Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960 (Proposition 1960:150)

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret 1960/61, m. m.;
given Stockholms slott den 22 april 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 april
1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj :ts prövning frågan om
komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret
19 60/61 och vissa därmed sammanhängande spörsin
å 1.

Härvid har jag att anmäla, att riksräkenskapsverket i två särskilda skrivelser
den 2 april 1960 framlagt dels redogörelse för approximativ beräkning
rörande utfallet av statsregleringen för budgetåret 1959/60 (bihang A), dels
ock förslag till förnyad inkomstberäkning för budgetåret 1960/61 (bihang B).

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. i samt. Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition nr i50 år 1960

Det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken

1. Den internationella utvecklingen. Det ekonomiska läget i utlandet under
senare delen av 1959 och början av 1960 bär enligt den reviderade nationalbudgeten
för 1960 (bihang C) karakteriserats av en fortsatt konjunkturförstärkning.
Under intryck av en kraftig efterfrågeexpansion steg OEEC-ländernas
industriproduktion med 4 procent från tredje till fjärde kvartalet
förra året, varefter en viss stagnation synes ha inträtt främst som en följd
av den tilltagande knappheten på produktionsresurser inom skilda områden.
I Förenta staterna har den snabba återhämtningen efter stålstrejkens slut
följts av en dämpad produktionsutveckling, vilken emellertid till skillnad
trån förhållandet i Västeuropa kan sättas i samband med en viss efterfrågeavmattning.
Den västeuropeiska expansionen har gått parallellt med ett utvidgat
handelsutbyte, varvid importen — delvis i samband med pågående
lageruppbyggnad — under de senaste månaderna visat tecken på att stiga
snabbare än exporten. Denna utveckling har inneburit en förbättring av handelsbalansen
för såväl Förenta staterna som de transoceana råvaruländerna.

Några påtagliga tecken på en avsaktning i det västeuropeiska efterfrågeuppsvinget
kan inte skönjas. Särskilt för de fasta investeringarna och -—
delvis som en följd av den stigande investeringslusten — för exporten är
uppgångstendenserna mycket tydliga. Den privata konsumtionen kan väntas
bli stimulerad av den inträffade stegringen i lönehöjningstakten, medan
de offentliga utgifterna allmänt synes stiga långsammare i år än 1959. För
att tillfredsställa den fortsatta efterfrågestegringen står endast små arbetskrafts-
och kapacitet sreserver till förfogande. Eftersom löne- och produktivitetsutvecklingen
i år även vid oförändrade råvarupriser torde komma att
innebära en höjning av företagens produktionskostnader jämfört med 1959,
finns det risk för att den hittillsvarande prisstabiliteten i Västeuropa kan komma
alt brytas. Med tanke på frånvaron av mera betydande prisstegringstendenser
på råvaru- och fraktmarknaderna samt myndigheternas ökade beslutsamhet
att med ekonomisk-politiska medel motverka balansrubbningar
finns det emellertid anledning antaga, att eventuella prisstegringar blir av
begränsad omfattning.

Den amerikanska efterfrågeutvecklingen företer en splittrad bild. Sjunkande
bostadsbyggande och minskat lageruppbyggnadsbehov motvägs av
förväntningar om inte oväsentligt stegrade företagsinvesteringar och fortsatt
ökning n\ den privata konsumtionen; för de offentliga utgifterna förutses
en svag uppgång. Denna utveckling, som skulle innebära att den
samlade produktionen stiger endast långsamt under resten av året, kan tillsammans
med bortfallet av extraordinära importhöj ande faktorer medföra,
att den under senare delen av 1959 inträdda importstagnationen kvarstår.
Ur västeuropeisk konjunktursynpunkt kan den dämpande inverkan av en
sådan stagnation - - till den del den hänför sig till införsel från Västeuropa
— närmast betraktas som gynnsam i dagens situation.

Kungi. Maj:ts proposition nr i 50 år 1960

2. Den ekonomiska utvecklingen inom landet. Det nya statistiska material
som framkommit har medfört, att de beräkningar över den svenska ekonomins
utveckling under 1959 som presenterades i den preliminära nationalbudgeten
har fått revideras på en del punkter. De gjorda revideringarna,
som nästan genomgående gått i höjande riktning, förändrar dock inte huvuddragen
i den bild av den ekonomiska utvecklingen som gavs vid årsskiftet.
Den totala produktionens ökning från 1958 till 1959 synes enligt de
nya beräkningarna ha uppgått till omkring 5 procent. Endast åren 1950
och 1954 har kunnat uppvisa eu procentuell ökning av motsvarande storlek.
Bakom produktionsuppgången låg eu kraftig exportökning och en i det
närmaste lika stor ökning av den inhemska efterfrågan. Investeringarna
steg betydligt snabbare än konsumtionen. Konjunkturuppgången uncler
1959 återställde den fulla sysselsättningen. Balansen gentemot utlandet förbättrades
och på prisområdet skedde endast mycket begränsade stegi ingai.

På utrikeshandelns område noterades en volymmässig ökning från 1958
till 1959 för exporten med 8 procent och för importen med 5 procent. Den
tidigare nedgången i priserna upphörde och efterträddes mot slutet av året
av ansatser till en uppgång. Genomsnittligt sett sjönk dock exportpriserna
med 2 procent och importpriserna med 3 procent från 1958 till 1959. Bytesbalansen
förbättrades med närmare 350 miljoner kronor från föregående
år och lämnade ett överskott på omkring 60 miljoner kronor, vilket också
blev valutareservens ökning.

De totala bruttoinvesteringarna steg från 1958 till 1959 i volym med 3
procent. Bakom denna ökning låg framför allt en expansion av de offentliga
investeringarna, vilket främst får ses som ett resultat av den förda konjunkturpolitiken.
Den offentliga sektorn uppvisade en total investeringsökning
på 10 procent. Ökningen var störst för staten, där den uppgick till 11
procent mot 8 procent för kommunerna. Den statliga investeringsökningen
hänförde sig främst till vägbyggen, kraftverk och telekommunikationer. De
totala privata investeringarna beräknas ha stigit med G procent i volym från
1958 till 1959. För industrins del följdes därvid 1958 års mycket kraftiga
stegring av eu ny ehuru mindre ökning (med 6 procent) under 1959. Bostadsbyggandet
under fjolåret resulterade i att 69 000 lägenheter färdigställdes,
vilket betyder en ny rekordnivå.

Exportökningen baserades, särskilt inom trä- och massaindustrierna, till
stor del på utförsäljning av under tidigare år ackumulerade överskotts/ager.
Nya undersökningar tyder dock på att nedgången i de totala lagren blev relativt
begränsad, vilket främst sammanhänger med att den kraftiga iinportökningen
mot slutet av året motverkade den väntade lagerreduktionen inom
handeln.

Den privata konsumtionen ökade från 1958 till 1959 med inemot 4 procent
i fasta priser. Denna relativt kraftiga ökning, som klart överstiger de
närmast föregående årens, står delvis i samband med forceringen av inköpen
före den allmänna varuskattens införande vid årsskiftet. Konsumtionsstegringen
under 1959 var i hög grad koncentrerad till varaktiga konsum -

Kung/. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

tionsvaror, av vilka inköpen ökade med inte mindre än 13 procent. Uppgången
för tjänster och icke varaktiga varor beräknas till 3 respektive 2
procent. Den offentliga konsumtionens ökning — med 7 procent _ förde lade

sig ungefär lika på stat och kommun och gällde främst försvar, utbildning
och sjukvård.

Inkomstutvecklingen kännetecknades under fjolåret av en något mera
dämpad ökningstakt än under de föregående åren samtidigt som priserna var
i det nät maste stabila under större delen av året. Den nominella ökningen av
liminkomsten för löntagare från 1958 till 1959 var i genomsnitt 4,5 procent,
vilket motsvarade en reallönestegring av ca 3,5 procent. De totala efter betalningen
av skatter och avgifter disponibla inkomsterna synes ha stigit med
omkring 3,5 procent. Den relativt begränsade uppgången i prisnivån och en
viss nedgång i det personliga sparandet förklarar varför den volymmässiga
ökningen av den privata konsumtionen kunde bli något större.

I den reviderade nationalbudgeten för 1960 påvisas att de ekonomiska
uppsvingski af terna - trots finans- och penningpolitiska åtstramningsåtgärder
— fortfarande är mycket starka, snarast starkare än man kunde
skönja vid årsskiftet. I den då framlagda preliminära nationalbudgeten förutsågs
en ökning av exporten med minst 5 procent, ökningen beräknas nu
till 7 procent, och även denna siffra framstår mot bakgrunden av situationen
i de viktigaste avnämarländerna snarast som försiktigt beräknad. Även de
nya kalkylerna över de privata investeringarna utvisar en uppjustering med
ett par procent, ökningen i förhållande till 1959, ett år som i sin tur uppvisade
en mycket stark ökning mot 1958, beräknas bli 8 procent. Denna bedömning
förutsätter, att inga begränsande åtgärder skulle komma att vidtagas i förhallande
till läget vid tidpunkten för de enkäter och andra undersökningar
som beräkningen grundas på. Trots att ökningen i de statliga och kommunala
investeringarna i motsats till de privata — planeras bli mindre än förra
året, framstår det som mindre sannolikt att möjligheterna att helt förverkliga
en så stark investeringsökning kommer att vara tillräckliga. Med hänsyn
till situationen på arbetsmarknaden synes det därför nödvändigt att delvis
forskjuta den planerade byggnadsverksamheten från sommarens högsäsong
till den kommande vintern.

Generellt sett skulle alla ännu kvarvarande reserver av arbetskraft, jämte
det arbetskraftstillskott som befolkningsutvecklingen ger, snabbt kunna
uppsugas i den pågående expansionen. Fortfarande föreligger dock den svårigheten
att de största arbetskraftsreserverna finns i övre Norrland, medan
den starkaste expansionen pågår i Syd- och Mellansveriges storstads- och
industriområden. Arbetskraftsbristen gäller dessutom främst yrkesarbetare,
även om också för den mindre kvalificerade arbetskraften efterfrågan på
många håll överstiger tillgången.

Årets avtalsrörelser kan nu praktiskt taget helt överblickas. Inklusive
löneglidning synes medelinkomsten per timme komma att stiga med ca 7
procent gentemot fjolåret. Härtill kommer närmare 2 procent i avgifter från
arbetsgivarna till den allmänna tilläggspensionsförsäkringen (ATP).

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

Konsument prisnivån liar höjts med närmare 3 procent genom den allmänna
varuskatten. Vissa andra prisstegringar har dessutom inträffat särskilt
under hösten 1959. Ivostnadsstegringarna synes göra ytterligare någon
begränsad prisstegring oundviklig, så att medelprisnivån av dessa anledningar
skulle komma att bli omkring 5 procent högre 1960 än under
1959.

De reella disponibla inkomsterna påverkas, förutom av prisutvecklingen,
även av ökad sysselsättning, höjda barnbidrag och folkpensionei, sänkta
statsskattesatser samt — i motsatt riktning -— av höjda kommunalskattesatsei
och av marginalskatteeffekten på inkomstökningarna. En svårbedömbar faktoi
i inkomstutvecklingen är de ännu ej avslutade förhandlingarna om anpassningen
av de redan privatpensionsförsäkrade löntagarnas förhållanden efter
ATP-reformen. Den privata konsumtionen har beräknats stiga med 2
å 3 procent mot 1959. Den offentliga konsumtionen skulle samtidigt komma
att stiga med 5 procent för såväl staten som kommunerna. Denna ökning
sammanhänger bl. a. med den pågående utbyggnaden av undervisningsväsendet
och sjukvården.

ökningen av produktionen beräknas i nationalbudgeten komma att höja
1960 års bruttonationalprodukt 4 å 5 procent över 1959 års nivå. Denna
starka ökning förutses bli möjlig främst emedan produktionsnivån inom
industrin redan nu avsevärt överstiger årsgenomsnittet för 1959. På grund
av att resurserna numera är i det närmaste fullt utnyttjade skulle man
däremot inte kunna räkna med mer än eu ganska långsam fortsatt uppgång
under loppet av innevarande år.

Såsom förut framhållits måste man, trots den starka produktionsökningen,
räkna med svårigheter att möta de ökade ansprak som särskilt strävandena
efter ökade investeringar ställer på landets produktionsförmåga. Bl. a.
av denna anledning förutses även en betydande importökning. Beräkningar
baserade på under våren skönjbara tendenser pekar på en åttaprocentig
ökning av importvolymen. Det slutliga resultatet kommer dock att bli starkt
beroende av den ekonomiska politiken och konjunkturutvecklingen under
årets lopp.

3. Den ekonomiska politiken. De uppgifter som jag här lämnat om den
ekonomiska utvecklingen, skärper ytterligare den bild som i årets statsverksproposition
tecknades av en ekonomi stadd i snabb expansion. Den
uppgångsprocess som satte in under loppet av 1959 har enligt vad som nu
kan statistiskt fastställas varit av en sådan styrka att den totala produktionsstegringen
— trots den samtidigt pågående arbetstidsförkortningen -för 1959 uppgick till inte mindre än ca 5 procent.

Denna expansion synes fortsätta under innevarande år. Exportkonjunkturens
styrka består, och den redan förut starka investeringsviljan inom
den privata sektorn har av konjunkturförbättringen fått en ytterligare stimulans.
Den investeringsökning för 1960 som nu kan förutses för indu -

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

strin uppgår sålunda till ca 14 procent, vilket innebär att industrins investeringar
nu ligger drygt 30 procent över nivån från 1957, det närmast föregående
högkonjunkturåret. De senaste årens snabba utbyggnad av produktionsapparaten
är en av förklaringarna till den stora produktivitetsökningen
under fjolåret och den ligger också bakom prognosen om en stegring under
innevarande år som överstiger genomsnittet för 1950-talet.

Denna investeringsaktivitet är ett påtagligt bevis på det svenska näringslivets
vilja att befästa och utbygga sina positioner inför den hårdnande internationella
konkurrens som kommer att möta under 1960-talet. Det är
också i förvissning om vår ekonomis konkurrenskraft och förmåga till snabb
anpassning som vårt land engagerat sig i strävandena att skapa en europeisk
frihandelsmarknad. Ett väsentligt steg mot eu vidgning av den svenska
exportindustrins försäljningsmöjligheter tas sålunda den 1 juli i år, då
de första tullsänkningarna äger rum enligt konventionen om den europeiska
frihandelssammanslutningen (EFTA). En relativ förbättring av
svenska företags konkurrensmöjligheter i de skandinaviska grannländerna,
i Storbritannien, Schweiz, Österrike och Portugal bör då kunna bilda grunden
för en ökande export, samtidigt som dessa länders varor möter minskade
tullhinder i Sverige och därmed bör bli billigare för konsumenten.
Även om på kort sikt andra faktorer än tulländringar blir avgörande för
handelsmönstrets utseende — särskilt gäller detta naturligtvis ett lågtulliand
som Sverige — torde medlemskapet i EFTA i längden inte kunna undgå
att påverka förutsättningarna för den svenska utrikeshandeln och därmed
också den allmänna produktionsinriktningen och köpvanorna. För vår
del bör effekten härav bli övervägande gynnsam, tack vare vårt i olika avseenden
goda utgångsläge. En ytterligare förutsättning är emellertid — såsom
jag närmare utvecklade i finansplanen — en aktiv ekonomisk politik
med särskilt hänsynstagande till de förändrade handelspolitiska perspektiven.
I detta begrepp innesluter jag en skärpt uppmärksamhet beträffande
såväl vår allmänna yttre och inre balanssituation som när det gäller behovet
av specifika åtgärder t. ex. av arbetsmarknads- eller kreditpolitisk natur för
att underlätta den interna anpassningen för berörda delar av näringslivet.
Jag finner det glädjande att denna uppfattning också erhållit ett klart stöd
i riksdagens ställningstagande till EFTA.

Svensk medverkan i sjustatssamarbetet kan dock inte betraktas som ett
slutmål i strävandena att medverka till större marknadsbildningar i Europa.
Av största vikt är att det ömsesidiga raserandet av tullhindren snarast
utsträckes till en större krets, omfattande också de sex Rom-staterna
och de länder som befinner sig utanför de båda grupperingarna. EFTA:s
medlemmar bär för sin del förklarat sig beredda att under förutsättning av
reciprocitet utsträcka sina inbördes tullreduktioner den 1 juli 1960 till alla
GATT-länder och har framlagt detta såsom sitt förslag vid den förhandling
som för någon månad sedan inleddes i Paris mellan OEECrs medlemsstater
jämte Förenta staterna och Canada.

Samtidigt har emellertid sexmakternas exekutivorgan, den europeiska

Kungl. Ma j:Is proposition nr 150 år 1960

kommissionen, för de sex ländernas regeringar och offentligheten framlagt
ett förslag om acceleration av tidsschemat för den gemensamma marknadens
ikraftträdande (den s. k. Hallstein-planen). Härvid skulle såväl avvecklingen
av tullarna mellan de sex länderna inbördes som uppbyggnaden av den
gemensamma yttre tulltaxan ske i snabbare takt än enligt Romfördraget,
samtidigt som den yttre tulltaxan provisoriskt nedsättes med 20 procent
från den tillkännagivna nivån. Om denna plan förverkligas vilket nu
synes sannolikt — skulle de sex inom eu nära framtid skärpa diskrimineringen
gentemot utomstående länder, icke minst genom den höjning av de
jämförelsevis låga nationella tullnivåerna i Västtyskland och Benelux-staterna
som vidtas för att anpassa dem till den gemensamma nivån.

Med hänsyn till denna utveckling synes det inte särskilt sannolikt att de
sju EFTA-ländernas förslag till undanröjande av det omedelbara diskriminationshotet
kommer att accepteras av de sex. Om det ej visar sig möjligt
att nå en provisorisk lösning och ej heller — vilket givetvis också ter sig
vtterst ovisst — att få eu långsiktig uppgörelse till stånd inom en nära framtid,
kan detta för EFTA-ländernas egen del resa frågan om en acceleration av
sjustatsfördraget för att därmed jämna steg skall hållas med de sex och en
framtida associering underlättas. För svenskt vidkommande framstår eu
dylik ökning av tullsänkningstakten inom EFTA inte som ogynnsam, särskilt
inte i nuvarande konjunkturfas. Den alltjämt rådande osäkerheten om
utsikterna att med sexmakternas gemenskap träffa en uppgörelse, som i det
stora hela kan bevara den hittillsvarande strukturen i det europeiska utbytet
av varor och tjänster, försvårar emellertid i växande grad näringslivets
och statsmakternas ekonomiska planering såväl bland de sex och de sju som
bland utomstående länder och kan bl. a. leda till en irrationell investeringsutveckling
i Europa. Ökad beredvillighet från sexmakternas sida att inom
en snar framtid förutsättningslöst diskutera förslag som syftar till en vidare
europeisk lösning synes därför vara av största vikt för alla partex.

Den internationella högkonjunktur som via ökad efterfrågan på svenska
exportvaror utgör eu väsentlig stimulansfaktor i dagens konjunkturläge,
har hittills utvecklats under en anmärkningsvärd stabilitet. Till en del förklaras
denna stabilitet av tillgången på outnyttjade produktionsfaktorer i
utgångsläget och av det särskilt i jämförelse med det tidiga 1950-talet starkt
ökade utbudet av råvaror. Den ekonomiska politiken har också i flertalet
länder mer målmedvetet än tidigare varit inriktad på att förhindra en inflationistisk
urartning av högkonjunkturen. Detta har tagit sig uttryck i
att restriktiva åtgärder inom såväl penning- som finanspolitiken vidtagits
på ett tidigare stadium än under de närmast föregående konjunkturuppsvingen.
En för flertalet länder gemensam erfarenhet av konjunkturpolitiken
under efterkrigstiden har nämligen varit svårigheten att hejda en redan
påbörjad uppgång i priser och kostnader utan att samtidigt också bromsa
produktionsuppgången. För att bevara en hög stegringstakt i produktionen
och undvika störningar i sysselsättningen har del därför varit angeläget
all snabbt anpassa den ekonomiska politiken efter det förändrade lägel. Re -

Kungl. Maj:Is proposition nr 150 år 1960

sultaten av den förda politiken har i stort sett varit gynnsamma. Uppsvinget
under 1959 medförde sålunda för OEEC-ländcrna totalt en produktionsuppgång
med ca 5 procent och under innevarande år väntas en fortsatt betydande
stegring. Det torde dock bli ofrånkomligt att eu viss press uppåt på
priser och kostnader nu inträder. Löneökningarna, som under fjolåret understeg
den mycket markanta produktivitetsuppgången, torde i år i många
länder bil större än produktivitetsökningen, även om det inte synes bli fråga
om några extrema skillnader. I de länder där man nu befinner sig närmast
taket för det fulla kapacitetsutnyttjandet — Västtyskland är här det
viktigaste exemplet — har på senaste tiden en viss ytterligare åtstramning
av den ekonomiska politiken åstadkommits genom skärpt företagsbeskattning,
minskat bostadsbyggande och begränsningar i det offentligas investeringar.

Sammanfattningsvis kan om den internationella konjunkturen sägas, att
sannolikheten talar för att de ledande industriländerna i Västeuropa skali
lyckas stabilisera den ekonomiska aktiviteten på rådande mycket höga nivå
under 1960 och även in på 1961. Att det i den amerikanska ekonomin kan
pavisas vissa svaghetstecken närmast stödjer denna bedömning. Å andra
sidan kan det självfallet icke uteslutas vare sig att högkonjunkturen övergår
i en inflatorisk fas eller att en ny konjunkturavmattning kan komma att
gora sig gällande under perioden. Oavsett vilket av de möjliga alternativen
som valjes till bakgrund för planeringen av den svenska ekonomiska politiken,
blir slutsatserna för den interna politiken i dagens läge desamma.
Det är i första hand risken för en inflatorisk överkonjunktur i vårt land
som nu målmedvetet måste förebyggas med åtgärder som främjar stabiliteten
utan att äventyra den fulla sysselsättningen. Om inflationstendenser
skulle göra sig gällande i andra länder, är detta en anledning för oss
att skärpa våra motåtgärder för att dessa tendenser inte skall spridas till
■\åit näringsliv, som tack vare den höga sysselsättningen nu är särskilt
känsligt för impulser i inflationistisk riktning. Om återigen de andra länderna
lyckas undgå inflationsrisken — och jag finner starka skäl för detta
alternativ — blir visserligen motiveringen för vår egen stabiliseringspolitik
en annan, nämligen att förebygga eu försämring av vårt internationella
konkurrensläge. Själva målsättningen förblir dock i båda fallen densamma.

Den svenska utvecklingen har hittills passat ganska väl in i det västeuropeiska
mönstret. Konjunkturuppgången har nu återställt den fulla sysselsättningen.
Arbetslöshetssiffrorna för april — de beredskapssysselsatta undantagna
var lägre än för samma månad någon gång tidigare under efterkrigstiden.
Industriproduktionen låg under de första" två månaderna ca 9
procent över fjolårsnivån. Prisnivån är stabil. Efter den stegring som inträffade
i januari och som betingades av den vid årsskiftet införda allmänna
varuskatten, bar konsumentprisindex förblivit oförändrat. Inte heller
utvecklingen av utrikeshandeln ger något belägg för en rubbning av den
samhällsekonomiska balansen, så långt nu de första månadernas statistik
later sig tolkas. Det nu mellan arbetsmarknadens parter träffade tvååriga

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

löneavtalet bär likaså vittne om stabilitet i ekonomin och ökar samtidigt
förutsättningarna att bevara densamma. Avtalets konstruktion kan också
tolkas som ett bevis på förtroende för statsmakternas beslutsamhet och förmåga
att fullfölja stabiliseringspolitiken. De farhågor som på vissa håll framfördes
om varuskattens »inflationsdrivande» effekt, har inte minst genom
löneuppgörelsen blivit eftertryckligt dementerade.

Det sagda inskärper vikten av att stabiliseringspolitiken med all kraft
upprätthålles. Konjunkturuppgången har nu nått en sådan styrka att den
kan komma in i ett skede där riskerna för inflationistiska överslag blir
akuta. Det är den ekonomiska politikens uppgift att med i god tid insatta
åtgärder förebygga en sådan utveckling. En åtstramning av statsmakternas
politik har också i detta syfte successivt genomförts med början
under hösten förra året. Den stimulans av näringslivets investeringar som
frisläppandet av investeringsfonderna utgjorde under 1958—1959, var efter
konjunkturomsvängningen ej längre motiverad; efter september månad
inställdes därför beviljandet av vidare tillstånd att utnyttja fonderna. Den
statliga investeringsverksamheten expanderade starkt i konjunkturstödjande
syfte under 1958 och ännu mer under 1959 men har väsentligt dämpats
under 1960. Bostadsbyggandet kommer efter de senaste årens rekordartade
expansion att under innevarande år närmast ligga något under fjolårsnivån.

Arbetsmarknadspolitikens anpassning till det förändrade konjunkturläget
framgår bl. a. av avvecklingen av beredskapsarbetena. Från en topp
i mars—april förra året med 15 000 sysselsatta i beredskapsarbeten har antalet
vid mitten av april månad nedgått till 9 000. Två tredjedelar av dessa
arheten utföres i Norrlandslänen, där fortfarande säsongarbetslösheten är
hög och har ökat under april i samband med skogsavverkningarnas slutförande.
Vidare utgöres de i beredskapsarbete sysselsatta till stor del av äldre
och annan svårplacerad arbetskraft. En undersökning i mitten av april visade
att inemot hälften av beredskapsarbetarna var över 50 år. Avvecklingen av
de återstående beredskapsarbetena sker i snabb takt och frampå sommaren
beräknas endast cirka 2 000 vara sysselsatta i färdigställningsarbeten.

Riktpunkten för arbetsmarknadspolitiken måste i nuvarande konjunkturläge
vara att genom effektiva insatser ta i anspråk tillgängliga arbetskraftsreserver
och underlätta arbetskraftens överflyttning till de områden
— lokalt och yrkesmässigt — där överskottsefterfrågan nu börjar framträda.

Den betydelsefullaste åtgärden för alt förhindra uppkomsten av ett allmänt
efterfrågeöverskott i den svenska ekonomin har självfallet utgjorts av
den från årsskiftet införda allmänna varuskatten, som — sedan hänsyn tagits
till justerade skatteskalor och till kompensationerna av främst barnfamiljerna
och folkpensionärerna — netto representerar en köpkraftsindragning
av ca 1 miljard kronor.

De här uppräknade åtgärderna har kompletterats av en penningpolitisk
åtstramning genom höjning av diskontot den 15 januari. Den räntestruktur
som därvid utbildades med större höjning av obligationsräntorna än av ban -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

kernas inlåningsräntor har utnyttjats till en kraftig vidgning av obligationsmarknaden.
Emissionerna av långa obligationer under årets fyra första månader
har sålunda med närmare 1 miljard kronor överstigit fjolårets emissioner
under samma period. Störst uppmärksamhet har härvid det statliga
5 1/2-procentiga obligationslånet tilldragit sig; detta är med sina 1 075
miljoner kronor det största långfristiga statslån som någonsin utgivits i vårt
land. Låneoperationen har medfört en fondering av statsskulden och en
önskvärd minskning av bankernas likviditet. Förutsättningarna för en restriktiv
penningpolitik har därmed förbättrats.

Parallellt med det starkt ökade intresset för obligationsplaceringar bär
en försvagning av aktiekurserna ägt rum. Den under fjolåret och början av
år 1960 starkt uppdrivna kursnivån har sålunda sjunkit med närmare 10
procent. Kurserna har därmed bringats ned på en mer realistisk och mindre
spekulationsbetonad nivå och en viss stabilisering synes numera ha inträtt.
Ytterligare åtgärder för att mera varaktigt dämpa de höga kurserna framstår
dock fortfarande som önskvärda. I detta sammanhang får jag erinra
om att 1960 års bolagsskattesakkunniga nyligen avlämnat betänkande med
förslag om rätt till visst avdrag för utdelningar å nyemissioner och om ändrade
regler för aktiebolags och ekonomiska föreningars skattskyldighet för
erhållna utdelningar. Jag har för avsikt att om möjligt redan i vår föreslå
att riksdagen förelägges proposition byggd på de sakkunnigas förslag, även
om i rådande högt uppdrivna investeringskonjunktur en viss tidsförskjutning
i fråga om ikraftträdandet kan befinnas vara lämplig.

Åtstramningen av budgetpolitiken gör sig gällande från årsskiftet och får
därför sitt fulla genomslag först i riksstaten för budgetåret 1960/61. Innevarande
budgetår uppvisar däremot till följd av den expansiva konjunkturpolitiken
under 1959 ett stegrat totalbudgetunderskott jämfört med budgetåret
1958/59. De reviderade beräkningar av budgetutfallet för 1959/60 som
nu är tillgängliga och för vilka jag kommer att lämna en närmare redogörelse
i det följande, har beträffande inkomsterna givit praktiskt taget samma
resultat som beräkningarna vid årsskiftet. Utgifterna synes däremot netto
bli något mindre än beräknat. Visserligen har statstjänstemännens lönehöjning
föranlett anslag på tilläggsstat med ca 80 miljoner kronor, men å andra
sidan synes behållningarna på reservationsanslagen komma att öka med
ca 150 miljoner kronor mot en tidigare beräknad minskning av 100 miljoner
kronor. Totalbudgetens underskott, som i januari uppskattades till ca 2 1/4
miljarder kronor, skulle utifrån dagens bedömning stanna vid omkring 2
miljarder kronor mot 1,4 miljard budgetåret 1958/59. Driftbudgeten synes
därmed bli praktiskt taget balanserad för 1959/60, eftersom underskottet
begränsats till 70 miljoner kronor.

Vid framläggandet av rilcsstatsförslaget för 1960/61 framhöll jag, att det
vid årsskiftet icke var möjligt att göra någon säker uppskattning av statsinkomsternas
utveckling. Skälen härför är välbekanta och jag hänvisade särskilt
till den då rådande ovissheten om den framtida löneutvecklingen. Sedan

Kungi. MajAs proposition nr 150 ur 1960

löneförhandlingarna nu i huvudsak slutförts och i regel resulterat i tvååriga
avtal, har underlaget för inkomstberäkningarna förbättrats. Detta har
föranlett riksräkenskapsverket att uppjustcra beräkningen av inkomstskattetiteln
med 400 miljoner kronor. Avvikelserna i förutsättningarna om
skatteunderlagets tillväxt jämfört med den tidigare beräkningen gäller därvid
inte endast 1960 utan också 1961. Till följd av att avtalet gäller för två
år, har verket nämligen för 1961 kunnat ersätta den schablonmässiga normalkalkylen
för detta år med en mer realistisk beräkning, vilket i vanliga
fall icke är möjligt. I summa innebär riksräkenskapsverkets förnyade beräkning
en uppräkning av statsinkomsterna för budgetåret 1960/61 med 541
miljoner kronor. Denna inkomstökning representerar emellertid inte en
lika stor förstärkning av budgeten. Den lyftning av den allmänna inkomstnivån
som här återspeglar sig i ökade statsinkomster, återverkar självfallet
också på budgetens utgiftssida genom ökade lönekostnader för statstjänama.
Avtalet med löntagarorganisationerna har medfört en generell höjning av de
statliga löne- och pensionskostnaderna med 5 procent för vartdera av åren
1960 och 1961. Statsverkets kostnad för höjning av de statsanställdas löner
och pensioner (exkl. löner till kollektivavtalsanställd personal) brukar anges
till ca 50 miljoner kronor för helår per varje procentenhets löneökning.
Budgetmässigt framkommer denna kostnadsökning för budgetåret 1960/61
dels på täckningsanslag under fjärde respektive tolfte huvudtitlarna, dels
också i form av minskad inleverans av överskottsmedel från affärsverken;
sistnämnda förhållande har föranlett mig att nedräkna den av riksräkenskapsverket
redovisade ökningen av statens inkomster. För statens järnvägars
del beräknas lönehöjningen komma att medföra ett icke oväsentligt
underskott, för vars täckande ett särskilt anslag har äskats. Enligt nu tillgängliga
uppgifter skulle årets löneuppgörelser med de statsanställda komma
att belasta statsverket med 425 miljoner kronor under budgetåret 1960/
61.

Det kompletterade riksstatsförslaget visar på driftbudgeten — med hänsyn
tagen till beräknad reservationsmedelsförbrukning — ett överskott av 180
miljoner kronor och ett statligt upplåningsbehov av närmare 1,6 miljard
kronor. Lånebehovet skulle därmed nedbringas med ca 400—500 miljoner
kronor från innevarande budgetår. Hänsyn har härvid inte tagits till de tillläggsstater
som erfarenhetsmässigt tillkommer under löpande budgetår. Det
angivna överskottet är dock av den storleksordningen att driftbudgetens balans
även reellt kan anses säkerställd för budgetåret 1960/61. Detta måste
i dagens konjunkturläge betraktas som ett minimum. Därmed är också sagt,
att den allmänna varuskatten varit en nödvändig förutsättning för att åstadkomma
denna förbättring i budgetbalansen. Utan varuskatten skulle statens
upplåning inte bara legat kvar på den under innevarande budgetår höjda
nivån utan tvärtom fortsatt att väsentligt öka.

Budgetläget såsom det nu framträder borde göra det omöjligt alt ta den
nu beräknade automatiska ökningen i skalteuppbörden till intäkt för påståendet
att den allmänna varuskatten varit budgetpolitiskt omotiverad.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

Jag är visserligen medveten om att det hade varit möjligt att genom punktskattehöjningar,
höjda folkpensionsavgifter, höjda sjukförsäkringsavgifter
(till följd av minskat statsbidrag till sjukkassorna) och höjda hyror (till
följd av starkt nedskurna bostadssubventioner) ta ut i runt tal hälften av
den allmänna varuskattens effekt och hålla upplåningsbehovet under nästkommande
budgetår kvar på samma nivå som under innevarande budgetår
eller 2 miljarder kronor. En på detta sätt genomförd »budgetförstärkning»
framstår ur allmänna rättvisesynpunkter som djupt otillfredsställande. Vad
som här emellertid framför allt måste understrykas är att en sådan budget
i det rådande konjunkturläget även skulle innebära en klart inflationistisk
politik. De ökade statsinkomsterna kan inte ses som en isolerad företeelse
och utan beaktande av sin samhällsekonomiska bakgrund. De motsvaras
därtill, som redovisats i det föregående, av utgiftsökningar av automatisk
karaktär. Den ytterligare inkomstökning som nu beräknats möjliggör visserligen
en begränsning av den förutsedda upplåningen för 1960/61 med i
runt tal 400—500 miljoner kronor. Även en upplåning av den omfattning
som detta innebär bar emellertid sina risker i den starkt expansiva konjunktur
som beräknas prägla nästa budgetår. Den utgör enligt min mening
vad som maximalt kan tolereras med dagens konjunkturperspektiv. Finanspolitiken
kan sålunda icke försvagas om vi skall ha utsikt att bibehålla ekonomisk
stabilitet.

När det statliga lånebehovet nu nedbringats till en nivå som ter sig försvarbar
ur den samhällsekonomiska balansens synpunkt, har detta kunnat
ske utan att som inkomstförstärkande medel någon höjning av folkpensionsavgiften
behövt tillgripas. En sådan höjning var som bekant förutsedd från
den 1 januari 1961 i allmänna pensionsberedningens förslag till etappvisa
höjningar av folkpensionerna. Kostnaderna för den höjning av ålders-,
änke- och barnpensionerna som träder i kraft den 1 juli innevarande år,
om riksdagen godkänner Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, har tack vare den
allmänna varuskatten kunnat inrymmas i budgeten utan någon ökning av
nu utgående avgifter. Som jag framhöll i årets statsverksproposition bör frågan
om pensionsavgiftens storlek ej ses isolerad från skattesystemet i övrigt.
Till följd av avgiftens nuvarande konstruktion skulle en höjning av densamma
ha inneburit en förskjutning av finansieringsbördan från de större
till de mindre inkomsttagarna. I jämförelse med en sådan regressivt verkande
skattehöjning framstår det som en stor fördel att de nu förestående folkpensionsförbättringarna
kan finansieras genom den allmänna varuskatten.

Vid framläggandet av riksstatsförslaget i januari månad anförde jag som
ett sammanfattande omdöme, att införandet av den allmänna varuskatten i
förening med åtstramningen av de statliga investeringsutgifterna under
budgetåret 1960/61 reducerat de förutsedda spänningarna i samhällsekonomin
till sådana proportioner att de borde kunna behärskas med de medel
som den ekonomiska politiken i övrigt förfogar över. Detta omdöme har
oförändrad giltighet för det nu kompletterade riksstatsförslaget. Konjunkturuppgången
har efter årsskiftet fortgått i kanske ännu något snabbare

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1000

takt än vad som då förutsågs utan att dock hittills någon rubbning av balansen
inträffat. Det i nationalbudgeten presenterade materialet för bedömning
av den ekonomiska utvecklingen under resten av året tyder på att den
totala efterfrågeökningen, om än med vissa svårigheter, bör kunna realiseras
inom ramen för tillgängliga produktionsresurser. Betraktat för året i dess
helhet ger nämligen nationalbudgeten närmast bilden av en ekonomi som
med en smidig ekonomisk politik bör kunna hållas i balans på en mycket
högt uppdriven aktivitetsnivå. Det är emellertid uppenbart att marginalerna
mot överslag i inflationistisk riktning nu är mycket smala. Den höga efterfrågan
såväl inom som utom landet, den — med vissa lokala undantag - -nu absorberade arbetslösheten och företagens goda likviditetsläge gör ekonomin
ytterst känslig för impulser i inflationistisk riktning.

Riskerna för en sådan utveckling föreligger framför allt under den toppbelastning
på arbetsmarknaden som säsongmässigt är att emotse under sommaren.
Om en överkonjunktur tillätes utveckla sig under de närmaste månaderna
skulle den sannolikt få kumulativa effekter framöver och undergräva
den nu föreliggande möjligheten att bevara den samhällsekonomiska
balansen. De ytterligare åtgärder som nu kräves bör därför i första hand ta
sikte på den särskilt säsongbetonade byggnadsarbetsmarknaden. Det är härvid
icke fråga om att nedskära byggnadsverksamheten utan endast att förhindra
en sådan tillfällig ansvällning av efterfrågan som inte kan tillgodoses
och att överflytta en del av den planerade verksamheten till det mindre hårt
belastade vinterhalvåret. Dessa åtgärder bör vidtagas redan nu, innan den
befarade överkonjunkturen framträtt som en aktuell realitet. Med hänsyn
härtill har regeringen beslutat genomföra en stark begränsning av igångsättningen
av statliga husbyggnadsföretag under sommarmånaderna 1960.
Även efterfrågan på arbetskraft vid redan pågående statliga byggen kommer
att hållas tillbaka. Främst avses detta skola åstadkommas genom begränsning
av nyanställningar; någon permittering av redan anställda kommer sålunda
icke att ske. För övriga byggen tillämpar länsarbetsnämnderna i
samma syfte en likartad restriktivitet vid beviljandet av igångsättningstillstånd.
Det är emellertid varken möjligt eller lämpligt att åstadkomma den
nödvändiga dämpningen i efterfrågan på byggnadsarbetskraften enbart via
igångsättningstillstånd, eftersom man därigenom skulle desorganisera marknaden
och riskera att skapa sysselsättningssvårigheter under vintern. I syfte
att på ett smidigt sätt, och självfallet även här utan några åtgärder mot redan
anställd personal, administrera en sådan dämpning av efterfrågan på
arbetskraft under högsäsongen även vid pågående byggen kommer en
aktivisering av verksamheten att ske vid de lokala s. k. samarbetskommittéerna,
bestående av representanter för arbetsmarknadsorganen, kommunala
och enskilda byggherrar, samt för byggmästarnas och byggnadsarbetarnas
organisationer. Regeringen avser vidare att direkt med kommuner och
landsting taga upp frågan om åtgärder inom den kommunala byggnadssektorn
för att förskjuta en del av verksamheten från sommar- till vinterhalvåret.

Redan i årets budgetarbete har de statliga investeringsplanerna för 1960/

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

61 pressats tillbaka. En viss överflyttning även av industrins investeringsefterfrågan
från innevarande till senare år bör eftersträvas. I detta syfte
kommer jag att senare denna dag anmäla förslag om tillfällig komplettering
av nu gällande regler rörande investeringsfonderna. De nuvarande investeringsfonderna
har, såsom erfarenheterna under 1958 och 1959 klart utvisat,
varit i hög grad effektiva när det gällt att framlocka investeringar under
en konjunkturavmattning. Däremot är de mindre effektiva såsom medel
att dämpa en alltför hög investeringsaktivitet under en högkonjunktur.
Det förslag som jag kommer att framlägga, lar sikte härpå genom att stimulera
till avsättning under innevarande år med 100 procent av fondens belopp.

I statsverkspropositionen framhöll jag vidare att vi för innevarande budgetår
kunde räkna med en starkt ökad efterfrågan för lagerpåfyllnad. Jag
erinrade därvid om den strategiska roll som lagervariationerna spelar vid
konjunktursvängningarna och pekade på att möjligheterna att påverka lagerhållningen
för närvarande är starkt begränsade. I den nu framlagda nationalbudgeten
uppskattas lagerinvesteringarna under 1960 medföra en ökning
i efterfrågan från föregående år av storleksordningen 3/4 miljard kronor.
Huruvida denna lagerökning också kommer att realiseras låter sig ännu
inte med någon säkerhet bestämmas. I varje fall synes på grund av den stabila
prisutvecklingen på de internationella marknaderna anledning saknas
att just nu förvänta någon mera spekulationsbetonad lagerökning.

Med den ytterligare åtstramning av den ekonomiska politiken som angivits
i det föregående fullföljes syftet att bevara en balanserad expansion
inom den svenska ekonomin. Vi lyckades undgå allvarligare återverkningar
på produktion och sysselsättning av den internationella avmattningen 1958—

1959. Den samlade effekten av de åtgärder som vidtagits eller nu vidtages bör
ge oss möjligheter att med bevarad prisstabilitet upprätthålla den fulla sysselsättningen
i sådana former att näringslivet skyddas från effektivitetssänkande
störningar av inflatorisk art och att uppnå en fortsatt snabb ökning
av produktionsresultatet.

Med riksstatsförslaget för 1960/61 har statens driftbudget kommit upp i
en omslutning av något över 15 miljarder kronor. I nominellt belopp innebär
detta ungefär en tredubbling sedan budgetåret 1949/50. De faktorer som
betingat denna utveckling belyses bl. a. i en sammanställning över budgetutvecklingen
vilken som bihang E fogats till denna proposition. Av driftbudgetutgifterna
uppvisar de statliga bruttoinvesteringarna och inkomstöverföringarna
till kommunerna den relativt sett snabbaste utgiftsstegringen under
1950-talet. Från 1949/50 till 1958/59, vilket är det senaste budgetår för
vilket en slutgiltig budgetredovisning föreligger, ökade dessa båda utgiftsområden
sin andel av totalutgifterna med närmare 12 procentenheter. Däremot
sjönk under den redovisade perioden bl. a. andelen för de offentliga
konsumtionsutgifterna liksom för de indirekta inkomstöverföringarna (subventioner)
icke oväsentligt. Detsamma gäller de direkta inkomstöverföringarna
till enskilda personer, vilkas andel minskades med 1,6 procentenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

De direkta inkomstöverföringarna till enskilda personer har under den
aktuella tioårsperioden stigit med ca 60 procent räknat i oförändrat penningvärde.
I denna utveckling återspeglar sig det förhållandet att det är det offentliga
som i dagens samhälle tillförsäkrar de arbetslösa, de sjuka och åldringarna
deras rättmätiga andel av standardstegringen. En omvälvande förbättring
har härigenom skett i dessa gruppers villkor. Det är en utveckling
som helt överensstämmer med den dominerande uppfattningen bland vårt
lands medborgare.

Det är — när man lägger huvudvikten icke på programmatiska deklarationer
utan på det praktiska handlandet — främst kring inkomstöverföringarna
som de politiska motsättningarna koncentreras. När det gäller den del
av den statliga verksamheten som direkt tar produktiva resurser i anspråk,
d. v. s. vad som i nationalbudgeterna benämnes statlig konsumtion och statliga
investeringar, råder däremot praktiskt taget enighet. Detta är i och för
sig knappast anmärkningsvärt, då den statliga verksamheten domineras av
så angelägna uppgifter som försvar, utbildning, forskning, sjukvård, kommunikationer
och energiförsörjning. Enighet om dessa statliga insatsers
betydelse bör naturligtvis logiskt leda fram till enighet om anskaffandet
av de erforderliga resurserna. Tyvärr är på denna senare punkt uppfattningarna
mera delade.

Försvarskostnadernas relativa andel av statsutgifterna steg mycket snabbt
under de första åren av 1950-talet i samband med den tilltagande internationella
spänningen, men har sedan relativt sett något sjunkit, ehuru de även
vid periodens slut svarar för en något större andel än 1949/50. Den relativt
starkaste ökningen uppvisar utgifterna för kommunikationsändamål, och
även utbildning och forskning visar en stegring av sin andel.

I den åberopade promemorian redovisas även resultaten av vissa försök
att beräkna den volymmässiga utvecklingen av de viktigare budgetposterna
under de olika huvudtitlarna. De egentliga statsutgifterna på
driftbudgeten skulle enligt denna undersökning med reservation för beräkningstekniska
svårigheter årligen under den undersökta 1 O-årsperioden ha
stigit med ca 5,5 procent räknat i oförändrade priser och löner. Under periodens
senare del har ökningen varit något snabbare och uppgår till ca
6,5 procent. Under samma tid har bruttonationalprodukten stigit med 3,2
respektive 3,4 procent per år. över den genomsnittliga utgiftsstegringen —
för hela perioden räknat — ligger bl. a. försvarsdepartementet med 7 procents
årlig ökning. Under senare delen av 1950-talet är dock ökningstakten
lägre och begränsar sig till 3 procent. Kommunikationsdepartementet uppvisar
likaledes eu ökningstakt av 7 procent, återspeglande de stigande väginvesteringarna.
Något över genomsnittet ligger även socialdepartementet, vilket
framför allt förklaras av stegrade utgifter för bostads- och arbetsmarknadspolitiken
och sjukförsäkringen. En ökning i ungefär samma takt som de
egentliga statsutgifterna totalt visar utgifterna under ecklesiastikdepartementet.
Vissa anslag under huvudtiteln stiger dock avsevärt snabbare. Detta
gäller framförallt anslagen till högre utbildning och forskning som uppvisar

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

en årlig volymökning med ca 9 procent. Handelsdepartementets anslag har
under periodens senare del undergått en mycket snabb stegring till följd av
ökade utgifter för atomenergiverksamheten.

Kapitalbudgetens strukturförändringar under 1950-talet har framförallt
dominerats av affärsverkens ökade investeringsverksamhet och den statliga
långivningen till bostadsbyggandet. Av den totala ökningen av medelsförbrukningen
1949/50—1958/59 under statens kapitalfonder på 1,6 miljard
kronor hänför sig sålunda ca 0,6 miljard till affärsverksfonderna och drygt
0,6 miljard till den statliga bostadslångivningen. För affärsverksfondernas
del motsvaras den nominella ökningen av en »volymmässig» årlig ökning på
4 å 5 procent. Detta är en något lägre stegringstakt än den som redovisas
för investeringarna på driftbudgeten, d. v. s. främst försvarsinvesteringarna
och vägbyggandet.

De utförda undersökningarna bestyrker det bekanta förhållandet att den
offentliga sektorn stiger något snabbare än nationalprodukten. Den snabbare
stegringstakten beror på ökningen av de statliga investeringarna. Att det
offentliga tagit en växande del av produktionsresurserna i anspråk betingas
av de djupgående och snabba förändringar som utmärker det moderna samhället,
och är icke karaktäristiskt enart för vårt land. Internationella jämförelser
visar tvärtom att samma process äger rum i alla utvecklade industriländer.

Budgetutvecklingen under de gångna åren utgör en av utgångspunkterna
vid bedömningen av den framtida utvecklingen. Den fråga som naturligen inställer
sig är huruvida vi kan räkna med att med oförändrade skatter täcka de
utgiftsbehov som kommer att göra sig gällande under början av 1960-talet. 1
syfte att kartlägga de anspråk som under de framförliggande budgetåren kommer
att anmälas, har material införskaffats från myndigheter och fackdepartement.
Innan jag går in på vad detta material utvisar vill jag, i enlighet med
vad jag förutskickade i årets statsverksproposition, i detta sammanhang ta
upp den principiella frågan om en långsiktsplanering av budgeten. Som bekant
bar besparingsutredningen i sitt betänkande (SOU 1959:28) understrukit
önskvärdheten av en långsiktig budgetplanering. I ett följande avsnitt
lämnas en närmare redogörelse för de synpunkter och förslag som utredningen
därvid framlagt liksom för remissinstansernas yttranden.

Utredningens utgångspunkt har varit att en sträng återhållsamhet är nödvändig
under de framförliggande åren när det gäller nya avsevärda utgiftsåtaganden
från statsmakternas sida. Kostnadskrävande reformprojekt bör
inte realiseras med mindre det på grundvalen av en statsfinansiell långtidsplanering
kan konstateras att medel står till förfogande för ändamålet på
längre sikt eller att utgifter till andra ändamål bedömes kunna varaktigt
reduceras och lämna plats för den nya utgiften. Formellt binder statsmakternas
beslut endast för det närmaste budgetåret, men beslutens reella innebörd
är en långsiktig bindning av statsfinansiella resurser. Enligt utred -

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

ningen visar erfarenheterna klart angelägenheten av en fastare budgetplanering
utöver den ettårsperiod för vilken den årliga statsbudgeten upprättas.
Genom att utveckla metoderna för flerårsbedömningar av statsfinanserna
och att regelbundet redovisa sådana bedömningar inför riksdagen skulle
åstadkommas bättre förutsättningar för en rationell prövning av frågor av
större statsfinansiell räckvidd och en avvägning mellan olika kostnadskrävande
reformer underlättas. Utredningen tänker sig att »långtidsplanen»,
som skulle avse både statens inkomster och utgifter, skulle omfatta fem år
inklusive det närmast framförliggande budgetåret. Den skulle årligen förnyas
och presenteras i anslutning till riksstatsförslaget.

Remissmyndigheterna har i allmänhet delat utredningens önskemål om
en mera långsiktig budgetplanering. Samtidigt har emellertid i åtskilliga yttranden
pekats på vissa svårigheter som måste lösas och villkor som bör vara
uppfyllda för att långtidsplaneringen skall kunna vara till avsedd nytta.
Vissa skiftningar i bedömningen torde bero på att utredningen inte gått
närmare in på tekniken för och den närmare innebörden av en »långsiktsplanering»,
varför förslaget kunnat uppfattas olika.

1 en viss mening är värdet av en långsiktsplanering av budgeten självklar.
De enskilda myndigheterna liksom statsmakterna bör givetvis så långt möjligt
vara medvetna om de finansiella verkningarna på längre sikt av sina åtgärder.
Det är nödvändigt att se det vid varje tillfälle aktuella handlandet
som en etapp i en utveckling på längre sikt. Det är uppenbart att perspektivet
måste vidgas utöver det närmast liggande budgetåret. Hos de statliga
myndigheterna förekommer för närvarande i många fall en mycket
ingående planering, som inte enbart avser organisatoriska och liknande
aspekter inom ifrågavarande verksamhetsområde utan även har en anslagsmässig
sida. Flera myndigheter har i sina remissyttranden pekat på de
goda erfarenheterna av denna långsiktiga planeringsverksamhet och även
understrukit att den är nödvändig för ett rationellt handlande. Därigenom
kan dyrbara improvisationer lättare undvikas och icke obetydliga besparingar
göras. Redan här kan inskjutas, att en sådan planeringsverksamhet
hos de större myndigheterna också är en nödvändig förutsättning för
en statsfinansiell långtidsplanering i stort. En sådan måste bygga på ett
genomarbetat och tillförlitligt grundmaterial. Om detta är av dålig kvalitet,
kan det vid den samlade bedömningen inge felaktiga föreställningar om
budgetproblematiken och leda till misstag i handlandet.

Inte minst mot bakgrunden av att sådana planer för olika områden av den
statliga och statsunderstödda verksamheten är nödvändiga och under senare
år utarbetats och redovisats för allt fler områden, är det också naturligt
att ställa samman dem och betrakta dem i deras budgetpolitiska sammanhang.
Genom en sådan registrering och hopsummering av existerande planer
och utgiftstendenser kan planernas inbördes samband ytterligare belysas
och deras samlade anslagsmässiga anspråk konfronteras med sannolika
samhällsekonomiska och finansieringsmässiga förutsättningar. Det har bl. a.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150

Kungl. Mnj. ts proposition nr 150 år 1900

understrukits att en sådan samlad överblick gör det lättare att undvika svårbemästrade
anhopningar av utgiftsökningar till vissa budgetår.

Eu dylik uppsummering och konfrontation av olika delplaner skall givetvis
inte ses som en prognos över statsutgifternas sannolika utveckling utan
som ett arbetsinstrument för en rationell långsiktig politik, både beträffande
den statsfinansiella utvecklingen i stort och handlandet inom olika statliga
verksamhetsområden. Den bör kunna tjäna till ledning för en omprövning
av föreliggande planer och ett aktivt påverkande av utvecklingen. Med kännedom
om den expansiva kraften i den samhälleliga utvecklingen och den
starka konkurrensen om våra resurser ger den säkerligen också incitament
till en nödvändig angelägenhetsgradering och gallring mellan olika föreliggande
utgiftsbehov. Onekligen föreligger ett behov av att de olika delplanerna
kan göras upp mot en finansiellt sett realistisk bakgrund. Vissa av
remissinstanserna har betonat önskvärdheten av en vägledning avseende de
finansiella förutsättningarna för myndigheternas planeringsarbete. Jag vill
vidare understryka, att det finns ett behov av intensifiering av planeringsverksamheten
inom olika delar av förvaltningen. På åtskilliga håll behöver
planerings- och prognostekniken utvecklas och en närmare sammanknytning
ske mellan organisatorisk, »saklig» planering och en bedömning av de
kostnadsmässiga konsekvenserna.

Såsom flera remissmyndigheter understrukit, bör emellertid inte de svårigheter
och risker för missförstånd som är förknippade med en statsfinansiell
långsiktsplanering underskattas. För det första får inte utvecklandet av
delplaner och dessas infogande i en samlad planering leda till en fastlåsning
av budgetpolitiken. Planerna måste ständigt kunna anpassas till nya
lägen, inte bara på de speciella verksamhetsområden som planerna närmast
hänför sig till utan även till ändrade förutsättningar i stort, exempelvis i
samband med förändringar i samhällsekonomin. I detta avseende bär några
remissmyndigheter framhållit, att en rullande långsiktsplanering snarast är
ägnad att öka flexibiliteten, medan andra åter synes mena att syftet med
de långsiktiga planerna förfelas om de inte får fullföljas någorlunda orubbade.
Det är uppenbart, att mera betydande ändringar i tidigare utarbetade
planer kan leda till olägenheter för den enskilda myndigheten. Sådana olägenheter
får i varje uppkommande situation vägas mot fördelarna exempelvis
ur konjunkturpolitisk synpunkt av att snabbt kunna vidtaga ändringar.
Kravet på flexibilitet måste emellertid ovillkorligen upprätthållas, och för
egen del hyser jag den uppfattningen att planeringsverksamheten som sådan
inte bör vara ägnad att minska utan snarare öka myndigheternas förmåga
att möta nya situationer. Risken för överrumpling måste bli mindre.
Förutsättningen härför är självfallet att vid planeringsverksamheten hänsyn
tages till behovet av rörlighet.

Förändringar i tidigare uppgjorda planer behöver inte vara uttryck för att
planerna tidigare varit felaktiga. Sådana förändringar måste tvärtom betraktas
som en helt normal och nödvändig företeelse. Verkligheten kommer

Kungl. Maj. ts proposition nr 1öO år 1960

alltid att bjuda på överraskningar som måste mötas med snabba motåtgärder
och anpassningar. En långsiktsbedömning kommer nästan alltid att i
efterhand visa sig ha »slagit fel» och vara i behov av revidering. Det finns
skäl att beakta, att detta ligger i sakens natur. Om dessa ofrånkomliga förhållanden
skulle uppfattas som tecken på av oskicklighet föranledda »felräkningar»
eller dålig planering kunde det långsiktiga planeringsarbetet som
sådant lätt diskrediteras.

Det finns i detta sammanhang anledning att alldeles speciellt ihågkomma
och göra reservation för vissa svårigheter som är förknippade med eu
långsiktig budgetplanering. Under vissa schablonmässiga förutsättningar låter
sig åtskilliga statliga utgiftsområden förutsägas med en rimlig grad avsäkerhet.
Speciellt är detta fallet om klart utformade och realistiska ulgiftsplaner
eller utgiftsramar finns fastställda eller utvecklingen kan återföras
på vissa enkla och stabila faktorer såsom exempelvis befolkningsutvecklingen.
Det finns å andra sidan områden, för vilka det är påfallande svårt
att göra säkra prognoser, ulan att man därför kan avstå från verksamheten
eller underlåta att vidtaga åtgärder som påverkar utgifterna. Som exempel
kan nämnas inverkan på totalförsvarets utgifter vid en förändrad utrikespolitisk
situation, effekten på sjukkassornas medelsbehov av sjuklighetens
omfattning, vissa statsbidrags beroende av kommunernas dispositioner, eller
särskilda åtgärder för stöd åt jordbrukarebefolkningen vid fall av mera omfattande
missväxt. Ingen torde väl på allvar vilja förorda alt sådana utgifter
icke skall förekomma enbart på grund av att det framlida medelsbehovet
inte med säkerhet kan förutsägas.

Det ligger vidare i sakens natur att inte alla framtida utgiftsbehov kan
förutses. Det är erfarenhetsmässigt så, att långsiktiga utgiftsberäkningar visar
en långsammare stegringstakt för mera avlägsna budgetår. Besparingsutredningen
har själv påpekat detta förhållande i anslutning till sitt i betänkandet
redovisade prognosmaterial och dragit slutsatsen att detta innebär
en systematisk underskattning av utgifterna. Det kan icke heller på förhand
fastställas hur stora underskattningarna är. Denna ofrånkomliga brist på
realism i beräkningarna kan lätt leda till felaktiga föreställningar om budgetläget
i framtiden och blir särskilt farlig om den leder till att det framtida
budgetutrymmet, vid en såsom önskvärd uppfattad skattepolitik, fulltecknas
redan av klart förutsebara utgifter och alltså inga marginaler lämnas
som kan ge erforderlig rörelsefrihet. Olägenheterna av denna ofrånkomliga
osäkerhet i den långsiktiga budgetbedömningen kan reduceras genom att
budgetkalkylerna fortlöpande revideras. De utgör icke heller skäl till att avstå
från eu långsiktig planering. Men de ställer bestämda krav på alt kalkylernas
förutsättningar och möjligheter beaktas vid tolkningen av materialet.

Jag har i del föregående närmast uppehållit mig vid frågor, som uppkommer
vid försök att belysa den långsiktiga utvecklingen av statsutgifterna,
men även vad avser budgetens inkomstsida uppkommer likartade problem.
Alldeles bortsett från omöjligheten att säkert förutse skatteunderlagets ut -

Kungl. Mnj:ts proposition nr 150 år 1960

veckling i framtiden är det ofta förenat med svårigheter att göra hållbara
prognoser för verkningarna på samhällsekonomi och statsbudget av olika
beskattningsåtgärder eller upphördsregler.

Även om de i det föregående berörda svårigheterna skulle kunna reduceras
till måttliga proportioner, kvarstår att den statsfinansiella situationen på ett
mycket påtagligt sätt röner inflytande av den samhällsekonomiska utvecklingen
och inte minst av snabba förändringar i konjunkturläget. Detta är alldeles
speciellt tydligt beträffande skatteinkomsternas och övriga statsinkomsters
utveckling men gäller även statsutgifterna. Visserligen är inte någon
större del av den statliga verksamheten direkt och automatiskt förknippad
med konjunkturutvecklingen. Mest påtagligt är givetvis sambandet vad
avser de arbetsmarknadspolitiska insatserna. I den mån emellertid konjunkturväxlingarna
medför förändringar i pris- och lönenivån — vilka givetvis
icke kan förutses inom ramen för de schablonmässiga förutsättningarna
för en långsiktig budgetbedömning — kan budgetläget snabbt undergå
betydande förskjutningar. Det hör till bilden att effekterna på utgiftssidan
exempelvis av en stigande pris- och lönenivå i en högkonjunktur visar en
eftersläpning i förhållande till statsinkomsternas förändringar. I varje fall
ytligt sett måste sådana förskjutningar ge intrycket av att en tidigare långsiktig
budgelbedömning, byggd på förutsättningen om oförändrad prisnivå
och jämn stegring av produktion och inkomster, vilat på orealistiska förutsättningar.
Därtill kommer, såsom redan antytts i det föregående, att budgetpolitiken
måste kunna snabbt anpassas till konjunkturlägets växlingar.
En sådan anpassning av statsinkomster och statsutgifter kan vara fullt rationell
ur samhällsekonomisk och budgetpolitisk synpunkt, men bidrar
givetvis ytterligare till intrycket att tidigare verkställda långsiktiga budgetprognoser
varit vilseledande.

Det kan också ligga en fara i att en statsfinansiell planering alltför ensidigt
riktar intresset på den rent statsfinansiella situationen nu och i framtiden,
exempelvis i form av en bedömning av budgetbalansens utveckling, men
bortser från de större samhällsekonomiska sammanhang i vilket den statliga
verksamheten och skattepolitiken har att verka. Inte minst konjunkturinstitutet
har, enligt mitt bedömande med rätta, understrukit denna risk. Ur
denna synpunkt kan det ifrågasättas, om inte utredningen tillmätt kalkyler
över statsinkomsternas automatiska tillväxt alltför stor vikt som ett led i
den långsiktiga planeringen, bl. a. genom att förutsätta att alternativa inkomstkalkyler
skall utarbetas för olika tänkta konjunkturlägen. De förskjutningar
av statsinkomsterna som inträder i olika konjunkturlägen utgör
i varje fall inte något mått på »utrymmet» för statsutgifter, därest man
gör anspråk på att budgetpolitiken skall koordineras med konjunkturväxlingarna.

Jag har funnit det angeläget att beröra de svårigheter och risker för missförstånd
som är förknippade med en långsiktig budgetplanering och som åtskilliga
remissinstanser har fogat som reservationer till sitt tillstyrkande av

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1900

besparingsutredningens förslag om en sådan planering. Liksom dessa är
jag emellertid beredd att förorda att det arbete med flerårsbedömningar
som bedrivits sedan några år tillbaka ytterligare utvecklas och intensifierasoch
att resultatet härav så långt det är praktiskt möjligt fortlöpande redovisas
för riksdagen. Jag vill bl. a. erinra om att det enligt direktiven för den
nu arbetande långtidsutredningen bland uppgifterna ingår att bedöma den
långsiktiga budgetutvecklingen mot bakgrunden av utredningens samhällsekonomiska
analys. Vidare har, såsom redan nämnts, under våren införskaffats
material från olika myndigheter och fackdepartement. Jag återkommer
strax till vad detta material utvisar.

Jag vill emellertid dessförinnan göra ytterligare några reflektioner i anslutning
till det föregående. Redan i åtskilliga år har i finansplaner och
kompletteringspropositioner givits redovisningar av mera översiktligt slag
av de långsiktiga budgettendenserna. I och för sig torde detta material ha
varit tillräckligt för att ge riksdagen och allmänheten en realistisk bild av
de statsfinansiella utsikterna. Förutsättningarna för att dra allmänna budgetpolitiska
slutsatser skulle inte komma att ändras så mycket även om en
betydligt mera detaljerad kartläggning av långsiktstendenserna verkställdes,
och en sådan redovisning kan i och för sig icke hindra att även för framtiden
mindre rationella politiska beslut fattas av det slag som besparingsutredningen
synes ha haft i åtanke när den framlagt sitt förslag till långtidsplanering.
Detta förslag och dess motivering synes böra betraktas såsom
ett uppställande av regler för regeringar och oppositionspartier avseende
»gott uppförande» i budgetpolitiska sammanhang, ett önskemål som i och
för sig ej bör möta någon gensaga.

De sammanställningar som redovisas i bihang E anger i vad avser driftbudgetens
s. k. egentliga statsutgifter en årlig uppgång under budgetåren 1961/
62—1964/65 med i runda tal 590, 625, 430 och 640 miljoner kronor eller 4,3,
4,4, 2,9 respektive 4,2 procent. Denna stegringstakt är något lägre än den
som faktiskt inträffade under 1950-talet. Enligt i bilianget likaledes redovisade
beräkningar skulle den genomsnittliga årliga ökningen, mätt i oförändrade
priser och löner, ha varit under 1 O-årsperioden 1949/50—1958/59 5,5
procent och under 5-årsperioden 1954/55—-1958/59 6,5 procent. Budgetåren
1959/60 och 1960/61 kan uppgången uppskattas till 3,8 respektive omkring
7 procent.

Dessa uppgifter avser huvudparten av de statliga driftutgifterna. Om hänsyn
även tages till de under driftbudgeten upptagna statsskuldräntorna samt
ett schablonmässigt tillägg göres för höjda statstjänarlöner med 3 procent
per år efter år 1961 — i kongruens med ett antagande om en ökning av nationalinkomsten
med 3 ä 4 procent årligen — avseende de myndigheter som
redovisas under driftbudgeten, erhålles en uppgång med i runda tal 820.
820, 600 och 820 miljoner kronor under budgetåren 1961/62—1964/65. Detta
innebär eu stegringstakt för de olika åren om 5,5, 5,2, 3,6 respektive 4,8 procent.
Om därtill beaktas även kapitalbudgetens samtliga investeringsanslag,

Knngl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

blir de årliga stegringarna ca 1 025, 600, 525 och 750 miljoner kronor eller
i procent 6, 3, 3 respektive 4.

När det gäller att närmare bedöma innebörden av dessa sifiror får i
första hand hänvisas till kommentaren i promemorian. Det kan emellertid
förtjäna framhållas, att myndigheterna och fackdepartementen enligt anvisningarna
sökt att göra beräkningarna realistiska, i det att hänsyn i princip
har tagits till de praktiska möjligheterna — administrativa, arbetskraftsmässiga
etc. — att genomföra önskade utvidgningar och standardhöjningar
och att pågående planerings- och utredningsarbete, som med viss sannolikhet
kan påverka utgifterna under perioden, såvitt möjligt beaktats. Även om
de redovisade utgifterna inte har blivit föremål för någon samlad bedömning
utifrån finansiella utgångspunkter, representerar de å andra sidan inte någon
okritisk inventering av alla tänkbara utgiftsbehov. Det torde i allmänhet vara
fråga om angelägna om än inte alltid ofrånkomliga utgifter. Snarast torde
det — av skäl som anförts i det föregående — finnas anledning antaga att
en viss underskattning skett av utgifterna mot slutet av perioden. Detta är
särskilt tydligt beträffande kapitalbudgetens utgifter.

För att underlätta bedömningen av de redovisade utgifterna har i promemorians
textkommentar så långt möjligt givits konkreta motiveringar
och förklaringar till huvudposternas antagna utveckling. En granskning av
materialet synes ge vid handen, att det skett en viss koncentration till budgetåret
1961/62 av utgiftsbehov som för närvarande »slår i ko» men som
inte med nödvändighet behöver tillgodoses redan då. Detta gäller både driftoch
kapitalbudgeten. Om inte bortfallet av anslaget till sparpremier och
den planenliga minskningen av anslaget till skatteer sättning till kommunerna
bildade en viss motvikt, skulle ökningen ha varit för driftbudgeten ca
1 000 miljoner kronor och för drift- och kapitalbudgeten sammanlagt ca
1 200 miljoner kronor. Detta måste betraktas som en mycket snabb ökning
om det beaktas att någon mera kostnadskrävande enstaka reform inte förutsatts
träda i kraft detta år. En betydande del, ca 500 miljoner kronor, av den
totala ökningen kan hänföras till utgifter av investeringsnatur — statens
egna samt bidrag och lån till icke-statlig investeringsverksamhet — vilket
måste betraktas som en orealistisk utveckling i varje fall så länge vi befinner
oss i ett högkonjunkturskede. Utgifter för inkomstöverföringar
med bortseende från de nyss nämnda anslagen till sparpremier och skatteersättning
till kommunerna samt vissa bidrag till kommunal investeringsverksamhet
som inräknats bland investeringsutgifterna — företer en mera
måttlig och i huvudsak rent automatisk ökning med omkring 300 miljoner
kronor. Huvudposterna är folkpensionerna (+60 miljoner kronor), bostadssubventionerna
(+ 70 miljoner kronor) och statsskuldräntorna (+90 miljoner
kronor). Den relativt kraftiga ökningen av bostadssubventionerna är
delvis en följd av räntehöjningen i januari; statsskuldräntorna är kalkylerade
utifrån förutsättningen om oförändrat ränteläge och en upplåning av
1,5 miljard kronor. Återstoden av anslagsökningarna 1961/62, ca 400 miljoner
kronor, hänför sig till löpande utgifter av konsumtionsnatur. I denna

Kungl. Mcij.ts proposition nr i 50 år WHO

relativt kraftiga stegring återspeglar sig den redan nämnda anhopningen av
vissa latenta förstärkningskrav, även om den delvis kan återföras på den
förutsatta fortgående lönehöjningen för de statsanställda. Samma bild möter
under praktiskt taget alla departementsliuvudtitlar.

För åren efter 1961/62 förutses en stegring av konsumtionsutgifterna i
relativt jämn men i jämförelse med 1961/62 något långsammare takt. Transfereringarnas
utveckling påverkas främst av de förutsatta kraftiga höjningarna
av folkpensionerna vid ingången av budgetåren 1962/63 och 1964/65.
Beträffande investeringarna har visserligen upptagits en fortgående uppräkning
av väganslagen, men denna utveckling motväges av relativt kraftiga
minskningar av kapitalbudgetens anslag. Särskilt framträder effekten av alt
anslaget till inlösen av aktier i LKAB bortfaller fr. o. m. 1962/63 (160 miljoner
kronor). I övrigt måste, såsom redan sagts, denna nedgång betraktas
som relativt osäker.

Med förnyat understrykande av de ofrånkomliga reservationerna för osäkerheten
i förevarande långsiktsbedömningar torde följande allmänna slutsatser
kunna dragas av det framkomna materialet. De samlade utgiftsönskemålen
visar en tendens att även under de framförliggande åren stiga snabbare
än de 3 ä 4 procent som kan förväntas för nationalproduktens ökning under
någorlunda gynnsamma förhållanden, även om vid en jämförelse med
den trendmässiga utvecklingen särskilt under senare delen av 1950-talet materialet
närmast tyder på att ökningstakten skulle uppvisa en viss avsaktning.

Vid oförändrade skattesatser stiger emellertid även statsinkomsterna något
snabbare än nationalinkomsten också vid stabila priser, vilket i första
hand sammanhänger med den progressiva inkomstskatteskalan. Under förutsättning
av en även i fortsättningen bedriven restriktiv anslagsprövning
bör det finnas utsikter att vid en jämn konjunkturutveckling balansera inkomst-
och utgiftsökningar. Detta omdöme tar fasta på den genomsnittliga
utveckling som avtecknar sig. För vissa år framträder i det föreliggande materialet
tendenser till krav på utgiftsökningar som överskrider inkomstökningarna.
Detta gäller bl. a. 1961/62 samt de år då nya höjningar av folkpensionerna
förutses. Beträffande det förstnämnda året har jag redan anfört skäl
som tyder på att en liård utgiftsgranskning skall kunna ganska väsentligt
begränsa utgiftsstegringen. Vad angår folkpensionshöjningarna förutsatte
som bekant den allmänna pensionsberedningen att den etappvisa höjningen
av folkpensionsförmånerna skulle följas av en likaledes etappvis höjning av
folkpensionsavgiften. Jag har redan framhållit att årets höjning av folkpensionerna
inklusive änke- och barnpensionerna lack vare den allmänna värnskatten
kan genomföras utan någon höjning av pensionsavgiften. Det är av
naturliga skäl icke möjligt att i dag avgöra huruvida de framtida folkpensionshöjningarna
kommer att i sin helhet kunna finansieras vid oförändrade
skatter och avgifter. För den händelse särskilda åtgärder skulle visa sig nödvändiga
för finansiering av de framtida pensionsförbättringarna får frågan
om den lämpligaste finansieringsformen då tagas upp till avgörande. En
utgångspunkt för en allsidig prövning av olika alternativ kommer därvid

24 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

också att föreligga i betänkande från den utredning i frågan som för närvarande
pågår.

Av skäl som jag i det föregående utförligt behandlat är det icke möjligt
eller önskvärt att avge några absoluta deklarationer om den framtida finanspolitiken.
Målsättningen för denna är visserligen klar men dess konkreta
tillämpning måste med nödvändighet bestämmas av det vid varje
tidpunkt föreliggande lägets krav. Vad som i dagens läge kan sägas är därför,
att utsikterna efter den allmänna varuskattens införande ter sig gynnsamma
för att under de närmaste åren utan skattehöjningar bedriva en
politik som tillgodoser de väsentliga krav som människorna har rätt att
ställa på det offentligas insatser i ett väl fungerande samhälle.

Denna bedömning att statens inkomster totalt inte synes behöva förstärkas
genom någon skattehöjning under de närmast framförliggande åren
utesluter självfallet icke att förändringar i beskattningsreglerna kan och bör
komma att vidtagas. Tvärtom synes tidpunkten nu vara inne för en allmän
genomgång och omprövning av vårt nuvarande skattesystem. Detta system
har i stora delar tillkommit i ett helt annat samhälle än det vi i dag lever i.
De starkt vidgade uppgifterna för det allmänna och den omvälvande standardstegring
som kommit hela folket till del utgör skäl för en omprövning
även av skattesystemets utformning. När regeringen förra hösten framlade
förslaget om införande av en allmän varuskatt, förenades detta förslag med
en rad reformer på den direkta beskattningens område. Den allmänna syn
på det skaltepolitiska problemet som dessa förslag uttryckte accepterades också
av riksdagen.

En fortsatt reformering av vårt skattesystem är otvivelaktigt påkallad. För
att erhålla underlag för detta fortsatta reformarbete har jag för avsikt att
inom kort begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla utredningsmän
med uppgift att till allsidig och förutsättningslös prövning upptaga frågan
om skattesystemets utformning i hela dess vidd, omfattande beskattningen
av såväl företag som enskilda personer.

Även om utredningsmännen därvid anbefalles att bedriva sitt arbete med
skyndsamhet, blir det med nödvändighet fråga om ett relativt tidskrävande
uppdrag. Detta förhållande bör dock icke hindra att vissa begränsade problem
i samband med beskattningen, vilkas lösning framstår som särskilt
önskvärd, upptas till prövning redan innan planläggningen av mer vittsyftande
reformer fullföljts.

Genom den allmänna varuskatten har skattepolitiken nu blivit mera nyanserad
än tidigare. Det förhållandet att en allmän varuskatt nu ingår i vårt
skattesystem och de erfarenheter som vi nu erhåller av denna skatteform,
har en betydelse utöver den direkt inkomstförstärkande. Den bör på litet
längre sikt även öka förutsättningarna för en allsidig och fruktbar allmän
debatt kring den viktiga problematik som gäller den offentliga hushållningens
ändamålsenliga utformning i dagens och morgondagens samhälle.

4. Budgetläget. Innan jag närmare behandlar det kompletterade riksstatsförslaget
för det kommande budgetåret, torde jag i korthet få beröra ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

fallet av riksstaten för budgetåret 1959/60. I den i januari i år framlagda
statsverkspropositionen beräknades underskottet på totalbudgeten föi innevarande
budgetår komma att uppgå till 2 1/4 miljarder kronor, varvid dock
reservation fick göras för bl. a. kommande lönehöjningar för de statsanställda.
De beräkningar som nu utförts ger ett ca 200 miljoner kronor lägre underskott.

Riksräkenskapsverket har i sin beräkning rörande budgetutfallet för 1959/
60 (Bihang A) upptagit inkomsterna på driftbudgeten till 13 503 miljoner
kronor. Senare har från affärsverken under hand inhämtats uppgifter
rörande den verkan som det nya avtalet om statstjänstemannens lönei
m. in. beräknas få för affärsverkens inleverans av överskottsmedel. Med
hänsyn till sistnämnda beräkningar bör inkomstbeloppet nedjusteras till
13 485 miljoner kronor. Detta belopp är 50 miljoner kronor högre än det
som upptogs i statsverkspropositionen till 1960 års riksdag. Bakom denna
nettosiffra ligger dock vissa större förskjutningar i beräkningarna av de enskilda
delposterna. Inkomsttitlarna allmän varuskatt samt omsättnings- och
utskänkningsskatt å spritdrycker har sålunda nedräknats med 125 respektive
25 miljoner kronor, medan inkomsterna av tullmedel, tobaksskatt och
energiskatt höjts med 85 respektive 15 och 25 miljoner kronor. Vidare väntas
inkomsterna från fonden för statens aktier bli 20 miljoner kronor högre
än enligt den närmast föregående beräkningen.

Vad beträffar driftbudgetens utgifter har, utöver de i proposition nr
2 till årets riksdag upptagna anslagen, genom äskanden å tilläggsstat tillkommit
90 miljoner kronor, varav 79 miljoner kronor avser kostnader för
de statsanställdas lönehöjningar och 9 miljoner kronor kostnader för den
svenska FN-styrkan. Vidare är det nu möjligt alt bättre än tidigare öveiblicka
den kommande belastningen på förslagsanslag och obetecknade anslag.
Utöver vissa justeringar av de överskridanden och besparingar som
förutsågs i statsverkspropositionen och som då beräknades ta ut varandra
kan bl. a. väntas eu merutgift på 50 miljoner kronor till följd av ökade kostnader
för statsskuldräntor. Å andra sidan synes omkring 20 miljoner kronor
av det under försvarshuvudtiteln anvisade anslaget till reglering av
prisstegringar icke komma att tagas i anspråk. ISetto beräknas förslagsanslag
och obetecknade anslag uppvisa merutgifter på sammanlagt 28 miljoner
kronor. Behållningarna på reservationsanslagen antogs tidigare komma
att minska med 100 miljoner kronor. I riksräkenskapsverkets beräkningar
förutses en reservationsmedelsökning för budgetåret 1959/60 om 70
miljoner kronor. Enligt inom finansdepartementet senare gjorda undersökningar
synes emellertid denna ökning böra uppskattas till 150 miljonci
kronor.

För kapitalbudgetens vidkommande har sedan i januari äskats ytterligare
drygt eu miljon kronor å tilläggsstat II. Anslagsbehållningarna under kapitalbudgeten
väntas komma att öka med 75 miljoner kronor, vilket är 25 miljoner
kronor mer än som upptogs i statsverkspropositionen. Det totala medelsbehovet
på kapitalbudgeten för 1959/60 beräknas nu till 1 926 miljoner

-26

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

kronor, vilket är ca 40 miljoner kronor mer än enligt de uppskattningar som
senast redovisats.

Förändringarna i det nu beräknade utfallet av totalbudgeten för 1959/60
i förhållande till beräkningarna vid fastställandet av den ursprungliga riksstaten
kan sammanfattas på följande sätt:

Totalbudgetens kassamässiga underskott enligt riksstaten .... —2 836

Inkomstförändring

Merinkomst av skatt å inkomst och förmögenhet m. in. -f- 200

Merinkomst av tullmedel ........................ -j- 85

Införande av allmän varuskatt.................... _j_ 375

Merinkomst av omsättningsskatt å motorfordon .... -f- 15

Merinkomst av tobaksskatt........................ 35

Minskad inkomst av omsättnings- och utskänknings skatt

å spritdrycker.............................. — 75

Merinkomst av energiskatt........................ 15

Minskad inkomst av tipsmedel....................— 14

Merinkomst av statens affärsverksfonder............ -j- 29

Merinkomst av riksbanksfonden .................. _}_ 35

Merinkomst från fonden för statens aktier.......... -f- 45

Övriga inkomstförändringar ...................... -}- 34 -j- 779

Tilläggsstatsanslag å driftbudgeten (exkl. avskrivningsanslag) Beredskapsarbeten

på vägar och gator.............. — 80

Täckningsanslag för lönehöjningar ................ — 79

Övriga anslag....................................— 23 _ 182

Minskad reservationsmedelsförbrukning å driftbudgeten (exkl.

avskrivningsanslag) ...................................... _j_ 240

Anslagsöverskridanden och besparingar

Besparingar å anslaget till reglering av prisstegringar

under fjärde huvudtiteln.......................... _j_ 20

Merutgifter å anslaget till allmänna barnbidraget ... .— 45
Merutgifter å anslaget till vissa omskolningskurser .. -— 11
Merutgifter å anslaget till kapitalmedelsförluster och

ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån ........— 11

Besparingar å anslaget till bostadsrabatter.......... -j- 31

Merutgifter å anslaget till bidrag till driften av folkskolor
m. in..................................... . 40

Besparingar å anslaget till de allmänna läroverkens avlöningar
........................................ ii

Merutgifter för räntor å statsskulden.............. — 50

Besparingar i övrigt (netto) ...................... -j- 67 - 28

Tilläggsstatsanslag å kapitalbudgeten

Lånefonden för bostadsbyggande.................. — 150

Räntefria lån till bostadsbyggande.................. — 25

Övriga anslag.................................... — 2 - - 177

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

Minskad förbrukning av anslagsbehållningarna på kapitalbud

geten...................................................

Minskad disposition av rörliga krediter.....................

ökad fondering bos riksgäldskontorct av sjukkassorna tillkom
mande arbetsgivarbidrag.................................

Totalbudgetens nu beräknade kassamässiga underskott .....

Sammanställningen visar, att totalbudgetunderskottet kan väntas bli ca
800 miljoner kronor mindre än enligt de på riksstaten byggda beräkningarna.
Inkomctökningarna uppgår härvid till netto 779 miljoner kronor, varav
375 miljoner kronor beror på den av höstriksdagen beslutade allmänna
varuskatten. Tilläggsstaterna har medfört utgiftsökningar på drift- och kapitalbudgeten
med sammanlagt 359 miljoner kronor. Förbrukningen av anslagsbehållningarna
(exkl. avskrivningsanslag) förutses däremot tillsammantagna
bli 340 miljoner kronor mindre än vad som beräknades vid fastställandet
av riksstaten. Dessutom synes den tidigare antagna ökningen på
50 miljoner kronor av utestående rörliga krediter komma att utebli.

Jag övergår härefter till att behandla det kompletterade riksstatsförslaget
för budgetåret 1960/61. I statsverkspropositionen beräknades driftbudgetens
inkomster till 15 011 miljoner kronor, medan dess utgifter upptogs till
14 852 miljoner kronor. Vidare kalkylerades med en återföring från budgetutjämningsfonden
av kommunalskattemedel med (netto) 125 miljoner kronor.
Jag redovisade följaktligen ett överskott pa driftbudgeten om (15 011
14 852 + 125) 284 miljoner kronor. Slutligen utgick jag från att behållningarna
på driftbudgetens reservationsanslag totalt sett skulle förbli oförändrade.

Enligt de nu föreliggande beräkningarna skulle statsinkomsterna
för nästa budgetår komma att uppgå till 15 500 miljoner kronor, vilket innebär
eu ökning med 489 miljoner kronor i förhållande till det i statsverkspropositionen
redovisade beloppet. Förenämnda inkomstsiffra bygger på
riksräkenskapsverkets förnyade inkomstberäkning, för vilken jag i det följande
lämnar en särskild redogörelse. Jag har dock företagit vissa justeringar
av dessa beräkningar bl. a. med hänsyn till återverkningarna av lönehöjningarna
på affärsverkens inleverans av överskottsmedel.

Inkomstskattetiteln har i de nya beräkningarna upptagits till 0 900 miljoner
kronor, vilket är 400 miljoner kronor mer än vad som redovisades i
statsverkspropositionen. Beträffande den statliga inkomstskatten har då räknats
med oförändrad uttagningsprocent. Inkomstberäkningen utgår vidare
från att den totala lönesumman kommer att stiga med 7 procent såval under
år 1960 som under 1961 och att bolagens till statlig inkomstskatt taxerade
inkomst kommer att minska med sammanlagt 5 procent mellan 1959
och 1960 års taxeringar men stiga väsentligt vid 1961 års taxering.

Jag vill i likhet med riksräkcnskapsverket i detta sammanhang starkt understryka
den osäkerhet som även vid denna tidpunkt \idlådcr inkomstberäkningen
framför allt i vad den avser inkomstskattetiteln. Statsinkomsteina

+ 100

+ 50

+_8

— 2 046

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

Driftbudgeten

Miljoner kronor

	1953/54	1954/55	1955/56
Inkomster .....................	8 535 *8 130 405	8 907 1 8 619 288	10 072 *9 691 381
Utgifter............................
Överskott eller underskott
Avsättning till ( —) resp. återföring från (+) budgetutjämningsfonden av kommunalskatte-medel (netto) ....................			- 250 3 - 225
Överskott eller underskott	405	288

1 Reservationsmedelsförändringar inräknade.

* Därav riksstat 13 591, tilläggsstat I och II 183 mkr.

* Efter avdrag för vissa medel som insatts på särskilt konto i riksbanken (se motsvarande
tabell i finansplanen för budgetåret 1958/59).

blir beroende av konjunkturutvecklingen och det nominella skatteunderlagets
förändringar.

