Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 146 (Proposition 1926:146)

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 146.

Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till de
tekniska läroverken; given Stockholms slott den 19 februari
1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Majestäts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
februari 1926.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schltter, Larsson,
Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Vid anmälan den 7 januari 1926 av frågor, tillhörande regleringen för
budgetåret 1926—1927 av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel,
hemställde jag under punkt 179, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avhidan på proposition om anslag till de tekniska läroverken,
i riksstaten för budgetåret 1926—1927 för ändamålet beräkna dels
ett ordinarie reservationsanslag av 483,000 kronor, dels ock extra anslag
till ett belopp av sammanlagt 30,300 kronor.

Jag anhåller nu att få återupptaga denna fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 121 höft. (Nr 146)

Anslag till de
tekniska
läroverken.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

I sitt anförande till det vid 1924 års statsverksproposition i utdrag
fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden erinrade min företrädare
i statsrådsämbetet under anslagsäskandena till tekniska läroverk,
hurusom vid tekniska gymnasiet i Örebro från och med läsåret
1921—1922 inrättats en merkantilt teknisk linje, vars tillkomst möjliggjorts
genom anvisandet av ett extra anslag till uppehållande av en fjärde
parallellavdelning vid läroverket. Elevantalet vid nämnda linje vore
emellertid så lågt, att något större behov av dylik utbildning icke syntes
föreligga i orten. Departementschefen ansåg därför, att den fjärde parallellavdelningen
borde så småningom indragas. Under förutsättning att
läroverkets första klass hösten 1924 endast uppdelades på 3 avdelningar,
syntes det för budgetåret 1924—1925 utgående anslaget till den fjärde
parallellavdelningen kunna minskas från 24,000 kronor till 16,000 kronor,
vilket sistnämnda belopp Kungl. Maj:t äskade i statsverkspropositionen.

Inom riksdagens båda kamrar väcktes emellertid två likalydande motioner
(I: 54 och II: 113), vari hemställdes, att riksdagen måtte till fortsatt
uppehållande av en fjärde parallellavdelning i gymnasiets alla tre
årsklasser bevilja ett extra anslag med oförminskat belopp, 24,000 kronor.

I skrivelse den 7 maj 1924, Nr 8 A, anförde riksdagen under punkt 168,
bland annat, följande:

Vidkommande det motionsvis gjorda yrkandet om anvisande av erforderliga
medel till fortsatt uppehållande av en fjärde parallellavdelning i
alla tre årsklasserna vid tekniska gymnasiet i Örebro vill riksdagen erinra
därom, att enligt den av 1918 års lagtima riksdag beslutade omorganisationen
av den lägre tekniska undervisningen den tekniska elementarskolan
i Örebro skulle ombildas till ett tekniskt gymnasium. Med hänsyn till det
stora antalet elever vid gymnasiet medgav riksdagen behövligheten av en
uppdelning i parallellavdelningar samt eu viss differentiering av den
mera allmänt lagda tekniska undervisningen vid gymnasiet. Undervisningen
skulle differentieras på tre linjer, en mekanisk-teknisk, en kemiskteknisk
och en elektroteknisk. En fjärde parallellavdelning i form av en
teknisk-merkantil linje tillkom i enlighet med riksdagens år 1919 därom
fattade beslut, och hava medel av riksdagen årligen anvisats till uppehållande
av en dylik parallellavdelning. Kungl. Maj:ts förslag innebär
en på grund av det låga elevantalet motiverad indragning av denna parallellavdelnings
första klass, medan åter motionärerna yrka på parallellavdelningens
fortbestånd i dess helhet. Utan att godtaga åtskilliga av de
uttalanden och skäl, som i motionen anförts till förmån för däri framställda
yrkanden, har riksdagen dock icke funnit sig nu utan närmare utredning
kunna medverka till en avveckling av den teknisk-merkantila
linjen vid örebro-gymnasiet, vilken riksdagen så sent som år 1919 beslutade.
Skulle Kungl. Maj:t finna omständigheterna motivera en sådan avveckling,
anser riksdagen i allt fall en särskild undersökning erforderlig,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 140''. 3

huruvida en dylik linje bör för framtiden vidmakthållas vid gymnasiet i
Örebro eller icke. Efter det en dylik utredning blivit riksdagen förelagd,
lärer kunna mera bestämt prövas, huruvida en successiv indragning av
densamma bör vidtagas.

I enlighet härmed beviljade riksdagen för budgetåret 1924—1925 till
uppehållande av en fjärde parallellavdelning vid tekniska gymnasiet i
Örebro ett extra anslag av 24,000 kronor. Samma belopp har av riksdagen
för ändamålet anvisats för budgetåret 1925—1926.

Genom beslut den 30 januari 1925 anbefalldes skolöverstyrelsen att verkställa
utredning i det av riksdagen angivna syftet samt före den 1 november
1925 till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag i ämnet, vartill utredningen
kunde komma att föranleda.

Skolöverstyrelsen. — som i betraktande av innehållet i ovan avsedda
motioner fann den sålunda anbefallda utredningen böra beröra även andra
tekniska läroanstalter än den i Örebro och som ansåg densamma kunna
genom sina konsekvenser bliva av betydelse för omfattande tekniska och
kommunala intressen — beslöt den 18 februari 1925 att genom cirkulärskrivelse
dels anmoda eu var av styrelserna för de tekniska läroverken
att, efter läroverkskollegiets hörande samt sedan tillfälle beretts tekniska
föreningar i orten och eventuellt andra intresserade att uttala sig i saken,
till skolöverstyrelsen inkomma med sålunda erhållna uttalanden jämte
eget yttrande i ärendet, dels ock anhålla bos vederbörande länsstyrelser,
att länsstyrelserna efter inhämtande av yttrande i frågan från stadsfullmäktige
i respektive städer — Norrköping, Borås, Örebro, Malmö, Härnö
sand, Västerås och Eskilstuna — måtte jämväl till skolöverstyrelsen inkomma
med sålunda infordrat yttrande jämte det yttrande, vartill länsstyrelsen
själv kunde finna anledning.

Sedan de sålunda av överstyrelsen infordrade yttrandena inkommit, har
överstyrelsen verkställt och med skrivelse den 7 oktober 1925 överlämnat
utredning i ämnet, innefattande jämväl förslag rörande de tekniska läro
verkens anslagsbehov för budgetåret 1926—1927.

Den av skolöverstyrelsen verkställda utredningen omfattar samtliga
tekniska läroverk och innehåller en ingående undersökning av frågan,
huruvida dessa läroanstalter kunna anses överorganiserade, och av de
indragningsåtgärder, som i besparingssyfte kunna vidtagas. Då utredningen
lämnar en överblick över de tekniska läroverkens nuvarande organisation
med sikte särskilt på den särställning det tekniska gymnasiet i
Örebro intager i skolsystemet och därför torde vara av det största intresse
för bedömande av frågan, huruvida Örebrogymnasiet fortfarande bör bibehålla
denna friare ställning och möjligheter till differentiering av
undervisningen, har jag ansett det befogat att i detta sammanhang lämna
ett fylligt referat av överstyrelsens skrivelse.

Skolöverstyrelsens
utredning
om
indragningsåtgärder.

Skol formerna.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Skolöverstyrelsen lämnar till en början en utförlig översikt av innehållet
i de till överstyrelsen från myndigheter och andra vederbörande inkomna
yttrandena. Till denna redogörelse anhåller jag att allenast få

Härefter övergår överstyrelsen till att lämna en översiktlig framställning
av de olika till den lägre tekniska undervisningen hörande skol
formerna samt läroanstalternas inträdesfordringar, lärotider och undervisningsplaner.
Överstyrelsen yttrar därvid bland annat:

Såsom av redogörelsen för de inkomna yttrandena framgår, har pa
många håll mer eller mindre tydligt uttalats den meningen, att det egentligen
varit bäst, om de gamla tekniska elementarskolorna bibehållits och
successivt anpassats efter utvecklingens krav, i vilket fall vi alldeles icke
behövt de nya skolformerna eller de nya benämningarna tekniska fackskolor
och tekniska gymnasier. Om denna mening vore riktig, skulle hela
den omfattande utredning, som pågått allt sedan år 1907 och lag till grund
för 1918 års riksdags beslut i frågan, hava varit förgäves.

Den av Kungl. Maj:t år 1907 tillsatta kommittén for den lägre tekniska
undervisningens ordnande, vanligen kallad 1907 års tekniska kommitté,
föreslog, som bekant, i sitt år 1912 avgivna betänkande, att alla de tekniska
elementarskolorna skulle avvecklas och ersattas med mera specialiserade
tekniska fackskolor.

Kommitténs förslag vann i stort sett anslutning men från åtskilliga
håll påpekades, att eu mindre specialiserad teknisk utbildning i manga
fall kunde vara till större gagn än den rena fackbildningen. 1 denna riktning
uttalade sig, bland andra, kommerskollegiet.

De år 1916 tillkallade sakkunniga for ärendets ytterligai e beredning,
vanligen kallade 1916 års departementssakkunniga, understroko i sitt ar
1917 avgivna betänkande i likhet med 1907 års tekniska kommitté kraftigt
behovet av tekniska fackskolor med undervisningen specialiserad pa
var sina olika industriella områden. Behovet av dylik teknisk specialutbildning
uteslöte emellertid icke behovet av allmänt teknisk utbildning
och särskilda läroanstalter för denna utbildning. I detta sammanhang
påpekade de sakkunniga, att dessa sistnämnda läroanstalter i manga tall
kunde bliva till gagn för ynglingar, som ägnade sig åt andra yrken an
de rent industriella, exempelvis för blivande jordbrukare, blivande tjänsteman
vid tullen, intendenturen etc. De sakkunniga foreslogo, att ifrågavarande
läroanstalter, som ju i flera avseenden skulle likna de dåvarande
tekniska elementarskolorna och lämpligen horde åstadkommas genom a
några av dessa bihehölles, ehuru med undervisningen omlagd i nyss antydd
riktning, finge benämningen tekniska gymnasier.

1918 års riksdag godkände efter förslag av Kungl. Maj:t vad de sakkunniga
sålunda förordat och beslöt upprättande av vissa tekniska fackskolor
och tekniska gymnasier.

Ännu hava dock icke alla de tekniska elementarskolorna blivit omorganiserade.
Fördenskull finnas för närvarande — oavsett tekniska skolan i
Stockholm, som sedan gammalt intager en särställning —- tre olika former
av statliga skolor för teknisk undervisning pa mellanstadiet, nämligen
tekniska elementarskolor, tekniska fackskolor och tekniska gymnasier.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 14<i.

Enligt gällande stadga liar teknisk elementarskola till ändamål att
meddela elementära tekniska kunskaper åt ynglingar, som vilja bilda sig
för utövande av industriell verksamhet. — Till eu början är undervisningen
gemensam för alla lärjungarna i samma klass, men senare sker
uppdelning i tre linjer: en mekanisk, en kemisk och en byggnadsteknisk.

— Lärotiden omfattar tre läsår. — För att kunna intagas som ordinarie
lärjunge fordras, bland annat, att hava uppnått 14 års ålder. — Inträdessökande
hör förete vitsord över föregående praktisk sysselsättning, om
sådan finnes att åberopa.

Jämlikt av riksdagen år 1918 godkända grunder och därefter utfärdad
stadga har teknisk fackskola till ändamål att meddela den tekniska utbildning,
som jämte industriell erfarenhet erfordras för arbetsledare å
verkstäder och andra industriella arbetsplatser ävensom för ritare, detaljkonstruktörer
och laboratoriebiträden in. fl. Undervisningen är huvudsakligen
inriktad på visst industriellt område. Lärotiden omfattar två
läsår. Vid maskinfackskolan i Eskilstuna är första årskursen delad pa
två år med aftonundervisning, avsedd att begagnas jämsides med förvärvsarbete
i staden. För inträde i första klassen fordras, bland annat,
att den inträdessökande fyllt 17 år, samt att han under minst två ar deltagit
i yrkesmässigt arbete av den art, att det kan anses utgöra eu god
förberedelse för studierna i den fackskola, vari inträde sökes.

Enligt förenämnda stadga har tekniskt gymnasium till ändamål att
meddela den allmänt tekniska bildning och i förening därmed de merkantila
kunskaper, som erfordras för handhavande av göromålen på verkstäders
och fabrikers rit- och affärskontor eller för ledningen av mindre och
föga specialiserade industriella företag eller för affärsverksamhet med
industriens förnödenheter och alster. — Lärotiden omfattar tre läsår. —

För inträde i första klassen fordras, bland annat, att den inträdessökande
fyllt 15 år; samt att han under minst två månader deltagit i industriellt
arbete av den art, att den kan anses vara en god förberedelse för studierna
vid gymnasiet.

Ehuru här ifrågavarande läroanstalter hava åtskilligt gemensamt, äro
de i vissa avseenden skiljaktiga. Så till exempel skilja sig de tekniska
gymnasierna från de tekniska elementarskolorna huvudsakligen däri, att
verkstadsarbetet är borttaget och ersatt dels av fordran på viss praktik
före inträdet, dels av tekniska laborationer, varjämte undervisningen i
språk och merkantila ämnen gjorts avsevärt fylligare. Vidare förekom
mer i det tekniska gymnasiet med undantag för det i Örebro ingen linje
uppdelning. Dock har en viss differentiering av undervisningen vissa biljungegrupper
emellan ansetts möjlig och även tillämpats i eu del fall.

De tekniska fackskolorna skilja sig från de tekniska gymnasierna,
respektive tekniska elementarskolorna huvudsakligen däri, att undervisningen
är mera speciellt inriktad på visst fack ocli lärotiden förkortad
till två år. Undervisningen går djupare och når även högre än i de övriga
skolorna i just det fack, undervisningen avser. Det oaktat är specialiseringen
ej starkare än att utbildningen kan tjäna som grundval för ganska
skilda verksamhetsuppgifter inom samma fack. Tidsvinsten uppstår genom
att inträdesfordringarna delvis äro avsevärt högre än till de övriga
tekniska skolorna, särskilt i avseende å praktik, och genom att mindre tid
ägnas åt handelsämnen och språk.

Beträffande undervisningens specialisering innehålla de inkomna ytt- ^"kte/på
randena ganska divergerande uttalanden. Somliga göra gällande, att spe äen nuvaran -

de organisa
tionen av den
lägre tekniska
undervis
ningen.

(I Kungl. Maj:ts proposition Nr 14(>.

cialiseringen är för stor, under det att andra åter anse, att undervisningens
specialisering är det enda riktiga och att den allmänt tekniska
undervisningen i de odifferentierade tekniska gymnasierna är onyttig och
den där lämnade undervisningen i merkantila ämnen utan värde.

Överstyrelsen hävdar, att den fackliga specialiserigen icke hör drivas
för långt särskilt i ett land som vårt, där ej heller industrien visar någon
långt driven specialisering och där många av de speciella industrigrenarna
hava allt för ringa omfattning för att motivera särskilda facksko
lor. Vid utformningen av våra tekniska fackskolor har man visserligen
eftersträvat eu viss specialisering, men man har ej helt bortsett från sadana
ämnen, som jämte de rena fackämnena kunna komma i iråga i
samma fack. För övrigt bör man komma i håg, att de särskilda fackskolornas
fackområden var för sig äro synnerligen omfattande. Exempelvis
skall undervisningen i den trätekniska fackskolan till huvudsaklig del röra
sig om träet och dettas bearbetning till olika produkter, men hithörande
område är så stort, att det erbjuder mer än tillräckligt fält för olika
levnadsbanor. Ämnesområdet är t. o. m. snarare för omfattande än för
trångt och har föranlett yrkande på att trätekniska fackskolan inriktades
på det mera begränsade området cellulosaindustri.

De tekniska fackskolorna kunna därför icke sägas vara för mycket specialiserade.
En svagare specialisering skulle nödvändigt medföra otillräcklig
fackbildning eller längre studietid medan en längre driven spe
cialisering skulle påkalla ännu flera fackskolor och ökade kostnader.

Vad åter angår de odifferentierade tekniska gymnasierna synes den av
1916 års sakkunniga förebragta motiveringen i stort sett hava visat sig
hållbar. Det förhåller sig ej så, som här och var antagits vara fallet, att
de odifferentierade tekniska gymnasiernas undervisning skulle vara sa
allmänt teknisk, att den från gymnasiet avgångne skulle vara lika kompetent
eller, som det samtidigt antydes, inkompetent i allt. Ser man på
de tekniska elementarskolorna, skall man finna, att huvudparten av eleverna
städse ägnat sig åt det mekaniska facket. Detta sammanhänger
givetvis med det faktum, att inom nästan all industriell verksamhet det
maskintekniska och det därmed nära förbundna värmetekniska spelar eu
mycket stor roll, så stor, att eu god allmän förståelse för dessa tekniska
områden ofta är nödvändigare än andra fackkunskaper. Inriktningen pa
det maskin- och värmetekniska bär bibehållits i de moderniserade tekniska
elementarskolor, som nu utgöra de odifferentierade tekniska gymnasierna.
Givetvis har härvid hänsyn tagits till att det maskinella vid
industriella företag numera till stor del är på ett eller annat sätt elektrifierat,
varför undervisningen i elektroteknik beretts ett icke obetydligt
rum. Vad de byggnadstekniska och komiska ämnesområdena beträffar,
hava dessa fått en mindre framträdande ställning, dock så, att lärjungarna
bibringas så mycken insikt i dem som en tekniker anses höra
liga, vilken verksamhet han än må ha. I stället för att, såsom några förmodat,
de odifferentierade tekniska gymnasiernas undervisning skulle
vara mindre teknisk än de förutvarande tekniska elementarskolornas är
förhållandet snarare motsatt, nämligen i de avseenden här ovan angivits.
Att det oaktat ökad tid kunnat anslås till undervisning i merkantila äm
nen sammanhänger givetvis därmed, att verkstadsarbete icke förekommer
utan ersatts av fordran på minst sex månaders yrkesmässigt arbete
före avgångsexamen. Det nya kravet på någon färdighet i ritning före

Kungl. May.ts proposition Nr 14(i. i

inträdet i gymnasiet bidrager också till att öka utrymmet för andra undervisningsämnen.
Därtill kommer att undervisningen i ett flertal ämnen,
exempelvis frihandsteekning och språk, erhållit en mera teknisk inriktning
nu än förr.

Till följd av det sätt, på vilket den lokala ledningen av det tekniska
gymnasiet i Örebro ansett riksdagens medgivande angående undervisningens
differentiering kunna tillämpas, bär detta kommit att intaga en särställning,
så till vida att, enligt ledningens eget påstående, undervisningen
på var och en av gymnasiets olika linjer blivit ungefär lika facklig som
i motsvarande fackskola, varjämte, tack vare den längre lärotiden, mera
tid kunnat ägnas åt allmänt tekniska och merkantila ämnen. På samma
sätt har den merkantila undervisningen å den merkantila linjen i Örebro
gjorts mera omfattande än vid övriga tekniska gymnasier. Vad beträffar
den fackliga undervisningen i Örebro ligger en viss svaghet däri, att praktikfordran
är såsom för tekniskt gymnasium begränsad till två månader
före inträdet, medan för inträde i teknisk fackskola fordras en praktiktid
av minst två år. Denna skillnad måste givetvis inverka på undervisningens
karaktär och resultat till förmån för fackskolan. Fråga är, om Örebro
gymnasiets utökade merkantila undervisning, vilken, enligt vad läroverkskollegiet
i Örebro uttalar, skulle vara fullt jämbördig med handelsgymnasiernas,
verkligen är förenlig med det tekniska gymnasiets uppgift.
Det synes uppenbart, att den tekniska delen av undervisningen bär fått
träda tillbaka, så att man med vida större skäl än beträffande de tekniska
gymnasierna i övrigt kan anse, att undervisningen är allt för litet teknisk.

Vilken uppfattning man än må hava i fråga om Örebrogymnasiets linjeuppdelning
och differentiering, måste man konstatera, att tillkomsten av
dessa icke förutsedda anordningar ökat antalet skolformer och därigenom
gjort vårt system av tekniska undervisningsanstalter på mellanstadiet betydligt
mera komplicerat än det skulle hava varit, därest omorganisationen
skett mera i överensstämmelse med det till grund för den av riksdagen
1918 godkända omorganisationsplanen liggande 1916 års sakkunnigas
förslag. Ty det kan icke hava varit de sakkunnigas och ej heller
riksdagens mening, att differentieringen av undervisningen skulle få göras
så stark, att därigenom uppstode olika linjer med anspråk på att i fråga
om facklighet kunna jämställas med tekniska fackskolor.

I åtskilliga yttranden, särskilt de från Västerås och Härnösand, har
starkt framhållits behovet av att de tekniska fackskolornas lärotid utökas
till tre år för att kunna bibringa lärjungarna erforderlig utbildning
samt att samtidigt därmed de teoretiska inträdesfordringarna begränsas
till vad som i vissa ämnen kräves i realskolexamen och att praktikfordran
nedsättes till ett år.

Överstyrelsen finner det ytterst svårt att angiva några bestämda och
generella normer i avseende på arten och storleken av de krav, man anser
sig böra uppställa, för att utbildningen skall anses tillräcklig. Kravet på
lärotidens längd synes vara störst i de elektriska och kemiska facken,
men ej heller där torde en utökning från två till tre år vara absolut
nödvändig.

Givetvis beror mycket på i vad mån de föreskrivna inträdesfordringarna
kunna vederbörligen upprätthållas. I detta avseende har det varit mindre
väl beställt, väsentligen på grund av svårigheten för de unga att skaffa

Samman fattning.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 140.

sig erforderlig'' kompetens icke blott i avseende å det teoretiska utan
kanske än mer beträffande praktisk utbildning.

För att bereda ökade möjligheter att förvärva den teoretiska kompetensen
har, som bekant, riksdagen år 1924 medgivit, att vid lärlings- och
yrkesskolor må efter överstyrelsens prövning kunna anordnas särskilda
kurser för lärjungar, som önska förbereda sig till inträde i teknisk fackskola.
Överstyrelsen vågar tro, att nämnda kurser skola bliva till avsett
gagn.

Vad beträffar den förberedande praktiska utbildningen ha tyvärr hittills
inga anordningar förefunnits, som varit ägnade att möjliggöra denna
på ett med hänsyn till den tekniska undervisningen tillfredsställande sätt.
Svårigheten särskilt under de senare årens ekonomiska depression och
därav följande arbetslöshet har dels föranlett åtskilliga dispenser från
den i avseende å praktik föreskrivna minimitiden, dels och i synnerhet
medfört, att vid inträdesansökningarnas prövning vederbörande nödgats
godkänna praktik, som alldeles icke varit tillfredsställande i avseende å
arten. Skolöverstyrelsen liar emellertid i anslutning till tidigare åtgärder
föreslagit industriförbundet att söka ordna saken genom att dels uppställa
vissa normer för den praktiska utbildningen i olika varianter, dels
söka förmå ett tillräckligt antal lämpliga arbetsgivare att mottaga arbetselever.
Industriförbundet liar upptagit ärendet till behandling, varför
man torde kunna förvänta, att den betydelsefulla praktikfrågan snart
skall bliva löst. Därigenom bleve ett av de starkaste skälen till kravet på
fackskolornas omläggning borteliminerat. I betraktande av de tekniska
fackskolornas uppgift och den brist på praktisk erfarenhet, som ofta påtalats
i fråga om våra unga tekniker, anser överstyrelsen principiellt
olämpligt att sänka inträdesfordringarna i här berörda avseende, detta
även i fråga om dem, som avlagt realskolexamen. Fn generell eftergift
på denna punkt skulle givetvis så förändra 1‘ackskolornas karaktär, att
fackligheten bleve väsentligt försvagad. Det torde beaktas, att vid fackskolor
i utlandet fordras väsentligt längre praktik, exempelvis i Danmark
ända till fyra år.

Såsom av den här förut lämnade redogörelsen torde hava framgått, äro
de tekniska fackskolorna och de tekniska gymnasierna var för sig motiverade,
och då de hava även i viss män olika mål samt fördenskull organiserats
på väsentligt olika sätt, vore det tvivelsutan olyckligt att endast
med hänsyn till fackskolornas nu framträdande svaghet i konkurrensen
från gymnasiernas sida företaga sådana förändringar, att den avsedda
olikheten därigenom skulle upphävas eller väsentligt försvagas.

Överstyrelsen avslutar sitt yttrande i nu berörda delar med följande
sammanfattning:

Den lägre tekniska undervisningens nuvarande kompilering i fråga
om skolformerna beror uteslutande därpå, att, jämte de på grundvalen
av tidigare utredningar år 1918 bestämda normalformerna tekniska fackskolor
och tekniska gymnasier, förekomma tekniska elementarskolor, som
icke ännu blivit omorganiserade samt att tekniska gymnasiet i Örebro, i
följd av riksdagens särskilda medgivande och det sätt, på vilket detta
medgivande tillämpats, erhållit en icke avsedd från normalformerna vä -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

sentligt avvikande anordning. Vidare torde få anses klarlagt, att de tekniska
faekskolorna liksom även de tekniska gymnasierna äro väl motiverade,
varför det skulle vara en reform bakåt att endast för uniformitetens
skull utjämna skillnaden mellan dem. I varje fall torde man böra avvakta
den ytterligare erfarenhet, som kan vara att vinna genom tillämpningen
av de nya undervisningsplaner och andra anordningar, för vilka
skolöverstyrelsen påkallat vederbörlig medverkan bland annat även av
de industriella föreningarna. Däremot vore det möjligen mera ändamålsenligt
att till avhjälpande av den enligt 1924 års motionärer under krigsåren
uppkomna »överorganisationen» på ett eller annat sätt genomföra
omorganisationen även beträffande de återstående tekniska elementarskolorna
och bringa det just under krigsåren och närmast därefter så starkt
utvecklade Örebroläroverket till närmare överensstämmelse med någon
av skolsystemets normala former.

Överstyrelsen ingår härefter på frågorna om de ifrågavarande läroanstalternas
antal och förläggning, elevtillgången, kostnaderna och eventuella
besparingsmöjligheter. Härom yttrar överstyrelsen bland annat:

1 avseende å läroanstalternas antal och förläggning må erinras, att vid
tiden för den av 1907 års tekniska kommitté företagna utredningen funnos
tekniska elementarskolor och med dem jämförliga läroanstalter till ett förläggning,
antal av 12, fördelade på 10 olika platser.

I sitt år 1912 avgivna betänkande föreslog 1907 års tekniska kommitté
11 omorganiserade och nya läroanstalter — frånsett en gjutmästarskola i
Falun — fördelade å 8 platser, varjämte skulle kvarstå i oförändrat skick
4 läroanstalter å 4 platser. Inalles bleve detta alltså 15 läroanstalter, fördelade
å 12 platser.

I enlighet med 1916 års sakkunnigas förslag skulle de nya och omorganiserade
läroanstalterna, även här bortsett från gjutmästarskolan, hava blivit
13, fördelade på 10 eventuellt endast 8 platser, varjämte även i detta
fall komma de utanför förslaget varande 4 läroanstalterna å 4 platser.

Hela antalet läroanstalter skulle alltså i enlighet härmed blivit 17, fördelat
på 14 eventuellt 12 platser.

Enligt riksdagens år 1918 och senare fattade beslut finnas nu följande
nya eller omorganiserade läroanstalter nämligen: 1 elektroteknisk fackskola
i Västerås, 1 maskinlackskola i Malmö, 1 byggnadsfackskola i Malmö,

1 kemisk fackskola i Malmö, 1 träteknisk fackskola i Härnösand, 1 maskinfackskola
i Eskilstuna, 1 tekniskt gymnasium i Örebro (omfattande 4 linjer:
maskinteknisk, kemisk, elektroteknisk och merkantilt teknisk), 1 tekniskt
gymnasium i Malmö och 1 tekniskt gymnasium i Härnösand.

Dessutom äro bergsskolorna i Filipstad och Falun omorganiserade till
huvudsaklig likhet med tekniska fackskolor.

Av de förutvarande läroanstalterna kvarstå: 1 teknisk elementarskola i
Norrköping, 1 teknisk elementarskola i Borås, byggnadsyrkesskolan i Stockholm,
maskinyrkesskolan i Stockholm samt Chalmerska institutets lägre
avdelning och vävskolan i Borås, vilka icke ännu blivit omorganiserade.

För närvarande finnas alltså av ifrågavarande läroanstalter 11 omorganiserade
eller nya, fördelade till 7 platser, samt 6 icke omorganiserade å
4 platser eller inalles 17 läroanstalter å 11 platser.

Koncentration
till större
anstalter.

10 Kung!. May.ts proposition Nr 146.

Det nuvarande tintalet lägre tekniska läroanstalter och det antal platser,
till vilka de äro fördelade, överstiger sålunda icke minimiantalet enligt
1916 års sakkunnigas förslag och överstiger med endast 2 läroanstalter
vad 1907 års tekniska kommitté föreslagit år 1912.

Såsom framgår av det ovan sagda, är den på grundvalen av tidigare
utredningar och förslag av riksdagen år 1918 godkända organisationsplanen
icke ännu fullt genomförd. Även de återstående tekniska elementarskolorna
skulle ju omorganiseras. Ännu saknas de föreslagna fackskolorna
för väg- och vattenbyggnad, för textilindustri samt för trämasse-, cellulosa-
och pappersindustri. Att märka är att varken Borås eller Norrköping
velat åtnöjas med att därvarande tekniska elementarskolor skulle
omvandlas till enbart fackskolor utan dessa skolors styrelser hava fordrat,
att, jämte de nya fackskolorna, de gamla elementarskolorna skulle bibehållas
såsom tekniska gymnasier, allt på sätt som närmare framgår av
Kungl. Maj:ts hithörande propositioner till riksdagen år 1921. Riksdagen
ansåg sig emellertid icke kunna för det dåvarande bifalla förslaget om
utveckling av de ännu återstående tekniska elementarskolorna i Norrköping
och Borås till tekniska gymnasier. Beträffande de ifrågasatta fackskolorna
för väg- och vattenbyggnad samt för vävnadsindustri ansåg riksdagen,
att från principiell synpunkt icke vore något att invända mot förslaget,
men att med den föreslagna omorganisationen kunde anstå ännu
något år. Beträffande pappersfackskolan, som skulle förläggas till Värmland,
eventuellt Karlstad, har förslaget därom ännu icke förts vidare. Däremot
har fråga uppstått, att trätekniska fackskolan i Härnösand skulle
givas en mot nyssnämnda skola svarande inriktning. Slutligen må nämnas,
att 1919 års sakkunniga för Chalmerska institutets i Göteborg omorganisation
funnit anledning föreslå, att, sedan institutets högre avdelning framdeles
överflyttats till den för densamma föreslagna nybyggnaden, den
lägre avdelningen skulle avskiljas och omorganiseras till tekniskt gymnasium
jämte tekniska fackskolor lämpligen för maskin- och skeppsbyggnad
sindustri samt för elektrisk industri.

Utan att här ingå på frågan om och när de sålunda ifrågasatta utvidgningarna
av de tekniska läroanstalterna böra genomföras kan emellertid
konstateras, att åtskilliga av de läroanstalter, som föreslagits redan år 1912,
icke ännu blivit upprättade, varför talet om överorganisation i detta avseende
saknar fog. Vad särskilt beträffar frågan om de tekniska gymnasierna
synes intresset för upprättandet av dylika vara så omfattande, att
det näppeligen kan vara riktigt att, såsom från åtskilliga håll gjorts gällande,
denna skolform skulle visat sig vara misslyckad eller att antalet
tekniska gymnasier skulle hava blivit för stort. Att märka är även att
de tekniska gymnasiernas elevtillgång är relativt god.

Beträffande de tekniska läroverkens förläggning framhålla 1924 års
motionärer, att en starkare koncentration borde eftersträvas. Det är givetvis
alldeles riktigt, att sammanförandet av likartad undervisning till större
anstalter till eu viss gräns medför stora pedagogiska och ekonomiska
fördelar. Överstyrelsen bar också städse sökt främja förläggningen av
två eller flera av de tekniska läroanstalterna till samma plats. Men det
kan icke bortses ifrån att de förhandenvarande förhållandena icke alltid
medgiva den koncentration av undervisningsanstalterna, som eljest vore
önskvärd. Det skulle för övrigt möta stora svårigheter att avveckla redan

Kungl. Maj: t* proposition Nr l ic.

upprättade läroanstalter, särskilt där kommunerna till fullgörande afsina
åtaganden nedlagt stora kostnader på läroverksbyggnader och dylikt.
Ett av de starkaste skälen till att de tekniska läroverken liksom andra
läroverk blivit förlagda till skilda orter torde vara hänsynen till de studerande,
i det att man velat bereda så många som möjligt tillfälle att under
studietiden bo i sina hem eller åtminstone hava nära tillgång till dem.
Även med hänsyn till lärarnas önskvärda kontakt med vederbörande industriområden
torde eu dylik förläggning vara fördelaktig. Dessa synpunkter
synas hava varit bestämmande för exempelvis den elektrotekniska
fackskolans förläggning till Västerås, och på grund av liknande förutsättningar
har den fristående maskintekniska fackskolan i Eskilstuna växt
fram. överstyrelsen skulle dock för sin del icke hava något emot en
koncentrering av den tekniska undervisningen till färre och större anstalter,
därest denna kunde ske utan allt för stora skador och olägenheter,
som kanske mer än uppvägde de med koncentrationen avsedda fördelarna.

Såväl i de merornnämnda motionerna som i åtskilliga yttranden framhäves
tilloppet av inträdessökande som ofelbart mått på graden av en
läroanstalts lämplighet och livsduglighet, och den omständigheten, att
några av de nyinrättade fackskolorna hava allt för få elever, anse motionärerna
otvivelaktigt visa, att våra tekniska undervisningsanstalter blivit
överorganiserade till den grad, att en beskärning nu måste ske.

Vad beträffar elevtilloppet såsom mått på eu läroanstalts lämplighet
och livsduglighet kan detta mått möjligen vara användbart beträffande
enskilda anstalter, vilka såsom ekonomiska företag äga olika förutsättningar
att vara lämpliga och måhända äro nödsakade att konkurrera med
och bekämpa varandra. Då staten upprättat ett flertal läroanstalter av
i huvudsak samma slag, torde man emellertid böra utgå från att dessa
skola vara likställda i fråga om lämplighet och att den konkurrens, som
liär kan komma i fråga, bör begränsas till undervisningens resultat utan
att avse den ena eller andra anstaltens existens, vilken det torde tillkomma
statsmakterna att pröva med vederbörlig hänsyn till det helas väl.

Elevtillgångens växlingar och fördelning å de olika läroanstalterna
framgår närmare av särskilda, vid överstyrelsens skrivelse fogade tabeller
över de tekniska läroverkens elevantal. Såsom av däri förekommande
uppgifter kan beräknas utgjorde antalet av de under femårsperioden 1910
—1914 i de dåvarande tekniska elementarskolorna nyinskrivna lärjungarna
761, varav 279 eller i runt tal 37 procent kommo på skolan i Örebro, medan
av motsvarande antal, som för femårsperioden 1920-^1924 uppgick till
1,006, nämnda skola emottagit ej mindre än 500 eller nära 50 procent.

1 avseende på orsakerna till nämnda förskjutning kan man möjligen
peka på det förhållandet, att de tekniska elementarskolorna i allmänhet
under en lång tid höllos tillbaka av hänsyn till den år 1907 påbörjade utredningen
och det stora reformförslag, som följde därav ar 1912, medan
ledningen av tekniska elementarskolan i Örebro icke lät sig hindras därav
i fråga om denna skolas utveckling. Överstyrelsen, som först efter år
1918 fått med den tekniska undervisningen att skaffa, anser sig icke kunna
bedöma, i vad mån den angivna uppfattningen angående förhållandena
före nämnda tid är riktig. Däremot tror sig överstyrelsen kunna vitsorda,
att den skillnad i fråga om utrustning, lärarkrafter och undervisningsplaner,
som dessförinnan må hava förefunnits, under de senare aren

Elev tillgången.

Kung!. Maj:tu proposition Nr 1-Ui.

väsentligen bortarbetats, därigenom att även andra läroanstalter än den
i Örebro blivit tillgodosedda, så att i berörda avseende numera knappast
finnes någon reell anledning för inträdessökande att föredraga tekniska
läroverket i Örebro framför något av de övriga. Att så ändå alltjämt sker
torde till stor del bero därpå, att även för elevtillströmningen traditionen
har sin betydelse.

Vid jämförelse med de nya tekniska fackskolorna är dessutom att märka
den förut omnämnda betydande skillnaden i inträdesfordringar och att
fackskolorna, trots ett omfattande upplysningsarbete, ännu äro alltför litet
kända icke blott bland ungdomen och de ungas målsmän utan även inom
de industrikretsar, skolorna äro avsedda att tjäna. Betydelsen av det
senare framhålles även från Örebroliåll särskilt i avseende å det ringa
elevantalet å den i Örebro inrättade merkantila linjen, vilken dock allt
ifrån början haft stödet av läroanstaltens gamla förbindelser och ett i
det hela stort elevmaterial för rekryteringen. Även 1924 års motionärer
hava erkänt de tekniska fackskolornas svåra ställning, nämligen i allmänhet
i fråga om konkurrensen med de äldre till tekniska gymnasier omdanade
elementarskolorna. Det torde vara självklart, att denna ställning blivit
ytterligare försvårad därigenom, att Örebrogymnasiet uppdelats i linjer,
som erbjuda fackskolornas undervisning med bibehållande av gymnasiets
lägre inträdesfordringar och dess även enligt Örebrostyrelsens yttrande
lockande »studentexamen» och förnämligare etikett.

Icke minst torde den nästan allt sedan fackskolornas tillkomst rådande
ekonomiska depressionen hava verkat återhållande på dem, som eljest
kunde hava önskat utbildning i teknisk fackskola. Den tid, som förflutit
efter de tekniska fackskolornas tillkomst har varit allt för kort och förhållandena
under denna tid hava varit allt för onormala för att man på
grund av den ringa elevtillslutningen redan nu skulle kunna döma om
dessa skolors lämplighet och livsduglighet. Det är väl också mycket troligt,
att såsom här förut framhållits elevantalet i de övriga tekniska läroanstalterna,
bland dem även fackskolorna, skulle varit större, om örebrogymnasiet
icke fått utvidga sig utöver sin vid omorganisationsplanens
uppgörande avsedda ram.

Vad åter angår elevantalet å de kvarvarande tekniska elementarskolornas
olika linjer är att märka, att detta städse varit ringa å de kemiska
och byggnadstekniska linjerna, men att det i övrigt varit tillfredsställande
samt att dessa skolors elevtillgång icke synes hava rönt något mera
avsevärt inflytande av de övriga skolornas tillkomst eller förändrade organisation.
Skolöverstyrelsen skulle icke hava något att invända mot en
indragning av ifrågavarande linjer, därest detta vore av någon avsevärd
betydelse. Om samtidigt verkstadsarbetet borttoges från skolschemat och
ersattes av viss praktikfordran samt de därigenom ledigblivna timmarna
ansloges till laborationer och en utökning av den merkantila undervisningen,
så vore därmed den förut ifrågasatta omorganisationen till tekniska
gymnasier i huvudsak gjord. En omorganisation till enbart tekniska
fackskolor skulle stå rakt i strid mot de lokala myndigheternas och
andra intresserades hestämda uppfattning. Den skulle för övrigt ej heller
vara motiverad med hänsyn till den elevtillgång, dessa relativt allmänt
lagda tekniska läroanstalter haft och alltjämt ha. Den ekonomiska betydelsen
av förenämnda omläggning skall belysas i det följande.

Förut har något berörts betydelsen av läroanstalternas förläggning med
hänsyn till elevernas hemorter. Vid undersökning av den för handenvaran -

Kung!. Majds proposition Nr 146.

de elevtillgången vid varje skola visar sig att, såsom här efteråt intagna
tablå A utvisar, flertalet elever äro hemmahörande i den stad och det län,
varest skolan är belägen. Beträffande örebroläroverket finner man dock,
att endast 28—29 procent av elevantalet kommer från Örebro stad och län
samt att, även om angränsande Kopparbergs, Värmlands och delvis Västmanlands
län räknas till denna skolas område, mer än hälften av elevantalet
kommer från mera avlägsna orter. Denna hälft skulle således i avseende
å resekostnader och dylikt med ungefär samma fördel kunnat begagna
sig av de övriga hithörande läroanstalterna. Även i avseende härå kommer
man alltså till att örebroläroverket blivit onödigt stort samt att en
viss begränsning här icke skulle betyda någon minskning i ungdomens
studiemöjligheter, så länge det finnes gott utrymme i andra motsvarande
skolor.

Tablå A.

De ordinarie lärjungarnas vid de tekniska läroverken fördelning med hänsyn

till hemorten vårterminen 1925.

Läroverkets ort	Lärjungarnas hemorter	Antal	Procent
Malmö.	Malmö stad............	47	47
	Skåne utom Malmö.......	39	39	86
	Andra orter............	15	14
Örebro.	Örebro stad............	50	18
	Örebro län utom staden ....	28	10,5	28,5
	Kopparbergs län.........	25	9
	Värmlands län..........	17	7
	Västmanlands län........	8	2,5	18,5
	Andra orter............	145	53
Norrköping.	Norrköpings stad........	36	51,5
	Länet utom staden.......	9	12,5	64
	Andra orter............	25	36
Borås.	Borås stad............	29	56
	Älvsborgs län utom staden . .	9	17	73
	Andra orter............	14	27
Härnösand.	Härnösands stad.........	15	31,3
	Norrland i övrigt........	29	60,4	91,7
	Andra orter............	4	8,3
Västerås.	Västerås stad...........	2	18
	Västmanlands län utom staden	1	9	27
	Andra orter............	8	73
Eskilstuna.	Eskilstuna stad .........	77	90
	Länet utom staden.......	3	4	94
	Andra orter............	5	6

Kungl. Maj. ts proposition Nr 146.

Med avseende på elevtillgången vid de tekniska läroverken överhuvud
taget är att märka, att denna tidigare varit utsatt för starka växlingar.
Liknande växlingar hava förekommit även vid andra läroanstalter såsom
vid bergsskolorna i Filipstad och Falun, vilka även de lida av försvagad
elevtillgång under nuvarande tid. Då man beaktar, att dessa skolor tidigare,
exempelvis i början av 1880-talet, hade ytterst få, ibland endast 4
elever, men att de det oaktat varit till sådant gagn, att de för 1907 års
tekniska kommitté syntes förebildliga för hur hela den lägre tekniska
undervisningen borde ordnas, och på senare årtiondena gått ytterligare
framåt, så torde man ej böra låta sin uppfattning om de nyinrättade tekniska
fackskolorna allt för mycket påverkas av att deras elevtillgång för
närvarande är oegentligt liten. Tydligt är, att nyssberörda växlingar på
ett eller annat sätt sammanhänga med de ekonomiska konjunkturerna,
och dessa gå, som bekant, mer eller mindre regelbundet upp och ner. Man
torde alltså kunna vänta en förbättring mer eller mindre snart. Det under
de senaste åren förefintliga antalet ordinarie lärjungar vid de olika tekniska
läroverken redovisas närmare i följande tablå B.

Tablå B.

Uppgift ä antalet ordinarie lärjungar vid statens tekniska läroverk
under höstterminerna 1919—1925.1

			Antal ordinarie lärjungar höstterminerna
Tekniska läroverket i	Klass			1919—1925
			1919	1920	1921	1922	1923	1924	1925
Norrköping:	I	I M	29 17	29 12	28 12	24 12	23 13	27 7	23 8
Teknisk elementarskola	II	B	5	3	4	8	9	5	7
		1 K	4	5	4	2	1	5	4
		t M	7	15	11	8	9	12	5
	III	1 B	1	6	4	3	6	11	5
		1 K	5	3	3	3	2	1	4
Summa	—	68	73	66	60	63	68	56
	I		36	35	33	28	21	17	17
Bords:	II	\ M	22	16	19	19	15	14	9
Teknisk elementarskola	B I K	8		3	2 1	2 2	1 3	4
		t M	14	16	12	17	15	14	10
	III	B	3	1	—	—	2	1	1
		1 K	3	9	5	2	—	2	—
Summa	—	86	82	72	69	57	52	41

1 M = mekanisk eller maskinteknisk avdelning.
B = byggnad steknisk avdelning.

K = kemisk-teknisk avdelning.

E = elektroteknisk avdelning.

Merk = merkantilt teknisk avdelning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 14(>.

Tekniska läroverket i

Klass

Antal ordinarie lärjungar höstterminerna
1919—1925

		1919	1920	1921	1922	1923	1924	1925
Örebro: Teknisk elementarskola (till och med vårter-minen 1921) och tekniskt gym-nasium Summa	I II in	M B K E Merk ; M B K E Merk	92 27 8 12 37 40 6 16 23	123 33 6 46 29 5 10 33	in 34 13 55 8 25 6 37	106 55 15 32 7 33 10 46 4	109 40 15 29 7 45 12 31 7	97 43 12 24 10 40 14 26 6	85 35 16 28 5 34 9 22 8
—	261	283	289	308	295	271	242
Malmö:	II	M B	46	—	—	—	—	—	—
Teknisk elementarskola	1	. K	2	—	_	_	_	_	_
(till och med vårter-		M	31	40	—	—	—	_	_
minen 1921)	inJ	B	7	2	—	—	—	_	_
		K	3	2	—	—	—	—	—
Tekniskt gymnasium	I		31	31	23	SO	21	17	16
	II		—	24	27	25	24	16	15
	III		—	—	21	20	19	21	12
Maskinfackskola	I		22	27	30	31	18	14	5
	II		—	18	24	18	26	20	13
Husbyggnadsfackskola	I		—	9	3	9	4	3	9
	I!		—	—	7	3	7	4	3
Kemisk fackskola	I		_	_	4	4	2	4	6
	II		—	—	—	4	4	2	3
Summa	—	147	153	139	144	125	101	82
Härnösand:	I		37	—	—	—	—	—	—
		M	10	16	—	—	—	—	—
Teknisk elementarskola	n	B	3	7	—	_	_	_	_
(till och med vårter-		K	6	4	—	_	_	_	_
minen 1922)		M	10	10	14	—	---	—	_
	in	B	1	1	7	—	—	—	_
		K	6	6	4	—	—	—	—
Tekniskt gymnasium	i		—	24	17	15	15	13	10
	ii		—	—	20	15	17	15	17
	in		—	—	—	17	12	18	8
Träteknisk fackskola	i		_	4	3	5	1	4	4
	ii		—	—	4	—	3	—	3
Summa	—	73	72	69	52	48	50	42
Väster ds:	i		30	31	24	10	7	5	8
Elektroteknisk fackskola	ii		—	28	23	16	9	6	2
Summa	—	30	59	47	26	16	11	10
Eskilstuna:	i		—	—	—	38	25	34	32
Maskinfackskola	ii		—	—	—	47	31	21	24
	III		—	—	—	32	40	31	14
Summa	—	—	—	—	117	96	86	70

Kostnaderna
för de
tekniska
läroverken.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 14<i.

1924 års motionärer liksom styrelsen för tekniska gymnasiet i Örebro
med flera framhålla särskilt, att statens kostnader för undervisningen,
för elev räknat, ställa sig väsentligt billigare i Örebrogymnasiet än i de
övriga läroanstalterna. Enligt av styrelsen för Örebrogymnasiet på grundvalen
av de tekniska läroverkens elevantal och stater för budgetåret 1924—
1925 gjorda beräkningar skulle kostnaderna för lärjunge och år i Örebro
uppgå till 536 kronor, i Malmö till 1,188 kronor, i Härnösand till 1,258 och
i Västerås till 3,545 kronor. Härom anför skolöverstyrelsen i huvudsak:

Det torde emellertid böra beaktas, att de tekniska fackskolornas lärotid
är endast två år, medan för örebroläroverkets alla avdelningar lärotiden
är tre år, att alltså den totala kostnaden blir vad fackskolorna beträffar
endast två gånger men för Örebroläroverket tre gånger den årliga. Detta
gäller naturligtvis ej allenast i avseende å statens kostnader utan även
vad angår vederbörande kommuners omkostnader för läroverkshus, rektorsbostad
med mera samt de studerandes utgifter för vistelsen vid skolan,
mistad arbetsinkomst o. s. v. Likaså synes hava förbisetts, att vid
läroverken i Malmö och Härnösand besparingar uppstått i följd av att
vissa tjänster lämnats vakanta, att antalet extra lärartimmar i flera fall
minskats o. s. v., medan tekniska gymnasiet i Örebro väsentligt överskridit
sin stat och för den skull lätt särskilda förstärkningsanslag, vilket
endast i mindre omfattning kommit de övriga läroanstalterna till del.

Bortsett från dessa felaktigheter i förenämnda beräkningar finner skolöverstyrelsen
emellertid själva betraktelsesättet alldeles oriktigt.

Staten har redan tidigt funnit anledning upprätta tekniska läroanstalter
på olika orter i landet och efter långvariga ingående utredningar godkänt
en ny plan för den lägre tekniska undervisningens ordnande, enligt
vilken skulle upprättas tekniska fackskolor och tekniska gymnasier förlagda
till skilda områden i landet. Denna plan har i huvudsak blivit följd.
Att nu, då ogynnsamma ekonomiska förhållanden tillika med den under
högkonjunkturen för högt uppdrivna produktionen av tekniker överhuvud
taget minskat tilloppet till de tekniska läroanstalterna väsentligt
under vad som skulle vara normalt, och innan de nya läroanstalterna blivit
mera allmänt kända och fått visa sina möjligheter, åter nedlägga dessa
och kanske helt beröva den ena eller andra orten den tekniska läroanstalt,
den kanske länge ägt eller gjort stora uppoffringar för i form av läroverksbyggnader
och dylikt, kan väl knappast komma i fråga. Ett dylikt
tillvägagångssätt skulle stå i uppenbar strid med en för framtiden anlagd,
rationell plan för undervisningens utveckling och därför och på längden
medföra avsevärda ekonomiska förluster för det allmänna, om ock för
ögonblicket någon ekonomisk vinst vore att göra. I betraktande av konjunkturväxlingarna
synes icke otroligt, att man om några år åter skulle
finna de nedlagda läroanstalterna behövliga och kanske kräva deras upprättande
på nytt. Om alltså tekniska läroanstalter böra upprätthållas på
de orter, där sådana nu finnas, och för de undervisningsuppgifter, de
efter ingående utredningar prövats höra avse, så måste ju statens utgifter
för dessa läroanstalter i stort sett betraktas såsom ofrånkomliga och
dessutom väl grundade. Ur statens synpunkt blir årskostnaden för elev
helt enkelt en kvot av statens för samtliga de tekniska läroverken sammanlagda
utgifter dividerad med summan av samtliga läroverkens elevantal.
Hur detta elevantal för tillfället fördelats och hur i följd av olik -

Kung}. Maj:ts proposition Kr 14(>. IT

formig fördelning elevkostnaden vid de olika läroanstalterna kan komma
att ställa sig spelar i detta avseende icke någon roll, såvida det icke på
någon plats hopas så många elever, att därigenom uppstå extra kostnader,
som eljest icke skulle erfordrats. Ser man saken på detta siitt, vilket
ur allmän synpunkt torde vara det enda riktiga, så skall man finna, att
många av Örebroläroverkets elever, till exempel å den mekaniska linjen,
som för närvarande omfattar två parallellavdelningar, hellre bort hänvisas
till andra med den mekaniska linjen i Örebro jämförliga skolor, till
exempel maskinfackskolan och tekniska gymnasiet i Malmö eller tekniska
gymnasiet i Härnösand. Likaså skulle för närvarande ungefär hela den
elektriska linjen i Örebro kunnat få rum i elektrotekniska fackskolan i
Västerås, utan att kostnaden därstädes därigenom ökats i nämnvärd grad.
Däremot skulle en dylik utjämning uppenbarligen medfört väsentliga besparingar
i Örebro därigenom, att minst den ena av därvarande parallellavdelningar
kunnat indragas och även kostnaderna för extra undervisning
genom lärjungarnas indelning i laborations-, språk- och gymnastikgrupper
minskats i samma mån som antalet dylika grupper bleve mindre
stort.

Ehuru enligt överstyrelsens mening nedläggning av någon av de nu
existerande läroanstalterna icke bör äga rum, bör man naturligtvis icke
underlåta att göra besparingar på alla håll, där sådana utan större skada
kunna åstadkommas.

Bland redan företagna besparingar vill överstyrelsen erinra om att vissa
ordinarie tjänster lämnats vakanta eller indragits, nämligen i Malmö och
i Härnösand, varjämte lärjungarna i svagt besatta avdelningar undervisats
gemensamt med andra, varigenom även vissa besparingar i arvoden
för extra lärare uppkommit. Huvudsakligen med hänsyn härtill hava
staterna för nämnda skolor minskats i Malmö från 129,200 till 120,000 kronor
och i Härnösand från 75,600 till 62,950 kronor. Även för andra av de
tekniska läroverken liava staterna minskats, där detta utan allt för stor
olägenhet kunnat ske. I några fall hava ytterligare besparingar blivit
möjliga exempelvis i Malmö, där besparingen å den till 120,000 kronor
minskade staten och övriga anslagsmedel utgjorde 12,996 kronor för budgetåret
1923—1924 och 13,790 kronor för budgetåret 1924—1925.

Då det kan vara av intresse att se, vilka besparingar en indragning av
den ena eller andra linjen eller fackskolan skulle kunna medföra, har
skolöverstyrelsen gjort detaljerade utredningar i avseende därå.

Vad då först beträffar de sedan gammalt svagt besatta kemiska och
byggnadstekniska linjerna vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping
och Borås befinnes, att en indragning av dessa icke skulle medföra större
besparingar för statsverket än i Norrköping 525 kronor och i Borås 1,050
eventuellt kanske 2,000 kronor, så länge nuvarande ordinarie lärare finnas
kvar. Då kemilektorn i Norrköping avgår eller år 1930 inträder i
pensionsåldern, skulle en ytterligare besparing av kanske 5—6,000 kronor
bliva möjlig motsvarande skillnaden mellan lektorsavlöningen och arvodet
för vissa extralärartimmar. Någon förflyttning av nämnde lektor lär
ej kunna genomföras. På liknande sätt vore någon ytterligare besparing
tänkbar för framtiden även i Borås.

Det kan emellertid icke bortses ifrån att undervisningen vid de tekniska
elementarskolorna skulle bliva rätt mycket lidande på dessa indrag Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 121 käft. (Nr 146.) 2

Eventuella

besparings möjligheter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 14(i.

ningar, varför åtgärden icke är att rekommendera. Däremot skulle överstyrelsen
anse mera lyckligt, om dessa återstående tekniska elementarskolor,
såsom vederbörande skolstyrelser och ortsmyndigheter redan tidigare
påyrkat, omorganiserades till tekniska gymnasier, vilket ävenledes
skulle kunna medföra någon besparing men framför allt skulle möjliggöra
vissa förbättringar i undervisningen.

Med avseende å en eventuell indragning av den svagt besökta kemiska
fackskolan i Malmö visar utredningen, att den genom indragning av denna
möjliga besparingen stannar vid 1,575 kronor, tills lektor Hector avgår
eller år 1927 inträder i pensionsåldern, då en ytterligare besparing motsvarande
dennes avlöning skulle kunna ske. Dessa besparingar, tillsammans
högst 7—8,000 kronor, motsvara alltså, bortsett från eventuella dyrtidstillägg,
statsverkets verkliga årskostnader för den nuvarande kemiska
fackskolan i Malmö.

Vad angår trätekniska fackskolan i Härnösand skulle dennas indragning
minska anslagsbehovet för läroverket därstädes med 4,025 kronor och
efter lektor Hellboms år 1928 förestående avgång med ytterligare kanske
5—6,000 kronor. Samtidigt skulle emellertid Härnösandsskolan i övrigt
bliva pedagogiskt försvagad, vilket med hänsyn till densammas redan nu
svaga ställning torde böra undvikas.

Om de sålunda angivna besparingarna läggas samman, kunde beloppet •
kanske synas avsevärt nog, men det vore uppenbarligen att allt för mycket
beskära möjligheterna till kemisk-teknisk undervisning i landet, om
såväl den kemiska fackskolan i Malmö och trätekniska fackskolan i Härnösand
som de kemiska linjerna i Norrköping och Borås bleve indragna,
i så fall återstod© för denna undervisning blott kemiska linjen vid tekniska
gymnasiet i Örebro. Enligt överstyrelsens mening böra endast de
kemiska linjerna i Norrköping och Borås komma i fråga till indragning,
nämligen genom därvarande tekniska elementarskolors omläggning till
tekniska gymnasier.

Beträffande husbyggnadstekniska fackskolan i Malmö anser skolöverstyrelsen,
att tanken på en indragning av denna skulle vara ganska orimlig,
eftersom denna skola, förutom den annorlunda lagda byggnadsyrkes
skolan i Stockholm, iir den enda i landet, som meddelar husbyggnadstek
nisk undervisning på mellanstadiet — bortsett från de byggnadstekniska
linjerna i Norrköping och Borås, vilka alltid haft få, ofta inga elever och
enligt vad här förut framhållits skulle komma att försvinna vid de tekniska
elementarskolornas avsedda omorganisation. Eu indragning av
byggnadsfackskolan i Malmö skulle också stöta på rätt stora organisatoriska
svårigheter. Någon större besparing skulle nämligen icke därigenom
kunna vinnas utan att viktiga lärartjänster indroges och innehavarna förflyttades
till andra läroanstalter, något som dels skulle verka i hög grad
neddragande på Malmöläroverket i övrigt, dels knappast kunna genomföras
förr än i eu framtid, då liknande lärartjänster bliva lediga på
andra håll.

Vad slutligen angår elektrotekniska flickskolan i Västerås, så är ju obestridligt,
att eu avsevärd besparing skulle vinnas för statsverket, om
denna nedlades, i runt tal 40,000 kronor årligen, men även denna skola är
den enda i sitt slag i landet, och det vore säkerligen icke välbetänkt att
lämna hela den elektriska verksamheten i avsaknad av möjlighet till sådan
lägre teknisk utbildning, som fackskolan är avsedd att bibringa. Visserligen
meddelas undervisning i elektroteknik även vid de tekniska gym -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 140.

nasierna, och särskilt den elektrotekniska linjen i Örebro utgives för att
i fråga om facklighet vara likvärdig med fackskola. Men fackskolan erbjuder
den för de studerande icke oväsentliga fördelen av kortare lärotid,
varjämte fackligheten måste bliva mindre stor, då såsom i Örebro för inträde
i skolan fordras endast två månaders praktik, än när enligt fackskolans
bestämmelser praktiken omfattar en tid av minst två år. Tack
vare de laboratorieanordningar staten förskaffat elektrotekniska fac-kskolan
i Västerås, vilkas motsvarighet endast i mindre omfattning förefinnes
vid tekniska gymnasiet i Örebro, synes Västeråsskolan även hava de
allra bästa förutsättningar att meddela den elektrotekniska undervisningen
sådan som den verkligen bör vara. Den nära kontakten med landets
största elektroindustriella företag bör också kunna vara undervisningen
i denna skola till betydande gagn. Statsmakterna hava efter noggrann
prövning funnit, att såsom förläggningsort för eu elektroteknisk
fackskola Västerås vore att föredraga framför Örebro. Ingenting har inträffat,
ägnat att föranleda ändring häri. Ty den omständigheten, att den
elektrotekniska fackskolan i Västerås nu har för få elever och att det finnes
flera elever å elektrotekniska linjen i Örebro, bevisar enligt överstyrelsens
mening varken att skolan är överflödig eller att den är olämplig.
Nämnda förhållande beror säkerligen dels på den kort efter skolans tillkomst
inträdande ekonomiska lågkonjunkturen, dels på den stora överproduktionen
av tekniskt utbildade, särskilt å elektrotekniska linjen i
Örebro, dels ock på den större dragningskraft Örebroläroverket utövar
tack vare sina äldre förbindelser, lägre inträdesfordringar och i mångas
ögon förnämligare prägel såsom tekniskt gymnasium med teknisk studentexamen
som mål, vilket allt lätt nog kan synas uppväga fördelen av
en mera praktisk utbildning och en förkortning av studietiden vid skolan.
Alla dessa omständigheter torde dock vara av övergående natur. Den
ekonomiska konjunkturen håller redan på att förbättras, den olyckliga
överproduktionen av elektrotekniker kommer så småningom att absorberas,
och vad som för den elektrotekniska fackskolan i Västerås fattas i
fråga om dragningskraft torde komma att utjämnas, sedan vidtagna åtgärder
för att underlätta uppfyllandet av inträdesfordringarna hunnit
verka någon tid och samtidigt skolan blivit mera känd.

Skolöverstyrelsen finner sig därför alldeles icke kunna tillstyrka indragningen
av elektrotekniska fackskolan i Västerås. Skulle någon indragning
av anstalter för elektroteknisk undervisning på ifrågavarande
skolstadium företagas, så borde denna med större skäl drabba den elektrotekniska
linjen i Örebro, vilken visserligen är något äldre än den elektrotekniska
fackskolan i Västerås men tillkommit genom en fristående utökning
av Örebroläroverket utan samband med den omsorgsfullt genomtänkta,
av riksdagen godkända planen för den lägre tekniska undervisningens
ordnande i övrigt. Det skulle icke medföra någon större olägenhet
att koncentrera den elektrotekniska fackundervisningen till Västerås,
snarare tvärtom. Elektroteknisk undervisning borde naturligtvis alltjämt
förekomma även vid Örebroläroverket nämligen såsom vid de tekniska
gymnasierna i övrigt, men det borde icke vidare tillåtas, att nämnda
undervisning finge svälla ut på ett med hänsyn till behovet av elektrotekniker
och för elevtillgången vid den elektrotekniska fackskolan i Västerås
skadligt sätt. I den mån indragningen av den elektrotekniska linjen
i Örebro minskar antalet undervisningstimmar i elektroteknik för därvarande
två lektorer i nämnda ämne och maskinlära med ritning, böra

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

dessa utan olägenhet kunna tagas i anspråk för annan undervisning, som
nu bestrides av extra lärare, exempelvis i matematik, mekanik eller vissa
delar av fysiken.

Vad så beträffar den merkantilt tekniska linjen i Örebro, vilkens borttagande
eller bibehållande givit upphovet till de meromnämnda motionerna
och hela denna av dem föranledda utredning, så anser skolöverstyrelsen,
att frågan därom sedd ensamt för sig är av ganska underordnad
betydelse. Den merkantila linjen må för den skull enligt Örebrostyrelsens
önskan gärna bibehållas tillsvidare såsom ett försök. Såsom i det
föregående påvisats, är det emellertid av synnerlig vikt, att Örebrogymnasiets
elevantal begränsas på ett med hänsyn till den tekniska undervisningen
och elevtillgången i det hela lämpligt sätt. I sådant avseende
anser skolöverstyrelsen angeläget, att gymnasiets fjärde parallellavdelning,
vilken, hittills uppehållen medelst extra anslag, måste betraktas såsom
en tillfällig anordning, snarast möjligt avvecklas. Men därmed synes
ock höra följa att någon av gymnasiets olika linjer indrages.

Skolöverstyrelsen lämnar härefter en utförlig redogörelse för sammanhanget
mellan Örebrogymnasiets linjeindelning och dess fjärde parallellavdelning.
I fråga om det närmare innehållet av denna redogörelse tilllåter
jag mig hänvisa till överstyrelsens utredning. Här torde allenast
vara nödigt erinra om följande:

Då den tekniska elementarskolan i Örebro i överensstämmelse med 1918
års riksdagsbeslut förvandlades till tekniskt gymnasium, organiserades
detta gymnasium på tre parallella avdelningar med en viss differentiering
i fråga om undervisningen. Dessa avdelningar motsvarade i huvudsak
elementarskolans tre linjer: den mekaniska, den kemiska och den elektrotekniska.
Sedan riksdagen därefter på extra stat beviljat medel till inrättande
av en fjärde parallellavdelning vid gymnasiet, bar där funnits även
en merkantilt teknisk linje.

Härefter fortsätter överstyrelsen:

Undersöker man nu, huru den tekniska gymnasiet i Örebro av riksdagen
medgivna friheten i fråga om undervisningens differentiering och
lärjungarnas fördelning å de olika linjerna tillämpats, så finner man
följande:

Undervisningen har differentierats till sådan grad att, såsom 1918 års
departementssakkunniga befarade, det tekniska gymnasiet i Örebro närmast
blivit en samling av tekniska fackskolor. Samtidigt har läroverket
i avseende å elevtillgången dragit fördel av gymnasiets i jämförelse med
fackskolorna lägre inträdesfordringar och förnämligare anseende. Detta
allt har varit i hög grad menligt särskilt i avseende å elevtillgången för
de nyinrättade tekniska fackskolorna.

Friheten beträffande elevernas fördelning till de olika linjerna har tilllämpats
så, att elevantalet å somliga linjer tillåtits bliva så stort, att tidtals
ytterligare parallellavdelningar utöver de av riksdagen medgivna
uppkommit, medan elevantalet å andra linjer varit relativt ringa. Medel
till täckande av de genom detta större antal avdelningar förorsakade
extra kostnaderna hava, i den mån de ordinarie och extra anslagen icke
räckt, erhållits genom särskilda förstärkningsanslag, som styrelsen på -

KungJ. Maj:ts proposition Nr 140.

kallat under åberopande av riksdagens bär förut omnämnda medgivande
i fråga om lärjungarnas friare fördelning de olika linjerna emellan.

Denna frihet har inneburit en it‘ke obetydlig fördel för utvecklingen av
tekniska läroverket i Örebro, men å andra sidan har den, sådan den i
verkligheten blivit tillämpad, varit till mycket betydande förfång för det
lägre tekniska undervisningsväsendets utveckling på andra håll och för
ett lyckligt genomförande av den plan för den lägre tekniska undervisningens
ordnande, som riksdagen funnit sig böra godkänna. Den i del
föregående närmare berörda överproduktionen av tekniker, som till väsentlig
del härrör från den nyss påpekade starka ansvällningen av de mekaniska
och elektriska linjerna i Örebro, kommer sannolikt att länge göra
sig ofördelaktigt gällande.

Skolöverstyrelsen erkänner villigt det förtjänstfulla arbete, vederbörande
rektor och styrelse nedlagt på utvecklingen av tekniska elementar -skolan, sedermera tekniska gymnasiet i Örebro, och överstyrelsen har
städse sökt främja varje sunt strävande i avseende därå, men överstyrelsen,
som har att öva inseende över den lägre tekniska undervisningen i
det hela, finner sig förpliktad tillse, att utvecklingen sker i överensstämmelse
med de grunder, riksdagen godkänt, och så, att icke andra av riksdagen
beslutade läroanstalter bliva otillbörligt eftersatta.

Då på grund av förhållandena en beskärning av anstalterna för den
lägre tekniska undervisningen nu blivit aktuell, kan överstyrelsen efter
omsorgsfullt övervägande icke finna annat, än att, såsom redan förut
framhållits, denna beskärning främst bör avse den fjärde parallellavdelningen
och den därmed sammanhängande komplicerade linjeindelningen
av det tekniska gymnasiet i Örebro, vilka anordningar i själva verket äro
de enda, som i någon mån framkallats av den av 1924 års motionärer berörda
högkonjunkturen och som kunna anses innebära någon ”överorganisation”.

Skolöverstyrelsen anser alltså beträffande tekniska gymnasiet i Örebro,
att dess fjärde parallellavdelning nu bör successivt avvecklas och i
samband därmed gymnasiets linjeindelning regleras, så att undervis
ningens eventuella differentiering de olika linjerna emellan icke drager
några särskilda kostnader. En uppdelning av gymnasiets parallellavdelningar
eller linjer i ytterligare parallellavdelningar skulle således icke
vidare få förekomma, utan att liksom beträffande parallellavdelningar vid
andra statens läroanstalter, i varje särskilt fall vederbörligt medgivande
därtill dessförinnan erhållits. Då på förenämnda sätt antalet linjer normalt
skulle bliva begränsat till tre och således en av gymnasiets nuvarande
fyra linjer måste indragas, så anser överstyrelsen, att på förut angivna
skäl indragningen bör träffa den elektriska linjen. Efter denna indragning
skulle den tekniskt merkantila linjen kunna bibehållas vid sidan
om de förutvarande mekaniska och kemiska linjerna. Huru differentieringen
av undervisningen de olika linjerna emellan sedermera skall vara
beskaffad torde ankomma på Kungl. Maj:t att föreskriva.

De besparingar, som genom förenämnda åtgärder skulle vinnas vid tekniska
gymnasiet i Örebro, utgöra dels extra anslaget till fjärde parallellavdelningen,
24,000 kronor, dels arvoden för ett avsevärt antal extralärartimmar
och diverse andra utgifter, för vilka förstärkningsanslag hittills
tagits i anspråk, i allt bortåt 30,000 kronor.

Skolöverstyrelsens

förslag beträffande

tekniska
gymnasiet
i Örebro.

Samman fattning.

22 Kungi. Maj:ts proposition Nr 140.

Såsom en sammanfattning av sina i det föregående angivna åsikter i
de spörsmål, utredningen avsett, gör överstyrelsen följande uttalande:

1. De tekniska fackskolorna liksom de tekniska gymnasierna, sådana de
angivas i den till grund för 1918 års riksdags beslut liggande utredningen,
äro var för sig väl motiverade.

2. De kvarvarande tekniska elementarskolorna böra i och för skolsyste
mets förenkling samt av pedagogiska skäl omorganiseras till tekniska gymnasier.
En förenkling enbart genom indragning av dessa skolors kemiska
och byggnadstekniska linjer skulle väsentligt försvaga ifrågavarande skolor
utan att medföra någon mera avsevärd besparing för statsverket.

3. Intet av de nuvarande tekniska gymnasierna bör nedläggas, utan
denna skolform bör än ytterligare komma till användning vid sidan av de
tekniska fackskolorna och liandelsgymnasierna samt de allmänna läroverkens
real- och latingymnasier, vilka, ehuru sidoställda, alla hava olika
mål — de tre förstnämnda huvudsakligen att utbilda för direkt utträde i
det praktiska livet.

4. Beträffande de tekniska fackskolorna bör, trots deras ringa elevantal,
ingen indragning eller organisationsförändring företagas, utan vidare
erfarenhet avvaktas.

5. Kraftiga åtgärder böra vidtagas för att underlätta förvärvandet av
för inträde i fackskolorna föreskriven teoretisk och praktisk kompetens
dels genom inrättandet vid lärlings- och yrkesskolor av förberedande kurser,
enligt av riksdagen år 1924 lämnat medgivande, och dels genom att
vederbörande industriorganisationer bereda erforderlig möjlighet till lämplig
praktisk utbildning.

6. Statliga elevstipendier böra inrättas vid de tekniska fackskolorna.

7. Beträffande tekniska gymnasiet i Örebro bör iakttagas,

a) att dess fjärde parallellavdelning, såsom för undervisningsbehovet i
det hela numera obehövlig, bör successivt avvecklas;

b) att i samband därmed gymnasiets elektrotekniska linje bör indragas;

c) att differentieringen av undervisningen i vissa undervisningsämnen
de återstående tre parallellavdelningarna eller linjerna emellan bör närmare
bestämmas genom föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t i den
ordning, som tillämpas beträffande de tekniska läroverken i övrigt, varvid
en av linjerna tills vidare må försöksvis erhålla en mera merkantil
läggning än de övriga, samt

d) att de olika parallellavdelningarna eller linjerna icke vidare må uppdelas
i ytterligare parallellavdelningar utan att, såsom i fråga om andra
statens läroanstalter, vederbörligt medgivande därtill dessförinnan erhållits
i varje särskilt fall.

•23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7 /6''.

I anledning av skolöverstyrelsens utredning och förslag rörande de
tekniska Läroverken har styrelsen för tekniska gymnasiet i Örebro till
Kungl. Maj:t ingivit en skrivelse, aArseende att bemöta vissa av skolöverstyrelsen
gjorda uttalanden.

Gent emot skolöverstyrelsens uttalande, att Örebrogymnasiet sökt bryta
sig ut ur den av riksdagen fastställda organisationsplanen för de tekniska
läroverken framhåller gymnasiestyrelsen, att den organisation och omfattning,
som tekniska gymnasiet i Örebro erhållit, i varje detalj fastställts
av Kungl. Maj:t och riksdagen, samt att riksdagen, gent emot tidigare
ansatser till beskärning av läroverket, uttryckligen fastslagit, dels att
Örebroskolan skulle erhålla en särställning och en något avvikande form
i förhållande till andra tekniska gymnasier, dels att detta icke innebure
ett frångående av riksdagens förut fattade beslut med avseende på den
tekniska undervisningen utan snarare ett steg i riktningen att fora läroanstalten
framåt till undervisningens och det allmännas båtnad, dels slutligen
att, då en fortsatt utveckling av detta läroverk måste lända till stort
gagn för den tekniska utbildningen och för den svenska industrien, riksdagen
önskade, att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande Örebrolaroverkets
ytterligare utbyggande.

Ej mindre egendomligt förefölle ett annat av skolöverstyrelsen åberopat
motiv för de föreslagna åtgärderna mot tekniska läroverket i Örebro
eller hänsynen till rikets övriga tekniska läroverk, för vilkas utveckling
Örebroläroverket förmenades hava varit till betydande förfång. Om något
behövde reformeras i en organisation, som, oaktat all omsorg och de bästa
avsikter vid dess utformning, ej visat sig i allo motsvara förväntningarna
och, såsom i detta fall, de bildningssökandes och det praktiska livets behov,
kunde det väl ej vara riktigt att, såsom skolöverstyrelsen föresloge, hämma
och beskära den del av organisationen, som visat sig särskilt livskraftig
och bärande, samt beteckna denna som en osund och onaturlig utväxt, som
hämmade och förkvävde andra delar av organisationen.

Skolstyrelsen lämnar vidare en redogörelse för örebroläroverkets utveckling
samt för förhållandet med parallellavdelningarna och de olika
facklinjerna vid skolan samt framhåller, att läroverkets organisation vuxit
fram på ett fullt naturligt sätt på grund av det ständigt stegrade tilloppet
av lärjungar.

I fråga om skolöverstyrelsens förslag att indraga den Garde parallellavdelningen
vid Örebrogymnasiet erinrar skolstyrelsen, att det icke vore
sagt att en beskärning av gymnasiet skulle komma att öka antalet lärjungar
i de svagare besökta tekniska fackskolorna i Malmö, Härnösand oc li
Västerås. För inträde vid dessa läroverk fordrades bland annat minst två
års industriell praktik, men för inträde i tekniska gymnasiet i Örebro liksom
i övriga tekniska gymnasier endast två månaders praktik. De nuvarande
konjunkturerna hade medfört, att antalet inträdessökande med längre
tids praktik väsentligt nedgått.

Till bemötande av skolöverstyrelsens förslag att i samband med indragningen
av örebrogymnasiets fjärde parallellavdelning nedlägga den elektrotekniska
linjen anför skolstyrelsen bland annat följande:

Man får ej förbise den väsentliga olikheten i inträdesfordringarna vid
fackskolan för elektroteknik i Västerås och vid den elektrotekniska linjen
av tekniska gymnasiet i Örebro. Vid den förra läroanstalten fordras föi
inträde två års praktik, för inträde vid den senare endast två månaders

Styrelsen för
tekniska
gymnasiet
i Örebro.

Skolöversty relsen.

24 Kungl. May.ts proposition Nr 146.

praktik. I dessa förhållanden vill skolöverstyrelsen icke veta av någon
ändring. Nu förhåller det sig- emellertid så, att av de 50 lärjungar, som
under innevarande läsår tillhöra tekniska gymnasiets elektrotekniska linje,
endast 7 vid inträdet i läroverket företett intyg om så lång praktik, att
de kunnat vinna inträde i tekniska fackskolan i Västerås. En indragning
av den elektrotekniska linjen i Örebro skulle sålunda icke väsentligt öka
lärjungeantalet i tekniska fackskolan i Västerås utan i huvudsak ha till
följd, att de möjligheter till en fördjupad utbildning i elektroteknisk riktning,
som nu stå den från realskolan utgångna ungdomen och även annan
ungdom till buds, skulle avklippas. Med de tekniska läroverkens nuvarande
organisation lärer det icke vara möjligt att överflytta mer än ett ringa
fåtal av den elektrotekniska linjens i Örebro lärjungar till Västerås.

Att en indragning av denna linje skulle förorsaka tekniska läroverket
i Örebro vida starkare avbräck än den förut ifrågasatta indragningen av
den merkantilt tekniska linjen ligger i öppen dag. Den elektrotekniska
linjen vid läroverket i Örebro tillkom 1915 på initiativ av skolans lärare
och styrelse, såsom den forsta läroanstalt i sitt slag i riket. Den nådde
hastigt, tack vare skickliga och nitiska lärare samt enskilda personers
offervilliga bidrag till utrustningen, en kraftig utveckling. Tidtals har den
varit läroverkets mest besökta linje, och dess tillkomst har utan tvivel
varit en av de främsta anledningarna till läroverkets kraftiga utveckling
under det sista årtiondet. Den styrka linjen vunnit, vittnar oförtydbart, att
den fyllt ett verkligt behov, och att elektroteknisk undervisning kan bedrivas
med verklig framgång, även om den icke ställes i omedelbart beroende
av den elektriska industrien i Västerås.

Linjens indragning i samband med en avveckling av läroverkets fjärde
parallellavdelning skulle beröva läroverket minst en tredjedel av dess lärjungar,
utan att flertalet av dem, som sålunda utestängas, skulle ha möjlighet
till motsvarande utbildning på annat håll.

Över vad styrelsen för Örebrogymnasiet i förutberörda skrivelse anfört
och hemställt har yttrande infordrats från skolöverstyrelsen, som dels,
under bemötande av åtskilliga i skrivelsen gjorda uttalanden, ytterligare
utvecklat sin ståndpunkt i frågan, dels ock överlämnat, bland annat, yttrande
i ämnet av överstyrelsens sakkunniga i fråga om undervisning i
elektroteknik, vari dessa uttala den uppfattningen, att det skulle vara
synnerligen önskvärt, att båda de ifrågavarande skolorna — i Örebro och
Västerås — bereddes tillfälle att tills vidare fortsätta sin verksamhet.

Avslutningsvis yttrar överstyrelsen:

Huvudfrågan gäller tydligtvis ett ståndpunktstagande till två skilda
vägar: Skall den lägre tekniska undervisningen på ett sätt, som är hinderligt
för det tekniska undervisningsväsendet i allmänhet, koncentreras till
Örebro, eller skall den i överensstämmelse med förut tillämpade principer
och riksdagens beslut i fråga om förläggningen av senast upprättade läroanstalter,
exempelvis elektrotekniska fackskolan i Västerås, upprätthållas
på olika platser i landet? Ansluter man sig till tanken på starkare koncentration
och vill taga konsekvensen att nedlägga bland annat några av
de senast upprättade fackskolorna, då bör man följa motionärernas, respektive
örebroledningens, förslag. Vill man däremot bibehålla decentralisationen
och laga så, att även de tekniska fackskolorna få tillfälle att på

Kungl. Maj.ts proposition Nr 146.

olika platser i landet växa fram, då synes ofrånkomligt att, såsom skolöverstyrelsen
föreslagit, en begränsning av Örebroläroverket nu måste ske.

Till genmäle mot vad skolöverstyrelsen i nu omförmälda skrivelse anfört
har styrelsen för tekniska gymnasiet i Örebro till Kungl. Maj:t inkommit
med ytterligare en skrift i ärendet. Beträffande de anförda skälen och
motskälen tillåter jag mig hänvisa till skrivelserna i fråga.

Såsom framgår av skolöverstyrelsens utredning rörande antalet lärjungar
vid statens tekniska läroverk under höstterminerna 1919—1925 (se
sid. 14—15) har elevantalet vid vissa läroverk och linjer under hela nämnda
tidsperiod varit abnormt lågt. I fråga om nästan samtliga läroanstalter
gäller, att lärjungeantalet under de 3 å 4 sista åren befunnit sig i konstant,
i många fall hastigt sjunkande. Även en och annan skola, som tidigare
haft ett någorlunda tillfredsställande elevantal, synes därför nu vara
på väg att avfolkas.

Såsom exempel på skolor, vilka under hela tidsperioden varit svagt besökta,
kunna nämnas husbyggnadsfackskolan i Malmö, där sammanlagda
lärjungeantalet i båda klasserna varit högst 12 och lägst 7, kemiska fackskolan
i Malmö med högst 9 och lägst 6 elever samt trätekniska fackskolan
i Härnösand med högst 7 och lägst 4 lärjungar. I elektrotekniska fackskolan
i Västerås utgjorde antalet lärjungar i båda klasserna tillhopa
höstterminen 1920 visserligen 59, men elevantalet vid skolan har därefter
år för år minskats och uppgick höstterminen 1925 allenast till 10. Även
ett par andra av här ifrågavarande skolor visa i fråga om elevfrekvensen
en starkt sjunkande tendens. Så har maskinfackskolans i Malmö elevantal,
som höstterminen 1921 uppgick till 54, för varje år minskats och utgjorde
höstterminen 1925 endast 18, och tekniska elementarskolan i Borås
har sett sitt lärjungeantal sjunka från 86 under hösten 1919 till 41 under
hösten 1925. Vad elevantalet vid de kvarvarande tekniska elementarskolorna
beträffar, är för övrigt att märka att detta under hela sjuårsperioden
varit mycket lågt å de kemiska och byggnadstekniska linjerna: i
Norrköping å den kemiska linjen respektive 9, 8, 7, 5, 3, 6, 8 och å den
byggnadstekniska respektive 6, 9, 8, 11, 15, 16, 12 samt i Borås å den
kemiska linjen respektive 11, 14, 8, 3, 2, 5, 4 och å den byggnadstekniska
respektive 3, 1, 0, 2, 4, 2, 1. Tekniska läroverket i Örebro, vars elevantal
under nämnda tidsperiod utgjort högst 308 (hösten 1922) och lägst 242
(hösten 1925), har att uppvisa en svagt besatt merkantilt-teknisk linje
med högst 16 (hösten 1924) och lägst 11 elever (hösten 1922).

Det ligger i öppen dag att med ett så obetydligt elevantal, som åtskilliga
av de här förut berörda läroanstalterna uppvisa, kostnaden för undervisningen,
per elev räknat, måste bliva oproportionerligt stor.

Vad beträffar orsakerna till den dåliga elevfrekvensen, torde vara obe -

Departe mentschefen.

Ordinarie
reservationsanslaget
till
tekniska läroverk.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 14(>.

stridligt, att den nu rådande ekonomiska depressionen spelat en mycket
stor roll. I fråga om fackskolorna har säkerligen jämväl den omständigheten
inverkat, att dessa läroanstalter äro jämförelsevis nya och mindre
kända av den stora allmänheten. En fullt uttömmande förklaring på förhållandet
kunna dessa båda faktorer dock icke anses lämna. Man kan
därför knappast undgå att draga den slutsatsen, att den nuvarande organisationen
för tillgodoseende av behovet av teknisk undervisning är något
för stort tilltagen. I vilken grad »överorganisation» ägt rum torde emellertid
för närvarande icke vara möjligt att fastställa. Vid en prövning
av denna fråga lärer man nämligen behöva bygga på erfarenhet, inhämtad
under några år med mera normala konjunkturer i fråga om elevrekryteringen
än de nu rådande. Först sedan en dylik erfarenhet vunnits
har man erhållit eu säkrare grundval för bedömande av frågan huruvida
och i så fall vilka ändringar i den nuvarande organisationen av den lägre
tekniska undervisningen lämpligen böra vidtagas, därvid även spörsmålet
om en koncentrering av undervisningen till ett färre antal läroanstalter
bör komma under övervägande. Jag anser följaktligen, att för
närvarande ingen rubbning i denna organisation bör äga rum, utan att
man bör inskränka sig till vidtagande av vissa åtgärder, som kunna underlätta
kommande indragningar.

Av det anförda torde framgå, att jag i nu förevarande sammanhang
icke anser mig kunna till behandling upptaga frågan om omorganisation
av de två kvarvarande tekniska elementarskolorna i Norrköping och Borås
till tekniska gymnasier eller att omedelbart förorda en successiv avveckling
av fjärde parallellavdelningen vid tekniska gymnasiet i Örebro
och i samband därmed till indragning av den elektrotekniska linjen
vid sagda gymnasium.

De åtgärder, som nu lämpligen synas kunna vidtagas, inskränka sig i
huvudsak till en vakanssättning av sådana ledigblivna lektorstjänster,
vilkas innehavare undervisa i de läroanstalter eller å de linjer, som på
grund av den svaga elevfrekvensen närmast ifrågakomma till indragning.
För att möjliggöra dylik vakanssättning ämnar jag i annat sammanhang
hemställa, att Kungl. Maj:t ville anbefalla skolöverstyrelsen
att, när ledighet uppstår å lektorstjänst vid de tekniska läroverken, före
befattningens ledigförklarande anmäla förhållandet hos Kungl. Maj:t

samt avvakta Kungl. Majtts beslut i saken.

* *

Det ordinarie reservationsanslaget till tekniska läroverk är i riksstaten
för budgetåret 1925—1926 uppfört med ett belopp av 493,200 kronor. Anslaget
är fördelat mellan de särskilda läroanstalterna på följande sätt:

Tekniska elementarskolan i Norrköping .................. kronor 46,500

Tekniska elementarskolan i Borås......................... » 46,500

Tekniska gymnasiet i Örebro.............................. » 121,225

Kuugl. Maj:ts proposition Nr 14(i.

Tekniska läroverket i Malmö ............................

Tekniska läroverket i Härnösand..........................

Tekniska fackskolan i Västerås...........................

Tekniska fackskolan i Eskilstuna..........................

Arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda
behov ............................................

kronor 120,000
» 62,950

» 39,000

» 35,300

» 21,725

Summa kronor 493,200

Med avseende å de för de särskilda läroanstalterna i anslaget ingående
anslagsposterna har skolöverstyrelsen för budgetåret 1926—1927 föreslagit
nedsättning av anslagsposten för tekniska läroverket i Malmö med 7,900
kronor och förhöjning av anslagsposten för tekniska fackskolan i Eskilstuna
med 1,000 kronor. I övrigt skulle anslagsposterna till de särskilda
läroanstalterna utgå med sina nuvarande belopp. Posten till arvoden åt
extra lärare och vikarier m. in. föreslås höjd med 3,700 kronor. Reservationsanslaget
till tekniska läroverk skulle således enligt överstyrelsens
förslag för hudgetåret 1926—1927 utgå med ett belopp av 490,000 kronor.

Vad beträffar den i det föregående berörda, av skolöverstyrelsen förordade
omorganisationen av tekniska elementarskolorna i Norrköping och
Borås till tekniska gymnasier, har överstyrelsen uttalat, att förändringen
syntes kunna utan avsevärd olägenhet anstå ännu någon tid.

Nedsättningen av anslagsposten för tekniska läroverket i Malmö skulle
enligt överstyrelsens framställning, som ansluter sig till av läroverkets
styrelse framlagda förslag, möjliggöras dels därigenom, att ur läroverkets
stat avfördes en av de i densamma uppförda 12 lektorsbefattningarna,
dels genom minskning av den i nämnda stat ingående anslagsposten till
arvoden åt extra lärare.

Den lektorstjänst, som överstyrelsen sålunda föreslagit till indragning,
uppfördes i staten från och med den 1 juli 1922, men har, med hänsyn till
det ringa lärjungeantalet i två av de till läroverket hörande fackskolorna:
hushyggnadsfacks.kolan och kemiska fackskolan, på grund av Kung!.
Maj:ts beslut den 3 februari 1922 och den 7 december 1923 icke tillsatts.
Ej heller har å sagda tjänst vikarie varit förordnad.

Den i läroverkets stat nu ingående anslagsposten till arvoden åt extra
lärare utgör 14,000 kronor, beräknad för 80 veckotimmar. Skolöverstyrelsen
anser sig med hänsyn till de senaste årens erfarenhet kunna föreslå,
att nämnda anslagspost nu minskas till 11,900 kronor, motsvarande extralärararvoden
för 68 veckotimmar.

Mot skolöverstyrelsens ovan angivna förslag beträffande det tekniska
läroverket i Malmö har jag ingen erinran att göra.

I förhållande till det nu till läroverket utgående ordinarie anslaget in -

Tekniska
läroverket
i Malmö.

Departe mentschefen.

Tekniska
fackskolan
i Eskilstuna -

28 Kungl. Maj.is proposion Nr 146.

nebära nyss angivna ändringar i läroverkets stat en kostnadsminskning
av 7,900 kronor. Den i reservationsanslaget till tekniska läroverk ingående
anslagsposten för tekniska läroverket i Malmö bör i enlighet härmed
från och med budgetåret 1926—1927 bestämmas till 112,100 kronor.

I nämnda reservationsanslag ingår vidare, såsom nämnt, för tekniska
fackskolan i Eskilstuna ett belopp av 35,300 kronor.

Den av Kungl. Maj:t den 22 maj 1925 för nämnda fackskola fastställda
staten upptager, bland andra poster, till belysning och renhållning ett belopp
av 1,000 kronor samt till uppvärmning (bidrag till kostnaden) ett belopp
av 3,000 kronor. Sistnämnda kostnad delar staten med Eskilstuna
stad, som har sina lärlings- och yrkesskolor inrymda i samma byggnad, i
vilken staden tillhandahåller de för fackskolan erforderliga lokalerna.

Fackskolans styrelse har i skrivelse till skolöverstyrelsen anmält, att berörda
anslagspost till belysning och renhållning visat sig otillräcklig. Styrelsen
har därvid meddelat, att utgifterna för belysning och renhållning,
vilka under förra halvåret 1923 utgjort 1,735 kronor 30 öre, under budgetåret
1923—1924 uppgått till 2,952 kronor 59 öre och under budgetåret 1924—
1925 beräknades komma att uppgå till minst sistnämnda belopp. Ifrågavarande
utgifter hölle sig således vid omkring 3,000 kronor för år eller

2.000 kronor mera än ovannämnda i staten för ändamålet anslagna belopp.
Samtidigt meddelade styrelsen, att statens bidrag till kostnaderna för uppvärmning
borde kunna nedsättas till 2,500 kronor. Då övriga i fackskolans
stat för olika utgiftstitlar anslagna belopp ej kunde anses för högt
tillmätta, och man därför ej utan olägenhet kunde från dem fylla ifrågavarande
belopp, syntes det styrelsen önskvärt, att anslagsposten till belysning
och renhållning från och med budgetåret 1926—1927 höjdes till

3.000 kronor.

Enligt av fackskolans rektor sedermera lämnad uppgift hava ifrågavarande
utgifter för belysning och renhållning för budgetåret 1924—1925
utgjort 2,671 kronor 28 öre.

Vidare har styrelsen i nämnda skrivelse erinrat, hurusom behovet av
laboratorievaktmästare vid fackskolan länge varit i hög grad kännbart.
Sedan emellertid skolans vaktmästarbefältning från och med den 1 oktober
1924 erhållit ny innehavare, som vore väl kunnig i mekaniskt arbete
och skötsel av maskiner samt delvis även i enklare elektriskt montagearbete,
hade denne vid sidan av sin vaktmästarsyssla även tjänstgjort såsom
laboratorievaktmästare. Vaktmästarens göromål hade härigenom i
högst väsentlig grad ökats, så att den enligt skolans stat utgående vaktmästaravlöningen,
650 kronor jämte fri bostad med bränsle, vartill komme
ytterligare 650 kronor såsom vaktmästare vid Eskilstuna stads lärlingsoch
yrkesskolor, ej längre kunde anses utgöra skälig ersättning för hans
arbete. Det vore därför önskligt, att skolans vaktmästare såsom ersätt -

Kung!. May.ts proposition Nr 146.

ning för sin tjänstgöring såsom laboratorievaktmästare av statsmedel tillerkändes
ett årligt arvode av 650 kronor, medan hans avlöning i övrigt
skulle bibehållas oförändrad.

För beredande av den ifrågasatta ökningen av anslagsposten till belys
ning och renhållning under samtidigt föreslagen nedsättning av anslags
posten till uppvärmning samt för beredande av den föreslagna ersättningen
till skolans vaktmästare bär styrelsen slutligen hemställt, att skolans
ordinarie anslag måtte höjas med 2,150 kronor.

Vad angår skolstyrelsens hemställan om ökade medel till belysning och
renhållning, under samtidig nedsättning av anslagsposten i skolans stat
till uppvärmning, anför skolöverstyrelsen, bland annat, följande:

Överstyrelsen anser sig böra erinra därom, att i övriga tekniska läroverks
stater ifrågavarande utgiftsposter äro sammanförda till en post. Så
synes kunna ske jämväl beträffande förevarande fackskola. Såsom framgår
av det föregående äro berörda utgiftsposter i skolans nu gällande stat
upptagna med sammanlagt 4,000 kronor. Överstyrelsen får även erinra,
att ifrågavarande kostnader delvis skola bäras av Eskilstuna stad, som
disponerar vissa delar av skolhusbyggnaden. Med hänsyn tagen till storleken
av motsvarande post i staterna för övriga tekniska läroverk finner
sig överstyrelsen emellertid kunna tillstyrka en ökning av sist angivna
belopp med 500 kronor till 4,500 kronor. Till gäldande av de statsverkets
kostnader för ifrågavarande ändamål, som tilläventyrs icke kunna bestridas
inom ramen av det sålunda föreslagna beloppet, synas efter vederbörlig
prövning erforderliga medel kunna ställas till skolstyrelsens förfogande
från extra anslaget till »ytterligare medel till expenser, bränsle m. m. för
tekniska läroverk».

Beträffande styrelsens hemställan om beredande av medel till ersättning
åt skolans vaktmästare för tjänstgöring såsom laboratorievaktmästare
yttrar överstyrelsen bland annat:

Avsaknaden av en laboratorievaktmästare har föranlett behov av biträde
vid laborationsövningarna, sedan skolan genom av riksdagen anvisat
särskilt anslag erhållit en för skolans ändamål behövlig laboratorieutrustning.
På av skolöverstyrelsen gjord framställning i ämnet anvisade
Kungl. Maj:t den 29 maj 1925 för beredande av medel till ersättning åt
biträde vid laborationer vid skolan ett belopp av högst 490 kronor att utgå
ur reservationsanslaget till tekniska läroverk. I berörda framställning uttalade
överstyrelsen, att då behovet av dylikt biträde torde återkomma
alltjämt, till dess laboratorievaktmästare kunde bliva anställd, syntes kostnaden
härför böra upptagas i skolans stat. I anslutning härtill finner sig
överstyrelsen med anledning av styrelsens ovannämnda förslag nu böra
tillstyrka, att en ny anslagspost »biträde vid laborationer» å 500 kronor
beräknas ingå i skolans stat för budgetåret 1926—1927. Givetvis må det
bero på framtida särskild prövning av fackskolans styrelse, huruvida och
i vilken omfattning ersättning för sådant biträde må utgå till skolans
vaktmästare, varvid förutsättes såsom självfallet, att till denne ersättning
icke må utgå för annan tjänstgöring än som kan anses falla utanför hans
ordinarie tjänstgöringsskyldighet.

Departe

mentschefen.

Extra lärare
och vikarier
m. in.

Departe mentschefen.

Parallellavdelningar
vid
tekniska fackskolan
i
Eskilstuna.

30 Kung!. Maj:ts proposition Nr 140.

I anslutning till vad skolöverstyrelsen därom anfört vill jag för min del
tillstyrka, dels att, med uteslutande av den för fackskolan i Eskilstuna
gällande staten av de i densamma ingående anslagsposterna å sammanlagt
4,000 kronor till belysning och renhållning samt till uppvärmning, i
samma stat bland utgiftstitlarna uppföres en anslagspost å 4,500 kronor
till uppvärmning (bidrag till kostnaden), belysning, renhållning m. m.,
dels ock att i samma stat uppföres en ny anslagspost å 500 kronor till biträde
vid laborationer.

Vid bifall till detta mitt förslag kommer den i reservationsanslaget till
tekniska läroverk ingående anslagsposten för fackskolan i Eskilstuna att
ökas med 1,000 kronor till 36,300 kronor.

Beträffande den för de tekniska läroverken gemensamma anslagsposten
till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behov anser
överstyrelsen försiktigheten bjuda, att densamma för mötande av icke nu
beräkneliga behov höjes från 21,725 kronor till 25,425 kronor.

Såsom framgår av vad jag senare i annat sammanhang kommer att
meddela, har å reservationsanslaget till de tekniska läroverken under
årens lopp uppstått en besparing å cirka 92,000 kronor. En av orsakerna
härtill synes vara, att förevarande gemensamma anslagspost icke behövt
i sin helhet tagas i anspråk. Vid sådant förhållande synes ej nödigt höja
densamma, utan torde i stället posten kunna något sänkas. Beloppet torde
— med beaktande av önskvärdheten att reservationsanslagets slutsumma
avrundas till helt tusental kronor — kunna sättas till 18,425 kronor.

Under förutsättning av bifall till vad jag sålunda föreslagit beträffande
reservationsanslaget till tekniska läroverk bör detta anslag för budgetåret
1926—1927 utgå med ett belopp av 483,000 kronor.

För uppehållande av parallellavdelningar vid tekniska fackskolan i
Eskilstuna utgår för innevarande budgetår ett extra anslag av 6,300
kronor.

Styrelsen för fackskolan har nu, med förmälan att det torde bliva nödvändigt
att under läsåret 1926—1927 uppdela fackskolans första och andra
klass i vardera två parallellavdelningar, anhållit, att för budgetåret 1926—
1927 måtte för uppehållande av parallellavdelningar vid skolan anvisas
ett extra anslag till samma belopp som för innevarande budgetår eller
6,300 kronor.

Skolöverstyrelsen anför härom: Det kunde synas som om den omständigheten,
att andra statens tekniska fackskolor hava relativt få elever bort
föranleda avslag på ifrågavarande framställning. Då emellertid enligt skolans
katalog 90 procent av skolans elever äro hemmahörande i Eskilstuna

Knngl. Maj:ts proposition Nr 146. 31

stad, anser sig överstyrelsen icke böra avstyrka styrelsens ifrågavarande
anhållan.

Ifrågavarande anslag synes för budgetåret 1926—1927 böra utgå med
oförändrat belopp, 6,300 kronor, och torde förslag därom böra föreläggas
riksdagen.

Beträffande den fjärde parallellavdelningen vid tekniska gymnasiet i
Örebro har skolöverstyrelsen, såsom jag i det föregående nämnt, föreslagit
en successiv indragning av densamma, så att under läsåret 1926—1927 parallellavdelning
skulle finnas endast i gymnasiets andra och tredje klasser.
I enlighet härmed hemställer överstyrelsen, att för nämnda budgetår
det nu utgående extra anslaget å 24,000 kronor måtte minskas med 8,000
kronor till 16,000 kronor.

Såsom jag förut uttalat, synes mig den fjärde parallellavdelningen böra
tillsvidare bibehållas oförändrad. För ändamålet erfordras således jämväl
för nästkommande budgetår ett extra anslag av 24,000 kronor; och hemställer
jag, att förslag om anvisande av detta belopp förelägges riksdagen.

Till utrustning av utvidgade laboratorier för den tekniska elementarskolan
och ett tekniskt gymnasium i Örebro anvisade riksdagen på extra
stat för år 1919 ett reservationsanslag av 10,000 kronor.

I samband med omorganisationen av tekniska elementarskolan i Örebro
till tekniskt gymnasium anvisades därefter på extra stat för år 1921 till
utrustning av ett maskinlaboratorium vid gymnasiet ett reservationsanslag
av 20,000 kronor.

Hos skolöverstyrelsen har nu styrelsen för läroanstalten gjort framställning
om anvisande av 45,000 kronor till ytterligare utrustning av nämnda
maskinlaboratorium.

Till stöd härför anför styrelsen bland annat följande:

Den nu föreliggande planen till fullständigande av utrustningen av gymnasiets
maskinlaboratorium avser dels en komplettering i vissa hänseenden
av den förut anskaffade utrustningen, dels ock huvudsakligen anskaffning
av en ånganläggning, bestående av ångpanna, kolvångmaskin, ångturbin
och ångackumulator.

Apparaterna för materialprovning behöva fullständigas med vissa maskiner
och apparater. Likaledes är det önskvärt att erhålla eu centrifugalfläkt
för att samtliga för olika lufttryck och olika ändamål avsedda
luftkomprimeringsmaskiner måtte kunna studeras vid sidan av varandra.

Vid maskinlaboratoriets första utrustning ansågs det på grund av de
begränsade medel, som stodo till förfogande, nödvändigt att avstå från
anskaffning av eu ånganläggning, som skulle förbrukat hela det av riksdagen
anvisade anslagsbeloppet och ändock knappast kunnat göras så fullständig,
att den i allt motsvarat undervisningens behov. Styrelsen beslöt
därför med skolöverstyrelsens godkännande att för de medel, som i första
hand anvisades, anskaffa de mindre dyrbara maskiner av olika typer, som

Departe mentschefen.

En fjärde
parallellavdelning
vid
tekniska gym
nasiet i
Örebro.

Departe mentschefen -

Laboratorieutrustning
vid
tekniska gymnasiet
i
Örebro.

Departe mentschefen.

32 Kungl. May.ts proposition Nr 146.

måste ingå i maskinlaboratoriets utrustning för att ändock kunna giva
laborationsövningarna största möjliga mångsidighet och omväxling.

Det torde dock vara ofrånkomligt att snarast möjligt bereda gymnasiet
erforderliga medel för anskaffning av en för dess maskinlaboratorium
lämpad ånganläggning. Lektorn i maskinlära vid gymnasiet Georg Nordberg
har upprättat förslag till en ånganläggning, som genom de möjligheter
den erbjuder att på ett mångsidigt sätt åskådliggöra ångans användning
för såväl kraft- som värmebehov bör bli av stort värde för
läroverket.

Enligt ett av Nordberg uppgjort förslag till komplettering av utrustning
av maskinlaboratoriet skulle kostnaden härför uppgå till ett belopp
av 45,000 kronor. Beträffande den närmare specifikationen å olika anslagsposter
tillåter jag mig hänvisa till förslaget.

Skolöverstyrelsen har i avgivet yttrande över skolstyrelsens framställning
gjort följande uttalande:

Överstyrelsen vill vitsorda behovet av att den ifrågasatta kompletteringen
av läroverkets maskinlaboratorium äger rum, så att laborationsövningarna
må kunna bedrivas i den omfattning och på det sätt, som
målet för undervisningen i maskinlära och därmed sammanhörande ämnen
oavvisligt kräver. Berörda behov är för handen och är lika stort,
vare sig den vid läroverket nu befintliga av överstyrelsen i annat sammanhang
berörda fjärde parallellavdelningen indrages eller icke.

Överstyrelsen kan också vitsorda, att de för läroverkets laboratorieutrustning
förut av riksdagen anslagna medlen använts med sparsamhet
och god urskillning på ett i betraktande av medlens begränsning mycket
tillfredsställande sätt. Att utrustningen ändå icke blivit tillräcklig beror
givetvis på att anslagen varit för knappt tilltagna.

Den kostnadsberäkning, som åtföljer det nu föreliggande förslaget till
ifrågavarande komplettering av maskinlaboratoriet slutar på ett belopp
av 45,000 kronor. Det synes överstyrelsen, att genom ett realiserande av
förslaget endast i den mest oundgängliga omfattning anslagsbehovet
skulle kunna nedbringas till 30 000 kronor. Anslagsbeloppet bör odelat
anvisas. Liksom i andra liknande fall torde anslaget böra beviljas i form
av reservationsanslag. Även torde såsom vanligt böra bestämmas, att förslag
till mera betydande anskaffning skall underställas skolöverstyrelsens
prövning och vara av överstyrelsen godkänt, innan anslagsmedlen få
användas.

Enligt vad skolöverstyrelsen inhämtat av den av riksräkenskapsverket
utgivna budgetredovisningen för budgetåret 1924—1925 finnas å ordinarie
reservationsanslaget till tekniska läroverk till nästföljande budgetår reserverade
medel till belopp av 92,062 kronor 83 öre. Därest Kungl. Maj:t
ej skulle finna skäl att till instundande riksdag göra framställning om
anvisande av särskilt anslag till här ifrågavarande ändamål, hemställer
överstyrelsen, att nämnda belopp, 30,000 kronor, måtte anvisas att utgå
av reserverade medel å reservationsanslaget till tekniska läroverk.

Genom vad i ärendet anförts har jag blivit övertygad om att läroverkets
maskinlaboratorium tarvar ytterligare komplettering, för så vitt laborationsövningarna
skola kunna bedrivas i tillräcklig omfattning och på

Kung!. Maj:ts proposition Nr 146. 33

lämpligt sätt. Jag anser mig dock ej kunna förorda högre belopp än
15,000 kronor. Ett anslag av denna storlek synes mig tillräckligt för att
avhjälpa de värsta brister, som i angivna hänseenden föreligga. Plan för
inköpen torde böra underställas skolöverstyrelsen för godkännande.

Såsom skolöverstyrelsen erinrat, finnes enligt riksräkenskapsverkets
budgetredovisning för budgetåret 1924—1925 å omförmälda reservationsanslag
reserverade medel till belopp av 92,062 kronor 83 öre. Med hänsyn
till denna reservations storlek synes mig lämpligt, att det av mig för
nyssberörda ändamål förordade anslagsbeloppet, 15,000 kronor, anvisas
att utgå från samma reservation; och torde således riksdagens medgivande
härtill böra inhämtas.

I enlighet med Kungl. Majrts därom gjorda framställning anvisade riksdagen
till anskaffande av laboratorieutrustning och undervisningsmateriell
vid tekniska elementarskolan i Borås för budgetåret 1925—1926 såsom
extra reservationsanslag ett belopp av 12,000 kronor.

Till grund för Ivungl. Maj:ts ifrågavarande framställning låg eu av
styrelsen för nämnda skola gjord framställning om anslag dels till upprättande
av ett maskinlaboratorium för en beräknad kostnad av 25,000
kronor, dels ock till komplettering av den för undervisningen i verkstadsarbete
avsedda uppsättningen av maskiner, varför kostnaden beräknades
till 10,000 kronor. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1924 förklarade
skolöverstyrelsen, att den föreslagna utrustningen för ett maskinlaboratorium
vore starkt behövlig för undervisningens ändamålsenliga bedrivande
samt att anskaffningen ej längre borde uppskjutas, överstyrelsen
förklarade sig vidare dela skolstyrelsens uppfattning, att den till
verkstaden hörande materiellen vore försliten och jämförelsevis föråldrad,
så att den behövde ersättas eller kompletteras. Kostnaderna för ångpanneanläggning
och ångmaskin kunde dock enligt överstyrelsens mening
beräknas något lägre än vad i den av skolstyrelsen åberopade kostnadskalkylen
angivits, varför anslaget till maskinlaboratoriet borde kunna begränsas
till 20,000 kronor. Detta belopp föreslogs av överstyrelsen till fördelning
på två år, varigenom för budgetåret 1925—1926 skulle erfordras
endast hälften eller 10,000 kronor. Anskaffningen av verkstadsmateriell
borde, om den, såsom överstyrelsen ansåge riktigt, för närvarande begränsades
till det mest oundgängliga, kunna ske för en kostnad av 5,000
kronor, vilket belopp syntes böra i sin helhet anvisas för budgetåret
1925—1926.

Vid framläggande av 1925 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln,
uttalade jag, att jag genom vad i ärendet anförts blivit övertygad
om att det läge åtskilligt berättigat i de krav, som framförts av styrelsen
för tekniska elementarskolan i Borås. För den tekniska undervisningen
vore det givetvis av den största betydelse, att vederbörande läroverk

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 121 käft. (Nr 146.) 3

Laboratorie
utrustning vi
tekniska de
mentarskolai
i Bords.

Departe mentschefen.

Laboratorieutrustning
vid
tekniska elementarskolan

i Norrköping.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

disponerade över tillräcklig och modern materiell. Inrättandet av ett
maskinlaboratorium, som länge utgjort ett önskemål för skolan, syntes
mig med hänsyn härtill knappast längre kunna uppskjutas. Jag förklarade
mig vidare anse, att den ifrågasatta förnyelsen och kompletteringen
av övrig undervisningsmateriell borde äga rum. De av översty
relsen föreslagna beloppen, utgörande för budgetåret 1925—1926 tillsammans
15,000 kronor, kunde jag dock ej helt godtaga, utan tillstyrkte
ett anslag för ändamålet av 12,000 kronor, vilket belopp även blev av
riksdagen anvisat.

Under åberopande av sina nyss angivna kostnadsberäkningar har nu
skolöverstyrelsen hemställt, att ett extra reservationsanslag av 13,000 kronor
måtte för budgetåret 1926-—1927 lios riksdagen äskas till anskaffande
av maskinlaboratorium vid nämnda skola.

Den ifrågavarande laboratorieutrustningen är otvivelaktigt av stor betydelse
för undervisningens ändamålsenliga bedrivande vid ifrågavarande
läroanstalt, och torde med hänsyn härtill ytterligare medel till anskafffande
av dylik materiell böra beredas läroanstalten. För ändamålet är
jag villig tillstyrka ett ytterligare anslag av 5,000 kronor. Sagda belopp
synes, i analogi med vad jag föreslagit i fråga om beredande av anslag
till laboratorieutrustning för tekniska gymnasiet i Örebro, böra utgå av
reservationen å reservationsanslaget till tekniska läroverk; och torde riksdagens
medgivande härtill böra inhämtas. Plan för materiellinköpen torde
böra underställas skolöverstyrelsen för godkännande.

Hos skolöverstyrelsen har styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping
anhållit, att överstyrelsen ville bos Kungl. Majrt göra framställning
om ett anslag för budgetåret 1926—1927 till läroanstalten å 18,700
kronor för inköp av viss undervisningsmateriell. Skolstyrelsen anför därvid
bland annat följande:

Då vid de omreglerade tekniska läroverken laborationer i samband med
undervisningen uti såväl maskin- som byggnadslära redan äro införda,
och då någon omändring av tekniska elementarskolan i Norrköping ej
synes vara förestående inom den närmaste tiden, anser styrelsen, att införandet
av dylika laborationer i samband med nämnda undervisning vid
skolan ej längre kan få anstå.

Undervisningen uti såväl maskin- som byggnadslära komme naturligtvis
att vinna betydligt genom föreslagna laborationers införande och i
synnerhet skulle skolans byggnadsavdelning, som för närvarande är den
enda statliga lägre läroanstalt, där undervisning i väg- och vattenbygg
nadskonst meddelas, vinna därpå. Undervisningen inom dessa läroämnen
har numera fått en större betydelse än förr, i det att blivande vågmästare
härstädes kunna få den teoretiska utbildning, de annars ej, annat än möjligen
delvis, kunna skaffa sig vill eu privat teknisk skola.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Det här ovan begärda anslaget å 18,700 kronor är beräknat förslagsvis
och innesluter: maskin för utförande av drag-, tryck- och böjningsprov,
instrument och andra anordningar för provning av cement och betong, förbränningsmotor,
pump och turbin, diverse anordningar och instrument.

Skolöverstyrelsen har anfört bland annat:

Den nu ifrågavarande utrustningen vore lika nödvändig, ifall den tekniska
elementarskolan skulle omorganiseras till tekniskt gymnasium eller
teknisk fackskola, varför ett bifall till nu förevarande framställning icke
innebär något föregripande i avseende å en dylik omorganisation. Överstyrelsen
vill därför på det livligaste tillstyrka skolstyrelsens nu förelig
gande framställning, dock att överstyrelsen finner det begärda anslagsbeloppet
lämpligen kunna nedsättas till 18,000 kronor att anvisas såsom
extra reservationsanslag.

Därest Kung], Maj:t ej skulle finna skäl att till riksdagen göra framställning
om anvisande av ovanberörda anslag, hemställer överstyrelsen,
att anslagsbeloppet eventuellt måtte anvisas att utgå av de till budgetåret
1925—1926 reserverade medlen å reservationsanslaget till tekniska
läroverk.

Av vad i ärendet anförts synes mig framgå, att tekniska elementarskolan
är i stort behov av anslag för ifrågavarande ändamål, och torde medel
härför alltså böra beredas densamma, överstyrelsen bar tillstyrkt ett anslag
av 18,000 kronor. Så långt kan jag för min del ej sträcka mig. Med
ett anslag av 5,000 kronor torde skolan sättas i stånd att tillgodose åtminstone
de mest trängande behoven av laboratorieutrustning, varför jag
nu vill tillstyrka, att anslaget begränsas till sistnämnda belopp. Liksom
beträffande de tekniska läroverken i Örebro och Borås, torde det av mig
sålunda tillstyrkta beloppet böra anvisas från reservationerna å nieranämnda
reservationsanslag och riksdagens medgivande härtill inhämtas.
Plan för materiellinköpen torde böra underställas skolöverstyrelsen för
godkännande.

Till förstärkande av de tekniska läroverkens stater i erforderliga fall
har riksdagen de senaste åren beviljat särskilda extra anslag att utgå
efter de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott meddela.
För budgetåret 1925—392G bär för ändamålet anvisats ett anslag av 10,000
kronor.

Hos Kungl. Maj:t bar nu skolöverstyrelsen hemställt om utverkande av
ett anslag för nämnda ändamål för budgetåret 1926—1927 å enahanda
belopp.

Då de tekniska läroverkens stater äro beräknade på grundvalen av eu
prisnivå, lägre än den nuvarande, torde försiktigheten bjuda att jämväl
för budgetåret 192&—1927 räkna med att ytterligare medel till expenser,
bränsle in. m. böra för ändamålet finnas disponibla. Skolöverstyrelsen kar
i detta syfte hemställt om utverkande av ett extra anslag å 10,000 kronor.

Departe mentschefen.

Ytterligare
medel till expenser,
bränsle
m. m. för tekniska
läroverk.

Departe mentschefen.

Hemställan.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

Mot det beräknade beloppets storlek har jag icke något att erinra. Däremot
finner jag icke nödigt att hos riksdagen äska något särskilt anslag
för berörda ändamål. Såsom jag i det föregående erinrat, utvisar nämligen
riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret 1924—1925
en behållning å reservationsanslaget till tekniska läroverk å cirka 92,000
kronor. Vid bifall till mina nyss framställda förslag om anvisande från
nämnda reservationsanslag av medel till anskaffande av laboratorieutrustning
för de tekniska läroverken i Örebro, Borås och Norrköping skulle
nämnda behållning minskas med 25,000 kronor till omkring 67,000 kronor.
Denna behållning är tydligtvis stor nog för att lämna tillgång till bestridande
av de kostnader för ytterligare medel till expenser, bränsle m. m.,
som kunna uppkomma under budgetåret 1926—1927. Något hinder för
Kungl. Maj:t att på angivna sätt disponera ifrågavarande reservationsmedel
lärer icke föreligga. Under sådana omständigheter lärer någon
framställning i ämnet icke nu behöva avlåtas till riksdagen.

Under åberopande av vad jag ovan anfört, hemställer jag om förslag
till riksdagen att

dels minska det ordinarie reservationsanslaget till tekniska
läroverk, nu 493,200 kronor, med 10,200 kronor till
483,000 kronor att fördelas mellan de olika läroverken på
sätt av mig här förut angivits;

dels till uppehållande av parallellavdelningar vid tekniska
fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna anvisa
för budgetåret 1926—1927 ett extra anslag av 6,300 kronor;

dels till uppehållande av en fjärde parallellavdelning
vid tekniska gymnasiet i Örebro anvisa för nämnda budgetår
ett extra anslag av 24,000 kronor;

dels ock medgiva, att från de å ovannämnda reservationsanslag
reserverade medel må för budgetåret 1926—
1927 anvisas till laboratorieutrustning vid tekniska gymnasiet
i Örebro 15,000 kronor, till laboratorieutrustning
vid tekniska elementarskolan i Borås 5,000 kronor samt
till laboratorieutrustning vid tekniska elementarskolan i
Norrköping 5,000 kronor.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet;

E. Meurling.

Stockholm 1926, Ivar Hajggströms Boktryckeri A. B.

260454