Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959 (Proposition 1959:147)

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område m. m.; given
Stockholms slott den 17 april 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 7 juni 1956
(nr 402) angående reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. in.;

2) förordning om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen den 7 juni
1956 (nr 405) angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis,
m. m.;

3) förordning om ändrad lydelse av 6 och 7 §§ förordningen den 7 juni
1956 (nr 406) angående mjölkavgift m. m.;

4) förordning om ändring i förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med
vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete;

5) förordning om ändrad lydelse av 1, 2 och 4 a §§ förordningen den 3
juni 1955 (nr 284) angående slaktdjursavgift m. m.;

6) förordning om ändrad lydelse av 2 a och 5 a §§ förordningen den 10
juli 1947 (nr 378) om vissa avgifter å mjölk, grädde och ost;

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag angående prissättningen på jordbrukets
produkter under 6-årsperioden 1 september 1959—31 augusti 1965.
Förslagen grundas på en mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets
förhandlingsdelegation träffad överenskommelse, i vilken nu gällande prissättningssystem
föreslås skola med vissa ändringar och tillägg tillämpas
under nämnda 6-årsperiod.

1 Uihaiuj till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 147

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

Till utgångspunkt för överenskommelsen har legal bland annat beräkningar
av skillnaden mellan industriarbetarnas genomsnittliga årslön i dvrortsgrupperna
2 och 3 samt jordbrukarnas arbetsinkomst för år. Denna
inkomst bär beräknats på grundval av material ur den jordbruksekonomiska
undersökningen på gårdar med i medeltal 15 respektive 25 hektar
åker inom slättbygdsområdena. Vidare har till grund för överenskommelsen
legat vissa överväganden angående utvecklingen på världsmarknaden
samt en undersökning av de producent- och konsumentpriser, som gäller
i vissa andra västeuropeiska länder.

De föreslagna ändringarna i gällande prissättningssystem består bland
annat däri, att de nuvarande 5- och 6-procentregJerna ersättes av en ny
spärregel, i propositionen kallad 3-procentregeln. Denna har utformats så,
att den på ett effektivt sätt skall kunna uppväga förändringar i prisnivån
på världsmarknaden samt i kostnadsnivån för jordbruksföretagen. Vidare
skall en anknytning ske till den allmänna årslöneutvecklingen för industriarbetare
i dyrortsgrupperna 2 och 3 för att inkomstnivån inom jordbruket
skall följa med i den allmänna inkomstutvecklingen. Denna regel har i propositionen
kallats inkomstregeln. Prisskyddet föreslås avvägt så, att den
inkomstnivå, som kan uppnås vid början av den nya prissättningsperioden,
kan beräknas ge möjlighet att utfylla en del av den inkomstklyfta, som
då kan väntas komma att föreligga. Härutöver lämnas jordbrukarna möjlighet
att under perioden genom rationaliseringsvinst i de egna företagen
utfylla återstoden av inkomstklyftan.

Enligt överenskommelsen skall vid utgången av den nya prissättningsperioden
bedömningen av inkomstlikställigheten i jordbruket anpassas till
förhållandena i storleksgruppen 20—30 hektar inom slättbygdsområdet.
Om jordbrukarinkomsterna i denna storleksgrupp därvid skulle befinnas
ligga högre än jämförelseinkomsten, bör denna skillnad utjämnas successivt.

För tillämpning av den s. k. 3-procentregeln skall fortlöpande beräknas
en världsmarknadsprisindex och en kostnadsprisindex. När skillnaden mellan
dessa båda index under 3 månader i följd överstiger 3 procent eller
indexenheter, skall enligt spärregeln införselavgifterna ändras så, att det
ovägda medeltalet av jordbruksnämndens producentprisindex för ifrågavarande
3 månader beräknas komma att ändras med hälften av nämnda skillnad,
d. v. s. med 1,5 procent eller däröver. Enligt den s. k. inkomstregeln
skall den procentuella förändringen av industriarbetarnas årslön — omfattande
den avtalsmässiga förändringen av årslönerna för det löpande året
samt de statistiskt registrerade merinkomsterna under den senast förflutna
12-månadersperioden — föranleda den justering av införselavgifterna, som
erfordras för att möjliggöra en motsvarande procentuell ökning av brukarens
årsinkomst i storleksgruppen 10—20 hektar.

I anslutning till de överenskomna grunderna framlägges i propositionen
förslag till de mittpriser, prisgränser och införselavgifter, som skall gälla
under den nya prissättningsperioden. Såväl mittpriser som prisgränser skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 247 år 1959

enligt särskilda regler justeras i samband med de ändringar av införselavgifterna,
som kan ske enligt nyss angivna spärregler. Införselavgifterna
har bestämts så, att vid de importpriser, som bedömes som mest sannolika
vid i ingångsläget rådande marknadsläge, de erforderliga mittpriserna kan
uppnås. Vidare föreslås att liksom hittills interna regleringsavgifter på brödsäd,
fabrikspotatis, mjölk, grädde och ost samt kött och fläsk skall uttagas.
De kompensationsavgifter, som i anledning av den interna avgiftsbelastningen
upptages vid import, avses emellertid i olikhet med vad som gäller
enligt nuvarande prissättningssystem i fortsättningen skola vara i princip
fasta.

Enligt överenskommelsen skall därjämte vid skördeskador 4-procentregeln
i modifierad form tillämpas för 1959 års skörd.

I propositionen framlägges vidare bland annat förslag till grunder för
användningen av införsel- och regleringsavgiftsmedel m. m., samt till närmare
användning av införselavgiftsmedlen under regleringsåret 1959/60
och till stödet åt odlingen och beredningen av lin och hampa under sagda
regleringsår.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under
budgetåret 1959/60 beräknas till 101 730 000 kronor, därav 96 000 000 kronor
till allmänt mjölkpristillägg, 1 750 000 kronor till stöd åt odlingen och
beredningen av lin och hampa, 1 500 000 kronor till fraktbidrag för fodersändningar
till Västerbottens och Norrbottens län samt 2 480 000 kronor
till diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. På grund av
reservationer beräknas anslagsbehovet till de prisreglerande åtgärderna till
96 700 000 kronor. De för leveranstillägg för mjölk samt extra mjölkpristillägg
i norra Sverige erforderliga medlen föreslås i samband med framläggandet
av en proposition angående utformningen av det särskilda stödet
åt det mindre jordbruket skola anvisas under ett särskilt anslag. Vidare
hemställes om medgivande att även under budgetåret 1959/60 disponera
investeringsanslagen till lagring av jordbruksprodukter samt inlösen av inhemskt
oljeväxtfrö för de med anslagen avsedda ändamålen ävensom om
bemyndigande att i fortsättningen tillhandahålla föreningen Svensk spannmålshandel
vissa statskrediter. Förslag framlägges även om att medlen på
det för budgetåret 1958/59 anvisade anslaget till gottgörelse till jordbruket
för av dess utövare erlagd energiskatt för motorbrännolja till traktorer skall
tillföras Fonden för främjande av forskning och försöksverksamhet på jordbrukets
område.

Vidare framlägges förslag till vissa författningsändringar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 14-7 år 1959

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 7 juni 1956 (nr 402)
angående reglering av utförseln av vissa levande djur och
jordbruksprodukter m. m.

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 7 juni 1956 angående reglering
av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 §•

Utan hinder---gods utföras:

a) därest varan----8 § tulltaxeförordningen;

b) med fartyg---— svensk hamn;

c) under sådana förhållanden som avses i 77 § första eller femte stycket,
113 §, 115 § eller 153 § tullstadgan;

d) såsom skeppsproviant —---erforderlig myckenhet;

e) av resande---under resan;

f) då godset — ---inom riket.

. Denna förordning träder i kraft den 1 september 1959.

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen den 7 juni 1956
(nr 405) angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, m. m.

Härigenom förordnas, att 2 och 5 §§ förordningen den 7 juni 1956 angående
tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, m. m.-skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

För i bilaga1 till denna förordning angivna varor vilka införas till riket och
förtullas skall, då tillverkningsavgift utgår på den inhemska stärkelsetillverkningen,
upptagas kompensationsavgift med belopp som Kungl. Maj:t
fastställer.

5 §•

I fråga---beträffande införselavgift. _

Kompensationsavgift skall i fråga om varje varuparti, som särskilt anmälts
till förtullning, påföras i jämna kronor, så att överskjutande öretal
bortfaller. Utgår för varuparti även införselavgift, skall vad sålunda stadgats
gälla den sammanlagda avgiften.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1959.
1 Senaste lydelse av bilagan, se SFS 1958: 622.

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1959

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 6 och 7 §§ förordningen den 7 juni 1956
(nr 406) angående mjölkavgiit m. m.

Härigenom förordnas, att 6 och 7 §§ förordningen den 7 juni 1956 angående
mjölkavgift m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6 §•

För i bilaga1 till denna förordning angivna varor vilka införas till riket
och förtullas skall, då mjölkavgift utgår på den inhemska produktionen,
upptagas kompensationsavgift med belopp som Kungl. Maj:t fastställer.

7 §•

I fråga---beträffande införselavgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1959.
1 Senaste lydelse av bilagan, se SFS 1958: 623.

Kungl. Maj.ts proposition nr 747 år 1959

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa
bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete

Härigenom förordnas, att 2 §, 4 a §, 8—12 §§ och 14 § förordningen den
5 juni 1953 med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och
vete1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

1 mom. För vete och råg, som användes för tillverkning av mjöl, gryn,
flingor och liknande produkter, skall erläggas viss avgift (förmätning savgift
).

Förmalningsavgiften utgår med det belopp, som Kungl. Maj :t eller, etter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer.

För förmalningsavgiftens---svarar tillverkaren.

2 mom. För mjöl och gryn av vete och råg (ur tulltaxenr 11.01 och 11.02)
som införes till riket och förtullas skall, då förmalningsavgift utgår på den
inhemska tillverkningen, upptagas kompensationsavgift med belopp som
Kungl. Maj :t fastställer.

4 a §.

I fråga---beträffande införselavgift.

8 §■

Den, som yrkesmässigt mal brödsäd eller som låter mala brödsäd för yrkesmässig
verksamhet, skall vara skyldig att till de myckenheter jordbruksnämnden
bestämmer däri inmala eller låta inmala vete eller råg av olika slag
eller vete eller råg av svenskt eller utländskt ursprung. Dessa myckenheter
skola fastställas under beaktande av att framställning i erforderlig omfattning
skall kunna ske av olika kvaliteter mjöl av god bakningsduglighet.

Vad i första stycket sägs skall ej gälla vid löneförinalning åt jordbrukare.

9 §•

Den, som till riket inför mjöl av vete eller råg, är pliktig att, medan varan
ännu står under tullverkets uppsikt, däri låta blanda mjöl av svenskt vete
eller svensk råg i sådan omfattning, att andelen svenskt mjöl kommer att
motsvara den inmalning av svensk spannmål, som på grund av förordnande
enligt 8 § må vara föreskriven.

1 Senaste lydelse, se beträffande 2 § 1 inom. och 4 a § SFS 1956:407, beträffande 2 § 2 mom.
SFS 1958: 624 och beträffande 10—12 §§ SFS 1954: 303.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

10 §.

Det åligger den, som yrkesmässigt mal brödsäd eller som använder vete
eller råg för yrkesmässig tillverkning av gryn, flingor och liknande produkter
eller som yrkesmässigt handlar med spannmål, att inom fjorton dagar
efter det förordnande enligt 1 § trätt i kraft göra anmälan om rörelsen hos
jordbruksnämnden. Därest sådan rörelse påbörjas först efter ikraftträdande
av förordnande, skall anmälan som nu sagts göras inom fjorton dagar från
det förmalning första gången ägde rum.

Den, som----första stycket.

11 §•

Den, som---jordbruksnämnden meddelar

dels föra---föreskrifter iakttagas;

dels till---av brödsäd;

dels till ledning vid fastställande av förmalningsavgift lämna regelbundna
deklarationer rörande sin användning av vete och råg för tillverkning av
mjöl, gryn, flingor och liknande produkter;
dels ock i---ovan sagts.

12 §.

Jordbruksnämnden eller dess ombud äger att, för kontroll av efterlevnaden
av bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav givna föreskrifter,
undersöka lokal, vari kvarnrörelse eller tillverkning av gryn, flingor
och liknande produkter av vete eller råg drives, ävensom därtill eller till
spannmålshandel hörande lagerlokaler. Nämnden eller dess ombud äger jämväl
taga prov av spannmål och produkter därav, som förvaras i sådana lokaler.
Rörelseidkare är ej berättigad till ersättning för dylika prov.

14 §.

Bryter någon mot förbud, som stadgats med stöd av 7 §, eller uraktlåter
någon att fullgöra med stöd av denna förordning stadgad skyldighet att
verkställa eller låta verkställa inmalning eller inblandning, straffes med
dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1959.

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1, 2 och 4 a §§ förordningen den 3 juni
1955 (nr 284) angående slaktdjursavgift m. m.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 4 a §§ förordningen den 3 juni 1955
angående slaktdjursavgift m. m.1 skola erhålla ändrad lydelse på satt nedan
angives.

1 §•

För upprätthållande---nedan sägs.

Slaktdjursavgift upptages----ur riket.

För hela, halva och fjärdedels slaktkroppar samt stycknmgsdelar av kött
av häst, nötkreatur, svin och får (ur tulltaxenr 02.01, ur tulltaxenr 02.05—
02.06) vilka införas till riket och förtullas skall, då slaktdjursavgift utgar
på den inhemska produktionen, upptagas kompensationsavgift med belopp
som Kungl. Maj:t fastställer.

2 §.

Slaktdjursavgiftens belopp fastställes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.
Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden. Vid bestämmande av avgiftens
storlek skall iakttagas, att avgiften högst må utgöra

vid slakt, räknat för hel kropp, för häst och för sådant nötkreatur, som
efter nedslaktningen väger minst 150 kilogram, trettio kronor samt för nötkreatur
med lägre vikt och för svin tjugufem kronor ävensom

vid utförsel av levande djur för häst och för sådant nötkreatur, som väger
minst 300 kilogram, trettio kronor samt för nötkreatur med lägre vikt
och för svin tjugufem kronor.

Slaktdjursavgift skall icke utgå för levande djur, vilket landvagen annorledes
än å järnväg ulföres för gränsbefolkningens räkning eller som utfores
under sådana förhållanden, att enligt 5 § förordningen den 7 juni 1956 (nr
402) angående reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. m. ''utförseltillstånd icke erfordras.

Jordbruksnämnden äger —---finnes skäligt.

1 Senaste lydelse, se beträffande rubriken och 4 a § SFS 1956:408, beträffande 1 § SFS
1958: 625 samt beträffande 2 § SFS 1958:391.

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1959

4 a §.

I fråga — — — beträffande införselavgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959, såvitt avser ändringen
i 2 § första stycket, samt i övrigt den 1 september 1959.

Kungl. Maj ds proposition nr H7 år 1959

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 a och 5 a §§ förordningen den 10 juli
1947 (nr 378) om vissa avgifter å mjölk, grädde och ost

Härigenom förordnas, att 2 a och 5 a §§ förordningen den 10 juli 1947
om vissa avgifter å mjölk, grädde och ost1 skola erhålla andrad lydelse
på sätt nedan angives.

2 a §.

För varor av följande slag som införas till riket och förtullas, nämligen
mjölk, grädde, ost och ostmassa (tulltaxenr 04.01, 04.02, 04.04) samt beredda
fodermedel, som innehålla torrmjölk, med undantag av hundbröd (ur
tulltaxenr 23.07) skall, då utjämningsavgift utgår på den inhemska produktionen,
upptagas kompensationsavgifi med belopp som Kungl. Maj:t fastställer.

5 a §.

I fråga----beträffande införselavgift.

Kompensationsavgift skall i fråga om varje varuparti, som särskilt anmälts
till förtullning, påföras i jämna kronor, så att överskjutande oretal
bortfaller. Utgår för varuparti även införselavgift, skall vad sålunda stadgats
gälla den sammanlagda avgiften.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1959.

1 Senaste lydelse, se beträffande rubriken och 5 a § SFS 1956: 409 samt beträffande 2 a § SFS
1958:626

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1959

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
17 april 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, frågan om åtgärder i
prisreglerande syfte på jordbrukets område m. m. samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln
på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1959/60 beräkna till prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område ett reservationsanslag av 173 000 000 kr.

I en den 25 mars 1959 dagtecknad skrivelse har statens jordbruksnämnd
framlagt förslag till utformning av prissättningssystem för jordbrukets produkter
under 6-årsperioden 1 september 1959—31 augusti 1965. Vid nämndens
skrivelse har fogats bl. a. promemorior, dels med beräkningar för jämförelse
mellan jordbrukarnas arbetsinkomster per år vid slättbygdsjordbruk
inom storleksgruppen III och IV samt industriarbetarnas årsinkomster inom
dyrortsgrupperna 2 och 3, dels med regler för justering av jordbrukets gränsskydd
m. in., dels med allmän översikt av utlandsmarknaderna, dels med
översikt över prisgränser och mittpriser in. m. för viktigare jordbruksregleringsvaror.
Promemoriorna torde som bilaga 1—J få fogas till detta protokoll.
Vidare har vid nämndens skrivelse fogats en skrift från Svensk
spannmålshandel, ekonomisk förening, angående förslag till prisorter för
brödsäd ävensom en tablå angående införselavgifter på jordbruksregleringens
område. Transumt ur en vid föreningens skrift fogad promemoria beträffande
prisorter för brödsäd och tablån torde såsom bilaga 5 och 6 få bifogas
detta protokoll.

I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla jordbruksnämndens i
anslagsskrivelse den 29 augusti 1958 gjorda framställningar om medgivande
att jämväl under budgetåret 1959/60 använda investeringsanslagen till lagring
av jordbruksprodukter, till inlösen av inhemskt oljeväxtfrö samt till
ytterligare lagring av jordbruksprodukter för de med anslagen avsedda ändamålen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

.lag torde vidare få anmäla en den 12 september 1958 dagtecknad framställning
av jordbruksnämnden, i vilken föreslås en särbehandling av de
införselavgiftsmedel för fettvaror, som kan komma att inflyta under regleringsåret
1958/59 på så sätt att, därest detta belopp skulle överstiga
25 000 000 kr., vad som därutöver kan inflyta skall, i stället för att användas
för den löpande regleringsverksamheten eller eventuellt balanseras
över till en kommande prissättningsperiod, tillföras clearingkassan för fettvaror
i avräkning å den skuld, i vilken regleringsfonden för socker f. n.
häftar till kassan. I skrivelse den 24 mars 1959 har jordbruksnämnden hemställt,
att vad som på sådant sätt kan komma att tillföras clearingkassan
för fettvaror skall inlevereras till statsverket efter den 30 september 1959.

Likaså torde jag här få till behandling upptaga jordbruksanslagsutredningens
den It oktober 1958 avgivna betänkande angående bidragsanslag
under nionde huvudtiteln, del II, såvitt angår vissa under anslaget till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område anvisade medel, ävensom de
över förevarande del av betänkandet avgivna yttrandena.

Vidare torde jag här få anmäla en den 26 november 1958 dagtecknad
framställning av statistiska centralbyrån om, såvitt nu är i fråga, anslag
för skördeuppskattningar enligt provytemetoden under budgetåret 1959/60.

I detta sammanhang torde även få behandlas en den 25 rnais 1959 dagtecknad
skrivelse av jordbruksnämnden angående åtgärder till stöd för odlingen
av lin och hampa.

Översikt över de grundläggande besluten om den nuvarande
jordbruksregleringen I

I sin skrivelse den 25 mars 1959 redogör jordbruksnämnden till en början
för de grundläggande besluten om den nuvarande jordbruksregleringen.
Därvid anför nämnden i huvudsak följande.

Den nuvarande svenska jordbrukspolitiken grundar sig ytterst på de av
1947 års riksdag antagna allmänna riktlinjerna, vilka bl. a. åsyftar en ekonomisk
likställighet mellan jordbruksbefolkningen och därmed jämförbara
befolkningsgrupper (prop. 1947:75; Särsk.U 2; rskr. 424). Principbeslutet
om jordbruksregleringen vid 1955 års riksdag (prop. 1955: 198; JoU 3J,
rskr. 387) avsåg en närmare utformning av systemet för denna reglering
av i huvudsak den innebörden, att jordbrukets gränsskydd som regel skall
effektueras genom införselavgifter, vilka skall utgå med fasta belopp, sa
länge priserna ligger mellan vissa närmare bestämda prisgränser. Dessa a\-gifter skall i andra prislägen eller i händelse av vissa närmare bestämda
indexändringar (enligt de s. k. 5- och 6-procentreglerna) kunna sänkas eller
höjas. Från prisgränssystemet undantogs vissa varor av mindre vikt
(för vilka s. k. fasta avgifter skall tillämpas) ävensom majs och oljekraftfoder,
för vilka införselavgiften skall vara fritt rörlig. Det sålunda
utformade systemet var avsett närmast för de 3 regleringsåren 1956/57,
1957/58 och'' 1958/59. Storleken av införselavgifterna och nivån för pris -

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1959

gränserna under sagda 3-årsperiod fastställdes vid 1956 års riksdag (prop.
1956: 165 och 174; JoU 30; Bev.U 45; rskr. 316 och 317; beträffande sockerregleringen
prop. 1956: 140; JoU 22; Bev.U 32; rskr. 191). De allmänna
grunder, som tills vidare skall gälla för det speciella skyddet för odlingen
av lin och hampa, antogs vid samma års riksdag i särskild ordning (prop
1956: 38; JoU 6; rskr. 130). 8 F 1

Vidare erinrar jordbruksnämnden om att genom en rad riksdagsbeslut
ändringar i olika avseenden gjorts i de sålunda antagna allmänna grunderna
för jordbruksregleringen. Dessa beslut berör nämnden i korthet i det
följande, varvid dock bortses från de årliga besluten om statsanslag till
jordbruksregleringen och om dispositionen av inflytande införselavgiftsmedel.

Vid 1957 års vårriksdag företogs endast några ändringar i omfattningen
av prisstödet för lin och hampa samt en mindre jämkning i prisregleringen
för fettvaror (prop. 1957: 147; JoU 31; rskr. 338). — De omfattande skador,
som drabbade 1957 års skörd, nödvändiggjorde vissa omdispositioner
av medel inom jordbruksregleringens ram. Vid 1957 års höstriksdag medgavs
sålunda, att införsel- och tillverkningsavgiftsmedlen för fodermedel
för regleringsåret 1957/58 och tidigare år fick användas till stödköp av
skadad brodspannmål (prop. 1957: 184; JoU 39; rskr. 391), och anvisades
tor kontanta skördeskadebidrag bl. a. ett belopp av 15 000 000 kr. av införselavgiftsmedel,
som belöper på innevarande regleringsperiod (prop 1957-194; JoU 40; rskr. 402). F 1

De åtgärder, som omedelbart påkallades av utlösningen hösten 1957 av
den s. k. 5-procentregeln, genomfördes i enlighet med systemets regler i
k*/j^**P automatiskt. (En av utlösningen av denna regel motiverad mindre
höjning av prisstödet för lin och hampa medgavs enlig''t 1958 års statsverksproposition,
IX ht, p 38.) Vid 1958 års vårriksdag och den tidigare sessionen
av samma års B-riksdag företogs bl. a. vissa av övergången till ny tulltaxa
och ny statistisk varuförteckning pakallade jämkningar i gränsdragningen
mellan jordbruksregleringsvaror och andra varor och medgavs dessutom, att
avgiftsmedel, som internt upptages inom jordbruksregleringen, tills vidare
får tagas i anspråk till stöd åt exporten av fodersäd (prop. 1958: 122 och
B 11, JoU 24 och B 12; rskr. 285 och B 99). — De aktuella avsättningssvårigheterna
för smör under år 1958 föranledde beslut om särskilda stödåtgärder
vid årets olika riksdagssessioner. Sedan en statlig prisrabattenng
på smör för begränsad tid beslutats på initiativ av 1958 års A-riksdag
(JoU 26 och 27; rskr. 287), medgavs genom successiva beslut av B-riksdagen
(prop. 1958: B 39 och B 50; JoU B 8 och B 14; rskr. B 80 och B 116) en förlängning
av rabattiden till utgången av innevarande regleringsår. — De allmänna
avsättningssvårigheterna på animalieområdet föranledde vid 1958
års B-riksdag vidare vissa icke tidsbegränsade beslut om lokalt differentierade
utjämnings- och mjölkavgifter och om höjning av maximeringarna för
slaktdjursavgiften. Av samma anledning beslöts då även för tiden till utgången
av regleringsåret 1958/59 om införande av full rörlighet även för införselavgifterna
på andra fodermedel än majs och oljekraftfoder (prop. 1958:
® JoU B 8; rskr. B 80). — Efter utlösning av den s. k. 6-procentregeln
hösten 1958 möjliggjordes för återstoden av" regleringsåret 1958/59 vissa
prisförbättringar till jordbruket genom ett beslut vid höstsessionen av 1958
års B-riksdag, innebärande att införselavgifterna höjdes för kött, ägg och
potatis och att medgivande lämnades till ianspråktagande av vissa medel
inom jordbruksregleringens ram till prisregleringar för brödsäd och olje -

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959 15

växter samt mjölk och mejeriprodukter (prop. 1958: B 50; JoU B 14; rskr.

B I propositionen nr 80 till 1959 års riksdag har slutligen vissa förslag framlagts
om ett villkorligt medgivande för återstoden av innevarande regleringsår
till en marknadsmässig prissättning på smör utan hinder av vad tidigare
beslutats i samband med 6-procentregelns utlösning.

Överläggningar med jordbrukets organisationer om
prissättningssystemet

Jordbruksnämnden erinrar om att det, då beslut fattades om införande
av det nu gällande prissättningssystemet, föreskrevs, att en allmän översyn
av systemet skulle äga rum 3 år från ikraftträdandet. Vid denna översyn
skulle utredas bl. a., hur jordbruksbefolkningens inkomstläge utvecklats
under tillämpningsperioden samt huruvida inkomstlikställighet uppnåtts
vid det givna gränsskyddet. Om ändringar i systemet ansågs påkallade,
skulle frågan härom underställas riksdagen.

Den nu löpande 3-årsperioden utgår den 31 augusti 1959. Jordbruksnämnden
upplyser, att nämnden med anledning härav sedan början av innevarande
år haft överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation
angående frågan om utformningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets
område efter utgången av augusti 1959. Vid överläggningarna har
bl. a. behandlats de nyssnämnda spörsmålen om hur jordbruksbefolkningens
inkomstläge utvecklats under tiden efter det nya systemets ikraftträdande
samt i vad mån inkomstlikställighet uppnåtts. Vidare har behandlats frågan
om jämkningar i systemets tekniska utformning och den sannolika
prisutvecklingen på världsmarknaden. Under överläggningarna har man
även behandlat frågan om den mera långsiktiga målsättningen för de prispolitiska
åtgärderna på jordbrukets område.

I anslutning härtill upplyser jordbruksnämnden, att de statistiska och ekonomiska
utredningar, som använts som underlag för överläggningarna, utförts
av en särskild expertdelegation (förhandlingsberedningen), vars medlemmar
varit byråchefen Lars Juréen, statens jordbruksnämnd, ordförande,
agronomi licentiaten Clas-Erik Odhner, Landsorganisationen, sekreterare
Thord Wallén, Tjänstemännens centralorganisation, filosofie licentiaten
Halvdan Åstrand, numera Sveriges jordbrukskasseförbund och agronomi
licentiaten Sven Holmström, Jordbrukets utredningsinstitut, varjämte sekreterare
Erik Swedborg, Sveriges lantbruksförbund, tjänstgjort som ersättare
för Åstrand.

Jordbruksnämnden anför vidare, att nämnden, under förbehåll av Kungl.
Maj:ts och riksdagens godkännande, den 19 mars 1959 träffat överenskommelse
med jordbrukets förhandlingsdelegation om grunderna för prissättningen
på jordbrukets produkter från den 1 september 1959. Avtalsperioden
omfattar (i år, d. v. s. tiden fram till den 1 september 1965. överenskommelsen
har tillstyrkts dels av styrelsen för Sveriges lantbruksför -

Kungi. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

bund, dels av styrelsen för Riksförbundet Landsbygdens folk, under förbehåll
att den godtages av förbundets extra riksstämma. Denna sammanträdde
den 23 mars 1959 och godkände därvid den träffade uppgörelsen. Härvid
gjorde stämman följande uttalande.

»RLF :s extra riksförbundsstämma har vid sitt sammanträde i dag i Stockholm
beslutat biträda förslaget till överenskommelse rörande prissättningssystemet
för jordbruket från den 1 september 1959.

Stämman förutsätter därvid dels att en proposition om det särskilda stödet
till småbruket kommer att framläggas inför riksdagen i samband med propositionen
om prissättningssystemet från den 1 september 1959 och dels att
effektiva åtgärder från statsmakternas sida vidtages i syfte att underlätta
för jordbrukarna att fortsätta rationaliseringen inom näringen. Stämman
syftar därvid speciellt pa behovet av effektiva regler för komplettering med
skog och ökade möjligheter för jordbruket att erhålla krediter på skäliga
villkor.

Vidare förutsätter stämman, att bestämmelserna om resandes rätt att avgiftsfritt
införa livsmedel får en sådan utformning, att det gränsskydd, som
är och blir erforderligt för att fullfölja syftet med den träffade uppgörelsen,
icke urholkas.

Stämman uttalar vidare angelägenheten av att statsmakterna igångsätter
en utredning syftande till att det särskilda stödet åt småbruket och det
mindre jordbruket i övrigt (basjordbruket) anpassas till den målsättning
för jordbrukspolitiken, som successivt avses att genomföras efter 6-årsperiodens
utgång, och att förslag i detta syfte i god tid förelägges riksdagen.»

överenskommelsen har därefter vid sammanträde den 24 mars 1959 godkänts
av jordbruksnämndens råd.

Innan jordbruksnämnden redovisar innebörden av den träffade överenskommelsen,
hänvisar nämnden först såvitt gäller resultatet av övervägandena
rörande jordbruksbefolkningens inkomstläge och inkomstlikställigheten
till den redogörelse, som lämnas i den vid statsrådsprotokollet fogade
bilagan 1. Vidare framhåller nämnden, att i bilaga 3 meddelas vissa uppgifter
rörande utvecklingen på världsmarknaden och lämnas — som underlag
för en jämförelse med de svenska producent- och konsumentpriserna på
jordbruksprodukter — en redogörelse för de producent- och konsumentpriser,
som gäller i vissa andra västeuropeiska länder.

Överenskomna allmänna grunder för prisregleringen m. m.
Jordbruksnämnden

Jordbruksnämnden upplyser, att man vid överläggningarna bl. a. haft följande
utgångspunkter.

1. Nu tillgängligt material angående jordbrukets inkomstförhållanden vid
början av prissättningsperioden 1 september 1956—31 augusti 1959 visar,
att det redan vid periodens början förelåg en ej oväsentlig klyfta mellan å
ena sidan industriarbetarnas genomsnittliga årsförtjänst i dyrortsgrupperna
2 och 3, samt å andra sidan jordbrukarnas arbetsförtjänst på slättbygds -

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

gardar i storleksgrupp III (brukare med i genomsnitt 15 ha åker). Denna
klyfta bär under den löpande perioden vidgats, bl. a. till följd av att prisutvecklingen
i fråga om jordbruksprodukter på världsmarknaden gått i annan
riktning än utvecklingen av den allmänna prisnivån inom landet och
jordbrukets kostnader. De åtgärder, som vidtagits i samband med utlösningen
av de s. k. 5- och 6-procentreglerna, har icke varit tillräckliga för att
hindra ökningen av klyftan. En bedömning av den sannolika prisutvecklingen
på världsmarknaden ger vidare vid handen, att man beträffande åtskilliga
viktiga produkter har att räkna med en nedgång i förhållande till
den prisnivå, som rått vid förhandlingstillfället i början av år 1959.

2. Målsättningen för prispolitiken på jordbrukets område under de närmaste
åren bör vara att jordbruket under den kommande prissättningsperioden
beredes möjlighet att dels följa med i den allmänna inkomstutvecklingen
och dels därjämte, genom att tillgodoföras rationaliseringsvinsten
inom den egna näringen, successivt utjämna inkomstklyftan.

5. Den tekniska och ekonomiska utveckling, som skett och sker inom
jordbruket, gör det vidare ofrånkomligt att, såsom också förutsattes av 1942
ars jordbrukskommitté, frågan om en övergång från storleksgruppen 10—
20 ha till storleksgruppen 20—30 ha såsom underlag för prisskyddsbedömningarna
måste komma att aktualiseras inom en relativt näraliggande framlid.
Detta förhållande har i det följande beaktats.

Jordbruksnämnden anmäler, att nämnden från dessa allmänna utgångspunkter,
under förbehåll av Kungl. Maj :ls och riksdagens godkännande,
överenskommit med jordbrukets förhandlingsdelegation, att nuvarande prissättningssystem
— med de ändringar och tillägg som anges i det följande,
skall tillämpas jämväl under tiden 1 september 1959—31 augusti 1965. Ändringarna
innebär bl. a., att de nuvarande s. k. 5- och 6-procentreglerna
ersättes av en ny spärregel. Denna skall utformas så, att den på ett effektivt
sätt kan motverka förändringar i prisnivån på världsmarknaden ävensom
i kostnadsnivån för jordbruksföretagen. Vidare skall en anknytning
ske till den allmänna årslöneutvecklingen för industriarbetare i dyrortsgrupperna
2 och 3 i syfte att trygga, att inkomstnivån inom jordbruket
skall följa med i den allmänna inkomstutvecklingen. Prisskyddet skall avvägas
så, att den inkomstnivå, som kan uppnås vid början av den nya prissättningsperioden,
kan beräknas ge möjlighet att utfylla en del av den inkomstklyfta,
som då kan väntas komma att föreligga. Härutöver lämnas
jordbrukarna möjlighet att under perioden genom rationaliseringsvinsten
i de egna företagen utfylla återstoden av inkomstklyftan.

Jordbruksnämnden anför, att man vid övervägandena rörande inkomstklyftans
storlek till utgångspunkt har tagit de beräkningar, som i förhandlingsberedningens
promemoria (bilaga 1) redovisats angående den vid årsskiftet
1958/59 föreliggande skillnaden mellan industriarbetarnas genomsnittliga
årslön i de 2 lägsta dyrortsgrupperna samt jordbrukarnas årsarbetsinkomst,
beräknad med utgångspunkt från material ur den jordbruks 2

Ilihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 147

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

ekonomiska undersökningen på gårdar med i medeltal 15 resp. 25 ha åker
inom slättbygdsområdena. Denna skillnad har av jordbruksnämnden och
jordbrukets förhandlingsdelegation uppskattats till ca 2 500 resp. 850 kr.

Jordbruksnämnden framhåller att, om den på dylikt sätt beräknade inkomstskillnaden
vid årsskiftet 1958/59 skall användas vid mätning av den
inkomstklyfta, som kan väntas föreligga vid den nya periodens början, vissa
justeringar till en början måste göras i densamma med hänsyn till den inverkan
höjningar av kostnaderna för annan arbetskraft i jordbruket än
brukarens egen samt sannolik löneglidning inom industrien kan antagas
komma att få. Vidare bör vid en dylik inkomstjämförelse beaktas den standardhöjning,
som arbetstidsförkortningen under år 1958 och innevarande
år ävensom den år 1960 inträdande ytterligare arbetstidsförkortningen inom
industrien medför. Vid en beräkning av storleken av den inkomstklyfta,
som kan tänkas komma att föreligga vid utgången av nu löpande prissättningsperiod,
måste vidare beaktas den effekt, som prisfallstendenserna på
världsmarknaden kan väntas få på prisutvecklingen för jordbruksprodukter
på den inhemska marknaden.

Vid ett övervägande av dessa olika förhållanden ävensom åtskilliga inom
förhandlingsberedningen ej behandlade faktorer, som kan tänkas påverka en
beräkning av inkomstklyftan i den ena eller den andra riktningen, har jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation —- med beaktande
av de svårigheter att göra mera exakta bedömningar, som föreligger i fråga
om flera av de diskuterade faktorerna — enats om att man som ett ungefärligt
uttryck för den inkomstklyfta, som bör beräknas kunna bli utfylld
under nästa prissättningsperiod, skall taga ett belopp av 3 600 kr. Därvid
har då såsom nyss nämnts beaktats även den standardhöjning, som arbetstidsförkortningen
år 1960 kommer att innebära för industriarbetarna. Det
har vidare förutsatts, att arbetstiden i jordbruket på lång sikt bör kunna
förkortas i samma takt som arbetstiden inom industrien och att man sålunda
vid fortsatta jämförelser skall utgå från de faktiska årslönerna inom resp.
j ämförelsegrupper.

Jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation har enats om
att man av denna inkomstklyfta vid prissättningsperiodens början bör genom
justering av importskyddsnivån utjämna ca 1 100 kr., medan rationaliseringsvinsten
inom jordbruket får utnyttjas för att successivt under perioden
utjämna återstoden.

Vid utgången av nu ifrågavarande prissättningsperiod skall enligt överenskommelsen
bedömningen av inkomstlikställigheten i jordbruket anpassas
till förhållandena i storleksgruppen IV (25 ha) inom slättbygdsområdet.
Skulle därvid jordbrukarinkomsterna i sagda storleksgrupp befinnas ligga
högre än jämförelseinkomsten, bör denna skillnad endast utjämnas successivt.

Jordbruksnämnden anför, att priserna på jordbrukets produkter kommer
att röra sig fritt inom de prisgränser, som enligt avtalet mellan nämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation skall gälla från den 1 september

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

1959. Jordbruket bör emellertid ha ett särskilt skydd, om kostnaderna för
produktionen väsentligt höjes eller priserna på utlandsmarknaderna visar
en påtagligt sjunkande tendens. Å andra sida bör konsumenterna erhålla ett
liknande skydd i det fall utlandspriserna skulle komma att förete en väsentlig
stegring eller kostnaderna i jordbruket undergår en påtaglig sänkning.
De spärregler, som finnes i bestämmelserna för nu löpande prissättningsperiod,
kan enligt nämnden och förhandlingsdelegationen ej anses ge den
effekt, som här åsyftas. Dessa regler bör därför för den kommande perioden
utbytas mot en på annat sätt konstruerad spärregel, som innefattar
hänsynstagande till såväl kostnadsutvecklingen inom det svenska jordbruket
som prisutvecklingen på utlandsmarknaderna.

Såsom kostnader betraktas enligt överenskommelsen i detta sammanhang
icke endast kontanta utlägg för jordbruksdriften (inklusive underhållskostnader)
utan även normala avskrivningar av byggnader och maskiner
m. in. samt räntekostnader för lånat kapital. Dessa poster omfattar i stort
sett hälften av de totala kostnaderna i jordbruksdriften vid jordbruk i storleksgrupperna
10—20 och 20—30 ha. Kostnadsindex skall däremot icke omfatta
ränta å eget kapital och icke heller arbetskostnader (varmed avses
såväl ersättningen för brukarnas och familjemedlemmarnas arbete som kostnaderna
för lejd arbetskraft).

Förändringarna i världsmarknadspriserna skall enligt överenskommelsen
mätas med ett världsmarknadsprisindex. Detta skall omfatta de för den
svenska jordbruksproduktionen viktigaste av de varor, som går i internationell
handel, och baseras på de tongivande utländska noteringarna. Eftersom
importavgifternas storlek inte påverkas av förändringarna i världsmarknadspriserna
och detsamma för vissa jordbruksprodukter gäller för
prissättningen i dess helhet (viktigast är härvidlag konsumlionsmjölk), blir
de av förändringar i världsmarknadsprisnivån orsakade svängningarna i
den inhemska prisnivån endast omkring hälften så stora.

För utformningen av kostnads- och världsmarknadsprisindex lämnar
jordbruksnämnden en närmare redogörelse i den härvid fogade bilaga 2.

Den till prisavtalet fogade spärregeln innebär, anför jordbruksnämnden,
att importavgifterna skall korrigeras, när skillnaden mellan förändringar i
världsmarknadsprisindex och kostnadsprisindex under 3 månader i följd
överstiger 3 procent, räknat från de världsmarknadspriser och de priser för
jordbrukets förnödenheter in. m., som vid ingåendet av överenskommelsen
beräknats komma att gälla den 1 september 1959, eller som gällde vid närmast
föregående justeringstillfälle.

Som bas (index = 100) skall i kostnadsindex användas de genomsnittliga
priser och prisindextal, som förelegat under 1 :a kvartalet 1959. I utlandsprisindex
skall som baspriser lagas de priser på utlandsmarknaderna, som
vid förhandlingarna våren 1959 förutsatts skola föreligga den 1 september
1959.

När skillnaden mellan kostnadsprisindex och utlandsprisindex under 3
månader i följd har överstigit 3 procent (i delta fall — indexenheter), skall

Kungl. Maj. ts proposition nr 1V7 år 1959

importavgifterna ändras på sådant sätt, att det ovägda medeltalet av jordbruksnämndens
producentprisindex för ifrågavarande 3 månader beräknas
komma att ändras med hälften av förenämnda skillnad, d. v. s. med 1,5 procent
eller däröver. Skulle t. ex. skillnaden under de 3 ifrågavarande månaderna
uppgå till resp. 3,5, 4,0 och 4,5 indexenheter, skall justeringar av importavgifterna
utföras så, att nominella producentprisindex kan förutsättas
/3 5 + 404-45 \

ändras med I —-3~^2—~=] “ Procent- Vid förnyad utlösning av regeln

skall man utgå ifrån läget vid den 3-månadersperiod, som man lade till grund
vid föregående justering. Det ovägda medeltalet för var och en av kostnadsoch
utlandsprisindex för sagda period skall därvid utgöra ny bas (sättas
= 100).

Vid sidan av den nu nämnda spärregeln, avseende skydd mot förändringar
i kostnadsnivån och i prisnivån på jordbruksprodukter på världsmarknaden,
skall som tidigare nämnts i systemet ingå även en regel om justering
av gränsskyddet med hänsyn till löneutvecklingen för industriarbetare.
Denna justering skall, på sätt närmare anges i den härvid fogade bilagan 2,
göras så, att den procentuella förändringen av årslönen — omfattande dels
den avtalsmässiga förändringen av industriarbetarnas årslöner för det löpande
året, dels de statistiskt registrerade merinkomsterna (»löneglidningarna»)
under den senast förflutna 12-månadersperioden — skall föranleda
den justering av importavgifterna, som erfordras för att möjliggöra en
motsvarande procentuell ökning av brukarens årsinkomst (= jämförelseinkomsten
för grupp III enligt den härvid fogade bilaga 1).

Till utgångspunkt vid de justeringar av importavgifterna, som nämnts i de

2 närmast föregående styckena, skall tagas en för alla varor lika stor procentuell
förändring av avgifterna. Emellertid bör det finnas möjlighet att
— efter överläggningar med jordbrukets organisationer — göra sådana avvikelser
från denna regel, som kan anses motiverade av marknadsmässiga

förhållanden eller som — beträffande mindre betydelsefulla varor _ kan

vara motiverade med hänsyn till önskemålet att göra justeringen ur administrativ
synpunkt så enkel som möjligt.

Priset på konsumtionsmjölk skall enligt överenskommelsen hållas under
en övre gräns, vilken skall vara oförändrad mellan justeringstillfällena men
vid dessa tillfällen, med beaktande av de synpunkter, som angivits i föregående
stycke, ändras sa att den följer den genomsnittliga procentuella förändring
av prisnivån för övriga produkter, som justeringarna av importavgifterna
medför. Ändringen skall ligga inom ramen för den avsedda totala
effekten av justeringarna.

När sådana ändringar av importavgifterna, som verkställes på grund av
förändringar i kostnadsindex och/eller i lönenivån för industriarbetare,
räknade i procent av den rådande mittprisnivån, genomsnittligt överstiger

3 procent, räknat från utgångsläget eller från närmast föregående justering

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

av mittpriser och prisgränser, skall mittpriserna ändras med samma belopp
som det, med vilket importavgifterna för de olika varorna höjts eller sänkts
på grund av nyssnämnda förändringar, och prisgränserna ändras med samma
procentsats som mittpriserna.

De viktigare av de ändringar av importavgifter och mittpriser m. m., som
överenskommits vid förhandlingarna mellan jordbruksnämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation i syfte att få till stånd den avsedda utfyllnaden
av inkomstklyftan vid den nya periodens ingång, redovisar nämnden
i följande tablå.

	Nuvarande	Importav-	Ursprung-	Mittpris	Prisgränser
	import-	gift från	ligt mittpris	från	från
	avgifter,	1/9 1959,	1/9 1956,	1/9 1959,	1/9 1959,
	öre/kg	öre/kg	öre/kg	öre/kg	öre/kg
Vete......	*9,35	13	42	43	38—48
Råg......	*9,35	13	38	39	34—44
Socker ....	32,50	34,25	90	88,25	79,25—97,25
Matpotatis	*7,78	*8	29,50	32,50	27,50—37,50
Ägg ......		88	390	393	3382—472
178	4337—417
Fläsk ....	2109	2136	415	406	357—455

1 Efter höjning med 2 öre/kg för vete, råg och potatis och med 10 öre/kg för ägg i samband
med 6-procentregelns utlösning. Den nuvarande avgiften för matpotatis är det ovägda medeltalet
av avgifterna under perioderna 16/1—30/6 och 1/7—15/1. Från 1/9 1959 gäller avgiften
hela året.

3 Inklusive kompensationsavgift av 21 öre/kg.

3 Perioden 1/8—30/11.

* Perioden 1/12—31/7.

Vidare höjes enligt överenskommelsen priset på konsumtionsmjölk med
i genomsnitt 1 öre per 1 från den 1 september 1959 och gränsskyddet för
fjäderfäkött från 21 till 25 procent. I

I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen för huvuddragen avförhandlingsresultatet
berör jordbruksnämnden — innan den ingår på frågorna
om ändringar i systemets utformning, om avvägningen av prisgränser
och importskydd för olika varuslag samt om utformningen i detalj av
regleringsåtgärderna beträffande de olika varuslagen — vissa frågor av
mera allmän karaktär. En av dessa gäller den inverkan, som strävandena
till vidgat internationellt handelspolitiskt samarbete kan få på utformningen
av prissättningssystemet, därest dessa strävanden skulle leda till resultat.
Nämnden uppger sig härvid särskilt tänka på planerna att skapa en
gemensam nordisk marknad ävensom på planerna att bilda ett europeiskt
frihandelsområde. Förstnämnda fråga, framhåller nämnden, berördes redan
i propositionerna 1955:198 och 1956:165. I sistnämnda proposition
erinrades om att strävandena alt skapa eu gemensam nordisk marknad ännu
icke medfört resultat av sådan art, alt de kunde beaktas i då föröva -

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

rande sammanhang. Kungl. Maj :t och riksdagen borde emellertid utan hinder
av de beslutade riktlinjerna framdeles kunna vidtaga de åtgärder, som
påkallades, då ett nordiskt samgående på jordbruksområdet kunde bli aktuellt.

Jordbruksnämnden anför att — eftersom överläggningarna om att bilda
en gemensam nordisk marknad, innefattande jämväl en ökad samhandel
inom jordbruksområdet, ännu icke framskridit så långt, att det är möjligt
att bedöma, om eller när en dylik marknad kommer till stånd eller vad
dennas tillkomst skulle få för konsekvenser för den svenska jordbruksnäringen
— nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation icke vid utformningen
av den nu föreliggande överenskommelsen ansett sig kunna taga
hänsyn till dessa planer. Än mindre har det varit möjligt att i detta sammanhang
beakta, vad tillkomsten av ett europeiskt frihandelsområde kan
få för inverkan på den svenska jordbruksregleringen. Kungl. Maj :t och riksdagen
bör emellertid, anför nämnden, utan hinder av vad som nu kan komma
att beslutas angående grunderna för prissättningen på jordbrukets produkter
efter utgången av augusti 1959, under den nya prissättningsperioden
kunna vidtaga de åtgärder, som påkallas, därest planerna på att bilda
en gemensam nordisk marknad eller ett europeiskt frihandelsområde blir
förverkligade. Nämnden och förhandlingsdelegationen har emellertid vid ingåendet
av den nu träffade överenskommelsen förutsatt, att det då från
statsmakternas sida även kommer att vidtagas sådana åtgärder, som erfordras
för att hindra att möjligheterna till den successiva utfyllnad av
inkomstklyftan mellan jordbruket och andra yrkesgrupper, vilken är en av
grundtankarna i den nu träffade överenskommelsen, skall förminskas genom
de åtaganden på det internationella planet, som Sverige i så fall kan
komma att ikläda sig. Därest beslut skulle komma att fattas om sådant
vidgat handelspolitiskt samarbete med andra länder, som nyss nämnts,
anser nämnden det därför böra ankomma på nämnden att efter överläggningar
med förhandlingsdelegationen framlägga förslag till de åtgärder, som
i så fall kan anses påkallade med hänsyn till syftet med den nu träffade
överenskommelsen. Detsamma bör enligt nämnden gälla om de förutsättningar
för utrikeshandeln, från vilka nämnden och förhandlingsdelegationen
i övrigt utgått, skulle ändras så väsentligt, att syftet med överenskommelsen
på grund därav ej kan förverkligas.

Vidare erinrar jordbruksnämnden om att i propositionen 1955: 198 uttalades,
att en översyn av prissättningssystemet, förutom vid utgången av
den då beslutade 3-årsperioden 1956/59, kunde bli nödvändig vid mera betydande
förändringar i växelkurserna. Samma förbehåll torde enligt nämnden
böra göras även såvitt gäller den nu föreslagna perioden.

I anslutning till vad i överenskommelsen sagts om att bedömningen av inkomstlikställigheten
i jordbruket vid utgången av nästa period skall anpassas
till förhållandena i storleksgruppen IV (25 ha) i slättbygderna, framhåller
jordbruksnämnden, att det självfallet är i hög grad angeläget, att
strävandena att särskilt i slättbygderna åstadkomma en storleksrationali -

Kungl. ftlaj.ts proposition nr H7 år 1959

sering i riktning mot nämnda storleksgrupp icke bromsas genom åtgärder
från det allmännas sida utan tvärtom underlättas, önskemålet att underlätta
en på sagda storleksgrupp inriktad strukturförändring synes enligt
nämnden sålunda bl. a. böra beaktas vid tillämpningen av jordförvärvslagstiftningen.
Även där sagda lagstiftning ej lägger hinder i vägen har,
framhåller nämnden, erfarenheten visat, att önskvärda storleksrationaliseringar
ej sällan hindras av brist på medel för förvärvens genomförande.
Enligt nämndens uppfattning är det därför också angeläget, att man från
det allmännas sida söker tillse, att jordbruket skall kunna tillföras de
medel, som behöves för att möjliggöra en fortsatt rationalisering. I den mån
det ej skulle visa sig möjligt att via den allmänna kreditmarknaden nå det
önskade målet, torde frågan om att skapa ökade möjligheter till statliga
lån för sådana ändamål, som här avses, böra övervägas. Nämnden uppger
sig överväga att återkomma till denna fråga i särskild framställning.

Jordbruksnämnden erinrar även om att i propositionen 1959: 80 föreslagits,
att Svenska mejeriernas riksförening skall medges rätt att utan hinder
av den bindning, som beslutats i samband med 6-procentregelns utlösning,
under återstoden av innevarande regleringsår sätta riksnoteringen för smör
efter marknadsmässiga grunder. För att jordbruket härigenom icke skall
tillföras medel utöver vad som förutsattes i den hösten 1958 träffade prisöverenskommelsen
föreslås vidare i propositionen, att den merinkomst, som
härvid kan inflyta utöver det hösten 1958 överenskomna beloppet på
16 500 000 kr., icke skall tillföras jordbruket under nämnda period. Merinkomsten
föreslås i stället skola uppsamlas för att i enlighet med bestämmelser,
som Kungl. Maj :t och riksdag senare kan komma att meddela, kunna
disponeras i samband med prisregleringen under nästa prissättningsperiod
inom ramen för det beslut, som för denna period kan koma att fattas
angående prisregleringen på jordbrukets produkter. Merinkomsten bör
därvid komma konsumenterna till godo genom att den avräknas antingen
genom en prissänkning, som svarar mot ifrågavarande belopp, eller genom
en motsvarande minskning av eventuellt överenskomna prishöjningar.

Bl. a. med hänsyn till att det ännu icke är möjligt att med någon större
säkerhet avgöra, hur stort belopp som på så sätt kan komma att uppsamlas,
har jordbruksnämnden icke ansett det lämpligt, att man redan innevarande
vår — i samband med att beslut fattas om de justeringar av importavgifter
m. m., som skall företagas den 1 september 1959 —• fattar beslut om det
sätt, på vilket här ifrågavarande merinkomst skall komma konsumenterna
till godo. Enligt nämndens uppfattning bör i stället med avgörandet av denna
fråga anstå till den justering, som enligt det föreslagna systemet skall
vidtagas i början av år 1960, då resultatet av 1960 års avtalsuppgörelser kan
överblickas.

Jordbruksnämnden framhåller slutligen, att nämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation med hänsyn till att det upplysts, att en proposition
om det särskilda stödel till småbruket kommer att framläggas vid årets
riksdag, vid överläggningarna icke har behandlat denna fråga.

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1959

Departementschefen

Den nuvarande svenska jordbrukspolitiken grundar sig ytterst på vissa
av 1947 års riksdag antagna allmänna riktlinjer avseende allmänt prisstöd
åt jordbruket, statligt stöd åt rationaliseringsverksamheten inom jordbruket
samt särskilt stöd åt innehavare av mindre jordbruk (prop. 1947:75;
Särsk. U 2; rskr. 424). Den närmare utformningen av nu gällande system
för det allmänna prisstödet åt jordbruket har fastställts av 1955 och 1956
års riksdagar och avser perioden 1 september 1956—31 augusti 1959 (prop.
1955:198; JoU 39; rskr. 387; prop. 1956: 165; JoU 30; rskr. 316). Stödet
lämnas i princip genom en vid periodens början för varje jordbruksprodukt
fastställd införselavgift, vilken sedan inte ändras, så länge inlandspriset
på produkten ligger inom vässa gränser, kallade den övre och den
nedre prisgränsen. Inom prisgränserna avses sålunda den inländska prisutvecklingen
ganska omedelbart skola vara beroende av den utländska.
Om ett prisfall på den utländska marknaden blir så kraftigt, att inlandspriset
sjunker under den nedre prisgränsen, skall särskilda åtgärder, såsom
höjning av införselavgiften eller kvantitativ importreglering, vidtagas för
att hindra ett ytterligare prisfall inom landet. I princip bör införselavgifterna
inte höjas utöver 25 procent av importpriset. Om å andra sidan priset
på en produkt överstiger den övre prisgränsen, skall — för att hindra en ytterligare
prisstegring — även i detta fall vidtagas särskilda åtgärder, såsom
stegvis minskning av införselavgiften, kvantitativ exportreglering eller export
avgift er.

Gällande prisregleringssystem är även försett med särskilda spärregler
för att skydda såväl producenter som konsumenter av jordbruksprodukter
mot verkningarna av större ändringar i penningvärdet eller långsiktigare
förskjutningar i prisnivån. Enligt den s. k. 5-procentregeln skall sålunda
införselavgifter och prisgränser justeras med hänsyn till förändringar i
penningvärdet. Som skydd mot att inlandspriserna mera långvarigt tenderar
att genomsnittligt ligga vid en nivå, som skiljer sig väsentligt från den
genomsnittliga mittprisnivån, utan att därför priserna på de enskilda varorna
ligger utanför prisgränserna, har vidare avsetts den s. k. 6-procentregeln.
När denna regel träder i tillämpning, skall införselavgifterna i den
mån så är möjligt justeras på sådant sätt, att producentpriserna åt erföres
till mittprisnivåerna.

Med utgångspunkt från då tillgängligt material angående jordbrukets inkomstförhallanden
m. m. fastställdes våren 1956 prisgränserna för nuvarande
prissättningsperiod så, att mittpriserna mellan prisgränserna i utgångsläget
den 1 september 1956 skulle ge arbetskraften vid rationellt skötta
slättbygdsgårdar i storleksgruppen 10—20 hektar (basjordbruken) en
arbetsinkomst, som var likvärdig med den genomsnittliga årsinkomsten för
industriarbetare och liknande i dyrortsgrupperna 2 och 3. I enlighet med
1955 års riksdags principbeslut utgör spännvidden mellan prisgränserna
i allmänhet 20—30 procent av mittpriserna. Införselavgifterna bestämdes

Kungl. Maj.ts proposition nr /47 år 1959

så, att vid de importpriser, som bedömdes som mest sannolika vid i ingångsläget
rådande marknadsläge, mittpriserna borde uppnås. Endast i
undantagsfall upptogs införselavgifterna till högre belopp än 25 procent
av importpriserna. Från prisgränssystemet undantogs vissa varor av mindre
vikt ävensom majs och oljekraftfoder, för vilka införselavgifterna skall vara
rörliga. Sedermera har rörliga införselavgifter införts även för andra fodermedel.

Inflytande införselavgiftsmedel skall inom en av riksdagen angiven normalram
användas för regleringsändamål pa jordbruksområdet. Efter förslag
av statens jordbruksnämnd skall Kungl. Maj:t årligen till riksdagen
avge beräkning och dispositionsförslag rörande införselavgifterna ävensom
redovisa utfallet för tilländalupet år och lämna en reviderad beräkning för
det löpande året.

Enligt 1955 års riksdags principbeslut skall en särskild översyn av prissättningssystemet
vidtagas vid mera betydande förändringar i växelkurserna
och en allmän översyn av systemet äga rum 3 år efter ikraftträdandet,
d. v. s. före den 1 september 1959. Vid denna översyn skall bland annat
utredas, hur jordbruksbefolkningens inkomstläge utvecklats under tillämpningsperioden
samt huruvida inkomstlikställighet uppnåtts vid det givna
gränsskyddet. Om ändringar i systemet anses påkallade, skall frågan härom
underställas riksdagen. Några närmare regler för översynen har inte
uppställts av riksdagen.

I anledning av vad riksdagen sålunda beslutat har jordbruksnämnden
företagit en allmän översyn av prissättningssystemet och i anslutning härtill
överlagt med jordbrukets förhandlingsdelegation angående frågan om
utformningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område efter
utgången av augusti 1959. Vid de därvid företagna utredningarna har med
hjälp av nu tillgängligt material beräknats, att jordbruksbefolkningens i
1956 års riksdagsbeslut åsyftade inkomstlikställighet med industriarbetarna
vid det givna gränsskyddet inte uppnåddes vid innevarande prissättningsperiods
början och att den inkomstklyfta, som då förelåg, hittills under
perioden vidgats och ytterligare beräknas öka intill hösten 19o9. Denna
utveckling har orsakats bland annat av att priserna på jordbruksprodukter
på världsmarknaden rört sig i annan riktning än såväl den allmänna prisnivån
inom landet som jordbrukets kostnader. Nämnden och förhandlingsdelegationen
har varit ense om att de s. k. 5- och 6-procentreglerna inte
kunnat vid en dylik utveckling hindra ökningen av inkomstklyftan. Vid
överläggningarna har även nåtts enighet om att målsättningen för prispolitiken
på jordbrukets område bör vara, att jordbruket under den kommande
prissättningsperioden skall beredas möjlighet att dels följa med i
den allmänna inkomstutvecklingen, dels successivt utjämna inkomstklyftan
genom att tillgodoföras rationaliseringsvinsten inom den egna näringen.
Man har vidare i utgångsläget konstaterat, alt den tekniska och ekonomiska
utveckling, som skett och sker inom jordbruket, gör det ofrånkomligt att
— såsom också förutsattes av 1942 års jordbrukskommitté — frågan om en

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

övergång från storleksgruppen 10—20 hektar till storleksgruppen 20—30
hektar såsom underlag för prisskyddsbedömningarna måste komma att
aktualiseras inom en förhållandevis näraliggande framtid.

Det synes inte vara pakallat att här redovisa någon detaljgranskning av
vare sig det statistiska material om inkomstutvecklingen inom jordbruket,
som framlagts vid förhandlingarna mellan jordbruksnämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation, eller de bedömningar, som föreligger i fråga
om flera av de diskuterade faktorer, som kan tänkas påverka inkomstklyftan
i den ena eller andra riktningen. Materialet finnes utförligt redovisat i
den promemoria, vilken som bilaga 1 fogats till detta protokoll och till vilken
jag torde få hänvisa. Jag vill emellertid erinra om att man nu liksom
vid tidigare beräkningstillfällen mött många statistiska svårigheter och att
beräkningarna och bedömningarna på grund av felmarginalerna i det statistiska
grundmaterialet icke har kunnat göras helt exakta eller invändningsfria.
Oavsett detta finner jag mig böra godtaga den för de närmaste
åren angivna målsättningen för prispolitiken på jordbrukets område. Jag
anser mig ävenledes böra biträda den föreslagna övergången till storleksgruppen
20 30 hektar som underlag för prisskyddsbedömningarna vid ut gången

av nu ifrågavarande prissättningsperiod.

Från dessa allmänna utgångspunkter finner jag mig böra i huvudsak tillstyr.
ka den mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
träffade överenskommelsen. Nuvarande prissättningssystem bör sålunda
med de ändringar och tillägg, som anges i det följande, utsträckas att
gälla jämväl under tiden 1 september 1959—31 augusti 1965. De allmänna
ändringarna och tilläggen till prissättningssystemet innebär i huvudsak följande.
De nuvarande s. k. o- och 6-procentreglerna ersättes av en spärrregel,
som på ett effektivt sätt skall motverka förändringar i prisnivån på
världsmarknaden samt i kostnadsnivån för jordbruksföretagen. Vidare införes
i systemet en ny regel om justering av gränsskyddet med hänsyn till den
allmänna årslöneutvecklingen för industriarbetare i dyrortsgrupperna 2 och
3 i syfte att trygga, att inkomstnivån inom jordbruket skall följa med i den
allmänna inkomstutvecklingen. I anslutning till den förut angivna målsättningen
för jordbruksprispolitiken har dessutom prisskyddet vid ingången till
den nya perioden avvägts sa, att den inkomstnivå, som då kan uppnås, kan
beräknas ge möjlighet att utfylla den del av inkomstklyftan, som beräknas
icke kunna bli utfylld genom den successiva rationaliseringsvinsten inom
jordbruket under perioden. I fråga om de ändringar av mittpriser och införselavgifter
m. m. vid periodens början, som i anledning härav överenskommits,
torde jag få hänvisa till jordbruksnämndens i det föregående återgivna
sammanfattning samt till de följande redogörelserna för olika varugrupper.

Av vad jag redan förut anfört framgår, att vid utgången av prissättningsperioden
1959/60—1964/65 bedömningen av inkomstlikställigheten i jordbruket
skall anpassas till förhållandena i storleksgruppen 20—30 hektar
(25 hektar) inom slättbygdsområdet. Om jordbrukarinkomsterna i denna

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

storleksgrupp därvid skulle befinnas ligga högre än jämförelseinkomsten,
bör denna skillnad i enlighet med överenskommelsen utjämnas successivt.
En översyn av prissättningssystemet, utöver vad som nu angivits, kan emellertid
under perioden bli nödvändig vid mera betydande förändringar i
växelkurserna.

De inländska priserna på jordbrukets produkter skall under den nya
prissättningsperioden liksom under den nuvarande fritt röra sig inom de
prisgränser, som gäller vid varje tidpunkt under perioden. Prisgränserna
liksom mittpriserna och införselavgifterna skall under perioden kunna ändras
vid utlösning av förut nämnda spärregler.

Såsom förut anförts ingår i överenskommelsen, att de nuvarande s. k.
5- och 6-procentreglerna skall ersättas med en ny regel, här kallad 3-procentregeln.
Innebörden av denna regel är, att jordbruket erhåller ett särskilt
skydd, om priserna på världsmarknaden visar en påtagligt sjunkande tendens
eller kostnaderna för produktionen väsentligt höjes. Samtidigt erhåller
konsumenterna ett liknande skydd, om världsmarknadspriserna skulle stiga
väsentligt eller kostnaderna i jordbruket skulle sänkas påtagligt. Beträffande
den närmare utformningen av denna s. k. 3-procentregel torde jag få
hänvisa till jordbruksnämndens redogörelse härför i den som bilaga 2 till
detta protokoll intagna promemorian. Vad däri föreslagits beträffande utformningen
av regeln samt av i denna ingående index ävensom beträffande
handhavandet av beräkningarna och översynen av dessa synes enligt min mening
utgöra en godtagbar lösning av föreliggande problem. I detta sammanhang
torde endast den huvudsakliga innebörden av nämnda regel böra återges.

I regeln ingår 2 index, kostnadsindex (K-index) och världsmarknadsprisindex
(Vm-index). Kostnadsindex avser att belysa den prismässiga utvecklingen
på jordbrukets kostnadssida. Som kostnader räknas inte bara kontanta
utlägg för jordbruksdriften utan även normala avskrivningar av byggnader
och maskiner m. m. samt räntekostnader för lånat kapital. Dessa
poster omfattar i stort sett hälften av de totala kostnaderna i jordbruksdriften
vid jordbruk i storleksgrupperna 10—20 och 20—30 hektar åker. I kostnadsindex
ingår däremot inte ränta å eget kapital och inte heller arbetskostnader,
varmed avses såväl ersättningen för brukarens och familjemedlemmarnas
arbete som kostnaderna för lejd arbetskraft.

Världsmarknadsprisindex omfattar de för den svenska jordbruksproduktionen
viktigaste varor, som går i internationell handel, och baseras på de
tongivande utländska noteringarna. Eftersom förändringarna i världsmarknadspriserna
inte påverkar storleken av införselavgifterna och för vissa
jordbruksprodukter, varav konsumtionsmjölken är viktigast, ej heller den
övriga delen av priset blir svängningarna i den inhemska prisnivån endast
omkring hälften så stora som förändringarna i världsmarknadsprisnivån.

I kostnadsindex skall som bas i utgångsläget (index = 100) användas de
genomsnittliga priser och prisindextal, som förelegat under första kvar -

Kungl. Maj. ts proposition nr U7 år 1959

talet 1959 och som väntas bli bestående till den 1 september 1959. I världsmarknadsprisindex
skall som bas tagas de priser på utlandsmarknaderna,
som vid de nu förda förhandlingarna förutsatts skola föreligga den 1 september
1959.

Näi skillnaden mellan kostnadsindex och världsmarknadsprisindex under
3 månader i följd överstigit 3 procent (= indexenheter), skall införselaxgifterna
ändras så, alt det ovägda medeltalet av jordbruksnämndens
nominella producentprisindex för ifrågavarande 3 månader kan förutsättas
komma att ändras med hälften av förenämnda skillnad, d. v. s. med 1,5
procent eller mera. Vid förnyad utlösning av 3-procentregeln skall man
utgå från läget under den 3-månadersperiod, som lades till grund för närmast
föregående justering. Det ovägda medeltalet för var och en av kostnads-
och världsmarknadsindex för denna period skall därvid utgöra ny
bas, d. v. s. sättas lika med 100.

Som förut nämnts skall i systemet ingå en ny regel om årsvis justering
av prisskyddet med hänsyn till löneutvecklingen för industriarbetare i ortsgrupperna
2 och 3, här kallad inkomstregeln. Enligt denna regel skall den
procentuella förändringen av industriarbetarnas årslön föranleda den ändring
av införselavgifterna, som erfordras för att möjliggöra en motsvarande
procentuell ökning av brukarens årsinkomst, varvid den s. k. jämförelseinkomsten
räknas på storleksgruppen 10—20 hektar. Förändringen i industriarbetarnas
årslön skall därvid omfatta dels den avtalsmässiga förändringen
för det löpande året, dels de statistiskt registrerade merinkomsterna
— »löneglidningarna» — under den senast förflutna 12-månadersperioden.
Beträffande den närmare utformningen av denna s. k. inkomstregel
torde jag få hänvisa till jordbruksnämndens redogörelse härför i den som
bilaga 2 till detta protokoll intagna promemorian. Vad däri föreslagits beträffande
ifrågavarande regel synes mig böra godtagas.

I den nu träffade överenskommelsen ingår även vissa för 3-procent- och
inkomstreglerna gemensamma bestämmelser. Vid ändringar av införselavgifterna,
i anledning av att någon av reglerna utlösts, skall sålunda till
utgångspunkt tagas en för alla varor lika stor procentuell förändring av
avgifterna. Det bör emellertid finnas möjligheter för jordbruksnämnden
att — efter överläggningar med jordbrukets organisationer — göra sådana
avvikelser från denna grundregel, som kan anses motiverade av marknadsmässiga
förhallanden eller som — beträffande mindre betydelsefulla varor
— kan vara motiverade med hänsyn till önskemålet att göra justeringen
ur administrativ synpunkt så enkel som möjligt. Vidare skall, när
sådana ändringar av införselavgifterna, som verkställes på grund av förändringar
i kostnadsindex och/eller lönenivån för industriarbetare, räknade
i procent av den rådande mittprisnivån, genomsnittligt överstiger 3
procent, räknat från utgångsläget eller från närmast föregående justering
av mittpriser och prisgränser, mittpriserna ändras med samma belopp som
det, med vilket införselavgifterna för de olika varorna höjts eller sänkts

Kungl. Maj. ts proposition nr tW år 1959

på grund av nyssnämnda förändringar, och prisgränserna ändras med samma
procentsats som mittpriserna. Vad som sålunda föreslagits föianledei
ingen erinran från min sida.

I detta sammanhang har även föreslagits nya bestämmelser för reglering
av prisnivån för konsumtionsmjölk, till vilka jag kan ansluta mig. Piiset
på denna vara skall hållas under en övre prisgräns, vilken skall vara oförändrad
mellan de tillfällen, då justering enligt nyssnämnda spärregler äger
rum. Vid dessa tillfällen skall denna övre prisgräns, med beaktande av
de för ifrågavarande spärregler gemensamma bestämmelserna, ändras så,
att den följer den genomsnittliga procentuella förändring av prisnivån för
övriga produkter, som justeringarna av införselavgifterna medför. Ändringen
skall ligga inom ramen för den avsedda totala effekten av justeringarna.

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse anmält, att nämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation vid utformningen av den nu föreliggande
överenskommelsen inte ansett sig kunna taga hänsyn till planerna på en
gemensam nordisk marknad, innefattande jämväl en ökad samhandel inom
jordbruksområdet, eftersom överläggningarna härom ännu icke framskridit
så långt, att det är möjligt att bedöma, om och när en dylik marknad
kommer till stånd eller vad dennas tillkomst skulle få för konsekvenser
för den svenska jordbruksnäringen. Ännu mindre har det enligt nämnden
varit möjligt att i detta sammanhang beakta vad tillkomsten av ett europeiskt
frihandelsområde kan få för inverkan på den svenska jordbruksregleringen.
Jag anser emellertid, att Kungl. Maj:t och riksdagen under den
nya prissättningsperioden skall kunna vidtaga de åtgärder, som påkallas,
om planerna på en gemensam nordisk marknad eller ett europeiskt fiiliandelsområde
blir förverkligade. Därvid förutsätter jag att eventuella förslag
till åtgärder skall förberedas genom överläggningar i vanlig ordning. I

I anledning av vad jordbruksnämnden anfört angående jordbrukets
strukturrationalisering vill jag framhålla, att jag sedan åtskillig tid haft
min uppmärksamhet riktad på spörsmålen kring jordbrukets rationalisering
över huvud taget. På min hemställan har också i berörda hänseenden
lämnats ett flertal utredningsuppdrag. Sålunda vill jag bland annat erinra
om att jag enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 maj 1958 tillkallat
sakkunniga för att verkställa utredning och avge förslag rörande jordförvärvs-,
bolagsförbuds- och uppsiktslagstiftningen (1958 års jordlagsutredning).
I direktiven till denna utredning har bland annat uttalats, att de
sakkunniga vid sin översyn av nämnda lagar bör beakta inte blott erfarenheterna
av gällande lagstiftning på berörda områden utan även och
främst — de betydande förändringar, som under senare år skett beträffande
jordbrukets struktur- och produktionsförhållanden. Näringens tendenser
i fråga om den framtida utvecklingen i sistnämnda båda hänseenden
bör givetvis också uppmärksammas av de sakkunniga och av dem läggas
till grund för de kommande förslagen. I direktiven uttalas vidare, att det

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

med hänsyn till den relativt snabba produktionsutvecklingen inom vårt
jordbruk och de försämrade avsättningsmöjligheterna i utlandet synes
lämpligt, att de sakkunniga skyndsamt prövar frågan, huruvida man kan
genom jämkningar i lagstiftningen bidraga till att motverka den negativa
inverkan på jordbruksnäringens räntabilitet och på jordbrukarnas inkomstförhållanden,
som sagda produktions- och avsättningsförhållanden
medför. Om resultatet av de sakkunnigas behandling av nu förevarande
spörsmål så motiverar, bör enligt direktiven delbetänkande framläggas
med förslag till snara lagändringar.

Jag torde dessutom få anmäla, att jag senare denna dag har för avsikt
alt föreslå Kungl. Maj:t att till riksdagen avlåta proposition angående statligt
stöd till jordbrukets rationalisering, m. m.

Det synes därför inte påkallat, att jämväl jordbruksnämnden utan direktiv
härom upptager frågan om statliga lån för rationaliseringsändamål till
särskild behandling.

Jordbruksnämnden har framhållit, att frågan om det särskilda stödet
till småbruket inte behandlats vid överläggningarna med jordbrukets förhandlingsdelegation.
Jämväl beträffande denna fråga har jag för avsikt
att senare denna dag föreslå Kungl. Maj :t att till riksdagen avlåta proposition.

1959 års riksdag har nyligen, med bifall till propositionen 1959: 80 (JoU
21; rskr. 152), bemyndigat Kungl. Maj :t att medge Svenska mejeriernas
riksförening att — utan hinder av den bindning, som beslutades i samband
med 6-procentregelns utlösning hösten 1958 (prop. 1958: B 50) — under
återstoden av innevarande regleringsår bestämma riksnoteringen på runmärkt
smör efter marknadsmässiga grunder. För att jordbruket härigenom
inte skall tillföras medel utöver vad som förutsattes i propositionen 1958:
B 50 skall emellertid den merintäkt, som härvid kan inflyta utöver det i
nämnda proposition angivna beloppet å 16 500 000 kronor, uppsamlas och
som en särskild post tillföras riksföreningens regleringskassa. Denna post
jämte därå fallande räntor skall i enlighet med de bestämmelser, som Kungl.
Maj :t och riksdagen senare kan komma att meddela, komma konsumenterna
till godo under nästa prissättningsperiod inom ramen för det beslut,
som för denna period kan komma att fattas angående prissättningen på
jordbrukets produkter. Det till posten hörande beloppet skall därvid användas
antingen för en prissänkning, som svarar mot ifrågavarande belopp,
eller för en mot detta belopp svarande minskning av eventuellt överenskomna
prishöjningar.

Jordbruksnämnden har framhållit, att det ännu inte är möjligt att med
någon större säkerhet avgöra, hur stort belopp som på nu angivet sätt
kan komma att uppsamlas. Bland annat med hänsyn härtill har nämnden
inte ansett det lämpligt, att man redan innevarande vår fattar beslut
om det sätt, på vilket ifrågavarande merintäkt skall komma konsumenterna
till godo. Nämnden föreslår i stället att med avgörandet av denna

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1959

fråga skall anstå till den justering enligt inkomstregeln, som skall vidtagas
i början av år 1960.

Med hänsyn till bland annat de praktiska möjligheterna att genomföra
avräkningen av merintäkten har jag funnit, att med avgörandet av denna
fråga bör anstå till den bedömning enligt inkomstregeln, som skall äga
rum i början av år 1960. Nämnden bör därvid uppgöra och till Kungl. Maj:t
inkomma med förslag till avräkning.

Allmänna synpunkter och förslag i fråga om jordbruksreglermgens

utformning

J ordbruksnämnden

Vad beträffar jordbruksreglermgens allmänna utformning i rent tekniskt
avseende har jordbruksnämnden ej ansett någon anledning föreligga att nu
överväga några mera genomgripande ändringar i det gällande systemet.
Något yrkande härom har ej heller, upplyser nämnden, framställts från
jordbrukets förhandlingsdelegations sida, bortsett från utformningen av de
särskilda spärreglerna. Däremot har det befunnits önskvärt med några omläggningar
av mer begränsad räckvidd i syfte att göra det tekniska systemet
mer smidigt och lätthanterligt. Nämnden framhåller därvid, att det i samtliga
de avseenden, där ändringsförslag nu icke framlägges, förutsätles, att
såväl de nuvarande grunderna för prisstödet som de nu gällande olika reglerna
för prisstödets genomförande skall för den nga prissättningsperioden
gälla oförändrade.

Jordbruksnämnden anger därefter vissa punkter, där vid överläggningarna
mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation vissa tekniska
omläggningar i de hittillsvarande allmänna reglerna om effektuering av
gränsskyddet har befunnits påkallade (jämkningar i fråga om åtgärder vid
prisgränserna, speciella åtgärder mot viss pristryckande import, avvägningen
av kompensationsavgifter m. m.).

Åtgärder vid prisgränserna

Jordbruksnämnden anför, alt de frågor, som behandlas under detta avsnitt,
utgör vissa specialproblem rörande de importreglerande åtgärder, som
bör vidtagas i syfte att hålla priset på en inhemsk vara mellan den övre
och den nedre prisgränsen.

Övre prisgränsen. Enligt propositionen 1955: 198, s. 120, bör man med
alla till buds stående medel hindra, att priset på någon i prisgränssystemet
ingående produkt överstiger resp. understiger någon av prisgränserna. I
delta sammanhang anföres vidare bl. a. följande.1

När den övre prisgränsen överskrides, bör det ankomma på statens jordbruksnämnd
att stegvis minska importavgiften för denna produkt. Stiger

1 Vissa ord har i jordbruksnämndens skrivelse (ej i propositionen) understrukit s.

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1959

det inhemska priset ytterligare, trots att importavgiften slopats, bör det ankomma
på Kungl. Maj :t att, efter förslag av jordbruksnämnden, återinföra
kvantitativ exportreglering eller pålägga exportavgifter.

Enligt den ursprungliga lydelsen av den förordning, som under 3-årsperioden
1956/57—1958/59 skulle reglera införseln av jordbruksprodukter
in. m. (SFS 1956:401), skulle uppbörden av införselavgifterna alltid handhavas
av tullverket.

Vad sålunda föreskrivits om förutsättningarna för att importavgiften
skall kunna nedsättas eller borttagas har enligt jordbruksnämndens erfarenheter
emellertid visat sig vara ej fullt ändamålsenligt. Tillämpat efter
orden skulle det i vissa prissituationer vara svåradministrerat och vålla bebetydande
olägenheter för handeln. Under 3-årsperioden har nämnden också
föranletts att, efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation, vidtaga
vissa jämkningar i de ifrågavarande reglerna. Detta har framförallt
gällt sockerregleringen. Härom anför nämnden följande.

De internationella strösockernoteringar, vilka — med tillägg av införselavgifter
in. in. — lägges till grund för den för importregleringen i Sverige
bestammande prisnoteringen på inhemskt strösocker, fluktuerade under en
stor del av åi 1957, under inverkan bl. a. av den s. k. Suez-krisen, omkring
en onormalt hög medelnivå. Utlandspriserna låg under perioder av avsevärd
längd så högt, att det inhemska sockerpriset kunde hållas nere vid övre
prisgränsen endast om införselavgiften avsevärt reducerades eller helt borttogs.
Vid en strikt tillämpning av riksdagsdirektiven för införselavgiftens
avvägning skulle då emellertid en reducerad avgift eller en avgiftsfrihet ha
kunnat komma i fråga endast under förutsättning att övre prisgränsen
verkligen var överskriden. Så snart priset gått ned till själva prisgränsen
eller därunder, hade däremot efter dessa regler hela den för prislägena mellan
prisgränserna föreskrivna »fasta» införselavgiften (i början av år 1957
för sockerraffinad 32 öre/kg) måst uttagas, vilket skulle ha haft till resultat,
att den inhemska noteringen på en gång fått höjas långt över den övre
prisgränsen och införselavgiften sålunda återigen fått sänkas eller helt
borttagas o. s. y. För att i det då rådande internationella prisläget för socker
en jämnare prisnivå skulle kunna upprätthållas inom landet, "fann man sig
däiför föranlåten att under tiden april—december 1957 vid avvägningen av
införselavgifterna på socker i viss mån avvika från de nyssnämnda "reglerna.
Med utgångspunkt från en för prisnoteringen i Sverige grundläggande
— dagtig ntlandsnotering på strösocker fastställdes då införselavgiften, dagför
dag, till allenast så stort belopp, som erfordrades för att summan av
sagda notering, av den beräknade cif-kostnaden och av avgiftsbeloppet
skulle uppgå till men icke överskrida övre prisgränsen. — Då uppbörden
av de relativt starkt fluktuerande införselavgifter, som under de angivna förhållandena
måste tillämpas, av praktiska skäl icke ansågs lämpligen kunna
ske genom tullverket, var under ifrågavarande tid, med stöd av vissa av
Kungl. Maj :t meddelade kungörelser (SFS 1957:55, innebärande ändring i
förordningen 1956: 401, och 1957: 56, den senare upphävd enligt kungörelse
1957: 623) i fråga om införselavgifterna för socker anordnad en fortlöpande
uppbörd genom jordbruksnämndens egen försorg. Anmälan om de tillämpade
avvikelserna i avgiftssystemet gjordes till riksdagen i 1958 års statsverksproposition
(IX ht, p. 38, s. 141).

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

Jordbruksnämnden framhåller, att även i fråga om andra till jordbruksregleringen
hörande varuslag än socker givetvis sådana prissituationer kan
uppkomma, då mindre önskvärda starka prisfluktuationer omkring övre
prisgränsen lämpligen bör elimineras genom en smidigare reglering av införselavgiftens
storlek. Inom köttvaruregleringen har nämnden också — efter
samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation — i praktiken tillämpat
ett förfarande, som inneburit, att införselavgiften, redan innan övre prisgränsen
överskridits, jämkats nedåt så mycket som har erfordrats för att
det inhemska priset skulle bibehållas vid eller omedelbart under den övre
prisgränsen. Ett liknande förfarande har nämnden tillämpat i fråga om
matpotatis. En viss modifiering av de förut angivna direktiven i fråga om
åtgärder vid övre prisgränsen sådana de formulerats enligt 1955 års riksdagsbeslut
bör enligt nämndens mening därför övervägas. Nämnden ifrågasätter
sålunda om icke dessa direktiv kunde ges i huvudsak följande innehåll.

---exportavgifter. — Det förutsättes, att i lägen med starka prisfluktuationer
omkring övre prisgränsen uppbörden av införselavgifterna skall
kunna överföras till jordbruksnämnden.

Nedre prisgränsen. De åtgärder, som får vidtagas, då den nedre prisgränsen
för en vara underskrides, är enligt propositionen 1955: 198 en höjning
av importavgiften eller införande av en kvantitativ importreglering. Beträffande
valet mellan dessa skyddsåtgärder uttalas i propositionen i första hand,
att det bör ankomma på jordbruksnämnden att i en dylik situation höja importavgiften.
Avgiften bör dock i regel icke höjas utöver 25 procent av importpriset.
Sjunker importprisnivån för någon produkt så mycket, att det
inhemska priset även vid en importavgift av nämnda storlek underskrider
den nedre prisgränsen, bör kvantitativ importreglering kunna tillgripas för
att skydda den nedre prisgränsen. Jordbruksnämndens befogenheter är vidare
begränsade till att nämnden inom vissa av Kungl. Maj :t angivna gränser
kan ändra importavgifterna, medan det ankommer på Kungl. Maj :t att,
efter förslag av nämnden, besluta huruvida kvantitativt gränsskydd skall
tillgripas eller en ytterligare höjning av importavgifterna skall vidtagas. Vid
den kvantitativa regleringen hade man därvid tänkt sig en viss centralisering
till befintliga utrikeshandelsorgan av den import, som kan komma att
medges av nämnden.

Beträffande valet mellan de båda skyddsåtgärderna framhåller jordbruksnämnden
till en början, att synpunkten, att man i regel icke bör använda
metoden att höja importavgiften, om denna därigenom skulle komma
att överstiga 25 procent av importpriset, med hänsyn till den omfattning,
som importskyddet numera genomsnittligt har redan mellan prisgränserna,
innebär en alltför stark begränsning av valfriheten. Avgörande

3 llihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

synes enligt nämnden i stället böra vara, vad som i det enskilda fallet är
mest ändamålsenligt. Den självklara utgångspunkten bör därvid vara,
framhåller nämnden, att man skall ge ett effektivt skydd för den nedre
prisgränsen. Särskilt i sådana fall, då exportöverskott föreligger beträffande
den ifrågavarande varan och prisnivån på världsmarknaden beträffande
densamma är labil, torde man ur denna synpunkt endast ha att välja mellan
att sätta importavgiften så högt, att den verkar prohibitivt, och att införa
kvantitativ importreglering. Vid utformningen av åtgärderna till skydd
för den nedre prisgränsen finner nämnden det emellertid också angeläget,
att man beaktar önskvärdheten av att så långt möjligt begränsa olägenheterna
för den reguljära handeln. Även om kvantitativ importreglering behöver
tillgripas, bör import därför kunna medgivas i fråga om sådana speciella
kvaliteter, som ej påverkar prisnivån å det ifrågavarande varuslaget,
ävensom möjlighet lämnas till en smidig avveckling av tidigare ingångna
importavtal, i den mån det är fråga om kvantiteter, som ej kan tänkas
vara av betydelse för den inhemska prisnivån eller medföra ökat exportbehov.

Möjligheterna att på ett smidigt sätt tillämpa en kvantitativ importreglering
utan att därmed försämra stödet för den nedre prisgränsen skulle
emellertid enligt jordbruksnämndens mening betydligt ökas, om man hade
möjlighet att för den vara, som importeras, uttaga en importavgift, som
är avvägd med hänsyn till den för tillfället rådande prisnivån på världsmarknaden.
En viss möjlighet till kombination mellan avgiftshöjning och
kvantitativ importreglering föreligger även enligt nu gällande system. När
nämnden inom ramen för de befogenheter, som Kungl. Maj :t tillerkänt
nämnden, vidtagit en höjning av importavgiften för en viss vara, synes
det sålunda ej föreligga hinder, att den sålunda höjda avgiften bibehålies,
även om Kungl. Maj :t senare, efter förslag av nämnden, förordnar om
kvantitativ importreglering å varan. Däremot kan Kungl. Maj :t ej samtidigt
förordna om sådan importreglering och ytterligare höjning av importavgiften.
Nämnden finner det emellertid önskvärt, att befogenhet härtill
skall finnas i fortsättningen.

Vad jordbruksnämnden sålunda anfört om förutsättningarna för att
kvantitativ importreglering skall få tillgripas för att skydda den nedre prisgränsen
beträffande en viss vara gäller i och för sig närmast det sätt, på
vilket de nu gällande bestämmelserna skall tillämpas. Däremot innebär vad
nyss sagts om att Kungl. Maj :t bör äga befogenhet att till skydd för den
nedre prisgränsen förordna ej blott om kvantitativ importreglering utan
även om förhöjning av importavgift för partier, som importeras inom ramen
för en sådan reglering, en utvidgning i förhållande till de befogenheter,
som f. n. tillkommer Kungl. Maj :t på denna punkt. Den allmänna regeln,
att man med alla till buds stående medel bör hindra, att priset på
någon i prisgränssystemet ingående produkt understiger den nedre prisgränsen,
förutsättes — såsom framgår av vad tidigare anförts — komma
alt kvarstå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1959

Åtgärder mot viss pristryckande import

För den nuvarande 3-årsperioden för jordbruksregleringen har vissa regler
antagits för handhavandet av importregleringen i händelse av dumpingimport
eller eljest otillbörligt pristryckande import av jordbruksvaror.
Härom anför jordbruksnämnden följande.

I fråga om konstaterad dumping av jordbruksvara regleras tillvägagångssättet
i proposition 1956: 165, s. 84—91. Förutsättning för ingripande i hithörande
fall är, att det anses föreligga väsentlig skada för prisbildningen
eller hot därom. Frågan om eventuellt ingripande skall, oberoende av om
framställning därom göres, upptagas till prövning av jordbruksnämnden.
Därest åtgärder befinnes påkallade, skall frågan av jordbruksnämnden, efter
samråd med generaltullstyrelsen och kommerskollegium, underställas
Kungl. Maj :t, som beslutar i ärendet.

En import från länder med centraliserad (statlig eller statsdirigerad) export
kan emellertid, på grund av de speciella produktions- och försäljningssätt
som där tillämpas, medföra icke önskvärd pristryckande effekt, även
om dumping i egentlig mening icke kan direkt påvisas. Frågan om de lämpliga
korrektiven mot dylik pristryckande import blev kort efter den nuvarande
3-årsperiodens början föremål för överväganden inom nämnden, som
även hade samråd i ärendet med jordbrukets förhandlingsdelegation.
Nämnden och förhandlingsdelegationen utgick från att importen från länder
med statlig eller statsdirigerad export i princip skall vara föremål för
kvantitativ reglering. De nämnda övervägandena resulterade i
ett plenibeslut av nämnden, enligt vilket man vid handhavandet av den
kvantitativa regleringen skulle »söka komma fram till en ändamålsenlig
praxis genom en prövning från fall till fall med särskilt beaktande av de
prisnoteringar, som lades till grund för de åsatta importavgifterna». Bemyndigande
för jordbruksnämnden att vid import från andra länder än
OEEC-området föreskriva licenstvång har meddelats enligt Kungl. brev den
7 juni 1956. Nämnden har, såsom framgår av det föregående, förutsatt, att
nämnden därmed fått rätt att för importen från sådana länder (däribland
samtliga länder med allmän centralisering av exporten) tillämpa icke blott
ett formellt licenstvång utan även en effektiv kvantitativ reglering av importen.
I besvärsmål hos Kungl. Maj :t har nämnden också redovisat detta
sitt tolkningssätt. Någon definitiv praxis vid tillämpningen av detta system
har emellertid hittills knappast hunnit bli utbildad och några tillfredsställande
regler om nedskärningen av importkvantiteterna i olika prislägen
föreligger icke.