Fortfarande räknas med en nettoåterföring från budgetutjämningsfonden
av kommunalskattemedel. Beloppet har dock nedräknats från i statsverkspropositionen
angivna 125 miljoner kronor till 25 miljoner kronor, vilket
sammanhänger med att vid stigande källskatteinkomster eftersläpningen i
utbetalningen av kommunalskattemedel automatiskt ökas, varvid större avsättningar
till budgetutjämningsfonden erfordras.

Även beträffande utgifterna lämnas i det följande en särskild redo -

Kapitalbudgeten

Miljoner kronor

	1953/54	1954/55	1955/56
Investeringsanslag ............	1947 - 914 3 1033	2102 - 1025 31 077	2 272 1 OÅÅ
Avgår: Avskrivningsmedel och övriga likvida medel......................
Återstående medelsbehov	31028

1 Därav riksstat 2 741 samt tilläggsstat I och II 177 mkr.

Därav 1 mkr å tilläggsstat II (hänsyn har även tagits till att 60 mkr av avskrivningsansiagen
enl. riksräkenskapsverkets beräkningar icke kommer att utnyttjas).

3 Förändringar av anslagsbehållningarna inräknade.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

1956/57	1957/58	1958/59	1959/60			1960/61
			enl. riks-staten	enl. stv. prop. 1960	ny be-räkning	enl. stv. prop. 1960	ny be-räkning
10 691	12 019	12 604	12 706	13 435	13 485	15 011	15 500
110 978	*12120	*12 743	13 591	13 684	213 774	14 852	15 248
- 287	- 101	- 189	- 885	- 249	- 289	159	252
- 100	- 250	- 200	+ 150	+ 100	+ 100	+ 125	+ 25
a- 571	*- 451	- 839	- 735	- 149	- 189	284	277
Minskning ( hållningar	—) resp. ökning (+) av be-na å reservationsanslag ..	- 160	-100	+ 160	_	-100
Nettomerutgifter å övriga anslag----	—	—	— 28
Underskott (—) resp. överskott (+) inkl. reservationsmedelsförändring och merutgifter ..................	-885	-249	- 67	+ 284	+ 177

görelse. Av denna framgår, att den största förändringen i förhållande till de
i statsverkspropositionen framlagda förslagen hänför sig till de merkostnader
som uppstår till följd av den nyligen träffade uppgörelsen om de statsanställdas
löner. Lönehöjningarna kan sålunda uppskattas komma att belasta
driftbudgeten med merutgifter om sammanlagt 340 miljoner kronor,
förutom den reduktion av affärsverkens rörelseresultat som också följer av
de ökade lönekostnaderna. I siffran 340 miljoner kronor har då inräknats
ett belopp av 70 miljoner kronor motsvarande det anslag som chefen för

1956/57	1957/58	1958/59	1959''60	1960/61
			enl. riks-staten	enl. stv. prop. 1960	ny be-räkning	enl. stv. prop. 1960	ny be-räkning
2 046	2 510	2 441	2 741	2916	*2 918	2 751	2 765
- 1 403	- 1306	- 869	- 976	- 976	8 - 917	- 1 037	- 1058
8 643	81 204	81 572	1 765	1 940	2 001	1 714	1 707
Minskning( + ) resp. ökning( —) av an-slagsbehållningarna ............ Totalt återstående medelsbehov för ka-pitulbudgeten (Inkl. förändring av anslagsbehållningarna)............	+ 25 1 790	-60 1890	- 76 1926	1714	1707

Knngl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

kommunikationsdepartementet tidigare denna dag föreslagit för täckande av
den förlust som beräknas uppstå för statens järnvägar på grund av de höjda
lönerna. Sammanlagt kommer lönerörelsen genom direkta merkostnader och
inkomstbortfall att belasta budgeten för 1960/61 med 425 miljoner kronor.
Dessutom kommer chefen för jordbruksdepartementet senare denna dag att
föreslå eu uppräkning med 25 miljoner kronor av anslaget till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område. Vidare äskar jag i det följande ytterligare
medel eller drygt 14 miljoner kronor för avskrivning av nya kapitalinvesteringar.
Slutligen har riksdagen som följd av det höjda ränteläget uppräknat
anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
med 15 miljoner kronor.

Förändringarna av driftbudgetens anslag i förhållande till det i januari
framlagda riksstatsförslaget innebär en höjning av utgifterna med 396 miljoner
kronor från 14 852 till 15 248 miljoner kronor.

De redovisade uppgifterna om driftbudgetens inkomster och utgifter har
sammanställts i särskild tabell. Enligt denna överstiger inkomsterna utgifterna
med 252 miljoner kronor. Efter en bokföringsmässig korrigering med
25 miljoner kronor motsvarande det nettobelopp av kommunalskattemedel
som, enligt vad jag tidigare anfört, beräknas skola återföras från budgetutjämningsfonden,
uppgår överskottet till 277 miljoner kronor. I statsverkspropositionen
redovisades, som tidigare nämnts, ett motsvarande överskott
på 284 miljoner kronor.

Enligt uppgifter från vederbörande anslagsförvaltande myndigheter skulle
behållningarna under driftbudgetens reservationsanslag komma att minska
med totalt sett ca 200 miljoner kronor under det framförliggande budgetåret.
För egen del finner jag det dock mera realistiskt att räkna med att ifrågavarande
behållningar endast kommer att reduceras med 100 miljoner kronor.

Jag vill framhålla att det sålunda kvarstående överskottet på 177 miljoner
kronor kan komma att reduceras på grund av tillkommande utgifter i
form av anslagsöverskridanden och tilläggsstater. Det bör erinras om att
under budgetåren 1955/56—1959/60 har tilläggsstater på driftbudgeten förekommit
i följande utsträckning av andra skäl än lönehöjningar, nämligen
370, 175, 512, 319 respektive 104 miljoner kronor eller med i genomsnitt ca
300 miljoner kronor per år.

I fråga om kapitalbudgeten har, sedan statsverkspropositionen avlämnades,
framlagts förslag innebärande en ökning av investeringsanslagens summa
med sammanlagt nära 15 miljoner kronor. Huvuddelen av denna ökning
eller 12 miljoner kronor hänför sig till det under fonden för låneunderstöd
äskade anslaget till bidrag till Internationella utvecklingsfonden.

De avskrivningsmedel och övriga likvida medel som står till förfogande
för investeringarnas finansiering dels i form av anslag å driftbudgeten, dels
såsom avskrivningsmedel m. m. inom de olika kapitalfonderna kan nu beräknas
uppgå till 1 058 miljoner kronor. Då investeringsanslagens summa,
efter den förändring som redovisats i det föregående, uppgår till 2 765 miljoner
kronor och då det samlade beloppet av kvarstående anslagsbehållning -

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

ar synes komina att förbli oförändrat under det framförliggande budgetåret,
kan det totala medelsbehovet för kapitalbudgetens del uppskattas till
(2 765 — 1 058) 1 707 miljoner kronor. Detta belopp redovisas under rubriken
Lånemedel i den investeringsplan som nu framlägges på sedvanligt
sätt. Till denna beräkning får givetvis fogas en reservation för eventuella
tilläggsstatsanslag.

Myndigheternas disposition av rörlig kredit i riksgäldskontoret förutses
bli oförändrad under 1960/61. Tidigare räknades med en ökning av 50 miljoner
kronor. •

För att ge en samlad bild av statens totala, faktiska inkomster och utgifter
under innevarande och nästkommande budgetår har drift- och kapitalbudgeten
på vanligt sätt sammanställts till en totalbudget. Resultatet redovisas
i särskild tabell.

Totalbudgeten

Miljoner kronor

	1958/59	1959/60	1960/61
		enligt	enl. stv.	ny beräk-	enl. stv.	ny beräk-
		riks-	prop.	ning	prop.	ning
		staten	1960		1960
överskott (+) eller under-
skott ( —) på driftbud-geten ..................	l- 339	- 735	- 149	- 189	+ 284	+ 277
Minskning (—) resp. ökning
( + ) av behållningarna å reservationsanslag......		- 150	— 100	+ 150		- 100
Nettomerutgifter å övriga anslag................ Fondering hos riksgäldskon-	—	—	—	- 28	—	—
toret av sjukkassorna till-kommande arbetsgivarbi-drag..................	f 41	+ 39	+ 40	+ 47
Avsättning (+) resp. åter-
föring ( -) av kommunal-skattemedel ............	+ 200	- 150	- 100	- 100	- 125	- 25
Medelsbehov på kapitalbud-
geten efter avdrag för av-skrivningar o. dyl.......	1 -1 572	-1765	-1940	-2 001	-1 714	-1 707
Minskning (-) resp. ökning
( +) av anslagsbehållning-ar på kapitalbudgeten ..		- 25	+ 50	+ 75	_	_
Ökad (—) resp. minskad ( +)
disposition av rörliga kre-diter ..................	+ 242	- 50	- 50		- 50
Totalbudgetens underskott	-1 428	-2 836	-2 249	2 — 2 046	-1 605	3-l 555

Inkl. förändring av anslagsbehållningar.

Detta belopp kommer icke att motsvara upplåningsbehovet, vilket påverkas bl. a. genom att
de i riksbanken fonderade I.KAB-medlcn (90 mlcr) kommer att överföras till riksgäldskontoret.
Det formella upplåningsbehovet minskar härigenom i motsvarande utsträckning.

3 Utan hänsynstagande till ev. tilläggsstater och överskridanden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 dr 1960

I denna har beaktats, att avsättningar respektive återföringar från budgetutjämningsfonden
av kommunalskattemedel icke utgör någon kassamässig
utgift eller inkomst för staten.

Av tabellen framgår att de nu kända transaktionerna för budgetåret
1960/61 skulle medföra ett underskott på totalbudgeten av 1 555 miljoner
kronor, vilket är något mindre än det belopp som framräknades i statsverkspropositionen
exklusive lönehöjningar och andra tillkommande utgifter. Underskottet
är vidare omkring 500 miljoner kronor lägre än det för innevarande
budgetår beräknade och något högre än det som redovisades för
1958/59.

Del nu beräknade underskottet på totalbudgeten för nästa budgetår kan
ses mot bakgrunden av följande uppgifter rörande tolalbudgetens saldon
under budgetåren 1950/51—1958/59 och det nu beräknade saldot för budgetåret
1959/60.

Budgetår	Totalbud- getsaldo	Budgetår	Totalbud- getsaldo
1950/51 ..................	— 324	1956/57 ............	......— 762
1951/52 ..................	+ 434	1957/58 ............	...... — 1 135
1952/53 ..................	— 746	1958/59 ............	...... — 1 428
1953/54 ..................	— 1 098	1959/60 ............	......— 2 046
1951/55 .................. 1955/56 ..................	— 1085 — 598	1960/61 ............	......1555
1 Utan hänsynstagande till ev.	tilläggsstater och överskridanden.

Besparingsutredningens förslag rörande statsfinansiell långsiktsplanering

En sammanfattning torde här få lämnas av 1958 års besparingsutrednings
förslag rörande en statsfinansiell långsiktsplanering jämte de över förslaget
avgivna remissyttrandena.

I remissyttrandena har utredningens nu förevarande förslag särskilt berörts
av överbefälhavaren, försvarets förvaltningsdirektion, försvarets civilförvaltning,
pensionsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
statskontoret, riksräkenskapsverket, konjunkturinstitutet, statens organisationsnämnd,
statens sakrevision, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för
yrkesutbildning, skogsstyrelsen, kommerskollegium, civilförsvarsstyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs, Örebro, Västernorrlands och Västerbottens
län, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska
vägföreningen, Länsvägnämndernas förbund, Sveriges lantbruksförbund,
förening u. p. a., Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers
centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund i ett gemensamt yttrande, Kooperativa
förbundet samt Riksförbundet Landsbygdens folk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Utredningen

Statens budget har, framhåller utredningen, sedan lång tid bestämts för
ett år i taget. Även budgetarbetet har i hög grad begränsat sig till den närmast
framförliggande ettårsperioden. Detta förhållande tedde sig under tidigare
skeden av samhällsutvecklingen naturligt med hänsyn till den statliga
verksamhetens relativt begränsade och okomplicerade karaktär. En sådan
uppläggning är emellertid numera inte rationell. Väsentlig vikt lägges
vid budgetens roll att påverka det samhällsekonomiska skeendet. Statsmakternas
beslut är i realiteten i hög grad långsiktigt bindande. Vidare framstår
ofta ett besluts omedelbara finansiella verkan som begränsad i förhållande
till de finansiella konsekvenserna på längre sikt.

Utredningen erinrar om att i de till riksstatsförslagen knutna finansplanerna
under senare år redovisats visst material till belysning av inkomstoch
utgiftsutvecklingen under de närmaste åren. Särskild uppmärksamhet
har därvid ägnats de s. k. automatiska utgifts- och inkomststegringarna.
Även om flerårsbedömningar av statsfinansernas utveckling regelbundet förekommer,
torde det enligt utredningen vara nödvändigt att utveckla metoden
härför och även önskvärt att resultatet redovisas inför riksdagen.

Genom en statsfinansiell långtidsplanering åstadkommes, menar utredningen,
bättre förutsättningar för en rationell prövning av frågor av större
statsfinansiell räckvidd. Vidare underlättas en avvägning mellan olika kostnadskrävande
reformer. Förutsättningar ernås även för en bättre samordning
mellan de utgiftsskapande besluten och besluten om utgifternas finansiering.
Detta framstår enligt utredningen som angeläget för att sambandet
mellan kostnadskrävande reformer och skattebelastning klart skall framgå.
En fortlöpande statsfinansiell långsiktsplanering skulle vara en av förutsättningarna
för att öka den finanspolitiska rörelsefriheten nu och i framtiden,
framhåller utredningen vidare. Förhandsdispositioner av statsfinansiella
resurser, som inte ligger i linje med de möjligheter som långtidsplaneringen
anvisar, skulle bättre kunna undvikas. Utrymme skulle inte kunna beredas
för nya väsentliga utgiftsåtaganden genom temporärt uppskov med utgifter
för andra på längre sikt oundvikliga ändamål.

Från de nu angivna utgångspunkterna framlägger utredningen förslag
till riktlinjer för utformningen av en statsfinansiell långsiktsplanering. Den
längre tidsperiod som planeringen skulle omfatta bör enligt utredningen bestämmas
till fem år. För en sådan tidsperiod anses praktiska möjligheter
föreligga att åstadkomma en någorlunda säker fraintidskalkyl, som dock
får byggas på vissa enkla förutsättningar på det statsfinansiella området.
Genom att planen årligen överses, skulle man erhålla en s. k. rullande långtidsplan
för de närmaste budgetåren. Förslaget till riksstat skulle alltjämt
avse enbart det närmast framförliggande budgetåret men i anslutning härtill
skulle långtidsplanen redovisas. Det första året i denna plan skulle alltså
vara det år som riksslatsförslaget avser. För de därpå följande två budgetåren
skulle man uppgöra eu förhållandevis detaljerad prognos för statt
Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 110

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

tens inkomster och utgifter. För det fjärde och femte året skulle en mera
summarisk bedömning redovisas. Beträffande inkomstsidan skulle prognosen
upprättas under rimliga antaganden i fråga om produktions-, sysselsättnings-
och inkomstutvecklingen. Alternativa antaganden om konjunkturutvecklingen
torde få uppställas. På utgiftssidan skulle huvudvikten läggas
vid en bedömning av de statsfinansiellt väsentliga posterna i budgeten, såsom
olika delar av totalförsvaret, socialpolitik, bostadspolitik, vägväsende,
utbildnings- och kulturpolitik, sjukvård o. s. v. Särskilt skulle därvid belysas
de automatiska utgiftsstegringarna. Beräkningarna skulle göras i fast
penningvärde och de måste, framhåller utredningen, bygga på schablonmässiga
antaganden. Deras illustrativa syfte blir därmed inte försvagat, under
förutsättning att kalkylernas innebörd uppfattas rätt.

Utredningen framhåller till sist, att den inte kunnat företa någon mera
ingående undersökning av de detaljproblem som är förknippade med en
långsiktsplanering.

Yttranden

Rörande behovet av en långsiktig budgetplanering
är samtliga remissinstanser ense. Flertalet av de hörda myndigheterna och
organisationerna anser även utredningens förslag lämpligt som grundval
för en sådan planering. Värdet av en långsiktsplanering vitsordas bl. a. av
överbefälhavaren, försvarets förvaltning sdirektion och försvarets civilförvaltning
mot bakgrunden av erfarenheterna från försvarets område. Byggnadsstyrelsen
understryker särskilt vikten av en långsiktig planering av de
statliga byggnadsinvesteringarna. Kommerskollegium ansluter sig till förslaget
om en rullande femårsplan men varnar för en överskattning av värdet
av en dylik plan, då utvecklingen inom skilda samhällsområden lätt kan
kullkasta uppgjorda beräkningar. Liknande synpunkter framföres även av
överstyrelsen för yrkesutbildning.

Vissa remissorgan, som i och för sig tillstyrkt förslaget, påpekar svårigheterna
att i praktiken genomföra mera långsiktiga prognoser. I första hand
gäller detta bedömningen av konjunkturutvecklingen.
Svårigheterna att med någon större grad av säkerhet överblicka såväl den
samhällsekonomiska utvecklingen som statsinkomsternas förändringar under
en längre tidsperiod betonas av riksräkenskapsverket. Frågan om konjunkturbedömningen
behandlas närmare av konjunkturinstitutet, som framhåller,
att det för närvarande knappast föreligger några metoder för konjunkturprognoser
på längre än ett års sikt som kan betecknas som annat än
gissningar eller räkneexempel. Det är därför enligt institutet av stor vikt,
att man är medveten om osäkerheten i långtidsprognoser och om de grundläggande
förutsättningar på vilka de bygger. Det är uppenbart, framhåller
institutet vidare, att det inte är någon mening med att — annat än möjligen
för det första året — söka göra antagandena realistiska med avseende
på konjunkturutvecklingen. De får begränsas till vissa — eventuellt alternativa
— förutsättningar av schablonmässig karaktär rörande den trend -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

mässiga reala utvecklingen, lämpligen under antagande av full sysselsättning.
Med utgångspunkt från ett bestämt antagande om den årliga ökningen
av nationalprodukten och den ytterligare förutsättningen av oförändrade
varupriser och oförändrat skattesystem kan utvecklingen av statens inkomster
kartläggas någorlunda.

En planering som innebär en anhopning av utgiftsstegringar till ett visst
år torde, framhåller institutet, inte vara rationell med hänsyn till ovissheten
om den konjunktursituation som då kan komma att råda.

När det gäller beräkningen av olika utgiftsposter i
prognosen har bl. a. statens organisationsnämnd, i likhet med utredningen,
ansett att denna i huvudsak bör inriktas på de för statsfinanserna avgörande
utgiftsposterna. Konjunkturinstitutet betonar däremot även vikten av de
mindre utgiftsposterna och anser att utredningen underskattat betydelsen
av dessa. Institutet utvecklar ytterligare frågan om beräkningen av utgiftsposterna
och framhåller därvid i huvudsak följande.

Ett viktigt element i prognoskalkylerna för utgiftssidan utgör eu beräkning
av de automatiska förändringarna. I betydande utsträckning är dessa
möjliga att förutse med tämligen god precision, då de till stor del är avhängiga
av befolkningsutvecklingen. Även beträffande andra stora utgiftsposter,
för vilka det föreligger explicita planer, kan beräkningar göras, för
vilka förutsättningarna någorlunda entydigt kan preciseras. Som exempel
härpå nämnes försvars- och vägutgifterna. När det däremot gäller de små utgiftsposterna
är det väsentligt svårare att genomföra en liknande kartläggning.
Institutet anger tre olika förfaranden, som skulle kunna vara tänkbara.
En möjlighet vore att lita till de enskilda myndigheternas okorrigerade
uppgifter om anslagsbehoven under den framförliggande femårsperioden.
De resultat som skulle kunna erhållas på detta sätt anser institutet dock i regel
som helt otillförlitliga såsom prognoser. En andra väg skulle vara att genomföra
en realprövning även av den stora mängden av mindre utgiftsposter. Enligt
institutets mening är det dock tvivelaktigt om en sådan prövning kan genomföras
för en så lång period som fem år. Dels måste det bli mycket svårt att
avgöra konsekvenserna för de enskilda posterna av de antaganden som måste
göras rörande den långsiktiga allmänna ekonomiska utvecklingen; det skulle
kräva en specificering intill meningslöshet. Dels torde planerna på nya
projekt och på omläggningar av nuvarande verksamhet i stor utsträckning
vara så obestämda att ett ställningstagande blir praktiskt taget omöjligt.
En tredje metod, slutligen, skulle enligt institutet vara att kartlägga de
mindre utgiftsposternas utveckling genom att arbeta med schablonmässiga
antaganden, som tillämpades på tämligen stora utgiftsgrupper. Härvid finge
man i stor utsträckning utgå från de utvccklingsrelationer som gällt under
exempelvis den närmast förflutna tioårsperioden. I detta fall blir det emellertid
inte längre fråga om eu plan utan snarare om eu blygsam prognos, byggd
på vissa förutsättningar rörande den långsiktiga allmänna ekonomiska utvecklingen
och vissa svårgripbara antaganden om bårdheten i den löpande
budgetbehandlingen. Av de tre angivna möjligheterna, som alla lider av be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

tydande svagheter, finner institutet den sistnämnda vara närmast att föredra,
även om man finge tänka sig vissa inslag av de båda andra metoderna.
Institutet betonar dock de risker som föreligger att en långsiktsplan eller
prognos av detta slag uppfattas fel.

Frågan om statsmakternas bundenhet av långsiktskalkylerna
diskuteras av vissa remissinstanser. Skolöverstyrelsen förutsätter att
ett ställningstagande till en plan i någon form måste ske. Styrelsen understryker
dock att förslaget vid sin praktiska utformning inte får ges en så
restriktiv innebörd att i budgeteringen ingående utgiftsposter en gång för
alla skulle låsas vid senare budgetberedningar. Svenska vägföreningen framhåller
behovet av att i görligaste mån söka hålla fast vid en viss bestämd
plan för byggnads- och anläggningsverksamheten. I andra remissvar betonas
riskerna för en bindning av statsutgifterna. Riksräkenskapsverket pekar på
den fara som ligger i en alltför långt driven förhandsplanering, varigenom
framtida inkomster kan bli så intecknade av utgifter, som vid planeringstillfället
befinnes ofrånkomliga, att ett fritt val mellan utgiftsändamål i framtiden
blir omintetgjort. Liknande synpunkter anföres även av statens sakrevision
och LO. Det måste starkt betonas, framhåller LO, att långsiktsplaner
bör göras så elastiska att de ger utrymme för konjunkturpolitiskt motiverade
variationer i finanspolitiken. Angeläget är, att statsutgifternas expansion
i största möjliga utsträckning förlägges till perioder av fallande
eller matt konjunktur och att största möjliga återhållsamhet iakttas under
stigande eller hög konjunktur.

Vikten av anpassning till konjunkturutvecklingen understrykes ytterligare
av konjunkturinstitutet, som konstaterar att en på trendmässiga antaganden
grundad prognos i praktiken aldrig kommer att bli aktuell för något
enskilt år. Detta ligger i sakens natur men kan, om innebörden av långtidsprognosen
missuppfattas, leda till en misskreditering av denna. Eller vad
värre är, framhåller institutet vidare, långtidsprognosen kan innebära ett
incitament till ökad stelhet i finanspolitiken och därmed försämrade förutsättningar
för en rationell kortsiktig konjunkturpolitik. Den förutsatta rullande
revideringen av långtidsprognosen är visserligen avsedd att motverka
en sådan stelhet, men den ofta genomgripande revidering som därvid måste
komma att ske i förhållande till den föregående år presenterade prognosen
kan lätt uppfattas som ett oberättigat frångående av tidigare planer. Det
är därför enligt institutet inte självklart, såsom besparingsutredningen
förutsatt, att en långsiktig budgetplanering skulle öka förutsättningarna
för en flexibel finanspolitik. Det förutsätter att man vid planeringen speciellt
tar hänsyn till behovet av rörlighet, exempelvis genom att å ena sidan
inte lång tid i förväg låsa tidsschemat för stora utvecklingsprogram och
å andra sidan hålla en beredskap för en snabb ökning av utgifterna under
år då detta är konjunkturpolitiskt påkallat. Behovet av kortsiktig flexibilitet
i budgeten gäller för övrigt även inkomstsidan, där det med nuvarande
förfarande är särskilt dåligt tillgodosett, konstaterar institutet slutligen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

Förnyad beräkning av statsinkomsterna

Riksräkenskapsverkets såsom bihang B redovisade förnyade beräkning
har avsett de större inkomsttitlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga
inkomsttitlar. Beräkningen bygger på uppgifter infordrade från vederbörande
myndigheter och under hand inhämtade kompletterande upplysningar.
Riksräkenskapsverket uttalar, att de allmänna förutsättningar beträffande
den ekonomiska utvecklingen som angavs i decemberberäkningen alltjamt synes
kunna läggas till grund för en beräkning av statsverkets inkomster

under budgetåret 1960/61.

I samband med redovisningen av de förnyade beräkningarna av inkomstskattetiteln
framhåller riksräkenskapsverket, att vid decemberberakningen
räknades med en ökning av lönesumman under år 1959 med omkring 4 procent
men att den ökning under år 1960 som utöver eu antagen fortsatt
löneglidning kunde komma att bli en följd av avtalsrörelsen icke da lat sig
överblicka. Med hänsyn till vad som var känt om utgångsläget for avtalsrörelsen
räknade dock riksräkenskapsverket med en något storre stegring av
lönesumman under år 1960 än under år 1959, varvid förutsattes eu viss ökning
i antalet sysselsatta. För 1959 anses alltjämt det vid decemberberakningen
gjorda antagandet om lönesummans utveckling i stort sett aga giltighet
°Sedan resultatet av avtalsrörelsen för industriarbetarna och vissa tjänstemannagrupper
är känt, har detta jämte en antagen fortsatt löneglidning
och ökning i antalet sysselsatta föranlett ämbetsverket att rakna med en
ökning av lönesumman med 7 procent under år 1960. Lönesummans stegring
under år 1961 beräknades i december till 3 procent. De hittills traffade
avtalen avser en tvåårsperiod och riksräkenskapsverket anser sig nu böra
räkna med samma procentuella stegring av lönesumman under år 1961 som
under år 1960, således 7 procent. Nu tillgängliga uppgifter om storleken av
löntagarnas källskatt under uppbördsterminerna i november 1959 och januari
1960 anger sammanlagt något högre belopp än vad riksrakenskapsverket
på basis av uppgifter avseende uppbörden till och med uppbördsterminen
i september 1959 antog i sin decemherberäkning. Detta i förening med det
höjda antagandet om lönesummans utveckling under åren 1960 och 1961
har lett till att riksräkenskapsverket nu räknar med en högre uppbörd av
preliminär skatt under uppbördsåret 1960—61 och framför allt under uppbördsåret
1961—62. Beträffande fysiska personers inkomster av andra förvärvskällor
än tjänst har riksräkenskapsverket i stort sett bibehållit de
antaganden som redovisades i inkomstberäkningen i december. \ ad beträffar
aktiebolagen antogs vid decemberberäkningen att den sammanlagda till
statlig inkomstskatt taxerade inkomsten skulle bli av ungefär samma storlek
vid 1960 års taxering som vid 1959 års. Enligt uppgifter om vissa större
bolags till statlig inkomstskatt taxerade inkomster vid 1960 års taxering,
vilka i form av en enkät under mars månad inhämtats av riksräkenskapsverket,
kommer dessa att minska med sammanlagt 5 procent mellan 1959 och
1960 års taxeringar. För utvecklingen av bolagens taxerade inkomster vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

1961 års taxering anser sig riksräkenskapsverket liksom i december kunna
räkna med en väsentlig uppgång.

Sammanfattningsvis kan, framhåller riksräkenskapsverket, beträffande
de nu utförda beräkningarna sägas att de jämfört med beräkningen i december
utvisar betydligt större belopp för inflytande preliminärskatt. Detta
sammanhänger främst med de högre antaganden beträffande lönesummans
utveckling, som riksräkenskapsverket nu lagt till grund för beräkningarna.
För innevarande budgetår uppvägs dock den nu beräknade ökningen i preliminärskatteuppbörden
av antagna lägre fyllnadsbetalningar. Med starkt understrykande
av de osäkerhetsmoment, som även vid denna tidpunkt förehgger
vid beräkningen, uppskattar riksräkenskapsverket inkomsten på titeln
skatt å inkomst och förmögenhet m. in. för budgetåret 1959/60 till 6 100
miljoner kronor och förordar, att titeln i riksstaten för budgetåret 1960/61
uppföres med 6 900 miljoner kronor, vilket är 400 miljoner kronor mer än i
statsverkspropositionen.

Avsättningarna till budgetutjämningsfonden beräknas av riksräkenskapsverket
under budgetåret 1960/61 komma att uppgå till 450 miljoner kronor
mot i december beräknade 350 miljoner kronor. Nettoåterföringen kommer
därmed att nedgå från i december beräknade 125 miljoner kronor till 25
miljoner kronor.

De förnyade beräkningarna har i övrigt föranlett riksräkenskapsverket att
förorda, att följande inkomsttitlar i riksstaten för budgetåret 1960/61 upptages
till dessa i förhållande till statsverkspropositionen ändrade belopp
(miljoner kronor):

	Enligt stats-	Enligt riks-	ökning (+)
	verkspropo- sitionen	räkenskaps-verkets änd-ringsförslag	Minskning (—>
Arvsskatt och gåvoskatt..........	95	100	+ 5
Fordonsskatt ...................	400	410	+ 10
Tullmedel....................	700	775	+ 75
Särskilda varuskatter..............	315	320	+ 5
Omsättningsskatt å motorfordon ..	150	180	+ 30
Skatt å kaffe....................	23	25	+ 2
Tobaksskatt.................... Rusdrycksförsäljningsmedel av parti-	890	900	+ 10
handelsbolag .................. Omsättnings- och utskänkningsskatt	13	15	+ 2
å spritdrycker..............	1 150	1 125	- 25
Statlig nöjesskatt ................	45	30	- 15
Energiskatt....................	540	550	+ 10
Fyr- och båkmedel ..............	15	18	+ 3
Lotspenningar.................	12	13	+ 1
Totalisatormedel...............	31	45	+ 14
Postverket ..................	10	20	+ 10
Domänverket ..............	20	25	+ 5

Kangl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Den betydande importökningen i fråga om tullbelagda varor har föranlett
ämbetsverket att höja beräkningen av inkomsterna under inkomsttiteln
tullmedel för innevarande budgetår med 85 miljoner kronor till 775 miljoner
kronor. Generaltullstyrelsen har ansett det icke osannolikt att de tendenser
till ökning i expansionstakten, som beträffande de olika varugrupperna
visat sig under senaste tiden, i stort sett skulle komma att fortgå under
budgetåret 1960/61, och har uppskattat inkomstbortfallet genom EFTAöverenskommelsen
till 40 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår
att titeln tullmedel i riksstaten uppföres med 77o miljoner kronor, vilket
är 75 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen. Den beraknade ökningen
under inkomsttiteln omsättningsskatt å motorfordon ar betingad av
den i propositionen nr 117 till årets riksdag föreslagna höjningen av omsättningsskatten
på nya personbilar och skåpbilar, medan den berakna e
minskningen under inkomsttiteln statlig nöjesskatt till storre delen sammanhänger
med de i propositionen nr 79 till årets riksdag föreslagna attnaderna
i nöjesbeskattningen. Inkomsterna under inkomsttiteln totahsatormedel
föreslås under förutsättning av oförändrade spelformer och procentavdrag
uppförda med 45 miljoner kronor, vilket ar 14 miljoner kronor

mer än i statsverkspropositionen.

Vid beräkningen av de affärsdrivande verkens överskott har riksrakenskapsverket
utgått från oförändrad lönenivå. Under hand har emellertid
inhämtats kompletterande uppgifter angående den inverkan på de beräknade
överskottens storlek som det nu träffade avtalet angående statstj anstemännens
löner från och med den 1 januari 1960 kan antas fa^ Enligt dessa
uppgifter skulle driftkostnaderna för budgetåren 19o9/60 och 1960/61 till
följd av avtalet ävensom i viss utsträckning till följd av traftade kollektivavtal
öka med 8 respektive 23 miljoner kronor vid postverket, med 1
respektive 38 miljoner kronor vid televerket, med 26 respektive 81 mi joner
kronor vid statens järnvägar samt med 3 respektive 9 miljoner kronor
vid statens vattenfallsverk. Domänverkets driftkostnader sku leoka
med inemot 2 miljoner kronor för ettvart av kalenderåren 1960 och 1961.

De inkomster av affärsverksfonderna som nu beräknas for de bada budgetåren
utgör för postverket 20 respektive 1 miljoner kronor, for televerket
110 respektive 80 miljoner kronor, för statens vattenfallsverk 150 respektive
190 miljoner kronor och för domänverket 22 respektive 23 miljoner kronor.
För statens järnvägars del upptages inkomsttiteln budgetaret 19°9/60
till oförändrat 1 miljon kronor. Då statens järnvägars rörelse under budgetåret
1960/61 på grund av förenämnda driftkostnadsokmngar beraknas
komma att uppvisa ett underskott av cirka 70 miljoner kronor bor inkomsttiteln
utgå ur riksstaten för sagda budgetår. Förslag om anvisande av medel
till täckning av underskottet har tidigare denna dag anmälts av chefen for

kommunikationsdepartementet.

Innebörden av riksräkenskapsverkets nu gjorda beräkningar betratfande
statsinkomsterna under budgetåren 1959/60 och 1960/61 kompletterade
med uppgifter rörande den beräknade effekten på affärsverk sinkomsterna

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

av det nu träffade avtalet om statstjänstemännens löner m. m. framgår av
följande sammanställning, i vilken såsom jämförelse även intagits det redovisade
utfallet för budgetåret 1958/59 (beloppen i miljoner kronor).

	Redovisat utfall	Beräknat	utfall	Ökning från budgetår	föregående
Skatt å inkomst och	1958/59	1959/60	1960/61	1959/60	1960/61
förmögenhet mm.....	6 095	6 100	6 900	+ 5	1	800
Övriga skatter ........ Uppbörd i statens	5 331	6 082	7 241	+ 751	+	1 159
verksamhet........	197	218	230	+ 21	\|	12
Diverse inkomster......	288	291	298	+ 3	+	7
Statens affärsverksfonder Inkomster av övriga sta-	318	303	294	— 15		9
tens kapitalfonder ....	376	491	512	+ 115	+	21
	12 605	13 485	15 475	+ 880	4-	1 990

Utgiftsförändrmgar i riksstatsförslaget för budgetåret 1960/61

I det i statsverkspropositionen framlagda förslaget till riksstat för budgetåret
1960/61 upptogs utgifter om sammanlagt 14 852 miljoner kronor å
driftbudgeten och investeringsanslag med tillhopa 2 751 miljoner kronor å
kapitalbudgeten. Av förstnämnda belopp föll 13 699 miljoner kronor på
egentliga statsutgifter och 1 153 miljoner kronor på utgifter för statens kapitalfonder.

I särskilda propositioner har framlagts eller kommer att framläggas förslag
till vissa ändringar beträffande utgifterna å riksstaten. Vidare har riksdagen
i fråga om Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen framlagda anslagsäskanden
i flertalet fall redan fattat beslut. Anslagsgranskningen har därvid
på några punkter medfört förändringar i beloppen.

I avseende å driftbudgeten har följande förändringar skett.

Anslagen under tredje huvudtiteln minskar med 0,7 miljon kronor. Minskningen
hänför sig till anslaget till Förenta Nationerna.

Under fjärde huvudtiteln ökar anslagen med netto 45 miljoner kronor.
Det i proposition nr 151 äskade anslaget till täckning av beräknade merkostnader
för löner medför en ökning med 45 miljoner kronor. Till avlöningar
till militärmusiken har i proposition nr 110 under särskilt anslag beräknats
9,8 miljoner kronor, varvid samtidigt anslaget till avlöningar till aktiv personal
m. fl. vid armén minskats med drygt 7 miljoner kronor. I övrigt har
under huvudtiteln minskningar av anslag gjorts med 2,8 miljoner kronor,
varav under anslaget till lutförsvarsrobot 2 miljoner kronor.

För femte huvudtiteln redovisas en nettoökning med 18,1 miljoner kronor.
Till följd av förslagen i proposition nr 75 ökar anslaget till bidrag till
folkpensioner m. m. med 16 miljoner kronor, medan anslaget till särskilda

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m. minskar med 12,6 miljoner
kronor. Av ökningen hänför sig vidare 15 miljoner kronor till den av
räntehöjningen föranledda uppräkningen av anslaget till kapitalmedelsförluster
och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån.

För sjunde huvudtiteln medför det i propositionen nr 79 äskade anslaget
till kvalitetsstöd till svensk filmproduktion en ökning med 1 miljon kronor.

Åttonde huvudtiteln uppvisar en nettoökning med 0,2 miljon kronor. Propositionen
nr 70 föranleder höjning av anslagen till Göteborgs universitet
med sammanlagt 0,2 miljon kronor.

Anslagen under nionde huvudtiteln ökar med netto 25,9 miljoner kronor,
ökningen föranleds väsentligen av ett förslag som senare denna dag kommer
att framläggas av chefen för jordbruksdepartementet om en uppräkning
med 25 miljoner kronor av anslaget till prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område. Anslaget till byggnadsarbeten vid vissa lantbruksundervisningsanstalter
höjes med 0,5 miljon kronor. Vidare ökar anslagen till
avlöningar till lantmäteristaten och lantbruksstyrelsen med 0,4 respektive
0,6 miljon kronor, medan anslagen till avlöningar och omkostnader vid lantbruksnämnderna
minskar med tillsammans 0,8 miljon kronor.

Tionde huvudtiteln ökar med 0,1 miljon kronor, till större delen beroende
på höjning av anslaget till bidrag till Svenska textilforskningsinstitutet.

Elfte huvudtiteln företer en nettominskning med 2,5 miljoner kronor,
främst till följd av i proposition nr 71 angående vissa anslag till universitetssjukhusen
in. in. framlagda förslag.

För tolfte huvudtiteln medför det i proposition nr 151 äskade anslaget till
täckning av beräknade merkostnader för löner och pensioner m. m. en ökning
med 225 miljoner kronor.

Under utgifter för statens kapitalfonder tillkommer enligt förslag som
tidigare denna dag anmälts av chefen för kommunikationsdepartementet
ett anslag av 70 miljoner kronor under statens affärsverksfonder för täckning
av underskott å statens järnvägars fond. Vidare föreslår jag i det
följande eu ökning av huvudtiteln avskrivning av nya kapitalinvesteringar
med 13,9 miljoner kronor.

De redovisade förändringarna medför en nettoökning av driftbudgetens
anslag i förhållande till statsverkspropositionen på totalt 396 miljoner
kronor.

1 fråga om kapitalbudgetens investeringsanslag redovisas följande
förändringar.

Statens allmänna fastighetsfond ökar med 1,6 miljon kronor, som faller
på anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens mentalsjukhus m. m.

Under fonden för låneunderstöd ökar anslagssumman med 13,2 miljoner
kronor, varav 12 miljoner kronor hänför sig till det i proposition nr 105
äskade anslaget till bidrag till Internationella utvecklingsfonden och 1 miljon
kronor beror på i proposition nr 93 framlagt förslag om lån för uppförande
av ett mentalsjukhus i Upplands Väsby.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

Den totala nettoökningen av kapitalbudgetens investeringsanslag i förhållande
till statsverkspropositionen uppgår till 14,8 miljoner kronor.

Vinstavdraget vid totalisatorverksamheten in. in.

I en den 24 mars 1960 dagtecknad skrivelse har totalisatorutredningen
framlagt vissa förslag angående vinstavdraget vid totalisatorverksamheten.
Utredningen har enligt direktiven bl. a. att undersöka, huruvida några ändringar
i den hittillsvarande organisationen av totalisatorverksamheten är
påkallade med hänsyn till den starka ökningen av totalisatorspelet. Utredningsuppdraget
innefattar även frågan om avvägningen mellan olika intressen,
då det gäller fördelningen av totalisatorinkomsterna.

I skrivelsen erinras inledningsvis om att det åligger anordnare av vadhållning
med totalisator i samband med trav- och galopptävlingar att enligt grunder
som fastställts av riksdagen innehålla och -— efter avdrag för anordnaren
tillkommande kostnadsersättning — till statsverket inleverera viss del
av insatssumman. Föreskrifter härom meddelas i de totalisatortillstånd som
årligen utfärdas för därtill behöriga sammanslutningar. Beträffande vinstavdragets
storlek vid olika tider anför utredningen i huvudsak följande.

Under en lång följd av år var ifrågavarande avdrag oförändrat 20 procent
av gjorda insatser. Vid 1948 års riksdag genomfördes emellertid som ett led
i skärpningen av den indirekta beskattningen en höjning fr. o. m. den 1
april 1948 av vinstavdraget från 20 till 30 procent. Åtgärden medförde motsvarande
reduktion av vinnarnas andel av insatssumman, vilket anses ha
varit en bidragande orsak till den betydande minskning av totalisatoromsättningen
som omedelbart inträdde.

Nedgången medförde en reaktion från trav- och galoppsportens sida, vars
huvudorganisationer redan hösten samma år hos Kungl. Maj :t yrkade på en
återgång till de tidigare avdragsreglerna. Förslag härom förelädes påföljande
års riksdag. Eftersom det huvudsakligen var den icke kombinerade
vadhållningen, som påverkats av det höjda vinstavdraget, föreslogs en återgång
endast i fråga om annan vadhållning än den kombinerade till de fördelningsregler,
som gällt närmast före den 1 april 1948. Riksdagen beslöt i
enlighet härmed, och de ändrade bestämmelserna började tillämpas fr. o. m.
den 1 april 1949.

Frågan om vinstavdragets storlek aktualiserades åter genom en av statens
sakrevision med skrivelse den 14 oktober 1957 till Kungl. Maj :t överlämnad
promemoria rörande totalisatormedlen och deras användning. I promemorian
konstaterades, att totalisatorspelet utvecklats kraftigt sedan år 1923, då
förbudet mot vadhållning medelst totalisator upphävdes. Spelomsättningen,
som nämnda år uppgick till 0,5 miljon kronor, hade år 1946 uppnått en
storleksordning av ca 65 miljoner kronor. Under den därefter följande tioårsperioden
hade omsättningen tredubblats och uppgick år 1956 till närmare
190 miljoner kronor. Statens andel av sistnämnda belopp utgjorde ca
22 miljoner kronor.

Sakrevisionen ifrågasatte, om inte vinstavdraget som ett provisorium i avvaktan
på resultatet av totalisatorutredningens arbete borde höjas något.
Då spelomsättningen var av en helt annan storleksordning än år 1948, ansågs
det sannolikt, att en mindre höjning av vinstavdraget — förslagsvis till

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

25 procent — skulle vara genomförbar utan kännbara konsekvenser för totalisatorhållarna.
Med ett dylikt vinstavdrag skulle statsverket vid oförändrad
omsättning kunna tillföras ytterligare 8 å 9 miljoner kronor.

Sakrevisionens förslag anmäldes, efter remissbehandling, i statsverkspropositionen
till 1958 års riksdag (bil. 1, s. 53 ff.). Föredragande departementschefen
anslöt sig till förslaget och ansåg, att sakrevisionens promemoria
borde senare överlämnas till utredningsmannen för att tagas under övervägande
vid fullgörande av utredningsuppdraget. I likhet med sakrevisionen
fann han emellertid, att totalisatoromsättningen uppnått en sådan storleksordning,
att en höjning av vinstavdraget var befogad redan då. En ändring
av fördelningsgrunden för vinstavdraget syntes däremot, såsom framhållits
i sakrevisionens promemoria, böra föregås av en lönsamhetsundersökning.
Det förordades, att till statsverket inlevererades totalisatormedel med
— utöver den andel som enligt hittills gällande föreskrifter redovisats till
statsverket — fem procent av insatsernas totalbelopp. De nya föreskrifterna
borde gälla från och med den 1 juli 1958 samt, i överensstämmelse med
vad sakrevisionen syntes ha förutsatt och med hänsyn till vad under remissbehandlingen
framkommit, inskränkas till att avse travtävlingaT. Riksdagen
beslöt i enlighet med vad sålunda förordats.

Någon ytterligare förändring av vinstavdragets storlek har därefter inte
ägt rum. Som framgår av den föregående redogörelsen är vinstavdraget således
vid kombinerad vadhållning 30 procent och vid annan vadhållning
25 respektive 20 procent av insatssumman, allt eftersom fråga är om traveller
galopptävlingar.

Den år 1958 på sakrevisionens initiativ genomförda höjningen av vinstavdraget
är, framhåller utredningen, endast att betrakta som ett provisorium
i avvaktan på utredningens kommande förslag. Sakrevisionen förutsatte,
att det högre vinstavdraget om 25 procent inte skulle medföra försämrade
ekonomiska villkor för travsportens organisationer. Enligt vad föreliggande
omsättningssiffror ger vid handen har totalisatoromsättningen
vid travbanorna intill den 1 januari 1960 emellertid genomgående visat en
nedåtgående tendens. Som framgår av följande sammanställning utvisar
1959 års spelomsättning (inklusive V 5-vadhållningen) vid travbanorna en
nedgång i jämförelse med år 1957 med 21,2 miljoner kronor eller med ca 11
procent.

År	Trav	Galopp
Omsättning	Statens vinstandel	Omsättning	Statens vinstandel
1957 ..................	193 836 148	23 288 381	18 136 769	2 335 994
1958 ..................	197 050 166	28 051 888	18 872 520	2 500 067
1959 ..................	172 577 460	28 761 115	21 382 764	2 797 049

Nedgången blir ännu mer markant, om man tar hänsyn till att antalet
travdagar samtidigt ökat från 487 till 518 per år. För att få jämförbara siffror
bör man därjämte frånräkna V 5-vadhållningen, som infördes inom
travsporten i november 1959. Denna spelform förekom före årsskiftet en -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

dast vid Jägersro, där omsättningen under årets två sista månader nådde
upp till 2,7 miljoner kronor. Spelomsättningen för övriga spelformer uppgick
således under år 1959 till 169,9 miljoner kronor, vilket understiger 1957
års omsättningssiffra med 23,9 miljoner kronor eller 12,3 procent.

Efter den 1 januari 1960 har utvecklingen gått i motsatt riktning genom
att Svenska travsportens centralförbund ansett sig böra frångå sin tidigare
intagna ståndpunkt, att vadhållningen vid travbanorna huvudsakligen bör
ske enligt spelformerna »på vinnare» och »på plats». Innevarande säsong har
således V 5-spelet införts vid ett tiotal av landets travbanor och denna spelform
har hittills medfört synnerligen stora förändringar med avseende på
spelomsättningen. I november 1959 utgjorde omsättningen på V 5-spelet
578 354 kronor och i december samma år 2 093 768 kronor. Under januari
och februari 1960 uppgick omsättningen till 4 082 153 respektive 7 738 324
kronor och under tiden 1—20 mars 1960 till 9 995 351 kronor.

Med hänsyn till den korta tid som denna form av totalisatorspel förekommit
och i betraktande av de särskilda förhållanden, som är för handen
vid detta spel, anser utredningen den aktuella situationen ytterst svårbedömbar.
Obestridligt anses emellertid vara, att den nya spelformen medfört
en betydande ökning av totalomsättningen vid våra travbanor. Samtidigt
har emellertid enligt uppgifter från travförbundet den övriga vadhållningen
fortsatt att minska och även om nedgången efter den 1 januari 1960 kan
förklaras av att spelarna i viss utsträckning övergått till V 5-vadhållning, är
tendensen dock tydligt märkbar.

Denna utveckling, som anses ha drabbat de mindre organisationerna ute
i landet med deras många gånger blygsamma spelomsättning särskilt hårt,
synes enligt utredningen motivera en snar omprövning — åtminstone provisoriskt
— av principerna för fördelningen av totalisatorinkomsterna. Enär
de undersökningar, som utredningen igångsatt, ännu inte hunnit slutföras,
är utredningen emellertid f. n. inte beredd att ta ställning till frågan om
ändrade fördelningsgrunder i hela dess vidd. Utan att föregripa sina slutliga
ställningstaganden har utredningen, med hänsyn till det genom V 5-vadhållningen inträdda exceptionella läget på detta område, dock ansett sig
böra förorda en justering av procentsatserna för vinstavdraget.

Verkningarna av 1958 års höjning av vinstavdraget anses tala för en återgång,
vad beträffar vinnare- och platsspelet, till den tidigare avdragsprocenten.
Vinstavdraget skulle därmed bli detsamma vid trav- och galopptävlingar,
något som jämväl anses tala för en sådan åtgärd. Härigenom skulle man
också tillgodose önskemålen om att förbättra de ekonomiska förhållandena
för de mindre hasardbetonade spelformerna.

Å andra sidan synes V 5-spelet, såvitt man nu kan bedöma, tåla en högre
beskattning än övriga spelformer och även ur rättvisesynpunkt anses en
justering av beskattningen vara berättigad. Anledning föreligger därför inte
att på V 5-vadhållningen tillämpa det lägre vinstavdraget om 20 procent. Fastmera
anses det med den nu ifrågasatta sänkningen av vinstavdraget förenade
inkomstbortfallet kunna kompenseras genom en höjning av vinstavdraget

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO år 1960

vid V 5-vadhållningen. Enligt utredningens uppfattning kan en höjning av
detta vinstavdrag till 55 procent genomföras utan risk för en mera väsentlig
nedgång i spelfrekvensen.

Med utgångspunkt från 1959 års spelomsättning vid travbanorna kan den
förordade sänkningen av avdragsprocenten vid vinnare- och platsspelet beräknas
medföra ett inkomstbortfall av ca 8,5 miljoner kronor. Eftersom

V 5-vadhållning hittills endast förekommit under några få månader, anses
det inte vara möjligt att göra eu mera exakt beräkning av utfallet vid
en samtidigt genomförd höjning av avdragsprocenten för denna spelform.
Utredningen har emellertid beräknat årsomsättningen för V 5-spelet inom
travsporten på basis av omsättningen vid landets travbanor den 20 mars i
år och inom galoppsporten med ledning av fjolårets högsta omsättning
per tävlingsdag vid respektive galoppbanor. Med utgångspunkt härifrån
skulle man komma till en årlig omsättning vid V 5-vadhållningen av åtminstone
190 miljoner kronor med nuvarande vinstavdrag. Utredningen
framhåller, att ett dylikt antagande om utvecklingen givetvis är ytterst
osäkert. En höjning av avdragsprocenten kan således komma att påverka
spelomsättningen i negativ riktning, fastän utredningen i betraktande av

V 5-spelets hittillsvarande expansion för sin del bedömer riskerna härför
som relativt små. Däremot kan det lägre vinstavdraget vid vinnare- och
platsspelet möjligen åstadkomma en strukturförändring, medförande en
koncentration av V 5-spelet till de större banorna.

Det bristfälliga underlaget för beräkningarna gör emellertid, att man enligt
utredningen försiktigtvis bör räkna med en lägre omsättning vid en höjning
av vinstavdraget för V 5-spelet till 35 procent. Man anses dock kunna
våga antagandet, att spelomsättningen, under i övrigt oförändrade förhållanden,
inte torde komma att understiga 170 miljoner kronor per år. Med utgångspunkt
härifrån kan vinstavdraget vid denna vadhållning beräknas
komma att uppgå till ca 60 miljoner kronor per år. Därigenom skulle statens
vinstandel komma att med inemot 15 miljoner kronor överstiga vad som
med nu gällande procentsatser kan beräknas komma att årligen inflyta genom
V 5-vadhållningen.

1 avvaktan på att slutligt förslag i ämnet skall kunna framläggas föreslår
utredningen en provisorisk justering — med verkan fr. o. m. den 1 juli innevarande
år — av de procentsatser, som gäller för statens vinstandel vid
totalisatorspel, medförande att avdrag skall göras vid V 5-vadhållning med
35 procent, vid kombinerad vadhållning med oförändrat 30 procent och
vid annan vadhållning med 20 procent av insatssumman. I jämförelse med
det belopp, som eljest skulle inflyta från totalisatorverksamheten, beräknas
ett genomförande av förslaget medföra en ökning av vinstandelen med
(15— 8,5 =) 6,5 miljoner kronor per år. I detta sammanhang framhålles, att
statens inkomster av vadhållningen högst väsentligt ökats genom V 5-spclet,
som kan beräknas framdeles komma att tillföra staten ca 50 miljoner kronor
årligen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

Utredningen understryker särskilt de skäl, som åberopats för en nedjustering
av vinstavdraget vid vinnare- och platsspelet. Den häremot svarande
höjningen av vinstavdraget vid V 5-vadhållningen anser utredningen sig
kunna förorda endast under förutsättning att ifrågavarande sänkning kommer
till stånd.

Enligt hittills gällande regler har inom ramen för gällande vinstavdrag
vad som överskjuter 20 procent av insatssumman i sin helhet tillfallit statsverket.
Det kan emellertid enligt utredningen även ifrågasättas, om inte en
ändring av den nuvarande fördelningen mellan staten och organisationerna
bör genomföras med sikte på att framför allt stödja de mindre organisationerna.
Utredningen kan dock inte taga ställning härtill, innan de av
utredningen igångsatta undersökningarna slutförts.

Över toialisatorutredningens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits
av statskontoret, riksräkenskapsverket, statens sakrevision, lantbruksstyrelsen,
Sveriges travhästägares riksförbund, Svenska travsportens centralförbund
och Svenska galoppsportens centralförbund.

Statskontoret delar utredningens uppfattning, att V 5-spelet bör kunna
bära en något högre beskattning än den som hittills tillämpats på denna
speltyp och som för framtiden kommer att tillämpas på övriga spelformer.
Med hänsyn till att V 5-vadhållningen alltjämt synes vara under utveckling
med för travsportens del stigande omsättningssiffror förefaller det statskontoret
som om verkningarna av den ifrågasatta höjningen inte borde bli
alltför ogynnsamma i fråga om denna tävlingsform. Ämbetsverket förordar
därför att utredningens förslag provisoriskt genomföres på V 5-vadhållning
vid travtävlingar.

För galoppsportens vidkommande anses förhållandena i viss mån ställa
sig annorlunda. För denna sportgren är vinstmöjligheterna mindre och omsättningen
avsevärt lägre än vid travtävlingar. Det anses på grund härav
kunna ifrågasättas, om inte höjningen av vinstavdraget på V 5-spelet vid
galopptävlingar t. v. bör begränsas till samma procenttal som det, med vilket
höjningen skett för travsportens del, eller med tio procent. En begränsad
höjning av vinstavdraget på detta sätt skulle innebära, att vinstavdraget på
V 5-spelet vid galopptävlingar inskränkes till 30 procent eller samma procentsats
som nu gäller i fråga om kombispelet.

Statskontoret framhåller vidare, att det av utredningen framlagda siffermaterialet
utvisar, att omsättningen vid travtävlingarna vad gäller vinnareoch
platsspelet under år 1959, sedan vinstavdraget höjts från 20 till 25 procent,
starkt minskat. Vid angivna förhållanden finner ämbetsverket skäl
föreligga att, såsom utredningen förutsatt, återgå till tidigare procentavdrag
vid travtävlingar vid vinnare- och platsspelet.

Riksräkenskapsverket anser, att den ifrågasatta skärpningen av beskattningen
av V 5-vadhållningen tills vidare i enlighet med utredningens förslag
bör uttagas i form av ett högre vinstavdrag. Då spelformen väsentligt avvi -

Kangl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

ker från de konventionella vadhållningsformerna, är det enligt riksräkenskapsverkets
mening egentligen icke fråga om att höja ett gällande vinstavdrag
utan fastmer om att bestämma vinstavdraget för en spelform, som
tidigare icke varit föremål för statsmakternas prövning. Härvid ligger en
jämförelse med den vanliga tippningen närmast till hands. Inkomsterna av
radskatt, andel av insatser och lotterivinstskatt vid tippning utgjorde under
budgetåret 1958/59 sammanlagt 116,1 miljoner kronor eller 56,6 procent
av bruttoomsättningen. Vid totalisatorspelet uppgick statsverkets inkomster
under år 1959 till 31,5 miljoner kronor eller endast 16,3 procent av insatserna.
Det till spelarna återgående vinstvärdet var i motsvarande mån större
vid totalisatorspel än vid tippning eller 73,3 procent mot 31,4 procent. Då

V 5-spelet företer väsentliga likheter med tippning är en höjning av vinstavdraget
vid V 5, såsom utredningen också framhåller, befogad. En utjämning
av olikheten i vinstutdelning framstår även enligt riksräkenskapsverket
som motiverad till förhindrande av en ur statsfinansiell synpunkt mindre
önskvärd övergång från andra lotteriformer till V 5-spel. Ur nu anförda synpunkter
framstår det av totalisatorutredningen förordade vinstavdraget vid

V 5 såsom otillräckligt.

Med ett vinstavdrag på 35 procent uppskattar totalisatorutredningen årsomsättningen
vid V 5 till 170 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket erinrar
om att utredningen i fråga om totalisatorspelet i övrigt synes anse, att
efter en återgång till det före den 1 juli 1958 gällande 20-procentiga avdraget
vid spel på vinnare och plats vid travtävlingar den sammanlagda omsättningen
vid de konventionella spelformerna skall bibehållas oförändrad
vid 1959 års nivå på 190 miljoner kronor. Sammanlagt skulle omsättningen
vid totalisator sålunda uppgå till 360 miljoner kronor mot 194 miljoner kronor
under år 1959. Fråga uppställer sig i detta sammanhang om inte en så
avsevärd höjning av totalisatoromsättningen ger ett mer än skäligt stöd åt
hästsporten. Även om ett slutligt ställningstagande härtill måste anstå till
dess totalisatorutredningens uppdrag slutförts, anser riksräkenskapsverket
att ur nu anförda synpunkt skäl föreligger för bestämmande av ett högre
vinstavdrag vid V 5-spelet än vad utredningen föreslagit.

Det av totalisatorutredningen förordade högre vinstavdraget vid V 5 framstår
enligt riksräkenskapsverkets mening som väl befogat. Mot bakgrunden
av anförda synpunkter kan dock enligt ämbetsverkets mening ifrågasättas
om inte en höjning av avdraget till 40 procent av insatssumman är motiverad.
Vinstavdraget för V 5 anses böra göras tillämpligt jämväl på annan
därmed likartad från de konventionella spelformerna avvikande vadhållning,
som kan tänkas bli införd vid totalisatorspelet. Vinstavdragen vid vinnare-
och platsspel bör, även om vissa skäl kan anföras för en omedelbar
sänkning beträffande travtävlingar, bibehållas oförändrade i avbidan på
resultatet av pågående utredning.

Statens sakrevision anser i likhet med utredningen, att V 5-spelet bör kunna
bära en högre beskattning än övriga spelformer. Då detta spel till vissa
delar uppvisar likhet med vanlig tippning, där spelarna får en återbäring

Knrtgl. Maj:t.t proposition nr 150 år 1960

om endast cirka 35 procent, ifrågasättes om inte ett högre vinstavdrag än det
föreslagna borde tillämpas. Med hänsyn till att V 5-spelet inte stabiliserats
som spelform kan det måhända likväl vara välbetänkt att som ett provisorium
nu uttaga ett vinstavdrag av 35 procent. Utvecklingen av V 5-spelet
bör dock enligt revisionens mening följas med uppmärksamhet och nya
vinstjusterande åtgärder vidtagas, om detta visar sig påkallat.

Vad gäller vinnare- och platsspelet vid travtävlingar kan sak revisionen
inte finna skälen för en justering nedåt av vinstavdraget övertygande. Den
måttliga höjningen av vinstavdraget från 20 till 25 procent år 1958 har visserligen
resulterat i viss nedgång av omsättningen vid travbanorna men har
för statsverkets del inneburit en inte oväsentlig inkomststegring. Det högre
vinstavdraget anses emellertid ha tillämpats alltför kort tid för att några
säkra prognoser skall kunna göras. Då vidare vinstavdraget förordades som
ett provisorium i avvaktan på vissa lönsamhetsutredningar, anses det knappast
motiverat att nu företaga ytterligare eu provisorisk justering. Utredningen
har visserligen påtalat utvecklingens ogynnsamma konsekvenser för
de mindre totalisatorhållarna och att förhållandena torde komma att ytterligare
påverkas av V 5-spelet vid de större banorna. Detta spörsmål anses
dock kunna erhålla en tillfredsställande lösning, om de ifrågasatta stödåtgärderna
i form av ändrade regler för fördelning av vinstavdragsmedlen mellan
staten och organisationerna vidtages beträffande sådana totalisatorhållare.

Sakrevisionen förordar, att vid V 5-spelet tillämpas ett vinstavdrag av
minst 35 procent, under det att avdragen vid övriga spelformer kvarstår
oförändrade i avvaktan på resultatet av vissa av totalisatorutredningen
igångsatta undersökningar.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker reservationslöst att vinstavdraget vid travtävlingar
sänkes från 25 till 20 procent fr. o. m. den 1 juli 1960. Styrelsen
vitsordar också riktigheten av de sifferuppgifter rörande omsättningsminskningen
som utredningen åberopat till stöd för sitt förslag. För att ytterligare
belysa omsättningsminskningen efter den 1 juli 1958 framhåller styrelsen,
att skillnaden mellan omsättningen under budgetåret 1957/58 och budgetåret
1958/59 belöpte sig till inte mindre än 21,3 miljoner kronor och att skillnaden
mellan omsättningen under andra halvåret 1957 och under andra
halvåret 1959 utgjorde 10,6 miljoner kronor. Vidare anses första kvartalen
för 1958, 1959 och 1960 med följande omsättningar å vinnare och plats, nämligen
resp. 40,6, 35,9 och 33,9 miljoner kronor, ge en viss vägledning vid bedömande
av den kommande utvecklingen, om vinstavdraget bibehålies med
25 procent i fråga om dessa spelformer. I detta sammanhang understrykes
särskilt, att minskningen är mera markerad på de banor som inte infört
V 5-spel än på övriga banor.

I likhet med utredningen anser lantbruksstyrelsen, att en höjning av vinstavdraget
vid V 5-vadhållning är nödvändig, om staten skall kompenseras
för den minskning i statens andel av omsättningen på vinnare- och platsspel,
som uppkommer vid en minskning av vinstavdraget från 25 till 20
procent. Utredningen har med utgångspunkt från 1959 års omsättning be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

räknat denna minskning till 8,5 miljoner kronor. Styrelsen ställer sig något
tveksam till denna beräkning, eftersom man hittills kunnat räkna med en
höjning av vinnare- och platsspelet med ca 10 procent per år, då vinstavdraget
utgjort 20 procent. 1959 års omsättning på vinnare och plats 172,5
miljoner kronor skulle alltså från denna utgångspunkt ökas med ca 17,25
miljoner kronor till ca 190 miljoner kronor under året närmast efter minskningen
av vinstavdraget till 20 procent. Inkomstbortfallet för staten anses
därför kunna beräknas stanna vid ett belopp av ca 5 miljoner kronor. För
att kompensera nyssnämnda inkomstbortfall skulle enligt styrelsens uppfattning
endast krävas en höjning av avdraget på V 5-spelet med ca 3 procent,
förutsatt att den sammanlagda omsättningen på detta spel, som utredningen
beräknat, kommer att uppgå till 170 miljoner kronor per år. Emellertid
finner lantbruksstyrelsen i likhet med utredningen, att V 5-spelet i
nuvarande läge sannolikt kan bära ett vinstavdrag av högst 35 procent. Möjligheten
att en proportionellt sett större omsättningsminskning än vad utredningen
antagit kommer att inträda efter den 1 juli anses dock inte kunna
uteslutas, i synnerhet som utdelningarna på totalisatorn under sommaren
är genomsnittligt väsentligt lägre än eljest. Styrelsen framhåller starkt önskvärdheten
av att det föreslagna avdraget endast ges provisorisk karaktär.

Mot bakgrunden av det anförda tillstyrker lantbruksstyrelsen utredningens
förslag, dock endast under den av utredningen angivna förutsättningen.

Sveriges travhästägares riksförbund anser, att V 5 utan skattehöjningar
kommer att tillföra statsverket mer än fördubblade inkomster från totalisatorn.
Det anses tveksamt om en höjning av skatten kommer att leda till
ökade statsinkomster, eftersom totalisatorspelet är mycket känsligt för sådana
rubbningar.

Den angelägnaste skatteändringen för travsporten är enligt förbundets
mening att nu återställa uttagsprocenten på vinnare- och platsspel till 20 procent.
Höjningen av uttagsprocenten år 1958 resulterade i betydande omsättningsminskning,
som ser ut att helt neutralisera beräknad inkomsthöjning
för staten men samtidigt förorsaka travsporten allvarliga skador. Förbundet
framhåller också nödvändigheten av snabbt ändrade fördelningsregler för
totalisatormedlen. Gjorda beräkningar visar enligt förbundet, att travhästägarna
under år 1959 förlorade sammanlagt ca 18 miljoner kronor på sin
travverksamhet.

I anledning av gjorda jämförelser ur skattesynpunkt mellan fotbollstips
och totalisatorspel framhåller förbundet, att skillnaden är betydande, främst
genom att Tipstjänst bedriver en verksamhet med en sport utanför dess omkostnadsram,
under det att travsporten har att själv driva den kostsamma
sportverksamhet, som ligger bakom totalisatorspelet. Missgrepp vid fastställande
av skatteskalor för tipset drabbar staten själv men inte fotbollssporten,
medan motsvarande åtgärder mot travsporten får svårreparerade verkningar.

All erfarenhet anses visa, att totalisatorspelet hämmas av för hög uttagsprocent.
Förbundet vädjar, att travsporten genom en sänkning av uttags 4

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

procenten på vinnare- och platsspel till 20 procent ges ett absolut nödvändigt
stöd. Om så sker vill förbundet inte motsätta sig en försiktig höjning
på försök av uttagsprocenten för V 5-spelet.

Svenska travsportens centralförbund konstaterar, att vad vinnare- och
platsspelet beträffar nedgången i omsättningarna fortsätter på praktiskt taget
alla banor. Förbundet visar, att V 5 inte dragit vinnare- och platsspelet
med sig annorstädes än på de två storbanorna Solvalla och Jägersro. Om de
tre storbanorna -— av vilka dock Åby visat minskning — frånräknas är nedgången
för januari—mars 1960 cirka 18,5 procent. Nära två års erfarenheter
av avdragshöjningen står nu till buds, och detta anses vara mer än tilli
äckligt. Förbundet framhåller den avgörande skillnad som föreligger mellan
vinnare- och platsspelet samt övriga spelformer inom och utom totalisatorn,
bl. a. fotbollstipset och penninglotteriet. Vid övriga spelformer göres
insatsen i regel en gång varje speltillfälle eller dragning. Vinnare- och platsspelet
vid en hästsportstävling sönderfaller däremot i lika många speltillfällen
under en tävlingsdag som det finns löpningar, i regel minst åtta. Den
vinnare- och platsspelande publiken gör i regel sina insatser i dagens samtliga
lopp, vilket betyder att spelaren beskattas minst åtta gånger samma
dag. Det anses uppenbart, att detta redan vid 20 procents avdrag är en ytterst
hård beskattning. Härtill kommer enligt förbundet ytterligare en omständighet
av största betydelse, nämligen de låga vinsterna i vinnare- och
platsspelet jämfört med annat spel. Under de 36 år totalisatorn förekommit
i Sverige har sålunda t. ex. i vinnarespelet vinsten på en satsad tvåkrona
endast tre gånger överstigit 1 000 kronor, och den högsta av dessa tre
utdelningar utgjorde 1 516 kronor.

Förbundet finner utformningen av 1958 års beslut egendomligt. Detta innebär,
att avdraget för vinnare- och platsspelet höjdes endast om dessa spelformer
användes vid travtävlingar men att skattesatsen lämnades oförändrad,
om spelformerna användes inom annan hästsport. Att en och samma
spelform är föremal för olika beskattning inom olika hästsportsgrenar förekommer
eljest ingenstädes i världen.

Vad V 5-spelet beträffar kan det enligt förbundet inte bestridas, att denna
spelform bör tåla en högre beskattning än vinnare- och platsspelet. För undvikande
av bakslag anses dock en viss varsamhet vara tillrådlig, och en höjning
till 30 procent borde enligt förbundet vara tillräcklig.

Svenska galoppsportens centralförbund ifrågasätter, om den föreslagna
höjningen av vinstavdraget kan gagna sporten eller öka statens inkomster
av V 5-spelet. Då galoppsporten införde detta spel i augusti 1959 och bedrev
spelformen t. o. in. november med relativt blygsamma omsättningar, fanns
ingen konkurrens från travsporten. För närvarande bedrivs V 5-vadhållning
vid tio travbanor, varför galopporganisationerna sannolikt inte kan räkna
med en ökning i V 5-spelet jämfört med 1959. Trots att förbundet är medvetet
om, att V 5-vadhållningen är gynnsam för de spelande, anses vinstavdragshöjningen
på 15 procent så stor, att risk finns att den för organisationerna
ringa förtjänsten på spelet kan komma att utbytas i förlust. Detta

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

skulle innebära, att denna vadhållning, som inneburit en uppryckning för
galoppsporten, av ekonomiska skäl måste upphöra. Förbundet hemställer,
därest en höjning av avdraget på V 5-vadhållning anses ofrånkomlig, att
densamma för galoppsportens del måtte stanna vid högst 10 procent och att
fördelningen mellan staten och organisationerna omprövas.

Av vad jag i det föregående anfört framgår att V 5-spelets genombrott betytt
en omvälvning av totalisatorverksamlieten vid saväl trav- som galopptävlingar.
Den kraftiga omsättningen i denna spelform har medfört en betydande
ökning av totalomsättningen vid våra travbanor och har vid de två
storbanorna Solvalla och Jägersro dragit jämväl vinnare- och platsspelet
med sig till ökad omsättning. Såsom riksräkenskapsverket framhållit är det
nu inte fråga om att höja ett gällande vinstavdrag utan fastmera att bestämma
vinstavdraget för en spelform, som tidigare icke varit föremal för statsmakternas
prövning. För egen del anser jag i likhet med utredningen, att

V 5-spelet bör kunna bära en något högre beskattning än den hittills för vinnare-
och platsspelet tillämpade. Oaktat skäl kan anföras för ett högre vinstavdrag
än det av utredningen föreslagna, vill jag — i avvaktan på att V 5-spelet skall hinna stabiliseras som spelform — förorda, att vinstavdraget vid

V 5-spel som för närvarande är 25 procent vid travtävlingar och 20 procent
vid galopptävlingar från och med den 1 juli 1960 bestämmes till 35 procent.
På av utredningen anförda skäl finner jag mig å andra sidan böra förorda att
vinstavdraget vid vinnare- och platsspel i samband med travtävlingar sänkes
från 25 till 20 procent eller till samma procentsats som nu gäller för galoppsportens
del. Såväl höjningen av vinstavdraget vid V 5-spel som sänkningen i
vad gäller vinnare- och platsspel avses helt skola gälla statens andel i vinstavdraget.
Någon ändring av vinstavdraget vid övriga former av totalisatorspel
ifrågasättes inte.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att Stockholms kapplöpningssällskap
i skrivelse den 31 mars 1960 anhållit om att få komma i åtnjutande
av statlig kreditgaranti för erhållande av lån i bank. Sedan sällskapet blivit
underrättat om att nuvarande arrendekontrakt med staten rörande markområdet
vid Ulriksdal inte skulle komma att förlängas efter den 14 mars
1963, har sällskapet år 1954 inom Täby kommun inköpt mark för en ny
kapplöpningsbana. Hittills har sällskapet investerat, förutom eget kapital,
vad sällskapet mot inteckningssäkerhet kunnat låna i bank. För färdigställande
av galoppbanan kommer enligt sällskapet att erfordras ytterligare tre
miljoner kronor. Då sällskapet nu saknar möjlighet att ställa den erforderliga
bankmässiga säkerheten hemställes om en statlig kreditgaranti för lån
i bank av nämnda belopp. Med hänsyn till föreliggande omständigheter anser
jag mig böra tillstyrka, att statlig kreditgaranti lämnas för ett lån att återbetalas
före utgången av år 1965. .lag förordar därför att riksdagens bemyndigande
härtill inhämtas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med vad i det
föregående förordats, med verkan från och med den 1 juli
1960, meddela föreskrifter om dels 35 procents vinstavdrag
vid s. k. V 5-spel, dels 20 procents vinstavdrag vid vinnareoch
platsspel;

b) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda
staten garanti intill ett belopp av 3 000 000 kronor för banklån
till Stockholms kappiöpningssällskap.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1960/61

Avskrivningsanslagen i årets statsverksproposition var i viss omfattning
upptagna med endast beräknade belopp, beroende på att motsvarande investeringsanslag
inte äskats definitivt. Jag hemställer nu att få anmäla de förändringar,
som betingas av de definitiva anslagsäskandena samt av förslag
om ytterligare investeringar utöver de i statsverkspropositionen beräknade.

Under statens allmänna fastighetsfond har anslagen till vissa byggnadsarbeten
m. m. vid statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården, vissa
byggnadsarbeten vid statens vårdanstalt å Brotorp för alkoholmissbrukare
samt nybyggnader för Chalmers tekniska högskola definitivt äskats med
samma belopp som de i årets statsverksproposition för motsvarande ändamål
beräknade. Däremot svarande avskrivningsanslag upptages alltså med de tidigare,
preliminärt beräknade beloppen. Till vissa byggnadsarbeten vid statens
mentalsjukhus m. m. beräknades i statsverkspropositionen preliminärt
43 000 000 kronor. Sedermera har i proposition nr 93 ett belopp av 44 550 000
kronor äskats för ifragavarande ändamål. Motsvarande avskrivningsanslag,
som i statsverkspropositionen preliminärt uppförts med 21 500 000 kronor,
höjes nu till 22 275 000 kronor.

Under statens utlåningsfonder har i proposition nr 112 anslaget till lånefonden
för allmänna samlingslokaler definitivt äskats med samma belopp
som det i statsverkspropositionen preliminärt upptagna. I avvaktan på närmare
erfarenheter rörande effekten av föreslagna jämkningar i lånebestämmelserna
räknar jag tills vidare med en oförändrad avskrivningsprocent,
60 %, varför motsvarande avskrivningsanslag inte undergår någon ändring.

I proposition nr 89 har till statens lånefond för universitetsstudier äskats
10 600 000 kronor och till allmänna studielånefonden 10 200 000 kronor, vilket
i förhållande till i statsverkspropositionen preliminärt beräknade belopp
innebär en höjning med 300 000 kronor respektive en sänkning med 300 000
kronor. Då för dessa anslag total avskrivning tillämpas, bör motsvarande avskrivningsanslag
upptagas med 10 600 000 kronor respektive 10 200 000
kronor.

Under fonden för låneunderstöd har i proposition nr 105 äskats 12 006 000
kronor till bidrag till Internationella utvecklingsfonden. Detta anslag bör i
sin helhet avskrivas. Jämväl det i propositionen nr 88 äskade anslaget till

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

lån till Svensk-norska samarbetsfonden av 55 000 kronor liksom även i propositionerna
nr 93 och 71 äskade anslag å 1 000 000 kronor till lån till
Stockholms läns landsting för uppförande m. m. av ett mentalsjukhus i Upplands
Väsby respektive å 100 000 kronor till lån till kustsanatoriet Apelviken
för anskaffande av viss utrustning för paraplegivård, vilka lån avses skola
vara ränte- och amorteringsfria, avskrives helt.

Samtliga nu erforderliga jämkningar och tillägg i förhållande till statsverkspropositionens
förslag till anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar
framgår av följande översikt.

Ökning (+)
Minskning (—)
Kronor

Statens allmänna fastighetsfond:

Vissa byggnadsarbeten vid statens mentalsjukhus m. m.

(prop. nr 93) ........................................ + ?75 000

Statens utlånings fonder:

Statens lånefond för universitetsstudier (prop. nr 89)........ + 300 000

Allmänna studielånefonden (prop. nr 89).................. — 300 000

Fonden för låneunderstöd:

Bidrag till Internationella utvecklingsfonden (prop. nr 105) .. + 12 006 000

Lån till Svensk-norska samarbetsfonden (prop. nr 88) ...... + 55 000

Lån till Stockholms läns landsting för uppförande m. m. av ett

mentalsjukhus i Upplands Väsby (prop. nr 93) .......... + 1 000 000

Lån till kustsanatoriet Apelviken för anskaffande av viss utrustning
för paraplegivård (prop. nr 71) ................ + 100 000

Summa + 13 936 000

Det torde få ankomma på riksdagen att vidtaga de justeringar av de under
förevarande huvudtitel äskade anslagen, som med anledning av riksdagens
beslut rörande investeringsanslag eller eljest kan påkallas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret
1960/61 i härefter angivna fonder anvisa följande reservationsanslag,
nämligen

Statens allmänna fastighetsfond

Socialdepartementet

Vissa byggnadsarbeten m. m. vid statens skolor
tillhörande barna- och ungdomsvården.... 1 250 000

Vissa byggnadsarbeten vid statens vårdanstalt
å Brotorp för alkoholmissbrukare .......... 350 000

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

Ecklesiastikdepartementet
Nybyggnader för Chalmers tekniska högskola 6 100 000
Inrikesdepartementet

Vissa byggnadsarbeten vid statens mentalsjukhus
m. m................................. 22 275 000

Statens utlåningsfonder

Socialdepartementet
Lånefonden för allmänna samlingslokaler .... 5 400 000

Ecklesiastikdepartementet

Statens lånefond för universitetsstudier...... 10 600 000

Allmänna studielånefonden ................ 10 200 000

Fonden för låneunderstöd

Finansdepartementet
Bidrag till Internationella utvecklingsfonden. . 12 006 000

Ecklesiastikdepartementet
Lån till Svensk-norska samarbetsfonden .... 55 000

Inrikesdepartementet
Lån till Stockholms läns landsting för uppförande
m. m. av ett mentalsjukhus i Upplands

Väsby .................................. 1 000 000

Lån till kustsanatoriet Apelviken för anskaffande
av viss utrustning för paraplegivård____ 100 000

Kapitalbudgeten för budgetåret 1960 61

I avvaktan på särskild proposition i ämnet framlades i årets statsverksproposition
en beräknad investeringsplan för budgetåret 1960/61 jämte därvid
fogade investeringsstater. Definitivt förslag i ämnet bör nu underställas
riksdagen.

Vid framläggandet av de nya siffrorna har beaktats de slutliga medelsäskandena
i de fall, där anslagen i statsverkspropositionen endast beräknats,
samt därjämte de nya investeringsanslag som äskats i särskilda propositioner.
En omräkning av hittills äskade respektive i förekommande fall
av riksdagen anvisade investeringsanslag ger, såsom av följande sammanställning
framgår, ett sammanlagt belopp för kapitalbudgetens investerings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

anslag på 2 765 miljoner kronor. Vad rör investeringsstaternas inkomstsida
har i de följande sammanställningarna beaktats de äskanden eller anvisningar
under huvudtiteln för avskrivningar av nya kapitalinvesteringar, vilka
hänför sig till i statsverkspropositionen bebådade anslagsändamål, samt
de avskrivningsanslag under samma huvudtitel, vilka hänför sig till senare
under riksdagen framlagda förslag till nya kapitalinvesteringar. Härjämte
har de i investeringsstaterna uppförda posterna avskrivningsmedel
inom fonderna och övriga kapitalmedel underkastats översyn.

En sammanställning av de beslutade eller föreslagna investeringarna ger
följande resultat.

L Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond ......................... 2 005 000

B. Televerkets fond......................... 305 540 000

C. Statens järnvägars fond .................. 326 300 000

D. Statens vattenfallsverks fond.............. 466 601 000

E. Domänverkets fond...................... 630 000 1 101 076 000

II.

in.

IV.

VI.
VII.
VIII.

IX.

		40 401 000
		137 520 300
k3lclldl^> iAlllllctllilcl i aa ugiiLioi w nu •• •• •• •• »••• Försvarets fonder: A. Försvarets fastighetsfond.................	163 436 000 7 600 000	171036 000 867 800 300
olct.lv?		228 323 100
		160 023 200
		22 500 000
Diverse kapitalfonder: A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond	32 700 000 4 000 000
C. Statens renroduktionsanstalts fond.........	120 000	36 820 000

Summa kronor 2 765 499 900

De avskrivningsmedel och övriga likvida medel som står till förfogande
för investeringarnas genomförande uppgår till följande belopp.

I. Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond......................... ® 301 000

B. Televerkets fond......................... 281 640 000

C. Statens järnvägars fond.................. 204 400 000

D. Statens vattenfallsverks fond.............. 140 100 000

E. Domänverkets fond.......................601 000

II. Luftfartsfonden...............

III. Statens allmänna fastighetsfond

633 542 000

3 901 000
86 376 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

IV.

VI.

VII.

VIII.

IX.

Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond................. 128 574 000

B. Försvarets fabriksfond.................... 3 001 000

Statens utlåningsfonder.........

Fonden för låneunderstöd......

Fonden för statens aktier......

Fonden för förlag till statsverket

131 575 000

26 566 700
111 682 000
1000
4 017 000

Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond 26 100 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond ........ 121 000 26 221 000

Summa kronor 1 023 881 700

Med ledning av dessa uppgifter kan investeringsbemyndigandena beräknas
till de belopp som framgår av följande

Förslag till investeringsplan för budgetåret 1960/61

II.

III.

IV.

VI.

VII.

VIII.
IX.

Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond ........................ 4 796 000

B. Televerkets fond......................... 23 900 000

C. Statens järnvägars fond.................. 121 900 000

D. Statens vattenfallsverks fond.............. 326 501000

E. Domänverkets fond...................... 29 000

Luftfartsfonden ........................................

Statens allmänna fastighetsfond..........................

Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond................... 34 862 000

B. Försvarets fabriksfond..................... 4 599 000

Statens utlåningsfonder..................................

Fonden för låneunderstöd..............................

Fonden för statens aktier ...................

Fonden för förlag till statsverket

467 534 000
36 500 000
51 144 300

39 461 000
841 233 600
116 641 100
160 022 200
18 483 000

Diverse kapitalfonder:

A. Väg-och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.. 6 600 000

B. Jordfonden................................ 4000 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond.......... — 1 000 10 599 000

Säger 1 741 618 200

Avgår kapitalåterbetalning:

Oreglerade kapitalmedelsförluster................. 1000 000

övrig kapitalåterbetalning....................... 33 380 000 34380 000

Summa kronor 1 707 238 200

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Stater innefattande specifikation till de sålunda angivna bemyndigandena
torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende såsom bilaga 2.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att, med beaktande av de ändringar, som må påkallas av
riksdagens beslut angående avskrivnings- och investeringsanslag
efter denna dag, fastställa investeringsplan för budgetåret
1960/61 jämte därtill fogade stater i enlighet med
här framlagda förslag samt att i riksstaten för nämnda budgetår
å kapitalbudgeten upptaga en mot investeringsplanen
svarande inkomsttitel sålunda

Lånemedel ........................ kronor 1 707 238 200

Departementschefens beräkning av de särskilda inkomsttitlarna m. m.

Jag ansluter mig till riksräkenskapsverkets förslag till ändringar i den beräkning
av vissa inkomsttitlar för nästkommande budgetår, som redovisades
i statsverkspropositionen, med följande undantag.

Inkomsttiteln särskilda varuskatter har av riksräkenskapsverket
föreslagits skola uppföras med 320 miljoner kronor. Med hänsyn till det
förslag om utjämningsskatt, som jag senare denna dag i proposition nr 154
kommer att framlägga i anslutning till vissa av chefen för jordbruksdepartementet
samtidigt föreslagna åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets
område, förordar jag att nämnda inkomsttitel upptages i riksstaten med
340 miljoner kronor. Den i nämnda proposition föreslagna justeringen av
vissa tullar synes ej böra föranleda någon ändring i riksräkenskapsverkets
beräkning av inkomsttiteln tullmedel, varför densamma här uppföres
med 775 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket har under förutsättning av oförändrade spelformer
och procentavdrag beräknat inkomsterna under titeln totalisatormedel
till 45 miljoner kronor. De av mig i det föregående förordade förändringarna
av vinstavdraget vid totalisatorverksamhet, vilka står i överensstämmelse
med totalisatorutredningens förslag, kan beräknas medföra en
icke oväsentlig ökning av dessa inkomster, ökningen har av utredningen
beräknats till 6,5 miljoner kronor per år. Dylika beräkningar är givetvis —
såsom utredningen också framhållit —- förenade med stora osäkerhetsmoment,
ovisshet om å ena sidan V 5-spelets lortsatta expansion och å andra
sidan spelformens känslighet för höjda vinslavdrag. Jag förordar att titeln
uppföres med 50 miljoner kronor.

Inkomsterna av statens affärsverksfonder har av riksräkenskapsverket
beräknats med utgångspunkt från oförändrad lönenivå. Ämbetsverket
har sålunda upptagit inkomsterna av postverket till 20 miljoner
kronor, av televerket till 125 miljoner kronor, av statens järnvägar till 1
miljon kronor, av statens vattenfallsverk till 200 miljoner kronor samt av

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

domänverket till 25 miljoner kronor. Som jag redan tidigare nämnt har under
hand inhämtats kompletterande uppgifter angående den inverkan på de
beräknade överskottens storlek som det nu träffade avtalet angående statstjänstemännens
löner in. in. från och med den 1 januari 1960 kan antas få.
Med hänsynstagande till dessa uppgifter förordar jag, att inkomsttitlarna
postverket, televerket, statens vattenfallsverk och domänverket uppföres
med 1, 80, 190 respektive 23 miljoner kronor. Då statens järnvägars rörelse
nu beräknas uppvisa underskott bör inkomsttiteln för detta affärsverk utgå
ur riksstaten för nästa budgetår.

