Kungl. Maj:ts proposition nr 155 (Proposition 1954:155)

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Nr 155.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående alkoholforskning
samt undervisning och upplysning i alkoholfrågan
to. to.; given Stockholms slott den 19 februari
1954-

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Ivar Persson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås inrättande av en professur i teoretisk alkoholforskning,
nya riktlinjer för undervisningen i alkoholfrågan, utvidgning
av Centralförbundets för nykterhetsundervisning verksamhet samt förstärkta
anslag till förbundets organisationskostnader. Vidare föreslås nya
former för statens stöd till nykterhetsorganisationerna och i anslutning
härtill väsentligt ökade anslag. Sammanlagt äskas i anslagshöjningar för
nästa budgetår omkring 1 570 000 kronor.

1 — Biliang till riksdagens protokoll 195/f. 1 samt Nr 155.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 155.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Honungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 februari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg,Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.
Maj:t under punkten 328 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1954/55 beräkna till Bidrag till undervisnings-
och upplysningsverksamhet m. m. för nykterhetens främjande ett
anslag av 2 000 000 kronor.

Jag torde nu ånyo få anmäla detta ärende. I anslutning härtill torde jag
dessutom få anmäla vissa ytterligare frågor.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 november 1944 tillkallade
dåvarande chefen för finansdepartementet särskilda sakkunniga att
verkställa utredning rörande nykterhetslagstiftningens framtida innehåll
och utformning. Med skrivelse den 19 april 1952 avlämnade de sakkunniga,
som antog benämningen 1944 års nykterhetskommitté, ett särskilt betänkande
(del III) angående undervisning, folkupplysning och forskning på
alkoholfrågans område (SOU 1952: 12).

Över betänkandet har yttranden avgivits av kommerskollegium, medicinalstyrelsen,
skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, statistiska centralbyrån,
statskontoret, universitetskanslern, överbefälhavaren, överstyrelsen för yrkesutbildning,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorr]ands och Västerbottens
län, statens institut för folkhälsan, socialinstitutet i Stockholm, statens polisskola,
statens medicinska forskningsråd, statens samhällsvetenskapliga

Betänkandet är undertecknat av landshövdingen G. Danielson, ordförande, ledamoten av riksdagens
första kammare, filosofie doktorn E. Englund, ledamoten av riksdagens andra kammare,
direktören E. Hagberg, fru Karin Larsson, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören
Adolv Olsson, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren J. Onsjö, rektorn, dåvarande
ledamoten av riksdagens andra kammare, filosofie doktorn I. Sefve, redaktören Valborg
Svensson, ledamoten av riksdagens andra kammare, agronomen Wald. Svensson, systembolagsdirektören
Gösta Utterström och ledamoten av riksdagens andra kammare, kassörskan Märta
Öberg.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 155.

forskningsråd, Systembolagens förtroendenämnd, Centralförbundet för nykterhetsundervisning,
Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges lärares
nykterhetsförbund, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges folkskollärarförbund och
Sveriges folkskollärarinneförbund samt Läroverkslärarnas riksförbund
ävensom Kooperativa kvinnogillesförbundet.

Nykterhetskommittén har även i sitt principbetänkande (SOU 1952: 53)
berört alkoholforskningen samt undervisningen och folkupplysningen i alkoholfrågan.

Vid preliminär behandling inom finansdepartementet av nykterhetskommitténs
förslag aktualiserades vissa spörsmål, varvid det befanns lämpligt
att såsom komplement till de utredningar, som nykterhetskommittén haft
att utföra, undersöka möjligheterna att vidtaga vissa ytterligare åtgärder
ägnade att främja de nykterhetspolitiska strävandena.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 maj 1953 tillkallade
chefen för finansdepartementet fyra sakkunniga1 med uppdrag att verkställa
en utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande
sammanslutningar. Med skrivelse den 2 november 1953 avlämnade
dessa sakkunniga, 1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer
och ungdomsvårdande sammanslutningar (i det följande kallad
1953 års utredning) en promemoria (stencilerad) med förslag rörande
stöd åt nykterhetsorganisationerna m.m. Den 8 december 1953 avlämnade
utredningen därjämte ett betänkande med förslag rörande bidrag till ungdomens
föreningsliv och fritidsverksamhet (stencilerat).

Över nyssnämnda promemoria har yttranden avgivits av kontrollstyrelsen,
medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret,
Centralförbundet för nykterhetsundervisning, Svenska nykterhetsvårdsförbundet,
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Systembolagens förtroendenämnd,
Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation samt Kooperativa förbundet. Därjämte
har Sveriges lärares nykterhetsförbund (SLN) och Sveriges studerande ungdoms
helnykterhetsförbund (SSUH) inkommit med särskilda skrifter i
ämnet.

Inledning.

I en tidigare denna dag beslutad proposition (nr 151) till riksdagen uppdrages
riktlinjerna till en vittsyftande omläggning av nykterhetspolitiken,
innefattande bland annat avveckling av nu gällande motbokssystem.
Huvudprincipen i nu berörda förslag till reformering av nykterhetspoli 1

Undervisningsrådet Ragnar Lund, ordförande, gymnastikdirektören Olof Halidén, domprosten
Nils Karlström samt statskommissarien Karl Albert Lindbergson.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 155.

tiken är att positiva åtgärder i framtiden i så stor utsträckning som möjligt
skall ersätta de korrektiv mot en ogynnsam utveckling i fråga om alkoholkonsumtion
och nykterhetstillstånd, som man hittills sökt åstadkomma
främst genom lagstiftning och annan reglering — i första hand genom ransoneringssystemet.
Bland de positiva åtgärderna spelar de nykterhetsvårdande
uppgifterna en framträdande roll. Frågan om en effektivisering av
nykterhetsvården kommer också att underställas riksdagens prövning genom
särskild proposition inom kort. Alkoholforskning samt undervisning
och upplysning i alkoholfrågan bildar därjämte en annan viktig grupp av
medel i det nykterhetsfrämjande arbetet. En tredje grupp av positiva nykterhetsfrämjande
åtgärder riktar sig framförallt till ungdomen. 1953 års
utredning har i förutnämnda betänkande om stöd åt ungdomens föreningsliv
och fritidsverksamhet framlagt en rad förslag inom denna grupp. Dessa
förslag torde senare i dag få upptagas till särskild behandling.

Såsom jag förut nämnt har nykterhetskommittén framlagt vissa förslag
rörande alkoholforskning samt undervisning och upplysning i alkoholfrågan.
Vidare har 1953 års utredning överarbetat och kompletterat kommitténs
förslag, i vad de avser nykterhetsorganisationernas upplysningsverksamhet.
Jag ämnar i det följande upptaga här avsedda förslag till närmare behandling.
För att ge en allmän bakgrund till dessa förslag torde jag emellertid
först få erinra om vissa uttalanden i förutnämnda proposition nr 151, vilka
belyser den omdisposition av de nykterhetspolitiska insatserna, som nu är
aktuell.

I sistnämnda proposition framhålles bland annat, att de insatser till nykterhetens
främjande, som hittills gjorts i vårt land, i och för sig är betydande.
Huvudvikten har lagts på att försvåra åtkomsten av rusdrycker
genom restriktioner, främst motbokssystemet, vars administration drager
stora kostnader. Även på övriga i svensk nykterhetspolitik traditionella
områden, nykterhetsvård samt undervisning och upplysning i alkoholfrågan,
gör samhället insatser, som vid en internationell jämförelse ter sig aktningsvärda.
I förhållande till kostnaderna för motbokssystemet är emellertid
utgifterna för de positiva åtgärderna blygsamma. I fortsättningen uttalas,
att det även för den som icke kan biträda nykterhetskommitténs uppfattning
om motbokssystemet — vilken innebär en skarp förkastelsedom däröver
— bör stå klart, att en helt annan vikt än tidigare måste läggas vid
de positiva åtgärderna. Fn fördel med sådana ingripanden är att kontrasuggestiva
verkningar i allmänhet är uteslutna. De innebär i regel icke
tvång utan vädjar till den enskildes förnuft och ansvarskänsla, eller också
är de av hjälpande art. Ökade positiva insatser bör därför under alla förhållanden
göras. Vidare understrykes, att det i detta sammanhang såtillvida
föreligger ett samband med frågan om motbokssystemets bibehållande
eller avskaffande, att ett slopande av detta möjliggör ökningar av hithörande
anslag i en utsträckning som eljest varit utesluten med hänsyn till det
aktuella statsfinansiella läget.

Kungl. May.ts proposition nr 155.

Forskningens, undervisningens och upplysningens
roll i den framtida nykterhetspolitiken.

1944 års nykterhetskommitté.

Nykterhetskommittén betonar i sitt principbetänkande, att det allmänt
sociala reformarbetet och den psykologiska och pedagogiska upplysningsverksamheten
inte är tillräckliga för att åstadkomma ett gott nykterhetstillstånd.
Dessutom krävs enligt kommitténs mening åtgärder, som inriktas
speciellt på människornas förhållande till alkoholen. I första hand är det
här fråga om ökade kunskaper om alkoholens verkningar. Kommittén anför
härom i huvudsak följande.

Den vetenskapliga forskningen har i detta hänseende under de senaste
årtiondena tillhandahållit ett material, som tidigare inte stått till förfogande.
Härigenom har uppfattningen om vad som bör anses som alkoholmissbruk
förskjutits. De vetenskapliga rönen torde för närvarande hålla på att förändra
den allmänna opinionens inställning, även om detta sker relativt
långsamt. Forskningen bör därför uppmuntras och dess resultat spridas till
så vida kretsar som möjligt.

Genom att sprida kunskaper kan man också påverka umgängesvanor och
attityder i fråga om alkoholbruk. Detta blir så mycket viktigare som
rådande umgängesvanor i många fall suggererar till alkoholkonsumtion även
vid tillfällen, då en sådan måste anses direkt olämplig, i varje fall om den
inte sker i mycket ringa omfattning. Särskilt i fråga om ungdomen synes
en intensifierad upplysningsverksamhet vara nödvändig.

Upplysningen skulle bli mera effektiv, om den — utom genom skolan
kunde nå medborgarna genom de stora organisationerna i samhället. Arbetarnas,
tjänstemännens och böndernas fackliga organisationer, de stora politiska
ungdomsorganisationerna och idrottsrörelsen når tillsammans praktiskt
taget hela folket. Fn helhjärtad medverkan från deras sida i arbetet
på alkoholsedernas hyfsning och tillbakaträngande skulle vara av väsentlig
betydelse. Den insats, som nu göres genom samarbetskommittéer med
nykterhetsrörelsen, är i och för sig aktningsvärd men inte tillräcklig.

Kommittén framhåller, att profylaktiska åtgärder måste anses som de
viktigaste i nykterhetspolitiken. Kostnaderna för exempelvis forskning och
upplysning om alkoholens verkningar är enligt kommitténs mening inte
nettoutgifter utan kan reduceras med de — visserligen aldrig mätbara —
minskningarna av kostnaderna för den framtida alkoholistvården, sjukvården,
fångvården, ordningshållningen etc. Men för att detta resonemang
skall vara giltigt, uttalar kommittén vidare, krävs att insatserna är så kraftiga
och så välorganiserade att de gör någon verkan. En mindre anslagssumma
till här avsedd forskning och upplysning kan därför enligt kom -

Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

mittens uppfattning under vissa förutsättningar innebära större totalutgifter
för samhället än en högre, nämligen om den högre anslagssumman medför
en verkan som uteblir vid den lägre.

Kommittén finner det vara av avgörande vikt för samhällets framtida
möjligheter att med framgång ingripa mot alkoholskadorna, att en planmässig
och av staten organiserad forskning på detta område kommer till
stånd. Komittén framhäver, att forskningen är av grundläggande betydelse
för u pply sn i ngs verksamhet en.

Vad skolornas nykterhetsundervisning beträffar anser sig kommittén ha
kunnat konstatera, att den inte är tillräckligt effektiv. Till stor del syntes
detta bero på att lärarnas utbildning inte är tillfredsställande. Bestämmelser
om utbildning i nykterhetsfrågan saknades för blivande läroverkslärare.
Kommittén har vid en särskild undersökning funnit, att även folkskollärarnas
utbildning på detta område lämnar mycket övrigt att önska. Nya bestämmelser
såväl om lärarnas utbildning som om undervisningen i olika
skolformer synes därför enligt kommitténs mening önskvärda. Om undervisningen
och upplysningen utanför skolan anför kommittén bland annat
följande.

Skolornas undervisning kompletteras sedan några år tillbaka genom en
organiserad nykterhetsundervisning under värnpliktsutbildningen. Denna
verksamhet synes vara mycket betydelsefull och den bör understödjas,
framför allt genom att man ökar tillgången på kompetenta lärare.

Upplysningsverksamheten utanför skolorna uppbäres främst av den frivilliga
nykterhetsrörelsen. Med sina omkring 4 000 lokalavdelningar och
cirka 220 000 vuxna medlemmar utgör denna rörelse en väsentlig faktor i
denna upplysningsverksamhet. Då denna rörelse fullgör en samhällsfunktion,
för vilken statsmakterna eljest knappast kunde underlåta att träffa
särskilda anordningar, bör staten även i fortsättningen understödja nykterhetsorganisationerna,
och detta understöd bör göras större än nu.

Nykterhetsrörelsen gör även en betydande indirekt insats för nykterhetsupplysningen
genom att bilda underlaget för olika specialorgan. Viktigast
av dessa är Centralförbundet för nykterhetsundervisning.

Andra viktiga specialorgan är de samarbetskommittéer som under senare
år bildats mellan nykterhetsrörelsen och fackföreningsrörelsen respektive
kvinnoorganisationerna. Även med idrottsrörelsen förekommer ett visst
samarbete. Alla dessa viktiga samarbetsorgan synes vara förtjänta av statligt
stöd.

Statens anslag till nykterhetsupplysning har minskat under de senaste
20 åren, om man tar hänsyn till penningvärdets förändringar. Men behovet
av sådan upplysning har inte minskat, snarare tvärtom. Det grövre alkoholmissbruket
har möjligen totalt gått något tillbaka, men samtidigt har alkoholvanorna
brett ut sig till allt lägre åldrar och vidare har kraven på nykterhet
blivit större, i samma mån som samhällslivet blivit alltmera mekaniserat.
För att uppehålla upplysningsverksamheten i dess tidigare omfattning
behövs större ekonomiska resurser än som för närvarande siår till buds.
Vill man nå ett bättre resultat — vilket enligt kommitténs mening är önskvärt
— måste anslagen ytterligare ökas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

I särskilda avsnitt om forskningen, undervisningen och upplysningen
torde jag senare få närmare redogöra för vissa förslag som kommittén framlagt
i sitt betänkande III.

1953 års utredning.

1953 års utredning framhåller i sin ''promemoria rörande stöd åt nykterhetsorganisationerna,
att det icke torde ankomma på utredningen att utföiligare
uppehålla sig vid en bedömning av den verkan på nykterhetstillståndet
och alkoholvanornas utbredning, som den planerade omläggningen av
nykterhetslagstiftningen kan väntas innebära. Å andra sidan blir enligt
utredningens mening behovet av positiva åtgärder utanför nykterhetslagstiftningens
ram vanskligt att diskutera utan varje prognos i detta avseende.
Utredningen finner det sannolikt, att ransoneringen, sådan den faktiskt
gestaltat sig, framkallat en ökad inköpsbenägenhet och att denna i sm tillsynes
ha underlättat utvecklingen till missbruk och främjat illegal hantering
i form av motboksöverlåtelser och olaga försäljning. Utredningen
uttalar vidare:

Gällande tilldelningskvantiteter och ransoneringens konstruktion i övrigt
har utan tvivel hos många skapat olyckliga värderingar och praglat vissa
föreställningar om en av lagstiftningen godtagen konsumtionsmva. Detta
klargör enligt utredningens mening att ett latent behov av vidgad nykterhetsupplysning
sedan lång tid tillbaka förelegat, vilket behov salunda, oa\ -sett eventuella förändringar i nykterhetslagstiftningen, bör tillgodoses genom

ökade insatser från samhällets sida. ...

I hö<* grad betydelsefullt för en bedömning av övergangsproblemens räckvidd
och konsumtionsvanornas förändring på längre sikt blir således det
förhållandet, att det nu gällande ransoneringssystemet under en lang ioljd
av år hunnit sätta spår i vanebildningen genom att i viss utsträckning
fixera en betydande andel av de individuella starkspntsmkopen till eller i
närheten av de fastställda tilldelningsmaxima. Att ransoneringen spelat en
viktio- roll för uppkomsten av det nuvarande vanemonstret i fråga om
starkspritkonsumtionen innebär däremot icke med säkerhet att systemets
avveckling kommer att medföra att konsumtionen kommer att minskas
inom de grupper, som genom ransoneringen vant sig vid en hög konsumtionsnivå.

Mot bakgrunden av den allvarliga teckning av nykterhetstillståndets och
spritkonsumtionsvanornas utveckling i Sverige, som skett i nykterhetskommitténs
betänkanden, förefaller det utredningen klart, att samhället
genom betydande insatser måste försäkra sig mot de risker för försämring,
som kan uppstå, när ransoneringssystemet slopas. För utredningen har
det varit särskilt angeläget att bilda sig en föreställning om följderna för
ungdomen av att systemet avvecklas. Genomföres den ifrågasatta sänkningen
av åldern för rätt till inköp av utminuteringssprit från i princip nuvarande
25 till 21 år, skapas därigenom enligt utredningens uppfattning
uppenbarligen särskilda risker. Utredningen erinrar om att systembolagens

8 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 155.

utminuteringspriser efter lagändringen kommer att gälla även för de kategorier
i åldersklasserna över 21 år, som hittills varit hänvisade till att för\
ärva illegal sprit till priser, vilka ofta kunnat ligga avsevärt högre än
systembolagspriset. Utredningen framhåller också att den ökade tillgången
till spritdrycker vid en fri försäljning även torde medföra ett allmänt prisfall
för överlåtelsesprit, vilket skulle komma att underlätta spritåtkomsten
för ungdomar under 21 år och för andra kategorier, som i likhet med denna
ungdom även i fortsättningen kommer att vara avstängda från legala inköp.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen, att den frihet som den
planerade omläggningen av nykterhetspolitiken innebär, i första hand betyder
att andra medel än lagstiftning hädanefter skall tagas i anspråk för
att motverka de vanor i den enskildes och gruppens förhållande till alkoholen,
som redan nu finns utbildade.

Utredningen framhåller vidare, att därjämte betydande insatser fordras
av det positiva nykterhetsarbetet för att hindra eller begränsa utbredningen
av nya alkoholvanor inom särskilt utsatta befolkningskategorier, för vilka
ransoneringen hittills i viss utsträckning verkat som en spärr. Osäkerheten
inför följderna av ransoneringens slopande kräver enligt utredningens uppfattning
en allvarlig omprövning av det behov av upplysning och andra
positivt verkande nykterhetsfrämjande åtgärder, som skisserats av nykterhetskommittén.
Utredningen anser att samhällets stödåtgärder för ett vidgat
nykterhetsarbete i skilda former bör ha hunnit verka i god tid före övergången
till ett fritt försäljningssystem. Enligt utredningens mening synes
folkrörelsernas medverkan komma att spela en framträdande roll i detta
arbete. I promemorian uttalas att starka krav utan tvivel kommer att
ställas på nykterhetsrörelsen, vars uppgifter i framtiden på ett helt annat
sätt än under de senaste decennierna kommer i blickpunkten.

Liksom nykterhetskommittén anlägger utredningen även vissa ekonomiska
synpunkter på frågan om utbyggnaden av de positiva förebyggande
åtgärderna. Den framhåller, att det statliga stödet till dessa former av
nykterhetsarbetet upplysningsverksamhet, rådgivning, personlig påverkan
och positiv ungdomsvård — icke blott kan avvägas med hänsyn
till de omedelbara kostnaderna härför. Vid avvägningen måste beaktas,
att även en ringa förbättring av nykterhetstillståndet i landet direkt minskade
samhällets kostnader för en rad åtgärder, exempelvis inom polisväsendet,
fångvård, sjukvård etc. Samtidigt inverkade en minskad alkoholkonsumtion
och minskat missbruk direkt eller indirekt välståndshöjande.
Från statsfinansiell synpunkt kan därför, framhåller utredningen, aldrig
ett effektivt utnyttjat stöd åt nykterhetsfrämjande åtgärder betraktas
såsom en oräntabel utgift. Även om inkomsthöjningen genom ökad folknykterhet
först ger sig till känna på längre sikt, kan behovet av omedelbara
utgifter för nykterhetsfrämjande åtgärder icke bedömas isolerat och endast
med hänsyn till det aktuella ianspråktagandet av statsmedel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Yttranden.

I yttrandena över nykterhetskommitténs betänkande III förekommer endast
sparsamt allmänna omdömen om forskningens och upplysningens framtida
förhållande till övriga nykterhetspolitiska åtgärder. Svårigheten att
bedöma de enskilda förslagen utan kännedom om innebörden i nykterhetskommitténs
— vid tidpunkten för remissbehandlingen ännu icke avlämnade
— principbetänkande framhäves sålunda av skolöverstyrelsen, liksom av
länsstyrelsen i Stockholms län. Skolöverstyrelsen framhåller dock att upplysning
och undervisning synes vara de åtgärder, som på längre sikt kommer
i fråga när det gäller att motverka den allmänna breddningen av alkoholvanorna,
framför allt hos ungdomen. Överstyrelsen betonar i sitt yttrande
vikten av att undervisningens och och upplysningsverksamhetens effektivitet
ökas och underbygges med vetenskaplig forskning.

Socialstyrelsen framhåller, att de framlagda förslagen är av den beskaffenheten,
att de bör genomföras oavsett alkohollagstiftningens blivande
gestaltning.

Behovet av ökade insatser för forskningen, undervisningen och upplysningen
på hithörande område vitsordas i övrigt allmänt i yttrandena.

Yttrandena över nykterhetskommitténs principbetänkande visar en nära
nog fullständig anslutning till kommitténs uppfattning att samhället i fortsättningen
skall ställa ökade resurser till det positiva nykterhetsarbetets
förfogande. Medicinalstyrelsen betonar, att förbättrad sjukvård, forskning,
undervisning och upplysning ger de bestående resultaten i bekämpandet
av alkoholismen. Överståth&llarämbetet framhåller att stort utrymme
bör ägnas forskning, undervisning och propaganda. Liknande synpunkter
anföres av ett flertal remissorgan, däribland länsstyrelserna i Gotlands,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, SIcaraborgs, Örebro, V ästemorrlands och
Västerbottens län samt länsnykterhetsnämnderna i Uppsala, Kalmar, Hallands
och Värmlands län, ävensom Svenska landstingsförbundet, Sveriges
centrala restaurangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund och
Svenska arbetsgivareföreningen.

I vissa yttranden betonas, att åtgärder för en intensifierad forskning och
upplysning måste föregå en omläggning av rusdrycksförsäljningen. Synpunkter
av denna innebörd anföres av länsstyrelsen i Gävleborgs län samt
av länsnykterhetsnämnderna i Kristianstads och Västmanlands län. Kontrollstyrelsen
finner det anmärkningsvärt, att förslag väckts om motbokssystemets
avskaffande innan läkare, lärare m. fl. erhållit tillräcklig utbildning
i nykterhetsfrågan. I

I vissa yttranden över den av 1953 års utredning avgivna promemorian
kommenteras utredningens principiella synpunkter på frågan om behovet
av nykterhetsupplysning inför en förändrad alkohollagstiftning. Kontroll -

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

styrelsen anser sig oreserverat kunna instämma i utredningens synpunkter
i fråga om riskerna för ett försämrat nykterhetstillstånd och biträder även
utredningens åsikt om betydelsen av att samhällets stödåtgärder för ett
vidgat nykterhetsarbete insättes i så god tid, att de hunnit verka före övergången
till ett friare försäljningssystem.

I samma riktning uttalar sig Systembolagens förtroendenämnd. Medicinalstyrelsen
understryker nödvändigheten av att upplysningsverksamheten
m. m. för nykterhetens främjande intensifieras inför ett eventuellt avskaffande
av motbokssystemet och att staten i långt större utsträckning än nu
bidrager till denna verksamhets finansiering. Centralförbundet för nykterhetsundervisning
framhåller att en intensifiering av nykterhetsrörelsens
verksamhet självfallet är angelägen med tanke på de risker för ett ökat
missbruk, som kan föreligga beträffande en första övergångstid efter slopandet
av ransoneringssystemet. Enligt centralförbundets mening är emellertid
frågan om nykterhetsrörelsens möjligheter att främja folknykterheten
framför allt ett långsiktigt problem.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund instämmer för sin del oreserverat
i utredningens ekonomiska synpunkter på frågan om utbyggnaden
av de positiva förebyggande åtgärderna. Landsförbundet framhåller emellertid
i detta sammanhang, att det råder ett klart samband mellan upplysningsarbete
och forskning på alkoholfrågans område, och beklagar att 1953
års utredning icke haft i uppdrag att bearbeta nykterhetskommitténs förslag
beträffande forskningen. Landsförbundet fortsätter:

Emellertid vill landsförbundet också understryka, att en upplysningsverksamhet,
som för ut forskningens resultat till allmänheten är lika viktig
som forskningen själv, och därför vill landsförbundet varmt instämma i
den värdering, som utredningen gör av upplysningsarbetet. Det bör också
framhållas, att en viktig del av nykterhetsupplysningen i vårt land handhaves
av Centralförbundet för nykterhetsundervisning, vars uppgifter ej
heller innefattas i utredningens uppdrag.

Landsorganisationen delar i stort sett utredningens motivering för ett
ökat samhällsstöd åt nykterhetsupplysni.ng och framhåller, att det skulle
ha varit önskvärt, att detta stöd lämnats tidigare, varvid kanske inte utvecklingen
gått i den försämrande riktning som man nu kunnat konstatera.
Kooperativa förbundet framhåller, att det helt delar utredningens uppfattning
om folkrörelsernas betydelsefulla roll i nykterhetsupplysningen och
att det finner ett starkt statligt stöd åt denna verksamhet väl befogat.

Tjänstemännens centralorganisation hävdar att stödet åt nykterhetsorganisationerna
bör avvägas på lång sikt samt icke i och för sig göras beroende
av de problem, som kan uppkomma under övergångstiden efter motbokens
eventuella avskaffande. I fråga om de upplysningsåtgärder, som kan komma
att bedömas som önskvärda under en sådan övergångstid anser centralorganisationen,
att det statliga stödet för denna upplysningsverksamhet

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 155.

bör samordnas till de organ, som skulle komma att svara för en eventuell
upplysningskampanj under övergångstiden efter ett eventuellt avskaffande
av motbokssystemet.

Departementschefen.

Vid den planerade omläggningen av nykterhetspolitiken, genom vilken
bland annat ransoneringssystemet avskaffas, kommer tyngdpunkten inom
nykterhetspolitiken att förläggas till de positiva åtgärderna.

Med en ökad frihet i den enskildes förhållande till alkoholen följer ett
starkare krav på ansvar. Styrkan av den enskildes medvetande om detta
ansvar torde i mycket hög grad vara beroende av klara insikter om alkoholbrukets
verkningar i olika hänseenden. Nykterhetskommittén och 1953 års
utredning synes ha givit övertygande belägg för nödvändigheten av betydande
samhälleliga insatser i syfte att öka kunskaperna om alkoholbrukets
individuella och sociala verkningar. Alkoholforskningen har här en viktig
uppgift. Den bör därför främjas genom ökat statligt stöd. Från nykterhetspolitisk
synpunkt är självfallet spridningen av redan vunna forskningsresultat
och en fortlöpande undervisning och upplysning om nya rön
av utomordentlig betydelse. Jag finner därför naturligt, att staten patager
sig större kostnader för sistnämnda verksamhet än som hittills varit fallet.

I vissa yttranden över nykterhetskommitténs betänkanden understrykes
att nu berörda positiva åtgärder måste vidtagas i god tid före ransoneringssystemets
upphörande, feamma krav återkommer i 19o3 ars utrednings
promemoria. I propositionen nr 151 föreslås att motbokssystemet aA -vecklas från och med den 1 oktober 195o. Jag delar helt uppfattningen att
här avsedda positiva åtgärder bör sättas in före motbokssystemets slopande
och kommer därför i det följande att förorda anslagshöjningar för dessa
ändamål redan för nästa budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Alkoholforskning.

Nuvarande förhållanden.

Nykterhetskommittén har i sitt betänkande III lämnat en sammanfattande
redogörelse för den i landet hittills bedrivna alkoholforskningen.
Av denna redogörelse inhämtas bland annat följande.

Ben medicinska alkoholforskning, som hittills bedrivits i vårt land, har
varit övervägande teoretisk. De mest bekanta resultaten har vunnits vid
den medieinsk-kemiska institutionen i Lund under ledning av framlidne
professorn E. M. P. Widmark och vid den farmakologiska avdelningen vid
karolinska institutet under ledning av professor G. Liljestrand. I Lund har
bland annat utarbetats metoder för att bestämma alkoholhalten i blodet
(det widmarkska provet) medan vid karolinska institutet ett stort antal
undersökningar av skiftande karaktär genomförts. De objektiva bestämningar
av graden av alkoholpåverkan, vilka utförts av laboratorn L. Goldberg,
har bland annat med stor framgång använts vid den på nykterhetskommitténs
uppdrag verkställda undersökningen av verkningar av olika
slag av maltdrycker. Flera av de nämnda svenska undersökningarna har
för övrigt rönt stor internationell uppmärksamhet.

Den klinislc-medicinska alkoholforskningen har i vårt land hittills icke
ägnats lika stort intresse som den teoretisk-medicinska. Först under de
senaste åren torde några nämnvärda mera systematiska forskningar ha
bedrivits (bland annat vid karolinska sjukhusets psykiatriska klinik, vid
S:t Eriks sjukhus och vid Beckomberga sjukhus).

Medel till forskningarnas bedrivande har bland annat erhållits från stiftelsen
Therese och Johan Anderssons minne, från Svenska sällskapet för
medicinsk forskning, från den medicinska Nobelprisgruppens särskilda fond
och från Vetenskapsakademiens Lindahlsfond. Sedan statens medicinska
forskningsråd tillkom 1945, har vissa anslag lämnats av detta.

Den sociala alkoholforskningen har varit av tämligen sporadisk karaktär,
men åtskillig sådan forskning har dock förekommit. På föranstaltande av
1911 års nykterhetskommitté genomfördes vissa undersökningar, bland
annat av socialstyrelsen. 1944 års nykterhetskommitté har fortsatt detta
arbete genom de undersökningar, vilkas resultat redovisas i dess olika betänkanden.
Inom kontrollstyrelsens statistiska avdelning och inom fångvårdsstyrelsen
samt vid rasbiologiska institutet i Uppsala har värdefulla
sammanställningar gjorts. Även på enskilt initiativ har viktiga rön framkommit,
såsom genom den s. k. nykterhetsfolkets lagstiftningskommitté,
vars betänkande avlämnades 1931. Någon systematisk forskning under
längre tid har dock inte bedrivits.

Tidigare förslag.

Professor Liljestrands promemoria. Efter överläggningar
mellan ordföranden i 1944 års nykterhetskommitté och professor G. Lilje -

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 155.

strand överlämnade denne på hösten 1948 till kommittén en promemoria
angående inrättande av en professur vid karolinska institutet i Stockholm
för studiet av alkoholens fysiologi och farmakologi. I denna promemoria
anföres bland annat följande.

Alkoholfrågan är så omfattande, att dess lösning icke kan tillgodoses
genom att enstaka undersökare ägnar en del av sin tid åt att angripa en
frågeställning, som ej kostar för mycket tid, pengar eller arbete. Problemet
bör angripas av forskare, vilka måste beredas möjlighet att helt ägna sig åt
forskning inom detta område och att lägga upp forskningsplaner på lång
sikt, fem eller tio år.

Särskilt bör framhållas önskvärdheten av att skapa kontinuitet i forskningen
och söka få garantier för att den skall fortgå och ytterligare utvecklas.
Hittills har i vårt land alkoholforskningen väsentligen bedrivits på
enskilt initiativ av personer, som hyst intresse för hithörande frågor. Vill
man söka ernå en intensifiering och fördjupning av forskningen inom något
delområde av de stora huvuddisciplinerna, torde den lämpligaste utvägen
vara att inrätta särskilda befattningar härför. De i vårt land nyligen tillskapade
professurerna i tuberkulosforskning och i virusforsknmg (virologi)
erbjuder exempel på en dylik utveckling, i det dessa båda ämnen på grund
av sin stora praktiska vikt utbrutits ur ämnena inre medicin och bakteriologi.
Med hänsyn till den stora samhälleliga betydelsen av alkoholfrågan
synes en motsvarande utveckling av den medicinska alkoholforskningen
vara önskvärd. Början bör då utan tvivel göras med den teoretiska delen
av denna. Dels torde nämligen denna i viss män kunna karakteriseras
som grundforskning och bör därför först komma till stand. Dels bör man
begagna det tillfälle, som just nu erbjuder sig, att till denna forskning fastknvta
en person, laboratorn Goldberg, som genom små insatser på området
förvärvat sig en internationellt uppmärksammad ställning som en av de
ledande, och dessutom besitter en utmärkt skolning inom farmakologien.
Det bör i detta sammanhang påpekas, att det icke torde vara möjligt att
anförtro såväl den medicinsk-teoretiska som den kliniska forskningen åt en
och samma person, därtill är arbetsmetoder och erforderlig utbildning alltför
olikartade. .

Inrättandet av e.n professur i teoretisk-medicinslc alkoholforskning SKulle
givetvis också kräva, att lämplig institution ställes till innehavarens förfogande.
En dylik institution bör lämpligen vara knuten till eller förlagd
intill den farmakologiska avdelningen vid karolinska institutet, där dylik
forskning sedan lång tid tillbaka bedrives. Även forskning inom ett specialområde
som teoretisk alkoholforskning kräver viss kontakt med hela det
ämnesområde, ur vilket specialforskningen framsprungit. Den teoretiska
alkoholforskningen inkommer så i ett större sammanhang, till ömsesidig
båtnad för såväl alkoholforskningen själv som lör hela ämnesområdet, i
första hand den tillämpade farmakologien. Alkoholforskningen inordnas
därigenom såsom en del av forskningen rörande påverkan och narkos över
huvud taget.

Eu institution för teoretisk-medicinsk alkoholforskning borde lämpligen
beredas lokaler genom en påbyggnad av den för farmakologiska avdelningen
uppförda nybyggnaden. Som ett provisorium torde plats kunna beredas i
farmakologiska avdelningens lokaler i nyssnämnda nybyggnad. Det måste
emellertid bestämt framhållas, att detta endast kan bli eu tillfällig anord -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 155.

ning. Vad den erforderliga personalen beträffar, borde för ett effektivt bedrivande
av arbetet erfordras:

Vetenskaplig personal:

Föreståndare: professors kompetens i farmakologi och speciell kompetens
inom alkoholforskning. Lön: motsvarande specialprofessur.

1 :e Assistent: vetenskaplig kompetens inom farmakologi och alkoholforskning.
Lön: motsvarande l:e assistent i heltidsbefattning.

l:e Amanuens: kompetens som amanuens vid farmakologiska avdelningen.

_ Teknisk och annan personal: kanslibiträde, laboratoriebiträde och en halvtidsanställd
vaktmästare.

Behovet av instrumentmakare eller preparator tillgodoses av farmakologiska
avdelningens preparator enligt överenskommelse.

Kompetenta sökande till samtliga befattningar finnes, vilka är väl förtrogna
med här aktuella problem.

Lokal: lokalfrågan har redan berörts i det föregående.

Utrustning: Speciell utrustningsstat bör uppgöras. Här må blott nämnas
att de forskare, som på farmakologiska institutionen bedriver alkoholforskning,
disponerar över en relativt fullständig utrustning, som ingår i farmakologiska
institutionens utrustning. En viktig punkt är uppsättandet av ett
bibliotek med facklitteratur inom området.

I en till promemorian bifogad kostnadsberäkning anges de årliga kostnaderna
(1948) för en specialprofessur med tillhörande personal till 65 000
kronor enligt följande specifikation:

Lön till professor.......................................... 17 000

» » assistenter......................................... 18 000

» » biträdespersonal.................................... 20 000

Materialanslag ............................................ 10 000

Summa kronor 65 000

För tillbyggnad till farmakologiska institutionen och inredning av den
nya institutionen skulle enligt förutnämnda kostnadsberäkning erfordras ett
engångsanslag å 325 000 kronor.

Promemorians fortsatta behandling. Professor Liljestrands
promemoria överlämnades under hand till dåvarande chefen för
ecklesiastikdepartementet, som däröver inhämtade yttranden av universitetskanslern
och lärarkollegiet vid karolinska institutet.

LArarkollegiet förklarade sig ha den uppfattningen, att den föreslagna
professuren vore önskvärd men framhöll att andra institutioner och professurer,
som enligt kollegiets mening vore mera angelägna, i första hand borde
inrättas. Dessutom tillfogades att den kliniska alkoholforskningen borde ges
försteget framför den teoretiska. En särskild professur i alkoholsjukdomar
med tillhörande klinik eller en dubblering av psykiatriprofessuren, varvid
den ena professurens huvudområde skulle bli alkoholsjukdomarna och
eventuellt andra narkomanier, borde övervägas.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 155.

En minoritet inom lärarkollegiet (professorerna Bernhard, Caspersson,
von Euler och Liljestrand) ansåg däremot att kollegiet bort tillstyrka förslaget
i form av inrättande av en personlig professur i experimentell alkoholforskning
åt laboratorn Goldberg samt inrättande av en särskild avdelning
i anslutning till den farmakologiska institutionen efter de riktlinjer som
anförts i förslaget. Under en övergångstid skulle avdelningen kunna inrymmas
i farmakologiska institutionens nuvarande lokaler.

Universitetskanslern anslöt sig till lärarkollegiets majoritet och avstyrkte
omedelbara åtgärder i promemorians syfte.

INykterhetskommittén.

Nykterhetskommittén framhåller, att det föreligger behov av såväl medicinsk
som social alkoholforskning. I fråga om den medicinska forskningen
krävs både teoretisk och klinisk inriktning. Det synes emellertid kommittén
inte lämpligt att alkoholforskningen spaltas upp på olika ämnen och fakulteter,
som inte har beröring med varandra. Många forskningsuppgifter bör
enligt kommittén taga formen av grupparbete. Av praktiska skäl måste en
viss uppdelning på olika institutioner äga rum. Samordningen vore av
grundläggande betydelse. För att tillgodose behovet av samordning föreslår
kommittén, att medicinska forskningsrådets subkommitté för alkoholforskning
förstärkes med representanter för det samhällsvetenskapliga forskningsrådet.
Subkommitténs huvuduppgift skulle vara att upprätta förslag
till fördelning av den för alkoholforskning reserverade andelen av statsbidraget
till medicinsk forskning men även att föreslå bidrag genom samhällsvetenskapliga
forskningsrådet. Utöver befattningen med anslagsfördelningen
bör enligt nykterhetskommittén den för de båda forskningsråden
gemensamma subkommittén också få till uppgift att stimulera till nya
forskningar.

Kommittén understryker kraftigt den k 1 i n i s k-m e d i c i n s k a alkoholforskningens
betydelse och tillstyrker, att ett alkoholistsjukhus enligt
alkoholistvårdsutredningens förslag snarast kommer till stånd.

Beträffande den t e o r e t i s k-m e d i c i n s k a alkoholforskningen anför
kommittén bland annat följande.

Den teoretisk-medicinska alkoholforskningen har stor betydelse för upplysningsarbetet
i alkoholfrågan. Resultaten av de hittills bedrivna forskningarna
har visat sig i hög grad öka möjligheten till en åskådlig undervisning
och en verkningsfull propaganda. Det är omvittnat från exempelvis
läroboksförfattare att man nu kan åskådliggöra de små alkoholdosernas
verkningar på ett mera övertygande sätt än innan de nyare undersökningarna
publicerats. Även för de kliniska aspekterna på alkoholismen torde
den teoretiska grundforskningen komma att få stor betydelse. För upplysningsarbetet
är det av lätt insedda psykologiska skäl viktigt att ha tillgång
till inhemska forskningsrön. De resultat som nåtts med svenska bilförare i

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 155.

Stockholm har för gemene man i Sverige en helt annan beviskraft än ett
aldrig så väl utfört experiment i Chicago.

En förstärkning av den teoretisk-medicinska alkoholforskningen kan ske
på olika sätt. Enklast kan den åstadkommas genom ökade anslag från
medicinska forskningsrådet till de undersökningar som bedrives av skilda
forskare, t. ex. vid karolinska institutets farmakologiska avdelning. Forskningens
existens och omfattning blir emellertid då beroende av det intresse,
som enskilda vetenskapsmän visar för denna forskningsgren, och av de
möjligheter, som dessa forskare kan ha att i konkurrens med andra viktiga
arbetsuppgifter disponera sin tid för ändamålet. Om man vill för framtiden
garantera att en teoretisk-medicinsk alkoholforskning stadigvarande och
i behövlig omfattning bedrives, är möjligheten att få anslag från forskningsrådet
inte tillräcklig. En permanent forskningsinstitution för ändamålet
skulle på ett helt annat sätt kunna tillgodose kraven på ökade insatser.
En professur eller annan permanent akademisk forskarbefattning skulle
också ge möjligheter till en ur olika synpunkter önskvärd grundligare
läkarutbildning på detta område.

Det av professor Liljestrand framlagda förslaget om en specialprofessur
i teoretisk alkoholforskning synes nykterhetskommittén böra närmare övervägas.
Kommittén anser sig inte kompetent att avgöra, om förslaget bör
genomföras i den form det framlagts, men säger sig vilja framhålla den
stora betydelse för bland annat nykterhetsupplysningen som e.n forskarbefattning
av detta slag skulle få. De beräknade årskostnaderna — 65 000
kronor i 1948 års penningvärde — finner kommittén blygsamma i jämförelse
med samhällets övriga utgifter för nykterhetsfrämjande åtgärder. Kostnaderna
skulle enligt kommitténs mening med säkerhet ge gott utbyte för
nykterhetsupplysningen i landet liksom för kampen mot alkoholskadorna
över huvud taget.

Kommittén framhåller att den föreslagna institutionen enligt professor
Liljestrands promemoria inte skulle kräva något omedelbart investeringsanslag,
eftersom den ansågs kunna tills vidare inrymmas i befintliga lokaler.
En i framtiden önskvärd påbyggnad av karolinska institutets farmakologiska
institution för den nya institutionen skulle enligt en vid promemorian
fogad kostnadsberäkning draga en kostnad av 325 000 kronor (vid
1948 års prisnivå).

Kommittén understryker slutligen behovet av en fortskridande social
alkoholforskning. Kunskaper om alkoholens sociala verkningar är enligt
kommitténs mening av betydelse särskilt för undervisningen vid skolor,
socialinstitut och universitet. Kommittén anser, att det är av vitalt intresse
för såväl den egentliga nykterhetslagstiftninge.n som den allmänna kriminallagstiftningen,
att aktuella kunskaper om arten och graden av alkoholbrukets
och alkoholismens sociala skadeverkningar kan erhållas. Formerna
för en dylik forskning kan enligt kommitténs uppfattning inte bli desamma
som beträffande den medicinska alkoholforskningen, då några på detta
område specialiserade vetenskapsmän icke torde finnas. Däremot skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

sannolikt intresserade yngre vetenskapsmän kunna tänkas specialisera sig
på området, om en sådan forskning uppmuntrades av statsmakterna. Kommittén
anser därför, att man bör hålla möjligheterna öppna att i en framtid
inrätta akademiska lärar- och forskarbefattningar i social alkoholforskning.
Tills vidare finge man emellertid nöja sig med de mera begränsade
forskningsmöjligheter som kunde skapas genom den föreslagna förstärkningen
av subkommittén för alkoholforskning.

I årets statsverksproposition (VIII ht p. 344) har under hänvisning till
nykterhetskommitténs förslag förutsatts, att de medicinska och samhällsvetenskapliga
forskningsråden träffar överenskommelse om en samordning
av alkoholforskningens olika grenar. Med hänsyn därtill torde den redogörelse,
som härefter skall lämnas för yttrandena över kommitténs här berörda
förslag, kunna begränsas till ett återgivande av remissinstansernas
synpunkter på den medicinska alkoholforskningen.

Yttranden.

I flertalet remissyttranden framhäves betydelsen av att den vetenskapliga
alkoholforskningen intensifieras. Rörande avvägningen mellan behovet
av klinisk-medicinsk och teoretisk-medicinsk alkoholforskning finner åtskilliga
remissinstanser, att den klinisk-medicinska forskningen i första hand
bör tillgodoses. Samma instanser yttrar sig dock i regel samtidigt positivt
om förslaget att en institution för teoretisk-medicinsk alkoholforskning inrättas.
De medicinska fakulteterna i Lund och Uppsala, skolöverstyrelsen,
Centralförbundet för nykterhetsundervisning, Sveriges nykterhetsvänners
landsförbund och Svenska nykterhetsvårdsförbundet instämmer helt i kommitténs
förslag om inrättande av en specialprofessur i ämnet teoretisk alkoholforskning.

Universitetskanslern instämmer i väsentliga delar i kommitténs förslag
och uttalanden beträffande alkoholforskningen. Frågan om skapandet av en
mera permanent forskningsinstitution för den teoretisk-medicinska alkoholforskningen
bör enligt kanslern närmare utredas, innan slutligt avgörande
träffas. Pågående och planerade forskningar på området bör liksom hittills
understödjas från det medicinska forskningsrådets sida. Forskningsrådets
nämnd för alkoholforskning kan därjämte förväntas komma att följa hithörande
spörsmål med uppmärksamhet.

Medicinska fakulteten i Uppsala instämmer livligt i kommitténs uppfattning,
att vetenskaplig alkoholforskning är nödvändig. Dels gäller detta
teoretisk-medicinsk alkoholforskning, dels klinisk-medicinsk alkoholforskning,
som framför allt rör alkoholismens behandling, dels slutligen psykiatrisk
och social-statistisk forskning över alkoholismens uppkomst och utbredning.
Det är emellertid enligt fakultetens mening nödvändigt att skilja
2 — Bihang till riksdagens protokoll 195),1 .sand. AV 155.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

mellan den forskning som är mest önskvärd och den som är lättast att realisera
med hänsyn till de föreliggande resurserna. Det torde ej vara tvekan
om att de viktigaste problemen rör alkoholismens uppkomstsätt och eventuella
möjligheter att förebygga alkoholism, men den sida av alkoholproblemet,
som för närvarande är bäst representerad i vårt land, är den teoretisk-medicinska
forskningen, där en aktiv forskargrupp redan finnes. Med
hänsyn härtill torde det vara av vikt att man i första hand understödjer denna
grupp. Fakulteten ansluter sig därför till det förslag som framförts inom
karolinska institutet om upprättande av en personlig professur i teoretiskmedicinsk
alkoholforskning för laboratorn Goldberg, som gjort sig internationellt
känd som forskare på detta område. Fakulteten instämmer livligt
i vad som sägs i professor Liljestrands promemoria.

Medicinska fakulteten i Lund ansluter sig helt till förslaget om inrättande
av en forskningsinstitution för teoretisk alkoholforskning. Det synes fakulteten
lämpligt, att nämnden för alkoholforskning får utforma ett mer detaljerat
förslag till den av kommittén föreslagna forskningsinstitutionens organisation
och förläggning.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar, att en vidgad och fördjupad
vetenskaplig forskning över alkoholismen och alkoholsjukdomarna
måste anses önskvärd. Kollegiet anför vidare bland annat följande.

Man kan förmoda att detta problem, vid sidan av sin psykologiska och
socialmedicinska, även och kanske alldeles särskilt har sin biokemiska sida,
att det är den intermediära ämnesomsättning hos de alkoholsjuka som
framför allt påkallar närmare uppmärksamhet. Forskning på ett sådant område
får utan tvivel de bästa förutsättningarna i intim samordning med en
klinik. I planen för en alkoholistklinik bör därför ingå en väl utrustad
forskningsavdelning med en i teoretisk grundforskning väl förfaren självständig
föreståndare.

Kollegiet delar kommitténs mening om önskvärdheten av förbättrade
möjligheter till experimental-medicinsk forskning över alkoholproblem, vilken
liksom läkarvetenskapen över huvud taget lämpligen bedrives parallellt
på teoretiska och kliniska linjer. En professur eller annan självständig
forskarbefattning, med tillhörande institution, bör dock enligt kollegiets
mening icke få sitt område begränsat så snävt som till en enda kemisk
substans, etylalkoholen. Det bör vidgas till att omfatta studiet av bedövningsmedel
över huvud taget. Den enorma omfattning, som bruket — och
även missbruket — av medel för lokalbedövning och allmän narkos, smärtstillande
och rogivande medikamenter fått i våra dagar, motiverar till fullo
upprättandet av ett narko-farmakalogiskt forskningsinstitut med sådana,
vidare fattade uppgifter, bland vilka i institutets stadgar forskning över
etylalkoholen borde särskilt betonas. Kollegiet måste emellertid i detta sammanhang,
i anledning av vissa i betänkandet nämnda eventualiteter, nu
giva tillkänna, att karolinska institutets nuvarande farmakologiska institution
icke ens provisoriskt kan hysa en nytillkommande institution.

Organisationskommittén för medicinska högskolan i Göteborg framhåller,
att alkoholismen väsentligen är ett psykiatriskt problem, som har gemen -

Kungl. May.ts proposition nr 155.

skap med övriga former av narkomani. Enligt organisationskommitténs
mening får tillskapandet av förbättrade möjligheter för psykiatrisk vård av
narkomaner och för vetenskapligt studium av dessa anses som ett angeläget
önskemål. Beträffande förslaget att inrätta en forskningsinstitution för teoretisk-medicinsk
alkoholforskning ansluter sig organisationskommittén till
den ståndpunkt, som lärarkollegiet vid karolinska institutet tidigare intagit,
och avstyrker det omedelbara inrättandet av en professur i detta ämne.
Organisationskommittén förordar, att frågan om inrättandet av ytterligare
en professur i psykiatri, särskilt narkomanier, vid de medicinska läroanstalterna
göres till föremål för närmare överväganden.

Medicinal styr elsen uttalar bland annat, att en teoretisk-medicinsk institution
för alkoholforskning skulle utgöra en viktig komplettering av alkoholforskningens
möjligheter i landet. För det snara inrättandet av en sådan
institution talade också omständigheten att en framgångsrik forskning på
området sedan åtskilliga år bedrives i landet och önskvärdheten av att för
framtiden tillvarataga och utnyttja den därvid samlade erfarenheten.

Statens medicinska forskningsråd fäster uppmärksamheten på att den
ifrågasatta utökningen av nämnden för alkoholforskning icke i och för sig
kan öka möjligheterna att intensifiera alkoholforskningen. Härför behövdes
större anslag. Anvisandet härav vore utan tvivel det snabbaste sättet att
utvidga den i landet bedrivna alkoholforskningen. Rådet instämmer i att
fasta institutioner med särskild vetenskaplig och teknisk personal utgör en
garanti för att kontinuerlig forskning inom ett visst område kommer till
stånd. Med hänsyn härtill och med hänsyn till alkoholmissbrukets stora
konsekvenser för samhället förefaller det rådet önskvärt, att permanenta
forskningsinstitutioner för alkoholforskning inrättas. Av de av kommittén
föreslagna institutionerna synes enligt rådets bedömning den kliniska institutionen
i samband med ett alkoholistsjukhus vara den mest angelägna.
Verksamheten vid en sådan institution skulle betyda en höjd standard
inom alkoholistsjukvården och vidgad erfarenhet på vetenskaplig basis
rörande behandlingen av alkoholsjukdomarna och de komplexa medicinska
och sociala faktorer, som spelar in i alkoholmissbrukets patogenes. Ur
forskningssynpunkt anser sig rådet böra understryka vikten av att sjukhuset
erhåller en välkvalificerad, klinisk laborator med god kemisk utbildning.
Fn teoretisk-medicinsk institution för alkoholforskning skulle enligt
rådets mening även utgöra en förstärkning av alkoholforskningens möjligheter
i landet.

Styrelsen för statens institut för folkhälsan anser, att forskningsverksamheten
— i likhet med undervisnings- och upplysningsverksamheten —
ej bör inskränkas till enbart alkoholfrågan utan utvidgas till att avse vanebildande
gifter över huvud taget såsom narkotika och nervlugnande medel.

Skolöverstyrelsen delar helt kommitténs uppfattning, att eu permanent
forskningsinstitution bäst skulle tillgodose kraven pa ökade insatser på

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

den teoretisk-medicinska alkoholforskningens område och tillstyrker därför
livligt, att en professur i teoretisk alkoholforskning inrättas. Därest det
icke anses lämpligt att knyta den till karolinska institutet, synes den överstyrelsen
kunna förläggas till någon av de medicinska fakulteterna i Uppsala
och Lund eller till Göteborgs medicinska högskola, då en dylik professur
bör vara så intimt som möjligt knuten till en medicinsk fakultet eller högskola.

Departementschefen.

Såsom nykterhetskommittén visat omfattar begreppet alkoholforskning
både ett medicinskt och ett socialt (samhällsvetenskapligt) forskningsområde.
Den medicinska alkoholforskningen företer i sin tur dels en teoretisk,
dels en klinisk inriktning.

Nykterhetskommittén betonar värdet av att alkoholforskningen såvitt
möjligt samordnas. Från de synpunkter, som i nu aktuella sammanhang
är av särskild betydelse, nämligen de nykterhetspolitiska, torde väsentliga
fördelar stå att vinna genom en intim samverkan mellan företrädarna för
de skilda forskningsområdena. Jag vill därför framhålla angelägenheten
av att den utbyggnad av alkoholforskningen, som redan inletts och som
bör ytterligare fullföljas, genomföres under beaktande av kravet på samordning.
Vad beträffar samordningen mellan den medicinska och den sociala
alkoholforskningen torde den i årets statsverksproposition förutsatta förstärkningen
av medicinska forskningsrådets nämnd för alkoholforskning
med representanter för samhällsvetenskapliga forskningsrådet innebära ett
steg i denna riktning.

Nykterhetskommittén uppehåller sig i huvudsak vid den medicinska
alkoholforskningen. Kommitténs ställningstagande utmynnar i ett förslag
om inrättande av en specialprofessur i teoretisk alkoholforskning. Klinisk
alkoholforskning bör enligt kommittén bedrivas vid ett alkoholistsjukhus.
Kommittén tillstyrker, att alkoholistvårdsutredningens förslag på denna
punkt snarast genomföres.

Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag har meningarna varit
delade om vilken av de båda medicinska forskningsgrenarna, som bör äga
prioritet. Därvid har man på vissa håll ansett, att den kliniska inriktningen
bör komma i första hand. I andra yttranden framhäves däremot, att den
teoretiska alkoholforskningen, som i vårt land omfattats med särskilt intresse
och bedrivits med framgång, av dessa skäl bör ytterligare stimuleras.
Jag får i detta sammanhang nämna, att chefen för inrikesdepartementet
inom kort torde komma att anmäla frågan om inrättande av en
specialklinik för alkoholsjukdomar. Den kliniska alkoholforskningen synes
vid en dylik sjukhusavdelning kunna beredas gynnsamma utvecklingsmöjligheter.

Kuncjl. May.ts proposition nr 155.

Enligt min mening talar starka skäl för inrättande av en specialprofessur
i teoretisk alkoholforskning. Utan tvivel torde en intensifierad grundforskning
på detta område vara av central betydelse för den kliniska alkoholforskningen
och därmed också för den medicinska alkoholistvården. Den
teoretiska alkoholforskningens resultat är därjämte grundläggande för en
objektiv undervisning och upplysning i alkoholfrågan. Jag vill därför tillstyrka,
att en professur i teoretisk alkoholforskning inrättas.

Av vikt för den teoretiska alkoholforskningens utveckling är att forskningen
får en så allsidig inriktning som möjligt. Den teoretiska alkoholforskningen
i vårt land har hittills varit övervägande farmakologiskt och
fysiologiskt betonad. Därigenom har också betydande resultat inom dessa
speciella områden kunnat vinnas. Enligt min mening bör emellertid såvitt
möjligt en blivande institution ge spelrum åt forskningsuppgifter inom
andra närbesläktade medicinska grundforskningsområden, exempelvis den
medicinska kemien och patologien.

Karolinska institutets lärarkollegium och statens institut för folkhälsan
har från i huvudsak samma utgångspunkter riktat invändningar mot en
begränsning av den tänkta specialprofessurens forskningsobjekt till att
avse endast en substans, etylalkoholen. Med hänsyn till att vetenskaplig
forskning rörande alkoholens inverkan på organismen rymmer frågeställningar
av principiellt samma natur som forskning rörande motsvarande
effekt hos andra narkotika, finner jag tanken på en breddning av forskningsområdet
i nu nämnda avseende i och för sig beaktansvärd. Alkoholfrågan,
betraktad som samhällsproblem, motiverar dock enligt min mening,
att den centrala forskningsuppgiften markeras i professurens benämning.
Hinder bör sålunda icke möta att professurens innehavare — inom
ramen för den frihet vid val av arbetsuppgifter som av hävd tillerkännes
universitetsprofessorerna — upptager forskningsproblem vid sidan av den
egentliga alkoholforskningen, exempelvis i samband med komparativa undersökningar.
Med professuren bör vara förenad den undervisnings- och
examinationsskyldighet, som må föreskrivas av universitetskanslern.

Beträffande frågan om institutionslokaler för professuren anser jag, att
läget i viss mån förändras, därest spörsmålet om inrättande av ett alkoholistsjukhus
bringas till en lösning. Enligt min mening talar starka skäl för
att förutom den kliniska även den teoretiska alkoholforskningen beredes
utrymme i anslutning till den avsedda specialkliniken för alkoholsjukdomar.
Vad jag inledningsvis anfört om samordning mellan alkoholforskningens
olika grenar torde i hög grad äga giltighet även beträffande den
medicinska alkoholforskningens båda huvudområden. En medicinsk forskningsinstitution
för både teoretisk och klinisk alkoholforskning, inrymd
inom ett sjukhus med ett för denna forskning väl avgränsat patientmaterial,
synes erbjuda den mest rationella lösningen. Jag förutsätter därvid,

Kiingl. Maj:ts proposition nr 155.

att planeringen och utformningen av sjukhusets forskningscentral sker i
samråd med medicinska forskningsrådets nämnd för alkoholforskning.

Da den förutnämnda specialkliniken för alkoholsjukdomar kommer att
föreslås bli förlagd till Stockholm, eller dess omedelbara närhet, bör själva
professuren knytas till karolinska institutet. Därest kliniken skulle komma
att förläggas till annan ort, får frågan om till vilket universitet (medicinsk
högskola) professuren skall knytas bli föremål för en omprövning. I så fall
torde ärendet ånyo få underställas riksdagen.

Det av nykterhetskommittén i kostnadsberäkningen för professuren upptagna
anslagsbeloppet för personal- och materielkostnader, tillhopa 65 000
kronor, synes mig, även efter justering med hänsyn till förändringen av
penningvärdet, vara för lågt räknat.

Av min redogörelse framgår, att tidpunkten för professurens inrättande
maste framskjutas. Med hänsyn till önskvärdheten av att professuren inrättas
utan onödig tidsutdräkt bör emellertid undersökas möjligheten att
provisoriskt lösa lokalfrågan. Jag räknar dock icke med att så kan ske
före den 1 juli 1955. Jag föreslår därför, att professuren inrättas vid tidpunkt,
som Kungl. Maj:t äger bestämma, dock tidigast från och med den
1 juli 1955.

Kungl. Majds proposition nr 155.

Undervisning i alkoholfrågan.

Nuvarande bestämmelser.

Enligt Kungl. Maj:ts cirkulär av den 24 september 1928 (SFS 1928: 351)
skall nykterhetsundervisning meddelas i de läroanstalter som står under
skolöverstyrelsens inseende samt i skolor för yrkesundervisning. Nu gällande
undervisningsplaner för olika skolformer innehåller även vissa bestämmelser
angående nykterhetsundervisning.

1 cirkuläret återfinns även en bestämmelse, som rör läroanstalter för
utbildning av lärare. I denna föreskrives, att vid såväl den teoretiska som
den praktiska utbildningen skall tillses, att nykterhetsundervisningens särskilda
krav vederbörligen tillgodoses.

Jämlikt en generalorder utfärdad den 10 september 1945 skall undervisning
i alkoholfrågan meddelas under militärutbildningen.

Nykterhetskommittén.

Enligt nykterhetskommitténs mening är den nuvarande nykterhetsundervisningen
inte tillräckligt effektiv. Det har enligt kommittén omvittnats
från olika håll, att nämnda undervisning i många skolor försummats eller
varit otillfredsställande. Undersökningar, som utförts bland värnpliktiga,
gav vid handen att den vuxna ungdomen hade mycket bristfälliga kunskaper
om alkoholens skadeverkningar och om åtgärderna däremot. Kommittén
anser, att bristerna bland annat beror på att bestämmelserna om
nykterhetsundervisning i skolor inte är tillräckligt preciserade samt framför
allt på att lärarutbildningen i detta avseende inte är tillfredsställande.

Någon karakteristik av nykterhetsundervisningen i en särskild författning,
på det sätt som skett i 1928 års cirkulär, synes inte kommittén
nödvändig. De erforderliga bestämmelserna om vad nykterhetsundervisningen
bör omfatta, synes kommittén böra meddelas i undervisningsplaner
och metodiska anvisningar. Enligt kommitténs mening bör för de ämnen
och klasser, där undervisningen skall bedrivas, liksom för andra undervisningsmoment
anges vad lärostoffet skall omfatta och, da sa befinnes lämpligt,
även hur det skall meddelas. Om nykterhetsundervisningen finge sin
beskärda plats i undervisningsplaner och anvisningar, skulle också vinnas
att dess olika kunskapsmoment automatiskt komme in i läroböckerna. Något
bestämt timantal för nykterhetsundervisningen behövde då inte stadgas.

Med tanke på de brister hos undervisningen som konstaterats och på de

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

nya bestämmelser som bör införas synes det kommittén motiverat, att till
en början en särskild kontroll och vägledning på detta område utövas.
Bestämmelser härom bör därför i någon form utfärdas. Av samma anledning
syntes också anvisningar böra lämnas till läroboksnämnden att i detta
avseende särskilt granska läroböckerna i hälsolära och samhällskunskap.
Ett tänkbart alternativ vore också enligt kommittén att låta cirkuläret
fortfara att gälla även sedan nya bestämmelser införts i undervisningsplanerna.
Härigenom kvarstode automatiskt föreskrifterna om inspektion, anskaffning
av undervisningsmateriel etc. Åtminstone under en övergångsperiod
kunde en sådan anordning vara att föredraga.

Konsulenten för nykterhetsundervisningen, som för närvarande är knuten
till skolöverstyrelsens folkbildningsrotel, bör enligt kommittén, när så befinnes
lämpligt, även biträda inom överstyrelsens övriga verksamhetsområden
och inom överstyrelsen för yrkesutbildning. Om konsulentens arbetsområde
utvidgas, måste enligt kommittén arvodets storlek tagas under
omprövning.

Kommittén framlägger utförliga förslag rörande nykterhetsundervisningen
i skolor, vid yrkesutbildningsanstalter, vid lärarutbildningen och vid
den militära utbildningen.

Nykterhetsundervisningen bör för skolornas del huvudsakligen komma
in i undervisningen i hälsolära och samhällslära (biologi med hälsolära och
historia med samhällslära). För realskolor och kommunala flickskolor torde
enligt kommittén även föreskrivas, att uppmärksamhet skall ägnas åt alkoholfrågan
även i undervisningen i gymnastik och hushållsgöromål. På gymnasiet
synes enligt kommitténs uppfattning även psykologien böra uppmärksammas
i detta sammanhang. För att gymnasisterna skall få ytterligare
en påminnelse om alkoholfrågan ur medicinsk, hygienisk eller social synpunkt,
innan de lämnar läroverket, föreslår kommittén, att lektionsföredrag
i alkoholfrågan göres obligatoriska. Rektor bör enligt kommitténs
förslag efter samråd med vederbörande ämneslärare tillse att ett föredrag
av denna art anordnas varje år. Som lämplig tidpunkt härför anges näst
högsta ringen eller höstterminen i högsta ringen. Föreläsare bör utsändas
av skolöverstyrelsen genom Centralförbundet för nykterhetsundervisning.

I fråga om folkhögskolorna föreslår kommittén att en föreskrift om att
nykterhetsundervisning skall äga rum intages i folkhögskolestadgan. Ett
påpekande från skolöverstyrelsen om att föreläsningsverksamhet i alkoholfrågan
är önskvärd synes enligt kommittén böra övervägas.

Beträffande all yrkesutbildning bör enligt kommitténs uppfattning gälla,
att eventuell nykterhetsundervisning skall vara motiverad av speciella behov
för det yrke som eleverna förbereder sig för. De kunskaper, som behövs
för medborgare i allmänhet, skall ges i de vanliga skolorna samt under
militärutbildningen.

Kommittén uppehåller sig särskilt vid läkarutbildnmgen och framhåller,

Kungl. May.ts proposition nr 155.

att läkarnas medverkan i en effektiviserad nykterhetsupplysning är nödvändig.
För den skull synes vissa bestämmelser rörande läkarnas utbildning
i alkoholfrågan nödvändiga. Kommittén förutsätter, att de av kommittén
framförda synpunkterna i detta avseende tages i beaktande vid
statsmakternas ställningstagande till 1948 års läkarutbildningskommittés
förslag. Kommittén betonar vidare vikten av att vid den teologiska, juridiska
och statsvetenskapliga utbildningen liksom vid lärarutbildningen vid
universiteten den för respektive yrken erforderliga orienteringen i alkoholfrågan
lämnas. Beträffande specialhögskolorna föreslår kommittén, att
Centralförbundet för nykterhetsundervisning får i uppdrag att utarbeta
en broschyr om alkoholens inverkan på arbetsförmåga och olycksfallsfrekvens,
som Kungl. Maj:t genom cirkulär till högskolorna i fråga torde böra
rekommendera till användning. Kommittén framhåller även vikten av att
socialinstitutens elever och vissa grupper socialvårdspersonal såsom sjuksköterskor,
polispersonal och nykterhetsvårdsfunktionärer får tillräckliga
kunskaper i alkoholfrågan.

Vid folk- och småskoleseminarierna samt de framtida lärarhögskolorna
synes kommittén nykterhetsundervisningen böra ha till syfte att meddela
dels kunskaper, dels undervisningsfärdighet. Kunskaperna borde — liksom
vid de vanliga skolorna — inhämtas företrädesvis i ämnena biologi med
hälsolära och samhällskunskap. Dessutom kunde vissa kunskapsmoment
beröras även i ämnena kristendomskunskap och psykologi. Undervisningsfärdigheten
bör enligt kommittén inhämtas huvudsakligen i samband med
handledning i de nämnda ämnenas metodik, men därjämte även genom särskilda
föreläsningar och demonstrationer.

Vad beträffar universitets- och högskoleutbildningen av lärare, som i
framtiden skall meddela obligatorisk nykterhetsundervisning, instämmer
kommittén i 1945 års universitetsberednings förslag om en obligatorisk
kurs i hygien på cirka 20 timmar för blivande biologilärare. Universitetsberedningen
förordade därvid, att inom avsnittet narcotica, som föreslogs
omfatta 3 timmar, 2 timmar borde kunna ägnas åt alkoholens patofysiologi
samt alkoholfrågan ur social synpunkt. Nykterhetskommittén anser det
dock otillräckligt att anslå endast 2 timmar åt alkoholfrågan och föreslår,
att plats beredes åt minst 4 timmars föreläsningar. Universitetsberedningen
föreslog vidare att för lärarkompetens i samhällskunskap (universitetsberedningens
benämning) skulle krävas en speciellt anordnad kurs, ingående
i ämnet statskunskap. Om eu sådan kurs kommer till stånd, synes kommittén
alkoholfrågan och nykterhetslagstiftningen kunna behandlas vid
denna. Genom tre eller fyra föreläsningar och däremot svarande kurslitteratur
torde en tillfredsställande kunskapsgrund kunna erhållas. För den händelse
kursen icke kommer till stånd, bör enligt kommittén motsvarande
undervisning meddelas i samband med undervisningen i socialpolitik, vare

Kungl. May.ts proposition nr 155.

sig detta ämne blir självständigt eller ingår som en del av något annat,
exempelvis nationalekonomi.

För här berörda lärare gäller att den praktiskt pedagogiska utbildningen
lämnas genom provåret. Enligt förslag av universitetsberedningen skulle
även den nu vid universiteten obligatoriska kursen i pedagogik och psykologi
förläggas dit. I så fall bör enligt kommittén även den för alla blivande
lärare behövliga orienteringen i alkoholfrågan lämnas i detta sammanhang.

Kommittén anser vidare, att samtliga lärarkandidater med biologi, historia,
kristendom eller filosofi i sina ämneskombinationer bör vara skyldiga
att taga del av Centralförbundets för nykterhetsundervisning handledning
i nykterhetsundervisning.

Kommittén föreslår, att Kungl. Maj:t i skrivelse till överstyrelsen för
yrkesutbildning och gymnastiska centralinstitutets styrelse framhåller
önskemålen rörande de kursmoment, som bör ingå i hushållsseminariernas
respektive gymnastiska centralinstitutets undervisning i alkoholfrågan.

Kommittén framhåller med skärpa den militära nykterhetsundervisning -ens betydelse. Om denna undervisning skall bli effektiv, fordras obetingat
att den får tillräckligt utrymme så att den som undervisar kan taga hänsyn
till elevernas inställning och förkunskaper. Kommittén föreslår därför,
att det uttryckligt stadgas, att minst 1 föreläsning i alkoholfrågan skall
anordnas utöver de 3 timmar, som handhaves av kompanibefälet, samt att
sådana anvisningar utfärdas, att ytterligare minst en timme användes till
frågor, som inte behandlats vid den speciella nykterhetsundervisningen,
t. ex. den samhälleliga nykterhets vården och nykterhetsföreningarnas verksamhet.
Den obligatoriska militära nykterhetsundervisningen bör således
enligt kommitténs förslag omfatta 5 timmar.

De officerare som nu utbildas får en genomgång under minst 5 timmar
av den för den militära nykterhetsundervisningen fastställda handledningen.
Kommittén föreslår, att utöver denna genomgång regelmässigt anordnas en
eller ett par föreläsningar av en expert i alkoholfrågan. Eu viss utbildning
genom särskilt anordnade kurser synes kommittén vara önskvärd. En
central kurs för 40—50 deltagare under fem å sex dagar föreslås som
ett första experiment. Kursen borde arrangeras av Centralförbundet för
nykterhetsundervisning i samarbete med försvarsstaben. De av kommittén
beräknade kostnaderna för denna kurs har upptagits i kostnadsberäkningen
för centralförbundets verksamhet.

Yttranden.

Nykterhetskommitténs förslag rörande undervisningen i alkoholfrågan
har, i den mån remissinstanserna uppehållit sig därvid, genomgående fått
ett positivt mottagande.

De remissinstanser som yttrat sig om nykterhetsundervisning i skolorna

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

tillstyrker, att bestämmelserna härom meddelas i undervisningsplaner och
metodiska anvisningar.

Skolöverstyrelsen anser det synnerligen viktigt, att nykterhetsundervisningens
karaktär av »cirkulärämne» upphör och att denna undervisning
får den plats som ämnets vikt motiverar. Överstyrelsen instämmer i konsulentens
för nykterhetsundervisningen synpunkter att termen »nykterhetsundervisning»
bör utbytas mot »undervisning i alkoholfrågan», men förmodar
att båda termerna måste användas, då i flera situationer en kort
benämning är erforderlig.

Skolöverstyrelsen granskar inte kommitténs detaljförslag om de kunskapsmoment,
som bör läggas in i kursplanerna för olika klasser. Överstyrelsen
framhåller, att den får tillfälle att taga ställning härtill, när den
gör upp undervisningsplaner för respektive skolformer. Överstyrelsen stälter
sig tveksam till förslaget, att ett föredrag i alkoholfrågan skall vara
obligatoriskt för eleverna i gymnasiets näst högsta eller högsta ring. De
s. k. lektionsföredragen vid de högre skolorna vore för närvarande föremål
för överläggning mellan konsulenten för nykterhetsundervisningen och
Centralförbundet för nykterhetsundervisning. Överstyrelsen utgår från att
överstyrelsen bör ha att i samråd med centralförbundet uppdraga riktlinjerna
för verksamheten.

Överstyrelsen påpekar, att detaljerade kursplaner inte finns i folkhögskolestadgan,
varför det inte är lämpligt att i denna intaga föreskrift om
undervisning i alkoholfrågan. Överstyrelsen ämnar dock i sin allmänna
tillsynsverksamhet och rådgivning tillse att tillräckligt utrymme beredes
denna undervisning i ämnena samhällslära och hälsolära vid folkhögskolorna.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning, som tillstyrker att bestämmelser
om undervisning i alkoholfrågan i framtiden meddelas i undervisningsplaner
och metodiska anvisningar, finner det dock inte välbetänkt, att
man tager bort de generella bestämmelser om nämnda undervisning, som
nu finns i gällande cirkulär. IVIed hänsyn till de brister, som vidladei denna
undervisning, är det enligt förbundets uppfattning ännu så länge erforderligt
att särskilt fästa skolledningarnas och lärarnas uppmärksamhet på behovet
av nykterhetsundervisning. I cirkuläret bör intagas bestämmelser om att
nykterhetsundervisning skall meddelas vid samtliga undervisnings- och ntbildningsanstalter.

Kommitténs uttalanden rörande nykterhetsundervisning vid olika yrkesutbildningsanstalter
har i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna.
I ett flertal yttranden understrykes särskilt vikten av att vid läkarutbildningen
lämnas en grundligare undervisning om alkoholen och dess
verkningar än för närvarande är fallet.

Medicinalstyrelsen finner det anmärkningsvärt, att i den svenska läkarutbildningen
hittills ej innefattats något obligatoriskt kursmoment, som

28 Kungl. May.ts proposition nr 155.

kunnat garantera de blivande läkarna tillräckliga kunskaper om alkoholens
verkningar och om alkoholismen. Medicinalstyrelsen anser, att i avvaktan
på en omläggning av de medicinska studierna frivilliga kurser i enlighet
med 1946 års alkoholistvårdsutrednings förslag snarast bör anordnas vid de
medicinska läroanstalterna. \ idare borde enligt medicinalstyrelsens mening
alkoholfragan givas väl tillmätt utrymme vid de fortsättningskurser, som
anordnas för tjänsteläkare.

Mot kommitténs förslag rörande nykterhetsundervisningen vid utbildningen
av lärare har inte rests nagra väsentliga invändningar.

Enligt överbefälhavaren bör den militära ny k t erh e tsu lulcrvisni n gen liksom
nu är fallet inrymmas i den undervisning i medborgarkunskap, som
meddelas samtliga värnpliktiga och fast anställt manskap, och huvuddelen
av undervisningen därvid handhavas av det ordinarie truppbefälet. Härutöver
bör de värnpliktiga under sin första tjänstgöring beredas tillfälle att
åhöra minst en föreläsning i alkoholfrågan av civil föreläsare. Beträffande
omfånget av undervisningen i alkoholfrågan anser sig överbefälhavaren icke
kunna förorda en ändring i vad som nu är anbefallt. Med hänsyn till den
förbättrade undervisning i alkoholfrågan, som avses att införas i den allmänna
skolundervisningen, synes ej heller e.n ökning under militärtjänstgöringen
bli erforderlig. Utbildningen av de militära lärarna bör enligt
överbefälhavaren ske i samband med den ordinarie utbildningen av lärare
i ämnet medborgarkunskap.

Departementschef en.

N ykterhetskommittens förslag rörande undervisning i alkoholfrågan innebär
i huvudsak, att gällande cirkulär om sådan undervisning (SFS 1928:
351) ei sättes eller kompletteras med bestämmelser i undervisningsplaner
och metodiska anvisningar. Alkoholfrågan bör enligt kommitténs mening
icke betraktas som ett särskilt läroämne. För skolornas vidkommande föreslås,
att erforderliga kunskaper i alkoholfrågan meddelas i samband med
undervisningen i ämnena biologi och samhällslära. Särskilda förslag om undervisning
i alkoholfrågan i samband med yrkesutbildning av olika slag
framlägges därjämte av kommittén. Slutligen förordas en mindre utökning
av undervisningen i alkoholfrågan under militärutbildningen.

I stort sett synes mig nykterhetskommitténs riktlinjer för den framtida
undervisningen på detta område vara godtagbara. Detalj förslagen är av den
natur, att de icke torde behöva underställas riksdagens prövning. Med hänsyn
till att en förbättrad undervisning i alkoholfrågan avses bli ett av den
framtida nvkterhetspolitikens viktigare instrument, har jag funnit en redogörelse
för nykterhetskommitténs förslag i ämnet och ett principiellt ställningstagande
till huvudlinjerna påkallade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Jag delar helt nykterhetskommitténs grunduppfattning, att kunskaper
om alkoholens inverkan på organismen samt om alkoholbrukets sociala
verkningar skall meddelas i naturlig anslutning till undervisningen i respektive
huvudämnen — beträffande skolorna sålunda i första hand biologi med
hälsolära samt historia med samhällslära.

Vad gäller yrkesutbildningen är jag angelägen understryka betydelsen
av att alkoholfrågan beredes ökat utrymme vid utbildningen av sådan personal,
som antingen kommer att anförtros egen undervisning i ämnet eller
kan förväntas komma i särskild beröring med alkoholskador av olika slag.
Jag tänker sålunda därvid å ena sidan på utbildningen av lärare, å andra
sidan på utbildningen av läkare och övrig sjukvårdspersonal samt socialvårds-,
polis- och fångvårdspersonal. Enligt min mening intager läkaren en
nyckelställning i det nykterhetsfrämjande arbetet. I sin egenskap av den enskildes
rådgivare i personliga frågor utövar läkaren ett naturligt inflytande
över människornas åsiktsbildning i här avsett sammanhang. Psykiatrien
och socialmedicinen, till vilka ämnen alkoholbruket som medicinskt och
socialt problem i första hand är att hänföra, har hittills varit eftersatta i
den allmänna läkarutbildningen. Jag torde i detta sammanhang få nämna,
att frågan om en reformering av läkarutbildningen för närvarande är under
beredning. Jag torde inom kort få anmäla detta ärende och i samband därmed
återkomma till frågan, i vilken utsträckning en förstärkning av undervisningen
i alkoholfrågan för blivande läkare kan anses påkallad.

Kungl. Maj ds ''proposition nr 155.

Upplysning i alkoholfrågan.

Statsbidrag till upplysning i alkoholfrågan har praktiskt taget oavbrutet
utgått sedan 1870-talet.

I samband med antagandet av 1905 års brännvinsförsäljningsförordning
beslöts, att 1 procent av vinstmedlen skulle användas »till främjande av
nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder». Dessa bestämmelser
tillämpades dock endast åren 1909—1914. Från och med 1915 har
ett särskilt anslag årligen anvisats å riksstatens åttonde huvudtitel. Anslaget
är upptaget under rubriken: Bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
m. m. för nykterhetens främjande och är för budgetåret 1953/54
uppfört med 625 000 kronor (statsliggaren s. 724).

I följande sammanställning anges anslagets fördelning vid vissa tidpunkter.

Budgetår	Föreläs- ningsverk- samhet	CFN:s kurser samt under-visnings-materiel	CFN:s organisation	Nykterhets- organisa- tionerna1	Övriga ändamål	Summa
1915	—	56 000	21 500	30 000	13 750	121 250
1935/36	115 000	15 000	41 775	119 500	9 925	301 200
1939/40	140 000	18 500	50 000	159 500	10 300	378 300
1945/46	80 000	11000	50 800	178 300	10 900	331 000
1950/51	125 000	24 000	85 C00	235 500	19 500	489 000
1951/52	115 000	19 000	102 000	235 500	17 500	489 000
1952/53	125 000	22 700	126 500	272 300	17 500	564 000
1953/54	137 000	28 700	138 000	302 300	8 19 000	625 0C0

Centralförbundet för nykterhetsundervisning: Verksamhet.

Nuvarande förhållanden.

De i riksstatsanslaget till Bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
m. m. för nykterhetens främjande ingående anslagsposterna till
Centralförbundets för nykterhetsundervisning (CFN) olika verksamliets- 1 2

1 Bidragen till de större nykterhetsorganisationerna var fram till 1947 även avsedda för dessas
allmänna folkbildningsarbete. Från och med 1930 beräknades omkring 30 000 kronor varje år
till detta ändamål. I siffrorna för budgetåren 1950/54 ingår även anslag till Kommittén för samarbete
mellan nykterhetsrörelsen och fackföreningsrörelsen samt Kvinnoföreningarnas samarbetskommitté
för nykterhetsfrågor.

2 Till Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran 1 000 kronor, till internationella
byrån i Lausanne 6 000 kronor samt till Kungl. Maj:ts disposition 12 000 kronor.

Kungl. Maj ds proposition nr 155.

grenar uppgår — enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 juni 1953 — för budgetåret
1953/54 till följande belopp:

Ändamål	Belopp
Anordnande av en allmän utbildningskurs i alkoholfrågan för studie- och ung-
domsledare m. fl........................................................	13 700
Anordnande av en fortbildningskurs i alkoholfrågan för lärare vid högre skolor	10 000
Föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens främjande m. m.....	137 000
Utgivande av ny undervisningsmateriel för nykterhetsundervisning ............	5 000
Summa kronor	165 700

Centralförbundet för nykterhetsundervisning, som bildades 1901, har enligt
förbundets stadgar till syfte »att främja upplysnings- och undervisningsverksamheten
dels beträffande alkoholens natur och verkningar, dels
beträffande arbetet för alkoholskadornas förekommande och bekämpande».

Undervisningen. Centralförbundet organiserar den statsunderstödda
föreläsnings- och instruktionsverksamheten i alkoholfrågan bland
lärarkårerna och i skolorna. Härvid samarbetar centralförbundet med Sveriges
lärares nykterhetsförbund och Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund.
Förutom särskilda sammankomster för lärare på de allmänna
upplysningskurserna anordnar centralförbundet speciella instruktionsmöten
för lärare rörande nykterhetsundervisningen. Centralförbundet
förmedlar också talare med pedagogisk erfarenhet, som i skolorna håller
lektioner i alkoholfrågan i närvaro av lärarna. Sedan ett par år tillbaka
anordnar centralförbundet i samarbete med Sveriges lärares nykterhetsförbund
instruktion rörande nykterhetsundervisningen vid folkskoleseminarierna.
Vid de högre skolorna hålles varje år ett betydande antal lektionsföredrag,
som i allmänhet organiseras av Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbunds
instruktör i samråd med centralförbundet. Under ett
antal år har centralförbundet anordnat en fortbildningskurs i alkoholfrågan
för lärare vid högre skolor.

En viktig sida av centralförbundets verksamhet är att framställa undervisningsmateriel
för nykterhetsundervisningen. För närvarande utarbetar
förbundet sålunda en ny handledning för lärare. Förbundet har även helt
nyligen med särskilt statsbidrag framställt en undervisning sfilm.

Vidare biträder centralförbundet i vissa avseenden försvarsstabens bildningsdetalj
vad beträffar den militära nykterhetsundervisningen. Sålunda
organiserar förbundet föreläsningsturnéer för föreläsare, som kompletterar
nykterhetsundervisningen vid militärförbanden.

Upplysningen. Centralförbundet anordnar årligen i regel sex allmänna
upplysningskur ser, som fördelas över hela landet så, att alla län
skall tillgodoses inom en tidrymd av ungefär fyra år. Allmänheten har tillträde
till samtliga föreläsningar. Ett betydande avsnitt ägnas åt den obliga -

Kungl. Maj ds ''proposition nr 155.

toriska nykterhetsundervisningen i skolan och besökes av ett stort antal
lärare, framför allt folkskollärare. Ett annat avsnitt ägnas åt alkoholistvården,
och denna del av kursen får samtidigt karaktären av en konferens
med länets nykterhetsnämnder. Under budgetåret 1952/53 var det sammanlagda
antalet åhörare vid dessa upplysningskurser under föreläsningar
och sammankomster drygt 43 000. Varje sommar anordnar förbundet en
tre veckors kvalificerad allmän utbildning skurs för studie- och ungdomsledare
m. fl. Under innevarande budgetår anordnas i samarbete mellan
socialstyrelsen och förbundet — för fjärde gången — en kurs för nykterhetsvårdsfunktionärer.

En av centralförbundets viktigaste verksamhetsgrenar är handhavandet
av den statsunderstödda föreläsnings- och instruktionsverksamheten för
nykterhetens främjande. Under nästföregående budgetår förmedlade förbundet
sålunda statsbidrag till över 3 000 föreläsningar och lektioner med
sammanlagt omkring 336 000 åhörare. Förbundet har sedan år 1936 länsombud
för sin föreläsningsverlcsamhet, vilka har till uppgift att yttra sig
över ansökningar om statsbidrag, att lämna råd och anvisningar till föreläsningsanordnare,
att medverka till största möjliga planmässighet i fråga
om verksamhetens uppläggning och att i mån av möjligheter taga initiativ
till föreläsningar.

Centralförbundet driver även en upplysning sbyrå i alkoholfrågan, dit
forskare, föredragshållare, representanter för tidningspressen, studerande
och andra, som önskar informationer av olika slag i alkoholfrågan m. m.,
kan vända sig. Förbundet utger vidare tidskriften Tirfing, där vetenskapliga
undersökningar, sakkunnigutredningar, statistiska uppgifter m. m. från
vårt eget land och andra länder införes eller eljest behandlas. Tidskriften utsändes
i omkring 2 500 exemplar, varav ungefär 1 000 exemplar utdelas
gratis till folkskolinspektörer, skolor och vissa andra institutioner samt till
ett betydande antal tidningar. Förbundet har dessutom ett omfattande
specialbibliotek och ett arkiv.

Nykterhetskommittén.

Nykterhetskommittén framhåller, att Centralförbundet för nykterhetsundervisning
sedan en lång tid tillbaka intar en central ställning såväl
beträffande nykterhetsundervisningen vid skolor och militärförband som
i fråga om folkupplysningen i alkoholfrågan. Kommittén anser det därför
vara av stor vikt, att denna nyckelorganisation är så effektiv som möjligt
och att den har tillräckliga ekonomiska resurser för sin verksamhet. Då
förslagen om förbättrad nykterhetsundervisning kräver ökade insatser från
förbundets sida föreslår kommittén, att en betydande upprustning av förbundet
kommer till stånd. Härvid går det enligt kommitténs mening inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

att i detalj skilja mellan det arbete, som utföres till nykterhetsundervisningens
fromma, och det, som tjänar den allmänna upplysningsverksamheten.
Föreläsningar, kurser och filmer är exempel på verksamhetsgrenar,
som tjänar båda syftena.

Undervisningen. Kommittén föreslår utvidgad medverkan från
centralförbundets sida i nykterhetsundervisningen i skolor och utbildningsanstalter
av olika slag. Således bör det enligt kommitténs mening ankomma
på förbundet att anskaffa lämpliga föreläsare i alkoholfrågan för lektionsföredrag
i gymnasier, folkhögskolor, hushållsseminarier m. fl. Instruktionsmöten
för lärare och särskilda sammankomster för lärare vid de allmänna
upplysningskursema bör enligt kommitténs mening anordnas såsom
förut. Fortbildningskursen i alkoholfrågan för lärare vid högre skolor bör
även anordnas såsom hittills. För denna kurs beräknar kommittén en kostnad
av 8 000 kronor.

Kommittén understryker betydelsen av att ny undervisningsmateriel successivt
kan utarbetas och tillhandahållas för undervisning och upplysningsverksamhet
i alkoholfrågan. Som exempel anges handböcker, skrifter, broschyrer,
affischer, bildband och planscher. Kommittén föreslår för detta ändamål
ett årligt statsbidrag av 15 000 kronor. Den tidigare nämnda handledningen
för lärare bör enligt kommittén inte tryckas i alltför stor upplaga
utan efter några år omarbetas och utges i ny upplaga med aktuellt material.
Kommittén föreslår vidare, att förbundet erhåller i uppdrag att utarbeta
en mindre skrift eller broschyr om alkoholens inverkan på arbetsförmåga
och olycksfallsfrekvens. Nämnda skrift skulle utdelas åt eleverna vid de
tekniska högskolorna, handelshögskolorna, lantbrukshögskolan och skogshögskolan.

Kommittén — som inhämtat att de flesta nykterhetsorganisationerna
planerar att utarbeta filmer i alkoholfrågan — anser det ändamålsenligt,
att utarbetandet av ifrågavarande filmer, för undvikande av en eljest möjlig
bristande samordning, centraliseras till förbundet. Under åberopande
härav föreslår kommittén, att förbundet tilldelas ett årligt anslag av 30 000
kronor till framställning av undervisning sfilm. Förbundet bör enligt kommitténs
mening på detta område samarbeta med de initiativtagande organisationerna
och även med den kommitté, som sysslar med framställning
av statsunderstödd social upplysningsfilm.

I fråga om den militära nykterhetsundervisningen anser kommittén att
centralförbundet bör få i uppdrag att söka åstadkomma lämplig undervisningsmateriel.

Upplysningen. Beträffande den av centralförbundet bedrivna kursverksamheten
föreslår kommittén ett ökat antal kurser med inriktning på
personer i nyckelställningar. De allmänna upplysningskursema bör enligt
kommitténs mening även i fortsättningen anordnas med i huvudsak nuvarande
uppläggning men samtidigt utvidgas. Sådana ortskurser, som hit3
— Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 155.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

tills plägat hållas, synes kommittén framdeles i viss utsträckning böra
ersättas med upplysningskampanjer för ett helt län. Föreläsningarna vid
dessa kurser bör som förut bekostas med bidrag ur föreläsningsanslaget,
medan administrationskostnader och reklam liksom hittills bör täckas med
bidrag från landsting och kommuner.

Kommittén föreslår vidare, att den allmänna utbildning skursen för studieoch
ungdomsledare m. fl. anordnas såsom hittills, och beräknar för detta
ändamål ett årligt bidrag av 18 500 kronor.

Kommittén förordar tre nya kurstyper. För det första föreslås en sexdagars
fortbildningskurs för studie- och ungdomsledare, föreläsare m. fl,
vilka antingen genomgått nyss omnämnd allmän utbildningskurs eller har
motsvarande kunskaper i alkoholfrågan. Vart tredje år bör dock enligt
kommittén i stället för denna kurs anordnas en föreläsarkonferens, där förbundet
kan ge information om nytt kunskapsstoff samt överläggningar kan
äga rum om föreläsningsverksamhetens organisatoriska, pedagogiska och
psykologiska sidor. Kommittén beräknar medelkostnaden per år för nu
avsedd fortbildningskurs och föreläsarkonferens till 7 500 kronor.

Kommittén föreslår vidare, att förbundet beredes möjlighet att varje år
anordna ytterligare en kurs, avsedd för växlande kategorier, t. ex. organisationsledare
i andra folkrörelser än nykterhetsrörelsen, kommunala förtroendemän,
journalister eller funktionärer och förtroendemän inom nykterhetsvården.
Kostnaderna för en sådan uppskattas av kommittén till 7 500
kronor.

För att främja den militära uykterhetsundervisningen föreslår kommittén
en tredje kurstyp, avsedd för militära befattningshavare, vilka meddelar
nykterhetsundervisning vid truppförbanden. Kursen beräknas kosta 8 500
kronor.

Såsom bidrag till föreläsnings- och instruktionsverksamhet föreslår kommittén
ett belopp av 250 000 kronor. Rörande denna verksamhet anför
kommittén bland annat följande.

Även om numera vissa nya upplysningsmedel, såsom film och radio, kan
och bör utnyttjas, måste föreläsningarna alltjämt spela en mycket väsentlig
roll inom nykterhetsupplysningen. Vad kommittén i annat sammanhang
föreslagit i fråga om obligatoriska föreläsningar vid gymnasierna samt om
föreläsningar vid seminarierna, vid folkhögskolorna, inom yrkesundervisningen
och vid militärförbanden kommer att i sin mån ställa avsevärt ökade
krav på centralförbundets föreläsningsförmedling. Såsom framgår av det
föregående bör även ske en utvidgning av förbundets allmänna upplysningskurser.
Det bör vidare skapas möjligheter för förbundet att i större omfattning
på eget initiativ, bland annat genom sina länsombud, anordna föreläsningar.
Därvid bör inte minst eftersträvas att föreläsningar anordnas
på orter, där sådana inte brukar förekomma. I den mån Kommittén för
samarbete mellan nykterhetsrörelsen och fackföreningsrörelsen samt Kvinnoföreningarnas
samarbetskommitté för nykterhetsfrågor får möjligheter att
utvidga upplysningsverksamheten på sina arbetsområden kommer efter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

frågan på föreläsningar från dessa områden att öka. Centralförbundet bör
vidare få ökade möjligheter att erbjuda föreläsningar till andra organisationer
utanför nykterhetsrörelsen än de nämnda, exempelvis de politiska ungdomsorganisationerna
och idrottsorganisationerna för att inom och genom
dem sprida upplysning i alkoholfrågan.

Centralförbundets länsombud för föreläsningsverksamheten bör enligt
kommitténs uppfattning i fortsättningen spela en mera aktiv roll och därför
erhålla ett årligt arvode av i genomsnitt 500 kronor. De årliga kostnaderna
för dylika arvoden åt tillhopa 23 ombud beräknas av kommittén till
11 500 kronor. Vidare bör konferenser med nämnda ombud anordnas med
jämna mellanrum. Härför beräknar kommittén ett belopp av 1 200 kronor
för år. Till länsombudens verksamhet skulle sålunda erfordras sammanlagt
12 700 kronor för år.

Kommittén finner det önskvärt, att försök göres med nykterhetspropaganda
i form av annonsfilm. En av kommittén uppgjord kalkyl över de
årliga kostnaderna för framställning av tre annonsfilmer slutar på en minimikostnad
av 60 000—80 000 kronor. Kommittén framhåller, att det synes
svårt att angiva hur stor omfattning försöksverksamheten med annonsfilm
bör erhålla. Kommittén föreslår därför, att denna fråga närmare utredes
av centralförbundet och skolöverstyrelsen och att Kungl. Maj:t bemyndigas
fatta beslut i ärendet. Kommittén förordar vidare, att den nuvarande anslagsposten
till föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens
främjande förändras till att omfatta även filmverksamhet av nu berörda
slag och beräknar för ändamålet ytterligare 17 000 kronor. Anslagsposten
beräknas därför till (250 000+12 700+17 000=279 700 eller) i avrundat
tal 280 000 kronor.

Kommittén föreslår vidare, att nyssnämnda anslagspost jämte de föreslagna
anslagsposterna till framställande av undervisningsfilm samt undervisnings-
och upplysningsmateriel får karaktären av särskilda reservationsanslag.
De av kommittén föreslagna beloppen till centralförbundets olika
verksamhetsgrenar uppgår till sammanlagt 375 000 kronor, enligt följande
sammanställning.

Ändamål	Belopp
Anordnande av en fortbildningskurs i alkoholfrågan för lärare vid högre skolor ..	8 000
Utgivande av undervisnings- och upplysningsmateriel ........................	15 000
Framställning av undervisningsfilm ........................................	30 000
Anordnande av eu allmän utbildningskurs för studie- och ungdomsledare m. fl. . .	18 500 j
Anordnande av en fortbildningskurs för studie- och ungdomsledare, föreläsare m. fl.	7 500
Anordnande av en kurs för växlande kategorier ..............................	7 500
Anordnande av en kurs för militära befattningshavare ........................	8 500
Föreläsnings-, instruktions- och filmverksamhet ..............................	280 000
Summa kronor	375 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Kommittén framhåller, att de föreslagna beloppen är beräknade enligt
1950 års prisnivå och att en anpassning bör äga rum till det kostnadsläge,
som kan råda vid den tidpunkt då förslagen kan komma att genomföras.

Yttranden.

Flertalet remissinstanser, som berört centralförbundets verksamhet i sina
yttranden, uttalar sig erkännsamt om det av förbundet hittills bedrivna
arbetet och understryker vikten av att förbundet i framtiden utrustas med
tillräckliga ekonomiska resurser. De av nykterhetskommittén framlagda
förslagen rörande centralförbundets verksamhetsformer tillstyrkes i huvudsak.

Skolöverstyrelsen anser det föreslagna beloppet till föreläsnings- och instruktionsverksamhet
otillräckligt för ett så stort antal föreläsningar som
5 000. Överstyrelsen framhåller vidare, att det liksom hittills bör ankomma
på överstyrelsen att i samråd med centralförbundet utarbeta och fastställa
allmänna bestämmelser för föreläsningsverksamheten.

Beträffande kursverksamheten uttalar överstyrelsen, att det skulle vara
mera ändamålsenligt, om detaljbestämmelser rörande kursernas art och
längd inte fastställdes; ett totalanslag borde i stället anvisas till kursverksamhet
och konferenser. Därigenom skulle nya kurstyper kunna övervägas
och nya pedagogiska uppslag prövas. På överstyrelsen borde i så fall ankomma
att godkänna centralförbundets planer för nya kurstyper.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning tillstyrker i allt väsentligt
vad kommittén föreslagit rörande förbundets verksamhet. Förbundet förutsätter,
att det liksom hittills bör ankomma på skolöverstyrelsen att fastställa
bestämmelserna för föreläsningsverksamheten. Anslagsposten till framställning
av undervisnings- och upplysningsmateriel föreslås sammanslagen
med anslagsposten till framställning av undervisningsfilm, varigenom en
mera smidig disposition av medlen skulle kunna uppnås. Förbundet utgår
ifrån att de verksamhetsformer, som kommittén föreslagit för förbundets
del, måste anpassas efter erfarenheterna och efter utvecklingens krav. Kursformer
och dylikt bör därför enligt förbundets uppfattning icke betraktas
såsom fastlåsta för en längre tid, utan kommitténs förslag bör uppfattas
såsom en ram för verksamhetens omfattning, medan utformningen av verksamheten
bör vara variabel. Förbundet anser vidare, att de av kommittén
föreslagna beloppen bör omräknas med hänsyn till penningvärdets förändring.

Centralförbundet beräknar kostnaderna för de olika verksamhetsgrenarna
på sätt framgår av följande sammanställning.

ICungl. Maj:ts proposition nr 155.

Ändamål	Belopp
Anordnande av en fortbildningskurs i alkoholfrågan för lärare vid högre skolor . .	10 400
Framställning av undervisningsfilm samt utgivande av undervisnings- och upplys-	60 000
Anordnande av en allmän utbildningskurs för studie- och ungdomsledare m. fl.	24 000
Anordnande av en fortbildningskurs för studie- och ungdomsledare, föreläsare m. fl.	9 800
Anordnande av en kurs för växlande kategorier..............................	9 800
Anordnande av en kurs för militära befattningshavare .......................	11000
Föreläsnings-, instruktions- och filmverksamhet .............................	345 000
Summa kronor	470 000

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller, att ansvaret för framställningen
av de undervisnings- och upplysningsfilmer i alkoholfrågan, som
föreslås skola utgöra ett led i centralförbundets verksamhet, bör vila på den
kommitté, som sysslar med statsunderstödd social upplysningsfilm. Ett
intimt samarbete bör dock enligt länsstyrelsen äga rum mellan nyss nämnda
filmkommitté och centralförbundet.

Departementschefen.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning innehar en ledande ställning
beträffande både den reguljära undervisningen och den allmänna upplysningen
i alkoholfrågan. Föreläsningsförmedling, kursverksamhet samt
utarbetande av undervisningsmateriel är några av förbundets viktigaste
verksamhetsgrenar. Såsom ett serviceorgan dels för skolor och andra läroanstalter,
dels för nykterhetsrörelsen har förbundet hittills utfört ett erkännansvärt
arbete. I ett förändrat nykterhetspolitiskt läge kan förbundets
betydelsefulla uppgift på detta område förväntas bli ytterligare markerad.

Nykterhetskommittén föreslår en väsentlig utbyggnad av förbundets
verksamhet och förordar därjämte ett ökat statligt inflytande på dess ledning.
Till sistnämnda fråga torde jag få återkomma längre fram.

Kommitténs förslag rörande verksamhetens omfattning och inriktning
synes väl ägnade att läggas till grund för ett beslut. Förslaget har mottagits
gynnsamt, och behovet av ökade resurser har allmänt vitsordats i yttrandena.
Förbundet har i sitt yttrande över kommitténs betänkande detaljgranskat
de enskilda beräkningarna och därvid föreslagit vissa modifikationer
samt i övrigt justerat beloppen med hänsyn till den sedan kommittéförslagets
uppgörande skedda förändringen av penningvärdet. I jämförelse
med kommitténs förslag, som slutar på ett totalt anslagsbelopp av 375 000
kronor, innebär förbundets yrkande en höjning med 95 000 kronor eller
ett sammanlagt anslagsbelopp av 470 000 kronor. Jag anser mig böra godtaga
förbundets uppräkning och förordar därför, att nu utgående anslags -

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

belopp av (13 700 -f- 10 000 -f- 137 000 -f- 5 000 =) 165 700 kronor för nästa
budgetår höjes med 304 300 kronor till 470 000 kronor.

Enligt kommitténs förslag bör den nuvarande anslagsposten till föreläsnings-
och instruktions verksamhet för nykterhetens främjande även omfatta
viss filmverksamhet samt i fortsättningen få karaktären av särskilt
reservationsanslag. Kommitténs förslag beträffande anslagsspecifikationen
innebär i övrigt, att bidrag till de olika verksamhetsgrenarna skall anvisas
under skilda anslagsposter. Skolöverstyrelsen anser, att anslagsmedlen till
förbundets kursverksamhet icke bör uppdelaa på särskilda anslagsposter
utan anvisas i form av ett totalanslag. Härigenom skulle nya kurstyper kunna
övervägas och nya pedagogiska uppslag prövas. Av förbundet utarbetade
planer för nya kurstyper bör enligt skolöverstyrelsens mening i så fall
underställas överstyrelsen för godkännande.

För egen del anser jag en sådan form av medelsanvisning till förbundets
verksamhet, som innebär en fastlåsning av visst belopp till varje särskild
verksamhetsgren, från flera synpunkter mindre lämplig. Jag torde redan här
böra nämna, att jag i enlighet med kommitténs förslag kommer att förorda
en ökad statlig representation i förbundets styrelse. Med hänsyn till det
anförda förordar jag, att förbundet självt, i den mån ej Kungl. Maj:t i
visst avseende annat särskilt föreskriver, skall äga bestämma beträffande
de anvisade anslagsmedlens fördelning på förbundets olika verksamhetsområden.
Härvidlag bör kommitténs förslag beträffande verksamhetens
inriktning betraktas som i huvudsak normerande. Såsom skolöverstyrelsen
föreslagit bör av förbundet utarbetade planer för nya kurstyper underställas
överstyrelsen för godkännande.

En följd av detta ställningstagande är, att samtliga av kommittén
föreslagna utgiftsposter till själva verksamheten bör sammanföras till en
anslagspost, vilken bör få reservationsanslags karaktär. Till frågan om förbundets
organisationsbidrag återkommer jag i ett följande avsnitt. Verksamhets-
och organisationsbidragen till förbundet bör anvisas under ett
särskilt riksstatsanslag. Detta bör ställas till skolöverstyrelsens förfogande
och utbetalas till förbundet i mån av behov.

Jag föreslår sålunda, att anslagsposten till bidrag till Centralförbundets
för nykterhetsundervisning verksamhet för nästa budgetår uppföres med
470 000 kronor.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning: Organisation.

Nuvarande förhållanden.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning är formellt och organisatoriskt
ett av nykterhetssällskapen tillskapat samarbetsorgan men har i
praktiken blivit ett av staten använt organ för nykterhetsundervisning och
nykterhetsupplysning.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 155.

Den ojämförligt största delen av kostnaderna för centralförbundets verksamhet
täckes av statsmedel. Till omkostnaderna utgår för innevarande
budgetår statsbidrag med 138 000 kronor, medan de anslutna organisationerna
lämnar bidrag med sammanlagt cirka 4 000 kronor.

Styrelsen skall enligt förbundets stadgar bestå, förutom av förbundets
direktör, av minst fem och högst sju ledamöter, som är tillsatta av förbundets
ombudsförsamling, i vilken de anslutna nykterhetsorganisationerna är
representerade i förhållande till sin storlek. I styrelsen ingår dessutom en
ledamot utsedd av Kungl. Maj:t, som också utser en revisor för granskning
av förbundets medelsförvaltning.

Hos förbundet är anställd viss personal. Antalet befattningshavare och
dessas löneställning framgår av efterföljande sammanställning.

Befattningshavare	Löneställning		Antal
Direktör ......................	. Motsvarande lönegrad 31	1
Kurssekreterare................	» >	26	1
Assistent......................		25	1
Kassörska....................		12	1
Kanslibiträde..................		11	3
Kontorsbiträde.................	» »	8	1
» .................	» »	6	1
Vaktmästare...................	. Årlig ersättning	5100	1
Bibliotekarie...................	» » cirka	6 500	1
Redaktionssekreterare för Tirfing . .	» »	900	1
Städerska .....................	» » cirka 3 000	1
Kurssekreteraren innehar enligt avtal med Sveriges lärares nykterhets-förbund även instruktörsbefattningen inom sistnämnda förbund.

Nykterhetskommittén.

Kommittén anser, att den föreslagna ökningen av statsbidraget till centralförbundets
verksamhet bör föranleda ett starkare statligt inflytande
på förbundets ledning. I fortsättningen bör enligt kommitténs förslag Kungl.
Maj:t och ombudsförsamlingen utse lika många ledamöter i styrelsen,
lämpligen sex vardera, varjämte Kungl. Maj:t bör utse ordföranden. Genom
denna anordning skulle ges möjlighet att till centralförbundets ledning knyta
representanter för andra folkrörelser än nykterhetsrörelsen, sasom fackföreningsrörelsen,
folkbildningsrörelsen, frikyrkorörelsen och idrottsrörelsen
samt för de forskningsgrenar som har betydelse för nykterhetsupplysningen.
Härigenom skulle en av centralförbundet eftersträvad och ur allmänna
synpunkter önskvärd breddning av förbundets bas kunna ske utan ändring
av den nuvarande strukturen.

För att förbundet skall kunna fullgöra de föreslagna utökade arbetsupp -

Kungl. Maj:t3 proposition nr 155.

gifterna måste dess personal enligt kommitténs åsikt ökas och den administrativa
apparaten i övrigt byggas ut.

Kommittén anser, att hos förbundet framdeles bör vara anställda
befattningshavare till det antal och i den löneställning, som angives i följande
sammanställning.

Befattningshavare Löneställning Antal

Direktör.....	. . . Motsvarande lönegrad 37	1
Kvalificerad tjänsteman . .	... »	» 21—26	6
Kassör.....	. . »	» 15	1
Kanslibiträde......		» 11	3
Kontorsbiträde ....		» 6—8	5
Vaktmästare.....			1

Direktören bör enligt kommitténs uppfattning, såsom framgår av sammanställningen,
i lönehänseende vara likställd med byråchef inom statsförvaltningen.
Lönesättningen för de kvalificerade tjänstemännen bör enligt
kommittén inte fastlasas vid bestämda lönegrader utan kunna varieras efter
vederbörande tjänstinnehavares kompetens och utbildning.

Kommittén förordar vidare, att förbundets expedition uppdelas på två
huvudavdelningar, nämligen dels en avdelning för föreläsnings- och kursverksamhet
samt verksamhet vid skolor och militärförband, dels en avdelning
för information och propaganda.

Till den förstnämnda avdelningen bör enligt kommittén tre av de föreslagna
kvalificerade tjänstemännen vara knutna. Den andra avdelningen,
som bör ombesörja den nuvarande upplysningsbyråns arbete, handha biblioteket
och redigera tidskriften Tirfing, bör disponera de tre övriga kvalificerade
tjänstemännen, av vilka en bör ha juridisk utbildning.

Kommittén beräknar lönekostnaderna (i 1950 års penningvärde) till
140 000 kronor per år.

Kommittén beräknar för administrationskostnader ett belopp av 60 000
kronor för år. Den tidigare principen att administrationsbidrag skall utgå
från anslagsposten till föreläsningsverksamheten och anslagsposterna till
olika kurser bör enligt kommittén frångås.

Centralförbundets expeditionsutrustning behöver enligt kommitténs mening
moderniseras. Till en nödvändig nyanskaffning av kontorsinventarier
föreslås ett engångsanslag av 25 000 kronor.

Yttranden.

Endast ett fåtal av remissinstanserna har yttrat sig om centralförbundets
organisation.

Skolöverstyrelsen finner ett ökat statligt inflytande i centralförbundets
styrelse motiverat, ehuru knappast i den utsträckning som kommittén före -

Kiingl. May.ts proposition nr 155.

slagit. Enligt överstyrelsens mening blir en styrelse på tretton personer alltför
dyrbar och dessutom för stor för att kunna arbeta effektivt. Överstyrelsen
föreslår därför en styrelse på sju ledamöter, av vilka två jämte ordföranden
skall utses av Kungl. Maj:t. På detta sätt skulle den nuvarande förankringen
inom nykterhetsrörelsen bibehållas samtidigt som staten skulle fa
behörigt inflytande på arbetets ledning. Mot kommitténs synpunkter i fråga
om de statliga representanternas utväljande har överstyrelsen intet att erinra
men framhåller vikten av att Kungl. Maj:t endast utser personer med
verkligt intresse för alkoholfrågan att vara ledamöter i centralförbundets
styrelse. Kommitténs förslag rörande förbundets framtida personalorganisation
godtages av överstyrelsen som en lämplig utgångspunkt för övervägandena
härutinnan. Överstyrelsen anser det dock inte möjligt att från början
fastställa hela personalorganisationen utan denna bör successivt byggas ut,
allteftersom erfarenheter vinnes om de nya arbetsuppgifterna, Den föreslagna
uppdelningen av centralförbundets arbete på två huvudavdelningar
finner skolöverstyrelsen lämplig.

Enligt socialstyrelsens mening bör en av ledamöterna i centralförbundets
styrelse vara företrädare för den offentliga nykterhetsvården. Styrelsen
tillstyrker i övrigt kommitténs förslag om förbundets organisation och
kanslipersonal.

Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasätter om det är lämpligt att låta
ett samordnande organ för nykterhetsrörelsen intaga en nyckelställning
inom den statliga nykterhetsundervisningen och nykterhetsupplysningen.
Då centralförbundet emellertid redan spelar en framträdande roll inom
nämnda statliga verksamhet och dess halvstatliga ställning avses bli ytterligare
stärkt, anser länsstyrelsen att förslaget på denna punkt kan godtagas.
Dock bör övervägas, om inte antalet ledamöter i förbundets styrelse kan
nedbringas något utan att det statliga inflytandet därigenom minskas.
Härigenom skulle styrelsen bli mera effektiv. Likaså bör undersökas, om
inte den av kommittén föreslagna organisationen av förbundets kansli kan
beskäras utan men för verksamhetens effektivitet. I varje fall kan enligt
länsstyrelsens mening inte slutlig ställning tagas till kanslipersonalens numerär
och kvalifikationer, förrän det blir klarlagt, i vad mån medel ställes
till förfogande för förbundets utökade verksamhet.

Majoriteten inom centralförbundet (ombudsförsamlingen) har beträffande
förbundets framtida ställning anfört huvudsakligen följande.

Den föreslagna förändringen är för förbundet av principiellt mycket genomgripande
natur. Det innebär att förbundets karaktär av ett för nykteihetsorganisationerna
gemensamt organ försvagas och att dess karaktär av
ett halvstatligt organ accentueras. Det är därför naturligt, om man på en
del håll inom nykterhetsrörelsen hyst eu viss tveksamhet inför detta förslag.
Det måste emellertid beaktas, att verksamheten är helt beroende av statens
ekonomiska stöd, och vid de ingående överväganden som förekommit har

Kungl. Maj:ts -proposition nr 155.

man mot denna bakgrund funnit det utökade statliga inflytandet i och för
sig berättigat. Härtill kommer, att det obestridligen i fråga om möjligheterna
att vinna insteg med nykterhetsupplysningen på många håll kan
vara till fördel att förbundet även framstår såsom en allmän institution
och icke främst uppfattas sasom företrädare för bestämda organisationsintressen.
Av dessa skäl har förbundet beslutat acceptera förslaget.

Vid detta ställningstagande har förbundet förutsatt, att det även är statsmakternas
önskan att institutionen skall behålla en stark såväl organisatorisk
som ideologisk samhörighet med nykterhetsrörelsen. Förbundet vill
kraftigt betona, att en sådan samhörighet enligt erfarenheten är en betingelse
för att institutionen rätt skall fylla sin uppgift.

Förbundet förutsätter såsom självklart, att Kungl. Maj:t kommer att utse
enbart sådana representanter i styrelsen, vilka är uppenbart intresserade
av att främja folknykterheten samt undervisnings- och upplysningsverksamhet
i alkoholfragan. Till ledamöter bör kunna utses icke endast representanter
för olika folkrörelser utan även företrädare för sådana vetenskapsgrenar,
inom vilkas område den vetenskapliga sidan av alkoholfrågan faller.
— Med hänsyn till de mångsidiga intressen, som bör företrädas inom
styrelsen, torde antalet styrelseledamöter icke böra sättas lägre än vad
kommittén föreslagit.

Då styrelsen får så många ledamöter, torde det bli ändamålsenligt att
den inom sig utser ett arbetsutskott, åt vilket uppdrages att handlägga
brådskande ärenden mellan sammanträdena.

En minoritet inom centralförbundets ombudsförsamling har ifrågasatt,
om det är nödvändigt att ga så långt beträffande det statliga inflytandet
som kommittén föreslagit. Enligt minoriteten blir detta inflytande
över verksamheten genom bidragsgivningen och därmed förknippade villkor
ändock fullt betryggande. För att nykterhetsrörelsen alltjämt skall
betrakta centralförbundet såsom sitt organ för upplysning och undervisning,
vilket minoriteten anser vara av stort värde, borde styrelsens majoritet
alltjämt utses av nykterhetsrörelsen.

Centralförbundet framhåller i fråga om förbundets personalbehov,
att det upprustningsprogram, som kommittén framlagt för nykterhetsupplysningen
för sin framgång i högsta grad är beroende av att förbundet förfogar
över tillräcklig personal med goda kvalifikationer för de olika arbetsuppgifterna.
Enligt förbundets eget bedömande behövs på dess kansli följande
personal.

Befattning Antal Befattning Antal

Direktör ................... 1 Kanslibiträde ............... 3

Kvalificerad tjänsteman...... 7 Kontorsbiträde ............. 6

Kassör ..................... 1 Vaktmästare................ 1

Detta förslag innebär en ökning med en kvalificerad tjänsteman och ett
kontorsbiträde i förhållande till nykterhetskommitténs förslag. Centralförbundet
tillstyrker den av kommittén föreslagna lönesättningen för
förbundets direktör, men anser, att den person, som skall ansvara för

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 155.

avdelningen för föreläsnings- och kursverksamhet, bör erhålla lön motsvarande
lönegrad 29 med hänsyn till de krav på organisationsförmåga och
pedagogisk erfarenhet, som måste ställas på ifrågavarande befattningshavare.
Denne bör också tjänstgöra såsom direktörens ställföreträdare. Förbundet
framhåller vidare, att även avdelningen för information och propaganda
kommer att få mycket betydelsefulla uppgifter. För att man skall
kunna förvärva en person med erforderliga kvalifikationer såsom föreståndare
för denna avdelning bör även denne beredas lön motsvarande lönegrad
29. Föreståndaren för förbundets upplysningsbyrå, som i regel hittills varit
juris kandidat, bör enligt förbundets mening erhålla samma lön som utgar
till statlig befattningshavare i lönegrad 27. Förbundet understryker starkt
vikten av att erforderligt antal biträden kan anställas och framhåller, att
arbetet redan med verksamhetens nuvarande omfattning lider av att tillgången
på biträdespersonal är för knapp. Förslaget om uppdelning av centralförbundets
kansli på två avdelningar anser förbundet böra godtagas såsom
riktlinje för kansliets organisation. Förbundet betonar emellertid, att
det bör få rörelsefrihet i fråga om kansliets uppdelning på avdelningar eller
sektioner. Det synes förbundet vara mest ändamålsenligt att låta organisationen
taga fastare form, allteftersom man vinner erfarenhet om den utvidgade
verksamheten. Centralförbundet beräknar, att med nuvarande penningvärde
lönekostnaderna för dess personal kommer att uppgå till cirka
230 500 kronor och övriga administrationskostnader till 72 300 kronor.
Sammanlagt skulle sålunda enligt förbundets beräkningar ett anslag av
303 000 kronor vara erforderligt för dess verksamhet. Det av kommittén
föreslagna engångsanslaget för nyanskaffning av kontorsinventarier bör enligt
förbundet, med hänsyn till penningvärdets förändring, hoj as från
25 000 kronor till 32 000 kronor.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet anser, att förbundet bör bli representerat
i centralförbundets styrelse.

Sveriges nykterlietsvänners landsförbund säger sig med tillfredsställelse
konstatera att kommittén föreslagit åtgärder för att ge centralförbundet
bättre ekonomiska möjligheter att fullgöra sina nuvarande uppgifter och
även påtaga sig nya sådana. Landsförbundet finner dock angeläget att den
föreslagna utökningen av statens inflytande inte ges sådan form eller omfattning,
att verksamheten kommer att ledas utan tillbörliga hänsyn till
nykterhetsrörelsens behov och erfarenheter.

Systembolagens förtroendenämnd finner det rimligt att två av de av
Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna är företrädare för det allmännas nykterhetsvård.
Av de två nu åsyftade ledamöterna borde en representera den nykterhetsvårdande
verksamhet, som försäljningsorganen utövar.

Kungl. Maj ds proposition nr 155.

Departementschefen.

Nykterhetskommitténs förslag beträffande organisationen av Centralförbundet
för nykterhetsundervisning innebär i huvudsak, att statens inflj
tande i styrelsen ökas, att förbundets administrativa apparat bygges ut
samt att förbundsexpeditionen delas upp på två avdelningar. Kommitténs
förslag har i huvudsak godtagits av remissinstanserna. Förslaget beträffande
styrelsens storlek har mött viss kritik. Beträffande den föreslagna
personalorganisationen för förbundets kansli har i några remissyttranden
rests invändningar mot en alltför skarp fixering av densamma.

Beträffande styrelsens storlek och sammansättning har jag redan vid mitt
ställningstagande till frågan om medelsanvisningen för förbundets verksamhet
antytt, att jag delar kommitténs uppfattning att ett ökat statligt
inflytande på förbundets ledning är önskvärt. Ehuru vissa praktiska skäl
talar mot förslaget om en styrelse på tolv personer — ordalydelsen i kommitténs
förslag innebär detta antal — är jag icke beredd att frångå kommitténs
förslag, vilket också godtagits av förbundet självt. Förbundets
styrelse bör enligt min mening vara allsidigt sammansatt. En minskningav
antalet ledamöter skulle kunna försvåra avvägningen av statens och
nykterhetsorganisationernas samt organisationernas inbördes representation
i styrelsen. Jag biträder sålunda kommitténs förslag, att Kungl. Maj:t
och förbundets ombudsförsamling i fortsättningen skall utse vardera sex
ledamöter i förbundets styrelse. En av ledamöterna bör av Kungl. Maj:t
utses att vara styrelsens ordförande.

Kommitténs förslag beträffande den del av organisationsbidraget, som
avser personalkostnaderna, slutar på ett belopp av 140 000 kronor, beräknat
efter 1950 års penningvärde.

Sistnämnda förslag innebär dels att förbundets direktör beredes en
löneställning, motsvarande byråchefs i statsförvaltningen, dels att övrig
kvalificerad personal utökas genom utbyte av en halvtidstjänst och inrättande
av tre nya tjänster, dels att biträdespersonalen förstärkes, dels ock
att avlöningskostnaderna, förutom för direktören, jämväl för övriga befattningshavare
beräknas efter vissa grunder. Vad biträdespersonalen beträffar,
anger kommittén icke något fixerat antal. Enligt vad jag under
hand inhämtat, avses det föreslagna totalbeloppet ge utrymme för anställande
av tre kontorsbiträden utöver de nuvarande. Med tanke på den
avsevärda ökning av statsbidraget till förbundets verksamhet, som jag
tidigare förordat, är jag ense med kommittén om att en förstärkning av
personalorganisationen är nödvändig. I detta sammanhang vill jag även
inskjuta, att förverkligandet av 1953 års utrednings förslag om ökat statligt
stöd åt nykterhetsrörelsen torde medföra en viss ansvällning av förbundets
administrativa göromål.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 155.

Med hänsyn till verksamhetens karaktär anser jag det icke lämpligt, att
förbundets personalorganisation regleras i detalj genom den statliga bidragsgivningen.
Jag anser mig därför icke böra taga ställning till kommitténs
och centralförbundets förslag beträffande antalet befattningshavare
och dessas löneställning. Jag vill emellertid understryka, att kommitténs
och därmed också förbundets här avsedda förslag enligt min mening, i vissa
hänseenden är för långtgående.

På grundval av överslagsberäkningar, som jag låtit verkställa, anser
jag mig böra föreslå, att till bestridande av avlöningskostnaderna för förbundets
personal för nästa budgetår anvisas ett belopp av 200 000 kronor.
Härvid förutsätter jag, att förbundet i lönefrågor iakttager tillbörlig återhållsamhet
och icke erbjuder löneförmåner, som ligger över den statliga
lönestandarden. Jag utgår också ifrån att de till förbundet anslutna organisationerna
även i fortsättningen med egna medel svarar för en del av förbundets
administrationskostnader.

Vad beträffar den av kommittén föreslagna uppdelningen av förbundsexpeditionen
på två avdelningar finner jag denna organisation naturlig.
Det torde emellertid ankomma på förbundets styrelse att själv fatta beslut
i denna fråga.

Såsom bidrag till övriga administrationskostnader föreslår kommittén
ett belopp av 60 000 kronor. Förbundet har i sitt yttrande över förslaget
omräknat beloppet efter gällande penningvärde och efter vissa justeringar
i övrigt kommit fram till ett erforderligt belopp av 72 300 kronor. För egen
del anser jag ett belopp av 65 000 kronor böra beräknas såsom bidrag till
förbundets nu avsedda omkostnader för nästa budgetår.

Kommittén föreslår slutligen ett engångsanslag av 25 000 kronor till
förbundsexpeditionens kontorsutrustning. Förbundets uppräkning på denna
punkt slutar på ett belopp av 32 500 kronor. För egen del föreslår jag,
att ett belopp av 25 000 kronor anvisas för nästa budgetår såsom engångsbidrag
till utrustning av förbundets expedition.

Jag föreslår sålunda att tillhopa (200 000 -f- 65 000 + 25 000 =) 290 000
kronor anvisas såsom bidrag till Centralförbundets för nykterhetsundervisning
organisationskostnader. Beloppet torde lämpligen ingå såsom en obetecknad
anslagspost under det särskilda riksstatsanslaget till Bidrag till
Centralförbundet för nykterhetsundervisning. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter rörande anslagets disposition,
som kan erfordras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Nykterhetsorganisationerna.

Nuvarande bidrag.

De i riksstatsanslaget för budgetåret 1953/54 ingående bidragen till nykterhetsorganisationernas
verksamhet redovisas i följande tablå (Kungl.
Maj:ts beslut den 5 juni 1953).

	Främjande av	Instruktörer för
Organisation, samarbetsorgan	verksam-heten i	upplys- nings- verksam- heten	ungdoms- verksam-	nykterhetsupp- lysning	Summa
	dess helhet	heten	Bidrag	Antal
1	2	3	4	5	6	7
Godtemplarorden (IOGT) ....	_	19 000	1 25 000	22 500	3	66 500
Nationaltemplarorden (NTO) ..	—	5 500	8 8 000	7 500	1	21000
Motorföramas helnvkterhetsför-bund (MHF) ..............	29 000	_		7 500	1	36 500
Sveriges blåbandsförening (SBF)	—	3 200	10 300	7 500	1	21 000
Vita bandet .................	—	4 000	3 500	7 500	1	15 000
Nykterhetsorganisationen Ver-dandi (NOV) ..............	___	3 200	4 300	7 500	1	15 000
Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund (SSUH)	13 500			7 000	1	20 500
Järnvägsmännens helnykterhets-förbund (JHF) ............	3 7 500					7 500
Sveriges lärares nykterhetsför-bund (SLN) ................	12 600			8 500	1	21 100
Sveriges polismäns helnykter-hetsförbund (SPIIF) ........	1 000	_				1000
Svenska läkarnas nykterhetsför-ening ......................	7 500	_				7 500
Sveriges godtemplares ungdoms-förbund (SGU) ............	3 800					3 800
Sveriges nykterhetssällskaps re-presentantförsamling ........	6 5 000					5 000
De kristna samfundens nykter-hetsrörelse CDKSN)4 ........	_	13 500	13 500	15 000	2	42 000
Kvinnoföreningarnas samarbets-kommitté för nykterhetsfrågor	5 6 300					6 300
Kommittén för samarbete mel-lan nykterhetsrörelsen och fackföreningsrörelsen ........	5 12 600	_	_			12 600
Summa	98 800	48 400	64 600	90 500	12	302 300

* Härav skall minst 2 000 kronor användas till verksamhet bland militära förband.

2 Härav skall minst 1 500 kronor anslås till Nationaltemplarordens ungdomsförbund Heimdal.
Härav skall 1 800 kronor användas till anordnande av upplysningskurser, vars program skall
godkännas av skolöverstyrelsen.

* förbundet anordnade läns- och provinskurser skall planläggas i samarbete med CFN.
Innan detta anslag utbetalas, skall till skolöverstyrelsen ha insänts plan för hur medlen skall

användas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Bidragsbeloppen utbetalas till organisationerna med hiilften i början av
juli och med återstoden i början av januari under det budgetår anslaget
avser. Sammanslutningarna är skyldiga att ställa sig till efterrättelse de
anvisningar rörande statsbidragets användande, vilka skolöverstyrelsen kan
finna påkallade. Beträffande anslag till upplysnings- och ungdomsverksamheten
och anslag, som avser verksamheten i dess helhet, gäller att vid
förnyad ansökan om bidrag till dessa ändamål plan skall framläggas för
verksamheten.

För anslagsbeloppen till instruktörer gäller som villkor, att instruktör,
med undantag av instruktör inom SSUH, skall erhålla ett årligt arvode av
lägst 7 500 kronor. Instruktörsverksamheten skall vidare vara underställd
kontroll av skolöverstyrelsen, och instruktörer skall väljas bland personer,
som skolöverstyrelsen förklarat lämpliga. Instruktion för instruktörerna
fastställes av skolöverstyrelsen efter förslag av vederbörande organisation.

Den i statsanslaget ingående anslagsposten till Kungl. Maj:ts disposition
kommer i viss utsträckning organisationerna till godo. Således utgick under
budgetåret 1952/53 ur ifrågavarande anslagspost, som var uppförd med
12 000 kronor, bidrag till SSUH med 2 000 kronor för anordnande av studiekurs
i alkoholfrågan och med 3 000 kronor för nykterhetsfrämjande upplysningsverksamhet
inför den studerande ungdomens examensfirande våren
1953. SPHF erhöll 2 000 kronor till sin verksamhet. Den återstående delen
av posten, 5 000 kronor, disponerades såsom reseunderstöd för delegater
dels vid internationella antialkoholkongressep. i Paris, dels vid nordiska
nykterhetsmötet på Island.

Utom de bidragsbelopp, för vilka nu redogjorts, kan nykterhetsorganisationerna
utnyttja det föreläsningsanslag, som utgår till Centralförbundet
för nykterhetsundervisning. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund beräknar,
att till förbundet anslutna organisationer under budgetåret 1951/52
genom centralförbundet erhöll statsbidrag till föreläsningar med ett belopp
av cirka 60 000 kronor.

Tidigare förslag.

Under det senaste världskriget beskars anslagen till nykterhetsrörelsen
kraftigt. Utom genom minskning av anslagets nominella storlek reducerades
det utgående anslagets värde genom penningvärdets fall. Efter krigets slut
har anslaget vid flera tillfällen höjts men på grund av penningvärdets ytterligare
nedgång icke uppnått förkrigsårens realvärde.

Skolöverstyrelsen. Under en följd av år har skolöverstyrelsen i
sina petita yrkat på betydande höjningar av de utgående anslagsposterna
till nykterhetsrörelsen samt föreslagit en särskild anslagspost för bidrag
till nykterhetsorganisationernas organisations- och administrationskostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

I motiveringen för ett administrationsbidrag har överstyrelsen erinrat
om att genom beslut av 1947 års riksdag den principen erkänts, att folkbildningsorganisationer,
vilka vore av den betydelse att de borde stödjas av
staten, kunde erhålla anslag till administrationskostnader med högst hälften
av utgifterna för detta ändamål, däri inräknade studieledarkurser, samt
för av förbunden anställda instruktörer och konsulenter. Skolöverstyrelsen
har ansett det befogat, att nykterhetsorganisationerna jämställes med folkbildningsorganisationerna
i fråga om bidrag till utgifter av detta slag. Därvid
skulle anslag till nykterhetsorganisationernas utåtriktade upplysningsoch
ungdomsverksamhet liksom till centrala instruktörer såsom tidigare
redovisas under särskilda rubriker, under det att utgifter för central administration,
distrikt- och lokalsekreterare samt kurser för instruktion av
medlemmar skulle läggas till grund för ansökningar om anslag under den
nya rubriken.

Nykterhetskommittén. Då den av nykterhetskommittén behandlade
frågan om utformningen av statens stöd åt nykterhetsrörelsen
sedermera varit föremål för särskild prövning av 1953 års utredning, torde
endast en kortfattad redogörelse för nykterhetskommitténs uttalanden och
förslag på denna punkt vara erforderlig. I omedelbar anslutning till denna
redogörelse torde redovisas dels vissa yttranden över nykterhetskommitténs
förslag i ämnet, dels vissa spörsmål, som anmälts i direktiven för 1953
års utredning.

Nykterhetskommittén framhåller i sitt principbetänkande, att nykterhetsrörelsen
intar en särställning bland de s. k. utomlegislativa företeelser,
som påverkar nykterhetstillståndet. Kommittén understryker, att rörelsen är
direkt inriktad på att propagera för nyktrare levnadsvanor, främst för absolutism,
och att dess blotta existens fäst uppmärksamhet vid alkoholmissbrukets
skadeverkningar. Några iakttagelser beträffande rörelsens betydelse
sammanfattar kommittén i följande uttalande.

Den upplysnings- och propagandaverksamhet som rörelsen bedrivit har
säkerligen ökat kunskaperna i alkoholfrågan och påverkat den allmänna inställningen.
Det är ett anmärkningsvärt faktum att nedgången i konsumtionssiffrorna
i flera länder sätter in omkring 1880-talet, då nykterhetsrörelsen
började få betydelse. Enbart det faktum att några hundra tusen
personer i vårt land lever absolutistiskt, inverkar naturligtvis i någon mån
på konsumtionsstatistiken. Nykterhetsrörelsens hastiga uppblomstring vid
1900-talets början medförde visserligen inte en proportionsvis lika stor
nedgång i konsumtion och fylleri, men det är otvivelaktigt att rörelsen påverkat
opinionen på lång sikt. Detta har bland annat haft betydelse som
förutsättning för nykterhetsfrämjande lagstiftning.

I sitt betänkande III understryker kommittén vikten av bistånd från en
stark nykterhetsrörelse i kampen mot alkoholskadorna. Kommittén framhåller,
att det ligger i statens intresse att stödja nykterhetsrörelsen och dess
propaganda för helnykterhet och medlemskap. I denna fråga uttalar kommittén
bland annat följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Om en upplysnings- och ungdomsverksamhet, motsvarande den som nykterhetsrörelsen
bedriver, skulle helt bekostas av statsmedel, vilket inte vore
orimligt med tanke på nykterhetsupplysningens betydelse, skulle kostnaderna
bli avsevärt mycket större än nu. Övervägande delen av det arbete
som uträttas inom nykterhetsrörelsen göres nämligen frivilligt och utan ersättning.
Omkostnaderna betalas av de olika föreningarna och organisationerna
med hjälp av medlemsavgifter eller insamlade medel.

Kommittén konstaterar vidare, att nykterhetsrörelsen för närvarande synes
kämpa med vissa ekonomiska och organisatoriska svårigheter. En viktig
orsak till svårigheterna anses vara den starka inflyttningen till städerna,
där rörelsen har långt större svårigheter än på landsbygden att tilldra sig
de ungas intresse.

I likhet med skolöverstyrelsen föreslår nykterhetskommittén höjning av
de tidigare utgående anslagen till de olika organisationernas verksamhet.
Kommittén, som baserat sina anslagsberäkningar på 1950 års penningvärde,
anser att anslagen till befrämjande av verksamheten i allmänhet inom de
egentliga nykterhetsorganisationerna och De kristna samfundens nykterhetsrörelse,
Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling, Kommittén
för samarbete mellan nykterhetsrörelsen och fackföreningsrörelsen
samt Kvinnoföreningarnas samarbetskommitté för nykterhetsfrågor bör
höjas från sammanlagt 163 000 (anslagsbeloppet för budgetåret 1951/52)
till (214 500+16 000+15 000+10 000 =) 255 500 kronor. I de fall dessa
bidrag hittills utgått med avgränsning till speciella verksamhetsområden
(upplysnings- och ungdomsverksamhet) föreslås att detta villkor slopas,
varigenom samtliga bidrag skulle utgå till organisationerna utan sådan avgränsning.

Det av skolöverstyrelsen föreslagna administrationsbidraget tillstyrkes i
princip av nykterhetskommittén, som emellertid anser att det av skolöverstyrelsen
äskade beloppet (för budgetåret 1951/52 170 000 kronor) bör reduceras
till 100 000 kronor i avvaktan på erfarenheter av organisationernas
möjligheter att utnyttja bidraget på ett rationellt sätt. Anslaget skulle fördelas
av skolöverstyrelsen på grundval av specificerade ansökningar. Bland
ändamål som borde anses bidragsberättigade nämner kommittén kurser
för föreningsledare, ungdomsledare, programledare och talare, avlöning av
ortssekreterare samt rationalisering av kontorsarbete m. m. vid de centrala
expeditionerna. I sista hand borde även bidrag kunna utgå till löpande
centrala organisationskostnader. De nyssnämnda ortssekreterarna skulle
anställas gemensamt av samtliga nykterhetsorganisationer på större orter.
De skulle ha till uppgift att sköta sådant expeditionelit arbete, som ej
kunde uträttas på fritid, t. ex. förberedelserna för offentliga möten och upplysningskampanjer
samt adresskrivning.

Kommittén erinrar slutligen om att för budgetåret 1951/52 riksförbunden
för studiecirkel verksamhet erhållit 582 700 kronor såsom bidrag till

4 — Bihang till riksdagens protokoll l(J5Jf. 1 samt. Nr 155.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

organisations- och administrationskostnader samt idrottsrörelsen 1 359 000
kronor till enbart administration.

I fråga om anslagsposten till instruktörer för nykterhetsupplysning föreslår
kommittén en höjning från 72 500 till 198 000 kronor. Härigenom skulle
antalet instruktörer kunna ökas från 12 till 19. Samtidigt skulle statsbidraget
för 17 av instruktörerna höjas från 6 000 kronor till 10 000 kronor, motsvarande
två tredjedelar av kostnaderna enligt 1950 års prisnivå. Någon
bestämd fördelning av dessa instruktörer på olika organisationer förordas
icke. Kommittén anser att det bör ankomma på skolöverstyrelsen att fördela
anslaget med hänsyn till möjligheterna att förvärva kompetenta personer
och till de planer för verksamheten som göres upp. För de två återstående
instruktörerna föreslås statsbidrag utgå till hela lönen, vilken beräknats
till 12 000 kronor för SSUH:s instruktör och 16 000 kronor för
SLN:s instruktör.

Kommittén betonar vikten av att bidraget blir av sådan storlek, att val
kvalificerade krafter kan erhallas till de för organisationerna synnerligen
betydelsefulla instruktörsbefattningarna. Enligt kommitténs mening bör
skolöverstyrelsen ha en viss möjlighet att inom ramen för det totala anslaget
jämka på bidragssummorna uppåt eller nedåt med hänsyn till de olika
instruktörernas utbildning och kompetens i övrigt. Vidare förordas att med
hänsyn till att instruktörerna komme att bli uppdelade på olika organisationer
CFN borde i viss mån samordna verksamheten genom att i början
av en verksamhetsperiod sammankalla instruktörerna till gemensam planläggning
av arbetet.

Under erinran om ett initiativ som tagits av IOGT framhåller kommittén
betydelsen av en speciell nykterhetsverksamhet bland militärpersonal. Genom
s. k. militärombud har IOGT sökt kontakt med nykterhetsrörelsens
medlemmar bland militärpersonalen och verkat för komplettering av den
lagstadgade militära nykterhetsundervisningen. För en utbyggnad och intensifiering
av denna verksamhet föreslår kommittén ett anslag av 10 000
kronor.

En speciell nykterhetsverksamhet förordas även bland sjömän. Kommittén
erinrar härvid om ett positivt uttalande av statsutskottet med anledning
av två motioner i frågan (I: 38 och II: 64) vid 1947 års riksdag. En
sådan verksamhet anser kommittén böra få formen av en upplysningskampanj
bland sjömännen om alkoholbrukets risker. Ett samarbete borde
därvid kunna ske mellan nykterhetsorganisationer, de fackliga organisationerna
och de existerande välfärdsinstitutionerna för sjömän. Till en försöksvis
anordnad dylik nykterhetsverksamhet förordas ett årligt statsanslag
av 10 000 kronor, ur vilket anslag bidrag skall kunna utgå till olika sammanslutningar
för konkreta arbetsuppgifter.

En särskild anslagspost föreslås för upplysningsverksamhet vid universitet
och högskolor. Anslaget skulle tills vidare upptagas till 3 000 kronor.

Kungl. May.ts proposition nr 155.

Utöver de nu nämnda bidragen till nykterhetsrörelsen föreslår kommittén,
att anslagsposten å 5 500 kronor till internationella byrån i Lausanne
bibehålies oförändrad samt att anslagsposten till Kungl. Maj:ts förfogande
höjes från 12 000 kronor till 12 800 kronor.

Sammanlagt uppgår de av nykterhetskommittén föreslagna beloppen till
nu ifrågavarande ändamål till 594 800 kronor. Kommittén förutskickar, att
de upptagna anslagen avpassas till den kostnadsnivå som råder, då förslagen
kan komma att realiseras.

Yttranden. I yttrandena över nykterhetskommitténs betänkande III
göres i huvudsak endast positiva uttalanden om det föreslagna stödet åt
den organiserade nykterhetsrörelsen. Blott en mindre del av yttrandena
behandlar dock denna fråga mera utförligt.

Skolöverstyrelsen framhåller, att de av kommittén föreslagna bidragsbeloppen
måste anses genomgående för låga, då kommittén räknar med en
ökning av arbetsuppgifterna för nykterhetsorganisationerna.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar, att sparsamhetssynpunkter måste
vika vid anslagens avvägning. Länsstyrelsen framhåller, att de av nykterhetskommittén
föreslagna anslagen synes böra noggrant omprövas. Centralförbundet
för nykterhetsundervisning betonar, att verksamheten inom nykterhetsorganisationerna
i våra dagar kräver helt andra resurser än tidigare.
Förbundet anser det därför i hög grad påkallat, att samhällets ekonomiska
stöd åt detta arbete i betydande mån utvidgas. Enligt förbundets uppfattning
bör statens stöd utökas väsentligt utöver vad kommittén föreslagit.
Även Sveriges nykterhetsvänners landsfärbimd finner det föreslagna stödet
otillräckligt och anför därvid bland annat följande.

Såsom nykterhetskommittén givit övertygande belägg för, ligger det i det
allmännas intresse, att nykterhetsrörelsens verksamhet i betydande grad
utvidgas och effektiviseras. En sådan utvidgning kan icke i alltför hög grad
göras beroende av ökade ekonomiska prestationer från medlemmarnas sida,
då medlemmarnas bidrag i regel ligger så högt, att det i detta avseende icke
finns stora möjligheter att gå längre. Det lokala arbetets behov av effektivisering
och modernisering, bland annat innefattande ny- och ombyggnad
av ett stort antal ordenshus, gör att de lokala organisationerna icke kan
belastas med nya utgifter till central administration för den utvidgade verksamhet,
som man nu beräknar att rörelsen skall ta på sig. Skall den vilja
till ökade ansträngningar, som otvivelaktigt finnes inom nykterhetsrörelsen,
kunna effektivt utnyttjas, erfordras ett stöd från det allmännas sida av
en helt annan storleksordning än nuvarande anslag.

Kommittén har föreslagit, att bidragen till organisationernas allmänna
verksamhet skall utgå med ett belopp av 214 500 kronor, räknat i 1950 års
penningvärde. Om detta belopp skall omräknas till nuvarande penningvärde,
bör det ökas med 30 % och sålunda utgöra 339 000 kronor. Landsförbundet
anser emellertid, att även detta belopp är högst otillräckligt och
förordar ett anslag av 750 000 kronor såsom bidrag till nykterhetsorganisationernas
och DKSN:s verksamhet.

Kungl. May.ts proposition nr 155.

Landsförbundet hemställer vidare, att antalet instruktörer måtte ökas
till 20 samt att statsbidraget för varje instruktör beräknas till 13 500 kronor
(mot av nykterhetskommittén föreslagna 10 000 kronor). Slutligen
föreslår landsförbundet, att ett administrationsanslag av 500 000 kronor
ställes till skolöverstyrelsens förfogande att fördelas på nykterhetsorganisationerna.

Landsorganisationen understryker särskilt, att det anslag på 10 000 kronor
som utgår till Kommittén för samarbete mellan nykterhetsrörelsen och
fackföreningsrörelsen bör avsevärt höjas både med hänsyn till den verksamhet,
som redan nu bedrives, och den utvidgning av kommitténs verksamhet,
som skulle vara erforderlig.

Mot nykterhetskommitténs förslag om höjda bidrag till nykterhetsorganisationerna
uttalar statskontoret betänkligheter. Även med beaktande av
värdet och betydelsen av en effektivisering i olika hänseenden av samhällets
åtgärder för att bekämpa alkoholmissbruk anser statskontoret, att i rådande
statsfinansiella läge utrymme icke finnes för genomförande av så kostnadskrävande
åtgärder som kommittén tänkt sig. Ämbetsverket avstyrker därför
de förslag, som i sådant syfte framlagts av kommittén.

I vissa yttranden över nykterhetskommitténs principbetänkande granskas
även kommitténs förslag beträffande stödet åt nykterhetsorganisationerna.
Förslagen tillstyrkes allmänt. Vissa remissinstanser förordar emellertid ett
kraftigare ekonomiskt stöd till nykterhetsrörelsen än vad kommittén föreslagit.
Kontrollstyrelsen framhåller att nykterhetskommitténs förslag allmänt
sett förefaller måttligt avvägda, om man å ena sidan betänker de förordade
statsanslagens ringa storlek i förhållande till de avsevärda statsintäkterna
av alkoholhanteringen och å andra sidan det utomordentligt
landsgagnande, självuppoffrande arbete som utföres inom de ifrågavarande
organisationerna. Kontrollstyrelsen tillstyrker varmt, att alla nu avsedda
organisationer, som sysslar med upplysning i alkoholfrågan, tilldelas rikligt
tillmätta anslag, så att de effektivt kan verka för tillbakaträngande av
alkoholsedvänjoma.

Även länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län samt stadsfullmäktige i
Stockholm, Göteborg och Malmö ger uttryck åt uppfattningen att kommitténs
förslag beträffande stödet åt nykterhetsorganisationerna håller sig
inom en alltför begränsad kostnadsram. Länsstyrelsen i Kopparbergs län
uttalar sig i samma riktning men framhåller, att stödet dock bör vara beroende
av aktiviteten, vilken enligt länsstyrelsens mening nu synes något
bristfällig.

Från de flesta nykterlietsorganisatumerna reses krav på större anslag än
dem kommittén föreslagit.

Direktiven för 1953 års u t r e d n i n g. I direktiven för 1953
års utredning (statsrådsprotokollet över finansärenden den 22 maj 1953)

Kungl. May.ts proposition nr 155.

beröres frågan om det framtida stödet åt nykterhetsrörelsen dels från principiella
synpunkter, dels med utgångspunkt i nykterhetskommitténs förslag.
I direktiven framhålles, att nykterhetsorganisationernas medlemmar
sedan lång tid tillbaka utför ett självuppoffrande arbete i folknykterhetens
tjänst och att samhällets stödåtgärder till dessa i rent nykterhetssyfte
arbetande sammanslutningar synes kunna lämnas i tämligen fria former och
avse verksamheten över huvud taget. I fortsättningen anföres bland annat
följande.

Beträffande stödet åt nykterhetsorganisationerna torde man såsom nyss
antytts i princip kunna godtaga nykterhetskommitténs ståndpunkt att
statsmedlens användning icke bör fixeras till vissa i detalj bestämda ändamål.
Värdefullt vore om ett ökat statligt stöd kunde användas till att främja
nya arbetsmetoder och därigenom öka organisationernas slagkraft och förmåga
att påverka människor. Icke heller finnes något att erinra mot att
statsbidrag liksom hittills och eventuellt i något ökad omfattning utgår
till instruktörsverksamhet. Däremot synes kommitténs förslag om bidrag
till nykterhetsföreningarnas administration böra omprövas. Generellt kan
sägas att bidrag till administrationen innebär att organisationerna i viss
mån skiftar karaktär och får mer eller mindre statlig prägel. De tilltänkta
ortssekreterarna skulle i verkligheten bli statstjänstemän, för vilkas avlöning
och pensionering staten i fortsättningen skulle svara. En dylik byråkratisering
kunde medföra fara att organisationernas karaktär av folkrörelser
ginge förlorad. Den skulle vidare innebära ett långsiktigt ekonomiskt
engagemang från statens sida som icke kan förordas. Vad här anförts
bör även beaktas vid utformningen av statens stöd åt instruktörsverksamheten.
I den mån instruktörer anställes med hjälp av statsmedel
bör anställningen ha kort varaktighet, ett eller högst två år. Lämpliga anordningar
för att skaffa kvalificerat folk till sådant kortvarigt arbete bör
övervägas. Så kan exempelvis tänkas att för ändamålet bereda ledighet för
lärare och andra statstjänstemän på vissa villkor.

1953 års utredning.

Av promemorian inhämtas att utredningen i början av sitt arbete genom
en rundskrivelse berett nykterhetsorganisationerna och samarbetsorganen
tillfälle att framföra synpunkter på de frågor, som rymdes inom utredningsuppdraget.
I utredningens sammanställning av enquétematerialet framträder
vissa dominerande önskemål. Ett återkommande tema är kravet, att
statsbidragen skall utformas så, att organisationerna i ökad utsträckning kan
utnyttja tekniska hjälpmedel i sin verksamhet. Vikten av att nya vägar
prövas för att påverka ungdomen, särskilt tonårsungdomen, framhålles av
ett flertal organisationer. Några organisationer framhåller vikten av att
nya former skapas för rörelsens kontakt med de vuxna. Kommittén för samarbete
mellan nykterhetsrörelsen och fackföreningsrörelsen samt Kvinnoföreningarnas
samarbetskommitté för nykterhetsfrågor redovisar därvid

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

vissa initiativ. Vissa organisationer redogör för planer på en särskild verksamhet
bland alkoholskadade och deras anhöriga. I flera svar betonas starkt
betydelsen av ökade resurser för instruktörsverksamheten.

Inledande synpunkter.

Utredningen betonar inledningsvis, att nykterhetsrörelsens insats i samhällslivet
icke kan bedömas enbart med utgångspunkt i en värdering av
rörelsens betydelse för nykterhetsupplysningen. Utredningen framhåller,
att den fostrargärning, som nykterhetsorganisationerna hittills utfört i folkbildningens
och demokratiens tjänst, är värd ett starkt erkännande. I fortsättningen
berör utredningen organisationernas aktuella problem och anför
därvid i huvudsak följande.

För huvuddelen av organisationerna betyder kurvan i medlemsutvecklingen
en relativ tillbakagång, även om siffrorna på sina håll utvisar en
absolut ökning. I konkurrensen om människornas intressen möter de ideellt
b!jrJia folkrörelserna i dag svårigheter av skilda slag. Nykterhetsrörelsen är
därför inte ensam om denna föreningslivets kris. Antalet krafter som dirigerar
individens aktiva eller passiva engagemang utanför arbetslivet har
i våra dagar vuxit enormt. När det gäller ungdomens behov av sysselsättning
under fritiden, vilket de lokala föreningarna tidigare — och detta gäller
i särskilt hög grad landsbygden — kunnat fylla och ännu på sina håll
kan tdlgodose, attraheras ungdomen numera praktiskt taget överallt av
kommersiella företag med helt andra resurser till sitt förfogande. Det är
här ofta fråga om nöjestillställningar, som är förenade med alkoholkonsumtion.
Nykterhetsrörelsen har hittills icke lyckats vinna samma spridning
i de större tätorterna som på landsbygden och i småsamhällena. I den
män urbaniseringen fortskrider kommer sannolikt också svårigheter av
denna art att göra sig än mera gällande.

Nykterhetsrörelsens centrala uppgifter, d. v. s. upplysningsverksamheten
och propagandan för personlig absolutism, har icke förlorat i betydelse,
ehuru organisationernas förmåga att göra sin stämma hörd relativt sett försvagats.
Såsom nykterhetskommittén framhållit krävs i vår tid en helt
annan reklamteknik än tidigare för att en förening över huvud taget skall
bli uppmärksammad, en teknik som inte längre helt kan bemästras av frivilliga
krafter. Såsom framgår av en tillbakablick på rörelsens utveckling,
synes det emellertid, inte uteslutande vara bristen på ekonomiska och i
trängre mening tekniska resurser, som förklarar den försvagning av inflytandet,
som tidvis kunnat förmärkas. Sannolikt har den stundtals ensidiga
argumentering, som tidigare drivits och som fortfarande kan komma till
synes, kunnat bidra till att dämpa effekten av den personliga påverkan och
ibland motverkat sitt syfte. I samma män som saklig upplysning om alkoholens
skadeverkningar kommit att dominera rörelsens verksamhet synes
emellertid en ändring härvidlag ha ägt rum.

Frågan om den roll, som förekomsten av en geografiskt eller annorledes
förankrad absolutistgrupp spelar, har berörts av nykterhetskommittén i
dess statistiska undersökningar. Nykterhetskommittén anser sig kunna konstatera,
att inom områden med utbredd absolutism, icke-absolutisterna för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

tär genomsnittligt mindre kvantiteter än inom områden med mindre utbredd
absolutism. Likaså fastslår nykterhetskommittén, att den genomsnittliga
förtäringen per icke-absolutist är relativt ringa mom befolkningsgrupper
där absolutismen är relativt rikligt utbredd.

Nykterhetskommittén har utöver den statistiska redovisningen av det
antydda sambandet icke haft anledning att närmare analysera sambandets
natur. Utredningen har på den korta tid, som stått den till buds, icke hunnit
komplettera undersökningarna på denna punkt. Nykterhetskommitténs uttalanden
är emellertid av ett särskilt intresse i detta sammanhang. Därest
den refererade tendensen även ger uttryck för en påverkan från de absolutistiska
eller strängt måttfulla miljöerna på omgivningen — och den allmänna
erfarenheten tyder utan tvivel pa att ett sadant mflytande bör
föreligga — förstärkes ytterligare betydelsen av att den absolutistiska sektorn
utvidgas till områden och befolkningskategorier, där den hittills är
underrepresenterad.

Nykterhetsorganisationernas svårigheter att vidmakthålla och öka medlemsnumerären
synes av de undersökningar, som företagits, icke enbart
sammanhänga med rekryteringssvårigheter. Enligt nykterhetskommittens
ungdomsundersökning erfordrades i storstäderna för varje behållen medlem
i årdrarna 17 till 26 år, att nio medlemmar intoges, varav alltså åtta redan
hunnit utgå. För övriga städer måste fem nya medlemmar intas för en
behållen. För landsbygden var motsvarande siffra tre. Det står sålunda
klart, att medlemsminskningen i mycket hög grad är ett medlemsyårdsproblem.
Nykterhetsorganisationerna har hittills icke haft tillräckliga resurser
att erbjuda sådana fritidsmöjligheter för många yngre medlemmar,
att dessa blivit bundna vid organisationerna under eu period i deras liv,
då enbart de ideella motiven icke varit tillräckliga att knyta dem fastare
till rörelsen, samtidigt som dragningskraften från andra miljöer kunnat
verka med full styrka. Konsekvensen av dessa iakttagelser är emellertid
enligt utredningens mening inte den, att ett ökat stöd åt nykterhetsrörelsen
i alltför stor omfattning bör användas i den medlemsvårdande mötesverksamheten
i traditionell mening. I svaren på kommitténs rundskrivelse till
nykterhetsorganisationerna har från skilda håll framhållits, att en sådan
mötesverksamhet i tävlan med modern och aktiv fritidssysselsättning fått
en allt mindre uppgift att fylla. Det förefaller därför önskvärt, om den
hittillsvarande formen för mötesverksamhet i framtiden kunde begränsas
till förmån för ett utnyttjande av de enskilda föreningarnas lokaler för
eu mera fri och öppen samvaro i skilda former av fritidssysselsättningar.

För en anpassning till eu förändrad nykterhetspolitisk situation blir det
för nykterhetsrörelsen nödvändigt att finna nya vägar för en intensifierad
utåtriktad verksamhet. Fn förändrad alkohollagstiftning enligt nykterhetskommitténs
förslag betyder enligt utredningens mening för åtskilliga, framför
allt de yngre befolkningsgrupperna, påfrestningar och kommer sannolikt
att skapa nya objekt för upplysnings- och propagandaverksamhet. Enligt
direktiven har det ansetts värdefullt om ett ökat statligt stöd till nykterhetsorganisationerna
kunde användas till att främja nya arbetsmetoder och
därigenom öka organisationernas slagkraft och förmaga att paverka människor.
Utredningen har funnit, att tillkomsten av sådana arbetsmetoder i
mycket hög grad blir beroende av organisationernas förmåga och vilja att
samfällt svara fiir utat verkande aktioner, riktade mot grupper som tidigare
blott flvktigt eller inte alls påverkats av nykterhetsrörelsens appeller.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 155.

Enligt utredningens mening är de nuvarande anslagen till de enskilda
nykterhetsorganisationerna otillräckliga redan för den uppgift, som nu åvilar
dem. Utredningen framhåller, att den icke heller kan finna, att de förslag
till höjda statsbidrag, som framlagts av nykterhetskommittén, svarar mot
de krav på ökad upplysning och ökad propaganda för helnykterhet, som
ett nytt läge med stor sannolikhet kommer att ställa.

I likhet med nykterhetskommittén är utredningen angelägen betona, att
om en upplysnings- och ungdomsverksamhet, motsvarande den som nykterhetsorganisationerna
nu bedriver, i sin helhet skulle bekostas av staten,
dessa kostnader skulle bli av helt annan storleksordning än för närvarande.
Skälet härtill är enligt utredningens mening främst det, att staten för att
vinna samma syftemål skulle nödgas investera större delen av de belopp,
som svarar mot den frivilliga insats i form av ekonomiska bidrag och arbete
som nykterhetsorganisationerna nu ställer till samhällets disposition. Utredningen
anför vidare:

Nykterhetskommittén har i sitt betänkande III (SOU 1952: 12, s. 70) en
uppställning över vissa nykterhetsorganisationers och samarbetsorgans ekonomiska
förhållanden under verksamhetsåret 1949 (eller 1949/50). De sammanlagda
utgifterna uppgår för nykterhetsorganisationernas del (IOGT,
NTO, SBF, NOV, Vita bandet och MHF) till 6 066 689 kronor och för
DKSN till 193 729 kronor, inalles 6 260 418 kronor. De sammanlagda statsbidragen
för motsvarande organisationer under budgetåret 1949/50 uppgick
till 177 000 kronor. Av denna sammanställning framgår, såsom nykterhetskommitten
också betonade, att statsanslagen utgjorde en mycket ringa del
av dessa samlade utgifter (cirka 3 procent). I de angivna beloppen ingår
vissa kostnader för några organisationers folkbildningsarbete, vartill kommer
belopp som avser helt interna föreningsangelägenheter och som därför
i detta sammanhang icke är helt relevanta. Trots denna reservation torde
det stå klart, att samhället hittills i hög grad utnyttjat nykterhetsrörelsens
rent frivilliga krafter.

I en särskild undersökning har utredningen begärt aktuella uppgifter om
de olika nykterhetsorganisationernas verksamhet och därvid sökt få en
uppfattning om hur mycket organisationernas egna medlemmar bidrar med
till verksamheten i form av medlemsavgifter, insamlade medel o. dyl. Uppgifterna
hänför sig till kalenderåret 1952 eller budgetåret 1952/53. Enligt
de lämnade uppgifterna tillskjuter medlemmarna inom IOGT, NTO, SBF,
NOV, Vita bandet och MHF sammanlagt 5 473 480 kronor samt de till
DKSN anslutna samfunden 132 024 kronor. Enligt vad utredningen erfarit
ar dessa siffror beräknade i underkant, eftersom samtliga lokalavdelningar
inte insänder ekonomiska rapporter till centralorganisationen. Statsanslaget
var för budgetåret 1952/53 199 000 kronor, vilket utgör 3,5 procent av
vad organisationerna själva tillskjutit.

Nykterhetskommittén tillfogar i en analys av det nuvarande förhållandet
mellan statsstödet och organisationernas egen insats, att det icke vore orimligt
om staten med tanke på nykterhetsupplysningens betydelse övertoge
hela kostnaden för organisationernas upplysnings- och ungdomsverksamhet.
Särskilt mot bakgrunden av detta uttalande synes de av kommittén föreslagna
ökningarna anmärkningsvärt blygsamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Utredningens förslag.

Det nuvarande riksstatsanslaget till Bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
för nykterhetens främjande är, sasom tidigare nämnts,,
uppdelat i särskilda av Kungl. Maj:t bestämda anslagsposter. Av dessa
hänför sig vissa poster till CFN:s verksamhet. 1953 års utredning har icke
haft att taga ställning till frågor, som berör denna sida av upplysningsverksamheten.
Återstoden av anslagsposterna omfattar i huvudsak bidrag
till enskilda nykterhetsorganisationer och samarbetsorgan.

För vissa nykterhetsorganisationer är bidragsändamålet avgränsat till
speciella verksamhetsområden (upplysnings- och ungdomsverksamhet).
Nykterhetskommittén har — såsom tidigare framhållits föreslagit, att
samtliga anslag, som utgår direkt till vederbörande organisationer, i framtiden
skall tillkomma dem utan sådan avgränsning.

Mot tanken att statsmedlens användning icke bör fixeras till i detalj
bestämda ändamål synes enligt utredningens uppfattning mga principiella
invändningar kunna resas. Utredningen framhåller, att bättre möjligheter
att fullfölja verksamheten i växlande former utan tvivel torde erbjudas
organisationerna, om staten inte pa förhand i alltför hög grad a\ gränsar
verksamhetens inriktning. Arbetet bland yngre bör dock enligt utredningens
mening i framtiden bli en central uppgift. Utredningen anser emellertid,
att ett väsentligt ökat statsanslag bör lämnas i sådana former att organisationerna
genom bidragets konstruktion stimuleras till en aktivitet, inriktad
på nya arbetsområden.

I detta sammanhang berör utredningen frågan om särskilda bidrag till
organisationernas administrationskostnader, som behandlats i nykterhetskommitténs
förslag och i utredningsdirektiven. Utredningen ansluter sig till
de i direktiven framförda synpunkterna, att statsbidraget till nykterhetsorganisationerna
icke bör utformas så, att man av nykterhetsrörelsen skapar
en mer eller mindre statlig organisation. Utredningen erinrar emellertid
om att staten för närvarande svarar för betydande andelar av organisationskostnaderna
för andra folkrörelser, främst idrottsrörelsen och folkbildningsrörelsen.
Utredningen påpekar, att erfarenheten synes ha visat, att de former
i vilka angivna bidrag utgår, hittills icke betytt att dessa organisationer
förlorat sin fria ställning. Därest det av nykterhetskommittén föreslagna
särskilda administrationsbidraget i realiteten bleve uppbyggt av vissa bestämda
kostnader för avlöningar in. in., skulle dock framhåller utiedningen
— sannolikt vissa risker föreligga för att statens engagemang i nykterhetsrörelsen
medförde en icke önskvärd byrakratisering.

Utredningen har utgående från dessa synpunkter övervägt en form
av bidragsgivning, som på en gång skulle avse att effektivisera organisationerna
och stimulera dem till nya initiativ. Utredningen har därvid funnit,
att ett sådant syfte lättare skulle kunna uppnås, om anslaget delades upp

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 155.

dels i ett grundbidrag till nykterhetsorganisationerna, dels i ett antal speciella
bidrag för vissa nykterhetsfrämjande åtgärder, vartill liksom för
närvarande skulle komma bidrag till instruktörsverksamhet samt bidrag
till vissa övriga nyleterhetsfrämjandc ändamål.

Utredningen föreslår salunda, att i första hand ett särskilt grundbidrag
skall utgå till nykterhetsorganisationerna. Detta bidrag bör enligt utredningen
lämnas i så fria former som möjligt och tillgodose skiftande behov.
Utredningen hävdar, att det bör vara vederbörande organisations ensak,
om grundbidraget i huvudsak användes såsom bidrag till förvaltningskostnader
eller om det förbrukas för särskilda stödåtgärder i nykterhetsfrämjande
syfte, vilka åtgärder kanske kommer att även finansieras genom de
speciella bidragen. Utredningen säger sig vilja tydligt framhålla, att anslagets
konstruktion icke på någon punkt bör medföra framtida automatiska
åtaganden från statens sida.

Vid sidan av grundbidraget bör enligt utredningens förslag stöd lämnas
till nykterhetsorganisationerna genom speciella bidrag. Utredningen framhåller,
att dessa bidrag förutsätter egna insatser från de bidragsberättigades
sida och sålunda skall ha karaktären av stimulansbidrag. Tanken med de
speciella bidragen är enligt utredningen i första hand att stimulera nykterhetsorganisationerna
att i varierande former bedriva en utåt riktad upplysnings-
och propagandaverksamhet. För utredningen framstår det som
mindre rationellt, om ökade bidrag av denna art i alltför obundna former
ställes direkt till organisationernas förfogande. Utredningen understryker
att denna ståndpunkt främst dikteras av en förmodan, att de krav på förnyelse
i aktivitet och inriktning, som ökade statsanslag givetvis ställer på
nykterhetsrörelsen, inte kan uppfyllas med en gång utan måste tillgodoses
successivt.

De föreslagna anslagsposterna till instruktörsverksamhet och till övriga
nykterhetsfrämjande ändamål behandlas i anslutning till följande redogörelse
för bidragens konstruktion.

Grundbidraget. Det föreslagna grundbidraget bör enligt utredningens
mening utgå dels till enskilda nykterhetsorganisationer, dels till
DKSN, dels slutligen till vissa samarbetsorgan inom nykterhetsrörelsen
samt mellan nykterhetsrörelsen och andra organisationer. Utredningen anser
i första hand de organisationer bidragsberättigade, som namnges i gällande
regleringsbrev (Kungl. Majrts beslut den 5 juni 1953). Utredningen
har dock funnit det befogat att därutöver vid fördelningen av grundbidraget
även medräkna Svenska tullpersonalens helnykterhetsförbund och
Sveriges akademikers nykterhetsförbund. Principiellt bör emellertid enligt
utredningens uppfattning grundbidrag kunna tillfalla organisation, som i
framtiden av skolöverstyrelsen bedömes uppfylla villkor för sådant bidrag.

Med hänsyn till grundbidragets ändamål har utredningen funnit lämpligt
att i de fall så är möjligt lägga organisationernas registrerade antal vuxna

Kungl. Maj:ts proposition nr loa.

betalande medlemmar till grund för fördelningen. Utredningen finner doek
inte denna princip användbar för beräkning av grundbidrag till DKSN och
de särskilda samarbetsorganen och anför därvid:

DKSN är så tillvida egenartad, att denna organisation icke bildar egna
föreningar, utan de kristna samfundens lokala organ utgör DKSN:s arbetsenheter.
Utredningen föreslår därför, att denna sammanslutning tdldelas
grundbidrag med ledning av sadana data rörande verksamhetens omfattning,
som är jämförbara med motsvarande uppgifter för de enskilda nykterhetsorganisationerna.
Omfattningen av den utåtriktade upplysningsverksamheten
kan i detta avseende utgöra en grund för jämförelsen. Övriga
samarbetsorgan, som bör ifrågakomma för grundbidrag, torde med hänsyn
till sin speciella karaktär inte kunna jämställas med övriga sammanslutningar,
utan bör tilldelas ett grundbidrag, vars storlek får bedömas med
hänsyn till omfattningen av den verksamhet som bedrives.

I en särskild enquéte har utredningen begärt aktuella uppgifter om de
olika nykterhetsorganisationernas verksamhet. Av denna framgår, att de
enskilda nykterhetsorganisationernas och DKSN:s utgifter för administration,
medlemsvård och därmed sammanhängande ändamål under budgetåret
1952/53 (eller kalenderåret 1952) uppgick till sammanlagt cirka 2,9
milj. kronor varav administrationskostnader (kontorskostnader, löner och
sammanträdeskostnader) cirka 1,6 milj. kronor och kostnader för medlemsvården
(möteskostnader, program m. m.) cirka 1,3 milj. kronor.

Med utgångspunkt i de allmänna övervägandena rörande behovet av
statligt stöd till nykterhetsrörelsen och med ledning av nu redovisade utgifter
föreslår utredningen, att respektive andelar av grundbidraget till de enskilda
nykterhetsorganisationerna och till DKSN för budgetåret 1954/55
sättes till 210 000 kronor och 40 000 kronor. För de övriga samarbetsorgan,
som för budgetåret 1953/54 erhållit bidrag, Sveriges nykterhetssällskaps
representantförsamling, Kommittén för samarbete mellan nykterhetsrörelsen
och fackföreningsrörelsen samt Kvinnoföreningarnas samarbetskommitté
för nykterhetsfrågor, föreslår utredningen andelar av respektive
16 000, 15 000 och 10 000 kronor eller sammanlagt 41 000 kronor. Det
totala grundbidraget uppgår sålunda enligt utredningens förslag till 291 000
kronor.

Utredningen behandlar i fortsättningen principerna för fördelningen av
grundbidraget på de enskilda nykterhetssällskapen och anför därvid i huvudsak
följande.

Avgörande för fördelningen bör vara antalet betalande vuxna medlemmar.
Utredningen har ej funnit det lämpligt att föreslå, att vid fördelningen
avdelningar för barn medräknas, då stöd för verksamheten inom dessa avses
att i första hand utgå ur det nedan föreslagna speciella bidraget till nyktcrhetsfrämjande
verksamhet för barn och ungdom. Som nedre åldersgräns
för medlemmarna i avdelningar för vuxna bör anses den inträdesålder som
för närvarande tillämpas inom olika organisationer. Frågor som i övrigt
kan uppkomma vid beräkningen av olika organisationers medlemsantal bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

skolöverstyrelsen avgöra. Med hänsyn till att medlemsantalet mellan olika
organisationer växlar mycket starkt skulle emellertid en direkt proportionalitet
medföra, att anslaget för de minsta organisationerna skulle bli helt
utan betydelse. Likaså skulle de organisationer, som endast omfattar några
tusen medlemmar, få ett i förhållande till sina kostnader otillräckligt belopp.
Å andra sidan står det klart, att en organisations kostnader per medlem
sjunker med ett växande medlemsantal.

Utredningen har därför konstruerat en skala med successivt växande
intervaller, som medför att organisationerna får allt mindre bidrag, räknat
per medlem, ju större medlemsantalet är.

Jämförelsetalen för beräkning av grundbidragen framgår av följande
tabell.

Medlemsantal	Jämförelsetal vid grundbidragets för-delning	Medlemsantal	! -i Jämförelsetal vid grundbidragets för-delning
— 1000	i	30 001— 34 000	» !
1001— 2 000	2	34 001—38 000	17
2 001— 3 000	3	38 001—42 000	18 j
3 001— 4 000	4	42 001— 46 000	19
4 001— 5 000	5	46 001— 50 000	20
5 001— 7 000	6	50 001— 55 000	21
7 001— 9 000	7	55 001— 60 000	22
9 001—11000	8	60 001— 65 000	23
11 001—13 000	9	65 001—70 000	24
13 001-15 000	10	70 001— 75 000	25
15 001—18 000	11	75 001— 81 000	26
18 001-21 000	12	81 001— 87 000	27
21 001-24 000	13	87 001— 93 000	28
24 001-27 000	14	93 001-99 000	29
27 001—30 000	15	99 001-105 000	30

I följande sammanställning (s. 61) har utredningen beräknat den procentuella
andel av det totala grundbidraget, som enligt de nyss redovisade
fördelningsgrunderna bör tillkomma varje enskild nykterhetsorganisation.
Utredningen papekar att vid en jämförelse mellan de bidrag, som beräknas
enligt denna tabell och de anslag som för närvarande utgår till olika organisationer,
hänsyn bör tagas till att speciella bidrag kommer att vara tillgängliga
och kan komplettera grundbidragen.

De speciella bidragen. Utredningen föreslår, att som grundvillkor
för de speciella bidragen bör gälla, att staten skall svara för högst 50
procent av totalkostnaden för de ifrågasatta åtgärderna. Återstående del av
kostnaderna bör enligt förslaget finansieras med organisationernas övriga inkomster.
Utredningen erinrar om att den icke anser hinder möta att grundbidraget
tages i anspråk härför. Om skolöverstyrelsen skulle finna en planerad
aktion — samtidigt som den bedömes vara mycket betydelsefull från

Kungl. Maj:ts -proposition nr 155.

Organisation	Antal vuxna medlemmar	Jämförelse-tal enl. föreg. tabell	Procentuell andel av grundbi-draget
Godtemplarorden (IOGT) ......................	91 785	28	23,4 \|
Nationaltemplarorden (NTO) ....................	30 755	16	13,3
Motorförarnas helnykterhetsförbund (MHF) ......	43 828	19	15,9
Sveriges blåbandsförening (SBF) ................	23 877	13	10,8
Sveriges godtemplares ungdomsförbund (SGU) ..	16 434	11	9,2
	8 867	7	5,8
Nykterhetsorganisationen Verdandi (NOV) ...... Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund	4 732	5	4,2
(SSUH) ......................................	5 726	6	5,0
Järnvägsmännens helnykterhetsförbund (JHF) ....	5 660	6	5,0
Sveriges lärares nykterhetsförbund (SLN) ........	4 400	5	4,2
Sveriges polismäns helnykterhetsförbund (SPHF) .. Svenska tullpersonalens helnykterhetsförbund	386	i	0,8
(STHF) ......................................	100	i	0,8
Svenska läkarnas nykterhetsförening ............	88	i	0,8
Sveriges akademikers nykterhetsförbund ..........	cirka 100	i	0,8
	236 738	120	100,0

nykterhetssynpunkt — oskäligt betungande för organisationerna, bör dock
enligt utredningens mening överstyrelsen äga möjlighet att underställa
frågan Kungl. Maj:ts provning.

Utredningen förutsätter nämligen, att Kungl. Maj:t erhåller riksdagens
bemyndigande att i särskilda fall medgiva ett procentuellt högre bidrag.
Beträffande den del av de speciella bidragen, som avses utgå under övergångstiden,
syntes den nyssnämnda 50-procentregeln icke böra gälla, varför
ett sådant bemyndigande borde givas generellt åt skolöverstyrelsen.

Utredningen anser, att stimulansbidragen i princip icke skall reserveras
blott för de organisationer, som åtnjuter grundbidrag. Det kan sålunda
tänkas, framhåller utredningen, att sammanslutningar utanför den egentliga
nykterhetsrörelsen i framtiden skall kunna påräkna statligt stöd för en
planerad nykterhetsfrämjande verksamhet, vilket emellertid inte innebär,
att från nykterhetssynpunkt mer eller mindre svårbedömbara aktioner
skall kunna stödjas på denna väg. Vid den nykterhetsupplysning, för vilken
statligt stöd från dessa bidrag kan sättas i fråga, bör^ enligt utredningens
uppfattning betydelsen av personlig avhållsamhet från de alkoholhaltiga
dryckerna framhållas.

För en bedömning av stimulansbidragens totalbelopp har utredningen
införskaffat vissa uppgifter om de enskilda nykterhetsorganisationernas och
DKSN:s utåtriktade verksamhet. Uppgifterna avser budgetåret 1952/53
eller kalenderåret 1952. De sammanlagda utgifterna för detta ändamål uppgick
till cirka 3 milj. kronor, varav till upplysningsverksamhet (offentliga

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 155.

möten, kurser, affischer, trycksaker m. m.) cirka 2,65 milj. kronor och till
ungdomsverksamhet (barnverksamhet, scoutverksamhet in. m.) cirka 0,35
milj. kronor.

De angivna beloppen ger enligt utredningens mening en viss föreställning
om den nuvarande omfattningen av den verksamhet, som till betydande
del i fortsättningen bör stödjas genom speciella bidrag. Utredningen
tillägger att den i ett inledande avsnitt betonat, att det framtida behovet
av upplysningsverksamhet i alkoholfrågan och övriga nykterhetsfrämjande
åtgärder av sådan art, som stimulansbidragen avser att främja, blir mycket
starkare än för närvarande. Utredningen fortsätter:

Inom utredningen har olika meningar yppat sig rörande storleken av de
medelsanvisningar, som bör ställas till förfogande i form av speciella bidrag.
Å ena sidan har gjorts gällande att som riktpunkt för den ekonomiska insatsen
i viss mån måste betraktas nykterhetskommitténs förslag. Å andra
sidan har hävdats, att de nuvarande anslagen och de av nykterhetskommittén
föreslagna vore otillräckliga redan för nuvarande uppgifter och att
ett slopande av motboken krävde eu avsevärt kraftigare intensifiering av
nykterhetsarbetet än denna kommitté räknat med. Frågan är svårbedömbar.
Utredningen har emellertid enat sig om att föreslå speciella bidrag å
sammanlagt 525 000 kronor, vilket belopp dock under budgetåret 1954/55
bör uppräknas med 300 000 kronor till 825 000 kronor. Det har nämligen
synts angeläget att under själva övergångstiden större resurser står till
förfogande för de åtgärder av olika slag, som då kan aktualiseras.

Utredningen övergår därefter till en redovisning av de särskilda ändamål,
för vilka de speciella bidragen får tagas i anspråk. Inalles föreslås fem olika
poster. Utredningen anför härom i huvudsak följande.

Vissa aktioner från nykterhetsorganisationernas sida torde kunna ske
gemensamt. Utredningen är emellertid angelägen understryka, att den härmed
inte avser att via statsbidragens utformning påverka nykterhetsrörelsens
struktur, vilken vuxit fram från historiskt betingade förutsättningar.
Utredningen har emellertid vid sina överläggningar med företrädare för
nykterhetsorganisationerna erfarit, att en vidgad samverkan för vissa konkreta
mål bör kunna etableras. Den samordning, som det här kan bli fråga
om, torde i huvudsak komma att etableras genom samarbete mellan centralorganisationerna.
För en samverkan på det lokala planet torde i regel
grundbidraget tas i anspråk. Fn samfälld verksamhet för exempelvis affischpropaganda,
filmupplysning etc. synes vara en rationell ordning. Gemensamt
arrangerade offentliga möten och diskussioner torde också resultera
i ökad effekt. Organisationernas möjlighet att planera och få till stånd
aktioner mot en större publik, insatser som t. ex. fordrar ett samarbete med
radio och tidningspress, bör också lättare kunna tillgodoses om en verksamhet
i detta syfte sker under så bred samverkan som möjligt. Utredningen
finner därför att ett särskilt bidrag bör utgå till samfälld upplysnings- och
propagandaverksamhet. För detta ändamål bör anvisas 100 000 kronor
jämte ett för budgetåret 1954/55 beräknat tillägg av 100 000 kronor =
200 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155. 03

Såsom utredningen tidigare framhållit, bör upplysningsverksamhet inriktad
mot barn och ungdom fortfarande vara eu central uppgift för nykterhetsrörelsen.
All erfarenhet inom nykterhetsarbetet har visat att det är
avsevärt lättare att påverka unga människor och att de vanor, som utbildats
i ungdomen, har en relativt stark benägenhet att bli bestående. Utredningen
vill i detta sammanhang erinra om att nykterhetskommittén i
sin ungdomsundersökning beträffande alkoholkonsumtionen kunnat konstatera
ett klart samband mellan tidig vanebildning och vid senare tidpunkt
oftare upprepad förtäring. Enligt nykterhetskommittén syntes det av vissa
skäl sannolikt, att ett sådant samband berodde på att alkoholvanorna blev
starkare och mera regelbundna ju längre tid de finge på sig att utvecklas.
Ehuru, såsom nykterhetskommittén själv framhåller, denna slutsats icke
har en obetingad giltighet, utgör emellertid de refererade iakttagelserna ett
mycket starkt motiv för en intensifierad nykterhetsfrämjande verksamhet
just bland ungdomen. Denna verksamhet kan varieras mycket rikt, och
utredningen vill icke genom särskilda föreskrifter binda en sådan verksamhet
i någon viss riktning. Utredningen önskar emellertid framhålla den
betydelse som en saklig och väl tillrättalagd upplysning har för ungdomar
framför allt i de tidigare tonåren. En vidgad kontakt med skolungdomen i
avgångsklasserna i form av konferenser och veckoslutskurser bör vara av
stor betydelse. En särskild anslagspost, ur vilken organisationerna kan få
stöd för sådana uppgifter, bör därför utgå till nykterhetsfrämjande verksamhet
för barn och ungdom. Ett belopp av 225 000 kronor bör anvisas
för detta ändamål jämte ett för budgetåret 1954/55 beräknat tillägg av
50 000 kronor — 275 000 kronor.

Upplysningsverksamheten på arbetsplatserna och sådan upplysningsverksamhet,
som syftar på hemmen, har på senare år fått eu större omfattning.
Samarbetsorganet mellan nykterhetsrörelsen och fackföreningsrörelsen samt
kvinnoorganisationernas samarbetskommitté har på dessa områden dragit
upp vissa riktlinjer för en fortsatt upplysningsverksamhet. En ny arbetsform,
som på senare år börjat tillämpas och som torde kunna bli ett viktigt
hjälpmedel i strävandena för ökad folknykterhet, är bildandet av nykterhetsgrupper
på arbetsplatserna. Med hänsyn till att ungdomens alkoholvanor
visat sig röna ett mycket starkt inflytande av de vuxnas regler i
familje- och sällskapslivet "bör en upplysningsverksamhet främjas, som
direkt tar sikte på hemmens möjligheter att förändra umgängeslivets mönster.
Utredningen finner att en ökad verksamhet av denna art bör stimuleras
genom en särskild anslagspost, rubricerad upplysning i nykterhetsjrågan
på arbetsplatser och för hemmen. För detta ändamål bör anvisas ett belopp
av 75 000 kronor jämte ett för budgetåret 1954/55 beräknat tillägg av
50 000 kronor = 125 OOO kronor.

Vissa av nykterhetsorganisationerna rekryteras från särskilda yrkeskategorier.
Av detta skiil är medlemsnumerären ofta relativt begränsad. De
yrkesbetonade nykterhetssammanslutningarna har emellertid i vissa avseenden
en särskilt viktig uppgift. Man behöver bara peka på den roll som
läkare och lärare in. fl. spelar i detta sammanhang. Helt naturligt måste
emellertid grundbidragen till dessa organisationer med hänsyn till medlemsantal
in. in. bli relativt begränsade. Det synes utredningen därför angeläget
att den speciella publikationsverksamhet, som vissa mindre organisationer
bedriver och som far tillmätas en särskilt stor betydelse, ges ett rimligt
stöd. I princip bör givetvis bidrag av denna karaktär stå till alla organisationers
förfogande. Utredningen vill emellertid framhålla alt publicerings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

anslaget icke bör disponeras för sådana periodiska skrifter, som en rad
nykterhetsorganisationer själva utger. Utredningen föreslår sålunda att en
särskild anslagspost av 50 000 kronor utgår till publiceringsverksamhet i
alkoholfrågan jämte ett för budgetåret 1954/55 beräknat tillägg av 50 000
kronor = 100 000 kronor.

De av nykterhetskommittén föreslagna speciella bidragen till upplysningsverksamhet
bland militärpersonal och sjömän samt de av kommittén
föreslagna bidragen till nykterhetsupplysning bland de studerande vid universitet
och högskolor bör enligt utredningens mening icke särskiljas i speciella
anslagsposter. Å andra sidan finner utredningen särskilt viktigt, att
nykterhetsarbete bland de nu nämnda kategorierna kommer till stånd i
ökad omfattning och i enlighet med de riktlinjer som nykterhetskommittén
dragit upp. Utredningen vill särskilt understryka vad nykterhetskommittén
anfört beträffande militärtjänstgöringens betydelse för utformningen av
den manliga ungdomens alkoholvanor. Nya former för nykterhetsarbetet
och upplysningsverksamheten bör här kunna prövas. Med stor sannolikhet
kommer ett förändrat nykterhetspolitiskt läge att aktualisera ytterligare
objekt för denna typ av propagandaverksamhet inom särskilda befolkningskategorier.
Särskilt betydelsefullt är t. ex. nykterhetsarbetet bland
motorförare.

I detta sammanhang vill utredningen anknyta till vad den tidigare anfört
beträffande möjligheterna för organisationer utanför den egentliga nykterhetsrörelsen
att erhålla stöd för en nykterhetsfrämjande verksamhet. Ett
exempel på en sådan organisation utgör Sällskapet Länkarna, som enligt
utredningens mening bör kunna erhålla bidrag för sin verksamhet.

För skilda bidragsändamål av nu beskriven art bör en särskild anslagspost
uppföras. Anslagsposten kan lämpligen rubriceras upplysningsverksamhet
bland, speciella befolkningskategorier och för ändamålet bör anvisas ett
belopp av 75 000 kronor jämte ett för budgetåret 1954/55 beräknat tilllägg
av 50 000 kronor = 125 000 kronor.

Instruktörsbi dragen. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen
föreslog nykterhetskommittén att det nuvarande antalet instruktörer
inom nykterhetsorganisationerna borde ökas från 12 till 19. Nykterhetsorganisationerna
själva hade enligt en i nykterhetskommitténs betänkande
III återgiven uppgift föreslagit sammanlagt 29 instruktörer.

Det av nykterhetskommittén föreslagna antalet synes utredningen tämligen
väl avvägt. Å andra sidan har det vid utredningens överläggningar
med organisationernas företrädare framkommit, att behov föreligger att
ytterligare vidga instruktionsverksamheten inom sammanslutningar som
står utanför nykterhetsrörelsen. Utredningen, som finner ett sådant initiativ
beaktansvärt, vill därför för sin del föreslå att statsbidrag för nästkommande
budgetår utgår till sammanlagt 22 instruktörer. Av detta bidrag
föreslår utredningen att ett belopp, motsvarande statsbidrag för två instruktörer,
ställes till CFN:s förfogande. Detta belopp bör enligt utredningens
mening helt reserveras för instruktionsverksamhet inom sammanslutningar
utanför nykterhetsrörelsen, och först i den mån sådan sammanslutning erbjuder
sig att svara för återstoden av instruktörskostnaderna bör nu ifråga -

K-ungl. Maj.ts proposition nr 155.

varande statsbidrag kunna anlitas. Utredningen framhåller, att av dessa
två instruktörer en lämpligen bör kunna anlitas för instruktionsverksamliet
inom idrottsrörelsens och motororganisationernas verksamhetsområden.
Fördelningen av de övriga 20 instruktörerna mellan olika organisationer och
samarbetsorgan föreslås ankomma på skolöverstyrelsen, varvid bör tillses
att i synnerhet inom de större organisationerna någon instruktör avdelas
för att speciellt ägna sig åt barn- och ungdomsverksamhet.

Instruktionsverksamheten anses i fortsättningen såvitt möjligt böra samordnas.
Utredningen föreslår att det skall åvila skolöverstyrelsen att minst
två gånger om året sammankalla instruktörerna för gemensam planläggning
av arbetet.

Beträffande bidragets storlek anser utredningen, att den av nykterhetskommittén
föreslagna höjningen från hälften till två tredjedelar av
kostnaderna är väl avvägd. Då det för effektiv instruktions verksamhet är
nödvändigt, att kvalificerade krafter kan ställas till förfogande, föreslår
utredningen att statsbidraget till varje instruktör utgår med två tredjedelar
av årslönen, dock högst 10 000 kronor. Därmed säger sig utredningen, särskilt
med hänsyn till de nu föreslagna höjningarna av nykterhetsanslaget
i dess helhet, icke ha velat föreslå, att staten i fortsättningen skall ikläda
sig hela kostnaden för vissa instruktörer.

För de rese- och traktamentskostnader som sammanhänger med instruktörernas
verksamhet finner utredningen lämpligt, att ett särskilt bidrag —
principiellt konstruerat såsom ett stimulansbidrag — utgår. Utredningen
beräknar att instruktörernas arbetsdagar i samband med resor kommer att
uppgå till cirka 200. För detta antal dagar beräknar utredningen ett statsbidrag
av 3 600 kronor, vilket genomsnittligt bör täcka resekostnaderna för
billigaste färdsätt samt därutöver en viss andel av erforderliga traktamentskostnader.
Utredningen föreslår därför, att bidrag till resekostnader och
traktamenten utgår till varje instruktör med högst 18 kronor per redovisad
arbetsdag, under vilken instruktören under minst åtta timmar vistats
utanför sin tjänstgöringszon (jämför 1 § allmänna resereglementet), dock
högst med 3 600 kronor för helt budgetår.

Det sammanlagda statsbidraget för här berörda instruktörsverksamhet
uppgår sålunda enligt utredningens förslag till (22X10 000+22X3 600=)
299 200 kronor.

Ö v r i g a ända m å 1. För uppehållande av internationella byrån i
Lausannc för alkoholismens bekämpande utgår för närvarande en särskild
anslagspost av 6 000 kronor. Då utredningen ej har haft att överväga denna
anslagspost uppföres den i utredningens kostnadsberäkningar med oförändrat
belopp.

Liksom för närvarande bör enligt utredningens mening en särskild anslagspost
stå till Kungl. Maj:ts disposition. Utredningen föreslår, att denna
anslagspost för nästa budgetår höjes från 12 000 kronor till 25 000 kronor.
5 —- Bihang till

Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

Vissa administrativa f r å g o r. Utredningen berör även frågan
om anslagsfördelningen och anför därvid i huvudsak följande.

För närvarande fastställer Kungl. Maj:t på förslag av skolöverstyrelsen
de särskilda anslagsposter som skall utgå ur det av riksdagen beviljade
anslaget. Enligt utredningens mening bör den av Kungl. Maj:t bestämda
anslagsspecifikationen i fortsättningen koncentreras till dels det totala
grundbidrag som förut nämnts, dels de övriga anslagsposter som därutöver
bör ingå i totalanslaget. Själva fördelningen av de speciella bidragen och
bidragen till instruktörsverksamhet bör enligt utredningens mening åvila
den myndighet, som närmast har att svara för överinseendet av nykterhetsundervisningen
och nykterhetsupplysningen, d. v. s. skolöverstyrelsen.
Jämväl grundbidraget bör i princip fördelas på samma sätt.

Den förenkling av det administrativa förfarandet, som den föreslagna
ordningen innebär, bör göra det möjligt för den anslagsfördelande myndigheten
att bättre kunna tillgodose skiftande behov av nykterhetsfrämjande
åtgärder. Själva grundbidraget bör, liksom de nuvarande anslagen, utbetalas
till organisationerna med hälften i början av budgetåret och med återstoden
vid det nästföljande kalenderårets ingång. De speciella bidragen
bör emellertid utbetalas först på ansökan och tillgodose konkret redovisade
behov. Sådan ansökan bör åtföljas av plan över och kostnadskalkyl
för den planerade verksamheten. Arten av den här diskuterade verksamheten
innebär emellertid att vissa aktioner kan beräknas bli fullföljda i
etapper och därigenom kommer att sträcka sig över flera budgetår. Med
hänsyn härtill vill utredningen föreslå, att hela anslaget göres till reservationsanslag
och att de inom anslaget fördelade anslagsposterna får karaktären
av särskilda reservationsanslag. De som tilldelats grundbidrag, speciella
bidrag eller bidrag till instruktörsverksamhet, skall ställa sig till
efterrättelse de anvisningar rörande statsbidragens användning, som skolöverstyrelsen
kan finna påkallade. Givetvis bör också för varje budgetår
en redovisning tillställas skolöverstyrelsen rörande användningen av beviljade
stimulansbidrag och bidrag till instruktörsverksamheten, vilka redovisningar
vid budgetårets slut på lämpligt sätt bearbetas och sammanföres
av skolöverstyrelsen samt överlämnas till Kungl. Maj:t, om möjligt
i samband med de årliga anslagsäskandena. Någon mera detaljerad redovisning
för användningen av grundbidraget bör däremot icke påfordras.

Kravet på noggrann beräkning av grundbidragen och på en så ändamålsenlig
fördelning som möjligt av stimulansbidragen och bidragen till instruktionsverksamhet
motiverar enligt utredningens mening, att något nykterhetsrörelsen
närstående organ infogas som instans vid fördelningen omedelbart
under skolöverstyrelsen. Detta organ bör vara rådgivande och yttra
sig dels över nykterhetsorganisationemas årliga anslagsäskanden, dels över
framställningar om anslag ur stimulansbidragen. Utredningen har övervägt
olika, alternativ till en sådan lösning. Det har därvid befunnits lämpligt att
CFN tilldelas en sådan uppgift både med hänsyn till förbundets centrala
ställning i fråga om nykterhetsupplysning och till den halvstatliga karaktär
som förbundet avses få i framtiden.

Sammanfattande kostnadsberäkningar.

Det av utredningen föreslagna riksstatsanslaget för nästa budgetår kan
sammanfattas på följande siitt. Utredningen förutsätter att anslag, som
berör CFN, kommer att anvisas under särskild anslagsrubrik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Bidrag till vissa nykterhetsfrämjande åtgärder, reservationsanslag
..........................................1 446 200

1. Grundbidrag till nykterhetsorganisationer m. fl.................

A. Bidrag till enskilda nykterhetsorganisationer.......... 210 000

B. Bidrag till DKSN............................ 40 000

C. Bidrag till vissa samarbetsorgan................... 41 000

a) Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling 16 000

b) Kommittén för samarbete mellan nykterhetsrörelsen

och fackföreningsrörelsen................. 15 000

c) Kvinnoföreningarnas samarbetskommitté för nykter hetsfrågor.

.........................10 000

2. Speciella bidrag.....................................

A. Samfälld upplysnings- och propaganda -

verksamhet .................. 100 000 "1" 100 000 — 200 000

B. Nykterhetsfrämjande verksamhet för

barn och ungdom.............. 225 000 + 50 000 — 275 000

C. Upplysning i nykterhetsfrågan på arbetsplatser
och för hemmen........... 75 000 -f- 50 000 = 125 000

D. Publiceringsverksamhet i alkoholfrågan . 50 000 4- 50 000 = 100 000

E. Upplysningsverksamhet bland speciella

befolkningskategorier............ 75 000 + 50 000 — 125 000

3. Bidrag till instruktörer

A. Bidrag till avlöning av instruktörer......................

B. Bidrag till instruktörernas rese- och traktamentskostnader .......

4. Bidrag till internationella byrån i Lausanne..................

5. Till Kungl. Maj:ts disposition...........................

291 000

825 000

220 000
79 200
6 000
25 000

Enligt utredningens förslag bör det i fortsättningen ankomma på Kungl.
Maj:t att fastställa storleken dels av det såsom punkt 1 upptagna grundbidraget,
dels av de under punkterna 2 A—E, 3 A—B, 4 och 5 upptagna
posterna. Fördelningen av grundbidraget på de under punkten 1 A—C
redovisade organisationerna och samarbetsorganen föreslås skola åvila skolöverstyrelsen.

I förhållande till riksstaten för innevarande budgetår innebär utredningens
förslag för budgetåret 1954/55 en kostnadsökning med 1 124 900 kronor.

Yttranden.

Utredningens promemoria har över lag fått ett gynnsamt mottagande.
I huvudsak tillstyrkes förslagen eller också lämnas de utan erinran. Vissa
remissinstanser, som i allt väsentligt ställt sig positiva, förordar emellertid
en generösare bidragsgivning än utredningen rekommenderat. Medicinalstyrelsen
framhåller såsom särskilt värdefullt, att de föreslagna statliga

Kungl. iiIaj:ts proposition nr 155.

åtgärderna icke syftar till en ökad byråkratisering av verksamheten. Kontrollstyrelsen
finner den formella utformningen och det föreslagna administrerandet
av anslaget väl avvägda och anser uppdelningen i grundbidrag
och speciella bidrag välfunnen. Sveriges nykter hetsvänners landsförbund
hälsar med största tillfredsställelse utredningens uppslag, att de speciella
bidragen även skall stå öppna för andra än nykterhetsorganisationerna.
Denna tanke vinner också uttryckligt erkännande av skolöverstyrelsen,
kontrollstyrelsen och Centralförbundet för nykterhetsundervisning.

Den föreliggande utredningen lämnar enligt socialstyrelsens uppfattning
icke tillräcklig vägledning för ett bedömande av skäligheten av de föreslagna
bidragens storlek. Socialstyrelsen framhåller emellertid att en i
detta sammanhang betydelsefnll upplysning är uppgiften, att nykterhetsorganisationernas
sammanlagda utgifter för verksamheten uppgår till så
högt belopp, över sex milj. kronor, att statens bidrag även efter den föreslagna
kraftiga höjningen skulle komma att stanna vid något över 19 procent
av de sammanlagda kostnaderna under det första året och vid något under
16 procent under de efterföljande åren. Socialstyrelsen finner icke denna
proportion vara anmärkningsvärt hög i betraktande av värdet för det allmänna
av dessa organisationer och deras verksamhet. Socialstyrelsen betonar
att nykterhetsorganisationerna i icke ringa omfattning tager sig an
nykterhets vår dens klienter och i många fall lyckas erbjuda dem en lämplig
miljö. I sin egenskap av tillsynsmyndighet för nykterhetsvården säger sig
socialstyrelsen därför icke ha anledning att motsätta sig förverkligandet av
de i promemorian framlagda förslagen.

Statskontoret, som icke funnit anledning till erinran mot den principiella
uppläggningen av bidragssystemet, framhåller att det undandrager sig
ämbetsverkets bedömande, huruvida en så väsentlig ökning av det statliga
bidraget inom den behandlade sektorn av den nykterhetsfrämjande verksamheten
är oundgängligen påkallad. Statskontoret uttalar vidare, att det
framlagda förslaget uppenbarligen måste ses mot bakgrunden av de åtgärder
i övrigt, som av statsmakterna anses böra vidtagas för att på annat
sätt finansiellt stödja de nykterhetspolitiska strävandena vid ett slopande
av motbokssystemet.

Tjänstemännens centralorganisation anser att den av utredningen föreslagna
utgiftsökningen ur allmänna statsfinansiella synpunkter bör undvikas.
Centralorganisationen framhåller att stödet åt nykterhetsorganisationerna
bör avvägas i samband med stödet åt övriga organisationer och folkrörelser,
som på olika områden bedriver upplysnings- och ungdomsverksamhet. Av
principiella skäl avstyrker centralorganisationen mera omfattande statliga
bidrag till folkrörelsernas och de frivilliga organisationernas allmänna verksamhet.

Grundbidraget. Skolöverstyrelsen framhåller, att den föreslagna
normen för fördelningen av grundbidragfet synes bli alltför oförmånlig för

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

vissa små organisationer, även om hänsyn tages till att speciella bidrag
kommer att vara tillgängliga. Skolöverstyrelsen nämner i detta sammanhang
SSUII, SLN och Svenska läkarnas nykterhetsförening samt anför
härom i huvudsak följande.

Överstyrelsen har funnit, att samtliga de organisationer, som för innevarande
budgetår åtnjuter statsbidrag till sin verksamhet, får i grundbidrag
ett högre belopp än det för innevarande budgetår utgående anslaget
utom de tre nyss nämnda organisationerna. SSUH har för budgetåret
1953/54 ett statsbidrag av 13 500 kronor, medan det beräknade grundbidraget
enligt utredningens förslag skulle uppgå till 5 procent av 210 000 kronor
= 10 500 kronor. SLN har för samma budgetår ett statsbidrag av 12 600
kronor och beräknas i grundbidrag erhålla 4,2 procent av 210 000 kronor =
8 820 kronor. Motsvarande siffror för Svenska läkarnas nykterhetsförening
är 7 500 kronor och 0,8 procent av 210 000 kronor = 1 680 kronor. Med
en sådan kraftig minskning av det belopp, som bland annat är avsett att
täcka vissa organisationskostnader, torde dessa organisationer icke kunna
uppehålla sin nuvarande verksamhet, och de torde ej heller kunna utöka
bidraget genom att ansöka om medel ur de speciella bidragen, då som villkor
för att erhålla bidrag ur dessa i regel föreslås gälla, att den anslagssökande
organisationen skall betala hälften av kostnaderna för den planerade
aktionen med sina övriga inkomster (inberäknat grundbidraget). Överstyrelsen
utgår ifrån att de framlagda förslagen icke skall innebära minskad
medelstillgång för någon nykterhetsorganisation och föreslår därför förbättrat
stöd åt organisationer av här ifrågavarande slag i samband med
behandlingen av de speciella bidragen.

Skolöverstyrelsen framhåller vidare, att liknande synpunkter gäller vissa
samarbetsorgan. Med hänsyn till det anförda och den förändring av penningvärdet,
som skett sedan år 1950, föreslår överstyrelsen, att Sveriges
nykterhetssällskaps representantförsamling, Kommittén för samarbete mellan
fackföreningsrörelsen och nykterhetsrörelsen samt Kvinnoföreningarnas
samarbetskommitté för nykterhetsfrågor tilldelas respektive 18 000, 20 000
och 15 000 kronor i grundbidrag. Slutligen yrkar skolöverstyrelsen, i anslutning
till ett av överstyrelsens konsulent för nykterlietsundervisning framlagt
förslag, att det totala grundbidraget höjes från 291 000 kronor till
350 000 kronor.

Centralföi-bundet för nykterlietsundervisning betonar vikten av att den
organisatoriska apparaten inom nykterhetsrörelsen är så stark som möjligt
och förordar därför en ökning av grundbidraget med 25 procent. Vidare
anser CFN att Svenska frisksportförbundet bör betraktas som en nykterhetsorganisation
och berättigas till grundbidrag, även om nykterhetsarbetet
icke är en huvudsaklig del av detta förbunds verksamhet. I yttrandet
framhålles, att frisksportförbundets medlemmar numera måste avlägga eu
förbindelse att avstå från alkoholhaltiga drycker på samma sätt som gäller
för vanliga nykterhetsorganisationer. CFN upplyser också, att frisksportförbundet
är anslutet till CFN och Sveriges nykterhetssällskaps representant -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 155.

församling, samt framhåller att förbundet den 1 januari 1953 hade 4 012
medlemmar och sålunda enligt utredningens principer för beräkning av
grundbidrag borde erhålla jämförelsetalet 5. CFN föreslår på nu anförda
skäl, att det totala grundbidraget ökas till (291 000+72 750+11 025=)
i runt tal 375 000 kronor.

Sveriges nykterlietsvänners landsförbund anför beträffande de mindre
organisationerna och samarbetsorganen liknande synpunkter som skolöverstyrelsen.
Landsförbundet föreslår också, att Svenska frisksportförbundet,
såsom en av landsförbundets medlemsorganisationer, berättigas till grundbidrag.
Av detta skäl och då den av utredningen föreslagna summan
210 000 kronor för de enskilda nykterhetsorganisationerna synes landsförbundet
alltför låg mot bakgrunden av de uppgifter, som skulle tillgodoses,
föreslås en höjning av nämnda belopp till 250 000 kronor.

Landsförbundet finner även en motsvarande uppräkning av DKSN:s
grundbidrag motiverad och hemställer, att detta bidrag sättes till 50 000
kronor. Slutligen föreslår landsförbundet, att Sveriges nykterhetssällskaps
representantförsamling, Kommittén för samarbete mellan fackföreningsrörelsen
och nykterhetsrörelsen samt Kvinnoföreningarnas samarbetskommitté
för nykterhetsfrågor tilldelas respektive 20 000, 25 000 och 20 000
kronor i grundbidrag. Landsförbundets förslag innebär en höjning av det
totala grundbidraget till 365 000 kronor.

En höjning av bidragen till de båda samarbetskommittéerna rekommenderas
även av Systembolagens förtroendenämnd.

Landsorganisationen berör förhållandet mellan grundbidraget och de speciella
bidragen och säger därom bland annat:

Man kan på goda grunder utgå ifrån att de organisationer, som kan
komma i fråga att erhålla grundbidrag, har tillräcklig ambition och initiativkraft
att de inte behöver särskilda stimulansbidrag i sin nykterhetsfrämjande
verksamhet. Att det bör finnas medel för prövning av nya metoder
är en sak, men att lägga huvudvikten vid detta kan leda till en onödig
tröghet och eftersläpning i arbetet. Det synes landsorganisationen närmast
som proportionerna mellan grundbidragen och de speciella bidragen borde
vara de omvända.

Landsorganisationen framhåller vidare, att Kommittén för samarbete
mellan fackföreningsrörelsen och nykterhetsrörelsen är särskilt viktig, dels
med tanke på att verksamheten riktar sig mot arbetsplatserna, dels därför
att samarbetskommittén med sin upplysningsverksamhet vänder sig till vår
största socialgrupp. Enligt landsorganisationens mening bör en ökning av
i första hand grundbidraget till detta samarbetsorgan ske inom ramen för
utredningens totaläskanden.

Kooperativa förbundet, som finner det av utredningen äskade totalbeloppet
fullt försvarligt, ställer sig principiellt tveksam till utredningens
förslag om grundbidrag, som automatiskt skulle utgå till vissa organisationer.
Förbundet är av den åsikten, att det är av allmänt intresse att stat

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

och kommun bidrager till lösningen av de ideella folkrörelsernas medlemsvårdsproblem,
men enligt förbundet torde detta bättre ske genom att sådana
åtgärder vidtas, att samlings-, studie- och expeditionslokaler med
tillhörande utrustning ställes till förfogande till låga priser och där så axmöjligt
för gemensamt bruk.

Sveriges lärares nykterhetsförbund förordar, att vid beräkning av grundbidrag
hänsyn jämväl tages till de olika förbundens uppgifter och betydelse
som opinionsbildare. Förbundet framhåller, att lärarna innehar en nyckelställning,
och anför vidare:

Det torde vara viktigt att värna om en helnykter grupp bland lärarna
och att ce denna grupp möjlighet att arbeta för att hjälpa hela skolan att
verka för undervisning i alkoholfrågan. Det torde inte vara svårare att ge
SLN ett bidrag utan att räkna i proportion till medlemsantalet an t. ex.
DKSN eller samarbetskommittéerna. Man torde också kunna framhalla,
att det bör vara ändå viktigare, att staten bereder möjlighet för verksamhet
bland lärarna än t. ex. bland de kristna samfunden, vars medlemmar i regel
är absolutister.

De speciella bidragen. I vissa yttranden förordas en modifikation
av utredningens regler för de speciella bidragen. Skolöverstyrelsen finner
det föreslagna grundvillkoret — att organisationerna själva skall svara för
50 procent av totalkostnaden för de ifrågasatta åtgärderna — i huvudsak
godtagbart men hemställer om generellt bemyndigande att, därest överstyrelsen
så finner skäligt, bevilja bidrag med högre procentsats. Skolöverstyrelsen
hänvisar därvid till vad den anfört beträffande vissa mindre organisationer.
Rörande det ifrågasatta bemyndigandet uttalar skolöverstyrelsen,
att bidrag i fall, där överstyrelsen bedömer en planerad aktion särskilt
betydelsefull och den initiativtagande organisationen icke har möjlighet
att tillskjuta medel själv, skulle få utgå med 100 procent.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund rekommenderar likaledes en
uppmjukning av den föreslagna regeln och anför därom i huvudsak följande.

De flesta av dessa mindre organisationer — detta gäller bland annat
SSUH, SLN och Svenska läkarnas nykterhetsförening — fullgör var pa
sitt område mycket betydelsefulla uppgifter, vilka under de närmaste åren
säkerligen kommer att bli alltmer markerade. Den regel om tillskott pa
50 procent till kostnaderna från den egna organisationen för att komma i
åtnjutande av dylikt bidrag, som i de flesta fall torde vara en riktig princip,
skulle emellertid sätta de nu nämnda organisationerna i ett mycket prekärt
läge. För SSUII med dess unga medlemmar, i regel utan egen inkomst och
följaktligen med starkt begränsade möjligheter att betala medlemsavgifter,
skulle regelns tillämpning medföra särskilt stora svårigheter. Utredningen
förutsätter visserligen, att Kungl. Maj:t pa skolöverstyrelsens förslag skulle
kunna dispensera från regeln. Denna dispens bör dock användas i betydligt
större utsträckning än kommittén synes förutsätta och beträffande de nu
nämnda organisationerna göras generell. Det torde dessutom vara en onödig
omgång att överlämna åt Kungl. Maj:t att behandla ilrägavarande dispens -

Kungl. May.ts -proposition nr loa.

ärenden. Enligt landsförbundets mening är det tillfyllest, om skolöverstyrelsen
pa GFN:s förslag beslutar i dispensärenden, liksom skolöverstyrelsen
en ^ förslaget, med vilket landsförbundet vill instämma, har att besluta
om tordelnmgen av övriga anslagsposter.

Med i huvudsak samma motivering förordas en sådan jämkning även
av Centralförbundet för nykterhetsundervisning, Sveriges lärares nykterhetsförbund
och Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund. Enligt
centralförbundets uppfattning skulle avsevärda praktiska olägenheter
vara förknippade med eu obligatorisk regel om att endast Kungl. Maj:t
kan medgiva undantag från grundvillkoret om organisationernas egna insatser.

Utredningens uppdelning av de speciella bidragen på särskilda ändamål
och de föreslagna beloppen lämnas i huvudsak utan erinran. I några yttranden
granskas emellertid förslagen på dessa punkter mera ingående. Kontrollstyrelsen
framhåller, att upplysningsverksamheten på arbetsplatserna
utgör ett av de mest verksamma medel, som står till buds i strävandena
att nå hyfsade alkoholvanor och ökad folknykterhet. I yttrandet betonas
att stora befolkningsgrupper, som eljest icke alls eller blott indirekt kommer
i kontakt med nykterhetsrörelsen och dess appeller, härigenom kan nås för
en direkt påverkan. En dylik påverkan kan enligt kontrollstyrelsens mening
förväntas bli upptagen så mycket mera positivt som den kommer från
den egna fackorganisationen och under förmedling av egna förtroendemän
och arbetskamrater. Kontrollstyrelsen anser vidare att upplysningsverksamhet
av detta slag kan läggas på en bredare bas och i förekommande
fall rikta sig främst mot missbruket. Vidare sägs det i yttrandet:

Vid bedömningen av de förevarande problemen torde man nämligen enJlgt.
kontrollstyrelsens mening icke böra bortse från det förhållandet att
malsattmngen för den rena avhållsamhetspropagandan ter sig dogmatisk
och främmande för stora delar av vårt folk på ett sätt, som kan motverka
dess syften. En realistisk syn på förhållandet kräver därför, att dessa
grupper erhalla en nykterhetsupplysning, som för dem blir verklighetsbetonad
och vars målsättning är acceptabel. Dessa synpunkter gälla givetvis
nykterhetsarbetet över huvud taget men torde‘kanske lättast kunna
i godoses genom den nykterhetsupplysning, som kan bedrivas genom samarbetskommitten
mellan nykterhetsrörelsen och fackföreningsrörelsen.

For att tillgodose enbart de angelägnare behoven syntes enligt kontrollstyrelsens
mening den föreslagna anslagsposten för detta ändamål —
12o 000 kronor, varav 50 000 kronor såsom särskild förstärkning under budgetåret
1954/55 — böra minst tredubblas. Kontrollstyrelsen anser sig icke
kunna föreslå en motsvarande minskning av de belopp, som utredningen
specificerat för andra ändamål, och förordar därför en ökning av totalanslaget
med 250 000 kronor. Detta tillskott borde helt reserveras för upplysningsverksamhet
på arbetsplatserna. Därest eu sådan ökning emellertid
icke skulle anses möjlig, håller kontrollstyrelsen före, att en omfördelning

Kunrjl. Maj:ts ''proposition nr 155.

allvarligt bör övervägas. Kontrollstyrelsen understryker i detta sammanhang,
att det av ämbetsverket förordade beloppet — 375 000 kronor första
budgetåret och 325 000 kronor per budgetår i fortsättningen — därvid synes
utgöra ett minimum med hänsyn till arbetsfältets omfattning och betydelse.

Systembolagens förtroendenämnd anför synpunkter av principiellt samma
innebörd som kontrollstyrelsens och förordar en höjning av det belopp, som
avsetts för upplysningsverksamhet på arbetsplatserna och för hemmen.

Socialstyrelsen framhåller att frågan om anslag till Sällskapet Länkarna
— vilken sammanslutning enligt utredningens förslag föreslås bil berättigad
att erhålla stöd ur de speciella bidragen — även upptagits av nykterhetsnämndssakkunniga
i deras den 19 november 1953 avgivna förslag. På där
anförda skäl anser socialstyrelsen, att spörsmålet om statens understöd till
denna organisation närmare hör samman med frågan om statens åtaganden
förande kostnaderna för nvkterhetsvården än med frågan om bidrag till
upplysningsverksamhet för nykterhetens främjande.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund anser, att avgränsningen mellan
de olika posterna inom gruppen speciella bidrag inte bör vara så stramt
genomförd som utredningen synes önska. Enligt landsförbundets mening
bör en uppkommande besparing pa någon av posterna få disponeras för
återstående ändamål.

Landsförbundet understryker särskilt vikten av ordentligt tillmätta bidrag
för nykterhetsfrämjande verksamhet bland barn och ungdom och för
upplysning i nykterhetsfrågan pa arbetsplatserna.

Sveriges lärares nykterhetsförbund föreslår att skolöverstyrelsen får disponera
ett anslag av 100 000 kronor per budgetår för bidrag till åtgärder
av annat slag än som inrymmes under de föreslagna rubrikerna A—E. Förbundet
motiverar sitt förslag med befarade svårigheter att för eget vidkommande
få del av de speciella bidragen.

Utredningens förslag om ett särskilt för budgetåret 1954/55 beräknat
tillskott till de speciella bidragen (300 000 kronor) kommenteras endast i
ett fåtal yttranden och bedömes därvid något olika. Kontrollstyrelsen finner
förslaget synnerligen välbetänkt med hänsyn till angelägenheten av ett
intensifierat nykterhetsarbete såväl före som omedelbart efter övergången
till ett friare försäljningssystem. Centralförbundet för nykterlietsundervisning
ifrågasätter om icke den föreslagna förstärkningen lämpligen borde
uppföras som en särskild post, ur vilken bidrag finge utgå till sådan verksamhet,
som vore av speciell betydelse vid övergången. Landsorganisationen
hänvisar till att en särskild kommitté varit sysselsatt med frågan om lämpliga
åtgärder i nykterhetsfrämjande syfte under övergångstiden och anser,
att ifrågavarande belopp bör avvägas med hänsyn till denna kommittés
rekommendationer.

Instruktörsbidragen. I huvudsak tillstyrkes utredningens förslag
rörande instruktörsverksamheten. Några remissinstanser förordar eu

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

jämkning av bidragsnormer.na till förmån för vissa mindre organisationer.
I ett par yttranden anföres betänkligheter mot den föreslagna konstruktionen.

Skolöverstyrelsen föreslår att bbLH och SLN får instruktörslönerna
helt täckta av statsmedel, dock med högst 15 000 kronor för varje instruktör.
Överstyrelsen åberopar till stöd härför samma skäl, som anförts med
avseende å grundbidraget. Konsulenten för nykterhetsundervisning framhåller
i sitt yttrande till skolöverstyrelsen, att nu nämnda organisationer
hittills haft halvtidsanställda instruktörer men att det vore värdefullt om
dessa organisationer kunde få heltidsanställda befattningshavare med samtliga
lönekostnader täckta av statsmedel. Centralförbundet för nykterhetsundervisning
finner det icke troligt, att SSUH skall kunna bidraga med
den del av instruktörens lönekostnad, som överstiger det föreslagna statsbidraget
av 10 000 kronor. Centralförbundet förordar därför, att statsbidrag
i detta fall får utgå med hela lönekostnaden. I yttrandet betonas
vidare, att SLN:s instruktör har den betydelsefulla uppgiften att lämna
lärarkåren instruktion om skolans nykterhetsundervisning och att till befattningen
därför bör knytas en lärare med lämpliga kvalifikationer. Av
dessa skäl föreslår centralförbundet, att statsbidrag i enlighet med nykterhetskommitténs
förslag utgår till hela lönen.

Även Sveriges nykterlietsvänners landsförbund förordar att nu ifrågavarande
instruktörer liksom hittills far sina löner helt täckta av statsmedel,
ehuru den statliga insatsen enligt landsförbundets mening bör maximeras
till 15 000 kronor för varje instruktör.

Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund hemställer att statsbidrag
må utgå till förbundets instruktör med hela lönen, dock högst
15 000 kronor. Sveriges lärares nykterhetsförbund hemställer att ett bidrag
av 20 000 kronor lämnas till en heltidsanställd instruktör inom förbundet
samt att förbundet därjämte berättigas söka bidrag till rese- och traktamentskostnader
enligt de av utredningen föreslagna normerna.

Föislaget att ett belopp, motsvarande statsbidrag för två instruktörer,
skall ställas till Centralförbundets för nykterhetsundervisning förfogande
för instruktionsverksamhet inom sammanslutningar utanför nykterhetsrörelsen
lämnas allmänt utan erinran. Centralförbundet finner förslaget väl
motiverat men hyser viss tvekan beträffande kravet att vederbörande organisation
skall tillskjuta återstoden av instruktörskostnaderna. Centralförbundet
föreslår en formulering, varav skulle framgå, att vederbörande sammanslutning
i regel måste erbjuda sig att svara för överskjutande kostnader.

Enligt statskontoret — som i övrigt lämnat utredningens enskilda förslag
utan erinran — kan tillräckliga skäl näppeligen anses föreligga för att höja
det till instruktörsverksamheten för nykterhetsupplysning utgående bidraget
från hälften till tva tredjedelar av kostnaderna för instruktörernas
avlönande.

Kungl. May.ts proposition nr 155.

Kooperativa förbundet ställer sig principiellt tveksamt till mstruktorsbidragens
utformning och säger härom:

I direktiven för utredningen uttalas farhågor för att vissa av organisationernas
funktionärer, som anställes med hjälp av statsmedel, i verk lgheten
skall bli statstjänstemän. I stället forordas, att uistruktorerna anstalles
pa kort tid, ett eller högst två år. Utredningen har föreslagit att staten
endast skall bidraga med två tredjedelar av lonen. Styrelsen ifragasatter
huruvida icke bidrag till instruktörsverksamheten i stallet för lönebidrag
skulle kunna utgå i form av bidrag knutna till den av instruktörerna bedrivna
verksamheten, och sålunda ställas i relation till studiecirkelverksamhetens
omfattning, utåtriktad mötesverksamhet etc. I sa fall skulle sadan
verksamhet, som berör organisationernas inre arbete icke bekostas av statsmedel,
medan staten för utåtriktad verksamhet skulle ha möjlighet att
vissa fall överta hela kostnaden.

Övriga ändamål, administrativa frågor, m. m. Frågan
om bidrag till internationella byrån i Lausanne för alkoholismens bekampande
har, såsom tidigare omnämnts, icke prövats av utredningen. Skolöverstyrelsen
hemställer, på förslag av konsulenten för nykterhetsundermsning,
att ifrågavarande bidrag liöjes från 6 000 kronor till 12 000 kronor I motiveringen
anföres, att byrån kommit under ny ledning, vilket resulterat i en
fruktbärande utvidgning av verksamheten. Av samma skäl forordar aven
Sveriges nykterhetsvänners landsförbund en höjning av nu avsedda bidrag
och föreslår att detta fastställes till 9 000 kronor.

Beträffande den av utredningen föreslagna samordningen av instruktörernas
verksamhet framhåller skolöverstyrelsen, att de planerade instruktörskonferenserna
sannolikt kommer att pågå ett par dagar och att de darfor
bör förläggas till exempelvis en folkhögskola i Stockholms närhet. Sko -överstyrelsen anför vidare att överstyrelsen därvid kommer att vidkännas
utgifter för vissa omkostnader, varför medel, förslagsvis 1 000 kronor, borde
anvisas för ifrågavarande ändamål. Skolöverstyrelsen understryker i detta
sammanhang, att utgifterna för deltagarnas resor och uppehälle bor bestridas
av det föreslagna bidraget till instruktörernas rese- och traktaments kostnader.

Skolöverstyrelsen anmäler i sitt yttrande, att överstyrelsen vid tidigare
tillfällen föreslagit en höjning av arvodet åt konsulenten for nykterhetsundervisningen.
I yttrandet anföres v idare.

Det arvode, som nu utgår per budgetår, 2 600 kronor, ar lagt redan
med konsulentens nuvarande åligganden. Om de har aktuella iorslagen
genomföres, kommer de ärenden, som konsulenten har att taga del av
och yttra sig över, att väsentligt öka i antal. Vidare kommer ett genon -förande av förslagen att för konsulenten medföra en utvidgad rådgivningsverksamhet.
Med hänsyn härtill finner överstyrelsen det angelaget, att
konsulentens arvode höjes till 4 500 kronor. Aven för överstyrelsens de
medför förslagen eu ökad arbetsbörda, och överstyrelsen återkommer, dares
det visar sig erforderligt, härtill i sina årliga anslagsaskanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Utredningens förslag beträffande anslagets administration, innebärande
bland annat att CFN infogas såsom instans omedelbart nnder skolöverstyrelsen,
godtages allmänt. Skolöverstyrelsen finner den föreslagna ordningen
lämplig men understryker, att CFN härvid skall vara ett rådgivande
organ, som har att yttra sig över framställningar om anslag ur de
speciella bidragen och om nykterhetsorganisationernas årliga anslagsäskanden.
Centraljörbundet för nykterhetsundervisning tillstyrker likaledes den
föreslagna proceduren. Centralförbundet tillägger emellertid att frågan om
detta arbete för förbundets vidkommande blir så krävande, att det förutsätter
en ökning av arbetskraften utöver vad förbundet hemställt om i sitt
yttrande över nykterhetskommitténs betänkande III, icke kan bedömas
utan närmare erfarenheter. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund understryker,
att den förstärkning av CFN, som nykterhetskommittén föreslagit,
och den förankring av förbundets styrelse hos både staten och nykterhetsorganisationerna,
som nykterhetskommittén förutsätter, bör vara ett villkor
för att CFN skall kunna åtaga sig dessa nya uppgifter.

Socialstyrelsen betonar att nykterhetsvården i sin verksamhet är starkt
beroende av stöd från den allmänna opinionen. I yttrandet nnderstrykes
betydelsen av att gemene man äger någon kännedom om alkoholismens
uppkomstbetingelser, om förutsättningarna för bättring av missbrukaren
och om nykterhetsvårdens terapeutiska verksamhet. I fortsättningen anför
socialstyrelsen:

Endast med stöd av en i dessa avseenden upplyst allmänhet är det
mojugt att finna ett verksamt försvar mot den rådande ansvarslösa installnmgen
till alla slag av alkoholmissbrukare, vilken yttrar sig i bjudande
och trugande av alkoholdrycker på den som för sitt eget bästa och för
andras skull i stallet borde avhållas från även det minsta bruk av alkohol
1 den man den allmänna upplysningsverksamheten i alkoholfrågan över
nuvud taget kan gora sig hörd av den stora allmänheten bör det därför
vara angelaget för den att söka komma till rätta med denna till sina verkningar
asociala uppfattning om hur den alkoholbegivne bör bemötas. Ett
annat värdefullt resultat av en på detta sätt inriktad upplysningsverksamhet
kan antagas bliva, att kontakt härigenom vinnes med personer även
utantor nykterhetsrörelsen som äro lämpliga såsom frivilliga medarbetare
i nykterhetsvården i egenskap av övervakare och familjevårdsgivare.

Enligt socialstyrelsens mening skulle en framgångsrik miljöterapi av alkoholmissbrukare
i många fall vara mycket vansklig utan medverkan från
nykterhetsorganisationernas sida. Socialstyrelsen framhåller emellertid, att
det icke utan fog kan sägas, att dessa insatser skulle kunna bli än mera
valfardsbrmgande, om organisationerna visade större psykologisk förståelse
och hänsynstagande till de särskilda problemen för alkoholmissbrukare, som
söker sig till nykterhetsrörelsen. Avslutningsvis finner socialstyrelsen önskvärt,
att de föreslagna kraftigt höjda bidragen kommer att medföra en
mera konkret inriktning av organisationernas upplysningsverksamhet och

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 155.

medlemsvård samt att vid fördelningen av bidragen hänsyn kan tagas till
i vilken mån detta önskemål blivit tillgodosett.

Svenska nykterhetsvårdsjörbundet fäster i sitt yttrande uppmärksamheten
på den informationsverksamhet, som bedrives av kommunala nykterhetsnämnder.
Förbundet framhåller, att nykterhetsrörelsen på många orter
och icke minst i vissa större städer är så svagt företrädd, att den icke ensam
kan bära upp en allsidig information rörande alkoholproblemen. Förbundet
anför vidare:

I sitt yttrande över 1944 års nykterhetskommittés betänkande har socialstyrelsen
bland annat uppdragit vissa riktlinjer för statens understöd till
kommunala nykterhetsnämnder, och därvid tagit ställning till fragan vilka
kostnader, som bör vara statsbidragsberättigade. Styrelsen anior därvid att
kostnader för av nämnderna anordnade föreläsningar om nykterhetsyarden
och för annan information i nykterhetsfrågan till allmänheten eller till
exempelvis skolungdom icke bör vara understödsberättigade, enar statens
understöd till upplysningsverksamheten bör utgå i annan ordning, förbundet
kan icke dela den uppfattning, som kommit till uttryck i nyssnämnda
utlåtande Det torde verka mera stimulerande for namnderna om deras
upplysningsverksamhet får bli statsbidragsberättigad på samma satt som
Övriga kostnader. Föreskrift kan meddelas om att en nykterhetsnamnd, som
ämnar bedriva upplysningsverksamhet, skall inhämta länsnykterhetsnamndens
godkännande av planen samt söka samarbete med nykterhetsorgamsationer
i orten. Förbundet hemställer att nu berörda fråga uppmarksammas
vid utformande av villkoren för statsbidrag till nykterhetsupplysnmg eller
till de kommunala nykterhetsnämnderna.

Departementschefen.

I likhet med nykterhetskommittén och 1953 års utredning är jag angelägen
understryka den betydelsefulla insats som nykterhetsrörelsen hittills
utfört icke blött i folknykterhetens intresse utan även till det allmänna
bildningsarbetets fromma. Såväl nykterhetskommittén som 1953 ars utredning
har framhävt de svårigheter, som nykterhetsorganisationerna för
närvarande har att kämpa med. Båda sakkunnigberedningarna har föreslagit,
att det allmänna i fortsättningen skall övertaga en väsentligt storre
del av organisationernas samlade kostnader för upplysningsverksamheten
i alkoholfrågan än som hittills täckts av statsbidrag. Med hänsyn till att
denna verksamhet utan tvivel kan betraktas som samhällsgagnande och
särskilt med tanke på att ett ändrat nykterhetspolitiskt läge accentuerar
betydelsen av en stark nykterhetsrörelse, är jag beredd att tillstyrka avsevärt
ökade statliga insatser i syfte att bereda nykterhetsorganisationerna
gynnsammare arbetsbetingelser.

1953 års utredning, som överarbetat nykterhetskommitténs förslag iöi ande
stödet åt nykterhetsorganisationerna, synes mig ha kommit fram till
ett väl avvägt bidragssystem. Problemet att bereda organisationerna erfor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

derlig ekonomisk hjälp för en bättre medlemsvård och en på samma gång
intensifierad utåtriktad verksamhet har bildat utgångspunkten för utredningens
arbete. Förslaget om grundbidrag och speciella bidrag, som återspeglar
problemets nyssnämnda båda sidor, torde vara ägnat att effektivisera
organisationerna och uppmuntra dem att pröva nya vägar i det nykterhetsfrämjande
arbetet. Jag anser därför, att bidragsgivningen bör utformas
i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Med hänsyn
bland annat till vad som anförts vid remissbehandlingen har jag dock
på enstaka punkter funnit skäl att föreslå vissa jämkningar.

Beträffande grund bidragets användning och principerna för
dess fördelning godtager jag utredningens riktlinjer. Jag vill därvid särskilt
understryka utredningens uttalande, att bidragets konstruktion icke bör
medföra framtida automatiska åtaganden från statens sida.

Ehuru i nagra yttranden vissa motiv anförts för en ökning av det föreslagna
grundbidragets totalbelopp, anser jag mig dock icke kunna tillstyrka
högre medelsanvisning än utredningen föreslagit. Därest skolöverstyrelsen
finner, att annan organisation än de av utredningen uppräknade
bör tillerkännas grundbidrag, torde vederbörande organisations andel få
beräknas inom ramen för det totala grundbidraget. Vad beträffar Kommittén
för samarbete mellan nykterhetsrörelsen och fackföreningsrörelsen och
Kvinnoföreningarnas samarbetskommitté för nykterhetsfrågor samt Sveriges
nykterhetssällskaps representantförsamling har utredningen såsom
grundbidragsandelar uppfört de av nykterhetskommittén föreslagna totala
bidragsbeloppen. Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har påyrkats
en uppräkning av nämnda grundbidragsandelar. Jag vill emellertid
i detta sammanhang framhålla, att utredningens förslag på berörda punkter
måste ses mot bakgrunden av hela bidragssystemet, genom vilket möjlighet
till speciella bidrag även för nyssnämnda organ skulle komma att
öppnas.

Vad beträffar grundvillkoret för de speciella bidragen _ att

staten skall svara för högst hälften av totalkostnaden för de ifrågasatta
nykterhetsfrämjande åtgärderna — anser jag utredningens förslag godtagbart
som norm. Pa grund av vad som anförts i åtskilliga yttranden beträffande
vissa mindre organisationers svårigheter att åstadkomma den
erforderliga motprestationen finner jag dock en uppmjukning av dispensregeln
motiverad och förordar samtidigt att den föreslagna proceduren förenklas.
I huvudsaklig överensstämmelse med vad skolöverstyrelsen i sitt
yttrande rekommenderat föreslår jag, att överstyrelsen erhåller generellt
bemyndigande att i fall, där överstyrelsen bedömer en planerad åtgärd
särskilt betydelsefull och den initiativtagande organisationen icke befinnes
ha möjlighet att bestrida hälften av kostnaderna, bevilja bidrag med
högre andel. Därvid bör, om synnerliga skäl härtill föreligger, skolöverstyrelsen
kunna medgiva bidrag med belopp motsvarande hela den ifrågasatta

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

kostnaden. Jag tänker därvid i första hand på Svenska läkarnas nykterhetsförening,
Sveriges lärares nykterhetsförbund och Sveriges studerande
ungdoms helnykterhetsförbund.

Mot vad utredningen föreslagit beträffande de speciella bidragens uppdelning
på särskilda anslagsposter har jag intet att erinra. Kontrollstyrelsen
har i sitt yttrande påyrkat en väsentlig höjning av den föreslagna
anslagsposten till upplysning i nykterhetsfrågan på arbetsplatser och för
hemmen. Jag anser mig emellertid icke böra förorda någon ytterligare medelsanvisning
för de speciella bidragsändamålen utöver den av utredningen
föreslagna anslagsramen och är icke heller beredd att utan närmare erfarenheter
om bidragsgivningens utfall tillstyrka, att de enskilda anslagsposterna
avväges på annat sätt än som utredningen rekommenderat.

Utredningen har föreslagit, att anslagsmedlen till de speciella bidragen
skall kunna utnyttjas för nykterhetsfrämjande åtgärder även av andra
sammanslutningar än sådana organisationer som tillhör nykterhetsrörelsen.
Tanken har mötts med gillande, och jag finner även för egen del uppslaget
värdefullt. Med anknytning till vad utredningen uttalat i detta sammanhang
vill jag emellertid framhålla, att betydelsen av personlig avhållsamhet
från de alkoholhaltiga dryckerna bör vid varje åtgärd av detta slag
klart komma till uttryck. Detta bör gälla även om den ifrågasatta kampanjens
omedelbara syfte skulle vara en allmän hyfsning av alkoholsederna.

Såsom exempel på sådan sammanslutning utanför de egentliga nykterhetsorganisationerna,
som bör kunna erhålla stöd genom de speciella bidragen
(i detta fall anslagsposten till upplysningsverksamhet bland speciella
befolkningskategorier), anger utredningen Sällskapet Länkarna. Jag får i
detta sammanhang nämna, att chefen för inrikesdepartementet inom kort
torde komma att anmäla frågan om vissa anslag till nykterhetsvården
m. m. Därvid torde även spörsmålet om ett särskilt stöd till Sällskapet
Länkarna komma att behandlas. Ehuru jag i princip icke anser mig böra
undantaga nu berörda sammanslutning från möjligheten att komma i åtnjutande
av speciella bidrag för ändamål, som godkännes av skolöverstyrelsen,
anser jag dock att frågan om bidrag till organisation av denna art
närmast hör samman med nykterhetsvården.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet har i sitt yttrande berört frågan om
de kommunala nykterhetsnämndernas upplysningsverksamhet. Förbundet
anser, att denna verksamhet bör bli statsbidragsberättigad pa samma sätt
som övrig verksamhet. Med anledning härav vill jag framhålla, .att de av
utredningen föreslagna och av mig tillstyrkta anslagsposterna till speciella
bidrag — de enda poster som i förevarande sammanhang synes kunna
komma i fråga — enligt min mening icke bör disponeras för bidrag till
kommunala organ. De kommunala nykterhetsnämndernas upplysnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

verksamhet torde, i den mån så befinnes lämpligt, stimuleras och utvecklas
under Centralförbundets för nykterhetsundervisning medverkan.

L trednmgens förslag beträffande stödet åt instruktörsverksamheten
finner jag i huvudsak godtagbart. Jag vill dock förorda
vissa ändringar i bidragskonstruktionen samt ett annat administrativt förfarande
vid fördelningen av bidragen än det utredningen föreslagit.

Enligt utredningens förslag skall statsbidrag till varje instruktör utgå
med två tredjedelar av årslönen, dock högst 10 000 kronor, varjämte bidrag
till resekostnadsersättning och traktamente åt instruktörerna föreslås skola
utgå enligt särskilda regler. Mot utredningens förslag i sistnämnda del har
jag intet att erinra. Förslaget beträffande bidrag till lönekostnaderna innebär,
att staten vid en årslön ej överstigande 15 000 kronor bisträcker med
två tredjedelar av denna och vad en högre lön med en proportionellt mindre
andel. Enligt min mening är en årslön av 15 000 kronor för hög såsom en
allmän riktpunkt för bidragsgivningen. För egen del förordar jag, att nu
avsett bidrag skall utgå med tre fjärdedelar av årslönen, dock högst 9 000
kronor. Av skäl som anförts vid remissbehandlingen föreslår jag, att Sveriges
läraies nykterhetsförbund och Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund
erhåller lönekostnaderna för vardera en instruktör, i den
män årslönen för vederbörande ej överstiger 12 000 kronor, helt täckta med
statsmedel. Häröver bör bidrag till resekostnadsersättning och traktamente
åt dessa bada instruktörer kunna utga enligt av mig förut godtagna regler.

Enligt min mening är det av synnerlig vikt, att instruktörsverksamheten
icke byråkratiseras. Med hänsyn därtill och i anslutning till vad som anförts
i utredningens direktiv på denna punkt förordar jag, att instruktör
för nykterhetsupplysning, som avlönas med bidrag av statsmedel, i regel
icke må förordnas för längre tid än tre år.

I detta sammanhang får jag även nämna, att jag vid anmälan senare
i dag av fiagan om anslag till främjande av ungdomens föreningsliv och
fi itidsverksamhet torde fa taga ställning till vässa rekommendationer
rörande bland annat meritvärdering av instruktörs- och konsulentbefattningar
inom det nykterhetsfrämjande och ungdomsvårdande arbetet.

Enligt utredningens förslag skall tva av de föreslagna 22 instruktörsbidragen
på vissa villkor ställas till Centralförbundets för nykterhetsundervisning
förfogande och de övriga 20 instruktörsbidragen fördelas av
skolöverstyrelsen enligt vissa riktlinjer. Jag förordar emellertid, att det i
stället skall ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen
fördela samtliga 22 instruktörsbidrag. Med hänsyn till vikten av att
instruktörernas verksamhet i större omfattning än hittills kan inriktas på
speciella områden — exempelvis på arbetsplatserna — anser jag det motiverat,
att fyra — alltså två mer än vad utredningen tänkt sig — av de
föreslagna 22 instruktörsbidragen reserveras för verksamhet utanför nykterhetsorganisationerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Vad jag i det föregående föreslagit medför, att anslagsposten till bidrag
till avlöning av instruktörer bör uppföras med (20 X 9 000 + 2 X 12 000
+ 22 X 3 600 =) 283 200 kronor.

Jag biträder utredningens förslag beträffande anslagsspecifikationen och
medelsdispositionen med i det föregående särskilt angivna jämkningar.
Likaså tillstyrker jag, att Centralförbundet för nykterhetsundervisning infogas
såsom en rådgivande instans under skolöverstyrelsen i frågor, som rör
bidrag till nykterhetsfrämjande åtgärder.

Jag tillstyrker också den av utredningen föreslagna höjningen av anslagsposten
till Kungl. Maj:ts disposition från 12 000 kronor till 25 000 kronor.

Anslagsposten till bidrag till internationella byrån i Lausanne för alkoholismens
bekämpande, vilken anslagspost av utredningen uppförts med
oförändrat belopp, anser jag av skäl som anförts av bland annat skolöverstyrelsen
böra något höjas. Jag föreslår därför, att anslagsposten uppräknas
med 3 000 kronor till 9 000 kronor. Jag anser mig också böra tillstyrka
skolöverstyrelsens yrkande om en särskild medelsanvisning för samordnandet
av instruktörsverksamheten och föreslår att 1 000 kronor anvisas för
detta ändamål. Detta belopp bör uppföras som en särskild anslagspost. Vidare
föreslår jag — i anledning av ett av skolöverstyrelsen framställt yrkande
— att arvodet till konsulenten för nykterhetsundervisning höjes med
1 000 kronor till 3 600 kronor.

Under åberopande av det anförda föreslår jag, att de av utredningen angivna
anslagsposterna och anslagsposten till samordning av instruktörsverksamheten
för nästa budgetår uppföres: anslagsposten till grundbidrag
till nykterhetsorganisationer in. fl. med 291 000 kronor, anslagsposterna
till speciella bidrag med (200 000 -j- 275 000 + 125 000 + 100 000 -j125
000 =) 825 000 kronor, anslagsposten till bidrag till instruktörer
med 283 200 kronor, anslagsposten till samordning av instruktörsverksamheten
med 1 000 kronor, anslagsposten till bidrag till internationella
byrån i Lausanne för alkoholismens bekämpande med 9 000 kronor och
anslagsposten till Kungl. Maj:ts disposition med 25 000 kronor. Sammanlagt
uppgår nämnda anslagsposter till ett belopp av 1 434 200 kronor. I
anslutning härtill får jag erinra om att av nyss angivna anslagsposter till
speciella bidrag, tillhopa 825 000 kronor, ett sammanlagt belopp av 300 000
kronor avser en tillfällig förstärkning för nästa budgetår.

Det nuvarande arvodet till skolöverstyrelsens konsulent för nykterhetsundervisning
utgår ur den i överstyrelsens avlöningsanslag ingående anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t. Vid beräkningen av denna anslagspost i årets statsverksproposition
har förutsatts bland annat, att arvodet till nämnde konsulent skall för nästa
budgetår utgöra 2 600 kronor. Med hänsyn till att anslagsposten är betecknad
såsom förslagsvis torde emellertid hinder icke böra möta att ett

6 — Bihang till riksdagens protokoll 195/f. 1 sand. Nr 1,16.

Kungl. May.ts proposition nr 155.

till 3 GOO kronor förhöjt arvode till konsulenten för nästa budgetår bestrides
ur angivna anslagspost.

I enlighet med utredningens förslag bör anslagsmedlen till här avsedda
nykterhetsfrämjande åtgärder anvisas såsom ett särskilt reservationsanslag.
Jag förordar, att anslaget — med avvikelse från den av utredningen föreslagna
benämningen — uppföres under rubriken: Bidrag till nykterhetsorganisationer
m. m. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
de föreskrifter rörande anslagsdispositionen, som kan erfordras.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att en professur i teoretisk alkoholforskning
skall inrättas vid karolinska medikokirurgiska institutet
vid tidpunkt, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock tidigast
från och med den 1 juli 1955;

b) till Bidrag till Centralförbundet för nykterhetsundervisning
för budgetåret 1954/55 under riksstatens åttonde
huvudtitel anvisa ett reservationsanslag av 760 000 kronor; c)

till Bidrag till nykterhetsorganisationer m. m. för budgetåret
1954/55 under riksstatens åttonde huvudtitel anvisa
ett reservationsanslag av 1 434 200 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj: t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Agnes Magnusson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155. 83

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Inledning .................................................••• *

Forskningens, undervisningens och upplysningens roll i den framtida

nylcterhetspolitiken .......................................... 5

1944 års nykterhetskommitté.................................. 5

1953 års utredning .......................................... 1

Yttranden.................................................. ®

Departementschefen ......................................... H

Alkoholforskning .............................................. 12

Nuvarande förhållanden...................................... 12

Tidigare förslag............................................. 12

Nykterhetskommittén ....................................... 15

Yttranden.................................................. 1^

Departementschefen ......................................... 20

Undervisning i alkoholfrågan.................................... 23

Nuvarande bestämmelser .................................... 23

Nykterhetskommittén ....................................... 23

Yttranden.................................................. 26

Departementschefen ......................................... 28

Upplysning i alkoholfrågan .................................... 00

Centralförbundet för nykterhetsunder visning:
Verksamhet ................................ 30

Nuvarande förhållanden .................................. 30

Nykterhetskommittén .................................... 32

Yttranden............................................... 36

Departementschefen ...................................... 37

Centralförbundet för nykterhetsundervis n

i n g: Organisation .............................. 38

Nuvarande förhållanden .................................. 38

Nykterhetskommittén .................................... 39

Yttranden............................................... 40

Departementschefen ...................................... 44

Nykter hets organisationerna ................... 46

Nuvarande bidrag........................................ 46

Tidigare förslag.......................................... 47

1953 års utredning........................................ 53

Yttranden............................................... 37

Departementschefen ...................................... 11

Hemställan................................................... 32