigenom
(liksom hittills) även vid regementena (motsvarande förband) komma att
förefinnas ett antal officerare med högre gymnastisk utbildning, vilka kunde
vara vederbörande chef till stöd vid inspektioner, såsom idrottsofficerare,
lärare vid skolor för utbildning av fast anställt underbefäl, ledare av gymnastik,
fäktning m. m. med officerare och underofficerare o. s. v. samt under
chefen utöva överinseendet av här avsedd utbildning i övrigt. Det
borde emellertid i detta sammanhang framhållas, att antalet kommenderade
i så fall sannolikt icke komme att varje år uppgå till tolv. Antalet kunde
variera beroende på de tre försvarsgrenarnas behov. Bestämt förordades,
att även efter en omorganisation av centralinstitutet möjligheten hölles öppen
att från försvarsväsendet årligen i mån av behov kunna kommendera
sammanlagt högst tolv militära elever, vilka bereddes tillfälle att där avlägga
gymnastiklärarexamen. I så fall borde den militära instruktörskursen kunna
givas en relativt begränsad omfattning (omkring 4Vä månader).

De officerare ur armén, som kommenderades till centralinstitutet, skulle
före inträdet vid institutet hava undergått gymnastisk utbildning icke blott
vid den militära instruktörskursen utan, som ovan antytts, även vid krigsskola
och officersaspirantskola. De borde därför vid inträdet i gymnastiklärarkursen
besitta kunskaper, som vore väsentligt överlägsna övriga elevers.

Kungl. Majis p-oposition Nr 157.

För den skull borde, vad armén beträffade, utbildningen av dessa officerare
vid centralinstitutet taga sin början först efter regementsövningarna
(under första hälften av oktober) åtminstone under första läsåret.

I likhet med 1931 års gymnastiksakkunniga förordade chefen för generalstaben
att åt de vid centralinstitutet kommenderade officerarna meddelades
fortsatt fäktundervisning utanför ramen av den ordinarie undervisningen.
Detta torde väl låta sig göra, såväl inom det dagliga programmet (genom
att de militära eleverna med sina väsentligt större kunskaper befriades från
viss del av undervisningen i gymnastik och idrott) som utom detta program.

Gentemot föreståndarens för gymnastiska centralinstitutet uttalande, att
det för skapandet av en duglig gymnastiklärarkår vore absolut nödvändigt
att trygga de civila gymnastiklärarnas befordringsförhållanden »genom att
utesluta möjligheten för officerare på aktiv stat att övergå till gymnastikläraryrket»,
ville chefen för generalstaben främst med skärpa framhålla, att
de aktiva och f. d. aktiva officerare, som under en mångfald år utövat gymnastikläraryrket
vid icke militära skolor o. d., i allmänhet på ett mycket
hedrande sätt fullgjort sina skyldigheter och vunnit stor och allmän aktning
ej minst bland sina elever. Desslikes framhölles, att det ur arméns synpunkt
vore önskvärt, att även i framtiden aktiva officerare tid efter annan
bereddes tillfälle att övergå till gymnastikläraryrket. Härigenom underlättades
bland annat fyllandet av den av statsmakterna beslutade reservstaten.
De element, som på så vis tillfördes det civila gymnastikläraryrket,
komme ingalunda att motverka skapandet av en duglig gymnastiklärarkår
utan fastmer att i hög grad främja detsamma.

Därest beslut fattades beträffande här avsedd omorganisation av gymnastiska
centralinstitutet, borde åt inspektören för militärläroverken uppdragas
att i samråd med chefen för generalstaben och i enlighet med här framhållna
synpunkter inkomma med förslag till den militära gymnastikinstruktörsutbildningens
organisation, omfattning m. m.

Vad slutligen kostnaderna beträffade, förutsatte arméförvaltningen (jämlikt
proposition nr 152 till 1932 års riksdag) en merkostnad för anordnandet av
den militära instruktörskursen av minst 10,000 kronor. Utredas borde emellertid
också, huruvida sammanlagda kostnaden för ordnandet av en fristående
militärinstruktörskurs och kommendering av ett antal officerare till
högre gymnastisk utbildning vid centralinstitutet komme att överstiga i 1925
års försvarsordning beräknade kostnader för gymnastisk utbildning av officerare.
Därest, beträffande armén, merkostnad även i detta fall härigenom
uppstode, finge den icke föranleda, att annan lika viktig eller viktigare utbildning
bleve eftersatt. En höjning av arméns undervisningsanslag syntes
då ofrånkomlig.

Chefen för marinstalen anför, efter stationsbefälhavarnas hörande och efter
samråd med chefen för kustartilleriet och chefen för kustflottan, bland annat
följande:

Vid flottan kunde regelbundet och effektivt bedriven gymnastik i stort
sett endast förekomma vid skolor i land. Vid de sjögående förbanden samt
för personal i land utom skoltjänsten förekoinme gymnastik endast mera
oregelbundet. Alldeles särskilda krav ställdes på gymnastikofficerarna vid
skeppsgossekårerna. Dessa måste huva samma kompetens som gymnastiklärare
vid civila skolor för elever av motsvarande åldrar för att rätt kunna
handleda de under uppväxtåren varande skeppsgossarna. Gymnastikofficeren

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

vid sjökrigsskolan måste även besitta synnerligen fullständiga kunskaper i
gymnastik för ledande av de blivande officerarnas gymnastiska utbildning.
Även gymnastiktjänsten vid övriga skolor i land ställde stora krav på gymnastikofficerens
kunskaper på grund av elevernas egen ofta höga gymnastiska
utbildningsståndpunkt.

För fyllande av de olika gymnastikofficersbefattningarna vid flottan vore
på grund av vad här ovan framhållits de insikter, vilka kunde inhämtas
vid en kortare militär instruktörskurs, av otillräckligt värde. Härför lämpade
sig bättre den föreslagna fullständiga gymnastiklärarutbildningen vid gymnastiska
centralinstitutet. Visserligen bibringades officeren vid detta institut,
sådant det enligt förslaget avsåges att organiseras, icke omedelbart den gymnastikutbildning,
som erfordrades för handledande av en militär gymnastikavdelning,
men detta torde dock kompenseras genom de erfarenheter beträffande
gymnastiken vid flottan, som den blivande gymnastikofficeren
inhämtat under sin kadettutbildning, varunder effektiv gymnastik bedreves
under sammanlagt tretton månaders tid.

Idrotten utgjorde för personalen å flottans sjögående förband och för i
land utom skolorna tjänstgörande personal den huvudsakliga fysiska utbildningen.
Gymnastikofficerarna vid skolorna måste således besitta djupgående
kunskaper i idrotten och dess ledande. För de sjögående förbanden erfordrades
dessutom åtminstone för vissa befattningar officerare med fullständig
idrottslig utbildning.

Av det ovan anförda framginge, att gymnastikens och idrottens ställning
inom flottan vore sådana, att all utbildning av gymnastik- och idrottsofficerare
bäst försigginge vid gymnastiska centralinstitutet och att den nu föreslagna
omorganisationen för flottans räkning otvivelaktigt ökade värdet av
den utbildning, som meddelades vid institutet. Det vore icke obetingat
nödvändigt för gymnastikofficer vid flottan att dessförinnan genomgå särskild
militär gymnastikinstruktörskurs. Skulle behov av sådan utbildning
visa sig erforderlig, sedan verkningarna av omorganisationen blivit påtagliga,
kunde detta behov fyllas antingen genom kommendering av sjöofficerare
till den av representanten för lantförsvaret förordade militära gymnastikinstruktörskursen
eller genom anordnande av en »marinens gymnastikkurs»,
eventuellt modifierad efter förefallande behov.

Vid kustartilleriet erfordrades i likhet med vid flottan officerare med högre
gymnastisk utbildning för upprätthållande av gymnastiktjänsten vid vissa
skolor. Dessutom erfordrades ett antal officerare med en gymnastisk utbildning,
som syntes kunna tillgodoses genom den i utsikt ställda militära
gymnastikinstruktörskursen. Utbildningen i denna kurs borde beträffande
kustartilleriet jämväl utgöra grundvalen för vidareutbildningen vid gymnastiska
centralinstitutet.

Antalet platser, som erfordrades vid institutet för marinens räkning uppginge
till en, två eller högst tre per år.

Den nuvarande instruktörskursen vid centralinstitutet, vilken vore den
kurs, som de gymnastikutbildade officerarna i allmänhet genomgått, påginge
under en vinter. Den föreslagna gymnastiklärarkursen bleve tvåårig. Den
ökade utbildningstid, som bleve en följd av denna föreslagna omorganisation,
innebure en olägenhet ur synpunkten av personaltillgång. Personalstaterna
vid marinen vore redan synnerligen hårt ansträngda och varje ytterligare
belastning medförde avsevärda svårigheter. Särskilt gällde detta tiden från
och med den 15 april till och med 31 oktober, under vilken tid behovet av

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

officerare för sjöstyrkorna och kustfästningarna vore stort. Genom att läsåret
enligt omorganisationsförslaget komme att omfatta tiden Vs—21/6 måste de
officerare, som genomginge centralinstitutet, under nära två år praktiskt taget
lämnas utom räkningen för tjänsten i övrigt.

Undervisning i fäktning borde för de militära elevernas räkning anordnas
som obligatorisk och utom den ordinarie undervisningsplanen. Det låga
timantal per vecka, som beräknats för undervisningen i dess helhet, ansåges
väl medgiva detta.

Sammanfattningsvis anfördes, att omorganisationsförslaget förordades, vilket
komme att innebära att gymnastiska centralinstitutets gymnastiklärarkurs
avsåges att i allmänhet genomgås av de officerare vid flottan, vilka skulle
utbildas till gymnastikledare, samt för det mindre antal officerare vid kustartilleriet,
vilka borde beredas högre gymnastisk utbildning. Den i förslaget
omnämnda militära gymnastikinstruktörskursen borde stå öppen för officerare
vid marinen: vid flottan, därest behov därav skulle uppkomma, vid
kustartilleriet, såväl för de officerare i allmänhet, som avsåges bliva gymnastikledare,
som för dem av dessa, vilka dessutom ansåges böra beredas
högre gymnastisk utbildning.

Förslaget till den militära instruktionskursens organisation borde uppgöras
under chefens för marinstaben medverkan.

Inspektören för militärläroverken anför i huvudsak:

Mot att den militära gymnastikinstruktörsutbildningen skildes från centralinstitutet
funnes ur arméns synpunkt intet att erinra under förutsättning
att de militära kraven bleve i erforderlig grad tillgodosedda vid en
fristående, centralt ordnad, militär kurs.

De krav, som måste ställas på en dylik kurs, vore, att eleverna erhölle
det mått av utbildning, som erfordrades för att handhava all utbildning i
gymnastik, vapenföring och idrott inom regemente (motsvarande förband)
med undantag för ridning, skjutning och skidlöpning, för vilka särskilda
skolor och utbildningskurser funnes.

1931 års gymnastiksakkunniga avgåvo förslag till dylik kurs med en varaktighet
om cirka fem månader och för en beräknad årskostnad av — för
arméns vidkommande — 31,149 kronor. Verkställda detalj beräkningar hade
emellertid visat, att den föreslagna tiden av fem månader icke vore tillräcklig
för ovannämnda utbildningsmåls nående försåvitt att övningsgrenen
vapenföring skulle ingå i utbildningen. Då det måste framstå såsom ett
bestämt önskemål att så bleve fallet, måste kursen givas en varaktighet av
ytterligare minst 150 timmar eller 25 arbetsdagar. Då tiden emellertid vid
dessa beräkningar i samtliga övningsgrenar hållits starkt i underkant och
kursen även med minsta tänkbara utökning ändå måste börja före jul,
syntes starka skäl tala för ytterligare någon utökning till omkring sju månader.
Endast vid en dylik kurs syntes eleverna kunna bibringas en mot
nuvarande militärinstruktörskurs vid centralinstitutet likvärdig och i vissa
rent militära delar förbättrad utbildning, betingad av de väsentligt ökade
kraven särskilt i militär idrott. Den kostnadsökning, som uppstode genom
förlängningen av kursen med två månader, uppginge för arméns del till cirka
7,100 kronor, varjämte tidigare beräknad kostnad för praktiska övningar
oavsett kursens längd syntes böra höjas med 1,000 kronor.

Även örn ovan föreslagna militära gymnastikkurs komme till stånd, erfordrades
för ett mindre antal officerare den högre gymnastiska utbildning,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

som genomgång av gymnastiklärarlinjen vid det omorganiserade centralinstitutet
skulle giva. Sådan utbildning krävdes för lärarna vid den militära
gymnastikkursen, för gymnastiklärarna vid krigsskolan, officersaspirantskolorna
och arméns underofficersskola samt för någon officer per regemente
(kår), vilken därstädes kunde bliva målsman för denna utbildningsgren
och vara vederbörande chef till stöd vid gymnastik- och idrottsutbildningens
ordnande, inspektioner o. s. v.

Direktionen för centralinstitutet hade beräknat detta behov till 3—5 per år.
Siffran borde för arméns del icke beräknas lägre än 7—8, vilket, om behovet
av gymnastiklärarutbildade officerare vid armén sattes till cirka 50,
skulle giva en tidsintervall av 7 ä 6 år mellan officers ur samma regemente
kommendering till centralinstitutet. För försvaret i dess helhet syntes sålunda
siffran 10—12 vara önskvärd, även örn maximiantalet sannolikt sällan
komme att beordras.

De militära eleverna borde vid centralinstitutet erhålla fortsatt utbildning
i fäktning. Härför erforderlig tid torde kunna erhållas dels genom tillägg
av en timme per dag för de i allmänhet äldre och fysiskt starkare utvecklade
militära eleverna, dels genom differentiering av dessas utbildning.
Officerarna hade under flerårig utbildning redan före inträdet övats i kommando
och befälsföring, erhållit en god personlig färdighet i gymnastik och
slutligen i den militära gymnastikkursen bibringats god kännedom om
ledande av militär gymnastik och idrott. De stöde sålunda vid inträdet vid
centralinstitutet på ett betydligt högre plan än de civila eleverna. Icke obetydlig
tid borde sålunda genom differentiering av utbildningen kunna utsparas
för de militära elevernas fäktutbildning.

Höstterminen vid centralinstitutet avsåges att börja omkring den 1 september.
Ur arméns synpunkt vore det en olägenhet, att ett antal officerare
foges från truppförbanden under tiden för repetitionsövningarna. En senare
inryckning för de militära eleverna, vilken kunde tänkas möjliggjord genom
dessas bättre förkunskaper, kunde dock tillstyrkas endast under förutsättning,
att full säkerhet erhölles för att de militära eleverna ändock kunde
fullständigt tillgodogöra sig utbildningen.