Såsom hemställts i statsverkspropositionen i januari bör i enlighet med
gällande grunder för budgetåret 1960/61 avsättning ske till budgetutjämningsfonden
av kommunalskattemedel. De avsatta medlen bör särredovisas
på fonden. Å andra sidan bör enligt samma grunder återföring ske av tidigare
avsatta medel. I enlighet med riksräkenskapsverkets förslag kan dessa
avsättningar och återföringar nu beräknas resultera i en nettoåterföring av
25 miljoner kronor.

En sammanställning över de förändringar av inkomsterna och utgifterna å
driftbudgeten för nästa budgetår som i enlighet med vad i det föregående
anförts föreligger i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen
torde såsom bihang D få fogas till detta protokoll.

Jag torde slutligen få framlägga förslag rörande grunderna för uttagande
av preliminär skatt för inkomst under nästa budgetår. Beträffande procenttalet
för nästkommande budgetårs förra hälft vill jag erinra om att
detta procenttal — jämlikt stadgande i 12 § förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt — skall bestämmas till samma tal som
gällt för innevarande budgetårs senare hälft, d. v. s. till 100. Vad åter angår
nästkommande budgetårs senare hälft förordar jag, att för fysiska personer,
oskifta dödsbon och familjestiftelser den statliga inkomstskatt som
skall ingå i den preliminära skatten uttages med 100 procent av grundbeloppet.
Beträffande den slutliga inkomstskatten på grund av 1960 års taxering
vill jag erinra om alt denna skatt — jämlikt bestämmelserna i 12 §
förordningen om statlig inkomstskatt — automatiskt utgår efter enahanda
procenttal av grundbeloppen som gällt med avseende å motsvarande preliminära
skatt för kalenderåret 1959.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som
avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall ingå i preliminär skatt för budgetåret 1960/61 med
100 procent av grundbeloppet; samt

b) upptaga inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret
1960/61 enligt den vid detta protokoll såsom Bilaga 1 fogade
specifikationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ingrid von Otter

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Bilaga

Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1960/61

A. Egentliga statsinkomster

I. Skatter:

1. Skatt å inkomst, förmögenhet

och rörelse:

a) Skatt å inkomst och förmögenhet
m. m., bevillning ..

b) Kupongskatt, bevillning ...

c) Utskiftningsskatt och ersättningsskatt,
bevillning ..

d) Fondskatt, bevillning.....

e) Skogsvårdsavgifter, bevillning
....................

f) Bevillningsavgifter för sär skilda

förmåner och rättigheter,
bevillning..........

g) Arvsskatt och gåvoskatt,

bevillning...............

h) Lotterivinstskatt, bevillning

i) Omsättnings- och expedi tionsstämplar

m. m., bevillning
....................

6 900 000 000
7 000 000

1 000 000
13 500 000

10 100 000

1 500 000

100 000 000
85 000 000

90 000 000 7 208 100 000

2. Automobilskattemedel:

a) Fordonsskatt, bevillning ... 410 000 000

b) Bensinskatt, bevillning---- 850 000 000 1 260 000 000

3. Tullar och acciser:

a) Tullmedel, bevillning...... 775 000 000

b) Allmän varuskatt, bevillning 1 400 000 000

c) Särskilda varuskatter, bevillning
.................... 340 000 000

d) Omsättningsskatt å motorfordon,
bevillning......... 180 000 000

e) Regleringsavgift och accis å

fettvaror m. m., bevillning 40 000 000

f) Skatt å kaffe, bevillning .. 25 000 000

g) Tobaksskatt, bevillning____ 900 000 000

h) Rusdrycksförsäljningsmedel
av partihandelsbolag, bevill -

ning.................... 15 000 000

i) Rusdrycksförsäljningsmedel

av detaljhandelsbolag, bevillning
................. 28 000 000

j) Omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker,

bevillning................ 1 125 000 000

k) Omsättningsskatt å vin, bevillning
................. 105 000 000

l) Maltdrycksskatt, bevillning. 110 000 000

m) Skatt å läskedrycker, bevillning
.................... 70 000 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

n) Statlig nöjesskatt, bevillning 30 000 000

o) Energiskatt, bevillning .... 550 000 000 5 693 000 000 14 161 100 000

11. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter.................. 500 000

2. Inkomster vid fångvården............... 2 550 000

3. Bidrag till riksförsäkringsanstalten och för säkringsrådet.

.......................... 3 600 000

4. Bidrag till pensionsstyrelsen.............. 230 000

5. Inkomster vid statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare
.......................... 275 000

6. Inkomster vid statens geotekniska institut . 1 300 000

7. Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion,
alt tillföras antomobilskattemedlen..... 4 800 000

8. Inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket,
att tillföras automobilskattemedlen..... 1 300 000

9. Avgifter för registrering av motorfordon... 9 000 000

10. Inkomster vid Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut.................... 6 100 000

11. ''Bidrag till statens bränslekontrolleran de

verksamhet............................. 80 000

12. Inkomster vid länsarkitektsorganisationen.. 1 200 000

13. Inkomst av myntning och justering...... 4 500 000

14. Kontrollstämpelmedel.................... 1 000 000

15. Bidrag till bank- och fondinspektionen .... 525 000

16. Bidrag till sparbanksinspektionen......... 370 000

17. Bidrag för revision av sparbankerna...... 410 000

18. Inkomster vid tandläkarhögskolorna...... 480 000

19. Avgifter för granskning av biografbilder... 325 000

20. Inkomster vid matematikmaskinnämnden ... 2 500 000

21. Inkomster vid lantbruksnämnderna....... 1 700 000

22. Inkomster vid statens jordbruksnämnd---- 350 000

23. Inkomster vid statens centrala frökontroll anstalt.

................................ 1 790 000

24. Inkomster vid statens växtskyddsanstalt ... 900 000

25. Inkomster vid statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
............................. 250 000

26. Inkomster vid statens maskinprovningar... 250 000

27. Inkomster vid statens veterinärmedicinska

anstalt................................. 1 300 000

28. Inkomster vid veterinärhögskolan......... 700 000

29. Inkomster vid lantmäteriväsendet........ 16 600 000

30. Inkomster vid rikets allmänna kartverk ... 2 300 000

31. Avgifter för statskontroll å krigsmaterieltill verkningen.

............................ 40 000

32. Skeppsmätningsavgifter.................. 550 000

33. Inkomster vid Sveriges geologiska undersökning
................................... 1 700 000

34. Inkomster vid statens provningsanstalt .... 2 700 000

35. Inkomster vid flygtekniska försöksanstalten 6 500 000

36. Inkomster vid statens institut för konsumentfrågor
.................................. 150 000

37. Fyr- och båkmedel...................... 18 000 000

Kungh Maj:ts proposition nr 150 år 1960

38. Lotspenningar..........................

39. Försäljning av sjökort m. m.............

40. Inkomster vid statens skeppsprovningsan stalt.

.................................

41. Patent- och varumärkes- samt registrerings avgifter.

...............................

42. Avgifter för registrering i förenings- m. fl. register
..................................

43. Bidrag till försäkringsinspektionen........

44. Inkomster av statens gruvegendom.......

45. Inkomster vid statens bakteriologiska laboratorium
.................................

46. Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium
.................................

47. Inkomster vid statens farmacevtiska laboratorium
.................................

48. Inkomster vid statens mentalsjukhus.....

49. Inkomster vid Vilhemsro sjukhus........

50. Inkomster vid karolinska sjukhuset.......

51. Inkomster vid serafimerlasarettet.........

52. Inkomster vid statens institut för folkhälsan

12 500 000
570 000

950 000

12 000 000

450 000
1 300 000
5 000 000

5 500 000

700 000

400 000
47 200 000
260 000
36 800 000
9 100 000

475 000 230 030 000

111. Diverse inkomster:

1. Bötesmedel.............

2. Totalisatormedel........

3. Tipsmedel..............

4. Lotterimedel............

5. Övriga diverse inkomster

28 000 000
50 000 000
95 000 000
115 000 000

15 000 000 303 000000

14 694 ISO 000

B. Inkomster av statens kapitalfonder

I. Statens affärsverksfonder:

294 000 000
50 000 000

1. Postverket, bevillning.................... 1 000 000

2. Televerket.............................. 80 000 000

3. Statens vattenfallsverk.................. 190 000 000

4. Domänverket........................... 23 000 000

II. Riksbanksfonden

III. Statens allmänna fastighetsfond:

1. Slottsbyggnadernas delfond......... 1 000

2. Fångvårdsstyrelsens t 2 135 000

3. Beskickningsfastigheternas » 1 210 000

4. Byggnadsstyrelsens » 15 131 000

5. Generaltullstyrelsens » 265 000

6. Uppsala universitets » 595 000

7. Lunds universitets * 660 000

8. Sjöfartsstyrelsens .......... 130 000

9. Medicinalstyrelsens » 7 370 000

10. Karolinska sjukhusets > 880 000

28 377 000

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

/V. Försvarets fonder:

1. Försvarets fastighetsfond................ 31 638f000

2. Försvarets fabriksfond................... 2 800 000

V. Statens ulldningsfonder:

1. Utrikesförvaltningens lånefond............ 6 500

2. Värnpliktslånefonden.................... 100

3. Statens bostadslånefond................. 1 000

4. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid

Mörby................................. 16 000

5. Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer............. 4 100 000

6. Lånefonden för bostadsbyggande i städer och

stadsliknande samhällen................. 34 000

7. Lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden................... 400 000

8. Lånefonden för bostadsbyggande......... 183 000 000

9. Lånefonden för lantarbetarbostäder....... 100

10. Lånefonden för maskinanskaffning inom

byggnadsindustrin....................... 525 000

11. Lånefonden för allmänna samlingslokaler .. 1 000 000

12. Statens bosättningslånefond.............. 1 700 000

13. Vattenkraftslånefonden.................. 270 000

14. Luftfartslånefonden...................... 280 000

15. Tullverkets båtlånefond.................. 500

16. Statens lånefond för universitetsstudier.... 300 000

17. Allmänna studielånefonden............... 500 000

18. Lånefonden för inventarier i studentbostäder 50 000

19. Gödselvårdslånefonden................... 100

20. Jordbrukets lagerhusfond................ 600 000

21. Statens mejerilånefond................... 1 000

22. Jordbrukets maskinlånefond.............. 950 000

23. Statens sekundärlånefond för jordbrukare.. 100 000

24. Statens slakterilånefond.................. 100

25. Fonden för supplementär jordbrukskredit.. 200 000

26. Kraftledningslånefonden................. 250 000

27. Elektrifieringslånefonden................. 100

28. Lånefonden för inköp av gasgeneratorer för

motordrift.............................. 100

29. Egnahemslånefonden.................... 4 700 000

30. Arrendelånefonden...................... 100

31. Arbetarsmåbrukslånefonden.............. 100

32. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och

bostadsförbättringslånefond............... 100

33. Kronotorparnas inventarielånefond........ 100

34. Statens avdikningslånefond............... 1 750 000

35. Täckdikningslånefonden.................. 10 000

36. Bevattningslånefonden................... 1 000

37. Fiskerilånefonden....................... 350 000

38. Statens fiskredskapslånefond............. 100

39. Virkesmätningslånefonden................ 100

40. Skogsväglånefonden..................... 14 000

41. Statens skogslånefond................... 100

34 438 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

42. Lånefonden för insamling av skogsfrö.....

43. Statens lånefond för den mindre skeppsfarten

44. Statens sekundärlånefond för rederinäringen

45. Sjöfartsverkets båtlånefond..............

46. Statens hantverks- och industrilånefond....

100
975 000
65 000
50 000

2 100 000 204 300 400

VI. Fonden för låneunderstöd:

1. Bostadsstyrelsens delfond

2. Statskontorets »

3. Lantbruksstyrelsens »

4. Riksbankens »

5. Riksgäldskontorets *

1 100 000
7 400 000
3 200
4 500 000

100 13 003 300

VII. Fonden för statens aktier...................

VIII. Statens pensionsfonder:

1. Folkpensioneringsfonden.................

2. Civila tjänstepensionsfonden..............

3. Militära tjänstepensionsf onden............

4. Allmänna familjepensionsfonden..........

5. Statens pensionsanstalts pensionsfond.....

6. Pensionsfonden för vissa riksdagens verk ..

IX. Diverse kapitalfonder:

1. Fonden för kreditgivning till utlandet

2. Övriga diverse kapitalfonder.............

65 000 000

56 000 000
1 675 000
180 000
5 000 000
9 600 000

33 000 72 488 000

28 500 000

16 000 000 44 500 000

806 106 700

Summa kronor 16 500 236 700

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Förslag till

Investeringsstater för budgetåret 1960/61

I. Statens affärsverksfonder

A. Postverkets fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

inom fonden........... 6 800 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. —4 796 000

2 005 000

B. Televerkets fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten......... 6 340 000

inom fonden.......... 275 200 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 23 900 000

305 540 000

C. Statens järnvägars fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten......... 4 300 000

inom fonden........... 200 000 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 121 900 000

326 300 000

D. Statens vattenfallsverks fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

inom fonden........... 140 000 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 326 501 000

466 601 000

E. Domänverkets fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

inom fonden........... 600 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande._29 000

680 000

5 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150

Bilaga 2

. 2 005 000

2 005 000

305 540 000

805 540 000

326 300 000

466 601 000

630 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

II. Luftfartsfonden

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .. 40 401 000

från riksstaten......... 100 000

inom fonden........... 3 800 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 36 500 000

40 401 000 40 401 000

m. Statens allmänna fastighetsfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag . 137 520 300

från riksstaten......... 63 525 000

inom fonden........... 22 636 000

Övriga kapitalmedel...... 215 000

Investeringsbemyndigande. 51 144 300

137 520 300 187 520 800

IV. Försvarets fonder
A. Försvarets fastighetsfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag . 163 436 000

från riksstaten......... 114018 000

inom fonden........... 14 555 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 34 862 000

163 436 000 163 436 000

B. Försvarets fahriksfond

Avskrivningsmedel

inom fonden........... 3 000 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 4 599 000

7 600 000

Summa investeringsanslag ... 7 600 000

7 600 000

V. Statens utlåningsfonder
Lånefonden för bostadsbyggande

Investeringsbemyndigande. 820 000 000 Investeringsanslag........ 820 000 000

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

Investeringsbemyndigande. 100 Investeringsanslag........ 100

Statens bosättningslånefond

Investeringsbemyndigande. 100 Investeringsanslag........ 100

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

Lånefonden för allmänna samlingslokaler

Avskrivningsmedel från riksstaten......... Investeringsbemyndigande .	5 400 000 3 600 000	Investeringsanslag ......	9 000 000
	9 000 000		9 000 000
	Luftfartslånefonden
Investeringsbemyndigande .	10 000 000	Investeringsanslag.......	.. 10 000 000
Statens lånefond för universitetsstudier
Avskrivningsmedel från riksstaten.........	10 600 000	Investeringsanslag......	10 600 000
	Allmänna studielånefonden
Avskrivningsmedel från riksstaten.........	10ji200 000	Investeringsanslag......	.. 10 200 000
Lånefonden för inventarier i studentbostäder
Investeringsbemyndigande .	3 000 000	Investeringsanslag......	3 000 000
Kronotorparnas inventarielånefond
Avskrivningsmedel från riksstaten.........	50 000	Investeringsanslag......	50 000
	F iskerilånefonden
Avskrivningsmedel från riksstaten......... Investeringsbemyndigande.	316 700 633 300	Investeringsanslag......	950 000
	950 000		950 000
Statens hantverks-	och industrilånefond
Investeringsbemyndigande.	4 000 000	Investeringsanslag......	4 000 000
Statens	lånefond för den mindre skeppsfarten
Investeringsbemyndigande.	100	Investeringsanslag......	100

Summa investeringsbemyndiganden
för statens utlåningsfonder.
........... 841 233 600

VI. Fonden för låneunderstöd

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag . 228 323 100

från riksstaten......... 88 173 000

Övriga kapitalmedel...... 23 509 000

Investeringsbemyndigande. 116 641 100

228 828 100

228 323 100

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

VII. Fonden för statens aktier

Övriga kapitalmedel...... 1000 Investeringsanslag

Investeringsbemyndigande.. 160 022 200

160 023 200

VIII. Fonden för förlag till statsverket

Övriga kapitalmedel....... 4 017 000 Summa investeringsanslag

Investeringsbemyndigande.. 18 483 000

22 600 000

IX. Diverse kapitalfonder
A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förråd sfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag

inom fonden............ 26 000 000

Övriga kapitalmedel....... 100 000

Investeringsbemyndigande.. 6 600 000

32 700 000

B. Jordfonden

Investeringsbemyndigande . 4 000 000 Investeringsanslag .......

C. Statens reproduktionsanstalts fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag

inom fonden ............. 120 000

Övriga kapitalmedel........ 1 000

Investeringsbemyndigande ... —1 000

120 000

Säger beträffande samtliga investeringsstater för:

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag

från riksstaten....... 303 022 700

inom fonden......... 692 711 000

Övriga kapitalmedel____ 28 148 000

Investeringsbemyndigande 1 741 618 200

160 023 200

. .22 500 000

22 500 000

.. 32 700 000

32 700 000

4 000 000

____ 120 000

120 000

2 765 499 900

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Innehåll

Det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken ........................

1. Den internationella utvecklingen....................................

2. Den ekonomiska utvecklingen inom landet ..........................

3. Den ekonomiska politiken..........................................

4. Budgetläget ......................................................

Besparingsutredningens förslag rörande statsfinansiell långsiktsplanering........

Förnyad beräkning av statsinkomsterna ..................................

Utgiftsförändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1960/61 .................

Vinstavdraget vid totalisatorverksamheten m. ..............................

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1960161 ..............

Kapitalbudgeten för budgetåret 1960/61 ....................................

Departementschefens beräkning av de särskilda inkomsttitlarna m. m..........

Bilaga 1. Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1960/61
Bilaga 2. Förslag till investeringsstater för budgetåret 1960/61 ............

Bihang A: Riksräkenskapsverket: Budgetutfallet 1959/60
Bihang B: Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning
Bihang C: Reviderad nationalbudget för år 1960
Bihang D: Driftbudgeten för budgetåret 1960/61

Bihang E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen.

600786 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

BIHANG A

RIKSRÄKENSKAPSYERKETS
BERÄKNING AV
BUDGETUTFALLET 1959/60

Kungl. Maj;ts proposition nr 150 år 1960
Bih. A: Riksräkenskapsverket: Budgetutfallet 1959/60

Bihang A

i ■ '' ’ .

Till KONUNGEN

I enlighet med föreskrifterna i den för riksräkenskapsverket gällande instruktionen
får riksräkenskapsverket härmed avgiva approximativ beräkning
rörande utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1959/60.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang A

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Vid beräkningen har hänsyn jämväl tagits till de anslag, som före den
2 april 1960 anvisats eller enligt före angivna tidpunkt till riksdagen avlämnade
propositioner äro avsedda att anvisas å tilläggsstat till riksstaten
för nu löpande budgetår. Sammanlagda beloppet av sålunda redan anvisade
eller äskade tilläggsstatsanslag uppgår till 103,82 miljoner kronor (jfr riksdagens
skrivelse den 16 december 1959, nr 346, samt propositionerna nr 2
och 100 till 1960 års riksdag).

Beräkningen — vilken såsom närmare framgår av det följande i likhet
med motsvarande beräkningar för föregående budgetår avser även förändringen
i beloppet av behållningar å reservationsanslag — grundar sig i regel
på de inom riksräkenskapsverket förda bokföringsmässiga sammanställningarna
av de olika huvudförvaltningarnas månatliga kassarapporter för
budgetårets åtta första månader samt på från samtliga huvudförvaltningar
med flera myndigheter infordrade approximativa uppgifter avseende budgetårets
fyra sista månader.

Av närslutna sammanställning över beräkningen av utfallet av driftbudgetens
inkomstsida (bilaga) framgår, att driftbudgetens inkomster beräknas
överstiga de i riksstaten uppförda med 797,21 miljoner kronor. För de
inkomsttitlar, som ingå i driftbudgetens allmänna del, den s. k. allmänna
budgeten, d. v. s. de inkomsttitlar som regleras mot budgetutjämningsfonden,
redovisas en nettomerinkomst å 812,09 miljoner kronor, medan inkomsterna
å de till specialbudgeterna hörande inkomsttitlarna förutsättas
komma att understiga de ursprungligen beräknade med netto 14,88 miljoner
kronor. Sistnämnda belopp motsvarar praktiskt taget underskottet å de till
automobilskattemedlens specialbudget hörande inkomsttitlarna. Inkomsterna
å titeln för skatt å inkomst och förmögenhet m. m. beräknas, på sätt
närmare framgår av ämbetsverkets skrivelse denna dag angående förnyad
inkomstberäkning för budgetåret 1960/61, komma att överstiga det i riksstaten
upptagna beloppet med 200 miljoner kronor medan riksstatens övriga
inkomsttitlar sammanlagt beräknas utvisa en nettomerinkomst på 597,21
miljoner kronor. I sistnämnda belopp ingår den allmänna varuskatten med
375 miljoner kronor.

Driftbudgetens mot budgetutjämningsfonden reglerade anslag kunna, om
man bortser från uppkommande besparingar å reservationsanslag, beräknas
komma att utvisa en nettomerutgift å 41,69 miljoner kronor. De belopp,
som för de olika huvudtitlarnas vidkommande förväntas komma att tagas i
anspråk från respektive överföras till budgetutjämningsfonden, angivas i
efterföljande sammanställning.

Bih. A: Riksräkenskapsverket: Budgetutfallet 1959/60

Merutgifter
milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

I. Kungl. hov- och slottsstaterna.............. —

II. Justitiedepartementet...................... —

III. Utrikesdepartementet...................... —

IV. Försvarsdepartementet..................... —

V. Socialdepartementet........................ 27,62

VI. Kommunikationsdepartementet.............. 12,19

VII. Finansdepartementet....................... 7,76

VIII. Ecklesiastikdepartementet.................. 42,82

IX. Jordbruksdepartementet.................... —

X. Handelsdepartementet...................... 3,33

XI. Inrikesdepartementet....................... —

XII. Civildepartementet......................... —

XIII. Oförutsedda utgifter....................... 1,24

XIV. Riksdagen och dess verk m. m.............. —

Säger 94,96

Besparingar
milj. kr.

0,87

1,99

17,88

4,35

20,64

56,99

0,05

102,77

Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Luftfartsfonden............................ — 0>50

II. Riksgäldsfonden........................... 50,00

IV. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster —_—

Säger 50,00_0,50

Summa 144,96 103,27

Nettomerutgift 41,69

Såsom framgår av sammanställningen utgöras de största avvikelserna av
beräknade nettomerutgifter å socialdepartementets, kommunikationsdepartementets
och ecklesiastikdepartementets huvudtitlar om 27,62 respektive
12,19 och 42,82 miljoner kronor samt för räntor å statsskulden med 50,00
miljoner kronor. Å andra sidan beräknas mera betydande nettobesparingar
för försvarsdepartementets, inrikesdepartementets och civildepartementets
huvudtitlar med 17,88 respektive 20,64 och 56,99 miljoner kronor. Den för
försvarsdepartementets huvudtitel redovisade nettobesparingen sammanhänger
främst med att av anslaget till reglering av prisstegringar beräknas
20,00 miljoner kronor icke komma att tagas i anspråk. Beträffande den
nettomerutgift, som beräknas uppkomma å socialdepartementets huvudtitel,
må framhållas, att anslagen till allmänna barnbidrag, till bidrag till vissa
omskolningskurser m. m. och till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter
å vissa bostadsbyggnadslån beräknas bli överskridna med 44,61, 11,49
respektive 11,47 miljoner kronor, medan anslagen till bostadsrabatter, till
bidrag till sjukkassor in. m. och till bidrag till folkpensioner in. m. beräknas
uppvisa besparingar å 30,92, 7,60 respektive 5,80 miljoner kronor. Till
förklaring av den för kommunikationsdepartementets huvudtitel redovisade
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang A

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

nettomerutgiften må framhållas, att budgetutjämningsfonden förutsättes på
grund av uppkommande nettobrist å de till automobilskattemedlens specialbudget
hörande inkomsttitlarna efter avdrag av besparingar å anslag under
specialbudgeten komma att över anslaget till avsättning till statens automobilskattemedelsfond
påföras 13,24 miljoner kronor. Det enligt riksstaten och
tiHäggsstaten beräknade överskottet å automobilskattemedlens specialbudget,
49,73 miljoner kronor, beräknas sålunda vid realiserandet av budgeten
komma att minska till 36,49 miljoner kronor. Den för ecklesiastikdepartementets
huvudtitel redovisade nettomerutgiften sammanhänger främst med
att anslagen till bidrag till driften av högre kommunala skolor, till studiebidrag
och stipendier samt till bidrag till driften av folkskolor in. m. beräknas
bli överskridna med 5,88 respektive 9,20 och 40,00 miljoner kronor,
medan de allmänna läroverkens avlöningsanslag beräknas uppvisa en besparing
å 11,36 miljoner kronor. Den nettobesparing, som beräknas uppkomma
å inrikesdepartementets huvudtitel, sammanhänger främst med att
å anslagen till sinnessjukvårdsanstalternas omkostnader samt till bidrag till
sinnessjukvården i Stockholm, Göteborg och Malmö och till bidrag till Göteborgs
stad till driften av för undervisningsändamål upplåtna sjukhus beräknas
uppkomma besparingar å 5,80 respektive 5,11 och 4,86 miljoner kronor.
Den för civildepartementets huvudtitel redovisade nettobesparingen är att
hänföra till anslaget till täckning av beräknade merkostnader för löner och
pensioner m. in., vilket anslag i enlighet med vad som förutsatts vid anslagets
beviljande beräknas i allmänhet icke bliva taget i anspråk av de avlöningsutbetalande
myndigheterna.

Enligt ovanstående beräkningar skulle budgetutjämningsfonden vid realiserandet
av driftbudgeten komma att tillföras merinkomster å inkomsttitlar
å netto 812,09 miljoner kronor samt belastas med merutgifter å anslag
å netto 41,69 miljoner kronor. I den ordinarie riksstaten har beräknats ett
saldo mellan inkomster och utgifter (underskott) på 885,33 miljoner kronor.
Mot detta belopp samt de beräknade merutgifterna å anslag och det
sammanlagda beloppet av de anslag, som enligt vad som framhållits i det
föregående anvisats eller förutsatts komma att anvisas å tilläggsstat till
riksstaten för innevarande budgetår, få ställas de beräknade merinkomsterna
å inkomsttitlar. Härvid erhålles totalt ett belopp att överföras från budgetutjämningsfonden
om (885,33 + 41,69 -f 103,82 — 812,09 =) 218,75
miljoner kronor eller i runt tal 220 miljoner kronor. Nyssnämnda i riksstaten
upptagna saldo mellan inkomster och utgifter på i runt tal 885 miljoner
kronor avser till ett belopp av 150 miljoner kronor återföring från budgetutjämningsfonden
av kommunalskattemedel, medan återstående 735 miljoner
kronor motsvara det beräknade formella underskottet å statsregleringen.
Angivna återföring beräknas nu till 100 miljoner kronor. Det i riksstaten
upptagna formella underskottet skulle alltså nu kunna beräknas till
120 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket har även verkställt en beräkning av utgifterna å
driftbudgetens reservationsanslag. Denna beräkning har skett på samma

Bih. A: Riksräkenskapsverket: Budgetutfallet 1959/60 5

sätt som beräkningen av utgifterna å driftbudgetens övriga anslag. En sammanfattning
av beräkningen av förändringen i beloppet av kvarstående behållningar
å reservationsanslag lämnas i efterföljande sammanställning.

Minskning (—)
resp. ökning (+)
milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

IV. Försvarsdepartementet + 100

V. Socialdepartementet —- 60

VI. Kommunikationsdepartementet — 20

IX. Jordbruksdepartementet + 30

X. Handelsdepartementet — 40

Utgifter för statens kapitalfonder:

III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar + 60

+ 70

Enligt vad nu anförts skulle alltså beloppet av kvarstående behållningar
å reservationsanslag under nu löpande budgetår komma att ökas med sammanlagt
70 miljoner kronor. Om denna summa fråndrages det belopp, som
i det föregående beräknats komma att överföras från budgetutjämningsfonden,
erhålles ett belopp av (220 — 70 =) 150 miljoner kronor. Sistnämnda
summa skulle motsvara det belopp, varmed de sammanlagda utgifterna
kunna beräknas komma att överstiga de sammanlagda inkomsterna under
innevarande budgetår.

Resultatet av riksräkenskapsverkets beräkning av budgetutfallet kan också,
om man utgår från de totala inkomsterna och utgifterna enligt riksstat
och tilläggsstat, uttryckas på följande sätt. I riksstat och tilläggsstat ha utgifterna
upptagits till sammanlagt (13 591,04 -{- 103,82 =) 13 694,86 miljoner
kronor. De faktiska utgifterna beräknas av riksräkenskapsverket understiga
detta belopp med 45 miljoner kronor. Utgifterna kunna alltså beräknas
komma att uppgå till ett sammanlagt belopp av 13 650 miljoner kronor.
Då inkomsterna beräknas till i runt tal 13 500 miljoner kronor, kan
alltså det kassamässiga underskottet beräknas till 150 miljoner kronor.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit generaldirektören Renlund
samt byråchefen Thorson och tillförordnade byråchefen Säfström varjämte
tillförordnade byrådirektören Jarder varit föredragande. Stockholm den 2
april 1960.

Underdånigst
GÖSTA RENLUND

INGRID JARDER

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Bilaga

Beräkning rörande utfallet av driftbudgetens inkomstsida
under budgetåret 1959/60

A. Egentliga statsinkomster

I. Skatter:

1. Skatt å inkomst, förmögenhet och

rörelse:

a) Skatt å inkomst och förmögenhet
m. m., bevillning........

b) Kupongskatt, bevillning.....

c) Utskiftningsskatt och ersätt

ningsskatt, bevillning........

d) Fondskatt, bevillning........

e) Skogsvårdsavgifter, bevillning

f) Bevillningsavgifter för särskil da

förmåner och rättigheter,
bevillning..............

g) Arvsskatt ochgävoskatt.fceai//-

ning ......................

h) Lotterivinstskatt, bevillning..

i) Omsättnings- och expeditionsstämplar
m. m., bevillning ...

2. Automobilskattemedel:

a) Fordonsskatt, bevillning.....

b) Bensinskatt, bevillning......

3. Tullar och acciser:

a) Tullmedel, bevillning........

aa) Allmän varuskatt, bevillning ..

b) Varuskatt, bevillning........

c) Omsättningsskatt å motorfordon,
bevillning.............

d) Regleringsavgift och accis å
fettvaror m. m., bevillning .

e) Skatt å kaffe, bevillning ...

f) Tobaksskatt, bevillning____

g) Rusdrycksförsäljningsmedel

av partihandelsbolag, bevillning
....................

h) Rusdrycksförsäljningsmedel av
detaljhandelsbolag, bevillning

i) Omsättnings- och utskänk ningsskatt

å spritdrycker, bevillning
...............

j) Omsättningsskatt å vin, bevillning
.......................

k) Maltdrycksskatt, bevillning ..

l) Skatt å läskedrycker, bevillning
......................

m) Statlig nöjesskatt, bevillning..

n) Energiskatt, bevillning......

Säger för skatter

I riksstaten beräknat belopp	Beräknat utfall	Brist att ersättas av budgetut- jämnings- fonden	Merin-komst att tillföras budgetut-jämnings-fonden
	Tusental	kronor
5 900 000	6100 000		200 000
8 000	7 000	1000	—
1000	2 800	__	1800
14 000	13 600	400	—
13 000	12 600	400	—
1500	1600	—	100
90 000	98 000	_	8 000
82 000	82 000	—	—
84 000	88 000	—	4 000
385 000	385 000
825 000	810 000	—	—
690 000	775 000		85 000
—	375 000	—	375 000
310 000	318 000	—	8 000
140000	155000	—	15 000
40 000	40 000	_	_
23 000	25 000	—	2 000
850 000	885 000	—	35 000
13 000	15 000	—	2 000
22 000	25 000	—	3 000
1200 000	1125 000	75 000	—
90 000	95 000	_	5 000
105 000	112 000	—	7 000
67 000	73 000	_	6 000
45 000	38 000	7000	_
510 000	525000	—	15 000
11508 500	12 181600	83 800	771900

Bih. A: Riksräkenskapsverket: Budgetutfallet 1959/60

	I riksstaten beräknat belopp	Beräknat utfall	Brist att ersättas av budgetut- jämnings- fonden	Merin-komst att tillföras budgetut-jämnings-fonden
		Tusental	kronor
Uppbörd i statens verksamhet: 1. Vattendomstolsavgifter....... 2. Inkomster vid fångvården .... 3. Bidrag till riksförsäkringsanstal-	700 2 500 3900	210 2 500 3 650	490 250	—
4. Bidrag till pensionsstyrelsen ... 5. Inkomster vid statens vårdan-stalter för alkoholmissbrukare . 6. Inkomster vid statens geotek-	225 250 1000	225 230 1530	20	530
7. Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion, att tillföras auto-	5 200	5150
8. Inkomster vid väg- och vatten-byggnadsverket, att tillföras	1300	1400
9. Avgifter för registrering av mo-	8000	8500	_	500
10. Inkomster vid Sveriges meteoro-logiska och hydrologiska institut 11. Bidrag till statens bränslekon-	4 900 80	4 900 75	5	—
12. Inkomster vid länsarkitekts-	1500	1050	450	——
13. Inkomst av myntning och juste-	5 800	4 200	1600	50
A .....•••,.*	1000	1050	—
15. Bidrag till bank- och fondinspek-	500	540	_	_
16. Bidrag till sparbanksinspektio-	350	350	_	__
17. Bidrag för revision av sparban-	400	405	_	5
18. Inkomster vid tandläkarhögsko-	350	430	__	80
19. Avgifter för granskning av bio-	330	260	70	_
20. Inkomster vid matematikma-	2 000	700	1300
21. Inkomster vid lantbruksnämn-	1800	1700	100	—
22. Inkomster vid statens j ordbruks-	350	350	. -	_
23. Inkomster vid statens centrala	1600	1800	_	200
24. Inkomster vid statens växt-	800	1000	.	200
25. Inkomster vid statens lantbruks-	250	250		_
26. Inkomster vid statens maskin-	300	200	100	_
27. Inkomster vid statens veterinär-	800	925	_	126
28. Inkomster vid veterinärhögsko-	700	700	...	—
29. Inkomster vid lantmäteriväscn-det.........................	13 500	13200	300	—

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

	I riksstaten	Beräknat	Brist att	Merin-
	beräknat	utfall	ersättas	komst att
	belopp		av	tillföras
			budgetut-	budgetut-
			jämnings-	jämnings-
			fonden	fonden
		Tusental	kronor
30. Inkomster vid rikets allmänna
kartverk....................	2 000	2100	_	100
31. Avgifter för statskontroll å krigs-
materieltillverkningen........	40	40	—	_
32. Skeppsmätningsavgifter.......	450	450	--	—
33. Inkomster vid Sveriges geolo-
giska undersökning...........	1000	1300	—	300
34. Inkomster vid statens prov-
ningsanstalt.................	2 300	2 600	—	300
35. Inkomster vid flygtekniska för-
söksanstalten................	6 000	4 500	1500	_
36. Inkomster vid statens institut
för konsumentfrågor..........	100	100	—	_
37. Fyr- och båkmedel...........	14 500	17 500	—	3 000
38. Lotspenningar...............	11000	11800	—	800
39. Försäljning av sjökort m. m. ..	500	600	—	100
40. Inkomster vid statens skepps-
provningsanstalt.............	800	800	—	—
41. Patent- och varumärkes- samt
registreringsavgifter..........	11500	12 000	—	500
42. Avgifter för registrering i för-
enings- m. fl. register........	500	450	50	—
43. Bidrag till försäkringsinspektio-
nen........................	1200	1230	—	_
44. Inkomster av statens gruvegen-
dom........................	4 000	4000	_	_
45. Inkomster vid statens bakterio-
logiska laboratorium..........	3 800	7 800	_	4 000
46. Inkomster vid statens rättske-
miska laboratorium..........	550	625	_	75
47. Inkomster vid statens farmacev-
tiska laboratorium...........	375	400		25
48. Inkomster vid statens sinnes-
sjukhus.....................	50000	50 000	—	_
49. Inkomster vid statens skol- och
yrkeshem på Salbohed och i Vä-
nersborg....................	25	11	14	_
50. Inkomster vid statens anstalt
för fallandesjuka.............	320	305	15	_
51. Inkomster vid karolinska sjuk-
huset.......................	36 000	33 000	3 000	_
52. Inkomster vid serafimerlasaret-
tet.........................	9 000	8 500	500	_
53. Inkomster vid statens institut
för folkhälsan................	475	450	25	—
Säger för uppbörd i statens verksamhet	316 820	218 041	9 789	10 890
III. Diverse inkomster:
1. Bötesmedel...................	30000	27 000	3000	_
2. Totalisatormedel..............	35 000	42 000	_	7 000
3. Tipsmedel....................	105 000	91000	14 000
4. Lotterimedel.................	115 000	114 000	1000	_
5. Övriga diverse inkomster.....	17 000	17 000		—
Säger för diverse inkomster	303 000	291 000	18 000	7 000
Säger för egentliga statsinkomster	13 027 330	12 690 641	111589	789 790

Bih. A: Riksräkenskapsverket: Budgetutfallet 1959/60

	I riksstaten beräknat belopp	Beräknat utfall	Brist att ersättas av budgetut- jämnings- fonden	Merin-komst att tillföras budgetut-jämnings-fonden
		Tusental	kronor
B. Inkomster av statens kapitalfonder
I. Statens affärsverksfonder: 1. Postverket, bevillning ........	17 000 95 000	28 000 120 000	—	11000 25000
3. Statens järnvägar............ 4. Statens vattenfallsverk....... 5. Domänverket...............	1000 160 000 1000	1000 150 000 22 000	10000	21000
Säger för statens affärsverksfonder	274 000	321 000	10 000	57 000
	15 000	50 000	_	35 000
III. Statens allmänna fastighetsfond .	23 277	26160	—	2 883
IV. Försvarets fonder: 1. Försvarets fastighetsfond..... 2. Försvarets fabriksfond.......	28 625 2 650	26 760 2 750	1865	100
Säger för försvarets fonder	31275	29 510	1865	100
V. Statens utlåningsfonder.........	175 472	184 000	—	8 528
VI. Fonden för låneunderstöd......	13 553	12 000	1553	—
VII. Fonden för statens aktier......	30 000	75 000	—	45 000
VIII. Statens pensionsfonder: 1. Folkpensioneringsfonden...... 2. Civila tjänstepensionsfonden .. 3. Militära tjänstepensionsfonden. 4. Allmänna familjepensionsfon-	56 000 1500 175 4 500	55 900 1540 173 4 510	100 2	40 10
5. Statens pensionsanstalts pen-sionsfond ................... 6. Pensionsfonden för vissa riks-dagens verk................	9 000 30	9 200 30	—	200
Säger för statens pensionsfonder	71 205	71353	102	250
IX. Diverse kapitalfonder: 1. Fonden för kreditgivning till	28 800	30 000		1200
2. Övriga diverse kapitalfonder .	15 800	13 250	2 550	—
Säger för diverse kapitalfonder	44 600	43 250	2 550	1200
Säger för inkomster av statens kapitalfonder	678 382	812 273	16 070	149 961
Tillsammans	12 705 702	13502 914	127 659	939 751

600765 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

BIHANG B

RIKSRÄKENSKAPSVERKETS

INKOMSTBERÄKNING

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960
Bih. B. Riksräkenskapsnerkets inkomstberäkning

Bihang B

Till KONUNGEN

Enligt den för riksräkenskapsverket gällande instruktionen åligger det
ämbetsverket att före den 5 april till Kungl. Maj :t avlämna förslag till förnyad
beräkning av statsverkets inkomster under de större inkomsttitlarna
vid nästföljande statsreglering. För fullgörande av detta uppdrag har riksräkenskapsverket
från vederbörande myndigheter infordrat nya beräkningar
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang B

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

rörande inkomsterna under budgetåret 1960/61 på de större inkomsttitlarna
samt vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. Vid bedömandet av
titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. in. ha utnyttjats nu tillgängligt
material angående inkomstutvecklingen, den inom ämbetsverket förda uppbördsstatisliken
samt under hand inhämtade kompletterande upplysningar.

I sin beräkning i december 1959 anförde riksräkenskapsverket, att man av
dåvarande tendenser att döma kunde förutse en fortsatt konjunkturuppgång
i Sverige under år 1960. I anslutning härtill räknade ämbetsverket som allmän
utgångspunkt för sina kalkyler med en fortsatt stegring i produktion
och utrikeshandel samt hög sysselsättningsnivå under det kommande året,
även om skärpningen av den indirekta beskattningen kunde komma att verka
dämpande på efterfrågesidan, främst när det gäller den privata konsumtionen.

De allmänna förutsättningar beträffande den ekonomiska utvecklingen, som
angåvos i riksräkenskapsverkets decemberberäkning, synas alltjämt kunna läggas
till grund för en beräkning av statsverkets inkomster under budgetåret
1960/61. I det följande framlägger riksräkenskapsverket resultatet av de förnyade
beräkningarna under de olika inkomsttitlarna.

Skatt å inkomst och förmögenhet m. m. över denna titel redovisas utöver
uppbörden av de statsskatter som skola slutligt redovisas på titeln även kominunalutskylder
samt vissa skatter, avgifter och bidrag, som uppbäras i samband
med den allmänna skatteuppbörden. I statsverkspropositionen uppfördes
de behållna inkomsterna på titeln i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets
förslag med 6 500 miljoner kronor.

Vid de förnyade beräkningar av inkomstskattetiteln, som nu verkställts,
har riksräkenskapsverket funnit det lämpligt att samtidigt bedöma såväl utfallet
för innevarande budgetår som beräkningen av titeln för nästkommande
budgetår. Dessa beräkningar kunna sammanfattas på följande sätt, varvid
riksräkenskapsverkets beräkningar i december 1959 medtagits som jämförelse
(miljoner kronor):

	1959/60		1960/61
	december-	ny beräk-	december-	ny beräk-
	beräkning	ning	beräkning	ning
Inkomster
Preliminärskatt inklusive fyllnads-
betalningar ..................	11 500	11 500	11 970	12 350
Kvarstående skatt .............. Y rkesskadef örsäkringsavgifter, bi-	620	620	700	750
drag till sjukförsäkringen och byggnadsforskningsavgifter från större arbetsgivare............	350	350	370	370
Tillkommande skatt, sjömansskatt,
restantier m. m...............	275	270	275	270
Summa inkomster	12 745	12 740	13 315	13 740

Bih. B. Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning

		1959/60		1960/61
		december-	ny beräk-	december-	ny beräk
		beräkning	ning	beräkning	ning
Utgifter
Kommunalskattemedel ......		4 690	4 680	4 960	4 980
Överskjutande skatt ........		1 060	1 060	850	850
Övriga restitutioner ........		50	50	50	50
Y rkesskadef örsäkringsavgifter,	bi-
drag till sjukförsäkringen	och
byggnadsforskningsavgifter	från
större arbetsgivare........		350	350	370	370
Förskott till sjukkassorna m. m. ..	510	510	520	520
Omföringar ................		30	30	30	30
Summa utgifter	6 690	6 680	6 780	6 800
Nettoinkomst på titeln	6 055	6 060	6 535	6 940

Beträffande innebörden av de olika posterna får hänvisas till riksräkenskapsverkets
decemberberäkning. Som framgar av sammanställningen överensstämma
de olika posterna vid den nu företagna beräkningen mycket nära
med motsvarande poster i decemberberäkningen för budgetåret 1959/60 medan
för budgetåret 1960/61 nu räknas med betydligt högre preliminärskatt.

I det följande kommer orsakerna till denna avvikelse att närmare beröras.

Genom källskattesystemet påverka variationer i den sammanlagda inkomsten
för löntagare och i beskattningshänseende likställda direkt storleken
av den preliminära A-skatten. I inkomstberäkningen i december gjordes vissa
antaganden om lönesummans utveckling under år 1959, vilka i stort sett
alltjämt synas äga giltighet. Sålunda räknades med en ökning av lönesumman
under året med omkring 4 procent. Beträffande lönesummans utveckling
under 1960 framhöll riksräkenskapsverket i december, att man i första
hand hade att ta hänsyn till två då kända faktorer nämligen dels att lönenivån
till följd av löneglidning under 1959 vid ingången av 1960 översteg den
under 1959 genomsnittliga och dels den fortsatta minskningen av arbetsveckan
under 1960. I stort sett ansågos dessa båda faktorer neutralisera varandra.
Ämbetsverket anförde vidare, att mot bakgrund av rådande konjunkturtendenser
en fortsatt löneglidning kunde påräknas under 1960. Den
ökning av lönesumman som därutöver kunde komma att bli en följd av avtalsrörelsen
lät sig icke då överblicka. Riksräkenskapsverket ansåg sig dock
med hänsyn till vad som var känt om utgångsläget för avtalsrörelsen kunna
antaga att denna för vissa avtalsområden skulle komma att leda till större
lönelyftningar än under 1959. Med hänsyn till vad sålunda anförts om inkomstutvecklingen
räknade riksräkenskapsverket med en något större stegring
av lönesumman under 1960 än under 1959, varvid förutsattes en viss
ökning i antalet sysselsatta.

Sedan numera resultatet av avtalsrörelsen för industriarbetarna och vissa
tjänstemannagrupper är känt kan löneutvecklingen under innevarande år

Kungi. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

bedömas med något större säkerhet än i december. De kända avtalsresultaten,
en antagen fortsatt löneglidning och ökning i antalet sysselsatta ha föranlett
riksräkenskapsverket att räkna med en ökning av lönesumman med 7 procent
under 1960.

För en bedömning av lönesummans utveckling under de första månaderna
1961 saknade riksräkenskapsverket i december andra utgångspunkter än
vissa allmänna antaganden om den samhällsekonomiska utvecklingen. I anslutning
härtill räknade riksräkenskapsverket med en stegring av lönesumman
med 3 procent under 1961. Då de hittills träffade avtalen avse en tvåårsperiod
anser sig riksräkenskapsverket nu böra räkna med samma procentuella
stegring av lönesumman under 1961 som under 1960, således 7
procent.

Vid sin beräkning i december kunde riksräkenskapsverket utnyttja uppgifter
om den preliminära A-skattens storlek till och med uppbördsterminen
i september 1959. Nu tillgängliga uppgifter om A-skattens storlek under uppbördsterminerna
i november 1959 och januari 1960 ange sammanlagt något
högre belopp, än vad riksräkenskapsverket antog i sin decemberberäkning.
Detta i förening med det höjda antagandet om lönesummans utveckling under
1960 har lett till att riksräkenskapsverket nu räknat med en högre uppbörd
av preliminär A-skatt under uppbördsåret 1960—61 och framförallt
under uppbördsåret 1961—62, av vilket två terminer falla inom budgetåret
1960/61.

Beträffande fysiska personers inkomster av andra förvärvskällor än tjänst
har riksräkenskapsverket i stort sett bibehållit de antaganden som redovisades
i inkomstberäkningen i december. För ifrågavarande inkomsttagare, vilka
i huvudsak erlägga preliminär B-skatt, kunna de från och med 1959 höjda
folkpensionsavgifterna väntas komma att nämnvärt påverka skatteuppbörden
först från och med uppbördsåret 1961—62.

Vad beträffar aktiebolagen antogs vid decemberberäkningen att den sammanlagda
till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten skulle bli av ungefär
samma storlek vid 1960 års taxering som vid 1959 års. Riksräkenskapsverket
har i form av en enkät under mars månad inhämtat uppgifter om vissa
större bolags till statlig inkomstskatt taxerade inkomster vid 1960 års taxering.
Svar på denna enkät har inkommit från 92 procent av de tillfrågade bolagen,
representerande inemot 85 procent av samtliga bolags taxerade inkomster
vid 1959 ars taxering. Genom enkäten har riksräkenskapsverket
fått en beräkningsgrund för bolagens taxerade inkomster, som vid denna
tid på året icke förut varit tillgänglig.

Enligt enkäten kommer bolagens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst
att minska med sammanlagt 5 procent mellan 1959 och 1960 års
taxeringar. För utvecklingen av bolagens taxerade inkomster vid 1961 års
taxering anser sig riksräkenskapsverket liksom i december kunna räkna
med en väsentlig uppgång. Förutom de skärpta bestämmelserna om lagervärdering
och de allmänna antagandena om konjunkturutvecklingen har riksräkenskapsverket
härvid räknat med att bolagens vinstdispositioner påver -

Bih. B. Riksråkenskapsoerkets inkomstberäkning 5

kats av sänkningen av bolagsskatten vid 1961 års taxering. Bolagens till
statlig skatt taxerade inkomster vid 1962 års taxering har i anslutning till
de allmänna antaganden om den ekonomiska utvecklingen antagits överstiga
inkomsterna enligt 1961 års taxering med 3 procent.

1 den nämnda enkäten till vissa större bolag inhämtades även uppgifter
om bolagens beräknade fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt under våren

1960. Med ledning av dessa uppgifter har riksräkenskapsverket funnit sig
böra sänka det i december beräknade beloppet för fyllnadsbetalningarnas
storlek våren 1960 med 100 miljoner kronor till 450 miljoner kronor. Härvid
har förutsatts att fysiska personers inbetalningar bli av i stort sett
samma storlek som under våren 1959. Beträffande fyllnadsbetalningarnas
storlek under våren 1961 har riksräkenskapsverket liksom i december räknat
med ett belopp av 700 miljoner kronor, varvid antagits att bolagen även
under våren 1961 komma att verkställa fyllnadsbetalningar i sådan omfattning
att den kvarstående skatten för deras del liksom varit fallet under de
sista kända taxeringarna blir lägre än den överskjutande skatten. Vidare
har räknats med fyllnadsbetalningar från fysiska personer i ungefär samma
omfattning som under våren 1959.

Övriga poster vid framräkningen av den behållna inkomsten på titeln
skatt å inkomst och förmögenhet in. m. utvisa inga eller obetydliga förändringar
jämfört med decemberberäkningen.

Sammanfattningsvis kan man beträffande de nu utförda beräkningarna
säga, att de jämfört med beräkningen i december utvisa betydligt större belopp
för inflytande preliminärskatt. Detta sammanhänger främst med de
högre antaganden beträffande lönesummans utveckling, som riksräkenskapsverket
nu lagt till grund för beräkningarna. För innevarande budgetår uppvägs
dock den nu beräknade ökningen i preliminärskatteuppbörden av antagna
lägre fyllnadsbetalningar.

Med starkt understrykande av de osäkerhetsmoment, som även vid denna
tidpunkt föreligga vid beräkningen, uppskattar riksräkenskapsverket den
behållna inkomsten på titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. för
budgetåret 1959/60 till 6 100 miljoner kronor och förordar, att titeln i riksstaten
för budgetåret 1960/61 uppföres med 6 900 miljoner kronor, vilket
är 400 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

De avsättningar till och återföringar från budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel,
som enligt de nu framlagda beräkningarna böra verkställas
under budgetåren 1959/60 och 1960/61, framgå av nedanstående
tablå, i vilken som jämförelse motsvarande belopp vid riksräkenskapsverkets
decemberberäkning medtagits (miljoner kronor):

1959/60 1960/61

december- ny beräk- december- ny beräk beräkning

ning beräkning ning

Avsättning .................... 300 300 350 450

Återföring...................... 400 400 475 475

Nettoåterföring ................. 100 100 125 25

Kungl. Maj:Is proposition nr 150 år 1060

Arvsskatt och gåvoskatt. I statsverkspropositionen är denna inkomsttitel
uppförd med 95 miljoner kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket den
21 mars 1960 förordar generalpoststyrelsen, att ifrågavarande inkomster
uppföras med 100 miljoner kronor i riksstaten. Vid bedömandet av inkomstutfallet
har styrelsen härvid räknat med att skattebortfallet i anledning av
kvarlåtenskapsskattens avskaffande skall kompenseras av ökade inkomster
av arvsskatt till följd av ökat skatteunderlag och vidare med att ett eller annat
större s. k. engångsbelopp skall inflyta. Riksräkenskapsverket föreslår i
enlighet med generalpoststyrelsens beräkningar att titeln arvsskatt och gåvoskatt
i riksstaten uppförts med 100 miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kronor
mer än i statsverkspropositionen.

Lotterivinstskatt. Denna titel är i statsverkspropositionen uppförd med 85
miljoner kronor. I sin förutnämnda skrivelse har generalpoststvrelsen beräknat
inkomsterna på titeln till 84 miljoner kronor, varvid förutsatts, att
det särskilda lotteriet för teater och konst kommer att anordnas även under
nästkommande budgetår. Under samma förutsättning föreslår riksräkenskapsverket,
att inkomsterna på ifrågavarande titel i riksstaten uppföras
med oförändrat 85 miljoner kronor.

Omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. Inkomsterna under denna titel
uppfördes i statsverkspropositionen med 90 miljoner kronor. I sin förenämnda
skrivelse förordar generalpoststyrelsen, att inkomsterna på titeln
upptagas till oförändrat belopp i riksstaten. Riksräkenskapsverket föreslår
likaledes, att det i statsverkspropositionen uppförda beloppet för budgetåret
1960/61 får kvarstå oförändrat.

Fordonsskatt. Denna titel är i statsverkspropositionen upptagen till 400
miljoner kronor. Inkomsterna på titeln under löpande år beräknades av riksräkenskapsverket
i december till 380 miljoner kronor. Enligt från överståthållarämbetet
och länsstyrelserna inhämtade uppgifter uppgick den debiterade
fordonsskatten vid den ordinarie uppbördsstämman i februari till 359,4
miljoner kronor, vilket är 26,9 miljoner kronor mer än det föregående år
debiterade beloppet. Genom bestämmelserna i kungörelsen om anstånd i
vissa fall med erläggande av automobilskatt (SFS 395/1957) kunna drygt
17 miljoner kronor hänförliga till budgetåret 1959/60 beräknas inflyta
först under budgetåret 1960/61. Å andra sidan inneburo motsvarande bestämmelser
för år 1959 att drygt 14 miljoner kronor avseende debiteringen
i februari 1959 inlevererades först under innevarande budgetår. Med ledning
av de anförda uppgifterna har riksräkenskapsverket beräknat inkomsterna
på titeln till 385 miljoner kronor för budgetåret 1959/60. Antalet registrerade
personbilar och lastbilar uppgick enligt uppgifter från överståthållarämbetet
och länsstyrelserna vid utgången av 1959 till ca 1 100 000 respektive
ca 117 000. Beträffande utvecklingen av fordonsbeståndet under
nästkommande budgetår finner riksräkenskapsverket sig kunna utgå från

Bih. B. Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning 7

en ökning av i stort sett samma storlek som under de senast förflutna budgetåren
innebärande en årlig stegring av inkomsterna på titeln med ca 2a
miljoner kronor. Riksräkcnskapsverket föreslår darfor, att titeln fordonsskatt
i riksslaten uppföres med 410 miljoner kronor, vilket ar 10 miljoner
kronor mer än i statsverkspropositionen.

Bensinskatten är i statsverkspropositionen upptagen med 8o0 nuljoner
kronor. För innevarande budgetår beräknas inkomsterna pa denna tite till
810 miljoner kronor. Med ledning av från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
oeneraltullstvrelsen, kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden erhallna uppgifter
förordar riksräkenskapsverket, att titeln bensinskatt i nksstaten uppföres
med oförändrat 850 miljoner kronor.

Tullmedel. I statsverkspropositionen är denna titel uppford med 700 nn -joner kronor. Riksräkenskapsverket beräknade i december inkomsterna pa
titeln till 690 miljoner kronor för innevarande budgetår. Den betydande importökningen
av tullbelagda varor har nu föranlett ämbetsverket att hoj a
beräkningen för innevarande budgetår till 775 miljoner kronor. I skrivelse
till riksräkenskapsverket den 17 mars 1960 har generaltullstyrelsen icke ansett
det osannolikt, att de tendenser till ökning i expansionstakten, som
beträffande de olika varugrupperna visat sig under senaste tiden, i stor se
skulle komma att fortgå under budgetåret 1960/61. Styrelsen har uppskattat
inkomstbortfallet genom EFTA-överenskommelsen till 40 miljoner kronor
för nästkommande budgetår. Riksräkenskapsverket föreslår att titeln tullmedel
i nksstaten uppföres med 775 miljoner kronor, vilket ar 75 miljoner
kronor mer än i statsverkspropositionen.

Allmän varuskatt. Den från och med år 1960 införda allmänna varuskatten
uppfördes i statsverkspropositionen med 1 400 miljoner kronor. Enlig
nu tillgängliga uppgifter inflöto ca 150 miljoner kronor i allmän varuskatt
vid den första uppbörden i mars 1960 avseende omsättningen under januari
och februari. Då omsättningen under dessa månader kan forutsattas ha
varit lägre än normalt och då dessutom vissa eftersläpningar torde ha förekommit
har riksräkenskapsverket räknat med en väsentligt storre uppbörd
vid majuppbörden. Inkomsterna på titeln under innevarande budgetar ha
sålunda av riksräkenskapsverket beräknats till 37a miljoner kronor. Ökningen
i lönesumman under innevarande och nästkommande ar kan förutsättas
komma att bidraga till en även i fortsättningen ökad uppbörd Riksräkenskapsverket
föreslår därför, att — trots den i proposition nr 117 till
årets riksdag föreslagna avvecklingen av den allmänna varuskatten for begagnade
bilar -- titeln allmän varuskatt i riksstaten uppföres med oförändrat
1 400 miljoner kronor.

Särskilda varuskatter. Denna inkomsttitel är i statsverkspropositionen uppförd
med 315 miljoner kronor. Kontrollstyrelsens och generaltullstyrelsens

Kun tji. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

förnyade beräkningar ge tillsammans ett belopp av 320 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket, som för innevarande budgetår beräknar inkomsterna
på titeln till 318 miljoner kronor, föreslår att de i riksstaten uppföras med
320 miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Omsättningsskatt å motorfordon är i statsverkspropositionen uppförd med
150 miljoner kronor. I proposition nr 117 till årets riksdag liar föreslagits
en höjning av omsättningsskatten på nya personbilar och skåpbilar, som
beräknas medföra en inkomstökning på titeln med 30 å 35 miljoner kronor
per budgetår. Riksräkenskapsverket föreslår, under förutsättning att nyssnämnda
proposition antages av riksdagen, att inkomsterna för budgetåret
1960/61 upptagas med 180 miljoner kronor, vilket är 30 miljoner kronor
mer än i statsverkspropositionen.

Regleringsavgift och accis å fettvaror in. m. Denna titel är i statsverkspiopositionen
uppförd med 40 miljoner kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket
den 17 mars 1960 har statens jordbruksnämnd påpekat, att i
proposition nr 25 till årets riksdag föreslagits, att tills vidare 10 miljoner
kronor av regleringsavgiften årligen skola överföras till Danmark enligt
punkt 4 i den särskilda överenskommelsen med detta land angående samhandeln
med jordbruksprodukter inom EFTA. Då denna överföring är avsedd
att ske i efterskott per budgetår inverkar den dock icke på nästkommande
budgetår. Riksräkenskapsverket föreslår därför, att ifrågavarande
titel uppföres i riksstaten med oförändrat 40 miljoner kronor.

Skatt å kaffe är i statsverkspropositionen upptagen med 23 miljoner kronor.
General tullstyrelsen har vid förnyad beräkning uppskattat inkomsterna
på titeln till 25 miljoner kronor. Statens jordbruksnämnd har förordat
en höjning av inkomstbeloppet med försiktigt räknat någon miljon kronor.
Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln skatt å kaffe i riksstaten uppföres
med 25 miljoner kronor, vilket är 2 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Tobaksskatt. Denna titel är i statsverkspropositionen uppförd med 890
miljoner kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 17 mars 1960 har
Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet uppskattat inkomsterna av tobaksskatt
till 900 miljoner kronor under nästkommande budgetår. I anslutning
till tobaksmonopolets beräkning föreslår riksräkenskapsverket, att titeln i
riksstaten uppföres med 900 miljoner kronor, vilket är 10 miljoner kronor
mer än i statsverkspropositionen.

Rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag. Denna titel är i statsverkspropositionen
uppförd med 13 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har
vid förnyad beräkning uppskattat inkomsterna på titeln till 15 miljoner kro -

Bih. B. Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning

nor. Riksräkenskapsverket föreslår i anslutning till kontrollstyrelsens beräkning,
att titeln i riksstaten uppföres med 15 miljoner kronor, vilket är
2 miljoner mer än i statsverkspropositionen.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker. Inkomsterna under
denna titel äro i statsverkspropositionen upptagna med 1 150 miljoner kronor.
Till samma belopp beräknade riksräkenskapsverket i december inkomsterna
under innevarande budgetår. Riksräkenskapsverket beräknar nu inkomsterna
under titeln till 1 125 miljoner kronor under innevarande budgetår.
Kontrollstyrelsen har vid sin förnyade beräkning uppskattat inkomsterna
under budgetåret 1960/61 till 1 130 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket
föreslår, att ifrågavarande titel i riksstaten uppföres med 1 125 miljoner
kronor, vilket är 25 miljoner kronor mindre än i statsverkspropositionen.

Omsättningsskatt å vin. Denna titel är i statsverkspropositionen upptagen
med 105 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har i sin förnyade beräkning
uppskattat inkomsterna på titeln till samma belopp. Riksräkenskapsverket
föreslår, att titeln i riksstaten uppföres med oförändrat 105 miljoner kronor.

Maltdrycksskatten uppfördes i statsverkspropositionen med 110 miljoner
kronor. Kontrollstyrelsen har i sin förnyade beräkning angivit inkomsterna
till samma belopp. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln i riksstaten
uppföres med oförändrat 110 miljoner kronor.

Skatt å läskedrycker har i statsverkspropositionen uppförts med 70 miljoner
kronor. Kontrollstyrelsen har vid förnyad beräkning uppskattat inkomsterna
till samma belopp. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln i
riksstaten uppföres med oförändrat 70 miljoner kronor.

Statlig nöjesskatt. Denna titel är i statsverkspropositionen upptagen med
45 miljoner kronor. I december beräknade riksräkenskapsverket inkomsterna
under titeln för innevarande budgetår till likaledes 45 miljoner kronor.
1 den nu företagna beräkningen har ämbetsverket uppskattat inkomsterna
av statlig nöjesskatt till 38 miljoner kronor för budgetåret 1959/60. I proposition
nr 79 till årets riksdag ha föreslagits vissa lättnader i beskattningen
för biografföreställningar från och med den 1 juli 1960. Enligt propositionen
kan det härav föranledda inkomstbortfallet på titeln uppskattas till
ca 9 miljoner kronor. Under förutsättning att nämnda proposition antages
av riksdagen föreslår riksräkenskapsverket, att titeln statlig nöjeskatt i
riksstaten uppföres med 30 miljoner kronor, vilket är 15 miljoner kronor
mindre än i statsverkspropositionen.

Energiskatt. Denna titel är i statsverkspropositionen upptagen med 540
miljoner kronor. 1 sina förnyade beräkningar ha kontroll styrel sen och gene -

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

raltullstyrelsen beräknats intäkterna av energiskatt till sammanlagt 550
miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som beräknar inkomsterna på titeln
för innevarande budgetår till 525 miljoner kronor, föreslår, att titeln
i riksstaten uppföres med 550 miljoner kronor, vilket är 10 miljoner
kronor mer än i statsverkspropositionen.

Fyr- och båkmedel uppfördes i statsverkspropositionen med 15,5 miljoner
kronor. I sin förnyade beräkning har generaltullstyrelsen uppskattat inkomsterna
på titeln till 17 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som beräknar
inkomsterna på titeln till 17,5 miljoner kronor före innevarande budgetår,
föreslår, att titeln i riksstaten uppföres med 18 miljoner kronor, vilket
är 2,5 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Lotspenningar. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 11,5
miljoner kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 16 mars 1960
har sjöfart sstyrelsen beräknat inkomsterna på titeln till 12,5 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket föreslår i anslutning till sjöfartsstyrelsens beräkning,
att titeln i riksstaten upptages med 12,5 miljoner kronor, vilket är
1 miljon kronor mer än i statsverkspropositionen.

Totalisatormedlen upptogos i statsverkspropositionen med 31 miljoner
kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 29 februari 1960 har lantbruksstyrelsen
beräknat inkomsterna under nästkommande budgetår till 45
miljoner kronor under förutsättning av oförändrade spelformer och procentavdrag.
Riksräkenskapsverket, som för innevarande budgetår beräknar
inkomsterna på titeln till 42 miljoner kronor, föreslår, i anslutning till lantbruksstyrelsens
kalkyl, att titeln totalisatormedel i riksstaten uppföres med
4o miljoner kronor, vilket är 14 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Tipsmedel. Denna inkomsttitel är i statsverkspropositionen uppförd med
95 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln i riksstaten
uppföres med oförändrat 95 miljoner kronor.

Lotterimedlen upptogos i statsverkspropositionen med 115 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln i riksstaten uppföres med samma
belopp.

Postverket. Denna titel upptogs i statsverkspropositionen med 10 miljoner
kronor, vilket var samma belopp som generalpoststyrclsen föreslagit
vid sin beräkning i november 1959. Riksräkenskapsverket föreslog i sin decemberberäkning
att ett belopp av 15 miljoner kronor skulle upptagas i
statsverkspropositionen. Ämbetsverket antog härvid, att generalposlstyrelsen
skulle kunna inleverera vinstmedel från postsparbanken och postgirorörelsen
även för verksamhetsåren 1959 och 1960.

Bili. B. Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning 11

Vid förnyad beräkning den 16 mars 1960 har generalpoststyrelsen uppskattat
inkomsterna på titeln till 16 miljoner kronor. Liksom vid beräkningen
i november 1959 har styrelsen icke räknat med några belopp som
vinstmedel från postsparbanken och postgirorörelsen. Beräkningen har vidare
företagits med utgångspunkt från nu gällande lönenivå. Styrelsen har
påpekat att varje procents ökning av lönerna från och med den 1 januari
1960 kan beräknas minska överskottet med ca 3 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket
anser alltjämt, att vissa vinstmedel från postsparbanken
och postgirorörelsen skola kunna inlevereras och förordar att titeln postverket
vid oförändrad lönenivå bör beräknas till 20 miljoner kronor, vilket
är 10 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Televerket. Inkomsterna under denna titel upptogos i statsverkspropositionen
till 125 miljoner kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 18
mars 1960 har telestyrelsen beräknat inkomsterna till enahanda belopp.
Styrelsen har framhållit att detta belopp sedermera bör minskas med de
utgiftsökningar, som kunna bli följd av de löneökningar, som kunna komma
att medges från och med år 1960. Riksräkenskapsverket föreslår, att
titeln televerket vid oförändrad lönenivå beräknas till oförändrat 125 miljoner
kronor.

Statens järnvägar. Denna titel är i statsverkspropositionen upptagen med
1 miljon kronor. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 18 mars 1960
har järnvägsstyrelsen angivit att ett överskott av storleksordningen 5 miljoner
kronor skulle vara att emotse för budgetåret 1960/61. Då styrelsen
avser att hemställa hos Kungl. Maj:t att få göra extra avsättningar till värdeminskningskontot
motsvarande behovet av extra avskrivningar, då de
framtida överskotten så medge, har styrelsen icke ansett några inleveranser
av överskottsmedel kunna påräknas för budgetåret 1960/61. 1 statsverkspropositionen
uttalades, att extra avsättningar i antytt syfte syntes böra
företagas. Riksräkenskapsverket föreslår därför, att titeln statens järnvägar
i riksstaten uppföres med ett formellt belopp av oförändrat 1 miljon kronor.

Statens vattenfallsverk. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen
med 200 miljoner kronor. Härvid räknades med att avskrivningar efter ändrade
grunder eller extra avsättningar till värdesminskningskonto skulle
minska det inlevererade överskottet med 40 miljoner kronor. Vid förnyad
beräkning den 15 mars 1960 har vattenfallsstyrelsen ansett sig fortfarande
böra upptaga inkomsterna på titeln till 200 miljoner kronor. I anslutning
härtill föreslår riksräkenskapsverket, att titeln i riksstaten uppföres med
oförändrat 200 miljoner kronor.

Domänverket. I statsverkspropositionen upptogs denna titel till 20 miljoner
kronor. Vid förnyad beräkning den 12 mars 1960 bar domänstyrelsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

uppskattat överskottet för 1960 till 25 miljoner kronor. I anslutning till domänslyrelsens
beräkning föreslår riksräkenskapsverket, att titeln i riksstaten
uppföres med 25 miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kronor mer än
i statsverkspropositionen.

Ifråga om vissa andra inkomsttitlar, vilka nu varit föremål för beräkning
inom riksräkenskapsverket, har ämbetsverket icke funnit anledning
förorda någon ändring av de i statsverkspropositionen uppförda beloppen.

Riksräkenskapsverket vill slutligen framhålla, att de nu gjorda beräkningarna,
liksom de tidigare beräkningarna, äro grundade på förutsättningarna
att det allmänna utrikespolitiska läget förblir i stort sett oförändrat
samt att den ekonomiska utvecklingen icke störes genom mera omfattande
arbetskonflikter.

I anslutning till vad sålunda anförts får riksräkenskapsverket förorda,
att följande inkomsttitlar i riksstaten för budgetåret 1960/61 upptagas med
nedan angivna i förhållande till statsverkspropositionen ändrade belopp.
För de affärsdrivande verken gäller dock att de nu beräknade inlevererade
överskotten böra reduceras med de ökade utgifter, som kunna bli följden
av höjd lönenivå för de statsanställda.

Skatt å inkomst och förmögen-	Enligt stats-verksproposi-tionen Kronor	Enligt riks-räken skap sverket s ändringsförslag Kronor	Ökning (+) Minskning (—) Kronor
het in. m.................	6 500 000 000	6 900 000 000	+	400 000000
Arvsskatt och gåvoskatt ....	95 000 000	100 000 000	+	5 000 000
Fordonsskatt ..............	400 000 000	410 000 000	+	10 000 000
Tullmedel..................	700 000 000	775 000 000	+	75 000 000
Särskilda varuskatter........ Omsättningsskatt å motor-	315 000 000	320 000 000	+	5 000 000
fordon ..................	150 000 000	180 000 000	4- i	30 000 000
Skatt å kaffe ..............	23 000 000	25 000 000	+	2 000 000
Tobaksskatt................ Rusdrycksförsäljningsmedel av	890 000 000	900 000 000	+	10 000 000
partihandelsbolag......... Omsättnings- och utskänknings-	13 000 000	15 000 000	+	2 000 000
skatt å spritdrycker.......	1 150 000 000	1 125 000 000	—	25 000 000
Statlig nöjesskatt ...........	45 000 000	30 000 000	—	15 000 000
Energiskatt ................	540 000 000	550 000 000	+	10 000 000
Fyr- och båkmedel..........	15 500 000	18 000 000	+	2 500 000
Lotspenningar..............	11 500 000	12500 000	+	1 000 000
Totalisatormedel............	31 000 000	45 000 000	i	14 000 000
Postverket ................	10 000 000	20 000 000	+	10 000 000
Domänverket ..............	20 000 000	25 000 000	+	5 000 000

Den sammanlagda nettoökningen i förhållande till det ursprungliga riksstatsförslaget
blir sålunda 541,5 miljoner kronor.

Bih. B. Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning 13

I samband med de förnyade beräkningarna av statsinkomsterna under
nästkommande budgetår har riksräkenskapsverket även omprövat de kalkyler
över statsinkomsternas utveckling på längre sikt, som presenterades
i bilaga E till ämbetsverkets inkomstberäkning i december 1960. De förnyade
kalkylerna, vilka utsträckts till att omfatta ytterligare två budgetår, ha utförts
under samma schablonmässiga förutsättningar som angåvos i bilaga
E. Vid beräkningstillfället gällande författningar och andra bestämmelser,
som ha inflytande på statsinkomsterna, ha sålunda antagits förbliva oförändrade
under den period beräkningarna avse. Vidare ha beräkningarna baserats
på antagande om att såväl fysiska personers som bolags inkomster
skola stiga med 3 procent årligen under perioden 1962—1965. Vid beräkningen
av affärsverkens inlevererade överskott har räknats med stigande
driftutgifter inkluderande vissa höjningar av de statsanställdas lönenivå. De
utförda beräkningarna kunna sammanfattas på följande sätt (miljoner
kronor):

Skatt å inkomst och förmögenhet m. m.

Övriga inkomsttitlar ...............

Samtliga inkomsttitlar .............

Förändring från föregående budgetår

1961/62	1962/63	1963/64	1964/65
+ 600	—	+ 100	+ 500
+ 270	+ 280	+ 300	+ 275
+ 870	+ 280	+ 400	+ 775

Den ojämna utvecklingen av skatt å inkomst och förmögenhet m. m. trots
antagandet om en jämn treprocentig stegring av skatteunderlaget under
perioden sammanhänger med att den kraftigare ökningen av skatteunderlaget
under åren 1960 och 1961 inverkar på bl. a. de beräknade utbetalningarna
av kommunalskattemedel under budgetåren 1962/63 och 1963/64.
Som jämförelse med de kassamässiga inkomsterna på inkomstskattetiteln
lämnas nedan uppgifter om förändringarna i de beräknade slutligt påförda
beloppen vid taxeringarna 1962—1965 av statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt
och folkpensionsavgifter (miljoner kronor):

Taxeringsår

1962 1963 1964 1965

+ 530 + 200 + 270 + 270

De avsättningar till respektive återföringar från budgetutjämningsfonden
av kommunalskattemedel, som de nu företagna beräkningarna för budgetåren
1961/62—1964/65 motivera framgå av nedanstående tablå (miljoner
kronor):

1961/62 1962/63 1963/64 1964/65

Avsättning............................. 550 450 350 350

Återföring.............................. 350 425 500 425

Nettoavsättning ........................ 200 25 —150 — 75

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960
Bih. B. Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning

I handläggningen av detta ärende ha generaldirektören Renlund, byråcheferna
Ehnbom och Thorson samt tillförordnade byråchefen Säfström deltagit,
varjämte förste aktuarien Lindahl varit föredragande. Stockholm den
2 april 1960.

Underdånigst
GÖSTA RENLUND

OLOF LINDAHL

600761 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

BIHANG C

REVIDERAD

NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1960

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960
Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

Bihang C

Reviderad nationalbudget för år 1960

I. Inledning

Den preliminära nationalbudget för 1960 som framlades i statsverkspropositionen
utgjordes av en s. k. baskalkyl, som uttryckligen presenterades
som en helt schematisk utgångspunkt för kommande justeringar. Eftersom
framför allt löneposten var helt obestämbar på avtalsrörelsens dåvarande
stadium gjordes för inkomst- och prisutvecklingens del det antagandet att
alla inkomster skulle perfekt följa en likaledes antagen treprocentig produktivitetsökning
och att priserna — med undantag för omsättningsskattens
effekt — skulle vara oförändrade jämfört med 1959. På denna »inflationsfria»
bas tillämpades sedan de faktorer, som kunde anses något mera
konkret kända: effekten av planerade skatteförändringar och utgiftsökningar
för statliga och kommunala ändamål, enligt enkätuppgifter planerade
ökningar eller minskningar av de privata investeringarna i bostäder
och produktionsanläggningar, exportutsikterna m. m. Vid sidan härav gjordes
vissa siffermässigt icke preciserade påpekanden om den sannolika utvecklingen.

Slutsatsen blev att det för 1960 måste anses föreligga ett s. k. inflationsgap
eller efterfrågeöverskott, som dock borde kunna bemästras med den
ekonomiska politikens på kort sikt tillgängliga medel. Bl. a. utgjorde den
omständigheten, att bytesbalansen gentemot utlandet hade blivit positiv
under 1959 och beräknades resultera i en ökning av valutareserven, tills
vidare en viss säkerhetsventil, en möjlighet att täcka en viss överefterfrågan
inom landet genom import från utlandet utan någon alltför oroande nedgång
i valutareserven. Det har sedermera visat sig att denna säkerhetsventil hade
begagnats redan under slutet av 1959 då en stark importökning ägde rum,
tydligen delvis för att möta den speciella efterfrågan närmast före prishöjningarna
genom omsättningsskatten. Valutareservens ökning under 1959
blev därför mindre än beräknat; i gengäld blev nedgången i lagerreserverna
inom landet betydligt mindre än vad man före årsskiftet hade anledning förmoda.
Detta utbytande av valutareserver mot lagerreserver synes för övrigt
ha fortsatt även under 1960 års första månader.

Även den nu framlagda reviderade nationalbudgeten utgör ett försök till
en inflationsgapsberäkning, som dock kunnat arbeta med betydligt fullständigare
material. Den syftar således inte i första hand till att visa ett
förutsett slutresultat av den ekonomiska verksamheten, sådan denna till
slut kommer att genomföras under året, utan till att redovisa de tendenser
som gjorde sig gällande vid tiden för grundmaterialets insamlande, dvs. i

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang C

2 Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

stort sett under mars och början av april. Den söker alltså främst visa bakgrunden
till den ekonomiska politik som samtidigt presenteras i den proposition,
till vilken den publiceras som bihang. Det material den grundas på
och den analys av läget som detta material gett möjlighet till har visat att
det förelåg ett behov av ändring i de registrerade ekonomiska planerna inom
såväl den offentliga verksamheten som inom det privata näringslivet, eftersom
det måste betraktas som praktiskt uteslutet att fullfölja dem inom
ramen för föreliggande produktionsmöjligheter. I enlighet härmed har sålunda
både administrativa, finanspolitiska och penningpolitiska åtgärder
vidtagits eller förberetts — utöver vad som redan tidigare genomförts i form
av varuskatt, räntehöjning m. in. — för att förhindra en överansträngning av
de ekonomiska resurserna och särskilt för att uppnå en förskjutning av
arbetskraftsbehovet från hög- till lågsäsong.

Det bör understrykas att själva den siffermässiga överslagsberäkningen av
förutsedd tillgång och efterfrågan — »nationalbudgeten» i inskränkt mening,
sådan den presenteras i en sammanfattande tabell i kapitel XI — i
delta sammanhang spelat en relativt underordnad roll. Att materialet från
skilda områden, alltså t. ex. enkätuppgifterna om investeringsplaner, utrikeshandelsutsikter,
arbetskraftsbehov och orderingång, statistiken över
igångsättningstillstånd och kreditexpansion, beräkningarna över lönehöjningarnas
och de statliga inkomstöverföringarnas sannolika verkningar på
konsumtionen osv. kunnat sammanföras i en försörjningsbalans som utvisar
ett visst totalt efterfrågeöverskott (sidan 76), är visserligen inte betydelselöst.
Felmarginalerna i eu sådan beräkning, som på många punkter måste
baseras på mycket osäkra bedömningar, är dock alltför stora för att någon
större vikt skulle kunna fästas vid den exakta storleken av nämnda balanssiffra.
Denna utgör en mera symbolisk sammanfattning av de iakttagelser
som bildar grundvalen för bedömningen av det ekonomiska läget. Väsentligt
är emellertid att riktningen av dess utslag bekräftas av de mera konkreta
beräkningar och observationer som kunnat göras på de särskilda delområdena.

Vad som genomgås i den föreliggande nationalbudgetens olika kapitel är
alltså — förutom en återblick på den närmast föregående utvecklingen —
vad som synts hålla på att hända inom den svenska samhällsekonomin under
1960. Genom den ekonomiska politikens olika medel avser man att
uppnå att någonting annat faktiskt kommer att hända, eftersom de observerade
tendenserna skulle leda till en överspänning med inflatoriska konsekvenser,
om inte adekvata motåtgärder vidtoges.

Någon ny, siffermässig beräkning av vad de ekonomisk-politiska åtgärderna
i form av penningpolitisk åtstramning, byggnadsbegränsning osv.
exakt skulle komma att leda till för resultat, om de uttrycktes i försörjningsbalanssiffror,
har inte gjorts annat än ytterst summariskt. Detta måste anses
rimligast eftersom åtgärdernas utformning och styrkan i deras genomförande
kommer att fortlöpande påverkas av en konkret bedömning av den fortsatta
ekonomiska utvecklingen.

liih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

II. Sveriges ekonomi 1959

De reviderade beräkningar av försörjningsbalansen för 1959 som redovisas
i det följande innebär för vissa poster betydande justeringar jämfört
med dem som framlades i den preliminära nationalbudgeten. Importen och
den totala investeringsvolymen synes ha ökat kraftigare från 1958 till 1959
än enligt de preliminära siffrorna och det samma gäller i viss mån den privata
konsumtionen och exporten. Däremot tyder de senaste lageruppgifterna
på att lagerminskningen under 1959 överskattades i de preliminära beräkningarna.
Detta bör emellertid ses i samband med den oväntat stora
importökningen eftersom en bedömning av lagerutvecklingen givetvis är beroende
på de antaganden som görs beträffande importens förändringar. Nedan
framlagda beräkningar innebär att bruttonationalproduktens ökning
1958—1959 i fasta priser nu kan beräknas till omkring 5 1/2 procent eller
1 procentenhet mera än höstuppskattningarna utvisade. Det bör dock framhållas
att den beräkning av bruttonationalprodukten som samtidigt gjorts

Tabell II: 1. Försörjningsbalansen 1955—1959 i löpande priser

Miljoner kronor

	1955	1956	1957	1958	1959	Förändring 1958-1959
						Miljoner kronor	Procent1
Tillgång Bruttonationalprodukt till marknads-	49 018	53 170	57 160	59 513	63 375	+ 3 862	+ 61/,
	10 337	11434	12 567	12 249	12 449	+ 200	+ 17.
Minskning av lager m. m........... Summa tillgång	59 355	64 604	69 727	107 71869	271 76 095	+ 164 + 4226	+ 6
Användning Privat inhemsk bruttoinvestering---- Offentlig inhemsk bruttoinvestering ..	8 461 6161 1001	9 325 6 728 715	9 751 7 470 1222	10 651 7 803	11373 8 655	+ 722 + 852	+ 7 + 11
Export av varor, fob, och nettot av	9923	11307	12 472	11969	12 507	+ 638	+ 47.
	28 044	30 219	31 770	33 804	35 226	+ 1422	+ 4
	5 765	6 310	7 042	7 642	8 334	+ 692	+ 9
Summa användning	59 355	64 604	69 727	71869	76 095	+ 4 226	+ 6
Bruttonationalproduktens proc. för-		+ 81/.	+ 71/2	+ 4	+ 6 */,

1 Avrundat till halva procent.

Anm. Presentationen i miljoner kronor i denna och efterföljande tabeller, speciellt vad avser
beräkningarna i fasta priser, utgör icke något mått på de enskilda delposternas noggrannhet.
Det har emellertid visat sig praktiskt ogenomförbart att ange alla poster till en gemensam,
osäkerhetsmässigt avrundad nivå utan att en stor del av tabellernas upplysningsvärde skulle
gå förlorad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Tabell II: 2. Försörjningsbalansen 1955—1959 i fasta (1954 års) priser

Miljoner kronor

	1955	1956	1957	1958	1959	Förändring
						1958—1959
						Miljoner	Procent*
						kronor
Tillgång
Bruttonationalprodukt till marknads-
pris..............................	46 997	48 606	50 251	50 717	53 421	+ 2 704	+ 5*/.
Import av varor, eif................	10 212	10 874	11648	11 871	12 463	+ 592	+ 5
Minskning av lager m. m...........	—	—	—	102	307	+ 205
Summa tillgång	57 209	59480	61899	62 690	66191	+ 3501	+ 6*/.
Användning
Privat inhemsk bruttoinvestering ....	8158	8 463	8 462	9138	9 714	+ 576	+ 67,
Offentlig inhemsk bruttoinvestering ..	5 874	6 068	6 444	6 665	7 327	+ 662	+ 10
ökning av lager m. m...............	917	615	1027	—	—	—
Export av varor, fob, och nettot av
tjänster ..........................	9 592	10 585	11545	11417	12177	+ 760	+ 6*/.
Privat konsumtion..................	27 281	28 094	28 587	29 367	30 473	+ 1106	+ 4
Offentlig konsumtion ..............	5 387	5 655	5 834	6103	6 500	+ 397	+ 6*/.
Summa användning	57 209	59 480	61899	62 690	66191	+ 3501	+ 67.
Bruttonationalproduktens proc. för-
ändring sedan föregående år1......		+ 3>/«	+ 37»	+ 1	+ 57,

1 Avrundat till halva procent.

från produktionssidan liksom i höstas ger en lägre volymökning 1958—1959
än ovannämnda beräkning från användningssidan, nämligen endast 4 1/2
procent.

1. Inhemska bruttoutgifter

De totala bruttoinvesteringarna1 beräknas från 1958 till 1959 värdemässigt
ha ökat med omkring 9 procent och volymmässigt med ca 8 procent.

