Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958 (Proposition 1958:150 - a)

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till viss ändring
i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente,
m. m.; given Stockholms slott den 28 mars 1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sigurd Lindholm

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anslutning till förslag, som i annat sammanhang underställts riksdagens
prövning, upptages i förevarande proposition förslag till ändringar i vissa
pensionsreglementen, huvudsakligen avseende vissa beställningshavare vid
försvaret, skoldirektörer, rektorer vid det obligatoriska skolväsendet och underordnad
läkarpersonal inom vanförevården.

Vidare föreslås ändrade pensionsunderlag för tandläkare inom folktandvården
m. fl. och viss förbättring av icke dyrtidsreglerade pensioner.

Slutligen framlägges förslag om pension åt vissa personer.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr ISO

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 mars
1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chelen
för civildepartementet, statsrådet Lindholm, vissa pensionsfrågor och
anför därvid följande.

I. Ändringar i gällande pensionsförfattningar

Vissa förslag till organisationsändringar m. m., som förelagts årets riksdag,
påkallar ändringar i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, 1947
års tjänste- och familjepensionsreglementen för folkskolan samt SPA-reglementet.
Även i övrigt har fråga uppkommit om ändringar i sistnämnda reglemente.

De ändringar i pensionsreglementena, som jag i förevarande sammanhang
finner påkallade, redovisas i det följande för varje befattningshavargrupp
för sig.

Vissa beställningshavare vid försvaret

Gällande bestämmelser rörande avgångsålder för militära och civilmilitära
beställningar finnes intagna i 7 § 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente.
Enligt dessa bestämmelser utgör avgångsåldern i princip en fix
levnadsålder, som växlar allt efter den lönegrad beställningen tillhör. Undantag
från de generella reglerna har emellertid på förslag av Kungl. Maj :t
beslutats av riksdagen beträffande åtskilliga beställningar. Dessa undantag
är redovisade i den pensionsåldersförteckning, som är fogad som bilaga A till
kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 691) med föreskrifter rörande tillämpning
av 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.

I enlighet med beslut vid 1957 års riksdag (prop. 110, rskr 257) har å de
fr. o. m. budgetåret 1957/58 gällande personalförteckningarna för armén och
marinen upptagits beställningar i lönegrad Ao 10 för rustmästare resp. högbåtsman
och flaggfurir.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1958

Försvarets civilförvaltning tog i en den 11 oktober 1957 dagtecknad promemoria
upp frågan om pensionsålder för omförmälda beställningar. I överensstämmelse
med vad i promemorian förordats fastställde Kungl. Maj :t genom
beslut den 8 november 1957 pensionsåldern för beställningarna till 55 år.

Förenämnda beslut torde bringas till riksdagens kännedom och bemyndigande
utverkas för Kungl. Maj :t att vidtaga vederbörlig ändring i 7 § 1947
års allmänna tjänstepensionsreglemente.

I propositionen nr 110 till innevarande års riksdag angående vissa organisations-
och anslagsfrågor rörande försvaret förordas i anslutning till förslag
av chefen för försvarsdepartementet, att pensionsåldern för fanjunkare
vid fälttygkåren — en kategori av beställningar som avses skola tillföras
kåren fr. o. m. nästa budgetår — skall fastställas till 55 år. Vidare föreslås
i samma proposition en höjning av pensionsåldern för armédirektörer av 1.
och 2. graden från 63 till 65 år, att gälla fr. o. m. den 1 juli 1958.

I detta sammanhang torde böra utverkas bemyndigande för Kungl. Maj :t
att föranstalta om härav föranledda ändringar i förenämnda pensionsåldersförteckning.
Viss reglering övergångsvis förutsättes med avseende å den,
som vid tidpunkten för ändringarnas ikraftträdande innehar armédirektörsbeställning.

Vissa lärare vid det obligatoriska skolväsendet

Genom kungörelse den 22 november 1957 (nr 628) har meddelats föreskrifter
om tjänstetidsbefordran. Föreskrifterna är så utformade, att tjänsteman,
som vunnit dylik befordran, blir berättigad till pensionsförmåner, bestämda
med tillämpning av pensionsunderlagen för den lönegrad, till vilken
befordran vunnits.

För lärare vid mindre folkskola, biträdande lärare och nomadlärare vid
visteskola tillämpas emellertid vid bestämmande av pension på visst sätt förhöjda
underlag, varom bestämmelser finnes meddelade i 11 § 3 mom. tjänstepensionsreglementet
för folkskolan och 9 § 3 mom. familjepensionsreglementet
för folkskolan. Såsom dessa bestämmelser är utformade saknas f. n.
möjlighet för sådan här avsedd lärare, som vunnit tjänstetidsbefordran, att
erhålla därav betingad pensionsförbättring.

Departementschefen

I likhet med vad som gäller övriga befattningshavare med statlig pensionsrätt
bör ifrågavarande lärare erhålla den förbättring av pensionsförmånerna,
som avsetts följa med tjänstetidsbefordran. Härför påkallas vissa
ändringar i pensionsreglementena för folkskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

Föreståndaren vid Konung Gustaf V:s forskningsinstitut

Konung Gustaf V:s forskningsinstitut har enligt gällande stadgar för
Konung Gustaf V:s 80-årsfond att bedriva forskning över de invalidiserande
folksjukdomarna, i första hand de reumatiska sjukdomarna och barnförlamningen.
Institutet åtnjuter årliga bidrag av statsmedel till driftskostnaderna.

För de fast anställda befattningshavarna vid institutet är pensioneringen
ordnad på så sätt, att deras befattningar efter anmälan av vederbörande huvudman
kan registreras hos statens pensionsanstalt.

Den nuvarande föreståndaren för institutet, vilken intill den 1 januari
1958 samtidigt innehaft professur i medicin vid karolinska sjukhuset, har
för utövningen av föreståndarskapet uppburit ersättning i form av arvode.
I anledning av beräknat personskifte å föreståndarbefattningen har i årets
statsverksproposition (VITI ht, p. 334) i anslutning till äskande av fondens
styrelse framlagts förslag om en omorganisation av befattningen, innebärande
att den framdeles i lönehänseende skall bli likställd med universitetsprofessur
och erhålla tjänstebenämningen föreståndare och professor. Riksdagen
har godkänt förslaget (SU 8, rskr 8).

I detta sammanhang torde få upptagas en av styrelsen för fonden gjord
framställning om att befattningen såsom föreståndare och professor måtte
vid registrering hos statens pensionsanstalt hänföras till pensionsklass 2: 14
ävensom att för densamma måtte få gälla en tjänstålder av 25 år.

Statskontoret och statens pensionsanstalt, som avgivit utlåtanden över
framställningen, tillstyrker bifall till densamma. I statskontorets utlåtande
ifrågasättes härjämte om icke för befattningen bör gälla en pensioneringsperiod,
omfattande tiden från utgången av det verksamhetsår, varunder befattningshavaren
uppnått den mot periodens nedre gräns svarande levnadsåldern,
till utgången av det verksamhetsår, varunder befattningshavaren uppnått
den levnadsålder, som svarar mot periodens övre gräns.

Departementschefen

I likhet med remissmyndigheterna anser jag, att ifrågavarande befattning
bör hänföras till pensionsklass 2: 14 samt att tjänståldern för densamma
bör vara 25 år. För befattningen förutsättes skola gälla pensioneringsperiod
III med den bestämning, som ifrågasättes i statskontorets utlåtande.

Härav påkallas vissa ändringar i SPA-reglementet. Befattningen bör särskilt
redovisas i 39 § med angivande av tillämplig grupp, pensionsklass och
pensioneringsperiod. I paragrafen bör vidare intagas en hänvisning till de
stadganden i 38 §, som innebär tillämpning av en pensioneringsperiod med
förut angiven bestämning respektive en tjänstålder av 25 år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1958

Vissa läkare vid vanföreanstalter

Efter förhandlingar mellan, å ena sidan, representanter för staisverket
och, å andra sidan, Sveriges läkarförbund har den 28 februari 1958 — under
förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande — träffats
överenskommelse rörande anställnings- och avlöningsvillkor för underordnade
läkare vid vanföreanstalten i Stockholm, överenskommelsen innebär
bl. a., att befattningen som andre läkare, tillika biträdande överläkare, omändras
till tjänst såsom biträdande överläkare med avlöning motsvarande
lön enligt lönegrad A 24, ävensom att befattning som förste underläkare
förenas med avlöning motsvarande lön enligt lönegrad A 23.

Mellan nämnda parter har vidare samma dag, med förbehåll som nyss
sagts, träffats en överenskommelse, berörande vanföreanstalterna i Hälsingborg
och Härnösand. Denna innebär placering av underläkare i lönegrad
A 20 och av underläkare med visst av medicinalstyrelsen meddelat personligt
förordnande såsom biträdande överläkare i lönegrad A 23.

Enligt nu nämnda överenskommelser skall vidare gälla, att ifrågavarande
läkarbefattningar förenas med pensionsrätt enligt SPA-reglementet.

Statsverkets representanter framhåller i den skrivelse, med vilken de överlämnat
överenskommelserna, att de vid omförmälda förhandlingar beaktat,
att vanföreanstaltens i Stockholm ortopediska klinik enligt principbeslut av
riksdagen skall förläggas till karolinska sjukhuset, att kostnaderna för driften
av Hälsingborgsanstaltens ortopediska klinik fr. o. m. den 1 juli 1957
övertagits av Hälsingborgs stad, samt att Härnösandsanstaltens ortopediska
klinik i framtiden kan förväntas bli överförd till Västernorrlands läns landsting.
Det har därför synts ändamålsenligt och lämpligt att anpassa här avsedd
läkarpersonals anställnings- och avlöningsförmåner till de bestämmelser
och villkor, som gäller för motsvarande och likartad personal vid vederbörande
statliga resp. kommunala sjukvårdsinrättningar.

I proposition tidigare denna dag har efter förslag av mig ifrågavarande
överenskommelser underställts riksdagen för godkännande vad rör löneförmånerna
för därav berörda läkare.

I förevarande sammanhang torde få upptagas fråga om reglering av läkarnas
pensionsförhållanden.

Statskontoret och statens pensionsanstalt har avgivit utlåtanden i frågan
om anslutning av ifrågavarande läkare till statens pensionsanstalt. Statskontoret
har härvid med hänsyn till att fråga är om förhandlingsöverenskommelser
begränsat sitt utlåtande till den tekniska utformningen av pensioneringen.
Pensionsanstalten däremot tar upp frågan, huruvida pensionsrätt
enligt SPA-reglementet bör ifrågakomma. Med hänsyn bl. a. till all verksamheten
vid vanföreanstalterna i realiteten ekonomiskt garanteras av staten
finner pensionsanstalten det härvid berättigat, att avsedda befattningshavare
erhåller pensionsrätt enligt SPA-reglementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

Statskontoret tar i första hand upp frågan om vilka pensionsklasser som
bör fastställas för ifrågavarande befattningar och anför härvid i huvudsak
följande.

Biträdande överläkare och förste underläkare vid de statliga kroppssj ukhusen
är hänförda till pensionsklass 1: 34 respektive 1: 33. Vid landstingssjukhusen
är biträdande överläkare (biträdande lasarettsläkare) enligt uppgift
tillförsäkrade pensionsunderlag överensstämmande med de underlag,
som gäller enligt pensionsklass 1: 33 i ovannämnda reglemente. Vid dessa
sjukhus finnes icke någon motsvarighet till den uppdelning i förste underläkare
och underläkare, som genomförts vid de statliga sjukvårdsinrättningarna,
utan samtliga underläkare är placerade i en enhetlig lönegrad
och i princip tillerkända pensionsrätt med underlag motsvarande de enligt
pensionsklass 1: 29 gällande. I konsekvens med den i överenskommelserna
föreslagna lönesättningen får statskontoret således förorda, att biträdande
överläkare hänföres vid Norrbackainstitutet till pensionsklass 1: 34 och vid
vanföreanstalterna i Hälsingborg och Härnösand till pensionsklass 1: 33.
Av samma skäl bör för förste underläkare vid institutet gälla pensionsklass
1: 33 och för underläkare vid övriga anstalter pensionsklass 1: 29. Ämbetsverket
har härvid icke förbisett, att särskilda förmåner vid sidan av lön
avses skola utgå till vissa läkare. Då emellertid motsvarande ersättningar
och bisysslearvoden vid de statliga och kommunala sjukvårdsinrättningarna
icke ansetts böra påverka pensionsförmånernas storlek, bör de icke heller
i förevarande fall göras pensionsgrundande.

Pensionsanstalten anser i likhet med statskontoret, att pensionsklasserna
bör avvägas endast med utgångspunkt från vederbörande lönegrad och således
utan hänsynstagande till vid sidan av lönen ev. utgående arvode.

Vad rör avgång sålder för ifrågavarande läkare anser såväl statskontoret
som pensionsanstalten, att pensioneringsperiod III bör tillämpas.

Vad angår den tjänstålder, som bör fastställas för ifrågavarande befattningar,
erinrar statskontoret, att för hel pension erfordras 30 tjänstår såvitt
avser biträdande överläkare (biträdande lasarettsläkare) och förste underläkare
(underläkare) vid statliga och kommunala sjukhus. Så är fallet
även för statliga överläkare. Till lasarettsläkare och därmed likställda läkare
utgår däremot oavkortad pension redan vid 25 tjänstår, om förutsättningarna
härför i övrigt är uppfyllda. I betraktande av de numera ändrade
pensionsförhållandena finnes enligt statskontorets mening icke längre anledning
att för vare sig över- eller underordnad läkare inom den slutna vården
kräva lägre antal tjänstår för hel pension än 30. Under åberopande
av det anförda föreslår statskontoret, att med tjänstålder enligt SPA-reglementet
skall för läkare, varom här är fråga, förstås 30 tjänstår. — Även
pensionsanstalten anser, att tjänståldern för ifrågavarande läkare bör vara
30 tjänstår.

Ytterligare ett par frågeställningar, betingade av det avsedda överförandet
av de ortopediska klinikerna vid vanföreanstalterna i Hälsingborg och
Härnösand till kommunala sjukvårdsinrättningar, har aktualiserats vid remissbehandlingen.
Statskontoret tar sålunda upp frågan om förutsättningarna
för rätt till t j än s teliv ränta för av avtalen berörda läkare vid sistnämnda

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1958

anstalter. I detta hänseende erinrar statskontoret att — enligt uppgift från
Svenska landstingsförbundet — för landstingsanställd läkare, varom här är
fråga, rätt till tjänstelivränta förutsätter minst fem tjänstår. Enligt SPAreglementet
kräves för livränta endast tre tjänstår. Statskontoret, som jämväl
erinrar om att den underordnade läkarpersonalen erhåller endast korttidsförordnanden,
ifrågasätter, om ej nyssnämnda strängare livränteregler bör tilllämpas
i fråga om nu avsedda läkare.

Pensionsanstalten framhåller att, sedan den tillämnade överflyttningen
av nu ifrågavarande vanföreanstafters sjukavdelningar till kommunala sjukvårdsinrättningar
genomförts, delaktigheten i pensionsanstalten kommer
att upphöra för här avsedda befattningar. Detta skulle innebära, att pensionsrätten
för befattningshavarna reduceras till intjänade livränteförmåner.
I vissa härmed likartade fall har emellertid bestämmelser utfärdats
angående personligt kvarstående vid pensionsrätt i anstalten. Frågan, huruvida
en liknande anordning bör komma till stånd för läkare vid vanföreanstalterna,
finner pensionsanstalten böra upptagas till prövning i samband
med det slutliga ställningstagandet till vanförevårdens framtida organisation.

Departementschefen

Pensioneringen av vanföreanstalternas personal sker i princip under medverkan
av statens pensionsanstalt. Med beaktande härav samt av att för
underordnad läkarpersonal vid statliga och kommunala sjukvårdsinrättningar
på senare år pensionsrätt medgivits i ökad utsträckning, finner jag
principiell erinran ej kunna anföras mot att den av statens pensionsanstalt
omhänderhavda pensioneringen utvidgas att omfatta jämväl nu ifrågavarande
biträdande överläkare, förste underläkare och underläkare. Jag anser
mig alltså kunna förorda, att för dessa läkare möjlighet öppnas för anslutning
till SPA-reglementet. För anslutning bör förutsättas beslut av statens
pensionsanstalt efter framställning av vederbörande huvudman.

Den av mig nu förordade regleringen av ifrågavarande läkares pensionsförhållanden
anser jag närmast som en provisorisk anordning i avbidan på
den avsedda framtida anknytningen till den allmänna sjukvården av verksamheten
vid vanföreanstalternas ortopediska kliniker. Vad rör de läkare,
som avses skola överföras till anställning hos kommunal huvudman, räknar
jag således icke med att det skall bli aktuellt att meddela bestämmelser om
personligt kvarstående vid pensionsrätt i anstalten efter överföringen.

Vid ställningstagande till i detta sammanhang aktuella frågor om pensionsklass,
pensioneringsperiod och tjänstålder bör eftersträvas att i mån
av möjlighet ernå anpassning till vad i nämnda hänseenden kan komma
att bli gällande för ifrågavarande läkare efter överföring till statlig eller
kommunal sjukvårdsinrättning. Jag anser mig kunna biträda av statskontoret
och statens pensionsanstalt härutinnan avgivna förslag, vilka synes mig

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

från nu angiven utgångspunkt och även i övrigt väl avvägda. Jag förordar
därför, att den för SPA-reglementets tillämpning å berörda läkare erforderliga
regleringen i fråga om pensionsklass, pensioneringsperiod och tjänstålder
sker i anslutning till vad nämnda myndigheter föreslagit. Jag anser
mig däremot inte böra föreslå, att för här avsedda läkare skall tillämpas
andra regler vid bestämmande av livränteförmåner än som gäller för övrig
SPA-ansluten personal.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat bör ifrågavarande befattningar
upptagas i 39 § SPA-reglementet med angivande av vilken grupp,
pensionsklass och pensioneringsperiod, som skall tillämpas. Att en tjänstålder
av 30 år skall gälla för befattningarna följer av de allmänna bestämmelserna
i reglementet.

Tandläkare inom folktandvården

SPA-reglementet i dess nuvarande lydelse är tillämpligt å heltidsanställd
tandvårdsinspektör samt lasarettstandläkare och annan heltidsanställd
tandläkare inom den statsunderstödda folktandvården. Beträffande lasarettstandläkare
är anslutningen till reglementet obligatorisk, medan för annan
tandläkare och tandvårdsinspektör frågan om registrering hos pensionsanstalten
är beroende av beslut av anstalten efter framställning av
vederbörande huvudman. Tillämplig pensionsklass är för lasarettstandläkare
och tandvårdsinspektör 1:34 och för annan tandläkare 1: 33.

Mellan Landstingens centrala lönenämnd och Sveriges tandläkarförbund
har den 8 januari 1957 träffats överenskommelse rörande anställnings- och
avlöningsvillkor för tandläkare inom den i landstingens regi drivna folktandvården.
Enligt överenskommelsen, som äger giltighet fr. o. m. den 1 juli
1957, är därav berörda tandläkare placerade i lönegrad å den för landstingen
fr. o. m. nyssnämnda datum gällande löneplanen samt äger därjämte uppbära
tantiemersättning, tantiem och arvoden enligt följande.

Befattning

Lasarettstandläkare

Bitr. lasarettstandläkare

Assistenttandläkare

Förste distriktstandläkare
med tandvård för enbart barn

» » * » vuxna eller barn

och vuxna

Distriktstandläkare
med tandvård för enbart barn

* • * » vuxna eller barn

och vuxna

Länsortodontist

Lönegrad Förmåner utöver lön
A 26 tantiemersättning: 9 000 kr./år

A 23 tantiemersättning: 6 000 kr./år

A 20 tantiemersättning: 4 800 kr./år

A 26 —

A 22 tantiem

A 25 —

A 20 tantiem

A 26 tantiemersättning: 9 000 kr./år

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

Befattning

Lönegrad

Förmåner utöver lön

Tandvårdsinspektör, tillika lasarettstand-läkare

A 26

tantiemersättning: 9 000 kr./år
inspektörsarvode: 2 000 kr./år
särskilt arvode: 75 kr./år för
varje tandläkartjänst, dock

högst 5 000 kr./år

Tandvårdsinspektör, tillika distriktstand-läkare

A 23

tantiemersättning: 4 800 kr./år
arvode: 200 kr./år för varje

tandläkartjänst, dock högst

6 600 kr./år

Härutöver gäller att innehavare av befattning som distrikts- eller assistenttandläkare
under de tre första anställningsåren skall vara placerad som
extra befattningshavare i lönegrad två nummer lägre än den, till vilken befattningen
är hänförd, att här avsedda tandläkare i vissa fall tillkommande
tantiem eller tantiemersättning intill visst belopp förenats med rätt till tilllägg,
som f. n. utgår med 64 procent, samt att — efter vad under hand inhämtats
— tandläkare i vuxentandvård eller blandad barn- och vuxentandvård
tillkommande tantieminkomster genomsnittligt väl täcker skillnaden
mellan deras lön och lönen för motsvarande tandläkare i barntandvård.

Beträffande tandläkare vid folktandvården i städerna utanför landstingen
regleras löne- och anställningsvillkoren i överenskommelse, som träffats
den 12 december 1957, mellan Svenska stadsförbundet och tandläkarförbundet.
Enligt överenskommelsen, vilken gäller fr. o. m. den 1 tebruari
1958, har berörda tandläkare tillförsäkrats rätt till lön enligt lönegrad å
kommunal löneplan ävensom förmåner i övrigt enligt följande.

Befattning	Lönegrad	Förmåner utöver lön
Lasarettstandläkare i Göteborg oeh Malmö	A 26	tantiemersättning: 9 000 kr./år
Biträdande lasarettstandläkare i Göteborg	A 23	tantiemersättning: 6 000 kr./år
Assistent tandl äkare	A 20	tantiemersättning: 4 800 kr./år
Skolövertandläkare i Stockholm	B 3
Ortodontist vid skolt andvården i Stockholm	A 25
med rätt till ferier Annan skoltandläkare
utan rätt till ferier	A 25
med * * *	A 23
Tandläkare vid F.astmaninstitutet
Avdelningsföreståndare (övertandläkare)	B 3
Avdelningstandläkare	B 2
Barntandläkare	A 25
Tandläkare med specialistkompetens vid	A 27
centraltandpoliklinik och tandregterings-avdelning i Göteborg
Föreståndare vid tandpoliklinik för tandreg-	A 26	tantiemersättning: 9 000 kr./år
lering i Göteborg
l:e distriktstandläkare, tillika föreståndare	B 3
för skoltandvården i Göteborg

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1958

Befattning

Lönegrad Förmåner utöver lön
A 27

l:e tandläkare (l:e distriktstandläkare) med
tandvård för enbart vuxna eller barn och
vuxna

Tandläkare (distriktstandläkare) med tandvård
för enbart barn i Malmö, Norrköping
eller Hälsingborg

A 25

Tandläkare (distriktstandläkare) med tand -

vård för enbart, vuxna eller barn och vuxna
i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Hälsingborg -

A 25

i Norrköping eller Gävle

A 20 tantiem

Tandvårdsinspektör, tillika lasarettstandläkare -

A 26 tantiemersättning: 9 000 kr./år

inspektörsarvode: 2 000 kr./år

särskilt arvode: 75 kr./år för

varje tandläkartjänst, dock
högst 5 000 kr./år

Tandvårdsinspektör, tillika annan tandläkare
än lasarettstandläkare

A 23 tantiemersättning: 4 800 kr./år

arvode 200 kr./år för varje tandläkartjänst,
dock högst 6 600
kr./år

Beträffande skoltandläkare i A 25 eller A 23, barntandläkare vid Easlmaninstitutet,
tandläkare motsvarande distriktstandläkare samt assistenttandläkare
gäller, iatt han skall under tid, intill dess han fullgjort tre års
tjänstgöring såsom heltidsanställd tandläkare inom folktandvården, erhålla
lön enligt löneklass, vars nummer är två enheter lägre än numret för den för
befattningen gällande lönegraden. I fråga om rätt till tillägg å tantiem eller
tantiemersättning ävensom beträffande ifrågakommande tantieminkomsters
belopp gäller för ifrågavarande tandläkare i städerna utanför landsting motsvarande
som för landstingstandläkarna.

Sveriges tandläkarförbnnd har i skrivelse den 6 oktober 1954 — på grundval
av då gällande avlöningsbestämmelser -— gjort framställning i fråga
om höjda pensionsklasser för tandläkare inom folktandvården. Förbundet
syftar till att ifrågavarande befattningar skall inplaceras, heltidsanställd
tandvårdsinspektör, lasarettstandläkare och biträdande lasarettstandläkare
i pensionsklass 1: 40, förste distriktstandläkare i pensionsklass 1: 37 samt
distriktstandläkare och assistenttandläkare i pensionsklass 1: 35.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet har i utlåtande den 23 mars
1956 över tandläkarförbundets framställning funnit det önskvärt med en närmare
anpassning av pensionsförmånerna efter lönenivån. Landstingsförbundet
ansluter sig därför till tandläkarförbundets förslag i fråga om pensionsklasser
för tandläkare och tandvårdsinspektörer, dock med den avvikelsen,
att pensionsklass 1: 37 bör fastställas för biträdande lasarettstandläkare.
Beträffande länsortodontist föreslår styrelsen, att pensionsklass 1: 40
skall tillämpas.

Svenska stadsförbundets löne- och förhandlingsdelegation finner — i utlåtande
den 6 mars 1958 över tandläkarförbundets framställning -— de nu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

varande pensionsklasserna för tandläkare och tandvårdsinspektörer i de
landstingsfria städerna alltför låga och icke på önskvärt sätt differentierade
efter löneförmånerna. Delegationen förordar, att ifrågavarande befattningshavare
placeras, heltidsanställd tandvårdsinspektör, lasarettstandläkare i
Göteborg och Norrköping, skolövertandläkare i Stockholm, 1 :e distriktstandläkare,
tillika föreståndare för skoltandvården i Göteborg, föreståndare vid
tandpoliklinik för tandreglering i Göteborg ävensom avdelningstandläkare
och avdelningsföreståndare (övertandläkare) vid Eastmaninstitutet i pensionsklass
1: 40, biträdande lasarettstandläkare i Göteborg, tandläkare med
specialistkompetens vid centraltandpoliklinik och tandregleringsavdelning i
Göteborg ävensom 1 :e distriktstandläkare i pensionsklass 1: 37 samt distriktstandläkare
(assistenttandläkare), barntandläkare vid Eastmaninstitutet,
ortodontist vid skoltandvården i Stockholm ävensom skoltandläkare i
pensionsklass 1: 35.

Statens pensionsanstalt och statskontoret, vilka haft tillgång till landstings-
och stadsförbundens yttranden, har avgivit infordrade utlåtanden
över tandläkarförbundets framställning.

Statens pensionsanstalt erinrar om att de nu gällande pensionsklasserna
för folktandvårdens tandläkare har fastställts med hänsyn till bl. a. att
pensionsförmånerna för dessa befattningshavare ej skulle överstiga motsvarande
förmåner för lasarettsläkarna. Till följd härav bestämdes den högsta
tillämpliga pensionsklassen till 1: 34 eller samma som för lasarettsläkarna,
ehuru utgående löneförmåner jämte tantiem för de högre tandläkartjänsterna
motsvarades av väsentligt högre pensionsklasser. Då numera lönegradsuppflyttning
skett för vissa av tandläkartjänsterna och lasarettsläkarnas
pensionsklass höjts till 1: 40, synes — efter vad pensionsanstalten vidare
anför — en pensionsklassreglering vara väl motiverad. Härigenom kan
kravet på större differentiering i pensionshänseende mellan olika tjänster
tillgodoses och pensionsklasserna bringas i bättre överensstämmelse med
löneförmånerna än nu är fallet.

Pensionsanstalten biträder föreliggande förslag i fråga om pensionsklass
för heltidsanställd tandvårdsinspektör, lasarettstandläkare och förste distriktstandläkare.
Beträffande befattningen som biträdande lasarettstandläkare
anser pensionsanstalten i likhet med landstingsförbundet och stadsförbundet
att pensionsklass 1: 37 bör tillämpas. Den för distriktstandläkare,
assistenttandläkare och barntandläkare vid Eastmaninstitutet föreslagna
pensionsklassen 1: 35 synes grunda sig på de löneförmåner, som dessa befattningshavare
normalt kommer i åtnjutande av efter tre anställningsår.
Med hänsyn till de principer, som eljest tillämpas vid pensionsklassbestämningar
för SPA-ansluten personal, anser pensionsanstalten, alt en höjning
av nu tillämpad pensionsklass (1:33) ej bör ifrågakomma, förrän vederbörande
nått en löneställning, som motiverar pensionsklass 1: 35. Av samma
skäl torde skoltandläkare med rätt till ferier, vilka uppbär lön enligt lönegrad
A 23 men ingen tantiemersättning, ej böra erhålla högre pensionsklass
än nu gällande 1:33.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

Vad angår frågan om pensionsklass för tandläkare med viss odontologisk
specialitet anför pensionsanstalten följande.

I fråga om berörda tandläkare är löneförmånerna ej enhetliga, och dessa
tandläkare kan därför ej lämpligen hänföras till gemensam pensionsklass.
Sålunda uppbär hos landstingen anställda länsortodontister löneförmåner
som överensstämmer med lasarettstandläkarnas, under det att i städerna
utanför landsting ■— såvitt framgår av tjänsteförteckning — samma löneförmåner
tillkommer allenast föreståndare vid tandpoliklinik för tandreglering
i Göteborg. För nu nämnda med lasarettstandläkare i lönehänseende
jämställda tandläkare synes pensionsklass 1:40 böra fastställas. Av övriga
till denna kategori hörande befattningshavare är tandläkare med specialistkompetens
vid centraltandpoliklinik och tandregleringsavdelning i Göteborg
placerad i lönegrad A 27 och ortodontister vid skoltandvården i Stockholm
i lönegrad A 25. I fråga om dessa tjänster vill pensionsanstalten icke göra
någon erinran mot de av stadsförbundet föreslagna pensionsklasserna 1: 37
resp. 1: 35.

Statskontoret konstaterar, att någon direkt motsvarighet till de heltidsanställda
tandläkarna inom den statsunderstödda folktandvården icke finnes
inom den statliga sektorn av förvaltningen. I betraktande härav hade
det varit värdefullt om en närmare utredning kunnat göras beträffande de
kommunala tandläkarnas arbetsuppgifter. Vad pensionsanstalten föreslagit
i fråga om inplacering i pensionsklasser förefaller emellertid statskontoret
vara i stort sett väl avvägt. Beträffande skoltandläkarna —- såväl de med
som de utan ferier -— inom de landstingsfria städerna torde likväl böra
uppmärksammas, att de erhåller lön enligt löneklass, vars nummer understiger
lönegradens nummer med två enheter, intill dess tre års tjänstgöring
fullgjorts. Under den första anställningstiden bör de därför, i likhet med
vad pensionsanstalten föreslagit för distriktstandläkare, assistenttandläkare
och barntandläkare vid Eastmaninstitutet, placeras i lägre pensionsklass än
den för vederbörande befattning eljest tillämpliga.

Tandläkarförbundet tar också i sin förenämnda framställning upp frågan
om tillämpning av särskild tjänstålder för vissa här avsedda tandläkare.
I detta hänseende erinrar förbundet om att enligt tidigare avtal landstingen
utfäst sig att till tandläkare, som ej kunde tillgodoräkna fullt antal tjänstår
för pension enligt 1919 års reglemente för statens pensionsanstalt, utbetala
tilläggspension till belopp motsvarande inom viss ram skillnaden mellan
hel pension och den pension, vartill författningsenlig rätt förelåg. Dylikt
tillägg till pension kan ej utbetalas, då pensionen utgår enligt SPA-reglementet.
Tilläggspensionens bortfall har — efter vad förbundet konstaterat
— blivit särskilt kännbart för lasarettstandläkare och tandläkare med odontologisk
specialitet. Förbundet hemställer, att med avseende å de lasarettstandläkare
och tandläkare med odontologisk specialitet, som tillträtt sin
befattning före år 1966, måtte övergångsvis få tillämpas en tjänstålder av
20 år eller möjlighet tillskapas att utbetala tilläggspension i enahanda ordning
som tidigare tillämpats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

Styrelsen för landstingsförbundet och stadsförbundets löne- och förhandlingsdelegation
finner starka principiella betänkligheter tala mot tandläkarförbundets
nu ifrågavarande förslag och förklarar sig ej kunna biträda detsamma.
Även statens pensionsanstalt och statskontoret avstyrker bifall till
vad tandläkarförbundet föreslagit i förevarande avseende.

Departementschefen

Tandläkare inom den statsunderstödda folktandvården äger enligt de förut
nämnda överenskommelser, varigenom deras nuvarande löne- och anställningsvillkor
reglerats, rätt till lön enligt lönegrad å kommunal löneplan
jämte i vissa fall tantiem eller tantiemersättning. För tandläkare, som tillika
tjänstgör som tandvårdsinspektör, föreligger därutöver rätt till arvode.

I likhet med statens pensionsanstalt och statskontoret finner jag skäl för
att pensionsklasserna för ifrågavarande kommunalt anställda tandläkarpersonal
bringas i bättre överensstämmelse med löneförmånerna än som nu
är fallet. Pensionsawägningen synes därvid böra ske efter följande huvudlinjer.

Tandläkare, som ej åtnjuter rätt till särskild förmån vid sidan av löneplanslönen,
bör i enlighet med pensionsmyndigheternas förslag hänföras till
den pensionsklass som gäller för motsvarande lönegrad å löneplan A eller,
där dylik lönegrad finnes upptagen å löneplan B, för den högsta lönegraden
å förstnämnda löneplan. Finnes ej någon motsvarande lönegrad å statlig
löneplan, torde pensionsklassen böra avvägas efter närmast jämförbara lägre
lönegrad.

Jag finner det från principiell synpunkt tveksamt, om här avsedda tandläkare
i vissa fall tillkommande tantiem eller tantiemersättning vid sidan
av lönen bör grunda rätt till pension enligt högre pensionsklass än den, som
svarar mot lönegraden. Med beaktande av att de enligt SPA-reglementet i
dess nuvarande lydelse gällande pensionsklasserna för tandläkarpersonal
avvägts under hänsynstagande till förmåner av sådant slag, finner jag det
likväl kunna godtagas, att så sker även i detta sammanhang. Jag tillstyrker,
att lasarettstandläkare och övriga tandläkare med rätt till förmån av ifrågavarande
slag inplaceras i pensionsklass i enlighet med vad remissorganen
förordat. Härvid åsyftar jag även sådan annan tandläkare än lasarettstandläkare,
som tillika tjänstgör som tandvårdsinspektör.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts, att här avsedda tandläkare under
tid, då de såsom nyanställda har en lägre löneställning än övriga motsvarande
befattningshavare, skulle få åtnjuta pensionsrätt, bestämd med tilllämpning
av på visst sätt reducerade pensionsunderlag. Då emellertid i
dessa fall beträffande de landstingsanställda tandläkarna avses en anställningsform,
närmast motsvarande extra anställning enligt statliga normer,
och pensionsrätt ej skulle ha ifrågakommit vid tillämpning av för landstingen
gällande pensionsbestämmelser, synes i vart fall icke f. n. förutsättningar
föreligga att bereda dessa tandläkare pensionsförmåner under statens

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

medverkan. Motsvarande bör gälla i fråga om tandläkare hos städer utanför
landsting. Hinder synes däremot ej böra möta mot att bereda pensionsrätt
enligt SPA-reglementet om ifrågavarande tandläkare anställes som ordinarie
befattningshavare. Pensionsrätten synes i dessa fall böra utformas på
sätt pensionsmyndigheterna härutinnan föreslagit.

I likhet med remissorganen kan jag icke biträda tandläkarförbundets förslag
om tillämpning av särskild tjänstålder för vissa lasarettstandläkare
och tandläkare med odontologisk specialitet.

Vid ett genomförande av vad jag nu förordat beträffande tandläkare inom
folktandvården påkallas vissa ändringar i 39 § SPA-reglementet. Liksom
hittills bör numren på de pensionsklasser, som skall gälla, angivas i paragrafen.

Det torde få ankomma på pensionsanstalten att, därest här avsedd befattningshavares
avlöning är lägre än den som i allmänhet gäller, bestämma
att befattningshavaren skall vara hänförd till lägre pensionsklass än den
eljest tillämpliga.

II. Omreglering av vissa icke dyrtidsreglerade pensioner

I en den 9 december 1957 dagtecknad promemoria har statens pensionsanstalt
tagit upp fråga om förbättring av icke dyrtidsreglerade pensioner,
som utgår till vissa f. d. arbetare vid vägväsendet.

Pensionsanstalten åsyftar härvid pensioner tillkommande arbetare, som
innehaft anställning hos vägdistrikt före den 1 januari 1944, då den allmänna
väghållningen på landet förstatligades, och som antingen efter fyllda
60 år vunnit mera stadigvarande arbetaranställning vid vägförvaltning eller
fyllt 60 år före den 1 januari 1944 och blivit av vägdistriktet entledigade vid
1943 års utgång eller permitterade på grund av arbetsbrist under samma år.

Bestämmelser om pensioneringen av berörda arbetare, vilka bestämmelser
tillkommit med stöd av riksdagens bemyndigande (rskr 1944: 354),
meddelades i kungörelsen 1944: 502. Enligt vad som stadgades i denna kungörelse
i dess ursprungliga lydelse skulle ifrågavarande arbetare tillkommande
pension, räknat för år, bestämmas till 708 kronor, om anställningstiden
uppgick till 15 men ej till 20 år, till 900 kronor, om anställningstiden
uppgick till 20 men ej till 25 år, och till 1 104 kronor, om anställningstiden
översteg 25 år. Pensionerna var inte förenade med rätt till tilläggsförmåner.

Vissa äldre vägarbetare, som ej uppfyllde i kungörelsen 1944:502 föreskrivna
villkor för erhållande av pension, har beviljats pension i särskild
ordning, varvid pensionerna bestämts i anslutning till de i kungörelsen innefattade
grunderna.

I samband med genomförandet av 1946 och 1947 års pensionsregleringar
(rskr 1946: 121 och 1947: 431) blev berörda pensioner på visst sätt förbättrade.
Den år 1947 beslutade förbättringen innebar en uppräkning av pen -

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1958

sionsbeloppen till 996, 1 272 och 1 560 kronor för år respektive. För tillämpning
å de arbetare, som anställts i statens tjänst och avgått från sin senaste
statliga anställning efter den 30 juni 1947, utfärdades år 1947 ny kungörelse
(1947: 491) med anknytning till den nya pensionsnivån. Beträffande övriga
här avsedda arbetare tillkommande pensioner gäller alltjämt 1944 års författning
(jfr kung. 1946: 463) i den mån de ej beviljats i särskild ordning.
Den år 1947 genomförda omregleringen av sistberörda pensioner verkställdes
med tillämpning av föreskrifterna i 1947 års omregleringskungörelse
(nr 657).

I två likalydande motioner till 1953 års riksdag föreslogs viss ytterligare
förbättring av ifrågavarande pensioner. I utlåtande (nr 174) i anledning av
motionerna uttalade sig statsutskottet för en höjning av pensionerna med 25
procent, innebärande uppräkning till 1 248, 1 596 och 1 956 kronor för år
respektive. Kungl. Maj :t lämnades bemyndigande att verkställa omreglering
av pensionerna i huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet förordat
(rskr 405). Vad rör arbetare med pensionsrätt enligt kungörelsen 1947: 491
genomfördes omregleringen på så sätt, att de nya pensionsbeloppen intogs i
författningen (jfr kung. 1954: 283). Övriga här avsedda arbetare fick sina
pensioner omreglerade i enlighet med föreskrifter, meddelade i särskild ordning
vid sidan av tillämplig författning.

Pensionsanstalten erinrar i sin förenämnda promemoria om att den senast
genomförda regleringen av vägarbetarpensionerna föranleddes av att det
rörliga tillägget å reguljära pensioner under åren 1947—1953 stigit från 12
till 53 procent. I betraktande härav och med hänsyn till senare inträffade
ytterligare höjningar av nämnda tillägg finner pensionsanstalten det motiverat
med en ny höjning av ifrågavarande pensioner. I proportion till den höjning
av pensionerna, som beslöts vid 1953 års riksdag, beräknar pensionsanstalten
en höjning av nu gällande pensionsbelopp med 12 procent. Beloppen
skulle i så fall höjas för anställningstid understigande 20 år till 1 398 kronor,
för anställningstid uppgående till 20 men ej till 25 år till 1 788 kronor och för
anställningstid om 25 år eller iner till 2 190 kronor, allt för år räknat. Den
ifrågasatta pensionsförhöjningen kommer enligt pensionsanstalten att beröra
340 pensionärer med en levnadsålder varierande mellan 70 och 90 år. En
dylik höjning av pensionerna, vilka f. n. för år räknat drar en kostnad av
tillhopa drygt 470 000 kronor, beräknas komma att medföra en kostnadsökning
med ungefär 50 000 kronor för år.

Departementschefen

Nu avsedda pensioner åt f. d. vägarbetare är ej förenade med rätt till
tilläggsförmåner. Den stegring av levnadskostnaderna, som successivt inträtt
sedan pensionerna år 1953 omreglerades, har självfallet inneburit en icke
oväsentlig minskning av deras realvärde. Pensionerna utgör därför icke
längre det tillskott till pensionstagarnas försörjning, som avsågs vid omreg -

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1958

leringens genomförande. Det synes skäligt, att ifrågavarande pensioner
omregleras på nytt. Detsamma torde emellertid gälla även ett ringa antal
andra icke dyrtidsreglerade pensioner — företrädesvis tillkomna i samband
med statens övertagande av olika kommunala eller enskilda verksamhetsobjekt
—- vilka med stöd av förenämnda, vid 1953 års riksdag lämnade bemyndigande
i likhet med vägarbetarpensionerna uppräknats med 25 procent.
För närmare upplysning rörande ifrågavarande pensioner hänvisar
jag till statsutskottets utlåtande 1953:174, vilket utgjorde underlag för
bemyndigandet.

Jag förordar, att här avsedda pensioner åt f. d. vägarbetare ävensom
övriga pensioner, som avsågs med den år 1953 beslutade regleringen, blir
föremål för förnyad omreglering.

Den pensionsförbättring, som må komma i fråga, synes böra avvägas i
nära anslutning till grunderna för 1953 års reglering. Förbättringen bör i
enlighet härmed bestämmas till av pensionsanstalten föreslagna 12 procent.
Sedvanlig avrundning till närmaste med 12 jämnt delbara tal förutsättes.

Den av mig nu förordade regleringen, avsedd att genomföras fr. o. m.
den 1 juli 1958, kan beräknas komma att medföra en sammanlagd kostnadsökning
av i runt tal 55 000 kronor för år. Dessa extra kostnader synes böra
bestridas i enahanda ordning som kostnaderna för ifrågavarande pensioner,
alltså från anslaget till diverse pensioner och understöd m. in.

Hl. Pension åt vissa personer

Jag torde härefter till behandling få upptaga uppkomna frågor om pension
åt vissa personer. Av handlingarna i ärendena framgår bl. a. följande.

Professorn George de Hevesy

de Hevesy är född i Budapest den 1 augusti 1885. Efter år 1903 avslutade
studier vid gymnasium i Budapest studerade han vid universitetet därstädes
ävensom vid tekniska högskolan i Berlin samt förvärvade år 1908 doktorsgraden
vid universitetet i Freiburg i Breisgau. Sedan han därefter under två
år haft anställning såsom assistent vid tekniska högskolan i Schweiz ävensom
under omkring åtta år arbetat vid vetenskapliga institutioner i Karlsruhe,
Manchester och Wien, utnämndes han år 1918 till professor i experimentell
fysik vid universitetet i Budapest, där han några år tidigare förordnats
till docent. Från år 1920 var de Hevesy därefter verksam såsom vetenskaplig
medarbetare till professor Niels Bohr vid institutet för teoretisk
fysik i Köpenhamn, där han tjänstgjorde fram till år 1943, dock med undantag
för en tidsperiod av omkring åtta år (1926—1934), varunder han
innehade professur i fysikalisk kemi vid Freiburg-universitetet eller tjänstgjorde
såsom docent vid Cornell-universitetet, Ithaca, USA. År 1944 blev
de Hevesy nobelpristagare i kemi (1943 års pris).

Sedan år 1943 har de Hevesy vistats i Sverige och under praktiskt taget hela

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

denna tid varit som vetenskaplig medarbetare knuten till Stockholms högskolas
institution för organisk kemi och biokemi.

Han har sedan november 1943 åtnjutit anslag från Rockefeller Foundation,
Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt statens medicinska och naturvetenskapliga
forskningsråd. Härvid har han under budgetåren 1948/49—
1955/56 från sistnämnda forskningsråd åtnjutit belopp, motsvarande vad
som för samma tid efter ifrågakommande pensionsavdrag utgått i löneförmåner
till professor inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet, samt under
budgetåren 1956/57 och 1957/58 23 000 kronor för år från nämnda forskningsråd.

I en till Kungl. Maj :t ställd, av kanslern för rikets universitet tillstyrkt
framställning har vetenskapsakademien, styrelsen för Stockholms högskola
och statens naturvetenskapliga forskningsråd hemställt, att de Hevesy måtte
för sig och sina efterlevande komma i åtnjutande av pension.

Till stöd för framställningen har anförts bl. a. följande.

de Hevesy har under hela den tid han vistats i Sverige såsom vetenskaplig
medarbetare vid Stockholms högskolas institution för organisk kemi och
biokemi utvecklat en utomordentligt intensiv forskarverksamhet, varom
bl. a. hans många under denna tid utgivna skrifter vittnar. Det är självklart,
att det för högskolans kemiska institution varit av utomordentligt värde
att inom sig ha en sakkunnig av de Hevesys fullkomligt enastående kapacitet
i fråga om metoder, vars enorma räckvidd inom kemi och alla därmed
mer eller mindre sammanhängande vetenskaper för var dag som går framstår
allt klarare, de Hevesys betydelse för svensk vetenskap sträcker sig
emellertid långt utom högskolan.

I framställningen har tillika framhållits att de Hevesys verksamhet i
Sverige i fråga om kvalitet och resultat vore fullt jämförlig med den som
utövas av en framstående svensk forskare i universitetsprofessors ställning;
och har under åberopande härav hemställts, att den ifrågasatta pensionen
måtte bestämmas enligt för universitetsprofessor gällande villkor.

1 utlåtande i ärendet har statskontoret — under framhållande att betydelsen
av de Hevesys vetenskapliga insatser undandrar sig ämbetsverkets bedömande
— anfört, att ämbetsverket finner sig böra betrakta förevarande
framställning ur de synpunkter, som regelmässigt plägar anläggas vid avgörande
av frågor om pension i särskild ordning. Med utgångspunkt härifrån
kan statskontoret med hänsyn till att de Hevesys verksamhet i Sverige räknat
fram till år 1950, då han uppnådde 65 års ålder, omspände en tid av endast
omkring sex år och delvis bekostats av medel, som ställts till förfogande
från enskilt håll, icke finna förutsättningar för en pension av statsmedel
vara för handen. Statskontoret anser sig alltså förhindrat att biträda
framställningen.

Sedermera har vetenskapsakademiens sekreterare, professorn Arne Westgren,
i syfte att ytterligare styrka betydelsen för svensk forskning av de
Hevesys verksamhet i Sverige, med skrivelse till chefen för civildepartementet
överlämnat utlåtanden från åtskilliga vetenskapsmän i Sverige rö 2

Hill ung till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 150

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1958

rande de Hevesys vetenskapliga insatser ävensom vissa redogörelser för
undersökningar, som de Hevesy utfört i samarbete med svenska forskare.
Sagda utlåtanden innefattar uttalanden av innebörd bl. a., att de Hevesys
vetenskapliga verksamhet i Sverige verkat i hög grad stimulerande och befruktande
på arbetet inom isotopforskningens område samt medfört snabbare
framsteg inom detta forskningsområde i vårt land än som eljest varit
möjliga.

Skriftställaren Janrik Bromé

Skriftställaren Janrik Bromé är född den 10 mars 1879. Efter avslutad
skolgång blev han elev vid ett folkskoleseminarium men nödgades med hänsyn
till sina ekonomiska omständigheter avbryta seminarieutbildningen
efter viss tid. Han verkade sedan i ett trettiotal år som tidningsman och
övergick därefter år 1930 till anställning vid länsarkivet i Östersund. Denna
anställning lämnade han sju år senare för att helt kunna ägna sig åt forskningar
på det historiska området. Resultatet av Bromés forskningsarbete föreligger
i form av ett antal tryckta skrifter. Bromé är alltjämt verksam som
forskare. F. n. är han närmast sysselsatt med bearbetning av vissa äldre
s. k. skattläggningskartor över Jämtland. År 1956 promoverades Bromé till
filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet.

F. d. landshövdingen T. Löfgren och f. d. borgmästaren I. Wikström, i
egenskap av representanter för Sällskapet för utgivande av Jämtlands och
Härjedalens historia, samt ordföranden i Jämtlands läns landsting, riksdagsmannen
H. Lindström, ordföranden i stadsfullmäktige i Östersund, advokaten
F. Victor, f. d. riksarkivarien, professorn B. Boethius, krigsarkivarien B.
Steckzén och professorn D. Strömbäck har i en till Kungl. Maj :t ställd skrift
hemställt, att Bromé måtte tillerkännas pension av statsmedel.

Förslagsställarna framhåller till stöd för framställningen, att Bromé, vars
långvariga och oförtröttliga, rikt fruktbärande verksamhet vunnit ansenligt
erkännande bland företrädare för den historiska vetenskapen, är synnerligen
förtjänt av det offentliga erkännande och det stöd på ålderns dagar,
som en statspension skulle utgöra.

Till belysande av värdet av Bromés forskningsverksamhet hänvisas bl. a.
till ett av Boethius och Steckzén avgivet gemensamt uttalande av i huvudsak
följande innehåll.

Bromé har genom hängivet intresse, redbar och outtröttlig forskning och
sakligt ansvarskännande bearbetning skapat en imponerande serie av betydande
arbeten, som väsentligt utvidgat vår kunskap om den lokala historien
i olika delar av vårt land, framför allt i Jämtland och Härjedalen. Han
har därigenom bidragit till att lägga solida grundvalar för ett fortsatt vetenskapligt
arbete, som genom att bygga vidare på hans med uppoffrande möda
vunna resultat bäst skall belysa deras värde.

Förslagsställarna framhåller att Bromés ekonomiska förhållanden är sådana,
att han har anledning se mot framtiden med oro och bekymmer. Hans

Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

under lång tid bedrivna forsknings- och författarverksamhet har medfört
stora ekonomiska uppoffringar. De medel, som verksamheten inbringat i
form av honorar och arvoden, har icke på långt när räckt ens till familjens
försörjning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län och riksarkivet finner det med hänsyn till
Bromés betydande insatser för den historiska forskningen väl motiverat,
att han tillerkännes pension av statsmedel.

Statskontoret framhåller, att statsmakterna vid beviljandet av s. k. honnörspensioner
alltid iakttagit största återhållsamhet. Det fatal personer,
som honorerats på så sätt, har som regel utom statens tjänst bedrivit verksamhet
av stor allmän räckvidd och betydelse eller eljest gjort betydande
insatser på skilda kulturella områden. Statskontoret anför vidare, att Bromés
författarskap och historiska forskargärning väsentligen undandrager
sig statskontorets bedömande. Det vill emellertid synas som om Bromés insatser
huvudsakligen haft en lokalt begränsad anknytning. Ln jämförelse
med tidigare fall, då honnörspension ifrågakommit, har icke övertygat statskontoret
om att tillräckliga skäl föreligger för tillmötesgående av förevarande
framställning.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien har, under hänvisning till
ett av dess historiska nämnd avgivet yttrande, förklarat sig varmt tillstyrka,
att Bromé tillerkännes pension av statsmedel. I yttrandet framhåller nämnden,
att Bromés historiska produktion är företrädesvis av lokal- och provinshistorisk
art men det oaktat på intet sätt ensidig eller lokalbegränsad. Detta
framgår — efter vad nämnden vidare anför — såväl av de vitt skilda ämnen
som Bromé behandlat, berörande även industri- och krigshistoria och bearbetande
så olika områden som Jämtlands och Blekinges historia, som av bredden
och omsorgen i själva det vetenskapliga arbetet.

Forskningsresanden G. V. Bolinders änka Ester Bolinder

I anslutning till förslag i prop. 1957: 159 medgav 1957 ars riksdag, att
forskningsresanden G. V. Bolinder, vilken då var 68 år gammal och varaktigt
arbetsoförmögen, finge med hänsyn till sina insatser för vetenskapen och
folkbildningen av statsmedel uppbära pension å 4 008 kronor för år jämte
rörligt tillägg.

Sedan Bolinder avlidit den 16 juli 1957, har hans änka Ester Bolinder,
född den 18 juni 1894, nu anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Statskontoret framhåller att ämbetsverket med hänsyn till omständigheterna
finner det skäligt, att änkefru Bolinder får rätt til! pension. I anslutning
till 1950 års riksdags beslut beträffande författaren O. V. Ekelunds
änka förordar statskontoret, att pensionen bestämmes till 2 400 kronor för
år intill den månad, varunder hon fyller 67 år, och till 1 404 kronor för år
för tiden därefter, ävensom att å pensionen utgående rörligt tillägg även efter
67 års ålder beräknas å det högre beloppet. Statskontoret tillägger, att ämbetsverket
med hänsyn till de höjningar av folkpensionen, som framdeles är

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

att förvänta, vill ifrågasätta om icke pensionen i vad gäller det rörliga tillläggets
beräknande efter 67 års ålder bör jämställas med tjänstepension, som
utgår med olika grundbelopp före och efter 67 år.

Departementschefen

Vad först angår frågan om pension åt de Hevesy anser jag mig böra
framhålla, att, därest spörsmålet om pension åt honom bedömes ur de synpunkter
som regelmässigt plägar anläggas vid behandling av frågor om beviljande
i särskild ordning av tjänstepensioner, förutsättningar icke torde
vara för handen för att medge pension. Den föreliggande framställningen
synes emellertid närmast avse, att de Hevesy skall komma i åtnjutande av
en på särskilda förhållanden grundad s. k. honnörspension. Med hänsyn till
den stora betydelse, som de Hevesy enligt vad i ärendet erinrats haft för
svensk vetenskaplig forskning under den tid han varit verksam härstädes,
anser jag skäl föreligga för att utverka sådan pension. Jag finner mig sålunda
böra förorda, att förslag förelägges riksdagen om beredande åt de
Hevesy av en pension av statsmedel såsom erkänsla för hans värdefulla insatser
på det vetenskapliga området i vårt land. Såsom skälig pension föreslår
jag ett belopp av 6 000 kronor för år jämte rörligt tillägg. Inberäknat
dylikt tillägg enligt nu gällande grunder kommer pensionen att uppgå till
10 800 kronor för år. Pensionen synes böra utgå fr. o. m. den 1 juli 1958.

Fråga om beviljande av pension i särskild ordning åt hustru plägar regelmässigt
ej upptagas annat än i samband med makens frånlalle. Med beaktande
härav finner jag icke anledning att nu taga ställning till framställningen,
i vad den avser rätt till familjepension åt de Hevesys hustru. Framställningen
bör alltså ej föranleda någon åtgärd i detta hänseende.

Vad rör frågan om pension åt Bromé har statskontoret efter jämförelse
med tidigare fall, då honnörspension ifrågakommit, ansett sig svårligen
kunna tillstyrka, att Bromé beredes pension av statsmedel. I likhet med Övriga
myndigheter, som yttrat sig i ärendet, anser jag emellertid, att Bromes
historiska produktion, om den än är väsentligen av lokal- och provinshistorisk
natur, likväl varit av sådan betydelse, att bärande skäl kan anföras
för beviljande av honnörspension. Under hänsynstagande jämväl till Bromes
tidigare tjänstgöring vid länsarkiv förordar jag, att han tillerkännes pension,
att utgå fr. o. m. den 1 juli 1958, med ett belopp av 4 008 kronor för år. Inberäknat
rörligt tillägg enligt nuvarande grunder blir pensionens belopp 7 214
kronor.

Vad slutligen angår änkefru Bolinder anser jag i likhet med statskontoret,
att hon bör tillerkännas pension av statsmedel, vilken bör utgå från och
med månaden näst efter makens frånfälle. Pensionens belopp synes böra
avvägas enligt de grunder, som tillämpats vid bestämmandet av pension åt
författaren O. V. Ekelunds änka. Årlig pension bör alltså utgå med 2 400
kronor för tiden intill 67 års ålder och med 1 404 kronor för tiden därefter

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1958

samt vara förenad med rätt till rörligt tillägg, som för liela den tid pensionen
utgår beräknas å förstnämnda belopp.

Kostnaderna för de pensioner, varom jag i det föregående avgivit förslag,
förutsättes skola bestridas från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. in.

IV. Pensionsreglering för vissa skolledare

Den vid 1956 års riksdag (prop. 1956: 182, rskr 420) beslutade nya organisationen
av skolväsendets regionala och lokala ledning träder i kraft den
1 juli 1958.

Nyorganisationen innebär bl. a., att det i varje kommun normalt skall finnas
en skolchef, som närmast under kommunens skolstyrelse är ledare för
dess skolväsende. För skolchefen kommer i kommun med ett skolväsende
av större omfattning att inrättas tjänst med tjänstebenämningen skoldirektör.
Efter medgivande av Kungl. Maj :t må inom de största kommunerna även
inrättas en eller flera tjänster såsom biträdande skoldirektör. Antalet skolledare
vid det obligatoriska skolväsendet kommer att öka. För nämnda skolledare
inrättas tjänster med tjänstebenämningen rektor. Nuvarande kommunal
folkskolinspektör, distriktsöverlärare och annan överlärare utgår ur organisationen.

Vid 1957 års riksdags höstsession (prop. 1957: 183, rskr 390) har för tilllämpning
fr. o. m. den 1 juli 1958 meddelats beslut rörande löneställningen
för vissa skolledartjänster m. m.

I tidigare proposition denna dag bar jag upptagit fråga om vissa ändringar
i statens allmänna avlöningsreglemente m. m., berörande bl. a. skolledare.

Jag torde nu få anmäla fråga om reglering av pensionsförhållandena för
förutnämnda skolledare, alltså för rektor vid det obligatoriska skolväsendet,
skoldirektör och biträdande skoldirektör.

För rektor vid det obligatoriska skolväsendet bör, i likhet med vad som
nu är fallet beträffande distriktsöverlärare, tjänste- och familjepensionsreglementena
för folkskolan generellt tillämpas. Tjänsterna som skoldirektör
och biträdande skoldirektör, vilka avses skola inordnas under statens
allmänna avlöningsreglemente, bör i pensionshänseende hänföras till SPAreglcmentet.

Den närmare regleringen av förenämnda rektorers pensionsförhållanden
synes i och för sig påkalla vissa ändringar i pensionsreglementena för folkskolan.
Bl. a. erfordras särskilda föreskrifter med hänsyn till att ifrågavarande
rektorer, till skillnad från vad som är fallet beträffande distriktsöverlärare,
icke med säkerhet kommer alt inneha annan lärarbefattning vid sidan
av rektorsbefattningen. I detta sammanhang är emellertid av betydelse, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

mellan civildepartementet och representanter för de fyra huvudorganisationerna
den 26 mars innevarande år, under förutsättning av Kungl. Maj :ts och
riksdagens godkännande, träffats överenskommelse om antagande fr. o. m.
den 1 juli 1959 av nytt pensionsreglemente, avsett att ersätta 1947 års allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementen ävensom bl. a. motsvarande reglementen
för lärare vid folkskolan. Godtages denna överenskommelse, vilken
även innebär tillämpning av det nya reglementet fr. o. m. sistnämnda dag
beträffande pensioner, beviljade under läsåret 1958—59, kommer den nu
behövliga regleringen närmast att få provisorisk karaktär för tiden fram
till den 1 juli 1959. Med beaktande härav anser jag mig böra föreslå vidtagande
av endast sådana ändringar i pensionsreglementena för folkskolan,
som påkallas med hänsyn till rektor, som har lärarbefattning. Såvitt gäller
annan rektor torde det i förekommande fall få ankomma på Kungl. Maj:t
att i särskild ordning meddela beslut i fråga om pensionsförmåner med tilllämpning
av grunderna i tjänstepensionsreglementet.

Frågan, huruvida även inom det pensioneringsområde, som nu regleras
enligt SPA-reglementet, skall tillämpas nya pensionsbestämmelser fr. o. m.
den 1 juli 1959, är ännu öppen. Med hänsyn härtill föreslår jag, att vad jag
nyss förordat i fråga om sättet för en reglering av rektors pensionsförhållanden
även skall gälla beträffande skoldirektör och biträdande skoldirektör.
Frågan om pension åt dylik befattningshavare bör alltså regleras i reglementet,
eller, för det fall att befattningshavaren icke tillika är innehavare
av lärarbefattning, av Kungl. Maj :t avgöras i anslutning till grunderna i
reglementet. För sistberörda fall förutsättes att pensionsrätten i allt väsentligt
skall ha samma innebörd som enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
gäller beträffande rektor vid allmänt läroverk.

Jag torde också få anmäla vissa frågor av övergångsnatur, som blir aktuella
i samband med den nya skolledarorganisationens ikraftträdande. Kommunal
folkskolinspektör med pensionsrätt enligt kommunala bestämmelser
kan vid övergång till statligt reglerad skolledartjänst, därest vid bestämmande
av pensions belopp hänsyn ej tages till föregående anställningstid
hos kommunen, komma att lida minskning av isina pensionsförmåner. Med
hänsyn till att ifrågavarande inspektör vid övergång till dylik tjänst får rätt
till fribrevsförmåner från kommunen vid sidan av den statliga pensionsrätten,
skulle å andra sidan en sammanlagd pensionsnivå, som är högre än
som kan anses rimlig, kunna uppkomma. Motsvarande gäller beträffande annan
befattningshavare med kommunal pensionsrätt, som kommer i fråga
till statligt reglerad skolledartjänst. Självfallet är det ej tillfredsställande,
att den nya organisationen får sådana följder. Riksdagens bemyndigande
bör därför utverkas för Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser om hänsynstagande
till tidigare kommunal anställning och om reglering vid sammanträffande
av pensionsförmåner som nyss sagts. I de fall, då befattningshavares
övergång till statligt reglerad skolledartjänst medför tillämpning av en lägre
pensionsnivå än den tidigare gällande, kan uppkomma fråga om kompensa -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

tion för minskning i pensionsförmånerna. Frågan härom blir i varje särskilt
fall beroende av nu gällande kommunalt bestämda anställningsvillkor. Hinder
bör i dylika fall icke föreligga mot att kommunal tilläggspension utgår
vid sidan av den statliga pensionen.

I proposition (nr 93) till innevarande års riksdag har på förslag av chefen
för ecklesiastikdepartementet upptagits bl. a. fråga om bidrag av statsmedel
till kostnaderna för avlöning åt skoldirektörer, biträdande skoldirektörer
och rektorer vid det obligatoriska skolväsendet. Jag torde nu få anmäla
frågan om utgivande av statsbidrag till kostnaderna för ifrågavarande
skolledares pensionering.

Statens bidrag till kostnaderna för avlöning åt skoldirektörer och biträdande
skoldirektörer föreslås i förenämnda proposition skola bestämmas till
79 procent av schablonmässigt beräknade lönekostnader. Från statsverkets
sida synes i motsvarande mån böra lämnas bidrag till kostnaderna för ifrågavarande
befattningshavares SPA-pensionering. Vid bestämmande av de
pensionskostnader, som man i detta sammanhang har att räkna med, synes
böra tagas hänsyn till ej blott kommunens kostnader för fortlöpande pensionsavgifter,
beräknade för år med bortseende från avgiftsbefrielse på grund
av ev. tjänstledigheter m. m., utan också det indirekta statsbidrag, som följer
av grunderna för SPA-pensioneringens finansiering. I syfte att erhålla en
enkelt verkande regel för beräkningen av nu ifrågavarande direkta statsbidrag
synes det lämpligt att avväga detta i förhållande till ett bidragsunderlag,
vari inräknas endast kostnaderna för de fortlöpande pensionsavgifterna.
Efter samråd under hand med statens pensionsanstalt förordar jag, att bidraget
fastställes att utgå med 58 procent av ett på angivet sätt beräknat
bidragsunderlag. För de icke statligt reglerade tjänsterna i Stockholm, Göteborg
och Malmö torde statens bidrag till pensionskostnaderna få efter
Kungl. Maj :ts närmare bestämmande beräknas efter motsvarande grunder
som för de statligt reglerade tjänsterna.

Jämlikt grunderna för finansieringen av kostnaderna för pensionsförmåner
enligt pensionsreglementena för folkskolan svarar staten helt för kostnaderna
för pensioneringen av rektorer vid det obligatoriska skolväsendet.

Hemställan

Bemyndigande bör utverkas för Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen
för folkskolan samt SPA-reglementet, som påkallas
vid bifall till vad i det föregående under I och IV förordats, ävensom att
meddela de föreskrifter i övrigt, som erfordras vid bifall härtill. De nya bestämmelserna
bör träda i kraft den 1 juli 1958. Beträffande under I avsedda
lärare avses dock viss retroaktiv tillämpning. Vidare bör utverkas
godkännande av under IV förordade statsbidragsgrunder, att likaledes gälla

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958

från och med den 1 juli 1958. På Kungl. Maj:t bör ankomma att meddela
erforderliga tillämpnings- och övergångsbestämmelser samt vidare att besluta
om omreglering av vissa äldre pensioner i enlighet med vad under II
anförts.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört
och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

A. bemyndiga Kungl. Maj :t att

1) i huvudsaklig överensstämmelse med vad under I och
IV anförts vidtaga ändringar i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 416), 1947 års
tjänstepensionsreglemente för folkskolan den 30 juni 1947
(nr 420), 1947 års familjepensionsreglemente för folkskolan
den 30 juni 1947 (nr 421) och SPA-reglementet den 29
december 1949 (nr 726),

2) utfärda de tillämpnings- och övergångsbestämmelser
och de föreskrifter i övrigt, som kan erfordras vid genomförandet
av vad under I och IV förordats, samt

3) utfärda bestämmelser om omreglering av vissa icke
dyrtidsreglerade pensioner i huvudsaklig överensstämmelse
med vad under II anförts,

B. godkänna av mig under IV förordade grunder för statsbidrag
till vissa pensioneringskostnader, ävensom

C. medge, att från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. in. må utgå

1) till professorn G. de Hevesy från och med den 1 juli
1958 under hans återstående livstid en årlig pension av
6 000 kronor jämte rörligt tillägg,

2) till skriftställaren J. Bromé från och med den 1 juli
1958 under hans återstående livstid en årlig pension av
4 008 kronor jämte rörligt tillägg och

3) till forskningsresanden G. V. Bolinders änka Ester Bolinder,
räknat från och med den 1 augusti 1957, under hennes
återstående livstid så länge hon förblir ogift en årlig
pension, utgående med 2 400 kronor för tiden intill den månad,
varunder hon fyller 67 år, och med 1 404 kronor för tiden
därefter samt förenad med rörligt tillägg, som för hela
den tid pensionen utgår beräknas å förstnämnda belopp.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

S. Pantzerhielm

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1958 25

Innehållsförteckning

I. Ändringar i gällande pensionsförfattningar .......................... 2

Vissa beställningshavare vid försvaret ............................ 2

Vissa lärare vid det obligatoriska skolväsendet .................... 3

Föreståndaren vid Konung Gustaf V:s forskningsinstitut ............ 4

Vissa läkare vid vanföreanstalter ................................ 5

Tandläkare inom folktandvården ................................ 8

II. Omreglering av vissa icke dyrtidsreglerade pensioner ................ 14

III. Pension åt vissa personer .......................................... 16

Professorn George de Hevesy .................................... 16

Skriftställaren Janrik Bromé .................................... 18

Forskningsresanden G. V. Bolinders änka Ester Bolinder ............ 19

IV. Pensionsreglering för vissa skolledare .............................. 21

Hemställan ............................................................ 23

3 Bihang till riksdagens protokoll 1058. 1 samt. Nr ISO