Chefen för militärläroverken hemställde

att en militär gymnastikkurs av erforderlig omfattning årligen måtte anordnas
från och med budgetåret 1934/1935 samt att utredning härför snarast
måtte verkställas;

att de militära elevernas antal vid gymnastiska centralinstitutets gymnastiklärarlinje
måtte bestämmas till högst 12, varav högst 8 ur armén; samt

att dessa militära elever genom differentiering av utbildningen och ökat
timantal per dag bereddes fortsatt utbildning i vapenföring.

Slutligen framhölles med skärpa, att för den händelse de i 1925 års försvarsordning
beräknade kostnaderna för gymnastisk utbildning av officerare
härigenom komme att överskridas, detta icke finge gå ut över annan lika
viktig eller viktigare utbildning, utan måste medföra en ökning av arméns
undervisningsanslag.

Vid yttrandet äro fogade beräkningar rörande timantal för den militära
gymnastikkursen samt kostnadsberäkningar. I dessa hänseenden hänvisar
jag till handlingarna i ärendet.

Gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium har bestämt påyrkat, att de
militära eleverna måtte erhålla fullgod undervisning i fäktning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

1931 års riksdag uttalade sig för, att den militära s. k. instruktörskursen
borde avskaffas såsom en obligatorisk del av lärogången vid institutet, och
enligt riksdagens mening borde, för tillgodoseende av krigsmaktens behov av
officerare med högre gymnastisk utbildning,- till institutet kommenderas
minst tio ä tolv elever årligen. Det nu föreliggande förslaget innebär, att
den militära instruktörskursen helt skiljes från institutet, ävensom att officerare
skola kommenderas till institutet för erhållande av högre gymnastisk
utbildning, dock icke till större antal än tre ä fem per kurs. Förslaget har i
stort sett godtagits av de militära myndigheterna. Beträffande antalet till
institutet kommenderade officerare har emellertid framhållits, att detsamma
borde höjas till det av riksdagen förutsatta.

Jag har i förevarande spörsmål samrått med t. f. chefen för försvarsdepartementet,
som anslutit sig till direktionens förslag, dock med den av de militära
myndigheterna, enligt vad nyss nämnts, förordade jämkningen. Även
jag delar t. f. chefens för försvarsdepartementet uppfattning.

Vad angår undervisningen i fäktning för de till centralinstitutet kommenderade
militäreleverna vill jag åberopa, vad jag i det föregående anfört rörande
fäktundervisning för de civila eleverna. De förstnämnda synas mig
dock, i den mån så med hänsyn till tillgängliga medel finnes möjligt, böra
erhålla utbildning i fäktning även utanför ramen av den ordinarie undervisningen.

En senare inryckning till centralinstitutet för de militära eleverna synes
vara önskvärd. Därest pedagogiska skäl ej omöjliggöra en dylik anordning,
torde bestämmelser därom kunna intagas i institutets stadga.

Det torde icke vara möjligt att redan under nästkommande läsår ordna
den ifrågasatta militära instruktörskursen. Denna undervisning torde, såsom
direktionen framhållit, i så fall kunna provisoriskt tillgodoses vid institutet,
under förutsättning att nödiga lärarkrafter från militärt håll ställas till förfogande.
Enligt vad t. f. chefen för försvarsdepartementet meddelat mig, avses
kommenderingar till sådan lärokurs under nästa läroår icke skola förekomma
på statsverkets bekostnad annat än i undantagsfall.

Under förutsättning att föreliggande förslag örn gymnastiska centralinstitutets
omorganisation vinner bifall, har chefen för försvarsdepartementet för
avsikt att föreslå Kungl. Majit att uppdraga åt inspektören för militärläroverken
att i samråd med cheferna för generalstaben, marinstaben och flygvapnet
upprätta förslag till den militära instruktörskursens omorganisation
m. m.

Departe mentschefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 157.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

6. Lärarbehov.

Under förutsättning att direktionens förslag rörande utbildningens omfattning
vinner bifall beräknar direktionen lärarbehovet å vardera linjen på
följande sätt.

Gymnastiklärarlinjen.

l) Antalet lär artimmar i gymnastik, leie och idrott.

A) Manliga avdelningen. timmar

Pedagogisk gymnastik: teori med demonstrationer.............. 325

Pedagogisk gymnastik: praktik............................ 314

Undervisningsövningar, första årskursen, eleverna uppdelade på två

grupper............................................ 378

Undervisningsövningar, andra årskursen, eleverna uppdelade på två

grupper................................■........... 378

jämte en grupp hållningsrättande gymnastik........ ....... 189

Lek, teori och praktik, en grupp........................... 136

Idrott, praktik och teori, en grupp.......................... 118

Idrott, praktik, två grupper...............................1,344

Hållningslära, en gymnastiklärare närvarande.................. 25

Summa lärartimmar 3,207

Å den manliga avdelningen beräknades i allmänhet blott en av lärarna i
idrott behöva användas för att leda pedagogiska gymnastikens undervisningsövningar
och endast å andra årskursen. Skulle elevantalet å första
årskursen bliva så stort, att flera än två undervisningsgrupper bleve erforderliga,
kunde eleverna beredas tillfälle att vid en eller två grupper tjänstgöra
samtidigt med andra årskursens elever.

Det stora antalet lärartimmar för undervisningsövningarna i hållningsrättande
gymnastik för andra årskursen hade uppkommit därigenom, att
endast ett par elever samtidigt kunde undervisas i detta ämne. Antalet
lärjungetimmar kunde beräknas bliva omkring 20.

Fördelat på 38 veckor utgjorde detta 85,41 timmar per undervisningsvecka,
motsvarande 21,i veckotimmar för var och en av fyra manliga lärare.
De lärarbefattningar, som erfordrades inom denna ämnesgrupp, borde lämpligen
fördelas sålunda:

2 manliga lärarbefattningar i pedagogisk gymnastik,

2 manliga lärarbefattningar i lek och idrott.

Härvid förutsattes emellertid, att varje lärare skulle enligt direktionens
föreskrift vara skyldig att övertaga undervisning jämväl i annan gren av
fysisk fostran än den, för vilken hans befattning företrädesvis vore avsedd.

B) Kvinnliga avdelningen. timmar

Pedagogisk gymnastik: teori med demonstrationer.............. 325

Pedagogisk gymnastik: praktik............................. 314

Undervisningsövningar, första årskursen, eleverna uppdelade på tre

grupper........................................... 567

Kungl. Maj.ts proposition Nr 157.

Undervisningsövningar, andra årskursen,

eleverna uppdelade på tre grupper...........

jämte en grupp hållningsrättande gymnastik ....
Gymnastik för kvinnliga elever å sjukgymnastlinjen

Mindre lekar, folkdanser, teori, en grupp........

Större lekar och idrott, två grupper............

Hållningslära, en gymnastiklärare närvarande . . . . .

timmar

567

189

307

1,038

Summa lärartimmar 3,428

Beträffande antalet lärartimmar i hållningsrättande gymnastik hänvisades
till vad härom nyss sagts.

Fördelat på 38 veckor utgjorde detta 90,21 timmar per undervisningsvecka,
motsvarande 22,6 veckotimmar för var och en av fyra kvinnliga
lärare. De lärarbefattningar, som erfordrades inom denna ämnesgrupp, borde
lämpligen fördelas sålunda:

2 kvinnliga lärarbefattningar i pedagogisk gymnastik,

2 kvinnliga lärarbefattningar i lek och idrott.

Härvid förutsattes emellertid likaledes, att varje lärare skulle enligt direktionens
föreskrift vara skyldig att övertaga undervisning jämväl i annan
gren av fysisk fostran än den, för vilken hans befattning företrädesvis vöre
avsedd.

C) Manliga och kvinnliga avdelningen.

Utöver de angivna lärartimmarna för utbildning i idrott vore det nödvändigt
att kunna förfoga över särskilda specialisttimmar för utbildningen i
vissa idrottsgrenar. Utbildningen vore här visserligen avsedd att ledas av
institutets lärare, men vid hans sida borde i dessa fall stå en specialist i
ifrågakommande idrottsgren. Sådan utbildning torde vara nödvändig i vissa
delar av den fria idrotten, vissa delar av vinteridrotten, i isspel samt simning.
Den för denna utbildning nödvändiga tiden hade beräknats uppgå
till 470 timmar för manliga och kvinnliga avdelningen tillsammans. För
att erhålla ett tillräckligt antal undervisningsavdelningar måste en del av
pedagogiska gymnastikens undervisningsövningar förläggas till skolor utom
institutet. En beräkning gåve vid handen, att härför erfordrades sju lärare.
Dessa, som förutsattes bliva respektive skolors gymnastiklärare, borde härför
erhålla särskilda arvoden i överensstämmelse med vad 1927 och 1931 års
sakkunniga föreslagit.

2) Antalet lärartimmar, medicinska ämnen.
Se under sjukgymnastlinjen 2 A och 2 B.

3) Antalet lärartimmar, övriga ämnen. timmar

Psykologi och pedagogik.................................. ^8

Röstbehandling.........................................

För utbildningen i dessa ämnen erfordrades anställandet av specialutbildade
timlärare.

Kungl. Majlis proposition Nr 157.

Sjukgymnastlinjen.

1) Antalet lärartimmar i gymnastik, teori och praktik.
Se under friskgymnastlinjen 1 A och 1 B.

2) Antalet lärartimmar, medicinska ämnen.

A) Teoretiska ämnen. timmar

Fysiologi för sjukgymnastkursens elever...................... 96

Fysiologi för gymnastiklärarkursens elever..................... 168

Anatomi för sjukgymnastkursens elever....................... 128

Anatomi för gymnastiklärarkursens elever..................... 75

Hälsolära för sjukgymnastkursens elever...................... 32

Hälsolära för gymnastiklärarkursens elever..................... 32

Allmän patologi för sjukgymnastkursens elever................. 32

För den teoretiska undervisningen föreslogo 1929 års sakkunniga, att
lärare i anatomi, fysiologi och patologi skulle utses bland karolinska institutets
ordinarie lärare. 1931 års sakkunniga föreslogo en lärare i anatomi,
tillika lärare i sjukgymnastik, en lärare i fysiologi och hälsolära samt en
lärare i allmän patologi. Direktionen ansåge för sin del, att man borde
låta sig angeläget vara att vinna goda facklärare i de olika teoretiska ämnena
och ville därför ej, att dessa lärare skulle undervisa utom sin vetenskap,
vadan den ansåge, att sammanställningen sjukdomslära och anatomi
ej borde förekomma. Direktionen föresloge, att undervisningen i ämnena
fysiologi, anatomi, hälsolära och allmän patologi skulle uppehållas av en
icke ordinarie lärare i varje ämne. I de tre förstnämnda ämnena borde
samma lärare bestrida undervisningen å både gymnastiklärar- och sjukgymnastlinjen.

B) Praktiska ämnen. timmar

Sjukdomslära......................................... 216

Demonstration av patienter............................... 216

Sjukgymnastikens propedeutik, tre lärare..................... 144

Sjukgymnastikens praktik................................1,176

Medicinska specialkurser ................................. 80

Samaritlära........................................... 15

Samaritlära för gymnastiklärarkursens elever.................. 15

Hållningslära för gymnastiklärarkursens manliga elever.......... 25

Hållningslära för gymnastiklärarkursens kvinnliga elever......... 25

Summa lärartimmar 1,912

För den praktiska undervisningen hade 1929 års sakkunniga föreslagit en
Överlärare i sjukdomslära och fysioterapi, tillika överläkare, två biträdande
lärare i sjukdomslära och fysioterapi, samtidigt läkare å polikliniken, och två
instruktionsgymnaster. 1931 års sakkunniga hade föreslagit två medicinskt
utbildade lärare i sjukgymnastik, av vilka den ene jämväl skulle undervisa
i anatomi, den andre jämväl i ortopedi. Den ene av dem skulle vara föreståndare,
den andre biträdande föreståndare för polikliniken. Dessutom
föreslogo de två arvodesbefattningar i sjukdomslära, den ena för undervis -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

ningen i invärtes sjukdomar, den andra för undervisning i kirurgiska sjukdomar
och allmän kirurgi. Dessa arvodesbefattningar skulle kunna förenas
med andra lärartjänster.

Då undervisningen i sjukdomslära måste vara av tämligen elementär art,
ansåge direktionen någon uppdelning av densamma i medicinsk och kirurgisk
sjukdomslära ej vara av nöden, utan funne att den kunde lämnas till en
enda lärare. En uppdelning av patienterna i medicinska och kirurgiska
fall vid demonstrationerna torde ej heller låta sig göra. Under sådana förhållanden
anslöte sig direktionen till förslaget örn en huvudlärare och tvenne
biträdande lärare, tillika läkare å polikliniken. Huvudläraren skulle undervisa
i sjukdomslära och hålla de kliniska och polikliniska demonstrationerna
samt leda övningarna i sjukgymnastikens propedeutik, motsvarande 216 +
216 + 48 = 480 timmar. För de båda läkarna, som hade att handleda och
övervaka det praktiska arbetet, beräknades för vardera 588 timmar sjukgymnastikens
praktik, biträde vid de propedeutiska övningarna 48 timmar,
samaritlära 15 timmar och hållningslära 25 timmar, summa för vardera
676 timmar.

För denna ämnesgrupp erforderliga lärarkrafter bleve sålunda: timmar

1 medicinskt utbildad lärare i sjukgymnastik med sjukdomslära.....480

1 medicinskt utbildad biträdande lärare i medicinsk sjukgymnastik m. m. 676
1 medicinskt utbildad biträdande lärare i kirurgisk sjukgymnastik m. m. 676

Därtill erfordrades för undervisningen ett antal instruktionsgymnaster,
vilket på grund av i det föregående anförda skäl bestämts till sex.

De medicinska specialkurserna vore avsedda att givas av särskilda specialister
på de olika områdena, vilka skulle anställas såsom timlärare.