Bostadsbyggandet under 1959 innebar ett färdigställande av ca 69 000
lägenheter jämfört med ca 62 000 under 1958. Även antalet påbörjade lägenheter
ökade i förhållande till 1958 och uppgick till ca 70 500. Den genomsnittliga
storleken av dessa lägenheter var emellertid ca 4 procent mindre
än de som påbörjades under 1958. Bostadsinvesteringarna, beräknade som
de under året nedlagda kostnaderna för ny- och ombyggnad samt underhåll,

1 Som grundval för beräkningarna över investeringsverksamheten kan huvudsakligen följande
källor nämnas: 1) Bostäder: månadsstatistik från bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen;
2) jordbruk, skogsbruk och fiske: uppgifter från statistiska centralbyrån, statens forskningsanstalt
för jordbruksbyggnader, jordbrukets utredningsinstitut, skogsstyrelsen samt domänstyrelsen;
3 o. 4) industri och kraftverk: kommerskollegii kapitalinvesteringsenkäter; 5) handel: arbetsmarknadsstyrelsens
tillståndsgivningsstat istik; 6) sam/ärdsel: kommerskollegii kapitalinvesteringsenkäter,
registreringsstatistik för motorfordon, Sveriges varvsindustriförening samt utrikeshandelsstatistiken;
7 o. 8) förvaltning, sociala ändamål, skolor, kyrkor m. m.: riksräkenskapsverkets
budgetredovisning; 9) vägar och gator m. m.: uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt arbetsmarknadsstyrelsen; 10) militära investeringar: uppgifter från försvarsdepartementet
och riksräkenskapsverket. Dessutom bör nämnas statistiska centralbyråns kommunstatistik, vilken
berör grupperna 1), 4), 6), 7), 8) och 9).

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

Tabell IIi 3 a. Bruttoinvesteringar 1955—1959, uppdelade på ändamål

Miljoner

kronor i löpande priser

Förändring i procent i fasta
(1954 års) priser

	1955	1956	1957	1958	1959	1955- 1956	1956- 1957	1957- 1958	1958- 1959
Bostäder.................	3199	3 479	3 640	3 922	4117	+	3	+	1	+	7	+	4
Jordbruk, skogsbruk och fiske...................	970	1013	1050	1027	1077	_	3	_	1	—	5	+	3
Egentlig industri .........	2 977	3242	3 345	3 767	4 033	+	2		0	+	12	+	6
Kraft- och belysningsverk	813	888	959	1126	1277	+	4	+	5	+	17	+	14
Handel1 .................	340	396	422	449	569	+	12	+	4	+	6	+	26
Samfärdsel (exkl. vägar)...	2 775	3148	3 473	3 586	3 848	+	6	+	4	+	2	+	9
Förvaltning, sociala ända-mål ....................	601	643	724	751	891	+	1	+	7	+	4	+	17
Skolor och kyrkor.........	519	541	621	664	703	—	2	+	9	+	7	-1-	4
Väg- och gatuarbeten.....	777	862	986	1074	1334	+	6	+	9	+	5	+	21
Vatten, avlopp m. m......	380	414	488	513	578	+	5	+	15	+	3	+	12
Militära investeringar .....	1271	1427	1513	1575	1601	+	4	—	i	+	3		0
Summa	14 622	16 053	17 221	18454	20 028	+	4	+	3	+	6	+	8

1 Endast byggnader (exkl. underhåll).

kan beräknas ha ökat volymmässigt med ca 4 procent i förhållande till 1958
(se tabell 3 a).

Investeringsverksamheten inom industrin har expanderat relativt starkt
under de senaste åren, alltså även under den allmänna konjunkturavmattningen
1958. För industribyggnader och anläggningar torde man som förklaringsgrund
kunna peka på byggnadsregleringens liberalisering och investeringsfondernas
frisläppande. Beträffande anskaffningen av maskiner

Tabell II: 3 b. Bruttoinvesteringar 1955—1959, uppdelade i privata och offentliga

	Miljoner kronor i löpande priser	Förändring i procent i fasta (1954 års) priser
	1955	1956	1957	1958	1959	1955- 1956	1956- 1957	1957- 1958	1958- 1959
Privata bruttoinvesteringar Offentliga bruttoinveste-	8461	9 325	9 751	10 651	11 373	+	4	+	0	+	8	+ 6
ringar..................	6161	6 728	7 470	7 803	8 655	+	3	6	+	3	+ 10
3 453	3 850	4178	4 410	4 944	+	5	+	3	+	5	+11
därav: affärsverk ......	1338	1447	1560	1635	1869	+	3	+	5	+	4	+ 14
aktiebolag......	173	251	247	292	327	+	36	—	5	+	17	+ 11
2. Kommunala ..........	2 708	2 878	3 292	3 393	3 711	+	1	+	10	+	2	+ 8
därav: affärsverk ...... aktiebolag och	535	570	631	626	659	+	2	+	1			+ 5
stiftelser ........	676	703	820	874	914		0	+	13	+	6	4- 5
Summa	14 622	16 053	17 221	18 454	20 028	+	4	+	3	+	6	+ 8

Anm. I statliga aktiebolags investeringar ingår fr. o. m. den Vio 19o7 LKAB till 95 procent
i stället för 50 procent som tidigare. De volymförändringstal 1956—1957, 1957—1958 resp.
1958—1959 som erhålls, om andelen bibehålls vid 50 procent, uppgår för statliga aktiebolag
till —10, —3 resp. + 14 procent, för statliga investeringar totalt till + 3, + 4 resp
4* 11 procent, för offentliga till 4-6, + 3 resp. 4- 10 och för privata till 0, 4- 8 resp. 4- 0
procent.

Kangl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

Tabell II: 3 c. Bruttoinvesteringar 1955—1959, uppdelade efter typ

	Miljoner kronor i löpande priser	Förändring i procenl (1954 års) priser	i fasta
	1955	1956	1957	1958	1959	1955- 1956	1956- 1957	1957- 1958	1958- 1959
Byggnader och anläggningar	8 404	9147	9 759	10 451	11560	+ 3	+ 3	+ 6	+ 10
därav: underhåll........	2 404	2 627	2 825	2 897	3 047	+ 2	+ 2	0	+ 3
Maskiner och apparater ..	6 218	6 906	7 462	8 003	8 468	+ 4	+ 3	+ 6	+ 6
därav: underhåll........	2 124	2 397	2 562	2 658	2 755	+ 6	+ 2	+ 1	+ 1
Summa	14 622	16053	17 221	18 454	20 028	+ 4	+ 3	+ 6	+ 8
därav: underhåll........	4 528	5 024	5 387	5555	5 802	+ 4	+ 2	+ 1	+ 2

och apparater synes den expansion som — delvis till följd av investeringsavgiftens
slopande — inträffade 1958 i viss mån ha fortsatt även under 1959.
Att ökningen under 1959 influerats av den från årsskiftet 1959—1960 införda
allmänna varuskatten torde vara ostridigt. Det kan emellertid ej helt
uteslutas att denna forcerande inverkan till en del kan ha gällt betalningar
som ej alltid motsvarats av faktiskt verkställda leveranser. Detta innebär
dock ej med säkerhet att investeringsökningen 1958—1959 skulle vara överskattad
eftersom en liknande förskjutningseffekt till följd av investeringsavgiftcns
slopande vid årsskiftet 1957—1958 kan ha inneburit eu överskattning
av 1958 års investeringar.

Tabell II: 4. Privat konsumtion 1955—1959

	Miljoner kronor i löpande priser	Förändring i procent i fasta (1954 års) priser
1955	1956	1957	1958	1959	1955- 1956	1956- 1957	1957- 1958	1958- 1959
Livsmedel................	9108	9 772	9 871	10 382	10 516	+	1		0	+	3	-f	i
Spritdrycker och viner......	1 219	1408	1508	1523	1561	+	10	_	11		11	+	i
Tobak ...................	892	8%	949	1072	1124	+	1	+	3	+	3	4-	3
Bostad ....................	2 406	2 694	2 909	3 215	3 472	+	4	+	4	+	4	4-	4
Bränsle och lyse............	1368	1611	1608	1817	1705	+	4		7	+	11		1
Beklädnad..................	3 643	3 857	4 002	4161	4 292	+	4	+	2	+	2	4-	3
Inventarier ..............	1973	2104	2 331	2 411	2 721	+	5	+	7	+	2	+	12
Fordon .................	1898	2 086	2 428	2 712	3122		8		11	+	9	+	14
Resor.................	1 191	1215	1260	1305	1292		4		4		2		1
Sjukvård,hygien,hemvård etc.	1685	1797	1880	2 032	2116	+	4		3	+	4	4-	4
Övrigt.....................	2 440	2 544	2 714	2 850	2 949	1	+	3	4-	2	+	1
Summa	27 823	29 984	31 460	33 480	34 870	+	3	+	2	+	3	+	4
+ Banktjänster ........	no	118	136	159	175	+	6	+	14	+	13	4-	10
+ Försäkringstjänstcr ......	321	344	401	402	422	+	2	+	12		3	4-	2
— Dubbelräkning ..........	210	227	227	237	241	+	1	0	+	2	+	1
Total privat konsumtion	28 044	30 219	31 770	33 804	35 226	+	3	+	2	+	3	+	4
därav: varaktiga varor ....	3 327	3 519	3 949	4 063	4 602		4	+	8	+	1	+	13
tjänster ..........	7 043	7 546	8 055	8 691	9116	+	1	+	3	+	3	+	3
övrigt ............	17 674	19 154	19 766	21 050	21508	+	4	0	+	3	+	2

Bih. C: Reviderad nationalbudget för ur 1060

Tabell II: 5. Offentlig konsumtion 1955—1959

Löpande priser

Kommunal konsumtion........

därav: löner................

Statlig konsumtion............

därav: löner................

Total offentlig konsumtion

Fasta (1954 års) priser

Total offentlig konsumtion

därav: kommunal konsumtion
statlig konsumtion.

Miljoner kronor
1955	1956	1957	1958	1959
3 392	3 723	4189	4 634	5 040
2 391	2 623	2 967	3 206	3 540
2 373	2 587	2 853	3 008	3 294
1660	1783	1969	2119	2 270
5 765	6 310	7 042	7 642	8 334
5 387	5 655	5 834	6103	6 500
3169	3 335	3 468	3 702	3 921
2 218	2 320	2 366	2 401	2 579

Förändring i procent

1955-

1956

1956-

1957

1957-

1958

1958-

1959

+ 10
+ 10
+ 9
+ 7

+ 5
+ 5

+ 13
+ 13
+ 10
+ 10

+ 12

+ 3

+ 4
+ 2

+ 11

+ 8
*T" 5
+ 8

+ 9

+ 9
+ 10
+ 10
+ 7

+ 9

Investeringsverksamheten under 1959 synes i hög grad ha inneburit en
expansion inom den statliga sektorn (se tabell 3 b). Ökningen inom denna
sektor har huvudsakligen berört affärsverken (främst vattenfalls- och televerken)
samt det statliga vägväsendet. Inom den kommunala sektorn kan
ökningar noteras för vägar och gator, förvaltning, sjukvård och sociala
ändamål samt för de kommunala affärsverken.

Som framgår av tabell 3 c kan ökningen för investeringarna under 19o.)
i hög grad hänföras till nybyggnads- och anläggningsverksamheten medan
underhåll och maskininvesteringar ökade i mindre omfattning.

Från 1958 till 1959 ökade den privata konsumtionen1 med drygt 4 procent
i löpande priser och knappt 4 procent i fasta priser. Den volymmässiga ökningen
blev därmed något större än närmast föregående år (se tabell 4).
Liksom fallet var 1956—1957 har expansionen främst gällt varaktiga varor
till vilka de reala konsumtionsutgifterna ökade med ca 13 procent 1958
1959. Motsvarande ökningar för icke varaktiga varor och konsumtionstjänster
uppgick till endast 2 respektive 3 procent. Att döma av socialstyrelsens
omsättningsstatistik ökade den privata konsumtionen särskilt kraftigt under
fjärde kvartalet 1959 (jämfört med motsvarande kvartal 1958). Delvis
har denna stigande expansionstakt troligen berott på en forcering av inköpen
av framför allt varaktiga konsumtionsvaror till följd av beslutet om den
allmänna varuskattens införande från årsskiftet 1959—1960. Man kan i detta
sammanhang också peka på att återbäringen av överskjutande skatt i
november/december var högre 1959 än 1958 samt på den allmänna kon -

junkturförbättringen.

Bilden av den offentliga konsumtionens- utveckling 1958 -1959 är i stort 1

1 Bland källorna för beräkningarna av den privata konsumtionen 1958 1959 kan nämnas

socialstyrelsens omsättningsstatistik för enskild detaljhandel, kommerskollegn omsattningsindex
för textil detaljhandeln, direkta uppgifter om försäljningens varde eller kvantitet (vadgäller
bl a. telefon och telegram, radio- och TV-licenscr, porto, sprit och tobak samt resor), registreringsstatistiken
för personbilar samt nöjes- och varuskattestatistlk. Beraknmgarna av livsmedelskonsumtionen
utförs av statens jordbruksnämnd på grundval av bl. a. leverans- och

tillförselstatistik. ,

- Källa: Riksräkenskapsverkets beräkningar samt den kommunala finansstatistiken

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Tabell II: 6. Bytesbalansen 1955—1959

Miljoner kronor

	1955	1956	1957	1958	1959	Föränd-
						ring 1968 —1959
						i procent

Export av varor, fob..	8 933	10067		10 799	11 417	+ 6
Import av varor, eif.....
10 337 -1401 867	11 434 - 1367 1049	12 249 -1450 1085	12 449 - 1032 1073
Handelsbalansens saldo .	- 1505	+ 2
Nettoinsegling1....
Utländska fartygs utgifter i	1 flöd	— 1
Sverige .......	158 - 35			165 - 80	167 - 150
Övriga tjänster m. m. netto ..	+ 25	1 ro - 30	+ l
Bytesbalansens saldo	- 414	- 127	- 95	- 280	+ d8
Fasta (1954 års) priser Export av varor, fob......	8 678 10212 - 1534 796	9 583 10874 -1291 824		10 434 11871 - 1437 920	11267 12 463 - 1196 918	4- 8
Import av varor, eif ...
Handelsbalansens saldo		-fr- 5
Nettoinsegling1 ..		0
Utländska fartygs utgifter i	ITOO
Sverige ...........	153 - 35	1*4		140 - 77	141 - 149	+ 1
Övriga tjänster m. m. netto ..	+ 24	- 28
Bytesbalansens sal do	- 620	- 289	- 103	- 454	- 286

1 Bruttomsegling i utländsk sjöfart med avdrag för kostnader i utlandet.

sett densamma som i höstas. Den totala offentliga konsumtionen kan uppskattas
ha stigit med omkring 7 procent i fasta priser från 1958 till 1959
och den procentuella ökningen har varit av ungefär samma storlek för den
statliga och den kommunala sektorn.

2. Utrikeshandel och lagerutveckling

År 19o9 var det första år sedan 1953 för vilket bytesbalansens1 saldo visade
överskott. Som framgår av tabell 6 kan överskottet nu beräknas uppgå till
narmare 60 miljoner kronor i löpande priser, dvs. 90 miljoner kronor mindre
an i den preliminära uppskattningen; skillnaden beror främst på en
starkare importökning för årets två sista månader än beräknat. Samma tabell
visar att exporten och importen volymmässigt ökade med 8 respektive 5
procent från 1958 till 1959. Utrikeshandelns utveckling under 1959 behand
las i övrigt närmare i kapitel IV.

I den preliminära nationalbudgeten räknades med en lagerminskning av
storleksordningen 600 miljoner kronor i löpande priser. Underlaget för denna
uppskattning var främst tillgängliga lageruppgifter som pekade på eu
lagervolymminskning för de statistiskt belysta områdena av storleksordningen
350 miljoner kronor. För Övriga områden (större delen av parti- och detaljhandeln
in. m.) bedömdes en lagerminskning på 200—300 miljoner kronor
som sannolik med hänsyn bl. a. till en förväntad kraftig ökning av konsumtionsutgifterna
mot årets slut.

1 Källa: Riksbanken och kommerskollegium.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

Tabell Ils 7. Lagerförändringar för statistiskt belysta produktions- och distributionsområden
1955—1959 Löpande priser

Miljoner kronor i genomsnittliga återanskaffningspriser
för respektive år

Gruvor1 ........................................

Järn-, stål- o. andra metallverk1 ................

Varv1..........................................

Verkstadsindustri i övrigt1 ......................

Jord- och stenindustri ..........................

Träindustri1, pappers- och grafisk industri........

Livsmedelsindustri..............................

Textil- o. beklädnadsindustri....................

Läder-, hår o. gummivaruindustri................

Kemisk-teknisk industri ........................

Bränsle i industrin5 (inkl. el-, gas o. vattenverk)..

Summa industri

Handel4........................................

Variation i kreaturskapital......................

Variation i skogsuttag ..........................

Summa lagerförändringar
Summa lagerförändringar i fasta (1954 års) priser

1955	1956	1957	1958	1959
	6	+	10	+	2	+	35		4
+	25	+	110	+	153	—	38	+	125
+	20	+	244	+	319	-f	38	—	32
+	672	+	353	+	366	+	53	—	186
+	14	+	17	+	26	—	10	—	5
+	226	—	4	+	38	-f	114	—	356
—	16	—	27	+	52	—	39	+	52
—	22	—	53	+	34	—	11	—	3
+	19	—	20	+	20	—	15	+	23
+	14	+	27	+	24	—	15	+	8
+	86	+	71	+	40	—	18	—	7
+ 1032	+	728	+	1074	+	94	-	385
+	79	+	87	+	118	—	161	6 +	84
_	80	—	80	+	10	+	20	—	10
—	30	—	20	+	20	—	60	+	40
+1001	+	715	_4_	1222	-	107	-	271
+	917	+	015	+	1027	-	102	-	307

1 Inklusive bränslelagerförändringar. — * i 2 * Inklusive trävaruhandel. — 5 Exklusive bränslelagerförändringar
inom gruvföretag, järn-, stål- o. andra metallverk samt verkstadsindustrin.—
4 Omfattar lagren inom bilhandel (personbilar), bränslehandel, järngrossister, livsmedelshandel
(inkl. förändringarna av lagren av brödsäd hos jordbrukarna), lädergrossister och skohandel
samt textilhandel. — 5 Inklusive större delen av de branscher inom detalj- och partihandel
som inte har nämnts i not 4.

Nu föreliggande lagerstatistik för 1959 är något mera omfattande främst
vad gäller handeln än den som fanns tillgänglig vid utarbetandet av den preliminära
nationalbudgeten. Enligt marsenkäten rörande industrins investeringar
och speciella lagerinventeringar inom järn-, stål- och metallverken,
verkstadsindustrin m. fl. skulle industrins lagervolym under 1959 ha minskat
med omkring 350 miljoner kronor i löpande priser. De totala lagren av varor
i arbete samt bränslen var närmast oförändrade medan lagren av råvaror och
halvfabrikat minskade något. Färdigvarulagren som reducerades inom flertalet
branscher svarar för större delen av industrins totala lagervolymminskning
under 1959. Av tabell 7 framgår att lagerminskningen inom industrin

i betydande grad var koncentrerad till träindustrin samt pappers- och grafisk

industri. Lagren inom järn-, stål- och andra metallverk ökade enligt preli minära

uppgifter med ca 125 miljoner kronor.

Att döma av tillgängliga uppgifter om produktion, import, export, registrering
in. in. synes bilhandelns lager av personbilar ha minskat med ca 15 000

enheter under 1959 motsvarande ett värde av omkring 100 miljoner kronor.
(Häremot står en lagerökning på ca 10 000 enheter under 1958.) Inom livsmedelshandeln
in. in. ökade lagervolymen med drygt 100 miljoner kronor i
löpande priser enligt jordbruksnämndens lagerinventering och löpande statistik.
För bränslehandel, järngrossister, textil- och skohandel samt läder -

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1060

Tabell II: S. Sparande-investering 1955—1959 i löpande priser

Procent av bruttonationalprodukten till marknadspris

	1955	1956	1957	1958	1959
Privat inhemsk bruttoinvestering1......	17,3	17,5	17,1	17,9	17,9
Offentlig inhemsk bruttoinvestering1....	12,6	12,7	13,1	13,1	13,7
Lagerförändring ......................	2,0	1,3	2,1	—0,2	-0,4
Summa inhemsk bruttoinvestering	31,9	31,5	32,3	30,8	31,2
Bytesbalansens saldo..................	—0,8	—0,2	—0,2	—0,5	+0,1
Summa inhemskt bruttosparande	31,1	31,3	32,1	30,3	31,3
a) statligt bruttosparande............	5,1	5,4	4,3	4,6	4,0
b) kommunalt bruttosparande........	3,5	3,4	4,1	3,5	3,6
c) övrigt bruttosparande............	22,5	22,5	23,7	22,2	23,7

1 Exkl. lagerförändring.

Anm. I offentlig inhemsk bruttoinvestering ingår förutom offentliga myndigheters bruttoinvesteringar
också investeringar i affärsverk och av stat och kommuner ägda aktiebolag m. m.
Statligt och kommunalt bruttosparande däremot omfattar endast respektive myndigheters bruttosparande.

grossister lyder föreliggande statistik inte på nämnvärda förändringar av
lagervolymen under 1959 som helhet.

För att få ett säkrare underlag för en bedömning av lagerförändringarna
inom de delar av handeln för vilka löpande lagerstatistik inte finns tillgänglig
skickade konjunkturinstitutet i slutet av februari ut förfrågningar
om lagerulvecklingen till ett urval av företag inom detalj- och partihandel.1
Denna enkät — vars resultat dock av olika skäl får anses vara förhållandevis
osäkra — tyder på en viss ökning av lagervolymen inom de berörda områdena
vid utgången av 1959 jämfört med ett år tidigare. Utvecklingen inom
olika branscher var dock inte enhetlig. Enkäten synes ge vid handen att
kraftigt ökade leveranser till handeln gjorde det möjligt att möta köprushen
mot årets slut utan att lagren för den skull uttömdes. Mot bakgrunden av
främst denna oväntade lagerutveckling inom handeln kan den totala lagernedgången
under 1959 nu beräknas vara ca 300 miljoner kronor mindre än
som antagits i den preliminära nationalbudgeten. I tabell 7 har den totala
lagerminskningen angetts till närmare 275 miljoner kronor i löpande priser
och omkring 300 miljoner kronor i 1954 års priser.

3. Bruttonationalprodukt och sparande

Från 1958 till 1959 ökade den totala produktionen i landet med omkring
6 1/2 procent i löpande priser och 5 1/2 procent i fasta priser enligt de be 1

Konjunkturinstitutets undersökning omfattar inom partihandelsledet handel med bl. a.
maskiner, glas, porslin, bosättningsartiklar, leksaker, böcker, papper och kontorsmateriel, kemisktekniska
artiklar samt byggnadsmateriel. Inom detaljhandelsledet har medtagits bl. a. möbeloch
bosättningsaffärer, järn-, sport- och elaffärer, pappers-, bok-och musikaffärer, färg-, parfymoch
sjukvårdsaffärer, skeppshandel, lanthandel, tobaksaffärer, ur-, guldsmeds- och optikaffärer
samt leksaksaffärer.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1900

Tabell II: fl. Finansiellt sparande 1955—1959

Miljoner kronor

	1955	1956	1957	1958	1959
Privata sektorn ............	—350	—200	+250	0	+ 1050
Offentliga sektorn ..........	— 50	+ 100	—350	—250	—1 000
a) staten ................	+ 200	+ 400	—300	+ 100	— 500
b) kommunerna ..........	—250	—300	— 50	—350	— 500
Utlandet ..................	+ 400	+ 100	+ 100	+250	— 50
Summa	0	0	0	0	0

Anm. Vid beräkningen av finansiellt sparande har de statliga investeringsbidragen till affärsverken
(som i detta sammanhang betraktas som er. del av den privata sektorn) räknats som
privat sparande. För en utförligare beskrivning av beräkningsmetoderna kan hänvisas till Meddelanden
frän konjunkturinstitutet, Serie B: 13.

räkningar som redovisas i tabellerna 1 och 2. I jämförelse med tidigare år
under 1950-talet var bruttonationalproduktens volymökning kraftig — endast
1950 och 1954 kan uppvisa en procentuell ökning av motsvarande storlek.

I nyssnämnda kalkyler har bruttonationalprodukten framräknats från
användningssidan, dvs. erhållits som summan av privat och offentlig investering,
privat och offentlig konsumtion och export minskad med värdet av
import och lagerminskning. Beräkningar från produktionssidan, som främst
grundas på statistik över produktionen inom olika näringsgrenar, pekar på
en volymökning för bruttonationalprodukten på omkring 4 1/2 procent.
Bruttonationalproduktens ökning beräknad från produktionssidan understiger
alltså motsvarande beräkning från användningssidan med ca 1 procentenhet.
1

Produktionsökningen var särskilt påtaglig inom byggnads- och anläggningsverksamheten
där den uppgick till närmare 10 procent, ökningen (räknad
i fasta priser) av jordbrukets och industrins bidrag till nationalprodukten
har beräknats till omkring 4 procent respektive 3 1/2 procent medan
skogsbrukets bidrag har minskat med ca 2 procent (se tablå i kap. V).

Tabell 8 visar det inhemska bruttosparandets andel av bruttonationalprodukten.
Med bruttosparande menas här summan av de totala bruttoinvesteringarna
och lagerförändringarna samt bytesbalansens saldo. Bruttosparkvoten
ökade med bortåt 1 procentenhet 1958—1959. Av tabellen framgår
att denna uppgång framkom genom att ökningen av de offentliga investeringarna
samt förbättringen av bytesbalansens saldo mer än uppvägde den

>*Det bruttonationalproduktbcgrepp som har använts i ovannämnda beräkningar skiljer sig i
vissa avseenden från det begrepp som tillämpas inom OEEC och som därför brukar användas
exempelvis vid internationella jämförelser av investeringar, skatter, försvarsutgifter osv. Den
väsentligaste skillnaden är att man inom OEEC inte inkluderar reparationer och underhåll i
bruttoinvesteringarna. /Till följd av denna och övriga definitionsmässiga olikheter ligger bruttonationalprodukten
enligt OEEC:s definition på en nivå som för senare år är närmare 10 procent
lägre än bruttonationalprodukten sådan den är beräknad i försörjningsbalansen i tabellerna 1
och 2. De föreliggande begreppsmässiga skillnaderna betyder vidare att investeringskvoten beräknad
enligt OEECrs definition är betydligt lägre än investeringskvoten beräknad som i tabell
8. För eu närmare diskussion av OEEC:s och konjunkturinstitutets beräkningsmetoder
se OEEC: »National Accounts Studies Sweden», Paris 1953 och »A Standardized System of
National Accounts», Paris 1959 samt »Nationalbokföring 1946—1950», Meddelanden från konjunkturinstitutet,
Serie B: 13.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

ökade lagerminskningen. Tabell 8 visar också att det privata bruttosparandet
(som andel av bruttonationalprodukten) har ökat 1958—1959 medan
det statliga bruttosparandet har minskat.

I tabell 9 redovisas det finansiella sparandet inom olika sektorer. Med en
sektors finansiella sparande förstås den del av sektorns bruttosparande som
inte används till investering i den egna sektorn. Kalkylerna, som dock är
behäftade med betydande felmarginaler, pekar på en kraftig ökning 1958—
1959 av den privata sektorns finansiella sparande, ökningen kan helt hänföras
till en minskning av företagssektorns utgiftsöverskott; hushållens
finansiella sparande kan uppskattas ha varit något mindre 1959 än 1958.
Tabellen visar slutligen att ökningen av den offentliga sektorns utgiftsöverskott
från 1958 till 1959 till större delen faller på den statliga sektorn.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

III. Den internationella utvecklingen

Under den tid som förflutit sedan årets preliminära nationalbudget framlades
har den internationella konjunkturen förstärkts ytterligare utan att
det därför uppkommit något mera allmänt efterfrågeöverskott. Under intryck
av en stegring av näringslivets investeringsvilja (fasta anläggningar
och lager) och fortsatt hög konsumtionsefterfrågan i Västeuropa och Förenta
staterna samt en stigande efterfrågan från åtminstone vissa råvaruländer

__framför allt det yttre sterlingområdet — har världshandeln vuxit och

produktionen i ett flertal länder nått nya rekordnivåer. OEEC-ländernas
samlade industriproduktion, som steg med ca 6 procent från 1958 till 1959,
kan beräknas ha ökat med omkring 4 procent från oktober förra året till

Tabell III: 1. Industriproduktionen i vissa länder 1959—1960.

1959	Procentuell förändring från närmast föregående
Index 1953 = 100	år	kvartal	månad
	1959	1959	1960
		1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	jan.	febr.
119	6	0	4	1	4	—i
135	8	— 2	7	4	2	— 3
153	4	0	4	2	6	— 1	-3
158	10	4	0	3	7	3
137	9	3	3	2	3	0
130	4	— 1	4	2	0	0	0
121	6	1	3	3	4	2
123	4	1	0	1	5	— 1	1
162	7	1	2	3	4	— 1	1
141	6	1	2	2	4	0
112	12	4	7	— 4	0	2	— 1

Anm. Kvartals- och månadsuppgifterna är säsongkorrigerade.

Källor: OEEC, Main Economic lndicators samt den officiella statistiken från respektive länder.

Tabell III: 2. ''Vsrdcn.ässiga förändringar i den internationella handeln 3 kv. 1958—3 kv. 1959

Procent

Export (fob) till:	Förenta staterna	OEEC-området	Råvaruområdet
Export (fob) från:		- 12,9	- 1,2
	+ 42,9	+ 12,5	- 2,6
	+ 13,3	+ 2,7 (eif)

Anm. »Råvarucmrådet» cmfattar Austrahen, Nya Zeeland, samiliga syd- och mellanamerikanska,
afrikanska och asiatiska stater, besittningar m. m. med undantag för kommunistländerna.

Källa: OEEC, Foreign Trade, Ser. I.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1000

februari i år; den stegring i ökningstakten som präglade utvecklingen under
andra hälften av 1959 har dock av allt att döma förbytts i eu viss avmattning
under de första månaderna i år även om den i tabell 1 för flera länder
redovisade sänkta produktionsnivån mellan december och januari till stor
del torde sammanhänga med brister i säsongrensningen. I Förenta staterna
återhämtades industriproduktionen snabbt sedan stålstrejken avbrutits
och steg därefter till januari varefter en mindre nedgång registrerades; förändringen
mellan 1958 och 1959 blev -j- 13 procent medan ökningen oktober-februari
utgjorde närmare 8 procent.

Värdet av den totala världshandeln (fob) exklusive östblocket beräknas
ha stigit med 8—9 procent från tredje kvartalet 1958 till samma period i fjol.
Huvuddragen av denna utveckling framgår av tabell 2, där man särskilt lägger
märke till det höga förändringstalet för OEEC-ländernas export till Förenta
staterna. Bakom denna siffra, som reflekterar stegringen i den amerikanska
efterfrågan på västeuropeiska industriprodukter, framför allt järn
och stål och personbilar, ligger en successiv exportökning från slutet av 1958
till mitten av 1959. Därefter synes exportkurvan emellertid ha planat ut medan
den västeuropeiska importen från Förenta staterna börjat återhämtas efter
den fortgående nedgången sedan 1957. Framför allt Förenta staternas men
även OEEC-ländernas import från det s. k. råvaruområdet ökades under
1959; den amerikanska råvaruimporten kom därvid att överstiga nivån från
perioden före recessionen, vilket av allt att döma inte var fallet för OEECländernas
del. Med tanke på den avsaktning i den amerikanska konjunkturen
som kan äga rum senare under innevarande år kan det vara värt att
notera att utvecklingen i Förenta staterna både förbrukare och producent
av vissa viktiga råvaror — haft ett bestämmande inflytande på prisbildningen
trots att den amerikanska andelen av råvaruländernas export utgör
endast omkring hälften av Västeuropas. Den minskade amerikanska råvaruefterfrågan
under konjunkturnedgången drabbade volymmässigt sett den
egna råvaruproduktionen väsentligt hårdare än andra länders men medförde
ett kraftigt prisfall även på dessa marknader. För Västeuropas del innebar
detta betydande fördelar; en volymminskning för råvaruimporten
på ca 2 procent tog sig uttryck i en 10-procentig nedgång i kostnaden för
importen. Råvaruområdets import från industriländerna var något lägre i
Ijol än under 1958. Utvecklingen under förra året synes emellertid ha inneburit
en successiv och mot slutet av året påtaglig uppgång. Med hänsyn till
bl. a. de importlättnader, som genomförts i många råvaruländer efter den
inträdda stabiliseringen i betalningsläget, är det sannolikt att förbättringen
fortsatt och eventuellt förstärkts i år. Förändringen i den inomeuropeiska
handeln, som vanligen utgör drygt hälften av OEEC-ländernas totala utrikeshandel,
har under 1959 varit mycket markant; värdeökningen från
slutet av 1958 till samma tid i fjol beräknas ha varit omkring en femtedel.
Handelsutbytet inom sexstatsgruppen expanderade under denna tid påtagligt
starkare än den totala inomeuropeiska handeln; värdesiffrorna för fjärde
kvartalet låg sålunda 32 procent över 1958 års nivå.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

Rfterfrågeläget i de större industriländerna

Den kraftiga aktivitetsstegringen i Förenta staternas ekonomi i början av
året har följts av en lugnare utveckling. Efter att det av stålkonflikten förorsakade
lageruppbyggnadsbehovet till stor del nu täckts har den från lagersidan
utgående efterfrågestimulansen reducerats påtagligt. Till den inträffade
avmattningen har bostadsbyggandet också bidragit starkt. Bortsett
från en tillfällig uppgång i december har antalet påbörjade lägenheter
sjunkit successivt sedan försommaren 1959 och låg i februari i år 20 procent
lägre än vid samma tid i fjol. Även om ett lättare läge på kapitalmarknaden
skulle kunna medföra en återhämtning av igångsättningen, anses det
troligt att bostadsbyggandets utgiftsvolym skall fortsätta att avta under loppet
av 1960. Denna nedgång motverkas av den stigande tendensen för företagens
investeringar i fasta anläggningar. Enligt den senaste enkäten skall
investeringsnivån höjas med 14 procent mellan 1959 och 1960, varvid
tyngdpunkten i stegringen ligger på första delen av innevarande år. I fråga
om den privata konsumtionen knyts intresset särskilt till de varaktiga varorna,
för vilka efterfrågan enligt föreliggande enkäter väntas stiga inte
oväsentligt i år. Den avmattning i köpintresset som inträffade under januari
och som framkallade en viss osäkerhet härvidlag synes endast ha varit
tillfällig. De offentliga myndigheternas bidrag till efterfrågeökningen kan
väntas vara mycket litet under första hälften av 1960 för att sedan stiga
långsamt. Detta sammanhänger framför allt med variationer i de federala
utgifterna medan den sakta stigande utgiftstrenden för delstaterna och kommunerna
antas fortsätta att göra sig gällande.

Sjunkande bostadsbyggande, avtagande lagerökningar, svagt stigande offentliga
utgifter, växande privat konsumtion och företagsinvesteringar utgör
således huvudelementen i den amerikanska efterfrågebilden. Sammanvägningen
av dessa element pekar mot en fortsatt, om än jämfört med förs -

Tabell 111:3. Bruttonationalprodukten och dess komponenter 1959 och 1960* i vissa
västeuropeiska länder

Procentuella volymförändringar från föregående år

	Bruttonatio- nalprodukt	Privat kon-sumtion	Offentlig konsumtion	Investeringar, exkl. lager	Export	Import
	1959	1960	1959	1960	1959	1960	1959	1960	1959	1960	1959	1960
Danmark ....	4		7		4	4	10		5		20
Finland......	5	5							13		18
Frankrike ....	2	5	1	5	9	4	0	8	7	4	— 7	9
Nederländerna	5	6	4	6	0	3	It)	14	11	7	12	12
Norge........	4	5	4	3	4	3	— 3	2	10	7	4	3
Storbritannien	3	4	4	4	3	4	5	9	3		8
Sverige ......	5	3	3	2	7	5	G	G	G	7	2	8
Västtyskland	tl	4	5		8		9		10		15

1 Prognos.

Källor: Officiella uppgifter från respektive länder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

ta kvartalet i år starkt dämpad, uppgång i bruttonationalprodukten. Eventuellt
kan denna utveckling — med hänsyn till bl. a. väntade produktionsminskningar
inom stål- och bilindustrierna — ta formen av en viss dämpning
från första till andra kvartalet och en påföljande svag stegring under
resten av året.

Någon motsvarighet till de tecken på en avsaktning i konjunkturuppgången
som noterats i Förenta staterna återfinns knappast i Västeuropa. I Storbritannien
har det av de avbetalningsfinansierade konsumtionsköpen utlösta
konjunkturuppsvinget alltmer övergått i en allmän investerings- och exportkonj
unktur. Den tveksamhet, som avspeglades i näringslivets investeringsplaner
under hösten 1959 har efterträtts av en anmärkningsvärd expansionsvilja.
Totalt för det privata brittiska näringslivet räknar man med en ökning av
de fasta investeringarna med omkring 16 procent 1959—1960; ökningstendensen
är särskilt markerad inom järn- och stålindustrin samt biltillverkningen.
I övrigt är expansionen inom investeringssektorn koncentrerad till bostadsbyggandet,
vars volym anses kunna stiga med 10 procent i år jämfört
med 1959 medan de offentliga investeringsutgifterna utanför bostadsområdet
däremot inte väntas bidra till uppgången i någon högre grad sedan den
extraordinära ökning som beslöts under hösten 1958 mognat ut. I fråga om
den offentliga konsumtionen räknar man med en viss höjning av den tidigare
relativt låga ökningstakten. Den privata konsumtionen, som beräknas ha
ökat med 4 procent mellan 1958 och 1959, synes fortsätta att växa under
innevarande år. Även om ökningen i köpen av varaktiga varor, vilken var
17 procent 1958—1959, skulle dämpas — en utveckling som länge väntats
men som ännu inte bekräftats i t. ex. avbetalningsstatistiken — är det troligt
att den allmänna inkomststegringen kommer att stimulera till en i det närmaste
lika stor total konsumtionsökning som förra året. Utsikterna för en
gynnsam exportutveckling förefaller goda. Den återhämtning av sterlingländernas
inköp av brittiska produkter, som ägt rum sedan fjärde kvartalet i
fjol, anses allmänt komma att fortsätta. Också om exportökningen gentemot
Nordamerika och Västeuropa, som räknat i fasta priser utgjorde 23 respektive
9 procent 1958—1959, skulle bli lägre i år är det därför inte uteslutet att
stegringen i den totala varuexporten blir väsentligt större än fjolårets. Siffrorna
för de första månaderna 1960 (januari—februari + 17 procent jämfört
med 1959) styrker denna åsikt. På importsidan har ökningstakten — förmodligen
i samband med lagerpåfyllningar — stigit kraftigt under vintern. Lagren
av importerade varor bör därmed ha återhämtats efter nedgången fram
till mitten av förra året men med hänsyn till den allmänna efterfrågeexpansionen
är del troligt att importvolymökningen 1959—1960 blir åtminstone lika
stor som mellan 1958 och 1959, dvs. ca 7 procent.

Efterfrågeökningen i Västtyskland har efter en närmast hausseartad utveckling
mot slutet av 1959 blivit någol lugnare men är alltjämt mycket
stark. Tyngdpunkten har därvid förskjutits från bostadsbyggandet och de
offentliga anläggningarna till näringslivets investeringar. Detta har bl. a.
återspeglats i en mycket markerad ökning av kapitalvaruindustrins inhems -

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

ka orderingång med förlängda leveranstider som följd; efter att i slutet av
1959 ha varit omkring 40 procent större än ett år tidigare har orderingången
i år vuxit något långsammare. Även näringslivets byggnadsinvesteringar visar
nu kraftiga ökningstendenser medan den offentliga anläggningsverksamheten
och bostadsbyggandet dämpats jämfört med utvecklingen i fjol. En mycket
väsentlig del av både kapital- och konsumtionsvaruindustriernas våldsamt
stegrade orderingång —- förändringen för den totala industrins orderingång
från hemmamarknaden var 38 procent från slutet av 1958 till samma tid
1959 — synes ha sitt ursprung i delvis spekulationsbetonade önskemål om
lageruppbyggnad inom industri och handel. Den privata konsumtionen kvarstår
alltjämt som det minst expansiva elementet i den västtyska högkonjunkturen.
ökningstakten steg visserligen under loppet av 1959 — jämfört
med motsvarande period året dessförinnan var ökningen under fjärde kvartalet
7 procent mot 6 för tredje kvartalet och 5 för första halvåret (allt
räknat i löpande priser) — men konsumtionsökningen synes inte ha hållit
jämna steg med inkomstförbättringen; en ytterligare stegring i sparkvoten
skulle således ha ägt rum. — Exporten, vars ökning under fjolåret motsvarade
närmare hälften av bruttonationalproduktens volymuppgång, har i ar fortsatt
att växa i än snabbare takt. Exportvärdet låg i januari—februari en
femtedel högre än under samma tid 1959 och orderingången från utlandsmarknaderna
var mot slutet av förra året mer än 40 procent större än vid
slutet av 1958. Eftersom importen under samma månader stigit än snabbare
har överskottet i handelsbalansen som vidgades under fjärde kvartalet 1959
efter den tidigare nedgången ånyo krympt.

Efter den jämförelsevis låga volymökningen för bruttonationalprodukten
mellan 1958 och 1959, drygt 2 procent, räknar man i Frankrike att i år kunna
registrera en väsentligt höjd tillväxthastighet. Enligt officiella prognoser
skulle ökningssiffran bli närmare 5 procent. Liksom annorstädes i Västeuropa
synes de fasta företagsinvesteringarna särskilt kraftigt komma att
bidra till expansionen; den svaga nedgången mellan 1958 och 1959 väntas för
1959—1960 förbytas i en ökning på 8—9 procent. Även den privata konsumtionen,
som varit i det närmaste oförändrad under två år, antas växa inte
oväsentligt samtidigt som förra årets lagernedgång övergår till förnyad lagerackumulering.
För de offentliga investeringarna räknar man med en viss
nedgång i ökningstakten men förändringen 1959—1960 väntas ändå bli -j- 1C
procent. Med den relativa långsamhet, som hittills präglat uppgången, måste
ett infriande av dessa prognoser innebära ett mycket kraftigt konjunkturuppsving
under senare hälften av detta år. Detta skulle då också påverka
den franska utrikeshandeln. Importvolymen, som räknat för helår sjönk
med nära 7 procent mellan 1958 och 1959, började återhämtas redan under
hösten 1959 och torde i år bli väsentligt större än i fjol. Samtidigt är det
troligt alt eu viss del av exportens expansionskraft, som förra året kom till
uttryck i en 7-procenlig volymökning, nu uttömts. En dämpning av exportökningen
och en utvidgad import anses emellertid knappast få sådan omfattning
att det under fjolåret kraftigt förbättrade betalningslägct nu försämras
i någon högre grad.

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 160. Bihang

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Produktionskapacitet, löner och priser

Den allmänna stegringen i företagens investeringsbenägenhet tyder på att
den snabba produktionsökningen nu på de flesta håll tagit eller håller på
att ta i anspråk större delen av sina förut outnyttjade resurser i form av arbetskraft
och anläggningar. Särskilt gäller detta för Västtyskland och Danmark,
där knappheten på produktionsresurser beräknas dämpa bruttonationalproduktens
tillväxt under 1960. Den västtyska industriproduktionens ökningstakt
mot slutet av förra året (se tabell 1) visar dock att graden av det
tidigare underutnyttjandet kanske underskattats, även om den fortsatta industriella
expansionen delvis motsvarats av en dämpning inom byggnadsområdet;
i arbetsmarknadsstatistiken har detta tagit sig uttryck i ytterligare
sänkt arbetslöshet och förlängda arbetstider. I andra länder har resursknapphet
ännu så länge endast uppstått inom speciella branscher eller geografiska
områden; byggnadskonjunkturen har sålunda i t. ex. Österrike och i viss mån
Storbritannien liksom i Danmark och Västtyskland nått så långt att både
arbetskraft- och materialförsörjningen blivit otillräcklig. Den totala arbetslösheten
har reducerats relativt snabbt men ligger för ett flertal länder (däribland
Förenta staterna, Storbritannien och Frankrike) fortfarande väsentligt
högre än före konjunkturavmattningen 1957—1958. Detta kan kanske —
med hänsyn till den kärvare ekonomiska politik som allmänt börjat föras —
tas som ett tecken på den större vikt som numera synes fästas vid bibehållandet
av prisstabilitet.

Efter en period av förhållandevis begränsade löneökningar tilltar lönestegringstakten
i Västeuropa nu åter och därmed också farhågorna för prisstegringar.
Del gäller särskilt för Västtyskland, där utvecklingen föranlett officiella
uttalanden om att den genomsnittliga lönehöjningen inte bör överskrida
4 procent, vilket är siffran för den faktiska stegringen 1958—1959.
Det kan nämnas att löneökningstakten steg kontinuerligt under förra året —
stegringen från hösten 1958 till hösten 1959 var med andra ord större än
4 procent — och att hittills ingångna avtal allmänt ger mer än 4 procent. I
Storbritannien har farhågorna för en kostnadsuppdrivande lönerond fått näring
av den kraftiga löneökningen för de järnvägsanställda; i andra branscher
har tyngdpunkten lagts vid en förkortning av arbetstiden, som under
rådande förhållanden kan komma att föranleda ökning av det arbete som
betalas med övertidsersättning och därmed framkalla en ytterligare uppgång
i lönenivån. Likaledes kan en ökning av löneglidningen väntas. Ä andra sidan
väntas en del kvarstående viktigare avtalsavgöranden komma att dröja till
hösten. Den nederländska prognosen för löneförändringarna 1959—1960 utgår
från en ökning med 7,5 procent, vilken emellertid endast i ringa grad
väntas leda till högre priser. Prishöjningar har i Frankrike och Danmark i
enlighet med gällande indexregler utlöst vissa lönehöjningar. I Norge gäller
de viktigaste löneavtalen till 1961. Endast om levnadskostnadsindex uppnår
en nivå som med knappt 2 procent överstiger den nuvarande (mars) skall
nya avtalsförhandlingar igångsättas. Till skillnad från flertalet västeuropeiska
länder synes löneutvecklingen i Förenta staterna bli lugn; stålin -

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

dustrins avtal, som brukar bilda mönster för stora delar av det övriga näringslivet,
innebär snarast en långsammare stegringstakt än tidigare.

Den period av snabba produktivitetsökningar som brukar karakteriseia
inledningsskedet av en högkonjunktur — då underutnyitjad utrustning och
personal åter tas fullt i anspråk — är nu i stor utsträckning över. Den
fortsatta produktionsökningen i Västeuropa har i tilltagande grad ackompanjerats
av ökad sysselsättning. Även om resultaten av lönerörelserna i olika
länder delvis ännu är oklara torde det med hänsyn till vad som tidigare
sagts vara realistiskt att räkna med att företagens lönekostnader per produktenhet
åter börjar stiga 1960 efter nedgången i fjol.

Det kan här vara av intresse att göra en jämförelse med utvecklingen efter
avmattningen 1952. Från mitten av detta år till början av 1954 steg den
västeuropeiska industriproduktionen med 12 procent, medan motsvarande
förändring från bottenläget 1958 till början av 1960 var -j- 13 procent. Sysselsättningen
inom industrin synes enligt OEEC:s statistik ha börjat stiga
svagt under andra hälften av 1953 efter att ha varit i stort sett oförändrad
i ett och ett halvt år; även detta överensstämmer relativt väl med sysselsättningsutvecklingen
1958 och 1959. Timlönerna inom industrin var genomgående
så gott som oförändrade under 1953 för att stiga successivt under
1954; ökningen från slutet av 1953 till slutet av 1954 torde genomsnittligt för
de västeuropeiska länderna ha varit minst 5 procent. På denna punkt var
utvecklingen 1959 annorlunda än 1953 genom att timlönerna synes ha stigit
kontinuerligt om än relativt måttligt förra året; som tidigare nämnts tyder
föreliggande tendenser på en snabbare ökning under 1960 och en genomsnittlig
sexprocentig stegring förefaller långtifrån utesluten. Det andra

Tabell III: 4. Prisutvecklingen i vissa länder

Procentuell förändring

Belgien ........

Danmark ......

Frankrike......

Nederländerna ..

Norge..........

Schweiz........

Storbritannien ..

Sverige ........

Västtyskland ..

Österrike ......

Förenta staterna

Konsumentpriserna

Partipriserna

under loppet av	dec. 1959— febr. 1960	under loppet av	dec. 1959—-febr. 1960
1 halvåret 1959	2 halvåret 1959	1 halvåret 1959	2 halvåret 1959
1	1	0	1	1	0
0	3		1	0	— 1
3	3	2	3	5	— 1
0	3	0	— 1	1	— 1 jan.
0	1	— 1	0	1	0
— 1	1	0	— 1	2	0
— 1	1	0	0	0	0
0	1	3	0	3	— 1
1	3	0	— 1	1	0
2	— 1	0	2	0	0
1	1	0	1	— 1	0

Källor: OEEC, Main Economic Indicators, samt den officiella statistiken från respektive länder.

Kungl. Maj:ls proposition nr 150 år 1960

viktiga elementet i kostnadsutvecklingen, råvarupriserna,1 började stiga
svagt under senare delen av 1953 och första månaderna 1954, medan återhämtningen
på fraktmarknaden egentligen satte in först mot slutet av 1954.
Under december 1959 låg råvarupriserna1 ca 1 procent över nivån ett år
tidigare och visade tecken på en fortsatt begränsad uppgång medan fraktläget
alltjämt var relativt svagt.

Hur har då utvecklingen varit på konsumtions- och partiprisområdet under
respektive perioder? Som framgår av tabell 4 har konsumtionspriserna
efter livsmedelsprisstegringarna under hösten 1959 inte rubbats i Västeuropa;
inte heller partipriserna har gett uttryck för några mera påtagliga prisstegringstendenser.
Från första kvartalet 1953 till samma period 1954 steg
konsumtionspriserna för flertalet västeuropeiska länder med mindre än 2
procent, varefter prisstegringstakten emellertid tilltog. I början av 1955 låg
konsumtionspriserna i regel ett par procent högre än 1954 för att sedan stiga
i snabbare takt under 1955. Partiprisnivån var stabil fram till början av
detta år, varefter den började stiga bl. a. som följd av höjda råvarupriser och
frakter.

Parallelliteten i utvecklingen 1953—1954 och 1959—1960 skulle således tyda
på att produktionsanspänningen och de prisuppdrivande kostnads- och efterfrågeelementen
ännu inte nått sådan styrka att en allvarligare prisstegringsvåg
är nära förestående; å andra sidan torde en viss höjning av den västeuropeiska
prisnivån (t. ex. 1 å 2 procent) knappast kunna undgås under
loppet av 1960. Likheten med förhållandena för sex år sedan får dock inte
överbetonas, framför allt inte när det gäller utvecklingen på något längre
sikt. Produktionskapaciteten på råvaruområdet har under senare år stigit
snabbare än industriländernas efterfrågan, vilket har minskat risken för
spekulativa efterfrågestegringar och prishöjningar. Detta gäller för såväl
bränslen och agrara produkter som för metaller. Även på fraktmarknaden
finns utrymme för en betydande efterfrågestegring. Vidare har som tidigare
nämnts den ekonomisk-politiska vaksamheten mot efterfrågeöverskott
och prisstegringsimpulser skärpts.

Den ekonomiska politiken i olika länder

Den allmänna efterfrågestegringen har framkallat en åtstramning av den
ekonomiska politiken. På det penning politiska området har detta i ett flertal
länder fått sitt tydligaste uttryck i diskontostegringar, även om dessa i
vissa fall kanske mera vidtagits med hänsyn till valutaläget än till den inhemska
efterfrågesituationen. I Västtyskland, där man i högre grad än i de
flesta västeuropeiska länder litat till penningpolitiken som det viktigaste
ekonomisk-politiska medlet, har diskontohöjningen i oktober (från 3 till 4
procent) kompletterats med tre successiva höjningar av affärsbankernas minimikassareserver
samt skärpta bestämmelser för rediskontering. Vidare
har räntan för företagens återlåning ur pensionskassorna höjts. Som en åt1
Enligt OEEC:s index för importerade livsmedel och råvaror.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

gärd mot dels den valutautströmning, som följde på det högre ränteläget i
Förenta staterna och Västtyskland, dels den inhemska efterfrågeexpansionen
höjdes det brittiska diskontot från 4 till 5 procent i januari i år. Sedan
dess har de brittiska myndigheterna också sökt begränsa bankernas möjligheter
att öka kreditgivningen till näringslivet genom att sänka stödpriset
för guldkantade papper. Nederländerna, Belgien, Österrike, Danmark (vid
två tillfällen) och Sverige hör också till de länder, där det officiella diskontot
höjts sedan mitten av 1959. I Förenta staterna har läget på kreditmarknaden
blivit lättare under vintern även om Federal Reserve-bankernas diskonto
fortfarande ligger på toppnivån 4 procent. Den bestämmelse, som förhindrar
långfristig federal upplåning till högre ränta än 4 1/4 procent och som i förening
med det stora federala upplåningsbehovet framtvingade höjningen av
diskontot i september, har nu föreslagits bli starkt modifierad.

Även om påtagliga skatteskärpningar och utgiftsreduktioner endast företagits
undantagsvis har finanspolitiken allmänt blivit mer restriktiv. Man
har i allmänhet strävat efter att både i fråga om investeringar och konsumtion
begränsa de offentliga utgifternas ökning och samtidigt låta skatteintäkterna
stiga i takt med konjunkturuppsvinget. I Förenta staterna, där
det federala budgetutfallet för innevarande budgetår väntas innebära balans
mellan inkomster och utgifter, avser man att för 1960/61 uppnå ett budgetöverskott
som resultatet av starkt stegrade skatteinkomster (vid i stort
sett oförändrade skattesatser) och endast något höjda utgifter. Den franska
budgetpolitiken har under de senaste åren tagit sikte på att hålla underskottet
på totalbudgeten oförändrat vid 6 miljarder nya francs. Även i år
beräknas utgifter och inkomster stiga parallellt så att underskottet håller
sig inom denna gräns. I Nederländerna har vissa skattehöjningar genomförts
samtidigt som subventionerna för t. ex. mjölk avskaffats och hyrorna
höjts; totalresultatet väntas innebära en viss reduktion av totalunderskottet.
I Danmark, där speciella åtgärder vidtagits mot den högt uppdrivna byggnadskonjunkturen,
räknar man med att man trots en sänkning av den direkta
skatten skall nå ett ungefär lika stort överskott 1960/61 som 1959/60.
Det framlagda norska budgetförslaget omfattar endast andra halvåret
1960 i samband med en omläggning av budgetåret. Även om därför inga
exakta slutsatser kan dras av de publicerade siffrorna har dessa tolkats så,
att eu viss utgiftsökning är att emotse. Den nyligen framlagda brittiska budgeten
omfattade inte några påtagliga åtgärder riktade mot den pågående efterfrågeexpansionen.
Den beräknade stegringen av tolalutgitterna på drygt
6 procent balanseras av en lika stor inkomststegring främst av automatisk
natur, varför totalunderskottet väntas förbli på samma nivå som 1959/60.
Den västtyska finanspolitiken har blivit restriktivare under vintern. Den
planerade utgiftsökningen enligt det federala budgetförslaget kommer troligen
att begränsas avsevärt. Bland andra åtgärder kan nämnas skärpningar
av avskrivningsbestämmelserna och reglerna för hostadssparande och värdepappersspekulation.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

IV. Utrikeshandeln

Föreliggande material för utrikeshandeln under 1960 bygger i huvudsak
på beräkningar som gjorts inom kommerskollegium. Beräkningarna därifrån
har av praktiska skäl uttryckts som helårssiffror »för 1960». De har inte
gjort anspråk på att betraktas som en prognos över förändringarna i utrikeshandeln
under hela den återstående delen av året utan har närmast avsett
att belysa hur utrikeshandeln synes gestalta sig, om det vid utredningstillfället
rådande konjunkturläget och andra i detta sammanhang relevanta
faktorer såsom priser och internationella överenskommelser av olika slag
bleve bestående. Beräkningarna bygger väsentligen på omdömen från sakkunniga
inom olika branscher, i vissa fall på orderstatistik och för övrigt på
allmänna bedömningar av konjunkturtendenserna inom avnämarländerna
och — för importens del — inom Sverige. Härvid har vid bedömningen av
importen antagits, att konsumtionsvolymen inom landet 1960 skall komma
att ligga 2 å 3 procent över 1959 års nivå. Som basis för bedömningen av
investeringsvaruimporten har investeringsenkätens resultat begagnats. Generellt
gäller i fråga om de begagnade prisantagandena, att de avser de vid
undersökningens genomförande i mars tillgängliga prisnoteringarna vilka
antas komma att slå igenom i faktiskt genomförd handel med någon eftersläpning.

1. Bytesbalansen

Med hänsyn till den allmänna konjunkturuppgången i de västeuropeiska
industriländerna kan dessa länders totalimport beräknas öka avsevärt under
innevarande år. Om man antar, att Sveriges andel i denna import skulle
bli oförändrad, skulle den svenska exporten 1960 öka med omkring 8 procent
till de tio länder för vilka sådana prognoser kunnat göras; till dessa

Tabell IV: 1. Betalningsbalansen 1958—1960 i löpande priser

Miljoner kronor

	1958	1959	1960
			prognos
Export av varor, tob.................................	10 799	11417	12 400
Import av varor, eif............................	12 249	12 449	13 700
Handelsbalansens saldo	- 1450	- 1032	-1300
Sjöfartsnetto ............................................	+ 1250	+ 1240	+ 1300
Övriga tjänster in. m. netto ..............................	- 80	- 150	- 150
Bytesbalansens saldo	- 280	+ 58	- 150
Kända kapitaltransaktioner................................	- 11	- 81	- 90
Valutareservens teoretiska förändring......................	- 291	- 23	- 240
Förskjutningspost ........................................	+ 444	+ 80
Valutareservens faktiska förändring	+ 153	+ 57

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

länder gick mer än 70 procent av den svenska exporten 1959. Gör man motsvarande
beräkning för 1959 finner man för dessa länder likaledes en ökning
med 8 procent vilket kan jämföras med den faktiska volymökningen
på 9 procent för 1959 års svenska export till samma länder (nio OEEC-länder
och Förenta staterna).

Enligt den sammanställning av omdömen och beräkningar som nu gjorts
för olika delbranscher inom Sverige beräknas exportvolymen 1960 stiga
med 7 procent och importvolymen med 8 procent. För såväl exporten som
importen innebär de härvid tillämpade prisantagandena en prisuppgång med
2 procent över 1959 års nivå. Bytesförhållandet för 1960 skulle alltså bil
oförändrat. Handelsbalansens underskott skulle enligt dessa beräkningar
uppgå till 1 300 miljoner kronor. Detta underskott beräknas bli helt balanserat
av sjöfartsnettot.

Beräkningen av sjöf artsnettots storlek bygger på vissa bedömningar rörande
frakter, handelsflottans storlek osv. Sålunda förutsätts en i förhållande
till 1959 sänkt nivå för tankfrakter, eftersom en del flerårskontrakt
utlöper de närmaste månaderna och väntas bli förnyade med betydande
sänkningar i fraktsatserna, ökningen i skeppningarna, betingad av den förutsedda
ökningen i utrikeshandelns volym, bör dock mer än väl uppväga
inverkan av de sänkta fraktsatserna och resultatet skulle därmed bil en
ungefär femprocentig stegring i sjöf artsnettot. _

För nettot av »övriga tjänster m. m.» uppskattas underskottet bli 150
miljoner kronor liksom för 1959, varför bytesbalansen 1960 skulle visa ett

totalt underskott på 150 miljoner kronor.

För de två första månaderna 1960 uppgår bytesbalansens underskott till
240 miljoner kronor. Ett underskott av ungefär denna storlek brukar emellertid
uppstå under januari—februari varje år; ett undantag härifrån
betingat av tillfälliga orsaker — utgjorde dessa månader 1959, då ett mindre
överskott kunde noteras.

I tabellen redovisas även nettot av de statliga kapitaltransaktionerna och
av värdepappershandeln med utlandet. För 1960 beräknas dessa kapitaltransaktioner
medföra ett valutautflöde på 90 miljoner kronor, till största
delen beroende på det obligationslån på 62 miljoner kronor som norska
staten upptagit på den svenska marknaden.

Tabell IV: 2. Utrikeshandelns Tärde-, Yolym- och prisförändringar 1957—1960

I procent från föregående år

		1958	1959	1960 prognos
		-3	+ 6	+ 9
	- 1	+ 8	+ 7
	- 2	- 2	+ 2
	- 3	+ 2	+ 10
	+ 2	+ 5	+ 8
	- 5	- 3	+ 2
Bytesförhållande (exportpriser	dividerade med importpriser)	+ 3	+ 1	0

Kungl. Mcij:ts proposition nr 150 år 1960

2. Exporten

Främst på grund av hög aktivitet inom byggnadsom rådet i köparländerna
ökade exporten av sågade och hyvlade trävaror under 1959 vilket framgår
av tabell 3. Den stigande efterfrågan medförde under senare delen av året
en viss höjning av priserna. Den fortsatt höga byggnadsverksamheten i flertalet
västeuropeiska länder gör att man för 1960 kan vänta en något ökad
konsumtion av trävaror som med hänsyn till lagersituationen i de viktigare
avnämarländerna torde medföra en ökad svensk utförsel 1960. Beräkningarna
ger vid handen en högre genomsnittlig prisnivå, varför en inte
oväsentlig ökning i exportvärdet kan förutses.

Under 1959 ökade massaexporten starkt i kvantitet. Genomsnittspriserna
låg dock lägre än ett år tidigare. Först mot slutet av 1959 skedde på vissa
marknader någon återhämtning, och under första kvartalet 1960 kunde noteras
höjningar på vissa oblekta kvaliteter. Den genomsnittliga prisnivån
för 1960 har bedömts bli något högre än 1959, och kvantitetsmässigt förutses
en fortsatt ökning av exporten.

Den allmänt uppåtriktade konjunkturen i Västeuropa tyder på en fortsatt
konsumtionsökning för papper och papp även under 1960. Mot bakgrund
härav samt med hänsyn till att även lagerställningen i köparländerna
torde vara gynnsam ur svensk exportsynpunkt har man räknat med en
fortsatt kvantitetsökning under innevarande år. Beräkningarna för 1960 visar
en något lägre genomsnittlig prisnivå beträffande tidningspapper, medan
exporten av annat papper och papp förutses kunna ske till i stort sett
oförändrade genomsnittspriser.

För järnmalm synes en mycket betydande ökning i exporten komma att
ske 1960, dels på grund av den höga aktiviteten inom järn- och stålområdet,
dels på grund av den lageravveckling som synes ha ägt rum 1959 i avnä -

Tabell IV: 3. Exporten av varor 1958—1960

Miljoner kronor

	1958	1959	1960	Procentuell förändring
			prognos
				1958—1959	1959—1960
Livsmedel.................	466	464	370	0	— 20
Trävaror.................	966	973	1100	+ 1	+ 13
Massa, papper, träfiberplattor............	2 655	2 785	3 075	+ 5	+ 10
Järnmalm...............	912	840	1020	— 8	+ 21
Oädla metaller .............	912	1054	1100	+ 16	+ 4
Bilar och bildelar ...................	419	535	600	+ 28	+ 12
Fartyg ................................	961	903	950	- 6	+ 5
Andra verkstadsprodukter .....	2 431	2 572	2 805	+ 6	+ 9
övrigt (kemiska produkter, textilvaror,
hudar, skinn m. m.) ...........	1077	1291	1380	+ 20	+ 7
Summa	10 799	11417	12 400	+ 6	+ 9
därav: skogsindustriprodukter....	3 621	3 758	4175	+ 4	+ 11

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

marländerna. Beräkningarna för 1960 ger vid handen i stort sett oförändrade
genomsnittspriser.

För handelsfärdigt järn och stål beräknas för 1960 högre genomsnittspriser
bl. a. som en följd av en förskjutning mot material av högre kvalitet.
Kvantitetsmässigt har man räknat med en i stort sett oförändrad utförsel.

För 1960 torde man kunna förutsätta en fortsatt hög investeringstakt inom
den svenska verkstadsindustrins avnämarländer, vilket redan under 1959
avtecknade sig i stigande orderingång och ökade orderstockar inom den
egentliga verkstadsindustrin. Exportordernas andel av den totala orderstocken
har ökat, varför man kan räkna med en betydande ökning i exporten
av maskiner och instrument under 1960. Fartggsexporten visade under 1959
en nedgång. För 1960 beräknas dock med ledning av pågående arbeten och
inneliggande order exporten åter komma att öka och nå upp till 1958 års
nivå. För exporten av bilar och bildelar förväntas även en fortsatt uppgång,
dock inte i samma takt som under 1959.

Det totala värdet av exporterade livsmedel var 1959 praktiskt taget detsamma
som året före. För 1960 förutses exportvärdet sjunka högst avsevärt
för livsmedelsgruppen totalt sett.

3. Importen

I tabell 4 anges siffror för importen. Införseln av fasta bränslen förutses
under 1960 komma att öka avsevärt kvantitetsmässigt men obetydligt värdemässigt
sett, medan importen av flgtande bränslen både volym- och värdemässigt
väntas öka. Beräkningarna visar en jämfört med 1959 något lägre prisnivå
för båda bränsleslagen.

Importen av handelsfärdigt järn och stål väntas öka värdemässigt på grund
av högre priser. Den importerade kvantiteten synes bli i stort sett oförändrad.

Importen av maskiner och instrument väntas fortsätta att öka under 1960
både till följd av fortsatt stora köp av varaktiga konsumtionsvaror, främst

Tabell IV: 4. Importen av varor 1958—1960

Miljoner kronor

	1958	1959	1960	Procentuell förändring
			prognos
				1958—1959	1959—1960
Livsmedel..............................	1753	1828	1 775	+	4	— 3
Fasta och flytande bränslen ............	1909	1785	1900	—	7	+ 6
Kemiska produkter......................	832	948	1035	+	14	+ 9
Textilvaror (inkl. fibrer)..................	1189	1 207	1295	+	2	+ 7
Oädla metaller..........................	1 217	1 286	1375	+	6	+ 7
Bilar och bildelar ......................	867	873	890	+	1	+ 2
Andra verkstadsprodukter ..............	2 915	2 814	3 600	—	3	+ 28
övrigt (vissa mineraliska ämnen, läder,
gummivaror m.m.) ....................	1567	1 708	1830	+	9	+ 7
Summa	12 249	12 449	18 700	+	2	+ 10

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

televisionsapparater, och till följd av industrins ökade maskininvesteringar.
Införseln av bilar och bildelar väntas stiga under 1960, vilket till en del beror
på en förväntad lagerpåfyllnad efter avtappningen under 1959. Importen
av fty9Plan> som minskade under 1959, ökas 1960 genom stora leveranser av
trafikflygplan från Frankrike och Förenta staterna.

För textilfibrer beräknas under 1960 en betydande kvantitativ ökning av
importen till högre priser. Även garnimporten väntas kvantitetsmässigt stiga
samtidigt som genomsnittspriserna beräknas bli högre. För färdigtextilier
kan man vänta en fortsatt volym- och värdeökning.

För produkter av kemisk och närstående industri väntas en fortsatt uppgång
i importen, bl. a. beroende på den stigande produktionen inom svensk
industri; medan livsmedelsimporten förutses minska såväl volym- som värdemässigt
främst beträffande vete och råg, socker och fodersäd.

4. Valutareserven

Ökningen i valutareserven var, såsom framgår av tabell 5, ganska blygsam
om man jämför läget vid 1959 års början med ställningen vid dess slut. Vid
november månads utgång nåddes en nivå som låg inemot 10 procent över
läget vid årsskiftet 1958—59. De månader som följt därefter har visat en
minskning med likaledes ca 10 procent. Dessa förändringar i valutareservens
storlek är till största delen säsongmässigt betingade, även om den osedvanligt
stora importen under vintermånaderna 1959—1960 troligen bidragit
till den aktuella sänkningen. För månaderna november 1959—februari 1960
noterades en import på 5 130 miljoner kronor mot 4 159 och 4 236 miljoner
kronor samma period ett respektive två år tidigare. Den starkt ökade omsättningen
före varuskattens införande var en engångsföreteelse vars eftersläpande
effekt på importsidan numera bör ha i huvudsak uttömts. Den
representerade för en rad varor — både råvaror och färdigvaror — en så
stor andel av ett helårs behov att en betydande lagerökning måste ha genomförts.
En åtminstone tillfällig stagnation för importen, särskilt råvaruim -

Tahell IV: 5. Guld- och valutareserven december 1956—mars 1960

Miljoner kronor

	31/12	31/12	31/12	31/3	31/12	31/3
	1956	1957	1958	1959	1959	1960
1. Riksbankens valutareserv
Guld ..................	1376	1134	1053	1058	987	885
Konvertibla valutor ....	1 C84	1229	1404	1419	1260	1249
Övriga valutor ........	- 12	- 3	- 12	0	- 81	-95
Summa	2 448	2 360	2 445	2 477	2166	2 039
2. Aftärsbankernas valuta-
behållning............	317	478	546	602	881	664
Summa totalt	2 765	2 838	2 991	3 079	3 047	2 703

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

porten, är nu sannolik även av den anledningen att industriproduktionens
stegringstakt och därmed även ökningen av råvarulagren troligen dämpas
något. Inom vissa områden, järn- och stålområdet t. ex., kan man vänta eu
viss anpassning nedåt av lagren. Om inte faktorer av spekulativ natur
skulle tillkomma bör aktiviteten på importsidan bli något dämpad.

Valutareserven vid 1959 års slut motsvarade 3 månaders import. Ungefär
samma förhållande mellan valutareserv och genomsnittlig månadsimport
har rått sedan slutet av 1951 med endast obetydliga variationer.

Vad som här ovan anförts om bytes- och betalningsbalansen innebär att
valutareserven skulle komma att minskas med drygt 200 miljoner kronor
under 1960. Det bör emellertid betraktas som sannolikt att dess faktiska utveckling
visar sig bli gynnsammare än som kan beräknas ur statistiken över
utrikeshandeln och kapitalrörelserna. Detta har sedan en lång period tillbaka
visat sig inträffa varje år. Detta fenomen, den s. k. förskjutningsposten i betalningarna,
har tidigare vanligen antagits representera en inströmning av
utländsk valuta för kortfristig kreditgivning i Sverige, så att en återströmning
till utlandet när som helst skulle kunna framkalla en stark åderlåtning
av den svenska valutareserven. Av skäl som antyddes i Preliminär nationalbudget
för 1960, sid. 24, synes denna uppfattning vara mindre välgrundad.
Förskjutningsposten torde i stället, åtminstone till väsentlig del, vara ett
uttryck för vissa systematiska fel och ofullständigheter i handels- och betalningsstatistiken.
Att den sjönk till endast 80 miljoner kronor under 1959
torde bero dels på rent tillfälliga tidsförskjutningar mellan betalningarna
och statistiken över utrikeshandeln i samband med övergången till ny tulltaxa
vid årets början, dels på att svenska företags kapitalexport till dotterbolag
m. m. (som tillsammans med liknande kapitalimport till Sverige hör
till de poster som inte ingår i den statistiska betalningsbalansen) steg till en
ovanligt hög siffra under året, nämligen ca 350 miljoner kronor mot tidigare
i regel mindre än 200 miljoner kronor. Hur dessa faktorer kommer att ställa
sig 1960 finns ringa möjlighet att för närvarande uttala sig om. (En annan
fråga är om den refererade beräkningen av utrikeshandelns utveckling verkligen
kommer att visa sig realistisk; se härom kapitel XI.)

5. Handeln med olika länderområden

Den förbättring i handelsbalansen 1959 som tidigare berörts gällde särskilt
handeln med EEC-länderna och med Förenta staterna och Kanada. Såsom
framgår av tabell 6 ökade den svenska importen från EEC-området obetydligt
från 1958 till 1959, medan exporten till detta område steg med 6 procent.
De farhågor som tidigare hystes för att upprättandet av EEC skulle medföra
en nedpressning av vår export till dessa länder redan under 1959 har
alltså inte besannats.

Av den svenska importen kom både 1958 och 1959 41 procent från EECländerna,
och av exporten gick 31 procent till dessa länder. Beträffande handeln
med Förenta staterna och Kanada kan särskilt nämnas ökningen med
drygt 40 procent i vår export till dessa länder, men handelsbalansen är ne -

Kungl. Maj. ts proposition ni 150 år 1960

Tabel IV: 6. Utrikeshandelns fördelning på länderområden 1958_1959

Miljoner kronor

EEG .........................	Import	Export	Handelsbalans
1958	1959	1958	1959	1958	1959
5120 3 007 1364 2 758 12 249	5134 3 037 1387 2 891 12 449	3 344 3 782 701 2 972 10 799	3 536 3 846 1001 3 034 11417	- 1776 + 775 - 663 + 214 - 1450	- 1598 + 809 - 386 + 143 - 1032
EFTA....................
Förenta staterna, Kanada.......... Övriga länder................... Summa

Anm. Importen och exporten har fördelats efter ursprungs- resp. förbrukningsland.

gativ liksom gentemot EEC-länderna. Den positiva handelsbalansen gentemot
EFTA-länderna förstärktes ytterligare under 1959. Dessa länders andel i
den svenska exporten sjönk dock något — från 35 procent 1958 till knappt
34 procent 1959.

En fortsatt avveckling av handelshindren inom EEC kommer att äga rum
vid halvårsskiftet 1960, samtidigt som dylika åtgärder börjar företas inom
EFTA. Stor osäkerhet föreligger för närvarande beträffande dessa avvecklingsåtgärders
omfattning, och deras inverkan på den svenska utrikeshandeln
under andra halvåret 1960 torde få betraktas som ganska oviss. Om
den höga ekonomiska aktiviteten fortsätter året ut, torde dock deras omedelbara
betydelse Inte böra överskattas. Dessutom kan erinras om att EEC- och
EFTA-områdena — såsom framgår av ovan nämnda siffror — vartdera är av
ungefär lika stor betydelse för den svenska exporten. Mot den väntade försämringen
av våra exportmöjligheter på det förstnämnda området står dock
samtidigt att gynnsammare förutsättningar skapas inom det sistnämnda. Generellt
bör den allmänna expansionseffekt som väntas inom vartdera av de
två handelsområdena dessutom verka gynnsamt ur svensk synpunkt.

Rih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

V. Produktionen

1. Beräkningsmetoderna

Enligt de reviderade beräkningar som konjunkturinstitutet utfört från
användningssidan dvs. genom att summera åtgången av de olika varu- och
tjänstekategorierna, steg totalproduktionen (bruttonationalprodukten i
konstanta priser) med 5 1/2 procent från 1958 till 1959 (se kapitel II). Alternativa
beräkningar från produktionssidan, innebärande en uppskattning
av förändringen i förädlingsvärdet inom de olika näringsgrenarna, tyder på
en något lägre ökning, ca 4 1/2 procent (se tablån på sidan 35).

Skillnaden mellan de två beräkningarna måste sammanhänga med fel och
ofullständigheter i statistiken. Förut har beräkningarna från användningssidan
ansetts vara något pålitligare, emedan de är fullständigare. Såsom antyds
i kapitel II kan man emellertid vid detta tillfälle räkna med vissa speciella
anledningar till missvisning i 1959 års uppgifter från användningssidan:
de påskyndade betalningarna, särskilt i fråga om investeringsvaror, före
ikraftträdandet av beslutet om omsättningsskatt vid årsskiftet 1959/60 kan
ha medfört att siffrorna för 1959 års inköp (efterfrågan, »användning») av
dessa varor blivit större än de faktiska leveranserna. Produktionsstatistikens
uppgifter — i den mån sådana ännu föreligger — skulle således på berörda
punkter vara mera realistiska, så att man får anse att den sannolikt riktigaste
siffran för produktionsuppgången 1958—59 skulle vara ca 5 procent.

Framställningen i detta kapitel anknyter till beräkningarna från produktionssidan
i den meningen att den gäller produktionens utveckling inom de
olika produktionsgrenarna utan att kunna skilja på hur stor del därav som
sedan används för konsumtion, investeringar, lagerökning eller export. I
fråga om 1960 års förhållanden, utgår den emellertid också från efterfrågesidan
i den meningen att den i första hand besvarar frågan hur produktionen
förmodats komma att öka inom de olika näringsgrenarna och branscherna
under inflytande av den efterfrågan som kan väntas under detta år.
Beräkningen för 1960 grundas huvudsakligen på upplysningar och omdömen
från branschsakkunniga, länsarbetsnämnderna och andra myndigheter,
de senaste konjunkturbarometrarna och andra enkäter; på basis av
de så erhållna uppgifterna om orderingången från in- och utlandet, det offentligas
utgiftsplaner, företagens planer på byggnadsverksamhet och maskinanskaffningar
och andra liknande förhållanden har således avsättningsmöjligheterna
för motsvarande varuproducenter och deras därav föranledda
produktionsökning eller -minskning uppskattats under hänsynstagande även
till den tekniska produktionskapaciteten och råvarutillgången i den mån
dessa begränsat expansionsmöjligheterna. För jordbrukets del görs dock beräkningen
helt utifrån antagandet om normalskörd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Utvecklingen under loppet av 1959 innebar en successiv stegring i produktionsnivån.
Efter att ha varit relativt långsam under första halvåret
blev stegringen mycket kraftig under senare delen av året. Utgångsnivån för
innevarande års produktion ligger sålunda betydligt högre än medelnivån
för 1959, vilket måste anses vara av stor betydelse vid bedömningen av den
möjliga produktionsökningen från helåret 1959 till helåret 1960.

Den följande framställningen avser således att mot bakgrunden av det
hittills uppnådda läget belysa utvecklingstendenserna inom olika näringsgrenar
och därigenom försöka uppskatta hur olika delar av näringslivet,
bedömda envar utifrån sina egna förutsättningar i fråga om avsättningsmöjligheter
och teknisk kapacitet, skulle kunna väntas öka sin produktionsvolym.
Sedan en överblick på så sätt erhållits av sannolika strävanden efter
produktionsökning, ställs frågan i vad mån även arbetskraftstillgångarna
kan tänkas räcka till för en dylik ökning, eftersom arbetskraften för närvarande
synes vara den viktigaste begränsningsfaktorn.

2. Produktionsutvecklingen inom olika näringsgrenar
Industrin

De senaste årens produktionsutfall inom industrin framgår av tabell 1,
som också visar produktionen under de två första månaderna i år jämfört
med samma tid 1959. De höga ökningstalen för tredje och fjärde kvartalen i
fjol är betingade därav att produktionen — av säsongrensade siffror att döma
— var stigande under senare delen av året, medan den under loppet av
1958 inte hade förändrats nämnvärt i någon riktning. Genom denna stegring
kom industriproduktionen i januari 1960 att ligga drygt 6 procent
över medelnivån för i fjol. Även ifall produktionen — bortsett från säsong Tabell

V: 1. Industriproduktionen 1957—februari 1960

Procentuell förändring från motsvarande period
föregående år

	1958	1959	1960 jan.- febr.
Helår	1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.
Hela industrin	— 1	3	1	0	5	8	9
Kapitalvaruindustri.................	— 2	3	0	0	2	7	9
Konsumtionsvaruindustri............	— 1	3	0	0	5	8	9
Malmbrytning och metallindustri ......	— 2	4	1	2	3	8	8
därav: järnmalmsgruvor ............	— 7	— 2	— 13	— 12	5	16	16
järn- och metallverk..........	— 2	14	12	18	12	15	12
sysselsättning i verkstadsind ..	— 3	0	— 2	— 3	— 1	4	5
Träindustri .........................	2	— 6	— 9	— 8	— 7	— 1	19
Massa- och pappersindustri ...........	— 3	8	4	5	9	13	15
Livsmedelsindustri...................	4	1	— 2	— 3	3	6	9
Textil- och sömnadsindustri............	— 7	5	0	1	6	13	9
Läder- och skoindustri ................	— 8	— 3	— 8	— 5	1	3	1

Källa: Industriförbundets index.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

mässiga variationer — skulle ligga kvar på januarinivån under resten av
året, blev alltså ökningen av den totala industriproduktionen från 1959 till
1960 i runt tal 6 procent. Frågan är nu i vilken mån produktionsstegringen
kan väntas fortsätta även under innevarande år.

I det följande redogörs för den förväntade produktionsutvecklingen 1960
inom olika industribranscher. Totalt skulle, enligt dessa givetvis i regel
osäkra bedömningar, industriproduktionen öka med drygt 7 procent från
1959 till 1960. Den samlade industriproduktionen förutses alltså stiga i en
sådan takt att medelnivån för 1960 kommer att ligga omkring 1 procent
högre än vid årets början. För hantverket förutses en något lägre ökning,
varigenom produktionsuppgången för industrin och hantverket sammantagna
skulle bli omkring 6 1/2 procent.

Det kan måhända synas egendomligt att industrins produktionsökning
(säsongrensad) under loppet av 1960 inte förutsätts bli starkare. Här måste
emellertid hänsyn tas till säsongförhållandena; när produktionen närmat
sig ett »tak» betingat av att kapaciteten börjar bli hundraprocentigt utnyttjad
är det tydligt att ökningen måste kunna bli särskilt stor -— relativt sett, eller
uttryckt i säsongrensade siffror -— under en period som normalt utgör
lågsäsong. Detta gäller bl. a. om januari. Möjligheterna till ytterligare produktionsökning
måste däremot vara mindre under de delar av året då produktionsförmågan
redan under föregående år, trots att konjunkturen inte
ännu nått maximum, av säsongmässiga skäl var praktiskt taget fullt utnyttjad.

Antalet utförda arbetstimmar inom verkstadsindustrin (exkl. varven)
ökade med knappt 1 procent från 1958 till 1959. Med hänsyn till produktivitetsstegringen
kan produktionsökningen beräknas ha varit av storleksordningen
4 å 5 procent. Att döma av sysselsättningsuppgifterna synes ökningen
ha varit något större än totalt för branschen både inom järn- och
metallmanufaktur och mekaniska verkstäder, medan sysselsättningen sjönk
i de elektriska verkstäderna. Enligt konjunkturinstitutets senaste verkstadsbaroineter
har orderingången från exportmarknaden ökat från sista
kvartalet 1959 till första kvartalet i år, medan orderingången från hemmamarknaden
var ungefär oförändrad. För andra kvartalet 1960 väntar man
en viss uppgång från såväl hemma- som exportmarknaden. Då även lagren
av färdigvaror av en fjärdedel av företagen bedöms som för små och väntas
minska ytterligare till sommaren, finns det anledning att räkna med
en fortsatt produktionsstegring. Bristen på arbetskraft har emellertid gjort
sig allt mera kännbar. I motsats till tidigare uppgav eu stor del (omkring
hälften) av företagen att de hade brist även på andra arbetare än yrkesarbetare.
Vid varven har utvecklingen inte varit lika gynnsam. Mätt i antal
arbetstimmar minskade sysselsättningen från 1958 till 1959 med 8 procent
och låg även under de två första månaderna i år 8 procent under nivån
för motsvarande tid 1959. Svårigheter har framför allt drabbat de mindre
varven. Trots sysselsättningsminskningen kan produktionen antas ha varit
i stort sett oförändrad 1958—1959 och även för 1960 kan nyproduktionen

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

av fartyg beräknas ligga på en hög nivå, tack vare den ännu kraftiga orderstocken
vid de större varven.

Produktionen inom järn- och metallverken expanderade kraftigt under
fjolåret; ökningen från 1958 till 1959 utgjorde hela 14 procent. Produktionen
ökade på samtliga stadier, i fråga om tackjärn dock betydligt svagare
än för götstål och handelsfärdiga produkter. Eftersom nettotillförseln av
handelsfärdiga stålprodukter till den svenska marknaden ökade mer än
man kan räkna med beträffande förbrukningen, synes en lagerökning ha
ägt rum under fjolåret. Även för 1960 ter sig produktionsutsikterna gynnsamma.
De redan inneliggande orderstockarna beräknas täcka större delen
av järn- och stålverkens möjliga årsproduktion. Produktionsökningen förutses
dock bli mindre 1960 än 1959.

Genom en kraftig ökning under senare delen av 1959 kom järnmalmsbrytningen
kring årsskiftet åter upp till den höga nivå som rådde före nedgången
i mitten av 1958. Per helår räknat blev dock produktionen ca 2 procent
lägre 19o9 än 1958. Vad utsikterna för i år beträffar, väntas järnmalmsexporten
som svarar för drygt fyra femtedelar av den totala brytningen
— visa en uppgång med ca 20 procent i förhållande till i fjol. Även den
inhemska konsumtionen förutses stiga, medan den begränsade lagerökningen
under 1959 torde förbytas i en svag nedgång. För produktionen, som redan
vid årets början inte oväsentligt översteg medelproduktionen för i fjol,
förutses en ökning av storleksordningen 15 procent 1959—1960.

Fjolårets största produktionsnedgång gällde träindustrin, vars produktionsindex
blev 6 procent lägre än 1958. Under de sista månaderna inträdde
dock en betydande återhämtning och i början av 1960 låg produktionen något
över motsvarande nivå för 1958. Produktionen av sågade och hyvlade
trävaror minskade med 11 procent från 1958 till 1959. Samtidigt ökade exporten
med 17 procent, medan den inhemska förbrukningen beräknas ha varit
i stort sett oförändrad. Lagerstatistiken bekräftar också en stark lagerminskning.
En strävan att återuppbygga dessa lager bör göra sig gällande
under innevarande år. Även för exportförsäljningarna räknar man med en
ökning. Exportefterfrågan har nämligen varit mycket livlig; vid utgången
av februari var närmare 70 procent av den beräknade årsexporten redan
placerad mot endast drygt 35 procent vid motsvarande tidpunkt 1959. Man
kan således för i år räkna med en betydande produktionsökning inom träindustrin,
som mer än väl bör kompensera nedgången från 1958 till 1959.