Jordbruksnämnden föreslår, alt de särskilda bestämmelser till skydd mot
dumping i egentlig bemärkelse, som nu gäller, bibehålies även i fortsättningen.

Vid avvägningen av de införselavgifter, som nu föreslås för tiden efter
ingången av september 1959, har man, anför jordbruksnämnden -— liksom
i allmänhet skedde vid avvägningen av avgifterna för innevarande prissältningsperiod
— i princip endast tagit hänsyn till noteringar i länder utan
centraliserad export. I händelse av icke önskvärd pristryckande import från
länder med centraliserad export måste därför enligt nämndens uppfattning
de införsclavgifter, som normalt skall utgå, uppenbarligen även i fortsättningen
kompletteras med elt ytterligare imporlskydd. Nämnden förutsätter

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

sålunda, att importen från länder, som nyss sagts, även under den kommande
prissättningsperioden vid behov bör underkastas en kvantitativ
reglering. För möjliggörande av en smidigare importreglering, som
icke onödigtvis försvårar importhandeln, bör emellertid enligt nämndens
mening genom införande av ett prisutjämningsförf arande förutsättningar
skapas för att medge en import från länder med centraliserad
export även i prislägen, som här avses. Prisutjämningen kan lämpligen anordnas
antingen på det sättet, att nämnden erhåller rätt att, utöver eljest
gällande införselavgift, i samband med importlicenseringen pålägga en särskild
införsel av gift eller genom att importen, med tillämpning av
den kvantitativa importregleringen, ledes över någon lämplig sammanslutning
av importinressenter m. fl., vilken vid importvarans försäljning
på den inhemska marknaden skall ha att svara för den erforderliga
prisutjämningen.

Jordbruksnämnden anser, att nämnden bör ha fria händer att, beroende
på den aktuella importens art och omfattning, välja antingen den ena eller
den andra anordningen. Den särskilda införselavgiften bör därvid icke få
sättas högre än att densamma utjämnar skillnaden mellan gällande pris
enligt den notering, som har legat till grund för fastställandet av den »normala»
avgiften, och importpriset. Vid valet av sådan sammanslutning, soin
nyss angivits, bör på områden, där särskilda regleringsföreningar är verksamma
(Svensk spannmålshandel, Svensk kötthandel etc.) i första hand
dylik förening komma i fråga. Nämnden utesluter icke, att behov eventuellt
kan komma att anmäla sig att instifta nya regleringsföreningar för särskilda
varusektorer. För den prisutjämning (pristillägg e. d.), som uttages
genom dylik sammanslutnings försorg, bör i princip gälla samma maximering
som i fråga om den särskilda införselavgiften.

Den särskilda införselavgiften föreslås av jordbruksnämnden skola uppbäras
och redovisas i samma ordning, som gäller för införselavgifterna i
övrigt. De prisutjämningsmedel, som uttages av importsammanslutning,
förutsätter nämnden skola redovisas till nämnden. I båda fallen bör enligt
nämndens förslag de inflytande medlen få användas för prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område inom ramen för de direktiv eller begränsningar,
vilka enligt Kungl. Maj :t beslut skall gälla för användningen av
medel, som inflyter genom upptagande av införselavgifter i vanliga fall.

Uttagande av kompensationsavgifter m. m. vid import

Vid sidan av de i princip fasta importavgifterna uttages i enlighet med
beslut av 1955 och 1956 års riksdagar även vissa ytterligare avgifter. Hit
hör de särskilda importavgifter å vissa köttvaror, vilka uttages i enlighet
med beslut av 1955 och 1956 års riksdagar (prop. 1956: 165, s. 210—211).
Beträffande dessa avgifter har jordbruksnämnden ansett det självklart, att
de vid övergången till en ny prissättningsperiod bör inarbetas i det allmänna
prisskyddet. En annan karaktär har de avgifter, vilka har pålagts
som kompensation för de interna regleringsavgifter, som upptages i syfte

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1959

att utjämna exportförluster m. m. I propositionen 1955: 198 uttalades, att
avgifter motsvarande regleringsavgiflerna borde utgå även på importerade
kvantiteter, eftersom gränsskyddet eljest skulle komma att minskas med
avgifternas belopp. Varor, för vilka dylika avgifter, kompensationsavgifter,
f. n. utgår och avgifternas nuvarande belopp har angivits i den översikt
över prisgränser och mittpriser in. in. för viktigare jordbruksregleringsvaror,
vilken såsom bilaga 4 fogats till detta protokoll.

Enligt jordbruksnämndens uppfattning bör ett skydd av nu ifrågavarande
slag utgå även i fortsättningen. Däremot ställer sig nämnden tveksam till
lämpligheten av den i nuvarande regleringsförordningar stadgade anordningen,
enligt vilken skyddet lämnas i form av en extra avgiftsbeläggning,
exakt motsvarande de avgifter, som vid varje särskild tidpunkt upptages å
varan inom landet. Nämnden påpekar till en början, att detta innebär, att
man delvis frångår principen med fasta importavgifter. Av större vikt är
emellertid, att sagda anordning i viss mån kan komma att motverka den
anpassning av produktionen till prisläget och avsättningsförhållandena på
världsmarknaden, som är en av grundtankarna i hela prisregleringssystemet.
Som exempel härpå pekar nämnden på den situation, som uppstår, då exportöverskott
föreligger beträffande en viss vara och det blir nödvändigt
att uttaga en särskild avgift för att täcka de förluster, som uppstår vid avsättningen
av exportöverskottet. Så länge det inhemska priset ligger mellan
prisgränserna medför nämligen uttagandet av en sådan avgift endast att
importskyddet ökas i motsvarande mån och att den produktionsreglerande
effekt, som avgiftsbeläggningen eljest skulle ha haft, sålunda uteblir.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden vidare om att den utveckling,
som bör eftersträvas och som även ter sig sannolik, icke är en utökning
utan en minskning av det produktionsöverskott, som nu föreligger.
En omläggning av här ifrågavarande skydd, som innebär, att importskyddet
totalt sett bibehålies på nuvarande nivå oavsett den faktiska storleken av de
blivande exportförlusterna, bör därför enligt nämndens mening ej innebära
någon försämring utan i stället en förbättring av gränsskyddet.

Jordbruksnämnden föreslår därför, att kompensationsavgifterna i fortsättningen
i princip skall hållas konstanta, så att importskyddet ej påverkas
av eventuella jämkningar i utgående interna regleringsavgifter. Förslaget
innebär, att avgifterna i princip skall låsas vid nuvarande nivå och sålunda
ej höjas eller sänkas, även om man på grund av en ökning eller minskning
av de belopp, som behövs för att täcka exportförluster, blir nödsakad att
ändra de interna regleringsavgifter, vilka hittills bestämt kompensationsavgiftcns
belopp. I samband med behandlingen av regleringsåtgärderna för de
olika varuslagen anger nämnden närmare de belopp, till vilka de konstanta
kompensationsavgifterna bör bestämmas för de enskilda varuslagen.

Jordbruksnämnden upplyser, att den övervägt, om man ej skulle kunna
gå ett steg längre och helt inkludera kompensationsavgifterna i de fasta
importavgifterna, varvid dessa självfallet skulle uppräknas med motsvarande
belopp. Nämnden har emellertid stannat för den uppfattningen, att

Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1959

någon sådan sammanslagning av rena importavgifter och kompensationsavgifter
ej bör företagas. Ett av skälen härtill är, att kompensationsavgifterna
måste anses i princip vara av annan karaktär än de egentliga importavgifterna,
eftersom de icke uttages i det primära syftet att uppehålla en
viss inhemsk prisnivå. Ett ytterligare tungt vägande skäl mot en sådan sammanslagning
är, att man, om kompensationsavgiften för en viss vara skulle
hopslås med den egentliga importavgiften för varan, svårligen skulle kunna
undgå att låta sådana höjningar eller sänkningar i importavgiften, som
skall företagas i enlighet med de i systemet ingående spärreglerna, omfatta
avgiften i dess helhet och sålunda även den del därav, som skulle motsvara
den nu utgående kompensationsavgiften. Dessa skäl har nämnden för sin
del funnit väga tyngre än den fördel, som det ur förenklingssynpunkt skulle
innebära att ha de båda avgifterna sammanförda till en enda.

Till undvikande av missförstånd framhåller jordbruksnämnden, att den
anordning, som här föreslås, självfallet ej är avsedd att medföra någon
minskning i möjligheterna att inom regleringens ram internt genom avgifter
på produktionen uttaga de belopp, som i vissa situationer kan erfordras
för att täcka exportförluster eller till intern utjämning. Nämnden
påpekar vidare, att den längre fram i sin skrivelse föreslår vissa höjningar
av de maximigränser, som nu är fastställda för dylika avgifter.

Översikt över prisgränser och införselavgifter m. m.

I de följande avsnitten om prisregleringen inom olika varuområden lämnar
jordbruksnämnden en närmare redogörelse för de prisgränser, mittpriser,
införselavgifter och kompensationsavgifter, som under den nya prissättningsperioden
föreslås skola gälla för de skilda varuslagen. En översikt
av dessa förslag såvitt avser de viktigare jordbruksregleringsvarorna har,
som förut nämnts, meddelats i den vid detta protokoll fogade bilagan 4.

Departementschefen

Den av 1955 och 1956 års riksdagar beslutade allmänna utformningen av
j ordbruksregleringen i rent tekniskt hänseende synes — bortsett från utformningen
av de särskilda spärreglerna — i praktiken ha fungerat på i
huvudsak avsett sätt. Några mera genomgripande ändringar i det gällande
systemet kan därför enligt min mening inte anses påkallade. Emellertid har
jordbruksnämnden anmält, att nämnden funnit det önskvärt med några
omläggningar av mera begränsad räckvidd för att göra det tekniska systemet
mera smidigt och lätthanterligt. Jämkningarna avser åtgärder vid prisgränserna,
åtgärder mot viss pristryckande import samt uttagandet av
kompensationsavgifter m. in. vid import.

Enligt besluten av 1955 och 1956 års riksdagar skall, så länge priset på
en vara ligger inom prisgränserna, importmonopol och övriga kvantitativa
utrikeshandelsbegränsningar inte tillämpas annat än i vissa speciella prislägen.
De kvantitativa utrikeshandelsregleringarna har sålunda inte avskaf -

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

fats utan endast suspenderats, så länge inlandspriset ligger inom fastställda
prisgränser. Om denna förutsättning brister, kan dylika regleringar fortfarande
förekomma.

Vid tillämpningen av nuvarande prissystem gäller, att man med alla till
buds stående medel bör hindra, att priset på någon produkt överstiger den
övre prisgränsen. När den övre prisgränsen överskrides, ankommer det på
jordbruksnämnden att stegvis minska införselavgiften för denna produkt.
Vid fortsatt prisstegring skall nedsättningen av införselavgiften kunna ske
till noll.

Jordbruksnämnden har nu framhållit, att vad som sålunda föreskrivits
om förutsättningarna för att införselavgiften skall kunna nedsättas eller
borttagas, när priset på någon produkt överstiger övre prisgränsen, i praktiken
visat sig vara ej fullt ändamålsenligt. Tillämpat efter orden skulle det
enligt nämnden i vissa prissituationer vara svåradministrerat och vålla betydande
olägenheter för handeln. Som framgår av nämndens redogörelse har
Kungl. Maj :t och nämnden under den löpande 3-årsperioden också måst
vidtaga vissa jämkningar i de ifrågavarande reglerna när det gäller socker,
köttvaror och matpotatis. Av praktiska skäl har uppbörden av införselavgift
vid starkt fluktuerande priser omkring övre prisgränsen måst överföras
från tullverket till nämnden. I anledning härav föreslår nämnden en viss
modifiering av nyssnämnda direktiv.

Även enligt min mening är det önskvärt, att förevarande direktiv utformas
så, att de i praktiken kan visa sig ändamålsenliga. Med hänsyn härtill
finner jag mig böra förorda, att direktiven ges följande innehåll.

Man bör med alla till buds stående medel hindra, att priset på någon i
prisgränssystemet ingående produkt överstiger övre prisgränsen. Det bör ankomma
på jordbruksnämnden att i sådant syfte jämka införselavgiften för
den aktuella produkten. I lägen med starka prisfluktuationer för någon produkt
omkring den övre prisgränsen bör Kungl. Maj:t, på förslag av jordbruksnämnden
i samråd med generaltullstyrelsen, kunna föreskriva, att
uppbörden av införselavgiften för denna produkt skall överföras från tullverket
till jordbruksnämnden. Vidare bör liksom hittills gälla att, om det
inhemska priset stiger ytterligare, trots att införselavgiften slopats, Kungl.
Maj :t bör äga befogenhet att åter införa kvantitativ exportreglering eller
pålägga exportavgift. Vid tillämpning av kvantitativa regleringar bör för
viktigare jordbruksprodukter de särskilda utrikeshandelsorganen handha
all export. Kvantitativa regleringar i fråga om vissa viktigare jordbruksprodukter,
vilka närmare angives i det följande, skall dock inte vidtagas omedelbart,
då den övre prisgränsen tangeras utan först när det inhemska priset
uppnått en nivå, som något överstiger den övre prisgränsen.

Enligt direktiven i nuvarande prissystem bör man med alla till buds stående
medel hindra, att priset på någon produkt understiger den nedre prisgränsen.
Om den nedre prisgränsen för en vara underskrides, ankommer det
på jordbruksnämnden att vidtaga höjningar av införselavgiften. Man bör

Kungi. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

dock i regel inte höja avgiften utöver 25 procent av importpriset. Om importpriset
för någon produkt sjunker så mycket, att det inhemska priset
även vid en införselavgift av nämnda storlek underskrider den nedre prisgränsen,
bör kvantitativ importreglering kunna tillgripas för att skydda
denna prisgräns. För de mera betydelsefulla varorna, för vilka särskilda utrikeshandelsorgan
finnes, bör den kvantitativa regleringen ske genom att
nämnda organ får handha all import. Organen bör dock vara skyldiga, att
i sin verksamhet ställa sig till efterrättelse de anvisningar, som jordbruksnämnden
meddelar. I enlighet med nu nämnda regler äger jordbruksnämnden
vidtaga ändringar i införselavgifterna. Däremot ankommer det på Kungl.
Maj:t att, efter förslag av jordbruksnämnden, besluta, huruvida kvantitativt
gränsskydd skall tillgripas eller en ytterligare höjning av införselavgiften
skall vidtagas.

Vad gäller valet mellan de båda nuvarande skyddsåtgärderna vid den nedre
prisgränsen framhåller jordbruksnämnden, att metoden att inte höja
införselavgiften, om denna därigenom skulle komma att överstiga 25 procent
av importpriset, med hänsyn till den omfattning, som importskyddet
numera genomsnittligt har redan mellan prisgränserna, innebär en alltför
stark begränsning av valfriheten. Enligt nämndens mening bör i stället vad
som i det enskilda fallet är mest ändamålsenligt vara avgörande. Mot denna
uppfattning synes i och för sig intet vara att erinra. Vid ett slopande av
25-procentregeln inställer sig emellertid enligt min mening även frågan, om
inte redan av denna anledning Kungl. Maj :t bör medges rätt att till skydd
för den nedre prisgränsen inte blott välja mellan en höjning av införselavgiften
och ett införande av kvantitativ importreglering utan även kunna samtidigt
förordna om höjning av införselavgiften och dylik importreglering.
Såvitt jag kan finna, bör Kungl. Maj:t i fortsättningen tilläggas sistnämnda
befogenheter. Jordbruksnämnden har för sin del förordat en sådan ändring
med hänsyn till att det är angeläget att så långt möjligt begränsa olägenheterna
för den reguljära handeln i vissa närmare angivna fall. Mot detta
förslag har jag intet att invända. De nu gällande direktiven beträffande åtgärder
till skydd för den nedre prisgränsen behöver således jämkas i vissa
hänseenden och därvid erhålla följande lydelse.

Man bör med alla till buds stående medel hindra, att priset på någon i
prisgränssystemet ingående produkt understiger den nedre prisgränsen. Om
den nedre prisgränsen för en vara underskrides, bör det på motsvarande
sätt som hittills ankomma på jordbruksnämnden att i mån av behov höja
införselavgiften intill ett av Kungl. Maj :t bestämt högsta belopp. Om sådan
höjning ej är tillräcklig, bör det på motsvarande sätt som hittills ankomma
på Kungl. Maj :t att, efter förslag av jordbruksnämnden, besluta om åtgärder
för att skydda ifrågavarande prisgräns. Kungl. Maj :t bör därvid avgöra,
huruvida kvantitativ importreglering eller höjning av införselavgiften
eller bada åtgärderna samtidigt skall vidtagas samt angiva, inom vilken
tid en omprövning av beslutet om skyddsåtgärderna skall ske. Om höjning
av införselavgiften enbart eller i förening med kvantitativ import -

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

reglering tillgripes, skall Kungl. Maj :t ange den högsta gräns, intill vilken
införselavgiften må höjas av jordbruksnämnden. Då åtgärder till skydd
för den nedre prisgränsen införes, bör Kungl. Maj :t, efter förslag av jordbruksnämnden,
även kunna meddela nämnden föreskrifter om att import
av sådana speciella kvaliteter, som inte påverkar prisnivån å den ifrågavarande
produkten, kan medgivas ävensom om att tidigare ingångna importavtal
skall få fullföljas, i den mån det är fråga om kvantiteter, som inte
kan tänkas vara av betydelse för den inhemska prisnivån eller medföra ökat
exportbehov. För de mera betydelsefulla produkterna, för vilka särskilda
utrikeshandelsorgan finnes, bör den kvantitativa regleringen ske genom att
nämnda organ får handha all import. Organen bör dock vara skyldiga att
i sin verksamhet ställa sig till efterrättelse de anvisningar, som jordbruksnämnden
meddelar.

Vad beträffar behovet av åtgärder inom jordbruksregleringens ram mot
dumpingimport eller mot eljest otillbörligt pristryckande import av jordbruksvaror
har jordbruksnämnden föreslagit riktlinjer, som i vissa hänseenden
avviker från dem, som tillämpas under nuvarande avtalsperiod. Vid
dumping i egentlig bemärkelse föreslås dock hittillsvarande regler skola bibehållas
oförändrade. Detta innebär, att frågan om åtgärder mot av dumping
föranledd väsentlig skada för prisbildningen eller hot därom skall av jordbruksnämnden
efter samråd med generaltullstyrelsen och kommerskollegium
underställas Kungl. Maj :ts prövning. Därutöver föreslås emellertid
vissa kompletterande regler för att motverka icke önskvärd pristryckande
effekt av import från länder med centraliserad export, även om vid sådan
import dumping i egentlig mening inte kan direkt pavisas. Salunda skulle
sådan import vid behov underkastas kvantitativ reglering och därjämte kunna
bli föremål för ett prisutjämningsförfarande antingen genom att nämnden
vid importlicenseringen pålägger en särskild införselavgift utöver eljest
utgående sådan avgift eller genom att importen ledes över lämplig sammanslutning,
som svarar för erforderlig prisutjämning vid importvarans
försäljning på den inhemska marknaden. Prisutjämningen skulle i båda fallen
inte få vara större än att importpriset högst kommer i nivå med gällande
pris enligt den notering, som legat till grund för fastställandet av den normala
införselavgiften.

För egen del vill jag framhålla, att frågan om åtgärder mot skadeverkningar
på svenskt näringsliv, som orsakas av dumpingimport eller import,
som eljest sker till underpriser, är av generell räckvidd och sålunda i och för
sig inte begränsad till jordbruksområdet. De senaste årens utveckling har
gett hithörande spörsmål ökad aktualitet. Detta sammanhänger bland annat
med den skärpta konkurrensens återverkningar på den internationella prisbildningen
och med utvecklingen på det handelspolitiska området mot större
likställdhet i handelsförbindelserna med skilda delar av världen. Erfarenheten
har visat, alt det inte finnes något allmängiltigt medel för att komma
till rätta med de svårigheter, som föranledes av import till underpriser. Frå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 7959

gan om vilka motåtgärder som bör tillgripas, får bedömas från fall till fall
med hänsyn bland annat till vad som ur praktisk synpunkt är mest ändamålsenligt
och till våra förpliktelser enligt internationella avtal eller handelsavtal
med enskilda länder. Jag vill i detta sammanhang erinra om att
hithörande spörsmål närmare belysts i en till innevarande års riksdag avlåten
proposition (nr 127) med förslag till förordning angående rätt för Konungen
att förordna om uttagande av antidumping- och utjämningstullar,
m. m. De allmänna synpunkter, som däri kommit till uttryck, äger väsentligen
giltighet även på jordbruksområdet.

Mot bakgrunden av dessa synpunkter är det enligt min mening icke lämpligt
eller ens möjligt att i förväg fastställa alltför detaljerade allmängiltiga
regler att tillämpas i händelse av dumpingimport eller eljest otillbörligt
pristryckande import av jordbruksvaror. När det gäller påvisbar dumping
i egentlig mening delar jag jordbruksnämndens uppfattning, att de
hittillsvarande principerna bör bibehållas oförändrade. Jag finner även i
likhet med jordbruksnämnden det angeläget, att möjligheter föreligger att
ingripa mot otillbörligt pristryckande import från länder med centraliserad
export även i fall då dumping i egentlig mening inte kan påvisas. Vilka medel
som härvidlag bör eller kan tillgripas varierar alltefter omständigheterna.
Vid bedömningen härav får beaktas såväl önskemålet ur allmänt handelspolitisk
synpunkt att möjliggöra import som jordbrukets berättigade
intressen av att otillbörligt pristryckande konkurrens motverkas. Jag tillstyrker
sålunda, att möjligheterna hålls öppna för de olika praktiska tillvägagångssätt,
som anvisats av jordbruksnämnden, d. v. s. tillämpning av
kvantitativ importreglering och särskilt prisutjämningsförfarande, direkt i
samband med importlicensering eller indirekt genom lämplig importsammanslutning.
När det gäller den praktiska tillämpningen är det också angeläget,
att hänsyn tages till de principer som är vägledande för handelsutbytet
i övrigt med ifrågavarande länder. I frågan om valet mellan de åtgärder,
som bör vidtagas i olika fall, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att i
mån av behov efter förslag av nämnden meddela erforderliga allmänna direktiv.
Beträffande centralisering av importen i hithörande fall utgår jag
från att sådan åtgärd bör vidtagas endast efter bemyndigande av Kungl.
Maj :t.

Enligt 1955 års riksdagsbeslut har införselavgifterna för kött och fläsk
fastställts så, att man når upp till ett avgiftsskydd, som för nötkött, fårkött
och fläsk är 5 öre per kilogram samt för kalvkött 10 öre per kilogram högre
än det skydd, som skulle utgå enligt jordbruksprisutredningens eljest
tillämpade beräkningsmetod. Dessa särskilda införselavgifter för ifrågavarande
produkter skulle utgöra viss kompensation för att man från jordbrukets
sida i det s. k. kompromissförslaget av år 1955 hade avstått från krav
på en ytterligare begränsning av intervallerna mellan prisgränserna. Jordbruksnämnden
har nu föreslagit, att dessa särskilda avgifter vid övergången
till en ny prissättningsperiod inarbetas i det allmänna prisskyddet. Jag finner
mig böra biträda förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1959

Under den löpande 3-årsperioden liksom tidigare har inom jordbruksregleringens
ram i inte obetydlig utsträckning upptagits inteina regleringsavgifter,
såsom tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, mjölkavgift,
förmalningsavgift, slaktdjur savgift samt vissa avgifter å mjölk, grädde och
ost, i syfte att utjämna exportförluster m. m. Enligt riksdagens beslut år
1955 skall sådana avgifter, i den mån de förekommer, utgå även vid import,
enär gränsskyddet eljest skulle komma att minskas med avgifternas belopp.
Dylika vid import upptagna avgifter, vilka benämnes kompensationsavgifter,
upptages för närvarande med belopp, som exakt motsvarar de interna
regleringsavgifter, som vid varje tidpunkt upptages å varan inom landet.

Jnterna regleringsavgifter för alt täcka exportförluster eller till intern utjämning
avses även i fortsättningen, i man av behov, skola upptagas. Jordbruksnämnden
har emellertid av olika skäl ställt sig tveksam till lämpligheten
av att som hittills låta kompensationsavgifterna variera med ändringarna
i de interna regleringsavgifterna. Nämnden har därvid särskilt framhållit,
att den nuvarande anordningen i viss mån kan komma att motverka
den anpassning av produktionen till prisläget och avsättningsförhållandena
på världsmarknaden, som är en av grundtankarna i hela prisregleringssystemet.
Nämnden har även påpekat, att gällande ordning innebär, att man
delvis frångår principen med fasta införselavgifter.

Jordbruksnämnden har därför föreslagit, att kompensationsavgifterna i
fortsättningen i princip skall hållas konstanta, så att importskyddet ej påverkas
av eventuella jämkningar i utgående interna regleringsavgifter. Förslaget
innebär, att kompensationsavgifterna i princip skall låsas vid nuvarande
nivå och sålunda ej höjas eller sänkas, även om man på grund av en
ökning eller minskning av de belopp, som behövs för att täcka exportförluster
eller för intern utjämning, blir nödsakad att ändra de interna regleringsavgifter,
vilka hittills bestämt kompensationsavgiftens belopp. Kompensationsavgiften
skall även i fortsättningen hållas skild från införselavgiften
med hänsyn till att de båda avgifterna i princip måste anses vara
av olika karaktär. Förändringar i införselavgiften, som skall företagas i enlighet
med de i systemet ingående spärreglerna, skall sålunda icke beröra
kompensationsavgiften.

Jag är medveten om att vissa invändningar kan riktas mot jordbruksnämndens
förslag om fasta kompensationsavgifter. Främst med hänsyn till
vad nämnden anfört angående de rörliga kompensationsavgifternas negativa
inverkan på möjligheterna till produktionsanpassning har jag emellertid
funnit mig böra biträda förslaget.

Vad sålunda förordats föranleder ändringar i alla de förordningar, som
reglerar upptagandet av kompensationsavgift. De nya bestämmelserna om
denna avgift torde därvid böra ges den innebörden, att för berörda varor,
vilka införes och förtullas, skall, då intern reglcringsavgift utgår, upptagas
kompensationsavgift med belopp, som Kungl. Maj:t fastställer. I samband
med behandlingen av regleringsåtgärderna för de olika varuslagen avser jag
atl närmare ange de belopp, till vilka kompensationsavgifterna bör bestämmas
för de enskilda produkterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr U7 år 1959

Slutligen torde jag i detta sammanhang i likhet med jordbruksnämnden
böra understryka, att jag i alla de avseenden, där ändringsförslag nu inte
framlagts eller, i fråga om de olika varugrupperna, i fortsättningen framlägges,
förutsätter, att såväl de nuvarande grunderna för prisstödet som de
nu gällande olika reglerna för prisstödets genomförande skall för den nya
prissättningsperioden gälla oförändrade.

Brödsäd och brödsädsprodukter

J ordbruksnämnden

Brödsäd

Jordbruksnämnden konstaterar, att den överenskommelse, som träffats
mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation, i fråga om brödsädsregleringen
för den nya prissättningsperioden icke innebär några större
förändringar i förhållande till det system, som tillämpats under 3-årsperioden
1956/57—1958/59. Enligt överenskommelsen föreslås följande.

För vete föreslås ett mittpris av 43 kr., en nedre prisgräns av 38 kr. och
en övre prisgräns av 48 kr., allt per dt. För råg innebär överenskommelsen
39 kr. som mittpris med 34 kr. som nedre och 44 kr. som övre prisgräns.
Införselavgiften har med utgångspunkt från nu gällande världsmarknadspriser
föreslagits till 13 kr. per dt för såväl vete som råg. Avgiften gäller
under förutsättning att inlösenpriset ligger mellan förenämnda prisgränser.
Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, förutsättes även i fortsättningen
skola fungera som regleringsorgan för brödsädsregleringen enligt av
jordbruksnämnden utfärdade direktiv. Föreningen skall sålunda bl. a. fastställa
inlösenpriser för vete och råg.

Jordbruksnämnden anför, att införselavgiftens storlek grundats på de
officiella prisnoteringarna på världsmarknaden och att det förutsatts, att
föreningen Svensk spannmålshandel kommer att fastställa inlösenprisérna
med utgångspunkt från sådana officiella noteringar. Föreningen skall sålunda
enligt förslaget icke behöva taga hänsyn till sådana utbud till underpris,
som förekommit under senare tid och då som regel varit att hänföra till
olika former av kompensationsaffärer. Ett inlösenpris, som av föreningen
fastställts utan beaktande av sådana utbud till underpris, skall därför kunna
skyddas genom införande av inmalningstvång redan vid ingången av ett
nytt regleringsår.

Avsättningen av ett brödsädsöverskott på exportmarknaden anses enligt
jordbruksnämnden normalt kunna ske till priser som med 4 kr. per dt
understiger importpriset för motsvarande kvalitet eif svensk hamn. Då det
inhemska priset kan antagas överstiga importpriset med införselavgiften,
skulle exportkostnaden vid den föreslagna införselavgiften av 13 kr. sålunda
uppgå till 17 kr. per dt. Exportkostnaden avses liksom hittills skola täckas
med medel, som erhålles genom uttagande av för matning sav gift. F. n. är
denna avgift 5 kr. per dt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1959

Jordbruksnämnden erinrar om att nämnden tidigare i sin skrivelse föreslagit,
att de s. k. kompensationsavgifterna —- d. v. s. avgifter som uttages
vid import för att kompensera interna regleringsavgifter (t. ex. förmalningsavgiften)
— skall beräknas på grundval av nu gällande interna avgifter och
att sålunda eventuella höjningar av de interna avgifterna icke skall inverka
på kompensationsavgifternas storlek. Enär förmalningsavgiften f. n. är
och under hela 3-årsperioden varit — 5 kr. per dt, skall man i enlighet härmed
även för den nya regleringsperioden grunda beräkningen av kompensationsavgift
för mjöl på detta avgiftsbelopp.

I fråga om följderna i visst avseende av de nuvarande reglerna för fastställande
av brödsädspriserna anför jordbruksnämnden följande.

En förmalningsavgift av 5 kr. per dt inbringar ca 33 000 000 kr. per år
och skall sålunda vid en exportkostnad av 17 kr. per dt kunna täcka kostnaden
för export av något mindre än 195 000 ton brödsäd. Vid ett överskott av
exempelvis 250 000 ton skulle avgiftsmedlen däremot endast förslå till att
täcka en exportkostnad av 13 kr. per dt. Om inga reserverade medel finns,
skulle man i sådant fall enligt nuvarande system vara tvungen att satta ned
det inhemska priset så mycket som behövs för att nedbringa exportförlusterna
till ett belopp motsvarande vad som finns tillgängligt i förmalningsavgiftsmedel.
I det nyss angivna exemplet skulle detta innebära, att det inhemska
priset skulle sättas 4 kr. per dt lägre än vad som motsvarade världsmarknadspris
med tillägg av införselavgift och att importskyddet sålunda
icke skulle kunna utnyttjas helt för den kvantitet brödsäd, som konsumerades
inom landet.

I den nu träffade överenskommelsen har man velat undvika en sådan effekt,
vilken skulle strida mot grundtankarna i systemet, överenskommelsen
innebär därför, att förmalningsavgiften i ett sådant läge skall kunna
höjas under förutsättning att en sådan höjning icke påverkar de inhemska
konsumentpriserna. Denna effekt erhålles, upplyser jordbruksnämnden,
genom att föreningen Svensk spannmålshandel, för det fall det anses påkallat
att höja förmalningsavgiften med visst belopp utöver 5 kr., vid fastställandet
av inlösenpriset skall låta detta med samma belopp understiga
vad som eljest varit motiverat av världsmarknadspriset med tillägg av införselavgift.
Härigenom förbilligas råvaran för de svenska kvarnarna lika
mycket som höjningen av förmalningsavgiften och konsumentpriset kommer
sålunda icke att påverkas. Till belysning härav anför nämnden följande.

Enligt det angivna exemplet med ett exporlöverskott på 250 000 ton skulle
erfordras en höjning av förmalningsavgiften från 5 till 6 kr. per dt och en
sänkning av priset med 1 kr. per dt, vilken medför en minskning av exportkostnaden
från 17 till 10 kr. per dt. Exportkostnaden blir då för 250 000
ton 40 000 000 kr., medan i förmalningsavgifter inflyter 39 900 000 kr.

Jordbruksnämnden erinrar vidare, att under 3-årsperioden 1956/57
1958/59 gällt vissa regler för avtrappning av förmalningsavgiften, därest
inlösenpriset skulle överstiga gällande miltpris. Någon tillämpning av dessa
regler har dock icke blivit aktuell. Enligt vad nämnden förut anfört, beräknas
en förmalningsavgift av 5 kr. per dt endast täcka kostnaderna för ex -

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

port av något mindre än 195 000 ton brödsäd. Då man torde få räkna med
att en avgift av minst nämnda storlek i genomsnitt kommer att behövas
under den kommande avtalsperioden, anser nämnden det icke finnas anledning
att i fortsättningen bibehålla någon avtrappningsregel.

Enligt nu gällande författningsbestämmelser rörande prisregleringen för
råg och vete skall förmalningsavgift erläggas för råg och vete, som användes
för tillverkning av mjöl, samt för vete, som användes för tillverkning av
gryn, flingor och liknande produkter. Någon tillverkning av andra produkter
än mjöl har tidigare icke förekommit i fråga om råg. Med hänsyn till
att sådan tillverkning numera igångsatts och då någon anledning till avgiftsbefrielse
härvid icke föreligger, hemställer jordbruksnämnden om sådan
ändring i författningsbestämmelserna, att avgift skall erläggas för såväl
råg som vete, som användes för tillverkning av mjöl, gryn, flingor och
liknande produkter. Bestämmelserna föreslås, till förhindrande av att inmalningsföreskrifterna
kringgås, även ändrade på sådant sätt, att inmalningstvång
skall kunna avse all yrkesmässig förmalning och icke enbart
handelsförmalning. Det kan enligt nämnden annars befaras, att exempelvis
bagerier inköper utländsk brödsäd och låter löneförmala denna utan att
därvid verkställa inmalning av föreskriven procent svensk brödsäd. Däremot
avses bestämmelserna om inmalningstvång självfallet icke skola tilllämpas
vid löneförmalning åt jordbrukare.

Det av föreningen Svensk spannmålshandel fastställda inlösenpriset har
gällt vid inlösen den 1 april för vara av normalkvalitet vid leverans till vissa
prisorter. Någon ändring av denna princip ifrågasätter jordbruksnämnden
icke. I detta sammanhang anmäler nämnden, att föreningen Svensk spannmålshandel
i skrivelse till nämnden den 4 mars 1959 (bilaga 5) föreslagit,
att ytterligare några för export lämpliga och med lagringsutrymmen välförsedda
hamnplatser inrangeras bland prisorterna. I dessa skall emellertid
gälla ett lägre pris än i de nuvarande »ordinarie» prisorterna. Enligt föreningens
förslag skall sålunda inlösenpris med avdrag av 50 öre per dt
tillämpas i Nyköping, Gamleby och Visby (för Visby har detta gällt redan
tidigare) samt inlösenpris med avdrag av 1 kr. per dt tillämpas i utskeppningshamnarna
i Vänern (Mariestad, Lidköping, Kristinehamn, Karlstad/
Skattkärr, Säffle och Vänersborg). Vidare föreslås vid några större kvarnplatser
inom landet (Mjölby, Uppsala och Örebro) skola tillämpas inlösenpris
med avdrag av 75 öre per dt. Sistnämnda förslag har tillkommit, för att
leverantörerna inom dessa kvarnars naturliga tillförselområde icke skall behöva
vidkännas ett oskäligt högt prisortsavdrag baserat på en kustplats
(Norrköping resp. Stockholm), dit brödsäden normalt icke bör dragas, eftersom
den regelmässigt bör kunna användas av vederbörande kvarn. I fråga
om förslaget till prisorter anför nämnden vidare.

Den av föreningen Svensk spannmålshandel föreslagna förändringen beräknas
under normala förhållanden tillföra brödsädsodlarna inemot 680 000
kr. per år. En del av denna prishöjning blir dock för brödsädsodlingen i
dess helhet endast en fiktion, eftersom omläggningen kommer att medföra

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1050

vissa merkostnader för föreningen och dessa måste bestridas av regleringsmedel
inom den givna ramen för prisstödet åt brödsädsodlingen

Av de hittillsvarande prisorterna har de flesta varit kvarnplatser, medan
några (Gävle, Karlshamn och Trelleborg) endast vård exporthamnar. Genom
den strukturförändring, som de senaste åren genomforts inom kvarnindustrien,
har kvarndriften upphört vid 5 av de nuvarande prisorterna,
nämligen Kalmar, Ystad, Hälsingborg, Halmstad och Falkenberg^ Inom föreningen
har diskuterats en anordning varigenom visst avdrag från mlosenpriset
skulle verkställas även vid de av de nuvarande prisorterna, som icke
är kvarnorter. Även om en sådan anordning ur vissa synpunkter kunde vara
motiverad, har det av andra skäl icke ansetts lämpligt att nu genom ora
en förändring. Den enskilda kvarnindustriens representant i föreningens
styrelse har dock ansett, att anordningen borde genomforas redan nu, och
har dessutom motsatt sig, att kvarnorter i inlandet inrangeras bland prisorterna.

Jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation har icke haft
något att erinra mot det förslag till inlösenförfarande, som föreslagits av
föreningen Svensk spannmålshandel, önskvärdheten av att prisortssystemet
utformas så, att onödiga kostnadsfördyringar genom mindre rationella
transporter av brödsäden motverkas, har därvid särskilt understrukits.

Beträffande olägenheten av vissa bestämmelser i nuvarande kvcilitetsföreskrifter
och prisavräkningsskalor anför jordbruksnämnden i detta sammanhang
följande.

Genom de mältningsskador, som i stor utsträckning inträffat de senaste
åren och som medfört en nedsättning av brödsädens bakningsegenskaper
utan att någon direkt groning av kärnorna hunnit äga rum, har olagenheten
av vissa bestämmelser i nuvarande kvalitetsföresknfter och pnsavräkningsskalor
kommit att starkt framträda. I avseende på maltningsgraden
grundas nämligen föreningen Svensk spannmålshandels skyldighet att inlösa
brödsäden på halten grodda kärnor, medan däremot de kemiska förändringarna
i kärnan är avgörande för användbarheten som kvarnvara. Någon
direkt korrelation mellan dessa förhållanden (groddhalt och enzymaktivitet)
föreligger icke. Detta har medfört, att föreningen vant skyldig att
inlösa även sådan brödsäd, som på grund av mältningsskador endast kunna

användas som foder. . „ .... .

Det har sedan länge varit ett önskemal att i fråga om maltningsgraden
kunna grunda kvalitetsbedömningen på de kemiska egenskaperna i stallet
för på de utvuxna groddarna. Metoder har under lång tid funnits för en sadan
bedömning men dessa har varit såväl tidsödande som kostnadskrävande. Pa
föreningen Svensk spannmålshandels uppdrag har ett antal svenska cerealkemister
och kvarntekniker sökt komma fram till en enklare, snabbare och
billigare metodik, som skulle kunna tillämpas såväl gentemot odlarna som
vid försäljning till industrien. Dessa strävanden synes nu ha lett till sa
goda resultat, att man under regleringsåret 1959/60 skall praktiskt kunna
pröva eu effektiv ocli noggrann men ändock snabb och relativt billig metod
för konstaterande av mältningens kemiska inverkan på brödsäden. Däremot
blir det icke möjligt att redan detta år tillämpa ett på sådana undersökningar
grundat prisavräkningsförfarande. Visar sig den nya metoden
fungera tillfredsställande torde emellertid möjligheter föreligga att fr. o. in.
nästkommande regleringsår (1960 års skörd) ändra reglerna för bedömningen
av brödsädens mältningsgrad. Detta skulle innebara, all regleringsorganets
inlösenskyldighct kunde begränsas till all avse endast i egentlig mening
fullgod brödsäd.

Kungl. Maj.ts proposition nr lkl år 1959

För att motverka en av kvalitetsskäl icke betingad import av brödsäd
fram till den tid, då den nu föreslagna höjningen av införselavgiften träder
i kraft, förutsätter jordbruksnämnden att prisstegringsavgift uttages för lager
av utländsk brödsäd vid nämnda tidpunkt. Sådan avgift kan uttagas
med stöd av förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) angående prisregleringen
för råg och vete. Nämnden hemställer om Kungl. Maj:ts bemyndigande
att enligt sagda förordning för lager av utländsk brödsäd hos kvarnar och
spannmålshandlare uttaga en prisstegringsavgift motsvarande skillnaden
mellan införselavgiften den 1 september och den nuvarande avgiften.

Vissa produkter av råg och vete

För mjöl och gryn av råg och vete har vid import uttagits dels införselavgift,
uträknad på grundval av avgiften för råvaran och inkluderande
normalt manufaktureringsskydd, dels kompensationsavgift motsvarande
förmalningsavgift för den i produkten ingående råvaran. Införselavgiften
har därvid varit densamma för allt mjöl, medan kompensationsavgiften
varit beroende på spannmålens utmalningsgrad. Jordbruksnämnden föreslår
nu, att hänsyn till utmalningsgraden i fortsättningen tages även vid bestämmande
av införselavgiften för förmalningsprodukterna. Avgiften för
gryn bör därvid grundas på lägsta förekommande utmalningsgrad. Vid fastställande
av införselavgift för förmalningsprodukter bör enligt nämndens
förslag vidare viss hänsyn tagas till avgiftsbelastningen på det kli, som
framvinnes vid import av obearbetad brödsäd (klieffekten). Enligt vad redan
tidigare föreslagits, skall kompensationsavgiften beräknas med utgångspunkt
från en fast förmalningsavgift av 5 kr. oberoende av sådan tillfällig
förhöjning av denna avgift, som eventuellt kan komma att genomföras för
finansieringen av avsättningen av brödsädsöverskottet.

Enligt jordbruksnämndens förslag kommer — beroende på utmalningsgraden
— för vetemjöl införselavgiften att variera från 15 kr. 75 öre till 18
kr. 55 öre per dt och kompensationsavgiften från 5 kr. 10 öre till 6 kr. 85 öre
per dt. För rågmjöl blir införselavgiften lägst 15 kr. 75 öre och högst 22 kr.
per dt samt kompensationsavgiften lägst 5 kr. 10 öre och högst 9 kr. per dt.
bör gryn föreslås skola gälla de högsta av förenämnda avgiftsbelopp.

Makaroner, spagetti och liknande veteprodukter har icke ingått i jordbruksregleringen
utan importskyddet för dessa varor har utgjorts av tull.
En tullhöjning från 20 till 25 öre per kg genomfördes den 1 januari 1959 på
grundval av tulltaxekommitténs förslag, vilket var grundat på de avgifter,
som gällde 1956/57. Under tiden fram till den 1 januari 1959 erhöll
emellertid industrien enligt jordbruksnämnden endast ett skydd, som var 5
öre per kg (20 procent) lägre än det avsedda. Med hänsyn härtill har den inhemska
industrien i avvaktan på ikraftträdandet av tullhöjningen erhållit
kompensation i form av restitution av förmalningsavgift. Genom den
höjning av införselavgiften för vete, som genomfördes hösten 1958, förlorade
tullhöjningen avsedd effekt.

Jordbruksnämnden erinrar om att redan vid förhandlingarna våren 1956

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1959

bl. a. föreningen Svensk spannmålshandel förordade, att ifrågavarande produkter
skulle inlemmas i jordbruksregleringen. Föreningen har i samband
med årets förhandlingar återigen starkt framhållit önskvärdheten av att
produkterna nu överföres till jordbruksregleringen. Förslaget har biträtts
av jordbrukets förhandlingsdelegation. En fortsatt befrielse från förmalningsavgift
synes enligt nämnden i varje fall icke vara principiellt riktig och
har ju även tillämpats endast såsom en temporär åtgärd. Till stöd för föreningens
förslag anför nämnden vidare.

Makaroner är en relativt lågförädlad spannmålsprodukt, som mera är att
jämföra med mjöl (vilket ingår i jordbruksregleringen) än med bröd (som
tullskyddas). Fabrikanterna är därför i hög grad beroende av importskyddet
för råvaran, vilket kan variera såväl med hänsyn till införselavgiften
som förmalningsavgiften. Även om det är möjligt att^ genom ändring av
tullsatsen anpassa skyddet till avgiftsbelastningen på råvaran, blir det som
regel en viss eftersläpning vid ett sådant system. För förädlingsproduktei,
som hänföres till jordbruksregleringen, sker däremot anpassningen automatiskt.

Jordbruksnämnden har med hänsyn till vad som här tramhållits ansett
sig böra biträda förslaget, att här berörda produkter (tulltaxenr 19.03)
överföres till jordbruksregleringen. I samband med att tullfrihet härigenom
införes för dessa varor, bör införselavgift i stället uttagas med belopp, motsvarande
avgiftsbelastningen på det använda mjölet jämte normalt manufaktureringsskydd.
Detta innebär enligt nämnden en införselavgilt av
27 kr. 75 öre per dt. Därtill kommer en kompensationsavgift av 7 kr. 25
öre per dt motsvarande förmalningsavgiften för råvaran.

Det internationella veteavtalet

Det nuvarande veteavtalet utlöper den 31 juli 1959 och förhandlingar om
ett nytt avtal har i dagarna avslutats, varvid överenskommelse träffats om
ett avtal för tiden 1 augusti 1959—31 juli 1962. I fråga om den huvudsakliga
innebörden av det nya avtalet anför jordbruksnämnden följande.

I förhållande till nu löpande avtal innebär det nya veteavtalet, att den
övre prisgränsen sänkes med 10 cent per bushel (motsvarande 1,90 kr./dt)
till 1,90 dollar per bushel (36,15 kr./dt), medan den nedre prisgränsen blir
oförändrad med 1,50 dollar per bushel (28,55 kr./dt). Dessa priser, som
avser vete av kvalitet Manitoba nr 1 i lager bort William/Port Aitliur, motsvarar
eif svensk hamn omkring 44,50 resp. 36 kr. 90 öre per dt. Med hänsyn
till kvalitetsskillnad och handelsmarginal motsvarar detta ett odlarpris
per dt av 36 kr. 75 öre resp. 29 kr. 15 öre för vete av svensk »normalkvalitet».

Avtalet har beträffande skyldigheter och rättigheter för anslutna exportoch
importländer en från föregående avtal något avvikande konstruktion.
Genoin att Storbritannien förklarat sig ämna biträda del nya avtalet kan
detta väntas få en mera prisstabiliserande eftekt än nuvarande avtal.

Om Sverige ansluter sig till avtalet som exportland — vilken fråga torde
komma att behandlas i annat sammanhang — förutsätter jordbruksnämnden,
att statens förpliktelser enligt avtalet liksom tidigare överflyttas till
föreningen Svensk spannmålshandel.

4 llihanij till riksdagens protokoll 1959. i samt- Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

Departementschefen

Nu gällande prissättningssystem i fråga om brödsäd bygger på inlösengaranti
och inmalningstvång. Anpassningen av inlandspriserna till förskjutningarna
på utlandsmarknaden sker i huvudsak årsvis. Svensk spannmålshandel,
ekonomisk förening, fastställer årligen före skörden inlösenpriser
för vete och råg att gälla per den 1 april. Inlösenpriserna avser liksom mittpriserna
och prisgränserna odlarpriser för normalkvalitet vid leverans till
prisorter, vilka för närvarande är Gävle, Stockholm, Norrköping, Kalmar,
Karlshamn, Åhus, Ystad, Trelleborg, Malmö, Landskrona, Hälsingborg,
Halmstad, Falkenberg och Göteborg samt vid leverans av vete Kristianstad.
Inlösenpriserna kan, om så erfordras, stödjas genom inmalningstvång.
Förutsättningen för att dylikt tvång skall få tillämpas är dock, att inlösenpriserna
bestämts med rimlig hänsyn till utvecklingstendenserna på den internationella
marknaden. Så bör anses vara fallet, om beslutet rörande inlösenpriserna
biträtts av statens representanter i föreningen. Under denna
förutsättning ankommer det på jordbruksnämnden att i fall av behov tilllämpa
inmalningstvång för svensk brödsäd för att stödja inlösenpriserna.
Inmalningsprocenten skall bestämmas av nämnden efter samråd med föreningen,
varvid ett 100-procentigt inmalningstvång om möjligt bör undvikas.
Om inblandningstvång tillämpas, är importör av vete- och rågmjöl
skyldig att inblanda inhemsk vara i samma proportion, som föreskrivits i
fråga om inmalningen.

Eftersom anpassningen av inlandspriserna till den internationella marknadsutvecklingen
i fråga om brödsäd sker endast en gång årligen, skall
den nedre respektive övre prisgränsen anses under- respektive överskriden,
om det på nyss angivet sätt fastställda inlösenpriset ligger utanför prisgränserna.
Om utlandspriserna stiger, så att export av brödsäd kan ske
utan bidrag, skall exportavgifter på såväl brödsäd som mjöl kunna uttagas.
Kvantitativ exportreglering skall inte vidtagas omedelbart, då den övre prisgränsen
tangeras utan först när det inhemska priset uppnått en nivå, som
med 3 kronor per deciton överstiger nämnda prisgräns.

För att täcka förluster vid export till lägre priser än de inhemska skall
enligt de gällande riktlinjerna för brödsädsregleringen uttagas förmalningsavgift
för råg och vete, som användes för tillverkning av mjöl, samt för vete,
som användes för tillverkning av gryn, flingor och liknande produkter. Vid
ett inlösenpris för vete, som är lika med mittpriset, skall avgiften utgå med
maximibeloppet 5 kronor per deciton för att vid högre inlösenpriser för vete
enligt särskilda regler sänkas, dock till lägst 3 kronor per deciton. Någon
skyldighet att i alla lägen uttaga förmalningsavgift föreligger emellertid
inte. Om dylik avgift utgår, skall importen av mjöl och gryn belastas med
en mot förmalningsavgiften svarande kompensationsavgifh

I den nu föreliggande överenskommelsen föreslås, att mittpriset för vete
skall fastställas till 43 kronor per deciton samt den övre och nedre prisgränsen
till 48 respektive 38 kronor per deciton. För råg föreslås mittpriset

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

skola fastställas till 39 kronor samt prisgränserna till 44 respektive 34 kronor
per deciton. De föreslagna mittpriserna och prisgränserna är i samtliga
fall 1 krona högre än vad som fastställdes i utgångsläget för nuvarande
prissättningsperiod år 1956 men 1 krona lägre än för närvarande. Införselavgiften
föreslås för såväl vete som råg skola fastställas till 13 kronor per
deciton. I utgångsläget år 1956 var denna avgift 7 kronor och är för närvarande
9 kronor 35 öre. Enligt jordbruksnämnden har den föreslagna införselavgiftens
storlek grundats på de officiella prisnoteringarna på världsmarknaden.
Det har vidare förutsatts, att föreningen Svensk spannmålshandel
kommer att fastställa inlösenpriserna med utgångspunkt från dylika
officiella noteringar. Föreningen skall sålunda inte behöva taga hänsyn
till sådana utbud till underpris, som förekommit under senare tid och då
som regel varit att hänföra till olika former av kompensationsaffärer. Enligt
förslaget bör därför de nuvarande riktlinjerna för tillämpningen av
inmalningstvång kompletteras, så att ett inlösenpris, som av föreningen
fastställts utan beaktande av sådana utbud till underpris, skall kunna skyddas
genom införande av inmalningstvång redan vid ingången av ett nytt
regleringsår. Vad sålunda föreslagits, anser jag mig böra biträda.

De kostnader, som föreningen Svensk spannmålshandel får vidkännas för
avsättningen av uppkommande överskott av brödsäd, avses även i fortsättningen
skola bestridas bland annat genom att förmalningsavgift upptages.
Den för närvarande gällande regeln om avtrappning av denna avgift
vid stigande inlösenpriser föreslås nu skola slopas. Man räknar nämligen
med att under den nya avtalsperioden, liksom under den nu löpande, en
avgift av minst 5 kronor per deciton i genomsnitt kommer att behövas. Mot
detta förslag har jag inte något att invända.

I överenskommelsen har även intagits regler för uttagande av förmalningsavgift
och fastställande av inlösenpris för det fall, att det eljest enligt
prissystemet medgivna importskyddet inte kan helt utnyttjas på grund av
att tillgängliga reserver av förmalningsavgiftsmedel är otillräckliga. Förmalningsavgiften
föreslås i ett dylikt fall skola kunna höjas, under förutsättning
att en sådan höjning inte påverkar de inhemska konsumentpriserna.
Denna effekt kan enligt förslaget erhållas genom att föreningen Svensk
spannmålshandel, när det av nyssnämnda skäl anses påkallat att höja förmalningsavgiften
med visst belopp över 5 kronor, vid fastställandet av inlösenpriset
låter detta med samma belopp understiga vad som eljest varit
motiverat av utlandspriserna med tillägg av införselavgift.

Vad sålunda överenskommits torde enligt min mening böra godkännas.
Genom förfarandet ernås nämligen en anpassning till grunderna för prissätlningssystemet
utan alt konsumenterna härigenom belastas.

Förslaget att förmalningsavgift skall erläggas ■ - såsom nu är fallet beiräffande
vete — även för råg, som användes för tillverkning av gryn,
flingor och liknande produkter finner jag mig kunna biträda.

De nuvarande stadgandena i förordningen den a juni 1953 (nr 37a) med
vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete om inmal -

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1959

ningstvång avser endast handelsförmalning. Till förhindrande av att inmalningsföreskrifterna
kringgås finner jag mig böra förorda, att såsom
jordbruksnämnden föreslagit bestämmelserna ändras på sådant sätt, att
inmalningstvånget skall kunna avse all yrkesmässig förmalning. Bestämmelserna
om inmalningstvång skall givetvis inte gälla vid jordbrukarnas
löneförmalning. Uttryckligt stadgande härom torde böra ingå i nyssnämnda
förordning.

I enlighet med förslag av föreningen Svensk spannmålshandel har jordbruksnämnden
förordat, att ytterligare några för export lämpliga och med
lagringsutrymmen välförsedda hamnplatser samt vissa större kvarnplatser
inom landet hänföres till prisorterna men med lägre inlösenpris än i de nuvarande
prisorterna. Sålunda föreslås, att inlösenpris med avdrag av 50 öre
per deciton skall tillämpas i Nyköping, Gamleby och, såsom hittills, Visby,
inlösenpris med avdrag av 1 krona per deciton i utskeppningshamnarna i
Vänern, nämligen Mariestad, Lidköping, Kristinehamn, Karlstad/Skattkärr,
Säffle och Vänersborg, samt inlösenpris med avdrag av 75 öre per deciton
i Mjölby, Uppsala och Örebro. Åhus skall i fortsättningen vara prisort för
endast råg. Förslaget, som tager sikte på att motverka onödiga kostnadsfördyringar
genom mindre rationella transporter av brödsäd, föranleder
ingen erinran från min sida.

Förslaget att införselavgifterna för mjöl skall fastställas att, beroende på
utmalningsgraden, variera för vetemjöl mellan 15 kronor 75 öre och 18
kronor 55 öre samt för rågmjöl mellan 15 kronor 75 öre och 22 kronor per
deciton finner jag mig böra biträda. I anslutning till vad jag i det föregående
anfört angaende kompensationsavgifterna under den nya prissättningsperioden
förordar jag förslaget, att dessa fastställes till, beroende på
utmalningsgraden, för vetemjöl lägst 5 kronor 10 öre och högst 6 kronor
So öre samt för rågmjöl lägst 5 kronor 10 öre och högst 9 kronor per deciton.
Jag har ej heller något att erinra mot att för gryn av vete och råg skall
gälla de högsta av nu nämnda införsel- och kompensationsavgiftsbelopp.

Jordbruksnämnden har efter framställning av föreningen Svensk spannmålshandel
föreslagit, att makaroner, spaghetti och liknande produkter
skall överföras till jordbruksregleringen. Med hänsyn till att riksdagen så
sent som år 1958 beslutat om gränsdragningen mellan införselavgiftsbelagda
respektive fullbelagda importvaror finner jag inte nu anledning att här
föreslå någon ändring. Den förändring av tulltaxan, som kan anses motiverad
med hänsyn till de höjda införselavgifterna på råvaran vid tillverkning
av ifrågavarande produkter, kommer att behandlas och anmälas av
chefen för finansdepartementet.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 10 april 1959 har Sverige med förbehåll
för ratifikation godkänt det nya internationella veteavtalet. Det har därvid
förutsatts att föreningen Svensk spannmålshandel i likhet med tidigare
i praktiken kommer att svara för avtalets fullgörande.

Joidbruksnämndens framställning i övrigt angående brödsädsregleringen
finner jag mig kunna lämna utan erinran.

Kiingl. Maj:ts proposition nr H7 år 1959

Fodersäd och andra fodermedel m. m.

Jordbruksnämnden

I fråga om regleringsanordningarna på foderområdet anför jordbruksnämnden
följande.

Det system, som våren 1956 fastställdes för 3-årsperioden 1956/57—
1958/59, innebar beträffande foderområdet att, medan rörliga införselavgifter
skulle tillämpas för majs och oljekraftfoder, avgifterna för övriga fodermedel
skulle vara »fasta», såvida icke de inhemska priserna på korn och
havre kom att ligga utanför de fastställda prisgränserna. Med hänsyn till
den ökade fläskproduktionen och till svårigheterna att finna avsättning för
överskott av animalieprodukter har — såsom berörts tidigare i nämndens
skrivelse — för innevarande regleringsår på foderområdet den förändringen
genomförts, att införselavgifterna skall vara rörliga även för andra fodermedel
än majs och oljekraftfoder. Härigenom har bättre möjligheter erhållits
att genom prissättningen på foder motverka en överproduktion av animalieprodukter.

Den nu mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
träffade överenskommelsen innebär, att systemet med rörliga avgifter
för samtliga fodermedel skall tillämpas även under kommande avtalsperiod.
Anledning föreligger sålunda icke att nu föreslå mittpriser eller prisgränser
för korn och havre.

Vid förhandlingarna mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
har vidare enighet nåtts om önskvärdheten av att den inhemska
prisbildningen på fodersäd även i fortsättningen skall kunna påverkas
genom stödjande av en fodersädsexport. Nämnden påpekar, att härför
talar även vissa handelspolitiska synpunkter (handelsavtalet med förbundsrepubliken
Tyskland). Stödet åt fodersädsexporten avses liksom hittills
skola administreras genom föreningen Svensk spannmålshandel och,
efter vad därom närmare överenskommes med jordbrukets förhandlingsdelegation,
finansieras med avgiftsmedel, som internt upptagits inom jordbruket
inom ramen för jordbruksregleringen. (Nämnden hänvisar därvid
till prop. 1958: 122, s. 19; JoU 1958: 24, s. 21.)

Jordbruksnämnden tager även upp frågan om ett stödköpsförfårande i
fråga om fodersäd samt anför härom bl. a. följande.

Erfarenheten har visat, att de inhemska fodersädspriserna ofta blir relativt
låga i början av säsongen, även om fodersädsskörden icke är större än
vad som motsvarar förbrukningen. Förklaringen härtill är, att utbuden från
odlarna i de mellansvenska överskottsområdena som regel sker tidigare än
efterfrågan från det södra underskottsområdet samt handelns naturliga benägenhet
att gardera sig mot risker. I en sådan situation kan införselavgifterna
icke i tillräcklig grad påverka prisbildningen. En stabilisering av den
inhemska prisnivån kan visserligen uppnås genom stödjande av export men
detta förutsätter avsättningsmöjligheter till rimliga priser på exportmarknaden.
Köpintresset från våra reguljära utländska köpare är vid tiden för
den svenska skördens saluförande ibland ganska obetydligt, eftersom man
samtidigt får fram sin nya skörd även i köparländerna. Med hänsyn härtill

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1959

har det ansetts önskvärt att skapa möjligheter att stödja det inhemska fodersädspriset
även genom ett stödköpsförfarande. De egentliga kostnaderna
för en tillfällig upplagring av stödköpt fodersäd kan beräknas bli ganska
obetydliga och torde normalt till väsentlig del uppvägas av förhöjda priser,
när efterfrågan inom och utom landet efter några månader ökar.

I vad mån ett stödköpsförfarande bör tillämpas blir enligt jordbruks
nämndens mening givetvis beroende på förhållandena under olika år. Nämnden
hemställer emellertid om bemyndigande att för sådana stödköp — som
avses skola ske i föreningen Svensk spannmålshandels regi — använda medel,
som influtit genom upptagande av införselavgift för fodermedel eller interna
avgifter inom jordbruksregleringen. Härvid förutsättes, att stödköp
av fodersäd endast företages i den män nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
är ense därom.

För att möjliggöra ett visst stöd åt den inhemska tillverkningen av konsttorkat
lusernmjöl, vilket f. n. icke omfattas av jordbruksregleringen och får
importeras tullfritt, föreslår jordbruksnämnden, att denna vara ävensom
fälttorkat hömjöl — vilket icke utan vidare kan skiljas från konsttorkad
vara (båda tillhör tulitaxenr 12.10) — överföres till jordbruksregleringen.
Liksom för övriga fodermedel bör införselavgiften för lusernmjöl vara
rörlig.

Fraktbidrag för fodersändningar till de båda nordligaste länen föreslår
jordbruksnämnden efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation
skola utgå enligt oförändrade regler under regleringsåret 1959/60. Nämnden
törutskickar, att den i samband med sina anslagsäskanden för budgetåret
1960/61 torde få tillfälle att återkomma till frågan om en eventuell omläggning
av det stöd, som pa detta sätt lämnas till jordbruket i övre Norrland.
För regleringsåret 1957/58 uppgick fraktbidragsbeloppet till sammanlagt
1 400 000 kr. och administrationskostnaderna för utbetalningen, som
handhas av föreningen Svensk spannmålshandel, belöpte sig till drygt 40 000
ki. Föl innevarande regleringsår kan medelsåtgången beräknas bli ungefär
densamma. För regleringsåret 1959/60 beräknar nämnden kostnaderna för
ifrågavarande fraktbidrag till omkring 1 500 000 kr.

Införselavgifter för förädlingsprodukter av fodersäd fastställes med utgångspunkt
från avgiften för den kvantitet råvara, som åtgår för tillverkning
av produkten. I fråga om mjöl och gryn av havre och korn tages dessutom
hänsyn till den s. k. klieffekten samt normalt manufaktureringsskydd.
Jordbruksnämnden ifrågasätter icke någon ändring av dessa principer.

For till människoföda tjänliga ärter, bönor och linser samt för hampfrö
bär under 3-årsperioden 1956/57—1958/59 icke funnits några prisgränser.
Något importskydd har icke förekommit för linser men för ärter, bönor och
hampfrö har importskyddet haft formen av en fast införselavgift, som i
ingångsläget var 6 kr. per dt för matärter och 20 kr. per dt för matbönor och
hampfrö. I samband med 5-procentregelns utlösning höjdes dessa avgifter
till 6 kr. 30 öre resp. 21 kr. per dt. Någon anledning att ändra formerna för
eller storleken av importskyddet synes enligt jordbruksnämndens mening
inte föreligga.

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1959

Departementschefen

Enligt beslut av 1955 och 1956 års riksdagar skulle rörliga införselavgifter
tillämpas för majs och oljekraftfoder, medan avgifterna för övriga fodermedel
skulle vara fasta, så länge de inhemska priserna på korn och
havre höll sig inom vissa fastställda prisgränser. Med hänsyn till utvecklingen
i fråga om avsättningen av överskott av animalieprodukter har emellertid
1958 års B-riksdag (prop. 1958: B 39; JoU B 8; rskr. B 80) — för
att skapa möjligheter att dämpa överproduktionen av animalier - beslutat,
att intill utgången av regleringsåret 1958/59 rörliga införselavgifter skall
tillämpas även för andra fodermedel än majs och oljekraftfoder.

Enligt den nu mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
träffade överenskommelsen skall systemet med rörliga införselavgifter
för samtliga fodermedel tillämpas även under den nya prissättningsperioden.
Vad sålunda överenskommits synes böra godtagas. Anledning
föreligger sålunda inte att nu föreslå mittpriser eller prisgränser för
korn och havre. Vidare synes liksom hittills för oljekraftfoder, som tillverkats
inom landet av importerade råvaror, böra uttagas tillverkningsavgift,
motsvarande införselavgiften.

Jag finner i motsats till jordbruksnämnden inte tillräckligt bärande skäl
föreligga att biträda förslaget att överföra lusernmjöl och hömjöl till jordbruksregleringen.

Enligt nu gällande regler fastställes införselavgifter för förädlingsprodukter
av fodersäd med utgångspunkt från avgiften för den kvantitet råvara,
som åtgår för tillverkning av produkten. I fråga om mjöl och gryn av havre
och korn tages dessutom hänsyn till den s. k. klieffekten samt normalt
manufaktureringsskydd. Någon ändring av dessa principer synes inte böra
ske.

Enligt beslut av 1955 års riksdag skulle för stödåtgärder för fodersädsexport
endast få användas medel, som influtit genom utförselavgifter för
fodersäd och andra fodermedel. Möjligheterna till dylika stödåtgärder har
emellertid vidgats genom ett beslut av 1958 års A-riksdag (prop. 1958: 122;
JoU 24; rskr. 285). Härigenom har Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, jordbruksnämnden medgivits rätt att — på det sätt och i
den utsträckning som kan överenskommas med jordbrukets förhandlingsdelegation
— för stöd åt fodersädsexport använda avgiftsmedel, som internt
upplages inom jordbruket inom ramen för jordbruksregleringen, i sådana
fall, då det med hänsyn till avsättningsförhållandena ter sig ekonomiskt
gynnsammare att exportera fodersäd än att använda fodersäden för
animalieproduktionen och exportera de därvid framkomna produkterna.

Den föreliggande överenskommelsen innebär, att nu nämnda stödåtgärder
för fodersädsexport, vilka administreras av föreningen Svensk spannmålshandel,
skall kunna liksom hittills tillgripas även under den nya avtalsperioden.
Häremot har jag intet att erinra.

Utöver vad som sålunda föreslagits har jordbruksnämnden ansett det
önskvärt, att möjligheter skapas att stödja de inhemska fodersädspriserna

Kungl. Maj.ts proposition nr U7 år 1959

genom ett stödköpsförfarande. Erfarenheten har nämligen visat, att dessa
priser i början av leveranssäsongen ofta i inte tillräcklig grad påverkas av
införselavgifterna, bland annat beroende på tidsintervallet mellan producenternas
utbud och förbrukarnas efterfrågan. Nämnden har framhållit,
att de egentliga kostnaderna för en tillfällig upplagring av stödköpt fodersäd
beräknas bli ganska obetydliga och normalt till väsentlig del uppväges
av höjda priser, när efterfrågan inom och utom landet efter några månader
ökar. Enligt min mening synes detta förslag böra prövas. I vad mån
stödköpsförfarandet skall tillämpas måste givetvis bli beroende på förhållandena
under olika år. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att, efter
förslag av jordbruksnämnden efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation,
besluta härom. För att täcka kostnaderna för dylika stödköp
torde Kungl. Maj :t böra äga rätt anvisa medel, som influtit genom upptagande
av införselavgifter för fodermedel eller interna avgifter inom jordbi
uksregleiingen. Även stödköpsförfarandet torde såsom jordbruksnämnden
föreslagit böra administreras av föreningen Svensk spannmålshandel.

Vad angår fraktbidragen för vissa fodersändningar till Norrbottens och
Västerbottens län delar jag jordbruksnämndens uppfattning, att någon
ändring i de nu gällande bestämmelserna inte bör ske för regleringsåret
1959/60. För detta ändamål torde i enlighet med nämndens förslag böra
beräknas ett belopp av 1 500 000 kronor.

Vad jordbruksnämnden föreslagit i fråga om till människoföda tjänliga
ärter, bönor och linser samt i fråga om hampfrö föranleder ingen erinran
från min sida. För dessa varor bör sålunda inte vidtagas annan prisstödjande
åtgärd än att för matärter, matbönor och hampfrö fastställes införselavgift
av respektive 6 kronor 30 öre, 21 kronor och 21 kronor per kilogram.

Potatis och potatisprodukter

Jordbruksnämnden

Matpotatis

Färskpotatis. Jordbruksnämnden erinrar om att enligt den nya tulltaxan

tull utgår med 20 öre per kg nyskördad potatis under tiden 6 juni_5 juli

(ståt.nr 07.01.101). Frågan om skyddet åt färskpotatisen, vilken lämnades
öppen, när det nuvarande prisregleringssystemet trädde i kraft, har härigenom
lösts.

Annan potatis. Jordbruksnämnden erinrar om att när nu gällande mittpris
för potatis annan än färsk (stat.nr 07.01.105—109) fastställdes, man
räknade med att under senare delen av hösten 1955 importpriset fritt Stockholm
hade utgjort för belgisk och fransk potatis ca 21 och för holländsk ca
23 öre per kg. Man torde enligt nämnden kunna räkna med att prisnivån —
bortsett från stegringen på grund av felslagna skördar — undergått viss

Kungl. Maj.ts proposition nr 747 år 1959

höjning under den gångna delen av regleringsperioden. Det importpris, som
skall läggas till grund för gränsskyddets utformning under den kommande
regleringsperioden, kan sålunda beräknas till ca 23,50 öre per kg, vartill bör
läggas 1 öre per kg för hamnavgifter, lossning och spedition.

Under sommarmånaderna förekommer för Stockholms vidkommande
vanligen icke handel med »gammal» potatis i sadan omfattning, att på
grundval därav kan upprättas notering av det slag, som ligger till grund för
det nuvarande regleringssystemet. Viss oklarhet har i detta läge rätt betiäffande
frågan huruvida och med vilket belopp införselavgift för potatis skall
utgå under tiden närmast efter det att den särskilda regleringen av färskpotatisen
upphört. I syfte bl. a. att undanröja denna oklarhet föreslår jordbruksnämnden
viss ändring i nuvarande system för uttagande av införselavgift
för potatis. Förslaget innebär, att under den kommande regleringsperioden
införselavgiften skall utgöra 8 öre per kg hela året. Det ovägda
medeltalet av de avgifter, som enligt nuvarande bestämmelser under de
olika säsongerna skall gälla, när priset ligger mellan prisgränserna, utgör
7,78 öre pr kg. Vidare innebär förslaget att, likaledes för hela året, mittpriset
skall fastställas till (23,50 + 1,00 + 8,00 =) 32,50 öre per kg och
prisgränserna till 37,50 resp. 27,50 öre per kg. Under perioden från den 5
juli (sista dagen då färskpotatis är tullbelagd) intill utgången av september
eller till den tidigare tidpunkt, då Sveriges lantbruksförbund återupptager
stockholmsnoteringen för det nya årets skörd av ordinär matpotatis
av sorterna Bintje, King Edward och Magnum Bonum, bör till grund för
prisgränsbevakningen i stället läggas lantbruksförbundets motsvarande
notering för färsk, sydsvensk potatis eller, i förekommande fall, ett ovägt
medeltal mellan denna notering och stockholmsnoteringen för mälarpotatis.
Det har sålunda förutsatts, att noteringen av ordinär matpotatis under alla
förhållanden kan upptagas senast den 1 oktober. Under återstående del av
året skall prisgränserna, såsom under innevarande regleringsperiod, bevakas
med utgångspunkt från den nyss berörda noteringen för ordinär matpotatis.

Potatisflingor o. d. Införselavgiften för mjöl, gryn och flingor framställda
direkt av potatis (tulltaxenr 11.05), vilken från början av innevarande regleringsperiod
utgjorde 40 öre per kg, höjdes i samband med 5-procentiegelns
ikraftträdande till 42 öre per kg. När 6-procentregeln utlöstes hösten
1958 och införselavgiften för potatis därvid höjdes med 2 öre per kg företogs
ingen motsvarande justering av avgiften för de ifrågavarande produkterna.
En höjning av införselavgiften synes enligt jordbruksnämndens mening
nu motiverad, enär dessa varor i viss mån kan sägas utgöra ersättningsprodukter
för matpotatis. Införselavgiften föreslås därför skola böjas med
(5 öre per kg.

Anslag till främjande av odlingen av malpotatis m. m. Jordbruksnämnden
upplyser, att Sveriges potatisodlares riksförbund hos nämnden anhållit
att _ i likhet med vad som skedde vid ingången till innevarande reglerings -

Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1959

period — även nu vid övergång till en ny period, måtte av införselavgifter
för potatis ställas till förfogande ett belopp av 2 000 000 kr. för att under en
kommande 3-årsperiod användas till stöd åt fortsatta strävanden att effektivisera
matpotatisodlingen och att i övrigt förbättra matpotatiskvaliteten. I
anledning härav har nämnden i samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation
funnit sig böra föreslå, att av de hos nämnden den 31 augusti 1959
innestående och därefter inflytande införselavgifterna för potatis, i mån
av tillgång på medel, ett belopp av högst 700 000 kr. per regleringsår skall
få ställas till Sveriges potatisodlares riksförbunds förfogande att användas
till främjande av fortsatta strävanden att effektivisera matpotatisodlingen
och förbättra kvaliteten på matpotatis.

Nämnden föreslår vidare, att det skall ankomma på nämnden att, efter
samråd med förhandlingsdelegationen och lantbruksstyrelsen, underställa
Kungl. Maj :t förslag till närmare bestämmelser angående anslagets användning.
I detta sammanhang erinrar nämnden om att föredragande departementschefen
i propositionen 1959:35 angående åtgärder för kvalitetsförbättring
av matpotatis sagt sig utgå från att införselavgifter för matpotatis
även i fortsättningen skall användas såsom komplement till i propositionen
föreslagna åtgärder till stöd åt strävandena att förbättra matpotatiskvaliteten.

Produkter av fabrikspotatis

I fråga om det nuvarande gränsskyddet för produkter av fabrikspotatis
anför jordbruksnämnden följande.

De viktigaste varorna på stärkelseområdet är potatisstärkelse (stat. nr
11.08.400) och majsstärkelse. Efter avtrappning med 2 öre per kg och år
samt uppjustering, när 5-pjocentreg''eln trädde "i kraft, är införselavgiften
för potatisstärkelse nu 24,25 öre per kg samt prisgränserna 82 och 106 öre
per kg. Kompensationsavgift utgår med 4 öre per kg. För majsstärkelse
(stat. nr 11.08.109), har någon avtrappning av införselavgiften ej ägt rum.
Etter den höjning, som vidtogs när 5-proce"ntregeIn trädde i kraft, är avgiften
nu 36,75 öre per kg. Kompensationsavgift utgår ej.

Samma införselavgift som för potatisstärkelse — däremot ej kompensationsavgift
— utgår för vetestärkelse och risstärkelse (stat. nr 11.08.200
och 11.08.300). För andra slag av stärkelse än de sistnämnda (stat. nr
11.08.901) samt för maniok- och arrowrot (stat. nr 07.06.100) är avgiften
däremot densamma som för majsstärkelse och så är även fallet beträffande
mjöl och gryn, framställda direkt av sago, av maniok-, arrow- eller salepsrot
eller av andra till 07.06 hänförliga rötter, stam- eller rotknölar (tulltaxenr
11.06) samt beträffande gryn och flingor, framställda av tapioka-,
sago-, potatis- eller annan stärkelse (tulltaxenr 19.04).

För druv- och stärkelsesocker (glykos) i fast form (stat. nr 17.02.101) är
införselavgiften numera 47,25 öre per kg och för andra slag därav (även
flytande stärkelsesirap; stat. nr 17.02.200 och 17.02.109) 42 öre per kg.
Kompensationsavgift utgår med 9 resp. 4,10 öre per kg. Även för dextrin,
löslig stärkelse, rostad stärkelse samt stärkelseklister (tulltaxenr 35.05) är
införselavgiften 42 öre per kg. För vara i fast form utgör i detta fall kompensationsavgiften
5 öre per kg och för vara av andra slag 2,50 öre per kg.

År 1958 omreglerades gränsskyddet (prop. 1958: Bil; JoU B 12) för pro -

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

dukter hänförliga till glätt-, appretur- och betmedel av sådana slag, som
användes inom textil-, pappers- eller läderindustrien, ävensom kärnbindemedel,
innehållande stärkelse eller stärkelseprodukter, dock icke varor i detaljhandelsförpackningar,
vägande per styck högst 1 kg netto (stat. nr
38.12.105—109, 38.19.105—109). Skyddet, som består enbart av införselavgift,
utgör nu för varor, som innehåller mer än 20 procent stäi kelse, 42
öre per kg och för varor, innehållande högst 20 procent stärkelse, 12 procent
av värdet, då fråga är om kärnbindemedel, och 10 procent av värdet beträffande
övriga.

Jordbruksnämnden anför, att det förslag beträffande det fortsatta gränsskyddet
på förevarande område, varom överenskommelse träffats, innebär,
att nu gällande införselavgifter samt i förekommande fall kompensationsavgifter
för stärkelse och stärkelseprodukter bibehålies oförändrade med
följande justeringar.

Druv- och stärkelsesocker ingick före den 1 januari 1959, då
den nya tulltaxan trädde i kraft, i jordbruksregleringen, oavsett om det
rörde sig om teknisk eller kemiskt ren vara, och var belagd med införselavgift.
Vid ikraftträdandet av den nya tulltaxan, vilken skiljer mellan kemiskt
rena sockerarter (tulltaxenr 29.43) och annat socker (tulltaxenr
17.02), blev det kemiskt rena druvsockret (glukosen) avfört ur jordbruksregleringen
och i stället åsatt en värdetull av 12 procent. Härefter har det
emellertid visat sig, att kemiskt rent druvsocker kan importeras till så lågt
pi-is, att den åsatta värdetullen icke, såsom tidigare antogs, blir tillräcklig
som skydd för inhemskt druvsocker på stärkelsebas (glykos). Det kemiskt
rena druvsockret bör därför enligt jordbruksnämndens mening återföras
under jordbruksregleringen och åsättas samma införselavgift och kompensationsavgift
som annat druv- och stärkelsesocker i fast form. Nämnden
anser sig vidare liksom hittills böra ha bemyndigande att restituera avgift
för vara'', som användes vid framställning av farmaceutiska specialiteter.

Majsstärkelse i detaljhandelsförpackningar, vägande
per styck högst 1 kg netto (stat. nr 11.08.101) omfattades
före den 1 september 1956 av jordbruksregleringen och var åsatt såväl
införselavgift som tull. Jordbruksnämnden hade emellertid generellt befriat
från införselavgiften. Vid övergången till gällande prisregleringssystem
avfördes varan från jordbruksregleringen, vilket ansågs kunna ske, eftersom
tullen bedömdes utgöra tillräckligt gränsskydd. I den nya tulltaxan,
som trädde i kraft den 1 januari 1959, har varan emellertid uppförts med
tullfrihet. Importen av maj sstärkelse i småförpackningar har härigenom
gynnats på bekostnad av importen i större förpackningar. Varan bör därför
enligt jordbruksnämndens förslag återföras under jordbruksregleringen och
beläggas med samma avgifter som vara i större förpackningar.

Rationaliseringen av stärkelseindustrien och vissa därmed sammanhängande
frågor. I fråga om den hittillsvarande rationaliseringen inom stärkelseindustrien
samt dennas finansiering lämnar jordbruksnämnden följande redogörelse.

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

Sedan omkring år 1950 har Sveriges stärkelseproducenters förening
u. p. a. gjort betydande ansträngningar för stärkelsehanteringens centralisering
och modernisering. I denna sin verksamhet har stärkelseföreningen utbetalat
bidrag för inlösen och nedläggning av äldre stärkelsefabriker, vilkas
tillverkning i anslutning härtill överflyttats på moderniserade eller nybyggda
fabriker. Inlösenbeloppen har använts som insatskapital i den fabrik, till
vilken tillverkningen överflyttats. Föreningens bidragsgivning har före den
1 september 1956 finansierats genom att föreningen med vederbörligt tillstånd
fått avsätta ett belopp av 1 kr. per dt försålt potatismjöl till en särskild
rationaliseringsfond. Medel ur denna fond bar icke fått disponeras
utan joi dbruksnämndens medgivande. I och med att det nuvarande reglelingssystemet
trädde i kraft den 1 september 1956 upphörde avsättningen
till rationaliseringsfonden. I stället har föreningen för tiden därefter uttagit
en rationaliseringsavgift av stärkelsefabrikerna å likaledes 1 kr. per
dt stärkelse. En motsvarande rationaliseringsavgift har under innevarande
regleringsperiod uttagits även inom brännerihanteringen.

Antalet stärkelsefabriker, som i början på 1940-talet utgjorde omkring
140 och då stärkelseföreningen omkring år 1950 påbörjade sin rationaliseringsverksamhet
nedgått till 127, hade vid ingången av tillverkningsåret
1958/59 ytterligare reducerats och utgjorde då 85. Stärkelseföreningen räknar
med att antalet stärkelsefabriker till hösten 1959 skall ha"nedeått
till 75. °

I samband med övergången till nu löpande regleringsperiod medgavs stärkelseföreningen
att av tidigare influtna införselavgifter taga i anspråk ett
belopp av 500 000 kr. för rationaliseringsändamål inom stärkelseindustrien.
Dessa medel liksom under perioden inflytande rationaliseringsavgifter får
icke disponeras utan jordbruksnämndens medgivande. Vid utgången av år
1958 uppgick de medel, som fanns innestående hos stärkelseföreningen för
rationaliseringsändamål, till 780 000 kr., varav dock med nämndens medgivande
ca 435 000 kr. redan disponerats för vissa rationaliseringsprojekt.
Kvarvarande medel och inflytande rationaliseringsavgifter, vilka senare beräknas
uppgå till högst 250 000 kr. per år, anses icke tillräckliga för genomförande
av de rationaliseringsprojekt, som planerats komma till utförande
under de närmaste åren. Till belysande härav har föreningen till nämnden
lämnat följande uppgifter.

Det närmast liggande rationaliseringsprojektet avser uppförande av en

centralfabrik på Listerlandet, som skulle innebära ett nedläggande av 10_

15 äldre fabriker. Omfattningen och sättet för projektets genomförande torde
bli beroende av Kungl. Maj :ts ställningstagande till ingiven framställning
om tillstånd till viss brännvinsbränning vid den nya centralfabriken,
som avses skola uppföras för framställning av såväl stärkelse som brännvin
enligt den s. k. kombinerade fabriksmetoden. Vid ett uppförande av en
kombinerad fabrik kan anläggningskostnaden preliminärt beräknas till
3 000 000 kr., medan ungefär halva denna kostnad åtgår för en fabrik enbart
för potatisstärkelse med en avverkningsförmåga av omkring hälften
av den kombinerade fabrikens. Rationaliseringsbidrag torde erfordras till
ett belopp, som — beroende på projektets omfattning — kan variera från
ca 700 000 kr. till det dubbla beloppet. Ett annat rationaliseringsföretag,
kallat Näsum-projektet, avser nedläggning av ett 10-tal fabriker i Gammaltorps
och Jämshögs kommuner och uppförande av en centralfabrik inom
detta område. Behovet av rationaliseringsbidrag beräknas i detta fall uppgå

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1959

till ca 30(1060 kr. Det tredje rationaliseringsproj ektet berör ett 10-tal fabriker
inom Villands härad. I rationaliseringsbidrag torde här erfordras
500 000—600 000 kr.

Nu nämnda projekt är de rationaliseringsmål, som stärkelseföreningens
ansträngningar f. n. är inriktade på. I vilken ordning de skall lösas kan,
anför jordbruksnämnden, bli beroende av bl. a. hur avloppsfrågan för de
nya fabrikerna kan ordnas. Likaså kan utformningen av rationaliseringen
bli beroende av denna frågas lösning. Med hänsyn till angelägenheten av att
rationaliseringsverksamheten icke fördröjes i brist på medel till rationaliseringsbidrag
har stärkelseföreningen hos nämnden anhållit att fa disponera
1 000 000 kr. av influtna och inflytande införselavgifter för stärkelse och
stärkelseprodukter.

Jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation har med hänsyn
till angelägenheten av att den fortsatta rationaliseringen av stärkelseindustrien
skall kunna bedrivas i enlighet med det av stärkelseföreningen
uppgjorda programmet funnit sig böra tillstyrka, att det av stärkelseföreningen
äskade beloppet, 1 000 000 kr., får disponeras för rationaliseringsändamål.
I anslutning härtill upplyser nämnden, att stärkelseföreningen
meddelat, att den för att ytterligare underlätta finansieringen av rationaliseringsverksamheten
överväger att längre fram hemställa om medgivande
för Potatisodlingens konjunkturutjämningsfond att utlämna räntebärande
amorteringslån till anläggningskostnader för nya fabriker. Utlåningen anses
kunna maximeras till 1 000 000 kr. Frågan om utlämnande av lån från
konjunkturutjämningsfonden finner nämnden icke vara av beskaffenhet att
höra underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Enligt gällande fabrikspotatisreglering har odlare inom de områden, varom
här är fråga, rätt att leverera potatis till stärkelsefabrik oberoende av
om han är ägare till eller delägare i sådan fabrik. För att stabilitet i kontraktsteckningen
skall främjas gäller dock den undantagsregeln, att fabrikerna
äger rätt att ge viss prioritet åt permanenta odlare framför tillfälliga
sådana. Jordbruksnämnden framhåller, att hittills vunna erfarenheter av
det nya systemet, enligt vilket sålunda andelsägare i stärkelsefabrik icke
har större rätt att leverera potatis till fabriken än utomstående odlare, givit
vid handen, att det råder en viss obenägenhet hos odlare att ingå som andelsägare
i nyanlagda fabriker, eftersom andelsägareskapet är förenat med
en rätt betydande kapitalinsats. För att icke rationaliseringsarbetet av denna
anledning skall motverkas har stärkelseföreningen hos nämnden föreslagit,
att vid överteckning av potatisleveranser delägare i nyuppförda eller eljest
rationaliserade fabriker skall lämnas viss företrädesrätt att leverera potatis.
Föreningen har därvid anmält sin avsikt att längre fram underställa nämnden
närmare utarbetade regler för ifrågavarande prioritetsrätt. Nämnden
anför, att den i princip intet har att erinra mot föreningens förslag.

Jordbruksnämnden meddelar vidare, att stärkelseföreningen under band
anhållit att av regleringsmedel årligen få disponera 20 000 kr. för forsknings-,
försöks- och upplysningsverksamhet på föreningens verksamhetsom -

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1959

råde. Vidare har föreningen anhållit, att ur dylika medel ett engångsbelopp
av högst 50 000 kr. skall få användas för ett flerårigt försök till belysande av
åtgärder vid omhändertagandet av avloppsvattnet vid stärkelsefabrikationen,
bl. a. utnyttjande av fruktvattnet som gödselmedel. Nämnden finner
det böra ankomma på denna att efter närmare övervägande taga ställning
till dessa önskemål och inom ramen för de allmänna bemyndiganden, som
föreslås längre fram i nämndens skrivelse (i avsnittet om användningen av
avgiftsmedel) besluta om storleken av de bidrag till förenämnda ändamål,
som nämnden kan finna påkallade.

Departementschefen

Enligt den nya tulltaxa, som trädde i kraft den 1 januari 1959, utgår för
s. k. färskpotatis tull med 20 öre per kilogram under tiden 6 juni—5 juli.
För annan potatis — såväl mat- och utsädespotatis som potatis för industriell
användning -— lämnas gränsskyddet i form av en inom vissa prisgränser
fast införselavgift. Prisgränserna utgör ± 15 procent av mittpriset.
Som mätare på den inhemska prisutvecklingen användes Sveriges lantbruksförbunds
stockholmsnotering för ordinär matpotatis av den tidigare sortklassen
I, som omfattar sorterna Bintje, King Edward och Magnum Bonum.
Införselavgiften skall under gällande 3-årsperiod i enlighet med riksdagens
beslut vara lägre under tiden 1 januari—30 juni än under övriga delar av
året. Vid bestämmandet av införselavgifterna har man utgått från importpriserna
på belgisk, fransk och holländsk potatis.

Med utgångspunkt från nu gällande regler föreslås för den nya avtalsperioden,
att mittpriset för potatis skall fastställas till 32,5 öre per kilogram
samt den övre och den nedre prisgränsen till 37,5 respektive 27,5
öre per kilogram. Det föreslagna mittpriset är 3 öre högre än det för 3-årsperioden
ursprungligen fastställda mittpriset och 1,5 öre högre än det nu
gällande. Vid bestämmandet av mittpriset har man utgått från ett importpris,
inklusive hamnavgifter samt kostnader för lossning och spedition, av

24,5 öre per kilogram samt en införselavgift av 8 öre per kilogram. Denna
är obetydligt högre — 0,22 öre per kilogram — än det ovägda medeltalet
av de införselavgifter, som enligt nuvarande bestämmelser skall gälla under
de olika säsongerna, när priset under regleringsåret 1958/59 ligger mellan
prisgränserna, men omkring 2,7 öre per kilogram högre än den på motsvarande
sätt beräknade, för regleringsåret 1958/59 ursprungligen avsedda
införselavgiften. I anslutning till den föreslagna höjningen av införselavgiften
för potatis föreslås nu en höjning av införselavgifterna för mjöl,
gryn och flingor, som framställes direkt av potatis, (tulltaxenr 11.05) till
48 öre per kilogram. Vid 3-årsperiodens början utgjorde denna avgift 40
öre men höjdes i samband med 5-procentregelns utlösning till 42 öre.