Karolinska institutets lärarkollegium anför i fråga örn lärarbehovet bland
annat:

Kollegiet kunde icke finna det tillfredsställande, att undervisningen i både
medicinsk och kirurgisk sjukdomslära anförtroddes åt en i endast ett av
dessa ämnen specialutbildad lärare. Så skulle emellertid efter den föreslagna
organisationen säkerligen bli fallet. Enligt kollegiets mening vore därför
en uppdelning på två lärare, en med kirurgisk och en med medicinsk specialutbildning,
oundgängligen nödvändig, örn ej undervisningen skulle komma
att bliva ensidig. En dylik uppfattning borde emellertid också verka därhän,
att behovet av medicinska specialkurser bortfölle. Det vore givet, att
det icke kunde vara behövligt med särskild kurs i sjukgymnastikens och
fysioterapiens användning vid invärtes sjukdomar, örn man hade en väl
skolad lärare för den medicinska delen av sjukdomsläran. Aven den neurologiska
sjukdomsläran med elektrisk behandlingsteknik kunde lämpligen
anförtros åt den medicinskt utbildade läraren, medan undervisningen i speciell
ortopedisk sjukdomslära med sken- och förbandslära på motsvarande
sätt borde kunna lämnas av den kirurgisk utbildade läraren i sjukdomslära.
Det syntes kollegiet uppenbart, att detta förfaringssätt medförde större
effektivitet vid undervisningen i speciell sjukdomslära, i det denna bleve
mer enhetlig och planmässig. Det förefölle kollegiet lämpligt, att de 80
timmar, som av direktionen angivits som behövliga för de medicinska specialkurserna,
uppdelades på den kirurgiska och den medicinska sjukdomsläran,
vilka alltså var för sig komme att omfatta cirka 150 timmar. —
Uppdelningen av den speciella sjukdomsläran på tvenne lärare innebure,
att envar av dessa finge ett avsevärt lägre timantal än den av direktionen

Departe mentschefen.

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

föreslagne läraren, även om i enlighet med kollegiets framställning de
medicinska specialkurserna uppdelades på dessa båda lärare. Kollegiet ansåge
det likväl viktigt, att båda dessa lärarbefattningar bleve fasta, ehuru
givetvis löneförmånerna för envar av dem måste minskas under det av
direktionen föreslagna beloppet. Beträffande ämnet fysiologi ville kollegiet
betona den stora betydelsen för den vetenskapliga forskningen av, att en
professur i kroppsövningarnas fysiologi snarast komme till stånd, en professur
som kollegiet redan år 1926 ansåg böra förläggas till gymnastiska
centralinstitutet.

Gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium har utan att vilja göra något
direkt yrkande beträffande antalet lärarplatser i gymnastik och i lek och
idrott på gymnastiklärarlinjen dock velat som sin mening uttala, att antalet
syntes mycket knappt tilltaget.

Direktionens ovanstående beräkningar rörande antalet lärarbefattningar
vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet grunda sig på de preliminära
timplaner, som av direktionen i det föregående föreslagits. De smärre
jämkningar i dessa timplaner, som senare eventuellt kunna bliva erforderliga,
Synas icke föranleda någon ändring i lärarbehovet. Karolinska institutets
lärarkollegium har ansett, att undervisningen i ämnet sjukdomslära,
vilken undervisning direktionen över centralinstitutet föreslagit skola handhavas
av en lärare, borde uppdelas på två lärare, en med kirurgisk och en
med medicinsk specialutbildning. Dessa båda lärare skulle dessutom enligt
kollegiets uppfattning kunna meddela sådan undervisning, att behovet av
medicinska specialkurser bortfölle. Skälet till direktionens föreliggande förslag
är emellertid, att undervisningen i sjukdomslära ansetts vara av så
pass elementär art, att uppdelning på två lärarkrafter ej vore nödvändig.
Med hänsyn härtill och då genom kollegiets förslag någon kostnadsbesparing
ej torde vara att ernå, vill jag biträda direktionens föreliggande förslag.

I fråga om lärarbehovet anser jag mig sålunda ej böra förorda några
ändringar i direktionens förslag.

Jag saknar nu anledning att ingå på frågan örn inrättandet av en professur
i kroppsövningarnas fysiologi.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

7. Anslagsbehov m. m.

I fråga om anslagsbehovet m. m. vid det omorganiserade gymnastiska
centralinstitutet anför direktionen följande:

a) Föreståndare.

För närvarande åtnjöte föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet dels
ett i institutets stat upptaget arvode å 1,200 kronor dels ett extra arvode
av 2,800 kronor. Härtill komme vidare bostad i institutets byggnad, för
vilken föreståndaren likväl finge vidkännas hyresavdrag å arvodet. 1924 års
sakkunniga föreslogo för föreståndaren lön enligt lönegraden A 1 i gällande
avlöningsreglemente. Han skulle icke hava någon undervisning vid institutet
men utöver sin verksamhet som institutets chef vara överinspektör för all
gymnastikundervisning vid landets offentliga skolor. Därjämte skulle han
tjänstgöra som skolöverstyrelsens sakkunnige rådgivare i alla de frågor rörande
fysisk fostran, där överstyrelsen funne sig i behov av dylik rådgivare.
1927 års sakkunniga framhöll o, att, ur institutets synpunkt, stora olägenheter
kunde förväntas uppkomma, om på föreståndaren lades en mängd
dylika för institutets undervisningsuppgift delvis främmande uppdrag, vilka
dessutom tvingade föreståndaren att under viss icke obetydlig del av läsåret
vara frånvarande från institutet. De funno det därför och av andra skäl
önskvärt, att föreståndaren skulle åläggas under visningsskyldighet. Någon
sammankoppling med överinspektörtjänsten skulle icke ifrågakomma. Föreståndaren
skulle utöver honom tillkommande ordinarie lärarlön uppbära ett
arvode på 2,000 kronor jämte fri bostad eller ersättning härför. Han skulle
av direktionen kunna erhålla en minskning intill högst hälften av sin undervisningsskyldighet.
1931 års sakkunniga åter anslöto sig i huvudsak till
1924 års sakkunniga.

Direktionen hyste i likhet med 1927 års sakkunniga starka betänkligheter
mot att föreståndaren samtidigt skulle vara inspektör för gymnastikundervisningen
i riket och holle före, att föreståndaren helt borde ägna sig åt
den gymnastiska forskning och undervisning, som vid institutet bedreves.
Direktionen kunde ej heller undgå att hysa betänkligheter mot att ledningen
av denna undervisningsanstalt, inspektionen av de där utbildade elevernas
senare verksamhet samt posten som sakkunnig rådgivare i skolöverstyrelsen
besattes med en och samma person. Ordnandet av inspektionen över gymnastikundervisningen
hade numera genom inrättandet av befattningen som gymnastikkonsulent
vid skolöverstyrelsen kommit i ett delvis nytt läge. Det syntes
direktionen böra undersökas, i vad mån inspektionen jämväl av läroverksavdelningen
underlydande skolor borde kunna åstadkommas på annat sätt.
Att det för institutets del kunde vara betydelsefullt, att dess lärare stöde i
nära kontakt med undervisningen vid rikets läroanstalter, ville direktionen
icke bestrida, men den ansåge likväl, att detta kundo åstadkommas på annat
sätt än genom att en av institutets lärare tjänstgjorde som gymnastikinspektör.

Beträffande föreståndarens ifrågasatta uppgift att vara skolöverstyrelsens
sakkunnige i frågor rörande fysisk fostran vore direktionen villig att, örn
tillgång till sakkunskap ej bereddes inom skolöverstyrelsen, för varje fall
ställa all den sakkunskap, över vilken institutet förfogade, till överstyrelsens
tjänst i största möjliga utsträckning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Direktionen ansåge sålunda, att till föreståndare borde, på förslag av direktionen,
av Kungl. Majit utnämnas en av lärarna eller annan person för en
tid av högst sex år. Han skulle härför uppbära ett arvode på 3,000 kronor.
Därest föreståndaren vore lärare och så. önskade skulle hans undervisningsskyldighet
av direktionen kunna minskas med högst hälften och till den
delen upprätthållas av extra lärare.

Genom att av den tidigare föreslagna lönen till en föreståndare om 14,000
kronor sålunda endast omkring hälften skulle tagas i anspråk för föreståndaren,
uppstode i jämförelse med tidigare förslag en besparing, vilken kunde
möjliggöra ordnandet av inspektionsfrågan inom skolöverstyrelsen.

Genom den föreslagna linjeklyvningen vore det tydligt att, om till föreståndare
valdes någon icke läkare, denne icke lämpligen kunde i direktionen
föredraga ärenden rörande sjukgymnastutbildningen. Det vore därför nödvändigt
att hava möjlighet att för denna undervisningslinje kunna utse en
biträdande föreståndare, som skulle vara läkare, och vanligen torde bli läraren
i sjukgymnastik med sjukdomslära. Han skulle erhålla ett arvode på
500 kronor.

b) Lärare.

Vad beträffade lärartjänsterna vid det omorganiserade institutet ville direktionen
först något uppehålla sig vid frågan om Överlärare. 1924 års sakkunniga
föreslogo att vid centralinstitutet skulle som hittills finnas anställda
tre Överlärare, en i pedagogisk gymnastik, en i militärgymnastik och en
i sjukgymnastik. 1927 års sakkunniga avvisade »denna föråldrade form för
lärarkraflernas organisation», vilken mening jämväl biträddes av 1931 års
sakkunniga. Direktionen vore av samma mening som de båda sistnämnda
sakkunniga.

Lärare i gymnastik, lek och idrott. Vid behandlingen av frågan rörande
dessa lärares anställningsförhållanden hade inom direktionen framkommit
vissa i föregående utredningar icke närmare behandlade synpunkter. Det
vore sålunda tydligt, att å ena sidan undervisningen i dessa ämnen krävde,
att en lärare själv ägde möjlighet att demonstrera och deltaga i utförandet
av de olika övningarna. Att detta som regel icke vore möjligt för en lärare,
som nått högre ålder, sade sig självt. Undervisningen i dessa ämnen skulle
sålunda kunna komma att bliva allvarligt lidande, örn båda lärarna i ettdera
ämnet skulle uppnått en ålder av t. ex. 50 år eller mera. Örn båda lärarbefattningarna
i vardera ämnet gjordes ordinarie, kunde vid tillämpande av
vanliga befordringsgrunder mycket väl inträffa, att de till och med redan vid
sin tillsättning skulle uppnått en ålder, som inom kort gjorde dem mindre
ägnade att handleda undervisningen i ämnet. Även om detta till en del och
särskilt, inom idrottsundervisningen kunde avhjälpas genom att i större utsträckning
anställa specialister som timlärare, borde dock institutets egna
lärare hava den kroppsliga vigor, att de skulle kunna tjänstgöra som instruktörer
och förevisare inom sitt ämne. Å andra sidan vore det uppenbarligen
också nödvändigt att sörja för att en viss kontinuitet ägde rum i undervisningen.
Starka skäl talade sålunda enligt direktionens mening för att en
manlig och en kvinnlig lärare inom vardera ämnet gymnastik samt lek och
idrott bereddes ordinarie ställning, en andra lärare i vardera ämnet en minde
fast anställning,

En dylik anordning med avseende på anställningsförhållandena stötte
emellertid på stora svårigheter därigenom att det måste komma att ställa

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

sig vanskligt att kunna bereda de på kortare tid anställda lärarna utkomstmöjligheter
efter avslutad tjänstgöringsperiod vid institutet och även därigenom,
att det vore svårt att göra dylika platser så lockande, att de skulle
sökas av de ur institutets synpunkt mest önskvärda och framstående lärarkrafter.

Då emellertid ett genomförande av förslaget med hänsyn till undervisningen
vid institutet syntes vara av stor betydelse, därest de antydda olägenheterna
kunde undvikas, hade direktionen dock ansett sig böra undersöka,
huruvida ej möjlighet till dess förverkligande förelåge. Direktionen
hade därvid kommit på tanken att en ordning liknande den, som användes
vid vissa militära skolor, skulle komma till användning vid gymnastiska
centralinstitutet. De åsyftade militära lärarna kommenderades att med bibehållande
av sin innehavande ordinarie befattning under viss tid upprätthålla
lärarbefattning vid viss skola. På motsvarande sätt skulle man vid centralinstitutet
anställa lärare på kortare tid genom att lämpliga gymnastiklärare
från läroverk och andra undervisningsanstalter kunde för en period av förslagsvis
fyra år med bibehållande av innehavd tjänst efter ansökan vinna
anställning som lärare vid institutet. Ett dylikt förfaringssätt hade under
en lång följd av år tillämpats beträffande de militära lärare, som kommenderats
till centralinstitutet. För läroverkens vidkommande torde det ej heller
vara främmande, då ju deras rektorer på detta sätt tillfälligt anställdes.

Med en dylik anordning skulle man, utöver vad redan anförts, ytterligare
vinna för centralinstitutets vidkommande, att dess lärare stöde i ständig,
fruktbärande och från många håll som mycket eftersträvansvärd förklarad
kontakt med skolorna. Under förutsättning att en dylik anordning visade
sig genomförbar och icke mötte hinder från skolöverstyrelsens sida ville
direktionen sålunda (alternativ A) föreslå att vid gymnastiska centralinstitutet
skulle finnas:

1 ordinarie manlig lärare i pedagogisk gymnastik,

1 ordinarie kvinnlig lärare i pedagogisk gymnastik,

1 ordinarie manlig lärare i lek och idrott,

1 ordinarie kvinnlig lärare i lek och idrott, samt

1 manlig och 1 kvinnlig lärare i pedagogisk gymnastik och

1 manlig och 1 kvinnlig lärare i lek och idrott, de sistnämnda anställda
på viss tid.

De senare fyra lärarna borde av Kungl. Maj:t förordnas på fyra år, vilket
förordnande, örn så prövades lämpligt, skulle för en och samma person
kunna två gånger förnyas för två år i sänder.

Skulle detta förslag icke låta sig genomföra, föresloge direktionen, att alla
åtta lärarna sattes på ordinarie stat (alternativ B).

Direktionen berörde därefter frågan örn pensionsåldern för lärare vid centralinstitutet.

Beträffande de ordinarie lärarnas löneförhållande frambölle 1924 års sakkunniga,
att då det här vore fråga örn anställning vid en lärarutbildningsanstalt,
de borde placeras i lönegraden B 26. Statskontoret ansåge en uppflyttning
till lönegraden B 24 medföra en skälig löneställning. 1927 års
sakkunniga framhöllo med styrka nödvändigheten av att lärarna vid gymnastiska
centralinstitutet erhölle lön i den av 1924 års sakkunniga föreslagna
lönegraden B 26. I sitt yttrande över 1927 års betänkande vidhöll statskontoret
yrkandet på lönegraden B 24 för samtliga dessa lärare. I propo -

Kungl. May.ts proposition Nr 157.

sitionen 133 till 1931 års riksdag räknade föredragande departementschefen
med den av statskontoret föreslagna löneplaceringen, dock utan att taga
slutlig ståndpunkt till frågan örn de ordinarie lärarnas placering i lönegrad.
1931 års sakkunniga förordade åter lönegradsplaceringen B 26. I häröver
avgivet yttrande framhöll statskontoret, att goda skäl kunde föreligga för
att de lärarbefattningar, av vilkas innehavare fordrades medicine licentiatexamen,
hänfördes till lönegraden B 26; övriga lärarbefattningar borde icke
placeras i högre lönegrad än B'' 24; och det synes statskontoret starkt kunna
ifrågasättas, örn icke lärarbefattningarna i lek och idrott borde hänföras till
en än lägre lönegrad, förslagsvis B 21. I propositionen 152 till 1932 års
riksdag förklarade sig föredragande departementschefen under förhandenvarande
förhållanden böra ansluta sig till det av statskontoret upprepade
gånger framförda förslaget om att lönegraden B 24 måtte tagas till utgångspunkt
vid beräkningen av de löner, som borde tillkomma här förevarande
befattningshavare. Statsutskottet vid 1932 års riksdag anslöt sig i denna
punkt enhälligt till den i propositionen föreslagna lönegradsplaceringen.

Direktionen ville i likhet med 1924, 1927 och 1931 års sakkunniga enträget
understryka vikten av att en tillräckligt hög lönegrad måtte bestämmas
för centralinstitutets lärare. Gymnastiska centralinstitutets karaktär av
enda statliga utbildningsanstalt för gymnastiklärare ställde särskilda krav
på de där verksamma lärarna. Det läge därför stor vikt uppå, att lönerna
måtte bliva så avpassade, att dessa befattningar bleve verkligt lockande för
de bästa förmågorna på detta område. Direktionen måste därför med hänsyn
till institutets intresse vidhålla det av direktionen i andra sammanhang
och av sakkunniga tidigare vid flera tillfällen framställda förslagen att lärarna
vid institutet måtte placeras i lönegraden B 26. Direktionen hade i
de i det följande utförda kostnadsberäkningarna räknat med samma lön för
manliga och kvinnliga lärare.

Läraren i sjukdomslära syntes direktionen i anslutning till vad statskontoret
ovan anfört böra placeras i lönegraden B 26. Därutöver skulle han
i egenskap av biträdande föreståndare kunna åtnjuta arvode på 500 kronor.

Aven för de lärare i gymnastik och i lek och idrott, vilka skulle anställas
på viss tid, ansåge direktionen det nödvändigt att lönerna tillmättes så,
att platserna bleve verkligt lockande för framstående och dugande krafter.
Direktionen föresloge för dessa ett årligt arvode på 8,500 kronor.

c) Extra lär ar Ter after.

Beträffande biträdande lärarna i medicinsk sjukgymnastik och kirurgisk
sjukgymnastik, vilka tillika vore läkare vid polikliniken å serafimerlasarettet,
ville direktionen framhålla, att de, såsom tidigare anförts, skulle avlönas av
lasarettet. Samma vore förhållandet med de sex instruktionsgymnasterna.
Ur organisatorisk synpunkt syntes det ändamålsenligt, att en av dem tilldelades
en i förhållande till de övriga instruktionsgymnasterna något överordnad
ställning. I egenskap av första instruktionsgymnast skulle hon ha
att närmast under läkaren leda och fördela arbetet mellan sig och de övriga
instruktionsgymnasterna. Första instruktionsgymnasten skulle åtnjuta ett
med 1,500 kronor ökat arvode.

Till de personer, som i egenskap av lärare vid de av institutet använda
övningsskolorna skulle leda vissa undervisningsövningar för institutets elever
utginge för närvarande ett anslag av 2,550 kronor, vartill emellertid borde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

läggas ett belopp å 1,620 kronor för en extra lärarinna. Direktionen föresloge,
att för den erforderliga undervisningen i pedagogiska gymnastikens
undervisningsövningar måtte beräknas ett belopp av 4,200 kronor, motsvarande
600 kronor årligen för var och en av sju Övningslärare.

Efter övervägande av den undervisningsskyldighet, som skulle åvila do
olika lärarna, ävensom övriga på frågan inverkande förhållanden ansåge direktionen
sig böra föreslå följande arvoden m. m.:

1 lärare i fysiologi, arvode..............

1 lärare i anatomi, arvode..............

1 lärare i hälsolära, arvode..............

1 lärare i allmän patologi, arvode.........

1 lärare i röstbehandling, arvode.........

1 lärare i psykologi och pedagogik, arvode
Lärare i medicinska specialkurser, arvode .

1 lärare i medicinsk sjukgymnastik, arvode.

1 lärare i kirurgisk sjukgymnastik, arvode
Tilläggsarvoden åt 5 instruktionsgymnaster .
Tilläggsarvode åt Esta instruktionsgymnasten
Arvoden till Övningslärare vid läroverk.....

kronor 6,500
» 5,100

1,500
» 900

» 1,500

» 2,500

» 2,000
» 2,000
» 2,000
» 5,000

» 1,500

» 4,200

Därtill skulle komma:

Arvode till den extra lärare, som eventuellt erfordrades för
upprätthållande av del av föreståndarens undervisningsskyldighet,
med belopp, som för var gång torde böra bestämmas
av Kungl. Majit.

Direktionen erinrade, att arvodet för poliklinikläkare å serafimerlasarettet
med tjänstgöring alla söckendagar uppginge till 4,800 kronor, arvodet för
sjukgymnast till 3,000 kronor, jämte två ålderstillägg örn 300 kronor vardera
efter tre år, samt att statsutskottet 1932 för sjukgymnast föreslog ett
arvode örn 4,000 kronor å lasarettets stat. På alla dessa arvoden torde dyrtidstillägg
i vanlig ordning böra beräknas utgå.

d) Förvaltningspersonal.

1924, 1927 och 1931 års sakkunniga hade alla föreslagit, att vid institutet
måtte anställas en sekreterare och en kamrerare. Då direktionen nu förordade,
att föreståndarbefattningen ej måtte göras till någon självständig
tjänst utan vanligen förenas med lärarbefattning vid institutet, vore det
nödvändigt, att föreståndaren, vars huvuduppgift skulle vara att leda gymnastisk
undervisning och forskning vid institutet, i möjligaste mån befriades
från göromål av notarieil och kameral natur. Direktionen föresloge
därför bibehållandet av arvodena till sekreterare och räkenskapsförare.

Direktionen ansåge alltså, att den nuvarande föreningen av kontorsbiträdes-
och sekreterarbefattningarna borde upphöra, att sekreterarbefattningen
borde tillsättas med särskild arbetskraft och att på denna arbetskraft borde
läggas de göromål, som naturligen tillhörde sekreterartjänsten men hittills
påvilat dels föreståndaren och dels också i viss utsträckning det kvinnliga
kontorsbiträdet. Arvodet till sekreteraren borde, liksom nu, utgå med 1,550
kronor för år. Härutöver ville''direktionen framhålla, att den nya organisationen,
vilken medfördo ett mångskiftande och intimt samarbete mellan
institutet, universitetskanslern, karolinska institutet, serafimerlasarettet och
liera andra myndigheter, krävde, att denna post besattes med en person

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

med juridisk och administrativ erfarenhet. För kamreraren föresloge direktionen
ett arvode på 1,800 kronor.

Den nuvarande konto rs b i träd es b ef a t t v ing e n i lönegraden B 4 föresloge direktionen
i likhet med 1924, 1927 och 1931 års sakkuniga ersatt av en kansliskrivare,
tillika registrator i lönegraden Bil.

Bibliotekariens arvode utgjorde för närvarande 600 kronor. Häri föresloge
direktionen ingen förändring.

Vid institutet vore för närvarande anställda två expeditionsvakter, vilka
enligt 1926 års lönereglering hänförts till lönegraden B 5. Härjämte avlönades
av extra anslagsmedel ett extra vaktmästarbiträde med 2,040 kronor
och en eldare med 970 kronor. De båda ordinarie expeditionsvakterna uppehölle
tillika portvaktsysslor vid institutet. 1927 och 1931 års sakkunniga
förordade tillsättandet av dels en förste expeditionsvakt, tillika portvakt i
lönegraden B 7, dels av två expeditions vakter, tillika portvakter i lönegraden
B 5, dels ock en eldare tillika gårdskarl i lönegraden B 5. Statsutskottet vid
1932 års riksdag fann icke behovet av en förste expeditionsvaktsbefattning
ådagalagt. Direktionen, som tagit de expeditionsvakterna åliggande göromål
en i övervägande, funne, att dessa i viss utsträckning komme att minskas
genom att en del av undervisningen förflyttades till karolinska institutet
och till serafimerlasarettet; och syntes institutets behov av nämnda personal
bliva två expeditionsvakter, tillika portvakter i lönegraden B 5 och
expeditionsvakt tillika eldare i lönegraden B 5.

Genom beslut av 1925 års riksdag tillkom på gymnastiska centralinstitutets
stat ett extra anslag å 1,200 kronor för undervisning i idrott. Detta
anslag hade sedermera blivit höjt och utginge för innevarande budgetår med
ett belopp av 2,200 kronor. 1924 års sakkunniga ansågo för nämnda ändamål
ett anslag av 5,000 kronor vara behövligt. Då enligt 1927 års sakkunniga
sjukgymnastkursens elever icke skulle deltaga i här ifrågavarande
idrottsövningar, ansågo de, att de beräknade kostnaderna kunde nedbringas
till 3,500 kronor. I samband med den av 1931 års sakkunniga föreslagna
ökningen av antalet undervisningstimmar i idrott beräknade de motsvarande
kostnader uppgå till 4,500 kronor, »varav för avlöning av tillfälliga lärare
— i simning o. s. v. —• torde böra beräknas 1,100 kronor».

Direktionen, som ansåge, att ett något större behov av specialistutbildade
timlärare i idrott förelåge, beräknade härför ett belopp av 2,000 kronor vara
erforderligt. Sammanlagda anslaget för idrottsundervisningen skulle under
sådana förhållanden böra upptagas till 5,500 kronor.

I likhet med 1927 och 1931 års sakkunniga föresloge direktionen, att å
centralinstitutets stat måtte uppföras dels till resestipendier åt lärare vid institutet
ett belopp av 1,000 kronor, (sakkunniga 1931 upptog här 1,500 kronor)
dels ock till stipendier åt elever vid institutet ett belopp av 3,000
kronor.

Direktionen föresloge slutligen, även detta i likhet med 1931 års sakkunniga,
att det belopp å 1,000 kronor, som under en följd av år utgått för
ordnandet av övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer, allt
fortfarande måtte få utgå.

e) Materiel m, m.

1927 års sakkunniga beräknade kostnaderna för materiel m. m. vid det
omorganiserade gymnastiska centralinstitutet under den tid, detsamma kunde
komma att kvarbliva i sina nuvarande lokaler, till 28,000 kronor, varav

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

16,000 kronor beräknades skola utgå å institutets ordinarie stat och 12,000
kronor av institutets s. k. extra medel. 1931 års sakkunniga ansågo sig
böra upptaga den disponibla inkomsten genom extra medlen till 9,500 kronor
eller 2,500 kronor mindre än vad 1927 års sakkunniga antogo. Minskningen
motiverades med att inkomsterna av lokalerna komme att avtaga,
då lokalerna skulle bliva mera upptagna för institutets egna behov, och genom
att inkomsten av sjukgymnastik komme att upphöra. Direktionen anslöte
sig i detta avseende till 1931 års sakkunniga. Däremot borde genom
sjukgymnastundervisningens förflyttning till serafimerlasarettet en viss minskning
av anslaget för materiel sättas ifråga. Direktionen föresloge därför,
att på institutets ordinarie stat för ifrågavarande ändamål måtte uppföras
ett belopp på 13,000 kronor.

Beräkning av anslaget till materiel m. m.

Beräkning av kost- Beräknade kostnader
nader för 1933/34 bestridas av

Utgiftens art materielanslaget extra medel

Expeditionens kostnader ....

Telegraf och telefon.......

Materiel................

Renhållning och tvätt......

Bränsle ................

Belysning...............

Vatten................

Inköp och bindning av litteratur
Diverse ................

1,700	1,700
800	800
7,600	3,500	2,500
3,300		3,300
5,000	6,000
2,500		2,500
1,050		1,000
600	1,000
50		200
12,600	13,000	9,500

I särskilt yttrande har ledamoten av direktionen, lektorn I. Pauli, under
åberopande av statskontorets förut framförda förslag, till vilket statsutskottet
vid 1932 års riksdag anslöt sig, uttalat, att lärarna i gymnastik och i lek
och idrott borde uppföras i lönegraden B 24. Arvodet till en var av de
icke ordinarie lärarna i dessa ämnen borde då utgå med ett belopp av 7,500
kronor.

I särskilt yttrande har vidare direktionens ordförande, professorn W. Nordenson,
med hänvisning till ett av institutets lärarkollegium till direktionen avgivet
yttrande och till direktionens förslag örn sänkt pensionsålder förmenat, att
samtliga lärare i gymnastik och i lek och idrott borde vara ordinarie.

Såsom av det föregående framgår, har direktionen i avseende på gymnastik-
och idrottslärarnas anställningsförhållanden framfört två alternativa
förslag, nämligen antingen (alternativ A) att fyra av dessa lärare placerades
på ordinarie stat och fyra av Kungl. Maj:t förordnades på fyra år, eller
(alternativ B) att alla de åtta lärarna i gymnastik och idrott sattes på ordinarie
stat.

Av direktionens utredning inhämtas, att vid alternativ A förslagsanslaget
till avlöningar åt ordinarie tjänstemän skulle upptagas med 59,592 kronor
och anslaget till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare m. m. med

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

i avrundat tal 80,000 kronor. Summan av dessa båda anslag utgör 139,592
kronor.

Vid alternativ B skulle förslagsanslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän
upptagas med 96,792 kronor, och anslaget till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. m. med 45,000 kronor.

Summan av dessa båda anslag utgör 141,792 kronor, vadan alltså merkostnaderna
för alternativ B i förhållande till alternativ A uppgå till (141,792
— 139,592 =) 2,200 kronor.

Vid båda alternativen skulle enligt direktionens förslag i den ordinarie
staten för institutet såsom särskilda reservationsanslag upptagas anslagen till

Materiel m. m. reservationsanslag............kronor 13,000

Resestipendier för lärare................... » 1,000

Stipendier för elever vid institutet........... » 3,000

Särskilda kostnader för undervisning i idrott ... * 5,500

Vidare skulle vid båda alternativen beviljas ett extra anslag till anordnandet
av kostnadsfria övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer
av 1,000 kronor.

Summan av anslagen skulle vid alternativ A utgöra 163,092 kronor och
vid alternativ B 165,292 kronor. De för budgetåret 1933/1934 för här ifrågavarande
ändamål utgående anslagen uppgå till 128,810 kronor. I förhållande
härtill skulle direktionens förslag, alternativ A, innebära en kostnadsökning
av 34,282 kronor och alternativ B en kostnadsökning av 36,482
kronor.

Det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget slutade på 234,000 kronor
och det av föredragande departementschefen i propositionen till 1932
års riksdag framlagda förslaget på 212,000 kronor. Direktionens förslag,
alternativ A, innebär gentemot dessa en besparing av 70,908 kronor respektive
48,908 kronor och alternativ B en besparing av 68,708 kronor respektive
46,708 kronor.

Med genomförandet av den nya organisationen äro vidare vissa engångskostnader
förbundna, till vilka jag återkommer i det följande.

Skolöverstyrelsen har i nu ifrågavarande hänseenden anfört i huvudsak:

Under förutsättning att det av direktionen framställda förslaget angående
förordnande av lärare vid institutet (alternativ A i direktionens förslag) i
huvudsak förverkligades, till vilken fråga överstyrelsen i det följande återkomme,
hade överstyrelsen ur synpunkten av förbindelsen mellan institutet
och undervisningen vid skolorna intet att erinra mot att institutet befriades
från befattning med gymnastikinspektionen. Detta förutsatte emellertid anordningar,
som möjliggjorde inspektionens överflyttande till skolöverstyrelsen.
Direktionen, som erinrade örn att en gymnastikkonsulentbefattning numera
funnes inrättad inom skolöverstyrelsen, framhölle, att en besparing i jämförelse
med tidigare organisationsförslag på omkring 7,000 kronor skulle
uppstå, örn direktionens förslag beträffande föreståndarbefattningen vid in -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157. 79

stitutet vunne bifall, och ansåge, att denna besparing borde kunna möjliggöra
ordnandet av inspektionsfrågan inom skolöverstyrelsen.

Genom beslut av 1932 års riksdag överflyttades gymnastikinspektionen i
folk- och småskolor m. fl. undervisningsanstalter på statens folkskolinspektörer
jämte en inom skolöverstyrelsen upprättad konsulentorganisation för
gymnastik med lek och idrott. Tvenne konsulentbefattningar inrättades, av
vilka den ena avsågs för manlig och den andra för kvinnlig innehavare,
varjämte medel beviljades för erforderlig kanslipersonal samt för expenser
och resekostnadsersättningar. Sammanlagt anvisades för konsulentorganisationen
ett extra anslag av 29,000 kronor. 1933 års riksdag indrog emellertid
i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag den ena av konsulentbefattningarna,
och till följd härav nedsattes anslaget till konsulentorganisationen
till 15,600 kronor.

Konsulentorganisationens huvuduppgift vore att utgöra ett stöd för folkskolinspektörerna
vid deras övervakande av gymnastikundervisningen. Konsulenten
skulle årligen besöka ett antal skolor för att bibehålla kontakten
med det dagliga skolarbetet, varjämte han förutom sin rådgivande verksamhet
skulle anordna och leda instruktionsmöten och fortbildningskurser
för lärare. Vid bestämmandet av organisationens ursprungliga omfattning
förutsattes, att föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet skulle fungera
som överinspektör för fysisk fostran, och att han i denna egenskap skulle
komma att handhava det huvudsakliga av inspektionen över de allmänna
läroverken och med dem likartade skolor.

Det torde icke behöva närmare utredas, att ett överflyttande enligt direktionens
förslag till skolöverstyrelsen av gymnastikinspektionen vid bland
annat de läroanstalter, som tillhörde läroverksavdelningens verksamhetsområde,
icke vore möjligt med den nuvarande begränsade omfattningen av
konsulentorganisationen. En sådan anordning skulle ovillkorligen medföra,
antingen att konsulenten nödgades åsidosätta många av de väsentligaste
bland de uppgifter, som för närvarande ålåge honom, eller att inspektionen
vid läroverken bleve fullständigt illusorisk. Överstyrelsen kunde därför icke
tillstyrka, att den inspektionsskyldighet, som hittills ålegat gymnastiska centralinstitutet,
överflyttades på skolöverstyrelsen på andra villkor än att konsulentorganisationen
inom skolöverstyrelsen för gymnastik med lek och idrott
åter erhölle den omfattning, som den ursprungligen ägde. Härför erfordrades,
att den kvinnliga konsulentbefattningen återupprättades samt att konsulenternas
reseanslag höjdes till sitt ursprungliga belopp. Det extra anslaget
till konsulentverksamhet för gymnastikundervisningen vid folk- och
småskolor m. fl. läroanstalter skulle alltså ökas från i statsverkspropositionen
till 1934 års riksdag föreslaget belopp 15,600 kronor med 11,000 kronor
(6,048 4-5,000) till 26,600 kronor.

Överstyrelsen, som till fullo insåge betydelsen av den av direktionen
ifrågasatta anordningen för vissa gymnastik- och idrottslärares vid institutet
anställningsförhållanden (alternativ A i direktionens förslag) särskilt med
hänsyn till vad som föreslagits angående gymnastikinspektionens överflyttande
från institutet till skolöverstyrelsen, ansåge sig emellertid endast under
viss förutsättning kunna tillstyrka direktionens förslag i nu ifrågavarande
avseende. Att en lärarbefattning under längre tid måste uppehållas
med vikarie vore redan i vanliga fall förbundet med betydande olägenheter.
Dessa olägenheter skulle uppenbarligen framträda med särskild styrka i ett
fall, då ett större läroverks ordinarie gymnastiklärare under en så lång tids -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

period som ända till åtta år skulle ersättas med vikarie. Till skillnad från
vad som i regel gällde för en ämneslärare, företrädde gymnastikläraren
ensam eller möjligen tillsammans med en biträdande lärare sitt ämne vid
skolan, och huvudparten av ansvaret för den fysiska fostran inom skolan i
dess helhet vilade på honom. Man torde kunna utgå från att lärarna vid
centralinstitutet i allmänhet skulle komma att väljas bland gymnastiklärarna
vid läroanstalter av den storleken, att inkomsterna å gymnastiklärarbefattningen
vore tillräckligt stora för att göra befattningen mera eftersträvansvärd.
Såsom vikarier å befattningarna skulle säkerligen komma att förordnas
de högst meriterade bland de obefordrade gymnastiklärarna, vilka
kanske ofta efter mycket kort tids tjänstgöring på vikariaten skulle söka
och erhålla ordinarie befattningar vid andra läroanstalter. Risken för täta
lärarbyten å de befattningar, vilkas ordinarie innehavare vore förordnade
vid centralinstitutet, torde därför vara stor, och det syntes icke försvarligt
att utsätta läroverken och seminarierna för de rubbningar i undervisningen
och olägenheter i övrigt, som skulle bliva följden av sådana lärarbyten.

En framkomlig väg att lösa denna fråga syntes överstyrelsen emellertid
förefinnas. Det läte sig nämligen tänka, att man här tillämpade samma
förfaringssätt som i fråga om ordinarie ämneslärartjänst, vars innehavare
förordnades till rektor. Detta skulle innebära, att då en ordinarie gymnastiklärare
erhölle förordnande vid centralinstitutet, så skulle hans befattning
i vanlig ordning besättas med ordinarie innehavare, som emellertid vore
underkastad skyldighet att låta sig förflyttas till annan ordinarie befattning
vid den tidpunkt, då förordnandet vid centralinstitutet upphörde för den,
som tidigare varit innehavare av befattningen. Jämförelsen med det förfaringssätt,
som tillämpades beträffande rektorernas lärartjänster, vore visserligen
såtillvida missvisande, att det endast sällan inträffade, att en rektor
återinträdde på sin lärartjänst och att lediga ordinarie ämneslärartjänster
oftare funnes att tillgå än lediga gymnastiklärarbefattningar, men svårighet
att placera vederbörande gymnastiklärare torde dock endast sällan behöva
ifrågakomma, då ju åtminstone i regel en gymnastiklärarbefattning bleve
ledig för varje gång ett förordnande vid centralinstitutet upphörde och följdes
av ett nytt sådant förordnande för annan lärare.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, ville överstyrelsen tillstyrka direktionens
förslag angående sättet för anställande av lärare vid centralinstitutet,
under förutsättning att bestämmelse utfärdades därom, att ordinarie befattning,
vars innehavare erhölle här avsett förordnande som lärare vid gymnastiska
centralinstitutet, skulle i vederbörlig ordning återbesättas med ordinarie
innehavare, vilken vore underkastad skyldighet att mottaga förflyttning
till annan ordinarie gymnastiklärarbefattning, då den föregående
innehavarens förordnande vid centralinstitutet upphörde.

Överstyrelsen ville slutligen i detta sammanhang framhålla, att vad här
sagts givetvis endast kunde gälla sådana fall, då lärare vid statlig läroanstalt
förordnades å lärarbefattning vid institutet. Självfallet kunde staten
icke ikläda sig något ansvar för att vid kommunal eller enskild läroanstalt
anställd lärare, vilken mottoge förordnande vid institutet, erhölle placering
å gymnastiklärarbefattning efter utgången av tiden för förordnandet.

Överstyrelsen yttrade sig vidare örn pensionsåldern för lärarna vid centralinstitutet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Statskontoret har, efter att hava berört frågan om lärarnas pensionsålder,
beträffande föreslagna avlöningsförhållanden anfört i huvudsak:

Vad beträffade frågan om lärarnas placering i lönegrad, ville statskontoret
erinra om, att vid riksdagsbehandlingen år 1932 utgångspunkten varit en
placering av lärarna i lönegraden B 24 i enlighet med ett av statskontoret
tidigare framställt förslag. I anslutning härtill hade de manliga lärarna
i allmänhet ansetts böra placeras i lönegraden B 24 och de kvinnliga i lönegraden
B 21. De medicinskt utbildade lärarna hade emellertid erhållit en
placering i lönegraden B 26. De sålunda angivna lönegradsplaceringarna
hade upptagits såväl i propositionen nr 152 till 1932 års riksdag som i
statsutskottets däröver avgivna yttrande. Jämväl i den vid utlåtandet fogade
reservationen hade motsvarande placeringar förordats. Centralinstitutets
direktion hade nu ånyo begärt en högre placering av nära nog samtliga
lärare. Statskontoret, som i tidigare utlåtanden gjort gällande, att manliga
och kvinnliga lärare borde erhålla placering i samma lönegrad, ansåge
sig med hänsyn till den motivering, som av statsutskottet framlagts i dess
berörda utlåtande, icke i ärendets nuvarande läge böra vidhålla detta förslag.
Ämbetsverket anslöte sig alltså såsom en provisorisk lösning till de
allmänna grunder för lönegrad splaceringen, som återfunnes i förenämnda
proposition nr 152.

Jämväl i fråga örn vaktpersonalen biträdde statskontoret statsutskottets
uttalade uppfattning, att endast tre personer borde anställas å ordinarie stat
för fullgörande av expeditionsvakts-, eldar- och portvaktsgöromål. Statskontoret
ansåge sig icke böra framställa någon erinran mot, att dessa befattningshavare
placerades i lönegraden B 5. Dessutom torde i enlighet med
utskottets förslag böra upptagas arvode till ett extra vaktmästarbiträde.
Ifrågavarande arvode syntes kunna bestämmas till 2,040 kronor.

I avseende å frågan om ersättningen för fullgörande av sekreterar-, kamrerar-
och skrivbiträdesgöromålen hade statsutskottet i nämnda utlåtande
funnit tillräckligt, att ett arvode på 600 kronor ansloges för bestridande av
sekreterargöromålen, medan såväl kamrerar- som skrivbiträdesgöromålen
ansetts kunna överflyttas på ett kanslibiträde med avlöning i lönegraden
B 7. Då utskottets förslag i vissa hänseenden överensstämde med vad statskontoret
tidigare i ärendet anfört, funne sig ämbetsverket icke nu böra göra
annan erinran mot att frågan örn förvaltningspersonalen och dess uppgifter
ordnades i anslutning till nyssnämnda förslag, än att placeringen i lönegraden
B 7 med hänsyn till arbetsuppgifterna torde få anses väl låg. Statskontoret
hade också tidigare förordat en placering uti lönegraden B 11 i
överensstämmelse med reservationen till utskottets utlåtande. Härav följde,
att statskontoret icke kunde biträda direktionens förslag om ett så högt
arvode åt sekreteraren som 1,550 kronor och om upptagande å centralinstitutets
stat av ett särskilt arvode åt en kamrerare.

Karolinska institutets lärarkollegium har framhållit, att de beräknade arvodena
åt de extra lärarkrafterna i medicinska ämnen växlade mellan 23,4
och 28,i kronor per undervisningstimme. Dessa växlingar vore större än
vad som betingades enbart av beloppens avrundning. Kollegiet kunde icke
finna anledning frångå principen örn full jämställdhet i detta hänseende.
Do nämnda beloppen vore emellertid dessutom enligt kollegiets mening
alltför låga med hänsyn till de kvalifikationer, vilka måste fordras för

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 197. B

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

undervisningen, oell kollegiet ville förorda en väsentlig höjning av dessa
arvoden.

Lärarkollegiet vid gymnastiska centralinstitutet har ingående dryftat de båda
alternativen rörande gymnastik- och idrottslärarnas anställningsförhållanden.
Jag hänvisar till handlingarna i ärendet. Kollegiet ansåge, att ett antagande
av alternativ A måste bliva till skada för själva utbildningen och medföra
ett förytligande och en förflackning av den svenska gymnastiken och idrotten,
och ville därför på det kraftigaste förorda alternativ B och sålunda
föreslå, att alla åtta lärarna sattes på ordinarie stat.

Bibliotekariens arvode föresloges höjt till 1,000 kronor med hänsyn till
sex veckotimmars tjänstgöring. Härtill komme, att bibliotekarien måste
förutsättas även under semesterperioderna ägna omvårdnad åt biblioteket.

Räkenskapsförarens arbete hade under de senaste åren väsentligt ökats.
Hans arbete beräknades nu till minst fyra timmar per dag. Även örn man
toge i betraktande, att arbetet under sommaruppehållet vore avsevärt mindre,
bleve dock hans arvode icke ens 2 kronor per timme, Detta arvode ansåge
kollegiet för lågt, speciellt med tanke på det ekonomiska ansvar, som
vilade på honom, och ville föreslå ett arvode av 2,500 kronor.

Svenska gymnastiklär ar sällskapet har anfört i huvudsak:

Mot det föreslagna antalet lärarkrafter vid det omorganiserade institutet
hade sällskapet intet att erinra. Däremot funne sällskapet de skäl, som
talade för samtliga gymnastik- och idrottslärares anställning på ordinarie
stat, så starka, att sällskapet ansåge sig böra tillstyrka detta förfaringssätt.
Sänktes pensionsåldern, bleve här avsedda lärare förvisso i stånd att tjänstetiden
ut upprätthålla även den praktiska delen av sin undervisning, i all
synnerhet som direktionen tänkt sig möjligheten av att för vissa idrottsgrenars
praktik inkalla instruktörer från den frivilliga idrottsrörelsens led.
Systemet med extra ordinarie lärare kunde ej skapa den stadga i undervisning
och forskning, som måste finnas örn centralinstitutet skulle kunna utöva
det inflytande på den fysiska fostrans område i Sverige, som väl alla
hoppades och önskade.

Att de ordinarie lärarna skulle förfalla till slentrianmässig undervisning,
trodde sällskapet ej behövde befaras; i detta avseende borde den övervakning
av chef och direktion, som ålåge dessa, vara tillräckligt betryggande.
Någon garanti för att man genom passagesystemet skulle erhålla de främsta
lärarkrafterna torde ej heller kunna skapas, bland annat av den anledningen
att en lärare i landsorten med familj nog skulle betänka sig två gånger,
innan han blott för några få års anställning vid institutet lämnade den
ort, där han blivit inarbetad, och därjämte underkastade sig det besvär och
de kostnader, som familjens förflyttande medförde Slutligen skulle systemet
med icke-ordinarie lärare vid institutet helt säkert mången gång bli
till nackdel för läroverken genom det täta ombyte av lärare, som där kunde
bli en följd. Det kunde nämligen ej givas någon garanti för att den vikarierande
läraren komme att stanna på sin plats hela den tid, som den ordinarie
vore vid institutet.

Med avseende på föreståndaren delade sällskapet direktionens mening att
denne borde utöva undervisning och ej anförtros inspektionen av gymnastikundervisningen
vid seminarier och läroverk. Kontakten med arbetet ute

Kungl. Majda proposition Nr 157.

på »fältet» kunde föreståndaren erhålla på annat sätt. Sällskapet tillstyrkte
inspektionens förläggande till skolöverstyrelsen.

Vad direktionens majoritet anfört med avseende på lärarnas placering i
löneavseende ville sällskapet understryka.

Direktionen har alternativt föreslagit, att fyra av de åtta lärarna i gymnastik
samt i lek och idrott skulle av Kungl. Majit förordnas för kortare
tid, under det att de fyra återstående skulle tillsättas såsom ordinarie befattningshavare.
Genom en sådan anordning skulle enligt direktionens förmenande
vinnas den beaktansvärda fördelen, att institutet genom de tillfälligt
anställda lärarna stöde i ständig och frukbärande kontakt med skolorna.

Detta förslag har från vissa håll mött motstånd. Man har förmenat, att
erfarenheten hittills icke ådagalagt behovet av en dylik anordning, man har
gjort gällande, att förslaget skulle vålla vissa olägenheter för de skolor, vilkas
gymnastiklärare skulle för viss tid överflyttas till institutet och man har
ansett, att direktionens förslag i övrigt vore ägnat att för institutet trygga
tillgång i önskvärd utsträckning till fullt tjänstedugliga lärare.

De skäl, som föranlett direktionens ifrågavarande förslag äro onekligen
beaktansvärda. Enligt min mening torde emellertid direktionen hava överskattat
fördelarna med den föreslagna anordningen. Det skulle utan tvivel
möta vissa svårigheter att besätta de fyra lärarplatserna med lärare, som
vore beredda att efter en ganska kort tid återvända till sin förutvarande
tjänst. Det kan ej heller förnekas, att förslaget för de skolor, varifrån
lärarna skulle tagas, skulle komma att vålla vissa olägenheter. Även med
av skolöverstyrelsen ifrågasatt jämkning torde direktionens förslag vara
ägnat att ofördelaktigt inverka på kontinuiteten i gymnastikundervisningen
vid vederbörande läroanstalter. Jag vill därför tillstyrka det av direktionen
alternativt framförda förslaget, att samtliga de åtta lärarna i gymnastik
samt lek och idrott böra sättas på ordinarie stat (alternativ B i direktionens
förslag). Den härav föranledda kostnadsökningen — 2,200 kronor — är
relativt obetydlig.

Vad angår frågan örn pensionsåldern för centralinstitutets lärare, vill jag
allenast erinra därom, att denna fråga kommer att av statsrådet och chefen
för finansdepartementet upptagas till prövning i annat sammanhang.

Direktionen har vid det nyss av mig förordade alternativ B föreslagit en
placering i lönegrad B 26 av samtliga ordinarie lärare, manliga såväl som
kvinnliga. Med hänsyn till de skäl, som tidigare i diskussionen kring denna
fråga anförts och som berörts i propositionen nr 152 till 1932 års riksdag
och av statsutskottet vid samma års riksdag, anser jag mig emellertid icke
kunna förorda högre lönegradsplacering än B 24 för manliga lärare och B
21 för kvinnliga lärare. Den medicinskt utbildade läraren i sjukdomslära
torde emellertid — såsom tidigare förutsatts — böra placeras i B 26.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Direktionen har föreslagit, att till föreståndare för institutet skulle på förslag
av direktionen av Kungl. Majit utnämnas en av lärarna eller annan
person för en tid av högst sex år. Han skulle härför uppbära ett arvode
av 3,000 kronor för år. Därest föreståndaren vore lärare och så önskade,
skulle hans undervisningsskyldighet kunna av direktionen minskas med
högst hälften och till den delen upprätthållas av extra lärare. Föreståndaren
skulle icke befatta sig med inspektionen över gymnastikundervisningen i
riket. Enligt direktionens mening borde denna uppgift helt kunna omhänderhavas
av skolöverstyrelsen.

Frågan örn inspektionen av gymnastikundervisningen har uppenbarligen
kommit i ett något annat läge, sedan år 1932 gymnastikkonsulentbefattuingen
inom skolöverstyrelsen inrättades. Det ter sig måhända vid första
påseendet opraktiskt att splittra tillsynen över gymnastikundervisningen på
två håll, och redan av denna anledning kan direktionens föreliggande förslag
synas erbjuda vissa fördelar. Men å andra sidan är det givetvis av
största betydelse, att centralinstitutet uppehåller förbindelse med undervisningen
vid skolorna. För min del lutar jag åt den uppfattningen, att inspektionsverksamheten
bör kunna ordnas genom ett lämpligt samarbete
mellan centralinstitutet och skolöverstyrelsen. Direktionen har icke närmare
gått in på frågan, huru ett dylikt samarbete på lämpligaste sätt bör genomföras.
Den har emellertid erinrat, att dess förslag rörande föreståndarbefattningen
skulle medföra en besparing av 7,000 kronor i jämförelse med tidigare förslag,
vilken besparing enligt direktionens mening borde kunna möjliggöra
ordnandet av inspektionsfrågan inom skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen har
för sin del ansett sig kunna tillstyrka inspektionsskyldigbetens överflyttande
till överstyrelsen endast under villkor, att konsulentorganisationen inom
överstyrelsen för gymnastik med lek och idrott erhölle den omfattning, som
den ursprungligen ägde. Den år 1933 indragna kvinnliga konsulentbefattningen
borde därför återupprättas och konsulenternas reseanslag höjas till
sitt ursprungliga belopp. Härigenom skulle enligt överstyrelsens beräkningar
uppstå en kostnadsökning med 11,000 kronor.

I principiell anslutning till de av Kungl. Majit åren 1931 och 1932
framlagda förslagen, vilka på denna punkt lämnades av riksdagen, respektive
statsutskottet utan erinran, torde frågan kunna tillsvidare lösas på det
sätt, att institutets föreståndare skall vara skyldig mottaga uppdrag att
inspektera gymnastikundervisningen, men att dessa åligganden ej böra självskrivet
tillkomma honom. Han skulle, enligt vad förut sagts, kunna befrias
från intill högst hälften av sin undervisningsskyldighet. I den mån han
skulle erhålla Kungl. Majlis uppdrag att i begränsad omfattning verkställa
inspektion av gymnastikundervisningen i riket, skulle en ytterligare befrielse
från undervisningsskyldighet måhända kunna ifrågasättas. Frågan
härom torde emellertid få bli föremål för närmare övervägande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157. 85

Vad direktionen i övrigt föreslagit rörande föreståndarbefattningen ger
mig icke anledning till erinran.

För en biträdande föreståndare, av vilken behov torde föreligga genom
den av mig förordade linjeklyvningen, torde böra beräknas det av direktionen
föreslagna arvodet 500 kronor.

De av direktionen tillstyrkta arvodena till de extra lär arkrafterna torde
preliminärt kunna godtagas. Beträffande den undervisning, som skulle bedrivas
vid karolinska institutet, har jag utgått från att dessa extra lärarbefattningar
huvudsakligen äro avsedda att innebavas av icke ordinäre lärare
eller yngre framstående vetenskapsidkare. Vid de jämkningar i timplanerna,
som, såsom jag ovan anfört, möjligen senare torde kunna komma i fråga,
bör Kungl. Majit inom anslagets ram kunna vidtaga eventuellt erforderliga
justeringar i arvodena.

Direktionen har i avseende på förvaltningspersonalen föreslagit, att den
nuvarande föreningen av kontorsbiträdes- och sekreterarbefattningarna skulle
upphöra, att sekreterarbefattningen borde tillsättas med särskild arbetskraft
och att på denna arbetskraft borde läggas de göromål, som naturligen tillhöra
sekreterartjansten men hittills påvilat dels föreståndaren, dels i viss
utsträckning den kvinnliga tjänstemannen. Arvodet till sekreteraren borde
utgå med 1,550 kronor och till en kamrerare med 1,800 kronor för år. Den
nuvarande kontorsbiträdesbefattningen i lönegraden B 4 borde ersättas med
en kansliskrivarbefattning, tillika registrator, i lönegraden B 11. Jag vill
erinra, att statsutskottet vid 1932 års riksdag i dessa avseenden föreslog,
att den nuvarande kontorsbiträdestjänsten skulle ersättas med en kanslibiträdestjänst
i B 7. Till sekreterargöromål borde enligt statsutskottets
mening anslås ett belopp av 600 kronor. I en reservation vid statsutskottets
utlåtande föreslogs inrättandet av en kansliskrivarbefattning i lönegraden
B 11. Första kammaren fattade beslut i överensstämmelse med
reservationen.

Statskontoret har nu förordat, att frågan örn förvaltningspersonalen och
dess uppgifter borde ordnas i enlighet med av statsutskottet vid 1932 års
riksdag angivna riktlinjer, dock med den ändringen, att en kansliskrivarbefattning
i lönegraden B 11 borde inrättas. Jag vill för min del ansluta
mig till denna ståndpunkt och förordar sålunda, att det nuvarande kontorsbiträdet
i lönegraden B 4 ersättes med en kansliskrivare i lönegraden Bil,
som har att handhava även registratorsgöromålen, varförutom till sekreterargöromålens
fullgörande bör avses ett arvode av 600 kronor. Den nuvarande
innehavaren av kontorsbiträdesbefattningen, vilken befattningshavare
skulle, såsom jag i det följande kommer att föreslå, utan ansökan överflyttas
till den nya kansliskrivartjänsten, lär, efter vad jag inhämtat, icke i
erforderlig grad besitta de speciella kvalifikationer, som erfordras för skötande
av de direkta kamrcrargöromålen. Med hänsyn härtill synes mig
den anordningen lämpligen kunna såsom ett provisorium träffas, att ett

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

särskilt anslag å 1,000 kronor tillsvidare anvisas för handhavande av kamrerargö
romålen.

Direktionens förslag rörande vaktpersonalen, som, i vad angår de ordinarie
expeditionsvakternas antal och lönegradsplacering, överensstämmer med 1932
års statsutskotts förslag i detta avseende, innebär inrättandet av två expeditionsvaktsbefattningar,
tillika portvakter, i lönegraden B 5 och en expeditionsvakt,
tillika eldare, i samma lönegrad. Jag biträder detta förslag.

För bibliotekarietjänsten torde i överensstämmelse med direktionens förslag
böra beräknas ett arvode av 600 kronor.

För bestridande av särskilda kostnader för undervisning i idrott beräknar
direktionen ett belopp av 5,500 kronor. Jag tillstyrker förslaget i denna del.

Till resestipendier åt lärare vid institutet föreslås ett belopp av 1,000 kronor
och till stipendier åt elever vid institutet ett belopp av 3,000 kronor.
Jag har ingenting att erinra mot förslaget örn elevstipendier men finner
mig, med hänsyn till indragningen av resestipendier vid andra statliga institutioner,
icke nu kunna förorda förslaget i denna del.

Det under en följd av år utgående beloppet av 1,000 kronor till ordnande
av övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer torde allt fortfarande
böra utgå.

För materiel beräknas ett belopp av 13,000 kronor böra utgå ur särskilt
materielanslag. Detta förslag, som innebär en minskning i förhållande till
tidigare förslag, anser jag mig kunna tillstyrka.

Jag övergår nu till att beräkna de olika posterna i den blivande staten
för gymnastiska centralinstitutet vid fullt genomförd omorganisation.

Från anslag till avlöning av ordinarie tjänstemän skulle vid bifall till mitt

förslag bestridas:

avlöning åt en medicinskt utbildad lärare i sjukdomslära i

lönegraden B 26...............................kronor 9,540

avlöning åt fyra manliga ordinarie lärare i lönegraden B 24

(å 8,580 kronor) ............................... » 34,320

avlöning åt fyra kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden B 21

(å 6,816 kronor) ............................... » 27,264

avlöning åt en kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden
B 11 .......................... » 3,888

avlöning åt två expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden
B 5 (å 2,988 kronor) ...................... » 5,976

avlöning åt en expeditionsvakt, tillika eldare, i lönegraden

B 5................................... » 2,988

Summa kronor 83,976

Detta belopp torde, avrundat till 84,000 kronor, böra upptagas såsom ordinarie
förslagsanslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Något anslag till vikariatsersättning ar torde icke vidare vara erforderligt.
Från anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare skulle utgå

arvoden till

Föreståndaren med...............................kronor

Biträdande föreståndaren med.......................

Sekreteraren med................................. *

Kamreraren med.................................

Bibliotekarien med................................

1 lärare i fysiologi med............................

1 lärare i anatomi med............................ *

1 lärare i hälsolära med........................... *

1 lärare i allmän patologi med......................

1 lärare i röstbehandling med.......................

1 lärare i psykologi och pedagogik med................

Medicinska specialkurser...........................

1 lärare i medicinsk sjukgymnastik med............... »

1 lärare i kirurgisk sjukgymnastik med................

Tilläggsarvoden åt 5 instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet
(å 1,000 kronor) med....................... *

Tilläggsarvoden åt en första instruktionsgymnast vid serafimerlasarettet
med.................................

Arvoden till Övningslärare vid läroverk med............. »

3.000
500
600

1.000
600

6.500
5,100

1.500
900

1.500

2.500
2,000
2,000
2,000

5,000

1.500
4,200

Summan av dessa anslagsposter utgör 40,400 kronor. Därest föreståndaren
är lärare vid institutet och en del av hans undervisningsskyldighet
upprätthålles av extra lärare skall enligt det av mig förordade förslaget till
denne utgå ersättning med belopp, som av Kungl. Majit för vart fall bestämmes.
Ovan angivna summa torde bland annat av denna anledning
böra avrundas till 44,000 kronor.

Den närmare fördelningen av anslaget ävensom närmare bestämmelser
för anslagets användande torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles
fastställa.

Sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,
skulle alltså följande anslag för dess räkning upptagas i riksstaten:

I. Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag......kronor 84,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m...... » 44,000

Summa förslagsanslag kronor 128,000

Materiel m. m., reservationsanslag...................kronor 13,000

Stipendier för elever, reservationsanslag............... * 3,000

Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag
...................................... * 5,500

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

II. Extra anslag.

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar
av Stockholms förenade studentkårer.........kronor 1,000

Summan av dessa anslag utgör 150,500 kronor.

De för budgetåret. 1933/1934 för här ifrågavarande ändamål utgående
anslagen uppgå till 128,810 kronor. En fullt genomförd omorganisation av
gymnastiska centralinstitutet enligt det ovan av mig förordade förslaget
skulle alltså för statsverket medföra en kostnadsökning av (150,500 —
128,810 —) 21,690 kronor, dyrtidstilläggen oberäknade. Härtill komma de
ytterligare kostnader, som eventuellt kunna föranledas av sjukgymnastutbildningens
förläggande till serafimerlasarettet.

Jag vill här erinra, att motsvarande slutbelopp i det i propositionen nr
152 år 1932 framlagda förslaget var 212,000 kronor och i det av 1932 års
statsutskott justerade förslaget 180,340 kronor. Även örn hänsyn tages till
nyssnämnda ytterligare kostnader, vilka till sin storlek icke nu kunna exakt
beräknas, innebär mitt nu förordade förslag en kostnadsminskning i jämförelse
med det av statsutskottet vid 1932 års riksdag tillstyrkta förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

8. övergångsanordning.

Vid uppgörandet av förslag till övergångsbestämmelser har direktionen
utgått från att omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet skulle
genomföras från och med den 1 juli 1934. Den 1 september 1934 skulle
sålunda för första gången intagas elever till den nya gymnastiklärarlinjen. Den
nya sjukgymnastutbildningen vore däremot icke avsedd att börja förrän den 1
september 1935. Dels torde det möta svårigheter att till hösten 1934 hinna ordna
lokalen, dels skulle en tidigare påbörjad utbildning medföra, att år 1935 två kurser
kvinnliga sjukgymnaster utginge från institutet, vilket ej vore önskvärt. De
elever, som intagits i gymnastiska centralinstitutet höstterminen 1933, skulle
där fortsätta sin utbildning enligt nu för dem gällande bestämmelser. Vid slutet
av läsåret 1934—1935 skulle sålunda för sista gången utexamineras kvinnliga
elever enligt den gamla ordningen. Vid slutet av vårterminen 1936 skulle
för första gången utexamineras gymnastiklärare enligt den nya ordningen
och samtidigt den sista manliga sjukgymnastkursen avgå. Från början av
höstterminen 1936 skulle sålunda verksamheten vid institutet bedrivas helt
efter den nya ordningen.

Enligt direktionens förslag erfordras för omorganisationens genomförande
under de båda närmaste budgetåren följande åtgärder:

Budgetåret 1934/1935.

Den nuvarande föreståndarens förordnande utginge den 30 juni 1934.
Då direktionen ansåge det olämpligt, att under pågående omorganisation
några åtgärder vidtoges, som kunde binda friheten att omordna enskildheterna
i föreståndarens tjänstgöring särskilt med avseende på det föreslagna
inrättandet av en biträdande föreståndartjänst, hade direktionen för avsikt
att föreslå att han för denna gång blott förordnades på ett år till och med
den 30 juni 1935.

För närvarande utginge till föreståndaren arvode på sammanlagt 4,000
kronor. Då den nuvarande föreståndaren den 27 juni 1934 inträdde i pensionsåldern
som major på reservstat, komme han att erhålla en avsevärt
minskad inkomst. Direktionen föresloge, att han under budgetåret 1934/1935
skulle få uppbära dels det föreslagna föreståndararvodet 3,000 kronor, dels ett
tilläggsarvode på 3,000 kronor. Härigenom uppkomme ingen kostnadsökning,
då föreståndaren icke meddelade någon undervisning vid institutet
och sålunda intet arvode behövde beräknas för anställandet av extra lärare för
upprätthållandet av del av föreståndarens undervisningsskyldighet.

Direktionen föresloge vidare, att från budgetårets ingång organisationsförslaget
beträffande förvaltningspersonalen måtte genomföras samt att det
nuvarande kontorsbiträdet fru Agda Johanna Linnéa Åkerberg, född Bondeson,
utan ansökan måtte förflyttas till den nya kansliskrivarbefattningen.

Åtgärder för tillsättandet av lärarbefattningarna på gymnastiklärarlinjen
borde vidtagas vid budgetårets ingång. Under sådana omständigheter kunde
undervisningen å denna linje till fullo upprätthållas såväl å den nyintagna

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

årskursen, som å de äldre kurser, vilka under detta budgetår funnes på
institutet.

Direktionen föresloge vidare, att nuvarande lärarna majoren A. G. Schmiterlöw
och kaptenen N. E. Hellsten utan ansökan måtte överflyttas, den förre
till den ordinarie manliga lärarbefattningen i pedagogisk gymnastik, den
senare till motsvarande befattning i lek och idrott.

I detta sammanhang ville direktionen framhålla, att såväl majoren A. G.
Schmiterlöw, som kaptenen N. E. Hellsten och fru A. Åkerberg, född Bondeson,
genom överflyttningen till dessa befattningar komme att lida minskning
i sina nuvarande löneförmåner. Med hänsyn till det uttalande i saken,
som gjorts av statsutskottet vid 1932 års riksdag, ansåge sig direktionen
icke kunna föreslå, att de genom personliga lönetillägg erhölle kompensation
för denna löneminskning. Direktionen hade likväl velat understryka
detta förhållande, då det vid föregående behandling av ärendet satts i fråga,
att de föreslagna nya befattningarna skulle bliva hänförda till en lägre lönegrad
än vad direktionen här föreslagit, vilket givetvis skulle medföra en
ytterligare betydande nedskärning av dessa befattningshavares nuvarande
löneinkomster.

Beträffande den tredje vid institutet kvarvarande ordinarie läraren läge
förhållandena annorlunda till. Denna, fröken Ingeborg Eriksson, hade meddelat,
att hon vägrade att låta sig förflyttas till serafimerlasarettet som instruktionsgymnast.
I Kungl. Maj:ts kungörelse den 18 juni 1926 (267 1926)
angående utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr
451) för befattningshavare vid statsdepartementen och vissa andra verk tillhörande
den civila statsförvaltningen stadgades beträffande befattningshavare
vid gymnastiska centralinstitutet (B 11): »Vad i 13 § stadgas örn förflyttning
till annan tjänst skall äga tillämpning för ordinarie lärare vid gymnastiska
centralinstitutet i fråga örn förflyttning till annan befattning som
lärare i fysisk fostran».

I 1926 års åttonde huvudtitel, sid. 647, framhölles beträffande denna sak:
»I gällande avlöningsvillkor för gymnastiska centralinstitutet är upptaget
ett särskilt stadgande avsett att underlätta förflyttning av ordinarie befattningshavare
till bland annat gymnastiklärarbefattning vid läroverk och andra
skolor. Med bibehållande av innehavd tjänstegrad och avlöning är nämligen
vederbörande skyldig att, när helst så av Kungl. Majit prövas lämpligt,
låta sig förflyttas till annan befattning inom området för ifrågavarande
undervisningsväsen. Löneregleringskommittén har föreslagit bibehållande av
denna bestämmelse. Då motsvarande föreskrift i avlöningsreglementet icke
ålägger en befattningshavare en så vidsträckt förflyttningsskyldighet, torde
en särskild bestämmelse här vara av nöden.»

Då platsen som instruktionsgymnast vid serafimerlasarettet enligt direktionens
mening icke kunde anses motsvara vad som förstodes med en befattning
som lärare i fysisk fostran, ansåge direktionen, att lärarinnan Ingeborg
Eriksson icke kunde åläggas att låta sig förflyttas till ifrågavarande
befattning.

Vid sådant förhållande föresloge direktionen, att fröken Ingeborg Eriksson
måtte överföras på indragningsstat, dock med skyldighet att under övergångsperioden
vid institutet meddela den undervisning, som direktionen
kunde finna för gott ålägga henne, flon åtnjöte för närvarande där avlöning
i lönegraden B 18 och löneklassen 21 med 6,420 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Då under detta budgetår ej skulle förekomma någon utbildning av sjukgymnaster
enligt den nya ordningen, borde inga av de för denna undervisning
erforderliga lärarplatserna besättas. \ id institutet funnes emellertid
kvar andra årskursen av den kvinnliga avdelningen och andra och tredje
årskurserna av den manliga avdelningen. För undervisningen i sjukgymnastik
för dessa avdelningar måste särskilt sörjas. Den nuvarande t. f.
överläraren borde, örn han så önskade, kvarstanna även under budgetaiet
1934/1935 för att upprätthålla anatomiundervisningen för andra och tredje
årskurserna, övervaka och leda arbetet på en av de vid institutet kvarvarande
poliklinikerna samt besörja undervisningen i sjukdomslära. Han
skulle därunder uppbära samma avlöning som för närvarande, 9,540 kronor.
Ytterligare erfordrades lärare i sjukgymnastikens teknik m. m. för manliga
avdelningarna. Denna undervisning omfattade för närvarande 34 veckotimmar,
nämligen 24 veckotimmar poliklinisk tjänstgöring och 4 timmar
sjukgymnastikens teknik och teori samt 6 timmar hållningsrättaude gymnastik.
De nuvarande lärarna åtnjöte härför ett arvode på sammanlagt 5,600
kronor, men direktionen, som ansåge detta arvode väl knappt, föresloge det
höjt till 6,000 kronor. För den kvinnliga polikliniken vid institutet^ erfordrades
en läkare. Den nuvarande, som av direktionen innevarande år förordnats
på två år, borde fortfarande upprätthålla denna befattning samt dessutom
undervisa i ortopedisk sjukdomslära. Han skulle härför som under
innevarande år uppbära ett arvode på 4,000 kronor. För undervisningen i
sjukgymnastik m. m. för äldre kvinnliga kursen skulle anlitas den på indragningsstat
överförda lärarinnan Ingeborg Eriksson.

Vissa extra lärare komme ej att under detta budgetår erhålla full undervisning.
För dem borde sålunda en däremot svarande reduktion av i föregående
kapitel föreslagna arvoden företagas. (1 lärare i anatomi för första
årskursen 2,000 kronor, 1 lärare i hälsolära 750 kronor, 1 lärare i psykologi
och pedagogik 1,500 kronor och arvoden till Övningslärare 2,550 kronor).
Anslagen till undervisningen i idrott, stipendier till elever och till ordnandet
av kostnadsfria övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer
borde upptagas till oförändrade belopp. Anslaget till resestipendier
för lärare kunde detta år strykas.

Engångsanslag. Storleken av de engångsanslag som föreslagits av de olika
sakkunniga uppginge 1924 till 135,800 kronor, 1927 till 87,000 kronor och
1931 till 31,190 kronor. Den betydande nedskärningen, som gjordes av 1931
års sakkunniga, berodde väsentligen på att någon fysiologisk institution av
dem icke förutsattes komma till utförande. De olika posterna inom detta,
anslag fördelade 1931 års sakkunniga som följer: fysiologi 6,450, anatomi
2,000, sjukgymnastik 4,000, gymnastiksalarna 8,090, idrott 2,500 och biblioteket’8,
150. Genom överflyttande av undervisningen i anatomi till karolinska
institutet och i sjukgymnastik till serafimerlasarettet bortfölle dessa
poster. Undervisningen i fysiologi komme visserligen också att i viss utsträckning
överföras till karolinska institutet, men på grund av bristande
utrymmen på fysiologiska institutionen därstädes torde det bliva nödvändigt
att en betydande del av undervisningen för friskgymnaster komme att bedrivas
i centralinstitutets lokaler. Det vore därför nödvändigt att åstadkomma
en nödtorftig komplettering av den utrustning med undervisningsmateriel
i fysiologi, som funnes på gymnastiska centralinstitutet.

Härför beräknade direktionen samma belopp som 1931 års sakkunniga

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

föreslagit bliva erforderligt, Beträffande anslaget till gymnastiksalarnas förbättring
sammanhängde dess storlek givetvis med frågan om vid vilken tidpunkt
en nybyggnad för institutet kunde bliva färdig. Då ännu intet
förslag till lösande av institutets nybyggnadsfråga förelåge, ansåge sig direktionen
även beträffande detta anslag böra ansluta sig till vad 1931 års
sakkunniga anfört. Även beträffande anslagen till materiel för idrott och
biblioteket anslöte sig direktionen till 1931 års sakkunniga. Sammanlagda
kostnaderna i form av engångsanslag skulle sålunda enligt direktionens
förslag bliva 25,190 kronor. 1931 års sakkunniga ansågo, att med utbetalandet
av i biblioteksanslaget ingående 1,600 kronor avseende katalogisering
under nuvarande förhållanden kunde ytterligare anstå någon tid. Direktionen
ansåge detta icke längre möjligt, då bibliotekets användbarhet i
mycket lede på att katalogiseringen vore så höggradigt otillfredsställande
som för närvarande vore fallet, För budgetåret 1934/1935 beräknade direktionen
av en gångsanslaget 11,025 kronor bliva erforderliga och för budgetåret
1935/1936 återstoden, 14,165 kronor.

Budgetåret 193511936.

För de flesta kurserna skulle undervisningen under detta budgetår helt
ske efter de nya planerna. Dock funnes, som nämnts, den manliga sjukgymnastkursen
enligt gamla ordningen kvar vid institutet.

För denna kurs måste vissa särskilda åtgärder vidtagas. Hela den medicinska
undervisningen kunde överföras till en enda medicinskt utbildad lärare,
som därigenom skulle erhålla en undervisningsskyldighet av omkring
13 veckotimmar. Härför beräknades ett arvode på 7,200 kronor bliva erforderligt.
Av den läraren i sjukgymnastikens teknik för närvarande åliggande
tjänstgöringen återstode 16 veckotimmar, för vilka denne borde erhålla
ett arvode på 3,000 kronor. Återstoden av undervisningen i detta
ämne borde överföras på den på indragningsstat överförda lärarinnan Ingeborg
Eriksson.

Med ingången av budgetåret 1936/1937 skulle verksamheten vid gymnastiska
centralinstitutet bedrivas enbart efter den nya ordningen. Den av
direktionen tidigare föreslagna staten för institutet skulle då tillämpas, vartill
emellertid komme, att det å indragningsstat uppförda beloppet 6,420 kronor
under ännu några år komme att belasta budgeten, då lärarinnan Ingeborg
Eriksson, som vore född 1883, först 1943 inginge i pensionsåldern.

I avseende å övergångsanordningarna anför InrarJcollegiet vid centralinstitutet
följande:

Två av institutets lärare, nuvarande tillförordnade överlärarna major A. G.
Schmiterlöw och kapten N. E. Hellsten, åtnjöte avlöning efter lönegrad B 28.
Den föreslagna lönegraden B 26 skulle alltså för dem innebära en kännbar förminskning.
Såsom endast tillförordnade vore en dylik löneminskning visserligen
formellt fullt försvarbar, men å andra sidan ville kollegiet framhålla,
att ingen lärarbefattning under de senaste tio åren tillsatts med ordinarie
innehavare. Dessa lärare hade tjänstgjort den förre tio, den senare sju år.
Då de avlagt de för ordinarie befattningshavare stipulerade proven och vid
sökandet haft anledning antaga, att befattningen skulle bliva av ordinarie
natur, ville kollegiet anhålla, att det vid en kommande omorganisation måtte
tillses, att ovannämnda tvenne lärare skyddades för löneminskning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Statskontoret däremot ansluter sig till direktionens förslag.

Statskontoret ville uttala sig mot tilldelande av personliga lönetillägg till
den personal, som nu icke hade ordinarie ställning och som genom överflyttning
på den nya staten skulle erhålla löneminskning. Av principiella
skäl måste nämligen en sådan anordning väcka betänklighet. Lärarinnan
Ingeborg Eriksson, vilken icke syntes vara villig att övergå på den nya
staten, torde böra uppföras på övergångsstat med nu utgående ordinarie avlöningsförmåner,
varvid hon borde vara skyldig att inom ramen av hittills
föreskriven tjänstgöringsskyldighet fullgöra de arbetsuppgifter, som direktionen
funne sig kunna anförtro henne.

Jag förutsätter, att den nu förordade omorganisationen av gymnastiska
centralinstitutet sker från och med den 1 juli 1934. Enligt direktionens
förslag skulle gymnastiklärarutbildningen enligt den nya ordningen påbörjas
höstterminen 1934 men med sjukgymnastutbildningen anstå till höstterminen
1935. Jag biträder dessa förslag. Vid bifall härtill kommer, sedan de
elever utexaminerats, som utbildats enligt den gamla ordningen, från och
med höstterminen 1936 verksamheten vid institutet att helt bedrivas efter
den nya ordningen.

Därest omorganisationsförslaget bifalles, har jag för avsikt att i enlighet
med direktionens förslag tillstyrka, att den nuvarande föreståndaren, vars
förordnande utlöper den 30 juni 1934, förordnas som föreståndare under
budgetåret 1934/1935. Jag har ingenting att erinra emot, att han, såsom
direktionen föreslår, under denna tid förutom det föreslagna föreståndararvodet
av 3,000 kronor får uppbära ett tilläggsarvode av 3,000 kronor.

Det nuvarande kontorsbiträdet Agda Johanna Linnéa Akerberg, född
Bondeson, synes utan ansökan böra överflyttas till den nya kansliskrivarbefattningen.
De nuvarande lärarna majoren A. G. Schmiterlöw och kaptenen
N. E. Hellsten böra likaledes utan ansökan överflyttas den förre
till den ordinarie manliga lärarbefattningen i pedagogisk gymnastik, den
senare till motsvarande befattning i lek och idrott. Jag behjärtar till fullo
önskemålet att genom personliga lönetillägg tillgodose sistbemälda lärare för
den förlust de genom förslaget skulle i ekonomiskt hänseende göra, men
i överensstämmelse med den ståndpunkt, som intogs av statsutskottet vid
1932 års riksdag, anser mig icke kunna tillstyrka någon kompensation i
form av förbättrade avlöningsförmåner åt nämnda lärare samt åt kontorsbiträdet
för den minskning i deras nuvarande löneförmåner, som de måste
vidkännas genom att de överflyttas till nyssnämnda befattningar.

Lärarinnan Ingeborg Eriksson — vilkens verksamhet hittills omfattat
allenast sjukgymnastik undervisning och som sålunda lämpligen icke bör
överföras till någon av de nya lärarinnetjänsterna i friskgymnastik eller i lek
och idrott — synes i enlighet med statskontorets tidigare återgivna förslag
böra uppföras på övergångsstat med nu utgående ordinarie avlöningsför -

Deparie mentschefen.

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 157.

måner — 6,420 kronor — varvid hon bör vara skyldig att inom ramen av
hittills föreskriven tjänstgöringsskyldighet fullgöra de arbetsuppgifter, som
kunna anförtros åt henne. För ändamålet torde böra under rubriken
övergångsstat uppföras ett förslagsanslag å ett till 6,500 kronor avrundat belopp.

Jag ansluter mig i övrigt till direktionens förslag beträffande dispositionen
av lärarkrafterna under budgetåret 1934/1935.

I enlighet härmed skall ur det ordinarie anslaget till avlöningar av ordinarie
tjänstemän vid institutet under sagda budgetår utgå löner till samtliga
de befattningshavare, som i nästföregående avsnitt av mig angivits, med
undantag för en medicinskt utbildad lärare i lönegraden B 26. Ifrågavarande
anslag bör alltså under budgetåret 1934/1935 upptagas med (83,976—
9,540 =) 74,436 kronor, d. v. s. till i avrundat tal 75,000 kronor.

Från anslaget till avlöning till icke-ordinarie befattningshavare bör under
budgetåret 1934/1935 — efter vidtagande av de reduktioner i arvodesbeloppen,
som föranledas därav, att vissa extralärare ej under detta budgetår erhålla
full undervisning — arvode utgå till föreståndaren med 3,000 kronor,
tilläggsarvode till föreståndaren med 3,000 kronor, arvode till sekreteraren
med 600 kronor, kamreraren med 1,000 kronor, bibliotekarien med 600
kronor, en lärare i fysiologi med 6,500 kronor, en lärare i anatomi för
första årskursen med 2,000 kronor, en lärare i hälsolära med 750 kronor,
en lärare i röstbehandling med 1,500 kronor, en lärare i psykologi och pedagogik
med 1,500 kronor samt till Övningslärare vid läroverk med 2,550
kronor.

Den slutliga fördelningen av dessa arvodesbelopp torde emellertid i anslutning
till vad jag tidigare anfört få ankomma på Kungl. Maj:t.

Summan av ifrågavarande arvodesbelopp utgör 23,000 kronor, med vilket
belopp anslaget till avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare nu bör
upptagas.

Anslaget till materiel bör upptagas med samma belopp som för innevarande
budgetår, 12,600 kronor.

Anslaget till stipendier åt elever bör uppföras med samma belopp som i
nu gällande stat, 2,000 kronor.

Till bestridande av kostnader för undervisning i idrott vid institutet torde
i likhet med vad som skett för innevarande budgetår böra beräknas ett belopp
av 2,200 kronor. Till ordnandet av kostnadsfria övningar i gymnastik
för medlemmar av Stockholms förenade studentkårer bör likaledes utgå samma
belopp som för innevarande budgetår, 1,000 kronor.

Direktionen föreslår, att ett särskilt extra anslag uppföres för budgetåret
1934/1935 till bestridande av undervisningen vid de delar av institutet, där
hittills gällaytde undervisning splaner skola tillämpas under ifrågavarande budgetår.
Jag har ingenting att invända emot den beräknade storleken av detta
anslag 19,540 kronor, vilket belopp dock bör avrundas till 19,500 kronor.

Jag anser mig likaledes kunna godtaga direktionens beräkningar rörande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

erforderligt engångsanslag för nästkommande budgetår och tillstyrker sålunda,
att för nämnda ändamål för budgetåret 1934/1935 uppföres ett extra
anslag av i avrundat tal 11,000 kronor.

Summan av de nu av mig för budgetåret 1934/1935 tillstyrkta anslagen
för gymnastiska centralinstitutet utgör 152,800 kronor. De av mig under
punkt 208 i 1934 års åttonde huvudtitel för ändamålet beräknade anslagen
uppgå som tidigare nämnts till sammanlagt 169,000 kronor.

Jag saknar här anledning att ingå på kostnaderna under det andra övergångsåret,
budgetåret 19354936.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

9. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. medgiva, att gymnastiska centralinstitutet må från och
med budgetåret 1934/1935 omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående tillstyrkt,

2. i anslutning härtill medgiva, att utbildningen av sjukgymnaster
vid gymnastiska centralinstitutet skall, i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som av mig i det
föregående angivits, samt i enlighet med de närmare bestämmelser,
som Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva,
anordnas vid serafimerlasarettet,

3. — med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet
av följande där nu upptagna ordinarie befattningar,
nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare
i lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B 18, 2 vaktmästare,
tillika portvakter i lönegraden B 5 och 1 kontorsbiträde
i lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra från och
med ingången av budgetåret 1934/1935

dels 4 lärare i lönegraden B 24,

dels 4 lärarinnor i lönegraden B 21,

dels 1 kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden Bil,

dels 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden B 5,

dels ock 1 expeditionsvakt, tillika eldare, i lönegraden B 5,

4. å övergångsstat vid gymnastiska centralinstitutet från
och med ingången av budgetåret 1934/1935 uppföra lärarinnan
Ingeborg Eriksson med lön enligt lönegraden B 18,

5. vid bifall till vad under 3. hemställts minska den i det
ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet ingående, såsom förslagsanslag betecknade
anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän,

nu...............................kronor 82,300

med............................. » 7,300

till............................... » 75,000,

ävensom föreskriva, att den vid nämnda anslagspost i staten
fogade anmärkningen skall utgå,

6. ur det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid
gymnastiska centralinstitutet utesluta den nu där upptagna
anslagsposten till vikariatsersättningar. . . . å kronor 1,300,

7. öka den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar
vid gymnastiska centralinstitutet ingående anslagsposten avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

Kungl. Maj. ts proposition Nr 157.

kronor 20,400

med.............................. » 2,600

till............................... > 23,000,

8. i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet under rubrik Övergångsstat uppföra
en såsom förslagsanslag betecknad anslagspost å 6,500 kronor,

9. vid bifall till vad under 5.—8. hemställts öka det
ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet,

nu..............................kronor 106,000

med............................ 8 500

till.............................. 8 106,500,

10. uppföra det ordinarie reservationsanslaget till materiel

m. m. vid gymnastiska centralinstitutet med oförändrat
belopp...........................kronor 12,600,

11. för bestridande av kostnaderna för uppehållande
under budgetåret 1934/1935 av undervisningen vid de delar
av gymnastiska centralinstitutet, där nu gällande undervisningsplaner
under nämnda tid skola tillämpas, för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra anslag

av...............................kronor 19,500

att utgå med den fördelning och enligt de närmare bestämmelser,
som av Kungl. Maj;t meddelas,

12. till bestridande av kostnader för undervisning i idrott
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag

av...............................kronor 2,200,

13. till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet av

kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av Stockholms
förenade studentkårer för budgetåret 1934/1935 anvisa
ett extra anslag av...................kronor 1,000,

14. till kostnader för anskaffande av materiel för gymnastiska
centralinstitutet för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett extra reservationsanslag av..........kronor 11,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 157.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

1. Allmänna synpunkter................................. 14

Direktionens förslag sid. 14. — Departementschefen sid. 16.

2. Samarbetet med karolinska institutet...................... 18

Direktionens förslag sid. 18. — Yttranden sid. 19. — Departementschefen
sid. 21.

3. Samarbetet med serafimerlasarettet........................ 23

Direktionens förslag sid. 23. — Yttranden sid. 26. — Departementschefen
sid. 30.

4. Undervisningen vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet
.............................................. 32

Direktionens förslag: Gymnastiklärarlinjen sid. 32; Sjukgymnastlinjen
sid. 37; Undervisningslinjernas inbördes förhållande sid. 41. -—
Myndigheterna sid. 45. — Departementschefen sid. 55.

5. Den militära instruktörsutbildningen...................... 59

Direktionens förslag sid. 59. — Yttranden sid. 60. — Departementschefen
sid. 65.

6. Lärarbehov......................................... 66

Direktionens förslag: Gymnastiklärarlinjen sid. 66; Sjukgymnastlinjen
sid. 68. — Yttranden sid. 69. — Departementschefen sid. 70.

7. Anslagsbehov m. m................................... 71

Direktionens förslag sid. 71. — Yttranden sid. 78. — Departementschefen
sid. 83.

„ «

8. Övergångsanordning.................................. 89

Direktionens förslag sid. 89. — Yttranden sid. 92. — Departementschefen
sid. 93.

9. Hemställan......................................... 96