Produktionen inom massaindustrin inskränktes under första hälften av
1959 men ökade väsentligt under andra halvåret. För kemisk massa noterades
under 1959 ett nytt produktionsrekord på 3,4 miljoner ton, vilket är ca
7 procent mer än under 1958. Eftersom exporten ökade ännu mer kunde de
tyngande överskottslagren reduceras. Den kvantitativa försäljningsutvecklingen
på exportmarknaderna för 1960 kan betecknas som tillfredsställande,
varför förutsättningar finns för en t. o. m. större produktionsuppgång i år
än 1959. Även produktionen av mekanisk massa ökade väsentligt från 1958
till 1959 och förutses stiga ytterligare under innevarande år. På pappersom -

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

rådet ökade både produktionen och exporten med ca 10 procent från 1958
till 1959. De i utrikeshandelskapitlet redovisade uppskattningarna för 1960
tyder på att man även för i år kan räkna med en lika stor exportökning.
Den inhemska förbrukningen väntas emellertid öka endast obetydligt, varför
produktionsstegringen 1959—1960 torde bli några procentenheter lägre
än i fjol.

Inom textil- och beklädnadsindustrin bröts den nedåtriktade trenden i
början av 1959 och produktionen har därefter varit stigande. Produktionsuppgången
från 1958 till 1959 utgjorde ca 5 procent. Eftersom tillförseln
till den svenska marknaden steg något mer än textilkonsumtionen, blev resultatet
en viss lager uppgång. Enligt konjunkturinstitutets konjunkturbarometer
i mars 1960 bedömdes dock lagren av färdigvaror vara lagom stora
inom alla huvudbranscher. Orderingången var under vintern avsevärt större
än ett år tidigare och väntas även under vårmånaderna ligga över fjolårsnivån.
Den samlade textilproduktionen torde således visa en fortsatt mindre
uppgång 1959—1960.

Övriga näringsgrenar

Elkraftproduktionen ökade med 6 procent från 1958 till 1959. På grund
av vattenbristen kunde produktionen av vattenkraft inte höjas och ökningen
låg nästan helt på värmekraftproduktionen. Denna i huvudsak på
importbränslen baserade produktion jämte importen av värmekraft medförde
väsentligt ökade kostnader för kraftindustrin. Vattenbristen under
andra halvåret 1959 beräknas sålunda enbart genom dessa merutgifter ha
kostat landet ca 100 miljoner kronor. Den totala förbrukningen av kraft för
prima ändamål — främst inom industri och samfärdsel — steg från 1958
till 1959 med ca 4 procent. Med hänsyn till den ökande industriella aktiviteten
och stigande behov på övriga områden beräknar centrala driftledningen
ökningen i denna förbrukning bli ca 6 procent 1959—1960, en ökning som
produktionen numera utan svårighet kan möta.

Byggnads- och anläggningsverksamheten noterade en produktionsstegring
på 10 procent från 1958 till 1959 och bidrog därigenom med det relativt
sett största tillskottet till ökningen av totalproduktionen. Enligt kapitel
VIII skulle enligt i huvudsak redan givna igångsättningstillstånd in. m. bruttoinvesteringarna
i byggnader och anläggningar stiga med 4 procent 1959
1960. Tillsvidare antas att denna ökning också kommer att verkställas.

Inom jordbruket ökade produktionen (mätt som bidrag till bruttonationalprodukten,
dvs. totalproduktion minus inköpta förnödenheter) enligt
konjunkturinstitutets beräkningar med 4 procent från 1958 till 1959. För
1960 förutser jordbruksnämnden — under antagande av normal väderlek —
en uppgång av vegetabilieproduktionen med 6 procent, huvudsakligen beroende
på en kraftig utvidgning av vetearealen. För animalieproduktionen
väntas däremot eu mindre nedgång. Jordbrukets totala produktion beräknas
stiga med mindre än 1 procent 1959—1960.

Skogsbrukets bidrag till bruttonationalprodukten kan beräknas ha mins *\

Bihang till riksdagens protokoll 1960. i samt. Nr 150. Bihang C

Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

kat med 2 procent från 1958 till 1959. För innevarande år kan man däremot
enligt kända avverkningsplaner räkna med en ökning av storleksordningen
10 procent. Enligt skogsstyrelsen minskade de totala avverkningarna under
avverkningsåret 1958/59 med 10 procent i förhållande till 1957/58, främst
beroende på en kraftig nedgång för sågtimmer. Samtidigt reducerades även
lagren av sågtimmer och massaved avsevärt. De beräknade avverkningarna
under 1959/60 synes i stort sett täcka virkesbehoven men räcker ej att
återställa lagren. Både för sågtimmer och massaved beräknas awerkningsvolymen
stiga med omkring 15 procent. Sammanlagt kan virkesproduktionen
uppskattas öka med 13 procent varigenom den totala avverkningsvolymen
under 1959/60 skulle bli några procent större än under 1955/56—1957/58.

För produktionen av tjänster framgår de förutsedda förändringarna av
den sammanfattande tablån. — Med statens och kommunernas verksamhet
avses i tablån produktionen av de tjänster som brukar betecknas med statlig
och kommunal konsumtion, dvs. den verksamhet som utförs vid framför
allt försvaret, undervisningsanstalterna och sjukhusen samt inom rättsväsendet
och förvaltningen. Som ett mått på denna tjänsteproduktion används
förändringen av löneposten vid oförändrat löneläge (med andra ord arbetskraftsvolymen)
i den sammanlagda statliga och kommunala konsumtionen.
Man kommer på denna väg till en ökning med 5 procent från 1959 till 1960.
Genom tillskott av nya lägenheter beräknas de tjänster, som bostäderna kan
sägas producera i form av bostadsmjttjande, öka med 4 procent. Handelns
och samfärdselns bidrag till bruttonationalprodukten har antagits stiga i
bortåt samma takt som den samlade varuproduktionen. Konsumenttjänsterna,
dvs. det produktionsbidrag som kommer från servicenäringarna, de
fria yrkena, arbetshjälp i hemmen etc., förutses stiga endast i mindre omfattning
1959—1960.

Sammanfattning av produktionsutvecklingen inom olika näringsgrenar

De antagna volymförändringarna i de olika näringsgrenarnas produktion
sammanfattas i tablån på nästa sida.

Vad som här redovisats kan sägas vara de strävanden efter produktionsökning,
som enligt uppgifter ur i texten antydda källor för närvarande kan
iakttas eller som man indirekt kan sluta sig till, t. ex. av det naturliga sambandet
mellan produktionen och dennas distribution. Frågan måste nu ställas
huruvida denna produktionsökning också kan verkställas. Såsom förut
angetts synes den begränsade tillgången på arbetskraft, särskilt yrkesarbetare
och tekniker, i dagens läge vara den väsentligaste begränsningsfaktorn.
Till en del har kännedomen om de begränsade möjligheterna till
produktionsökning — vare sig maskinkapacitet eller arbetskraftstillgång
— redan påverkat bedömningen av produktionsutvecklingen på de olika
delområdena, tillståndsgivningen för byggnadsverksamheten osv. En annan
fråga är emellertid huruvida de samlade kraven på produktionsapparaten
och arbetskraften får rum inom ramen för de tillgängliga resurserna.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

	Förändring	Förändring 1959—1960	Behövlig
	1958—1959			sysselsätt-
	Procent	Procent	Milj. kr. i	ningsökning
			1959 års	1959—1960
Näringsgren			priser	Antal

Industri och hantverk ......	3’/,	6Va	1500	32 000
Kraft- och belysningsverk ..	6	6	100	—
Byggnads- och anläggnings-
verksamhet ..............	10	4	250	5 000
Jordbruk ..................	4	1	50	- 10 000
Skogsbruk..................	-2	10	250	6 000
Summa kraft- och
varuproduktion	4	51/»	2150	33 000
Statens och kommunernas
verksamhet ..............	6	5	300	15 000
Bostadsnyttjande (inkl. under-
håll)......................	4	4	150	1000
Handel och samfärdsel......	5	4V,	600	20 000
Konsumenttjänster..........	1	2	50	6 000
Summa tjänster	5	4V,	1100	42000
Totalt	4 */.	5	3 260	75000

För en summarisk bedömning av denna fråga har tablån kompletterats
med en uppskattning av den sysselsättningsökning som den för de olika delområdena
antagna produktionsökningen skulle förutsätta. Hänsyn har då
även tagits till arbetstidsförkortningen. Siffrorna anger således antalet behövliga
personer, inte arbetskraftsvolymen. Resultatet är att antalet sysselsatta
skulle behöva ökas med omkring 75 000 eller över 2 procent.

Såsom närmare diskuterats i kapitel VI, Arbetsmarknaden, kan en så hög
efterfrågan på arbetskraft sannolikt inte tillgodoses i praktiken men däremot
riskera att framkalla sådana störningar i produktionen att produktionsökningen
i praktiken blir mindre än den åsyftade.

Vilka slutsatser som skall dras av detta förhållande är en fråga som behandlas
i slutkapitlet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

VI. Arbetsmarknaden

I det närmast föregående kapitlet gjorda uppskattningar av produktionsutvecklingen
har visat att man för i år får räkna med en betydande efterfrågan
på arbetskraft, som väntas ta i anspråk hela den tillgängliga arbetsstyrkan.
I föreliggande kapitel redogörs först för de arbetskraftsresurser
som kan möta denna stegrade efterfrågan. Sedan diskuteras arbetsmarknadsläget
med huvudvikt på industrins samt byggnads- och anläggningsverksamhetens
arbetskraftsbehov, de två områden där överefterfrågan kan
väntas göra sig starkast kännbar.

1. Arbetskraftstillgången och den totala sysselsättningen

Utvecklingen av de arbetskraftsresurser som står till näringslivets disposition
bestäms i första hand av den naturliga befolkningstillväxten och
nettoimmigrationen. Med tillämpning av olika antaganden angående yrkesintensiteten
och dess mera långsiktiga förändringstendenser för olika kön,
civilstånds- och åldersgrupper beräknas motsvarande ökning i den yrkesverksamma
befolkningen av arbetsmarknadsstyrelsen till nära 30 000 personer
eller bortåt 1 procent 1959—60. Häri ingår då ett tillskott på 5 000 å
10 000 genom immigration (netto).

I dessa beräkningar har ingen hänsyn tagits till det förhållandet att yrkesverksamhetsgraden
också påverkas av konjunkturutvecklingen. Man kan
nämligen tänka sig att i nuvarande läge med hög efterfrågan på arbetskraft
starka incitament kan föreligga för exempelvis gifta kvinnor att inträda
och för pensionärer att ännu en tid kvarstå i förvärvsarbetet, överhuvudtaget
får man förutsätta att den »dolda arbetslösheten» bland dem som
mindre regelbundet uppträder på arbetsmarknaden minskas, kanske med ett
eller annat tiotusental. Den registrerade arbetslösheten har under 1960 års
första månader varit en tredjedel lägre än samma månader förra året. Om
denna relation kan hållas även under resten av året innebär detta en fortsatt
nedgång eftersom arbetslösheten under loppet av 1959 sjönk mycket kraftigt,
även om man bortser från den normala säsongnedgången. Om man trots de
svårigheter som betingas av arbetslöshetens ojämna geografiska fördelning i
förhållande till arbetskraftsbristen och av bostadsbrist på de expansiva orterna
räknar med att även helåret 1960 skall kunna uppvisa en tredjedel
lägre arbetslöshet än 1959 innebär detta ett tillskott av 12 000 personer.

Sammanräknas de angivna arbetskraftstillskotten under viss hänsyn till
att en relativt stor del därav består av partiellt arbetsföra, ungdomar ulan
utbildning eller yrkesvana osv. kommer man till en siffra på omkring 50 000
årsaibetare eller 1 1/2 procent. Med avdrag för ca 1 procent genom arbetstidsförkortning
(1 timme i veckan för hälften av den yrkesavlönade befolkningen)
erhålls ett effektivt arbetskraftstillskott på ca 1/2 procent.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

En ökning av övertidsarbetet (nära 1/2 procent inom industrin under de
första månaderna i år jämfört med samma period förra året), borfall av korttidsarbete
(eu obetydlig faktor) och en viss överflyttning till effektivare sysselsättningar
torde uppvägas av ökad frånvaro och effekten av den ökade
omsättning av arbetskraft (överrörlighet), som uppkommer vid ökad knapphet.

2. Arbetsmarknadsläget

Den utveckling av sysselsättningsläget som ägt rum under vinterhalvåret
och som nu kan redovisas synes ha överträffat förväntningarna från i höstas.
Den under större delen av förra året pågående konjunkturuppgången
har inte bara fortsatt utan också förstärkts, vilket har lett till kraftigt ökad
efterfrågan på arbetskraft. Styrkan i uppsvinget framgår av socialstyrelsens
sysselsättningsstatistik för industrin, som visar att antalet anställda arbetare
från februari 1959 — då sysselsättningen enligt säsongrensade siffror
var om lägst — till februari i år har ökat med 5 procent eller med i runt
tal 30 000. Även inom andra näringsgrenar (med undantag för jordbruket)
synes sysselsättningen ha ökat under 1959, särskilt under arets senare hälft.
För hela 1959 jämfört med 1958 kan det totala antalet sysselsatta inom hela
näringslivet beräknas ha stigit med omkring 1/2 procent eller drygt 15 000
personer. Att ökningen blev så pass låg sammanhänger med det olikartade
utvecklingsförloppet inom vartdera av de två kalenderåren.

Det höga efterfrågeläget i början av innevarande år belyses av de arbetsmarknadsserier
som har samlats i tabell 1. Efterfrågestegringen avser så
gott som samtliga näringsgrenar. Samtidigt som antalet vid arbetsförmedlingarna
nyanmälda lediga platser har stigit har möjligheterna att tillsätta
dessa platser minskat.

Med ledning av bl. a. konjunkturbarometrar och länsarbetsnämndernas
rapporter till arbetsmarknadsstyrelsen kan nu utvecklingstendenserna på
arbetsmarknaden åtminstone för sommarhalvåret bedömas med ganska stor
säkerhet. Samtliga informationer pekar i riktning mot ytterligare ökad efterfrågan,
som med tanke på de relativt begränsade arbetskraftsresurserna
måste göra arbetskraftsbristen alltmera kännbar, främst inom industrin
samt byggnads- och anläggningsverksamheten.

Som redan nämnts ökade industrin sitt arbetarantal under loppet av fjolåret
med omkring 30 000. Allt eftersom sysselsättningen förbättrats har emellertid
bristen på arbetskraft gjort sig mera märkbar. Av konjunkturbarometrar
framgår att medan företagens icke täckta behov i fjol nästan uteslutande
gällde yrkeskunnig arbetskraft gäller det i år även annan personal särskilt
vid järn- och stålverken samt inom verkstadsindustrin. Bristen har ökat även
beträffande tekniker och annan tjänstemannapersonal. Även omsättningen
av arbetskraft på grund av frivillig avgång — en indikator som har visat sig
mycket känslig för arbetsmarknadsläget — var i februari i år högre än något
annat år sedan 1955. Man kan inte bortse från risken att det ökade antalet

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Tabell VI: 1. Utvecklingen på arbetsmarknaden 1956—april 1960

År, månad	Antal registre-rade ar-betslösa	Antal försäk-rade arbetslösa i procent av medlemsantalet i arbetslöshets-kassorna	Antal syssel-satta vid bered-skaps-arbeten	Antal nyan- mälda lediga platser	Antal tillsatta platser på 100 lediga	Antal avgångna arbetare inom industrin i procent av to-tala antalet an-ställda
1956..........	24 600	1,5	1500	97 800	70,8	0,57
1957..........	30 500	1,9	1900	89 600	73,1	0,49
1958..........	42 600	2,5	3 600	84 400	75,9	0,38
1959..........	36 800	2,0	8 800	90 300	73,8	0,49
därav:
1956 januari ..	37 200	2,4	2100	111 700	74,1
februari	50 600	3,6	2 700	90 600	71,6	0,44
mars____	35 700	2,4	3 000	98 200	71,2
april____	31 600	2,1	2 800	104 900	69,8
1957 januari ..	45100	2,9	2 700	99 300	77,2
februari	41000	2,6	4 000	80 800	75,0	0,36
mars ....	40 800	2,6	4 600	89 500	72,6
april____	39 700	2,7	3 600	91200	68,9
1958 januari ..	59 300	3,8	3 700	92 800	79,0
februari	56 300	3,6	5 400	77 700	76,6	0,32
mars____	55 300	3,6	6 000	80 700	75,8
april____	59 200	3,8	5 300	90 900	73,4
1959 januari ..	72 800	4,3	8 200	91600	81,3	0,25
februari	59 700	3,4	12 300	77 400	77,1	0,30
mars ....	45 400	2,6	15 300	81700	74,6	0,32
april ....	46 600	2,7	15 300	96 300	72,9
1960 januari''..	46 200	2,8	11500	106 800	73,8	0,50
februari	40 200	2,5	13 000	88 200	70,2	0,51
mars____	33100	2,0	11000	104 500	71,9
april____	30 700	1,9	9 000

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

platsbyten liksom den stigande frånvaron och andra desorganisationsföreteelser
längre fram kan verka störande för produktionen.

Både av länsarbetsnämndernas rapporter och av konjunkturbarometrar
framgår att industriföretagen planerar att successivt öka sitt arbetarantal
under loppet av innevarande år. Även om den eftersträvade ökningen inte kan
siffermässigt preciseras, synes den vara större än som kan komma till stånd
inom ramen av arbetsstyrkans tillväxt. Man får således räkna med att den
höga ökningstakten i industrins sysselsättning från i fjol kommer att successivt
avmattas under 1960, samtidigt som behovet av mer arbetskraft, särskilt
yrkesutbildade arbetare och teknisk tjänstemannapersonal, kvarstår.

Det material som kan läggas till grund för en uppskattning av arbetskraftsbehovet
inom byggnads- och anläggningsverksamheten utgörs i första hand
av uppgifter om meddelade igångsättningstillstånd. Dessa presenteras i nedanstående
tablå (beloppen avser byggnadskostnader i miljoner kronor):

l:a kv. 2:a kv. 3:a kv. 4:akv.

1958 .............. 1 020 1 687 1 885 1 183

1959 .............. 1 059 1 761 1 632 1 551

1960 .............. 1348

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

I syfte att utjämna de säsongmässiga variationerna i byggnadsfackens sysselsättning
liar arbetsmarknadsmyndigheterna strävat efter att koncentrera
påbörjandet av byggnadsprojekt till årets andra och tredje kvartal. Så
har också skett under 1959; dock ställer sig siffran för sista kvartalet oväntat
hög. Även de under första kvartalet i år meddelade igångsättningstillstånden
översteg motsvarande belopp för 1959 med 27 procent. Eftersom arbetskraftsbehovet
för ett »normalt» byggnadsprojekt i regel kulminerar först 6 å
10 månader efter igångsättningen, kan man med ledning av dessa uppgifter
vänta ett i förhållande till i fjol högt arbetskraftsbehov både under senvåren
och sommaren 1960. Bedömningen är dock mycket osäker, eftersom det i
igångsättningsstatistiken ingår både stora byggnadsprojekt för hundratals
miljoner kronor, som kommer att pågå under ett flertal år och medföra endast
ett begränsat arbetskraftsbehov under det första året, och andra projekt
som kommer att fullbordas mycket snabbare och således fordrar en stor arbetsinsats
under en relativt kort tid. För att bättre utröna arbetskraftsbehovet
har länsarbetsnämnderna sammanställt prognoser för sysselsättningen
inom den reglerade sektorn av byggnadsverksamheten inom ett antal prognosområden
under förutsättning att inga nya igångsättningstillstånd ges efter
den 15 mars. Det väntade arbetskraftsbehovet vid dessa byggen visar
givetvis en minskning allteftersom de beräknas bli färdigställda, men visar
också tydligt att nedgången i den beräknade sysselsättningen från mars till
augusti är väsentligt mindre i år än i fjol, samtidigt som det genomsnittliga
antalet under perioden sysselsatta väntas bli 4 procent större. Alltså tyder
också dessa uppgifter på starkare sysselsättningsökning till den kommande
sommaren än under förra året, åtminstone på här berörda områden.

Som redan nämnts har vid dessa beräkningar ingen hänsyn tagits till arbeten
som erhåller igångsättningstillstånd efter den 15 mars. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens
beräkningar uppskattas igångsättningen — mätt i totalkostnader
— under andra och tredje kvartalet i år bli 2 respektive 23 procent
större än under motsvarande perioder i fjol. Det bör dock observeras att
dessa byggnader kommer att i större utsträckning påverka sysselsättningen
först under vinterhalvåret. Utgående från bl. a. dessa uppgifter har vissa beräkningar
utförts som visar att stocken av pågående byggen inom den reglerade
byggnadsverksamheten (exklusive bostäder) kommer att successivt öka
under loppet av innevarande år, vilket också tyder på stigande efterfrågan
på arbetskraft utöver den normalt säsongmässiga. Arbetslösheten inom
byggnadsfacken hade under mars—april kommit ned i för årstiden mycket
låga tal (6,6 procent mot 7,3 förra året och uppskattningsvis samma siffra
om statistiken kunde göras jämförbar rekordåret 1955). Efter en viss ökning
förra året av byggnadsfackens medlemsantal, bl. a. genom överflyttning av
yrkesmän från industrin, torde svårigheterna nu ha ökats att utifrån erhålla
något tillskott av yrkesvan arbetskraft. Det finns alltså anledning att dra
slutsatsen att arbetskraftsbristen inom byggnadsverksamheten kommer att
bli sådan att den till sommaren planerade och till större delen redan igångsatta
byggnadsverksamheten inte kommer att kunna genomföras i avsedd

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

omfattning. I en sådan situation uppstår erfarenhetsmässigt produktivitetssänkande
störningar och förseningar.

Av det föregående har framgått att arbetskraftsläget håller på att bli alltmer
knapphetsbetonat även på andra områden, ehuru den säsongmässiga
tillspetsningen kan väntas bli särskilt markerad på byggnadsverksamhetens
område (vid de förutsättningar som förelegat för ovan anförda beräkningar
och bedömning, alltså före åtstramningsåtgärdernas insättande i slutet av
april). Det karakteristiska för nuvarande konjunkturläge är att uppgången
gällt alla sektorer av näringslivet, så att möjligheterna att öka sysselsättningen
inom vissa näringsgrenar genom omflyttning från andra ter sig tämligen
begränsade.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

VII. De enskilda konsumenternas ekonomi

1. De disponibla inkomsterna
Löner

En översikt över löneutvecklingen 1958—1959 jämte en prognos för 1959
—1960 ges i tabell 1. Beträffande de i tabellen angivna delsiffrorna för avtalsmässig
lönehöjning och löneglidning gäller, att gränsen mellan dessa två
former av lönehöjning måst dras något olika i de olika fallen. För industriarbetare
o. dyl. avses med löneglidning all den höjning som enligt tillgänglig
statistik framkommit utöver vad som uppgjorts i kollektivavtal, slutna
av vederbörande fackförbund. För de privatanställda tjänstemännen räknas
de lönehöjningar som vid sidan av centrala uppgörelser genomförts inom
de enskilda företagen såsom löneglidning även i den del de erhållits genom
förbundens medverkan, eftersom någon förutberäkning av dessa lokala och
individuella löneförbättringar ej kan göras. För tjänstemän i allmän tjänst
har hela lönehöjningen förts upp under beteckningen »avtalsmässig», alltså
även en ungefärligt beräknad effekt av olika, icke centralt uppgjorda uppflyttningar
in. in.; det kan här endast bli fråga om överslagsberäkningar,
eftersom statistik i egentlig mening ej föreligger på detta område. Även på
andra områden bygger siffrorna delvis på överslagsberäkningar i brist på
fullständig statistik. Vissa delar av lönemarknaden är helt uteslutna, då
statistik och/eller avtalsuppgörelser saknas. (Vid beräkningarna av de avtalsmässiga
löneökningarna har dessa justerats så att de gäller för kalen -

Tabell VII: 1. Löneutvecklingen för statistiskt kända grupper 1958—1960

Näringsgren:	Löne- sum- ma 1958 milj. kr.	Procentuella förändringar i de individuella lönerna
1958—1959	1959—1960
Avtal s-mässig löneök-ning per timme	Löne- glid- ning per timme	Avgår genom arb.- tids- för- kort- ning	Löne-ökning] per år	Avtals- mässig löneök- ning per timme	Anta-gen lö-neglid-ning per timme	Avgår genom arb.- tids- för- kort- ning	Löne- ök- ning per år
Jordbruk ..........	500	2,2		- 2,0	0,2	9,0		-2,0	7,0
Skogsbruk..........	900	1,9			1,9	6,0			6,0
Industri: arbetare ..	7 500	1,8	2,7	-2,0	2,5	3,3	2,7	- 2,0	4,0
tjänstemän	3 600	2,0	2,8	-0.5	4,3	3,6	2,8	- 0,5	5,9
Byggnadsverksamhet	3 200	1,3	5,0	- 2,0	4,3	3,0	5,0	- 2,0	6,0
Handel ............	3 800	3,8	1.5	- 1,0	4,3	ti,5	1,5	- 1,0	7,0
Samfärdsel ........	2 800	2,7	1,0	- 1,5	2,2	5,0	1,0	- 1,5	4,5
Allmän tjänst ......	5100	3,0		-0,7	2,3	6,5		— 0,5	6,0
Totalt	27 400	2,4	2,0	-1,2	8,2	4,»	2,0	-1,2	5,7
Sysselsättn.ökn. m.m.					1,3				1,5

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

deråren. Siffrorna i tabellen skiljer sig därför något från textens uppgifter
om avtalshöjningarna.)

Den i tabellen redovisade ökningen av lönesumman 1958—1959 är 0,8
procent mindre än den på ofullständigare uppgifter grundade beräkning som
^®§“*gnades i den preliminära nationalbudgeten. Den nominella timinkomstökningen
på 4,5 procent 1958—1959 är lägre än något år tidigare under
1950-talet. Reallönemässigt uppgår stegringen till 3,7 procent räknat med
hjälp av index utan direkta skatter, som steg med 0,8 procent mellan de
t\å åren. Med hänsyn till ökade källskatteuttag (pensionsavgifts- och kommunalskatteökning
m. m. samt marginalskatteeffekten) blev dock reallöneökningen
per timme i verkligheten endast ca 1 1/2 procent, vartill kommer
närmare 1 procent genom den ovanligt stora skatteåterbäringen.

Som bekant domineras 1960 ars löneutveckling av den centrala uppgörelsen
LO SAF, i första hand gällande för industri- och byggnadsarbetare.
Avtalets bestämmelser om 18 öres höjning av tidlönerna (genomsnittligt 4
procent inom industrin) och 3 procent eller minst 16 öre per timme på ackordslönerna
innebär en genomsnittlig ökning med ca 3,4 procent, vartill
dock kommer vissa extra höjningar för särskilda grupper, så att totalgenomsnittet
för den egentliga industrins arbetare torde bli ca 3,6 procent.
Även vissa andra arbetargrupper har erhållit särskilda lönehöjningar utöver
centralavtalets mönster. Lantarbetarlönerna höjs sålunda med ca 12 procent
(netto efter avdrag av vissa hyresjusteringar). De handelsanställdas
avtal synes ge omkring 7 procent. Inom transportområdet höjs lönerna med
varierande procenttal, som i genomsnitt synes bli drygt 5 procent.

Den centrala uppgörelsen för industritjänstemännen och arbetsledarna
innebär en lyftning av lönenivån med 3,7 procent. Liknande eller något
större höjningar utgår för övriga tjänstemannagrupper. I tabellen har tjänstemän
och arbetare sammanslagits inom byggnadsverksamheten, handeln
och samfärdseln. För de anställda i allmän tjänst stiger lönerna generellt
med 5 procent. Vissa lönegradsuppflyttningar och »löneglidningar» i olika
former, bl. a. åldersförskjutningar, beräknas ge ytterligare 1,3 procents ökning
av den genomsnittliga tidlönen.

I fråga om löneglidningen 1959—1960 kan givetvis ingenting exakt beräknas
och i tabellen har generellt förra årets siffror begagnats. Där har även
införts en ungefärlig siffra för arbetstidsförkortningens effekt på den genomsnittliga
årsinkomsten per person inom vart och ett av de olika områdena.
Beträffande den sammanlagda effekten av ökad sysselsättning m. m.
som närmare diskuteras i kapitel VI, kan den förutses komma att öka lönesumman
1960 med ytterligare 1,5 procent.

Första årets avgifter för den allmänna tilläggspensionen behöver inte
börja inbetalas förrän 1961 av de mindre arbetsgivarna, svarande för ca en
tiondel av den totala lönesumman. För de övriga betyder avgifterna för innevarande
år en utgiftsökning motsvarande 1,9 procent på lönerna eller
omkring 550 miljoner kronor. Detta belopp ingår i posterna löner samt
direkta skatter och avgifter i tabell 2.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

Tabell VII: 2. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1958—1960

Miljoner kronor i löpande priser. Avrundade tal.

	1959	Förändring
		1958—1959	1959—1960 prognos
Inkomster
Löner och socialförsäkringsavgifter (inkl. ATP-avg.) ..	33 980	+ 1440	+ 3 000
Enskilda företagares inkomster......................	5 410	+ 90	+ 280
därav: jordbrukare................................ övriga företagare .......................... Kapitalinkomster (netto)............................	2 440 2 970 530	- 20	+ 20
Inkomstöverföringar ................................	3 910	+ 210	+ 450
Utbetalda försäkringsbelopp ........................	1700	+ 60	+ 100
Ofördelad restpost av inkomster ....................	3150	+ 170	+ 200
Summa	48680	+ 1950	+ 4 050
Utgifter
Direkta skatter och avgifter (inkl. ATP-avg.)........	10 340	+ 730	+ 1500
Konsumtion........................................	34 630	+ 1390	+ 2 400
Försäkringspremier..................................	1950	+ 60	H- 50
Övrigt sparande ....................................	1760	- 230	+ 100
Summa	48 680	+ 1950	+ 4050

Källa för 1958—1959: Konjunkturinstitutets nationalräkenskaper.

Enligt de gjorda uppskattningarna kan löneutvecklingen 1959—1960 för
kända grupper sammanfattas sålunda. På grund av avtalsmässig löneökning
och löneglidning stiger den genomsnittliga timförtjänsten med 6,9 procent.
Genom arbetstidsförkortningen reduceras ökningen i den genomsnittliga
årsinkomsten per person till 5,7 procent. Sedan därutöver hänsyn tagits till
sysselsättningsstegringen, erhålls en ökning av lönesumman (exkl. ATPavgifter)
med 7,2 procent. Inkluderas även ATP-avgifterna i lönesumman
erhålls en stegring av denna med 3 000 miljoner kronor, vilket belopp införts
i tabell 2. Stegringen i arbetsgivarnas kostnader per timme i form av
avtalsmässig löneökning, löneglidning och ATP-avgift uppgår till nära 9
procent. (Angående ev. tillkommande poster — ökad löneglidningstakt och
inlösning av privata pensionsförsäkringar — se nedan sid. 47 och 48).

Övriga inkomster

Jordbrukarnas inkomster av jordbruk och skogsbruk synes ha ökat genomsnittligt
med 4 å 5 procent 1959. Förutsatt att arbetsvolymen kommer
att sjunka i samma takt som under tidigare år skulle enligt jordbruksnämndens
beräkningar de individuella inkomsterna av jordbruk bli ungefär
oförändrade mellan 1959 och 1960. Därutöver tillkommer emellertid
effekten av den inkomstregel, vilken avser tillförsäkra bönderna samma inkomstförbättringar
som industriarbetarna. Inkomsterna från skogsbruket
kan utifrån den av skogsstyrelsen beräknade awerkningsvolymen förutses

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

öka med ca 12 procent. Inklusive tillskottet genom utlösningen av inkomstregeln
torde härigenom böndernas årsinkomster öka med ca 5 procent från

1959 till 1960. -— Kännedomen om inkomstutvecklingen 1958—1959 för övriga
företagare är begränsad. Konjunkturinstitutets preliminära uppskattning
anger emellertid en ökning av deras inkomster med ca 3 procent 1959.
Med hänsyn till den ökade ekonomiska aktiviteten torde inkomsterna under
innevarande år stiga något kraftigare, dock inte lika kraftigt som för
löntagarna, då ATP-avgifter och omsättningsskatt torde begränsa utrymmet
för marginalhöjningar.

Inkomsterna av räntor och utdelningar beräknas ha minskat med 20 miljoner
kronor 1959. Det högre ränteläget samt aktieutdelningarna, vilka i år
synes öka förhållandevis kraftigt, förefaller medföra en ökning i kapitalinkomsterna
1960 med 20 miljoner kronor.

Inkomstöverföringarna från det offentliga till hushållen, vilka under 1959
ökade med 210 miljoner kronor, beräknas under 1960 öka med 450 miljoner
kronor. Härav utgör höjningen av det allmänna barnbidraget 90 miljoner
kronor; standardförbättringen för folkpensionärerna samt två indextillägg
under loppet av 1960 tillsammans med en ökning i antalet pensionärer
betyder en ökad överföring med 265 miljoner kronor.

Direkta skatter och avgifter samt försäkringspremier

Hushållens inbetalningar av skatter och avgifter, exklusive avgifterna för
den allmänna tjänstepensionen, kan vid ovan angivna inkomstökning beräknas
stiga med 950 miljoner kronor. En fortsatt ökning av utgifterna för
försäkringspremier med ca 50 miljoner kronor har dessutom förutsetts.

Förändringarna i inkomster, skatter, avgifter och försäkringspremier beräknas
på detta sätt öka de disponibla inkomsterna för enskilda personer

1960 med ca 7 procent eller 2 500 miljoner kronor. Motsvarande ökning
1959 uppgick till 3 1/2 procent.

2. Konsumentpriserna

Konsumentprisindex steg med 1,3 procent från december 1958 till december
1959. De faktorer, som kraftigast påverkat förskjutningen av prisnivån,
har huvudsakligast varit de under hösten inträffade höjningarna av livsmedelspriserna
samt en mer kontinuerlig dragning uppåt av priserna på en
rad tjänster, t. ex. bostäder, bilreparationer och hemhjälp. Priserna på eldningsoljor
samt kol och koks föll däremot förhållandevis kraftigt; dock inträffade
en inte oväsentlig återhämtning av priserna på eldningsoljor under
årets sista månad. Av tabell 3 framgår, när konsumtionen uppdelas på
tjänster och varor, att tjänsterna svarat för 0,5 procent och varorna för 0,8
procent i totala uppgången i konsumentprisindex. Vid 1959 års slut låg
prisnivån 1 procent över årsgenomsnittet för hela 1959, som i sin tur låg
0,8 procent över 1958 års nivå. Den genomsnittliga prisstegringen per år
1954—1958 utgjorde betydligt mer, nämligen 4 1/2 procent.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

Tabell Vilt 3. Konsumentpriserna 1938—mars 1960

Procentuella förändringar

Livsmedel..............................

Alkoholhaltiga drycker och tobak........

Bostad ................................

Bränsle och lyse........................

Kläder och skor ........................

Inventarier och husgcråd................

Diverse ................................

Konsumentprisindex totalt

Tjänster ................................

Övriga varor ..........................

ec. 1958— c. 1959	Effekt på totalindex	Dec. 1959— mars 1960	Effekt på totalindex
2,6	0,8	3,5	1,1
-0,2	0	3,5	0,3
2,5	0,2	0,2	0
-3,1	-0,1	- 1,6	-0,1
-0,2	0	4,0	0,5
0,6	0	4,6	0,5
1,6	0,4	2,1	0,5
1,3	1,3	2,8	2,8
1,7	0,5	1,7	0,4
1,2	0,8	3,2	2,4

För partipriserna var utvecklingen under loppet av 1959 huvudsakligen
densamma som för konsumentpriserna. Partipriserna för hudar och lädervaror
samt spånadsämnen och textilvaror avvek från denna allmänna utveckling
och steg kraftigt under fjolåret utan att detta emellertid hann få
något nämnvärt genomslag på prisnivån i konsumentledet.

Utvecklingen under innevarande års tre första månader visar att den allmänna
varuskatten så gott som hundraprocentigt har slagit igenom på konsumentprisindex
till den del som skatten avsett konsumtionsvaror. Något
genomslag från skatten i den del den avser produktionskapitalvaror (ca en
fjärdedel av skattens belopp) har däremot inte gjort sig märkbart i konsumentprisnivån.
Bakom siffrorna i tabell 3 för perioden december—mars
döljer sig vid sidan av skatteeffekten en rad prisförändringar uppåt och
nedåt, som praktiskt taget uppväger varandra. Vad som verkade återhållande
på prisnivån var i främsta rummet de inträffade sänkningarna av producentpriserna
på jordbruksprodukter dels i enlighet med den s. k. 3-procentsregeln
vid årsskiftet, dels i anslutning till världsmarknadsprisernas
nedgång under januari—mars. Prisstegringar utöver varuskatten har förekommit
speciellt bland de tjänster och varor som i förhållandevis ringa
grad är utsatta för internationell konkurrens. Vidare bär kunnat iakttas en
viss marginalökning inom distribution och förädling av kött, fläsk och charkuterivaror.
Marginalökningar inom handeln i övrigt föreligger det för närvarande
inga bestämda indicier på.

Enligt 3-procentsregeln genomfördes i slutet av mars en höjning av importavgifterna
för jordbruksprodukter med en teoretisk effekt på 3,9 procent
i jordbrukets producentprisindex. Den därav betingade stegringen av
livsmedelspriserna inom landet har dock blivit tämligen hegränsad. Delta
torde kunna förklaras av att världsmarknadspriserna fortsatt att sjunka. Det
är också möjligt att producentpriserna ännu inte hade hunnit anpassas
nedåt till de inträffade sänkningarna av världsmarknadspriserna så att följ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

aktligen uppåtanpassningen inte heller behövde bli så stor. Ännu en omständighet
som för närvarande håller ner livsmedelspriserna utgör den i slutet
av mars genomförda säsongmässiga sänkningen av smörpriset, avsedd att
gälla under sommarhalvåret.

Vid normala produktions- och skördeförhållanden under 1960 torde ytterligare
prisrörelser på världsmarknaden bli moderata. Om de överstiger
3 procent kommer de dessutom att upphävas med regleringsåtgärder enligt
3-procentsregeln. En mera definitiv justering av jordbruksprisnivån
kommer däremot att utlösas av uppgången i industriarbetarlönerna (inklusive
löneglidning och ATP-avgiften). Varje procents uppgång i industrilönenivån
skall utlösa livsmedelsprishöjningar av sådan storlek att de —
förutsatt oförändrade förädlings- och handelsmarginaler —- leder till en
höjning av konsumentprisindex’ livsmedelspost med ca 0,1 procent. I år kommer
dock endast den del av lönehöjningen som överstiger 3 procent att
få någon sådan prisverkan; en del av ifrågavarande prishöjning togs nämligen
ut redan i september och en annan del täcks genom uttag ur den s. k.
smörprisfonden. Ifrågavarande prishöjning synes därför begränsas till att
åt jordbrukarna kompensera ca 3 procents lönestegring: 3,6 procent genom
avtal i år plus 1,7 procent löneglidning 1959 (eftersom 1 procent av denna
redan kompenserats i september 1959) minus 2 procent arbetstidsförkortning
plus 1,9 procent ATP-avgift minus 2 procent som kompenseras ur smörprisfonden.
Effekten härav skulle göra ca 0,3 procent på livsmedelsindex
och 0,1 procent på totala konsumentprisindex.

De prisstegringar som är att vänta utanför jordbruksprisområdet till följd
av de med ca 9 procent höjda lönekostnaderna per arbetstimme, är svårare
att beräkna. Under 1959 torde produktivitetsökningar i stort sett ha täckt
lönekostnadsökningen och följaktligen torde inte några eftersläpande prisstegringsimpulser
i nämnvärd grad påverka utvecklingen 1960. Produktivitetsförbättringar
inom de näringsgrenar och branscher, där kostnadsutvecklingen
förhållandevis snabbt avspeglas i priserna, kan under 1960 förväntas
täcka mellan tredjedelen och hälften av de ökade löneutgifterna. Enligt
den tumregel som skisserades i den preliminära nationalbudgeten för 1960
skulle därmed årets lönestegringar komma att höja den inhemska prisnivån
med 1 å 2 procent under loppet av 1960, varav dock en del (ca 1/2 procent)
skulle kunna anses uttaget »i förskott», genom förut nämnda marginalhöjningar
på livsmedel m. m. De internationellt betingade partiprishöjningarna
på spånadsämnen och lädervaror som inträffade under hösten
1959 väntas under innevarande år medföra en höjning av konsumentprisnivån
med någon tiondels procent. Bostadskostnaderna kommer trendmässigt
i samband med inflyttningar till nybyggda hus att höja nivån ytterligare
ett par tiondels procent. Redan inträffade prissänkningar på eldningsoljor
och smör reducerar dock uppgången med ca 1/2 procent. Hur
mycket tullsänkningarna med 20 procent inom EFTA-området fr. o. in. 1
juli i år kan betyda för den inhemska prisnivån är det ännu svårt att upp -

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

skatta; även här torde det emellertid endast röra sig om tiondelar av en
procent på konsumentprisindex.

Adderas slutligen effekten av den allmänna varuskatten (2,9 procent)
kan prisuppgången från december 1959 till december 1960 väntas bli omkring
4 å 5 procent. Även räknat på årsgenomsnitten skulle därvid prisnivån
höjas med i det närmaste lika mycket. Eftersom de internationella
priserna visserligen utvecklas anmärkningsvärt stabilt men ändå måste
väntas peka uppåt torde man få betrakta den övre av dessa siffror som
sannolikast. Eventuellt tillkommer på längre sikt tillsvidare eftersläpande
effekter av lönestegringen, i den del den överstigit produktivitetsstegringen,
samt i någon mån återverkningar av den del av omsättningsskatten som
avser kapitalvaror.

3. Konsumtion och sparande

Den privata konsumtionen ökade enligt nationalräkenskaperna med 4,2
procent i löpande priser och med 3,8 procent i fasta priser 1958—1959.
Som tidigare framgått var ökningen i den disponibla inkomsten något mindre.
Det personliga sparandet, som minskade kraftigt under 1958, synes således
ha minskat ytterligare 1959. Konsumtionsutvecklingen under de senaste
åren framgår av kapitel II, tabell 4 och sidan 7.

Vid den löne- och prisutveckling som beräknats i det föregående skulle
ökningen i den för konsumtion och sparande disponibla inkomsten 1960
komma att bli 7 procent nominellt och 2 procent realt genom 5 procents prisstegring.
Av den beräknade nominella ökningen med 2,5 miljarder kronor
kan 1 miljard väntas bli absorberad av varuskatten och 600 å 700 miljoner
kronor av övriga prishöjningar. Såsom framhölls i den preliminära
nationalbudgeten (sid. 57 och 93 ff), kan man iaktta att den reala konsumtionsökningen
från det ena året till det andra varierat betydligt mindre
än den samtidiga ökningen av realinkomsten, medan bådaderas genomsnitt
för t. ex. hela 50-talet utgör ungefär 3 procent. Vid 2 procents realinkomstökning
skulle man alltså ha anledning räkna med att den reala konsumtionsökningen
skulle komma att bli ett mellanting mellan dessa 2 procent och
»normala» 3 procent. Men med hänsyn till att en del av 1960 års inköp gjordes
i förskott närmast före årsskiftet skulle det emellertid finnas anledning
att reducera siffran i detta speciella fall. Man skulle därvid komma fram till
en real konsumtionsökning med omkring 2 procent. Efter köprushen inför
omsättningsskatten har också registrerats en minskning i köpen av
främst varaktiga varor under början av 1960 samtidigt som insättningarna
på sparkonton varit större än under motsvarande tid föregående år. Den
ökning i det personliga sparandet (inklusive försäkringssparandet, netto)
som denna konsumtionsberäkning motsvarar uppgår till ca 150 miljoner
kronor, varav 50 miljoner kronor i försäkringssparande.

I ovanstående översikt av inkomst- och konsumtionsutvecklingen ingår
inte den ännu okända post som kan tillkomma genom en uppgörelse om
inlösning delvis av privata pensionsförsäkringar med anledning av ATP.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Vad den kommande uppgörelsen härom kommer att innebära är ännu inte
möjligt att närmare uttala sig om eftersom flera alternativa lösningar lär
stå under diskussion, innebärande olika fördelning mellan kontanta förmåner
och kompletteringsförsäkringar.

En annan tillkommande faktor är en sannolik ökning av löneglidningstakten
utöver de 2 procent, som ovan i detta kapitel tillämpats i löneberäkningarna
i anslutning till vad som erhölls på denna väg förra året. Med
hänsyn till den skärpta knappheten på arbetskraft skulle man ha att vänta
ytterligare några tiondels procent 1960, trots att arbetsgivarna på de mest
notoriska löneglidningsområdena synes alltmera systematiskt ha inriktat
sig på en lönesättning som skulle ge större stabilitet. På prissidan har emellertid
ej heller upptagits annat än de rent kostnadsbetingade prisstegringarna.
En förhöjd löneglidning på grund av ökad efterfrågan på arbetskraft
måste förmodas gå jämsides med en viss efterfrågebetingad prisglidning.
Resultatet för den reala disponibla inkomsten skulle måhända kunna väntas
bli ungefär detsamma som här ovan beräknats under ignorerande av dessa
två svårbedömda men i varje fall varandra motverkande korrektionsfaktörer.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

VIII. Investeringarna

Den fortsatta konjunkturförbättringen föranleder en omprövning av investeringsprognosen
i den preliminära nationalbudgeten med hjälp av nytt
statistiskt material. Hänsyn har här inte tagits till effekten av de ekonomiskpolitiska
åtgärderna i april (statligt nybyggnadsstopp in. m.).

Inledningsvis redovisas vissa beräkningar av tendenserna i den tillståndsberoende
byggnadsverksamheten (utom bostäder samt statliga kraftverk
och statlig samfärdsel) 1959—1960. Dessa beräkningar (tabell 1) har utförts
på basis av statistiken över beviljade och utnyttjade igångsättningstillstånd
samt data från arbetsmarknadsstyrelsens inventeringar av byggnadsverksamhetens
omfattning i februari och augusti varje år. Därefter genomgås
de olika delområdena även i fråga om andra investeringar. Lagerinvesteringarna
behandlas dock i kapitel XI.

Kalkylerna i tabell 1 har grundats på den faktiska igångsättningen t. o. m.
mars 1960 men bygger därutöver på antaganden om igångsättningen under
resten av året, väsentligen baserade på bedömningar som under mars gjorts
av de tillslåndsbeviljande länsarbetsnämnderna.

Fördelningen över året av den antagna totala igångsättningen framgår av
nedanstående tablå (kostnad enligt ansökan, miljoner kronor):

	1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	S:a
1957 ..................	441		958	640	2 039
1958 ..................	625	754	705	865	2 949
1959 ..................	542	691	887	1014	3 134
1960 ..................	. 840	*815	>1 020	n 165	3 840
Antagen igångsättning. -	- Obs.	dessutom att ovanstående	siffror ej omfattar	bostadsbyg-

ganriet, som däremot medtagits i motsvarande tablå i kap. VI.

Av tablån framgår bl. a. att igångsättningen under första kvartalet 1960
legat påtagligt högt i jämförelse med samma kvartal de närmast föregående
åren. Tillströmningen av ansökningar om igångsättningstillstånd är för
närvarande mycket stark och även för resten av året har förutsatts en inte
oväsentligt högre igångsättning än i fjol. Siffrorna för andra och tredje
kvartalen bygger härvid på länsarbetsnämndernas uppskattningar. För
fjärde kvartalet har förutsatts samma relativa ökning i förhållande till
tredje kvartalet som 1959. Beräkningen för 1960 i tabell 1 (kol. 7) utgör inte
något försök till prognos av byggnadsvolymen inom berörda områden. Den
visar endast vilken omfattning ifrågavarande investeringar skulle få om den
av länsarbetsnämnderna förutsatta igångsättningen kunde genomföras utan
alt hämmas av brist på arbetskraft. Detta innebär bl. a. att byggnadstiderna
genomgående antagits bli oförändrade. I tabell 1 redovisas belastningen på
1960 av vid ingången av april pågående byggen skild från den belastning
som blir följden av den antagna igångsättningen under de tre sista kvartalen
1960. Konsekvenserna av en ändring av de gjorda igångsättningsantagandena
kan ungefärligen klargöras med utgångspunkt från tabellen. Kalkylen

4 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang C

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Tabell VIII 11. Räkneexempel för 1960 års tillståndsberoende byggnadsverksamhet (cxkl. bostäder)
Miljoner kronor i 1959 års kostnadsnivå

	Igång-	Beräk-	Anta-	Därav	Beläst-	Beläst-	Total
	sätt-	nåd	gen	efter	ning på	ning på	beläst-
	ning under 1959	faktisk bygg-nads-verk-samhet 1959	igång- sätt- ning under 1960	1 april	1960 till följd av den fak-tiska igång-sättning-en före */4 1960	1960 till följd av den an-tagna igångsätt-ningen efter ''It 1960	ning 1960 (5) -f (6)
	1	2	3	4	5	6	7
Jordbruk, skogsbruk o. fiske	4	4	3	3	2	i	3
Industri och hantverk ....	745	550	915	665	625	ISO	775
Kraft- och belysningsverk 1	160	140	180	165	130	10	140
Samfärdsel1 ..............	205	175	225	175	165	45	210
Handel ..................	425	380	545	425	355	90	445
Förvaltning, sociala ändamål	360	325	500	460	285	95	380
Skolor, kyrkor, samlings-
lokaler ................	500	500	680	565	415	145	560
Vägar, gator, vatten- och
avloppsledningar........	550	630	680	450	525	85	610
Militära arbeten, civilförsvar	185	90	110	90	80	20	100
Summa	8134	2 794	3 838	2 998	2 582	641	3 223

1 Statliga arbeten ingår inte.

är starkt känslig för variationer i byggnadstiderna; till följd av brist på
uppgifter rörande spridning och säsongvariationer i byggnadstiderna är den
också starkt schablonmässig på denna punkt. Såsom framgår av kolumn 6
i tabell 1 blir effekterna av de byggen som påbörjas under senare delen av
året inte så stora på det nedlagda byggnadsarbetet under 1960 utan den
största effekten på byggnads- och anläggningsverksamheten kommer först

1961. För att belysa effekterna av en ändring i antagandena kan nämnas,
att en minskning av igångsättningen under tredje kvartalet med arbeten
till ett värde av 150 miljoner kronor och under fjärde kvartalet med arbeten
till ett värde av 400 miljoner kronor skulle minska det nedlagda arbetet
under 1960 med ca 1 procent vardera. Effekterna skulle i stället till största
delen visa sig under 1961.

Under ovan nämnda förutsättningar har byggnads- och anläggningsvolyinen
inom här berörda område beräknats öka med 15 procent från 1959 till
1960. Stocken av pågående byggen steg under loppet av 1959 och kan för
arbetena i tabell 1 uppskattas ha varit drygt 20 procent högre vid utgången
än vid ingången av året. Inkluderas bostadsbyggandet (i flerfamiljshus och
småhus) inskränker sig ökningen under 1959 till 12—15 procent. Med här
och i det följande gjorda antaganden skulle stocken av pågående tillståndsberoende
byggen jämte småhus säsongmässigt ha sjunkit något under första
kvartalet men skulle sedan komma att stiga successivt under året för att
vid slutet av 1960 ligga på en 10 å 15 procent högre nivå än vid ingången

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

av året. Särskilt beräknas ökningen bli betydande under tredje kvartalet.
Större delen av den statliga byggnadsverksamheten, vilken sannolikt minskar
något under året, faller utanför ifrågavarande kalkyl. Även underhåll
och reparationer faller utanför liksom mindre byggnadsprojekt i allmänhet.

Prognos för investeringsutvecklingen inom olika områden
Bostäderna

Bostadsbyggandets omfattning bestäms väsentligen av storleken hos den
statliga låneverksamheten samt vad beträffar flerfamiljshusen av omfattningen
och tidsfördelningen av de av arbetsmarknadsmyndigheterna i koordination
med långivningen beviljade igångsättningstillstånden. De i riksstaten
och tilläggsstat II för innevarande budgetår fastställda medelsramarna
för den statliga bostadslåneverksamheten kan beräknas medge en igångsättning
av bostadsbyggen omfattande 46 500 lägenheter i tertiärbelånade
flerfamiljshus och 17 500 lägenheter i småhus. Härutöver kommer bostadsbyggen
utan statsbelåning. Totalsumman torde bli ca 68 000 lägenheter.

För flerfamiljshusen kan man således räkna med att byggen med sammanlagt
omkring 49 000 lägenheter skall komma att påbörjas under budgetåret
1959/60. Härvid förutsätts dock, att de kring budgetårsskiftet regelbundet
beviljade dispenserna för påbörjande före 1 juli av byggen med
lån belastande efterföljande budgetår kommer att bli av samma omfattning
vid utgången av budgetåret 1959/60 som vid dess ingång. Då det under andra
halvåret 1959 har påbörjats byggen med sammanlagt närmare 30 500 lägenheter
i flerfamiljshus skulle således för igångsättningen under första halvåret
1960 återstå omkring 18 500 lägenheter.

För budgetåret 1960/61 räknar man i årets statsverksproposition med en
igångsättning av bostadsbyggen motsvarande sammanlagt — i statsbelånade
och icke-statsbelånade hus — minst 63 000 lägenheter, därav 44 000 i flerfamiljshus.
Hur stor del av 1960/61 års ram som kan komma att tas i anspråk
under hösthalvåret torde bli beroende av om man vid den bedömning,
som får göras under tredje kvartalet i år, anser eu utökning av låneramen
liknande den som kommit till stånd de senaste åren konjunkturmässigt motiverad
även för 1960/61. Med nuvarande konjunkturutsikter synes det rimligast
att förutsätta, att någon sådan utökning inte blir aktuell. För flerfamiljshus
har i prognosen antagits, att igångsättningen av byggen under
andra hälften av kalenderåret 1960 skall komma att stanna vid 25 000 lägenheter.

För småhusen har förutsatts en igångsättning under 1960 motsvarande
19 000 lägenheter eller 1 000 lägenheter mer än 1959.

Med dessa antaganden och under förutsättning av oförändrade byggnadstider
samt en normal ökning av underhållsverksainheten har det totala bostadsbyggandet
beräknats bli ca 2 procent mindre 1960 än 1959 motsvarande
eu minskning på 75 miljoner kronor i 1959 års priser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

Industrin

Huvudresultaten av marsenkäten rörande industrins investeringsplaner
återges i tabell 2 parallellt med motsvarande uppgifter enligt oktoberunder -

Tabell VIII: 2. I nvesteringsplaner inom industrin för 1960

Ny- och ombyggnadsverksamhet respektive ny- och ersättningsanskaffning
Miljoner kronor

		Byggnader och anläggningar		Investeringar i maskiner
							och apparater
		Enligt höst-	Enligt vårenkäten	Enligt höst-	Enligt vår-
		enkäten				enkäten	enkäten
		Be-	Pia-	Be-	Pia-	Därav	Be-	Pia-	Be-	Pia-
		räk-	nerade	räk-	nerade	avsed-	räk-	nerade	räk-	nerade
		nade	utgif-	nade	utgif-	da att	nade	utgif-	nade	utgif-
		kost-	ter	kost-	ter	på-	kost-	ter	kost-	ter
		nader	1960	nader	1960	börjas	nader	1960	nader	1960
		1959		1959		senare	1959		1959
						än 1
						april
1.	Gruvindustri........	91	80	98	69	6	72	61	72	61
2.	Metall- och verkstads-
	industri ............	449	522	433	592	173	575	747	614	813
	därav:
	järn- och stålverk ..	119	130	108	130	42	225	340	241	325
	verkstadsindustri
	(inkl. metallverk, exkl.
	skeppsvarv) ........	275	322	272	392	114	313	374	332	450
	skeppsvarv ..........	55	70	53	70	17	37	33	41	38
3.	Jord- och stenindustri	32	36	30	43	16	53	57	63	70
4.	Träindustri....... ..	29	43	.i 34	63	36	46	39	64	58
5—6.	Massa-, pappers- och
	grafisk industri......	146	179	141	225	83	414	463	435	501
	därav:
	träsliperier och cellu-
	losafabriker..........	68	94	66	107	35	177	237	177	234
	pappersbruk och papp-
	fabriker . ..........	78	85,	75	118	48	237	226	258	267
7.	Livsmedelsindustri ..	72	86	88	93	36	89	81	105	93
8. Dryckesvaru- och to-
	baksindustri . ......	16	21	18	23	9	15	14	16	15
9.	Textil- och sömnads-
	industri ............	20	25	21	26	6	58	54	64	75
10.	Läder-, hår- och gum-
	mivaruindustri.....	6	9	6	13	2	22	25	25	28
11.	Kemisk-teknisk indu-
	stri ................	47	39	53	49	19	94	85	95	97
	Summa	908	1040	922	1196	386	1438	1626	1543	1811
12.	El-, gas- och vatten-
	verk................	857	919	893	901	66	145	146	159	168
	därav:
	kraft- och elverk ____	801	833	834	811	33	132	132	146	157
	Totalt	1765	1959	1815	2 097	452	1583	1772	1702	1979

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bostäder och bilar.
Källa: Kommerskollegiets investeringsenkäter.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

sökningen. Siffrorna för den egentliga industrins investeringar 1959 (grupperna
1—11 i tabell 2) innebär en höjning från höstenkäten med 2 procent
för byggnader och anläggningar och 7 procent för maskiner och apparater.
Även om det brukat ske en höjning av de preliminära, i oktober gjorda
uppskattningarna för det då ännu inte tilländalupna året, är dock ökningen
av siffrorna för 1959 större än vanligt. Denna uppjustering förklaras sannolikt
delvis av den successiva förbättring av konjunkturen som ägt rum
under hösten men får också antas vara en följd av en strävan hos företagen
att forcera investeringsinköpen under senare delen av 1959 för att undvika
varuskatt. Framför allt gäller detta maskininvesteringarna. Det är svårt att
avgöra i vilken utsträckning det här varit fråga om en verklig ökning av
mottagna leveranser och i vilken utsträckning det varit fråga om en förskjutning
av betalningarna (ökning av förskotts- eller påskyndande av efterskottsbetalningarna).

Enligt marsenkäten skulle industrins nyinvesteringar i byggnader och
anläggningar öka med 30 procent från 1959 till 1960. Motsvarande siffra
i oktoberenkäten var 15 procent. För nyinvesteringarna i maskiner och apparater
uppgår den numera planerade ökningen till 17 procent (13 procent
enligt oktoberenkäten). Höjningen av ökningstalen är inte utan vidare
ett indicium på en ökad investeringsvilja. Normalt sker en höjning av
investeringsplanerna från höst- till vårenkäten (tabell 3), till stor del sammanhängande
med att planerna hunnit bli fastare och mera fullständigt
utarbetade. Särskilt är detta påtagligt för inköp av maskiner och apparater,
där planeringstiden i många fall är tämligen kort. Av tabell 3 framgår
också, att de i mars redovisade investeringsplanerna realt aldrig kommit
att förverkligas helt, varken för byggnader och anläggningar eller för maskiner
och apparater. Åren 1958 och 1959 har de realiserade reala investeringsökningarna
dock endast varit någon eller några få procent lägre än de
planerade (om marsenkätens siffror för 1959 accepteras såsom riktiga).

Tabell VIII: 3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar

Förändring i procent

1954— 1955	1955— 1956	1956— 1957	1957— 1958	1958— 1959
+ 48	+ 22	4- 12	+ 15	- 2
+ 40	+ 33	+ 25	+ 19	+ 14
+ 11	+ 9	+ 5	+ 15	+ 12
+ 7	+ 3	0	+ 15	+ 12
+ 1	- 2	- 10	+ 7	- 5
+ 10	+ 14	+ 4	+ 25	+ 8
+ 4	-f 7	0	+ 23	+ 8
- 2	+ 1	- 4	+ 23	+ 7

Byggnader och anläggningar

Planerat i oktober året innan
Planerat i mars samma år
Faktiskt inträffad förändring:

löpande priser ........

fasta priser ..........

Maskiner och apparater

Planerat i oktober året innan
Planerat i mars samma år
Faktiskt inträffad förändring:

löpande priser .......

fasta priser .........

1959—

1960

+ 15
+ 30

I- 13

1- 17

Källa: Kommcrskollcgiets investeringsenkäter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 är 1960

Att en mycket betydande ökning av industrins byggnads- och anläggningsverksamhet
kan väntas 1960 bekräftas bl. a. av inventeringen i februari av
den tillståndsberoende byggnads- och anläggningsverksamheten liksom av
de i tabell 1 redovisade kalkylerna. Av bvggnadsinventcringen framgår att
värdet av stocken av inom industrin pågående byggnads- och anläggningsprojekt
i mitten av februari i år var drygt 50 procent större än vid samma
tidpunkt 1959 och drygt 50 procent större än i mitten av augusti 1959.
Motsvarande sysselsättningsökningar var av i det närmaste samma omfattning.
Med de förutsättningar rörande byggnadstider och igångsättning av
arbeten under senare delen av 1960 som gjorts för kalkylen i tabell 1 uppskattas
ökningen av den genom igångsättningstillstånd reglerade delen av
industrins byggnads- och anläggningsverksamhet till inte mindre än 41
procent eller 225 miljoner kronor från 1959 till 1960. ökningen kan till
stor del ses som en effekt av den kraftiga höjningen från 1958 till 1959
av igångsättningen av nybyggnads- och anläggningsprojekt av vilka en betydande
del utgjordes av arbeten för vilka företagen (före mitten av september
1959) erhållit tillstånd att utnyttja sina investeringsfonder. Men
även oberoende härav har det under det senaste halvåret skett en betydande
ökning i tillströmningen till länsarbetsnämnderna av ansökningar om
igångsättningstillstånd. Igångsättningen har också varit mycket hög sista
kvartalet 1959 och första kvartalet 1960 — 40 respektive 165 procent högre
än ett år tidigare.

Att ökningen enligt de i tabell 1 redovisade beräkningarna (41 procent)
är större än som uppgivits av företagen själva (30 procent) kan till en del
förklaras av att den senare siffran inkluderar även mindre icke tillståndsberoende
byggnadsprojekt (dock inte underhållsutgifter). Den starka schablonmässigheten
gör kalkylen i tabell 1 osäker. Även företagens uppgifter
är osäkra, men det synes knappast rimligt att räkna med en större investeringsökning
än företagen själva gjort.

För maskininvesteringarna (tabell 3) är ökningen från oktober liten i
förhållande till tidigare år. Om prisstegringen på grund av varuskatten är
inkluderad i marsenkätens siffror för 1960 (vilket borde vara fallet om
enkätens anvisningar följts) reduceras skillnaden ytterligare. Införandet
av varuskatten har haft inflytande på fördelningen av investeringarna på
1959 och 1960. Den eventuella överflyttningen har dubbel effekt på förändringstalen:
den höjer siffran för 1959 och sänker siffran för 1960. Överflyttningen
kan mycket väl tänkas ha varit ca 5 procent motsvarande en reduktionseffekt
på ökningstalen om 10 procentenheter. Om man accepterar de
redovisade siffrorna för 1959 års investeringar, kan man räkna med att ökningstalet
(17 procent) är jämförbart med motsvarande data för tidigare år
(bortsett från en viss prishöjning i samband med den allmänna varuskatten,
sannolikt ofullständigt inräknad). Det synes rimligt att räkna med en
ökning av industrins investeringar i maskiner 1959—1960 av 13—15 procent
i fasta priser räknat.

I investeringsprognosen (tabell 5) har antagits att industrins investe -

Bi/i. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

ringar ökar med sammanlagt 575 miljoner kronor 1959—1960 (14 procent
av motsvarande bruttoinvestering 1959). För nyinvesteringsverksamheten,
om vilken diskussionen ovan huvudsakligen rört sig, innebar prognosen en
ökning på 19 procent. Av den totala ökningen hänför sig 300 miljoner kronor
till byggnader och anläggningar och 275 miljoner kronor till maskiner
och apparater, varvid inkluderats en normal ökning av reparations- och underhållsutgifterna.

Kraftverken

Kraftverkens investeringsplaner innebär någon procents minskning 1960
(tabell 2). De redovisade planerna och prisstegringen i samband med varuskatten
har förutsatts motsvara en nedgång i totalinvesteringarna med 40
miljoner kronor. Minskningen gäller statens vattenfallsverks, de privata
kraftverkens samt kommunala kraft- och gasverkens investeringar.

Handeln

Beräkningarna i tabell 1 pekar på en ökning av de tillståndsberoende investeringarna
i fristående handel slokaler med 17 procent. Investeringarna
i handelslokaler i bostadshus antas koinma att minska till följd av den
minskade byggnadsverksamheten i flerfamiljshus. Med stöd av dessa uppgifter
har de sammanlagda byggnadsinvesteringarna inom handeln uppskattats
stiga med 60 miljoner kronor.

Handelsflottan

Enligt investeringsberåkningarnas principer räknas ett fartyg som investering
först då det levereras till köparen, medan det under produktionsperioden
inkluderas i försörjningsbalansens lagerpost (om det tillverkas inom
landet).1 Enligt senaste beräkningar var nyinvesteringarna i handelsfartyg
1959 14 procent lägre än 1958, medan en kraftig ökning förutses för 1960.
Enligt eu enkätundersökning i mars beräknas de svenska varvens leveranser
till svenska rederier bli drygt 150 miljoner kronor större 1960 an 19o9.
Även importen av nya fartyg beräknas öka så att de totala investeringarna
i handelsflottan skulle stiga med 240 miljoner kronor 1960.

Staten

De aktuella konjunkturtendenserna föranledde i årets statsverksproposition
eu nedskärning av affärsverkens investeringsanslag och medelsförbrukningsramar.
Enligt uppgifter från de olika affärsverken skulle dessa
investeringar dock för kalenderåret 1960 bli av ungefär samma reala omfattning
som 1959. Inom vattenfallsverkel, televerket och luf tf artsstyrelsen
förutses minskningar, medan statens järnvägar räknar med en viss ökning.
-_För väginvesteringarna (inkl. underhållet) beräknas en minskning

med 60 miljoner kronor 1960, väsentligen genom reduktion av beredskapsar -

* De ofta betydande kastningarna i årsslffroma över handel stlottans investeringar behöver
således inte ha någon motsvarighet i variationer i varvsindustrins produktio .

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

betena. De militära investeringarna beräknas stiga med 120 miljoner kronor
för materielanskaffning och 15 miljoner kronor för anläggningsarbeten.

Kommunerna

I tabell 4 presenteras resultaten av en undersökning rörande de kommunala
investeringarna 1959 och investeringsplanerna för 1960, vilken statistiska
centralbyrån företagit i mars. I förhållande till novemberundersökningen
har kommunerna höjt siffrorna för 1959 med 4 procent. Liksom för
industrin kan detta tänkas delvis vara en följd av en strävan att undgå
varuskatt genom en förskjutning av investeringarna (eller av betalningarna
i samband härmed) från 1960 till senare delen av 1959. Även plansiffrorna
för 1960 har ökat, och den planerade ökningen av nyinvesteringarna 1960
uppgår till 10 procent (300 miljoner kronor). Kommunernas möjligheter
att genomföra den planerade investeringsökningen beror av kreditförhållandena
(kapitel X), tillgången på arbetskraft och omfattningen av beviljade
igångsättningstillstånd för kommunala investeringsprojekt. Kalkylerna i ta -

Tabell VIII: 4.
för 1960

Kommunernas samt de kommunala bolagens och stiftelsernas investeringsp la ner

Ny- och ombyggnadskostnader samt ny- och ersättningsanskaffning
Miljoner kronor

	Enligt uppgifter i nov. 1959	Enligt uppgifter i mars 1960
	Beräknade kostnader 1959	Planerade utgifter 1960	Beräknade kostnader 1959	Planerade utgifter 1960
Primärkommuner och landsting: Summa bruttoinvesteringar........	2 039	2 230 2 002 AS	0 117
Byggnads- och anläggningsarbeten, totalt .. därav: Personalbostäder och övriga bostä-der .............	1813 74 388 1 351	1878	1 oZo 2 089 83 415 1591
Affärsföretag ......	401 1533, 99S
Övriga förvaltningar.....	1400
Maskiner, transportmedel, inventarier in. in., totalt .............	226 66 160 746 721 657 64 °ö
därav: Affärsföretag.....	62 166 831 798 729 69 33	60if	234 65 169
Övriga förvaltningar......
Kommunala bolag och stiftelser: Summa bruttoinvesteringar......	7ÄJ.
Byggnads- och anläggningsarbeten, totalt .. därav: Bostäder.........	757	843 764 79
Övriga förvaltningar......
Maskiner, transportmedel, inventarier m. in., totalt ............
				33

Anm. Som källa har använts statistiska centralbyråns kommunenkät. De siffror över kommunala
investeringar för 1959 som redovisas i tabell 5 överensstämmer inte med ovanstående, dels
^^“tk„°mmUr^katenS vid beräkningarna till tabell 5 justerats med hänsyn till jäm J

lr?Ctfn med tldlgar? år’ dels emedan tabell 5 även innefattar municipalsamhällenas och de
kyrkliga kommunernas investeringar.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

bell 1 tyder på att de kommunala investeringarna får antas öka mindre
än kommunerna själva uppgett i sina planer även om dessa reduceras med
ett par procent med hänsyn till den fördyring som den allmänna varuskatten
på byggnadsvaror kan förutsättas innebära. Sammanlagt har de kommunala
investeringarna i tabell 5 antagits komma att öka med 205 miljoner
kronor eller knappt 6 procent från 1959 till 1960.

Tabell VIII: 5. Prognos för bruttoinvesteringarnas utveckling från 1959 till 1960

Miljoner kronor i 1959 års priser

	1959			Förändring 1959—1960
	Byggna-der och anlägg-ningar	Övrigt	Summa	Byggna-der och anlägg-ningar	Övrigt	Summa
Bostäder................................	4117		4117	- 75		- 75
Jordbruk, skogsbruk och fiske ..........	512	565	1077	+ 15	—	+ 15
Egentlig industri........................	1231	2 802	4 033	+ 300	+ 275	+ 575
Kraft-, gas- och belysningsverk..........	917	360	1277	- 20	—■ 20	- 40
Handel m. m. (endast byggnader)........	569	—	569	+ 60	• -	+ 60
Samfärdsel..............................	923	2 925	3848	+ 65	+ 410	+ 475
Enskild: motorfordon..................	—	1586	1586		+ 75	+ 75
handelsflottan................	—	676	676	—	+ 240	+ 240
övrigt........................	51	51	102	-f- 5	+ 60	+ 65
Statlig................................	747	550	1297	+ 40	+ 35	+ 75
Kommunal ..........................	125	62	187	+ 20	—	+ 20
Förvaltnings- och sociala ändamål ......	700	191	891	+ 75	+ 15	+ 90
Sjuk- och hälsovård, sociala ändamål ..	409	108	517	+ 95	+ 15	+ 110
Förvaltning och diverse ändamål......	291	83	374	- 20	- 20
Skolor och kyrkor ......................	599	104	703	+ 80	_	+ 80
Väg- och gatuarbeten m. m.............	1837	75	1912	- 50	5	- 45
Militära investeringar....................	156	1445	1601	+ 15	+ 120	+ 135
Summa	11561	8467	20 028	+ 465	+ 805	+ 1270
därav: enskilda........................	5 729	5 644	11373	+ 260	+ 620	+ 880
statliga........................	2 495	2 449	4 944	+ 5	+ 180	+ 185
kommunala....................	3 337	374	3 711	+ 200	+ 5	+ 205

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

IX. Den offentliga verksamheten

1. Staten

Huvudsyftet med detta avsnitt är att presentera byggstenar för en elementär
realekonomisk bedömning av statsbudgetens utveckling. Utgångspunkten
är därvid riksräkenskapsverkets gruppering av budgetens olika utgiftsposter
i de realekonomiskt relevanta kategorierna statlig konsumtion, statlig
investering, inkomstöverföringar till hushåll etc. och statlig utlåning samt
vissa undergrupper av dessa. Samtidigt har en transformering från budgetår
till kalenderår gjorts av både inkomster och utgifter för att överensstämmelse
med nationalbudgetens övriga storheter skall erhållas.

Innan statsbudgetens realekonomiska utveckling presenteras skall först
några ord sägas om totalbudgetsaldots förändring. Enligt tabell 1 beräknas
nu totalbudgetens underskott stiga från 1,4 miljarder kronor 1958/59 till
2,0 miljarder kronor innevarande budgetår, vilket är en ökning med 0,6
miljarder kronor. Från 1959/60 till 1960/61 väntas därefter en minskning
av totalbudgctsaldot med 0,5 miljarder. Bakom den förutsedda förbättringen
i budgetsaldot mellan 1959/60 och 1960/61 ligger en stegring av
statsinkomsterna med 2,0 miljarder kronor eller 15 procent och en stegring
av statsutgifterna med 1,5 miljarder kronor eller 10 procent. Jämfört med
de uppskattningar som presenterades i statsverkspropositionen innebär de
nya beräkningarna en viss minskning i underskottet för 1959/60, medan
underskottet för 1960/61 är ungefär oförändrat. För 1959/60 ligger förändringen
främst i att man i stället för en minskning nu räknar med en ökning
av reservationsmedlen. För 1960/61 räknar man med väsentligt större statsinkomster
än tidigare, främst på grund av att den antagna stegringen i lönesumman
justerats upp. Genomslaget av löneökningen uppskattas bli inemot
lika stora på budgetens utgiftssida som på dess inkomstsida beroende på
att man vid årsskiftet bland utgifterna inte inkalkylerade någon som helst
lönestegring för statsanställda, medan inkomstberäkningen däremot baserades
på eu viss mindre ökning av lönesumman.

I tabell 1 Cvänstra delen) har statsutgifterna budgetårsvis delats upp på
inkomstöverföringar från staten till de icke-statliga sektorerna, statlig konsumtion,
investering och utlåning. Dessutom finns upptagen en diversepost
som innehåller belopp, vilka det inte varit möjligt att klassificera. Uppgifternas
realekonomiska analysvärde minskas emellertid av att de bygger
direkt på budgetbelopp och således är givna på kassamässig basis. Detta
innebär, att de speglar in- och utbetalningar, vilka inte alltid behöver sammanfalla
med de i detta sammanhang mer relevanta leveranserna. I syfte att
förbättra budgetsiffrornas användbarhet för en bedömning av statsverksamhetens
efterfrågeförändrande verkningar har förutom transformeringen till

Bf/i. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

Tabell IXi 1. Statens ekonomiska verksamhet 1958—1960 / 61

Miljoner kronor

	1958/59	1959/60	1960/61	19581	19591	19601	Förändring 1959-19601
1. Inkomster.............. Utgifter	12 605	13 485	15 500	12 419	13 065	14 534	+ 1469
2. Inkomstöverföringar ....	G 995	7 437	8 369	6 952	7 276	7 728	+ 452
3. Konsumtion ............	3164	3 494	3 948	3 008	3 294	3 660	4- 356
4. Bruttoinvesteringar......	3 092	3 364	3 529	2 896	3 281	3 472	+ 191
5. Diverse ................	-41	-47	0	24	54	— 85	— 139
6. Utlåning................	823	1283	1209	967	1249	1342	+ 93
7. Summa utgifter 8. Totalbudgetunderskott = to-tal »upplåning» (råd 7 mi-	14 033	15 531	17055	13 847	15 154	16107	+ 953
nus råd 1).............. 9. Total nettoupplåning (rad	1428	2 046	1 555	1428	2 089	1 o7 3	— 516
8 minus rad 6).......... 10. Nettoupplåning utanför	605	763	346	461	840	231	- 609
riksbanken.............. 11. Nettoutlåning till sektorn utanför riksbanken oeh	325	500		126	443	(- 3150)	(— 593)
övriga banker ..........	850	250		597	900	(3600)	(— 300)

1 Vid redovisningen på kalenderår har vissa korrektioner gjorts (se texten).
ä Negativt belopp = nettoutlåning

3 600 miljoner kronor är ett maximibelopp; nettoutlåningen kommer att understiga detta
belopp om statens nettoupplåning utanför banksystemet, ökas under resten av året.

kalenderår korrigeringar för vissa betalningsmässiga tillfälligheter vidtagits.
Det måste dock betonas, att underlaget för en stor del av korrigeringarna är
bristfälligt, varför resultatet är osäkert. Korrigeringarna har främst inneburit
följande: 1) Vid beräkningen av de direkta skatterna har januariuppbörden
av preliminärskatt förts till närmast föregående år. Härigenom
erhålls för de ur skattesynpunkt dominerande löntagarna en bättre bild av
skatternas realekonomiska verkningar, eftersom januariuppbörden motsvarar
avdrag på lönerna under november—december. 2) Trots att investeringsavgiften
för 1957 (213 miljoner kronor) inbetalades först på våren 1958 har
den ansetts ha sin effekt på investeringarna 1957, varför den dragits från
1958 års statsinkomster och lagts till 1957 års. 3) De statliga bruttoinvesteringarna
(med undantag för väginvesteringarna) har antagits fördela sig
jämnt över budgetåret, trots att de betalningsmässigt till stor del faller på
vårhalvåret. 4) De rena budgetsiffrorna har kompletterats med vissa transaktioner
vid sidan om den formella budgeten. Så bär t. ex. förskott under
hösten av lån till bostadsbyggande, vilka bokförts på budgeten först på våren,
i tabellen förts till hösten. 5) På grund av den korrigerade tidslokaliseringen
av investeringsavgiften, investeringarna och januariuppbörden av
preliminärskatt har posterna »utlåning» och »totalbudgetsaldo» i tabellen

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

kommit att inkludera kommersiella krediter mellan staten och icke-statliga
sektorer.

Resonemanget utgår i fortsättningen från de på delta sätt korrigerade
budgetsiffror, som finns införda i högra delen av tabell 1. Statens totala
inkomster (med den modifikation i definitionen som föranleds av korrigeringen)
beräknas öka med 1,5 miljarder kronor eller 11 procent från 1959
till 1960. Del är en relativ ökningstakt som ungefär motsvarar genomsnittet
för 1950-talet. Från 1958 till 1959 var stegringen betydligt mindre eller 5
procent.

Under senare år är det framför allt de indirekta skatterna som svarat för
ökningen av de statliga inkomsterna. I ännu högre grad gäller detta 1960, då
de indirekta skatterna förutses stiga med ca 1 300 miljoner kronor eller
närmare 25 procent (tabell 2). Därmed skulle inte mindre än 90 procent av
den totala inkomstökningen bero på de indirekta skatterna. Den dominerande
faktorn bakom stegringen är den vid början av 1960 införda varuskatten.

Statens inkomster av direkta skatter beräknas bli ungefär lika stora 1960
som 1959. Stagnationen beror på flera varandra delvis motverkande faktorer.
Hushållens (totala) skattebetalningar väntas stiga med omkring 1 miljard
kronor. Delta motvägs emellertid dels av att bolagens skattebetalningar
förutses minska med 1/2 miljard kronor dels av att utbetalningarna av
skattemedel från staten till kommunerna ökar med närmare 1/2 miljard
kronor. Situationen i fråga om de direkta skatterna kan också karakteriseras
så att de stigande inkomsterna i samhället tillsammans med de höjda kommunalskattesatserna
medför en så stor ökning av skattebetalningarna att
den överväger den minskande effekten av de statliga finanspolitiska åtgärderna
i form av sänkta skatteskalor för fysiska personer och bolag. Hela ökningen
i betalningarna av direkt skatt överförs emellertid via staten till kommunerna.

Genom de senaste årens utveckling har, som framgår av tabell 2, nedersta
raderna, en inte oväsentlig förskjutning i fördelningen mellan direkta och
indirekta skatter skett.

De totala statsutgifterna beräknas 1959—1960 öka med ca 1 miljard kronor
eller 6 procent. Från 1958 till 1959 var stegringen något större eller 9
procent. Båda dessa ökningstal ligger under genomsnittet för 1950-talet, vilket
uppgår till 11 procent. Den statliga konsumtionen ökar snabbare än de
totala utgifterna, medan framför allt investeringarna ökar långsammare.

Något över hälften av statens inkomster går tillbaka till de icke-statliga
sektorerna i form av inkomstöverföringar. Sammanlagt kan dessa 1960 beräknas
uppgå till 7,7 miljarder kronor, varav 3,6 till enskilda personer och

2,3 till kommuner (folkskollärarlöner, skatteersättning i samband med ortsavdragsreformen
etc.). Jämfört med 1959 kommer den mest betydande uppgången
(ca 400 miljoner kronor) att inträffa för inkomstöverföringarna till
enskilda på grund av höjningarna av folkpensioner och barnbidrag.

Till den statliga konsumtionen hänförs den verksamhet som utförs vid

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

framför alli försvaret, de statliga undervisningsanstalterna och sjukhusen
samt inom rättsväsendet och förvaltningen. Försvaret svarar för en dominerande
andel (drygt 4/10) av den totala statliga konsumtionen, medan den
egentliga förvaltningen representerar mindre än 1/10. Utgifterna för den
statliga konsumtionen består till över 70 procent av löner och pensioner till
statsanställda under det att resten utgörs av inköp av främst förbrukningsartiklar.
Från 1959 till 1960 förutses den statliga konsumtionen öka med
350 miljoner kronor eller 11 procent. I 1959 års priser kan det beräknas motsvara
5 procent eller 150 miljoner kronor, ökningarna sker framför allt på
skolans och sjukvårdens område.

De statliga investeringar som finansieras via budgeten, och som således
finns upptagna i tabell 1, utgör ca 3/4 av samtliga statliga investeringar.
Utanför ligger dels de statliga aktiebolagens investeringar dels sådana investeringar
som finansieras direkt av affärsverk o. d. Enligt de beräkningar
som finns presenterade i kapitel VIII kan man räkna med en volymmässig
stegring av de totala statliga bruttoinvesteringarna med 4 procent från 1959
till 1960. Försvaret står för eu stor del av uppgången.

Från 1959 till 1960 väntas statens utlåning stiga främst genom en ökning
av bostadskrediterna. Minskas totalbudgetunderskottet (= den reella statsupplåningen)
med statens egen utlåning erhålls ett mått på statens nettoupplåning
(rad 9 i tabell 1). Denna kan förutses bli endast drygt 200 miljoner
kronor 1960 jämfört med drygt 800 miljoner kronor 1959.

Uttryckt på annat sätt utgör nettoupplåningen saldot mellan å ena sidan
summan av överförings-, konsumtions- och investeringsutgifterna och å andra
sidan statens inkomster via budgeten. De i detta saldo ingående transaktionerna
kan samtliga anses ha sin huvudsakliga omedelbara verkan på
marknaderna för varor och tjänster. Nettoupplåningen anger därigenom statens
utgiftsöverskott på dessa marknader. Förändringen i nettoupplåningen
kan på så sätL med en viss förenkling sägas utgöra ett mått på förändringen
i statens direkta nettoefterfrågan på varor och tjänster. En ökad nettoupplåning
innebär därvid en ökad nettoefterfrågan och därigenom en expansiv
effekt av statsbudgeten. Av tabell 1, rad 9, framgår, att den direkta nettoefterfrågan
på varor och tjänster genom statsbudgetens inverkan kan väntas
minska från 1959 till 1960 efler att ha ökat från 1958 till 1959. Minskningen
1959—1960 uppgår till ca 600 miljoner kronor eller omkring 1 procent av
bruttonationalprodukten.

Den givna bilden av statsbudgetens verkningar direkt på varu- och tjänstemarknaderna
måste emellertid kompletteras med de indirekta effekterna
via statens transaktioner på kreditmarknaden. I tabell 1 har därför införts
vissa uppskattningar av dels statens nettoupplåning utanför riksbanken (rad
10), dels statens nettou/låning (ullåningen överstiger nämligen upplåningen)
till sektorn utanför banksystemet (rad 11). Nettoupplåningen utanför
riksbaken förutses minska med i runt tal 600 miljoner kronor från 1959 till
1960. Neltoupplåningen i affärsbanker o. d. uppskattas nämligen minska
med minst 900 miljoner kronor samtidigt som nettoutlåningen till seklorn

Kungi. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

Tabell IX: 2. Statliga och kommunala skatter 1958—1960

Miljoner kronor

	1958	1959	1960	Förändring 1959—1960
Statliga skatter.................	11450	12 050	13455	+ 1405
därav: direkta................	6 357	6 600	6 680	+ 80
indirekta..............	5 093	5 450	6 775	-t 1325
Kommunala skatter ............	4132	4 490	4 930	+ 440
därav: direkta................	4100	4460	4 900	+ 440
indirekta..............	32	30	30	0
Summa skaiter ..................	15 582	16 540	18385	+ 1845
därav: direkta................	10,''457	11060	11580	+ 520
indirekta ..............	5:125	5480	6 805	+ 1 325
I procent av summa skatter
direkta ......................	67,1	66,9	63,0
indirekta.....................	32,9	33,1	37,0

utanför banksystemet — till vilken främst enskilda personer, företag och
försäkringsbolag hör — kan väntas gå ned med åtminstone 300 miljoner
kronor främst på grund av den kraftigt ökade långfristiga upplåningen. Som
närmare framgår av kapitel X (Kreditmarknaden) innebär den beräknade
utvecklingen av statens utgifter och inkomster i förening med omläggningen
av lånepolitiken, att statens tillskott till allmänhetens och affärsbankernas
likviditet minskas kraftigt.