Jordbruksnämnden föreslår vidare viss komplettering av bestämmelserna
för prisgränsbevakningen. Enligt förslaget skall för tiden från den 5
juli, som är sista dagen då tull uttages för färsk potatis, intill utgången
av september eller den tidigare tidpunkt, då Sveriges lantbruksförbund

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

återupptager nyssnämnda stockholmsnotering för ordinär matpotatis av
sorterna Bintje, King Edward och Magnum Bonum, till grund för prisgränsbevakningen
i stället läggas lantbruksförbundets motsvarande notering
för färsk, sydsvensk potatis eller, i förekommande fall, ett ovägt medeltal
av denna notering och stockholmsnoteringen för mälarpotatis.

Den av jordbruksnämnden sålunda föreslagna utformningen av gränsskyddet
för matpotatis in. m. synes enligt min mening böra godtagas.

Enligt 1956 års riksdagsbeslut angående åtgärder i prisreglerande syfte
på jordbrukets område ställdes ur införselavgiftsmedel för matpotatis till
vederbörande odlarorganisationers förfogande 2 000 000 kronor att efter av
Kungl. Maj:t fastställda riktlinjer användas till främjande av odling, lagerhållning
och distribution av matpotatis. I propositionen 1959: 35 angående
åtgärder för kvalitetsförbättring av matpotatis bar jag uttalat, att jag utgår
från att dylika införselavgiftsmedel även i fortsättningen skall användas
såsom komplement till de i propositionen föreslagna åtgärderna till stöd
åt strävandena att förbättra matpotatiskvaliteten. Ett ställningstagande till
den omfattning, i vilken ytterligare medel av här förevarande slag skall
tagas i anspråk, borde emellertid föregås av överläggningar i frågan mellan
jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation. Jag förutsatte,
att överläggningar härom snarast skulle komma till stånd. Vad sålunda
anförts, lämnades utan erinran av riksdagen (JoU 1959: 12), som
bland annat uttalade, att sorterings- och lagringskapaciteten i fråga om
matpotatis borde främjas — förutom genom garantilån — jämväl genom
fortsatt ianspråktagande av införselavgiftsmedel. Likaså lämnade riksdagen
utan erinran ett i nämnda proposition framlagt förslag att till en upplysningskampanj
under Svensk matpotatiskontrolls ledning — utöver en
anslagsanvisning över driftsbudgeten av 50 000 kronor -— såsom bidrag
lämna ett belopp av 50 000 kronor ur vid import av potatis influtna eller
inflytande avgiftsmedel.

Jordbruksnämnden har nu i samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation
föreslagit, att av införselsavgifter för potatis, som den 31 augusti
1959 innestår och därefter inflyter, i mån av tillgång på medel ett belopp
av högst 700 000 kronor per regleringsår skall få ställas till Sveriges potatisodlares
riksförbunds förfogande att användas för att främja fortsatta
strävanden att effektivisera matpotatisodlingen och förbättra kvaliteten på
matpotatis. Vad nämnden sålunda föreslagit föranleder ingen erinran från
min sida. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att ■— sedan nämnden
efter samråd med lantbruksstyrelsen och förhandlingsdelegationen upprättat
förslag i ämnet — årligen utfärda riktlinjer för sagda bidragsverksamhet.

Gränsskyddet för potatisprodukter är sedan regleringsåret 1956/57 ordnat
i huvudsaklig överensstämmelse med det prissystem, som gäller för
övriga jordbruksprodukter. Systemet för fabrikspotatisreglcringen fungerar
sålunda med tillhjälp av införsel- och tillvcrkningsavgifler. Därtill kommer
emellertid viss odlings- och tillverkningsbegränsning. Bränneriernas och

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^7 år 1959

stärkelsefabrikernas skyldighet att taga emot potatis från odlare är sålunda
inskränkt till att gälla potatis från de traditionellt fabrikspotatisodlande
områdena. Vidare krävs för tillverkning av potatisstärkelse tillstånd
av jordbruksnämnden. Rätten att anlägga stärkelsefabrik är emellertid icke
förbehållen odlare. Som villkor för tillverkningsrätt gäller bland annat, att
endast svensk potatis får användas.

Sveriges stärkelseproducenters förening har ensamrätt till inköp och försäljning''
av inom landet tillverkad stärkelse. Med ensamrätten följer skyldighet
alt till ett enhetligt pris uppköpa all stärkelse, som utbjudes av stärkelsefabrik.
Föreningen har dock rätt att efter jordbruksnämndens prövning
erlägga lägre pris till fabrik, som inte är medlem av föreningen. Prisavdraget
bör dock inte vara större än vad som kan anses skäligen motsvara
värdet av medlems förpliktelser till föreningen.

I fråga om tillverkningen av potatissprit gäller, att Aktiebolaget Vin &
spritcentralen är skyldigt att godtaga vissa avtalade grunder för beräkning
av råvarukostnaden i samband med prissättningen på råsprit. Bolaget skall
vidare fastställa sina inköpskvantiteter för 2-årsperioder. Tillverkningen vid
bolagets eget bränneri i Rödaled skall under en 10-årsperiod, räknat från
regleringsåret 1956/57, begränsas till 6 procent av landets hela årstillverkning
av potatisbrännvin, dock högst till 2 000 000 liter.

För gemensamma frågor beträffande odling, rationalisering och prissättning
har inrättats ett samarbetsorgan för stärkelse- och bränneriidkareföreningarna
med 3 representanter för vardera föreningen och en av Kungl.
Maj:t utsedd opartisk ordförande.

Odlingen av stärkelse- och bränneripotatis sker medelst kontrakt. Vid
överteckning skall genom samarbetsorganets försorg nedskärning ske efter
i princip enhetliga grunder. I fråga om odlarnas leveransrätt skall inte göras
någon skillnad mellan ägare till eller delägare i fabrik eller utomstående
leverantörer. För att främja stabilitet i kontraktsteckningen äger fabrikerna
emellertid ge viss prioritet åt permanenta odlare framför tillfälliga.

För potatisstärkelse utgör mittpriset samt den övre och nedre prisgränsen
efter den uppjustering, som föranletts av 5-procentreg''elns utlösning, respektive
94, 106 och 82 öre per kilogram. Beloppen avser extra prima potatisstärkelse
vid försäljning i parti fritt stärkelseföreningens lager i fria lånesäckar
av jute om 100 kilogram netto, för vilka returfrakten betalas av köparen.
Införselavgiften för potatisstärkelse har ursprungligen beräknats
med utgångspunkt från det genomsnittliga importpriset på dansk och holländsk
vara, och uppgår för närvarande — efter avtrappning med 2 öre per

kilogram och år samt uppjustering, när 5-procentregeIn trädde i kraft _

24,25 öre per kilogram. Kompensationsavgiften utgår med 4 öre per kilogram.
För majsstärkelse är införselavgiften för närvarande 36,75 öre per
kilogram. Enligt riksdagens beslut har någon avtrappning av denna avgift
inte ägt rum. Den har däremot höjts i enlighet med 5-procentregeln. Kompensationsavgift
utgår inte för majsstärkelse.

Beträffande avgiftsbeläggningen för övriga varor, som hör till stärkelseområdet
torde jag få hänvisa till jordbruksnämndens i det föregående åter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

givna redogörelse. Här torde endast böra anmärkas, att beträffande dessa
varor liksom majsstärkelse gäller, alt några prisgränser inte fastställts men
att - därest övre eller nedre prisgränsen för potatisstärkelse över- eller underskrides
— de särskilda åtgärder, som i allmänhet kan förekomma vid
över- eller underskridande av prisgräns, skall tillämpas beträffande sagda
produkter.

.Jordbruksnämnden äger enligt nu gällande bestämmelser medge företag,
som idkar handel med, bearbetar eller förbrukar stärkelsevaror, restitution
vid export. Däremot bör restitution av eller befrielse från införselavgift i
princip inte medges i andra fall. Detta utgör dock inte hinder för nämnden
att generellt meddela restitution eller befrielse, då en importvara innehåller
endast en mindre andel stärkelse eller stärkelseprodukt. I detta sammanhang
torde böra nämnas, att Kungl. Maj :t den 14 februari 1958 i anledning av besvär
förordnat alt — om vid framställning av farmacevtisk specialitet eller
substans för beredning av sådan specialitet använts glykos eller fruktsocker,
som av tillverkaren under tiden 1 september 1957—31 augusti 1959 införts
från utlandet — tillverkaren äger, i den ordning jordbruksnämnden
bestämmer, åtnjuta återbäring av införselavgift och kompensationsavgift för
sådan vara. Med farmacevtisk specialitet menas i detta sammanhang läkemedel,
som i allmänhet inte må försäljas till enskild förbrukare annorstädes
än å apoteksinrättning och som tillhandahålles sådan förbrukare i förpackning,
vari det levererats av tillverkaren.

Jordbruksnämnden har i enlighet med den träffade överenskommelsen föreslagit,
att skyddet på stärkelseområdet under den kommande prissättningsperioden
anordnas på samma sätt som för närvarande samt att nu gällande
införselavgifter och i förekommande fall kompensationsavgifter för
stärkelse och stärkelseprodukter bibehålies oförändrade. Häremot har jag
inte något att erinra. Nämnden har emellertid också hemställt, att glukos
(tulltaxcnr 29.43) samt majsstärkelse i detaljhandelsförpackningar, vägande
per styck högst 1 kilogram netto (stat. nr 11.08.101), skall föras in under
jordbruksregleringen. Jag finner emellertid att tillräckliga skäl inte föreligger
att i denna del tillstyrka avvikelse från den gränsdragning mellan
jordbruksregleringsvaror och andra varor, som med riksdagens medverkan
beslutats så sent som år 1958. Däremot finner jag mig böra förorda, att
nämnden i anslutning till vad nyss anförts, under den nya prissättningsperioden
bemyndigas åt! restituera eller befria från införsel- och kompensationsavgifter
för vara, som användes eller är avsedd att användas för framställning
av farmacevtiska specialiteter.

Såsom framgår av jordbruksnämndens skrivelse har nämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation tillstyrkt en av stärkelseföreningen hos
nämnden gjord ansökning om att få disponera 1 000 000 kronor av influtna
och inflytande införselavgifter för stärkelse och stärkelseprodukter för den
fortsatta rationaliseringen av stärkelseindustrien. Med hänsyn till angelägenheten
av att denna verksamhet inte fördröjes, finner jag mig böra för 5

liihang till riksdagens protokoll 195:9. 1 samt. AV 117

Kungl. Maj.ts proposition nr U7 år 1959

orda ett bifall till föreningens ansökning. Kungl. Maj :t bör sålunda bemyndigas
medge nämnden att av ifrågavarande införselavgiftsmedel disponera
högst 1 000 000 kronor för rationaliseringsändamål.

f detta sammanhang har jordbruksnämnden anmält, att hittills vunna erfarenheter
av förut berörda bestämmelser om utomstående odlares rätt att
leverera potatis till stärkelsefabrik på i huvudsak samma villkor som andelsägare
i dylik fabrik givit vid handen, att det råder en viss obenägenhet
hos odlare att ingå som andelsägare i nyanlagda fabriker. Andelsägarskapet
ar nämligen förenat med en rätt betydande kapitalinsats. Nämnden har
emellertid ansett, att rationaliseringsarbetet inte bör motverkas och har därför
förklarat sig i princip intet ha att erinra mot att vid överteckning av
potatisleveranser delägare i nyuppförda eller eljest rationaliserade fabriker
skall lämnas viss företrädesrätt att leverera potatis. I anledning härav får
jag erinra om alt fabrikspotatisregleringen underkastades en genomgripande
översyn vid 1956 års riksdag, varvid även nyssnämnda bestämmelser om
utomstående odlares rätt att leverera potatis infördes. Då det enligt min
uppfattning är angeläget, att denna grundprincip inte rubbas, anser jag
mig inte kunna biträda ändringsförslaget. Principen om utomstående odlares
rätt att leverera potatis till stärkelsefabrik på i huvudsak samma villkor
som andelsägare i dylik fabrik synes emellertid inte böra lägga hinder i vägen
för en prisdifferentiering. Prisavdraget för utomstående odlare, vilket bör
prövas av jordbruksnämnden, bör dock inte vara större än vad som kan
anses skäligen motsvara värdet av medlems förpliktelser till vederbörande
förening.

Oljeväxter och fettvaror (utom mejeriprodukter)
Jordbruksnämnden

Översyn av det tekniska systemet för fettvaruregleringen

Genom beslut den 1 mars 1957 uppdrog Kungl. Maj:t åt jordbruksnämnden
att utreda frågan om en förenkling av det tekniska systemet för fcltvaruregleringen.
Nämnden sammanfattar utredningsuppdraget på följande
sätt.

Enligt statsrådsprotokollet bör utredningen med utgångspunkt från de år
1947 eller senare av riksdagen fastställda principiella grunderna för stödet
iill den inom landet bedrivna smörproduktionen och oljeväxtodlingen avse
utformningen av det tekniska systemet för detta stöd. Vid översynen bör i
främsta rummet beaktas önskemålet att åstadkomma största möjliga begränsning
och förenkling av de regleringstekniska anordningarna på området.
I övrigt bör utredningen vara förutsättningslös. Utredningen bör bedrivas
så skyndsamt, att ett därpå grundat nytt eller modifierat system för
fettvaruregleringen kan utgöra underlag för den översyn av jordbrukets
prissystem, som skall ske, innan ny överenskommelse träffas därom år 1959. I

I fråga om det nuvarande regleringssystemet på fettvaruområdet anför
jordbruksnämnden följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 ur 1959

De grundläggande bestämmelserna om fettvaruregleringen linnes i iörordningen
den 7 juni 1956 (nr 403) angående reglering av införseln av lettråvaror
och fettvaror, in. in. och kungörelsen samma dag (nr 417) med tillämpningsföreskrifter
till nämnda förordning. Jordbruksnämnden har utfärdat
tillämpningsbestämmelser till dessa författningar, bl. a. genom sina
cirkulär nr 1956: 50 och 1958: 80.

Fettvaruregleringens primära syfte är dels att åstadkomma stöd åt smörproduktionen
genom anpassning efter marknadsläget av prisrelationen mellan
å ena sidan smör samt å andra sidan margarin och övriga varor, som
kan ersätta smör, dels ock att bereda inhemska oljeväxter samma skydd
som övriga jordbruksprodukter. Genom regleringsanordningarnas nuvarande
utformning erhålles dessutom ett avsättningsskydd för inhemskt slakterifett.
Stödet åt oljeväxtodlingen lämnas i främsta rummet genom uttagande
av en införselavgift på praktiskt taget alla slags vegetabiliska och animaliska
fetter och oljor. Genom denna införselavgift samt eu rörlig regleringsavgift,
som ävenledes uttages på nyssnämnda varuslag, åstadkommes sådan
fördyring av margarinråvarorna att åsyftad prisspänning mellan smör och
margarin m. m. uppnås. Införselavgifterna tillföres Sveriges oljeväxtintressenters
förening u. p. a. (SOI) för bestridande av'' kostnader i samband med
föreningens omhändertagande, bearbetning och försäljning av7 den inhemska
oljeväxtskörden. Regleringsavgifterna inlevereras till statskassan.

Under budgetåret 1957/58 inflöt efter avdrag för restitutioner o. d.
24 300 000 kr. i införselavgifter och 57 500 000 kr. i regleringsav gifter.

Införselavgiften är fast, så länge priset för höstrapsfrö ligger mellan fastställda
prisgVänser. Regleringsavgiften är rörlig och bestämmes månadsvis
efter världsmarknadsprisernas växlingar på margarinråvaror.

Utöver nyssnämnda avgiftsskvdd för vegetabilisk olja av inhemsk odling
har Kungl.‘Maj :t tillagts befogenhet att föreskriva tvångsinblandning i margarin
och liknande produkter av dylik olja. Tvångsinblandningen har emellertid
hittills ej behövt tillgripas, enär överenskommelse träffats mellan
SOI och margarinindustrien om övertagande av viss del av den inhemska
oljeväxtfröskörden.

Som nyss nämnts uttages införsel- och regleringsavgift på praktiskt taget
alla animaliska och vegetabiliska fetter och oljor, som importeras. På olja
ur inhemskt oljeväxtfrö uttages ävenledes regleringsavgift av samma storlek
som på importerad fettvara. Slakterifett av inhemsk produktion belägges
däremot ej med sådan avgift, vilket främst sammanhänger med svårigheten
att administrera en sådan avgiftsbeläggning. Denna olika behandling
i avgiftshänseende av inhemsk vegetabilisk olja och inhemskt slakterifett
medför emellertid, att avgiftsskyddet för den vegetabiliska oljan begränsas
till belopp, motsvarande storleken av införselavgiften, medan slakterifettet
har ett avgiftsskydd, motsvarande summan av införsel- och regleringsavgiften.
.

Det nuvarande fettvaruregleringssystemet medför, att praktiskt taget allt
animaliskt och vegetabiliskt fett på den inhemska marknaden betingar ett
pris, som med summan av utgående införsel- och regleringsavgifter överstiger
värlsdmarknadsprisnivån. För att detta icke skall medföra, att inhemska
fabrikanter av tekniska produkter, såsom tvål, tvättmedel o. d. skall
komma i konkurrensunderläge i förhållande till utländska tillverkare av dylika
varor, som exporteras lill Sverige, erhåller de inhemska fabrikanterna
gottgörelse (rcgleringsbidrag) för prisfördyringen av fettvarorna. Denna
gottgörelse, som utgår med belopp, motsvarande summan av gällande införsel-
och regleringsavgift, utbetalas av jordbruksnämnden månadsvis i efterskott
med ledning av från fabrikanterna inkomna förbrukningsrapporter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 it år W5!)

Jordbruksnämnden behandlar därefter i ett särskilt avsnitt kritiken mot
itei nuvarande regleringssystemet samt anför härom hl. a. följande.

Vhl_ 1956 års riksdag väcktes motioner i riksdagens båda kamrar, nr 775
och 778 i andra kammaren och nr 594 i första kammaren (likalydande med
nr 778) med yrkande om översyn av det tekniska systemet för fettvaruregleringen.
Motionerna är emellertid icke likartade.

1 motion nr 775 kritiseras ''• lrämsta rummet systemet med regleringsbidrag
till den tekniska industrien och påyrkas att all avgiftsrestitution utom
lör export skall avskaffas. Som stöd för denna kritik anför motionären
hl. a., att 400 tekniska företag per månad och 300 apotek kvartalsvis erhåller
regleringsbidrag av jordbruksnämnden. Motionären konstaterar, att det
här är fråga om en väldig apparat, som tvingar företagen till särskild bokföring
och vidlyftig skrittväxling med jordbruksnämnden, som i sin tur
måste vara utrustad med en omfattande gransknings- och kontrollorganisation.
Motionären påpekar, att utbetalandet av regleringsbidrag för inhemskt
slakterifett varit förenat med särskilt stora kontrollsvårigheter. Motionären,
som i och för sig accepterar prisskyddet för smör, oljefrö och slakterifett,
anser, att detta bör lösas i följande ordning.

»För importskyddet kan givetvis såsom nu föreslås användas importavgifter,
för reglering av prisförhållandet mellan smör och margarin eu accis,
som även efter fettinnehållet kunde läggas på andra fetthaltiga livsmedel.
Avsättningen av inhemsk olja kunde tryggas såsom föreslås med inblandningstvång.
Accis skulle följaktligen inte läggas på den tekniska industriens
produkter. Restitution skulle därför icke behöva förekomma annat än vid
export av varor för vilka avgift och accis erlagts. Givetvis kom följden att
bli att den tekniska industrien belastades med importavgifterna på de varor
som försåldes för konsumtion här i landet. Skulle detta inte låta sig
göra på grund av tullsatsernas avvägning i fråga om färdigprodukterna borde
justering ske här.»

I motion nr 778 kritiseras bestämmelserna om inblandningstvång. Motionärerna
framhåller, att det för landet skulle vara ekonomiskt fördelaktigare
att importera mer valolja och exportera mer rapsolja än som nu äger
rum. Motionärerna anför i detta sammanhang vidare följande:

»För att använda så mycket rapsolja, som nuvarande inblandningstvång
medför och som enligt propositionen skall ske i oförändrad omfattning,
tvingas man att härda rapsolja, en åtgärd som är oekonomisk och icke
bruklig i utlandet.

Genom inblandningstvånget tvingas fabrikanterna av främst margarin,
men även annat matfett, att framställa dessa varor i »enhetlig» kvalitet.

I andra länder finns hushållsmargarin av skiftande kvaliteter och till olika
priser. Utvecklingen står på detta område lika litet som på andra stilla.
Svenska konsumenter betagas genom inblandningstvånget de möjligheter
att välja, som finns i andra länder.»

_ Motionärerna vill sålunda avskaffa inblandningstvånget. Avsättningsskydd
för oljeväxtprodukterna bör enligt motionärerna lämnas uteslutande genom
införselavgift. Skulle den nuvarande införselavgiften vara otillräcklig vid ett
borttagande av inblandningstvånget, bör avgiften höjas.

Av det anförda framgår enligt jordbruksnämnden, att motionen nr 775 i
främsta rummet angriper systemet med regleringsbidrag till den tekniska
industrien. Avsättningsskydd för oljeväxtprodukterna bör enligt denna motion
lämnas genom inblandningstvång och importavgifter, vilka sistnämnda
även skall bäras av den tekniska industrien. I mån av behov bör denna in -

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1959

dustri erhålla kompensation härför genom förhöjda tullar på färdigprodukterna.
I motion nr 778 påyrkas å andra sidan avskaffande av inblandningstvång
och i mån av behov förhöjd importavgift till skydd åt oljeväxtodlingen.

Jordbruksnämnden konstaterar, att frågan om inblandningstvång av inhemsk
vegetabilisk olja i margarin och liknande produkter sålunda beröres
i bägge motionerna, ehuru med direkt mot varandra gående yrkanden.
Nämnden anser, att genom den utformning, som margarinindustriens övertagande
av svenskodlad vegetabilisk olja fått i praktiken, såvitt angår den
nu snart tilländalupna 3-årsperioden, de i motion nr 778 framförda motiven
för ett avskaffande av tvångslagstiftningen på detta område emellertid
helt eliminerats. Mellan SOI och margarinindustrien har nämligen träffats
en överenskommelse om att industrien skall omhändertaga 85 000 ton av
varje års inhemska skörd av oljeväxtfrö. Denna kvantitet har ungefär motsvarat
35 procent av margarinindustriens råvarubehov. överenskommelsen
förutsätter, alt tvångsinblandning ej skall tillgripas och alt den inhemska
industrien skall ha rätt att efter eget val använda den framvunna oljan antingen
vid tillverkning av margarin eller genom att byta bort den på världsmarknaden
mot annan billigare eller lämpligare margarinråvara. Nämnden
konstaterar sålunda, att den svenska margarinindustrien nu hai full valfrihet
beträffande råvarorna vid framställning av margarin och alltså icke
är bunden vid en enhetlig sammansättning av margarinet. I detta sammanhang
framhåller nämnden även, att det på den svenska marknaden numera
förekommer åtminstone 2 typer av hushållsmargarin, nämligen det vanliga
bordsmargarinet och det s. k. delikatessmargarinet. Överenskommelsen hai
enligt nämndens mening fungerat fullt tillfredsställande.

Vad härefter angår det i motionen nr 775 framförda förslaget om ett slopande
av regleringsavgiften på fettvarorna och införande av accis på mai -garin och liknande produkter anför jordbruksnämnden, att det är givet, att
om man kunde konstruera ett effektivt avgiftssystem, som primärt endast
träffar det matnyttiga feltet, skulle detta vara att föredraga. Erfarenheterna
från 1930-talet av det då tillämpade accisförfarandet för margarin och liknande
varor kan enligt nämndens mening emellertid icke anses vara tillfredsställande.
Systemet var behäftat med en rad olika svagheter. Dessutom
vållade accissystemet ganska stora kontrollsvårigheter för vederbörande
uppbördsmyndighet och en hel del krångel för av accisen beiörda näiingai.
Nämnden erinrar om att dåvarande jordbruksministern också år 1939 hade
uppdragit åt kontrollstyrelsen att utreda, huruvida man kunde eliminera
svårigheterna med accisförfarandet genom en utvidgning av accisbeläggningen
till att omfatta ytterligare varugrupper. Utredningen kom emellertid
inte till stånd på grund av att frågan snart miste sin aktualitet, sedan en
möjlighet till effektiv prisreglering och kontroll på hithörande varuområden
tillskapats genom de av krisförhållandena föranledda handels- och import
regleringarna.

Jordbruksnämnden hänvisar vidare till att den av nämnden och kontrollstyrelsen
tillsatta fettråvarukommittén i sitt betänkande av den 9 april

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1959

19,ingående redogjort för svårigheterna med en accis eller tillverkningsavgift
på margarin in. in., samt återger följande ur sagda betänkande.

»Såsom i den tidigare redogörelsen framhållits kan effektiv kontroll över
accisens rätta utgörande icke upprätthållas utan stöd av beslag och handelsreglering,
något som i synnerhet är fallet, då fråga är om accis å fettvaror,
''•''lika tillika utgöra råvaror. Detta innebär hl. a. att vegetabiliska oljor för
narvarande icke få importeras utan licens av jordbruksnämnden. Det är i
princip icke heller tillåtet att inköpa sådana oljor på den svenska marknaden
utan särskild inköpslicens, som också meddelas av jordbruksnämnden.
Genom detta licensförfarande kan man kontrollera att varan belägges med
den accis, som i det enskilda fallet skall utgå. Detta skulle icke vara möjligt
utan ett sadant licensförfarande. Åtskilliga kontrollsvårigheter sammanhänga
med den omständigheten att accisen utgår efter råvarans användningsområde
och icke efter dess beskaffenhet. Till belysande härav kan
nämnas, att raffinerad flytande vegetabilisk olja är belagd med accis i de
tall, då den kommer till användning för matnyttigt ändamål. Accis skall
däremot icke utgå i de fall, då varan begagnas för tillverkning av sådan
matnyttig vara (margarin), som utgör ett självständigt accisobjekt. Ej heller
skall accis utgå i de fall då oljan kommer till användning för annat än
matnyttigt ändamål. Det är sålunda varans användningsområde och icke
varans beskaffenhet, som är avgörande för accisbeläggningen. På samma
sätt förhaller det sig med kokosolja. Beträffande denna vara är för övrigt
accistörtarandet för närvarande ännu något mer komplicerat i det att accissatserna
äro olika stora, beroende på det ändamål varan skall användas för.
En mot kokosolja i betydande utsträckning utbytbar vara, nämligen palmkärnolja,
är däremot icke accisbelagd, oavsett användningsområdet. Detta i
och för sig inkonsekventa förhållande har man i praktiken i viss utsträckning
eliminerat genom att man icke medger licenser för palmkärnolja för
vissa ändamål, där accis skulle uttagas om i stället kokosolja kommit till
användning. Andra liknande exempel skulle kunna anföras. Vad som här
sagts torde emellertid tillräckligt tydligt belysa svårigheterna i att utan
stöd av ett licensförfarande upprätthålla en tillfredsställande kontroll över
upptagandet av de nuvarande acciserna på fettvaruområdet.

Även andra kontrollsvårigheler sammanhänga med ett accissystem och
bottna i det förhållandet att accisen är tillverkningsavgift, varav följer att
samtliga företag, som tillverka accisbelagd vara, borde bli föremål för kontroll.
Att i praktiken upprätthålla en sådan kontroll på alla småföretag (t. ex.
landets omkring 8 000 bageriföretag) är ogörligt. Man har därför varit nödsakad
att begränsa accisskyldigheten till dem som tillverka varan för försäljning.
Redan det förhållandet att alltså accis drabbar den som tillverkar
en viss vara för försäljning men icke den som tillverkar samma vara för
vidare bearbetning eller användning i egen rörelse måste anses utgöra en
ganska stötande oegentlighet. I brist på verkliga kontrollmöjligheter blir sålunda
uttagandet av accisen i väsentlig utsträckning baserad på förtroende.
Förutom de nackdelar som ligga häri ur synpunkten av statens intresse av en
riktig accisuppbörd, riskeras härvid att konkurrensförhållandena mellan
företagarna komma att påverkas genom illojala förfaranden från mindre
nogräknade företagares sida. Ett accissystem utan möjlighet till effektiv
kontroll utgör med andra ord en fara för den lojale näringsidkaren.»

Jordbruksnämnden framhåller, att utvecklingen under senare år på fettkemiens
område i väsentlig grad ökat utbytbarheten olika fettvaror emellan
samt medfört, att nya hel- och halvfabrikat inom denna bransch tillkommit.

Kungl. iMa[:ts proposition nr 147 år 1959

De kontrollsvårigheter, som redan tidigare förefunnits vid en accisbeläggning
av individuella fettprodukter, har alltså accentuerats, konstaterar
nämnden.

I motion nr 775 föreslås att den nuvarande avgiftsrestitutionen för tekniskt

fett _ samtidigt med att den nuvarande regleringsavgiften utbytes mot en

accis på margarin och liknande produkter — slopas samt att den tekniska
industrien får bära den råvarufördyring, som föranledes av importavgifterna
på fett. Industrien skall enligt motionen i mån av behov erhålla kompensation
härför i form av ökat tullskydd för färdigprodukter på det tekniska
området. Jordbruksnämnden framhåller, att även jordbruksprisutredningen
föreslog en liknande ordning. Flertalet remissinstanser motsatte sig emellertid
jordbruksprisutredningens förslag på denna punkt (prop. 1955:19b, s.
166 ff.). Nämnden återger även vad 1952 års tulltaxekommitté anförde i
här ifrågavarande avseende i sitt betänkande med förslag till ny tulltaxa
(del II, s. 111).

»Tulltaxekommittén har emellertid haft anledning behandla frågan om
importavgift på fett som användes för tekniskt ändamål främst med hänsyn
till avgiftens inverkan på tullen för de av fettet tillverkade produkterna.
Tydligt är att en importavgiftsbelastning på råvaran förorsakar behov av
högre" tullskvdd för färdigprodukten. Det kan härvid ofta röra sig om betydande
skillnader i förhållande till varuvärdet, beroende på att för ifrågavarande
ändamål ofta användes mycket billigt fett. För tvål och tvålhaltiga
tvättpulver har sålunda normaltullsatserna beräknats till 15 resp. 20 procent
av värdet med importavgift men endast 9 resp. 11 procent av värdet
ulan importavgift på råvarorna.

Tillämpningen av importavgift på råvarorna medför vidare att tullsatserna
blir så höga att man kommer i kollision med föreliggande GATT-bindningar.
I fråga om tvätt- och rengöringsmedel (med undantag av tvättpulver)
är tullsatsen i GATT bunden vid nuvarande belopp med rätt att övergå
till 10 procent av värdet. Denna tullsats innebär att tillverkningen, om råvarorna
fördyras av importavgift, i regel får lägre tullskydd än som motsvarar
råvarubelastningen. För en annan viktig varugrupp, nämligen smörjmedel
innehållande animalisk eller vegetabilisk olja, är tullen i GATT bunden
vid 2 öre per kg. Fetthalten i sådana preparat uppgår vanligen till 20—
50 %, varför en importavgift av 25 öre per kg medför ett högst avsevärt
negativt tullskydd.

Även från en annan synpunkt medför det komplikationer i tullhänseende
om råvarorna belastas med importavgift. De traditionella tvättmedlen på
basis av tvål ersättes nämligen numera i stor utsträckning av syntetiska
produkter som icke alls elier i varje fall icke på samma sätt som de
tvålbaltiga preparaten beröres av en importavgift på fett. För sådana produkter
innebär en tull, som bestämts med hänsyn till imporlavgiftsbelagda
råvaror, uppenbarligen ett onödigt högt skydd. Att i tullhänseende skilja
mellan preparaten efter deras olika ursprung skulle a andra sidan medföra
stora olägenheter och även om det vore teoretiskt möjligt får det ur konkurrenssynpunkt
anses olämpligt med en stor tullskillnad mellan dessa närstående
produkter.»

Jordbruksnämnden erinrar vidare om att även från Norge på diplomatisk
väg framfördes invändningar mot förslaget, att den tekniska industrien icke
skulle erhålla återbäring av erlagda införselavgifter. Enligt norsk uppfatt -

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1959

ning skulle detta medföra en väsentlig försämring av möjligheterna för den
norska industrien att upprätthålla sin export av fettsyror till Sverige. Frågan
togs upp av norrmännen i det nordiska samarbetsutskottet och föranledde
överläggningar mellan jordbruksnämnden och berörda svenska parter,
å ena, samt representanter för norska handelsdepartementet och den norska
fettindustrien, å den andra sidan. Vid dessa överläggningar utlovades från
svensk sida, att man så långt möjligt skulle söka tillmötesgå de norska
önskemålen.

Beträffande frågan om restitution till den tekniska industrien för erlagda
importavgifter anför jordbruksnämnden följande.

Föredragande departementschefen anförde i propositionen 1955- 198 att
han icke var beredd att taga slutlig ställning till frågan, huruvida den''tekniska
industrien skulle erhålla restitution för erlagda importavgifter. Han
toreslog, att det skulle ankomma på jordbruksnämnden att undersöka dessa
frågor och till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill undersökning^
,lu. e ‘oranleda. Efter företagen utredning föreslog nämnden, att full
aterbaring av införselavgifter skulle lämnas den tekniska industrien. Förslaget
lamnades mot bakgrunden av en med jordbrukets förhandlingsdelegation
träffad överenskommelse om att eventuellt uppkommande pristrvci
-itu °ye,rskolt av inhemskt slakterifett skulle genom försorg av Svensk
kotthandel, ekonomisk förening, och med anlitande av till föreningen inflvtande
slaktdjyrsavgifter avlyftas från den svenska marknaden genom export.
Syttet med denna åtgärd var att eliminera risken för att utbetalning av
regleringsbidrag i full utsträckning till den tekniska industrien för inhemskt
S H!i ~rlj skulle leda till subventionering av varan. Denna ordning, som
godkändes av Kungl. Maj:t och riksdagen, har tillämpats sedan den 1 september
19o6 och har visat sig fungera på ett tillfredsställande sätt. Den ina
Pr?snlvån Pa slakterifett har sålunda genomsnittligt sett upprätt,
s V1. lmportprisnivån med tillägg av införsel- och regleringsavgifterna.
Vi are tillämpas ett i visst förhållande till fettvarans inköpspris beräknat
regleringsbidrag i de fall, då inköpspriset understiger en av nämnden för
varje regleringsperiod fastställd prisnivå. Under nu löpande 3-årsperiod har
salunda utbetalning av regleringsbidrag för inhemskt slakterifett, som komniit
till användning for tekniskt ändamål, icke medfört sådana kontrollsvårigheter
eller givit anledning till sådana anmärkningar, som antvdes i motionen
no. Den nuvarande ordningen har icke heller föranlett erinringar
från norsk sida.

Jordbruksnämnden påpekar i detta sammanhang även, att en omläggning
av bidragsverksamheten till apoteken genomförts den 1 januari 1958. Härigenom
har utbetalandet av regleringsbidrag koncentrerats till de s. k. distriktsapoteken,
vilket medfört, att antalet regleringsbidragsberättigade apotek sjunkit
från ca 300 till 18.

I anledning av utredningsuppdraget har jordbruksnämnden överlagt i frågan
dels med representanter för den livsmedels- och tekniska industri, som
direkt beröres av regleringsanordningarna, dels med jordbrukets förhandlingsdelegation.
För dessa överläggningar lämnar nämnden följande redogörelse.

\ id sammanträde den 17 oktober 1957 med berörda industrirepresentanter
motsatte sig livsmedelsindustriens företrädare bestämt ett accissystem av

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

det slag, som beskrivits i motionen 775. Denna ståndpunkt grundade sig
främst på den omständigheten, att det enligt industriens uppfattning är förenat
med mycket stora svårigheter att åstadkomma en kontrollerbar gräns
mellan accispliktiga och accisfria varuslag. Den tekniska industriens representanter
ansåg, att nuvarande regleringsanordningar fungerade väl. De hade
icke något förslag att göra till ändring av systemet. Det enda de hade att anmärka
mot systemet var, att industrien fick ligga ute med pengar, motsvarande
avgifterna, från det en fettvara inköpts till dess regleringsbidrag erhölls.
Inom nämnden hade såsom diskussionsunderlag i anslutning till motionen
775 utarbetats en promemoria i 10 punkter med förslag till viss omläggning
av regleringen.

Den till Sveriges industriförbund anslutna branschorganisationen Tvättmedels-,
tvål- och stearinindustriens råvaruförening u. p. a. har i yttrande
över nämnda promemoria anfört, att föreningen etter övervägande av förslaget
ej funnit skäl att biträda detsamma. Föreningen har vidare framhållit,
att industrien knappast kände sig »besvärad av det redovisnings- och
kontrollsystem, som påtalats i motion nr 775». Vidare anför föreningen,
att den ej kan framföra något eget förslag. Det nuvarande systemet har
enligt föreningen i allt väsentligt fyllt de syften, som bär upp detsamma,
och systemets praktiska hanterande har inte vållat företagen några olägenheter.
Detta system är därför ur industriens synpunkt att föredra framför
det föreslagna systemet.

Föreningen Svenska margarintillverkare anför i yttrande, att accissystemet
ur praktisk synpunkt är oframkomligt. Föreningen instämmer i tvättmedelsföreningens
yttrande, att det nuvarande systemet i allt väsentligt
fyllt de syften, som bär upp detsamma, samt att den praktiserade formen
ur industriens synpunkt är att föredraga framför andra nu tänkbara former
för tvångsreglering. I fråga om inblandningstvånget erinrar föreningen
om den förut nämnda överenskommelsen, som innebär att industrien
har valfrihet att använda rapsolja antingen för inblandning i margarin eller
för export. Föreningen konstaterar, att även om vissa av de i motionen 778
påtalade olägenheterna härigenom f. n. icke framträder, författningsenlig
möjlighet dock alltjämt föreligger att sätta inblandningstvånget i kraft.
Föreningen anser därför, att den principiella kritiken av denna anordning
alltjämt äger giltighet.

Jordbrukets förhandlingsdelegation har vid överläggning med jordbruksnämnden
i början av år 1959 uttalat, att det nuvarande systemet fungerar
fullt tillfredsställande ur de synpunkter förhandlingsdelegationen har att
företräda. En omläggning av systemet efter de riktlinjer, som angivits i motionen
775 skulle leda till ett inkomstbortfall för jordbruket av mellan
10 000 000 och 12 000 000 kr. och således innebära en väsentlig försämring
för jordbruket. Även ett regleringssystem efter de riktlinjer, som uppdragits
i den diskussionspromemoria som nämnden förelagt industrirepresentanterna
skulle leda till en försämring för jordbruket genom minskade inkomster
på slakterifettet. Med hänsyn härtill önskade förhandlingsdelegationen ej
medverka till någon förändring av det nuvarande tekniska systemet för tettvaruregleringen.

Sammanfattningsvis anför jordbruksnämnden att av den lämnade redogörelsen
framgår, att eu del förändringar av det tekniska systemet för fettvaruregleringen
genomförts under nu löpande 3-årsperiod, varigenom de
förenklingar och förbättringar av systemet, som åsyftas i motionerna på väsentliga
punkter redan åstadkommits.

Kungl. Maj. ts proposition nr U7 år 1959

Sålunda har inblandningstvånget icke satts i kraft. Jordbrukets avsättningsskydd
för inhemskt oljeväxtfrö har i stället lösts genom en frivillig
överenskommelse mellan SOI och industrien. Liknande överenskommelse
har, såsom framgår av avsnittet om prissättningen på oljeväxter m. in., träffats
även för tiden efter den 1 september 1959. Genom överenskommelsen får
de i motionen 778 uttalade önskemålen om möjlighet för industrien att i sin
fabrikation kunna anlita sig av lämpligaste och billigaste råvara anses tillgodosedda.

De i motionen 775 riktade anmärkningarna mot systemet med regleringsbidrag
till den tekniska industrien har såtillvida eliminerats, att antalet bidragssokande
företag begränsats från tidigare drygt 700 till något mer än
400 företag. Den administrativa apparaten för direktkontroll av dessa företag
utgöres av 3 resande kontrollanter. Ett accisförfarande skulle utan tvivel
kräva en större kontrollapparat.

De i sistnämnda motion särskilt berörda svårigheterna beträffande reglelingsbidrag
för svenskt slakterifett förefanns onekligen tidigare. Genom
överenskommelse med jordbruket om att pristryckande överskott av slaklerifett
skall avlyftas genom export samt införandet av förutnämnda regel
lör begränsning i visst fall av regleringsbidragets storlek har dessa svårigheter
eliminerats. Erfarenheterna under den gångna 3-årsperioden visar, att
det icke uppstått några kontrollsvårigheter eller andra olägenheter i detta
avseende.

I samma motion göres vidare gällande, att de bidragsberättigade företagen
»maste ha särskild bokföring för att kunna styrka sina krav och måste
upprätthålla en vidlyftig skriftväxling med jordbruksnämnden». Detta torde
knappast vara riktigt. Företagens rapportering till jordbruksnämnden sker
månadsvis och omfattar in- och utgående lager av fettvaror samt inköp och
torbrukning av sådana varor. Dessa uppgifter hämtas direkt från företagens
?,r i<r,ar''e la§erfr°kföring. Någon för bidragsförfarandet anordnad särskild
bokföring tinnes sålunda som regel icke hos företagen. Det har också varit
ett önskemål att undvika detta. Företagens arbete med regleringen blir härigenom
mindre och jordbruksnämndens kontrollmöjligheter blir bättre. Att
de rapporterande företagen icke nämnvärt belastats genom systemet i dess
nuvarande utformning torde också framgå av industriorganisationens yttrande
på denna punkt, där det heter: »Företagen torde däremot knappast
kanna sig besvärade av det redovisnings- och kontrollsystem, som påtalats
i motionen nr 775.»

Vidare framhåller jordbruksnämnden, att det i motionen nr 775 föreslagna
accisförfarandet prövats under 1930-talet med negativt resultat samt att
den svenska margarinindustrien nu bestämt motsätter sig ett accissystem
såväl av kontroll- som rättviseskäl.

Förslaget om att den tekniska industrien skall bära den råvarufördyring,
som föranledes av införselavgiften, finner jordbruksnämnden icke vara realistiskt
samt anför härom.

När motionen väcktes, var införselavgiften föreslagen till 30 öre. Jordbruksprisutredningen,
som tänkte sig en införselavgift på 25 öre, väckte på
sin tid samma förslag som motionären. Detta möttes av starkt motstånd av
,er.j remissinstanser. Under år 1958 har införselavgiften på grund av
världsmarknadsprisutvecklingen måst höjas upprepade gånger och tidvis legat
över 50 öre. F. n. (mars 1959) uppgår avgiften till 39 öre.

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

Jordbruksnämnden anser, att det säger sig självt, att en avgitt av sådan
höjd och med sådan rörlighet blir mycket svår att bära för den tekniska
industrien. En omläggning av fettvaruregleringen på sätt föreslagits i motionen
nr 775 skulle vidare medföra icke oväsentligt minskade inkomster för
jordbruket. Denna inkomstminskning kan uppskattas till 10 000 000 å
12 000 000 kr. per år. Möjligheten att på andra vägar än som föreslagits i
motionen nr 775 avskaffa det nuvarande bidragssystemet till den tekniska
industrien har nämnden ingående diskuterat med representanter för denna
industri. Av nämnden därvid framfört förslag till lösning av problemet har
avstyrkts av industrirepresentanterna, som dessutom förklarat sig själva
icke kunna föreslå någon annan lösning av frågan.

Med hänsyn till sålunda anförda omständigheter och då såväl den av regleringen
berörda livsmedels- och tekniska industrien som jordbrukets förhandlingsdelegation
förordat ett bibehållande av det tekniska systemet för
fettvaruregleringen såsom det numera tillämpas, finnes enligt jordbruksnämndens
uppfattning ingen anledning att nu frångå detsamma.

Prissättningen på oljeväxter m. m.

Jordbruksnämnden anför, att vid överläggningarna mellan nämnden och
jordbrukets förhandlingsdelegation förutsatts, att margarinpriset, bortsett
från fabrikations- och distributionsmarginaler, skall på sätt som närmare
anges under avsnittet om mjölk och mejeriprodukter in. m., i princip hållas
fast vid nuvarande nivå genom uttagande av införsel- och regleringsavgifter
på fettvaror i överensstämmelse med vad som nu är fallet. Därjämte har förutsatts,
att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden
även i fortsättningen skall äga bemyndigande att besluta om
tvångsinblandning i margarin och liknande produkter enligt nu gällande
bestämmelser.

Vidare anmäler jordbruksnämnden, att överenskommelse träffats om att
övre och nedre prisgränserna för rapsfrö med 47 procent fettlialt och 18 procent
vattenhalt skall vara oförändrade, d. v. s. 89 resp. 68 öre per kg. Det
har också överenskommits, att införselavgiften på vegetabilisk olja och annat
fett (med inemot 100 procent fetthalt) ävenledes skall vara oförändrad,

31,5 öre per kg, att gälla så länge det inhemska priset på rapsfrö med 47
procent fetthalt och 18 procent vattenhalt vid leverans till oljefabrik ligger
mellan prisgränserna. Produkter, som jämte fett innehåller annan vara, skall
liksom hittills avgiftsbeläggas efter fetthalten. Införselavgiften skall utgå
för samma slags fettvaror, för vilka regleringsavgift uttages, och erläggas i
samma ordning som den senare. Beträffande de särskilda införselavgifter,
som utgår på stearin samt margarin, konstister, bakhjälpmedel in. fl. produkter
av livsmedelsindustri (hänförliga till tulltaxenr 15.10, 15.13, 19.08,
21.04, 21.05, 21.07 och 32.04) föreslås icke heller någon ändring.

I fråga om införselavgiftens storlek under regleringsåret 1959/60 anför
jordbruksnämnden följande.

Kungi. Maj.ts proposition nr i fri år 1959

Den internationella prisnivån på flytande vegetabiliska oljor har varit
mycket lag under större delen av år 1958. För att skydda den nedre prisgränsen
för rapsfrö har därför införselavgiften på fettvaror alltsedan maj
månad samma år måst sättas högre än 31,5 öre per kg. Genomsnittsavgiften
för tiden maj—december 1958 var sålunda 45 öre. Under den senaste tiden
har de internationella priserna stigit något. Detta har föranlett en sänkning
av avgiften för mars 1959 till 39 öre. Om denna prisuppgång är av tillfällig
natur, är givetvis icke möjligt att med säkerhet förutse. Mycket tyder emellertid
på att man på längre sikt bör räkna med en förhållandevis låg världsmarknadsprisnivå
på detta område. Det torde därför vara realistiskt att utgå
från att man för att stödja den nedre prisgränsen för rapsfrö under regleringsåret
1959/60 genomsnittligt sett blir nödsakad uttaga en införselavgift,
som kommer att vara högre än normalavgiften, 31,5 öre. Under kalenderåret
1958 uppgick den genomsnittliga avgiften till 40 öre. Uppskattningsvis
torde man kunna räkna med en avgift av samma storleksordning för
regleringsåret 1959/60.

I detta sammanhang påpekar jordbruksnämnden, att den med den inhemska
olje- och margarinindustrien träffat överenskommelse om att denna
industri av 1959 års skörd skall omhändertaga SO 000 ton torkat rapsfrö,
5 000 ton torkat senapsfrö och 3 500 ton rå rapsolja. Denna uppgörelse förutsätter
bl. a., att bestämmelserna om inblandning stvång icke sättes i till
lämpning. Överenskommelsen innebär, att industrien ökat sitt åtagande i
förhållande till vad som tillämpats beträffande 1957 och 1958 års skördar
med 3 500 ton olja, vilket motsvarar ca 9 000 ton torkat frö. Att det ökade
åtagandet från industriens sida angivits i olja sammanhänger med att den
inhemska kapaciteten för extraktion av oljeväxtfrö är begränsad till 85 000
ton frö.

Jordbruksnämnden erinrar om att enligt 1957 års statsverksproposition
< IX ht, s. 307) har av behållningen i jordbruksnämndens clearingkassa för
fettvaror ett belopp av 4 000 000 kr. ställts till nämndens förfogande för alt
användas till stöd för en av beredskapsskäl motiverad fortsatt odling av oljelin
samt till stöd åt spånadslinodlingen genom omhändertagande och avyttring
av oljefrö från odlingar av spånadslin. Ifrågavarande medel har tillförts
en särskild kassa, benämnd linoljekassan. Nämnden upplyser, att utgifterna
för 1958 års skörd av oljelinfrö och spånadslinfrö ännu icke har slutreglerats.
Det är därför icke möjligt att exakt uppge behållningen i kassan. Uppskattningsvis
torde emellertid kassans behållning efter nämnda slutreglering
kunna anges till 2 200 000 kr.

Jordbruksnämnden förutsätter, att linoljekassan även fortsättningsvis får
tagas i anspråk för avsett ändamål.

Vidare anmäler jordbruksnämnden, att Sveriges oljeväxtodlares centrallörening
med instämmande av föreningen Sveriges oljeväxtintressenter
(SOI) anhållit, att till SOI inflytande införselavgifter för fett i fortsättningen
skall få tagas i anspråk även för stödjande av en oljelinodling om sammanlagt
högst 10 000 ha. Kostnaderna för stödjandet av en oljelinodling av
denna omfattning har uppskattats till ca 3 000 000 kr. En ökad oljelinodling
har ansetts vara av betydelse genom att den ger odlarna ökad varia -

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1959

tionsmöjlighet beträffande de vårsådda grödorna. Då kostnaderna för oljelinstödet
sålunda är avsedda att bestridas inom ramen för de medel, som
regelmässigt tillföres SOI för stöd åt odlingen av mat oljeväxter, torde, anför
nämnden, den ifrågasatta anordningen närmast komma att innebära, att
SOI kommer att stödja en ökad odling av oljelin under sådana år, då det —
bl. a. med hänsyn till omfattningen av höstsådden av oljeväxter finnes
anledning antaga, att skörden av matoljeväxtfrö kommer att understiga i
den senaste normalkalkylen angiven kvantitet, 180 000 ton otorkat frö.

Jordbruksnämnden finner det föreslagna arrangemanget ändamålsenligt
och tillstyrker för sin del, att SOI i nyss angiven omfattning erhåller bemyndigande
att anlita de medel, som eljest kunnat utgå som stöd åt odlingen
av matoljeväxter, för att även stödja en ökad odling av oljelinfrö. Enligi
vad nämnden under hand inhämtat, avser odlarorganisationen att innevarande
vår inbjuda odlarna att teckna kontrakt om en odling av oljelinfrö.

Vid ett genomförande av den föreslagna anordningen för stöd åt oljelinodlingen
finner jordbruksnämnden det icke påkallat, att ett statligt garantipris
fastställes för oljelinfrö. Nämnden föreslår därför, att statligt garantipris
för 1959 års odling i dylikt fall endast fastställes för spånadslinfrö. Inlösenpriset
bör enligt nämndens mening vara oförändrat, 70 öre per kg, för
frövara med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet vid leverans från
odlare. Garantipriset bör såsom föregående år begränsas till att avse en kvantitet
om högst 2 000 ton spånadslinfrö av nämnd kvalitet.

Jordbruksnämnden framhåller, att genom att den statliga inlösengarantien
begränsas till att avse allenast spånadslinfrö, de tillgängliga medlen i
linoljekassan givetvis kommer att räcka under en längre tidrymd än eljest
skulle ha blivit fallet. Detta måste enligt nämndens mening anses vara av
stor betydelse för den särskilt f. n. hårt trängda spånadslinodlingen.

Jordbruksnämnden anmäler såvitt gäller oljeväxtregleringen slutligen, åt!
det offentliga inslaget i styrelsen för föreningen Sveriges oljeväxtintressenter
genom eu stadgeändring, som trädde i kraft den 1 januari 1958, har ökat
på sådant sätt, att jordbruksnämnden, förutom ordförande, utser 1 ledamot
och 1 suppleant i styrelsen. Den utslagsröst för det allmänna, som av statsmakterna
åsyftats vid föreningens tillkomst (prop. 1951: 207, s. 88) och som
upphörde, när det statliga spannmålsbolagets representation i styrelsen ersattes
med en representant för föreningen Svensk spannmålshandel, har
härigenom återställts. Ändringen innebär även, att överensstämmelse uppnåtts
med vad som gäller i fråga om det offentliga inslaget i styrelsen för
föreningen Svensk spannmålshandel.

Departementschefen

Feltvaruregleringens primära syfte är dels att åstadkomma stöd åt smörproduktionen
genom anpassning efter marknadsläget av prisrelationen mellan
å ena sidan smör samt å andra sidan margarin och övriga varor, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

kan ersätta smör, dels att bereda inhemska matoljeväxter samma skydd som
Övriga jordbruksprodukter. Genom regleringsanordningarnas utformning erhålles
dessutom ett avsättningsskydd för inhemskt slakterifett.

Stödet åt den inhemska oljeväxtodlingen lämnas i samma former som stödet
åt annan jordbruksproduktion. Som prismätare användes därvid priset
På höstraps med 47 procent fetthalt och 18 procent vattenhalt. Sålunda är
den övre och nedre prisgränsen för rapsfrö, efter justering i anledning av 5-procentregelns utlösning hösten 1957, fastställd till 89 (85) och 68 (65) öre
per kilogram (inom parentes anges belopp i utgångsläget hösten 1956). Så
länge det inhemska priset för rapsfrö ligger mellan prisgränserna, utgår en
införselavgift på vegetabilisk olja och annat fett (med inemot 100 procent
fetthalt) med 31,5 (30) öre per kilogram.

Därjämte uttages för såväl importerade f ettvaror som olja, som fr am vunnits
ur inhemskt oljeväxtfrö, en rörlig regleringsavgift, vilken bland annat
står i visst förhållande till världsmarknadspriserna på fettvaror. Genom
nyssnämnda införselavgift samt den rörliga regleringsavgiften åstadkommes
en sådan fördyring av margarinråvarorna att åsyftad prisspänning mellan
smör och margarin m. m. uppnås.

Produkter, som jämte fett innehåller annan vara, avgiftsbelägges efter
fetthalten. Utöver nämnda avgiftsskydd för vegetabilisk olja av inhemsk odling
har Kungl. Maj :t fullmakt att föreskriva tvångsinblandning av dylik
olja i margarin och liknande produkter. Tvångsinblandning har emellertid
hittills inte behövt tillgripas, enär överenskommelse träffats mellan Sveriges
oljeväxtintressenter, förening u. p. a., och margarinindustrien om att
denna industri skall övertaga viss del av den inhemska oljeväxtfröskörden.

Utöver vad som motsvarar förut nämnda avgifter utgår — för att dels
lämna egentligt manufaktureringsskydd, dels kompensera den inhemska industrien
för nämnda inblandningstvång — en särskild införselavgift av
26,25 (i utgångsläget år 1956 före justering i anledning av 5-procentregelns
utlösning 25) öre per kilogram för margarin, konstister och bakhjälpmedel
med en fetthalt av mer än 60 procent, av 21 (20) öre per kilogram för bakhjälpmedel,
vilkas fetthalt överstiger 24 men inte 60 procent samt av 7,35
(7) öre per kilogram för bakhjälpmedel med en fetthalt överstigande 10
men ej 24 procent, vissa såser och soppor med mer än 20 procent fett, fettemulsioner
med mer än 10 procent fett, ävensom smör- och ostfärger, beredda
med olja. För wafers, innehållande mer än 20 procent fett, lämnas ett
manufaktureringsskydd av 14,70 (14) öre per kilogram. I fråga om stearin
utgår, när priset på rapsfrö ligger mellan prisgränserna, en införselavgift av
38,85 (37) öre per kilogram, varav 7,35 (7) öre utgör manufaktureringsskydd.

Införselavgifterna tillföres Sveriges oljeväxtintressenter för bestridande
av kostnader i samband med föreningens omhändertagande, bearbetning och
försäljning av den inhemska skörden av matoljeväxter. Regleringsavgifterna
däremot inlevereras till statsverket.

Slakterifett av inhemsk produktion är inte belagt med införsel- eller regleringsavgift.
För att kunna upprätthålla det inhemska priset på slakterifett

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

på en nivå, som motsvarar världsmarknadspriset med tillägg av införseloch
regleringsavgift, äger Svensk kötthandel, ekonomisk förening, av influtna
slaktdjursavgifter täcka kostnaderna för sådan export av slakterifett,
som erfordras för att uppehålla priset inom landet på avsedd nivå.

För allt fett, som förbrukas inom den tekniska industrien, lämnas restitution
(regleringsbidrag och återbäring), såvitt angår importerad fettvara,
med belopp motsvarande den sammanlagda avgift, som erlagts för varan,
samt beträffande inhemsk vegetabilisk olja respektive inhemskt slakterifett
med belopp, motsvarande den sammanlagda avgift, som skulle ha utgått,
om i stället importerad vara använts. Regleringsbidrag för inhemskt slakterifett
skall dock inte utgå med större belopp än som motsvarar den av avgifterna
föranledda prisförhöjningen på varan. Regleringsbidrag och återbäring
av införsel- och regleringsavgift utgår i fråga om importerad vara
och olja av inhemsk odling ur regleringsavgiftsmedlen med belopp, som
motsvarar regleringsavgifterna, och ur införselavgiftsmedlen med belopp,
som motsvarar införselavgifterna. Regleringsbidrag för inhemskt slakterifett
utgår ur regleringsavgiftsmedlen.

Vid 1956 års riksdag väcktes i båda kamrarna motioner (II: 775 samt
likalydande I: 594 och II: 778), i vilka den av Kungl. Maj:t i propositionen
1956: 165 föreslagna, av riksdagen sedermera godtagna utformningen av
fettregleringen utsattes för kritik och i skilda yrkanden hemställdes om utredning
av regleringen. I anledning av dessa motioner anhöll riksdagen (JoU
1956:30; rskr. 316), att vid den översyn av jordbrukets prissystem, som
borde ske, innan ny överenskommelse härom år 1959 skall träffas, utredning
även måtte ske av möjligheterna att åstadkomma en genomgripande
förenkling av fettregleringen.

I anledning härav lämnade Kungl. Maj :t den 1 mars 1957 jordbruksnämnden
i uppdrag att med utgångspunkt från de år 1947 eller senare av riksdagen
fastställda principiella grunderna för stödet till den inom landet bedrivna
smörproduktionen och oljeväxtodlingen utreda utformningen av det
tekniska systemet för detta stöd. Vid översynen borde i främsta rummet
beaktas önskemålet att åstadkomma största möjliga begränsning och en genomgripande
förenkling av de regleringstekniska anordningarna på området.
I övrigt borde översynen vara förutsättningslös.

Som framgår av den i det föregående återgivna, av jordbruksnämnden
lämnade redogörelsen har eu del förändringar av det tekniska systemet för
fettvaruregleringen genomförts under nu löpande 3-årsperiod, varigenom de
förenklingar och förbättringar, som åsyftas i motionerna, på väsentliga
punkter enligt nämnden redan åstadkommits. I fråga om den närmare redogörelsen
för vad som av nämnden åtgjorts i ärendet torde jag få hänvisa till
vad nämnden anfört i det föregående.

Jordbruksnämnden har diskuterat de olika spörsmålen berörande fettregleringen
med representanter för den livsmedels- och tekniska industri, som
direkt bcröres av regleringsanordningarna. Av nämnden framförda förslag

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

till förändringar av regleringen har därvid avstyrkts av industrirepresentanterna,
som dessutom förklarat sig själva inte kunna föreslå några andra
förändringar. Jordbrukets förhandlingsdelegation har uttalat, att det nuvarande
systemet fungerar fullt tillfredsställande ur de synpunkter förhandlingsdelegationen
har att företräda och att den inte önskade medverka till
någon förändring av systemet.

Med hänsyn till vad som sålunda förekommit finnes enligt jordbruksnämndens
uppfattning ingen anledning att nu frångå det gällande tekniska
systemet för fettregleringen. Den mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
träffade, av mig tidigare förordade överenskommelsen bygger,
såvitt nu är i fråga, på detta system. Med hänsyn härtill finner jag mig
böra förorda, att nämnda tekniska system lägges till grund för fettregleringen
under den kommande 6-årsperioden.

Vad därefter gäller prissättningen på oljeväxter in. in. föreslår jordbruksnämnden
i anslutning till den träffade överenskommelsen, att såväl prisgränser
och samtliga införselavgifter fastställes till samma belopp som för
närvarande gäller. Häremot har jag inte något att erinra. Jag kan även ansluta
mig till den vid överläggningarna gjorda förutsättningen, att margarinpriset,
bortsett från förändringar som föranledes av ändringar i fabrikations-
och distributionsmarginaler, i princip skall hållas fast vid nuvarande
nivå genom uttagande av införsel- och regleringsavgifter på fettvaror i överensstämmelse
med vad som nu är fallet. Jag förutsätter vidare, att Kungl.
Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden även i
fortsättningen skall äga föreskriva inblandningstvång beträffande margarin
och liknande produkter, som tillverkas inom landet. Såsom nämnden framhållit,
behöver bestämmelserna härom inte sättas i tillämpning i fråga om
1959 års skörd, eftersom överenskommelse redan träffats om omhändertagande
av oljefrö av detta års skörd.

I anslutning till beslut av 1957 års riksdag (JoU 1957: 31; rskr. 338) har
jordbruksnämnden från nämndens clearingkassa för fettvaror till ett särskilt
konto, benämnt linoljekassan överfört ett belopp av 4 000 000 kronor
för att användas till stöd för en av beredskapsskäl motiverad fortsatt odling
av oljelin samt till stöd för spånadslinodlingen genom omhändertagande
och avyttring av oljefrö från dessa odlingar. Kungl. Maj:t har i fråga om
1958 års skörd av oljelin- och spånadslinfrö fastställt ett garantipris av 70
öre per kilogram, avseende leverans från odlare av frö med 18 procent vattenhalt
och 96 procent renhet. Prisgarantien begränsar sig till en kvantitet
av högst 2 000 ton oljelinfrö och en kvantitet av högst 2 000 ton spånadslinfrö
av nyssnämnd kvalitet.

Jordbruksnämnden har nu föreslagit, att stödet åt spånadslinfrö för 1959
års odling skall utgå efter oförändrade grunder. Häremot har jag inte något
att erinra. Kungl. Maj :t bär också tidigare denna dag fastställt det föreslagna
garantipriset för spånadslinfrö å 70 öre per kilogram och förordnat om
begränsning av prisgarantien till oförändrat 2 000 ton spånadslinfrö. För in -

Kungl. Mcij. ts proposition nr 147 år 1959

friande av garantien torde liksom för 1957 och 1958 års skördar få tagas i
anspråk medel ur jordbruksnämndens omförmälda linoljekassa.

Vad därefter angår oljelinfrö har jordbruksnämnden —- efter framställning
av Sveriges oljeväxtodlares centralförening med instämmande av regleringsföreningen
Sveriges oljeväxtintressenter — hemställt om bemyndigande
för regleringsföreningen att för stöd åt en under vissa förhållanden
intill sammanlagt högst 10 000 hektar ökad odling av oljelin anlita medel,
som eljest kunnat utgå som stöd åt odlingen av matoljeväxter. Anordningen
avses skola öka odlarnas variationsmöjligheter beträffande vårsådda
grödor, särskilt i fall av mindre höstsådd av oljeväxter än normalt. Vid
ett genomförande av förslaget skall den hittillsvarande statliga prisgarantien
för oljelinfrö avvecklas.

Med hänsyn till vad jordbruksnämnden anfört finner jag mig böra biträda
förslaget. Jag förutsätter därvid, att nämnden upprättar och underställer
Kungl. Maj :t förslag till närmare bestämmelser för ifrågavarande stöd. Vidare
förutsätter jag, att stödet åt en intill 10 000 hektar ökad odling skall
utgå endast under sådana år, då det bland annat med hänsyn till omfattningen
av höstsådden av oljeväxter finnes grundad anledning att antaga,
att skörden av matoljeväxter kommer att understiga en normalkvantitet av
180 000 ton otorkat frö. Enär för stödet avses skola användas medel, som influtit
vid upptagande av införselavgifter för fett, anser jag mig böra föreslå,
att det skall åligga nämnden att i god tid före början av sådden av oljelinfrö
underställa Kungl. Maj :t förslag beträffande det belopp, som av införselavgiftsmedlen
må disponeras för ifrågavarande ändamål. Nämnden
har upplyst, att odlarorganisationen redan innevarande vår avser att inbjuda
jordbrukarna att teckna kontrakt om odling av oljelinfrö. Med hänsyn
härtill finner jag mig redan nu böra förorda, att för stöd åt 1959 års odling
dylika införselavgiftsmedel må disponeras intill ett belopp av högst 3 000 000
kronor.

Vad jordbruksnämnden anfört angående den statliga representationen i
styrelsen för föreningen Sveriges oljeväxtintressenter föranleder ingen erinran
från min sida.

Mjölk och mejeriprodukter m. m.

Jordbruksnämnden

Smör

Avsättningsutrymmet för smör på hemmamarknaden bestämmes i första
hand av prisrelationen mellan smör och margarin. Under nu löpande regleringsperiod
har gällt, att margarinpriset i princip skolat hållas oförändrat,
bortsett från justeringar föranledda av ändringar i fabrikations- och
distributionsmarginaler.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1959. I samt. Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

Jordbruksnämnden anför, att med hänsyn till den betydelse, som margarinpriset
har för prissättningen på smör, det från jordbrukets förhandlingsdelegations
sida framhållits, att det ur jordbrukets synpunkt är angeläget,
att margarinpriset skall kunna höjas, så att man därmed kan få
möjlighet att hålla ett högre smörpris och på så sätt kompensera mjölkproduktionen
för en del av det inkomstbortfall denna vållats genom den
våren 1958 vidtagna smörprissänkningen. Nämnden har emellertid förklarat,
att margarinpriset enligt nämndens uppfattning även under den kommande
perioden i princip skall hållas oförändrat. Därest smörpriset skulle
falla under den nedre prisgränsen får dock enligt nämnden frågan om
margarinpriset tagas upp till övervägande i samband med prövningen av
de andra åtgärder, som då kan komma i fråga för att skydda den nedre
prisgränsen. Jordbrukets förhandlingsdelegation har i anledning härav
slutligen uttalat, att den vidhåller sin uppfattning, att det av olika skäl är
motiverat att höja margarinpriset men att delegationen med hänsyn till
nämndens inställning såg sig nödsakad att godtaga nämndens ståndpunkt.
Vid de fortsatta överläggningarna angående prissättningen på smör har
man i enlighet härmed utgått ifrån att margarinpriset i princip skall vara
fast även under nästa regleringsperiod.

Jordbruksnämnden framhåller, att det »ingångspris» för smör (motsvarande
mittpriset för andra varor), som nu föreslås skola gälla från början
av den nya prissättningsperioden, fastställts under hänsynstagande såväl
till margarinprisets höjd som till smörkonsumtionens utveckling sedan
smörpriset i maj 1958 sänktes under den nedre prisgränsen. Nämnden erinrar
därvid om att den för konsumtionsutvecklingen lämnat en närmare
redogörelse i sin skrivelse till Kungl. Maj :t den 27 februari 1959, vilken
legat till grund för propositionen 1959:80 angående prissättningen på
smör. De konsumtionssiffror, som lämnats i redogörelsen, leder enligt
nämndens uppfattning närmast till den slutsatsen, att smörkonsumtionen
kunnat stabiliseras vid en högre nivå än som tidigare ansetts möjlig vid
den prisspänning mellan smör och margarin, som varit rådande sedan maj
1958. Med utgångspunkt från den sålunda konstaterade konsumtionsutvecklingen
— varvid särskild hänsyn tagits till utvecklingen under tiden
efter den 28 november 1958, då nuvarande riksnotering, 525 öre per kg,
varit gällande —- har det ansetts möjligt att beräkna ingångspriset för smör
till i genomsnitt 525 öre per kg för helt år. Nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
har beräknat, att smörkonsumtionen under nu angivna
förutsättningar skall komma att inställa sig på en nivå av 70 000—
75 000 ton per år.

Införselavgiften för smör föreslår jordbruksnämnden — med hänsyn till
i första hand prisutvecklingen på danskt smör vid försäljning på englandsmarknaden
— skola fastställas till 101 öre per kg, vartill kommer 24 öre
per kg i kompensationsavgift, eller således tillhopa 125 öre per kg. Detta
innebär en sänkning av det totala gränsskyddet med 30 öre per kg i förhållande
till vad som nu gäller.

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

Erfarenheterna av den rörliga smörprissättning, som av marknadsmässiga
hänsyn tillämpats på hemmamarknaden sedan våren 1958, har enligt
jordbruksnämndens uppfattning varit i huvudsak goda. På grund härav
har man vid förhandlingarna utgått från att smörpriset även i fortsättningen
skall kunna justeras med hänsyn till ändringar i marknadsläget.
Vid en sådan prissättning har det synts ändamålsenligt att, på samma
sätt som nu sker i fråga om ägg, vid fastställandet av prisgränserna för
smör indela året i 2 säsonger.

»Ingångspriset» för smör har för innevarande prissättningsperiod satts
närmare den nedre än den övre prisgränsen. Denna konstruktion, vars syfte
var att bereda ett effektivt skydd mot att det inhemska smörpriset skulle
behöva sänkas alltför kraftigt vid en försämring i utlandspriserna på smör,
kan således anses ligga i linje med vad riksdagen tidigare uttalat om angelägenheten
av att avsättningsmöjligheterna för mjölkprodukterna, framför
allt för smör, icke skulle försämras. Dessa synpunkter har även varit vägledande
för jordbruksnämnden vid konstruktionen av importskyddet för
smör för nästa prissättningsperiod och i anslutning härtill har den nedre
prisgränsen ansetts böra fortfarande ligga närmare ingångspriset än den
övre prisgränsen.

De prisgränser och ingångspriser, varom överenskommits vid förhandlingarna,
framgår av följande tablå (i öre/kg).

Tidsperiod Nedre Ingångs- Övre

prisgräns pris prisgräns

oktober—mars.......... 535 550 650

april—september........ 485 500 600

Jordbruksnämnden anser, att övergången mellan de båda säsongerna
bör, om nämnden så finner nödvändigt för undvikande av spekulation, av
nämnden kunna till tiden varieras under olika år.

Smörexporten, som f. n. är centraliserad till Svenska mejeriernas riksförening,
förutsättes även i fortsättningen komma att handhavas av denna
organisation, varvid skyldighet skall föreligga för riksföreningen att, liksom
hittills, på lika villkor verkställa export även för utomstående mejerier.
Export av smör utan anlitande av regleringsmedel för täckning av förluster
skall kunna få ske även av andra företag. Vid export av andra mejeriprodukter
än smör skall eventuella exportbidrag i regel beräknas med utgångspunkt
från den mängd smör, som den exporterade varan efter fettinnehållet
kan anses motsvara. Bidragsberältigad export av nu avsedda
produkter skall få ske även av andra företag än riksföreningen, vilken
på förhand, efter nämndens godkännande, skall fastställa bidragens storlek.

I fråga om smör har enligt jordbruksnämnden överenskommits, att kvantitativ
exportreglering skall kunna företagas, när det inhemska smörpriset
uppnår 650 öre per kg eller alltså det pris, som för perioden oktober—mars
utgör deu övre prisgränsen. Vad som sålunda avtalats innebär ett avsteg
från ståndpunkten, att exportreglering för viktiga produkter skall företa -

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1959

gas först när det inhemska priset något överstigit den övre prisgränsen,
men har tillkommit såsom en motvikt mot att den nedre prisgränsen satts
endast 15 öre från ingångspriset.

Jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation har utgått
från att den nuvarande statliga prisrabatten för smör, vilken utgår dels i
form av en allmän prisrabatt å 50 öre per kg, dels med 100 öre per kg vid
försäljning till allmänna inrättningar, icke skall utgå fr. o. m. nästa regleringsår.
Svenska mejeriernas riksförening bör emellertid äga rätt att, sedan
den statliga prisrabatten upphört, efter nämndens godkännande, disponera
medel ur riksföreningens kassa för regleringsändamål till utbetalande
av prisrabatt för smör, som försäljes på den inhemska marknaden,
t. ex. till allmänna inrättningar. Likaledes bör avsättningen på hemmamarknaden
av andra mejeriprodukter än smör kunna främjas på liknande
sätt.

Konsumtionsm folk

Jordbruksnämnden anför, att överenskommelsen i fråga om konsumtionsmjölk
innebär, att priset på denna vara från utgångsnivån vid den
nya periodens början skall kunna röra sig i takt med förändringar i prisnivån
för övriga jordbruksprodukter. Regleringstekniskt skall detta lösas
så, att vid periodens början en övre prisgräns fastställes för konsumtionsmjölken.
Denna prisgräns skall sedan justeras upp eller ned i anslutning
till sådana justeringar av importavgifterna, som i enlighet med spärregeln
vidtages för att kompensera förändringar i jordbrukets kostnadsnivå eller
i inkomstnivån för industriarbetare. Justeringen av den övre prisgränsen
kommer alltså för konsumtionsmjölken att spela samma roll som justeringar
av importavgifterna för de varor, för vilka den inhemska prisnivån
bestämmes av prisnivån på världsmarknaden och importskyddets höjd.

Partipriset på den från mejeri försålda konsumtionsmjölken uppgår f. n.
till i genomsnitt 57,4 öre per 1 för den till 3 procent fetthalt standardiserade
mjölken. Jordbruksnämnden erinrar om att i överenskommelsen förutsatts,
att en allmän höjning av priset på konsumtionsmjölk med 1 öre per 1 skall
ske vid den nya periodens början. Det har vidare ansetts önskvärt, att ett
visst mindre utrymme skall finnas för att rätta till lokala ojämnheter i
prisbildningen. Med hänsyn härtill har den övre prisgränsen för konsumtionsmjölk
i överenskommelsen ansetts böra bestämmas till 59 öre per 1 i
genomsnitt för hela landet.

Vad som för nu löpande period föreskrivits i fråga om det sätt, på vilket
det faktiskt uttagna konsumtionsmjölkpriset skall beräknas, och om påföljd
vid överskridande av den övre prisgränsen, anser jordbruksnämnden
böra gälla även i fortsättningen.

För varje enskild ekonomisk enhet inom mejerihanteringen bör sålunda
uträknas en särskild övre prisgräns med utgångspunkt från de konsumtionsmjölkpriser
som nu tillämpas och med tillägg för den avsedda allmänna
höjningen med 1 öre per 1 ävensom för lokala prisanpassningar inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

den nyss angivna ramen, överskrides den sålunda för varje enhet fastställda
övre prisgränsen bör vidare påföljden liksom f. n. bli, att det mejerienheten
tillkommande allmänna mjölkpristillägget nedsättes med samma belopp
som det, med vilket priset höjts över den övre prisgränsen.

Jordbruksnämnden befarar, att det vid beräknandet av det lconsumtionsmjölkpris,
som faktiskt uttages, bl. a. kan uppkomma vissa frågor om beräkningen
av kostnadstillägg för olika slag av emballage. Det har emellertid
förutsatts, att regler härför kommer att uppställas av nämnden.

Även om importen av konsumtionsmjölk av tekniska skäl knappast kan
bli aktuell annat än i gränstrakterna, synes enligt jordbruksnämndens mening
ett relativt starkt skydd mot import dock böra förefinnas även i fortsättningen.
Det nuvarande importskyddet, som utgöres av 8,4 öre i införselavgift
och 12,6 öre i kompensationsavgift eller tillhopa 21 öre per 1, bör
enligt nämndens förslag därför utgå med oförändrat belopp i fortsättningen.
Någon nedre prisgräns för konsumtionsmjölk avses däremot i fortsättningen
ej skola finnas.

Grädde

I fråga om grädde är importskyddet f. n. bestämt med utgångspunkt från
ett ovägt medeltal av partipriserna för tjock grädde (lägst 40 procent fetthalt)
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg. Sagda medeltal är
f. n. 585 öre per kg och prisgränserna 541 resp. 667 öre per kg. Den nedre
resp. övre prisgränsen skall anses nådd, därest partipriset vid något tillfälle
tangerat resp. prisgräns i någon av förenämnda städer. Jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation har nu kommit överens
om att för grädde föreslå oförändrade prisgränser för nästa prissättningsperiod.
Likaså föreslås införselavgiften och kompensationsavgiften för
grädde bli oförändrade och således för tjock grädde 100 resp. 116 öre eller
tillhopa 216 öre per kg. För övriga gräddsorter skall med utgångspunkt
härifrån, liksom f. n. är fallet, införsel- och kompensationsavgifterna differentieras
med hänsyn till fetthalten. Så snart priset för tjock grädde i någon
av de nyss angivna städerna befinner sig utanför prisgräns, skall beträffande
all sorts grädde få vidtagas åtgärder, som i allmänhet kan förekomma
vid över- eller underskridande av prisgräns.

Ost

Beträffande importskyddet för ost framhåller jordbruksnämnden, att
importen stigit under år 1958, huvudsakligen på grund av de förhållandevis
låga importpriserna. Importen har under de 3 senaste åren uppgått till
resp. omkring 5 000, 5 200 och 6 300 ton. Nämnden föreslår, att mittpriset
för ost fr. o. in. den 1 september 1959 fastställes till 490 öre per kg eller 3
öre lägre än det nuvarande priset men 1,5 öre över det nuvarande mittpriset.
övre resp. nedre prisgränsen bör därvid fastställas till 540 öre resp.
440 öre per kg.

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1959

Såsom mätare på det inhemska ostpriset bör enligt jordbruksnämndens
förslag liksom hittills tagas det vägda medeltalet av Riksosts priser vid
försäljning till partihandlare av runmärkt, helfet (45 +) herrgårdsost och
sveciaost med en ålder av lägst 4 månader. Som vägningstal bör även i fortsättningen
användas Riksosts försäljning av de nämnda ostkvaliteterna
under senaste vid beräkningstillfället kända 12-månadersperiod. Omräkning
av vägningstalen bör ske minst en gång årligen.

Införsel- och kompensationsavgifterna för ost föreslås skola utgå med
samma belopp som nu gäller eller 63 resp. 111 öre per kg.

För mesost och smältost föreslås importskyddet bli oförändrat, innebärande
för mesost en införselavgift å 21 öre och för smältost en kompensationsavgift
å 111 öre per kg.

Kondenserad mjölk och torrmjölk m. m.

För kondenserad mjölk tillämpas f. n. ett mittpris av 178,5 öre och prisgränser
å 152 resp. 205 öre per kg, avseende osockrad vara med en fetthalt
av ca 8 procent vid försäljning från fabrik i poster om minst 2 500 kg brutto.
Införselavgiften uppgår till 42 öre per kg.

I det nu gällande prissättningssystemet har för kondensmjölk fastställts
prisgränser endast för osockrad vara. Då det emellertid visat sig, att importen
huvudsakligen omfattat sockrad vara, har jordbruksnämnden funnit
det lämpligt att föreslå, att mittpris och prisgränser fastställes även för
sockrad kondensmjölk. Mittpriser, prisgränser och införselavgifter bör i anslutning
till denna omläggning utgöra följande.

Varuslag		Mittpris öre/kg	övre prisgräns öre/kg	Nedre prisgräns öre/kg	Införsel- avgift öre/kg
Kondenserad mjölk,	fet, sockrad.....	. 208	235	181	50
Kondenserad mjölk,	mager, sockrad...	. 147	170	124	50
Kondenserad mjölk,	fet, osockrad ...	. 179	205	153	50

För kondenserad och steriliserad grädde utgår f. n. samma införselavgift
och kompensationsavgift som för färsk grädde av samma fetthalt som den
importerade kondens- och sterilgrädden. Prisgränser är icke bestämda för
dessa varor.

För torrmjölk gäller nu följande mittpriser och prisgränser (öre/kg).

Mittpris Nedre Övre

prisgräns prisgräns

Mager torrmjölk.......... 257 220 294

Annan torrmjölk.......... 409 346 472

Införselavgiften utgör för all torrmjölk 105 öre per kg. Någon kompensationsavgift
utgår icke. Jordbruksnämnden framhåller, att till följd av en
prissänkning, som företagits på mager torrmjölk vid försäljning från de

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1959

amerikanska överskottslagren, den internationella prisnivån under senare
tid sjunkit kraftigt. De svenska torrmjölksfabrikanterna, vilka tidigare
under innevarande prissättningsperiod i stort sett kunnat tillämpa ett prisläge
motsvarande mittpriserna, har därför fr. o. m. februari 1959 måst
sänka de inhemska priserna så, att de f. n. för såväl mager som annan torrmjölk
ligger under de fastställda nedre prisgränserna. Nämnden finner det
svårt att ange, huruvida detta tryckta prisläge är av tillfällig karaktär eller
blir rådande under längre tid. Man har därför överenskommit att icke ändra
prisgränserna men något höja importskyddet. Införselavgiften för torrmjölk,
såväl mager som annan, föreslås således fr. o. m. den 1 september
1959 utgå med 115 öre per kg.

Såsom redan angivits i avsnittet om smör, bör enligt jordbruksnämndens
förslag även för annan mejeriprodukt, däribland torrmjölk, möjlighet föreligga
att med anlitande av Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa
främja avsättningen genom prisrabattering vid försäljningen till särskilda
ändamål inom landet.

Vidare föreslår jordbruksnämnden, att kemiskt rent mjölksocker (tulltaxenr
29.43) av samma skäl, som förut i avsnittet om potatisprodukter anförts
beträffande kemiskt rent druvsocker, bör återföras till jordbruksregleringen
och beläggas med samma införselavgift som kemiskt icke ren vara.
Denna avgift föreslås till oförändrat 26 procent av importvärdet. Nämnden
anser sig böra beträffande båda slagen av mjölksocker få restituera avgift
för vara, som användes vid framställning av farmaceutiska specialiteter.

Även för glass, glasspulver och puddingpulver föreslås oförändrade avgifter
av 26 procent (stat. nr 18.06.410, 490) resp. 20 procent av värdet (stat.
nr 21.07.197, 201, 991).

Jordbruksnämnden erinrar i detta sammanhang, på därom vid överläggningarna
gjord framställning av jordbrukets förhandlingsdelegation, om
de förslag, som i olika sammanhang framställts om borttagande av varuskatten
på gräddglass. Nämnden upplyser därjämte, att förhandlingsdelegationen
vid överläggningarna även framfört önskemål om att varudeklarationstvång
för glass snarast måtte påbjudas.

Mjölkpristillägg, utjämnings- och mjölkavgifter m. m.

Jordbruksnämnden anmäler beträffande det allmänna mjölkpristillägget,
att i de beräkningar angående intäkterna för jordbruk i storleksgrupperna
III och IV, som gjorts i samband med uppskattningen av inkomstklyftans
storlek vid utgången av innevarande regleringsperiod ävensom av möjligheterna
att under den kommande perioden åstadkomma avsedd utfyllnad av
densamma, vad intäkterna av mjölkproduktionen angår, räknats med det
allmänna mjölkpristillägg, som nu utgår. Eftersom en sänkning eller ett
borttagande av detta tillägg skulle rubba de förutsättningar, under vilka
överenskommelsen träffats, har såsom ett led i överenskommelsen ingått, att
det allmänna mjölkpristillägget icke under den kommande perioden skall

Kungl. Maj:ts proposition nr lkl år 1959

ändras på ett sätt, som medför en försämring för här ifrågavarande storleksgrupper.
I anslutning till vad sålunda överenskommits, förutsättes allmänt
mjölkpristillägg till mejeri under nästa regleringsår skola utgå efter
oförändrade grunder och med oförändrade belopp. Det allmänna mjölkpristillägget,
som utgår lika över hela landet med visst belopp per kg mjölkfett
i den vid mejeri från producent invägda mjölken och grädden, har sedan
den 1 september 1953 utgjort 74,4 öre per kg mjölkfett.

De extra mjölkpristilläggen, som sedan en följd av år utgår för mejerimjölk
i Norrland samt vissa delar av Svealand och Götaland, har ej berörts
av överenskommelsen för nu löpande 3-årsperiod. Dessa tillägg varierar i de
olika områdena mellan 180 öre och 30 öre per kg mjölkfett.

Leveranstillägget för mjölk, som levereras till mejeri har under nu löpande
3-årsperiod utgått med 3 öre per kg mjölk för varje mjölkproducents mejerileverans
upp till 10 000 kg per år. För leveranser mellan 10 000 och 25 000
kg utgör tillägget 300 kr. För leveranser över 25 000 kg för år minskas sistnämnda
belopp med 6 öre för överskjutande kvantitet, så att tillägget vid en
årskvantitet av 30 000 kg helt upphör.

Jordbruksnämnden erinrar om att utredningen om småbruksstöd beträffande
de extra mjölkpristilläggen föreslagit en viss höjning av tilläggens
storlek och för leveranstillägget föreslagit viss omläggning av bidragsgrunderna.
Då frågan om det fortsatta småbruksstödet enligt vad nämnden erfarit
torde komma att framläggas för riksdagen i särskild proposition, har
nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation ej ingått på frågan om
grunderna för dessa tillägg.

Med stöd av förordningen 1947: 378 och Kungl. Maj:ts bemyndigande uttages
f. n. utjämningsavgifter på mjölk, grädde och ost. Vidare har Kungl
Maj:t med stöd av förordningen 1956:406 förordnat om upptagande av
mjölkavgift fr. o. m. den 12 maj 1958. Sedan den 1 december 1958 utgår icke
mjölkavgift i Norrbottens och Västerbottens läns lappmark. I Norrland i övrigt
och vissa delar av Svealand och Götaland utgår mjölkavgiften med 0,5
öre resp. 1,5 öre och i Värmlands län med 1 öre samt i riket i övrigt med 2
öre per 1. Jordbruksnämnden räknar med att dylika avgifter skall kunna
upptagas även i fortsättningen och att de liksom hittills skall tillföras Svenska
mejeriernas riksförenings regleringskassa. Till denna kassa inflytande
medel användes till utbetalning av utjämningsbidrag för vid mejeri invägd
mjölk ävensom till att bestrida kostnader för säsongmässig lagring av smör
m. in. samt för att täcka exportförluster på smör och andra mejeriprodukter.
Nämnden föreslår, att den liksom hittills efter förslag av riksföreningen skall
äga utfärda närmare bestämmelser om medlens användning för sagda ändamål.
Vidare har viss del av utjämningsavgiftsmedlen sedan den 1 oktober
1953 jämväl använts för utbetalning till de osttillverkande mejerierna av
ett pristillägg (kvalitetstillägg) å 10 öre per kg för sådan hårdost, som är
föremål för runmärkning och som därutöver uppfyller vissa kvalitetsfordringar.
Föi under tiden maj—augusti 1959 tillverkad ost av vissa sorter, som

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1959

vid bedömningstillfället uppnått viss minimiålder, är tillägget fastställt till
15 öre per kg. Nämnden föreslår, att utbetalning av dylika tillägg med anlitande
av regleringsmedel efter nämndens godkännande skall få göras även i
fortsättningen. Härutöver hemställer nämnden om befogenhet att medge,
att ifrågavarande regleringsmedel får, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som nu sker, användas till vissa särskilda ändamål, exempelvis för upplysningsverksamhet
i syfte att främja avsättningen av överskott av viss mejeriprodukt
eller för forskningar och försök, som kan anses allmänt gagna
mejeriindustriens utveckling och effektivisering. Nämnden anmäler sin avsikt
att i ett senare avsnitt återkomma till frågan om i vilken utsträckning
medel bör få disponeras för sistnämnda ändamål.

För icke runmärkt smör, som tillverkas vid mejeri, berättigat till erhållande
av statliga pristillägg, utgår med stöd av kungörelsen den 26 augusti
1948 (nr 632) angående pristillägg för mjölk m. m. en avgift av 30 öre per
kg, vilken tillföres Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa och
disponeras efter överenskommelse med jordbruksnämnden. Enligt nämndens
mening bör sistnämnda tillverkningsavgift på smör utgå även i fortsättningen.

Lagringen av mejeriernas säsongmässiga överskott av smör har under innevarande
3-årsperiod liksom under regleringsåren närmast före denna period
handhafts av Svenska mejeriernas riksförening i egen regi. Såsom förut
anförts bestrides omkostnaderna för lagringen, däribland räntekostnaderna
för uppburna rörelsemedel, med tillgängliga medel i riksföreningens regleringskassa.
Mot erläggande av ränta (gällande diskonto plus 0,5 procentenhet)
har riksföreningen av jordbruksnämnden erhållit statliga rörelsemedel,
motsvarande det inlagrade smörets värde. Nämnden anser, att den jämväl i
fortsättningen bör äga rätt att lämna riksföreningen rörelsemedel för smörlagringen
på samma villkor, som nu gäller.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden om att Kungl. Maj :t den
9 november 1956 uppdrog åt nämnden att i samarbete med sakkunniga utanför
nämnden verkställa en utredning om den framtida mjölkproduktionen
och avsättningen av mjölk och mjölkprodukter, samt att nämnden i skrivelse
till Kungl. Maj :t den 4 november 1958 anfört bl. a., att utredningen i samarbete
med lantbrukshögskolans ekonomiska institutioner tillsatt en arbetsgrupp
med uppgift att verkställa en undersökning av de faktorer, som påverkar
utvecklingen av mjölkproduktionen på längre sikt. Nämnden anmäler,
att arbetsgruppens undersökning nu är slutförd. Gruppens undersökning
har sammanfattats i en särskild rapport, »Utvecklingstendenser inom
svensk mjölkproduktion» (stencilerad). Nämnden finner, att rapporten, som
utgör ett av de första försöken här i landet att på grundval av statistiskt
material för en följd av år verkställa en analys av de faktorer, som påverkar
utbudet av jordbruksprodukter, erbjuder åtskilligt av intresse. Emellertid är
de ifrågavarande faktorerna för mjölkproduktionens del starkt variabla i
tiden, något som enligt nämndens uppfattning gör det synnerligen vanskligt

Kimgl. Maj:ts proposition nr U-7 år 1959

att göra bedömanden för framtiden, grundade på en analys från en tidigare
epok av de faktorer, som påverkat utbudet. De prognoser, som intagits i rapporten,
har sålunda icke ansetts äga den grad av säkerhet, att hänsyn till
desamma kunnat tagas vid utformningen av riktlinjerna för prissättningen
på mjölk och mjölkprodukter under den kommande 6-årsperioden.

Departementschefen

Som närmare utvecklats under avsnittet om oljeväxter och fettvaror bestämmes
avsättningsutrymmet för smör på hemmamarknaden i första
hand av prisrelationen mellan smör och margarin. Under nu löpande reglenngsperiod
gäller, att margarinpriset i princip skall hållas oförändrat,
bortsett från justeringar i anledning av ändringar i fabrikations- och distributionsmarginaler.
Vid de nu slutförda överläggningarna mellan jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation angående prissättningen på
smör har man enats om att utgå från att margarinpriset, bortsett från justeringar
i anledning av ändringar i fabrikations- och distributionsmarginaler,
i princip skall vara fast även under den 6-årsperiod, varom avtal träffats.
Häremot har jag inte något att erinra.

Det s. k. ingångspriset för smör, vilket motsvarar mittpriset för andra
varor, sattes för innevarande prissättningsperiod närmare den nedre än
den övre prisgränsen för att bereda ett effektivt skydd mot att det inhemska
smörpriset skulle behöva sänkas alltför kraftigt vid en försämring i utlandspriserna
på smör. Vid ingången av perioden fastställdes sålunda ingångspriset
till 6 kronor 35 öre per kilogram samt den övre och nedre prisgransen
till 7 kronor 35 öre respektive 6 kronor 10 öre. I anslutning till
utlösningen av 5-procentregeln hösten 1957 höjdes dessa gränser till 7 kronor
72 öre respektive 6 kronor 41 öre. På motsvarande sätt har införselavgiften
för smör höjts från 1 krona 25 öre till 1 krona 31 öre per kilogram.
Härtill kommer för närvarande en kompensationsavgift av 24 öre per kilogram.
Det totala gränsskyddet för smör uppgår således till 1 krona 55 öre
pei kilogram. Som prismätare användes Svenska mejeriernas riksförenings
riksnotering för runmärkt smör.

I den föreliggande överenskommelsen föreslås ingångspriset för smör vid
den nya prissättningsperiodens början bli 5 kronor 25 öre per kilogram.
Hänsyn har härvid tagits såväl till margarinprisets höjd som till smörkonsumtionens
utveckling under det senaste året, särskilt under tiden efter
den 28 november 1958, då nuvarande riksnotering å 5 kronor 25 öre varit
gällande. Förslaget föranleder ingen erinran från min sida. Mot bakgrund
av de sedan våren 1958 vunna erfarenheterna i fråga om rörlig prissättning
för smör samt med hänsyn till säsongvariationerna i de internationella
smörpriserna och smörproduktionen finner jag det emellertid ändamålsenligt,
att såsom föreslagits skilda ingångspriser och prisgränser fastställes
for olika säsonger. Jag har ej heller något att invända mot att den nedre
prisgränsen i anslutning till vad som nu gäller sättes närmare ingångspri -

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

set än den övre prisgränsen. I enlighet med överenskommelsen bör sålunda
ingångspriset och prisgränserna för den period, som föreslås omfatta oktober
till och med mars månader, fastställas till 5 kronor 50 öre respektive
6 kronor 50 öre och 5 kronor 35 öre samt för övriga delen av året 5 kronor
respektive 6 kronor och 4 kronor 85 öre, allt per kilogram, övergången mellan
perioder med skilda prisgränser bör, om jordbruksnämnden så finner
nödvändigt för undvikande av spekulation, av nämnden kunna till tiden
varieras under olika år.

Införselavgiften för smör föreslås skola fastställas till 101 öre per kilogram.
Hänsyn har härvid i första hand tagits till prisutvecklingen på
danskt smör vid försäljning på englandsmarknaden. Förslaget till införselavgift
bör enligt min mening godtagas. I anslutning till vad jag tidigare
anfört angående kompensationsavgifterna har jag inte något att erinra mot
att kompensationsavgiften för smör fastställes till 24 öre per kilogram under
den nya regleringsperioden. Det totala gränsskyddet för smör kommer
sålunda att uppgå till 125 öre per kilogram mot för närvarande 155 öre
per kilogram.

I överenskommelsen angives vidare den nivå, vid vilken kvantitativ exportreglering
bör övervägas, till 6 kronor 50 öre per kilogram eller det pris,
som för tiden oktober—mars utgör den övre prisgränsen. Vad sålunda föreslagits
utgör ett avsteg från regeln, att exportreglering för viktigare produkter
skall företagas först när det inhemska priset något överstigit den
övre prisgränsen. Med hänsyn till att förslaget vid förhandlingarna tillkommit
såsom en motvikt till att den nedre prisgränsen satts endast 15 öre från
ingångspriset, kan jag även i denna del tillstyrka överenskommelsen.

Smörexporten, som för närvarande är centraliserad till Svenska mejeriernas
riksförening, bör även i fortsättningen handhas av denna organisation.
Riksföreningen bör därvid, liksom hittills, ha skyldighet att på lika
villkor verkställa export även för utomstående mejerier. Export av smör
utan anlitande av regleringsmedel för täckning av förluster bör dock kunna
ske även direkt av andra företag. Vid export av andra mejeriprodukter
än smör bör vidare eventuella exportbidrag beräknas med utgångspunkt
från den mängd smör, som den exporterade varan kan anses motsvara.
Export av andra mejeriprodukter än smör bör med anlitande av regleringsmedel
få ske även direkt av andra företag än riksföreningen, som i förväg,
efter jordbruksnämndens godkännande, skall fastställa de bidrag, som anses
böra utgå vid export.

I enlighet med vad som nu gäller (prop. 1958: 122; JoU 24; rskr. 285)
torde även i fortsättningen margarin och annat berett ätbart fett, som innehåller
smör, i avgiftshänseende och beträffande importregleringen böra behandlas
som smör.

I enlighet med den föreliggande överenskommelsen bör de nuvarande
statliga rabatterna på smör — allmän prisrabatt vid försäljning inom landet
å 50 öre per kilogram och särskild rabatt vid försäljning till allmänna

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1959

inrättningar å 1 krona per kilogram — slopas efter utgången av augusti
1959. Sedan de statliga prisrabatterna upphört, bör emellertid enligt min
mening Svenska mejerierna riksförening äga rätt att, efter godkännande av
jordbruksnämnden, disponera medel ur riksföreningens kassa för regleringsändamål
till utbetalande av prisrabatt för smör, som säljes inom landet
till t. ex. allmänna inrättningar. På liknande sätt bör avsättningen på
hemmamarknaden av andra mejeriprodukter än smör, däribland torrmjölk,
kunna främjas.

Enligt beslut av 1955 års riksdag skall för konsumtionsmjölk
fastställas prisgränser, inom vilka partipriserna på den från mejeri försålda
konsumtionsmjölken fritt får röra sig. Vidare skall det allmänna mjölkpristillägget
kunna ändras, om konsumtionsmjölkpriset överstiger den övre
prisgränsen.

Som redan anförts i avsnittet om allmänna grunder för prisregleringen
m. m. har i den föreliggande överenskommelsen de nu gällande reglerna för
prissättningen av konsumtionsmjölk ändrats, så att partipriset på denna
vara vid försäljning från mejeri från utgångsnivån vid den nya periodens
början skall kunna röra sig i takt med förändringarna för övriga jordbruksprodukter.
Vid periodens början skall en övre prisgräns fastställas. Denna
skall sedan höjas eller sänkas i anslutning till sådana justeringar av införselavgifterna,
som vidtages i enlighet med de för prissättningssystemet
gällande spärreglerna. Någon nedre prisgräns avses däremot inte skola finnas
för konsumtionsmjölk.

Mot de sålunda föreslagna regleringsanordningarna för konsumtionsmjölk
har jag redan tidigare förklarat mig inte ha något att erinra. Jag har ej
heller något att erinra mot att den övre prisgränsen vid den nya regleringsperiodens
början fastställes till 59 öre per liter i genomsnitt för hela landet.
Vid nu löpande periods början fastställdes den övre prisgränsen till
57 öre och den är för närvarande 60 öre per liter. Partipriset vid försäljning
fiån mejeri av till 3 procent fetthalt standardiserad konsumtionsmjölk uppgår
för närvarande till i genomsnitt 57,4 öre per liter. I den nu träffade
överenskommelsen har förutsatts en allmän höjning av konsumtionsmjölkPiiset
med 1 öre per liter vid den nya periodens början. Därutöver finnes
inom ramen för den övre prisgränsen visst utrymme, vilket avses skola användas
för att rätta till lokala ojämnheter i prisbildningen.

Vad som för nu löpande avtalsperiod föreskrivits beträffande det sätt, på
vilket det faktiskt uttagna konsumtionsmjölkpriset skall beräknas, och om
påföljd vid överskridande av den övre prisgränsen bör, såsom jordbruksnämnden
föreslagit, gälla även under den nya perioden. Sålunda bör för
varje företagsekonomisk enhet inom mejerihanteringen, d. v. s. i allmänhet
en mejeriförening eller en s. k. mejerifusion, uträknas en övre prisgräns
med utgångspunkt från de partipriser på konsumtionsmjölk, som nu tilllämpas,
med tillägg för den avsedda allmänna höjningen av 1 öre per liter
samt för de lokala prishöjningar, som sker inom nyss angiven ram. Om en

Kungl. Maj. ts proposition nr 747 år 1959

sådan enhet överskrider den på så sätt för enheten fastställda övre pi isgränsen,
bör den vidkännas ett mot den genom prisöverskridandet erhållna
merintäkten svarande avdrag på det belopp, som den eljest skulle uppbära
i allmänt mjölkpristillägg. Vidare bör det liksom hittills åligga varje sådan
enhet att månadsvis till jordbruksnämnden lämna uppgift om de genomsnittspriser
vid försäljning av konsumtionsmjölk av olika slag, som utvunnits
under månaden.

Införselavgiften för konsumtionsmjölk torde i enlighet med överenskommelsen
böra fastställas till ett jämfört med nuvarande avgift oförändrat
belopp av 8,4 öre per liter. Vid den nuvarande periodens början var avgiften
8 öre per liter. Kompensationsavgiften för konsumtionsmjölk bör fastställas
till 12,6 öre per liter. Det totala prisskyddet för konsumtionsmjölk
blir sålunda 21 öre per liter.

Skulle problem uppkomma om beräkningen av kostnadstillägg för olika
slag av emballage, torde det få ankomma på jordbruksnämnden att uppställa
regler härför.

Den i överenskommelsen angivna utformningen av stödet åt andra mejeriprodukter
än smör och konsumtionsmjölk utgör enligt min mening en
godtagbar lösning av dessa produkters prissättningsproblem. Jag biträder
därför förslaget, att mittpriset och prisgränserna för grädde — som hittills
med utgångspunkt från ett vägt medeltal av partipriserna för tjock
grädde (lägst 40 procent fetthalt) i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg
— skall fastställas till 5 kronor 85 öre respektive 6 kronor 67 öre
och 5 kronor 41 öre per kilogram. Dessa belopp överensstämmer med de
nu gällande och överstiger med 5,1 procent de belopp, som fastställdes att
gälla vid ingången av nu löpande avtalsperiod. Prisgräns för grädde skall
liksom hittills anses vara nådd, när partipriset vid något tillfälle tangerar
gränsen i någon av nyss angivna städer. Om prisgräns för tjock grädde
passeras, skall beträffande all slags grädde få vidtagas åtgärder av de slag,
som i allmänhet kan förekomma vid över- eller underskridande av prisgräns.
Införselavgiften för tjock grädde bör i enlighet med överenskommelsen
fastställas till oförändrat 1 krona per kilogram. Beloppet är 5 öre
högre än det för den nu löpande perioden ursprungligen fastställda. I anslutning
till vad jag i det föregående anfört beträffande kompensationsavgifter
torde kompensationsavgiften för grädde böra fastställas till 1 krona
16 öre per kilogram. Det totala gränsskyddet för tjock grädde blir sålunda
2 kronor 16 öre per kilogram. För övriga gräddsorter bör införsel- och
kompensationsavgifterna i enlighet med nu gällande skala differenlieias
med hänsyn till fettlialten.

Mittpris och prisgränser för ost skall enligt gällande regler fastställas
endast för herrgårds- och sveciaost samt avse ett vägt genomsnitt av priserna
till partihandlare för runmärkt lielfet sådan ost av lägst 4 månaders
ålder. Som vägningstal skall användas Riksosts, svenska mejeriernas riksförenings
ostlager förening u. p. a., försäljning av de nämnda oslkvalite -

Kungl. Maj. ts proposition nr U7 år 1959

terna under senaste vid beräkningstillfället kända 12-månadersperiod. Omräkning
av vägningstalen skall ske minst en gång årligen. Enligt överenskommelsen
skall mittpriset i enlighet härmed fastställas till 4 kronor 90
ore per kilogram eller 1,5 öre över det nuvarande mittpriset och 25 öre över
det för den löpande perioden ursprungligen fastställda. Prisgränserna bör
enligt gällande regler bestämmas till 5 kronor 40 öre respektive 4 kronor
40 öre per kilogram. Om de angivna prisgränserna över- eller underskrides,
bör som hittills de särskilda åtgärder, som i allmänhet kan förekomma,
då prisgräns passeras, få vidtagas även beträffande ost av andra slag än
herrgårds- och sveciaost. Den införselavgift, som skall tillämpas, så länge
det inhemska priset ligger mellan prisgränserna, bör enligt överenskommelsen
fastställas till samma belopp, som nu gäller, eller 63 öre per kilogram.
Den föreslagna avgiften är 3 öre högre än i september 1956. I anslutning
till vad jag i det föregående anfört beträffande kompensationsavgiften
bör för ost fastställas en dylik avgift av 1 krona 11 öre per kilogram.
Det totala gränsskyddet för ost blir sålunda 1 krona 74 öre per kilogram.

Vad sålunda föreslagits kan jag biträda. Jag finner mig även böra förorda,
att för mesost och smältost fastställes ett oförändrat importskydd.
För mesost, som är fri från utjämningsavgift, bör sålunda utgå en införselavgift
av 21 öre per kilogram och för smältost en kompensationsavgift av
i princip 1 krona 11 öre per kilogram.

För kondenserad mjölk har i det nu gällande prissättningssystemet
fastställts prisgränser endast för osockrad vara. Då det emellertid
visat sig, att importen huvudsakligen omfattat sockrad vara, har i överenskommelsen
föreslagits, att mittpriser och prisgränser skall fastställas
även för denna vara. Då jag inte har något att erinra häremot eller mot>
de föreslagna beloppen torde för fet, sockrad vara böra fastställas ett mittpris
av 2 kronor 8 öre per kilogram samt prisgränser vid 2 kronor 35 öre
och 1 krona 81 öre. För mager, sockrad vara bör mittpriset fastställas till

1 krona 47 öre per kilogram och prisgränserna till 1 krona 70 öre och 1
krona 24 öre samt för fet, osockrad vara till respektive 1 krona 79 öre
per kilogram, 2 kronor 5 öre och 1 krona 53 öre. Införselavgiften för kondenserad
mjölk torde i enlighet med förslaget böra fastställas till 50 öre per
kilogram. Kompensationsavgift utgår icke för kondenserad mjölk.

För kondenserad och steriliserad grädde bör även i
fortsättningen utgå samma införselavgift och kompensationsavgift som för
färsk grädde av samma fetthalt som den importerade kondens- och sterilgrädden.
I

I fråga om torrmjölk föreslås nuvarande prisgränser skola gälla
oförändrade under den kommande prissättningsperioden. Detta innebär för
mager vara ett mittpris av 2 kronor 57 öre per kilogram med prisgränserna

2 kionor 94 öre och 2 kronor 20 öre samt för annan torrmjölk ett mittpris
av 4 kronor 9 öre med prisgränserna 4 kronor 72 öre och 3 kronor 46 öre.

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

Med hänsyn till det tryckta läget på marknaden för torrmjölk föreslås
emellertid en höjning av införselavgiften för torrmjölk från nuvarande 1
krona 5 öre per kilogram till 1 krona 15 öre per kilogram. Kompensationsavgift
skall liksom hittills inte utgå för torrmjölk. Vad sålunda föreslagits
finner jag mig böra biträda. Jag kan även ansluta mig till förslaget att för
glass, glasspulver och puddingpulver skall utgå oförändrade
avgifter av för vara innehållande choklad 26 procent och för annan
vara 20 procent.

I anslutning till vad jag i fråga om bland annat glukos anfört under avsnittet
om potatis och potatisprodukter finner jag mig för närvarande inte
kunna biträda jordbruksnämndens förslag att återföra kemiskt rent mjölksocker
(tulltaxenr 29.43) till jordbruksregleringen.

Jordbruksnämnden har anmält, att man i de beräkningar angående intäkterna
för jordbruk i storleksgrupperna 10—20 hektar åker och 20—30
hektar åker, som gjorts i samband med uppskattningen av inkomstklyftans
storlek vid utgången av innevarande regleringsperiod ävensom av möjligheterna
att under den kommande perioden åstadkomma utfyllnad av densamma,
vad intäkterna av mjölkproduktionen angår räknat med det allmänna
mjölkpristillägg, som nu utgår. Som ett led i den träffade
överenskommelsen har därför ingått, att detta tillägg inte under den
kommande perioden skall ändras på ett sätt, som medför försämring för
nämnda storleksgrupper. I anslutning till vad som sålunda överenskommits
har allmänt mjölkpristillägg till mejeri förutsatts under nästa regleringsår
skola utgå efter oförändrade grunder och med oförändrade belopp.
Vad sålunda anförts föranleder ingen erinran från min sida.

Frågan om leveranstillägget för mjölk och det extra
mjölkpristillägget i norra Sverige ämnar jag upptaga i
samband med utformningen av det särskilda stödet åt det mindre jordbruket.
Såsom jag redan tidigare nämnt, har jag för avsikt att senare denna
dag föreslå Kungl. Maj :t att i särskild proposition framlägga förslag om
detta stöd.

Jordbruksnämnden föreslår, att utjämningsavgifter å mjölk,
grädde och ost samt mjölkavgift även i fortsättningen skall
kunna upptagas och att de medel, som härigenom inflyter, skall tillföras
Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa för att i första hand användas
till utbetalning av utjämningsbidrag för vid mejeri invägd mjölk
ävensom till täckande av kostnader för säsongmässig lagring av smör samt
av exportförluster på smör och andra mejeriprodukter. Detta förslag kan
jag biträda. Jordbruksnämnden bör liksom hittills efter förslag av riksföreningen
utfärda närmare bestämmelser om användningen av medlen
till nu angivna ändamål. Nämnden har i detta sammanhang erinrat om

Kungi. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

att sedan den 1 oktober 1953 en viss del av utjämningsmedlen jämväl använts
för utbetalning till de osttillverkande mejerierna av pristillägg (kvalitetstillägg)
för sådan hård ost, som är föremål för runmärkning och som
därutöver fyller vissa kvalitetsfordringar. Jag anser mig böra biträda nämndens
förslag, att dylika tillägg även i fortsättningen skall efter nämndens
godkännande fa utbetalas med anlitande av ifrågavarande regleringsmedel.
Till frågan om ianspråktagande av regleringsmedel för upplysningsverksamhet,
forskning och försök torde jag få återkomma i ett senare avsnitt.

Jag anser mig även böra biträda jordbruksnämndens förslag, att en avgift
av 30 öre per kilogram även i fortsättningen skall få uttagas för icke
runmärkt smör, som tillverkas vid mejeri, som är berättigat att erhålla
statligt mjölkpristillägg. De genom denna avgift inflytande medlen bör tillföras
Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa och disponeras efter
överenskommelse med nämnden.

Omkostnaderna för mejeriernas säsongmässiga lagring av smör har
i det föregående föreslagits skola även framdeles bestridas av medel från
Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa. Riksföreningen har dessutom
mot erläggande av ränta (gällande diskonto + 0,5 procent) av jordbruksnämnden
erhållit rörelsemedel för lagringen, motsvarande det inlaglade
smörets värde. Ifrågavarande rörelsemedel synes såsom nämnden föreslagit
på oförändrade villkor böra ställas till riksföreningens förfogande
även under den kommande 6-årsperioden.

Jag torde i detta sammanhang få anmäla, att Kungl. Maj :t — i anledning
av vad jordbruksutskottet i sitt utlåtande 1958: B 14 anfört i fråga om
1 9 5 7 års mjölk utredning -— anbefallt jordbruksnämnden att
vidtaga åtgäider, så att dels det arbete, som bedrives av utredningens arbetsgrupp
inom lantbruksliögskolans ekonomiska institutioner, kan slutföras
i sådan tid, att resultatet av detta arbete kan beaktas vid förhandlingarna
angående prissättningen på jordbrukets produkter för tiden efter den
31 augusti 1959, dels resultaten av utredningens arbete i övrigt kan redovisas
för 1960 års riksdag. Jordbruksnämnden har nu redovisat en rapport
från nämnda arbetsgrupp om utvecklingstendenser inom svensk mjölkproduktion.
Nämnden har emellertid ansett de prognoser, som intagits i rapporten,
inte äga den grad av säkerhet, att hänsyn till desamma kunnat tagas
vid utformningen av riktlinjerna för prissättningen på mjölk och mjölkprodukter
under den kommande 6-årsperioden.

Jag har på detta sätt velat anmäla frågans nuvarande läge. Det är emellertid
min avsikt att även i fortsättningen följa spörsmålet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

Köttvaror m. m.

Jordbruksnämnden

Prisgränser och införselavgifter in. in. för olika slag av köttvaror

De mittpriser, prisgränser, införselavgifter och kompensationsavgifter för
hela, halva och fjärdedels kroppar av storboskap och häst samt hela och
halva kroppar av övriga djurslag (ostyckat kött och fläsk), som f. n. gäller
framgår av följande tablå (öre/kg).

Varuslag	Mittpris	Övre prisgräns	Nedre prisgräns	Införsel- avgift	Kornpen- sations- avgift
Nötkött.......	..... 383,5	431	336	102	8
Kalvkött .....	..... 473	546	400	115	14
Hästkött.......	..... 316	362	270	81	6
Fårkött.......	..... 472,5	545	400	128	—
Fläsk .........	..... 436,5	489	384	88	21

De mittpriser in. in., som enligt den mellan jordbruksnämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation träffade överenskommelsen föreslås skola
gälla fr. o. in. den 1 september 1959, framgår av följande tablå. De i denna
liksom i förestående tablå intagna priserna avser Sveriges slakteriförbunds
partipriser i Stockholm och Göteborg (öre/kg).

Varuslag	Mittpris	Övre	Nedre	Införsel-	Kompen-
		prisgräns	prisgräns	avgift	sations- avgift
Nötkött (kött av storboskap)	450	504	396	106	8
Kalvkött..................	534	614	454	100	14
Hästkött..................	342	393	291	81	6
Fårkött....................	533	613	453	128	—
Fläsk (med huvud) ........	406	455	357	115	21

Till denna tablå lämnar jordbruksnämnden följande kommentarer.

Erfarenheterna under den löpande prisregleringsperioden bär visat, att
den nuvarande spänningen mellan import- och kompensationsavgifterna
för å ena sidan nötkött och å andra sidan kalvkött, f. n. sammanlagt 19 öre,
lätt skapar orättvisor vid avgiftsbeläggningen därigenom att eu absohit enhetlig
klassificering på de olika importorterna icke kan upprätthållas i
gränsområdet mellan tyngre kalv och lättare ungnöt. Importskyddet i form
av import- och kompensationsavgifter har därför ansetts böra få en och
samma storlek för såväl nötkött som kalvkött. Då importskyddet samtidigt
för de 2 varuslagen, totalt sett, ansetts böra kvarstå på nuvarande nivå, har
såsom avgiftsskydd för hela varugruppen föreslagits ett vägt genomsnitt av
det nuvarande skyddet för vart och ett av de 2 varuslagen (114 öre/kg). Införselavgiftsbeloppen
i förestående tablå har erhållits genom att nu gällande
kompensationsavgifter har fråndragits från den sålunda erhållna genomsnittsavgiften.

De internationella priserna på nötkött, sadana de kommit till uttryck

7 Itihany till riksdagens protokoll 1951). 1 sam!. År 147

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1959

främst i offerter och köp från Danmark av färskt nötkött samt i noteringarna
för ko- och kvigkött i Köpenhamns kötthall, har under senare tid varit
fasta och denna tendens beräknas bli bestående under den närmaste framtiden.
Del har därför ansetts motiverat att sätta det nya mittpriset för nötkött
39 öre högre än det genomsnittliga, inhemska nötköttspriset under år
1958.

Kalvkött. Vid övergången till nuvarande prissättningssystem uttalades
farhågor för att det svenska gödkalvköttet skulle få utstå en hård konkurrens
från kött av den danska s. k. fedekalven. Dessa farhågor bär emellertid
icke besannats utan priset på gödkalvkött har kunnat hållas uppe på en
relativt hög nivå. Vid de nu slutförda förhandlingarna har priserna för
kalvkött beräknats i första hand på grundval av prisutvecklingen för sötmjölkskalvar
och fedekalvar i Danmark.

För hästkött har danska noteringar och för får- och lammkött nyzeeländska
noteringar legat till grund vid fastställandet av införselavgifterna.

För fläsk har den internationella marknadssituationen under slutet av
år 1958 varit relativt fast. Marknaden har emellertid under den hittills
gångna delen av år 1959 starkt försämrats, vilket bl. a. tagit sig uttryck
i sänkta baconpriser i England. Tillgängliga rapporter över svinbeståndels
utveckling i olika länder ger vid handen, att risk förefinnes för en starkt
ökad produktion inom det närmaste året. Detta förhållande beräknas i sin
tur påverka de internationella fläskpriserna i sänkande riktning. Vid bestämningen
av införselavgiften har huvudvikten lagts vid de danska baconpriserna
i London, vilka i sin tur påverkar priset vid försäljning av danskt
fläsk till s. k. tredjeland smarknader, t. ex. Sverige. Mot bakgrunden av dessa
marknadsutsikter har gränsskyddet för fläsk ansetts böra höjas med 27
öre per kg.

Det nya mittpriset för fläsk ligger 6 öre per kg högre än det genomsnittliga
fläskpriset under år 1958 men innebär i förhållande till den mittprisnivå,
som gällt sedan 5-procentregelns utlösning hösten 1957, en sänkning
med 30,5 öre per kg.

Vid bestämningen av det nya mittpriset har jordbruksnämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation diskuterat de expansionstendenser i fråga
om fläskproduktionen, som f. n. synes föreligga. Detta förhållande skulle
i och för sig ha motiverat ett något lägre fläskpris än det varom övei*enskommelse
nu träffats. Å andra sidan kan man icke vid en mer långsiktig
bedömning bortse från det förhållandet, att fläskproduktionens omfattning
brukar kunna undergå relativt stora svängningar från det ena året till det
andra.

I ett läge där relationerna mellan å ena sidan fodersädspriset och å andra
sidan fläskpriset är så gynnsamma för fläskproducenterna, att man kan befara
en produktionsutveckling med svårbemästrade avsättningssvårigheter
står emellertid möjligheter till"buds antingen att göra fodersäden dyrare genom
höjning av införselavgifterna eller att höja slaktdjursavgiften för svin
eller att kombinera dessa "båda åtgärder. Då kompensationsavgifterna, såsom
framgår av vad som förut anförts, i fortsättningen förutsättes bli oförändrade,
blir effekten av en höjd slaktdj ursavgift, att fläskproducenterna
får bära avgiftshöjningen i form av ett sänkt avräkningspris för fläsk.

Den införselavgift för fläsk, som redovisats i den i det föregående återgivna
tablån, avser svinkroppar med huvud. Vid import av svinkroppar
utan huvud är f. n. importavgiften 15 öre per kg högre. Detta tillägg har
motiverats av att skillnaden mellan priserna på svinkroppar med och ulan
huvud varit högre i Sverige än i Danmark. Denna skillnad synes nu ha
minskats, så att det extra tillägget fr. o. m. den 1 septeml>er 1959 bör utgå
med endast 5 öre per kg.

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1959

För övriga köttvaror, d. v. s. benfritt kött och fläsk, styckningsdetaljer
med ben, organ och inälvor, andra ätbara djurdelar, charkuterivaror samt
konserver innehållande kött och fläsk skall enligt nu gällande grunder införselavgiften
utgå med 150 procent av det ovägda medeltalet av importavgifterna
för nötkött och för fläsk (exklusive kompensationsavgift). F. n.
utgör införselavgiften för övriga köttvaror 142,5 öre per kg.

Jordbruksnämnden erinrar om att den huvudsakliga anledningen till att
importskyddet för det blandade sortiment, som de nu nämnda köttvarorna
utgör, utgår i form av eu enhetlig avgift är, att det ansetts föreligga svårigheter
att vid importen klart avgränsa de olika varuslagen. Man har emellertid
från nämndens sida varit medveten om att systemet med en enhetlig
avgift i vissa fall kan leda till mindre önskvärda konsekvenser. För att
komma till rätta härmed har nämnden överlagt med branschorganisationerna
inom kötthandeln angående möjligheterna att, utan eftersättande av
kravet på effektiv kontroll, få till stånd en differentiering av införselavgiflen.
Vid dessa överläggningar har en sådan uppdelning efter vissa principer
befunnits framkomlig. Med utgångspunkt härifrån och från storleken
av det skydd, som förutsatts skola utgå för ostyckat kött och fläsk, föreslår
nu nämnden viss differentiering av införselavgifterna för övriga köttvaror.
Förslagen framgår, såvitt gäller andra varor än konserver, av följande
tablå.

Varuslag Införsel avgift

öre/kg

Benfritt kött av nötkreatur, får och häst samt stycknings delar

av nämnda djurslag............................

Svinfötter............................................

Svinhuvud, framlägg, baklägg, fläskben ej renskrapade ..

Benfritt fläsk och övriga styckningsdelar av fläsk ......

Organ och inälvor med undantag av hjärta och lunga,
charkuterivaror samt övriga ätbara djurdelar av nötkreatur,
häst, får och svin ..............................

Hjärta och lunga av nötkreatur, häst, får och svin......

150

fritt

172

166

Konserver, innehållande kött och fläsk, föreslås skola indelas i 4 grupper
efter konservens innehåll av köttvara. Gruppindelning ävensom införselavgifter
framgår av följande tablå.

Grupp Nettoinnehåll av köttvara Införselavgift

I ...... minst 80 procent 166 öre/kg brutto för nettovikt

II ____ minst 60 procent men icke 80 procent 133 » » » »

III.... minst 40 procent men icke 60 procent 100 » » » »

IV .... mindre än 40 procent 66 » » »

För envar av nämnda grupper bör enligt jordbruksnämndens förslag fastställas
ett särskilt statistiskt nummer. Vidare bör föreskrivas, att tullen

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^7 år 1959

skall taxera en till förtullning anmäld köttkonserv i grupp I, såvida importören
ej vid importen kan förete intyg från nämnden, att konserven med
hänsyn till lägre köttinnehåll än 80 procent skall hänföras till någon av de
övriga grupperna.

Införselavgift m. m. för levande djur

Vid import av levande djur utgår f. n. införselavgifter, som fastställes
med utgångspunkt från införselavgifterna vid import av ostyckat kött eller
fläsk från resp. djurslag. Omräkning av införselavgifter för ostyckat kött
till motsvarande avgift för levande djur sker med ledning av följande procenttal,
som antages ge ett uttryck för slaktutbytet i procent av levande
vikten, varvid hänsyn även tagits till utbytet av andra avgiftsbelagda varor
än rent kött och fläsk, såsom organ och inälvor samt slakterifett.

Slaktutbytet
i procent av
levande vikt

Storboskap.................... 58

Kalv ........................ 65

Häst ........................ 60

Får.......................... 50

Svin ........................ 84

Jordbruksnämnden erinrar om att den i sin prisregleringsskrivelse våren
1956 anförde, att det material, som legat till grund för framräkningen av de
nämnda omräkningstalen, var ganska knapphändigt. Med anledning härav
hemställde nämnden om bemyndigande att, om så erfordrades, justera omräkningstalens
storlek, då erfarenhet vunnits under ett försöksår. Den
ganska ringa import av slaktdjur, som hittills förekommit, har emellertid
ej givit nämnden anledning till dylik omprövning. De angivna procenttalen
bör därför enligt nämndens mening kunna läggas till grund för omräkning
till slaktad vikt även i fortsättningen.

Med utgångspunkt från omförmälda procenttal för omräkning av levande
till slaktad vikt samt de införselavgifter, som föreslagits skola fastställas
för ostyckat kött och fläsk, har jordbruksnämnden beräknat införselavgiften
för levande djur till följande belopp.

Öre/kg

Storboskap ................ 61,50

Kalv ...................... 65

Häst ...................... 48,50

Får........................ 64

Svin ...................... 96,50

Kompensationsavgift har hittills givetvis icke uttagits för levande djur,
eftersom slaktdjursavgift skall uttagas, då djuren slaktats.

Såsom framgår av redogörelsen för gränsskyddet för kött och fläsk har

101

Kungl. Maj. ts proposition nr l i7 år i959

överenskoinmits, att fr. o. in. den 1 september 1959 kompensationsavgifterna
skall utgå med fasta belopp, vilka därefter ej skall påverkas av de
slaktdjursavgifter, som i fortsättningen skall uttagas för resp. djurslag.
Avsikten härmed är att importskyddets böjd i fortsättningen ej skall påverkas
av storleken av de belopp, som internt behöver uttagas för att täcka
slaktdj ursförluster. Eftersom slaktdj ursavgift uttages även å djur, som
importeras i levande skick och här slaktas, och det av praktiska skäl ej är
möjligt att uttaga sådan avgift med olika belopp för djur av svenskt och
djur av utländskt ursprung, måste emellertid särskilda åtgärder vidtagas
för att en ändring av slaktdj ursavgifterna ej skall medföra en ej avsedd
ändring av importskyddet i fråga om levande djur. Uetta synes jordbruksnämnden
enklast kunna ordnas så, att nämnden får befogenhet att om
slaktdj ursavgifterna skulle komma att höjas över den nivå, som motsvarar
de fasta kompensationsavgifterna, sänka importavgifterna för levande djur
i den utsträckning, som behövs för att importskyddet skall bli oförändrat i
förhållande till importskyddet för kött och fläsk. På motsvarande sätt bör
en höjning av importavgifterna för levande djur företagas vid en eventuell
sänkning av slaktdj ursavgifterna.

Vid import av livdjur bör införselavgiften, med det undantag som nyss
angivits, utgå efter samma grunder som för djur avsedda till slakt. Avgiften
bör dock i fråga om livdjur liksom f. n. efter ansökan hos jordbruksnämnden
kunna restitueras.

Fjäderfäkött och levande fjäderfä

För fjäderfäkött och levande fjäderfä skall enligt överenskommelsen importavgiften
fastställas till 25 procent av varans importvärde. De medel, som
härigenom inflyter, förutsättes liksom hittills få ställas till förfogande för
Sveriges export- och importförening för ägg att användas i föreningens regleringsverksamhet.

Prismätning

Liksom f. n. bör enligt jordbruksnämndens förslag som mätare på den
inhemska prisnivån användas Sveriges slakteriförbunds partipriser i Stockholm
och Göteborg, vilka bör liopvägas, så att av stockholmspriset tages 2
delar och göteborgspriset 1 del. Vidare bör vid hopvägningen inom de olika
varuslagen hänsyn tagas till klassificeringsutfallet under den närmast kända
12-månadersperioden.

Höjning av slaktdjnrsavgiftemas maximibelopp

Jordbruksnämnden anför, att för såväl storboskap som svin uttages slaktdjursavgiften
f. n. med det högsta belopp, som enligt riksdagens bemyndigande
må utlagas. Nämnden påpekar i anslutning härtill, att detta, för den
händelse — tillfälligt eller mera varaktigt — den inhemska köttproduktionen
i framtiden skulle öka och därmed importbehovet minskas, givetvis

102

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

påverkar i sänkande riktning de belopp, som inflyter genom införselavgifter
för kött och som förutsatts skola komma till användning i föreningen
.Svensk kötthandels regleringsverksamhet. Samtidigt kan i ett sådant marknadsläge
ökade krav komma att ställas på föreningen för att kunna möta
ett försämrat exportläge. Med hänsyn härtill samt angelägenheten av att —
såsom tidigare berörts — i vissa lägen kunna dämpa fläskproduktionen,
synes möjligheter böra skapas att taga ut högre slaktdjursavgifter än som
nu är fallet. Nämnden föreslår därför, att slaktdj ursavgifternas maximibelopp
höjes med 10 kr. per djur för såväl storboskap som svin. Då läget på
ifrågavarande område f. n. är sådant, att en höjning av slaktdj ursavgifterna
redan nu kan ifrågasättas, hemställer nämnden, att höjningen sker redan
före ingången av nästa prissättningsperiod. En höjning dessförinnan av
slaktdjursavgifterna skall dock enligt nämnden icke få föranleda höjning
av koinpensationsavgifterna.

Reglering av utrikeshandeln med kött och fläsk m. in.

Regleringen av utrikeshandeln med kött och fläsk bör enligt jordbruksnämndens
mening under den kommande prissättningsperioden i princip
utformas i överensstämmelse med vad som nu gäller. Import och export bör
således fritt få företagas, då det inhemska priset ligger mellan prisgränserna.
Då den nedre prisgränsen för något varuslag underskridits, bör efter
beslut av nämnden föreningen Svensk kötthandel kunna erhålla ensamrätt
till importen. Denna förening bör liksom hittills äga utbetala exportbidrag
och själv avgöra, huruvida exportbidrag skall utgå till annan än medlem i
föreningen. Om den övre prisgränsen överskridits, bör föreningens rätt att
utbetala exportbidrag för ifrågavarande varuslag upphöra. Exportavgifter
bör även i fortsättningen kunna uttagas efter nuvarande grunder, d. v. s.
både då priset ligger mellan prisgränserna och då den övre prisgränsen
överskridits för ett varuslag.

Det inhemska pris, vid vilket kvantitativ exportreglering bör övervägas,
skall enligt riksdagens beslut ligga något högre än den övre prisgränsen.
Vid de nu slutförda förhandlingarna har man överenskommit, att den prisnivå,
vid vilken sådan reglering kan komma i fråga, för nötkött bör fastställas
till 5 kr. 50 öre och för fläsk till 5 kr. per kg.

De regleringsåtgärder för charkuterivaror, köttkonserver, organ och inälvor
samt styckningsdetaljer, som bör ifrågakomma vid tillfällen då prisgränserna
för nötkött eller fläsk överskridits, bör enligt jordbruksnämndens
mening på grund av svårigheten att i förväg fastställa de ingripanden, som.
kan behöva företagas i varje situation, icke nu fixeras utan nämnden bör
äga befogenhet att vidtaga de åtgärder, som från fall till fall kan befinnas
lämpliga.

Enligt jordbruksnämndens mening bör det ankomma på nämnden att i
direktiv till föreningen Svensk kötthandel närmare utforma reglerna för
föreningens verksamhet. Till täckande av utgifter i regleringsverksamheten
bör till föreningen, förutom slaktdj ursavgifter, överföras de medel, som in -

103

Kungl. Majrts proposition nr 147 år 1959

flyter genom upptagande av införsel- och exportavgifter avseende de till
detta område hörande varuslagen. Vidare förutsattes föreningen ayen kunna
tilldelas eu del av de införselavgiftsmedel, som inflyter vid import av foder jordbruksnämnden

anser, att föreningen Svensk kötthandel även i fortsättningen
bör kunna erhålla medgivande att av regleringsmedel understödja
försöks-, forsknings- o. d. verksamhet inom föreningens verksamhetsområde.
Bland aktuella uppgifter av sådant slag anfor nämnden undersok g
ar rörande s. k. muskeldegeneration samt korsnings- och utfodringsforsok
för slaktdjur av olika slag. Till denna fråga återkommer emellertid nämnden
längre fram under det allmänna avsnittet om användningen av regle ringsmedel.

Lagring av kött och fläsk

Vid förhandlingarna har enligt jordbruksnämnden överenskommits, att
den lagringsverksamliet för kött och fläsk, som understödjes med ™glenngsmedel
från föreningen Svensk köttliandel, icke bor, sasom f. n. ar fa let, åt
njuta bidrag endast för de rörliga lagringskostnaderna, sasom räntor oc
lagerhyror, utan i fortsättningen bör kunna erhålla bidrag aven för fas a
lagringskostnader, såsom infrysningsavgift, hanteringskostnader och svinn.
Nämnden anser sig även böra föreslå, att bidrag skall kunna fa lamnas till
täckning av de förluster, som kan uppstå för lagerhallarna därigenom
frusen vara måste säljas till lägre pris än motsvarande farsk vara Liksom
hittills bör lagringsstödet endast avse svenska varor, som lagras 1 storre *
mersiella fryshus av medlemmar i föreningen Svensk kotthandel och endast
utgå vid de tillfällen, då det aktuella inhemska priset ligger under mi tpriset
för vederbörande varuslag. Det bör ankomma pa nämnden att bestämma
storleken av de olika bidrag, som kan ifrågakomma ävensom de

närmare grunderna härför. . ... „

Enligt jordbruksnämndens mening bör slutligen liksom hittills sta g
rörelsemedel mot ränta kunna ställas till förfogande för föreningen Svensk
kotthandel för lagring av sådant kött och fläsk som föreningen irnporterai
i egen regi och som icke vinner omedelbar avsattnmg, liksom for sada g
ring, som verkställes med nyss angivet lagringsbidrag.

Stöd åt smågrisproduktionen

Jordbruksnämnden erinrar om att stödet åt smågrisproduktionen under
innevarande prissättningsperiod utgår i form av ett garantipris för smågrisar
av 3 kr per kg. Stödet är dock begränsat på sådant satt, att kostnadern
icke utan medgivande av Kungl. Maj:t får överskrida 2 000 000 kr. per regleringsår.
Den statliga prisgarantien har hittills icke behövt trada i tillampning
under innevarande prissättningsperiod. Sedan det inhemska priset på
fläsk hösten 1957 sjunkit under den nedre prisgränsen, bär emellerti orclagits
eu utslagning av smågrisar. Stödåtgärderna, som bekostats med reg -

104

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 195!)

leringsmedel inom föreningen Svensk kötthandel, avsåg i första band att
lyfta bort ett kommande överskott av fläsk. Åtgärderna kunde således betraktas
som ett skydd för fläskpriset och insattes vid ett smågrispris, som
låg något högre än garantipriset eller 3 kr. 30 öre per kg. Under den tid
smågrisslakten pågick, oktober 1957—april 1958, slaktades något över 74 000
smågrisar till en kostnad av ca 2 700 000 kr. Genom dessa åtgärder beräknar
nämnden, att ungefär 4 000 ton fläsk undandragits marknaden.

Vidare erinrar jordbruksnämnden om att den år 1956 tillsatta utredningen
om småbruksstöd år 1958 i en särskild promemoria avgivit förslag om
smågrisstödet. Härom anför nämnden följande.

Utredningen anser ett fortsatt stöd åt smågrisproduktionen vara påkallat
men uttalar, att inom ramen för det nuvarande prisättningssystemet stödet
åt smågrisproduktionen icke kan skiljas från det allmänna stödet åt fläskproduktionen.
Direkta statsmedel bör därför icke efter utgången av regleringsåret
1958/59 användas för att stödja ett garantipris för smågrisar. Ej
heller bör stödet ovillkorligen fixeras till en viss prisnivå på smågrisar. Jordbruksnämnden
bör sålunda kunna ingripa, då den nedre prisgränsen för
fläsk underskridits. Det bör dock fastställas ett visst prisintervall för smågrispriset,
där stödet kan insättas även om den nedre prisgränsen för fläsk
icke underskridits. Kostnaderna för de stödåtgärder, som kan komma att beslutas,
bör bestridas med regleringsmedel inom föreningen Svensk kötthandel.

Sedan vissa statliga myndigheter samt jordbrukets organisationer lämnats
tillfälle att yttra sig över det framlagda förslaget, har Kungl. Maj:t överlämnat
utredningens promemoria jämte yttranden däröver till jordbruksnämnden
för att tagas under övervägande vid nämndens kommande överläggningar
med jordbrukets organisationer angående prissättningen på jordbrukets
produkter för tiden efter den 31 augusti 1959.

Efter de överläggningar, som med anledning härav förevarit med jordbrukets
förhandlingsdelegation, påpekar jordbruksnämnden, att — såsom
även smabruksstödsutredningen framhållit — nedslaklningen av smågrisar
kan företagas i syfte att stödja antingen priset på fläsk eller priset på smågrisar.
Beträffande det förstnämnda slaget av stödåtgärder anför nämnden
följande.

Bl. a. mot bakgrunden av de övervägande gynnsamma erfarenheterna från
nedslaktningen hösten 1957 bör slakt av smågrisar även i fortsättningen ingå
bland de åtgärder, som skall kunna tillgripas för att skydda den nedre prisgränsen
för fläsk. Sådan slakt bör för övrigt, på begäran av föreningen
Svensk kötthandel, kunna igångsättas även i ett läge, då fläskpriset visserligen
befinner sig något över den nedre prisgränsen men nedslaktningen
framstår som en lämplig åtgärd för att begränsa de exportförluster, som eljest
kan väntas uppstå, och för att överhuvudtaget reducera ett produktionsöverskott,
som kan väntas bli svårt att avsätta på exportmarknaden.

Vid de tillfällen, då nedslaktning i här nämnt syfte kan bli aktuell,
måste dock alltid samtidigt uppmärksamhet ägnas läget på smågrismarknaden.
En nedslaktning bör således ej leda till en knapphet på smågrisar, som
driver upp smågrispriset. Följden härav kan t. ex. bli, att suggbetäckningarna
stimuleras i lägen, då detta ej är önskvärt.

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1959

Beträffande sådana stödåtgärder, som har till syfte att förhindra smågrispriset
att sjunka under eu viss nivå, anför jordbruksnämnden följande.

De skäl, som tidigare kunde förebringas för att anknyta stödåtgärderna
för smågrisproduktionen till ett i förväg bestämt garantipris, föreligger ej
längre med nuvarande höga fläskproduktion. I stället bör numera eiforderliga
ingripanden till stöd för smågrispriserna i första hand syfta till en utjämning
av icke önskvärda svängningar i fläskproduktionen. På grund av
svårigheten att i förväg kunna bestämma de olika situationer, vid vilka ett
ingrepp på smågrismarknaden kan vara befogat, bör stödet dock ej fixeras
till i förväg bestämt pris eller bestämda prisgränser. Det bör i stället ankomma
nå nämnden att, under hänsynstagande till marknadsläget för smagrisai
samt de allmänna tendenserna på fläskmarknaden, efter överläggning med
jordbrukets förhandlingsdelegation bestämma, när stödåtgärder skall sättas
in samt omfattningen av desamma.

I likhet med vad småbruksstödsutredningen föreslagit bör enligt jordbruksnämndens
mening direkta statsmedel i fortsättningen icke utga till bestridande
av kostnaderna för ingrepp på smågrismarknaden vare sig ingreppen
har till syfte att stödja fläskpriset eller att stödja smågrispriset
utan eventuella stödåtgärder för smågrisproduktionen bör helt bestridas med
regleringsmedel, som står till föreningen Svensk kötthandels förfogande.

Stöd åt ullproduktionen

Under innevarande prissättningsperiod utgår stödet åt ullproduktionen i
form av ett statligt pristillägg om 2 kr. per kg ull. Pristillägget bör enligt
jordbruksnämndens mening utgå oförändrat även under den prissättningsperiod,
som tager sin början den 1 september 1959.

Departementschefen

Enligt beslut av 1955 års riksdag skall särskilda prisgränser till ± 12
procent av mittpriset fastställas för nötkött och fläsk samt till ± 15 piocent
av mittpriset för kalvkött, hästkött samt får- och lammkött. Vidare
skall enligt nämnda beslut utgå vissa särskilda införselavgifter. Såsom
framgår av avsnittet om allmänna synpunkter och förslag i iråga om jordbruksregleringens
utformning har jag på jordbruksnämndens förslag förordat,
att dessa särskilda avgifter vid övergången till den nya prissättningspcrioden
bör inarbetas i det allmänna prisskyddet.

De i nu föreliggande överenskommelse föreslagna prisgränserna och införselavgifterna
avser liksom hittills hela, halva och fjärdedels kroppar av
storboskap och häst samt hela och halva kroppar av övriga djurslag. Prisgränserna
avser Sveriges slakteriförbunds partipris i Stockholm och (iöteborg.
Vid sammanvägningen av stockliolms- och götcborgspriserna skall åt
det förstnämnda priset ges dubbel vikt. Vidare har angivits, att vid sammanvägningen
inom de olika varuslagen hänsyn bör tagas till klassificeringsutfallel
under den senaste kända 12-månadersperioden.

Vad sålunda föreslagits överensstämmer med vad nu gäller och torde

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1959

böra godtagas. Jag anser mig även kunna biträda vad i föreliggande överenskommelse
i övrigt föreslagits beträffande mittpriserna, prisgränserna
och införselavgifterna för kött och fläsk vid prissättningsperiodens början
den 1 september 1959.

Sålunda bör för nötkött (kött av storboskap) mittpriset fastställas
till 4 kronor 50 öre per kilogram samt prisgränserna till 5 kronor 4 öre
respektive 3 kronor 96 öre per kilogram. Det föreslagna mittpriset är 66,5
öre högre än det nu gällande och 85 öre högre än det vid den nu löpande
periodens början fastställda. Höjningen har motiverats av den fasta tendens,
som karakteriserar de internationella priserna, sådana de kommit
till uttryck i offerter och köp från Danmark av färskt nötkött samt i noteringarna
för ko- och kvigkött i Köpenhamns kötthall. För att undanröja
den olämpliga spänning mellan införsel- och kompensationsavgifterna för
nötkött och motsvarande avgifter för kalvkött har det sammanlagda gränsskyddet
för dessa varor givits samma storlek. Införselavgiften för nötkött
har därför ansetts böra höjas något och från ingången av den nya perioden,
så länge det inhemska priset ligger mellan prisgränserna, utgå med 1 krona
6 öre per kilogram. Kompensationsavgiften för nötkött bör i anslutning till
vad jag tidigare anfört om dylik avgift utgå med 8 öre per kilogram. Det
totala gränsskyddet för nötkött blir sålunda 1 krona 14 öre per kilogram
eller 4 öre mer än för närvarande.

För k a 1 v k ö 11 bör mittpriset bestämmas till 5 kronor 34 öre per kilogram
och prisgränserna till 6 kronor 14 öre respektive 4 kronor 54 öre per
kilogram. Införselavgiften bör, så länge priset ligger inom prisgränserna,
utgå med 1 krona per kilogram och kompensationsavgiften fastställas till
14 öre per kilogram. Det sammanlagda gränsskyddet för kalvkött blir sålunda
liksom för nötkött 1 krona 14 öre per kilogram, vilket är 15 öre lägre
än för närvarande. Priserna och införselavgiften har i första hand beräknats
på grundval av prisutvecklingen för sötmjölks- och fedekalvar i Danmark.
Mittpriset är 61 öre högre än det nu gällande och 84 öre högre än
det vid den nu löpande periodens början fastställda.

För får- och lammkött bör i enlighet med överenskommelsen mittpriset
fastställas till 5 kronor 33 öre per kilogram samt prisgränserna till 6
kronor 13 öre respektive 4 kronor 53 öre per kilogram. Den införselavgift,
som skall uttagas, så länge det inhemska priset ligger inom dessa gränser,
bör bestämmas till oförändrat 1 krona 28 öre per kilogram. Till grund för
förslaget om denna avgift har legat nyzeeländska noteringar. Någon kompensationsavgift
utgår inte för får- och lammkött. Det föreslagna mittpriset
är 60,5 öre högre än det nu gällande och 83 öre högre än det vid den nu
löpande periodens början fastställda.

För hästkött bör mitlpriset utgöra 3 kronor 42 öre per kilogram samt
prisgränserna fastställas till 3 kronor 93 öre respektive 2 kronor 91 öre
per kilogram och införselavgiften till 81 öre per kilogram. Kompensationsavgiften
bör bestämmas till 6 öre per kilogram. Gränsskyddet föreslås sålunda
bli oförändrat 87 öre per kilogram. Till grund härför har legat danska

107

Kungl. Maj.ts proposition nr U7 ur 19.59

noteringar på hästkött. Det föreslagna mittpriset är 26 öre högre än det
för närvarande gällande och 42 öre högre än det vid ingången till nu löpande
period fastställda.

För fläsk (kropp med huvud) torde mittpriset böra utgöra 4 kronor
6 öre per kilogram samt den övre prisgränsen 4 kronor 55 ore och den nedre
prisgränsen 3 kronor 57 öre per kilogram. Det föreslagna mittpriset ar
30 5 öre lägre än det för närvarande gällande och 9 öre lägre an det vid nu
löpande periods början fastställda. Sä länge det inhemska priset befinner
sig inom prisgränserna, bör införselavgiften uppgå till 1 krona lo ore per
kilogram. Kompensationsavgiften torde i anslutning till vad i det föregående
anförts beträffande dylika avgifter böra fastställas till 21 ore per kilogram.
Det sammanlagda gränsskyddet blir sålunda 1 krona 06 ore pei
kilogram mot för närvarande 1 krona 9 öre per kilogram. Vid bestämningen
av införselavgiften har huvudvikten lagts vid de danska baconnoteringarna
i London, vilka i sin tur påverkar priset vid försäljning av danskt
fläsk till s. k. tredjelandsmarknader, t. ex. Sverige. I enlighet med jordbruksnämndens
förslag bör tillägget till införselavgiften vid import av svinkroppar
utan huvud minskas från 15 till 5 öre per kilogram.

Enligt de av 1955 års riksdag fastställda grunderna skall införselavgiflen
för alla övriga köttvaror, d. v. s. benfritt kött och fläsk, styckningsdetaljer
med ben, organ och inälvor, andra ätbara djurdelar, charkuterivaror
samt konserver innehållande kött och fläsk, då såval notkottssoin
fläskpriset ligger inom prisgränserna, fastställas till ett belopp, som i
öre per kilogram motsvarar 150 procent av det ovägda medeltalet av inforselavgifterna
för nötkött och fläsk. Vid beräkningen av införselavgiften for
Övriga köttvaror skall hänsyn inte tagas till evenuellt utgående kompensationsavgifter
för ostyckat kött och fläsk. I enlighet härmed fastställdes
denna införselavgift vid nu löpande periods början till 118 öre per kilogram
och uppgår för närvarande till 142,5 öre per kilogram.

Som jordbruksnämnden framhållit, var den främsta anledningen till att
importskyddet för det blandade sortiment, varom här är fråga, lämnades
i form av en enhetlig avgift, att det ansågs föreligga svårigheter att klart
avgränsa de olika varuslagen. Nämnden har emellertid nu efter överläggningar
med branschorganisationerna inom kötthandeln funnit sig kunna,
utan att därför eftersätta kravet på effektiv kontroll, föreslå skilda införselavgifter
för olika grupper av ifrågavarande »Övriga» köttvaror. Vad
nämnden sålunda föreslagit finner jag böra godtagas och förordar jämväl
att de utav nämnden föreslagna införselavgiftsbeloppen fastställes.

Införselavgiften för henfritl kött av nötkreatur, får och häst samt styckningsdelar
av nämnda djurslag bör sålunda fastställas till t krona 50 öre
per kilogram. Svinhuvud, framlägg, baklägg och ej renskrapade fläskben
bör beläggas med eu införselavgift av 70 öre per kilogram. För benfrilt
fläsk och övriga styckningsdetaljer av fläsk, med undantag av svinfötter,
vilka bör vara avgiftsfria, bör avgiften utgå med 1 krona 72 öre per kilogram.
Organ och inälvor med undantag av hjärta och lunga, charkuteri -

108

Kungl. Mcij. ts proposition nr ltf år 1959

varor samt övriga ätbara delar av nötkreatur, häst, får och svin bör beläggas
med en införselavgift av 1 krona G6 öre per kilogram. För hjärta och
lunga av nötkreatur, häst, får och svin bör avgiften fastställas till 50 öre
per kilogram.

Konserver, innehållande kött och fläsk, bör efter innehållet av köttvara
indelas i 4 grupper. För den första gruppen med ett nettoinnehåll av minst
80 procent köttvara bör införselavgiften fastställas till 1 krona 66 öre per
kilogram brutto för nettovikt. För den andra gruppen med minst 60 men
inte 80 procent köttvara bör motsvarande avgiftsbelopp utgöra 1 krona 33
öre och för den tredje gruppen med minst 40 men inte 60 procent köttvara
1 krona. För den fjärde gruppen med mindre än 40 procent köttvara bör
införselavgiften fastställas till 66 öre per kilogram brutto för nettovikt.
För envar av nu nämnda grupper bör vidare fastställas särskilt statistiskt
nummer, varjämte bör föreskrivas, att en till förtullning anmäld köttkonserv
skall hänföras till den första gruppen, såvida inte importören vid införseln
kan förete intyg från jordbruksnämnden, att konserven med hänsyn
till lägre köttinnehåll än 80 procent skall hänföras till någon av de
övriga grupperna.

Enligt 1955 års riksdagsbeslut skall införselavgift uttagas för samtliga
levande djur (nötkreatur, hästar, får och svin), varvid dock avgiftsresfitution
skall medges i fråga om livdjur. Beträffande slaktdjur skall
slaktutbylet beräknas till för storboskap 58 procent, kalv 65 procent, häst
60 procent, får 50 procent och svin 84 procent. Jordbruksnämnden föreslår,
att dessa tal även i fortsättningen skall läggas till grund för omräkning
till slaktad vikt. Häremot har jag intet att erinra. Med utgångspunkt från
dessa omräkningstal samt de införselavgifter, som föreslagits skola fastställas
för ostyckat kött och fläsk, bör införselavgiften för levande djur bestämmas
till för storboskap 61,5 öre, för kalv 65 öre, för häst 48,5 öre, för
får 64 öre samt för svin 96,5 öre, allt per kilogram levande vikt. Kompensationsavgift
bör liksom hittills inte uttagas för levande djur, eftersom
slaktdjursavgift uttages, när djuren slaktats.

I det föregående har föreslagits, att kompensationsavgifterna under den
kommande prissättningsperioden i princip skall vara fasta. För att i anledning
härav en inte avsedd ändring av importskyddet i fråga om levande
djur skall inträda vid ändringar i slakdjursavgifterna hemställer jordbruksnämnden
om bemyndigande att, om slaktdjursavgifterna skulle komma att
höjas över den nivå, som motsvarar de fasta kompensationsavgifterna, sänka
införselavgifterna för levande djur i den utsträckning, som erfordras
för att importskyddet skall bli oförändrat i förhållande till importskyddet
för kött och fläsk. På motsvarande sätt bör eu höjning av införselavgifterna
för levande djur företagas vid en eventuell sänkning av slaktdjursavgifterna.
Detta förslag kan jag biträda.

Vid import av livdjur bör införselavgiften, med det undantag som nyss
angivits, utgå efter samma grunder som för djur avsedda för slakt. Avgif -

109

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

ten bör dock i fråga om livdjur liksom hittills kunna restitueras efter ansökning
hos jordbruksnämnden.

För fjäderfäkött och levande fjäderfä bör liksom hittills
mittpriser och prisgränser inte fastställas utan endast införselavgift.

I enlighet med överenskommelsen bör denna höjas från nuvarande 21 procent
till 25 procent av varans importvärde.

Slaktdjurs.avgifterna för storboskap och svin uttages för närvarande
med 20 respektive 15 kronor per djur, d. v. s. de högsta belopp, som
från och med den 1 september 1958 må utgå enligt förordningen den 3 juni
1955 (nr 284) angående slaktdjursavgift. Med hänsyn till bland annat
knappheten på regleringsmedel för avlastning av överskottet på fläsk föreslår
jordbruksnämnden, att dessa maximibelopp höjes med 10 kronor per
djur till för storboskap 30 kronor och för svin 25 kronor per djur. Dletta
förslag finner jag mig kunna biträda. Jag tillstyrker även nämndens förslag,
att höjningar skall få vidtagas redan från den 1 juli 1959 och således
före ingången av den kommande prissättningsperioden. Fn höjning dessförinnan
bär dock inte få föranleda en höjning av kompensationsavgifterna
utöver nuvarande nivå.

Regleringen av utrikeshandeln med kött och fläsk torde
i enlighet med jordbruksnämndens förslag böra utformas i överensstämmelse
med de riktlinjer, som nu gäller. Import och export bör således få företagas
av vem som helst, så länge det inhemska priset ligger inom prisgränserna.
Då den nedre prisgränsen underskridits, bör efter beslut av jordbruksnämnden
Svensk kötthandel, ekonomisk förening, kunna erhålla ensamrätt
till importen av ifrågavarande varuslag. Nämnden bör till denna förening
kunna delegera uppgiften att fastställa och utbetala bidrag vid export, som
företages av exportörer, vilka står utanför föreningen. Om den övre prisgränsen
överskridits, bör föreningens rätt att utbetala exportbidrag för ifrågavarande
varuslag upphöra. Exportavgift bör även i fortsättningen efter
nuvarande grunder kunna uttagas av samtliga exportörer både då det inhemska
priset ligger mellan prisgränserna och då den övre prisgränsen överskridits
för ett varuslag. Föreningen Svensk kötthandel står öppen för alla
reguljära partihandlare på kött- och fläskområdet. Med hänsyn till bland
annat önskvärdheten att bevara de svenska varornas anseende utomlands
bör föreningen liksom hittills äga besluta, att exportbidrag skall lämnas
endast till föreningens medlemmar.

Enligt 1955 års riksdagsbeslut skall kvantitativa exportregleringar inte
vidtagas omedelbart, då den övre prisgränsen tangeras. I enlighet med föreliggande
överenskommelse bör den nivå, vid vilken sådana regleringar bör
komma i fråga, fastställas för nötkött till 5 kronor 50 öre per kilogram och
för fläsk till 5 kronor per kilogram.

I fråga om charkuterivaror, köttkonserver, organ och inälvor samt styckningsdetaljer
bör jordbruksnämnden även i fortsättningen — när den övre

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7 år 1959

eller nedre prisgränsen över- respektive underskrides för endera nötkött eller
fläsk eller bådadera — få vidtaga sådana anordningar beträffande nyssnämnda
produkter, som är betingade av omständigheterna och önskvärdheten
att skydda respektive prisgräns. Därvid bör emellertid liksom nu kvantitativa
importregleringar inte företagas i fråga om sådana speciella typer
av konserver och charkuterivaror, som inte tillverkas inom landet men för
vilka köpintresse finnes. Dock bör import av konserver och charkuterivaror
i angivna läge inte få äga rum, om det konstateras, att man därigenom uppenbart
söker kringgå importförbudet för hel vara.

Det bör ankomma på jordbruksnämnden att med tillämpning av grunderna
i det föreslagna prissättningssystemet meddela erforderliga direktiv
för föreningen Svensk kötthandel. De medel, som inflyter genom upptagande
av slaktdjurs-, utförsel- och kompensationsavgifter på kött och fläsk samt
övriga till detta område hörande varuslag, bör överföras till föreningen och
användas för att täcka förlusterna i dennas verksamhet. Till frågan om dispositionen
av införselavgifter återkommer jag i ett senare avsnitt.

Enligt den föreliggande överenskommelsen skall den, som verkställer lagring
av kött och fläsk, som understödjes med regleringsmedel från föreningen
Svensk kötthandel, inte blott som nu åtnjuta bidrag för de rörliga
lagringskostnaderna, såsom räntor och lagerhyror, utan i fortsättningen
även kunna erhålla bidrag för fasta lagringskostnader, såsom infrysningsavgift,
hanteringskostnader och svinn. Vidare skall bidrag av regleringsmedel
kunna få lämnas för att täcka förluster, som kan uppstå för lagerhållarna,
därigenom att frusen vara måste säljas till lägre pris än motsvarande
färsk vara. Förslaget, som innebär en viss återgång till vad som gällde under
tiden närmast före den nu löpande regleringsperioden, synes kunna godtagas.
Liksom hittills bör lagringsstödet emellertid endast avse svenska varor,
som lagras i större kommersiella fryshus av medlemmar i föreningen
Svensk kötthandel, och endast utgå under perioder, då det aktuella priset
för vederbörande varuslag ligger under mittpriset. Det bör vidare ankomma
på jordbruksnämnden att bestämma storleken av de olika bidragen. De närmare
grunderna för lagringsstödet torde, efter förslag av nämnden, böra
fastställas av Kungl. Maj:t.

Under nu löpande regleringsperiod har rörelsemedel ställts till förfogande
för föreningen Svensk kötthandel för lagring av sådant importerat kött och
fläsk, som inte vunnit omedelbar avsättning, liksom även för lagring, som
verkställes med bidrag. Så torde böra få ske även i fortsättningen, varvid
lagerhållare bör erlägga ränta efter en räntefot, motsvarande gällande diskonto
plus 0,5 procent.

Stödet åt smågrisproduktionen utgår under innevarande
regleringsperiod i form av ett garantipris för smågrisar av 3 kronor per kilogram.
Kostnaderna för stödet får dock inte utan Kungl. Maj :ts medgivande
överskrida 2 000 000 kronor per regleringsår.

I anslutning till ett förslag av utredningen om småbruksstöd, över vilket

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

yttranden avgivits av vissa statliga myndigheter samt jordbrukets organisationer,
framlägger jordbruksnämnden efter överläggningar i frågan med
jordbrukets förhandlingsdelegation följande förslag till ny utformning av

smågrisstödet. . , .

Inom ramen för det allmänna prisstödet kan stödet åt smagnsproduktionen
inte skiljas från det allmänna stödet åt fläskproduktionen. Statligt garantipris
för smågrisar bör därför efter utgången av regleringsåret 1958/o9
inte fastställas och ej heller bör statsmedel användas för att stödja ett garantipris
för smågrisar. Åtgärderna bör i fortsättningen helt bestridas med
regleringsmedel, som står till förfogande för föreningen Svensk kolthandel,
och taga sikte på att stödja antingen priset på fläsk eller priset pa smagn ''

Mot bakgrunden av hittillsvarande erfarenheter anser jordbruksnämnden
sålunda, att slakt av smågrisar i fortsättningen bör ingå bland de åtgärder,
som skall kunna tillgripas för att skydda den nedre prisgränsen för fläsk.
Sådan slakt bör emellertid, på begäran av föreningen Svensk kotthandel,
kunna företagas även i ett läge, då priset på fläsk visserligen befinner sig
något över den nedre prisgränsen men nedslaktningen framstår som en
lämplig åtgärd för att begränsa exportförluster för fläsk, som eljest kan vanlas
uppstå, samt för att överhuvudtaget minska elt produktionsöverskott,
som kan väntas bli svårt att avsätta på exportmarknaden. Därvid måste
emellertid alltid samtidigt uppmärksamhet ägnas åt läget på smågrismarknaden,
så att nedslaktningen inte driver upp priset på smågrisar med ökade
suggbétäckningar som följd. Stödet åt priset på smågrisar bör enligt jordbruksnämnden
i första hand syfta till att utjämna inte önskvärda svängningar
i fläskproduktionen. På grund av svårigheten att i förväg kunna avgränsa
de situationer, i vilka ett ingrepp på smågrismarknaden kan vara påkallat,
bör stödet inte bestämmas till i förväg bestämt pris eller bestämda
prisgränser. Det bör i stället ankomma på nämnden att — med beaktande
av marknadsläget för smågrisar samt de allmänna tendenserna på fläskmarknaden
— efter överläggning med jordbrukets förhandlingsdelegation
avgöra, när stödåtgärder skall tillgripas och vilken omfattning dessa skall

få. o

Vad jordbruksnämnden sålunda föreslagit i fråga om stödet på smågiisområdet
synes enligt min mening böra godtagas.

Sodan regleringsåret 1948/49 har elt statligt pristillägg utbetalats för
otvättad u 1 1, som av producent levereras till Aktiebolaget Kontrollhudar
eller Sveriges ullspinneri- och väveriförening. Såsom framgår av avsnittet
om anslagsfrågor in. m. har frågan om delta stöd varit föremål för behandling
av jordbruksanslagsutredningen, som därvid för sin del inte ansett sig
höra förorda någon ändring av stödet. Jordbruksnämnden anser, att stödet
åt ullproduktionen i oförändrad form bör utgå under den kommande prissättningsperioden
och att pristillägget bör fastställas till 2 kronor per kilogram.
Mot vad sålunda föreslagits, har jag inte något alt erinra.

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1050

Ägg in. m.

Jordbruksnämnden

Med hänsyn till den utpräglade säsongvariation, som föreligger i fråga om
prisbildningen på och produktionen av ägg (stat. nr 04.05. 110, 150) har
produktionsåret under innevarande prissättningsperiod indelats i 2 olika
säsonger med skilda prisgränser. Erfarenheten har enligt jordbruksnämnden
visat, att denna anordning varit ändamålsenlig. Överenskommelse har
därför träffats, att en säsonguppdelning bör tillämpas även i fortsättningen.
För att undvika spekulation förutsättes därvid att, liksom hittills, växlingen
mellan perioderna icke skall fixeras till en viss dag utan att den till
tiden skall kunna variera något. Med hänsyn till att prisöverenskommelsen
avser en så lång period som 6 år, anser sig nämnden dessutom — för den
händelse mer avsevärda förskjutningar skulle uppstå i säsongvariationen
för äggproduktionen — böra äga möjlighet att företaga en mot förskjutningen
svarande justering av prisgränsperiodernas längd. De mittpriser, prisgränser
och införselavgifter, som enligt nämndens förslag bör fastställas fr. o. nr.
den 1 september 1959, framgår av följande tablå.

Omkring 1/8— Omkring 1/12—
omkring 30/11 omkring 31/7

Mittpris, öre/kg............ 427 377

Övre prisgräns, öre/kg .... 472 417

Nedre prisgräns, » .... 382 337

Införselavgift, » .... 88 88

Såsom mätare på den inhemska prisnivån bör enligt förslaget liksom hittills
tagas ett vägt medeltal av Svenska ägghandelsförbundets priser vid försäljning
av runmärkta ägg och kronägg till handlande i Stockholm. Omräkning
av vägningstalen bör ske vid början av varje prisgränsperiod. Jordbruksnämnden
upplyser, att såsom underlag för bestämningen av införselavgiften
för ägg, vilken ligger 10 öre per kg högre än f. n., i första hand legat
danska exportpriser vid försäljning till Västtyskland.

Mittpriser, prisgränser och införselavgifter för äggprodukter har under
innevarande prissättningsperiod satts i relation till motsvarande enheter för
ägg i skal. Även under nästa prissättningsperiod har det enligt jordbruksnämnden
ansetts lämpligt att bibehålla detta samband. Med utgångspunkt
härifrån framlägger nämnden för de olika äggprodukterna följande förslag.

Enligt jordbruksnämndens förslag för de olika äggprodukterna bör i övrigt
de nuvarande reglerna gälla oförändrade.

Mittpris och prisgränser för äggmassa bör sålunda avse ägghandelsförbundets
partiprisnotering i Stockholm vid försäljning i poster om minst 1 000
kg. Därest en prisgräns uppnås för äggmassa, bör den även anses vara uppnådd
för flytande äggula och äggvita. För torkade äggprodukter bör prisuppgifter
inhämtas regelbundet från de 2 inhemska företag, som bedriver

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

Varuslag (Stat. nr)

Heläggpulver.......... (04.05.201)

Heläggmassa.......... (04.05.209)

Äggulepulver.......... (04.05.301)

Flytande äggula........ (04.05.309)

» äggvita ...... (35.02.101)

Äggvitepulver och -kristaller
.............. (35.02.102)

Mittpris kr./kg	Övre prispräns kr./kg	Nedre prisgräns kr./kg	Införsel- avgift kr./kg
18,40	20,25	16,55	4,72
4,05	4,55	3,55	1,06
17,75	19,50	16,00	4,80
—.	.—.	—	1,20
—		—	0,97
27,25	30,00	24,50	7,38

den huvudsakliga tillverkningen av hithörande produkter, nämligen Kullbergs
industriaktiebolag, Töreboda, och Aktiebolaget Svenska äggprodukter,
Hälsingborg. Prisgränserna för resp. varuslag skall anses uppnådda, därest
ett av nu nämnda företag för ifrågavarande varuslag vid något tillfälle allmänt
tillämpar ett pris, som motsvarar övre resp. nedre prisgränsen för varan
i fråga. Samtliga partipriser för torkade äggprodukter beräknas netto
ab fabrik och inkluderar försäljningskostnader. De avser för de olika varuslagen
följande förpackningar och leveranskvantiteter.

Heläggpulver: förpackning om minimum 25 kg,
levererad kvantitet minimum 1 000 kg;

Äggulepulver: förpackning om minimum 25 kg,
levererad kvantitet minimum 1 000 kg;

Äggvitepulver: förpackning om minimum 25 kg,
levererad kvantitet minimum 250 kg;

Äggvitekristaller: förpackning om minimum 25 kg,
levererad kvantitet minimum 250 kg.

Regleringen av utrikeshandeln med ägg och äggprodukter bör enligt jordbruksnämndens
mening för den kommande prissättningsperioden i princip
utformas i överensstämmelse med vad som nu gäller.

Import och export bör således fritt få företagas, då det inhemska priset
ligger mellan prisgränserna. Efter beslut av nämnden bör Sveriges exportoch
importförening för ägg kunna erhålla ensamrätt till import av ägg och
heläggmassa vid tillfällen, då den nedre prisgränsen för ägg underskridits.
Denna förening bör liksom hittills äga utbetala exportbidrag och själv avgöra,
huruvida exportbidrag skall utgå till annan än medlem av föreningen.
Om den övre prisgränsen överskridits för ägg eller något slag av äggprodukter,
bör föreningens rätt att exportera dylik vara med anlitande av regleringsmedel
eller att härvid utbetala exportbidrag upphöra. Någon kvantitativ
exportreglering bör emellertid i enlighet med riksdagens principbeslut
år 1955 icke företagas i fråga om ägg och äggprodukter. Däremot bör exportavgifter
för ägg liksom hittills, efter förslag av export- och importföreningen
för ägg, kunna uttagas i marknadsutjämnande syfte.

Enligt jordbruksnämndens mening bör det ankomma på nämnden att i
direktiv till Sveriges export- och importförening för ägg närmare utforma
reglerna för föreningens verksamhet. Till täckande av utgifter för regleringsverksamheten
bör till föreningen överföras inflytande införselavgifter för
ägg och äggprodukter ävensom införselavgifter för fjäderfä och fjäderfäkött.
För att föreningen skall kunna fullgöra sin exportstödjande verksam 8

Ilihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 147

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

liet måste dock enligt nämnden förutsättas, att föreningen liksom under
den nuvarande prissättningsperioden härutöver tillföres relativt stora belopp
av de införselavgiftsmedel, som inflyter vid import av fodermedel. Nämnden
erinrar därvid om att såsom riktpunkt för behovet av regleringsmedel
i föreningens verksamhet vid början av detta prisregleringssystem uppsattes
6 000 000 å 7 000 000 kr. per år. I samband med att äggpriset uppräknades
efter utlösningen av den s. k. 6-procentregeln har detta belopp måst höjas.
Föreningen beräknas sålunda komma att under innevarande år tillföras ca
8 000 000 kr. av inflytande fodermedelsavgifter. Nämnden framhåller, att
det givetvis är mycket svårt att i förväg bestämma föreningens årliga behov
av regleringsmedel, särskilt med hänsyn till längden av nästa prissätlningsperiod.
Nämnden har därför överenskommit med jordbrukets förhandlingsdelegation,
att denna fråga årligen bör lösas vid underhandlingar mellan
nämnden och delegationen.

Enligt riksdagens beslut får under innevarande prissättningsperiod regleringsmedel
ej tagas i anspråk för att stödja exporten av fjäderfäkölt.
Jordbruksnämnden har emellertid nu överenskommit med jordbrukets förhandlingsdelegation
att föreslå sådan ändring av denna bestämmelse, att
exportstöd i fortsättningen skall kunna få lämnas även för fjäderfäkött.
Grunderna härför bör enligt överenskommelsen senare kunna bestämmas av
nämnden i samråd med förhandlingsdelegationen.

Departementschefen

Med hänsyn till den utpräglade säsongvariation, som föreligger i fråga
om prisbildningen på och produktionen av ägg är regleringsåret under
nu löpande prissättningsperiod indelat i 2 säsonger med skilda prisgränser.
Den ena säsongen omfattar ungefärligen tiden 1 augusti—30 november
och den andra den övriga delen av året. Övergången mellan perioder med
skilda prisgränser är inte bestämd till viss dag utan kan av jordbruksnämnden
varieras något. Prisgränserna skall fastställas till ± 15 procent av mittpriset.
Som mätare av det inhemska priset skall användas det vägda genomsnittet
av Svenska ägghandelsförbundets priser vid försäljning till handlande
i Stockholm för runmärkta ägg och för s. k. kronägg. De båda äggkvaliteterna
skall därvid vägas med försäljningssiffrorna under närmast
föregående 6-månadersperiod, varvid nya vägningstal skall inhämtas vid
övergången mellan prisperioderna.

Vad sålunda föreskrivits för nu löpande prissättningsperiod synes böra
gälla även under den kommande. I anslutning härtill föreslås i överenskommelsen,
att för den period, som omfattar augusti till och med november
månader, fastställes ett mittpris för ägg av 4 kronor 27 öre per kilogram
med prisgränserna vid 4 kronor 72 öre respektive 3 kronor 82 öre per kilogram.
För den övriga delen av året föreslås ett mittpris av 3 kronor 77 öre
per kilogram med prisgränserna vid 4 kronor 17 öre respektive 3 kronor
37 öre per kilogram. Det vägda genomsnittet av de för de båda perioderna

115

Kungi. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

föreslagna mittpriserna är 18 öre lägre än det motsvarande mittpris, som
nu kan anses gälla, och 3 öre högre än motsvarande pris vid den nuvarande
prissättningsperiodens början. Så länge det inhemska priset ligger mellan
prisgränserna, bör enligt överenskommelsen införselavgiften utgöra 88 öre
per kilogram, vilket är 10 öre högre än för närvarande och 23 öre högre än
vid 3-årsperiodens början. Som underlag för bestämningen av införselavgiften
har i första hand legat danska exportpriser vid försäljning till Västtyskland.
I enlighet med 1955 års riksdagsbeslut skall samma införselavgift
tillämpas under hela året.

Vad som sålunda överenskommits i fråga om mittpriser, prisgränser och
införselavgift för ägg bör enligt min mening godtagas.

Jag anser mig även böra biträda förslagen i överenskommelsen i fråga om
mittpriser, prisgränser och införselavgifter för äggprodukter. I enlighet
med vad som gäller för innevarande prissättningsperiod har dessa
för den kommande perioden beräknats med utgångspunkt från motsvarande
enheter för ägg i skal. Mittpriset och prisgränserna för heläggpulver
bör sålunda fastställas till 18 kronor 40 öre respektive 20 kronor 25 öre och
16 kronor 55 öre per kilogram samt införselavgiften, så länge det inhemska
priset ligger inom prisgränserna, till 4 kronor 72 öre per kilogram. För heläggmassa
bör mittpriset och prisgränserna, utgöra 4 kronor 5 öre respektive
4 kronor 55 öre och 3 kronor 55 öre per kilogram samt införselavgiften
1 krona 6 öre per kilogram. Mittpris, prisgränser och införselavgift bör för
äggulepulver fastställas till respektive 17 kronor 75 öre, 19 kronor 50 öre,
16 kronor och 4 kronor 8 öre per kilogram samt för äggvitepulver och
-kristaller till respektive 27 kronor 25 öre, 30 kronor, 24 kronor 50 öre och
7 kronor 38 öre. I fråga om flytande äggula och flytande äggvita bör införselavgiften
fastställas till 1 krona 20 öre respektive 97 öre per kilogram.
Några särskilda prisgränser bör liksom hittills inte bestämmas för dessa
produkter.

Liksom under nuvarande prissättningsperiod bör även under den kommande
perioden mittpris och prisgränser för äggmassa avse Svenska ägghandelsförbundets
partiprisnotering i Stockholm. Därest någon av prisgränserna
uppnås för äggmassa, hör vidare samma prisgräns även anses vara
uppnådd för flytande äggula och flytande äggvita. Beträffande de torkade
äggprodukterna bör såsom hittills prisuppgifter avseende de av jordbruksnämnden
i det föregående närmare angivna partipriserna av nämnden kontinuerligt
infordras från Kullbergs industriaktiebolag i Töreboda och Aktiebolaget
Svenska äggprodukter i Hälsingborg. Om ett av dessa företag vid
något tillfälle för torkade äggprodukter allmänt tillämpar ett pris, som
motsvarar eller överstiger någon av prisgränserna, skall denna anses vara
uppnådd.

Regleringen av utrikeshandeln med ägg och äggprodukter
bör som jordbruksnämnden föreslagit anordnas i överensstämmelse med
vad som nu gäller. Detta innebär, all import och export bör få verkställas
av vem som helst, så länge del inhemska priset ligger mellan prisgränserna.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1959

Om äggpriset understiger den nedre prisgränsen och kvantitativa restriktioner
med anledning härav införes, bör Sveriges export- och importförening
för ägg, förening u. p. a., efter beslut av jordbruksnämnden få ensamrätt
till import av ägg och heläggmassa. Denna förening, vilken står öppen för
alla reguljära partihandlare med ägg, bör liksom hittills äga utbetala exportbidrag
men icke vara skyldig att utbetala bidrag till andra än föreningens
medlemmar. Export av ägg utan bidrag får dock ske även av den, som
icke är ansluten till föreningen. Om den övre prisgränsen för ägg eller något
slag av äggprodukter överskridits, bör föreningens rätt att exportera dylik
vara med anlitande av regleringsmedel eller att härvid utbetala exportbidrag
upphöra. Någon kvantitativ exportreglering bör däremot i enlighet med riksdagens
principbeslut år 1955 inte företagas i fråga om ägg och äggprodukter.
Däremot bör Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
jordbruksnämnden liksom nu äga rätt att efter förslag av export- och importföreningen
för ägg i marknadsutjämnande syfte fastställa exportavgifter
för ägg. Avgifterna skall uttagas av alla exportörer.

Till frågan om de medel, som kan erfordras för att täcka export- och importföreningens
för ägg utgifter för regleringsverksamheten, torde jag få
återkomma i avsnittet om införselavgiftsmedlens storlek och användningen
av sådana medel.

I enlighet med överenskommelsen föreslår jordbruksnämnden, att exportstöd
i fortsättningen skall kunna få lämnas även för f j ä d e r f ä k ö 11.
Jag anser mig böra biträda detta förslag. Därest riksdagen inte har något
att erinra däremot, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att efter förslag
av nämnden fastställa de närmare grunderna för detta stöd.

Stödet åt odlingen och beredningen av lin och hampa
Jordbruksnämnden m. fl.

I särskild skrivelse den 25 mars 1959 har jordbruksnämnden framlagt
förslag till åtgärder till stöd åt odlingen och beredningen av lin och hampa.
Nämnden erinrar i denna skrivelse om att Kungl. Maj:t den 22 februari

1957 uppdrog åt nämnden att, med beaktande av vad i propositionen 1957: 2
angående utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57
anförts angående lån till Hallands läns linodlareförening, föranstalta om
fullständig granskning av föreningens ekonomiska ställning per den 1 juli

1958 samt till Kungl. Maj :t inkomma med rapport över granskningen samt
med de förslag som därav må föranledas. På framställning av nämnden har
uppdraget sedermera genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 mars 1958 ändrats
därhän, att granskningen skulle avse förhållandena den 1 januari

1959 samt att nämndens rapport över granskningen skulle inkomma till
jordbruksdepartementet före den 10 februari 1959.

117

Kungl. Maj.ts proposition nr lt7 år 1959

Jordbruksnämnden anmäler, att den anbefallda utredningen rörande
linodlareföreningens ekonomiska ställning på nämndens uppdrag utförts
av auktoriserade revisorerna Bo Björkman och Bruno Svensson, vilka den
3 februari 1959 avgivit rapport över utredningen. Samma revisorer har tidigare
verkställt en liknande utredning, för vilken redogjorts i nämndens
skrivelse den 30 oktober 1956 med förslag till tillfälliga bidrag åt linodlareföreningen.
Sistnämnda rapport innefattade bl. a. en s. k. förkalkyl, till
vilken den nu avlämnade rapporten anknyter. Den nu verkställda utredningen
innefattar i övrigt dels en analys av resultatet för verksamhetsåren
1/4 1956—31/3 1957 och 1/4 1957—3^1/3 1958 samt det oavslutade verksamhetsåret
1/4 1958—31/12 1958, dels en på grundval av detta material
uppgjord prognos (budget) för den framtida driften, utvisande driftsekonomien
vid i huvudsak nu rådande pris-, kostnads- och bidragsförhållanden.
Beträffande innehållet i rapporten anför nämnden bl. a. följande.

Den nu undersökta perioden har särskilt kännetecknats av följande faktorer.

1) Sänkning av råvarukostnader genom reduktion av odlarlikviderna.
Linhalmen, som i förkalkylen upptogs till 20 öre per kg, har successn t
sjunkit i pris, och upptages för 1958 till 12 öre och i budgeten likaledes

till 12 öre. . . . . .

2) Sänkning av driftskostnader genom rationalisering. Linberedningen
är en synnerligen arbetskrävande verksamhet och har därför starkt påverkats
av den under åren 1956—1958 pågående allmänna stegringen av lönekostnaderna.
Denna kostnadsstegring har dock kunnat mötas och även
förvandlas till en kostnadsminskning genom omfattande rationaliseiingsarbeten.
Sålunda har driftskostnaderna för rötad vara (den dominerande
tillverkningen), vilka i förkalkylen beräknades till 1 kr. 62 öre per kg
fiber och för verksamhetsåret 1956/57 uppgick till 1 kr. 79 öre, under år
1958 kunnat nedbringas till 1 kr. 31 öre. I budgeten har dessa kostnader
upptagits till 1 kr. 45 öre per kg fiber.

3) Starkt fall i produktpriser till följd av fortsatt dumping. Fiberprisernas
utveckling belyses i följande tablå över medelpris per kg.

Rötad fiber Grönberedd fiber

1/4 1951...........

1/4 1955 ...........

1/4 1956—31/3 1957
1/4 1957—31/3 1958
1/4—31/12 1958 . .. 1

2,37	1,26
1,85	1,11
1.75	0,66
1,56	0,56
1,35	0,55

1 förkalkylen räknades med ett marknadspris för rötad resp. grönberedd
vara av 1 kr. 72 öre resp. 1 kr. 12 öre per kg.

4) Kostnader för överflyttning av Växjö-verkets drift till Laholm. Den i
samband med fusionen med Östra Götalands linodlareförening verkställda
överflyttningen av driften vid Växjö-verket till Laholm har medfört betydande
flyttnings- och investeringskostnader, vilka särskilt belastar räkenskapsåret
1956/57 men även medfört driftsstörningar under verksamhetsåret
1957/58.

5) Igångsättning av en vinstgivande spånskivetillverkning. Den nya anläggningen
för tillverkning av plattor för snickeri- och byggnadsändamal
på grundval av avfall från linberedningen har under perioden igångsatts

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 1''i7 år 195!)

och intrimmats. Sedan de kostnadskrävande initialsvårigheterna övervunnits,
har verksamheten under de båda senaste redovisningsperioderna givit
överskott.

6) Dålig linskörd år 1958. Skörden år 1958 är av avsevärt sämre kvalitet
än normalt. Detta förhållande beräknas medföra ett inkomstbortfall av
omkring 400 000 kr. för beredningsverket vid oförändrat halmpris.

7) Totalresultatet en förlust av omkring l HO 000 kr. Vid en lagervärdering
med utgångspunkt från senaste årets inköpsvärde framkommer för
tiden 1/4 1956—31/12 1958 en förlust av 1 141 000 kr. Härvid har dock
under perioden avskrivningar på anläggningarna skett med tillhopa
1 391 900 kr. Resultatet har, som av det föregående framgått, påverkats
uegativt av sänkningen av produktpriserna, av flyttningskostnaderna för
Växjö-verket samt av inkörningskostnaderna för spånadsskivefabrikationen.
Härvid har dock helt avgörande varit den fortskridande och kontinuerliga
fiberprissänkningen. Betydelsen av prisfallet på linfibern framgår därav,
att resultatet av verksamheten under den nu undersökta perioden skulle
ha varit en vinst på omkring 1 000 000 kr. i stället för förut angiven förlust
på 1 140 000 kr., därest man blott kunnat utfå de genomsnittspriser
som gällde den 1 april 1955, d. v. s. 1 kr. 85 öre för rötad fiber och 1 kr. It
ore för grönberedd fiber. Sistnämnda priser kan anses normala såtillvida,
att de varit stabila från juli 1952 intill dess Sovjetunionen hösten 1955 började
uppträda som exportör och offerera linfiber till Västeuropa till priser,
väsentligt understigande de dittills gällande. Om de dessförinnan gällande
priserna blivit bestående, hade föreningen således varit i huvudsak oberoende
av statligt stöd.

I fiaga om den aktuella balansställningen anför jordbruksnämnden följande.

hn balansräkning per den 31/12 1958, däri lagren upptagits till senaste
arets inköpsvärde och som normala betraktade avskrivningar gjorts på anläggningstillgångarna
(3 procent på anskaffningsvärdet för fabriksfastigneten,
15 procent för maskiner och inventarier till spånskivefabrikationen
och 10 procent för övriga maskiner och inventarier), ger vid jämförelse
med ställningen den 31/3 1956 vid handen, att den dolda reserven i tillgångarna
under 3-årsperioden minskat med sammanlagt 1 142 000 kr. eller
med belopp motsvarande sammanlagda förlusterna under perioden. Detta
innebär, att föreningens dolda lagerreserv tagits i anspråk.

Vad därefter gäller prognosen för framtida drift vid verket och likviditetsprognosen
anför jordbruksnämnden.

genomsnittligt försäljningspris för rötad fiber av 1 kr. 33 öre och för grönberedd
vara av 50 öre (genomsnittet för april—december 1958 är 1 kr. 35
ore resp. 57 öre). I avskrivningskostnader har räknats med 517 000 kr och
i räntekostnader med 202 000 kr. för år. (De aktuella räntekostnaderna,
u..g°r,e.I}diPt ca 130 000 kr- men stiger om 2 år med omkring 70 000 kr., då
rantefriheten för ett statslån å 1 800 000 kr. upphör.) I övrigt har intäkter
och kostnader budgeterats i huvudsak med utgångspunkt från tidigare års

•if«lIl'',Pr°8nOSen utvisar vid dessa premisser ett driftsunderskott av
olo 000 kr.

Revisorerna har med hänsyn till osäkerheten i framtida pris- och avsattmngsforhallanden
ansett sig böra avstå från att uppgöra någon likviditetsbudget.
De har dock uttalat, att föreningens likviditet för den allra

Den av utredningsmännen uppgjorda driftsprognosen är baserad på ett
enomsmttligt försäljningspris för rötad fiber av 1 kr. 33 öre och för grön -

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

närmaste tiden ter sig tillfredsställande men att man — med hänsyn till
förväntade driftsförluster — måste räkna med att de likvida medlen redan
om något år blir helt otillräckliga.

Som förutsättningar för verkets fortsatta drift har utredningsmännen angivit
följande. , ... ,

1. Föreningen behöver ett omedelbart tillskott för täckande av heraknade

förluster under innevarande och nästkommande räkenskapsår. Tillskottet
synes kunna ske genom avskrivning av 1956 års statslån på 1 000 000 kr.

‘ 2. Den framtida likviditeten behöver förstärkas,^ förslagsvis genom uppskov
med amorteringar och räntor å övriga statslån.

3. Alternativt kan det nuvarande statliga prisstödet omprovas med hänsyn
till nuvarande låga försäljningspriser på linfiber.

‘ 1 anledning av den sålunda verkställda granskningen har Hallands lans
linodlareförening i skrift till jordbruksnämnden den 9 februari 1959 anfört
i huvudsak följande synpunkter.

Driftsresultatet har under verksamhetsåren 1956/57 samt 19o//j)8
(Träd påverkats av den under dessa år pågående utbyggnaden av laholms
verket och installerandet av maskinparken från vaxjoverket. Kostsamma
driftsstörningar har varit omöjliga att undvika. Sedan df

nu eliminerats, kommer det ekonomiska resultatet att kunna forbattras.
Genom rationalisering av repningsavdelnmgen samt i fråga om ^lnieeko nomien

beräknar man, att en inbesparing av drygt 200 000 kr. per ar skall
bli möilig. Det av utredningsmännen kalkylerade fiberpriset, 1 kr. 33 oie,
är baserat på en alltför låg beräkning av halmens halt av spinnbar fiber.
Med utgångspunkt från normala värden för fiberutbytet erhaller man aven
vid nuvarande låga priser ett medelpris av omkring 1 kr. 40 ore %ilket motsvarar
eu förbättring av prognosens inkomstsida med omkring 200 000 k .
Föreningen instämmer emellertid med utredningsmannen dan att en fmutsättning
för fortsatt drift är dels avskrivning av 19o6 ars statslan a 1 000 000
kr , dels en förstärkning av den framtida likviditeten genom uppskov med
räntor och amorteringar på statslånen. Föreningen avser att dessa lan
skall förklaras ränte- och amorteringsfria under en hd av åtminstone o ar.
För att erhålla eu omedelbar lättnat i sin situation behover föreningen ett
extra anslag å ca 250 000 kr., vilket belopp motsvarar en del av det inkomstbortfall,
so in beräknas uppstå till följd av 19o8 ars svaga skörd. Någon san -nin« av odlarpriset för halmen under 12 öre anses icke möjlig. Skulle verkets
drift ej kunna tryggas på föreslaget sätt, nodgas föreningen overvaga
en avveckling av rörelsen. Vid en sådan avveckling niaste man rakna med
betydande förluster, enär blott eu bråkdel av anläggningarnas varde kan
återvinnas vid realisation av desamma. Vid verket ar sysselsatta omkring
300 personer, varjämte ytterligare ett antal personer ar indirekt beroende
av verksamheten .lär för sin försörjning. Hela antalet mvånare r Laholms
stad är omkring 3 300, varför eu stor del av befolkningen ar för sill uppehälle
beroende av beredningsverkels existens. Av de anstallda ar största delen
mycket svårplacerad i öppna marknaden.

Över den av jordbruksnämnden föranstaltade granskningen av linodlareföreningens
ekonomiska ställning har yttranden även avgivits av statskontoret
och arbetsmarknadsstyrelsen.

Statskontoret anför i sill yttrande bl. a., alt det föreningen beviljade la -

120

Kungl. Maj.ts proposition nr Ikl år 1959

net å 1 000 000 kr. alltjämt synes böra löpa utan amortering och ränta. Ett
efterskänkande av detsamma synes ämbetsverket i nuvarande läge knappast
böra ske.

Arbetsmarknadsstyrelsen, som i sitt remissyttrande lämnat en redogörelse
för arbetsmarknadsläget inom Laholms-området, anser att ett ställningstagande
till granskningens resultat främst bör ske från jordbrukspolitiska
synpunkter. Styrelsen är icke beredd att förorda omfattande subventionsåtgärder
till linberedningsverket enbart av arbetsmarknadsskäl.

kör egen del anför jordbruksnämnden följande.

I sin framställning av den 30 oktober 1956 angående tillfälligt stöd åt linhan
teringen framhöll jordbruksnämnden sammanfattningsvis, att de akuta
svårigheter, vari linhanteringen då befann sig, var beroende på den aktivitet
av dumpingkaraktär, som under senare tid förekommit från östeuropeiskt
håll, samt att en förutsättning för bibehållande av en inhemsk odling av lin
och eu på grundval av inhemskt material arbetande beredning därav vore
dels att dumpingen kunde bemästras, dels att vissa redan inträdda konsekvenser
av dumpingen kunde neutraliseras. I sistnämnda avseende föreslog
nämnden, att bidrag av statliga medel skulle få lämnas till Hallands läns
hnodlareforening med ett belopp av högst 1 000 000 kr. såsom täckning för
lidna prisfallsförluster. Genom ett sådant bidrag räknade nämnden med att
staten skulle kunna hjälpa linhanteringen över den tröskel, som uppstått
genom att ett starkt prisfall inträffat, innan hallandsföreningen varit rustad
att möta ett sådant. Om så ej skedde och linhanteringen på grund härav nedlades,
skulle mycket betydande belopp, som staten under åren utgivit i form
av pristillägg för linfiber, i varje fall ur beredskapssynpunkt b a utlagts förgäves.
Kungl. Maj:t föreslog i propositionen nr 2 till 1957 års riksdag, att
det erforderliga beloppet, 1 000 000 kr., i stället för såsom bidrag skulle utlämnas
såsom ett tills vidare ränte- och amorteringsfritt lån.

Den utredning, som nu skett, visar å ena sidan, att sammanslagningen,
vidtagna omfattande rationaliseringsåtgärder och inrättandet av spånskivefabriken
hai medfört starkt förbättrade möjligheter för den inhemska linhanteringen
men a andra sidan att prisdumpingen i fråga om såväl råvaror
som fabrikat har fortfarit i skärpt och ökad omfattning. Den i nämndens
förutnämnda skrivelse angivna förutsättningen, att dumpingen måste bemästras,
bär sålunda icke infriats, och resultatet är, att föreningen gjort
betydande förluster trots omfattande och framgångsrik rationalisering och
trots att odlarna åtnöjts med betydligt reducerade likvider. Härigenom och
i1.^ fö.]id av 1958 års synnerligen dåliga skörderesultat har nu — såsom även
föreningen framhållit — den situationen uppkommit, att verksamheten
måste nedläggas, därest icke föreningen kan beredas vissa ekonomiska lättnader.

\ id sina öierväganden angående eu nedläggning av linberedningsverket
bar jordbruksnämnden beaktat följande omständigheter.

Spanadslinodlingens bibehållande torde numera icke utgöra något beredskapsintresse.
Odlingen omfattar nu en areal av knappt 3"000 ha och utgör
salunda kiantitetsmässigt sett icke någon tungt vägande jordbruksangelägenhet,
ehuru linet har eu avsevärd betydelse ur växtföljdssynpunkt på de
jordar, där det odlas. Därest linodlingen nu upphör, bortfaller å ena sidan
statens kostnader för stöd åt linhanteringen. Å andra sidan får man räkna
med vissa kostnader för stöd åt den alternativa odling, som kommer till
stånd på de nuvarande linarealerna. Skulle föreningen nu träda i likvida -

121

Kungi. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

tion, torde vidare — därest vid likvidationen samma principer skall följas
som skett vid nedläggningen av vissa andra beredningsverk för lin och hampa
— knappast några möjligheter föreligga att återfå någon del av statens
till ca 3 800 000 kr. uppgående fordran hos föreningen. En nedläggning av
driften i nuvarande konjunkturer skulle även medföra avsevärda svårigheter
och kostnader, då det gäller att bereda personalen annat arbete. Om landets
sista linberedningsverk nu upphör, kommer snabbt den speciella och
högt utvecklade fackkunskap, som är förenad med linhanteringen, att vara
skingrad och onyttig. På föreningens anläggningar har nyligen med hjälp
av statliga lån betydande belopp investerats i samband med fusionen med
Östra Götalands linodlareförening och genom anläggningen av den på avfall
från linberedningen baserade fabriken för spånskivor. Härigenom har
en modern och rationell industriell anläggning åvägabragts men denna har
ännu ej hunnit fungera annat än under en kortare tid, varför resultatet av
rationaliseringen, enligt vad föreningen själv framhållit, endast delvis kunnat
slå igenom.

Under angivna förhållanden förefaller det jordbruksnämnden ej orimligt,
att linodlareföreningen beredes tillfälle att genom fortsatt drift visa, huruvida
uppfattningen, att företaget med nuvarande stöd åt linodlingen kan
göras bärigt, är riktig. Å andra sidan har nämnden — då föreningen nu av
förut angivna orsaker är i behov av särskilda ekonomiska lättnader — utgått
ifrån att man i nuvarande läge icke kan ifrågasätta någon höjning av
pristilläggen eller eljest av statens direkta utgifter för stöd åt linodlingen.
Nämnden har därför överlagt med jordbrukets förhandlingsdelegation angående
möjligheten att av influtna och för annat ändamål ej disponerade
införselavgifter för bruna bönor, ärter och hampfrö — varav den 31 januari
1959 hos jordbruksnämnden innestod ett belopp av 305 909 kr. 70 öre —
förfoga över det belopp av 250 000 kr. för bidrag till täckande av linodlareföreningens
förlust på 1958 års skörd, som föreningen angivit utgöra en nödvändig
förutsättning för fortsatt drift. Förhandlingsdelegationen har därvid
samtyckt till en sådan åtgärd under förutsättning att den betraktas som en
engångsåtgärd.

Det av linodlareföreningen begärda uppskovet på 5 år med amorteringar
och räntebetalningar på lån från hemslöjdslånefonden innebär för föreningen
en utgiftslättnad under år 1959 med omkring 220 000 kr., under
åren 1960 och 1961 med ca 306 000 kr. samt under åren 1962 och 1963 med
ca 326 000 kr. Jordbruksnämnden tillstyrker med hänsyn till av nämnden
anförda omständigheter, att sådant uppskov medgives. Då en avskrivning av
föreningens förut omnämnda lån å 1 000 000 kr. synes utgöra en nödvändig
förutsättning för att föreningen skall ha möjlighet att fortsättningsvis hedriva
sin versamhet, tillstyrker nämnden även, att sådan avskrivning sker.

Vidare anmäler jordbruksnämnden, att Gotlands hampodlareförening
it. p. a., Visby, till nämnden inkommit med eu den 12 mars 1959 dagtecknad
skrivelse, vari föreningen anför i huvudsak följande.

Hampfiberpriserna har sedan år 1952 fallit med omkring 35 procent, vilket
vid normal produktionsmängd motsvarar ett inkomstbortfall av mer än
600 000 kr. Samtidigt har arbetskostnader och materialkostnader ökat vä -

122

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

sentligt. Den successiva höjningen av prisstödet till 94,5 öre per kg fiber
har endast till en mindre del kompenserat inkomstbortfallet. Större delen
av detta liksom hela kostnadsökningen har verket delvis kunnat kompensera
genom rationaliseringar och produktionsökning men verket har även
nödgats sänka halmpriset till odlarna. Föreningens ekonomi har ytterligare
pressats av de senaste 2 årens misslyckade skördar.

På grund av nu anförda omständigheter hemställer Gotlands hampodlareförening
om ränte- och amorteringsfrihet för sina lån ur hemslöjdslånefonden
under 5 år samt om rätt att disponera hela det belopp, som beräknats
för pristillägg för hampfiber av 1958 års skörd, oavsett att produktionen
icke väntas komma att motsvara hela den stödberättigade kvantiteten å
720 ton fiber.

Jordbruksnämnden lämnar i anslutning till hampodlareföreningens skrivelse
följande uppgifter.

Föreningens lån hos hemslöjdslånefonden uppgår f. n. till 781 175 kr.
Ränte- och amorteringskostnaderna utgör för år 1959 25 547 resp. 48 745 kr.
eller tillhopa omkring 74 000 kr. Under vart och ett av åren 1960—1963
kommer dessa kostnader att utgöra omkring 80 000 kr. Produktionen av
spinnbar fiber av 1958 års skörd väntas komma att utgöra omkring 620
ton. Föreningens hemställan innebär således i denna del, att man önskar
som extra stöd erhålla det på ca 100 ton belöpande pristillägget, omkring
95 000 kr. För att erhålla en bakgrund till föreningens framställning om
rätt att tillgodogöra sig det för en produktion av 720 ton fiber beräknade
pristilläggsbeloppet för 1958 års skörd har nämnden sammanställt följande
uppgifter angående produktionens faktiska storlek under de senaste åren.

Årsskörd 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1953—57

(beräknad) (genomsnitt)

Ton fiber........ 763 916 875 776 720 620 810

Av sammanställningen framgår, att hampodlareföreningen under de senaste
5 åren haft en genomsnittlig produktion om 810 ton spinnbar fiber.
Bidrag har endast utgått för 720 ton. 1958 års beräknade siffra, 620 ton,
utgör en avspegling av den dåliga skörden.

Jordbruksnämnden konstaterar, att någon närmare utredning angående
föreningens möjligheter att fortsätta sin verksamhet under fullföljande av
sin nu åliggande amorterings- och räntebetalningsskyldighet icke föreligger.
Det är emellertid enligt nämndens uppfattning uppenbart, att den under senare
år inträdda pris- och kostnadsutvecklingen och framför allt de båda
senaste årens svaga skördar, har inneburit svåra påfrestningar på föreningens
ekonomi. Nämnden har även under hand inhämtat, att föreningen betraktar
den nu begärda lättnaden som oundgänglig. Skulle hampodlingen
upphöra, innebär detta, framhåller nämnden, givetvis en allvarlig försämring
för näringslivet på Gotland, vilket i nuvarande läge torde böra undvikas.
Nämnden tillstyrker därför bifall till föreningens framställning.

Vid bifall till de av jordbruksnämnden nu tillstyrkta framställningarna
och under förutsättning av fortsatt drift vid beredningsverken beräknar
nämnden anslagsbehovet för budgetåret 1959/60 för stöd åt odlingen av lin

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

och hampa till 1 750 000 kr. Nämnden har därvid räknat med ett oförändrat
högsta pristillägg för linfiber av 79 öre per kg och för hampfiber av 94,5
öre per kg samt med oförändrade stödberättigade kvantiteter av 1 325 ton
linfiber och 720 ton hampfiber. Vidare har nämnden inräknat sedvanliga
statsbidrag till Riksförbundet Lin och hampa för odlingsförsök m. m. å
14 000 kr. samt till Sveriges allmänna linodlingsförenings verksamhet å

5 000 kr.

Departementschefen

Grunderna för fortsatt stöd åt odlingen och beredningen av lin och hampa
från och med 1957 års skörd behandlades vid 1956 års riksdag (prop. 1956:
38; JoU 6; rskr. 130). Vissa ändringar i och kompletteringar av sagda grunder
beslutades av 1957 års riksdag (IX ht 1957, p. 108; prop. 1957: 147; JoU
31: rskr. 338). Linberedningsverksamheten är numera koncentrerad till Hallands
läns linodlareförenings verk i Laholm. Beredning av hampa sker numera
endast vid Gotlands hampodlareförenings verk i Visby. Det årliga stödet
lämnas i form av ett pristillägg till beredningsverken, vilket utgår per
kilogram spinnbar fiber upp till en totalkvantitet av 1 325 ton linfiber och
720 ton hampfiber. För 1958 års skörd utgör pristilläggen för lin- och hampfiber
79 respektive 94,5 öre per kilogram stödberättigad kvantitet. Härutöver
har, såsom framgår av det föregående, både linodlareföreningen och
hampodlareföreningen erhållit lån ur hemslöjdslånefonden.

Hallands läns linodlareförening har vidare genom beslut av 1957 års riksdag
(prop. 1957: 2; JoU 2; rskr. 58) erhållit ett särskilt genom investeringsanslag
å kapitalbudgeten anvisat statslån utan säkerhet å 1 000 000 kronor,
vilket är amorterings- och räntefritt under 2 år, räknat från dagen för lånets
utlämnande. I anslutning till att sistnämnda lan ställdes till förfogande
föreskrevs, att jordbruksnämnden före lånetidens utgång skulle föranstalta
om fullständig granskning av linodlareföreningens ekonomiska ställning
och inkomma med rapport över granskningen samt med de förslag,
som därav kunde föranledas.

Den av jordbruksnämnden i anledning härav nu redovisade undersökningen
visar, alt linodlareföreningens ekonomiska ställning under de senaste
åren till följd av bland annat sänkta produktpriser — trots en omfattande
rationalisering av beredningsverket och den därtill hörande spanskivefabriken
samt trots sänkta priser på linhalm — nu är sådan, att verksamheten
måste nedläggas, om inte föreningen kan beredas vissa ekonomiska
lättnader. I ärendet har emellertid vidare upplysts, att vissa av de faktorer,
som försämrat föreningens ställning, bedömts vara av engångskaraktär, såsom
vissa kostnader i samband med överflyttningen av driften vid linfaeredningsverket
i Växjö till Laholm och 1958 års synnerligen dåliga skördeutfall
för lin. Vidare har föreningen själv pekat på vissa framlida rationaliseringsmöjligheter.
Jordbruksnämnden har bland annat framhållit, att föreningens
heredningsverk numera utgör en modern och rationell industriell anlägg -

124

Kungl. Maj:ts proposition nr li7 år 1959

ning, som ännu inte hunnit fungera så länge, att resultatet av rationaliseringen
kommit att slå igenom. Under sådana förhållanden har nämnden
funnit det inte orimligt, att linodlareföreningen beredes tillfälle att genom
fortsatt drift visa, huruvida uppfattningen, att företaget med nuvarande årliga
statsstöd kan göras bärigt, är riktig. Med hänsyn till den aktuella ställningen
är föreningen emellertid i behov av ekonomiska lättnader.

Efter övervägande av alla de olika faktorer, som framkommit i ärendet,
och med hänsyn till det tryckta arbetsmarknadsläget har jag för min del
tunnit det befogat att tills vidare under ytterligare något år fortsätta med det
statliga stödet åt linhanteringen. Sålunda biträder jag jordbruksnämndens
förslag att av influtna och för annat ändamål ej disponerade införselavgifter
för bruna bönor, ärter och hainpfrö ett belopp av 250 000 kronor ställes
till föreningens förfogande som bidrag till täckande av det inkomstbortfall
för föreningen, som beräknas uppstå till följd av 1958 års svaga linskörd.
Vidare tillstyrker jag i likhet med jordbruksnämnden, att linodlareföreningen
beviljas uppskov med de under åren 1959—1963 till betalning
förfallande amorteringarna på och räntorna för lån från hcmslöjdslånefonden.
Om hänsyn tages till att beslut ej meddelats om förlängd amorteringstid
för vissa av föreningens lån ur denna fond, innebär uppskovet för
föreningen en utgiftslättnad under år 1959 av omkring 270 000 kronor,
under vartdera av åren 1960 och 1961 av omkring 375 000 kronor samt
under vartdera av åren 1962 och 1963 av omkring 396 000 kronor. Likaså
tillstyrker jag jordbruksnämndens förslag att linodlareföreningens förut
omförmälda amorterings- och räntefria lån å 1 000 000 kronor avskrives,
enär en dylik avskrivning ävenledes synes utgöra en nödvändig förutsättning
för föreningens fortsatta verksamhet. Täckning av den förlust, som
uppkommer genom avskrivningen, torde få ske i vanlig ordning över fonden
för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Vidare har Gotlands hampodlareförening, såsom framgår av jordbruksnämndens
förut återgivna redogörelse, anhållit om uppskov med de under
åren 1959—1963 till betalning förfallande amorteringarna på och räntorna
för föreningens lån ur hemslöjdslånefonden samt om rätt att disponera hela
det belopp, som beräknats för pristillägg för hampfiber av 1958 års skörd,
oavsett alt produktionen inte väntas komma att motsvara hela den stödbelättigade
kvantiteten. Jordbruksnämnden tillstyrker bifall till föreningens
1 ramställning och hänvisar därvid bland annat till den under senare år inträdda
pris- och kostnadsstegringen samt de båda senaste årens svaga hampskördar.
Nämnden framhåller vidare, att föreningen betraktar den nu begärda
lättnaden som oundgänglig. Med hänsyn till vad som upplysts i ärendet
samt till att såväl jordhrukspolitiska som näringspolitiska skäl fortfarande
synes tala för att hamphanteringen på Gotland bör upprätthållas,
finner jag mig böra förorda bifall till hampodlareföreningens framställning.
Uppskovet med att erlägga amorteringar och räntor innebär för föreningen
eu utgiftslättnad under år 1959 av omkring 74 000 kronor samt under
vart och ett av åren 1960—1963 av omkring 80 000 kronor. Tillskottet av
pristilläggsmedel utgör omkring 95 000 kronor.

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

I likhet mod jordbruksnämnden anser jag, att det årliga stödet åt odlingen
och beredningen av lin och hampa för 1959 års skörd bör utgå efter oförändrade
grunder. Med utgångspunkt från ett oförändrat högsta pristillägg
för linfiber av 79 öre per kilogram och för hampfibcr av 94,5 öre per kilogram
samt oförändrade stödberättigade kvantiteter av 1 325 ton linfiber
och 720 ton hampfiber kan bidragskostnaderna beräknas till cirka 1 727 000
kronor. Till nu sagda belopp kommer bidrag till vissa odlingsförsök m. m.
till ett sammanlagt belopp av 19 000 kronor. Det totala medelsbehovet under
budgetåret 1959/60 för stödjande av odlingen och beredningen av lin
och hampa bör med hänsyn till vad jag sålunda anfört beräknas till avrundat
1 750 000 kronor.

Anslagsfrågor in. in.

Prisregler an de åtgärder på jordbrukets område

Jordbruksanslagsutredningen

I fråga om användningen in. in. av de medel under anslaget till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, som avsetts för täckande av diverse
kostnader anför jordbruksanslagsutredningen, såvitt nu är i fråga, följande
i sitt den 11 oktober 1958 avgivna betänkande angående bidragsanslag
under nionde huvudtiteln, del II.

Sedan flera år har inom ramen för anslaget till prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område anvisats ett särskilt belopp för täckande av de diverse
kostnader som ansetts stå i mer eller mindre nära samband med den
statliga prisregleringsverksamheten på jordbrukets område. Under budgetåren
1955/56—1956/57 upptogs posten med ett belopp av 4 000 000 kr. årligen.
För det därpå följande budgetåret anvisades 3 600 000 kr., medan
posten för innevarande budgetår åter uppgår till 4 000 000 kr.

Efterföljande tablå utvisar de utgifter, som belastat ifrågavarande post
under budgetåren 1952/53—1957/58.

Härefter behandlar utredningen närmare de utgifter, som haft varaktig
karaktär och fortfarande har aktualitet.

Statligt stöd åt produktionen av ull. Statsbidrag till främjande av ullproduktionen
har utgått alltsedan budgetåret 1948/49. Bidraget, som från början
utgick med 50 öre för kg otvättad ull, har sedermera successivt höjts
och utgår f. n. med 2 kr. för kg. Enligt av statens jordbruksnämnd utfärdade
bestämmelser utgår bidrag för sådan ull, som av producent levereras
till Kontrollhudar, andelsslakteriernas förening u. p. a., eller till Ullspinnerioch
väveriföreningen. Som villkor för att ifrågavarande företag skall erhålla
statsbidrag för utbetalning till ullproducenter gäller, att företagen klassificerar
den mottagna ullen enligt särskilda, av jordbruksnämnden fastställda
grunder.

Ullproduktionen i landet torde f. n. kunna uppskattas till ca 400 ton per
år. En viss del härav användes för producenternas egen förbrukning. Den
försålda kvantiteten torde emellertid uppgå till ca 300 ton.

Under år 1957 utbetalades i runt tal 200 000 kr. i statsbidrag, vilket belopp

Utgiftsändamål	Budgetår
	1952/53	1953/54	1954/55	1955/56	1956/57	1957/58
Statsbidrag för ull.............	162 200: 69	210 069: 20	181 849: 59	191 046:61	197 318: 02	318 958:55
Cereala undersökningar.......	5 573: —	41386: 45	1184: 50	43 891: 70	25 195: 96	24 966: 80
Stödjande av prisbildningen på smågrisar ____ Produktionsbefrämjande åtgärder i allmänhet på jordbrukets område. Bidrag till mejeri-anläggningar och slakterianläggningar i Norr-			175 000:—	53 335: 50
land ....................... 1952 års jordbrukskommitté, tryckningskostna-	1 193 616: 68	324 000.- —	76 667: 67	164 100:—	445 900: —	—
der .......................	8 015:31	_	_	_		47 120: 50
Skördeskadeutredningen............ Utjämnings- och införselavgifter för grädde, smör och ost, överförda från anslagsposten					—	19 750: —
diverse kostnader till särskilt konto....... Svenska mejeriernas riksförenings kostnader för	314 985: 66	—	—	# _	—	—
den statliga prisregleringen ........	442 047: 84	335 639: 47	309 022: 79	47 450: 66	217 304: 90	229 968: 53
Bidrag till Svensk matpotatiskontroll ........ Lantbruksstyrelsen Upplysningsverksamhet rörande foderkonser-		15 000: —	15 000: —	15 000: —	15 000: —	15 000: —
ver in g.................. Upplysnings- och undersökn.verksamhet på	72 483:36	3 607: —	2 405:36	139 012:60	309:85	88 153: 71
utsädesodlingens område för norra Sverige	12 000: —	_	_	_
Kontroll av handeln med grädde och ost .. Ersättning för kostnader i samband med lant-bruksnämndernas handläggning av arealbi-dragsfrågor i anledning av 1955 års skör-	1 230: 75
deskador..................... Egendomsbeskrivning vid gårdar anslutna till	—	—	—	40 000: —	68 836: 04	—
jordbruksekonomiska undersökningen .... Statens jordbruksnämnd Utredningarbete angående utvecklingen av			—	58 071:01	—	—
mjölkproduktionen................ Lantbrukshögskolan Besparing å anslagna medel för fortsatt forsk-					—	7 090: —
ning beträffande ogräsets bekämpande.... Statistiska centralbyrån	—	—	—	- 1 166: 15	—	—
Skördeuppskattning ..................... Ersättning för undersökning beträffande jord-	—	—	—	—	—	500 000: —
brukets tillgångar och skulder ..........	44 000: —	40 000: —	_	5 600: —	_	_
Areal- och kreatursinventering ............ Specialbearbetning av skörderapporter per den	'' -	3 950: —	19 200: —	21100: —	—	—
15 okt. 1952 ...........................	1 000: —	_	_
Inventering av åkerarealer ................	—	—	_	5 300: —	_	4 200: —
Svin- och hönsräkning ..................	—	—	—		3 400: —	6 800: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

Kostnader för extra svinräkning ..........

Bearbetning av uppgifter om arbetskraftstill gången

inom jordbruket ................

Årsväxtrapporter under år 1957 ..........

Mjölkproduktionen........................

Fältundersökning angående hushållens finanser

år 1958 ................................

Bidrag till Föreningen Mjölkpropagandan ....
Undersökning rörande produktionskostnader för

sockerbetor, höstraps och höstvete ........

Ersättning till deltagare i FN:s vetekonferenser

i Genéve och London .....................

Vinster (—) och förluster vid lagring av slaktprodukter
................................

Vinster (—) och förluster vid lagring av smör
Vinster (—) och förluster vid lagring av ägg..
Gratifikationer till personal vid Värmbol-verket
Gratifikationer till personal vid Växjö- och Mell lansel-verken.

.............................

Socialstyrelsen: Levnadskostnadsundersökning..
Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader
för omläggning av jordbrukets byggnads kostnadsindex

............................

Prisfallsersättning på brödsäd till kvarnar ....
Skördeskadeutredningen, kostnader för förberedande
undersökning, provtagning och botanisk
analys samt för vallskördeundersökning
Sveriges hampodlareförening, kostnader i samband
med avveckling av driften vid hamp beredningsverket

i Värmbol................

Sveriges äggimportförening, resterande medel efter
likvidation, utbetalade till Sveriges export och

importförening för ägg................

Kostnader föranledda av kronans förfogande

över fastigheter ..........................

Exportavgifter för färska ägg, inbetalade av

Svenska ägghandlareförbundet ............

Kostnader för linberedningsverket i Laholm ..
Kvarn AB Tidan i likvidation, av jordbruksnämnden
för mycket innehållen förmalnings ersättning

................................

Ersättning till jordbrukare i Kalmar och Norrbottens
län, för regn- och översvämningsskador
......................................

Anslag

480:33

50 000: —

24 564: 22

1 087: 50

3 409 278: 62
566 689: 74

44 489: 60

364 718: —
1 322 454: 62
5 000 000: —

4 900; -	4 100: —	4 500: —	5 000: —	5 100: —
3 200: —	. ..	_	—	—
__	_	_	—	11 100: —
—	—	—	—	8 200: —
		_	_	42 000: —
25 000: —	50 000: —	75 000: —	50 000: —	50 000: —
66 671: 29	—	7 494: 43	4 378:52	—
18 282:10	—	8 202: 69	1 427: 66	—
2 488 932: 44	2 770 332; 33	800 402: 58	—	—
— 32 986: 79	—	—	—	—
— 2 000: —	—	—	—	—
118 000: —	—	—	—	—
		_	_	268 150: —
—	—	—	—	200 000: —
			5 000: —	10 000: —
—	—	124 436: 69	3 117: 85	—
—	—	46 000: —	49 900: —	—
255 000: —	—	—	—	—
—	—	—	44 489: 60	—
—	—	—	20 154: 41	—
_			— 2 610: 05	—
—	—	791: 90	—
—	2 139: 22	—	—	—
3 918 651:16	3 606 901:46	1849 570: 22	1154122: 76	1856 558: 09
6 000 000: —	6 000 000: —	4 000 000: —	4 000 000: —	3 600 000: —

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1959

128

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1959

sålunda skulle motsvara 100 ton ull. Två tredjedelar av statsbidragsbeloppet
utbetalades nämnda budgetår genom Kontrollhudar och återstoden genom
Ullspinneriföreningen. Härav följer att ca 67 ton otvättad ull försålts
till Kontrollhudar, ca 33 ton till Ullspinneriföreningen och sannolikt minst
200 ton till andra uppköpare.

Beträffande ullens avräkningspris i medeltal till producenter, inklusive
statsbidrag, har under hand meddelats från Kontrollhudar, att detta uppgått
till i runt tal 7 kr. för kg otvättad ull under år 1957.

Ersättning till Svenska mejeriernas riksförening för kostnader avseende
den statliga regleringen av handeln med mjölk och mjölkprodukter. Till
Svenska mejeriernas riksförening har sedan lång tid tillbaka utgått bidrag
av statsmedel för täckande av kostnaderna för vissa uppgifter, som överlämnats
till riksföreningen i samband med den statliga regleringen av handeln
med mjölk och mjölkprodukter. Bland dessa uppgifter märkes bl. a.
utbetalning av mjölkpristillägg, smörpristillägg och leveranstillägg samt
upptagande av utjämningsavgifter. Vidare handhar Svenska mejeriernas
riksförening uppläggande av mejeristatistik samt sysslor i fråga om exportstöd,
m. m. För utförande av nämnda arbetsuppgifter har Svenska mejeriernas
riksförening anställt viss personal med i huvudsak avlöning enligt för
statens befattningshavare gällande bestämmelser. Denna personal uppgick år
1946 till 38 personer men har därefter successivt sjunkit och omfattar f. n.
ca 14 personer. Under budgetåret 1956/57 belastade de till ca 400 000 kr.

Arbetsuppgift	Svå- rig- hets- grad	An- tal utbe- taln. eller bear- betn. peri- oder	Antal meje- riföre- tag 31/12 1956	Väg- nings- tal	%	Totala kostnader
1. Allmänt mjölkpristillägg ..........	2	12	343	8 232	17,762	73 031: 07
2. Extra » ..........	1	12	30	360	0,777	3 194: 75
3. Smörpristilägg ....................	1	12	343	4116	8,881	36 515: 54
4. Leveranstillägg....................	2	1	343	686	1,480	6 085: 24
5. Statistik..........................	2	12	348	8 352	18,021	74 095: 99
6. Allmänna arbetsuppgifter..........	1	12	348	4176	9,010	37 045: 94
7. Utjämning, exportstöd, m. m....... 8. Allmän kvalitetsbetalning å smör (20 % av kontrollavdelningens kostnader å no 000:—) .................... 9. Tillverkningsavgift å runmärkt smör (6 % av kontrollavdelningens kost-nader å 110 000:—)................ 10. Tillverkningsavgift å ost (4 % av kontrollavdelningens kostnader å 110 000:—)........................	4	12	348	16 704 2 480 744 496 46 346	36,043 5,351 1,605 1,070 100,000	1148 196:16 2 22 000: — 2 6 600: — »4 400: — 411164: 69

1 Betalas av utjämningsavgifter..............

2 » » SMR: s egna medel ............

» » » » » ............

2 » » tillverkningsavg. för omärkt smör

148 196:16

22 000 : —

6 600 : — 28 600: —

4 400:— 181196:16

Totala regleringskostn. 229 968: 53

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

uppgående kostnaderna för denna personal till något över hälften prisregleringsanslaget,
medan återstående del i huvudsak betalades ur utj ämningsavufter
Av föregående sidas fördelningsplan avseende budgetaret lJ5b/57
framgår kostnadernas fördelning å olika slag av arbetsuppgifter samt ur vilka
medel dessa kostnader gäldats. ,

Bidrag till Föreningen Mjölkpropagandan. Mjolkpropagandan ar en ideell
förening. Den bildades år 1923 och har till uppgift att dels sprida upplysning
om mjölkens och mjölkprodukternas grundläggande betydelse för folkhälsan,
dels bland mjölkproducenterna verka för produktion av förstklassig
mjölk. Mjölkpropagandan har åtnjutit statsanslag för sin verksamhet alltsedan
år 1930. Fr. o. m. år 1934 erhöll föreningen sålunda ett grundanslag
av 50 000 kr. Härutöver utgick särskilda anslag av statsmedel för särskilda
ändamål, under 1930-talet huvudsakligen för upptagning av film, för trycksaker
etc. samt under 1940-talet för propaganda avseende ensilering enligt
AlV-metoden. Sedan år 1950 har det årliga statsanslaget uppgått till 50 000
kr.

För år 1958 beräknar föreningen sina inkomster enligt följande.

Medlemsavgifter ..............

Statsanslag ...................

Anslag från hushållningssällskap
Andra inkomster.............

257 000 kr,
50 000 »

1 200 »

4 000 »

Anslag från Svenska mejeriernas riksförening för motiverade

ändamål

312 200 kr.
340 000 »

S:a 652 200 kr.

Rörande de övriga utgifter, som budgetåret 1957/58 belastat diverseposten,
kan följande nämnas.

Posten har särskilt disponerats för att täcka vissa utredmngskostnader.
Under budgetåret 1957/58 har sålunda 19 750 kr. utbetalats till skördeskadeutredningen
för prövning av den av utredningen föreslagna skördeförsäkringens
verkningssätt på 1957 års skador m. m., 7 090 kr. har disponerats
för inom statens jordbruksnämnd bedrivet utredningsarbete angående utvecklingen
av mjölkproduktionen. Härjämte har 200 000 kr. amvänts för
utförande av en utav socialstyrelsen företagen konsumtionsundersoknmg.
Vidare har 47 120 kr. disponerats för tryckning av 1942 års jordbrulcskom -

mittés handlingar. , , , . , ...

Från posten utgår dessutom medel för bestridandet av kostnaderna tor
vissa genom statistiska centralbyråns försorg gjorda undersökningar, av
vilka några är regelbundet återkommande. Budgetåret 1957/58 var medelsåtgången
för detta ändamål 577 400 kr., varav 500 000 kr. för objektiva

skördeuppskattningar. , , ,, . ,ro , . ....

Enligt särskilt beslut av riksdagen utgick budgetåret 1957/58 medel till
gratifikationer till personalen vid de nedlagda linberedningsverken i Vaxjo
och Mellansel. Härför användes tillhopa 268 150 kr.

Slutligen må nämnas, att statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader
sistnämnda budgetår disponerat 10 000 kr. till täckande av kostnaderna
för omläggning av jordbrukets byggnadskostnadsindex.

Jordbruksanslagsutredningen anför för egen del bl. a. följande synpunkter
och förslag, såvitt angår nu behandlade avsnitt av utredningens betänkande.

9 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 147

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 14-7 år 1959

Vad först angår stödet till ullproduktionen får enligt utredningens mening
ifrågavarande bidragsverksamhet uppfattas som ett led i prisstödet
på jordbrukets område och får sålunda förutsättas komma att behandlas i
samband med förhandlingarna härom. I betraktande härav finner sig utredningen
icke för sin del böra förorda någon ändring beträffande stödet åt
ullproduktionen. Erforderliga medel bör anvisas å en under detta anslag
upptagen anslagspost av förslagskaraktär.

Från posten till diverse kostnader anvisas även medel — under innevarande
budgetår 1 250 000 kr. — för bestridandet av utgifter för den objektiva
skördeuppskattning, som äger rum i anslutning till skördeskadeutredningens
förslag. Enligt utredningens mening bör medel härför fortfarande
utgå från nu behandlade anslag intill dess slutlig ställning tagits till frågan
om införande av en särskild skördeskadeförsäkring.

Beträffande Svenska mejeriernas riksförenings medverkan i den statliga
regleringen av handeln med mjölk och mjölkprodukter finner utredningen
ej anledning till ändring i bestående förhållanden. Utredningen vill dock
framhålla vikten av att jordbruksnämnden även i framtiden noga följer
ifrågavarande verksamhet och tillvaratager förefintliga möjligheter att nedbringa
de statliga kostnaderna. Medel för ändamålet torde alltjämt böra
utgå ur anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område men
upptagas under särskild förslagsvis betecknad anslagspost.

Den gagnande verksamhet Föreningen Mjölkpropagandan bedriver motiverar
enligt utredningens mening, att densamma alltjämt erhåller statligt
stöd. Detta stöd bör som hittills utgå ur anslaget till prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område men upptagas under särskild obetecknad anslagspost.

Prisregleringsanslaget har utöver kostnaderna för nu nämnda ändamål
belastats med utgifter av mera engångsartad karaktär. Härför bör några
anslagsmedel icke beräknas.

Med hänsyn till svårigheterna att på förhand med säkerhet bedöma uppkommande
medelsbehov hör enligt utredningens mening detta anslag i fortsättningen,
liksom hittills varit fallet, beräknas på sådant sätt, att inom
anslaget rymmes även sådana oförutsedda anslagsbehov, som mera direkt
kan föranledas av den prisreglerande verksamheten. Detta kan lämpligen
ske på så sätt, att under anslaget upptages en post till oförutsedda utgifter
att disponeras efter Kungl. Maj :ts beslut i varje särskilt fall. Ett belopp av
500 000 kr. torde vara tillräckligt för detta ändamål.

Vid bifall till utredningens förslag och i betraktande av belastningen å
anslaget under senare budgetår torde del vara till fyllest att för nästa budgetår
ett belopp av 2 400 000 kr. anvisas å anslaget till prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område för i det föregående behandlade ändamål, för
vilka kostnaderna enligt utredningens mening även i fortsättningen skall
bestridas från nyssnämnda anslag. I jämförelse med för innevarade budgetår
anvisat belopp till diverse kostnader i samband med jordbruksprisregleringen
innebär detta förslag en minskning med 1 600 000 kr.

Yttranden över jordbruksanslagsutredningens förslag

över jordbruksanslagsutredningens i förevarande delar nyss återgivna
förslag har yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen,
statens jordbruksnämnd, statistiska centralbyrån, statens
centrala frökontrollanstalt samt Riksförbundet Landsbygdens folk. I yttrandena
anföres i huvudsak följande.

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

Statskontoret delar icke utredningens uppfattning, att statsbidrag alltjämt
bör tilldelas Föreningen Mjölkpropagandan. Statskontoret liåller före,
att den upplysningsverksamhet, som bedrives bland konsumenterna i syfte
att främja konsumtionen av mjölk och mjölkprodukter likaväl som föreningens
verksamhet i övrigt, i princip bör bekostas av producenterna
själva och deras organ.

Riksräkenskapsverket erinrar — i anledning av förslaget att för vissa
från prisregleringsanslaget nu utgående statsbidrag skall uppföras särskilda,
förslagsvis betecknade anslagsposter under anslaget — att anslagsposterna
under ett reservationsanslag icke kan ha sådan beteckning utan att
tillstånd att överskrida en dylik anslagspost kan lämnas endast i form av
ett medgivande till jämkning mellan olika ifrågakommande anslagsposter.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker utredningens förslag i fråga om statligt
stöd åt ullproduktionen, ersättning till Svenska mejeriernas riksförening för
kostnader avseende den statliga regleringen av handeln med mjölk och
mejeriprodukter samt bidrag till Föreningen Mjölkpropagandan.

Statens jordbruksnämnd anför, att de speciella utgiftsposter, som enligt
utredningens förslag skall kvarstå inom prisregleringsanslaget — däribland
utgifterna för objektiva skördeuppskattningar — även enligt nämndens uppfattning
är av sådan natur, att de, i den mån de i fortsättningen blir aktuella,
alltjämt måste belasta ifrågavarande anslag. Vad särskilt beträffar
utgiftsposten för bidrag till Föreningen Mjölkpropagandan hänvisar emellertid
nämnden till att den i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 september
1958 förklarat sig ha för avsikt att undersöka, huruvida icke föreningens
verksamhet i fortsättningen skulle kunna bedrivas utan bidrag.

Av de utgiftsposter, som skulle kvarligga inom prisregleringsanslaget, har
utredningen betecknat en post (till Föreningen Mjölkpropagandan) såsom
»särskild obetecknad anslagspost» och ett par andra såsom »anslagspost av
förslagskaraktär» resp. »särskild förslagsvis betecknad anslagpost». Härmed
kan uppenbarligen icke ha avsetts, att de olika delposterna skall ha
annan budgetteknisk natur än reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område. Jordbruksnämnden fortsätter, att utredningen
med uttrycket »obetecknad» anslagspost avsett, att det ifrågavarande bidraget
till sin storlek blir bundet genom riksdagens beslut och att uttrycken
»av förslagskaraktär» eller »förslagsvis» innebär, att vederbörande delposter
skall, liksom redan nu är fallet, inom ramen för meddelade direktiv
eller bestämmelser få utan riksdagens medgivande saväl underskridas som
överskridas. Under denna förutsättning möter vad utredningen härutinnan
anfört i sak icke någon erinran från jordbruksnämndens sida. Nämnden
vill emellertid framhålla, att eu sådan uppspaltning av anslaget på flera var
för sig särskilt beräknade delposter, som utredningen synes ha föresatt,
knappast torde tjäna något praktiskt syfte.

Statistiska centralbyrån erinrar bl. a. om att ämbetsverket i sill utlåtande
över skördeskadeutredningens betänkande bl. a. framhöll, alt behov av kompletterande
undersökningar föreligger i flera viktiga hänseenden såsom i

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

fråga om normskördar, spill- och bärgningsförluster samt kvalitetsskador.
Centralbyrån finner det nödvändigt, att resultaten från dessa undersökningar
är färdiga, innan det permanenta skördeskadeskyddet genomföres.
Centralbyrån anser vidare, att ämbetsverket måste få tillfälle att dessförinnan
pröva den objektiva skördeuppskattningen enligt provytemetoden i full
omfattning i överensstämmelse med utredningens förslag, d. v. s. vid ca
12 000 jordbruk. Detta är nödvändigt, för att centralbyrån skall få ytterligare
erfarenhet i fråga om den lämpligaste organisationsformen för det
omfattande fältarbetet och erhålla behövliga kostnads- och variansdata för
tillräckligt preciserade beräkningar. Under år 1958 omfattar urvalet ca
6 000 gårdar. Förslagsvis borde omfattningen år 1959 utökas till ca 9 000
och år 1960 till ca 12 000 gårdar. Tidigast 1961 bör således enligt centralbyråns
mening det permanenta skördeskadeskyddet kunna genomföras.

Det är med tillfredsställelse centralbyrån tagit del av jordbruksanslagsutredningens
förslag, att medel för de objektiva skördeuppskattningarna fortfarande
bör utgå från prisregleringsanslagets diversepost, intill dess slutlig
ställning tagits till frågan om införande av en särskild skördeskadeförsäkring.

Statens centrala frökontrollanstalt tillstyrker utredningens förslag beträffande
bidrag till objektiv skördeuppskattning.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför, att riksförbundet beträffande
stödet till ullproduktionen förutsätter, att beslut icke kommer att träffas,
som på något sätt föregriper de överläggningar i ärendet, som kan väntas
äga rum i samband med att ett nytt avtal rörande prissättningen på jordbruksprodukter
skall upprättas. Mot de budgettekniska omdispositioner,
som i övrigt föreslagits, har riksförbundet ingenting att invända.

Statistiska centralbyrån

I skrivelse den 26 november 1958 har statistiska centralbyrån hemställt
om anslag till täckande av kostnader för skördeuppskattningar enligt provytemetod
för budgetåret 1959/60 samt därvid anfört bl. a. följande.

Kostnaderna för 1959 års fältarbete beräknas till 1 630 000 kr. Härtill kommer
200 000 kr. för centralbyråns planering, ledning och bearbetning av materialet
från 1959 års skördeuppskattningar samt för planering av skördeuppskattningar
under år 1960. De totala kostnaderna uppskattas sålunda till
1 830 000 kr. Då ett belopp av 300 000 kr. beräknas kvarstå som reservation
på anslagen för innevarande budgetår, uppskattar centralbyrån det totala
medelsbehovet för budgetåret 1959/60 till 1 530 000 kr.

Centralbyrån föreslår, att av medelsbehovet 150 000 kr. anvisas under
sjunde huvudtiteln och 1 380 000 kr. under förevarande anslag å nionde huvudtiteln.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

133

Jordbruksnämnden

Jordbruksnämnden erinrar om att nämnden i sin anslagsskrivelse den
29 augusti 1958, i avbidan på särskilt förslag i ämnet, hemställt, att reservationsanslaget
till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1959/60 måtte upptagas med ett beräknat belopp av 200 000 000 kr.
samt anför härom följande.

Nämnden hade därvid med utgångspunkt från de regler, som gäller för
anslagets användning under innevarande budgetar beräknat utgifterna till
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under regleringsåret 1959/60
till 175 000 000 kr. Härjämte hade nämnden föreslagit, att för budgetåret
1959/60 — utan att man avvaktade en lösning av frågan om ett permanent
skördeskadeskydd — ett belopp av 25 000 000 kr. skulle anvisas till slutlig
reglering av de förskott på sammanlagt 40 000 000 kr., som från anslaget
i fråga jämlikt Kungl. Maj :ts brev den 20 december 1957 har utbetalats för
skador på 1957 års skörd. Under förutsättning av att full täckning erhölls
för berörda förskott beräknades i anslagsskrivelsen, att besparingar på sammanlagt
omkring 11 000 000 kr. skulle komma att uppstå pa de för tiden
t. o. m. regleringsåret 1958/59 anvisade medlen. Besparingarna hänförde sig
huvudsakligen till inträffad och beräknad minskning av underlaget för
mjölkpristilläggen (vid mejerierna invägd kvantitet mjölk).

Jordbruksnämnden anför vidare, att utöver de då kända eller förutsedda
utgifterna anslaget sedan dess belastats med en utbetalning på 12 000 000 kr.
till Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa i enlighet med Kungl.
Maj :ts brev den 28 november 1958 i anledning av riksdagens beslut angående
vissa prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Å andra sidan
beräknas emellertid nu besparingar på ytterligare omkring 6 000 000 kr.
komma att uppstå på de anvisade medlen, beroende huvudsakligen på en
ännu mera accentuerad nedgång i mjölkinvägningen än som tidigare antogs
och på att en minskad belastning nu förutses av anslagets post till diverse
kostnader. Nettobesparingen på de anvisade medlen beräknas således nu —-under förutsättning av full täckning för nyssnämnda förskott — komma att
uppgå till omkring 5 000 000 kr.

De förslag, som jordbruksnämnden för regleringsåret 1959/60 nu framlägger
i fråga om medelsanvisningen till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område på riksstaten för budgetåret 1959/60, framgår av följande sammanfattning.

Som kommentar till beräkningarna för regleringsåret 1959/60 anför jordbruksnämnden
följande.

1—3. Mjölkpristillägg. Såsom framgår av avsnittet om mjölk och mejeriprodukter
föreslås, att del allmänna mjölkpristillägget skall utgå efter oförändrade
grunder och med oförändrat belopp, 74,4 öre per kg mjölkfett. I
fråga om det extra mjölkpristillägget för Norrland och vissa delar av Sveaoch
Götaland samt leveranstilläggen för mjölk har nämnden — i avvaktan
på beslut i anledning av förslagen från utredningen om småbruksstöd (SOU
1958:7) — utgått från nu gällande grunder för bidragen.

Omfattningen av mjölkinvägningen under regleringsåret september 1959—

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

Beräknat medelsbehov
1959/60

miljoner kronor

1. Allmänt mjölkpristillägg................	96,0
2. Extra mjölkpristillägg i norra Sverige........	28,0
3. Leveranstillägg för mjölk....................	42,0	166,0
4. Stöd åt odlingen av lin och hampa..........		1,75
5. Fraktbidrag för fodersändningar till Västerbot-tens och Norrbottens iänl ..................		1,5
6. Diverse kostnader..........................		2,4
7. Reglering av förskott] till skördeskadeersätt-ningar .........................		25,0
Medelsbehov....................		196,65
Avgår reserverade medel................		5,0
Anslagsbehov för budgetåret 1959/60............		192,0 (avrundat)

augusti 1960 har beräknats med ledning av tillgängliga uppgifter om invägda
mjölkmängder under senast tilländalupna månader. Förskjutningar uppåt
eller nedåt i de beräknade kvantiteterna kan givetvis liksom under tidigare
år komma att inträffa.

4. Stöd åt odlingen av lin och hampa. Till prisstöd för lin- och hampfiber
av 1959 års skörd, m. m. har jordbruksnämnden i särskild skrivelse till
Kungl. Maj :t den 25 mars 1959 hemställt, att på riksstaten för budgetåret
1959/60 måtte anvisas ett belopp av 1 750 000 kr. Beloppet bör lämpligen
anvisas på reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område.

5. Fraktbidrag för fodersändningar till norra Sverige. Jordbruksnämnden
har efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation funnit sig böra
föreslå, att även för regleringsåret 1959/60 fraktbidrag enligt gällande grunder
skall utgå för fodersändningar till Norrbottens och Västerbottens län.
Medelsbehovet härför kan i enlighet med en framställning från föreningen
Svensk spannmålshandel beräknas till 1 500 000 kr.

6. Diverse kostnader för jordbruksregleringen. Av de utgifter, som hittills
regelmässigt har fått bestridas av delposten till diverse kostnader för jordbruksregleringen,
för regleringsåret 1958/59 upptagen till 4 000 000 kr.,
skall enligt 1959 års statsverksproposition (IX ht, p. 32), i enlighet med förslag
av jordbruksanslagsutredningen, till andra anslag överföras utgifterna
för cereala undersökningar, för oförutsedda utredningar i jordbruksekonomiska
frågor, för Svensk matpotatiskontroll och för upplysningsverksamhet
rörande foderkonservering.

I enlighet med vad som förutsattes i jordbruksanslagsutredningens betänkande,
del II, föreslår jordbruksnämnden, att nämnden skall äga att av
en under ifrågavarande reservationsanslag för budgetåret 1959/60 beräknad
diversepost bestrida kostnaderna för fortsatt stöd åt ullproduktionen
med 2 kr. per kg (utgifterna härför beräknas till sammanlagt omkring
350 000 kr.) och för ersättning efter i huvudsak oförändrade grunder till
Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med regleringen
av mjölk och mejeriprodukter sammanhängande uppgifter (beräknat till
högst 250 000 kr.). Från samma delpost bör Kungl. Maj :t vidare (med högst
50 000 kr.) äga bevilja fortsatt bidrag till Föreningen Mjölkpropagandan, i
den mån behov av sådant bidrag efter närmare undersökning kan befinnas

135

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1959

föreligga. Till denna fråga torde nämnden framdeles få återkomma. Nämnden
förutsätter härjämte, att enligt de grunder och i den omfattning, som
efter förslag av nämnden kan komma att bestämmas av Kungl. Maj :t, bidrag
från samma delpost skall kunna utgå till objektiva skördeuppskattningar
(beräknat av nämnden till ca 1 250 000 kr.) och till oförutsedda utgifter,
föranledda av den prisreglerande verksamheten på jordbrukets område.
Nämnden föreslår i likhet med jordbruksanslagsutredningen, att delposten
till diverse kostnader för jordbruksregleringen för regleringsåret
1959/60 upptages till ett belopp av 2 400 000 kr.

7. Reglering av förskott till skördeskadeersättningar. Jordbruksnämnden
har icke funnit anledning att frångå det i nämndens anslagsskrivelse den 29
augusti 1958 framlagda" förslaget, att för budgetåret 1959/60 — utan att
man avvaktar en lösning av frågan om ett permanent skördeskadeskydd —
ett belopp av 25 000 000 kr. skall tillföras här ifrågavarande reservationsanslag
för slutlig reglering av de från anslaget verkställda förskottsbetalningarna
i anledning av 1957 års skördeskador. Frågan om regleringen av ifrågavarande
förskott i vad avser medel, som inflyter genom upptagande av
införselavgift, redovisar nämnden längre fram i sin skrivelse.

Medelsbehovet för nu angivna ändamål bör enligt jordbruksnämndens mening
till ett belopp av 5 000 000 kr. kunna täckas av förut nämnda besparingar.
Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jordbruksnämnden,
att för budgetåret 1959/60 till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område anvisas ett reservationsanslag av 192 000 000 kr.

I avvaktan på ett permanent system för reglering av skördeskador har, i
fråga om regleringen av inträffade skördeskador, för 1956, 1957 och 1958
års skördar lämnats vissa statliga utfästelser av mera allmän räckvidd (modifierad
tillämpning av den s. k. 4-procentregeln). Jordbruksnämnden —
som förutsätter, att något permanent system för reglering av skördeskador
icke heller för innevarande år kan sättas i tillämpning — föreslår att det för
1956—1958 års skördar godtagna systemet skall förlängas att gälla även för
1959 års skörd.

Departementschefen

I årets statsverksproposition bar, som förut nämnts, Kungl. Maj :t på min
hemställan under nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
för budgetåret 1959/60 beräkna ett reservationsanslag av 173 000 000
kronor.

Som jag redan tidigare anfört, bar jag för avsikt alt senare denna dag
föreslå Kungl. Maj :t att i proposition till riksdagen framlägga förslag
om utformningen av det särskilda stödet åt det mindre jordbruket. Jag
ämnar därvid föreslå, att de för leveranstillägg för mjölk och extra mjölkpristillägg
till norra Sverige erforderliga beloppen, vilka hittills anvisats
under anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, från och
med budgetåret 1959/60 anvisas under ett nytt reservationsanslag till särskilt
stöd åt del mindre jordbruket. Medel för sagda ändamål behöver sålunda
inte längre anvisas under prisregleringsanslaget.

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1959

Medelsbehovet för allmänt mjölkpristillägg under regleringsåret 1959/60
torde i enlighet med jordbruksnämndens förslag böra beräknas till 96 000 000
kronor. Såsom framgår av det föregående har jag beräknat medelsbehovet
under regleringsåret 1959/60 för stödet åt odlingen och beredningen av lin
och hampa samt för fraktbidrag för fodersändningar till Norrbottens och
Västerbottens län till 1 750 000 respektive 1 500 000 kronor.

Till täckande av diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen
har för innevarande budgetår anvisats ett belopp av 4 000 000 kronor. Jordbruksanslagsutredningen
har föreslagit en begränsning av de ändamål, som
skall tillgodoses med medel från detta belopp. I enlighet med utredningens
förslag har vissa belopp till bestridande av kostnaderna för cereala
undersökningar samt vissa oförutsedda utredningar i jordbruksekonomiska
frågor, som hittills utgått ur förevarande anslag, överförts till jordbruksnämndens
omkostnadsanslag (IX ht 1959, p. 32; JoU 1, p. 20). För dessa
ändamål har under omkostnadsanslaget upptagits en förslagsvis betecknad
post å 75 000 kronor. Vidare har (prop. 1959: 35; JoU 12) det årliga statsbidraget
å 15 000 kronor till Svensk matpotatiskontroll sammanförts med övriga
belopp, som å driftbudgeten anvisas för kvalitetsbefrämjande åtgärder
på matpotatisområdet. Det belopp å 50 000 kronor, som ur förevarande anslag
årligen anvisats till lantbruksstyrelsen för anordnande av upplysningsverksamhet
rörande foderkonservering, har anvisats under hushållningssällskapens
omkostnadsanslag (IX ht 1959, p. 13; JoU 1, p. 7). Medel till nu
nämnda ändamål behöver sålunda inte beräknas under förevarande anslag.

Ur förevarande belopp till diverse kostnader har under en lång följd av
år utgått statsbidrag — från och med år 1950 å 50 000 kronor per år — till
Föreningen Mjölkpropagandan. Enligt min mening bör bidrag till föreningen
inte längre utgå ur förevarande anslag. Därest jordbruksnämnden efter
närmare undersökning finner föreningen vara i behov av bidrag, torde detta
böra utgå ur de regleringsmedel, som i det följande föreslås skola användas
för bland annat upplysningsverksamhet. Stödet till smågrisproduktionen,
för vilket medel hittills anvisats under prisregleringsanslaget, har i det
föregående förordats skola finansieras med de regleringsmedel, som föreligger
inom föreningen Svensk kötthandel. För nu nämnda båda ändamål bör
sålunda i fortsättningen ej heller medel beräknas under förevarande anslag.

Stödet till ullproduktionen har i det föregående föreslagits skola utgå med
ett oförändrat belopp av 2 kronor per kilogram. Härför torde i enlighet med
jordbruksnämndens förslag för nästa regleringsår böra beräknas ett belopp
av förslagsvis 350 000 kronor under posten till diverse kostnader.

Från posten till diverse kostnader har under senare år anvisats även medel
för bestridandet av vissa utgifter för de skördeuppskaltningar enligt provytemetod,
som äger rum i anslutning till skördeskadeutredningens förslag.

I likhet med jordbruksanslagsutredningen anser jag, att medel härför fortfarande
bör utgå från nu behandlade anslag intill dess slutlig ställning tagits
till frågan om införande av en särskild skördeskadeförsäkring. För viss del
av kostnaderna för 1959 års skördeuppskattningar har 150 000 kronor anvisats
under VII ht 1959 (p. 12). Till täckande av återstoden utav de av

137

Kungl. Maj-.ts proposition nr 147 år 1959

statistiska centralbyrån beräknade kostnaderna torde i anslutning till det
nyss anförda under posten till diverse kostnader under förevarande anslag
böra beräknas ett belopp av förslagsvis 1 380 000 kronor.

Såsom jordbruksanslagsutredningen föreslagit, torde till ersättning till
Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa med regleringen
av mjölk och mejeriprodukter sammanhängande uppgifter även i fortsättningen
medel böra utgå ur posten till diverse kostnader. För nästa budgetår
synes, såsom jordbruksnämnden föreslagit, härför böra beräknas ett belopp
av högst 250 000 kronor. I likhet med utredningen vill jag framhålla vikten
av att nämnden även i framtiden noga följer ifrågavarande verksamhet och
tillvaratager förefintliga möjligheter att nedbringa de statliga kostnaderna.

Prisregleringsanslaget bär utöver kostnaderna för nu nämnda ändamål belastats
med utgifter av mera engångsartad karaktär. Härför bör, såsom jordbruksanslagsutredningen
föreslagit, några anslagsmedel inte beräknas. Med
hänsyn till svårigheterna att på förhand med säkerhet bedöma uppkommande
medelsbehov bör prisregleringsanslaget emellertid i fortsättningen -— liksom
hittills varit fallet — beräknas på sådant sätt, att inom anslaget rymmes
även sådana oförutsedda anslagsbehov, som mera direkt kan föranledas
av den prisreglerande verksamheten. Detta synes sasom jordbruksanslagsutredningen
föreslagit böra ske på så sätt, att under anslaget upptages en post
till oförutsedda utgifter att disponeras efter Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt
fall. För detta ändamål torde böra beräknas ett belopp av 500 000 kronor.

Till diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen behöver sålunda
enligt mina förslag för regleringsåret 1959/60 beräknas ett sammanlagt
belopp av 2 480 000 kronor.

Till frågan om slutlig reglering av de från prisregleringsanslaget verkställda
förskottsbetalningarna i anledning av 1957 års skördeskador torde jag
få återkomma i annat sammanhang.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat, uppgår det sammanlagda medelsbehovet
till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under regleringsåret
1959/60 till 101 730 000 kronor. Som framgår av det föregående har
jordbruksnämnden beräknat att vid utgången av innevarande regleringsår
skall uppstå en nettobesparing på de under anslaget tidigare anvisade medlen
av 5 000 000 kronor. Denna behållning bör enligt min mening tagas i
anspråk för att täcka medelsbehovet för de prisreglerande åtgärderna under
regleringsåret 1959/60. Ifrågavarande anslag bör sålunda för budgetåret
1959/60 uppföras med (101 730 000 — 5 000 000 =) avrundat 96 500 000
kronor.

Eftersom något permanent system för reglering av skördeskador
inte kan sättas i tillämpning under innevarande år, finner jag mig i
likhet med jordbruksnämnden — för att jordbrukarna inte skall stå helt
utan skydd för förluster genom skördeskador å 1959 års skörd -— böra föreslå,
att det för 1956—1958 års skördar av riksdagen godtagna systemet för
reglering av skördeskador förlänges all gälla även 1959 års skörd.

138

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

Vad jag sålunda föreslagit innebär, att den s. k. 4-procentregeln skall i modifierad
form tillämpas även i fråga om 1959 års skörd. Med hänsyn till
prisregleringssystemets uppbyggnad bör 4-procentregeln sålunda inte tillämpas
i händelse av god skörd. Jordbruksnämnden bör i enlighet med förfarandet
år 1958 låta upprätta en begränsad normkalkyl för produktionsåret
1959/60. Beräkning angående produktionsutfallet bör ske endast om så påfordras
av jordbrukets organisationer. Bedömningen av skördeutfallet bör i
sådant fall ske med ledning av skörderapporten per den 15 oktober 1959.
För fastställande av produktionsbortfallets värde bör därvid såväl normproduktionens
som den då uppskattade produktionens värde beräknas med
användning av de i oktober 1959 enligt prissättningssystemet gällande mittpriserna.
Skillnaden mellan de härvid erhållna produktionsvärdena representerar
värdet av produktionsbortfallet. Därest den med ledning av nyssnämnda
skörderapporter uppskattade produktionen ger ett högre värde,
om det beräknas med tillämpning av faktiskt gällande priser än det som
erhålles med tillämpning av mittpriserna, skall skillnaden anses utgöra
kompensation för produktionsbortfallet. Vid bedömningen av i vad mån
kompensation kan beräknas komma att uppnås, bör självfallet bortses från
sådana prishöjningar, som är föranledda av stegring av världsmarknadspriserna,
eftersom dessa höjningar i princip är avsedda alt elimineras vid
utlösning av 3-procentregeln. Om dylik kompensation för produktionsbortfall
utöver 4 procent av normproduktionens på nyss angivet sätt erhållna värde
inte kan beräknas komma att uppnås, bör statsmakterna liksom hittills lämna
kontant ersättning för felande belopp, dock högst 50 000 000 kronor. Skulle
större kontant kompensation erfordras, bör frågan härom bli prövad av
Kungl. Maj :t och riksdagen i särskild ordning. En eventuell kompensation
enligt 4-procentregeln bör utformas på sådant sätt, att stödåtgärderna i
första hand kommer de av ett produktionsbortfall drabbade jordbrukarna
till godo.

Gottgörelse till jordbruket för av dess utövare erlagd
energiskatt för inotorbrännolja till traktorer

Jordbruksnämnden

Frågan om användningen av de anslag till ifrågavarande restitutionsändamål,
vilka för budgetåret 1958/59 anvisats å riksstaten (2 250 000 kr.) och
för budgetåret 1959/60 föreslagits enligt 1959 års statsverksproposition (IX
ht, p. 38; 400 000 kr.), har hittills hållits öppen. Jordbruksnämnden erinrar
i detta sammanhang endast om att nämnden i en till jordbruksdepartementet
avgiven promemoria den 16 december 1958 meddelat, att nämnden,
liksom jordbrukets förhandlingsdelegation, förordade, att de för budgetåret
1958/59 anslagna restitutionsmedlen enligt vad tidigare hade föreslagits
skall tillföras fonden för främjande av forsknings- och försöksverksamhet
på jordbrukets område. I fråga om användningen av restitutionsmedlen för
budgetåret 1959/60 anmäler nämnden sin avsikt återkomma i annat sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1959

139

Departementschefen

Ifrågavarande anslag är obetecknat. I enlighet med gällande budgetregler
för dylika anslag måste beslut om disposition föreligga under det budgetår,
för vilket anslaget anvisats. Frågan om användningen av det för budgetåret
1958/59 anvisade anslaget synes därför nu böra lösas. Liksom jordbruksnämnden
finner jag mig därvid böra förorda, att de för sagda budgetår anvisade
restitutionsmedlen tillföres den under statskontorets förvaltning stående
fonden för främjande av forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets
område. Till frågan om användningen av restitutionsmedlen för
budgetåret 1959/60, vilken fråga likaledes bör underställas riksdagens prövning,
torde jag få återkomma i annat sammanhang.

Lagring av jordbruksprodukter
Jordbruksnämnden

Kungl. Maj :t har genom särskilda beslut ställt sammanlagt 163 175 000
kr. från vissa under fonden för förlag till statsverket anvisade anslag till
statens livsmedelskommissions och sedermera jordbruksnämndens förfogande
att användas för lagring av jordbruksprodukter in. in. Anslaget tages
i anspråk för utbetalande av rörelsemedel i samband med säsongmässig
lagring av jordbruksprodukter samt beredskapslagring. Senast anvisades
medel för budgetåret 1953/54.

Jordbruksnämnden har i sin anslagsskrivelse den 29 augusti 1958 hemställt,
att anslaget må under budgetåret 1959/60 användas för det med anslaget
avsedda ändamålet. Till stöd för sin framställning anför nämnden
i huvudsak följande.

För beredskapslagring av de varor, som lagras genom jordbruksnämndens
försorg, kommer vid en lagerhållning av avsedd storlek rörelsemedel
att bindas i ungefär samma omfattning som har beräknats för innevarande
budgetår (något över 70 000 000 kr.). Medelsbehovet för dylik lagring beräknas
komma att fördelas på ungefär följande sätt, nämligen för socker
36 000 000 kr., fettvaror (inklusive linolja) 31 000 000 kr. samt risgryn,
kaffe och ärter m. m. 4 000 000 kr. Nämnden förutsätter, att sådana jämkningar
skall få företagas i de olika posterna som vid en beredskap av i huvudsak
nu avsedd art och omfattning kan pakallas av inträffande förhallanden.
_

Behovet av rörelsemedel för den beredskapslagring, som bednves av
Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, förutsättes även för nästa
budgetår kunna tillgodoses inom ramen för de kreditmöjligheter, som har
anvisats föreningen enligt beslut av 1954 års riksdag (JoU 32; rskr. 302).

De ändrade dispositioner, som blir aktuella i samband med ianspråktagandet
av de statliga lagerhus, vilka uppföres av Svenska lagerhusaktiebolaget,
torde enligt nämnden icke i och för sig påverka totalbehovet av
rörelsemedel för beredskapslagring inom nämndens område.

I enlighet med gällande direktiv för prisregleringarna på jordbrukets
område ställer nämnden rörelsemedel från ifrågavarande investeringsan -

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1959

slag till förfogande för Svenska mejeriernas riksförening och till medlemmar
i föreningen Svensk kötthandel att användas som rörelsemedel för utjämningslagring
av smör och köttvaror utöver det rörelsekapital, som lagerhållarna
kan anskaffa på annat håll. Anslagsmedlen får av lagerhållarna
disponeras mot ränta, motsvarande gällande diskonto med tillägg av 1/2
procent. Det sammanlagda behovet av anslagsmedel för här ifrågavarande
ändamål har för de senaste budgetåren beräknats normalt utgöra 90 000 000
kr. Vid mera betydande avsättningssvårigheter för smör och fläsk har för
utjämningslagringen tidvis även större belopp av anslagsmedlen måst tagas
i anspråk, vilket möjliggjorts av att vissa som rörelsemedel för beredskapslagring
avsedda belopp, i avvaktan på ett fullständigt uppbyggande av lagren,
tillfälligt icke har behövt anlitas för beredskapslagringen. Såvitt nämnden
nu kan bedöma, torde även under budgetåret 1959/60 statliga rörelsemedel
till ett sammanlagt belopp av minst 90 000 000 kr. komma att erfordras
för en utjämnigslagring av smör och köttvaror.

I sin nu förevarande skrivelse den 25 mars 1959 anmäler jordbruksnämnden,
att den ej funnit anledning frångå sina hösten 1958 lämnade förslag
angående investeringsanslagen till lagring och ytterligare lagring av
jordbruksprodukter samt till inlösen av inhemskt oljeväxtfrö. Nämnden anmäler
vidare, att den efter underhandssamråd med riksgäldskontoret icke
heller ansett sig böra föreslå någon ändring i den räntesats — gällande allmänna
diskonto med tillägg av 1/2 procent — som tillämpas vid utlåningen
från dessa anslag av rörelsemedel till regleringsändamål. Med sådan räntesats
beräknas statsverkets ränteinkomster vid ifrågavarande utlåning under
budgetåret 1959/60 komma att uppgå till 2 500 000 kr.

Departementschefen

Jordbruksnämndens förslag innebär, att medel för här ifrågavarande ändamål
behöver stå till förfogande även under nästa budgetår men att någon
ytterligare medelsanvisning icke är erforderlig. Vad nämnden sålunda
anfört, föranleder ingen erinran från min sida.

Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö samt ytterligare
lagring av jordbruksprodukter

Jordbruksnämnden

För finansiering av inlösen av inhemskt oljeväxtsfrö anvisades för budgetåret
1953/54 ett investeringsanslag av 50 000 000 kr. Därjämte anvisades
för samma budgetår ett investeringsanslag av 35 000 000 kr. till ytterligare
lagring av jordbruksprodukter (prop. 1953: 224; rskr. 340), vilket belopp
ingår i det under föregående avsnitt angivna beloppet å 163 175 000 kr.

Jordbruksnämnden har i sin anslagsskrivelse den 29 augusti 1958 hemställt,
att anslagen må under budgetåret 1959/60 med oförändrat belopp
användas för de med anslagen avsedda ändamålen. Till stöd för sin framställning
anför nämnden i huvudsak följande.

Jordbruksnämnden förutsätter, att för inlösen genom föreningen Sveriges
oljeväxtintressenters försorg av svenskt oljeväxtfrö (frö av 1959 års skörd)

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

även under regleringsåret 1959/60 — oberoende av de regleringsåtgärder
på området, som i övrigt kan bli beslutade — kommer att erfordras rorelsemedel
av betydande storlek. Medelsbehovet kan vid normalskord uppskattas
till något över 100 000 000 kr. För detta ändamål beräknas sålunda mvesteringsanslaget
för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö fortfarande behöva
tagas helt i anspråk. Nyssnämnda förening torde i övrigt få tillgodose sitt
kapitalbehov för inlösen av nästa års oljeväxtskörd genom anlitande av tillgångarna
i oljeväxtodlingens konjunkturutjämningsfond och genom de mojligbeter
till upplåning, som kan komma att föreligga.

Departementschefen

Jordbruksnämndens förslag beträffande ifragavarande investeringsanslag
finner jag mig böra biträda.

Vissa rörelsemedel

Jordbruksnämnden

Jordbruksnämnden förutsätter, att rörelsemedel även under den kommande
prissättningsperioden skall få disponeras av föreningen Svensk spannmålshandel
till samma ändamål och på samma sätt som hittills inom ramen
för de kreditmöjligheter, som har anvisats föreningen enligt beslut av 1954
års riksdag (JoU 32; rskr. 302).

Departementschefen

Föreningen Svensk spannmålshandel har enligt beslut av 1954 års riksdag
(prop. 1954: 180; JoU 32; rskr. 302) medgivits möjlighet att för beredskapslagring
av brödsäd och vissa fodermedel samt för inlösningsverksamheten
i fråga om brödsäd förfoga över statliga eller statsgaranterade rörelsemedel
inom en ram av 225 000 000 kronor, varav 190 000 000 kronor i
form av rörlig kredit hos riksgäldskontoret och 35 000 000 kronor som
checkräkningskredit hos riksbanken eller affärsbank mot säkerhet av riksgäldskontoret.
Enligt riksdagens beslut ankommer det på riksgäldsfullmäktige,
såvitt angår den rörliga krediten, och, i den mån kredit lämnas av riksbanken,
på riksbanksfullmäktige att bestämma villkoren för krediten. Vidare
bör riksgäldsfullmäktige få yttra sig, innan högre belopp än 140 000 000
kronor får disponeras av den rörliga krediten.

Jag bar ej något att invända mot att statliga eller statsgaranterade rörelseinedel
i form av kredit bos riksgäldskontoret alltjämt intill utgången av
augusti månad 1965 får upptagas av föreningen Svensk spannmålshandel
i den omfattning och på det sätt, som framgår av 1954 års riksdagsbeslut.

I enlighet med beslut av 1956 års riksdag har föreningen Svensk spannmålshandel
vidare erhållit bemyndigande alt med anlitande av den till föreningens
förfogande ställda rörliga krediten i riksgäldskontoret i viss omfattning
finansiera omhändertagandet av 1956—1958 års brödsädsskördar.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1959

Därest riksdagen inte har något att erinra häremot, torde Kungl. Maj:t
böra få lämna föreningen bemyndigande att anlita sagda statskredit för att
— om så skulle visa sig erforderligt — i viss omfattning finansiera omhändertagandet
även av 1959—1964 års brödsädsskördar. Jag förutsätter
därvid, att formerna för finansieringen liksom hittills fastställes efter ö\erläggningar
med jordbruksnämnden och riksgäldskontoret.

Införselavgiftsmedlens storlek och användningen av
sådana medel m. in.

Jordbruksnämnden

Jordbruksnämnden erinrar om att under förarbetena till jordbruksregleringen
för innevarande 3-årsperiod inkomsten av införselavgiftsmedlen under
normala förhållanden beräknades komma att uppgå till något över
70 000 000 kr. per regleringsår. Storleken av de för regleringsåret 1956/57
inflytande införselavgiftsmedlen — efter avdrag för restitutioner — hade av
nämnden våren 1956 beräknats till sammanlagt 71 980 000 kr. Även för sockeravgifterna
räknade man därvid med ett regleringsår, omfattande tiden
september—augusti. Med ett »sockerår» omfattande maj—april beräknades
avgifterna till 76 780 000 kr. Införselavgiftsmedlen har enligt principbesluten
vid 1955 och 1956 års riksdagar och enligt de årliga av Kungl. Maj :t och
riksdagen meddelade besluten för prisregleringsverksamheten på jordbrukets
område fått i huvudsak användas för olika, till denna verksamhet hörande
ändamål och — jämte andra regleringsmedel — i mindre omfattning
även för viss forsknings-, försöks- och upplysningsverksamhet på jordbrukets
område. Enligt 1956 års principbeslut (prop. 1956: 165, s. 108) borde,
därest införselavgiftsmedlen skulle komma att nämnvärt överstiga den totalsumma,
som kunde anses inflyta under normala förhållanden, överskottet
balanseras över till en följande prissättningsperiod.

Jordbruksnämnden erinrar vidare, att Kungl. Maj:t den 9 maj 1958 bl. a.
anbefallt nämnden att dels snarast efter utgången av regleringsåret 1957/58
till Kungl. Maj :t inkomma med förslag, vilka anger storleken av medel, som
beräknas inflyta genom upptagande av införselavgifter för regleringsåret
1959/60, samt den huvudsakliga dispositionen av ifrågavarande medel, ävensom
till Kungl. Maj :t redovisa storleken och dispositionen av medel, som i
införselavgifter influtit för tilländalupet regleringsår, och en reviderad beräkning
för det löpande regleringsåret, dels framdeles, när utfallet av de
clika prisregleringarna bättre kunde överblickas, med utgångspunkt frän
den för 3-årsperioden 1956/57—1958/59 angivna normalramen verkställa
en mera definitiv avstämning av prisregleringarnas inkomster och utgifter
av införselavgiftsmedel samt till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till disposition
av överskott, som kan komma att kvarstå vid 3-årsperiodens slut,
eller till annan slutlig reglering av då föreliggande saldon.

143

Kungl. Maj.ts proposition nr 747 år 1959

Jordbruksnämnden lämnar nu en — med redovisningar för regleringsårcn
1956/57 och 1957/58 sammanställd — reviderad och kompletterad uppgift
om beräknade inkomster av införselavgiftsmedel och om dispositionen av
dylika medel under regleringsåret 1958/59. Med utgångspunkt från de i del
föregående föreslagna reglerna angående uttagandet av införselavgifter och
användningen av införselavgiftsmedel i fortsättningen lämnar nämnden härjämte
beräkningar och förslag i motsvarande avseenden för de införselavgifter,
som beräknas komma att belöpa på tiden efter utgången av innevarande
regleringsår. Inkomstberäkningarna för denna tid avser avgifterna för import
under tiden september 1959—augusti 1960 (för sockervarorna tiden maj
1959—april 1960).

Införselavgiftsmedlens storlek

Vad först beträffar storleken av influtna eller inflytande införselavgiftsmedel
har en sammanfattning av redovisade och av nämnden beräknade inkomster
meddelats i den vid detta protokoll fogade bilagan 6. Ifråga om avgiftsmedlen
under de olika i tablån avsedda tidsperioderna framhåller nämnden
följande.

De definitiva inkomstsiffrorna för regleringsåret 1956/57, vilka redovisats
redan under IX huvudtiteln (p. 38) i 1958 års statsverksproposition, hänför
sig, såvitt avser sockeravgifterna, till perioden maj 1956—april 1957. På
detta sätt redovisade kommer inkomsterna, sedan restitutionerna avdragits,
att ej oväsentligt överstiga den ursprungliga normalramen. Ökningen sammanhänger
även med större import av brödsäd, fodermedel och nötkött än
som ursprungligen hade beräknats och med en genomförd avgiftsbeläggning
av oljekraftfodret.

För de på regleringsåret 1957/58 belöpande införselavgiftsmedlen lämnas
nu en slutlig redovisning. Sockeråret omfattar även här tiden maj—april.
Redovisningen utvisar en, i förhållande till den reviderade beräkningen i
1958 års statsverksproposition (IX ht, p. 38) ganska avsevärd höjning av
totalinkomsten. Höjningen är — bortsett från en till följd av ändrad redovisning
av sockeråret framkommande inkomstökning — huvudsakligen föranledd
av ökad fodermedelsimport och av en höjning av införselavgifterna
för fodermedel.

Beräkningarna för regleringsåret 1958/59 utvisar i förhållande till beräkningarna
i 1958 års statsverksproposition, vid vilka man utgick från »normala»
marknadsförhållanden, en mycket betydande ökning. Huvuddelen av
denna beror på att det ur produktionsreglerande synpunkter bär ansetts
nödvändigt att avsevärt höja införselavgifterna på fodervaror. På grund av
otillräcklig inhemsk brödsädsskörd har vidare, för att avtalad spannmålsexport
till Västtyskland skolat kunna fullföljas, importerats betydande
kvantiteter brödsäd utöver vad tidigare beräknats.

Beräkningarna för regleringsåret 1959/601 bygger på de avgiftssatser,
som i det föregående föreslagits eller beräknats för »normala» prislägen.
För de rörliga foderavgifterna har som utgångspunkt tagits de nuvarande
avgiftsbeloppen. Importkvantiteterna har beräknats under förutsättning av
normala skörde- och marknadsförhållanden. Avgiftssumman för hela reglcringsåret
har på detla sätt beräknats till omkring 93 000 000 kr.

1 September—augusti; socker: maj 1959—april 1960.

144

Kungl. Mnj. ts proposition nr 147 år 1959

lnförselavgiftsmedlens användning

I det följande lämnar jordbrnksnämnden en redogörelse för de regler
om införselavgiftsmedlens användning, vilka — förutom den förut berörda
rambestämmelsen — för 3-årsperioden med stöd av riksdagens beslut
meddelats av Kungl. Maj :t och som, därutöver, föreslås av nämnden. Nämnden
som — på sätt närmare utvecklas längre fram i detta avsnitt •— förutsätter,
att de för 3-årsperioden 1956/57—1958/59 inflytande införselavgiftsmedlen
kommer att helt åtgå till sålunda beslutade och föreslagna ändamål,
anger nu även sina förslag i fråga om användningen till olika ändamål av
de införselavgiftsmedel, som beräknas inflyta för den kommande 6-årsperioden.
Nämnden förutsätter, att vad i det följande sägs om användning av
införselavgiftsmedel, i tillämpliga delar även skall gälla användningen av
ränteinkomsterna av innestående dylika medel. De regler angående medelsanvändningen
för regleringsåren 1956/57, 1957/58 och 1958/59, som återges
i det följande, är där ej annat anges meddelade enligt beslut av Kungl.
Maj :t den 7 juni 1956, den 31 maj 1957 resp. den 9 maj 1958.

Brödsäd samt mjöl och gryn därav. Införselavgifterna för dessa varuslag
skall för innevarande 3-årsperiod tillföras föreningen Svensk spannmålshandel
för prisregleringen på brödsäd. Nämnden föreslår samma användning
även för den nya perioden.

Ärter, bönor och hampfrö. Medel, influtna för regleringsåret 1957/58 och
tidigare år, skall enligt Kungl. Maj :ts beslut den 13 december 1957 användas
på samma sätt som införselavgifterna för fodermedel. I fråga om de
för regleringsåret 1958/59 influtna eller inflytande införselavgiftsmedlen
för ärter, bönor och hampfrö har nämnden i sin förut återgivna särskilda
skrivelse om stödet till odlingen och beredningen av lin och hampa föreslagit,
att dessa medel till ett belopp av 250 000 kr. skall få användas som
förstärkning av statsbidraget till 1959 års linodling. Återstoden av de sistnämnda
medlen liksom de för den kommande prissättningsperioden för här
ifrågavarande varor inflytande avgiftsmedlen bör enligt nämndens mening få
användas till samma ändamål och efter samma grunder, som skall gälla för
införselavgifterna för fodermedel.

Fodermedel. Huvudregeln för 3-årsperioden har varit, att de för fodermedel
inflytande införselavgifterna skall användas för prisregleringarna för
ägg, slaktvaror, mjölk och mejeriprodukter (genom Sveriges export- och
importförening för ägg, föreningen Svensk kötthandel och Svenska mejeriernas
riksförening). Det har därvid förutsatts, att medlen skall av nämnden
fördelas mellan de olika ändamålen efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation
och att avgifterna för majs och kli skall i första hand tillföras
äggprisregleringen.

De för regleringsåret 1957/58 inflytande foderavgiftsmedlen har med slöd
av Kungl. Maj :ts beslut den 13 december 1957 även fått användas till täckande
av föreningen Svensk spannmålshandels merkostnader under samma regleringsår
i samband med stödköp av groddskadad brödsäd. Under regleringsåret
1958/59 har införselavgifter för fodermedel av nyssnämnda förening
även använts för viss tilläggsbetalning för ej kvarngill brödsäd av 1958 års
skörd. 1958 års B-riksdag (JoU B 14) har förklarat sig icke ha något alt
erinra häremot.

Jordbruksnämnden föreslår här slutligen, att av foderavgiftsmedlen för

145

Kungl. Maj.ts proposition nr VH år 1959

regleringsåret 1958/59 ett belopp av 3 000 000 kr. skall överföras till reservationsanslaget
till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område till ersättande
av förskott, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 20 december 1957
har utbetalats för skador på 1957 års skörd.

I fråga om användningen av de medel, som för 6-årsperioden 1959/60—
1964/65 inflyter genom upptagande av införselavgift för fodermedel, föreslår
jordbruksnämnden, att dessa avgiftsmedel skall av nämnden, efter samråd
med jordbrukets förhandlingsdelegation, få fördelas mellan prisregleringarna
för ägg och slaktvaror samt mjölk och mejeriprodukter. Dessutom
bör — på sätt som föreslagits i tidigare avsnitt — fodermedelsavgifter, efter
samråd med förhandlingsdelegationen, kunna tagas i anspråk för stödköp
av fodersäd (för återförsäljning på den svenska marknaden) och bidrag av
hithörande medel kunna medges vid export av kött av fjäderfä.

Matpotatis. Huvudregeln har varit, att införselavgifterna för matpotatis
skall tillföras Sveriges stärkelseproducenters förening för prisregleringen på
potatis. Omkring 2 700 000 kr. av här ifrågavarande medel finnes emellertid
f. n. fonderade hos jordbruksnämnden. Nämnden föreslår, att av de fonderade
medlen ett belopp av 2 000 000 kr. — liksom förut angivet belopp
av fodermedelsavgifterna — överföres till reservationsanslaget till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område till ersättande av förskott, som enligt
Kungl. Maj :ts beslut den 20 december 1957 har utbetalats för skador på
1957 års skörd.

Vid övergången till den nuvarande 3-årsperioden avsattes enligt beslut
av Kungl. Maj :t och riksdagen ett belopp av 2 000 000 kr. av tidigare upplupna
införselavgifter för matpotatis till vissa åtgärder för främjande av
odling, lagerhållning och distribution av matpotatis. Såsom har angivits i
tidigare avsnitt föreslår jordbruksnämnden att i fortsättningen av införselavgifterna
för matpotatis — i mån av tillgång på dylika medel — ett belopp
av 700 000 kr. per regleringsår skall få avsättas till motsvarande användning.

Som regel för användningen bör i övrigt enligt jordbruksnämndens mening
även i fråga om de för den nya prissättningsperioden inflytande införselavgiftsmedlen
för matpotatis gälla, att avgiftsmedlen skall tillföras Sveriges
stärkelseproducenters förening för prisreglering på potatis.

Stärkelse och stärkelseprodukter. Avgiftsmedlen skall under 3-årsperioden
tillföras Sveriges stärkelseproducenters förening för prisreglering på
fabrikspotatisområdet. Jordbruksnämnden föreslår samma användning av
de under 6-årsperioden inflytande införselavgifterna.

Socker (jämte sockerkulör), sirap och sockerbetor. För 3-årsperioden
gäller, att medlen skall tillföras en hos jordbruksnämnden inrättad fond
att användas för pristillägg på sockerregleringens område. Nämnden har i
skrivelse den 24 mars 1959 angående den fortsatta sockerregleringen föreslagit
ett förnyande av denna regel.

Fetträvaror''och fettvaror. För innevarande 3-årsperiod inflytande införselavgiftsmedel
skall användas till regleringsbidrag på fettvaruområdet och,
till huvudsaklig del, till täckande av föreningen Sveriges oljeväxtintressenters
förluster i samband med inlösen av svenskt oljeväxtfrö.

1 skrivelse iill Kungl. Maj:l den 12 september 1958 har emellertid jordbruksnämnden
föreslagit, att av de för regleringsåret 1958/59 inflytande införselavgiftsmedlen
för fetlråvaror och fettvaror endast ett belopp av
25 000 000 kr. skall användas till täckande av förlusterna i samband med inlösen
av svenskt oljeväxtfrö. Återstoden skall enligt förslaget överföras till
clearingkassan för fettvaror såsom avbetalning av lån till regleringsfonden
för pristillägg på sockerrcgleringsområdet.

10 /iilmiuj Iill riksdagens protokoll 1959, I samt. Nr 147

146

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1959

Till stöd för sill framställning har nämnden anfört bl. a. följande.

Enligt den av riksdagen godkända propositionen 1956: 140 angående reglering
av sockernäringen i riket m. in. skulle från fettclearingkassan ränte1''ritt
lån få lämnas regleringsfonden för socker intill ett belopp av 15 000 000
kr., för den händelse sunnnan av de under varje år inflytande införselavgifterna
för socker skulle komma att understiga det kalkylerade normalbeloppet.
Med undantag för nyssnämnda belopp har kassans tillgångar numera
avvecklats. Möjligheten för regleringsfonden för socker att erhålla lån ur
fettclearingkassan har utnyttjats i så stor utsträckning, att f. n. endast ett
belopp av ca 500 000 kr. återstår outtagna. Detta beror i sin tur på de abnorma
förhållanden, som rått på den internationella sockermarknaden under
år 1957. Även om införselavgifter vid import av socker i fortsättningen
skulle inflyta i normal omfattning kan man icke räkna med att regleringsfonden
för socker under den tid, som återstår intill utgången av gällande
sockerreglering, d. v. s. den .‘JO april 1959, skall kunna återbetala mer än eu
ringa del av det till låns uppburna beloppet.

