Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958 (Proposition 1958:151 - a)

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

i\r 151

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av i § 3 mom. samt 5, 8 och 11 §§ förordningen
den 16 maj 188b (nr 25) angående patent;
given Stockholms slott den 9 april 1958.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt
5, 8 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent.

GUSTAF ADOLF

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I ärenden, som handlägges av patent- och registreringsverket, utgår vissa
avgifter, som är avsedda att täcka statsverkets kostnader för ämbetsverket.
Då avgifterna numera visat sig otillräckliga för nämnda ändamål, föreslås i
propositionen en höjning av dem. Höjningen beräknas medföra en inkomstökning
å omkring 3 000 000 kronor om året. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 151

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 5, 8 och 11 §§ förordningen
den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent

Härigenom förordnas, att 4 § 3 mom. samt 5, 8 och It §§ förordningen
den 16 maj 1884 angående patent1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 mom. Därjämte åligge sökanden
att bifoga en avgift (ansökningsavgift)
av etthundra kronor.

Finner patentmyndigheten--—

Underlåter sökanden att inom föreskriven
tid yttra sig i ärendet, skall
patentmyndigheten avföra ansökningen;
ägande sökanden dock att återuppliva
densamma genom att inom
fyra månader från utgången av förenämnda
tid till patentmyndigheten inkomma
med yttrande och en avgift
(återupplivningsavgift) av tjugufem
kronor eller, där ansökningen tidigare
återupplivats, sjuttiofem kronor.

Inkommer sökanden------

över beslut av patentmyndigheten å
anmälningsavdelning, varigenom patentansökning
förklarats förfallen eller
avslagits, äge sökanden att vid ta 1

Senaste lydelse, se beträffande 4 § 3 mom
1951:181 samt beträffande 8 § SFS 1944: 357.

§•

3 mom. Därjämte åligge sökanden
att bifoga en avgift (ansökningsavgift)
av tvåhundra kronor.

§•

---förefintlig brist.

Underlåter sökanden att inom föreskriven
tid yttra sig i ärendet, skall
patentmyndigheten avföra ansökningen;
ägande sökanden dock att återuppliva
densamma genom att inom
fyra månader från utgången av förenämnda
tid till patentmyndigheten inkomma
med yttrande och en avgift
(återupplivningsavgift) av sjuttiofem
kronor eller, där ansökningen tidigare
återupplivats, etthundrafemtio kronor.

— ansökningen förfallen.

§•

över beslut av patentmyndigheten å
anmälningsavdelning, varigenom patentansökning
förklarats förfallen eller
avslagits, äge sökanden att vid ta.
och 11 § SFS 1953:103, beträffande 5 § SFS

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

lans förlust inom två månader från
beslutets dag anföra besvär hos patentmyndighetens
besvärsavdelning.
Vid besvären foge sökanden en avgift
(besvärsavgift) av sjuttiofem kronor,
vid äventyr, om avgiften icke erlagts
före nämnda tids utgång, att besvären
icke upptagas till prövning.

lans förlust inom två månader från
beslutets dag anföra besvär hos patentmyndighetens
besvärsavdelning.
Vid besvären foge sökanden en avgift
(besvärsavgift) av etthundrafemtio
kronor, vid äventyr, om avgiften icke
erlagts före nämnda tids utgång, att

besvären icke upptagas till prövning.
Har patentansökning----— av ansökningen.

Patentmyndighetens besvärsavdelning------meddelar Konungen.

Över besvärsavdelningens------beslutets dag.

Vad i------till Konungen.

Beslut, varom------gjort invändning.

11 §•

Förutom de avgifter, som omförmälas
i 4 och 7 §§, skall för meddelat
patent, som icke är tilläggspatent, till
patent myndigheten för varje patentår
från och med det fjärde erläggas en
årsavgift, utgörande för det fjärde
året femtio kronor, för det femte året
sjuttiofem kronor, för det sjätte året
etthundra kronor, för det sjunde året
etthundratjugofem kronor, för det åttonde
året etthundrafemtio kronor,
för det nionde året etthundrasjuttiofem
kronor, för det tionde året tvåhundra
kronor, för det elfte året tvåhundrafemtio
kronor, för det tolfte
året trehundra kronor, för det trettonde
året trehundrafemtio kronor,
för det fjortonde året fyrahundrakronor,
för det femtonde året fyrahundrafemtio
kronor, för det sextonde året
femhundra kronor och för det sjut -

Förutom de avgifter, som omförmälas
i 4 och 7 §§, skall för meddelat
patent, som icke är tilläggspatent, till
patentmyndigheten för varje patentår
från och med det femte erläggas en
årsavgift, utgörande för det femte
året etthundra kronor, för det sjätte
året etthundrafemtio kronor, för det
sjunde året tvåhundra kronor, för det
åttonde året tvåhundrafemtio kronor,
för det nionde året trehundra kronor,
för det tionde året trehundrafemtio
kronor, för det elfte året fyrahundra
kronor, för det tolfte året fyrahundrafemtio
kronor, för det trettonde året
femhundra kronor, för det fjortonde
året femhundrafemtio kronor, för det
femtonde året sexhundrafemtio kronor,
för det sextonde året sjuhundrafemtio
kronor och för det sjuttonde
året åttahundrafemtio kronor.

tonde året femhundrafemtio kronor.

Avgiften, som -— ------näst därefter.

Innehaves patent---- — ■— ej föras.

Årsavgift må, förhöjd med en fem- Årsavgift må, förhöjd med en femtedel,
erläggas inom de tre första må- tedel, erläggas inom de tre första månaderna
eller utgången av den tid, naderna efter utgången av den tid,
inom vilken avgiften enligt andra inom vilken avgiften enligt andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

stycket eller tredje stycket första stycket eller tredje stycket första
punkten skall gäldas, och, förhöjd punkten skall gäldas, och, förhöjd
med ytterligare en femtedel, dock med ytterligare en femtedel, inom
minst tjugofem kronor, inom därpå därpå följande tid av tre månader,
följande tid av tre månader.

Fullgöres ej — —- -—- — -— patentet förfallet.

Patenthavare vare —- -—----beskrivningens offentliggörande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1958. Lagen skall ej äga tillämpning
å avgift, som med laga verkan kunnat
erläggas efter ikraftträdandet men inbetalats
dessförinnan. Nya lagen skall
dock städse gälla med avseende å årsavgift
för patentår, som börjar efter
den 31 augusti 1958. Har årsavgift
för fjärde patentåret erlagts före lagens
ikraftträdande, ehuru patentåret
börjar först därefter, äger patenthavaren
på ansökan återbekomma
årsavgiften.

Därest med tillämpning av vad i
11 § tredje eller fjärde stycket stadgas
rörande anstånd med betalning
avgift, som eljest skolat erläggas före
lagens ikraftträdande, inbetalas därefter,
skall beträffande avgiften äldre
lag gälla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärendenf hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, fråga
om höjning av vissa avgifter enligt patentförordningen samt anför därvid
följande.

Patent- och registreringsverket har i skrivelse den 28 oktober 1957 hemställt,
att vissa avgifter enligt förordningen den 16 maj 1884 angående patent
måtte höjas.

Över patentverkets framställning har efter remiss utlåtanden avgivits av
riksräkenskapsverket, statskontoret, statens sakrevision, statens pris- och
kartellnämnd, kommerskollegium, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
svenska uppfinnarkontoret, svenska patentombudsföreningen
och svenska industriens patentingenjörers förening. Kommerskollegium
har tillika överlämnat av kollegiet införskaffade yttranden från rikets samtliga
handelskamrar utom två.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

Gällande bestämmelser m. m.

I de olika ärenden — patentärenden, varumärkes- och mönsterskyddsärenden
samt aktiebolagsärenden — som handlägges av patentverket, utgår
särskilda avgifter. Dessa har hittills så avvägts, att inkomsterna av avgifterna
beräknats skola ungefärligen motsvara kostnaderna för patentverkets
verksamhet. Frågan om avgifternas storlek har prövats vid skilda tillfällen
under senare år. Sålunda har förslag om vissa avgiftsändringar framlagts
dels i proposition nr 71 till 1951 års riksdag (patentärenden samt varumärkes-
och mönsterskyddsärenden) och dels i proposition nr 42 till 1953 års
riksdag (patentärenden). Vidare har fråga om avgiftshöjning i bolagsärenden
varit under Kungl. Maj:ts bedömning år 1957.

Bestämmelser om sådana avgifter varom nu är fråga finns bl. a. i förordningen
den 16 maj 1884 angående patent. Förordningen innehåller föreskrif -

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

ter om fem olika slags avgifter, nämligen ansökningsavgift, utfärdningsavgift,
återupplivningsavgift, besvärsavgift och årsavgift.

Enligt 4 § 3 mom. skall vid ansökan om patent av sökanden bifogas en
ansökningsavgift av 100 kronor. Avgiften skall erläggas innan någon teknisk
granskning gjorts av patentmyndigheten, och återbetalas icke, om ansökningen
ej leder till patent.

Utfärdningsavgift, avsedd att täcka kostnaden för patentskrifternas tryckning,
skall enligt 7 § tredje stycket av sökanden erläggas med 100 kronor
eller, om betalning sker inom viss angiven respittid efter förfallodagen, med
ett med 25 kronor förhöjt belopp. Patentmyndigheten äger i särskilda fall
medge befrielse från utfärdningsavgift. Vad som erlagts i utfärdningsavgift
återbetalas, om patent ej meddelas.

Har sökande vid ansökan om patent brustit i vissa angivna avseenden,
skall patentmyndigheten förelägga honom att yttra sig och avhjälpa förefintlig
brist. Underlåter sökanden att yttra sig inom föreskriven tid, skall pätentmyndigheten
avföra ansökningen. Sökanden äger dock enligt 5 § andra
stycket och 6 § andra stycket återuppliva ansökningen genom att inkomma
med yttrande och återupplivningsavgift av 25 kronor eller, vid förnyad återupplivning,
av 75 kronor.

Har patentmyndigheten å anmälningsavdelning förklarat patentansökning
förfallen eller avslagit sådan ansökning, äger sökanden att inom viss tid anföra
besvär hos myndighetens besvärsavdelning. Vidare äger den som gjort
invändning mot patentansökning, om denna trots invändning bifallits, påkalla
besvärsavdelningens prövning av ansökningen. Vid besvären skall enligt
8 § första och andra styckena fogas besvärsavgift av 75 kronor.

Slutligen skall enligt 11 § för meddelat patent, som icke är tilläggspatent,
för varje patentår från och med det fjärde till och med det sjuttonde erläggas
årsavgift. Denna utgör för fjärde året 50 kronor, femte året 75 kronor,
sjätte året 100 kronor, sjunde året 125 kronor, åttonde året 150 kronor,
nionde året 175 kronor, tionde året 200 kronor, elfte året 250 kronor, tolfte
året 300 kronor, trettonde året 350 kronor, fjortonde året 400 kronor, femtonde
året 450 kronor, sextonde året 500 kronor och sjuttonde året 550 kronor.
Summan av årsavgifterna blir alltså 3 675 kronor. Årsavgift skall erläggas
inom viss tid. Stadgande finnes om respittid av först tre och sedan ytterligare
tre månader. Vid betalning under respittiderna skall enligt 11 §
fjärde stycket erläggas på visst sätt förhöjda årsavgifter.

Det må anmärkas, att ansökningsavgiften utgått med 100 kronor sedan
den 1 juli 1953. Dessförinnan var den sedan den 1 juli 1920 50 kronor. Utfärdnings-,
återupplivnings- och besvärsavgifterna har införts vid skilda tillfällen
under 1920- och 1930-talen. Av dessa avgifter har utfärdningsavgiften
jämkats 1951 och 1953 samt återupplivningsavgiften 1951. Även årsavgifternas
storlek har växlat. Sålunda utgjorde summan av årsavgifterna under
tiden före den 1 juli 1920 725 kronor, under tiden närmast före den 1 juli
1929 3 000 kronor, under tiden från och med denna dag till och med den 30
juni 1951 2 200 kronor, under tiden från och med den 1 juli 1951 till och

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

med den 30 juni 1953 3 250 kronor och under tiden därefter på sätt förut
angivits 3 675 kronor.

Patentverkets framställning

Inledningsvis berör patentverket den förut antydda principen att avgifterna
i de av patentverket handlagda ärendena bör avpassas på sådant sätt,
att statsverkets inkomster av avgifterna ungefär motsvarar dess kostnader
för ämbetsverket. Denna princip har, konstaterar patentverket, vid upprepade
tillfällen fastslagits av statsmakterna, senast vid de 1951 och 1953 vidtagna
ändringarna av vissa hithörande avgifter. Vid sådant förhållande har
patentverket ansett sig böra utgå från att principen alltjämt skall tillämpas,
även om riktigheten av densamma torde vara föremål för delade meningar.

Patentverket upptar härefter frågan om kostnaderna för verksamheten och
huru dessa förhåller sig till inkomsterna samt erinrar därvid till en början
om det ekonomiska resultatet av ämbetsverksamheten under tidigare år.
Fram till utgången av budgetåret 1934/35 hade patentverket en specialbudget.
Inkomsterna inflöt till en särskild fond, ur vilken samtliga utgifter för
verksamheten bestreds. Då fonden upplöstes, förelåg en behållning av cirka
3 200 000 kronor, som tillfördes den allmänna budgeten. Efter specialbudgetens
avskaffande har avgifterna ingått som en inkomstpost under »Uppbörd
i statens verksamhet». Utgifterna bestrides huvudsakligen från anslagsposter,
som anvisats till ämbetsverket, främst avlönings- och omkostnadsanslag.
Enligt patentverkets beräkningar har inkomsterna av avgifter
under 20-årsperioden 1935—1955 överstigit utgifterna med omkring 4 400 000
kronor. Av de 20 budgetåren under denna period kan sex sägas ha visat underskott.
Det sammanlagda överskottet vid ingången av budgetåret 1955/56
var alltså ungefär 7 600 000 kronor. Mot detta belopp bör dock enligt hittills
tillämpade grundsatser ställas beräknade kostnader för den av statsmakterna
år 1957 beslutade tillbyggnaden av ämbetshuset, vilka kostnader uppskattats
till 2 400 000 kronor.

Till belysning av det aktuella ekonomiska läget och de närmaste framtidsutsikterna
anger patentverket, att verksamheten -— efter att under budgetåret
1955/56 ha lämnat ett visst överskott — under budgetåret 1956/57
uppvisat ett underskott på 335 000 kronor samt att för budgetåren 1957/58
och 1958/59 underskott beräknas uppkomma på respektive 1 530 000 och
2 370 000 kronor. Underskott av ifrågavarande storleksordning betyder enligt
patentverkets uppfattning att man redan nu måste överväga frågan om avgiftshöjning.
Läget är dock i detta avseende olikartat för de olika slagen av
avgifter.

En fördelning av inkomster och utgifter på de tre huvudslag av ärenden,
som patentverket handlägger, nämligen patentärenden, varumärkesärenden,
varunder innefattas även mönsterskyddsärenden, samt aktiebolagsärenden,
visar att man i fråga om sistnämnda ärenden — vari avgifterna höjts med
verkan från den 1 juli 1957 — kan räkna med ett visst överskott under
budgetåren 1957/58 och 1958/59. En ytterligare höjning av avgifterna i des -

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

sa ärenden är därför ej aktuell. Beträffande varumärkesärendena kan däremot
befaras att underskott uppkommer under de närmaste budgetåren.
Emellertid beräknas underskotten bli relativt ringa och patentverket anser
det vid sådant förhållande icke vara anledning att nu ifrågasätta höjning
av varumärkesavgifterna, detta så mycket mindre som varumärkesutredningens
betänkande med förslag till ny varumärkeslagstiftning är att vänta
inom kort och där kommer att förordas ett nytt avgiftssystem. Vad åter angår
patentärendena, vilka normalt svarar för cirka 3/4 av patentverkets
samlade inkomster och utgifter, visar den gjorda uppdelningen ett underskott,
som för budgetåret 1956/57 uppgått till över 500 000 kronor, för budgetåret
1957/58 beräknats till nära 1 600 000 kronor och för budgetåret 1958/
59 beräknats till mer än 2 400 000 kronor. I detta läge, uttalar patentverket,
synes det vara anledning att vidtaga avgiftshöjning, om man ej på annat
sätt kan komma till rätta med underskottet.

Patentverket har beräknat, att vid oförändrade avgiftssatser inkomsterna
av patentavgifter de närmaste åren kommer att stiga med cirka 100 000 kronor
om året. Stegringen beror på att antalet bestående patent alltjämt sakta
ökas, varigenom årsavgiftsbeloppet kan väntas stiga. Antalet patentansökningar
har de senaste åren varit ungefär oförändrat omkring 12 000 årligen
och antalet kungjorda ansökningar och beviljade patent har de senaste åren
något sjunkit. Om denna utveckling skulle fortgå, måste den motverka den
nyss berörda tendensen till stegrade patentinkomster. Enligt patentverket
torde därför vid oförändrade avgiftssatser icke kunna påräknas högre inkomster
för budgetåret 1958/59 än cirka 6 000 000 kronor. Vad angår utgifterna
för samma budgetår — beräknade till 8 430 000 kronor mot
7 490 000 kronor för budgetåret 1957/58 — är den obetingat största posten
avlöningar, vartill även hänföres pensioner, beräknade till 25 procent av
avlöningsbeloppet, och därnäst kommer utgifter för patentpublicering. Övriga
utgiftsposter är av förhållandevis liten betydelse. Avlöningskostnaderna
har beräknats till cirka 6 000 000 kronor, varmed följer omkring
1 500 000 kronor för pensioner. Beräkningen har skett med utgångspunkt
från att de i patentverkets petitaskrivelse hösten 1957 framställda yrkandena
om upprustning av verkets organisation för handläggning av patentärenden
vinner bifall. Där framförda förslag om nya tjänster m. m. täcker emellertid
endast en mindre del av den uppkomna kostnadsökningen. Återstoden
är av automatisk natur. Även med bibehållande av nuvarande personalstat
torde underskottet 1958/59 för patentärenden kunna uppskattas till
närmare 2 000 000 kronor. Med hänsyn till den fortskridande ökningen av
arbetsbördan ställer det sig enligt patentverket svårt att komma fram till
några besparingar på avlöningskontot. Statens organisationsnämnd, som de
senaste åren verkställt organisationsundersökningar inom verket, har visserligen
ifrågasatt en del åtgärder i syfte att minska eller effektivisera arbetet,
varvid nämnden dock framhållit, att vad man i bästa fall kan vinna
med dessa åtgärder endast är en begränsning i den eljest erforderliga framtida
personalökningen. Detta gäller enligt patentverkets mening i stort sett

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

även om verkningarna av det samarbete på längre sikt, som för närvarande
undersökes på det nordiska och europeiska planet. Organisationsnämnden
har även ägnat uppmärksamhet åt frågan om patentpubliceringen och framlagt
förslag till en omläggning av hela publiceringsförfarandet, varigenom
enligt nämndens åsikt större delen av de nuvarande kostnaderna skulle
bortfalla. Patentverket har i yttrande över förslaget uttalat kritik mot nämndens
beräkningar rörande den besparing som kan påräknas men förklarat
att det icke är osannolikt, att viss besparing skall kunna uppnås. Organisationsnämndens
förslag, vilka är i behov av ytterligare bearbetning, är för
närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning.

Med hänsyn till det anförda anser patentverket ofrånkomligt att föreslå
höjning av patentavgifterna, varvid man dock synes kunna nöja sig med
höjningar, som kan beräknas inbringa omkring 2 000 000 kronor årligen.
Eftersom patentavgifterna, om höjning ej sker, beräknas inbringa omkring
6 000 000 kronor, blir det alltså fråga om en höjning med i genomsnitt en
tredjedel.

För bedömning av frågan hur höjningarna bör fördelas på de olika slagen
av patentavgifter anger patentverket till en början, att under budgetåret
1956/57 influtit i ansökningsavgifter 1 100 000 kronor, i utfärdningsavgifter
440 000 kronor, i återupplivningsavgifter 25 000 kronor, i besvärsavgifter
15 000 kronor och i årsavgifter 4 220 000 kronor.

Beträffande storleken av ansökningsavgiften framhåller patentverket, att
grundtanken i det nuvarande avgiftssystemet är att man genom årsavgifterna
skall låta de ansökningar, som leder till patent, betala större delen av
kostnaderna för verkets granskning. Å andra sidan bör ansökningsavgiften
vara så hög, att den utgör en viss spärr mot ett ohämmat patentsökande.
Det bör också tillses, att ansökningsavgiften ej sättes lägre än att också de
sökande, vilkas ansökningar ej leder till patent, får betala åtminstone eu
rimlig del av den kostnad, som ansökningens granskning vållar patentverket.
Från dessa utgångspunkter finner patenlverket skäligt, att ansökningsavgiften
höjes från 100 till 150 kronor. Detta skulle vid i övrigt oförändrade
förhållanden medföra, att inkomsterna av denna avgift skulle stiga med
550 000 kronor till 1 650 000 kronor. Ehuru den 1953 genomförda höjningen
ej synes ha medfört någon minskning i ansökningsantalet, torde dock försiktigheten
bjuda att man ej räknar med högre inkomst än sammanlagt
1 600 000 kronor, om höjningen genomföres.

I anslutning till förslaget om höjning av ansökningsavgiften understryker
patentverket angelägenheten av att höjningen icke kommer att på ett
oskäligt sätt försvåra för mindre bemedlade uppfinnare all söka patent,
önskemålet atl hjälpa sådana uppfinnare är dock redan beaktat. Svenska
uppfinnarkontoret åtnjuter nämligen statsanslag, som bl. a. är avsett att
bereda möjlighet att i ömmande fall hjälpa uppfinnaren med ansökningsavgift
för värdefull uppfinning. Om eu höjning av ansökningsavgiften skulle
medföra behov att öka statsanslaget till uppfinnarkontoret, bör enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

patentverkets mening en sådan förstärkning ske. Det torde i så fält ej komma
att röra sig om något större belopp.

Vad härefter angår utfärdningsavgiften anför patentverket, att i utfärdningsavgifter
för närvarande inflyter cirka 440 000 kronor, medan kostnaden
för patentpubliceringen uppgår till 670 000 kronor årligen. Med hänsyn
härtill kunde det te sig naturligt att föreslå höjning av denna avgift från
nuvarande 100 kronor till 150 kronor, varigenom täckning torde nås för de
faktiska kostnaderna. Emellertid anser patentverket övervägande skäl tala
för att frågan om en höjning av utfärdningsavgiften får anstå till dess det
av statens organisationsnämnd aktualiserade spörsmålet om publiceringsverksamhetens
framtida utformning erhållit sin slutliga lösning.

I fråga om återupplivningsavgiften erinrar patentverket till en början om
att möjligheten till återupplivning infördes 1931 i samband med den då genomförda
regeln, att ansökning automatiskt avföres, om sökanden ej besvarar
verkets föreläggande inom stadgad tid. På detta sätt avgöres för närvarande
drygt hälften av hela antalet patentärenden. Denna metod är mycket
arbetsbesparande i jämförelse med tidigare system, enligt vilket även
ett ärende där sökanden underlåtit att besvara föreläggande måste materiellt
prövas. Om möjlighet till återupplivning ej funnes, skulle sökande och deras
ombud i många fall ej våga låta ärendena gå till avförande utan genom
formella svaromål framtvinga en materiell prövning och ett beslut, som
kunde överklagas. Återupplivningsavgiften har sedan 1931 stått oförändrad
vid 25 kronor med den enda ändringen att avgiften vid förnyad återupplivning
1951 höjdes till 75 kronor. Den vanliga återupplivningsavgiften har i
dagens läge ej samma karaktär av en viss hållhake mot återupplivning i
oträngt mål som 1931. Det har också visat sig, att antalet återupplivningar
stigit under senare år. Ett stort antal återupplivningar verkar tyngande på
verkets arbete, och det förefaller som om institutet med återupplivning i viss
utsträckning utnyttjas blott för att få ett extra anstånd. Goda skäl talar därför
för en höjning av avgiften, men denna får å andra sidan ej göras så stor,
att de sökande avskräckes från att låta ärendena gå till avförande i den utsträckning
som är önskvärd ur arbetsbesparingssynpunkt. Vid denna avvägning
har patentverket stannat vid att föreslå, att den vanliga återupplivningsavgiften
höjes från 25 till 75 kronor, varigenom den liksom vid återupplivningsinstitutets
tillkomst 1931 skulle bli hälften av patentansökningsavgiften.
Avgiften vid förnyad återupplivning föreslås höjd från 75 till 150
kronor. Vid genomförandet av patentverkets förslag kan förväntas viss
minskning av antalet återupplivningar. Avgiftsbeloppet beräknas stiga till
50 000—60 000 kronor.

Även beträffande besvärsavgiften förordar patentverket en höjning. Sökandens
besvärsavgift är oförändrat 75 kronor sedan besvärsavdelningens
tillkomst 1931. Till en början gällde, att alla invändningsärenden automatiskt
underställdes besvärsavdelningens prövning. För att minska belastningen
av sådana ärenden beslöts 1944, att den invändare som önskade dylik
prövning skulle ha att särskilt påkalla densamma, varvid samma avgift

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1958

skulle utgå som vid sökandens besvär. Om besvärsavgiften skall återföias
till det reella penningvärde den hade vid besvärsavdelningens tillkomst, bör
enligt patentverket en mycket avsevärd höjning ske. För en höjning talar
också, att besvärsavgiften rimligen bör vara avsevärt högre än återupplivningsavgiften,
som nu föreslås höjd till 75 kronor. I annat fall kan sistnämnda
höjning komma att leda till viss ökad belastning av besvär savdelningen.
Av de anförda skälen föreslår patentverket höjning av sökandens
besvärsavgift till 150 kronor. Önskemålet att vinna inkomstökning kan här
knappast åberopas, då vad som inflyter i besvärsavgifter ändock blir ett förhållandevis
ringa belopp. Patentverket väntar ej heller, att höjningen skall
leda till nedgång av antalet besvär. De ärenden som dragés inför besvärsavdelningen
torde i allmänhet gälla uppfinningar av sådant värde, att avgiftens
storlek är av underordnad betydelse. Förhållandet torde vara detsamma
i de relativt fåtaliga påkallningsfallen och patentverket anser därför
övervägande skäl tala för att även i fortsättningen vad som stadgas om
besvärsavgift får gälla den s. k. påkallningsavgiften. Den föreslagna avgiftshöjningen
torde medföra en inkomststegring från 15 000 till 30 000 kronor.

I förevarande sammanhang ifrågasätter patentverket huruvida icke möjlighet
bör beredas en mindre bemedlad uppfinnare att — i likhet med vad
som redan nu gäller i fråga om utfärdningsavgift — vinna befrielse från besvärsavgift.
Emellertid ger hittillsvarande erfarenhet vid handen, att något
praktiskt behov härav ej finnes. Patentverket anser därför ej tillräckliga
skäl föreligga att införa regler om sådan befrielse i patentförordningen. Skulle
uppfinnarkontoret i något fall anse det finnas anledning att bistå en mindre
bemedlad uppfinnare med besvärsavgift, bör det kunna ske med utnyttjande
av det tidigare berörda statsanslaget. Enligt patentverkets mening torde
det också kunna övervägas att möjliggöra återbetalning av besvärsavgift
till sökanden i vissa fall. En regel härom i alla fall, där anmälningsavdelningens
beslut ändrats, skulle dock icke vara skälig. Sådan ändring beror
i många fall på att sökanden i besvärsavdelningen inskränkt sina anspråk
på ett sätt, som om det skett i anmälningsavdelningen kunnat leda till att
hans ansökning bifallits. Det förekommer också att sökandens ändrade anspråk
leder till beslut om återförvisning till anmälningsavdelningen för att
få till stånd förnyad nyhetsgranskning, utan att besvärsavdelningen därmed
tagit ställning till om ansökningen förtjänar bifallas. Om en regel om återbetalning
å andra sidan inskränktes till sådana fall, där sökanden vidhåller
tidigare anspråk och anmälningsavdelningens beslut upphäves, finge
regeln ganska ringa räckvidd. Och om regeln tinge den utformningen, att det
lämnades åt besvärsavdelningen att efler omständigheterna besluta om återbetalning,
kunde följden bli en ganska besvärlig och ömtålig bedömning. Patentverket
har därför stannat vid all ej föreslå någon regel om återbetalning
av besvärsavgift.

Vad slutligen angår årsavgifterna anser patentverket, att man bör behålla
den år 1953 genomförda uppbyggnaden med kontinuerligt stigande avgifter
för varje patentår från och med det fjärde samt förhöja samtliga avgif -

Kungl. Maj:ts proposition nr i 51 år 1958

ter med i genomsnitt en tredjedel. I och för sig hade det enligt patentverket
varit önskvärt att utsträcka avgiftsfriheten till det fjärde patentåret, särskilt
med hänsyn till att medelbehandlingstiden för beviljade patent stigit
till omkring fyra år. Detta skulle dock ha betytt ett så stort inkomstbortfall,
att patentverket icke i nuvarande läge anser sig kunna tillråda en sådan
åtgärd. I enlighet med det anförda föreslår patentverket, att årsavgiften bestämmes
för fjärde året till 75 kronor, för femte året till 100 kronor, för
sjätte året till 125 kronor, för sjunde året till 150 kronor, för åttonde året
till 200 kronor, för nionde året till 250 kronor, för tionde året till 300 kronor,
för elfte året till 350 kronor, för tolfte året till 400 kronor, för trettonde året
till 450 kronor, för fjortonde året till 500 kronor, för femtonde året till 600
kronor, för sextonde året till 700 kronor, och för sjuttonde året till 800 kronor.
Summan av årsavgifterna blir sålunda 5 000 kronor i stället för nuvarande
3 675 kronor. Patentverket har uppskattat den inkomstökning, som
förslaget om höjning av årsavgifterna skulle medföra, till omkring 1 500 000
kronor. Uppskattningen bygger på antagandet, att de föreslagna avgiftshöjningarna
ej kommer att påverka antalet erlagda avgifter. Därvid har patentverket
beaktat, att det ej kunnat förmärkas att de 1951 och 1953 vidtagna
avgiftshöjningarna haft någon sådan verkan.

Patentverket anför sammanfattningsvis, att de föreslagna avgiftshöjningarna
kan beräknas medföra, att under budgetåret 1958/59 omkring 1 600 000
kronor kommer att inflyta i ansökningsavgifter, drygt 500 000 kronor i
utfärdnings-, återupplivnings- och besvärsavgifter samt ungefär 5 900 000
kronor i årsavgifter. Sammanlagda beloppet för patentavgifter skulle sålunda
bli 8 000 000 kronor eller 2 000 000 kronor mer än vad som beräknats
vid oförändrade avgiftssatser.

Enligt patentverket bör de föreslagna avgiftshöjningarna träda i kraft den
1 juli 1958. I fråga om erforderliga övergångsbestämmelser föreslår patentverket,
att dessa avfattas i enlighet med vad som skedde vid de år 1953
vidtagna höjningarna av patentavgifterna. Sålunda bör gälla, att äldre bestämmelser
i princip tillämpas på avgift som med laga verkan kunnat erläggas
efter ikraftträdandet men inbetalats dessförinnan. Likaså bör till förhindrande
av att årsavgifter betalas långt i förväg enligt hittills gällande lägre
taxa stadgas undantag från nämnda regel, innebärande att nya lagen
alltid skall gälla med avseende å årsavgift för patentår, som börjar efter den
31 augusti 1958. I

I särskilt yttrande har byråchefen vid patentverket H. Khennet förklarat
sig icke kunna biträda palentverkets förslag i vad det avser besvärsavgiften.
Enligt byråchefen Khennets mening hade patentverket bort föreslå viss
differentiering mellan å ena sidan sökandens besvärsavgift och å andra sidan
den s. k. påkallningsavgiften. Härom anföres till en början följande:

Beviljandet av patent innebär ett tillskapande av ett tidigare ej existerande
förmögenhetsobjekt. Även om det med all rätt kan göras gällande, att erhållandet
av detta nya förmögenhetsobjekt är en uppfinnaren eller dennes

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

rättsinnehavare tillkommande rättighet, så innebär dock den nyskapade förmögenheten
normalt en så stor vinst för patenthavaren, att det måste betraktas
såsom helt berättigat att han till fullo får ersätta samhället (patentmyndigheten)
för de med arbetet att utreda förutsättningarna för denna rättighet
förbundna kostnaderna. I princip vore det enligt min mening riktigast,
om denna ersättning erlades i form av en ansökningsavgift, som vore satt
så högt, att inkomsterna av densamma helt försloge till att ersätta kostnaderna
för granskningsarbetet. Då emellertid av naturliga skäl värdet av en
uppfinning vid den tidpunkt, då en patentansökning på densamma bör ingivas,
näppeligen kan med någon säkerhet bedömas, skulle sannolikt ett sådant
system i stor utsträckning avhålla många, särskilt mindre bemedlade
uppfinnare från att söka patent. På grund härav får det anses ändamålsenligt
att kostnaderna för patentväsendet till största delen bäras av innehavarna av
redan beviljade patent. Dessa synpunkter gälla även om sökandens kostnader
för prövning av besvär över avslagsbeslut.

Beträffande invändares kostnader för förhindrande av att patent beviljas
eller beviljas med alltför stor omfattning ställer det sig emellertid enligt
byråchefen Khennets mening i princip helt annorlunda. Det måste nämligen
beaktas, att varje patent, även när det är med all rätt beviljat, utgör
ett nytillkommet hinder för den fria rörligheten på det industriella området.
När en invändare motsätter sig beviljandet av en viss patentansökning handlar
han sålunda icke för att åt sig tillskapa ett nytt, tidigare icke existerande
förmögenhetsobjekt utan för att skydda sig och andra från ett intrång
på ett tidigare till hans och andras fria förfogande stående område. En sådan
strid för en redan bestående rättighet bör i princip vara kostnadsfri.
Det står i full överensstämmelse härmed, att ingen avgift påfordras för rätten
att framställa invändning i anmälningsavdelning. Konsekvensen borde
närmast vara, att någon dylik avgift ej heller skulle behöva erläggas för rättigheten
att påkalla besvärsavdelningens prövning av ärende, som anmälningsavdelning
godkänt trots invändning. Å andra sidan måste beaktas att
invändningen kan vara obefogad, vilket innebär att beviljandet av ett så långt
utredningen utvisar rättmätigt patent fördröjes till förfång för sökanden.
Med hänsyn härtill och till det angelägna i att förhindra allt för stor belastning
på besvärsavdelningen kan det enligt byråchefen Khennet vara befogat
att även av invändare kräva nedsättande av en viss avgift, vilken dock i analogi
med stadgandet i 54 kap. 17 § rättegångsbalken bör kallas fullföljdsavgift
och som bör återfås, därest invändningen leder till avslag eller inskränkning
av ansökningen.

Byråchefen Khennet anser, att patentverket bort föreslå sådan ändrad lydelse
av 8 § andra stycket patentförordningen, att de anförda synpunkterna
bleve tillgodosedda.

Remissyttrandena

Av remissinstanserna har riksräkensknpsverket, statskontoret, statens
sakrevision, statens pris- och kartellnämnd, kommerskollegium, Skånes
handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Norr -

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

bottens och Västerbottens läns handelskammare samt svenska patentombudsföreningen
tillstyrkt, att höjning genomföres av avgifterna i de av patentverket
handlagda ärendena. Därvid har de tre förstnämnda remissmyndigheterna
förordat, att avgifterna höjes utöver vad patentverket föreslagit.

Flertalet av övriga remissinstanser har avstyrkt, att avgiftshöjning för
närvarande vidtages.

Vad till en början angår principfrågan om den grund efter
vilken avgifterna bör bestämmas har olika meningar
framkommit. Sålunda anför riksräkenskapsverket, att den hittills tillämpade
principen att kostnaderna för patentverket bör täckas av avgifterna i de
av verket handlagda ärendena bör gälla även framdeles. Även kommerskollegium,
Skånes handelskammare, Gotlands handelskammare, handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län, Norrbottens och Västerbottens läns
handelskammare, Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund uttalar
sin anslutning till principen. Sveriges industriförbund framhåller emellertid,
att för framtiden bör självfinansieringsprincipen enligt förbundets
mening taga sig uttryck däri, att en specialbudget upprättas för patentverkets
inkomster och utgifter.

Å andra sidan har från ett flertal håll riktats kritik mot principen. Svenska
industriens patentingenjörers förening uttalar, att enligt föreningens
uppfattning måste i dagens läge krävas, att den i tillämpningen numera
helt ensidiga balanseringsprincipen utan ytterligare dröjsmål upphäves eller
att alternativt patentverkets tidigare specialbudget med tillhörande särskilda
fond återinföres. Handelskammaren i Göteborg ifrågasätter huruvida
principen med utgångspunkt från patentinstitutets syfte och verkningar kan
anses helt självklar. Patentinstitutet torde väl närmast ha till syfte att främja
uppfinningar och tekniskt framåtskridande genom att åt uppfinnaren
bereda vissa möjligheter att under en begränsad tid utan konkurrens fullborda
och ekonomiskt utnyttja en uppfinning. Genom publicitetsförfarandet
i samband med patenteringen blir uppfinningen känd, och vid patenttidens
slut kan sålunda ett mera allmänt utnyttjande komma till stånd. Det
ligger i det allmännas intresse att på detta sätt sporra den tekniska utvecklingen,
och de fördelar, som patenträtten bereder uppfinnaren, medför i det
långa loppet också fördelar för samhället. Även den praktiska tillämpningen
av principen kan vara ägnad att inge en viss tvekan med hänsyn till att
avgifterna icke står i direkt samband med den kostnad och det arbete respektive
ärende orsakar. Liknande uttalanden göres av Stockholms handelskammare,
handelskammaren i Gävle och svenska uppfinnarkontoret.
Enligt uppfinnarkontorets mening är tiden mogen för en översyn av grunderna
för avgiftssättningen. Frågan härom synes lämpligen böra tagas upp
i anknytning till den pågående utredningen om gemensam nordisk patentlagstiftning.
Därvid bör även beaktas de ändrade synpunkter på patentavgifterna,
som kan föranledas av utredningen om ett eventuellt införande av
ett nyttighetsmönsterskydd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

I åtskilliga remissyttranden framföres den meningen, att med hänsyn till
det beräknade överskottet på 7 600 000 kronor från patentverkets verksamhet
under tidigare år anledning saknas att nu genomföra avgiftshöjning eller
i varje fall höjning av den storlek att de beräknade kostnadsökningarna
till fullo täckes genom inflytande avgifter. Uttalanden i denna riktning göres
av Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare, handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län, Västernorrlands och Jämtlands
läns handelskammare, Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare,
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
grossistförbund, svenska uppfinnarkontoret och svenska industriens patentingenjörers
förening.

Från en del håll har anförts även andra skäl mot att höjning av avgifterna
nu företages. Sålunda förordar Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
att hela avgiftssystemet blir föremål för en översyn och att frågan
om avgiftshöjning får anstå i avbidan härpå. Stockholms handelskammare
uttalar, att under alla omständigheter bör, innan den ifrågasatta höjningen
av patentavgifterna genomföres, närmare undersökas huruvida patentverkets
verksamhet är ordnad på ett ändamålsenligt sätt och om avgifterna
står i rimlig proportion till de tjänster verket erbjuder den patentsökande.
Liknande synpunkter framföres av handelskammaren i Göteborg samt handelskammaren
i Örebro och Västmanlands län. I

I fråga om beräkningen av skillnaden mellan patentverkets
kostnader och de genom avgifterna inflytande inkomsterna
har några av remissinstanserna framfört erinringar mot patentverkets förslag.

Vad först angår kostnaderna framhåller statens sakrevision, att kostnaderna
för underhåll av patentverkets fastighet samt kapitalkostnaderna i
form av avskrivningar och räntor för såväl fastigheten som för verkets utrustning
måste beaktas i högre grad än vad som gjorts i patentverkets beräkningar,
därest kravet på kostnadstäckning skall bli tillgodosett. Fastighetskostnaderna
har av patentverket upptagits endast med belopp för reparationer
och underhåll, för budgetåret 1958/59 uppskattat till 40 000 kronor.
Enligt de grundsatser som tillämpas av sakrevisionen bör fastighetskostnaderna
innefatta även kapitalkostnader och — med utgångspunkt från
byggnadens återanskaffningsvärde och tomtens ungefärliga värde — för
budgetåret 1958/59 upptagas med cirka 400 000 kronor, vilket innebär en
höjning med omkring 360 000 kronor i förhållande till patentverkets förslag.
Ej heller har patentverket beräknat kapitalkostnader för utrustning
utan endast tagit upp ett visst belopp för förnyelse av inventarier och inredning.
Enligt sakrevisionen bör hland patentverkets kostnader upptagas en
post, beräknad till 71 000 kronor, för avskrivning och förräntning av det
i utrustning nedlagda kapitalet. Samtidigt bör omkostnadsposten minskas
med 30 000 kronor, motsvarande förutnämnda utgifter för förnyelse. Nettoökningen
blir således 41 000 kronor. Härutöver framhåller sakrevisionen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

att det med hänsyn till erfarenheterna från senare år är tydligt, att om
avgifterna grundas på en beräkning av kostnaderna enligt förhållandena vid
tiden för avgifternas fastställande underskott måste uppstå redan efter mycket
kort tid. Om man vill säkerställa kostnadstäckning, är det därför nödvändigt
att så avväga avgifterna, att de i genomsnitt ger täckning under ett
antal år efter fastställandet. Sakrevisionen anser att den härför erforderliga
marginalen icke bör sättas lägre än till 10 procent av de beräknade kostnaderna.
Med hänsyn till det anförda har sakrevisionen — under förutsättning
att patentverkets anslagsäskanden för budgetåret 1958/59 vinner helt bifall
— funnit patentverkets kostnader för samma budgetår böra upptagas
till cirka 12 400 000 kronor.

Även riksräkenskapsverket, statskontoret samt statens pris- och kartellnämnd
anmärker på patentverkets beräkning av fastighetskostnaderna och
förordar under åberopande av olika beräkningsgrunder höjningar på 200 000
—500 000 kronor. Enligt statskontoret bör vidare, med hänsyn till resultatet
av 1954 års posträkning och senare inträdd portoökning, kostnaden för
brevporto — av patentverket beräknad till 25 000 kronor för budgetåret
1958/59 — uppräknas med 32 000 kronor.

Svenska industriens patentingenjörers förening anför betänkligheter mot
patentverkets beräkning av pensionskostnaderna och ifrågasätter, huruvida
den höga pensionsavsättningen — 25 procent av lönekostnaderna — kan anses
motiverad.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare ifrågasätter, huruvida
icke ytterligare besparingar skulle kunna uppnås på utgiftssidan. Med
hänsyn till att den största utgiftsposten är avlöningar, måste besparingar
främst vinnas genom förenklingar i arbetsrutinen, så att antalet befattningshavare
kan nedbringas utan att arbetskapaciteten nedgår. Liknande
synpunkter anlägges av Skånes handelskammare samt Smålands och Blekinge
handelskammare.

Mot patentverkets beräkning av inkomsterna har i stort sett någon erinran
icke framställts. I fråga om inkomsterna av patentavgifter föreslår dock
statens sakrevision en viss modifikation. En jämförelse mellan det årsavgiftsbetalande
patentbeståndets sammansättning år 1950 och det beräknade
läget budgetåret 1958/59 visar enligt sakrevisionen, att genomsnittsantalet
årsavgifter för de under efterkrigstiden beviljade patenten ligger högre än
för dem som beviljats före och under andra världskriget. Denna tendens kan
väntas bestå. Även om årsavgifternas totalsumma kan komma att påverkas
i motsatt riktning av exempelvis en mera markerad nedgång i antalet avgjorda
ärenden per år, torde man vara berättigad antaga, att årsavgifterna
redan 1958/59 kommer att ge cirka 200 000 kronor mer än patentverket beräknat.

Patentverkets förslag att låta avgiftshöjningarna avse endast
avgifterna i patentärenden har på det hela taget icke
föranlett någon invändning. Statens sakrevision framhåller emellertid, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

med utgångspunkt från sakrevisionens beräkning av patentverkets utgifter
kostnadstäckningen för den del av verksamheten som avser varumärken är
klart otillfredsställande, och beträffande bolagsavgifterna konstaterar sakrevisionen,
att dessa beräkningsmässigt synes i huvudsak täcka motsvarande
kostnader men att en avgiftshöjning snart kan bli aktuell även här. Svenska
industriens patentingenjörers förening ifrågasätter, huruvida icke patentverkets
samlade avgiftsinkomster principiellt bör deltaga vid täckandet av
eventuellt underskott på någon verksamhetsgren. Även om balans för närvarande
skulle föreligga mellan inkomster och utgifter beträffande bolagsoch
varumärkesärendena, kan det ej anses obilligt att, om bolags- och varumärkesavdelningarna
genom rimliga avgiftshöjningar kan bringas att lämna
någon vinst, denna utnyttjas för reducering av de eljest erforderliga avgiftshöjningarna
inom patentavdelningen.

Patentverkets beräkning av den för patentärenden erforderliga
avgiftshöjningens storlek godtages ej av statens sakrevision,
riksräkenskapsverket och statskontoret.

Sålunda konstaterar statens sakrevision, att med beaktande av de av sakrevisionen
tillämpade riktlinjerna för kostnadernas beräkning patentverkets
organisation för handläggning av patentärenden icke kan beräknas medföra
lägre kostnad än 8,54 miljoner kronor, även om den nuvarande organisationen
bibehålies helt oförändrad. De av patentverket föreslagna avgiftshöjningarna
har beräknats medföra en inkomstökning från 6,00 till 8,00 miljoner
kronor. Även om sistnämnda siffra höjes till 8,20 miljoner kronor med
hänsyn till den fortgående ökningen av antalet årsavgifter, är således patentverkets
avgiftsförslag otillräckligt. Att patentverket ansett en inkomstökning
med 2,00 miljoner tillräcklig, trots att verket utgått från att dess upprustningsförslag
helt bifalles, beror bl. a. på att verket ansett sig kunna vid bedömningen
av höjningens storlek jämka den av verket beräknade sammanlagda
kostnaden från 8,43 miljoner till 8,00 miljoner kronor. Motiveringen
härtill synes ha varit, att statens organisationsnämnd framlagt visst förslag
till förbilligande av publikationstrycket. Enligt vad sakrevisionen inhämtat
är det icke slutligt klart, att förslaget kan genomföras, och i varje fall
kommer genomförandet att dröja. Med hänsyn härtill bör enligt sakrevisionens
mening den ifrågavarande eventuella besparingen icke nu få påverka
avgiftsfrågans bedömning. Sakrevisionen påpekar vidare, att frågan om den
erforderliga avgiftshöjningens storlek är direkt beroende av i vad mån patentverkets
upprustningsförslag kommer att genomföras. Med utgångspunkt
från att förslaget helt bifalles har sakrevisionen beräknat kostnaderna för
patenteringsverksamheten under budgetåret 1958/59, däri inberäknat en
säkerhetsmarginal på 10 procent, till 9,63 miljoner kronor. Därvid har i förhållande
till budgetåret 1957/58 fastighetskostnaderna uppräknats med hänsyn
till alt den förutsatta personalökningen anses kräva utvidgning av de
nuvarande lokalerna. Vid en beräknad inkomst av 6,20 miljoner kronor skulle
sålunda ett underskott uppkomma på 3,4 miljoner kronor, vilket skulle

2 Ilihang till riksdagens protokoll 195%. 1 samt. Nr 151

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

erfordra en avgiftshöjning på cirka 55 procent för uppnående av full kostnadstäckning.
Utgår man å andra sidan från patentverkets beräkning av
kostnader och inkomster för budgetåret 1958/59 och för erhållande av jämförbarhet
ökar kostnaderna med 10 procent, framkommer ett underskott
på 3,25 miljoner kronor. För täckandet av detta underskott skulle beräkningsmässigt
fordras en avgiftsökning med cirka 54 procent. Räknar man
däremot med en inkomst av 6,20 miljoner kronor, skulle den erforderliga
höjningen uppgå till cirka 49 procent.

Statskontoret förordar, under hänvisning till de av statskontoret framställda
anmärkningarna mot patentverkets beräkning av kostnaderna för
verksamheten, att höjningen av patentavgifterna bör avvägas så att inkomsterna
av desamma åtminstone kunde beräknas uppgå till i runt tal 8,7
miljoner kronor, och riksräkenskapsverket, som jämväl gjort erinran mot
patentverkets kostnadsberäkning, föreslår att årsavgifterna höjes med 50
procent av nu utgående belopp, vilket skulle medföra att sammanlagda beloppet
av patentavgifter skulle bli i runt tal 8,7 miljoner kronor.

I åtskilliga remissvar har berörts frågan om avgiftshöjningarnas
fördelningpå de olika slagen av patentavgifter.

Patentverkets förslag i detta avseende har tillstyrkts av kommerskollegium,
Skånes handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,
Stockholms handelskammare och Västernorrlands och Jämtlands
läns handelskammare.

Å andra sidan har från ett flertal remissmyndigheter framställts erinringar
mot förslaget.

Vad först angår ansökningsavgiften förordar statens sakrevision, att denna
avgift höjes från 100 till 200 kronor. Med hänsyn till att det av en patentansökan
föranledda arbetet praktiskt taget helt hänför sig till tiden före
det slutliga avgörandet av ärendet kan det nämligen enligt sakrevisionens
mening vara motiverat, att låta en något större andel av den sammanlagda
avgiftsbördan belasta avgifter från ärenden under handläggning än vad nu
är fallet. Även handelskammaren i Göteborg uttalar sig för en höjning utöver
den av patentverket föreslagna och anför till stöd härför, att patentverket
belastas med en mängd ansökningar, som avse uppfinningar av ringa värde
och som ofta icke kan leda till patent. Avgiften skulle även efter en höjning
till 150 kronor knappast utgöra något hinder för dylika onödiga ansökningar.
Om avgiften däremot sattes till 200 eller 250 kronor, kunde kanske en
viss minskning av de onödiga ärendena åstadkommas och därmed en besparing
av personal och arbete vinnas. Härigenom skulle också de föreslagna
höjningarna av årsavgifterna kunna minskas, vilket i och för sig vore önskvärt.
Handelskammaren i Gävle anlägger en motsatt synpunkt och framhåller,
att risk föreligger att en ny kraftig stegring av ansökningsavgiften kan
komma att menligt påverka intresset för att söka patent. Av vikt är givetvis
att en viss ekonomisk spärr finnes mot ett ohämmat patentsökande, men

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

en dylik restriktiv karaktär torde avgiften enligt kammarens uppfattning
få även om höjningen begränsades till förslagsvis 25 kronor.

I anslutning härtill må framhållas, att svenska icppfinnarkontoret föreslagit,
att vid en höjning av ansökningsavgiften från 100 till 150 kronor,
vilken beräknas medföra en inkomstökning på 500 000 kronor, anslaget till
kontorets understödjande verksamhet måtte höjas med 10 000 kronor för
budgetåret 1958/59.

Statskontoret uttalar, att vid genomförande av en avgiftshöjning anledning
saknas att undantaga utfärdningsavgiften. Ämbetsverket utgår därvid
från att den pågående utredningen om patentverkets publiceringsverksamhet
icke kommer att medföra minskade kostnader för denna verksamhet redan
under budgetåret 1958/59. Handelskammaren i Gävle anlägger en liknande
synpunkt och föreslår, att utfärdningsavgiften höjes till 150 kronor,
vilket skulle täcka patentverkets självkostnad för publiceringen. Den föreslagna
avgiftshöjningen synes kammaren berättigad även ur den synpunkten
att den endast kommer att drabba de patentansökningar som beviljas.

Gentemot patentverkets förslag att höja återupplivningsavgiften anför
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, att många företagare som
gjort en uppfinning väntar med att lämna in fullständiga ansökningshandlingar
till dess tillfälle givits att i allmänna marknaden pröva huruvida uppfinningen
är säljbar eller inte. För att bereda sig ett tillfälligt skydd kan
då företagaren lämna in en s. k. provisorisk patentansökning utan avgift.
Fullföljes ej den provisoriska ansökningen genom betalning inom en månad,
avföres densamma, men företagaren har möjlighet att inom fyra månader
återuppliva ansökningen genom erläggande av ansökningsavgift och återupplivningsavgift.
Under denna tidsfrist har företagaren möjlighet att pröva
uppfinningens värde. Eftersom den provisoriska ansökningen icke medför
någon närmare granskning från patentverkets sida, medför den ej heller
några kostnader för verket. Det synes därför organisationen omotiverat att
höja den vanliga återupplivningsavgiften från 25 till 75 kronor, särskilt
med hänsyn till att inkomstökningen skulle stanna vid ett relativt blygsamt
belopp. Beträffande förslaget till höjning av avgiften vid förnyad återupplivning
har organisationen ingen erinran att göra. Svenska uppfinnarkontoret
ger uttryck för liknande synpunkter. Även svenska patentombudsföreningen
ställer sig kritisk mot den föreslagna höjningen av den vanliga
återupplivningsavgiften. Föreningen gör gällande, att något missbruk av
möjligheten till återupplivning icke förekommer och hemställer, att avgiften
inte höjes till mer än 50 kronor, vilket skulle innebära att den nuvarande
relationen mellan avgiften för första återupplivning och förnyad återupplivning
bibehålies.

Beträffande hesvärsavgiften uttalar handelskammaren för Örebro och
Västmanlands län, att principen om kostnadstäckning även synes böra innebära
att såvitt möjligt varje delkostnad hör täckas av motsvarande avgift,
och kammaren ifrågasätter om med denna utgångspunkt hesvärsavgiften

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

bör sättas lika hög som ansökningsavgiften. Besvärsavdelningen torde huvudsakligen
ha att pröva det redan föreliggande materialet. Arbetet härmed
synes vara väsentligt mindre betungande än den primära granskningen. Avgiften
för besvärsavdelningens prövning bör därför vara i motsvarande mån
mindre. Enligt kammaren synes det också rimligt att, om besvärsavdelningen
finner anledning ändra tidigare beslut, sökanden berättigas att helt eller
delvis återfå avgiften. Kammaren biträder tillika de synpunkter, som anförts
av byråchefen Khennet i hans reservation om rätt för tredje man, som
påkallat besvärsavdelningens prövning, att återfå erlagd avgift, därest hans
talan vinner bifall. Även Sveriges hantverks- och småindustriorganisation uttalar
sin anslutning till byråchefen Khennets reservation.

Vad slutligen angår patentverkets förslag till höjning av årsavgifterna
anmärker handelskammaren i Göteborg samt Smålands och Blekinge handelskammare,
att en jämförelse med motsvarande avgifter i andra länder
ger vid handen att de svenska årsavgifterna efter förslagets genomförande
totalt skulle komma att ligga högre än i de flesta främmande länder. Den
förstnämnda handelskammaren tillägger, att den föreslagna höjningen av
årsavgifterna kan medföra att medellivslängden för patent kommer att nedgå,
så att höjningen i praktiken ej kommer att få det ekonomiska resultat
som åsyftats, och Smålands och Blekinge handelskammare påpekar, att en
höjning av avgifterna säkerligen skulle avhålla många från att söka patent
på uppfinningar, varigenom dessa kanske aldrig skulle komma till allmänhetens
kännedom och utnyttjande. Handelskammaren i Gävle anlägger liknande
synpunkter och framhåller särskilt, att den starka progressivitet,
som redan präglar den bestående avgiftsskalan, skulle genom den föreslagna
höjningen komma att ytterligare accentueras. Kammaren förordar, att
den nu aktuella höjningen i högre utsträckning än enligt förslaget lägges på
de tidigare årsavgifterna. Med tanke på att antalet kvarstående patent under
de första åren är stort skulle samma inkomstökning kunna utvinnas
med väsentligt mindre procentuella tillägg. Kammaren ifrågasätter även om
icke en mindre avgift, förslagsvis 20 kronor, borde uttagas för de tre första,
nu avgiftsfria åren. En förutsättning för att en avgift för de tre första åren
skall kunna anses berättigad är dock enligt kammarens mening, att behandlingstiden
vid patentansökan väsentligt förkortas. Även handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län anmärker på den utformning avgiftsskalan
erhållit i patentverkets förslag. Sålunda framhåller kammaren, att i
övervägande antalet fall torde ett patents faktiska värde numera minska relativt
hastigt på grund av teknikens utveckling, nya uppfinningar m. in. Med
hänsyn härtill kan det inte anses riktigt, att en uppfinning, som lämnat
god avkastning under några korta år och som därefter förlorat sin aktualitet,
skall gynnas genom årsavgifternas starkt progressiva skala och genom
den möjlighet som föreligger för patenthavaren att upphöra med betalningen
av årsavgifter, sedan patentet blivit värdelöst. Avgiftsskalan synes därför
böra uppbyggas så, att för huvuddelen av beviljade patent kostnaden
för patentverkets arbete är betalda, då uppfinningen faktiskt förlorat sitt

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

värde. Härav följer att en progressiv skala bör tillämpas endast under ett
begränsat antal år av patenttiden och att avgifterna därefter bör vara fixa
eller möjligen retarderande. En relativt obetydlig höjning under de första
åren, som för den enskilde patenthavaren skulle betyda föga, kan enligt
kammarens mening förväntas mer än uppväga de merinkomster som skulle
uppkomma genom en höjning för de senare patentåren.

Sveriges industriförbund påpekar, att den av patentverket föreslagna höjningen
av de olika årsavgifterna varierar högst avsevärt och utgör lägst 20
procent (sjunde patentåret) och högst 50 procent (fjärde och tionde patentåren).
Förbundet konstaterar, att någon motivering för en så stark variation
icke förebragts. Det synes förbundet enklare och även rättvisare, att
den erforderliga inkomstökningen uttages genom att samtliga årsavgifter
höjes med en och samma procentsats. Uttalanden i samma riktning göres
av Sveriges grossistförbund och svenska industriens patentingenjörers förening.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare ifrågasätter, huruvida
man icke bör låta avgifterna för fjärde och femte patentåren vara oförändrade
för att därigenom minska utgifterna under den första patenttiden.

Statens sakrevision har beträffande årsavgifterna framlagt olika avgiftsalternativ,
baserade på olika antaganden om den för patentverket erforderliga
inkomstökningen under budgetåret 1958/59. Därvid har sakrevisionen
anknutit till det bestående systemet med kontinuerligt stigande avgifter för
varje patentår från och med det fjärde. Vid avgiftsberäkningen har sakrevisionen
emellertid utgått även från det fall att årsavgiften för fjärde patentåret
slopas. Enligt vad sakrevisionen uttalar är det ur olika synpunkter
önskvärt, att avgiften för nämnda år bortfaller.

Mot patentverkets förslag till övergångsbestämmelser har erinran
framställts endast av svenska patentombudsföreningen, som framhåller
att bestämmelserna saknar bärande motivering och är i alltför hög grad
godtyckliga. Enligt föreningen innebär varje form av övergångsperiod en
favorisering av de patentinnehavare, för vilkas patent patentåret börjar under
övergångsperioden, vilket måste synas övriga patentinnehavare orättvist.
För att alla skall bli lika behandlade bör ett enda ikraftträdandedatum finnas.
Föreningen hemställer därför, att i övergångsbestämmelserna intages
föreskrift av innehåll att årsavgift för patentår, som börjar efter den 30
juni 1958, alltid skall erläggas enligt den nya lagen. Föreningen hemställer
tillika, att avgiftshöjningarna tillkännagives i så god tid före ikraftträdandet,
att ombud och klienter runt om i världen hinner i god tid underrättas.
Enligt föreningens uppfattning bör ur denna synpunkt en tid av minst fyra
månader förflyta mellan författningens kungörande och dess ikraftträdande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1958

Departementschefen

I fråga om finansieringen av kostnaderna för patentverkets verksamhet
tillämpas den ordningen, att kostnaderna skall bestridas av den allmänhet
som anlitar verket. De avgifter som erlägges i de olika av verket handlagda
ärendena har därför avvägts så, att statsverkets inkomster av avgifterna
skall i huvudsak motsvara dess utgifter för patentverket. Denna princip för
bestämmande av avgifternas storlek har vid upprepade tillfällen fastslagits
av statsmakterna, senast år 1951 och 1953 i samband med då genomförda
höjningar av vissa hithörande avgifter (jfr prop. nr 71 till 1951 års riksdag
s. 20 och första lagutskottets utlåtande nr 22 s. 13 samt prop. nr 42
till 1953 års riksdag s. 14 och första lagutskottets utlåtande nr 15 s. 6).
Anledning saknas enligt min mening att nu upptaga principen till omprövning.

Såsom framgår av den föregående xedogörelsen täcker inkomsterna av
avgifterna icke längre kostnaderna för patentverket. Redan under budgetåret
1956/57 har avgifterna visat sig otillräckliga, och med säkerhet kan
förutses, att innevarande budgetår kommer att visa ett avsevärt underskott.
Under budgetåret 1958/59 kan vid oförändrade avgifter beräknas uppkomma
ännu sämre balans mellan inkomster och kostnader. Enligt patentverkets
beräkningar kommer underskottet för sistnämnda budgetår att stiga
till närmare 2 400 000 kronor. En fördelning av inkomster och utgifter på
de tre huvudslag av ärenden, som patentverket handlägger, visar enligt
samma beräkningar, att man beträffande aktiebolagsärendena, vari avgifterna
höjts med verkan från och med den 1 juli 1957, kan räkna med ett
visst överskott samt att ett mindre underskott uppkommer i fråga om
varumärkesärendena. Vad angår patentärendena, vilka normalt svarar för
cirka 3/4 av patentverkets inkomster och utgifter, pekar beräkningarna på
ett underskott av mer än 2 400 000 kronor under budgetåret 1958/59. Patentverkets
kalkyler har skett med utgångspunkt från att alla i verkets petitaskrivelse
hösten 1957 framförda förslag om nya tjänster in. in. skall förverkligas.
För att i fortsättningen balans skall kunna uppnås mellan inkomsterna
och utgifterna har patenlverket ansett ofrånkomligt att föreslå
höjning av avgifterna i patentärendena från och med den 1 juli 1958. Enligt
patentverkets mening bör man dock kunna nöja sig med höjningar, som
kan beräknas medföra en årlig inkomstökning av omkring 2 000 000 kronor.
Patentverket synes därvid ha utgått från att vissa besparingar skulle kunna
göras, därest ett av statens organisationsnämnd framlagt förslag till omläggning
av publiceringsförfarandet i patentärenden blir genomfört.

Vid övervägande av patentverkets förslag bör till en början beaktas, alt
de äskanden rörande patentverket, som i statsverkspropositionen förelagts
innevarande års riksdag, icke upptar förslag om utökning av ämbetsverkets
personalorganisation i den omfattning verket funnit påkallad samt att det
i statsverkspropositionen upptagna anslaget för avlöningar med omkring
360 000 kronor understiger det belopp, varmed patentverket räknat. Med
anledning av vad statens sakrevision m. fl. myndigheter under remissbe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

handlingen anfört torde å andra sidan vissa utgiftsposter böra uppräknas.
Sålunda synes fastighetskostnaderna samt kapitalkostnaderna för verkets
utrustning icke ha beaktats i tillräcklig grad. Även kostnaderna för brevporto
synes ha upptagits för lågt. Vad åter angår inkomsterna har patentverkets"
redovisning i stort sett icke föranlett några erinringar av remissinstanserna,
och verkets beräkning i detta avseende bör kunna läggas till
grund för bedömningen av den erforderliga inkomstökningens storlek. Dock
synes i enlighet med vad statens sakrevision anfört inkomsterna av patentavgifterna
böra uppräknas med cirka 200 000 kronor.

Om patentverkets kalkyler för budgetåret 1958/59 korrigeras med hänsyn
till vad nu anförts, kan man för verksamheten i dess helhet räkna med
ett underskott, som understiger det av patentverket antagna men som likväl
uppgår till mer än 2 000 000 kronor. Vid bedömande av patentverkets förslag
till avgiftshöjning är vidare att beakta, att frågan om omläggning av verkets
publiceringsverksamhet ännu icke är avgjord och att man kan utgå från att
någon omläggning icke kommer att ske under budgetåret 1958/59. Eventuella
besparingar i detta avseende bör därför icke nu få påverka beräkningarna.

Erfarenheten visar, att det vid en realistisk bedömning av den avgiftshöjning,
som erfordras för att några år framåt säkerställa den avsedda kostnadstäckningen,
är ofrånkomligt att avväga de nya avgifterna med en viss
säkerhetsmarginal. Med hänsyn härtill anser jag, att avgiftshöjningarna bör
så bestämmas, att de kan beräknas medföra en årlig inkomstökning av omkring
3 000 000 kronor, vilket innebär en ökning med omkring 50 procent.
En sådan höjning skulle under budgetåret 1958/59 ge full kostnadstäckning
och dessutom någon marginal för fortsatt utgiftsökning.

I likhet med patentverket anser jag, att endast avgifterna i patentärenden
nu bör ändras.

Vid bedömning av frågan om hur höjningen bör fördelas på de olika slagen
av patentavgifter är att beakta, att den grundsatsen hittills gällt, att
patentårsavgifterna skall täcka större delen av kostnaderna för patentverkets
granskningsarbete. Patenlverkets förslag bygger på denna princip och
i remissvaren har någon egentlig anmärkning ej riktats häremot. Det kan
emellertid, såsom statens sakrevision i sitt yttrande anfört, vara motiverat
att låta en något större andel av det sammanlagda avgiftsbeloppet falla på
ansökningsavgiften än vad nu är fallet. Jag anser det därför lämpligt, att
denna avgift höjes utöver vad patentverket föreslagit eller från 100 till 200
kronor.

I fråga om årsavgifterna förordar jag att den avgiftsfrihet, som för närvarande
gäller beträffande de tre första patentåren, utsträckes till det fjärde
patentåret. Enligt vad patentverket upplyst har den genomsnittliga behandlingstiden
för beviljade patent stigit till omkring fyra år. Avgiften för det
fjärde patentåret får sålunda oftast erläggas för eu tid, då patentet ännu
ej beviljats och fullt patentskydd därför ej inträtt. Vidare torde avgiftsskalan
böra uppbyggas så, att årsavgiften för femte patentåret utgår med 100

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

kronor, för ett vart av följande patentår t. o. in. fjortonde året med ett för
varje år med 50 kronor förhöjt belopp samt för ett vart av femtonde t. o. m.
sjuttonde patentåret med ett för varje år med 100 kronor förhöjt belopp.
Summan av årsavgifterna skulle sålunda bli 5 500 kronor.

Mot patentverkets förslag i vad det avser övriga avgifter har jag ingen
erinran att framställa.

Den inkomstökning, som skulle vinnas genom de nu förordade höjningarna,
kan uppskattas till i runt tal 3 000 000 kronor.

Förhöjningen av avgifterna bör träda i kraft den 1 juli 1958. Mot de av
patentverket föreslagna övergångsbestämmelserna har jag intet att erinra.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av i § 3 mom. samt
5, 8 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Ulla Larsson

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

Bilaga

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 5, 8 och 11 §§ förordningen
den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent

Härigenom förordnas, att 4 § 3 mom. samt 5, 8 och 11 §§ förordningen
den 16 maj 1884 angående patent1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 mom. Därjämte åligge sökanden
att bifoga en avgift (ansökningsavgift)
av etthundra kronor.

Finner patentmyndigheten----

Underlåter sökanden att inom föreskriven
tid yttra sig i ärendet, skall
patentmyndigheten avföra ansökningen;
ägande sökanden dock att återuppliva
densamma genom att inom
fyra månader från utgången av förcnämnda
tid till patentmyndigheten inkomma
med yttrande och en avgift
(återupplivningsavgift) av tjugufem
kronor eller, där ansökningen tidigare
återupplivats, sjuttiofem kronor.

Inkommer sökanden-------

3 mom. Därjämte åligge sökanden
att bifoga en avgift (ansökningsavgift)
av tvåhundra kronor.

§•

--— förefintlig brist.

Underlåter sökanden att inom föreskriven
tid yttra sig i ärendet, skall
patentmyndigheten avföra ansökningen;
ägande sökanden dock att återuppliva
densamma genom att inom
fyra månader från utgången av förenämnda
tid till patentmyndigheten inkomma
med yttrande och en avgift
(återupplivningsavgift) av sjuttiofem
kronor eller, där ansökningen tidigare
återupplivats, etthundrafemtio kronor.

--ansökningen förfallen.

8 §•

över beslut av patentmyndigheten å Över beslut av patentmyndigheten å
anmälningsavdelning, varigenom pa- anmälningsavdelning, varigenom patentansökning
förklarats förfallen el- tentansökning förklarats förfallen eller
avslagits, äge sökanden att vid ta- ler avslagits, äge sökanden att vid

1 Senaste lydelse, se beträffande 4 § 3 mom. och 11 § SFS 1953:103, beträffande 5 § SFS
1951: 181 samt beträffande 8 § SFS 1944: 357.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Har patentansökning----—

talans förlust inom två månader från
beslutets dag anföra besvär hos patent
myndighetens besvärsavdelning.
Vid besvären foge sökanden en avgift
(besvärsavgift) av etthundrafemtio
kronor, vid äventyr, om avgiften icke
erlagts före nämnda tids utgång, att
besvären icke upptagas till prövning.

--- — -— av ansökningen.

Patentmyndighetens besvärsavdelning — — —--meddelar Konungen.

Över besvärsavdelningens -------— beslutets dag.

Vad i — — —----till Konungen.

Beslut, varom-----• ---gjort invändning.

Förutom de avgifter, som omförmälas
i 4 och 7 §§, skall för meddelat
patent, som icke är tilläggspatent, till
patentmyndigheten för varje patentår
från och med det fjärde erläggas en
årsavgift, utgörande för det fjärde
året femtio kronor, för det femte året
sjuttiofem kronor, för det sjätte året
etthundra kronor, för det sjunde året
etthundratjugufem kronor, för det åttonde
året etthundrafemtio kronor,
för det nionde året etthundrasjuttiofem
kronor, för det tionde året tvåhundra
kronor, för det elfte året tvåhundrafemtio
kronor, för det tolfte
året trehundra kronor, för det trettonde
året trehundrafemtio kronor,
för det fjortonde året fyrahundra kronor,
för det femtonde året fyrahundrafemtio
kronor, för det sextonde året
femhundra kronor och för det sjuttonde
året femhundrafemtio kronor.

Avgiften, som-----

Innehaves patent--

Årsavgift må----

Fullgöres ej —---

Patenthavare vare —

$•

Förutom de avgifter, som omförmälas
i 4 och 7 §§, skall för meddelat
patent, som icke är tilläggspatent, till
patenlmyndigheten för varje patentår
från och med det femte erläggas en
årsavgift, utgörande för det femte
året etthundra kronor, för det sjätte
året etthundrafemtio kronor, för det
sjunde året tvåhundra kronor, för det
åttonde året tvåhundrafemtio kronor,
för det nionde året trehundra kronor,
för det tionde året trehundrafemtio
kronor, för det elfte året fyrahundra
kronor, för det tolfte året fyrahundrafemtio
kronor, för det trettonde året
femhundra kronor, för det fjortonde
året femhundrafemtio kronor, för det
femtonde året sexhundrafemtio kronor,
för det sextonde året sjuhundrafemtio
kronor och för det sjuttonde
året åttahnndrafemtio kronor.

näst därefter,
ej föras.

— tre månader,
patentet förfallet.

- ----beskrivningens offentliggörande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

Utdrag av protokollet hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 april
1958.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Romanus,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet den 2 april 1958 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justiitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 21 mars 1958, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av i § 3 mom. samt 5, 8 och 11 §§
förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av revisionssekreteraren
Lars Simonsson.

Lagrådet yttrade:

I 11 § fjärde stycket patentförordningen stadgas, att årsavgift må, förhöjd
med en femtedel, erläggas inom en respittid av tre månader och, förhöjd med
ytterligare en femtedel dock minst 25 kronor, under en andra respittid av tre
månader. Med det nu föreslagna avgiftssystemet har minimibeloppet, 25 kronor,
blivit utan praktisk betydelse. Lagrådet hemställer därför, att det får
utgå.

Med hänsyn till att årsavgiften för det fjärde patentåret föreslås skola
bortfalla bör vidare i övergångsbestämmelserna intagas jämväl föreskrift att,
om årsavgift för fjärde patentåret erlagts före lagens ikraftträdande, ehuru
patentåret börjar först därefter, patenthavaren äger att på ansökan återbekomma
avgiften (jfr SFS 1951: 181).

Ur protokollet:
Clas Amilon

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 april 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, lagrådets
den 3 april 1958 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 2 april 1958
remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 5, 8 och
11 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande hemställer föredraganden, att
lagförslaget, sedan detta ändrats i enlighet med vad lagrådet förordat, måtte
jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Olle Hellberg