2. Kommunerna

Under samtliga senare år har kommunernas utgifter för konsumtion, investering
och inkomstöverföringar överstigit de löpande inkomsterna. Kommunerna
har således registrerat ett utgiftsöverskott som fått finansieras lånevägen.
Efter att ha uppgått till omkring 350 miljoner kronor 1958 steg utgiftsöverskottet
med 100 å 150 miljoner kronor 1958—1959. För 1960 planerar
kommunerna en ytterligare ökning av utgiftsöverskottet. Från 1958 till
1959 skulle således den kommunala verksamheten ha förstärkt den expansiva
effekt som utgått från statsbudgeten. Från 1959 till 1960 kan det kommunala
utgiftsöverskottet väntas till en del motverka statsbudgetens kontraktiva
effekt.

Av tabell 2 framgår, att kommunernas inkomster av skatter kan beräknas
öka med omkring 450 miljoner kronor 1959—1960. Statsbidragen förutses
öka endast obetydligt, medan däremot vissa andra inkomster kan uppskattas
stiga betydligt mer eller med närmare 150 miljoner kronor. Totalt
väntas en ökning av kommunernas löpande inkomster med omkring 600
miljoner kronor eller 8 procent.

Nya uppgifter beträffande kommunernas investeringsplaner för 1960 har
insamlats av statistiska centralbyrån. Med ledning av dessa nya uppgifter
har i kapitel VIII kommunernas bruttoinvesteringar beräknats öka med 5 1/2
procent i volym från 1959 till 1960. Den kommunala konsumtionens volym -

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

mässiga ökning 1959—1960 uppskattades i den preliminära nationalbudgeten
till 5 procent. Något nytt material som kunnat föranleda en revision av denna
prognos har inte framkommit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

X. Kreditmarknaden

Som ett viktigt led i övergången till en alltmer restriktiv konjunkturpolitik
ingår en kreditåtstramning, som avser att via en minskning av finansieringsmöjligheterna
medverka till en dämpning av den ekonomiska aktiviteten.
I föreliggande kapitel redogörs först för kreditpolitikens utformning.
Med de kreditpolitiska åtgärderna i kombination med finanspolitiken
följer penningmängdsförändringar vilkas verkningar tas upp i ett andra
avsnitt. Slutligen ges en redogörelse för kapitalanskaffningen inom olika
sektorer.

Kreditmarknaden skulle visserligen kunna anses inte höra hemma i en
nationalbudgetmässig studie av de reala förhållandena ifråga om tillgång
och efterfrågan på varor och arbetskraft. Vad som händer med företagens
tillgång till pengar blir intressant i den mån det återverkar på deras reala
åtgärder och om dessa en gång har konstaterats eller bedömts utifrån investeringsenkäter
osv. skulle på visst sätt ingenting vara att tillägga. Emellertid
kan särskilt bedömningen av de kommande indirekta effekterna av
företagens verksamhet påverkas av vad man vet om deras tillgång på och
möjligheter att skaffa likvida medel. Detta motiverar en studie av kreditinarknadsutvecklingen
även i förevarande sammanhang.

1. Kreditpolitiken

Den strama kreditpolitiken 1955 och 1956 med förelöpare 1954 i form av
höjning av den långa räntan och konsolidering av statsskulden åtföljdes, i
vissa avseenden redan 1957, men mera allmänt först 1958 av en lättare.
Fr. o. m. hösten 1957 reglerades affärsbankernas utlåning ej av några speciella
restriktioner såsom under nämnda kreditpolitiskt strama period utan
styrdes väsentligen av räntan, höjd i juli 1957 och sänkt i maj 1958. Tidigare
bestämmelser om utlåningstak hade avlägsnats. Rekommendationerna
om minimital för likviditetskvoter1 kvarstod visserligen oförändrade, medan
bankernas faktiska likviditetskvoter hölls, främst genom det statliga utgiftsöverskottet
och dess väsentligen kortfristiga täckning, på en hög nivå,
varigenom en fortgående utlåningsexpansion möjliggjordes.

Sedan sommaren 1959 har en rad kreditpolitiska åtgärder vidtagits. Till
en tid riktades dessa väsentligen mot den korta marknaden. I maj emitterades
sålunda ett kortfristigt statligt obligationslån till för långivarna något
gynnsammare villkor än tidigare, och i juni höjdes diskontot för skattkammarväxlar
med ett par tiondels procent. Villkoren för det i november emitterade
kortfristiga statslånet gjordes för långivarna ytterligare något gynnsammare,
och i december höjdes diskontot för skattkammarväxlar mer än
vad som är brukligt under denna månad. Samtidigt har staten utnyttjat

1 I likviditetskvoternas täljare ingår huvudsakligen affärsbankernas nettofordringar hos riksbanken
och riksgäldskontoret samt innehav av hypoteksobligationer och utländska avista nettotillgångar
och i deras nämnare huvudsakligen inlåningen, exkl. inlåning å sparkasseräkning.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

dagslånemarknaden intensivare än tidigare, varigenom affärsbankernas
kassor ständigt hållits nere på en jämförelsevis låg nivå.

Dessa operationer har haft en omedelbar verkan på den korta räntan
men har naturligtvis också återverkat på den långa. Direkta kreditpolitiska
åtgärder under 1959 avseende den långa marknaden har däremot varit få
och föga genomgripande. När staten i september emitterade ett långfristigt
obligationslån till en något högre ränta än vid föregående emissionstillfälle,
deklarerades från riksbankens sida, att en allmän räntehöjning ej var avsedd.
Villkoren för hypoteksinstitutens efterföljande lån var också utformade
så att det blev möjligt för instituten att hålla räntorna på primär- och
sekundärlån oförändrade.

Jämsides med att här omnämnda kreditpolitiska åtgärder vidtogs, fördes
vid sammanträden mellan riksbanken och affärsbankerna fortlöpande diskussion
om olika frågor rörande kreditmarknadsläget. I juli nåddes överenskommelse
om höjning av de tidigare rekommenderade minimitalen för
likviditetskvoter. Denna höjning, vars storlek kan belysas därav, att för de
större bankerna minimitalet lyftes från 33 till 40 procent, innebar dock för
flertalet banker blott en uppjustering av likviditetskraven till den faktiskt
föreliggande likviditetsnivån. Vid sammanträden under hösten uttryckte
riksbanken med hänvisning till den påtagliga konjunkturförbättringen sin
oro över den alltjämt expanderande bankutlåningen. Förslag om ytterligare
skärpning av likviditetskraven framlades visserligen ej, men riksbanken
förutskickade att frågan om en sådan skärpning snart kunde bli aktuell.

I januari 1960 vidtogs mera genomgripande åtgärder. Riksbankens officiella
diskonto höjdes den 15 januari med en halv procent till 5 procent, varefter
ett helt nytt ränteläge etablerades. Kreditinstitutens annonserade räntesatser
justerades upp, och emissionsräntorna för obligationslån höjdes.
Kreditinstitutens annonserade räntesatser hade inte ändrats under den pågående
successiva stegringen av vissa framför allt korta räntor sommaren
och hösten 1959. Huruvida den faktiska utlåningsräntan likväl stigit, vilket
skulle ha kunnat ske på så sätt att viss typ av lån förskjutits från en given
risk- och ränteklass till en högre sådan, är ovisst; uppjusteringen av en rad
korta räntor torde dock närmast få ses som ett led i riksbankens strävan att
motverka den höga banklikviditetens press nedåt på utlaningsiäntorna. Vid
den allmänna räntehöjningen i januari höjdes bankernas utlåningsräntor
mer än inlåningsräntorna. Stegringen av emissionsräntorna följde i stort sett
utlåningsräntorna, varigenom differensen ökades också mellan obhgationsoch
inlåningsräntorna. Ef ler räntehöjningen har riksbanken, vilken allljämt
kontrollerar emissionsverksamheten, lämnat ett flertal emissionstillstånd.
Det slörsta intresset har härvid knutits till det i mars emitterade långfiistiga
statslånet, på vilket ett rekordartat belopp tecknades.

De i anslutning till diskontohöjningen förda överläggningarna mellan
riksbanken och kreditinstituten ledde fram till i vissa avseenden ändrade
rekommendationer beträffande vissa kreditinstituts placeringar in. in. Det
rekommenderade minimitalet för likviditetskvoter höjdes sålunda för de
större affärsbankerna från 40 till 45 procent alt gälla vid utgången av febru 5

llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Ilihang C

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

ari och därefter 43 procent. För de medelstora och mindre bankerna skärptes
likviditetskraven i ungefär motsvarande utsträckning. Livförsäkringsbolagen
rekommenderades att i fortsättningen placera en större del eller minst
75 procent av sin kapitalökning i, förutom kassa, bostadslån avseende ny
fastighet, hypoteksobligationer eller statspapper, och sakförsäkringsbolagen
50 procent. Kommunlånen hade tidigare prioriterats men fördes nu till bolagens
s. k. fria sektor. Jordbrukskreditkassorna rekommenderades att använda
en större del av sin inlåning för placering i likvida tillgångar — en
tredjedel mot tidigare en fjärdedel. Även för sparbankerna skärptes tidigare
gällande rekommendationer.

2. Likviditetsutvecklingen

Penningmängden hos allmänheten har under den gångna konjunkturavmattningen
med dess expansiva ekonomiska politik kraftigt ökat (jfr tabell
1). Från ultimo 1957 till ultimo 1959 uppgick ökningen till 23 procent. Denna
uppgångssiffra gäller även om man jämför de båda årsgenomsnitten, och innebär
en 2 å 3 gånger så snabb stegringstakt som under åren närmast dessförinnan.
Variationerna i bankernas sammanlagda tillskott sammanhänger
väsentligen med utvecklingen av kreditgivningen från affärsbankerna. I den
offentliga sektorn dominerar staten med förändringarna i sitt utgiftsöverskott
och i formerna för dettas täckning.

Den kraftiga ökningen av den hos allmänheten — företag, enskilda m. fl.
— tillgängliga penningmängden torde ha verkat stegrande på den ekonomiska
aktiviteten, dels via ett tryck nedåt på räntan, dels därigenom att en
riklig tillgång på pengar stimulerar till utgifter.

Det är emellertid alltid svårt att bedöma, med vilken styrka och hastighet
en penningmängdförändring påverkar den ekonomiska aktiviteten. Penningmängdökningen
under konjunkturavmattningsperioden slog ej igenom
helt på bruttonationalprodukten i löpande priser under denna period; bruttonationalproduktens
volym ökade med 6 procent och dess priser med 4 procent.
Pengarna fick minskad omsättningshastighet, vilket också kan uttryckas
så att allmänhetens reala likviditet ökade. Vid teoretiska bedömningar
av vilken effekt på bruttonationalprodukten i löpande priser en
viss penningmängdökning kan väntas få, förutsätts vanligen en någorlunda
stabil omsättningshastighet. I verkligheten har denna visat sig tillräckligt
föränderlig för att uppfånga stora penningmängdökningar utan motsvarande
ökning av prisnivå eller varuomsättning och likaledes för att möjliggöra
prisstegringar utan omedelbar penningmängdökning.1 Ett försök till kvanti 1

%''Täg/:)t,s!?,gs nonnalnivå för omsättningshastigheten står inte att finna. Undersökningar avseende
forhållandena i USA tyder visserligen på en relativt stabil omsättningshastighet vid en
i viss män sjunkande trend. Undersökningar avseende svenska förhållanden 1929—1959 visar
däremot en stigande trend; omsättningshastigheten var dock endast omkring tio procent större
under periodens sista år än under dess första. Men under trettioårsperioden förekom betydande
rörelser i olika riktningar, omspännande delperioder av två till åtta års längd. Under den undersokta
perioden var omsättningshastigheten lägst 1933. Kvoten mellan bruttonationalprodukten
till löpande marknadspriser och penningmängden utgjorde då drygt 1. År 1957 var omsättningshastigheten
högst; nämnda kvot uppgick då till omkring 1,6 och låg därmed mer än 50 procent
over bottenläget för perioden.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

Tabell Xs 1. Förändring ay penningmängden hos allmänheten 1953—1959

Miljoner kronor

År	Tillskott från	Förändring av penning-mängden hos allmänheten (2 + 3)
	Offentliga sektorn, inkl. riksbanken	Banker
l	2	3	4
1953.................. :......	+ 695	+ 1625	+ 2 320
1954..........................	- 482	+ 1874	+ 1392
1955..........................	+ 270	+ 871	+ 1141
1956..........................	+ 622	+ 1374	+ 1996
1957..........................	+ 880	+ 1652	+ 2 532
1958..........................	+ 1082	+ 2 113	+ 3195
	+ 1 600	+ 3 600	+ 5 200

Anm. Till allmänheten räknas sektorn utanför staten, kommunerna, riksbanken
och bankerna, sålunda även företagen. Penningmängden är definierad
som allmänhetens innehav av sedlar samt dess tillgodohavanden på samtliga
inlåningsräkningar i banker. Som bank har räknats affärsbanker, sparbanker,
postsparbanken, postgirokontoret och jordbrukskreditkassorna. Den
offentliga sektorn innefattar här såväl staten och kommunerna som riksbanken.
Uppgifterna avser förändringar från årsslut till årsslut.

fiering av penningmängdens verkningar på kort eller lång sikt är därför helt
uteslutet.

Även om det inte är möjligt att kvantitativt beräkna en penningmängdöknings
stimulerande effekt på efterfrågan på varor och tjänster, är den inträffade,
kraftiga ökningen av allmänhetens innehav av pengar, såväl absolut
som i förhållande till bruttonationalprodukten i löpande priser, värd
uppmärksamhet. Betydelsefullt i detta sammanhang är särskilt, att likviditetsökningen
väsentligen ägt rum inom företagssektorn. Företag är inte
inriktade på långsiktigt banksparande, och deras ökade tillgång på pengar
har otvivelaktigt medverkat till den f. n. pågående stegringen av den ekonomiska
aktiviteten. Underlag saknas emellertid för uppfattningen, att den
konstaterade penningmängdökningen med något slags naturkrafts oemotståndlighet
måste resultera i en motsvarande prisuppgång.

Under den pågående konjunkturförbättringen har finans- och kreditpolitiska
åtgärder vidtagits i syfte att förhindra den ekonomiska aktiviteten
att slå över i en överkonjunktur. En allmän varuskatt har införts. Härigenom
har det statliga utgiftsöverskottet nedbringats. Den statliga upplåningspolitiken
har under stigande ränta samt ökad differens mellan obligationsränta
och bankinlåningsränta förskjutits från väsentligen bankkrediter till
lån på marknaden utanför banksystemet. Bankernas utlåningsräntor har
höjts, vilket kan väntas få en dämpande verkan på allmänhetens efterfrågan
på bankkrediter överhuvudtaget, och likviditetskraven för affärsbankerna
har skärpts, vilket med hänsyn till den väntade faktiska likviditetsutvecklingen
för dessa banker sannolikt får en speciell, minskande effekt på
affärsbanksutlåningen.

Nämnda ekonomisk-politiska åtgärder har ingalunda vidtagits främst i

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

syfte att medelst en bromsning av penningmängdökningen och nedpressning
av allmänhetens reala likviditet dämpa den ekonomiska aktiviteten, även
om likviditetsaspekter också anlagts. Försök att styra realekonomin via penningmängden
är alltför vanskliga. Ändringar i fråga om skatter och statsutgifter
beslutas därför huvudsakligen med tanke på deras direkta efterfrågeeffekter,
och kreditpolitiska åtgärder vidtas framför allt med tanke
på deras direkta verkningar på finansieringsmöjligheterna inom näringslivet
och andra sektorer. Med åtgärderna följer en mer eller mindre korrekt
prognostiserad förändring av penningmängden, och verkningar erhålls också
via denna.

På penningmängden har de vidtagna åtgärderna redan gett utslag. Under
första kvartalet 1958 och 1959 ökade denna med 2,5 respektive 3,3 procent.
Under första kvartalet 1960 minskade den med 0,8 procent. I förening
med produktionsökningen och den prisstegring som inträffat, huvudsakligen
i anslutning till omsättningsskattens införande, innebär detta, att den
tidigare stigande reala likviditeten kraftigt sjunkit. Som visats kastar dock
detta blott ringa ljus över frågan, om åtgärderna bör skärpas eller inte för
att vissa mål på det realekonomiska planet — efterfrågan på varor och arbetskraft,
produktion och priser m. m. — skall nås. Utvecklingen inom realekonomin
torde härvid ensam få fälla utslaget.

Till belysning av likviditetsutvecklingen hos affärsbankerna lämnas i tabell
2 för ultimo mars 1956—1960 medelvärden avseende de av riksbanken
rekommenderade minimitalen för likviditetskvoter och avseende bankernas
faktiska likviditetskvoter. De tidigare omnämnda skärpningarna av likviditetskraven
för olika banker har som synes inneburit en stegring av det
beräknade medeltalet för de rekommenderade likviditetskraven från ca 30
procent till ca 41 procent, medan den genomsnittliga faktiska likviditetskvoten
upphört att stiga; en säsongrensad månadsserie över de faktiska likviditetskvoterna
visar en stigande trend t. o. m. februari 1960 men viker därefter
kraftigt nedåt. Medeltalet för de faktiska likviditetskvoterna låg vid
utgången av mars i år förhållandevis obetydligt över medeltalet för likviditetskraven.
Tredjedelen av antalet banker var underlikvida. Dessa representerade
ca 65 procent av inlåningen i samtliga banker.

Likviditetsläget för bankerna har alltså påtagligt skärpts. Under tiden fram
till halvårsskiftet är en ytterligare åtstramning att vänta, främst beroende
på den minskning av de likvida tillgångarna, som följer av att summan av
statens inkomster och upplåning på marknaden utanför affärsbankerna
sannolikt kommer att avsevärt överstiga dess utgifter och utlåning. Under
andra halvåret kan däremot den statliga verksamheten förväntas innebära
en icke obetydlig likviditetspåspädning. För hela 1960 torde likväl med nuvarande
inriktning ifråga om den ekonomiska politiken och under förutsättning
av oförändrad valutareserv likviditetstillskotten till bankerna såväl
från staten som riksbanken och utlandet bli förhållandevis ringa eller
helt utebli. Detta utgör för affärsbankernas del ett incitament inte blott till
ökad efterfrågan på obligationer från marknaden, såsom hypoteksobliga -

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

Tabell Xj 2. Likviditetsutvecklingen hos affärsbankerna

Medeltal av riksbankens för olika banker rekommenderade minimital för likviditetskvoter samt
medeltal av bankernas faktiska likviditetskvoter, ultimo mars 1956—1960.

Ultimo mars	Medeltal av rekommenderade minimikvoter	Medeltal av faktiska kvoter	Differens (3—2)
i	2	3	4
1956....................	30	37	+ 7
1957....................	30	38	+ 8
1958....................	30	44	+ 14
1959....................	30	46	+ 16
1960....................	41	46	+ 5

tioner, varigenom bankerna själva kan öka sina likvida tillgångar i här relevant
mening, utan till höjning av utlåningsräntorna och möjligen också
ransoneringsmässig återhållsamhet ifråga om utlåningen.

3. Kapitalanskaffningen inom vissa sektorer

I den preliminära nationalbudgeten för 1960 redovisades data för statens,
kommunernas, bostadssektorns och näringslivets kapitalanskaffning 1957
—1959 och en totalbalans presenterades. Data, som belyser dessa sektorers
kapitalanskaffning under den gångna delen av innevarande år, föreligger
endast sparsamt. I det följande skall några uppgifter lämnas och vissa utvecklingstendenser
anges.

Statens upplåningsbehov (nyupplåning minus återbetalning) för budgetunderskottet
1959/60 beräknas till 2,0 miljarder kronor eller till ett något
större belopp än under föregående budgetår. Till väsentlig del synes det erhålla
en långfristig täckning. Under budgetårets tre första kvartal har den
långfristiga nyupplåningen uppgått till ca 1,1 miljarder kronor och återbetalningarna
till 0,2 miljarder kronor. Under fjärde kvartalet väntas ca
0,5 miljarder kronor långfristigt kapital inflyta. Härigenom skulle detta slag
av kapitalanskaffning för budgetåret som helhet komma att uppgå till ca

1,4 miljarder kronor. Av den totala statliga upplåningen under budgetåret
kan större delen väntas bli placerad på marknaden utanför banksystemet.
Under föregående budgetår ägde, som nämnts, en nettoåterbetalning av statliga
lån rum till denna marknad.

En bedömning av den statliga kapitalanskaffningens gestaltning för hela
det innevarande kalenderåret måste av förklarliga skäl bli osäker; konjunkturutvecklingen
och den i anslutning därtill förda ekonomiska politiken spelar
här in. Redan företagen långfristig upplåning om inemot 1 miljard kronor
tyder emellertid på att lånebehovet 1960, uppskattat till 1,6 miljarder
kronor, till inte ringa del kommer att täckas medelst långfristiga krediter.

Kommunernas upplåningsbehov för 1960, avseende fasta lån, beräknades
i den preliminära nationalbudgeten till omkring 350 miljoner kronor. Nya

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

data till belysning av investeringsutvecklingen bär erhållits. Dessa visar en
stegring jämfört med tidigare gjorda uppskattningar (se kapitel VIII). En
större kreditefterfrågan än den ursprungligen kalkylerade synes därför sannolik.

Under senare år har kommunernas kreditbehov täckts väsentligen genom
lån i kapitalmarknadsinstitut, fonder och kassor; obligationsmarknaden
har reserverats för andra ändamål. Någon nämnvärd förändring härvidlag
torde knappast vara att förvänta, ehuru efter räntehöjningen ett mindre
kommunlån emitterats. I fråga om försäkringsbolagens kommunlångivning
är situationen, såsom antytts, i viss mån ny. Kommunlån ingår ej längre
bland försäkringsbolagens prioriterade lån, utan kommunerna har fått ta
upp konkurrens med näringslivet om försäkringsbolagens s. k. fria placeringar.
I anslutning till denna omgestaltning höjde försäkringsbolagen räntan
för kommunlån något mer än för övriga lån eller med minst 0,65 procent.
Effekten av dessa förändringar på kommunernas upplåning i försäkringsbolagen
är svårbestämbar. En viss ökning förekom under januari—
februari 1960 jämfört med januari—februari 1958 och 1959. Detta lämnar
emellertid ingen ledning för bedömning av utvecklingen på lite längre sikt.

Antalet färdigställda lägenheter beräknas för 1959 ha uppgått till ca 69 000
och kan för 1960 med hänsyn till den omfattande igångsättningen under
fjolåret väntas komma att öka något. Kostnaderna för de nyproducerade
lägenheterna ligger dessutom i någon mån högre än för dem som färdigställdes
under fjolåret. Bostadssektorns efterfrågan på långfristigt kapital
kommer därigenom sannolikt att bli större i år än i fjol. Å andra sidan
kan på grund av den minskade igångsättningen efterfrågan på byggnadskreditiv
väntas avta.

Att döma av utvecklingen för affärsbankernas utestående krediter i färdigställda
bostads- och affärsfastigheter synes efterfrågeöverskottet från
bostadssektorn på långfristiga krediter ha vuxit något under 1959. De vidtagna
kreditpolitiska åtgärderna är ägnade att minska detta. I viss mån kan
cn förbättring redan sägas ha inträffat, bestående framför allt i hypoteksinstitutens
ökade kapitalanskaffning; deras obligationsemissioner under första
kvartalet i år uppgick till 375 miljoner kronor mot 200 miljoner kronor
under motsvarande tid i fjol. Vid utgången av mars var omnämnda bankkrediter
nere på ungefär samma nivå som vid ultimo mars 1959. De utestående
byggnadskreditiven hade å sin sida under ifrågavarande tolvmånadersperioder
minskat.

Under drygt ett par års tid har näringslivets likviditet starkt stigit. Utvecklingen
av investeringarna och självfinansieringsmöjligheterna har emellertid
varit ganska olikartad inom skilda företag och näringsgrenar. En
ojämn fördelning av likviditetsökningen har erhållits med omfattande kreditefterfrågan
som följd. Den yttre kapitalanskaffningen för handeln och
samfärdseln har kraftigt ökat, medan den för industrin alltsedan mitten
av 1958 varit jämförelsevis ringa. Kapitalanskaffningen har väsentligen tagit
formen av upplåning i affärsbanker och försäkringsbolag. Obligations -

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

marknaden har kunnat utnyttjas i endast mycket begränsad utsträckning,
och kapitalanskaffningen genom aktier har, sedan utlåningstaket avlägsnats
och möjligheter till bankkrediter förelegat, uppgått till förhållandevis små
belopp. Efter räntehöjningen i januari har några företag, väsentligen kraftverk
och trafikföretag, erhållit tillstånd att emittera obligationer. En utredning
i syfte att underlätta företagens kapitalanskaffning medelst aktier har
framlagts. Å andra sidan påverkas företagens möjligheter att erhålla bankkrediter
negativt av riksbankens strävan att minska bankutlåningen. Från
1959 till 1960 kan därför en viss förskjutning av företagens kapitalanskaffning
från kortfristig till långfristig bedömas som sannolik.

Genom räntehöjningen, differentierad till förmån för långfristig placering,
likviditetskravens skärpning för affärsbankerna och placeringskvoternas
höjning för övriga kreditinstitut har kapitalmarknaden vidgats, dels
i den meningen att möjligheterna till kapitalanskaffning genom obligationsemissioner
ökat, dels i den meningen att sektorn utanför affärsbankerna ökat
sin andel av den totala långivningen. Härtill har även den fondbildning,
som följt av beslutet om allmän tjänstepensionering, medverkat. Likväl torde
staten, kommunerna och bostadssektorn inte till fullo kunna täcka sitt
sammanlagda behov av krediter genom upplåning utanför affärsbankerna,
liksom ej heller övrig långfristig kapitalefterfrågan vid rådande ränteläge
helt tillfredsställas. Affärsbankernas kreditgivning till den offentliga sektorn
och bostadssektorn tillsammantagna kan dock väntas bli inte oväsentligt
mindre 1960 än 1959. Deras kreditgivning till näringslivet och den privata
sektorn i övrigt kan ävenledes väntas nedgå. Med hänsyn till den höga
likviditet som allmänheten och framförallt industriföretagen uppnått genom
den ovan redovisade utvecklingen 1958 och 1959 måste man emellertid räkna
med att kreditåtstramningen genom affärsbankerna tillsvidare endast får begränsad
verkan som konjunkturdämpande faktor. De större investeringar
som planerats för resten av innevarande år torde i det väsentliga redan ha
sin finansiering säkerställd. De mindre likvida företag, för vilka en försvårad
tillgång till banklån skulle ha den starkaste effekten, kan få krediter
— särskilt kund- och leverantörskrediter — av mera likvida företag
bland sina affärsförbindelser osv. Tekniskt uttryckt innebär detta att pengarnas
omloppshastighet ökas när de genom kreditåtstramningen görs knappare.
Så småningom bör emellertid den penningpolitiska åtstramningen bli
ett mera effektivt vapen mot en eventuellt fortsatt tendens till överspänning
i den ekonomiska aktivitetsnivån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

XI. Översikt

1. Den internationella utvecklingen

Det internationella konjunkturuppsvinget under 1959 förde i allmänhet
upp den ekonomiska aktiviteten i Västeuropa till en sådan nivå, att produktionsresurserna
blev fullt utnyttjade. Man måste nu räkna med att produktionsökningens
hastighet dämpas på grund av brist på rent fysiska möjligheter
till ytterligare ökning, bortsett från vad som kan vinnas genom stigande
effektivitet. Om inte efterfrågan anpassas till de begränsade resurserna
riskerar mängdkonjunkturen att övergå i priskonjunktur.

Möjligheterna, kanske också utsikterna, att t. v. undgå ett inflatoriskt
överslag i de västeuropeiska industriländerna är emellertid påtagligt större
än vid de tidigare tillfällen under efterkrigstiden, då ett internationellt uppsving
lett fram till full sysselsättning. Produktionskapaciteten för de viktigaste
internationella råvarorna har småningom blivit så stor att någon
spekulativ stegring av dessas priser knappast behöver befaras. Härtill bidrar
att några politiska orosmoment av den art att de skulle kunna utlösa
en spekulativ pris- och efterfrågeökning på dessa områden inte heller är
för handen; tvärtom utnyttjas nu en successiv utförsäljning av strategiska
råvarureserver från ledande länders sida, delvis för att direkt motverka uppkommande
prisstegringstendenser. Ett annat politiskt element av väsentlig
betydelse är att man inom alla de viktigaste industriländerna synes ha
blivit alltmer inställd på alt fästa ökad vikt vid prisstabiliteten som mål för
den ekonomiska politiken, i viss mån med undanskjutande av önskemålet
full sysselsättning.

Viljan att ge hög prioritet åt kravet på prisstabilitet har i Förenta staterna
förstärkts av de sista årens negativa betalningsbalans. Farhågorna
för en allvarlig och bestående försämring av de amerikanska varornas konkurrensförmåga
på världsmarknaden torde vara en bidragande orsak till
den fortsatta restriktiviteten i Förenta staternas ekonomiska politik, som
tillsammans med andra omständigheter gör att man nu måste räkna med
en viss om också obetydlig och tillfällig konjunkturförsvagning i Förenta
staterna under detta år. Ehuru den europeiska konjunkturutvecklingen
inte behöver förutsättas följa varje skiftning i den amerikanska ekonomin,
blir givetvis även detta ett konjunkturdämpande och därmed i det nuvarande
läget stabiliserande element i Västeuropa. Härtill bidrar att Förenta
staternas valutabekymmer lett till en förstärkning av kraven på liberalisering
av handeln genom slopande av ännu kvarstående restriktioner mot
billiga amerikanska varor i Europa.

Slutligen kan konstateras, att lönerna inom Europa visserligen börjat stiga
snabbare än under konjunkturavmattningen men att stegringstakten
endast i begränsad omfattning synes överskrida den sannolika produktivitetsförbättringen.

Bill. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

Vad som här sagts om utsikterna till fortsatt prisstabilitet vid bibehållen
hög sysselsättningsnivå i de viktigaste industriländerna är inte avsett att
stödja ett påstående om att denna prisstabilitet också kommer att helt förverkligas.
Det har endast anförts som modifikation av det konstaterande
som dock måste anses vara det centrala i dagens läge: att de flesta för oss
betydelsefulla länderna är inne i ett starkt konjunkturuppsving, som nu
lett till ett praktiskt taget fullständigt utnyttjande av resurserna, och att
man i ett sådant läge i första hand måste räkna med en tendens till prisstegringar
överallt kär inte kraftiga motåtgärder vidtas. Åtstramningsåtgärder
har också i olika former genomförts inom de flesta berörda länderna.
Det kan måhända ifrågasättas om dessa åtgärder i längden skall visa sig
tillräckliga, men det närmast framförvarande årets prisuppgång torde dock
av nyss antydda skäl på de flesta håll bli endast obetydlig.

Det har ej sällan påpekats att valutareserverna i stort sett genom de senare
årens utveckling fått en sådan fördelning — framför allt genom utströmningen
från Förenta staterna, vars valutaavtappning på två år uppgått
till ca 7 miljarder dollar — att man inte behöver befara några extrema
åtstramningsåtgärder till valutareservens skydd vare sig inom de europeiska
industriländerna eller de transoceana råvaruländerna. Eftersom en god
valutareserv ur det enskilda landets synpunkt representerar en möjlighet
att mildra ett inre efterfrågeöverskott genom ökning av importen kan denna
situation sägas innebära ett argument för uppfattningen att de eventuellt
tillkommande antiinflationsåtgärderna inom västeuropeiska länder alltjamt
kommer att bli relativt milda. Det brukar ju ofta vara risken för en farlig
försämring av valutasituationen som slutgiltigt driver ett land att vidta
de i regel impopulära åtgärder som en inflationsbekämpning måste gå ut
på. Ur denna synpunkt innebär den goda valutaställningen ett visst orosmoment:
Om varje enskilt land söker tills vidare skydda sig mot inflationstendenser
genom en import som bekostas med valutareserven innebär detta
att man ömsesidigt ökar inflationsstimulansen länderna emellan.

Även om alltså bestämda förutsägelser av konjunkturutvecklingen som
vanligt måste betraktas som vanskliga, synes man dock få anse det sannolikt
att man åtminstone för återstoden av 1960 på de flesta håll inom
Västeuropa lyckas stabilisera den ekonomiska aktiviteten på den uppnådda
höga nivån utan något markerat överslag. Det är dock inte otänkbart att
högkonjunkturen inom kort går in i en mera inflatorisk fas, även om återverkningar
härav på prisnivån ännu skulle komma att dröja. Det är t. o. m.
tänkbart — särskilt om den sistnämnda tendensen ännu någon tid får
göra sig gällande — att man snart åter får uppleva ett bakslag. Det vore
inte rimligt att alltför hårt binda den svenska ekonomiska politiken och
dess planering till något bestämt alternativ för den internationella utvecklingen.

(> Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang C

Kungl. Maj. ts proposition nr i50 år 1960

2. Försörjningsbalansen 1960

Ett sammandrag av de uppgifter och beräkningar som redovisats i kapitlen
III—IX rörande de sannolika förändringarna i försörjningsbalansen
mellan helåren 1958 och 1959 återges med nedan berörda modifikationer i
tabell 2. I tabell 1 ges dessutom en återblick på motsvarande beräkningar för
åren 1955—1959. De i flera avseenden ■— särskilt för vissa delposter — betydande
avvikelserna mellan prognos och utfall under tidigare år kan tjäna
som en varning mot eventuellt överdrivna föreställningar om möjligheterna
att ens några månader in på ett visst år säkert bedöma den ekonomiska utvecklingen
under året.

Särskilt förra året uppstod stora differenser mellan prognos och utfall.
Prognosen angav 2 procents produktionsökning medan utfallet blev 5 procent;
en exportökning på 0 blev närmare 6 1/2 procent, en privat investeringsökning
på 3 procent blev även 6 1/2 och en privat konsumtionsökning på 2
procent blev såvitt man nu kan konstatera 4 procent. Man skulle kanske
kunna tro att företagen i regel skulle arbeta med så lång förhandsplanering
att uppgifterna från de företagare som deltagit i de olika enkäterna
och de näringsorganisationer som på sina medlemmars vägnar avgivit omdömen
om utsikter och planer för t. ex. investeringsverksamheten, exporten
eller avsättningen inom landet, skulle vara hållbara för större delen av
den framförliggande tiomånadersperiod, som det här varit frågan om. Det
har emellertid visat sig att de yttre förutsättningarna kan förändras så
snabbt att skillnaden mellan förhandsbedömning och faktiskt utfall kan
bli mycket betydande. Detta påpekande utgör ingen kritik mot dem som
lämnar dessa uppgifter; förhållandet är snarast ett uttryck för den snabbhet
varmed produktion och handel förmår anpassa sig till utifrån förändrade
förutsättningar. Detta är den ena sidan av problemet. Den andra är att
exempelvis en i nationalbudgeten förutsedd svag ökning av produktionen —
så som förra året skedde — kan föranleda åtgärder som stimulerar produktionen
och därmed omintetgör prognosen. Det är uppenbart att ett sådant
förhållande inte kan tas som uttryck för att prognosen skulle kunna anses
»misslyckad*. Den har tvärtom fyllt sin uppgift. (Däremot är det tydligt att
den av Sveriges egna åtgärder föga påverkade exportutvecklingen blev ovanligt
starkt underskattad 1959 och att den överraskande starka ökningen på
den punkten torde vara den starkaste faktorn bakom produktionsuppsvinget
nämnda år.)

Den i tabell 2 givna översikten av vad man för dagen kan anse sig veta
om 1960 års försörjningsbalans visar för utvecklingen 1959—1960 en praktiskt
taget parallell ökning av tillgången och efterfrågan på varor och tjänster.
Den exakta storleken av den differens (300 milj. kr.) som redovisas som
efterfrågeöverskott har naturligtvis inget större upplysningsvärde eftersom
felmarginalerna är betydligt större; siffran har medtagits endast för att
understryka att tabellen inte konstruerats för att visa hur den till slut nödvändiga
anpassningen mellan tillgångarna och deras användning skall ske

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 75

Tabell XI: 1. Återblick på prognos (Pr.) och utfall (Utf.) av nationalbudgeterna 1955—1959

	Procentuell förändring från föregående år
	1955	1956	1957	1958	1959
	Pr.	Utf.	Pr.	Utf.	Pr.	Utf.	Pr.	Utf.	Pr.	Utf.
Bruttonationalprodukt ............	47:	4	3	37.	3	37.	1	1	2	5
Import ..........................	6	11	2	6	3	7	0	2	2	5
Summa tillgång	5	5	3	4	3	4	1	i	2	57.
Privat bruttoinvestering ..........	4	2	5	4	3	0	7	8	3	67.
Statlig bruttoinvestering ..........	3	5	6	5	2	3	6	5	12	11
Kommunal bruttoinvestering......	4	4	0	i	12	10	3	2	6	8
Export ..........................	4	6	2	10	6	9	-1	-1	0	67.
Privat konsumtion................	6	4	3	3	2	2	i	3	2	4
Statlig konsumtion................	2	-3	2	5	4	2	2	1	3	7
Kommunal konsumtion............	5	5	7	5	7	4	4	7	4	6
Summa användning	7	5	3	4	3	4	1	1	2	57.

Anm. Summaraden stämmer inte alltid med delsiffrorna; det beror gå att de även påverkats
av lagerförändringar, som uteslutits emedan de inte såsom sådana kan uttryckas i procenttal.

.— i prognoskolumnen för 1955 anges större efterfrågeökning än tillgångsökning; detta år
liksom i år — utgjorde nationalbudgeten alltså en inflationsgapsberäkning, avseende att utvisa
hur tendenserna till efterfrågeökning syntes överskrida ökningen av tillgången på varor och
tjänster.

utan i stället utgör en översikt av de delvis varandra motstridande tendenser
som kunde uppskattningsvis anges på basis av i slutet av mars kända
förhållanden.

Här följer en summarisk redogörelse för de viktigaste faktorer som ligger
bakom vardera av de olika siffrorna. För något utförligare redovisningar
hänvisas till respektive kapitel.

Såsom visats i kapitel V synes de tilltänkta utvidgningarna av produktionen
på de olika delområdena kräva en så stark ökning av sysselsättningen
att den svårligen skulle kunna genomföras utan påtaglig överspänning
särskilt på arbetsmarknaden. Om denna skulle få slå igenom finge man
räkna med desorganisationsfenomen som i sin tur skulle kunna göra produktionsresultatet
mindre än vid en lugnare utveckling. Det synes därför
rimligast att i stället söka uppskatta vad som kan betraktas som det maximala
utrymmet för produktionsökning, totalt sett, utan att här gå in på
frågan om på vilka särskilda punkter de i kapitel V redovisade beräkningarna
av olika områdens produktionsökning skulle behöva justeras.

Ifråga om arbetskraftstillgångarna har utrymmet för ökning av sysselsättningsvolymen
beräknats vara ganska obetydlig, endast 1/2 procent.
Om man med ledning av fjolårets utveckling sedan sätter produktivitetsutvecklingen
så högt som till 4 procent (mot 3 procent som årligt genomsnitt
efter kriget) skulle alltså den totala produktionsökningen bli 4 1/2
procent eller 2 900 miljoner kronor. Denna siffra insätts alltså i försörjningsbalansen.
Att den är mycket ungefärlig framgår omedelbart av redogörelsen
för dess tillkomst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Tabell XI: 2. Försörjningsbalans (nationalbudget) för 1960

Miljoner kröner 1959 års priser; runda tal.

	1959	Förändring 1959—1960
		Milj. kr.	Procent
Bruttonationalprodukt ..............................	63 300	+ 2 900	+ 47,
Import ........................................	12 500	+ 1000	+ 8
Lagerminskning ....................................	200	- 200
Summa tillgång	76 000	+ 3 700	+ 5
Privat bruttoinvestering ............................	11300	+ 900	+ 8
Statlig bruttoinvestering ............................	5 000	+ 200	+ 4
Kommunal bruttoinvestering ........................	3 700	+ 200	+ 57,
Lagerökning..................................	—	+ 500
Export .................................	12 500	+ 900	+ 7
Privat konsumtion............................	35 200	+ 900	+ 27,
Statlig konsumtion..................................	3 300	+ 150	+ 5
Kommunal konsumtion..............................	5 000	+ 250	+ 5
Summa efterfrågan	76 000	+ 4 000	+ 57,
Efterfrågeöverskott..................................		300	7,

Anm. Den som önskar använda ovanstående tabell som prognos för utfallet av den ekonomiska
verksamheten i Sverige 1960 bör av skäl som omnämns i detta kapitels sista avsnitt
summariskt justera de tre första siffrorna för efterfrågeökningar (nu 900, 200 och 200 milj.)
till respektive 750 milj. (67a proc.), 100 milj. (2 proc.) och 150 milj. (4 proc.). Därmed blir
slutsumman reducerad till 3 700 milj. och efterfrågeöverskottet bortfaller.

Importen. Kommerskollegiets bedömning går här ut på 8 procents ökning
(1 000 miljoner kronor). Den baseras på branschsakkunnigas omdömen
om den närmaste tidens utvecklingstendenser. För året som helhet måste
utfallet i hög grad bli beroende av det faktiska inhemska efterfrågeläget och
dettas utveckling. Den import som vid här angiven ökning skulle uppstå
1960 kan också —- oberoende av vad man skulle kunna tro om det faktiska
importutfallet — kunna betraktas som ett uttryck för vad folkhushållet har
råd att köpa från utlandet utan minskning av valutareserven (om en viss
»förskjutningspost» fortfarande framkommer, se kap. IV) i det att den
praktiskt taget överensstämmer med den samtidigt beräknade inkomsten av
export, inklusive nettointäkten av transporttjänster m. m.

Lagerminskning. Denna minuspost på 200 miljoner kronor representerar
det tillskott till försörjningsbalansen som förra året erhölls genom lagerminskning.
En liknande tillgång kan inte anses stå till förfogande i år, då i
stället en lagerökning måste förutses. (Siffran är något lägre än uppgiften
i kap. II, enär den grundas på senare framkommet material som dock inte
kunnat beaktas genom omräkning av alla tabellerna i nämnda kapitel.)

På angivet sätt erhålls en ökning av utbudet av varor och tjänster med
sammanlagt 3 700 miljoner kronor i 1959 års penningvärde.

Förhandsberäkning av efterfrågan. De beräkningar som redovisas rörande
ökningen av efterfrågan på olika områden avser såsom förut antytts genom -

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

gående att ge en uppskattning av dennas storlek sådan den kommer att bli
om inga gtterligare åtgärder vidtas för deras reglerande utöver vad som
var bekant vid början av april innevarande ar. De avser alltså att ge en utgångspunkt
för en diskussion av den fortsatta ekonomiska politiken, men
föregriper inte dennas resultat.

De privata och offentliga investeringarnas ökning baseras på i kapitel
VIII omnämnda enkäter (verkställda i mars) jämte beräkningar av byggnadsvolymen
vid normal verksamhet på igångsatta byggen. Den del som avser
byggnads- och anläggningsverksamhet skulle enligt dessa beräkningar
stiga med 4 procent, varvid dock den offentliga anläggningsverksamheten
(framför allt vägbyggena bl. a. i och med inskränkningarna i beredskapsarbetena,
i viss mån även kraftverken) skulle komma att relativt kraftigt
nedskäras. Övriga delar av denna post skulle däremot ökas med omkring 6
procent, trots att även bostadsbyggandet skulle i någon mån dämpas efter
ökningen föregående år. Man måste räkna med betydande svårigheter att
genomföra den önskade och planerade produktionsökningen på detta område.
Särskilt måste ett försök att genomföra de föreliggande byggnadsplanerna
under sommarhalvåret leda till en besvärlig situation med produktionsförseningar
och kostnadsökningar.

Investeringarna i ökade varulager är den post soin i alla tidigare nationalbudgeter
visat sig mest vansklig att uttala sig om. Här förutsätts liksom
i den preliminära nationalbudgeten att näringslivet eftersträvar en lagerökning
i takt med totalproduktionens ökning. Detta skulle vid en mekanisk
tillämpning av efterkrigstidens erfarenheter ge en lagerökning på över
600 miljoner kronor. Det finns dock skäl att tro att behovet av lagerökning i
takt med produktionsökningen numera är något mindre än under tidigare
efterkrigsår, varför siffran dras ned något, trots att det även föreligger ett
visst behov av att återställa under föregående år förbrukade lager.

Exportökningen på 7 procent representerar de för dagen konstaterbara
tendenserna i kombination med ett visst försök till framtidsbedömning. Här
kan givetvis hastiga och oförutsedda förändringar inträffa, särskilt med
hänsyn till konjunkturutvecklingen i de viktigaste avnämarländerna. Det må
erinras om att exporten (liksom även importen) notoriskt underskattats i
tidigare nationalbudgeter, genomsnittligen med 5 procent under fyra av de
fem närmast föregående åren. Endast för avmattningsåret 1958 blev prognosen
riktig (nämligen oförändrad volym mot 1957). Övriga år har varit uppsvingsår
och de som avgett de grundläggande omdömena har då tydligen
hållit sig på den säkra sidan och endast angett den ökning som man redan
kunnat klart konstatera. Om — såsom tänkbart är — efterfrågetrycket i
förhållande till de redan högt utnyttjade produktionsmöjligheterna stiger
ytterligare hos våra viktigaste avnämare sknlle det alltså även i år kunna
visa sig att avsättningen ökas mer än beräknat. Därmed skulle givetvis tendensen
till överkonjunktur inom det svenska näringslivet kunna skärpas.

I kapitel VII har ökningen i den privata konsumtionen beräknats till 2
procent på basis av att den disponibla realinkomsten sknlle stiga ungefär

Kungl. Maj ds proposition nr 150 år 1960

på samma sätt. Härtill skulle emellertid komma en viss summa med anledning
av förestående inlösning av privata pensionsförsäkringar. Siffran har
därför här höjts till 2 1/2 procent eller 900 miljoner kronor. — Trots de påtagligen
stora osäkerhetsmarginalerna i denna uppskattning kan det vara
värt att dessutom påpeka, att uppgången i den reala konsumtionsefterfrågan
i förhållande till motsvarande period 1959 kommer att vara betydligt större
under återstoden av året än under den förflutna första delen. Att 1960 års
avtalsmässiga höjning blev större än förra årets är en sak som gör sig gällande
först fr. o. in. att avtalen trätt i kraft, d. v. s. i stort sett någon gäng
under andra kvartalet; standardhöjningen för folkpensionärerna kommer
fr. o. m. halvårsskiftet och verkningarna av en uppgörelse om de privata
pensionerna torde dröja ytterligare. I den mån försörjningsbalansen i all sin
bräcklighet avser att illustrera den kommande ekonomiska utvecklingen
måste man alltså höja konsumtionsefterfrågan ytterligare. Även detta utgör
i sin mån en antydan om de risker för en skärpning av inflationstrycket -—
eller belastningen på valutareserven — som kan tänkas uppstå under årets
lopp och under nästa år.

Ökningen av den statliga och kommunala konsumtionen med 5 procent
baseras på föreliggande utgiftsbudgeter och föranleder såtillvida inte någon
ytterligare förklaring eller kommentar.

Sammanlagt erhålls på detta sätt en efterfrågeökning med 4 000 miljoner
kronor eller 300 miljoner mer än den ökning av tillgångarna som samtidigt
skulle kunna väntas om högkonjunkturen kan stabiliseras utan alltför
besvärande produktivitetsstörningar. Detta efterfrågeöverskott på 300 miljoner
kronor faller givetvis klart inom felmarginalerna för en överslagsberäkning
av detta slag. Att det ändå bör betraktas som ett uttryck för risken
av en alltför stark skärpning av konjunkturläget sammanhänger med att en
sådan uppfattning även stöds av de mera konkreta observationer och analvser
som berörts i det föregående.

3. Några principiella synpunkter

I den nu aktuella konjunktursituationen kan några grundläggande erinringar
vara befogade rörande möjligheter och metoder att hindra en expansionspolitik
att — när full sysselsättning nåtts — slå över i inflation.

Så länge en del av de produktiva resurserna och då särskilt arbetskraften
ännu är oanvända kan den ekonomiska politikens uppgift synas enkel och
klar: genom åtgärder för ökning av efterfrågan skall sysselsättningen ökas
till dess att all arbetskraft uppsugits, varefter efterfrågenivån med skatteoch
penningpolitikens hjälp upprätthålls vid den nivå som ger full sysselsättning.
I praktiken är det emellertid mycket svårt att genomföra övergången
från expansionsstimulerande till enbart stabiliserande politik på det teoretiskt
mest önskvärda sättet. Om expansionspolitiken drivs så hårt som det
förefaller ändamålsenligt med hänsyn till önskemålet att snabbast möjligt
övervinna arbetslösheten kan det knappast undgås att de för ändamålet be -

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

gagnade medlen gör sig gällande även efter det att full sysselsättning uppnåtts.
Det ger då i stället eu stimulans till prisstegring.

Detta förhållande kan även uttryckas på följande sätt: eftersom det förlöper
en viss tid mellan insättandet av en sysselsättningsskapande åtgärd
och dennas fulla effekt, är det i det närmaste oundvikligt att avskaffandet
av en en gång uppkommen arbetslöshet — i varje fall om detta sker någotsånär
snabbt — efter en tid visar sig innebära att mer igångsatts an som
kan obehindrat fullföljas inom ramen för tillgängliga arbetskraftsresurser.
Det sagda gäller både om samhällsåtgärder med särskilt sikte på sysselsättningen
och om enskilda initiativ till produktionsutvidgningar som stimule ö rats

av riklig tillgång på likvida medel.

Rent teoretiskt skulle man visserligen kunna tänka sig att avpassa de sysselsättningsstimulerande
åtgärderna med sådan precision att ökningen a\
efterfrågan på arbetskraft upphörde just i det ögonblick då hundraprocentig
sysselsättning uppnås. Även om man bortser från att sysselsättningsökningen
i så fall finge genomföras med otillfredsställande långsamhet, säger det
sig självt att de rent praktiska möjligheterna saknas att driva den ekonomiska
politiken med denna perfektion, inte bara för landet som helhet utan
även på varje delmarknad, alltså alla områden eller yrkesgrupper mellan
vilka arbetskraften inte är obegränsat rörlig.

Härtill kommer för vårt lands del de speciella svårigheter som sammanhänger
med säsongsvängningarna. Generellt taget är givetvis behovet av att
uppnå fullständigast möjliga säsongutjämning starkare ju högre den allmänna
sysselsättningsnivån uppdrivits. En eventuell överkonjunktur synes
kanske under vintersäsongen (med någon förenkling av problematiken.) endast
leda fram till full sysselsättning, men blir då extremt överdriven under
sommarsäsongen.

En konjunkturpolitik som syftar till att utan inflatoriska överdrifter upprätthålla
full sysselsättning året runt, måste alltså till mycket väsentlig del
innefatta ågärder för en förskjutning av arbetskraftens användning från
sommaren till vintern. Eftersom detta är ett problem framför allt för byggnads-
och anläggningsverksamheten, och eftersom en stor del av denna av
rent tekniska skäl måste bedrivas på sommaren, blir det nödvändigt att
inom de företag och de grenar av byggnadsverksamheten, som man i det avseendet
kan påverka, åstadkomma en direkt och ganska kraftig motvariation.
En sådan motvariation strider ofta mot kravet på teknisk-ekonomisk rationalitet,
om man ser saken ur den enskilde byggherrens och entreprenörens
synpunkt. Detta ökar givetvis problemets svårighetsgrad.

Vad som här sagts äger direkt tillämpning på den aktuella situationen i
vårt land. Den expansiva finanspolitik som fördes under konjunkturavmattningen
har lett till en stark ökning av likviditeten inom det svenska
näringslivet; denna kvarstår då avmattningen övervunnits och tenderar nu
att stimulera investeringsviljan utöver vad de reella resurserna medger. Den
medför också att verkningskraften hos eu på kreditgivningen riktad åtstramningspolitik
reduceras. Den expansion som grundas på utnyttjande av egna

Kungi. Maj. ts proposition nr 150 år 1060

likvida medel kan obehindrat fortsätta. Även om bankernas utlåning hålls
tillbaka kan i stället enskilda personer och företag med stora likvida tillgångar
träda in som kreditgivare. Storföretag kan ge kundkrediter och förskott
till sina leverantörer osv.

Även när det gäller den speciella regleringen av det område där jämn sysselsättning
är särskilt svår att skapa, byggnadsverksamheten, synes åtgärderna
för att göra sysselsättningen fullständig hålla på att leda till en
viss överansträngning om inte relativt kraftiga motåtgärder insätts. Problemet
skärps här dessutom av säsongvariationen. Det har överlämnats åt länsarbetsnämnderna
att genom igångsättningstillstånd styra påbörjandet av
de olika byggnadsföretagen över året på ett sådant sätt att jämnast möjliga
sysselsättning erhålls. Hänsyn måste emellertid också tas till de rent lokala
förhållandena och till förutsedda eller avsedda konjunkturvariationer i byggnadsverksamheten.
Med sikte på en viss nedskärning av bostadsbyggandet
efter den speciella utvidgning som tidigare hade föranletts av den allmänna
konjunkturförsvagningen under 1958 och början av 1959 gavs igångsättningslillstånd
i relativt begränsad omfattning under perioden juli—oktober
1959, men då en viss arbetslöshet åter började framträda under vintern gjordes
ett nytt pådrag särskilt med industribyggen m. m. Detta tenderar nu
att längre fram under 1960 medföra ett starkare arbetskraftsbehov än som
kan tillfredsställas under högsäsongen. Möjligheterna att genom en ny nedskärning
av igångsättningstillstånden nu på våren 1960 uppväga denna tendens
är mycket begränsade. En nedskärning som måhända skulle ge just den
önskvärda effekten på sysselsättningen om ett par månader skulle riskera att
framkalla en betydligt starkare sysselsättningsminskning under nästa vinter,
om den inte strängt koncentrerades till byggen av begränsad varaktighet,
som har sitt maximala arbetskraftsbehov inom några få månader. Byggen
av denna typ är emellertid karakteristiska för den icke tillståndsreglerade
delen av byggnadsmarknaden.

I viss grad har den ekonomiska politiken redan dragit den slutsats som
följer av de här antydda både principiella och praktiska svårigheterna att
med önskvärd precision reglera sysselsättningen med hjälp av"finans- och
penningpolitik och igångsättningstillstånd, nämligen att dessa metoder måste
kompletteras med åtgärder för påverkan av sysselsättningens omfattning
även vid arbeten — särskilt större byggnadsarbeten — soon redan är igångsatta.
I första hand är beredskapsarbetena avsedda att fungera på detta
sätt. Vid konjunktur- och säsonguppgång reduceras deras arbetsstyrka eller
avvecklas de helt, även om de inte är färdigställda. Igångsättningstillstånden
för vanliga byggen innehåller även en klausul, enligt vilken den
tillståndsgivande myndigheten förbehåller sig att ändra det antal arbetare
som byggherren fått tillstånd att anställa. I praktiken har man emellertid
undvikit att begagna denna rätt, detta med hänsyn till de kostnader och
besvär som sådana ingripanden kan framkalla. Vid vissa tillfällen har statsmakterna
utfärdat föreskrifter i fråga om arbetskraftsanvändningen vid de
statliga arbetsplatserna, som inneburit att åtminstone staten för sin del av -

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

stått från att genomföra eljest tilltänkta och tekniskt-ekonomiskt önskvärda
utvidningar av arbetsstyrkan för att minska arbetskraftsbristen under högsäsongen.

4. Sammanfattning och slutsatser

Konjunkturuppgången 1959—1960 har snabbt återställt den fulla sysselsättningen,
och arbetsmarknadsläget har under de första månaderna 1960
kunnat betecknas som i och för sig välbalanserat. Det är dock tydligt att
en överkonjunktur nu tenderar att uppstå och bli starkt kännbar under sommarens
säsongmässiga toppbelastning, åtminstone inom de mest expansiva
områdena, storstadsområdena.

Även om arbetskraftsproblemet — ifall inga ytterligare antiinflatoriska
åtgärder skulle vidtas — måste förutses bli mest besvärande inom byggnadsverksamheten
på grund av dennas starka säsongvariation, håller arbetskraftsbristen
på att bli påtaglig också inom stora delar av näringslivet
i övrigt, även här med betydande geografiska och andra variationer. De bedömningar,
som gjorts i fråga om sannolik ökning av varuefterfrågan, produktion
och arbetskraftsbehov utifrån kännedomen om de aktuella tendenserna
och förhållandena inom varje näringsgren för sig, har visserligen inte
inneburit att man betraktat situationen som i någon mening extrem eller
kritisk. I en mera sammanfattande bedömning måste emellertid hänsyn också
tas till de kumulativa effekter, som var för sig obetydliga spänningsfenomen
i det ekonomiska livet kan få genom att ömsesidigt påverka varandra.
En analys, som enbart ginge ut på att sammanfatta ett antal uppgifter om
orderläge, arbetsmarknadsläge, kapacitetsläge, lagerställning osv., skulle
förbise väsentliga sammanhang och försumma att försöka bedöma de förlopp
som kan utlösas ur en måhända i de enskilda fallen begränsad brist
på jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på olika delar av varu- eller arbetsmarknaden.

Så länge landets ekonomi ännu höll på att arbeta sig upp ur en situation
med kvarstående överskottskapacitet och överskott på arbetskraft inom stora
områden kunde en samling rapporter om stigande efterfrågan från inoch
utländska marknader på de olika delområdena på ett relativt enkelt
sätt summeras till ett omdöme om en stegring av totalproduktionen ungefär
i takt med efterfrågeökningen. När denna däremot — såsom för närvarande
— på många områden inte längre omedelbart kan mötas med erforderlig
produktionsökning, blir förloppet mera komplicerat. Även om en ytterligare
sysselsättningsökning eventuellt kan uppnås genom att företagen
tar i anspråk mera svårmobiliserade arbetskraftsreserver, är det inte säkert
att produktionen ökas i proportion till denna ökade sysselsättning. Situationen
kan utlösa en ökad frånvarofrekvens och en nr produktionssynpunkt
irrationell rörlighet. Om en näringsgren börjar få svårigheter av denna typ
kan dess behov av att dra till sig mer arbetskraft ökas redan för att den
skall kunna bibehålla en uppnådd produktionsnivå, och denna strävan kan

Kungi. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

i sin tur skärpa de företeelser som framkallar det ökade arbetskraftsbehovet.
Likaså kan en relativt obetydlig tendens till förlängning av leveranstiderna
komma att framkalla ett av naturlig förtänksamhet betingat påskyndande
av orderutläggningar, som hos de tilltänkta leverantörerna ger
ett på längre sikt missvisande intryck av ökade avsättningsmöjligheter.
Samtidigt kan sådana förlidsorder komma att skapa hinder för leveranser,
som beställarna har ett mera akut behov av att få fram på kort sikt. Om
sedan — såsom för närvarande är fallet i Sverige — företagens tillgång till
likvida medel är riklig, kan det beräknade eflerfrågeöverskottet snabbt ökas
utöver vad det i utgångsläget såg ut att vara.

Del är påtagligt att här beskrivna företeelser i hög grad har styrt de vågor
av lagerökning och lageravveckling som utgjort ett centralt inslag i 1950-talets konjunktursvängningar i Västeuropa och Förenta staterna. Dessa har
sedan styrt den svenska exportutvecklingen. När det gäller liknande växlingar
i den inhemska efterfrågan är det klart att dessa till en del kan uppfångas
genom motsvarande växlingar i importen så länge en tillfredsställande
valutareserv står till förfogande. En inhemsk lagerökning har sålunda
gjort de senaste månadernas importsiffror särskilt stora. Växlingar i byggnads-
och anläggningsverksamheten måste emellertid helt utgöras av växlingar
i den inhemska produktionen. Detta är en bidragande orsak till att
denna näringsgren måste särskilt uppmärksammas, konjunkturpolitiskt
sett, och mer än andra bli föremål för konkreta regleringsåtgärder. Säkerhetsventilen
import står inte till förfogande. Det gör den givetvis inte heller
i obegränsad grad, när det gäller mera transportabla varor. Ett bestående
et terf rågeöver skott kan inte bara öka importen utan även motverka exporten
både genom att omedelbart leda avsättningen till den lättillgängliga inhemska
marknaden och genom att småningom framkalla kostnadsstegringar
som försämrar konkurrensförmågan.

Det förefaller rimligt att här erinra både om dessa i och för sig välkända
förhållanden och om karaktären av de prognoser för de olika delarna av näringslivet
och arbetsmarknaden, som insamlats från företagare och branschexperter
genom de enkäter som redovisats i de föregående kapitlen: konjunkturbarometrarna,
investeringsenkäterna, länsarbetsnämndernas halvårsprognoser,
kommerskollegiets undersökningar om exportutsikter och importplaner
etc. Det har inte varit uppgiftslämnarnas och omdömesgivarnas
upPS^t att redovisa eventuellt uppkommande indirekta och kumulativa effekter
av att de redovisade efterfråge- och investeringsplanerna på särskilda
områden eller tillsammantagna eventuellt inte får plats inom ramen för
de existerande resurserna. Detta är den uppgift som återstått, när de olika
delmaterialen samlats för en överblick av läget i sin helhet.

Den slutsats som kan dras av en sådan mera sammanfattande betraktelse
är att det ej endast finns stora och viktiga delområden där spänningen mellan
tillgång och efterfrågan på arbetskraft kan resultera i produktionsstörningar,
utan även att de samlade kraven på produktionsapparaten tenderar
att bli större än som kan uppfyllas med totalt tillgängliga resurser. Även

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

om spänningen mellan total tillgång och total efterfrågan inte är extremt
stark måste man dock räkna med risken att denna spänning ökas genom
självförstärkande spridningseffekter från de mest ansträngda områdena.
Speciellt påtaglig är risken att den i och för sig normala säsonguppgången
under sommaren skall medföra en mera definitivt inflatorisk situation. Det
synes därför vara nödvändigt med relativt kraftigt verkande motåtgärder
med sikte särskilt på denna risk.

Såsom förut framhållits har den föregående framställningen baserats på
de tendenser som förelåg vid månadsskiftet mars—april. Hänsyn har alltså
inte tagits till de speciella åtgärder som därefter vidtagits av regeringen i
säsong- och konjunkturdämpande syfte: förbud att utan särskild dispens
igångsätta statliga nybyggen eller nyanställa arbetskraft vid pågående statliga
byggnads- och anläggningsarbeten under sommaren, stimulans till frivilliga
åtgärder av kommuner, företag och organisationer för förskjutning
av arbeten från sommar- till vinterhalvåret, införande av särskilda investeringsfonder
m. m. Ej heller har hänsyn tagits till riksbankens ytterligare
skärpning av penningpolitiken och arbetsmarknadsorganens ökade återhållsamhet
med igångsättningstillstånd även för privata och kommunala projekt.

Eftersom intensiteten i genomförandet av dessa åtgärder i hög grad
kommer att bestämmas av hur behövliga den fortsatta utvecklingen visar
dem vara, synes det rimligast att endast summariskt antyda hur man skulle
kunna tänka sig att ändra siffrorna i försörjningsbalansen om man på
dessa vägar skapar den till slut ofrånkomliga anpassningen mellan tillgångs-
och användningssidorna: det skulle närmast bli fråga om en nedjustering
av ökningssiffrorna för offentliga och privata investeringar. (Sifferexempel
ges i anm. till tabell 2, sid. 76.) Genom en sådan avstämning
förvandlas försörjningsbalansen i princip till en prognos för det enligt numera
inträdda förutsättningar sannolikaste utfallet av 1960 års ekonomiska
verksamhet i Sverige. Denna formellt exakta avstämning mellan tillgångs-
och efterfrågesidorna får givetvis inte tas som uttryck för uppfattningen
att vare sig prognoskalkylerna eller den ekonomiska politiken skulle
kunna arbeta med en sådan grad av precision.

Den reviderade nationalbudgeten, som utarbetats inom finansdepartementets ekonomiska
avdelning, bygger på material som erhållits från fackdepartement och olika statliga
verk och institutioner samt näringslivets och arbetsmarknadens organisationer. Följande
utomstående författare har medverkat: amanuens I.. Matthiessen (kap. II), t.f.
byråchef L. Fastbom och aktuarie Gudrun Norstedt (kap. VIII) samt fil. kand. E. Karlsson
(kap. X), samtliga från konjunkturinstitutet. Kapitlet om utrikeshandeln liksom också
avsnittet om industrins produktionsutveckling i kapitel V bygger i huvudsak på
promemorior från kommerskollegium. Vidare har utredningsradet hörts. Dettas ledamöter
här dock intet ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Tabellförteckning

II. 1. Försörjningsbalansen 1955—1959 i löpande priser..... 3

2. Försörjningsbalansen 1955—1959 i fasta (1954 års) priser 4
3 a. Bruttoinvesteringar 1955—1959, uppdelade på ändamål 5
3 b. Bruttoinvesteringar 1955—1959, uppdelade i privata

och offentliga.................................... 5

3 c. Bruttoinvesteringar 1955-—1959, uppdelade efter typ . 6

4. Privat konsumtion 1955—1959 ...................... 6

5. Offentlig konsumtion 1955—1959 .................... 7

6. Bytesbalansen 1955—1959 .......................... 8

7. Lagerförändringar för statistiskt belysta produktions- och

distributionsområden 1955—1959. Löpande priser..... 9

8. Sparande-investering 1955—1959 i löpande priser..... 10

9. Finansiellt sparande 1955—1959 ..................... 11

III. 1. Industriproduktionen i vissa länder 1959—1960 ....... 13

2. Värdemässiga förändringar i den internationella handeln

3 kv. 1958—3 kv. 1959 ............................ 13

3. Bruttonationalprodukten och dess komponenter 1959 och

1960 i vissa västeuropeiska länder.................. 15

4. Prisutvecklingen i vissa länder...................... 19 IV. V. VI. VII. VIII. IX.

IV. 1. Betalningsbalansen 1958—1960 ...................... 22

2. Utrikeshandelns värde-, volym- och prisförändringar 1957

—1960 ............................................ 23

3. Exporten av varor 1958—1960 ...................... 24

4. Importen av varor 1958—1960 ...................... 25

5. Guld- och valutareserven december 1956—mars 1960 . . 26

6. Utrikeshandelns fördelning på länderområden 1958—1959 28

V. 1. Industriproduktionen 1957—februari 1960 ............ 30

VI. 1. Utvecklingen på arbetsmarknaden 1956—april 1960 ... 38

VII. 1. Löneutvecklingen för statistiskt kända grupper 1958—

1960 .............................................. 41

2. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1958

— 1960............................................ 43

3. Konsumentpriserna 1958—mars 1960 ................ 45

VIII. 1. Räkneexempel för 1960 års tillståndsberoende byggnadsverksamhet
(exkl. bostäder)........................ 50

2. Investeringsplaner inom industrin för 1960 ........... 52

3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins
investeringar.............................. 53

4. Kommunernas samt de kommunala bolagens och stiftelsernas
investeringsplaner för 1960 ................... 56

5. Prognos för bruttoinvesteringarnas utveckling från 1959

till 1960 .......................................... 57

IX. 1. Statens ekonomiska verksamhet 1958—1960/61 ....... 59

2. Statliga och kommunala skatter 1958—1960 ......... 62

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960 85

X. 1. Förändring av penningmängden hos allmänheten 1953-—•

1959 .............................................. 67

2. Likviditetsutvecklingen hos affärsbankerna........... 69

XI. 1. Återblick på prognos och utfall av nationalbudgeterna

1955—1959 ........................................ 75

2. Försörjningsbalans (nationalbudget) för 1960 ......... 76

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1960

hmehåll

I. Inledning............................................ 1

II. Sveriges ekonomi 1959 ................................ 3

1. Inhemska brutto utgifter............................ 4

2. Utrikeshandel och lagerutveckling................... 8

3. Bruttonationalprodukt och sparande................. 10

III. Den internationella utvecklingen........................ 13

IV. Utrikeshandeln....................................... 22

1. Bytesbalansen..................................... 22

2. Exporten......................................... 24

3. Importen......................................... 25

4. Valutareserven.................................... 26

5. Handeln med olika länderområden.................. 27

V. Produktionen......................................... 29

1. Beräkningsmetoderna............................... 29

2. Produktionsutvecklingen inom olika näringsgrenar .... 30

VI. Arbetsmarknaden..................................... 36

1. Arbetskraftstillgången och den totala sysselsättningen .. 36

2. Arbetsmarknadsläget............................... 37

VII. De enskilda konsumenternas ekonomi.................... 41

1. De disponibla inkomsterna......................... 41

2. Konsumentpriserna................................ 44

3. Konsumtion och sparande.......................... 47

VIII. Investeringarna....................................... 49

IX. Den offentliga verksamheten............................ 58

1. Staten............................................ 58

2. Kommunerna................ 62

X. Kreditmarknaden..................................... 64

1. Kreditpolitiken.................................... 64

2. Likviditetsutvecklingen............................. 66

3. Kapitalanskaffningen inom vissa sektorer............ 69

XI. Översikt............................................. 72

1. Den internationella utvecklingen.................... 72

2. Försörjningsbalansen 1960 .......................... 74

3. Några principiella synpunkter....................... 78

4. Sammanfattning och slutsatser...................... 81

T abellförteckning....................................... 84

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 600701

BIHANG D

DRIFTBUDGETEN

FÖR

BUDGETÅRET 1960/61

'' \ .

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Bih. D. Driftbudgeten 1960/61

Bihang D

DRIFTBUDGETEN
FÖR BUDGETÅRET 1960/61

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang D

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Driftbudgeten för

Inkomster

	Statsverks-	Senare	Summa
	propositionen Milj. kr.	ändringar Milj. kr.	Milj. kr.
A. Egentliga statsinkomster:
I. Skatter..........................	13 632,1	+ 529,0	14 161,1
II. Uppbörd i statens verksamhet......	226,5	+ 3,5	230,0
III. Diverse inkomster................	284,0	+ 19,0	303,0
Säger	14 142,6	+ 551,5	14 694,1
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder..........	356,0	— 62,0	294,0
II. Riksbanksfonden..................	50,0	—	50,0
III. Statens allmänna fastighetsfond____	28,4	—	28,4
IY. Försvarets fonder ................	34,4	—	34,4
V. Statens utlåningsfonder............	204,3	—	204,3
VI. Fonden för låneunderstöd..........	13,0	—	13,0
VII. Fonden för statens aktier..........	65,0	_	65,0
VIII. Statens pensionsfonder ............	72,5	—	72,5
IX. Diverse kapitalfonder..............	44,5	—	44,5
Säger	868,1	- 62,0	806,1
Summa inkomster å driftbudgeten	15 010,7	+ 489,5	15 500,2
Återföring från budgetutjämningsfonden av
kommunalskattemedel.................	125,0	- 100,0	25,0
Summa	16 135,7	+ 389,6	15 525,2

Bih. D. Driftbudgeten 1960/61

budgetåret 1960/61

Utgifter

	Statsverks-propositionen Milj. kr.	Senare ändringar Milj. kr.	Summa Milj. kr.
A. Egentliga statsutgifter:
I. Kungl. hov- och slottsstaterna......	4,4	—	4,4
II. Justitiedepartementet..............	144,0	—	144,0
III. Utrikesdepartementet..............	77,0	- 0,7	76,3
IV. Försvarsdepartementet ............	2 917,8	+ 45,0	2 962,8
V. Socialdepartementet ..............	4 484,2	+ 18,1	4 502,3
VI. Kommunikationsdepartementet ____	1 230,1	—	1 230,1
VII. Finansdepartementet ..............	907,7	+ 1,0	908,7
VIII. Ecklesiastikdepartementet..........	1 843,4	+ 0,2	1 843,6
IX. Jordbruksdepartementet............	451,4	+ 25,9	477,3
X. Handelsdepartementet.............	280,9	+ 0,1	281,0
XI. Inrikesdepartementet..............	829,5	- 2,5	827,0
XII. Civildepartementet ................	503,8	+225,0	728,8
XIII. Oförutsedda utgifter ..............	1,0	—	1,0
XIV. Riksdagen och dess verk m. m.....	23,8	—	23,8
Säger	13 699,0	+312,1	14 011,1
B. Utgifter för statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder..........	—	+ 70,0	70,0
II. Luftfartsfonden ..................	13,1	—	13,1
III. Riksgäldsfonden .................. IV. Avskrivning av nya kapitalinveste-	850,0		850,0
ringar.......................... V. Avskrivning av oreglerade kapital-	289,1	+ 13,9	303,0
medelsförluster..................	1,0	—	1.0
Säger	1 153,2	+ 83,9	1 237.1
Summa utgifter å driftbudgeten	14 852,2	+ 396,0	15 248,2
Beräknat överskott å statsregleringen......	283,5	— 6,5	277,0
Summa	15 135,7	+389,5	15 525,2

600796 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

BIHANG E

ANGÅENDE HUVUDDRAGEN

I DEN STATSFINANSIELLA UTVECKLINGEN

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen

Bihang E

angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen under budgetåren
1949/50—1964/65

Inledning -

I syfte att siffermässigt belysa den framtida statsfinansiella utvecklingen
har inom finansdepartementet sammanställts beräkningar av hur statens
inkomster och utgifter under vissa antaganden kan komma att utvecklas
under budgetåren 1960/61—1964/65. Som underlag för dessa beräkningar
har såvitt avser utgiftssidan uppgifter under mars månad inhämtats
från statssekreterarna i de olika departementen samt från riksgäldskontoret.
Därjämte har riksräkenskapsverket verkställt en beräkning såvitt avser
inkomstsidan. De inom de olika departementen gjorda beräkningarna
grundar sig i sin tur främst på uppgifter om utgiftsutvecklingen som lämnats
av olika myndigheter.

För att ge en bakgrund till bedömningen av de lämnade uppgifterna över
den statsfinansiella utvecklingen under de närmaste åren kommer inledningsvis
den faktiska utgiftsutvecklingen under 1950-talet att i korthet belysas.
Härvid redovisas först vissa i huvudsak från riksräkenskapsverkets
årsböcker hämtade uppgifter över driftbudgetens strukturförändringar med
utgifterna grupperade dels efter ändamål och dels efter realekonomisk art.
För att i någon mån ge en uppfattning om den tidigare utgiftstrenden lämnas
vidare en redogörelse för vissa gjorda beräkningar över den volymmässiga
utvecklingen för de egentliga statsutgifterna på driftbudgeten och i anslutning
härtill för vissa kvantitativa utvecklingsdata. Vidare redovisas vissa
uppgifter över utvecklingen under 1950-talet av investeringarna i olika kapitalfonder
och av statsinkomsterna.

A. Vissa uppgifter om den statsfinansiella utvecklingen under 1950-talet

1. Den statliga sektorns realekonomiska utveckling under 1950-talet

Staten tar för närvarande för löpande förbrukning och investeringsverksamhet
i anspråk omkring 13 procent av de totala produktionsresurserna.
Härav svarar konsumtionsutgifterna för drygt 5 procent och investeringsutgifterna
för i det närmaste 8 procent. 1 den statliga konsumtionen inräknas
därvid endast värdet av statens utgifter för löner och för inköp av
varor och tjänster för löpande ändamål, däremot inte de statliga utgifter
som innebär inkomstöverföringar, såsom folkpensioner, barnbidrag, bidrag
till sjukkassor o. dyl. Dessa transfereringar till enskilda personer påverkar
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang E

Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

i stället den privata konsumtionens omfattning och inriktning. Av motsvarande
skäl medräknas ej heller inkomslöverföringarna till kommunerna och
de indirekta inkomstöverföringarna, exempelvis skatteersättningen till kommunerna
respektive utgifterna för jordbruksprisregleringen. Ej heller inräknas
i den statliga konsumtionen driftbudgetutgifter av investeringsnatur.
Sålunda betraktas exempelvis vägbyggandet och försvarets materielanskaffning
inte såsom konsumtionsutgifter utan såsom investeringsutgifter, trots
att medel härför anvisas via driftbudgeten. Begreppet statlig konsumtion
är således snävare än vad som inbegripes i löpande utgifter enligt den budgettekniska
terminologin. Såsom illustration härav kan nämnas att av de
totala driftbudgetutgifterna om 12 743 miljoner kronor budgetåret 1958/59
endast ca 3 140 miljoner kronor eller en fjärdedel, enligt här angivna definitioner,
hänförde sig till konsumtionsutgifter i realekonomisk mening.

Begreppet statliga bruttoinvesteringar omfattar å andra sidan mer än
vad som innefattas i kapitalbudgetredovisningen. Sålunda hänförs, som
anmärkts i det föregående, till investeringar även de utgifter på driftbudgeten
som är av investeringskaraktär. Av de totala driftbudgetutgifterna
budgetåret 1958/59 hänförde sig sålunda inemot 19 procent till utgifter av
investeringskaraktär. Termen investeringar har därvid använts i sin samhällsekonomiska
mening och avser alltså anskaffning och underhåll av realkapilal.
Vid redovisningen av investeringarna i statens kapitalfonder används
termen investeringar däremot i dess budgettekniska betydelse såsom beteckning
på utgifter, vilka ökar tillgången på statens kapitalfonder. Det innebär
bl. a. att utgifterna för underhåll av realkapital inte innefattas i redovisningen
av investeringarna i statens kapitalfonder. Å andra sidan motsvaras
inte medelsförbrukningen under statens kapitalfonder helt av statlig
investeringsverksamhet i detta ords samhällsekonomiska betydelse. Detta
är endast fallet beträffande affärsverksfonderna, luftfartsfonden, statens
allmänna fastighetsfond, försvarets fonder samt vissa fonder bland diverse
kapitalfonder. För övriga fonder, exempelvis utlåningsfonderna, fonden för
låneunderstöd, fonden för statens aktier och fonden för förlag till statsverket
motsvaras medelsanvisningarna av en statlig utlåning, aktieteckning
o. s. v. som visserligen ofta är avsedd att möjliggöra realinvesteringar,
t. ex. bostadsbyggande, men som icke primärt kan betecknas som en samhällsekonomisk
aktivitet av realinvesteringsnatur.

Den statliga sektorns totala ianspråktagande av varor och tjänster har
under 50-talet ökat relativt snabbt. Den genomsnittliga årliga ökningen under
perioden 1949—1959 uppgår sålunda till i genomsnitt 4,9 procent per år,
räknat i fasta priser, och överstiger således inte oväsentligt bruttonationalproduktens
årliga ökning, 3,2 procent, under samma tid. Under perioden har
den statliga investeringsverksamheten vuxit betydligt snabbare än konsumtionen.
Medan investeringarna sålunda expanderat med i genomsnitt 6,2
procent per år begränsar sig konsumtionsökningen till 3,1 procent. För såväl
konsumtionen som investeringsverksamheten gäller vidare att tillväxt -

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 3

takten varit långsammare under den senare delen av 50-talet än under den
förra. Detta förhållande belyses bl. a. av att medan statens andel av nationalprodukten
mellan åren 1949 och 1954 steg från 10,1 procent till 12,4 procent,
ökade den därefter långsammare och uppgick 1959 till 13,0 procent.

Den statliga sektorns tillväxt har betingats av en rad expansiva faktorer
i samhällsekonomin. Standardstegringen och befolkningsutvecklingen är
några av dessa faktorer som medfört att efterfrågan ökat på sådana varor
och tjänster som den statliga sektorn tillhandahåller. Ett växande antal
barn och åldringar har sålunda krävt ökade insatser från samhällets sida
i form av utbildning och omvårdnad. Vidare har bilismens explosionsartade
tillväxt framtvingat en kraftig utbyggnad av vägar och gator samtidigt som
den allmänna standardstegringen i övrigt skapat betydande utbyggnadsbehov
på kraftförsörjningens och kommunikationsväsendets område. Härtill kommer
att strävandena att vidmakthålla ett starkt försvar lett till en kraftig
ansvällning av försvarsutgifterna.

2. Driftbudgetutgifternas fördelning efter ändamål och art under budgetåren
1949/50—1958/59

I syfte att belysa den statliga verksamhetens samband med den samhällsekonomiska
verksamheten i övrigt upprättar riksräkenskapsverket statistik
över driftbudgetens utgifter fördelade efter realekonomiska principer.
Såsom framgår av tabell 1 uppdelas härvid utgifterna på å ena sidan
statliga konsumtions- och investeringsutgifter, d. v. s. sådana utgifter som
direkt tar produktionsresurser i anspråk och å andra sidan olika slag av
inkomstöverföringar.

Enligt den realekonomiska fördelningen uppvisar de direkta inkomstöverföringarna
till kommunerna och de statliga bruttoinvesteringarna den
relativt sett snabbaste stegringen under 50-talet. Den kraftiga uppgången av
inkomstöverföringarna till kommunerna, från 10,8 procent av totalutgifterna
1949/50 till 17,1 procent 1958/59, förklaras främst av införandet av skatteersättning
till kommunerna i anledning av den från 1 januari 1958 genomförda
kommunala ortsavdragsreformen.

För utgifter av bidrags- och inkomstöverföringsnatur synes under perioder
av kraftiga pris- och lönestegringar ha uppstått en eftersläpande anpassning
till ett högre kostnadsläge. Sålunda sjönk andelen för inkomstöverföringar
till enskilda personer under inflationsperioden i början av 50-lalet från 26,7 procent 1949/50 till 22,4 procent 1952/53. Höjningen av folkpensionerna
från 1 maj 1953 ledde till att inkomstöverföringarnas andel
okade under budgetåret 1953/54. Främst till följd av ökade folkpensionsutgifter
steg andelen ytterligare under budgetåret 1954/55. Därefter synes
under den följande högkonjunkturperioden en ny minskning ha uppkommit.
Genom höjningen av folkpensionerna från 1 juli 1958 och höjningen
av barnbidragen från 1 januari 1958 steg dock utgiftsandelen för inkomst -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Tabell. 1. Utgifterna på driftbudgeten under budgetåren 1949/50—1958/59
fördelade efter utgifternas art

	Relativ fördelning								Milj. kr. 1958/59
	1949 / 50	1950 /51	1951 / 52	1952 / 53	1953 /54	1954 /55	1955 / 56	1956 / 57	1957 / 58	1958 / 59
1. Konsumtion ......	28,6	29,7	30,5	28,8	27,7	27,0	26,1	25,1	25,1	24,6	3144
a) löner och pen-sioner ..........	18,7	19,8	20,0	19,4	18,7	18,5	18,0	17,3	17,4	17,2	2195
b) omkostnader (inkl. hyror och internationella bidrag).........	9,9	9,9	10,5	9,4	9,0	8,5	8,1	7,8	7,7	7,4	949
2. Bruttoinvesteringar	13,1	15,0	16,i	18,3	17,9	18,9	18,0	18,0	17,8	18,5	2 358
3. Direkta inkomst•
överföringar.......	39,5	38,2	37,3	36,6	38,7	40,0	38,1	39,2	41,5	45,3	5 769
a) till enskilda per-soner ..........	26,7	25,8	24,0	22,4	24,3	25,4	23,8	24,4	24,0	25,1	3197
b) till kommuner ..	10,8	10,4	11,3	12,3	12,5	12,8	12,4	12,7	15,1	17,1	2183
c) till övriga......	2,0	2,0	2,0	1,9	1,9	1,8	1,9	2,1	2,4	3,1	389
4. Indirekta inkomst-
överföringar.......	10,2	8,3	7,0	7,9	5,6	5,0	5,9	4,9	5,2	5,0	633
5. Utgifter för statens
kapitalfonder......	8,6	8,8	8,8	8,4	10,1	9,1	11,9	12,8	10,4	6,6	839
Summa utgifter på
driftbudgeten ......	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	1100,0	1100,0	100,0	12 743

1 Exklusive 275 miljoner kronor avseende Fondering för framtida pensionsändamål.

överföringar till enskilda personer under 1958/59 till 25,1 procent; utgiftsandelen
låg dock likväl 1,6 procentenheter lägre än under budgetåret
1949/50.

De indirekta inkomstöverföringarna, vilkas omfattning ofta bestäms av
tillfälliga förhållanden såsom devalveringssubventionerna 1949/50 och den
allmänna ekonomiska politikens utformning, företer kraftiga fluktuationer
år från år och minskade under den redovisade perioden från 10,2 till 5,0 procent
av totalutgifterna.

Vad utgifterna för statens kapitalfonder beträffar domineras utgiftsutvecklingen
under större delen av perioden av räntekostnaderna för statsskulden
och avskrivningarna av nya kapitalinvesteringar. Den högre utgiftsnivån
under budgetåren 1955/56—1957/58 får dock främst ses mot bakgrund
av de stora avskrivningar av oreglerade kapitalmedelsförluster som
företogs under dessa budgetår.

Den snabba utvecklingen av bruttoinvesteringarna beror huvudsakligen
på de kraftigi ökade utgifterna av investeringsnatur på försvarets och vägväsendets
områden. Mot bruttoinvesteringarnas snabba stegring — med 5,4
procentenheter till 18,5 procent av totalutgifterna — står en nästan lika
stor minskning av utgiftsandelen för den statliga konsumtionen; en minskning
som i sin tur är något större för omkostnader än för löner.

Vid sidan av statistiken över utgifternas realekonomiska gruppering upp -

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 5

rättas även statistik över driftbudgetens samlade utgifter fördelade på större
ändamålsgrupper. Därigenom erhålles en bild av statsverksamhetens inriktning
på olika områden, d. v. s. förvaltning, försvarsväsende, utbildning etc.

Såsom framgår av redovisningen i tabell 2 av de olika ändamålsgruppernas
fördelning svarade de fyra stora utgiftsgrupperna försvarsväsende,
sociala ändamål, kommunikationsväsende och utbildning budgetåret 1958/
59 för drygt tre fjärdedelar av driftbudgetens utgifter. För samtliga dessa
ändamål har utgiftsstegringen under 50-talet legat över den genomsnittliga,
vilket medfört att de ökat sin relativa andel av de totala utgifterna.