I skrivelse den 24 mars 1959 har jordbruksnämnden anmält, att nämnden
kommit till den uppfattningen, att det bör vara möjligt att utan alltför
stora olägenheter för sockerregleringen minska fettclearingkassan med ett
belopp, motsvarande vad som kan komma att tillföras kassan genom överföring
av införselavgiftsmedel för fettvaror. Nämnden, som beräknar delta
belopp till omkring 5 000 000 kr., hemställer, att det måtte föreskrivas, att
vad på sådant sätt kan komma att tillföras clearingkassan för fettvaror,
skall inlevereras till statsverket efter utgången av regleringsåret 1958/59,
d. v. s. efter den 30 september 1959.

Som framgår av tidigare avsnitt föreslår jordbruksnämnden, att här avsedda
införselavgiftsmedel även under den kommande perioden skall få användas
för regleringsbidrag och för täckande av förluster i samband med
inlösen av svenskt oljeväxtfrö genom föreningen Sveriges oljeväxtintressenter.

Mjölk och mejeriprodukter. För 3-årsperioden gäller, att införselavgiftsmedlen
skall tillföras Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa för
prisreglering på mejeriområdet. För den kommande prissättningsperioden
föreslår nämnden samma användning.

Slaktvaror och slaktdjur (annat än fjäderfä). Som huvudregel för 3-årsperioden
gäller, att införselavgiftsmedlen skall tillföras föreningen Svensk
kötthandel för prisreglering på slaktvaruområdet. Av de för regleringsåret
1957/58 influtna medlen har emellertid ett belopp av 10 000 000 kr. överförts
till anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område till
ersättande av förskott, som enligt Kungl. Maj :ts beslut den 20 december
1957 har utbetalats för skador på 1957 års skörd. För budgetåret 1958/59
bär nämnden vidare anbefallts att ställa 30 000 kr. till veterinärstyrelsens
förfogande för täckande av styrelsens kostnader vid importkontroll av animala
livsmedel.

Jordbruksnämnden föreslår för den nya perioden en oförändrad användning
av de på detta område inflytande införselavgiftsmedlen i fråga om
prisregleringen genom föreningen Svensk kötthandel.

Jordbruksnämnden anmäler i detta sammanhang, att veterinärstijrelscn
i eu till nämnden inkommen skrivelse i ämnet hemställt, att även för budgetåret
1959/60 ett belopp av 30 000 kr. av ifrågavarande avgiftsmedel
skall för täckande av nyss angivna kontrollkostnader få ställas till veterinärstyrelsens
förfogande. Med överlämnande av sagda skrivelse framhåller
nämnden för egen del, att kostnaderna för en ur hälsosynpunkt påkallad
kontroll icke kan anses äga något samband med jordbruksregleringen. Kost -

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

nader för inspektionsresor till främmande länder och liknande kostnader i
samband med en dylik importkonlroll bör därför enligt nämndens asikl
icke bestridas nr importavgiftsmedel, såvida ej en dylik användning tillstyrkes
från jordbrukets sida. i förevarande fall bär jordbrukets förhandlingsdelegation
förklarat sig avstyrka den ifrågasatta medelsanvändningen.
Med hänsyn härtill avstyrker även nämnden, att avgiftsmedel, varom här
är fråga, för budgetåret 1959/60 tages i anspråk för täckande av ifrågavarande
kontrollkostnader.

Ägg och åggprodukter; fjäderfä. För 3-årsperioden har gällt, att införselavgiftsmedlen
skall tillföras Sveriges export- och importförening för ägg
för prisregleringen för ägg och äggprodukter. Såsom framgår av tidigare
avsnitt föreslår jordbruksnämnden för den nya perioden en oförändrad användning
av förevarande avgiftsmedel.

Allmänt. Jordbruksnämnden har, såsom här förut berörts, förutsatt att
de för 3-årsperioden 1956/57—1958/59 inflytande införselavgiftsmedlen
kominer att helt åtgå till redan beslutade och nu föreslagna ändamål. Den
sålunda avsedda medelsanvändningen hänför sig också i allt väsentligt till
samma 3-årsperiod. Summan av de för 3-årsperioden intlytande införselavgiftsmedlen,
307 600 000 kr., kommer såsom framgår av bilaga 6 att avsevärt
överstiga den för »normala» förhållanden beräknade totalram av ca
(72 000 000 X 3 =) 216 000 000 kr., som enligt 1956 års riksdagsbeslut var
avsedd att tillgodoföras jordbruksregleringen under samma period. De förhållanden,
under vilka införselavgifterna hittills har uttagits och disponerats,
har emellertid — även bortsett från de förhållanden, som hösten 1957
utlöste 5-procentregeln och därmed en höjning av flertalet avgiftssatser
med 5,1 procent — i betydande utsträckning avvikit från vad som vid tidpunkten
för 1956 års beslut skäligen kunde anses vara normalt. Härom anför
nämnden följande.

Avsevärda merintäkter har bl. a. uppkommit genom att fodermedelsavgifter
i en ursprungligen ej förutsedd omfattning fått påläggas eller höjas
i syfle att begränsa en överproduktion av animalier. Sistnämnda nya avgifter
och avgiftshöjningar har emellertid icke inneburit något inkomsttillskolt
till jordbruket, eftersom jordbrukarna själva fått bära den därav föranledda
prishöjningen. Vidare har den avgiftsbelagda importen av jordbruksprodukter
under 3-årsperioden till ej oväsentlig del varit föranledd
av behovet alt skaffa ersättningsvaror till hemmamarknaden för att möjliggöra
en ur handelspolitisk synpunkt angelägen export av svenska jordbruksprodukter.
Detta gäller framförallt en med Västtyskland avtalad export
av brödsäd och fodersäd, vilken eljest icke hade kunnat fullföljas på
grund av otillräcklig svensk skörd. Prisregleringsmedel till belopp, som icke
understigit införselavgifterna för »ersättningsimporten», har måst tagas i
anspråk som bidrag till motsvarande export. Avgifterna i fråga har sålunda
icke heller i detta fall inneburit något nettotillskott till den egentliga jordbin
ksregleringen.

Jordbruksnämnden har, enligt vad som framgår av bilaga 6, beräknat de
belopp, varmed fodermedelsavgifterna och brödsädsavgifterna sålunda överskridit
normalramen, till ca 39 000 000 resp. 29 000 000 kr. Den egentliga
jordbruksregleringen under 3-årsperioden har, såsom framgår av de av
nämnden lämnade redogörelserna, icke heller tillgodoförts de medel, som

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

av potatis- och slaktvaruavgifter avsatts till täckande av skördeskadeförskott
(12 000 000 kr.) och ej heller de medel (ca 5 000 000 kr.), som föreslås
skola tillföras clearingkassan för fett. Om samtliga nu angivna poster
frånräknas, blir totalbeloppet för de införselavgifter, som influtit eller kan
beräknas inflyta under nuvarande 3-årsperiod för den egentliga jordbruksregleringen
allenast omkring 222 000 000 kr. eller således i genomsnitt
74 000 000 kr. per regleringsår. Nämnden framhåller, att sistnämnda belopp
med knappt 3 procent överstiger det år 1956 beräknade normalbeloppet.
Härvid bör enligt nämnden även beaktas, att beloppet inkluderar de vid 5-procentregelns utlösning genomförda avgiftsökningarna.

Jordbruksnämnden framhåller, att summan av de inflytande införselavgifterna
i fortsättningen, liksom hittills, givetvis kommer att påverkas av den
allmänna produktionsutvecklingen och av det enskilda årets skörderesultat.
1 den mån totalproduktionen i fortsättningen kommer att minska i förhållande
till den inhemska konsumtionen och detta leder till en ökning av in
flytande importavgiftsmedel, finner nämnden intet vara att erinra mot att
detta tillskott utnyttjas för regleringsändamål inom ramen för den allmänna
prispolitiska målsättningen. Vad vidare angår det fallet att importen och
därmed även importavgifterna ett visst år kommer att öka till följd av svag
skörd, erinrar nämnden om att den föreslagit, att för produktionsåret 1959/
60 skydd för skördeskador skall lämnas på samma sätt som under de senaste
aren, d. v. s. i form av en s. k. modifierad 4-procentregel. Detta innebär,
att jordbruket självt skall bära risken för ett produktionsbortfall upp till 4
procent. Även om en skördeskadeförsäkring senare skulle komma att införas,
måste man enligt nämnden vidare räkna med att den kommer att innefatta
en viss självrisk, som ej kommer att täckas försäkringsvägen. Det synes
nämnden därför skäligt, att den ökning av beloppet av inflytande importavgiftsmedel,
som kan bli följden av en svag skörd och därav följande
importbehov, i princip skall kunna utnyttjas som inkomsttillskott till jordbruket.

Mot bakgrunden av vad jordbruksnämnden sålunda anfört, synes del
nämnden mest ändamålsenligt, att ramen för vad, som av införselavgiftsmedlen
skall få disponeras för regleringsändamål på jordbrukets område,
för den kommande 6-årsperioden icke låses i förväg.

Allmänt om användningen av avgiftsmedel, som inflyter i samband med
jordbrulcsregleringen I

I det föregående har jordbruksnämnden under olika avsnitt framlagt förslag
om grunderna för användningen till skilda ändamål av de medel, som
för tiden efter utgången av regleringsåret 1958/59 inflyter genom upptagande
internt inom jordbruket av olika regleringsavgifter (förmalningsavgiftcr,
tillverkningsavgifter, mjölkavgifter och utjämningsavgifter, slaktdjursavgifter),
ävensom i form av införselavgifter för jordbruksregleringsvaror. Enligt
nämndens mening torde det, sedan riksdagens beslut härom inhämtats, få

149

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, på
nämnden att utfärda de närmare bestämmelser om medelsanvändningen,
som kan komma att erfordras. Med hänsyn till svårigheten att nu förutse
de förändringar, som kan uppkomma i fråga om behovet av att använda här
avsedda medel för olika regleringsändamål, synes det emellertid nämnden
önskvärt, att Kungl. Maj :t skall äga befogenhet att, i mindre frågor eller i
sådana situationer där riksdagens samtycke icke hinner inhämtas efter
framställning från nämnden, medge avvikelse från eljest gällande grunder
för avgiftsmedlens användning. En förutsättning för sådant medgivande bör
enligt nämnden vara, att avvikelsen påkallats av eller godkänts av jordbrukets
förhandlingsdelegation. Om avvikelsen skulle vara av större räckvidd
torde vidare böra förutsättas, att frågan underställes riksdagen så snart ske
kan.

Regleringsföreningarnas dispositionsrätt över de regleringsmedel, som tillföres
föreningarna, har hittills — inom ramen för de av Kungl. Maj :t och
riksdagen fastställda reglerna och med beaktande av gällande handelspolitiska
åtaganden — närmare reglerats genom särskilda direktiv från jordbruksnämnden.
Redogörelser för de olika direktiv som av nämnden sålunda
successivt utfärdats har, på sätt som framgår av 1958 års statsverksproposition
(IX ht, s. 128—129) av nämnden meddelats i skrivelser till Kungl.
Maj :t den 27 november 1958 och den 19 november 1957. I allt väsentligt gäller
dessa direktiv alltjämt oförändrade. Direktiven bör, såvitt nämnden nu
kan bedöma, få gälla tills vidare även efter utgången av innevarande regleringsår
med de ändringar, som nämnden kan föranledas att vidtaga vid ett
bifall till nu föreslagna omläggningar i regleringssystemet eller i händelse avändrade
handelspolitiska förutsättningar.

I den omfattning, som medgivits enligt Kungl. Maj :ts beslut den 7 juri
1956, den 31 maj 1957 och den 9 maj 1958, har jordbruksnämnden bemyndigat
vederbörande regleringsföreningar att av regleringsmedel, däribland
medel som influtit genom upptagande av införselavgift, under 3-årsperioden
lämna bidrag till viss fortsatt forsknings-, försöks- och upplysningsverksamhet
inom resp. föreningars intresseområden. På detta sätt har bidrag fått
lämnas till ändamål av i huvudsak samma art som de, vilka var aktuella
vid tiden omedelbart före 3-årsperiodens ingång. Medgivandena har av
nämnden för varje regleringsår fått lämnas inom ramen för vissa vid nyssnämnda
tid aktuella årsbelopp, nämligen såvitt angår Svenska mejeriernas
riksförening högst 600 000 kr., såvitt angår föreningen Svensk kötthandel
högst 50 000 kr., såvitt angår föreningen Sveriges oljeväxtintressenter högst
250 000 kr., såvitt angår Sveriges stärkelseproducenters förening högst 3 000
kr. samt såvitt angår Sveriges export- och importförening för ägg högst
20 000 kr. eller således inom en sammanlagd ram av 923 000 kr. Med hänsyn
till det betydande värdet för prisregleringsföreningarnas avsättningsbefrämjande
verksamhet av en ändamålsenlig forsknings-, försöks- och upplysningsverksamhet
på deras resp. områden hemställer nämnden, att den även

150

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1959

efter 3-årsperiodens utgång skall äga medge föreningarna att av regleringsmedel
lämna bidrag till verksamhet, som nyss sagts. Exempel på aktuella
llPPgifter inom dylik verksamhet har anförts i tidigare avsnitt om prisregleringen
på de olika varuområdena (bl. a. upplysningsverksamhet till stöd
lör avsättning av mejeriprodukter av olika slag, korsningsförsök och utfodringsförsök
med slaktdjur, undersökning angående utnyttjande av s. k.
fruktvatten från stärkelsefabrikationen). Nämnden finner det angeläget, att
den i fortsättningen skall ha möjlighet att taga hänsyn till önskemål om bidrag
även till sådana nya eller ändrade uppgifter avseende forskning, försök
eller upplysning, som nu har aktualiserats eller kan komma att aktualiseras
av den fortsatta utvecklingen på de olika föreningarnas intresseområden. Ett
dylikt hänsynstagande kräver, framhåller nämnden, uppenbarligen en större
frihet jämväl i fråga om de högsta belopp, som skall gälla för medgivanden
av ifrågavarande slag. På grund härav och då även de allmänna koslnadsstegringarna
synes tala för en viss utvidgning av hittillsvarande bidragsram,
föreslår nämnden att den under den nya prissättningsperioden skall
äga att inom en sammanlagd ram av högst 2 000 000 kr. per år lämna de
olika regleringsföreningarna medgivanden att av regleringsmedel stödja sådan
forsknings-, försöks- och upplysningsverksamhet, som nämnden finner
vara av betydelse vid fullgörandet av resp. föreningars allmänna avsättningsbefrämjande
uppgifter. De program för vetenskapliga eller försökstekniska
uppgifter, varom beslut kan komma att meddelas i denna ordning, förutsattes
självfallet — liksom hittills har skett i motsvarande fall — komma att
läggas upp och utföras av eller i nära samverkan med de statliga eller andra
vetenskapliga institutioner, försöksstationer o. d., som är verksamma inom
vederbörande område.

Departementschefen

Jordbruksnämndens i härvid fogade bilaga 6 framlagda uppgifter om beräkningar
av influtna och inflytande införselavgifter på jordbruksregleringens
område under regleringsåren 1956/57 —1958/59
föranleder ingen erinran från min sida. Summan av de under 3-årsperioden
upptagna införselavgifterna kan sålunda beräknas till 307 600 000 kronor.

I princip skall enligt 1955 års riksdagsbeslut de inflytande införselavgiftsmedlen
användas för regleringsändamål på jordbrukets område. I propositionen
1956: 165 beräknades under ett år med normalt importbehov i
införselavgifter inflyta 72 000 000 kronor eller på hela 3-årsperioden räknat
216 000 000 kronor. För den händelse införselavgiftsmedlen skulle
nämnvärt överstiga den totalsumma, som då kunde förutses i normalfallet,
borde enligt 1956 års riksdagsbeslut överskottet inte användas under 3-årsperioden
utan balanseras över till en kommande prissättningsperiod. Det
borde ankomma på statsmakterna att senare besluta om medlens användning
under sistnämnda period.

Summan av de under 3-årsperioden inflytande införselavgiftsmedlen

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 ur 1959

överstiger rätt avsevärt totalsumman enligt normalfallet. Från den förra
summan bör emellertid av olika skäl avdragas vissa belopp, innan en direkt
jämförelse göres. Sålunda skall enligt statsmakternas beslut (prop.
1957: 194; JoU 40; rskr. 402) senast den 31 augusti 1959 ett belopp av
15 000 000 kronor ur införselavgiftsmedlen tillföras anslaget till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område såsom ersättning för förskott, som
ur anslaget utbetalats som bidrag till jordbrukare i anledning av skador
på 1957 års skörd. Jordbruksnämnden föreslår nu, att av de vid upptagande
av införselavgifter för fodermedel, matpotatis samt slaktvaror och slaktdjur
influtna eller intill den 31 augusti 1959 inflytande medlen respektive
3 000 000, 2 000 000 och 10 000 000 kronor överföres till anslaget. Häremot
bär jag inte något att erinra. Vidare föreslår nämnden, såsom förut närmare
redovisats, att av de för regleringsåret 1958/59 inflytande införselavgiftsmedlen
för fettvaror endast ett belopp av 25 000 000 kronor skall användas
till täckande av förlusterna i samband med inlösen av inhemskt
oljeväxtfrö samt att återstoden — beräknad till 5 000 000 kronor — skall
överföras till nämndens clearingkassa för fettvaror såsom avbetalning på
lån till regleringsfonden för socker. Enär ett häremot svarande belopp inte
synes erforderligt för utlåning till sagda fond, bör beloppet såsom nämnden
föreslagit inlevereras till statsverket. I enlighet med beslut av 1958 års riksdag
skall nämnden ur införselavgiftsmedlen för slaktvaror och slaktdjur
för budgetåret 1958/59 ställa ett belopp av 30 000 kronor till veterinärstyrelsens
förfogande för täckande av styrelsens kostnader vid införselkontroll
av animaliska livsmedel. Vidare har jag i det föregående föi-ordat, att
ett belopp av 250 000 kronor av influtna och ej för annat ändamål disponerade
införselavgifter för bruna bönor, ärter och hampfrö skall få användas
för tillfälligt stöd åt linhanteringen.

Härutöver bör enligt nämndens beräkningar frånräknas ett belopp av
39 000 000 kronor — häri inräknat nyssnämnda belopp å 3 000 000 kronor,
som skall överföras till prisregleringsanslaget — vilket uppkommit genom
att införselavgift för fodermedel i syfte att begränsa en överproduktion av
animalier fått påläggas i en ursprungligen inte förutsedd omfattning. Den
ökade avgiftsbeläggningen har inte inneburit något inkomsttillskott till
jordbruket, eftersom jordbrukarna själva fått bära den därav föranledda
prishöjningen. Enligt nämndens beräkningar bör ytterligare frånräknas ett
belopp av 29 000 000 kronor. Beloppet motsvarar de medel, som i form av
införselavgifter inflyter för brödsäd, som importeras som ersättning fölen
ur handelspolitisk synpunkt angelägen och med prisregleringsmedel
stödd export av brödsäd.

Om alla nu angivna poster frånräknas, blir totalbeloppet för de införselavgifter,
som influtit eller beräknas inflyta under nuvarande 3-årsperiod
för den egentliga jordbruksregleringen omkring 222 000 000 kronor eller i
genomsnitt per regleringsår 74 000 000 kronor. Sistnämnda belopp öveistiger
med 2 000 000 kronor per år den för perioden beräknade normalramen.
I enlighet med 1956 års riksdagsbeslut torde det överskott — inklusive rån -

152

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

teinkomster å hos jordbruksnämnden innestående införselavgiftsmedel _

som kan uppkomma, när definitiva uppgifter om influtna införselavgiftsmedel
föreligger, böra balanseras över till den nya prissättningsperioden.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att —- i den mån medlen inte redan
disponerats i enlighet med vad som här tidigare eller i det följande föreslås
— efter framställning av jordbruksnämnden senare framlägga förslag
om eventuella överskottsmedels användning.

De inflytande införselavgiftsmedlen torde även under regle ringsåren
1959/60 —1964/65 i princip böra användas för regleringsändamål
på jordbrukets område. Härvid bör huvudregeln vara, att införselavgiften
för en viss produkt skall användas för att täcka förluster i samband
med regleringsåtgärder för samma eller likartad produkt. Införselavgifterna
för fodermedel bör emellertid såsom hittills av jordbruksnämnden
efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation få fördelas mellan
de olika produktionsgrenarna i ungefärligt förhållande till deras användning
av fodermedel, dock med viss prioritet för äggregleringen, eftersom
äggproduktionen svårligen kan påläggas interna utjämningsavgifter.

Med hänsyn till att den nya prissättningsperioden avser så pass lång tid
som 6 år anser jag det inte lämpligt att nu föreslå någon för hela perioden
gällande ram, för vad som av införselavgiftsmedel skall få disponeras för
regleringsändamål på jordbrukets område. Det torde i stället böra ankomma
på Kungl. Maj:t och riksdagen att årligen bestämma omfattningen och
den huvudsakliga fördelningen av influtna och inflytande införselavgiftsmedel.
Liksom nu är fallet torde sålunda Kungl. Maj :t, efter förslag av
jordbruksnämnden, årligen till riksdagen böra ange storleken av de medel,
som beräknas inflyta genom upptagande av införselavgifter för det framförligSande
regleringsåret, samt avgiva förslag rörande den huvudsakliga dispositionen
av ifrågavarande medel ävensom redovisa storleken och dispositionen
av medel, som i införselavgifter influtit för tilländalupet regleringsår,
och eu reviderad beräkning för det löpande regleringsåret.

Vad gäller regleringsåret 1959/6 0 bör enligt min mening till
utgångspunkt för fastställandet av ramen för användningen av införselavgiftsmedlen
tagas det normalbelopp å 93 000 000 kronor, som jordbruksnämnden
beräknat. Inom sagda totalram torde under nästa regleringsår inflytande
införselavgiftsmedel i mån av behov böra överföras till de olika
regleringsföreningarna och användas i enlighet med följande.

Införselavgifterna för brödsäd och brödsädsprodukter bör tillföras föreningen
Svensk spannmålshandel för prisreglering för brödsäd. Införselavgifterna
för ärter, bönor, bampfrö och fodermedel samt malt bör användas
lör prisregleringarna för ägg, slaktvaror, mjölk och mejeriprodukter genom
respektive Sveriges import- och exportförening för ägg, föreningen Svensk
kötthandel och Svenska mejeriernas riksförening. Medlen bör som förut
angivits, av jordbruksnämnden fördelas mellan de olika ändamålen efter
samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation, därvid avgifterna för majs

153

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

och kli i första hand skall tillföras äggprisregleringen. Härutöver bör ifrågavarande
införselavgiftsmedel, enligt vad jag förut tillstyrkt, kunna tagas
i anspråk för stödköp av fodersäd samt för bidrag vid export av kött av
fjäderfä. 1 fråga om matpotatis bör införselavgiftsmedlen i mån av behov,
sedan de i det föregående till effektivisering av matpotatisodlingen in. in.
och viss upplysningskampanj föreslagna medlen utgått, tillföras Sveriges
stärkelseproducenters förening för den föreningen åliggande prisregleringen
för potatis. Nämnda förening bör även erhålla, förutom tidigare föreslagna
belopp å 1 000 000 kronor ur influtna eller inflytande införselavgifter
för stärkelse och stärkelseprodukter till fortsatt rationalisering av stärkelseindustrien,
de under nästa regleringsår inflytande införselavgifterna på området
för att användas för prisreglering på fabrikspotatisområdet. Införselavgifterna
för socker bör, i enlighet med vad jag föreslagit i propositionen
1959: 124 angående reglering av sockernäringen i riket tillföras en hos jordbruksnämnden
inrättad fond för att användas för pristillägg på sockerregleringens
område. I fråga om fettråvaror och fettvaror bör införselavgiftsmedlen
liksom hittills dels användas för regleringsbidrag, dels tillföras föreningen
Sveriges oljeväxtintressenter för täckande av förluster i samband
med inlösen av svenskt oljeväxtfrö. Införselavgifterna för mjölk och mejeriprodukter
m. in. bör tillföras Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa
för prisreglering på mejeriområdet. Införselavgifterna för slakterivaror
och slaktdjur (annat än fjäderfä) bör för prisregleringen för kött
och fläsk in. in. tillföras föreningen Svensk kötthandel. I likhet med vad
riksdagen beslutat för innevarande budgetår, torde vidare de för täckande
av veterinärstyrelsens kostnader vid importkontroll av animala livsmedel
för budgetåret 1959/60 erforderliga medlen — 30 000 kronor — böra utgå
ur förevarande införselavgiftsmedel. Införselavgifterna för ägg, äggprodukter
och fjäderfäkölt bör överföras till Sveriges export- och importförening
för ägg för att användas för prisregleringen för ägg och äggprodukter.

I fråga om de internt inom jordbruket med stöd av statliga förordningar
upptagna reglerings a vgifter na (förmalningsavgifter tillverkningsavgifter,
mjölkavgifter och utjämningsavgifter, slaktdjursavgifter) samt
kompensationsavgifterna bör det liksom hittills ankomma på Kungl. Maj :t
eller, efter Kungl. Maj :t bemyndigande, jordbruksnämnden att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som under olika tidigare avsnitt anförts, utfärda
de närmare bestämmelser om medelsanvändningen, som kan komma
att erfordras. Såsom jordbruksnämnden föreslagit, bör Kungl. Maj:t emellertid
bemyndigas all i mindre frågor eller i sådana situationer, då riksdagens
samtycke inte hinner inhämtas, medge avvikelse från eljest gällande
grunder för ifrågavarande avgiftsmedels användning. Med hänsyn till
att här är fråga om avgifter, som upptages internt inom jordbruket, bör
som förutsättning för dylikt medgivande gälla, att avvikelsen påkallats eller
godkänts av jordbrukets förhandlingsdelegation. Beslut om sådan avvikelse,
som här avses, bör givetvis anmälas för riksdagen, så snart detta lämpligen
kan ske.

154

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1959

Regleringsföreningarnas dispositionsrätt över de regleringsmedel av olika
slag, som tillföres föreningarna, har hittills — inom ramen för de av Kungl.
Maj:t och riksdagen fastställda reglerna och med beaktande av gällande
handelspolitiska åtaganden — närmare reglerats genom särskilda direktiv
från jordbruksnämnden. Dessa direktiv bör, såvitt jag i likhet med nämnden
nu kan bedöma, få gälla tills vidare även efter utgången av innevarande
regleringsår med de ändringar, som kan föranledas av ett bifall till de
i det föregående föreslagna omläggningarna i regleringssystemet eller i händelse
av ändringar i de handelspolitiska åtagandena.

1955 års riksdagsbeslut (JoU 1955:39; rskr. 387) inrymde ett bemyndigande
för Kungl. Maj :t att vid den årliga prövningen av jordbruksnämndens
förslag rörande den huvudsakliga användningen av avgiftsmedel överväga
och besluta, huruvida medel av ifrågavarande slag i begränsad omfattning
skulle få disponeras för sådan forsknings-, försöks- och
upplysningsverksamhet, vartill bidrag då utgick. Därefter har
jordbruksnämnden årligen inom ramen för av Kungl. Maj :t angivna och av
riksdagen godkända belopp — totalt 923 000 kronor per år — medgivit
regleringsföreningarna på jordbrukets område att med sådana medel stödja
viss dylik verksamhet inom föreningarnas intresseområden. Nämnden föreslår
nu, att den under kommande prissättningsperiod skall äga att inom
en sammanlagd ram av högst 2 000 000 kronor per år lämna de olika regleringsföreningarna
medgivanden att av regleringsmedel stödja sådan forsknings-,
försöks- och upplysningsverksamhet, som nämnden finner vara av
betydelse vid fullgörandet av respektive föreningars allmänna avsättningsbefrämjande
uppgifter.

Frågan om finansieringen av här avsedd forsknings- och försöksverksamhet
anser jag för min del — i likhet med vad som gäller för övrig forsknings-
och försöksverksamhet på jordbruksområdet — i princip böra prövas
i samband med den årliga budgelbehandlingen. Jordbruksnämndens förslag
i denna del kan jag sålunda inte biträda. Däremot har jag inte något
att erinra mot att regleringsmedel såsom hittills i begränsad omfattning
användes till upplysningsverksamhet inom föreningarnas intresseområden.
För regleringsåret 1959/60 vill jag sålunda föreslå, att en medelsanvändning
av sistnämnt slag medgives inom en ram av 1 000 000 kronor. Emellertid
bör Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden
under sagda regleringsår övergångsvis få inom denna ram lämna
erforderligt stöd för att fullfölja den forsknings- och försöksverksamhet,
som x-edan igångsatts med regleringsmedel.

Kungl. Maj.ts proposition nr IM år 1959

155

Författningsfrågor

Jordbruksnämnden

Enligt 1956 års riksdagsbeslut (prop. 1956: 165, s. 232; JoU 30, s. 107)
förutsattes, att de ändringar i gällande jordbruksregleringsförordningar,
som kunde föranledas av en då planerad övergång till ändrad statistisk varuförteckning
ävensom andra ändringar i dessa förordningar av huvudsakligen
redaktionell natur skulle få vidtagas av Kungl. Maj :t utan riksdagens
hörande. Med stöd härav har Kungl. Maj :t genom ett flertal kungörelser
den 28 november 1958 (nr 619—626) — i anslutning till den i september
1958 utfärdade nya tulltaxan (SFS nr 475) och den därtill anknytande, på
brysselnomenklaturen grundade statistiska varuförteckningen med tilllämpning
fr. o. m. den 1 januari 1959 förordnat om de ändringar i gällande
förordningar på jordbruksregleringens område (1947; 373; 1953: 375; 1955:
284; 1956:401—403, 405 och 406), som betingats av den nya varuförteckningen.
De därvid beslutade ändringarna i förordningarna 1956:401—403
innebär även, att såvitt gäller import- och exportregleringen vissa jämkningar
företagits i gränsdragningen mellan jordbruksregleringsvaror och
andra varuslag. Dessa jämkningar grundar sig — bortsett från en mindre
jämkning i fråga om vissa stärkelseprodukter — på särskilt beslut av 1958
års riksdag (prop. 1958: B 11; JoU B 12).

Vid övervägandena om den fortsatta jordbruksregleringen har jordbruksnämnden
funnit ytterligare detaljjusteringar i avgränsningen av jordbruksregleringsområdet
påkallade. Vissa mindre utvidgningar föreslås sålunda
— på skäl som förut angivits vid behandlingen av de särskilda varuområdena
— inom regleringsområdena för brödsädsprodukter, fodermedel, potatisprodukter
och mjölkprodukter. Förslagen innebär, att till jordbruksregleringen
skall överföras majsstärkelse i detaljhandelsförpackningar, vägande
per styck högst 1 kg netto (stat. nr 11.08.101), lusernmjöl (stat. nr 12.10.300),
makaroner, spagetti och liknande produkter (stat. nr 19.03.000) ävensom
kemiskt ren glukos (druvsocker) och laktos (mjölksocker) (ur stat. nr
29.43.600).

Ett bifall till vad jordbruksnämnden sålunda föreslagit nödvändiggör ändringar
i förordningarna angående reglering av införseln resp. utförseln av
vissa levande djur och jordbruksprodukter in. in. (1956: 401 och 402, ändr.
senast 1958:619 och 620). Ändringen i utförselförordningen avser även eu
av ändrade tulltaxeringsbestämmelser föranledd mindre omredigering
(5 §).

Jordbruksnämnden har i ett tidigare avsnitt föreslagit sådan ändring i
reglerna för avvägningen av utgående kompensationsavgifter, att dessa i
princip skall vara konstanta och sålunda icke längre behöva exakt motsvara
den interna regleringsavgiften för samma vara. Vad sålunda föreslagits
föranleder ändringar i samtliga de förordningar, som reglerar upptagandet

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1959

av kompensationsavgift, nämligen förordningarna angående tillverkningsavgift
för vissa produkter av potatis, m. in. (1956:405, ändr. senast
1958:622) och angående mjölkavgift (1956:406, ändr. senast 1958:623),
förordningen med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och
vete (1953:375, ändr. senast 1958:624) samt förordningarna angående
slaktdjursavgift m. m. (1955:284, ändr. senast 1958:625) och om vissa
avgifter å mjölk, grädde och ost (1947: 378, ändr. senast 1958: 626). I dessa
förordningar föreslår nämnden vidare skola — i likhet med vad som i
fråga om införselavgiften redan skett i samband med de i detta avsnitt
inledningsvis berörda författningsändringarna — införas bestämmelser om
att kompensationsavgift vid förtullningen skall påföras i jämna kronor.

I avsnittet om brödsädsregleringen har förutsatts, att förmalningsavgiften
i vissa lägen skall kunna höjas utöver nuvarande maximibelopp, 5 kr.
per dt. I avsnittet om slaktvaruregleringen har vidare föreslagits en höjning
av maximibeloppen för slaktdjnrsavgift. Jordbruksnämnden föreslår, att de
sålunda ifrågasatta förändringarna kommer till uttryck på sätt som angivits
i av nämnden överlämnade förslag till ändring i förordningarna angående
prisregleringen för råg och vete och angående slaktdj ursavgift in. in.

Ytterligare ändringar i förordningen med vissa bestämmelser angående
prisregleringen för råg och vete aktualiseras slutligen vid ett bifall till vad
som förut i nämndens skrivelse vid behandlingen av brödsädsregleringen har
föreslagits angående upptagande av förmätning savgift för flingor o. d. av råg
och om införande av ett inmalningstvång jämväl vid löneförmalning. Förslag
till dylika ändringar har inarbetats i ett av nämnden utarbetat författningsförslag.
Bestämmelsen om inmalningsskyldighet (8 §) har därvid avfattats
så, att dylik skyldighet skall kunna föreskrivas för all yrkesmässig förmalning.
Da ett inmalningstvång tills vidare icke är avsett att omfatta annat än
en minimiinmalning av svensk spannmål i importerad vara, kommer löneförmalningen
av svenska odlares brödsäd redan av detta skäl att — liksom
nu — bli undantagen från inmalningstvånget. Den föreslagna omformuleringen
ger däremot möjlighet att utsträcka ett inmalningstvång att även omfatta
sådan löneförmalning av (helt eller delvis utländsk) brödsäd, som annan
mäldägare än odlare — exempelvis bagare eller handlande — kan komma
att yrkesmässigt uppdraga åt kvarn. Mäldägaren föreslås i sådant fall
bli ansvarig för det rätta fullgörandet av gällande inmalningsplikt genom
förtydligande straffbestämmelser.

Departementschefen

Vad jordbruksnämnden under detta avsnitt anfört rörande avgränsningen
av jordbruksregleringsområdet, avvägningen av kompensationsavgifternas,
förmalningsavgifternas och slaktdj ursavgifternas storlek, förmalningsavgift
för vissa rågprodukter samt inmalningstvång vid löneförmalning har jag behandlat
i tidigare avsnitt. Av vad jag därvid anfört framgår, att de i dessa
delar föreslagna författningsändringarna tillstyrkes med följande jämk -

157

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1959

ningar. Någon ändring i fråga om avgränsningen av jordbruksregleringsområdet
bör inte företagas nn. Bestämmelserna om kompensationsavgift bör
utformas så, att avgift kan uttagas, då intern avgift på den avsedda varan
upptages. I fråga om inmalningstvånget bör i författningen uttryckligen angivas,
att detta inte gäller löneförmalning åt jordbrukare, d. v. s. förmalning
som på beställning sker åt jordbrukare, som till kvarnen avlämnar egen
spannmål för förmalning.

Mot jordbruksnämndens i förenklande syfte framlagda förslag att kompensationsavgift
skall påföras i jämna kronor har jag intet att erinra. Vidare
tillstyrker jag den föreslagna omformuleringen av 5 § förordningen
den 7 juni 1956 (nr 402) angående reglering av utförseln av vissa levande
djur och jordbruksprodukter m. m.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till de förordningar, som framgår av min hemställan i det följande.

Riksdagen har nyligen, med vissa ändringar som framgår av bevillningsutskottets
utlåtande 1959: 3, antagit ett i propositionen 1959: 3 framlagt
förslag till förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Avsikten
är att förordningen redan från och med den 1 juli 1959 skall tillämpas
beträffande varuskatten och vissa andra skatter. I fråga om möjligheterna
att tillämpa förfarandet på de avgifter, som upptages inom ramen för
prisregleringen på jordbrukets och fiskets område, har i propositionen uttalats,
att viss ytterligare utredning erfordrades, varför frågan borde något
anstå. Utgångspunkten har dock varit, att jordbruksregleringsförfattningarna
snarast möjligt och så långt ske kan skall inordnas i det nya systemet.

För egen del anser jag att jordbruksnämnden bör erhålla i uppdrag att
utreda i vilken utsträckning den önskvärda anpassningen kan ske och att
inkomma med erforderliga författningsförslag. Utredningen bör bedrivas så
skyndsamt att frågan kan underställas 1960 års riksdag. Jag avser att senare
denna dag föreslå Kungl. Maj :t att lämna nämnden detta uppdrag.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtle genom proposition

1) föreslå riksdagen att

dels godkänna de i det föregående framlagda förslagen beträffande
grunderna för prisregleringen på jordbrukets område
under 6-årspcrioden 1 september 1959—31 augusti 1965;

dels godkänna förslagen om mitlpriser, prisgränser samt
införselavgifter och andra avgifter i samband med jordbruksregleringen
ävensom förslagen om den närmare utformningen
av de prisreglerande åtgärderna under perioden 1 september
1959—31 augusti 1965;

158

Kungl. Maj:ts proposition nr li-7 år 1959

dels lämna utan erinran vad i det föregående anförts beträffande
reglerna för användningen av de medel, som influtit
eller under regleringsåren 1959/60—1964/65 inflyter genom
upptagande av införselavgifter ävensom andra i samband
med jordbruksregleringen influtna eller under sagda regleringsår
inflytande avgiftsmedel;

dels lämna utan erinran vad i det föregående anförts beträffande
användningen av de medel, som influtit eller som inflyter
under regleringsåren 1956/57—1958/59 och som inflyter
under regleringsåret 1959/60 genom upptagande av
införselavgifter ävensom andra i samband med jordbruksregleringen
influtna eller under sistnämnda regleringsår inflytande
avgiftsmedel;

dels medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
i övrigt för reglering under perioden 1 september 1959—31
augusti 1965 av produktions- och avsättningsförhållandena
på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med
de riktlinjer, jag angivit i det föregående;

dels medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för stöd åt odlingen och beredningen av lin och hampa under
regleringsåret 1959/60 i huvudsaklig överensstämmelse med
de riktlinjer, jag angivit i det föregående;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att medge Hallands läns linodlareförening
och Gotlands hampodlareförening uppskov
med erläggande av de under åren 1959—1963 till betalning
förfallande amorteringarna på och räntorna för föreningarna
ur hemslöjdslånefonden beviljade lån;

dels å riksstaten för budgetåret 1959/60 under nionde huvudtiteln
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
anvisa ett reservationsanslag av 96 500 000 kronor;

dels medge, att de å riksstaten under kapitalbudgeten, fonden
för förlag till statsverket, för budgetåret 1953/54 anvisade
investeringsanslagen till Lagring av jordbruksprodukter, till
Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö och till Ytterligare lagring
av jordbruksprodukter må under budgetåret 1959/60 användas
för de med anslagen avsedda ändamålen;

dels medge, att de medel, som anvisats å det å riksstaten
för budgetåret 1958/59 under nionde huvudtiteln anvisade
anslaget till Gottgörelse till jordbruket för av dess utövare
erlagd energiskatt för motorbrännolja till traktorer må tillföras
den under statskontorets förvaltning stående Fonden
för främjande av forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets
område;

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under
perioden 1 september 1959—31 augusti 1965 tillhandahålla

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1959

159

Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, en rörlig kredit
av 190 000 000 kronor samt ställa säkerhet för kredit åt
föreningen å checkräkning i riksbanken eller affärsbank intill
ett belopp av 35 000 000 kronor;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att medge Svensk spannmålshandel,
ekonomisk förening, att med anlitande av nyssnämnda
kredit i riksgäldskontoret i viss omfattning finansiera
handelns och kvarnindustriens omhändertagande av brödsädsskörden
under regleringsåren 1959/60—1964/65;

dels godkänna vad i det föregående föreslagits beträffande
reglering av skördeskador å 1959 års skörd;

2) till antagande förelägga riksdagen förslagen till följande
förordningar:

a) förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den
7 juni 1956 (nr 402) angående reglering av utförseln av
vissa levande djur och jordbruksprodukter in. m.;

b) förordning om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen
den 7 juni 1956 (nr 405) angående tillverkningsavgift för
vissa produkter av potatis, m. m.;

c) förordning om ändrad lydelse av 6 och 7 §§ förordningen
den 7 juni 1956 (nr 406) angående mjölkavgift m. in.;

d) förordning om ändring i förordningen den 5 juni 1953
(nr 375) med vissa bestämmelser angående prisregleringen
för råg och vete;

e) förordning om ändrad lydelse av 1, 2 och 4 a §§ förordningen
den 3 juni 1955 (nr 284) angående slaktdjursavgift
m. m.;

f) förordning om ändrad lydelse av 2 a och 5 a §§ förordningen
den 10 juli 1947 (nr 378) om vissa avgifter å
mjölk, grädde och ost.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
R. Henriksson

Kungl. Maj.ts proposition nr IM år 1959

Bilaga 1

med beräkningar för jämförelse mellan jordbrukarnas arbetsinkomster per
år vid slättbygdsjordbruk inom storleksgrupperna III och IV samt industriarbetarnas
årsinkomster inom dyrortsgrupperna 2 och 3

1. Beräkningsprinciper

Principiella synpunkter. Inkomstjämförelserna skall för jordbrukarnas
del i princip avse arbetsinkomster från såväl jordbruk som skogsbruk och
övriga förvärvskällor. Enligt 1955 års riksdagsbeslut skall man därvid utgå
från brukningsdelar inom de egentliga slättbygdsområdena, där skogsbruket
har en begränsad betydelse.

Förhandlingsberedningen har sökt klarlägga storleken av dels årsinkomsterna
för jämförelsegruppen inom industriarbetarna vid den tidpunkt, då
en ny prissättningsperiod börjar, dels brukarens arbetsinkomst från jordbruket
jämte andra försvarsgrenar vid samma tidpunkt under förutsättning
av det vid förhandlingstillfället rådande gränsskyddet för olika jordbruksvaror
samt det rådande prisläget på den internationella marknaden.

För att förenkla framställningen benämnes i fortsättningen den årsarbetsinkomst
för industriarbetare, med vilken jordbrukarens inkomst skall
jämföras, paritetsinkomst.

I princip förefaller det alltså som om både paritetsinkomsten och produktionsförhållandena
i jordbruket borde avse den 1 september 1959. Det torde
vara skäl i att något närmare klarlägga vad som i detta hänseende varit
praktiskt möjligt.

Paritetsinkomsten den 1 september 1959. I enlighet med beslut vid höstriksdagen
1955 skall paritetsinkomsten avse inkomsterna i medeltal för industriarbetare
i dyrortsgrupperna 2 och 3. Med hjälp av den löpande lönestatistiken
kan de anställdas inkomster med relativt god säkerhet fastställas
för en viss tidpunkt. På grund av den för tidigare år kända utvecklingen
efter avslutandet av löneavtalen är det även möjligt att — under förutsättning
att lönejusteringen enligt avtalen är känd — göra prognos för en viss
tidpunkt under 1959. En närmare redogörelse för beräkningen av paritetsinkomsten
lämnas under avdelning III i det följande.

Jordbrukets produktionsförhållanden den 1 september 1959. I de föreliggande
beräkningarna är huvudintresset att söka fastställa basjordbrukarnas
sannolika arbetsinkomst vid ett visst tillfälle och vid oförändrat gränsskydd.
Det är följaktligen för jordbrukarnas del produktionsförhållandena
den 1 september 1959, som man i första hand bör söka fixera. I praktiken
är det emellertid ej möjligt att anknyta inkomstläget för jordbrukare till
produktionsresultaten eller produktionsvillkoren under en viss dag.

Problemet har — i likhet med den princip som tillämpades i samband
med förhandlingarna 1956 — praktiskt lösts så, att beräkningarna grundats
på volymer, som anses normala för ett produktionsår centrerat kring
den 1 september 1959, d. v. s. elt år som omfattar tiden 1 mars 1959—29
februari 1960.

1° Bihang till riksdagens protokoll 1959. lscmtl. Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1959

2°

Materialet från lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning
som prognosnnderlag. Resultaten från lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska
undersökning (JEU) redovisas fr. o. m. 1954 per kalenderår. Siffermaterialet
för ett visst år kan numera beräknas finnas tillgängligt ca 9
månader efter slutet av året i fråga. Prisförhandlingarna våren 1959 avser
en period, som börjar den 1 september samma år. Under förhandlingarna
bär i enlighet med vad som nyss anförts funnits material från JEU t. o. m.
1957. Det ligger alltså en tidrymd av 1 år och 9 månader mellan slutet av
senaste redovisade bokföringsår och prissättningsperiodens början.

Den historiska redovisningen av jordbrukarnas inkomstförhållanden erhålles
direkt ur JEU. För detta ändamål har typkalkylerna inte någon uppgift
att fylla. Typkalkylerna är ett instrument för prognosberäkning grundad
på material för olika år från JEU. Den mest väsentliga uppgiften vid
en sådan beräkning är att söka fram till sannolika volymer för prognosåret
på såväl intäkts- som kostnadssidan. I avsikt att nå detta verkställes eu
analys av materialet från JEU. I första hand erfordras information angående
den faktiska utvecklingen av volymerna under ett antal år vid räkenskapsgårdarna.
Volymutvecklingen studeras genom att man i intäkts- och
kostnadssummor i JEU eliminerar prisfaktorn. Detta sker på två olika sätt.

För sådana intäkts- resp. kostnadsposter, vilka kan anges i fysiska kvantiteter,
beräknas dessa genom att intäkts- resp. kostnadssummorna divideras
med producentpriser resp. de priser jordbrukarna får betala för olika
produktionsmedel. Härvid är det nödvändigt, att man vid kvantitetsberäkningarna
arbetar med priser, vilka motsvarar samma kvaliteter, leveransplats
(vid gården, vid fabrik) etc. för de olika åren. Det här härvid även
nödvändigt att eliminera den effekt på de bokförda intäkterna, som kan
uppstå genom att ingående och utgående lager är värderade i andra priser
än de, som i genomsnitt varit gällande vid försäljning under året.

För intäkts- resp. kostnadsposter, vilka ej kan anges i fysiska kvantiteter
(kostnader för service, avskrivning och underhåll, försäkringskostnader
etc.), omräknas värdena till en enhetlig prisnivå för samtliga de år, vilka
ingår i jämförelserna. Dessa till enhetlig prisnivå omräknade värden benämnes
i det följande värdevolymer.

Sedan fysiska volymer resp. värdevolymer för enskilda år bestämts för
olika poster på intäkts- såväl som kostnadssidan, kan volymförändringarna
under de år, för vilka material från JEU föreligger, studeras. Med hänsyn
till den utveckling, som kan konstateras, gäller det sedan att bedöma de
sannolika volymerna vid den tidpunkt, då den nya prisperioden börjar — eller
egentligen för ett år centrerat kring den nämnda tidpunkten. De bedömningar,
som gjorts i samband med fixerandet av volymer för prognosåret
kommer att närmare beröras i det följande.

För att fullfölja den principiella redogörelsen må nämnas, att sedan volymer
sålunda fixerats för prognosåret, jordbrukarnas inkomstläge vid de
ifrågavarande gårdarna kan beräknas vid ett visst givet prisläge för olika
varor resp. tjänster på intäkts- och kostnadssidan. I det följande sammanfattas
principerna för prognosberäkningen för själva jordbruksföretaget i
ett antal punkter.

1. Med utgång från olika intäkts- resp. kostnadsposter för enskilda år enligt
JEU beräknas fysiska kvantiteter eller värdevolymer genom att intäkts-
och kostnadssummorna divideras med årsmedelpriser eller prisindex.

2. De så beräknade volymerna studeras med hänsyn till sin utveckling under
de år (1954—1957), för vilka material föreligger från JEU i dess
nuvarande utformning — och prognosvolymer fastställes. I fråga om så -

Kungl. 3Iaj:ts proposition nr 147 år 1959

dana poster, för vilka ändringar i samband med omläggningen av bokföringen
från 1954 i specificeringen i JEU ej föreligger, har räkenskapsmaterialet
även från tidigare år studerats.

3. När volymer sålunda fixerats för prognosåret, kan brukarens arbetsinkomster
från själva jordbruksföretaget beräknas genom att insätta priser
(på de fysiska kvantiteterna) resp. prisindex (på värdevolymerna'')
för den tidpunkt beräkningarna skall avse. Möjligheterna att nöjaktigt
beräkna ifrågavarande priser kommer att behandlas i det följande.

4. Sedan intäkter resp. kostnader sålunda beräknats, kan även brukarens
arbetsinkomst vid de givna förutsättningarna fixeras.

Prisunderlag för prognosens intälctssida. Tidigare bar anförts, att prognosen
i fråga om intäktsberäkningarna i princip bör grundas på de priser,
som kan förväntas vid början av den nya prissättningsperioden vid då rådande
världsmarknadspris och det gränsskydd, vilket råder vid förhandlingstillfället.
Förhandlingsberedningen har emellertid i sina beräkningar
utgått från de produktpriser, som varit rådande under månaderna december
1958 och januari 1959, i förekommnade fall justerade för säsongsvängningar.

1 fråga om de vegetabilieprodukter, för vilka fixerade inlösenpriser gäller,
har dock räknats med årsmedelpriser för produktionsåret 1958/59. Härvid
har ej beaktats de prishöjningar på brödsäd (4 öre/kg) och oljefröer
(6 öre/kg), som tillkom vid förhandlingar i samband med 6-procentsregelns
utlösning hösten 1958 och som finansierades med fondmedel. Dessa prisei
kan anses representera prisläget för dessa produkter under de båda nämnda
månaderna. ....... .

För djurprodukter har med undantag för mjölk räknats med priser toi
december 1958 och januari 1959 (genomsnittspris).

En beräkning av jordbrukarnas mjölkintäkter med utgång från senaste
tillgängliga priser skulle ej med säkerhet återspegla betalningsförmågan vid
nuvarande gränsskydd, beroende på de omfattande förändringar på marknaden
för mejeriprodukter (främst smör) och därmed förknippade regleringåtgärder,
som inträffat under 1958. „

Det har med hänsyn till dessa förändringar ansetts nödvändigt att i fråga
om mjölkpriset göra cn fristående beräkning. Man har härvid utgått från de
försäljningsintäkter av olika produkter, som kan beräknas för hela mejerihanteringen
vid de priser, som varit aktuella vid beräkningstillfället (för
smör har härvid räknats med 5,25 kr. per kg). Från de sa beräknade sammanlagda
intäkterna vid mejerier har dragits beräknade mejerikostnadei.
Vidare har tillagts värdet av allmänt och extra mjölkpristillägg samt införselavgift
på ost. Däremot har icke medtagits det belopp om 12,0 miljoner kr.
av statsmedel, som enligt särskild prisuppgörelse hösten 1958 skulle tillföras
jordbruket via mejerihanteringen. Likaså har i beräkningarna utelämnats
den subvention med 50 öre per kg smör, som utbetalas t. o. m. utgången av
augusti 1959. Slutligen har från det så beräknade nettobeloppet för mejeriernas
intäkter dragits de sammanlagda transportkostnaderna för mjölken
från gård till mejeri. Vidare har reducerats för efterlikviderna, enär dessa
redovisas särskilt i typkalkylerna. Av samma skäl ingår ej heller leveranstilläggen
i prisberäkningen.

Ur de så erhållna nettointäkterna för mejerierna har beräknats ett genomsnittligt
in j ("»1 k pris för hela landet, vilket korrigerats med hänsyn till den från
tidigare perioder kända relationen mellan mjölkpris för hela landet å ena
sidan och mjölkpriset inom slättbygdsområdena å andra sidan. Slutligen
bär det på angivet sätt beräknade genomsnittliga priset för mejerimjölken

Kungl. Maj.ts proposition nr 747 år 1959

vägts samman med de priser, som i beräkningarna tillämpas för den inom
jordbrukarfamiljerna förbrukade mjölken samt priser för mjölk försåld direkt
från jordbrukarna jämte beräknat förädlingsvärde vid tillverkning av
lantsmör.

Vid den här beskrivna beräkningen över genomsnittliga priser för mejerimjölk
har ej medräknats de medel, som tillföres mejerihanteringen i form
av införselavgifter för fodermedel. Å andra sidan har förhandlingsberedningen
ej heller gjort någon beräkning över exportförluster, lagringskostnader
för smör m. m.

Med hänsyn till den stora betydelse mjölkintäkterna har i beräkningarna
redovisas i följande tablå såväl beräkningen av genomsnittspris vid mejeri
som korrigeringen till den nivå, som gäller för slättbygdsområdet. Vidare
har i tablån redovisats sammanvägningen till genomsnittligt producentpris.
Beräkningarna avser mjölk med medelfettlialt.

Det genomsnittliga priset vid mejeri inom slättbygdsområdet har beräknats
till 41,57 öre per kg. Efter avdrag för uppsamlingskostnad jämte efterlikvider
erhålles ett genomsnittligt pris för mejerimjölk vid gården av 38,85
öre per kg.

Efter sammanvägning med priserna för mjölk försåld utanför mejeri, hemmaförbrukad
k-mjölk samt mjölk till lantsmör erhålles ett slutligt genomsnittspris
av 41,15 öre per kg.

Beräkning av genomsnittligt pris för mjölk vid slättbggdsgårdar för prognosen
(förutsatt invägning 3 330 miljoner kg)

I. Beräkning av pris för mejerimjölk vid mejeri, inklusive efterlikvid, hela
landet

Öre/kg mjölk

Mejeriernas marknadsmässiga intäkter (netto) ............ 38,16

Tillkommer:

a) allmänt mjölkpristillägg .............................. 2,87

b) extra mjölkpristillägg................................. 0,84

c) Införselavgift å ost 9,1 milj. kr......................... 0,27

d) Tillkommer merintäkter för specialprodukter 16,5 milj. kr. 0,50

Summa 42,64 II.

II. Beräkning av pris för all mjölk fritt gården, exklusive efterlikvid, Slbområdet -

Beräknat mjölkpris —- vid mejeri — för hela landet..........

Beräknat mjölkpris — vid mejeri — för Slb-området (42,64 X

0,975) ..............................................

Uppsamlingskostnad för Slb-området......................

Efterlikvid..............................................

Mjölkpris — fritt gården — exklusive efterlikvider..........

Vägningstal

Till mejeri försåld mjölk .................... 3 330

Utanför mejeri försåld k-mjölk .............. 70

Hemmaförbrukad k-mjölk.................... 272

Mjölk till lantsmör.......................... 10

Vägt mjölkpris ...................................

42,64

41,57

1,92

0,80

38,85

65,42

63,88

20,20

41,15

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

Prisunderlag för prognosens kostnadssida. För att prognosen skall ge den
information man söker, bör inte endast de för prognosåret sannolika volymerna
utan även priserna beaktas. I princip borde de priser, som skall tilllämpas
på kostnadssidan, avse ett medeltal för det år prognosen omfattar.
Som förut nämnts har prognosåret sin mittpunkt vid den 1.9.1959 och börjar
sålunda den 1.3.1959. Den prisstatistik för olika produktionsmedel, som
vid beräkningstillfället fanns tillgänglig, omfattar i allmänhet tiden fram
till årsskiftet 1958/59

Beträffande inverkan på jordbrukets kostnader genom prisändringar på
produktionsmedel av andra slag än arbete från årsskiftet 1958/59 till 1 september
1959 har det vid beräkningstillfället inte varit möjligt att göra någon
bedömning. Man har i stället måst tillämpa de senaste kända priserna. Med
hänsyn till den utveckling, som förevarit under senare tid, synes det ej sannolikt,
att prisändringar fram till den 1 september 1959 kommer att medföra
några avsevärda ändringar i kostnadsläget.

Av större betydelse blir sannolikt löneutvecklingen enligt 1959 års löneuppgörelse
för såväl lantarbetare som arbetare inom byggnads- och verkstadsfacken,
livsmedelsarbetare m. fl. Lantarbetarlönernas utveckling slår
igenom i de aktuella kalkylerna för lejd arbetskraft samt för medhjälpande
familjemedlemmar i det egentliga jordbruksarbetet. Lantarbetarlönerna påverkar
även kostnadsutvecklingen för byggnader och fältanläggningar (täckdiken
in. in.). Byggnadsarbetarnas resp. verkstadsarbetarnas löner påverkar
byggnads- och maskinkostnaderna. Löneutvecklingen för livsmedelsarbetarna
påverkar ej direkt de föreliggande kalkylerna, ehuru de i realiteten
påverkar de priser jordbrukarna framdeles kommer att få ut för sina produkter.

Vid den tidpunkt, då prognosberäkningarna gjordes, hade de generella
löneavtalen resp. lantarbetaravtalet för 1959 ej träffats. Effekten av dessa
har därför lämnats obeaktade i beräkningarna.

II. Sammanfattning angående inkomstjämförelsen

1. Årsinkomsterna för jämförelsegruppen (industriarbetare i dyrortsgrupperna
2 och 3) beräknas t. o. in. 1958 med utgång från lönestatistik samt
framskrives till den 1 september 1959 dock utan hänsyn till 1959 års generella
löneavtal.

2. Brukarens arbetsinkomst från jordbruksföretaget beräknas för ett år
centrerat kring den 1 september 1959 vid de världsmarknadspriser och det
gränsskydd, som råder vid förhandlingstillfället.

3. Brukarens arbetsinkomst från skogsbruket beräknas per den 1 september
1959.

4. Brukarens inkomster från »andra förvärvsgrenar» beräknas per den 1
september 1959.

5. Till de förut enligt punkterna 2—4 beräknade arbetsinkomsterna lägges
viss del av jordbrukarnas beräknade inkomster av eget kapital. Härvid crliålles
den sammanlagda inkomst, som skall jämföras med partitetsinkomsten.
III.

III. Beräkning av paritetsinkomst (= industriarbetarnas årsinkomst i genomsnitt
för dyrorterna 2 och 3)

Till de beräkningar över paritetsinkomsten, som nu gjorts, har funnits
cll betydligt mer omfattande grundmaterial än det, som stod till buds då
motsvarande beräkningar gjordes i samband med förhandlingarna 1956. Det

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

nu tillgängliga statistikunderlaget har utnyttjats i en särskild undersökning,
som utförts av Landsorganisationen i Sverige i samarbete med Svenska arbetsgivareföreningen.
Den nämnda undersökningen redovisas i en särskild
bilaga.1 Den av LO och SAF utförda undersökningen skall här endast kortfattat
refereras.

De grundläggande komponenterna i beräkningen av industriarbetarnas
årsförtjänster är dels den genomsnittliga årsarbetstiden, dels den genomsnittliga
timförtjänsten, vari ingår såväl tidlöner som ackordsförtjänster beräknade
per arbetad timme.

Årsarbetstiden. Som första led i beräkningarna fastställdes den genomsnittliga
maximala årsarbetstiden exklusive Övertid. Denna bedömes med
utgång från arbetstidslagstiftningen. För åren 1954 till 1957 utgjorde den
ordinarie årsarbetstiden 2 251 timmar. För året 1958 förkortades arbetstiden
i enlighet med ny lagstiftning med 47,5 timmar. Under 1959 tillkommer en
ytterligare arbetstidsförkortning av samma storlek. Förhandlingsberedningen
har i sina beräkningar tagit hänsyn till dessa arbetstidsförkortningar på
så sätt, att industriarbetarnas genomsnittliga årsarbetstid för prognosåret
minskats med 95 timmar i jämförelse med"l957. Beredningen har därmed
inte tagit ställning till frågan, hur arbetstidsförkortningen skall bedömas i
samband med inkomstjämförelserna.

I den förut nämnda specialutredningen enligt bilaga till bilaga 1 har redovisats
ett antal olika korrigeringsposter i fråga om arbetstiden. I sluttabellen
redovisas sålunda först en korrigering med hänsyn till den kortare arbetstiden
vid skiftarbete och arbete under jord. Denna korrigering är av
storleksordningen 11 timmar per arbetare och år i genomsnitt.

Tillägg göres för övertidsarbetet, som under 1958 har beräknats uppgå
till i genomsnitt 66 timmar per arbetare.

De följande korrigeringsposterna är deltidsarbete och korttidsarbete. Härmed
avses eu av olika orsaker betingad kortare arbetstid än normalt. Med
deltidsarbete avses en av den anställde frivilligt vald förkortning av arbetstiden,
medan med korttidsarbete avses en av sysselsättningsförhållandena
påtvungen minskning. Förhandlingsberedningen har ansett, att i den mån
deltidsarbete står i samband med arbetstagarens önskemål om en förkortad
arbetstid hänsyn icke bör tagas härtill, då den faktiska årsarbetstiden beräknas.
Det har emellertid framkommit, att en del korttidsarbete i den föreliggande
statistiken förts till deltidsarbete. Beredningen har därför i sina
beräkningar beaktat en tredjedel av det timantal, som redovisats som deltidsarbete,
samt hela det för korttidsarbete angivna antalet. Enligt föreliggande
statistik skulle den genomsnittliga arbetstidsförkortningen per år genom
deltidsarbete utgöra 9 timmar 1958 och genom korttidsarbete 7 timmar.
Ett avdrag från årsarbetstiden har därför gjorts med tillhopa 10 timmar.

En annan korrigeringspost avser arbetslöshet. Denna har varit mer omfattande
1958 än de närmast föreliggande åren. För 1959 har beredningen
räknat med samma antal timmar för arbetslöshet som för 1958, d. v. s. 39
timmar.

Den slörsta korrigeringsposten avser frånvaro av andra anledningar än de
hittills nämnda. Häri har sjukdomar och olycksfall den största betydelsen.
För övrigt faller inom denna korrigeringspost permission och förfallolös
frånvaro. Frånvaro av olika slag uppgick år 1958 till i genomsnitt 143 timmar.
Siffran är högre för de 2 närmast föregående åren.

Förhandlingsberedningen har i sina beräkningar korrigerat för samtliga
de nämnda posterna. Beredningen har vidare efter avrundning tillämpat
samma korrigeringar för 1959 som för 1958.

1 Bilaga till bilaga 1.

Kungi. Maj.ts proposition nr IM år 1959

Med arbetstidsförkortning beräknad även för 1959 erhålles för prognosåret
en genomsnittlig arbetstid av 2 018 timmar, som vägt medeltal för dyrorterna
2 och 3. Enligt det material, som nu föreligger, erhålles för år 1956 2 129
timmar, medan motsvarande beräkningar vid förhandlingarna 1956 gav till
resultat 2 240 timmar. Skillnaden är väsentligen beroende av frånvaro på
grund av sjukdom.

Timlöner. De genomsnittliga tidlönerna resp. timförtjänsterna vid ackordsarbete
är kända t. o. m. 1957. För år 1958 är uppgifterna över timförtjänsterna
preliminära. Den enligt det generella löneavtalet för 1959 överenskomna
genomsnittliga justeringen av tim- och ackordslöner har i sammanställningarna
ej beaktats, enär löneavtalet ej var känt vid den tidpunkt,
då beräkningarna utfördes.

Vägning. Sedan den genomsnittliga årsinkomsten för dyrorterna 2 resp. 3
beräknats, har inkomstbeloppen sammanvägts med åkerarealen 1951 inom
de båda dyrortsområdena som vägningstal (48 för dyrortsgrupp 2 och 52 för IV.

I följande tablå redovisas årsarbetstid, timförtjänster samt beräknad årsinkomst
för åren 1954—1959 inom dyrortsgrupperna 2 och 3. Årsinkomsten
redovisas även efter sammanvägning.

	Faktisk års-	Total tim-	Årsinkomst
	arbetstid,	förtjänst,	kr.
	timmar	öre/timme
Dyrort 2
	2158	376	8114
	2142	409	8 761
	2123	442	9 384
57 ......................	2114	467	9 872
58 .................	2 066	490	10 123
59............................	2 019	(490)	(9893)
Dyrort 3
1954 ..........................	2165	419	9 071
55 ..................	2154	453	9 758
56 ...................	2134	491	10 478
57 .................	2112	521	11004
58 ..................	2 063	548	11305
59............................	2 017	(548)	(11053)
Värjt dyrort 2 och 3
	2162	398	8 612
	2148	432	9 279
56 ......................	2129	467	9 953
57 ...............	2113	495	10 461
58 ...............	2 064	520	10 738
59............................	2 018	(520)	(10 496)

IV. Beräkning av brukarens inkomster från skogsbruket

Jordbrukarnas inkomster från det egna skogsbruket skall beaktas vid inkomstjämförelserna.

JEU innehåller fr. o. in. 1954 relativt utförliga uppgifter aven i fråga om
skogsbruket. Behandlingen av dessa vid JEU :s bearbetning kräver dock vissa
kommentarer.

På intäktssidan inkluderas — förutom värdet av avverkningen — aven

Kungl. Maj.ts proposition nr U7 år 1959

värdet av oyer- resp. underavverkning. Detta sker genom att skillnaden
mellan den totala tillväxten och avverkningen värderas efter ett å-pris per
i r.r!^ s.om utraknats med ledning av övriga intäkter minus kostnader, aidså

prmtup ett rotnettopris. Vid underavverkning, som är vanligast, läggs det

lrån Xmna''1^ 6 be °Ppet h11 lntäktssumman, vid överavverkning dragés det

På kostnadssidan värderas i JEU såväl brukarens som övriga familjemedlemmars
arbetsinsats efter lantarbetarlön. JEU:s uppgifter avser endast
aien fr. o. in. 19o4, vilket ar för kort tid för att man skall kunna utap!aumerra
W» te1ndenser’ speciellt som resultaten endast finns publifö>
Dri°n :;rur- nOC ) f195;r?'' yi.ST grunduppgifter kan dock erhållas1 även
.rån19 6° 195\?a.det Vld prisförhandlingarna gäller både att belvsa de

on?8 ? ai.en..<,)ch att g°ra en prognos, har det ansetts värdefullt att kunna
anknyta beraknmgarna aven till annan skoglig statistik, särskilt i frå«a
om pris- och löneutvecklingen. Den enda mera fullständiga statistik, som
linns tillgänglig harvidlag, är domänverkets.

Enligt JEU:s redovisning betecknas skogsbrukets överskott, sedan samtlga
kostnader exklusive brukarens ersättning för manuellt arbete och driftsledning
men inklusive räntekostnaderna fråndragits, som brukarens arbetsmkomst.
I denna ingår alltså värdet av eventuell underavverkning. Ur nrincipmll
synpunkt får denna definition anses missvisande och en uppdelning
bor darfor goras på arbetsinkomster och överskott utöver normala ränteansprak,
varvid underavverkningen är att betrakta som en del av detti
overskott, vilket tills vidare sparats. Överavverkningen har i förekommande
„1 Vld bearbetningen inom JEU betraktats som en kapitalinkomst, vilket
ar motivet för att den dragés från intäktssumman.

Underavverkningen erbjuder även ett annat problem. På grund av det
aktuella skogstillståndet inom landet med ojämn åldersklassfördelnin»
°* s’ ,Y: }^an ^ela tillväxten tas ut. Riksskogstaxeringen räknar med en
ungefärlig tillväxt för hela landet om c:a 70 milj. mäsk, medan den beräkimde
avverkningen, som bör tas ut, anges till c:a 65 milj. nUsk. Häri ingår
dock aven barrklenvirke och lövvirke med c:a 14 milj. m3sk med mvcket
begränsade avsättningsmöjligheter. I princip kan man visserligen säga, att
den del av tillväxten, som inte bör tas ut, dock representerar ett sparande.
Det bor dock påpekas, att detta sparande är betingat av för små virkesförrad,
vilka måste ökas upp till en viss nivå och att förråden därefter bör hål Pa.

denna n\va. Den tillväxt, som sparas under denna uppbyggnad, kan
alltså i princip inte tas ut så länge ett kontinuerligt skogsbruk bedrivs Vid
beräkning av skogsinkomsterna har JEU:s tillväxtsiffror minskats med 10
procent.

Det har ansetts befogat att med utgång från JEU och domänverkets statistik
göra en viss ytterligare bearbetning. Denna har främst syftat till att
astadkomma en konventionell fördelning av ägarnas skogsinkomster på arbete
och överskott, varvid ägarens arbetsersättning ansetts hört
skogsarbetarlön.

ra utgå efter

Timantalet för brukarnas manuella arbete i skogsbruket har framräknats
i medeltal per ha skogsmark för åren 1954—1956. Timantalet per gård och
år har sedan beräknats genom multiplikation med medelskogsarealen för
resp. år. Timantalet varierar alltså med arealen skogsmark. För 1959 liar
1957 års timantal använts oförändrat.

Timlönen har beräknats ur lönestatistiken för skogsarbetare under antagande
av 6 timmars arbetsdag. För prognosåret tillämpas timlönen för avverkningssäsongen
1957—1958, enär senare uppgifter ej kunnat erhållas.

Driftsledarersättningen, som i JEU antas uppgå till 10 procent av de to -

Kungl. Maj.ts proposition nr 747 år 1959

tala kostnaderna för manuellt arbete, har här beräknats på samma sätt —
dock sedan brukarens och övriga familjemedlemmars arbetsersättning uppräknats
till skogsarbetarnivå.

Rotnettopriserna har beräknats som medeltal för resp. jordbruksområde
och med utgång från domänverkets rotnettopriser för resp. år. Dessa senare
har korrigerats med en faktor för resp. jordbruksområde för att komma
i nivå med JEU:s priser. Korrektionsfaktorerna har framräknats genom
att sätta JEU-priserna — nedjusterade på grund av kostnadsökningen
genom uppräkning av arbetslöner och driftsledarersättning till skogsarbetarnivå
— i medeltal för åren 1954—1956 i relation till domänverkets rotnettopriser
för hela landet under samma period. För prognosåret har höstpriserna
1958 tillämpats efter fem procents höjning.

Bruttokapitalinkomsterna har sedan erhållits som produkten av den beräknade
avverkningen och rotnettopriserna för resp. område. Från bruttokapitalinkomsten
bär ränteanspråken enligt JEU för resp. år avdragits.
Räntekostnaden har satts lika med den, som JEU redovisar för 1957, då
det i varje fall vid beräkningstillfället ej varit möjligt att göra en korrekt
justering, beroende på osäkerhet om utvecklingen såväl i fråga om fastigheternas
marknadspriser som ränteläget. Den rest, som då erhålles, utgör
skogsbrukets överskott. Den beräknade skogsinkomsten utgöres således av
summan av arbetsinkomst — d. v. s. ersättning för manuellt arbete samt
driftsledning enligt skogsarbetarlön — och överskott.

Resultaten av de här beskrivna beräkningarna ingå i sammanfattningstabellen
6.

V. Beräkning av brukarens arbetsinkomst från »andra förvärvsgrenar» I

I redovisningen från JEU såväl som i de typkalkyler, vilka upprättades
i samband med förhandlingarna 1956, förekommer en särskild inkomstpost
för jordbrukaren, vilken benämnes inkomster från andra förvärvsgrenar.
Denna post representerar inte endast inkomst av arbete eller uppdrag utanför
det egna företaget utan även beräknad ersättning till jordbrukaren för
vissa arbetsinsatser inom det egna företaget.

Arbetsinkomster från nyanläggningar, körslor in. m. Jordbrukarna gör
i allmänhet vissa arbeten i samband med nyanläggningar av byggnader eller
fältanläggningar samt likaså en del underhållsarbeten på byggnader,
fältanläggningar in. in. I JEU liksom i typjordbrukskalkylerna beräknas
emellertid kostnaderna för avskrivning och underhåll av byggnader efter
eu schablon. Den kostnad man sålunda i bokföringen kommer fram till avser
att täcka alla kostnader för såväl avskrivning som underhåll. När det
gäller arbetsinsatser vid nyanläggningar, vilka betraktas som investeringar,
skall jordbrukets kostnadssida givetvis inte belastas. De insatser, som göres
för nyanläggningar, får betraktas som resulterande i värdeökning. Det
är alltså uppenbart, att de arbetsinsatser brukaren gör för nyanläggningar
och underhåll av byggnader in. in. vid den metod, som tillämpas för kostnadsberäkningen
i JEU, måste betraktas som arbetsinkomster för brukaren.

I den mån en jordbrukare utför körning och transporter med anlitande
av gårdens dragkraft (hästar och traktorer) förfares i bokföringen sa, att
de erhållna intäkterna fördelas på 3 olika poster. För det första beräknas
ersättning till brukaren för hans arbetsinsats enligt lantarbetarlön och med
tillägg för driftsledning. Vidare beräknas en andel av intäkterna för de
ifrågavarande körslorna, som anses böra räknas såsom ersättning för dragkraft
och maskiner. Om den erhållna sammanlagda intäkten över- resp. un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

derstiger de beräknade ersättningarna till brukaren samt för dragkraft och
maskiner, föres detta som vinst resp. förlust. Vinst eller förlust såväl som
den beräknade ersättningen för dragkraft och maskiner föres direkt som
intäkt resp. kostnad på jordbruksföretaget. Det, som redovisas under posten
inkomster av körslor, är sålunda endast den beräknade arbetsersättningen
för brukarens insats.

Arbetsinsatser i annan verksamhet utanför gårdsdriften. Under denna
punkt redovisas brukarens inkomster av manuellt avlönat arbete utanför
jordbruket, inkomster av uppdrag samt slutligen beräknade inkomster av
arbetsbyte.

De sammanlagda inkomster för brukaren, som sammanförts under denna
punkt, redovisas i tabell 6.

VI. Beräkning av brukarens arbetsinkomst från jordbruket

1. Materialet från lantbruksstgrelsens jordbruksekonomiska undersökning

Områdena. Den historiska redovisningen av resultaten från JEU för samtliga
jordbruksområden erhålles i redogörelser från lantbruksstyrelsen. Den
prognos, som typkalkylerna närmast syftar till, har i likhet med förfarandet
i samband med förhandlinbarna 1956 begränsats till att omfatta de 4 slättbygdsområdena.
Områdenas omfattning framgår av följande översikt.

Slättbggdsområdena

Gss Götalands södra slättbygder
Gmb Götalands mellanbygder

Gns Götalands norra slättbygder

Ss Svealands slättbygder

Skogsbygdsområdena

Gsk Götalands skogsbygder

Ssk Svealands skogsbygder
Nn Norrland, nedre
No Norrland, övre I

Skåne—Hallands slättbygder
Sydsvenska mellanbygden -)- Öland
och Gotland

östgötaslätten -j- Vänerslätten exkl.
Värmlands läns slättbygd
Värmlands läns slättbygd -f- Mälaroch
Hjälmarbygden

Sydsvenska höglandet -f- Östsvenska
dalbygden -f- Västsvenska dalbygden
Södra Bergslagen -(- Västsvenska dalsjöområdet
-f- Norra Bergslagen -fÖstra
Dalarna -f- Gästrikland
Kustlandet i nedre Norrland + Nordsvenska
mellanbygden -{- Jämtländska
silurområdet

Kustlandet i övre Norrland -)- Fjälloch
moränbygden

I likhet med vad som skett i tidigare redogörelser över typkalkylerna har
hela slättbygdsområdet betecknats med Slb.

I typkalkylen ingående storleksgrupper av jordbruk. De förberedande
arbeten för typkalkylerna, som utfördes inom 1942 års jordbrukskommitté,
omfattade storleksgrupperna III (10—20 ha) och IV (20—30 ha). Vid den
slutgiltiga utformningen av typkalkylerna, vilken skedde i samband med
jordbruksprisutredningens arbete 1952—1954 och som redovisats i bilaga 1 till
nämnda utrednings betänkande (SOU 1955:5) bearbetades alltjämt materialet
för storleksgrupperna III och IV. Vid de beräkningar, som senare utfördes
under våren 1956 i samband med då pågående förhandlingar, kunde

Kungl. Maj. ts proposition nr 747 år 1959

på grund av tidsbrist beräkningar för storleksgruppen IV ej medhinnas. Nu
har däremot, i likhet med vad som ursprungligen var avsett, typkalkyler utförts
även för storleksgrupp IV.

Omräkning till konstanta arealer. Resultaten från räkenskapsgårdarna
blir givetvis i någon mån beroende av vilken arealstorlek de olika enhetsvärdena
appliceras på. 3 olika arealalternativ är närmast tänkbara:

a. arealer för JEU-gårdarna inom varje område och grupp

b. genomsnittsarealer för område resp. grupp enligt jordbruksräkningen

c. standardiserade arealer svarande mot gruppmitterna (15,0 och 25,0 ha)

På grund av bortfall resp. intagning av nya gårdar i JEU varierar medelarealerna
inom olika områden och grupper något från år till år. Även medelarealerna
för samtliga gårdar inom områden resp. storleksgrupper varierar
något mellan de olika jordbruksräkningarna på grund av pågående strukturella
förändringar. JEU-gårdarnas arealer jämföres i följande översikt
med medelarealerna för områden och grupper enligt jordbruksräkningarna
1051 och 1956. I

Grupp III

JEU-gårdarna Områdesgenomsnitt

enligt jordbruksräkningen -

	1954	1955	1956	1957	1951	1956
Gss............	......... 15,1	15,3	15,2	15,3	14,6	14,7
Gmb..........	......... 15,4	15,8	15,5	15,5	14,8	14,8
Gns ..........	......... 14,9	14,7	14,7	15,1	14,7	14,8
Ss ............	......... 16,0	15,7	15,6	15,9	15,1	15,2
		Grupp	IV
	JEU-	gårdarna			Områdesgenomsnitt
					enligt jordbruks-
					räkningen
	1954	1955	1956	1957	1951	1956
Gss...........	......... 24,7	24,7	24,8	24,4	24,8	24,7
Gmb.........	......... 24,7	25,2	25,1	24,3	24,9	24,9
Gns .........	......... 25,2	24,9	25,0	25,1	24,8	24,9
Ss ............	......... 24,5	24,3	24,5	24,8	24,9	24,9

I de beräkningar, som gjordes i samband med förhandlingarna 1956, slutredovisades
resultaten enligt genomsnittsarealerna för grupper och områden
ur 1951 års jordbruksräkning. Däremot gjordes alla de tekniska beräkningarna
på standardiserade arealer (15,0 ha). Förhandlingsberedningen har nu
med hänsyn till de växlingar i gårdarnas storlek, som förekommer, ansett
motiverat att genomgående redovisa resultaten omräknade till gårdar med
15,0 ha för gruppen III och 25,0 ha för gruppen IV. Härigenom har beräkningsarbetet
underlättats och någon tveksamhet behöver icke råda beträffande
de arealer olika värden motsvarar.

I fråga om skogsbruket däremot har beredningen ansett, att de verkliga
skogsarealerna bör beaktas från år till år. Orsaken till detta är, att de till
JEU-gårdar i storleksgrupperna III och IV hörande skogsarealerna kan variera''ganska
starkt från det ena året till det andra, beroende på bortfall
resp. intagning av nya gårdar. Om jordbrukaren själv gör en viss arbetsinsats
i skogsbruket, blir hans möjligheter att göra arbetsinsatser i själva jordbruksföretaget
påverkade härav. Om exempelvis en brukare på en gård

Kungl. Maj. ts proposition nr 747 år 1959

med relativt stor tillhörande skogsareal gör en betydande arbetsinsats i skogsbruket,
kommer med sannolikhet jordbruksföretaget i stället att belastas
med större kostnader för anställdas resp. de medhjälpande familjemedlemmarnas
arbete. Om man i sådant fall standardiserar skogsarealen medför
detta ett orealistiskt resultat.

Arbetsinkomster från annan förvärvsgren än jordbruk och skogsbruk har
också i resultatredovisningen införts utan omräkning till standardiserad
areal.

Antal slättbygdsgårdar i JEU. När typkalkyler upprättades 1956 fanns material
från den reviderade JEU endast för kalenderåret 1954. Antalet slättbygdsgårdar
i storleksgruppen III var då 376. För 1957 finnes material från
6o7 gårdar i denna grupp. I storleksgruppen IV bar antalet slättbygdsgårdar
ökat från 224 år 1954 till 382 1957. Den kraftigaste förstärkningen av underlaget
har inträffat år 1957. T. o. m. 1956 var ökningen i antalet gårdar obetydlig.

Antal gårdar Slb-området, ingående i typkalkylerna

Storleksgrupp 1954 1955 1956 1957

III (10—20 ha)............ 376 398 423 657

IV (20—30 ha);............ 224 239 254 382

Förhandlingsberedningen har särskilt uppmärksammat det förhållandel,
att växlingen av gårdar i JEU-materialet skulle kunna medföra förändringar
i resultaten, vilka ej står i samband med de effekter, vilka undersökningen
avser att mäta. Detta skulle kunna inträffa, om nytillkommande gårdar
vore av en väsentligt annorlunda beskaffenhet än de tidigare i undersökningen
deltagande. Beredningen har låtit utföra en särskild undersökning,
vilken tillgått så, att en resultatberäkning gjorts för s. k. identiska gårdar,

d. v. s. gårdar vilka deltagit i undersökningen ända från 1954. Det har visat
sig, att lönsamhetsutvecklingen vid de identiska gårdarna varit i stort sett
densamma som för hela materialet. Förhadlingsberedningen har sålunda
kommit till den slutsatsen, att utbyggnaden av undersökningen ej medfört
systematiska fel, som kan anses störa de resultat man erhåller. På grund
härav har beredningen ansett befogat att jämföra resultaten enligt JEU
för de olika åren utan någon särbearbetning av materialet med hänsyn
till det år, under vilket gårdarna kommit med i undersökningen.

Det förhållandet, att slutresultatet för de identiska gårdarna ej systematiskt
avviker från resultaten för hela materialet, behöver ingalunda innebära,
att materialet från de identiska gårdarna genomgående skulle vara
likartat med det, som erhålles från nytillkomna gårdar. Avvikelserna i
olika detaljer kan vara betydande, trots att slutresultatet visar samma utveckling
för identiska gårdar som för hela materialet.

Produktionsförhållandena i jordbruket under åren 195i—1957. Som förut
anförts har till beräkningarna funnits material tillgängligt från JEU i dess
nya utformning för åren 1954—1957. När det gäller att söka underlag för
bedömning av eventuella pågående förändringar i produktionens inriktning
och omfattning resp. användningen av produktionsmedel erbjuder emellertid
dessa år — särskilt med hänsyn till produktionens storlek — ett osäkert
material. Detta står i samband med, att de ifrågavarande åren präglats av
ovanligt starka klimatiska störningar. Det första året, 1954, skulle måhända
i eiterhand kunna karakteriseras som ett i stort sett normalt år, om man
ser till resultaten i genomsnitt för hela landet. Under detta år förekom
emellertid relativt betydande översvämningsskador samt svåra bärgnings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 747 år 1959

förhållanden speciellt i nordvästra Skåne samt i Norrland (Norrland ingår
dock icke i föreliggande typkalkylberäkningar).

År 1955 karakteriserades av svår torka för största delen av landet, som
resulterade i skörderesultat, vilka åtminstone för Mellansverige närmast
kunde karakteriseras som missväxt.

År 1956 var betesförhållandena under sommaren goda och skörden var
över praktiskt taget hela landet riklig. Betydande störningar och skördeskador
inträffade emellertid, speciellt i Mellansverige, på grund av ihållande
regn under skördetiden. Dessutom hade praktiskt taget hela den höstsådda
oljeväxtarealen utvintrat under hösten 1955/56. De höstsådda oljeväxterna
fick till största delen plöjas upp och på dessa arealer såddes i
första hand fodersäd. Det nämnda arealutbytet medverkade till att fodersädsskörden
år 1956 anses ha varit den hittills största i landet. Verkningarna
härav har framträtt särskilt tydligt i jordbruksräkenskaperna, eftersom
det där endast är förändringarna i lagerhållning jämte försäljning,
som direkt kommer till synes. Förbrukningen av fodersäd på gårdarna är
i det närmaste konstant. Denna andel av fodersädsskörden, som är den
största, kommer fram i bokföringen som intäkter av djurprodukter. Merproduktionen
under ett gott skördeår ger alltså fullt utslag som lagerökning
resp. försäljning.

År 1957 kännetecknades av mycket goda betesförhållanden under sommaren
och hösten. Skörden var god i största delen av landet men speciellt i
Mellansverige inträffade på grund av de långvariga höstregnen mycket
betydande skördeskador.

Den föregående översikten över skördeförhållandena åren 1954—195/
belyser i någon mån de faktorer, som måste ha påverkat materialet från
.IEU under dessa år, åtminstone i vad gäller intäkterna av vegetabilier. Dessa
har påverkats inte endast av den direkta nedsättningen i skörden utan
även genom kvalitetsskador, vilka hl. a. medfört, att betydande brödsädskvantiteter
måst användas till foder. I fråga om animalieproduktionen sker
alltid en betydande utjämning. Så har varit fallet även under dessa år.
Det är dock sannolikt, att den kraftiga utvecklingen av svinproduktionen
påverkats av den rikliga tillgången på fodersäd.

2. Beräkning av normvolgmer för 1956 samt prognosberäkning

Med hänsyn till förut omnämnda stora variationer i fråga om betingelserna
för växtodlingen under åren 1954—1957 har det varit nödvändigt att
ingående studera volymutvecklingen vid JEU-gårdarna under de år, för
vilka material nu förelegat och använts. Genom att omräkna alla poster
på intäks- såväl som kostnadssidan till enhetlig prisnivå (1956 års priser)
har det varit möjligt att erhålla ett sammanfattande uttryck för volgmutvecklingen
på intäkts- resp. kostnadssidan. Etter sagda omräkning har alltså
slutresultaten på intäkts- resp. kostnadssidan kunnat jämföras rent
volymmässigt.

Det har visat sig, att 1956 i fråga om produktionens storlek vård det
bästa året under tiden 1954—1957.

Frågan har uppstått, hur man ur det föreliggande materialet skulle kunna
erhålla eu uppfattning om normalproduktion såsom utgångsläge för
prognosberäkning för ett''år centrerat kring den 1 september 1959. Förliandlingsberedningen
har härvid granskat inte endast det material som
framkommit från JEU utan även den allmänna skördestatistiken. I följande
tablå visas skörden i miljoner skördeenheter dels för perioderna 1936/40
resp. 1950/54, dels för vartdera av åren 1953 -1957.

Kungl. 31aj:ts proposition nr H7 år 1959

Skörden i milj. skördeenhetcr

	1936/40	1950/54	1953	1954	1955	1956	1957	1957 i % av 1956
Brödsäd..............	1017	1056	1284	1322	887	1219	941	77,2
Övrig spannmål ......	1755	1664	1942	1 716	1406	2 239	1 798	80,3
Oljeväxter............	—	371	202	325	287	68	366	538,2
Summa	2 <72	3 091	3 428	3 363	2 580	3 526	3105	88,1
Potatis och rotfrukter..	1 221	1 002	1065	916	816	1053	991	94,1
Hö och halm ........	3 012	2 980	3 244	3 092	2 235	2 802	2 755	98,3
Blast ................	114	94	101	90	80	96	100	104,2
Summa	7119	7167	7 838	7 461	5 711	7 477	6 951	93,0
Bete och grönfoder....	1874	2 461	2 379	2 287	1707	2 055	2176	105,9
Totalt	8 993	9 628	10 217	9 748	7 418	9 532	9127	95,S

Enligt den officiella statistiken har skörden år 1953 varit avsevärt större
än under något annat år hittills under 1950-talet. Om man däremot jämför
de övriga åren under 1950-talet framgår bl. a., att 1954 års skörd varit något
större än 1956 års skörd. Likaså har totalskörden såväl 1954 som 1956
relativt nära anslutit sig till den genomsnittliga totalskörden räknad i skördeenheter
under 5-årsperioden 1950—1954.

Vad som sålunda framgår av den officiella skördestatistiken kan emellertid
inte utan vidare ge säkert besked om de skördevariationer, som borde
kunna förväntas vid JEU-gårdarna. Skördevariationer från år till år vid
JEU-gårdarna ger också en helt annan bild än den officiella skördestatistiken.
Detta behöver emellertid inte i och för sig innebära, att ettdera materialet
är felaktigt. Utvecklingen av den totala skördevolymen i landet kan
och bör vara något annorlunda än vid räkenskapsgårdarna. Det får bl. a.
beaktas, att arealerna har minskat. Arealerna under skördeåret 1956 är sålunda
något mindre än i medeltal under perioden 1950—54. Vidare torde
det vara så, att utvecklingen inom jordbruket är olika inom olika sektorer.
Inom vissa delar av jordbruket — bl. a. den del av gårdarna där man övergår
till kreaturslös jordbruksdrift samt vidare inom det mindre jordbruket
— bar under senare år inträffat en viss extensivering. Så torde däremot
inte vara fallet inom gårdar i storleksgrupperna 10—20 och 20—30 ha, där
jordbrukaren är i högre grad beroende av själva jordbruket än vad som
delvis är fallet vid de mindre enheterna. De här anförda faktorerna kan
delvis förklara, att skördeåret 1956 enligt räkenskapsgårdarna framstår såsom
avsevärt bättre än 1954, medan enligt skördestatistiken en bättre skörd
skulle ha erhållits under 1954.

En annan omständighet som gör, att man ej direkt kan jämföra utvecklingen
av produktionsvolymen vid JEU-gårdarna med skördestatistiken för
hela landet är att utvecklingen vid räkenskapsgårdarna mätts i värdevolymer,
medan den sammanfattande skördestatistiken avser skördeenheter baserade
på kaloribegreppet. Vid beräkning av skördeenheter kan omläggningar
i produktionen resp. växlingarna i skördeutfallet för olika produkter
ge variationer, som väsentligt avviker från dem, som erhålles, då man i
stället bedömer utvecklingen med utgång från värdevolymer.

Förhandlingsberedningen har ansett, att året 1956 varit det som närmast
skulle kunna betecknas som normalt. Beredningen har sålunda enats om

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1959

att i princip lägga produktionen och insatserna av produktionsmedel under
1956 som underlag för framskrivningen till prognosåret men detta skulle
dock göras först sedan materialet för år 1956 grundligt genomgåtts och korrigerats
på sådana punkter, där 1956 ars skörderesultat uppenbart avvikei
från vad som kan anses normalt. Beredningen har därför infört begreppet
normvolym för år 1956. Med utgång från normvolymerna för olika intäktsresp.
kostnadsposter har sedan prognoser beräknats för ett år centierat

kring den 1 september 1959. o

I tabell 1 redovisas såväl bedömningen av normvolymer för ar 1J56 som
beräknade prognosvolymer. Tabellen omfattar endast de intäkts- resp. kostnadsposter
för vilka gjorts avvikelse från den faktiska volymen 1956
antingen vid bedömningen av normvolymen för år 1956 eller vid beräkning
av prognosvolym. Vidare omfattar tabell 1 endast vägda genomsnittssiftroi
för Slb (slättbygdsområdet). För alla de poster, vilka saknas i tabell 1, hai
1956 års volymer tillämpats oförändrade i prognosen.

Intäktssidan. Höstvete saknas i tabell 1, vilket enligt det föregående innebär,
att 1956 års faktiska volym införts i prognosen. För vårvete har däremot
med hänsyn till produktionsvolymerna under tidigare år gjorts en obetydlig
korrigering av 1956 års faktiska volym samt sedan en viss ökning i

prognosen. . .. _ _

I fråga om råg har 1956 års faktiska volym hållits oforandrad som normvolym
men en nedskärning har gjorts i prognosen. Detta gäller dock liksom

för vårvete endast grupp III. .. . , .

De mest betydande korrigeringarna gäller fodersad (havre och korn .
Förut har påpekats, att skörden av fodersäd år 1956 av olika anledningar
varit exceptionellt stor. På grund av att endast en begransad del av den totala
fodersädsskörden går till direkt försäljning (den största delen användes
som foder på de gårdar där den produceras) får en stor ökning i skoiden
under ett visst år ett mycket betydande utslag i form av forsalda kvantiteter
resp. lagerökning. Så har varit fallet 1956. Betydande korrigeringai

par °''oras. . „„

I fråga om matpotatis förekom 1956 speciellt inom Gmb ovanligt stor försäljning.
Inom andra områden var intäkterna av matpotatis ej exceptionellt
stora. Medeltalet för Sill påverkades dock starkt av siffrorna från Gmb

och betydande korrigering har gjorts.

I fråga om vall- och rotfruktsfröer var skörden under 19o6 ovanligt 1 ten
Samma gäller i fråga om oljefröer, där korrigeringen till normvolym 19ob
innebär ett återställande till vad som närmast kan anses normalt.

Produktionsvärdet under rubriken »nötkreatur, djurvarde» avser födda
kalvar, värdet av tillväxt samt »vinst» vid försäljning vid liogre försäljningspriser
än inventeringspriser. Under år 19o6 var produktionsvaidet något''lägre
än året förut, vilket torde stå i samband med att djurstammen
hade decimerats kraftigt i samband med torkaret 195o. Nonnvardct fm 1. a
har därför beräknats något högre än det faktiska värdet samma ai. Vidare
har för prognosåret beräknats eu ytterligare ökning i produktionen

Mjölkproduktionen har för storleksgrupp III korrigerats för ar 19o6. Vid
bedömningen har förhandlingsberedningen studerat inte endast volymerna
enli«t JEU utan även statistiken över djurantalet enligt kreatuisra^nmg •
Den beräknade normvolymen för 1956 har emellertid för grupp III hållits
oförändrad i prognosen. Denna volym ar nagot lagre an den taktiskt uppnådda
1957. För storleksgrupp IV har bl. a. med liansyn till en takt s v
konstaterad återuppbyggnad av kostammen (enligt husdjursrakningai na
senast 1958) räknats med en ökad produktion för piognosåret.

Svinproduktionen har ökat avsevärt inom såval grupp III och IV undc

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

Tabell 1. Kvantiteter resp. värde volymer'' i 1956 års prisnivå vid Slb"-gårdar, grupperna III
(15 ha gård) och IV (25 ha gård), för åren 1954—1957 jämte normvolymer för 1956 samt
prognosvolymer per den 1/9 1959

		1954	1955	1956	1957	1956 norm- volym	1/9 1959 prognos
Vårvete.................	.... kg III	1257	883	1 170	901	1 100	1200
Råg.......................	IV	3 211	2 528	2 678	2 275
.... kg III	1275	446	1022	856	_	900
Havre..............	IV	2 140	1228	2 108	1952
	133	- 464	3108	- 169	700
Korn...................	IV	785	422	5 391	139	1 200
.... kg III	312	289	1943	208	500
	IV	938	1425	3 482	453	1000
Matarter (+ foderärter och vicker) kg III	171	13	168	127
Matpotatis ..............	IV	485	187	664	306	500
.... kg III	3 442	2 283	4304	1607	3 500
Vall- och rotfruktsfröer.....	IV	4 024	2 721	5 815	1 613	3 500
.... kg III	64	81	22	113	110
Höstraps och -rybs ........	IV	362	357	202	317	300
---- kg III	692	674	95	445	600
Vårraps och -rybs..........	IV	1981	2 185	297	1990	2 000
.... kg III	20	16	63	21	40
Senap ...................	IV	56	60	37	63	60
.... kg III	13	30	5	14	20
Linhalm..................	.... kg III	32	36	50	- 22
Grovfoder och bete........	IV	8	22	44	2	20
. ... kr. III	23	85	21	37	40
Hästar, djurvärde..........	IV	84	71	57	88	75
	76	85	122	58	75
Hästar, dragkraft..........	IV	231	245	215	106		200
.. . . kr. III	278	254	216	175	_
Nötkreatur, djurvärde......	IV	395	344	300	215		200
... kr. III	2 831	3 164	3 061	3 230	3 200	3 475
Nötkreatur, mjölk..........	IV	4 454	4 769	4 740	4 820		5 100
.... kg III	23 334	22 447	22 182	23104	22 800
Leveranstillägg ............	IV	28 761	28 000	29181	30 298		31000
... kr. III	266	305	206	175	_
Ägg, fjäderfä ..............	IV	267	186	141	107	__	50
.... kg III	415	430	446	470	_	482
Svin, djurvärde............	IV	486	492	521	490
... kg III	1495	1683	1779	1699	1700	1850
Övrigt, djurprodukter.......	IV	1851	2 160	2 228	2 259		2 600
. .. kr. III	41	32	35	30	_
Areal- och kontantbidrag....	IV	38	48	75	69	60
. .. kr. III	—	397	22	247		_
Övrigt .....................	IV	—	562	76	523
	34	8	2	5	_
	IV	39	16	6	31	20	—
Kraftfoder ...............	... kr. III	2 340	2 934	3 460	3 215	2 800	3 400
Utsäde.....................	IV	2 611	3 410	3 876	3 779	3 372	4 843
	561	610	707	584	630
Hästar, värdeminskning.....	IV	917	1033	1192	1041	1041
. .. kr. III	76	74	Öl	50		26
	IV	82	97	78	56
Maskiner och redskap, avskrivning kr. III	1483	1514	1456	1505	1500
Traktorer, avskrivning.......	IV	2 402	2 425	2 321	2 408	2 400
. .. kr. III	497	549	581	603		681
	IV	1087	1137	1145	1248	1200	1300

1 Tabellen omfattar endast de poster, för vilka antingen normvolymen 1956 eller prognosvolymen
avviker från faktisk volym 1956.

2 Slättbygdsområdet.

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1959

Tabell 1 (forts.)

	1954	1955	1956	1957	1956 norm- volym	1/9 1959 prognos
kr. III	190	223	231	219		_
IV	346	393	365	427	—	425
kr. III	78	106	72	54	—	—
IV	134	147	108	84	—	100
kr. III	172	175	194	229	—	254
IV	230	242	281	333	—	380
kr. III	313	341	359	389	—	443
IV	545	514	573	577	—	—
mt III	1506	1351	1369	1332	—	1 192
IV	2 311	2116	1997	1953		1654

Mineral- och vitaminpreparat

Arbete, medhjälpande familjemed -

de år föreliggande material omfattar. En fortsatt ökning fram till prognosåret
har förutsatts.

Av tabell 1 framgår, att normvolymerna 1956 i fråga om växtprodukter
hållits oförändrade i prognosen på praktiskt taget alla punkter. Endast i fråga
om vårvete och råg förekommer obetydliga justeringar i prognosen i
jämförelse med normvolymen. Normvolymerna för år 1956 på vegetabiliesidan
är mindre än de faktiska volymerna.

Prognoserna i fråga om animalieprodukter leder däremot till betydande
ökningar i produktionsvärdet. Detta inotväges emellertid till en del genom
förutsatt ökad förbrukning av köpfoder.

Kostnadssidan. På grund av den misslyckade skörden 1955 var inköpen
av kraftfoder under 1956 ovanligt stora. Den antagna norm volymen för år
1956 är därför inom såväl grupp III som IV avsevärt lägre än den faktiska.
Å andra sidan har som förut nämnts räknats med ökad förbrukning av
kraftfoder under prognosåret. Detta står i samband med den förutsatta ökningen
i animalieproduktionen. Vid bedömningen har man inom förliandlingsberedningen
beräknat den ökning i antalet foderenheter, som torde krävas
för att åstadkomma den förutsatta ökningen av animalieproduktionen
(mjölk, ägg, kött, fläsk). Det har emellertid förutsatts, att en del av dessa
foderenheter skall kunna åstadkommas via egen foderproduktion genom olika
produktionstekniska åtgärder.

Förhandlingsberedningen är enig om de normvolymer för kraftfoder, som
insatts för grupperna III och IV. Däremot har beredningen ej kunnat enas
i fråga om prognosberäkningen. Majoriteten inom förhandlingsberedningen
har i fråga om grupp III för prognosåret räknat med en kraftfoderkostnad,
som i 1956 års prisläge med 600 kr. överstiger den antagna normvolymen per
gård. Ledamöterna Odhner och Wallcn har emellertid kommit till den slutsatsen,
att kraftfoderkostnaden i prognosåret, främst med hänsyn till inträffad
minskning av hästbeståndet, borde sättas 300 kr. lägre för storlcksgrupp
III och 243 kr. lägre i storleksgrupp IV. Samtliga angivna siffror avser
värden i 1956 års prisläge.

Utsädeskostnaderna var ovanligt stora 1956, vilket åtminstone delvis torde
stå i samband med utvintring av oljeväxter, som medförde behov av extra
kvantiteter spannmålsutsäde för vårsådd. Sålunda har normvolymen 1956
salts lägre än den faktiska volymen samma år. Normvolymen har sedan fått
kvarstå oförändrad i prognosen.

I fråga om avskrivningskostnader för maskiner och redskap redovisas enligt
JEU för år 1956 lägre siffror än för de kringliggande åren. Detta kan

2° Hihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 147

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^7 år 1959

Tabell 2. Sammanställning av relativtal för olika intäkts- och kostnadsslag för storleksgrupperna
III (15 ha gård) och IV (25 ha gård) enligt faktiska volymer 1954—1957, normvolymer 1956
samt prognosvolymer centrerade kring 1/9 1959

För samtliga år har 1956 års priser använts

	1954	1955	1956	1957	1956	1/9 1959
					norm-	prognos-
					volym	volym
Växtprodukter
Grupp III....................................	92	70	117	79	100	100
» IV....................................	102	85	112	84	100	100
Djurprodukter
Grupp III....................................	96	99	100	101	100	105
» IV....................................	93	97	100	101	100	109
Summa intäkter
Grupp III....................................	95	95	103	97	100	104
» IV....................................	96	96	104	98	100	106
Fodermedel
Grupp III....................................	87	105	118	in	100	117
» IV....................................	82	104	112	in	100	134
Gödselmedel, kalk och strö
Grupp III....................................	91	89	100	92	100	100
» IV....................................	96	100	100	100	100	100
Summa varuförbrukning
Grupp III....................................	89	98	112	104	100	no
» IV....................................	86	99	108	106	100	117
Summa avskrivning och underhåll
Grupp III....................................	97	100	99	99	100	101
» IV....................................	100	100	98	101	100	102
Summa övriga kostnader
Grupp III....................................	93	94	100	102	100	104
» IV....................................	96	93	100	100	100	102
Summa kostnader, exklusive arbete och ränta
Grupp III....................................	93	98	105	102	100	106
» IV....................................	93	98	102	103	100	108
Arbetskostnader, exklusive brukaren
Grupp iII ....................................	no	99	100	l 97	100	87
» IV....................................	116	106	100	98	100	83
Summa kostnader, exklusive brukarens arbete				£*''
Grupp III....................................	97	98	103	101	100	101
* IV....................................	99	100	102	101	100	102

förklaras genom att korrigering till aktuell prisnivå inom JEU ej göres varje
år. Med hänsyn till detta avviker den insatta normvolymen från den faktiska
volymen 1956. Normvolymen har fått kvarstå oförändrad i prognosen.

I fråga om avskrivningskostnader för traktorer räknas med ökning i prognosåret
för båda storleksgrupperna. I fråga om underhållskostnaderna tyder
räkenskapsmaterialet på ökning jämfört med 1956 för grupp IV, medan
underhållskostnaderna för grupp III hållits oförändrade.

Kostnaderna för mineral- och vitaminpreparat visar en obruten stegring
för båda storleksgrupperna.

Kostnaderna för personbil och motorcykel i jordbruket företer en betydande
ökning i storleksgruppen III, medan dessa kostnader i grupp IV varit
praktiskt taget lika under de 2 senaste redovisade åren. För grupp IV har
därför 1956 års värde hållits oförändrat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

Beträffande arbetsvolymen må först erinras om att brukarens arbetsinsats
i jordbruksföretaget enligt redovisningen i JEU är praktiskt taget oförändrad
under de senaste åren. Betydande nedgång föreligger däremot i fråga om
arbetsinsatser från lejd arbetskraft samt medhjälpande familjemedlemmar.
Den utveckling, som kan utläsas ur de redovisade siffrorna, har använts för
framskrivning till prognosåret.

För storleksgruppen III bär beräknats en nedgång i antalet arbetstimmar
för lejd arbetskraft jämte medhjälpande familjemedlemmar av 177 timmar
i prognosåret i jämförelse med normvolymen 1956. Detta får förutsättas
ske från mitten av år 1956 (den 1 juli) fram till den 1 september 1959, kring
vilken dag prognosåret är centrerat, d. v. s. 3 år och 2 månader. Den anförda
nedgången i antalet arbetstimmar för de båda nämnda arbetarkategorierna
motsvarar 12,9 procent för hela tiden från 1956 och 4,1 procent per år. För
den totala arbetsvolymen blir nedgången i antal arbetstimmar för hela tiden
(3 år och 2 månader) 4,7 procent samt per år 1,5 procent.

Besultaten av den gjorda framskrivningen på materialet från JEU har
jämförts med uppgifter ur statistiska centralbyråns s. k. endagsundersökningar.
Enligt dessa undersökningar var minskningen i den totala arbetsinsatsen
inom storleksgrupp III 2,1 procent från 1956 till 1957 samt 1,7 procent
från 1957 till 1958. Den framskrivning som gjorts av JEU-materialet
för 1956 ansluter sig sålunda relativt nära till den minskningstakt i fråga om
arbetsvolymen, som varit rådande för hela riket inom storleksgrupp III.

För storleksgrupp IV har räknats med att arbetsinsatsen per gård av lejd
arbetskraft samt medhjälpande familjemedlemmar minskar med 343 timmar
från 1956 till prognosåret. Detta motsvarar 17,2 procent av de nämnda
kategoriernas arbetsinsats 1956 för hela tiden (3 år och 2 månader) samt 5,4
procent per år. Om den nämnda nedgången i arbetsinsatsen av lejd arbetskraft
och familjemedlemmar i stället beräknas i procent av total arbetsvolym
1956, erhålles en nedgång med 7,6 procent för hela tiden och 2,4 procent
per år. Enligt statistiska centralbyråns undersökningar för hela riket
sar för denna storleksgrupp nedgången i den totala arbetsvolymen 4,5 procent
från 1956 till 1957 och 2,5 procent från 1957 till 1958. Den i prognosen
förutsatta minskningen stämmer väl med den, som enligt centralbyråns
undersökning erhållits för det senaste året.

3. Prognosernas ekonomiska innebörd

I följande tablå beräknas den ekonomiska effekten av volymförändringar
i prognoserna i jämförelse med normvolymer 1956. Samtliga värden är beräknade
i 1956 års prisnivå.

I 1956 års priser: Grupp III Grupp IV

Beräknad sammanlagd intäkt prognosåret.............. 29 019 43’093

Beräknad sammanlagd intäkt 1956.................... 28 020 4o''661

Beräknad ökning av intäktsumman .................. 999 2 429

Beräknad sammanlagd kostnad exklusive brukarens arbete

för prognosåret (alternativ taxeringsvärde) .......... 22 043 33 092

Beräknad sammanlagd kostnad exklusive brukarens arbete

1956 (alternativ taxeringsvärde).................... 21 828 32 544

Beräknad nettoökning av kostnaderna i oförändrad prisnivå 215 518

Beräknad nettoeffekt genom ändrade volymer i prognosen

(intäktsökning minus kostnadsökning)................ 784 1 881

Om kraflfoderkostnaderna i prognosåret skulle beräknas enligt reservanternas
förslag, blir de beräknade nettoeffekterna av volymändringarna i
1956 års priser 300 kr. högre för grupp III samt 243 kr. högre för grupp IV.

Kungl. Maj.ts proposition nr /47 år 1959

Tabell 3. Beräkning av intäkter och kostnader vid jordbruk i storleksgrupperna 10—20 ha (III)
och 20—30 ha (IV) med utgångspunkt från prisnivån under december 1958 och januari 1959
samt volymer under prognosåret (1/3 1959—29/2 1960). Såväl volymer som beräknade intäkter
och kostnader hänför sig till 15,0 ha respektive 25,0 ha

Slättbygdsområdet, Slb

Intäktsposter	Priser öre/kg för decem-ber 1958-januari 1959 1956 = 100	Grupp III	Grupp IV
Kvantitet kg per gård	Beräkna-de intäk-ter för prognos-året kr. per gård	Kvan-titet kg per gård	Beräkna de intäk ter för prognos-året kr. per gård
Växtprodukter
Höstvete ............................	38,61	2 746	1060	6 274	2 422
Vårvete ..............................	38,76	1200	465	2 678	1038
Håg..................................	34.89	900	314	2108	736
Summa brödspannmål	—	—	1839	—	4196
Havre................................	35,80	700	251	1200	430
Korn ................................	37,60	500	188	1000	376
Ärter ................................	64,60	168	109	500	324
Summa övrig spannmål	—	—	548	—	1 129
Matpotatis............................	29,69	3 500	1039	3 500	1039
Fabrikspotatis ........................	11,41	1402	160	2 579	294
Summa potatis	—	—	1199	—	1333
Sockerbetor ..........................	8,10	16 944	1372	28 161	2 281
Vall- och rotfruktsfröer ..............	>116,7	110	128	300	350
Höstraps och -rybs....................	64,00	600	384	2 000	1280
Vårraps och -rybs ....................	59,00	40	24	60	35
Linhalm..............................	20,00	50	10	20	4
Senap ................................	44,00	20	9
Linfrö................................	70,00	17	12
Hampfrö ............................	70,00	3	2		152	141
Hampa ..............................	15,00	37	6
Övriga handelsväxter ................	>92,5	—	—
Summa oljeväxter och spånadsmaterial	—	—	447	—	1460
Trädgårdsprodukter ..................	>129,2	229	296	281	363
Grovfoder ............................	>60,6	40	24	75	45
Summa växtprodukter	—	—	5 853	—	11158
Djurprodukter
Hästar, djurvärde ....................	>114,6	75	86	200	229
» , dragkraft ....................	>96,3	216	208	200	193
Nötkreatur, djurvärde ................	>103,5	3 475	3 598	5100	5 279
» , mjölk ....................	41,15	22 800	9 382	31000	12 757
Leveransbidrag ......................	1	206	206	50	50
Svin, djurvärde ......................	412,00	1850	7 622	2 600	10 712
Får och ull ..........................	>95,9	50	48	92	88
Ägg, fjäderfä ........................	292,00	482	1407	521	1521
Kreatursgödsel ......................	1 .	—	—	3	3
Övrigt ..............................	1 .	35	35	60	60
Summa djurprodukter	—	—	22 591	—	30 892
Övriga intäkter
Ersättning för inventarier ............	>111,7	283	316	408	456
Återbäring och efterlikvider ..........	1 .	361	361	462	462
Övrigt ..............................	1 .	2	2	20	20
Summa övriga intäkter................	—	—	679	—	938
Summa intäkter	—	—	29124	—	42 988

1 Indextal; siffrorna i andra och fjärde kolumnen avser för dessa poster värdevolymer i 1956
års prisnivå.

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1959

Tabell 3 (forts.)

Kostnadsposter

V aru/örbruknirig

Kraftfoder.........

Mejeriavfall .......

Betmassa .........

Grovfoder och bete

Summa fodermedel

Utsäde .............

Handelsgödsel .......

kvävehaltig .......

fosforhaltig ......

kalihaltig ........

biandgödsel ......

övriga gödselmedel

Kalk ..............

Strömedel ..........

Kostnader för kommande grödor

Avskrivning och underhäll

Hästar, värdeminskning .........

Ekonomibyggnader, avskrivning och underhåll
.......................

Maskiner och redskap, avskrivning (

traktorer) .....................

Maskiner och redskap, underhåll (

traktorer) .....................

Traktorer, avskrivning ...........

Traktorer, underhåll .............

Diken, avskrivning...............

Diken, underhåll.................

Vägar och broar, underhåll.......

Stenröjning, underhåll ...........

El-, vatten- och avloppsledning .. .
Permanenta stängsel, underhåll .. .

Övriga kostnader

Mineral- och vitaminpreparat

Diverse för husdjuren ......

Diverse för växtodlingen ....

Elström ....................

Driv- och smörjmedel ......

Försäkringar................

Allmänna omkostnader......

Prisindex	Grupp III	Grupp IV
för de-cember 1958 med 1956 = 100	Kostnad i 1956 års prisnivå kr. per gård	Beräknad kostnad prognos-året i pri-ser per december 1958 kr. per gård	Kostnad i 1956 års prisnivå kr. per gård	Beräk-nad kost-nad prog-nosåret i priser per de-cember 1958 kr. per gård
105,3	3 400	3 580	4 843	5100
100,0	622	622	859	859
85,2	48	41	10	9
»71,0, 75,0	100	71	36	27
—	—	4 314	—	5 995
101,3	630	638	1041	1 055
noo,3,100,1	794	796	1429	1431
91,6	501	459	713	653
105,8	183	194	260	275
103,6	194	201	402	416
100,0	17	17	32	32
■102,0, 101,5	50	51	66	67
113,7	50	57	55	63
—	—	1 775	—	2 937
98,6	48	47	140	138
\| -	—	6 774	—	10125
‘165,4, 164,1	26	43	78	128
101,1	1800	1820	2 494	2 521
112,1	1500	1682	2 400	2 690
113,9	577	657	971	1106
106,1	681	723	1300	1379
113,9	231	263	425	484
109,9	126	138	260	286
106,9	72	77	100	107
98,4	84	83	106	104
100,0	9	9	5	5
101,1	37	37	50	51
96,4	46	44	74	71
1	—	5 576	—	8 932
100,9	254	256	380	383
107,6	505	543	771	830
95,7	327	313	576	551
120,9	315	381	485	586
110,1	632	696	963	1 060
100,0	286	286	414	414
111,2	163	181	216	240

Det förra talet avser grupp III och det senare grupp IV.

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1959

Tabell 3 (forts.)

Kostnadsposter	Prisindex för de-cember 1958 med 1956 = 100	Grupp III	Grupp IV
	Kostnad i 1956 års prisnivå kr. per gård	Beräknad kostnad prognos-året i pri-ser per december 1958 kr. per gård	Kostnad i 1956 års prisnivå kr. per gård	Beräk-nad kost-nad prog-nosåret i priser per de-cember 1958 kr. per gård
Personbil och motorcykel..............	106,9	443	474	573	613
Inventariehyror ....................	110,3	350	386	493	544
Frakter ..............................	110,5	187	207	297	328
Summa övriga kostnader..............	—	—	3 723	—	5 549
Summa kostnader (exklusive ränte- och
arbetskostnader) ....................	—	—	=16073	—	=24606
År betskostnader
Brukaren ......................	‘385	22 391	9 205	*2 532	9 748
Övrigt manuellt arbete................	>385	21 192	4 589	»1654	6 368
Summa arbetskostnader	—	—	13 794	—	16116
Summa kostnader exklusive räntor	—	—	=29867	—	=40 722
J jordbruket investerat kapital Fastigheten ................
rest.-taxeringsvärde..................	—	—	27 812	_	49 270
rest.-marknadsvärde (1,28 x tax.v.) .	—	—	35 599	_	63 066
-Driftskapital...............
husdjur ....................	—	*14285	14 285	*20002	20 002
traktorer.................	3102,8	*5 333	5 482	*11 040	11349
övriga inventarier ..................	3105,2	*14494	15 248	*17 823	18 857
investeringar i ekonomiska föreningar	—	*2 328	2 328	*3 529	3 529
rörelsemedel (25 % av kostnaderna ex-
klusive räntor)....................	—	—	7 467	—	10 181
Summa kapital, alt. taxeringsvärde	—	—	72 622	—	113 188
Summa kapital, alt. marknadsvärde	—	—	80 409	—	126 984
Räntekostnader
Alt. taxeringsvärde 4,81 % ........	_	_	3 493	_	5 444
Alt. marknadsvärde 4,81 % ..........	—	—	3 868	—	6108
Summa kostnader, exklusive brukarens arbetsersättning
Alt. taxeringsvärde ......	—	—	=24155	—	=36 418
Alt. marknadsvärde......	—	—	=24530	—	=37 082

1 Öre per timme för 1958.

2 Antal timmar.

3 Index för december 1958 med 1957 = 100.

* I 1957 års prisnivå.

5 I dessa poster ingår ersättning för brukarens arbete i underhåll av ekonomibyggnader med
204 kr. i grupp III resp. 227 kr. i grupp IV. Avdrag med dessa belopp har gjorts för prognosåret
i följande tabeller.

Kungl. <Maj:ts proposition nr H7 år 1959

Tabell 4. Resultatberäkning för slältbygdsoinrådet i grupp III (15 ha gård). 1954—1957 enligt
den jordbruksekonomiska undersökningens faktiska resultat; för prognosåret priser per december
1958—januari 1959

Intäkter, kostnader, kapital och arbetsinkomst, kr.	1954	1955	1956	1957	i/9 1959
a. Intäkter...........................	23 652	24 103	28 288	26 381	29 124
b. Kostnader exklusive ränte- och arbets-kostnader .........................	12 343	13 356	14 859	14 776	15 869
c. Fastighetskapital, alt. 1............	30 951	34 996	35 157	35 053	35 599
d. Fastighetskapital, alt. 2............	18 645	19 831	19 998	27 822	27 812
e. Driftskapital.......................	38 120	39 625	42 326	43 939	44 810
f. Summa kapital, alt. 1 (c+e) .......	69 071	74 621	77 483	78 992	80 409
g. Summa kapital, alt. 2 (d+e).......	56 765	59 456	62 324	71 761	72 622
h. Räntekostnad, alt. 1...............	2 722	3171	3 408	3 698	3 868
i. Räntekostnad, alt. 2...............	2 237	2 528	2 737	3 360	3 493
j. Arbetskostnader exklusive brukarens arbetsersättning....................	4 482	4 492	4 802	4 941	4 589
k. Summa kostnader exklusive bruka-rens arbetsersättning, alt. 1 (b+h+j)	19 547	21019	23 069	23 415	24 326
1. Summa kostnader exklusive bruka-rens arbetsersättning, alt. 2 (b+i+j)	19 062	20 376	22 398	23 077	23 951
m. Erhållen arbetsinkomst för brukaren, alt. 1 (a—k).......................	4105	3 084	5 219	2 966	4 798
n. Erhållen arbetsinkomst för brukaren, alt. 2 (a 1) .......................	4 590	3 727	5 890	3 304	5173

Anm. Alt. 1 innebär, att fastighetskapitalets taxeringsvärde uppräknats till marknadsvärde
medelst köpeskillingskoefficienten.

Alt. 2 innebär, att fastighetskapitalet utgöres av taxeringsvärdet.

4. Volymutvecklingen

I tabell 2 redovisas relativtal för värdevolymer, d. v. s. värden för intäkter
resp. kostnader i konstant prisnivå (1956 års priser).

Av särskilt intresse är siffrorna för samtliga kostnader exklusive arbete
och ränta. För grupp III är ökningen beräknad till 6 procent och för grupp
IV till 8 procent.

På grund av den betydande minskningen i arbetsinsatsen från lejd arbetskraft
jämte medbjälpande familjemedlemmar blir kostnadsökningen för alla
kostnader exklusive brukarens arbete endast 1 procent i grupp III och 2 procent
i grupp IV.

5. Värdeberäkning för prognosåret

Tidigare har under II diskuterats de priser, som insatts i beräkningarna
över intäkter och kostnader för prognosåret. De avser i princip medeltal för
december 1958 och januari 1959, i förekommande fall säsongkorrigerade. De
liar emellertid i fråga om mjölk beräknats med utgång från särskilda antaganden
(jfr under II).

I tabell 3 redovisas prognoskvantiteter resp. värdevolymer i prognosen beräknade
i 1956 års priser. Vidare anges för varje post tillämpat pris pr kg
eller prisindex vid uppräkning från 1956 års nivå till det i prognosen tillämpade
priset.

De i beräkningen tillämpade priserna på olika produkter är i genomsnitt
ungefär desamma som 1956 års priser. Den erhållna intäktssumman för
prognosåret (29 124 kr. för grupp III och 42 988 kr. för grupp IV) avviker
obetydligt från de i en tidigare tablå redovisade intäktsbeloppen för prog -

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

nosåret beräknade i 1956 års priser (29 019 kr. för storleksgrupp III samt
43 093 kr. för grupp IV).

På kostnadssidan föreligger betydligt större prisändringar. I enlighet med
vad som anförts under II har på kostnadssidan räknats med de priser, som
gäller för olika produktionsmedel vid årsskiftet 1958/59. Lönehöjningar under
1959 har ej beaktats på detta stadium av beräkningarna. De sammanlagda
kostnaderna exklusive brukarens arbete har i 1956 års prisnivån för
prognosåret beräknats till 22 043 kr. för storleksgrupp III enligt alternativet
taxeringsvärde. Vid beaktandet av pris- och lönestegringar på sätt som förut
anförts erhålles för prognosåret kostnadssumman 24 155.

För storleksgrupp IV har motsvarande andel av kostnaderna i 1956 års
pris- och lönenivå beräknats till 33 092 kr. för prognosåret. Vid beaktandet
av pris- och lönestegringar på sätt som nämnts stiger denna siffra till 36 418.

tf. Resultatberäkning för jordbruksföretaget

I tabell 4 och 5 har sammanställts resultatberäkningar för själva jordbruksföretaget.
Tabellerna omfattar endast medeltalen för Slb. Värdena för
åren 1954—1957 är historiska och hämtade ur JEU. De har emellertid på
sätt som tidigare angivits omräknats till 15,0 resp. 25,0 ha för samtliga år.
De för prognosåret införda intäkterna resp. kostnaderna kan identifieras i
tabell 3.

VII. Beräkning av den del av räntan på i lantbruksföretaget insatt eget ka-*
pital, som kan anses stå i samband med kapital vunnet genom penningvärdeförändringen
I

I de beräkningar av jordbrukarnas inkomster, som utfördes på grundval
av typjordbrukskalkyler i samband med inkomstjämförelserna med industriarbetare
vid förhandlingarna 1956, lades till jordbrukarnas arbetsinkomster
1/3 av räntan på i lantbruket investerat eget kapital (Kungl. Maj :ts
prop. 1956: 165). Bakgrunden till detta tillägg var vissa synpunkter framförda
av jordbruksprisutredningen (SOU 1954: 39), som bl. a. anförde, att
en del av det kapital, som representerades av nuvarande jordbruksvärden,
liksom en del av den nuvarande förmögenheten icke motsvaras av gjorda
investeringar utan har framkommit genom värdestegringar i främsta rummet
på fastigheterna och fallande realvärlden på lån.

I enlighet med de av jordbruksprisutredningen anförda synpunkterna
enade man sig vid förhandlingarna 1956 om att 1/3 av räntan på eget kapital
motsvarade räntan på det kapital, som på detta sätt vunnits genom
penningvärdeförsämringen.

Inför 1959 års förhandlingar om jordbrukspriserna har inom jordbrukets
utredningsinstitut en omprövning företagits av storleken av det belopp, Rom
med ovan nämnda motivering skall läggas till jordbrukarens arbetsinkomst,
innan inkomstjämförelsen sker. Denna undersökning skall här sammanfattningsvis
redovisas.

Ett företags tillgångar kan uppdelas på realtillgångar och penningtillgångar.
Dess skulder utgöres till allra största delen av penningskulder. Under
en tid av penningvärdeförsämring ökas i regel realtillgångarnas värde
mätta i penningenheter, medan penningtillgångarnas och skuldernas värde
mätta i penningenheter är oförändrade och mätta i realvärde sjunkar. 1 undersökningen
har man därför skilt mellan å ena sidan realtillgångar och å
andra sidan penningtillgångar och skulder.

Liksom i jordbruksprisutredningen skiljes mellan 2 olika effekter av
penningvärdeförsämringen. Den utveckling, som leder till en ökning av det

Kungi. Maj.ts proposition nr It7 år 1959

Tabell 5. Resultatberäkning för slättbygdsområdet i grupp IV (25 ha gård); 1954—1957 enligt
den jordbruksekonomiska undersökningens faktiska resultat; för prognosåret priser per december
1958—januari 1959

Intäkter, kostnader, kapital och arbetsinkomst, kr.	1954	1955	1956	1957	1/9 1959
a. Intäkter ...........................	35 358	35 824	41145	38 530	42 988
b. Kostnader exklusive ränt c- och arbets-kostnader .........................	18 776	20 005	21 776	22 326	24 379
c. Fastighetskapital, alt. 1............	55 434	62 898	60 464	61 657	63 066
d. Fastighetskapital, alt. 2............	33 394	35 728	34 314	48 908	49 270
e. Driftskapital.......................	54 672	56 288	59 093	58 456	63 918
f. Summa kapital, alt. 1 (c+e)........	110 106	119 186	119 557	120 113	126 984
g. Summa kapital, alt. 2 (d+e).......	88 066	92 016	93 407	107 364	113 188
h. Räntekostnad, alt. 1...............	4 338	5 065	5 284	5 621	6 108
i. Räntekostnad, alt. 2...............	3 470	3 911	4130	5 026	5 444
j. Arbetskostnader exklusive brukarens arbetsersättning....................	6 884	6 587	6 994	7 247	6 368
k. Summa kostnader exklusive bruka-rens arbetsersättning, alt. 1 (b+h+j)	29 998	31657	34 054	35 194	36 855
i. Summa kostnader exklusive bruka-rens arbetsersättning, alt. 2 (b-J-i+j)	29 130	30 503	32 900	34 599	36 191
in. Erhållen arbetsinkomst för brukaren, alt. 1 (a—k).......................	5 360	4 167	7 091	3 336	6133
n. Erhållen arbetsinkomst för brukaren, alt. 2 (a—1)........................	6 228	5 321	8 245	3 931	6 797

Anm. Alt. 1 innebär, att fastighetskapitalets taxeringsvärde uppräknats till marknadsvärde
medelst köpeskillingskoefficienten.

Alt. 2 innebär, att fastighetskapitalet utgöres av taxeringsvärdet.

egna kapitalet, när priserna på lantbrukets realtillgångar stiger mer än vad
som motsvarar den allmänna prisstegringen, kallas inflationseffekt 1. Den
utveckling, som leder till en liknande ökning beroende på att viss del av tillgångarna
finansieras genom lån, kallas inflationseffekt 2.

Vid beräkningen av storleken av inflationseffekt 1 räknas som verklig
kapitalkostnad för ett företag räntan på det i företaget varje år från och
med tilllrädesåret i realtillgångar investerade kapitalet, framräknat till sitt
realvärde (till den tidpunkt vid vilken inflationselfekterna skall beräknas)
med levnadskostnads/konsumentprisindex som mätare på penningvärdeförändringen.
Inflationseffekt 1 erhålles, om den på detta sätt beräknade
kapitalkostnaden för företaget dragés från räntan på det investerade kapitalet
beräknat efter marknadsvärdet eller taxeringsvärdet för fastigheten
vid den tidpunkt, för vilken inflationseffekten skall anges.

För att beräkna inflationseffekt 2 framräknas företagets skulder minus
penningtillgångar vid tillträdestidpunkten och årliga ändringar häri till den
lidpunkt, för vilken effekten skall beräknas. Denna framräkning sker med
levnadskostnads/konsumentprisindex. Från detta belopp dragés summa
skulder minskade med summa penningtillgångar vid samma tidpunkt. Räntan
på den värdeökning, som härigenom erhålles, är inflationseffekt 2.

Inflalionseffekterna uttrycks lämpligen i procent av räntan på eget kapital
vid den tidpunkt, vid vilken effekterna skall anges.

Inflationseffekterna undersöks för en grupp vid en viss tidpunkt bestående
företag. De tidpunkter, som bär valts, är slutet av 1956 resp. slutet av
1958. En sådan grupp av jordbruk brukas av företagare med olika lillträdestidpunkter.
Effekterna skall för varje enskilt företag bestämmas för liden
från tillträdet till 1956 resp. 1958. Den tidsperiod, som skall studeras,
blir sålunda olika lång för olika företag i gruppen.

°26

Kungl. Maj. ts proposition nr i kl år 1959

Storleken av injlationseffekterna under olika långa tidsperioder

Perioder

Inflationseffekt i procent av eget kapital vid slutet av
perioden

Fastigheten värderad till

	marknadsvärde	taxeringsvärde	utjämnat taxeringsvärde
Modell 1
1930—1956......................	+ 34	+ 26
1944—1956......................	+ 30	+ 29	_
1950—1956......................	+ 13	+ 18	—
Modell 2
1930—1956......................	+ 25	+ 20	+ 29
1944—1956......................	+ 22	+ 20	+ 26
1950—1956......................	+ 10	+ 13	+ 14
Modell la1
1944—1958......................	+ 31	+ 45
1950—1958......................	+ 15	+ 36	—
Modell 2a1
1932—1958......................	+ 24	+ 36	+ 29
1944—1958......................	+ 23	+ 36	+ 28
1950—1958......................	+ 12	+ 30	+ 17

1 Samma beräkningsprinciper som modell 1 resp 2 men fastighetsvärdena följda enligt index
och framräkning till 1958 års nivå.

Tyvärr visar det sig vid närmare undersökningar, att ett tillräckligt omlattande
material inte kan erhållas ur det för undersökningen bäst lämpade
materialet, nämligen de räkenskapskontrollerade jordbruken. Icke heller
något annat empiriskt material har visat sig möjligt att använda. Det
har därför varit nödvändigt att söka ange inflationseffekternas storleksordning
genom beräkningar på teoretiska modeller. 2 modeller har konstruerats.
Den ena av dessa (modell 1) representerar ett maximinalternativ för
inflationseffekternas storlek, den andra (modell 2) ett medelalternativ.
Det har icke ansetts möjligt att beräkna något minimialternativ, då tillfredsställande
utgångspunkter för en sådan beräkning ej kunnat erhållas.

I modellerna har räknats med en hypotetisk grupp av 26 lantbruksföretag.
Varje företag representerar ett startår. För de beräkningar, som avser
inflationseffekten vid slutet av 1956, innebär detta, att man räknat med att
1/26 av företagen startade 1930, nästa tjugosjättedel 1931 o. s. v. fram till
år 1955. Den längsta perioden i modellen är sålunda 26 år, vilket enligt
olika undersökningar ungefärligen motsvarar den tidsperiod, under vilken
en jordbrukare i medeltal brukar sitt företag.

Med utgång från olika antaganden beträffande penningtillgångarnas andel
av samtliga tillgångar, skuldsättningsprocentens utveckling, prisutveckligen
för tillgångar i lantbruket, årligen nyinvesterat kapital o. s. v. har inflationseffekter
för modellerna 1 och 2 framräknats. Dessa redovisas i följande
tablå. Antagandena stöder sig på olika typer av källmaterial utvisande
förhållandena vid slättbygdsjordbruk i mellersta Sverige med 10—20 ha
åker. Modellerna 1 och 2 avser perioder, som slutar 1956, och modellerna
la och 2a avser perioder som slutar 1958.

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

Tabell 6. Sammanfattning av brukarens arbets- och kapitalinkomster, kr.

	Grupp III (15 ha gård)	Grupp	IV (25 ha gård)
	1954	1955	1956	1957	1/9 1959	1954	1955	1956	1957	1/9 1959
M arknadsvärdemetoden
Beräknade inkomster för jordbrukare i slättbygds-om rådet från jordbruket.......	4105 696	3 084 754	5 219 767	2 966 836	4 798 854	5 360 736	4167 761	7 091 827	3 336 767	6 133 783
av nyanläggningar,	279	328	353	338	381	257	284	280	281	320
av annan verksamhet .	518	545	682	639	689	357	450	627	536	546
Summa arbetsinkomster .	5 598	4 711	7 021	4 779	''6 722	6 710	5 662	8 825	4 920	7 782
25 % av differensen mellan totala ränteanspråk i lant-bruket och verkliga gäld-räntor, arrenden och un-	598	690	690	731	764	853	991	962	1014	1115
Summa beräknade in-komster i lantbruket ....	6196	5 401	7 711	5 510	‘7 486	7 563	6 653	9 787	5 934	■8 897
Ej redovisade kapitalin-komster
a) överskott från skogs-bruket .............	+ 161	+ 156	+ 79	-45	- 44	+ 320	+ 314	+ 200	-37	-36
b) 75 % av brukarens kapitalinkomster . ..	1794	2 070	2 070	2 193	2 292	2 559	2 973	2 886	3 042	3 345
Taxeringsvärdemetoden
Beräknad inkomst för jordbrukare i slättbygds-området	4 590	3 727	5 890	3 304	>5 173	6 228	5 321	8 245	3 931	‘6 797
	696	754	767	836	854	736	761	827	767	783
av nyanläggningar,	279	328	353	338	381	257	284	280	281	320
av annan verksamhet .	518	545	682	639	689	357	450	627	536	546
Summa arbetsinkomster .	6 083	5 354	7 692	5117	‘7 097	7 578	6 816	9 979	5 515	18 446
30 % av differensen mellan totala ränteanspråk i lant-bruket och verkliga gäld-räntor, arrenden och un-	520	574	560	739	767	684	756	709	988	1087
Summa beräknade in-komster i lantbruket ....	6 603	5 928	8 252	5 856	>7 864	8 262	7 572	10 688	6 503	*9 533
Ej redovisade kapitalin-komster
a) överskott från skogs-	+ 289	+ 308	+ 231	+ 45	+ 46	+ 508	+ 519	+ 419	+ 86	+ 86
b) 70 % av brukarens kapitalinkomster . ..	1213	1339	1307	1 724	1 790	1596	1764	1654	2 305	2 536

1 Dessa värden bör enligt reservanterna vara för grupp III 300 kr. ocli för grupp IV 243
kr. högre.

Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 195!)

Som synes har inflationseffekterna beräknats även för kortare perioder
än 1930—1956. Man kan nämligen göra gällande, att de inflationseffekter,
som kan hänföras till kapital investerat före och under andra världskriget,
inte bör få inverka på dagens prissättning på jordbruksprodukter. Likaså
kan hävdas, att det framförallt är av intresse att belysa inflationseffekterna
efter den s. k. engångsinflationen. Därför har det synts angeläget att
även belysa inflationseffekternas storlek under perioderna 1944—1956 resp.
1958 och 1950—1956 resp. 1958. I tablån har de procentsatser särskilt utmärkts,
som med utgång från de gjorda beräkningarna närmast synes motsvara
medelförhållandena.

För det fall, då fastigheten värderas till sitt taxeringsvärde anges 2 procentsatser.
Den ena avser det fall, då fastigheterna varje enskilt år ingår i
beräkningarna med sitt taxeringsvärde från senaste taxeringstidpunkt. Med
hänsyn till att den med 5 års mellanrum eller mer återkommande fastighetstaxeringen
under den aktuella perioden inneburit en eftersläpning av
fastigheternas taxeringsvärden, har även beräkningar presenterats, där man
årligen justerat taxeringsvärdena i stort sett i proportion till saluvärdenas
förändring. Detta är det andra alternativet. Vid bedömningen av vilka procentsatser,
som i taxeringsvärdealternativen måste anses som mest lämpliga,
torde främst dessa senare värden böra tillmätas betydelse.

Med utgång från det sålunda föreliggande materialet har förhandlingsberedningen
förordat att man räknar inflationseffekten till 25 procent, när
fastigheten värderas enligt marknadsvärde och till 30 procent när den värderas
enligt taxeringsvärde. Procentsatserna beräknas i båda fallen på allt
eget i lantbruksföretaget insatt kapital.

VIII. Sammandrag över jordbrukarnas arbetsinkomster jämte del av kapitalinkomsterna I

det föregående har redogjorts för beräkningarna över jordbrukarnas inkomster
från olika verksamhetsgrenar: jordbruk, skogsbruk samt övriga
förvärvskällor. Dessutom har under VII lämnats en sammanfattning av särskild
undersökning angående den del av kapitalinkomsterna, som bör medräknas
vid inkomst jämförelserna med hänsyn till s. k. inflationseffekter. I
tabell 6 har brukarens sålunda beräknade arbetsinkomster jämte kapitalinkomster
sammanställts för åren 1954—1957 enligt jordbruksekonomiska
undersökningen samt för prognosåret enligt relaterade beräkningar.

IX. Inkomstjämförelser

I tabell 7 jämföres de tidigare under III diskuterade jämförelseinkomsterna
för industriarbetare i dyrorterna 2 och 3 med brukarens beräknade
sammanlagda arbetsinkomster jämte del av kapitalinkomsterna.

X. Resultat från socialstyrelsens konsumtionsundersökningar

Jordbruksprisutredningen lät på sin tid utföra beräkningar av den totala
privata konsumtionen, grundade på socialstyrelsens undersökning av levnadskostnaderna
i landsbygdshushåll år 1951. Man jämförde å ena sidan
jordbrukare med 5—30 ha åker och å andra sidan icke jordbrukare på
landsbygden. Man erhöll därvid följande huvudresultat.

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1959

Total privat konsumtion Jordbrukare

1951, kr/år1 5—3° ha åker

Per hushåll...................... 9 757

Per konsumtionsenhet............ 2 772

1 Exklusive skatter.

Icke

jordbrukare

7 830
2 817

Socialstyrelsen har nu slutfört vissa preliminära beräkningar från 1958
års levnadskostnadsundersökning. Denna undersökning startades i januari
1958 och har sedan pågått fram till mitten av januari i år. Sammanlagt omkring
4 000 hushåll har medverkat genom att föra bok over små utgifter

och inkomster under en månad. ^

Efter framställning från jordbruksnämnden har socialstyrelsen beaibetat
det inkomna materialet för de 8 första månaderna, under vilka omkring
2 400 hushåll har medverkat. Särskilda beräkningar har av styrelsen gjorts
av konsumtionsvärdena för dels jordbrukare med brukningsenheter av olika
storlek, dels industriarbetare i dyrortsgrupperna 2 och 3. De preliminära
resultaten härav redovisas i följande tablå.

Industriarbetare,

20-30 ha

16 008 13 680

4 032 4 404

4 440 5 280

1 Inklusive skatter.

Total privat konsumtion Jordbrukare

1958, kr/år1 1 slättbygd

10—20 ha

Per hushåll ............................ 13 872

Per hushållsmedlem .................... 3 "12

Per konsumtionsenhet.................... 4 33-

Resultaten enligt de båda tablåerna är uppenbarligen av flera skäl icke
helt jämförbara. Så mycket torde dock framgå av det redovisade materialet
att jordbrukarna under senare år icke har kunnat uppnå samma standardökning
som industriarbetarna. Till icke ringa del torde detta fa ses
mot bakunden av att jordbruket under flera av de senare aren drabbats
av betydande skördeskador med därav följande reduktion av nettoinkomsterna.

Tabell 7. Sammanfattning av jämförelseinkomsterna

	Grupp	III (15 ha gård)		Grupp	IV (25 ha gård)
	1954	1955	1956	1957	1/9	1954	1955	1956	1957	1/9
			1959					1959
M arknadsvärde-metoden
Beräknad årsförtjänst för industriarbetare .	8 612	9 279	9 953	10 461	10 496	8 612	9 279	9 953	10 461	10 496
Beräknad inkomst i	6196	5 401	7 711	5 510	17 486	7 563	6 653	9 787	5 934	18 897
Taxeringsvärde- metoden

Beräknad årsförtjänst för industriarbetare .	8 612	9 279	9 953	10 461	10 496	8 612	9 279	9 953	10 461	10 496
Beräknad inkomst lantbruket..........	6 603	5 928	8 252	5 856	17 864	8 202	7 572	10 688	6 503	»9 533

. Dessa värden bör enligt reservanterna vara för grupp III 300 kr. och för grupp IV 243

kr. högre.

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1959

Bilaga till bilaga 1

beträffande vuxna manliga industriarbetares löne- och inkomslutveckling

i Sverige åren 1954—19581

Utgångspunkter. Föreliggande promemoria syftar till att belysa hur den i
jordbruksprissammanhang ibland använda »paritetsinkomsten» — d. v. s.
årsinkomsten för vuxna manliga industriarbetare — utvecklats sedan år
1954. Som väsentligaste grundmaterial vid denna beräkning av inkomstutvecklingen
har nyttjats socialstyrelsens lönestatistik för industriarbetare. I
promemorian bortses från frågan om det rimliga i att med paritetsinkomst
mena just industriarbetarinkomsten och från frågan, om verkligen socialstyrelsens
lönestatistik har den kvaliteten, att den kan användas i det nu
aktuella syftet. Likaså bortses från förhållandet att socialstyrelsens lönestatistik
ej redovisar löneuppgifter för »landsbygd», utan blott för de officiella
s. k. dyrorterna.

För att med hjälp av en lönestatistik, vars primära uppgift är att visa
arbetsgivarens kostnad för arbetskraft per utförd arbetstimme, räkna fram,
årsinkomstbelopp, måste vissa antaganden om den årliga arbetstiden göras.

1 denna^promemoria redovisas en revision av tidigare gjorda antaganden om
denna årsarbetstid och behandlas i vad mån förändringar i årsarbetstiden
kan ha skett sedan 1954. Några speciella undersökningar om den faktiska
årsarbetstiden för industrins arbetare har varken i detta eller annat sammanhang
utförts. Det har därför varit nödvändigt att beräkna årsarbetstiden
»syntetiskt» med utgångspunkt från kollektivavtalens arbetstidsbestammelser
och tillgänglig statistik beträffande övertid, frånvaro in. in.

Officiella timförtjänstuppgifter, avseende vuxna manliga indsutriarbetares
arbetsinkomst per utförd arbetstimme och beräknad för helt kalenderår,
finns för vart och ett av åren 1954—1957. Motsvarande uppgifter för
kalenderåret 1958°finns ej tillgängliga förrän på förhösten 1959. För att
ändock i någon mån i det följande belysa inkomstutvecklingen mellan 1957
och 1958 har socialstyrelsens s. k. kvartalsstatistik för industriarbetare anvants,
varjämte viss ledning hafts av Svenska arbetsgivareföreningens lönestatistik
avseende andra kvartalet 1958. Uppgifterna i det följande avseende
1958 får därför anses som preliminära.

Vissa allmänna uppgifter ur socialstyrelsens lönestatistik. Socialstvrelsens
lönestatistik för industriarbetare täcker, när det gäller den s. k. årsstatistiken,
mellan 70 och 75 procent av samtliga industriarbetare (enligt folkrakningarnas
beräkningsmetod). De i lönestatistiken medtagna vuxna manliga
industriarbetarna fördelade sig åren 1954—1956 procentuellt på olika
dyrortsgrupper enligt följande.

År	2	3	4	5	2—5
1954......	15,3	57,6	14,0	13,1	100
1955......	15,4	57,3	14,3	13,0	100
1956......	15,1	57,4	14,3	13,2	100

1 Utarbetad av Landsorganisationen i Sverige i samarbete med Svenska arbetsgivareföre -

31°

Kungl. Maj. ts proposition nr 747 år 1959

Hur de i lönestatistiken ej medtagna industriarbetarna, d. v. s. 25 å 30
procent av samtliga, är fördelade på olika ortsgrupper vet man ej.

I socialstyrelsens årsstatistik för industriarbetare redovisas också hur stor
andel av totala antalet arbetstimmar, som belöper sig på ackordsarbetare
och övertidsarbete. För männen var ackordsvolymen 60,4, 61,4, 62,6 och 62,7
procent åren 1954, 1955, 1956 resp. 1957. Av totalarbetstiden utgjorde övertidsarbetet
3,5 procent varje år under perioden 1954—1956; för senare år
tinns ej övertidsvolymen redovisad. Fördelas den totala timförtjänsten på
skilda löneelement, fås denna procentuella fördelning för vuxna män:

År	Tidlöns- och ackords- förtjänst	Skifttillägg	Övertids- tillägg	Helglön	Semesterlön	Övrigt
1954..........	90,7	1,4	1,6	0,0	5,6	0,7
1955..........	90,1	1,3	1,6	0,9	5,5	0,6
1956..........	89,8	1,3	1,6	1,2	5,5	0,6
1957..........	89,5	1.3	1,5	1,5	5,6	0,6

Här ovan och i det följande angivna uppgifter om de vuxna manliga industriarbetarnas
förtjänster avser samtliga industriarbetarkategorier, oavsett
längden av deras veckoarbetstid. Följande tablå visar hur de i socialstyrelsens
årsstatistik medtagna vuxna manliga industriarbetarna resp. deras arbetstimmar
åren 1954—1957 varit fördelade på olika ordinarie veckoarbetstider: -

År

Procentuell andel med

arbetstid av

en ordinarie vecko -

	40	42	45 ‘/s	48 m. m.
Anlal arbetare
1954 ................	1,5	2,5	0,7	95,3
1955 ................	1,6	2,9	1,8	93,8
1956 ................	1,7	3,7	2,0	92,7
19571 ................	1,8	4,5	2,2	91,5
Antal arbetstimmar
1954 ................	1,3	2,4	0,7	95,7
1955 ................	1,4	2,8	1,8	94,1
1956 ................	1,5	3,5	2,0	93,0
1957 ................	1,5	4,0	2,1	92,4

• I socialstyrelsens statistik finns för 1957 fördelning blott efter arbetstimmar.
En omräkning har därför skett så att jämförbarhet nås
med tidigare års fördelningssiffror.

Det bör anmärkas att de arbetare, som i socialstyrelsens statistik redovisas
som 48-timmarsarbetare, i vissa fall har kortare ordinarie veckoarbetstid.
Detta gäller t. ex. för bagerierna och vissa andra områden inom livsmedelsindustrin.
Uppskattningsvis har endast 90—95 procent redovisade 48-timmarsarbetare
48 timmars ordinarie veckoarbetstid. — Som synes har enligt
socialstyrelsens statistik en successivt ökande andel av de vuxna männen inom
industrins arbetarkår övergått från 48-timmarsvecka till 40-timmarsvecka
(underjordsarbete), 42-timmarsvecka (kontinuerligt skiftarbete) eller
45 1/3-timmarsvecka (diskontinuerligt skiftarbete). Denna övergång till

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

kortare arbetstid har haft en viss höjande effekt på samtliga industriarbetares
timförtjänstnivå under perioden 1954—1957.

Nu redovisande uppgifter över ackordsvolym, övertidsarbete, fördelning
på löneelement samt fördelning av veckoarbetstid har ej behandlats dyrortsgruppvis
utan avser förhållandena i hela riket.

Den genomsnittliga timförtjänstens utveckling 1954—1958. Utgår man
från från socialstyrelsens s. k. årsstatistik åren 1954—1957 för industriarbetare
finner man, att de genomsnittliga timförtjänsterna inklusive övertidsoch
skifttillägg, helglön, semesterersättning m. m. för vuxna män (oavsett
veckoarbetstid) utvecklats sålunda i olika dyrortsgrupper och hela riket:

Ortsgrupp	1954—1955	1955—1956	1956—1957	1954—1957
2	+ 8,8	+ 8,1	+ 5,7	+ 24,2
3	+ 8,1	+ 8,4	+ 6,1	+ 24,3
4	+ 8,2	+ 9,2	+ 5,1	+ 24,1
5	+ 7,G	+ 8,5	+ 6,3	+ 24,1
2-5	+ 8,2	+ 8,6	+ 6,0	+ 24,5

I vad män förtjänstutvecklingen inom viss ortsgrupp påverkats av företagna
ändringar i den officiella ortsgrupperingen kan ej utrönas; påverkan
därav torde dock vara ringa.

När det gäller löneutvecklingen mellan 1957 och 1958 utsäger socialstyrelsens
kvartalsstatistik för vuxna manliga industriarbetare följande:

Ortsgrupp

Procentuell ökning av timförtjänst under perioden1

	maj 1957— maj 1958	aug. 1957-aug. 1958	nov. 1957— nov. 1958	genomsnitt-lig ökning
2	5,3	4,6	4,8	4,9
3	5,6	4,8	4,9	5,1
4	6,5	5,7	4,8	5,7
5	5,5	5,2	4,8	5,2
2—5	5,7	4,9	4,6	5,1

1 Perioden febr. 1957—febr. 1958 bör ej tas med, emedan 1957
års avtalsmässiga lönehöjningar ej hade trätt i kraft den förstnämnda
tidpunkten, medan i febr. 1958 sådan höjningar hade
generellt genomförts.

Att döma av dessa siffror har vuxna manliga industriarbetares timförtjänster
stigit mellan kalenderåren 1957 och 1958 med 5,1 procent, om man
håiler sig till riksmedeltal. Arbetsgivareföreningens statistik för 2:a kvartalet
1958 visar jämfört med samma period 1957 en motsvarande ökningssiffra
av 5,6 procent.

För hela 4-ärsperioden 1954—1958 skulle alltså vuxna manliga industriarbetares
genomsnittsförtjänst per timme stigit med

i ortsgrupp 2 30,3 procent (varav 10,9 procent 1956—1958)

»	»	3 30,8	» ( »	11,6	»
»	»	4 31,2	» ( »	11,1	»
»	»	5 30,4	» ( »	11,8	»
i	ortsgria 2	-5 30,8	» ( »	11,3	»

Kungi. Maj:ts proposition nr 1A7 år 1959

De inom parentes angivna 2-årssiffrorna överensstämmer väl med vad som
erhålls ur socialstyrelsens kvar talsstatistik vid direkt jämförelse maj 1956
-maj 1958 och augusti 1956—augusti 1958. Med hänsyn bl. a. till kollektivavtalens
successiva ikraftträdande under resp. år kan årssiffrorna för lönerna
beräknas vara typiska för mitten av andra kvartalet.

Den genomsnittliga timförtjänstens ökning beror av dels löneökningar i
samband med avtalets ikraftträdande, dels förtjänstökningar i övrigt (inklusive
effekten av strukturförändringar). Hur förtjänstökningen under åren
1954—1958 är ungefärligt fördelad på dessa båda orsaker för vuxna manliga
industriarbetare i hela riket framgår av följande sammanställning:

Timförtjänstökning i procent

period	totalt	därav vid nya avtals ikraftträdande1	förtjänst-ökning i övrigt
1954—1955......	8,2	ca 4,3	ca 3,9
1955—1956......	8,6	» 4,5	» 4,1
1956—1957......	6,0	* 2,7	» 3,5
1957—1958......	5,1	» 2,7	» 2,4

1 Dessa beräkningar har utförts vid LO:s utredningsavdelning.

Det måste betonas att de avtalsmässiga förtjänstökningarnas beräkning
får anses synnerligen ungefärlig.

Årsarbetstiden 195b—1958. Jordbrukets utredningsinstituts tidigare utförda
kalkyler över industriarbetarnas årsarbetstid har utgått från en ordinarie
veckoarbetstid om 48 timmar för samtliga industriarbetare. Därtill har
gjorts ett tillägg för övertidsarbete med 3,3 procent samt avdrag för 3 veckors
semester och för sjukdom in. m. (sistnämnda post är antagen till 4 procent
av eljest framräknad total arbetstid). Någit avdrag med hänsyn till helgdagar
m. m. har ej företagits.

Från en summarisk löne- och sysselsättningsstatistik beräknas årsarbetstiden
per arbetare som regel på så sätt att under året utförda arbetstimmar
divideras med medeltalet arbetare under året. Socialstyrelsens statistik angående
löneläget för arbetare inom industrin är i princip upplagd så, att årsarbetstiden
per arbetare skulle kunna framräknas på ovan angivna sätt. Under
perioden 1954—1958 har individualstatistik införts på ett flertal områden.
För att erhålla uppgifter om medelantalet arbetare för dessa områden
uppskattar socialstyrelsen antalet arbetare genom att dividera arbetstimmarna
med medelarbetstiden per arbetare år 1954. Med detta förfaringssätt låses
arbetstiden per arbetare vid 1954 års nivå. Då beräkningarna i övrigt är behäftade
med viss osäkerhet, är det ej lämpligt att använda socialstyrelsens
uppgifter om årsarbetstiden per arbetare. Dessutom kan nämnas att arbetslösheten
ej registreras i socialstyrelsens uppgifter.

Teoretiskt mest riktiga uppgifter över antalet utförda arbetstimmar per
år och arbetare erhålls från eu individualstatistik, som under ett helt år
följer en och samma arbetare. Dylik statistik finns dock endast för vissa
områden, varför uppgifter för hela industrin inte kan erhållas enligt denna
metod.

I denna promemoria beräknas industriarbetarnas årsarbetstid med utgångspunkt
från dels inom industrin gällande avtal, dels de faktorer i övrigt,
som påverkar årsarbetstiden. Först beräknas den optimala, ordinarie
arbetstiden enligt avtalen. Därefter korrigeras denna optimala arbetstid för
övertidsarbete, sysselsättning och frånvaro.

3° Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

Den optimala, ordinarie årsarbetstiden har beräknats utan ankytning
till något bestämt år. Ett år består således av 365,25 dagar. Antalet arbetsdagar
beräknas därefter genom att 365,25 dagar reduceras med antalet söndagar,
helgdagar, semesterdagar samt nyårs-, påsk-, pingst-, midsommaroch
julafton, vilka som regel är arbetsfria.1 Därvid erhålls 280,07 arbetsdagar.
Av dessa är 43,18 lördagar. Den ordinarie årsarbetstiden blir då

8,5 (280,07 — 43,18) + 5,5 (43,18) = 2 251 timmar

I ovanstående uttryck förutsätts, att arbetstiden på vardagar är 8,5 timmar
och på lördagar 5,5 timmar. 2 251 timmar gäller då för åren 1954—
1957. Under 1958 reduceras arbetstiden med 47,5 timmar till 2 203,5 timmar
på grund av arbetstidsförkortningen. De här framräknade timantalen
antages vara lika inom alla dyrorter.

Den ordinarie arbetstiden under en helgfri vecka är ej alltid 48 resp. 47
timmar. Skiftarbete och under jordsarbete bedrivs avtalsenligt med 45 1/3-,
42- och 40-timmars arbetsvecka. Timantalet 2 251 för åren 1954—1957 och
2 203,5 för år 1958 har därför korrigerats med en faktor, vilken anger förekomsten
av kortare arbetsvecka inom olika dyrorter (jämför ovan sid. 31).
Korrigeringsfaktorn har framräknats med utgångspunkt från antalet utförda
arbetstimmar vid olika ordinarie veckoarbetstider. Därvid har ett vägt
medelvärde av alla förekommande ordinarie veckoarbetstider framräknats.
Denna beräknade veckoarbetstid har sedan satts i relation till 48 resp. 47
timmar. Antalet utförda timmar med uppdelning på dyrorter och veckoarbetstider
har erhållits från socialstyrelsens statistik.

De arbetare, som i socialstyrelsens statistik redovisas som 48 timmars arbetare,
har i vissa fall kortare ordinarie veckoarbetstid. Detta gäller t. ex.
för bagerierna och andra områden inom livsmedelsindustrin. Uppskattningsvis
har endast 90—95 procent redovisade 48 (47) timmars arbetare 48 (47)
timmars ordinarie veckoarbetstid. Någon korrigering av den beräknade, optimala,
ordinarie årsarbetstiden har ej företagits med utgångspunkt från
detta fel. Felet i den alltså något för högt beräknade årsarbetstiden reduceras
dock av förhållandet, att ovan angivna fridagar ej är arbetsfria inom
samtliga områden av den egentliga industrin.

För att erhålla ett så verklighetstroget närmevärde som möjligt för den
faktiska årsarbetstiden per arbetare är det nödvändigt att korrigera den
optimala, ordinarie arbetstiden för övertidsarbete, sysselsättning och frånvaro.

Korrigeringsfaktorn för övertidsarbetet bar framräknats som kvoten mellan
all arbetstid inklusive övertid och all arbetstid exklusive övertid enligt
socialstyrelsens statistik. För 1958 har »övertidsprocenten» antagits vara
densamma som under 1957. Då det finns anledning antaga att övertidsarbetets
volym 1958 varit något lägre än under 1957 torde årsarbetstiden 1958
därigenom ha blivit något överskattad.

För korrigering av den optimala arbetstiden med hänsyn till de timmar
under vilka arbete till följd av arbetslöshet, deltidsarbete och korttidsarbete
ej utförs, har det ej varit möjligt att anskaffa siffror, som för de olika
dyrorterna belyser dessa 3 faktorer. Samma korrigeringstal bär därför använts
oberoende av dyrort. Som utgångspunkt för korrigering för arbetslöshet
bar använts antalet arbetslösa arbetslöshetsförsäkrade industriarbetare
i procent av antalet arbetslöshetsförsäkrade industriarbetare. Dessa
siffror finns endast för åren 1956—1958. För 1954 och 1955 har uppskattning
skett genom jämförelse med arbetslösbetsprocenten inom industrifackförbunden.
Följande procenttal har använts:

1 De nämnda 5 helgdagsaftnarna är ej generellt arbetsfria i industrin; utom i vissa fack är
endast några av dessa 5 dagar arbetsfria. Se f. ö. texten å nästa sida.

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

1954	1,0
1955	0,85
1956	1,0
1957	1,2
1958	1,8

För att erhålla det procentuella antalet arbetstimmar, som förloras på
grund av del- och korttidsarbete, har socialstyrelsens kvartalsvisa uppgifter
om förekomsten av del- och korttidsarbete använts. Därvid har antagits, att
vid deltidsarbete1 och korttidsarbete i genomsnitt 1/3 ordinarie arbetstid
tillämpas — procentuella förekomsten av deltidsarbete och korttidsarbete
enligt socialstyrelsens sysselsättnings- och lönestatistik har dividerats med 3.

Genom att summera inflytandet av arbetslöshet, del- och korttidsarbete
på den optimala, ordinarie arbetstiden erhålls korrigeringsfaktorn för sysselsättning.
Se följande tabell.

År	Reducering av optimala, ordinarie arbetstiden på grund av	Korrigerings- faktor
arbetslöshet a	deltidsarbete b	korttidsarbete c	a+b+c
1954 ..........	1,0	0,47	0,18	1,66	0,984
1955 ..........	0,85	0,45	0,11	1,45	0,986
1956 ..........	1,0	0,49	0,22	1,72	0,983
1957 ..........	1,2	0,47	0,24	1,92	0,981
1958 ..........	1,8	0,42	0,34	2,58	0,975

Vid korrigering för arbetstid förlorad genom, frånvaro har hänsyn tagits
till sjukdom, olycksfall i arbetet, permission och förfallolös frånvaro. Frånvarofrekvensen
har erhållits från SAF:s arbetskraftsstatistik 2:a kv. 1954
och 2:a kv. 1955. 1954 var procentuella antalet förlorade arbetsdagar till
följd av ovanstående 4 frånvaroorsaker 5,8 procent. 1955 var motsvarande
siffra 6,6 procent. Av dessa 6,6 procent beror 5,1 procent på frånvaro på
grund av sjukdom och olycksfall. Enligt sjukkassorna var genomsnittliga
antalet sjukdagar, under vilka sjukpenning utgått, avseende män år 1955 lika
med 10,5 dagar, år 1956 lika med 12,4 dagar och år 1957 lika med 13,0 dagar.
Då sjukpenning inte utgår för de 3 första sjukdomsdagarna blir antalet sjukdagar
betydligt större. Observeras bör vidare, att dessa uppgifter avser alla
män och således icke endast vuxna manliga industriarbetare. Man torde
dock kunna applicera ökningen av antalet sjukdagar under 1956 och 1957
på frånvaroprocentsiffran 5,1 för sjukdom och olycksfall2 år 1955. Frånvaron
på grund av sjukdom och olycksfall kan härvid beräknas till

5’1-i-§T^ = 5’8 för1956

5,1

13,0 + 43
10.5 + 43

= 6,0 för 1957

Någon hänsyn har ej tagits till militärtjänstgöring vid beräkning av frånvarofrekvensen.

1 Det kan misstänkas att deltidsarbetet i viss utsträkning förväxlats med korttidsarbete.

8 All frånvaro till följd av olycksfall registreras ej av antal sjukdagar under vilka sjukpenning
utgått.

8 Antalet sjukdagar för vilka sjukpenning ej utgått; dessa överstiger rimligen antalet karensdagar
per försäkringsfall med uppskattningsvis en dag,

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1959

Årsinkomsten 1954—1958. Med ledning av de ovan och i särskild beräkningstablå
redovisade beräkningarna över den genomsnittliga timförtjänsten
och dess utveckling samt över den genomsnittliga årsarbetstiden och
dess utveckling är det möjligt att beräkna årsinkomsten för vuxna manliga
industriarbetare för den ifrågavarande perioden. Timförtjänst- och
årsinkomstutvecklingen under åren 1954—1958 har sammanställts i nedanstående
tablå:

Procentuella antalet förlorade arbetsdagar och korrigeringsfaktorn härför blir således

År	förlorade	korrigerings-
	arbetsdagar	faktor
1954	5,8	0,945
1955	6,6	0,938
1956	5,8+1,5	0,932
1957	6,0+1,5	0,930
1958	7,0 (uppskattade)	0,935

Beträffande indextalen för 1958 må anmärkas, att de är baserade på
preliminära timförtjänst- och årsarbetstidsuppgifter.

År	Timfört jänstut veckling, 1956 = 100, i ortsgrupp	1954= 100 och	Årsinkomstutveckling, 1954 = 100 och 1956 = 100 i ortsgrupp
	2	3	4	5	2—5	2	3	4	5	2—5
1954	100	100	100	100	100	100	100	100	100	100
1955	108,8	108,1	108,2	107,6	108,2	108,0	107,6	107,0	107,0	107,5
1956	117,6	117,2	118,1	116,7	117,5	115,6	115,5	115,8	114,4	115,1
1957	124,2	124,3	124,1	124,1	124,5	121,7	121,3	120,9	120,7	121,3
1958	130,3	130,8	131,2	130,4	130,8	124,8	124,7	124,9	124,1	124,6
1956	100	100	100	100	100	100	100	100	100	100
1957	105,7	106,1	105,1	106,3	106,0	105,2	105,0	104,4	105,5	105,4
1958	110,9	111,6	111,1	111,8	111,3	107,9	107,9	107,9	108,4	108,3

Kungl. Maj. ts proposition nr J47 år 1959

Bilaga 2

med regler för justering av jordbrukets gränsskydd m. m.1

Priserna på jordbrukets produkter kommer att röra sig fritt inom de prisgränser,
som skall gälla från den 1 september 1959. Jordbruket bör emellertid
ha ett särskilt skydd, om kostnaderna för produktionen väsentligt höjs
eller priserna på utlandsmarknaderna visar en påtagligt sjunkande tendens.
Å andra sidan bör konsumenterna erhålla ett liknande skydd i det fall utlandspriserna
skulle komma att förete en väsentlig stegring eller kostnaderna
i jordbruket undergår en påtaglig sänkning. De spärregler, som tillämpats
under nu löpande prissättningsperiod, kan ej anses ge den effekt, som
här åsyftas. Dessa regler bör därför för den kommande perioden utbytas
mot en på annat sätt konstruerad spärregel, som tar hänsyn till såväl kostnadsutvecklingen
inom det svenska jordbruket som prisutvecklingen på
utlandsmarknaderna.

Vid sidan av den nu nämnda spärregeln skall i prissystemet även ingå
en regel om justering av gränsskyddet med hänsyn till löneutvecklingen
för industriarbetare.

I det följande lämnas en redogörelse för konstruktionen av de nämnda
reglerna samt för dessas funktionssätt.

A. Prisindex för jordbrukets kostnader

En prisindex för jordbrukets kostnader skall utarbetas av statens jordbruksnämnd.
Denna index, som sammanställs månatligen, är avsedd att
registrera prisutvecklingen för jordbrukets samtliga kostnader med undantag
för arbetskostnader och ränta å eget kapital. Indexen skall utarbetas
med fasta vikter och återge prisutvecklingen vid oförändrad kvalitet för
de varor, som ingår i index, bland dessa t. ex. maskiner och redskap. En
översyn av viktsystemet bör ske, när 3 år av avtalstiden förflutit.

3 indexserier utarbetas, vilka endast skiljer sig i fråga om viktsystemet.
1 serie baseras på kostnadsfördelningen enligt totalkalkylen, de 2 andra på
fördelningen enligt typkalkylerna för grupp III (15 ha gård) resp. grupp
IV (25 ha gård). Vid justering av jordbrukets gränsskydd skall man använda
kostnadsprisindex för grupp III.

Som bas (index = 100) skall användas de genomsnittliga priser och prisindextal,
vilka förelegat under 1 :a kvartalet 1959. (Dessa priser m. m. har
av förhandlingsberedningen -— bilaga 1 — antagits förbli i stort sett oförändrade
fram till den 1 september i år.)

En översyn av jordbrukskalkylens kostnadssida förutsätts bli utförd av
kalkylsakkunniga före den 1 september 1959. Detta blir nödvändigt icke
endast för konstruktion av en index med totalkalkylens kostnader som vikter.
I huvudsak samma priser och prisindextal skall nämligen användas i
alla 3 indexserierna. Prismaterialet kommer därvid att i allt väsentligt bli

Utarbetad av 1958 års förhandlingsberedning.

38''

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

Tabell 1. Jordbrukets kostnader enligt total- resp. typkalkyler

		Total-kalkyl (1956/57) milj. kr.	Typkalkyl, Slb Per den 1 sept. 1959	Andel av de totala kostnaderna, %
		kr. per gård	Total- kalkyl	Typkalkyl, Slb
			15 ha	25 ha	15 ha	25 ha
Förnödenheter Driv- och smörjmedel .......... Handelsgödsel och kalk.......... Köplodermedel.................. Elektricitet ....................		136,5 281,0 276,0 75,8 52,6	696 1718 4 570 381	1060 2 874 6 378 586	2,8 5,7 5.6 1.6 1,1	2,1 5.1 13,7 1.1 3,8	2.3 6,2 13,8 1.3 4,6
Diverse förnödenheter ..........		1256	2114
	Summa	821,9	8 621	13 012	16,8	25,8	28,2
Tjänster Mjölkfrakter.................... Övriga frakter.................. Mjölkkontroll .................. Seminkostnader ................ Maskinlegor .................... Torkningskostnader för brödsäd.. Övriga tjänster..................		75.8 35.9 8,8 10.9 10,9 10,9	207 152 190 386 941	328 232 291 544 1267	1,6 0,7 0,2 0,2 0,2 0,2	0,6 0,4 0,6 1,2 2,8	0,7 0,5 0,6 1,2 2,8
	Summa	153,2	1876	2 662	3,1	5,6	5,8
K apitalkostnader Underhåll: Maskiner och redskap Ekonomibyggnader . .		251,5 115.8 14,6 381.9	920 910 213	1590 1260 287	5.2 2.3 0,3 7,8	2,8 2,7 0,6 6,1	3,5 2,7 0,6
	Summa	2 043	3137	6,8
Avskrivn.: Maskiner och redskap Ekonomibyggnader .. Diken m. m.........		176,4 115,9 17,0 309,3	2 405 910 218	4 069 1261 465	3,6 2.4 0,4 6.4	7,2 2,7 0,7 10,6	8,8 2,7 1,0 12,5
	Summa	3 533	5 795
Summa kapitalkostnader	691,2	5 576	8 932	14,2	16,7	19,3
Räntekostnader (tax.-värde) Lånat kapital .................. Eget kapital....................		99,8 399.1	699 2 794	1089 4 355	2,0 8,2	2,1 8,4	2.4 9.4
	Summa	498,9	3 493	5 444	10,2	10,5	11,8
Arbetskostnader1 Lejd arbetskraft................ Familjemedlemmar.............. Brukaren ......................		516,8\ 516,8 ( 1686,3 2 719,9	4 589 9 205	6 368 9 748	10,61 10,6 f 34,5	13,8 27,6	13,8 21,1
	Summa	13 794	16116	55,7	41,4	34,9
Samtliga kostnader	4 885,1	33 360	46166	100,0	100,0	100,0

1 Vid beräkning av arbetskostnader för totalkalkylen har man utgått ilrån en minskning av
arbetsvoiymen med 4 % per år.

detsamma som tillämpas i totalkalkylen. Vid översynen av prismaterialet i
totalkalkylen kan det bl. a. bli erforderligt att utbyta den nu tillämpade
prisindexen för byggnadskostnader med en index, som så nära som möjligt
följer den faktiska kostnadsutvecklingen vid existerande genomsnittlig
byggnadsstandard.

Tabell 1 visar de olika kostnadsposternas relativa betydelse i olika kalkyler.
Som framgår av tabellen utgör samtliga kostnader exklusive arbetskostnader
och ränta å eget kapital ca 36 procent enligt totalkalkylen. I typ -

Kungl. Maj:ts proposition nr lå7 år 1959

Tabell 2.

	Förut-	In-	Diff.	Vikter,1 milj. kg	Värde
	satt import-pris per 1/9 1959, öre/kg	hemskt pris, öre/kg	(= im-port-avgift per 1/9 1959), öre/kg	Import-pris, milj. kr.	Inhemskt pris, milj. kr
	30	43	13	590	177,0	253,7
Rås .......................	28	41	13	159	44,5	65,2
■■•“0....... Oljeväxter (i olja) ..............	136 54	167,5 88.25	31,5 34,25	67,4 258	91,7 139,3	112,9 227,7
	410	525	*115	80	328,0	420,0
	300	474	174	52	156,0	246,5
	290	378	88	75,5	219,0	285,4
Nötkött.........................	335	449	114	112,3	376,2	504,2
	400	514	114	30,6	122,4	15/,3
	250	337	87	7,0	17,5	23,6
	265	401	136	227,8	603,7	913,5
Summa	—	—	—	—	2 275,8	3 210,0
Jordbruksproduktionens totala				_	4 858	4 358
Importprisvärde i % av totalt					52	_
Motsvarande kvantiteter värderade i inhemska priser i % av total-						74

1 För vegetabilier enligt normkalkylen våren 1958, för animalier enligt reviderad beräkning

hösten 1958 för 1958/59. .

2 Differens mellan förutsatt importpris och förutsatt inhemskt pris.

kalkylen är motsvarande tal i grupp III ca 50 procent och i grupp IV ca

56 procent. „

Kostnadsindex är avsedd att löpande publiceras i Jordbruksekonomiska

Meddelanden.

R. Världsmarknadsprisindex

I den träffade överenskommelsen om prissättningen på jordbruksprodukter
för perioden 1 september 1959—31 augusti 1965 ingår bestämmelser om
en månatlig världsmarknadsprisindex, vilken skall användas vid översyn
av de i prissystemet ingående importavgifterna.

Med utgångspunkt från diskussionerna härom bär jordbruksnämnden
utarbetat ett förslag till konstruktion av en sådan index. Förslaget och det
framlagda resultatet av indexberäkningarna är preliminärt. Det har vid
prisförhandlingarna förutsatts, att jordbruksnämnden under tiden fram
till den 1 september 1959 överarbetar det här skisserade förslaget i samråd
med representanter för jordbrukets organisationer.

De i index ingående varuslagen är brödsäd (med vete som representantvara),
socker, oljeväxter, smör, ost, ägg, nötkött, kalvkött, hästkött och
fläsk. Den viktigaste importvara bland jordbrukets avsaluprodukter, so-m
ej medtagits, är matpotatis. Orsaken härtill är att någon representativ internationell
prisserie ej finns för denna vara. Det torde dessutom i första
hand vara det inhemska skördeutfallet, som är bestämmande för det svenska
priset på matpotatis.

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

Tabell 3. Representativa priser vid beräkningen av världsmarknadsprisindex

Varuslag Prisdefinition

Vete

Socker

Oljeväxter

Smör

Ost

Ä99

Nötkött

Kalvkött

Hästkött
Fläsk (Bacon)

Ovägt medeltal av noteringarna eif engelsk hamn på
de vetesorter, som låg till grund för prissättningen våren
1956, omräknade att jämföras med svenskt vete av
normalkvalitet. Frakttillägg med 1.50 kr./dt, å andra
sidan avdrag med 1.50 kr./dt för att erhålla odlarpris.

Kvalitetsavdrag

Manitoba 2 _6 kr/dt

Red Winter 2 2 »

Franskt vete ±o »

Noteringarna eif Malmö för engelsk/holländsk raffinad.

Ovägt medeltal av noteringarna eif kontinenthamn med
frakttillägg (2 öre/kg) enligt TT eller Public Ledger
på jordnötsolja, Br. Västafrika och
sojaolja, amerikansk.

Dessa priser ligger till grund för beräkningen av införsel-
och regleringsavgifter på fettvaruområdet.

Danskt exportpris till Storbritannien, fob dansk hamn
(omräknat till cif-pris med tillägg av 5 öre/kg).

Ovägt medeltal av

holländsk Edamer, 40 %, Leeuwardennoteringen och
dansk ost 45 %, Ostexportudvalgets notering fritt mejeri
(omräkning till cif-pris med tillägg av ca 20 öre/kg).

Svenskt exportpris på ägg, fritt Padborg (omräkning till
pris eif Sverige med tillägg av 12 öre/kg).

Notering i Köpenhamns kötthall på unga kor (= ko kl.
I) med tillägg för frakt och importkostnad till Sverige
av 15 öre/kg.

Ovägt medeltal av notering i Köpenhamns kötthall på
sötmjölkskalvar kl. I
fedekalvar kl. I

(tillägg för frakt och importkostnad till Sverige med
15 öre/kg).

Notering i Köpenhamns kötthall på häst kl. I (tillägg
för frakt och importkostnad till Sverige med 15 öre/kg).

Noteringen i London pa danskt bacon kl. A (avdrag
med 5 öre/kg för att få pris i Sverige).

Vid jämförelser mellan priserna på fläsk och bacon används
kvalitetsrelation 1 kg fläsk = 0,8 kg bacon.

De i index medtagna varorna omfattar 74 procent av jordbrukets totala
produktionsvolym. Deras värde, beräknat i förutsatta utlandspriser per den
motsvarar emellertid med hänsyn till att importavgifterna
da frånräknas, endast drygt 50 procent av det svenska jordbrukets totala
produktionsvärde.

vikter i index har valts för vegetabilier normproduktionen för 1958/
59 enligt totalkalkylen våren 1958, medan för animalier insatts produktionen
1958/59 enligt den hösten 1958 reviderade kalkylberäkningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

Tabell 4. Världsmarknadsprisindex september 1956—februari 1959

(Prognos per september 1959=100)

	1956/57	1957/58	1958/59
September .	....................... 121,0	110,0	107,6
Oktober ...	....................... 120,6	106,3	108,0
November .	....................... 121,6	104,0	111,2
December .	....................... 123,4	107,3	112,9
Januari ...	....................... 120,8	100,1	111,2
Februari .. .	....................... 114,2	97,0	106,9
Mars.......	....................... 110,4	101,8
April.......	....................... 108,6	102,0
Maj .......	....................... 112,6	100,9
Juni.......	....................... 116,5	101,7
Juli .......	....................... 115,9	103,3
Augusti .. .	....................... 113,5	104,9
	Årsmedeltal 116,6	103,3
Med tillämpning	av de anförda vikterna har	inom jordbruksnämnden

utarbetats en preliminär indexserie.

Som bas i dessa beräkningar skall enligt avtalet användas de internationella
priser per den 1 september 1959, vilka lagts till grund för fastställandet
av importavgifterna vid de nu avslutade förhandlingarna (kol. 1 i tabell
2).

De priser (noteringar), som använts vid indexberäkningarna framgår av
tabell 3. Man har vid val av prisserier i största utsträckning utgått från de
utlandsnoteringar, som legat till grund för nyss nämnda prognoser per den
1 september 1959. Man har samtidigt sökt få ett urval av representativa
prisserier, för vilka man, såvitt nu kan bedömas, kan erhålla fortlöpande
och säkra uppgifter. Det bör emellertid understrykas, att valet av noteringar
endast är preliminärt.

De valda noteringarna anges i allmänhet eif Sverige, i vissa fall (animalier)
med tillägg för frakter och kostnader inom landet. Det har även diskuterats
att bryta ut dessa kostnader ur resp. priser och i stället ha en fristående
post härför, kallad frakter m. m. Detta spörsmål kommer att tagas
upp vid den definitiva utformningen av index.

I tabell 4 redovisas resultatet av de preliminära indexberäkningarna för
tiden september 1956—februari 1958 med prognospriserna per den 1 september
1959 som bas.

Världsmarknadsprisindex skall fortlöpande utarbetas av statens jordbruksnämnd
och publiceras i Jordbruksekonomiska Meddelanden.

C. Justering av gränsskyddet med hänsyn till löneutvecklingen för
industriarbetare

En justering av importskyddet skall ske, när avtalsmässiga förändringar
inträffar i industriarbetarnas årslöner. Vid justeringen av skyddet skall
man även taga hänsyn till de statistiskt registrerade merinkomsterna (»löneglidning»).
Detta sker med användning av socialstyrelsens kvartalsstatistik
för vuxna manliga industriarbetare i ortsgrupperna 2 och 3. Därest
uppgörelse om ändring (eller prolongation) av avtalslönerna träffas varje
år i februari—mars skall man med utgångspunkt från den då beräknade
genomsnittliga procentuella avtalsmässiga förändringen av industriarbetarnas
årsinkomster i ortsgrupperna 2 och 3 lägga ett procenttal, som bestämmes
av skillnaden mellan å ena sidan det ovägda medeltalet av den
totala procentuella timförtjänständringen under ett år, beräknat från socialstyrelsens
statistik under de 3 närmaste föregående kvartalen (maj,
augusti och november föregående år), och å andra sidan den enligt före -

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

gående årsavtal beräknade genomsnittliga procentuella timförtjänständringen.
Skulle t. ex. en total timförtjänstökning uppgå till 3,6, 3,8 och 4,0
procent eller i medeltal 3,8 procent, medan en avtalsmässig höjning för
samma kvartal beräknats till 1,8 procent, skall skillnaden, i detta fall 2,0
procent, läggas till den procentuellt beräknade förändring av årslönen, som
det nya avtalet innebär. Skulle den senare exempelvis beräknas till i genomsnitt
2 procents höjning inom ortsgrupperna 2 och 3, skall en justering
av importstödet (jämte prisgränsen för k-mjölk) ske, så att brukarens inkomst
i storleksgrupp III (15 ha gård) kan beräknas stiga med 4 procent.
Som mått på brukarens inkomst skall man vid första justeringstillfället
taga den av förhandlingsberedningen i bilaga 1 enligt taxeringsvärdemetoden
beräknade inkomsten i grupp III ökad med 150 kr., d. v. s. (7 864
+ 150 =) 8 014 kr. Vid nästa justeringstillfälle skall de procentuella förändringar,
som då blir aktuella, räknas på den vid föregående tillfälle uppjusterade
inkomsten (i det här använda räkneexemplet sålunda inkomstsumman
8 014 kr. ökad med 4 procent) o. s. v.

I det i avtalet intagna beloppet 3 600 kr. som mått på inkomstklyftans
storlek ingår en förutsatt löneglidning under 1959 (fram till den 1 september),
uppskattad till 100 kr. Sagda belopp skall avräknas vid den första
justeringen av gränsskyddet på grund av ändrade avtalslöner.

D. Löpande översyn av kostnadsprisindex och världsmarknadsprisindex

Kostnadsprisindex (K-index) avser som förut nämnts att mäta prisutvecklingen
vid oförändrad kvalitet på maskiner och redskap etc. Detta
medför bl. a., att problem kommer att uppstå i den mån kvalitetsändringar
inträffar. Beträffande världsmarknadsprisindex (VM-index) kan under avtalstiden
de tongivande utländska noteringarna, som man nu utgår ifrån,
få ändrad tyngd och innebörd, vilket kan få till följd att ett utbyte av noteringar
måste ske, så att syftet med VM-index, nämligen att återge den
faktiska genomsnittliga förändringen på utlandsmarknaderna av priserna
på jordbruksprodukterna, icke förfelas. Problem uppstår även om någon
eller några av de i VM-index använda noteringarna temporärt skulle bortfalla
och sålunda behöva ersättas med andra noteringar. Eventuella ändringar
i växelkurserna mellan Sverige och utlandet måste även beaktas vid
indexberäkningarna.

Översynen och fastställande av index bör ske omkring den 15 i varje
månad och avse indextalen för närmast föregående månad. Samtidigt slutjusteras
eventuella preliminära indexberäkningar (avser främst K-index)
för tidigare månad eller månader.

Med hänsyn till vad nu sagts synes den löpande översynen av indexberäkningarna
lämpligen böra utföras av en särskild expertgrupp, omfattande
exempelvis 3 sakkunniga, varav en från statens jordbruksnämnd, en från
Jordbrukets utredningsinstitut och en från statens pris- och kartell nämnd.

Därest man vid översynen av indexserierna skulle finna, att principiella
eller beräkningstekniska förändringar blir erforderliga, som mera väsentligt
påverkar gången i indextalen, skall frågorna härom i första hand diskuteras
med jordbrukets branschorganisationer och därefter underställas
jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation för godkännande,
innan förändringar vidtages i indexberäkningarna.

E. Tillämpning av spärreglerna

Som bas (index = 100) skall i K-index användas de genomsnittliga priser
och prisindextal, som förelegat under l:a kvartalet 1959. Dessa väntas

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

icke undergå några större förändringar fram till den 1 september. I VMindex
skall som baspriser tagas de priser på utlandsmarknaderna, som vid
förhandlingarna våren 1959 förutsattes skola föreligga den 1 september.

När skillnaden mellan Iv-index och VM-index under tre månader i följd
har överstigit 3 pi''ocent (i detta fall = indexenheter), skall importavgifterna
och prisgränsen för k-mjölk ändras på sådant sätt, att det ovägda
medeltalet av jordbruksnämndens producentprisindex för ifrågavarande tre
månader beräknas komma att ändras med hälften av förenämnda skillnad,
d. v. s. med omkring 11/2 procent eller däröver. Skulle t. ex. skillnaden
under de tre ifrågavarande månaderna uppgå till resp. 3,5, 4,0 och 4,5 indexenheter,
skall justeringar av importavgifterna (och prisgränsen för kmjölk)
utföras så, att nominella producentprisindex kan förutsättas änd -

Vid förnyad utlösning av regeln skall man utgå ifrån läget under den 3-månadersperiod, som inan laile till grund vid närmast föregående justeringstillfälle.
Det ovägda medeltalet för var och en av K- och VM-index för
sagda period skall därvid utgöra ny bas (sättas = 100).

1 prissystemet ingår vidare en regel om justering av importavgiftsskyddet
med hänsyn till löneutvecklingen för industriarbetare på sätt som tidigare
har beskrivits under punkt C.

Till den del förändringarna av importavgifterna vid den förstnämnda regelns
tillämpning är avsedd att eliminera svängningarna i den utländska
prisnivån får detta till följd att den genomsnittliga svenska nominella producentprisnivån
återförs mot mittprisnivån. Justeringar av avgifterna till
följd av ändrade kostnader i jordbruket och/eller ändringar av industriarbetarnas
årslöner medför däremot, att den nominella producentprisnivån
kommer att överstiga eller understiga den genomsnittliga mittprisnivån.
Det förra blir fallet, om K-index stiger och/eller industriarbetarnas årslöner
ökar.

När sådana ändringar av importavgifterna, som verkställs på grund av
förändringar i K-index och/eller i lönenivån för industriarbetare, räknade
i procent av den rådande mittprisnivån, genomsnittligt överstiger 3 procent,
räknat från utgångsläget eller från närmast föregående justering av mittpriser
och prisgränser, skall mittpriserna ändras med samma belopp som
det, med vilket importavgifterna för de olika varorna höjts eller sänkts
på grund av nyssnämnda förändringar, och prisgränserna ändras med samma
procentsats som mittpriserna.

Det förutsätts, att de svenska jordbruksregleringsvaror, vars priser icke
påverkas av prisutvecklingen på världsmarknaden, i stort sett bör följa
med den genomsnittliga producentprisutvecklingen. Viktigast av dessa varor
är k-mjölken. Priset på denna vara bör röra sig fritt under en övre
gräns, vilken ändras varje gång en generell ändring av importavgifterna
äger rum. Ändringen skall därvid svara mot den genomsnittliga procentuella
förändring av prisnivån för övriga produkter, som justeringarna av
importavgifterna medför.

F. Exempel på spärregelns funktionssätt

1. Kostnadsprisindex

Om K-index stiger med minst 3,0 procent, kan man utgå från att basjordbrukets
totala kostnader de facto har ökat med omkring 1,5 procent. Importavgifterna
justeras då på sådant sätt, att den nominella produccntpris -

1 3,5 + 4,0 + 4,5

2 procent.

ras med

Kung/. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

nivån (mätt med existerande producentprisindex) kan beräknas komma att
stiga med 1,5 procent. Jordbruket får därvid full täckning för den inträffade
kostnadsstegringen.

2. Världsmarknadsprisindex

Svängningar i världsmarknadspriserna har beräknats direkt påverka
hemmamarknadspriserna för varor, som tillhopa svarar för omkring 70
procent av jordbrukets totala intäkter av alla produkter. Om man utgår
ifrån att det genomsnittliga importskyddet utgör 40 procent räknat på importpriserna,
kommer den svenska prisnivån att påverkas med endast hälf -

:50

ten av de procentuella svängningarna i världsmarknadspriserna

o • . /

Att så blir fallet vid de gjorda antagandena kan även belysas med följande
sifferexempel, där man för enkelhetens skull räknar med att värdet av den
totala svenska jordbruksproduktionen utgör 4 miljarder kr. Tager man 70
procent av detta värde erhålls beloppet 2 800 miljoner kr. för de varor, som
direkt påverkas av utlandspriserna. Vid 40 procents skydd har dessa varor
ett värde räknat i världsmarknadspriser av 2 miljarder kr. (2 000 ökat med
40 % utgör 2 800) eller hälften av jordbruksproduktionens totala värde.

När världsmarknadspriserna sjunker med 3 procent, förutsätts den inhemska
prisnivån falla med 1,5 procent. Nedgången i VM-index med 3 procent
(= indexenheter) medför, att regeln utlöses, varvid importavgifterna
ändras så, att den svenska producentprisnivån (mätt på samma sätt, som
sagts i punkt 1) åter kan beräknas stiga med 1,5 procent. Jordbruket får
sålunda full täckning för svängningarna i världsmarknadspriserna.

3. Numeriskt exempel

a) VM-index	Producentprisindex
100—* 97	100—<	- 98,5
Efter justering av importavgifterna		i 100
b) K-index
100—*103	100	100 1
Efter justering av importavgifterna		1 101,5
c) VM- och K-index
VM 100—- 98	100-	— 99
K 100—>101
Efter justering av importavgifterna		1 100,5

1 Beräkningen är schematisk. Enligt tabell 2 utgör marknadsvärdet i Sverige av de i index
ingående produkterna 74 % och värdet av samma varor, räknat i importpriser, 52 %. Skyddet

/ K 74 \

uppgår sålunda i genomsnitt till (100 * gg —100 = 1 ca 42 %. Tillämpar man de förutsatta im 74 portpriserna

och nya importavgifterna per 1 september, får man relationen y~yj = 52.

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1959

VM-index sjunker i fallet a) med 3 enheter (från 100 till 97). Producentprisnivån
förutsätts då sjunka med 1,5 enheter (från 100 till 98,5). Importavgifterna
justeras på sådant sätt, att den genomsnittliga producentprisnivån
återgår till 100.

I fallet b) stiger K-index med 3 enheter. Producentprisindex påverkas givetvis
icke härav. För att lämna täckning för kostnadsstegringen erfordras,
att importavgifterna ändras så, att producentprisindex stiger till 101,5.

I det kombinerade fallet c) går VM-index ner 2 enheter, medan K-index
går upp en enhet. Sänkningen av VM-priserna förutsätts till hälften slå igenom
i producentprisindex, eller med en enhet. Importavgifterna ändras så
att producentprisindex för det första stiger med en enhet, d. v. s. återgår
till 100 (kompensation för prisfallet) och för det andra stiger med ytterligare
en halv enhet till 100,5 (kompensation för kostnadsstegringen).

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1959

Bilaga 3

med allmän översikt av utlandsmarknaderna

Internationell marknadsöversikt1

Efter andra världskriget har världsproduktionen av jordbruksprodukter
stigit avsevärt. År 1957/58 stannade emellertid denna utveckling upp. Index
för produktionen med förkrigstiden som bas uppgick under såväl 1956/57
som 1957/58 till 131. Index för produktionen per capita sjönk samtidigt från
103 till 101. Den omedelbara orsaken till nedgången var dålig väderlek i ett
flertal områden. Emellertid har en rad djupare liggande omständigheter
medverkat till en avmattning av jordbruksproduktionen, i synnerhet i ekonomiskt
utvecklade länder. I dessa domineras jordbrukspolitiken av överskottsproblemen.
Nationalinkomsten och konsumtionsnivån är redan hög
och efterfrågan på livsmedel växer endast långsamt, samtidigt som befolkningsökningen
är förhållandevis liten. För de underutvecklade länderna är
situationen den motsatta. Även små inkomstökningar leder till en relativt
stark uppgång i efterfrågan på jordbruksprodukter, som dessutom stimuleras
av den betydande befolkningstillväxten. Ä andra sidan kan jordbruksproduktionen
ej öka så kraftigt på grund av brist på kapital, primitiva
brukningsmetoder in. m.

Världshandeln med jordbruksprodukter nådde i början av 1950-talet förkrigsnivån
och låg stabilt i närheten av denna fram till 1955. Detta år började
en uppgång, som till ganska stor del berodde på intensifierade ansträngningar
från Förenta Staterna att avsätta sina överskottsprodukter.
Leveranserna har inte endast gått till Europa utan i stigande utsträckning
till underutvecklade länder. Nettoexporten av livsmedel från mindre till mer
utvecklade länder har under senare år sjunkit till ungefär en tredjedel av
förkrigsnivån.

Trots den ökade världshandeln är lagren av jordbruksprodukter i världen
betydande. De uppskattas f. n. till drygt 10 procent av världsproduktionen
(exklusive Östeuropa, Sovjetunionen och Kina). Omkring tre fjärdedelar av
desamma ligger i Nordamerika.

En långsam allmän tendens till nedgång har kännetecknat den internationella
prisnivån för jordbruksprodukter alltsedan 1953/54, då Korea-boomen
i stort sett var övervunnen. Utvecklingen har endast avbrutits av en kraftig
uppgång hösten 1956 i samband med Suez-krisen. Eftersom de internationella
priserna på industriprodukter i stort sett fortsatt att stiga har vidare
jordbruksprodukternas köpkraft på världsmarknaden sjunkit kraftigare än
den nominella prisutvecklingen ger vid handen.

Utvecklingen har emellertid varit olika för skilda varugrupper. Smör- och
fläskpriserna har sjunkit relativt kraftigt under senare delen av 1950-talet,
medan bl. a. köttpriserna varit väl hävdade.

De inhemska producentpriserna har i allmänhet inte följt med nedgången
i världsmarknadspriserna. Ser man på Västeuropa (tabell 2) finner man att

1 Som källa har i huvudsak använts ekonomiska och statistiska sammanställningar från FAO.

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

Tabell 1. Världens livsmedelsproduktion

(Förkrigstiden = 100)

Total produktion

Västeuropa ..........

Nordamerika..........

Oceanien ............

Sydamerika ..........

Fjärran Östern (exkl.

Kina) ..............

Främre Orienten......

Afrika................

Hela världen1

Produktion per capita

Västeuropa ..........

Nordamerika ........

Oceanien ............

Sydamerika ..........

Fjärran Östern (exkl.

Kina) ..............

Främre Orienten......

Afrika ................

Hela världen1

1950/51

139

109

130

100

120

128

100

116

105

1951/52

1952/53

115

139

106

125

102

126
130

112

103

114

102

105

115

152

117

135

105

135

137

117

103

123

107

109

100

1953/54

1954/55

124

151

119

136

116

146

143

121

119

100

124

146
119
141

118

143

147

122

114

108

113

100

1955/56

125
153

126
144

121

146

125

118

107

108

101

1956/57

1957/58

(prel.)

125

162

119

154

124

152

151

131

109

121

100

112

103

126

158

114

153

123

157

148

131

109

116

107

101

Inklusive Sovjetunionen, Östeuropa och Kina.

producentpriserna 1957/58 med i genomsnitt 10 procent överstigit nivån
1953/54. Frånräknas Italien, där de inhemska priserna sjunkit under perioden,
blir indexsiffran 112. Realpriserna har däremot ej förändrats nämnvärt
mellan 1953/54 och 1957/58 men visat en något sjunkande tendens.

Under 1950-talet har priserna i internationell handel väsentligt understigit
de inhemska producentpriserna i flertalet västeuropeiska länder. För Sveriges
del beräknades det totala gränsskyddet av jordbruksprisutredningen toi
1953/54 till ca 20 procent. Av övriga västeuropeiska länder hade endast Danmark
och Nederländerna ett avsevärt lägre gränsskydd. Redan 1954/55 hade
talet för Sverige stigit till 25 procent. Vid förhandlingarna om det nya systemet
för prissättningen på jordbruksprodukter våren 1956 beräknades det totala
prisstödet (ej fullt jämförbart med föregående gränsskyddsberaknmgar)
per den 1 september 1956 till nära 32 procent. Per den 1 september 19oJ
uppskattas prisstödet (gränsskyddet inklusive kompensationsavgifter) med
nuvarande avgifter till 40 procent (tabell 3). Efter de avgiftshöjningar, som

Tabell 2. Producentpriser i Västeuropa1

(1953/54 = 100)

1953/54

1954/55

1955/56

1956/57

1957/58

Nominella priser ............

100

105

106

Realpriser..................

100

101

1 Tabellen omfattar Sverige, Danmark, Norge, Storbritannien, Nederländerna, Frankrike, Västtyskland
och Italien.

48°

Kungl. Maj. ts proposition nr lk7 år 1959

Tabell 3. Beräkningar av jordbrukets gränsskydd per den 1 september 1959 med våren 1959
gällande avgifter

Varuslag	Pro- duk- tion 1958 /59,1 milj. kg	Beräk-nat im-port-pris per 1/9 1959, öre/kg	Importavgift	Övriga avgifter, (förmal-ningsav-gift och kompen-sations-avgifter), öre/kg	Pro- duk- tio- nens im- port- värde, milj. kr. (2x3)	Motsvarande avgiftsvärde
öre/kg	i % av im-p ort-pri-set (t 100)	Import-avgift, milj. kr. (2x4)	Sam liga avgifter, milj. kr. (2x [4+6])
1	2	3	4	5	6	7	8	9
Vete....................	590	30	9,35	31	25	177	55	85
Råg....................	159	28	9,35	33	25	45	15	23
Matpotatis..............	700	23,5	7,78	33		164	54	54
Fabrikspotatis ..........	255	6,9	3	43	»0,45	18	8	9
Socker, raff.............	258	54	32,5	60		139	84	84
Höstraps ..............	180	53	12	23	_	95	22	22
Smör ..................	80	410	131	32	4 24	328	105	124
Ost ....................	52	300	63	21	4111	156	33	90
Grädde, 40 % ..........	31	382	100	26	4116	118	31	67
Torrmjölk
fet ..................	8	200	105	52	_	16	8	8
mager................	11	70	105	150		8	12	12
Kondensmjölk
fet, sockrad ..........	1	150	42	28	_	2	0	o
mager, sockrad........	3	105	42	40	_	3	1	1
fet, osockrad..........	1	130	42	32	_	1	0	o
Ägg....................	76	290	78	27	_	220	59	59
Nötkött ................	112	335	102	30	s8	375	114	123
Kalvkött ..............	31	400	115	29	‘14	124	36	40
Fårkött ..............	1	400	128	32	_	4	1	1
Hästkött ..............	7	250	81	32	66	18	6	6
Fläsk ..................	228	265	88	33	6 21	604	201	249
Summa	—	—	—	—	—	2 615	845	1057

Gränsskydd exklusive kompensationsavgifter o. d......................... 32 3 %

Gränsskydd inklusive kompensationsavgifter o. d......................

1 För vegetabilier enligt normkalkylen, för animalier enligt omräknad kalkyl.

3 Förmalningsavgift.

3 Motsvarar tillverkningsavgift.

4 Motsvarar mjölkavgift samt utom för smör även utjämningsavgift.

5 Motsvarar slaktdjursavgift.

den nu träffade överenskommelsen innebär, beräknas skyddet vid samma
tidpunkt till drygt 43 procent (tabell 4). Uppgången sedan september 1956
har till största delen berott på avgiftsökningar. I och för sig har de förväntade
lägre utlandspriserna per den 1 september 1959 endast höjt gränsskyddet
med ca 2 procent.

Det svenska gränsskyddet har alltså stigit avsevärt. Från 1953/54 till
1957/58 har jordbruksnämndens nominella producentprisindex för totalproduktionen
stigit med ca 13 procent (tabell 5). Med ett par undantag har
emellertid uppgången varit väl så stark i de övriga västeuropeiska länderna.

I tabell 5 redovisas utom jordbruksnämndens producentprisindex även
exportpriserna i internationell handel enligt FAO. De sistnämnda priserna
har sedan 1953/54 sjunkit med omkring 8 procent.

Prisutvecklingen på de viktigare utlandsmarknaderna vara för vara fram -

Kungl. Maj. ts proposition nr.H7 år 1959 49°

Tabell 4. Beräkningar av jordbrukets gränsskydd per den 1 september 1959 med från denna
tidpunkt gällande avgifter

Varuslag	Pro- duk- tion 1958 /59,1 milj. kg	Beräk-nat im-port-pris per 1/9 1959, öre/kg	Importavgift	Övriga avgifter, (förmal-ningsav-gift och kompen-sations-avgifter), öre/kg	Pro- duk- tio- nens im- port- värde, milj. kr. (2x3)	Motsvarande avgiftsvärde
öre/kg	i % av im-p ort-pri-set a 100)	Import-avgift, milj. kr. (2x4)	Samtliga avgifter, milj. kr. (2x [4+6])
1	2	3	4	5	6	7	8	9
Vete....................	590	30	13	43	*5	177	77	106
Råg....................	159	28	13	46	a5	45	21	29
Matpotatis..............	700	23,5	8	34	_	164	56	56
Fabrikspotatis ..........	255	6,9	3	43	3 0,45	18	8	9
Socker, raff.............	258	54	34,25	63		139	88	88
Höstraps ..............	180	53	12	23	—	95	22	22
Smör ..................	80	410	101	25	*24	328	81	100
Ost ....................	52	300	63	21	*111	156	33	90
Grädde, 40 % ..........	31	382	100	26	*116	118	31	67
Torrmjölk
fet ..................	8	200	115	58	—	16	9	9
mager................	11	70	115	164	—	8	13	13
Kondensmjölk
fet, sockrad ..........	1	150	50	33	_	2	0	0
mager, sockrad ......	3	105	50	48	_	3	2	2
fet, osockrad..........	1	130	50	38	_	1	0	0
Ägg....................	76	290	88	30	—	220	67	67
Nötkött................	112	336	106	32	58	375	119	128
Kalvkött ..............	31	400	100	25	614	124	31	35
Fårkött ................	1	400	128	32	_	4	1	1
Hästkött ..............	7	250	81	32	«6	18	6	6
Fläsk ..................	228	265	115	43	5 21	604	262	310
Summa	—	—	—	—	—	2615	927	1138

Gränsskydd exklusive kompensationsavgifter o. d......................... 35 4 %

Gränsskydd inklusive kompensationsavgifter o. d.........................

1 För vegetabilier enligt normkalkylen, för animalier enligt omräknad kalkyl.

* Förmalningsavgift.

* Motsvarar tillverkningsavgift.

* Motsvarar mjölkavgift samt utom för smör även utjämningsavgift.

‘ Motsvarar slaktdjursavgift.

Tabell 5. Index för internationella exportpriser och svensk producentprisindex

(1953/54 = 100)	1953/54	1954/55	1955/56	1956/57	1957/58
Internationella exportpriser .. Jordbruksnämndens produ-centprisindex:	100	93	90	93	92 (prel.)
Nominell index..........	100	101	in	113	113
Realindex ..............	100	100	104	102	97

når av tabell 8, varvid de noteringar valts, som vid de nu avslutade förhandlingarna
i första hand legat till grund för fastställandet av importavgifter,
gällande från den 1 september 1959.

3° nihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

Producentpriser och konsumentpriser

I tabellerna 6 och 7 har för större delen av Västeuropa sammanställts producentpriser
och konsumentpriser på viktigare jordbruksvaror under de senaste
2 åren. För producentpriserna har som källa använts FAO:s statistik.
Konsumentpriserna har för Sverige hämtats från socialstyrelsens statistik
från 70 orter, för övriga länder från ILO:s statistik avseende i flertalet fall
resp. lands huvudstad.

Det bör understrykas, att försiktighet måste iakttagas vid jämförelser
mellan den absoluta prisnivån i olika länder, beroende på kvalitetsskillnader,
ändringar i växelkurser o. d. Särskilt beträffande kött och fläsk kan
kvaliteterna växla starkt. För Frankrike påverkas jämförbarheten mellan
producentpriserna 1956/57 och 1957/58 av devalveringen i augusti 1957.
Jämför man producentprisernas utveckling med konsumentprisernas, bör
även ihågkommas, att de förra här redovisas för helt produktionsår, de senare
endast för en enstaka månad.

Av tabell 6 framgår att Danmark och Nederländerna tämligen genomgående
redovisar de lägsta producentpriserna. Närmast därefter kommer Sverige
och Västtyskland. Detta visas ännu tydligare av följande tablå, där de
i tabellen medtagna producentpriserna sammanvägts med de olika produkternas
andel av jordbrukets bruttointäkter och där talet för Sverige satts
lika med 100.

	1956/57	1957/58
Danmark...............	78	74
Nederländerna.........	91	93
Sverige.................	100	100
Västtyskland...........	..... 100	104
Frankrike .............	104	99
Norge .................	..... 104	109
Storbritannien.........	109	112
Italien .................	122	125

Nedgången för Frankrike mellan 1956/57 och 1957/58 beror, som förut
nämnts, på devalvering.

De angivna priserna är de till producenterna faktiskt utbetalade, d. v. s.
inkluderar subventioner i den mån de direkt och allmänt hänförs till en viss
produkt. För Norges del har alltså de ganska betydande särskilda mjölkbidragen
ej medtagits. Däremot ingår exempelvis leveransbidraget för mjölk i
Västtyskland.

De låga producentpriserna i Danmark och Nederländerna återspeglas i en
förhållandevis låg konsumentprisnivå (tabell 7). I Frankrike och Norge har
man genom en betydande subventionering sökt förhindra, att de höga producentpriserna
slår igenom i konsumentpriserna. Under 1958 reducerades
subventionerna emellertid ganska kraftigt i Norge, vilket också framgår av
tabellen. Konsumentpriserna i oktober 1958 ligger för ett flertal produkter
på en betydligt högre nivå än i oktober 1957. Storbritannien tillämpar den
s. k. lågprislinjen med statliga producentpristillägg och förhållandevis låga
konsumentpriser.

I de viktigare smörkonsumerande länderna bär smörpriserna sjunkit
kraftigt mellan 1957 och 1958. Den mest betydande nedgången skedde i Sverige.
I Västtyskland var den däremot ganska obetydlig och i Norge steg priset
till följd av nyssnämnda reducering av subventionerna. Däremot har
konsumentpriset på mjölk stigit i flertalet redovisade länder. Producent -

Tabell 6. Producentpriser på jordbruksprodukter 1956 57 och 1957/58. öre/kg

	Vete	Potatis*	Sockerbetor	Nötkreatur	Svin	Ägg	Mjölk hela produktionen
	1956	1957	1956	1957	1956	1957	1956	1957	1956	1957	1956	1957	1956	1957
	/57	158	/57	158	/57	,/58	/ 57	/ 58	/ 57	/58	/ 57	/ 58	/57	/58
Sverige ..........	42,53	38,84	13,05	19,30	8,56	8,41	226	224	309	265	303	323	43,50	42,62
Danmark ........	35,25	33,94	10,61	13,68	7,29	6,61	*158	*152	256	218	269	284	30,61	26,71
Norge............	61,83	60,97	13,35	19,57	—	—	205	212	237	254	300	336	50,52	49,97
Storbritannien ....	42,46	39,99	15,72	28,29	9,18	8,86	191	199	302	268	421	419	48,37	47,63
Nederländerna ....	135,35	''38,36	13,31	17,95	36,28	*6,99	242	231	243	224	278	313	38,79	39,45
Frankrike ........	56,47	36,17	16,18	16,88	6,26	6,52	198	197	3 304	6316	“402	“410	7 38,74	7 36,28
Västtyskland ....	49,65	52,49	14,82	14,20	7,78	8,77	210	210	290	272	401	417	39,40	43,22
Italien............	59,87	60,71	21,68	15,79	7,22	7,03	264	279	292	281	434	413	•37,62	•38,64

1 Baspris. — 3 Genomsnittligt pris på mat- och fabrikspotatis, utom för Nederländerna, som redovisar enbart matpotatis. — 3 Kontraktspris
för betor med 16,5 % sockerhalt. — * Unga kor 2 kval. — 6 Klass C, levande vikt 100—119,9 kg. — a Ägg från Picardie-Normandie
vid Paris saluhall. —- 7 Mejerimjölk. — 8 Endast produktmjölk.

Anm. Växelkursen för 100 franska frcs var 1956/57 1,49 och 1957/58 1,23 sv.kr.

Tabell 7. Konsumentpriser på livsmedel oktober 1957 och oktober 1958. Kr/kg

	Vetemjöl	Potatis	Strösocker	Nötkött (ox-stek utan ben)	Fläsk (kotlett)	Ägg (st.)	Mjölk (liter)	Smör	Margarin
	1957	1958	1957	1958	1957	1958	1957	1958	1957	1958	1957	1958	1957	1958	1957	1958	1957	1958
Sverige ..............	1,03	1,01	0,40	0,48	1,34	1,46	2 6,95	2 7,49	7,19	8,41	0,30	0,27	0,58	0,66	7,29	5,32	3,49	3,51
Danmark ............	0,95	0,99	0,28	0,34	0,76	0,81	6,05	6,20	5,85	6,56	0,28	0,26	•0,47	•0,47	4,93	4,42	2,24	2,37
Norge................	0,65	0,75	0,32	0,25	1,09	0,99	10,30	11,60	7,98	8,70	0,33	0,30	•0,45	•0,67	6,24	7,40	1,67	2,28
Storbritannien........	0,94		0,43		0,94	1,06	7,11		6,90		0,18	0,17	0,85		5,41	4,93	2,82	2,80
											0,31	0,33						2,05
Nederländerna........	0,64	0,63	0,33	0,30	1,27	1,35			6,09	6,72	0,30	0,27	0,49	0,51	6,55	4,97	2,07
Frankrike ............	1,17	1,23	0,27	0,41	''1,24	''1,35	11,13	12,98	6,01	7,06	0,36	0,33	•0,55	•0,68	9,73	9,90	3,33	3,59
Västtyskland ........	0,95	1,03	0,25	0,26	1,48	1,53	6,29		7,13	7,52	0,32	0,30	0,53	0,53	8,81	8,52	2,53	2,52
Italien................	1,10		0,40		2,05		11,49		9,70		0,29		0,75		10,30

1 Bitsocker. — 3 Med ben. — 3 I flaska. o

Kungl. Maj:ts proposition nr <lb7 år 1959

Kungl. Maj. ts proposition nr 747 år 1959

priset på mjölk (hela produktionen) har i allmänhet inte rört sig mycket
mellan 1956/57 och 1957/58 men har visat nedåtgående tendenser i de
flesta länderna.

Producentpriset på fläsk har under trycket av den allmänna överskottssituationen
sjunkit något i ett antal länder.

Läget för olika jordbruksprodukter

Den svenska skörden av fullgod brödsäd har de 2 senasle åren blivit mindre
än normalt. Detta har berott dels på en minskning av den skördade arealen,
dels på att brödsädens kvalitet blivit nedsatt till följd av dåligt skördeväder.
Under nu löpande 3-årsperiod för prissättningssystemet på jordbruksprodukter
har alltså endast år 1956 givit en normal skörd med exportöver -

skott.
Brödsäd
	Areal,	Produk-	Konsum-	Över-	Nettoex- Genomsnitt	- Importpris
	1000	tion1,	tion,	eller	port ( + ) ligt produ-	på $-vete3
	ha	milj. kg	milj. kg	under-skott, milj. kg	eller -im- centpris i port(—), Sverige på milj. kg vårvete, kr./dt	Inom Utom 1WA* IWA kr./dt
1938/39	497	835	672	+ 163	- 47 18,8	17
1948/49	475	776	646	+ 130	- 33 34,5	37
1949/50	442	826	711	+ 115	+ 120 35,2	43 48
1950/51	466	701	720	- 19	- 34 33,2	45 57
1951/52	421	469	710	- 241	- 345 43,4	48 60
1952/53	451	883	690	+ 193	+ 25 55,4	44 52
1953/54	519	996	680	+ 316	+ 481 49,9	44
1954/55	581	876	675	+ 201	+ 249 46,4	43
1955/56	447	588	670	- 82	- 13 43,2	44
1956/57	519	960	670	+ 290	+ 188 43,8	44
1957/58	448	643	670	- 27	- 13 39,9	40
1958/592	375	500	665	- 165	- 207 42,9	40 (febr.)
1 Produktionen har beräknats med utgång från förmalning, export, import	och lagerföränd-

ringar. Den redovisas alltså exklusive utsäde, utfodring, avrens och svinn.

8 Uppgifter för 1958/59 i denna och efterföljande tablåer är delvis prognoser.

3 Nordamerikanskt vete av högsta kvalitet. Prisskillnaden mellan detta och svenskt vete av

normalkvalitet beräknas utgöra ca 6 kr./dt.
* Internationella veteavtalet.

Världsproduktionen av vete beräknas 1958/59 vara rekordstor och ha uppgått
till i runt tal 235 miljoner ton. Den skulle därmed vara ca 10 procent
större än 1956/57 och 1957/58. Uppgången sammanhänger främst med_ kraftiga
produktionsökningar i Förenta Staterna, Kina och Australien. I Förenta
Staterna har man med det s. k. jordbanksprogrammet sökt begränsa bl. a.
vetearealerna. Detta har dock i stort sett misslyckats och då dessutom avkastningen
varit rekordsitor beräknas skörden 1958/59 ha stigit till 39 miljoner
ton från 26 miljoner ton 1957/58. Den australiensiska veteproduktionen
var till följd av missväxt låg 1956/57 och 1957/58. För 1958/59 räknas
med en normal produktion av ca 5 miljoner ton.

Till följd av regnig väderlek under hösten understeg 1958 års västeuropeiska
skörd 1957 års nivå, varför importbehovet till Västeuropa torde bli
något större än föregående år. Då den franska veteproduktionen reducerats

Kungl. M(ij:ts proposition nr iM år 1959

från 11 till drygt 9 miljoner ton, beräknas Frankrikes exportöverskott 1958/
59 utgöra 0,5 miljoner ton mot 2 miljoner ton föregående år. Däremot uppskattas
den italienska produktionen lämna ett exportöverskott av 1 miljon
ton.

Emellertid föreligger betydande övergångslager från föregående produktionsår.
I de 4 stora exportländerna, Förenta Staterna, Kanada, Argentina
och Australien, utgjorde vetelagren per den 1 juli 1958 47,5 miljoner ton.
Detta innebär visserligen en nedgång med 10 procent sedan föregående år
men motsvarar i det närmaste 2 års omsättning på världsmarknaden av vete.

De internationella vetepriserna har hållit sig relativt stabila under den
gångna 3-årsperioden, om man ser på de transoceana fobpriserna. I det förnyade
internationella veteavtalet, som gäller från den 1 augusti i år, har minimi-
och maximipriserna satts till 1,50 resp. 1,90 dollar per bushel (28,55
resp. 36,15 kr/dt) för Manitoba I i lager Fort William/Port Arthur. Detta
innebär en sänkning av den övre prisgränsen med 10 cent gentemot det nu
gällande avtalet. Genom att Storbritannien, världens viktigaste importland
för vete, denna gång torde ansluta sig till avtalet kan man räkna med att
detta i fortsättningen får en viss effekt för prisbildningen.

Samtidigt med nämnda stabilitet i fråga om fobpriserna har emellertid
cifnoteringarna visat en sjunkande tendens. (Se även tabell 8.) Detta sammanhänger
med att fraktsatserna under början av perioden låg ovanligt
högt. Suez-krisens utbrott fördröjde eu återgång till normala förhållanden
men därefter har fraktsatserna rasat nedåt. Under vissa tider har det franska
vetepriset varit dominerande för prisbildningen på de europeiska vetemarknaderna.
Det franska vetet har de senaste åren exporterats i omedelbar
anslutning till skörden och då till mycket låga priser. I genomsnitt har
de noteringar,''som våren 1956 låg till grund för bestämningen av det svenska
mittpriset, nämligen på Manitoba 2, Red Winter 2 och franskt vete (eif
europeisk hamn), sjunkit fram till våren 1959 med ca 3 kr. per dt. På grund
av kompensationsaffärer med Förenta Staterna och import av ryskt och italienskt
vete har emellertid de verkliga inköpspriserna till Sverige legat ytterligare
omkring 3,50 kr. per dt lägre. Med utgångspunkt från det allmänna
läget på marknaden har importpriset på vete, motsvarande svensk kvalitet,
per den 1 september 1959 beräknats till 30 kr. per dt. Vid förhandlingarna
om importskyddet för löpande prissättningsperiod beräknades motsvarande
pris per den 1 september 1956 till 35 kr. per dt. Detta pris var justerat
för alltför högt fraktläge med 1,50—1,70 kr. per dt.

Den svenska produktionen av socker beräknas 1958/59 uppgå till 242 miljoner
kg raffinad. Nedgången jämfört med 1957/58, som uppgick till 18
procent, sammanhängde dels med reducerade arealer, dels med låg sockerhalt.
Under 1956/57 och 1958/59 har sockerbetsarealen nära anslutit sig till
den i överenskommelsen om villkoren för sockerbetsodlingen under perioden
1 maj 1956—30 april 1959 avsedda arealen av 50 560 hektar. Under
1958 kunde detta ske till följd av kvotering av arealerna.

Det svenska priset på socker överstiger f. n. priset på importvaran med
omkring 60 procent. Världsmarknadspriset på socker har under flera år
legat ganska lågt under trycket av eu kraftig överproduktion. År 1953 träffades
eu internationell sockeröverenskommelsc för all stabilisera marknaden,
avseende 5-årsperiodcn 1954 —1958. Under hösten 1958 har underhandlingar
pågått, vilka lett till etl nytt internationellt sockeravtal för 5-årsperiodcn
1959 1963. Enligt 1958 års avtal gäller vissa priszoner för råsocker nolcringen

fas Kuba. Exportörerna inom avtalet har sig tilldelade exportkvoter,
vilka varieras allt eller den zon, inom vilken råsockerpriscl ligger.
Avtalet skall primärt skydda etl lägsta pris av 3,15 cent.

54°		Kungl. Maj. ts proposition nr	U7 år 1959
Socker	Areal	Produktion	Konsum-1	Under-	Netto-	Partipris	Import-
	socker-	av råsocker	tion av	skott,	import	i Skåne	pris för
	betor,	ur svenska	socker	milj. kg	(inkl. prod.	på strö-	strö-
	1 000 ha betor,	och sirap,	raffinad	ur danska	socker,2	socker,3
		milj. kg	milj. kg		betor),	öre/kg	öre/kg
		raffinad	raffinad		milj. kg raffinad
1938/39	51	272	316	44	13	32	28
1948/49	48	268	299	31	52	63
1949/50	49	267	350	83	83	64	71
1950/51	54	280	345	65	54	73	85
1951/52	54	262	321	59	62	88	108
1952/53	54	215	299	84	78	90	76
1953/54	51	308	328	20	53	89	63
1954/55	60	265	315	50	59	87	60
1955/56	53	217	320	103	75	89	62
1956/57	50	261	323	62	62	95	84
1957/58	54	296	319	23	34	98	61
1958/59	51	242	322	80	80	87 (febr.)	54 (febr.)
1 Sockerbolagets	försäljning av socker.

2 Etter avdrag av kassarabatt.

3 Git Malmö.

I det föregående nämndes att sockeravtalets priser i allmänhet legat på
en låg men dock stabil nivå. Under Suez-krisen steg de emellertid kraftigt
och fram till slutet av april 1957 med drygt 100 procent till en toppnotering
på 6,85 cent per Ib. Uppgången var på socker kraftigare än för övriga priskänsliga
råvaror och fortsatte även efter det att en avspänning inträtt i den
utrikespolitiska situationen. Mot slutet av 1957 började dock sockerpriserna
att sjunka igen och låg under 1958 tämligen stabila men dock på en något
högre nivå än före Suez-krisen. Under början av 1959 inträffade emellertid
ytterligare prisfall, så att priset f. n. ligger drygt 4 öre per kg under den
nivå, som man våren 1956 utgick från vid bestämmandet av importskyddets
storlek för perioden 1956—1959.

Läget på världsmarknaden för fetter och oljor har under den gångna 3-årsperioden kännetecknats av stigande produktion. Särskilt har detta gällt
jordnöts- och sojaolja, vilkas priser ligger till grund för bestämningen av
införselavgifterna på fettvaruområdet, samt rapsolja. Förenta Staterna har
under efterkrigsåren starkt ökat sin odling av oljeväxter. Under de senaste
åren har även producentländerna i Asien (Indien och Kina) samt Västafrika
haft betydande exportöverskott av framför allt jordnötter. Produktionen av
rapsolja har ökat starkt i Kina och Kanada. De internationella priserna på
jordnöts- och sojaolja har under trycket av den växande produktionen legat
mycket lågt efter Suez-krisen (se tabell 8). Bottenläget nåddes hösten och
vintern 1958. Under senaste tiden har en viss återhämtning förmärkts, vilken
dock närmast bedömes som tillfällig.

Såsom jordbruksnämnden framhöll i sin skrivelse till Kungl. Maj :t den 16
april 1958 angående åtgärder med anledning av situationen på smörmarknaden,
har världsproduktionen av smör ökat successivt under senare år, samtidigt
som konsumtionen i flertalet länder gått ned och ersatts av en ökad
margarinkonsumtion. De priser, som noterades på den internationella marknaden,
närmast exportpriserna till Storbritannien, låg under våren och sommaren
1958 på en synnerligen låg nivå (se tabell 8). Som följd av de åtgärder,

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1959

55''

Matnyttiga oljeväxter

	Areal,	Produk-	Inhemsk	över-	Export av	Produ-	Ex-	Im-
	1000	tion av frö	förbruk-	skott,	frö och olja	centpris	port-	port-
	ha	av raps, rybs och senap,1 milj. kg	ning av frö1 av resp. års skörd, milj. kg	milj. kg	(i frö räknat)1 under resp. regi. år, milj. kg	i Sverige på höst-raps*, öre''kg	pris fob på raps-frö, öre/kg	pris eif på soja-olja, öre/kg
1938/39	—	—	—	—	—	—	—	40
1948/49	57	70	63	7	—	108	—
1949/50	95	126	72	54	57	108	80	228
1950/51	135	175	74	101	89	90	109
1951/52	167	211	74	137	101	90	118	230
1952/53	129	187	79	108	70	104	85	168
1953/54	78	91	86	5	64	98	84	174
1954/55	97	158	82	76	87	87	89	162
1955/56	100	141	89	52	60	84	88	172
1956/57	28	32	32	—	—	87	—	171
1957/58	94	180	285	395	no	84	56	146
1958/59	86	107	285	322	46	81	53	125 (febr.)

- i,O 76 vaucimaiu .

8 Oljeindustriens åtagande att inköpa svensk vara. Härav förbrukades mom landet iy57/oö
60 milj. kg och 1958/59 62 milj. kg.

3 Med hänsyn tagen till inhemsk förbrukning enligt not 2 blir överskotten 120 resp. 45
milj. kg.

4 Inklusive kvalitetstillägg.

som ganska allmänt vidtogs i denna krissituation för att begränsa produktionen
och stimulera konsumtionen av smör, återhämtades priserna därefter
delvis. Man räknar emellertid med att priserna kommer att sjunka
igen med den säsongmässigt högre mjölkproduktionen under våren och
sommaren. Per den 1 september 1959 har importpriset på smör till Sverige
uppskattats till 410 öre per kg eif Stockholm. Detta pris ligger nära 1 kr.
under det pris, som man räknade med vid fastställandet av importskyddet
för nu löpande prissättningsperiod.

Smör	Produk-	Konsum-	över-	Netto-	Svensk riks-	Exportpris
	tion,	tion,	skott,	export,	notering,	på smör,
	milj. kg	milj. kg	milj. kg	milj. kg	öre/kg	öre/kg
1938/39 .	... 98	71	27	26	277	194
1948/49 .	... 100	96	4	0	472	612
1949/50 .	... 109	97	12	11	495	560
1950/51 .	... no	88	22	17	545	542
1951/52 .	. . . 98	85	13	22	580	548
1952/53 .	... 100	84	16	12	599	601
1953/54 .	96	83	13	17	605	540
1954/55	... 88	80	8	6	605	555
1955/56	... 84	69	15	10	666	558
1956/57	... 86	60	26	22	635	513
1957/58	... 89	65	24	33	570	334
1958/59	... 80	79	1	1	525 (febr.)	2..
* Under	februari uppgick exportpriset för obetydliga kvantiteter till Nordafrika till 539 öre/kg

56°

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

Ost

	Produk-	Konsum-	Över- eller
	tion, miij. kg	tion,	underskott,
	milj. kg	milj. kg
1938/39	41	42	— 1
1948/49	60	54	+ 6
1949/50	57	54	+ 3
1950/51	54	56	— 2
1951/52	59	54	+ 5
1952/53	57	54	+ 3
1953/54	55	54	+ 1
1954/55	54	55	— 1
1955/56	51	54	— 3
1956/57	53	56	— 3
1957/58	50	56	— 6
1958/59	50	56	— 6
1 Priskontrollerat.

Nettoexport (+), Avräkningspris	Danskt pris fn
eller -import (-	till mejeri på	mejeri på lur-
milj. kg	helfet Svecia, öre/kg	märkt 45%-ig ost, öre/kg
-2	145	in
-3	—	*258
+ 7	251	245
0	288	272
-1	346	279
0	391	278
0	392	263
— 1	389	284
-2	423	272
— 2	425	274
-4	436	238
— 6	440 (febr.)	264 (febr.)

Även import- och exportpriserna på ost sjönk under andra kvartalet 1958
om an ej i tillnärmelsevis samma utsträckning som smörpriserna. Efter en
uPPgfng updcr andra halvåret 1958 har ostpriserna åter visat tendenser till
nedgång. Pa grundval av importnoteringarna till Sverige för holländsk Edamer
och dansk Samsö har man beräknat ett importpris på ost per den 1
tn!ieiD*)eii 1959 till 300 öre per kg. Motsvarande pris per den 1 september
195b uppskattades vid förhandlingarna våren 1956 till 315 öre per kg.

Den svenska köttproduktionen understiger fortfarande den inhemska förbrukningen.
Den internationella marknaden för nötkött kännetecknas av en
viss knapphet och höga priser.

Situationen för fläsk är däremot en helt annan. Den svenska produktionen
har under 3-årsperioden 1956/57—1958/59 stigit snabbare än konsumtionen.
De okade överskotten har måst avsättas på en även internationellt vikande
llaskmarknad. Som framgår av tabell 8 har baconnoteringarna i London efter
en uppgång vid årsskiftet 1958/59 åter börjat sjunka. Däremot hade de

Kött

	Produk-	Konsum-	Under-	Nettoex-	Försäljnings-	Jämförligt
	tion,	tion,	skott,	port (+)	pris i parti i	importpris
	milj. kg	milj. kg	milj. kg	eller -im-port (-), milj. kg	Stockholm på nötkött (ko kl. 1), öre/kg	på nötkött, öre/kg
1938/39	... 152	153	1	— 4	120	103
1948/49	... 126	138	12	— 11	211	217
1949/50 .	... 131	151	20	-24	247	212
1950/51 .	... 140	158	18	— 20	245	211
1951/52 .	... 156	160	4	- 3	289	221
1952/53 .	... 140	150	10	-10	364	249
1953/54 .	... 136	153	17	— 16	356	280
1954/55 .	... 146	157	11	— 15	347	287
1955/56 .	... 155	155	0	+ 6	410	313
1956/57 .	... 129	159	30	— 29	391	332
1957/58 .	... 138	159	21	-23	395	317
1958/59 .	... 151	161	10	-10	417 (febr.)	333 (febr.)

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1959

Fläsk

	Produk-	Konsum-	Över- eller	Nettoex-	Försäljnings-	Dansk notering
	tion,	tion,	underskott,	port (+)	pris i parti i	på fläsk (inklu-
	milj. kg	milj. kg	milj. kg	eller -import (-), milj. kg	Sthlm på fläsk, öre/kg	sive kostnader för import till Sverige), öre /kg
1938/39	155	137	+ 18	+ 13	140	171
1948/49	159	159	0	0	253	307
1949/50	170	174	- 4	- 3	240	314
1950/51	170	177	- 7	- 6	282	316
1951/52	173	170	+ 3	0	354	337
1952/53	185	176	+ 9	+ 9	341	349
1953/54	183	183	0	+ 3	343	332
1954/55	191	188	+ 3	- 3	367	332
1955/56	181	188	- 7	- 3	427	373
1956/57	202	188	+ 14	+ 8	451	374
1957/58	225	194	+ 31	+ 33	407	326
1958/59	228	195	+ 33	+ 33	444 (febr.)	378 (febr.)

danska fläskpriserna ännu i mitten av mars inte följt englandsmarknaden
utan legat tämligen fasta. Man torde emellertid den närmaste framtiden få
räkna med en betydande fläskproduktion i världen och låga priser. Med utgångspunkt
härifrån har man uppskattat priset vid import av fläsk till Sverige
till 265 öre per kg per den 1 september 1959. Vid förhandlingarna om
importskyddet under nu gällande prissättningsperiod räknade man med ett
importpris på fläsk av 315 öre per kg.

Det svenska exportöverskottet av ägg har hållit sig stabilt under perioden
1956/57—1958/59. Den mest betydande importmarknaden i världen för ägg
är numera Västtyskland. Storbritannien har däremot under senare år blivit
så gott som självförsörjande i fråga om ägg. Priserna vid export till Västtyskland
har varierat betydligt men ligger f. n. ganska mycket lägre än
föregående år. Importpriset till Sverige av ägg har, vid de nu avslutade
förhandlingarna, per den 1 september 1959 uppskattats till 290 öre per kg.
Det pris man räknade med vid förhandlingarna våren 1956, alltså avseende
den 1 september 1956, låg något högre.

Ägg	Produk-	Konsum-	Överskott,	Nettoex-	Svensk ägg-	Exportpris1,
	tion,	tion,	milj. kg	port,	notering,	öre/kg
1938/39.	milj. kg . . . 61	milj. kg 56	5	milj. kg 5	öre/kg 141	131
1948/49.	. . . 75	70	5	2	265	266
1949/50.	... 83	72	11	12	253	305
1950/51.	... 83	73	10	10	272	354
1951/52.	. .. 80	72	8	8	304	370
1952/53.	.. . 81	73	8	8	316	355
1953/54.	... 82	75	7	7	289	335
1954/55.	... 84	75	9	9	291	314
1955/56.	... 84	75	9	9	321	334
1956/57.	... 83	76	7	5	303	294
1957/58.	... 85	76	9	7	314	307
1958/59.	... 85	77	8	8	331	228 (febr.)
* Årspriscrna är vägda	medeltal.

58° Kungl. Maj. ts proposition nr U7 år 1959

Tabell 8. Den internationella prisutvecklingen

	Vete	Spannmålsfrakter vid omedelbar lastning till Storbritannien från	Jordnöts- olja
Manitoba 2 eif Nord-sjöhamn kr./dt	Red Win-ter 2 eif eng. hamn kr./dt	Franskt vete eif eng. hamn kr./dt	West St. John1 kr./ton	U. S. Golf kr./ton	La Plata kr./ton	Br. Väst-afrikansk,2 rå, eif eur. kontinent-hamn öre/kg
1956............	43,79	39,65		64,77	81,80	109,77	195
1957............	40,31	38,23	31,40	44,21	55,84	74,32	185
1958............	38,62	34,68	32,55	28,45	33,16	40,42	142
1956/57 ........	42,62	39,88	_	56,16	74,15	95,84	194
1957/58 ........	38,34	35,49	31,58	28,89	33,71	42,53	156
1956 januari ....	42,44	37,36	36,06	64,42	73,55	93,59	166
februari ..	42,24	37,12	37,69	64,04	71,20	94,81	176
mars......	42,90	37,16	—	59,57	71,56	95,88	193
april......	43,74	38,87	—	69,10	84,14	109,55	216
maj ......	44,03	40,42	—	69,46	89,69	123,52	212
juni ......	43,06	39,23	—	58,13	75,79	118,77	199
juli........	42,67	39,64	—	62,14	71,37	110,60	191
augusti....	43,56	39,97	—	60,40	78,01	107,97	191
september	43,41	40,51	—	64,02	83,35	105’52	173
oktober....	43,64	39,48	—	60,37	82,63	109^63	174
november..	46,46	42,43	—	79,13	96,33	118,16	209
december..	47,40	43,74	—	66,51	104,04	129,29	239
957 januari ....	46,39	43,44	—	64,22	99,96	122,38	234
februari ..	45,62	42,63	—	69,11	91,55	123,76	214
mars......	43,32	39,24	—	62,43	70,99	90,73	194
april......	41,83	38,52	34,47	56,55	61,25	80,84	184
maj ......	38,98	37,12	31,86	42,95	55,58	73,75	179
juni ......	38,85	36,32	30,72	43,23	53,02	72,23	171
juli........	38,23	38,34	—	37,00	51,77	68,67	174
augusti....	37,36	36,81	—	28,44	39,28	55,09	178
september	37,56	36,98	—	29,41	36,65	51,59	177
oktober....	38,20	36,77	29,45	32,80	36,72	51,70	174
november..	38,24	36,37	30,74	32,31	37,49	51,77	173
december..	39,15	36,18	31,18	32,08	35,88	49,30	173
1958 januari ....	38,75	36,18	31,04	29,63	32,25	40,88	168
februari ..	38,62	36,32	30,71	27,72	29,86	37,55	162
mars......	38,40	36,41	30,31	27,72	28,61	36,30	148
april......	38,17	34,67	32,13	26,80	28,59	35,74	148
maj ......	37,94	34,06	33,65	28,37	31,75	36,57	145
juni ......	38,04	33,76	33,17	26,90	40,73	40,74	142
juli........	38,46	34,10	32,64	26,66	33,76	39,10	138
augusti____	38,59	34,03	32,38	26,29	32,22	39,08	133
september	38,36	33,43	32,92	25,24	31,35	39,01	133
oktober....	38,88	33,84	33,90	30,80	36,04	44,98	129
november..	39,53	34,71	35,25	33,17	37,09	47,97	137
december..	39,76	34,66	—	32,11	35,68	47,10	137
1959 januari____	39,53	34,69	—	29,85	35,94	45,94	138
februari ..	38,62	34,80	—	26,82	31,09	44,18	146

Anm. Årsmedeltalen är här och i fortsättningen ovägda medeltal av månadsnoteringarna.

1 1956 och 1957 St. Lawrence.

2 Januari—september 1956 sydafrikansk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

Tabell S. Den internationella prisutvecklingen (forts.)

	Sojaolja	Socker	Smör	Ost	Ägg
Ameri-kansk eif eur. kontinent-hamn öre/kg	Engelsk eller hol-ländsk raffinad eif Malmö öre/kg	Danskt exportpris till U. K. fob dansk hamn öre/kg	Holländsk Edamer 40 %. Exp.pris till Sve-rige eif Sthlm öre/kg	Dansk Samsö 45 %. Exp.pris till Sve-rige fritt mittsjöss öre/kg	Svenskt exp.pris fritt dansk- tyska gränsen öre/kg	Dansk Andels .lEgex-ports not, (+40 + 5 öre = eif Malmö) öre/kg
1956............	177	62,47		306	309	323	324
1957............	161	83,19	412	323	294	303	310
1958............	133	58,59	351	283	282	293	300
1956/57 ........	169	83,62	451	327	301	302	304
1957/58 ........	144	61,32	350	282	284	304	314
1956 januari____	157	58,75	—	303	311	287	296
februari ..	171	58,53	—	306	311	296	288
mars......	189	59,66	—	310	317	370	328
april......	196	60,01	—	292	309	299	308
maj ......	203	60,91	425	293	286	291	300
juni ......	185	60,56	447	283	315	276	305
juli........	169	60,16	447	292	316	307	320
augusti....	158	60,36	477	311	310	363	369
september	153	59,26	539	319	321	362	376
oktober....	167	60,32	556	313	313	366	360
november..	181	68,37	556	318	302	375	354
december..	191	82,70	533	329	302	289	284
1957 januari ....	195	95,49	388	345	303	278	281
februari	183	93,97	381	344	311	244	255
mars......	176	97,51	398	345	313	232	244
april......	165	101,12	367	344	305	263	257
maj ......	156	94,16	399	317	283	275	279
juni ......	152	95,17	426	317	282	273	287
juli........	156	85,23	426	317	284	333	330
augusti....	151	70,15	443	317	289	333	341
september	148	73.59	454	318	292	313	352
oktober....	148	66,18	454	315	286	364	366
november..	152	6133	415	300	286	342	360
december..	151	64,36	397	295	289	388	365
1958 januari____	150	62,61	356	295	289	303	317
februari	148	59,45	332	310	293	249	258
mars......	146	57,44	318	298	290	269	271
april......	141	57,76	276	274	292	289	286
mai ......	138	57,68	276	251	305	273	288
juni ......	133	57,46	279	242	289	263	281
juli........	134	59,31	298	244	251	275	307
augusti....	135	58,64	341	247	247	322	311
september	119	58,21	378	268	248	308	308
oktober....	119	57,33	408	302	282	327	312
november..	117	57,39	464	333	297	334	334
december..	117	59,79	483	336	302	303	323
1959 januari ....	122	56,85	483	336	301	242	323
februari ..	123	54,18	450	322	290	228	257

Kungl. Maj.ts proposition nr U7 år 1959

Tabell 8. Den internationella prisutvecklingen (forts.)

1956 ...........

1957 ...........

1958 ...........

1956/57 .......

1957/58 .......

1956 januari ...
februari

mars......

april......

maj ......

juni ......

juli........

augusti
september
oktober....
november..
december ..

1957 januar
februari ..

mars......

april......

maj ......

juni ......

juli........

augusti
september
oktober....
november..
december ..

1958 januari ....
februari ..

mars......

april......

maj ......

juni ......

juli........

augusti....
september
oktober....
november..
december..

1959 januari ....
februari ..

Nötkött	Kalvkött	Lammkött	Hästkött	Fläsk	Bacon
Not. i Ko	Not. i Ko-	Not. i Ko	Partipris	Not. i Ko-	Not. i Ko-	Danskt A
penhamns	penhamns	penhamns	Liverpool	penhamns	penhamns	i London
kötthall	kötthall	kötthall	på nya	kötthall	fläskhall	fritt kaj
på unga	på söt-	på fede-	zeeländskt	på häst-	på slak-
kor kl. 1	mjölks-	kalv	fryst	kött kl. 1	terisvin
	kalvarkl. 1	kl. 1	lamm		kl. 1
öre/kg	öre/kg	öre/kg	öre/kg	öre/kg	öre/kg	öre/kg
305	384	360		212	354	441
300	385	357	354	231	322	407
297	367	346	327	204	319	420
307	391	362	354	241	348	430
292	369	350	328	207	301	399
268	349	304	__	176	321	413
288	358	320	—	203	327	421
283	366	326	—	225	340	435
315	370	335	—	235	347	435
317	369	341	—	200	348	439
334	392	366	296	213	369	459
314	394	388	319	184	373	453
323	437	422	336	217	370	445
322	409	412	340	230	367	446
303	403	393	338	211	362	447
295	379	365	332	223	350	431
295	383	344	324	227	372	466
298	392	347	388	244	376	474
293	408	332	378	241	358	446
291	387	345	361	257	331	394
307	391	338	360	277	300	371
320	398	381	383	260	328	413
339	387	364	356	264	356	447
315	374	344	349	230	362	443
310	381	373	342	227	315	381
290	377	383	337	230	308	402
276	365	356	347	178	278	361
279	376	369	328	189	273	368
285	380	349	313	179	281	385
274	378	343	348	212	272	353
275	371	331	305	212	280	363
290	372	338	303	222	307	416
274	372	352	310	198	318	436
298	370	338	335	221	323	430
308	358	347	364	224	319	430
327	348	334	319	193	326	428
325	366	366	333	227	326	412
314	375	371	332	216	334	439
297	376	358	333	182	334	431
287	364	334	324	166	336	446
293	359	334	317	171	351	456
307	364	322	308	176	349	457
308	370	327	284	194	353	427

Bilaga 4

Översikt iiver prisgränser och införselavgifter in. in. för viktigare jordbruksregleringsvaror

Vara med åsatta prisgränser	Prisgränser öre/kg	Mitt- pris öre/kg	Notering för bevakning av prisgränser öre/kg	Införselav-gift, när priset ligger mellan pris-gränserna öre/ kg	Övriga avgifter	Varor, för vilka avgiftsbelägg-ningen sättes i relation till avgifterna i kol. 5 och 6
1	2 \| 3	4	5	6	7
Brödsäd Veto ................	38—48	43	Odlarpris för normalkvalitet på	13	Förmalnings-	Mjöl, gryn, flingor o. d. av vete
Råg..................	34—44	39	prissort vid inlösen den 1 april. Inlösenpriset fastställes av Svensk spannmålshandel. D:o.	13	avgift 5 öre/kg. D:o.	och råg (även kompensationsav-gift motsvarande förmalningsav-giften).
Potatis, potatisprodukter, stärkelse och stärkelse-produkter m. m. Matpotatis............	27,50-37,50	32,50	Lantbruksförbundets stock-	8		Annan potatis (utom färsk); po-
Potatisstärkelse ......	82—106	94	holmsnotering för ordinär mat-potatis av tidigare sortklass I*. Pris för kvalitet extra prima,	24,25	Kompensa-	tatispulver, potatisflingor m. m. Annan stärkelse, maniok- o. ar-
			fritt stärkelseföreningens lager i lånesäck av jute.		tionsavgift motsvarande tillverknings-avgift 4 öre/kg.	rowrot, mjöl, flingor och gryn av vissa rötter, stam- eller rot-knölar samt av stärkelse, druv-och stärkelsesocker, dextrin, lös-1ig stärkelse och rostad stärkelse samt stärkelseklister, vissa glätt-, appretur- och betmedel samt kärnbindemedel innehållande stärkelse och stärkelseprodukter, dock icke vara i detalj handels-förpackningar innehållande högst 1 kg netto.

1 Motsvarande notering på sydsvensk eller i förekommande fall ovägt medeltal av notering på sydsvensk och mälarpotatis fr. o. m. G/7 oj
t. o. m. 30/9 eller den tidigare tidpunkt, då stockholmsnoteringen på ordinär återupptages. o

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1959

Socker m. m.
Socker, raffinerat

Fettråoaror, fettvaror
m. m.

Oljeväxter.........

Mjölk och mejeriprodukter Konsumtionsmjölk -

Mjölk, koncentrerad
(kondenserad)

fet, sockrad ........

mager, sockrad......

fet, osockrad........

Grädde (även sterilgrädde),
40 %.............

79,25—97,25	88,25	Fabrikspris, K 5 förpackat i	34,25		Annat socker, sirap; socker-
		säck, efter avdrag av kassara-batt.			betor.
68—89	78,50	Prisgränserna avser odlarpriset	31,50 för	Utöver inför-	Produkter av livsmedelsindustri
		på höstrapsfrö med 18 % vat-	vegetabilis-	selavgift ut-	innehållande fett m. m.
		tenhalt och 47 % fetthalt. För	ka och ani-	tages enligt
		mätning av världsmarknadspri-	maliska ol-	hittillsvaran-
		set tages vissa londonnoteringar	jor och fet-	de grunder en
		på soja- och jordnötsolja, som	ter (med	rörlig regle-
		omräknas till fröpris av nämnd	inemot 100	ringsavgift nå
		kvalitet. Oljefabrik erlägger be-	% fetthalt).	vegetabiliska
		talning för oljeväxtfrö efter dessa		och animalis-
		noteringar.		ka oljor och fetter.
59 öre/l		Mejeriernas genomsnittliga par-	8,40 öre/l	Kompensa-
(övre pris-		tipris till återförsäljare.	när priset	avgift mot-
gräns)			ligger under	svarande
			övre pris-	mjölkavgift
		Pris vid försäljning från fabrik i poster om minst 2 500 kg brutto.	gränsen.	och utjäm-ningsavgift, 12,60 öre/l.	Annan koncentrerad mjölk.
181—235	208	50
124—170	147		50
153—205	179	Partipris i Stockholm, Göteborg,	50	Kompensa-	Annan flytande grädde.
541—667	604	Malmö och Hälsingborg.	100	tionsavgift motsvarande
				mjölkavgift och utjäm-ningsavgift, 116 öre/kg på 40 %-ig gräd-de (utjäm-ningsavgiften varierar med f etthalten).

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1959

1	2	3	4	5	6	7
Torrmjölk				115
mager..............	220—294	267	Svenska mejeriernas riksföre-nings riktpris vid försäljning från fabrikant till grossist i poster om minst 2 500 kg.



annan än mager ....	346—472	409	D:o.	115		Annan mjölk och grädde i fast form.
Smör				101	Kompensa-
omkring okt.—mars	535—650	>550	Svenska mejeriernas riksföre-
omkring april—sept.	485—600	>500	nings riksnotering på runmärkt smör.	101	tionsavgift motsvarande
				mjölkavgift 24 öre/kg.

Ost ..................	440—540	490	Vägt medeltal av Riksosts priser	63	Kompensa-	Smältost.
	vid försäljning till partihandlare		tionsavgift
			av runmärkt helfet (45 +) Herr-		motsvarande
			gårdsost och Sveciaost med en ålder av lägst 4 månader.		mjölkavgift och utjäm-ningsavgift 111 öre/kg.
Slakterivaror samt slakt-djur
Nötkött, ostyckat ....	396—504	450	Slakteriförbundets vägda parti-	106	Kompensa-	Levande får, resp. hästar, stor-
	pris i Stockholm och Göteborg.		tionsavgift	boskap, kalvar och svin; styc-
				motsvarande	kade varor, charkuterivaror, or-
					slaktdj ursav-	gan o. inälvor samt övriga ät-
					gift 8 öre/kg.	bara djurdelar ävensom konser-
						ver.
Kalvkött, ostyckat....	454—614	534	D:o.	100	Kompensa- tionsavgift motsvarande
					slaktdjursav-gift 14 öre/kg.
Hästkött, ostvckat....	291—393	342	D:o.	81	Kompensa-
					tionsavgift motsvarande
					slaktdj ursav-gift 6 öre/kg.

1 Ingångspris.

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1959

1	2	13	4	5	6	7
Fårkött, ostyckat ____	453—613	533	Slakteriförbundets vägda parti-pris i Stockholm och Göteborg.	128
Fläsk, ostyckat ......	357—455	406	D:o.	115	Kompensa- tionsavgift motsvarande slaktdjursav-
Ägg och äggprodukter Ägg					gift 21 öre/kg.
omkring 1/8-30/11..	382—472	*427	Vägt medeltal av ägghandelsför-	88
» 1/12-31/7 ..	337—417	*377	bundets priser för runmärkta	88
			ägg och kronägg till handlande i Stockholm.
Heläggsmassa ........	355—455	405	Ägghandelsförbundcts partipris-notering i Stockholm.	106		Flytande äggula och flytande äggvita.

Heläggspulver ........	1 655—2 025	1840	Partipris netto ab fabrik för vis-sa minimikvantiteter från Käll-	472
			bergs industriaktiebolag, Töre-boda eller Aktiebolaget Svenska
			äggprodukter, Hälsingborg.
Äggalbumin (äggvite-
pulver och äggvite-kristaller) ..........	2 450—3 000	2 725	D:o.	738
Äggulepulvcr ........	1 600—1 950	1775	D:o.	408

1 Det vägda medeltalet av mittpriserna under säsongerna utgör 393.

Kungi. Maj. ts proposition nr år 1959

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1959

65a

Bilaga 5

Transumt ur PM beträffande prisorter för brödsäd

Föreningen Svensk spannmålshandel har i skrivelse den 23 mars 1956 till
statens jordbruksnämnd framlagt sina synpunkter på brödsädsregleringen
för den kommande regleringsperioden. I fråga om prisorterna uttalade föreningen
följande:

»Föreningen finner det lämpligast, att prisorterna tills vidare äro
desamma som under föregående år. Visserligen bär tidigare i olika
sammanhang uttalats, att prisorter skola vara de större kvarnplatserna
vid kusten, och då flera av de nuvarande prisorterna icke äro kvarnplatser
skulle ur denna synpunkt en reducering vara motiverad. Före
mlösendagen bör vad som åtgår av brödsäd för inhemsk konsumtion
ha undantagits av industrin. Vad som återstår för inlösen är rent överskott,
som skall avlastas av föreningen i huvudsak genom export. Med
anledning härav finner föreningen det motiverat att bibehålla såsom
prisorter även orter, som icke äro kvarnplatser men som samtliga äro
goda exporthamnar.»

I skrivelse till jordbruksnämnden den 15 november 1958 har föreningen
vidare tillkännagivit sin avsikt att, sedan numera en viss koncentration
skett inom kvarnindustrin, företaga en omprövning av frågan om prisorternas
belägenhet.

För närvarande äro följande orter prisorter: Gävle, Stockholm, Norrköping,
Kalmar, Karlshamn, Åhus, Ystad, Trelleborg, Malmö, Landskrona,
Hälsingborg, Halmstad, Falkenberg och Göteborg.

I prisorten Norrköping innefattas även den närbelägna kvarnplatsen
Djurön. Vidare tillämpas prisortspris vid leverans av vete till Kristianstad.
Ifråga om leveranser till Visby betalas prisortspris med avdrag av 50 öre
per deciton.

Av ovanstående prisorter äro följande icke kvarnplatser, respektive komma
alt upphöra som kvarnplatser, nämligen Gävle, Kalmar, Karlshamn,
Åhus, Ystad, Trelleborg, Hälsingborg, Halmstad och Falkenberg.

Ur allmän regleringssynpunkt bör eftersträvas att ge prisortssystemet en
sådan utformning, att brödsädsregleringen kan ske utan omfattande ingripanden
från regleringsorganets sida och med ett minimum av kostnader.
Prisorternas placering bör vara sådan, alt spannmålen ledcs i den riktning,
som med hänsyn till kvarnindustrins behov är den naturliga. Ett system
med för stort antal näraliggande prisorter medför en ökning av transportkostnaderna
från överskotts- till underskottsområden och därmed eu utvidgning
av den utländska spannmålens konkurrensförmåga. Regleringsorganel
riskerar sålunda antingen att få betala avlastningskostnaderna för eu
större kvantitet brödsäd än om prisorterna vore färre, eller, att i syfte att
utestänga den utländska konkurrensen, få betala fraktbidrag vid leverans
från överskotts- till underskottsområden. I sammanhanget må erinras om
att i de nu gällande direktiven för föreningens verksamhet icke 1''örutselts
eu lösning enligt det senare alternativet.

5° Bihang till riksdagens protokoll t95''J. 1 samt. Nr 247

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

Å andra sidan bör man vid prisorternas placering tillgodose intresset av
att priserna icke genom en alltför långt driven begränsning av antalet prisorter
erhålla en så stor spridning, att brödsädsregleringens syftemål äventyras.

Vid sidan av intresset av att strömmen av spannmål föres mot de inhemska
förbrukningsorterna är det ett önskemål, att uppkomna överskott
på det ur transportsynpunkt mest rationella sättet tillföras hamnplatser,
varifrån export lämpligen kan ske.

Givetvis möter det stora svårigheter att i förväg för en regleringsperiod
åstadkomma en sådan bestämning av prisorterna, att de här ovan framförda
önskemålen kunna bli tillgodosedda på det ur skilda synpunkter lämpligaste
sättet. Icke minst påverkas bedömningen av sådana förhållanden
som variationer i skörderesultatet (kvantitets- och kvalitetsmässigt), utvecklingen
på världsmarknaden och odlingens inriktning.

För att få en bild av det nuvarande prisortssystemets funktionsduglighet
har inom Svensk Spannmålshandel gjorts en utredning, främst mot bakgrunden
av de i det föregående framförda kraven. Sålunda har en kartläggning
gjorts av prisortsområdena och försörjningsförhållandena inom dessa
områden. Vidare ha fraktkostnaderna inom respektive områden undersökts.

Underlaget för utredningen om produktion och förbrukning inom de olika
prisortsområdena har bl. a. utgjorts av det redovisade resultatet av 1956
års jordbruksräkning, den officiella jordbruksstatistiken samt deklarationer
och omsättningsrapporter, lämnade till statens jordbruksnämnd av
kvarnar och spannmålshandlare. Vid arbetets genomförande ha vissa förenklingar
företagits. Sålunda har gränsdragning mellan prisortsområdena i
huvudsak skett utan hänsyn till kommunikationsförhållandena.

Prisortsområdenas omfattning framgår av följande sammanställning.

Prisortsområde

Omfattning

Gävle

Stockholm

Norrköping/Djurön

Kalmar

Karlshamn

Åhus/Kristianstad,

Ystad,

Trelleborg,

Malmö,

Landskrona,

Hälsingborg

Halmstad

Norra delarna av Stockholms, Uppsala, Västmanlands
och Örebro län samt länen norr därom.
Större delen av Stockholms län, södra hälften av
Uppsala län, nordvästra hälften av Södermanlands
län och sy döstra delen av Västmanlands län.
Mellersta delen av Värmlands län, södra delen av
Örebro län, sydvästra delen av Västmanlands län,
sydöstra hälften av Södermanlands län, Östergötlands
län samt mindre delar av Skaraborgs, Kalmar
och Jönköpings län.

Större delen av Kalmar län samt delar av Jönköpings,
Kronobergs och Blekinge län.

Större delen av Blekinge län, ungefär halva Kronobergs
län samt en mindre del av Kristianstads
län.

Skånelänen och — beträffande Kristianstad —
en mindre del av Kronobergs län.

Södra delen av Hallands län, västra delen av Kronobergs
län samt eu del av Jönköpings län.

Prisortsområde

Falkenberg

Göteborg

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1959

Omfattning

Norra delen av Hallands län, frånsett Kungsbackaområdet,
samt delar av Älvsborgs län och Jönköpings
län.

Göteborgs och Bohus län, huvuddelen av Skaraborgs
län och Älvsborgs län samt delar av Hallands
och Värmlands län.

I nedanstående sammanställning ha för varje prisortsområde .sammanförts
uppgifter beträffande brödsäd, omfattande areal, skörd, saluoverskott.
handelsförmalning samt över- och underskott. Uppgifterna angående areal
äro hämtade ur 1956 års jordbruksräkning. Där gransen mellan tva prisortsområden
är dragen genom en kommun, har arealfordelmngen skett

uppskattningsvis. . . . .

Skörden har framräknats med ledning av uppgifter om avkastning pei
hektar i olika delar av landet, och saluöverskottet har med utgångspunkt
från det totala saluöverskottet 1956 fördelats i proportion till skörden.

Till grund för uppgifterna om handelsförmalningen ligga kvarnarnas
deklarationer 1957/58" Från och med detta konsumtionsår har Kalmar
bortfallit som större kvarnort, och dessförinnan har formalningen i Hälsingborg,
Ystad, Halmstad och Alster upphört. Även Falkenberg kommer
att upphöra såsom kvarnplats före nästa skörd, och i sammanställningen
har hänsyn tagits härtill. Vid framräkning av över- och underskott har
förutsatts, att den framvunna svenska skörden kvalitetsmässigt ar av sadan
beskaffenhet att någon tillförsel av importvara ej erfordras.

Det må på nytt starkt understrykas, att nedanstående sammanställning
endast i grova drag ger en bild av relationerna mellan olika prisortsområdens
försörj ningsförhållanden. Ofta rubbas dessa av kvalitetsmässig
betingande förhållanden, såsom vi sett exempel på under de senaste åren
med deras stora variationer ifråga om skördens kvalitet inom olika odlmgso
mråden.

Prisortsområde	Areal 1000 ha	Skörd	Salu- överskott	Handels- förmalning	Över- och underskott
		1 000 ton
Vete	22	36	30	1	+ 29
	84	184	154	154	+ 105 + 35 + 17 - 24 + 32 + 30 - 51 + 14 + 29 + 13
Norrköping/Djurön..........	122 18	267 43	225 36	120 1
	7	21	18	1
	6	20	17	41
	11	38	32	—
	10	35	30	—
	13	47	39	90
	11	40	34	20
	12	38	32	3
	(i	16	13	—
	5	15	12	7	+ 5 + 36 + 21
Göteborg ..................	58 12	127 27	106 22	70 1
Summa	397	954	800	509	+ 29

68°

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1959

Prisortsområde	Areal	Skörd	Salu-	Handels-	över- och
	1 000 ha		överskott	förmalning	underskott
		1 000 ton
Råg
Gävle ..............	4	7	£	8
Stockholm...........	4	8 56	f;	— 3 -15 —31
Norrköping/Djurön........ Kalmar ...........	24 13 7	36 15 1''9 19 10	67
23 14 30 16 *5 14 10 9 12 10	+ 15 + 9 + 12 + 10
Karlshamn ........
Åhus ............	12 6
Ystad..........
Trelleborg........	2
Malmö ........	6	Q		+ 3 - 9 + 2
Landskrona .........	5	6 £
Hälsingborg ...........	4 6 6	1
Halmstad ..........	8 7	+ o + 8 + 5
Falkenberg ..... Göteborg .........	2
23 5	49 9	32 c	+ 21 + 6
Visby..........

Summa	127	272	176	138	+ 38

Vid den diskussion om prisortsfrågan, som förts inom Svensk spannmålshandel,
har den vägledande synpunkten varit att hänsyn bör tagas till
kvarnindustrins förändrade lokalisering samt till framförda önskemål om
en minskning av brödsädsprisernas spridning, i den utsträckning som bedömts
vara möjlig utan alt rubba spannmålens normala transportvägar.
Som framgått av det föregående är tätheten av prisorter inom Skåne och
Äf fit0r? omfattningen av Norrköpings och Göteborgs prisortsområden ett
pälallande drag i det nuvarande prisortssystemet. Vidare har tagits sikte
• en an.^r*ng i prisortssystemet icke får medföra en försämring av
jordbrukets inkomst av brödsädsodlingen. Det må i detta sammanhang
framhållas, att inom ramen för det nuvarande prissättningssystemet -—
kännetecknat av de inhemska producentprisernas anknytning till världsmarknadsläget
—- frågan om prisortssystemet i väsentlig grad är en fördelnmgsfråga
för jordbruket. Som inledningsvis framhållits anser föreningen
det emellertid uppenbart, att vid placering av prisorterna största
nansyn måste tagas till att spannmålen utan omvägar ledes till förbrukmngsorten
(kvarn eller exporthamn). På samma gång har det synts nöd Vti-

1|ti att icke föreslå nå8ra åtgärder, som i högre grad skulle öka den
utländska spannmålens konkurrenskraft. Om spannmålen genom införandet
av nya prisorter skulle onödigtvis fördyras, bleve följden att kvarnindustrin
finge anledning att använda importspannmål i en omfattning, som
,Jes* skulle förekommit, innebärande att det överskott som föreningen
skall övertaga bleve i motsvarande mån ökat. Samtidigt skulle föreningens,
f..ostr!.ader för takter inom landet bli större. Varje åtgärd, som kan
medtora ökade kostnader för regleringsorganet, innebär minskade möjligheter
för den väsentligaste delen av föreningens verksamhet, den prisstödjande
och sådana åtgärder skulle därigenom bli en belastning för brödsadsodlingen
inom landet som helhet.

hänsyn till att brödsäden av de skäl som i det föregående diskuterats
i främsta rummet borde ledas mot kvarnplatserna, kunde det vara
motiverat att vidtaga en sänkning av inlösenpriset på sådana prisorter som
eJ ''angre äro kvarnplatser. Särskilt befogat kunde detta vara, där pris -

Kungi. Maj.ts proposition nr 747 år 1959

orterna ligga tätt och otvivelaktigt kunna leda till oekonomiska transporter.
Emellertid har en betydande del av befintliga lagringsutrymmen för
spannmål uppförts under den tid, varunder det nu tillämpade prisortssystemet
varit i kraft, och lokaliserats med hänsyn härtill. Av utrymmesskäl
skulle det för närvarande icke vara möjligt för jordbruket att väsentligt
ändra de invanda transportvägarna. Av denna anledning har det ej
ansetts lämpligt att för närvarande föreslå någon ändring i detta hänseende.

Det förslag till justering av nuvarande prisortssystem, som mot bakgrunden
av vad ovan anförts nu framlägges, innebär följande förändringar:

1. Två nya exportprisorter med ett inlösenpris, som med 50 öre/dt understiger
kvarnprisplatsernas, införas i Nyköping och Gamleby. Detta synes
skapa en bättre jämvikt på ostkusten.

2. Tre nya kvarnprisorter med ett inlösenpris, som med 75 öre/dt understiger
priset på kvarnprisplatserna vid kusten, införas i Mjölby, Uppsala
och Örebro.

3. Nya prisorter med ett inlösenpris, som med 1 kr/dt understiger priset
vid kustkvarnplatser, inrättas på de stora hamnplatserna vid Vänern,
nämligen Mariestad, Lidköping, Vänersborg, Säffle, Karlstad/Skattkärr
och Kristinehamn.

Härigenom skulle en viss förbättring kunna åstadkommas av priserna
inom Värmland, Dalsland och vissa delar av Västergötland. Från dessa
hamnar kan överskottet med direkta fartyg exporteras.

En sådan justering inom det angivna området skulle enligt Svensk spannmålshandels
mening kunna ske utan att i alltför hög grad ändra konkurrensförhållandet
gentemot utländsk spannmål på den stora avsättningsorlen
Göteborg.

4. Kristianstad föreslås bli prisort för enbart vete (liksom för närvarande),
och Åhus prisort för enbart råg (f. n. både för vete och råg).

Anledningen härtill är den, att kvarnplatsen Kristianstad har ett betydande
underskott på vete, varför något exportöverskott av vete ej kan beräknas
uppstå.

För föreningen Svensk Spannmålshandel komma givetvis de föreslagna
ändringarna att medföra vissa ökade kostnader. Om emellertid föreningens
antagande är riktigt, att förslaget ej kan väntas medföra någon sådan förskjutning
i den svenska spannmålens konkurrenskraft gentemot importvaran,
att resultatet blir en relativ ökning av importen, beräknas dessa
ökade kostnader bli ganska små och huvudsakligen bestå i ökade fraktkostnader
för överskottet från de föreslagna nya prisorterna.

Stockholm den 4 mars 1959.

SVENSK SPANNMÅLSHANDEL
Ekonomisk förening
Fritz Tryggveson

Bilaga 6

Införselavgifler på jordbruksregleringens område

(Tecknet . är utsatt i upp giftskolumnerna för varugrupper, där inflytande avgiftsmedel beräknas icke uppgå till 10 000 kr.)

Avgiftsbelagda importvaror	Reglerings-året V» 1956 —*7. 1957 (Socker 7« 1956—’>»/. 1957)	Reglerings-året 7, 1957 —!>7, 1958 (Socker 7, 1957—3»/, 1958)	Regleringsåret 7» 1958—»7, 1959 (Socker 7, 1958—»»/, 1959)	Regleringsåret /, 1959—31/g 1960 (Socker 7, 1959—»/, 1960)
Avgiftsmedel, belöpande på import under regleringsåret (med avdrag för restitu-tioner) 1 000 kr.	Avgiftsmedel, belöpande på import under regleringsåret (med avdrag för restitu-tioner) 1000 kr.	Beräknad import ton	Införsel-avgift den *7,a 1958 kr/dt	Avgiftsmedel, som beräknas inflyta för importen (med avdrag för restitu-tioner) 1000 kr.	Beräknad import ton	Antagen införsel- avgift kr/dt	Avgiftsmedel, som beräknas inflyta för importen (med avdrag för restitu-tioner) 1 000 kr.
1	2	3	4	5	6	7	8	9
Brödsäd samt mjöl och gryn
därav:
vete ...................	\|		150 000	9,35	13 525	10 000	13	1300
råg ....................	\ 9 493	12 389	75 000	9,35	6 610
övriga slag..............	1		•
Ärter och bönor (för män-
niskoföda) samt hampfrö:
bönor ..................	\|		2 000	21	420	2 000	21	420
ärter ..................	\| 599	671
hampfrö................	1		100	21	21	100	21	21
Fodermedel (samt malt):
korn, havre, sorghum
(även i form av mjöl
o. d.) och sockersnitsel			130 000	5,25-10	11375	35 000	5,25—10	3150
kli ....................			20 000	6	1200	15 000	6	900
majs ..................	A PiHft	9£ 1QQ	45 000	9	4 050	45 000	9	4 050
oljekraftfoder ..........			130 000	‘15	15 500	130 000	10	13 000
malt ..................				11			11
övriga (bl. a. melass)____			13 000	4,20	546	10 000	4,20	420
Summa	4 508	26193			32 671			21520

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1959

i r	2 I	3 1	4	5 1	6 1	1 1	8 I	9
Potatis:
matpotatis inkommande “/i—*7« .............. annan tid ..............	[• 35	2 466	30 000	2 2,50	1500	\| 30 000	8	2 400
Stärkelse och stärkelsepro-
dukter: vete- och risstärkelse ....			200	24,25	48	200	24,25	48
majsstärkelse samt ma-noik- och arrowrot ....			1200	36,75	441	1400	36,75	515
druv- och stärkelsesocker					3104	900	42
(glukos)..............	1772	2 063	1200	42	3178
dextrin, appreturmedel o. d.................			2 500	42	3 250	2 500	42	3 250
övriga slag (potatismjöl
etc.)..................			•					*
Summa	1772	2 063			843			991
Socker m. m.:	1		57 500	24,50	14 088	49 244	28,25	13 907
sockerraffinad (även soc-					20 000	34,25	6 850
	v 18 202	3 575	17 500	32,50	5 685
	280	28,50	80	1000	30,25	302
	1						.
Summa	18 202	3 575			19 853			21059
Fettråvaror och fettvaror..	19 895	22 540	74 000	44	*30 000	62 000	40	*21 000
Mjölk- och mejeriprodukter: hårdost och dessertost ..			5 000	63	*3 050	6 000	63	*3 680
			55	21	12	60	21	13
smältost................	3 463	3 503					llö"	‘248
	300	105	*275	250
Övriga slag (mjölk, gräd-					112			115
de, smör, glass m. m.)
Summa	3 463	3 503			3 449			4 056

1 Avgiften fr. o. m. 14/i 1959 sänkt till 10 kr/dt.

2 Ingen avgift fr. o. m. 16U 1959 tills vidare. . ... , . .

s För restitutioner har avdragits: för glukos 400 000 kr. för regleringsåret 1958/59 och 200 000 kr för regleringsåret 1959/60, for dextnn

4 För ^institutioner har avdragits: för fettvaror 4 000 000 kr., för hårdost och dessertost 100 000 kr. och för torrmjölk 40 000 kr.

Kungl. Ma[:ts proposition nr ihl år 1959

1	2	3	4	5	6	7	8	9
Slakterivaror (samt slakt-djur; ej fjäderfä): kalvkött (ostyckat)...... annat nötkött (ostyckat) fläsk (ostyckat) ......			1400 5 000	115 102 88 81 128 142,50	1609 4 895 440 1900 1125 7 615 450 18 034	1400 5 000 100 2 500 1000	100 106	1400 5 300
hästkött (ostyckat).. . fårkött (ostyckat) ...... charkuterivaror, organ, styckningsdetaljer (bl. a. salt hästkött) och kon-server .....	[ 24 442	21571	2 500 900	115 81 128	115 2 025 1280
övriga slag (levande djur m. m.) ..... Summa	24 442	21571		5 500	50—172	8 507 450 19 077
Ägg och äggprodukterm. m fjäderfäkött ...... ägg och övriga slag .... Summa för samtliga avgifter	\ 1133 83 542	1 168 96 189	1,0 milj. kr.	21 %	210 800 127 936	1,0 milj. kr.	25 %	250 900 92 994
Ränteinkomster å hos jord-bruksnämnden inneståen-de införselavgiftsmedel ..	310	349			1000			500

Summa för 3-årsperioden 1956/57—19Ö8/59, 1 000 kr.........................................

Nedskrives med:

1. fodermedelsavgifter, utöver år 1956 beräknad normalram (8 000 x 3 = 24 000), (63 372 — 24 000 =)

2. inforselavgifter för brödsäd, som importerats för möjliggörande av export..................

3. avsättning av andra medel än fodermedelsavgifter till täckande av skördeskadeförskott (10 000 4- 2 000 =)

4. överföring av fettråvaru- och fettavgifter till fettclearingkassan för reglering av sockerregleringens skuld

39372
29000
12 000
5 000

307 617

85 372

Återstår
eller per regleringsår

222 245
74 082

Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1959

Kungl. Maj.ts proposition nr lk7 år 1959 73°

Innehållsförteckning

Propositionen......................................................... 1

Författningsförslag.................................................... 4

Förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 7 juni 1956 (nr
402) angående reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. m................................................... 4

Förordning om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen den 7 juni 1956 (nr

405) angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis, m. m...... 5

Förordning om ändrad lydelse av 6 och 7 §§ förordningen den 7 juni 1956

{nr 406) angående mjölkavgift, m. m................................. 6

Förordning om ändring i förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa

bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete.................. 7

Förordning om ändrad lydelse av 1, 2 och 4 a §§ förordningen den 3 juni 1955

(nr 284) angående slaktdjursavgift m. m.............................. 9

Förordning om ändrad lydelse av 2 a och 5 a §§ förordningen den 10 juli 1947
(nr 378) om vissa avgifter å mjölk, grädde och ost...................... 11

Utdrag ur statsrådsprotokollet den 17 april 1959........................... 12

Översikt över de grundläggande besluten om den nuvarande jordbruksregleringen. 13

Överläggningar med jordbrukets organisationer om prissättningssystemet....... 15

Överenskomna allmänna grunder för prisregleringen m. m................... 16

Jordbruksnämnden................................................. 16

Departementschefen................................................ 24

Allmänna synpunkter och förslag i fråga om jordbruksregleringens utformning .. 31

Jordbruksnämnden................................................. 31

Departementschefen................................................ 38

Brödsäd och brödsädsprodukter.......................................... 44

Jordbruksnämnden................................................. 44

Departementschefen................................................ 50

Fodersäd och andra fodermedel m. m..................................... 53

Jordbruksnämnden................................................. 53

Departementschefen................................................ 55

Potatis och potatisprodukter............................................ 56

Jordbruksnämnden................................................. 56

Departementschefen................................................ 62

Oljeväxter och fettvaror (utom mejeriprodukter)............................ 66

Jordbruksnämnden................................................. 66

Departementschefen................................................ 77

Mjölk och mejeriprodukter m. m......................................... 81

Jordbruksnämnden................................................. 81

Departementschefen................................................ 90

Köttvaror m. m....................................................... 97

Jordbruksnämnden................................................. 97

Departementschefen................................................ 105

Ägg m. m............................................................ 112

Jordbruksnämnden................................................. 112

Departementschefen................................................ 114

6° llihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 147

74° Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1959

Stödet åt odlingen och beredningen av lin och hampa........................ 116

Jordbruksnämnden m. fl............................................. 116

Departementschefen................................................ 123

Anslagsfrågor m. m................................................... 125

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.. 125

Jordbruksanslagsutredningen...................................... 125

Yttranden över jordbruksanslagsutredningens förslag................. 130

Statistiska centralbyrån........................................... 132

Jordbruksnämnden............................................... 133

Departementschefen.............................................. 135

Gottgörelse till jordbruket för av dess utövare
erlagd energiskatt för motorbrännolja till traktorer
........................................................ 138

Jordbruksnämnden............................................... 138

Departementschefen.............................................. 139

Lagring av jordbruksprodukter........................ 139

Jordbruksnämnden............................................... 139

Departementschefen.............................................. 140

Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö samt ytterligare

lagring av jordbruksprodukter...................... 140

Jordbruksnämnden............................................... 140

Departementschefen.............................................. 141

Vissa rörelsemedel......................................... 141

Jordbruksnämnden............................................... 141

Departementschefen.............................................. 141

Införselavgiftsmedlens storlek och användningen av sådana medel m. m......... 142

Jordbruksnämnden................................................. 142

Departementschefen................................................ 150

Förfaltningsfrågor................................................... 155

Jordbruksnämnden................................................. 155

Departementschefen................................................ 156

Departementschefens hemställan......................................... 157

Bilagor

1. PM med beräkningar för jämförelse mellan jordbrukarnas arbetsinkomster

per år vid slättbygdsjordbruk inom storleksgrupperna III och IV samt
industriarbetarnas årsinkomster inom dyrortsgrupperna 2 och 3......... 1°

2. PM med regler för justering av jordbrukets gränsskydd m. m............ 37°

3. PM med allmän översikt av utlandsmarknaderna....................... 46°

4. Översikt över prisgränser och införselavgifter m. m. för viktigare jordbruks regleringsvaror.

................................................... 61°

5. Transumt ur PM beträffande prisorter för brödsäd..................... 65°

6. Införselavgifter på jordbruksregleringens område...................... 70°

5?0357 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag