Kungl. Maj:ts proposition nr 146 (Proposition 1928:146)

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för åtskilliga officers- och underofficerskårer
från skyldighet att återbetala vissa län m. in.; given
Stockholms slott den 2 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det
förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, i statsrådet
å Stockholms slott den 2 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löpgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Lyberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Rosén anför:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 juni 1927 hava arméförvaUningens fortifikations-
och civila departement gjort framställning om befrielse helt eller
delvis för åtskilliga officers- och underofficerskårer från skyldighet att återbetala
vissa lån m. m. Departementen hava i ämnet anfört följande.

Under årens lopp hade officers- och underofficerskårer vid en del utav
arméns truppförband för att bereda sig större trevnad i de olika förläggningsorterna
upptagit lån till uppförande av egna mässbyggnader, till inredning och
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 122 häft. (Nr 146.) 527 28 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

möblering- av dylika lokaler samt deras förseende med bibliotek m. fl. liknande
ändam al. Dessa lan liade till större delen efter Kungl. Maj:ts medgivande i
varje särskilt fall beretts från den under statskontorets förvaltning stående s. k.
gemensamma fonden, och såsom villkor för lånens utlämnande hade bland annat
föreskrivits, dels att behörig skuldförbindelse å lånebeloppet skulle avgivas
avvisst antal (i regel minst 20) av de vid vederbörande truppförband anställda
officerare eller underofficerare (civilmilitär personal av motsvarande tjänsteställning)^
en för alla och alla för eu, dels att ny enahanda förbindelse å återstående
lånebeloppet sedermera skulle avgivas vartannat år av minst samma
antal av truppförbandets officerare eller underofficerare (civilmilitär personal),
dels ock att lånet skulle återbetalas genom amortering sålunda, att å lånebeloppet
årligen, räknat från lyftningsdagen, skulle erläggas viss procent (i regel (i
a 7 procent), varav såsom ränta beräknades fyra å fem procent å oguldna kapitalbeloppet
och återstoden utgjorde avbetalning därå.

I de fall, då lån av officers- eller underofficerskårer upptagits hos enskilda
bankinrättningar, enskilda lägerkassor och pensionskassor eller privata långivare,
hade säkerhet för lånebeloppens återbetalande antingen lämnats i form
av inteckning i karernas mässbyggnader och dylikt eller också i form av vissa
från karernas samtliga medlemmar avgivna förbindelser om tidvis skeende avbetalningar.
Sådana förbindelser torde även hava lämnats för inbetalningen av
räntor å nyssnämnda inteckningslån.

På grund av de för ifrågavarande lån stipulerade långa amorteringstiderna
ävensom det större antalet medlemmar av respektive kårer hade under hittillsvarande
förhållanden ansvarigheten för ovanberörda förbindelser icke behövt
kännas särskilt tryckande för kårernas enskilda medlemmar. I och med genomförandet
av 1925 års härordningsbeslut, innebärande i förevarande avseende
antingen indragning helt och hållet av vissa truppförband eller en avsevärd
minskning av officers- och underofficerskadrerna vid de återstående truppförbanden
eller slutligen en sammanslagning av en del utav dessa, komme naturligen
i många fall nämnda ansvarighet att på ett vida kännbarare sätt påvila
ifrågavarande kårer vid de av härordningsbeslutet berörda truppförbanden.
I fråga om de helt indragna truppförbanden ansåges i och med respektive kårers
upplösning och därmed följande förskingring åt olika håll av deras enskilda
medlemmar någon ansvarighet av ifrågavarande art icke vidare kunna avkrävas
dessa. Beträffande de till övergångsstat överförda medlemmarna av ännu kvarstående
kårer ansåges medansvarighet för de upptagna lånen likaledes böra
bortfalla, och gent emot de från upplösta truppförband nytillkommande^medlemmar
förmenades anspråk icke kunna framställas om övertagande av sådant
ansvar för lan, vid vilkas tillkomst de icke hade medverkat. De härovan berörda
villkoren om minst 20 (ofta 150 å 35) kårmedlemmars personliga borgen för
lånebeloppen samt om avgivande vartannat år av ny sådan förbindelse av minst
samma antal kårmedlemmar förmodades knappast vidare kunna fyllas på grund
av minskningen av det vid lånens upptagande befintliga antalet kårmedlemmar,
vartill skulle komma, att den ekonomiska bördan för de enskilda medlemmarna
av de decimerade kårerna i många fall torde komma alt tynga dem över deras
prestationsförmåga.

Om samtliga dessa samt flera liknande förhållanden hade eu del officerskårer
redan uttalat sig i till Kungl. Maj:t avlåtna framställningar om efterskänkande
helt eller delvis av återbetalningsskyldigheten för lån av ifrågavarande
art från gemensamma fonden. Arméförvaltningens fortifikations- och
civila departement samt statskontoret hade i däröver avgivna utlåtanden tillstyrkt
en sådan befrielse, varvid civila departementet ansett sig kunna föreslå,
att de efterskänkta beloppen finge ersättas gemensamma fonden från fjärde
huvudtitelns anslag till extra utgifter. Med hänsyn till det stora antal liknande

Kungl. Maj:t$ proposition nr 146. ■>

framställningar, som vore att vänta från övriga av härordningsbeslutet berörda
kårer, hade Kungl. Maj:t icke upptagit dessa ärenden till definitiv behandling
utan låtit återställa samtliga handlingar 1111 arméförvaltningens civila departement
för vidare utredning. Med anledning härav hade arméförvaltningens
fortifikations- och civila departement den 23 november 1926 utsänt eu eirkulärskrivelse
till samtliga truppförband med anmodan att inkomma med uppgifter
angående sådana lån från statskontorets fonder eller andra långivare, från vilka
officers- eller underofficerskårer önskade befrielse i anledning av beslutad indragning
eller minskning av truppförband och kadrer. Dessa uppgifter hade nu
inkommit, och finge departementen beträffande desamma ävensom förut berörda
tidigare framställningar i liknande syfte samt med ledning av en från
statskontoret under hand lämnad tablå över den gemensamma fondens tillgodohavanden
den 30 juni 1926 härmed avgiva följande redogörelse.

Enligt de genom chefen för första arméfördelningen insända uppgifter och
därvid fogade handlingar erfordrades understöd från statsverket för officerskårerna
vid Karlskrona grenadjärregemente, Kronobergs regemente och Vendes
artilleriregemente samt underofficerskåren vid Norra skånska infanterirege:
mentet. . . .

Officerskåren vid Karlskrona grenadjärregemente, vilket jämlikt 192<> ars
härordningsbeslut skulle helt indragas, hade genom Kungl. Maj:ts beslut den
17 mars 1905 beviljats ett lån å 5,600 kronor från gemensamma fonden, att användas
för officersmässens möblering. Av detta lån hade vid utgången av år
1926 återstått ett oguldet belopp å 2,019 kronor 45 öre.

Officerskåren vid Kronobergs regemente hade genom Kungl. Maj:ts beslut
den 4 februari 1921 från gemensamma fonden erhållit ett lån ä 12.000 kronor
att användas för officersmässens möblering. Av detta lån hade den 30 juni
1926 återstått ett belopp av — inklusive ränta — 11,082 kronor 66 öre
(10,673: 85 -f 408: 81). Av skäl, som inledningsvis anförts, hade officerskåren
hemställt om antingen fullkomlig avskrivning av nämnda skuldsumma eller
dess övertagande av statsverket mot vederlag av officersmässens möbler. Utav
dessa två alternativ hade arméfördelningschefen särskilt förordat det sistnämnda
med intygande om möblernas goda beskaffenhet. Därjämte hade denna kar anmält
ett lån å 4.900 kronor i Kronobergs läns sparbank.

Officerskåren vid Norra skånska infanteriregementet hade enligt arméfördelningschefens
skrivelse icke lämnat någon uppgift i förevarande_ ärende. Utav
de åt kåren genom Kungl. Maj:ts beslut den 12 juli 1889 och den 5 augusti 189l
från gemensamma fonden beviljade lån å tillhopa 42.000 kronor hade Md utgången
av år 1926 återstått oguldna 10,409 kronor 54 öre. Däremot hade underofficerskåren
vid samma regemente anmält ett lån av Nya sparbanken i Knstianstad,
som använts till inköp av mattor, servismateriel och duktyg och å
vilket lån återstode oguldna 1,400 kronor.

Officerskåren vid Vendes artilleriregemente hade i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 3 mars 1925, rörande vilken arméförvaltningens civila departement
den 13 april 1926 avgivit utlåtande, hemställt om avskrivning utav viss del av
det lån å ursprungligen 30,000 kronor, som genom Kungl. Maj:ts beslut den 4
mars 1921 beviljats kåren från den gemensamma fonden för möblering av officersmässens
lokaler. I officerskårens skrivelse hade såsom lämplig beräkningsgrund
för minskning av kårens då återstående skuld föreslagits en avskrivning
av skulden med ett belopp, som motsvarade skillnaden mellan summan av kårmedlemmarnas
löneinkomster före och efter genomförandet av 1925 års härordningsbeslut.
Med ledning av denna beräkning, vilken syntes i det närmaste
överensstämma med minskningen av kårens medlemsantal, hade arméförvaltningens
civila departement och statskontoret tillstyrkt en nedskrivning av skuldbeloppet
med 4,038 kronor 7 öre. Enligt från regementschefen i december

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

1926 lämnad uppgift hade skulden senare minskats till 10,426 kronor 10 öre,
å vilket belopp på grund av officerskårens förestående minskning ifrågasattes
en nedskrivning med 33 procent.

Chefen för andra arméfördelningen hade till departementen insänt framställningar
i förevarande syfte från officerskårerna vid Andra livgrenadjärregementet,
Jönköpings regemente, Kalmar regemente, Smålands artillerigemente och
Ostgöta trängkår samt från underofficerskåren vid Andra livgrenadjärregementet.

Officerskåren vid Andra livgrenadjärregementet hade redan i skrivelse till
lvungl. Maj:t den 9 maj 1925 anmält tvenne jämlikt kungl. brev den 31 december
1888 och den 18 juli 1921 beviljade lån från gemensamma fonden å vartdera
20,000 kronor, som använts till uppförande av diverse byggnader å lägerplatsen
Malmen samt till inredningsarbeten i kårens nya mässlokaler i Linköping.
Å det förstnämnda lånet hade i maj 1925 återstått oguldna 4,479 kronor
24 öre, men sedan med Kungl. Maj:ts medgivande i brev den 16 april 1926
officerskåren fått för nämnda belopp till flygvapnet försälja en stallbyggnad
å Malmen, hade detta lån till fullo inbetalts.

För avveckling av det sistnämnda lånet hade officerskåren i förenämnda
skrivelse till Kungl. Maj :t föreslagit ett övertagande från statsverkets sida av
lånet med dess dåvarande belopp å 18,739 kronor mot vederlag av en del kåren
tillhöriga inventarier.

I anslutning till denna framställning hade arméförvaltningens fortifikationsoch
civila departement i skrivelse den 16 februari 1926 hemställt, att Kungl.
Maj :t måtte avlåta proposition till riksdagen om statsverkets övertagande av
den da återstående skulden, 18,275 kronor 95 öre, mot överlåtelse från kårens
sida till kronan av viss fast och lös inredning i officersmässen.

I däröver avgivet utlåtande den 29 mars 1926 hade statskontoret, som ville
ifrågasätta lämpligheten av nyssnämnda överlåtelse, i stället föreslagit, att med
lånets ordnande ävensom dess amortering finge anstå, tills officerskåren vid det
nytillkommande Livgrenadjärregementet kunde taga ställning till frågan, om
den önskade mässlokalen och i så fall mot vilka uppoffringar. På grund av detta
utlåtande hade Kungl. Maj:t låtit med ärendets avgörande tillsvidare bero.

I skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 8 mars 1927 hade
regementschefen — med anmälan att lånet genom ny amortering dåmera nedbragts
till ett belopp av 17,789 kronor 75 öre — hemställt om åtgärder i syfte,
att officerskåren tillsvidare måtte befrias från skyldigheten att verkställa inbetalningar
för ränta och amortering av lånet.

Underofficerskåren vid samma regemente hade i skrivelse till regementschefen
anmält en skuld till underofficerarnas enskilda understödskassa å 8,264
kronor 45 öre. De upplånade medlen hade använts till åtskilliga förbättringar
av kårens mässlokaler. På grund av kårens blivande väsentliga reducering vid
de nuvarande två livgrenadjärregementenas sammanslagning, vilken komme att
omöjliggöra återbetalandet av nämnda skuld, samt med hänsyn till understödskassans
därigenom inträdande svårigheter att fylla sina åtagna förpliktelser
mot såväl nuvarande som f. d. underofficerare och deras änkor hade regementschefen
tillstyrkt, att kronan måtte till kåren eller understödskassan ersätta,
ifrågavarande belopp.

Officerskåren vid Jönköpings regemente hade genom regementschefen i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 27 januari 1926 anmält ett lån från gemensamma
fonden å 12,000 kronor, beviljat genom kungl. brev den 14 april 1916 och använt
till anskaffande av möbler m. fl. inventarier i kårens mässlokaler i Jönköping.
På grund av den förestående upplösningen av regementet hemställde
regementschefen, att återbetalningsskyldighet för återstående del av statslånet

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

icke måtte åläggas kåren eller dem av dess medlemmar, som genom skuldförbindelser
vore ansvariga för lånet.

I skrivelse till statskontoret den 15 juni 1926 hade arméförvaltningens civila
departement förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till regementschefens
framställning samt uttalat såsom sin mening, att det vid kårens upplösning
återstående lånebeloppet borde ersättas den gemensamma fonden från
lantförsvarets anslag till extra utgifter.

Det för närvarande återstående beloppet av detta lån utgjorde 9,460 kronor
12 öre.

Officerskåren vid Kalmar regemente hade genom regementschefen anmält
ett belopp från gemensamma fonden å 55,000 kronor, vilket lån, i stället för ett
äldre sådant mot säkerhet av borgensförbindelser, beviljats av Kungl. Maj:t den
26 mars 1926 mot inteckning i kårens fastighet i Eksjö stad.

Ifrågavarande lånemedel hade använts för täckande av vissa vid uppförandet
av kårens mässbyggnad uppkomna skulder.

Därjämte hade officerskåren anmält, att den år 1917 iklätt sig en förbindelse
att till dåvarande kassörskan Emma Nilsson utbetala en årlig pension å 600
kronor, vars kapitaliserade värde vid utgången av år 1926 utgjort 6,808 kronor
14 öre. Även från denna skuld önskade officerskåren befrielse. Beträffande
ansvarigheten för denna förbindelse hade inga upplysningar lämnats, men torde
densamma åligga kårens medlemmar efter samma förhållande, enligt vilket de
häftade för ränte- och amorteringsavbetalningarna å förutnämnda inteckningslån.

För officerskåren vid Smålands artilleriregemente hade regementschefen i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 juni 1926 hemställt om avskrivning till fullo
från den 1 oktober 1927 av ett enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 december
1909 från gemensamma fonden beviljat lån å 9,000 kronor, avsedda för inköp
av möbler till mässlokalen. Av skulden återstode ett belopp av 5,071 kronor
58 öre.

Enär ifrågavarande truppförband efter den nya härorganisationens genomförande
skulle helt indragas, hade arméförvaltningens civila departement den
29 juni 1926 tillstyrkt bifall till nämnda framställning, mot vilken statskontoret
i utlåtande den 8 juli samma år förklarat sig icke hava något att erinra,
under förutsättning att — såsom arméförvaltningen föreslagit — gemensamma
fonden finge sin fordran täckt från lantförsvarets anslag till extra utgifter.

Officerskåren vid Östgöta trängkår hade enligt Kungl. Maj:ts beslut den
23 december 1910 från gemensamma fonden erhållit ett lån å 7,000 kronor,
avsedda för officersmässens möblering m. m. Av detta lån hade den 30
juni 1926 återstått oguldna 4,439 kronor 14 öre, från vilket belopp kåren på
grund av den förestående omorganisationen hemställt om fullständig befrielse.

Genom chefen för tredje arméfördelningen hade anspråk om befrielse från
skulder av ifrågavarande art anmälts från officerskårerna vid Västgöta regemente,
Skaraborgs regemente, Älvsborgs regemente, Bohusläns regemente, Livregementets
husarer och Göta trängkår samt underofficerskåren vid Bohusläns
regemente.

Officerskåren vid Västgöta regemente hade anmält följande lån:

från statskontoret .................................. kronor 3,161: 72

; Vänersborgs enskilda bank ...... kronor 4,7.20: 72

» » sparbank ............ » 3,224: —

och från Västgöta regementes enskilda

pensionskassa ...................... » 6,000: — » 13,944: 72

Beträffande det förstnämnda lånet, vilket med ursprungligen 12,000 kronor
genom kungl. brev den 18 oktober 1889 beviljats från gemensamma fonden för

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

täckande av ett äldre byggnadslån samt skulder för uppförande av vissa byggnader,
hade framställning till Kungl. Maj:t av regementschefen avlåtits den
30 april 1927, vilken framställning efter remiss till statskontoret översänts till
arméförvaltningens civila departement för yttrande. Å lånet hade vid tiden för
framställningens avgivande återstått ett belopp av 2,688 kronor 19 öre.

Rörande de tre övriga lånen hade inga vidare upplysningar lämnats, men
torde desamma varit avsedda för ändamål av liknande art som övriga kårers lån.

Officerskåren vid Skaraborgs regemente hade genom regementschefen anmält
ett lån från gemensamma fonden å ursprungligen 20,000 kronor, beviljade
genom kungl. brev den 13 februari 1920 till möblering av mässlokalerna i
Skövde. Å lånet hade den 31 december 1926 återstått oguldna 9,315 kronor 59
öre. Kåren önskade full befrielse från denna skuld.

Officerskåren vid Älvsborgs regemente hade genom regementschefen anmält
ett lån å 14,000 kronor, vilket torde hava upptagits å bankinrättning i Borås
för inredning in. m. av officersmässen. Kåren hemställde om fullständig befrielse
från denna skuld mot vederlag av kårens möblemang, vilket enligt bilagt
inventeringsinstrument hade ett värde av omkring 16,000 kronor.

Officerskåren vid Bohusläns regemente hade anmält ett lån å 14,000 kronor
i Uddevalla sparbank, med sitt ursprungliga belopp, 24,000 kronor, daterande
sig från tiden före regementets förläggning till Uddevalla. Kåren hade med
tillstyrkan av regementschefen hemställt om full befrielse från den återstående
skulden eller — om så icke kunde ske — att kronan måtte bidraga till betalningen
med ett belopp, som motsvarade den av 1925 års härordningsbeslut föranledda
avgången från kårens aktiva stat.

Underofficerskåren vid samma regemente häftade i skuld till K. A. Asps
donationsfond med 1,500 kronor. I)et ursprungligen betydligt högre lånebeloppet,
vilket torde hava avsetts för anordningar i mässlokalen, hade minskats genom
utdebiteringar av kårens medlemmar — senast under år 1922 med 1,500 kronor
och under år 1926 med 1,333 kronor 33 öre — men ansåges nu även med
sitt återstående belopp bliva för betungande för .de efter omorganisationen kvarblivande
medlemmarna, varför full befrielse önskades.

Officerskåren vid Livregementets husarer hade genom sekundchefen anmält
ett lån å 4,000 kronor från musikunderofficerarnas vid samma regemente pensionskassa.
, Detta lån — ursprungligen ä 5,000 kronor — hade upptagits i
sammanhang med kårens övertagande år 1920 av massrörelsen och hade använts
för anskaffning av duktyg, servis och kokattiralj samt möbler för betjäningsrummen.
På grund av minskning med omkring 50 procent av officerskårens
numerär vid tiden för lånets upptagande, jämfört med nuvarande antal, hemställde
sekundchefen, att kronan mot övertagande av hela förplägnadsutredningen
jämte nyssnämnda möbler måtte inlösa ifrågavarande lån.

Chefen för Göta trängkår hade å officerskårens vägnar anmält ett lån för
officersmässen från gemensamma fonden å 5,000 kronor, som beviljats genom
kungl. brev den 15 november 1907 och varå vid utgången av år 1926 återstått
2,435 kronor 45 öre. Enär av kårens år 1908 befintliga 19 stycken officerare
med vederlikar för närvarande ej funnes mer än tre i tjänst, hade hemställts om
avskrivning av denna skuld.

Chefen för fjärde arméfördelningen hade insänt inkomna framställningar i
förevarande syfte från officerskårerna vid Södermanlands regemente, Svea ingenjörkår
och Eälttelegrafkåren samt underofficerskåren vid Södermanlands
regemente.

Officerskåren vid Södermanlands regemente hade anmält dels ett lån från
gemensamma fonden å ursprungligen 15.000 kronor, beviljat genom kungl.
brev den 11 november 1898 och avsett för möblering av officersmässen, och
dels ett år 1923 upptaget lån från en enskild kassa å 4,780 kronor för inlägg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 146. i

ning av parkettgolv i mässlokalen. Om nämnda lokal upplystes i regementschefens
yttrande i ärendet, att densamma vore inrymd i kronan tillhöriga byggnader.

Å det förstnämnda lånet hade vid utgången av år 1926 återstått ett belopp
av 7,936 kronor 77 öre. Beträffande det sistnämnda lånet hade i handlingarna
upplysts, att framställning till Kungl. Maj:t om detsammas inlösande av statsverket
med dåvarande belopp, 4,190 kronor, av Kungl. Maj:t avslagits den 22
februari 1924. Med hänsyn till minskningen av antalet kårmedlemmar vid tidpunkterna
för lånens upptagande, jämförda med nuvarande_ tid, och utgörande
för det förstnämnda lånet 4/44 och för det sistnämnda 13/53, hade hemställts
om nedskrivning eller avbetalning från statsverkets sida av ifrågavarande lån
i motsvarande proportioner.

Underofficerskåren vid samma regemente hade anmält trenne lån å ursprungligen
vartdera 1,000 kronor från regementets underofficerskårs begravningshjälpkassa,
upptagna under åren 1921—1922 och avsedda för dels en elektrisk
spis i den förutvarande provisoriska underofficersmässen, dels inköp av elektriska
mätare till underofficersbostäderna och dels inköp av korkmattor för
underofficersmässen. Ä dessa lån hade vid utgången av år 1926 återstått
oguldna respektive 400 kronor, 750 kronor och 400 kronor. Av kårens skrivelse
till regementschefen samt regementschefens däröver till arméfördelningschefen
avgivna yttrande framginge, bland annat, dels att underofficersmässen vore
inrymd i en statsverket tillhörig källarvåning av kasernetablissemanget och att
anskaffning av såväl den elektriska spisen som korkmattorna pa grund av nyss
anförda omständighet varit ägnad att lika väl gagna statsverket som kårens intressen,
samt dels att kostnader för anskaffning och underhåll av mätare för
elektrisk ström till enskilda lägenhetsinnehavare inom kronan tillhöriga etablissemang
jämlikt arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartements
beslut den 22 augusti 1924 under viss förutsättning finge bestridas av till vederbörande
myndighets förfogande stående bränsleanslag.

På grund av dessa omständigheter hade underofficerskåren hemställt om
full ersättning för samtliga ovannämnda anskaffningskostnader till deras verkliga
belopp eller om största möjliga gottgörelse. för desamma, under det regementschefen
i fråga om kostnaderna för kokspisen och de elektriska mätarna
tillstyrkt ersättning med 837 kronor 75 öre lör kokspisen med attiralj mot
vederlag av eventuell inkomst vid dess försäljning och med den verkliga kostnadssumman
för de elektriska mätarna mot desammas avstående till statsverket
samt i fråga om lånet för inläggande av korkmattor tillstyrkt en ersättning
med V;. (13/39) av det återstående lånebeloppet, 400 kronor.

Officerskåren vid Svea ingenjörkår hade anmält ett lån från gemensamma
fonden å ursprungligen 2,500 kronor, som beviljats genom kungl. brev den 11
maj 1923 och å vilket vid utgången av år 1926 återstått oguldna 2,342 kronor
38 öre. Med beräkning av en minskning med 25 procent av officerskårens råd
fortifikationen numerär hade kåren hemställt om eu motsvarande nedskrivning
av ifrågavarande lån.

Officerskåren vid Fälttelegraf kåren hade genom kårchefen anmält ett amorteringslån
i fortifikationsofficerarnas enskilda pensionskassa, å vilket lån vid
utgången av år 1926 återstått omkring 600 kronor. För detta lån hade hemställts
om befrielse eller eventuell överflyttning till annan långivare mot mindre
eller ingen ränta.

Därjämte hade kårchefen på grund av ökade omkostnader vid kårens tva
olika mässar samt förekommande representationsskyldighet hemställt om en
gratifikation å 1,000 kronor eller eventuellt beredande av ett räntefritt lån å
samma belopp genom statskontorets försorg.

Kitngl. Maj:ts proposition nr 146.

för femte arméfördelningen hade insänt skrivelser i förevarande syfte
Iran omcerskårerna vid Upplands infanteriregemente, Dalregementet och Västmanlands
trängkar samt underofficerskåren vid Dalregementet.

Officerskåren vid Upplands infanteriregemente hade anmält ett lån å ursprungligen
13,000 kronor från gemensamma fonden, beviljat genom kungl.
brev den 1 december 1911 och avsett för möblering av mässlokalen och för inläggning
av parkettgolv i matsalen och samlingsrummet. De för förstnämnda
ändamål bestridda kostnaderna hade med 5,500 kronor ersatts av arméförvaltningens
intendentsdepartement den 23 oktober 1923, vilket belopp emellertid
använts till betalning av dels ett annat mindre lån i statskontoret och dels ett
lan i privatbank, löpande med högre ränta än den utav statskontoret stipuleinn
’ o fran gemensamma fonden beviljade lånet hade vid utgången av år
1926 återstått oguldna 10,622 kronor 6 öre.

Officerskåren hade nu genom regementschefen hemställt om avskrivning å
ifrågavarande lån med det belopp (13.000 — 5,500 =) 7,500 kronor, som icke

redan av statsverket ersatts, eller nedskrivning därav i samma proportion _

omkring 19 procent — i vilken kåren blivit beskuren genom 1925 års härorganisation.

Officerskåren vid Dalregementet hade anmält ett lån å ursprungligen 13,000
kronor från aktiebolaget Göteborgs bank, som avsetts för ekboasering av golv,
dekorering m. in. av väggar samt delvis möblering, och å vilket vid utgången
av år 1926 återstått oguldna 10,619 kronor 10 öre. För sistnämnda lånesumma
önskade kåren gottgörelse med så stor del därav, som motsvarade antalet av de
på grund av härordningsbeslutet avgående officerare.

Underofficerskåren vid samma regemente hade anmält ett tio-års amorteringslån
å ursprungligen 3,000 kronor från regementets enskilda lägerkassa, avsett
för nödvändiga utgifter för underofficersmässen, såsom parkettgolv, inventarier
in. m. A lånet hade vid utgången av år 1926 återstått oguldna 1,800 kronor.
Med hänsyn till karens reducering med */» hemställdes om en gottgörelse
i samma proportion eller med 600 kronor av återstående lånebeloppet.

Officerskåren vid Västmanlands trängkar hade anmält ett lån å ursprungligen
4,000 kronor från gemensamma fonden, beviljat genom kungl. brev den
23 mars 1906. Å lånet hade vid utgången av år 1926 återstått oguldna 1,624
kronor 32 öre, vilket belopp på grund av kårens förestående indragning önskades
till fullo avskrivet.

. Chefen för sjätte arméfördelningen hade översänt ansökningar om lånebefnelse
från officerskårerna vid Yästernorrlands regemente och Norrlands dragonregemente
samt underofficerskåren vid Norrlands artilleriregemente.

Officerskåren vid Väster norrlands regemente hade anmält två lån från gemensamma
fonden, beviljade genom kungl. brev den 16 december 1910 och den
11 april 1919 samt ursprungligen å respektive 5,000 kronor och 5,127 kronor
98 öre.

Officerskåren hade redan i skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 september
1926 hemställt om befrielse från resterande belopp av dessa lån, och därvid beträffande
länens tillkomst anfört huvudsakligast följande. Då förutvarande
Västei norrlands bataljon ar 1893 utökats till regemente, hade å gamla mötesplatsen
Sånga mo måst uppföras vissa nya byggnader för den i det närmaste
fördubblade officerskåren. Vid regementets ej långt därefter, eller år 1899,
verkställda förflyttning till Sollefteå läger hade återigen nya byggnader måst
uppföras för kårens räkning. På grund av dessa två omständigheter hade kåren
åsamkats en sammanlagd skuld å 72,500 kronor, vilken emellertid genom statsverkets
inlösen av vissa byggnader å Sollefteå läger och kårens egna amorteringar
under åren 1901—1911 nedbringats till 21,054 kronor 86 öre. Omkring
tolv år efter sist företagna förflyttning av regementet, eller år 1910, hade ännu

Kungl. l\laj:ts proposition nr 146. i*

eu sådan skett, då det nya kasernetablissemanget i Sollefteå stad tagits i besittning.
I samband därmed hade officerskåren i december 1910 för ordnande
av de nya mässlokalerna upptagit ett nytt lån hos statskontoret å 5,000 kronor,
varav i september 1926 återstått oguldna 2,997 kronor 60 öre jämte förfallen
ränta från den 2 februari 1926. För det förutvarande skuldbeloppet å 21,054
kronor 86 öre hade kåren ägt byggnader som säkerhet. En med Kungl. Maj:ts
godkännande i september 1911 företagen försäljning av byggnaderna hade dock
icke inbringat mer än 4,470 kronor 77 öre, varför å skulden fortfarande kvarstått
16,584 kronor 9 öre. Emellertid förefunnes ett riksdagens beslut av den
24 maj 191.1, enligt vilket, då officers- och underofficerskårer tillhöriga byggnader
å mötesplatser genom vederbörande truppförbands förändrade förläggning
bleve onyttiga för ägarna samt dessa häftade i skuld för samma byggnader,
Kungl. Maj:t ägde att tilldela sådan kår understöd med högst det belopp,
varmed byggnadernas försäljningspris understege kårens skuld för desamma.
Med stöd av detta riksdagsbeslut hade officerskåren i november 1911 ingått till
Kungl. Maj :t med framställning om ersättning för ovannämnda skillnadsbelopp.
16,584 kronor 9 öre. Efter förnyad framställning i ärendet hade genom kungl.
brev den 24 januari 1913 medgivits, att med från och med år 1912 förfallande
annuiteter finge tillsvidare anstå i avvaktan på beslut i ärendet. Detta beslut
hade fattats först den 10 maj 1918. och hade därigenom det begärda beloppet
anvisats. Ehuru, som nämnt, med amorteringsutbetalningarna fått anstå under
väntetiden, hade emellertid under tiden 1 december 1911—10 maj 1918 ränteskuld
å lånet uppstått till ett belopp av 5,127 kronor 78 öre, och hade officerskåren
den 9 december 1918 avfordrats detta belopp av statskontoret. En med
stöd av ovananförda förhållanden gjord framställning om befrielse från skyldighet
att inbetala räntebeloppet hade avslagits av Kungl. Maj.t den 31 januari
1919, varefter officerskåren för dess gäldande måst upptaga ett nytt lån å
5,127 kronor 78 öre i statskontoret. Å denna skuld hade i september 1926 kvarstått
oguldna 1,538 kronor 38 öre.

Under åberopande av allt det ovan anförda samt med hänsyn till den inträdda
ytterligare förändringen i officerskårens sammansättning och ekonomiska ryggrad
hemställde officerskåren i förevarande framställning om befrielse från
bägge de omförinälda skuldbeloppen å tillhopa (2,997:60 + 1,538:38) 4,535
kronor 98 öre.

Efter remiss av ärendet till arméförvaltningens civila departement och statskontoret
hade båda ämbetsverken förklarat sig anse starka billighetsskäl tala
för bifall till framställningen samt hemställt, att medel för ändamålet måtte
äskas av riksdagen.

Officerskåren vid Norrlands dragonregemente hade anmält ett lån å ursprungligen
12,000 kronor från gemensamma fonden, beviljat^ genom kungl.
brev den 8 mars 1912. Å lånet hade vid utgången av år 1926 återstått ett belopp
av 7,609 kronor 92 öre. Med anledning av den nya härorganisationen, enligt
vilken dels omkring 1/5 av truppförbandet skulle vara förlagd i Boden och
dels genom överflyttningar sammansättningen av officerskåren torde bliva
väsentligt förändrad, hemställde kåren om en nedskrivning av lånet med 50 O
eller 3,800 kronor.

Underofficerskåren vid Norrlands artilleriregemente hade anmält ett Iran
privat långivare år 1921 upptaget lån å ursprungligen 4,500 kronor, avsedda
för anskaffning av servis, duktyg, köksutredning m. m. i kårens mäss. Å lånet
hade vid utgången av år 1926 återstått oguldna 3.450 kronor. På grund a\
kårens reducering med nära 50 % hemställdes om antingen kronans övertagande
av nämnda materiel eller gottgörelse helt eller delvis lör återstående lånebeloppet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

MditarbcMhavami på Gotland hade insänt eu skrivelse från officerskåren
vid (jo t lands infanteriregemente, vari anmäldes ett lån å ursprungligen 20,000
iQQQ°r v" o g?1?iens®mma fonden, vilket beviljats genom kungl. brev den 3 mars
1»88 ochvilket lan vid utgången av år 1926 återstått oguldna 3,507 kronor
2J öre. lfa antalet officerare vid truppförbandet enligt härordningsbeslutet
tomme att minskas från o2 till 21, hemställdes om det återstående lånebeloppets
avskrivning.

, Militärbefälhavare., hade därjämte insänt en skrivelse av den 17 december
1 J2b i rån Gotlands artillerikår, enligt vilken dess officerskår visserligen icke
pa grund av den nya härordningen kunde ifrågasätta befrielse från hela dess
iran gemensamma fonden erhållna lån men hade för avsikt att under januari
manad 1927 göra framställning om befrielse därifrån på andra skäl, för vilka
erlorder liga utredningar då ännu icke vore slutförda. Någon sådan framställning
hade emellertid trots påminnelser ännu icke inkommit.

åsyftade lånet från gemensamma fonden hade ursprungligen utgjort
6,000 kronor, beviljade genom kungl. brev den 10 juli 1908, varav vid utgången
av ar 1926 återstått oguldna 4,578 kronor 15 öre.

Kommendanten i Boden liade insänt skrivelser i förevarande syfte från officerskårerna
vid Bodens artilleriregemente och Bodens ingenjörkår.

Officerskåren vid Bodens artilleriregemente hade anmält ett lån å ursprungligen
7,000 kronor från gemensamma fonden, beviljat genom kungl. brev den
21 september 1906 för likvid av för officersmässen anskaffade möbler. Dessa
möbler hade senare mot ersättning övertagits av statsverket. Å lånet hade vid
utgången av ar 1926 kvarstatt oguldna 2,845 kronor 77 öre. Beträffande kårens
blivande sammansättning uttalades, att denna komrne att genom den nya härordningen
undergå sådana förändringar, att snart endast ett fåtal av de ursprungliga
låntagarna torde finnas kvar vid regementet.

Officerskåren vid Bodens ingenjörkår hade anmält ett återstående lånebelopp
från gemensamma fonden å 1,217 kronor 70 öre. Ifrågavarande lån hade ursprungligen
utgjort 2,500 kronor och beviljats genom kungl. brev den 4 september
1908 för täckande av förlust å mässrörelse samt till diverse underhållskostnader.

. anledning av de i härovan relaterade framställningar uttalade önskemål
ville arméförvaltningens fortifikations- och civila departement till en början
anföra följande.

Anspråken på att officers- eller underofficerskårer, vilka skulle indragas,
bleve helt befriade från dom påvilande skuldbördor av ifrågavarande art. syntes
vara fullt rättmätiga. Det torde ju kunna invändas, att vissa indragna truppförband,
exempelvis Smålands artilleriregemente, komme att i viss män, ehuru
under ändrat namn, återuppstå å samma förläggningsort som den förutvarande
och således med förfarande möjlighet för dess officers- eller underofficerskårer
att åtnjuta fördelarna av sina förutvarande mässbyggnader. I och med det
redan företagna och successivt skeende överförandet till övergångsstat och
transporten av officerare eller underofficerare tillhörande visst truppslag till
annat förband inom samma vapenslag torde emellertid den nya sammansättningen
av kårerna vid ett sådant >; åter uppstånd et» truppförband bliva individuellt
grundolika den förutvarande och således ett åläggande av fortsatt ansvarighet
för den forna kårens skulder icke vara rimligt.

Beträffande truppförband, som skulle såsom självständiga sådana indragas
för att sammanslås med andra å de sistnämndas förläggningsort — exempelvis
Jönköpings regemente, som skulle sammanslås med Kalmar regemente å dess
förläggningsort Eksjö — syntes måhända gent emot den ovan förordade fullständiga
skuldbefrielsen för officers- eller underofficerskåren vid det förstnämnda
truppförbandet kunna göras den invändningen, att nämnda kårer där -

Kungl. Majds proposition nr 146.

igenom skulle komma i eu gynnsammare ställning än motsvarande kårer vid det
blivande gemensamma truppförbandet, vilka på grund av kvarvaron vid sin
förläggningsort icke torde kunna tillerkännas en lika vidsträckt befrielse från
sina tidigare skuldförbindelser. Fortifikations- och civila departementen hyste
emellertid gent emot åtskilliga i det föregående atergivna meningar den åsikten,
att de från annat håll nytillkomna kårmedlemmarna — vare sig de överförts
gruppvis från ett indraget truppförband, som skulle sammanslås med ett annat
å dess förläggningsort, eller transporterats en och en — måste anses skyldiga
att ikläda sig solidaritet med sina kårkamrater i fråga om de skuldförbindelser,
vilka kunde behäfta den blivande gemensamma mässen. Att de icke medverkat
vid tillkomsten av de befintliga förbindelserna torde nämligen val uppvägas
av den omständigheten, att do finge samma rätt som de pa förläggningsorten
förutvarande kårmedlemmarna att åtnjuta de många fördelar, eu välordnad
kårmäss kunde erbjuda. Detta förhållande av lika rätt och plikt torde val länge
varit rådande beträffande oi ficerare, som genom transport lått ny förläggningsort
eller med avseende på i eu officerskår nytillkomna subalterner.

För fördelningen av ansvarigheten för tidigare skuldförbindelser ansage
således departementen, att de nytillkomna kårmedlemmarna borde medräknas
i samma grad som de förutvarande. För den ifrågasatta nedskrivningen av
vissa lån från andra långivare syntes således icke andra faktorer böra taga»
med i beräkningen än den genom det nya liärordningsbeslutet ikraftträdande
reduceringen av åtskilliga officers- och underofficerskårers numerär. För beräkning
av denna reducering hade departementen i här nedan avgivna förslag
jämfört kårernas numerär enligt 1925—-1926 års stat och den för 1927—1928
fastställda staten. T några fall torde måhända denna verka därhän, att det av
Kungl. Maj:t stipulerade antalet borgensmän för lån från gemensamma fonden
eller andra liknande förbindelser till enskilda långivare icke framdeles kunde
fyllas. Men i detta avseende torde förvisso i varje särskilt fall en jämkning
kunna vinnas.

Den av åtskilliga kårer uttryckta åsikten, att förutvarande medborgensmau
för lån av ifrågavarande art, vilka överförts eller komme att överföras till övergångsstat,
borde anses befriade från sådan ansvarighet, ansåge sig departementen
böra till fullo biträda. Ty även om en tvångsvis överförd officer eller underofficer
en kortare tid måste göra tjänst vid sitt forna truppförband, torde den
avgift, han säkerligen finge erlägga för tillträde till sin kårs mäss, vara tillräcklig
ersättning för denna förmån, utan att han därjämte skulle åläggas viss

medansvarighet för kårens förbindelser.

I fråga slutligen om det från några kårer framställda önskemålet, att- statsverket
såsom vederlag för lan från gemensamma fonden eller i avräkning föi
önskad gottgörelse för skulder till andra långivare måtte övertaga visst antal
möbler, materiel o. d., ansåge sig departementen böra intaga en avstyrkande
ställning. Anhopningen i statsverkets förråd av dylika inventarier, materiel
in. in. torde nämligen i och med de försvinnande truppförbandens avveckling
bliva stor nog ändå, och det syntes departementen, som om en avyttring genom
vederbörlig kår på dess egen förläggningsort skulle lika väl kunna tjäna kårens
intressen.

I enlighet med nu angivna riktlinjer syntes de från officers- och underoffieerskårerna
anmälda behoven av avskrivning, nedskrivning eller gottgörelse beträffande
de å kårerna tyngande låneförbindelserna böra tillgodoses på sätt
som i det följande för varje särskild kår angåves.

Officerskåren vid Karlskrom grenadjärregemcnte, vilket truppförband skulle
indragas, borde få hela sin återstående skuld till gemensamma fonden. 2.019
kronor 45 öre, avskriven.

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

1(1 Kronobergs regemente bleve officerskårens numerär, inberäknat likställda
civilmilitarer, minskad från 55 till 50 medlemmar. Då därjämte ett
detachemmit av regementet skulle förläggas till Karlskrona, torde minskningen
o,J0 återstående officerskåren kunna uppskattas till 15 medlemmar.
Av karens återstående skuld till gemensamma fonden, 11,082 kronor 66 öre
orde darfor böra avskrivas (1% X 11,000) 3,000 kronor, eller — för att ut’
jamna atei stående skuldbeloppet till 8,000 — 3,082 kronor 66 öre. Därjämte

ÄfvTqnol 1 läns 8?arba?k’ um kronor, minskas med

v-^\r4,9°°\ «rU7Ut -ta] 1,350 kronor- Vllket belopp torde böra extra anvisas.
, . Morra skanska infanteriregementet bleve officerskårens numerär minskad
tian 55 till 43, varför av dess återstående skuld till gemensamma fonden, 10 409
kronor 54 ore torde böra avskrivas (12/5ö X 10,400) 2.270 kronor, eller — för
att utjamna återstående lånebeloppet till 8,000 kronor _ 2,409 kronor 54 öre.

Underoliicerskaren vid samma regemente komme att nedgå från 52 till 33
i" uin ]lmar'' varfo,r d*?88 återstående skuld till Nya sparbanken i Kristianstad,

I, 400 kronor, syntes böra minskas med (10/52 X 1,400) i runt tal 500 kfonor,
vilket belopp således torde böra extra anvisas.

Vid Vandes artilleriregemente bleve officerskårens numerär minskad från 65
till 45 vårtor av dess återstående skuld till gemensamma fonden, 10,426 kronor
10 _ ore, torde böra avskrivas (2%5 X 10,400) 3,200 kronor eller — för
utjämning av återstående lånebeloppet till jämnt 7,200 kronor — 3,226 kronor

Vid Andra livgrenadjärregementets uppgående i det nya truppförbandet
komme att av dess.förutvarande officerskår å 55 medlemmar kvarstå allenast
omkring 20 till foljd harav syntes av kårens återstående skuld till gemensamma
fonden, 17,789 kronor 75 öre, böra avskrivas (37ö5 X 17,800) 11,328 kro"?r’
ek1?r — för att utjämna det återstående skuldbeloppet till 6,400 kronor —

II, 389 kronor 75 öre.

Av underofficerskåren vid samma regemente, som tidigare räknat 52 medlemmar,
torde etter sammanslagningen komma att kvarstå allenast 16, varför
karens skuld till underofficerarnas enskilda understödskassa, 8,264 kronor 45
ore, syntes böra minskas med (36/52 X 8,300) i runt tal 5,700 kronor, vilket belopp
torde böra extra anvisas.

Officerskåren vid Jönköpings regemente, vilket truppförband skulle sammanslas
med Kalmar regemente med förläggning till Eksjö stad, borde få hela
sm återstående skuld till gemensamma fonden, 9,460 kronor 12 öre, avskriven

Utav Kalmar regementes förutvarande officerskår, utgörande 55 medlemmar,
torde etter truppförbandets sammanslagning med Jönköpings regemente komma
att kvarsta omkring 21 medlemmar. Kårens skuld till gemensamma fonden utgjorde
för närvarande, enligt vad ovan anförts, 55,000 kronor och torde böra
nedskrivas med (34/55 X 55,000) 34,000 kronor.

Emot det av kåren framställda önskemålet, att statsverket skulle övertaga
ansvaret för en förbindelse att utbetala eu årlig pension till eu f. d. kassörska
vid mässen, måste departementen ställa sig synnerligen tveksamma Enär officerskåren
såsom nyss nämnts, komme att så kraftigt reduceras och då i ett
tall som detta anspråk på medansvarighet för ifrågavarande förbindelse svårligen
kunde framställas mot de i det nya truppförbandet ingående officerare vid
nuvarande Jönköpings regemente, ansåge sig emellertid departementen icke vilja
helt avstyrka framställningen. Därest Kungl. Maj:t och riksdagen skulle finna
skäligt bifalla densamma, torde av förbindelsens kapitaliserade värde, omkring
6,800 kronor, kårens ansvarsandel böra minskas med (3l/ss X 6,800) 4,200 kronor>vilket
belopp under nämnda förutsättning torde böra extra anvisas.

Dnär Smalands avtillevivegemcnte skulle indragas, borde dess officerskårs
skuld till gemensamma fonden, 5,071 kronor 58 öre, till fullo avskrivas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Av samma skäl borde officerskårens vid Östgöta trängkår skuld till gemensamma
fonden, 4,439 kronor 14 öre, till fullo avskrivas.

Officerskåren vid Västgöta regemente, vilket truppförband skulle sammanslås
med Bohusläns regemente och förflyttas till Uddevalla, syntes böra få sin
skuld till gemensamma fonden, 2,688 kronor 19 öre, till fullo avskriven samt
därjämte sina övriga ovan angivna skulder å tillhopa 13.944 kronor 72 öre
täckta genom extra anvisning av detta belopp.

oOfficerskåren vid Skaraborgs regemente komrne att få sin numerär minskad
från 55 till 43 medlemmar. Till följd härav torde dess nuvarande skuld till
gemensamma fonden, 9,315 kronor 59 öre, böra nedskrivas med (12/ss X 9,300)
2,030 kronor, eller — för att utjämna det återstående skuldbeloppet till 7,300
kronor — 2,015 kronor 59 öre.

Officerskåren vid Älvsbcrrgs regemente, som komme att minskas i samma
proportion som Skaraborgs regementes officerskår, syntes böra beredas understöd
till gäldande av sitt lån å 14,000 kronor hos bankinrättning i Borås med
(12/ä5 X 14,000) i runt tal 3,050 kronor.

Av Bohusläns regementes förutvarande officerskårs numerär å 55 medlemmar
torde i det blivande Bohusläns regemente icke komma att kvarstå mer än
21 medlemmar. På grund härav syntes till gäldande av kårens lån å 14,000
kronor i Uddevalla sparbank böra beredas ett understöd med (3tUö X 14,000) i
runt tal 8,650 kronor.

Underofficerskåren vid samma regemente torde av sin förutvarande numerär
å 52 medlemmar i det nya truppförbandet icke kunna räkna mer än 16 medlemmar,
varför såsom understöd till gäldande av dess lån hos Asps donationsfond
å 1,500 kronor torde böra extra anvisas C/52 X 1,500) i runt tal 1,000
kronor.

Officerskåren vid Livregementets husarer hade, såsom förut nämnts, för avskrivning
av sitt lån å 4,000 kronor från musikunderofficerarnas vid regementet
pensionskassa anfört såsom motiv kårens minskning med omkring 50 % från
år 1920. Denna uppgift torde emellertid endast innebära, att av de år 1920 vid
regementet befintliga officerarna omkring hälften transporterats till andra
kavalleriregementen eller kommit på övergångsstat, ty någon minskning av
kårmedlemmarnas antal hade icke gjorts i staterna för de efter år 1920 följande
åren och icke heller i staten för budgetåret 1927—1928. Vid detta förhållande
kunde departementen enligt förut anförda riktlinjer icke förorda något understöd
för gäldande av ifrågavarande lån.

Ej heller vid Göta trängkår komme att inträda någon förändring i fråga om
antalet officerare, varför begärd avskrivning av kårens lån icke kunde tillstyrkas.

Officerskåren vid Södermanlands regemente komme att få sin numerär minskad
från 55 till 43 medlemmar. Till följd härav syntes kårens nuvarande skuld
till gemensamma fonden, 7,936 kronor 77 öre, böra nedskrivas med (12/s5 X
7,900) 1,720 kronor, eller — för att utjämna lånebeloppet till 6,200 kronor —
1,736 kronor 77 öre. Därjämte borde kårens återstående lån hos en enskild kassa.
4,190 kronor, minskas med (12/ss X 4,190) 915 kronor, vilket belopp torde böra
extra anvisas.

I fråga om underofficerskårens vid samma regemente återstående lån å 750
kronor för inköp av elektriska mätare ansåge departementen på grund av vad
i ärendet upplysts, att full ersättning för detta lånebelopp mot mätarnas övertagande
av statsverket borde beredas genom extra anvisning å 750 kronor. De
övriga två lånens återstående belopp å tillhopa 800 kronor syntes i proportion
till nedgången av kårens medlemsantal böra minskas från 52 till 33 med (’%;
X 800) i runt tal 300 kronor, vilket belopp torde böra extra anvisas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Officerskåren vid Svea ingenjörkår hade, som förut nämnts, hemställt om
eu nedskrivning av sitt lån med 25 %, motsvarande minskningen av antalet officerare
vid fortifikationen under de blivande förhållandena. Mot detta beräkningssätt
syntes icke vara något annat att erinra, än att minskningen av antalet
officerare och likställd civilmilitär personal — utgörande enligt 1925—192(1
års stat 178 och enligt 1927—1928 års stat 140 — komme att utgöra 38 medlemmar,
eller omkring 21 %. Med användning av sistnämnda procenttal syntes
officerskårens återstående skuld till gemensamma fonden, 2,342 kronor 38 öro,
böra nedskrivas med (2,350 X 21 %) omkring 490 kronor, eller — för att utjämna
återstående skulden till 1,850 kronor — 492 kronor 38 öre.

Enligt samma beräkningsgrund borde officerskårens vid Fälttelegraf kår en
skuld å 600 kronor till fortifikationsoffieerarnas enskilda pensionskassa minskas
med (600 X 21 %) i runt tal 125 kronor, vilket belopp torde böra extra anvisas.

Denna officerskårs hemställan om en gratifikation å 1,000 kronor eller ett
räntefritt lån å samma belopp från fonder under statskontorets förvaltning ansåge
departementen icke böra upptagas till prövning i detta sammanhang.

Officerskåren vid Upplands infanteriregemente komme att minskas med 12
medlemmar av den under budgetåret 1925—1926 befintliga numerären å 55
medlemmar. Kårens vid utgången av år 1926 återstående skuld till gemensamma
fonden, 10,622 kronor 6 öre, borde därför nedskrivas med (12/bb X 10,600) omkring
2,310 kronor, eller — för utjämning av återstående skuldbeloppet till
8,300 kronor — 2,322 kronor 6 öre.

Av officerskårens vid Dalregementet förutvarande 55 medlemmar komme
att kvarstå ett antal av 39. På grund härav syntes dess återstående skuld å
10,619 kronor 10 öre hos Göteborgs bank böra minskas med (16/b5 X 10,600) i
runt tal 3,080 kronor, vilket belopp torde böra extra anvisas.

Underofficerskåren vid samma regemente komme att minskas från 52 till 32
medlemmar, varför dess återstående skuld till enskilda lägerkassan, 1,800 kronor,
syntes böra nedbringas med (ao/s2 X 1,800) i runt tal 700 kronor, vilket belopp
torde böra extra anvisas.

Officerskårens vid Västmanlands trängkår återstående skuld till gemensamma
fonden, 1,624 kronor 32 öre, borde på grund av denna trängkårs indragning
till fullo avskrivas.

Beträffande officerskårens vid Västernorrlands regemente återstående skuld
till gemensamma fonden å 4,535 kronor 98 öre funne sig departementen med
hänsyn till de förut relaterade omständigheter, under vilka kårens två lån tillkommit,
böra hemställa om fullständig avskrivning av nämnda skuld. Därest:
Kungl. Maj:t och riksdagen icke skulle finna ett sådant medgivande skäligt,
torde enligt härovan tillämpade beräkningsgrunder skulden böra nedskrivas med
(16/bb X 4,500) i runt tal 1,300 kronor, eller — för utjämning av återstående
skuldbeloppet till 3,200 kronor — 1,335 kronor 98 öre.

Av officerarnas vid Norrlands dragonregemente blivande numerär å 30 medlemmar
komme, enligt vad ovan relaterats, omkring Va, eller 6 officerare, att
förläggas till Boden, varför de för officerskårens lån ansvariga medlemmarna
icke borde beräknas till högre antal än 24. Då motsvarande antal enligt 1925—
1926 års stat utgjort 26, syntes kårens återstående skuld till gemensamma fonden,
7,609 kronor 92 öre, böra nedskrivas med (2/s6 X 7,600) i runt tal 600 kronor,
eller — för att utjämna återstående skuldbeloppet till 7,000 kronor — 609
kronor 92 öre.

Underofficerskåren vid Norrlands artilleriregemente komme att minskas från
57 till 25 medlemmar, varför dess återstående skuld till privat långivare, 3,450
kronor, syntes böra nedbringas med (32/b7 X 3,450) i runt tal 1,900 kronor, vilket
belopp torde böra extra anvisas.

Kungi. Maj:ts proposition nr 146.

Officerskåren vid nuvarande Gotlands infanteriregemente komnie att minskas
från förutvarande 52 till 21 medlemmar, varför dess återstående skuld till gemensamma
fonden, 3,507 kronor 29 öre, borde nedskrivas med (31/»2 X 3,500)
2,085 kronor, eller — för att utjämna återstående skuldbeloppet till 1,400 kronor
— 2,107 kronor 29 öre.

Officerskåren vid Gotlands artillerikår komme att minskas från förutvarande
21 till 18 medlemmar. På grund härav borde dess återstående skuld till gemensamma
fonden, 4,578 kronor 15 öre, nedskrivas med (3/si X 4,600) 657 kronor,
eller — för utjämning av återstående skuldbeloppet till 3,900 kronor — 678
kronor 15 öre.

Officerskåren vid Bodens artilleriregemente komme att minskas från förutvarande
46 till 41 medlemmar. Återstoden av dess skuld till gemensamma fonden,
2,845 kronor 77 öre, borde således nedskrivas med 5/»« X 2,850 kronor,
eller — för utjämning av återstående skuldbeloppet till 2,500 kronor —- 345
kronor 77 öre.

Beträffande slutligen officerskåren vid Bodens ingenjörkår torde för uppskattning
av dess minskning från förutvarande medlemsantal kunna beräknas
samma procenttal som i fråga om Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren, eller
21 %. Då officerskårens återstående skuld till gemensamma fonden utgjorde
1,217 kronor 70 öre, syntes en nedskrivning därav böra göras med (1,220 X
21 %) 256 kronor, eller — för utjämning av återstående skuldbeloppet till 950
kronor — 267 kronor 70 öre.

På grund av det ovan anförda syntes således av nedannämnda kårers
återstående skulder till gemensamma fonden böra avskrivas följande belopp:

officerskåren	vid Karlskrona grenadjärregemente..........	........ kronor	2,019: 45
»	» Kronobergs regemente ....................	........ »	3,082: 66
»	» Norra skånska infanteriregementet	....... »	2,409: 54
	» Yendes artilleriregemente..................		3,226: It)
»	» Andra livgrenadjärregementet .........		11,389: 75
»	» Jönköpings regemente........................	........ »	9,460: 12
»	» Kalmar regemente.............................	....... »	34,000: —
»	» Smålands artilleriregemente ............		5,071: 58
»	» Östgöta trängkår...............................	........ »	4,439: 14
»	» Västgöta regemente ...........................	........ »	2,688: 19
»	» Skaraborgs regemente......................		2,015: 59
»	» Södermanlands regemente ..............	........ »	1,736: 77
	» Svea ingenjörkår................................		492: 38
	» Upplands infanteriregemente..........	........ »	2,322: 06
»	» Västmanlands trängkår ...................	........ »	1,624: 32
»	» Västernorrlands regemente ..............	........ »	4,535: 98
»	» Norrlands dragonregemente ............	........ »	609: 92
»	» Gotlands infanteriregemente ............	........ »	2,107: 29
»	» Gotlands artillerikår...........................	........ »	678: 15
»	» Bodens artilleriregemente.................	........ »	345: 77
*	» Bodens ingenjörAår .........................	........ »	267: 70

eller tillhopa kronor 94,522: 46

Därjämte borde för avbetalning av nedannämnda kårers skulder understöd
lämnas med följande belopp:

officerskåren vid Kronobergs regemente .................... kronor 1,350: —

underofficerskåren » Norra skånska infanteriregementet » 500: —

» » Andra livgrenadjärregementet......... » 5,700: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

officerskåren

vid Kalmar regemente ...
Yästgöta regemente
Alvsborgs regemente
Bohusläns regemente

kronor 4,200: —
» 13.944:72

» 3,050: —

8,650: —
1,000: —
915: —
1,050: —
125: —

underofficerskåren »
officerskåren »

underofficerskåren

» Södermanlands regemente

officerskåren

Fälttelegrafkåren ..................

» Dalregementet........................

» » ........................

» Norrlands artilleriregemente

underofficerskåren »

3,080: —
? 700: —

1,900: —

eller tillhopa kronor 46,164:72

Såsom villkor för statens avskrivande eller gäldande till fullo av de skulder,
som påvilade kårer vid truppförband, som skulle indragas eller sammanslås med
andra pa dessa senares förläggningsort, syntes höra föreskrivas, att i mässbyggnaderna
befintliga möbler, inventarier, parkettgolv och annan inredning m. m.
skulle tillfalla statsverket.

Å en del av de ovan angivna skuldbeloppen torde sedan årsskiftet 1926—
1927 hava inträtt ändringar till följd av under år 1927 gjorda amorteringar
o. d. eller genom upplupna, oguldna räntor. Beträffande de skulder, som enligt
ovan lämnade förslag skulle till fullo avskrivas eller helt ersättas genom extra
anvisningar, torde i fråga om lån från gemensamma fonden statskontoret kunna
bringa de till avskrivning föreslagna beloppen till överensstämmelse med de
verkliga skulderna. I fråga om de belopp, som enligt förslaget skulle anvisas
till vissa kårer såsom fullständig ersättning för skulder i banker och enskilda
kassor m. fl., torde dessa belopp böra anvisas »högst» och vederbörlig kår anmodas
återleverera det belopp, som ej åtgått till skuldens fulla täckande.

Vidkommande vederbörliga kårers lån från gemensamma fonden tilläte sig
vidare departementen ifrågasätta, huruvida icke Kungl. Maj:t skulle finna skäligt
medgiva, att under avvaktan på riksdagens beslut över förevarande framställning
det måtte tillsvidare få anstå med erläggande av amorterings- och
räntebelopp å ifrågavarande lån.

Slutligen ville departementen i frågan om, med vilka medel ovan anmälda
kostnader borde bestridas, hänvisa till departementens utlåtande den 19 april
1927 med förslag till bestämmelser angående disponerandet av fonden »lantförsvarets
fonderade arrendemedel». I detta utlåtande hade departementen föreslagit,
att nämnda fond skulle användas bland annat till nu ifrågavarande ändamål.
I enlighet därmed hemställde departementen således, att medel till ovan
angivna låns avskrivning och nedskrivning eller till understöd för gäldande av
sådana skulder måtte få med högst (94,522: 46 -f 46,164: 72) 140,687 kronor
18 öre bestridas från fonden »lantförsvarets fonderade arrendemedel», vilken
därtill lämnade tillgång.

Enär nämnda fond icke finge anlitas utan riksdagens medgivande, torde,
därest Kungl. Maj :t skulle godkänna förut anförda förslag, äskande i ärendet
böra avgivas till 1928 års riksdag.

T häröver den 3 augusti 1927 avgivet yttrande bar statskontoret anfört följande.

I likhet med vad arméförvaltningens fortifikations- och civila departement
i utlåtande i ärendet den 7 juni 1927 framhållit, ansåge även statskontoret, att
genomförandet av 1925 års härordningsbeslut och de därav uppkommande förändrade
förhållandena för en stor del av truppförbanden skäligen borde för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

anleda till efterskänkande helt eller delvis av återbetalningsskjddigheten för
flertalet av de lån, som efter Kungl. Maj:ts medgivande utlämnats till officersoch
underofficerskårer från den av statskontoret förvaltade s. k. gemensamma
fonden, under förutsättning givetvis att fonden hölles skadeslös för de sålunda
efterskänkta beloppen. De riktlinjer, departementen angivit för eu sådan avskrivning
eller reducering av lånebeloppen, funne statskontoret lämpligen böra
kunna följas. Att de kårer, som skulle helt indragas, bleve befriade från dem
påvilande skuldbördor på grund av dylika lån, kunde statskontoret icke finna
annat än riktigt. I de fall, då vederbörande kårers numerär genom det nya härordningsbeslutet
reducerats, syntes en nedskrivning av lånebeloppen efter den
beräkningsgrund, departementen föreslagit, lämpligen kunna ske. Mot vad
departementen i förevarande avseende framhållit i fråga om de truppförband,
som skulle sammanslås med andra, hade statskontoret icke någon erinran att
göra. Statskontoret anslöte sig jämväl till den av arméförvaltningen uttalade
uppfattningen beträffande de framställningar, som från vissa kårer gjorts, att
statsverket såsom vederlag för lån från gemensamma fonden skulle övertaga
kårerna tillhöriga möbler och andra inventarier m. in. Statskontoret hade redan
tidigare, i ett utlåtande den 29 mars 1926 på en av Andra livgrenadjärregementet
gjord framställning i sådant syfte uttalat, att ämbetsverket icke ansåge
en sådan överlåtelse på statsverket lämplig.

Efter tiden för arméförvaltningens hemställan om avskrivning eller reducering
av återstående lånebelopp från gemensamma fonden hade dessa i ett stort
antal fall förändrats genom verkställda amorteringar. Statskontoret närslöte
därför en uppgift å de skulder, i vilka kårerna den 1 augusti 1927 häftade till
fonden.

Vidkommande de lån, som av officers- och underofficerskårer upptagits hos
enskilda bankinrättningar, enskilda lägerkassor och pensionskassor eller privata
långivare, ville statskontoret på grund av de uppkomna förändrade förhållandena
icke motsätta sig, att understöd lämnades kårerna för gäldandet jämväl
av dessa lån, på sätt och under villkor som arméförvaltningen föreslagit.

I fråga om med vilka medel kostnaderna till lånens avskrivning och nedskrivning
eller till understöd för gäldande av sådana skulder skulle bestridas,
hade arméförvaltningen hänvisat till den av statskontoret förvaltade fonden
»lantförsvarets fonderade arrendemedel >.

Beträffande uppkomsten av nämnda fond kunde erinras, att Kungl. Maj:t
jämlikt brev den 11 juni 1926 förordnat, att kapitalbehållningen å fjärde huvudtitelns
arrende-, jordskylds- och tomtöresmedel vid utgången av budgetåret
1925—1926 skulle överföras till förvaltning av statskontoret såsom en särskild
fond, avsedd att disponeras för utlämnande av lån för de enskilda lägerkassornas
vid truppförbanden verksamhet eller annat likartat ändamål.

Sedan Kungl. Maj:t genom berörda brev anbefallt arméförvaltningens fortifikations-
och civila departement att avgiva förslag till bestämmelser rörande
den avsedda dispositionen av fonden, hade departementen i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 19 april 1927, varöver statskontoret efter remiss avgivit utlåtande.
ifrågasatt, att fonden borde i första rummet få tagas i anspråk för gäldande av
de kostnader, som eu befrielse från skyldigheten att återbetala de lån. om vilka
i förevarande ärende vore fråga, skulle komma att åsamka statsverket.

Statskontoret ville meddela, att fondens behållning vid utgången av nästlidna
budgetår utgjort 563,210 kronor 92 öre. I detta belopp inginge en kontant
behållning av 213,933 kronor 53 öre, innestående å statsverkets giroräkning,
utlånta medel 333,000 kronor samt räntefordringar 16.277 kronor 39 öre.

I ett samma dag avgivet utlåtande hade statskontoret tillstyrkt en utav Föreningen
faktoribostäder u. p. a. i Eskilstuna gjord framställning om avskrivning
av ett från ifrågavarande arrendemedel till föreningen utlämnat lån å
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 11:1 haft. (Nr 146.) 527 26 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

300,000 kronor. Vunne denna hemställan bifall, komme fonden att minskas
med nyssberörda kapitalbelopp 300,000 kronor, vartill komme vid senaste budgetårs
slut upplupna, oguldna räntor 15,854 kronor 89 öre.

Då även efter den minskning, fonden skulle komma att lida genom avskrivningen
av nyssnämnda skuldbelopp, de fonderade arrendemedlen försloge för
de utgifter, som nu ifrågasattes, och ett överskott dessutom uppstode, samt ur
annan synpunkt något hinder att medlen toges i anspråk för ändamålet icke
kunde anses föreligga, ville statskontoret för sin del hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte utverka riksdagens medgivande, att fondens medel finge komma till användning
på angivet sätt.

I likhet med arméförvaltningen funne statskontoret skäligt, att i avvaktan
på riksdagens beslut beträffande lånen från gemensamma fonden, anstånd medgåves
med erläggande av amorterings- och räntebelopp å dessa lån.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 juni 1927 har chefen för Skaraborgs regemente
hemställt, att underofficerskåren vid regementet måtte tillerkännas ett
belopp av 1,060 kronor, motsvarande värdet av vissa möbler och inventarier,
som kåren för egna medel anskaffat för underofficersmässens möblering och
sedermera utan ersättning överlåtit till kronan.

Sedan arméförvaltningens intendentsdepartenient den 28 juni 1927 yttrat sig
i ärendet och därvid tillstyrkt regementschefens förevarande framställning, har
arméförvaltningens civila departement uti i ärendet avgivet utlåtande den 6
september samma år anfört följande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 juni 1927 hade arméförvaltningens fortifikations-
och civila departement framlagt förslag om befrielse för en del officers-
och underofficerskårer från skyldighet att helt eller delvis återbetala vissa
lån i statskontoret eller hos andra långivare. Vid avgivandet av detta förslag
hade icke från underofficerskåren vid Skaraborgs regemente till departementen
anmälts något lån, från vilket önskades befrielse. Enär numera upplysts, att
ifrågavarande kår ännu stode i skuld för ett till största delen oguldet lån för
inventarieanskaffning, hade departementet från regementschefen införskaffat
närmare uppgift därom. Av denna uppgift framginge, att lånet, som för erforderlig
mässinredning upptagits i regementets enskilda pensionskassa mot revers
och borgen, för närvarande utgjorde 525 kronor. Med tillämpande av den beräkningsgrund,
som använts i arméförvaltningens fortifikations- och civila departements
förut omförmälda förslag till av- eller nedskrivning av lån, upptagna
av officers- eller underofficerskårer vid vissa kvarstående truppförband,
skulle med hänsyn till ifrågavarande underofficerskårs minskade medlemsantal
— från 52 till 33 medlemmar — ovannämnda skuld böra minskas med (19/o2 X
525) i runt tal 200 kronor, vilket belopp borde till underofficerskåren utbetalas
från de under statskontorets förvaltning stående »lantförsvarets fonderade
arrendemedel». I enlighet härmed och, därest Kungl. Maj:t icke skulle finna
skäligt besluta enligt intendentsdepartementets förslag, finge civila departementet
föreslå, att Kungl. Maj:t måtte åt underofficerskåren anvisa ett belopp
av 200 kronor från »lantförsvarets fonderade arrendemedel» för att sätta kåren
i tillfälle att göra motsvarande avbetalning å det för inventarieanskaffningen
upptagna lånet.

Uti sin skrivelse den 31 augusti 1927 rörande lantförsvarets medelsbehov för
budgetåret 1928—1929 har arméförvaltningen vidare, bland annat, gjort framställning
angående inlösen av Kalmar regementes officerskårs mässbyggnader i
Eksjö jämte därtill hörande tomtområde samt därvid anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr J4fj.

Genom brev den 9 september 1916 hade Kungl. Maj:t på framställning av
Kalmar regementes officerskår medgivit, dels att den till offieersmäss i kanslihuset
vid regementets då under uppförande varande kasernetablissemang avsedda
våningen finge vid byggnadens uppförande uteslutas och att till officerskåren
såsom bidrag för bestridande av kostnader för flyttning till Eksjö av
kårens mässbyggnad vid Hultsfred finge, sedan flyttningen verkställts, dock
tidigast den 1 oktober 1918, utbetalas ett belopp av 22,000 kronor, till vilket
belopp det för kanslihusets minskning med mässvåningen inbesparade beloppet
approximativt beräknats, dels ock att förmånen av fritt ljus. bränsle och vatten
i samma utsträckning, som tillkomme andra regementens officerskårer, finge beredas
Kalmar regementes officerskår även i dess^ egen mäss, därest erforderlig-a
lednings- och installationsarbeten utfördes på kårens bekostnad och på ett för
kronan betryggande sätt, allt under villkor att den genom officerskårens försorg
från Hultsfred flyttade byggnaden vid mobilisering eller motsvarande förhållanden
finge disponeras av kronan, att vid regementet tjänstgörande officerare
med vederlikar, reservofficerare in. fl., som ej vore delägare i officerskassan,
finge använda den flyttade byggnadens lokaler på samma sätt. som om
byggnaden tillhört kronan, att det nuvarande mässutrymmet ej finge minskas.

byggnaden utan kostnad för kronan fullständigt vinterbonades, att omsorgsfullt
underhåll av byggnaden garanterades, att byggnaden ej finge försäljas eller
uthyras utan Kungl. Maj:ts tillstånd, samt att byggnaden hölles brandförsäkrad
uti försäkringsanstalt, som av arméförvaltningens fortifikationsdepartement godkändes,
till belopp, som nämnda departement ägde bestämma.

Sedan i anledning härav i en den 9 oktober 1916 dagtecknad förbindelse
samtliga dåvarande officerare vid Kalmar regemente förbundit sig att till alla
delar fullgöra de i ovan nämnda brev föreskrivna villkor samt flyttningen av
mässbyggnaden fullbordats, hade genom regementets kassaförvaltning den 1
april 1921 till officerskåren utbetalts det av Kungl. Maj:t till flyttningen medgivna
bidraget, 22,000 kronor.

För att hindra eventuell preskription av berörda förbindelse, vilken den J
oktober 1926 skulle bliva tio år gammal, hade arméförvaltningens fortifikationsdepartement
i skrivelse den 29 maj 1926 anmodat chefen för Kalmar regemente
att till departementet insända ny förbindelse från officerskåren å uppfyllandet
av de av densamma åtagna förbindelserna i fråga om dess till Eksjö
inflyttade offieersmäss. Till svar härå hade emellertid regementschefen i skrivelse
den 28 juni samma år meddelat departementet, att, då Kalmar regemente
enligt 1925 års härordning skulle upphöra, något förnyat åtagande i enlighet
med den av regementets officerare den 9 oktober 1916 utfärdade förbindelsen
icke kunde åstadkommas av regementets officerskår i dess helhet. I anledning
härav hade under augusti och september månader 1926 samtliga då levande
officerare, som undertecknat förbindelsen i fråga, med undantag av två. som.
icke kunnat anträffas, genom departementets försorg erinrats om de av dem i
förbindelsen åtagna förpliktelserna.

I en till fortifikationsdepartementet insänd, till Kungl. Ma,]:t ställd skrivelse
den 17 juni 1927 hade sedermera regementschefen anfört i huvudsak följande.
. . . ,

Flyttningen av ifrågavarande byggnad, vilken bestode av mässbyggnad och
två bostadshus, hade ägt rum under åren 1920—1921 och betingat en totalkostnad
av 160,000 kronor. Byggnadskomplexet jämte tomt vore för närvarande
taxerat till 120,000 kronor. För gäldandet av förenämnda kostnader hade
officerskåren förutom det av Kungl. Maj:t genom brevet den 9 september 1916
beviljade bidraget till flyttningen, 22,000 kronor, dels av egna medel tillsläppt
83,000 kronor, dels ock därutöver åsamkat sig eu skuld av 55,000
kronor, vilken kåren numera enligt medgivande i kungl. brev den 26 mars 19:.6

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

hade som lan placerad hos statskontoret mot säkerhet av inteckningar i fastigheten
i fråga.

På giund av 1925 ars härorganisation komme emellertid Kalmar regemente
och dess officerskår att med utgången av år 1927 upphöra att finnas till, i
toljd varav, bland annat, officerskårens åtagande enligt dess förbindelse den
9 oktober 1916 att tillhandahålla mässlokaler komme att upphöra att gälla,
hör det regemente, Jönköpings-Kalmar regemente, som vore avsett att från och
med den 1 januari 1928 förläggas till infanterietablissemanget i Eksjö, funnes
salunda icke några mässlokaler för officerskåren, då på grund av kungl. brevet
den 9 september 1916 inom kasernetablissemanget inga sådana lokaler blivit
anordnade. Enär det emellertid syntes nödvändigt, att mässfrågan för det nya
regementet bleve ordnad samt det ur alla synpunkter syntes regementschefen
lämpligt och önskvärt, att Kalmar regementes officerskårs nuvarande mässbyggnader
komme att användas som mässlokaler även för det nya regementet,
hade regementschefen inhämtat yttrande i ärendet från officerskassans delägare,
som därvid förklarat sig icke hava något att erinra emot att byggnaderna
inlöstes av kronan, under förutsättning att därigenom officerskassans delägare
erhölle någon ersättning dels för de merkostnader, som åsamkats densamma
genom dröjsmålet med regementets förflyttning från Hultsfred, ett förhållande,
varigenom flyttningen av mässbyggnaderna måst ske under den allra dyraste
kristiden, dels och för de rena förluster, som vore en följd av 1925 års härorganisation,
varigenom Kalmar regementes officerskår komme att upphöra att
finnas till och salunda ändamalet med hela byggnadsföretaget borteliminerats.

Officerskårens skulder utgjorde för närvarande förutom lånet å 55,000
kronor till statskontoret en år 1918 åtagen pension å 600 kronor till en nu
63-årig trotjänarinna samt en mindre skuld å 2,570 kronor.

På tillfrågan, mot vilken ersättning officerskåren kunde vilja erbjuda kronan
att inlösa mässbyggnaderna, hade regementschefen i skrivelse till arméförvaltningens
fortifikationsdepartement meddelat, att, då byggnaderna jämte därtill
hörande tomt enligt ett av byggmästaren I. Abrahamsson i Eksjö den 23 oktober
1926 upprättat värderingsinstrument värderats till 108,900 kronor, officerskåren
uttalat som sitt önskemål, att mässbyggnaderna måtte inlösas med
nämnda belopp, minskat med kronans bidrag till flyttningskostnaderna, 22,000
kronor, eller således med 86,900 kronor.

Enligt ^ berörda värderingsinstrument hade ifrågavarande fastighet uppskattats
sålunda:

l:o) Tomten 5,800 kvadratmeter...................... kronor 17,400:_

2:o) Mässbyggnad av timmer, utvändigt brädfodrad och
under tak av plåt. 23.7 meter lång och 20 meter
bred, i en våning, innehållande festsal, sällskapsrum,
bibliotek, hall, kök, skafferi, serveringsrum,
toilettrum och w.-c., källare under byggnaden inredd
till pannrum och kolrum för centraluppvärmning,
materialrum, mat- och förrådskällare . .

3:o) Flygelbyggnad av timmer, utvändigt brädfodrad och
under tak av plåt, 13 meter lång och 8.6 meter
bred, i en våning, innehållande 5 rum, hall och

toilettrum; källare under hela byggnaden ......

4:o) Flygelbyggnad lika med föregående, innehållande 4
rum, hall och w.-c., utan källare ..............

Summa kronor 108,900: —

Vid detta ärendes handläggning å fortifikationsdepartementets kasernbyrå
hade chefen för nämnda byrå förklarat sig icke hava något att erinra mot förestående
värdering, utan funnit densamma skälig.

65,000: —

14,000: —
12,500: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

Enligt, från regementet under hand inhämtade upplysningar användes av
rummen i flygelbyggnaderna två rum i den förra byggnaden till betjäningsrum
och de övriga, vilka utgjordes av fem enkelrum och en dublett, till uthyrning åt
ogifta officerare vid regementet, därvid hyresavgiften utginge med 50 kronor
för dubletten och 25 kronor för enkelrum, allt för månad och inberäknat ersättning
för bränsle och lyse. För närvarande vore endast dubletten och två av
enkelrummen uthyrda.

Med anledning av vad regementschefen i ärendet anfört, ansåge arméförvaltningen,
att, då Kalmar regemente enligt statsmakternas beslut skulle indragas
och dess officerskår sålunda komme att upplösas samt det icke vore
sannolikt, att officerskåren vid det nya regemente, som vore avsett att förläggas
till Kalmar regementes nuvarande etablissemang i Eksjö, komme att vara villig
att övertaga sistnämnda regementes officerskårs ovan nämnda mässbyggnader,
det vore billigt, att kronan trädde emellan och inlöste byggnaderna, vilka för
övrigt, då några mässlokaler icke funnes inredda vid etablissemanget, vore behövliga
för det blivande nya infanteriregementet i Eksjö.

Beträffande därpå den av officerskåren begärda löseskillingen för byggnaderna
ansåge arméförvaltningen, på grund av vad därom ovan blivit anfört,
denna skälig och tillstyrkte förty antagandet av officerskårens erbjudande till
kronan att inlösa desamma för 86,90(\ kronor.

Arméförvaltningen hemställde sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för inlösen av Kalmar regementes officerskårs mässbyggnader i
Eksjö jämte därtill hörande tomt för budgetåret 1928—1929 bevilja ett extra
reservationsanslag å 86,900 kronor.

I den 15 oktober 1927 avgivet utlåtande över arméförvaltningens berörda
framställning har statskontoret anfört följande.

Statskontoret ville till en början erinra, att ämbetsverket i utlåtande den 3
augusti 1927 tillstyrkt ett av arméförvaltningens fortifikations- och civila departement
uppgjort förslag rörande befrielse för officers- och underofficerskårer
vid arméns truppförband från skyldighet att helt eller delvis återbetala vissa
till dem utlämnade lån. Beträffande officerskåren vid Kalmar regemente hade
sistnämnda förslag innefattat, att kåren skulle med tillämpning av vissa allmänna,
för samtliga kårer ensartade grunder erhålla nedskrivning å sitt lån
hos gemensamma fonden i statskontoret från 55,000 kronor med 34,000 kronor
till 21,000 kronor, ävensom att kåren såsom ersättning delvis för åtagen pensionsförbindelse
gent emot en f. d. kassörska skulle erhålla ett belopp av 4.200
kronor.

Den nu av officerskåren gjorda framställningen avsåge, att kåren skulle till
statsverket för ett belopp av 86,900 kronor försälja de mässbyggnader i Eksjö,
vilka tillhörde kåren, jämte den kåren likaledes tillhöriga tomt, å vilken dessa
vore uppförda. Försäljnings- eller inlösenbeloppet hade beräknats på så sätt,
att från mässfastighetens uppskattade värde, 108,900 kronor, dragits ett belopp
av 22,000 kronor, med vilket kronan tidigare bidragit till mässbyggnadernas
uppförande.

Statskontoret ville vidare erinra om att ifrågavarande lån å 55,000 kronor
lämnats kåren på grund av kungl. brev den 6 juni 1925 och den 26 mars 1926
under villkor bl. a., att det inom ifrågavarande fastighet erhållna mässutrymmet
icke minskades, att byggnaden omsorgsfullt underhölles av kåren samt att
byggnaden ej finge försäljas eller uthyras utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Enligt
hos statskontoret förvarad låneförbindelse skulle lånet avbetalas på så sätt, att
å lånebeloppet årligen erlades 6 %, varav såsom ränta beräknades 5 % å oguldna
kapitalbeloppet, och återstoden utgjorde avbetalning. Till säkerhet för nämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

förbindelse hade avlämnats av officerskårens kassa ntfärdade, i fastigheten intecknade
reverser å tillhopa 55,000 kronor. Å lånet i fråga hade någon amortering
ännu icke verkställts.

Därest den av officerskåren nu gjorda framställningen rörande inlösen av
ifrågavarande fastighet skulle vinna bifall, — något som givetvis icke borde
ske, för den händelse den tidigare av arméförvaltningens fortifikations- och
civila departement gjorda hemställan godkändes — skulle kronan komma att
ikläda sig skyldighet, att, sedan lånebeloppet å 55,000 kronor guldits, till kåren
utbetala ett kontant belopp av 31,900 kronor. Detta belopp torde då komma att
tillfalla nuvarande medlemmar av Kalmar regementes officerskår. Härigenom
skulle otvivelaktigt denna officerskår försättas i en ekonomiskt betydligt förmånligare
ställning än övriga jämförliga officerskårer, vilka endast till en del
komme att erhålla nedskrivning å av dem hos statsverket upptagna lån. En
dylik undantagsställning syntes statskontoret icke vara av omständigheterna
motiverad och, i trots av att regementets officerskår gent emot kronan måhända
finge anses intaga en starkare ställning än övriga officerskårer, som erhållit
lån av statsmedel, innebära en viss orättvisa gent emot dessa. Det borde i detta
sammanhang jämväl uppmärksammas, att officerskårens förfoganderätt över
fastigheten genom bestämmelserna i ovan nämnda kungl. brev den 6 juni 1925
blivit i väsentliga punkter inskränkt, och att kronan bidragit till mässbyggnadens
uppförande. Det ville därför synas statskontoret, som om med beaktande
av nämnda synpunkter något inköp av fastigheten på av officerskåren angivna
villkor icke borde ifrågakomma.

Då emellertid kronan vid andra truppförband ägde den byggnad, vari officerskårens
mässlokaler inrymts, och då behov förelåge av mässlokaler i Eksjö
för Jönköpings-Kalmar regementes officerskår, skulle måhända kunna ifrågasättas,
att kronan, därest antagliga villkor uppställdes, jämväl förvärvade
äganderätten till nämnda fastighet i Eksjö. Härigenom skulle ock vissa med
övergången till den nya härordningen förknippade svårigheter lättare kunna
övervinnas. Såsom ur kronans synpunkt antagliga villkor skulle då enligt statskontorets
mening kunna uppställas, att kronan övertoge fastigheten i fråga mot
gäldande av de skulder, som Kalmar regementes officerskår för närvarande
hade, och vilka enligt uppgift uppginge till något mer än (55,000 + 6,800 +
2,570) 64,000 kronor. Officerskåren bordo dock i samband därmed förbinda sig
att till Jönköpings-Kalmar regementes officerskår utan ersättning överlåta i
fastigheten befintliga möbler och annan lösegendom, som nu tillhörde Kalmar
regementes officerskår. Otvivelaktigt skulle dock även genom en överenskommelse
efter dessa grunder Kalmar regementes officerskår bliva gynnsammare
behandlad än andra i förevarande hänseende jämställda kårer, varför icke heller
detta förslag syntes i alla hänseenden tillfredsställande.

Om något inköp av fastigheten i fråga icke skedde, torde Kalmar regementes
officerskår, som erhållit lagfart å omförmälda fastighet, visserligen icke kunna
anses hava skyldighet att till det sammanslagna Jönköpings-Kalmar regementes
officerskår överlåta fastigheten. Då emellertid fastigheten avsetts för mässlokaler
åt ett i Eksjö stationerat infanteriregemente, syntes den omständigheten,
att regementets namn förändrats, icke böra föranleda, att kronan frånginge sina
anspråk på att för detta regemente disponera de nuvarande mässlokalerna, till
vilka kronan bidragit både genom lån och kontant bidrag. Det förefölle statskontoret
därför, som om vid nedskrivning av det redan för mässlokalernas anordnande
lämnade lånet i enlighet med det av arméförvaltningens fortifikationsoch
civila departement uppgjorda, av statskontoret tidigare tillstyrkta förslaget
borde fästas det villkoret, att Kalmar regementes officerskår förbunde sig att
genom särskild handling till Jönköpings-Kalmar regementes officerskår med
äganderätt överlåta fastigheten i fråga jämte där befintlig lösegendom. För

Kungl. MajUs proposition nr 146.

medgivande till berörda nedskrivning i avseende å Kalmar regementes officerskår
och för ifrågasatt avskrivning av det till Jönköpings regementes officerskår
från gemensamma fonden utlämnade lånet å ursprungligen 12,000 kronor (återstående
kapitalskuld den 1U 1927 8,763 kronor 26 öre) torde därjämte böra uppställas
den fordran, att ifrågavarande officerskårer, till den del desamma lnginge
i det sammanslagna Jönköpings-Kalmar regemente, skulle förbinda sig
att övertaga den skuld, för vilken fastigheten efter lånets nedskrivning kunde
komma att häfta, under förutsättning likväl att densamma överginge med
äganderätt till officerskåren vid det sammanslagna regementet, Detta syntes
statskontoret ingalunda vara en orimlig fordran, då, enligt vad som av handlingarna
framginge, genom fastighetens användning som uthyrningsobjekt vissa
inkomster vore förenade med densamma.

I anledning av vad statskontoret salunda anfört hava artneföt vattningens
fortifikations- och civila departement uti förnyat utlåtande i ärendet den 23
november 1927 efter chefens för Kalmar regemente hörande anfört följande.

Med hänsyn till vad statskontoret i ärendet anfört ansåge sig departementen
icke böra vidhålla sill i arméförvaltningens skrivelse den 31 augusti 1927 intagna
ståndpunkt, utan ville för sin del, under framhållande av fördelen därav
för alla parter, att de nuvarande mässlokalerna kunde bibehållas även for det
nya regementet, Jönköpings-Kalmar regemente, förorda det av statskontoret
ifrågasatta förra alternativet, enligt vilket kronan skulle övertaga den fastighet,
varå ifrågavarande mässbyggnader vore uppförda, mot gäldande av de skulder,
som Kalmar regementes officerskår för närvarande hade och vilka uppgmge
till något mer än 64,000 kronor, på villkor att officerskåren till JönköpingsKalmar
regementes officerskår och utan ersättning överläte i fastigheten befintliga
möbler och annan lös egendom, som nu tillhörde Kalmar regementes officerskår,
dock med den ändring, att det enligt departementens åsikt borde öyerlatas
åt Kalmar regementes nuvarande officerskår att välja, om den ville med äganderätt
till kronan överlåta mässbyggnaderna och samtliga inventarier eller ville
till kronan överlåta endast fastigheten, men inventarierna till officerskåren vid
Jönköpings-Kalmar regemente eller slutligen ville till nämnda officerskår överlåta
såväl fastighet som inventarier, i detta fall med förbehåll, att fastighet och
inventarier ej finge försäljas samt att, därest fastigheten ej längre erfordrades
såsom mässlokal för ett till Eksjö förlagt infanteriregemente, den skulle med
samtliga inventarier utan ersättning överlämnas till kronan med tull äganderätt.
Vid bifall till detta förslag förfölle givetvis departementens i skrivelse
den 7 juni 1927 gjorda hemställan om beviljande av anslag för nedskrivning av
Kalmar regementes officerskårs skuld till statskontoret och för betalning av

viss del av kårens skulder i övrigt. ......

Vidkommande statskontorets såsom andra alternativ avgivna förslag till
mässfrågans ordnande, ansåge departementen, att någon lösning av fragan euligt
detta alternativ ej kunde vinnas. Det finge nämligen anses uteslutet, att
officerskåren vid det blivande nya regementet, med undantag möjligen för de
officerare därav, som erhållit transport från Kalmar regemente, komme att vara
villig att för att komma i åtnjutande av förmånen att disponera egen olticersmäss
dels omedelbart ikläda sig en skuld å 21.000 kronor, dels ock sedermera
betala årliga underhållskostnader och skatter för mässbyggnaderna. Med anledning
härav och då officerskåren icke utan fri vilja torde kunna tvingas att
åtaga sig förpliktelse härutinnan, ansåge departementen statskontorets förevarande
alternativ böra lämnas helt å sido.

Departementschefen.

Kungl. Maj ds proposition nr 146.

Om man bortser från förhållandena vid förutvarande Kalmar regemente,
innebär arméförvaltningens fortifikations- och civila departements av statskontoret
tillstyrkta förslag,

1) att officers- och underofficerskårerna vid de truppförband, som blivit
indragna eller sammanslagna med andra truppförband å dessa senares förläggningsorter,
skola fa sina skulder helt och hållet avskrivna eller guldna av
staten;

2) att officers- och underofficerskårerna vid de truppförband, som fortfarande
skola kvarbliva å sina förläggningsorter men vilkas befälskader minskats,
skola få sina skulder delvis avskrivna eller guldna av staten; samt

3) att officers- och underofficerskårerna vid sådana truppförband, som varken
indragits, flyttats eller till sin befälskader minskats, icke böra beviljas någon
avskrivning å eller befrielse från dem påvilande skuldbördor.

Till den första gruppen hava fortifikations- och civila departementen hänfört
Karlskrona grenadjärregemente, Västgöta och Jönköpings regementen, Smålands
artilleriregemente, Östgöta trängkår samt Västmanlands trängkår.

Av särskilda skäl hava departementen dessutom ansett, att även Västernorrlands
regementes officerskår borde komma i åtnjutande av samma förmån som
officers- och underofficerskårerna vid de i denna grupp upptagna truppförbanden.

Till den andra gruppen hava hänförts —- förutom Kalmar regemente, beträffande
vilket dock sedermera avgivits särskilt förslag — Andra livgrenadjärregementet,
Upplands infanteriregemente, Skaraborgs, Södermanlands och Kronobergs
regementen, Dalregementet, Älvsborgs och Bohusläns regementen,
Norra skånska infanteriregementet, Gotlands infanteriregemente, Norrlands
dragonregemente, Vendes och Norrlands artilleriregementen, Gotlands artillerikår,
Bodens artilleriregemente, Svea ingenjörkår, Fälttelegrafkåren och Bodens
ingenjörkår.

I fråga om flertalet av de nu nämnda truppförbanden hava departementen
föreslagit, att nedskrivningen av skulderna skulle göras proportionell mot den
minskning, som respektive truppförbands stater, i vad angår officerare, underofficerare
och likställda, undergått.

För Andra livgrenadjärregementet och Bohusläns regemente har emellertid
nedskrivningen ansetts böra sättas i relation till det antal medlemmar av de
förutvarande officers- och underofficerskårerna därstädes, som genomsnittligt
taget kunde beräknas komma att kvarstå vid regementena i fråga efter sammanslagningen
med Första livgrenadjärregementet respektive Västgöta regemente.

I avseende å officerskårernas vid de särskilda ingenjörkårerna skulder har
nedskrivningen ansetts böra ske i förhållande till minskningen av antalet officerare
och likställda vid fortifikationen i dess helhet.

Till den tredje gruppen slutligen hava av de i ärendet ifrågakomna truppförbanden
hänförts Livregementets husarer och Göta trängkår.

I huvudsak finner jag mig kunna lämna min anslutning till de av myndigheterna
förordade riktlinjerna för den reglering av vissa officers- och under -

Kungl. Maj:ta proposition.'' nr 14fy. 25

officerskårers skuldförbindelser m. in., som genomförandet av 1525 års härordningsbeslut
ansetts böra påkalla.

På nagra punkter synas dock vissa jämkningar böra göras i myndigheternas
förslag.

Till en början gäller detta beträffande de län, som på vila officeTs- och underofficerskårerna
vid Andra livgrenadjärregementet och Bohusläns regemente.
Några bärande skäl för att i fråga om nedskrivningen respektive gäldandet delvis
av dessa lån tillämpa en annan och för kårerna i fråga gynnsammare beräkningsgrund
än den, som skulle komma till användning i avseende å officers- och
underofficerskårerna vid de övriga truppförband, som hänförts till den här
förut omförmälda andra gruppen, torde icke förefinnas. Även i dessa fall synes
nedskrivningen därför böra göras proportionell mot den minskning, som respektive
kårer enligt vederbörliga stater undergått. Då vid ifrågavarande regementen
medlemsantalet minskats vid officerskårerna från 55 till 43 och vid underofficerskårerna
från 52 till 33, böra således i enlighet härmed skuldbeloppen
för envar av de båda officerskårerna minskas med 12/ös och för envar av de båda
underofficerskårerna med l%2.

Såsom förut nämnts, hava arméförvaltningens fortifikations- och civila
departement föreslagit, att nedskrivningen av de skulder, som påvila officerskårerna
vid vissa ingenjörkårer, måtte ske i förhållande till den minskning, som
antalet officerare och likställda vid fortifikationen i dess helhet undergått.
Skälet härtill synes hava varit, att officerarna vid fortifikationen, vilka endast
för viss tid placeras på de särskilda ingenjörkårerna, icke kunna sägas vara
knutna till sina respektive kårer på samma sätt som officerarna vid andra
truppförband, och att fortifikationens officerare därför borde behandlas såsom
en enda enhet. Emellertid bildar varje ingenjörkårs officerskår i ekonomiskt
hänseende en enhet för sig med egen kassa, till vilken de vid kåren placerade
officerarna erlägga avgifter, som kunna vara olika vid olika kårer. De lån,
vilkas nedskrivning nu ifrågasatts, hava icke heller utlämnats till officerskåren
vid fortifikationen i dess helhet utan till de särskilda förbandens officerskårer.
Under sådana förhållanden synes det vara riktigast att även vid nedskrivningen
av dessa lån tillämpa samma grunder, som i det föregående föreslagits för nedskrivningen
av de lån, som påvila officers- och underofficerskårerna vid övriga
i grupp 2) här ovan upptagna truppförband. Då, enligt vad jag inhämtat, antalet
officerare och likställda med placering å de olika truppförbanden den
1 januari 1925 respektive den 1 januari 1928 uppgått till vid Svea ingenjörkår
40 respektive 34, vid Fälttelegraf kåren 34 respektive 31 och vid Bodens ingenjörkår
21 respektive 20, synes nedskrivningen av officerskårernas vid dessa
truppförband lån böra ske med 6Ao vid Svea ingenjörkår, 3A« vid Fälttelegrafkåren
och V21 vid Bodens ingenjörkår.

Enligt föreliggande förslag skulle Östgöta trängkår hänföras till den grupp
av truppförband, vilkas befälskårer borde få sina skulder helt avskrivna. Visserligen
har Östgöta trängkår till namnet upphört i och med genomförandet av
1925 års härordningsbeslut, enligt vilket densamma blivit sammanslagen med
Svea trängkår till ett förband med den sistnämnda kårens namn; men denna
B ihan g till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 122 häft, (Nr 146.) 52728 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

omständighet synes dock knappast med fog kunna åberopas såsom skäl för en
dylik skuldavskrivning. Att märka är nämligen, att en stor del av Östgöta
trängkårs officerare ingått i det nya förbandet, som är förlagt till trängkårsetablissemanget
i Linköping. De bliva sålunda även i fortsättningen i tillfälle
att utnyttja de mässlokaler, för vars möblering m. m. officerskårens lån erhållits.
För nämnda officerares vidkommande synes därför någon skuldavskrivning
icke vara påkallad. Med hänsyn till att även de officerare, som från
annat håll överförts till trängkåren i Linköping, bliva delaktiga av de förmåner,
som de inredda mässlokalerna erbjuda, torde det ingalunda vara obilligt
att fordra, att dessa officerare även i likhet med sina nyssnämnda kamrater
ikläda sig betalningsansvar för de skulder, som ådragits för den gemensamma
mässens inredande. Då den nya härordningens genomförande icke medfört
någon minskning i det antal officerare, som skola vara placerade vid trängkåren
i Linköping, kan av sådan anledning knappast någon försämring sägas
hava inträtt i fråga om officerskårens möjlighet att svara för de skuldförbindelser,
som inredningen av officersmässen därstädes medfört. Med hänsyn härtill
finner jag mig icke kunna tillstyrka vare sig avskrivning eller minskning
av det lån, som påvilar officerskåren vid ifrågavarande trängkår.

Vad slutligen angår förutvarande Kalmar regementes officerskårs skulder,
ansluter jag mig till det av statskontoret i dess utlåtande i ämnet den 15 oktober
1927 alternativt framlagda förslaget, att kårens samtliga skulder, uppgående
till någotuner än 64,000 kronor, gäldas av statsmedel, mot det att kåren
till kronan överlåter sin i Eksjö belägna fastighet med därå befintliga mässbyggnader
m. m. Vidkommande i fastigheten befintliga, officerskåren tillhörande
möbler och annan lösegendom, torde dessa i samband härmed böra utan
ersättning överlåtas antingen till kronan eller till Jönköpings-Kalmar regementes
officerskår.

Såsom villkor för avskrivandet eller gäldandet till fullo av de skulder, som
påvila kårer vid sådana truppförband, vilka skola indragas eller sammanslås
med andra på dessa senares förläggningsorter, torde, i enlighet med vad fortifikations-
och civila departementen föreslagit, böra föreskrivas, att i mässlokalerna
befintliga möbler och inventarier m. m. skola tillfalla statsverket.

Huruvida undantag från skyldigheten att till kronan överlåta inventarier må
göras beträffande tavlor och andra konstföremål m. m., torde böra få ankomma
på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall.

I sådana fall, då inventarierna redan helt eller delvis försålts eller på annat
sätt avhänts, synas därvid influtna medel i första hand böra användas för
minskning av vederbörande kårs skuldbelopp.

Efter det den av arméförvaltningens fortifikations- och civila departement
verkställda utredningen ägt rum, hava av olika anledningar vissa ändringar
inträtt i avseende å skuldbeloppens storlek. Genom brev den 17 september
1927 har Kungl. Maj:t medgivit, att med erläggande av ränta och amortering
å officerskårernas ifrågavarande lån från gemensamma fonden finge anstå tillsvidare,
intill dess frågan om efterskänkande helt eller delvis av återbetalningsskyldigheten
å samma lån blivit slutligt prövad. Enligt av statskontoret

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

lämnad uppgift uppgingo de återstående lånebeloppen hos gemensamma fonden
den 1 augusti 1927 till omkring 170,000 kronor. Med tillämpning av de principer
för lånens av- eller nedskrivning, som av mig förordats, skulle nämnda belopp
av- eller nedskrivas med omkring 100,000 kronor. För gäldandet i avsedd omfattning
av vissa kårers skulder hos andra långivare än kronan erfordras ett
belopp av omkring 45,000 kronor. Före skuldregleringens genomförande böra
vederbörande myndigheter givetvis åläggas att inkomma med erforderliga uppgifter
för ersättningsbeloppens slutliga fastställande.

Beträffande frågan om vilka medel, som skola användas för bestridandet av
kostnaderna för ifrågavarande skuldregleringar, ansluter jag mig till fortifikations-
och civila departementens av statskontoret tillstyrkta förslag om utverkande
av riksdagens medgivande till att för ändamålet erforderligt belopp må
få utgå av den av statskontoret förvaltade fonden »lantförsvarets fonderade
arrendemedel». Enligt vad statskontoret i sitt förenämnda utlåtande den 3
augusti 1927 meddelat, utgjorde nämnda fonds behållning vid utgången av
budgetåret 1926—1927 563,210 kronor 92 öre. I proposition (nr 49) till innevarande
års riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att föreningen
Faktoribostäders u. p. a. skuld till fonden å 300,000 kronor jämte ränta
måtte avskrivas. Därest det i nämnda proposition framlagda förslaget vinner
riksdagens bifall, kommer fondens kapitalbehållning att minskas med omkring
316,000 kronor till omkring 247,000 kronor, vilket belopp väl förslår för de
utgifter, varom här är fråga.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Haj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att återstående belopp av förut omförmälda, till vissa officerskårer utlämnade
lån från den under statskontorets förvaltning stående s. k. gemensamma
fonden må i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående angivna
grunder helt eller delvis avskrivas,

att övriga här förut omförmälda, vissa officers- och underofficerskårer pavilande
skulder m. m. må, likaledes i huvudsaklig överensstämmelse med nyssnämnda
grunder, helt eller delvis gäldas av statsmedel, samt

att härav föranledda kostnader såväl för ersättande av de belopp, varmed
avskrivning skett å gemensamma fondens fordringar, som i övrigt må bestridas
av den av statskontoret förvaltade fonden »lantförsvarets fonderade arrendemedel».

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A, Broberg,