Tabell 2. Utgifterna på driftbudgeten nnder budgetåren 1949/50—1958/59
fördelade efter ändamål

Ändamål	Relativ fördelning								Milj. kr.
	1949 / 50	1950 /Öl	1951 / 52	1952 / 53	1953 / 54	1954 /65	1955 /56	1956 / 57	1957 / 58	1958 / 59	i.tjoo 105
Styrelse, representa-tion, allmän förvalt-ning och rättsvä-sende m. m.......	8,6	8,0	7,8	7,2	7,1	7,1	7,0	7,1	7,1	6,8	861
Försvarsväsendet (inkl. avskrivningar för försvarsväsen-det) .............	20,5	23,5	25,2	25,5	25,7	25,6	24,0	22,9	22,7	21,5	2 736
Sociala ändamål ....	33,2	32,2	30,7	29,3	31,4	32,4	30,6	31,4	31,0	33,7	4 294
Kommuniktionsvä-sendet ..........	5,9	6,2	7,0	8,3	7,5	7,5	7,7	7,8	8,3	8,1	1039
Undervisning samt kyrkliga och kultu-rella ändamål.....	12,2	12,2	12,7	12,9	13,1	13,2	12,9	13,4	13,7	13,8	1759
Näringarnas främjan-de m. m..........	11,2	9,2	8,1	8,6	5,9	5,1	6,0	4,8	5,2	4,6	587
Allmänna kommunala ändamål .........	0,3	0,3	0,8	0,9	0,9	0,9	0,8	0,7	2,9	5,0	637
Avskrivningar för ci-vila ändamål .....	1,8	2,3	2,4	3,4	4,2	4,1	6,5	7,6	4,3	1,8	232
Räntor på statsskul-den m. m.........	6,3	6,1	5,3	3,9	4,2	4,1	4,5	4,3	4,8	4,7	698
Summa utgifter på driftbudgeten ......	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	>100,0	>100,0	100,0	12 743

1 Exklusive 275 miljoner kronor avseende Fondering för framtida pensionsändamål.

Om man bortser från utgiftsposten allmänna kommunala ändamål, vars
kraftiga stegring under de senaste budgetåren nästan helt sammanhänger
med skatteersättningen till kommunerna i samband med ortsavdragsreformen
1958, har utgifterna för kommunikationsväsendet uppvisat den relativt sett
snabbaste utgiftsökningen under perioden. Men även utgifterna för utbildning
m. m. har tagit i anspråk en väsentligt ökad andel av totalutgifterna.
Medan den andel av utgifterna på driftbudgeten som avser kommunikationsväsendet,
d. v. s. främst de ordinarie vägutgifterna, visar den kraftigaste
relativa ökningen fram till 1952/53, har den andel som avser utbildning
stigit i stort sett successivt under hela 50-talet. Det bör i detta sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

manhang påpekas, att den kraftiga ökningen 1958/59 av de som beredskapsarbeten
bedrivna vägarbetena inte påverkar utgiftsserien för kommunikationsväsendet
utan utgiftsgruppen för sociala ändamål.

Försvarsutgifterna och utgifterna för sociala ändamål — som bl. a. innefattar
utgifterna för socialförsäkringar, barnbidrag, bostadssubventioner,
hälso- och sjukvård samt arbetsmarknadspolitiken — uppvisar starkt skiljaktiga
utvecklingstendenser. Medan försvarsutgifterna steg väsentligt mer
än utgifterna för sociala ändamål o. dyl. fram till 1952/53, vilket bl. a. får
ses mot bakgrund av den utrikespolitiska spänningen i synnerhet efter Koreakrigets
utbrott sommaren 1950, har den motsatta tendensen framträtt
under de därefter följande budgetåren.

Lägre utgiftsandel under budgetåret 1958/59 än i början av 50-talet redovisas
för utgiftsgrupperna allmän förvaltning m. in., näringarnas främjande
och statsskuldräntor. Särskilt framträdande är denna relativa utgiftsminskning
för gruppen näringarnas främjande, vilket bl. a. sammanhänger
med att i början av perioden dessa utgifter starkt påverkades av utgående
devalveringssubventioner och med att utgifterna för jordbruksprisregleringen
minskat under 50-talet. Den i början av 50-talet sjunkande utgiftsandelen
för statsskuldräntorna förklaras i sin tur av att de då föreliggande budgetöverskotten
minskade upplåningsbehovet. Från och med 1955/56 har
dock ränteutgifterna stigit såväl absolut som relativt sett, vilket till väsentlig
del betingats av den höjda räntenivån. Beträffande gruppen styrelse, representation,
allmän förvaltning och rättsväsende m. m. bör påpekas, att
den i viss utsträckning tjänstgör som restpost, till vilken förts anslag som
bl. a. av praktiska skäl icke ansetts hänförliga till någon av de andra grupperna.

3. De egentliga statsutgifternas »volymmässiga» utveckling under budgetåren
1949/50—1960/61

Gemensamt för den i det föregående redovisade statistiken över driftbudgetens
utgifter fördelade efter ändamål och art är att den åskådliggör endast
den relativa förskjutning mellan olika utgiftsområden som uppkommit
vid den för respektive budgetår gällande pris- och lönenivån. Någon information
om den volymmässiga utgiftsutvecklingen på olika områden får man
däremot inte av detta material. För såväl analysen av den gångna utvecklingen
som bedömningen av den framtida utgiftstrenden synes dock sådana
uPP§ifter erforderliga. I syfte att erhålla en viss information om den volymmässiga
utgiftsutvecklingen under 50-talet har därför en schablonmässig
omräkning gjorts av utgifterna i 1949/50 års pris- och lönenivå. Härvid
har för kalkylerna över utvecklingen under perioden 1949/50—1958/59 utnyttjats
budgetredovisningens siffror över det faktiska budgetutfallet och
för utvecklingen mellan budgetåren 1958/59 och 1959/60 det redovisade
budgetutfallet respektive det nu beräknade. I syfte att föra jämförelsen så
långt fram i tiden som möjligt har därjämte gjorts en på riksstaten respek -

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 7

tive det kompletterade riksstatsförslaget byggd beräkning av förändringen
mellan budgetåren 1959/60 och 1960/61. Den härvid framräknade procentuella
förändringen av samtliga egentliga statsutgifter, 9,3 procent, är dock
inte fullt jämförbar med motsvarande procenttal avseende perioden 1949/50
.—1959/60, eftersom förändringar i prisnivån icke kunnat beaktas. Den volymmässiga
ökningen 1959/60—1960/61 torde kunna uppskattas till omkring
7 procent.

Vid beräkningarna av pris- och volymutvecklingen för den statliga verksamheten
bär eftersträvats en uppdelning av utgifterna på de olika varor
och tjänster som konstituerar kostnadselementen i verksamheten. Härvid
har dock av beräkningstekniska skäl endast de större kostnadselementen
under varje littera för de olika huvudtitlarna kunnat beaktas, varför beräkningarnas
schablonmässiga karaktär måste understrykas. Till osäkerheten
i beräkningarna har också bidragit, att lämpliga indexserier över prisutvecklingen
saknats för åtskilliga utgiftsområden.

Vidare har liksom vid nationalproduktberäkningarna i brist på beräkningstekniska
möjligheter bortsetts från den produktivitetsförändring som
skett inom den statliga sektorn. Prisomräkningarna har därför genomförts
på kostnadselement i det sista produktionsledet, d. v. s. på löner och omkostnader
sådana de föreligger i budgetredovisningarna. För att erhålla ett
mått på den »volymmässiga» utvecklingen för utgifter av transfereringsnatur
har vidare flertalet utgiftsposter av detta slag, bl. a. barnbidragen och
folkpensionerna, omräknats med socialstyrelsens konsumentprisindex.
»Volymsiffrorna» för dessa transfereringsutgifter kan därför sägas representera
ett mått på utgifternas värde för den enskilde bidragsmottagaren.

Enligt de gjorda beräkningarna ökade de egentliga statsutgifterna på
driftbudgeten under perioden 1949/50—1958/59 med drygt 60 procent eller
med i genomsnitt 5 1/2 procent per år. Såsom framgår av tabell 3 har de
totala utgifternas tillväxttakt varit relativt jämn under 50-talet, om man
undantar utvecklingen under utpräglade pris- och lönestegringsperioder.
Utgiftsutvecklingen i början av 50-talet i samband med Koreainflationen
avviker sålunda markant från den mera långsiktiga, »normala» utgiftsutvecklingen
i det att en ganska allmän reell krympning av utgifterna då
synes ha skett. Först under budgetåret 1952/53 tycks den eftersläpande utgiftsanpassningen
till det högre kostnadsläge som uppstod genom Koreainflationen
ha inträtt. Även utgiftsutvecklingen i mitten av 50-talet synes i
viss mån ha påverkats av likartade faktorer. Utgifternas »eftersläpning» i
samband med Koreainflationen kan också ha bidragit till att de egentliga
statsutgifternas stegringstakt i genomsnitt varit något lägre under första
än under andra hälften av 50-talet.

Den i det föregående redovisade snabba ökningen av investeringsutgifterna
på driftbudgeten återspeglas i tabell 3 i en kraftig stegring av utgifterna
under fjärde och sjätte huvudtitlarna, som domineras av utgifterna
för försvarets materielanskaffning respektive väginvesteringarna.

>möm mom m>om >ö p>ra >*-<cimmö« > a>

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Tabell 3. De egentliga statsutgifternas volymmässiga utveckling under budgetåren 1949/50_

Littera

Anslagsgrupp

Index med

1949

/50

1950

/Öl

A, B

A, B, C, D
E, F

—E

B, H, J
G

D, E, F,
H, I

B, C, E

F, M
H, I, J

B, C, D,
L, N

C, J
F, G, H

K, L, M

B, D, E,
H

. C, F
C, D

A, B, E, F

I. Kungl. hov- och slottsstaterna...........................

II. Justitiedepartementet...................................

Domstolarna, rättegångsväsendet i allmänhet m. m.......

Fångvården m. m.....................................

III. Utrikesdepartementet...................................

Utrikesförvaltningen, m. m.............................

Bidrag till vissa internationella organisationer m. m......

/V. Försvarsdepartementet..................................

V. Socialdepartementet.......................................

Mödrahjälp, socialhjälp, barnavård, allmänna barnbidrag, m. m

Nykterhetsvård.......................................

Arbetsmarknadsstyrelsen med dithörande verksamhet......

Bostadsbyggande m. m.................................

Sjuk- och yrkesskadeförsäkring m. m.....................

Folkpensionering m. m.................................

Arbetarskydd, vissa myndigheter, m. m..................

VI. Kommunikationsdepartementet............................

Väg- och vattenbyggnadsväsendet, vägtrafikväsendet......

Vissa myndigheter, m. m...............................

VII. Finansdepartementet....................................

Skalteersättning till kommunerna m. m....................

Vissa myndigheter m. m.............................

VIII. Ecklesiastikdepartementet................................

Högre utbildning och forskning.........................

Allmänbildande och yrkesutbildande skolväsen............

Folkbildning, akademier, muséer, kyrkor, m. m...........

IX. Jordbruksdepartementet..................................

Lantbrukets rationalisering, lantmäteriväsendet, m. m.....

Jordbruksprisreglering m. m...............................

Undervisning och forskning på jordbrukets område, veterinärväsendet
............................................

Skogsväsendet.........................................

Fiskeriväsendet, vissa myndigheter, diverse...............

X. Handelsdepartementet....................................

Bergsbruk, industri, hantverk, teknisk forskning.....

Sjöfart, handel, m. m..................................

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap m. m........

XI. Inrikesdepartementet..................................

Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården................

Polisväsendet........................................

Civilförsvaret..........................................

Landsstaten, m. m.................................!!!.!!

XII. Civildepartementet........................................

Statliga och statsunderstödda pensionsväsendet.............

Vissa myndigheter, m. m...............................’ ’

XIII. Oförutsedda utgifter.......................................

XIV. Riksdagen och dess verk m. m..............................

Summa egentliga statsutgifter

100	93
100	100
100	98
100	101
100	114
100	107
100	133
100	113
100	96
100	93
100	96
100	83
100	82
100	98
100	99
100	89
100	104
100	106
100	94
100	76
100	102
100	72
100	96
100	99
100	97
100	92
100	88
100	95
100	86
100	95
100	89
100	94
100	73
100	72
100	104
100	79
100	104
100	99
100	91
100	162
100	98
100	116
100	106
100	1086
100	36
100	96
100	90

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 9

1960/61

1949/60 = 100

Årlig procentuell förändring

1951 /52	1952 / 53	1953 /54	1954 /55	1955 / 56	1956 / 57	1957 / 58	1958 /59	I genomsnitt un-der budgetåren	1958/59— 1959/60 enl. ut-fallsber. för 1959/60	1959/60— 1960/61 enl. riksstaten resp. kompl. riksstats-förslaget1
	1949/50- 1958/59	1954/55- 1958/59
88	105	108	106	100	101	100	109	+	1,0	+	0,7	—	4,9		0
106	109	115	122	127	140	148	163	+	5,6	+	7,5	+	9,9	+	11,1
102	104	108	113	116	119	123	128	+	2,8	+	3,4	+	4,9	+	6,5
no	116	124	135	142	167	181	210	+	8,5	+	11,6	+	14,0	+	15,1
105	106	102	113	101	114	108	113	+	1,4		0	+	19,5	+	0,9
109	104	101	104	104	105	99	103	+	0,3	—	0,2	—	1,6	+	3,5
92	in	106	141	93	141	137	144	+	4,1	+	0,5	+	64,6	—	3,0
123	143	151	166	168	170	182	187	+	7,2	+	3,1	+	1,2	+	3,2
93	101	116	128	128	154	159	no	+	6,1	+	7,4	+	3,6	+	15,2
88	91	93	93	89	87	97	109	+	1,0	+	4,1	+	2,8	+	10,4
104	119	141	166	224	268	331	392	+	16,4	+	24,0	+	15,1	+	7,5
67	85	116	127	115	133	161	390	+	16,3	+	32,5	+	25,9	+	25,4
90	in	142	167	186	241	261	305	+	13,2	+	16,3	+	7,6	+	14,2
94	93	101	205	298	292	285	275	+	11,9	+	7,6	—	0,9	—	0,3
98	108	130	140	135	178	177	170	+	6,1	+	4,9	—	0,3	+	17,9
83	86	89	89	88	177	210	141	+	3,9	+	12,1	+	1,4	—	10,3
in	144	135	139	152	161	168	183	+	7,0	+	7,2	+	1,5	+	8,3
120	153	141	146	161	171	178	179	+	6,7	+	5,1	+	2,1	+	11,3
96	87	92	91	95	94	99	216		X		X	—	1,8	—	8,3
86	96	96	93	94	101	227	333	+	14,3	+	37,6	+	1,4	+	15,2
234	328	322	325	330	312	1332	2 305		X		X	+	1,0	—	1,7
66	64	65	61	61	72	75	62		4,1	+	0,4	+	3,7	+	93,4
102	115	124	127	132	142	152	162	+	5,5	+	6,5	+	10,4	+	7,1
100	119	130	135	142	161	180	214	+	8,9	+	12,2	+	14,6	+	12,2
104	118	127	130	134	143	152	161	+	5,4	+	5,6	+	10,2	+	6,1
87	77	84	92	99	108	115	118	+	1,9	+	6,6	+	6,0	+	12,4
93	in	77	70	87	68	76	69	_	4,0	—	0,5	—	15,7	+	4,8
93	100	no	103	105	101	100	97	—	0,3	—	1,4	+	5,5	—	0,3
89	115	67	58	80	54	65	55	—	6,4	—	1,6	—	27,8	+	9,0
145	no	105	no	108	in	108	no	+	1,1	+	0,2	+	0,9	+	2,0
87	94	98	102	in	107	114	136	+	3,5	+	7,5	+	0,4	—	0,9
101	107	118	125	129	171	163	162	+	5,5	+	6,6	—	6,6	+	2,4
43	49	56	53	59	69	81	81	—	2,3	+	11,3	+	29,0	+	2,3
39	40	42	43	49	59	71	72	—	3,6	+	13,8	+	35,8	+	2,1
107	no	117	123	in	138	159	164	+	5,7	+	7,5	+	3,5	+	1,0
140	306	461	338	340	343	364	344	+	14,7	+	0,4	—	10,1	+	9,4
in	122	124	122	127	132	136	140	+	3,8	+	3,6	+	2,3	+	8,1
106	112	117	118	121	131	133	138	+	3,7	+	4,1	+	0,7	+	7,3
88	101	114	123	148	166	191	195	+	7,7	+	12,3	+	5,9	+	3,5
223	330	278	234	223	180	190	174	+	6,3	—	7,1	—	18,8	—	8,1
103	105	104	104	107	107	109	112	+	1,3	+	1,9	+	7,7	+	15,6
115	112	113	118	132	136	144	147	+	4,4	+	5,7	+	16,4	+	8,1
109	109	113	118	123	129	135	140	+	3,8	+	4,4	+	16,9	+	7,5
697	416	132	136	1014	864	1062	821	+	26,4	+	66,9	+	6,0	+	10,8
77	61	191	193	71	30	240	12	—	21,0	—	50,4		X		0
106	94	104	no	108	no	114	133	+	3,2	+	4,9	—	4,4	+	3,0
102	115	119	126	131	141	152	162	+	5,5	+	6,5	+	3,8	+	9,3

[i Av skäl som framgår av texten å s. 7 är siffrorna i denna kolumn icke jämförbara med
övriga förändringstal 1 tabellen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

För försvarsutgifternas del var stegringen särskilt markant under början
av 50-talet, vilket far ses mot bakgrund av den utrikespolitiska spänningen
efter Koreakrigets utbrott sommaren 1950. Under budgetåren 1955/56 och
1956/57 avtog stegringstakten för att åter väsentligt öka fr. o. m. budgetåret
1957/58. Av försvarsutgifterna är det främst de militära investeringarna
— materielanskaffningar av olika slag — som står för den starka
uppgången. Men även de militära konsumtionsutgifterna har, i vad de avser
omkostnader, stigit något snabbare än motsvarande civila kostnader,
medan däremot de civila lönekostnaderna ökat i snabbare takt än de militära.

Motorfordonsbeståndets explosionsartade utveckling under 50-talet har
kommit att ställa starkt ökade krav på vägnätets utbyggande. Medan det vid
decenniets början fanns en bil på var tjugofemte invånare uppgick biltätheten
i slutet av fjolåret till en bil på var sjätte invånare. Samtidigt som motorfordonsbeståndet
ökat med inemot en miljon bilar under 50-talet har ca
700 000 mopeder tillkommit. En allt större del av det totala trafikarbetet
har genom denna utveckling kommit att utföras på vägarna, med ökade
väginvesteringsbehov som följd. Utgifterna för väg väsendet har också stigit
kraftigt och uppgick under den redovisade perioden till i genomsnitt
ca 7 procent per år. Utvecklingen har inneburit såväl en kvantitativ som
en kvalitativ utbyggnad. Parallellt med att väg- och gatunätets längd ökat
har sålunda vägarnas bredd, bärighet och beläggning förbättrats. Som exempel
på det senare kan nämnas, att av riksvägnätets längd var 83 procent
försett med beläggning vid decenniets utgång mot 45 procent vid dess börJan-
— Beträffande utgiftsutvecklingen för övriga anslag under sjätte huvudtiteln
domineras den främst av driftbidraget till statens järnvägar, som
utgått fr. o. m. budgetåret 1958/59. Genom biltrafikens snabba utveckling
har en växande andel av statens järnvägars bannät kommit att utgöras av
s. k. trafiksvaga järnvägslinjer med bl. a. växande ekonomisk belastning
och under senare budgetår driftunderskott som följd. För budgetåret 1957/
58 täcktes underskottet, ca 75 miljoner kronor, genom att anslag anvisades
på driftbudgeten under statens affärsverksfonder. För ettvart av budgetåren
1958/59 och 1959/60 har däremot statens järnvägar beviljats ett driftbidrag
på 100 miljoner kronor, som utgått från anslag under sjätte huvudtiteln.
För budgetåret 1960/61 är anslaget uppfört med 80 miljoner kronor.

Förutom fjärde och sjätte huvudtitlarna uppvisar också sjunde huvudtiteln
en snabbare stegring än den genomsnittliga. Utvecklingen av utgifterna
under denna huvudtitel domineras dock huvudsakligen av utbetalningen
av den skatteersättning till kommunerna som infördes fr. o. m.
1958 i samband med att de kommunala ortsavdragen då höjdes i nivå med
de statliga.

En »volymmässig» ökning i ungefär samma stegringstakt som för totalutgifterna
i genomsnitt uppvisar utgifterna under andra, femte och åttonde
huvudtitlarna. Mellan olika slag av utgifter under dessa huvudtitlar före -

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 11

ligger dock en starkt olikartad utvecklingstrend. Under andra huvudtiteln
har sålunda utgifterna för fångvården utvecklats i en betydligt snabbare
takt än övriga utgifter och i särskilt hög grad gäller det för utvecklingen under
senare hälften av 50-talet, då stegringstakten i genomsnitt uppgick till
ca 12 procent per år. De avgörande faktorerna bakom utvecklingen har väsentligen
varit kriminalitetens och fångantalets ökning, vilken föranlett en
betydande utbyggnad av platsantalet vid fångvårdsanstalterna. Samtidigt
med den kvantitativa utbyggnaden har en viss förbättring av vårdresurserna
ägt rum.

Under femte huvudtiteln hänför sig den procentuellt sett kraftigaste utgiftsökningen
till nykterhetsvården, arbetsmarknadspolitiken, bostadspolitiken
samt sjuk- och yrkesskadeförsäkringen. För nykterhetsvården har
utgiftsökningen varit särskilt markant efter nykterhetsreformen år 1955 och
platsantalet vid statliga och erkända vårdanstalter har från nämnda år till
år 1959 ökat från sammanlagt ca 1 220 till 2 020.

Utgifterna för arbetsmarknadspolitiken har givetvis i hög grad påverkats
av förändringarna i arbetsmarknadsläget under 50-talet. Den kraftiga utgiftsökningen
under budgetåret 1958/59 får således ses mot bakgrund av
de då rådande sysselsättningssvårigheterna, men också sysselsättningspolitikens
ökade inriktning på omskolning och rörlighetsstimulerande åtgärder
synes i viss utsträckning ha återverkat på utgifternas förändring.

Under 50-talet har utgifterna på driftbudgeten för bostadsbyggande m. m.,
d. v. s. främst utgifterna för kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter
samt bostadsrabatter, drygt tredubblats, vilket främst sammanhänger med
bostadsbeståndets kraftiga tillväxt samt räntelägets förändringar under perioden.
Den i det närmaste oavbrutna stegringen av bostadsbyggandet under
50-talet återspeglas bl. a. däri, att av totalt ca 550 000 färdigställda lägenheter
ca 310 000 hänför sig till senare hälften av perioden.

Utgifterna för sjuk- och yrkesskadeförsäkringen har under vart och ett
av budgetåren 1954/55 och 1955/56 fördubblats, ökningarna får helt ses i
samband med sjukförsäkringsreformens ikraftträdande fr. o. m. kalenderåret
1955.

För den grupp av utgifter där barnbidragen är den dominerande posten
(littera V:C i tabell 3) begränsar sig stegringstakten under budgetåren
1949/50—1958/59 till i genomsnitt en procent per år. Barnbidragskostnaderna
har under perioden påverkats av såväl barnantalets ökning som höjningarna
1952 och 1958 av bidragsbeloppen. För de bakomliggande faktorerna
till folkpensionskostnadernas förändringar torde få hänvisas till redogörelsen
i det föregående.

De snabba växlingarna i befolkningens åldersfördelning under 50-talet
har starkt påverkat utgiftsutvecklingen under åttonde huvudtiteln. Som en
följd av de höga födelsetalen under 40-talet, vilka kulminerade år 1945 med
ca 135 000 födda, ökade under perioden 1950—1955 åldersgrupperna 7—12
år från 626 000 till 784 000. Under senare hälften av decenniet har denna
ungdomsvåg rullat in i åldersgruppen 13—18 år, där befolkningstalet ökat

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

från 591 000 år 1955 till 749 000 år 1960. Denna våg motsvaras av en ökad
tillströmning till det obligatoriska skolväsendets låg- och mellanstadier under
främst mitten av 50-talet. De befolkningsmässiga återverkningarna på
utbyggnadsbehovet inom skolväsendet har samtidigt förstärkts av utvecklingen
mot förlängd skoltid och större frekvens för deltagandet i högre studier.
1955 års yrkesutbildningsreform och införandet av de allmänna studiebidragen
fr. o. m. år 1958 är vidare faktorer som avsätter spår i utgiftsutvecklingen
under senare delen av 50-talet. Gymnasiernas expansion under
samma tidsperiod har varit mycket kraftig och den årliga utgiftsökningen
för högre utbildning och forskning under budgetåren 1954/55—1958/59 har
uppgått till i genomsnitt ca 12 procent.

För två av de större huvudtitlarna — nionde och tionde huvudtitlarna •—
redovisas en volymmässig utgiftsminskning under den undersökta tidsperioden.
Dessa minskningar betingas av vissa speciella faktorer. Helt avgörande
för utgiftsutvecklingen under nionde huvudtiteln har sålunda varit
förändringarna på prisregleringsområdet. Utgifterna på detta område, som
under perioden uppgått till mellan 60 och 75 procent av totalutgifterna under
huvudtiteln, har varierat kraftigt, men uppvisar under senare år en betydande
minskning, räknat i oförändrade konsumentpriser. Vid bedömningen
av utgiftsutvecklingen för jordbruksprisregleringen bör också beaktas,
att under basåret 1949/50 fortfarande förelåg regleringar av krisnatur;
bl. a. utgick s. k. devalveringssubventioner. Budgetåren 1952/53,
1955/56 och 1957/58 betecknar såtillvida avbrott i den nedåtgående utgiftstrenden,
som utgifterna dessa år, främst till följd av skördeskadeersättningar,
tillfälligt ökade i omfattning.

Den genomsnittliga årliga utgiftsförändringen under tionde huvudtiteln
påverkas likaledes av vissa speciella utgiftsfaktorer i början av jämförelseperioden.
Under budgetåret 1949/50 höjs sålunda utgiftssumman för huvudtiteln
av de då utgående s. k. devalveringssubventionerna. Begränsar man
jämförelseperioden till senare delen av 50-talet får man därför en annan
bild av utgiftsutvecklingen under huvudtiteln. För perioden 1954/55—1958/
59 föreligger sålunda en »volymökning» på i genomsnitt drygt 11 procent
per år, vilken framför allt förklaras av atomenergiverksamhetens snabba
utveckling.

Utgiftsförändringarna under elfte huvudtiteln återspeglar huvudsakligen
den ökning med ca 40 procent som utgifterna för hälso- och sjukvården undergått
under den redovisade perioden.

Vad slutligen utgiftsförändringarna under tolfte huvudtiteln beträffar har
de kommit att domineras av kostnadsökningen för det statliga och statsunderstödda
pensionsväsendet.

4. Investeringarna i statens kapitalfonder budgetåren 1949/50—1958/59

Kapitalbudgetens strukturförändringar i huvuddrag under 50-talet framgår
av tabell 4, som anger investeringarna i statens kapitalfonder under

Tabell 4. Investeringar i statens kapitalfonder under budgetåren 1949/50—1958/59. Miljoner kronor

1949/50	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55 \|	1955/56	1956/57 \|	1957/58 \|	1958/59
4,84	4,35	8,14	10,87	11,12	11,68	8,14	6,07	3,84	3,41
139,99	160,05	199,39	261,13	248,00	248,42	244,97	250,32	257,39	285,78
126,21	157,33	201,46	313,48	338,75	273,74	301,56	283,47	306,87	319,36
156,28	150,60	213,50	308,18	329,71	335,43	333,14	317,59	350,86	425,79
10,28	0,92	0,77	0,81	23,53	1,83	1,53	1,54	1,15	1,16
437,60	473,25	623,26	894,47	951,11	871,10	889,34	858,99	920,11	1035,50
6,56	5,14	6,97	8,00	7,52	5,97	6,12	5,99	13,16	39,43
37,68	42,37	45,99	64,52	68,49	76,03	71,07	77,46	89,47	108,30
36,22	51,28	97,32	108,17	160,37	96,42	116,10	126,78	108,08	109,26
0,20
2,96	3,61	3,45	4,40	4,65	6,86	7,97	7,50	4,36	2,52
39,38	64,89	100,77	112,57	165,02	103,28	124,07	134,28	112,44	111,78
128,14	232,25	284,77	425,98	475,99	545,81	742,16	683,78	657,39	668,87
45,20	40,27	62,08	164,34	163,23	259,16	344,67	224,40	473,06	270,05
29,68	18,00	72,00	1,30	0,00	200,50	—	7,00	200,00	165,00
4,81	11,31	29,85	27,36	55,68	1,31	51,15	12,47	4,27	3,50
103,13	120,92	182,01	139,19	59,54	38,42	43,08	41,87	40,58	38,77
832,18	998,40	1407,70	1837,73	1946,58	2101,58	2 271,66	2 046,24	2 510,48	2 441,20
93,23	129,75	201,14	343,51	470,50	370,10	354,27	321,96	325,23	230.84
187,11	211,42	355,65	394,14	393,61	470,56	474,23	443,73	569,91	576,26
‘0,11	_	_	—	—	3 0,36	—	—	—	—
272,83	73,21	59,47	83,85	47,71	126,47	61,00	59,67	155,29	60,56
15,00	15,00	15,00	4—3,70	1,00	57,00	354,00	577,60	256,00	1,00
0,30	0,62	0,27	0,12	0,81	0,12	0,12	0,14	0,12	0,12
263,60	568,40	776,17	1 019,81	1 032,95	1 076,97	1 028,04	643,14	1 203,93	1 572,42

Bruttoinvesteringar

Statens affärsverksfonder:

Postverket...........................

Televerket............................

Statens järnvägar.....................

Statens vattenfallsverk ................

Domänverket ........................

Säger för statens affärsverksfonder

Luftfartsfonden..........................

Statens allmänna fastighetsfond............

Försvarets fonder:

Försvarets fastighetsfond ..............

Försvarets bostadsanskaffningsfond ....
Försvarets fabriksfond ................

Säger för försvarets fonder

Statens utlåningsfonder ..................

Fonden för låneunderstöd .................

Fonden för statens aktier..................

Fonden för föi lag till statsverket ..........

Diverse kapitalfonder ....................

Summa

Därav finansierades med:

avskrivningsmedel från riksstaten1 ..
avskrivningsmedel inom fonderna ..

bidrag från kommuner ............

övriga på fonderna disponibla medel
kapitalåterbetalningar motsvarande till
fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster
avsatta avskrivningsmedel .

kapitalåterbetalningar i övrigt......

tillskott från riksgäldskontoret av nya
kapitalmedel....................

1 Av det för budgetåret 1949/50 redovisade beloppet avser 0,03
mkr grundavskrivningar å försvarets fabriksfond, som täckts med reserverade
inkomster av exploateringen av vissa på sin tid för militära
ändamål avsedda markområden. — ! Av Stockholms stad lämnat bi -

drag till kontorsbyggnad vid Bolinders plan i Stockholm. — * Av Stockholms
stad lämnat bidrag till nybyggnad för statens rättsläkarstation.
— * Jfr textkommentar till tab. II: b i riksräkenskapsverkets årsbok
1954.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 13

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

budgetåren 1949/50—1958/59 samt hur dessa investeringar finansierats.
Beträffande innebörden av begreppet investeringar i detta sammanhang torde
få erinras om, att endast medelsförbrukningen under affärsverksfonderna,
luftfartsfonden, statens allmänna fastighetsfond, försvarets fonder samt
vissa fonder bland diverse kapitalfonder inräknas i den statliga investeringsverksamheten
i detta ords samhällsekonomiska betydelse. För övriga
kapitalfonder motsvaras medelsanvisningarna av en statlig utlåning, aktieteckning
o. s. v., som icke primärt betecknas som en aktivitet av realinvesteringsnatur.

Av investeringarna i statens kapitalfonder hänför sig drygt två tredjedelar
till statens affärsverksfonder och statens utlåningsfonder (huvudsakligen
bostadslångivningen). Under tioårsperioden 1949/50—1958/59 har medelsforbrukningen
under statens kapitalfonder, räknat i löpande priser, i det
narmaste tredubblats. Av den totala stegringen på ca 1,6 miljard kronor
foll ca 0,6 miljard kronor på affärsverksfonderna och drygt 0,5 miljard
kronor på statens utlåningsfonder. Betydande ökningar föreligger också
under perioden för medelsförbrukningen under fonderna för låneunderstöd
och for statens aktier. För affärsverksfondernas del motsvaras den nominella
ökningen av en »volymmässig» årlig ökning på 4 å 5 procent, vilket är
en något lägre stegringstakt än den som redovisas för övriga statliga investeringar,
d. v. s. främst försvarsinvesteringarna och vägbyggandet.

Av investeringarna i affärsverksfonderna visar televerkets investeringar
en påtagligt kraftig ökning från periodens början fram t. o. m. budgetåret
1952/53 för att därefter vara relativt oförändrade under senare delen
av perioden. Under budgetåret 1958/59 föreligger dock en av konjunkturpohtiska
skäl motiverad uppgång. Televerkets rörelse uppvisar en jämn
och stark expansion under hela 50-talet. Antalet telefonapparater ökade sålunda
under perioden med över en miljon och utgjorde i slutet av 1959 ca
2,7 miljoner. Även automatiseringen av telefontrafiken har fortskridit snabbt
under tioårsperioden. I slutet av fjolåret var i runt tal 86 procent av samtliga
apparater anslutna till helautomatiska stationer. Televerkets investeringar
har slutligen också påverkats av utbyggnaden av FM-sändare och televisionsanläggningar.

Utvecklingen av statens järnvägars investeringar överensstämmer med televerkets
såtillvida som investeringsökningen i huvudsak hänför sig till början
av 50-talet. Investeringarna kulminerade under budgetåret 1953/54, då
de i löpande priser räknat uppgick till ca 340 miljoner kronor. Investeringsinriktningen
under perioden har främst syftat till att dels höja kapaciteten
på de områden där brister på grund av tidigare underinvesteringar
torelegat, dels rationalisera järnvägsdriften. I detta sammanhang må erinras
om att statens järnvägars investeringar liksom televerkets domineras av
reinvesteringar.

Investeringarna i statens vattenfallsverk beskriver en klart uppåtriktad
trend och har under tioårsperioden i det närmaste tredubblats. Avgörande
for denna investeringsexpansion har varit den ständigt stigande elkraftför -

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 15

Tabell 5. Driftbudgetens inkomster under budgetåren 1949/50—1958/59 med fördelning
på huvudgrupper

Miljoner kronor

Inkomst- och förmögenhetsskatter
(inkl. folkpensionsavgifter)
................

Övriga skatter å inkomst,
förmögenhet och rörelse ..
Fordons- och bensinskatter
Tullmedel (inkl. skatt å
kaffe), varuskatt samt omsättningsskatt
å motorfordon
....................

Tobaksskatt, rusdrycksmedel,
skatt å läskedrycker
och statlig nöjesskatt samt
totalisator-, tips- och lotterimedel
..............

Energiskatt ..............

Övriga egentliga statsinkomster
................

Inkomster av statens affärs verksfonder

........

Inkomster av övriga kapitalfonder
..............

Summa

Relativ fördelning

Inkomst- och förmögenhets
skatter (inkl. folkpensionsavgifter)
............

Övriga skatter å inkomst,
förmögenhet och rörelse ..
Fordons- och bensinskatter
Tullmedel (inkl. skatt å
kaffe), varuskatt samt omsättningsskatt
å motorfordon
................

Tobaksskatt, rusdrycksmedel,
skatt å läskedrycker
och statlig nöjesskatt samt
totalisator-, tips- och lot

terimedel ..............

Energiskatt ..............

Övriga egentliga statsinkomster
................

Inkomster av statens affärs verksfonder

........

Inkomster av övriga kapitalfonder
..............

1949 150	1950 /Öl	1951 /52	1952 /53	1953 /54	1954 /55	1955 / 56	1956 / 57	1957 /58	1958 /59
2 029	2 741	4108	4145	4 526	4 399	4 999	5 362	5 961	6101
146	154	166	159	188	201	213	237	249	300
444	472	518	520	602	819	1043	1018	1062	1086
391	629	579	658	683	718	779	914	1071	1122
1276	1373	1536	1667	1762	1896	2133	2 288	2 405	2 550
								263	471
187	156	167	194	232	278	319	305	286	281
173	194	217	195	260	298	242	177	273	318
193	201	216	270	282	298	344	390	449	376
4839	5820	7507	7808	8 535	8907	10072	10691	12 019	12 605
41,9	47,1	54,7	53,1	53,0	49,4	49,6	50,2	49,6	48,4
3,0	2,6	2,2	2,0	2,2	2,3	2,1	2,2	2,1	2,4
9,2	8,1	6,9	6,7	7,1	9,2	10,4	9,5	8,8	8,6
8,1	9,1	7,7	8,4	8,0	8,1	7,7	8,5	8,9	8,9
26,4	23,6	20,5	21,3	20,6	21,3	21,2	21,4	20,0	20,2
								2,2	3,8
3,8	2,7	2,2	2,5	2,7	3,1	3,2	2,9	2,4	2,2
3,6	3,3	2,9	2,5	3,1	3,3	2,4	1,7	2,3	2,5
4,0	3,5	2,9	3,5	3,3	3,3	3,4	3,6	3,7	3,0
100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0

brukningen. Vid periodens början låg denna för statens vattenfallsverks del,
som i runt tal svarar för hälften av landets elkraftförsörjning, vid en nivå
av drygt 6 000 MkWh per år. Under budgetåret 1958/59 låg primabelastningen
däremot på över 13 000 MkWh.

Till och med budgetåret 1950/57 uppvisar investeringarna i luftfartsfon -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

den en relativt jämn utveckling för att under senare budgetår mångdubblas
i förhållande till den under perioden tidigare rådande nivån. Den ökade investeringsvolymen
under dessa år hänför sig till utbyggnaden av storflygplatsen
Arlanda.

Medelsförbrukningen under statens utlånings fonder, som stigit fortlöpande
under budgetåren 1949/50—1955/56, visar under senare budgetår en nedgång.
Helt bestämmande härför har varit bostadslångivningens omfattning.
Medelsbehovet härför har påverkats av en rad faktorer, bl. a. av ökningen
av inflytande amorteringar och minskningen av förskottsutbetalningar av
lån.

Medelsförbrukningen under fonden för låneunderstöd har till betydande
del avsett kapitalsubventioner till bostadsbyggnadsverksamheten. Trots att
utgifterna för dessa minskat under senare år, uppvisar dock medelsförbrukningen
under fonden en uppgång. Delvis sammanhänger dock de stegrade
utgifterna med att medelsanvisningen till räntefria stående delar av egnahemslån
fr. o. m. den 1 juli 1957 överfördes från lånefonden för bostadsby§Sande
till fonden för låneunderstöd. Av ökningen i övrigt under fonden
hänför sig under budgetåret 1957/58 100 miljoner kronor till återföring av
fonderade LKAB-medel och sammanlagt 67 miljoner kronor till reglering
av Statens skogsindustriers lån.

Vad slutligen medelsförbrukningen under budgetåren 1957/58 och 1958/
59 under fonden för statens aktier beträffar, förklaras den av kostnaderna
för inlösen av aktier i LKAB och för budgetåret 1957/58 till 35 miljoner kronor
av aktieteckning i Statens skogsindustrier.

5. Driftbudgetens inkomster under budgetåren 1949/50—1958/59

Till komplettering av de tidigare lämnade uppgifterna om utgiftsutvecklingen
redovisas i tabell 5 en sammanställning ur riksräkenskapsverkets
årsbok över driftbudgetens inkomster under budgetåren 1949/50—1958/59
med fördelning på huvudgrupper.

B. Statsutgifternas utveckling under budgetåren 1960/61—1964/65
1. Allmänna förutsättningar för beräkningarna

Utgångspunkten för bedömningen av den statsfinansiella utvecklingen
har i princip varit riksstaten för budgetåret 1960/61. Då beräkningarna
verkställts innan riksstaten är fastställd, har de av praktiska skäl fått baseras
på det framlagda riksstatsförslaget jämte särpropositioner. Materialet,
som omfattar budgetåren 1960/61—1964/65, innefattar utgiftsutvecklingen
såväl på driftbudgeten som på kapitalbudgeten.

I kalkylerna ingår inte endast de automatiska förändringar i utgiftsutvecklingen
som kan föranledas av ändringar i befolkningsstrukturen o. d.,
utan även kostnadsförändringar, som hänför sig till sådana större och mindre
reformer och standardhöjningar inom olika områden, som med beaktande av

Dih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 1?

pågående planering, lokaler, rekryteringsmöjligheter etc. av fackdepartementen
och myndigheterna bedömts komma att aktualiseras under den angivna
tidsperioden. Härvid har så långt möjligt hänsyn tagits till såväl framlagda
som väntade kommittéförslag liksom även till reformförslag, som aktualiserats
i andra sammanhang. Självfallet är de kostnadsuppgifter som kan erhållas
om reformer, vilka inte är slutligt utformade eller helt befinner sig
på utredningsstadiet, synnerligen osäkra. Det har dock ansetts önskvärt,
att även dessa kostnader beaktas, även om dessa uppskattningar måste få
en mycket summarisk karaktär. Det bör i detta sammanhang framhållas,
att från de olika departementen starkt understrukits osäkerheten i beräkningarna.
Någon budgetprövning av aktuella reformförslag har det sålunda
inte varit fråga om. Den omständigheten att kostnaden för en viss reform
medtagits i beräkningarna inom ett departements verksamhetsområde innebär
således inte något ställningstagande till denna reform. Det bör dock
samtidigt understrykas att, även om materialet inte utsatts för någon samlad
bedömning utifrån finansiella utgångspunkter, så representerar det likväl
inte någon okritisk inventering av alla tänkbara utgiftsbehov.

Beträffande den samhällsekonomiska utvecklingen i stort har förutsatts
eu fortgående produktionsökning i samma takt som under 50-talet samt
oförändrad pris- och lönenivå. Beräkningarna utgår därför i detta avseende
från den pris- och lönenivå, som lagts till grund för beräkningen av anslagen
i riksstatsförslaget för budgetåret 1960/61. Detta innebär bl. a. att kalkylerna
över anslagsutvecklingen gjorts utifrån den beräkningstekniska hypotesen
om konstant lönenivå (1959 års) för de statsanställda.

Den nu kända löneökningen under kalenderåren 1960 och 1961 har dock
såtillvida beaktats som ett schablonmässigt tillägg för lönekostnadsökningar
fram t. o. m. kalenderåret 1961 gjorts vid sidan av kalkylerna för de särskilda
huvudtitlarna och anslagen under dessa. Då inkomstberäkningarna
för åren därefter skett utifrån antagandet om en jämn ökning av skatteunderlaget
med tre procent årligen har i konsekvens härmed likaledes ett
schablonmässigt tillägg för kostnadsökningar i form av ökade löner inom
den statliga och statsunderstödda verksamheten gjorts.

När det gäller att utifrån materialet bedöma den statsfinansiella utvecklingen
under de närmaste budgetåren synes alldeles speciellt böra observeras
de svårigheter som är förknippade med en långsiktig budgetberäkning.
Det förhållandet att redan de årliga budgetberäkningarna innehåller
stora osäkerhetsmoment torde understryka de vanskligheter som är förknippade
med kalkyler för så lång tidsperiod som fem år.

De tendenser till feluppskattningar som föreligger antyds för övrigt redan
av siffermaterialet över utgiftsförändringarna mellan de olika budgetåren.
Myndigheterna har sålunda i stor utsträckning hänfört beräknade framtida
utgiftsökningar till det första budgetåret under perioden, medan eu
långsammare stegringstakt redovisas för mera avlägsna budgetår. En orsak
härtill är svårigheten all överblicka utvecklingen av de faktorer som
bestämmer utgifternas förändringar på några års sikt. .In längre in i fram 2

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang F.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Tabell 6. Beräknade egentliga statsutgifter under budgetåren 1960/61—1964/65

Litt. enligt	Anslagsgrupp	1960/61	1961/62
förslaget 1960/61		Totalt mkr	Totalt mkr
A, B	I. Kungl. hov- och slottsstaterna.....................	4,4	4,5
	II. Justitiedepartementet.........................	144,0	160,6
A, B, C,D	Domstolarna, rättegångsväsendet i allmänhet, m. m........	64,1	71,2
E, F	Fångvården m. m..........................	79,9	894
	III. Utrikesdepartementet..........................	76,3	86,0
A, C	Utrikesförvaltningen, m. m........................	47,6	50,4
B	Bidrag till vissa internationella organisationer m. m.........	28,7	35,6
A—E	IV. Försvarsdepartementet.......................	2 917,8	2 992,0
	V. Socialdepartementet...........................	4 502,3	4 670,7
C	Mödrahjälp, socialhjälp, barnavård, allmänna barnbidrag, m. m.	881,1	875,4
D	Nykterhetsvård..............................	43,2	45,9
E	Arbetsmarknadsstyrelsen med dithörande verksamhet......	469,6	5004
F	Bostadsbyggande m. m......................	370,9	443,5
G	Sjuk- och yrkesskadeförsäkring m. m..................	278,7	283,7
I	Folkpensionering m. m......................	2 436,2	2 498,7
A, B, H, J	Arbetarskydd, vissa myndigheter, m. m.................	22,6	23,4
B, C	VI. Kommunikationsdepartementet..................	1 230,1	1 351,6
Väg- och vattenbyggnadsväsendet, vägtrafikväsendet........	1073,7	1191,3
I 3	Driftbidrag till statens järnvägar...................	80,0	80,0
A, D, E, F,	Vissa myndigheter, m. m......................	76,4	80,3
G, H, I (utom I 3)	VII. Finansdepartementet.......................	908,7	718,3
D	Skatteersättning till kommunerna, m. m..................	638,0	566,0
A, B, C, E (utom E 7) E 7	Vissa myndigheter, m. m..........................	150,2	152,3
Premiering av frivilligt sparande under åren 1955 och 1956 ..	120,5
	VIII. Ecklesiastikdepartementet......................	1 843,6	1974,9
E, F, M	Högre utbildning och forskning..................	219,8	252,9
G, H, I, J	Allmänbildande och yrkesutbildande skolväsen.........	1 535,8	1629,0
A, B, C, D,	Folkbildning, akademier, muséer, kyrkor, m. m............	88,0	93,0
K, L, N	IX. Jordbruksdepartementet.....................	477,3	521,8
B, C, J	Lantbrukets rationalisering, lantmäteriväsendet, m. m.......	100,4	113,0
D	Jordbruksprisreglering m. m........................	254,5	265,7
E, F, G, H	Undervisning och forskning på jordbrukets område, veterinär-väsendet ...............................	57,1	65,1
I	Skogsväsendet.................................	44,2	56,4
A, K, L,M	Fiskeriväsendet, vissa myndigheter, diverse........	21,1	21,6
C (utom G 33) C 33	X. Handelsdepartementet...........................	281,0	389,1
Bergsbruk, industri, hantverk, teknisk forskning m. m.......	32,6	39,7
Atomenergiverksamhet inom AB Atomenergi...............	98,1	170,0
A, B, D, E,	Sjöfart och handel, vissa myndigheter m. m............	121,3	146,7
G, H F	Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap m. m.....	29,0	32,7
	XI. Inrikesdepartementet.........................	827,0	894,6
B	Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården........	529,2	551,1
D	Polisväsendet.............................	79,0	81,5
E	Civilförsvaret...................................	27,4	68,0
A, C, F	Landsstaten, m. m...........................	191,4	194,0
C, D	XII. Civildepartementet..............................	503,8	545,0
Statliga och statsunderstödda pensionsväsendet.............	416,7	438,0
A, B, E, F	Vissa myndigheter, in. m.......................	27,1	27,0
(utom F 2) F 2	Arbetsgivaravgift till den allmänna tilläggspensioneringen ....	60,0	80,0
	XIII. Oförutsedda utgifter...........................	1,0	1,0
	XIV. Riksdagen och dess verk m. m.....................	23,8	24,0
	Summa	13 741,1	14 334,1

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 19

	1962/63 .	1963/64	1964/65	Genom-snittlig ärlig för-ändring 1960/61 mej
Förändring från föreg. budgetår	Totalt mkr	Förändring från föreg. budgetår	Totalt mkr	Förändring från föreg. budgetår	Totalt mkr	Förändring från föreg. budgetår
mkr	%	mkr	%	mkr	%	mkr	%	/ 65 %
+ OJ	+	1,0	4,5	+	0,0	+ 0,8	4,5	+	0,0	+ 0,8	4,6	+	0,1	+	0,8	+ 0,9
+ 16,6	+	11,5	177,1	+	16,5	+ 10,3	198,7	+	21,6	+ 12,2	219,8	+	21,1	+ 10,6	+ 11,2
+ 7,1	+	11,1	76,4	+	5,2	+ 7,3	82,7	+	6,3	+ 8,2	89,0	+	6,3	+	7,6	+ 8,6
+ 9,5	+	11,9	100,7	+	11,3	+ 12,6	116,0	+	15,3	+ 15,2	130,8	+	14,8	+ 12,8	+ 13,1
+ 9,7	+	12,7	93,8	+	7,8	+ 9,1	96,8	+	3,0	+ 3,2	100,2	+	3,4	+	3,5	+ 7,1
+ 2,8	+	5,9	51,0	+	0,6	-f* 1,2	51,6	+	0,6	+ 1,2	52,4	+	0,8	+	1,6	+ 2,5
+ 6,9	+	24,0	42,8	+	7,2	+ 20,2	45,2	+	2.4	+ 5,6	47,8	+	2,6	+	5,8	+ 13,9
+ 74,2	+	2,5	3 065,0	+	73,0	+ 2,4	3 140,0	+	75,0	+ 2,4	3 217,0	+	77,0	+	2,5	+ 2,5
+ 168,4	+	3,7	4 976,3	+ 305,6	+ 6.5	5 108,5	+ 132,2	+ 2,7	5 453,3	+ 344,8	+	6,7	+ 4,9
— 5,7		0,6	869,6	—	5,8	- 0,7	863,0	—	6,6	— 0,8	857,7	—	5,3	—	0,6	— 0,7
+ 2,7	+	6,3	48,0	+	2,1	+ 4,6	50,0	+	2,0	+ 4,2	52,0	+	2,0	+	4,0	+ 4,8
+ 30,5	+	6,5	492,7		7,4	- 1,5	495,3	+	2,6	+ 0,5	498,0	+	2,7	+	0,5	+ 1>5
+ 72,6	+	19,6	487,6	+	44,1	+ 9,9	546,5	+	58,9	+ 12,1	606,5	+	60,0	+ 11,0	+ 13,2
+ 5,0	+	1,8	288,7	+	5,0		293,7	+	5,0	+ 1,7	298,8	+	5,1	+	1,7	+ 1,8
+ 62,5	+	2,6	2 767,6	+ 268,9	+ 10.8	2 837,8	+	70,2	+ 2,5	3 118,0	+ 280,2	+	9,9	+ 6,5
+ 0,8	+	3,5	22,1	—	1,3	— 5,6	22,2	+	0,1	+ 0,5	22,3	+	0,1	+	0,5	— 0,3
+ 121,5	+	9,9	1 456,7	+ 105,1	+ 7,8	1 565,2	+ 108,5	+ 7,4	1 672,7	+ 107,5	+	6,9	+ 8,0
+ 117,6	+	11,0	1 292,6	+ 101,3	+ 8,5	1 398,0	+ 105,4	+ 8,2	1 503,2	+ 105,2	+	7,5	*+■ 8,8
_		—	80,0		—	—	80,0		—	—	80,0		—		—	—
+ 3,9	+	5,1	84,1		3,8	+ 4,7	87,2	+	3,1	+ 3,7	89,5	+	2,3	+	2,6	+ 4,0
—190,4		21,0	646,5		71,8	—10,0	580,9		65,6	— 10,1	510,2	_	70,7	_	12,2	— 13,3
— 72,0	_	11,3	496,0	—	70,0	— 12,4	426,0	—	70,0	-14,1	357,0	—	69,0	—	16,2	— 13,5
+ 2,1	+	1,4	150,5	—	1,8	- 1,2	154,9	+	4,4	+ 2,9	153,2	—	1,7	—	1,1	+ 0,5
— 120,5	_	100,0	_		_	—	—		—	—	—		—		—	—
+ 131,3	+	7,1	2 066,1	+	91,2	+ 4,6	2 145,1	+	79,0	+ 3,8	2 212,1	+	67,0	+	3,1	+ 4,7
+ 33,1	+	15,1	283,7	+	30,8	+ 12,2	312,5	+	28,8	+ 10,2	340,1	+	27,6	+	8,8	+ 11,6
+ 93,2	+	6,1	1 685,1	+	56,1	+ 3,4	1 730,9	+	45,8	+ 2,7	1 765,8	+	34,9	+	2,0	+ 3,6
+ 5,0	+	5,7	97,3	+	4,3	+ 4,6	101,7	+	4,4	+ 4,5	106,2	+	4,5	+	4,4	+ 4,8
+ 44,5	+	9,3	536,0	+	14,2	+ 2,7	541,0	+	5,0	+ 0,9	544,2	+	3,2	+	0,6	+ 3,4
+ 12,6	+	12,5	116,4	+	3,4	+ 3,0	118,0	+	1,6	+ 1,4	118,2	+	0,2	+	0,2	+ 4,3
+ 11,2	+	4,4	264,2		1,5	— 0,6	262,7	—	1,5	— 0,6	261,3	—	1,4	—	0,5	+ 0,7
+ 8,0	+	14,0	71,1	+	6,0	+ 9,2	72,2	+	1,1	+ 1,5	74,5	+	2,3	+	3,2	+ 7,0
+ 12,2-	+	27,6	60,3	+	3,9	+ 6,9	61,5	+	1,2	+ 2,0	63,6	+	2,1	+	3,4	+ 10,0
+ 0,5	+	2,4	24,0	+	2,4	+ 11,1	26,6	+	2,6	+ 10,8	26,6		—		—	+ 6,1
+ 108,1	+	38,5	405,4	+	16,3	+ 4,2	412,7	+	7,3	+ 1,8	436,5	+	23,8	+	ö,8	+ 12,6
+ 7,1	+	21,8	40,8	+	1,1	+ 2,8	43,0	+	2,2	+ 5,4	44,8	+	1,8	+	4,2	+ 8,6
+ 71,9	+	73,3	180,0	+	10,0	+ 5,9	180,0		—	—	200,0	+	20,0	+ 11,1	+ 22,6
+ 25,4	+	20,9	151,9	+	5,2	+ 3,5	157,0	+	5,1	+ 3,4	159,0	+	2,0	+	1,3	+ 7,3
+ 3,7	+	12,8	32,7		_	—	32,7		—	—	32,7		—		—	+ 3,2
+ 67,6	+	8,2	924,0	+	29,4	+ 3,3	947,3	+	23,3	+ 2,5	970,9	+	23,6	+	2,5	+ 4,1
+ 21,9	+	4,1	574,1	+	23,0	+ 4,2	594,1	+	20,0	+ 3,5	614,7	+	20,6	+	3,5	+ 3,8
+ 2,5	+	3,2	84,0	+	2,5	+ 3,1	86,5	+	2,5	3,0	89,0	+	2,5	+	2,9	■+• 3,1
+ 40,6	+ 148,2	68,0		—		68,0		—	—	68,0		—		—	+ 37,1
+ 2,6	+	1,4	197,9	+	3,9	+ 2,0	198,7	+	0,8	+ 0,4	199,2	+	0,5	+	0,3	+ 1,0
+ 41,2	+	8,2	583,0	+	38.0	+ 7,0	624,0	+	41,0	+ 7,0	662,0	+	38,0	+	6,1	+ 7,1
+ 21,3	+	5,1	456,0	+	18,0	+ 4,1	477,0	+	21,0	+ 4,6	495,0	+	18,0	+	3,8	+ 4,4
- 0,1	+	0,4	27,0		—		27,0		—	—	27,0		—		—	+ 0,1
+ 20,0	+	33,3	100,0	+	20,0	+ 25,0	120,0	+	20,0	+ 20,0	140,0	1	20,0	+	16,7	+ 23,8
—		—	1,0		—	—	1,0		—	—	1,0		—		—	—
+ 0,2	+	0,8	24,0		—	—	24,0		—	—	24,0		—		—	+ 0,2
-i 593,0	+	4,3	14 959,4	+ 625,3	+ 4,4	15 389,7	+ 430,3	+ 2,9	16 028,5	+ 638,8	+	4,2	+ 4,0

Tabell 7. Beräknade

utgifter (investeringsanslag) å kapitalbudgeten för de olika departementen under budgetåren 1960/61—1964/65

Departement	1960 /61 Totalt mkr	1961/62			1962/63		1963/64		1964/65		Genom- snitt-
	Totalt mkr	Förändring från föreg. budgetår		Totalt mkr	Förändring från föreg. budgetår	Totalt mkr	Förändring från föreg. budgetår	Totalt mkr	Förändring från föreg. budgetår	lig årlig för-ändring 1960/61
			mkr	O/ /o		mkr	%		mkr	%		mkr	%	—1964 /65, %
Justitiedepartementet.......	112,0	18,0	+ 6,0	+	50,0	17,0	- 1,0	- 5,6	17,0			17,0			+ 11,1
Utrikesdepartementet.......	5,5	6,0	+ 0,5	+	9,1	6,0	—	—	6,0	—	—	6,0	—	—	+ 2,3
Försvarsdepartementet......	‘171,4	197,0	+ 25,6	+	14,9	197,0	—	—	197,0	—	—	197,0	—	—	+ 3,7
Socialdepartementet........ Kommunikatlonsdeparte-	924,0	865,3	- 58,7	—	6,4	860,3	- 5,0	- 0,6	820,2	-40,1	- 4,7	785,2	-35,0	- 4,3	- 4,0
mentet..................	1 200,7	1 317,5	+ 116,8	+	9.7	1 302,5	- 15,0	- 1,1	1 304,5	+ 2,0	+ 0,2	1 287,5	- 17,0	- 1,3	+ 1,9
Finansdepartementet.......	187,0	187,1	+ 0,1	+	0,1	27,0	- 160,1	-85,6	25,0	- 2,0	- 7,4	25,0	—		-23,2
Ecklesiastikdepartementet .. .	64,1	102,4	+ 38,3	+	59,8	112,4	+ 10,0	+ 9,8	126,1	+ 13,7	+ 12,2	131,9	+ 5,8	+ 4,6	+ 21,6
Jordbruksdepartementet ....	5,8	20,4	+ 14,6	+ 251,7	22,1	+ 1,7	+ 8,3	17,2	- 4,9	- 22,2	14,8	- 2,4	- 14,0	+ 56,0
Handelsdepartementet......	123,6	166,4	+ 42,8	+	34,6	115,5	- 50,9	- 30,6	79,0	- 36,5	-31,6	77,3	- 1,7	- 2,2	- 7,5
Inrikesdepartementet.......	71,4	90,5	+ 19,1	+	26,8	89,1	- 1,4	- 1,5	78,6	- 10,5	- 11,8	65,6	- 13,0	- 16,5	- 0,8
Civildepartementet.........	—	—	—		—	—		—	—	—	—	—	—	—
Summa	2 765,5	2 970,6	+ 205,1	+	7,4	2 748,9	- 221,7	- 7,5	2 670,6	- 78,3	- 2,8	2 607,3	-63,3	- 2,4	- 1,3

1 Ett i riksstatsförslaget under försvarets fastighetsfond uppfört anslag å 2,5 miljoner kronor till vissa byggnadsarbeten för fångvården
har här redovisats under justitiedepartementet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

Tabell 8. Beräknade utgifter (investeringsanslag) för de olika fonderna å kapitalbudgeten under budgetåren 1960/61—1964/65

Fond	1960 /61 Totalt mkr	1961/62	1962/63	1963/64	1964/65	Genom- snitt-lig årlig för- ändring 1960/61 —1964 /65, %
Totalt mkr	Förändring från föreg. budgetår	Totalt mkr	Förändring från föreg. budgetår	Totalt mkr	Förändring från föreg. budgetår	Totalt mkr	Förändring från föreg. budgetår
mkr	0/ /O	mkr	0/ /O	mkr	%	mkr	%
I.	Statens affärsverks-	1101,1	1192,9	+ 91,8	+	8,3	1167,8	- 25,1		2,1	1177,8	+ 10,0	+ 0,9	1 177,5	- 0,3	- 0,0	+ 1,8
II.	Luftfartsfonden......	40,4	30,0	- 10,4	—	25,7	30,0	—		—	20,0	- 10,0	- 33,3	20,0	—	—	— 14,8
III.	Statens allmänna fas-tighetsfond ........	1140,0	241,0	+ 101,0	+	72,1	267,8	+ 26,8	+	11,1	265,2	- 2,6	- 1,0	236,2	-29,0	- 10,9	+ 17,8
IV.	Försvarets fonder ....	1168,6	197,0	+ 28,4	+	16,8	197,0	—		—	197,0	—	—	197,0	—		+ 4,2
V.	Statens utlåningsfonder	867,8	859,5	- 8,3	—	1,0	887,8	ce cd (M +	+	3,3	851,1	- 36,7	- 4,1	819,9	31,2	- 3,7	- 1,4
VI.	Fonden för låneunder-
	stöd...............	228,3	220,8	- 7,5	—	3,3	127,5	- 93,3	—	42,3	90,7	— 36,8	— 28,9	90,7	—		-- 18,6
VII.	Fonden för statens																-25,0
	aktier.............	160,0	160,0	—		—	—	- 160,0	- 100,0	—	—	—	—	—
VIII.	Fonden för förlag till	22,5	22,0	- 0,5	_	2,2	20,7	- 1,3	_	5,9	17,5	- 3,2	- 15,5	17,5	—	—	- 5,9
IX.	Diverse kapitalfonder .	36,8	47,4	+ 10,6	+	28,8	50,3	+ 2,9	-t-	6,1	51,3	+ 1,0	+ 2,0	48,5	— 2,8	— 5,5	+ 7,9
	Summa	2 765,5	2 970,6	+ 205,1	+	7,4	2 748,9	- 221,7	—	7,5	2 670,6	- 78,3	- 2,8	2 607,3	- 63,3	- 2,4	- 1,3

1 Ett i riksstatsförslaget under försvarets fastighetsfond uppfört anslag å 2,5 miljoner kronor till vissa byggnadsarbeten för fångvården har här
redovisats under statens allmänna fastighetsfond.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 21

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

tiden beräkningarna sträcker sig, desto oftare tvingas den som utför kalkylen
att avstå från en siffermässig precisering av de såsom alltmer osäkra
uppfattade utvecklingstendenserna. Frånvaron av siffermässig kalkyl ger
då skenbilden av »oförändrade» kostnader.

I sammanhanget bör också understrykas, att »säkerheten» i beräkningarna
över utgiftsutvecklingen givetvis varierar för olika områden. För vissa
områden finns klart utformade och realistiska utgiftsplaner eller utgiftsramar
fastställda, eller också kan utvecklingen återföras på vissa enkla och
stabila faktorer såsom exempelvis befolkningsutvecklingen. Å andra sidan
finns det områden där utgiftsberäkningar av långsiktig karaktär inte kan
utformas utifrån några förutsebara utvecklingstendenser. Som exempel kan
nämnas inverkan på totalförsvarets utgifter vid en förändrad utrikespolitisk
situation.

Härtill kommer att den statsfinansiella utvecklingen på ett mycket påtagligt
sätt röner inflytande av förändringar i den samhällsekonomiska utvecklingen.
Inte minst gäller det vid kraftigare konjunktursvängningar.
Någon konjunkturprognos för den aktuella tidsperioden föreligger inte och
torde inte heller med någon grad av säkerhet kunna göras. Som utgångspunkt
för beräkningarna har därför antagandena om »normal» produktionsstegringstakt
vid stabil prisnivå och full sysselsättning införts.

Det har i detta sammanhang inte heller varit möjligt att infoga den statliga
verksamheten i det större samhällsekonomiska utvecklingssammanhanget
under 60-talets början. I och för sig kan visserligen utgiftsberäkningarna
sägas bygga på vissa föreställningar om strukturförskjutningarna
och efterfrågeinriktningen i samhällsekonomin under de närmaste åren, men
bedömningen av dessa faktorer har givetvis varierat starkt. Till en del
skulle detta kunna undvikas, om den långsiktiga budgetberäkningen genomgående
skedde mot bakgrund av en samhällsekonomisk långtidsanalys.

2. Utgiftsutvecklingen inom de olika departementens områden
Justitiedepartementet

Driftbudgeten. Andra huvudtiteln beräknas för budgetåret 1960/61 komma
att uppgå till 144 miljoner kronor. Huvudtiteln domineras av kostnaderna
för fångvårdsorganisationen, som täcker mer än hälften av huvudtitelns
utgifter eller ca 78 miljoner kronor, samt av utgifterna för domstolsoch
rättegångsväsendet, som belöper sig till drygt 60 miljoner kronor. Avgörande
för utgiftsförändringen under den gångna tioårsperioden har väsentligen
varit kriminalitetens ökning, vilket bl. a. föranlett en kraftig utbyggnad
av platsantalet vid fångvårdsanstalterna. En viss förbättring av vårdresurserna
har även ägt rum. Utvecklingen belyses ytterligare av följande sammanställning
över platsantalet vid fångvårdsanstalterna under den senaste
tioårsperioden.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 23

fa Genomsnittligt Index

platsantal

1950 ...................................... 2680 100

1951 ...................................... 2-700 101

1952 ...................................... 3 H9 118

1953 ...................................... 3 244 121

1954 ...................................... 3 316 124

1955 ...................................... 3 490 130

1956 ...................................... 3 613 135

1957 ...................................... 4 021 150

1958 ...................................... 4 257 159

1959 ...................................... 4 638 173

De faktorer som varit utslagsgivande för den hittillsvarande utgiftsutvecklingen
under huvudtiteln kan beräknas prägla utvecklingen även under den
närmaste femårsperioden. Detta gäller i första hand kostnaderna för fångvården
m. m. I 1960 års statsverksproposition (II ht s. 55) har redovisats
vissa beräkningar rörande den sannolika utvecklingen av fångantalet t. o. m.
år 1965, grundade på tillgängliga uppgifter om utvecklingen beträffande befolkning
och kriminalitet sedan 1950-talets början. Inom justitiedepartementet
utförda prognoser med beaktande av den senaste tidens utveckling
har emellertid visat, att fångantalet budgetåren 1960/61—1964/65 kan komma
att stiga i ungefär samma omfattning som under åren 1955—1959, vilket
skulle ge följande utveckling.

Budgetår Genomsnittligt Index

antal fångar

1960/61 .................................. 5 250 100

1961/62 .................................. 5 625 107

1962/63 .................................. 6 000 114

1963/64 .................................. 6 375 121

1964/65 .................................. 6 750 129

Kostnaderna för fångvården påverkas även av fördelningen mellan slutna
och öppna anstalter. Av fångvårdens totala platsantal, 2 687, budgetåret
1949/50 utgjordes 76 procent av slutna platser. För närvarande finns ca 66
procent eller 3 300 platser vid slutna anstalter och ca 34 procent eller 1 700
platser vid öppna anstalter och fångkolonier, alltså sammanlagt ca 5 000
platser. Med utgångspunkt från den nyss återgivna beräkningen av fånganlalets
utveckling kan platsbehovet vid fångvårdsanstalterna budgetåret 1964/
65 uppskattas till ca 6 750 platser. Strävandena är att i ökad utsträckning
använda öppna anstalter. Fångklientelets sammansättning gör dock att någon
mera väsentlig förskjutning i fråga om fördelningen mellan öppna och
slutna anstalter knappast kan beräknas. Med nuvarande proportioner mellan
slutna och öppna platser skulle nyssnämnda platsantal komma att för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

dela sig på ca 4 500 vid slutna och ca 2 250 vid öppna anstalter. De löpande
kostnaderna (avlönings- och övriga driftutgifter) vid anstalterna kan för
närvarande beräknas till i genomsnitt ca 13 000 kronor per år och plats vid
slutna anstalter och till ca 7 000 kronor vid öppna anstalter. Härvid bortses
från inkomsterna av arbetsdriften, vilka för närvarande medför en inkomst
för statsverket med drygt 2 miljoner kronor per budgetår. Mot bakgrunden
av den redovisade utvecklingen har fångvårdsanstalternas avlönings- och
omkostnadsanslag i de gjorda beräkningarna uppräknats med mellan 8 och
12 miljoner kronor per år. Vid beräkningen av kostnaderna för fångvården
har även inkalkylerats en effektivisering av eftervården. Totalt skulle utgifterna
för fångvård och dithörande verksamhet enligt beräkningarna komma
att öka med ca 50 miljoner kronor mellan budgetåren 1960/61 och 1964/65,
d. v. s. med i genomsnitt drygt 12 miljoner kronor per budgetår.

Förutom fångvården är det som nämnts domstolarna samt rättegångsväsendet
i allmänhet som huvudsakligen påverkar anslagsutvecklingen. Kostnaderna
för domstolarna har under den nu ifrågavarande tidsperioden beräknats
öka med sammanlagt drygt 11 miljoner "kronor eller genomsnittligt
ca 3 miljoner kronor per budgetår. Till betydande del avser detta ökande
avlöningskostnader. I beräkningarna har även beaktats domarutredningens
förslag till organisationsändringar. Kostnaderna för rättegångsväsendet i
allmänhet, vartill bl. a. hänföres ersättningar till vittnen och parter samt
kostnader enligt lagen om fri rättegång, har beräknats öka med i genomsnitt
närmare 3 miljoner kronor per budgetår. I utgiftssumman har därvid budgetåret
1961/62 inräknats en kostnadsökning om ca 2 miljoner kronor, som
skulle följa av ett genomförande av 1951 års rättegångskommittés förslag
om utsträckning av den fria rättegången till högre inkomstgrupper än för
närvarande. I detta sammanhang torde böra omnämnas, att hänsyn inte tagits
till de kostnadsökningar som kan föranledas av föreslagna reformer beträffande
skadestånd i offentlig verksamhet och ändrad organisation av det
rättspsykiatriska undersökningsväsendet.

De totala utgifterna under andra huvudtiteln skulle enligt de nu gjorda
antagandena under den aktuella tidsperioden öka med mellan 17 och 22 miljoner
kronor per budgetår eller i genomsnitt med ca 11 procent. Av ökningen
faller omkring två tredjedelar på kostnaderna för fångvård m. m.

Kapitalbudgeten. På kapitalbudgeten har för justitiedepartementets del
kalkylerats med ett årligt anslagsbehov av omkring 17 miljoner kronor för
de närmaste budgetåren. Förutom ombyggnadsarbeten vid befintliga anstalter
och färdigställande av pågående arbeten vid exempelvis Hall, Hinseberg
och Kumla har i dessa siffror inräknats kostnader för uppförande av en
sidoanstalt under vartdera av budgetåren 1961/62 och 1962/63 samt påbörjande
av en centralanstalt under vartdera av budgetåren 1962/63 och
1963/64. Det må i detta sammanhang nämnas, att anläggningskostnaden
för nya platser för närvarande uppgår till i genomsnitt omkring 40 000 kronor
för de slutna (centralanstalter undantagna) och omkring 15 000 kronor
för de öppna anstalterna.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 25
U trikesdepartementet

Driftbudgeten. Anslagsutvecklingen under tredje huvudtiteln bestämmes
i huvudsak av två anslag, nämligen utrikesförvaltningens avlöningsanslag
och anslaget till bidrag till internationell hjälpverksamhet. Avlöningsanslaget,
som för budgetåret 1960/61 upptagits till ca 32 miljoner kronor, är i huvudsak
oberoende av utvecklingen inom Sverige, då omkring två tredjedelar
av anslaget avser avlöningsmedel till tjänstemän placerade i den svenska
representationen utomlands. Anslaget till bidrag till internationell hjälpverksamhet
är för budgetåret 1960/61 beräknat till ca 21 miljoner kronor.
Tillsammans uppgår de nu nämnda anslagen således till ca 53 miljoner kronor
eller ca 70 procent av huvudtitelns totalsumma.

Under budgetåren 1960/61—1964/65 har anslagen under huvudtiteln beräknats
öka från 76 till 100 miljoner kronor, innebärande en årlig genomsnittlig
ökning med ca 7 procent. Utgiftsökningen under utrikesförvaltningens
avlöningsanslag är nästan helt koncentrerad till budgetåret 1961/62, då
vissa överslagsmässigt beräknade belopp upptagits för en personalförstärkning,
som kan väntas bli aktualiserad på grundval av nu pågående utredningar.
Storleken av anslaget till bidrag till internationell hjälpverksamhet
är beroende av avgöranden, som nu svårligen kan förutses. I utgiftsberäkningen
har anslaget successivt uppräknats till 39 miljoner kronor för budgetåret
1964/65.

Slutligen må nämnas att en del av anslagen under huvudtiteln avser Sveriges
bidrag till olika internationella organisationer. Utgiftsutvecklingen
under dessa anslag är beroende av dessa organisationers tillväxt, vilken för
närvarande inte är möjlig att förutsäga.

Kapitalbudgeten. Under kapitalbudgeten bär för utrikesdepartementets
del i beräkningarna upptagits ett årligt anslagsbehov under den nu ifrågavarande
femårsperioden av ca 6 miljoner kronor, sammanhängande med
byggnadsföretag vid beskickningarna utomlands.

Försvarsdepartementet

Driftbudgeten. Anslagsutvecklingen under försvarshuvudtiteln kan för närvarande
inte närmare förutses, då densamma kommer att påverkas av nu
aktuella utredningar om de framtida försvarskostnaderna. I avsaknad av
annat underlag för utgiftskalkylerna har därför endast en framskrivning
gjorts av kostnaderna med utgångspunkt från de år 1958 antagna riktlinjerna
för försvarets framtida utformning. En årlig ökning av 2,5 procent för teknisk
utveckling har alltså förutsatts. Utgångpunkten har vid beräkningarna
varit eu total anslagssumma av 2 850 miljoner kronor för budgetåret
1960/61, exklusive prisregleringsanslaget. För budgetåret 1961/62 har utöver
den förut angivna procentuella ökningen beräknats ett belopp av 3
miljoner kronor, motsvarande för budgetåret 1960/61 gjord avräkning av
kostnaderna för vissa i arbetslöshetsbekämpande syfte utförda översynsarbetcn
å marinens fartyg. Då riksstaten för 1960/61 varit utgångspunkt, ansluter
kostnaderna i stort sett till prisläget i maj 1959.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Resultat föreligger för närvarande av utförda indexberäkningar över försvarskostnaderna
t. o. in. februari 1960. Enligt dessa har kostnaderna
ökat med 1,3 procent från maj 1959. Med utgångspunkt härifrån —- och
med beaktande av jämväl kostnaderna för kompensation för höjda folkpensionsavgifter
och höjt förräntningskrav på det kapital som investerats i försvarets
fastighetsfond samt merkostnader på grund av den allmänna varuskattens
införande — skulle totalsumman för budgetåret 1960/61, räknad
i prisläget för februari 1960, uppgå till i runt tal 2 902 miljoner kronor,
utan prisregleringsanslag, i stället för 2 850.

Kapitalbudgeten. Utgifterna på kapitalbudgeten under budgetåren 1961/
62—1964/65 har beräknats med utgångspunkt från det för budgetåret 1960/
61 upptagna totala anslagsbeloppet om ca 170 miljoner kronor. Fr. o. in. budgetåret
1961/62 har anslagssumman upptagits till 197 miljoner kronor, ökningen
hänför sig bl. a. till fortsatt utbyggnad av Muskövarvet, genomförande
av beslutade förbandsrationaliseringar, fortsatt utbyggnad och modernisering
av flygbaser och luftbevakningsorgan. För upprustning av
Karlskrona örlogsvarv har beräknats 7 miljoner kronor för ettvart av budgetåren
1961/62—1964/65.

Socialdepartementet

Driftbudgeten. Femte huvudtiteln är i riksstatsförslaget för budgetåret
1960/61 upptagen till ca 4 500 miljoner kronor. Huvudtiteln domineras av
anslaget till folkpensioner in. m., som uppgår till drygt 2 400 miljoner
kronor eller mer än hälften av huvudtitelns totalsumma. De stora posterna
under huvudtiteln utgöres i övrigt av anslagen till allmänna barnbidrag, arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, bostadssubventioner samt bidrag till sjukkassor
m. m. Tillsammans täcker de nu nämnda anslagsändamålen ca 4 250
miljoner kronor eller omkring 94 procent av huvudtitelns sammanlagda belopp.
Beträffande de särskilda anslagsgrupperna under huvudtiteln må
framhållas följande.

Anslagen till mödrahjälp, socialhjälp, barnavård, allmänna barnbidrag
in. m. har för budgetåret 1960/61 upptagits till ca 881 miljoner kronor och
har för budgetåret 1964/65 beräknats till ca 858 miljoner kronor. Under avsnittet
har i stort sett endast angivits den kostnadsutveckling som med
hänsyn främst till befolkningsutvecklingen för närvarande kan förutses. I
fråga om mödrahjälp, ferieresor för barn och husmödrar m. in. har förutsatts
oförändrade bidragsgrunder under hela perioden, då resultatet av det
utredningsarbete som pågår främst inom socialpolitiska kommittén inte
kunnat beaktas. De allmänna barnbidragens belopp har antagits oförändrat
liksom grunderna för bidragen till kommuner och institutioner.

Avsnittet domineras av anslaget till allmänna barnbidrag, vilket för budgetåret
1960/61 upptagits till 809 miljoner kronor. Genom befolkningsutvecklingen
minskar denna post successivt. Minskningen har uppskattats till
11 miljoner kronor för vartdera av budgetåren 1961/62 och 1962/63 samt 9

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 27

respektive 7 miljoner kronor för budgetåren 1963/64 och 1964/65. Till grund
för beräkningen har lagts bl. a. följande prognos över antalet barn under
16 år.

Tidpunkt Antal barn under 16 år

31/12 1961 1 772 000

» 1962 ............................ 1 748 000

» 1963 ............................ 1 728 600

» 1964 ............................ 1 712 600

» 1965 ............................ 1 703 300

Ersättningarna till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag
beräknas under den närmaste femårsperioden komma att successivt
öka. Man kan räkna med en ökning av antalet barn för vilka bidragsförskott
utgår samt en höjning av medelbeloppet per barn. Utfyllnadsbidragens
omfattning kan däremot beräknas minska vid tillämpning av nu gällande
bestämmelser. På grundval av dessa antaganden har nettokostnaderna
för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag beräknats öka från 26 miljoner
kronor budgetåret 1960/61 till 33 miljoner kronor 1964/65. Härav skulle
statens kostnader utgöra 18 respektive 23 miljoner kronor. Den i propositionen
1960: 75 föreslagna höjningen av maximibeloppen antas öka statens
kostnader per budgetår med ytterligare omkring 3 miljoner kronor fr. o. in.
budgetåret 1962/63. Totalt kan alltså statens kostnader mellan budgetåren
1960/61 och 1964/65 beräknas öka från ca 18 till drygt 26 miljoner kronor.

Under 1950-talet har antalet institutioner för halvöppen barnavård (daghem
och lekskolor) ökat från närmare 700 med 29 000 platser till 1 000 med
48 000 platser. För nu ifrågavarande period har förutsetts en fortgående
stegring av bidragskostnaderna i samband med en årlig ökning av antalet
institutioner med ca 50, inrymmande 2 000 platser. Även i fråga om förskoleseminarierna,
som behandlas av 1958 års förskollärarutredning, har en
viss kostnadsökning antagits bli aktuell under perioden.

Beträffande ungdomsvårdsskolorna gick elevantalet ned med nära 30
procent eller från ca 850 till ca 600 mellan åren 1949 och 1955. Vissa äldre
skolor kunde på grund härav läggas ned. Under år 1955 började efterfrågan
på platser att öka. Antalet intagna elever steg successivt under andra hälften
av 1950-talet och beräknas uppgå till 940 vid slutet av år 1960. Någon
beräkning av platsbehovet under den kommande femårsperioden — vilket
blir beroende av en rad olika faktorer, bl. a. ungdomskriminalitetens utveckling
— har inte kunnat göras i detta sammanhang. En ytterligare ökning
av platsantalet med ett 100-tal har emellertid antagits. På grund härav och
för förbättring i övrigt av skolornas vårdresurser bär en fortsatt ökning av
anslagsbehovet med inte fullt en miljon kronor antagits för ettvart av de
närmaste budgetåren.

Åren 1949—1959 färdigställdes ca 400 ålderdomshem. År 1958 fanns 40 400
platser på ålderdomshem. Platsökningen sedan 1950 bar inskränkt sig till

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

1 900 platser eller 5 procent. Tillkomsten av de nya ålderdomshemmen har
sålunda i huvudsak inneburit en standardhöjning. Statsbidragsbehovet har
för ettvart av budgetåren 1961/62—1964/65 beräknats till 11 miljoner kronor
avseende omkring 75 färdigställda hem per år och till en byggnadskostnad
av ca 60 miljoner kronor. Med hänsyn härtill och till vissa eftersläpande
kostnader från tidigare budgetår har anslagsbehovet beräknats stiga från 7
miljoner kronor 1960/61 till 12 miljoner kronor för ettvart av de följande
budgetåren under perioden.

Kostnaderna för nykterhetsvården visar som tidigare nämnts den relativt
största ökningen av anslagen under femte huvudtiteln under den senaste
tioårsperioden. Under den ifrågavarande tidsperioden har en väsentlig ökning
skett av nykterhetsvårdens resurser. Utvecklingen av platsantalet vid
vårdanstalter o. d. för alkoholmissbrukare belyses av följande sammanställning.

Antalet vårdplatser för alkoholmissbrukare

Tidpunkt	Statliga vårdan- stalter	Erkända vårdan- stalter	Enskilda vårdan- stalter	Inackorde ringshem
1/7	1949.......	..... 299	834	21	30
»	1955.......	..... 261	822	21	72
»	1956.......	..... 301	996	21	72
»	1957.......	..... 301	1 246	66	137
»	1958.......	..... 349	1 525	149	213
»	1959.......	..... 384	1 611	307	245
31/12 1959.......	..... 410	1 613	307	271

Antalet vårdplatser vid de allmänna (statliga och erkända) vårdanstalterna
uppgick alltså vid utgången av år 1959 till drygt 2 000. Tillsammans med
de platser som kan tillkomma genom redan anvisade anslag kommer det av
riksdagen uppställda målet, 2 100 vårdplatser vid de allmänna anstalterna,
att uppnås. Vissa provisoriska anstalter och platser torde dock få avvecklas
och ersättas av nya. Vid en bedömning av platsbehovet får även beaktas
strävandena att åstadkomma en förskjutning från tvångsmässig anstaltsvård
till förebyggande öppen vård. Anslagsbehovet kan även komma att påverkas
av ställningstagandena till de förslag som den nu arbetande nykterhetsvårdsutredningen
kan komma att framlägga. Mot bakgrunden av det
sagda och i avvaktan på närmare erfarenhet av platsbehovet vid de allmänna
anstalterna har vid beräkningen av utgiftsutvecklingen räknats med
i stort sett nuvarande organisation samt oförändrat platsantal vid de allmänna
anstalterna men en fortgående utbyggnad av enskilda anstalter och
inackorderingshem. Samtidigt förutses även en viss förbättring av resurserna
för medicinsk och psykologisk behandling. Statens kostnader för de
allmänna och enskilda vårdanstalterna skulle från dessa utgångspunkter
kunna beräknas öka från 24 till 30 miljoner kronor mellan budgetåren

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 29

1960/61 och 1964/65. Totalt har statens utgifter för nykterhetsvården beräknats
öka från 43 till 52 miljoner kronor under den angivna tidsperioden.

Anslagen till arbetsmarknadsstyrelsen med diihörande verksamhet, uppgår
för budgetåret 1960/61 till 470 miljoner kronor. Medelsbehovet för detta
ändamål under kommande år blir givetvis beroende av arbetsmarknadsläget.

I detta hänseende förutsättes i beräkningarna ett tillstånd, som kan karakteriseras
som full sysselsättning, dock med viss arbetslöshet på grund av säsongväxlingar,
strukturförändringar in. in.

En successiv förstärkning av arbetsförmedlingen förutsättes. Anslaget till
bidrag till erkända arbetslöshetskassor har för 1960/61 beräknats efter ett
genomsnittligt antal ersättningsdagar av 5 per årsmedlem. Det har antagits
att motsvarande dagantal kommer att successivt nedgå till ca 4. Till följd
härav minskar medelsbehovet för budgetåren 1961/62 och 1962/63 med 7
respektive 10 miljoner kronor. Åtgärder för att göra arbetslöshetsförsäkringen
effektivare kan komma att aktualiseras under perioden. På grund härav
bär ett belopp motsvarande de för budgetåren 1959/60 och 1960/61 upptagna
anslagen till särskilt stöd till arbetslöshetskassorna upptagits även
för de följande budgetåren.

Anslagen till kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. in., beredskapsarbeten
på vägar och gator samt bidrag till vissa omskolningskurser in. in.
antages totalt öka med 30 miljoner kronor fr. o. m. budgetåret 1961/62.
Syftet är att intensifiera ansträngningarna att hålla sysselsättningen på en
hög nivå och nedbringa säsongarbetslösheten. Medel för beredskapsarbeten
har beräknats bli behövliga i minskad omfattning, under det att ökad medelsåtgång
beräknats för omskolning och rörlighetsstimulerande åtgärder.
Vid anslagsberäkningen för 1960/61 har till beredskapsarbeten upptagits ca
215 miljoner kronor och till omskolning ca 60 miljoner kronor. Det till beredskapsarbeten
beräknade beloppet kan antas medge utförande av ca
1 350 000 dagsverken. För 1961/62 har till beredskapsarbeten beräknats
ca 145 miljoner kronor (motsvarande uppskattningsvis 900 000—1 000 000
dagsverken) samt ca 160 miljoner kronor till omskolning. Sistnämnda belopp
beräknas möjliggöra anordnande av ca 1 500 kurser med ca 22 000 elever.

Vidare har förutsatts en fortsatt stegring av utgifterna för att bereda personer
med olika slag av arbetshinder ökade tillfällen till produktiva insatser.
År 1950 fanns ca 400 platser vid träningsverkstäderna. För närvarande
uppgår antalet till ca 2 300. Utbyggnadstakten blir främst beroende av kommunala
initiativ. Här har antagits att platsantalet vid dylika verkstäder kommer
att öka med i medeltal 1 500 per år. Kostnadsökningen beträffande bidragsanslagen
till anordnande och drift av verkstäder för handikappade har
vid det gjorda antagandet uppskattats till drygt 10 miljoner kronor, varav
6 miljoner kronor budgetåret 1961/62.

Vid beräkningarna rörande arbetsmarknadsavsnittet har hänsyn inte kunnat
tas till de anslagsfrågor som kan komma att aktualiseras t. ex. av den

Kungl. Maj. ts proposition nr i50 år 1960

pågående utredningen rörande näringslivets lokalisering och en eventuellt
kommande utredning rörande arbetslöshetspolitiken m. m.

Driftbudgetanslagen till bostadsbyggande m. m. — bortsett från avskrivningar
— har såsom redan berörts i den föregående framställningen ökat
kraftigt under den senaste tioårsperioden. De avgörande posterna har därvid
varit anslagen till kapitalmedelsförluster och ränleeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
samt till bostadsrabatter. Det förstnämnda anslaget, som
avser kostnaderna för den s. k. räntegarantin, har i synnerhet under de senaste
åren ökat väsentligt såväl genom tillkomsten av nya årgångar bostadshus,
för vilka räntegaranti gäller, som genom det högre ränteläget. Beräkningen
av anslagsutvecklingen för den kommande femårsperioden utgår från
nuvarande ränteläge. Med denna utgångspunkt har anslagsbehovet för budgetåret
1960/61 beräknats till 195 miljoner kronor, vilket belopp 1961/62 uppräknats
med 60 miljoner kronor som en följd av den senaste ränteförändringen
samt nytillskottet av lägenheter. Vid i stort sett nuvarande bostadsproduktion,
ca 70 000 lägenheter, under de följande åren har anslaget beräknats
behöva höjas med ytterligare 45 miljoner kronor för varje ny årgång
bostadshus. Varje tusental lägenheter motsvarar därvid ett anslagsbehov
av drygt 0,6 miljon kronor. Därest ränteläget förändras, påverkas givetvis
anslaget. Man torde härvid kunna räkna med att 0,5 procents ändring av
räntan på primär- och sekundärlån påverkar anslaget med omkring 40 miljoner
kronor. Vid beräkningen har inte beaktats frågan om en anpassning
av räntegarantin till ett ändrat ränteläge.

Anslaget till bostadsrabatter har för 1960/61 upptagits till 130 miljoner
kronor. Anslagsutvecklingen påverkas i huvudsak av tillkomsten av nya lägenheter,
för vilka bidrag kan utgå, och av löneutvecklingen. Verkningarna av
dessa faktorer är svårbedömbara. I kalkylerna har antagits en årlig ökningav
anslagsbehovet med 10 miljoner kronor.

Vid bedömningen av nu nämnda anslag har hänsyn inte tagits till sådana
ändringar av bostadspolitikens inriktning och utformning som kan aktualiseras
sedan den pågående bostadsbyggnadsutredningen slutförts. Beträffande
övriga anslag under avsnittet om bostadsbyggande m. in. må nämnas, att
anslaget till bidrag till inrättande av pensionärshem, vilket 1960/61 är upptaget
med 10 miljoner kronor, beräknas utgå ur riksstaten fr. o. m 1962/63,
sedan denna bidragsgivning numera omlagts. Därjämte bortfaller successivt
anslaget till 1960 års bostadsräkning, för 1960/61 upptaget med 2,4 miljoner
kronor.

Sammantagna medför dessa förhållanden att anslagen till bostadsbyggande
m. m. under den närmaste femårsperioden har beräknats öka med i
genomsnitt ca 13 procent per år, d. v. s. samma stegringstakt som under
tioårsperioden 1949—1959.

Anslagen till sjuk- och yrkesskadeförsäkring m. m. domineras helt av det
särskilda anslaget till bidrag till sjukkassor m. m, vilket för 1960/61 upptagits
med 265 miljoner kronor. Belastningen på detta anslag varierar givetvis
med sjukligheten. Med beaktande av befolkningsutvecklingen och ålders -

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 31

förskjutningen har i utgiftskalkylen för de närmaste fem åren räknats med
en årlig ökning av anslaget med 5 miljoner kronor. En för utskickad och
delvis pågående översyn av sjukförsäkringen kan förväntas påverka anslagsbehovet.
Då fasta utgångspunkter saknas, har ingen hänsyn tagits härtill,
liksom inte heller till att förvaltningskostnaderna för socialförsäkringen
kan antas bli påverkade av den samordning som aktualiserats av tilläggspensioneringens
tillkomst.

Utgifterna för folkpensionering m. m. hänför sig främst till anslaget till
bidrag till folkpensioner m. m., vilket för budgetåret 1960/61 upptagits med
2 406 miljoner kronor. Detta anslag har beräknats under budgetåren 1961/
62—1964/65 komma att öka med respektive 61, 269, 70 och 280 miljoner
kronor. De kraftiga ökningarna vartannat år sammanhänger väsentligen
med att dessa år inräknats kostnaderna för en likformig höjning av folkpensionbeloppen
med 250 kronor om året för en ensam folkpensionär och
med motsvarande belopp för två pensionsberättigade makar samt det vid
1960 års riksdag framlagda förslaget om förbättring av folkpensioneringens
familjeförmåner. Vid beräkningen av statens kostnader för den allmänna
ålderspensionen har förutsatts en fortsatt stegring av de kommunala bostadstilläggens
belopp.

En reform av folkpensioneringens invalidförmåner kan väntas bli
aktualiserad under den kommande femårsperioden. Några beräkningar av
den kostnadsökning som härigenom kan uppkomma för staten har emellertid
inte kunnat göras. I utgiftskalkylerna har därför inte inräknats något
belopp för denna reform. Däremot har i beräkningarna beaktats, att kretsen
av änke- och barnpensionsberättigade torde komma att avsevärt utvidgas
fr. o. m. den 1 juli 1960. Kostnaderna för barnpensioneringen förutsättes
oförändrade under perioden (60 miljoner kronor). Beträffande antalet
hustrutillägg har antagits samma andel av antalet gifta ålderspensionärer
som för närvarande. Med utgångspunkt från de nu angivna förutsättningarna
har statens kostnader för folkpensioneringen beräknats enligt följande
(miljoner kronor).

Budgetår	Allmän ålderspension	Invalidpension och sjukbidrag1	Änke- och barnpension	Hustru- tillägg
1960/61.......	..... 2 003	209	148	38
1961/62.......	..... 2 046	207	168	39
1962/63.......	..... 2 263	222	201	43
1963/64.......	..... 2 312	222	219	45
1964/65.......	..... 2 540	238	252	49

I beräkningarna av folkpensionskostnaderna har hänsyn inte tagits till
verkningarna av eventuella reformer i fråga om folkpensionernas finansiering,
bl. a. avseende kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna.

Kapitalbudgeten. De största anslagen under kapitalbudgeten för socialdepartementets
del avser den statliga bostadslångivningen. Med utgångs -

1 Jfr tcxtkommcntaren.

Kungi. Maj:is proposition nr 150 år 1960

punkt från en årlig bostadsproduktion av ca 70 000 lägenheter har anslaget
till lånefonden för bostadsbyggande, varifrån de räntebärande lånen bestrides,
beräknats till i genomsnitt omkring 800 miljoner kronor per år under
den aktuella femårsperioden. Varje tusental lägenheter motsvarar ett
medelsbehov av ca 11 miljoner kronor. Under räntefria lån till bostadsbyggande
sker till följd av slopandet av den räntefria stående delen av egnahemslån
en successiv minskning under de närmaste budgetåren från 90 miljoner
kronor budgetåret 1960/61 till 15 miljoner kronor för ettvart av
budgetåren 1962/63—1964/65.

Beräkningarna har för de senare budgetåren utgått från ett genomsnittligt
tertiärlånebelopp av 12 500 kronor per lägenhet och ett genomsnittligt belopp
för egnahemslån av 22 000—24 500 kronor, ävensom stigande belopp av
inflytande amorteringar. Då fasta utgångspunkter saknas, har hänsyn inte
tagits till verkningarna av en eventuellt ändrad fördelning av bostadsproduktionen
mellan flerfamiljshus och småhus samt ändring av lägenheternas
genomsnittliga storlek. Såsom framhållits i anslutning till redogörelsen för
bostadsanslagen under driftbudgeten har hänsyn inte heller tagits till sådana
ändringar av bostadspolitikens inriktning som skulle kunna aktualiseras
sedan pågående utredningsarbete slutförts.

För övriga kapitalbudgetanslag inom socialdepartementets område beräknas
inga mera betydande ändringar under femårsperioden.

Kommunikationsdepartementet

Driftbudgeten. Under sjätte huvudtiteln domineras utgifterna av vägbyggnads-
och vägunderhållsanslagen. I den i budgetkalkylen redovisade delserien
för väg- och vattenbyggnadsväsendet och vägtrafikväsendet ingår bl. a. ett
belopp av 50 miljoner kronor för ettvart av budgetåren 1961/62 och 1962/63
samt 55 miljoner kronor för ettvart av de därpå följande två budgetåren
till bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. I övrigt är
vägändamålen i kalkylen helt renodlade från andra utgiftsändamål under
huvudtiteln, driftbidraget till statens järnvägar och myndighetskostnaderna
m. m.

Vägutgifterna i kalkylen bygger i huvudsak på ett program av den omfattning
under respektive budgetår som framgår av sammanställningen i
det följande. De sifferserier som redovisas utgör ett alternativ för vägbyggnads-
och vägunderhållsverksamheten under perioden, som volymmässigt
ligger under vägplanens investeringsprogram men över den begränsning
därav som besparingsutredningen förordat. Normgivande för beräkningarna
enligt detta mellanalternativ har varit, att anslagstilldelningen för de
ordinarie statliga väginvesteringarna, inklusive anslaget till vissa vägbyggnadsarbeten,
årligen skall öka med ett belopp, som motsvarar 60 procent
av vägplanens stegring med ett års senareläggning, samt att de kommunala
väg- och gatuinvesteringarna skall ansluta till vägplanens program med ett
års eftersläpning.

Éih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 33

Miljoner kronor

Budgetår	Väg-under-hållet (B 7)	Ordinarie väginves-teringar (B 8—12)	Bidrag till underhåll av vägar och gator (B 13)	Bidrag till byggande av vägar och gator (B 14)	Summa för ordinarie statlig och kommunal väghållning (B 7—14),	Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. (B 15)	Bidrag till bygg-ande av enskilda vägar (B 16)
1960/61	365	390	65	115	935	22	13
1961/62 ''	380	435	60	165	1040	24	14
1962/63	395	490	67	185	1137	25	15
1963/64	410	550	68	205	1233	27	15
1964/65	425	610	■ 74	225	1334	28	16

Om vägplanen skulle väljas som alternativ för vägutgifterna under den
studerade tidsperioden, erhålles, under förutsättning att investeringsprogrammet
senarelägges ett år, utgifter som för budgetåren 1961/62—1964/
65 ligger 80, 93, 127 och 156 miljoner kronor över »mellanalternativet» för
respektive budgetår. Den sammanlagda kostnadsökningen för perioden skulle
uppgå till i runt tal 450 miljoner kronor.

Besparingsutredningens förslag beträffande vägutgifterna avsåg endast
perioden 1960/61—1963/64 och var dessutom inte särredovisat för varje
budgetår. En fortsättning av den trend utredningsförslaget innebär, ger
emellertid vid en likformig ökningstakt under budgetåren 1961/62—1964/65
en sammanlagd utgiftsbegränsning av storleksordningen 470 miljoner kronor
i förhållande till »mellanalternativet».

I följande sammanställning har för jämförelses skull redovisats vägplanens
investeringsprogram med ett års eftersläpning, det tidigare angivna
»mellanalternativet» samt besparingsutredningens förslag frainskrivet
till budgetåret 1964/65.

Bland de företag som skulle kunna bli aktualiserade inom ramen för de
nu redovisade alternativen för utgiftsutvecklingen inom vägområdet må
nämnas ny- och ombyggnadsarbeten för vissa delar av riksvägnätet. Härav
avser övervägande delen 2-filiga vägar. I närheten av de större städerna

Miljoner kronor

Summa för ordinarie statlig och kommunal väghållning

	Vägplanens investe-ringsprogram med ett års eftersläpning	»Mellan- alterna- tivet»	Besparingsutred-ningens förslag fram-skrivet till budget-året 1964/65
1961/62 ..............................	1120	1040	955
1962/63 ..............................	1230	1137	1020
1963/64 ..............................	1360	1233	1100
1964/65 ..............................	1490	1334	1200
Summa	5 200	4 744	4 275

ii Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang E

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1960

torde dock vissa 4-filiga vägar komma i fråga. Vidare må nämnas ett antal
större brobyggnadsprojekt. Vad länsvägarna beträffar torde resurserna
främst komma att utnyttjas för arbeten på de för befolkningen och näringslivet
viktigaste lederna. Det må även erinras om de investeringar som
sammanhänger med nedläggningen av trafiksvaga järnvägar. Beträffande
investeringarna inom städernas gatu- och vägväsen kan flera kostnadskrävande
företag komma att aktualiseras under den nu ifrågavarande tidsperioden,
bl. a. bro- och tunnelförbindelser i Stockholm och Göteborg.

Vid jämförelse mellan de redovisade alternativen för vägutgifterna torde
böra erinras om att kostnaderna för vägunderhållet vid samtliga alternativ
torde bli av ungefär samma omfattning med hänsyn till trafikutvecklingen.
Skillnaden torde därför i huvudsak hänföra sig till investeringssidan.

I detta sammanhang bör framhållas, att det totala väg- och gatubyggandel
inte endast är beroende av anslagen under sjätte huvudtiteln. Från det
under femte huvudtiteln uppförda anslaget till beredskapsarbeten på vägar
och gator har sålunda under budgetåren 1958/59—1959/60 anvisats ett sammanlagt
belopp av närmare 400 miljoner kronor, som till övervägande del
använts för företag intagna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ordinarie
flerårsplaner. Även för perioden 1961/62—1964/65 har i utgiftskalkylerna
inräknats utgifter för detta ändamål under socialhuvudtiteln.

Beträffande driftbidraget till statens järnvägar har, som framgår av den
lämnade sammanställningen, räknats med ett oförändrat anslag av 80 miljoner
kronor under hela den studerade perioden. I detta sammanhang må
erinras om att järnvägsföretagets ekonomiska läge även sedan driftbidraget
tillkommit är mycket ansträngt. För budgetåret 1960/61 torde det sålunda
bli erforderligt att upptaga ett särskilt anslag för täckande av underskott å
rörelsen. Frågan om någon förändring av driftresultatet kan beräknas för
budgetåren 1961/62—1964/65 rymmer åtskilliga osäkerhetsmoment. I sammanställningen
har räknats med ett oförändrat resultat av driften.

I fråga om övriga utgiftsändamål under huvudtiteln, vissa myndigheter
in. m., har i kalkylen räknats med bl. a. en viss fortsatt förstärkning av
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och statens väginstitut.
På nämnda områden föreligger utredningsförslag om upprustning, som hittills
endast delvis genomförts.

Ersättningen till postverket för befordran av tjänsteförsändelser har slutligen
beräknats öka automatiskt med drygt en miljon kronor om året.

Statens järnvägars underskott. Beträffande frågan om underskott på statens
järnvägars rörelse torde få hänvisas till vad som sagts i det föregående
under redovisningen av driftbidraget.

Luftfartsverkets underskott. Underskottet å luftfartsfonden, som för budgetåret
1960/61 är upptaget till 13 miljoner kronor, har antagits öka till närmare
18 miljoner kronor för budgetåret 1964/65. Därvid har utgifterna antagits
komma att under perioden stiga från 32 miljoner kronor till närmare
43 miljoner kronor. Av denna ökning hänför sig 4 miljoner kronor till ökade
avskrivningsmedel, huvudsakligen till följd av investeringarna i stor -

Bih. E: PM aiujåendc huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 35

flygplatsen. Kostnadsökningarna i övrigt sammanhänger med dels förstärkningar
av personal och utrustning i samband med den förväntade trafikökningen,
dels ökade krav på säkerhetssystemet vid ansvällningen av jettrafiken.
För inkomsterna har upptagits en ökning från 19 till 25 miljoner
kronor, helt betingad av trafikens ökning.

Kapitalbudgeten. Kommunikationsdepartementets del av kapitalbudgeten
hänför sig främst till statens affärsverksfonder, av vilka under departementet
faller postverkets, televerkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks
fonder. Den i utgiftskalkylerna inräknade förändringen av bruttoinvesteringarna
i dessa fonder framgar av följande sammanställning.

Fond	Investerings- anslag 1960/61	1961/62	Förändring 1962/63	1963/64	1964/65
Postverkets fond........	2	+ 5	—	—	—
Televerkets fond........	306	+ 14	- 10	—	—
Statens järnvägars fond Statens vattenfallsverks	326	+ 24
fond ................	467	4- 48	— 15	+ io	—
Summa	1*101	+ 91	- 25	+ 10	—

För postverket, som för budgetåret 1960/61 fått sin investeringsram nedsatt
till 4 miljoner kronor, har för ettvart av de fyra följande budgetåren antagits
en medelsförbrukning i ungefärlig nivå med de medgivna investeringsramarna
under budgetåren 1956/57—1959/60 eller 7 miljoner kronor.

I kalkylen har förutsatts bl. a. vissa ny-, till- och ombyggnader av posthus
och andra lokaler på orter, där förhyrning inte kan beräknas komma att
ske. Några nya posthus kan sålunda behöva uppföras eller påbörjas under
perioden. Det kan därvid erinras om att byggnadskostnaderna för under senare
år uppförda posthus varierat mellan en och 4 miljoner kronor It. ex.
Kålltorp 1,1 miljon kronor, Västerås 3,9 miljoner kronor). Likaså kan
byggnadsbehov för vissa av generalpoststyrelsens centrala funktioner komma
att aktualiseras. Vidare har anmälts ett ökat medelsbehov för fordonsanskaffning
dels till postverkets busstrafikrörelse dels för ytterligare rationalisering
av vissa delar av postverkets verksamhet.

Vad angår televerket har för budgetåren 1961/62—1964/65 upptagits eu
investeringsnivå, som i fråga om de ramreglerade investeringarna liggci ca
10 miljoner kronor över innevarande budgetårs.

En utgångspunkt för kalkylen har varit, att automatiseringen av telcfontrafiken
skall vara i huvudsak avslutad omkring år 1970. Det kan här
nämnas, att automatiseringen per den 1 januari 1960 fortskridit så långt,
att 86,4 procent av samtliga apparater, totalt ca 2,7 miljoner, är anslutna till
helautomatiska stationer. Vidare har förutsatts att väntetiderna föi nytecknadc
abonnemang skall successivt kunna nedbringas. Under senare år
har regelmässigt antalet nyinstalleradc apparater legal något över 100 000.

I fråga om tclefonstationsbyggnader redovisas ett uppdämt behov på grund

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

av tidigare investeringsbegränsningar. — ökade investeringar i förrådsbyggnader
har beräknats i syfte att möjliggöra en rationalisering av televerkets
förrådsrörelse. Vid sidan om investeringsramen har räknats med i
stort sett oförändrade investeringar för bl. a. ljudradions och televisionens
distributionsnät. — Byggnadsarbetena på anläggningen för teletekniskt utvecklingsarbete
i Farsta beräknas i huvudsak bli avslutade under budgetåret
1961/62, vilket förklarar nedgången i medelsförbrukningen med ca 10
miljoner kronor till påföljande budgetår.

Det må särskilt beträffande televerkets framtida utveckling kraftigt understrykas
de osäkerhetsmoment i beräkningarna som bottnar i den mycket
hastiga utvecklingen inom teleteknikens och elektronikens områden.

Beträffande statens järnvägar har i sammanställningen upptagits en till
350 miljoner kronor förhöjd investeringsram för budgetåren 1961/62—
1964/65. Investeringsbehovet grundas främst på angelägenheten av att stambanenätet
upprustas och moderniseras. Trafikökningen under årens lopp
har visat, att kapacitetshindrande flaskhalsar föreligger i fråga om de fasta
anläggningarna på huvudlinjerna. På vissa av de stora huvudlinjerna har
trafikintensiteten två- å trefaldigats sedan de sista förkrigsåren. Detta gör
det nödvändigt att successivt bygga ut dessa linjer med dubbelspår samt
att verkställa bangårdsutbyggnader och modernisering av signalanordningar.
Dessutom kvarstår behovet av kapacitetsökning för viss rullande materiel,
främst godsvagnar.

Förutom den nämnda upprustningen i fråga om anläggningar och materiel
räknas i kalkylen med ett starkt reinvesteringsbehov bl. a. för att möta
konkurrensen från övriga trafikmedel.

I övrigt redovisas ett behov av kostnadssänkande rationaliseringar inom
järnvägsdriften. De kostnadssänkande investeringarna inom statens järnvägar
anses på något längre sikt utgöra en nödvändig förutsättning för en
samhällsekonomiskt rationell utveckling inom transportförsörjningens område.
Investeringar av detta slag erfordras för att genomföra önskvärda personalbesparingar
inom vissa sektorer och att utjämna verkningarna av arbetstidsförkortningen.

I fråga om statens vattenfallsverk har vid investeringsberäkningarna förutsatts
en sådan utbyggnad av elproduktionsresurserna, att ransoneringsriskerna
även vid svara torrår skall vara i huvudsak eliminerade. Då prognoserna
över kraftförbrukningen för tiden 1965—1970 liksom frågan om
avvägningen mellan vattenkraft och värmekraft för närvarande är föremål
för prövning inom kraftindustrin, är investeringsuppskattningen för de
närmaste åren i viss mån osäker. Det må här erinras om att den år 1959
omprövade prognosen rörande elkraftbehovet inom vattenfallsverkets distributionsområde
fram t. o. m. år 1965 visade på en genomsnittlig årlig ökning
med ca 950 Mk Wh. Som jämförelse må nämnas, att Vargfors kraftstation,
som i fjol kostnadsberäknades till preliminärt 99 miljoner kronor,
beräknas ge 370 Mk Wh per år, medan motsvarande siffror för Porsi kraftstation
är 132 miljoner kronor respektive 960 Mk Wh.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 37

Den av konjunkturpolitiska skäl motiverade dämpningen i utbyggnadstakten
för budgetåret 1960/61 (statsverksprop. 1960: bil. 28, s. 117) har
vid beräkningarna förutsatts bli återhämtad under budgetåret 1961/62. En
inte oväsentlig höjning av investeringarna i distributionsanläggningar förutses
behöva äga rum under perioden för att höja kapaciteten på stamlinjenätet,
som tillgodoser den långväga kraftöverföringen för såväl statlig som
enskild och kommunal kraftindustri.

Medelsbehovet för vattenfallsstyrelsens förvaltningsbyggnad i Råcksta,
som i statsverkspropositionen 1960 beräknades till totalt ca 65 miljoner kronor,
minskar kraftigt efter budgetåret 1961/62 och bortfaller helt budgetåret
1963/64.

För atomenergianläggningar har under periodens tre sista år upptagits i
genomsnitt 45 miljoner kronor årligen, att jämföra med 18 miljoner kronor
för budgetåret 1960/61.

Vad gäller luftfartsverket förutses en successivt minskad medelsförbrukning
för arbetena på storflygplatsen Stockholm/Ar landa, som beräknas bli
helt färdigställd under budgetåret 1963/64. I fråga om luftfartsverkets andra
investeringar har — med hänsyn bl. a. till jettrafikens krav och till den
expansiva tekniska utvecklingen i övrigt på trafikflygets område — i sammanställningen
upptagits en investeringsnivå, som ligger betydligt högre än
den för tiden före storflygplatsens utbyggande gällande nivån.

För den under diverse kapitalfonder redovisade väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsfond har enbart reinvesteringsbehovet beräknats uppgå till
inemot 35 miljoner kronor årligen. En fortsatt rationalisering av vägunderhållet
skulle därutöver kräva en ökning av maskinparkens kapacitet. Den
tekniska utvecklingen på vägbyggnads- och vägunderhållsområdet går mot
mer kapitalkrävande maskiner med ökad kapacitet. Under de närmaste åren
kan vidare en fortsatt utbyggnad av depåverkstäderna bedömas erforderlig.

Beträffande kommunikationsdepartementets investeringar under statens
allmänna fastighetsfond har antagits en kraftig ökning av medelsförbrukningen
under perioden för radio- och televisionshus. Vidare har här räknats
med investeringar för bl. a. vissa ämbetsbyggnadcr samt fortsatta byggnadsarbeten
för att förse statens bilinspektion med ändamålsenliga lokaler.

Finansdepartementet

Driftbudgeten. Utgiftsutvecklingen under sjunde huvudtiteln bestämmes
till största delen av anslaget till skatteersättning till kommunerna. Beräkningen
av detta anslag har gjorts under hänsynstagande till den av statsmakterna
beslutade successiva avvecklingen av skatteersättningen, medan
den kommunala utdebiteringen förutsatts komma att bli oförändrad fram
t. o. m. budgetåret 1964/65. Anslaget beräknas i enlighet härmed komma
alt minska med drygt 70 miljoner kronor årligen samt uppgå till respektive
521, 449, 377 och 306 miljoner kronor under budgetåren 1961/62—1964/65.
För alt ange effekten av en eventuell utdebiteringshöjning kan nämnas att
vid en höjning för varje år av utdebiteringen för primärkommunerna med

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

25 öre och för landstingen med 10 öre erfordras för budgetåret 1961/62 ett
anslag av 540 miljoner kronor, för 1962/63 476 miljoner kronor, för 1963/64
408 miljoner kronor och för 1964/65 338 miljoner kronor.

Beträffande övriga anslag inom den nu ifrågavarande anslagsgruppen må
framhållas, att en uppskattning av kostnaderna för bidrag till skattetyngda
kommuner måste bli mycket osäker. Provuträkningar har verkställts för att
få åtminstone antydningar om tendensen. Enligt dessa skulle man komma
fram till en ökning av behovet av skattelindringsmedel med ungefär en miljon
kronor per år. Anslaget till ersättning till städerna för mistad tolag, som
helt är beroende på tulluppbördens storlek, har i beräkningarna likaledes
antagits komma att öka med en miljon kronor per år.

Det näst största anslaget under huvudtiteln för budgetåret 1960/61, premie
ring av frivilligt sparande under åren 1955 och 1956, bortfaller fr. o. m.
1961/62.

Av övriga anslagsändringar under huvudtiteln må nämnas en anslagsuppräkning
budgetåret 1963/64 med 4,8 miljoner kronor med hänsyn till
riksdagens numera fattade beslut att nästa allmänna fastighetstaxering skall
uppskjutas från år 1962 till år 1964.

Kapitalbudgeten. Finansdepartementets del av kapitalbudgeten domineras
för närvarande av anslaget å 160 miljoner kronor till inlösen av aktier
i LKAB. Detta anslag bortfaller fr. o. m. budgetåret 1962/63, eftersom staten
gör sin sista delbetalning för aktierna den 30 september 1961.

Anslag har för första gången uppförts budgetåret 1960/61 dels till vissa
projekteringskostnader och dels till Internationella utvecklingsfonden (IDA).
Förstnämnda anslag har för budgetåret 1960/61 beräknats till 15 miljoner
kronor dels med hänsyn till den normala byggnadsverksamhet som kommer
att aktualiseras på grundval av de planer som myndigheterna redovisat
i sina petita för budgetåret dels så att en viss reserv av projekterade objekt
skall finnas tillgänglig om arbetsmarknads- eller konjunkturläget påfordrar
en intensifierad husbyggnadsverksamhet. Beträffande den normala byggnadsverksamheten
torde man närmast ha att emotse en viss stegring för de
objekt som är anknutna till projekteringsanslaget. Beträffande den del av
anslaget som beräknats för att åstadkomma projekteringsreserven skulle i
och för sig en viss minskning i fortsättningen kunna beräknas vid en gynnsam
ekonomisk konjunktur. Men en projekteringsreserv av erforderlig storlek
torde inte kunna åstadkommas på de medel som beräknats i nästa budgetårs
anslag, utan även i fortsättningen torde hänsyn få tas till behovet av
en beredskapsprojektering. Man torde kunna räkna med att en minskning
av beredskapsprojekteringen skall balanseras av en ökad projektering för
den ordinarie verksamheten.

Sveriges bidrag till IDA uppgår totalt till i runt tal 52 miljoner kronor.
Härav skall under budgetåret 1960/61 inbetalas ca 12 miljoner kronor och
under vart och ett av de fyra följande budgetåren omkring 10 miljoner kronor.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 39

Ecklesiastikdepartementet

Driftbudgeten. Enligt långtidskalkylen kommer utgifterna under åttonde
huvudtiteln att uppgå till 2 212 miljoner kronor budgetåret 1964/65 mot i
riksstatsförslaget för 1960/61 upptagna 1 844 miljoner kronor. Emellertid
bör understrykas de alldeles speciella svårigheterna att i det nuvarande utvecklingsskedet
på utbildningens och forskningens områden samt vissa andra
kulturella verksamhetsområden med någon större säkerhet överblicka ens
den här aktuella periodens totala anslagsbehov under åttonde huvudtiteln. De
nu angivna siffrorna innebär en ökning med 368 miljoner kronor, vilket motsvarar
en genomsnittlig årlig stegring om 4,7 procent, ökningen fördelar sig
med ungefär 33 procent på anslagen till högre utbildning och forskning, med
62 procent på anslagen till det allmänbildande och yrkesutbildande skolväsendet
samt med 5 procent på anslagen till övrig verksamhet inom departementets
förvaltningsområde.

En analys av den uppskattade utgiftsutvecklingen låter sig mindre väl
knyta till den traditionella litterauppdelningen inom huvudtiteln. Tendenserna
inom vissa littera är inte enhetliga och kan i flera fall inte ses avskilda
från utvecklingen inom andra littera. Det ligger närmare till hands
att såvitt gäller utbildningsområdet behandla de olika åldersstadierna var
för sig och följa tendenserna från lågstadiet upp till universitets- och högskoleväsendet.

Befolkningsutvecklingen under perioden 1960/61—1964/65 i vad avser
de berörda åldersgrupperna är en grundläggande faktor. Sedan födelsetalet
kulminerade 1945 med ca 135 000 födda har det successivt sjunkit och ligger
nu vid 104 000—105 000 födda per år. Detta innebär att elevantalet på
låg- och mellanstadierna är i sjunkande. De åldersgrupper ur vilka eleverna
till högstadiets skolformer hämtas kulminerar för närvarande, varefter en
sänkning inträder även här. Följande sammanställning belyser utvecklingen
inom de åldersgrupper ur vilka eleverna i det allmänbildande och yrkesutbildande
skolväsendet huvudsakligen rekryteras.

Åldersgrupp

I huvudsak

Antal personer i 1 000-tal vid slutet av år

	motsvaran-de årskurs	1950	1955	1960	1965
7— 9....................	1—3	339	388	325	316
10—12....................	4—6	287	396	356	319
13—16.................	7—9	264	309	385	330
16—18....................	10—12	260	282	364	369
Summa	1150	1375	1430	1334

I det följande diskuteras i första hand konsekvenserna av befolkningsutvecklingen
och de för de olika åldersstadierna speciella utvecklingstendenserna
med hänsyn till deras inverkan på lärarbehovet och därmed på lärarlönekostnaderna.

Kungl. Maj. ts proposition nr ISO år 1960

För det obligatoriska skolväsendets lag- och mellanstadier innebär befolkningsutvecklingen
en tendens till sänkning av kostnaderna under perioden.
Samtidigt bör observeras att under perioden 1959/60—1962/63 en återgång
sker från 1950 års till 1947 års bestämmelser rörande elevantalet i klasserna
i folkskolan. Denna åtgärd beräknades vid beslutet härom 1957 fullt genomförd
medföra en kostnadsökning om ca elva miljoner kronor vid dåvarande
lönenivå. Med beaktande av svårigheterna att här göra annat än en synnerligen
approximativ uppskattning av kostnadsutvecklingen, bl. a. med hänsyn
till den pågående befolkningsomflyttningen, har minskningen av läraxdönekostnaderna
för låg- och mellanstadierna under perioden angivits till storleksordningen
40—45 miljoner kronor.

I fråga om de efter mellanstadiet följande skolstadierna (enlietsskolans
högstadium, realskola, m. in.) bestäms kostnadsutvecklingen av en rad inbördes
motverkande tendenser. Befolkningsutvecklingen innebär även för
dessa stadier en minskning av de årskullar ur vilka eleverna rekryteras. Å
andra sidan kan utbyggnaden av enhetsskolan väntas medföra en stark ökning
av elevantalet på enlietsskolans högstadium och därmed också av det
totala antalet elever pa detta åldersstadium. För de nu ifrågavarande skolformerna
—- omtattande i huvudsak 7—9 skolåren — visar uppskattningarna
på en sammanlagd ökning av lärarlönekostnaderna, som upptagits till storleksordningen
55—60 miljoner kronor.

Gymnasiernas expansion har under senare delen av 50-talet varit synnerligen
stark. Bl. a. det stigande utbildningsinlresset i förening med att en allt
större del av ungdomarna genom högstadiets tillväxt når fram till gymnasiet
gör att man får räkna med en fortsatt tillväxt av gymnasierna. Kostnadsökningen
i denna del har kalkylerats till 40—45 miljoner kronor, vilket avser
såväl de allmänna som de egentliga fackgymnasierna.

Yrkesskolväsendet har alltsedan 1955 års reform varit i stark utveckling
och tendenserna tyder på en fortsatt kraftig ökning. Kostnadsökningen avseende
driftbidrag till centrala och lokala yrkesskolor under perioden har kalkylerats
till 25—30 miljoner kronor.

De utvecklingstendenser som nu berörts har konsekvenser för vissa andra
utgiftsändamål under huvudtiteln. Högstadiernas expansion och den därmed
sammanhängande centraliseringen av skolorna innebär att skolskjutsverksamheten
kan väntas växa förhållandevis starkt. Kostnadsökningen för staten
under perioden har kalkylerats till drygt 15 miljoner kronor. Samtidigt
kan man förutse en överföring av utgiftsändamål från studiehjälpsanslaget
till skolskjutsanslaget i och med att högstadier ersätter realskolor och motsvarande
skolformer. Denna tendens till sänkning av studiehjälpsanslaget
motverkas dock av expansionen av frivilliga skolformer ovanför högstadiet,
främst yrkesundervisning och gymnasieutbildning. Anslaget till studiehjälp
väntas därför stiga kraftigt under perioden, önskemål föreligger dessutom
om uppjustering av vissa av de belopp, som för närvarande gäller för studiehjälpen.
Sammantagna innebär dessa tendenser och önskemål en kostnadsökning
av inemot 50 miljoner kronor under perioden. Tillväxten inom

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 41

det allmänna skolväsendets högre åldersstadier liksom av yrkesundervisningen
kommer att ställa krav på en intensifierad lärarutbildning. De önskemål
som här förts fram innebär att kostnaderna för detta ändamål under perioden
skulle sliga med 20—25 miljoner kronor. Enhetsskolans och yrkesundervisningens
utbyggnad ställer vidare krav på eu ökad byggnadsverksamhet.
I kalkylerna har inräknats en stegring av anslagen till dessa ändamål med
drygt 45 miljoner kronor.

De kalkyler som gjorts beträffande kostnadsutvecklingen för universitetsoch
högskoleväsendet liksom för forskningens behov bygger till stor del
på de förslag till riktlinjer för utbyggnad som angivits i proposition nr 119
till årets riksdag (se särskilt s. 386) och som innebär en väsentlig utbyggnad
framför allt av den förhållandevis kostnadskrävande högre tekniska och naturvetenskapliga
utbildningen.

Kapitalbudgeten. I fråga om anslagen under faslighetsfonden är det i främsta
rummet utbyggnaden av universitet och högskolor som väntas ställa anspråk
på kapitalmedel under perioden. I denna del kalkyleras med en total
investering om ca 290 miljoner kronor under budgetåren 1961/62—1964/65.
Detta innebär en årlig investering för dessa ändamål under perioden med i
genomsnitt drygt 70 miljoner kronor per år; som jämförelse kan nämnas att
motsvarande anslag budgetåret 1960/61 uppgår till 33 miljoner kronor. Den
ökade lärarutbildning, som ovan berörts, kan likaledes väntas ställa krav
på betydande investeringar. För dessa ändamål samt för investeringar i läroanstalter
för döva och blinda har medelsbehovet under perioden sammanlagt
beräknats till storleksordningen 50 miljoner kronor.

Vad gäller utlåningsfonderna innebär den kraftigt ökade tillströmningen
till universitet och högskolor att man i detta sammanhang bör räkna med en
stegring av anspråken på universitetssludielånefonden; enligt uppskattningarna
skulle anslagen stiga från ca 11 miljoner kronor 1960/61 till ca 14 miljoner
kronor 1964/65. Den ökade tillströmningen har betydelse också för lånefonden
för inventarier i studentbostäder som beräknas stiga från för närvarande
3 till 10 miljoner kronor.

Jordbruksdepartementet

Driftbudgeten. Nionde huvudtiteln har för budgetåret 1960/61 upptagits
till 477 miljoner kronor. Härav avser inte mindre än 255 miljoner kronor
eller drygt 50 procent anslag till jordbruksprisreglering m. in. Totalt för
huvudtiteln utmärkes den gångna tioårsperioden av en nedåtgående tendens
i utgiftsutvecklingen, räknat i fasia priser. Eu jämförelse mellan budgetåren
1949/50 och 1958/59 utvisar sålunda en utgiftsminskning av drygt
30 procent. Avgörande för denna utgiftsutveckling har varit förändringarna
på prisregleringsområdet. Utgifterna på detta område, som under perioden
uppgått till mellan 75 och 60 procent av totalutgifterna på huvudtiteln, har
varierat kraftigt men visar under senare år en betydande minskning.

Vid bedömningen av kostnadsutvecklingen när det gäller jordbruksprisregleringen
in. in. bör beaktas, alt under budgetåret 1949/50 fortfarande

I Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 150. Bihang E

Kungl. Maj. ts proposition nr i50 år 1960

förelåg regleringar av krisnatur, vilka medförde vissa anslagsbehov av extraordinär
natur. Bland annat utgick under detta år s. k. devalveringssubventioner.
Vidare utgick betydande statliga bidrag till den lagrings-, inköpsoch
försäljningsverksamhet, som bedrevs av Svenska spannmålsaktiebolaget.

Budgetåren 1952/53, 1955/56 och 1957/58 betecknar såtillvida avbrott i
den nedåtgående utgiftstrenden på förevarande område, att utgifterna sagda
år tillfälligt ökade i omfattning, ökningen budgetåret 1952/53 sammanhängde
dels med den uppgörelse som våren 1952 träffades rörande ersättning
för under år 1951 inträffade skördeskador och dels den reguljära prisuppgörelse
som senare samma vår träffades beträffande regleringsåret 1952/

53. Båda dessa uppgörelser innebar, att medel över budgeten i ökad omfattning
tillfördes jordbruket. En del av utgifterna, hänförliga till budgetåret
1951/52, kom efter sagda uppgörelser att utbetalas först under budgetåret
1952/53. Utgiftsökningen budgetåret 1955/56 var eu följd av en uppgörelse
angående ersättningar över budgeten till jordbrukare, som drabbats av år
1955 inträffade skördeskador. För budgetåret 1957/58 slutligen orsakades
utgiftsökningen i huvudsak av att man sagda budgetår dels lämnade viss
kompensation för utebliven prishöjning på konsumtionsmjölk, dels ur prisregleringsanslaget
förskottsvis utanordnade ersättningar på grund av skördeskador
år 1957.

I motsats till vad fallet är på prisregleringens område, utmärkes utgiftsutvecklingen
under den gångna tioårsperioden på övriga avsnitt av huvudtiteln
totalt av en viss ökningstendens. För budgetåret 1958/59 uppgick
ifrågavarande utgifter sålunda till ett något mer än 10 procent högre belopp
än 1949/50, räknat efter sistnämnda budgetårs priser. På vissa avsnitt
har utgiftsstegringen varit kraftigare än vad som framgår av nyssnämnda
genomsnittssiffra. Så har till exempel utgifterna för undervisningsanstalter
samt forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets område under tioårsperioden
företett en ökning av inemot 25 procent. Vad angår de till
skogsväsendet hänförliga anslagen redovisas en genomsnittlig ökning med

3,5 procent per år; under den senaste femårsperioden har den årliga stegringen
varit än större, genomsnittligt 7,5 procent, allt angivet i fasta priser.
Utgiftsstegringen beror främst på intensifierade statliga åtgärder för att
främja den skogliga yrkesutbildningen. Vidare har under senaste åren en
betydande ökning skett av bidragsgivningen till skogsvägbyggnader.

Ett område, där utgifterna under senare lid tenderat att minska, utgör
anslagen till lantbrukets rationalisering m. in. Räknat i 1949/50 års priser,
belöpte sig totalutgifterna för ändamålet under budgetåret 1958/59 till ca
90 procent av motsvarande utgiftsbelopp vid periodens början. Under åren
1954/55—1958/59 utgjorde den årliga utgiftsminskningen ca 3,5 procent.

Beträffande den utgiftsutveckling, som man på jordbruksdepartementets
område kan räkna med under budgetåren 1960/61—1964/65, torde få anlöras
följande.

De anslag som berör lantbrukets rationalisering, lantmäteriväsendet m. in.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 43

beräknas under perioden öka med sammanlagt ca 18 miljoner kronor. Häri
har bl. a. inräknats ökningar av anslaget till bidrag till befrämjande av
landsbygdens elektrifiering. Bland övriga förändringar under förevarande
avdelning av huvudtiteln må nämnas en successiv uppräkning av anslaget
till bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m., varigenom
anslaget från och med budgetåret 1963/64 skulle komma att uppgå till
4 miljoner kronor.

Vad gäller anslaget till bidrag till jordbrukets rationalisering in. m. beräknas
under hela perioden en oförändrad bidragsram av 16,5 miljoner kronor.
Då någon reservation å anslaget inte beräknas stå till förfogande vid
utgången av budgetåret 1960/61, innebär detta en ökning av anslaget 1961/
62 med 3,5 miljoner kronor.

Beträffande anslagen under anslagsgruppen jordbruksprisreglering in. m.
har medelsbehovet till såväl prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
som till särskilt stöd åt det mindre jordbruket beräknats under antagande
av oförändrade bidragsnormer och en oförändrad volym för mjölkinvägningen
vid mejeri från de bidragsberättigade kategorierna av mjölkproducenter.
Beträffande prisregleringsanslaget innebär detta jämfört med budgetåret
1960/61, då en reservation å ca 4 miljoner kronor kunnat utnyttjas,
för efterföljande budgetår en ökning med ett belopp av sagda storlek.
För det i småbrukarstödet ingående arealtillägget har å andra sidan medelsbehovet
med hänsyn till eu väntad fortgående minskning av antalet bidragsberättigade
liksom för närvarande bedömts komma att sjunka med omkring

1,5 miljoner kronor per år.

I anslutning till en inom jordbruksdepartementet utarbetad promemoria
med synpunkter och förslag beträffande ett system för permanent skördeskadeskydd
har under förevarande avsnitt till statliga bidrag till sådant
skydd från och med budgetåret 1961/62 upptagits ett årligt belopp av 6
miljoner kronor. I detta sammanhang torde få erinras om att enligt beslut
av 1956 års riksdag 100 miljoner kronor av statsmedel skall avsättas till
en särskild jordbrukets skördeskadefond för att användas i ett planerat
system för reglering av skördeskador. Av detta belopp bär dock 25 miljoner
kronor tagits i anspråk i samband med 1957 års skördeskador. Då det inte nu
kan förutses, när och i vilken takt utbetalning kan behöva komma att ske,
har ifrågavarande avsättning inte uppförts i sammanställningen över beräknade
utgifter för femårsperioden 1960/61—1964/65.

Kostnaderna under anslagsgrupperna för undervisning och forskning på
jordbrukets område och veterinärväsendet, till vilka även hänförts utgifterna
för vissa kontrollanstalter på jordbrukets område, beräknas under den
nu ifrågavarande tidsperioden öka med sammanlagt drygt 17 miljoner kronor.
Den beräknade utgiftsförändringen betingas bl. a. av eu planerad upprustning
av lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ävensom Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt av en förväntad utgiftsökning
under anslaget till bidrag till byggnadsarbeten vid vissa lantbruksundervisningsanstalter.
Sistnämnda anslag beräknas sålunda behöva upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1060

föras med ett belopp av 5 miljoner kronor för vartdera av de fyra budgetåren
1961/62—1964/65. För det första av dessa budgetår innebär detta
en uppräkning av anslaget med 4 miljoner kronor. Vad gäller Iantbrukshögskolan
och Alnarpsinstitutet beräknas, att en upprustning på grundval
av jordbrukshögskoleutredningens nyligen avlämnade betänkande i huvudsak
skall kunna genomföras under en sexårsperiod, med någon övervikt för
de första åren. För ändamålet har beräknats ett ökat medelsbehov av sammanlagt
ca 5 miljoner kronor under perioden. För utrustning och inredning
av nybyggnader för kontrollanstalterna m. m. beräknas under budgetåren
1962/63—1964/65 anslag å sammanlagt omkring 4 miljoner kronor.
För en erforderlig upprustning av resurserna vid veterinärhögskolan
och statens veterinärmedicinska anstalt har räknats med en sammanlagd
anslagsökning med ca 2,6 miljoner kronor under budgetåren 1961/62—
1964/65.

Beträffande de till skogsväsendet hänförliga anslagen har budgetåren
1961/62—1964/65 räknats med en sammanlagd utgiftsökning av i runt tal
19 miljoner kronor. Av den beräknade utgiftsökningen beror närmare 4
miljoner kronor på en uppräkning av reservationsanslaget till vägbyggnader
å skogar i enskild ägo. Vidare har reservationsanslaget till åtgärder för
ökad skogsproduktion i Norrland m. m. uppräknats med sammanlagt 4 miljoner
kronor.

För upprustning av skogsforskningens och den högre skogliga undervisningens
resurser har räknats med ett ökat medelsbehov med sammanlagt
drygt 4 miljoner kronor, ökningen skulle dock i betydande utsträckning
motvägas av att konjunkturutjämningsavgiftsmedel, motsvarande vad som
nu användes för att bestrida löner och omkostnader m. in. förutsättes skola
inlevereras till statsverket. För närvarande kan de årliga utgifterna med
stöd av dylika medel uppskattas till drygt en miljon kronor. I övrigt förklaras
anslagsökningen för budgetåret 1961/62 till ett belopp av sammanlagt
mellan 6 och 7 miljoner kronor av det ökade medelsbehov som blir
en följd av erforderlig utbyggnad av den skogliga yrkesundervisningen.

Utgifterna under huvudtiteln i övrigt beräknas under budgetåren 1961/62
—1963/64 öka med sammanlagt drygt 5 miljoner kronor. Förutom en viss
ökning av utgifterna för bland annat fiskeristyrelsen och statens vatteninspektion
beror nyssnämnda utgiftsökningar i allt väsentligt på en väntad
belastningsökning å förslagsanslaget till ersättning till strandägare för
mistad fiskerätt in. m.

De totala utgifterna under nionde huvudtiteln skulle mellan budgetåren
1960/61 och 1964/65 enligt kalkylerna öka med totalt ca 67 miljoner kronor
eller med i genomsnitt 3,4 procent per budgetår.

Kapitalbudgeten. På kapitalbudgeten har för budgetåren 1961/62—1964/
65 för jordbruksdepartementets del räknats med ett anslagsbehov av i runda
tal resp. 20, 22, 17 och 15 miljoner kronor. Skillnaderna mellan dessa
belopp och det sammanlagda anslagsbeloppet för budgetåret 1960/61 av
omkring 6 miljoner kronor, hänför sig i allt väsentligt till beräknade ut -

Bilx. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 45

gifter under statens allmänna fastighetsfond för byggnadsarbeten dels på
grund av den planerade upprustningen och utbyggnaden av de högre larooch
forskningsanstalterna tillhörande jordbruksdepartementet dels i anledning
av förut omnämnda nybyggnader vid vissa anstalter.

Handelsdepartementet

Driftbudgeten. Anslagsutvecklingen under tionde huvudtiteln bar såsom
redan i det föregående berörts till väsentlig del påverkats av utgifterna för
atomenergiverksamheten. Av den totala utgiftssumman under huvudtiteln
för budgetåret 1960/61 å 281 miljoner kronor, faller 102 miljoner kronor
på anslag till atomenergiverksamhet inom AB Atomenergi samt till internationellt
atomenergisamarbete. Dessa kostnader dominerar även den antagna
utgiftsutvecklingen under de närmast följande budgetåren. Av den totala
ökning om 108 miljoner kronor, som beräknats under huvudtiteln mellan
budgetåren 1960/61 och 1961/62 faller 72 miljoner kronor på anslaget till
verksamheten inom AB Atomenergi. Även för de därpå följande budgetåren
beräknas ökningar av detta anslag, nämligen med 10 miljoner kronor
1962/63 och med 20 miljoner kronor 1964/65. Av anslaget till bolaget för
budgetåret 1960/61 har 98 miljoner kronor uppförts på driftbudgeten och
20 miljoner kronor på kapitalbudgeten. I sammanställningen över utgiftsutvecklingen
har räknats med att 20 miljoner kronor belastar kapitalbudgeten
även för följande budgetår. Utöver dessa anslag om 118 miljoner kronor
beräknar boiaget under budgetåret 1960/61 förbruka även en reservation
från föregående budgetår å 32 miljoner kronor.

Under budgetåret 1960/61 har beräknats att utläggas beställningar av
utrustning för 20 miljoner kronor huvudsakligen avseende uranverket. Utöver
nyssnämnda anslagsmedel om tillsammans 150 miljoner kionor disponerar
bolaget under 1960/61 ett belopp av drygt 20 miljoner kronor i inkomster,
huvudsakligen från vattenfallsstyrelsen. Därav belöper ca 7 miljoner
kronor på bolagets egna arbeten och återstående 13 miljoner kronor på
arbeten som bolaget lagt ut till olika industriföretag.

De egentliga driftkostnaderna för atombolaget beräknas under 1960/61
belöpa sig till 82 miljoner kronor, varav som nämnts 7 miljoner kronor finansieras
av vattenfallsstyrelsen och resten, 75 miljoner kronor, av anslagsmedlen.
För budgetåret 1961/62 har beräknats en ökning med 10 miljoner
kronor till 92 miljoner kronor beroende på att under delta budgetår en rad
större laboratorier vid Studsviksstationen kommer att tas i drift. Genom
bortfall av inkomster har anslagsbehovet beräknats öka med 17 miljoner
kronor.

Under följande budgetår har driftkostnaderna beräknats öka med respektive
5 miljoner kronor 1962/63 och 1963/64 samt med 20 miljoner kronor
1964/65. Höjningen beror på en fortsatt ökning av forskningsverksamheten,
ökade strålskyddsarbeten samt ökande räntekostnader för lån över kapitalbudgeten.
Den kraftiga ökningen sista budgetåret orsakas av den då igångsatta
produktionen av uran och bränsleelement.

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1960

Anläggningskostnaderna, som för budgetåret 1960/61 upptagits till ca 75
miljoner kronor, har för de följande budgetåren beräknats med utgångspunkt
från att under perioden två större anläggningar tillkommer, dels ett reaktorexperiment,
dels eu kemisk anläggning för bearbetning av använt atoinbränsle.

Trots alt flera nu pågående byggnadsprojekt kommer att avslutas under
perioden, medför de båda nämnda projekten jämte urånverksbygget att de
totala anläggningskostnaderna beräknas öka till 98 miljoner kronor budgetåret
1961/62, och till 103 miljoner kronor 1962/63 samt därefter nedgå till
98 miljoner kronor budgetåren 1963/64 och 1964/65.

Under anslagsgruppen till bergsbruk, industri m. in. har i övrigt under
budgetåret 1961/62 inkalkylerats en ökning med omkring 7 miljoner kronor
främst för olika forskningsanstalter och teknisk forskning.

Den antagna ökningen av medelsanvisningen till sjöfartsändamål domineras
av kostnaderna för anskaffning av en ny statsisbrytare. Av de nuvarande
fyra statsisbrytarna måste en utgå till följd av att fartyget är nedslitet och
drar för höga driftkostnader. Den nya isbrytaren avses bli av kraftigare typ
och kostnaderna beräknas till 40 miljoner kronor fördelade på de fyra budgetåren
med 10 miljoner kronor per år.

Sjöfartsanslagen präglas i övrigt av att lots- och fyrstatens avlöningsanslag
regelbundet nedgår till följd av ökad fyrautomatisering m. in. En förutsättning
härför är emellertid att anslaget till säkerhetsanstalter uppräknas
med i genomsnitt närmare en miljon kronor under ettvart av de två närmaste
budgetåren. För skeppsprovningsanstalten, slutligen, beräknas anslag
till utrustning med 2 miljoner kronor de två första åren och med 2,5 de
två senare åren.

Av anslagen inom gruppen riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
m. m. beräknas omkostnaderna för statlig lagerhållning m. in. öka med närmare
3 miljoner kronor 1961/62, väsentligen till följd av räntestegringen.
Dessutom har inräknats ett nytt anslag å en miljon kronor för oljedistributionsmateriel.

Kapitalbudgeten. Anslagen på kapitalbudgeten till AB Atomenergi har redan
berörts. Under handelsdepartementets kapitalbudget beräknas i övrigt
oljelagringsanslaget komma att bortfalla med utgången av år 1962. Anslagsbehov
av mindre omfattning kan dock komma att föreligga även senare.

För utbyggnaden av Aktiebolaget Statens skogsindustrier beräknas oförändiat
ärligt anslag, 20 miljoner kronor, under den aktuella tidsperioden.

Vidare kalkyleras med anslag för slutförande av valsverket vid Norrbottens
järnverk med 30 miljoner kronor budgetåret 1961/62 och 15 miljoner kronor
för förtenningsanläggning budgetåret 1962/63.

Slutligen må nämnas att ett anslag beräknats med 15 miljoner kronor under
ettvarl av budgetåren 1963/64 och 1964/65 för Svenska skifferoljeaktiebolaget.
I avvaktan på utredning därom har det dock ansetts svårt att närmare
precisera anslagets storlek.

Bili. E: PM angående huvuddragen i den stats finansiella utvecklingen 47
Inrikesdepartementet

Driftbudgeten. Elfte huvudtiteln domineras väsentligen av anslagen till
medicinalstaten samt hälso- och sjukvården, vilka för budgetåret 1960/61
beräknas tilll 529 miljoner kronor, motsvarande ca 64 procent av huvudtitelns
totalsumma å 827 miljoner kronor. De övriga större anslagsgrupperna
utgöres av anslagen till landsstaten, polisväsendet och civilförsvaret, vilka
inklusive lokalkostnader tillsammans omfattar drygt 30 procent av huvudtitelns
belopp för 1960/61. De antagna utgiftsökningarna under den
kommande femårsperioden hänför sig ävenledes i huvudsak till medicinalväsendet
samt hälso- och sjukvården, frånsett budgetåret 1961/62, då även
en betydande ökning av anslagen till civilförsvaret redovisats i utgiftskalkylerna.

För medicinalstaten samt hälso- och sjukvården har beräknats en årlig anslagsökning
av drygt 20 miljoner kronor under budgetåren 1961/62—1964/
65. Anslagssumman för dessa utgiftsändamål skulle härigenom komma att
öka från nuvarande 529 till 615 miljoner kronor eller med 86 miljoner kronor.
Av denna ökning faller ca 35 miljoner kronor på kostnaderna för statens
mentalsjukhus, vilka beräknats öka med mellan 7 och 12 miljoner
kronor per år. ökningen sammanhänger främst med tillkomsten av Falbygdens
och Mellringe sjukhus, sjukhusen i Bollnäs och Upplands Väsby samt
psykopatsjukhuset i Katrineholm och sjukhuset i Sala för psykiskt efteiblivna.
Härigenom har beräknats ett nettotillskott av nya vårdplatser av
i runt tal 2 600, vilket innebär att det totala platsantalet vid mentalsjukhusen
skulle öka från ca 22 800 till ca 25 400. En årlig ökning med drygt 2 miljoner
kronor har även beräknats för bidragsanslagen till av städer och landsting
anordnad mentalsjukvård. Vidare har förutsetts ökade utgifter för den
under utbyggnad varande vården av psykiskt efterblivna.

Beträffande undervisningssjukhusen har kalkylerats med en total anslagsökning
från 106 miljoner kronor budgetåret 1960/61 till 113 miljoner
kronor 1964/65. Däri ingår bl. a. kostnader för en utvidgning av platsantalet
vid karolinska sjukhuset och akademiska sjukhuset i Uppsala med 246
respektive 217 platser.

För medicinalstyrelsen med ditliörande stater har inkalkylerats en anslagsökning
under femårsperioden av drygt 15 miljoner kronor. Uppgången
kan i huvudsak återföras på redovisade anslagsbehov för utrustning till
beredskapssjlikhus och sjukhärbärgen, genomförande av de förslag SBLutredningen
väntas komma att framlägga beträffande statens bakteriologiska
laboratorium samt för en omorganisation och förstärkning av tjänsteläkarväsendet
på grundval av den s. k. ÖHS-kommitténs förslag. Takten i
denna senare upprustning och statens slutliga utgifter härför blir dock beroende
av en råd för närvarande osäkra faktorer såsom pcrsonaltillgangen
och frågan om de ekonomiska villkoren vid ett eventuellt överförande av
huvudmannaskapet för provinsialläkarna till landstingen.

För hälso- och sjukvården i övrigt, vari till stor del ingår bidrag till icke
statliga huvudmän, räknas också med stigande utgifter i takt med fortgå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

ende utbyggnad av olika verksamhetsgrenar. Bl. a. förutses att antalet tjänster
för tandläkare, distriktssköterskor samt befattningar inom mödra- och
barnavården skall komma att ökas med 60, 25 resp. 10 per år. Däremot
har beräknats en nedgång av anslagen till tuberkulossjukvården m. in. samt
till skyddsympning mot polio.

För landsstaten har beräknats en anslagsökning av drygt 10 miljoner kronor
under hela femårsperioden, ökningen sammanhänger främst med en
förstärkning av taxeringsorganisationen.

Kostnaderna för polisväsendet heräknas sucecssivt stiga främst till följd
av den ökade trafiken på riksvägarna. En fortsatt utbyggnad av statspolisorganisationen
med ca 30 ordningspolismän, fem kriminalpolismän och tio
biträden beräknas därför per budgetår. Med ledning av tendensen under 50-talet räknas vidare med en ökning med ca 200 polismannatjänster per år
i de statsbidragsberättigade polisdistrikten. Totalt skulle anslagen till polisväsendet
öka med ca 10 miljoner kronor under den aktuella tidsperioden.

Utgiftsförändringarna för civilförsvaret grundar sig på den av riksdagen
beslutade nya civilförsvarsorganisationen. Kostnaderna för civilförsvaret
har beräknats till ca 68 miljoner kronor per år, därav ca 28 miljoner kronor
till materielanskaffning och ca 20 miljoner kronor till skyddsrum.

Bland Övriga utgiftsförändringar under huvudtiteln må nämnas, att kostnaderna
för det skandinaviska undervisningssjukhuset i Korea beräknas
bortfalla budgetåren 1963/64 och 1964/65.

Kapitalbudgeten. Under kapitalbudgeten har för inrikesdepartementets
del förutsetts en ökning budgetåret 1961/62 med drygt 19 miljoner kronor
varigenom anslagen skulle komma att uppgå till ca 90 miljoner kronor.
För de därefter följande budgetåren beräknas anslagen successivt kunna
minskas till drygt 65 miljoner kronor budgetåret 1964/65. Kapitalbudgetanslagen
hänför sig till större del till byggnadsverksamheten för hälso- och
sjukvården, främst byggnadsarbeten vid statens mentalsjukhus. Vidare
räknas under perioden med byggnadsarbeten för länsstyrelserna, uppförande
av en ny civilförsvarsskola och en ny statlig polisskola.

Civildepartementet

Tolfte huvudtiteln påverkas främst av kostnadsutvecklingen för två områden
nämligen dels för det statliga och statsunderstödda pensionsväsendet,
dels för arbetsgivaravgifterna till den allmänna tilläggspensioneringen. Statens
pensionskostnader har beräknats stiga med i genomsnitt ca 20 miljoner
kronor per år. Denna beräkning har gjorts med utgångspunkt från bl. a.
nuvarande finansieringssystem för den genom statens pensionsanstalt
(SPA) bedrivna pensioneringen av anställda hos kommuner eller eljest ickestatligt
anställda. I detta sammanhang må erinras om att i juni 1959 särskilda
utredningsmän tillkallats med uppdrag att verkställa utredning rörande
bl. a. nytt finansieringssystem för SPA-pensioneringen. Kostnaderna
for de arbetsgivaravgifter till den allmänna tilläggspensioneringen, som staten
har att erlägga i sin egenskap av arbetsgivare, har beräknats i enlighet

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 49

med 1959 års riksdagsbeslut om avgiftsuttaget innebärande en ökning av
pensionsavgiften med en procent om året från 3 procent av den pensionsgrundande
inkomsten för år 1960 till 7 procent för år 1964.

Vissa ytterligare utgifter under driftbudgeten

De förut redovisade kalkylerna har gjorts bi. a. under förutsättningen om
en årlig ökning med 3 procent av produktion och inkomster inom samhället.
I utgiflskalkylerna har emellertid av beräkningstekniska skäl utgåtts
från konstant lönenivå för statsanställda. Som angivits i inledningen bör
därför en korrigering med ett schablonmässigt tillägg för höjda löner m. m.
göras. Från och med kalenderåret 1962 har härvid räknats med en genomsnittlig
årlig löneökning av 3 procent, vilket medför en ökning av statsutgifterna
med omkring 100 miljoner kronor per år. Hänsyn har härvid inte
tagits till lönerna inom de statliga affärsverken, då dessa löner inte berör
budgetens utgiftssida utan i stället får beaktas vid beräkningarna av inkomsterna
från statens kapitalfonder.

I fråga om underskottet å riksgäldsfonden (statsskuldsräntor m. in.) må
nämnas, att detta beräknats med utgångspunkt från ett årligt statligt upplåningsbehov
av 1 500 miljoner kronor samt från nuvarande ränteläge. Någon
justering med hänsyn till ett framräknat totalbudgetunderskott på grundval
av de nu framlagda kalkylerna har sålunda inte gjorts.

Vidare må påpekas, att utgiftsförändringarna under driftbudgeten framräknats
utan hänsyn till avskrivningar, medan å andra sidan kapitalutgifterna
redovisats med bruttobelopp, d. v. s. genom att ange investeringsanslagen.
Detta inverkar givetvis inte på beräkningen av de samlade utgiftsbehoven.

De nu gjorda kompletteringarna av driftbudgetens utgiftsförändringar har
upptagits i en särskild sammanställning (tabell 9) tillsammans med de egentliga
statsutgifterna. 1 denna sammanställning har även införts de i det föregående
redovisade förändringarna av de sammanlagda investeringsanslagen.

3. Sammanfattning av utgiftsutvecklingen

Innan en sammanfattning lämnas av det samlade materialet rörande utgiftsutvecklingen
är det anledning att ånyo understryka de inledningsvis berörda
svårigheterna att genomföra beräkningar av nu ifrågavarande slag.
Det måste även starkt framhållas, att dessa beräkningar inte har karaktären
av en samlad prognos över statsutgifternas sannolika utveckling. Vad den nu
ifrågavarande sammanställningen över utgiftsutvecklingen primärt syftar
till är att ange de anslagsmässiga konsekvenserna av ett genomförande av
olika delplaner och nu kända eller förutsedda önskemål som inte systematiskt
angelägenhetsgraderats och bedömts med hänsyn till de finansieringsmässiga
förutsättningarna.

Enligt de gjorda sammanställningarna skulle de egentliga statsutgifterna
vid oförändrad pris- och lönenivå öka med i genomsnitt 570 miljoner

Tabell 9. Statsutgifternas beräknade förändringar under budgetåren 1960/61—1964/65

	1960/61	1961/62	1962/63	1963/64	1964/65	Genom- snittlig
	Totalt mkr	Förändring från föreg. budgetår	Förändring från föreg. budgetår	Förändring från föreg. budgetår	Förändring från föreg. budgetår	årlig för- ändring
		mkr	%	mkr	%	mkr	%	mkr	%	1960/61— 1964/65, %
Driftbudgeten (exkl. avskrivningar)
Egentliga statsutgifter (enl. tabell 6)........ Schablonmässigt tillägg för höjda löner m. m.	13 741 270	+ 593 + 135	+ 4,3	+ 625 + 100	+ 4,4	+ 430 + 100	+ 2,9	+ 639 + 100	+ 4,2	+ 4,0
Säger för egentliga statsutgifter	14 011	+ 728	+ 5,2	+ 725	+ 4,9	+ 530	+ 3,4	+ 739	+ 4,6	+ 4,5
Statens järnvägars fond................... Luftfartsfonden........................... Riksgäldsfonden...........................	70 13 850	+ 2 + 90		+ 1 + 90		+ 1 + 70		+ 1 + 80
Säger för driftbudgeten	14 944	+ 820	+ 5,5	+ 816	+ 5,2	+ 601	+	+ 820	+ 4,8	+ 4,8
Kapitalbudgeten (investeringsanslag)............	2 765	+ 205	+ 7,4	- 222	- 7,5	- 78	-2,8	- 63	- 2,4	-1,3
Totalt	17 709	+ 1025	+ 5,8	+ 594	+ 3,2	+ 523	+ 2,7	+ 757	+ 3,8	+ 3,9

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 51

kronor per budgetår eller med 4 procent. Detta skulle tyda på en lägre genomsnittlig
stegringstakt än under perioden 1954/55—1958/59, då motsvarande
tal låg vid 6,5 procent. Det bör dock erinras om de källor till feluppskattningar
som erfarenhetsmässigt förekommer vid framtid sbedömningar
av budgetutvecklingen. Dessa visar sig främst i eu anhopning av utgiftsbehov
till de första åren av den aktuella tidsperioden genom att eu rad
konkreta förslag då ofta föreligger till reformer eller andra utgiftsåtaganden.
Å andra sidan medför svårigheterna att på längre sikt förutse alla de utgiftsbehov
som framdeles kan visa sig nödvändiga, att utgifterna för längre fram
liggande år underskattas.

Om hänsyn tas till den antagna lönestegringen inom den statliga sektorn
samt till utvecklingen av statsskuldsräntan, skulle den årliga utgiftsökningen
på driftbudgeten (frånsett avskrivningar) ligga vid i genomsnitt 760 miljoner
kronor per budgetår eller vid 4,8 procent. Ökningen fördelar sig emellertid
väsentligt olika under olika budgetår. Särskilt påtagliga är de kraftiga
ökningar som framkommer budgetåren 1962/63 och 1964/65, då höjningar av
folkpensionsbeloppen inkalkylerats. I övrigt kan inom de flesta huvudtitlar
konstateras en koncentration av utgiftsökningar till budgetåret 1961/62. Att
ökningen nämnda budgetår begränsar sig till 820 miljoner kronor sammanhänger
med bortfallet av det för budgetåret 1960/61 upptagna särskilda
anslaget å 120 miljoner kronor till sparpremier. Utan denna motverkande
faktor skulle utgiftsökningen 1961/62 ha uppgått till i runt tal 950
miljoner kronor och alltså uppvisa den starkaste stegringen under perioden.

Bland de utgiftsökningar som inkalkylerats budgetåret 1961/62 märks 93
miljoner kronor i ökade anslag till det allmänbildande och yrkesutbildande
skolväsendet, bl. a. beroende på en kraftig uppräkning av bidragsanslagen
till skolbyggnader. Vidare kan nämnas 72 miljoner kronor till AB Atomenergi,
en ökning som delvis sammanhänger med att tidigare reservationsmedel
förbrukats. Nämnas må även en uppräkning av anslagen till civilförsvaret
med 41 miljoner kronor. Beträffande sistnämnda anslagsökning må
emellertid erinras om att riksdagen i samband med antagandet år 1959 av
ny organisation för civilförsvaret uttalade, att en avvägning av kostnaderna
för civilförsvaret bör tagas under övervägande i samband med att kostnadsramarna
för det militära försvaret omprövas.

Av utgiftsområden som i kalkylerna utvisar mera betydande ökningar under
hela den aktuella tidsperioden har redan berörts folkpensionskoslnaderna,
vilka förutom ökningar med omkring 200 miljoner kronor i samband
med höjningar av pensionsbeloppen även uppvisar en till följd av befolkningsstrukturen
automatisk ökning av mellan 60 och 70 miljoner kronor
under samtliga budgetår. Vägutgifterna har i kalkylerna upptagits med
en årlig ökning av drygt 100 miljoner kronor eller genomsnittligt ca 9 procent.
Beträffande försvarskostnaderna kan anslagsutvecklingen för närvarande
inte närmare förutses, då densamma kommer att påverkas av nu aktuella
utredningar. Som förut nämnts har därför i utgiftskalkylerna endast
gjorts eu kontinuerlig framskrivning av kostnaderna på grundval av nu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

varande organisation. För skolväsendet har antagits en fortlöpande men
avtagande anslagsökning, som uppgår till mellan 120 och 60 miljoner kronor
per år. Hänsyn har härvid inte tagits till eventuella kostnader för en
reduktion av elevantalet i klasserna. Anslagen till bostadssubventioner
in. m., vars storlek till betydande del är beroende av ränteutvecklingen, har
med utgångspunkt från nuvarande ränteläge antagits komma att öka med
i genomsnitt omkring 60 miljoner kronor årligen. Beroendet av ränteutvecklingen
gäller givetvis i än högre grad utvecklingen av underskottet å riksgäldsfonden.
I kalkylerna har ökningen av detta underskott upptagits med
70 å 90 miljoner kronor årligen.

Det enda anslagsändamål som uppvisar en mera avsevärd kontinuerlig
minskning gäller skatteersättningen till kommunerna, som planenligt beräknats
minska med omkring 70 miljoner kronor årligen under förutsättning av
oförändrad kommunal utdebitering.

Under kapitalbudgeten utvisar beräkningarna en kraftig ökning budgetåret
1961/62. Det är här fråga om en strävan till allmän snabb standardhöjning
och kapacitetsökning. För de följande åren framträder emellertid
minskningar i utgiftskalkylerna. Minskningen är särskilt påtaglig budgetåret
1962/63, då den uppgår till över 220 miljoner kronor, främst genom
bortfallet av anslaget till inlösen av aktier i LKAB. För de båda sista åren
utvisar kalkylerna minskningar med 60 å SO miljoner kronor. Det må dock
erinras om det tidigare gjorda påpekandet att utgiftsutvecklingen ofta underskattas
för längre bort liggande budgetår. Någon fortgående väsentlig
minskning torde därför knappast kunna förutses.

Det sist sagda bör särskilt hållas i minnet när det gäller att bedöma
den redovisade sammanlagda utgiftsförändringen inom driftbudgeten och
kapitalbudgeten, vilken uppvisar en genomsnittlig årlig ökning av 4 procent
mot närmare 5 procent för enbart driftbudgeten.

I samband med kalkyler rörande den långsiktiga budgetutvecklingen har
ofta fästs stort avseende vid de s. k. automatiska utgiftsförändringarna.
Avsikten med automatikberäkningar har i regel varit att ge en bild av de
ekonomiska konsekvenserna på längre sikt av redan gjorda utgiftsåtaganden.
Även 1958 års besparingsutredning har i sitt förslag till långsiktig budgetplanering
utgått från att de automatiska utgiftsstegringarna bör belysas.
Dylika beräkningar måste emellertid bli synnerligen vanskliga. De automatiska
ökningarna uppfattas ofta felaktigt som liktydiga med i sin helhet
ofrånkomliga utgifter. Även bortsett härifrån uppstår svårigheter genom
att något entydigt automatikbegrepp knappast kan uppställas för samtliga
utgiftsområden.

Trots de reservationer som måste göras, när det gäller bedömningar av
nu ifrågavarande slag, har även i samband med de nu gjorda utgiftskalkylerna
vissa uppskattningar gjorts av vad som skulle kunna betecknas som
»automatik». Syftet har härvid varit att särskilja å ena sidan sådana utgiftsförändringar
som är en följd av redan fattade beslut och som alltså

Bih. E: PM angående huvuddragen i den stats finansiella utvecklingen 53

skulle uppkomma oavsett att inga utvidgningar göres i statens åtaganden
och å andra sidan sådana som föranledes av nya beslut av statsmakterna.

Till »automatik» i denna bemärkelse kan i första hand hänföras sådana
förändringar som uppkommer inom ramen för oförändrad lagstiftning, oförändrade
förmåner och bidragsregler, oförändrad personell och materiell
standard vid antagen utveckling av arbetsvolymen i statens egen verksamhet
etc. Det kan således sägas vara fråga om att belysa utgiftsutvecklingen
under förutsättning av »oförändrad standard» i statens åtaganden på olika
områden. Det bör dock påpekas, att utgiftsförändringar för staten enligt
denna definition kan återspegla höjd standard på vissa områden, t. ex. hos
kommuner och enskilda som erhåller statsbidrag enligt givna normer.

Det bör vidare understrykas, att förändringarna mellan olika budgetår
representerar nettobelopp, d. v. s. att utgiftsökningar kvittats mot utgiftsminskningar.
Basen för beräkningen av de årliga förändringarna har vidare
varit utgifterna närmast föregående budgetår. Dessa utgifter har alltså, i
och för sig godtyckligt, fått betraktas som givna. Det bör även understrykas,
att för stora delar av de samlade statsutgifterna — uppskattningsvis en tredjedel
— någon beräkning av »automatiska» förändringar över huvud taget
inte kan göras. Detta gäller i första hand utgifter av investeringskaraktär
såväl på driftbudgeten som på kapitalbudgeten.

Med utgångspunkt från denna allmänna definition har till nu ifrågavarande
utgiftsförändringar främst hänförts sådana som är en följd av befolkningsstrukturens
förskjutningar samt utvecklingen inom samhällsekonomin.
Vad som hänförts till »automatik» i denna bemärkelse framgår av följande
exempel. Inom justitiedepartementets område har medtagits den övervägande
delen av utgiftsökningen, då den är en följd av ökad måltillströmning
vid domstolarna samt den antagna utvecklingen av fångantalet. För socialdepartementets
del har av den årliga ökningen inräknats netto 100—130
miljoner kronor. De avgörande posterna har härvid varit de av befolkningsmässiga
orsaker ökande respektive minskande utgifterna för folkpensioner
och allmänna barnbidrag ävensom statens bidrag till sjukförsäkringen
samt de till följd av nytillskottet av bostäder ökande bostadssubventionerna.
Inom kommunikationsdepartementets område har såsom »automatiska»
betraktats kostnaderna för det egentliga vägunderhållet men däremot
inte kostnaderna för ökningen av vägbyggandet. Under finansdepartementets
huvudtitel utgör den successiva reduceringen av skatteersättningen
till kommunerna liksom bortfallet budgetåret 1961/62 av anslaget till
sparpremier minskningsposter. Utgiftsökningen inom ecklesiastikhuvudtiteln
är — till den del den kan anses »automatisk» i den nu angivna betydelsen
_ beroende av flera motverkande faktorer. Å ena sidan kan man

räkna med en ökning av utgifterna till följd av redan genomförd nybörjarintagning
i gymnasier och högre utbildningsanstalter liksom ökade utgiftei
för bidrag till det kommunala yrkesskolväsendet. Ä andra sidan medför de
minskande åldersgrupperna i skolpliktig ålder en avtagande belastning på
det obligatoriska skolväsendet under den hypotetiska förutsättningen av

Kungl. Maj. ts proposition nr i50 år 1960

oförändrad skolorganisation. Verkningarna av dessa faktorer tillsammanstagna
är svårbedömbara men torde innebära en viss nettoökning. Inom inrikesdepartementets
område medför färdigställandet av ett antal redan påbörjade
sjukhusbyggnadsföretag en ökning av platsantalet och en därav
betingad kostnadsökning. Utgiftsökningen inom civildepartementets område
avser pensionskostnader för statsanställda m. fl. och har i sin helhet betraktats
som »automatisk». Detsamma gäller ökningen av statsskuldräntorna.

Sammanlagt skulle vid oförändrad lönenivå inemot 150 miljoner kronor
av ökningen 1961/62 samt 200—250 miljoner kronor av ökningarna under
ettvart av de därpå följande budgetåren vara av »automatisk» karaktär med
den nyss tillämpade definitionen. Beträffande budgetåret 1961/62 bör emellertid
erinras om att bortfallet av anslaget till sparpremierna ingår som en
minskningspost med 120 miljoner kronor. Eljest skulle ökningen även för
detta budgetår ligga i storleksordningen 250 miljoner kronor. Härutöver bör
framhållas, att för samtliga berörda budgetår i utgiftsberäkningen ingår den
med drygt 70 miljoner kronor årligen minskande skatteersättningen till kommunerna.
Om det bortses från denna speciella post i beräkningen, skulle
alltså den »normala» automatiska ökningen på driftbudgeten uppgå till omkring
300 miljoner kronor under ettvart av de nu aktuella budgetåren. Om
hänsyn även tas till de i det föregånde antagna utgiftsökningarna till följd
av höjda löner, skulle den »normala» automatiska utgiftsökningen på driftbudgeten
totalt ligga i storleksordningen 400 miljoner kronor årligen. Omkring
hälften av den totala utgiftsökningen skulle följaktligen i den nu angivna
meningen vara av icke automatisk karaktär och således uttryck fölen
»standardhöjning» i de statliga insatserna.

Vid nyssnämnda uppskattning har bortsetts från att automatikbegreppet
även kan las i en vidare mening än vad nu gjorts. Dit kan sålunda även
hänföras utgifter för ändamål, varom föreligger mer eller mindre bindande
beslut om utbyggnadstakten eller beslut som innebär fastställande av en
principiell målsättning, eventuellt till en viss tidpunkt, men där takten i
realiserandet av denna målsättning inte direkt fastslagits. Såsom exempel
på utgifter av nu nämnd karaktär må nämnas större delen av utgifterna för
skolväsendet, vilka är en följd av den nioåriga enhetsskolans fortsatta genomförande
och utbyggnaden av gymnasieorganisationen och den högre utbildningen.
Dit kan även hänföras utgifterna för den förutsatta successiva
höjningen av folkpensionsförmånerna. Om de nu nämnda utgifterna liksom
även den i utgiftskalkylen gjorda framskrivningen av försvarskostnaderna
med omkring 75 miljoner kronor per år betraktas som »automatiska», skulle
den totala automatiska nettoökningen, inklusive lönehöjningar, kunna uppskattas
till 400—450 miljoner kronor budgetåren 1961/62 och 1963/64 samt
omkring 650 miljoner kronor budgetåren 1962/63 och 1964/65, d. v. s. de år
då folkpensionshöjningar inräknats. Det bör erinras om att i’ dessa belopp
inte ingår några förändringar av utgifter på kapitalbudgeten liksom ej heller
driftbudgetens anslag till vägbyggande.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiclla utvecklingen 55

C. Statsinkomsternas utveckling på längre sikt

I det föregående har lämnats en redogörelse för statsinkomsternas utveckling
under 1950-talet. Beträffande den framtida inkomstutvecklingen
har riksräkenskapsverket gjort vissa beräkningar avseende budgetåren 1960/
61—1964/65, som redovisas i bihang B. Ämbetsverket har därvid i sina kalkyler
utgått från att vid beräkningstillfället gällande författningar och andra
bestämmelser, som har inflytande på statsinkomsterna, kommer att förbli
oförändrade under den period beräkningarna omfattar. I fråga om den
allmänekonomiska ramen och skatteunderlagets utveckling har i första hand
tagits som utgångspunkt de förutsättningar beträffande utvecklingen under
åren 1960 och 1961, som legat till grund för verkets beräkning av statsinkomsterna
under budgetåren 1959/60 och 1960/61. Sålunda har den totala
lönesumman antagits stiga med 7 procent både 1960 och 1961, medan bolagens
till statlig inkomstskatt taxerade inkomst beräknats minska med 5
procent mellan 1959 och 1960 års taxeringar och därefter stiga kraftigt vid
1961 års taxering. För perioden 1962—65 har beräkningarna däremot måst
bli av rent hypotetisk karaktär och baserats på schablonantaganden om att
såväl fysiska personers som bolags inkomster skall stiga med 3 procent
årligen.

Dessa antagna förändringar av de för statsinkomsterna bestämmande
faktorerna återspeglas självfallet i motsvarande variationer i den årliga
stegringstakten för de kassamässiga inkomsterna från inkomstskattetiteln
och därmed även för de samlade statsinkomsterna. Dessa sistnämnda variationer
accentueras emellertid till följd av gällande uppbördsregler och sättet
för utbetalning av kommunalskatt. Resultatet av riksräkenskapsverkets kalkyler
framgår av följande sammanfattning av de beräknade årliga förändringarna
av de kassamässiga statsinkomsterna under perioden 1961/62—
1964/65 (milj. kronor):

Budgetår

	1961/62	1962/63	1963/64	1964/65
Samtliga statsinkomster......	.... +870	+ 280	+ 400	+	775
därav: inkomstskattetiteln....	. . . . +600	—	+ 100	+	500
övriga inkomster............	.... +270	+ 280	+ 300	+	275

Vid den kraftiga ökning av källskatteinkomsterna som förutses budgetåret
1961/62 och som innefattar även uppbörden av kommunalskatterna
ökas automatiskt eftersläpningen i utbetalningen av kommunalskattemedlen.
Denna eftersläpning återhämtas när inkomsternas stegringstakt dämpas.
Vid de här gjorda förutsättningarna om skatteunderlagets utveckling
inträffar »rekylen» budgetåren 1962/63 och 1963/64. Sådana tvära kastningar
har förekommit även tidigare — den tekniska bakgrunden härtill
har hl. a. belysts i proposition nr 162 (s. 48 o. f.) till 1959 års riksdag — och
de har sitl intresse främst för bedömningen av budgetutvecklingen och den -

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1960

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiclla utvecklingen

nas samhällsekonomiska verkningar på kort sikt. För ett mera långsiktigt
resonemang och som bakgrund till en diskussion av statsutgifternas framtida
stegringstakt, vilket det här är fråga om, bör däremot i viss utsträckning
bortses från de av uppbördstekniska förhållanden påverkade kassamässiga
inkomsterna. Det finns desto större anledning härtill som kalkylerna
över den kassamässiga utvecklingen i detta fall i hög grad påverkas
av att beräkningarna är sammansatta dels av ett försök till realistisk bedömning
av det nominella skatteunderlagets utveckling under de första åren
av perioden och dels ett schablonmässigt antagande för de senare åren.
Större vikt bör läggas vid utvecklingen av de slutligt påförda inkomst- och
förmögenhetsskatterna vid de gjorda antagandena om nationalinkomstens
utveckling på längre sikt. Riksräkenskapsverket har också lämnat uppgifter
härom. Av dessa framgår, att ökningen av de slutligt påförda beloppen av
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt folkpensionsavgifter blir 250
—300 miljoner kronor per år om nationalinkomsten stiger med 3 procent
per år och inkomstfördelningen i samhället inte förändras. Tillsammans
med en normal ökning av övriga inkomsttitlar på ca 300 miljoner kronor
per år ger detta en årlig ökning av de statliga inkomsterna på 550—600 miljoner
kronor eller 3 1/2—4 procent.

Innehåll

Inledning................................................................ \

A. Vissa uppgifter om den statsfinansiella utvecklingen under 1950-talet

1. Den statliga sektorns realekonomiska utveckling under 1950-talet...... 1

2. Driftbudgetutgifternas fördelning efter ändamål och art under budgetåren
1949/50—1958/59 .......................................... 3

3. De egentliga statsutgifternas »volymmässiga» utveckling under budgetåren
1949/50—1960/61 ............................................ 6

4. Investeringarna i statens kapitalfonder under budgetåren 1949/50—

1958/59 ............................................................ 12

5. Driftbudgetens inkomster under budgetåren 1949/50—1958/59 ...... 16

B. Statsutgifternas utveckling under budgetåren 1960/61—1964/65

1. Allmänna förutsättningar för beräkningarna ........................ 16

2. Utgiftsutvecklingen inom de olika departementens områden ........ 22

3. Sammanfattning av utgiftsutvecklingen ............................ 49

C. Statsinkomsternas utveckling på längre sikt......................... 55

600813 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag