Kungl. Maj:ts proposition Nr 143 (Proposition 1931:143)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Nr 143.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående den högre lantbruksundervisningens
ordnande m. m.; given Stockholms slott
den 26 februari 1931.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 26 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför
efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet:

Riksdagen anhöll i skrivelse till Kungl. Majit den 8 maj 1926, nr 182,
örn allsidig utredning samt förslag snarast möjligt rörande lämpligaste
sättet för ordnande av den högre lanthruksundervisningen.

Denna riksdagsskrivelse var föranledd av en vid 1926 års riksdag väckt
motion i ärendet (II: 299).

Motionen behandlades av jordbruksutskottet, som i sitt av riksdagen
godkända utlåtande, nr 44, anförde följande.

Utredning
angående den
högre lantbruksundervisningens

ordnande.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 123 höft. (Nr lå3.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

En slutlig lösning av den sedan årtionden aktuella frågan om ordnandet
av den högre lantbruksundervisningen måste otvivelaktigt anses vara i
hög grad påkallad. Sedan länge vore vårt land på detta område i ett
sämre läge än grannländerna. Följderna av denna efterblivenhet framträdde
med åren alltmera, bland annat genom växande svårigheter att
besätta lärarplatserna vid lantbruksinstituten och andra befattningar, för
vilkas bestridande på tillfredsställande sätt mera vetenskapliga kvalifikationer
vore behövliga. Örn alltså behovet av en förbättrad dylik undervisning
vore allmänt insett och erkänt, ginge meningarna starkt i sär,
såväl beträffande omfattningen av detta behov som i fråga örn det sätt,
på vilket det borde tillgodoses. Såsom från flera håll framhållits vore
den i ämnet hittills verkställda utredningen — vilken för övrigt numera
måste anses vara tämligen föråldrad — i dessa avseenden på åtskilliga
viktiga punkter ofullständig.

Sålunda torde den grundläggande frågan örn den ifrågasatta verksamhetens
uppgifter icke vara tillräckligt noggrant klarlagd. I detta avseende
syntes vara av stor betydelse att få fastslaget, vilka kompetensfordringar
man ansåge böra ställas på lärare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna,
jordbrukskonsulenter m. fl. liknande tjänstemän.
Därest högskoleutbildning ansåges erforderlig för dessa tjänstemän,
skulle liögskoleundervisningen komma att begagnas av ett relativt stort
antal studerande, under det att i annat fall sagda antal sannolikt bleve
mera begränsat. Likaledes torde frågan, huruvida högskoleundervisning
kunde beredas yrkesmän vid det praktiska jordbruket, vara förtjänt
av beaktande.

Vad anginge sättet för anordnande av liögskoleundervisningen, syntes
detta kunna bliva i hög grad beroende av vilket resultat man komme
till beträffande behovets omfattning. Även örn undervisning skulle böra
beräknas för ett så stort antal studerande, som lantbrukshögskolesakkunniga
på sin tid antagit, syntes man vid den verkställda utredningen
icke hava tillräckligt beaktat och undersökt de olika möjligheter, som
härutinnan erbjöde sig. På sätt lantbruksstyrelsen framhållit syntes
det icke heller vara uteslutet, att den lösning av förevarande fråga, som
kunde befinnas lämplig och möjlig, läge vid sidan av redan framförda
förslag.

Det torde därför vara nödvändigt, att en förnyad allsidig utredning —
som lämnade möjlighet till fullständig jämförelse mellan de olika tänkbara
utvägarna, icke minst med hänsyn till deras ekonomiska konsekvenser
och praktiska genomförbarhet — komme att äga rum. I detta
sammanhang torde även böra framhållas vikten av en noggrann undersökning
av den synnerligen komplicerade frågan örn sättet för övergången
från nuvarande förhållanden till en lantbruksundervisning av ifrågavarande
art. I detta avseende torde böra uppmärksammas vad lantbruksstyrelsen
anfört rörande betydelsen av studiestipendier för utbildningen
av högre kvalificerade lärarkrafter.

Tydligt vore, att hur frågan örn liögskoleundervisningen löstes den icke
kunde undgå att utöva inverkan på lantbruksinstitutens organisation.
Spörsmålet angående ändringar i institutens stadgar m. m., vilket även
i och för sig trängde till lösning, borde därför beaktas vid utredningen.

Vid anmälan den 30 september 1926 av riksdagens nyssnämnda skrivelse
bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla
högst nio sakkunniga personer att inom departementet verkställa

Kungl. Maj:ts :proposition Nr 143.

utredning samt avgiva förslag rörande lämpligaste sättet för ordnande
av den högre lantbruksundervisningen. I enlighet härmed tillkallade
dåvarande departementschefen samma dag generaldirektören och chefen
för lantbruksstyrelsen P. E. G. Insulander (ordförande), föreståndaren för
centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet avdelning för
bakteriolog!, professorn J. G. Ch. Barthel, föreståndaren för lantmannaskolan
vid Hamra i Östergötlands län F. G. I. Gezelius, ledamoten av
riksdagens andra kammare, sekreteraren hos Jämtlands läns hushållningssällskap
P. S. Hedlund, ledamoten av riksdagens första kammare,
godsägaren, numera landshövdingen G. B. Sederholm, dåvarande rektorn
vid lantbruksinstitutet vid Ultuna, professorn J. A. Sjöström, ledamoten
av riksdagens andra kammare, lantbrukaren P. E. Sköld, dåvarande rektorn
vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, professorn L. G.
Thomé samt ledamoten av riksdagens första kammare, professorn vid universitetet
i Uppsala K. G. Westman att såsom sakkunniga verkställa
den sålunda beslutade utredningen. Som de sakkunnigas sekreterare fungerade
lantbruksakademiens nuvarande sekreterare professorn Th. Y. E.
Björkman. De sakkunniga antogo benämningen »högre lantbruksundervisning
ssakku n niga ».

Föredragnade departementschefen angav i huvudsak följande riktlinjer
för de sakkunnigas utredningsarbete.

Vid utredningen mötte först spörsmål örn fastställande av den omfattning,
i vilken behov av en högre lantbruksundervisning kunde förefinnas,
samt i samband därmed om denna undervisnings innehåll, varefter
uppkomme frågan örn det lämpligaste sättet för undervisningens organiserande.
Härtill slote sig flera andra frågor, såsom den inverkan en ny
undervisningsform kunde komma att medföra för de nuvarande lantbruksinstituten
samt den ställning en eventuellt utvidgad undervisning borde
intaga till den utbildning, som för närvarande vissa befattningshavare
måste äga inom ämnesgrupper, som läge nära eller inginge under en
högre lantbruksundervisning. Härvid avsåges särskilt lantmätare och
lantbruksingenjörer.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga avgåvo den 12 november 1927
betänkande med förslag till den högre lantbruksundervisning ens ordnande
(statens offentliga utredningar 1927: 32).

I betänkandet lämnas till en början en historisk översikt rörande den
högre lantbruksundervisningen, och i samband därmed behandlas frågan
örn behovet av en förbättrad högre lantbruksundervisning.

I ett följande kapitel avhandlas huvudlinjerna för den högre lantbruksundervisningens
ordnande, därvid de sakkunniga alternativt räkna med
två olika möjligheter, nämligen antingen att den högskolemässiga lantbruksundervisningen
skall anordnas i huvudsak fristående från undervisningen
för utbildning av driftsledare (agronomkurs), eller också att
agronomkurs normalt bildar grunden för de fortsatta högskolestudierna.
Det förstnämnda av dessa båda system för undervisningens anordnande
har i betänkandet betecknats såsom huvudalternativ A och det sistnämnda
såsom huvudalternativ B.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143,

Därefter diskuteras olika tänkbara anordningar med avseende på den
liögskolemässiga lantbruksundervisningens yttre organisation. De sakkunniga
undersöka förutsättningarna för att inordna ifrågavarande undervisning
i ett universitet, att anknyta den till tekniska högskolan, att
inkorporera den med veterinär- och skogshögskolorna samt att förena
den med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Resultatet
av denna undersökning blir, att de sakkunniga anse sig böra förorda
upprättandet av en i organisatoriskt hänseende självständig lantbrukshögskola.

I fortsättningen av betänkandet utredes behovet av byggnader m. m.
för den högre lantbruksundervisningen och i samband därmed kostnaderna
för undervisningslokalernas inredning och utrustning. Vidare avhandlas
vissa spörsmål, avseende de studerande inom ifrågavarande utbildningsområde.
Därjämte utredas ekonomiska frågor, sammanhängande
med lärares och övriga befattningshavares ställning och avlöningsförhållanden
ävensom med kostnaderna i övrigt för undervisningen.

De närmast följande kapitlen i betänkandet omfatta de sakkunnigas
utredning rörande anordnande av högre mejeriundervisning och högre
trädgårdsundervisning ävensom beträffande frågan, huruvida nuvarande
anordningar för utbildningen av lantbruksingenjörer och lantmätare kunna
väntas påverkas av en reformering av den högre lantbruksundervisningen.

Hela den egentliga utredningen omfattar ett flertal alternativ, erhållna
genom att såsom förutsättningar räkna med olika system för undervisningens
anordnande och olika förläggningsplatser för de särskilda undervisningsanstalterna.
Först i slutet av betänkandet taga de sakkunniga
ställning till de olika alternativa förslagen och förorda därvid upprättandet
av dels en lantbrukshögskola enligt huvudalternativ A vid Ultuna och
dels en anstalt för agronomutbildning samt högre mejeri- och trädgårdsundervisning
vid Alnarp. Enligt de sakkimnigas beräkningar skulle realiserandet
av ifrågavarande förslag medföra en engångskostnad av
2,066,700 kronor, därav 83,000 kronor avseende Alnarps egendom och lantbruksskola.
De årliga kostnaderna för den sålunda reformerade och utvidgade
undervisningen beräknas av de sakkunniga till 582,636 kronor.

Slutligen hava de sakkunniga i sitt betänkande föreslagit anordningar
avseende övergången från nuvarande förhållanden till den av de sakkunniga
föreslagna formen för högre lantbruksundervisning.

I särskild bilaga till betänkandet redogöres för den högre lantbruksundervisningen
i några främmande länder. Beträffande denna bilagas
innehåll hänvisas till det tryckta betänkandet.

Vid högre lantbruksundervisningssakkunnigas betänkande äro fogade
sex reservationer, avseende olika punkter i de sakkunnigas förslag.

Jag återkommer i det följande till de i förberörda betänkande och därvid
fogade reservationer intagna förslag.

Över de sakkunnigas betänkande hava infordrade utlåtanden avgivits
av lantbruksstyrelsen (efter hörande av styrelsen för statens maskin- och
redskapsprovningsanstalter vid Ultuna och Alnarp, inspektören för kemiska
stationerna, inspektören för lantmanna- och lanthushållsskolorna
samt inspektören för lantbruksskolorna), statskontoret, byggnadsstyrelsen,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

lantmäteristyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, lantbruksakademien,
styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
universitetskanslern (efter hörande av större akademiska
konsistorierna i Uppsala och Lund), styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut,
styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitutet, styrelsen för tekniska
högskolan, styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för skogshögskolan,
samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Sveriges allmänna
lantbrukssällskap, Sveriges lantbrukslärareförbund, svenska lantbrukstjänstemannaföreningen,
svenska mejerikonsulentföreningen samt
föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter. Därjämte hava skrivelser i
ärendet inkommit från skånska agronomklubben samt Sveriges konditionerande
trädgårdsmästares förbund.

Såsom redan nämnts hava högre lantbruksundervisningssakkunniga till
behandling förehaft jämväl frågan rörande en organisatorisk förening
av den högre lantbruksundervisningen med centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, i samband varmed dryftats lämpligheten
av att vid upprättandet av en lantbruksliögskola å annan plats än Stockholm
centralanstalten på ett eller annat sätt inkorporerades med högskolan
och sålunda förflyttades från sin nuvarande förläggningsort. De sakkunnigas
utredning av dessa spörsmål ansågs emellertid ej böra omfatta
en fullständig undersökning rörande alla de anordningar och kostnader,
som skulle bliva förenade med en dylik förflyttning av centralanstalten
och dennas anknytning till den högre lantbruksundervisningen. För egen
del ansågo de sakkunniga, att frågan örn organisatorisk förening mellan
lantbrukshögskola och centralanstalt icke lämpligen kunde upptagas till
avgörande, förrän högskolan upprättats och hunnits visa, att den ägde
förutsättningar att tillgodose de krav, som kunde uppställas såsom villkor
för dylik samorganisation.

Tre reservanter bland de sakkunniga höllö emellertid före, att inom en
icke alltför avlägsen framtid frågan örn centralanstaltens förflyttning
komme att bliva aktuell och att då lämpligheten av dess samordnande
med lantbruksliögskolan borde allvarligt prövas. Samma reservanter
hade även uttalat, att underavdelningen för mejeriförsök vid centralanstalten
borde såsom en självständig avdelning förläggas till institutet för
den högre mejeriundervisningen vid dettas upprättande. I åtskilliga av
de över de sakkunnigas betänkande infordrade utlåtandena har ävenledes
upptagits frågan rörande lämpligheten av en samorganisation eller sammanslagning
av centralanstalten för jordbruksförsök och den högre lantbruksundervisningen.

Enär i anledning av vad sålunda förekommit frågan örn förhållandet
mellan centralanstalten och den högre lantbruksundervisningen syntes
böra upptagas till mera ingående dryftande, begärde och erhöll chefen för
jordbruksdepartementet den 1 juni 1928 Kungl. Majrts bemyndigande att

Utredning
angående
centralan8talv
tens och den
högre lantbrtiJcFunder -

visningen*
inbördes ställning.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 143.

tillkalla högst lern utredningsmän att verkställa utredning enligt i vederbörande
statsrådsprotokoll angivna grunder beträffande deä inbördes
ställning, centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och
den högre lantbruksundervisningen böra intaga till varandra, jämte vad
därmed står i samband. I anslutning härtill tillkallades samma dag
generaldirektören och chefen för lantbruksstyrelsen P. E. G. Insulander
(ordförande), ledamoten av riksdagens första kammare landshövdingen
G. K, Sederholm, ledamoten av riksdagens första kammare trädgårdsodlaren
K. A. Nilsson samt lantbruksakademiens sekreterare professorn Th. V
E. Björkman att verkställa ifrågavarande utredning.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Majit anförde jag till statsrådsprotokollet
bland annat följande.

Genom de i ärendet avgivna yttrandena hade frågan örn förhållandet
mellan centralanstalten för jordbruksförsök och den högre lantbruksundervisningen
ytterligare aktualiserats, och nian syntes icke kunna underlåta
att vid ett ställningstagande i ärendet upptaga nämnda spörsmål till
ingående dryftande. För underlättande härav och spörsmålets ytterligare
belysande syntes lämpligt, att den av förbemälda sakkunniga verkställda
undersökningen kompletterades med en fullständig utredning rörande
centralanstaltens sammanförande i större eller mindre utsträckning med
den högre lantbruksundervisningen. Med hänsyn till de i flera avseenden
vägande invändningar, som framkommit mot ett förläggande invid
Stockholm av den högre lantbruksundervisningen, syntes den sålunda
ifrågasätta utredningen böra i främsta rummet grundas på förutsättningen
av en förflyttning helt eller delvis av centralanstalten. Vid utredningen
borde olika alternativ göras till föremål för prövning såsom
å ena sidan centralanstaltens sammanslagning med den högre lantbruksundervisningen
och å andra sidan allenast ett samordnande av institutionerna
med upprätthållande för vardera av en självständig organisation.
I övrigt borde till behandling upptagas samtliga på frågan inverkande
omständigheter och sålunda bland annat spörsmålet örn de yttre anordningar,
som för olika fall kunde betingas, och de kostnader, som kunde
komma att under växlande förutsättningar uppstå.

Efter slutfört uppdrag avlämnade sagda utredningsmän med skrivelse
den 12 september 1929 utredning beträffande centralanstaltens för försöksväsendet
på jordbruksområdet och en blivande högre lantbruksundervisnings
inbördes ställning (statens offentliga utredningar 1929:19).

I utredningen lämnas till en början en redogörelse för centralanstaltens
uppkomst och utveckling ävensom för dess organisation och nuvarande
resurser. I följande kapitel redogöres för uppkomsten av frågan örn centralanstaltens
förflyttning. Därefter avhandlas förutsättningarna för utredningen,
vilka av utredningsmännen angivits böra vara följande. Den
högre lantbruksundervisningen organiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad högre lantbruksundervisningssakkunniga i sitt den 12 november
1927 avgivna betänkande i ämnet föreslagit, d. v. s. att vid Ultuna
upprättas en lantbrukshögskola och vid Alnarp en anstalt för agronom,
utbildning, båda av den typ, som i berörda betänkande betecknats såsom
huvudalternativ A. Beträffande den högre mejeriutbildningen, vilken

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

högre lantbruksundervisningssakkunniga ansett böra förläggas till Alnarp,
hava utredningsmännen, med hänsyn till från olika håll gjorda
uttalanden om det förmånliga i att sammanföra den högre lantbruksundervisningen
och den högre mejeriundervisningen, alternativt räknat
med, att den senare förlädes till Ultuna. _

I fortsättningen av utredningen hava uppgjorts olika alternativ till dels
sammanförande av den huvudsakliga delen av centralanstalten med lantbrukshögskolan
och dels sammanförande av centralanstaltens mejeriförsök
med den högre mejeriundervisningen. Dessutom hava utredningsmännen
ansett, att örn centralanstalten skulle komma att förflyttas till
annan plats än den, där den nu vore förlagd, å denna sistnämnda plats
borde inrättas en växtskyddsanstalt. Utredningsmännen sammanställa
därefter kostnaderna för försöksverksamheten vid olika alternativ samt
angiva de resurser för försöksverksamheten å Experimentalfältet, som
nu förefinnas där, samt deras användning vid en förflyttning, helt eller

delvis, av centralanstalten. •

I utredningens slutkapitel redogöres inledningsvis för centralanstalten
arbetsmetoder, varefter utredningsmännen angiva dels principiella och
dels speciella synpunkter på frågan örn samordnande av undervisning
och försöksverksamhet. De direktiv, som givits för ifrågavarande utredning,
hade föranlett utredningsmännen att begränsa arbetet till att gälla
allenast en undersökning, på vad sätt centralanstalten vid förflyttning,
helt eller delvis, skulle kunna anknytas till en blivande lantbruksliögskola
Utredningsmännen hade därför icke ansett sig hava anledning att
upptaga frågan, huruvida en förflyttning över huvud taget av hela centralanstalten
eller delar därav kunde anses lämplig eller önskvärd för
ett lämpligt ordnande av försöksväsendet å jordbruksområdet. Denna
fråga ansågo utredningsmännen dock böra vara klarlagd, innan beslut örn
en förflyttning av centralanstalten komme till stånd. Utredningsmännen
hava slutligen som sin uppfattning uttalat, att frågan örn den högre
lantbruksundervisningens ordnande lämpligen kunde upptagas till avgörande
utan hinder därav, att spörsmålet örn försöksverksamhetens anknytning
till den högre lantbruksundervisningen skulle komma att bliva
avgjort vid en senare tidpunkt.

Över utredningen hava infordrade utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen,
statskontoret, byggnadsstyrelsen, allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, lantbruksakademien, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut
samt styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut.

Jag återkommer i det följande till ifrågavarande utredning och de däröver
avgivna utlåtandena.

I proposition till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens
ordnande (nr 249) föreslog Kungl. Majit anordnandet av en
högre lantbruksundervisning i huvudsaklig överensstämmelse med högre
lantbruksundervisningssakkunnigas förslag. Propositionen innefattade
icke något förslag till sammanförande av den centrala försöksverksamheten
på jordbruksområdet med den högre lantbruksundervisningen. Dåvarande
departementschefen anslöt sig till vad ovannämnda den 1 juni

1930 års
riksdag.

Utredning
inom jordbruksdepartementet.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

1928 utsedda utredningsmän anfört rörande möjligheten att till avgörande
upptaga frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande
utan hinder därav, att spörsmålet örn försöksverksamhetens anknytning
till den högre lantbruksundervisningen skulle komma att bliva avgjort
vid en senare tidpunkt.

I anledning av förenämnda proposition väcktes inom riksdagens andra
kammare fem motioner. I tre av dessa yrkades avslag på propositionen
och föreslogs hemställan örn nytt förslags utarbetande, varvid ett samordnande
av den högre lantbruksundervisningen och försöksverksamheten
borde ske. I en fjärde motion påyrkades sådant beslut vid 1930 års
riksdag, att högre lantbruksundervisning och försöksverksamhet bleve
samordnande.

I sitt över förberörda proposition och motioner avgivna utlåtande (nr
89) hemställde jordbruksutskottet örn avslag på propositionen samt örn
anhållan hos Kungl. Majit örn ytterligare utredning samt örn framläggande
till 1931 års riksdag av nytt förslag i ämnet. Anledningen till utskottets
ståndpunktstagande angavs närmast vara, att utskottet beträffande
centralanstaltens för försöksväsendet ställning till den högre lantbruksundervisningen
hyste en principiellt annan uppfattning än den, som
kommit till uttryck i propositionen.

Under åberopande av jordbruksutskottets förutnämnda utlåtande avlät
riksdagen skrivelse i ämnet (nr 345), vari riksdagen dels anmälde, att propositionen
icke vunnit riksdagens bifall, och dels anhöll örn den närmare
utredning, som kunde påkallas med hänsyn till vad jordbruksutskottet i
sitt berörda utlåtande anfört, samt örn framläggande för 1931 års riksdag
av förnyat förslag i ämnet.

Jag återkommer i det följande såväl till förenämnda proposition som
även till jordbruksutskottets i anledning därav avgivna utlåtande.

Den utredning, varom riksdagen sålunda anhållit, har utförts inom
jordbruksdepartementet, där den närmast omhänderhafts av ledamoten
av riksdagens andra kammare, lantbrukaren P. E. Sköld, som enligt
Kungl. Maj :ts beslut den 11 oktober 1930 förordnats att inom departementet
biträda med utarbetande av förslag i fråga örn den högre lantbruksundervisningens
ordnande jämte vad därmed sammanhänger.

I avvaktan på utredningens slutförande har i årets statsverksproposition
för budgetåret 1931/1932 beräknats under nionde huvudtiteln dels för
byggnadsarbeten för den högre lantbruksundervisningen m. m. ett belopp
av 650,000 kronor (punkten 17), dels ock för anordnande av kurser för vissa
lantbruksstuderande ett belopp av 35,000 kronor (punkten 18).

Då jag nu går att för Kungl. Majit framlägga dessa spörsmål, kommer
jag att punktvis uppehålla mig vid följande frågor, till vilka ställning
nu torde böra tagas, nämligen:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 9

1. Behovet av förbättrad högre lantbruks-, mejeri- och trädgårdsundervisning.

2. Undervisningens allmänna planläggning.

3. Lantbrukshögskolans yttre organisation.

4. Den högre lantbruksundervisningens ställning till centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet.

5. Förläggning av de olika undervisnings- och försöksanstalterna.

6. Inträdesfordringar.

7. Undervisning och examina.

8. Befattningshavare och administration.

9. Elever.

10. Lokaler och utrustning.

11. Årliga driftkostnader för undervisningen och försöksverksamheten
(utom löner).

12. övergången till den föreslagna organisationen.

13. Anslagsbehovet för budgetåret 1931/1932.

1. Behovet av förbättrad högre lantbruks-, mejeri- och trädgärds undervisning.

a. Högre lantbruksundervisning.

Den nuvarande högre lantbruksundervisningen är knuten till de båda
lantbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp. Institutet vid Ultuna trädde
i verksamhet 1849 och institutet vid Alnarp 1862.

Från början var undervisningen vid lantbruksinstituten närmast inriktad
på utbildning för praktisk verksamhet inom jordbruket, och under
en lång följd av år deltogo institutens elever i icke obetydlig omfattning
i de vid institutsegendomarna förekommande arbeten såväl å fältet som
ock i mejeri och kreatursstallar.

År 1892 vidtogs en tämligen genomgripande omorganisation av Ultuna
lantbruksinstitut, och 1904 genomfördes motsvarande förändring vid Alnarp.
Genom denna omorganisation förändrades undervisningsverksamhetens
karaktär i väsentlig grad. Idträdesfordringarna skärptes, lärarkrafternas
antal ökades, den praktiska undervisningen utelämnades, sedan
krav på viss förutgången jordbrukspraktik uppställts såsom inträdesfordran,
och betydligt ökat utrymme för den teoretiska utbildningen bereddes
liksom ock ökade tekniska möjligheter för dennas meddelande.
Härigenom kunde undervisningens nivå icke obetydligt höjas.

Trots de väsentliga förbättringar, som genom berörda omorganisation
ernåddes i fråga örn lantbruksinstitutens undervisningsmöjligheter, dröjde
det dock icke länge, förrän krav restes, att möjlighet skulle beredas
instituten att meddela en högre och mera teoretiskt betonad undervisning.
Under de senare åren hade upprättats ett allt större antal lägre

Den nuvarande
högre lantbruksunderuisningens

allmänna
grunddrag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

lantbruksundervisningsanstalter av olika slag, och lärarkrafterna vid
dessa kände ett alltjämt växande behov av fördjupad utbildning i de
ämnen, vari de hade att meddela undervisning. Liknande var förhållandet
inom den allt talrikare kår av konsulenter och andra undervisare i
jordbrukets olika delar, vilka vid utövandet av sin tjänst funno den vid
instituten inhämtade undervisningen alltför knapp.

Det sålunda yppade behovet av mera fördjupad lantbruksnndervisning
olev också beaktat av vederbörande. Efter särskild sakkunnigutredning
beslöt 1911 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t att vid båda instituten
anordna på agronomkursen byggda fortbildningskurser (konsulentkurser),
avsedda för utbildniug av konsulenter, lärare och andra, vilka önskade
förvärva djupare insikter i jordbruk eller husdjursskötsel.

Genom beslut vid 1917 års riksdag ombildades lektoraten vid instituten
lill professurer.

Närmare uppgifter om lantbruksinstitutens utveckling återfinnas i
högre lantbruksundervisningssakkunnigas tryckta betänkande.

Med avseende på nu gällande bestämmelser för lantbruksinstituten må
följande anföras.

Enligt gällande stadgar för de båda lantbruksinstituten, för lantbruksinstitutet
vid Ultuna den 20 juni 1918 (nr 405) och för lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp samma dag (nr 406), hava dessa institut till ändamål
att meddela en på vetenskaplig forskning grundad undervisning i
lanthushållningen. Instituten omfatta dels en agronomkurs, som har till
ändamål att lämna den för ett rationellt jordbruks utövande erforderliga
teoretiska grundvalen, dels en konsulentkurs, som utgöres av en på agronomkursen
byggd fortsättningskurs, avsedd för utbildning av konsulenter,
lärare och andra, vilka önska förvärva djupare insikter i jordbruk
eller husdjursskötsel eller — vid Alnarp — mejerihantering. Med Alnarpsinstitutet
är förenad en lägre mejeriskola, avsedd att utbilda mejerister.

Vid agronomkursen omfattar undervisningen två år och skall så ordnas,
att nya elever kunna mottagas varje år. Undervisningen i denna
kurs är gemensam för alla elever, som tillhöra samma årsavdelning. Vid
konsulentkursen omfattar undervisningen ett år. Konsulentkursen är vid
Ultuna uppdelad på två linjer, den ena företrädesvis för utbildning inom
jordbruksfacket och den andra företrädesvis för utbildning inom husdjursfacket,
samt vid Alnarp på tre linjer, nämligen de två nu nämnda samt
en linje för utbildning inom mejerifacket. I praktiken har sådan uppdelning
av konsulentundervisningen kommit till stånd, att jordbrukslinjen
varit förlagd till Ultuna samt husdjurs- och mejerilinjerna till Alnarp.

Vid varje institut skall i agronomkursen finnas platser dels för ett
visst antal ordinarie elever — vid Ultuna minst 44 och vid Alnarp minst
42 — däribland fyra frielever, dels ock för högst två elever, vilka för vinnande
av behörighet att antagas till lantbruksingenjör skola åtnjuta
undervisning enligt de närmare bestämmelser, varom lantbruksstyrelsen
äger att träffa överenskommelse med institutets styrelse. Vid konsulentkursens
jordbruks- och husdjurslinjer skola vid varje institut finnas platser
för tillhopa sex ordinarie elever, däribland en frielev. Vid konsulent -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kursens mejerilinje å Alnarp samt vid den lägre mejeriskolau därstädes
skola finnas platser för tillsammans 12 elever, därav två frielever. Extra
elever kunna i mån av utrymme mottagas vid institutens olika kurser
och avdelningar.

Villkor för inträde såsom ordinarie elev vid instituten är o:

1. Allmänna villkor:

a) att hava uppnått minst 18 års ålder;

b) att vara fri från smittsam sjukdom;

c) att hava minst två år allvarligt deltagit i de vid ett lantbruk förefallande
göromål; dock må på styrelsen bero att i särskilda fall bevilja
undantag härifrån.

2. Särskilda villkor för inträde i agronomkursen:

att hava genomgått andra ringen vid statens gymnasium med minst betyget
godkänd i modersmålet, matematik och biologi eller att med företeende
av andra vitsord, som av lärarrådet godkännas, styrka sig äga
motsvarande insikter i samma ämnen eller ock att hava avlagt realskolexamen
med minst betyget godkänd i modersmålet, tyska, geografi, matematik
och naturlära.

8. Särskilda villkor för inträde i konsulentkursens jordbruks- och husdjurslinjer: a)

att i svenska och tyska språken äga insikter, motsvarande minst
andra ringens kurs vid gymnasium;

b) att hava erhållit avgångsbetyg från något av rikets lantbruksinstitut
samt att härvid hava erhållit minst betyget med beröm godkänd i
lantbruksekonomi, jordbrukslära, husdjurslära och kemi ävensom uti ett
av ämnena fysik, botanik, anatomi och fysiologi eller kulturteknik eller
att med andra intyg, som av lärarrådet godkännas, styrka sig äga motsvarande
insikter.

De särskilda villkoren för inträde i konsulentkursens mejerilinje angivas
längre fram i samband med redogörelse för den högre mejeriundervisningen.

Betalande elev i agronom- eller konsulentkurs erlägger årligen undervisningsavgift
med 100 kronor samt bostadsavgift med 75 kronor, då bostad
kan beredas eleven vid institutet. För kosthåll m. m. erlägga betalande
elever därjämte de avgifter, som för varje år bestämmas av styrelsen.
Frielev erhåller kostnadsfritt samtliga de förmåner, som enligt
vad nu sagts tillkomma betalande elev.

Vid Ultuna lantbruksinstitut meddelas undervisning av åtta professorer,
nämligen en i jordbrukslära och lantbruksekonomi, en i husdjurslära.
en i fysik och redskapslära, en i husbyggnadslära och kulturteknik med
fältmätning, en i mejerilära och bakteriolog! med kemi, en i kemi och
geologi, en i botanik och zoologi och en i veterinärlära, samt av nio extralärare,
nämligen en i jordbrukslära, en i kemi, en i botanik, en i fält
mätning m. m., en i skogshushållning, en i nationalekonomi, ekonomilagfarenliet
och kommunalrätt, en i trädgårdsskötsel, en i bokföring och en
i pedagogik. Vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut meddelas undervisning
av nio professorer, nämligen en i jordbrukslära och lantbruksekonomi,
en i husdjurslära med undantag av hästskötsel, en i hästskötsel
samt husdjurens hälso- och sjukvård, en i fysik och redskapslära, en i husbyggnadslära
och kulturteknik med fältmätning, en i mejeriteknik och
mjölkhushållning, en i mejerikemi, mejeribakteriologi och mjölkhushåll
ning, en i kemi och geologi samt en i botanik och zoologi, av en labora -

Tidigare utredning
angående
högskolemässig

lanlbruksundervisnin
g.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

tor, nämligen i husdjurens anatomi och fysiologi, samt av sex extralärare,
nämligen en i jordbrukslära samt kulturteknik med fältmätning, en
i skogshushållning, en i nationalekonomi, ekonomilagfarenhet och kommunalrätt,
en i kemi och fysik, en i botanik och en i pedagogik. Vid varje
institut åligger det vidare egendomens förvaltare att enligt styrelsens bestammande
för eleverna redogöra för anordningarna vid egendomen, dess
skötsel, skörderesultat m. in. Beträffande Alnarp åligger det dessutom
kamreraren att undervisa i bokföring uti agronomkursen, kassören att
undervisa i bokföring uti till institutet förlagda lägre skolor och trädbi?
.fö^ståndaren att undervisa i trädgårdsskötselns grunder, leda därtill
hörande övningar samt i trädgården företaga demonstrationer för eleverna.

Professor utnämnes av Kungl. Maj:t. Laborator tillsättes av institutets
styrelse, liksom extralärare, vilka anställas med villkor av sex månaders
ömsesidig uppsägning.

Institutets styrelse utgöres av en ordförande och fyra andra ledamöter,
vilka Kungl. Majit utser bland framstående och sakkunniga lanthushållare,
med undervisningen förtrogna idkare av med lantbruket i samband
stående vetenskaper eller i övrigt för lanthushållningen nitälskande män.
Dessutom är rektor självskriven ledamot av styrelsen.

Lärarrådet består av institutets ordinarie lärare. Övriga lärare, som
självständigt handhava undervisningen i något ämne vid institutet, ''skola
av rektor kallas till sammanträden i lärarrådet och hava säte och stämma
vid behandling av frågor, som omedelbart beröra undervisningen i
deras läroämnen.

Till rektor förordnar Kungl. Majit, efter av styrelsen avgivet förslag
en av professorerna.

Lantbruksstyrelsen handhaver överinseendet och kontrollen över lantbruksinstituten
och äger att tid efter annan inspektera instituten ävensom
att genom brevväxling med institutens styrelser inhämta alla nödiga
upplysningar örn institutens tillstånd och de åtgärder, som kunna vara
erforderliga till dess förbättrande. Genom tilläggsbestämmelse den 11
'',UT nr ^ respektive 318) hava institutens styrelser ålagts att i

god tid före varje läsårs början med eget utlåtande till lantbruksstyrelsen
lör pi övning och fastställelse insända förslag till undervisningsplan för
nästföljande läsår.

Spörsmålet örn anordnande av verkligt högskolemässig undervisning på
jordbruksområdet har redan tidigare varit föremål för ingående övervägande.

Vid 1909 års riksdag väcktes sålunda i båda kamrarna motioner, åsyftande
utredning och förslag rörande anordnande av högskolemässig lantbruksundervisning
vare sig vid en fullt fristående läroanstalt eller i samband
med en eller flera närstående undervisningsanstalter. Riksdagen
beslöt i skrivelse till Kungl. Maj it anhålla örn en dylik utredning. I skrivelsen
framhöll riksdagen, att frågan örn den högre lantbruksundervisningens
ordnande dels vore av stor betydelse och dels av flera skäl obestndhgen
aktuell. Utan att vilja på något sätt uttala sig angående den
väg, på vilken frågan borde lösas, inskränkte riksdagen sig till att framhålla
önskvärdheten av att, då onekligen flera utvägar syntes möjliga,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

dessa bleve upptagna till prövning. Riksdagen antydde i fortsättningen
av skrivelsen för sin del tre sådana utvägar, nämligen dels utvidgning
av lantbruksinstituten, dels anordnandet av särskild lantbrukshögskoleundervisning
i Stockholm, eventuellt i samband med andra högskolor därstädes,
och dels förläggande av den nya högskoleundervisningen till ett
av universiteten med eller utan samband med närliggande institut.

Den 17 februari 1911 anmälde dåvarande departementschefen ärendet
örn utredning i högskolefrågan och tillkallade efter erhållet bemyndigande
fem sakkunniga att verkställa sådan utredning. Beträffande de sakkunnigas
förslag, som framlades i april 1913 och utmynnade i att den
högre lantbruksundervisningen borde organiseras som en fakultet vid
Uppsala universitet, må här anföras följande.

De sakkunniga funno på angivna skäl alternativet att förvandla instituten
till högskolor, vare sig med eller utan bibehållande jämsides därmed
av deras uppgift att utbilda praktiska lantbrukare, icke böra ifrågakomma.
Fortsättnings- eller konsulentkurserna ansågo de vara en tillfällig
anordning, vilken borde bortfalla, när lantbrukshögskoleundervisning
inrättades. Ej heller funno de ändamålsenligt att söka införliva
dylik undervisning med verksamheten vid centralanstalten för jordbruksförsök.
De ansågo därför nödvändigt, att en ny anstalt inrättades för
ändamålet. Härvid upptogo de till skärskådande möjligheten att till en
gemensam institution sammanföra en lantbrukshögskola med andra i viss
mån närstående högskolor. Skäl både för och emot kunde enligt de sakkunnigas
mening anföras beträffande en sådan anordning, dock hade den
i utlandet alltmera befunnits olämplig. För övrigt syntes dem tiden
för frågans lösande i dylik riktning vara i Sverige redan försutten, enär
särskilda högskolor, med vilka kombination varit möjlig, redan organiserats;
att efteråt söka inpassa en lantbrukshögskola i någon av dessa
vore olämpligt. Alltså återstode enligt de sakkunnigas mening valet mellan
en fristående högskola i Stockholm eller en agronomisk fakultet vid
något av universiteten. Då de sakkunniga funnit det uppenbart, att en
fristående lantbrukshögskola i Stockholm skulle, med hänsyn till ekonomien
ställa sig mycket ogynnsammare än en universitetsfakultet, och da
de dessutom ansåge, att frågan kunde ur principiell synpunkt få en fullt
lika fördelaktig lösning på det senare sättet, hade de ej funnit nödigt att
i betänkandet intaga en detaljerad utredning angående det förra av dessa
alternativ. Däremot hade de, efter att i valet mellan Uppsala och Lund
hava stannat vid att förorda Uppsala, verkställt en ingående utredning
angående organisation, kostnader m. m. för förläggande dit av en agronomisk
fakultet. Med ett beräknat antal av 150 studerande, däri inräknade
dem, som nu besökte konsulentkurserna vid instituten, föreslogo de
inrättande av 7 professurer jämte docenturer och befattningar såsom biträdande
lärare m. m. Den årliga utgiftsstaten beräknades efter då gällande
penningvärde till 128,800 kronor. Kostnader för byggnader och
uppsättning av inventarier m. m. beräknades till 1,369,000 kronor.

Vid betänkandet var fogad reservation av de sakkunnigas ledamot, professorn
M. Weibull, vilken ansett den högre lantbruksundervisningens
förläggande till Lunds universitet i visst samband med institutet vid Alnarp
vara den väg, vilken bäst ledde till målet.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Betänkandet innefattar vidare förslag angående lantmäteriundervismngens
förläggande till den agronomiska fakulteten i Uppsala. Härför beräknades
en årskostnad av 39,650 kronor oell en engångskostnad av 63,000
kronor.1 reservation uttalade de sakkunnigas ledamot direktören C. Rydberg,
att lantmätarnas utbildning syntes fortfarande böra bedrivas institutmassigt
vid undervisningsanstalt i Stockholm.

I de över betänkandet avgivna utlåtandena av olika myndigheter vitsordades
allmänt behovet av en förbättrad högre lantbruksundervisning.
Beträffande det lämpligaste sättet för frågans lösande gjorde sig emellertid
synnerligen växlande uppfattningar gällande. Även örn man tämligen
enhälligt uttalade starka tvivelsmål rörande lämpligheten av att anknyta
den högre lantbruksundervisningen direkt till ett universitet,
rådde däremot ingen enighet i uppfattningen örn den väg, som skulle kunna
anses mera framkomlig och ändamålsenlig för frågans lösande.

Ehuru 1909 års lantbrukshögskolesakkunnigas förslag icke föranledde
framställning i ämnet till riksdagen, blev frågan därför icke avförd från
dagordningen. I själva verket har den allt sedan varit föremål för mycken
uppmärksamhet i lantbruksintresserade kretsar, även örn meningarna
icke kunna anses hava samlat sig örn någon viss linje.

År 1919 gjordes av institutsstyrelserna framställning örn vissa organisatoriska
ändringar vid instituten, innebärande bland annat anställandet
av ökat antal lärarkrafter. De teoretiska inträdesfordringarna till agronomkursen
borde höjas och närmare motsvara studentkompetens. De
praktiska förkunskaperna borde noggrannare kontrolleras. Beträffande
konsulentkursen föreslogos även vissa förändringar, varjämte med hänsyn
till det''jämförelsevis ringa antal elever, som hittills genomgått denna
kurs, framhölls, att för vissa befattningar i lantbrukets tjänst borde krävas
att hava genomgått denna kurs, så att detta verkligen skulle för eleverna
innebära en påtaglig förmån. Nämnda omorganisationsförslag
hava sedermera överlämnats till lantbruksstyrelsen för yttrande samt hava
upptagits till prövning först i samband med 1926 års högre lantbruksundervisningssakkunnigas
utredningsarbete.

Vidare må i detta sammanhang nämnas, att Sveriges allmänna lantbrukssällskap
år 1919 hemställt, att spörsmålet örn den högre lantbruksundervisningens
ordnande snarast möjligt måtte göras till föremål för ny
utredning, samt att hushållningssällskapens år 1924 samlade ombud likaledes
gjort framställning örn förnyad allsidig utredning i ämnet.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga hava för sin del kraftigt understrukit
behovet av en förbättrad högre lantbruksundervisning. Beträffande
den nuvarande instit utsunder v isn ingens allmänna nivå hava de
sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Lantbruksinstituten hade tvivelsutan i stort sett väl fyllt sin uppgift
och den dar meddelade undervisningen hade säkerligen sin stora andel i
det kraftiga uppsving, det svenska jordbruket haft att uppvisa under det

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

senaste århundradet. Upprepade gånger hade undervisningen vid instituten
omlagts och utvidgats för att bättre motsvara tidens och rådande
förhållandens krav. Denna utveckling hade kännetecknats av en allt mer
teoretisk inriktning av studierna, karakteriserad jämväl av en allt längre
gående specialicering av lärarkrafterna.

Tack vare det praktiska jordbruksarbetets avkopplande från institutens
undervisningsschema, hade också väsentligt längre tid och mer arbete
kunnat ägnas det mera teoretiska kunskapsinhämtandet. Möjlighet härför
hade ock beretts genom upprättande vid instituten av ett ökat antal
lärostolar med allt mera begränsade och specialiserade undervisningsområden,
samtidigt som allt bättre rustade laboratorier, museer, modellsamlingar
och annan undervisningsmateriel ställts till förfogande. Resultaten
härav hade heller icke uteblivit, och den agronomiska utbildning, som
instituten under de senare decennierna meddelat, hade i omfattning och
teoretisk fördjupning höjt sig vida över äldre tiders.

Den nuvarande institutsundervisningen stöde likväl icke på höjden av
vår tids högre lantbruksundervisning över huvud taget och vore ej heller
så organiserad och rustad, att den hade möjlighet att göra det, något som
ock irån liera håll — bland annat från instituten själva — upprepade
gånger framhållits. Redan den omständigheten, att instituten alltjämt
vore organiserade efter den plan, som 1892 genomfördes vid Ultuna och
ett årtionde senare vid Alnarp, gåve en förklaring härtill. Under tiden
hade nämligen utvecklingen på detta område annorstädes varit både stark
och hastig, vilket även bestyrktes vid en blick på motsvarande förhållanden
i våra grannländer.

Vad som i hög grad stått hindrande i vägen för institutens utveckling
vore den dualism i syftemålet med agronomundervisningen, som vore en
följd av institutens dubbla uppgift att i samma kurs utbilda såväl praktiska
jordbrukare med deras krav på en i rent praktiskt ekonomisk riktning
lagd allmän agronomutbildning som ock lärare, konsulenter m. fl.,
på vilka större fordringar måste ställas både beträffande den naturvetenskapliga
grunden för deras vetande och i fråga örn inom visst område
specialiserade och fördjupade kunskaper. Då man sökt tillgodose den
senare kategoriens behov, hade den förstnämnda belastats nied en del arbete,
varav den kanske icke haft motsvarande direkta nytta. Då denna
belastning icke kunnat drivas för långt, hade man varit nödsakad följa
en medelväg, som icke blivit tillfredsställande för någondera gruppen.

Visserligen hade man sökt avhjälpa bristen på specialisering genom inrättande
av konsulentkursens jordbruks- och husdjurslinjer, men dessa
hade aldrig blivit vad man avsett och hoppats. Anledningen härtill vore
huvudsakligen att söka i två omständigheter: dels hade genomgången av
konsulentkurs icke uppställts såsom formell kompetensfordran utöver
agronomexamen, dels hade kurstiden fastställts till endast ett åi. -Det
förstnämnda förhållandet hade gjort, att endast ett fatal hade besökt
dessa kurser och att de bästa bland agronomerna i allmänhet icke gjort
det, då de ändå kunnat vinna anställning både på lärare- och konsulentbanan.
En kurstid av endast ett år mäste vidare anses för kort, då specialiseringen
icke kunnat begränsas till ett enda ämne, utan den studerande
måste fördjupa sitt vetande i flera såväl tillämpade som naturvetenskapliga
ämnen. , . .

De resultat, en undervisningsverksamhet som den vid instituten bedrivna
kunde giva under en så pass kortvarig kurs som en tva- högst treårig,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143-

vöre givetvis i hög grad beroende av de förkunskaper, eleverna vid sitt
inträde i instituten besutte i sådana ämnen, som där studerades eller som
utgjorde underlag för bedrivna studier. I detta hänseende betecknade
1892 års organisationsplan ett givet framsteg i förhållande till vad som
förut varit på detta område gällande. Men ändock vore inträdesfordringarna
och vore det ännu — allt för låga och de nyinkomna elevernas
förkunskaper allt för ojämna, för att ett intensivt och effektivt arbete
redan från kursens början skulle kunnat bedrivas; de svagast förbildade
hade helt naturligt verkat återhållande på arbetet. Från flera håll —
särskilt från institutsstyrelsernas sida — hade därför krav framställts
på bättre underbyggnad hos det vid institutet mottagna elevmaterialet,
ett krav, som i allmänhet sträckt sig till fordran på studentkunskaper i
ämnen, vilka vore av större betydelse för studierna vid institutet.

Institutens uppgift hade varit och vore alltjämt att utbilda praktiska
jordbrukare och vissa tjänstemän. Undervisningen hade därför ordnats
med hänsyn härtill och meddelats huvudsakligen i form av bestämda kurser,
medan relativt litet utrymme hade lämnats åt fria studier. Då den
högre lantbruksundervisningen borde vara avsedd även för blivande forskare
och andra, som behövde en högre vetenskaplig skolning, måste naturligtvis
på detta mera framskridna stadium utbildningssättet vara ett annat,
nämligen de fullt fria studierna, och möjligheter måste beredas de studerande
till självständigt studie- och forskningsarbete genom tillgång till
väl utrustade bibliotek, laboratorier o. dyl. I sistnämnda hänseende
fyllde instituten för närvarande icke de krav, som måste ställas på en
högskola. Den högre lantbruksundervisningen i vårt land hade under
senare tid icke blivit fullt sa väl tillgodosedd som annan högre undervisning
här hemma eller som lantbruksundervisningen i våra grannländer,
vilken genom inrättande av väl utrustade högskolor blivit bättre i stånd
att fylla sin uppgift.

.Även örn åtminstone vissa a~\ de ofullkomligheter, vilka för närvarande
vidlådde den högre lantbruksundervisningens i Sverige organisation, möjligen
skulle utan mera genomgripande ändringar av denna organisation
kunna nödtorftligen avhjälpas, syntes det dock utan vidare kunna anses
uteslutet, att genom sådana partiella förbättringar en vetenskaplig högskola
i detta ords verkliga mening skulle kunna åstadkommas, en högskola
av den ställning och auktoritet, att dess grundläggande examina bleve jämbördiga
med motsvarande examina från universitet och andra högskolor.

Efter att hava framhållit jordbrukets utomordentligt stora betydelse
och centonia ställning inom landets näringsliv, motivera de sakkunniga
ytterligare behovet av en lantbruksvetenskaplig högskola genom följande
uttalande.

För en fortsatt utveckling av jordbruksnäringen vore det av stor betydelse,
att yrkesutövarna bereddes tillfälle att erhålla en god fackutbildning.
För yrkesmännen vid det mindre och medelstora jordbruket stöde i
sådant avseende lantmannaskolor ävensom kortare undervisningskurser
av olika slag till förfogande. Lantbruksskolorna i sin tur vore närmast
avsedda för utbildning av lägre tjänstemän vid det större jordbruket.
Utbildningen av mera självständiga driftsledare vid det större jordbruket
hade däremot hittills ansetts vara en av de nuvarande lantbruksinstitutens
viktigaste uppgifter. Det syntes de sakkunniga vara i hög grad mo -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

tiverat, att även i fortsättningen särskilda anstalter vidtoges för tillgodoseende
av sistnämnda yrkesmäns utbildningsbehov.

Men därutöver torde jordbruket för främjande av undervisningen och.
forskningen på sitt område med fullt fog kunna göra anspråk på en statligt
ordnad högskoleundervisning lika väl som andra grenar av det svenska
näringslivet, vilka redan blivit i detta hänseende tillgodosedda. Det
kunde icke försvaras att låta det svenska jordbruket längre avvara det
stöd, som endast en högskola kunde lämna.

Ett sådant stöd vore i hög grad av nöden. Visserligen kunde ju det
svenska jordbruket visa hän på en vacker utveckling under de senare
decennierna, men oändligt mycket återstode att vinna på forskningens
och undervisningens väg till fromma ej endast för jordbrukets utövare
utan även för hela vårt folk.

Erfarenheten från senare tid hade påtagligt givit vid handen, att rådande
förhållanden på här förevarande område icke utan allvarligt men
kunde i längden få fortvara. Ett tydligt och svårfyllt behov av tillgång
till personer med den kompetens, som endast en välordnad högre lantbruksutbildning
kunde skänka, framträdde numera som oftast i vårt land.
Detta komme nogsamt till synes, då ledigblivna befattningar inom jordbruksadministrationen,
lantbruksforskningen och jordbrukets undervisningsväsen
skulle återbesättas. Tillgången till fullt lämpliga sökande
hade länge varit ringa, stundom till och med nära nog ingen; i varje fall
hade sällan eller aldrig möjlighet förelegat att bland ett flertal i och för
sig väl kompetenta sökande utvälja den mest lämpliga. Att ett sådant
förhållande icke kunde annat än verka hämmande och återhållande på
jordbrukets allmänna utveckling läge i öppen dag. Ej minst ur ekonomisk
synpunkt förtjänade det framhållas, att aldrig så väl utrustade institutioner
för forskning eller undervisning icke kunde nå full effektivitet,
därest icke för föreliggande uppgifter högt kvalificerade personer
stöde till förfogande såsom ledare och medarbetare.

I detta sammanhang finge det jämväl erinras därom, att så länge undervisningen
på jordbrukets område icke vore lika väl ordnad och kunde
föra lika långt som motsvarande undervisning inom andra områden, det
knappast vore att förvänta annat, än att unga män nied särskilt goda förutsättningar
hellre skulle söka sin utbildning och sin framtid inom andra
kunskapsområden än jordbrukets.

Det hade på tal örn dessa förhållanden stundom framhållits, att det
jämförelsevis ringa antal studerande, som kunde tänkas vilja söka sin utbildning
vid en jordbrukets högskola, med mindre kostnader för det allmänna
skulle kunna beredas möjlighet till utbildning vid lämplig utländsk
högskola. Så hade ju också i viss mån under senare år varit fallet. De
svenska jordbruksförhållandena vore emellertid i många avseenden så avvikande
från motsvarande förhållanden i utlandet, att det i längden icke
gärna läte sig göra att slå sig till ro i den uppfattningen, att den högre
utbildning, vararv här gjordes oss behov, kunde inhämtas pa utländsk
botten. En sådan lösning av frågan om den högre lantbruksundervisningen
måste alltid bliva en tillfällig nödfallsutväg, och en verklig lösning
kunde på den vägen säkerligen icke vinnas.

I anslutning härtill hava de sakkunniga sökt att med siffermaterial,
grundat på föreliggande faktiska eller uppskattade förhållanden, få belyst
den elevfrekvens, varmed en eventuell undervisningsanstalt för högre

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 haft. (Nr US.) -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

praktiskt-vetenskapiig utbildning inom lantbruksområdet skäligen kan
hava att räkna. De sakkunniga hava kommit till den uppfattningen, att
den årliga tillströmningen av studerande till en lantbrukshögskola bör
kunna beräknas till i runt tal 30 elever. För studier för högre examen har
det årliga tillskottet av studerande ansetts kunna beräknas till 4. Antalet
samtidigt vid högskolan studerande skulle sålunda vid i medeltal treårig
utbildning vid högskolan för ämbetsexamen och i medeltal ytterligare
fyraårig studietid för licentiat- eller högre examen kunna uppskattas till
något över 100.

De sakkunniga hava vidare framhållit betydelsen utav att jordbrukets
högskolefråga snarast bringas till sin lösning.

De sakkunniga uttala sålunda som sin bestämda mening, att anordnandet
inom landet av .en i alla avseenden fullt högskolemässig praktisktvetenskapiig
undervisning inom samtliga de kunskapsområden, vilka direkt
eller indirekt äro av betydelse för jordbruksnäringen, vore en statsangelägenhet
av den betydelse, att den icke utan stort men för ej mindre
näringen i fråga än även den materiella kulturen överhuvud taget kunde
uppskjutas. Redan förut av statsmakterna vidtagna åtgärder till jordbrukets
befrämjande fordrade, vare sig åtgärderna avsåge forskning eller
fackligt upplysningsarbete, oundgängligen tillgång till personliga arbetskrafter
med sådan utbildning och av sådana kvalifikationer, som endast
en högskolemässig utbildning kunde skänka. Endast under denna förutsättning
kunde full effektivitet förväntas av förenämnda åtgärder och
därför gjorda uppoffringar bliva verkligt fruktbärande.

De sakkunniga hava vidare framhållit, att även ur forskningens synpunkt
skulle ett ytterligare uppskov med frågans lösning vara synnerligen
menligt.

Den veteskapliga forskningen inom jordbrukets område påginge på
andra håll .med en iver som aldrig tillförene, och skulle vårt land i detta
hänseende icke komma alltför mycket efter, tarvades oundgängligen stödet
av en verklig högskola, som på samma gång kunde vara både en härd
för praktiskt-vetenskapiig forskning och en utbildningsanstalt för såväl
blivande forskare och undervisare inom jordbrukets vidsträckta område
som ock i vissa fall jämväl för driftsledare vid praktiskt jordbruk.

Vid ett hastigt övervägande av den förevarande frågan kunde det möjligen
av någon ifrågasättas, huruvida icke den vetenskapliga forskningen
på jordbruksområdet i vårt land vore i sådan grad och omfattning redan
tillgodosedd genom den allt sedan år 1907 verksamma centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet och andra praktiskt-vetenskapliga
forskningsanstalter (exempelvis Svalövsanstalten, mosskulturföreningen),
att vidare statsåtgärder i detta avseende nu kunde anses mindre erforderliga.
Visserligen hade sålunda på ett erkännansvärt sätt forskning bedrivits
inom en stor del av det område, vilket kunde anses vara av särskild
betydelse för jordbruksnäringen, varjämte genom tal och skrift kunskap
spritts örn nyare rön och uppslag. Men vetenskapens arbetsfält vore stort
och tillgängliga arbetskrafter räckte ingalunda till att behärska det i sin
helhet, ja, vissa delar av detsamma hade på grund av olika förhållanden
i stort sett knappast blivit alls bearbetade. Det tillskott till den inhemska

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vetenskapliga forskningen, som upprättandet av en högskola skulle medföra,
måste därför betraktas som synnerligen önskvärt och väl motiverat
ur forskningens egen synpunkt. Det vore säkerligen högst betydande ekonomiska
värdell, som på jordbrukets område stöde att vinna genom en sin
uppgift vuxen och det stora området något så när fullständigt behärskande
praktiskt-vetenskaplig forskning, värden vilka den materiella kulturen
i vårt land helt enkelt icke hade råd att avvara.

I de flesta av de över betänkandet avgivna yttrandena göres uttalan- Yttranden
den örn behovet av en förbättrad högre lantbruksundervisning och i samtliga
dessa vitsordades med styrka ifrågavarande behov.

I statsrådsprotokollet till propositionen nr 249 till 1930 års riksdag an- Propositionen
förde dåvarande departementschefen bland annat följande rörande bebo- nr 24911930 ■
vet av en reformering av deli högre lantbruksundervisningen: Kraven
på en förbättrad högre lantbruksundervisning ginge i två olika riktningar.
Dels ansåges den s. k. agronomutbildningen, d. v. s. undervisningen
för personer i blivande ledarställning vid större jordbruksföretag, vara
i behov av reformering, så att dess praktiska syfte bättre komme till sin
rätt, och dels — och härpå hade i utredningen tyngdpunkten lagts — erfordrades
i vårt land en institution för verkligt högskolemässig lantbruksundervisning,
vilket hittills saknats. Lantbrukshögskolan skulle utgöra
en utbildningsanstalt för konsulenter, lärare och med dem jämställda befattningshavare
på jordbruksområdet, samtidigt som den skulle vara en
härd för lantbruksvetenskaplig forskning. Det vore av förhållandena
synnerligen påkallat, att den högre lantbruksundervisningen erhölle bättre
organisation och rikare utvecklingsmöjligheter än som nu stöde den till
buds. Det kunde icke fördöljas, att vårt land beträffande anstalter för
den högre lantbruksundervisningen stöde tillbaka för de flesta andra i
jordbrukshänseende jämförbara länder. Icke minst våra grannländer
torde i nämnda hänseende stå ej oväsentligt bättre rustade än vi. För
olika grenar av näringslivet hade under senare tid den vetenskapligt
grundade forskningen och försöksverksamheten inom vederbörande fackområde
och den på sådan forskning baserade praktiskt-teoretiska utbildningen
av näringens målsmän kommit att få alltjämt ökad vikt. De
ständigt förekommande nya framstegen i produktionstekniken ävensom
den alltmer tilltagande internationella konkurrensen örn avsättningsmöjligheter
för alstren av näringsfliten hade fört med sig, att förutsättningarna
för ett särskilt land att hävda sin ställning inom produktionen
hastigt kunde ändras. Det land, vars näringsliv åtnjöte stödet av en
högt stående forskning och undervisningsverksamhet, som innebure ökad
möjlighet till snabb anpassning efter eventuellt ändrade produktionsförhållanden,
hade emellertid de största utsikterna att under olika förhållanden
göra sig gällande. Detta ägde tillämplighet icke mindre i fråga
örn jordbruket än om andra näringsgrenar. Vad vårt land beträffade,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Riksdagen

1930.

Departements chefen.

torde den högskolemässiga undervisningen avseende andra näringsgrenar
än jordbruket kunna sägas i allmänhet intaga en hög ståndpunkt.
Det kunde då icke gärna vara rimligt, att den för vårt land så viktiga
jordbruksnäringen längre skulle undanhållas det stöd, som en lantbrukshögskola
skulle kunna giva. Icke minst i tider, då jordbruket kämpade
med stora svårigheter, skulle en sådan institution vara till stort gagn.
Frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande måste därför
betecknas såsom i hög grad brådskande.

I jordbruksutskottets ovan nämnda, av riksdagen godkända utlåtande
(nr 89) erinras, hurusom riksdagen i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 8
maj 1926 (nr 182) örn utredning och förslag rörande den högre lantbruksundervisningens
ordnande kraftigt understrukit behovet av en omorganisation
å detta område. Utskottet ansåg vidare, att detta behov genom
den i ärendet verkställda utredningen och de däröver avgivna yttrandena
till alla delar bestyrkts, varjämte utskottet, i betraktande av vikten
att frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande snarast
möjligt bringades till sin lösning, fann angeläget, att nytt förslag i ämnet
förelädes 1931 års riksdag.

Att med hänsyn till det svenska jordbrukets utveckling såväl i tekniskt
som ekonomiskt avseende en genomgripande reformering av den
högre lantbruksundervisningen är i hög grad trängande, framgår med all
önskvärd tydlighet av utförda utredningar och av myndigheters och
korporationers yttranden. I fjolårets proposition angav dåvarande departementschefen
starka skäl till stöd för samma uppfattning. Även jag
vill understryka behovet av snara åtgärder för denna undervisningsfrågas
ordnande. Det gäller att föra fram möjligheterna till jordbruksvetenskaplig
forskning och till effektiv utbildning åt dem, som skola bekläda
för jordbruket så betydelsefulla befattningar som försöksledare, konsulenter,
lantbrukslärare m. fl., till jämnhöjd med förhållandena i andra länder,
sedan vi nu genom omständigheternas makt här i landet i detta avseende
kommit att bliva efter. De brydsamma förhållanden, som råda
inom jordbruksnäringen för närvarande, och de omvälvningar, som på
detta område synas vara å färde runt örn i världen, understryka ytterligare
behovet av att åt vårt jordbruk beredes det stöd, som vetenskaplig
forskning och god yrkesutbildning städse skänka.

Men härjämte föreligga vissa särskilda omständigheter, som nödvändiggöra
snara åtgärder i förevarande avseende. I väntan på en reformering
av den högre lantbruksundervisningen har sedan år tillbaka lantbruksinstitutens
utveckling hejdats. Alla åtgärder, som i något avseende
kunnat anses inverka på undervisningens framtida läggning, hava undvikits,
varigenom åtskilliga för utbildningen högst nyttiga förbättringar
icke kommit till stånd. Vidare är att märka, att lediga lärarbefattningar
vid inträffad vakans icke återbesatts. Sålunda komma efter 1931

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

endast två professorsbefattningar vid Ultuna och fem vid Alnarp att
vara besatta med ordinarie innehavare, medan respektive sex och fyra
äro vakanta. Att ett dylikt förhållande icke kan vara till fromma för
undervisningen ligger i öppen dag. Men svårigheterna att hålla frågan
örn den högre lantbruksundervisningens ordnande oavgjord bliva ännu
större på grund av 1930 års riksdags ståndpunktstagande till spörsmålet
örn samordnandet av den centrala försöksverksamheten och den
högre lantbruksundervisningen, enär härefter även alla åtgärder i fråga
örn centralanstalten måste uppskjutas i avvaktan på den högre lantbruksundervisningens
ordnande.

För min del finner jag det därför vara synnerligen angeläget, att frågan
örn den högre lantbruksundervisningens ordnande snarast bringas till
sin lösning.

b. Högre mejeriundervisning.

Högre mejeriundervisning har i vårt land meddelats allt sedan 1883, då
tvenne till lantbruksinstituten förlagda högre mejeriskolor trädde i verksamhet.
Ar 1893 omorganiserades ifrågavarande undervisningsverksamhet,
i det att den högre mejeriskolan vid Ultuna nedlades och motsvarande
anstalt vid Alnarp omändrades till ett med lantbruksinstitutet sidoordnat
mejeriinstitut. År 1902 förenades de båda instituten vid Alnarp till en
undervisningsanstalt, benämnd lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.
I och med inrättandet år 1912 vid institutet av ettåriga fortsättningskurser
för lantbrukslärare, konsulenter m. fl. blev den högre mejeriundervisningen
i olika hänseende likställd med den högre undervisningen
på jordbruks- och husdjursområdet. Den s. k. konsulentkursen
kom sålunda att omfatta förutom en jordbruks- och en husdjurslinje
jämväl en mejerilinje.

Beträffande nu gällande bestämmelser för den högre mejeriundervisningen
må i övrigt anföras följande.

Fordringarna för vinnande av inträde vid ifrågavarande undervisningskurs
äro:

1) att hava uppnått minst 18 års ålder,

2) att vara fri från smittsam sjukdom,

3) att hava erhållit avgångsbetyg från något av rikets lantbruksinstitut
samt att härvid-hava erhållit minst betyget med beröm godkänd i
mejerilära, kemi och fysik eller att med andra intyg, som av lärarrådet
godkännas, styrka sig äga motsvarande insikter, samt

4) att hava minst ett års allsidig och väl vitsordad mejeripraktik.

Utbildningstiden vid undervisningskursen är ett år, med början den

1 november. Läroämnena äro: mejerilära, kemi, bakteriologi, husdjurslära
utom hästskötsel, husdjurens hälso- och sjukvårdslära, ångmaskinlära,
husbyggnadslära samt pedagogik. Vid sidan av den teoretiska undervisningen
har avsevärd tid anslagits för praktiska övningar i mejeri
samt till laborationer, ritning m. m.

Nuvarande
anordningar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Högre lant•braksundervis
ir gssakkunniya.

Yttranden.

Den högre mejeriundervisningen är lokalt och organisatoriskt förenad
med en lägre mejeriskola för utbildning av mejerister. Utmärkande
för mejeriundervisningens nuvarande organisation är därjämte, att vid
sidan av de lärare, som mera direkt anställts för mejeriutbildningen,
lärare vid lantbruksinstitutet i icke ringa utsträckning medverka vid
undervisningen. Därigenom hava de direkta kostnaderna för lärarlöner
vid mejeriundervisningen kunnat hållas jämförelsevis låga. Efter år
1918 verkställd lönereglering bestå de direkt för mejeriundervisningen
inrättade lärostolarna av en professur i mejeriteknik och mjölkhushållning
samt en professur i mejerikemi, mejeribakteriologi och mjölkhushållning.

Ifrågavarande professurer hava redan i det föregående omnämnts i samband
med redogörelse för den högre lantbruksundervisningen.

Av ovanstående framgår, att den högre mejeriundervisningen är intimt
knuten till den institutsmässiga lantbruksundervisningen. En omorganisation
av den senare måste sålunda med nödvändighet föra med sig
vissa rubbningar i de nuvarande formerna för mejeriutbildningen.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga hava i överensstämmelse
därmed undersökt, på vad sätt den högre mejeriundervisningen i fortsättningen
lämpligen bör organiseras. Beträffande behovet av dylik
undervisning hava de sakkunniga i huvudsak anfört följande.

En anstalt för högre mejeriutbildning vore givetvis även för framtiden
oundgängligen nödvändig för vårt land. Mjölkhushållningen och mejerihanteringen
syntes bliva av allt större betydelse för landet, och de undan
för undan skärpta kraven på mejeriprodukternas kvalitet icke minst på
exportmarknaden gjorde en högt stående undervisnings- och forskningsverksamhet
på mejeriområdet allt mera oumbärlig. Undervisningen vid
ifrågavarande anstalt borde vara så anordnad, att ändamålsenlig utbildning
där kunde beredas åt lärare och konsulenter för mejerihanteringen
även som åt blivande ledare av större mejeriföretag. Enär den högre
mejeriundervisningen avsåge att tjäna olika syften, vore det förenat med
stora svårigheter att någorlunda tillförlitligt bedöma den sannolika elevfrekvensen
vid anstalt för dylik undervisning. På grundval av verkställda
överslagsberäkningar hade de sakkunniga emellertid ansett sig
kunna utgå ifrån, att antalet kompetenta inträdessökande till den högre
mejerikursen skulle uppgå till 4 å 5 örn året.

I de över högre lantbruksundervisningssakkunnigas betänkande avgivna
yttranden, som innehålla något uttalande på denna punkt, framhålles
i allmänhet vikten av att i samband med den högre lantbruksundervisningens
ordnande åtgärder vidtagas för åstadkommande av en reformerad
högre mejeriundervisning.

Endast lantbruksstyrelsen har givit uttryck för viss tveksamhet, huruvida
frågan genom den av högre lantbruksundervisningssakkunniga verkställda
utredningen kunde anses allsidigt klarlagd. Styrelsen har därvid
påpekat ifrågavarande undervisnings nära samhörighet med försöksverksamheten
på mejeriområdet ävensom med maskin- och redskapsprovningsanstalternas
verksamhet. Vidare har styrelsen antytt möjligheten

'' Kungl. Maj.ts proposition Nr 143. 23

av, att den högre mejeriutbildningen ordnades genom viss samverkan med
tekniska högskolan.

I sitt yttrande över utredning angående centralanstaltens för försöks -väsendet på jordbruksområdet och en blivande högre lantbruksundervisnings
inbördes ställning m. m. har lantbruksstyrelsen ytterligare understrukit
behovet av ytterligare utredning på denna punkt. Styrelsen anför
sålunda bland annat, att den ingalunda vore övertygad, att hittills gjorda
utredningar klarlagt, huru utbildningen av det fåtal mejeriexperter,
varav landet hade behov, lämpligast kunde och borde ordnas. Såsom
redan anförts uttalade lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande rörande högre
lantbruksundervisningssakkunnigas förslag viss tveksamhet angående
lämpligheten att genomföra detsamma i vad det avsåge mejeriundervisningen.
De sakkunniga, som haft föreliggande utredning örn hand, torde
icke hava ansett en förnyad utredning i fråga örn denna utbildning ingå
i sitt uppdrag. Förr än denna fråga underkastats en förnyad allsidig
prövning, ansåge sig lantbruksstyrelsen icke kunna taga slutgiltig ställning
till densamma. Enligt vad lantbruksstyrelsen kunde finna, vore
det icke heller oundgängligen nödvändigt, att denna fråga löstes omedelbart
och i samband med den högre lantbruksundervisningen i övrigt,
i varje fall icke därest man vid ordnande av sistnämnda undervisning
icke föregrepe eller i avsevärdare mån försvårade ett eventuellt realiserande
vid senare tidpunkt av tanken på högskolans utvidgande att omfatta
jämväl den högre mejeriundervisningen.

I anledning av lantbruksstyrelsens förberörda uttalande hava styrelserna
för svenska mejerikonsulentföreningen och allmänna svenska mejeristföreningen
i gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 december
1929 under åberopande av mejerihanteringens stora betydelse för lantbruket
hemställt, att den nu bristfälliga högre mejeriundervisningen snarast
måtte ordnas och ej senare än den högre lantbruksundervisningen.
Styrelserna hava framhållit, bland annat, att, örn sistnämnda undervisningsfråga
ordnades utan att åtgärder samtidigt vidtoges för åstadkommande
av en förbättrad högre mejeriundervisning, skulle till följd av
agronomkursens omläggning till och med den nuvarande mejeriundervisningen
äventyras och flyttas ned på ett ännu lägre plan än det, varå
den för närvarande befunne sig.

I det till förenämnda- proposition nr 249 till 1930 års riksdag fogade
statsrådsprotokollet erinrade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
därom, att från olika håll uttalats, att det i vissa avseenden
varit svårt för vår mejerinäring att i fråga örn framstegsarbetet
inom detta område hålla jämna steg med vissa andra länder, som vore
våra konkurrenter på den internationella smörmarknaden. Bland åt
gärder, som ansetts ägnade att stärka vår ställning inom mejeriproduktionen,
hade en förbättrad utbildning av mejerikonsulenter och med dem
jämförbara befattningshavare framhållits såsom en av de icke minst
viktiga. Departementschefen anförde vidare.

Den nuvarande organisationen av den högre mejeriundervisningen vore
i hög grad otillfredsställande. För blivande mejerikonsulenter hade hit -

V ro positionen
nr 249/1930

Departements

chefen.

Nuvarande

anordning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

tills den agronomiska utbildningen ansetts böra vara grundläggande, under
det att relativt ringa tid ägnats åt de egentliga mejeristudierna. Det
syntes uppenbart, att med en sådan undervisningsform icke skulle kunna
°S°eS ^erdttigade krav, som en högtstående mejerihantering måste
ställa på sina rådgivare och ledare. Lantbruksstyrelsen hade uttalat
tveksamhet beträffande lämpligaste sättet för ordnande av den högre
mejeriundervisningen och i samband därmed anfört, att det enligt styrelsens
förmenande icke vore oundgängligen nödvändigt, att denna fråga
löstes omedelbart och i samband med den högre lantbruksundervisningen i
övrigt. I sistnämnda hänseende kunde departementschefen icke dela lantbruksstyrelsens
mening. . Med hänsyn till mejerihanteringens utomordentliga
betydelse för hela jordbruksnäringen vore det av stor vikt, att utbildningen
av ledare på mejeriområdet snarast möjligt bleve ordnad på
ett mera tillfredsställande sätt än hittills. Härtill komme, att genom en
omorganisation av själva lantbruksundervisningen den nuvarande grunden
för den högre mejeriutbildningen i viss mån ändrats, varför frågan
redan av denna orsak måste ägnas beaktande. Frågan örn den högre mejeriundei
visningens ordnande borde salunda upptagas till avgörande samtidigt
med det större spörsmålet örn den högre lantbruksundervisningens
omorganisation.

Då jordbruksutskottet vid 1930 års riksdag i sitt utlåtande nr 89, vilket
av riksdagen åberopas i dess skrivelse i förevarande fråga, uttalat, att
frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande borde, utom i
av utskottet särskilt anförda delar, ske i huvudsaklig överensstämmelse
med Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till nämnda riksdag, torde därav
framgå, att även utskottet hade den uppfattningen, att spörsmålet örn den
högre mejeriundervisningen borde lösas i samband med frågan om den
högre lantbruksundervisningens ordnande. Även jag delar denna uppfattning.
Behovet av en snar lösning av denna fråga har blivit särskilt
framträdande i samband med de av statsmakterna förra året vidtagna
åtgärderna till mejerihanteringens befrämjande. Jag förordar följaktligen,
att även frågan örn den högre mejeriundervisningen nu upptages till
prövning.

c. Högre trädgårdsundervisning.

Trädgårdsundervisningen i vårt land är för närvarande i huvudsak organiserad
i form av tvåariga praktiskt-teoretiska kurser, närmast avsedda
för utbildning av trädgårdsmästare. Därjämte förekomma kortare trädgårdskurser
med undervisning av mera elementär natur.

Däremot saknas allt fortfarande möjlighet att i vårt land förvärva högre
teoretisk utbildning inom trädgårdsfacket. Olägenheten härav har
dock i någon mån minskats genom den förefintliga anordningen ''med
stipendier för trädgårdsstudier i utlandet.

Alltsedan 1910 har salunda — med undantag för några av efterkrigsåren
— riksdagen årligen anvisat anslag till stipendier för högre utbild -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ning i trädgårdsfacket. För budgetåret 1930/1931 finnes i riksstaten uppfört
ett ordinarie reservationsanslag för ändamålet å 4,800 kronor.

Enligt nu gällande bestämmelser angående villkoren för erhållande av
statsstipendium för högre utbildning i trädgårdsfacket (kung. 15/« 1922,
nr 298) kan stipendium utgå med 1,200, 2,400 eller 3,600 kronor. För erhållande
av stipendium erfordras att hava med goda vitsord genomgått
någon av de med statsmedel understödda trädgårdsskolorna ävensom i fråga
örn stipendium å 1,200 kronor att två ar vistas i utlandet samt därvid
under det första året praktisera i framstående trädgård och under det
andra året begagna undervisningen vid någon god högre trädgårdsundervisningsanstalt,
i fråga örn stipendium å 2,400 kronor att hava nödiga utländska
språkkunskaper samt att två år vistas i utlandet och därvid såsom
ordinarie elev deltaga i undervisningen i tvåårig högre lärokurs vid
sådan anstalt, samt i fråga örn stipendium å 3,600 kronor att tre år vistas
i utlandet och därvid under första året praktisera i framstående trädgård
och under de övriga två åren såsom ordinarie elev deltaga i undervisningen
i tvåårig lärokurs vid god högre trädgårdsundervisningsanstalt.

Frågan örn åtgärder för anordnande av högre trädgårdsundervisning i
vårt land har emellertid vid upprepade tillfällen varit föremål för utredning.
De särskilda sakkunniga, som av lantbruksstyrelsen efter givet
bemyndigande tillkallats för att verkställa utredning rörande ordnandet
av undervisningen i trädgårdsskötsel i riket, föreslogo salunda i sitt år
1906 avgivna betänkande, bland annat, upprättandet av en högre läroanstalt
i trädgårdsskötsel. För närmare kännedom örn berörda förslag
hänvisas till statsverkspropositionen (IX H. T., sid. 8 ff.) till 1909 års riksdag.
Sedermera hava de av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
jämlikt bemyndigande den 3 juli 1917 tillkallade särskilda sakkunniga,
vilka hade till uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag rörande
åtgärder för främjande av trädgårdsodlingen, ävenledes föreslagit
inrättandet av en högre undervisningsanstalt för trädgårdsskötsel. Beträffande
innehållet i nämnda förslag må hänvisas till berörda sakkunnigas
år 1918 av trycket utkomna betänkande.

Av olika anledningar har emellertid intetdera av berörda förslag till
den högre trädgårdsundervisningens ordnande blivit föremål för någon
positiv åtgärd från statsmakternas sida.

Med avseende på behovet av anstalt för högre trädgårdsundervisning
hava högre lantbruksundervisningssakkunniga anföri i huvudsak följande.

Under de år, som förflutit efter utarbetandet, av 1918 års sakkunnigeförslag
i ämnet, hade vid upprepade tillfällen visat sig, att en betydande
brist rådde inom landet på teoretiskt bildade trädgårdsmän, och, då någon
mera krävande plats skolat besättas, hade fullt kompetenta sökande ofta
saknats. Detta förhållande kunde synas egendomligt, då likvisst statsmedel
anslagits för att bereda unga svenskar tillfälle att skaffa sig högre
trädgårdsutbildning i utlandet. Att de ifrågavarande statsstipendierna
ofta icke fyllt det avsedda ändamålet, torde delvis hava berott därpå, att
de varit otillräckliga för obemedlade ynglingar, som velat genomgå full -

Tidigart

utredningar.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ständig kurs vid högre utländsk trädgårdsskola. Levnadskostnaderna för
en vistelse under två eller flera år i utlandet jämte de avsevärda kursavgifterna
hade nämligen gått till så höga belopp, att många, förmodiigen
de flesta stipendiater föredragit att som hospitanter tillbringa ett
ar vid en sådan skola. Även örn de, såsom långt ifrån alltid varit fallet,
besuttit tillräckligt grundliga språkkunskaper för att kunna helt tillgodogöra
sig undervisningen, hade det säkerligen varit förenat med mycket
stora svårigheter att inhämta det kunskapsmått, som en dylik kars avsåge
giva. Det franninge t. ex. av studieplanen för läroanstalten i
JJahlein (tyskland), att första årets lärokurs, som hospitanterna i allmänhet
hoppade över, upptoge mer än 1,200 lärotimmar, ägnade huvudsakligen
åt grundläggande ämnen. Utan att hava deltagit i denna undervisning
och utan det band, som Indes på ordinarie elever vid skolan, torde
stipendiaten mycket sällan haft det utbyte av studierna, som för deras
blivande verksamhet varit önskvärt. Å andra sidan hade den ordinarie
lärokursen för dem, som haft möjlighet att däråt offra tid och kostnad,
knappast varit ordnad på det mest önskvärda sätt. Den, som förut genomgått
en svensk trädgårdsskola, hade måst deltaga i. ett stort antal lärotimmar,
som icke erbjudit honom något utöver vad han redan inbämtat,
medan han i vissa ämnen måst läsa kurser, som icke kunnat vara till någon
nytta för hans blivande verksamhet i hemlandet.

Anledningarna till att statsmakterna hittills uppskjutit ordnandet av
en högre undervisning i trädgårdsskötsel inom landet torde dels vara en
y.lss1ö^rsk?ttning av de möjligheter, som bjödes en svensk att i utlandet
förskaffa sig den erforderliga utbildningen, dels även en tämligen utbredd
åsikt, att vårt land skulle sakna användning för ett större antal
högre utbildade trädgårdsmän och att en högre trädgårdsskola sålunda
skulle vara obehövlig. Dock torde det icke kunna förnekas, att en högre
undervisning än den, som staten ordnat för praktiska trädgårdsmästare
vore behövlig exempelvis för lärare i trädgårdsskötsel, för trädgårdskonsulenter
och för vissa andra tjänsteinnehavare liksom även för en del utövare
av yrket.

De sakkunniga hava sökt att närmare undersöka, med huru många elever
en dylik undervisningsanstalt kunde hava att räkna, och komma till
det resultatet, att omkring 200, troligen ännu flera trädgårdsmän inom
landet innehava tjänst eller utöva en verksamhet, för vilken en betydligt
grundligare utbildning, än den som meddelas i våra trädgårdsskolor, är
behövlig.

Av sin utredning på denna punkt anse de sakkunniga det tydligt framgå,
att åtgärder för anordnande av högre trädgårdsundervisning inom
det egna landet vore i hög grad påkallade. På grund av trädgårdsundervisningens
nära samband med lantbruksundervisningen anse de sakkunniga
sig böra förorda, att åtgärder i förevarande avseende vidtagas samtidigt
med omorganisationen av den högre lantbruksundervisningen.

I de a\ givna yttrandena framföras i allmänhet inga erinringar mot de
sakkunnigas uppfattning rörande behovet av en anstalt för högre trädgardsundervisning.
Särskilt fran de av ifrågavarande spörsmål närmast
intresserade organisationerna, nämligen föreningen Sveriges trädgårds -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

konsulenter oell Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund vitsordas
betydelsen av en högre undervisning på trädgårdsområdet.

Tre hushållningssällskaps förvaltningsutskott ställa sig emellertid tveksamma
till berörda spörsmål.

Sålunda har Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
ifrågasatt, huruvida ett verkligt behov av högre trädgårdsundervisning
förelåge och örn de kostnader, som härför beräknats, kunde anses
tillräckligt försvarbara. Behovet av högskolebildade trädgårdsmän inom
vårt land torde vara jämförelsevis ringa, och de avlöningar, som hushållningssällskapen
i regel vore i tillfälle att bjuda hos dem anställda trädgårdsmän,
så förhållandevis låga, att det näppeligen förefölle lockande
för sökande till dylika befattningar att påtaga sig de avsevärda utgifter,
som tillgodogörandet av den högre utbildningen måste medföra. Under
alla omständigheter torde det böra tagas under sorgfälligt övervägande,
huruvida icke genom inrättande av fasta statsstipendier för studier vid
utländska utbildningsanstalter behovet av personer med tillfredsställande
högre trädgårdsutbildning kunde tillgodoses betydligt billigare.

Förvaltningsutskotten i Gotlands läns och Västmanlands läns hushållningssällskap
hava framfört liknande synpunkter.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet i samband med Kungl. Maj:ts Propositionen
beslut att förelägga 1930 års riksdag proposition örn den högre lantbruks- nT a49l1930-undervisningens ordnande anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
i nu förevarande avseende bland annat följande.

Med hänsyn till trädgårdsodlingens allt större betydelse för vårt land
syntes det vara en viktig angelägenhet, att en fullt tillfredsställande undervisning
på området anordnades inom landet. Det kunde icke gärna
vara lämpligt att i längden grunda utbildningen av olika befattningshavare
inom trädgårdsskötseln på stipendieresor till andra länder. Frånsett
den omständigheten, att språkliga svårigheter lätt torde uppstå för
ifrågavarande stipendiater att på ett nöjaktigt sätt tillgodogöra sig undervisningen,
vore det tydligt, att denna undervisning icke kunde vara
så tillrättalagd, att den utan vidare passade dem, som i vårt land skulle
föra näringen framåt. Såväl Norge som Danmark hade ansett sig böra
inom det egna landet organisera jämväl högre undervisning på trädgårdsområdet.
Givetvis borde genom en sådan åtgärd även den efter det egna
landets krav avpassade forsknings- och försöksverksamheten på området
komma att i hög grad främjas.

De önskemål, som från trädgårdsmannahåll ofta uttalats örn anordnan- Departement#-det här i riket av en högre undervisning i trädgårdsfacket, liksom de ut- cAe/CTt''
redningar, Kungl. Majit vid upprepade tillfällen låtit verkställa i detta
avseende, samt icke minst de av högre lantbruksundervisningssakkunniga
lämnade uppgifterna dels örn den påräkneliga elevfrekvensen vid en dylik
undervisning och dels örn den ringa effektivitet, det hittills tillämpade
systemet med stipendier för studier i utlandet visat sig besitta som förmedlare
av en högre utbildning pa området, giva klart vid handen, att en
dylik undervisning bar en betydelsefull uppgift att fylla. Ett gott till -

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

2° Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

fälle till berörda spörsmåls lösning synes mig föreligga nu, då det i samband
med den högre lantbruksundervisningens ordnande kan låta sig
göra att i samorganisation med andra undervisningsanstalter och med
jämförelsevis ringa uppoffringar upprätta en högre trädgårdsskola. Jag
tvekar därför icke att, i anslutning till vad som uttalades i ämnet i fjolårspropositionen,
föreslå, att i samband med den högre lantbruksundervisningens
ordnande åtgärder vidtagas jämväl för åstadkommande av en
för vårt land lämpad högre trädgårdsundervisning.

2. Undervisningens allmänna planläggning,

a. Lantbruksundervisningen.

Såsom av det förut sagda framgår, hava högre lantbruksundervisningssakkunniga
föroraat, att en högskolemässig undervisning på jordbruksområdet
anordnades. \ id utformande av förslag i sådant avseende
hava emellertid de sakkunniga icke ansett sig kunna undgå att redan
från början taga hänsyn till den inverkan, införandet av en dylik undervisningsform
skulle få på de nuvarande lantbruksinstituten. Sålunda
hava de sakkunniga funnit det vara nödvändigt att redan på ett tidigt
stadium fatta ställning till frågan, huruvida jämväl i fortsättningen —
vid sidan av den högskolemässiga undervisningen —- kurser skola anordnas
i huvudsaklig överensstämmelse med de nu vid instituten förekommande.
Till ledning för bedömande av detta spörsmål hava de sakkunniga
framhållit följande allmänna synpunkter avseende den högre lantbruksundervisningen,
vilka enligt deras mening i förevarande sammanhang
särskilt vore värda beaktande.

. Undervisningens innehall. Till sitt innehåll borde undervisningen
i största möjliga utsträckning rätta sig efter det speciella syfte, utbildningen
avsåge. Det vore naturligtvis icke otänkbart, att undervisas61}
till viss del kunde vara gemensam för blivande driftsledare och
för blivande lantbrukslärare och. konsulenter, men det kundo näppeligen
vara ändamålsenligt, att deras utbildning i regel vore till alla delar likartad.
Driftsledaren vöre framför allt i behov av en allmän agronomisk
utbildning, och undervisningen borde hava till huvudsaklig uppgift att
meddela de kunskaper, som vore av särskild betydelse, när det gällde att
handhava den tekniska och ekonomiska ledningen av ett större jordbruk.
För lantbruksläraren och konsulenten vore väl också allmänna agronomiska
kunskaper erforderliga, men denna del av utbildningen borde för
dem icke på samma sätt taga sikte på vad som erfordrades för skötandet
av ett större jordbruk, utan i minst lika utsträckning exemplifieras från
förhållandena vid det mindre och medelstora jordbruket. Men därutöver
vore lantbruksläraren och konsulenten i behov av mera fördjupade kunskaper
på det område, hans blivande verksamhet närmast omfattade.
Skulle dessa befattningshavare helt kunna fylla sin uppgift, fordrades

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

även, att de stöde i kontakt med den vetenskapliga forskningen på området
och ägde förmåga att i tal och skrift sprida kännedom örn nyvunna
rön och forskningsi-esultat inom sitt verksamhetsområde. Härför
krävdes emellertid en mera vetenskapligt inriktad utbildning, än som kunde
ifrågasättas för driftsledare vid jordbruket. Detta linge givetvis
icke hindra, att även lantbrukslärarens och konsulentens utbildning bleve
praktiskt betonad, vilket i själva verket torde vara en nödvändig förutsättning
för att resultatet av deras verksamhet skulle bliva det bästa
möjliga.

2. Formerna för undervisningens meddelande. Undervisningen borde
till väsentlig del bygga på elevernas självverksamhet under lärares ledning.
Vid utbildningen av driftsledare borde sålunda övningar av olika
slag och demonstrationer tillmätas stor betydelse liksom även mera självständiga
övningsuppgifter av praktisk-ekonomisk natur inom jordbruket.
Egentliga föreläsningar borde på detta stadium icke givas alltför
stor plats på schemat. Ä andra sidan borde tiden för individuell handledning
av eleverna och prövningar icke tillmätas alltför knapp. Vid
utbildning av lantbrukslärare och konsulenter m. fl. borde stor vikt
läggas vid att eleverna bedreve egna litteraturstudier. De för utbildningen
erforderliga föreläsningarna borde få en mera högskolemässig
prägel. Enär beträffande de flesta vid en lantbrukshögskola förekommande
undervisningsämnen brist rådde på lämplig litteratur — åtminstone
för delar av ämnet — torde det i regel bliva nödvändigt, att i varje
ämne en årligen återkommande föreläsningskurs meddelades. Därutöver
borde emellertid särskilt i huvudämnena hållas ett antal specialföreläsningar,
vilka i främsta rummet borde avse en mera djupgående vetenskaplig
behandling av begränsade delar av läroämnet, olika under olika
år. Genom seminarieövningar och på annat sätt borde eleverna vänjas
vid mera självständigt studiearbete.

3. Specialisering av studierna. Såsom redan anförts, borde undervisningen
hava i viss mån annan inriktning, när det gällde utbildning av
driftsledare vid det större jordbruket, än när det vore fråga örn utbildning
av lantbrukslärare och konsulenter m. fl. Men även inom sistnämnda
kategori av studerande måste de olika kraven på utbildningen medföra
i viss mån olika lärokurser. Så t. ex. hade en konsulent, vars huvudsakliga
verksamhet vore förlagd till det rena jordbruket, behov av
väsentligt olika utbildning än den, som i huvudsak vore verksam på husdjursskötsel^
område. Den vanliga ämnesindelningen vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna
gjorde det vidare motiverat, att även lantbrukslärarnas
studier bleve i viss mån specialiserade. Slutligen hade de
studerande, som önskade utbilda sig för befattning inom lantbruksförvaltningen
eller annan mera lantbruksekonomiskt betonad verksamhet,
behov av att deras lärokurser i viss utsträckning avpassades efter de särskilda
krav, dylik verksamhet kunde förväntas ställa på dem.

4. Utbildning av vetenskapsmän på jordbruksområdet. Innehavare
av sådan befattning, för vars bestridande mera vetenskapliga kvalifikationer
vore behövliga, hade hittills för sin utbildning varit hänvisad antingen
till utländska högskolor på området eller också till sådana inhemska"
högro undervisningsanstalter, som icko direkt haft jordbruksforskning
till sylte. Det vore förklarligt, att dessa former för utbildning av
vetenskapsmän på jordbruksområdet icko i allo visat, sig ändamålsenliga.
och följden hade också blivit, att det varit förenat med allt större
svårigheter ätt nöjaktigt besätta lärarplatser vid lantbruksinstituten och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

andra befattningar a? lantbruksvetenskaplig karaktär. Det syntes så*
lunda vara nödvändigt, att sådana åtgärder vidtoges, att vid en blivande
högre lantbruksundervisningsanstalt i vårt land vetenskapsmän inom
olika grenar av jordbruksforskningens område kunde erhålla tillfredsställande
utbildning. Härför torde erfordras, icke blott att anstalten vore
väl tillgodosedd med framstående lärare och goda resurser i fråga örn
undervisningsmateriel, utan även att möjlighet till avläggande av särskilda
vetenskapliga examina förefunnes vid anstalten.

I anslutning till nu anförda synpunkter hava de sakkunniga beträffande
undervisningens allmänna planläggning anfört i huvudsak följande.

Av det sagda framgiijge, att den högre lantbruksundervisningen kunde
sagås hava tre huvudsyften, vilka motiverade var sin särskilda undervisningsform.
Den högre lantbruksundervisningen uppdelades därigenom
på ett naturligt sätt i tre avdelningar med var sin speciella karaktär.

Utbildningen av driftsledare vid det större jordbruket syntes i det stora
flertalet fall lämpligen böra ske vid en kurs, som vad den yttre ramen
beträffade i allt väsentligt överensstämde med nuvarande agronomkurs.
Med avseende på undervisningens innehåll borde emellertid sådan ändring
vidtagas, att utbildningen bleve mera direkt anpassad efter det
Praktiska jordbrukets behov. Kursen syntes allt fortfarande böra bibehålla
benämningen agronomkurs.

Lantbrukslärare, konsulenter, tjänstemän inom lantbruksförvaltningen
m. fl. hade. behov av dels allmän agronomisk utbildning, dels mera fördjupad
utbildning inom vars och ens särskilda verksamhetsområde. Utbildningen
i dess helhet eller möjligen endast dess speciella del borde
meddelas vid en anstalt, där undervisningen bedreves under högskolemässiga
former. Skulle endast den speciella delen av utbildningen åtnjutas
vid sagda anstalt, borde den allmänna delen av utbildningen meddelas
i förenämnda agronomkurs. Utbildningen borde närmast avslutas
med agronomisk ämbetsexamen.

För utbildande av vetenskapsmän på jordbrukets område ävensom för
befordrande av den lantbruksvetenskapliga forskningen över huvud borde
vid en blivande lantbrukshögskola bland annat sådana särskilda anstalter
vidtagas, att möjlighet bereddes härför intresserade elever att bedriva
mera vetenskapligt betonade studier. Framgångsrika dylika studier
borde kunna avslutas med agronomie licentiatexamen och möjligen
agronomisk doktorsgrad. Nu berörda studier borde kunna ansluta sig
till agronomisk ämbetsexamen ävensom en vid sidan av denna anordnad
examen, grundad på mera specialiserade studier. Sistnämnda examen
syntes lämpligen kunna benämnas agronomie kandidatexamen.

Den anstalt, vid vilken agronomisk ämbetsexamen, agronomie kandidatexamen
och agronomie licentiatexamen borde kunna avläggas, benämndes
av de sakkunniga i deras betänkande lantbrukshögskola.

Den högre lantbruksundervisningens allmänna planläggning röner
icke ringa inflytande av örn undervisningen vid lantbrukshögskolan förutsättes
skola normalt bygga på genomgången agronomkurs eller örn
nämnda undervisning anordnas såsom i regel oberoende av agronomkursen.
De sakkunniga hava ansett, att båda möjligheterna rent undervis -

Kungl. Majda proposition Nr 143.

ningstekniskt sett äro tänkbara, och hava jämsides gjort dem till föremål
för närmare utredning. Därvid har systemet med självständig högskoleundervisning
betecknats såsom huvudalternativ A och systemet med
högskolemässig undervisning som påbyggnad av undervisningen vid
agronomkurs såsom huvudalternativ B.

Med avseende på de viktigaste riktlinjerna för de båda huvudalterna
tiven, sådana de utformats av högre lantbruksundervisningssakkunniga,
må här i korthet anföras följande.

Vid huvudalternativ A äro agronomkurs och lantbrukshögskola i storf
sett sidoordnade, d. v. s. var och en av dem har sina självständiga uppgifter.
Sålunda skulle agronomkursen vara avsedd huvudsakligen för
utbildning av yrkesmän inom det praktiska jordbruket. Visserligen hava
de sakkunniga föreslagit särskilda bestämmelser i syfte att underlätta
för studiebegåvade elever, som med goda vitsord genomgått agronomkurs
och sedermera önska fortsätta sin teoretiska lantbruksutbildning.
att vinna tillträde till och avlägga examina vid lantbrukshögskolan, men
vid själva planläggningen av undervisningen vid agronomkursen har
hänsyn icke ansetts böra tagas till den omständigheten, att vissa elever
önska på dylikt sätt fortsätta sin lantbruksutbildning.

För inträde vid agronomkurs skulle fordras kunskaper motsvarande
realskoleexamen med minst betyget godkänd i vissa särskilt angivna ämnen
och därjämte två års god jordbrukspraktik. Kurstiden skulle såsom
nu utgöra två år, med högst tio veckors ferietid varje år. Undervisning
skulle meddelas i samtliga de ämnen, som nu äro obligatoriska vid
agronomkurs. Dock skulle undervisningen mera inriktas på lantbruksekonomiska
frågor än för närvarande, och den skulle överhuvud taget
vara mera avpassad att giva eleverna utbildning för praktisk verksamhet
inom jordbruket. Såsom ett led i sådan omläggning av undervisning-en
skulle antalet föreläsningar nedbringas, under det att mera tid
skulle anslås för bland annat demonstrationer och exkursioner.

Lantbrukshögskolan skulle hava till huvudsaklig uppgift att dels utbilda
konsulenter och lantbrukslärare ävensom vetenskapsmän på jordbrukets
område, dels utgöra en härd för lantbruksvetenskaplig forskning.
Undervisningen vid lantbrukshögskolan har förutsatts skola bedrivas
under fullt högskolemässiga formel’. I överensstämmelse därmed hava
elevernas teoretiska förkunskaper ansetts böra i stort sett motsvara avlagd
studentexamen med minst godkända vitsord i ett antal särskilt angivna
ämnen. De sakkunniga föreslå emellertid, att även sådana, som
icke avlagt studentexamen, böra få deltaga i högskoleundervisningen såsom
ordinarie studerande och angiva olika sätt, på villia de teoretiska
förkunskaper, som ifrågavarande studerande under alla förhållanden synas
böra äga, må kunna kontrolleras. I fråga örn praktiska förkunskaper
föreslås krav på två års väl vitsordad jordbrukspraktik.

Vid lantbrukshögskolan har undervisningen förutsatts skola vara av
fullt högskolemässig karaktär. Vid högskolan skulle kunna avläggas
agronomisk ämbetsexamen (avsedd för Lantbrukslärare, konsulenter
m. fl.), agronomi kandidatexamen och agronomi licentiatexamen. Studietiden
vid högskolan för avläggande av ämbetsexamen beräknas till
tro år. Enär de personer, undervisningen för ämbetsexamen närmast
skulle vara avsedd att tillgodse, anses hava behov av viss specialisering
i studierna, skulle utbildningen omfatta dels allmänna agronomiska kim

Huvudalternativ
A.

Hn?adalternatiT
B.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

»kaper ock dels specialutbildning med tyngdpunkten förlagd till ettdera
av jordbrukslärans, husdjurslärans eller lantbruksekonomiens områden,
varigenom tre olika studielinjer skulle erhållas.

Vid huvudalternativ B avser agronomkursen icke blott utbildning av
yrkesmän vid det praktiska jordbruket utan har även till uppgift att
tjäna såsom underlag för de ytterligare studier, som erfordras för avi
läggande av examen vid lantbrukskögskolan, bland annat, agronomisk
ämbetsexamen. Även örn den förstnämnda uppgiften finge betraktas såsom
den viktigaste, måste hänsyn jämväl tagas till den senare, därest ämbetsexamen
icke skulle bliva mindervärdig. Det har sålunda synts önskvärt,
att undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena örn möjligt drives
så långt vid agronomkursen, att den utexaminerade agronomen utan
särskild komplettering — såvitt angår ifrågavarande ämnen — äger tillräckliga
förutsättningar att idka fortsatta studier för agronomisk ämbetsexamen.
I överensstämmelse därmed bär åt undervisningen i de
grundläggande ämnena tillmätts större plats på undervisningssckemat än
vid huvudalternativ A, under det att undervisningen i de praktiska tilllämpningsämnena
i någon mån måst inskränkas.

Beträffande inträdesfordringar, kurstid, undervisningens allmänna
planläggning m. m. gäller vad ovan anförts för motsvarande kurs vid
huvudalternativ A.

Lantbrukskögskolan enligt huvudalternativ B bör givetvis i stort sett
hava samma ändamål som motsvarande undervisnings- och forskningsanstalt
vid huvudalternativ A.

Såsom förut angivits, bygger undervisningen vid lantbrukshögskolan
vid detta alternativ på avlagd agronomexamen. Enäi; nämnda undervisning
avses skola hava fullt högskolemässig karaktär, kan emellertid avlagd
agronomexamen icke i alla avseenden ensam anses tillfredsställa de
krav på förkunskaper, som med fog synas böra ställas för inträde vid högskolan.
Särskilt i ämnena modersmålet, tyska, engelska och matematik,
vari ingen eller — beträffande sistnämnda ämne —■ jämförelsevis obetydlig
undervisning meddelas vid agronomkursen, böra kompletterande studier
för vinnande av studentkunskaper bedrivas före inträde vid högskolan.
Därjämte anses fordran på kvalificerat betyg böra ställas beträffande
vissa av de i agronomkursen förekommande undervisningsämnen,
som äro av särskild betydelse för de fortsatta lantbruksstudierna. Erforderlig
undervisning i de fyra nyssnämnda allmänbildande ämnena föreslås
skola meddelas i en vid högskolan genom det allmännas försorg anordnad
undervisningskurs. Kurstiden beräknas till ett år.

Emellertid bar det ansetts önskvärt, att även studerande, som avlagt
på visst sätt kvalificerad studentexamen men icke agronomexamen, må
kunna vinna inträde och avlägga examen vid högskolan. De sakkunniga
hava uppgjort en studieplan för sådana elever, innebärande att
dessa skulle jämsides med högskolestudierna följa undervisningen i vissa
ämnen i agronomkursen. Vid en dylik parallellavdelning, vars anordnande
måhända bleve förenat med vissa svårigheter, anses studierna
kunna föra fram till ämbetsexamen efter normalt tre års studier. Anordningen
förutsätter givetvis, att agronomkurs och högskola äro förlagda
till samma plats.

Enär undervisningen vid högskolan normalt bygger på genomgången
agronomkurs och för inträde i den senare på sätt ovan anförts uppställts
vissa krav på praktiska förkunskaper, vilka även för nu ifrågavarande
utbildning torde vara tillfredsställande, anses skäl icke förefinnas att i.

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

förevarande lall uppställa några allmänna krav på praktisk förbildning
för inträde vid högskolan. För sådan inträdessökande, som icke
avlagt agronomexamen, föreslås fordringarna på föregående praktik lika
med dem, som ovan angivits för inträde vid lantbrukshögskola enligt
alternativ A.

Vid högskolan skulle kunna avläggas samma slag av examina, som
föreslagits vid huvudalternativ A. Undervisningens planläggning blir
emellertid något annorlunda. Vid utbildningssystemet enligt huvudalternativ
B hava de studerande nämligen redan i agronomkursen förvärvat
ett visst mått av allmänt agronomiskt vetande. Det anses därför
motiverat, att undervisningen för ämbetseaxmen i detta fall planlägges
för något kortare tid än vid huvudalternativ A, där sagda kurs
även avsåg att giva den allmänna agronomutbildningen. För vinnande
av i stort sett samma slutmål, vartill undervisningen för ämbetsexamen
vid huvudalternativ A avsåg att föra, beräknas motsvarande studier i
detta fall taga en tid av omkring två år i anspråk.

Liksom vid huvudalternativ A anses undervisningen för ämbetsexamen
även i detta fall böra i viss mån specialiseras. Av undervisningstekniska
skäl anses det dock lämpligt, att den vid alternativ A förutsatta
ekonomiska linjen uteslutes och att i stället kravet på omfattande
utbildning i lantbruksekonomiska ämnen får tillfredsställas genom den
vid sidan av ämbetsexamen inrättade kandidatexamen. Vid nu avsedda
anordning av undervisningen för ämbetsexamen räknas sålunda med
endast två studielinjer, nämligen en jordbruks- och en husdjurslinje.

Antalet undervisningsämnen för ämbetsexamen blir mindre än vid
huvudalternativ A på grund därav, att undervisningen i vissa ämnen
slutföres redan i agronomkursen. Utbildningen blir på grund därav också
något mera specialiserad.

Vid ordnande av den högre lantbruksundervisningen enligt alternativ
A anse de sakkunniga en agronomkurs vara tillräcklig. Vid alternativ
B, då agronomundervisningen vid sidan av sitt praktiska syfte
jämväl skulle utgöra grundval för den fortsatta högskoleutbildningen,
beräknas två agronomkurser bliva erforderliga. Vid båda utbildningssystemen
anses en lantbrukshögskola nöjaktigt tillgodose behovet av
högskolemässig undervisning.

Enligt av de sakkunniga verkställda beräkningar skulle kostnaderna
för den högre lantbruksundervisningens ordnande — såväl engångskostnader
som årliga kostnader — kunna väntas bliva i stort sett lika vid
de båda huvudalternativen, dock i regel något högre vid huvudalternativ
B.

För inhämtande av ytterligare uppgifter rörande de båda huvudalternativen
A och B hänvisas till det tryckta betänkandet.

Efter verkställd ingående utredning rörande ovannämnda två huvudalternativ
för den högre lantbruksundervisningens ordnande hava de
sakkunniga underkastat do båda alternativen en jämförande granskning
och därvid kommit till den uppfattningen, att huvudalternativ A
vore att föredraga. Såsom motivering till detta ställningstagande hava
de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Båda alternativen befunnes vid en jämförande granskning förenade
med såväl fördelar som olägenheter.

IWiang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 12.5 hafi (Nr IMS.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Enligt B-alternativet skulle för tillträde till den högre lantbruksunderyisningen
fordras realskoleexamen och två års praktik och efter en
tvåårig agronomkurs skulle minst ett år behövas för komplettering av
för högskolestudierna erforderliga skolkunskaper; högskolekursen till
ämbetsexamen vöre i detta fall avsedd att bliva endast tvåårig. Tiden
för den teoretiska utbildningen från realskoleexamen till ämbetsexamen
skulle således bliva minst fem år, vartill skulle komma två års jordbrukspraktik.
Den ålder, vid vilken en yngling i vanliga fall kunde beräknas
avlägga realskoleexamen, vore 16 ä 17 år. Hans jordbrukspraktik
skulle då infalla mellan 16 och 18 respektive 17 och 19 år, men
vid denna ålder hade han sällan det allvar och varken den andliga eller
kroppsliga utveckling, som krävdes för att han skulle kunna få full
nytta av sin praktik. För en sådan yngling syntes det däriör knappast
vara lämpligt att redan efter så kort tid avsluta sin praktiska utbildning
för att då vinna inträde i agronomkursen, utan borde jordbrukspraktiken
för att kunna fylla sin uppgift såsom underlag för de teoretiska
studierna under dessa förutsättningar gärna utsträckas över ytterligare
ett eller två år. Beaktas finge ock, att inträde vid lantbruksskola
ej kunde vinnas före fyllda 18 år, varför sådan i och för sig önskvärd
praktik i mångå fall skulle medföra tidsförlust för den studerande.
I detta sammanhang förtjänade nämnas, att i Danmark gällde för inträde
vid Landholmjskolen fordran på minst tre års praktik efter fyllda
15 år eller två års praktik efter 17 år.

Vid jämförelse mellan de båda alternativen borde man även för alternativ
A räkna med realskoleexamen som utgångspunkt. Tiden för den
teoretiska utbildningen efter detta alternativ skulle bliva: tre år i gymnasiet
och tre år vid högskolan eller tillsammans sex år, vartill komme
två års jordbrukspraktik.

Här komme praktiktiden att normalt falla mellan 19 och 21 respektive
20 och 22 år, vilken tid vore härför betydligt lämpligare än den vid
alternativ B normala.

Utbildningstiden från realskoleexamen till ämbetsexamen skulle således
enligt alternativ B i gynnsamma fall bliva ett år kortare än enligt
alternativ A. Denna fördel för alternativ B kuude dock endast den
draga nytta av, som började sina studier vid relativt sen ålder. För den
åter, som avlade realskoleexamen vid 16 år och med anledning därav,
såsom förut framhållits, ansetts behöva förlängd praktiktid, torde alternativ
B icke innebära någon tidsvinst.

Studiekostnaderna för en sjuårig utbildningstid torde i regel bliva
lägre än för en åttaårig; dock komme i förevarande fall skillnaden i
kostnader sannolikt icke att stå i direkt proportion till skillnaden i tid.
Omkostnaderna under skoltiden (gymnasietiden) bleve med all säkerhet
lägre per år än omkostnaderna vid högskolan. Örn och i vad mån
kostnaderna för tre år vid gymnasium och tre år vid högskola enligt
alternativ A bleve högre än kostnaderna för fem år vid agronomkurs
och högskola enligt alternativ B läte sig dock icke med säkerhet avgöra.
Kostnaderna under den tid, som enligt båda alternativen skulle ägnas
åt praktisk utbildning, torde i båda fallen bliva ungefär desamma och
per år räknat ställa sig tämligen obetydliga i jämförelse med kostnaderna
under den övriga studietiden.

Både vid alternativ A och B förelåge möjlighet att på ett relativt tidigt
stadium (avlagd realskoleexamen) få påbörja de speciella lantbruksstudierna.
Om därvid avsåges att efter avlagd agronomexamen full -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

följa dessa till agronomisk ämbetsexamen, erbjöde intetdera alternativet
direkt anknytning. Alternativ B beredde dock en beaktansvärd lättnad
vid övergång till högre lantbruksstudier därigenom, att undervisningen
vore planlagd med hänsyn till en sådan övergång, för vars förmedlande
en särskild kurs förutsatts. Ehuru alternativ A ej planlagts för en
sådan anknytning, erbjöde det dock möjlighet för studerande med realskoleexamen
som underbyggnad att efter avlagd agronomexamen utan
större svårighet vinna inträde vid lantbrukshögskolan och där på avsevärt
kortare tid än den normala avlägga agronomisk ämbetsexamen. Det
torde emellertid beaktas, att efter bottenskoleidéns genomförande i vårt
undervisningsväsende möjligheten att avlägga studentexamen torde väsentligt
underlättas och att sålunda även behovet att begynna fackstudierna
inom jordbruket så tidigt som vid tiden för realskoleexamen ej
förelåge i så hög grad, som nu kunde vara fallet.

Vid bedömande av de båda alternativen från undervisningssynpunkt
erbjöde alternativ A bestämda företräden. Agronomkursen enligt alternativ
B skulle icke enbart tillgodose sitt egentliga syfte, nämligen utbildning
av praktiska jordbrukare, utan skulle även få till uppgift att
tjäna som grundval för den högre teoretiska utbildningen. Det kunde
icke undgås, att agronomundervisningen därigenom skulle löpa fara att
bliva mindre väl lämpad för sin huvuduppgift. Man bleve nämligen nödsakad
att giva de grundläggande naturvetenskapliga ämnena, fysik,
kemi och botanik, långt större plats på schemat än som kunde anses nödvändig
för blivande praktiska jordbrukare. Följden härav bleve, då
kursen vore begränsad till viss tid, att andra och för den praktiska jordbrukaren
viktigare ämnen måste stå tillbaka och undervisningen i sin
helhet komme att i mindre grad än önskligt få den praktiska betoning,
som för en sådan lärokurs borde vara huvudsak.

En annan olägenhet med alternativ B vore, att det icke lämnade möjlighet
för ett systematiskt ordnande av studierna; först skulle eleven
hava att genomgå en skolkurs, som avslutades med realskoleexamen, sedan
en fackutbildning, dels praktisk, dels teoretisk, den senare avslutad
med agronomexamen, därefter åter en skolkurs i språk och matematik,
sedan ånyo en fackutbildningskurs. Enär det kunskapsmått, som i
agronomkursen meddelats i de grundläggande naturvetenskapliga ämnena,
vore otillräckligt såsom grundval för fortsatta studier i fackämnena,
bleve man emellertid i den sista fackutbildningskursen nödsakad
att på detta sena stadium även upptaga utvidgad undervisning i dessa
grundläggande ämnen.

För utbildningen till ämbetsexamen måste det slutligen vara en betydande
olägenhet, att den teoretiska undervisningen vore fördelad på
två skilda kurser. Det torde lätt inträffa, att på grund härav vissa luckor
skulle uppstå i utbildningen, liksom det givetvis icke gärna skulle
kunna undgås, att visst kunskapsmaterial, som redan inhämtats i agronomkursen,
åter mäste upptagas till behandling i fortsättningskursen.
Enär åtskillig tid normalt komme att förflyta mellan avgången från
agronomkurs och inträdet i den högre kursen, finge antagligen viss tid
även anslås för repetitioner i olika ämnen, vilket givetvis voro ägnat att
i viss mån förlänga studietiden.

I själva verket kvarstode således i fråga om alternativ B i huvudsak
do anmärkningar, som riktats mot nuvarande agronomkurs och kombinationen
agronom- och konsulentkurs.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Den dualism, som funnes i den nuvarande agronomundervisningen och
som alltjämt kvarstode hos alternativ B, undvekes i alternativ A. Genom
inrättande av såväl en praktiskt betonad agronomkurs, byggd på
måttliga förkunskaper, som en mera vetenskapligt betonad kurs för
högre utbildning, byggande på högre förkunskaper, tillgodosåge alternativ
A de båda utbildningsriktningarnas olika krav på för dem särskilt
lämpad undervisning.

Agronomkursen kunde sålunda anordnas på ett sådant sätt, att hänsyn
uteslutande toges till dess praktiska uppgift. När det gällde studier
för ämbetsexamen, hade eleverna redan från början goda förkunskaper
i allmänbildande ämnen, varför undervisningen från första stund
kunde hållas på en jämförelsevis hög nivå. Genom att hela den teoretiska
lantbruksutbildningen för ämbetsexamen vore koncentrerad till en
enda kurs ernåddes även den fördelen, att undervisningen kunde planeras
på ett mera ändamålsenligt sätt, varjämte hänsyn redan från början
kunde tagas till behovet av specialisering i utbildningen.

# Vid utarbetande av förslag till kursplaner för de båda huvudalternativen
hade de sakkunniga eftersträvat, att undervisningen i de olika ämnena
skulle erhålla en sådan omfattning vid vart och ett av nämnda alternativ,
att dessa kunde förväntas leda till i stort sett samma slutresultat
ur fackutbildningsynpunkt. Full överensstämmelse i berörda hänseende
hade emellertid icke varit möjligt att uppnå, beroende på de
stora olikheterna i fråga örn undervisningens anordnande enligt de båda
alternativen. Såsom redan nämnts, skulle vid alternativ B undervisningen
för ämbetsexamen i vissa ämnen — olika för olika studielinjer —
avslutas^ redan i agronomkursen. För ämbetsexamen å jordbrukslinjen
skulle sålunda icke erfordras större kunskaper i till exempel ämnet husdjurslära,
än som inhämtats under agronomkursen, och för ämbetsexamen
å husdjurslinjen skulle detsamma gälla med avseende på bland annat
ämnet jordbrukslära. Även örn därvid antalet undervisningstimmar
i sådana ämnen tillmättes större än vid alternativ A, torde det vara förenat
med svårigheter att uppnå samma studieresultat som enligt detta
alternativ. Såsom förut framhållits, medförde elevernas bättre förkunskaper,
att undervisningen enligt alternativ A genomgående kunde hållas
på en högre nivå.

Av vad ovan anförts torde framgå, att alternativ A gåve å ena sidan
de praktiska jordbrukarna en för dem lämpad kurs och å andra sidan lärare,
konsulenter m. fl. en fullgod utbildning. Som grundval för fortsatta
vetenskapliga studier erbjöde det större säkerhet för att inga luckor
förefunnes i den grundläggande utbildningen.

Enligt de sakkunnigas åsikt vore alternativ A mest ägnat att giva jordbruksstudierna
i vårt land den erforderliga vetenskapliga grundvalen.

I fråga örn årliga kostnader och engångskostnader vore, såsom av den
förut verkställda utredningen framginge, olikheterna mellan de särskilda
alternativen icke av den storleksordning, att de ekonomiska synpunkterna
kunde tillmätas någon avgörande betydelse, när det gällde att välja
mellan de båda systemen för undervisningsverksamhetens inre byggnad.
Det torde i stället vara motiverat, att de båda systemens olika värde ur
utbildningssynpunkt ensamt finge vara bestämmande vid valet mellan
dem.

Efter övervägande av de skäl, som sålunda syntes tala för eller mot
det ena eller det andra alternativet, hade de sakkunniga kommit till den
bestämda uppfattningen, att den högre lantbruksundervisningen lämp -

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

ligast borde byggas ripp i huvudsaklig överensstämmelse med. det system,
som i det föregående betecknats såsom huvudalternativ A.

I förevarande fråga hava de sakkunniga emellertid icke varit eniga.
Hen- Sköld har nämligen reserverat sig till förmån för huvudalternativ
B och därvid anfört följande.

»En högre lantbruksundervisning bör fylla tvenne uppgifter. A ena
sidan bör den vara en härd för vetenskaplig forskning inom de till jordbruksområdet
hörande tillämpade vetenskaperna och i samband därmed
möjliggöra utbildningen av forskare och vetenskapsmän inom nämnda
vetenskaper. Å andra sidan har den att sörja för utbildningen av vissa
befattningshavare i framför allt allmän tjänst. Det är främst i sistnämnda
avseende, det nuvarande tillståndet är otillfredsställande och en
reformering alltså är trängande. Genom centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet bedrives nämligen en vetenskaplig verksamhet,
som väl tål jämförelse med vad som i detta avseende presteras
i andra länder, varjämte utbildningen av forskare och vetenskapsmän
genom medverkan från universitetens sida ävenledes visat sig kunna ske,
ehuru kanske icke i den utsträckning, som är önsklig. Med möjligheterna
att giva befattningshavare, som hehöva en högre lantbruksutbildning,
en tillfredsställande och modern sådan, är det däremot sämre ställt. Till
förfogande härför stå endast de båda lantbruksinstituten med en organisation,
som i stort sett tillkom redan i början av 1890-talet. Det är därför
naturligast, att vid en utredning örn nyordnande av den högre lantbruksundervisningen
i vårt land hänsyn i främsta rummet tages till
frågan örn ämbetsutbildningen på jordbruksområdet.

Huvudmassan av de befattningar, som den högre lantbruksundervisningen
avser att utbilda till, äro konsulentbefattningar hos hushållningssällskapen
och lärarebefattningar vid den lägre lantbruksundervisningen.
Utbildningen avser sålunda huvudsakligen lärare, men lärare med en synnerlig
säregen uppgift. Det är nämligen icke här som vid annan undervisning,
att skolan från början får föra sina elever in i det nya kunskapsområdet,
därvid läraren har stora möjligheter att giva eleverna den
önskade inriktningen. Läraren i de högre lantbruksundervisningsanstalterna
får mottaga elever, som ur praktisk synpunkt redan äro fackutbildade
och som växt upp i en jordbruksmiljö. Dessa elever hava redan en
åsikt örn hur ett jordbruk i sin helhet och i sina detaljer skall skötas.
Vilka svårigheter det under sådana omständigheter mången gång skall
möta att bibringa eleven förståelse för nyttan av nya metoder och vimon
grannlagenhet och psykologisk takt det fordras för en framgångsrik verksamhet
på detta område, är lätt att föreställa sig. Men ännu större krav
i sistnämnda avseenden ställer utan tvivel ställningen som konsulent.
Ty här gäller det icke längre ungdom, med dess trots allt större böjlighet
och intellektuella spänstighet, här gäller det att få den kanske sedan
många år självständiga yrkesutövaren inom jordbruket att förbättra sina
måhända fäderneärvda metoder och att se med en ny syn på jordbrukets
olika förhållanden. Att tro det i allmänhet vara möjligt för någon annan
än den, som från ungdomen är intimt förtrogen med jordbrukarbefolkningen
och dess tänkesätt, att framgångsrikt fylla en lärares vid
lägro lantbruksundervisningsanstalt eller en konsulents hos hushållningssällskapen
uppgifter, förefaller åtminstone mig otänkbart. Anordnas icke
den högre lantbruksundervisningen så, att det framför allt blir ungdom

Reservation.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

från jordbrukarbem, sorn begagna sig därav för att därefter fylla ovannämnda
befattningar, blir undervisningsreformen misslyckad och man
löper fara, att jordbrukarnas teoretiska yrkesutbildning genom undervisningsanstalter
och konsulentverksamhet kommer att sakna förbindelse
med det praktiska livet. Forskningsarbetet och försöksverksamheten
komma att få en alltför dålig förbindelseled med praktiken och få mindre
förmåga att leda och höja det svenska jordbruket i dess utveckling.

De sakkunnigas majoritet har förordat, att den högre lantbruksundervisningen
organiseras i enlighet med ett av de sakkunniga utarbetat alternativ
A, vilket i förevarande avseende innebär, att för inträde i lantbrukshögskolan
normalt skulle krävas avlagd studentexamen. Genom
detta förslag skulle lantbruksliögskolan i stort sett få samma typ som
övriga fackhögskolor här i landet, något som givetvis innebure vissa fördelar
ur uniformitetens synpunkt. Nekas kan ej heller, att A-alternativet
organisatoriskt sett visar stor planmässighet och enkelhet.

Men trots dessa företräden måste man likväl fråga sig, örn detta system
ändå är det lämpligaste för vinnande av syftemålet: utbildandet
av en kår konsulenter och lantbrukslärare med förmåga och förutsättningar
att göra jordbrukarna delaktiga av forskningens och försöksarbetets
nya rön och metoder. Den, som inriktar sig på att avlägga studentexamen,
torde ytterst sällan pa förhand hava bestämt sig för en viss levnadsbana.
Yrkesvalet sker först i samband med absolverandet av nämnda
examen, ja, för den, som fortsätter universitetsvägen, är det alls icke
ovanligt, att det verkliga avgörandet träffas långt senare. Valet av
levnadsbana sker understundom på grund av intressen, som väckts under
de förberedande studierna, men ej sällan är det konjunkturerna inom
olika områden, den större eller mindre utsikten att efter studiernas avslutande
erhålla anställning, som fäller utslaget. På grund härav är det
icke osannolikt, att, örn den högre lantbruksundervisningen anordnas i
enlighet med de sakkunnigas alternativ A, lantbruksliögskolan i icke
ringa utsträckning bomme att frekventeras av elever, som på förhand
sakna varje förbindelse med den jordbrukande befolkningen och dess förhållanden
och för vilka lantbruksstudierna ingenting annat bliva än en
väg till ett levebröd. Ty för dylika elever är systemet tillrättalagt och
vägen jämnad. För den däremot, som efter de tidigare ungdomsårens
arbete vid jordbruket gripes av lusten att ägna sig åt uppgiften att fostra
och handleda jordbruksnäringens utövare och som därför äger goda förutsättningar,
erbjuder A-alternativet de största svårigheter; och dock är
det just elever av denna typ, lantbruksliögskolan borde eftersträva. Att
i 18—20 års åldern påbörja studier för studentexamen, för att först efter
dess avläggande få gripa sig an med de egentliga fackstudierna, är föga
lockande och långt ifrån någon lätt sak.

Vill man uppnå, att åt fostraregärningen å jordbrukets område framför
allt de ägna sig, som från barndomen äro förtrogna med näringen och
dess utövare och som därför hava möjlighet att vinna dessa senares förtroende,
torde man få släppa tanken på studentexamen som den normala
utgångspunkten för högre lantbruksstudiers bedrivande. Den frågan
uppstår då, vad som skall sättas i stället. Problemet gäller att å ena sidan
underlätta för jordbrukarungdomen att få tillträde till högskolan.
och å andra sidan att upprätthålla kravet på sådana teoretiska förkunskaper,
att undervisningen kan hållas på ett fullt högskolemässigt plan.
Vad som ligger närmast till hands att tänka sig, är en sådan anordning,
att eleven redan tidigt kunde få påbörja fackutbildningen men att den -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

na fackutbildning lades så, att den samtidigt skapade de nödiga teoretiska
förutsättningarna för högskolestudiernas bedrivande. En facklig
studentutbildning borde träda i den allmänna studentutbildningens ställe.
Förebilden för ett dylikt system är lätt funnen; den föreligger i den tekniska
studentexamen, som avgångsexamen från tekniskt gymnasium innebär
och som gäller som inträdeskompetens till tekniska högskolan. Efter
realskoleexamen, relativt lätt vunnen vid någon av de många realskolor,
som härefter komma att finnas, icke minst på landsbygden, och praktik
vid jordbruket, inträde i ett fackgymnasium, där examen kunde avläggas,
som berättigade till studier vid lantbrukshögskolan, skulle alltså
vara det system, varigenom den högre lantbruksundervisningen starkare
knötes till jordbruksnäringen, än vad de sakkunnigas A-alternativ kan
komma att göra.

Att träffa en dylik anordning för jordbruksundervisningens del möter
emellertid större svårigheter än vad beträffar den tekniska undervisningen,
framför allt örn man vill, att den lägre utbildningen skall hava
något självständigt ändamål vid sidan örn förberedandet till inträde vid
högskolan. Det tekniska gymnasiet har till självständig uppgift att utbilda
driftsledare för mindre företag och innehavare av vissa chefsposter
och specialbefattningar inom industrien. Samma uppgift hava i stort sett
även de teknska fackskolorna, vilka emellertid icke föra fram till kompetens
för inträde vid tekniska högskolan. Utom i fråga örn kurstiden —
tre år vid gymnasiet och två vid fackskolan — skilja dessa båda skoltyper
sig väsentligen däri, att undervisning i främmande språk meddelas i
gymnasiet men ej i fackskolan. Aspiranter å befattningar, som kräva
språkkunskaper, gå till gymnasiet; i fråga örn sådana befattningar återigen,
där särskild språkunderbyggnad icke fordras, sker utbildningen i
fackskolan. För den tekniska undervisningens del är det givet, att nu
omnämnda skolväsen har arbetsuppgifter nog. Industrien omfattar ett
stort antal större företag och har därför behov av arbetskraft, utbildad
på olika sätt. Vid jordbruket däremot är de stora företagens antal relativt
ringa och förminskas dessutom alltjämt. Behovet av särskilt utbildade
driftsledare är därför så begränsat, att för dess fyllande knappast
behövs olika läroanstalter och ännu mindre olika slags utbildning. Vid
bedömandet av möjligheterna av att kombinera utbildningen av driftsledare
vid det större jordbruket med förberedandet till inträde vid lantbrukshögskolan
har givetvis frågan örn behovet av undervisning i främmande
språk för nämnda driftsledare särskilt beaktats. Från på detta
område särskilt sakkunniga har hävdats, att något dylikt behov icke föreligger
samt att den förlängning av studietiden, nämnda undervisning
skulle medföra, icke vore tillrådlig med hänsyn till de möjligheter att
bära en större studieskuld, vederbörande kunde förväntas få efter studietidens
slut. På grund härav har jag icke ansett mig för närvarande
kunna föreslå den ombildning av ett av lantbruksinstituten till agronomiskt
gymnasium, som jag med hänsyn till min uppfattning av här berörda
spörsmål annars skulle vara böjd för.

För möjliggörande av ovan angivna önskemål: rekryterande av eleverna
i den högre lantbruksundervisningen i största utsträckning från den
jordbrukande befolkningens egna led, har inom de sakkunniga utarbetats
ett alternativ B. Detta alternativ bygger på den förutsättningen,
att utbildningen av driftsledare, agronomutbildningen, även normalt
skulle vara förberedelse för inträde vid lantbrukshögskolan. Agronomutbildningen
skulle emellertid icke omfatta främmande språk och bleve på

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

grund daräv lcke tillräcklig som underlag för högskolestudier. Den bartor
nödvändig^ språkundervisningen jämte någon matematikundervisning
skulle meddelas vid en ettårig kurs vid Ultuna året efter det agronomexamen
avlagts. Agronomutbildning plus nyssnämnda språkkurs
skud0 alitsa tillsammans ersatta fackgymnasiet och sålunda föra fram
till en facklig studentkompetens, vilken skulle vara förutsättning för examens
avlaggande vid lantbrukshögskolan.

De sakkunnigas majoritet har före sitt ståndpunktstagande till förmån
tor alternativ A verkställt en jämförelse mellan detta samt alternativ B
7?f slutsatser, som därvid dragits, delas icke i allo av mig, varför jag nu
tillåter mig upptaga denna jämförelse till diskussion. Härvid torde jag
aven hilva i tillfälle att närmare belysa, hur B-alternativet genomfört
land aomma att påverka den högre lantbruksundervisningen i vårt

I fråga örn de båda systemens verkningar, i vad gäller elevernas omedelbara
intressen, har de sakkunnigas majoritet icke kunnat undgå att
tillerkänna B-alternativet ett visst företräde. Att så är fallet, måste ju
också vara självklart, örn man betänker, att denna sida av spörsmålet
av av£örande betydelse för detta alternativs utformande. Enligt
mitt förmenande Ilar. de sakkunnigas majoritet dock icke gjort B-alternativet
full rättvisa i detta avseende. Det erkännes visserligen i fråga
igheten att på ett relativt tidigt stadium påbörja de speciella
jordbruksstudierna, att detta alternativ bereder en beaktansvärd lättnad
framför A-alternativet vid övergången från lägre till högre studier därigenom
att undervisningen är planlagd med hänsyn till en dylik övergang.
Men det bör dessutom understrykas, att just denna planläggning
leder till att denna övergång blir den normala studievägen här, medan
vid A-alternativet ingen, som från början tänker bedriva högre studier,
kommer att räkna med en dylik övergång, utan allenast den, som under
agronomutbildningen beslutar sig för att fortsätta. I praktiken blir därför
skillnaden i detta avseende de båda alternativen emellan betydligt
större, än vad sakkunnigemajoriteten förutsätter. B-alternativet medför
vidare under i övrigt lika förhållanden ett års kortare studietid än
A-alternativet, vilket särskilt för den, som vid något högre ålder väljer
denna bana, är av stor betydelse. Att studiekostnaderna ävenledes bliva
lägre, är givet; för den, som icke är bosatt i stad med statsgymnasium eller
i grannskapet därav, blir kostnadsminskningen i jämförelse med alternativ
A av i förhållande till tiden motsvarande storlek, ja, i vissa fall
ännu större, beroende på att stipendiemöjligheterna i allmänhet äro bättre
vid agronomkurs än vid gymnasium. Det torde därför få anses fastslaget,
att saväl organisatoriskt som ekonomiskt B-alternativet ur elevernäs,
särskilt de ifrån landsbygden, synpunkt erbjuder betydande fördelar
framför A-alternativet. Att dessa fördelar skulle, såsom sakkunnigemajoriteten
synes förmena, uppvägas av den större lätthet att avlägga
studentexamen, den nya skolreformen är avsedd att medföra, torde
nog vara tvivelaktigt, enär de lättnader skolreformen innebär närmast
gälla möjligheten att vinna anknytning från en lägre skolform till en
högre men icke fordringarna, varav följer, att dessa lättnader väsentligen
falla före realskoleexamen och följaktligen i lika grad gälla för B- som
för A-alternativet.

Ur utbildningssynpunkt anser emellertid de sakkunnigas majoritet Aalternativet
hava ett bestämt företräde framför B-alternativet. Sålunda
riktas den anmärkningen emot sistnämnda alternativ, att den s. k. prak -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

tiktiden, här skulle inträda vid en alltför tidig ålder, då eleven varken
andligen eller kroppsligen har den utveckling, som kräves för att han
skall kunna få full nytta av sin praktik. Oavsett den omständigheten,
att vid B-alternativet rätt många elever kunna förutsättas påbörja sina
studier vid en högre levnadsålder, är att märka, att inträdestiden för elever
i agronomkurs är lika för de båda alternativen. Anmärkningen,
kan följaktligen icke gälla agronomutbildningen. Vad så beträffar den
praktiska förtrogenheten med jordbruksnäringen vid inträdet i lantbrukshögskolan,
synes majoriteten icke ha beaktat, att enligt A-alternativet
inskränker nyssnämnda förtrogenhet sig till två års praktik efter
studentexamen, medan vid B-alternativet eleverna vid sitt inträde i högskolan
avlagt agronomexamen, d. v. s. innehava kompetens som driftsledare
vid större jordbruk. Under dylika omständigheter synes anledning
icke föreligga, att i detta avseende sätta B-alternativet efter A-alternativet,
snarare borde väl motsatsen gälla, så mycket mera som vid förstnämnda
alternativ eleverna i storne utsträckning måste antagas stamma
från den jordbrukande befolkningens led.

Beträffande agronomkursen anses densamma enligt alternativ B mindre
lämpad för utbildning av driftsledare än enligt det andra alternativet,
emedan enligt förstnämnda alternativ denna kurs jämväl skulle utgöra
förberedelser för studier i lantbrukshögskolan. Den skulle därför bliva
mindre praktiskt betonad och de praktiska ämnena få stå tillbaka. Det
kan givetvis icke bestridas, att enligt B-alternativet de rent naturvetenskapliga
ämnena upptaga större rum än enligt A-alternativet. I de av
de sakkunniga uppgjorda förslagen till timplaner utgör skillnaden i detta
avseende 95 föreläsningar och 90 övningar, motsvarande omkring tio procent
av samtliga föreläsningar och övningar. Något intrång på utrymmet
för de mera praktiska ämnena måste detta helt naturligt innebära.
Men en sämre praktisk betoning bör icke bliva följden härav, enär ökningen
för de naturvetenskapliga ämnenas del nästan uteslutande faller
på det första året, som mera är ägnat för de teoretiska studierna, under
det att andra året, då de praktiska ämnena företrädesvis läsas, icke i
vidare mån beröres. Men en annan och icke besvarad fråga är den, örn
den försämring av den naturvetenskapliga grunden för agronomutbildningen,
som A-alternativet innebär i jämförelse med nuvarande tillstånd,
verkligen kan komma att visa sig lycklig eller örn icke fastmer man löper
risk, att agronomkursen kommer att sjunka ner till allenast en förbättrad
lantbruksskola. B-alternativet upprätthåller standarden i detta
avseende och är samtidigt mera praktiskt betonad, än vad hittills varit
fallet. En agronomutbildning, sådan såsom B-alternativet förutsätter,
torde därför väl låta försvara sig.

Med A-alternativets förslag till agronomutbildning är dessutom en allvarlig
olägenhet av praktisk art förknippad, en olägenhet som do sakkunnigas
majoritet visserligen vill förringa ehuru knappast med framgång.
Efter nämnda alternativ skulle nämligen agronomkurs endast
komma att anordnas vid Alnarp. Alla driftsledare vid större jordbruk
även i mellersta och norra delarna av landet skulle komma att få sin utbildning
vid ett skånskt jordbruk med dess exklusiva karaktär, brist på
moss- och kärrjordar, på skogsbruk och skogsbeten. Att såsom de sak
kunnigas majoritet gör förmena, att denna olägenhet uppväges av jordbrukspraktik
i mellersta eller norra Sverige, torde icke låta sig göra,
särskilt då det här gäller just den praktik vid unga år, vars värde de
sakkunniga i annat sammanhang så förringat.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vad den högre lantbruksundervisningen beträffar, anser de sakkunnigas
majoritet B-alternativet vara förenat med en betydande olägenhet,
därigenom att den teoretiska undervisningen är delad i tvenne kurser,
agronomkursen och lantbrukshögskolan, varvid vissa luckor skulle kunna
tänkas uppstå i utbildningen och en viss upprepning av undervisning
icke skulle kunna undvikas. Även örn en dylik olägenhet skulle uppstå
med nyssnämnda anordning, torde den dock mer än uppvägas av en annan
fördel. Enligt A-alternativet skulle vid lantbrukshögskolan till samma
examen inhämtas såväl en allmän agronomisk utbildning inom hela
kunskapsområdet som en mera vetenskapligt inriktad specialutbildning
inom en viss del av detta område. Det ligger i sakens natur, att den förra
utbildningen måste på grund av det oerhört stora ämnesantalet och den
begränsade tiden få en viss skolmässig karaktär med bestämda kurser
o. s. v. Den senare utbildningen är däremot avsedd att bliva mera högskolemässig
med fria studier o. dyl. Då nu dessa olika undervisningssystem
skola tillämpas sida vid sida, även i viss mån i fråga örn tiden,
inom samma läroanstalt med samma elever och understundom samma lärare,
torde fara vara för handen, att ’pluggskolan’ vinner på högskolans
bekostnad, att lantbrukshögskolan icke blir högskola men väl seminarium.
Annat blir förhållandet med B-alternativet. Här är den allmänna
agronomiska utbildningen redan undanstökad före inträdet i lantbrukshögskolan.
Eleven går direkt till de högskolemässiga specialstudierna.
Han får på ett annat sätt en känsla av att stå inför något nytt, där han
själv har att bära ansvaret för det resultat, vartill han kan nå. På detta
sätt torde, just genom boskillnaden mellan ’pluggskolan’ och högskolan,
en starkare garanti vinnas för en på självständiga studier grundad vetenskaplig
specialutbildning, än vad som sker enligt A-alternativet.

När de sakkunnigas majoritet håller före, att samma anmärkningar
kunna riktas mot B-alternativet som mot den nuvarande kombinationen
agronomkurs-konsulentkurs, torde detta omdöme vara ganska orättvist.
Ty de anmärkningar, som kunna riktas emot nämnda kombination, äro
väl huvudsakligen följande. Konsulentkursen är icke obligatorisk förnågon
befattning; den agronom, som har goda vitsord från agronomkursen,
anser sig därför icke behöva genomgå konsulentkursen för att
erhålla anställning. Antalet elever i denna kurs har därför blivit så
ringa, att särskild undervisning icke kunnat anordnas. Särskilda lärare
hava ej heller funnits, utan har undervisningen varit en biuppgift för
institutens lärare. Kurstiden har varit allenast ett år. Ingen av dessa
anmärkningar kan riktas mot B-alternativet. Att i detta alternativ
agronomutbildningen skilts ifrån högskolan, innebär, såsom ovan visats,
mera en fördel än en nackdel.

De sakkunnigas majoritet har även den anmärkningen mot B-alternativet,
att såväl den allmänbildande underbyggnaden som fackutbildningen
måste företagas i olika repriser Detta är en olägenhet, som icke kan
förnekas. Orsaken varför denna oformlighet icke kunnat undanröjas har
ovan angivits. Dock torde svårigheten mindre ligga i att färdigheten i
fackämnena glömmas bort än i att språkutbildningen behöver kompletteras
på ett så sent stadium. Ty den allmänbildande kursen är ju avsedd
att vara förlagd till samma plats som lantbrukshögskolan, och eleverna
komma alltså att under detta år befinna sig i en miljö, där fackämnena
måste komma att hållas aktuella.

De sakkunnigas majoritet vill slutligen hävda, att trots att de båda alternativen
uppbyggts utifrån den förutsättningen, att slutresultatet skulle

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

bliva lika, A-alternativet dock i detta avseende skulle vara överlägset.

I detta avseende torde en diskussion vara ändamålslös, då omdömet är av
rätt subjektiv art. För min del håller jag före, att B-alternativet bör
ge ett resultat, som är tillräckligt för vårt behov. Möjligen skulle kunna
sägas, att för den viktiga uppgiften att dana forskare och vetenskapsmän
detta alternativ skulle mindre lämpa sig, enär de härför lämpade
begåvningarna kunna tänkas uppstå inom högst olika befolkningslager
och den alldeles särskilda kontakten med jordbruksbefolkningen icke'' i
detta avseende är så nödvändig. Att märka är då, att enligt alternativ B
även bör finnas en särskild linje för ur naturvetenskaplig synpunkt väl
kvalificerade studenter, varigenom en regelrätt väg till den högre lantbruksutbildningen
för den naturvetenskapligt begåvade studenten skapas.

Den av sakkunnigemajoriteten hävdade meningen, vilken dessutom
knappast är grundad, att den allmänna agronomutbildningen i B-alternativet,
på grund av att densamma inhämtas utanför högskolan, skulle
vara för svag för en konsulent eller lantbrukslärare i de ämnen, som sedermera
icke studeras vid högskolan, kan icke tillmätas större betydelse.
Hittills hava nämnda befattningshavare icke haft annan utbildning än
just dylik agronomutbildning. Vid B-alternativet tillkommer nu en vetenskaplig
specialutbildning inom ett visst område härutöver, vilket bör
beteckna ett alldeles tillräckligt framsteg.

Enligt min mening skulle alltså den högre lantbruksundervisningens
ordnande enligt de sakkunnigas B-alternativ leda till
att den för konsulent- och lärarbefattningar nödiga utbildningen nåddes
på kortast möjliga tid och till lägsta studiekostnad;

att ungdom med håg och fallenhet för en dylik verksamhet redan från
början kunde inrikta sig på fackstudier;

att den, som under den fortsatta utbildningen ansåge sig mera lämpad
för det praktiska jordbrukets utövande, kunde avbryta vid agronomexamen,
men den, som ursprungligen tänkt ägna sig åt praktisk verksamhet
och som under studierna funnit anledning sträva vidare, kunde fortsätta
till lantbrukshögskolan;

att den, som t. ex. vid genomgående av lantmannaskola grepes av lust
att bedriva högre lantbruksstudier, med lätthet skulle kunna skaffa sig
tillfälle därtill;

att sålunda särskilt den jordbrukande befolkningens begåvningar skulle
beredas tillfälle att komma till sin rätt.

Härigenom skulle garanti vinnas för att lantbrukslärare- och konsulentkåren
finge förutsättningar för att förstå den _j ordbrukande befolkningens
förhållanden och tänkesätt samt för att vinna dess förtroende,
vilket jag såsom ovan anförts anser vara oundgängligen nödvändigt, örn
den föreslagna reformeringen av vår högre lantbruksundervisning skall
bliva lyckad.

Då B-alternativet dessutom enligt mitt förmenande på ett fullt tillfredsställande
sätt tryggar en god utbildning av driftsledare, lantbrukslärare
och konsulenter samt forskare och vetenskapsmän, kan den omständigheten,
att detta alternativ ur rent organisatorisk synpunkt icke
är så enhetligt som alternativ A, icke ändra min uppfattning örn det
förra alternativets överlägsenhet, varför jag förordar, att den högre lantbruksundervisningen
organiseras i överensstämmelso med de sakkunnigas
huvudalternativ B. Då jag delar sakkunnigemajoritetens åsikt om lantbrukshögskolans
förläggning, gäller mitt förord sålunda alternativ B I.»

Yttranden i
anledning av
högre lantbruksundervisningssakkunnigas
betänkande.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Av vederbörande, som yttrat sig i frågan örn lantbruksundervisningens
allmänna planläggning, har det stora flertalet uttalat sig för
huvudalternativ A. Hit höra bland andra lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien,
styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut samt detta instituts
lärarråd, styrelsen för skogshögskolan, flertalet hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, Sveriges lantbrukslärarförbund
och Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen. I
dessa yttranden understrykes i allmänhet de av högre lantbruksundervisningssakkunniga
anförda skälen. På vissa håll förordas dock, att åtgärder
vidtagas för att inom ramen av nyssnämnda alternativ åstadkomma
ett vinnande av huvudsyftet med alternativ B, nämligen att särskilda
möjligheter skapas för ungdom ur den jordbrukande befolkningens
led att vinna inträde vid lantbrukshögskola.

Sålunda yttrar lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut bland annat.

Såsom redan^ framhållits läge B-alternativets förnämsta fördel däri, att
det skapade något större möjligheter för de unga män, som växt upp i
lantbrukarhem och därför sedan barndomen vore förtrogna med lantbruk
och landsbygdens förhållanden, att komma fram till ämbetsexamen och
i sin verksamhet såsom lärare eller konsulenter draga nytta av den förvärvade
intima kännedomen örn praktiskt lantbruk. Det vore säkerligen
av mycket stort värde, att lantbrukslärarkåren i stor utsträckning rekryterades
från detta håll, men möjligheterna för unga män av nämnda
kategori att utan alltför stora svårigheter avlägga ämbetsexamen även
enligt A-alternativet syntes vara i hög grad underskattade såväl av reservanten
som i någon mån även av de sakkunniga själva. Kunskapsintresserade
lantbrukarsöner besökte i regel lantmanna- eller lantbruksskolor
och, örn de icke tidigare inhämtat större mått av allmänbildning,
än vad som meddelades i folkskolan, föreginges fackskolan ofta av folkhögskolekurs.
Redan nu funnes vid några folkhögskolor kurser för att
förbereda till inträde vid lantbruksinstituten, och ett fortgående på denna
väg även i fråga örn högskolan syntes icke otänkbart. I reservationen
hade framkastats tanken på anordnande av lantbruksgymnasier,
ehuru denna tanke icke fullföljts. I B-alternativet hade föreslagits upprättande
vid högskolan av en ettårig kurs i språk, matematik och naturvetenskapliga
ämnen för att underlätta övergång från agronomkurs till
högskolan; även denna väg kunde möjligen visa sig framkomlig. Flera
utvägar syntes sålunda finnas för att möjliggöra tillträde till högskolan
för studiebegåvade alumner från de lägre lantbruksundervisningsanstalterna.
Lärarrådet funne icke behövligt eller lämpligt att här uttala sig
för någon av dessa linjer men ville dock såsom sin mening uttala, att genom
anordnande av lämplig sådan kurs för att förmedla övergången från
lantmanna- eller lantbruksskola för verkligt studiebegåvade elever utan
anlitande av agronomkurs såsom mellanled verklig tidsbesparing skulle
kunna göras enligt A-alternativet. Under sådana förhållanden funne lärarrådet
icke något hållbart skäl tala för B-alternativet.

Liknande synpunkter hava framförts av åtskilliga andra av de hörda
myndigheterna och korporationerna, såsom av styrelsen för Ultuna lant -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

bruksinstitut, inspektören för lantmannaskolorna, Sveriges allmänna lantbrukssällskap
med flera.

I ett par yttranden, vari för övrigt uttalas anslutning till huvudalternativ
A, anses emellertid den av högre lantbruksundervisningssakkunniga
föreslagna agronomkursen icke böra komma till stånd, utan borde
driftsledarutbildningen erhålla en annan läggning. Sålunda anför Sveriges
lantbrukslär arförbund.

De sakkunnigas förslag, att skilt ifrån den egentliga högskoleundervisningen
och väsentligen nedom denna anordna »agronomkurser» för utbildande
av driftsledare vid det större jordbruket, vore mindre lämpligt
i dess nuvarande skick; det borde, enligt förbundets mening, göras till
föremål för ytterligare överväganden och behövliga jämkningar. — Den
egentliga agronomutbildningen med dess olika stadier från agronomie
kandidat till, i sinom tid, agronomie doktor borde få höra högskolan till.
I denna borde givas den »förbättrade agronomutbildning», varom så
länge talats; men det skulle helt visst verka förvirrande, örn man nu samtidigt
med högskolans inrättande och utanför dennas ram startade en
»lägre» eller försämrad agronomutbildning, något som ur teoretisk eller
vetenskaplig synpunkt här skulle bliva fallet, den mera »praktiska» inriktningen
till trots. Att säga, att vår hittillsvarande agronomutbildning
byggt på realskoleexamen som grund, vore väl ändå icke rätt, ty
förutom att en väsentlig del av institutseleverna avlagt studentexamen,
hade sökandefrekvensen i regel möjliggjort uppehållande av något
strängare inträdesfordringar än reglementenas minimum.

I fråga örn driftsledare vid det större jordbruket borde man skilja pä
ledningen av den yttre, dagliga driften vid gårdarna, vilken lämpligen
kunde benämnas teknisk driftsledning, samt den överledning eller
ekonomiska driftsledning, som därutöver behövdes särskilt vid större
gods, bruksegendomskomplex o. s. v. För dylik överledning och driftsplanläggning
torde högskolans ekonomiska linje erbjuda en lämplig och
behövlig utbildning. Även husdjurslinjen, i vissa fall också jordbrukslinjen,
torde vara att välja för blivande ägare av större jordbruk, enär
eventuellt förefintliga lokala förutsättningar för kreatursavel till avsalu,
respektive frambringande av förädlade utsäden för den allmänna marknaden
etc., härigenom med större planmässighet och framgång borde kunna
komma att utnyttjas.

För det större jordbruket i allmänhet vore det givetvis av stor fördel,
örn de två grenarna av driftsledning kunde tänkas förenade hos samma
anställda personer, men dels förutsatte detta en längre och dyrbarare
utbildning än som motsvarades av de avlöningsförmåner, som i regel
kunde lämnas, och dels torde ägarna — med eller utan specialsakkunnigas
råd — själva vilja handhava driftsplanläggningen. Den utbildning av
driftsledare, som de sakkunniga avsåge med de föreslagna agronomkurserna,
torde därför också bäst kunna karakteriseras såsom utbildning av
tekniska driftsledare. — Det man främst begärde av dessa vore, att de
hade god skolning och rutin i handledande av arbetena å egendomarna
samt ägde förtrogenhet med jordens brukning och djurens skötsel, rent
tekniskt sett, med maskiners och redskaps vård och användning, arbetslärans
tillämpning vid bestämmande av ackord och beting etc.

Men den utbildning, som krävdes härför, voro väsentligen av det slag,
som gåves i våra lantbruksskolor. Från dem utexaminerade lärlingar

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

bade ju också, såsom de sakkunniga framhållit, visat sig vara starka konkurrenter
till agronomerna örn ifrågavarande platser. Enligt förbundets
mening borde man nu låta leda sig härav på så sätt, att den tvååriga
lantbruksskolan finge utgöra icke blott grunden för utan även den bärande
stommen i utbildningen av tekniska driftsledare för det större
jordbruket samt att den för dem tillämnade institutskursen gåves karaktären
av. en påbyggnadskurs. En dylik kurs, som lämpligen kunde benämnas
inspektorskurs (motsvarande namnet »rättarkurs» vid lantbruksskolorna),
torde kunna göras normalt ettårig; och till att börja med borde
det vara nog med endast en sådan kurs, nämligen vid Alnarp. Då
den verkligt grundläggande kunskapen och praktiken erbölles vid i olika
landsdelar belägna lantbruksskolor, borde påbyggnadskursen utan väsentligt
men kunna förläggas till en ort för hela landet. Örn det sedermera
visade sig behövligt, kunde en inspektorskurs ordnas även vid Ultuna.
Inom Norrland, där endast ettåriga lantbruksskolor funnes, vore
behovet av tekniska driftsledare för större jordbruk ringa, men det som
funnes kunde måhända bäst fyllas genom att för elever med endast ettårig
lantbruksskola som facklig förbildning anordnades en tvåårig kurs
vid Alnarp, varvid viss kombinering även med dess rättarkurs torde böra
äga rum.

Flertalet elever vid bär ifrågavarande instituts- eller inspektorskurser
torde emellertid kunna förväntas bliva personer, som med gott resultat
genomgått tvåårig lantbruksskola. Även örn såsom teoretisk förbildning
fordrades realskoleexamen eller motsvarande kunskaper, torde
intresserade och studiebegåvade ynglingar, som avlagt i vissa ämnen
(bland annat matematik och svenska) kvalificerad examen från tvåårig
lantbruksskola, kunna anses nöjaktigt uppfylla förbildningsfordringarna.
Kunskap i främmande språk borde bär icke anses oeftergivlig. Där
så visade sig behövligt, borde ju dock viss komplettering i den allmänna
skolbildningen ske.

Att särskilt de bättre av våra nuvarande lantbruksskolor ägde goda
förutsättningar att i här avsedd omfattning medverka vid utbildningen
av tekniska driftsledare, torde villigt erkännas av alla initierade, och
för övrigt kunde ju även lantbruksskolorna förbättras och utvecklas.
örn de ställdes inför ökade och nya krav. Men framför allt skulle det
nu gälla att göra de ifrågasatta institutskurserna till så goda och effektiva
slututbildningskurser för praktiken som möjligt. Mycket av
vad de sakkunniga anförde beträffande »agronomkursernas» program
och praktiska inriktning skulle äga sin tillämpning även på dessa inspektorskurser,
men viss inknappning måste vid dem göras i lärokursernas
rent teoretiska delar och företräde ges åt sådant, som tekniska
driftsledare normalt finge användning för, varjämte kursernas karaktär
av påbyggnad på lantbruksskolekurs vore att noga fasthålla. Utvidgade
kurser torde krävas särskilt i tekniska, merkantila och kamerala
ämnen och allehanda övningar borde företagas i arbetslärans tilllämpning,
i ekonomiska beräkningar, i syners verkställande, i kommunala
angelägenheters handhavande etc., enär förtrogenhet å dessa gebit
vore en merit av stort värde hos blivande tjänstemän av denna kategori.

Med en dylik planläggning av driftsledarnas utbildning följde emellertid,
att valet mellan den »praktiska» linjen (lantbruksbefälslinjen) och
den mera teoretiska eller »lärda» vägen i regel måste ske före eventuellt
deltagande i inspektorskurs, ty ett fortsättande från dylik kurs

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

till högskoleutbildningen torde icke och borde icke vara att räkna med
annat än i mycket få fall. Dock skulle vägen till högskolan givetvis
vara öppen för de inspektorskursdeltagare, som önskade gå densamma
och som skafiade sig nödig komplettering i allmänbildningen. Ur effektivitets-
eller arbetsbesparingssynpunkt kunde det emellertid sägas
innebära avsevärd fördel, att vägskillnaden komme efter lantbruksskolas
genomgående, ty örn de sakkunnigas s. k. agronomkurser mera allmänt
bleve grund för högskolestudierna, finge man, trots alla jämkningar,
tre allmänna fackkurser på varandra, nämligen lantbruksskolekurs
(som ju helst såges såsom praktikförbildning), »agronomkurs» och
den fortsatta allmänna jordbruksutbildningen i högskolan. Detta bleve
allt för mycket tidskrävande nötande i de allmänna jordbruks- och husdjurskurserna,
och det kunde dock icke och borde icke få uppväga
brister i den för högskolestudierna förutsatta allmänbildningen. Med
hänsyn till den prövning av läslust och studiebegåvning, som även lantbruksskolekurs
innebure, och till den relativt mogna åldern vid dylik
kurs avslutande torde förutsättningarna för ett efter omständigheterna
så lämpligt val som möjligt kunna väntas föreligga. Bland omständigheter,
som icke sammanhängde med den väljande personen själv,
vore särskilt att bemärka sökandefrekvensen och utsikten för tillfället
att på den ena eller den andra vägen bäst och säkrast vinna utkomst.
Då vägen till inspektorskurs regelrätt skulle gå genom lantbruksskola,
hade man att räkna med, att nämnda omständigheter komme att något
öka antalet vid lantbruksskolorna av lärjungar, som ämnade utbilda sig
vidare vid andra anstalter. De, som vore obestämda för vilken väg de
skola gå, måste nämligen för att behålla valfriheten genomgå lantbruksskolekurs
såsom den för bägge alternativen betryggande jordbruksförbildningen.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
anser sig böra särskilt dröja vid frågan, huruvida en agronomkurs av
den omfattning, högre lantbruksundervisningssakkunniga förordat,
verkligen är av behovet påkallad. Enligt förvaltningsutskottets mening
måste behovet motsvaras av efterfrågan på agronomiskt utbildada
driftsledare.

Denna efterfrågan hade under de senaste åren blivit allt mindre, och
mycket tydde därpå, att detta förhållande komme att fortfara. De stora
godsens fortgående uppdelning i smärre jordbruksenheter, som befordrades
från statsmakternas sida, komme också att förminska det verkliga
behovet av driftsledare med högre kvalifikationer. Det vore därför
sannolikt, att utsikterna för de utexaminerade agronomerna att vinna
anställning såsom driftsledare, skulle vara så gott som inga. De enda,
som sålunda skulle kunna tänkas genomgå en agronomkurs för utbildning
till driftsledare, skulle alltså vara de, som hade för avsikt att övertaga
eget större lantbruk. Även de, som för sådant ändamål genomginge
agronomkurs, bleve sannolikt alltmera fåtaliga.

Erfarenheten hade visat, att do flesta driftsledare numera foges bland
dem, som genomgått lantbruksskolor. Ännu funnes visserligen en del,
som hade större fordringar på sina anställda driftsledare, än som kunde
motsvaras av dem, som genomgått lantbruksskola. Men då tendensen
i allt fall ginge i den riktningen, att dessa i regel föredroges, torde

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

det vara lämpligt, att utbildningen av driftsledare byggdes på lantbruksskolans
grund. Förvaltningsutskottet ville sålunda i detta ämne
föreslå, att för de lärjungar vid lantbruksskola, som före inträdet i denna
avlagt realskoleexamen och efter avslutad kurs vid lantbruksskola
önskade fortsätta sina studier för utbildning till driftsledare vid större
jordbruk, anordnades en ettårig institutkurs vid Alnarp eller, örn så
skulle visa sig erforderligt, jämväl vid Ultuna.

X detta sammanhang må vidare omnämnas, att i reservation till yttrande
från lärarrådet vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut professor
H. Funkquist såsom sin mening uttalat, att vid realiserande av högre
lantbruksundervisningssakkunnigas förslag agronomkursen borde ersättas
med dels en lanthushållarkurs i samband med lantbruksskolan på
Alnarp och dels ett lantbruksgymnasium.

Direkt förord åt den form för den högre lantbruksundervisningens ordnande,
som innefattas i huvudalternativ B, gives i yttrandena från
Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt Gävleborgs
läns hushållningsällskaps förvaltningsutskott. Samma ståndpunkt
intager Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, ehuru
detta utskott föreslår vissa ändringar rörande nämnda alternativ. I detta
avseende anför förvaltningsutskottet.

Det vöre ur flera synpunkter förmånligt, örn all högre lantbruksundervisning,
som avsåge utbildning av konsulenter och lantbrukslärare
eventuellt även försöksledare, förutsatte agronomexamen vid något av
lantbruksinstituten och att på grund av förkunskaper och personliga
egenskaper lämpliga agronomer bereddes tillfälle att fortsätta sin utbildning
vid högskolan, eller med andra ord, att övergång från lantbruksinstitut
till högskola borde i stället för undantag vara regel för
nämnda kategorier av blivande tjänstemän. Häremot kunde invändas,
att studietiden bleve förlängd, och detta torde bliva ett ofrånkomligt faktum.
Detta uppvägdes emellertid till fullo därav, att den blivande konsulenten
eller lantbruksläraren erhållit en utbildning, som gjorde honom
skickad att på ett bättre sätt än med enbart högskolutbildning fylla
sin uppgift. Utskottet ansåge sålunda, att vad beträffade konsulenter
och lantbrukslärare samt eventuellt blivande försöksledare agronomexamen
vid lantbruksinstitut och agronomie ämbetsexamen vid lantbrukshögskola
borde bliva obligatorisk. I denna del sammanfölle utskottets
mening i huvudsak med de sakkunnigas förslag under huvudalternativet
B. För agronomer, som icke avlagt studentexamen, borde
beredas möjlighet att komplettera sina förkunskaper för studier vid högskolan
på sätt de sakkunniga föreslagit.

För studenter, som ämnade söka utbildning vid högskolan för annat
ändamål än konsulent- eller lantbrukslärarverksamhet, borde finnas möjlighet
att utan agronomexamen vinna inträde vid högskolan under förutsättning,
att nödig jordbrukspraktik förefunnes. Örn högskoleundervisningen
ordnades på det sätt, att dessa studerande under första året
erhölle undervisning i till deras undervisningslinje hörande ämnen, motsvarande
i dessa ämnen den undervisning, som meddelades vid instituten,
skulle under de följande tvenne åren undervisningen vid högskolan
kunna ordnas med hänsyn till de kunskaper, agronomerna förvärvat vid
instituten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 49

Nyligen hade i fråga om studentexamen idén örn folkskolan såsom bottenskola
blivit av riksdagen genomförd. Fråga vore, örn med icke ännu
mera berättigande instituten borde betraktas såsom verklig bottenskola
för lantbrukshögskolan kompletterad med den möjlighet till direkt inträde,
som i det föregående blivit antydd. Utskottet ville erinra därom,
att många av vårt lands duktigaste agronomer använt lantmanna- eller
lantbruksskolor såsom »/bottenskolor» och att de genom sina förkunskaper
i lantbruksämnen, vunna vid dessa skolor, kunnat på ett bättre sätt
än t. o. m. studenter tillgodogöra sig institutsundervisningen i huvudämnena.
Det rådde ej tvivel örn, att lantbrukshögskolan skulle röna
samma goda inflytande av institutsundervisningen, vilken under sådana
förhållanden ej behövde hållas på ett lägre plan utan tvärtom på ett
högre sådant. Det torde även förtjäna framhållas, att undervisningen
vid instituten ej behövde bliva lidande därav, att blivande egna jordbrukare
och blivande konsulenter och lantbrukslärare erhölle samma
grundläggande undervisning i huvudämnena. Tvärtom måste detta betraktas
som en fördel för samtliga elever, ty konsulenter och lantbrukslärare
skulle arbeta icke endast inom det mindre jordbruket utan inom
alla kategorier av jordbruk.

Utskottet ville därjämte framhålla, att det även ur en annan synpunkt
syntes vara betänkligt att omlägga den högre lantibruksundervisningen.

d. v. s. högskoleundervisningen, på sätt huvudalternativet A förutsatte.
Den hittillsvarande agronomexamen komme härigenom att förlora mera
av sitt värde som merit vid tillsättandet av platser än som av förhållandena
torde vara berättigat. En större klyfta komme att uppstå mellan
den hittillsvarande och den blivande utbildningen, än som vore strängt
taget motiverad av hänsynen till verkliga kunskaper. Alternativet A
tillämpat på konsulenter och lantbrukslärare vid deras utbildning kunde
måhända komma att icke medföra de fördelar för det svenska jordbruket,
man gärna ville förbinda med tillkomsten av en lantbrukshögskola.

Det hade av de sakkunniga framhållits, att högskola ordnad i enlighet
med huvudalternativet B komme att medföra, att elevernas jordbrukspraktik
bleve förvärvad vid alltför unga år. Utskottet ville emellertid
understryka vikten av, att jordbrukspraktiken under alla förhållanden
borde bliva så grundlig som möjligt, och ville ifrågasätta, huruvida jordbrukspraktik,
förvärvad före uppnådda 17 års ålder, borde medtagas i det
minimum av två år, som föreslagits såsom villkor för inträde vid institut
eller högskola.

Då utskottet i det föregående uttalat sig för lantbrukshögskola i huvudsaklig
överensstämmelse med huvudalternativet B för blivande konsulenter
och lantbrukslärare, ville utskottet likaledes hava uttalat, att
agronomkurser vid lantbruksinstituten borde anordnas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit för agronomexamen
under huvudalternativet A.

Utskottet ville slutligen framhålla, att lantbrukshögskolans undervisning
borde ligga på ett så högt plan, att dess karaktär av högskola ej
äventyrades. Detta gällde främst licentiatexamen, som måste vara fullt
jämförlig med vad övriga högskolor för nämnda examen krävde.

Nu refererade yttranden hava samtliga hållit sig inom ramen för do
av högre lantbruksundervisningssakkunniga uppdragna huvudlinjerna
för den högre lantbruksundervisningens ordnande. Några andra av de

Bihang lill riksdagens protokoll Will. I saini■ 12.r> hafi. (Nr U3.) 4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

avgivna yttrandena innehålla emellertid antydanden eller förslag, som
syfta till en annorlunda beskaffad form för anordnandet av ifrågavarande
undervisning.

Större akademiska konsistoriet i Lund har sålunda uttalat, att det hade
varit önskligt, att^ de sakkunniga mera ingående prövat möjligheten av
att utbygga de. båda befintliga lantbruksinstituten i och för en högre
lantbruksundervisning och att förlägga den egentliga vetenskapliga forskningen
inom jordbruksområdet till centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet. I anslutning härtill har universitetskanslern anfört,
att han, innan han närmare inginge på det föreliggande sakkunnigförslaget,
ville med ett par ord beröra ett spörsmål, som visserligen ej
blivit direkt avhandlat i sakkunnigbetänkandet, men som syntes vara av
grundläggande betydelse, nämligen det, huruvida icke lämpligen håda de
nuvarande lantbruksinstituten borde utbyggas till fullständiga lantbrukshögskolor.
Därest icke hänsyn måste tagas till kostnaden, skulle utan
tvivel vissa goda skäl kunna anföras till stöd för en dylik lösning. Men
utöver den redan nu avgörande kostnadssynpunkten talade häremot även
den viktiga omständigheten, att i framtiden vid fortgående specialisering
inom lantbruksvetenskapen det säkerligen bleve så gott som omöjligt
^ att med tillgängliga resurser kunna uppehålla två högskolor på
en sådan ståndpunkt, som den ständigt fortgående vetenskapliga utvecklingen
krävde. Ville man alltså på lantbrukets område både skapa och för
framtiden säkerställa en verkligt vetenskaplig liögskolebildning, torde
det vara klokt att redan från början, i överensstämmelse med de sakkunnigas
förslag, samla sina krafter på inrättandet och utvecklingen av endast
en lantibruksliögskola för hela riket.

Styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut har förklarat, att
den ej vore övertygad därom, att de sakkunnigas förslag till den högre
lantbruksundervisningens ordnande innebure den lyckligaste lösningen av
denna . för vårt lands jordbruk så viktiga fråga. Det kunde nämligen
starkt ifrågasättas, örn det ringa antal studerande, som enligt de sakkunnigas
beräkning komme att ägna sig åt högre, vetenskapligt betonade studier,
verkligen motiverade upprättandet av en undervisningsanstalt med
de anspråk på elevernas kvalifikationer för inträde (studentexamen), på
möjlighet till avläggandet av högre examina och på lärarnas forskaregenskaper,
som en högskola oavvisligen fordrade. Dessa studerandes
behov kunde säkerligen tilfredsställas på ett vida enklare sätt än genom
upprättandet av en högskola, och sin vetenskapliga utbildning kunde de
erhålla vid universiteten, vid andra högskolor, i utlandet och vid de redan
existerande lantbruksinstituten — örn nämligen dessa senare bibragtes
en drägligare existens och bättre forskningsmöjligheter, än hittills varit
fallet.

Det vöre just denna senare möjlighet till den högre lantbruksundervisningens
ordnande, som styrelsen ansåge, att de sakkunniga bort taga
i allvarligare övervägande. Lantbruksinstitutens brister, sådana de för
närvarande tedde sig, vore kort sammanfattade följande: en lärarkår av
vetenskapsmän — utan möjlighet till vetenskaplig forskning, en utbildning
av undervisare och konsulenter, som i regel sammanfölle med de
praktiska driftsledarnas, en alltför teoretiskt betonad utbildning av dessa
senare. Att undanröja dessa brister och giva båda instituten en för forskning
och undervisning värdig utformning — utan att därför pålägga dem

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

den yttre standard, som namnet »högskola» medtorde — torde kunna ske
utan alltför stora ekonomiska uppoffringar.

Förverkligandet av denna plan torde enligt styrelsens mening kunna
ske därigenom, att centralanstalten i Stockholm avvecklades och dess
verksamhet helt förlädes till instituten, till vilka även anstaltens framstående
vetenskapliga krafter kunde knytas. Den framtida utvecklingen
av centralanstaltens verksamhet måste nämligen —- som från flera håll
framhållits — betraktas såsom synnerligen vansklig, så länge man fasthålla
vid densammas förläggning inom huvudstaden, där den måste vara
i avsaknad av all omedelbar beröring med sitt huvudsakliga forskningsobjekt:
jordbruket. Inom kort måste även kraven på nybyggnader tillfredsställas,
för att anstalten överhuvud taget skulle kunna fylla sitt
ändamål, och härför vore betydande summor erforderliga.

Genom att på detta sätt utbygga lantbruksinstituten på centralanstaltens
bekostnad skulle betydande fördelar vinnas. De årliga kostnaderna
för centralanstaltens drift skulle komma instituten tillgodo, varigenom
ytterligare driftkostnader för dem skulle reduceras. De summor, som
inom kort måste nedläggas på anstaltens nya lokaler, skulle på ett lyckligare
sätt komma vårt lantbruk tillgodo, örn de offrades på lantbruksinstitutens
iståndsättande — icke minst på grund av de betydligt mindre
tomt- och byggnadsomkostnaderna på dessa orter.

Den uppfattningen torde inom jordbrukarkretsar ofta hava gjort sig
gällande, att centralanstalten genom sin förläggning till huvudstaden blivit
till alltför litet gagn för det sydsvenska jordbruket. Genom den
här föreslagna anordningen skulle jordbruksforskningen i vårt land, som
på grund av de varierande klimatiska förhållandena ställdes inför mycket
växlande krav, tillgodose icke blott norra och mellersta Sverige utan
även Sydsverige. Enligt de sakkunnigas förslag skulle däremot denna
senare del av vårt land så att säga helt och hållet ställas utanför forskningen.
Det sade sig nämligen av sig självt, att Alnarp, i den utformning
de sakkunniga gåve institutet — örn man undantoge mejeri- och
trädgårdsavdelningarna — bomme att degraderas till en skola utan varje
möjlighet till vetenskaplig forskning såväl på grund av otillräckliga institutionsförhållanden
som på grund av för framtiden otillräckligt kvalificerade
lärarkrafter, vilka för övrigt skulle bliva alltför betungade med
undervisning. Samtidigt skulle den övriga delen av landet äga två
forskningshärdar, högskolan och centralanstalten. Det orättvisa och för
sydsvenska jordbrukare nedsättande i denna anordning läge i öppen dag
och torde ej vidare behöva utredas.

Styrelsen ansåge sig sålunda ej kunna förorda de sakkunnigas förslag
till den högre lantbruksundervisningens ordnande utan ville i stället föreslå,
att ny utredning verkställdes efter här framlagda linjer, nämligen:

1. att övergiva högskoletanken och i stället utbygga bägge de redan
förefintliga lantbruksinstituten, så att dessa vart och ett för sina jordbruksområden
uppfylla tidsenliga krav på utbildningen av lärare, konsulenter
och driftsledare samt på lanthushållningens speciella forskningsuppgifter; 2.

att avveckla centralanstalten under förläggandet av densammas
verksamhet till de båda lantbruksinstituten, varigenom den högre lantbruksundervisningens
ordnande från såväl ekonomisk som praktisk synpunkt
i hög grad skulle underlättas.

Lärarrådet vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut bär uttalat, att
det funne starka skäl tala för, att varken sakkunnigförslaget eller någon

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

till detsamma knuten reservation borde i oförändrad form läggas till
grond för en omorganisation av den högre lantbruksundervisningen, utan
ville föreslå, att en fortsatt utredning av frågan komme till stånd. Lärarrådet
ansåge, att en dylik utredning borde gå ut på att vid de båda redan
bestående lantbruksinstituten uppbygga en högre lantbruksundervisning.
Agronomkurserna borde vid båda lantbruksinstituten fortfarande
kvarstå, men utbildningen borde erhålla en betydligt starkare
praktisk betoning, så att blivande driftsledare måtte erhålla en verkligt
solid grund att bygga på. Inträdesfordringarna i agronomkursen borde
skärpas, så att avlagd studentexamen eller motsvarande kunskapsmått i
modersmålet, tyska eller engelska, matematik, fysik och biologi samt i
kemi på reala linjen borde ställas som inträdesvillkor. För beredandet
av personer, som ej avlagt studentexamen, men aspirerade på att vinna
inträde vid lantbruksinstitut, möjlighet att komplettera sina skolkunskaper
i de anförda ämnena till det ovan föreskrivna kunskapsmåttet,
borde särskilda för ändamålet upprättade, under statens kontroll stående
läroanstalter, exempelvis vid vissa folkhögskolor, finnas. Den praktiska
utbildningen _ för inträde i agronomkursen borde helst omfatta tre
år, varav ett ar vid lantbruksskola. Ovan anförda fordringar på teoretiska
kunskaper för inträde i agronomkursen kunde ej anses för högt
ställda, då de voro behövliga för undervisningens ändamålsenliga bedrivande.
I själva verket hade på grund av det stora antal inträdessökande
till instituten, som hittills förekommit, och den gallring, som i följd därav
kunnat företagas, ett mycket stort antal av dem, som hittills vunnit inträde
i agronomkursen, fyllt dessa fordringar. Genom att ställa så pass
höga teoretiska fordringar erliölles ett mera homogent elevmaterial, och
mindre tid och arbete behövde nedläggas på de grundläggande naturvetenskapliga
ämnena, varigenom möjlighet bereddes att bättre än hittills
tillgodose de ekonomiska och tillämpade ämnena.

Efter avlagd agronomexamen med kvalificerade betyg i vissa grundläggande
ämnen borde personer, som önskade ytterligare utbildning för
vinnande av kompetens för ordnarie befattning såsom konsulent, lärare
vid lantbruks- eller lantmannaskola m. fl. ämbeten, d. v. s. önskade avlägga
»agronomisk ämbetsexamen», kunna genomgå en högre kurs vid.
instituten. Denna högre kurs borde vid vartdera institutet inrymma dels
en jordbruks-, dels en husdjurslinje och omfatta en tid av två år. Studieformerna
horde vara möjligast fria och huvudvikten läggas på självständigt
undersökningsarbete inom något av huvudämnena. Detta förslag
till ordnandet av en högre lantbruksundervisning överensstämde i
flera avseenden med den nuvarande organisationen vid lantbruksinstituten,
men denna, som av kända orsaker uppvisade många brister, skulle
kunna i avsevärd grad förbättras, därest de ovan anförda grunddragen
för en mera praktisk betonad agronomutbildning och en mera specialiserad
utbildning i den högre kursen bleve genomförda. Den i huvudsak
redan bestående organisationen skulle på detta sätt utvecklas till vida
större effektivitet.

_ En förutsättning för ett förbättrat utbildningsresultat vore dock, att
tillräckligt med lärarkrafter, med rika möjligheter att till stöd för undervisningen
bedriva forsknings- och försöksarbete, ställdes till förfogande.
Det borde, genom att ett tillräckligt stort antal lärare anställdes, kunna
ordnas så, att i allmänhet en och samma lärare handhade undervisningen
i sitt ämne i både agronomkursen och den högre kursen. Emellertid
måste sörjas för, att undervisningsskyldigheten för respektive lärare

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

begränsades, så att tillräcklig tid bleve övrig till bedrivande av vetenskaplig
forskning och försöksverksamhet. Stor vikt måste läggas vid,
att lärarna bleve gynnsamt ställda i fråga örn institutioner, laboratorier,
försöksfält, assistenter och dylikt. Och för att goda lärarkrafter skulle
vinnas, måste goda lönevillkor vara för handen.

Lärarrådet ansåge även, att de sakkunniga bort pröva, huruvida det i
samband med ordnandet av den högre lantbruksundervisningen ej hade
varit lämpligt och befogat att avveckla centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet och anknyta den av denna anstalt bedrivna
verksamheten till den eller de institutioner, som kommo att upprättas
för den högre lantbruksundervisningens bedrivande.

Genom ett överflyttande av denna verksamhet till de båda lantbruksinstituten,
vilka läroanstalter på grund av sin uppgift lämpligen borde
benämnas högskolor, borde de skilda landsändarnas intressen kunna tillgodoses
på ett mycket fullständigare sätt, än vad nu voro fallet, och
forsknings- och försöksarbetet borde jämväl kunna i mycket hög grad
tjäna undervisningen i både agronomkursen och den högre kursen. För
staten skulle ett dylikt arrangemang kanske jämväl medföra minskade
kostnader.

För personer, som önskade bedriva studier för avläggandet av ännu
högre examina än lantbrukshögskolornas högre kurs medgåve — de personer,
som komme att räknas till denna kategori av studerande, torde
bliva relativt få — torde möjligheter kunna beredas, att studierna bedreves
dels vid lantbruksinstituten, dels vid de dessa närbelägna universiteten
i Lund, respektive Uppsala. Högre examina inom ämnen direkt
berörande lanthushållningen borde avläggas vid lantbrukshögskolorna.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,
sig för en form för den högre lantbruksundervisningens ordnande, sorn» i
stort sett överensstämmer med det här ovan refererade förslag, som framställts
av lärarrådet vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut.

I reservation till yttrande från Kronobergs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott hava utskottets ordförande och sekreterare uttalat
synpunkter på föreliggande fråga, som i stort sett överensstämma med
lärarrådets vid Alnarp förslag, dock att erforderliga kurser för specialstudier
skulle uppdelas på de båda instituten, så att högre undervisning
på husdjurs- och mejerilinjerna förlädes till Alnarp och motsvarande
undervisning på jordbruks- och ekonomiska linjerna till Ultuna.

Slutligen har i reservation till Skaraborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskotts yttrande godsägaren L. Ekberg uttalat sig mot upprättande
av en lantbrukshögskola.

I det till förenämnda proposition nr 249 till 1930 års riksdag fogade ut- Propositionen
drag av statsrådsprotokollet erinrade dåvarande chefen för jordbruks- »^349/1930.
departementet, att i vissa av de inkomna yttrandena den tanken framkastats,
huruvida icke den högre lantbruksundervisningen lämpligen
.skulle förbättras därigenom, att de båda nuvarande lantbruksinstituten
jämsides utbyggdes, eventuellt med undantagande av den nu vid centralanstalten
för jordbruksförsök bedrivna verksamheten. Emellertid ansåg sig
departement selie fen icke kunna tillstyrka en dylik lösning i fråga om denna
undervisnings ordnande. Departementschefen anförde flir denna ståndpunkt
följande skäl.

Kungl. Majrid proposition Nr 143.

Med hänsyn till de tämligen olikartade jordbruksförhållandena i landets
skilda delar skulle det otvivelaktigt vara värdefullt, om två väl utrustade

i laatbraksunderyisningsanstalter kunde inrättas och upprätthållas,
.oc£ ^afe da nara till hands att på lämpligt sätt utbygga de båda redan
befintliga lantbruksinstituten. Enär såsom förut anförts utbildningskurserna
torde bora vara olika beskaffade för praktiska driftsledare och för lant.
bruksläkare, skulle följden bliva, att man vid vartdera institutet finge anordna
dels en agronomkurs och dels någon form av högskolemässig undervisning.
De sakkunniga hade emellertid framhållit, att den sannolika elevIrekvensen
ej motiverade upprättandet av mera än en anstalt för högskolemassig
lantbruksundervisning, och. komme undervisningen att anordnas i
överensstämmelse med huvudalternativ A syntes åtminstone för närvärande
icke keller erfordras mer äa en anstalt för agronomutbildning. Ett
likformigt utbyggande av båda lantbruksinstituten kunde väntas medföra
högst avsevärda kostnader, som icke i sin helhet kunde anses motiverade
med hänsyn till det nuvarande behovet av anstalter för högre lantbruksundervisning
Det torde för övrigt hava visat sig, att den nuvarande dualismen
pa ifrågavarande område icke varit lyckosam. Den omständigheten,
att ett anslagskrav från det ena av instituten lätt föranledde motsvarande
krav från det andra institutet, torde hava på olika sätt inverkat menligt,
när det gällt att reformera undervisningen eller förbättra institutens
utrustning.

Beträffande spörsmålet, vilket av de sakkunnigas huvudalternativ som
borde läggas till grund för en reformering av den högre lantbruksundervisningen,
förordade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet alternativ
A och anförde härom följande.

Huvudalternativ B torde hava ett visst företräde framför huvudalternativ
A i det hänseendet, att. det skulle i högre grad underlätta för landsbygdens
ungdom att vinna, inträde vid lantbrukshögskolan. Kraven på
teoretiska förkuskaper för inträde vid agronomkurs skulle i båda fallen
vara lika eller motsvara realskolekunskaper, men vid alternativ B där
agronomkursen skulle utgöra grund för den fortsatta högskolemässiga undervisningen,
förutsattes, att de ytterligare kunskaper i allmänbildande
ämnen, som kunde erfordras såsom grundval för högskolestudierna, skulle
meddelas i. särskilda genom det allmännas försorg anordnade utbildningskurser.
Vid alternativ A däremot, där undervisningen vid den fristående
lantbrukshögskolan skulle bygga på i stort sett studentkunskaper hos eleverna,
hade räknats med, att sådana inträdessökande till högskolan, som
icke haft tillfälle att följa undervisningen vid ett gymnasium, skulle utan
det allmännas medverkan förskaffa sig erforderliga teoretiska förkunskaper.
Den större svårighet, som vid alternativ A skulle finnas för vid lantmannahem
uppväxande ungdom att komma i åtnjutande av högskolemässig
lantbruksundervisning, torde emellertid kunna avhjälpas genom att
även i detta system för lantbruksundervisningens ordnande inrymma särskilda
genom statsmakternas försorg anordnade förberedande kurser i allmänbildande
ämnen. En annan följd av det som alternativ B betecknade
undervisningssystemet skulle bliva, att vederbörande elever vid en något
senare tidpunkt, nämligen först elter avslutad agronomkurs, behövde bestämma
sig för, örn de skulle välja den mera praktiska vägen som driftsledare
eller den mera teoretiska vägen via lantbrukshögskolan. Detta

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

torde i och för sig få betraktas såsom en beaktansvärd fördel. Men även
vid alternativ A hade förutsatts, att särskilda anordningar skulle vidtagas i
syfte att underlätta för elever från den i detta fall fristående agronomkursen
att utan alltför betungande villkor fortsätta studierna vid lantbrukshögskolan.

Slutligen innebure alternativ B, att två agronomkurser i skilda delar av
landet skulle upprättas, under det alternativ A räknade med, att åtminstone
tills vidare endast en agronomkurs skulle stå till förfogande. Med hänsyn
till de skiftande jordbruksförhållandena i olika delar av landet vore
det påtagligt, att den praktiska utbildning, varom här vore fråga, bättre
skulle tillgodoses genom två agronomkurser än genom en. Emellertid torde
hinder icke möta att jämväl vid det. undervisningssystem, som alternativ A
innebure, anordna agronomundervisning å två skilda platser, örn detta ur
olika synpunkter skulle visa sig ändamålsenligt. Vad därefter anginge de
fördelar, som syntes vara förenade med ett anordnande av den högre lantbruksundervisningen
enligt huvudalternativ A, så läge dessa väsentligen
på området för själva undervisningens inre organisation.

Sålunda skulle agronomkursen enligt alternativ A få till uteslutande uppgift
att utbilda yrkesmän för det större jordbruket, medan motsvarande
kurs vid alternativ B vid sidan av nämnda uppgift jämväl skulle hava till
ändamål att förbereda för inträde vid lantbrukshögskolan. Endast vid
förstnämnda alternativ torde undervisningen i agronomkursen kunna helt
inriktas mot det praktiska syfte, som den vore avsedd att tillgodose, och endast
under denna förutsättning torde agronomutbildningen kunna på ett
tillfredsställande sätt motsvara de krav, som med skäl kunde ställas från
det praktiska jordbrukets sida. Men även i fråga örn den högskolemässiga
undervisningen torde alternativ A hava ett bestämt företräde framför alternativ
B. Undervisningen i fackämnen för agronomisk ämbetsexamen
skulle sålunda vid alternativ A meddelas i en sammanhängande kurs, medan
den vid alternativ B skulle komma att uppdelas på en agronomkurs
och en högskolemässig kurs. Det torde vara ställt utom allt tvivel, att
ifrågavarande undervisning i förra fallet borde kunna planläggas på ett
mera ändamålsenligt sätt än i senare fallet. Såsom resultat av den bättre
planläggningen torde kunna väntas dels ett bättre studieresultat och dels
någon minskning i den sammanlagda studietiden jämfört med alternativ
B. Vid sistnämnda system torde nämligen icke kunna helt undvikas, dels
att vissa luckor uppstode i utbildningen och dels att visst kunskapsmaterial
från agronomkursen åter finge upptagas till behandling i den högskolemässiga
kursen, helst som de båda kurserna enligt förslaget i regel icke skulle
följa omedelbart på varandra utan skiljas av en mellanliggande förslagsvis
ettårig kurs i vissa gymnasieämnen. Det ville över huvud taget synas,
som om den planläggning av den högre lantbruksundervisningen, som alternativ
B innebure, icke skulle kunna garantera ett nöjaktigt resultat
vare sig av den mera praktiskt inriktade agronomutbildningen eller av den
för blivande lantbrukslärare m. fl. avsedda högskolemässiga lantbruksundervisningen.

I sitt i anledning av förenämnda proposition avgivna, av riksdagen
godkända utlåtande nr 89 förklarade sig jordbruksutskottet, icke kunna
ansluta sig till synpunkten örn utbyggande av båda nuvarande lantbruksinstituten
vid Ultuna och Alnarp utan ansåg, att den högre lantbruksundervisningen
borde koncentreras till en högskola. Utskottet anförde
vidare i bär förevarande avseenden:

Riksdagen

1930.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vid det fprnyade övervägande av lantbrukshögskolefrågan, sorn borde
komma till stånd, vore ett par motionsvis berörda spörsmål värda att
närmare uppmarksammas. Vissa motionärer hade förmenat, att de i propositionen
uppställda inträdesfordringarna skulle komma att utestänga
mäu ^rån Jordbrukarehem, som hittills efter genomgången
folkhögskola och lantmannaskola samt erforderlig komplettering
VU,nillt, V14 lantbruksinstituten. Mot nämnda fordringar hade

också framställts erinringar i de över högre lantbruksundervisningssakkunmgas
betänkande avgivna yttrandena. Det vöre därför angeläget att
1 ^mhand mod det förnyade övervägande i lantbrukshögskolefrågan, som
utskottet forutsatte, förslag jämväl utarbetades till sådana anordningar,
som utan att eftersatta kravet på de teoretiska kunskaper, vilka måste
anses som oundgänglig förutsättning för ett framgångsrikt bedrivande
av studier vid lantbrukshogskolan, kunde vara ägnade att underlätta för
ungdom tillhörande den jordbrukande befolkningen att vinna inträde
vid högskolan. Vidare hade vissa betänkligheter uttalats mot läggningen
av den i propositionen föreslagna agronomkursen såsom erbjudande ur
det praktiska jordbrukets synpunkt sämre utbildningsmöjligheter än de
nuvarande agronomkurserna. Utskottet hyste den uppfattningen, att
“Tf1*1 förevarande avseende ett förnyat övervägande vore av behovet
pakallat i syfte att göra ifrågavarande utbildning mera praktiskt betonad.

Vid utskottets utlåtande voro fogade reservationer av, bland andra,
herrar Nilsson i Kabbarp, Henriksson, Månsson i Erlandsro och Weibull,
som på angivna skäl ansågo utskottet böra såsom sin mening uttala, jämte
annat, att det vore ett missgrepp att nedlägga den högre lantbruksundervisning,
som hittills förekommit i landets i fråga örn jordbruk mest framstående
del, och förlägga densamma till Ultuna eller Stockholm; utan
borde den högre lantbruksundervisningen i stället ordnas på så sätt, att
de båda nuvarande lantbruksinstituten ombildades och utbyggdes'' till
lantbrukshögskolor.

Riksdagen beslöt enligt utskottets förslag.

Utredning Vid ovanberörda, inom jordbruksdepartementet utförda utredning hava
brlTsÅparie- beträffande båda nyssnämnda av jordbruksutskottet särskilt uppmärkmentet
angå- sammade frågor särskilda promemorior utarbetats. I den av dessa

TreaUunder- R M,’.SOm avser fråSan om d« statsåtgärder, vilka kunna anses erforderlätta
för per- f*£a för att bereda personer, som vuxit upp vid jordbruket men som icke
’°Znälden V?rit * tillfaIle att avlägga studentexamen, möjligheter att vinna inträde
jordbrukande lantbrukshogskolan, anföres följande örn den undervisning, som hitbefolkningen
tills vid ett pär folkhögskolor bedrivits i syfte att förbereda för inträträdTvid"''
de vid lantbruksinstituten.

lant8bkolanhÖ9~ folkhögskolor, Vilan och Önnestad, hade gjort till en av sina upp

mia ^ förbereda till inträde vid lantbruksinstituten. Därvid hade utbildningen
i allmänhet skett sålunda, att, sedan en person genomgått folkhögskolans
eller lantmannaskolans huvudkurs, understundom båda, folkhögskolans
övre avdelning samt ofta även lantmannaskolans fortsättningskurs,
han vunnit inträde vid någon av båda förevarande folkhög -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

skolors övre avdelningars andra årskurs. I stället för genomgången folkhögskola
före inträdet i övre avdelningens andra årskurs hade vederbörande
medgivits att åberopa vitsord örn i annan ordning inhämtade kunskaper
såsom avlagd realskoleexamen, genomgången högre folkskola eller
dylikt. Vid förevarande folkhögskolor bestode övre avdelningen av
tvenne årskurser. Vid Vilan vore båda kurserna av samma längd oeh
förlagda till samma tid som huvudkursen. I Önnestad vore övre avdelningens
första årskurs av samma längd som huvudkursen men andra
årskursen längre; den vore nämligen lika lång som huvudkurs och sommarkurs
sammanlagda, övre avdelningens andra årskurs utgjorde den
egentliga förberedelsekursen för dem, som ämnade vinna inträde vid
lantbruksinstituten. Undervisningens sammanlagda omfattning i övre
avdelningens håda årskurser vid Vilan framginge av följande sammanställning
av det ungefärliga timantalet. I Önnestad vore givetvis un -

dervisningen i andra årskursen mera omfattande. Ämnen l:a årskursen	2:a årsfrorsen	Summa
Svenska språket och litteraturhistoria	126	126	252
Tyska ...........................................................	147	84	231
Engelska.......................................................	—	63	63
Historia .....................................................	63	42	105
Matematik och fysik	126	126	252
Kemi ..........................................................	—	42	42
Biologi...........................................................	84	84	168
Geografi ......................................................	42	—	42
Att antalet elever vid andra årskurserna i dessa	folkhögskolors övre

avdelningar varit nog så betydande och att ett icke ringa antal av de
därifrån utexaminerade eleverna vunnit inträde vid lantbruksinstituten,
framginge av följande sammanställning:

	Från	Örre avdelningens	2:a	Elever, som	från övre avdelningens 2:a års-
	årskurs utexaminerade.	kurs vunnit	intråde vid lantbruksinstituten.
Å r	Tilan	Önnestad Summa	Vilan	Önnestad	Summa
1921..................	16	19	35	7	6	13
1922 ..................	. 13	19	32	11	8	19
1923 ..................	. 18	13	31	7	5	12
1924 ..................	16	9	25	8	12	20
1925 .................	. 16	4	20	8	5	13
1926 ..................	. 13	10	23	6	4	10
1927 ..................	. 18	7	25	11	3	14
1928 ..................	. 18	6	24	11	4	15
1929 ..................	9	11	20	4	4	8
1930..................	16	11	27	10	13	23
Såsom ovan	antytts hade vissa	av	de elever, som på denna	väg vun-

nit inträde vid lantbruksinstituten, avlagt realskoleexamen före undervisningen
vid folkhögskola. Somliga hade efter genomgång av övre avdelning
tenterat gymnasiets kurser för lärare vid läroverk och erhållit
intyg därom.

Folkhögskolorna erhölle statbidrag till övre avdelningens andra årskurs
såsom till parallellavdelning i övre avdelning. Undervisningen ombesörjdes
i allmänhet av samma lärarepersonal som vid folkhögskolan i
övrigt.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 143.

Eleverna i övre avdelningens andra årskurs intoge samma ställning
som övriga elever vid folkhögskolan, erhölle stipendier i samma ordning

o. s. v. I övre avdelningarnas andra årskurser vid förevarande båda
folkhögskolor plägade finnas elever, hemmahörande i de flesta län i riket.

Som ett allmänt omdöme rörande omfattningen av de kunskaper dessa
tvååriga övre avdelningar förmått bibringa eleverna torde kunna sägas,
att de utexaminerade elevernas kunskaper i svenska språket och matematik
ungefär motsvarat studentexamens nivå, medan kunskaperna i
främmande språk legat lägre och i naturvetenskapliga ämnen icke oväsentligt
högre. I allmänhet hade de från dessa kurser utexaminerade elever,
som vunnit inträde vid instituten, visat sig väl kunna tillgodogöra sig
undervisningen därstädes och hade ofta avlagt agronomexamen med
mycket goda betyg samt i flera fall erhållit stipendier, vilka endast utdelades
till utexaminerade agronomer med högsta betygssummor.

I förenämnda P. M. hava riktlinjer uppdragits för en specialkurs, ansluten
antingen till folkhögskola eller privat läroverk och med syfte att
förbereda till inträde vid lantbrukshögskolan. Nämnda riktlinjer kunna
sammanfattas sålunda.

Undervisningen skulle avse att bibringa eleverna dels kunskaper i modersmålet,
tyska eller engelska, matematik, fysik, kemi och biologi motsvarande
studentexamen på reallinjen och dels kunskaper i det av ovannämnda
främmande sprak, vari studentkunskaper icke skulle erfordras,
samt i geografi, motsvarande för flyttning till näst högsta ringen i realgymnasiet
erforderliga kunskaper. Dessutom skulle viss undervisning
i historia förekomma i nämnda kurs. Som inträdesvillkor för specialkursen
skulle erfordras, att eleven genomgått lantmannaskolas huvudkurs
eller lantbruksskola och därvid erhållit kvalificerade betyg i jordbrukspiga
och husdjurslära samt att dessutom hava genomgått folkhögskolas
övre avdelning. I stället för folkhögskolas övre avdelning skulle
dock få åberopas realexamen eller annan dylik utbildning. Kurstiden i
specialkursen beräknades, till två år. Vitsord i avgångsbetyg från kursen
skulle anses likvärdiga med motsvarande vitsord i studentexamen
på reallinjen. Eleverna vid specialkursen skulle erhålla stipendier enligt
samma grunder som elever vid folkhögskolor.

Jag återkommer längre fram till det i förevarande P. M. intagna förslagets
detaljer.

För beredande av tillfälle för överläggningar rörande spörsmål, vilka
sammanhänga med ifrågasatt reformering av den högre lantbruksundervisningen,
bemyndigade Kungl. Majit den 21 november 1930 chefen
för jordbruksdepartementet att tillkalla högst 10 sakkunniga personer.
I överensstämmelse med detta bemyndigande tillkallade jag samma
dag bland andra rektorn vid Lunds privata elementarskola, fil. lic.
Å. IL Körner, rektorn vid Vilans folkhögskola, fil. dr. E. Ingers, rektorn
för Tärna folkhögskola, fil. kand. N. II. Bosson samt rektorn vid Önnestads
folkhögskola, fil. dr. M. Feuk. Nu nämnda sakkunniga tillställdes
en preliminär P. M. med förslag till en specialkurs för personer, som arn -

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

aade viana inträde vid lantbrukshögskolan men som icke avlagt studentexamen.
Därefter samlades de sakkunniga i Stockholm, varest under
den 27 och 28 november 1930 det i nämnda preliminära P. M. upptagna
förslaget var föremål för överläggningar mellan de sakkunniga.
Under nämnda överläggningar ansågo samtliga sakkunniga, att en specialkurs
i huvudsaklig anslutning till sistnämnda förslag borde komma
till stånd. Däremot intogs ingen deciderad ståndpunkt till frågan, huruvida
kursen borde förläggas till folkhögskola eller till privatläroverk.
Åtskilliga detaljanmärkningar framställdes av de sakkunniga. Dessa anmärkningar
hava i allmänhet iakttagits vid utarbetandet av ovan refererade
förslag.

Över förenämnda P. M. hava infordrade yttranden avgivits av statskontoret,
skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut, lärarrådet
vid Ultuna lantbruksinstitut, styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp samt lärarrådet vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp. Av dessa myndigheter hava statskontoret, skolöverstyrelsen och
allmänna civilförvaltningens lönenämnd icke yttrat sig i själva principfrågan,
d. v. s. huruvida anordningar i det i P. M. angivna syftet över
huvudtaget böra komma till stånd. Inrättandet av en specialkurs i huvudsaklig
överensstämmelse med det i P. M. framlagda förslaget förordas
av lantbruksstyrelsen, styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut samt
lärarrådet vid samma institut. Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp samt lärarrådet vid samma institut hava lämnat förslaget
utan erinringar. Inrättandet av den föreslagna kursen har sålunda
från intet håll avstyrkts.

Av vad sålunda yttrats torde följande här få återgivas.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har funnit det föreliggande förslaget
örn anordnandet av en kurs, sådan som den avsedda, ägnat att
fylla ett synnerligen behjärtansvärt ändamål, varför styrelsen bestämt
ville tillstyrka detsamma.

Lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut anför, att ändamålet med den
föreslagna kursen, att möjliggöra för unga män från lantbrukarhem,
som ej från början inriktat sig på högre studier, att skaffa sig tillträde
till lantbrukshögskolan och där utbilda sig till lärare, konsulenter eller
försöksmän, syntes synnerligen behjärtansvärt, detta så mycket mera
som det vid instituten ofta visat sig, att elever, som vunnit inträde efter
genomgången kurs vid lantbruks- eller lantmannaskola samt folkhögskolas
övre avdelning, kunnat på ett förträffligt sätt tillgodogöra sig undervisningen.
Det mäste därför anses väl befogat att göra denna väg
till högre lantbruksundervisning lättare tillgänglig, än vad den vore under
nuvarande förhållanden, då varje aspirant måste sörja för att för
sin del skaffa sig den vidsträcktare teoretiska underbyggnad, som utgjorde
ett oeftergivligt villkor för att kunna tillgodogöra sig undervisning
på högskolestadium.

Yttranden i
anledning arn
förslaget till
specialkurs.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143.

-1*611 andra av ovannämnda promemorier innefattar förslag till ut bildt-mksdeparte-
ning av driftsledare för det större jordbruket. Rörande möjligheterna
mentet angå- att göra den av högre lantbruksun<lervisningssakkunniga föreslagna agro“nin^en''™
nomkursen mera praktiskt betonad anföres till en början i förevarande
driftsledare P. M. följande.
för det större ... ..

jordbruket. vid ett overvagande av möjligheterna att göra den av högre lantbruksundervisningssakkunniga
föreslagna agronomkursen mera praktiskt inriktad
tolde det vara tveksamt, huruvida någon större förskjutning i den
föreslagna kursplanen skulle kunna ske utan att det åsyftade resultatet
med utbildningen komme att äventyras. Vissa jämkningar syntes dock
vara möjliga. Först och främst torde som en allmän regel böra gälla,
att föreläsningar i egentlig mening endast borde förekomma i den utsträckning,
som vore oundgängligen nödvändig med hänsyn till att användbar
läroböcker saknades i ämnet. Föreläsningarna borde följaktligen
i möjligaste män ersättas av preparering av arbetsuppgifter, arbetsanvismngar
och förhör. Genom ett konsekvent genomförande av denna
regel syntes det bliva möjligt att minska den tid, som anslagits till föreläsningar,
lektioner o. s. v. i ämnena jordbruksar och busdjurslära, enär
ganska god tillgång till litteratur i dessa fall torde föreligga. Minskning
skulle för vartdera ämnet skäligen kunna ske med 40 timmar. ViT
dare syntes den föreslagna kursen i ämnena kemi och lantbrukskemi samt
husdjurens anatomi och fysiologi vara betydligt mera omfattande, än vad
sop med hänsyn till utbildningens ändamål kunde anses påkallat. En
minskning torde kunna ske med i förstnämnda ämnet 20 föreläsningstimmar
och i sistnämnda ämnet 20 föreläsnings- och 10 övningstimmar. Det
antal timmar, varmed förutnämnda ämnen följaktligen skulle kunna
minskas, torde i stället böra användas för följande ändamål. I ämnet
mjölkhushållning kunde 20 övningstimmar tilläggas i syfte att till detta
ämne överflytta undervisningen i kontrollbokföring, vilket torde kunna
anses vara den ändamålsenligaste anordningen. Härigenom skulle undervisningen
i egentlig bokföring kunna utvidgas, något som torde vara
synnerligen behövligt. Vidare torde antalet övningstimmar i lantbruksskolan
höra ökas med 50 i och för åstadkommandet av större färdigtet
i fråga örn uppställandet av driftskalkyler och förslag till driftsomläggningar.
Likaledes kunde övningstimmarna ökas med 50 i ämne*
rättslära för att möjliggöra övningar i arrendeuppskattningar och syneförrättningar.
Återstående tid, som skulle vinnas genom ovan antydda
åtgärder, torde böra anslås till övningar i ämnet skogshushållning. Men
även örn de ändringar i kursplanen genomfördes, som ovan ansetts möjliga,
torde agronomkursen ändock icke kunna anses hava erhållit en tillräcklig
praktisk betoning. Dels bomme eleverna i regel icke att hava
uppnått den ålder, som måste anses erforderlig för att det skulle vara
möjligt att bibringa dem åtskilligt av vad som måste fordras av den, vilken
i framtiden komme att intaga ledareställning. Dels skulle tillfällena
att få inblick i en driftsledares ställning i praktiken bliva rätt sparsamma
under agronomutbildningen. I detta senare avseende vöre nämligen
att märka, hurusom ledningen av Alnarps lantegendom och ledningen
för agronomkursen ingalunda skulle sammanfalla. Däremot
sammanfölle ledningen för nämnda egendom och för statens tvååriga
lantbruksskola vid Alnarp. För undervisningen vid sistnämnda skola utnyttjades
egendomen. Det torde givetvis under dylika förhållanden kom -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ma att ställa sig synnerligen svårt att mera intimt sammanknyta egendomens
skötsel med undervisningen i agronomkursen. Att låta lantbruksskolan
träda tillbaka för agronomkursen torde ej heller kunna förordas.
En lösning av nu antydda spörsmål skulle möjligen kunna vinnas
genom ett tillmötesgående av det i flera av ovannämnda yttranden
uttalade önskemålet att för inträde i agronomkursen borde fordras att
hava genomgått tvåårig lantbruksskola. Härmed skulle följa, att de blivande
agronomerna åtminstone hade erhållit utbildning som arbetsledare.
Dessutom skulle samtidigt ernås, att elevernas ålder bleve högre
med åtföljande större möjligheter att tillägna sig undervisningen. Vid
övervägandet av nämnda anordning inställde sig emellertid den frågan,
huruvida icke utbildningstiden i dylikt fall bleve onödigt lång. Örn såsom
måttstock för den s. k. teoretiska undervisningen vid tvåårig lantbruksskola
valdes det timantal, som plägade förekomma vid lantbruksskolan
vid Alnarp, visade det sig, att i lantbruksskolan skedde undervisning
i de tillämpade ämnena under en tid, som nästan uppginge till halva
den för motsvarande ämnen i den föreslagna agronomkursen upptagna
tiden. Följaktligen skulle vid en dylik kombination lantbruksskolaagronomkurs
undervisningen i dessa ämnen komma att drivas bra mycket
längre än vad som med hänsyn till syftet kunde anses nödvändigt.
Det avgörande skälet emot att göra genomgången tvåårig lantbruksskola
till inträdesvillkor vid en tvåårig agronomkurs torde därför vara, att
jordbruket knappast behövde och framför allt icke hade råd att betala
för en så långt driven driftsledareutbildning som den, vilken senast antytts.
Betydande svårigheter mötte följaktligen i fråga örn genomförandet
av en sådan omläggning av den av högre lantbruksundervisningssakkunniga
föreslagna agronomkursen, att åt densamma skulle kunna
tryggas en i verklig mening praktisk inriktning. Skulle en tvåårig agronomkurs
anses alltför omfattande, örn såsom inträdesfordran uppställdes
krav på genomgången tvåårig lantbruksskola, kunde emellertid den frågan
framställas, huruvida icke i dylikt fall tiden i agronomkursen skulle
kunna förkortas. Så hade i verkligheten Sveriges lantbrukslärareförbund
gjort i sitt ovan omnämnda yttrande över högre lantbruksundervisningssakkunnigas
betänkande. Nämnda förbund hade nämligen ifrågasatt, att
utbildningen av driftsledare för det större jordbruket borde ske därigenom
att personer, som med goda vitsord genomgått tvåårig lantbruksskola,
skulle beredas tillfälle att fullborda utbildningen vid en ettårig
driftsledarekurs, anordnad som påbyggnad vid lantbruksskolan. En utbildning
enligt denna ordning syntes dock komma att i så hög grad avkunniga.
Ett dylikt förslag har i nämnda P. M. också utformats. Dess
huvudgrunder framgå av följande kortfattade redogörelse. I

I förevarande P. M. framliålles vidare, att, då riksdagen ansett en mera
praktiskt betonad driftsledareutbildning önskvärd än vad den av högre
lantbruksundervisningssakkunniga föreslagna agronomkursen kunde anses
vara och då det dessutom syntes ganska tveksamt, om nämnda agronomkurs
över huvudtaget skulle kunna givas en mera märkbar praktisk
läggning än vad den redan fått i de sakkunnigas förslag, anledning bordo
föreligga för ett försök till en närmare utformning av det av Sveriges
lantbrukslärareförbund framställda förslaget. Detta borde ske med den

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

förutsättningen, att en lantbrukshögskola bomme att inrättas enligt i huvudsak
de grunder, som föreslagits av högre lantbruksundervisningssakkunniga.
Ett dylikt förslag har i nämnda P. M. också utformats. Dess
huvudgrunder framgå av följande kortfattade redogörelse.

Utbildningen av driftsledare, vilket begrepp ej inskränkts till att gälla
enbart personer med anställning som förvaltare eller inspektörer utan även
avsåge självständiga företagare vid större jordbruk, de allra största dock
undantagna, skulle ske vid en ettårig fortbildningskurs. Denna skulle
utgöra en del av lantbruksskolan vid Alnarp, vilken följaktligen komme
att bestå av dels den vanliga tvååriga kursen och dels fortbildningskursen.
Lärarna vid lantbruksskolan, vars antal borde vara sex, skulle hava
att ombesörja undervisningen i båda kurserna. Dessutom skulle de ombesörja
viss undervisning vid trädgårds- och mejeriskolorna. Lantbruksskolan
skulle i bokföringsavseende skiljas från Alnarps egendom och i
stället komma att utgöra en del av det av högre lantbruksundervisningssakkunniga
föreslagna lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp,
varvid lantbruksskolan skulle komma att träda i stället för den föreslagna
agronomkursen. Förbindelsen mellan lantbruksskolan och egendomen
skulle dock bibehållas såtillvida, att skolans föreståndare förbleve
kvar i sin ställning som egendomens förvaltare. I fråga örn kursplanen
hade undervisning i de s. k. grundläggande ämnena endast i så måtto
medtagits, att mindre kurser skulle förekomma i kemi och växtfysiologi.
Tyngdpunkten skulle i stället komma att ligga på de tillämpade ämnena,
varvid särskilt ämnena lantbruksekonomi, handelslära, lantbruksbokföring
och rättslära skulle erhålla ökat utrymme. Vid undervisningen vore
avsikten att i stor utsträckning låta övningar och demonstrationer komma
till användning. För att kunna vinna inträde vid fortbildningskursen
skulle krävas, dels att hava fyllt 22 år, dels att hava genomgått tvåårig
lantbruksskola, ettårig lantbruksskola eller lantmannaskolas längre kurs och
därvid erhållit kvalificerade betyg i ämnena jordbrukslära, husdjurslära,
kemi, fysik och botanik, dels att kunna förete vitsord och kunskaper i modersmålet
och matematik motsvarande minst betyget godkänd i realexamen
samt dels att hava under minst tre år med goda vitsord deltagit i praktiskt
jordbruksarbete. I praktiktiden skulle tid för genomgång av lantbruksskola
få inräknas. Elev skulle hava att erlägga en undervisningsavgift av högst
100 kronor. Obemedlad elev skulle dock befrias för dylik avgift och mindre
bemedlad elev erhålla nedsättning däri. Elevstipendier skulle utgå enligt
samma grunder som vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna.

Jag återkommer framdeles till detaljerna i förevarande förslag.

Såsom nyss nämnts bemyndigade Kungl. Majit den 21 november 1930
chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst 10 sakkunniga
personer för beredande av tillfälle för överläggningar rörande
spörsmål, vilka sammanhänga med ifrågasatt reformering av den högre
lantbruksundervisningen. I överensstämmelse med detta bemyndigande
tillkallade jag samma dag bland andra rektorn vid lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp, professorn N. L. Forsberg, disponenten O. W. N. Kisberg,
Hasselfors, förvaltaren av Ultuna lantegendom, lantbruksskoleföreståndaren
K. E. Sjögren, förvaltaren av Alnarps lantegendom, lantbruksskoleförståndaren
Hj. Nilsson, lantbruksskoleföreståndaren, direktören S.

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

E. Fredricson, Bjärka-Säby, samt ordföranden i Svenska lantmannasko
lomas lärareförening, lantmannaskoleföreståndaren G. Eliasson, Svalöv,
i och för överläggningar rörande utbildningen av driftsledare vid det
större jordbruket. De sakkunniga tillställdes en preliminär P. M. med för
slag till en ettårig fortbildningskurs vid lantbruksskolan vid Alnarp. Därefter
samlades de sakkunniga i Stockholm, varest under den 25 och 26
november 1930 det i nämnda preliminära P. M. upptagna förslaget jämte
högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag till agronomkurs voro
föremål för överläggningar mellan de sakkunniga.

Under nämnda överläggningar ansågo utav de sålunda tillkallade sakkunniga
herrar Eliasson, Fredricson, Nilsson, Risbei-g och Sjögren att i och
för utbildningen av driftsledare vid det större jordbruket skulle en fortbildningskurs,
anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med det i den
preliminära P. M. framlagda förslaget, vara att föredraga framför en agronomkurs
enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag. Något
behov av att inrätta en agronomkurs vid sidan av en fortbildningskurs
ansågo samma sakkunniga icke föreligga. Herr Forsberg däremot var
av avvikande mening och anförde:

En ettårig fortbildningskurs såsom en överbyggnad på den lägre lantbruksundervisningen
skulle förvisso hava en stor uppgift att fylla för utbildning
av driftsledare vid det medelstora jordbruket, men Alnarp vore,
med hänsyn till att Alnarps egendom vore ett storjordbruk, icke en lämplig
plats för en dylik kurs. En sådan borde förläggas till en medelstor
egendom och lämpligast till en trakt i mellersta Sverige, där tillfälle yppade
sig jämväl till studier i praktisk skogsskötsel. Frågan örn inrättandet
av en ettårig fortbildningskurs i huvudsaklig överensstämmelse med
det föreliggande förslaget vore alltnog i hög grad förtjänt av beaktande,
när avgörande skulle träffas rörande den lägre lantbruksundervisningens
ordnande. För utbildning av lantbruksbefäl i högre ställning samt driftsledare
vid det större jordbruket vore däremot en ettårig fortbildningskurs
en alltför svag teoretisk grundval; härför erfordrades en tvåårig agronomkurs
och en dylik borde i huvudsaklig överensstämmelse med högre lantbruksundervisningssakkunnigas
förslag inrättas vid Alnarp. Skulle en
agronomkurs ej komma till stånd, uppstode en betänklig lucka i driftsledareutbildningen,
i det att för blivande driftsledare vid det större jordbruket
ingen lämplig utbildningsanstalt skulle komma att förefinnas. En
lantbrukshögskola kunde ej, med hänsyn till att undervisningen vid en sådan
måste göras mera strängt teoretiskt betonad, vara en lämplig plats för
utbildning av driftsledare.

I fråga örn det i förberörda preliminära P. M. framlagda förslaget framställdes
av de sakkunniga ett flertal anmärkningar i detaljfrågor. Dessa
anmärkningar hava i allmänhet iakttagits vid utarbetandet av ovan refererade
förslag.

Över förenämnda P. M. hava yttranden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen,
allmänna civilförvaltningens lönenämnd, styrelsen för
Ultuna lantbruksinstitut, lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut, styrelsen
för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, Sveriges allmänna lant -

Yttranden.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143.

brukssällskap, Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen samt Sveriges
lantbrukslärareförbund. Den i förevarande P. M. föreslagna driftsledarekursen
tillstyrkes i princip av alla de hörda myndigheter och korporationer,
som yttrat sig i själva principfrågan. I samtliga yttranden utom
det, som avgivits av styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp,
förordas dessutom, att nämnda driftsledarekurs måtte ersätta den
av högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagna agronomkursen,
vilken följaktligen icke skulle komma till stånd. I det sist nämnda yttrandet
uttalas den mening, att agronomkursen under alla omständigheter bör
komma till stånd samt att den i förevarande P. M. föreslagna driftsledarekursen
därjämte bör inrättas men å annan plats än Alnarp.

Av vad i de avgivna yttrandena anföres i själva principfrågan må följande
anföras.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande talade mycket för att en, på sätt
i P. M. föreslagits, organiserad utbildning trots den förkortade tiden skulle
med hänsyn till sitt huvudsyfte eller driftsledareutbildningen lämna ett i
stort sett tillfredsställande resultat. Å andra sidan ansåge sig styrelsen
icke kunna underlåta att framhålla, att den sålunda föreslagna utbildningen
icke på samma sätt som den av högre lantbruksundervisningssakkunniga
föreslagna vore lämpad som underlag för fortsatt utbildning vid en
blivande lantbrukshögskola. Givetvis skulle en utbildning av det slag
P. M. avsåge kunna göras mera effektiv, därest den kunde bygga på en
enda lägre utbildningsanstalt, i förevarande fall lantbruksskolans vid
Alnarp tvåårskurs. Undervisningen kunde i sådant fall anordnas i form
av ensartad treårig utbildning. En sådan anordning torde emellertid vara
utesluten, enär vid Alnarp icke kunde beredas tillfredsställande lantbruksskoleutbildning
åt ett ur denna synpunkt tillräckligt antal tvåårselever.
I avsevärd mån skulle samma fördelar kunna vinnas, därest driftsledarekursen
kunde anordnas enbart såsom fortbildningskurs på den tvååriga lantbruksskolan.
En sådan anordning skulle emellertid föra med sig krav på
ökat antal lantbruksskolor. Tills vidare syntes det därför styrelsen, som
örn jämväl andra möjligheter måste öppnas för vinnande av inträde vid
driftsledarekurs. I sådant fall torde endast ettårig lantbruksskola och
längre lantmannaskolekurs komma i fråga. Lantbruksstyrelsens tvekan
angående lämpligheten av dessa båda förutbildningsformer grundade sig
därpå, att ingen av dem innebure någon säkerhet för förefintligheten av
den allsidiga jordbrukspraktik, som utgjorde en nödvändig förutsättning
för en fullt tillfredsställande driftsledareutbildning. Lantbruksstyrelsen,
som holle före, att en fullt tillfredsställande utbildning av driftsledare
för det större jordbruket skulle kunna skapas på grund av högre lantbruksundervisningssakkunnigas
förslag, ansåge sig dock med hänsyn till föreliggande
omständigheter kunna i huvudsak tillstyrka förevarande förslag.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har i huvudsak bestämt tillstyrkt
förslaget, då den ifrågasatta kursen för driftsledare måste anses
i synnerligen hög grad ägnad att utbilda personer, lämpade att övertaga
ledningen av större och medelstora jordbruk liksom också av större bondejordbruk.

Lärarrådet vid Ultuna. lantbruksinstitut, som anser, att en kurs sådan
som den av högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagna agronomkursen
skulle bliva av synnerligen ringa värde för det avsedda ändamå -

Kungl. Marits proposition Nr 143.

let, har på det bestämdaste tillstyrkt dennas utbytande mot en utbildning,
som bättre motsvarade praktikens behov, och finner det i P. M. framförda
förslaget innebära ett steg i rätt riktning. Visserligen kunde mot förslaget
invändas, att det från undervisningssynpunkt vore förmånligare att
förlägga hela utbildningen till en sammanhängande treårig kurs, men genom
den föreslagna anordningen av en ettårig påbyggnad på lantbruksskola
vunnes å andra sidan väsentliga fördelar, nämligen dels att den nya
kursen kunde erhålla det bästa lärjungematerialet från skilda skolor, dels
att eleverna mellan den första lantbruksskolekursen och den högre utbildningen
kunde inlägga ett eller annat praktikår. Dessa fördelar finge anses
så betydelsefulla, att lärarrådet på grund av dem ville tillstyrka den
föreslagna anordningens genomförande.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap finner den föreslagna utbildningskursen
vara väl motiverad. I och för utbildning av driftsledare vid det
större jordbruket betecknade denna kurs ett betydande framsteg gent emot
den av högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagna tvååriga agronomkursen.
Sällskapet kunde därför utan tvekan giva sin principiella
anslutning till det föreliggande förslaget örn anordnandet av en fortbildningskurs
för driftsledare i enlighet med i P. M. angivna grundlinjer.

Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen anser det i P. M. framförda
förslaget angående utbildningen av driftsledare för jordbruket genom anordnandet
av en ettårig fortbildningskurs som påbyggnad till nu förekommande
tvååriga lantbruksskolekurs i stället för den tidigare av högre
lantbruksundervisningssakkunniga föreslagna tvååriga agronomkursen i
stort sett väl funnet. Då i den upptagna timplanen för kursen övningarna
i så gott som alla ämnen intoge en mycket stor plats, funnes ali anledning
antaga, att densamma skulle komma att få den praktiska inriktning,
som för jordbrukets driftsledares utbildning vore så önsklig.

Sveriges lantbrukslärareförbund finner, att, såsom i P. M. angivits, förslaget
vore en närmare utformning av det förslag till utbildning av tekniska
driftsledare genom en påbyggnadskurs på den tvååriga lantbruksskolan,
som förbundet framförde i sitt yttrande över högre lantbfuksundervisningssakkunnigas
betänkande, och kunde förbundet alltså principiellt
giva detsamma sin fulla tillslutning.

Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp har ej kunnat
dela den i P. M. företrädda åsikten, att även det större jordbrukets undervisningsbehov
skulle fyllas genom den föreslagna fortbildningskursen samt
möjligheten av studier vid en lantbrukshögskola. Den planerade lantbrukshögskolan
hade ingalunda avsetts att ensamt eller ens huvudsakligen erbjuda
den för blivande driftsledare vid större jordbruk lämpade undervisningen.
För dessa borde en eller två agronomkurser fortfarande anordnas.
Genom en sådan organisation av lantbruksundervisningen, som i
P. M. angivits, skulle en påtaglig lucka uppstå mellan den lägre undervisningen,
häri inbegripen den tillämnade fortbildningskursen, å ena sidan,
och å andra sidan den högre, uteslutande till en lantbrukshögskola förlagda
undervisningen. Denna lucka skulle bliva desto betänkligare, som
den skulle innebära fullständig brist på undervisning av det slag, som bäst
skulle passa det större jordbruket och över huvud det jordbruk, varl framstegsmöjligheter
kundo förväntas, utan att dock dess utövare bedrivit vetenskapliga
högskolestudier. Styrelsen höllö nämligen före, att undervisning
i do s. k. grundläggande ämnena kundo tjäna lantbrukare i deras arbete
utöver vissa på förhand uppställda schematiska syften; framför allt

Rihang lill riksdagens protokoll 1 !)■''! 1. 1 sami. 125 hafi. (Nr thil). 5

Kling!. Maj:ts proposition Nr 143.

borde sagda undervisning kunna utveckla tankeförmågan och vidga synkretsen,
så att man bättre förstode och tillämpade vad man lärt och även
att föra det vidare framåt. Den föreslagna fortbildningskursen vore emellertid
i fråga örn nu nämnda, teoretiska undervisning alltför knapphändig
och alltför kortvarig för att kunna åstadkomma sådant resultat. Agronomkursen
vore så tillvida bättre, som den just varit anlagd på att bibringa
de för lantbruket nödiga teoretiska kunskaperna, men styrelsen
medgåve villigt, att en förstärkning av agronomkursens praktiska sida
skulle vara ändamålsenlig. Åtminstone vad beträffade agronomkursen vid
Alnarp kunde en sådan ändring utan större svårigheter genomföras med
hjälp av de vidsträckta möjligheter, som Alnarps egendom erbjöde, både
direkt och indirekt genom sin belägenhet. En sålunda något mera praktiskt
anlagd agronomkurs borde kunna väl fylla sin viktiga uppgift för
utbildning av större företagare eller ledare av jordbruk av större omfattning
eller med något högre anspråk. Däremot kunde styrelsen ej räkna
som en förbättring av den nuvarande organisationen att beröva den stora
grupp av yngre och blivande jordbrukare, som nu fyllde agronomkurserna
utan att dock innehava förutsättningarna för egentliga högskolestudier,
den nu tillgängliga möjligheten till grundlig utbildning inom de för jordbruket
viktiga läroämnena. Att i stället erbjuda dem tillfälle att efter
genomgången lägre skola få ökad praktisk lantbruksutbildning, innebure
ingen ekvivalent. Vad som skulle försvinna vore dock en del av den högre
lantbruksundervisningen; och den ersattes långt ifrån fullständigt genom
en påbyggnad av den lägre lantbruksundervisningen.

Ännu en synpunkt återstode att framhålla. Lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp vore en ganska omfattande och dyrbar statsinstitution,
anordnad för sina bestämda uppgifter och försedd med lärarekrafter för
desamma. Det i P. M. framlagda förslaget innebure ett fullständigt slopande
av en väsentlig del av dessa uppgifter. Motsvarande del av institutets
utrustning med undervisningsmateriell och laboratorier m. m. skulle
därigenom förspillas, lärarkrafterna förslösas genom användning av dem
till främmande, mindre kvalificerade uppgifter. Alnarp skulle ej längre
vara ett lantbruksinstitut; det komme att bliva allenast en lantbruksskola
vid sidan av mejeriinstitutet. En så genomgripande åtgärd, med därav
följande förlust av betydliga materiella och andliga värden, borde väl ej
vidtagas, innan noggrant utretts, att lantbruksinstitutets uppgifter icke
längre behövde fyllas på sätt hittills skett utan kunde tillfredsställande
ombesörjas annorledes. Men denna utredning syntes ingalunda avslutad;
fastmera återstode ännu viktiga spörsmål. Härtill komme ytterligare, att
avskaffandet av agronomkursen med dithörande organisation av lantbruksinstitutet
skulle medföra sekundära verkningar av ogynnsam art, bland
vilka styrelsen ville påpeka följande: Det komme att visa sig mycket svårt,
för att icke säga omöjligt, att upprätthålla två eller tre isolerade lärostolar
av vetenskaplig, liögskolemässig karaktär, medan läroanstaltens övriga
befattningar anordnades på ett vida mer elementärt plan. Vetenskap kunde
ej trivas och blomstra utan möjlighet till stimulerande och befruktande
umgänge med andra vetenskapsidkare; kontakt med angränsande discipliners
utövare vore för forskning och experimentering ett livsbehov. Borttoges
nu från Alnarp hela den vetenskapliga utrustningen utom vad anginge
mejeriet och trädgården, så torde icke heller det här tillärnade vetenskapliga
arbetet kunna i längden bedrivas med framgång. Vidare
skulle de grenar av den egentliga jordbruksforskningen, som för sin ex -

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 143.

perimentella utövning krävde de särskilda klimatiska och geologiska förutsättningarna
i sydligaste Sverige — såsom rörande rotfruktsodling m. m.
— riskera att bliva hemlösa. Slutligen skulle jordbruket i södra Sverige
komma att förlora de värdefulla möjligheter till konsultation av sakkunniga,
som Alnarps lärarekår nu erbjöde och som ganska flitigt begagnades.

Styrelsen ansåge således betydande olägenheter, direkta och indirekta,
komma att följa av det föreslagna avskaffandet av agronomkursen vid
Alnarp. I själva verket syntes detta avskaffande ingalunda vara någon
ofrånkomlig konsekvens av den fortbildningskurs, vars inrättande vore
huvudsaken i det förslag, som P. M. innehölle. En dylik fortbildningskurs
skulle ju kunna anordnas även vid annan lantbruksskola än Alnarps.
Under sådana förhållanden måste det tyckas vara omotiverat slöseri med
stora värden att genast avskaifa agronomkursen; fortbildningskursen borde
hellre anordnas vid lantbruksskolan utan omedelbart intrång på agronomundervisningen.
Med detta förbehåll finge styrelsen alltså i princip
biträda det föreliggande förslaget.

Vid ett bedömande av den högre lantbruksundervisningens allmänna
planläggning torde först ståndpunkt böra tagas till frågan örn driftsledareutbildningen.
Såsom framgår av den i ärendet förebragta utredningen bar
den utbildning, som nu sker vid våra lantbruksinstitut, en dubbel uppgift.
Dels utbildas där personer, avsedda att bekläda vissa offentliga tjänster,
såsom konsulentbefattningar bos hushållningssällskapen och lärarebefattningar
vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna, och dels erhålla där
blivande driftsledare vid det större jordbruket sin utbildning. Den blivande
lantbrukshögskolan skulle *få till sin uppgift att framför allt utbilda
konsulenter och lantbrukslärare men även försöksmän och forskare
på jordbruksområdet; därjämte kan antagas, att de, som ämna förbereda
sig till värvet som självständiga företagare vid det verkliga storjordbruket,
komma att förlägga sina studier till högskolans ekonomiska linje.
Av de uppgifter, som den nuvarande institutsundervisningen avser att
fylla, skulle alltså efter inrättandet av lantbrukshögskolan huvudsakligen
återstå utbildningen av personer, som avse att utbilda sig för befattningar
som lantbruksinspektor och förvaltare — i viss omfattning även utbildningen
av dem, som ämna bliva självständiga jordbrukare.

Det har under utredningen antytts, att det antal personer, som efter genomgång
av lantbruksinstitut ägnat sig åt lantbrukstjänstemannens bana,
skulle vara ganska ringa. Med anledning därav har jag låtit verkställa en
stickprovsundersökning rörande från Ultuna lantbruksinstitut utgångna
elevers yrkesställning. Denna undersökning visar, att, örn man undantager
sådana personer, som tjänstgöra såsom förvaltare å familjeegendomar
och som närmast måste betraktas såsom jämställda med godsägare,
av de elever, som under åren 1910—1915 utexaminerades från Ultuna, under
år 1930 allenast 16 eller cirka 14 procent av samtliga i undersökningen
ingående voro verksamma som förvaltare, inspektörer eller lantbruksbokhållare.
Beträffande do vid samma institut under åren 1920—1925 utexaminerade
hade år 1930 20 eller 17.2 procent av samtliga i undersök -

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ningen ingående samma ställning. Nu angivna siffror giva vid handen,
att av de från Ultuna utexaminerade agronomerna endast tre å fyra årligen
mera stadigvarande ägnat sig åt lantbrukstjänstemannens kall. I
fråga örn Alnarp hava motsvarande siffror icke kunnat anskaffas. Men
vissa undersökningar giva vid handen, att förhållandet ställer sig ungefär
å enahanda sätt där. Följaktligen synes den uppfattning, som ovan åberopats,
vara i stort sett riktig, att de nuvarande lantbruksinstituten icke
i någon större utsträckning utbildat lantbrukstjänstemän i egentlig bemärkelse.
Såsom orsaker till att lantbruksinstituten i så ringa utsträckning
kommit att utbilda här avsedda driftsledare hava angivits, dels att
utbildningen vid instituten varit för litet praktiskt betonad och dels att
kostnaderna för utbildningen blivit alltför stora i förhållande till de löneförmåner,
nämnda slag av lantbrukstjänstemän kunna påräkna. Följden
härav lärer därför hava blivit, att nämnda befattningar huvudsakligen
kommit att beklädas av personer, som genomgått endast lägre lantbruks
undervisningsanstalt och därefter genom praktisk duglighet visat sig
skickade för uppgiften.

Nu hava högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagit, att för omhänderbavande
av den driftsledareutbildning, som efter tillkomsten av en
lantbruksbögskola och de nuvarande agronomkursernas upphörande icke
skulle kunna annorstädes erhållas, skulle inrättas en ny tvåårig agronomkurs.
Avsikten vore att göra denna kurs mera praktiskt betonad än vad
de hittillsvarande agronomkurserna kunde anses vara. Därför skulle undervisningen
i de grundläggande ämnena minskas, medan de tillämpade
ämnena skulle erhålla mera plats på schemat, varjämte övningar och demonstrationer
i ännu större utsträckning skulle sätta sin prägel på undervisningen.
Emot detta de sakkunnigas förslag har såsom framgår av
den förebragta utredningen en ganska skarp kritik riktats. Även denna
agronomkurs förmenas bliva för litet praktiskt betonad, de grundläggande
ämnena anses upptaga onödigt stor tid, undervisningen skulle för litet
anknyta till praktisk jordbruksdrift, varjämte utbildning som arbetsledare
helt saknades. Ävenledes har en utbildning, som skulle omfatta dels
avlagd realexamen och dels tvåårig agronomkurs, ansetts bliva för kostsam
för eleverna. Nu omförmälda kritik föranledde även jordbruksutskottet
vid 1930 års riksdag att uttala, att ett förnyat övervägande vore
av behovet påkallat i syfte att göra driftsledareutbildningen mera praktiskt
betonad.

De emot högre lantbruksundervisningsakkunnigas förslag till agronom
kurs framförda anmärkningarna finner jag i stort sett hava fog för sig.
Vid det övervägande av möjligheterna att göra driftsledareutbildningen
mera praktiskt betonad, som skett inom jordbruksdepartementet, har det
visat sig möta stora svårigheter att giva nyssnämnda agronomkurs en
mera praktisk inriktning. Dessa svårigheter hava framför allt bottnat
däri, att det varit omöjligt att utan alltför stora uppoffringar från ele -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vernäs sida kunna fordra en tillräcklig praktisk förutbildning samt en
relativt hög inträdesålder — utbildningen skulle hava blivit alltför dyrbar.
Därjämte hava mycket betydande svårigheter upprest sig emot att
lägga ledareskapet för ett större jordbruk vid läroanstalten och för en
agronomkurs av den läggning, som av högre lantbruksundervisningssakkunniga
föreslagits, i samma hand, vilket helt säkert är en nödvändig förutsättning
för att utbildningen skulle bliva verkligt praktisk. I fråga
örn svårigheten att kunna ställa en egendom till agronomkursens förfogande
vill jag särskilt påpeka, att såväl vid Alnarp som Ultuna disponeras
egendomarna huvudsakligen av lantbruksskolor, vilka icke gärna
kunna nedläggas. Att förlägga agronomkursen till annan egendom skulle
otvivelaktigt medföra alltför stora kostnader. På grund av nu anförda
skäl anser jag det icke rådligt att inrätta en agronomkurs i överensstämmelse
med högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag. De av mig
ovan anförda uppgifterna rörande det antal lantbrukstjänstemän, som
utgått från de hittillsvarande agronomkurserna, synas mig även ägnade
att minska tilltron till ändamålsenligheten av en dylik kurs.

Inom jordbruksdepartementet har utarbetats ett annat förslag till ordnandet
av driftsledareutbildningen vid det större och medelstora jordbruket.
Enligt detta förslag skulle personer, som med goda vitsord genomgått
tvåårig lantbruksskola, ettårig lantbruksskola eller lantmannaskolas
längre kurs, kunna vinna inträde vid en ettårig fortbildningskurs, anordnad
i anknytning till en tvåårig lantbruksskola. Vid denna fortbildningskurs
skulle undervisningen omhänderhavas av lärare, som samtidigt äro
lärare vid lantbruksskolan och som — vad beträffar de tillämpade ämnena
— även hava ått följa driften å egendomen. Undervisningen skulle
självfallet ske i kontakt med driften å egendomen samt framför allt örn
fatta tillämpade ämnen, med tyngdpunkten förlagd till de ekonomiska
ämnena, medan de grundläggande ämnena finge träda mera i bakgrunden.
Detta förslag torde hava sina obestridliga fördelar. Det tager framför
allt sikte på att giva en fördjupad utbildning åt den grupp av personer,
som hittills i största utsträckning rekryterat lantbrukstjänstemännens
led, varjämte det erbjuder möjlighet till en lämplig utbildning av personer,
som ämna bliva självständiga brukare av medelstora och större
jordbruk och åt vilka någon särskilt anpassad utbildning hittills icke stått
till buds. Därigenom att den föreslagna kursen bygger på de lägre lantbruksundervisningsanstalterna
skapas en viss trygghet för att eleverna redan
vid inträdet i kursen äro väl insatta i praktiskt jordbruk, varjämte
inträdesåldern, som satts till 22 år, garanterar den nödiga mognaden hos
eleverna. Genom kursplanens läggning och framför allt genom samorganisationen
med lantbruksskolan erhållas möjligheter att giva undervisningen
en verkligt praktiskt inriktning. Att den ekonomiska sidan
av utbildningen ägnas särskild uppmärksamhet, är av stort värde,

70 Kungl. May.ts proposition Nr 143.

vilket ytterligare ökas därigenom, att huvudläraren i detta ämne står i
daglig kontakt med praktisk jordbruksekonomi.

Ben frågan kan uppställas, örn alla berättigade anspråk på driftsledareutbildning
för det större jordbrukets behov kunna anses uppfyllda genom
å ena sidan lantbrukshögskolan och å andra sidan en fortbildningskurs
vid lantbruksskolan. Det bar i detta avseende gjorts gällande, att personer
med en relativt hög kunskapsnivå, t. ex. med avlagd studentexamen, som
önska utbilda sig till driftsledare vid jordbruket, icke skulle hava intresse
av att förlägga studierna till lantbrukshögskolan. Det förmenas, att för
dylika personer icke skulle komma att finnas någon lämplig utbildningsanstalt.
I förevarande avseende anser jag emellertid, att någon anledning
till bekymmer icke föreligger. Dylika personer borde kunna genomgå
lämplig lägre lantbruksundervisningsanstalt och därefter en fortbild
ningskurs, så mycket mera som redan nu i ganska stor utsträckning förekommer,
att personer med såväl student- som realskoleexamen finna det
lämpligt att förlägga sin jordbruksutbildning till såväl lantbruks- som
lantmannaskolor. Det är emellertid i ett annat hänseende en viss tvekan
örn den föreslagna fortbildningskursens tillräcklighet kan anses verkligt
befogad. Man kan nämligen fråga sig, huruvida den genom fortbildningskursen
ernådda utbildningen i allmänhet kan anses tillfyllest.
I detta avseende synes det mig, som örn utbildningen i vissa ämnen kommer
att bliva något för knapphändig. Genom att något utvidga kurserna
i en del ämnen, en fråga vartill jag senare återkommer, torde emellertid
den föreslagna driftsledareutbildningen kunna anses i huvudsak komma
att fylla alla rimliga behov av dylik utbildning. Följden av en utvidgning
av kurserna i de olika ämnena torde emellertid bliva, att fortbildningskursen
mäste omfatta mera än ett ar. De nackdelar, som kunna
ligga däri, torde dock mer än uppvägas av den bättre utbildning, som
otvivelaktigt skulle erhållas. På grund av vad jag nu anfört, vill jag
förorda, att driftsledareutbildningen för det större och medelstora jordbrukets
behov ordnas i principiell överensstämmelse med inom jordbruksdepartementet
uppgjort förslag till fortbildningskurs, dock med
vissa utvidgade kurser, vartill jag senare återkommer. Denna fortbildningskurs
torde böra benämnas lantbruksskolans högre kurs.

Till förslagets detaljer anhåller jag att få återkomma i det följande.

Vidkommande härefter frågan örn den högskolemässiga lantbruksundervisningens
allmänna planläggning vill jag till en början erinra därom,
att 1930 års riksdag genom att bifalla jordbruksutskottets utlåtande
(nr 89) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den högre
lantbruksundervisningens ordnande (nr 249) uttalat sig för att nämnda
undervisning borde koncentreras till en högskola. Till denna uppfattning
giver även jag min anslutning.

I fråga om undervisningens allmänna läggning vid lantbrukshögsko -

Kunni, Maj:ts proposition Nr 143.

lan hava högre lanthruksundervisningssakkunniga framlagt två alternativ
A och B. Det förra av dessa innebär i huvudsak följande. Den,
som avlagt på visst sätt beskaffad studentexamen samt därjämte kan
åberopa minst två års väl vitsordad jordbrukspraktik, skulle vinna inträde
vid lantbrukshögskolan och där i en följd erhålla sin utbildning.
Den, som genomgått av de sakkunniga föreslagen agronomkurs och
därjämte så kompletterat sina kunskaper, att de motsvara studentexamen
i vissa ämnen, skulle efter särskild prövning erhålla inträde vin
högskolan. Även andra personer, som icke avlagt studentexamen, skulle
kunna vinna inträde vid högskolan, örn de vid föreskriven prövning visade
sig besitta föreskrivna kunskaper. Alternativ B innebär i huvudsak
följande. Den, som avlagt kvalificerad agronomexamen vid av de sakkunniga
föreslagen agronomkurs, skulle vinna inträde vid högskolan,
sedan han vid av staten anordnad kurs kompletterat sina kunskaper i
vissa ämnen. Enligt detta alternativ skulle ämhetsexamen avläggas i ett
mindre antal ämnen än enligt alternativ A, enär i en del ämnen utbildningen
i agronomkursen skulle anses tillfyllest. Den, som avlagt kvalificerad
studentexamen på reallinjen, skulle enligt detta alternativ beredas
möjlighet att på kortare tid än övriga elever uppnå ämhetsexamen.

Dessa båda alternativ hava var för sig obestridliga såväl fördelar som
nackdelar. I fråga örn alternativ A är dess största förtjänst, att utbildningen
skulle ske i ett sammanhang, vilket ur pedagogisk och organisatorisk
synpunkt är en stor fördel. Därigenom att som normal inträdesfordran
uppställts studentexamen kan emellertid befaras, att eleverna i
viss omfattning skulle komma att rekryteras på ett sådant sätt, att de
fromme att sakna nödig kontakt med jordbruket och jordbrukarbefolkningen.
Beträffande alternativ B ligger dess stora förtjänst däruti, att organisationen
blivit så planlagd, att elevkaren vid högskolan främst bleve
rekryterad från den jordbrukande befolkningens egna led, vilket otvivelaktigt
skulle innebära en garanti för att den högre lantbruksundervisningen
väl fromme att fylla sitt ändamål. Detta alternativ lider å sin sida
av den stora svagheten, att dels själva förutbildningen bleve fördelad på
tvenne kurser och dels en komplettering av vissa kunskaper i allmänbildande
ämnen finge ske mitt i fackutbildningen.

Enligt mitt förmenande bör alternativ B ur principiell synpunkt givas
ett bestämt företräde framför alternativ A. Det är min bestämda uppfattning,
att den högre lantbruksundervisningen endast kan komma attr
fylla sitt ändamål, nämligen att utbilda personer med förmåga att giva
nya och värdefulla impulser till det svenska jordbrukets tekniska och
ekonomiska utveckling och att kunna taga ledningen därav, örn den får
som huvudparten av silia elever räkna personer, som vuxit upp vid jord
bruket. Att alternativ B skulle kunna leda till en dylik rekrytering av
elevmaterialet vid lantbrukshögskolan, synes mig uppenbart. För ett ge -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

nomförande av detta alternativ, sådant det utformats av högre lantbruksundervisningssakkunniga,
uppresa sig emellertid stora svårigheter. Jag
tänker därvidlag icke främst på de organisatoriska svagheter, som enligt
vad som antytts vidlåda detta förslag. Såsom normal förberedelse till inträde
vid lantbrukshögskolan uppställdes vid detta alternativ genomgången
agronomkurs. Dylik kurs skulle hava att fylla tvenne olika ändamål,
nämligen dels att förbereda till inträde vid lantbrukshögskolan och
dels att utbilda driftsledare vid det större jordbruket. Då jag ovan förordat,
att driftsledareutbildningen bör ske i annan ordning, skulle för ett genomförande
av alternativ B erfordras, att agronomkurser inrättades allenast
med ändamål att tjäna som förberedelse för inträde vid lantbrukshögskolan.
En dylik anordning torde icke vara lämplig. Det vore att
alldeles i onödan söndersplittra och förlänga högskolutbildningen. När
alltså driftsledareutbildningen icke kan användas såsom förberedelse för
inträde vid lantbrukshögskolan, synes det riktigast, att den högskolemässiga
lantbruksundervisningen sammanföres till en kurs och sålunda organiseras
i huvudsak enligt de grunder, som avses med de sakkunnigas alternativ
A, vilket ur organisatorisk och pedagogisk synpunkt är avgjort
att föredraga.

Men samtidigt som detta sker, torde böra övervägas, huruvida icke det
huvudsyfte, vilket varit den bärande grunden för alternativ B, dessutom
kunde förverkligas. Såsom framgår av ovan återgivna utredning, har en
särskild anordning tillämpats för att möjliggöra för personer, tillhörande
den jordbrukande befolkningen, vilka icke fyllt de formella fordringarna
för inträde vid de nuvarande lantbruksinstituten, att ändock vinna
inträde därstädes. Nu nämnda anordning har bestått i särskilda kurser
vid två folkhögskolor i Skåne. Denna väg att vinna inträde vid instituten
har anlitats av icke så få personer, och bland dem, som på detta
sätt skaffat sig tillgång till en högre lantbruksundervisning, hava befum
nit sig en rad av våra främsta förmågor på lantbruksundervisningens
och jordbruksforskningens område. Det synes mig naturligt, örn möjligheterna
att underlätta tillträdet till den högre lantbruksundervisningen
för ungdom, tillhörande den jordbrukande befolkningen, just skapas på
den väg, som i detta avseende redan anlitats. När jordbruksutskottet vid
1930 års riksdag förordade, att förslag utarbetades till sådana anordningar,
som utan att eftersätta kravet på de teoretiska kunskaper, vilka
måste anses som oundgänglig förutsättning för ett framgångsrikt bedrivande
av studier vid lantbrukshögskolan, kunde vara ägnade att underlätta
för ungdom tillhörande den jordbrukande befolkningen att vinna
inträde vid högskolan, torde utskottet hava åsyftat, att dessa anordningar
borde bygga på hittills i detta avseende vunna erfarenheter.

För att vinna nu nämnda syfte har inom jordbruksdepartementet utarbetats
förslag till specialkurser för vissa lantbruk sstuderande. Till dessa

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kurser, som skulle vara tvååriga, skulle personer, vilka genomgått lägre
lantbruksundervisningsanstalt och åtnjutit viss undervisning vid folkhögskola
och som önskade förbereda sig till inträde vid lantbrukshögskolan,
vinna tillträde och där förskaffa sig de för studier vid lantbrukshögskolan
nödvändiga förkunskaperna. Genom inrättandet av dylika kurser,
skulle den väg, som hittills i stor utsträckning anlitats av jordbrukarungdom,
då det gällt att erhålla högre lantbruksutbildning, fortfarande komma
att hållas öppen. Enligt mitt förmenande skulle denna väg säkerligen
komma att bliva ännu mera använd, sedan dessa kurser fått den
fastare organisation och bättre utrustning, som förslaget förutsätter.
Härigenom skulle det huvudsakliga syftet med alternativ B vara vunnet.
Ehuru inrättandet av dylika specialkurser givetvis kommer att innebära
vissa särskilda kostnader för statsverket, finner jag dock de därmed förenade
fördelarna vara av den stora betydelse, att jag anser mig böra tillstyrka,
att specialkurser inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med
det inom jordbruksdepartementet upprättade förslaget, till vars detaljer
jag anhåller att få återkomma längre fram.

Enligt mitt förmenande skulle det icke vara någon nackdel utan snarare
en fördel för det svenska jordbruket, örn elevkåren vid lantbrukshög■
skolan till ej ringa del rekryterades från ovan förordade specialkurser.
Man måste emellertid förutsätta, att en viss del av nämnda elevkår kommer
att vinna inträde på grund av en annan förutbildning, framför allt
studentexamen. Såsom jag ovan påpekat skulle detta kunna leda till, att
eleverna icke alltid komme att bliva fullt lämpade för sina kommande
uppgifter som lantbrukslärare och konsulenter. På grund härav synas
vissa skärpta inträdesfordringar böra uppställas med avseende på studentexamens
och jordbrukspraktikens beskaffenhet. Till dessa frågor anhåller
jag ävenledes att få återkomma i det följande.

Genom att giva undervisningen vid lantbrukshögskolan den allmänna
läggning, jag ovan förordat, kommer själva undervisningen att bliva ordnad
enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas alternativ A. Genom
inrättandet av specialkurser, avsedda att underlätta för jordbrukarungdom
att vinna inträde vid lantbrukshögskolan, samt genom inträdesfordringar,
som skapa en viss garanti för en lämplig rekrytering av elevkåren
i övrigt, vinnes huvudsyftet i de sakkunnigas alternativ B. På detta
sätt torde de båda alternativens väsentligaste fördelar komma att i möjligaste
mån tillvaratagas.

b. Mejeriundervisningen.

I fråga örn den högre mejeriundervisningens ordnande hava högre lant
bruksundervisningssakkunniga föreslagit följande.

En tvåårig kurs för högre mejeriutbildning "borde inrättas. Undervisningen
i denna kurs skulle vara högskolemässig och hållas på samma nivå

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

som i lantbrukshögskolan. För inträde vid kursen skulle fordras antingen
samma teoretiska förkunskaper, som de sakkunniga föreslagit i fråga
örn lantbrukshögskolan, eller också fullständig examen från tekniskt gymnasium
med minst betyget godkänd i modersmålet, tyska, engelska, geografi,
matematik, fysik och kemi. Som praktiska förkunskaper uppställes
två års väl vitsordad mejeripraktik, vari dock finge inräknas en med
godkända vitsord genomgången lägre mejeriskola. Föreläsningar och övningar
skulle planläggas för tvåårig studietid. En viss studiefrihet skulle
förefinnas. De studerande skulle följaktligen hava rätt att avlägga exa.
men efter kortare eller längre tid än två år. Vid kursen skulle undervisning
meddelas i iöljande ämnen: matematik, fysik, kemi, hakteriologi,
maskinlära, mejerilära, mejeriekonomi, husbyggnadslära, husdjurens anatomi
och fysiologi, husdjurslära, husdjurens hälso- och sjukvårdslära, nationalekonomi,
handelslära, bokföring, rättslära och pedagogik. I fråga
örn examen skulle gälla i tillämpliga delar samma föreskrifter som för lantbrukshögskolan.

Jag återkommer framdeles till de sakkunnigas förevarande förslag.

Huvudgrunderna för de sakkunnigas förslag till den högre mejeriundervisningens
ordnande hava i allmänhet lämnats utan anmärkning i de i anledning
av de sakkunnigas förut berörda betänkande avgivna yttrandena.

Endast i följande yttranden förekomma invändningar i förevarande avseende.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,
att den från mejeriinstitutet utexaminerade mejerikonsulenten enligt
de sakkunnigas förslag icke komnie att äga någon nämnvärd utbildning
i agronomiska ämnen. Detta ansåge förvaltningsutskottet innebära
vissa olägenheter. Då åtskilliga hushållningssällskap knappast torde kunna
utnyttja en mejerikonsulents arbetskraft enhart för mejerihanteringen,
vore det önskvärt, att mejerikonsulent finge sådan utbildning, att han kunde
medverka även i andra grenar av lanthushållningen. Utskottet ville
därför uttala önskvärdheten av att utbildningstiden för mejerikonsulenter
ökades med ett år, under vilket undervisning lämnades i vissa inom andra
årskursen av agronominstitutet förekommande ämnen.

Kalmar läns södra, Gotlands läns och Norrbottens läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott hava jämväl givit uttryck för önskvärdheten av
att mejerikonsulenternas utbildning i något högre grad än förslaget förutsatte
bleve agronomiskt betonad samt att kursen bleve längre.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär föreslagit,
att vissa ämnen, såsom maskinlära och hyggnadslära, erhölle större
utrymme på undervisningsschemat. Utbildningen måste nödvändigt
vara så omfattande, att studietiden icke kunde beräknas vara kortare än
tre år.

Svenska mejerikonsulentföreningen har likaledes förordat, att studietiden
för mejeristuderande förlängdes med ett år och att den bleve lika
lång som för avläggande av ämbetsexamen vid lantbrukshögskolan.

Skånska agronomklubben har ansett, att den högre mejeriutbildningen
lämpligen borde organiseras såsom en fjärde studielinje vid lantbrukshögskolan.

Propositionen 1 propositionen till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksunder«r
249/1930. visningens ordnande anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
i förevarande avseende följande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Den högre mejerikursen, som närmast skulle vara avsedd för mejerikonsulenter
och med dem jämförbara befattningshavare, hade av de sakkunniga
föreslagits skola planläggas såsom tvåårig. Med hänsyn till de
jämförelsevis stora kvalifikationer, som på grund av vår tids högt utvecklade
mejeriteknik måste ställas på olika rådgivare och instruktörer
på mejerihanteringens område, hyste departementschefen emellertid den
uppfattningen, att två års teoretisk fackutbildning vore för kort studietid
för ifrågavarande befattningshavare, helst som i fortsättningen ökad vikt
torde höra läggas jämväl på olika med näringen sammanhörande driftsoch
allmänekonomiska frågor. Kursen för mejerikonsulenter m. fl.
borde därför i likhet med motsvarande kurs vid lantbrukshögskolan för
bland andra blivande jordbrukskonsulenter planeras såsom treårig.

I jordbruksutskottets utlåtande i anledning av nyssnämnda proposition
gjordes intet uttalande i här förevarande fråga.

Bland de skäl, som anförts för att planlägga den högre mejeriundervisningen
för en treårig studietid, må framhållas önskemålet, att
— då ett hushållningssällskap icke fullt torde kunna utnyttja en mejerikonsulents
arbetskraft enbart för mejerihanteringen — den blivande
mejerikonsulenten borde erhålla en bättre utbildning i agronomiska
ämnen, så att han även skulle kunna verka inom övriga
delar av lanthushållningen. Med hänsyn till den ställning 1930 års riksdag
intagit till frågan örn organisationen av mejerikonsulentverksamheten,
nämligen att dessa konsulenter i främsta rummet skola anställas av
sammanslutningar av mejerier, följer emellertid, att mejerikonsulenterna
komma att helt sysselsättas vid mejerihanteringen. På grund härav
äro de i behov av en specialiserad utbildning i överensstämmelse
med vad högre lantbruksundervisningssakkunniga härutinnan föreslagit.
Huruvida den av nämnda sakkunniga angivna kursen kan inhämtas
på två år eller örn därför tilläventyrs erfordras längre tid, torde
icke på förhand kunna bedömas. Det synes mig därför lämpligast,
att erfarenhet i detta avseende först vinnes, innan ändring vidtages.
Skulle det nämligen visa sig, att längre tid än två år erfordras, och befinnes
det lämpligt, att undervisningen fördelas på tre år i stället för
två, synes detta kunna ske utan någon sådan ändring av lärarebehovet,
att nya befattningar skulle behöva inrättas. Jag vill därför förorda,
att den högre mejeriundervisningen planlägges i huvudsaklig överensstämmelse
med högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag.

c. Trädgårdsundervisningen.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga hava beträffande den högre
trädgårdsundervisningens ordnande föreslagit inrättandet av en tvåårig
kurs. I denna kurs borde dock med hänsyn till det ringa elevantalet
intagning av nya elever endast sko vartannat år. I fråga örn undervisningens
läggning anföra de sakkunniga.

Departements chefen.

76 Kungl. Martts proposition Nr 143.

Endast i undantagsfall borde under kursen meddelad undervisning anordnas
på ett sådant sätt, att den kunde betraktas som en repetition av de
lägre trädgårdsskolornas kurser. Fastmera borde förutsättas, att eleverna
skulle äga fullt tillfredsställande insikter i de lägre trädgårdsskolornas
lärokurser. Vid de prövningar och förhör, som eleverna hade att
genomgå för erhållande av betyg i visst läroämne, borde därför fordras
goda kunskaper beträffande även de delar av samma ämne, som förekomme
endast i den lägre trädgårdsskolans kurs. För att betyg örn genomgången
kurs skulle medföra kompetens som konsulent eller lärare i
trädgårdsodling, måste undervisningen läggas efter delvis andra linjer
än den för utbildning av praktiska trädgårdsodlare. Först och främst
måste fordras, att kursen meddelade jämförelsevis grundliga kunskaper
i vissa naturvetenskapliga ämnen, men därjämte måste eleverna inriktas
på självständiga studier, i den mån sådana kunde inrymmas i kursen,
och slutligen måste också någon handledning i elementär pedagogik
lämnas.

De sakkunnigas förslag innefattar i övrigt i huvudsak följande.

För inträde skulle erfordras kunskaper motsvarande minst betyget
godkänd i realexamen i modersmålet, tyska, geografi, matematik och naturlära.
Dessutom borde den inträdessökande helst hava genomgått tvåårig
kurs vid statsunderstödd trädgårdsskola samt under minst ett år
hava haft praktisk sysselsättning inom trädgårdsyrket, helst i utlandet.
I kursen skulle undervisas i följande ämnen: matematik, fysik och mekanik,
meteorologi, elektroteknik, värme- och kylteknik, kemi och lantbrukskemi,
geologi och marklära, botanik, zoologi, fältmätning och avvägning,
ritning, redskapslära, husbyggnadslära och växthuskonstruktion,
nationalekonomi och handelslära, rättslära, trädgårdsekonomi, bokföring,
trädgårdsanläggning, ekonomisk trädgårdsodling, dekoration och
bindekonst, fröodling och fröbehandling, försöksteknik, trädgårdsprodukternas
användning som födoämnen och pedagogik. Ordinarie elev, som
inhämtat godkända kunskaper i de läroämnen, vilka i undervisningsplanen
angivits> som obligatoriska, borde efter avslutad lärokurs kunna erhålla
betyg örn avlagd examen från trädgårdsinstitut. Elev, som deltagit
endast i visst eller vissa av kursens läroämnen, borde efter genomgången
prövning för vederbörande lärare kunna erhålla betyg i detta eller dessa
ämnen.

Emot själva huvudgrunderna för de sakkunnigas förslag har ingen anmärkning
framkommit i de i anledning av de sakkunnigas betänkande
avgivna yttrandena.

Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet har i sitt yttrande till
statsrådsprotokollet vid avlåtandet av förberörda proposition till 1930 års
riksdag (nr 249) förklarat sig kunna i allt väsentligt biträda de sakkunnigas
förslag.

Jordbruksutskottet vid 1930 års riksdag har i förevarande avseende
icke gjort något uttalande.

Även jag vill i huvudsak biträda högre lantbruksundervisningssakkunnigas
förslag till riktlinjer för den högre trädgårdsundervisningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

3. Lantbrukshögskolans yttre organisation.

Den högre lantbruksundervisningen synes kunna i organisatoriskt och
administrativt hänseende ordnas antingen fullt självständigt eller också
genom samordnande i en eller annan form med annan jämställd, närstående
undervisning. Anstalter i sistnämnda syfte kunna givetvis i främsta
rummet tänkas lämpade för den rent högskolemässiga delen av ifrågavarande
undervisningsverksamhet, däruti eventuellt inbegripet kursen för
mejerikonsulenter m. fl.

Såsom redan erinrats, föreslogo 1911 års lanthrukshögskolesakkunniga,
att den då tilltänkta högskoleinstitutionen på lantbrukets område inordnades
i ett av universiteten. Högre lantbruksundervisningssakkunniga
hava redan av denna anledning ansett sig böra upptaga en sådan möjlighet
till närmare utredning. Men även den omständigheten, att den högre lantbruksundervisningen
flerstädes i utlandet är ansluten till universitet,
har talat för ett sådant övervägande.

Även har ifrågasatts, huruvida icke den högskolemässiga lantbruksundervisningen
lämpligen borde organiseras såsom del av annan redan befintlig
fackhögskola, därvid tekniska högskolan, veterinärhögskolan och
skogshögskolan ansetts kunna ifrågakomma. De sakkunniga hava undersökt
jämväl dessa möjligheter och vidare berört frågan örn den högre lantbruksundervisningens
förhållande till lantmäteriundervisningen ävensom
till det nuvarande systemet för utbildning av lantbruksingenjörer.

Slutligen hava de sakkunniga i sitt betänkande behandlat spörsmålet örn
den högre lantbruksundervisningens ställning till centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet. Till denna sistnämnda fråga vill jag
emellertid senare återkomma.

Med avseende på den högre lantbruksundervisningens inordnande i ett
universitet hava de sakkunniga till en början diskuterat de allmänna organisationsproblemen,
därvid i huvudsak framhållits följande.

Vid övervägande av spörsmålet örn den högre lantbruksundervisningens
eventuella införlivande med anstalt för universitetsutbildning hade de sakkunniga
kommit till den uppfattningen, att för en dylik åtgärd endast
något av statsuniversiteten kunde komma i fråga. De med universiteten i
vissa avseenden likställda högskolorna i Stockholm och Göteborg, vilka
icke på samma sätt stöde under statligt inflytande, hade de sakkunniga
sålunda i detta sammanhang ansett sig kunna bortse ifrån.

Vad beträffade formen för den högre lantbruKsundervisningens införlivande
med ett universitet, borde givetvis frågan om fristående fakultet
eller avdelning inom filosofiska fakulteten ur lantbruksundervisningens
egen synpunkt vara av jämförelsevis underordnad betydelse. Huvudsaken
vore, att för ifrågavarande undervisning skapades sådana betingelser —
även rent administrativt — att undervisningen bleve i stånd att tillfredsställa
de krav, som från jordbruksnäringens sida med fog kunde ställas
på den. Det ville emellertid synas de sakkunniga, som örn organisatoriskt

Högre lantbruksundervisning
a sakkunniga.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sett en fristående fakultet i sådant avseende innebure större förutsättningar
än en mindre avdelning inom den filosofiska fakulteten.

_De sakkunniga hade i det föregående angivit, vilken teoretisk förbildning
studerande borde äga för att vinna inträde vid lantbrukskögskolan.
Bestämmelserna härutinnan, liksom i fråga örn praktiska förkunskaper,
syntes med hänsyn till lantbruksstudiernas speciella fordringar även i
förevarande fall. böra i allt väsentligt vara gällande. Ä andra sidan ansåge
de sakkunniga det vara i hög grad betänkligt, örn lantbruksstuderande
skulle gå förlustig vissa akademiska rättigheter på grund därav, att
han icke avlagt studentexamen. De sakkunniga hade redan förut uttalat
såsom sin uppfattning, att alla studerande, som vunnit inträde vid en lantbruksliögskola,
vare sig de avlagt studentexamen eller icke, borde vara likställda
även när det gällde studier för högre examina, och måste förty bestämt
motsätta sig, att någon åtskillnad i akademiskt hänseende gjordes
mellan olika lantbruksstuderande. Enligt de sakkunnigas mening borde
nämligen de lantbruksstuderande, som icke avlagt studentexamen, på
grund av de uppställda inträdesfordringarna anses hava i stort sett samma
förutsättningar för bedrivande av högre studier av denna art som de, vilka
avlagt sådan examen. Inskrivning av lantbruksstuderande i annan fakultet
syntes väl i praktiken endast i undantagsfall komma i fråga, enär ju
ifrågavarande studerande genom sin föregående jordbrukspraktik måste
anses vara speciellt inriktade på lantbruksstudier. Därest så skulle befinnas
erforderligt, torde emellertid genom vissa reglerande bestämmelser
rörande övergång från en fakultet till en annan lätt kunna förhindras, att
rättighet till dylik övergång missbrukades.

Formerna för den högre lantbruksundervisningens anordnande syntes i
stort sett icke böra undergå förändring på grund därav, att undervisningen
inordnades under ett universitet. Undervisningen torde sålunda även
i sådant fall böra i huvudsak anordnas på det sätt, som i det föregående
angivits.

Agronomkursen vore jämförelsevis väl avgränsad från övrig högre lantbruksundervisning
och, då kursens syfte i stort sett vore ett annat än universitetsundervisningen
vore avsedd att tillgodose, syntes tillräcklig anledning
icke förefinnas att införliva denna kurs med ett universitet.

Beträffande undervisningen för agronomisk ämbetsexamen, som däremot
skulle infogas i universitetsundervisningen, borde förut anförda allmänna
grunder med avseende på studietid, tid för undervisningens början, ferietid,
undervisningens allmänna planläggning ävensom examination även i
detta fall vara tillämpliga.

Reglerna för avläggande av högre lantbruksexamina borde ävenledes
vara i stort sett desamma som förut angivits. Vad slutligen beträffade
prov för eventuell doktorsgrad, borde samma bestämmelser tillämpas som
i sådant avseende gällde för annan doktorsgrad vid universitet.

De sakkunniga hava därefter övergått till att undersöka, i vad mån de
vid ett universitet förefintliga resurserna skulle kunna utnyttjas för
lantbruksundervisningen. Därvid har visat sig, att beträffande de tillämpade
ämnena — jordbrukslära, husdjurslära och lantbruksekonomi m. fl.
— ett universitet har jämförelsevis litet att giva, vare sig det gäller lärarkrafter,
lokaler eller instrumentell utrustning. Något annorlunda blir
förhållandet, när det gäller de grundläggande ämnena.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Beträffande de ämnen, som ur lantbruksundervisningens synpunkt vore
av mera grundläggande natur, vore det önskvärt, örn undervisningen kunde
meddelas vid redan förefintliga universitetsinstitutioner. Därigenom
skulle vinnas en viss minskning i fråga örn behovet av lokaler och instrumentell
utrustning för lantbruksundervisningen med ty åtiöljande kostnadsbesparing.
Möjligen skulle därigenom även kunna åstadkommas, att
vid universitetet redan förefintliga lärarkrafter i större utsträckning än
eljest kunde meddela undervisning jämväl åt lanibruksstuderande. Emellertid
vore att märka, att den undervisning, som meddelades vid universitet
uti de för lantbruksutbildningen ifrågakommande grundläggande
ämnena, i regel icke utan vidare vore lämpad att ingå i kurserna i motsvarande
ämnen för agronomisk ämbetsexamen. I de flesta fall torde de sedvanliga
universitetskurserna i dessa ämnen vara för omfattande för den
agronomiska utbildningen, och därjämte kunde naturligtvis åt dem icke
lämpligen givas den speciella inriktning, som med hänsyn till de fortsatta
lantbruksstudiérna måste anses synnerligen önskvärd. I regel torde
sålunda särskilda kurser bliva erforderliga uti ifrågavarande ämnen för de
studerande inom lantbruksfakulteten. Frågan bleve då, huruvida nuvarande
lokaler och apparatur inom vederbörande universitetsinstitutioner
kunde ställas till förfogande jämväl för ifrågavarande kurser, ävensom
huruvida för andra uppgifter anställda lärare vid universitetet lämpligen
kunde meddela undervisning även vid dessa kurser.

Vid bedömande av denna fråga förtjänade uppmärksammas, att av nu
avsedda ämnen matematik, fysik och meteorologi, bakteriologi, allmän
ärftlighetslära, lantbrukszoologi, nationalekonomi med statistik, rättslära
och pedagogik förutsattes skola studeras i förhållandevis ringa omfattning
för agronomisk ämbetsexamen, varför de för dessa ämnen erforderliga lokalutrymmen
och instrumentella hjälpmedel icke bleve avsevärda. Ämnena
marklära samt husdjurens anatomi och fysiologi återigen hade så
speciell karaktär, att vid universitetet tillgängliga resurser endast i jämförelsevis
ringa mån torde kunna utnyttjas vid studiet av dessa ämnen.
Återstode så ämnena lantbrukskemi och lantbruksbotanik. För dessa ämnen
erfordrades relativt omfattande institutioner, och det skulle givetvis
vara av stort värde, örn dessa kunde inrättas i anslutning till universitetets
institutioner för respektive kemi och botanik. Även vid sådan anordning
torde det emellertid vara nödvändigt, att särskilda professurer inrättades i
lantbrukskemi och lantbruksbotanik. Det torde nämligen icke kunna förutsättas,
att andra vid universitetet fast anställda lärare — även örn deras
tid tilläte meddelandet av särskilda, jämförelsevis omfattande kurser för
lantbruksstuderande, vilket för övrigt med skäl torde kunna ifrågasättas
— skulle kunna inrikta undervisningen i dessa ämnen efter de speciella
krav, en ändamålsenlig högre lantbruksutbildning ställde därpå. Att åter
för undervisningen i dessa viktiga ämnen anlita tillfälliga lärare syntes
icke vara försvarligt. Enär sålunda beträffande ämnena lantbrukskemi
och lantbruksbotanik måste förutsättas särskilda professurer och speciella
undervisningskurser för lantbruksstuderande, vore det uppenbart, att för
dessa ämnen måste krävas icke obetydliga särskilda utrymmen. Enligt
vad de sakkunniga under hand inhämtat, torde emellertid, icke vid något
av rikets håda universitet finnas möjlighet att inom institutionsbyggnaderna
för kemi och botanik bereda erforderlig arbetsplats vare sig för
ytterligare professorer oller för det jämförelsevis stora antalet studerande
för agronomisk ämbetsexamen. För ett mindre antal studerande på ett

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

högre stadium syntes däremot enligt tillgängliga uppgifter erforderlig
arbetsplats möjligen kunna ställas till förfogande.

I fråga örn förläggningen av erforderliga byggnader vid eventuellt inordnande
av den kögskolemässiga lantbruksundervisningen i ett universitet
erinrades därom, att det för den tillämpade lantbruksundervisningen vore
nödvändigt att äga tillgång till ett välskött större jordbruk i närheten av
institutionslokalerna. Det vore då motiverat, att erforderliga institutioner
för tillämpade ämnen vid den agronomiska fakulteten förlädes till universitetet
närbelägen institutsegendom. För undervisningen i grundläggande
ämnen hade de sakkunniga ansett det vara av betydelse att vinna
direkt anslutning till motsvarande universitetsinstitutioner. Å andra sidan
finge icke bortses ifrån, att det för undervisningen i de tillämpade lantbruksämnena,
som i stor utsträckning byggde på sådana ämnen som lantbrukskemi
och lantbruksbotanik, vore av stort värde att äga institutionerna
för sådana ämnen i omedelbar närhet. De sakkunniga hade vid övervägande
av denna fråga kommit till den uppfattningen, att samtliga för
den agronomiska fakulteten erforderliga institutioner torde böra förläggas
till samma plats.

Vad därefter angår de sannolika byggnadskostnaderna för en agronomisk
fakultet vid ett universitet hava de sakkunniga framhållit, att de
torde få beräknas ungefär lika stora som för en tili samma plats förlagd,
organisatoriskt fristående lantbrukshögskola.

På grund av lantbruksundervisningens speciella karaktär hava de sakkunniga
räknat med, att undervisningen endast i undantagsfall skulle kunna
vara gemensam för lantbruksstuderande och andra studerande vid universitetet.
Behovet av lärarkrafter för lantbruksundervisningen bleve
därför lika stort vid en lantbruksfakultet som vid en fristående lantbrukshögskola.
Enär emellertid universitetsprofessorer befunne sig på högre
lönenivå än professorer vid fackhögskola, med vilken senare professor vid
lantbrukshögskola borde jämställas, skulle genom den högre lantbruksundervisningens
anslutning till universitet förorsakas en kostnadsökning,
som av de sakkunniga beräknats till ett belopp av — beroende på valet av
förläggningsort m. m. — 18,000—27,000 kronor örn året.

Däremot skulle enligt de sakkunnigas uppfattning kostnaderna för undervisningsmateriel
m. m. för den högre lantbruksundervisningen kunna
väntas bliva något lägre, örn den organiserades såsom del av ett universitet.

De sakkunniga hava för sin del kommit till den uppfattningen, att den
högre lantbruksundervisningen icke lämpligen bör inordnas i ett universitet.
Såsom motiv härför hava de sakkunniga anfört i huvudsak
följande.

Då de sakkunniga hade att taga ställning till frågan örn lämpligheten av
lantbrukshögskolans inordnande i ett av de två statsuniversiteten, hade de
därvid givetvis att i första hand taga hänsyn till de skäl för och emot, vilka
ur undervisningsteknisk och ekonomisk synpunkt blivit i det föregående
anförda. Dessa skäl syntes knappast giva stöd för en sådan anordning.
Den i ämnet verkställda utredningen gåve nämligen vid handen, att de fördelar
i förenämnda avseenden, man tilläventyrs trott sig hava anledningförvänta
av den högre lantbruksundervisningens inkorporering i universitetsundervisningen,
näppeligen vore till finnandes, i varje fall icke i sådan
grad, att avgörandet därav kunde anses böra i mera avsevärd grad
påverkas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143■ 81

Utom de ovan anförda skälen av huvudsakligen undervisningsteknisk
och ekonomisk art funnes även andra, vilka borde tagas i beaktande. Så
syntes man utan vidare kunna påräkna, att den högre lantbruksundervisningen,
inordnad i ett universitet, skulle röna ett livgivande och även annorledes
gynnsamt inflytande av den vetenskapliga livaktighet, som rådde
vid våra högsta bildningsanstalter. Värdet av ett sådant inflytande borde
icke underskattas, helst som det skulle innebära en garanti mot den fara för
isolering och passivitet, varför mindre läro- och forskningsanstalter med
avgränsade arbetsuppgifter i viss mån alltid vore utsatta. Å andra
sidan syntes genom lantbrukshögskolans inkorporerande i ett universitet
allvarlig fara uppstå, att högskolan ej kunde — såsom en dylik facklig
undervisnings- och forskningsanstalt enligt all erfarenhet helst borde —
få föra sitt eget fria och självständiga liv. Endast vid verksamhetens utövande
under fullt fria och självständiga former torde högskolan kunna
utöva ett verkligt fruktbringande inflytande på den näring, högskolan
vore avsedd att stödja.

Vidare kunde såsom en fördel vid lantbrukshögskolans inkorporerande
i ett av de stora universiteten räknas med, att högskolan vid sådant förhållande
skulle komma i åtnjutande av dettas på seklers verksamhet grundade
auktoritet.

Härtill komme slutligen, att universitetens organisation vuxit fram som
resultat av lång tids erfarenhet och tvivelsutan kunde sägas vara för sitt
ändamål väl lämpad; även härav skulle den högre lantbruksundervisningen
utan vidare kunna draga fördel.

Vissa skäl av liknande art talade emellertid emot den blivande högskolans
inordnande i ett äldre universitet.

Då givetvis en eventuell tillskapad agronomisk fakultet eller sektion av
fakultet vid universitet komme att intaga en i förhållande till övriga fakulteter
respektive sektioner med hänsyn till omfattningen underordnad
ställning, skulle antagligen jordbruksundervisningtns intressen endast med
en viss svårighet kunna på ett för ifrågavarande undervisning betryggande
sätt göra sig gällande gentemot mäktigare eventuellt konkurrerande
intressen. I allmänhet torde man med fog kunna förvänta, att lantbruksstudierna
överhuvud taget svårligen — åtminstone ej förr än avsevärd
tid förlupit — skulle kunna erhålla en med övriga studier fullt likställd
och jämbördig ställning. En sådan i förhållande till undervisningen i
övrigt underordnad ställning skulle helt visst mycket snart visa sig medföra
mindre önskliga följder.

Erfarenheten hade ock tydligt givit vid handen, att vid viss fackundervisnings
förläggande till självständig och efter förhållandena väl avpassad
högskola denna hade möjlighet att till hela facket i fråga intaga en central
och dominerande ställning, att bilda den medelpunkt, dit utövare av ifrågavarande
praktiska verksamhet kände sig mer eller mindre anknutna
och varifrån de i fråga om sin speciella yrkesgren tillitsfullt förväntade de
nya signaler, vartill de undan för undan gjorda vetenskapliga framstegen
och rönen kunde giva anledning. I alldeles särskilt hög grad vore detta
självfallet gällande i fråga örn från respektive högskola utexaminerade
yrkesmän, vilka — enligt vad erfarenheten givit vid handen — till egen
och ej minst respektive högskolas fördel alltjämt uppehållit förbindelsen
med högskolan på ett helt annat sätt, än vad fallet kunde bliva med den,
som utexaminerats från ett universitet.

En direkt anknytning till ett universitet av den högre lantbruksunder Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 haft. (Nr 153.) 6

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

visningen även på dess lägre stadium (för ämbets- eller kandidatexamen)
syntes vidare medföra högre och i varje fall mera formella inträdesfordringar
med hänsyn till de studerandes teoretiska förbildning, detta även
om man kunde tänka sig universitetet giva efter på den annars undantagslöst
uppehållna fordran på avlagd studentexamen. Därest man i detta
avseende holle för lämplig en viss möjlighet till fri prövning av de inträdessökandes
kompetens för deltagande i just detta slag av utbildning, syntes
nu berörda förhållande få betraktas som en förevarande organisationsform
vidlådande olägenhet.

Slutligen förtjänade erinras därom, att i ju intimare anknytning med
ett universitet den blivande högskolan organiserades, dess svårare torde
det befinnas bliva att uppehålla den för högskolans verksamhet och resultatet
därav så betydelsefulla kontakten med det praktiska jordbruket. Och
uppehållandet av en intim och livlig förbindelse med den utövande jordbruksnäringen
måste betraktas som en utomordentligt viktig förutsättning
för ej mindre att högskolans undervisning skulle få önskvärd praktisk inriktning
än även att den vid högskolan bedrivna vetenskapliga forskningen
erhölle den praktiskt-vetenskapliga karaktär, som ensam kunde göra densamma
fullt ägnad att fylla sin uppgift i jordbrukets tjänst.

\ id ö\ervägande av samtliga här ovan anförda skäl och omständigheter,
vilka talade för eller emot en blivande lantbrukshögskolas inordnande
såsom en integrerande del av ett universitet, hade de sakkunniga kommit
till den bestämda uppfattningen, att den högre lantbruksundervisnmgen
icke lämpligen borde organiseras såsom underavdelning av ett
universitet. Dock syntes, såsom redan förut påpekats, särskilt på det
högre stadiet av lantbruksutbildningen ett visst samarbete mellan universitet
och högskola vara både möjligt och ur flera synpunkter önskvärt.
Till denna fråga ville de sakkunniga längre fram återkomma.

En annan tänkbar form för den högre lantbruksundervisningens organisation
är dess anknytning till tekniska högskolan i Stockholm. I utlandet
saknas icke exempel på en dylik kombination, och även i vårt land
har uppfattningen örn dess lämplighet kommit till uttryck.

De sakkunniga hava verkställt utredning, i vad mån den nuvarande
undervisningen vid tekniska högskolan kunde tänkas lämpad jämväl för
högre lantbruksutbildning. Beträffande utredningens resultat anföra de
sakkunniga följande.

Av den förebragta utredningen beträffande kurserna i de studieämnen
vid tekniska högskolan, som eventuellt skulle kunna tänkas utnyttjas vid
den högre lantbruksundervisningen, framginge, att knappast någon av
dessa lärokurser i sin nuvarande utformning vöre utan vidare lämplig
för sagda ändamål. Man torde ej heller kunna räkna med möjligheten
av en anpassning av kurserna, så att de bättre skulle tillgodose behovet
vid den högre lantbruksundervisningen, emedan detta i avsevärd mån
skulle förlucka den tekniska undervisningen.

Man kunde då tänka sig möjligheten av anordnande av speciella kurser
i vissa angivna ämnen, givna av tekniska högskolans professorer
och speciallärare och med utnyttjande av sagda högskolas föreläsningssalar,
laboratorier och ritsalar. Även denna möjlighet visade sig emellertid
vid närmares skärskådande vara ganska ringa. Enligt inhämtade uppgifter
vore lärarnas arbetskapacitet redan fullt tagen i anspråk för den

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

ordinarie undervisningen med härtill hörande examinationsskyldighet.
Vad hör- och ritsalar beträffade, kunde dessa ej få disponeras utöver de
tider, då de användes för högskolans egen undervisning.

De sakkunniga hava även tagit under övervägande, huruvida en samverkan
mellan lantbruksliögsskolan och tekniska högskolan skulle kunna
tänkas åstadkommas på så sätt, att den förra organiserades i form av en
särskild fackavdelning av den senare. Detta skulle då givetvis medföra
såväl uppförande av särskilda byggnader i tillräcklig omfattning för den
nya fackavdelningen som även upprättandet av en särskild lärarstab.
Även en sådan anordning avvisas emellertid av de sakkunniga.

Då, såsom torde framgå av föregående utredning, några större möjligheter
för direkt samarbete med övriga fackavdelningar vid tekniska
högskolan ej torde kunna anses föreligga, skulle, enligt de sakkunnigas
mening, organiserandet av den högre lanthruksundervisningen såsom en
fackavdelning vid tekniska högskolan huvudsakligen medföra fördelen
av gemensam administration, vilket ju visserligen ur besparingssynpunkt
måste anses innebära en vinning.

Frånsett att den blivande lantbrukshögskolan, under förutsättning av
den ifrågasatta sammankopplingen med tekniska högskolan, utåt ej skulle
komma att äga någon självständig ställning, vilket med hänsyn till jordbrukets
stora betydelse för landet väl knappast torde kunna anses lämpligt,
borde även hänsyn tagas därtill att, med bortseende ifrån de anknytningspunkter
som säkerligen förefunnes mellan undervisningen vid
tekniska högskolan och vid lantbrukshögskolan ur rent teknisk synpunkt,
dock hela det rent biologiska område, som bildade den väsentliga grundvalen
för lanthruksundervisningen, måste anses stå tekniska högskolans
uppgifter synnerligen främmande.

Det ville sålunda synas, som örn ur den högre lantbruksundervisningens
synpunkt föga vore att vinna genom anslutning till tekniska högskolan.
Då en dylik anordning därtill ur administrativa och ekonomiska synpunkter
syntes vara förbunden med allvarliga olägenheter, hade de sakkunniga
icke ansett sig böra ingå på en närmare utredning av ifrågavarande
organisationsform för den högre lanthruksundervisningen.

linder det meningsutbyte, varför lantbrukshögskolefrågan under de
senast förflutna årtiondena varit föremål, har även framhållits, att högskolan
borde direkt anknytas till de till Stockholm förlagda veterinäroch
skogshögskolorna. Även de sakkunniga hava ansett, att det skulle
vara synnerligen önskvärt, att en sådan lösning av högskolefrågan kunde
komma till stånd, att ett samarbete mellan den blivande lantbrukshögskolan
och förenämnda högskolor kunde åvägabringas. Vid utredning
av hithörande förhållanden hava de sakkunniga till en början ansett
sig böra undersöka, huruvida ett organisatoriskt samordnande av den
högre lanthruksundervisningen med undervisningen vid nämnda båda
högskolor lämpligen kunde komma i fråga.

De sakkunniga hava utgått ifrån, att, örn den högre lantbruksundervisningen
organisatoriskt skulle samordnas med annan närstående fackundervisning,
kombinationen bordo omfatta både veterinärundervisnin -

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 143.

gen och den högre skogsundervisningen. Om lantbrukshögskolan förenades
endast med den ena av ifrågavarande båda fackhögskolor, torde
nämligen de fördelar, som ett samordnande av olika närstående utbildnmgsgrenar
kunde medföra, endast i betydligt reducerad omfattning
stå att vinna.

Med avseende på dels den utsträckning, i vilken vid ifrågavarande
båda fackhögskolor meddelad undervisning kan anses utan vidare motsvara
den högre lantbruksutbildningens behov, dels i vad mån högsko,
lomas lokaler och övriga resurser för undervisningen inklusive lärarkrafter
kunna tänkas ställas till förfogande för speciell undervisning för lantbruksstuderande,
hava de sakkunniga inhämtat vissa uppgifter, som intagits
i det tryckta betänkandet. Såsom sammanfattning av vad sålunda
inhämtats hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Av den lämnade översikten framginge, att vid veterinär- och skogshögskolorna
meddelad undervisning endast i undantagsfall syntes i oförändrad
form passa för studerande vid en lantbrukshögskola. Enär varje
slags fackutbildning krävde sin särskilda specialisering av undervisningen
torde det icke heller vara lämpligt eller ens möjligt, att kurserna i
iorberorda ämnen modererades på ett sådant sätt, att de jämväl kunde
tillgodogöras för den högre lantbruksutbildningen.

Däremot torde det vara möjligt att för lantbruksundervisningen i vissa
lall utnyttja de andra fackhögskolornas resurser i fråga örn lokaler och
undervisningsmateriel. Sålunda torde möjligen åtminstone större delen
av undervisningen i husdjurens anatomi och fysiologi kunna förläggas
till veterinärhögskolan. Vid samma högskola borde även den för lantbruksutbildningen
erforderliga undervisningen i husdjurens hälso- och
sjukvårdslära kunna meddelas. Undervisningen i skogsskötsel borde tydligen
kunna förläggas till skogshögskolan. Vad slutligen beträffade undervisningen
i lantbrukskemi, syntes det icke vara uteslutet att för erforderliga
övningar få använda veterinärhögskolans elevlaboratorium. Enär
vid lantbrukshögskolan måste finnas professur i lantbrukskemi och såsom
följd därav också en. väl utrustad institution i ämnet, för vilken institution
plats icke lämpligen torde kunna beredas i anslutning till veterinärhögskolans
lokaler för undervisningen i kemi, syntes det emellertid
vara mest ändamålsenligt, att lokal för elevernas lahorationer förlädes till
samma plats som övriga delar av vederbörande institution.

Vad därefter anginge lärarfrågan, förefölle det tänkbart, att genom en
sammanslagning av lantbrukshögskolan med ovannämnda två fackhögskolor
viss minskning i de totala kostnaderna för lärare skulle kunna
åvägabringas. Så torde man kunna räkna med att professuren vid lantbrukshögskolan
i husdjurens anatomi och fysiologi skulle kunna undvaras.
Dock torde man även i sådant fall få räkna med särskilt lärararvode
för ifrågavarande undervisning. Enär de ordinarie lärarna uti
ifrågavarande ämnen vid veterinärhögskolan icke jämte sin förutvarande
undervisning torde kunna bestrida den förhållandevis omfattande undervisningen
i samma ämnen jämväl vid lantbrukshögskolan, åtminstone ej
i hela dess omfattning, vore de sakkunniga likväl icke övertygade därom,
att på detta sätt ur lantbruksundervisningens synpunkt samma gynnsamma
resultat kunde förväntas som under förutsättning av egen professur i
ämnet vid lantbrukshögskolan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

I ämnena husdjurens hälso- och sjukvårdslära samt skogsskötsel förutsattes
ävenledes särskilda kurser för lanthruksstuderande, och på grund
därav torde man även för dessa ämnen hava att räkna med särskilda lärår
ar vo den.

Huruvida genom nu avsedda sammanslagning fördelar vore att vinna
för undervisningen vid veterinär- och skogsliögskolorna, undandroge sig
de sakkunnigas närmare bedömande. Likväl torde man kunna utgå ifrån,
att ifrågavarande högskolor redan vöre så väl rustade med lokaler och
andra resurser för undervisningen, att genom en kombination med den
högre lantbruksundervisningen föga vore att vinna i sådant avseende.
Återstode då frågan örn, huruvida därigenom någon besparing kunde ernås
i kostnaderna för lärare vid de håda högskolorna. Otänkbart vore
väl ej, att i dylikt fall professuren i husdjurslära vid veterinärhögskolan
kunde indragas. Dock torde det vara uteslutet, att fast anställda lärare
vid lantbrukshögskolan skulle kunna medhinna att bestrida all erforderlig
undervisning uti ifrågavarande ämne vid veterinärhögskolan. Vid
skogshögskolan åter skulle kanske speciallärarbefattningen i jordbrukslära
och lantbruksekonomi bliva obehövlig. Även örn utöver vad nu nämnts
ytterligare någon minskning i antalet lärarkrafter skulle kunna vinnas
genom här diskuterade sammanslagning av fackhögskolor, vore det emellertid
tydligt, att den tänkbara kostnadsminskningen på denna punkt
aldrig kunde uppgå till något större belopp.

Vad till sist beträffade den allmänna administrationen, vore det antagligt,
att ett stort kansli med gemensam rektor för samtliga tre förutnämnda
fackhögskolor skulle komma att draga mindre kostnader än örn
varje fackhögskola skall hava sitt särskilda kansli med egen rektor. Dock
försvårades en stark koncentration av administrationen därav, att de olika
högskolorna vid sidan av den teoretiska undervisningen måste hava tillgång
även till omfattande anordningar för praktiska övningar, vilka anordningar
vore förenade med icke ringa administrativt arbete. För skogsundervisningen
måste sålunda omfattande skogsmarker stå till förfogande,
och lantbrukshögskolan måste äga anknytning till försöksmarker och
demonstrations jordbruk. Veterinärhögskolan slutligen vore jämväl sjukvårdsanstalt.
Vid administrativ förening av nämnda tre fackhögskolor
torde sålunda åt var och en av de tre fakulteternas dekaner få givas mera
omfattande uppgifter än som nu tillkomme universitetsfakulteternas dekaner.

Gemensam administration torde även kunna medföra viss kostnadsbesparing
därigenom, att, enär för samtliga fackskolor inköp av bränsle och
andra förnödenheter skulle kunna göras gemensamt, avsluten komme att
röra sig örn större kvantiteter och på grund därav sannolikt skulle kunna
göras till något förmånligare pris.

Tänkbart vore väl också, att kostnaderna för underhåll och skötsel av
bibliotek skulle bliva något mindre, örn för de tre fackhögskolorna ett
gemensamt större bibliotek inrättades. En sådan anordning vore dock ur
flera andra synpunkter en given försämring.

Do sakkunniga hava vidare framlagt vissa allmänna synpunkter på
frågan om ett organisatoriskt samordnande av den högre lantbruksundervisningen
med veterinär- och skogsliögskolorna; och hava de sakkunniga
icke funnit sig kunna tillstyrka en sådan åtgärd.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

. ^ ku“de enligt de sakkunnigas mening icke med fog bestridas, att
icke åtskilligt talade för ett samordnande av tre varandra så närstående
undervisningsanstalter som de nu nämnda. Utländska föredömen kunde
också anlöras till stöd för ett sådant sammanförande av dessa grenar av
högre undervisning. Såsom av det ovanstående framginge, bade de olika
bogskolorna vissa beröringspunkter med avseende på själva undervisningen,
och denna skulle sannolikt för de tre högskolorna tillhopa medföra
något mindre kostnader, örn de organiserades såsom fakulteter av en
gemensam större undervisningsanstalt än såsom självständiga högskolor,
bom en given fördel av en dylik kombination torde även vara att räkna,''
att såväl lärare som elever, representerande tre varandra närstående utbildnmgsfack,
därigenom bereddes möjlighet att komma i intim beröring
med varandra, vilka med säkerhet borde medföra ett inbördes fruktbärande
inflytande på studier och forskning inom vederbörande kunskapsområden.
. Vöre det därför nu fråga örn att på en gång ordna hela detta
undervisningskomplex, holle de sakkunniga före, att de anförda synpunkterna
på lantbrukshögskolefrågans lösning i samband med annan högskoleundervisning
hade förtjänat det allra största beaktande. Men nu läge saken
som bekant, icke till på detta sätt. Veterinärutbildningen och den högre
skogsundervisningen hade redan, den förra år 1912 och den senare år 1914,
erhållit sin organisation genom upprättandet av för ett vart av dessa båda
ändamål avsedda särskilda läroanstalter, ordnade som fullt självständiga
och av varandra oberoende enheter. I och med detta torde det utan vidare
kunna sägas, att det rätta ögonblicket för nn ifrågavarande högskolors
sammanförande i en organisk enhet vore försuttet.

_ Det läge också nära till hands, att högskolor, vilka helt nyligen fått
sin organisation och sin verksamhet ordnade på för en vars speciella uppgifter.
lämpligt sätt, icke gärna skulle vilja avstå från sin självständiga
ställning och uppgå i en större organisation såsom delar därav blott för
att underlätta tillkomsten av en för dem i viss mån främmande läroverksa.
mhet. Och man måste medgiva, att det för högskolor, vilka, såsom de
bär ifrågavarande, under nu rådande förhållanden bedreve en framgångsrik
verksamhet, måste förefalla förenat med ej ringa osäkerhet och risk
att övergiva en prövad och god befunnen organisation för en annan, vilken
i varje fall hade att tjäna även andra ändamål och på vars utformning
och anpassning för respektive högskolas speciella uppgifter, man
skulle komma att kunna utöva endast jämförelsevis ringa inflytande.

Örn också de för nämnda två högskolor erforderliga byggnaderna kommit
att uppföras på tämligen ringa avstånd från varandra, så vore avståndet
dock tillräckligt stort för att ett organisatoriskt sammanförande
av redan dessa två läroanstalter skulle stöta på rätt väsentliga svårigheter
av rent lokal natur. Dessa två högskolors byggnadsfråga skulle förvisso,
därest de från början skulle sammanförts till en organisation, lösts
på ett hela annat sätt än vad fallet nu blivit. De fördelar, som av sammanförandet
kunde hava vunnits, stöde under nuvarande förhållanden endast
delvis att vinna. Såvitt de sakkunniga funne, skulle lantbrukshögskolan
vid förläggning till Stockholm på grund av de topografiska förhållandena
få förläggas till plats på icke ringa avstånd från de båda övriga
fackhögskolorna. Med anledning härav torde sålunda genom anknytning
av en dylik tredje fackhögskola olägenheterna av gemensam administration
bliva ännu mera påtagliga.

Det hade till synes på goda grunder antagits, att genom sammanföran -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

de till en organisation av flera närstående högskolor en betydande besparing
skulle vara att vinna genom ett fullständigare utnyttjande av tillgängliga
lärarkrafter, dels så att viss undervisning kunde vara gemensam
för elever, tillhörande olika studiebranscher, och dels så att lärare,
vilkas tid nu vore endast delvis upptagen av undervisning, kunde finna
användning vid sådan verksamhet även inom andra studiegrenar. De
verkställda undersökningarna hade, såsom av det ovan anförda framginge,
givit vid handen, att någon sådan besparing verkligen torde vara
att på antytt sätt vinna, men detta dock i så jämförelsevis ringa grad,
att detta motiv för en anordning sådan som den här tilltänkta, säkerligen
icke kunde tillmätas avgörande betydelse. Vad beträffade byggnadskostnader
för lantbrukshögskolan, torde dessa icke kunna nämnvärt nedbringas
därigenom, att högskolan sammankopplades med andra fackhögskolor.

Det ville också synas, som örn vid lantbrukshögskolans förläggande till
Stockholm ovan angivna fördelar för den högre lantbruksundervisningen
av samarbete med andra fackhögskolor åtminstone i väsentlig mån kunde
vinnas även utan administrativ sammankoppling av de olika anstalterna.
För de närmast ifrågakommande ämnena vid lantbrukshögskolan
—• husdjurens anatomi och fysiologi samt i förekommande fall husdjurens
hälso- och sjukvårdslära samt skogshushållning —- borde sålunda
undervisningen genom i särskild ordning träffad överenskommelse kunna,
förläggas till annan högskolas lokal även med bibehållande av denna högskolas
självständighet. Och vad beträffade det vetenskapliga samarbetet
mellan personer tillhörande olika discipliner, horde^ detta, som ytterst vöre
beroende av de olika vetenskapsidkarnas personliga intresse och förutsättningar
för dylikt samarbete, i stort sett kunna avägabringas utan att
anstalterna vore administrativt förenade.

Enär sålunda ett organisatoriskt samordnande av den högre lantbruksundervisningen
med veterinärutbildningen och den högre skogsundervisningen
icke syntes medföra några större patagliga fördelar men val åtskilliga
olägenheter i jämförelse med den högre lantbruksundervisningens
organiserande såsom självständig högskola, hade de sakkunniga
icke funnit anledning att närmare ingå på frågan örn den högre lantbruksundervisningen
organiserad på dylikt sätt.

Ehuru den högre lantbruksundervisningen sålunda enligt de sakkunnigas
förmenande i organisatoriskt hänseende bör utgöra en självständig
institution, följer därav ingalunda, att ifrågavarande undervisning
bör stå isolerad från annan närstående undervisnings- och forskningsverksamhet.
Tvärtom hava de sakkunniga hållit före, att det för ernående
av ett gynnsamt resultat av en reformerad högre lantbruksundervisning
vöre av synnerligen stor betydelse, att denna stöde i nära kontakt
med förefintliga institutioner inom angränsande undervisnings- och
forskningsområden.

Vad först beträffade det personliga samarbetet mellan vetenskapsmän
vid en lantbrukshögskola och andra närstående anstalter för undervisning
och forskning, vore det tydligt, att dylikt samarbete icke kunde garanteras
genom yttre anordningar och föreskrifter, då ju den enskildes
intresse för dylikt samarbete ytterst vore bestämmande för örn det bomme
till stånd eller icke. Emellertid borde genom olika åtgärder ökade för -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

utsättningar kunna skapas för dylikt samarbete. I sådant avseende vore
det framfor allt av betydelse, att de olika anstalterna icke lokalt vore
sa vitt skilda, att det personliga sammanträffandet mellan olika vetenskapsmän
bleve förenat med avsevärda svårigheter. Men även på annat
satt torde förbindelsen mellan vetenskapsmän från olika institutioner
kunna underlättas. Sålunda ansåge de sakkunniga, att bland annat en
sadan anordning1, att vetenskapsmän vid olika institutioner på jordbrukets
område kunde anlitas för hållande av någon serie föreläsningar eller
enstaka föredrag vid lantbrukshögskolan, komme att verka i ovan antydd
riktning.

I ekonomiskt hänseende borde ävenledes vissa fördelar kunna vinnas
genom anknytning till andra undervisnings- och forskningsanstalter. Genom
utnyttjande av andra anstalters resurser i fråga örn lärare, lokaler
och undervisningsmateriel borde nämligen en viss minskning i lantbrukshogskolans
egen utrustning i förevarande avseende bliva möjlig, och det
torde ej lida något tvivel örn, att därigenom en viss kostnadsbesparing
kunde astadkommas. Naturligtvis bestämdes dock kostnadsbesparingen
till sin storlek i väsentlig mån av de villkor, som kunde komma att gälla
for samarbetet.

De sakkunniga hava i fortsättningen närmare angivit, i vad avseende
ett dylikt samarbete kunde tänkas komma till stånd, och hava därvid börjat
med universiteten.

Vad först beträffade universiteten, torde på det lägre utbildningsstadiet
närmast undervisningen för agronomisk ämbetsexamen — föga vara
att vinna genom samarbete. Universitetskurserna för kandidat- och ämbetsexamma
inom filosofiska fakulteten i de för lantbruksstudierna vikiga
gi undläggande ämnena kunde nämligen icke, vare sig nied avseende
på omfattning eller inriktning, anses lämpade att ingå i en agronomisk
ambetsexamen, och de speciella kurser uti ifrågavarande ämnen, som sålunda
måste givas för lantbruksstuderande, syntes av olika skäl böra meddelas
av särskilda vid lantbrukshögskolan anställda lärare, som för vinnande
av önskvärd begränsning i studietiden redan från början kunde
giva undervisningen en sadan inriktning, som bäst överensstämde med
lantbruksutbildningens speciella krav.

Däremot erfordrades medverkan från universitet i vissa fall nied avseende
på agronomie kandidatexamen. I denna examen hade ansetts
bora kunna ingå ett eller flera av ämnena ärftlighetslära och nationalekonomi,
studerade och tenterade vid universitetet. Studiekurserna för
olika betyg i agronomie kandidatexamen torde för dessa ämnen böra överensstämma
med de kurser, som fordrades för motsvarande betyg i filosofi©
kandidatexamen. För lantbruksstuderande, som avlagt studentexamen,
erfordrades givetvis inga särskilda anordningar när det gällde studiet
av ifrågavarande universitetsämnen, enär sådan studerande på vanligt
sätt borde kunna vinna inträde vid filosofisk fakultet av universitetet.
Beträffande sådan studerande, som icke avlagt fullständig studentexamen,
vore det däremot erforderligt, att sådan anordning vidtoges, att
lantbruksstuderande bereddes möjlighet att vid universitet bedriva ''studier
och avlägga tentamen i ett eller flera av de tre nyssnämnda ämnena
utan hinder därav, att han eventuellt icke avlagt studentexamen. Enär
det icke heller i detta fall vore fråga örn att avlägga examen vid universitet,
torde hinder icke böra möta för vidtagande av ifrågavarande anord -

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

ning, även om lantbrukshögskolan förutsattes vara i organisatoriskt avseende
skild från universitetet.

Vid de mera vetenskapligt betonade lantbruksstudierna— för licentiatexamen
och eventuellt doktorsgrad — vore medverkan från universitetens
sida ävenledes av behovet påkallad. Såsom förut anförts, borde
såsom biämne i licentiatexamen i vissa fall få ingå något av ämnena ärftlighetslära,
nationalekonomi eller statistik. Enär berörda ämnen icke vid
lantbrukshögskolan avsetts skola företrädas av professurer, hade förutsatts,
att de skulle få studeras och tenteras vid universitet. Den studiekurs,
som skulle komma i fråga, borde för varje ämne motsvara fordringarna
för ett betyg i filosofie licentiatexamen. Sådana åtgärder vore sålunda
erforderliga, att lantbruksstuderande, som avlagt ämbets- eller kandidatexamen
vid lantbrukshögskolan, bereddes möjlighet att vid universitet
bedriva studier och avlägga tentamen för ett betyg i filosofie licentiatexamen
i något av de tre nyssnämnda ämnena utan hinder därav, att
han icke avlagt lägre filosofisk examen. Det ville synas de sakkunniga,
som örn någon allvarligare invändning icke skulle kunna resas från universitetsliåll
emot ett dylikt arrangement. Såsom redan tidigare påpekats,
gällde det ju i detta fall icke för den studerande att avlägga fullständig
filosofisk examen utan endast att vid viss ämneskombination kvalificera
sig för avläggande av examen vid lantbrukshögskolan. Uppenbarligen
borde den föreslagna anordningen kunna vidtagas utan hinder
därav, att lantbrukshögskolan icke vore organisatoriskt förenad med universitet.

När det gällde högre lantbruksstudier, vore emellertid medverkan från
universitet önskvärd även i andra avseenden. Enär lantbruksvetenskaperna
till största delen hade naturvetenskaplig karaktär, måste den högre
utbildningen på området i stor utsträckning grunda sig på den studerandes
egna experimentella undersökningar. Sålunda torde man böra
räkna med, att licentiat- och doktorsavhandlingar inom lantbruksvetenskaperna
mycket ofta skulle bygga på experiment. Nu torde det i många
fall vara synnerligen önskvärt, att dylika experimentella undersökningar
helt och delvis kunde få äga rum vid härför lämpade universitetsinstitutioner.
För arbeten av ifrågavarande slag torde det nämligen mången
gång vara synnerligen värdefullt för att icke säga nödvändigt, att dessa
institutioners omfattande instrumentella utrustning kunde få tagas i anspråk.
Det torde nämligen icke kunna förväntas, att lantbrukshögskolans
egna institutioner åtminstone till en början skulle äga tillgång till alla
de ofta mycket dyrbara instrument, som vore nödvändiga för utförande
av speciella vetenskapliga arbetsuppgifter inom hela det arbetsområde,
som kunde komma i fråga. Det torde alltså vara erforderligt, att anstalter
vidtoges i syfte att bereda vissa av lantbrukshögskolans studerande på
licentiatstadiet och doktorander arbetsplats vid olika universitetsinstitutioner
ävensom viss handledning vid de experimentella studierna. Enligt
vad de sakkunniga under hand inhämtat, torde förutsättningar finnas fölen
sådan anordning. Förut hade framhållits, att antalet lantbruksstuderande
på detta stadium icke kunde väntas bliva betydande, och för samtidigt
studium vid universitetsinstitutioner torde man endast hava att
räkna med ett ringa antal.

Vad därefter angår frågan örn samarbete med olika fackhö g skolor hava
de sakkunniga framhållit följande.

Utbildning
av lantbruksingenjörer.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Lantbrukshögskolans anknytning på det lägre utbildningsstadiet till
andra närstående fackhögskolor vore i stort sett endast möjlig under förutsättning
av att lantbrukshögskolan förlädes till Stockholm. Vid förläggning
till annan plats vöre det naturligtvis tänkbart, att lärare vid sådan
fackhögskola skulle kunna hålla enstaka eller kortare serier av föredrag
vid lantbrukshögskolan, men med hänsyn till de ämnen, som därvid
kunde komma i fråga, torde detta kunna förväntas ske endast i mindre omfattning.

yid förläggning av lantbrukshögskolan till Stockholm kunde anknytning
på det lägre stadiet, såsom redan anförts, tänkas ske till tekniska högskolan,
skogshögskolan och veterinärhögskolan. Av vad förut sagts torde
emellertid framgå, att undervisningen vid tekniska högskolan icke till
någon del kunde anses avpassad för studierna till agronomisk ämbetsexamen.

Till skogshögskolan skulle den i lantbrukshögskolans undervisning ingående
kursen i skogshushållning möjligen kunna förläggas, i vilket fall
skogshögskolans rika samlingar på området kunde utnyttjas, samtidigt
som plats för undervisningsmateriel i ämnet icke behövde reserveras vid
lantbrukshögskolan. Givetvis vore det önskvärt, örn ifrågavarande undervisning
kunde meddelas av lärare vid skogshögskolan. Enligt de sakkunnigas
förmenande torde det vara tänkbart att genom avtal med skogshögskolan
få dylikt samarbete till stånd.

Vid veterinärhögskolan återigen skulle kunna meddelas erforderlig
undervisning för agronomisk ämbetsexamen i ämnena husdjurens anatomi
och fysiologi samt husdjurens hälso- och sjukvårdslära med anlitande
av vid nämnda högskola anställda lärare. Härigenom skulle vinnas
en icke obetydlig besparing vid lantbrukshögskolan i fråga örn undervisningslokaler
och experimentella hjälpmedel. Även med nämnda högskola
torde det vara tänkbart att träffa avtal örn samarbete i nu berörda avseende.

Med avseende på studierna i lantbruksämnen på licentiatstadiet syntes
av nu berörda fackhögskolor skogshögskolan knappast kunna komma
i fråga för samarbete, enär där förekommande discipliner icke direkt torde
stå i samband med något av examensämnena för licentiatexamen vid
lantbrukshögskolan. Till tekniska högskolan däremot skulle sannolikt
någon del av den högre utbildningen i kulturteknik med fördel kunna
förläggas, och vid veterinärhögskolan borde vissa möjligheter att bedriva
fortsatta studier i husdjurens anatomi och fysiologi förefinnas.

Även med avseende på ovan berörda högre studier torde det vara tänkbart
att få samarbete till stånd, utan att organisatorisk förening av de
olika högskolorna behövde ifrågasättas. Samarbete på detta stadium
torde för övrigt kunna anordnas, även örn lantbrukshögskolan vore förlagd
till annan plats än Stockholm.

I visst samband med frågan örn den lämpligaste formen för den högre
lantbruksundervisningens yttre organisation står även spörsmålet, vilka
anordningar i fortsättningen böra vidtagas för utbildningen av lantbruksingenjörer
och lantmätare.

Vad först beträffar lantbruksingenjörer, är deras teoretiska utbildning
för närvarande ordnad i form av tre olika kurser, nämligen 1) en treåig
kurs vid tekniska högskolan med undervisning som i tillämpliga delar hu -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vudsakligen motsvarar den kurs, som är fastställd för fackskolan för vägnell
vattenbyggnadskonst vid samma högskola, 2) en kurs i rättskunskap,
vilken kurs plägar hållas i Stockholm av särskild utav lantbruksstyrelsen
därom anmodad person och taga omkring ett halvt år i anspråk,
samt 3) en ettårig kurs vid lantbruksinstitut med undervisning
i sådana agronomiska ämnen, som för en blivande lantbruksingenjör
kunna vara av betydelse.

Med avseende på förutsättningarna för reformering av lantbruksingenjörernas
teoretiska utbildning hava de sakkunniga anfört följande.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, kunde den teoretiska utbildningen
av blivande lantbruksingenjörer sägas i stort sett väl fylla det därmed
avsedda ändamålet. Emellertid måste givetvis var och en av de tre olika
utbildningskurserna i viss mån betraktas såsom ett provisorium, som så
snart förhållandena det medgåve borde ersättas med en på fastare grund
byggd undervisning. Det syntes sålunda böra tagas under övervägande,
huruvida i samband med den högre lantbruksundervisningens ordnande
åtgärder lämpligen kunde vidtagas för åstadkommande av en mera definitiv
lösning av frågan örn lantbruksingenjörernas teoretiska utbildning.''

Vid bedömande av denna undervisningsfråga vore det naturligtvis av
stor vikt att äga kännedom örn, i vilken omfattning kurser för ifrågavarande
ändamål kunde väntas bliva frekventerade. Därvid vore att märka,
att här avsedda utbildningskurser hade så speciell karaktär, att de icke
kunde väntas bliva besökta av andra än dem, som verkligen önskade vinna
anställning inom lantbruksingenjörsfacket. Antalet befattningshavare,
för vilkas tjänst ifrågavarande utbildning utgjorde kompetensvillkor eller
i övrigt kunde anses önskvärd, uppginge för närvarande till 30; Örn man
för dessa tjänstinnehavare räknade med en 20-årig tjänstetid i medeltal,
skulle varje år 1 å 2 aspiranter behöva antagas för utbildning inom facket.
På grund av det ringa antalet medlemmar i lantbruksingenjörskåren
måste emellertid rekryteringen bliva mycket oregelbunden, och vissa
år torde nyantagning av aspiranter överhuvud taget icke vara påkallad.
Härav följde, att särskilda lärostolar enbart för undervisningen vid
ifrågavarande specialkurser icke gärna kunde komma i fråga.

Örn sålunda det materiella innehållet i de teoretiska utbildningskurserna
för lantbruksingenjörer syntes kunna bibehållas i huvudsak oförändrat,
uppställde sig frågan, i vilken utsträckning denna utbildning lämpligen
kunde inhämtas vid anstalt för högre lantbruksundervisning. Vad
då först anginge den för närvarande vid tekniska högskolan meddelade
kursen, vore det tydligt, att de lärare, som enligt vad förut blivit anfört
avsetts skola vara anställda för den högre lantbruksundervisningen, icke
kunde åtaga sig att meddela den tekniska undervisning, som nämnda kurs
innefattade. Av de i kursen ingående ämnen skulle visserligen kemi, allmän
geologi och nationalekonomi möjligen med fördel kunna studeras
vid lantbrukshögskolan, men då på grund av undervisningens allmänna
planläggning vid tekniska högskolan studierna i do tekniska ämnena i
varje fall icke syntes kunna avslutas under kortare tid än tre läsår, torde
den sammanlagda studietiden genom ett dylikt överflyttande av ämnen
snarare bliva förlängd.

Med avseende på undervisningen i rättslära syntes lantbruksingenjörsaspiranternas
kunskapsbehov delvis sammanfalla med do lantbruksstu -

Kungl. Martts proposition Nr 143.

derandes. Pa åtskilliga punkter torde likväl de sistnämnda hava behov
av större kunskaper, under det att i andra kapitel, därvid särskilt linge
namnas vattenlagen, lantbruksmgenjörerna givetvis måste äga betydligt
mera ingående kännedom. Skulle kursen i rättslära för lantbruksingeniör
meddelas i samband med lantbruksundervisningen, torde man sålunda
fa rakna med, att ett avsevärt antal specialföreläsningar i ämnet
bleve erforderligt. Enär den årliga tillströmningen av studerande på
lantbruksingenjorsbanan såsom förut nämnts endast kunde beräknas till
.-•iAr Ul •••glI®tv,1S ^bildningen i rättslära — per elev räknat — på detta
satt hilva jämförelsevis dyrbar. Vid nuvarande anordning däremot kunde
olika årsklasser av studerande sammanföras till en gemensam kurs
•soni tulunda icke behövde hållas varje år. Då därtill komme, att kursen
i rättslära vid förläggning till Stockholm visat sig kunna inhämtas samtadigt
med att vederbörande lantbruksingenjörsaspiranter baft annan
sysselsättning, vare sig med studier i tekniska ämnen eller praktisk utbildning,
syntes detta vara ett ytterligare skäl för att icke någon ändring
vidtoges med avseende på anordnandet av ifrågavarande kurs.

Den för lantbruksmgenjörerna erforderliga agronomiska utbildningen,
som för närvarande äger rum vid lantbruksinstitut, bör i sin tur enligt de
sakkunnigas förmenande allt fortfarande vara förlagd till liknande anstalt.
Med avseende på ifrågavarande undervisnings omfattning och
innehåll synas emellertid vissa ändringar i jämförelse med nuvarande förhållanden
vara motiverade. De sakkunniga hava uppgjort följande plan
för lantbiuksingenjörsaspiranternas deltagande i undervisningen vid lantbrukshögskolan: -

I meteorologi följes undervisningen utan inskränkning.

Av ämnet lantbruksbotanik frånskiljes växtpatologi, varjämte kursen
aven i övrigt något avkortas.

I bakteriologi läses hela kursen med undantag av mikrobiologiens tilliampnmg
på mjölkhushållningen och jordbrukets binäringar.

I marklära följes jordbrukslinjens undervisning helt.

I ämnena allmän jordbrukslära och växtodlingslära inhämtas den för
olika studielinjer gemensamma allmänna kursen.

Av ämnet kulturteknik, vari jordbrukslinjens undervisning följes, kan
läran örn mätningsmetoder utgå, enär vederbörande redan inhämtat erforderliga
kunskaper därom i den tekniska kursen. Enär bland lantbruksämnena
kulturtekniken är av särskilt stor betydelse för blivande lantbruksingenjörer,
synes det motiverat, att ifrågavarande ämne studeras i
den omfattning, som erfordras för erhållande av betyget med beröm godkänd
i agronomisk ämbetsexamen.

Den allmänna kursen i nationalekonomi synes böra följas, med undantag
för den del av ämnet, som avser jordbruksstatistiken.

I lantbruk sekonomi synas ifrågavarande elever i huvudsak endast böra
deltaga i den del av undervisningen, som avser taxationsläran och jordbruksdriftens
allmänna planläggning. Undervisningen i handelslära samt
örn utlandets jordbruksförhållanden synes icke behöva följas.

Vad slutligen angår skogshushållning, synes undervisningen i detta
ämne böra följas i sin helhet.

I övriga på schemat för agronomisk ämbetsexamen upptagna undervisningsämnen
syntes studier icke vara påkallade för utbildning i lantbruks -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ingenjörsfacket. Av den för närvarande i sagda utbildning ingående
lantbruksundervisningen torde sålunda kurserna i agrikulturkemi, foderlära,
redskapslära, ekonomilagfarenhet och kameralistik samt bokföring
kunna utgå. Härigenom vunnes en icke ringa koncentration i lantbruksutbildningen,
vilket givetvis måste betraktas såsom en fördel.

I anslutning till ovanstående kunde antalet föreläsnings- och övningstimmar
för lantbruksingenjörsaspiranter vid lantbrukshögskola approximativt
uppskattas på följande sätt:

	Förd.	Övn.
Meteorologi .....................	.............................. 10	—
Lantbruksbotanik .........	.............................. 80	80
Bakteriologi ..................	............................ 25	50
Marklära .........................	.............................. 90	70
Allmän jordbrukslära ..	.............................. 70	30
Växtodlingslära..............	.............................. 70	30
Kulturteknik ................	.............................. 70	120
Nationalekonomi .........	.............................. 40	—
Lantbruksekonomi.........	.............................. 50	30
Skogshushållning .........	.............................. 50 Summa 555	410

Beträffande undervisningen för lantbruksingenjörsaspiranter vid lantbrukshögskolan
framhålla de sakkunniga i övrigt följande.

Med undantag av kursen för kvalificerat betyg i kulturteknik — som
ensam torde kräva åtskilliga månaders studier —- borde studierna i förenämnda
ämnen kunna medhinnas under ett läsår. Emellertid finge icke
underlåtas att påpeka den svårighet vid planläggningen av ifrågavarande
studier, som läge däruti, att vederbörande elever samtidigt skulle följa delar
av undervisningen i tre årskurser. Det vore tydligt, att svårighet understundom
skulle uppstå att sammanställa timplan för undervisningen
på ett sådant sätt, att icke föreläsningar och övningar i olika för lantbruksingenjörsutbildningen
ifrågakommande ämnen bleve samtidiga. Man
torde sålunda få räkna med, att ifrågavarande elever i viss utsträckning
skulle nödgas på egen hand söka inhämta erforderliga kunskaper, vilket
givetvis måste betraktas såsom en viss brist hos utbildningssystemet. En
annan olägenhet vore, att på grund av den begränsade studietiden undervisningen
i de tillämpade ämnena ofta måste ske parallellt med och i vissa
fall kanske till och med före undervisningen i de grundläggande ämnena,
vilket naturligtvis måste inverka menligt på studieresultatet. Enär det
emellertid icke syntes tänkbart att anordna särskild undervisning i lantbruksämnen
för det fåtal elever för berörda utbildning, som kunde komma
i fråga, och andra anordningar för organiserandet av omförmälda
undervisning icke syntes praktiskt genomförbara, torde nu angivna brister
i planläggningen av lantbruksstudierna för blivande lantbruksingenjörer
icke vara möjliga att undanröja.

Frågan örn en fastare organisation av lantmäteriundervisningen har utbildning av
länge varit aktuell, och därvid har bland annat en anknytning av ifrågava- lantmatarerande
undervisning helt eller delvis till anstalt för högre lantbruksundervisning
varit på tal. I anledning därav hava högre lantbruksundervisnings -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sakkunniga ansett det lämpligt att i samband med uppgörandet av förslag
till ett bättre ordnande av den högre lantbruksundervisningen jämväl
undersöka, huru en anknytning av lantmäteriundervisningen till lantbrukshögskolan
skulle ställa sig ur högskolans synpunkt.

Den teoretiska utbildningen av lantmätare är för närvarande uppdelad,
på två kurser, nämligen en tvåårig kurs för lantmäteriexamen och en
ettårig kurs för kulturteknisk examen. Antalet studerande vid lantmäteriundervisningen
har ansetts kunna beräknas till 12 å 15 i varje årskurs.

Do sakkunniga framlägga till en början vissa allmänna synpunkter på
berörda spörsmål.

. Därest för endera eller båda ifrågavarande undervisningsgrenar påtagliga
fördelar i kostnadshänseende eller eljest kunde vinnas genom en sammanslagning
eller samverkan, utan att därigenom olägenheter uppstode i
andra avseenden, borde enligt de sakkunnigas förmenande en dylik anordning
vidtagas. Vid bedömande av denna fråga borde även uppmärksammas,
att de allmänna synpunkter, som talade för att vid en gemensam undervisningsanstalt
meddelades utbildning åt kategorier av studerande, som
i sin framtida verksamhet måste stå i jämförelsevis nära kontakt med varandra,
i detta fall vore i hög grad gällande. Värdet i ekonomiskt hänseende
utav ett samordnande av den högre lantbruksundervisningen och
lantmäteriundervisningen sammanhängde närmast med, i vilken utsträckning
undervisningen lämpligen kunde vara gemesam för de båda utbildningsgrenarna
eller utbildningen i övrigt kunde förbilligas genom ett bättre
utnyttjande av såväl lärare som lokaler och andra materiella resurser för
undervisningen.

I fortsättningen hava de sakkunniga upptagit till prövning, i vad utsträckning
lantmäteriundervisningen vid inordnande i lantbrukshögskolan
skulle kunna draga nytta av där anställd lärarpersonal och tillgängliga
materiella resurser. Beträffande kursen för lantmäteriexamen hava de
sakkunniga kommit till den uppfattningen, att någon samundervisning
med lantbrukstuderande icke lämpligen kan anordnas. I övrigt har utredningen
givit följande resultat.

I intetdera av de i kursen för lantmäteriexamen förekommande ämnena
förutsattes finnas fast anställd lärare vid lantbrukshögskolan, och några
besparingar i kostnader stöde sålunda icke att vinna därigenom, att dylika
lärare tilläventyrs skulle kunna bättre utnyttjas genom att meddela
specialundervisning för lantmäterielever. Skulle däremot speciallärare
vid lantbrukshögskolan anlitas för särskild undervisning jämväl vid kursen
för lantmäteriexamen, vilket åtminstone i något fall syntes tänkbart,
måste givetvis räknas med särskilt arvode för nämnda undervisning.
Å andra sidan torde, därest ordinarie lärarbefattningar ansåges böra
inrättas för lantmäteriundervisningen i ämnena matematik och rättslära,
ifrågavarande lärare även kunna meddela erforderlig undervisning i sina
ämnen även vid lantbrukshögskolan, varigenom otvivelaktigt någon kostnadsbesparing
vid nämnda högskola kunde åvägabringas.

Vad därefter anginge frågan örn utnyttjande av lantbrukshögskolans
materiella resurser för nu avsedda del av lantmäteriundervisningen, torde
det till en början bliva erforderligt, att särskilda institutioner inrät -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

tades för ämnena geodesi och praktiskt lantmäteri. Åt dessa institutioner
måste anvisas särskilda lokaler, och de måste givetvis också hava
särskild instrumentell utrustning. För övriga i kursen för lantmäteriexamen
ingående undervisningsämnen vore utrymmesbehovet jämförelsevis
ringa, och för deras studium erfordrades obetydliga instrumentella
resurser. På grund av det stora antalet undervisningstimmar i dessa ämnen
torde det emellertid vara nödvändigt, att vid eventuell förläggning
till lantbrukshögskola anordna särskilda lokaler för lantmäteriundervisningen
även i dessa ämnen, helst som vid uppgörande av det förut angivna
byggnadsprogrammet för lantbrukshögskolan endast tagits hänsyn
till vad för själva lantbruksundervisningen oundgängligen erfordrades
i berörda avseende.

Av den sålunda företagna utredningen framginge, att med avseende
på själva undervisningen synnerligen ringa örn ens någon kostnadsbesparing
vore att vinna genom att anknyta kursen för lantmäteriexamen till
en blivande lantbrukshögskola, närmast på grund därav, att undervisningen
vid de båda utbildningsgrenarna med avseende på sitt innehåll knappast
hade några beröringspunkter.

Vad därefter beträffar kursen för kulturteknisk examen, hava de sakkunniga
funnit förhållandena vara något annorlunda. Nämnda kurs omfattar
också i huvudsak sådana ämnen, som äro av betydelse jämväl för
lantbruksutbildningen. De sakkunniga hava efter utredning kommit till
det resultatet, att samundervisning skulle kunna äga rum i viss del av
ämnena jordbrukslära med jordbruksekonomi, jordvärderingslära,
skogslära och kulturteknik. Med hänsyn till lantmäterielevernas speciella
förutbildning och lantmäteriutbildningens särskilda syfte uttala
de sakkunniga emellertid tveksamhet, huruvida samundervisning vore
ändamålsenlig i någon mera avsevärd del av de nu angivna ämnena.
Beträffande den sannolika kostnadsbesparingen vid gemensam organisation
av de båda undervisningsgrenarna hava de sakkunniga anfört följande.

Av det anförda framginge, att kursen för kulturteknisk examen visserligen
med avseende på undervisningens innehåll hade mera gemensamt
med den högre lantbruksundervisningen än vad förhållandet visade sig
vara beträffande kursen för lantmäteriexamen, men att likväl besparingen
i kostnader för lärarkrafter icke kunde väntas bliva betydande. Särskilt
gällde detta örn, på sätt antytts, specialkurser skulle anses böra anordnas
för lantmäterieleverna jämväl i större delen av ämnena jordbrukslära,
jordvärderingslära och kulturteknik. Skulle däremot lantmäterieleverna
anses böra i huvudsak följa den ordinarie undervisningen vid
lantbrukshögskolan uti de för kulturteknisk examen ifrågakommande ämnena,
uppstode en annan olägenhet, nämligen den, att ifrågavarande ämnen
i lantbrukshögskolans kursplan tillhörde två olika årskurser. På
grund härav torde i vissa fall svårighet kunna uppstå att ordna undervisningen
vid högskolan på ett sådant sätt, att icke föreläsningar eller
övningar för lantmäterieleverna bleve samtidiga i olika ämnen.

I fråga örn byggnadskostnader torde vissa besparingar kunna göras
genom förläggning av kursen för kulturteknisk examen till lantbrukshögskola.
Särskilda institutioner i jordbrukslära, jordvärderingslära och

Yttranden

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kulturteknik torde nämligen i sådant fall icke vara erforderliga för lantmäteriundervisningen.
Behovet av samlingar och instrumentella hjälpmedel
- särskilt i kulturteknik — vid lantbrukshögskolan skulle förmodligen
Wiva något större, men i huvudsak torde de direkt för lantbruksundervisningen
avsedda resurserna i sådant avseende kunna utnyttjas
även för här ifrågavarande ändamål. Däremot torde det bliva nödvändigt,
att för den kulturtekniska kursen särskild föreläsningssal ställdes
till förfogande.

De sakkunniga framhålla vidare, att en ändring i studieplanen vid
lantmäteriundervisningen kan ytterligare försvåra anknytning till lantbrukshögskolan.

En förutsättning för att den mera lantbruksbetonade delen av lantmäteriutbildningen
skulle kunna förläggas till en blivande lantbruksliögskola
torde vara, att kursen för kulturteknisk examen allt fortfarande
finge utgöra en avgränsad del av utbildningen. Skulle det ur lantmäteriundervisningens
synpunkt visa sig ändamålsenligt att sammanföra de nu
skilda kurserna för lantmäteriexamen och för kulturteknisk examen till
en gemesam större kurs, bleve nämligen en partiell anslutning till lantbrukshögskolan
avsevärt försvårad, icke minst beroende därpå, att de för
lantmäteriutbildningen ifrågakommande kurserna vid lantbrukshögskolan
med hänsyn till undervisningens allmänna planläggning därstädes
icke gärna kunde tänkas koncentrerade till någon kortare period av studietiden.

Beträffande den högre lantbruksundervisningens yttre organisation
giva de avgivna yttrandena uttryck för en i stort sett enstämmig uppfattning
i det avseendet, att en självständig lantbrukshögskola bör upprättas.
Endast statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd
hava på denna punkt företrätt en annan åsikt.

Statskontoret har sålunda framhållit, att ett genomförande av de sakkunnigas
förslag skulle ställa stora krav på statskassan. Statskontoret
hade därvid mindre fäst sig vid de höga engångskostnaderna än den avsevärda
ökningen å nära 300,000 kronor av de årliga utgifter, staten skulle
påtaga sig för den högre lantbruksundervisningen, vilket enligt statskontorets
mening måste ingiva allvarliga betänkligheter. I Sverige bade
under de senaste årtiondena uppförts dyrbara byggnader för olika lackhögskolor,
vilka institutioner broge stora årliga kostnader. I utlandet
bade man däremot, enligt en av de sakkunniga lämnad redogörelse, i allmänhet
verkställt en sammanslagning av olika högskolor. I Norge funnes
sålunda en högskola delad på avdelningar lör lantbruk, trädgårdsbruk,
mejeriväsen, skogsbruk och lantmäteri, och första årets undervisning,
omfattande grundläggande och hjälpande ämnen (matematik, naturkunnighet,
nationalekonomi, lantmäteri och ritning), vore gemensam
för de olika avdelningarna. Det vore givet att, genom en sådan anordning
vunnes besparingar med avseende å administration, byggnader,
undervisningsmateriel och avlöningar till lärare. Vid ordnandet av den
högre undervisningen i Sverige syntes man hava inriktat sig på att tillgodose
de olika fackhögskolornas behov utan att beakta de möjligheter i
besparingssyfte, som skulle stå att vinna genom ett sammanförande av
högskolorna i större enheter.

Kungl. Majda proposition Nr 143.

För sin del finge statskontoret framhålla, att en sammanslagning av
lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan samt centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet givetvis skulle
medföra besparingar i kostnaderna för administration och undersökningsmateriel.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har till en början erinrat, att
nämnden tidigare i yttrande över framlagt förslag till lantmäteriundervisningens
ordnande ansett sig höra framhålla angelägenheten av ett närmare
övervägande av frågan, huruvida icke en blivande omorganisation
av undervisningen på lantmäteriets och lantbrukets områden borde ske
genom en sammanslagning av denna undervisning med den undervisningsverksamhet,
som från statens sida bedreves på vissa närbesläktade
kunskapsområden. Ifrågavarande organisationsspörsmål borde alltså ses
i ett större sammanhang, nämligen ur synpunkten av de fördelar — icke
minst i statsekonomiskt hänseende — som kunde vara att vinna genom
ett sammanförande av den statliga högre undervisningsverksamheten på
skogsbrukets, lantbrukets och lantmäteriets ävensom veterinärväsendets
områden i en enda högre läroanstalt.

Nämnden har vidare framhållit, att den icke funnit anledning frångå
sin sålunda tidigare uttalade uppfattning, att frågan örn en enhetlig
organisation på förevarande områden alltjämt vore värd beaktande. De
sakkunniga hade själva påvisat de fördelar, som skulle vara att vinna
i ekonomiskt och andra hänseenden redan genom ett sammanförande till
en organisk enhet av den högre lantbruks- samt veterinär- och skogsundervisningen.
I betraktande av de avsevärda krav, som de föreslagna två
fackhögskolorna för lantmäteri- och lantbruksundervisning skulle komma
att ställa på statskassan, vore det enligt lönenämndens mening önskvärt, att
hela det komplex av organisationsspörsmål, varom här vore fråga, ur nu
angivna synpunkt i ett sammanhang gjordes till föremål för utredning,
innan något förslag i ena eller andra riktningen förelädes riksdagen.

Filosofiska fakulteten, större akademiska konsistoriet i Uppsala, tekniska
högskolans lärarekollegium och styrelse, veterinärhögskolans lärarekollegium
och styrelse, skogsbo g skolans lärarråd och styrelse samt lanimäteristyrelsen
hava samtliga i det väsentliga anslutit sig till de sakkunnigas
synpunkter.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har föreslagit, att den blivande
lantbrukshögskolan borde omfatta såväl högre lantbruksundervisning
som även högre mejeriundervisning, högre trädgårdsundervisning och
eventuellt även lantmäteriundervisning. Slutligen har Sveriges lantbrukslärareförbund
uttalat önskvärdheten av att så intim kontakt som
möjligt kommer till stånd mellan lantbrukshögskolan och statens redskapsprovningsanstalter,
Sveriges utsädesförening, svenska mosskulturföreningen,
svenska betes- och vallföreningen och andra statsunderstödda
föreningar och organisationer på jordbruksområdet, såsom jordbrukstekniska
föreningen, de olika husdjursavelsföreningarna m. fl.

I det vid propositionen nr 249 till 1930 års riksdag angående den högre Propositionen
lantbruksundervisningens ordnande fogade utdrag av statsrådsprotokol- nr 34nl1930-

Silläng till riksdagens protokoll 1931. I sami. 12f> haft. (Nr 143.) 7

98 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

let anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet bland annai
följande.

Det organisationsproblem, som avhandlades ander denna punkt, berörde
endast lantbrukshögskolan. Beträffande denna hade de sakkunniga undersökt
olika tänkbara möjligheter för anslutning till redan befintlig
högre undervisningsanstalt, varjämte diskuterats frågan örn sambandet
mellan den högre lantbruksundervisningen och undervisningen för utbildning
av lantmätare och lantbruksingenjörer.

Vad först anginge frågan örn den högre lautbruksundervisningens inordnande
i ett universitet torde de sakkunnigas utredning klart givit vid
handen, att jämförelsevis litet skulle vara att vinna genom en sådan anordning,
medan å andra sidan icke obetydlig risk skulle uppstå att lantbrukshögskolan
såsom jämförelsevis ringa del av ett dylikt undervisningskomplex
skulle erhålla minskade möjligheter att hävda sin ställning
och därmed att tillgodose de berättigade krav, som kunde ställas på den
från jordbruksnäringens sida,

_Ej heller hade den blivande lantbrukshögskolan inkorporerats med tekniska
högskolan. Dessa båda undervisningsgrenar hade i själva verket
så litet gemensamt, att en organisatorisk förening av dem näppeligen kunde
anses vara motiverad. Vad därefter beträffade frågan örn den bli
vande lantbrukshögskolans samordnande med veterinär- och skogshögskolorna
till en enhet, hade de sakkunniga påvisat, att därigenom skulle
ernås vissa fördelar för lantbruksundervisningen bestående däri, att vissa
av nämnda två fackhögskolors lärare skulle kunna i någon utsträckning
medverka även vid lantbruksutbildningen, varjämte vid ifrågavarande
fackhögskolor förefintliga materiella resurser i viss mån även skulle komma
den högre lantbruksundervisningen till godo. Ifrågavarande fördelar
syntes emellertid icke vara av den storleksordning, att de borde tillmätas
någon större betydelse vid avgörandet av frågan örn lantbrukshögskolans
lämpligaste organisation. Det torde å andra sidan icke kunna
bestridas, att betydande svårigheter skulle vara förbundna med åtgärder,
som hade till syfte att organisatoriskt förena två förut var för sig självständiga
högskolor och därtill lägga en tredje. Såväl veterinär- som
skogshögskolan hade haft en gynnsam utveckling och bedreve en framgångsrik
verksamhet. Förtjänsten härav torde till väsentlig del vara att
tillskriva en god ledning vid de båda högskolorna. Skulle nu tre högskolor
med tämligen olikartade uppgifter sammanslås, syntes det lätt
kunna befaras, att den gemensamma ledningen icke skulle vara lika kvalilicerad
när det gällde alla tre verksamhetsområdena. Besultatet torde då
lätt kunna bliva, att någon av avdelningarna eller i värsta fall samtliga
skulle få sina arbetsmöjligheter försämrade med ty åtföljande tillbakagång
i utvecklingen. Beträffande lantmäteriundervisningen hade de sakkunniga
funnit, att den däri ingående lantmäteritekniska kursen knappast
hade något gemensamt med lantbrukshögskolans undervisning, medan
däremot den kulturtekniska kursen skulle kunna i viss utsträckning till
godogöra resurserna vid lantbrukshögskolan. Även i detta fall gällde
emellertid, att de genom ett samordnande av lantbruks- och lantmäteriundervisning
möjliga besparingarna icke kunde väntas uppgå till mera
avsevärda belopp.

Vid sin utredning hade de sakkunniga förutsatt, att de båda kurserna
vid lantmäteriutbildningen i fortsättningen liksom nu skulle vara fullt
skilda från varandra. I ett senare föreliggande, inom lantmäteristyrel -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sen utarbetat förslag till lantmäteriundervisningens ordnande utginge
nian emellertid ifrån, att ifrågavarande båda kurser framdeles skulle sammanföras
till en enda. Vid övervägande av frågan örn samorganisation
med.lantbrukshögskolan måste sålunda hänsyn tagas till lantmäteriundervisningen
i dess helhet. Men vid sådant förhållande torde man kunna
räkna med, att den genom en sammanslagning av berörda undervisningsgrenar
sannolikt uppkommande kostnadsbesparingen skulle bliva relativt
ringa. I fråga örn utbildningen av lantbruksingenjör* skulle denna enligt
de sakkunnigas förslag endast i ringa grad påverkas av lantbrukshögskolans
upprättande. Frågan örn närmare planläggning av lantbruksingenjörsaspiranternas
agronomiska utbildning torde böra göras till föremål
för senare övervägande. Departementschefen instämde följaktligen
i de sakkunnigas förslag, att lantbrukshögskolan horde organiseras såsom
en fullt självständig institution. Dock borde den stå i god kontakt med
annan närstående undervisnings- och forskningsverksamhet.

Jordbruksutskottet vid 1930 års riksdag uttalade i sitt av riksdagen
godkända utlåtande, att frågan örn den högre lantbruksundervisningens
ordnande borde ske i huvudsaklig överensstämmelse med det i nämnda
proposition framlagda förslaget.

Det torde av ingen förnekas, att rent principiellt sett avsevärda fördelar Departementskunna
vinnas genom att institutioner och inrättningar göras till sitt an- chefm''
tal färre men inom vissa gränser så mycket mera omfattande till sin storlek
i jämförelse med inrättandet av flera och mindre omfattande. Detta
torde även gälla undervisningsanstalter. I nämnda fall ligger det i öppen
dag, att bland annat lokalutrymmen och undervisningsmaterial skulle kunna
inbesparas samt att lärarekrafter och annan personal kunna mera
rationellt utnyttjas. Vad nu sagts gäller likväl endast under förutsättning,
att vederbörande anstalt kan i ett sammanhang få ordnas i sin helhet.
Ty endast i dylikt fall kan en verklig rationalisering av anordningarna
genomföras.

Då från flera håll den tanken framkastats, att den föreslagna lantbrukshögskolan
borde samordnas med annan högskola, är det emellertid
fråga örn samorganisation med redan befintliga inrättningar. De högskolor,
som föreslagits böra samorganiseras med lantbrukshögskolan, äro
ettdera av statsuniversiteten, tekniska högskolan eller veterinär- och
skogshögskolorna. Att samordna lantbrukshögskolan med ett universitet
torde knappast vara lämpligt. Våra båda universitet hava fått sin organisation
och sin omfattning under en flera sekler lång utveckling. De
bygga på rika traditioner och hava sin givna inriktning. Det torde under
sådana omständigheter näppeligen komma att bliva till fördel för den
högre lantbruksundervisningen, örn man skulle försöka att pressa in lant
brukshögskolan, denna i stort sett helt nya, från universiteten i mycket
avvikande undervisningsanstalt, inom ramen av ett universitet. Detta
torde så mycket mera gälla, som ännu i intet fall här i landet teknisk
undervisning sammanknntits med universitetsundervisning. Mot en

100

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

samordnande av lantbrukshögskolan med tekniska högskolan talar enligt
mitt förmenande främst den omständigheten, att de båda näringar,
som dessa anstalter så att säga företräda, äro till sin struktur och inriktning
väsentligt olika. I detta avseende är särskilt att märka, att industrien
till betydande del består av större företag med långt driven specialisering
av de däri sysselsattas arbetsuppgifter, medan däremot jordbruket
i vårt land huvudsakligen består av mindre och medelstora brukningsdelar,
vilket förhållande framtvingar en långt större mångsidighet hos
yrkesutövarna. Denna framträdande olikhet mellan de båda näringarna
måste helt naturligt leda till vitt skilda intressen i fråga örn utbildningen,
en omständighet som förstärkes därav, att vid lantbrukshögskolan
främst åsyftas lärareutbildning men vid tekniska högskolan utbildning
av drifts- och företagsledare. Då härtill kommer, dels att de båda
högskolorna skulle komma att hava ganska litet gemensamt i fråga örn
de ämnen, vari undervisning meddelas, och dels att tekniska högskolan
redan har byggnader och organisation anpassade efter sin ställning som
fristående högskola, varför ekonomiskt sett litet vore att vinna på en
sammanslagning, synes anledning saknas att förorda en dylik. Något
annorlunda ställer sig frågan örn en sammanslagning mellan å ena sidan
lantbrukshögskolan och å andra sidan veterinär- och skog shög skolorna.
Båda dessa senare äro relativt små anstalter och deras verksamhetsområden
beröra dessutom var för sig vissa delar av lantbrukshögskolans
verksamhetsområde. Syftet med utbildningen är dock så tillvida olika,
som både veterinär- och skogshögskolan främst hava att utbilda praktiska
yrkesmän. Såsom högre lantbruksundervisningssakkunniga påvisat,
skulle emellertid synnerligen obetydliga fördelar vinnas vid en samorganisation
av nämnda tre högskolor, såvida nämligen samordnandet
skulle ske under förutsättning av ett bibehållande av veterinär- och skogshögskolorna
med de byggnader och den organisation, de nu hava. Då lokaler
och utrustning äro beräknade för en ordning med fristående högskolor
och då även lärareantalet är avpassat därefter, ligger det i sakens
natur, att föga därav skulle kunna få disponeras av lantbrukshögskolan.
En annan sak vore givetvis, örn man i samband med inrättandet av en
lantbrukshögskola jämväl kunde gå till en fullkomlig omläggning av
de båda övriga högskolorna. Kunde man omändra byggnaderna enligt
en för alla tre högskolorna gemensam plan samt likaledes göra en sådan
genomgripande omorganisation, att veterinär- och skogshögskolorna
tillsammans med lantbrukshögskolan bleve inpassade i en enhet,
skulle säkerligen det sammanlagda behovet av såväl lokaler som lärarekrafter
bliva mindre, än örn högskolorna förbliva fristående. Men hän-''
syn till att veterinär- och skogshögskolorna redan finnas, skulle emellertid
nyss nämnda förfaringssätt komma att leda till mycket betydande engångs-
och övergångskostnader*, vilka troligen skulle fullt uppväga de
fördelar, som stöde att vinna. På grund härutav och med hänsyn jämväl

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

till att anledning icke synes föreligga för ett rubbande av veterinäroch
skogsbögskolornas nuvarande organisation, vilken lärer väl hava
fyllt sin uppgift, kan jag icke förorda en samorganisation mellan lantbrukshögskolan
samt veterinär- och skogsliögskolorna.

Det har emellertid även ifrågasatts ett samordnande av lantbrukshögskolan
och lantmäteriundervisningen. Härför föreligga såtillvida båttre
förutsättningar, som i båda fallen en nyorganisation är aktuell. Jag erinrar
i detta sammanhang därom, att förslag till lantmäteriundervisningens
ordnande den 27 augusti 1929 avgivits av lantmäteristyrelsen. På
min föredragning har vidare Kungl. Maj :t den 3 oktober 1930 bemyndigat
departementschefen att genom särskilt tillkallade utredningsmän
verkställa viss ytterligare utredning av frågan. Denna utredning skulle
närmast omfatta spörsmålet örn nämnda undervisnings förläggande till
tekniska högskolan. Nämnda utredningsmän hava den 1 december 1930
inkommit med betänkande i ämnet, och är det min avsikt att snarast
underställa hithörande ärende Kungl. Maj:ts prövning. Av i ämnet
verkställd utredning har man emellertid all anledning utgå ifrån, att ett
samordnande av lantmäteriundervisningen med lantbrukshögskolan icke
är lämplig, och kan jag för min del ej förorda dylikt samordnande.

Beträffande frågan örn utbildningen av lantbruksingenjör er ansluter
jag mig till vad högre lantbruksundervisningsakkunniga anfört därom.
Huru lantbruksingenjörernas agronomiska utbildning skall anordnas,
torde emellertid böra göras till föremål för vidare utredning.

Av vad jag nu anfört framgår, att jag biträder högre lantbruksundervisningssakkunnigas
mening, att lantbrukshögskolan bör ordnas som en
fullt fristående högskola, vilken givetvis bör stå i kontakt och söka samarbete
med närstående undervisnings- och forskningsanstalter.

4. Den högre lantbruksundervisningens ställning till centralanstalten
för försöksväsendet på jordbrnksområdet.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga hava framhållit, att den högre
lantbruksundervisningen och försöksverksamheten på jordbruksområdet
äga naturligt samband med varandra, vartill anledning funnes taga hänsyn,
när. den högre lantbruksundervisningen nu skulle omorganiseras. De
sakkunniga hava härom anfört:

Den centrala försöksanstalten på jordbrukets område stöde i ett naturligt
och ganska intimt samband med den högre lantbruksundervisningen. Härmed
förstodes då, att den försöksverksamhet, som bedreves vid nämnda
institution, tjänade till att på olika sätt underbygga lantbruksundervisningen.
Detta förhållande hade givetvis kommit att allt tydligare framträda,
ju talrikare och mera fruktbärande försöksverksamhetens resultat blivit.
Före utvecklingen av den inhemska försöksverksamheten på jord -

Högre lantbrukmndervi8nings8akkunniga.

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

bruksområde! hade man fått nöja sig med att vid undervisningen meddela
de forsknings- och försöksresultat som motsvarande utländska —
närmast den danska, tyska och engelska — verksamhet på detta område
kunnat frambringa, och vilka ofta ej utan vidare vore tillämpliga på
vara speciella förhållanden. P

• Sflunda verksamheten vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet redan nu kunde sägas vara av stor betydelse för lantbruksunderlysningen,
läge naturligtvis den tanken mycket nära till hands
att vid en omorganisation av den högre lantbruksundervisningen ännu
lastare tillknyta detta naturliga samband genom att på ett mera direkt
satt utnyttja centralanstalten i undervisningens tjänst.

De sakkunniga hava i anslutning till detta uttalande undersökt, på vad
sätt samverkan skulle kunna ordnas mellan en till Stockholm förlagd lantbrukshögskola
och centralanstalten för jordbruksförsök. De sakkunniga
hava därvid räknat med dels den möjligheten, att högskolan och centralanstalten
skulle organisatoriskt förenas, och dels den förutsättningen, att
samarbete skulle etableras utan uppgivande för de båda anstalterna av var
sin särskilda organisation.

Örn den första av dessa möjligheter hava de sakkunniga yttrat bland
annat följande.

Nämnda anordning syntes förutsätta en genomgripande ändring av centralanstaltens
såväl organisation som verksamhet. Enär avdelningsföreståndarna
vid centralanstalten i regel skulle komma att med bibehållande
av sin förutvarande uppgift jämväl bliva huvudlärare i respektive ämne
vid lantbrukshögskolan, förutsatte anordningen givetvis, att de båda institutionerna
bleve ställda under enhetlig organisatorisk ledning med hänsyn
till såväl verksamhet som ekonomi.

Ett mera intimt samarbete mellan centralanstalten och anstalt för högre
lantbruksundervisning förutsatte givetvis även, att båda anstalterna förlädes
till samma plats. Enär centralanstalten vore och under hela sin
tillvaro varit förlagd till Stockholm, torde det närmast gälla att undersöka
förutsättningarna för ifrågavarande samarbete under det antagandet, att
båda anstalterna bleve förlagda till nämnda plats. Såsom redan antytts,
hade de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda, att agronomkurs förlädes
till Stockholm. För sammanslagning med centralanstalten torde sålunda
endast anstalt för den rent högskolemässiga lantbruksundervisningen
böra komma i fråga.

Den inverkan en samorganisation mellan lantbrukshögskolan och centralanstalten
enligt de sakkunnigas mening skulle komma att få på lärår -behovet vid lantbrukshögskolan framgår av nedanstående tablå. Denna
gäller dock endast de sakkunnigas huvudalternativ A. Med den ståndpunkt
jag nu intagit till frågan örn den högre lantbruksundervisningens
planläggning, torde jag här kunna utelämna motsvarande tablå för alternativ
B.

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Lärarpersonal och undervisningstimmar rid undervisning för ämbetsexamen i Stockholm
enligt huvudaltermitiv A under förutsättning av organisatorisk förening med
centralanstalten samt viss anknytning till veterinär- och skogshögskolorna.

------------- -■----------------- -......1				Befattnings-
	Professor vid	havare	rid	Special-
	högskolan	central-	lärare	Assi-	Arna-
				anstalten			stent	nuens
1	Antal	Före!.	Örn.	Förd.	Örn.	Förel. j	Övn.
Matematik.................................						30	15
Fysik och meteorologi ...............						50	50
Lantbrukskemi...........................	\ 1	ISO	220	90	90				i
Marklära .................................	1
1 Lantbruksbotanik .....................				80	80	40	40		i
Bakteri ologi ..............................				35	60
Allmän ärftlighetslära.................						30	10
Lantbrukszoologi........................				20	10
Allmän jordbrukslära..................	* i	140	170	100	120	40	50	1
Växtodlingslära...........................	i
Kulturteknik.............................	i	120	220	f
Redskapslära .............................						70	100	1
Husbyggnadslära........................						40	80		l
Husdjurens anatomi och fysiologi						135	185		1
Husdjurens avels- och raslära......	i	140	170						1
Husdjurens utfodring och skötsel				100	120	40	50		i
Husdjurens hälso- och sjukvårdslära						30	15
Mjölkhushållning........................				50	15
Nationalekonomi med statistik ...						90	20
Lantbruksekonomi medhandelslära	1 !	( 160	120			50	40
Lantbruksbokföring .................	1 1	1 —	50			—	80		1
Rättslära .................................						90	oO
Trädgårdsskötsel ........................				!		10	10
Skogshushållning........................						50	—
Pedagogik .................................						10	15		1
Summa	5	i 710	950	475	495	805	810	2	5 i

Härtill kommc ett antal exkursionsdagar. Under cirka 5 av dessa kunde speciallärare
väntas vara ledare.

Då det i tablån innefattade förslaget till fördelning av undervisningen
innebure, att befattningshavare vid centralanstalten skulle bära huvudansvaret
för undervisningen i åtskilliga viktiga ämnen, föreslogo de sakkunniga
inrättandet av fyra nya assistentbefattningar vid centralanstalten
för att kompensera den minskning, som i annat fall skulle komma att inträda
i forsknings- och försöksarbetet vid centralanstalten.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av en samorganisation av
lantbrukshögskolan och centralanstalten hava de sakkunniga anfört
följande.

Med avseende på kostnaderna för anordnande av högre lantbruksundervisning
i anknytning till centralanstaltens verksamhet i jämförelse med
motsvarande kostnader för en till Stockholm förlagd mera fristående lantbrukshögskola
vore det tydligt, att posten lärarlöner skulle bliva förhållandevis
låg i samma mån som tjänstemän vid centralanstalten utan särskild
ersättning meddelade undervisning vid högskolan. Medräknade man,
vilket givetvis vore fullt riktigt, jämväl löner till innehavarna av de nya

104

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Vid central.anstalten, vilka kunde väntas bliva erforderliga
till följd av att redan befintliga tjänstemän i avsevärd grad bleve upptagna
a.Y, undervisning, visade det sig likväl enligt av de sakkunniga gjorda be(.
l.n^a1’ a^ besparingen i utgifter för lärare bleve ganska obetydlig. I
jämförelse med motsvarande kostnader vid en mera fristående, till Stockhl
iiragd högskola, syntes den sannolika besparingen endast uppgå till
ett eller annat tusental kronor. Skulle därtill särskilt arvode anses böra utgå
till tjänstemän vid centralanstalten för deras undervisning — varmed åtminstone
under en viss övergångstid torde få räknas — skulle någon ekononnsk
fördel av sammankopplingen med centralanstalten näppeligen vara
att påräkna i nu nämnda hänseende. De egentliga administrationskostnaderna
kunde möjligen nedbringas något genom anknytning till centralanstalten,
men, då dennas verksamhet i huvudsak läge på ett helt annat
område, torde administrationen ej oväsentligt behöva utvidgas för tillgodoseende
av högskolans särskilda krav, och några avsevärda besparingar på
enna punkt torde sålunda icke vara att vinna genom ifrågavarande sammankoppling.
Vad därefter anginge övriga årliga kostnader för undervisningsverksamheten
vore det sannolikt, att dessa skulle bliva något mindre,
örn lantbrukshögskolan inkorporerades med centralanstalten än örn de»
linge en mera fristående ställning. För tjänsteman vid centralanstalten,
som meddelade undervisning vid högskolan, torde man nämligen icke bedöva
räkna med, att han vid högskolan skulle behöva särskilt utrymme
eller dyrbara experimentella hjälpmedel för egen forskningsverksamhet,
da erforderliga förutsättningar i sådant avseende ju redan stöde till hans
oriogande vid centralanstalten. I den mån dylika tjänstemän toges i anspråk
i stallet för särskilda vid högskolan fast anställda lärare, borde sålunda
viss kostnadsbesparing kunna ernås. Även med avseende på den
vid högskolan erforderliga försöksverksamheten vore det tänkbart att
genom fastare anknytning till centralanstalten kostnaderna i någon ’mån
skulle kunna nedbringas. Det vore emellertid tydligt, att besparingar på
dessa och möjligen vissa andra punkter under inga förhållanden kunde
uppgå till något större belopp. Centralanstaltens institutioner och laboratorier
vöre ej inrättade för och kunde icke erbjuda plats för lantbrukshogskolans
studerande på det lägre stadiet. Även under förutsättning
av organisatoriskt samband med centralanstalten måste sålunda åt lantbrukshögskolan
uppföras institutions- och undervisningsbyggnader av i
stort sett samma omfattning som vid självständig högskola. Såsom förut
antytts, borde emellertid någon kostnadsbesparing kunna vinnas därigenom,
att vissa lärare hade lokaler för egna forskningsarbeten vid centralanstalten.
Utförd överslagsberäkning hade givit vid handen, att den därigenom
möjliggjorda minskningen i byggnadskostnader, inberäknat kostnaderna
för ifrågavarande lokalers inredning, kunde beräknas till i runt
tal 40,000—60,000 kronor. Å andra sidan vore det tänkbart, att kostnader
kunde uppstå för beredande av arbetsplats åt erforderliga nya assistenter
och i förekommande fall laboratorer vid centralanstalten. Eventuell sådan
kostnad borde givetvis betraktas såsom utgift för högskolan. Av det nu
sagda torde framgå, att minskningen i kostnader för den högre lantbrukcundervisrnngen
i samorganisation med centralanstalten i jämförelse med
förläggning till Stockholm under mera självständig organisation icke kunde
beräknas bliva avsevärd. I varje fall kunde icke besparingarna väntas
bhva av den storleksordning, att de kunde tillmätas någon avgörande be -

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

105

lydelse vid valet mellan olika tänkbara alternativ för den högre lantbruksundervisningens
ordnande.

De sakkunniga hava icke ansett sig kunna förorda en sammanslagning
av lantbrukshögskola och centralanstalt. Denna ståndpunkt har av dem
motiverats sålunda.

Det vore utan vidare klart, att ovan avhandlade anordning för den högre
lanbruksundervisningens organisation med nödvändighet måste medföra,
att centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet nuvarande
huvuduppgift — det vetenskapliga forskningsarbetet — i hög grad skulle
komma att bliva tillbakasatt på grund därav, att de ledande tjänstemän-;
nen vid anstalten skulle nödgas använda en väsentlig del av sin tid för
undervisningsverksamheten vid lantbrukshögskolan. Denna senare verksamhet
bestode ju ej endast i hållande av föreläsningar utan även i utarbetande
av sådana, i handledning vid laborationer och andra övningar
samt i examinationsarbete. Det torde också vara fara värt, att den förminskade
försöksverksamhet, som kunde bedrivas vid sidan av undervisningsarbetet,
rent automatiskt komme att växla in på andra spår, nämligen
så att försöksarbetet allt mera komme att tillrättaläggas efter undervisningens
behov, för att illustrera denna och för att giva resultat, som kunde
vara av speciellt intresse ur demonstrationssynpunkt. Det vore emellertid
otvivelaktigt till skada, örn centralanstaltens nuvarande arbetsuppgifter
skulle på dylikt sätt i avsevärd grad förryckas. Efter en tjuguårig
utveckling hade centralanstaltens vetenskapligt-praktiskt inriktade försöksverksamhet
kommit att tillvinna sig allt mera erkännande såväl inom
som utom vårt land, och man hade lyckats binda framstående forskare vid
anstalten. Skulle anstaltens verksamhet omläggas, så att en betydande
del av arbetstiden åtginge för meddelande av undervisning, vore detta
liktydigt med ett allvarligt försvagande av grunden för den självständiga
lantbruksvetenskapliga forskningen inom landet. Genom att komplettera
centralanstaltens arbetskrafter medelst inrättandet av ytterligare laborators-
och assitentbefattningar vid anstalten kunde visserligen olägenheten
därav, att de ledande arbetskrafterna vid anstaltens olika avdelningar
i väsentlig mån kopplades ifrån den hittillsvarande huvuduppgiften,
till en viss grad förminskas, men full ersättning kunde på dylikt sätt icke
ernås, enär resultatet utav avdelningarnas forsknings- och försöksverksamhet
i högsta grad vore beroende av föreståndarnas respektive överassistenternas
personliga insatser och initiativ samt av deras direkta övervakande
av arbetets gång.

Inom de sakkunniga hade bragts på tal frågan, huruvida icke vid inrättandet
av en lantbrukshögskola å annan plats än Stockholm centralanstalten
borde flyttas och införlivas med högskolan. Härom hava de sakkunniga
yttrat följande.

Man hade hållit före, att här liksom vid de båda anstalternas förläggning
i Stockholm vissa ekonomiska fördeler skulle vara förenade med en
sådan anordning; detta skulle emellertid tydligen kunna påräknas endast
under förutsättning, att samorganisationen genomfördes på det sätt, att
befattningshavarna vid centralanstalten —- främst avdelningsföreståndarna
— samtidigt vore lärare vid högskolan eller vice versa. Tydligt vore

106 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

emellertid, att en sådan anordning, även om den ur undervisningens synpunkt
skulle vara tänkbar, givetvis måste liksom motsvarande anordning
vid förläggning i Stockholm innebära en betydande nedskrivning av det
vetenskapliga forskningsarbete i jordbrukets tjänst, som vore centralan
staltens uppgift. I stället för att man, såsom i det föregående påvisats, ansett
sig kunna såsom en sekundär fördel av lantbrukskögskolans upprättande
räkna med ett ytterligare väl behövligt tillskott till jordbruksforskningen
i vårt land, skulle här resultatet bliva det rakt motsatta. I den mån
detta icke skulle bliva fallet, måste man giva avkall på förhoppningarna
örn besparingar på detta område; skulle åter centralanstaltens verksamhet
alltjämt i oförminskad omfattning uppehållas, torde man också i det stora
hela få räkna med, att hela dess stora apparat upprätthölles i hela sin vidd.
vilket skulle förutsätta, att full ersättning lämnades för de anstaltens
arbetskrafter, vilka toges i anspråk för högskolans undervisningsverksamhet.
Vilka avsevärda kostnader, en sådan anordning skulle medföra,
läte sig väl tänkas. Det hade i detta sammanhang påpekats, att särskilt
eentralanstaltens underavdelning för mejerihushållning på det sätt, den
för närvarande vore organiserad, väl skulle lämpa sig för att lösgöras från
centralanstalten och infogas i en eventuell ny högre mejeriundervisningsanstalt,
som förmenats dels kunna omhändertaga dess arbetsuppgift och
dels för sitt egentliga ändamål hava en viss fördel av denna utbyggnad.
Även örn man skulle anse sig böra tillerkänna denna uppfattning ett visst
berättigande, så måste det dock väcka stark betänksamhet att på detta
tidiga stadium, innan ännu den eventuella nya undervisningsanstalten
hunnit visa, vilka möjligheter den över huvud taget kunde hava att räkna
med, planera ett sönderbrytande av centralanstaltens organisation. Ett
sådant skulle nämligen bliva en given följd därav, ity att mejeriavdelnin
gen, om ock inom centralanstalten förhållandevis friställd så till organisation
som arbetssätt, dock särskilt på ett område, bakteriologiens, och i
viss mån även på husdjursskötselns uppehölle ett intimt och av omständigheterna
påkallat samarbete med andra verksamhetsområden inom centralanstalten.
På samma sätt som enligt vad ovan sagts frågan örn mejeriavdelningens
vid centralanstalten eventuella utbrytning knappast kunde
sägas vara aktuell förhölle det sig med den större frågan örn centralanstaltens
i dess helhet inordnande i en ny lantbrukshögskola. Även härvidlag
finge med styrka framhållas, att det givetvis måste betraktas som ett
knappast tillåtligt vågspel att vidtaga åtgärder i föreslaget syfte, innan
ännu någon som helst erfarenhet vunnits örn högskolans allmänna förutsättningar
att övertaga jämväl centralanstaltens mångahanda och krävande
arbetsuppgifter. Även den, som tilläventyrs holle före, att en utveckling
i här förevarande riktning vore önskvärd, måste dock erkänna,
att tidpunkten för åtgärder i detta syfte ännu icke vore inne. Detta så
mycket mindre som det förslag till högskolefrågans lösning, vari de sakkunnigas
arbete komme att utmynna, icke torde kunna sägas på något
besvärande sätt föregripa en kombination med centralanstalten, därest en
sådan vid en senare tidpunkt, då detta spörsmål bättre kunde överblickas,
skulle befinnas önskvärd.

Den andra av de sakkunniga angivna möjligheterna till samverkan mellan
lantbrukshögskola och centralanstalt, nämligen att dylik samverkan
Åvägabringas utan att de båda anstalterna uppgiva var sin särskilda or -

107

Kungl. Maj:tx proposition Nr 143.

ganisation, skulle te sig olika, om högskola och centralanstalt förläggas
till samma plats eller örn de förläggas till skilda platser. Beträffande det
första av dessa alternativ hava de sakkunniga ansett, att befattningshavare
vid centralanstalten skulle kunna övertaga viss undervisning vid lantbrukshögskolan.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle nyssnämnda undervisning
kunna beräknas till 220 föreläsningstimmar och 210 övningstimmar.
Örn ifrågavarande anordning hava de sakkunniga yttrat följande.

Endast i något mindre omfattande ämne skulle befattningshavare vid
nämnda anstalt bära huvudansvaret för undervisningen. Å andra sidan
innebure förslaget, att ifrågavarande befattningshavares medverkan vid
berörda undervisning icke i och för sig med nödvändighet skulle medföra
krav på ökning av antalet vetenskapliga arbetskrafter vid centralanstalten,
även örn anordningen torde komma att föra med sig viss minskning i den
ordinarie verksamheten därstädes.

Örn samarbetet mellan lantbrukshögskola och centralanstalt under den
förutsättningen, att centralanstalten även i fortsättningen är förlagd till
Stockholm och lantbrukshögskolan upprättas på annan plats, yttra de
sakkunniga följande.

Förlädes lantbrukshögskolan till annan plats än Stockholm, torde det
icke vara möjligt att åt tjänstemän vid centralanstalten överlämna så stor
del av undervisningen för ämbetsexamen vid högskolan, som eljest ifrågasatts.
I stort sett torde i dylikt fall ifrågavarande tjänstemäns medverkan
vid undervisningen på detta stadium få inskränkas till kortare, utanför
det ordinarie undervisningschemat lagda föreläsningsserier med redogörelse
för forskningens metoder och nyaste resultat på vars och ens speciella
verksamhetsområde. Men även med denna begränsning borde en anknytning
till centralanstalten tillmätas icke ringa betydelse för den högre utbildningen
på jordbruksområdet, varför sådan anknytning under alla för
hållanden borde eftersträvas.

På lantbruksliögskolans högre stadium — omfattande studier för licentiatexamen
och doktorsgrad — torde anknytning till centralanstalten vara
möjlig i sådant avseende, att vissa studerande finge utföra det för nämnda
examina ofta nödvändiga experimentella forskningsarbetet vid . centralanstaltens
olika institutioner och under ledning av institutionsföreståndarna.
Samma skäl, som tidigare anförts för anknytning på
detta stadium till universitet, gällde med lika styrka även i detta
fall. För anknytning till centralanstalten talade emellertid ytterligare
den omständigheten, att verksamheten vid nämnda anstalt vore
speciellt inriktad på jordbruksforskning, vilket givetvis innebure ökade
förutsättningar för ett gynnsamt resultat av samarbetet på detta stadium.
En dylik anordning torde väl även kunna vara till nytta jämväl för centralanstalten,
ty även på dennas verksamhet skulle helt visst den insats i
forskningsverksamheten, som ifrågavarande unga och intresserade kraftei
kunde representera, verka stimulerande och befruktande i mer än ett hänseende.
Forskningsuppgifterna för dessa studerande kunde kanske till och
med i vissa fall tillrättaläggas så, att de inginge såsom lod i respektive
avdelningars planmässiga försöksverksamhet.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, torde vid centralanstaltens olika

Reservation.

108 Kungl. Maj:Is proposition Nr 143.

avdelningar kunna beredas samtidig arbetsplats för tillhopa 10 å 15 studerande
för licentiatexamen. Av förut anförda uppgifter rörande den sannolika
frekvensen på ifrågavarande utbildningss ladima framginge, att
nämnda antal kunde anses representera en betydande del av hela det beräknade
antalet dylika studerande.

En i viss mån avvikande uppfattning i denna fråga har reservationsvis
framförts av tre utav de sakkunniga, nämligen herrar Hedlund, Sköld och
Thomé. Dessa hava i ärendet anfört följande.

»Ett intimt och organiserat samarbete mellan en blivande lantbrukshögskola
och centralanstalten för försöksverksamheten på jordbruksområdet
skulle för båda dessa anstalter vara av synnerligen stor betydelse. Å
ena sidan skulle därigenom högskolan för vissa viktiga undervisningsområden
erhålla högt kvalificerade, specialutbildade vetenskapsmän till lärare,
och högskolans elever skulle få tillfälle till praktisk inblick i försöksverksamhetens
bedrivande, vilket bör vara av stort värde för dem, då
de som konsulenter skola deltaga i det lokala försöksarbetet. A andra
sidan skulle även centralanstaltens försöksmän hava nytta av ett samarbete;
de stå nu tämligen isolerade och löpa lätt risk att ensidigt inrikta sitt
arbete på ett mycket begränsat försöksområde. Denna risk skulle betydligt
minskas, örn de vid sidan av sin försöksverksamhet även finge någon
lärarverksamhet, och kontakten med de unga, som hålla på med att utbilda
sig till vetenskapsmän, skulle verka som en sporre till intensiv och mera
mångsidig vetenskaplig verksamhet. Genom lärarverksamheten komme
man dessutom att utnyttja ytterligare en möjlighet att få forskningens resultat
spridda till allmänheten.

Enligt de sakkunnigas förslag komma lantbrukshögskolan och centralanstalten
att sakna varje organisatorisk förbindelse. De fördelar av ett
samband dem emellan, som ovan antytts, vinnas således icke. Tvärtom
kunna de båda anstalterna komma att stå hindrande för varandra, då det
gäller att erhålla medel för arbetets bedrivande. Då centralanstalten i
viss mån utvecklats från en central för den praktiska försöksverksamheten
till en vetenskaplig forskningsanstalt, Ilar den tagit en uppgift, som i först»
hand bör tillkomma högskolan. Att nu hava samma slags forskningsarbete
delat på tvenne från varandra skilda anstalter måste verka fördyrande
och därför sannolikt även förlamande på detsamma.

På grund av vad ovan anförts hysa vi den uppfattningen, att vid
den högre lantbruksundervisningens nydaning en samorganisation av lantbrukshögskolan
och centralanstalten vore i hög grad önskvärd. Centralanstalten
är emellertid förlagd till Stockholm och man torde få räkna med
att den för närmaste framtiden förblir där. Att till denna stad förlägga
en lantbrukshögskola är, som de sakkunniga påvisat, mindre lämpligt, då
det där icke är möjligt att erhålla nära tillgång till jordbruk av tillräcklig
omfattning och väl utrustat med kreatur och inventarier, vilket allt är
nödvändigt såväl för undervisning som för försök. För närvarande kan
den önskvärda samorganisationen således icke realiseras, då de båda anstalterna
torde komma att förläggas till skilda orter. Vi hålla emellertid
före, att inom en icke allt för avlägsen framtid frågan örn centralanstaltens
förflyttning från Stockholm kommer att bliva aktuell. Det kan icke dröja
länge, förr än man känner och erkänner, att även för centralanstalten saknaden
av jordbruk vid själva anstalten är en mycket allvarlig brist. Vid

109

Kanal. Maj:ts proposition Nr 143.

de två viktigaste avdelningarna, jordbruks- och husdjursavdelningarna,
kunna för närvarande knappast några försök utföras, som föreståndarna
hava möjlighet att i detalj följa. En sådan ordning kan naturligtvis icke
få äga bestånd allt för länge. I samband med frågan örn centralanstaltens
förflyttning hör enligt vår mening också lämpligheten av dess samordnande
med lantbrukshögskolan allvarligt prövas.

Örn vi således för närvarande icke föreslå någon förändring av centralanstaltens
ställning och verksamhet i fråga örn de fack, som även företrädas
av lantbrukshögskolan, gäller detta icke om inejeriförsöken vid centralanstalten.
Dessa försök handhavas av en underavdelning av husdjursavdelningen,
men fråga örn dennas omorganisation till självständig ställning
har redan länge sedan varit väckt. Avdelningen saknar egna lokaler och
är inhyrd hos ett privat mejeriföretag. Detta måste anses som ett provisorium,
och förr eller senare måste avdelningens verksamhet överflyttas
till ett statens mejeri, då det icke kan anses riktigt, att^ statens försöksverksamhet
i längden bedrives hos och därmed i viss mån blir beroende
av ett enskilt företag. Man måste därför räkna med att under alla förhallanden
denna avdelning snart nog måste undergå en förändring. Kostnaderna
härför skulle väsentligen nedbringas, örn mejeriförsöken, fortfarande
organiserade som självständig avdelning, förlädes till anstalten för den
högre mejeriundervisningen, varvid man dessutom skulle vinna alla de
fördelar, som ovan påpekats följa av en samorganisation mellan högre
undervisning och försöksverksamhet. Dessa fördelar skulle i detta fall
bliva ännu mer påtagliga än vid lantbrukshögskolan. Institutet för den
högre mejeriundervisningen blir en relativt liten anstalt med ett fåtal vetenskapligt
utbildade lärare, och det vore därför av stor betydelse för denna
att få ytterligare ett par väl kvalificerade personer bundna vid den. Å
andra sidan vore det för försöksverksamheten av kanske ännu större betydelse
att dess personal komme i direkt samarbete med landets övriga
vetenskapligt utbildade fackmän på mejeriområdet; ett sådant allsidigt
samarbete skulle, hoppas man, kunna resultera i en verkligt fruktbringande
försöksverksamhet.

Givet är, att utbrytandet av mejeriförsöken från centralanstalten och deras
förläggande till den högre mejeriundervisningsanstalten lämpligen bölske
i samband med upprättandet av denna senare, enär anordningarna då
från början kunna inriktas på båda ändamålen, varigenom såväl besparingar
som ökad ändamålsenlighet vinnes. Att uppskjuta avgörandet,
såsom sakkunniga föreslagit, är icke önskvärt även från den synpunkten,
att försöksavdelningen i väntan på detta avgörande sannolikt, får svårt
att under tiden erhålla medel för behövliga förbättringar. Vi vilja därför
förorda, att samtidigt med ordnandet av den högre mejeriundervisningen
åtgärder vidtagas för mejeriförsökens förflyttning från centralanstalten
till anstalten för den högre mejeriundervisningen.»

I ett stort antal av de över högre lantbruksundervisningssakkunnigas
betänkande avgivna yttranden har berörts frågan örn eentralanstaltens förhållande
till en blivande anstalt för högre lantbruksundervisning, och i
åtskilliga av dem har förordats en samorganisation i en eller annan form
av ifrågavarande anstalter.

Yttranden.

Ilo

Kanyl. Martts proposition Nr 143.

Statskontoret Ilar framhållit, att eu organisatorisk förening av lantbrukshögskola
och centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet
enligt statskontorets uppfattning skulle medföra icke oväsentliga besparingar
i jämförelse med en anordning med två självständiga institutioner.
På grund härav och då, att döma av vad tre reservanter bland de sakkunniga
uttalat, frågan örn centralanstaltens förflyttning från Stockholm
inom en icke alltför avlägsen framtid kunde komma att bliva aktuell, syntes
det statskontoret, att frågan örn en dylik organisatorisk förening borde
tagas under förnyat övervägande.

Såsom skäl mot en sammankoppling mellan centralanstalt och lantbrukshogskola
hade de sakkunniga anfört, att en sådan anordning måste medföra,
att centralanstaltens nuvarande huvuduppgift — det vetenskapliga
forskningsarbetet — i hög grad skulle komma att bliva tillbakasatt på.
grund därav, att de ledande tjänstemännen vid anstalten skulle nödgas
använda en väsentlig del av sin tid för undervisningsverksamhet vid lantbrukshögskolan,
vilket enligt de sakkunnigas mening vore liktydigt med ett
allvarligt försvagande av grunden för den självständiga lantbruksvetenskapliga
forskningen inom landet. Häremot torde enligt statskontorets
mening kunna anföras, att vid universiteten bedreves undervisnings- och
forskningsverksamhet hand i hand och lämpligheten av en sådan anordning
hade vid flera tillfällen framhållits.

Lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut har förklarat sig fullständigt
dela den i förberörda reservation uttryckta tanken, att centralanstaltens
jordbruks- och husdjursavdelningar vid eventuell förflyttning lämpligen
kunde samordnas med lantbrukshögskolan.

Styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut har ansett, att frågan
örn den högre lantbruksundervisningens ordnande borde lösas genom att
de båda förefintliga lantbruksinstituten gåves en för forskning och undervisning
värdig, utformning. Förverkligandet av denna plan syntes enligt
styrelsens mening kunna ske därigenom, att centralanstalten avvecklades
och dess verksamhet helt förlädes till instituten, till vilka även anstaltens
framstående vetenskapliga krafter kunde knytas. — Institutets lärarråd
har i särskilt yttrande uttalat sig i samma riktning.

A.v rikets 26 hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava 7, nämligen
Kalmar läns norra, Kalmar läns södra, Malmöhus läns, Skaraborgs läns.
Värmlands läns, Västmanlands läns oell Västernorrlands läns, direkt uttalat
sig för en förläggning till samma plats av högskola och central
anstalt, och 7 andra hushållningssällskaps förvaltningsutskott, nämligen
Uppsala läns, Östergötlands läns, Blekinge läns, Hallands läns, Älvsborgs
iåns norra, Älvsborgs läns södra och Jämtlands läns, antingen föreslagit
ytterligare utredning angående samfbryggning av centralanstalt och
Santbrukshögskola eller också i annan form uttalat sympatier för sådaTi
anordning.

I samma riktning hava även Sveriges allmänna lantbrukssällskap och
Sveriges lantbrukslärarförbund uttalat sig.

En samorganisation mellan lantbrukshögskolan och centralanstalten av
-tyrkes däremot av lantbruksstyrelsen, lantbruksakademien, styrelsen föi
centralanstalten samt centralanstaltens nämnd. I dessa yttranden hava
i allmänhet de av sakkunniga anförda synpunkterna understrukits.

Slutligen må i detta sammanhang omnämnas, att större akademiska krm -

lil

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

sistoriet i Lund Ilar framhållit, att det hade varit ömkligt, att de sakkunniga
mera ingående prövat möjligheten av att utbygga de håda befintliga
instituten i och för en högre lanthruksundervisning och att förlägga den
egentliga vetenskapliga forskningen inom jordbruksområdet till centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Vad särskilt beträffar den i högre lantbruksundervisningssakkunnigas
betänkande ävensom i förberörda, betänkandet vidfogade reservation diskuterade
frågan om eventuell förflyttning av centralanstaltens
underavdelning för mejerihantering till en högre
mejeriundervisningsanstalt å annan plats än lantbrukshögskolans förläggningsort,
finnas i vissa yttranden direkta uttalanden på denna punkt.

I samtliga dessa yttranden framhållas olägenheterna av att genom en sådan
förflyttning sönderbryta den nuvarande centralanstalten.

I demia riktning yttra sig lantbruksstyrelsen, styrelsen för centralanstalten,
centralanstaltens nämnd, hushållningssällskapets förvaltningsutskott
i Skaraborgs, Värmlands och Västernorrlands län, Sveriges lantbrukslärarförbund
och svenska mejerikonsulentföreningen. Ur yttrandet
av centralanstaltens hämnd må följande anföras.

Den i förberörda reservation föreslagna åtgärden att förflytta mejeriförsöken
till Alnarp skulle betyda, bland annat, ett fullständigt avbrytande
av det nu pågående synnerligen viktiga samarbetet med husdjurs- och
bakteriologiska avdelningarna. Vad den bakteriologiska avdelningen beträffade
skulle förflyttningen i verkligheten betyda en högst avsevärd inskränkning
i dess verksamhet eller med andra ord ett nedläggande av den
del av verksamheten, som omfattade mejeribakteriologiska försök av mera
praktisk natur. Nyssnämnda avdelningar, vilka under sin fortsatta verksamhet
nödvändigtvis komme in på dylika frågor, skulle även genom en
förflyttning praktiskt taget bliva i avsaknad av den rådgivande instans i
mejerifrågor, som nyssnämnda underavdelning hittills för dem varit. . I
reservationen erinrades örn mejeriförsökens provisoriska förläggning till
ett privat mejeriföretags lokaler och örn nödvändigheten av att denna viktiga
del av centralanstaltens verksamhet inom kort bleve föremål för en
nyorganisation. Samtidigt som nämnden ville betona önskvärdheten av
att försöksväsendet på mejeriområdet bereddes en mera tryggad ställning
och i organisatoriskt hänseende jämställdes med centralanstaltens övriga
avdelningar kunde nämnden icke finna, att, örn så skedde, det därför vore
vare sig nödvändigt eller önskvärt, att mejeriförsöken utbrötes från centralanstalten
och förlädes till högre mejeriundervisningsanstalten vid Alnarp,
detta så mycket mindre som även landets mera centrala delar vore i
behov av en verksamhet på detta område.

Såsom redan tidigare omnämnts, har i anledning av vad i ärendet framkommit
en särskild, mera ingående utredning verkställts beträffande centralanstaltens
och en blivande högre lantbruksundervisnings inbördes
ställning. Jag övergår nu till att i korthet redogöra för innehållet av
ifrågavarande genom särskilda utredningsmän verkställda utredning.

Utredningsmännen hava till en början lämnat en redogörelse för central

(J tidnings--männen arga
ende försöksverksamheten

m. m.

112

Kungl. Majus proposition Nr 143.

anstaltens tillkomst och utveckling ävensom för dess organisation och nuvarande
resurser. I ett följande kapitel har redogjorts för uppkomsten
av frågan örn centralanstaltens förflyttning.

Därefter hava utredningsmännen övergått till att angiva de allmänna
riktlinjer, som de ansett sig höra lägga till grund för sin utredning. Vad
därvid först angår frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande
hava utredningsmännen anfört följande.

1 ^ei1 följande utredningen hade utredningsmännen ansett sig böra utgå
därifrån, att den högre lantbruksundervisningen komme att organiseras i
huvudsaklig överensstämmelse med vad högre lantbruksundervisningssak .

,ni^Fa i sitt den 12 november 1927 avgivna betänkande i ämnet föreslågit.
Sålunda förutsattes, att vid Ultuna upprättades en lantbrukshögskola
Alnarp en anstalt för agronomutbildning, båda av den typ som i
berörda betänkande betecknats såsom huvudalternativ A. Beträffande
den högre mejeriundervisningen, vilken lantbruksundervisningssakkunniga
ansåge böra förläggas till Alnarp, hade utredningsmännen emellertid,
med hänsyn till från olika håll gjorda uttalanden till förmån för sammanförande
av den högsta lantbruksundervisningen och den högsta mejeriundervisningen
till en plats, ansett sig böra alternativt räkna med att den
högre mejeriundervisningen förlädes till Ultuna.

Utredningsmännen övergå därefter till frågan örn försöksverksamhetens
omfattning i allmänhet.

Utredningsmännen hade ansett sitt uppdrag i stort sett vara att verkställa
en undersökning rörande den nu vid centralanstalten bedrivna verksamhetens
sammanförande i större eller mindre omfattning med den högre
lantbruksundervisningen. Utredningsmännen hade därför icke ansett det
ingå i deras uppgift att upptaga till granskning den frågan, huruvida
omfattningen av försöksverksamheten i vårt land kunde anses tillfredsställande
eller i vad mån utvidgningar på olika punkter kunde anses påkallade.
Ej heller hade utredningsmännen ansett sig böra upptaga det
spörsmålet till behandling, huruvida centralanstalten såsom sådan redan
vid nuvarande förläggning genom olika åtgärder kunde förväntas erhålla
gynnsammare betingelser för sin verksamhet, än som nu vore till finnandes.
Med hänsyn till den stora betydelse, som forsknings- och försöksverksamheten
på jordbruksområdet hade för hela lantbrukets utveckling,
hade utredningsmännen emellertid vid uppgörande av olika alternativa
förslag till försöksverksamhetens organisation så vitt möjligt sökt tillgodose,
att den nu vid centralanstalten bedrivna försöksverksamheten efter
eventuell förflyttning skulle kunna upprätthållas i en omfattning, som
icke bleve mindre än förut.

Den allmänna planläggningen av utredningen hava utredningsmännen
skisserat på följande sätt.

Avdelningen för husdjursskötsel och mejerihantering vid centralanstalten
omfattade en underavdelning för husdjursskötsel och en underavdelning
för mejerihantering. Skulle försöksverksamheten på ifrågavarande
områden helt eller delvis förflyttas, borde enligt utredningsmännens mening
de båda underavdelningarna organiseras såsom i förhållande till varandra
självständiga avdelningar. I den följande utredningen bortsåges

113

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

till en början från försöksverksamheten på mejeriområdet, då denna eventuellt
kunde tänkas bliva flyttad till annan plats än lantbrukshögskolans
förläggningsort.

Centralanstaltens avdelning för lantbruksbotanik hade till uppgift att
verkställa undersökningar rörande de odlade växternas livsvillkor och
förädling samt sjukdomar, under det att den lantbruksentomologiska avdelningen
hade till uppgift att verkställa undersökningar rörande för
lantbruket nyttiga och skadliga insekters och andra mindre skadedjurs
levnadssätt och livsvillkor m. m. Av skäl, som längre fram närmare utvecklades,
ansåge utredningsmännen att, därest centralanstalten eller i
varje fall större delen därav komme att förflyttas, en växtskyddsanstalt
borde upprättas, omfattande tre avdelningar, nämligen en växtpatologisk,
en entomologisk samt en upplysnings- och administrativ avdelning. Ifrågavarande
anstalt borde vid sådant förhållande övertaga lantbruksentomologiska
avdelningens uppgifter ävensom de uppgifter av växtpatologisk
karaktär, som nu åvilade lantbruksbotaniska avdelningen.

De ytterligare uppgifter, som lantbruksbotaniska avdelningen hade sig
förelagda — rörande de odlade växternas livsvillkor och förädling — syntes,
därest i enlighet med vad ovan förutsatts en växtskyddsanstalt komme
att upprättas, lämpligen böra överföras på lantbrukshögskolans institution
för botanik. Denna institution, som enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas
förslag skulle förestås av en professor, borde enligt utredningsmännens
mening i samband därmed utrustas med ännu en professur.
Av de båda professurerna borde den ena huvudsakligen omfatta
växtfysiologi och den andra hava huvudvikten förlagd till ärftlighetslärans
område.

Utöver nu angivna grenar omfattade försöksverksamheten vid den nuvarande
centralanstalten ytterligare fyra avdelningar, nämligen jordbruks-,
husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningarna. Med husdjursavdelningen
förstodes här och i det följande underavdelningen för
husdjursskötsel vid den nuvarande centralanstalten. Vägande skäl syntes
tala för att ifrågavarande fyra försöksavdelningar även i fortsättningen
bleve förlagda till en och samma plats. Men även örn ändring härutinnan
skulle anses motiverad, stöde de olika avdelningarna varandra dock så
nära, att de vid förevarande utredning lämpligen syntes böra behandlas i
ett sammanhang.

Beträffande de vid utredningen tillämpade principerna i övrigt hava
utredningsmännen meddelat följande.

Vid den verkställda utformningen av de olika alternativen för organisationen
av försöksverksamheten inom skilda delar av jordbruksområdet
hade utredningsmännen i den utsträckning, som varit möjlig, anknutit sin
utredning till förberörda förslag till den högre lantbruksundervisningens
ordnande. Vid beräkning av de utav en eventuell förflyttning av centralanstalten
föranledda kostnaderna hade utredningsmännen ävenledes sökt
tillämpa av högre lantbruksundervisningssakkunniga använda normer.

Vid den fortsatta utredningen hava utredningsmännen först upptagit
till behandling frågan om cn förflyttning av försöksverksamheten pä
jordbruks-, husdjurs-, kemiska och bakteriologiska områdena samt — delvis
— botaniska området. Med avseende på anknytandet av dessa förBihang
till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. V2Ö höft. (Nr Vi3.) 8

114

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

söksgrenar till anstalt för högre lantbruksundervisning hava utredningsmännen
anfört följande allmänna synpunkter.

Den försöksverksamhet, varom här vore fråga, motsvarade verksamheten
vid jordbruks-, husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningarna
vid den nuvarande centralanstalten samt dessutom den verksamhet vid
centralanstaltens botaniska avdelning, vilken avsåge de odlade växternas
livsvillkor och förädling. Beträffande sistnämnda verksamhet hade utredningsmännen
redan i det föregående under vissa förutsättningar uttalat
sig för dess införlivande med lantbrukshögskolan, och formerna härför
syntes röna ringa inflytande av vilka anordningar, som kunde synas
lämpliga för annan försöksverksamhets anknytande till högskolan.

Med avseende på återstående fyra försöksavdelningar syntes olika möjligheter
föreligga, när det gällde att i större eller mindre omfattning sammanföra
dem med lantbrukshögskolan. Såsom redan förut anförts, syntes
vägande skäl tala för att ifrågavarande försöksavdelningar förlädes till
samma plats. I första hand torde detta gälla jordbruks- och husdjursavdelningarna.
Visserligen saknades icke från utlandet exempel därpå, att
försöksverksamhet på jordbruksområdet och på husdjursområdet med
framgång kunde hedrivas vid till olika platser förlagda institutioner, men
det syntes uppenbart, att icke obetydliga fördelar kunde vara att vinna
genom det intima samarbete mellan försöksmän tillhörande de olika försöksområdena,
vilket endast kunde komma till stånd vid lokal förening
av institutionerna. En av husdjursavdelningens viktigare uppgifter hade
ju varit och komine i fortsättningen att bliva att syssla med olika utfodringsspörsmål,
och det borde då för den vara av stor betydelse att stå i
nära kontakt med den institution, som hade till uppgift att bedriva försöksverksamhet
rörande, bland annat, odlingen av de hemmaproducerade
fodermedlen. För lösandet av vissa försöksuppgifter torde det för övrigt
över huvud taget vara nödvändigt, att ifrågavarande håda försöksavdelningar
intimt samarbetade.

Vad därefter anginge verksamheten vid kemiska och bakteriologiska
försöksavdelningarna, hade denna i icke ringa grad till uppgift att underbygga
och stödja försöksverksamheten på jordbruks- och husdjursområdena,
samtidigt som den i viss utsträckning borde hämta impulser från
dessa försöksområden. Härav följde, att det icke gärna kunde vara lämpligt
att, därest jordbruks- och husdjursavdelningarna förflyttades till Ultuna,
bibehålla kemiska och bakteriologiska avdelningarna vid Experimentalfältet.
Utredningsmännen hade icke heller ansett sig höra upptaga
en sådan form för organisationen av försöksverksamheten till närmare
prövning. Med hänsyn till att vissa skäl däremot syntes kunna anföras
för bibehållande av jordbruks- och husdjursavdelningarna vid Experimentalfältet
hade utredningsmännen ansett den anordningen innebära en
möjlighet värd att undersökas, då utav ifrågavarande fyra försöksavdelningar
endast avdelningarna för kemi och hakteriologi flyttades till lantbrukshögskolan.
Sistnämnda avdelningar skulle nämligen då kunna erhålla
nära anknytning till verksamheten vid högskolans institutioner för
jordbruk och husdjursskötsel, vilket sannolikt skulle innebära en tillfredsställande
kontakt med viktigare problem inom dessa fackområden. Anordningen
förutsatte givetvis, att jordbruks- och husdjursavdelningarna
erhölle de ökade laboratorieutrymmen och den särskilda personal, som
kunde erfordras för utförande av olika utav avdelningarnas arbetsuppgifter
föranledda driftsanalyser.

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

115

Till motivering för upptagandet av olika alternativ för den nu avhandlade
delen av utredningen hava utredningsmännen ytterligare anfört följande.

Med avseende på formen för ifrågavarande försöksverksamhets anknytande
till lantbrukshögskolan kunde man tänka sig två pricipiellt olika
anordningar. Den ena skulle innebära, att försöksverksamheten organiserades
i form av en särskild, med högskolan i vissa hänseenden sidoordnad
anstalt. Befattningshavare vid försöksanstalten skulle enligt detta system
endast i mindre omfattning meddela undervisning vid högskolan.
Den andra tänkbara anordningen vore, att försöksverksamheten så att
säga införlivades i lantbrukshögskolans verksamhet. Gemensamma institutioner
borde då inrättas för undervisnings- och försöksverksamhet inom
de olika områdena, och ansvaret för såväl undervisning som försöksverksamhet
inom visst område konung att i större utsträckning förenas på en
hand. Utredningsmännen hade till behandling upptagit håda dessa möjligheter.
Sålunda komme utredningsmännen i det följande att under alternativ
A redogöra för, på vad sätt de fyra försöksavdelningarna — jordbruks-,
husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningarna — kunde
tänkas organiserade i form av en till platsen för lantbrukshögskolan förlagd
fristående försöksanstalt, och under alternativ B skulle behandlas
en organisationsform, innebärande att samtliga ifrågavarande försöksavdelningar
tänktes direkt införlivade med lantbrukshögskolan.

Såsom ett tredje alternativ för försöksverksamhetens organisation hade
utredningsmännen ansett sig höra upptaga ett system, som innebure tilllämpning
av håda de organisationsformer, som läge till grund för alternativen
A och B. Sålunda förutsattes i detta fall, att vid förflyttning av
centralanstaltens jordbruks-, husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningar
till platsen för en blivande lantbrukshögskola de båda förstnämnda
avdelningarna skulle tillsammans hilda en med högskolan sidoordnad
försöksanstalt, medan avdelningarna för kemi och bakteriologi
skulle införlivas med högskolan. Alternativ C hade ansetts vara förtjänt
av att göras till föremål för utredning icke minst av den anledningen, att
detta alternativ mera än de föregående toge hänsyn till den olikhet i fråga
örn natur och arbetssätt, som förelåge beträffande de fyra försöksavdelningarna
och som vore av betydelse när det gällde att bedöma, vilken
form som kunde synas lämplig för deras anknytning till högskolan.

Slutligen hade utredningsmännen, såsom redan anförts, ansett sig böra
räkna jämväl med den möjligheten, att centralanstaltens jordbruks- och
husdjursavdelningar även i fortsättningen bleve förlagda till Experimentalfältet,
under det att avdelningarna för kemi och bakteriologi förflyttades
till platsen för högskolan. Denna organisationsplan — alternativ D
— skilde sig från motsvarande plan vid alternativ C i huvudsak endast
däruti, att den fristående försöksanstalten förutsattes vara förlagd till
Experimentalfältet i stället för till platsen för lantbrukshögskolan.

För ifrågavarande fyra avdelningar av försöksverksamheten hava utredningsmännen
således till närmare behandling upptagit nedannämnda
fyra alternativ, nämligen

1) de fyra avdelningarna tänkas tillsammans bilda en till platsen för
lantbrukshögskolan förlagd fristående försöksanstalt (i det följande betecknat
såsom alternativ A);

116 Kungl. Martts proposition Nr 143.

2) samtliga fyra avdelningar tänkas införlivade med lantbrukshögskolan
(alternativ B);

3) jordbruks- och kusdjursavdelningarna tänkas tillsammans bilda en
till platsen för lantbruksbögskolan förlagd fristående försöksanstalt, medan
avdelningarna för kemi och bakteriologi tänkas införlivade med lantbrukshögskolan
(.alternativ C);

4) jordbruks- och husdjursavdelningarna tänkas vara även i fortsättningen
förlagda till Experimentalfältet, medan avdelningarna för kemi
och bakteriologi tänkas införlivade med lantbrukshögskolan (alternativ D).

Beträffande samtliga nu angivna fyra alternativ förutsätta utredningsmännen
i anslutning till vad tidigare anförts, att den del av verksamheten
vid centralanstaltens botaniska avdelning, som avser de odlade växternas
livsvillkor och förädling, införlivas med lantbrukshögskolan.

Rörande innebörden av de nämnda fyra alternativen hava utredningsmännen
anfört i huvudsak följande.

Alternativ A: De fyra försöksavdelningarna organiseras i form av en

till platsen för högskolan (Ultuna) förlagd fristående försöksanstalt.

Ehuru försöksverksamheten vid detta alternativ förutsättes skola omhänderhavas
av en särskild försöksanstalt och således intaga en gentemot
lantbrukshögskolans verksamhet självständig ställning, torde dock enligt
utredningsmännens mening förläggningen till samma plats av de båda
anstalterna innebära vissa svårigheter att giva åt dem var sin fullt självständiga
organisation. Även örn försöksanstalten i stort sett utrustades
med egna försöksarealer och djurbesättningar, torde det likväl i åtskilliga
fall komma att visa sig nödvändigt, att vid Ultuna förefintliga anordningar
och resurser i viss mån utnyttjades både av högskolan och av försöksanstalten.
Sålunda torde det icke vara möjligt att vid Ultuna ställa till
försöksanstaltens förfogande en särskild försöksgård med jordarter av så
skilda slag och i övrigt av den beskaffenhet, att icke försök i viss utsträckning
behövde anordnas jämväl å annan närbelägen och för ändamålet disponibel
mark. Det torde icke heller vid förläggning till Ultuna bliva möjligt
att förse försöksanstalten med så stora egna djurbesättningar av olika
slag, att icke i vissa fall komplettering kunde behöva företagas från den
vid högskolans jordbruk förefintliga djurstocken. Vad beträffar den
kemiska avdelningen av försöksanstalten kunde det måhända, framhålla
utredningsmännen, befinnas lämpligt, att jämväl vissa av försöks- och
forskningsuppgifter vid högskolans institutioner föranledda drifsanalyser
utföras vid avdelningens för ändamålet utrustade laboratorier.

Men även på annat sätt anse utredningsmännen en viss gemenskap mellan
de båda anstalterna vara önskvärd. Sålunda torde det vara lämpligt,
att anstalterna erhålla gemensamt bibliotek, och sannolikt torde det även
vara möjligt och förenat med vissa fördelar, att kamrerargöromålen för
de båda anstalterna sammanfördes på en hand.

Vid övervägande av frågan örn försöksanstaltens organisation under den
förutsättning, alternativ A innebär, hava utredningsmännen kommit till
den uppfattningen, att försöksanstalten lämpligen bör intaga en ställning

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

i förhållande till lantbrukshögskolan, som närmast överensstämmer med
den ställning, statens skogsförsöksanstalt intager till skogshögskolan.
Detta innebär, bland annat, att en gemensam styrelse skall finnas för försöksanstalten
och högskolan. Den enhetlighet i ledningen, som en dylik
anordning innebär, är av betydelse även i sådant avseende, att den för
högskolan tillsatta styrelsen, som skall hava till uppgift, bland annat, att
bestämma omfattningen av olika lärares undervisningsskyldighet, får möjlighet
att besluta angående arten och omfattningen jämväl av den mera
begränsade undervisning, som vissa befattningshavare vid försöksanstalten
kunna anses böra hava till åliggande att meddela.

Enär förevarande alternativ i huvudsak endast innebär en förflyttning
av centralen för försöksverksamheten på ifrågavarande områden från Experimentalfältet
till Ultuna utan ingripande förändringar i anstaltens organisation,
bliva även dess försöksuppgifter i stort sett desamma som inom
motsvarande avdelningar vid centralanstaltens nuvarande förläggning.
Beträffande avdelningen för bakteriolog! blir emellertid under de givna
förutsättningarna en viss begränsning i ämnesområde för försöksuppgifterna
oundviklig. För närvarande bär avdelningen till uppgift att verkställa
undersökningar och utredningar rörande bakteriers livsverksamhet,
särskilt med hänsyn till deras inverkan på jordens fruktbarhet, växters
och djurs näringsupptagande samt förändringar hos mjölk och mejeriprodukter.
Undersökningarna på mjölkhushållningens område utföras emellertid
för närvarande i intim samverkan med underavdelningen för mejerihantering,
och skulle försöksverksamheten på mejeriområdet framdeles
förläggas till annan plats, än vad fallet blir med bakteriologiska avdelningen,
torde den senare komma att sakna förutsättningar för en mera omfattande,
praktiskt inriktad försöksverksamhet på mjölkbakteriologiens område.
.

Beträffande för s ö h s nili rine vt s medverkan vid högskoieundervisningen hade
högre lantbruksundervisningssakkunniga räknat med, att vid samförläggning
av försöksanstalt och lantbrukshögskola vederbörande befattningshavare
vid försöksanstalten skulle hava förslagsvis följande undervisningsskyldighet:
.

föreståndaren eller överassistenten (försöksledaren) vid anstaltens jordbruksavdelning
40 föreläsnings- och 40 övningstimmar;

föreståndaren eller laboratorn vid anstaltens husdjursavdelning 30 föreläsnings-
och 50 övningstimmar;

föreståndaren eller laboratorn vid anstaltens kemiska avdelning 25 föreläsnings-
och 25 övningstimmar; samt

föreståndaren vid anstaltens bakteriologiska avdelning 35 ioreläsningsoch
60 övningstimmar.

Därutöver borde på lantbruksundervisningens högre stadium sådan anknytning
finnas mellan högskola och försöksanstalt, att vissa studerande
finge utföra det för högre examina ofta nödvändiga experimentella forskningsarbetet
vid anstaltens olika institutioner och under ledning av institutionsföreståndarna.

Utredningsmännen anse, att vid förevarande alternativ för försöksverksamhetens
organisation befattningshavare vid försöksanstalten böra kunna
tagas i anspråk för lantbruksundervisningen uti stort sett den omfattning,
som högre lantbruksundervisningssakkunniga enligt vad ovan anförts
föreslagit vid samförläggning av högskola och försöksanstalt. Dock kan
det enligt utredningsmännens mening måhända vara önskvärt, att en viss

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

dp av ifrågavarande undervisning lägges utanför det ordinarie undervismngsschemat
i stallet far formen av kortare föreläsningsserier med redogörelse
för försöksverksamhetens metoder och nyaste resultat på vars
och ens speciella område.

Behovet av arbetskrafter vid försöksanstalten hava utredningsmännen
ansett kunna beräkna hilva lika stort som det nu är vid de fyra a§v centralanstaltens
avdelningar, som tillsammans skulle bilda den nya försöksan hlvare

videann«ft01HtSalta ande.rvispngsskyldigheten för vissa befattningsr
„ d a ?ta.lt1e?.1kunie visserligen tänkas behöva kompenseras genom
ytterligaie arbetshjälp för försöksverksamheten, och anstaltens mindre
centrala lage efter forflyttningen, särskilt i kommunikationshänseende
prwVfl3" mahanda anföras såsom ytterligare skäl för ökning i antalet
arbetskrafter, men a andra sidan torde i vissa fall någon arbetsbesparing
kunna einas genom rationell planläggning och utrustning av institutions fö!Swvhi

v,ldare bo™ de efter förflyttningen i vissa avseenden rikare
f? • soksmojhgheterna a forläggningsplatsen innebära, att beträffande åtskilliga
forsoksuppgif ter arbetsåtgången sannolikt blir något mindre än
Pffadniagsnmannen hälla för troligt, att nu angivna skäl för öknmg
och för minskning av arbetskraften i stort sett uppväga varandra
och att under förutsättning av oförändrad omfattning av försöksverksamheten
behovet av arbetskrafter för ifrågavarande verksamhet kan beräk f

“efintl™beho^rrenS8tämma ^ Under nuvarande organisation

I överensstämmelse härmed hava utredningsmännen föreslagit följande
befattningshavare för de olika avdelningarna:
pör jordbruksavdelningen: 1 avdelningsföreståndare (B 30)

1 försöksledare (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode å 4,800 kr.),

2 assistenter (arvode å 3,600 kr.).

För husdjursavdelningen: 1 avdelningsföreståndare (B 30)

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode å 4,800 kr.),

2 assistenter (arvode å 3,600 kr.).

För kemiska avdelningen: 1 avdelningsföreståndare (B 30)

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode å 4,800 kr.),

2 assistenter (arvode å 3,600 kr.).

För bakteriologiska avdelningen: 1 avdelningsföreståndare (B 30)

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode å 4,800 kr.).

En av avdelningsföreståndarna skulle fungera såsom chef för anstalten,
i »j ^ttnmgshavare vid försöksanstalten har räknats med ett

kanslibiträde, en maskinist och tre vaktmästare. Bibliotekarie och kamrerare
skulle försöksanstalten hava gemensamt med högskolan
. Avlöningsstaten, budgettekniskt beräknad, skulle efter avdrag för visst
inbesparat speciallärararvode vid högskolan komma att sluta på 156 622
kronor. ’

Såsom i det föregående anförts, hava utredningsmännen vid fullgörandet
av sitt uppdrag utgått ifrån att försöksverksamheten efter eventuell

119

Kungl, May.ts proposition Nr 143.

förflyttning kommer att bedrivas i en omfattning, som icke blir mindre än
förut Detta innebär, bland annat, att behovet av lokalutrymmen blir i
stort sett oförändrat. De för närvarande av jordbruks- och husdjursavdelningarna
disponerade lokalerna måste emellertid betecknas såsom otillräckliga,
och förslag hava också tidigare vid upprepade tillfallen iramställts
i syfte att bereda dessa två avdelningar okade utrymmen. Skola
ifrågavarande avdelningar förflyttas, torde därför deras behov av mstitutionslokaler
böra i samband med förflyttningen bättre tillgodoses.
Kemiska och bakteriologiska avdelningarna hava helt nyligen erhållit
ökade laboratorieutrymmen, och för deras del ar vid nuvarande förläggning
frågan örn ytterligare utvidgning icke aktuell. Därest avdelningarna
skola förflyttas till annan plats och i samband darmed ny mstitutionsbyggnad
uppföras, torde det emellertid vara lämpligt att i viss utsträckning
taga hänsyn till framtida utveckling av försöksverksamheten.
Utredningsmännen hava därför ansett sig bora aven beträffande sist
nämnda avdelningar räkna med någon örn ock jämförelsevis ringa ökning

av lokalutrymme. .... ,

Utredningsmännen hava utarbetat preliminärt förslag till en tor de
fyra försöksavdelningarna gemensam institutionsbyggnad, innehallande
en nyttig golvyta av 1,810 m2. Vidare har räknats med bostadshus forare
vaktmästare, försökslada, försöksstall, växthus och förrådshus samt vissa

andra yttre anläggningar. . ... ... ... ,o1

Kostnaderna för byggnader och andra anläggningar for försöksanstalten
hava ansetts kunna beräknas till 638,000 kronor. ......

Förlägges försöksanstalten till samma plats som lantbrukshogskolan,
bör enligt utredningsmännens mening vid denna uppföras en särskild biblioteksbyggnad,
som utredningsmännen beräknat komma att kosta 150,00U
kronor Samtidigt skulle emellertid kunna vinnas en besparing i vissa
andra byggnadskostnad»- för högskolan av omkring 35,000 kronor.

Kostnaderna för specialinredning och inventarier för försöksanstalten
hava utredningsmännen beräknat till i avrundat tal 47,000 kronor.

De årliga driftkostnaderna — oberäknat löner och arvoden till olika
befattningshavare - för en till Ultuna förlagd försöksanstalt enligt alternativ
A skulle enligt utredningsmännens beräkningar kunna vantas

uppgå till 144,000 kronor.

Såsom redan nämnts, hava utredningsmännen tänkt sig, att vid alla
fyra alternativen (A, B, C och D) den del av centralanstaltens lanitbruksbotaniska
avdelning, som avser de odlade växternas livsvillkor (växtfysiologi)
och förädling skulle överflyttas på lantbrukshögskolans botaniska
institution, som i samband därmed borde utvidgas till att omfatta två
professurer, den ena avseende i främsta rummet växtfysiologi och den
andra huvudsakligen ärftlighetslära. En sådan anordning skulle vara
värdefull även ur undervisningens synpunkt genom den ökade specialicering
av lärarkrafter, som därav skulle bliva följden.

För den sålunda utvidgade lantbruksbotaniska institutionen vid högskolan
hava utredningsmännen föreslagit följande befattningshavare.

3) växtfysiologi m. m.,

1 professor (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21).

1 amanuens (arvode å 1,200 kr.),

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

2) ärftlighetslära m. m.,

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode å 3,600 kr.).

Enär högre lantbruksundervisningssakkunniga för den botaniska institiihonen
räknade med en professor och en amanuens, skulle sålunda den
genom institutionens utvidgning förorsakade ökningen i antalet befattningshavare
omfatta en professor, en förste assistent och en assistent. För
högskolan medför ifrågavarande utvidgning en beräknad ökning i lönekostnader
av 20,130 kronor.

Den ifrågasatta utvidgningen av botaniska institutionen motiverar vidare
en viss ökning i lokalbehovet vid högskolan. Utredningsmännen
hava beräknat denna ökning till 320 ms golvyta. Ifrågavarande lokaler
skulle kunna inrymmas i den nuvarande s. k. elevbyggnaden vid Ultuna
och därigenom endast förorsaka en inredningskostnad av 26,700 kronor.
För försöksverksamheten i botanik skulle vidare erfordras ett växthus,
en glasfall, en försöksloge med torkball och redskapsbod för försök i växtfysiologi
samt en försöksloge för försöksverksamheten i ärftlighetslära
med växtförädling.

Den av botaniska institutionens utvidgning förorsakade sammanlagda
ökningen i byggnadskostnader hava av utredningsmännen beräknats till
71,700 kronor.

För specialinredning, inventarier m. m. skulle tillkomma ett engångsbelopp
av 30,000 kronor.

Den sammanlagda ökningen i årliga driftkostnader för högskolan genom
berörda utvidgning av den botaniska institutionen har av utredningsmännen
beräknats till 8,000 kronor.

Alternativ B: De fyra försöksavdelningarna införlivas med lantbruks högskolan

(Ultuna).

De fyra här avsedda avdelningarna för försöksverksamhet — jordbruks-,
husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningarna -— tänkas
vid detta alternativ bliva direkt inordnade i motsvarande institutioner
vid lantbrukshögskolan, vilket i realiteten innebär, att samma person
skulle komma att bära huvudansvaret för såväl försöksverksamheten som
den högre lantbruksutbildningen inom visst område. Det är tydligt, att
vid denna förutsättning organisationen i allt väsentligt måste bliva gemensam
för undervisningsverksamheten och försöksverksamheten. Sålunda
måste håda lyda under en och samma styrelse, och för hela den
förenade anstalten borde finnas en chef såsom ledare särskilt i administrativt
hänseende. Enär håda grenarna av verksamheten vid den organisationsform,
som här förutsättes, såväl beträffande personal som i fråga
örn materiella resurser skulle bliva intimt förenade, anse utredningsmännen
det vidare vara nödvändigt, att ekonomien bleve gemensam för försöksverksamheten
och undervisningsverksamheten.

Med avseende på viss försöksverksamhet på det botaniska området gäller
vad i det föregående under alternativ A anförts.

.De försöksuppgifter, som nu åligga centralanstaltens jordbruks-, husdjurs-,
kemiska och bakteriologiska avdelningar, torde höra uti stort sett
oförändrad omfattning övertagas av lantbrukshögskolan, därest avdel -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

121

ningarna införlivas med denna. Med avseende på ifrågavarande försöksuppgifters
fördelning på olika institutioner vid högskolan hava utredningsmännen
tänkt sig följande anordningar.

Försöksverksamheten på det kulturtekniska området, vilken nu åvilar
centralanstaltens jordbruksavdelning, synes böra omhänderhavas av den
kulturtekniska institutionen vid högskolan.

Den återstående och mest omfattande delen av jordbruksavdelning ens
nuvarande verksamhet synes höra stå under enhetlig ledning. Högre
lantbruksundervisningssakkunniga hava för undervisningen i jordbrukslära
vid lantbrukshögskolan föreslagit två professurer, nämligen en i allmän
jordbrukslära och en i växtodlingslära. Skola de hela landet omfattande
jordbruksförsöken inordnas i högskolans verksamhet, synes det
vara ändamålsenligt, att högskolans institutioner för undervisningen i allmän
jordbrukslära och i växtodlingslära tillsammans med den införlivade
försöksverksamheten bilda en enda större institution: institutionen för
jordbrukslära. Den ena av institutionens båda professorer bör vara prefekt
för institutionen. Vid Ultuna bör vardera professorn hava särskilda
försöksfält av erforderlig storlek till sitt förfogande, eventuellt en mindre
försöksgård.

För åstadkommande av önskvärd enhetlighet beträffande den lokala
försöksverksamheten i landet -— varmed i detta sammanhang förstås såväl
vid försöksgårdar eller direkt från högskolan bedriven försöksverksamhet
å andra platser som även den försöksverksamhet, som anordnas i
samarbete med hushållningssällskapen — bör ifrågavarande försöksverksamhet
stå under ledning av ett försöksråd, som bör hava till uppgift att
behandla frågor av försöksteknisk art. I försöksrådet böra professorerna
i allmän jordbrukslära och i växtodlingslära — eventuellt även professorn
i kulturteknik — äga säte och stämma, och dessutom böra i rådet ingå 2
å 3 på försöksområdet sakkunniga personer utanför högskolans krets,
helst med direkt anknytning till det praktiska jordbruket. Omförmälda
professorer böra vara föredragande var och en beträffande ärenden, som
ligga inom hans speciella ämnesområde. För frågor av mera allmän natur
bör en av professorerna utses till föredragande.

I syfte att ernå en mera enhetlig ledning av den lokala fältförsöksverksamheten
i landet, än vad eljest synes möjligt vid ifrågavarande alternativ
för försöksverksamhetens organisation, torde vidare böra anställas en
särskild försöksledare i jämförelsevis hög tjänsteställning, vilken bör få
till uppgift, bland annat, att handhava kontrollen av det praktiska utförandet
av fältförsök avseende såväl jordens bearbetning och gödsling m.
m. som växtodling. Försöksledaren synes icke böra åläggas undervisningsskyldighet.

Den vid centralanstaltens husdjur savdelning bedrivna verksamheten
synes vid eventuellt införlivande med lantbrukshögskolan böra till huvudsaklig
del anknytas till undervisningsverksamheten i ämnet husdjurens
utfodring och skötsel, men den bör på olika punkter stå i kontakt
jämväl med undervisningsverksamheten i ämnena husdjurens anatomi
och fysiologi samt husdjurens avcls- och raslära.

För åstadkommande av vissa undersökningar rörande husdjurens näringsbehov
och därmed sammanhängande spörsmål torde det vara värdefullt
att äga tillgång till anordningar för genomförande av fullständiga
respirationsförsök. Vid centralanstaltens husdjursavdelning saknas hittills
sådana anordningar. Emellertid torde det icke vara nödvändigt att

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vid eventuell förflyttning av försöksverksamheten detta önskemål omedelbart
förverkligas. Däremot torde under ledning av professorn i husdjurens
anatomi och fysiologi redan från början böra upptagas sådana
uppgifter av fysiologisk natur, vilka kräva mindre omfattande resurser
men likväl kunna bidraga att underbygga försöksverksamheten på utfodringens
område.

Med undantag för verksamheten för avkastningsbedömning rörande
avelssvin har vid centralanstaltens husdjursavdelning endast i jämförelsevis
mindre utsträckning bedrivits försöksverksamhet på avelslärans
område. Vid lantbrukshögskolan förutsättes emellertid skola finnas särskild
representant för detta ämnesområde, och införlivas husdjursavdelningen
med högskolan, torde professorn i avelslära böra beredas tillfälle
att i viss utsträckning syssla med försöksuppgifter inom husdjursaveln.

I överensstämmelse med vad förut anförts beträffande jordbruksläran
förorda utredningsmännen, att vid förevarande alternativ institutionerna
för ovannämnda tre undervisningsämnen vid högskolan tillsammans med
den införlivade försöksverksamheten bilda en enda större institution: institutionen
för husdjurslära. Av professorerna i de tre undervisningsämnena
bör en bliva prefekt för institutionen. Även inom detta försöksområde
torde stödet av ett försöksråd vara värdefullt, även örn behovet
måhända kan anses mindre framträdande än beträffande försöken på det
egentliga jordbrukets område.

Vid inordnande av den kemiska avdelningen i högskolan synes det vara
lämpligast, att verksamheten vid avdelningen uppdelas på högskolans institutioner
för lantbrukskemi och för marklära. Kent organisatoriskt
sett torde det emellertid vara mera ändamålsenligt, att vid högskolan inrättades
en gemensam institution för lantbrukskemi och marklära. Måhända
kunde den bakteriologiska försöksverksamheten, för vilket ämnesområde
det ursprungliga högskoleförslaget icke upptog någon enhetlig
institution, lämpligen ingå såsom del av ifrågavarande större institution.
Denna finge då tre professorer, av vilka en borde bliva prefekt.

Utredningsmännen hava vidare framställt förslag till uppdelning av
undervisningen vid högskolan på olika befattningshavare under förutsättning
av att förberörda försöksverksamhet införlivades med högskolan. I
förhållande till det av högre lantbruksundervisningssakkunniga framlagda
förslaget innebär förevarande förslag i huvudsak den ändringen,
att i vart och ett av ämnena lantbrukskemi, allmän jordbrukslära, växtodlingslära
och husdjurens utfodring och skötsel undervisningen skulle
uppdelas på en professor och en laborator.

Utredningsmännen hava för de här ifrågavarande ämnesområdena vid
lantbrukshögskolan beräknat behovet av arbetskrafter på följande sätt:

Lantbrukskemi

Lantbruksbotanik och lantbrukszoologi
samt allmän ärftlighetslära
..........................

1 professor (B 30),

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode å 4,800 kr.),
1 assistent (arvode å 3,600 kr.),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

2 professorer (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),
1 assistent (arvode 3,600 kr.),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.),

1 speciallärare.

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Bakteriolog! ....................

Marklära ......................

Jordbrukslära ..................

Kulturteknik ..................

Husdjurens anatomi och fysiologi

Husdjurens avels- och raslära
Husdjurens utfodring och skötsel

1 professor (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),
1 assistent (arvode 4,800 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 4,800 kr.),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

2 professorer (B 30),

2 laboratorer (B 26),

1 försöksledare (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode å 4,800 kr.),
2 assistenter (arvode å 3,600 kr.).
1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 4,800 kr.),

1 assistent (arvode 3,600 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kr.),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kr.).

1 professor (B 30),

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode å 4,800 kr.),

3 assistenter (arvode å 3,600 kr.).

Övriga institutioner och undervisningsämnen vid högskolan beröras icke
av den del av försöksverksamheten, som här avhandlats, varför hehovet
av arbetskrafter för dem blir oförändrat.

Nu berörda försöksverksamhets införlivande i lantbrukshögskolan har
vidare ansetts motivera viss höjning av arvoden till högskolans rektor,
kamrerare och bibliotekspersonal. Därjämte skulle behöva anställas ytterligare
ett skrivbiträde, två vaktmästare och en snickare.

I anslutning härtill hava utredningsmännen beräknat avlöningsstaten
för högskolan med införlivad försöksverksamhet till 364,612 kronor.. För
högskola utan försöksverksamhet (enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas
förslag) hade motsvarande kostnader beräknats till 187,234
kronor.

I fråga örn högskolans behov av lokalutrymmen under förutsättning av
berörda försöksverksamhets införlivande hava utredningsmännen gjort
en detaljerad beräkning. Det visar sig, att de egentliga institutionslokalerna
skulle behöva omfatta tillhopa 9,380 m2 nyttig golvyta mot 5,955 m2
för enbart högskolan. Byggnadskostnaderna enligt det sålunda utvidgade
programmet och jämväl innefattande vissa yttre anläggningar för försöksverksamheten
hava beräknats till 1,818,600 kronor mot 1,009,600 kronor
för enbart högskola.

Engångskostnaderna för specialinredning och inventarier för den enligt
förevarande alternativ utvidgade högskolan hava uppskattats till 312,800
kronor.

De årliga driftkostnaderna, oberäknat avlöningar, lör lantbrukshogskolan
inklusive försöksverksamhet hava utredningsmännen ansett böra beräknas
till 297,000 kronor.

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Alternativ C: Vissa grenar av försöksverksamheten organiseras i form

av en till platsen för lantbrukshögskolan förlagd fristående försöksanstalt;
andra grenar införlivas med högskolans verksamhet.

Såsom förut anförts vid angivande av de allmänna riktlinjerna för utredningen,
innebär förevarande alternativ, att vid förflyttning av centralanstaltens
jordbruks-, husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningar
till platsen för en blivande lantbruksliögskola (Ultuna), de båda
förstnämnda avdelningarna skulle tillsammans bilda en med högskolan
sidvördnad försöksanstalt, medan avdelningarna för kemi och bakteriologi
skulle införlivas med högskolan. Liksom vid de båda föregående
alternativen förutsättes därjämte, att viss del av de centralanstaltens botaniska
avdelning nu åvilande uppgifterna skulle överflyttas på högskolans
botaniska institution.

Utredningsmännen hava ansett sig kunna utgå bland annat därifrån,
att de för jordbruks- och husdjursavdelningarnas försöksverksamhet erforderliga
vanligare driftsanalyserna även vid nu skisserad organisationsform
för försöksverksamheten skola kunna utföras vid kemiska institutionen.

1. Försöksanstalten.

Med avseende på försöksanstaltens allmänna organisation gäller vad
utredningsmännen anfört beträffande motsvarande, mera omfattande anstalt
vid alternativ A. På samma sätt äro de synpunkter, som vid redogörelse
för nämnda alternativ anförts beträffande jordbruks- och husdjursavdelningarnas
försöksuppgifter, giltiga även i detta fall. I fråga
örn vissa till dessa avdelningar knutna befattningshavares medverkan vid
undervisningen i lantbrukshögskolan synes icke heller finnas anledning
vidtaga ändring i det förslag, som framställts beträffande den större försöksanstalten.

Behovet av skolad arbetskraft har av utredningsmännen beräknats på
samma sätt som för jordbruks- och husdjursavdelningarna vid alternativ
A. Vaktmästarpersonalén har ansetts kunna inskränkas till en maskinist
och en institutionsvaktmästare.

De årliga kostnaderna för avlöningar vid försöksanstalten hava i överensstämmelse
härmed beräknats uppgå till 94,438 kronor.

Erforderliga lokaler i institutionsbyggnad för försöksanstalten hava
utredningsmännen ansett böra omfatta tillsammans 1,100 m2 nyttig golvyta.
Därutöver erfordras liksom vid alternativ A vaktmästarbyggnad
samt vissa yttre anläggningar för försöksverksamheten. Kostnaderna för
erforderliga byggnadsarbeten vid försöksanstalten hava beräknats till

395,000 kronor.

För specialinredning av institutionsbyggnaden och dennas tillgodoseende
med inventarier och erforderlig laboratorieutrustning har beräknats
ett engångsbelopp av 33,000 kronor.

Vid beräkning av omkostnadsstaten för försöksanstalten hava utredningsmännen
i tillämpliga delar utgått från samma förutsättningar som
vid motsvarande beräkning under alternativ A. De årliga driftkostnaderna
hava ansetts böra upptagas med 114,000 kronor.

125

Kungl. Majds proposition Nr 143.

2. Lantbrukshö g skolan.

Försöksverksamheten i kemi oell bakteriologi tankes inordnad i lantbrukshögskolan
enligt de grunder, som vid alternativ B angivits, och beträffande
organiserandet av försöksverksamheten i vissa delar av ämnet
botanik gäller vad förut anförts i denna fråga. Med avseende på dessa
försöksgrenars organisation och försöksuppgifter ävensom deras behov av
arbetskraft och materiella resurser är därför i stort sett intet att tillägga.

Behovet av vaktmästarpersonal vid högskolan kan likväl beräknas bliva
något mindre än vid alternativ B. Utredningsmännen anse sålunda, att
antalet institutionsvaktmästare bör kunna minskas från sex till fem. Vidare
har kontorsbiträdesbefattningen ansetts kunna indragas.

De årliga kostnaderna för avlöningar vid högskolan hava beräknats till
271,468 kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till högre lantbruksundervisningssakkunnigas
högskoleförslag med 84,234 kronor.

Genom förevarande försöksverksamhets införlivande med högskolan
förorsakas en ökning i högskolans lokalbehov med omkring 2,500 m2 nyttig
golvyta. Därtill komma växthus och försöksloge m. m. för försöksverksamheten.
De sammanlagda byggnadskostnaderna hava av utredningsmännen
ansetts böra beräknas till 1,582,700 kronor. Motsvarande
kostnader för enbart högskola hade upptagits till 1,009,600 kronor.

Engångskostnaderna för specialinredning av institutionslokaler samt inventarier
och undervisningsmateriel vid högskolan hava i detta fall beräknats
till 292,800 kronor.

De årliga driftkostnaderna för lantbrukshögskolan vid alternativ C
anse utredningsmännen böra beräknas till 195,000 kronor.

Alternativ D: Vissa grenar av försöksverksamheten organiseras i form

av en till Experimentalfältet förlagd försöksanstalt; andra grenar införlivas
med verksamheten vid lantbrukshögskolan (Ultuna).

Förevarande alternativ ansluter sig nära till den allmänna plan för
ifrågavarande försöksverksamhets organisation, som legat till grund för
utformningen av alternativ C. Liksom vid sistnämnda alternativ förutsättes
sålunda, att centralanstaltens avdelningar för kemi och bakteriologi
liksom viss del av den botaniska avdelningen nära anknytas till lantbrukshögskolan,
under det att jordbruks- och husdjursavdelningarna tillsammans
organiseras i form av en fristående försöksanstalt. Vid förevarande
alternativ utgår man emellertid vidare därifrån, att den fri.
stående försöksanstalten icke skall sidoordnas med lantbrukshögskolan
utan att ifrågavarande försöksverksamhet i stället allt fortfarande skall
hava sin central förlagd till Experimentalfältet. Skola jordbruks- och
husdjursavdelningarna lokalt skiljas från kemiska och bakteriologiska avdelningarna,
är det emellertid enligt utredningsmännens mening ofrånkomligt,
att förstnämnda avdelningar utrustas med laboratorielokaler och
särskilt kemiskt skolad personal i den utsträckning, att de med verksamheten
förbundna driftsanalyserna kunna utföras på avdelningarnas förläggningsplats.
En dylik anordning torde emellertid å andra sidan motivera,
att kemiska avdelningen, som därigenom blir befriad från arbetet
med ett stort antal driftsanalyser, icke erhåller fullt lika stor personal
och utrustning i övrigt som vid föregående alternativ angivits. Särskilda

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

anordningar för bakteriologiska undersökningar torde däremot icke erfordras
vid försöksanstalten. Det förefintliga, mera växlande behovet
av sakkunskap och biträde på det bakteriologiska området torde i stället
kunna tillgodoses genom samarbete med vederbörande institution vid
lantbrukshögskolan.

1. Försöksanstalten.

Vid förläggning av en anstalt för jordbruks- och husdjursförsök till
Experimentalfältet torde särskild styrelse böra finnas för försöksanstalten.
Därest en eventuell växtskyddsanstalt ävenledes skulle komma att
bliva förlagd dit, synes böra övervägas, huruvida icke de båda anstalterna
lämpligen borde hava gemensam styrelse.

Även vid nu ifrågasatt förläggning av försöksanstalten torde det komma
att visa sig önskvärt, att på lämpligt sätt sammansatta sakkunniga
försöksråd ställas vid de olika försöksavdelningarnas sida.

Försöksuppgifterna för jordbruks- och husdjursavdelningarna synas
vid avdelningarnas förläggning till Experimentalfältet böra Wiva i stort
sett desamma som vid en motsvarande till Ultuna förlagd försöksantsalt.
Medverkan vid högskoleundervisningen av vissa befattningshavare vid
försöksanstalten torde vid förevarande alternativ få begränsas till kortare,
utanför det ordinarie undervisningsschemat förlagda föreläsningsserier
med redogörelser för vederbörande försöksverksamhets metoder och
senaste resultat. Därjämte bör anstalten dock kunna medverka vid utbildningen
av studerande på licentiatstadiet i ämnena jordbruks- och husdjurslära.

Antalet befattningshavare i olika ställning vid försöksanstalten torde
böra beräknas som vid alternativ C, dock att i förevarande fall särskilda
befattningshavare tillkomma för analysverksamheten. Sistnämnda personal
torde vid nuvarande omfattning av försöksverksamheten behöva
bestå av en laborator, en förste assistent och en assistent.

De årliga kostnaderna för avlöningar vid försöksanstalten hava beräknats
till 125,050 kronor.

Behovet av institutionslokaler har beräknats till 1,135 m2 nyttig golvyta.
Verkställda undersökningar hava givit vid handen, att ifrågavarande
lokaler kunna inrymmas i nuvarande av centralanstalten disponerade
byggnader. Några andra, mindre byggnadsföretag å förläggningsplatsen
anses icke heller behöva ifrågakomma. Å andra sidan anses förevarande
alternativ förutsätta, att de båda försöksavdelningarna utrustas
med var sin försöksgård så belägen, att verksamheten där bekvämt
och effektivt kan ledas från anstalten. Försöksgårdarna böra vara av
den storlek, att även sådana försöksuppgifter, som kräva jämförelsevis
omfattande arealer eller djurantal, där kunna upptagas till behandling.
Kostnaderna för dylika försöksgårdars upprättande hava emellertid icke
ansetts kunna i detta sammanhang beräknas.

Vissa erforderliga inredningsarbeten i nuvarande institutionsbyggnad
ävensom behövlig komplettering med avseende på laboratorielokalernas
utrustning beräknas draga en engångskostnad av 25,000 kronor.

Driftkostnaderna, oberäknat avlöningar, för försöksanstalten hava vid
alternativ D uppskattats till 113,200 kronor.

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

2. Lantbrukshögskolan.

Med avseende på lantbrukshögskolan innebär förevarande alternativ
ändring i förhållande till alternativ C endast beträffande den kemiska
institutionen. För denna föreslås följande personal.

1 professor (B 30),

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 amanuens (arvode å 1,200 kronor).

Minskningen i avlöningskostnader för lantbrukshögskolan i jämförelse
med alternativ C skulle då uppgå till 16,800 kronor, och bela avlöningsstaten
för högskolan skulle i överensstämmelse härmed komma att sluta
på 254,668 kronor.

I förhållande till motsvarande kostnader vid alternativ C kunna vidare
byggnadskostnaderna för högskolan beräknas bliva minskade med cirka

35,000 kronor eller från 1,582,700 kronor till 1,547,700 kronor, kostnaderna
för inredning och utrustning av högskolans kemiska institution med 5,000
kronor eller från 292,800 kronor till 287,800 kronor och slutligen de årliga
driftkostnaderna — exklusive löner — likaledes med 5,000 kronor, d. v. s.
från 195,000 kronor till 190,000 kronor.

Beträffande den del av utredningen, som avser förflyttning av försöksverksamheten
på mejeriområdet, hava utredningsmännen angivit följande
allmänna riktlinjer.

Utginge man från den förutsättningen, att den för närvarande vid centralanstalten
bedrivna försöksverksamheten i den utsträckning förut angivits
på ett eller annat sätt anknötes till en till Ultuna förlagd lantbrukshögskola
samt att den högre mejeriundervisningen på sätt högre
lantbruksundervisningssakkunniga föreslagit anordnades vid Alnarp,
uppställde sig fråga, med vilken av dessa båda undervisningsanstalter
centralanstaltens underavdelning för mejeribantering lämpligen borde
förenas. Utredningsmännen ansåge, att skäl kunde anföras till förmån
för vart och ett av dessa alternativ, och hade därför upptagit båda möjligheterna
till behandling.

Utredningsmännen hade vidare, såsom redan förut antytts, jämväl ansett
sig böra upptaga den frågan till behandling, huruvida den högre
mejeri lind ervisningen lämpligen kunde anordnas på samma plats som den
högskolemässiga lantbruksundei’visningen och sålunda förflyttas från
Alnarp. I samband därmed hade utredningsmännen undersökt, på vad
sätt försöksverksamheten på mejeriområdet skulle kunna förenas med en
dylik till lantbrukshögskolan anknuten anstalt för högre mejeriundervisning.

Slutligen hade utredningsmännen ansett sig böra räkna jämväl med
den möjligheten, att försöksverksamheten på mejeriområdet allt fortfarande
bleve förlagd till Stockholm. En sådan anordning hade synts böra
tagas under övervägande närmast under den förutsättningen, att försöksverksamheten
på husdjursområdet även i fortsättningen finge sin central
förlagd till Experimentalfältet.

Med avseende på organisationen av försöksverksamheten på mejeriområdet
hava utredningsmännen sålunda ansett sig böra räkna med fyra
olika alternativ, nämligen:

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

alternativ 1: försöksverksamheten tankes förlagd till anstalt för högre
mejeriundervisning vid Alnarp;

alternativ 11: försöksverksamheten tänkes förlagd till platsen för lantbrukshögskolan
(Ultuna), medan anstalten för högre mejeriundervisning
tänkes förlagd till Alnarp;

alternativ lil: försöksverksamheten tänkes jämte den högre mejeriundervisningen
vara förlagd till platsen för lantbrukshögskolan (Ultuna);

alternativ IV: försöksverksamheten tänkes även i fortsättningen förlagd
till Stockholm, medan anstalten för högre mejeriundervisning tänkes
förlagd till Alnarp.

Beträffande ifrågavarande fyra alternativ hava utredningsmännen anfört
i huvudsak följande.

Alternativ I. Försöksverksamheten på mejeriområdet tänkes förlagd
till anstalt för högre mejeriundervisning vid Alnarp.

Utredningsmännen hava ansett, att under de vid detta alternativ givna
förutsättningar försöksverksamheten, vars uppgifter böra överensstämma
med dem, som nu åvila centralanstaltens underavdelning för
mejerihantering, bör organisatoriskt ingå såsom del av anstalten för
högre .mejeriundervisning under enhetlig ledning och med gemensam
ekonomi, men å andra sidan bör föreståndaren för försöksverksamheten
icke belastas med undervisning i sådan utsträckning, att han får hära
huvudansvaret för utbildningen i något viktigare ämne. Däremot torde
han lämpligen kunna i mindre utsträckning och inom något speciellt område
av mejerivetenskapen deltaga i den högre mejeriundervisningen.
Det torde böra ankomma på vederbörande styrelse att närmare besluta i
dylika frågor.

För försöksverksamheten på mejeriområdet hava utredningsmännen vid
förevarande alternativ föreslagit följande personal:

1 professor (B 30),

2 förste assistenter (extra ord. B 21),

1 försöksmejerist (arvode å 3,600 kronor).

Den budgettekniskt beräknade avlöningsstaten kommer då att sluta på
ett belopp av 25,332 kronor.

Försöksverksamhetens behov av lokalutrymmen (försöksmejeri) har av
utredningsmännen angivits till 400 m2 nyttig golvyta. Försöksmejeriet
skulle enligt förslaget direkt tillbyggas driftsmejeriet, och kostnaderna
härför hava beräknats till 117,800 kronor. För specialinredning av lokalerna
ävensom komplettering av apparatur och laboratoriemateriel har
beräknats ett engångsbelopp av 30,000 kronor.

Driftkostnaderna — exklusive avlöningar — hava uppskattats till 16,000
kronor örn året.

129

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143.

Alternativ II. Försöksverksamheten på mejeriområdet tänkes jämte
viss annan försöksverksamhet förlagd till platsen för lantbrukshögskolan
(Ultuna); anstalten för högre mejeriundervisning tänkes förlagd

till Alnarp.

Vid utredningen under denna punkt förutsattes, att nu vid centralanstalten
bedriven försöksverksamhet förflyttas till platsen för lantbrukshögskolan
i den utsträckning som ovan i alternativ A, B oell C angivits.
Sålunda räknas med, bland annat, att centralanstaltens husdjurs- och
bakteriologiska avdelningar komma att förläggas till samma plats som
högskolan.

Därest försöksverksamheten i övrigt vid högskolan organiseras såsom en
fristående försöksanstalt, bör den erforderliga institutionen för mejeriförsöken
inordnas såsom del av denna anstalt. Örn däremot försöksverksamheten
i allmänhet direkt införlivas med högskolan, torde jämväl försöksverksamheten
på mejeriområdet kunna utan större olägenhet sammanslås
med högskolans övriga verksamhet. Väljes slutligen den anordning
för försöksverksamhetens organisation, som ovan betecknas såsom
alternativ C, torde mejeriförsöken på grund av deras utpräglat praktiska
karaktär lämpligast böra förenas med den för jordbruks- och husdjursförsöken
föreslagna fristående försöksanstalten.

Överhuvud taget torde de erforderliga anordningarna för försöksverk
samheten på mejeriområdet röna tämligen ringa inflytande av vilket alternativ
för den övriga försöksverksamhetens organisation, som väljes
Vid vilket alternativ som helst torde man nämligen kunna räkna med,
dels att kontakten med övrig försöksverksamhet — och särskilt försöksverksamheten
på det bakteriologiska området —■ skall bliva intim, och
dels att föreståndaren för mejeriförsöken skall såsom tjänsteåliggande
bestrida undervisningen i ämnet mjölkhushållning vid lantbrukshögskolan.
Behovet av arbetskrafter och även av lokalutrymmen för försöksverksamheten
kan alltså väntas bliva i stort sett lika i de olika fallen.

Vid detta alternativ för mejeriförsöksverksamheten föreslås följande
befattningshavare.

1 professor (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 försöksmejerist (arvode å 4,800 kronor).

Avlöningsstatens summa blir, efter avdrag för viss besparing i speciallärararvoden
för högskolan, 19,983 kronor.

Utredningsmännen hava tagit under övervägande, huruvida vid förestående
alternativ det för försöksverksamheten på mejeriområdet erforderliga
försöksmejeriet lämpligen borde förläggas till Ultuna eller, såsom
satts i fråga, till Uppsala i anslutning till dåvarande driftsmejeri.
Till grund för de fortsatta beräkningarna under detta alternativ hava utredningsmännen
lagt det antagandet, att försöksmejeriet förlägges till
Ultuna.

Det erforderliga försöksmejeriet har vid detta alternativ ansetts böra
omfatta 490 m2 nyttig golvyta. Mejeriet förutsätt.es skola kunna per dag
förarbeta cirka 500 kilogram mjölk till smör eller ost, vilken mjölkmängd
torde kunna tillhandahållas av Ultuna egendom. Byggnadskostnaderna
för försöksmejeriet hava beräknats till 122,000 kronor.

För inventarier m. m. räknas vid detta alternativ med en engångskostnad
av 50,000 kronor. Driftkostnaderna utom löner uppskattas till 21,000
kronor om året.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 12.höft. (Nr Vill.)

180

Kunol. Maj:ts proposition Nr 143.

Alternativ III. Försöksverksamheten'' på mejeriområdet tankes jämte
den högre mejeriundervisningen förlagd till platsen för lantbrukshög skolan

(Ultuna).

Därest såväl försöksverksamheten på mejeriområdet som den högre
mejeriundervisningen skall förläggas till Ultuna, torde båda böra förenas
i en gemensam institution. De allmänna motiven för en sådan anordning
hava anförts i det föregående vid redogörelse för motsvarande sarnförläggning
till Alnarp, men härtill kommer i detta fall såsom ytterligare
skäl, att någon lägre mejeriskola icke ifrågasatts skola upprättas vid Ultuna,
varför undervisningsskyldigheten för de fast anställda lärarna kan
väntas bliva mindre betungande än vid förläggning till Alnarp.

Sammankopplas försöksverksamheten med undervisningsverksamheten
på sätt nu skisserats, torde det vara lämpligt, att hela mejeriinstitutionen
direkt införlivas med högskolan. Vid denna kombination av försöksverksamhet
och undervisningsverksamhet torde man alltså kunna frånse det
alternativ, då mejeriförsöken organisatoriskt inordnas såsom del av en
eventuellt till Ultuna förlagd fristående jordbruksförsöksanstalt. Detta
bör givetvis icke utgöra hinder för att mejeriinstitutionen i försökstekniska
frågor direkt samarbetar med försöksanstalten, vilket måste anses
vara synnerligen önskvärt.

Flyttas den högre mejeriundervisningen till Ultuna, vore det enligt
utredningsmännens mening önskvärt, ehuru icke nödvändigt, att där inrättades
ett driftsmejeri, vilket lämpligen borde vara av den storlek, att
det dagligen kunde förarbeta omkring 4,000 kilogram mjölk till smör och
ost. Vid de fortsatta ekonomiska kalkylerna hava utredningsmännen
icke räknat med driftsmejeri vid Ultuna.

För mejeriinstitutionen, som vid detta alternativ omfattar såväl undervisning
som försöksverksamhet, hava utredningsmännen föreslagit följande
befattningshavare.

1 professor i mejerilära, samtidigt föreståndare för försöksmejeriet
(B 30),

1 professor i mejerikemi m. m. (B 30).

1 laborator i mejeribakteriologi (B 26),

1 förste assistent i mejerikemi (extra ord. B 21),

1 assistent i mejeriteknik (arvode å 4,800 kronor),

1 maskinist och vaktmästare (B 8).

Avlöningsstaten, innefattande jämväl arvoden åt speciallärare vid mejeriundervisningen,
har efter avdrag för inbesparade kostnader för special
lärare i ämnet mjölkhushållning vid lantbrukshögskolan (1,750 kronor) beräknats
till 47,876 kronor.

Behovet av lokalutrymmen för mejeriinstitutionen har av utredningsmännen
beräknats till sammanlagt 1,135 m2 nyttig golvyta. Kostnaderna
för uppförande av ifrågavarande institutionsbyggnad hava uppskattats
till 234,000 kronor. Genom uppförandet av ifrågavarande byggnad
bliva emellertid de enligt ett föregående förslag till husdjursinstitutionen
m. m. förlagda rummen för undervisningen i mjölkhushållning överflödiga,
varigenom torde vinnas en kostnadsbesparing av omkring 20,000
kronor. De verkliga kostnaderna för mejeriinstitutionen torde sålunda
kunna beräknas till 214,000 kronor. Vidare erfordras en vaktmästarbyggnad,
som beräknats kunna uppföras för 15,000 kronor.

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

131

Kostnaderna för specialinredning och inventarier m. m. hava vid detta
alternativ beräknats till i runt tal 100,000 kronor.

Den föreslagna årliga omkostnadsstaten för mejeriinstitutionen slutar
på 35,200 kronor.

Förflyttas den högre mejeriundervisningen från Alnarp, kunna givetvis
vissa besparingar göras i de av högre lantbruksundervisningssakkunniga
för mejeriundervisningsanstalten vid Alnarp beräknade kostnaderna.
Under förutsättning att undervisningen vid lägre mejeriskolan även i
fortsättningen bedrives enligt nu gällande plan, hava utredningsmännen
uppskattat ifrågavarande besparingar till följande belopp, nämligen beträffande
byggnadskostnader 134,000 kronor, övriga engångskostnader

46,000 kronor, avlöningar 10,008 kronor samt övriga årliga utgifter 14,100
kronor.

Alternativ IV. Försöksverksamheten på mejeriområdet tankes förlagd
till Stockholm (Experimentalfältet); anstalten för högre mejeriundervisning
tankes förlagd till Alnarp.

Till grund för utredningen vid detta alternativ hava utredningsmännen
lågt den förutsättningen, att försöksverksamheten på det egentliga jordbrukets
och husdjursskötsel områden skall organiseras i form av en
till Experimentalfältet förlagd fristående försöksanstalt, medan däremot
försöksverksamheten på kemiska och bakteriologiska områdena skall vara
direkt knuten till lantbruksbögskolan (Ultuna). Det har i anslutning härtill
ansetts lämpligt, att försöksverksamheten på mejeriområdet, därest
den fortfarande skall vara förlagd till Stockholm, inordnas såsom del av
den till Experimentalfältet förlagda fristående försöksanstalten och alltså
ställes under samma styrelse och administration i övrigt som denna.
Försöksanstalten skulle vid sådant förhållande komma att omfatta tre avdelningar,
nämligen en för jordbruksförsök, en för husdjursförsök och
en för mejeriförsök.

Vid detta alternativ hava utredningsmännen föreslagit följande befattningshavare
för ifrågavarande försöksverksamhet.

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 förste assistent i kemi (extra ord. B 21),

1 förste assistent i bakteriolog! (extra ord. B 21),

1 försöksmejerist (arvode å 4,200 kronor).

Slutsumman för avlöningsstaten skulle då bliva 29,292 kronor.

Skall mejeriavdelningen i fortsättningen ingå såsom del av en till Experimentalfältet
förlagd försöksanstalt, hava utredningsmännen icke ansett
sig höra föreslå någon ändring beträffande förläggningen av ifrågavarande
lokaler för mejeriavdelningen. Emellertid torde denna under
nu gjorda förutsättning behöva något större lokalntrymmen än den för
närvarande förfogar över. Så torde t. ex. särskilt lokalutrymme vara erforderligt
för bakteriologiska undersökningar. Enligt vad utredningsmännen
under hand inhämtat, torde behövlig utvidgning av försöksmejeriets
lokaler vara möjlig vid nuvarande förläggning. Förevarande alternativ
innebär sålunda icke några direkta byggnadskostnader för försöksverksamheten
på mejeriområdet. Däremot torde få räknas med viss engångsutgift
för inredning och utrustning av de lokaler, varmed försöksmejeriet
behöver utvidgas, ävensom för komplettering i övrigt av försöksavdel -

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ningens resurser. För ifrågavarande ändamål torde få räknas med ett
kostnadsbelopp av 20,000 kronor.

De arliga driftkostnaderna för mejeriförsöken hava vid förevarande alternativ
av utredningsmännen beräknats till 17,000 kronor.

I fiåga örn växtskyddets lämpliga organisation, därest centralanstalten

skulle sönderbrytas, angiva utredningsmännen i fortsättningen följande
riktlinjer.

,.1?ku.1.le det nu ^finnas ändamålsenligt, att centralanstalten helt eller
till större delen förflyttades från sin nuvarande förläggningsplats, hade
utredningsmännen icke lämpligen ansett sig kunna undgå att taga under
overvagande, huruvida man icke i samband därmed borde söka åstadkomma
en mera definitiv lösning av den viktiga växtskyddsfrågan. Såso™
r®dan * det föregående antytts, hade utredningsmännen under sådant
förhållande ansett sig böra föreslå, att en verklig växtskyddsanstalt upprättådås,
omfattande tre jämställda avdelningar, nämligen en växtpatologisk,
en entomologisk samt en upplysnings- och administrativ avdelning. Av
ifrågavarande avdelningar skulle de två förstnämnda omhänderhava det
mera vetenskapligt inriktade växtskyddsarbetet, under det att den sistnämnda
borde handlägga de mera praktiskt betonade växtskyddsuppgifterna.
Uti ifrågavarande växtskyddsanstalt syntes böra ingå dels den
entomologiska avdelningen och den växtpatologiska delen av den botaniska
avdelningen vid den nuvarande centralanstalten, och dels — i något
utvidgad form — den av lantbruksstyrelsen och centralanstaltens
styrelse föreslagna växtskyddstjänsten.

För den sålunda organiserade växtskyddsanstalten ville utredningsmännen
föreslå följande befattningshavare:

1) Växtpatologiska avdelningen:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

2 förste assistenter (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 4,200 kronor event. 3,600 kronor1).

2) Entomologiska avdelningen:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

2 förste assistenter (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 4,200 event. 3,600 kronor1).

3) Upplysnings- och administrativa avdelningen:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21).

4) Gemensamt:

1 maskinist och vaktmästare (B 7),

1 kontorsbiträde (B 4).

Därutöver torde tillfälliga arbetsbiträden böra anställas i mån av behov.
För försöksverksamheten på biodlingens område, vilken för närvarande
vöre knuten till centralanstaltens entomologiska avdelning, förutsattes,
att liksom nu särskild personal vore anställd. Denna inginge icke
i ovanstående förteckning.

Utav avdelningsförståndarna borde en fungera såsom chef för växtskyddsanstalten.

Under förutsättning att övriga delar av centralanstalten förflyttades

1 Beroende av anstaltens förläggningsplats.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

133

till platsen för högre undervisning på lanthushållningens område syntes
beträffande växtskyddsanstaltens förläggning två alternativ vara praktiskt
tänkbara. Det ena skulle vara att verksamheten på växtskyddets
område fortfarande bleve förlagd till Experimentalfältet, och det andra
att växtskyddsanstalten förlädes till samma plats som lantbrukshögskolan
(Ultuna). För växtskyddsanstaltens förläggning till Experimentalfältet
talade närmast det skälet, att anstalten vore avsedd att fylla, bland annat,
även rent administrativa uppgifter på växtskyddsområdet, vilka i allmänhet
krävde möjlighet till nära och snabb förbindelse med statens
allmänna administrativa organ på ifrågavarande område, d. v. s. jordbruksdepartementet
och lantbruksstyrelsen. Vid förläggning till Ultuna
borde växtskyddsanstalten givetvis kunna bliva till större gagn för undervisningen
på växtskyddsområdet vid lantbrukshögskolan. Emellertid
skulle undervisningen i ämnena växtpatologi och entomologi vid högskolan
enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag bliva av
jämförelsevis mindre omfattning, och med nuvarande goda kommunikationer
mellan Experimentalfältet och Ultuna syntes utan större olägenhet
kunna vidtagas en sådan anordning, att befattningshavare vid en till Experimentalfältet
förlagd växtskyddsanstalt finge bestrida ifrågavarande
undervisning. Utredningsmännen förutsatte, att nämnda undervisningsskyldighet
i sådant fall bleve tjänsteåliggande för vederbörande befattningshavare.

Alternativ 1. Växtskyddsanstalten tankes förlagd till Experimentalfältet.

Utredningsmännen hava ansett, att växtskyddsanstalten i organisatoriskt
hänseende, i överensstämmelse med vad nu gäller för centralanstalten,
bör hava viss anknytning till lantbruksakademien.

Därest övriga delar av centralanstalten skulle förflyttas till annan
plats, torde för växtskyddsanstalten erforderliga lokalutrymmen kunna
erhållas i redan förefintliga byggnader. Någon kostnad för byggnadsarbeten
torde sålunda under nämnda förutsättning icke uppkomma i
samband med växtskyddsanstaltens upprättande, och icke heller för anstaltens
utrustning i övrigt torde något engångsanslag behöva anvisas.

De årliga utgifterna för växtskyddsanstalten vid förläggning till Experimentalfältet
hava av utredningsmännen ansetts kunna beräknas till
följande belopp, nämligen avlöningar 82,836 kronor och övriga utgifter

46,000 kronor.

Alternativ 2. Växtskyddsanstalten tänkes förlagd till Ultuna.

Därest övrig till Ultuna förlagd försöksverksamhet organiseras såsom
en i förhållande till lantbrukshögskolan fristående försöksanstalt, bör en
ligt utredningsmännens mening jämväl växtskyddsanstalten inordnas såsom
del av försöksanstalten. Dock hava utredningsmännen ansett det
vara ändamålsenligt, att växtskyddsanstalten utåt får bibehålla karaktären
av särskild anstalt och att den får hava särskild chef, vartill en
av avdelnings!''öreståndarna vid anstalten bör utses.

Införlivas försöksverksamheten i övrigt med lantbrukshögskolan, kan
denna organisationsform tillämpas även för växtskyddsanstalten, men
.även i detta fall anses anstalten böra utåt framträda som.en särskild enhet
med egen chef.

334

Kungl. Majda proposition Nr 143.

Vid förläggning av växtskyddsanstalten till Ultuna måste för verksamheten
erforderliga byggnader uppföras. Behovet av utrymmen i den
institutionsbyggnaden har av utredningsmännen beräknats till

l, 060 nr nyttig golvyta, och kostnaderna för en dylik byggnads uppförande
hava uppskattats till i runt tal 300,000 kronor. Därutöver erfordras
växthus, insektar ier och kläckningsrum m. m. Kostnaderna för dylika
mindre byggnadsföretag hava approximativt uppskattats till 40,000
kronor. Erforderlig specialinredning och komplettering av inventarier

m. m. för växtskyddsanstalten hava av utredningsmännen uppskattats
till 25,000 kronor.

De årliga utgifterna för växtskyddsanstalten vid förläggning till Ultuna
hava beräknats till följande belopp, nämligen för avlöningar 75,588
kronor och övriga utgifter 49,000 kronor.

Jag återkommer nedan till vad som utöver utredningsmännens förslag
förekommit i frågan örn inrättandet av ett förbättrat växtskydd.

De ekonomiska konsekvenserna av en förflyttning, helt eller delvis, av
centralanstalten enligt olika av utredningsmännen undersökta alternativ
framgå närmare av följande sammanställning.

Sammanställning av kostnaderna för försöksverksamheten vid olika

alternativ.

A. Engångskostnader.

1. Försöksverksamheten 1 jordbruk, husdjursskötsel, kemi, bakteriolog! oeb

botanik (delvis).

Alt. A.

AU. B.
Ali. C.

AU. I).

Försöksverksamheten i huvudsak organiserad
i form av en till platsen för högskolan (Ultuna)
förlagd fristående försöksanstalt ____ kronor

Försöksverksamheten införlivad med verksamheten
vid högskolan (Ultuna) .............. »

Vissa grenar av försöksverksamheten organiserade
i form av en till platsen för lantbrukshögskolan
förlagd fristående försöksanstalt;
andia grenar införlivade med verksamheten
vid högskolan ........................ »

Vissa grenar av försöksverksamheten organiserade
i form av en till Experimentalfältet
förlagd försöksanstalt; andra grenar införlivade
med verksamheten vid högskolan (Ultuna)
.............................. »

901,700: —

899,000: —

1,071,100: —

628,100: —.

Engångskostnaderna för lantbrukshögskolan och ifrågavarande försöksverksamhet
tillsammans erhållas vid de olika alternativen genom att för
varje alternativ till respektive kostnadssumma lägga de av högre lantbruksundervisningssakkunniga
beräknade engångskostnaderna för lantbrukshögskolan
eller 1,232,400 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

2. Försöksverksamheten på mejeriområdet.

Alt. I. Försöksverksamheten förlagd till Alnarp i

anslutning till högre mejeriundervisning .. kronor 147,800: —
Alt. 11. Försöksverksamheten förlagd till Ultuna utan

anslutning till högre mejeriundervisning .. » 172,000: —

Alt. lil. Försöksverksamheten förlagd till Ultuna i

anslutning till högre mejeriundervisning .. » 149,000: —

Alt. IV. Försöksverksamheten förlagd till Experimentalfältet
(Stockholm) ........................ » 20,000: —.

Engångskostnaderna för högre och lägre mejeriundervisning samt mejeriförsök
tillsammans erhållas vid de olika alternativen genom att för
varje alternativ till respektive kostnadssumma lägga de av högre lantbruksundervisningssakkunniga
beräknade engångskostnaderna för mejeriundervisningen
eller 315,000 kronor.

3. Verksamheten på växtskyddsområdet.

Alt. 1. Yäxtskyddsanstalten förlagd till Experimentalfältet
........................................

Ali. 2. Yäxtskyddsanstalten förlagd till Ultuna ......kronor 365,000: —.

B, Årliga kostnader.

1. Försöksverksamheten i jordbruk, husdjursskötsel, kemi, bakteriolog och

botanik (delvis).

Alt. A. Försöksverksamheten i huvudsak organiserad
i form av en till platsen för högskolan (Ultuna)
förlagd fristående försöksanstalt ........kronor 328,/52:

Alt. B. Försöksverksamheten införlivad med verksamheten
vid högskolan (Ultuna) ................ » 320,378: —-

Alt. C. Vissa grenar av försöksverksamheten organiserade
i form av en till platsen för lantbrukshögskolan
förlagd fristående försöksanstalt;
andra grenar införlivade med verksamheten

vid högskolan (Ultuna) ...................... » 333,672:

Alt. D. Vissa grenar av försöksverksamheten organiserade
i form av en till Experimentalfältet
förlag försöksanstalt; andra grenar införlivade
med verksamheten vid högskolan (Ultuna) » 341,684: •—.

De årliga kostnaderna för lantbrukshögskolan och ifrågavarande försöksverksamhet
tillsammans erhållas vid de olika alternativen genom att
för varje alternativ till respektive kostnadssumma lägga de av högre
lantbruksundervisningssakkunniga beräknade årliga kostnaderna för latitbrukshögskolan
eller 341,234 kronor.

136

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

2. Försöksverksamheten på mejeriområdet.

Alt. 1. Försöksverksamheten förlagd till Alnarp i anslutning
till högre mejeriundervisning ...... kronor 41,332:_

Alt. 11. Försöksverksamheten förlagd till Ultuna utan

anslutning till högre mejeriundervisning ____ » 40,983:__

Alt. lil. Försöksverksamheten förlagd till Ultuna i anslutning
till högre mejeriundervisning ...... » 58,968: —

Ali. IV. Försöksverksamheten förlagd till Experimentalfältet
(Stockholm) ........................ s 46,292:_.

De årliga kostnaderna för högre och lägre mejeriundervisning samt
mejeriförsök tillsammans erhållas vid de olika alternativen genom att för
varje alternativ till respektive kostnadssumma lägga de av högre lantbruksundervisningssakkunniga
beräknade årliga kostnaderna för mejerinndervisningen
eller 54,410 kronor.

3. Yerksamheten på växtskytidsområdet.

Alt. 1. Växtsky ddsanstalten förlagd till Experimentalfältet.
......................................... kronor 128,836: —

Alt. 2. Växtskyddsanstalten förlagd till Ultuna ______ » 124,588:_.

Enligt ovanstående sammanställningar skulle de årliga kostnaderna för
den nu av centralanstalten hedrivna försöksverksamheten på jordbruksområdet
efter förflyttning, helt eller delvis, från Experimentalfältet kunna
beräknas till i runt tal 500,000 kronor. Detta kan synas innebära en
icke obetydlig ökning av kostnaderna för ifrågavarande försöksverksamhet,
då utgiftsstaten för centralanstalten för räkenskapsåret 1929/1930 icke
uppgår till fullt 400,000 kronor (396,850 kronor). Emellertid hava utredningsmännen
erinrat därom, att utredningen jämväl omfattar dels den
utvidgade försöksverksamhet vid centralanstaltens jordbruksavdelning,
som nu bedrives med skänkta medel och för vilken utgifterna enligt för
räkenskapsåret 1929/1930 fastställd stat beräknas till 53,000 kronor örn året,
och dels utvidgad verksamhet på växtskyddsområdet, vilken utvidgning
enbart vid provisorisk lösning skulle medföra en årlik kostnad av 27,040
kronor. Vidare innebär förevarande förslag viss utvidgning av försöksverksamheten
på mejeriområdet ävensom på det botaniska området. I
själva verket torde därför den ifrågasatta förflyttningen knappast innebära
någon som helst fördyring av den statliga försöksverksamheten, örn
man frånser engångskostnaderna.

I utredningens slutkapitel hava utredningsmännen anfört vissa allmänna
synpunkter på frågan örn centralanstaltens förflyttning, helt eller delvis.
Inledningsvis hava utredningsmännen därvid i korthet redogjort för
centralanstaltens arbetsmetoder. Utredningsmännen hava i detta sammanhang
framhållit, att särskilt inom de arbetsområden, dit det egentliga
jordbruket och liusdjursskötseln höra, vetenskapligt funna forskningsresultat
måste försöksmässigt prövas under de skiftande förhållan -

Kinuji. Majlis proposition Nr 143.

137

den, varunder jordbruket arbetar, prövas vid olika jordmåns- och klimatförhållanden,
för olika djurslag och raser m. m., innan deras praktiska
värde inom lantmannanäringen kan anses klarlagd. Inom centralanstaltens
övriga arbetsområden torde däremot de laboratoriemässigt eller vid
försök i liten skala vunna resultaten med mindre risk tillerkännas ett
mera allmängiltigt värde. Skiljaktigheterna mellan de olika avdelningarnas
arbetssätt medföra enligt utredningsmännens mening, att ett samordnande
eller sammanförande av centralanstalten med motsvarande undervisnings-
och forskningsområde vid lantbrukshögskolan ställer sig ganska
olika med avseende på å ena sidan jordbruks- och husdjursavdelningarna
med deras omfattande över hela landet spridda försöksverksamhet och å
andra sidan de övriga avdelningarna, vilkas arbete lämpligen kan till huvudsaklig
del lokaliseras till förläggningsplatsen och för övrigt i stor
utsträckning utgör en del av samtidigt bedriven vetenskaplig forskning
eller direkt anslutes till sådan.

Utredningsmännen hava därefter anfört följande principiella synpunkter
på frågan örn samordnande av undervisning och försöksverksamhet
på jordbruksområdet.

När det gällde att bedöma lämpligheten av ett samordnande på ett eller
annat sätt av den högre lantbruksundervisningen och försöksverksamheten
på jordbruksområdet, torde det vara ändamålsenligt att till en början
bortse från de särskilda anordningar, som kunde bliva förbundna med
en dylik åtgärd. Iakttoges detta, torde man i största allmänhet kunna
säga, att ett lokalt sammanförande av undervisningsverksamheten och
försöksverksamheten skulle ur lantbruksundervisningens synpunkt, innebära
avsevärda fördelar. För lärarna skulle det säkerligen vara av stort
värde att genom en dylik anordning bliva satta i tillfälle att mera direkt
stå i kontakt med försöksarbetet — vare sig de själva bleve försöks
ledare eller icke -— och enbart genom den koncentration av vetenskapliga
arbetskrafter på närliggande verksamhetsområden till en plats, som sammanförandet
av undervisning och försöksverksamhet skulle innebära, syntes
man kunna räkna med en fruktbarare miljö för forskningen och undervisningen.
För de studerande borde det ävenledes vara värdefullt att
under utbildningstiden kunna i viss utsträckning sätta sig in i försöksverksamhetens
arbetsmetoder och följa dess gång. Dock syntes man icke
böra överskatta värdet av ett sammanförande av undervisnings- och försöksverksamhet
i nu nämnda hänseende så vitt anginge studerande till
ämbetsexamen. Dessa torde nämligen i regel vara så upptagna av kurser
och övningar m. m., att de icke finge nämnvärd tid över att ägna intresse
ät försöksverksamheten, och för övrigt torde de på detta stadium ofta nog
icke hava det mått av kunskaper på ifrågavarande område, att de med
fördel kunde taga direkt del i försöksarbetet. För studerande på licentiatstadiet
ställde förhållandena sig givetvis annorlunda. Dylika studerande
torde lämpligen kunna erhålla arbetsplats inom lokalerna för försöksverksamheten
och i viss utsträckning utnyttja där förefintliga materiella
resurser. Ett liknande arrangemang kunde naturligtvis vidtagas
.även örn försöksanstalten vore förlagd till annan ort än undervisningsanstalten,
men det vore uppenbart, att lika gynnsamma betingelser folden
fortsatta utbildningen ieke på detta sätt kunde ernås.

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Ur försöksverksamhetens synpunkt torde det ävenledes rent principiellt
sett vara fördelaktigt, att undervisnings- och försöksverksamhet tämligen
nära anknötes till varandra. För försöksmännen torde det vara av icke
ringa värde att stå i direkt förbindelse med lärare och studerande på
jordbruksområdet, och större möjligheter öppnades därigenom att få för
söksverksamhetens resultat såväl spridda som även tillämpade inom det
praktiska jordbruket. Det syntes för övrigt antagligt, att såväl lärare
■sorn studerande även skulle kunna på olika sätt stimulera försöksverksamheten.
Ä andra sidan finge ej förbises, att försöksverksamheten hade
fördel av att stå i nära förbindelse jämväl med andra sådana jordbruket
närstående forskningsanstalter och institutioner, med vilka ett fruktbärande
.samarbete kunde upprätthållas. Det vore möjligt, att förutsättningarna
för ett dylikt samarbete skulle minskas genom försöksverksam
hetens förflyttning.

Bedömdes frågan örn försöksanstaltens förflyttning till platsen för en
blivande anstalt för högre lantbruksundervisning ur ekonomisk synpunkt.
franninge det av föregående utredning, att någon besparing i årliga driftkostnader
näppeligen kunde förväntas ernås genom förflyttningen. Å
andra sidan medförde denna icke ringa engångskostnader för institutionsbyggnader
m. m. Det vore ju möjligt, att någon ersättning härför kunde
vinnas genom återbördande till staten av någon del av Experimental
fältet.

I fortsättningen hava utredningsmännen angivit de speciella synpunkter
pa ifrågavarande spörsmål, vilka synts dem vara förtjänta av beaktande.
Härom anföra utredningsmännen:

Örn sålunda rent principiellt vägande skäl syntes tala för ett samordnande
av högre undervisning och försöksverksamhet, kunde förhållandena
givetvis ställa sig något olika när det gällde ett konkret fall. Försöks
verksamhetens resultat påverkades nämligen av, förutom ovan angivna
omständigheter, jämväl åtskilliga andra faktorer, bland annat förläggningsortens
läge i förhållande till hela det område, verksamheten vore
avsedd att tillgodose, och vidare förutsättningarna å förläggningsplatsen
att ställa till försöksverksamhetens förfogande erforderliga betingelser i
fråga om försöksobjekt m. m. Enär ifrågavarande betingelser vore av
olika slag för skilda grenar av försöksverksamheten, syntes det vara
lämpligt att behandla dessa var för sig.

Såsom redan anförts, måste försöksverksamheten på det egentliga jordbrukets
område av naturliga skäl bliva spridd till olika delar av landet,
och fältförsöksverksamheten på själva förläggningsplatsen för försöks
organisationen mäste i jämförelse med försöksverksamheten i övrigt på
motsvarande område tillmätas mindre betydelse. Det ej minst viktiga
torde emellertid vara, att ifrågavarande organisation vore förlagd till en
central plats med goda kommunikationer åt olika håll. Ur denna synpunkt
syntes Experimentalfältet äga företräde framför Ultuna.

I fråga örn fältförsöksverksamheten på den centrala försöksorganisationens
själva förläggningsplats hade Experimentalfältet jämförelsevis
små resurser att bjuda på. Den jordareal, som stöde till förfogande för
centralanstaltens jordbruksavdelning, vore tämligen liten (17 hektar), och
härtill bomme, att åkerjorden därstädes vore av ganska ojämn beskaffenhet,
varför den till övervägande del kunde anses mindre lämplig för försöksändamål.
"Vid Ultuna vore förhållandena i förevarande avseende be -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

139

tydligt gynnsammare. Stora arealer av olika jordslag stöde där till förfogande
(tillsammans omkring 340 hektar), och ehuru icke heller vid lil
tuna jorden vore så enhetlig till sin beskaffenhet som ur försökshänseende
vore önskvärt, torde hinder icke möta att där erhålla lämpliga försöksfält
av erforderlig storlek. Dock syntes förhållandena kunna ställa sig
något olika, örn försöksverksamheten skulle organiseras fristående i förhållandena
till lantbrukshögskolan eller införlivas med denna.

Beträffande försöksverksamheten på husdjur sskötselns område gällde i
viss mån vad ovan anförts med avseende på jordbruksförsöken. Jämväl
vid husdjursförsöken måste verksamheten i väsentlig omfattning förläggas
till lokala försök i olika delar av landet. Vid Experimentalfältet
vore djurhållningen liten, och någon avsevärd ändring i detta förhållande
torde icke kunna åstadkommas utan jämförelsevis stora ekonomiska uppoffringar.
Vid Ultuna vöre motsvarande resurser betydligt bättre, men
även i detta fall gällde, att förhållandena vore i viss mån beroende av
formen för försöksverksamhetens organisation.

Det hade satts i fråga, huruvida vid Ultuna förefintliga åkerarealer,
kreatursbesättningar m. m. överhuvud taget vore av tillräcklig storlek
för att kunna tillgodose de stora krav på forsknings-, försöks- och undervisningsmateriel,
som tinder antagen förutsättning skulle uppstå. Sär
skilt torde kraven kunna väntas bliva förhållandevis stora, därest försöksanstalten
med bibehållen självständighet förlädes invid högskolan.
Det syntes icke möjligt, att på detta stadium erhålla full klarhet i denna
fråga. Det borde emellertid i detta sammanhang tagas med i räkningen,
att ytterligare jordarealer torde kunna förvärvas eller ställas till för
fogande för att vid behov utöka den under Ultuna hörande arealen.1 I
varje fall borde man dock göra sig förtrogen med att en förflyttning till
Ultuna, i en eller annan form, av centralanstalten möjligen — och särskilt
om icke erforderlig utökning av den till Ultuna brukade arealen
kunde åvägabringas — kunde medföra, antingen att den nu till Ultuna
förlagda lägre lantbruksskolan flyttades till annan plats eller också att
viss del av försöksverksamheten finge förläggas till andra närbelägna
jordbruk.

Försöksverksamheten på de kemiska och bakteriologiska områdena hade
så till vida en annan karaktär än motsvarande verksamhet på de områ
den, som här ovan berörts, att försöksuppgifterna i allmänhet löstes laboratoriemässigt
eller i varje fall utan att kräva större jordarealer eller
djurbesättningar. I flertalet fall torde försöksuppgifterna kunna lösas
på förläggningsplatsen. Beträffande dessa grenar av försöksverksamheten
torde därför valet av förläggningsplats hava relativt underordnad be
lydelse. Av vikt vore emellertid, att ifrågavarande försöksverksamhet
erhölle tillfredsställande kontakt med de mera praktiskt inriktade grenar
av jordbruksvetenskapen, som den vore avsedd att underbygga. Vidare
förtjänade beaktas, att den kemiska och bakteriologiska försöksverksamheten
vid förläggning till Experimentalfältet kunde vinna anknytningtill
olika vetenskapliga institutioner m. m. i eller vid Stockholm; vid förläggning
till Ultuna erhölles i stället direkt kontakt med lantbrukshög
skolan och viii även med Uppsala universitet. Vilka förbindelser som
ur försöksverksamhetens egen synpunkt vore de mest värdefulla, finge
i detta sammanhang lämnas oavgjort.

1 Enligt av utredningsmännen under hand Inhämtade uppgifter synas för eventuell utökning
av jordarealen vid Ultuna omkring 140 hektar staten tillhörig jord och 20 hektar annan
jord närmast kunna komma i fråga.

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

I fråga om försöksverksamheten på det botaniska området, i den mån
den icke vore avsedd att ingå i en blivande växtskyddsanstalt, torde i
stort sett gälla vad ovan anförts beträffande försöken i kemi och bakteriolog!.

Vid anordnandet av mejeriförsök vore givetvis tillgången på mjölk av
lämplig beskaffenhet av grundläggande betydelse. Centralanstaltens mejeriavdelning
hade för närvarande sina institutionslokaler förlagda till
Lantmännens mjölkförsäljningsförenings u. p. a. i Stockholm mejeri- och
förvaltningsbyggnad och hade genom avtal med berörda förening tillförsäkrat
sig dels mjölk m. m. för försöksverksamheten och dels avsättning
av genom ifrågavarande verksamhet erhållna mejeriprodukter. Vid för”
läggning av mejeriförsöken till Alnarp skulle samma fördelar erhållas
och därjämte skulle försöken komma att knytas till ett av staten ägt mejeri,
vilket ur vissa synpunkter torde vara att föredraga. Förlädes en
anstalt för mejeriförsök till Ultuna, skulle denna icke erhålla direkt anknytning
till driftsmejeri, men det oaktat torde erforderliga förutsättningar
kunna skapas för en fruktbärande försöksverksamhet. I det föregående
hade omnämnts, att beträffande mejeriområdet särskilda skäl talade
för ett sammanförande av undervisning och försöksverksamhet, och
vidare att de varierande förhållandena på mejerihanteringens område i
olika delar av landet motiverade anordnandet av fasta mejeriförsök på
mera än en plats. A andra sidan hade påpekats, att försöksverksamheten
på mejeriområdet för att ernå ett tillfredsställande resultat måste stå i
nära samarbete med motsvarande verksamhet särskilt på husdjursområdet
och det bakteriologiska området.

För växtskyddsanstalten, som icke hade behov av större markområden,
syntes det vara mest angeläget, att förläggningsplatsen bleve möjligast
central med hänsyn såväl till det mera praktiskt inriktade arbetet på
olika platser i landet till bekämpande av växtsjukdomar och skadeinsekter
som också till de uppgifter av administrativ art, som komme att åvila
anstalten och som krävde nära kontakt med olika myndigheter. I

I fråga om själva organisationen vid samordnande av undervisning och
försöksverksamhet hava utredningsmännen anfört följande.

Huruvida försöksverksamheten vid förläggning till samma plats som
den högre undervisningen på motsvarande område borde organiseras mera
fristående eller direkt införlivas med undervisningsanstalten vore ett
spörsmål, som torde böra behandlas med hänsynstagande till varje försöksområdes
speciella krav. Teoretiskt borde de fördelar, som kunde vara
att vinna såväl för försöksverksamheten som för undervisningsverksamheten
genom en samförläggning av organen för de båda verksamheterna,
kunna vinnas i desto rikare mått, ju intimare de båda verksamheterna
förenades med varandra. I praktiken torde det likväl i vissa fall kunna
förväntas vara förenat med bestämda olägenheter att på en hand förena
ledningen av försöksverksamheten inom ett visst område med ansvaret
för undervisningsverksamhet på motsvarande område. Det vore ingalunda
säkert, att en god försöksman vore en god lärare. Båda uppgifterna
krävde sina speciella kvalifikationer, som i rikare mått endast mera
sällan torde vara förenade hos en och samma person. Men även örn sådana
förutsättningar skulle vara för handen, syntes det lätt kunna inträffa,
att vederbörandes intresse till övervägande del inriktades på endera
försöks- eller undervisningsverksamheten, medan den andra uppgif -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

141

ten bleve otillbörligt åsidosatt. Båda dessa uppgifter vore emellertid sa
viktiga för vårt lands jordbruk, att en dylik eventualitet så vitt möjligt
syntes böra förebyggas. För övrigt torde det åtminstone inom vissa områden
krävas så betydande arbetsprestationer av den person, som skulle
leda försöksverksamheten och samtidigt bära huvudansvaret för der
högre lantbruksutbildningen inom motsvarande område, att personer med
sådan kapacitet endast mera sällan torde kunna väntas stå till förfogande.
Nu antydda svårigheter torde komma att göra sig mest påminta
inom de mera praktiskt inriktade grenarna av försöksverksamheten
(jordbruks- och husdjursförsöken), där planläggning, ledning och övervakande
av de till olika delar av landet förlagda lokala försöken spelade
en betydande roll.

Flerstädes i utlandet vore försöksverksamheten — där den icke direkt
anknutits till undervisningsanstalt — så organiserad, att olika försöksgrenar
bildade från varandra fristående anstalter eller institut. Ett typiskt
exempel härpå erbjöde England. Mera sällan vore flertalet grenar
av försöksverksamheten på jordbruksområdet förenade i en gemensam
större anstalt. Så vore emellertid förhållandet — förutom i vårt land —
bland annat i Finland. Särskilt för ett mindre land, som av helt naturliga
skäl icke kunde upprätthålla så synnerligen rikt utrustade institutioner
för försöksverksamheten, torde det vara fördelaktigare, att olika
grenar av ifrågavarande verksamhet så förbundes, att de kunde ömsesidigt
stödja och befrukta varandra.

Utredningsmännen hade utgått ifrån, att vid en eventuell förflyttning
av centralanstalten en särskild växtskyddsanstalt skulle upprättas, vilken
alternativt tänktes förlagd till annan plats än den övriga delen av
nuvarande centralanstalten. Nu torde försöksverksamheten i växtpatologi
och entomologi vara de grenar, som med jämförelsevis mindre olägenhet
skulle kunna brytas ut ur centralanstalten, men dock torde det för
ifrågavarande försöksverksamhet vara av icke ringa betydelse att kunna
stå i direkt samarbete med motsvarande försöksverksamhet särskilt på
växtodlingens och lantbrukskemiens områden.

Mejeriförsöken hade ävenledes alternativt förutsatts utbrutna ur centralanstalten.
Utredningsmännen hade framhållit, att vissa skäl syntes
kunna anföras till förmån för en sådan åtgärd och närmast önskvärdheten
att lokalt förena organ för försöks- och undervisningsverksamhet på
mejeriområdet. Med hänsyn till mejeriförsökens behov av nära anknytning
till försöksverksamheten på liusdjursområdet och det bakteriologiska
området syntes det emellertid vara mycket som talade för, att under
förutsättning av centralanstaltens förflyttning till platsen för en blivande
lantbrukshögskola jämväl den högre mejeriundervisningen förlädes
dit.

Slutligen hade utredningsmännen räknat jämväl med den möjligheten,
att försöksavdelningarna för kemi och bakteriolog! lokalt skildes från
centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar. Detta alternativ
hade emellertid ansetts förutsätta, att sistnämnda avdelningar erhölle
egen laboratorieutrustning, varigenom de direkt av skilsmässan föranledda
olägenheterna skulle i viss mån neutraliseras.

Utredningsmännen hava därefter övergått till att något närmare redogöra
för de skäl, som synts dem tala för eller mot de särskilda i utredningen
behandlade alternativen för försöksverksamhetens organisation. I
detta avseende hava utredningsmännen anfört.

142

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

\ad först beträffade försöksverksamheten på jordbruks-, husdjurs-, kemiska
och bakteriologiska områdena innebure organisationen enligt alternativ
A, att större delen av den nuvarande centralanstalten bibehölles
obruten som en självständig enhet ehuru i viss förbindelse med lantbrukshogskolan.
Härvid bortsåges dock från den försöksverksamhet i botanik
som på sätt i det föregående angivits förutsatts skola införlivas med
iantbrukshögskolans botaniska institution, enär organisationen av ifrågavarande
försöksverksamhet skulle bliva densamma vid de olika alternativ611:
Genom en sådan anordning torde erhållas bästa möjliga förut sättningar

för ett fruktbärande samarbete mellan de olika försöksavdelmngarna.
Enär nybyggnad skulle erfordras, torde man kunna räkna med,
att ändamålsenligare institutioner skulle komma att ställas till försöksverksamhetens
förfogande än vad den nu disponerade.

Förut hade omnämnts, att nuvarande tillgång på jordområden och huskur
vid Experimentalfältet icke medgåve anställande å förläggningsplatsen
av försök i större omfattning på jordbruks- och husdjursområdet
samt att förutsättningarna i sådant hänseende skulle bliva betydligt
stone, örn anstalten förflyttades till Ultuna. Därest försöksavdelningarna
för jordbruk och husdjursskötsel vid förläggning till Ultuna skulle,
såsom alternativ A förutsatte, organiseras såsom en med lantbrukshögskolan
sidoordnad anstalt, vore det emellertid tydligt, att efterfrågan
på försöksobjekt för forsknings- och försöksverksamhet på ifrågavarande
områden vid Ultuna skulle bliva jämförelsevis stor, och då på detta stadium
någon bestämd uppfattning örn själva högskolans krav i sådant
hänseende icke vore möjligt att vinna, vore det icke utan vidare klart,
att de. vid Ultuna och därtill hörande utgårdar förefintliga resurserna
vore tillräckligt stora för att nöjaktigt tillgodose såväl försöksanstaltens
som undervisningsanstaltens behov, helst som förtänksamheten torde kräva,
. att man för båda räknade med viss framtida utveckling och därav
följande ökning i behovet av försöksmöjligheter. Den orienterande undersökning,
som gjorts på denna punkt, gåve emellertid vid handen, att
tillgången på försöksobjekt vid Ultuna vore förhållandevis god och att
möjlighet till avsevärd utökning förefunnes.

Genom samförläggningen av högskola och försöksanstalt kunde försöksmännen
i ej ringa omfattning tagas i anspråk för undervisningen. Att
detta skulle vara en fördel för högskolan vore påtagligt. För studerande
på licentiatstadiet borde det vara av särskilt värde att i direkt anknytning
till de fortsatta studierna vid högskolan kunna erhålla tillfälle att
taga aktiv del i försöksarbetet.

Samförläggning av undervisnings- och försöksanstalterna kunde väntas
utöva ett eggande och sporrande inflytande på de båda anstalternas befattningshavare.
Enär vissa högskoleinstitutioner antagligen skulle komma
att delvis syssla med liknande arbetsuppgifter som försöksanstaltens
olika avdelningar, syntes det finnas anledning antaga, att viss tävlan
skulle komma till stånd i syfte att uppnå sä goda resultat av respektive
verksamhet som möjligt. Det syntes emellertid böra uppmärksammas, att
denna tävlan även kunde medföra vissa olägenheter. Risk syntes sålunda
kunna föreligga för upptagande på samma plats från olika av varandra
oberoende håll av likartade försök, t. ex. på gödslings- och sortlorsökens
områden, varav med skäl syntes kunna befaras ej mindre en icke
önskvärd konkurrens örn försöksobjekt än även slitningar mellan på ifrågavarande
områden arbetande personliga krafter.

143

Kungl. Marits proposition Nr 143.

Beträffande försöksverksamheten på husdjursområdet gällde i viss mån
vad ovan anförts med avseende på jordbruksförsöken. Även på detta område
kunde en mindre lämplig konkurrens örn försöksobjekten mellan försöksanstaltens
och högskolans motsvarande institutioner tänkas uppkomma.
Huruvida olägenheter av detta slag här liksom i fråga örn försöksverksamheten
inom det egentliga jordbrukets område skulle uppträda,
torde emellertid i väsentlig mån komma att visa sig bero av de på områdena
i fråga arbetande personliga krafterna och deras vilja och förmåga
av samarbete.

Alternativ B innebure, att organisationen för försöksverksamheten icke
längre skulle bestå såsom självständig institution. Förändringen i sådant
hänseende vore mera fullständig vid detta alternativ än vid något
av de övriga.

Organisatoriskt sett vore alternativ B tilltalande. Försöksverksamhetens
införlivande med lantbrukshögskolans verksamhet skulle medgiva en
enhetlighet i konstruktionen, som icke vore möjlig att åstadkomma vid
annan anordning. Högskolan skulle bättre än vid annat alternativ kunna
utnyttja jämväl närmast för försöksverksamheten avsedda resurser, och
högskolans förutsättningar att fylla sin undervisningsuppgift syntes därigenom
kunna väntas bliva ökade. För försöksverksamheten torde det väl
också få betecknas såsom en fördel, att institutionerna för undervisning
och försöksverksamhet inom visst ämnesområde förenades, då den gemensamma
institutionen kunde väntas erhålla en även ur försöksverksamhetens
synpunkt rikligare utrustning. Med den koncentration av på området
arbetande krafter, som systemet innebure, följde vidare en viss garanti
för att det dubbelarbete och de personliga slitningar, som kanske
icke alltid skulle kunna undgås vid den såsom alternativ A betecknade
organisationsformen, i stort sett borteliminerades. Den vid sistnämnda
alternativ omnämnda risken för konkurrens örn försöksobjekt skulle givetvis
vid förevarande system betydligt minskas, då tävlan i detta fall
endast skulle äga rum mellan högskolans egna institutioner. Organisationsformen
torde även ställa något mindre krav på försöksobjekt än alternativ
A; i varje fall medförde den större koncentrationen av undervisnings-
och försöksverksamheten, att de tillgängliga resurserna i fråga örn
jord och husdjur kunde bättre utnyttjas.

Å andra sidan medförde organisationen enligt alternativ B, såsom redan
anförts, en betydande fara för överbelastning av vissa arbetskrafter
med undervisning, försöksverksamhet och administrativa uppgifter, oell
såsom följd därav kunde såväl högskoleutbildningen som försöksarbetet
bliva lidande på ett sådant arrangemang. I främsta rummet torde detta
gälla de avdelningar av högskolan, som vid sidan av andra uppgifter
skulle hava att bedriva en betydande lokal försöksverksamhet inom hela
landet. Men även med hänsyn därtill, att undervisning och försöksverksamhet
var för sig ställde krav på särskilda kvalifikationer hos sina utövare,
ville det förefalla att i viss mån vara ett vågspel att intimt förena
ledningen av undervisnings- och försöksverksamheten särskilt inom de
mera praktiskt betonade grenarna av jordbruksvetenskapen.

Den plan för försöksverksamhetens organisation, som alternativ C innebure,
kunde sägas vara en mellanform mellan de i alternativen A och B
avhandlade organisationstyperna. Därvid hade man sökt undvika de olägenheter,
som syntes vara förbundna med ett mera intimt införlivande
av försöksverksamheten på det egentliga jordbrukets område och på hus -

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

djursområdet med högskolan, samtidigt som man beträffande försöks\
erksamheten pa anora områden sökt tillvarataga de fördelar, som ansetts
följa av en närmare anknytning till högskolan. Den nuvarande
centralanstaltens väsentligaste delar — jordbruks- och husdjursavdelningärna
skulle enligt detta alternativ bibehållas såsom självständig
institution, medan försöksverksamheten på de kemiska och bakteriologiska
omradena införlivades med högskolan.

Alternativ C toge mera än de föregående alternativen hänsyn till den
olikhet i fråga örn natur och arbetssätt, som förelåge beträffande de fyra
försöksavdelningarna oell inverkade på frågan örn deras närmare anknytande
till högskolan. Jordbruks- och husdjursavdelningarna skulle an
ordna och leda försök på olika platser i landet, och särskilt örn jordbruksavdelningen
torde kunna sägas, att dess fältförsöksverksamliet på avdelmngens
förläggningsplats kunde förväntas bliva av mindre omfattning
i jämförelse med den i hela landet spridda försöksverksamhet, åt vilken
med hänsyn till de variationer i jordmån och klimatiska förhållanden
m. m., som förefunnes mellan olika jordbruksområden, måste givas en
betydande omfattning. Men även husdjursavdelningens försöksverksamhet
måste helt naturligt bliva lokalt splittrad, då ju bland annat utfod1
ingsförsöken måste omfatta djur av olika raser ävensom fodermedel,
alstrade under olika jordmåns- och klimatförhållanden. Anordnandet av
försök å andra platser än den egna förläggningsorten ställde emellertid
stora krav på omtanke och organisatorisk verksamhet, och de rent administrativa
uppgifterna komme fördenskull att taga rätt mycken tid i an
språk. Planläggningen och tillsynen av dylika försök föranledde jämväl
tämligen talrika resor av den ansvarige ledaren av försöken, och tidpunkten
för dessa resor kunde icke alltid på förhand låta sig bestämmas.
Skulle nu försöksledaren samtidigt taga en ledande del i den ordinarie
undervisningsverksamheten vid högskolan, kunde man befara, att ofta
återkommande och understundom rätt långvariga avbrott i undervisningskurserna
skulle uppstå. Olägenheten härav syntes utgöra ett starkt
motiv för att ledarskapet för försöksverksamheten på jordbruks- och husdjurslärans
områden icke förenades med omfattande undervisningsskyldighet
vid lantbrukshögskolan.

I fråga örn försöksverksamheten i kemi och bakteriologi förelåge svårigheter
av nu antytt slag i betydligt mindre omfattning. Försöken inom
dessa ämnesområden kunde i regel anordnas på den plats, där institutionen
för ifrågavarande verksamhet vore belägen, och endast i ringa omfattning
gåve försöksverksamheten på dessa områden anledning till längre
och mera tidsödande resor.

Alternativ C förutsatte, att de fyra försöksavdelningarna i organisatoriskt
hänseende till en viss grad skildes från varandra, och detta kunde
givetvis betraktas som en olägenhet. Enär försöksverksamheten på de
olika områdena bleve förlagd till samma plats och därjämte ställd under
en och samma styrelse,_ syntes emellertid finnas grundad anledning antaga,
att även vid nu ifrågasatt form för försöksverksamhetens organisation
förutsättningar skulle kunna skapas för ett fruktbärande samarbete
mellan de olika försöksavdelningarna.

I fråga örn undervisningens och försöksverksamhetens tillgodoseende
med försöksobjekt syntes alternativ C vara i huvudsak likställt med alternativ
A. Även i övrigt gällde beträffande jordbruks- och husdjursavdelningarna
vad förut anförts beträffande alternativ A, och med av -

145

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

seende ä kemiska och bakteriologiska avdelningarna vore motsvarande
förhållanden vid alternativ B tillämpliga.

Alternativ D stöde i organisatoriskt hänseende alternativ C nära men
innebure i högre grad än detta ett sönderbrytande av den nuvarande
centralanstaltens organisation. Den fristående försöksanstalten, som
skulle bildas av centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar.
förutsattes sålunda vid alternativ D vara förlagd till Experimentalfältet
i stället för till platsen för lantbrukshögskolan. Försöksverksamheten
på kemiska och bakteriologiska områdena skulle däremot liksom vid alternativ
C införlivas med lantbrukshögskolan.

Den egentliga försöksverksamheten på lantbrukskemiens och lantbruks
bakteriologiens områden torde väl kunna bedrivas med ungefär samma
fördel vid Ultuna som vid Experimentalfältet, örn verksamheten förutsattes
bliva i båda fallen i lika grad tillgodosedd med personal och materiell
utrustning. Ifrågavarande försöksavdelningars behov av samarbete
med de mera praktiskt inriktade grenarna av jordbruksvetenskapen
skulle sannolikt kunna tillfredsställas genom nära kontakt med lantbrukshögskolans
jordbruksläre- och husdjursläreinstitutioner, ehuru naturligtvis
större möjligheter i sådant hänseende skulle erhållas, om såsom vid alternativen
A, B och C förutsattes jämväl försöksverksamheten på jordbruks-
och husdjursområdena förlädes till platsen för högskolan. Vid
förflyttning till högskolan skulle intimt samarbete jämväl kunna erhållas
med högskolans institution för marklära, vilken omständighet syntes
böra tillmätas viss betydelse. Ä andra sidan skulle emellertid kontakten
med olika jordbruket närstående institutioner i Stockholm försvåras.
Dock skulle väl närheten till Uppsala universitet kunna tänkas innebära
viss ersättning härför.

Beträffande försöksverksamheten på det egentliga jordbrukets och på
busdjursskötselns områden hade i det föregående anförts, att vissa olägenheter
kunna befaras bliva förbundna med dess förläggning till samma
plats som lantbrukshögskolan och särskilt örn verksamheten organiserades
mera fristående i förhållande till högskolan. Detta syntes kunna
tala för att jordbruks- och husdjursavdelningarna icke sammanfördes
med lantbrukshögskolan, och det kunde då ligga nära till hands att de
allt fortfarande finge vara förlagda till Experimentalfältet. En förutsättning
för att avdelningarnas verksamhet vid sådan förläggning skulle
medföra tillfredsställande resultat syntes emellertid vara, att varje avdelning
utrustades med var sin lämpliga försöksgard.

Av de olika alternativen vore alternativ D det, som i tillämpningen
skulle medföra den minsta rubbningen i den nuvarande centralanstaltens
organisation. För försöksverksamheten pa det egentliga jordbrukets
och husdjursskötsel^ områden skulle det säkerligen vara förenat med
viss fördel att fortfarande hava centralen förlagd till Experimentalfältet av
den anledningen, att denna plats ur kommunikationssynpunkt vore något
lämpligare än Ultuna och sålunda bättre ägnad att utgöra utgångspunkt
för resor till de i olika delar av landet anordnade försöken. Det ville för
övrigt synas, sorn örn det knappast i och för sig vöre önskvärt, att centralen
för landets försöksverksamhet flyttades längre mot norr än den
nu befunne sig, även om skillnaden i läge icke skulle bliva betydande.

Å andra sidan skulle, därest jordbruks- och husdjursavdelningarna fort
farande bleve förlagda till Experimentalfältet, de allmänna fördelar av
en lokal förening av undervisning och försöksverksamhet, varom i det

{Uliana lill riksdagens protokoll 19.11. I sami 1‘2ö klip. (Nr tMt.) 1(l

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

föregående talats, beträffande ifrågavarande verksamhetsområden icke
eller endast i mera begränsad omfattning kunna ernås.

Vad därefter anginge mejeriförsöken skulle deras förläggning i anknytning
till en högre mejeriundervisning vid Alnarp (alternativ I) innebära
en koncentration av de vetenskapliga krafterna på mejeriområdet, och
det torde icke råda något tvivel därom, att en dylik anordning skulle giva
ökade förutsättningar till fruktbringande resultat såväl när det gällde
undervisning som i fråga örn forskning och försöksverksamhet. De synpunkter,
som kunde anföras till förmån för en samförläggning i allmänhet
av undervisning och försöksverksamhet, gällde även i detta fall. Härtill
bomme emellertid beträffande mejeriområdet ytterligare ett par
omständigheter. Anstalten för högre mejeriundervisning måste av naturliga
skäl bliva jämförelsevis liten och alltså utrustad med ett relativt
ringa antal lärare. Detta innebure naturligtvis ökad risk för ifrågavarande
befattningshavare att på olika sätt känna sig isolerade i sitt arbete.
Av betydelse för bedömandet av nu föreliggande fråga vore vidare, att
antalet studerande vid en högre mejeriundervisningsanstalt kunde beräknas
bliva jämförelsevis ringa, och upprätthölles kravet på önskvärd
specialisering hos lärarkrafterna, kunde man utgå ifrån, att undervisningen
vid denna anstalt icke skulle i samma utsträckning som vid lantbrukshögskolan
taga vederbörande lärares tid i anspråk. Man borde sålunda
kunna räkna med, att lärarna vid sidan av undervisningsverksamheten
skulle — därest de icke i högre grad belastades med undervisningsskyldighet
jämväl vid lägre utbildningsanstalt eller med administrativa
åligganden — i icke ringa utsträckning få tid att syssla med lösandet
av olika forsknings- och försöksuppgifter. Ur denna synpunkt förefölle
det lämpligt, att jämväl den organiserade försöksverksamheten på mojeriområdet
förlädes till motsvarande undervisningsanstalt.

För en förläggning av försöksverksamheten på mejeriområdet till platsen
för lantbrukshögskolan (alternativ II) kunde emellertid ävenledes
åtskilliga vägande skäl anföras. Genom en sådan förläggning kunde
det nära sambandet mellan mejeriförsöken och annan försöksverksamhet
på jordbruksområdet alltjämt upprätthållas. Fördelen av ett sådant samband
hade från olika håll vitsordats, och särskilt hade samarbetet mellan
försöksverksamheten å mejerihanteringens område å ena sidan och motsvarande
verksamhet å husdjursskötsel^ och bakteriologiens områden
å andra sidan tillmätts stor betydelse. För mejeriförsöken skulle väl vid
förläggning till Alnarp viss ersättning vinnas därigenom att samarbete
kunde väntas äga rum med läraren i ämnet bakteriologi vid mejeriundervisningen
samt i viss mån även med läraren i ämnet husdjurslära vid
lantbruksinstitutet, men betydelsen härav torde icke böra överskattas. Av
den till lantbrukshögskolan förlagda försöksverksamheten torde särskilt
husdjursavdelningen komma att vållas kännbar olägenhet, örn mejeriförsöken
icke förlädes till samma plats.

Vidare finge erinras, att föreliggande förslag till undervisning vid
lantbrukshögskolan upptoge, bland annat, jämväl en studiekurs i mjölkhushållning.
Enär ifrågavarande ämne vid lantbrukshögskolan icke ansetts
böra erhålla sådan omfattning, som kunde motivera dess upptagande
i studieplanen såsom examensämne, hade undervisningen i ämnet förutsatts
skola meddelas av speciallärare. Det torde få anses lämpligt, att
denna kurs meddelades av ledaren av landets mejeriförsök, vilket givet -

147

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

vis läte sig genomföras, om ifrågavarande försöksverksamhet förlädes
till Ultuna. Det syntes eljest kunna bliva förenat med svårigheter att
för nämnda undervisningsämne erhålla väl kvalificerad lärare vid lant
brukshögskolän.

Det förtjänade i detta sammanhang framhållas, att vissa mejeritekniska
skäl syntes tala emot förläggning av mejeriförsöken till en enda plats i
landet. Mjölkkornas utfodring vore i stora delar av Skåne ordnad på
väsentligt olika sätt än i de flesta andra delar av landet. Genom stark
utfodring med betmassa oell med ensilage av sockerbetblast men kanske
framför allt på grund av ringa tillgång på hö för mjölkkornas utfod
ring erhölles mångenstädes i Skåne en mjölk, som enligt vad utredningsmännen
inhämtat vid beredning till smör och ost visade i åtskilliga avseenden
rätt olika egenskaper mot annan mjölk. Av denna anledning
skulle resultaten av en försöksverksamhet, som grundade sig på under
vanliga Skåneförliållanden producerad mjölk, i många fall icke kunna
tilläggas allmängiltighet för hela landet. A andra sidan vöre Skånes
betydelse för landets mejerihantering så stor, att denna provins icke
borde undandragas stödet av en för dess speciella förhållanden anordnad
försöksverksamhet på ifrågavarande område.

För närvarande bedreves försöksverksamhet på mejeriområdet dels vid
centralanstaltens underavdelning för mejerihantering och dels vid Alnarps
mejeriinstitut. Föreliggande sakkunnigeförslag till den högre mejeriundervisningens
organisation innebure, bland annat, betydligt ökade
materiella resurser för forsknings- och försöksverksamheten på mejeriområdet
vid Alnarp. Skulle jämväl den nu till Experimentalfältet och Stockholm
förlagda avdelningen för mejeriförsök viri centralanstalten flyttas
till Alnarp, komrne försöksverksamheten på ifrågavarande område att å
sistnämnda plats kraftigt ökas, under det att en direkt för mellersta och
norra Sveriges mjölkhushållning avpassad försöksverksamhet komme att
helt saknas. Ett sådant tillstånd skulle emellertid medföra berättigade
krav på en försöksanstalt på mejeriområdet jämväl för nyssnämnda delar
av landet antingen självständig eller såsom filial till den vid Alnarp
bedrivna verksamheten. Utredningsmännen hade sökt approximativt beräkna
de med en dylik anordning följande kostnaderna och därvid kom
mit till det resultatet, att engångskostnaderna för en filial kunde väntas
uppgå till minst 100,000 kronor och de årliga kostnaderna till omkring
30,000 kronor. Det hade vid sådant förhållande synts utredningsmännen
finnas anledning taga under övervägande, huruvida icke genom annan
organisationsform försöksverksamhet på mejeriområdet kunde åvägabrin
gas vid såväl Ultuna som Alnarp. Alternativen II, III och IV innebure
sådana möjligheter, om än i olika grad. Sannolikt skulle det vid anordning
av mejeriförsöken enligt något av nyssnämnda alternativ komma
att visa sig önskvärt, att försöksverksamheten vid de båda platserna ställdes
under enhetlig ledning. Detta syntes bäst kunna ske genom tillsättandet
för ändamålet av ett på lämpligt sätt sammansatt försöksråd.

Den organisation av högre mejeriundervisning och försöksverksamhet
på mejeriområdet, som alternativ lil innebure, nämligen att bådadera
förlädes i anknytning till lantbrukshögskolan, syntes vara förenad med
vissa fördelar särskilt ur undervisningens synpunkt. För studerande på
mejeriområdet skulle det otvivelaktigt vara av värde att under utbildningstiden
stå i nära kontakt med blivande lantbrukslärare, jordbruksoch
husdjurskonsulenter. För lantbrukshögskolans elever återigen skulle

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

samförläggningen innebära möjlighet till en i förhållande till högre lantbruksundervisningssakkunnigas
förslag utvidgad undervisning i mjölkhushållning,
vilket särskilt för studerandena på husdjurslinjen torde böra
tillmätas icke ringa värde. Genom att jämväl den högre mejeriundervisningen
inordnades i lantbrukshögskolan skulle givetvis en till Ultuna i
anknytning till försöksverksamhet på närliggande områden anordnad för
söksverksamhet på mejeriområdet erhålla ökade förutsättningar att på
ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Vad Sydsverige beträffade
bleve naturligtvis genom den högre mejeriundervisningens förflyttning
motsvarande förhållanden försämrade. Utredningsmännen hade emellertid
tänkt sig, att till den lägre mejeriskola, som fortfarande borde finnas
kvar vid Alnarp, skulle kunna knytas en föreståndare med sådana
kvalifikationer, att han kunde leda viss försöksverksamhet därstädes och
vidare meddela undervisning i ämnet mjölkhushållning vid agronomkursen.

Vad slutligen anginge alternativ IV, som innebure, att mejeriförsöken
bibehölles vid nuvarande förläggning, medan den högre mejeriundervisningen
anordnades vid Alnarp, så förutsatte detta, att viss annan försöksverksamhet
och särskilt liusdjursavdelningen även i fortsättningen
bleve förlagd till Experimentalfältet. Under denna förutsättning ville
det synas, som om alternativet skulle vara förenat med vissa fördelar
Försöksverksamhet på mejeriområdet skulle komma att anordnas såväl
vid Alnarp som i Stockholm, och på sistnämnda plats skulle verksamheten
kunna stå i nära kontakt med husdjursförsöken. I förhållande till alternativ
II vunnes den fördelen, att försöksverksamheten kunde utnyttja
värdet av nära kontakt med ett större driftsmejeri, och därtill komme, att
engångskostnaderna för försöksverksamheten skulle vid alternativ IV bliva
betydligt mindre.

För en eventuell växtskyddsamtalts förläggning till Experimentalfältet
(alternativ 1) talade i främsta rummet denna orts lämpliga läge så ur
allmän kommunikationssynpunkt som också med hänsyn därtill, att anstalten
skulle för lösande av sina administrativa uppgifter behöva stå i nära
kontakt med olika statliga myndigheter. Den omständigheten, att förläggningen
till Experimentalfältet icke skulle föra med sig särskilda en
gångskostnader, talade ävenledes till förmån för detta alternativ.

Å andra sidan erbjöde alternativ 2, som räknade med ifrågavarande anstalts
förläggning till Ultuna, den fördelen, att anstalten skulle komma i
bättre kontakt med den högre lantbruksundervisningen och därigenom
bliva satt i tillfälle att på ett effektivare sätt än eljest skulle vara fallet
genom undervisning vid högskolan sprida kunskaper i växtskyddsfrågor.
Därest försöksverksamheten på det egentliga jordbrukets område skulle
organiseras vid högskolan, torde det väl också för växtskyddsanstaltens
egen försöksverksamhet vara av värde, att anstalten vore förlagd till
Ultuna.

I anslutning till den sålunda verkställda utredningen hava utredningsmännen
i korthet redogjort för sin egen ställning till frågan om centralanstaltens
förflyttning.

De direktiv, som givits beträffande förevarande utredning, hade föranlett
utredningsmännen att begränsa sitt arbete till att undersöka, på
vad sätt centralanstalten vid förflyttning, helt eller delvis, syntes kunna
anknytas till en blivande lantbrukshögskola. I överensstämmelse härmed

149

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

hade utredningsmännen icke heller ansett sig hava anledning nu upptaga
frågan, huruvida en förflyttning över huvud taget av hela centralanstalten
eller delar därav kunde för ett liimpligt ordnande av försöksväsendet
på jordbruksområdet anses lämplig och önsklig. Denna fråga torde emellertid
böra vara klarlagd, innan beslut om en förflyttning helt eller delvis
av centralanstalten konnne till stånd. Eljest riskerade man ett sönderbrytande
av försöksväsendet på jordbruksområdet, som kunde medföra
större skada än som motsvarades av de fördelar för undervisningen, vilka
till äventyrs skulle vinnas med förflyttningen. Även borde i detta sammanhang
klarläggas, vilka ytterligare åtgärder kunde befinnas önskvärda
för försöks väsen dets rationella anordnande. *

Jämväl finge påpekas, att frågan örn centralanstaltens förflyttning innehölle
viktiga moment av ekonomisk natur, vilka det icke torde ankomma
på utredningsmännen att klarlägga. Här syftades närmast på det spörsmålet,
huruvida vid eventuell förflyttning av centralanstalten de nu
av denna disponerade värdena i form av mark och byggnader helt eller
delvis kunde tänkas bliva realiserade i syfte att därigenom ekonomisk!
underlätta förflyttningen. På denna punkt torde bland annat underhand
lingar med lantbruksakademien bliva erforderliga.

Beträffande organisationen av försöksverksamheten på jordbruks- och
husdjurområdena m. in. hade utredningsmännen emellertid kommit till
den uppfattningen, att det med hänsyn till försöksverksamhetens berättigade
intressen torde vara för äventyrligt att anordna samarbetet med
högskolan i enlighet med alternativ B. Det ville nämligen synas, som örn
den lokala, mera praktiskt inriktade försöksverksamheten på det egentliga
jordbrukets och husdjursskötselns områden därigenom kunde löpa
fara att otillbörligt eftersättas. Å andra sidan torde det vara förenat med
jämförelsevis mindre olägenheter för försöksverksamheten i kemi och bak
teriologi att bliva införlivad med lantbrukshögskolan, under det att en
sådan anordning torde medföra vissa fördelar för undervisningen. Ur
denna synpunkt vore alternativ A mindre tillfredsställande. Skulle över
huvud taget närmare anknytning mellan försöksverksamhet och högskola
befinnas önskvärd, borde alltså enligt utredningsmännens mening ettdera
av alternativen C och 1) väljas. Men under denna förutsättning syntes
icke föreligga något mera allvarligt hinder för att högskolan upprättades
först och att försöksverksamheten i den utsträckning, som ovannämnda
alternativ angåve, anknötes till högskolan vid en senare tidpunkt. För
söksverksamheten på det egentliga jordbrukets och husdjursskötselns örn
råden skulle enligt ifrågavarande alternativ organiseras i form av en fristående
försöksanstalt, och denna kunde uppenbarligen utan olägenhet
anknytas även sedan högskolan upprättats. Men även försöksverksamhe
ten i kemi, bakteriolog! och de delar av botanik, som icke vore avsedda
att ingå i en blivande växtskyddsanstalt, syntes kunna införlivas med en
redan verksam lantbrukshögskola utan att därigenom skulle förorsakas
något större tillägg till de kostnader, som i det föregående angivits såsom
sannolika vid ifrågavarande försöksverksamhets anknytning till hög
skolan i samband med dess upprättande. Endast i den nuvarande s. k.
elevbyggnaden och i byggnaden för kemi skulle vissa lokaler behöva omändras
för nya uppgifter, men de härav föranledda kostnaderna syntes
icke, så vitt utredningsmännen vid preliminär beräkning kunnat tinna,
behöva beräknas högre iin mellan 10,000 och 20,000 kronor.

Beträffande försöksverksamheten på mejeriområdet torde det ävenledes

150

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vai a m°j ligt att _ vidtaga sådana anordningar, att eventuell anknytning
lil högre undervisning kunde ske vid en något senare tidpunkt.

Vad slutligen apginge den föreslagna växtskyddsanstalten vore det tydligt,
att fragan örn dess upprättande i själva verket i jämförelsevis ringa
grad kunde anses sammanhänga med spörsmålet örn den högre lantbruksundervisningens
ordnande. s

c.. ^redningsmännen huva slutligen, under åberopande av vad ovan anförts,
förklarat sig hava kommit till den bestämda uppfattningen, att frågan
örn den högre lantbruksundervisningens ordnande lämpligen kan upptagas
till avgörande utan hinder därav, att spörsmålet örn försöksverksamhetens
anknytning till den högre lantbruksundervisningen först vid
en senare tidpunkt avgöres.

v dem, som avgivit yttrande över förberörda utredning beträffande
centralanstaltens för jordbruksförsök och en blivande högre lantbruksundervisnings
inbördes ställning, hava lantbruksstyrelsen, styrelsen för
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet samt styrelsen
for Ultuna lantbruksinstitut anslutit sig till utredningsmännens uppfattning,
att frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande kan
upptagas till avgörande utan direkt samband med försöksverksamheten.
Statskontoret har anfört, att delar av centralanstalten borde flyttas redan
vid tidpunkten för högskolans upprättande, och styrelsen för Alnarps
lantbruks- och mejeriinstitut har ansett, att problemen örn den högre
lantbruksundervisningen och försöksverksamheten på jordbruksområdet
hörde så nära tillsammans, att de borde lösas samtidigt. Lantbruksakademien
har direkt uttalat sig emot förflyttning av någon del av centralanstalten.
Byggnadsstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd
hava på denna punkt icke ansett sig böra göra något uttalande.

Ur innehållet i berörda yttranden må utöver det nu sagda omnämnas
följande.

Lantbruksstyrelsen bär betonat svårigheten av att innan ännu en till

• jTrfi. forlfl?d lantbrukshögskola kommit i verksamhet bedöma, huruvida
vid Ultuna förefintliga jordarealer och djurbesättningar vöre tillräckliga
tor den omfattande försöksverksamhet varmed måste räknas, örn såväl
högskolan som försöksanstalten förlädes till samma plats. Beträffande
centralanstaltens jordbruks-, husdjurs-, kemiska och bakteriologiska avdelningar
syntes icke heller ett uppskov med ställningstagandet till frågan
örn förläggningen, därest vid högskolans startande hänsyn därtill
foges, hora förhindra ett slutgiltigt lösande därav enligt något av de
bada av lantbruksstyrelsen såsom tillfredsställande ansedda alternativen
nämligen A eller C.

Örn lantbruksstyrelsen nu skulle taga ställning till frågan om förflyttning
av försöksverksamheten på mejeriområdet, måste styrelsen förorda
en lösning enligt alternativ III. Emellertid syntes frågan örn mejeriforskningens
slutliga ordnande knappast ännu vara fullt mogen för sin lösning.
Statsmakterna torde inom den närmaste tiden nödgas taga under
övervägande vilka åtgärder, som från det allmännas sida borde vidtagas

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

151

till mejerihanteringens främjande, och det syntes antagligt, att i samband
därmed synpunkter kunde komma fram, vilka måste utova inflytande
på lösningen av frågan örn mejeriförsöksverksamhetens ordnande. ^

Det av utredningsmännen framlagda förslaget till växtskyddslragans
ordnande funne lantbruksstyrelsen tilltalande, och hade styrelsen ansett
sig böra direkt hemställa örn förslag till 1930 års riksdag örn inrättande
av en växtskyddsanstalt vid Experimentalfältet i enlighet med utredningsmännens
förslag. . „ ..

Statskontoret har med hänsyn till den verkställda utredningen funnit,
att det ur statsfinansiell synpunkt vore av mindre betydelse, huruvida
centralanstalten förflyttades till samma plats som en blivande lantbrukshögskola.
Dock sammanhängde detta spörsmål i någon man med Dagan
örn utnyttjandet för andra statsinstitutioner av de byggnader,_ som nu
tillhörde lantbruksakademien och i vilka centralanstalten hade sina lokaler.
Enligt statskontorets mening vore detta spörsmål forpant av närmare
undersökning. I varje fall syntes det statskontoret önskvärt, att de
delar av den nuvarande centralanstalten, vilka lämpligen kunde införlivas
med högskolan — kemiska och bakteriologiska avdelningarna — tonades
till samma plats som högskolan redan vid dess upprättande samt eventuellt
införlivades med verksamheten vid högskolan.

Slutligen linge statskontoret framhålla, att det ur praktisk synpunkt
syntes ändamålsenligt, att frågan örn ordnandet av den högre undervisningen
beträffande lantbruk, skogsbruk, lantmäteri m. m. forst upptoges
till avgörande samt eventuellt i samband därmed centralanstaltens anknytning
till den högre lantbruksundervisningen, vilken senare fråga
dock syntes vara av mera sekundär betydelse. Sedan dessa organisationsoch
förläggningsspörsmål avgjorts av riksdagen, borde de därmed sammanhängande
detaljfrågorna upptagas till slutlig provning.

Byggnadsstyrelsen har inledningsvis erinrat, att i den föreliggande
utredningen hade framlagts olika alternativ for ordnandet av centralanstaltens
verksamhet. Vad beträffade de i de olika alternativen avsedda
lösningarna av anstaltens lokalfråga hade byggnadsstyrelsen givetvis icke
anledning att för närvarande ingå på någon närmare kritik av de i detta
avseende framlagda ritningsförslagen, utan finge byggnadsstyrelsen endast
meddela, att styrelsen i princip icke hade något att erinra beträffande
förslagen i fråga. Dessa ritningsförslag avsåge emellertid endast nybyggnader.
För erforderliga ombyggnadsarbeten saknades ritningar liksom
närmare uppgifter angående befintliga byggnaders nuvarande tillstånd
och inredning. , , ,

Beträffande de föreslagna nybyggnadsarbetena hade detaljerade kostnadsberäkningar
framlagts, under det att kostnaderna for övriga byggnadsarbeten
endast vore approximativt uppskattade genom jamforelsei
med andra liknande arbeten. De i detalj beräknade kostnaderna för nybyggnadsarbeten
torde, särskilt med hänsyn till kraven på dyrbara inredningar
av laboratorielokaler m. m., få anses vara val knappt tilltagna,
men torde de beräknade kostnaderna för övriga arbeten i huvudsak kunna
"odtagas. I varje fall torde de angivna kostnaderna kunna laggas till
grund för en jämförelse i ekonomiskt avseende mellan de olika alterna I

den föreliggande utredningen hade även berörts frågan om den framtida
användningen av Experimentalfältet efter en förflyttning helt e ler
delvis av centralanstalten. I detta avseende finge byggnadsstyrelsen i hk -

152

Kungl. Murits proposition Nr 143.

het med vad styrelsen tidigare anfört i ett till ovannämnda utredningsmän
avgivet yttrande framhålla, att större delen av den av centralanstalten
for närvarande disponerade marken bestode av områden, som enligt
Djurgårdssakkunnigas i betänkande den 15 maj 1917 framlagda förslag
skulle reserveras såsom naturlig park. Dessa områden borde därför enligt
byggnadsstyrelsens mening icke ifrågakomma till exploatering eller ens
för bebyggande för statens egen räkning. Den mindre del av marken,
som folie inom ramen för vad Djurgårdssakkunniga ansett kunna upplåtas
åt statsinstitutioner eller användas till villatomter, omfattade en
areal av omkring 11 hektar, och hade styrelsen vid verkställd värdering
av sistnämnda mark funnit densamma kunna beräknas vid eventuell försäljning
till villabebyggelse betinga ett råmarkspris av omkring 4 kronor
per kvadratmeter. Samtidigt finge byggnadsstyrelsen emellertid betona,
att styrelsen icke ville förorda en försäljning av marken efter nämnda
pris. Enligt styrelsens bestämda mening borde nämligen, icke minst
med hänsyn till den begränsade tillgången till för uppförande av byggnader
för statens behov lämplig, staten tillhörig mark i och omkring huvudstaden,
inga upplåtelser av Djurgårdsmark vare sig med ägande- eller
tomträtt ifrågakomma, utan borde, därest marken ej skulle reserveras såsom
naturlig park eller för statens eget behov, eventuella upplåtelser givas
form av arrenden.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anmält, att nämnden inskränkt
sin granskning av utredningsmännens förslag till en undersökning,
huruvida löneförmånerna för de i olika alternativ upptagna befattningarna
kunde anses lämpligt avvägda. I detta hänseende hade lönenämnden
icke funnit anledning till några direkta anmärkningar. Allenast
i följande hänseende föranledde utredningen uttalande från nämndens
sida.

Utredningsmännen hade utgått från att de nuvarande ordinarie befattningshavarna,
vid centralanstalten skulle vara underkastade den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden ävensom
den förflyttning till annan tjänstgöringsort, som kunde bliva dem i behörig
ordning ålagd i samband med en eventuell förflyttning, helt eller
delvis, av anstalten. Även om en sådan utgångspunkt för bedömande av
de med centralanstaltens förflyttning sammanhängande organisatoriska
spörsmålen i och för sig vore riktig, kunde icke desto mindre tänkas fall,
då en skyldighet i nu angivna avseende icke kunde anses åligga befattningshavaren
eller då åtminstone tvekan kunde råda, huruvida sådan
skyldighet kunde förefinnas. Sålunda kunde en dylik tvekan hysas i det
fall, att försöksledarna vid centralanstalten vid en förflyttning till platsen
för lantbrukshögskolan skulle åläggas undervisningsskyldighet av sådan
omfattning, att det bleve fråga om en verklig förändring av befattningens
tidigare karaktär.

Lantbruksakademien har hållit före, att varken för försöksverksamheten
eller undervisningen någon fördel vore att vinna genom en sådan förening
av båda, att de till väsentlig del skulle komma att handhavas av samma
personer och vid samma anstalt.

Härmed ville dock akademien icke göra den meningen gällande, att lärarna
\id lantbrukshögskolan icke skulle syssla med någon försöksverks
a lii hot. Sadan borde tvärtom inga såsom ett naturligt led i deras vetenskapliga
verksamhet, och den behövdes även såväl såsom åskådningsmate -

Kungl. Majlis proposition Nr 14b.

153

vial vid undervisningen som för övning i därvid förekommande arbeten
och använd metodik för de studerande.

Emellertid vore det uppenbarligen olämpligt, att av olika personer ledda
försök utfördes på samma fält och i samma kreatursbesättningar, även örn
utrymme och försöksmaterial skulle förefinnas tillräckligt för båda, vilket
särskilt, örn hänsyn toges till framtida utveckling, syntes kunna betvivlas.

Den nuvarande nära föreningen av de olika avdelningarna inom försöksverksamheten
till en anstalt och det nära samarbetet mellan dessa
avdelningar ansåge akademien vara en så grundväsentlig förutsättning
för denna verksamhets framgång och största möjliga gagn för det praktiska
lantbruket, att ett frånskiljande av någon av dessa avdelningar
till annan plats måste bliva till stor skada, som icke kunde väntas mot
vägas av något gagn. I överensstämmelse härmed ansåge akademien, att
den ökade verksamhet på växtskyddets område, som kunde anses erforderlig
och som enligt föreliggande utredning skulle uppbäras av den
föreslagna växtskyddsanstalten, borde inordnas i centralanstalten.

Vad därefter anginge frågan örn användningen av förefintliga.resurser
för försöksverksamheten vid Experimentalfältet efter förflyttning, helt
eller delvis, av centralanstalten, har akademien erinrat därom, att akademien
vid centralanstaltens upprättande till denna överlät för dess verksamhet
erforderliga delar av Experimentalfältet nied därå befintliga, aka
demien tillhöriga byggnader, varjämte akademien till anstalten överlämnade
vissa inventarier, böcker och tidskrifter samt förefintlig laboratorieutrustning.

Därest centralanstalten nu skulle förflyttas, borde enligt akademiens
mening till en början de hos anstalten deponerade, akademien tillhörande
böcker och tidskrifter återställas till akademiens bibliotek. För övriga
på sin tid överlåtna inventarier m. m. syntes akademien böra erhålla
skälig ersättning.

För bearbetning av olika i yttrandet särskilt angivna och eventuellt
även andra uppgifter ansåge akademien sig vidare hava behov av at;
själv få disponera de genom eventuell förflyttning av centralanstalten ledigblivna,
akademien tillhöriga byggnader, och jämväl syntes under sådan
förutsättning större delen av den till centralanstalten överlåtna markarealen
åter behöva tagas i anspråk av akademien för dess egen försöksverksamhet.
Någon del av det nu åt centralanstalten upplåtna området
skulle möjligen vid eventuell förflyttning av anstalten av akademien kun
na avstås för annat ändamål, men akademien förutsatte, att den i någon
form erhölle skälig gottgörelse för markområde, som sålunda skulle kom
ina att frånhända s akademien.

I reservation till lantbruksakademiens yttrande hava sex ledamöter axakademien
givit uttryck för den uppfattningen, att akademien icke bort
taga ställning till frågan örn centralanstaltens och lantbrukshögskolans
inbördes ställning, så länge verklig utredning rörande lorsöksverksam
heten icke kommit till stånd. I särskilt tillägg har vidare en av reservan
terna framfört vissa erinringar emot förslaget till växtskyddsanstalt.

Centralanstaltens styrelse har förklarat sig hysa den uppfattningen,
att frågan örn centralanstaltens förflyttning icke borde ses uteslutande''
eller ens i huvudsak som ett tillfälligt organisationsproblem. I själva
verket syntes frågan hava betydligt större räckvidd. I främsta rummet
stöde då spörsmålet, huruvida den statliga försöksverksamheten i vårt
land vöre i behov av att ytterligare utvecklas för att den skulle vara i

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

stånd att pa ett fullt nöjaktigt sätt fylla sin viktiga uppgift såsom stöd
lör jordbruksproduktionen. Motsvarande förhållanden i andra länder
syntes giva stöd för att en sådan utveckling borde ske.

Skulle det nu visa sig erforderligt, att den vid centralanstalten bedrivna
törsöks verksamheten inom en snar framtid kraftigt utvecklades, komme
emellertid frågan örn förflyttning av verksamheten i ett väsentligt ändrat
lage. Även örn ifrågavarande försöksverksamhet i nuvarande omfattning
måhända skulle kunna — örn än med svårighet — beredas tillräckliga
arbetsmöjligheter vid sidan av en till samma plats förlagd lantbrukshögskola,
vöre det ingalunda givet, att detta även läte sig göra under
iörutsättning av en väsentligt utvidgad försöksverksamhet. Styrelsen
ansåge det sålunda ofrånkomligt, att beslut i frågan örn försöksverksamhetens
förflyttning från nuvarande förläggningsort fattades.

I anslutning härtill ville styrelsen, med hänsyn till mejerihanteringens
alltjämt ökade betydelse för jordbruksnäringen, framhålla önskvärdheten
av att den nuvarande underavdelningen för mejerihantering vid centralanstalten
sa snart lämpligen kunde ske utvidgades till en självständig
avdelning. Samtidigt finge styrelsen framhålla vikten av, att'' en central
lör mejeriförsök vore förlagd till mellersta Sverige till stöd för den därstädes
och i Norrland bedrivna mejeriproduktionen och att sålunda icke
all försöksverksamhet på mejeriområdet koncentrerades till Skåne.

Centralanstaltens nämnd har underkastat den föreliggande utredningen
en detaljgranskning och därvid funnit anledning till erinran på vissa
punkter. Sålunda har nämnden uttalat, att engångskostnaderna vid eventuell
förflyttning av centralanstalten säkerligen vore betydligt för lågt
beräknade med hänsyn särskilt till de för laboratoriebyggnader nödvändiga
stora ventilations- och ledningskostnaderna, fast inredning m. m.
Beträffande flertalet alternativ har nämnden framhållit vikten av att
samarbetet emellan olika försöksavdelningar icke försvårades genom
splittring. Vidare har framhållits, att, örn en blivande växtskyddsanstalt
skulle organiseras skild från övriga delar av centralanstalten, växtskyddsorganisationen
måste hava tillgång till ett tillfredsställande kemiskt
laboratorium. Slutligen har nämnden anmält, att den ej ansett sig
kunna helt dela utredningsmännens uppfattning, att i enlighet med alternativ
Il och delvis C och D centralanstaltens tjänstemän skulle hava skyldighet
att utan vidare ingå som lärare i en blivande lantbrukshögskola.
Detta innebure nämligen särskilt för vissa befattningshavare en så väsentlig
och fundamental omläggning av verksamheten, att den knappast
kunde betecknas som lönereglementets »jämkning i åligganden».

I särskilt yttrande har överassistenten P. Bolin förordat en organisationsform
för försöksverksamheten, som närmast överensstämmer med alternativ
C i utredningen.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har ansett sig sakna anledning
ingå på frågan, huruvida en förflyttning av centralanstalten överhuvud
vore önskvärd. Beträffande de olika alternativen ville dock styrelsen
uttala, att alternativ B icke syntes böra komma i fråga, då detta otvivelaktigt
skulle komma att medföra ogynnsamma verkningar såväl för undervisningen
som för försöksverksamheten. I fråga örn mejeriförsöksverksamheten
kunde styrelsen förorda alternativ III eller IV. Mot den
föreslagna förläggningen av anstalten för växtskydd hade styrelsen ej
något att erinra. Styrelsens v. ordf., professor Högbom, har anmält, att
han funne olägenheterna av att lämna frågan örn centralanstaltens och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

155

högskolans inbördes ställning oavgjord, när den senares organisation upptoges
till prövning, vara större än de utan tvivel rätt betydande olägenheter,
sorn skulle följa särskilt för lantbruksinstituten av ett förlängande
av nuvarande osäkerhetstillstånd och därmed förknippade många
vakanser.

Styrelsen för Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut har såsom sin mening
uttalat, att utredningen redan på den grund, att den byggde på lantbrukshögskolans
förläggande till Ultuna, blivit så ofullständig, att den
svårligen vore tjänlig för ärendets fortsatta behandling.'' Det vore ofrånkomligt,
att allvarliga framtida faror botade den sunda utvecklingen av
forskningen och dep högre undervisningen på lanthushållningens område
i vårt land, därest allt fortfarande ensidigt fasthölles vid deras centralisering
till Ultuna utan tillbörligt hänsynstagande till de betingelser, som
framgångsrik lantbruksforskning krävde, och till de jordbrukande landsdelarnas
behov.

Beträffande den föreslagna växtskyddsanstalten ansåge styrelsen sig
böra framhålla angelägenheten av att det sydsvenska jordbrukets krav
på en effektiv försöksmässig växtskyddsverksamhet bättre än hittills tillgodosåges.
Styrelsen vågade vidare antaga, att det ej kunde på allvar
sättas i fråga att förflytta den högre mejeriundervisningen från Alnarp
enbart för att möjliggöra en förläggning av försöksverksamheten på mejeriområdet
till Ultuna, som dock åtminstone för närvarande saknade alla
fundamentala förutsättningar för densammas bedrivande.

I fråga örn försöksverksamhetens principiella anordning, ville styrelsen
i övrigt hellre förorda en anknytning till en blivande lantbrukshögskola
(alternativ B) än ett utbyggande av försöksanstalten å dess nuvarande
plats. Det måste nämligen enligt styrelsens uppfattning kunna håde i
vetenskapligt och organisatoriskt hänseende vinnas så betydande fördelar
genom nyssnämnda anknytning, att dessa icke finge förspillas genom ett
fortsatt särskiljande av undervisning och försöksverksamhet, bådadera
uppenbarligen byggda på samma vetenskapliga grunder. Dessa båda
frågor — örn den högre lantbruksundervisningens och örn försöksverksamhetens
ordnande — hade sålunda ett så nära samband med varandra,
att det kunde anses riskabelt att lösa vardera för sig. Såväl de yttre organisatoriska
och ekonomiska intressena som ock de inre, vetenskapliga
och pedagogiska, krävde nämligen ett samfällt avgörande av hithörande
spörsmål.

Lärarrådet vid Alnarp har i likhet med styrelsen anfört, att frågorna
örn ordnande av den högre lantbruksundervisningen och av försöksverksamheten
borde avgöras samtidigt. Lärarrådet har vidare skisserat, huru
enligt dess mening den statliga försöksverksamheten i fortsättningen borde
organiseras.

L sitt yttrande till statsrådsprotokollet i samband med Kungl. Maj:ts propositionen
beslut att till 1930 års riksdag avlåta proposition angående den högre nr ^9/1930.
lantbruksundervisningens ordnande anförde dåvarande departementschef
fen bland annat följande.

När det gällde att taga ställning till frågan örn ett eventuellt sammanförande
i större eller mindre utsträckning av den nu till centralanstalten
knutna försöksverksamheten med en blivande högre lantbruksundervisning,
syntes det närmast vara tre frågor, som förtjänade beaktas, nämli -

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

gen dels vilken betydelse försöksverksamhetens förflyttning skulle hava
för undervisningen, dels vilka förutsättningar försöksverksamheten skulle
erhålla för sina egna uppgifter vid den nya förläggningen och dels slutligen
vilka konsekvenser en förflyttning av försöksverksamheten skulle
få ur statsfinansiell synpunkt.

Betydelsen för undervisningsverksamheten av en förflyttning av centralanstalten
eller delar därav till platsen för en blivande lantbrukshögskola
torde dock böra tillmätas mera underordnad vikt. Redan vid själva
högskolan skulle nämligen enligt högre lantbruksundervisningssakkunni
gas förslag utrustningen i fråga örn institutionslokaler, försöksfält m. m.
bliva sådan, att lärarna finge möjlighet att bedriva en viss forskningsoch
försöksverksamhet såväl med hänsyn till undervisningens krav som
k®1" tillgodoseende av egna vetenskapliga syften. Departementschefen
holle lastmera före, att frågan örn centralanstaltens eventuella förflyttnmg
i främsta rummet borde bedömas ur synpunkten av försöksverksamhetens
egna krav och deras tillgodoseende. Det vore givet, att örn
försöksverksamhetens egna berättigade intressen nöjaktigt kunde tillgodoses
även efter organisatorisk anknytning till den högre lantbruksundervisningen,
så borde en sådan anordning på grund av de fördelar,
den i andra avseenden skulle föra med sig, eftersträvas. Å andra sidan
vöre departementschefen emellertid benägen att tillmäta en ändamålsu^vec^^nSskraftig
försöksverksamhet på jordbruksområdet så
stor betydelse för lanthushållningen och icke minst för den lantbruksundei
visning, som den vöre avsedd att underbygga och göra rikare, att
han icke ansåge sig kunna beträffande försöksverksamhetens anordnande
tillstyrka sådana åtgärder, som visserligen kunde vara ägnade att åtminstone
till någon tid stärka lantbrukshögskolans ställning men som
samtidigt skulle allvarligt försvaga grunden för en självständig försöksverksamhet
inom jordbruket. När det nu gällde att söka bedöma,
huruvida fördelar eller nackdelar skulle kunna väntas överväga vid ett
samordnande av undervisning och försöksverksamhet, torde det vara
lämpligt att föist något beröra fragan örn försöksverksamhetens arbetsmetoder.
Såsom utredningsmännen framhållit, förelåge i sådant hänseende
betydande skillnad mellan olika försöksavdelningar vid centralanstalten.
Jordbruksavdelningen till exempel hade så gott som liela landet
till sitt försöksområde. Lokala fältförsök under avdelningens ledning
funnes anordnade i stort antal inom varje hushållningssällskaps område,
och vid ett antal fasta försöksfält och försöksstationer, vilka sistnämnda
vöre förlagda till lantbruks- och lantmannaskolor i olika delar av landet,
sökte avdelningen lösa försöksfrågor av mera allmän räckvidd. I den
mån verkliga försöksgårdar bleve upprättade i olika delar av landet,
bleve avdelningens natur av centralt organ för en omfattande, i liela landet
spridd lokal verksamhet ytterligare befäst. Det vore tydligt, att vid
sådant förhållande försöksverksamheten på avdelningens förläggningsplats
måste tillmätas underordnad roll. För närvarande kunde avdelningen
vid Experimentalfältet utföra försök endast i jämförelsevis ringa
omfattning, och verksamheten där hade till stor del bestått i bearbetning
av inom landets olika delar vunna försöksresultat samt i arbete med led
ning och administration av den över landet spridda försöksverksamheten.
Säkerligen vore det av värde för avdelningen att omedelbart äga tillgångtill
en lämplig försöksgård för lösande av olika mera försökstekniska
uppgifter, men med hänsyn till vad ovan sagts örn avdelningens organi -

Kungl. Maj:tu proposition Nr 143.

157

aution oell arbetssätt syntes det vara motiverat att icke tillägga en sådan
anordning avgörande betydelse för avdelningens förläggning. Beträffande
husdjursavdelningen gällde i stort sett detsamma som nu sagts örn
jordbruksavdelningen. Icke heller husdjursavdelningen torde, huru väl
den än utrustades med försöksmöjligheter på förläggningsplatsen, med
nuvarande arbetsmetoder kunna lösa mera än en mycket begränsad del
av försöksuppgifterna i de egna djurstallarna. Den övervägande delen
av försöken torde allt fortfarande av naturliga skäl fä förläggas till olika
delar av landet. Den vid jordbruks- oell husdjursavdelningarna bedrivna
verksamheten bestode till huvudsaklig del i vad man kunde kalla egentlig
eller praktisk försöksverksamhet. De kemiska och bakteriologiska avdelningarnas
verksamhet vore av väsentligt annat slag. Undersökningarna
vid sistnämnda avdelningar vore till alldeles övervägande del av laboratoriemässig
karaktär, och i den omfattning, växtkulturer eller markundersökningar
kunde vara erforderliga för vissa försök, kunde de i allmänhet
anordnas vid förläggningsplatsen eller byggas på införskaffade prov. En
dast i mycket ringa omfattning torde ifrågavarande avdelningar behöva
anordna egentliga försök inom andra delar av landet. De undersökningar,
som verkställdes vid dessa båda avdelningar, torde till största delen
kunna hänföras till egentlig forskningsverksamhet. De växtfysiologiska
undersökningarna vid centralanstaltens botaniska avdelning hade i huvudsak
samma karaktär. Verksamheten vid centralanstaltens mejeriavdelning
kunde sägas utgöra en mellanform mellan de två nu nämnda systemen,
i det att mejeriförsöken i huvudsak hade ett rent praktiskt syfte,
samtidigt som de laboratoriemässiga undersökningsmetoderna vore förhärskande.
På det växtpatologiska och entomologiska området vore verksamheten
vid centralanstalten av olika slag. De grundläggande under -sökningarna, som hittills varit förhärskande, hade forskningskaraktär.
Därjämte borde emellertid verksamheten på ifrågavarande område inriktas
på rent praktiska försök till bekämpande av olika slags växtparasiter.
Dylika försök måste av lätt insedda skäl förläggas till olika delar av landet.
Vid sidan av nu nämnda uppgifter hade ifrågavarande försöksav
delningar, såsom redan förut omnämnts, ett icke ringa administrativt ar
bete i växtskyddets tjänst. Av vad nu sagts franninge, att särskilda
problem anmälde sig för lösning beträffande var och en av centralanstaltens
försöksavdelningar, när det bleve fråga om att anknyta dem till den
högre lantbruksundervisningen. Jordbruksavdelningen och även lius
djursavdelningen torde närmast med hänsyn till det stora antalet försöksplatser
i landets olika delar oell avdelningarnas stora administrativa arbetsbörda
icke gärna kunna direkt införlivas med lantbrukshögskolau. Å
andra sidan vore det emellertid i viss mån betänkligt att organisera ifrågavarande
försöksavdelningar såsom en omedelbart intill högskolan förlagd
fristående försöksanstalt. Det måste nämligen ställas utom allt tvivel,
att avdelningarnas försöksverksamhet på förläggningsplatsen i så
dant fall löpte fara att komma i konflikt med motsvarande högskoleinstitutioners
verksamhet. Beträffande mejeriavdelningen hade reservations
vis framställts förslag örn dess förflyttning till Alnarp i anknytning till
den högre mejeriundervisningen därstädes. Emellertid hade från olika
håll påpekats, att förutsättningarna för mjölkhushållningen och mejeri
hanteringen vore väsentligt olika i Skåne och övriga delar av landet, valler
försöksverksamhet på området borde ilga runi såväl vid Alnarp som ä
plats i mellersta Sverige. Departementschefen vore böjd att tillmäta denna

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

synpunkt stor betydelse och ansåge sig alltså icke kunna tillstyrka, att mejeri
avdel ningen nu förflyttades till Alnarp. På grund av vad ovan sagts
om verksamhetens karaktär vid olika försöksavdelningar vore det tydligt
atx centralanstaltens kemiska och bakteriologiska avdelningar samt den
vaxtlysiologiska försöksverksamheten vid den botaniska avdelningen stöde
närmast att komma i fråga för ett införlivande med lantbrukshögskoan.
Pock syntes det vara svårt att ens för dessa verksamhetsgrenar vidtaga
sådana anordningar, att icke fara uppstode för ett betänkligt eftersättande
av försöksarbetet vid dylik anknytning till högskolan. Därtill
komme, att de olika nu i centralanstalten ingående försöksavdelningarnas
inbördes beroende av varandra alltid mäste vara ägnat att föranleda betänkligheter
mot ett projekt av ifrågavarande slag, innebärande en klyvning
av centralanstalten. Vad därefter anginge frågan om den växtpatologiska
och den entomologiska försöksverksamhetens inordnande i en
växtskyddsanstalt gåve den verkställda utredningen vid handen, att detta
organisationsproblem i stort sett kunde anses ligga vid sidan av själva
antbrukshogskolefragan. Betraktades frågan örn centralanstaltens förllyttnmg
ur statsfinansiell synpunkt, visade den föreliggande utredningen,
att vid en dylik förflyttning de årliga kostnaderna för försöksverksamheten
i stort sett skulle bliva oförändrade, medan däremot förflyttningen
helt naturligt skulle föra med sig icke ringa engångskostnader.
A andia sidan hade framhållits, att staten genom försäljning av det genom
centralanstaltens förflyttning ledigblivna värdefulla området skulle
enalia inkomster, som mer än väl uppvägde de av förflyttningen förorsakade
kostnaderna. Med avseende härpå finge framhållas, att lantbruksakadennen,
som ursprungligen fått ifrågavarande område åt sig
upplåtet, ansett sig hava behov att åter komma i besittning av större delen
av området, därest centralanstalten skulle förflyttas. Men oavsett
detta, torde det knappast vara med statens fördel förenligt att genom försäljning
frånhända sig sagda område, som genom sitt läge torde vara väl
ägnat att även framdeles utgöra plats för statsinstitutioner av ett eller
annat slag. Vid övervägande av frågan örn centralanstaltens förflyttning
torde jämväl böra beaktas, huruvida den statliga försöksverksamheten
på jordbruksområdet i dess nuvarande omfattning och inriktning
vore tillfredsställande och ändamålsenlig och alltså lämpad att läggas till
grund for ett beslut angående dess inbördes ställning till den högre lantbruksunder
visningen.

Det vöre darfur väl motiverat, att frågan örn försöksverksamhetens
lampliga organisation och omfattning toges upp i ett större sammanhang,
innan beslut örn eventuell förflyttning av den nuvarande centralanstalten^.
;-Det vore departementschefens avsikt att upptaga detta ärende
till ytterligare prövning. Möjligen kunde det därvid visa sig, att centralanstalten
genom vissa förändringar i organisatoriskt och annat hänseende
skulle kunna Idiva i stånd att med i huvudsak bibehållande av
nuvarande förläggning på ett fullt tillfredsställande sätt fylla sin uppgift.
Mahanda kunde det också befinnas ändamålsenligt att vissa delar
av centralanstalten brötes ut och införlivades med lantbrukshögskolan
Av skal som förut anförts torde detta emellertid icke kunna tänkas gälla
de mera praktiskt inriktade grenarna av försöksverksamheten
Det syntes icke erforderligt, att hela frågan örn den högre lantbruksundeivisningen
skjötes åt sidan i avvaktan på resultat av den utredning
som salunda syntes höra företagas beträffande försöksverksamheten’
okulle det nämligen vid en sådan utredning befinnas lämpligt att an -

Kungl. Majda proposition Nr 143.

159

knyta vissa grenar av försöksverksamheten till lantbrnkshögskolan, skulle
detta utan större olägenhet kunna ske även efter högskolans upprättande,
Särskilt gällde naturligtvis detta sådan försöksverksamhet, som eVentuellt
skulle organiseras i form av en med högskolan sidoordnad försöksanstalt.
Men även den försöksverksamhet, som möjligen kunde komma i
fråga för direkt införlivande med högskolan — kemi, bakteriolog!, växtfysiologi
— skulle utan större särskilda kostnader kunna förflyttas sedan
högskolan redan upprättats. Utredningsmännen hade beräknat ifrågavarande
kostnader, vilka skulle föranledas av att vissa för högskolan inredda
lokaler skulle behöva omändras för nya uppgifter, till mellan
10,000 och 20,000 kronor. Därest hänsyn toges till en eventuel] förflyttning
av nämnda försöksverksamhet redan vid högskolans upprättande
torde emellertid sådana dispositioner kunna vidtagas med avseende på
vederbörande institutionsbyggnaders inredning, att ifrågavarande kostnader
kunde begränsas till ännu lägre belopp eller måhända helt undvikas.
I övrigt torde den åtgärden få vidtagas, att professorsbefattningarna
vid lantbrnkshögskolan i lantbrukskemi och lantbruksbotanik tills vidare
tillsattes på förordnande.

I sitt i anledning av förenämnda proposition avgivna utlåtande hävdade
1930 års jordbruksutskott en gent emot min företrädare i ämbetet helt
avvikande mening. I trots av att utskottet ansåg en omorganisation av
den högre lantbruksundervisningen av behovet påkallad, kunde utskottet
icke biträda det i propositionen framlagda förslaget, emedan utskottet beträffande
centralanstaltens ställning till den högre lantbruksundervisningen
hyste en principiellt annan uppfattning än den, som kommit till uttryck
i propositionen. Utskottet anförde härom följande.

Utskottet ville erinra, hurusom centralanstalten för jordbruksförsök,
vilken ursprungligen avsetts att utgöra en försöksanstalt, mer och mer
kommit att intaga ställningen av en anstalt för vetenskaplig forskning på
jordbrukets område, en utveckling varemot i och för sig icke torde vara
något att erinra. Vid angivet förhållande och då det vetenskapliga forskningsarbetet
här liksom inom andra områden otvivelaktigt närmast
måste anses hava sin plats inom den högre undervisningsanstalten på området
i fråga, framstode i öppen dag, att en samorganisation borde äga
rum mellan den högre lantbruksundervisningen och den ifrågavarande
försöksanstalten. Härtill komme, att en sådan anordning jämväl torde
vara ägnad att i icke oväsentlig mån bidraga till en begränsning av
statens utgifter för de ändamål, varom här vore fråga. Utskottet höllö
sålunda före, att den högre lantbruksundervisningen borde ordnas i an
knytning till den centrala försöksanstalten. Såsom framginge av en i
propositionen återgiven, av särskilda sakkunniga verkställd utredning
beträffande centralanstaltens och en blivande högre lantbruksundervis
nings inbördes ställning, kunde härvid flera olika möjligheter tänkas
ifrågakomma. De sakkunniga hade sålunda framlagt fyra särskilda al
ternativ i sådant avseende. Emellertid hade de sakkunniga med hänsyn
till de direktiv, som givits rörande sistberörda utredning, begränsat sitt
arbete till att undersöka, på vad sätt centralanstalten vid förflyttning,
helt eller delvis, syntes kunna anknytas till en blivande lantbrukshög
skola och sålunda icke ansett sig hava anledning upptaga frågan, huru

Jordbruke utskoltet 1930.

160

Frågan örn
ett förbättrat
växtskydd.

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

vida en förflyttning över huvud taget av hela centralanstalten eller delar
därav kunde för ett lämpligt ordnande av ifrågavarande angelägenhet
anses lämplig och önsklig. Även med tillgång till de sakkunnigas föreliggande,
otvivelaktigt beaktansvärda alternativ till samorganisation
mellan ifrågavarande anstalter ansåge sig utskottet icke utan Kungl.
Maj:ts föregående prövning och övervägande av det lämpligaste sättet
för denna frågas lösning höra nu upptaga saken till slutligt avgörande.
Då utskottet vidare icke kunde bortse från de enligt utskottets mening
väsentliga olägenheter i olika avseenden, som skulle föranledas av att
först efter högskolefrågans lösning besluta örn centralanstaltens anknytning
till nämnda undei’visning, funne sig utskottet i överensstämmelse
med de motionsvis gjorda yrkandena icke kunna biträda Kungl. Maurts
förevarande proposition utan ansåge, att Kungl. Majit borde underkasta
ifrågavarande spörsmål det ytterligare övervägande, som kunde krävas
med hänsyn till vad utskottet ovan anfört.

Vad härefter beträffar frågan örn inrättandet av ett förbättrat växtskydd
är att märka, att detta spörsmål blivit aktuellt helt oberoende av
frågan örn centralanstaltens organisation i övrigt, dag vill i denna angelägenhet
till en början erinra örn följande.

Centralanstaltens för försöksverksamhet på jordbruksområdet lantbruksbotaniska
och lantbruksentomologiska avdelningar utgöra tillsammans
vårt lands vetenskapliga växtskyddsorgan, med uppgift att verkställa
undersökningar och utredningar rörande kulturväxternas sjukdomar
och skadedjur ävensom medlen att förekomma och hejda dylika sjukdomars
och skadedjurs härjningar. Det åligger avdelningarna att jämväl
meddela allmänheten råd och upplysningar i hithörande ämnen.

Den 4 november 1921 utfärdade Kungl. Majit kungörelse (nr 671) med
bestämmelser angående undersökning av viss till utförsel ur riket avsedd
potatis, i enlighet varmed åt stitelsen för centralanstalten uppdrogs
att låta undersöka beskaffenheten av potatis avsedd att utföras ur riket.
För ändamålet upprättades en inspektionsmyndighet, benämnd statens
potatisinspektion. Arbetet med inspektionen har till största delen åvilat
centralanstaltens botaniska avdelning. Sedan år 1925 har inspektionen
jämväl handhaft kontrollen av den till införsel i vårt land anmälda potatisen
(se kung. nr 17/1925).

Den 8 april 1927 utfärdade Kungl. Majit kungörelse (nr 92) angående
införsel av levande växter och växtdelar m. m. av huvudsakligt innehåll,
att vid tullbehandling av till riket inkommande växter och växtdelar
skulle företes, bland annat, förklaring, utfärdad av offentlig myndighet
å avsändningsorten, att försändelse icke innehölle växter eller
växtdelar, som vore föremål för angrepp av i särskild förteckning angivna,
för odlingen inom landet farliga sjukdomar eller parasiter ur växtoch
djurvärlden. Den av omförmälda kungörelse föranledda inspektionen
handhaves av centralanstaltens botaniska och entomologiska avdelningar.

161

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Frågan om åstadkommande av en mera effektiv kontroll ur växtskyddssynpunkt
rörande införseln till riket av levande växter och växtdelar har
under senare tid blivit alltmera uppmärksammad, och kravet på en ändamålsenligare
organisation av rapport- och upplysningsverksamheten avseende
växtsjukdomar och skadedjurs förekomst och bekämpande inom
landet har ävenledes gjort sig allt starkare gällande. Sedan 1928 hava
dessa frågor ännu mera aktualiserats genom potatiskräftans oväntade
förekomst inom landet. Till hämmande av spridningen av denna synnerligen
svårartade växtsjukdom samt dess slutliga utrotande hava åtgärder
vidtagits från det allmännas sida. Sålunda har Kungl. Maj:t, bland
annat, den 6 september 1928 åt centralanstalten uppdragit att omhänderhava
den statliga verksamheten för potatiskräftans bekämpande ävensom
den 10 maj 1929 utfärdat kungörelse (nr 86) med vissa föreskrifter i
kampen mot sjukdomen.

Härav föranledda utgifter bestriddes till en början från förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter. I anledning av framställning av Kungl.
Maj:t uppförde emellertid riksdagen till åtgärder för bekämpande av potatiskräfta
och andra eventuellt uppträdande växtsjukdomar i riksstaten
för budgetåret 1929/1930 ett extra förslagsanslag av 40,000 kronor. Enahanda
anslag har för ändamålet uppförts i riksstaten för innevarande
budgetår.

I gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 april 1928 hemställde
lantbruksstyrelsen och styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, att Kungl. Majit måtte dels utfärda ny kungörelse
angående införsel av levande växter och växtdelar m. m. i enlighet med
skrivelsen bifogat förslag, dels ock förordna örn upprättande av en statens
växtinspektion i enlighet med vissa av styrelserna närmare angivna
riktlinjer. Enär därefter åtskilligt inträffat på växtskyddsområdet,
som enligt styrelsernas mening motiverade vissa ändringar i det
sålunda framlagda förslaget, hava styrelserna i ny gemensam skrivelse
den 11 januari 1929 ifrågasatt vidtagande av åtgärder för åstadkommande
av en utvidgad organisation för praktiskt växtskydd, förslagsvis benämnd
centralanstaltens växtskyddstjänst. Ur förslaget må här anmärkas
följande.

Växtskyddstjänsten skulle enligt förslaget få sig anförtrott uppgifter
av tre olika slag. Sålunda skulle den omliänderhava den offentliga
växtinspektionen vid in- och utförsel av växter och växtdelar. Till uppgifter
av detta slag kunde enligt styrelsernas uppfattning även potatisinspektionen
räknas. Därest föreskrifter örn inspektion av växter eller
växtdelar med omsättning inom landet (plantskolor m. m.) kunde visa
sig påkallade, skulle jämväl dylik inre inspektion ombesörjas av växtskyddstjänsten.
Vidare skulle växtskyddstjänsten vara verkställande organ
för de åtgärder, som kunde synas påkallade för det direkta statliga
bekämpandet av vissa växtsjukdomar, såsom potatiskräftan, vars bekämpande
syntes åtminstone för de närmaste åren komma att ställa jämförelsevis
stora krav på växtskyddstjänsten. Slutligen skulle växtskydds Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 höft. (Nr Ii3.) 11

162

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

tjänsten medverka till åstadkommande av en effektiv upplysnings- och
informationsverksamhet på växtskyddsområdet. Denna uppgift syntes
vara den icke minst viktiga.

I fråga örn organisationen av växtskyddstjänsten innebar förslaget,
att denna skulle ingå såsom en del av centralanstalten och sålunda understallas
dess styrelse. För handläggning av frågor rörande växtskyddstjanstens
allmänna verksamhet skulle dock tillskapas ett nytt organ, bestående
av en nämnd av på området sakkunniga personer. Nämnden
skulle bestå av sex ledamöter, nämligen en ledamot av centralanstaltens
styrelse, tillika ordförande, föreståndarna för lantbruksbotaniska och
lantbruksentomologiska avdelningarna, föreståndaren för statens centrala
frökontrollanstalt, en representant för praktisk trädgårdsskötsel samt föreståndaren
för växtskyddstjänsten. Utom denne föreståndare, som
skulle åtnjuta arvode motsvarande lönegrad B 26, skulle vid växtskyddstjänsten
anställas en assistent. Växtskyddstjänsten föreslås böra tillsvidare
uppföras å extra stat.

De arliga kostnaderna för växtskyddstjänsten beräknas av styrelserna
till 27,040 kronor, därav avlöningar 15,840 kronor och allmänna omkostnaclér^
11,200 kronor. . I fråga om sättet för täckande av dessa utgifter
föreslås, att viss avgift skulle uttagas för den granskning av certifikat
rörande för införsel avsedda växtförsändelser, som enligt gällande införselbestämmelser
verkställes inom centralanstalten, samt att dessa avgifter
och redan nu till potatisinspektionen ingående anmälningsavgifter för
besiktning av för utförsel avsedd potatis skulle användas för ändamålet.
Inkomsten genom nämnda avgifter uppskattas till omkring 10,000 kronor
örn året. Återstående utgiftsbelopp skulle bestridas direkt av statsmedel.
Det ifrågasattes uppförande i riksstaten av ett särskilt anslag för växtskyddstjänsten.

Över nämnda förslag hava yttranden avgivits av statskontoret och av
statens centrala frökontrollanstalt.

Frågan örn anordnande av ett förbättrat växtskydd har varit föremål
för uppmärksamhet jämväl i jordbruksutskottets av riksdagen godkända
utlåtande (nr 41) i anledning av den proposition (nr 224) till 1929 års riksdag,
varigenom Kungl. Majit begärde riksdagens medgivande att utfärda
ovan omförmälda kungörelse angående bekämpande av potatiskräftan.
I detta utlåtande anförde utskottet bland annat.

Behovet av ett förbättrat växtskydd torde i praktiken vara till fullo
adagalagt, icke minst genom de omständigheter, som framkommit i samband
med upptäckten av potatiskräftans förekomst i riket. Förhållandet
torde även vara, att vårt land i detta hänseende vore sämre ställt än
vissa andra länder. Det torde fördenskull vara av stor vikt, att uppmärksamhet
ägnades denna fråga och att densamma snarast bringades
till lösning i de former, som kunde befinnas vara de lämpligaste.

Jag har vidare att anmäla en av Malmöhus läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott den 17 december 1929 ingiven framställning, vari
utskottet hemställer, att Kungl. Majit måtte i samband med lösningen
av frågan örn omorganisationen av landets växtskydd vidtaga sådana
ändringar, att inom Malmöhus län inrättades en tidsenlig och med tillräckligt
antal fackmän utrustad växtpatologisk och entomologisk forsk -

163

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

nings- och försöksanstalt, från vilken en effektiv kamp mot våra för jordbruket
skadliga växt- oell djurparasiter kunde upptagas.

över nämnda framställning har yttrande avgivits av styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet å jordbruksområdet.

I detta sammanhang torde även böra anmälas en av Nordvästra Skånes F^s^^erJt''
g artner sällskap den 13 december 1929 hos Kungl. Maj:t gjord framställ- fruktod ning,

att sådana åtgärder måtte vidtagas för stödjande av den svenska
fruktodlingen, att dels en tillräckligt omfattande statlig försöksverksam- r e m- mhet
på fruktodlingens område kunde igångsättas och dels att ett rationellt,
på vetenskapliga och praktiska grunder byggande förädlingsarbete
med fruktsorter påbörjades.

Över denna framställning hava yttranden avgivits av styrelsen för
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet efter hörande
av lantbruksakademiens förvaltningskommitté och föreståndaren för centralanstaltens
botaniska avdelning samt av Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.

Vid behandlingen av frågan örn den högre lantbruksundervisningens Departementsställning
till centralanstalten för jordbruksförsök torde till en början chef>en''

kunna bortses från den lokala förläggningen av såväl undervisningsanstalterna
som den centrala försöksverksamheten. Det synes nämligen,
såsom också antytts av 1930 års jordbruksutskott, väl kunna tänkas olika
alternativ för förläggningen, örn en samorganisation mellan undervisning
och försöksverksamhet skulle befinnas lämplig. Jag kommer därför här
att allenast taga ställning till den mera principiella frågan, huruvida en
samorganisation av undervisningsanstalter och försöksanstalt bör komma
till stånd, samt, örn detta befinnes önskvärt, huru detta bör åstadkommas,
under det att jag först därefter upptager frågan örn den lokala förläggningen.

Men även beträffande nyss antydda fråga synes en viss uppdelning av
ämnet vara lämplig med hänsyn till översiktligheten. Spörsmålet synes
mig därför böra upptagas till behandling på det sätt, att först tages ställning
till lantbrukshögskolans förhållande till centralanstaltens avdelningar
för försöksverksamhet i jordbruk, husdjursskötsel, kemi, botanik och
bakteriolog!, därefter lantbrukshögskolans ställning till centralanstaltens
entomologiska avdelning och slutligen till den högre mejeriundervisningens
respektive den högre lantbruksundervisningens ställning till central-,
anstaltens avdelning för mejeriförsök.

Vidkommande nu först förhållandet mellan lantbrukshögskolan och
central anstaltens förstnämnda fem avdelningar, är det att märka, hurusom
under ärendets beredning från alla håll vitsordats, att det ur undervisningens
synpunkt skulle vara enbart fördelaktigt med en samorganisation
av högskola och central anstalt. Någon nackdel i detta avseende

164

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

av en dylik samorganisation har icke påvisats. De fördelar, som skulle
komma lantbrukshögskolan till godo, äro mycket betydande. Först och
främst skulle högskolan komma att bliva utrustad med för forskningsändamål
bättre försedda institutioner, varjämte en längre driven specialisering
skulle komma till stånd i fråga örn lärarna. Jag erinrar i detta
sammanhang därom, att förutberörda utredningsmän räknat med, att vid
en samorganisation mellan högskola och centralanstalt undervisningen
även i de viktiga ämnena ärftligbetslära och bakteriologi skulle komma
att upprätthållas av ordinarie professorer. Följden av nu nämnda
förstärkning av högskolans utrustning bleve dessutom, att högskolans elever
på licentiatstadiet sattes i stånd att helt fullfölja sina studier å högskolans
egna institutioner och under omedelbar ledning av de professorer,
som förut omhänderhaft vederbörandes utbildning. Det har visserligen
i nu förevarande avseende anmärkts, att samma fördel skulle kunna
vinnas vid ett bibehållande av en självständig försöksanstalt därigenom,
att högskolans elever på högre stadium erhölle möjligheter att erhålla
arbetsplats vid centralanstalten. En dylik anordning torde dock medföra
vissa nackdelar. Det skulle nämligen erbjuda betydande svårigheter för
såväl elever som professorer att under dessa förhållanden upprätthålla
den nödiga kontakten med varandra. Otvivelaktigt bleve det ganska svårt
för högskolans lärare att bära ansvaret för utbildningen av elever, som bedrevo
sina studier vid en annan anstalt. Utvecklingen kunde lätt leda
dithän, att det till sist finge bliva vetenskapsmännen vid försöksanstalten,
som komme att handleda och examinera på det högre stadiet med
påföljd, att högskolan på nytt sjönke ned till allenast ett institut. Men
även den närmare kontakten med försöksverksamheten vore ur såväl lärarnas
som elevernas synpunkt en fördel för lantbrukshögskolan. Lärarna
skulle härigenom komma att få lättare att hålla kontakt med försöksverksamheten
och dess resultat. Eleverna skulle få vistas i en miljö,
på vilken försöksarbetet starkt komme att trycka sin prägel, något som
otvivelaktigt skulle komma att bliva till stor nytta i elevernas kommande
verksamhet. Genom en sådan koncentration av de på jordbruksområdet
verksamma vetenskapliga krafterna skulle slutligen kunna skapas ett
för forskningen långt gynnsammare läge, än örn dessa krafter splittrades
på två anstalter.

Ur försöksverksamhetens synpunkt torde förhållandena komma att te
sig ungefär sålunda. Vid en samorganisation mellan lantbrukshögskola
och centralanstalt komme såväl fördelar som nackdelar att inställa sig
för försöksverksamheten. Såsom ett huvudskäl emot en samorganisation
har sålunda från åtskilliga håll anförts svårigheten för en person att
samtidigt vara huvudlärare i ett viktigt ämne vid lantbrukshögskolan
och försöksledare, och det har förmenats, att antingen skulle endera eller
båda uppgifterna komma att lida men härav. Troligen skulle det främst
bliva försöksverksamheten, som komme att sitta emellan, enär undervis -

165

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

ningens krav lättare kunde göra sig gällande. Vid ett bedömande av frågan,
huruvida nyssnämnda farhåga kan anses hava skäl för sig, torde man
nödgas att skilja emellan å ena sidan centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar
och å andra sidan den kemiska, den botaniska och den
bakteriologiska avdelningen. De båda förstnämnda avdelningarna måste
nämligen såsom ett led i sin verksamhet räkna med att anställa försök i
landets olika delar. För jordbruksavdelningen gäller det att genomföra
försök under olika klimatiska förhållanden, med avseende på olika jordmån
m. m. Husdjursavdelningen har att pröva sina rön å olika kreatursraser
och att taga hänsyn till det å skilda orter hemmaproducerade fodret
m. m. dylikt. För dessa försöks planläggande, igångsättande och övervakande
måste avdelningarnas föreståndare göra ett stort antal resor varje
år. Dessutom torde dessa avdelningsföreståndare behöva hålla sig i viss
kontakt med den lokala försöksverksamhet, som icke är direkt underställd
centralanstalten, en uppgift som troligen kommer att ställa allt större
krav på centralanstalten, desto mera den lokala försöksverksamheten utvecklas.
Under dessa omständigheter lärer det få anses uteslutet, att föreståndarna
för centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar skulle
kunna med bibehållande av sina hittillsvarande uppgifter även övertaga
ansvaret för undervisning och examination i huvudämnen vid högskolan.
Då uppkommer givetvis en annan fråga, nämligen den, örn det kan vara
lämpligt att bibehålla nuvarande organisation av statens försöksväsende
på jordbruksområdet, i vad avser jordbruks- och husdjursförsöken.
Härvidlag skulle ju kunna tänkas, att den nuvarande starkt centraliserade
ledningen av den statliga försöksverksamheten avskaffades samt att
systemet med fasta försöksgårdar utbyggdes på så sätt, att dessa försöksgårdar
gjordes mera självständiga, varvid försökens planläggning skedde
i samråd mellan dessa olika försöksanstalter. Ett dylikt system saknar
icke förebilder i vissa främmande länder, och det torde även äga vissa
förtjänster. Härpå skall jag dock icke nu ingå, enär det icke synes mig
rimligt, att vi bär i landet övergå till en principiellt annan ordning i
fråga örn det statliga försöksväsendet på jordbruksområdet, innan vårt
nuvarande system blivit utbyggt och prövat i praktiken under en icke
allt för kort tid. Det skulle emellertid även kunna tänkas, att en förändring
i fråga örn de statliga jordbruks- och husdjursförsöken skedde så
Hilvida, att de rena forskningsuppgifterna avskildes och lades till högskolan,
medan själva försöksverksamhetens mera tekniska handhavande
ombesörjdes av en central försöksanstalt. Det synes dock som örn denna
utväg icke skulle kunna beträdas. En dylik försöksanstalt bleve alltför
beroende av impulser och initiativ utifrån för att den skulle kunna fylla
sin uppgift. Erfarenheten från andra länder synes också giva vid handen,
att försöksverksamhet måste vara förenad med forskning i detta
ords egentliga bemärkelse för att ett gott resultat skall kunna vinnas.
Då jag å ena sidan icke anser, att någon principiell förändring i det

166 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

statliga försöksväsendets organisation, i vad gäller jordbruks- och husdjursförsöken,
bör komma till stånd under den närmast överskådliga
framtiden, och då det ej heller förefaller möjligt att låta föreståndarna
för centralanstaltens förevarande avdelningar med bibehållande av hittillsvarande
uppgifter övertaga undervisningen i visst huvudämne vid
högskolan, kan jag icke förorda, att dessa båda avdelningar inordnas i
lantbrukshögskolan. På grund av vad jag nu anfört rörande det statliga
försöksväsendets på jordbruksområdet allmänna läggning, synes det mig
icke finnas skäl att, såsom av omnämnda utredningsmän antytts, närmare
utreda nämnda försöksväsendes lämpliga anordning, innan ståndpunkt
tages till förenämnda fråga.

Vad därefter beträffar kemiska, botaniska och bakteriologiska avdelningarna
vid centralanstalten, intaga dessa, såsom förut omnämnda utredningsmän
påpekat, en helt annan ställning än jordbruks- och husdjursavdelningarna.
Deras försöksuppgifter lösas i allmänhet helt laboratoriemässigt
vid anstalten. Några försök i andra delar av landet anordnas
knappast. Egentligen torde verksamheten vid dessa avdelningar
på intet sätt avvika från den, som bedrives vid motsvarande fackhögskolors
institutioner. Då nämnda avdelningar endast torde hava föga förbindelse
med den lokala försöksverksamheten, synes därför den invändning,
som visat sig omöjliggöra ett inkorporerande av centralanstaltens avdelningar
för jordbruks- och husdjursförsök, icke kunna utgöra något hinder
för här förevarande avdelningars inordnande i lantbrukshögskolan. Det
har dels av högre lantbruksundervisningssakkunniga och dels i vissa i anledning
av nämnda sakkunnigas betänkande avgivna yttranden visserligen
i alla fall gjorts gällande, att, örn föreståndarna för nämnda avdelningar
finge övertaga undervisningen vid lantbrukshögskolan i vardera ett huvudämne,
deras tid skulle bliva så upptagen av undervisningen, att forskningsarbetet
finge stå tillbaka. Häremot torde med skäl kunna invändas,
att, då undervisningstimmarnas antal, även med inräknande av tentamina,
knappast komme att i något fall överstiga tio veckotimmar, denna
undervisning icke synes böra lägga hinder i vägen för ett nog så intensivt
forskningsarbete.

Även andra invändningar hava gjorts emot ett samordnande av förevarande
avdelningar med högskolan, men deras betydelse synes mig i
allmänhet hava i hög grad överdrivits. Sålunda har sagts, att deltagande
i undervisningen skulle förleda dessa försöksledare att lägga sina
försök så, att desamma inriktades på att i demonstrationssyfte underbygga
undervisningen, varigenom försöken skulle få mindre värde ur
praktisk synpunkt. Denna invändning synes mig kunna vara riktig i
vad det gällt jordbruks- och husdjursavdelningarna, men den torde sakna
berättigande för nu ifrågavarande avdelningar. Snarare synes en annan
fara hota dessa avdelningar i deras nuvarande organisation, nämligen

167

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

att allt för stort intresse kan komma att vila på de rent teoretiska problemen
inom vederbörande vetenskaps område, varigenom de mera till
hands liggande praktiska problemen i någon mån trängas tillbaka. Troligen
skulle en förbindelse med lantbrukshögskolan leda till att just dessa
mera praktiska problem finge ökad betydelse, vilket ingalunda kan anses
ofördelaktigt. Det har vidare gent emot en sammanslagning av centralanstalten
med lantbrukshögskolan anförts, att den vetenskapliga verksamheten
på jordbruksområdet skulle förminskas i stället för utökas,
enär man i stället för två anstalter finge en. I detta avseende torde dock
böra märkas, att, örn man håller sig till av förenämnda utredningsmän
uppgjorda förslag, antalet befattningshavare i professors ställning skulle
bliva en mindre, än örn centralanstalten bibehölles vid nuvarande organisation
samt lantbrukshögskolan inrättades enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas
förslag. Den försämring, som kan ligga i denna
minskning, torde dock mer än uppvägas genom den större specialisering
av lärarkrafterna, som komme att inträda. Dessutom torde böra uppmärksammas,
att institutionernas utrustning komme att vid lantbrukshögskolan
bliva långt mera lämpad för vetenskaplig forskning, örn centralanstaltens
förevarande avdelningar inkorporerades i högskolan, än
örn centralanstalten skulle förbliva i sitt nuvarande skick och högskolan
upprättas enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag. Slutligen
har såsom ett skäl gent emot förevarande avdelningars införlivande
med högskolan anförts, att den nuvarande centralanstalten skulle
komma att sönderbrytas, varigenom de olika delarna skulle förlora fördelarna
av nuvarande samarbete. Denna anmärkning saknar givetvis
icke betydelse, men denna torde icke böra överdrivas. Det samarbete,
som nu äger rum mellan centralanstaltens olika avdelningar, torde vara
av mera personlig än organisatorisk art. Under förutsättning att centralanstaltens
jordbruks- och husdjursavdelningar förläggas till samma
plats som lantbrukshögskolan, torde det nuvarande samarbetet kunna
komma att fortgå i stort sett enligt enahanda grunder som hittills.

En samorganisation mellan centralanstaltens förevarande avdelningar
och lantbrukshögskolan torde emellertid icke endast medföra större eller
mindre nackdelar för försöksverksamheten utan även bestämda fördelar.
Såsom ovan nämnts, torde deltagandet i undervisningen föra forskarna i
intimare kontakt med det praktiska livet; vidare torde samvaron med
eleverna verka sporrande och befruktande på det vetenskapliga arbetet.
En fördel, som icke bör förbises, är vidare det tillskott till i försöksarbete
verksamma krafter, som de studerande å högre stadium utgöra. Slutligen
bör icke heller glömmas, att det är långt lättare att erhålla en forskningsanstalt
av hög rang än två. Ju mera forskningsarbetet splittras,
desto större blir också faran, att kvaliteten får träda tillbaka för kvantiteten.

168

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vid en samorganisation mellan lantbrukshögskolan och centralanstalten
hava förut omnämnda utredningsmän räknat med att de årliga kostnaderna
skulle komma att bliva ungefär desamma som utan en dylik
samorganisation. Däremot skulle engångskostnaderna bliva större. Vid
en förläggning av lantbrukshögskola och centralanstalt till Ultuna
skulle engångskostnaderna komma att ökas med ungefär en miljon
kronor. Härvid bör dock märkas, att de lokaler och den utrustning i
övrigt, som enligt utredningsmännens förslag skulle å Ultuna anskaffas
åt försöksverksamheten, icke skulle avse att giva densamma ersättning
för allenast de tillgångar i dylikt avseende, som centralanstalten nu disponerar
å Experimentalfältet, utan skulle i stället avse att utöka arbetsmöjligheterna
i överensstämmelse med de önskemål, som redan länge i
detta avseende framställts från centralanstalten. Jag vill i detta hänseende
erinra därom, att Kungl. Majit .1921 föreslog riksdagen att anslå
1,550,000 kronor för om- och nybyggnadsarbeten vid centralanstalten.
Jordbruksutskottet föreslog, att beloppet skulle begränsas till 795,000 kronor.
Även detta förslag blev emellertid av riksdagen avslaget. Sedermera
hava centralanstaltens kemiska och bakteriologiska avdelningar
blivit tillgodosedda med lokaler för en kostnad av cirka 200,000 kronor.
Återstående del av byggnadsprogrammet avser att skaffa lokaler åt jordbruks-
och husdjursavdelningarna, varav de äro i stort behov. Med hänsyn
till det otillfredsställande tillstånd, vari jordbruksavdelningens institutionsbyggnad
befinner sig, skulle genomförandet av detta byggnadsprogram
till stor del behöva ske medelst nybyggnad, varför kostnaderna
härför antagligen icke skulle komma att understiga 500,000 kronor. Vid
en förflyttning till Ultuna av centralanstalten skulle följaktligen den därvid
uppkommande ökningen av engångskostnaderna till mer än hälften
komma att utgöras av byggnadsanslag, som ändock under den allra
närmaste tiden måste beviljas. Nu har emellertid jordbruksutskottet
vid 1930 års riksdag såsom en alternativ förläggningsplats för lantbrukshögskolan
och därmed även för centralanstalten jämväl angivit
Stockholm. En förläggning av lantbrukshögskolan till Stockholm skulle,
enligt de sakkunnigas beräkningar, medföra ökade engångskostnader med
likaledes ungefär en miljon kronor.

Av vad jag ovan anfört torde framgå, att ur såväl undervisningens som
försöksverksamhetens synpunkt mycket starka skäl tala för att centralanstaltens
kemiska, botaniska och bakteriologiska avdelningar införlivas
med den blivande lantbrukshögskolan. Centralanstaltens jordbruks- och
husdjursavdelningar torde däremot böra bibehållas som centralanstalt
för försöksväsendet på jordbruksområdet. Men denna anstalt bör av
skäl som ovan antytts förläggas å samma plats som lantbrukshögskolan.
De med nu angivna anordningar förenade fördelar synas mig vara så väsentliga,
att de mer än väl uppväga de därmed förenade ökade engångs -

169

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kostnaderna. Jag anser mig därför böra förorda, att frågan om centralanstaltens
förhållande till lantbrukshögskolan i bär förevarande avseenden
löses i huvudsaklig överensstämmelse med förut omförmälda utredningsmäns
alternativ C.

Jag övergår härefter till frågan, huru bör förfaras med centralanstaltens
entomologiska avdelning vid en sådan omorganisation av anstalten,
som ovan av mig förordats. Att införliva entomologiska avdelningen med
lantbrukshögskolan torde icke böra komma i fråga, enär den undervisning
i entomologi, som där skall förekomma, är alltför litet omfattande.
Däremot kunna vissa skäl tala för att i den nya centralanstalten även
upptoges en entomologisk avdelning, vilket är förhållandet vid skogsförsöksanstalten.
Emellertid har såsom framgår av ovan lämnade redogörelse
sedan länge förefunnits ett behov av en statens växtskyddsanstalt
främst för handläggningen av administrativa växtskyddsärenden, vilkas
antal under senare år avsevärt ökats. Dessa ärenden hava som bekant hittills
omhänderhafts av centralanstaltens botaniska och entomologiska avdelningar.
Denna anordning måste emellertid betraktas såsom ett provisorium,
som snarast bör avlösas av mera fasta förhållanden. Också hava
lantbruksstyrelsen och styrelsen för centralanstalten i början av 1929,
enligt vad ovan nämnts, ingivit förslag örn inrättandet av en särskild
växtskyddstjänst. Vid den omorganisation av centralanstalten, som jag
här ovan förordat, torde även förevarande fråga böra lösas. Förenämnda
utredningsmän hava framlagt förslag till inrättandet av en särskild
växtskyddsanstalt bestående av tre avdelningar, nämligen en administrativ,
en växtpatologisk och en entomologisk. I denna växtskyddsanstalt
skulle ingå dels centrälanstaltens entomologiska avdelning och dels den
del av nämnda anstalts botaniska avdelning, som omfattar växtpatologien.
Då det synes mig nödvändigt, att den anstalt, som skulle hava att
handhava de rent administrativa växtskyddsärendena, även har möjlighet
att verkställa försök och driva vetenskaplig forskning inom sitt område,
anser jag mig kunna förorda, att utredningsmännens förevarande
förslag i huvudsak lägges till grund för inrättande av en statens växtskyddsanstalt.
Dock anser jag mig böra understryka, att tillkomsten av
denna anstalt icke bör lägga hinder i vägen för lantbrukshögskolans botaniska
institution att upptaga växtpatologiska problem till lösning.

Vad slutligen angår centralanstaltens avdelning för mejeriförsök, torde
här endast böra tagas ställning till frågan, huruvida denna försöksverksamhet
bör samordnas med den högre mejeriundervisningen eller med
den blivande lantbrukshögskolan och den nya centralanstalten. Spörsmålet
örn förläggningen torde däremot böra behandlas tillsammans med
övriga förläggningsfrågor här nedan. För mejeriförsökens samordnande
med den högre mejeriundervisningen tala samma skäl som ovan anförts
till förmån för den övriga försöksverksamhetens Barnorganisation med

170

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

lantbrukshogskolan. Dessa skäl bliva, såsom förutberörda utredningsmän
understrukit, bär ännu starkare, enär anstalten för mejeriundervisnmg
blir till sin omfattning ganska ringa, varför en koncentration av
alla vetenskaphgä krafter på området till en anstalt kan befinnas nödvändig
för att stärka dennas ställning och förhindra de där verkande vetenskapsmännens
isolering. Ävenledes torde nyttan för elevernas del
vara ännu större i förevarande fall. Såsom ett skäl emot mejeriförsö ens

förläggning till anstalten för den högre mejeriundervisningen har
papekats, att mejeriförsöken därigenom skulle förlora möjligheten att
samarbeta med centralanstaltens bakteriologiska avdelning. Den olägenhet
för mejeriförsöken, som nu påpekade förhållande onekligen innebär,
kan enligt mitt förmenande ganska lätt övervinnas därigenom att institutionen
för mejeribakteriologi vid anstalten för den högre mejeriundervis umgC*

^a!ler 011 Sådan utrustning’ att bakteriologisk försöksverksamhet
i tillfredsställande omfattning kan bedrivas där, vilket kan ske utan
nämnvärd ökning av kostnaderna.

För mejeriförsökens samordnande med lantbrukshogskolan och den nya
centralanstalten talar först och främst husdjursförsökens behov av samverkan
med mejeriförsöken. Vidare har förutsatts, att föreståndaren för
m?.D!lr!forSC!kei1 skulle som speciallärare omhänderhava undervisningen i
mjölkhushållning vid lantbrukshogskolan. Detta senare skäl synes dock
lgga något vid sidan av den sak, det här gäller att bedöma, varför den
knappast bör få inverka på frågans avgörande.

Vad som det gäller att avgöra är följaktligen, huruvida mejeriförsöken
betyda mera för den högre mejeriundervisningen än för husdjursforsoken
eller tvärtom. Enligt mitt förmenande torde näppeligen den
högre mejeriundervisningen kunna hållas på en högskolemässig nivå, örn
ej mejeriförsöken hilva en del av dess verksamhet. Däremot torde ingalunda
husdjursförsökens möjligheter vara i samma grad beroende av
samorganisation med mejeriförsöken, vilket framgår bland annat därav,
att dessa båda grenar av försöksverksamheten allt mera kommit att intaga
en gent emot varandra självständig ställning, ehuru de för närvarande
aro organiserade som underavdelningar inom samma avdelning
inom centralanstalten. Enligt mitt förmenande torde därför de starkaste
skalen tala för, att mejeriförsöken i första hand samordnas med anstalten
tor den högre mejeriundervisningen.

Den av Nordvästra Skånes gartnersällskap gjorda framställningen rörande
åtgärder för igångsättande av försöksverksamhet å fruktodlingens
område och förädlingsarbete med fruktsorter torde icke här föranleda
åtgärd. Såsom jag senare kommer att vidare beröra anser jag, att inom
närmare tiden en utredning bör företagas i fråga örn försöksverksamheten
ovor huvud taget. De spörsmål, som beröras i förevarande framställning,
torde lämpligast böra upptagas i samband med nämnda utredning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

171

5. Förläggning av de olika undervisnings- och försöksanstalterna.

a. Lantbrukshögskola, centralanstalt samt växtskyddsanstalt.

Vid bedömande av frågan om den lämpligaste förläggningen av anstalter
för högre lantbruksundervisning måste hänsyn givetvis tagas till en
mångfald omständigheter. De högre lantbruksundervisningssakkunniga
framhålla, att de olika förutsättningarna för samarbete med andra
undervisningsanstalter och institutioner förtjäna att noga uppmärksammas
och att de ekonomiska konsekvenserna under alla förhållanden måste
tillmätas stor betydelse.

De sakkunniga hade kommit till den övertygelsen, att det endast vore
tre platser, som på allvar kunde komma i fråga såsom förläggningsorter
för en anstalt för högre lantbruksundervisning, nämligen Stockholm,
Ultuna och Alnarp. Ett mera intimt samarbete med skogs- och veterinärhögskolorna
ävensom med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
förutsatte, att en blivande lantbrukshögskola förlädes till
Stockholm, men även örn nu ifrågavarande högskola organiserades mera
fristående, syntes frågan örn dess förläggning till rikets huvudstad förtjäna
att på allvar tagas under övervägande. Ultuna och Alnarp vöre
förläggningsorterna för den nn förefintliga institutsmässiga högre lantbruksundervisningen
i vårt land. Under tidernas lopp hade i fråga örn
dessa instituts utrustning förbättringar av olika slag vidtagits i syfte att
göra undervisningen mera effektiv, och det förtjänade givetvis tågås under
allvarlig omprövning, huruvida icke de resurser i undervisningshänseende,
som på detta sätt så småningom skapats, kunde komma den högre
lantbruksundervisning, varom nu vore fråga, till godo. För ernående av
ett fruktbringande samarbete mellan lantbrukshögskola och universitet
vore det givetvis av betydelse, att de båda läroanstalternas institutioner
vore belägna i nära grannskap av varandra. Ur denna synpunkt vore
det otvivelaktigt åtskilligt, som talade för lantbrukshögskolans förläggning
till universitetsstad. Såsom redan anförts, torde det emellertid även
i dylikt fall av många skäl vara ändamålsenligare, att redan förefintliga
institutionslokaler vid något av de nuvarande lantbruksinstituten efter
erforderlig komplettering toges i anspråk för högskolan. Den omständigheten,
att våra båda lantbruksinstitut vore belägna på jämförelsevis
ringa avstånd från var sitt universitet, gjorde en sådan anordning möjlig,
helst som kommunikationerna mellan de för samarbete ifrågakommande
utbildningscentra kunde betecknas såsom synnerligen goda.

Även örn sålunda endast tre orter — Stockholm, Ultuna och Alnarp
ansåges kunna ifrågakomma såsom förläggningsplatser för högre lantbruksundervisningsanstalter,
vore likväl många alternativ för förläggningen
åtminstone teoretiskt tänkbara, beroende därpå, att vid undervisningens
allmänna planläggning förutsatts kurser av olika slag.

Åtskilliga av dessa alternativ hade emellertid utan närmare utredning
ansetts kunna lämnas ur räkningen. Sålunda hade till en början sådana
alternativ synts kunna uteslutas, vid vilka agronomkurs förutsatts skola

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

172

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143.

förläggas till Stockholm. För agronomutbildningen vore det nämligen
av allra största vikt, att tillgång funnes till ett större jordbruk i omedelbar
närhet av läroanstalten, och lämpligt sådant jordbruk kunde icke,
såvitt de sakkunniga kunnat finna, ställas till förfogande i Stockholms
omedelbara närhet.

De sakkunniga holle vidare före, att icke all högre lantbruksundervisning
borde koncentreras till samma del av landet. Sedan gammalt hade
den högre lantbruksundervisningen varit uppdelad på två anstalter, belägna
inom vitt skilda landsdelar. Det vore emellertid ej blott historiska
skäl, som talade för att en sådan uppdelning fortfarande borde äga rum,
utan en dylik åtgärd motiverades jämväl av den omständigheten, att
jordbruksförhållandena inom skilda delar av vårt långsträckta land vore
väsentligt olika. Skulle olika landsdelars intressen med avseende på den
högre lantbruksundervisningen kunna tillgodoses, vore det därför enligt
de sakkunnigas mening erforderligt, att icke all högre lantbruksundervisning
förlädes vare sig till mellersta eller sydligaste delen av Sverige.
Det kunde sålunda ur denna synpunkt icke heller betraktas såsom en tillfredsställande
lösning av förläggningsfrågan, att en del av den högre lantbruksundervisningen
förlädes till Stockholm och återstående del till Ultuna.

Med iakttagande av ovan anförda synpunkter hava de sakkunniga funnit,
att antalet alternativ i fråga örn förläggningen av olika undervisningsanstalter
borde kunna — såvitt angår det system för undervisningens
anordnande som i det föregående betecknats såsom huvudalternativ
A —• begränsas till tre, nämligen:

Alt. A 1: Högskola vid Ultuna; agronomkurs vid Alnarp.

Alt. A II: Högskola vid Alnarp; agronomkurs vid Ultuna.

Alt. A III: Högskola i Stockholm; agronomkurs vid Alnarp.

De sakkunniga hava verkställt utredning rörande de sannolika kostnaderna
för vart och ett av nämnda alternativ och därvid kommit till följande
resultat:

Alternativ A I
Alternativ A II
Alternativ A III

Alternativ A I .
Alternativ A II
Alternativ A III

Engångskostnader:

Årliga kostnader:

kronor 1,427,400
» 1,478,700

» 2,492,600.

kronor 434,028
» 437,370

» 449,652.

När det sedan gällt för de sakkunniga att taga ställning till frågan,
vilket av de tre angivna alternativen till förläggningsort för erforderliga
institutioner för högre lantbruksundervisning borde väljas, hava de

173

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

sakkunniga ansett sig böra i främsta rummet fästa avseende vid själva
lantbrukskögskolan. De sakkunniga hava framhållit, att beträffande var
och en av de föreslagna platserna för lantbrukshögskolan — Stockholm,
Ultuna och Alnarp —■ kunde anföras olika skäl, som talade föi lämpligheten
av att dit förlägga högskolan. Vid övervägande av berörda förläggningsfråga
hava de sakkunniga ansett det ändamålsenligt att först taga
ställning till den icke minst i principiellt hänseende viktiga frågan, örn
lantbrukshögskolan bör förläggas till Stockholm eller icke. Med avseende
härpå hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Lantbrukshögskolans förläggning till huvudstaden skulle givetvis medföra
vissa fördelar så till vida, som högskolan alltid kunde påräknas
komma att röna ett hälsosamt och livgivande inflytande av övrig där
pulserande vetenskaplig och i allmänhet kulturell verksamhet. Till huvudstaden
vore förlagda vetenskapliga institutioner och högskolor av
flerahanda slag, däribland några, vilkas verksamhetsområden åtminstone
på vissa punkter sammanfölle med den blivande lantbrukshögskolans.
Även örn åt denna gåves en fullt fristående och självständig ställning,
kunde det näppeligen bestridas, att dess uppbyggande i den miljö, som
bildades av den vetenskapliga verksamheten i ett sa stort kulturcentrum,
hade mycket som talade för sig. Åtskilliga för undervisningen vid högskolan
beaktansvärda omständigheter vore därvid också att bemärka.
Högskolan skulle, förlagd till huvudstaden, kunna draga nytta av dit förlagda
muséer, bibliotek och måhända även i viss mån laboratorier och
andra hjälpmedel vid den högre undervisningen.

Ävenså förtjänade att beaktas den större möjlighet av förvärvande till
högskolan av högt kvalificerade mera tillfälliga lärarkrafter, som en förläggning
till Stockholm kunde beräknas skola medföra.

Emot lantbrukshögskolans förläggning till Stockholm talade emellertid
enligt de sakkunnigas förmenande åtskilliga, tungt vägande skäl. Främst
bland dessa satte de sakkunniga svårigheten för att icke säga omöjligheten
vid högskolans förläggande till Stockholm att på ett fullt tillfredsställande
sätt uppehålla den utomordentligt viktiga förbindelsen med
praktiskt jordbruk. Visserligen vore det ju icke avsett, att undervisning
i jordbrukets praktik skulle ingå i högskolans läroplan, men för den
på praktiska uppgifter inriktade försöksverksamhet, åt vilken självfallet
måste givas en framskjuten plats inom högskolans verksamhet, syntes
nära tillgång till ett välskött jordbruk av ej för ringa omfattning och
väl utrustat med kreatur och inventarier av olika slag vara nödvändig.
Det hade visserligen på tal härom framhållits, att med nutidens bekväma
och snabba kommunikationsmedel högskolan även med iakttagande av
ovan anförda synpunkt icke behövde vara belägen på eller invid det jordbruk,
där dess försöksverksamhet skulle vara förlagd. De sakkunniga
kunde dock icke dela denna uppfattning; de höllö tvärt örn före, att det
vore av utomordentlig betydelse för inriktningen mot praktiska och ekonomiskt
betydelsefulla uppgifter av högskolans hela undervisnings- och
forskningsverksamhet, att högskolan så förlädes, att kontakten med det
praktiska arbetet inom jordbrukets område kunde uppehållas så att säga
av sig själv och utan vidtagande av särskilda anordningar. Riktigheten
av denna uppfattning syntes framträda så mveket tydligare, som det ej
torde kunna bestridas, att viss försöksverksamhet, varom nu vore fråga,

174

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

tarvade daglig för att icke säga stundlig tillsyn. De sakkunniga kölle
före, att ur nu nämnda synpunkt förläggning av den blivande högskolan
så, att den kunde draga full fördel av ett större jordbruks resurser, vore
att bestämt föredraga framför förläggning, där sådan förmån ej kunde
åtnjutas.

Vissa synpunkter av ekonomisk art vore ock förtjänta att beaktas i
detta sammanhang. Så tillhörde Stockholm en sådan dyrortsgrupp, att,
så länge nuvarande lönesystem uppehölles, avlöningskontot vid en högskola
i Stockholm — under eljest lika förhållanden —■ ej oväsenligt
måste överstiga motsvarande konto vid en högskola förlagd till billigare
ort. Även i andra avseenden än i fråga örn lönekostnaderna torde en
motsvarande olikhet göra sig gällande.

Jämväl ur de studerandes synpunkt förtjänade de olika dyrortsförhållandena,
vilka givetvis avspeglade sig i de allmänna levnadskostnaderna
å de olika orterna, ett visst beaktande. I den mån man utan andra intressens
eftersättande kunde medverka därtill, att de med högskolans
genomgående förenade kostnaderna kunde hållas så låga som möjligt,
borde detta också ske.

Ur ekonomisk synpunkt spelade också de med högskolans upprättande
å ena eller andra platsen förbundna kostnaderna en stor roll. I nämnda
avseende hade den presterade utredningen givit vid handen, att engångskostnaderna
för uppförande av erforderliga byggnader m. m. för
undervisningen samt för byggnadernas inredning och utrustning med
undervisningsmateriel m. m. kunde väntas bliva avsevärt högre vid högskolans
förläggning till Stockholm än örn Ultuna eller Alnarp valdes såsom
förläggningsort. Sålunda skulle förläggningen av högskolan till
Stockholm medföra en ökning av engångskostnaderna för den högre lanthruksundervisningen
med mer än 1,000.000 kronor. Härtill komme, att
vid högskolans förläggande till Stockholm torde få räknas med vissa
engångskostnader även av annat slag. Enbart tillhandahållandet av den
för en högskolebyggnad i Stockholm erforderliga tomtmarken, som icke
syntes kunna beräknas mindre än fem hektar, representerade — även örn
staten redan förfogade över erforderlig mark — just på grand av belägenheten
i Stockholm betydande värden, vilken uppoffring från det
allmännas sida vid andra alternativ torde kunna helt besparas. För högskolan
erforderlig utrustning med försöksfält och demonstrationsjordbruk
kunde vid Stockholmsalternativet icke heller åstadkommas utan avsevärda
kostnader, under det att erforderliga resurser i förevarande avseende
vid förläggning till Ultuna eller Alnarp kunde förväntas utan
vidare stå till högskoleundervisningens förfogande.

Vid närmare granskning av de olika synpunkter, som kunde anses tala
för eller emot den liögskolemässiga lantbruksundervisningens förläggande
till Stockholm, hade de sakkunniga kommit till den övertygelsen, att
det vore lämpligare, att lantbrukshögskolan förlädes till någon av platserna
för de nuvarande lantbruksinstituten än till Stockholm.

Sedan de sakkunniga sålunda avstyrkt förläggning av lantbrukshögskolan
till Stockholm, hava de jämfört Ultuna och Alnarp såsom förläggningsplatser
för högskolan.

Enär de sakkunniga sålunda icke kunde förorda, att den blivande lantbrukshögskolan
förlädes till Stockholm, komme valet i stället att stå

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 175

mellan Ultuna och Alnarp, Då, såsom i det föregående redan anförts,
bärande skäl saknades för anordnande vid båda dessa platser av en undervisningsanstalt
av högskoletyp, gällde det att noga överväga, vilken
av dessa platser, som ägde de bästa förutsättningarna såsom förläggningsort
för den nya högskolan.

Härvid gällde då att i första rummet taga hänsyn till de omständigheter,
vilka i ena eller andra avseendet kunde utöva inflytande på högskolans
förmåga att i högre eller lägre grad fylla sin uppgift i såväl
undervisningens som forskningens tjänst.

Såväl Ultuna som Alnarp vore så belägna, att den kontakt med ett
universitets vetenskapliga verksamhet, vilken i det föregående framhållits
såsom synnerligen önskvärd, vid högskolans förläggning till vilken
som helst av dessa platser kundo utan större svårighet ernås. Det syntes
dock icke kunna förnekas, att Alnarp i förevarande hänseende hittills
erbjudit någon fördel i jämförelse med Ultuna. Avståndet mellan Uppsala
och Ultuna (6 km.) vore visserligen mindre än emellan Lund och
Alnarp (10 km.), men förekomsten av den livligt trafikerade järnvägslinjen
mellan Malmö och Lund (med stationen Åkarp på cirka 1.5 km.
avstånd från Alnarp) hade medfört, att_god förbindelse kunnat upprätthållas
mellan Alnarp och Lund. De hittillsvarande motsvarande förbindelserna
mellan Ultuna och Uppsala —• ångbåt (sommartiden) och
motoromnibus — kunde icke sägas vara fullt lika tillfredsställande. Genom
anläggandet av den nu under byggnad varande spårvägen mellan
Uppsala och Graneberg, med anhalt omedelbart intill byggnadsområdet
vid Ultuna, bleve emellertid Ultuna ännu mera gynnat i kommunikationshänseende
än Alnarp, i det Ultuna, dit man med spårvägen beräknades
komma på 15 å 20 minuter från centrum av Uppsala, hädanefter kunde
betraktas nästan som en förort till denna stad. Genom goda kommunikationer
kunde givetvis det önskvärda vetenskapliga och pedagogiska samarbetet
mellan universitet och högskola beräknas bliva underlättat och
befordrat, och Ultimas företräde i nu nämnda hänseende vore därför enligt
de sakkunnigas mening värt beaktande.

Bekväma kommunikationer mellan högskolan och ett större samhälle
vore av sa mycket större betydelse, som helt säkert ej endast vissa av
de vid högskolan anställda lärarna utan jämväl flertalet studerande
skulle hänvisas att söka sin bostad utom högskolan, i vilket fall en snabb
och bekväm förbindelse mellan högskolan och bostaden vore en omständighet
av ur flera synpunkter stor vikt.

_ .Vid bestämmande av den blivande högskolans förläggning förtjänade
jämväl att tågås under omprövning, huruvida den ena eller andra platsen
kunde antagas hava företräde med hänsyn till möjligheten att utom
högskolan kunna förvärva behövliga lärarkrafter (s. k. speciallärare).
Även i detta hänseende torde Ultuna erbjuda vissa fördelar framför Alnarp.
En högskola, förlagd till vilken som helst av dessa platser, torde
med tämlig visshet i nu nämnda hänseende kunna i ungefär lika mån
räkna med vissa av respektive närbelägna universitets lärarkrafter, men
härtill komme, att en högskola, förlagd till Ultuna, i vissa fall torde
kunna räkna även med motsvarande lärarkrafter, anställda vid högre
undervisningsanstalter i Stockholm (Stockholms högskola, tekniska högskolan,
veterinärhögskolan, skogsöösrskolan och möjligen andra).

I annat sammanhang voro framhållet, att den blivande högskolan sär -

176 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

skilt i fråga örn undervisning på ett högre stadium kunde beräknas kunna
i viss mån utnyttja centralanstaltens för iörsöksväsendet på jordbruksområdet
resurser i olika avseenden. Att detta med större lätthet läte
sig göra, örn högskolan förlädes till Ultuna än örn den placerades vid
Alnarp, läge i öppen dag.

Vid valet mellan Ultuna och Alnarp måste också respektive platsers
belägenhet i förhållande till landet i sin helhet, örn den också icke kunde
anses vara avgörande, dock tillmätas en viss betydelse. I ett land,
där avstånden från en ort till en annan kunde vara mycket stora, syntes
det ur bekvämlighetens och ekonomiens synpunkter vara förtjänt av
beaktande, att en undervisningsanstalt, avsedd att mottaga elever från
landets olika delar, förlädes i möjligaste mån centralt. Det torde icke
lida tvivel, att hänsyn av denna art i sin mån medverkat till att flertalet
av landets övriga högre fackliga undervisningsanstalter fått sitt säte i
mellersta Sverige.

Då såsom ovan framhållits den blivande högskolan skulle bedriva ej
endast undervisning utan ock praktiskt-vetenskaplig forskning och det
ur denna synpunkt framhållits såsom ej endast önskvärt utan även nödvändigt,
att högskolan bereddes nära tillgäng till ett välskött jordbruk
av tillräcklig omfattning, borde de två här föreslagna platserna jämföras
med och vägas mot varandra också ur denna synpunkt. Av en sådan
jämförelse torde enligt de sakkunnigas mening framgå, att jordbruket
vid både Ultuna och Alnarp i detta hänseende fyllde alla rimliga
krav. Dock kunde ifrågasättas, huruvida icke jordbruket vid Ultuna,
såsom disponerande över jordarter av flera olika slag än vad fallet vore
med jordbruket vid Alnarp, ur ren forskningssynpunkt hade något företräde.

Å andra sidan kunde med fog såsom motiv för förläggning av högskolan
till Alnarp anföras dess belägenhet i en av landets främsta jordbruksbygder,
ett förhållande som säkerligen skulle kunna påräknas i
viss mån utöva ett livgivande inflytande på den blivande högskolans
verksamhet. Ifrågavarande bygd vore jämväl centrum för växtförädlingsverksamheten
inom vårt land. För åstadkommande av önskvärd
kontakt mellan högskolan och institutioner för nämnda verksamhet vore
det givetvis av värde, örn högskolan kunde förläggas till samma trakt
som berörda institutioner. Alnarps närbelägenhet till Danmark och speciellt
Köpenhamn med dess mångahanda och framstående institutioner
inom jordbruksnäringens intressesfär talade ock för högskolans förläggande
dit.

Det bade såsom ett skäl för lantbrukshögskolans förläggande till Alnarp
anförts, att det skulle vara mindre rationellt förlägga den med högskolan
förbundna forskningsverksamheten till mellersta Sverige, inom
vilket område centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
redan vore verksam. Denna uppfattning kunde vid första påseendet synas
vara i viss mån berättigad. Men i själva verket vore det nog icke
så. Centralanstaltens verksamhet vore ingalunda, avsedd att på något
sätt vara lokalt begränsad till den del av landet, dit den kommit att förläggas;
tvärt örn vöre den avsedd att i lika mån tjäna alla landets olika
delar, något som i ännu högre grad torde kunna ske. därest önskemålen
örn anordnande i olika trakter av s. k. fasta försöksgårdar bleve förverkligade.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 177

Härtill komme, att det tillskott till forskningsarbete inom jordbrukets
område, som högskolans upprättande skulle medlöra, torde vara i högre
grad av nöden inom mellersta och norra Sverige än inom södra delarna
av landet, vilka i detta hänseende torde kunna — i långt högre grad än
övriga landsdelar — direkt tillgodogöra sig forskningsarbetets i Danmark
och Tyskland resultat inom olika områden.

I kostnadshänseende torde alternativen A I och A II kunna väntas
ställa i stort sett samma krav på det allmänna. Av verkställd utredning
framginge sålunda, att såväl engångskostnaderna som de årliga kostnaderna
kunde beräknas bliva nästan exakt lika stora vid lantbrukshögskolans
förläggning till Ultuna som vid dess förläggning till Alnarp.
Enligt de sakkunnigas förmenande syntes likväl de förhandenvarande
förhållandena medföra, att med ungefär lika byggnadskostnader ernåddes
i stort sett mera tillfredsställande anordningar för undervisningen
vid Ultuna än vid Alnarp.

I anslutning till den sålunda verkställda jämförelsen hava de sakkunniga
uttalat, att de vid valet mellan Ultuna och Alnarp såsom förläggningsplats
för den blivande lantbrukshögskolan hade, efter omsorgsfull
prövning av alla de skäl, som här ovan anförts för eller mot det ena
eller det andra alternativet, kommit till den bestämda uppfattningen, att
övervägande skäl talade för att lantbrukshögskolan förlädes till Ultuna.
De sakkunniga hava sålunda ansett sig böra föreslå, att alternativ A I
för den högre lantbruksundervisningens organisation komme till utförande.

Mot de sakkunnigas förslag till förläggning av olika anstalter för högre
lantbruksundervisning har en av de sakkunniga, nämligen herr Thomé,
anfört avvikande mening, i det han ansett, att lantbrukshögskolan borde
förläggas till Alnarp. Till stöd för denna uppfattning har herr Thomé
anfört följande.

»Undertecknad instämmer med övriga sakkunniga däri, att för den
högre lantbruksundervisningen bör upprättas en fristående lantbrukshögskola
och att denna icke bör förläggas till Stockholm utan till en av
platserna Alnarp eller Ultuna. När det åter gäller att välja mellan dessa
två platser, kan jag icke dela sakkunnigas mening. Som skäl för att föredraga
Ultuna framför Alnarp anföres:

1) bättre förbindelser finnas mellan Ultuna och Uppsala än mellan Alnarp
och Lund,

2) Ultuna ligger närmare Stockholm,

3) Ultuna ligger mera centralt i landet,

4) Ultuna disponerar över jordarter av flera olika slag än vad fallet är
med Alnarp,

5) det tillskott till forskningsarbetet, som högskolans upprättande kommer
att medföra, torde vara mera av nöden inom mellersta och norra
Sverige än inom de södra delarna.

Även örn dessa skäl vore riktiga, anser jag de flesta vara av så ringa
betydelse, att do icke få vara avgörande för denna fråga.

Ultimas bättre förbindelser med Uppsala skulle i första hand hava betydelse
för samarbetet med universitetet. Från Ultuna kommer man till

Bihang (ill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 hafi. (Nr 113.) 12

Reservation.

178 Kungl. Majus proposition Nr 143.

Uppsala genom 15 å 20 minuters spar vägsresa; från Alnarp kommer
man till Lund genom 5 minuters färd efter häst till Åkarp och sedan
11 minuters järnvägsresa. Jag tror icke, att olikheten har någon som
helst betydelse för samarbetet med universitetet. — Vidare skulle samma
förhållande även göra Ultuna lämpligare från lärares och elevers synpunkt
i fråga örn möjligheten att bekvämt erhålla bostäder utom högskolan.
Härvid bortser man emellertid helt ifrån att Alnarp ligger
nära två stora samhällen, Åkarp och Lomma. Från Åkarp går man till
Alnarp på 15 minuter och cyklar på mindre än 5 minuter; dessutom går
järnvägen Malmö—Göteborg genom Alnarp och för en ringa kostnad kan
en anhaltsstation för persontrafik ordnas inom Alnarps område, och
kommer resan mellan Alnarp och Malmö att taga 12 å 13 minuter. I
dessa hänseenden erbjuder Ultuna således inga företräden framför Alnarp.

Att Ultuna ligger närmare Stockholm, än Alnarp gör, kan icke förnekas;
men det ligger dock tillräckligt långt därifrån för att fördelarna
i huvudsak skola försvinna. Vill elev vid högskolan utnyttja exempelvis
centralanstaltens resurser i något avseende, kan det väl knappast
låta sig göra på annat sätt, än att han bor i Stockholm under tiden, han
studerar vid centralanstalten; och örn han för att komma till Stockholm
reser från Ultuna eller från Alnarp betyder dock icke mycket.

Att Ultuna ligger mera centralt i landet är också ovedersägligt, och
man kan icke förneka, att elever från Norrland hava närmare till Ultuna
än till Alnarp. Detta är dock en synpunkt, som jag måste frånsäga all
betydelse. Att de studerande själva icke taga dylik hänsyn visas därav,
att under nuvarande förhållanden många söka sig till Alnarp, fastän
de haft närmare till Ultuna; av från Alnarp sista året utexaminerade
agronomer hava halva antalet haft närmare till Ultuna.

Det är möjligt, att Ultuna kan uppvisa flera olika slag av jordarter
än Alnarp, om ock även Alnarp kan erbjuda olika sådana. Denna eventuella
fördel uppväges emellertid till fullo av do bättre klimatiska förhållandena
vid Alnarp, som dels möjliggöra flera slags kulturer, dels
och framför allt säkerställa försöken, så att man med större visshet får
resultat av dem.

Att högskolans forskningsarbete skulle behövas mera för övre Sverige
än för södra kan jag icke anse riktigt. Det tillkommer i första hand den
praktiska försöksverksamheten, . alltså centralanstalten och den lokala
försöksverksamheten, att se till i vad mån forskningsresultat kunna tilllämpas
i olika delar av landet på grund av där rådande olikheter i fråga
örn klimat och jordmån. Högskolans forskningsarbete bör helst icke vara
lokalt betonat utan skall örn möjligt gå djupare och söka de grundläggande,
över allt giltiga lagarna. I någon mån kommer det naturligtvis
dock att bli påverkat av på platsen rådande naturliga förhållanden,
men örn dessa vid Alnarp mera överensstämma med de i det jordbruksidkande
södra Sverige rådande än med övre Sveriges, får detta knappast
räknas som en nackdel för Alnarp.

Det har ofta och med rätta framhållits, att lantbrukshögskolan måste
hålla kontakt med andra högskolor för att hålla sig uppe på hög nivå.
Men med icke mindre skärpa måste framhållas, att den också måste stå i
kontakt med det praktiska jordbruket och då naturligtvis med det högst
stående; det är härifrån den skall få de livgivande impulserna till forskningsarbete
och blott örn den befinner sig mitt i en landsdel, där man med

Kungl. Muj:ts proposition Nr 143.

179

intensitet bedriver ett verkligen högt stående jordbruk, kan man vänta,
att den skall känna var framstegen kunna göras och var forskningsarbetet
skall sättas in. I detta hänseende anser jag endast Alnarp hava de
naturliga förutsättningarna för att bliva platsen för vår lantbrukshögskola.
Vidare talar för lantbrukshögskolans förläggning till Alnarp, såsom
även sakkunniga framhållit, närheten till växtförädlingsinstitutionerna
vid Svalöv och Weibullsholm samt närheten till det i jordbrukshänseende
högt stående Danmark med dess högskola i Köpenhamn. Den
nära förbindelsen mellan Alnarp och denna senare skulle möjliggöra
växelverkan mellan vårt arbete på jordbruksområdet och det vetenskapliga
agrikulturella arbetet utanför Sverige på helt annat sätt, örn högskolan
förlädes till Alnarp, än örn den kommer att förläggas till Ultuna,
där den genom läget blir i hög grad isolerad. Jag förordar därför det av
sakkunniga med A II betecknade alternativet.»

Med avseende på lantbrukshögskolans förläggning hava de flesta, som
yttrat sig i ämnet, tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Hit höra lantbruksstyrelsen,
lantbruksakademien, styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, universitetskanslern, större akademiska
konsistoriet i Uppsala, veterinärhögskolans styrelse, styrelsen för Ultuna
lantbruksinstitut, 15 hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Sveriges
lantbrukslärareförbund och svenska lantbrukstjänstemannaföreningen.
Ur de nu nämnda yttrandena må här anföras följande.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att själva förläggningsorten för högskolan
hade föga betydelse för undervisningsresultatet. Den uppfattning,
som från vissa håll gjorts gällande, att högskolan ovillkorligen borde förläggas
till den del av landet, där jordbruket på grund av jordmån, klimat
och andra förhållanden stodo högst, torde därför enligt styrelsens
förmenande icke kunna tillmätas avgörande betydelse. Helt andra synpunkter
syntes i detta avseende vara utslagsgivande. Särskild vikt syntes
sålunda böra läggas vid kostnaderna ur såväl det allmännas som den
studerande ungdomens synpunkt, vidare vid bekväma förbindelser med
redan befintliga undervisnings- och forskningsanstalter på närliggande
arbetsområden ävensom vid ett med hänsyn till landets olika delar centralt
läge.

Frånsett de ekonomiska synpunkterna kunde starka skäl otvivelaktigt
anföras för högskolans förläggande till Stockholm. Betydelsen av nära
förbindelse med sådana högskolor som veterinärhögskolan, skogshögskolan
och tekniska högskolan samt med sådana anstalter som centrala
frökontrollanstalten, det blivande institutet för forskning på djurförädlingsområdet
och framför allt centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet finge ingalunda underskattas. Det centrala läget talade
jämväl för en förläggning till Stockholm. Emellertid funno lantbruksstyrelsen
i likhet med de sakkunniga så starka skäl tala mot en förläggning
till huvudstaden, att dessa måste tillmätas avgörande betydelse.
Redan med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna av en sådan förläggning,
icke minst för den studerande ungdomen, som icke hade sin
hemort i huvudstaden, mäste lantbruksstyrelsen avråda ett biträdande
av detta förslag. Härtill kommo emellertid, att en förläggning till ett
större jordbruk med tillräcklig husdjursbesättning och helst tillgång till

Yt (randen.*

180

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

olika jordarter utgjorde en synnerligt viktig förutsättning för den forskningsverksamhet,
som ovillkorligen måste vara förenad med högskoleundervisningen,
därest denna skulle kunna bliva livgivande.

För en förläggning till det nuvarande lantbruksinstitutet vid Ultuna
talade liksom för Stockholm det jämförelsevis centrala läget i landet. Den
särskilt elter iulibordandet av spårvägslinjen Uppsala—Flottsund lätta
förbindelsen med Uppsala universitet och dess institutioner ävensom möjliheten
att utnyttja den till Uppsala förlagda, statsunderstödda verksamheten
lör betes- och vallodlingens befrämjande torde också med skäl kunna
åberopas som stöd för en förläggning till nämnda stad. Förbises finge
icke heller, att Ultunas jämförelsevis goda förbindelser med Stockholm
underlättade ett visst samarbete jämväl med de högskolor och institutioner
därstädes, vars tillvaro kanske finge anses som huvudmotivet för en förläggning
av högskolan till denna stad. Därtill komine, att Ultuna egendom
med sin synnerligen växlande jordmån syntes giva fullt tillfredsställande
möjlighet till anordnande av den försöksverksamhet, som förutsatts
såsom nödvändig.

Av reservanten bland de sakkunniga beträffande förläggningsfrågan
hade såsom skäl för en förläggning till Alnarp särskilt åberopats dess jämförelsevis
lätta förbindelse med universitetet i Lund samt lantbrukshögskolan
i Köpenhamn ävensom med växtförädlingsanstalterna i Svalöv och
Weibullsholm. Om också detta icke kunde frånkännas en viss betydelse,
mäste dock framhållas, att inga av dessa institutioner stöde i samma intima
förhållande till Alnarp som de i Uppsala belägna till Ultuna. Vad växtförädlingsanstalterna
beträffade, torde förbindelserna med dem icke vara
lättare att åstadkomma än för Ultunas vidkommande med de i Stockholm
belägna, för. högskolans verksamhet betydelsefulla institutionerna. Vad
särskilt den i viss mån lätta förbindelsen med lantbrukshögskolan i Köpenhamn
beträffade, kunde denna visserligen åberopas såsom en förmån på
grund av den samverkan, som skulle kunna åvägabringas respektive lärare
emellan. Lantbruksstyrelsen kunde emellertid icke underlåta att framhålla,
att enligt dess förmenande en lantbrukshögskolas befintlighet på
andra sidan av Öresund snarare talade emot, att Sveriges enda högskola på
detta område skulle förläggas vid samma sund.

Ehuru enligt lantbruksstyrelsens förmenande jämväl andra skäl talade
för högskolans förläggning till Ultuna, torde vad redan anförts vara tillfyllest
för en obetingad anslutning till de sakkunnigas förslag om högskolans
förläggande till Ultuna.

Lantbruksakademien har framhållit, att den isolering från den livgivande
förbindelsen med och påverkan av universitetens och Stockholmshögskolornas
mångsidigare vetenskapliga intressen, vilken plägat anföras såsom
skäl mot lantbrukshögskolans förläggande till annan plats, än där
andra högskolor funnes, numera tack vare nutidens förbättrade samfärdsmedel
torde mindre än förr gälla landets båda lantbruksinstitut, och om än
den vetenskapliga förbindelsen mellan dessa och närliggande universitet
varit mindre, än önskvärt varit, så torde förutsättningarna för en sådan
betydligt förbättras, örn institutet förändrades till en verklig högskola,
som vore säte för vetenskapliga studier och forskning.

De båda nuvarande lantbruksinstituten erbjöde å andra sidan den fördelen
att vartdera av dem ägde ett lantbruk så omfattande och väl utrustat,
att det kunde tillfredsställa lantbrukshögskolans behov av åskådnings- och
demonstrationsmaterial samt tillfälle till försök och undersökningar på

181

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

jordbrukets och husdjursskötsel^ samt lantbruksekonomiens områden. Ett
lantbruk av den omfattning och beskaffenhet, som numera ansåges oundgängligt
behövligt för en lantbrukshögskola, skulle svårligen kunna anskaffas
i närheten av en lantbrukshögskola i Stockholm, och även vid universiteten
skulle dess anskaffande, bebyggande och övriga utrustning medföra
betydliga kostnader, vilka kunde besparas genom högskolans förläggning
till Ultuna eller Alnarp, där också byggnader för undervisningslokaler
och bostäder redan funnes, vilka i huvudsak motsvarade högskolans
behov.

Såväl från undervisningens synpunkt som av ekonomiska skäl ansåge
således lantbruksakademien lantbrukshögskolan böra förläggas till ettdera
av landets båda lantbruksinstitut.

I fråga örn valet mellan de båda lantbruksinstituten som plats för lantbrukshögskolan
ansåge akademien, att vad ovan anförts örn den mindre
betydelse, som jordbrukets art och ståndpunkt i den ort, som ifrågasattes
för förläggningen av en för utbildning av praktiska jordbrukare avsedd
agronomkurs, hade för dennas möjlighet att fylla sin uppgift, an mer gällde
i avseende på lantbrukshögskolan, i betraktande därav, att studierna vid
denna skulle vara av mera teoretisk art och beakta alla de olika förhållanden,
under vilka lantbruket, det större såväl som det mindre, arbetade i olL
ka landsdelar.

Yad i det remitterade betänkandet anförts till förmån för Ultuna, beträffande
förefintlighet vid denna institutsegendom av större växling i
avseende på jordmån, kunde väl hava någon betydelse genom den fördel
detta kunde innebära för det försöksarbete, som borde äga rum vid högskolan,
men dock icke väga synnerligen tungt vid valet mellan de båda
platserna. För högskolans förläggande till Alnarp talade däremot, att
därigenom den högsta undervisningen i såväl egentligt lantbruk som i
mjölkhushållning och mejerihantering samt trädgårdsskötsel då skulle
kunna sammanhållas som en helhet i stället för att enligt sakkunnigemajoritetens
förslag undervisningen i de senare båda verksamhetsgrenarna
skulle komma att skiljas från liögskoleundervisningen på det egentliga lantbrukets
område. Ej heller denna omständighet syntes dock vara av avgörande
betydelse.

Däremot syntes det akademien vara avgjort mindre lämpligt att förlägga
landets enda lantbrukshögskola till en såväl i geografiskt som i jordbrukshänseende
så extrem ort i det vidsträckta landets sydligaste län och med
ett lantbruk, som i avseende på art och intensitet knappt bade sin motsvarighet
inom övriga delar av landet.

Lantbruksakademien tvekade därför ej att förorda de sakkunnigas flertals
förslag örn lantbrukshögskolans förläggande till Ultuna samt agronomkursen
liksom den högre mejeri- och trädgårdsundervisningen till Alnarp.

Lantbrukshögskolans förläggning till Alnarp har förordats av större
akademiska konsistoriet i Lund, Alnarpsinstitutets styrelse och lärarråd,
Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt skånska
agronomklubben. Därjämte har Kristianstads läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, som dock ej velat taga bestämd ställning till förläggningsfrågan,
ansett, att sakskälen talade för lantbrukshögskolans förläggande
till Alnarp.

182

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

/förre akademiska konsistoriet i Lund har framhållit, att den förefintliga
otullstandigheten i lantbrukshögskolans organisation, som uppstått genom
den högre mejeri- och trädgårdsundervisningens förläggande till annan
ort on högskolan själv, givetvis ej skulle behövt uppstå, örn de sakkunniga
valt att förlägga högskolan till Alnarp i stället för till Ultuna. När mejerinmgsiraga,
ansett, att sakskälen talade för lantbrukshögskolans förlägiaggas
annorstädes än till Alnarp, syntes man hava bort taga i allvarligt
overvagande, örn ej undvikandet av denna den högre lantbruksundervisningens
splittring varit ett vida mer tyngande skäl för högskolans förläggning
i sm helhet till Alnarp än de tämligen torftiga skäl och obetydhga
omständigheter, som föranlett de sakkunniga att föreslå dess förläggning
till Ultuna.

Thil stöd för sin uppfattning örn lämpligheten av att förlägga lantbrukshogskolan
till Alnarp har konsistoriet anfört åtskilligt material rörande
klimatiska förhållande!! ävensom avseende den relativa avkastning av
olika kulturväxter vid Alnarp och Ultuna, vilket allt synts tala till förmån
tor Alnarp. Konsistoriet har vidare erinrat därom, att ett ganska livligt
samarbete redan ägde rum mellan Lunds universitet å ena sidan och Alnarps
lantbruks- och mejeriinstitut samt lantbruksforskningen i övrigt å
den andra sidan.

Lärarrådet vid Ahlarp anser, att en grundbetingelse för att lantbrukshogskolan
i fullaste mått skulle kunna fylla sin uppgift i undervisningens
och forskningens tjänst vore, att den vore förlagd till en plats, där de natur
liga förutsättningarna vore tillfinnandes för en intensiv och mångsidig
lanthushållnings bedrivande. Lärarrådet ville erinra örn Alnarps i motsats
till Ultimas belägenhet i en trakt av landet, där tack vare gynnsamma
klimatförhållanden samt fördelaktigt geografiskt och ekonomiskt läge ett
intensivt och högt utvecklat jordbruk vore tillfinnandes. Skånes å ena
sidan mycket mer avancerade och mångsidigt bedrivna växtodling med
dels sådana kulturer som sockerbetsodling, rotfruktsfröodling m. fl., vilka
ej kunde bedrivas i Uppland, och dels intensivare växtföljder, arbetsmetoder
m\m-’ ä andra sidan dess mera utvecklade husdjursskötsel i avseende
på såväl hov- som klövbärande djur med flera djurraser och mångsidigare
produktionsriktning; dessa nu nämnda förhållanden i förening med förefintligheten
av ett för alla jordbruksspörsmål mycket livligt intresse, tagande
sig littij ck ej minst i de olikartade utställningar för växtprodukter
— maltkorns- och fröutställningar — avelsdjursauktioner, premieringar
och hingstbesiktningar, som hölles i Malmö, vore enligt lärarrådets mening
verkligt tungt vägande skäl, som ej finge lämnas åsido utan måste tagas
största hänsj- n till, ja, borde fa fälla utslaget vid avgörandet av lämpligaste
platsen för lantbrukshögskolans förläggning. De nu anförda förhållandena
berättigade absolut till att förklara Alnarp Amra en lämpligare förläggningsplats
för högskolan än Ultuna.

Det vore i en sådan miljö, som Skåne, landets utan gensägelse förnämsta
jordbruksdistrikt, erbjöde, en lanthrukshögskola borde vara belägen, ty då
funnes verkliga förutsättningar för, att det så viktiga kravet skulle låta sig
uppfylla, att lärare oell studerande vid högskolan komme i kontakt nied det
praktiska jordbruket och att undervisning och forskning anknötes till
detta krav. Och vad beträffade möjligheten av att från Alnarp komma i
kontakt med det mindre intensivt hedrivna jordbruket och få blicken öppnad
för dettas förhållande och spörsmål, saknades sådan visst ej, då Alnarp
läge blott 30—40 kilometer från den sydsvenska mellanbygden med dess

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

183

av mindre gynnsamt klimat och ekonomiskt läge samt av kargare och
sämre jordmån föranledda extensivare jordbruk. Att från Alnarp nå de
bygder, där jordbruket bedreves på ett med det mellansvenska ganska
överensstämmande sätt, vore betydligt lättare och bekvämare än att fran
Ultuna komma till det intensivare jordbruket i Skåne.

Endast i ett pär yttranden ifrågasättes lantbrukshögskolans förläggande
till Stockholm.

Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt,
huruvida tillgången till ett större jordbruk borde tillmätas avgörande
betydelse för lantbrukshögskolans förläggning. Ombesörjande av tor högskoleverksamheten
erforderlig utrustning i jordbrukshänseende med vad
därtill hörde borde kunna ske utan att högskolans förläggning behövde
bindas vid jordbruk av den omfattning som å Ultuna och Alnarp. Under
förutsättning härav ville förvaltningsutskottet utan tvekan förorda, att
lantbrukshögskolan förlädes till Stockholm. . ,

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anlagt liknande
synpunkter som de nu senast refererade och vidare framhaiiit, att
genom högskolans förläggande till Stockholm gynnsammare förutsättningar
erhölles för ett samarbete mellan högskolan och centralanstalten för
jordbruksförsök. Därjämte skulle vid sådan anordning båda de nuvarande
lantbruksinstituten kunna disponeras för de praktiska agronomkurserna.

En minoritet inom tekniska högskolans lärarkollegium bär ansett, at.
den högre lantbruksundervisningen borde inkorporeras med vetermar och

skogshögskolorna. . . .. _ „„onQl.

Skälet, att veterinär- och skogsundervisningen sa nyligen s™ }esp®.k
tive 1912 och 1914 nyorganiserats, och att därför det ratta ögonblicket tor
nu ifrågavarande högskolors sammanförande i en organisk enhet vore
försuttet, syntes vara skäligen svagt. Möjligen skulle något dylikt kunna
sägas, sedan lantbruksundervisningen skulle hava organiserats enligt sakkunnigas
förslag, men knappast nu.

k Skälet, att de båda äldre högskolorna visserligen kommit att uppforas
nå tämligen ringa avstånd från varandra, men dock pa sa stort avstand,
att ett organiskt sammanförande av redan dessa två skulle stöta pa väsentliga
svårigheter av rent lokal natur, syntes aven vara svagt. Avståndet
vore nämligen ej större än att det mellanliggande området kund.
antagas bliva utnyttjat för framtida utvidgningar av dessa anstalter eller
för gemensamma behov. För lantbrukshögskolan syntes ett lämpligt område
finnas omedelbart söder örn vetermarhogskolan, dar aven gemensa
ma byggnader såsom för administration, bibliotek m. m. skulle fa ett gott
läge. Med denna förläggning skulle sålunda alla tre anstalterna komma
att ligga på ett sammanhängande område. For sådana forsoksfalt, sorn
bordeSfigga i omedelbar närhet till lantbrukshögskolan, torde har aven
finnas utrymme, och för övrigt torde för forsoksfalt lampliga 0™''^
finnas dels på andra sidan vägen mitt emot vetermarhogskolan, dels
längre ut mot Experimentalfältet.

Då såsom ock de sakkunniga antytt, vid en sammanslagning av de t
anstalterna agronomundervisningen skulle avskiljas och bibehållas p
andra håll, syntes behovet av direkt anslutning till jordbruk eji vara erforderligt
varför utrymmet i fråga väl skulle kunna racka till de forsöksfä
t m. m„ som borde ligga i närheten av högskolebyggnaderna För
den högre vetenskapliga lantbruksundervisningen syntes i varje fall for -

184

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

öve^hefa landel^ mskränkas högskolans närhet utan vara spridda

Till en dylik utvidgad högskola för husdjurslära, lantbruk och skogsnäs
skulle sannolikt med fördel även mer eller mindre nära kunna knytas
sa val centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet som
statens skogsiorsoksanstalt.

Ytterligare må anmälas, att några av de hörda organisationerna
icke ansett sig bora taga ställning till frågan örn lantbrukshögskolans
förläggning. Dessa äro tekniska högskolans styrelse, Skaraborgs läns
och Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt Sveriges
allmänna lantbrukssällskap.

Styrelsen för tekniska högskolan har, i anslutning till lärarkollegiets
yttrande, ansett sig icke kunna upptaga till bedömande frågan vilken
plats som vore den lämpligaste för lantbrukshögskolan, Ultuna eller

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett sig
sakna förutsättningar för ett rätt bedömande av till vilken av de föresiagna
platserna, Stockholm, Ultuna eller Alnarp, lantbrukshögskolan
borde förläggas. Förvaltningsutskottet vore likväl av den principiella
uppfattningen, högre lantbruksundervisning och all lantbruksve tenskaplig

forskning borde förläggas till en och samma plats, varigenom
icke blott den blivande lantbrukshögskolan bleve bättre skickad att meddela
högre undervisning såväl i lantbruk, mejerihantering och trädgårdsskötsel
som ock i lantmäteri, utan även driftkostnaderna för ifrågavarande
anstalter torde kunna väsentligt nedbringas.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har, utan att vilja taga bestämd
stallning till frågan örn vilken av de ifrågasatta platserna bäst skulle
agna sig tor högskolans förläggning, uttalat, att det icke syntes vara oundgängligen
nödvändigt, att högskolan bleve förlagd till en större egendom
utan att iordringarna i detta hänseende kunde inskränkas till att nödig
torsoksareal funnes i högskolans omedelbara närhet samt en eller flera
demonstrationsegendomar funnes inom ej alltför långt avstånd därifrån.

Beträffande frågan örn centralanstaltens förläggning hava i åtskilliga
av de i förra kapitlet omnämnda uttalanden till förmån för en samorganisation
mellan lantbrukshögskolan och centralanstalten även förordats
en förflyttning av centralanstalten från Stockholm. Som skäl härför har
bland annat anförts behovet av tillgång till försöksmöjligheter vid själva
anstalten samt av tillbörlig kontakt med det praktiska jordbruket. Från
deras sida, som avstyrkt ett inordnande av försöksanstalten i lantbrukshögskolan,
har i allmänhet en förflyttning av anstalten betecknats såsom
olycklig, enär den ansetts leda till ett avbrott i anstaltens utveckling.
Dessutom hava ekonomiska skäl anförts mot en förflyttning, dels i så
måtto att vissa ökade engångskostnader skulle inställa sig och dels därigenom
att centralanstaltens nuvarande inrättningar och resurser icke
vidare skulle komma att få den avsedda användningen.

Vidkommande de i förevarande avseende inträdande engångskostnaderna
hänvisas till vad förut omnämnda utredningsmän därom anfört,
vilket refererats i nästföregående kapitel. I fråga om centralanstaltens

185

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

nuvarande inrättningar och deras användning vid en eventuell förflyttning
av anstalten föreligga jämväl vissa utredningar av nyssnämnda utredningsmän.
Härom må anföras följande.

Be av centralanstalten disponerade byggnaderna tillhöra dels lant- 1927 års
bruksakademien och dels centralanstalten. Beträffande samtliga dessa utrednings män.

byggnaders tillkomst hava utredningsmännen anfort följande.

Å Experimentalfältet hade lantbruksakademien under tiden före centralanstaltens
inrättande uppfört ett tämligen stort antal byggnader. I
vissa fall hade därvid staten lämnat bidrag. Här nedan skulle uppgift
lämnas örn de av akademiens byggnader, vilka nu disponerades av centralanstalten,
därvid samtidigt skulle angivas, i vad utsträckning statsmedel
utgått såsom bidrag till ifrågavarande byggnaders uppförande.

År 1817 uppförde akademien en flygelbyggnad till redan då planerad
huvudbyggnad å Experimentalfältet. Flygelbyggnaden togs i början i
anspråk för tjänstepersonal och användes senare till bostadshus för inspektoren
vid lantbruksavdelningen. För närvarande hade fyra vaktmästare
vid centralanstalten bostadslägenheter uti ifrågavarande byggnad.
Kostnaderna för byggnadens uppförande funnes icke särskilt angivna
i tillgängliga handlingar. Statsbidrag hade icke utgått för detta
byggnadsföretag.

År 1857 hade akademien gjort framställning om ett bidrag av 9,000
riksdaler för reparation av ifrågavarande byggnad, men framställningen
hade avslagits, och akademien hade själv fått bära de med reparationsarbetena
förenade kostnaderna.

Huvudbyggnaden vid Experimentalfältet hade uppförts åren 1835—1838
med enbart akademiens medel. Den redovisade totala byggnadskostnaden
hade uppgått till 25,990 riksdaler specie. Uti ifrågavarande byggnad,
som nu benämnes stora institutionsbyggnaden, samt i senare tillbyggnad
till denna vore centralanstaltens husdjurs-, kemiska och bakteriologiska
avdelningar inrymda.

År 1864 hade ladugård, loge, redskapshus, källare och gasverk uppförts
vid Experimentalfältet. Akademien hade vid denna lid erhållit ett statsanslag
å 45,500 riksdaler för byggnadsarbeten m. m. å Experimentalfältet,
varav 5,000 riksdaler hade varit avsedda för täckdikningsarbeten,

8,500 riksdaler för inredning och inventarier vid kemiska laboratoriet,

8,200 riksdaler för diverse reparationer m. m. samt 23,800 riksdaler för
ny byggnadsarbeten, fördelade sålunda:

ladugård .............................................. riksdaler 9,500

källare ................................................ » 2,300

De totala kostnaderna för samtliga ifrågavarande arbeten hade uppgått
till omkring 60,000 riksdaler, varför akademiens eget bidrag för ändamålet
sålunda hade uppgått till omkring 14,500 riksdaler.

Bostadsbyggnad för botanisten (nuvarande s. k. assistentbyggnaden)
och växthus för hans arbeten hade uppförts år 1877. För ändamålet hade

loge ......

gasverk

''redskapshus

6,000

3.000

Summa riksdaler 23,800.

186

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

beviljats ett statsanslag å 10,500 kronor, vilket belopp syntes kava varit
tillräckligt stort för bestridande av samtliga med byggnadsföretaget förbundna
kostnader.

För intendenten vid Experimentalfältet hade år 1888 uppförts en bostadsbyggnad,
numera använd för tjänstebostad åt föreståndaren för
centralanstaltens botaniska avdelning samt för växtfysiologiskt laboratorium.
Byggnadskostnaderna bade uppgått till 20,000 kronor, varav
10,000 kronor hade erhållits i statsbidrag.

Slutligen bade år 1890 inrättats en försöksgård i anslutning till det kemiska
laboratoriet. Kostnaderna härför syntes helt hava bestritts med
det för ändamålet beviljade statsanslaget å 12,500 kronor.

Utöver nu nämnda byggnadskostnader hade utgifter vid olika tillfällen
föranletts av reparationer och omändringar av olika byggnader m. m.
När förbättringar av dylikt slag krävt jämförelsevis mindre kostnader,
hade dessa i regel ingått under akademiens löpande utgifter. I vissa
fall hade emellertid bidrag av statsmedel utgått för sådana ändamål.

För utvidgning av det i huvudbyggnaden inrymda kemiska laboratoriet
samt för inredningsarbeten i nämnda laboratorium hade sålunda år
1883 erhållits ett statsbidrag av 10,000 kronor. Av akademiens egna medel
hade 1,500 kronor tagits i anspråk för ändamålet. Samma år hade
staten lämnat ett anslag av 7,000 kronor till bestridande av kostnaderna
för nedläggning av gasledning från stadens ledning vid Norra Tullportsgatan
till kemiska laboratoriet.

År 1885 hade staten lämnat bidrag för ändring av intendentens bostad
till växtfysiologisk försöksanstalt med 1,800 kronor samt för reparation
av inspektorsbyggnaden med 950 kronor, och år 1886 hade ett tilläggsanslag
utgått av statsmedel å 2,650 kronor för inredning och utrustning
av växtfysiolo giska arbetslokalen.

Akademien tillhöriga, nu av centralanstalten disponerade byggnader
vore för närvarande brandförsäkrade till följande belopp:

Stora institutionsbyggnaden med försöksgård ........ kronor 259,060

Bostadsbyggnad med växtfysiologiskt laboratorium .. » 30,000

Assistentbyggnaden .................................. » • 15,000

Vaktmästarbyggnad .................................. » 35,000

Tvätt- och boningshus ................................ » 12,000

Ladugårds- och logbyggnad .......................... » 50,000

Ishus ................................................ » 600

Avträde .............................................. » 150

Gasverksbyggnad .................................... » 2,000

Skjul (kem. avd.) .................................... » 500

Försöksskjul (bot. avd.) .............................. » 2,300

Summa kronor 406,610

Statens kostnader för byggnader m. m. för centralanstalten framginge
av följande tablå.

Nybyggnader samt förändringar av äldre byggnader
m. m. i samband med centralanstaltens upprättande

(1906—1907) ........................................ kronor 222,500: —

Utrustning av kemiska laboratoriet och inredning av

husdjursavdelningen m. m. (1907) .................. » 15,500: —

Nybyggnad m. m. för entomologiska avdelningen (1913) » 49,000: —

187

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

Anordnande av elektriska ledningar vid centralanstalten
(1915) kronor 14,500: —

Tillbyggnad av stora institutionsbyggnaden (1926) ---- » 199,000: —

Ombyggnad av bostadshus m. m. för botaniska avdelningen
(1926) » 36,500: —

Tilläggsanslag för sistnämnda två byggnadsarbeten .. » 25,000: —

Summa kronor 562,000:—.

Utöver ovannämnda lokalutrymmen disponerade centralanstalten sålunda
över följande, direkt för centralanstalten uppförda byggnader, nämligen: 1

institutionsbyggnad för jordbruksavdelningen.

1 institutionsbyggnad för botaniska avdelningen.

1 institutionsbyggnad med tillhörande vaktmästarbyggnad för entomologiska
avdelningen.

5 bostadshus för avdelningsföreståndare.

2 bostadshus för överassistenter.

Beträffande den framtida dispositionen av åt centralanstalten upplåten
mark och av densamma disponerade byggnader hava utredningsmännen
vidare anfört.

Skulle centralanstalten förflyttas från Experimentalfältet, uppstode
frågan, på vad sätt markområden och byggnader m. m. vid Experimentalfältet
i fortsättningen skulle disponeras. Vad först beträffade det för
närvarande för akademiens trädgårdsavdelning ävensom för museet disponerade
markområdet, kunde centralanstaltens förflyttning i och för
sig givetvis icke motivera någon ändring i nu gällande bestämmelser rörande
upplåtelsen. Från denna del av Experimentalfältet ville utredningsmännen
sålunda i detta sammanhang bortse.

Med avseende å det område, som för närvarande vore upplåtet åt centralanstalten
vore att märka, att detta område såsom förut nämnts innehades
på grund av särskild upplåtelse från lantbruksakademien, som i
första hand mottagit området i fråga jämte annan mark i upplåtelse från
staten. Sålunda skulle man kunna antaga att, därest centralanstalten
förflyttades från Experimentalfältet till annan plats, det av anstalten
disponerade området skulle automatiskt återkomma i lantbruksakademiens
besittning.

Emellertid vore akademien i sin ordning tillförsäkrad besittning av
ifrågavarande område endast intill dess Kungl. Maj:t och riksdagen
annorlunda beslutade. Den formellt juridiska möjligheten för statsmakterna
att när som helst med annullerande av upplåtelsen återtaga området
helt eller delvis förelåge alltså. En annan sak vore, huruvida vissa
skäl kunde tala för att akademien efter centralanstaltens förflyttning
återfinge nyttjanderätten till det nu av anstalten disponerade området.

Ifrågavarande område hade ju ursprungligen upplåtits till akademien
för verkställande av försök på lanthushållningens område, och då numera
staten själv övertagit och — under i utredningen gjord förutsättning —
på annan plats uppehälle denna verksamhet, kunde själva anledningen
till upplåtelsen synas hava bortfallit. Emellertid finge i detta sammanhang
anföras, att vid sidan av nu utav staten själv bedriven och övrig
av staten understödd försöksverksamhet talrika arbetsuppgifter säkerli -

188

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

gen funnes inom akademiens verksamhetsområde och att det väl läte
tänka sig, att akademien efter eventuell förflyttning av centralanstalten
önskade för sådant ändamål disponera det nu åt centralanstalten upplåtna
området, helt eller delvis, med därå befintliga, akademien tillhöriga
byggnader.

Ä andra sidan kunde det synas ligga nära till hands, att statsmakterna
vid eventuell förflyttning av centralanstalten till annan plats, för att
täcka eller minska de därmed förbundna kostnaderna, åter indroge den
del av Experimentalfältet, som nu disponerades av centralanstalten, till
statsverket för att utnyttjas genom försäljning eller i annan ordning.
Man torde nämligen kunna räkna med, att ifrågavarande område representerade
ett ganska betydande värde. Utredningsmännen hade erhållit
yttrande i ärendet dels från byggnadsstyrelsen och dels från djurgårdskommissionen.
Därvid hade visat sig, att byggnadsstyrelsen, som ansåge,
att av ifrågavarande område endast omkring 11 hektar borde kunna
komma i fråga för eventuell försäljning, beräknade värdet av ifrågavarande
mark till i runt tal 440,000 kronor, under det djurgårdskommissionen
räknade med ett belopp av omkring 1,600,000 kronor. I båda fallen
avsåge värdena marken som den nu befunnes (råmarksvärde). Till jämförelse
kunde nämnas, att det av vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattade
värdet av Experimentalfältets hela markområde — byggnadsvärde
ej inräknat — för närvarande uppginge till 380,400 kronor.

Därest vid förflyttning i övrigt av centralanstalten den föreslagna växtskyddsanstalten
skulle anses böra vara förlagd till Experimentalfältet,
torde den markareal, som staten eventuellt kunde disponera för annat
ändamål, kunna beräknas bliva minskad med omkring 5 hektar.

Utredningsmännen hade ansett det ligga utanför deras uppdrag att
ingå på frågan, i vad utsträckning lantbruksakademien skäligen kunde
synas böra erhålla ersättning för den markareal och de akademien tillhöriga
byggnader, som genom en av statsmakterna eventuellt beslutad
annan disposition av det nu åt centralanstalten upplåtna området skulle
kunna komma att frånhändas akademien. Detsamma gällde beträffande
de inventarier och den laboratorieutrustning, som akademien överlämnade
till centralanstalten vid anstaltens upprättande. Enligt år 1907 på
föranstaltande av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet verkställd
inventering hade ifrågavarande lösöre upptagits till ett sammanlagt
värde av 50,083 kronor 96 öre.

Slutligen hava utredningsmännen i förevarande avseende påpekat, att
frågan örn centralanstaltens förflyttning innehölle viktiga moment av
ekonomisk natur, vilka det icke torde hava ankommit på utredningsmännen
att klarlägga. Här syftades närmast på det spörsmålet, huruvida
vid eventuell förflyttning av centralanstalten de nu av denna disponerade
värdena i form av mark och byggnader helt eller delvis kunde tänkas
bliva realiserade i syfte att därigenom ekonomiskt underlätta förflyttningen.
På denna punkt bleve bland annat underhandlingar med lantbruksakademien
erforderliga.

I övrigt vill jag med avseende å förevarande fråga örn centralanstaltens
förflyttning hänvisa till i nästföregående kapitel meddelad utredning.

189

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

1 samband med Kungl. Majrts beslut att till 1930 års riksdag avlåta Propositionen
proposition rörande den högre lantbruksundervisningens ordnande anförde
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i förevarande avseende
bland annat följande.

Mot en förläggning av lantbrukshögskolan till Stockholm syntes mycket
tungt vägande skäl kunna anföras. Högskolans upprättande skulle
vid detta alternativ draga betydligt större engångskostnader än eljest,
och även de årliga utgifterna för högskolan skulle, till följd av Stockholms
höga placering i dyrortshänseende, uppgå till högre belopp, trots
att Stockholmsalternativet förutsatte medverkan vid undervisningen av
olika andra institutioner. För de studerande torde de rådande dyrortsförhållandena
jämväl medföra, att en förläggning av högskolan till Stockholm
skulle giva anledning till ökade studiekostnader.

En ännu viktigare synpunkt i förläggningsfrågan syntes vara, att en
till Stockholm förlagd lantbrukshögskola skulle bliva i avsaknad av ett
i omedelbar närhet beläget större jordbruk med tillhörande djurbesättningar.
Detta finge betraktas såsom en synnerligen stor brist. Vid den
moderna undervisningen gjorde sig en alltmera utpräglad tendens gällande
att så att säga levandegöra undervisningen, d. v. s. att. genom praktiska
övningar och demonstrationer sätta den studerande i tillfälle att
komma i mera direkt kontakt med kunskapsstoffet. För en sådan undervisningsmetod
erfordrades emellertid ett omfattande åskådnings- och
övningsmaterial, och man torde i sådant hänseende vara berättigad att
säga, att vad laboratoriet betydde för undervisningen i kemi och den
botaniska trädgården för studierna i växtkunskap, det betydde ett närbeläget
större jordbruk för undervisningen i jordbruksar^ och jämförelsevis
stora kreatursbesättningar för undervisningen i husdjurslära.

Stockholm borde följaktligen icke komma i fråga som förläggningsort
för lantbrukshögskolan.

Vid ett val mellan Ultuna och Alnarp torde företräde böra givas
Ultuna. Det torde icke böra bortses ifrån, att med hänsyn till kommunikationer
Ultuna hade lättare än Alnarp att upprätthålla nära kontakt
med den närbelägna universitetsstaden. Betydelsen härav finge
ökad vikt därigenom, att flertalet lärare och studerande enligt det föreliggande
sakkunnigeförslaget förutsattes icke kunna erhålla bostad vid
högskolan. Det förtjänade vidare beaktas, att Ultuna genom sin närhet
till Stockholm i betydligt högre grad än Alnarp gåve högskolan förutsättningar
att samarbeta med olika till huvudstaden förlagda institutioner
på jordbruksområdet ävensom att för undervisningen i egenskap av speciallärare
tillgodogöra viss till dylika institutioner knuten eller eljest
därstädes förekommande sakkunskap på ifrågavarande kunskapsområden.
I detta sammanhang kunde även omnämnas, att institutionsbyggnad
för svenska beles- och vallföreningen för närvarande vöre under
uppförande vid Ultuna. Av mahända större vikt vid denna fragas bedömande
syntes emellertid vara, att lantbrukshögskolan vore avsedd att
tillgodose hela landets jordbruk och att av denna orsak Ultuna genom sitt
mera centrala läge i förhållande till landets olika delar borde vara avgjort
att föredraga som förläggningsort för högskolan. Jordbruksförhållandena
vid Ultuna eller det större område, som kitt kunde nas därifrån,
torde sålunda vara mera representativa för vårt land än det sydskånska.

Även för exkursioner till olika delar av landet torde Ultuna utgöra en

1930 års
riksdag.

departementschefen.

1^0 Kungl. Majlis proposition Nr 134.

bättre utgångspunkt än Alnarp. Även om tyngdpunkten av vårt lands
jordbruk läge sydligare än Ultuna, finge dock icke förglömmas, att en.
betydande del av våra konsulenter och lantbrukslärare vore verksamma
längre norrut, och överhuvud taget torde jordbruksförhållandena i Norrland
böra tillmätas icke ringa vikt vid den högre lantbruksundervisningens
planläggande. Att detta krav lättare kunde tillgodoses, örn högskolan
förlädes till Ultuna än till Alnarp, torde vara uppenbart.

I sitt i anledning av förenämnda proposition och i ämnet väckta motioner
avgivna, av riksdagen godkända utlåtande anförde jordbruksutskottet
vid 1930 års riksdag i förevarande avseende följande.

Med avseende å platsen för högskolans förläggande kunde såsom framgm£e
av propositionen anföras starka skäl för såväl Ultuna som Alnarp.
Ur synpunkten av landet i dess helhet ansåge utskottet emellertid i likhet
nied departementschefen, att företräde borde lämnas för en förläggning
till mellersta Sverige. Med hänsyn till den av utskottet förordade
Barnorganisationen mellan lantbrukshögskolan och den inom Stockholms
stads område belägna centralanstalten torde — förutom Ultuna— jämväl
den nuvarande platsen för centralanstalten böra komma under närmare
övervägande. Det slutliga valet i förevarande hänseende torde sålunda
böra stå mellan Ultuna och Stockholm.

Genom den ställning till frågan örn förläggningsplatsen för lantbrukshögskolan,
som intogs dels av Kungl. Majit i propositionen nr 249 till 1930
års riksdag och dels av riksdagen genom dess godkännande av 1930 års
jordbruksutskotts utlåtande i ämnet (nr 89), torde valet av förläggningsplats
för nämnda högskola kunna begränsas till att gälla antingen Experimentalfältet
vid Stockholm eller Ultima vid Uppsala. Örn, såsom jag
ovan föroidat, lantbrukshögskolan upprättas i samorganisation med centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet, synes någon skillnad
i storleken av de engångskostnader, som uppkomma vid lantbrukshögskolans
inrättande, icke längre föreligga mellan de båda alternativen.
Däremot lära de årliga kostnaderna, främst avlöningarna, bliva större
vid en förläggning till Experimentalfältet än vid en förläggning till Ultuna,
enär Stockholm tillhör en högre dyrortsgrupp. Men skillnaden
torde icke bliva av sådan storleksordning, att den behöver inverka på
frågans bedömande. På grund av de högre levnadskostnaderna i Stockholm
i jämförelse med Uppsala torde studiekostnaderna för eleverna
bliva större å den förra orten än å den senare, vilket onekligen är en omständighet,
som talar till förmån för Ultuna.

Utöver de rent ekonomiska konsekvenserna av valet utav förläggningsort
är det framförallt två omständigheter, som äro av avgörande betydelse
för nämnda val. Den ena är möjligheterna för den nya högskolan
att erhålla kontakt med andra vetenskapliga inrättningar; den andra är
tillgången till tillräckliga försöksfält och till förbindelse med praktiskt
jordbruk. Såväl i de sakkunnigas betänkande och i yttrandena däröver

191

Kungl. Mårds proposition Nr 143.

som även i den allmänna diskussionen i frågan hava nu nämnda förhållanden
ägnats stor uppmärksamhet.

Vad nu först beträffar möjligheterna för lantbrukshögskolan att erhålla
kontakt med andra vetenskapliga inrättningar, vilket givetvis är av utomordentlig
betydelse för den nya högskolans förmåga att uppehålla en god
vetenskaplig standard, har från åtskilliga håll påpekats, att vid en förläggning
till Experimentalfältet skulle högskolan erhålla förbindelse med
skogshögskolan, veterinärhögskolan, tekniska högskolan, statens geologiska
undersökning, statens centrala frökontrollanstalt o. s. v. Dylik
förbindelse skulle givetvis vara synnerligen värdefull. Den bör emellertid
enligt mitt förmenande icke överskattas. Vad som här främst kan
komma i fråga är personligt samarbete mellan de vid de olika institutionerna
anställda vetenskapsmännen, och dessas möjligheter till personligt
samarbete torde vara begränsade. Samarbete borde dock kunna komma
till stånd särskilt på marklärans och vissa delar av husdjurslärans
områden, möjligen även i fråga örn vissa delar av kemien. Däremot
torde den starkare sammanknytning komma att saknas, som består i
ömsesidigt behov för elever på ett högre stadium att till viss omfattning
förlägga sina studier till annan anstalt. Därigenom att en elev
på så sätt studerar sitt ämne vid två undervisningsanstalter, framtvingas
visst samarbete även mellan de båda lärarna i ämnet. Förbindelsen
mellan anstalterna blir då även i viss mån organisatorisk och ej
blott personlig. Nu skulle det nog i vissa fall inträffa, att, för det fall
lantbrukshögskolan förlädes till Experimentalfältet, elever vid denna
skola skulle behöva och även bereddes möjlighet att utnyttja framförallt
veterinärhögskolans resurser. Däremot torde det ytterligt
sällan komma att inträffa, att elever vid skogshögskolan, veterinärhögskolan
eller tekniska högskolan skulle önska förlägga sina studier till
lantbrukshögskolan, emedan nämnda fackskolor dels icke hava till uppgift
att utbilda lärare utan praktiska yrkesmän och dels icke förbereda
till högre examen. Det ytterligt ringa antal elever vid dessa skolor, som
driva studier för högre examen, lära dessutom hava föga att inhämta
vid en lantbrukshögskola. Det finnes därför anledning att befara, att
dessa skolors intresse för lantbrukshögskolan bleve relativt litet, varför
kontakten skolorna emellan skulle komma att begränsas till det rent personliga
intresset och initiativet hos vederbörande professorer.

Vid en förläggning av lantbrukshögskolan till Ultuna kan det icke,,
såsom från vissa håll gjorts gällande, sägas, att högskolan skulle komma
att bliva isolerad från alla vetenskapliga och kulturella förbindelser.
Lantbruksliögskolan skulle i detta fall komma att förläggas i lika nära
förbindelse med landets största och äldsta universitet som med ovannämnda
fackskolor och anstalter vid en förläggning till Experimentalfältet.
Möjligheter till personligt samarbete mellan vetenskapsmännen
vid universitetet och vid lantbrukshögskolan skulle icke bliva mindre än

192 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

motsvarande möjligheter till samarbete vid sistnämnda skolas förläggning
till Stockholm, fastän i förra fallet tyngdpunkten kanske mera
komme att ligga på det botaniska och biokemiska området. Lantbrukshögskolans
förläggning i nära förbindelse med Uppsala universitet skulle
dessutom med största visshet leda till organiserat samarbete i rätt stor
utsträckning. Här bleve det icke blott så, att elever från lantbrukshögskolan
skulle komma att komplettera sina studier vid universitetet. Studerande
vid universitetet, som på ett högre stadium kommit att syssla
med vetenskapliga problem på gränsen till de tillämpade jordbruksämnena,
framför allt i fråga örn fysik, kemi, botanik och zoologi, skulle helt
säkert begagna tillfället att anlita den på samma plats belägna och med
specialister och specialutrustning försedda lantbrukshögskolan. Ett dylikt
förhållande skulle säkerligen leda till ett ur vetenskaplig synpunkt
synnerligen befruktande samarbete mellan de båda högskolorna. Ett villkor
härför torde dock vara, att lantbrukshögskolan lyckas knyta vid sig
såsom lärare vetenskapliga kapaciteter samt att högskolans institutioner
erhålla en förstklassig utrustning.

På grund av nu antydda omständigheter torde kunna sägas, att vilken
av nämnda orter, som än kommer att väljas till förläggningsplats för
högskolan, goda möjligheter torde föreligga till vetenskapligt umgänge.
Troligen äro möjligheterna härtill i Stockholm mera vidsträckta, medan
beträffande Uppsala anledning föreligger att antaga, att samarbetet
komme att bliva mera intensivt. Vilken av de båda platserna, som under
nu antydda förhållanden skulle vara att föredraga, torde vara svårt att
avgöra, varför förevarande synpunkt knappast kan få tillmätas avgörande
betydelse för valet mellan dessa båda platser.

Beträffande härefter frågan örn tillräckliga försöksfält och möjligheter
till förbindelse med praktiskt jordbruk å de båda nämnda platserna, anser
jag mig till en början böra fastsla, att det ingalunda ur elevernas
synpunkt i och för sig skulle kunna betraktas som oundgängligen nödvändigt,
att lantbrukshögskolan har förbindelse med ett jordbruk. Man bör
nämligen icke överskatta betydelsen av ett dylikt demonstrationsobjekt.
Däremot lärer det vara av synnerlig vikt för vissa lärare vid högskolan
att hava tillgång till tillräckliga och lämpliga försöksfält, på det att de
må sättas i stånd att genomföra och följa för forskningen nödvändiga försök.
Likaledes äro vissa andra lärare av samma anledning i behov av
tillgång till en ej alltför fåtalig kreatursbesättning. Vidare torde det
vara synnerligen viktigt med hänsyn till forskningens och undervisningens
allmänna inriktning, att högskolan har en sådan belägenhet, att lärarna
komma i ständig kontakt med utövarna av praktiskt jordbruk.
Vad nu sagts om vissa lärare vid lantbrukshögskolan har, och det t. o. m.
i än högre grad, tillämpning på försöksmännen och forskarna vid centralanstalten
för försöksväsendet.

I intetdera av båda förenämnda avseenden kan Experimentalfältet an -

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

193

ses fylla måttet. Den försöksareal, som där står till förfogande för försök,
uppgår till ungefär 17 hektar, varjämte marken icke kan betraktas
som särskilt lämplig för försöksändamål. Redan hittills har det
varit praktiskt taget omöjligt för centralanstaltens jordbruksavdelning
att vid Experimentalfältet genomföra försök. Även för husdjursavdelningen
hava försöksmöjligheterna ansetts alldeles för otillräckliga. Det
har som bekant från åtskilliga håll påyrkats, att centralanstalten borde
flyttas till annan plats för att bereda möjlighet för de där verksamma
försöksmännen och forskarna att personligen kunna följa försöken. Det
ligger därför i öppen dag, att, örn såväl lantbrukshögskola som centralanstalt
skulle förläggas till Experimentalfältet, tillgången till försöksfält
bleve alldeles otillräcklig.

Nu har det visserligen förmenats, att denna olägenhet i fråga örn Experimentalfältet
skulle kunna avhjälpas genom att till centralanstaltens
respektive lantbrukshögskolans förfogande ställdes försöksgårdar, belägna
i Stockholms omgivningar. Erfarenheterna från andra länder giva
emellertid vid handen, att en dylik anordning är föga lämplig. Att hava
undervisnings- och arbetslokaler å en ort och försöksfälten å en annan
leder till stor tidsspillan och är mycket obekvämt, och komme försöks-
och forskningsarbetet att härav bliva ytterligt lidande. I Finland
har man på nyssnämnda grund måst skilja försöksverksamheten från
den högre lantbruksundervisningen. Själv har jag vid ett besök förliden
höst vid lantbrukshögskolan i Berlin inhämtat, att det förhållandet, att
undervisningslokalerna därstädes ligga inne i staden, medan försöksfälten
äro belägna på ett ganska stort avstånd från dessa, betraktas som
hinderligt för arbetet. Jag anser mig sålunda icke kunna förorda, att
här i landet lantbrukshögskolan och centralanstalten förläggas å annan
plats än de försöksfält, varöver de behöva förfoga.

Å Ultuna torde möjligheterna att bereda lantbrukshögskolan och centralanstalten
nödig tillgång till försöksarealer ingalunda kunna betraktas
såsom helt tillfredsställande. Att de dock äro i hög grad överlägsna,
vad som i nämnda avseende kan åstadkommas å Experimentalfältet, är
obestridligt. Under Ultuna egendom höra cirka 340 hektar, varjämte
cirka 140 hektar annan kronan tillhörig mark skulle kunna tagas i anspråk
för de till Ultuna förlagda anstalternas behov. Örn i samband med
lantbrukshögskolans inrättande en reglering rörande markens användning
genomföres, torde därför såväl lantbrukshögskolans som centralanstaltens
behov av försöksarealer kunna i nödig utsträckning tillgodoses.
Ultuna har dessutom den fördelen, att denna plats är belägen å en jordbruksort,
där de vid högskolan och centralanstalten anställda befattningshavarna
hava lättare att ernå förbindelser med utövare av praktiskt jordbruk.

Vidkommande slutligen frågan, huruvida förläggningen av den högre
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 haft. (Nr IM.)

194 Kungl. Majlis proposition Nr 143.

mejeriundervisningen skulle kunna anses inverka på valet av förläggningsplats
för lantbrukshögskolan, torde i detta avseende ingen sådan
skillnad föreligga mellan Experimentalfältet och Ultuna, att hänsyn därtill
behöver tagas i detta sammanhang.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att övervägande skäl tala för att
såväl lantbrukshögskola som centralanstalt förläggas till Ultuna, vilket
jag därför anser mig böra förorda. Den omständigheten, att denna plats
icke kan anses lika centralt belägen med hänsyn till de resor till de ute
i landet anordnade försöken, som centralanstaltens tjänstemän hava att
företaga, torde icke vara av den betydelse, att den kan få inverka på förläggningsfrågans
avgörande.

I detta sammanhang torde även ståndpunkt böra tagas till frågan örn
förläggningsplatsen för den växtskyddsanstalt, vars inrättande jag ovan
föreslagit. Med hänsyn till de stora administrativa uppgifter, som tillkomma
denna anstalt, torde det vara lämpligt, att nämnda anstalt förlägges
till huvudstaden. Jag förordar därför, att växtskyddsanstalten förläggas
till Experimentalfältet, där den lämpligen kan beredas lokaler i
centralanstaltens nuvarande byggnader.

Då jag nu förordat, att centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
förflyttas till Ultuna, torde en särskild fråga härefter
böra beröras. Ovan omnämnda utredningsmän för utredning beträffande
centralanstaltens och den högre lantbruksundervisningens inbördes ställning
hava framhållit, att frågan örn centralanstaltens förflyttning innehålla
viktiga moment av ekonomisk natur. Därvid syfta utredningsmännen
främst på frågan, huruvida de av centralanstalten nu disponerade
värdena i form av mark och byggnader kunna på sådant sätt bliva realiserade,
att flyttningen därigenom skulle kunna underlättas. För ett klarläggande
av denna fråga erfordrades bland annat underhandlingar med
lantbruksakademien. Det spörsmål, som det nu närmast gäller att avgöra,
är, huruvida ett klarläggande av den framtida dispositionen av centralanstaltens
tillgångar å Experimentalfältet bör föregå ståndpunktstagandet
till förflyttningen eller örn därmed kan anstå, tills principbeslut i förflyttningsfrågan
fattats. Funnes anledning antaga, att efter en förflyttning
av centralanstalten en del av dess nuvarande tillgångar skulle bliva
värdelösa, vore det onekligen angeläget, att detta bleve på förhand klarlagt.
Jag vill därför nu något uppehålla mig vid frågan örn dispositionen,
i händelse av anstaltens förflyttning, av den mark och de byggnader
å Experimentalfältet, som centralanstalten nu besitter. Den av centralanstalten
disponerade marken skulle, såsom från vissa håll framhållits,
kunna användas sålunda, att den antingen försåldes i form av byggnadstomter,
reserverades för statens framtida behov av byggnadsplatser för
offentliga byggnader eller ånyo upplätes åt lantbruksakademien för användning
som försöksfält i ena eller andra avseendet. Det torde sålunda
finnas användning nog för denna mark. Någon anledning att befara, att

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

195

den icke skulle bliva använd på ett ur statsnyttans synpunkt lämpligt
sätt lärer följaktligen icke föreligga. Dessutom har staten full frihet att
avgöra, till vilket ändamål marken bör användas. Beträffande byggnaderna
ägas vissa av lantbruksakademien och vissa av staten, vartill kommer,
att åtskilliga av de akademien tillhöriga byggnaderna blivit omändrade
eller tillbyggda med användning av statsmedel. En överenskommelse
måste därför i detta avseende komma till stånd mellan staten och
akademien. Därvid bör staten under alla förhållanden för sin del förbehålla
sig nödiga lokaler åt växtskyddsanstalten. Skulle underhandlingarna
leda till, att staten finge behålla samtliga byggnader, torde inga större
svårigheter föreligga för deras användande på lämpligt sätt. Sedan plats
beretts för växtskyddsanstalten och bostäder för dess ledning samt med
hänsyn tagen till bristfälligheterna hos byggnaden för jordbruksavdelningen,
bleve det egentligen endast fråga örn användningen av antingen
stora institutionsbyggnaden eller de av botaniska och entomologiska avdelningarna
för närvarande disponerade byggnaderna, fyra bostadshus
för avdelningsföreståndare samt vaktmästarbyggnaden. Med hänsyn till
statens behov av lokaler, för till Stockholm förlagda verk och inrättningar,
torde anledning icke föreligga för antagandet, att dessa lokaler skulle
behöva sakna användning. Jag finner därför hinder icke föreligga för
att beslut i princip nu fattas örn förläggningen av lantbrukshögskola och
centralanstalt och att frågan örn användningen utav nu av centralanstalten
disponerade tillgångar först därefter upptagas till prövning. Genom
sådant förfaringssätt vinnes den fördelen, att frågan örn den högre lantbruksundervisningens
ordnande kan bringas till sin lösning redan vid
1931 års riksdag. Skulle utredningen örn användningen av centralanstaltens
tillgångar först verkställas, torde förenämnda frågas lösning behöva
uppskjutas ytterligare ett år.

b. Lantbruksskolans högre kurs.

Angående frågan, huruvida högre kurs bör inrättas vid mer än en
lantbruksskola samt örn förläggningen av dylik kurs, anföres i huvudsak
följande uti den inom jordbruksdepartementet upprättade P. M. rörande
möjligheterna att göra utbildningen av driftsledare för det större jordbruket
mera praktiskt inriktad än vad den av högre lantbruksundervisningssakkunniga
föreslagna agronomkursen kan anses komma att bliva.

Med hänsyn till läggningen av fortbildningskursen syntes lämpligast,
att dylik kurs samorganiserades med en tvåårig lantbruksskola. Undervisningen
borde nämligen ske i intim kontakt med ett jordbruk av storbruks
karaktär och den borde skötas av lärare med förmåga och vana
att meddela praktisk undervisning. Till en början syntes allenast en
fortbildningskurs böra inrättas. Elevantalet vid en dylik kurs torde

P. M. rBrand»
möjligheterna
att göra ut-“
bildningen av
driftsledare
för det större
jordbruket
mera praktiskt
betonad.

Yttranden.

Departements chefen.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

196 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

böra beräknas till högst 30. Skulle erfarenheten visa, att en kurs icke
räckte till för att fylla behovet, kunde sedermera åtgärder vidtagas antingen
för att vid den lantbruksskola, dit den första fortbildningskursen
förlagts, inrätta parallellavdelningar eller också att upprätta fortbildningskurser
även vid andra lantbruksskolor. För det fall, att en fortbildningskurs
nu ansåges böra upprättas, syntes den böra förläggas till
Alnarp och i samorganisation med statens där belägna tvååriga lantbruksskola.

Rörande de uttalanden, som i förevarande fråga göras i de i anledning
av ovannämnda P. M. avgivna yttranden, må följande återgivas.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut anför, att det visserligen torde
det få anses önskvärt, att mera än en sådan kurs från början inrättades
och särskilt att en dylik förlädes till mellersta Sverige, men torde man
likväl nu kunna inskränka sig till den föreslagna kursen på Alnarp, varefter
med ledning av vunnen erfarenhet nya liknande skolor kunde anordnas
i den mån det visade sig, att tillströmningen av kompetenta föranledde
detta, samt att jordbruket under rådande förhållanden erbjöde
placeringsmöjligheter för ett större antal personer med sådan utbildning.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap anser, att frågan örn ytterligare
en kurs utan olägenhet kunde ställas på framtiden.

Även jag anser, att tills vidare högre kurs endast bör upprättas vid en
lantbruksskola. Skulle erfarenheterna sedermera giva vid handen, att tillströmningen
till förevarande utbildning bleve så stor, att ytterligare undervisningsmöjligheter
behövas, torde det icke vara förenat med alltför
stora svårigheter att tillgodose ett dylikt behov. Den nu föreslagna högre
kursen torde böra förläggas till lantbruksskolan vid Alnarp. Visserligen
lärer jordbruket å denna egendom icke kunna anses representativt för
den större delen av landets jordbruk, men å andra sidan kan det här bedrivna
intensiva jordbruket giva eleverna värdefulla impulser i större
omfattning, än vad som skulle kunna ske i annan del av landet. Härtill
kommer, att å Alnarp redan i stor utsträckning finnas lokaler och övriga
anordningar för undervisningen, som utan vidare kunna tagas i anspråk
härför.

c. Anstalt för den högre mejeriundervisningen samt för

mejeriförsök.

Såsom förläggningsplats för erforderlig anstalt för högre mejeriundervisning
hava högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagit Alnarp.

Av olika skäl torde det vara lämpligt, att den högre mejeriundervisningen
anordnades på en av de platser, dit anstalt för högre lantbruksundervisning
i en eller annan form tänktes förlagd. Genom lokalt samband
mellan ifrågavarande båda närstående grenar av högre fackutbildning
vunnes först och främst, att erforderliga lärarkrafter i viss utsträck -

197

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

ning kunde utnyttjas gemensamt, varigenom åtskillig besparing i kostnaderna
för undervisningen kunde åstadkommas. Men även för själva
utbildningen — såväl på jordbruks- som mejeriområdet — borde det vara
värdefullt, att representanterna för de båda studieriktningarna dagligen
komme i personlig kontakt med varandra.

Såsom förläggningsort för anstalt för högre mejeriundervisning skulle
sålunda Stockholm, Ultuna eller Alnarp kunna komma i fråga. Av
nämnda tre platser torde emellertid såväl Stockholm som Ultuna sakna
erforderliga förutsättningar för att ifrågavarande undervisningsanstalt
med fördel skulle kunna förläggas dit. Ett grundvillkor för att ett gynnsamt
resultat av mejeriutbildningen överhuvud taget skulle kunna vara
att emotse vore nämligen tillgång till ett större mejeri. Vid Ultuna funnes
icke något sådant mejeri, och såvitt de sakkunniga kunde, finna saknades
även de naturliga förutsättningarna för att mejeridrift i större
skala där med fördel skulle kunna anordnas. I Stockholm ägde staten
icke heller något mejeri, och anledning torde icke heller finnas att därstädes
anordna statlig mejeridrift. Att återigen förlägga anstalt för högre
mejeriundervisning till enskilt mejeri kunde de sakkunniga för sin .del
icke förorda. Möjligt vore kanske att med innehavaren av dylikt mejeri
träffa överenskommelse örn mejeriets utnyttjande för undervisningsändamål,
men dels torde kostnaderna härför bliva betydande, och dels skulle
den vid anstalten bedrivna undervisnings- och forskningsverksamheten
ständigt vara försatt i ett visst osäkerhetstillstand, vilket, givetvis icke
kunde undgå att i längden menligt påverka resultatet av ifrågavarande
v6rksäinliGt«

Vid Alnarp däremot ägde staten redan ett större mejeri, som, för närvarande
utnyttjat i undervisningens tjänst, alltjämt med fördel syntes
kunna tagas i anspråk för här ifrågavarande ändamål. Allt talade sålunda
enligt de sakkunnigas mening för att den högre mejeriundervisnmgen
även i fortsättningen borde organiseras vid Alnarp. Vid den verkställda
utredningen rörande kostnaderna för anordnande av högre mejeriundervisning
hade de sakkunniga också utgått ifrån den förutsättningen,
att ifrågavarande undervisning skulle förläggas till Alnarp.

I administrativt hänseende bör enligt de sakkunnigas mening den blivande
anstalten för högre mejeriundervisning förenas med den anstalt
för högre lantbruksundervisning, som i fortsättningen kunde bliva förlagd
till Alnarp, d. v. s. i överensstämmelse med vad förut anförts om
anstalten för agronomutbildning.

I samband med frågan örn den högre mejeriundervisningens organisation
hava de sakkunniga jämväl tagit under övervägande, huruvida de
under statens maskin- och redskapsprovningsanstalter hörande mejerimaskinprovningarna
lämpligen borde organisatoriskt anknytas till mejeriundervisningen.
Ifrågavarande provningsanstalter äro för närvarande
organiserade på två avdelningar, nämligen en lantbruks- och en mejeriavdelning.
Avdelningarna stå under ledning av samma styrelse och hava
gemensam föreståndare. Vid mejeriavdelningen, som är förlagd till Alnarps
mejeri, är anställd en särskild Överassistent.

Enligt de sakkunnigas uppfattning borde provningsverksamheten avseende
mejerimaskiner även i fortsättningen vara förlagd till Alnarp.

198

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Efter omorganisation av den högre mejeriundervisningen syntes emellertid
anledning icke förefinnas att organisera ifrågavarande provningsverksamhet
såsom del av en självständig anstalt, utan den borde i stället
inordnas i anstalten för mejeriundervisning, ehuru den givetvis borde
hava särskild föreståndare. Denne borde emellertid vid sidan av prov*lmgsverksamheten
kunna bestrida viss undervisning för den högre mejeriutbildningen.
Till följd av provningsverksamhetens nära beroende av
mejer idr litens och mejeriundervisningens ledning syntes det vara lämpligast,
att styrelsen för de olika avdelningarna bleve gemensam.

Ovan skisserade form för mejerimaskinprovningarnas organisation syn
tes fördelaktig ur olika synpunkter. Genom att provningsanstalten anordnades
i samband med den högre mejeriundervisningen kunde provningsverksamheten
räkna med stöd av den jämförelsevis allsidiga sakkunskap
som måste vara representerad hos undervisningsanstaltens lärare,
oell samarbete med avseende på undersökningar och försök, som
kunde vara av betydelse för provningarna, borde givetvis med fördel
kunna etabieras. Vidare skulle provningarna kunna göras förhållande7-n^n-lga
P*™1 a,v fri tidäng till ett fullständigt mejeri och lämplig
tillfällig arbetshjälp från den lägre mejeriskola, som nu funnes och som
aven framdeles borde, finnas i samband med den högre mejerikursen
Slutligen skulle undervisningsanstalten därigenom erhålla en specialist
der visningen i maskinlära, vilket naturligtvis torde vara av stor
fordel för anstalten. Men aven för provningarna borde det vara av betydelse,
att föreståndaren finge en viss undervisningsskyldighet, då han
därigenom tvingades att förskaffa sig en fullt allsidig utbildning och att
tolja med utvecklingen på mejerimaskinområdet.

De sakkunniga, som i ämnet under hand samrått med styrelsen för statens
maskin- och redskapsprovningsanstalter, ansåge sig sålunda böra
förorda, att provningen av mejerimaskiner utbrötes ur de nuvarande maskin-
och redskapsprovningsanstalternas verksamhet för att på ovan angivet
sätt inordnas i anstalt för högre mejeriundervisning vid Alnarp
De sakkunniga vore icke i tillfälle att framlägga förslag till stat för en
P.f sätt anordnad maskinprovningsverksamhet på mejeriområdet;

likväl syntes det antagligt, att kostnaderna för verksamheten icke skulle
bliva större än som motsvarades av den kostnadsminskning för de nuvarande
maskin- och redskapsprovningsanstalterna, som ett utbrytande av
mejeriprovningarna borde föranleda. Föreståndaren för mejerimaskinprovningarna
syntes i fråga om löneförmåner böra hänföras till lönegrad

I fråga örn förläggningen av den erforderliga anstalten för högre mejeriundervisning
har uttalande gjorts endast i ett mindre antal av de avgivna
yttrandena. Därvid har i de flesta fall ifrågasatts, huruvida icke
den högre mejeriutbildningen borde meddelas på samma plats som den
högskolemässiga lantbruksutbildningen.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att skälen för ett förläggande av den
högre mejeriundervisningen till Alnarp väl i första hand skulle vara förefintligheten
därstädes av ett försöksmejeri med tillräcklig tillgång till
mjölk samt en önskan att icke rubba nuvarande anordning med den högre
utbildningens förläggande till samma plats som den lägre utbildningen
för manliga elever på mejeriområdet. Lantbruksstyrelsen ansåge sig

199

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

dock böra ifrågasätta, huruvida denna lösning kunde anses som den mest
rationella och utgöra ett slutgiltigt ordnande av frågan. Skulle den framkastade
tanken på centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet
förläggning till samma plats som lantbrukshögskolan förverkligas
och maskin- och redskapsprovningsanstalterna därjämte dit förflyttas,
skulle det enligt styrelsens förmenande ur organisationssynpunkt vara
mest rationellt och lämpligt att taga steget fullt ut och. förlägga jämväl
den högre mejeriutbildningen till samma plats. Möjligheten att för
sådan händelse lösa frågan om tillgång till lämpligt försöksmejeri torde
icke vara så liten, att detta borde få stå hindrande i vägen för en rationel!
lösning av frågan. Härigenom skulle också frågan örn utbildning
av mejerimän på det högre stadiet för forskningsarbetets och den högre
lärarverksamhetens behov lösas på enklaste sätt.

Även örn den här ifrågasatta koncentrationen av ali forsknings-, försöks-
och högre undervisningsverksamhet till en plats icke skulle komma
till stånd, återstode enligt lantbruksstyrelsen åsikt ännu en möjlighet
att ordna den högre mejeriutbildningen.

En god mejeriutbildning förutsatte kunskaper i vissa med den allmänna
lantbruksutbildningen sammanhängande ämnen. En kombination med
undervisningen vid lantbrukshögskolan skulle därför givetvis medföra
vissa fördelar. I ännu högre grad krävde emellertid denna utbildning
undervisning i vissa tekniska ämnen, varuti undervisning meddelades vid
tekniska högskolan. Det skulle därför möjligen kunna ifrågasättas, att,
därest centralanstalten bibehölles i Stockholm, den högre mejeriutbildningen
ordnades genom en samverkan mellan tekniska högskolan och
nämnda anstalt, i vilket fall givetvis också redskapsprovningsanstalternas
avdelning för mejerimaskiner borde förläggas till samma Plats.

Lantbruksakademien liksom styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet hava förklarat sig kunna förorda de sakkunnigas
förslag örn anordnande av högre mejeriundervisning vid Alliarp» Lärarrådet

vid Alnarp har ansett det vara olämpligt att förlägga anstalten
för den högre lantbruksundervisningen till en plats, till Ultuna,
och den högre mejeriundervisningen till en annan plats, till Alnarp. Då
mellan de båda anstalterna mycket starka anknytningspunkter funnes,
borde de självfallet förläggas till en och samma plats och organisatoriskt
sammankopplas. Denna anordning borde leda till ett fullständigare
utnyttjande av lärarkrafterna vid lantbrukshögskolan och kanske ock till
ett bättre utbildningsresultat för de mejeristuderande, eftersom undervisningen
även i andra ämnen än de rena mejeriämnena komme att meddelas
av högskoleprofessorer i stället för av institutslektorer, samtidigt som
den å ena sidan avlastade en del av den stora undervisningsskyldighet,
som de sakkunniga föresloge för lärarna vid lantbruksinstitutet, och å
andra sidan otvivelaktigt komme att medföra en viss besparing för staten
i fråga örn de årliga kostnaderna för hela den högre undervisningens
bedrivande. Lärarrådet ansage det vara det enda riktiga att. förlägga
både den högre lantbruksutbildningen oell den högre mejeriutbildningen
till en och samma plats, och, då betydligt mera vägande skäl förefunnes
för den högre lantbruksutbildningens förläggande till Alnarp än till Ultuna
och Alnarp redan hade ett mejeriinstitut, vilket Ultuna däremot
vöre i avsaknad av, uttalade lärarrådet som en på verkligt bärkraftiga
grunder vilande uppfattning, att Alnarp vore den enda rätta platsen för

200

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

förläggning av all högre undervisning — både den, som avsåge lantbruksundervismng,
och den, som avsåge mejeriundervisning.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har för sin
del kommit till den uppfattningen, att den lämpligaste lösningen av frågan
örn den högre mejeriundervisningens ordnande säkerligen vore, att
vid lantbrukshögskolan inrättades en särskild mejerilinje, organiserad i
huvudsaklig överensstämmelse med de principer, som gällde för övriga
studiehnjer vid högskolan. Liknande synpunkter hava framförts av
Västmanlands läns samt Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltning
SUTSfäOtt,

. Sveriges lantbrukslärareförbund har framhållit, att det ur allmän principiell
synpunkt vore önskvärt, att även den högre utbildningen på mejerihanteringens
och mjölkhushållningens område så långt möjligt sked„
Vld lantbrukshögskolan, ty dels borde denna vara fullständig på så
satt, att den företrädde alla linjerna, och dels bleve de andra ämnen
an mejeriteknik, som borde ingå i ämbetsexamen på mejeri- eller mjölkhushallningslinjen,
såsom ekonomi och husdjursskötsel m. fl., bäst företrädda
vid högskolan. Även örn den för mejeriutbildningen grundläggande
praktiken vunnes utanför högskolan, så borde dock vid denna kunna
anordnas laboratorier och mejeriutrymmen för speciella övningar och
försök samt för forskningsarbeten på området. Något hinder för Ultunas
fullgoda utrustande även på mejerilinjen torde ej förefinnas Det
la1 .ftä„rktes genom samling av alla utbildningslinjerna till en plats,
barskilt for de blivande mejerikonsulenterna, som ju måste antagas komma
att utgöra huvuddelen av de studerande på denna linje, skulle nog
isoleringen från högskolan bliva kännbar i längden.

. Svenska mejerikonsulentföreningen har hävdat, att utbildningen av mejerikonsulenter
borde bliva likvärdig med utbildningen av jordbruksoch
husdjurskonsulenter. Såsom konsekvens härav borde den högre mejeriundervisningen
bedrivas vid högskola och ej vid ett institut. — I särskilt
yttrande har mejerikonsulenten O. Hultman i Malmö, under åberopande
bland annat, att Skåne producerade mera än 50 procent av hela
landets smörtillverkning, uttalat, att den högre mejeriundervisningen under
alla förhållanden borde förläggas till Alnarp.

Beträffande de sakkunnigas förslag örn mejerimaskinprovningarnas anknytning
till den högre mejeriundervisningen, har uttalande gjorts endast
av styrelsen för statens maskin- och redskapspr övning sanstalter,
som i ärendet anfört i huvudsak följande.

Styrelsen hade intet att erinra mot den föreslagna anstalten för mejeriundervisning
vid Alnarp, och utgjorde mejerimaskinprovningarnas anslutande
till detta institut en av de möjligheter för mejerimaskinprovningarnas
ordnande, som styrelsen hade under övervägande. Även örn
denna möjlighet för närvarande syntes vara den, som hade största sannolikhet
för sig att bliva realiserad, kunde styrelsen på sakens nuvarande
ståndpunkt dock ej bestämt uttala sig för detta alternativ, respektive för
mejerimaskinprovningarnas förläggande under samma organisation som
mejeriinstitutet.

redn''nra ■“*'' Eörande den utredning förenämnda utredningsmän, som haft till upp re

nwgsmdn. gift att verkställa utredning beträffande centralanstaltens och en bli -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

201

vande högre lantbruksundervisnings inbördes ställning, verkställt i fråga
om mejeriförsökens förläggning vid olika alternativ samt rörande de över
nämnda utredning avgivna yttrandena hänvisas till den i nästföregående
kapitel lämnade redogörelsen.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed dåvarande chefen för Propositionen
jordbruksdepartementet motiverade sin hemställan till Kungl. Majit örn nr 249l1930-framläggande för 1930 års riksdag av förslag angående den högre lantbruksundervisningens
ordnande, anföres i förevarande hänseende följande.

Givetvis skulle det vara till fördel för såväl den högskolemässiga lantbruksundervisningen
som den högre mejeriundervisningen, örn den senare
utan större svårighet kunde förläggas till högskolan. För de lantbruksstuderande
skulle därigenom undervisningen i mjölkhushållning lätt
kunna ordnas på ett fullt tillfredsställande sätt, och de mejeristuderande
skulle erhålla bättre förutsättningar att inhämta för deras utbildning erforderliga
kunskaper i lantbruksämnen. Därtill komme, att det för blivande
konsulenter och lärare på mejerihanteringens område å ena sidan
och den egentliga lanthushållningens å den andra säkerligen skulle vara
av värde att under studietiden stå i nära kontakt med varandra. Emellertid
torde det av rent praktiska skäl knappast vara möjligt att förlägga
den högre mejeriutbildningen till lantbrukshögskolan. Vid Ultuna
funnes för närvarande intet för sådant ändamål användbart mejeri, och,
även örn ett dylikt kunde uppföras, torde det på grund av de lokala förhållandena
vara förenat med betydande svårigheter eller i varje fall avsevärda
årliga kostnader att anskaffa mjölk i för mejeriet erforderlig utsträckning,
särskilt om detta förutsattes skola organiseras som verkligt
driftsmejeri och vara av den storleksordning, att — såsom torde vara
önskvärt — jämväl provningarna av mejerimaskiner kunde förläggas till
samma plats som den högre mejeriundervisningen. Vid Alnarp ägde
staten redan ett dylikt mejeri, som torde vara väl lämpat för undervisningsändamål.
Till Alnarp hade också den högre mejeriundervisningen
i vårt land sedan en lång följd av år varit koncentrerad, och statens maskin-
och redskapsprovningsanstalters avdelning för mejerimaskiner vore
jämväl förlagd dit. Men även ur ren produktionssynpunkt syntes starka
skäl tala för att den högre mejeriundervisningen även i fortsättningen
bleve förlagd till Alnarp. Inom vårt lands mejerihantering syntes smörtillverkningen
bliva den alltmera förhärskande produktionsgrenen, och
på detta område intoge Skåne utan jämförelse den främsta platsen. Av
vår smörexport ginge också ej mindre än omkring tre fjärdedelar över
skånska hamnar. Det förtjänade i detta sammanhang omnämnas, att den
s. k. jordbruksutredningen i ett den 6 februari 1930 avgivet betänkande
angående vissa åtgärder för mejerihanteringens och smörexportens befrämjande
förordat, bland annat, att svenska smörprovningarnas huvudkontor
flyttades från sin nuvarande förläggningsort Göteborg till Malmö.
Departementschefen hade för avsikt att föreslå Kungl. Majit att i samband
med frågan örn dylika åtgärder förelägga riksdagen förslag om sådan
förflyttning. Vunne detta statsmakternas gillande, skulle den högre
mejeriundervisningen vid förläggning till Alnarp erhålla ökade förutsättningar
att lämna gott resultat, dels genom att de studerande regel -

Departements

chefen.

202 Kungl. Martts proposition Nr 143.

bundet kunde beredas tillfälle till värdefulla övningar vid den föreslagna
smörkontrollstationen i Malmö och dels därigenom, att befattningshavare
vid smörprovningarna sannolikt i någon utsträckning kunde väntas stå
till förfogande som lärare vid den högre mejerikursen. Det syntes sålunda,
som örn Alnarp hade de större förutsättningarna för åstadkommande
av en tillfredsställande högre mejeriundervisning.

Beträffande mejerimaskinprovningarna hyste departementschefen samma
uppfattning, nämligen att jämväl dessa även i fortsättningen borde
var förlagda till Alnarp. Frågan om nämnda provningars organisation
torde emellertid tillsvidare böra stå öppen, då utredning för det dåvarande
påginge angående lämpligaste sättet för ordnande av den verksamhet,
som nu åvilade statens maskin- och redskapsprovningsanstalter. Dock
torde i samband med erforderliga omändringsarbeten vid Alnarps mejeri
behövligt utrymme böra reserveras för provningar på mejeriområdet.

I det föregående har jag förordat, att den högre mejeriundervisningen
och statens mejeriförsök inrymmas i en och samma anstalt. Vid ett bestämmande
av förläggningsplatsen för denna anstalt ställes man ånyo
inför frågan örn mejeriundervisningens förhållande till lantbrukshögskolan.
En samförläggning av sistnämnda högskola och anstalten för
högre mejeriundervisning skulle otvivelaktigt medföra vissa fördelar. I
det föregående har jag redan i detta avseende påpekat lantbrukshögskolans
behov av tillgång till framstående lärare i mjölkhushållning samt
betydelsen av intimt samarbete mellan husdjurförsöken och mejeriförsöken.
Även ur mejeriundervisningens synpunkt skulle berörda samförläggning
vara fördelaktig. Den undervisning i hudjurslärans olika delar, som
eleverna i högre mejerikursen skola åtnjuta, kunde nämligen komma att
ske av särskilt kvalificerade lärare. Fördelen härav synes enligt mitt
förmenande dock icke böra överdrivas. Nämnda undervisnig är icke avsedd
att bliva varken så omfattande eller djupgående, att för dess meddelande
skulle erfordras professorer i ämnena. Då man vidare på sina
håll anser önskvärt, att utbildningen av mejerimännen blir så likartad
med utbildningen i lantbrukshögskolan som möjligt, och man därför vill
hava den högre mejeriundervisningen som en linje i denna högskola, torde
man alltför mycket se bort från den tekniska och merkantila utvecklingen
på mejeriområdet. Det kan t. ex. icke längre vara frågan örn att utbilda
mejerikonsulenter hos hushållningssällskapen med uppgifter även på en
mängd andra områden än mejeriväsendets. Vad som erfordras är specialister
med framför allt teknisk-industriell och merkantil utbildning.
Denna av utvecklingen framtvungna inriktning underströks även av 1930
års riksdag, då den vid beviljande av anslag för anställande av mejerikonsulenter
uttalade önskvärdheten, att dessa konsulenter i görligaste
mån bleve anställda av mejeriorganisationer. Med de särskilda uppgifterna
för mejerikonsulenterna och med dessas anknytande till mejeriorganisationer
bör följa en för dem säregen utbildning. Följaktligen kan
jag icke finna det ur denna synpunkt motiverat att lägga den högre me -

Kungl. Muj:ts proposition Nr 143.

203

jeriundervisningen under lantbrukshögskolan. Däremot torde ur en annan
synpunkt en samorganisation av den högre lantbruksundervisningen
och den högre mejeriundervisningen vara önskvärd. Anstalten för den
högre mejeriundervisningen och för mejeriförsöken kommer att bliva
ganska liten till sin omfattning. Antalet därtill knutna vetenskapsmän
bliva få. Det kan vara fara värt, att dessa forskare komma att känna
sig i viss mån isolerade. Tillförseln av nya impulser kan bliva för ringa
och ett vetenskapligt stillastående inträda. Genom att anstalten förlägges
tillsammans med lantbrukshögskolan skulle denna fara kunna avvärjas.

Åtskilliga skäl tala alltså för en samförläggning av den högre mejeriundervisningen
med lantbrukshögskolan. Men ett betydande hinder uppreser
sig enligt mitt förmenande däremot. Enligt vad jag förut förordat,
skulle lantbrukshögskolan förläggas till Ultuna. Där • äger staten intet
driftsmejeri. Uppförandet av ett dylikt skulle medföra mycket betydande
engångskostnader. Än värre är, att på grund av förhållandena på
mjölkmarknaden å denna ort ingen säkerhet finnes för att den nödiga
mjölktillförseln till ett mejeri å Ultuna skulle kunna tryggas, och, även
örn så skulle kunna ske, bleve en betydande årlig driftsförslust att emotse
å mejeriet. Att under dylika omständigheter inrätta ett statens mejeri
å Ultuna synes mig icke möjligt.

I motsats till högre lantbruksundervisningssakkunniga, vilka ansett
tillgång till ett driftsmejeri vara en nödvändig förutsättning för den
högre mejeriundervisnigens anordnande, hava emellertid förut herörda
utredningsmän för utredning av centralanstaltens och den högre lantbruksundervisningens
inbördes ställning hållit före, att den högre mejeriundervisningen
icke med nödvändighet behövde förbindas med ett driftsmejeri.
Eleverna torde nämligen hava en sådan praktisk förtrogenhet
med mejeriverksamhet, att nödig tillgång till laboratorier och till ett för
söksmejeri kunde vara till fyllest. Jag vill ingalunda överskatta betydelsen
av tillgång till ett driftsmejeri vid den högre mejeriundervisningen,
i vad direkt avser eleverna. Troligen skulle, om eleverna erhållit
en verkligt god förpraktik, laborationer och deltagande i arbetet
på ett försöksmejeri kunna vara nog för att göra undervisningen
tillräckligt åskådlig för dem. Det torde likväl icke sakna sin betydelse
även för eleverna att få utbildas med den praktiska verksamheten så att
säga för ögonen. Med hänsyn till de i den högre mejeriundervisningen
verksamma lärarna anser jag det emellertid under alla förhållanden
otänkbart att så ordna förevarande undervisning, att den skulle sakna
förbindelse med praktisk mejeriverksamhet. Endast därigenom, att dessa
lärare få mer eller mindre direkt deltaga i skötseln av ett modernt utrustat
driftsmejeri, kunna de bliva i stånd att giva elevernas utbildning
en sådan inriktning, att dessa vid inträdet å sin levnadsbana kunna från
början finna sig tillrätta med sina praktiska uppgifter. På grund av

204 Kungl. May.ts proposition Nr 143.

mejerirörelsens struktur synas några större möjligheter nämligen icke
föreligga för dem att i underordnade ställningar inhämta nödig praktisk
förtrogenhet med yrket efter utbildningens slut, såsom kan ske vid industrien
i övrigt. Sakna lärarna vid den högre mejeriundervisningen tillgång
till ett driftsmejeri, utsättas de lätt för faran att bliva isolerade
från den praktiska mejeriverksamheten, och att deras undervisning kommer
att bliva alltför »kammarbetonad».

Vid bestämmandet av förläggningsplatsen för den högre mejeriundervisningen
står man följaktligen inför dubbla svårigheter. Genom att förlägga
denna undervisning till annan plats än lantbrukshögskolan inträder,
såsom ovan påpekats, en viss risk för vetenskaplig isolering. Förlägges
den högre mejeriundervisningen till Ultuna uppstår å andra sidan
fara för att undervisningen i brist på tillgång till driftsmejeri alltför mycket
kommer att sakna förbindelse med det praktiska livet inom sitt område.
För min del anser jag, att den högre mejeriundervisningens förbindelse
med praktisk mejeriverksamhet är en synpunkt av avgörande
betydelse. Anstalten för högre mejeriundervisning och mejeriförsök bör
följaktligen icke förläggas till Ultuna. Under dylika omständigheter
kan endast Alnarp, där den högre mejeriundervisningen hittills varit
förlagd och där staten innehar ett modernt driftsmejeri, komma i fråga.
Jag förordar därför, att anstalten för högre mejeriundervisning och mejeriförsök
förlägges till Alnarp.

Genom att förlägga nämnda anstalt till Alnarp vinnes ytterligare en
fördel. Enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut skall i Malmö anläggas
en av de två statliga kontrollstationerna för smörexporten. Hit har
svenska smörprovningarnas huvudkontor nyligen flyttats. Över Malmö
hamn torde jämväl mer än hälften av landets smörexport komma att
ske. Det torde bliva av stor betydelse för såväl den högre mejeriundervisningen
som mejeriförsöken, att de förläggas intill huvudorten för såväl
smörexport som smörkontroll.

Vid en förläggning av både den högre mejeriundervisningen och mejeriförsöken
till Alnarp inträffar, att all statens försöksverksamhet på mejeriområdet
kommer att bliva förlagd till landets sydligaste del. Detta
måste helt naturligt innebära en nackdel. Såväl kreatursras som de fodermedel,
vilka användas, och de tillämpade utfodringsmetoderna äro
inom denna del av landet andra än inom den övervägande delen av
landet i övrigt. Åtskilliga viktiga problem skulle under dylika förhållanden
icke komma att bliva tillfredsställande prövade i försöken. Det
synes mig därför nödvändigt, att örn, såsom jag ovan förordat, mejeriförsöken
förläggas till Alnarp, åtminstone en filial till nämnda försök inrättas
i mellersta Sverige. En dylik försöksfilial skulle t. ex. kunna förläggas
i de lokaler, som centralanstaltens mejeriavdelning nu innehar i
Stockholm. En annan utväg vore, att denna filial inrättades i samband
med den eventuella tillkomsten av en statens lägre mejeriskola i mellersta

205

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

Sverige och i samorganisation med denna. Eventuellt skulle andra former
kunna tänkas för denna försöksverksamhet. Jag är icke beredd att
nu framlägga förslag i förevarande avseende. Detta torde ej heller vara
nödvändigt med hänsyn därtill att förflyttandet av centralanstaltens mejeriavdelning
icke ifrågasättes skola ske förrän den 1 november 1933. Det
är emellertid min avsikt att, sedan riksdagens beslut i förevarande fråga
fattats, ånyo hos Kungl. Maj:t anmäla av mig nu särskilt antydda spörsmål
i och för igångsättande av nödig utredning.

Enligt mitt förmenande vore ändamålsenligt, att mejerimaskinprovningarna
samorganiserades med den högre mejeriundervisningen och med
mejeriförsöken samt definitivt förlädes till Alnarp. Något ståndpunktstagande
till denna fråga synes emellertid icke höra ske nu, enär frågan
örn maskinprovningarnas organisation befinner sig under utredning.

Dock torde vid omändringen av mejeribyggnaden å Alnarp redan nu
lokalutrymmen böra reserveras för här nämnda mejerimaskinprovningar.

d. Anstalt för högre trädgårdsundervisning.

Den föreslagna anstalten för högre trädgårdsundervisning bör enligt de Högre lantsakkunnigas
förmenande förläggas till Alnarp. visningssak Såsom

förläggningsort för en blivande anstalt för högre trädgårdsmä- kunniga.
dervisning torde enligt de sakkunnigas uppfattning Alnarp i främsta
rummet höra komma i fråga. Endast på denna plats ägde staten själv
trädgårdsanläggningar av mera betydande omfattning, och endast vid
Alnarp funnes redan förut direkt av staten anordnad undervisning for
utbildning inom trädgårdsyrket. Vid Alnarp torde jämväl synnerligen
stora naturliga förutsättningar finnas för en utvidgning av trädgardsundervisningen
enligt de huvudlinjer som de sakkunniga angivit.

Vid beräkning av kostnaderna för anordnandet av högre trädgårdsundervisning
i vårt land hava de sakkunniga sålunda ansett sig böra utgå
ifrån, att den högre trädgårdskursen skall vara förlagd till Alnarp. . I
administrativt hänseende skulle den högre trädgårdsundervisningen liksom
den lägre mejeriundervisningen vara anknuten till den till Alnarp
förlagda kursen för agronomutbildning.

Mot de sakkunnigas förslag till förläggning av anstalt för högre träd- yttranden.
gårdsundervisning har erinran icke framställts i något av de i ärendet
avgivna yttrandena.

I det till förenämnda proposition nr 249 till 1930 års riksdag fogade
utdrag ur statsrådsprotokollet förklarade sig dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
anse, att Alnarp vore synnerligen väl lämpad såsom
förläggningsplats för en sådan undervisningsverksamhet, varom här vore

fråga.

Även jag förordar, att anstalten för högre trädgårdsundervisning för- Vepartemmtslägges
till Alnarp.

206

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Högre lantbruksundervisnin
gssakkurtniga.

6. Inträdesfordringar.

a. Lantbrukshögskolan.

1. Inträdesfordringar.

I fråga om behovet av teoretiska förkunskaper för deltagande i undervisningen
vid lantbrukshögskolan hava högre lantbruksundervisningssakkunniga
förordat följande.

s°m teoretiska förkunskaper för inträde vid lantbrukshögskolan skulle
tor ordinarie studerande erfordras avlagd studentexamen med minst berget
godkänd i modersmålet, tyska, engelska, geografi, matematik, biologi,
fysik och kemi. I alla övriga ämnen än kemi skulle erfordras minst
betyget godkänd å latinlinjen B men i detta sistnämnda ämne å reallinjen.
h or var och en, vars studentexamen icke motsvarade nyssnämnda
toral ingar, skulle erfordras komplettering av studentexamen i laga ordning.
Betta finge givetvis alltid ske i kemi beträffande studentexamen,
som avlagts å latinlinjen. Emellertid holle de sakkunniga före, att det
icke kunde anses lämpligt att under alla förhållanden upprätthålla kravet
pa avlagd studentexamen som villkor för inträde vid lantbrukshög?
^ran* Ey^ai*enheterna av den hittills bedrivna agronomutbildningen
hade nämligen enligt de sakkunnigas mening givit vid handen, att
ma?® ,v®r’ SOm lcke innellaft formelia intyg om studentkunskaper,
med fordel kunnat tillgodogöra sig undervisningen vid lantbruksinstiten
och sedermera på ett förtjänstfullt sätt varit verksamma som lantbrukslärare
och konsulenter. För att kunna möjliggöra, att elevkåren
vid lantbrukshögskolan i icke ringa utsträckning bleve rekryterad från
lantmannahem, ville de sakkunniga därför förorda en mera fri prövning
av de inträdessökandes förkunskaper än vad krav på avlagd studentexamen
medgåve. I de fall, då de för inträde erforderliga teoretiska
förkunskaperna icke kunde vitsordas genom avlagd studentexamen, borde
emellertid särskilda bestämmelser gälla för kunskapsprövningen. I
detta avseende antydde de sakkunniga följande utvägar: 1) fyllnadsprövning
enligt i huvudsak samma bestämmelser, som gälla för dylik
provning i studentexamen, 2) prövning vid allmänt läroverk i samband
med studentexamen, 3) delad studentexamen samt 4) inträdesprövning
vid lantbrukshögskolan. För att underlätta tillträde till lantbrukshögskolan
för personer, som avlagt agronomexamen enligt den av de sakkunniga
föreslagna nya ordningen, ansåge de sakkunniga, att tillfälle till
studier av naturvetenskapliga ämnen och eventuellt även övriga ämnen,
i vilka förkunskaper skulle krävas för inträde vid lantbrukshögskolan’
borde beredas eleverna i agronomkursen jämsides med denna, i den män
så lämpligen kunde ske.

Med avseende på praktiska förkunskaper för inträde vid lantbrukshögskola
hava de sakkunniga föreslagit följande.

För blivande lantbrukslärare och konsulenter vöre''en god jordbrukspraktik
nödvändig. Men även för olika slags tjänstemän inom lantbruksforvaltmngen
vore det viktigt, att utbildningen grundade sig på tillräcklig
praktisk erfarenhet. För att den mera vetenskapligt fördjupade undervisningen
skulle kunna i önskvärd utsträckning inriktas på aktuella

207

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

frågor och problem rörande jordbruket, vore det också erforderligt, att
de studerande besutte en icke ringa erfarenhet från praktiskt jordbruk.
De sakkunniga ansåge sålunda, att för inträde vid lantbrukshögskolan
borde fordras minst två års väl vitsordad jordbrukspraktik. Enär undervisningen
vid högskolan kunde avse utbildning för många olika ändamål,
vore det emellertid tänkbart, att i särskilda fall visst avsteg från nu
uppställda krav på praktiskt förbildning kunde vara motiverat och att
möjlighet härför borde beredas.

Enligt de sakkunnigas mening borde vidare kurs vid lantbruksskola
få räknas vederbörande till godo, när det gällde att mäta jordbrukspraktikens
längd. För elever, som genomgått lantbruksskola, torde särskild
kontroll över den praktiska utbildningen icke vara behövlig. Inginge däremot
lantbruksskolekurs icke i vederbörandes jordbrukspraktik, torde särskilda
kontrollbestämmelser beträffande denna vara erforderliga. Det
syntes emellertid icke nödvändigt att i detta sammanhang mera i detalj
ingå på detta spörsmål.

De sakkunnigas förslag till krav på teoretiska förkunskaper för inträde
vid lantbrukshögskolan har i allmänhet av de hörda myndigheterna och
organisationerna befunnits väl avvägt. Men den meningen kommer i
allmänhet till synes i de avgivna yttrandena, att tillträdet till lantbrukshögskolan
borde underlättas för personer, som genomgått agronomkurs
eller lägre lantbruksundervisningsanstalt men som icke avlagt studentexamen.
Sålunda föreslår inspektören för lantmannaskolorna, efter att
hava underkänt de tre första av de sakkunnigas alternativ för prövningen
av förkunskaperna hos sådana inträdessökande, som icke avlagt studentexamen,
att en utvidgning företages av de kurser, som vid ett par folk
högskolor redan inrättats i syfte att förbereda till inträde vid de nuvarande
lantbruksinstituten. Liknande synpunkter anföras även av Sveriges
allmänna lantbrukssällskap och av Sveriges lantbrukslärareförhund.
I vissa yttranden föreslås jämväl sänkning av fordringarna i fråga
örn de för inträde vid lantbrukshögskolan erforderliga förkunskaperna.

Beträffande krav på pi~aktiska förkunskaper för inträde vid lantbrukshögskolan
ansluta sig de flesta yttrandena till de sakkunnigas förslag. I
åtskilliga yttranden har dock uttalats önskvärdheten av dels att jordbrukspraktiken
blir kontrollerad och dels att densamma blir beskaffad
på visst sätt. Sålunda hava lantbruksstyrelsen, lärarerådet och styrelsen
vid Ultuna lantbruksinstitut jämte några hushållningssällskaps förvaltningsutskott
uttalat önskvärdheten av att kurs vid lantbruksskola ingår
i praktiken. Sveriges allmänna lantbrukssällskap har förordat, att jordbrukspraktiken
bordo hava vunnits vid av lantbrukshögskolan särskilt
kontrollerado elevgårdar. Inspektören för lantmannaskolorna har påpekat
betydelsen av att blivande lantbrukslärare och konsulenter äga
praktik även från mindro och medelstora jordbruk. I vissa yttranden
hava framställts förslag örn skärpning av kursen på jordbrukspraktik.

Yttranden.

208

Propositionen
nr 249/1930.

Kungl. Marits proposition Nr 143.

Sålunda liava svenska lantbrukstjänstemannaföreningen och Göteborgs
och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ansett minst
tre års väl vitsordad jordbrukspraktik erforderlig. Å andra sidan har
tekniska högskolans styrelse och lärarekollegium med stöd av erfarenheterna
från tekniska högskolan ansett, att kraven på jordbrukspraktik borde
ställas åtskilligt lägre. Liknande synpunkter hava anförts av professorn
1. Högbom i särskilt uttalande till styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som finnes fogat till Kungl.
Maj:ts proposition till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens
ordnande (nr 249), förordade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
följande.

För inträde vid lantbrukshögskolan skulle erfordras avlagd studentexamen
å real- eller latinlinjen med minst betyget godkänd i modersmålet,
tyska eller engelska, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi.
Avvikelserna från de sakkunnigas förslag motiverades dels med de ändringar,
som efter det de sakkunnigas förslag avgivits genomförts i fråga
örn studentexamens läggning och omfattning, och dels därmed, att det
icke kunde anses skäligt att ställa fordringarna för inträde vid lantbrukshögskolan
väsentligt högre än för inträde vid universitet. Emellertid
förordade departementschefen vidare, att möjligheter att vinna inträde
vid lantbrukshögskolan även borde beredas personer, som icke avlagt studentexamen.
Därvid borde av de inträdessökande krävas dels en allmän
kunskapsnivå motsvarande minst fordringarna för realexamen, dels studentkunskaper
motsvarande latinlinjens kurs i ämnena modersmålet,
tyska eller engelska, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi,
dels ock kunskaper motsvarande fordringarna för flyttning till näst
högsta ringen i latingymnasiet i det av de ovannämnda främmande
språken, vari studentkunskaper icke vitsordats, samt i geografi. Att såsom
de sakkunniga förutsatt de studerande, varom här vore fråga, skulle
var för sig vidtaga åtgärder för dessa kunskapers inhämtande, syntes bliva
förenat med betydande svårigheter. Det borde därför övervägas, örn
icke statsmakterna skulle kunna medverka till att för ändamålet särskilt
anpassade kurser anordnades. En framkomlig väg syntes därvid vara,
att en eller två folkhögskolor anordnade dylika kurser och därtill erhölle
statsunderstöd. Något slutligt förslag kunde dock icke för det dåvarande
framläggas, men borde frågan sedermera göras till föremål för
ingående prövning. Vidare borde den, som genomgått agronomkurs enligt
den föreslagna ordningen och som ämnade söka inträde vid lantbrukshögskolan,
örn han erhållit minst betyget med beröm godkänd i biologi,
fysik och kemi i agronomexamen, erhålla inträde vid lantbrukshögskolan
efter vederbörlig komplettering av kunskaperna i modersmålet,
tyska eller engelska samt matematik.

Emot de sakkunnigas förslag till krav på praktiska förkunskaper gjordes
ingen erinran.

I sitt utlåtande i anledning av propositionen anförde jordbruksutskottet
bland annat följande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 209

Vissa motionärer hade förmenat, att de i propositionen uppställda inträdesfordringarna
skulle komma att utestänga den grupp unga män från
jordbrukarhem, som hittills efter genomgången folkhögskola och lant
mannaskola samt erforderlig komplettering vunnit inträde vid lantbruksinstituten.
Mot nämnda fordringar hade också framställts erinringar
i de över högre lantbruksundervisningssakkunnigas betänkande
avgivna yttrandena. För egen del ville utskottet framhålla angelägenheten
av att i samband med det förnyade övervägande i lantbrukshögskolefrågan,
som utskottet förutsatte, förslag jämväl utarbetades till sådana
anordningar, som utan att eftersätta kravet på de teoretiska kunskaper,
vilka måste anses som oundgänglig förutsättning för ett framgångsrikt
bedrivande av studier vid lantbrukshögskolan, kunde vara ägnade
att underlätta för ungdom tillhörande den jordbrukande befolkningen
att vinna inträde vid högskolan.

Sedan riksdagen bifallit vad jordbruksutskottet sålunda föreslagit samt
i skrivelse till Kungl. Maj:t bland annat anhållit örn den närmare utredning
rörande den högre lantbruksundervisningens ordnande, som kunde
påkallas med hänsyn till vad jordbruksutskottet i sitt nyssberörda utlåtande
anfört, har, såsom jag ovan meddelat, inom jordbruksdepartementet
utarbetats förslag till specialkurser för lantbruksstuderande, till vilket
förslag jag nedan återkommer.

Vad beträffar fordringarna på teoretiska förkunskaper hos de studerande
vid lantbrukshögskolan, håller även jag före, att desamma böra
ställas jämförelsevis höga. Det måste givetvis fordras, att dylik studerande
har tillfredsställande förmåga att behandla modersmålet; han bör
vidare kunna tillgodogöra sig facklitteratur på främmande språk och
äga sådana kunskaper i de för studierna vid lantbrukshögskolan grundläggande
naturvetenskapliga ämnena, att han kan följa undervisningen
utan alltför vittgående kompletteringar. Att den studerande dessutom
bör vara i någon mån orienterad i allmän-kulturellt avseende, torde
■också kunna anses önskvärt. Såsom norm, ehuru icke såsom villkor, för
dessa förkunskaper torde böra uppställas studentexamen. Att kunna få
avlägga studentexamen i matematik, fysik, biologi och kemi samt därjämte
i mer än ett främmande språk lärer emellertid icke kunna ske utan å reallinjen
och där endast i särskilda undantagsfall. Givetvis vore det fördelaktigt,
örn den studerande vid lantbrukshögskolan nöjaktigt kunde behärska
såväl tyska som engelska spåket. Då emellertid studentexamen anses
tillfyllest som inträdesfordran vid övrig högskoleutbildning här i landet,
torde fordringarna icke böra ställas högre vid lantbrukshögskolan. För
att de ämnen, vari studentexamenskunskaper skulle erfordras, skola kulina
innefattas i studentexamen, bör följaktligen en begränsning av antalet
ämnen ske. Därvidlag torde intet annat vara att göra än att medgiva,
att för inträde vid lantbrukshögskolan bör erfordras studentkunskaper

Bihang till riksdagens protokoll 19S1. I sami. 125 hafi. (Nr HS-)

Departements chefen.

210

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

i endast ett främmande språk. Det torde följaktligen böra föreskrivas,
att som inträdesvillkor vid lantbrukshögskolan skola gälla studentexamenskunskaper
i modersmålet, tyska eller engelska, matematik, fysik,
kemi och biologi med hälsolära. Vissa kunskaper torde dock även
böra krävas i ytterligare ett främmande språk samt i geografi. Det bör
följaktligen föreskrivas, att vederbörande skall innehava kunskaper i det
av ovannämnda främmande språk, vari studentexamenskunskaper ickeerfordras,
samt i geografi motsvarande minst betyget godkänd vid flyttning
till näst högsta ringen i gymnasiet.

Det lärer emellertid näppeligen kunna räcka med studentexamen å la
tinlinjen. Ovan har jag påpekat nödvändigheten av att vederbörande
innehava sådana kunskaper i de för studierna vid lantbrukshögskolan
grundläggande naturvetenskapliga ämnena, att han kan följa undervisningen
utan alltför vittgående kompletteringar. Vid en granskning av
den utav högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagna kursplanen
för lantbrukshögskolan torde man finna, att de studerande under första
studieåret bland annat skola genomgå vissa kurser i matematik, fysik
och kemi. Nämnda kurser ligga emellertid på ett sådant plan, att den
studerande, som icke i dessa ämnen besitter kunskaper motsvarande
minst studentexamen å reallinjen, saknar förutsättningar att följa undervisningen.
Den, som i förevarande ämnen endast innehar kunskaper motsvarande
studentexamen på latinlinjen, skulle därför bliva nödsakad att
använda större delen av sitt första läsår vid högskolan till att komplettera
i dessa ämnen. Det synes mig därför föga välbetänkt att ställa inträdesfordringarna
så, att personer, som avlagt studentexamen på latinlinjen,
visserligen medgåves inträde men samtidigt tvingades till omfat
tande och tidsödande kompletteringar. Emot att medgiva inträde vid lant
brukshögskola åt den, som avlagt studentexamen på latinlinjen, talar
även den omständigheten, att det numera endast i särskilda undantagslall
låter sig göra att å latinlinjen avlägga studentexamen ens i samtliga de
ämnen, vari studentkunskaper enligt vad ovan sagts skulle erfordras. Jag
vill därför förorda, att i modersmålet, tyska eller engelska, biologi med
hälsolära, matematik, fysik och kemi skola krävas kunskaper motsvarande
minst betyget godkänd i studentexamen, varav i fråga örn de tre
sistnämnda å reallinjen. Genom en dylik bestämmelse komma fordringarna
på teoretiska förkunskaper för inträde vid lantbrukshögskolan att i
huvudsak motsvara vad i samma avseende gäller vid jägmästarkursen vid
skogshögskolan. Härigenom vinnes också, att högskolans elevkår blir
mera homogen och i någon mån mera. lämpad för de studier, som skola
bedrivas vid högskolan.

Vidkommande frågan, i vilken ordning vederbörande skola hava att
styrka sina teoretiska förkunskaper, bör gälla, att detta i vanliga fall bölske
genom företeende antingen av betyg om avlagd studentexamen jämte

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

211

flyttningsbetyg till gymnasiets näst högsta ring eller av avgångsbetyg
från sådan specialkurs för lantbrukstuderande, vars inrättande jag ovan
förordat. Med betyg i nu nämnd examen bör givetvis likställas betyg som
erhållits vid i laga ordning företagen fyllnadsprövning till dylik examen.
Emellertid håller jag före, att möjligheter för andra än dem,
som avlagt någon av ovannämnda examina, att vinna inträde vid lantbrukshögskolan
icke böra vara uteslutna. Det kan mycket väl tänkas, att
personer i särskilda fall kunna hava i annan ordning förskaffat sig tillräckliga
förkunskaper och även kunna styrka detta. För dylika fall synes
rätt böra föreligga för högskolans styrelse att medgiva inträde utan
hinder av att vederbörande icke avlagt studentexamen eller avgångsexamen
från specialkurs.

Då enligt de av mig förordade grunderna för den högre lantbruksundervisningens
ordnande någon agronomkurs för driftsledareutbildning
icke är avsedd att inrättas, följer därav, att frågan örn särskilda bestämmelser
för agronoms inträde vid lantbrukshögskolan förfaller. Skulle
person, som genomgått den av mig föreslagna lantbruksskolans högre
kurs, vilja vinna inträde vid lantbrukshögskolan, synes han böra därtill
skaffa sig nödig kompetens genom att genomgå den av mig likaledes föreslagna
folkhögskolans specialkurs för lantbruksstuderande. Till frågan,
huruvida den, som genomgått lantbruksskolans högre kurs, skulle vid
studierna i lantbrukshögskolan få räkna sig tillgodo viss utbildning i
lantbruksskolans högre kurs, återkommer jag nedan.

I fråga om betydelsen av de praktiska förkunskaper, varom inträdessökande
vid lantbrukshögskolan skall hava att förete vitsord, hava under
förevarande ärendes utredning skilda meningar gjort sig gällande.
Särskilt från tekniska högskolans sida har dylik praktik ansetts vara av
relativt ringa värde. Från annat håll har å andra sidan två års jordbrukspraktik,
vilket av de sakkunniga föreslagits, förmenats vara för kort
tid. Jag är böjd för att biträda den sistnämnda meningen. Förhållandena
i detta avseende äro nämligen högst olika i fråga om den utbildning, som
förekommer i tekniska högskolan, och den, som kommer att äga rum i
lantbrukshögskolan. Tekniska högskolan utbildar praktiska yrkesmän.
Efter avlagd examen gå de nya civilingenjörerna i allmänhet till underordnade
platser inom industrien, där de under erfaren ledning få sätta
sig in i den praktiska verksamheten. Lantbrukshögskolan å sin sida
skall främst hava att utbilda lantbrukslärare och konsulenter. Efter genomgången
lantbrukshögskola komma de utexaminerade i många fall att
tillträda befattningar av nyss nämnt slag. De komma sålunda icke på
samma sätt som de nya civilingenjörerna i kontakt med den praktiska
verksamheten inom näringen efter utbildningens slut. Uppgiften att
vara lantbrukslärare eller konsulent torde emellertid icke kunna fyllas
framgångsrikt, örn icke läraren eller konsulenten är såväl väl förfaren

212

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

i praktiskt jordbruksarbete som även fullt förtrogen med den jordbrukande
befolkningens tänkesätt och levnadsvanor. De krav i förevarande avseende,
som sålunda böra ställas på en blivande lantbrukslärare eller
konsulent, torde vara lätta att uppfylla av den, som vuxit upp i ett lantmannahem.
För den, som utgått från annan befolkningsgrupp, lärer det
bliva betydligt svårare att uppfylla dessa krav. För att i möjligaste mån
undvika, att elevkåren vid lantbrukshögskolan i för stor utsträckning
kommer att bestå av personer, som sakna nödig förtrogenhet med praktiskt
jordbruksarbete och med den jordbrukande befolkningens tänkesätt
och levnadsvanor, anser jag mig böra förorda, att för inträde vid lantbrukshögskolan
skall erfordras, att vederbörande kan förete goda vitsord
örn minst tre års jordbrukspraktik. I likhet med inspektören för lantmannaskolorna
anser jag önskvärt, att någon del av denna jordbrukspraktik
vunnits vid mindre eller medelstort jordbruk. Jag föreslår i detta avseende,
att vederbörande minst ett år av de tre skall hava praktiserat å
mindre eller medelstort jordbruk. Från denna bestämmelse anser jag
dock att, då särskilda skäl kunna åberopas därför, lantbrukshögskolans
styrelse skall äga att bevilja undantag. Detta bör t. ex. kunna ske, då vederbörande
elev uppenbarligen avser att utbilda sig till ledare av ett
större jordbruk. Att däremot, som de sakkunniga förutsatt, lantbrukshögskolans
styrelse skulle hava rätt att medgiva undantag från den föreskrivna
jordbrukspraktiken över huvudtaget, synes mig icke lämpligt
för närvarande. Någon tids erfarenhet torde böra inhämtas dessförinnan,
så att konsekvenserna av ett dylikt dispensförfarande kunna överblickas.
Att genomgången lantbruksskolekurs skall få inräknas i praktiktiden
anser jag självklart. Det skulle givetvis vara av stor vikt, att den
praktik, som de inträdessökande vid lantbrukshögskolan hava att förskaffa
sig, kunde på något sätt kontrolleras från det allmännas sida. Men
denna fråga synes mig icke mogen för sin lösning nu. Enligt mitt förmenande
bör i detta avseende någon tids erfarenhet från lantbrukshögskolans
sida först avvaktas, innan frågan upptages till slutligt övervägande.

De inträdesfordringar vid lantbrukshögskolan, som av mig förordas att
i huvudsak gälla, torde alltså kunna sammanfattas sålunda:

Teoretiska förkunskaper, motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen
i modersmål, tyska eller engelska, biologi med hälsolära, matematik,
fysik och kemi, varav i fråga örn de tre sistnämnda ämnena å reallinjen,
samt minst betyget godkänd vid flyttning till gymnasiets näst högsta
ring i det av ovannämnda främmande språk, vari studentkunskaper
icke erfordras, och i geografi. Dessa förkunskaper skola styrkas antingen
genom företeende av betyg örn avlagd studentexamen jämte flyttningsbetyg
till gymnasiets näst högsta ring eller av avgångsbetyg från förut
omnämnd specialkurs för lantbruksstuderande, dock att även vitsord,
erhållet vid i laga ordning företagen fyllnadsprövning till förenämnda

213

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

examina, får åberopas, eller ock på annat sätt, som av lantbrukshögskolans
styrelse kan godkännas.

Vidare bör fordras minst tre års väl vitsordad jordbrukspraktik, varav
i regel minst ett år vid mindre eller medelstort jordbruk. Genomgången
kurs vid lantbruksskola får inräknas i praktiktiden.

Jag övergår nu till att framlägga förslag om den specialkurs för lantbruksstuderande,
varom ovan talats.

2. Specialkurs för lantbruksstuderande.

I förenämnda inom jordbruksdepartementet upprättade P. M. rörande
de statsåtgärder, som kunna anses erforderliga för att bereda personer,
som vuxit upp vid jordbruket men som ej varit i tillfälle att avlägga
studentexamen, möjligheter att vinna inträde vid lantbrukshögskolan,
föreslås, att förut omnämnda specialkurs för lantbruksstuderande
bör hava som mål att bibringa de däri deltagande eleverna kunskaper
motsvarande realgymnasiets kurs i modersmålet, tyska eller engelska, matematik,
fysik, kemi och biologi med liälsolära samt dessutom kunskaper
motsvarande fordringarna för flyttning till näst högsta ringen i realgymnasiet
i det främmande språk, vari studentexamen icke skall erfordras,
och i geografi. Dessutom förordas, att viss undervisning även bör meddelas
i historia.

Beträffande de förkunskaper, som böra erfordras för inträde i specialkursen,
anföres i P. M. följande.

P. M. upprättad
inom
jordbruksdepartementet.

Den undervisning, varom här vore fråga och vars ändamål ovan angivits,
syntes icke höra bygga allenast på genomgången folkskola. Erfarenheterna
från de kurser, som redan inrättats å Vilans och Önnestads
folkhögskolor för att förbereda till inträde vid lantbruksinstituten, gåve
vid handen, att eleverna före inträdet i kursen ofta genomgått folkhögskola
och lantmannaskola. Kombinationen av förut genomgångna kurser
hade varit olika. Ibland hade vederbörande först genomgått folkhögskolans
huvudkurs, därefter lantmannaskolan, eventuellt med fortsättningskurs,
samt slutligen folkhögskolans övre avdelning. I andra fall hade
vederbörande först genomgått lantmannaskola och därefter folkhögskolans
övre avdelning. Det hade även inträffat, att personer efter avlagd
realskoleexamen eller efter genomgången högre folkskola vunnit inträde
vid lantmannaskola och därefter direkt övergått till övre avdelningens
andra årskurs. Vid inrättandet av en undervisning, avsedd att förbereda
till inträde vid lantbrukshögskolan, torde man kunna utgå ifrån,
att de personer, som komme att söka sig till denna undervisning, ävenledes
i stor utsträckning erhållit förutbildning vid lantmannaskolor och
folkhögskolor. Då det dessutom finge betraktas som önskvärt, att det just
bleve denna kategori, som använde sig av här avsedda väg för vinnande
av inträde vid lantbrukshögskolan, torde det därför vara lämpligt att
föreskriva, att för inträde vid undervisningen i fråga borde krävas genomgången
huvudkurs vid lantmannaskola. Så mycket starkare skäl talade
härför, som syftemålet vore att få personer, som hade särskild lust
och fallenhet för studier vid lantbrukshögskolan, att begagna sig av den -

214 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

na undervisning. En garanti härför vore otvivelaktigt, att de före valet
av levnadsbana erhållit en viss inblick i de lägre lantbruksundervisningsanstalternas
undervisning och organisation samt inhämtat de tillämpade
jordbruksämnenas huvuddrag. Givetvis kunde det vara önskligt, att genomgången
av lantmannaskola gällt dess längre kurs. Men med hänsyn
till att hittills endast ett fåtal skolor inrättat dylika kurser och då vederbörande
borde beredas förmånen av att kunna genomgå en lantmannaskola
i sin hemtrakt, syntes inträdesvillkoret endast böra gälla huvudkurs
vid lantmannaskola. Med dylik kurs borde få jämställas genomgången
kurs vid lantbruksskola. Men villkoret torde böra hava den skärpta formen,
att vederbörande skulle för att vinna inträde vid här avsedda undervisning
hava genomgått lantmannaskola eller lantbruksskola och därvid
erhållit minst betyget med beröm godkänd i jordbrukslära och husdjurslära.
Därjämte borde den inträdessökande kunna förete intyg från föreståndaren
för nyssnämnda skola örn lämplighet för fortsatta lantbruks
studier.

Det syntes emellertid önskvärt, att för inträde vid den undervisning,
varom här vore fråga, erfordrades något mera än genomgången lantmanna-
eller lantbruksskola. Ett visst mått kunskaper i allmänbildande
ämnen syntes ytterligare böra krävas. I detta avseende torde som in
trädesvillkor böra uppställas genomgången övre avdelning vid folkhög
skola. Härmed följde, att vederbörande då vid inträdet skulle besitta någon
färdighet i ett främmande språk. Av genomgången övre avdelningvid
folkhögskola behövde däremot icke följa, att vederbörande också
skulle hava genomgått folkhögskolans huvudkurs, enär deri som genomgått
lantmannaskola åtminstone vid en del folkhögskolor torde medgivas
inträde i övre avdelningen utan att hava bevistat huvudkursen. Folkhögskolas
övre avdelning kunde givetvis även den i allmänhet genomgås
i vederbörandes hemort. Inträdessökande borde från folkhögskolans övre
avdelning hava erhållit vitsordet, att han med nit och intresse deltagit i
undervisningen i svenska språket, litteraturhistoria, engelska eller tyska,
matematik, biologi, fysik, historia och samhällslära. Den, som ville vinna
inträde vid förevarande undervisning, torde emellertid böra besitta
vissa kunskaper i svenska språkets grammatik. Den omständigheten,
att en person genomgått övre avdelning vid folkhögskola, utgjorde emel
lertid ingen garanti för att han besutte just dessa kunskaper. Undervisningen
i svenska språket vid övre avdelningarna torde nämligen till sitt
innehåll vara mycket skiftande. Ledningen för specialkursen borde därför
hava rätt att för inträde uppställa vissa villkor i fråga örn kunskaper
i svenska språkets grammatik. Dessa villkor kunde t. ex. bestå i sär"*
skilda intyg, som av nämnda ledning kunde godkännas, rörande den inträdessökandes
kunskaper i förevarande avseende. Den, som avlagt real
examen eller eljest uppvisade vitsord örn besittandet av jämförliga kunskaper,
borde vinna inträde, även örn han icke genomgått folkhögskolas
övre avdelning.

I fråga örn kursplanen för specialkursen yttras följande i förevaran
de P. M.

I de ämnen, vari studentkunskaper skulle erfordras, borde läsas en kurs,
som motsvarade realgymnasiets; i det språk, vari studentkunskaper icke
erfordrades, samt i geografi en kurs motsvarande realskolans och första
ringens i realgymnasiet. Kurserna borde dock inom den angivna ramep

215

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kunna givas ett sådant innehåll, att de anslöte sig till den blivande utbildningen
vid lantbrukshögskolan. Sålunda kunde tänkas, att i språk
större vikt lades vid förmågan att kunna läsa språket än vid skriv- och
talövningar. I matematik skulle måhända vissa delar av rymdgeometrien
kunna uteslutas och i stället mera tid ägnas åt sannolikhetskalkyl, o. s. v.
I historia med samhällslära borde givas en föreläsningskurs, eventuellt
kombinerad med studiecirkel, innefattande huvuddragen av den allmänna
historien med särskilt framhållande av samhällslivets utveckling i såväl
politiskt och kulturellt som ekonomiskt och socialt avseende. . Erfor
derliga kunskaper i svensk historia samt i svensk statsförfattning och
statsförvaltning torde redan hava inhämtats i folkhögskolans övre avdelning.
Uteslutet borde likväl icke vara, att en viss repetitionskurs i
svensk historia genomginges. Kursplan för specialkursen torde böra underställas
skolöverstyrelsen för godkännande.

Körande timantalet anföres i P. M.:

Vid beräkningen av det timantal, som kunde komma i fråga för här
avsedda undervisning, torde stor hänsyn böra tagas till elevernas större
mognad och i övrigt goda studieförutsättningar. Men dessa förhållanden
finge tillmätas olika betydelse för olika ämnen. Sålunda torde möjligheterna
vara störst att medhinna den avsedda kursen på relativt kort tid i
fråga örn modersmålet och geografi; de torde ävenledes vara ganska stora
beträffande matematik samt de naturvetenskapliga ämnena men däremot
betydligt mindre i vad gällde främmande språk. Med dessa utgångspunkter
hade en beräkning skett av den tid, som för varje ämne kunde
anses erforderlig. Den beräknade tiden, angiven i undervisningstimmar,
framginge av nedanstående sammanställning. I sammanställningen angåves
också den i fyraåriga realskolan samt i treåriga realgymnasiet anslagna
tiden för de olika ämnena. Ävenledes uppgåves den ungefärliga tid,
som i lantmannaskola samt i folkhögskolans övre avdelning ägnades de
olika ämnena. Beträffande dessa skolor hade tiden angivits efter ungefärliga
timantalet å Vilan. I

A milen Modersmålet..........................	Tiden i fyra-åriga real-skolan .... 576 .... 756
Engelska ...............................	.... 468
Geografi ...............................	.... 288
Matematik ...........................	606
Fysik.......................................	..... 252
Kemi.......................................	162
Biologi med hälsolära .......	.... 306
Historia med samhällslära	396

Tiden i tre-åriga real-gymnasiet.	Undervisnings-tid i lant-mannaskola och folkhög-skola	Återstående behov av tid för undervis-ning
396	178	220
288	147	520
72	—	300
54	42	40
756	138	450
468	63	300
198	83	180
270	125	210
360	101	120

I sammanställningen hade förutsatts, att tyska skullo vara det huvud
språk, vari studentkunskaper skulle erfordras.

I P. M. behandlas därefter spörsmålet, huruvida undervisningen i specialkursen
bör leda fram till studentexamen. Härom yttras följande.

216

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Den frågan torde böra prövas, huruvida icke det bästa vore att låta
vederbörande även formellt avlägga studentexamen. Givetvis borde med
hänsyn till de föreliggande omständigheterna undervisningen även i dylikt
fall organiseras särskilt, enär inga nu förefintliga studieanordningar
torde kunna tillgodose det ändamål, som åsyftades i förevarande fall.
Skulle anordningarna till att förbereda elever från de lägre lantbruksundervisningsanstalterna
för inträde vid lantbrukshögskolan anses böra
läggas så, att avläggande av studentexamen bleve målet, borde undervisningen
helst förläggas till gymnasium. Att låta vederbörande avlägga
studentexamen torde dock möta stora svårigheter. Av ovanstående beräkningar
rörande det erforderliga antalet undervisningstimmar framginge,
att utbildningstiden torde få utsträckas till minst två normala läsår.
Skulle utbildningen avse avläggande av studentexamen, tillkomme emellertid
ytterligare betydande kurser. Sannolikt skulle undervisningstiden
behöva utsträckas med ytterligare ett läsår, vilket med hänsyn till elevernas
relativt höga ålder torde vara olämpligt. Att märka vore även, såsom
ovan antytts, att, örn denna undervisning skulle förläggas till gymnasiurn,
en särskild avdelning finge inrättas för detta ändamål. Enda
möjligheten att hinna fram till studentexamen på tre år vore, att studierna
helt avpassades för dessa elevers behov. En undersökning, som skett vid
Lunds privata elementarskola, syntes nämligen giva vid handen, att, örn
vederbörande skulle följa skolans vanliga undervisning, fyra år torde erfordras
för avläggande av studentexamen. Härtill komme, att eleverna
skulle åsamkas ökade kostnader utan att så kunde anses oundgängligen
nödvändigt. På grund, härav syntes avläggande av studentexamen icke
böra ingå som ett led i här avsedda undervisning.

Beträffande kurstiden i specialkursen anföres följande i P. M.

Specialkursen syntes böra bliva tvåårig. Läsåret torde böra taga sitt
början den 1 november och avslutas påföljande 1 september. Detta läsår
borde väljas dels med hänsyn till undervisningtiden i lantmanna- och
folkhögskolor och dels med hänsyn till det föreslagna läsåret vid lantbrukshögskolan.
Den effektiva undervisningstiden exklusive ferier och
fridagar borde utgöra minst 38 veckor per läsår.

Timplanen för specialkursen skulle kunna tänkas få ungefärligen följande
utseende:

Ämnen

Svenska och litteraturhistoria ..

Huvudspråk ...............................

Andra-språket................................

Geografi ........................................

Matematik ....................................

Fysik ............................................

Kemi ............................................

Biologi med hälsolära ................

Historia med samhällslära ........

Ira året	2:a året
veckotimmar	veckotimmar
..... 3	2 7.
..... 7	7
.... sy,	4
..... 1	—
..... 6	6
.... 4	3 7 ,
..... 2	3
..... 3	3
..... 1 Vs	17.

Summa 31

30 V,

Tillfälle borde beredas eleverna till deltagande i gymnastik under minst
1 Vi veckotimme. Undervisning i teckning torde däremot icke böra förekomma.

217

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vid undervisningen torde koncentrationsläsning böra tillämpas i den
utsträckning, som kunde befinnas förmånligt.

I fråga örn vitsord och examen vid specialkursen förordas i P. M. följande
grunder.

För de elever, som deltagit i undervisningen i specialkursens båda årskurser,
borde vid slutet av andra läsåret utfärdas avgångsbetyg av kursens
rektor. I modersmålet, det främmande språk, som utgjort huvudspråket,
matematik samt fysik skulle särskilda vitsord givas i ämnets
både skriftliga och muntliga behandling. I den skriftliga behandlingen
skulle vitsord grundas på det sistlörilutna läsårets skriftliga prov. Vitsord
torde i detta fall böra bestämmas av den lärare, som undervisat i ämnet,
jämte en annan av kursens lärare, som därtill utsetts av kursens lärare
gemensamt. Vid skiljaktig mening dessa lärare emellan borde kursens
rektor skilja eller, örn han vore en av bedömarna, en lärare som därtill
utsetts av lärarna gemensamt. I ämnenas muntliga behandling skulle
vitsordet bestämmas av kursens lärare gemensamt efter förslag av den lärare,
som skött undervisningen i ämnet under sista läsåret. Betygsättningen
i ämnenas muntliga behandling skulle kontrolleras vid en avgångsexamen,
som anordnades i slutet av läsåret. Dagen eller dagarna
för denna examen borde bestämmas av skolöverstyrelsen, efter förslag
av kursens rektor. Denna examen borde ledas och övervakas av en eller
flera medlemmar av skolöverstyrelsen eller av annan person, som därtill
utsetts av skolöverstyrelsen. Den, som ledde examen, bestämde i vilka av
de sex huvudämnena förhör skulle anställas. Examen skulle dessutom
övervaras av två ojäviga vittnen, vilka utsetts av lantbrukshögskolans
styrelse. Över examen skulle föras protokoll, till vilket ledaren av examen
och vittnena finge göra de anteckningar, vartill examen föranledde.
Protokollet skulle undertecknas av kursens rektor och av ledaren för
examen samt ingivas till skolöverstyrelsen. Efter examens slut skulle
sammanträde hållas med lärarna för bestämmandet av vitsorden rörande
de olika ämnenas muntliga behandling, varefter rektor utfärdade
avgångsbetyg. Vitsord i dylikt avgångsbetyg skulle anses likvärdigt med
motsvarande vitsord i studentexamen å reallinjen i vad gällde inträdeskompetens
vid lantbruksbögskolan. Den, som erhållit lägst betyget godkänd
i minst fem av de sex huvudämnena i specialkursen, borde hava
rätt till fyllnadsprövning. Dylik borde endast få ske en gång i varje ämne
och endast i samband med avgångsexamen i specialkurs. Ytterligare
garantier för ett gott resultat av utbildningen torde icke behöva uppställas
i annan mån, än att kursplan, såsom ovan angivits, borde godkännas
av skolöverstyrelsen, varjämte denna senare även borde beredas möjlighet
att yttra sig örn lärares kompetens samt att utöva inspektion över undervisningens
bedrivande. Det bästa kriteriet på utbildningens nivå torde
komma att ligga i do möjligheter att tillägna sig undervisningen vid
lantbrukshögskolan, som do från specialkursen utgångna eleverna visade
sig besitta.

Frågan örn specialkursens yttre organisation upptages härefter till bedömande
i P. M. I detta avseende hävdas, att specialkursen icke synes
böra förläggas till ett statens läroverk. Eleverna i specialkursen skulle
nämligen komma att avvika alltför mycket från läroverkets övriga elever
i fråga örn åldern, för att de skulle trivas i denna miljö. Eleverna i

218

Kunell. Majlis proposition Nr 14H.

specialkursen torde vidare böra erhålla möjligheter till stipendier i en
helt annan utsträckning än vad som annars törekomme vid läroverken.
På grund av läsårets läggning vid specialkursen skulle också uppstå svårigheter
i fråga om specialkursens tillgodoseende med lärarkrafter. Att
inrätta en särskild anstalt för specialkursen borde ej heller komma i fråga
De möjligheter, som stöde till buds, vore att förlägga specialkursen an
tingen till en folkhögskola eller till ett privat gymnasium. Båda möjlig
heterna vöre förtjanta av att närmare övervägas. Vilken väg, som än
valdes, finge man räkna med att statsbidrag måste beviljas för special
kursen och att vissa villkor behövde stadgas för detta statsbidrag.

För att kunna bedöma frågan örn statsbidragets storlek måste först
lärarebehovet uppskattas. Härom anföres i P. M. i huvudsak följande.

Med utgångspunkt fran ovan föreslagna timplan skulle antalet lärartimmar
per vecka i de olika ämnesgrupperna bliva följande. 1 modersmålet,
geografi och historia med samhällslära 9 */2 samt i matematik, fysik, kemi
och biologi med hälsolära 30 1j,. Beträffande tyska och engelska språken
iramginge icke larartimmarna direkt ur timplanen. Örn valfrihet skulle
medgivas eieverna1 fråga örn vilket språk, som skulle vara huvudspråk,
komme netta att leda till att kursen bleve uppdelad i en mängd smågrupper
vid studiet av de främmande språken. Detta torde av ekonomiska skäl
icke kunna vara lämpligt. I stället torde den ordningen böra gälla, att
elev.skulle kava det språk till huvudspråk, vari han förut åtnjutit undervisning
i folkhögskolans ovre avdelning. Valfriheten borde följaktligen
icke tillampas for andra än dem, som innehade förkunskaper i båda språken
Men aven örn det sålunda från början fastställdes, vilket språk som
skulle vara huvudspråk, torde parallellundervisning bliva nödvändig.
Egentligen skulle detta leda till att lärartimmarna bleve jämt dubbelt så
manga som veckotimmarna i timplanen. En viss inknappning av lärartimmarnas
antal torde dock kunna ske. I huvudspråket skulle, enligt vad
som angivits, eleven hava åtnjutit en viss undervisning i folkhögskolans
ovre avdelning. Denna underbyggnad torde ungefär komma att motsvara
den. vilken under specialkursens första läsår kommit den elev tillgodo,
som hade samma språk till andra-språk. Under förutsättning av att
koneentrationsläsning i viss utsträckning komme till användning syntes
därför en sådan anordning kunna träffas, att i tyska samundervisades de
elever i första årskursen, som hade tyska till huvudspråk, med de elever
i andra årskursen, som hade tyska till andra-snråk. I engelska borde samma
ordning tillämpas. Härigenom skulle lärartimmarna i tyska och engelska
språken per vecka kunna begränsas till 35. Härtill komme gymnastik
under 1''Mimma per vecka. Beträffande specialkurs förlagd till folkhögskola
borde gälla, att huvudparten av undervisningen torde böra åvila
mera fast anställda lärare. För varje dylik lärare borde beräknas 24 timmars
undervisning per vecka. Med hänsyn till antalet läraretimmar torde
därför böra beräknas, att en specialkurs vid folkhögskola bereddes tillgång
till två fasta ämneslärare, en i tyska och engelska och en i matematik och
naturvetenskapliga ämnen. . Undervisningen i modersmålet, geografi och
historia med samhällslära torde kunna ombesörjas av lärarpersonalen vid
den. egentliga folkhögskolan. Samma borde gåda i fråga örn gymnastik.
Övrig undervisningstid, 6 V» timma i matematik och naturvetenskapliga
ämnen samt 11 timmar i tyska och engelska språken, torde böra omhänder -

Kumjl. Majda proposition Nr 148.

219

havila av särskilda speciallärare. I fråga om specialkurs förlagd till privatgymnasium
bleve lärarbehovet lika stort som vad ovan angivits för
specialkurs vid folkhögskola. Antalet lärartimmar skulle sålunda, gymnastiktimmarna
oberäknade, komma att uppgå till 75 per vecka. För
läsår örn 38 effektiva undervisningsveckor bleve följaktligen hela antalet
lärartimmar 2,850. Här kunde icke bliva fråga om anställandet av
särskilda lärare för specialkursen.

Rörande lärarnas vid specialkursen kompetens föreslås i P. M. följande.

För de fasta ämneslärarna vid specialkurs förlagd Ull folkhögskola borde
som behörighetsvillkor gälla, att vederbörande skulle äga behörighet till
ämneslärartjänst vid rikets allmänna läroverk, dock borde även den kunna
antagas, som med hänsyn till ådagalagda insikter, erfarenhet som lärare
och övriga för befattningen erforderliga egenskaper av skolöverstyrelsen
för särskilt fall förklarats behörig. Av den, som skulle bekläda ämnes
lärarbefattningen i matematik och naturvetenskapliga ämnen, torde dessutom
böra krävas avlagd filosofie licentiatexamen i ett av de i ämneskombinationen
ingående ämnena. För speciallärarna i tyska och engelska
samt i matematik m. m. borde gälla samma kompetensvillkor som för ämneslärarna
i samma ämne. Beträffande de fasta ämneslärarna borde, såsom
ovan antytts, stadgas, att, innan dylik befattning besattes, skolöverstyrelsen
skulle lämnas tillfälle att yttra sig över vederbörandes kompetens. Beträffande
specialkurs förlagd till privatgymnasium torde några bestämmelser
örn de vid specialkursen undervisande lärarnas kompetens icke behöva
träffas, enär denna fråga reglerades i och med det att läroverket åtnjöte
statsbidrag. Det borde dock föreskrivas, att minst halva undervisningen
i specialkursen skulle upprätthållas av lärare med lektorskompetens
eller med licentiatexamen jämte provår.

Angående lärarnas vid specialkurs avlöningsförmåner yttras följande
i P. M.

Vid specialkurs förlagd till folkhögskola borde gälla, att med hänsyn till
att den fasta ämnesläraren i matematik m. m. skulle innehava högre kompetens
än den, som normalt erfordrades av läroverksadjunkt, torde även
avlöningen böra väl motsvara sistnämnda befattningshavares löneförmåner.
Samma höga kompetenskrav hade icke ansetts böra ställas på den
andra ämnesläraren. Men då det syntes viktigt, att denna befattning
bekläddes av en person med särskilt framstående undervisningsförmåga,
torde skäl tala för att lönen sattes lika för båda. Lönen torde böra sättas
till 4,200 kronor jämte 500 kronor i bostadsersättning med tre ålderstillägg
å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Härtill borde
komma provisorisk avlöningsförbättring med 500 kronor. Dyrtidstillägg
borde utgå såsom för icke reglerade befattningar. Dyrtidstillägg borde
även utgå å bostadsersättningen. Örn skolan holle lärarna med bostad om
fyra rum och kök samt fri uppvärmning, borde skolan hava rätt att innehålla
bostadsersättningen jämte därå belöpande dyrtidstillägg. För båda
nu nämnda befattningar borde i övrigt gälla samma bestämmelser som för
övriga fasta ämneslärare vid folkhögskola. I fråga örn undervisningen
genom speciallärare i de naturvetenskapliga ämnena torde böra beräknas
nn ersättning av 10 kronor per undervisningstimma samt för övrig undervisning
genom timlärare 7 kronor per undervisningstimma. Dock borde
för gymnastikundervisningen ingen särskild ersättning utgå, enär det förut -

220

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sattes, att specialkursens elever del toge i gymnastik tillsammans med folkhögskolans
övriga elever. Föreståndaren vid folkhögskola, vid vilken spe monnttiaGeS’

torde„b8rf t.illerkännas ett rektorsarvode för specialrn-30°
kronor Per ar- A timlarararvode eller å rektorsarvode borde

s4tLStanlednin?eipktgaf‘- ST>ec.\alkurs förlagd, till privat gymnasium
vm aednmf ,lcke j0^ellSga ,att närmare reglera lärarnas avlöning.
Vid bestammandet av det statsbidrag, som skulle behöva utgå till läroan.
n,rdDaIlde av specialkurs, torde böra räknas med en genomsnittlig
ersättning per larartmima av 7 kronor. Man torde nämligen kunna
rakna med, att ali undervisning skulle kunna ske genom läroverkets
ordinarie lara^uppsättning. Det torde följaktligen icke finnas anledning

t''rSaJned aw S1SOn be*räffande specialkurs vid folkhögskola, lärare
tran annan plats skulle behöva anlitas för viss undervisning. Till lärare
tjänstgjorde viii specialkurs, torde jämväl böra av statsmedel utgå tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg enligt samma grunder som till
läroverkets övriga lärare.

I fråga om det antal specialkurser, som bör inrättas, anföres i P. M.

följande.

Att marka vöre, att under de senast förflutna tio åren elevantalet i de
kurser vid Vilans och Onnestads folkhögskolor, som förberett till inträde
V-i laatbruksmstltuten> växlat mellan sammanlagt 20 och 35. Troligt vore
val, att antalet snarast komme att ökas, örn anordningarna finge en fastare
och mera effektiv karaktär. Under sådana omständigheter torde man
anske ia räkna med att mer än en kurs skulle komma att visa sig erforderlig
Genom inrättandet av flera kurser vunnes den fördelen, som ej
minst torde vara av värde för eleverna, att kurser kunde förläggas till
olma delar av landet. Emellertid syntes det vara lämpligt att avvakta någon
tids erfarenhet, innan denna nya undervisningsverksamhet igångsattes
i full utsträckning. Därför torde till en början endast en specialkurs böra
mrattas.

Vidkommande statens ställning till här avsedd specialkurs yttras följande
i P. M.

Vid upprättandet av specialkurs torde från statens sida böra så förtaras,
att avtal träffades med viss folkhögskola eller visst privatgymnasium
örn kursens inrättande. Detta förfaringssätt hade sina bestämda
fördelar. Forläggningen av kurs kunde på förhand fixeras, antalet kurser
komme att bliva begränsat till det aktuella behovet, varigenom lärårkramer
och utrustning erhölle det mest rationella utnyttjande. Följaktligen
torde till en början genom skolöverstyrelsens försorg avtal träffas

med. däi till lämplig folkhögskola —- eller lämpligt privatgymnasium__

om inrättande av specialkurs. Därvid borde vederbörande läroanstalt förbinda
sig att upprätthålla undervisningen enligt i huvudsak ovan angivna
grunder samt att hålla för kursen ändamålsenliga lokaler och erforderligt
undervisningsmaterial.

I fråga örn det erforderliga statsbidraget till specialkurs föreslås i P. M.,
att den läroanstalt, till vilken kurs förlägges, principiellt sett icke bör belastas
med andra utgifter för kursen än tillhandahållande av lokaler samt
undervisningsmateriel. Statsbidraget skulle sålunda omfatta hela kostnaden
för lärarnas avlöning inklusive dyrtidstillägg.

Kunni. Maj:ts proposition Nr 143.

221

Vid förläggande till folkhögskola av specialkursen torde det anslag, som
för ändamålet skulle behöva upptagas å riksstatens nionde huvudtitel,
enligt P. M. böra beräknas på sätt nedanstående sammanställning utvisar,
därvid dyrtidstillägget beräknats utgå med 31 procent.

2 fasta ämneslärare:

grundlöner 2 å 4,200 kronor ..............................

bostadsersättning för två lärare å 500 kronor
provisoriska avlöningstillägg 2 ä 500 kronor.

dyrtidstillägg 31 procent å 9,400 kronor..........

Special- och timlärare .............................................

Rektorsarvode............................................................

Summa kronor 21,500.

.. kronor 8,400
» 1,000
» 1,000
» 2,900 13,300

........................ 7,900

........................... 300

Vid förläggande av specialkursen till privat gymnasium torde enligt
P. M. den tillfälliga löneförbättringen böra beräknas till 60 kronor per
veckotimma och år samt dyrtidstillägget böra utgå på två tredjedelar av
sammanlagda beloppet av lön och tillfällig löneförbättring. Något rektorsarvode
skulle i förevarande fall icke utgå. Det anslag, som i detta
fall skulle behöva upptagas i riksstaten, skulle enligt P. M. utgöra:

Timlöner .............................. kronor 19,950

Tillfällig löneförbättring .............. » 3,690

Dyrtidstillägg ........................ » 4,920

Summa kronor 28,560.

Beloppet föreslås i P. M. böra avrundas till kronor 28,500.

Beträffande spörsmålet, när specialkurs första gången borde träda i
verksamhet, framhålles i P. M. följande.

Skulle den planerade lantbrukshögskolan komma att träda i verksamhet
den 1 november 1932, vöre det givetvis önskvärt, att specialkursen inrättades
snarast möjligt, d. v. s. med början redan den 1 november 1931. Men även
örn så skedde, skulle elever från denna specialkurs icke kunna normalt sett
vinna inträde vid lantbrukshögskolan till dess första läsår. Emellertid
påginge under innevarande läsår undervisning i de övre avdelningarnas
andra årskurser vid Vilans och Önnestads folkhögskolor. Denna undervisning
motsvarade i viss mån första årskursen vid här föreslagna specialkurs.
Då det syntes rimligt, att elever i dessa andra årskurser vid övre avdelningarna,
örn de erhölle goda vitsord, bereddes tillfälle att fortsätta den
utbildning de påbörjat, torde de av dem, som önskade fortsätta, böra äga
rätt att den 1 november 1931 vinna inträde vid en andra årskurs i specialkursen.
Följaktligen skulle vid nämnda tidpunkt kunna igångsättas
specialkurs med från början både första och andra årskurs, varför anslag
till fulla beloppet syntes böra upptagas i riksstaten redan för budgetåret
1931/1932.

I fråga om undervisningsavgifler skulle enligt förslag i P. M. följande
gälla.

222

yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.

Läroanstalt, varest specialkurs inrättades, syntes böra äga rätt att av
elev 1 specialkursen upptaga en undervisningsavgift av högst 150 kronor
per läsåi. Anledning syntes nämligen icke löreligga att göra denna undervisning
kostnadsfri för alla. Beslut om upptagande av dylik avgift syntes
dock böra underställas skolöverstyrelsen tor godkännande. Dylikt beslut
borde även innefatta bestämmelser örn att obemedlad elev helt skulle befrias
från undervisningsavgift och att mindre bemedlad elev skulle erhålla
nedsättning däri till minst hälften.

Åt elever vid specialkurs skulle utgå stipendier enligt samma grunder
som för elever vid folkhögskola. Härom anföres i P. M. vidare följande.

Dessa stipendier borde icke utgå ur samma anslag som övriga elevstipendier
vid folkhögskolor. Ett särskilt anslag torde i stället böra ställas
lill förfogande för ändamalet. Även detta anslag syntes böra upptagas å
riksstatens nionde huvudtitel. Beräknades sammanlagda elevantalet uppgå
till 30, antalet månader, för vilka stipendier skulle komma att utgå, till
10 samt genomsnittliga stipendiebeloppet till 25 kronor per månad, torde
nyssnämnda anslag, som syntes böra hava karaktär av förslagsanslag,
lämpligen kunna upptagas till 7,500 kronor.

Slutligen lämnas i P. M. en översikt rörande de skäl, som kunna anses
tala för och emot specialkursens förläggande till folkhögskola eller privatgymnasium.
Härom yttras följande.

För specialkursens förläggande till läroverk talade, att den undervisning,
varom här vore fråga, torde vara av samma natur som övrig under
visning vid läroverk samt att nödiga undervisningsanordningar utan vidare
vore för handen och tillgång till specialutbildade lärare funnes. Emot
förläggning till läroverk talade främst den omständigheten, att eleverna
vid specialkursen syntes böra hava tillgång till stipendier i en helt annan
utsträckning än läroverkets övriga elever. En förläggning av specialkurs
lill folkhögskola hade a andra sidan sina fördelar. Eleverna skulle få
vistas i en miljö, som de redan vant sig vid, och vid en läroanstalt av samma
typ som den, vid vilken de flesta av dem efter genomgång av lantbruks
högskola åtminstone under någon tid komme att verka såsom lärare. Vidare
kunde här lättare tillämpas undervisningsmetoder, som lämpade sig
för dessa elever, vilka torde besitta en relativt hög mogenhetsgrad. Vidare
hade redan undervisning i förevarande syfte, varit anordnad vid folkhögskolor.
Emot specialkursernas förläggning till folkhögskola talade främst,
att en undervisning av här ifrågasatt slag egentligen icke torde kunna
anses vara en uppgift för folkhögskola.

Vidkommande frågan, huruvida folkhögskolor eller privata läroverk
kunde befinnas villiga att åtaga sig anordnandet av specialkurser oell huruvida
dylika läroanstalter med nödiga förutsättningar härför vore till
finnandes, kunde sägas, att, örn icke alltför stor vikt Indes vid möjligheterna
att få specialkurserna centralt förlagda med hänsyn till hela landet, avgörande
hinder icke syntes möta i detta avseende.

Av de myndigheter, som yttrat sig rörande anknytningen'' av specialkurs
till folkhögskola eller till gymnasium, hava skolöverstyrelsen, allmänna
civilförvaltningens lönenämnd, styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut
samt lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut förordat, att specialkursen
förlägges till folkshögskola, medan lantbrukstyrelsen ansett densam -

Kungl. Muy.ts proposition Nr 143.

223

ma böra anslutas till förefintlig elementarundervisning. Av vad salunda
yttrats, må följande anföras:

Skolöverstyrelsen Ilar vid en jämförelse mellan de två i P. M. framlagda
alternativen — folkhögskola eller privatgymnasium — funnit sig
böra förorda förstnämnda alternativ. Särskild vikt fästes därvidlag, bortsett
från kostnadsfrågan, vid det förhållandet, att undervisning av här
ifrågavarande art redan varit anordnad vid folkhögskola och att denna
undervisning bedrivits med goda resultat. Den erfarenhet, man inom folkhögskolan
kunde hava förvärvat rörande anordnande av dylik undervisning,
syntes böra utnyttjas även i fortsättningen. Härtill komme, att de
elever, för vilka dessa kurser särskilt vore avsedda, växt upp på landsbygden
och i framtiden komme att ägna sig åt jordbruksundervisning
och därmed jämförlig verksamhet. Det syntes då vara av betydelse, att
även den del av deras utbildning, varom här vore fråga, bleve förlagd till
en skola på landet och ej i stad.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut håller före, att specialkursens
förläggande till folkhögskola vore av flera skäl att föredraga. Dels komme
därigenom undervisningen att meddelas eleverna i en miljö, där de från
början vore hemmastadda, dels torde mindre svårigheter möta mot kursens
medhinnande på två år än vid ett gymnasium, där man vore bunden
av bestämmelser angående feriers längd, fridagar o. s. v. Sannolikt skulle
också vid ett gymnasium vissa svårigheter möta i följd därav, att dess
lärare vore vana vid en över längre tid utbredd undervisning.

Lantbruksstyrelsen förordar, då undervisningen i stort sett borde hava
den form och karaktär, som följde elementarundervisningen, dess anslutning
i någon form till förefintlig elementarundervisning och icke till folk
h ögskoleundervisnin gen.

Emot de i P. M. föreslagna bitr ädesf or öringar na vid specialkursen har
ingen erinran framställts i de avgivna yttrandena. I fråga örn undervisningens
inre gestaltning, d. v. s. med avseende å undervisningens omfattning,
kursplan, timantal, kurstid, vitsord och examen samt frågan huruvida
utbildningen bör leda fram till studentexamen, hava uttalanden
gjorts i vissa av yttrandena. I detta avseende torde följande böra här
anföras.

Skolöverstyrelsen förmäler sig icke vilja underlåta att framhålla, att
de kurser, som skulle genomgås i de olika ämnena, vore av den omfatt
ning, att endast synnerligen begåvade och flitiga elever kunde beräknas
inhämta den på den anslagna tiden. Vid det godkännande av kursplanen,
som skulle ankomma å överstyrelsen, borde vissa jämkningar i planen
kunna vidtagas. Redan nu kunde dock framhållas, att ämnet fysik syntes
böra tilldelas något .större timantal och att detta syntes kunna ske
genom någon minskning av timantalet i kemi och framför allt biologi
med hälsolära, i vilka ämnen eleverna redan kunde beräknas hava in
hämtat förhållandevis mera omfattande kunskaper än i ämnet fysik. I
detta sammanhang ville överstyrelsen understryka vikten av att den eller
de skolor, till vilka specialkurser av här ifrågavarande natur förlädes,
vore försedda med en sådan utrustning för den naturvetenskapliga undervisningen,
att denna kunde bedrivas efter samma metoder som inora de
allmänna läroverken och leda till ett likvärdigt bildningsresultnt.

224

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Enligt P. M. skulle vitsord i ämnenas muntliga behandling bestämmas
ay kursens lärare gemensamt exter förslag av den lärare, som skött undervisningen
i ämnet under sista läsåret. Detta förslag vore mindre lämpligt.
Betyg borde i detta som liknande fall vid andra läroanstalter bestämmas
av den lärare, som handhaft undervisningen i vederbörande ämne. T P. M.
föresloges vidare, att vitsord i avgångsexamen från specialkursen skulle
anses likvärdigt med motsvarande vitsord i studentexamen på reallinjen,
i vad gällde inträde vid lantbrukshögskolan. överstyrelsen ansåge visserligen,
att den som erhållit avgångsbetyg från specialkurs borde vara berättigad
till inträde i lantbrukshögskolan i lika mån som den som vederbör
ligen avlagt studentexamen, men det vore ej lämpligt föreskriva, att vits
ord i varje särskilt ämne skulle vara likvärdigt med motsvarande vitsord
i studentexamen.

Lantbruksstyrelsen anser sig böra framhålla betydelsen därav, att undervisningen
bomme att meddelas under sådana former oell under sådan
kontroll, att det undantag från studentexamen såsom allmänt villkor för
inträde vid en blivande lantbrukshögskola, som genomgång av specialkurs
skulle medföra, icke kunde komma att äventyra lantbrukshögskolans all
männa nivå. Lantbruksstyrelsen förutsatte emellertid, att avläggande av
studentexamen skulle bliva den regelbundna formen för vinnande av inträde
vid högskolan.

Lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut understryker önskvärdheten
av att koncentrationsläsning i största möjliga utsträckning genomfördes.

Beträffande ämnesvalet för kursen vore ingen anmärkning att göra.
utom att det syntes förmånligare att föra undervisningen i det andra
språket helt fram till studentexamenskurs och i stället minska något på
den till ämnet historia med samhällslära anslagna tiden eller möjligen
helt utesluta detta ämne. På detta sätt skulle examen komma att omfatta
sju ämnen utom geografi, d. v. s. det antal, som normalt skulle ingå i den
nya studentexamen. Även örn vissa modifikationer genomfördes beträf
fande kurserna i språk och matematik, skulle således kunskaper inhämtas,
som motsvarade de för studentexamen fordrade, och det vore då att föredraga,
att eleverna även formellt avlade denna examen. Örn skolan ord
nades på.här föreslaget sätt, torde ej några svårare hinder möta mot att
erhålla dimissionsrätt, även örn det möjligen kunde vara lämpligt, att den
na speciella studentexamen ej medförde rätt till inskrivning vid annan
högskola än lantbrukshögskolan. I viss mån bomme ju den föreslagna
examen att närma sig den begränsade studentexamen, som nu avlades
vid arméns underofficersskola, ehuru dock ämnesantalet skulle bliva större
än i dennas examen. Visserligen komme eleverna vid den planerade kursen
otvivelaktigt att bliva ganska hårt belastade, och det kunde nog vara
önskvärt att utöka kurstiden till fem terminer, men det torde dock vara
möjligt att inom två år uppnå ett fullgott resultat, då man vid den ifrågavarande
kursen borde kunna räkna med ett utvalt elevmaterial. Emellertid
torde likväl lästiden per år behöva utökas därigenom att ej mer än
två månader örn året ansloges till ferier. På detta sätt skulle under de
två åren en lästid uppnås ungefär motsvarande fem terminers vid andra
skolor. Ändamålsenligt torde vara att låta kursen börja på våren eller
försommaren och avslutas omkring två år senare. Härigenom skulle exa
men komma att avläggas vid samma tid som vid andra läroverk, och de
utexaminerade skulle på hösten kunna börja sina studier vid lantbrubshögskolan,
som förutsattes i likhet med andra högskolor börja sin höst -

225

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

termin med september månad. Ehuru de, som avlagt den nuvarande
begränsade studentexamen vid underofficersskolan, blott ägde tillträde
till krigsskolan, ej till specialhögskolor i allmänhet eller universitet, syntes
det dock vara rimligt, att en person, som avlagt examen vid lantbrukshögskolan,
därefter skulle vara oförhindrad att fortsätta sina studier
i naturvetenskapliga ämnen vid universitetet och där avlägga filosofie
licentiatexamen och disputera för doktorsgrad. På detta sätt bleve
det också tillsvidare överflödigt att vid högskolan anordna högre examen
än agronomexamen, liksom ej heller disputationsmöjlighet. Lärarrådet
ville således förorda:

1. Att en kurs i huvudsaklig överensstämmelse med det i promemorian
framförda förslaget anordnades.

2. Att kursen förlädes till en folkhögskola.

3. Att den ställdes under skolöverstyrelsens inspektion och erhölle dimissionsrätt
till studentexamen, berättigande till inträde vid lantbrukshögskolan.

4. Att beträffande lärarkrafter samma krav ställdes som vid beviljande
av dimissionsrätt åt andra privata gymnasier.

I fråga örn specialkursens yttre gestaltning, inneslutande lärarbehovet,
lärarnas kompetens och avlöningsförmåner, statens ställning till kursen,
statsbidrag, antal kurser samt frågan örn tidpunkten för igångsättandet
av anordningen med specialkurser, tillstyrkes det i P. M. framlagda förslaget
i allmänhet. Vissa erinringar rörande detaljer framställas dock.
Beträffande vad i nu nämnt avseende uttalats i yttrandena må följande
anföras:

Skolöverstyrelsen anser, att ett bestämt villkor för att kurserna förlädes
till folkhögskola vore, att garantier skapades för tillgång till väl
kvalificerade lärare. Med den anordning i detta hänseende, som i P. Mförordades,
syntes också sådana garantier komma att föreligga. Svårigheterna
att skaffa nödigt antal special- och timlärare torde nämligen vid
de folkhögskolor, som i detta fall skulle kunna komma i fråga, ej vara av
den beskaffenhet, att hänsyn härtill behövde tagas vid valet mellan folkhögskola
och privatgymnasium. Mot förslaget till avlöning åt lärare och
statsanslag härtill vore intet att erinra. Överstyrelsen ville dock påpeka
önskvärdheten av att utöver bidraget till lärarlöner något mindre belopp
beräknades till andra med kursen sammanhängande utgifter, såsom lör
undervisningsmateriel och dylikt, överstyrelsen ville även framhålla,
att det torde vara lämpligast, att statsanslaget till specialkurs utginge på
motsvarande sätt som till kurs vid folkhögskola. Anslaget borde alltså ej
utgå direkt till lärarlönerna men beräknas med hänsyn till dessa och andra
utgifter, till vilka staten ansåges böra lämna bidrag. Skola, som åtoge
sig att anordna specialkurs, erhölle således ett visst statsanslag, på villkor
bland annat att lärare anställdes på sätt i P. M. föresloges och med den
avlöning, som där angivits. I detta sammanhang ville överstyrelsen tilllägga,
att de fast anställda lärarna borde tillerkännas pensionsrätt i statens
pensionsanstalt.

Lantbruksstyrelsen ansluter sig till den meningen, att denna undervisning
borde ställas under skolöverstyrelsens kontroll. Då den avsåge att
meddela en allmän elementär utbildning såsom underlag för fortsatta studier,
ville styrelsen även ifrågasätta, huruvida densamma icke i alla av Iiihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 höft (Nr 113.) 15

226

Kungl. Martts proposition Nr 143.

seenden borde jämställas med annan dylik undervisning. Förty borde anslag
måhända icke uppföras under nionde huvudtiteln utan under åttonde
huvudtiteln.

Anslutningen till ifrågavarande fortbildning syntes icke bliva större,
än att kursen härför på en enda plats torde fylla behovet, detta så mycket
mera som genomgången sådan fortbildning knappast torde hava något
sådant värde för den, som icke vunne inträde till högskolan, att den komme
att locka ett allt för betydande antal elever.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anför i förevarande avseende
följande.

Av motiveringen i P. M. framginge, att löneförmånerna för de två fasta
ämneslärarna vid kursen avsetts skola väl motsvara de löneförmåner,
som vöre tillförsäkrade de allmänna läroverkens adjunkter. Detta skulle
ock bliva fallet, därest det i P. M. framlagda förslaget i denna del godtoges.
Visserligen uppbure adjunkt för närvarande grundlön med 4,300
kronor jämte tre ålderstillägg å 500 kronor, vartill komme tillfällig löneförbättring
med lägst 600 kronor (å A- eller B ort) samt dyrtidstillägg enligt
grunderna för oreglerade verk, vadan den sammanlagda lön, å vilken
dyrtidstillägg utginge, sålunda för manlig adjunkt placerad å någon av
nämnda dyrorter utgjorde lägst 4,900 kronor och högst 6,400 kronor. Emellertid
vore att märka, att de båda ämneslärarna vid de föreslagna specialkurserna
skulle utöver ovan angivna löneinkomster äga åtnjuta provisorisk
avlöningsförbättring med 500 kronor eller med samma belopp, som
jämlikt kungörelsen 1929:244 tillkomme fast anställd manlig lärare vid
folkhögskola, där såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs, funnes
inrättade. Härigenom skulle ifrågavarande ämneslärare komma att intaga
en örn ock obetydligt högre löneställning än adjunkt vid allmänt läroverk.
Vid denna jämförelse hade hänsyn självfallet icke tagits till den provisoriska
löneförbättring, som jämväl tillkomme adjunkt, då sådan löneförbättring
utginge allenast till befattningshavare å F- och G-ort. I P. M.
hade icke angivits såsom anställningsvillkor genomgående av provårskurs,
något som utgjorde förutsättningen för erhållande av adjunktstjänst vid
statens allmänna läroverk. Med hänsyn härtill kunde det väl sättas i fråga,
örn de i P. M. föreslagna ämneslärarna borde i löneliänseende jämställas
med läroverksadjunkterna. Emellertid skulle åtminstone beträffande
den ene av dem, nämligen läraren i matematik m. m., såsom villkor
för anställning fordras avlagd högre vetenskaplig examen. Vad läraren
i tyska och engelska beträffade ansåges särskilda krav skola ställas å honom
med avseende å undervisningsskicklighet. Med hänsyn härtill funne
nämnden sig icke böra framställa någon särskild erinran mot de föreslagna
lönebeloppen. I detta sammanhang torde nämnden få påpeka, att förslaget
rörande bostadsersättning i viss mån innebure en avvikelse från vad
som i detta hänseende enligt 2 § av kungörelsen 1919: 864 gällde för lärare
vid folkhögskola så tillvida, att det i sagda författningsrum angivna ersättningsbeloppet
500 kronor vore att betrakta såsom minimiersättning.
Lönenämnden torde slutligen få erinra, att 1928 års lönekommitté i sitt den
21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavarna
vid undervisningsväsendet föreslagit, att jämväl lärare vid
folkhögskolorna skulle i likhet med de kommunala lärarna i allmänhet överföras
till det nya lönesystemet och därvid inordnas i lönegrad enligt den
av kommittén för det kommunala undervisningsväsendet föreslagna löne -

227

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

planen. Ett genomförande av detta förslag skulle uppenbarligen påkalla
en motsvarande ändring i lönesystemet för lärarna vid de i förevarande
P. M. omhandlade specialkurserna.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut finner sig beträffande lärarkompetensen
böra erinra, att anspråket på formell lektorskompetens torde vara
av mindre vikt än framstående, även genom provår styrkt, undervisningsskicklighet
och goda kunskaper i de olika ämnen, som skulle tilldelas
samma lärare. Dessa förutsättningar kunde ofta fyllas av en filosofie
magister med betyg i dessa ämnen. För underlättande av lärarnas rekrytering
och bibehållande vore det mycket önskvärt, att förmånen av tjänstårsberäkning
i största möjliga utsträckning tillerkändes dem.

Beträffande vad i P. M. föreslagits rörande undervisningsavgifter och
elev stipendier hava inga egentliga erinringar anförts. Skolöverstyrelsen
. har likväl ansett, att, örn bestämmelserna örn undervisningsavgifter avfattades
enligt förslaget i P. M., beslutet icke behövde underställas överstyrelsen
för godkännande.

Såsom jag ovan anfört, anser jag åstadkommandet av utbildningsmöjligheter
av den art, den föreslagna specialkursen avser att giva, vara ett viktigt
led i den högre lantbruksundervisningens reformering. Jag har likaledes
ovan uttalat mig för att specialkurser av det slag, som i förevarande
P. M. avses, böra upprättas. Lika med de i ärendet hörda myndigheterna
finner jag det i P. M. framlagda förslaget väl ägnat att i huvudsakliga
delar genomföras. I anslutning till vad däri anföres vill jag tillstyrka,
att för närvarande endast en dylik kurs inrättas. På de skäl, som
angivits dels av skolöverstyrelsen och dels av styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut,
bör enligt mitt förmenande denna kurs förläggas till en
folkhögskola. Avtal härom bör efter förslag av skolöverstyrelsen av
Kungl. Maj:t träffas med därtill lämplig folkhögskola. Därvid bör, såsom
skolöverstyrelsen antytt, tillses, att skolan i fråga är försedd med
tillräcklig utrustning för undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena.
Den specialkurs, vars inrättande jag sålunda förordar, torde böra
benämnas folkhögskolans specialkurs för lantbruksstuderande.

Det av lärarrådet vid Ultuna framlagda förslaget till ändring i kursplanen
för specialkursen synes mig icke böra föranleda till ändring av det
i P. M. upptagna förslaget. Även örn nämnda ändring vidtoges, skulle
den vid kursen meddelade undervisningen icke leda till sådana studentkunskaper,
som enligt gällande bestämmelser erfordras för avläggande av
studentexamen i vanlig ordning. Den examen, som enligt lärarrådets
förslag skulle komma till stånd, bleve under alla omständigheter en speciell
och i viss mån begränsad studentexamen. Förslagets genomförande
skulle följaktligen icke leda till en i principiellt avseende annorlunda beskaffad
examen, än den som följer av förslaget i P. M. Då jag anser detta
senare mera lämpat för det avsedda ändamålet, kan jag sålunda icke förorda,
att i detta avseende ändring sker. Ej heller synes det mig lämp -

Departements chefen.

228

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ligt att nu upptaga frågan, huruvida den, som avlagt avgångsexamen
från specialkurs, bör få bedriva naturvetenskapliga studier vid universitet.
Enligt mitt förmenande bör någon tids erfarenhet av specialkursen
först inhämtas, innan bär antydda fråga upptages till närmare övervägande.

Däremot finner jag de av skolöverstyrelsen gjorda erinringarna rörande
kursplanen värda beaktande. Men då de av överstyrelsen föreslagna ändringarna
icke inverka på lärarbehovet vid specialkursen och då slutligt
förslag till kursplan skall granskas och godkännas av skolöverstyrelsen,
synes ett närmare ingående på denna fråga icke vara erforderlig i detta
sammanhang. Skolöverstyrelsens förslag, att vitsord i avgångsexamen
i ämnenas muntliga behandling skall bestämmas av den lärare, som handhaft
undervisningen i vederbörande ämnen, vill jag förorda. Erinringarna
från överstyrelsens sida rörande förslaget, att vitsord i avgångsexamen
från specialkurs skola anses likvärdiga med vitsord i studentexamen på
reallinjen, torde däremot icke böra föranleda någon åtgärd.

Lika med de hörda myndigheterna vill jag biträda förslaget i P. M.
i vad det avser lärare vid specialkursen, deras kompetens och avlöning.
I detta sammanhang torde böra påpekas, att förslaget rörande de fasta
ämneslärarnas kompetens innebär, att i regel vederbörande skall hava genomgått
provårskurs. Skolöverstyrelsens förslag, att de fasta ämneslärarna
vid specialkursen skola tillerkännas pensionsrätt i statens pensionsanstalt,
biträdes av mig. Att redan nu stadga särskild rätt till tjänstårsberäkning
för dessa lärare, synes mig däremot icke lämpligt.

Vad i P. M. föreslagits rörande undervisningsavgifter och elevstipendier
föranleder ingen annan erinran från min sida, än att vad från skolöverstyrelsens
sida anförts i fråga örn besluts fattande örn undervisningsavgifter
torde böra iakttagas.

Vidkommande tidpunkten för den första specialkursens igångsättande
ansluter jag mig till det i P. M. framlagda förslaget, att början sker den
1 november 1931. Ävenledes biträder jag den meningen, att vid specialkursen
fi ån början inrättas saväl en första som en andra årskurs, till vilken
senare vid första läsårets början inträde skall kunna vinnas av elever,
som med goda vitsord genomgått övre avdelningens andra årskurs
å Vilans och Önnestads folkhögskolor. De, som under läsåret 1931/1932 genomgått
andra årskursen vid specialkursen, böra få avlägga avgångsexamen
utan hinder därav, att de endast genomgått en årskurs vid specialkursen.

Vad slutligen beträffar det statsbidrag, som bör beviljas för specialkursen,
ansluter jag mig till skolöverstyrelsens mening, att för varje kurs
lämnas ett fast statsbidrag. Detta bör beräknas så, att det innefattar hela
kostnaden för lärarlönerna, utom ålderstillägg och dyrtidstillägg. Med detta
beräkningssätt skulle det fasta statsbidraget bliva 18,600 kronor. Med

229

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

hänsyn till det av skolöverstyrelsen uttalade önskemålet, att ett mindre bidrag
även borde givas till undervisningsmaterial, förordar jag, att nämnda
bidrag avrundas till 19,000 kronor. För täckande av kostnaderna för
ålderstillägg och dyrtidstillägg böra även medel stå till förfogande. På
grund av att under det första året ålderstillägg näppeligen komma att utgå
och då dyrtidstilläggen kunna beräknas komma att uppgå till 2,820 kronor,
bör ett belopp av i avrundat tal 3,000 kronor tilläggas ovannämnda 19,000
kronor. I och för täckandet av statens kostnader för specialkursen torde
följaktligen böra anvisas ett extra förslagsanslag av 22,000 kronor. Från
detta anslag bör vederbörande folkhögskola få rekvirera medel för utbetalande
i förekommande fall av ålders- och dyrtidstillägg. Jag kommer senare
att göra hemställan örn anvisandet av nyssnämnda anslag för budgetåret
1931/1932. Till stipendier åt elever vid specialkursen, att utgå enligt
de i P. M. angivna grunderna, torde vidare böra anvisas ett extra
förslagsanslag av 7,500 kronor. Även härom kommer jag senare att göra
hemställan.

Anslagen synas mig böra upptagas under riksstatens nionde huvudtitel
i analogi med anslaget till arméns underofficersskola, till vilken anslag
upptages under fjärde huvudtiteln.

b. Lantbruksskolans högre kurs.

I förutnämnda inom jordbruksdepartementet upprättade P. M. rörande
möjligheterna att göra utbildningen av driftsledare vid det större jordbruket
mera praktiskt inriktad än vad den av högre lantbruksundervisningssakkunniga
föreslagna agronomkursen kan anses vara anföres i fråga om
fordringarna för inträde vid lantbruksskolans högre kurs (i P. M. benämnd
fortbildningskursen) följande.

Då det vore synnerligen viktigt, att eleverna vid denna kurs besutte en
viss allmän mognad, syntes en relativt hög inträdesålder böra fastställas.
Med hänsyn till att det kunde anses vara förmånligt, örn den inträdessökande
ett eller annat år innehaft anställning eller eljest varit verksam vid
jordbruk efter genomgången av lägre lantbruksundervisningsanstalt men
före inträdet vid fortbildningskursen, torde inträdesåldern icke kunna sättas
lägre än 22 år. I fråga örn de teoretiska förkunskaper, som kunde anses
erforderliga som villkor för inträde vid kursen, torde, i anslutning till
vad ovan i detta avseende anförts, i ämnena kemi, fysik och botanik icke
böra erfordras mera än att vederbörande väl inhämtat kursen i genomgången
lägre lantbruksanstalt, vilket syntes böra vitsordas genom kvalificerade
betyg. Men dessutom torde elevens allmänna förutsättningar för fortsatta
lantbruksstudier böra styrkas genom kvalificerade betyg från nämnda
anstalt i jämväl ämnena jordbrukslära och husdjurslära. Beträffande
ämnena modersmålet och matematik torde det, med hänsyn till dessa ämnens
betydelse i driftsledarens yrkesutövning och då fortsatt utbildning i

P. M. rörande
möjligheterna
att göra utbildningen
av
driftsledare
för det större
jord bruket
praktiskt
betonad.

Yttranden.

230 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

dessa ämnen icke torde böra ske i fortbildningskursen, icke kunna räcka
med vitsord från allenast lägre lantbruksundervisningsanstalt. Den inträdessökande
torde i dessa ämnen böra styrka sig äga insikter motsvarande
minst betyget godkänd i realexamen. Vidkommande slutligen den inträdessökandes
praktiska förtrogenhet med jordbruk torde ganska höga fordringar
böra uppställas. Minst tre års väl vitsordad jordbrukspraktik syntes
därför böra föreskrivas som inträdesvillkor. Givetvis borde kurs i
lantbruksskola få inräknas i dylik praktiktid. Inträdesvillkoren syntes
kunna sammanfattas sålunda:

_ 1- -^tt hava uppnått en ålder av 22 år samt vara befriad från värnpliktstjänstgöring
det år kursen genomgås.

2. Att hava genomgått tvåårig lantbruksskola eller ettårig lantbruksskola
eller lantmannaskolas längre kurs, varmed jämställes lantmannaskolas
huvudkurs jämte fortsättningskurs, samt från vederbörande skola
hava erhållit minst betyget med beröm godkänd i jordbrukslära, husdjurslära,
fysik, kemi och botanik.

3. Att kunna med företeende av vitsord, som av fortbildningskursens
styrelse godkännes, styrka sig äga insikter i modersmålet och matematik,
motsvarande minst betyget godkänd i realexamen.

4. Att under minst tre år hava med goda vitsord deltagit i praktiskt
jordbruksarbete, vari dock får inräknas den tid, då vederbörande genomgått
lantbruksskola.

Då vid en utbildning, som den här avsedda, resultatet icke komme alltför
mycket an på receptiv begåvning och förmåga att tillägna sig lärokursen
utan i ännu högre grad på praktisk läggning och lämplighet för yrket,
syntes det icke lämpligt, att, då flera inträdessökande anmälde sig än som
kunde mottagas, urvalet skedde efter vitsord örn teoretiska kunskaper.
Fastmer syntes urvalet böra ske så, att bland dem, som väl fyllde samtliga
inträdesvillkor, den borde äga företräde, som innehade goda vitsord om
praktisk duglighet och ledareegenskaper.

I de i anledning av förenämnda P. M. avgivna yttrandena hava de
föreslagna inträdesfordringarna i huvudsak tillstyrkts. Av vad sålunda
uttalats må följande anföras.

Lantbruksstyrelsen har ifrågasatt, huruvida det enligt promemorians
förslag stadgade kravet på minst tre års lantbrukspraktik utgjorde någon
garanti för förefintligheten hos de inträdessökande av den allsidiga jordbrukspraktik,
som vore en nödvändig förutsättning för en fullt tillfredsställande
driftsledarutbildning. Det syntes därför nödvändigt, att av
kursaspirant, som icke genomgått tvåårig lantbruksskola, borde krävas
vitsord örn kvalificerad praktik, som bevisligen inhämtats under lämpliga
förhållanden och i tillräckligt allsidig form.

Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen har intet att direkt invända
mot angivna inträdesfordringarna. Dock vore tveksamt, huruvida beträffande
förutbildningen lantmannaskolans längre kurs eller lantmannaskolans
huvud- och fortsättningskurs vore tillräckliga för inträde. Då de,
som genomgått dylik kurs, icke fått någon utbildning och övning i utställning
av arbetslag eller ledning av arbetsstyrka, torde kunna ifrågasättas,
örn icke genomgående av ett- eller tvåårig lantbruksskola borde vara en
oavvislig fordran för inträde. Den föreslagna fordran på praktiska förkunskaper
syntes väl avvägd, dock kunde ifrågasättas, huruvida icke det

231

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

vore lämpligt att såsom fordran uppställa, att av de tre årens praktik tre
månader skulle vara praktik i skogs- oell sågverksdrift.

Sveriges lantbrukslärare förbund har intet väsentligt att erinra mot de
föreslagna inträdesfordringarna. De kursdeltagare, som allvarligt aspirerade
på driftsledarplatser vid större jordbruk, torde av sig själva finna,
att vägen över tvåårig lantbruksskola vore den lämpligaste och tryggaste,
enär tyngdpunkten bos arbetsledarutbildningen under alla förhållanden
måste antagas komma att ligga hos nämnda skolor. Elever, som komme
från ett-årig lantbruksskola eller längre lantmannaskolekurs, avsåges ju
skola höra till det medelstora jordbruket och större bondebruket, men, örn
några av dem efter fortbildningskursens genomgående skulle vilja söka
driftsledarplatser vid större jordbruk, så borde det nog få förutsättas, att
deras förutgående treåriga praktik vore vunnen vid° större jordbruk —
men härom kunde näppeligen utfärdas några i detalj gående bestämmelser.
För blivande elever av denna kategori borde lämpligen hållas ett antal sommarplatser
öppna vid lantbruksskolan å Alnarp, så att de under sommaren
före fortbildningskursens genomgående finge komplettera sin teknik och
praktik. Då det vore önskligt, att flitiga och läraktiga unga män, som
med i P. M. angivna betyg i vissa ämnen genomgått tvåårig lantbruksskola
kunde vinna inträde i fortbildningskurs utan att nödgas spilla särskild
tid på andra förkunskapers inhämtande, torde i detta sammanhang
böra prövas, örn icke undervisningen i svenska och matematik vid de tvååriga
lantbruksskolorna kunde för de begåvade lärlingar, som så önskade,
inriktas på att motvärn betyget godkänd i realexamen.

De i förenämnda P. M. föreslagna inträdesfordringarna för inträde till
lantbruksskolans högre kurs synas mig väl avvägda, varför jag tillstyrker
desamma. Vad beträffar lantbruksstyrelsen uttalande, att vitsord borde
krävas örn kvalificerad praktik, synes mig i detta avseende icke kunna stadgas
mera, än att den inträdessökande skall kunna förete goda vitsord örn
sin jordbrukspraktik, varefter det får bliva kursledningens sak att bedöma,
huruvida praktiken i de särskilda fallen kan anses tillfyllest. Man torde
nämligen knappast kunna komma längre, med mindre kontroll från det
allmännas sida utövas rörande de inträdessökandes praktik, vilket torde
vara önskvärt men varom, såsom jag ovan angivit, jag icke nu är beredd
att framlägga förslag. Att, såsom förordas av svenska lantbrukstjänstemannaföreningen,
kräva, att viss del av jordbrukspraktiken skulle vara
praktik i skogs- och sågverksdrift, synes mig icke nödvändigt. Jag
anser mig ej heller böra tillstyrka en begränsning av rätten att vinna inträde
vid lantbruksskolans högre kurs så tillvida, att för inträde ovillkorligen
skulle erfordras genomgången lantbruksskolekurs. Visserligen torde
särskilt den, som efter utbildningens slut ämnar förskaffa sig anställning
som driftsledare, få räkna med, att förutbildningen i den tvååriga lantbruksskolan
i detta fall giver ett visst företräde. Men det torde, ej vara
rimligt att förhindra särskilt den, som avser att utbilda sig till självständig
brukare av ett medelstort jordbruk och som påbörjat sin utbildning i
lantmannaskola, att fullfölja utbildningen i förevarande kurs.

Departements chefen.

232

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

c. Mejeriundervisningen.

* fråga om elevernas vid en högre mejeriundervisningsanstalts förutbildning
hava högre lantbruksundervisningssakkunniga anfört i huvudsak
följande.

J^naaVarande b^ggdex den hö§re mejeriutbildningen på jämförelsevis
“ " ‘uf a*ronomiska förkunskaper. Sålunda skulle mejeristuderande
normait kumm förete vitsord örn minst två års jordbrukspraktik och vidare
fullständigt avgångsbetyg från agronomkurs. Med förbildningen på mejenområdet
vöre det däremot ofta sämre ställt. Visserligen fordrades för
inträde i konsulentkursens mejerilinje, att den sökande »allvarligt deltagit
uti alla vid ett mejeri förekommande göromål», men då bestämmelse saknades
örn viss minimitid, under vilken mejeripraktik skulle hava inhämtats,
vore det tydligt, att ifrågavarande praktik understundom kunde
vara nog sa bristfällig.1 Vid ordnandet av den högre mejeriundervisningen
syntes det till en början erforderligt, att nuvarande bestämmelse^
rörande elevernas förbildning underginge ändring. Sålunda syntes
bet nödvändigt, att krav uppställdes på jämförelsevis omfattande prakts
a forkunskaper på mejeriområdet. Enligt de sakkunnigas uppfattning
borde nämnda praktik omfatta en tid av i regel minst två år.

.Allmän agronomisk förbildning borde naturligtvis tillmätas ett icke
ringa varde för en blivande mejeriman. Med mejerihanteringens alltmer
tilltagande industrialisering och skiljande från praktiskt jordbruk vore
emellertid dylik förbildning mindre oumbärlig än tidigare varit fallet.

Med hänsyn till den avsevärda tid, agronomutbildningen toge i anspråk_

minst två års jordbrukspraktik och i regel två års teoretiska studier — syntes
det enligt, de sakkunnigas förmenande icke kunna anses rimligt att
for inträde vid mejerikursen i fortsättningen uppställa krav på avlagd
agronomexamen eller.däremot svarande allmänna agronomiska kunskaper.
JJäiemot borde viss i agronomutbildningen ingående undervisning, närmast
avseende mjölkproduktionen samt det ekonomiska utnyttjandet av
vid mejerihanteringen, erhållna biprodukter såsom kreatursfoder (speciellt
svinskötsel), obligatoriskt ingå jämväl i den högre mejeriutbildningen
Den högre mejeriundervisningen syntes böra i stort sett hållas på samma
niva som undervisningen vid en blivande lantbrukshögskola. I överensstämmelse
härmed torde även kraven på teoretiska förkunskaper hos eleverna
böra ställas lika höga. På grund av mejerihanteringens speciella
karaktär syntes det emellertid vara ändamålsenligt, att vid prövning av
inträdessökandes teoretiska förkunskaper examen från tekniskt gymnasium
likställdes med studentexamen. Vidare syntes det motiverat, att agronomisk
eller annan för mejerimannen värdefull utbildning i viss utsträckning
tillmättes betydelse såsom förbildning för studier på mejeriområdet.

För inträde såsom ordinarie elev i nu avsedda kurs för mejeriutbildning
borde sålunda enligt de sakkunnigas mening uppställas följande fordringar
på förbildning.

Teoretiska förkunskaper: avlagd studentexamen med minst betyget godkänd,
erhållet i examen eller vid komplettering till denna, i modersmålet,
tyska, engelska, geografi, matematik, fysik och kemi, därav sistnämnda''
ämne å reallinjen och övriga ämnen å latinlinjen B, eller fullständig exa1
Bestämmelserna härutinnan ändrade genom kungörelsen den 25 januari 1929 (nr 16).

233

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

men från tekniskt gymnasium med minst betyget godkänd i ovan angivna
ämnen, erhållet i examen eller vid komplettering till denna; dock att även
den, som icke avlagt någon av nämnda examina, bör kunna vinna inträde
såsom ordinarie studerande, därest han på sätt i det föregående anförts
vid redogörelse för lantbrukshögskola styrker sig äga nödiga förutsättningar
att bedriva studier vid kursen.

Praktiska förkunskaper: i regel två års väl vitsordad, allsidig mejeripraktik,
dock att en med godkända vitsord genomgången kurs vid lägre
mejeriskola bör få jämställas med lika lång mejeripraktik.

I de avgivna yttrandena framställas vissa erinringar mot de sakkunni- Yttranden.
gas förslag till inträdesfordringar vid den högre mejeriundervisningsanstalten
endast från två håll. Den speciella yrkesorganisationen på detta
område, Svenska mejerikonsulentföreningen, har icke funnit anledning
göra något uttalande på denna punkt.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,
att utom den av de sakkunniga föreslagna tvååriga mejeripraktiken borde
fordras minst ett års praktik inom jordbruk och husdjursskötsel samt sammanlagt
lika lång praktik å verkstad samt såsom mejerimontör.

Skånska agronomklubben har ansett, att den högre mejeriutbildningen
lämpligen borde organiseras såsom en fjärde studielinje vid lantbrukshögskolan.
Kraven på teoretiska förkunskaper borde då sättas lika för mejeristuderande
som för andra studerande vid högskolan. Däremot borde fordringarna
på föregående praktik avse sådan vunnen under minst två år
vid välskötta mejerier, varav ett år borde hava tillbringats vid särskilt utvalt,
kontrollerat mejeri.

Till det vid propositionen nr 249 till 1930 års riksdag angående den propositionen
högre lantbruksundervisningens ordnande fogade utdrag av statsråds- nr 349/1930.
protokollet yttrade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet rörande
kraven på förkunskaper för inträde vid den högre mejeriundervisningen
i huvudsak följande.

I fråga örn krav på teoretiska förkunskaper för tillträde till kurs för
högre mejeriutbildning anslöte departementschefen sig i stort sett till
de sakkunnigas förslag. I likhet med dem ansåge departementschefen
sålunda, att genomgången agronomkurs icke i fortsättningen borde betraktas
såsom den regelmässiga förutbildningen för inträde i högre mejerikurs.
Å andra sidan borde givetvis agronomisk examen tillmätas betydelse
för fortsatta studier på mejeriområdet, helst som åtskilliga befattningshavare
på detta område jämväl framdeles torde hava stor nytta
av viss agronomisk kompetens. Emellertid torde även i detta fall viss
jämkning i de sakkunnigas förslag till krav på teoretiska förkunskaper
vara erforderlig. Beträffande studenter torde sålunda böra uppställas
följande fordringar: avlagd studentexamen å real- eller latinlinjen med
minst betyget godkänd, erhållet i examen eller vid komplettering till
denna, i modersmålet, tyska eller engelska, matematik, fysik och kemi.

För dem, som avlagt fullständig examen från tekniskt gymnasium, torde
böra uppställas motsvarande fordringar på betyg i nu angivna ämnen.

I likhet med lantbrukshögskolan torde även den högre mejerikursen böra
stå öppen för studerande, som icke haft tillfälle avlägga studentexamen

Departementschefen.

234 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 143.

eller examen från tekniskt gymnasium men likväl kunde anses besitta
erforderliga förutsättningar att med framgång bedriva högre mejeristudier.
Beträffande dem, som ej avlagt agronomexamen, torde samma kunskapsmått
böra krävas som för inträde vid lantbrukshögskolan, dock
med undantag för ämnet biologi med hälsolära. För sistnämnda kategorier
av studerande torde samma kurser i gymnasieämnen böra stå öppna,
som enligt vad förut omförmälts borde anordnas närmast för aspiranter
till lantbrukshögskolan. Vad därefter anginge kravet på förutgående
mejeripraktik funne departementschefen de sakkunnigas förslag örn i regel
två års väl vitsordad, allsidig praktisk mejeriutbildning vara lämpligt
avvägt. Dock syntes det önskvärt, att nämnda praktik i allmänhet bleve
förlagd till särskilt utsedda elevmejerier, där elevutbildningen stöde under
kontroll av den högre mejerikursens ledning eller eventuellt någon
sammanslutning på mejeriområdet. Det torde icke vara anledning att i
detta sammanhang närmare ingå på denna fråga.

De skäl, som av mig ovan vid behandlingen av fordringarna för inträde
vid lantbrukshögskolan anförts rörande olämpligheten av att medgiva inträde
vid nämnda högskola åt den, som endast innehar kunskaper i matematik,
fysik och kemi i studentexamen å latinlinjen, gälla även i fråga
örn förkunskaperna vid den högre mejeriundervisningen. Jag förordar
därför, att för inträde vid den högre mejeriundervisningen bör fordras
kunskaper i modersmålet, tyska eller engelska, matematik, fysik och kemi
motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen, varav i fråga örn de
tre sistnämnda å reallinjen. Den, som genomgått den av mig ovan föreslagna
folkhögskolans specialkurs för lantbruksstuderande, synes mig
även böra äga rätt till inträde vid den högre mejeriundervisningen. På
min föredragning har numera Kungl. Majit (proposition 84/1931) föreslagit
riksdagen, bland annat, att anvisa medel till statsbidrag åt s. k.
elevmejerier. I nämnda proposition förutsättes, att såsom inträdesfordran
vid lägre mejeriskola för män skall gälla två års praktisk utbildning
vid elevmejeri jämte ett års förutbildning. Enligt mitt förmenande torde
det kunna ifrågasättas, huruvida icke i viss mån likartade fordringar
på praktiska förkunskaper böra uppställas vid den högre mejeriundervisningen.
Jag är dock icke beredd att nu framställa förslag härom.
I övrigt har jag i sak inga erinringar att göra mot de sakkunnigas förslag.

De inträdesfordringar vid den högre mejeriundervisningen, som av mig
förordas att i huvudsak gälla, kunna sammanfattas sålunda.

Kunskaper i modersmålet, tyska eller engelska, matematik, fysik och
kemi motsvarande minst betyget godkänd i studentexamen, varav i fråga
örn de tre sistnämnda ämnena å reallinjen. Dessa kunskaper skola styrkas
antingen genom betyg örn avlagd studentexamen å reallinjen eller
genom avgångsbetyg från folkhögskolas specialkurs för lantbruksstuderande
eller genom fullständig examen från tekniskt gymnasium — dock att

235

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

även vitsord, erhållet vid i laga ordning företagen fyllnadsprövning till
förenämnda examina får åberopas — eller på annat sätt, som av styrelsen
för den högre mejeriundervisningsanstalten kan godkännas.

Frågan örn de för inträde vid högre mejeriundervisningen erforderliga
praktiska förkunskaperna bör, såsom jag ovan förordat, tills vidare lämnas
öppen för fortsatt övervägande.

d. Trädgårdsundervisningen.

Beträffande''kravet på förkunskaper för inträde vid högre trädgårdskurs
hava högre lantbruksundervisningssakkunniga anfört följande.

För vinnande av inträde som ordinarie elev vid högre trädgårdskurs
borde fordras kunskaper motsvarande minst betyget godkänd i realexamen
i ämnena modersmålet, tyska, geografi, matematik och naturlära.
Därest nämnda kunskaper icke vitsordats genom avlagd realexamen
eller annan minst likvärdig examen, borde de i likhet med vad förut anförts
beträffande inträde i agronomkurs få styrkas även på annat sätt.

Därjämte borde inträdessökande helst hava genomgått tvåårig kurs
vid statlig eller statsunderstödd lägre trädgårdsskola (Alnarp, Experimentalfältet,
Adelsnäs, Härnösand1) samt därefter under minst ett års tid
halt praktisk sysselsättning inom trädgårdsyrket, helst i utlandet, därest
han icke redan före inträdet vid den lägre trädgårdsskolan haft anställning
vid utländsk trädgård.

Emellertid torde även person, som icke genomgått tvåårig kurs vid någon
av nyssnämnda lägre trädgårdsskolor, böra under vissa förutsättningar
kunna vinna inträde som ordinarie elev vid den högre trädgårdskursen.
Nu avsedd sökande borde kunna styrka, att han efter fyllda 18 år
under minst fyra år deltagit i instruktivt arbete inom trädgårdsodlingens
viktigaste grenar, varjämte han genom inträdesprövning inför skolans
lärare borde visa sig äga tillfredsställande kunskaper i den lägre trädgårdsskolans
läroämnen samt praktisk färdighet i utförandet av trädgårdsarbeten,
motsvarande den yrkesskicklighet, som borde fordras av en examinerad
trädgårdsmästare.

Rörande förevarande fråga har i de avgivna yttrandena endast lantbruksakademien
uttalat sig. Ur dess yttrande må här anföras följande.

Då eleverna vid de trädgårdsskolor, för vilka Kungl. Majit fastställt
reglemente, under sin tvååriga kurs inhämtat i allmänhet större kunskaper
i grundläggande ämnen, än som fordrades för realexamen, och de
vid denna kurs haft så lång förberedande utbildning och nått den ålder,
att avläggande av realexamen skulle förefalla onödigt betungande, syntes
det lämpligt, att avlagd examen från dylik trädgårdsskola med
minst betyget med beröm godkänd såväl i de olika trädgårdsämnena som
i svenska språket, matematik, fysik, kemi, botanik och zoologi ävensom i
förmåga att ordna och leda trädgårdsarbeten borde ersätta realexamen
som inträdesvillkor vid institutet. För övrigt torde kunskaperna i ett
främmande språk kunna begränsas till förmåga att ledigt översätta från

1 Trädgårdsskolan i Härnösand är avsedd att lörflyttas till Söråker.

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

Yttranden.

236

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

dotte! språk (tyska eller engelska till svenska), en färdighet, som vore
behövlig för studerande av utländsk facklitteratur och lätt förvärvades
av dem, vilka enligt sakkunnigas förslag idkat praktiska trädgårdsstudier
i utlandet.

För personer, som icke med nyssnämnda betyg genomgått tvåårig kurs
vid lägre trädgårdsskolan borde de av sakkunniga föreslagna inträdesfordringarna
kunna anses tillfredsställande, dock under förutsättning att den
mtradessökandes praktiska förutbildning i trädgårdsyrket motsvarade den
som sagda skolors nyssnämnda elever besutte.

1 sitt yttrande till statsrådsprotokollet i samband med hemställan örn
båtande av proposition till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens
ordnande förklarade sig dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
hava funnit de uppställda kraven på förkunskaper
för inträde vid högre trädgårdskurs väl avvägda.

Departements- Även jag finnér mig böra biträda de sakkunnigas förslag till fordringar
c efen. för inträde vid högre trädgårdskursen.

7, Undervisning och examina,

a. Lantbrukshögskolan.

brukLndlr- 1 överonsstämmclso med vad förut anförts, skulle lantbrukshögskolan
visnlngssak- hava till uppgift dels att meddela undervisning åt blivande befattningskunniga.
havare för konsulent- och lärarverksamheten m. m. inom jordbruket ävensom
åt blivande vetenskapsmän på jordbrukets område, dels att utgöra
en härd för lantbruksvetenskaplig forskning. Därjämte torde i viss mån
jämväl utbildning av driftsledare vid större jordbruk kunna påräknas
komma att äga rum vid lantbrukshögskolan.

Med avseende på undervisningsårets indelning vid lantbrukshögskolan
liava högre lantbruksundervisningssakkunniga framställt följande förslag.

Undervisningsåret vid högskolan syntes böra räknas från den 1 juli
samt omfatta tva terminer, nämligen en hösttermin och en vårtermin. Av
olika skäl syntes det emellertid lämpligt, att tidpunkten för nya studerandes
inträde vid högskolan bestämdes till den 1 november. Arbetsåret
vid jordbruket omfattade nämligen tiden 1 november—24 oktober.
För de studerandes, praktiska utbildning borde det vara till fördel, örn
nämnda utbildning icke behövde avbrytas före arbetsårets slut. Men även
för sådana studerande, som komme till högskolan direkt från agronomkurs
vid lantbruksskola, vilka kurser plägade avslutas i senare
hälften av oktober, vore det förmånligt, att inträdet vid högskolan kunde
ske omkring den 1 november. På grund av att endast ett begränsat antal
studerande årligen kunde vinna inträde vid högskolan ävensom med

237

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

hänsyn därtill, att ett rationellt bedrivande av studierna förutsatte, att
undervisningskurserna i viss utsträckning anordnades i en bestämd ordningsföljd,
torde det vara nödvändigt, att bela årskontingenten av ordinarie
studerande vid högskolan vunne inträde samtidigt. Även lör den högskolemässiga
lantbruksutbildningen vore somrarna värdefulla ur undervisningsynpunkt,
och liksom vid agronomkursen borde undervisningen därför
inställas högst tio veckor varje år, varjämte borde stadgas, att övningar
i viss utsträckning måtte kunna förläggas jämväl till nämnda ferietid.

I det föregående har redan framhållits, att vid högskolan möjlighet
skulle förefinnas att avlägga såväl lägre som högre examina. Med avseende
på undervisningens planläggning, graden av specialisering ävensom
andra för de olika examina speciella bestämmelser hava de sakkunniga
angivit riktlinjerna vid redogörelse för särskilda examina. Därvid göres
början med undervisningen för agronomisk ämbetsexamen, och angiva
de sakkunniga dess ändamål vara följande:

Undervisningen för agronomisk ämbetsexamen borde närmast vara avsedd
för utbildning av lantbrukslärare och konsulenter ävensom tjänstemän
inom lantbruksförvaltningen och andra jämförbara befattningshavare.
Det kunde även förväntas, att ett antal blivande driftsledare vid
större jordbruk skulle välja att å denna väg förskaffa sig sin utbildning.
Därjämte borde undervisningen tjäna såsom grundval för mera vetenskapligt
inriktade studier på lantbruksområdet.

Studietiden för ämbetsexamen hava av de sakkunniga beräknats till
normalt tre år.

Örn konsulentkursen jämte agronomkurs medräknades i nuvarande teoretiska
utbildningstid för lantbrukslärare och konsulenter, bleve denna tre
år. De sakkunniga ansåge, att den teoretiska fackutbildningen för ifrågavarande
befattningshavare — närmast av ekonomiska skäl — såvitt möjligt
icke heller i fortsättningen borde förutsättas i regel taga längre tid i
anspråk. Därest fordringarna på de studerandes teoretiska förkunskaper
höjdes på sätt ovan föreslagits och undervisningen under de tre åren i
följd planlades på ett ändamålsenligt sätt, torde också enligt de sakkunnigas
mening på denna tid en fullt tillfredsställande utbildning av de kategorier
av befattningshavare, det här gällde, kunna åstadkommas. Föreläsningar
och övningar torde sålunda böra planläggas för en normal studietid
för ämbetsexamen av tre år. På grund av den studiefrihet, som borde
råda vid högskolan, borde emellertid såväl kortare som längre tid kunna
ifrågakomma.

De sakkunniga hava därefter ingått på frågan örn olika befattningshavares
behov av specialisering i utbildningen vid högskolan och framlägga
i anslutning därtill förslag till olika studielinjer: jordbrukslinjen, husdjurslinjen
och den ekonomiska linjen.

Undervisningen för ämbetsexamen borde såsom nämnts i främsta rummet
avse utbildning av lantbrukslärare, konsulenter och tjänstemän inom
lantbruksförvaltningen. Särskilt de båda sistnämnda kategorierna av befattningshavare
hade behov av viss specialisering i studierna, med tyngd -

238

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

punkten förlagd till jordbrukslärans, husdjurslärans eller lantbruksekonomiens
område, allt efter inriktningen av deras senare verksamhet. Men
även för lantbrukslärare torde det vara värdefullt, att deras teoretiska utbildning
blivit mera grundlig inom något avgränsat område av lanthushållningen.

Vid studiernas bedrivande borde principiellt samma studiefrihet förefinnas
som vid universitet och liknande högskolor. Emellertid förelåge
vid den högre lantbruksundervisningen vissa omständigheter, som medförde,
att för ett rationellt bedrivande av studier fordrades, dels att ämnena
foges i en viss ordningsföljd och dels att åtminstone flertalet föreläsningar
gjordes obligatoriska. De vid lantbruksundervisningen förekommande
ämnena grepe nämligen på olika sätt in i varandra, så att fördjupade
studier i ett tillämpat ämne i regel förutsatte mera omfattande kunskaper
i ett eller flera grundläggande ämnen, varjämte den förefintliga
litteraturen på detta område ännu vore så pass knapp, att föreläsningar
ofta i viss utsträckning finge träda i litteraturstudiernas ställe. På grund
därav ansåge de sakkunniga, att ämbetsexamen borde omfatta vissa bestämda
betygskombinationer (studielinjer), varigenom garanti för en
ändamålsenlig specialisering vunnes. Studielinjerna borde lämpligen vara
tro med tyngdpunkten förlagd hos en till jordbrukslärans, hos en till husdjurslärans
och hos en till lantbruksekonomiens område. En sådan anordning
med fasta studielinjer borde givetvis icke medföra hinder för
studerande, som önskade avlägga en särskild kvalificerad examen, att fördjupa
sina studier på mer än ett av de tre huvudområdena. Härför torde
dock i allmänhet behövas längre studietid, än vad som normalt avsetts.

Av det nu sagda torde framgå, att undervisningen för ämbetsexamen i
första hand borde, för tillgodoseende av studiernas ändamålsenliga bedrivande,
organiseras på tre linjer, nämligen en jordbrukslinje, en husdjurslinje
och en ekonomisk linje. Inom varje sådan linje borde undervisningen
vara så omfattande, att den kunde tillgodose såväl den allmänna agronomiska
utbildningen som en efter vederbörandes behov avpassad specialutbildning.
Den allmänna agronomiska utbildningen borde enligt de sakkunnigas
mening hava den omfattning, att avlagd ämbetsexamen å endera avnyssnämnda
linjer gåva —vad kunskaper beträffade — kompetens att un-,
dervisa vid lägre lantbruksundervisningsanstalt icke blott i de ämnen,
i vilka mera specialiserade studier bedrivits, utan även i andra förekommande
fackämnen.1 Specialutbildningen å jordbruks- och husdjurslinjerna
borde till sin omfattning anpassas efter de krav, som nu för tiden ställdes
på de hos hushållningssällskapen anställda jordbruks- och husdjurskonsulenterna.
Å den ekonomiska linjen slutligen borde specialutbildningen
göras så omfattande, att studierna för examen normalt krävde lika
långt tid som å de båda övriga linjerna.

Även örn studierna för avläggande av ämbetsexamen i vida övervägande
antal fall syntes komma att ske inom någon av nu nämnda studielin -

1 Beträffande vissa vid lägre lantbruksundervisningsanstalt förekommande ämnen, som läge
mer eller mindre vid sidan av den egentliga lantbruksundervisningen, såsom husdjurens
hälso- och sjukvårdslära, trädgårdsskötsel och skogshushållning, kunde emellertid undervisningen
för agronomisk ämbetsexamen icke drivas så långt, att full kompetens såsom lärare
erhölles, enär därigenom hela planen för den högre lantbruksundervisningen skulle förryckas.
I nämnda ämnen torde också speciallärare i allmänhet kunna erhållas utan större svårighet.
Vad särskilt anginge skogshushållning, hade de sakkunniga sig bekant, att skogsvårdsstyrelserna
i regel vore intresserade av att ställa sina tjänstemän till förfogande för dylik undervisningsverksamhet.

239

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

jer, holle de sakkunniga dock före, att det borde stå studerande vid högskolan
fritt att efter inhämtat tillstånd bedriva dessa studier även med
annan lämplig ämneskombination, där de undervisningstekniska förutsättningarna
för ett sådant bedrivande av studierna förelåge.

Med avseende på antalet undervisningsämnen och deras benämning ävensom
undervisningsämnenas huvudsakliga innehåll (minimifordringar) för
olika studielinjer vid undervisningen för ämbetsexamen hava de sakkunniga
uppgjort förslag, som tillika angiver, i vilken utsträckning undervisningen
synes kunna vara gemensam för studerande, tillhörande olika studielinjer.
De sakkunniga häva först lämnat några förklaringar till förslaget.

Beträffande de i förslaget upptagna ämnena marklära, kulturteknik,
husdjurens anatomi och fysiologi samt nationalekonomi med. statistik angåve
den större kursen fordringarna för erhållande av betyget godkänd i
vederbörande ämne såsom examensämne, den mindre kursen däremot det
kunskapsmått i samma ämne, som borde fordras för ämbetsexamen av studerande,
för vilken ifrågavarande ämne icke inginge såsom examensämne.

I de fem huvudämnena — allmän jordbrukson, växtodlingslära, husdjurens
avels- och raslära, husdjurens utfodring och skötsel samt lantbruksekonomi
med handelslära — innefattade den för varje ämne först
nämnda kursen fordringarna för erhållande av betyget godkänd. Den
ytterligare i förslaget angivna undervisningen uti vart och ett av huvudämnena
avsåge tilläggskursen för betyget med beröm godkänd.

Vad slutligen anginge ämnena redskapslära, husdjurens hälso- och sjukvårdslära,
lantbruksbokföring och rättslära, i vilka undervisningen ävenledes
förutsattes vara av olika omfattning för olika studielinjer, torde böra
i betyget angivas, om den större eller mindre kursen inhämtats.

De sakkunnigas förslag beträffande undervisningens omfattning för
agronomisk ämbetsexamen framgår av följande sammanställning.

Undervisningsämnen och deras innehåll.

Matematik. I huvudsak en kurs i sannolikhetskalkyl och felutjämningslära
samt i behandling av statistiskt material, det senare i främsta
rummet hämtat från ärftlighetslärans och försöksväsendets områden.

Kursen bör vara gemensam för samtliga studerande.

Fysik och meteorologi. Studentkursen utvidgas beträffande värmeoch
elektricitetslära samt meteorologi.

Gemensam kurs.

Lantbrukskemi. 1) Allmän: studentkursen utvidgas, så att eleverna erhålla
grundligare insikter i teoretisk kemi och kolloidkemi samt i organisk
kemi, speciellt beträffande grupperna kolhydrat, fett, äggviteämnen och
andra för växt- och djurriket särskilt viktiga ämnen.

2) Speciell: omfattande huvudsakligen gödselmedlens och fodermedlens
sammansättning, egenskaper och framställningssätt.

I stort sett gemensam undervisning för samtliga studerande.

240

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Lantbruksbotanik. En relativt utförlig kurs i morfologi, anatomi, fysiologi
och ekologi samt i växtkunskap, särskilt beträffande de för jordbruket
ekonomiskt betydelsefulla växterna, och vidare i växtpatologi.

Kursen gemensam.

Bakteriologi. En kurs, omfattande bakteriernas allmänna egenskaperoch
livsvillkor, åkerjordens mikrobiologi samt mikrobiologiens tillämpning
på mjölkhushållningen och jordbrukets binäringar.

Kursen i huvudsak gemensam.

Allmän ärftlighetslära. I en för samtliga studerande gemensam kurs
meddelas undervisning örn de teoretiska grunderna för växt- och djurförädling.

Lantbrukszoologi. En för samtliga studerande gemensam kurs, omfattande
entomologi och lör övrigt jordbrukets skadedjur i allmänhet.

Marklära. Såsom inledning till markläran gives en kurs i geologi, därvid
huvudvikten lägges vid kvartärgeologien. I markläran behandlas markens
egenskaper från kemiska och fysikaliska synpunkter, med hänsyn tagen
jämväl till vissa biologiska företeelser i jorden.

Två skilda kurser, en större för studerande på jordbrukslinjen och en
mindre för övriga studerande, torde bliva erforderliga.

Allmän jordbrukslura, omfattande läran örn jordarterna samt jords bearbetning
och gödsling. I detta ämne ingår först och främst en för samtliga
studerande gemensam allmän kurs.

För de studerande på jordbrukslinjen tillkommer en kurs i allmän och
speciell försöksteknik (gpdslingsförsök), varjämte för dessa studerande
hallas ett antal specialföreläsningar, vilka i främsta rummet böra avse en
mera djupgående vetenskaplig behandling av begränsade delar av läroämnet,
olika under olika år. Litteraturanvisningar lämnas i fråga örn
hela ämnet.

Övningarna i ämnet böra till väsentlig del utgöras av undersökningsarbeten
av teknisk och ekonomisk art samt av försöksarbeten, utförda
av de studerande — var för sig eller i mindre grupper — under lärarens
ledning.

Växtodlingslära. Gemensam kurs, omfattande allmän och speciell växtodling.

För de studerande på jordbrukslinjen tillkommer en kurs i speciell försoksteknik
(växtodlingsförsök). Beträffande specialföreläsningar, litteraturanvisningar
och övningar gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts
under ämnet allmän jordbrukslära.

. Kulturteknik. Undervisningen bör omfatta läran örn mätningsmetoder,
jords torrläggning och bevattning samt övriga kulturtekniska åtgärder.

För de studerande på jordbrukslinjen bör undervisningen i ämnet vara
mera. djupgående än för övriga studerande. Endast en mindre del av undervisningen
torde kunna vara gemensam.

Redskapslära. En allmän kurs i ämnet, omfattande material och
maskinelement, motorer och arbetsmaskiner, ingår i samtliga studerandes
utbildning.

För de studerande på jordbrukslinjen tillkommer därutöver ytterligare
en kurs särskilt i elektroteknik och redskapsprovning.

Husbyggnadslära. En för samtliga studerande gemensam kurs, omfattande
materialier, byggnaders konstruktion och planläggning samt
kostnadsberäkningar, allt avseende lantmannabyggnader.

Husdjurens anatomi och fysiologi. En för studerande på jordbruks -

241

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

och ekonomiska linjerna gemensam kortfattad kurs, därvid huvudvikten
lägges på fysiologien.

För de studerande på husdjurslinjen bör kursen såväl i anatomi som
i fysiologi vara betydligt fullständigare, med särskild vikt lagd vid näringsomsättningens
och körtelsystemets fysiologi.

Husdjurens avels- och raslära. En för samtliga studerande gemensam
kurs i allmän och speciell avelslära, exteriörlära samt raslära.

För de studerande på husdjurslinjen tillkommer en ytterligare kurs,
omfattande tillämpad ärftlighetslära samt djurbedömning. Beträffande
specialföreläsningar, litteraturanvisningar och övningar i detta ämne
för husdjurslinjen gäller i tillämpliga delar vad ovan anförts under
ämnet allmän jordbrukslära.

Husdjurens utfodring och skötsel. Även i detta ämne gives en allmän
kurs, gemensam för studerande på de olika linjerna.

För de studerande på husdjurslinjen tillkommer en ytterligare kurs i
allmän och speciell försöksteknik (utfodringsförsök). Beträffande specialföreläsningar,
litteraturanvisningar och övningar gäller i tillämpliga
delar vad ovan anförts under ämnet allmän jordbrukslära.

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära. En kurs i allmän och speciell
hälso- och sjukvårdslära gives för de studerande på husdjurslinjen.

För övriga studerande inskränkes nyssnämnda kurs därigenom, att
vissa partier av ämnets speciella del irteslutas.

Mjölkhushållning. En för samtliga studerande gemensam kurs, omfattande
dels mjölkens produktion och egenskaper samt mjölkhygien, dels
mjölkens avsättning och tekniska användning.

Nationalekonomi med statistik. En allmän kurs, omfattande dels nationalekonomiens
teori, med framhållande av de kapitel, som äro av särskild
betydelse för de lantbruksekonomiska studierna, dels tillämpad nationalekonomi
(ekonomisk politik), i första hand avseende jordbruket. Redogörelse
för jordbruksstatistikens metoder och resultat.

För de studerande på den ekonomiska linjen tillkommer en mera djupgående
kurs främst i de delar av ämnet, vilka äro av särskild betydelse
såsom underlag för ett grundligare studium av lantbruksekonomien.

Lantbruksekonomi med handelslära. En för samtliga studerande gemensam
kurs, jämväl omfattande kortfattad redogörelse rörande utländska
jordbruksförhållanden, särskilt inom jordbrukets viktigare exportområden.

För de studerande på den ekonomiska linjen tillkommer ytterligare
undervisning, särskilt avseende taxationsläran, produktionens inriktning
och intensitet under olika förutsättningar samt jordbrukets handelsförhållanden,
varjämte för dessa studerande hålles ett antal specialföreläsningar,
vilka i främsta rummet böra avse en mera djupgående
vetenskaplig behandling av begräpsade delar av läroämnet, olika under
olika år. Litteraturanvisningar lämnas i fråga om hela ämnet.

övningarna i ämnet böra till väsentlig del utgöras av undersökningsarbeten
och beräkningar av ekonomisk art samt av seminarieövningar.

Lantbruksbokföring. Undervisningen i ämnet meddelas huvudsakligen
i form av övningar. En för samtliga studerande gemensam kurs.

En särskild kurs för studerande på den ekonomiska linjen för fördjupning
av kunskaperna i ämnet.

Rättslära. En för samtliga studerande gemensam kurs rörande de delar
av ämnet, som för jordbruket äro av särskild betydelse.

Bihang lill riksdagens protokoll I0HI. I sami. 125 haft. (Nr Vill.)

242

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

För de studerande på den ekonomiska linjen tillkommer en särskild
kurs i förvaltningsrätt m. m.

Trädgårdsskötsel. En för samtliga studerande gemensam kortfattad
kurs. __ _

Skogshushållning. En för samtliga studerande gemensam kurs i egentlig
skogshushållning och skogsteknologi.

Pedagogik. En gemensam kurs, omfattande föreläsningar och skriftliga
övningar, de senare med hänsyn tagen jämväl till lantbruksjournalistiken.

Tillfällen till muntliga övningar givas bland annat vid de under vederbörande
lärares ledning stående seminarieövningarna i huvudämnena.

I fråga örn planläggningen av undervisningen för ämbetsexamen hava
de sakkunniga anfört följande.

I jämförelse med förhållandet vid agronomkurs borde undervisningen
för ämbetsexamen i betydligt större utsträckning bygga på elevernas
självstudier. Antalet föreläsningstimmar bleve därför proportionsvis
lägre än i agronomkursen, under det att mera tid borde anslås för litteraturstudier
i olika ämnen.

övningskurser, demonstrationer och seminarieövningar borde tillmätas
stor betydelse vid undervisningen. Deras uppgift borde i väsentlig grad
vara att fostra de studerande till mera självständig studieverksamhet.
Särskilt gällde detta beträffande övningarna i huvudämnena.

Undervisningen för ämbetsexamen borde i överensstämmelse med vad
ovan sagts planläggas så, att under första året huvudvikten lades vid
de grundläggande ämnena. Under andra året påbörjades undervisningen
i de fem huvudämnena, d. v. s. ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära,
husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och
skötsel samt lantbruksekonomi, samtidigt som undervisningen i övriga
tillämpade ämnen avslutades. Tredje året ägnades huvudsakligen åt
huvudämnena inom de olika linjerna.

De sakkunnigas förslag med avseende på undervisningens allmänna
planläggning, det ungefärliga antalet undervisningstimmar i varje
ämne ävensom graden av specialisering vid de olika utbildningslinjerna
belyses närmare av efterföljande tabell. De sakkunniga hava framhållit,
att vid närmare utformande av ifrågavarande undervisning åtskilliga
jämkningar kunna visa sig erforderliga.

Schematiskt förslag till studieplan.

Antalet undervisningstimmar i olika ämnen i treårig kurs för ärabetsexamen.1

7
81
9 ■
10
lil

is|

luj

lisi

lisi
j i 9

J20
j 2 1 j

I 22

t-23

24,

Matematik....................................

Fysik och meteorologi.....................

Lantbrukskemi..............................

Lantbruksbotanik..........................

Bakteriolog! ...............................

Allmän ärftlighetslära....................

Lantbrukszoologi..........................

Marklära......................................

Allmän jordbrukslära...................

Växtodlingslära.............................

Kulturteknik..............................

Redskapslära...............................

Husbyggnadslära ..........................

Husdjurens anatomi och fysiologi ■

Husdjurens avels- och raslära........

Husdjurens utfodring och skötsel
Husdjurens hälso- och sjukvårdslära

Mjölkhushållning .........................

Nationalekonomi och statistik ........

Lantbruksekonomi med handelslära

Lantbruksbokföring.......................

Rättslära.....................................

Trädgårdsskötsel ..........................

Skogshushållning ..........................

Pedagogik ...................................

	Jord	brukslinjen			Hus	l j u r s 1 i n	j e n		E	rönö	m i s k	a 1	n j e n	7
Första året	Andra	året	Tredje	året	Första året	Andra	året	Tredje	året	Första året	Andra	året	Tredje	året
Förd.	Övn.B	Förd.	Övn.	Förd.	Övn.	Förel.	Övn.	Förel.	Övn.	Förel.	Övn.	Förd.	Övn.	Förel	Övn.	Förel.	Övn.
30	15					30	15					30	15					1
50	50					50	50					50	50					2
90	180					90	180					90	180					3
120	120					120	120					120	120					4
35	60					35	60					35	60					5
30	10					30	10					30	10					6
20	10					20	10					20	10					7
90	70					40	20					40	20	70	40			8
	70	40	70	130			70	40							9
		40	40	100	130			40	40	30				40	40	100	130	10
50	100	50	120			50	100					50	100	40				11
		70	100					40	60					60			12
		40	80					40	80					40	80			13
35	35					70	70	30	80			35	35					14
70	40					70	40	70	130			70	40			15
		40	40	30				40	40	100	130			40	40	30		16
		20	10					30	15					20	10			17
		50	15					50	15					50	15			18
50					50						90	20			130	80	1 9
20		60	40	60	60	20		60	40	60	60	20		60	80	2 0
		80						80						80		50	21
			50	25					50	25					90	50	22
10	10					10	10					10	10					23
	50						50						50			15	24
			10	15					10	15					10	25
630	660	560	605	320	360	615	645	520	530	320	360	620	630	480	485	360	325

1 Utöver nedan angivna undervisningstimmar bör för vissa ämnen tillkomma ett antal exkursioner. Det bar emellertid icke ansetts erforderligt att

i förevarande studieplan angiva den härför behövliga tiden. .. ....... ...

s Det har förutsatts, att studierna för betyget med beröm godkänd avse — jämte lantbruksekonomi med handelslara — amnet vaxtodlingslara.
Antalet undervisningstimmar ändras emellertid icke, örn växtodlingslära utbytes emot allmän jordbrukslära eller husdjurens utfodring och skötsel. Dock
är det tänkbart, att i senare fallet tillkommer någon ökning av kursen i respektive marklära och djurens anatomi och fysiologi.

s Under rubriken övningar hava här och i det följande sammanförts icke endast olika slags verkliga övningar, såsom laborationer, fältmätning och
ritning, dissektioner, skriftliga övningar och seminarieövningar m. m., utan även rena demonstrationer, därest dessa icke ske i samband med föreläsning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

244 Kungl. Martts proposition Nr 143.

Vad därefter angår de olika undervisningsämnenas inbördes ställning
vid utbildningen hava de sakkunniga indelat dem i tre kategorier, som
tillmätas olika vikt.

Av den lämnade redogörelsen för förslaget rörande undervisningen för
ämbetsexamen framginge, att antalet undervisningsämnen vid varje utbildningslinje
skulle bliva 25. Av dessa vore visserligen åtskilliga varandra
ganska närstående, men de sakkunniga hade likväl ansett det vara
lämpligt att rubricera dem såsom särskilda ämnen. Det vore tydligt, att
en studerande icke under loppet av tre år skulle hinna med att mera ingående
studera samtliga dessa 25 ämnen. De sakkunniga holle också
före, att studierna i största möjliga utsträckning borde koncentreras på
sådana tillämpade ämnen, som vore av särskild betydelse för jordbruket.
I överensstämmelse härmed hade de sakkunniga tänkt sig en uppdelning
av undervisninpämnena på tre kategorier. Den ena av dessa borde omfatta
sådana viktigare undervisningsämnen, som kunde anses böra företrädas
genom professur. Med något undantag borde endast dessa ämnen
betecknas såsom verkliga examensämnen. Härav följde även, att längre
gående studier för ämbetsexamen i regel borde begränsas till dessa ämnen.
Enligt de sakkunnigas mening borde sålunda följande ämnen betecknas
såsom examensämnen, nämligen: lantbrukskemi, lantbruksbotanik,
marklära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära, kulturteknik,
husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens avels- och raslära, husdjurens
utfodring och skötsel, nationalekonomi med statistik samt lantbruksekonomi
med handelslära. Av nämnda examensämnen förutsattes samtliga
utom nationalekonomi med statistik skola företrädas av professur.

Av examensämnena vore fem att anse såsom särskilt viktiga, nämligen
allmän jordbrukslära, växtodlingslära, husdjurens avels- och raslära,
husdjurens utfodring och skötsel samt lantbruksekonomi. Dessa fem ämnen
syntes därför böra benämnas huvudämnen.

En annan kategori av undervisningsämnen utgjordes av sådana, som
visserligen i och för sig intoge en självständig ställning vid undervisningen,
men vilka likväl kunde anses vara av mindre framträdande betydelse.
I dessa ämnen borde enligt do sakkunnigas mening undervisningen
icke drivas längre än som erfordrades för att de studerande skulle
kunna bibringas med hänsyn till utbildningens allmänna syfte nöjaktiga
kunskaper.

Den tredje kategorien av undervisningsämnen återigen omfattade sådana
ämnen, som antingen vore av grundläggande betydelse för studiet
av annat undervisningsämne eller också på annat sätt hade nära sam
band med dylikt viktigare ämne. I denna tredje grupp av ämnen syntes
endast böra anordnas propedeutiska kurser. ,

I anslutning till vad salunda anförts torde följande allmänna grunder
böra föreskrivas för examinationen:

För varje såsom examensämne angivet ämne bör finnas till omfånget
olika kurser för betygen godkänd, med berömd godkänd och berömlig.
Beträffande övriga å schemat förekommande mera självständiga ämnen
bör undervisningen hava till syfte att bibringa eleverna ett bestämt mått
av kunskaper. Olika betyg böra sålunda icke förekomma i dessa ämnen.

De sakkunniga hava därefter behandlat frågan örn specialisering i studierna
och sättet för kunskapernas vitsordande i examen beträffande undervisningsämnen
av olika kategorier.

245

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Specialiseringen i studierna för ämbetsexamen borde till väsentlig del
avse huvudämnena. Sålunda borde för examen krävas kunskaper motsvarande
den större kurs i två av huvudämnena, som erfordrades för erhållande
av hetyget med berömd godkänd i dessa ämnen, nämligen antingen
i allmän jordbrukslära och växtodlingslära (jordbrukslinjen) eller
i husdjurens avels- och raslära samt husdjurens utfodring och skötsel
(husdjurslinjen) eller i lantbruksekonomi med handelsidk samt ettdera
av ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära eller husdjurens utfodring
och skötsel (den ekonomiska linjen). Med nämnda undantag borde
för examen fordras betyg örn godkända kunskaper i samtliga till vederbörande
studielinje hörande obligatoriska examensämnen.

Enär det för utvecklande av den studerandes förmåga att bedriva
mera självständig studieverksamhet torde vara önskvärt, att han under
utbildningstiden mera ingående finge sysselsätta sig med studiet av ett
av huvudämnena, syntes det vara lämpligt att såsom särskilt examensvillkor
föreskriva, att den studerande skulle inom området för ett av de
huvudämnen, i vilka han bedreve mera omfattande studier för ämbetsexamen,
utarbeta en skriftlig uppsats av beskaffenhet att kunna av vederbörande
lärare godkännas. För studerande å den ekonomiska linjen borde
dock den ytterligare begränsningen i ämnesval göras, att uppsatsen
skulle hänföra sig till ämnet lantbruksekonomi med handelslära, Uppsatsens
titel borde angivas i examensbetyget.

För examen borde vidare fordras, att den studerande avlagt tillfredsställande
kunskapsprov i vart och ett av övriga mera självständiga ämnen
inom vederbörande studielinje, i vilka särskild undervisning'' anordnades
vid högskolan.

Därjämte borde stadgas, att studerande, för rätt att undergå tentamen
i vissa av förberörda ämnen — i vissa fall redan för rätt att deltaga
i den fortsatta undervisningen — skulle hava att förete intyg, att
han på tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid av högskolan
anordnad propedeutisk kurs i ett eller flera sådana ämnen, vilka
vöre av särskild betydelse för studiet av ifrågavarande ämne eller i
övrigt hade nära samband därmed. _

För betyg eller intyg i ett visst ämne borde i allmänhet fordras, bland
annat, att den studerande deltagit i till ämnet eventuellt hörande övningar.

Härutöver hade de sakkunniga beträffande de särskilda studielinjerna
för agronomisk ämbetsexamen föreslagit följande speciella bestämmelser.

1. Jordbrukslinjen.

Följande examensämnen böra vara obligatoriska:

1) Lantbrukskemi.

2) Lantbruksbotanik.

3) Marklära.

4) Allmän jordbrukslära.

5) Växtodlingslära.

6) Kulturteknik.

7) Husdjurens avels- och raslära.

8) Husdjurens utfodring och skötsel.

9) Lantbruksekonomi med handelslära.

246

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Följande ämnen böra vara valfria såsom examensämnen: 1

1) Husdjurens anatomi och fysiologi.

2) Nationalekonomi med statistik.

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i ämnena
allmän jordbrukslära och växtodlingslära samt minst betyget godkänd i
övriga här ovan såsom obligatoriska angivna examensämnen.

Det erforderliga skriftliga examensarbetet bör hänföra sig till ettdera
av ämnena allmän jordbrukslära och växtodlingslära.

Därjämte bör för examen fordras vitsord örn godkända insikter i följande
ämnen: bakteriolog^ redskapslära (större kursen), husbyggnadslära,
mjölkhushållning, rättslära (mindre kursen), trädgårdsskötsel, skogshushållning
och pedagogik.

Slutligen bör studerande på jordbrukslinjen genom särskilda intyg
styrkt sig hava pa ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen
vid de av högskolan anordnade propedeutiska kurserna i följande ämnen:
matematik, fysik och meteorologi, allmän ärftlighetslära, lantbrukszoologi,
husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens hälso- och sjukvårdslära
(mindre kursen), nationalekonomi med statistik samt lantbruksbokföring
(mindre kursen). Nämnda propedeutiska kurser böra anordnas vid
sådan tidpunkt, att syftet med dem blir fullt tillgodosett. Därvid är att
iakttaga, att de kunskaper, kursen i matematik avser att giva, äro av
betydelse vid studiet av bland annat allmän ärftlighetslära, allmän jordbrukslära,
växtodlingslära, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring
och skötsel samt nationalekonomi med statistik. Undervisningen
i fysik är av betydelse närmast för studiet av redskapslära, marklära och
allmän jordbrukslära, undervisningen i allmän ärftlighetslära för studiet
av växtodlingsläran och husdjurens avels- och raslära, undervisningen
i husdjurens anatomi och fysiologi för studiet av husdjurens avels- och
raslära samt husdjurens utfodring och skötsel.

Vidare står undervisningen i lantbrukszoologi i nära samband med studierna
i lantbruksbotanik (växtpatologi), undervisningen i husdjurens
hälso- och sjukvårdslära med studierna i husdjurens utfodring och skötsel,
undervisningen i nationalekonomi med statistik och lantbruksbokföring
slutligen med studierna i lantbruksekonomi.

2. Husdjursihl,jerl.

Följande examensämnen böra vara obligatoriska:

1) Lantbrukskemi.

2) Lantbruksbotanik.

3) Allmän jordbrukslära.

4) Växtodlingslära.

5) Husdjurens anatomi och fysiologi.

6) Husdjurens avels- och raslära.

7) Husdjurens utfodring och skötsel.

8) Lantbruksekonomi med handelslära.

Följande ämnen böra vara valfria såsom examensämnen:1

1) Marklära.

2) Kulturteknik.

3) Nationalekonomi med statistik.

1 I dessa ämnen är en mindre studiekurs obligatorisk.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 247

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i ämnena
husdjurens avels- och raslära och husdjurens utfodring och skötsel samt
minst betyget godkänd i övriga här ovan såsom obligatoriska angivna

examensämnen. .

Det erforderliga skriftliga examensarbetet bör hänföra sig till ettdera
av ämnena husdjurens avels- och raslära och husdjurens utfodring och
skötsel.

Därjämte bör för examen fordras vitsord örn godkända insikter i följande
ämnen: bakteriologi, marklära, kulturteknik, redskapslära (mindre
kursen), husbyggnadslära, mjölkhushållning, rättslära (mindre kursen),
trädgårdsskötsel, skogshushållning och pedagogik.

Slutligen bör studerande på husdjurslinjen genom särskilda intyg styrkt
sig hava på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid
de ovan för jordbrukslinjen föreskrivna propedeutiska kurserna (med undantag
för husdjurens anatomi och fysiologi, vilket ämne å husdjurslinjen
bör vara obligatoriskt examensämne), dock att i ämnet husdjurens hälsooch
sjukvårdslära undervisningen bör avse den större kursen.

.9. Den ekonomiska linjen.

Följande examensämnen böra vara obligatoriska:

1) Lantbrukskemi.

2) Lantbruksbotanik.

3) Allmän jordbrukslära.

4) Växtodlingslära.

5) Husdjurens avels- och raslära.

6) Husdjurens utfodring och skötsel.

7) Nationalekonomi med statistik.

8) Lantbruksekonomi med handelslära.

Följande ämnen böra var valfria såsom examensämnen:1

1) Marklära.

2) Kulturteknik.

3) Husdjurens anatomi och fysiologi.

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i ämnet lantbruksekonomi
med handelslära och i ettdera av ämnena allmän jordbrukslära,
växtodlingslära och husdjurens utfodring och. skötsel samt minst betyget
godkänd i övriga här ovan såsom obligatoriska angivna examens aIDet

erforderliga skriftliga examensarbetet bör hänföra sig till ämnet
lantbruksekonomi med handelslära. . . ....

Därjämte bör för examen fordras vitsord örn godkanda insikter i följande
ämnen: bakteriologi, marklära, kulturteknik, redskapslära (mindre
kursen), husbyggnadslära, mjölkhushållning, rättslära (större kursen),
trädgårdsskötsel, skogshushållning och pedagogik.

Slutligen bör studerande å den ekonomiska linjen genom särskilda intyg
styrkt sig liava på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen
vid de ovan för jordbrukslinjen föreskrivna propedeutiska kurserna
(med undantag för nationalekonomi med statistik, vilket ämne å den ekonomiska
linjen bör vara obligatoriskt examensämne), dock att i ämnet
lantbruksbokföring undervisningen bör avse den större kursen. Med avseende
på tiden för de propedeutiska kursernas anordnande galler i tilllämpliga
delar vad ovan anförts beträffande jordbrukslinjen.

1 I dessa ämnen är en mindre studiekurs obligatorisk.

248

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

För möjliggörande redan på ett tidigt stadium av längre gående specialisering
i studierna, än som kan komma i fråga för ämbetsexamen, hava
de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att vid sidan av denna inrättas en
annan examen, som lämpligen ansetts böra benämnas agronomi kandidatexamen.
I fråga örn allmänna bestämmelser för sistnämnda examen hava
de sakkunniga framhållit i huvudsak följande.

kandidatexamen borde icke medföra behörighet att innehava
befattning, som krävde allman agronomisk utbildning, sådan som lanteö^ännd^aff^
komsulentbefattning, utan närmast vara avsedd att utbruksområdet1
* * * * ^ f°rtsatta mera vetenskapligt inriktade studier på lant aJ

klkäcklig specialisering torde det vara önskvärt, att
Sif™ f°r k^datexamen kunde bedrivas på två olika linjer med inriktning
pa respektive jordbruks- och husdjursområdet. Däremot torde det
enligt de sakkunnigas förmenande icke vara lämpligt, att nu avsedda studier
omfattade jämnväl en ekonomisk linje. Fruktbärande studier i lant agronomutbildning6

“mligen fÖrU‘Sä“a'' a“ dra benande agde allmän

Studier för agronomi kandidatexamen borde kunna bedrivas i flertalet
av de vid högskolan förekommande undervisningsämnena. I regel torde
val undervisningen kunna vara gemensam för studerande på kandidat- och
magisterstadiet. Dock vöre det tänkbart, att för kandidatexamen kunde
behova tillkomma ytterligare föreläsningsserier och övningskurser, liksom
kraven pa litteraturstudiernas omfattning i olika ämnen givetvis icke behövde
stallas lika for de båda examina.

Med avseende på de båda föreslagna studielinjerna för agronomi kandidatexamen
föreslå de sakkunniga följande särskilda bestämmelser.

1. J ordbrukslinjen.

Följande ämnen böra vara examensämnen:

1) Lantbrukskemi.

2) Lantbruksbotanik.

3) Marklära.

4) Allmän jordbrukslära.

5) Växtodlingslära.

6) Kulturteknik.

7) Ärftlighetslära (universitetsämne).

Av dessa ämnen böra de fem förstnämnda vara obligatoriska Av de två
sistnämnda ämnena bör minst ett ingå i examen, därvid den studerande
bor aga att själv välja mellan dem.

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i tre examensamnen
och minst betyget godkänd i tre andra examensämnen. I minst ett
av examensämnena bör fordras ett mera självständigt skriftligt examensarbete.

Därjämte bör för examen fordras vitsord örn godkända insikter i bakteriolog!
och redskapslära samt delar av lantbruksekonomi

Stigen bör examinand genom särskilda intyg styrkt sig hava på ett
tiillredsstallande satt tillgodogjort sig undervisningen vid de propedeutiska
kurserna i matematik, fysik och meteorologi, allmän ärftlighetslära
(därest amnet icke väljes såsom examensämne) och lantbrukszoologi.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

249

2. Husdjur slin jert.

Följande ämnen böra vara examensämnen:

.1) Lantbrukskemi.

2) Husdjurens anatomi och fysiologi.

3) Husdjurens avels- och raslära.

4) Husdjurens utfodring och skötsel.

5) Lantbruksbotanik.

6) Ärftlighetslära (universitetsämne).

Av dessa ämnen böra de fyra förstnämnda vara obligatoriska. Av de
två sistnämnda ämnena bör minst ett ingå i examen, därvid den studerande
bör äga att själv välja mellan dem.

För examen bör fordras minst betyget med beröm godkänd i tre examensämnen
och minst betyget godkänd i två andra examensämnen. I
minst ett av examensämnena bör fordras ett mera självständigt skriftligt
examensarbete.

Därjämte bör för examen fordras vitsord örn godkända insikter i bakteriolog!
och mjölkhushållning samt delar av redskapslära och lantbruksekonomi.

Slutligen bör examinand genom särskilda intyg styrkt sig hava på ett
tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de propedeutiska
kurserna i matematik, fysik, allmän ärftlighetslära (därest ämnet
icke väljes såsom examensämne) samt husdjurens hälso- och sjukvårdslära.

Beträffande de i agronomie kandidatexamen förekommande examensämnena
är att märka, att ämnet ärftlighetslära icke förutsättes vara företrätt
genom professur vid lantbrukshögskolan, varför beträffande detta ämne
sådan anordning är erforderlig, att ämnet kan studeras och tentamen däri
avläggas inför lärare vid universitet eller därmed likställd högskola. Härför
kräves givetvis medverkan från universitetsmyndigheternas sida.

Såsom förut anförts, hava de sakkunniga vidare föreslagit inrättandet
vid lantbrukshögskolan av en högre examen, benämnd agronomie licentiatexamen.
Beträffande ifrågavarande examen hava de sakkunniga anfört i
huvudsak följande.

För utbildande av vetenskapsmän och främjande i övrigt av forskningsverksamheten
på jordbruksområdet borde vid lantbrukshögskolan beredas
möjlighet för härför lämpade elever att idka mera vetenskapligt inriktade
studier än som kunde komma i fråga för kandidat- och ämbetsexamina.
Framgångsrika dylika studier borde kunna vitsordas genom
avläggande av agronomie licentiatexamen.

En på förut angivet sätt beskaffad agronomisk ämbetsexamen borde
vara lämpad att utgöra grund för fortsatta studier inom lantbruksvetenskaperna.
Det torde sålunda vara berättigat, att studierna för agronomie
licentiatexamen kunde bygga direkt på avlagd agronomisk ämbetsexamen.
Därjämte borde naturligtvis avlagd agronomie kandidatexamen kunna utgöra
grundval för högre lantbruksstudier.

Agronomie licentiatexamen borde kunna avläggas i sådana ämnen, som
angivits såsom examensämnen för agronomisk ämbetsexamen, nämligen
lantbrukskemi, lantbruksbotanik, marklära, allmän jordbrukslära, växtodlingslära,
kulturteknik, husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens avelsoch
raslära, husdjurens utfodring och skötsel, nationalekonomi samt lantbruksekonomi.
Av dessa examensämnen förutsattes ämnet nationalekono -

250

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vala föieträtt genom professur vid lantbrukshögskolan, varför beträffande
detta ämne sådan anordning vore erforderlig, att ämnet kunde
studeras och tentamen däri avläggas inför lärare vid universitet eller
därmed, likställd högskola. Två andra ämnen, som vore av grundläggande
betydelse för vissa lantbruks vetenskaper, ärftlighetslära och statistik, borde
på grund därav ävenledes kunna förekomma såsom ämnen i licentiatexamen.
Beträffande dessa ämnen borde vidtagas liknande anordning,
som ovan ifrågasatts för ämnet nationalekonomi.

På grund av att lantbruksvetenskaperna till väsentlig del vore att betrakta
såsom tillämpade ämnen, ansåge de sakkunniga det vara erforderligt,
att agronomi^ licentiatexamen omfattade två ämnen. Först därigenom
torde garanti vinnas, att den vetenskapliga fördjupningen omfattade
tillräckligt stort kunskapsområde. Av de i licentiatexamen ingående äm
nena borde ett betecknas såsom huvudämne oell det andra såsom biämne. I
huvudämnet borde studierna omfatta minst den kurs, som erfordades för
erhållande av betyget med beröm godkänd, och i biämnet minst den kurs,
som erfordrades för betyget godkänd. I regel torde väl studierna komma
att läggas så, att ett för lantbruksvetenskaperna grundläggande ämne
studerades såsom biämne och ett tillämpat ämne såsom huvudämne. Principiellt
syntes emellertid hinder ej böra möta att välja ett grundläggande
ämne — såsom t. ex. lantbrukskemi eller lantbruksbotanik — till huvudämne.
Dock syntes den begränsning i valfriheten böra göras, att ämnena
ärftlighetslära, nationalekonomi och statistik, i vilka ämnen, såsom av
det föregående franninge, studier skulle bedrivas och tentamen skulle av
läggas inför lärare vid universitet eller därmed likställd högskola, icke
finge medtagas såsom huvudämnen i licentiatexamen vid lantbrukshögskola.

Enär de särskilda lantbruksvetenskaperna stöde i olika nära samband
med varandra, syntes det vidare vara motiverat, att den studerande icke
tillerkändes full frihet, när det gällde att välja ämneskombination för li
centiatexamen. Det torde därför böra föreskrivas, vilka ämneskombina
tioner, som finge förekomma i dylik examen.

Kraven på licentiatexamens vetenskapliga standard borde ställas höga.
Enär antalet studerande inom varje undervisningsgren kunde väntas bliva
jämförelsevis ringa, torde väl särskilda föreläsningsserier och kurser för
studerande på licentiatstadiet endast i undantagsfall kunna anordnas.
Däremot torde särskilda seminarieövningar för sådana studerande kunna
Wiva mera vanliga. I stort sett torde emellertid undervisningen på detta
stadium närmast få karaktär av personlig handledning från lärarens sida.

Olika slag av övningar, laborationer och försök borde tillmätas stor be
tydelse för den vetenskapliga utbildningen. I huvudämnet borde den
studerande utarbeta en avhandling, som givetvis så långt möjligt borde
grunda sig på resultat av den studerandes egna undersökningar. Det torde
vara önskvärt, att möjlighet i viss utsträckning bereddes de studerande
att syssla med dylika undersökningar även utom högskolan, oberoende
av huru denna ansåges böra organiseras. Därvid syntes närmast central
anstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet böra komma i fråga.
Verkställd utredning hade också givit vid handen, att vid nämnda anstalt
arbetsplats kunde beredas visst antal studerande, som vore sysselsatta med
dylika undersökningar. Därjämte torde vid olika andra jordbruket avseende
statliga eller statsunderstödda institutioner och inrättningar av
mer eller mindre vetenskaplig karaktär arbetsplats för undersökningar pa

251

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

nu ifrågavarande område i viss utsträckning kunna beredas lantbruksstuderande
på licentiatstadiet. Även vid universiteten torde, enligt vad de
sakkunniga under hand inhämtat, i vissa fall goda studiemöjligheter kunna
beredas för sådana studerande.

Slutligen hava de sakkunniga något vidrört frågan örn agronomisk doktorsgrad.

De sakkunniga ansåge det vara önskvärt, att disputationsprov för doktorsgrad.
kunde anställas vid lantbrukshögskolan. Emellertid torde anordningar
i sådant avseende icke böra vidtagas, förrän någon tids erfarenhet
vunnits rörande högskolans verksamhet och högskolan sålunda hunnit visa,
att den uppfyllde de krav, som skäligen syntes böra ställas på en anstalt,
som skulle äga utdela doktorsvärdighet. Vid sådant förhållande hade de
sakkunniga icke ansett något utformat förslag från deras sida i förevarande
avseende vara påkallat utan ville inskränka sig till att konstatera, att
den tilltänkta anordningen syntes väl låta sig anslutas till högskolans planerade
organisation i övrigt.

Endast i ett mindre antal av de utav vederbörande avgivna yttrandena
beröres frågan örn undervisningens allmänna planläggning vid lantbrukshögskolan.
Därvid hava universitetsmyndigheterna framfört vissa
erinringar mot själva undervisningssystemet. I övrigt hava ändringsförslag
framställts endast beträffande vissa detaljer.

Lantbruksakademien har betonat vikten av att sommaren användes för
iakttagelser vid jordbruket och försök samt för övningar, varför ferietiden
borde till så stor del, som för detta önskemåls vinnande vore behövligt,
förläggas till den övriga delen av läroåret.

Filosofiska fakulteten i Uppsala har anfört, att den funne den tid, som
anslagits åt sådana grundläggande ämnen som matematik, fysik med meteorologi
samt kemi, alldeles för knappt tillmätt för vinnande av det_ för
verkligt högskolemässiga studier oundgängligen nödvändiga teoretiska
underlaget.

De sakkunniga hade betonat, att vid undervisningen för agronomie ambetsexamen
övningskurser, demonstrationer, exkursioner och seminarieövningar
borde tillmätas stor betydelse. Fakulteten delade tillfullo denna
uppfattning och ansåge, att den kunde tillämpas på ett sätt, som läte fördelarna
med en dylik undervisning komma väsentligt bättre till sin rätt
än såsom förslaget i detalj vore utformat. I studieplanen för ämbetsexamen
upptoges för samtliga ämnen ett fixerat antal dels föreläsnings-,
dels övningstimmar. För en undervisning av den art, som den vid en
lantbrukshögskola förekommande, syntes det icke lyckligt, örn förhållandet
mellan tiden för föreläsningar och för övningar på detta sätt på förhand
fastställdes. På grund av den stora betydelsen vid naturvetenskapliga
studier av praktiska övningar, genom vilka elevernas förmåga av
självständigt arbete bäst både uppövades och prövades, borde särskilt när
tiden vore så begränsad, som den i detta fall mäste vai a, föreläsningarna
inskränkas till vad som kunde anses oundgängligen nödvändigt. Den tid
gom erfordrades kunde svårligen beräknas pa förhand; än viktigare vöre,
att förhållandena kunde förändras genom utgivande av lämpliga läroböcker
eller genom andra åtgärder från lärarnas sida. Oavsett dessa örn
ständigheter vunnes otvivelaktigt mycken tid, örn föreläsningar, som an -

Yt frandén.

252 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

slote sig till en viss övningskurs, icke vore fixerade till tid och längd,
utan borde läraren hava frihet att när så vore lämpligast giva den längre
eller kortare muntliga framställning, han funne behövlig.

Enligt fakultetens mening skulle således i alla ämnen, i vilka praktiska
övningar ägde någon större betydelse, d. v. s. i det stora flertalet ämnen,
undervisningen vinna i effektivitet, örn såsom i vissa av fakultetens naturvetenskapliga
ämnen undervisningsplanen upptoge en ett visst antal
timmar omfattande övningskurs nied föreläsningar och lärarnas undervisningsskyldighet
stadfästes i överensstämmelse därmed. Den frihet, som
härigenom skulle lämnas läraren, torde endast vara till fördel för undervisningen.

Större akademiska konsistoriet i Lund har i denna punkt endast velat
framhålla, att det förefölle, som örn undervisningen genomgående vore
alltför mycket kursartad eller skolmässigt anlagd och icke tillräckligt
byggde på de studerandes självverksamhet.

Lärarrådet vid Ultuna har anmält, att det funne upptagandet av marklära
såsom särskilt läroämne vara i hög grad diskutabelt. Enligt de sakkunnigas
förslag skulle detta ämne komma att omfatta dels en kurs i geologi,
dels behandling av markens egenskaper från kemiska och fysikaliska
synpunkter med hänsyn tagen jämväl till vissa biologiska företeelser.
Marldäran skulle sålunda komma att behandla, utom geologien, partier
ur lantbrukskemien, biologien och allmänna jordbruksläran, där givetvis
också de kemiska och fysikaliska synpunkterna måste beaktas vid
behandling av frågorna örn jordens bearbetning och gödsling, varvid det
knappast torde kunna undgås, att åtskillig onödig dubbelläsning skulle
bliva följden. Naturligare förefölle det vara, att för ett mera allsidigt
beaktande av företeelserna i marken lantbruksfysiken, företrädesvis omfattande
markens vatten- och värme- samt mekaniska förhållanden, upptoges
såsom särskilt läroämne under samma lärostol som den allmänna fysiken
och meteorologien, med vilka den närmast sammanhängde. Professorn
P. E. Ullberg har anmält från lärarrådets uppfattning avvikande mening
bland annat beträffande ämnet marklära, som han ansett vara av största
betydelse för vidare studier i jordbrukslära. Ullberg har vidare uttalat
sig för mera omfattande undervisning i kulturteknik ävensom för att den
kulturtekniken närstående mätningsläran upptoges som särskilt ämne.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har framhållit, att den med hänsyn
till kulturteknikens stora betydelse för jordbruket i allmänhet ansett
sig höra understryka de krav örn ökat utrymme å läroplanen för detta
läroämne, som framställts av professorn Ullberg.

Styrelsen för skogshögskolan har föreslagit, att tiden för undervisning

1 ämnet skogshushållning borde bestämmas till 60 timmar och fördelas
sålunda, att endast 20 timmar användes för skogsskötsel och 10 för skogsuppskattnings-
och skogsvärderingslära medan däremot skogsteknologien
erli olle 30 timmar. Därjämte ansåge styrelsen, att tiden för praktiska
övningar eller exkursioner i skogshushållning ej kunde sättas lägre än

2 veckor mot av sakkunniga föreslagna 4 dagar. Av dessa tvenne veckor
borde den ena ägnas åt skogsskötsel och skogsuppskattningsstudier
medan den andra ägnades åt studier i skogsteknologi — virkesutdrivning
och enklare sågverk. Endast genom en så ordnad undervisning kunde
den skogliga utbildningen komma att giva bästa resultat.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,
att såsom ett led i strävandena att under utbildningstiden vid hög -

253

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 143.

skolan städse hålla de studerande i nära kontakt med det praktiska jord
bruket det vore av påtagligt värde, att exkursioner för de studerande till
välskötta jordbruk m. m. anordnades i större utsträckning än vad av förslaget
ville framgå.

Skånska agronomklubben har ansett, att de ekonomiska och merkantila
undervisningsämnena vore väl knappt tillgodosedda i undervisningspla
nen.

Vad därefter angår de sakkunnigas förslag till olika examina vid lantbrukshögskolan
och olika studielinjer vid de särskilda examina, hava en
dast i några få yttranden framställts erinringar på dessa punkter. Mera
betydande ändringsförslag hava framkommit endast från universitetshåll.

Lantbruksakademien har ifrågasatt, örn det ej skulle vara lämpligt att
inom vardera av de uppställda studielinjerna göra något flera ämnen
valfria i examen. Uppdelningen på olika studielinjer vilade ju på tanken,
att de studerande ville utbilda sig till lärare, konsulenter eller andra
befattningar i viss gren av lanthushållningen, och för den, som ville spe
cialisera sig i ett mera begränsat område, t. ex. utbilda sig till konsulent
i ett strängt begränsat specialfack, syntes det kanske vara obehövligt att
offra tid för vinnande av betyg i andra till denna gren ej hörande äm
nen. Man borde härvid, liksom alltid, söka att så nära som möjligt anpassa
sig till livets olika behov. Naturligtvis borde då fordringarna på
de områden, till vilka en studerande sålunda kunde vilja begränsa sig,
ställas så mycket högre. Det syntes akademien sålunda böra tagas under
övervägande, örn ej inom jordbrukslinjen husdjursämnena, inom husdjurslinjen
jordbruks- och växtodlingslära, samt inom den ekonomiska linjen
lantbrukskemi och lantbruksbotanik bleve valfria examensämnen.

Härigenom skulle överensstämmelse med agronomie kandidatexamen
vinnas i avseende på läroämnen, och denna examen, för vilken studierna
enligt sakkunnigas mening dock i regel skulle vara gemensamma med dem
för ämbetsexamen, kunna utgå ur högskolans program. Naturligtvis borde
det fortfarande stå öppet för den, som ville utbilda sig för befattning
ar, som krävde större mångsidighet, att avlägga sin examen på den bredare
basen. Det syntes akademien, som örn en ordning, sådan som den
nu antydda, även komme att medföra den fördelen, att arbetet vid högskolan
redan från början skulle få en mer högskolemässig karaktär än
enligt de sakkunnigas förslag.

I avseende på studiet för agronomie licentiatexamen, torde böra utta
las, att för densamma borde kunna tillgodoräknas även studier vid andra
högskolor, liksom lantbrukshögskolan borde medgiva studerande från övriga
högskolor att arbeta och åtnjuta undervisning vid lantbrukshögskolan.

Lärarrådet vid Ultuna har uttalat, att det funne de av de sakkunniga
föreslagna bestämmelserna för examina lämpliga, och ville lärarrådet för
sin del förorda, att till omfånget olika kurser fordrades för olika betyg.
Endast på en punkt ville lärarrådet föreslå en mindre ändring, nämligen
att läroämnet redskapslära på jordbrukslinjen och eventuellt även eko
nomiska linjen upptoges såsom valfritt examensämne.

I fråga om examen funne lärarrådet ej nödvändigt, att betyg i alla de
angivna läroämnena skulle vara obligatoriskt för erhållande av avgångs
betyg från högskolan, utan ville för sin del förorda, att en del ämnen.

254

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

såsom trädgårdsskötsel, skogshushållning och pedagogik, måtte upptagas
såsom valfria studieämnen.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har instämt i vederbörande lärarråds
uttalande, dock med undantag för förslaget att till omfånget b.estämda
kurser uppställdes för olika betyg. Det syntes nämligen styrelsen
vara mera lämpligt, att vid betygssättningen hänsyn toges ej endast
till kunskapsförrådets kvantitet utan även till kvaliteten.

Filosofiska fakulteten i Uppsala har anfört, att den beträffande de sakkunnigas
förslag till olika examina vid lantbrukshögskolan intet annat
hade att erinra än att med anställande av agronomie licentiatexamen
borde tills vidare anstå, till dess högskolans verksamhet antagit fastare
former.

Beträffande disputationsprov för doktorsgrad vid lantbrukshögskolan
anslöte sig fakulteten till de sakkunnigas uttalande, att anordningar i
sådant avseende icke borde vidtagas, förrän någon tids erfarenhet vunnits
rörande högskolans verksamhet och högskolan sålunda hunnit visa.
att den uppfyllde de krav, som skäligen syntes böra ställas på en anstalt,
som skulle äga utdela doktorsvärdighet. Fakulteten förväntade att, när
denna fråga bleve aktuell, fakulteten däröver finge avgiva yttrande.

De sakkunniga hade föreslagit, att sådan anordning vidtoges, att lantbruksstuderande
bereddes möjlighet att vid universitet bedriva studier
och avlägga tentamen för agronomie kandidatexamen i ett eller flera av
ämnena arftlighetslära, nationalekonomi och statistik, utan hinder därav
att han icke avlagt studentexamen och således ej vore berättigad att inskrivas
vid universitetet. Därjämte hade föreslagits, att lantbruksstuderande,
som avlagt ämbets- eller kandidatexamen vid lantbrukshögskolan,
bereddes möjlighet att utan hinder därav, att han icke avlagt lägre filosofisk
examen, vid universitetet hedriva studier och avlägga tentamen
för betyget godkänd i agronomie licentiatexamen i något av ämnena ärftlighetslära,
nationalekonomi och statistik, vilka i vissa fall skulle få ingå
som biämne i nämnda examen. Fakulteten ansåge, att universitetet borde
lämna sin medverkan i dessa avseenden, under förutsättning att lärare
i de angivna ämnena funnes och att ersättning bereddes vederbörande
lärare för den särskilda undervisning, som kunde komma att anordnas,
liksom även för förrättande av tentamina.

Enligt de sakkunniga borde studiekurserna för olika betyg i agronomie
kandidat- och licentiatexamen i ämnena ärftlighetslära, nationalekonomi
och statistik överensstämma med de kurser, som fordrades för samma
betyg i filosofie kandidat- och filosofie licentiatexamen. Det syntes dock
fakulteten mindre lämpligt att på detta sätt fastlåsa fordringarna i de
agronomiska examina vid universitetens filosofiska examina, utan torde
lantbrukshögskolan böra lämnas frihet att bestämma sina fordringar efter
lantbruksundervisningens speciella krav.

Beträffande studierna för agronomie licentiatexamen vore enligt de
sakkunniga medverkan från universiteten önskvärd även i ett annat hänseende.
Lantbrukshögskolan kunde åtminstone till en början ej äga tillgång
till all den instrumentella utrustning, som vore nödvändig för vissa
arbeten för licentiatavhandling; av detta skäl förordades, att anstalter
vidtoges i syfte att bereda vissa av lantbrukshögskolans studerande på
licentiatstadiet arbetsplats vid universitetsinstitutioner ävensom viss
handledning vid studierna. Fakulteten hade förut förklarat sig anse, att
samarbete mellan universiteten och den föreslagna lantbrukshögskolan

255

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vöre av stor betydelse, och hyste i överensstämmelse härmed den uppfattningen,
att vid universitetens naturvetenskapliga institutioner arbetsplats
för nämnda studerande borde beredas och tillstånd att använda instrumentell
utrustning samt viss handledning lämnas, för så vitt det kunde
ske utan förfång för universitetens egna studerandes arbete och utan
mera betydande kostnader för institutionerna.

Ehuru således universiteten åtminstone under den närmaste framtiden
kunde antagas äga en rikare utrustning, till vars utnyttjande av lantbruksstuderande
på licentiatstadiet enligt fakultetens åsikt medgivande
borde lämnas, komme lantbrukshögskolan att å sin sida äga möjligheter,
som universiteten saknade, men som kunde vara av betydelse för vid dem
bedrivna studier och forskningar i vissa vetenskaper, såsom ärftlighetslära
och andra grenar av botaniken och zoologien. Fakulteten förutsatte,
att i erforderliga fall vid lantbrukshögskolan tillfälle till utnyttjande av
dessa möjligheter bereddes universitetens studerande och lärare.

Det syntes fakulteten önskvärt icke blott ur universitetens utan i än
högre grad ur den högre lantbruksutbildningens synpunkt, att studerande,
som avlagt filosofie kandidat- eller ämhetsexamen, erhölle möjlighet
att övergå till lantbruksstudier och avlägga agronomie licentiatexamen
utan att genomgå hela den för studerande vid lantbrukshögskolan
föreslagna utbildningen och avlägga fullständig lägre agronomie examen.
Jordbruksforskare och högre befattningsinnehavare inom lantbruksförvaltningen
hade hittills i stor utsträckning erhållit sin vetenskapliga
utbildning vid de svenska universiteten och Stockholms högskola.
Orsaken härtill hade icke enbart legat i saknaden av en lantbrukshögskola.
Många eller de flesta av ifrågavarande personer hade utan
tvivel först efter mer eller mindre långt framskridna eller avslutade universitetsstudier
i botanik, zoologi, kemi m. m. kommit att inrikta sig på
den verksamhet, inom vilken de sedermera hade erhållit befattningar. Enligt
fakultetens mening vore det av stor vikt, att en dylik övergång från
universitetsstudier till verksamhet i jordbruksforskningens och lantbruksundervisningens
tjänst icke i alltför hög grad försvårades efter upprättandet
av en lantbrukshögskola.

En filosofie kandidat- eller ämbetsexamen, i vilken för den teoretiska
lantbruksutbildningen grundläggande ämnen (kemi, botanik, zoologi eller
i vissa fall två av dessa ämnen och geologi) inginge, utgjorde enligt fakultetens
uppfattning en så god grund för högre vetenskapliga studier
på lantbruksområdet, att förberedande agronomie examen ej borde krävas
för avläggande av agronomie licentiatexamen. På grund av lantbruksutbildningens
speciella karaktär torde dock vissa prövningar eller
eventuellt i vissa ämnen tentamen för agronomie kandidat- eller magisterexamen
böra fordras.

Beträffande kravet på praktiskt jordbruksarbete syntes det fakulteten
obestridligt, att praktisk erfarenhet vore betydelsefull icke blott för lantbrukslärare
och konsulenter utan också för olika slags tjänstemän inom
lantbruksförvaltningen. De sakkunniga hade emellertid anmärkt, att utbildningen
hade många olika ändamål och att därför i särskilda fall visst
avsteg från kravet på två års praktisk förbildning kunde vara motiverat.
Det syntes fakulteten, att denna olikhet i utbildningens syfte dels
bestyrkte det riktiga i den ovan uttalade uppfattningen, att agronomie
licentiatexamen borde kunna grundas på en i vissa hänseenden komplet -

256

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

terad filosofisk examen, dels motiverade, att för studerande av denna
kategori endast en kortare jordbrukspraktik krävdes.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har åberopat filosofiska fakultetens
uttalande. I likhet med denna ville dock konsistoriet framhålla
önskvärdheten av att anordningar för disputationsprov för doktorsgrad
vid lantbrukshögskolan icke vidtoges, förrän någon tids erfarenhet vunnits
rörande högskolans verksamhet och högskolan sålunda hunnit visa,
att den uppfyllde de krav, som skäligen syntes böra ställas på en anstalt,
som skulle äga att utdela doktorsvärdighet, och förväntade konsistoriet
liksom fakulteten att, när denna fråga bleve aktuell, få tillfälle att därom
avgiva yttrande. Konsistoriet ansåge sig ävenledes böra särskilt betona
vikten av det av filosofiska fakulteten framställda önskemålet, att vissa
lättnader måtte på sätt fakulteten föreslagit beredas universitetsstuderande
vid övergång från universitet till lantbrukshögskolan i och för
agronomiska studier.

Större akademiska konsistoriel i Lund har uttalat, att den av de sakkunniga
föreslagna agronomie kandidatexamen tydligen syntes hava tillkommit
under ett alltför starkt intryck av motsvarande examen vid universiteten.
Erfarenheten torde knappast tala för inrättandet av en dylik
examen. Vid universiteten och högskolorna avlades denna examen, som
i och för sig icke gåve någon lärarkompetens, i allmänhet endast såsom
ett genomgångsstadium till filosofie ämbetsexamen. Såsom enda grundval
för vidare licentiatstudier förekomme den mera undantagsvis. Vad
beträffade lantbrukshögskolan så torde även där en dylik examen, som
enligt de sakkunnigas förslag icke skulle medföra särskild kompetens,
även vara överflödig och endast på ett besvärande sätt komplicera undervisningen.

U niv er sitet skanslern har förklarat, att han i överensstämmelse med vad
de akademiska myndigheterna i Uppsala anfört funne, så väl att med anställande
av agronomie licentiatexamen borde anstå till dess högskolans
verksamhet antagit fastare former, som ock att anordningar för disputationsprov
för doktorsgrad vid lantbrukshögskolan icke borde vidtagas
förr än någon tids erfarenhet vunnits rörande högskolans verksamhet
och högskolan sålunda hunnit visa, att den uppfyllde de krav, som skäligen
syntes böra ställas på en anstalt, vilken skulle äga att utdela doktorsvärdighet.

Beträffande examina vid lantbrukshögskolan i övrigt ville kanslern, i
anslutning till vad det större konsistoriet i Lund härom yttrat, ifrågasätta,
huruvida det kunde anses lämpligt att införa en särskild agronomie
kandidatexamen. För de antagligen icke synnerligen talrika studerande,
vilka skulle, utan föregången agronomisk praktisk utbildning, önska från
universitet övergå till lantbrukshögskolan för att där avlägga agronomie
licentiatexamen, skulle ju alltid dispensvägen stå öppen i sådana fall,
där vägande skäl för dispens förelåge.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ställt sig
tvivlande till nyttan av att anordna en särskild licentiatexamen och doktorsgrad
vid lantbrukshögskolan.

Sveriges lantbrukslärareförbund har ansett, att den omständigheten,
att studierna vid högskolan normalt bedreves och examina avlades på de
olika linjer samt med de ämneskombinationer, som de sakkunniga hade
föreslagit, ej borde få hindra, att studerande (bland andra t. ex. blivande
brukare av egna gårdar), som med förebärande av giltiga skäl begärde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

257

att få göra arman ämneskombination, av styrelsen eller lärarrådet kunde
medgivas detta, örn den önskade kombinationen prövades vara lämplig
och ur utbildnings- och examenssynpunkt likvärdig med de ordinarie
kombinationerna.

I sitt yttrande till det vid propositionen nr 249 till 1930 års riksdag Propositionen
angående den högre lantbruksundervisningens ordnande fogade stats- nr 349/1930-rådsprotokollet anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i
huvudsak följande.

Den viktigaste utbildningskursen vid lantbrukshögskolan skulle enligt
de sakkunnigas förslag bliva undervisningen för agronomisk ämbetsexamen,
avsedd närmast för utbildning av lantbrukslärare och konsulenter
med flera. De sakkunniga hade föreslagit, att undervisningen i de olika
ämnena för ämbetsexamen planlades så, att studietiden för nämnda examen
kunde beräknas till normalt tre år. Departementschefen funne förslaget
i denna punkt väl avvägt. Med hänsyn till de krav, som måste
ställas på lärare och rådgivare inom jordbruket, torde kortare utbildningstid
än tre år vid högskolan icke gärna kunna tänkas, men å andra
sidan vore det av vikt, att de olika lärokurserna vid högskolan icke erhölle
större omfattning än nödvändigt, så att tiden och kostnaderna för
utbildningen kunde i möjligaste mån begränsas.

De sakkunnigas förslag till undervisningsämnen för agronomisk ämbetsexamen
samt deras innehåll funne departementschefen vara i stort
sett väl avvägt. Uti inkomna yttranden hade ifrågasatts, huruvida icke
mätningslära oell ekonomisk geografi borde upptagas såsom särskilda
ämnen på undervisningsschemat. Med hänsyn närmast till önskvärdheten
av att antalet undervisningsämnen för ämbetsexamen icke bleve
större än nödvändigt, funne departementschefen dock lämpligast, att
ifrågavarande undervisningskurser finge ingå, den förra i ämnet kulturteknik
och den senare i ämnet lantbruksekonomi med handelslära. Beträffande
undervisningens innehåll i de olika ämnena torde för övrigt
gälla, att kommande erfarenhet finge avgöra, i vad mån jämkningar i det
föreliggande förslaget borde företagas. Departementschefen ville i förevarande
fråga endast påpeka, att i högskoleundervisningen jämväl torde
böra beredas någon plats för metodisk upplysning örn förebyggande av
olycksfall i jordbruksarbete. I annat sammanhang hade de sakkunniga
föreslagit, att vid högskolan borde genom biträde av särskilda specialister
hållas föreläsningar och föredrag i sådana ämnen som fisl»odling
och fiskevård, biskötsel, jaktvård och naturskydd. En sådan anordning
vore lämplig. Det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke sådana ämnen
som lantbruksekonomi med handelslära, kulturteknik och pedagogik
lämpligen borde hava något större plats på undervisningsschemat än vad
de sakkunniga föreslagit. Denna fråga torde emellertid tills vidare böra
ställas öppen.

Vid sidan av ämbetsexamen borde enligt de sakkunnigas mening inrättas
en annan, mera specialiserad examen, som borde benämnas agronomie
kandidatexamen. Denna examen skulle viii niirmast vara av värde för
dem, som sedermera ämnade fortsätta sin lantbruksvetenskapliga utbildning,
och icke minst för sådana studerande, som efter förutgående studier
vid universitetet ämnade inrikta sig på lantbruksvetenskaplig forskning.
Även örn antalet studerande, som kunde viintas avlägga agronomie

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 hafi (Nr 1\3.)

Framställning
rörande
åtgärder till
förebyggande
av olycksfall
inom jordbruket.

Departements chefen.

258 Kungl. Marits proposition Nr 143.

kandidatexamen, sannolikt icke bleve stort, torde dock ifrågavarande examen
hava en uppgift att fylla, och ansåge sig departementschefen fördenskull
böra tillstyrka, att en dylik examen finge avläggas vid högskolan,
helst som dennas införande icke torde i nämnvärd omfattning föranleda
särskilda föreläsningsserier eller övningskurser och därmed icke heller
försvåra planläggningen av undervisningsverksamheten i övrigt vid högskolan.

Som ett viktigt skäl för åtgärder till ett bättre ordnande av den högre
lantbruksundervisningen hade framhållits, att det som regel i vårt land
mötte stora svårigheter att till ledigblivna befattningar inom jordbruksforskningen,
den högre lantbruksundervisningen och därmed jämförbara
poster erhålla väl kvalificerade sökande. Anledningen härtill torde i första
hand vara, att lämpliga anordningar hittills saknats i vårt land för
högre vetenskapliga studier med inriktning på den tillämpade lantbruksvetenskapen.
Upprättades nu en lantbrukshögskola, torde det vara riktigt
att redan från början räkna med, att denna skulle lämna sin medverkan
till utbildning av vetenskapsmän på jordbruksområdet. Att för
sådana studerande inrätta en högre agronomisk examen vore lämpligt
och ägnat att stimulera begåvade lantbrukstuderande till fortsatt studieverksamhet
inom jordbrukets vetenskapliga område. Vad de sakkunniga
anfört med avseende på riktlinjer för studierna till agronomie licentiatexamen
och för dennas avläggande vore väl ägnat att tjäna till ledning
vid utformande av de närmare bestämmelser i förevarande fråga, som
kunde vara erforderliga. De sakkunniga hade jämväl något berört frågan
örn rätt för högskolan att utdela agronomisk doktorsgrad men stannat
vid, att med anordningar i sådant häseende tills vidare borde anstå.
Även på denna punkt delade departementschefen de sakkunnigas uppfattning.
Det torde emellertid få betraktas såsom ett viktigt framtidsmål
för lantbrukshögskolan att söka snarast ernå den auktoritet, som
borde utgöra grundval för rätt att utdela doktorsvärdighet.

Jag torde här få anmäla, att chefen för socialstyrelsen, generaldirektören
G. Huss i en till chefen för jordbruksdepartementet ställd skrivelse
hemställt, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att eleverna vid de högre
undervisningsanstalterna skola erhålla nödig kunskap örn olycksfallsriskerna
inom jordbruket samt örn de åtgärder, som kunna vidtagas till
förebyggande av olycksfallen.

Förevarande förslag till anordning av undervisningen samt till examina
vid lantbrukshögskolan bör enligt mitt förmenande i detta sammanhang
endast hava till uppgift att angiva de yttre konturerna av utbildningen
vid nämnda högskola samt att utgöra en grund för bestämmandet
av lärarbehovet. Däremot synes det icke lämpligt, att på detta stadium
av frågans behandling fastslå detaljer. Det bör tvärtom överlämnas åt
Kungl. Majit att under samverkan med den blivande lantbrukshögskolans
ledning träffa bestämmelser såväl örn undervisningens läggning som om
examina, allt inom ramen av den utav statsmakterna fastställda organisationen.
I angivna frågor anser jag mig i huvudsak kunna tillstyrka
de sakkunnigas förslag.

259

Kun<jl. Maj:ts proposition Nr 143.

I vissa avseenden torde emellertid jämkningar i de sakkunnigas förslag
böra företagas. Utbildningen vid lantbrukshögskolan torde kunna
betraktas såsom ett mellanting mellan universitetsutbildning och sådan
utbildning, som bedrives av våra fackhögskolor. I fråga om läggningen
och innehållet kommer den examen vid lantbrukshögskolan, som avser
att giva kompetens till lantbrukslärar- och konsulentbefattningar, att
mera överensstämma med vederbörande avgångsexamina vid tekniska
högskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan än med någon universitetsexamen.
Att under sådana förhållanden giva denna examen en benämning,
som direkt för tanken på en akademisk examen, synes icke
lämpligt. Då enligt vad jag ovan förordat, någon agronomkurs för driftsledarutbildning
icke bör komma till stånd, synas mig starka skäl tala
för, att själva ämbetsexamen vid lantbrukshögskolan benämnes agronomexamen.
Härigenom kommer denna benämning att bibehålla sin hittillsvarande
betydelse, varjämte benämningen kommer att mera överensstämma
med motsvarande benämningar å examina vid fackhögskolorna. Vid
det närmare utformandet av bestämmelserna till agronomexamen torde
böra övervägas, i vilken mån den, som genomgått lantbruksskolas högre
kurs, skall få räkna sig tillgodo sina vitsord i nämnda kurs vid avläggande
av agronomexamen, särskilt i vad gäller ämnena skogshushållning,
husbyggnadslära och lantbruksbokföring.

De sakkunniga hava föreslagit inrättandet av en agronomi kandidatexamen,
avsedd att vara förberedelse till högre studier vid lantbrukshögskolan.
Denna examen anser jag icke för närvarande böra komma till
stånd. I allmänhet torde nämligen även den, som vill göra sig kompetent
för befattning, för vilken fordras högre lantbruksvetenskaplig utbildning,
hava behov av den grundligare jordbruksutbildning, som agronomexamen
innebär. I det fåtal fall, då så icke är fallet, torde böra övervägas, huruvida
icke lägre akademisk examen lämpligare skulle kunna utgöra förberedelse
för studier å ett högre stadium vid lantbrukshögskolan, d. v. s.
rörande möjligheterna för den, som vid universitet eller motsvarande
högskola avlagt examen, att få fortsätta sina studier vid lantbrukshögskolan.
En dylik anordning skulle även vara ägnad att medverka till
åstadkommande av vetenskapligt samarbete mellan lantbrukshögskolan
och universiteten. Nu nämnda fråga torde dock icke behöva närmare
avhandlas i detta sammanhang.

Att möjligheter erbjudas för avläggande vid lantbrukshögskolan av
högre examen än agronomexamen, anser jag i likhet med de sakkunniga
vara lämpligt. För åtskilliga befattningar och ändamål erfordras en
mera vetenskapligt betonad utbildning, än vad agronomexamen kan giva.
Det synes därför befogat, att en dylik utbildning får vitsordas genom avläggande
av en särskild examen. Den av de sakkunniga föreslagna agronomi
licentiatexamen torde i stort sett vara lämpligt avvägd, och, då
denna examen givits en sådan gestaltning, att den närmast överensstäm -

260

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

mer med licentiatexamen vid universitet, bör även benämningen kunna
godtagas. Jag förordar sålunda, att agronomie licentiatexamen inrättas
i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. I likhet
med de sakkunniga anser även jag, att med rättigheten för högskolan att
utdela doktorsvärdighet tills vidare bör anstå.

Den av de sakkunniga föreslagna kursplanen torde väl lämpa sig att
läggas till grund för en beräkning av lärarbehovet. Ståndpunkt torde nu
icke böra tagas till däri uti avgivna yttranden föreslagna ändringar i annan
mån, än då ändringarna föranleda jämkning av kostnaderna för
lärare. I detta avseende torde emellertid endast utökningen av övningarna
i kulturteknik, avseende att medgiva ett större antal övningar i fältmätning,
komma i betraktande. Övriga ändringsförslag torde, i den mån
de böla föranleda ändring, kunna rymmas inom ramen av de sakkunnigas
förslag. I fråga örn kulturteknik föreslogs i Kungl. Maj:ts proposition
nr 249 till 1930 års riksdag en utökning av den utav de sakkunniga
föreslagna undervisningstiden med 50 reducerade undervisningstimmar.
Ökningen av kostnaderna härför beräknades till 1,500 kronor. Emellertid
har under den fortsatta utredningen ifrågasatts en ytterligare kostnadsökning,
beroende på att nämnda övningar ansetts böra ske med eleverna
uppdelade på mindre grupper. Detta spörsmål torde därför böra bliva
föremål för vidare övervägande i samband med uppgörandet av de närmare
bestämmelserna för undervisningen.

b. Lantbruksskolans högre kurs.

P. M. rörande I den inom jordbruksdepartementet utarbetade P. M. rörande möjligheZft^öraZ-
terna att göra utbildningen av driftsledare för det större jordbruket mera
bildningen av praktiskt inriktad än vad den av högre lantbruksundervisningssakkunför1
det"större niga föreslagna agronomkursen kan anses vara har såsom ovan sagts
jordbruket föreslagits inrättandet av en ettårig driftsledarkurs, såsom påbyggnad
tisktZetonad Pa lantbruksskola och lantmannaskola. Jag har ovan förordat, att en
ona '' dylik kurs under benämningen lantbruksskolans högre kurs inrättas i
stället för den av de sakkunniga föreslagna agronomkursen.

Vid övervägandet av kursplanen för nämnda kurs har i förevarande
P. M. först diskuterats frågan örn de grundläggande ämnenas betydelse
för driftsledarutbildningen. I detta avseende anföres i P. M. följande.

Enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag till agronomkurs
skulle som inträdesvillkor till denna kurs bland annat gälla, att
den inträdessökande skulle innehava kunskaper i naturlära (biologi med
hälsolära, fysik och kemi) minst motsvarande betyget godkänd i realexamen.
Dessutom funnes i de sakkunnigas förslag till kursplan för själva
agronomkursen upptagna mindre kurser i ämnena fysik och meteorologi,
kemi, geologi och marklära, botanik och bakteriolog!. Den fråga, som

261

Kungl. Martts proposition Nr 143.

här uppställde sig till besvarande, vore, huruvida och i vilken mån dylika
ämnen borde läsas även i en ettårig fortbildningskurs. Vid ett besvarande
av denna fråga måste till en början ståndpunkt tagas till de grundläggande
ämnenas funktion i lantbruksundervisningen över huvud. Utbildningen
däri torde kunna sägas hava fyra syften: antingen att utbilda eleven till
självständig forskare på jordbruksområdet eller att utbilda eleven till
lärare i förevarande ämnen eller att giva eleven möjligheter att tillämpa
vetenskapliga rön i praktiskt arbete eller att sätta honom i stånd att tillägna
sig de erforderliga kunskaperna i de tillämpade jordbruksämnena.
De båda första av ovannämnda syften torde i förevarande fall alldeles
kunna lämnas ur räkningen. Beträffande det tredje vore att märka, hurusom
den praktiska tillämpningen på jordbruksområdet av vetenskapliga
rön i första hand torde ske genom försöksverksamheten. Först sedan
de vetenskapliga resultaten prövats i försöksverksamheten under ledning
av personer med en högre lantbruksutbildning, torde det kunna bliva
tal örn, att de enskilda jordbrukarna skulle använda de nya växtslag,
nya dikningssystem, nya brukningsmetoder o. s. v., som utexperimenterats
på grundval av vetenskapliga rön. Men någon särskilt långt driven
färdighet i grundläggande ämnen torde icke erfordras för att kunna tillgodogöra
sig försöksresultat. Följaktligen syntes ingen annan utbildning
i de grundläggande ämnena i och för sig nödvändig i fortbildningskursen
än vad som kunde anses erforderligt för det fjärde syftet, nämligen
att kunna väl tillägna sig de tillämpade ämnena.

Om vidare förutsattes, att den inträdessökande genomgått lantbruksskola
men i övrigt endast hade folkskoleunderbyggnad, innebure detta,
att han, örn såsom exempel valdes det ungefärliga timantalet vid lantbruksskolan
å Alnarp, redan åtnjutit undervisning i följande ämnen under
i sammanställningen, angiven ungefärlig tid:

Ämnen

Kemi
Fysik .

Geologi
Botanik

De därvid genomgångna kurserna vore följande:

Kemi: grunddragen av organisk och oorganisk kemi, med särskilt avseende
å lanthushållningen och dess vanliga binäringar; förklaring av
jord-, gödsel- och fodermedelsanalys.

Fysik: grunddragen av mekaniken samt värme- och elektricitetsläran,
med särskild tillämpning på lantmannens verksamhet, ävensom huvuddragen
av väderleksläran.

Geologi: de för jordbruket viktigaste mineralen och bergarterna; allmän
översikt över de geologiska krafterna, jordskorpans förändringar
samt olika geologiska formationer; redogörelse för de lösa jordavlagringarna
i Sverige.

Botanik: växternas yttre form och inre byggnad samt livsyttringar,
särskilt deras näringsupptagande, groning och utveckling samt fortplanthing;
översikt över de för jordbruket viktiga, vilda och odlade högre
växter samt viktigare bakterier och svampar. Övning i enklare frökontroll.

Antal timmar

262

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Med hänsyn tagen därtill, att vid undervisningen i de tillämpade ämnenajv-lant
jUkssk°lan torde hava meddelats åtskilligt av förevarande
grundläggande ämnen utöver nyss angivna kurser, syntes det icke erforderligt
att i lantbruksskolans högre kurs annan undervisning meddelades
x sistnämnda ämnen än mindre kurser i kemi och botanik. Detta likväl
under den förutsättning, att lantbruksskolans kurser väl inhämtats.

I fråga örn kursplanen för lantbruksskolans högre kurs anföres i P. M.
följande.

Följande kursplan hade uppgjorts enligt den principen, att, mindre tid
kunnat anslas at föreläsningar och dylikt i ämnen, där tillgång till lämplig
litteratur förefunnes, än vad som annars vore skäligt med hänsyn till
djursjäl''!^ ^ betydelse> Detta gällde särskilt jordbrukslära och hus Jordbrukslära.

Fördjupning av lantbruksskolans kurs. Specialkurser
i vissa delar t. ex. rotfruktsodling, fröodling, betes- och vallkultur m. m.

övningarna borde ingå utförandet av olika slag av jordbruksförsök.
1 imantalet: 50 föreläsningar, 70 övningar och demonstrationer.

Husdjurslära. Fördjupning av lantbruksskolans kurs. Specialkurser
i arftlighetslära, praktiskt avelsarbete m. m. Grunderna för utfodringsforsok.
Djurbedömning. Timantalet: 50 föreläsningar, 70 övningar och
demonstrationer.

Lantbruksekonomi. Fördjupning av lantbruksskolans kurs. övningarna
i ° i inrihtas på genomförandet av ekonomiska beräkningar, uppställande
av driftskalkyler, förslag till driftsomläggning och dylikt Timantalet:
50 föreläsningar och 100 övningar.

Handelslära. En kurs dels rörande jordbrukets andelsrörelse och föreningsverksamhet
och dels i allmän affärskunskap med särskilt avseende
a jordbrukets vanliga affärs- och banktransaktioner m. m. samt marknadslära.
Timantalet: 40 föreläsningar och 30 övningar.

Mjölkhushållning och kontrollföreningsverksamhet. Mjölkens sammansättning,
egenskaper, framställning, behandling, bedömning, distribution
m. m. Redogörelse för kontrollarbetet, övningar i provmjölkning fettprovning
och kontrollbokföring. Timantalet: 30 föreläsningar och 30 övningar.

Kulturteknik. Fördjupning i lantbruksskolans kurs. Övningarna
skulle huvudsakligen bestå i avvägningar, upprättande av täckdikningsplaner
kostnadsberäkningar, utstakning på fältet av dikena, täckdikningsarbetets
tillsyn och kontroll. Timantalet: 20 föreläsningar och 50
övningar.

Redskapslära. Fördjupning av lantbruksskolans kurs; särskilt borde
studeras mera svårskötta och komplicerade maskiner såsom sånings-,
skörde-, trösknings- och rensningsmaskiner jämte motorer av alla slag!
Timantalet: 30 föreläsningar och 70 övningar.

Husby g gned slär a. Fördjupning av lantbruksskolans kurs, innefattande
kännedom örn byggnadsmaterialier, lantbruksbyggnaders ändamålsenliga
inredning, ventilations- och belysningsanordningar, transportanordmngar
m. m. Utförande av enkla byggnadsritningar. Timantalet: 20
iorelasnmgar och 50 övningar.

Lantbrukskemi. Häri gåves en propedeutisk kurs i de delar av kemin,

263

Kungl. Mårds proposition Nr 143.

som utgjorde en förutsättning för studiet av gödselläran och utfodringsläran.
Timantalet: 50 föreläsningar och 40. tabor ationer.

Lantbruksbotanik. Dels en propedeutisk kurs i växtfysiologi som
grundval för studierna i växtodlingslära och dels en praktiskt betonad
kurs rörande växtsjukdomar och deras bekämpande. Timantalet: 20 föreläsningar
och 30 övningar. .

Lantbrukszoologi. En praktiskt betonad kurs rörande skadeinsekter
och deras bekämpande. Timantalet: 10 föreläsningar och 20 övningar.

Nationalekonomi. I detta ämne gåves en allmän kurs med framhållande
av de delar, som särskilt berörde jordbruket. Timantalet: 20 fore -

Rättslära. Undervisningen i detta ämne borde omfatta en allmän översikt
av de delar av civilrätten, som särskilt berörde jordbruket, kännedom
örn de statsanstalter, som avsåge jordbrukets befrämjande, samt kommunalkunskap
och skattelagstiftning. Särskild vikt borde läggas vid upprättande
av olika slag av handlingar såsom köpe- och arrendekontrakt,
skattedeklarationer o. s. v. Vidare borde övningar ske i arrendeuppskattningar
och syneförrättningar. Timantalet: 40 föreläsningar och 50 ov -

Lantbruksbokföring. Kursen i detta ämne borde bygga på lantbruksskolans
kurs. Målet borde här vara att bibringa eleverna en grundlig
inblick och färdighet i att föra räkenskaper. De borde få uppgöra bokslut
efter de vanligaste i vårt land använda bokföringsmetoder. Timantalet:
100 övningar. . „

Skogshushållning. En kurs i skogsskötsel, skogsuppskattnmg och skogsvärdering
samt i skogsbrukets teknologi. Demonstrationer i gallrings-,
avverknings- och föryngringsmetoder. Övningar i uppskattningar och
mätningar m. m. Timantalet: 50 föreläsningar samt en veckas övningar
och exkursioner.

X P. M. göres gällande, att ämnet skogshushållning näppeligen torde
kunna bliva så tillgodosett i vare sig agronomkurs eller lantbruksskolans
högre kurs, att drifsledares behov av utbildning i detta ämne kan tillfredsställas.
Härom anföres vidare i P. M.

Anledning torde förefinnas att till övervägande i annat sammanhang
upptaga frågan örn anordnandet av en särskild utbildning i skogshushållning
för blivande driftsledare vid det större jordbruket. Intill dess någonting
kunde bliva genomfört i nyss angivna syfte, torde man få rakna
med, att en mindre kurs i skogshushållning, såsom den i kursplanen här
ovan föreslagna, finge ingå i fortbildningskursen. Örn denna sistnämnda
kurs skulle tänkas förlagd till Alnarp, kunde dock ifrågasättas, huruvida
icke undervisningen i skogshushållning skulle kunna koncentreras
till en sammanhängande tid av två till tre veckor och förläggas till annan
ort än Alnarp t. ex. till någon folkhögskola eller lantmannaskola
i mera skogrik trakt eller eventuellt till någon statens skogsskola. Denna
fråga torde böra närmare övervägas i samband med utfärdandet av särskilda
föreskrifter för förevarande kurs och uppgörandet av omkostnadsstaten
för det första läsåret.

Yttranden.

264

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Den i P. M. föreslagna timplanen för lantbruksskolans högre kurs framgår
av nedanstående sammanställning:

Föreläsningar
eller lektio -

.Jordbro kslära................................................

Husdjurslära ....................................................

Lantbruksekonomi...........,................................

Handelslära...................................................

Mjölkhushållning och kontrollföreningsverksamhet
....................................................

Kulturteknik ..................................................

Redskapslära .............................................

Husbyggnadslära ............................................

Lantbrukskemi .............................................

Lantbruksbotanik ............................................

Lantbrukszoologi ...........................................

Nationalekonomi .........................................

Rättslära.......................................................

Lantbruksbokföring .......................................

Skogshushållning ............................................

Summa

ner o. d.

480

Övningar
och demonstrationer 70 70 100 30 30 50 70 50 40 30 20 50 100 -

710

Exkur sions dagar -

Rörande undervisningens planläggning i övrigt anföres följande i P. M.

Av den till övnings- och demonstrationstimmar anslagna tiden borde
ailt efter behov någon del kunna användas till exkursioner, såsom för
besök vid välskötta jordbruk, vid försöksanstalter o. s. v. Örn man förutsatte,
att läsaret sträckte sig mellan 1 november och 24 oktober med samman
agt högst sex veckors ferier per år, torde med ovan angivna timantal
aven åtskillig tid bliva över till hemarbeten, särskilt i form av
litteraturstudier. Såsom ovan anförts, torde vid undervisningen föreläsmngar
i egentlig mening endast hållas i den omfattning, som vore oundgängligen
nödvändig. I stället borde läraren leda elevernas studier geni°-1n-ai
- SanV^Sn^n®ar’ PreParation av arbetsuppgifter och förhör. I åtskilliga
ämnen borde dessutom demonstrationer spela en framträdande
roll. bortgången av studierna borde kontrolleras genom förhör och resultatet
konstateras genom tentamina.

Beträffande den i förevarande P. M. föreslagna undervisningstidens
längd har i allmänhet ingen erinran framställts i de avgivna yttrandena.
Sveriges allmänna lantbrukssällskap ger dock uttryck åt viss tveksamhet
samt anför:

Även örn det kunde ifrågasättas, huruvida endast en ettårig fortbildningskurs
icke vöre något kort i förhållande till det stoff, som vid en
dylik kurs borde meddelas, syntes dock frågan örn en eventuell förlängnmg
äv laursen till t. ex. ett och ett halvt eller två år mycket väl kunna
ansta, tills erfarenheter angående behovet av en längre kurs förelåge. Det
vöre nämligen också av vikt, att den teoretiska utbildningstiden för jordbrukets
driftsledare icke onödigt förlängdes och utbildningskostnaderna
fördyrades.

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

265

I fråga om kursplanen samt undervisningens läggning hava vissa erinringar
gjorts i de i anledning av nämnda P. M. avgivna yttrandena.

Lantbruksstyrelsen har funnit de i P. M. uppdragna riktlinjerna för
undervisningen vid driftsledarkurserna i stort sett lämpliga. Undervisningsplanen
torde emellertid icke nu kunna slutgiltigt utformas utan
måste anses som ett rent preliminärt förslag. Dock ville styrelsen göra
följande erinringar. Den föreslagna inskränkningen av undervisningen
i de grundläggande ämnena syntes efter förhållandena lämpligt avpassad
utom i fråga om lantbrukskemi, där den föreslagna minskningen
i antalet laborationstimmar från 60 till 40 knappast utan olägenhet torde
kunna genomföras, då vid flertalet av de lägre lantbruksuudervisningsanstalter,
som skulle utgöra underlaget för utbildningen, inga laborationer
förekomme. Med hänsyn till den betydelse, lantbrukskemien numera
måste tillmätas, syntes det som om det av högre lantbruksundervisningssakkunniga
föreslagna antalet laborationer örn möjligt borde bibehållas.
Å andra sidan syntes det som örn den för undervisning i bokföring beräknade
tiden med hänsyn till den omfattande undervisning i ämnet, som
meddelades i lantbruksskolorna, skulle kunna avsevärt reduceras. Bland
de ämnen, som skulle bliva föremål för undervisning vid kursen, saknades
fältmätning. Någon antydan örn att en fortbildning i detta ämne skulle
ske i samband med undervisningen i kulturteknik funnes icke i P. M.
Den tid, som anslagits till undervisning i sistnämnda ämne, syntes icke
heller lämna rum för den fortbildning i fältmätning, som den på detta
område jämförelsevis svaga utbildningen i lantbruksskolan torde kräva.

Lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut har funnit den föreslagna
kursens planläggning i stort sett väl motsvara det avsedda ändamålet
men föreslår ändringar på vissa punkter. Sålunda vore det timantal,
som beräknats för övningar i fedskapslära, otillräckligt. Ty även örn
eleverna förut genomgått lantbruksskola, fordrades dock större utrymme
åt detta ämne, därför att av en driftsledare krävdes en så ingående kännedom
örn olika moderna lantbruksmaskiners konstruktion och skötsel,
att han ej på den anslagna tiden kunde vinna tillfredsställande insikt
däri.

I samband med ovannämnda förslag har lärarrådet jämväl förordat en
annan fördelning mellan lärarna av undervisningen. Härtill återkommer
jag i det följande.

Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp har anmärkt,
att vad anginge den föreslagna undervisningsmetoden de blivande elevernas
förmåga av självstudium syntes överskattad i P. M., då mindre
tid ansloges åt föreläsningar och dylikt, än vad som annars vore skäligt
med hänsyn till vederbörande ämnes vikt och betydelse. I stället anvisades
åt lärarna att leda elevernas studier genom arbetsanvisningar, preparation
av arbetsuppgifter och förhör. Det syntes klart, att en så planerad
undervisning i teoretiska ämnen med lärjungar titan grundligare
förkunskaper än som skulle krävas för tillträde till förevarande kurs,
och därtill ganska intensivt sysselsatta med praktiskt arbete, omöjligen
kunde giva mer än ett magert resultat. Det vore ju erkänt, att ej ens
på det högre stadium, som universitetsundervisningen, i vad anginge
ämbetsexamina, representerade, föreläsningar och kurser kunde undvaras.
Skulle mindre försigkomna lärjungar, sådana som utan tvivel det
stora flertalet deltagare i den föreslagna fortbildningskursen skulle komma
att vara, hänvisas till självstudier i större utsträckning, så torde det

266 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

icke kulina undgås, att lärarna finge i form av förberedande anvisningar
och kontrollerande förhör bära lika dryg arbetsbörda som den föreläsningsbörda,
varifrån förslaget sökt befria dem.

Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen ifrågasätter beträffande de
i timplanen upptagna undervisningsämnena och tiden för desamma,
huruvida det icke vore lämpligt, att till någon del minska timantalet
i föreläsningar och övningar för ämnet kulturteknik samt att helt
slopa undervisningen i ämnet husbyggnadslära och i stället öka antalet
föreläsnings- och övningstimmar i ämnena redskapslära och botanik.
Denna ändring i undervisningsplanen ifrågasattes närmast i anledning
därav, dels att genom den ringa omfattning kurserna i ämnet givits någon
egentlig förtrogenhet med detsamma i och för förslags upprättande
i praktiken i allmänhet ej vunnes och dels att driftsledare vid jordbruket
högst sällan sysslade med vare sig täckdiknings- eller andra dikningsplaner
eller förslag till nybyggnader, utan överlätes detta vanligen till
specialister på områdena, vilka antingen vore anställda i statens eller hushållningssällskapens
tjänst eller idkade privat verksamhet. Å andra
sidan behövde en driftsledare vara synnerligen väl hemma i de olika lantbruksmaskinernas
konstruktion och skötsel, och å hithörande område
fordrades vid ett jordbruk betydligt oftare en ingående sakkännedom.
Vad beträffade lantbruksbotaniken ville det synas, som örn det för detta
ämne anslagna antalet föreläsnings- och övningstimmar vore väl litet.
Botaniken vore ju ett grundläggande ämne för växtodlingsläran, och, då
antalet timmar för denna senare, ej torde bliva mer än vad som vore
oundgängligen nödvändigt, vore synnerligen önskvärt, att längre tid tillkomme
ämnet lantbruksbotanik, än vad timplanen i P. M. utvisade. Tiden
för exkursionerna i skogshushållning hade utökats från 4 till 6 dagar.
Den anslagna tiden i detta ämne måste dock med hänsyn till dess
stora vikt för mången blivande driftsledare anses väl kort. I en ettårig
kurs torde väl dock mera tid icke kunna anslås åt detsamma. Då en
bättre utbildning i detta ämne måste för de blivande driftsledarna anses
synnerligen önskvärd, framhölles vikten av att förslag till sådan särskild
utbildning i skogshushållning, som i P. M. omnämndes, framlades i samband
med här förevarande förslag. Romme en blivande driftsledarkurs
att bliva förlagd till Alnarp, där skog saknades, syntes det vara
lämpligt, att, såsom i P. M. ifrågasatts, undervisningen i skogshushållning
i huvudsak koncentrerades till en sammanhängande tid av cirka
två å tre veckor och förlädes till lämplig plats i skogrik trakt, där tillfälle
till lärorika övningar och demonstrationer förefunnes.

Sveriges lantbrukslärare}örbund finner kursplanerna i stort sett acceptabla
såsom grund för kursens anordnande. Jämkningar vore ju här att
räkna med efter hand, men förslaget visade, att kurstiden ett år gåve
utrymme för ett för kursen lämpligt antal föreläsningar och lektioner
i de behövliga ämnena ävensom för övningar och demonstrationer. I ett
och annat ämne kunde vederbörande lärare väntas önska längre tid men
torde detta uppvägas av att timmar kunde göras lediga på annat håll.
Kursens karaktär av påbyggnads- och sammanfattningskurs finge ej
släppas ur sikte. Att så relativt mycket tid bleve tillgänglig för elevernas
egna studieai-beten, deras lösande av förelagda uppgifter och problem
etc., syntes förbundet vara en påtaglig förde!. Det vore av vikt, att eleverna
smälte vad de förut lärt och vad de nu ytterligare finge inhämta.
Undervisningen finge icke bredas ut för mycket; men det kravet borde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

267

ställas, att eleverna ur praktisk-teknisk synpunkt nöjaktigt behärskade
sitt kunskapsmaterial. Anslutande sig till det föreliggande förslagets
andemening härvidlag, ville förbundet ytterligare understryka ett par
punkter. Av en modern, duglig teknisk driftsledare väntade man framförallt,
att han sakkunnigt, vaket och omdömesgillt förmådde utnyttja
de tekniska hjälpmedel, som undan för undan i ökad omfattning ställdes
till jordbrukets förfogande. Det vore ett huvudkrav på kursen, att den
gåve nödig trygghet härvidlag. Institutets utrustning med maskiner
och redskap måste därför vara. fullständig och riklig och elevernas övningar
och prövningar på detta område vara så omfattande och allvarliga,
att man visste, att envar elev verkligen fått den avsedda utbildningen.
För demonstrationer på lärorummen borde finnas nöjaktigt med
modeller av redskap, hisslogar, ladugårdshus med inredning o. s. v.
Ekonomiska beräkningar och övningar måste få utgöra den andra huvudpunkten
på kursprogrammet — ej minst gällde det att kunna fastställa,
hur användandet av viss maskin eller utförandet av viss arbetsbesparande
anordning i djurstallar etc. tedde sig ekonomiskt, när
alla faktorer toges med i beräkningarna. Det fordrades mycket arbete
med eleverna för att få dem att beakta den ekonomiska sidan av jordbruksdriften
lika mycket som den tekniska. Icke minst gällde detta
beträffande byggnaders uppförande och inredning m. m. Främst måste
man dock hava i sikte sådant, som anginge den dagliga driften, ty med
planläggningar, som påkomme mera sporadiskt, kunde hjälp i regel erhållas
ganska billigt av experter. Beträffande ladugårdsskötsel borde
allt som stöde i samband med sundhet, renlig mjölkning, mjölkens behandling
före avsändandet till mejeri etc. noga beaktas. Djurstallars rengöring
och desinfektion samt kalkstrykning, djurs tuberkulinprövning m. m.
vore ock att nämna. Diskussioner för behandling av såväl tekniska som
ekonomiska problem, övningar berörande legala och kommunala angelägenheter
etc. borde få bliva ett ganska betydande inslag i kursprogrammet
såsom i förslaget också framhölles. Efter företagna exkursioner
borde eleverna å lärorummet få redogöra för vad som iakttagits och utöva
kritik över detsamma, antingen skriftligen en var för sig, då det
bleve en prövning av deras insikter och mogenhet, eller ock i en allmän
överläggning. Den särskilda utbildning i skogshushållning, som förslaget
upptoge, avsåges att bliva mera övergående, och förbundet anslöte sig
obetingat till den uppfattningen, att sagda utbildning vore att betrakta
som cn sak för sig, att handhavas av speciella skogshushållningskurser,
vilka finge besökas av dem, som hade behov därav. Skogsskötseln uppdelade
sig, kunde man säga, i tre avsnitt vid det större jordbruket:

1) Den allmänna planläggningen, skogsindelningar, uppgörande av skogsdikningsplaner,
som förutsatte högre skoglig och ekonomisk utbildning.

2) Kulturåtgärder (sådd och plantering, gallringsstämplingar) under
forstlig ledning, som tekniskt i regel handhades av anställda skogvaktare.

3) Avverkningar och virkesutdrivningar. Det vore egentligen dessa senare
som den tekniske driftsledaren vid större jordbruk kunde antagas
få taga hand örn, men tekniken därvidlag spriddes nog på sitt särskilda
sätt inom de egentliga skogsprovinserna och borde, om den skulle meddelas
i kurser, givas i särskilda sådana, som ej behövde stå i närmare
samband med här ifrågavarande driftsledarkurser. En skogshushållningskurs
på 25 (högst 30) timmar kunde dock måhända böra
få stå kvar på fortbildningskursens program. Vid skogsundervisnings -

268

Departements chefen.

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

anstalterna vore nian van att i stor utsträckning använda sig av modeller,
och så kunde även ske här. Av de mindre redskapen kunde man använda
originalexemplar.

Liksom i fråga örn undervisningens anordning vid lantbrukshögskolan
torde även här höra gälla, att ståndpunkt i detta sammanhang endast
bör tagas till motsvarande anordningar vid lantbruksskolans högre kurs,
i den mån de inverka på kursens yttre organisation. I övrigt torde även
här böra få ankomma på Kungl. Majit att besluta rörande hithörande
detaljer.

I fråga örn den i P. M. upptagna kursplanen synes emellertid åtskilliga
ändringar böra vidtagas. Sålunda anser jag först och främst, att de
grundläggande ämnena böra tilldelas mera tid, än vad som skett i P. M.
I likhet med lantbrukstyrelsen håller jag före, att den för laborationer
i kemi anslagna tiden bör utökas samt att, såsom svenska lantbrukst jänstemannaföreningen
påyrkat, även en utvidgning bör ske i botanikkursen.
Men dessutom torde någon undervisning i fysik vara erforderlig såsom
inledning till redskapsläran. Den tid, som enligt P. M. skulle kunna
användas för övningar i fältmätning, synes såsom lantbruksstyrelsen påpekat
alltför knapp. Även i detta avseende torde därför en utökning
vara nödvändig. Då övningar i redskapslära få betraktas vara av synnerlig
vikt för en blivande driftsledare, vill jag, i överensstämmelse med
den mening, som uttryckts av lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut
samt av Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen, förorda ett större antal
övningstimmar i detta ämne. Enligt min mening torde ett djupare
inträngande i allt vad som tillhör jordbrukets ekonomiska föreningsverksamhet
böra ske, än vad som kan vara möjligt under den tid, som enligt
P. M. anslagits därtill. Vidare har från något håll uttalats tvivel örn,
huruvida eleverna i förevarande kurs skulle kunna erhålla tillräcklig
utbildning i kontrollbokföring med den därtill avsedda tiden. Jag förordar
följaktligen även en utvidgning av kurserna i sist nämnda båda
ämnen. Vad slutligen beträffar ämnet skogshushållning, vill jag medgiva,
att vissa skäl kunna tala för att utbryta detta ämne från denna kurs
och i stället anordna en särskild kurs i skogshushållning för sådana driftsledare,
som hava behov av en mera ingående utbildning i ämnet. Härom
föreligger emellertid icke nu något utarbetat förslag. Det är dessutom
omöjligt att i frågans nuvarande läge bedöma, huru nämnda tanke
skulle kunna realiseras. Man torde därför få utgå ifrån, att densamma
under alla förhållanden icke kan förverkligas förrän efter en ganska lång
tid. Följaktligen får man räkna med, att utbildningen i skogshushållning
för driftsledare ännu så länge får ske i den här föreslagna kursen.
Det gäller därför att inom ramen av de föreliggande möjligheterna göra
utbildningen i detta ämne så god som möjligt. I detta avseende anser jag
det vara lämpligt, att, såsom i P. M. föreslås, undervisningen i skogshushållning
förlägges till en mera lämplig plats, än vad Alnarp kan anses

Kungl. Majus proposition Nr 143.

269

vara. Fördelarna av en dylik anordning torde betydligt överväga den
ökning av omkostnaderna, som härav givetvis uppkommer. Emellertid
torde det vara nödvändigt att något öka kurstiden för detta ämne för att
fördelen av undervisningens förläggning till annan plats skall kunna
fullt utnyttjas, och vill jag ifrågasätta, att undervisningen i skogshushållning
utökas till en månad.

Jag förordar följaktligen förslagsvis följande utökning av undervisningstiden:
kemi 20, botanik 50, fysik 30, kulturteknik 30, redskapslära 30,
handelslära 30, mjölkhushållning 20 samt skogsskötsel cirka 70 timmar.
Ökningen uppgår till sammanlagt cirka 280 timmar. Såsom ovan anförts
bör det emellertid få ankomma på Kungl. Majit att inom ramen för den
av statsmakterna beslutade organisationen, fatta närmare beslut i hithörande
detaljer.

Med hänsyn till att den i P. M. upptagna undervisningstiden uppgår
till ej mindre än cirka 1,220 timmar, torde det icke låta sig göra att
tillägga ytterligare 280 timmar till den uti P. M. föreslagna kurstiden av
ett år. Jag förordar följaktligen, såsom jag förut antytt, att kurstiden
för laptbruksskolans högre kurs utsträckes utöver ett år. Som en lämplig
kurstid vill jag föreslå ett år och fem månader, varvid undervisningen bör
taga sin början den 1 november och fortgå till början av april månad
andra året efter det, då undervisningen tagit sin början. Visserligen
kan den av mig föreslagna ökningen av kurstiden synas något stor i förhållande
till den ifrågasatta ökningen av timantalet. Men med hänsyn
till att tid skall bliva över till exkursioner och demonstrationer samt
till elevernas självstudier, torde starka skäl tala för att icke tilltaga
kurstiden alltför knapp. Härtill kommer, såsom jag ovan antytt, att
tveksamhet kan råda, huruvida timantalet i ämnena jordbrukslära och
husdjurslära kan anses tillräckligt. Någon ståndpunkt till denna fråga
torde icke nu böra tagas, enär en ökning av timantalet i dessa fall
knappast torde påverka lärarbehovet. Men det är givetvis lämpligt
att så avväga kurstiden, att en ändring i timantalet kan ske, örn så vid
en närmare prövning finnes ändamålsenligt.

I övrigt torde vad i P. M. föreslagits i förevarande avseende i stort
sett kunna godtagas såsom utgångspunkt för ett bestämmande av organisationen
utav lantbruksskolans högre kurs.

c. Mejeriundervisningen.

Den högre mejeriundervisningen, som i främsta rummet skulle avse
utbildning av mejerikonsulenter, bör enligt de högre lantbruksundervisningssakkunnigas
uppfattning organiseras i form av en tvåårig kurs.

Kursen för mejerikonsulenter m. fl. syntes lämpligen böra anordnas
såsom tvåårig. Föreläsningar och övningar borde sålunda planläggas
för denna tid. Dock borde viss studiefrihet förefinnas och därmed rätt
för de studerande att avlägga examen inom kortare eller längre tid än
två år. Med avseende på tidpunkt för kursens början ävensom tid för

Högre lantbruksundervisningssakknnniga.

270 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ferier borde gälla vad i det föregående anförts angående lantbrukshögskola.

Beträffande antalet undervisningsämnen vid kursen ävensom deras innehåll
hava de sakkunniga uppgjort följande förslag.

Undervisningsämnen och deras innehåll.

Matematik. I huvudsak sannolikhetskalkyl och felutjämningslära samt
behandling av statistiskt materiel, det senare i främsta rummet hämtat
från försöksväsendets område.

Fysik. Studentkursen utvidgas beträffande mekanik, värme- och elektricitetslära.

_ Kemi. Allmän: studentkursen utvidgas, så att eleverna erhålla grundligare
insikter i teoretisk kemi och kolloidkemi samt i organisk kemi,
spillt beträffande grupperna kolhydrat, fett, äggviteämnen och andra
för växt- och djurriket särskilt viktiga ämnen.

Lantbrukskemi: fodermedlens sammansättning, egenskaper och framställningssätt.

Mejerikemi: mjölkens och mejeriprodukternas sammansättning, egenskaper
och analys.

Bakteriologi. Allmän: bakteriernas allmänna egenskaper och livsvillkor
samt mikrobiologiens tillämpning på jordbruket med binäringar.

Mejeribakteriologi: mjölkens bakterieflora samt mikroorganismernas
betydelse och användning i mejerihanteringen.

Maskinlära. Läran örn ångmaskinen, värmemotorer och elektriska motorer
samt mejerimaskinerna.

Mejerilära. Mjölkens produktion, framställning av mejeriprodukter,
mejeriets planläggning och inredning.

Mejeriekonomi. Faktorer, som äro av betydelse för mejeriets ekonomi:
driftriktning, driftkostnader, olika organisationsformer, mjölkens
betalning m. m.

Husbyggnadslära. Materialier, byggnaders konstruktion och planläggning
samt kostnadsberäkningar, med hänsyn huvudsakligen till mejeribyggnader.

Husdjurens anatomi och fysiologi. Huvudvikten lägges vid näringsomsättningens
och körtelsystemets fysiologi.

Husdjurslära. Allmän och speciell avelslära, exteriörlära samt raslära,
närmast avseende nötkreatur och svin. Nötkreaturens och svinens
utfodring och skötsel.

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära (hygien). Allmän och vissa delar
av speciell hälso- och sjukvårdslära. Författningar rörande bekämpandet
av smittsamma sjukdomar.

Nationalekonomi. Allmän och tillämpad nationalekonomi.

Handelsidk. Ämnet omfattar i första hand den in- och utländska handeln
med mjölk och mejeriprodukter.

Bokföring, översikt över olika bokföringssystem, övningar i mejeribokföring.

Rättslära. De delar av ämnet, som äro av särskild betydelse för mejerihanteringen.

Pedagogik. Föreläsningar samt skriftliga och muntliga övningar.

För belysande av undervisningens fördelning på de båda studieåren
hava de sakkunniga uppgjort nedanstående förslag till undervisning spion,
som jämväl innefattar de sakkunnigas förslag till ungefärligt antal undervisningstimmar
i olika läroämnen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 271

Antal nndervisningstimmar i tvåårig kurs för mejerikonsulenter m. fl.

8.
9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

Matematik
Fysik........

Kemi........

allmän och lantbruks--I mejeri- ••

„ , . . , . / allmän .

Bakteriolog! | meieri.

Maskinlära .............

Mejerilära...............

Mejeriekonomi.........

Husbyggnadslära......

Husdjurens anatomi och fysiologi................

Husdjurslära (nötkreatur och svin) .............

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära (hygien).

Nationalekonomi........................................

Handelslära..............................................

Bokföring.................................................

Rättslära .................................................

Pedagogik.................................................

Summa

Första året	Andra året
Förd.	Övn.	Före].	Övn.
30	15
45	50
80	150
40	150
40	70
40	150	75	100
		100
		40
		50	100
40	40
50
20
20
20	20
	70
30		10	15
455	715	275	215

Därjämte borde övningar i mejerilära pågå under cirka 120 dagar.

I fråga örn bestämmelser för examen vid den högre mejerikursen hava
de sakkunniga framhållit följande.

Med avseende på de olika undervisningsämnenas inbördes ställning
borde i tillämpliga delar gälla vad förut anförts beträffande lantbruks högskolan.

. , ... ... ,

Följande ämnen borde vara examensämnen i kurs for mejerikonsulenter
m. fl.

1. Kemi.

2. Bakteriologi.

3. Mejerilära.

4. Mejeriekonomi med handelslära.

För examen borde fordras betyget med beröm godkänd i ett av lorenämnda
ämnen och betyget godkänd i de övriga ämnena. __

Därjämte borde fordras vitsord örn godkända insikter i följande ämnen,
nämligen: maskinlära, husbyggnadslära, husdjurslära, mejeribokföring,

rättslära och pedagogik. , , , . . .

Slutligen borde studerande genom särskilda intyg styrkt sig hava pä
ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig undervisningen vid de av läroanstalten
anordnade propedeutiska kurserna i matematik, fysik, husdjurens
anatomi och fysiologi, husdjurens hälso- och sjukvårdslära samt nationalekonomi
med statistik.

I de avgivna yttrandena har i fråga örn den högre mejeriundervisningens
planläggning i några fall, såsom ovan påpekats, den meningen kommit
till uttryck, att undervisningen borde vara mera agronomiskt betonad
än vad resultatet bleve vid ett genomförande av de sakkunnigas för -

yttra»*»

272

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

•

slag. Även andra anmärkningar mot nämnda förslag liava framställts.
Sålunda Ilar Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
föreslagit, att vissa ämnen såsom maskinlära och byggnadslära skulle
erhålla större utrymme, varjämte utbildningen borde vara så omfattande,
att studietiden icke kunde beräknas kortare än tre år. Svenska mejerikonsulentföreningen
bar underkastat de sakkunnigas förslag en kritisk
granskning, varvid jämförelse skett med nuvarande mejerikonsulentutbildning
jämte agronomutbildning. Föreningen anför härvid i huvudsak
följande.

Det framginge, att undervisning i huvudämnet mejerilära vid nuvarande
mejerikonsulentutbildning lämnades i sammanlagt 109 föreläsningstimmar.
Detta ämne motsvarades enligt förslaget av ämnena mejerilära
och mejeriekonomi. I dessa skulle undervisning meddelas i tillhopa 140
föreläsningstimmar. Vinsten i antal undervisningstimmar bleve sålunda
ej synnerligen stor.

I kemi och bakteriolog] vore antalet föreläsnings- och övningstimmar
enligt nuvarande undervisningsplan 191 respektive 444, enligt sakkunnigas
förslag 200 respektive 520 timmar. 1 agronomkursen förekomme för
närvarande ytterligare undervisning i bakteriologi. Med stöd härav kunde
man påstå, att undervisningen i dessa båda ämnen ej erhållit nämnvärt
flera undervisningstimmar än vad nu vore fallet.

Särskilt anmärkningsvärt syntes det föreningen vara, att undervisningen
i ämnet husbyggnadslära bleve så svag enligt förslaget. Undervisningen
i detta ämne skulle omfatta blott 50 föreläsnings- och 100 övningstimmar.
Enligt nuvarande studieplan meddelades 67 föreläsningsoch
164 övningstimmar i detta ämne. Med hänsyn till de uppgifter av
byggnadsteknisk art, inför vilka mejerikonsulenten ofta bleve ställd i sitt
arbete, syntes en avsevärd utvidgning av undervisningen i detta ämne
hava varit pa sin plats i stället för den föreslagna inskränkningen.

I nuvarande undervisningsplan upptoge undervisningen i maskinlära
blott 15 timmar. Enligt sakkunnigförslaget skulle undervisning i detta
ämne meddelas under 75 föreläsnings- och 100 övningstimmar. Ehuru
en avsevärt utvidgad undervisning sålunda föresloges, ville föreningen
dock såsom sin bestämda uppfattning hävda, att ej ens denna utökning
vore tillräcklig. Undervisningen i detta ämne hade hittills på intet sätt
motsvarat den industrialiserade mejerihanteringens krav och, då denna
utveckling alltjämt syntes fortsätta, krävdes det av mejerimannen i ledareställning
ett relativt djupt inträngande i dessa frågor. Sagda ämne
sönderfölle egentligen i följande specialämnen: maskinlära och värmeteknik,
läran örn maskinelement, hållfasthetslära samt förbränningslära.
Undervisning i dessa ämnen kunde icke meddelas i vederbörlig omfattning
på angivet timantal. Anförda specialämnen borde få minst lika
omfattning som den, i vilken undervisning i dessa specialämnen meddelades
exempelvis för kemister vid tekniska högskolan i Stockholm.

Jämfördes studieplanen för mejerilinjen med t. ex. den för ämbetsexamen
å husdjurslinjen märktes följande: mejerilinjen hade i sitt huvudämne,
_ mejerilära och mjölkhushållning, 100 föreläsningstimmar; husdjurslinjen
280 föreläsningar i huvudämnet husdjurslära. Mejerilinjen
hade 40 föreläsningstimmar i mejeriekonomi och husdjurslinjen 110 föreläsnings-
och 100 övningstimmar i lantbruksekonomi. I handelsläran

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

273

hade mejerilinjen 20 föreläsnings- och 20 övningstimmar mot husdjurslinjens
30 föreläsningstimmar. Att ämnet lantbruksekonomi med handelslära
skulle vara ett mer än dubbelt så stort och viktigt ämne för en
husdjurskonsulent än mejeriekonomi med handelslära för en mejerikonsulent,
torde med skäl kunna bestridas. Mejerikonsulentens arbete vore
väl betydligt mera liandelsekonomiskt betonat än husdjurskonsulentens,
och sakkunniga förklarade själva, att undervisningen på mejerilinjen
skulle hava till ett av sina ändamål att utbilda ledare för större mejerier,
alltså, ledare för större affärsföretag, som mejerierna med sin stora omsättning
otvivelaktigt finge anses vara.

Beträffande de ämnen, som inginge i planen för husdjurslinjen men
ej för mejerilinjen, märktes ämnet statistik. Detta ämne finge väl dock
anses hava minst lika stor betydelse för mejerimannen som för husdjursmannen.

Antalet undervisnings- och övningstimmar i den tvååriga kursen för
mejeristuderande omfattade sammanlagt 2,500 timmar, för husdjurslinjens
3 år, 2,990 timmar. För mejerilinjen motsvarade detta 5 föreläsningsoch
övningstimmar per dag, för husdjurslinjen 4 timmar per dag. En
mejeristuderande hade alltså 25 procent mer föreläsnings- och övningstimmar
per dag och alltså motsvarande mindre tid för självständiga studier
och försök.

Av det anförda framginge, att föreningen för sin del måste anse undervisningstiden
i vissa ämnen allt för kort, varför den i dessa borde avsevärt
utökas. Vid jämförelse med motsvarande ämbetsexamen framginge
mejeristuderandenas relativa överbelastning med föreläsningar och övningar.
Det syntes föreningen av anförda skäl ofrånkomligt, att studietiden
för mejeristuderande förlängdes med ett år och att den bleve lika
lång som för avläggande av ämbetsexamen.

I vad sakkunnigförslaget ordade örn licentiatexamen och doktorsgrad,
berördes ej mejeriutbildning på dessa stadier. De sakkunniga hade ej
ens antytt, örn avlagd examen vid mejerilinjen medförde samma rätt till
fortsatta studier för avläggande av licentiatexamen och vinnande av doktorsgrad
vid lantbrukshögskolan som där avlagd ämbetsexamen. Föreningen
ville för sin del betona önskvärdheten av att sådan fortsatt utbildningsmöjlighet
skapades. Forskningens betydelse för vårt mejeriväsende
motiverade detta till fullo.

I statsrådsprotokollet till propositionen till 1930 års riksdag angående Propositionen
den högre lantbruksundervisningens ordnande yttrade dåvarande chefen nr 349l193°.
för jordbruksdepartementet i förevarande fråga i huvudsak följande.

Den högre mejerikursen, som närmast skulle vara avsedd för mejerikonsulenter
och med dem jämförbara befattningshavare, hade av de sakkunniga
föreslagits skola planläggas såsom tvåårig. Med hänsyn till de
jämförelsevis stora kvalifikationer, som på grund av vår tids högt utvecklade
mejeriteknik måste ställas på olika rådgivare och instruktörer på
mejerihanteringens område, hyste departementschefen emellertid den
uppfattningen, att två års teoretisk fackutbildning vore för kort studietid
för ifrågavarande befattningshavare, helst som i fortsättningen ökad
vikt torde böra läggas jämväl på olika med näringen sammanhörande
drifts- och allmänekonomiska frågor. Kursen för mejerikonsulenter med
flera borde i likhet med motsvarande kurs vid lantbrukshögskolan för
bland andra blivande jordbrukskonsulenter planeras såsom treårig. Vid
Tiihang till riksdagens protokoll 11)31. 1 sami. Ulli hafi. (Nr 1?i3.) IH

274

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143.

Departements chefen.

uppgörande av förslag till undervisningsämnen vid den högre mejerikursen
och deras innehåll hade de sakkunniga utgått ifrån, att med mejerihanteringens
alltmer tilltagande industrialisering och skiljande från
praktiskt jordbruk den rent agronomiska delen av mejerimannens utbildning
vore mindre oumbärlig än tidigare varit fallet. I överensstämmelse
härmed syftade de sakkunnigas förslag till undervisning vid mejerikursen
på en i jämförelse med nuvarande utbildningsförhållanden på området
tämligen långt driven specialisering. Även departementschefen ansåge,
att verksamheten på mejeriområdet vore så komplicerad, att den
helt krävde sin man. Vid omorganisation av den högre mejeriundervisningen
torde man därför icke böra utgå ifrån att befattningar såsom
mejerikonsulenter framdeles liksom nu understundom vore fallet
skulle vara förenade med verksamhet av annan art inom hushållningssällskapens
arbetsfält. Men även örn ändring skedde i nu nämnda förhållande
torde det likväl för mejerikonsulenten vara värdefullt, att han
ägde en något fylligare inblick i jordbrukets villkor och allmänna produktionsförhållanden
än de sakkunnigas förslag till undervisning syntes
innebära. Departementschefen ville i sådant hänseende föreslå, att de
mejeristuderande finge följa agronomkursens undervisning i större delen
av ämnet lantbruksekonomi. I övrigt vore intet att erinra mot förslaget
till undervisningsämnen. Vad därefter anginge förslaget till undervisningsplan
för mejerikursen vore det givetvis icke möjligt att med ledning av
de angivna siffrorna för undervisningstimmar i de olika ämnena bilda
sig en bestämd uppfattning örn kursens omfattning i varje särskilt ämne.
Det ville emellertid synas, som örn icke oväsentligt ökat utrymme på undervisningsplanen
skulle behöva beredas särskilt för ämnena maskinlära,
mejeriekonomi och husbyggnadslära. Genom den utökning av kurstiden,
som ovan föreslagits, torde den ifrågasatta ökningen i undervisningstid
för nyssnämnda ämnen utan svårighet kunna få plats på schemat. I
övrigt torde kursen böra planläggas så, att den egentliga undervisningen
i huvudsak koncentrerades till de två första studieåren, så att eleverna
kunde till stor del disponera det tredje året för mera självständigt studiearbete.
Beträffande de sakkunnigas förslag till bestämmelser för examen
vid den högre mejerikursen vore i stort sett ingen erinran att göra.
Enär på sätt ovan föreslagits lantbruksekonomi torde böra tillkomma såsom
undervisningsämne, borde emellertid mejeristuderande för erhållande
av examen äga godkända insikter jämväl i detta ämne. Huruvida
möjlighet borde beredas studerande att avlägga högre examen jämväl i
mejeriämnen torde tills vidare kunna lämnas öppet.

Såsom jag ovan anfört torde anledning icke föreligga att giva den högre
mejeriundervisningen någon starkare agronomisk betoning. Någon
anledning synes mig därför ej föreligga att i nu nämnda avseende vidtaga
ändring i de sakkunnigas förslag. Ej heller synes mig så starka
skäl hava anförts för en utökning av studietiden till att normalt bliva
treårig, att jag kan förorda en dylik utökning. Även i fråga örn studietiden
torde följaktligen de sakkunnigas förslag höra godtagas. Det torde
sedan få bliva beroende av erfarenheterna i fråga örn undervisningen,
huruvida en förändring härav är av behovet påkallad.

Jag vill därför förorda, att de sakkunnigas förslag i förevarande av -

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

275

seende lägges till grund för beslut i ämnet. Härvidlag bör emellertid
understrykas, att det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, efter förslag
av styrelsen för den högre mejeriundervisningen, förordna örn detaljutformningen
av hithörande frågor inom ramen av den av statsmakterna
fastslagna organisationen.

d. Trädgårdsundervisningen.

I fråga örn lärokursens längd vid den högre trädgårdsundervisningen
hava de sakkunniga gjort följande uttalande.

I förberörda sakkunnigbetänkande av år 1918 föreslogs en högre trädgårdskurs,
omfattande ett och ett fjärdedels år. Det kunde dock icke
rada något tvivel örn, att detta vore en allt för knappt tilltagen tid, örn
grundlig utbildning skulle kunna meddelas. I detta sammanhang behövde
blott erinras därom, att motsvarande undervisning vid Kgl. Veterinaer-
og Landbohojskolen i Köpenhamn upptoge 2 Vs år, varvid dock vore
att märka, att eleverna i den här föreslagna kursen redan i förväg skulle
hava inhämtat vissa kunskaper, särskilt i fackämnen, genom föregående
tvåårig kurs vid lägre trädgårdsskola. De sakkunniga ansåge, att den
högre trädgårdskursen borde omfatta en tid av två år. I likhet med
undervisningen för högre lantbruksutbildning syntes ifrågavarande kurs
böra taga sin början på hösten omkring den 1 november.

Högt■* lantbruksundtrvisningssakkunniga.

Med hänsyn till det elevantal, som synes kunna påräknas för kurs av
ifrågavarande slag, hava de sakkunniga föreslagit, att ny kurs tillsvidare
anordnas blott vartannat år.

Med ledning av vad i det föregående anförts angående det antal personer,
för vilket högre utbildning i trädgårdsfacket vore önskvärd, ävensom
övriga på frågan inverkande faktorer, syntes det vara berättigat att
utgå ifrån, att till en början endast omkring fem därtill kvalificerade
personer årligen skulle söka inträde som ordinarie elever vid en förefintlig
anstalt för högre trädgårdsundervisning.

Enär verkställd utredning givit vid handen, att kostnaderna för avlöning
av lärarpersonalen skulle ställa sig icke obetydligt högre, örn ny
kurs anordnades varje år, än om detta skedde blott vart annat år, syntes
det befogat, att åtminstone tillsvidare ny kurs påbörjades endast vartannat
år och att i sådan antoges intill 10 ordinarie elever. Den jämförelsevis
ringa elevfrekvens, som kunde påräknas, utgjorde givetvis en
förutsättning för att en sådan anordning skulle vara möjlig.

Beträffande undervisningens omfattning vid den högre trädgårdskursen
hava de sakkunniga uppgjort följande förslag.

Undervisningsämnen och deras innehåll.

Matematik. Huvudsakligen fördjupning av realskolans kurs i syfte att
bibringa eleverna större säkerhet och färdighet i räkning.

Fysik och mekanik. Kroppars allmänna egenskaper. Grunddragen av
den mekaniska fysiken. Viktigare optiska företeelser; enklare optiska

276

Kungl. Martts proposition Nr 143.

instrument. Värmeläran i sammandrag med särskild hänsyn till sådana
företeelser, som beröra trädgårdsodlingen. Elementär framställning av
elektricitetsläran.

Meteorologi. De viktigaste atmosfäriska företeelserna. Grunddragen
av klimatologien och framställning av Sveriges klimatförhållanden.

Elektroteknik. Elektriska ledningar, motorer och uppvärmningsanordningar.

Värme- och kylteknik. Enkla beräkningar över värmebehov i växthus
och anordnandet av värmeledningar i sådana. Varmvattenpannor och
deras skötsel. Värmeekonomi. Kylmaskiner och kylanläggningar.

Kemi och lantbrukskemi. Oorganisk kemi: De viktigaste kemiska grundämnena
och deras föreningar, så långt dessa äro av större betydelse för
växterna och djuren. Organisk kemi: kort systematisk framställning av
de viktigaste organiska ämnena. Lantbrukskemi: viktigare gödselämnen.

Geologi och marklära. Sveriges geologiska utveckling med särskild
vikt lagd vid kvartärgeologien. Grunddragen av agrogeologien.

Botanik. Morfologi: repetition av trädgårdsskolans kurs. Grunddragen
av växtanatomi och växtfysiologi med särskild tillämpning på trädgårdsväxterna.
Kort sammandrag av ekologi och växtgeografi, med särskild
hänsyn tagen till de floror och växtsamhällen, från vilka de viktigaste
trädgårdsväxterna hämtats. Systematik: genomgång av viktigare
växtgrupper i systematisk framställning. Grunddragen av ärftlighetsläran
och metoderna för förädling av trädgårdsväxter. Växtpatologi:
växtsjukdomarnas allmänna karaktärer, klimatiska förhållanden, jordmån
och växtplats m. m. som anledningar till sjukdomar; parasitära sjukdomar,
framkallade av svampar, bakterier o. s. v.; växthygien.

Zoologi. Trädgårdsväxternas fiender bland insekter och andra lägre
djur.

Fältmätning och avvägning. Huvudsakligast övningar i uppmätning
av jordområden, längd- och ytavvägning, kartritning, arealberäkning
m. m.

Bitning. Geometriska konstruktioner. Frihandsteckning. Textning.

Redskapslära. Jordbearbetningsredskap för hand-, häst- och motorkraft.
Pumpar och sprutor.

Husbyggnadslära och växthuskonstruktion. Byggnadsmateriel. Uppförandet
av enkla ekonomibyggnader, speciellt växthus.

Nationalekonomi och handelslära. Samma kurs som i det föregående
angivits för agronomkursen.

Rättslära. Samma kurs som för agronomelever med uteslutande av
vissa kapitel.

Trädgårdsekonomi. De olika ekonomiska faktorerna inom trädgårdsodlingen,
deras inbördes förhållande och deras inflytande på utbytet av
odlingen.

Bokföring. Bokföringens teori. Dess användning inom ekonomisk trädgårdsodling
och betydelse för denna. Övningar i förandet och avslutandet
av räkenskaper.

Trädgårdsanläggning. Teori: uppkomsten och utvecklingen av de olika
stilarterna inom trädgårdskonsten; dennas ståndpunkt inom olika länder;
trädgårdskonstens uppgift; olika slag av prydnadsanläggningar och
deras anpassning till givna yttre förhållanden. Teknik: utstakning, jordarbeten,
vägbyggnad, plantering, anläggning av gräsmattor, sportplatser
m. m.; prydnadsträdgårdens skötsel och vidmakthållande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

277

Ekonomisk trädgårdsodling. Historik: trädgårdsodlingens utveckling
intill nuvarande tid, dess ekonomiska betydelse och dess ståndpunkt i
övrigt inom olika länder. Jordbearbetning: grunderna för jordens bearbetning;
plöjning respektive grävning, djupbearbetning, ytluckring; de
olika redskaperna för jordbearbetning i större och mindre skala. Fruktodling:
förutsättningarna för rationell fruktodling; uppdragningen av
fruktträd i olika former; anläggning av fruktodlingar av olika typer;
plantering; skötsel; fruktträdens blomning och fruktsättning; skörd, förvaring
och försäljning av frukt; bär- och nötodling; de olika arterna och
sorterna av fruktträd, nöt- och bärbuskar. Köksväxtodling: allmänna
förutsättningar för köksväxtodling i mindre och större skala; de olika
köksväxtslagens odling på kalljord och under glas; skörd, förvaring och
försäljning av köksväxter; sortkännedom. Blomsterodling under glas:
villkoren för ekonomiskt bedriven blomsterodling; de viktigaste handelskulturerna
av blomster växter; försäljning av produkterna. Blomsterodling
på kalljord: utvidgning av trädgårdsskolans kurs. Plantskoleskötsel:
allmänna grunder för förökning av ört- och vedartade växter;
anordnande av en större plantskola med därtill hörande utrustning; de
viktigaste växtslagens förökning.

Dekoration och bindekonst (huvudsakligast praktiska övningar). Rumsdekorationer;
dekorationer av bord m. m.; utställningsteknik; anordningar
i det fria; bindning av kransar och buketter m. m.

Fröodling och fröbehandling. Odling för merkantilt ändamål och i större
skala av de viktigaste köks växterna. Fröskörd, fröets tröskning, rensning,
torkning och förvaring. Groningsanalyser.

Försöksteknik. Principerna för utläggning av växtodlingsförsök och
åtgärder till undvikande av försöksfel. Skördebedömning och uträkning
av skörderesultat.

Trädgårdsprodukternas användning som födoämnen. Betydelsen av
köksväxter, frukter och bär som födoämnen. Deras användning i maträtter.
Principerna för konservering av olika slag.

Pedagogik. Huvudsakligast metodik, föredragningsövningar, provlektioner
med lägre trägårdsskolans elever.

Det måste anses vara av stor betydelse, att eleverna i den högre trädgårdskursen
få noga följa gången av alla praktiska arbeten i trädgårdarna.
De böra därför vara skyldiga närvara vid de tillfällen, då ledarna
av de praktiska arbetena vid slutet av varje vecka inför eleverna vid den
lägre trädgårdsskolan redogöra för dessa arbeten. De böra också deltaga
i sådana demonstrationer i trädgårdarna, som tillfälligtvis anordnas av
vederbörande lärare, även örn dessa skulle falla utom ramen för den ovan
skisserade undervisningen.

Nedanstående undervisning spion omfattar de sakkunnigas förslag dels
till ungefärliga antalet undervisningstimmar i olika ämnen och dels till
uppdelning av undervisningen på de båda studieåren.

278 Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Underrisningsplan.

	Första året	Andra året
	Porel.	Övn.	Föret.	Övn.
Matematik............................................................	30
Fysik och mekanik................................................	40
Meteorologi och klimatologi....................................	20
Elektroteknik* ......................................................	15	10
Värmeteknik* ......................................................	10	20
Kemi, inbegripet agrikulturkemi.............................	80	40
Geologi och marklära............................................	50	20
Botanik.
Morfologi ........................................................	10
Anatomi och fysiologi .......................................	75	50
Ekologi och växtgeografi ....................................	15
Systematik och ekonomisk växtkunskap ...............	70	10	25	10
Ärftlighetslära och växtförädling ..........................	30	20		10
Växtpatologi......................................................	25	20		10
Zoologi .............................................................	30	15		10
Fältmätning och avvägning ...................................		150
Ritning ..............................................................		50		50
Redskapslära.........................................................	30	30
Husbyggnadslära och växthuskonstruktion...............			45	100
Nationalekonomi och handelskunskap .....................			40
Rättslära ............................................................			40
Trädgårdsekonomi ................................................			20
Bokföring............................................................		80
Trädgårdsanläggning .............................................
Historik och teori .............................................	50		50	150
Teknik ............................................................			40	20
Ekonomisk trädgårdsodling.
Historik............................................................			25
Jordbearbetning ................................................	15
Fruktodling ......................................................	20	25	40	25
Köksväxtodling...................................................	5	5	25	15
Blomsterodling på kalljord .................................		5	15	10
» under glas .................................		20	70	20
Plantskoleskötsel................................................			30	10
Dekoration och bindekonst*....................................		50
Fröodling och fröbehandling .................................			10	10
F örsöksteknik .....................................................			15	10
Trädgårdsprodukternas tillvaratagande och användning
som födoämnen ................................................	10	25
Pedagogik............................................................	10	15		25
Summa timmar	640	660	490	485

Alla ämnen utom de med * betecknade äro obligatoriska för dem, som önska avlägga examen
från den högre trädgårdskursen.

Slutligen hava de sakkunniga nied avseende på examen från högre
trädgårdskurs anfört följande.

Ordinarie elev, som inhämtat godkända kunskaper i de läroämnen, vilka
i undervisningsplanen angivits som obligatoriska, borde efter avslutad
lärokurs kunna erhålla betyg örn avlagd examen från trädgårdsinstitut.

Elev, som deltagit endast i visst eller vissa av kursens läroämnen,
borde efter genomgången prövning för vederbörande lärare kunna erhålla
betyg i detta eller dessa ämnen.

279

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

De ovan föreslagna allmänna grunderna för den högre trädgårdsundervisningens
ordnande hava gjorts till föremål för särskilt uttalande endast
i några få av de avgivna yttrandena.

Lantbruksakademien har vitsordat, att den funnit den föreslagna anordningen
av högre trädgårdsundervisning vid ett trädgårdsinstitut å
Alnarp vara ändamålsenlig.

I särskilt uttalande till lärarrådets vid Alnarp yttrande har föreståndaren
för Alnarps trädgårdsskola anfört, att han ansåge de sakkunnigas
förslag till högre kurs i trädgårdsskötsel vid Alnarp vara i väsentliga
delar välbetänkt. Beträffande undervisningen i kemi för högre trädgårdskursen
vore det dock erforderligt, att den skildes från motsvarande
undervisning i agronomkursen.

Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter har ansett, att vissa avvikelser
från de sakkunnigas förslag vore önskvärda.

Enligt den föreslagna undervisningsplanen skulle kursen vara lika för
alla under håda åren, men det syntes föreningen lämpligare, örn under
det andra läsåret undervisningen uppdelades på tvenne linjer, ekonomisk
trädgårdsodling å ena sidan och tjänstemanna- och undervisningsverksamhet
å andra.

Liksom det för dem, som ämnade bliva handelsträdgårdsmästare, vore
en onödig belastning med 50 timmars ritning och 260 timmars trädgårdsanläggning
andra året, så skulle det för en blivande trädgårdskonsulent
vara mindre väl använd tid med 90 timmars blomsterodling under glas
och 145 timmar husbyggnadslära och växthuskonstruktioner under andra
året, örn dessa ämnen under kortare tid förekommit under första året.
Detta framhölles också under »allmänna grunder för undervisningens
ordnande», men komme icke till synes i förslaget till undervisningsplan.

Styrelsen för Sveriges konditioner ande trädgårdsmästares förbund har
såsom sin mening uttalat, att antalet föreläsningar i fysik och mekanik,
kemi, redskapslära och rättslära borde minskas, under det att ökning i
antalet undervisningstimmar borde vidtagas beträffande ämnena växtpatologi,
trädgårdsekonomi, köksväxtodling, blomsterodling på kalljord
samt fröodling och fröbehandling. I den sistnämnda ämneskombinationen
borde ingå föreläsningar och demonstrationer i frökännedom.

I sitt yttrande i förevarande avseende till statsrådsprotokollet till propositionen
nr 249/1930 anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
i huvudsak följande.

Kurstidens längd, som av de sakkunniga föreslagits till två år, vore
lämpligt tillmätt. Med hänsyn till att antalet elever vid ifrågavarande
kurs beräknats uppgå till endast fem örn året lämnade departementschefen
jämväl utan erinran de sakkunnigas förslag, att nya elever tills vidare
skulle antagas endast vartannat år. Vad därefter anginge de sakkunnigas
förslag beträffande undervisningens omfattning samt undervisningsplan
vid den högre trädgårdskursen ville departementschefen i anslutning
till vad förut anförts med avseende på vissa andra undervisningskurser
understryka, att det torde bliva vederbörande kurslednings
uppgift att med stöd av vunnen erfarenhet vidtaga de jämkningar, som
kunde befinnas erforderliga. Vad särskilt anginge den ifrågasatta linjedelningen
vid den högre trädgårdsundervisningen torde denna, som väl

Yttranden.

Propositionen

nr 249/1930.

280

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

. i och för sig kunde anses önskvärd, tills vidare böra anstå. De föreslagna

bestämmelserna rörande examen från högre trädgårdsknrs föranledde
ingen anmärkning.

Departements- De sakkunnigas förslag i förevarande avseende synes mig väl ägnat
chefen. att ^ggas till grund för ett ståndpunktstagande i fråga örn den högre
trädgårdsundervisningens läggning och organisation. Jag finner mig
därför böra biträda nämnda förslag.

8. Befattningshavare och administration,
a. Lantbrukshögskolan.

De sakkunniga hava vid redogörelse för behovet av befattningshavare
vid lantbrukshögskolan inledningsvis erinrat därom, att undervisningen
vid högskolan förutsatts skola vara av fullt högskolemässig karaktär. Såsom
följd därav måste de fast anställda lärarna vara jämförelsevis specialiserade
och äga relativt höga vetenskapliga kvalifikationer. Vid bestämmande
av undervisningsskyldigketen för varje dylik lärare borde
hänsyn tagas till undervisningens höga plan ävensom nödvändigheten av
att bereda tid för ifrågavarande lärare att bedriva självständigt forskningsarbete.

Fast anställd lärare bör enligt de sakkunnigas mening liksom vid andra
jämförbara anstalter med högskolemässig undervisning hava professors
ställning. Annan lärare med självständig undervisning föreslås skola benämnas
speciallärare. Såsom biträden vid undervisningen i vissa ämnen
anses böra anställas ett antal assistenter och amanuenser.

Behovet av lärare av olika slag hava de sakkunniga ansett böra beräknas
på följande sätt.

1. Jordbrukslära. På grund av ämnets avsevärda omfattning och synne5^?.
en ®t°ra betydelse hava de sakkunniga ansett det väl motiverat, att
två särskilda professurer upprättas, nämligen en i allmän jordbrukslära
och en i växtodlingslära. Först genom en sådan anordning torde kunna
förväntas, att undervisningen i ämnet får den vetenskapliga karaktär, som
måste anses påkallad.

Såsom biträde särskilt vid den för undervisningen erforderliga, rätt omfattande
försöksverksamheten bör till vardera professorns förfogande ställas
en assistent.

2. Husdjurslära. Beträffande detta ämne är det örn möjligt ännu
angelägnare, att en uppdelning i två professurer sker. De sakkunniga
föreslå alltså, att särskilda professurer upprättas i husdjurens avels- och
raslära samt i husdjurens utfodring och skötsel.

Särskilt i ämnet husdjurens utfodring och skötsel förutsätter undervisningen
en icke obetydlig försöksverksamhet, varför tillgång till assistent
bör finnas. I ämnet husdjurens avels- och Taslära, där ävenledes försöks -

Befattnings havare.

Högre lantbrtiksundervisningssakkunniga.

281

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

verksamhet i viss omfattning är behövlig, torde professorn åtminstone
tillsvidare kunna åtnöja^ med en kvalificerad amanuens.

3. Lantbruksekonomi. Betydelsen av en fördjupad undervisning i
detta ämne har allt mer börjat inses, och alla torde väl numera vara ense
därom, att ämnet bör företrädas av en professur.

4. Kulturteknik är ävenledes ett ämne, som ur lantbruksvetenskaplig
synpunkt måste tillmätas stor betydelse. Icke minst för främjande
av den synnerligen viktiga forskningsverksamheten på ifrågavarande
område är det enligt de sakkunnigas mening nödvändigt, att en professur
upprättas i ämnet. Såsom biträde åt professorn särskilt vid de praktiska
övningarna bör anställas en assistent.

5. Lantbrukskemien är av synnerligen stor betydelse såsom grundläggande
disciplin för olika grenar av lantbruksvetenskapen, och ämnet bör
därför företrädas av en professur. Vid laborationerna har professorn
behov av en amanuens såsom biträde.

6. Lantbruksbotanik. Även detta ämne är av så stor grundläggande
betydelse för de egentliga lantbruksstudierna, att en professur i ämnet
enligt de sakkunnigas mening icke kan undvaras. Professuren synes
lämpligen böra omfatta såväl lantbruksbotanik som lantbrukszoologi och
allmän ärftlighetslära, men, då en person icke kan förutsättas behärska
hela detta område, torde undervisningen i en mindre del därav böra uppdragas
åt särskild speciallärare.

Vid olika slags övningar torde professorn behöva biträde av amanuens.

7. Marklära. Detta ämne har först under den senaste tiden blivit föremål
för större intresse, men numera drives en omfattande forskningsverksamhet
på området inom olika delar av världen. Med hänsyn till
ämnets stora betydelse såsom vetenskaplig grundval för det fortsatta studiet
av jordbruksläran anse de sakkunniga det vara väl motiverat, att en
professur upprättas i ämnet.

8. Husdjurens anatomi och fysiologi. För studier inom husdjurslärans
område kan detta ämne sägas hava samma grundläggande betydelse som
lantbruksbotaniken och markläran hava för studiet av jordbruksläran.
De sakkunniga anse, att ifrågavarande ämne icke blir tillbörligt tillgodosett
med mindre en professur upprättas i ämnet.

Även i detta ämne behöver en amanuens anställas såsom biträde vid övningar.

9. Redskapslära. Den fortgående mekaniseringen inom jordbruket för
med sig, att redskapsläran får en allt större betydelse^ såsom undervisningsämne.
Enär den mera vetenskapliga delen av ifrågavarande ämne
— taget i inskränkt bemärkelse — synes vara av rent teknisk natur och
förty torde böra vara företrädd inom annat forskningsområde, hava de
sakkunniga emellertid ansett, att ämnet vid nu ifrågavarande kurs åtminstone
tillsvidare bör kunna företrädas av speciallärare. Do sakkunniga
förutsätta, att frågor rörande användningen av olika redskap och
maskiner behandlas i samband med undervisningen i de ämnen, som närmast
beröras därav, t. ex. användningen av redskap för jordens bearbet -

ning vid undervisningen i allmän jordbrukslära.

10. Husbyggnadslära. Beträffande detta ämne gäller i stort sett vad
ovan anförts med avseende på ämnet redskapslära. Icke heller i detta
ämne hava de sakkunniga därför ansett sig böra föreslå fast anställd
lärare

11. Nationalekonomi. Vissa delar av ämnet äro av stor betydelse såsom
vetenskaplig grundval för studiet av lantbruksekonomien. Med an -

282

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ledning härav har ämnet på den ekonomiska linjen ansetts böra upptagas
såsom examensämne. Ehuru sålunda skäl tala för, att ämnet vid
ifrågavarande undervisning företrädes av professur, hava de sakkunniga
likväl icke ansett sig böra för närvarande föreslå en sådan åtgärd.

12. I övriga ämnen, som ansetts böra förekomma vid lantbrukshögsko^
lan, torde undervisningen lämpligen böra bestridas av speciallärare.

För att i viss mån belysa de fast anställda lärarnas undervisningsskyldighet
ävensom behovet av speciallärare och biträden vid lantbrukshögskolan
hava de sakkunniga beträffande undervisningen för agronomisk
ämbetsexamen angivit det ungefärliga antalet undervisningstimmar för
varje lärare. De sakkunniga hava emellertid framhållit, att undervisningsskyldigheten
för fast anställda lärare icke inskränkte sig till det sålunda
angivna timantalet. Därutöver borde nämligen vederbörande lärare
i förekommande fall meddela undervisning i motsvarande ämnen,
avseende jämväl andra vid högskolan inrättade examina. Varje lärare,
som meddelade självständig undervisning, borde vidare åligga prövningsskyldighet
i de ämnen, i vilka han undervisat. Därvid förtjänade särskilt
omnämnas skyldigheten att granska av studerande utarbetade skriftliga
uppsatser och avhandlingar inom vederbörande ämnesområde.

Fördelning mellan olika lärare av undervisningen för agronomisk

äm betsexamen.

Matematik:

Speciallärare meddelar undervisning i ämnet (30 förel., 15 övn.).

Fysik och meteorologi:

Speciallärare undervisar i ämnet (50 förel., 50 övn.).

Lantbrukskemi:

Professor i lantbrukskemi bestrider undervisningen såväl i allmän kemi
(50 förel., 100 övn.) som i lantbrukskemi (på grund av delvis specialiserad
undervisning tillsammans 60 förel., 120 övn.).

Summa 110 förel., 220 övn.

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

Lantbruksbotanik och lantbrukszoologi samt allmän ärftlighetslära:

Professor i lantbruksbotanik undervisar i lantbruksbotanik (utom växtpatologi)
(100 förel., 100 övn.) samt dessutom antingen i allmän ärftlighetslära
(30 förel., 10 övn.) eller i växtpatologi och lantbrukszoologi (40
förel., 30 övn.).

Summa (approx.) 130 förel., 110 övn.

Speciallärare undervisar i växtpatologi och lantbrukszoologi (40 förel.,
30 övn.) eller i allmän ärftlighetslära (30 förel., 10 övn.).

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

Bakteriologi:

Speciallärare bestrider undervisningen i ämnet (35 förel., 60 övn.).
Marklära:

Professor i marklära handhar undervisningen i ämnet å jordbrukslinjen
(90 förel., 70 övn.) och å övriga linjer (40 förel., 20 övn.).

Summa 130 förel., 90 övn.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

283

Allmän jordbrukslära:

Professor i allmän jordbrukslära meddelar undervisning i ämnet dels
i en allmän kurs (70 förel., 40 övn.), dels speciellt för jordbrukslinjen (70

törel., 130 övn.). ..

Summa 140 förel., 170 ovn.

Assistent biträder professorn vid undervisningen.

V äxodlingslära:

Professor i växodlingslära giver allmän kurs i ämnet för samtliga sludielinjer
(70 förel., 40 övn.) samt meddelar ytterligare undervisning i ämnet
för jordbrukslinjen (70 förel., 130 övn.).

Summa 140 före!., 170 övn.
Assistent biträder professorn vid undervisningen.

Kulturteknik:

Professor i kulturteknik undervisar i ämnet för jordbrukslinjen (100
förel., 220 övn.) och för övriga studielinjer (av dessas undervisning i ämnet
beräknas 30 förel. och 100 övn. vara gemensamma med jordbrukslinjen;
återstå 20 förel.). ..

Summa 120 törel., 220 ovn.

Assistent biträder professorn vid undervisningen.

Redskccpslära •

Speciallärare undervisar i ämnet i allmän kurs för samtliga studielinjer
(40 förel., 60 övn.) och i specialkurs för jordbrukslinjen (30 förd., 40
övn.).

Husby ggnadslära:

Speciallärare meddelar undervisning i ämnet (40 förel., 80 övn.).

Husdjurens anatomi och fysiologi: ...

Professor i husdjurens anatomi och fysiologi bestrider undervisningen
i ämnet såväl för husdjurslinjen (100 förel., 150 övn.) som för övriga

linjer (35 förd., 35 övn.). . ..

Summa 135 törel., 185 ovn.

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

Husdjurens avels- och raslära:

Professor i husdjurens avels-och raslära undervisar i allman kurs i arnnet
för samtliga studielinjer (70 föret., 40 övn.) samt meddelar ytterligare
undervisning i ämnet för husdjurslinjen (70 förd., 130 övn.).

Summa 140 fört., 170 övn.

Amanuens biträder professorn vid undervisningen.

Husdjurens utfodring och skötsel: . .

Professor i husdjurens utfodring och skötsel meddelar undervisning
såväl gemensamt för samtliga linjer (70 förd., 40 övn.) som speciellt för
husdjurslinjen (70 förd., 130 övn.).

Summa 140 ford., 170 ovn.

Assistent biträder professorn vid undervisningen.

Husdjurens hälso- och sjukvårdslära:

Speciallärare bestrider undervisningen i ämnet (30 förel., 15 ovn.).

Mjölkhushållning: .

Speciallärare undervisar i ämnet (50 förel., 15 ovn.).

284

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Nationalekonomi med statistik:

Speciallärare .bestrider undervisningen såväl i den allmänna kursen
för samtliga linjer (50 förd.) som i tilläggskursen för den ekonomiska linjen
(40 föret., 20 övn.).

Lantbruksekonomi med handelslära:

Professor i lantbruksekonomi giver allmän kurs i lantbruksekonomi för
samtliga linjer (110 förd., 100 övn.) samt meddelar specialundervisning
för den ekonomiska linjen i lantbruksekonomi (50 förel., 20 övn.) och i lantbruksbokföring
(50 övn.).

Summa 160 förd., 170 övn.

Speciallärare meddelar undervisning i handelslära såväl i allmän kurs
för samtliga linjer (30 förel.) som speciellt för den ekonomiska linjen
(20 förel., 40 övn.).

LantbruksbokfÖring:

Speciallärare leder övningarna i den allmänna kursen (80 övn.). Professorn
i lantbruksekonomi meddelar specialundervisning i ämnet för
den ekonomiska linjen (se ovan).

Rättslära:

Speciallärare giver såväl allmän kurs i ämnet (50 förel., 25 övn.) som
specialundervisning för den ekonomiska linjen (40 förd., 25 övn.).
Trädgårdsskötsel:

Speciallärare bestrider undervisningen (10 förd., 10 övn.).
Skogshushållning:

Speciallärare undervisar i ämnet (50 förd.).

Pedagogik:

Speciallärare meddelar undervisning i ämnet (10 förd., 15 övn.).
Behovet av lärare och biträden vid lantbrukshögskolan enligt de sakkunnigas
förslag framgår närmare av följande sammanställning.

Antalet erforderliga lärare rid lantbrukshögskolan.

	Professor	Special- lärare	Assistent	Amanuens

		i
	1 1		1 1
Lantbruksbotanik, lantbrukszoologi o. ärltlighetslära...	i i
	1 1 x
		1 1 1

Kulturteknik......................................................	1
		l
		i
Husdjurens anatomi och fysiologi...........................	1 1		1 1

		1
	i i i
Mjölkhushållning.................................................
Nationalekonomi med statistik ..............................
Lantbruksekonomi med handelslära och bokföring ... Rättslära ......................................................	1	2 1 1 1

Skogshushållning........ ............................
Pedagogik.....................................		1

Summa	10	15	4	4

285

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

De sakkunniga hava vidare framhållit önskvärdheten av att vid sidan
av nu angivna lärare ett antal yngre forskare knötes till högskolan. För
ändamålet bordo docentstipendier ställas till förfogande.

I syfte att bereda yngre framstående forskare tillfälle att fortsatta
sin verksamhet vid högskolan, borde vid denna finnas tillgängliga ett antal
docentstipendier. Härigenom torde det vetenskapliga livet vid högskolan
komma att i hög grad främjas och större förutsättningar skapas
för att denna skulle bliva en framstående härd för vetenskaplig forskning.
Givetvis borde docent, som tilldelats stipendium, även åläggas en
viss, mindre omfattande undervisningsskyldighet. De sakkunniga ville
föreslå, att till en början fem docentstipendier ställdes till förfogande. Av
dessa borde tre företrädesvis avse de fem s. k. huvudämnena för ämbetsexamen,
d. v. s. allmän jordbrukslära, växtodlingslära, husdjurens avelsoch
raslära, husdjurens utfodring och skötsel samt lantbruksekonomi
med handelslära.

I de inkomna yttrandena har i allmänhet vitsordats behovet av det antal
lärare vid en blivande lantbrukshögskola, som de sakkunniga föreslagit.
Endast statskontoret har uttalat tveksamhet, huruvida det kunde
anses erforderlig^ att redan vid tillskapandet av lantbrukshögskolan
inrätta befattningar till det antal, som sålunda blivit ifrågasatt.

Av de föreslagna professurerna har endast den i marklära blivit
föremål för något olika värdesättning.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att, örn någon beskärning av antalet
professurer av ekonomiska skäl skulle anses erforderlig, det skulle kunna
ifrågasättas, att undervisningen i marklära meddelades genom speciallärare Filosofiska

fakulteten i Uppsala har ansett, att de sakkunniga med
rätta framhållit marklärans betydelse som en av grundvalarna för den
moderna jordbruksläran. ....

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har uttalat, att den pa intet satt
ville bestrida, att den undervisning, som enligt de sakkunnigas förslag
skulle tillkomma professorn i marklära, måste vara av synnerlig vikt
för högskolans ändamål, och att en professur därför i och för sig vore
önskvärd. Det måste dock ifrågasättas, huruvida den av de sakkunniga
föreslagna omfattningen av professuren vore lämplig, då det måste stöta
på mycket stora svårigheter att till dess innehavare kunna erhålla någon,
som hade full kompetens i samtliga däri ingående ämnen — förutom
geologi även kapitel av kemisk, fysikalisk och biologisk art. Det skulle
också kunna tänkas, att läroämnet marklära i vad avsåge dess lantbruksfysikaliska
del kombinerades med den allmänna fysiken. Härför talade
det förhållandet, att de kemiska och biologiska processerna i åkerjorden
i det föreliggande förslaget kunde anses vara representerade av professorerna
i lantbrukskemi och lantbruksbotanik, medan däremot för den
viktiga del av markläran, som avsåge de fysikaliska förhållandena i jorden,
annan representant ej föreslagits. Styrelsen, som funné, att den föreslagna
professurens i marklära omfattning behövde tagas under förnyad
omprövning, ville för sin del framhålla betydelsen av att lantbruksfysiken
under alla förhållanden komme att Idiva tillräckligt representerad
inom högskolans lärarkår.

Yttranden.

286 Kungl. May.ts proposition Nr 143.

I åtskilliga yttranden kava anmärkningar framställts mot det sätt,
varpå de sakkunniga kava tänkt sig undervisningen i botanik
ock zoologi ordnad. Dels kar den meningen uttryckts, att en professur
omöjligen kan få inrymma såväl botanik som zoologi, dels anser
man, att i ämnet botanik bör inrättas två professurer ock dels föreslås
inrättandet av en professur i ärftligketslära. (För egen del vill jag kär
framhålla, att de sålunda anförda synpunkterna bliva i väsentliga delar
tillgodosedda i förevarande förslag.)

I fråga örn lärår krafter i redskapslära ock närliggande
ämnen hava i vissa yttranden de sakkunniges förslag betecknats såsom
otillfredsställande.

Styrelsen för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter kar framhållit,
att forskningen på området för lantbrukets maskin- ock redskapslära
icke lämpligen kunde förläggas till tekniska högskolan. Även örn
tekniska högskolan hade eller skulle få en professur, behandlande bland annat
lantbruksmaskiner och redskap, skulle denna icke fylla behovet, ty
denna professur skulle ovillkorligen bliva konstruktörs- ock fabrikationstekniskt
inriktad. Vid en lantbrukskögskola krävdes därför en agronömisk,
på maskinernas utbildning för de speciella behoven i avseende på biologiska
o. d. synpunkter inriktad undervisnings- och forskningsverksamhet.

Undervisningen borde ej omfatta en beskrivande kurs över olika maskiner
utan en kritisk granskning av maskinernas arbetsresultat, verktygens
lämpande för behoven, produktions- och ekonomiska frågor i samband
med arbetsresultaten, såsom exempelvis grobarhetens, utsädesmängdens,
avkastningens etc. samband med maskinens arbetssätt, driftkostnad, konstruktion
etc.

Redskapsläran vid en lantbrukshögskola måste därför stå på en mycket
hög nivå och framför allt varken vara beskrivande eller konstruktivt
lagd. Den utgjorde ett mycket viktigt självständigt forskningsområde.
De sakkunnigas förutsättande, att frågor rörande användningen av olika
maskiner och redskap behandlades i samband med undervisningen i de
ämnen, som närmast berördes därav, uteslöte icke i någon mån behovet
av denna forskningsverksamhet samt de speciella synpunkter, som av en
forskare på detta område vore att lägga på redskapsläran.

Styrelsen ansåge därför, att det vore ett trängande behov, att redskapsläran
företräddes av en professur vid lantbrukshögskolan. En dylik professur
skulle helt visst vara av vida större värde än en professur i lantbruksmaskiner
vid tekniska högskolan, vars inrättande inom en snar
framtid annars måhända framträdde såsom en konsekvens av att redskapsläran
endast vore företrädd av en speciallärare vid lantbrukhögskolan.

Provningsnämnden för lantbruksmaskiner vid Alnarp har föreslagit,
att saväl vid lantbrukshögskolan som vid agronomkurs undervisningen i
redskapslära skulle bestridas av en professor, som icke borde betungas
med undervisning i något annat ämne. Därvid har förutsatts, att statens
maskin- och redskapsprovningsanstalter skulle förläggas till Ultuna
och Alnarp med professorna i redskapslära som föreståndare.

Lantbruksstyrelsen har erinrat om, att styrelsen för statens maskinoch
redskapsprovningsanstalter framhållit behovet därav, att redan vid

287

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

högskolans startande en professur inrättades i maskin- och redskapslära.
Huru betydande detta ämne enligt lantbruksstyrelsen förmenande än
vore, ansåge sig styrelsen dock icke kunna ansluta sig till den uppfattningen,
att undervisningen i detta ämne åtminstone tillsvidare icke
skulle kunna tillfredsställande ordnas så, som de sakkunniga föreslagit.
Lantbruksstyrelsen ansåge sig emellertid i detta sammanhang böra understryka
önskvärdheten av, att maskin- och redskapsprovningsanstalterna,
i vad avsåge provning av lantbruksmaskiner, förlädes tili samma
plats som högskolan. I ännu högre grad än i fråga örn någon av centralanstaltens
avdelningar torde en sådan förläggning genom det demonstrationsmaterial,
den skulle lämna för undervisningen i maskin- och redskapslära,
vara av betydelse ur högskolans synpunkt.

Filosofiska fakulteten i Uppsala har funnit det vara otillfredsställande,
att ämnet fysik med meteorologi endast skulle företrädas genom tillfälligt
anställda speciallärare. Endast av en fast anställd lärare i professors
ställning kunde förväntas, att han odelat riktade sitt intresse och sin
forskning på de speciella grenar inom de nämnda vetenskaperna, vilka
hade betydelse för agrikulturforskningen. De ökade möjligheter för
växtodlingen och lantbruket överhuvud, som skapades genom tillgång på
billig elektrisk kraft inom stora delar av vårt land, finge icke förbises,
då ett institut av högskolekaraktär skulle upprättas och få sin sammansättning
av lärarkrafter fixerad. Likaså torde värmelärans betydelse liksom
strålningsutbytet och de atmosfäriska företeelsernas fundamentala vikt
för agrikulturvetenskaperna ligga i så öppen dag, att behovet av en på
dessa områden kompetent fackman för såväl undervisning som forskning
enligt fakultetens mening ej borde förbises.

Lärarrådet vid Ultuna har ansett, att frågan örn professur i redskapslära
borde återupptagas i sammanhang med avgörandet örn förläggande
av redskapsprovningsanstalterna och i samband därmed eventuellt upprättandet
av en forskningsanstalt på detta område.

Tekniska högskolans lärarkollegium, till vars framställning i ärendet
högskolans styrelse anslutit sig, har uttalat, att, örn det också vöre naturligt
att vid en lantbrukshögskola huvudvikten lades på de biologiska och
ekonomiska ämnesgrupperna, syntes det dock som örn de sakkunniga särskilt
med avseende på lärarkrafter icke tillräckligt tillgodosett den matematisk-fysikalisk-tekniska
ämnesgruppen, som enligt de sakkunnigas förslag
icke skulle erhålla någon lärare i professorsställning utan endast företrädas
av mera tillfälligt anställda speciallärare. De sakkunnigas förslag
avveke i denna punkt från den nuvarande organisationen vid lantbrukshögskolorna
i Norge, Danmark, Tyskland, Holland och Schweiz
ävensom från den hittillsvarande anordningen vid Alnarp och Ultuna,
utan att avvikelsen av de sakkunniga hade motiverats och ej gärna kunde
motiveras med någon minskad betydelse av dessa ämnen för lantbruksforskningen.
Snarast torde deras betydelse hava ökats genom lantbrukets
fortskridande motorisering och användning av maskinella hjälpmedel,
den ökado och alltmera mångsidiga användningen av elektrisk kraft,
den ökade insikten örn strålningens inverkan på växtodlingen, den ökade
användningen av fysikaliska och matematisk-statistiska metoder inom
de biologiska vetenskaperna o. a. Det syntes lärarkollegiet, att lantbruksforskningen
skulle vara i särskilt behov av en professur i fysik med
orientering åt de flir lantbruket viktiga grenarna av ämnet. Med denna
professur kundo eventuellt även förenas undervisningsskyldigliet i meteorologi
och i matematik.

288

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143

En motsvarande motivering syntes lärarkollegiet gälla även vad ämnet
redskapslära beträffade. Maskiner och redskap för lantbrukets behov
måste ses från två synpunkter. Den ena, för vilken tekniska högskolan
vore representant, gällde konstruktion och tillverkning. Den andra,
för vilken lantbrukshögskolan måste bliva representant, avsåge behoven
samt kraven på maskinernas egenskaper för erhållande av ett tillfredsställande
arbetsresultat. Här förelåge sålunda ett i vår tid utomordentligt
viktigt forskningsområde, vilket ej kunde tillgodoses genom verksamheten
vid en teknisk högskola med dess rent tekniska inriktning, men väl
av den agronomiskt inriktade lantbrukshögskolans vetenskapsidkare på området.
Detta forskningsarbetes resultat måste bliva utgångspunkten för
den tekniska konstruktions- och fabrikationsverksamheten. Av dessa
skäl syntes det lärarkollegiet, att en professur i redskapslära vore ett
viktigt behov.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har givit uttryck åt den meningen,
att undervisningen i redskapslära vore för det nutida jordbruket av
så stor betydelse och ämnet så omfattande och fordrande, att läraren uti
detta ämne borde hava professors ställning. — Gävleborgs läns hushållningssäUskaps
förvaltningsutskott har uttalat sig i samma riktning.

Beträffande ämnet kultur teknik har förslag även framkommit om
viss ändring i fråga örn lärare.

Sveriges lantbrukslärareförbund har påpekat, att den föreslagna timplanen
icke med avseende på kulturteknik innebure någon ökning i föreläsningar
eller övningar mot vid den nuvarande, ej fullt tillfredsställande
utbildningen, utan tvärtom något minskning, och dock bleve läraren
i ämnet mera betungad med såväl föreläsningar som övningar än
andra lärare vid högskolan. För att nödig utökning skulle kunna ske
särskilt i antalet övningstimmar i detta typiska övningsämne och för att
tid skulle beredas professorn att leda och själv i önskvärd omfattning bedriva
forskningar, vore det därför icke nog med en assistent såsom biträde,
utan torde därjämte en speciallärare böra anställas för handhavande
av en del av föreläsningarna och övningarna — väl närmast dem i
fältmätning. — I särskilt yttrande till Ultuna lärarråds utlåtande i ämnet
har professorn P. E. Ullberg framfört liknande synpunkter.

Ytterligare må i detta sammanhang omnämnas, att större akademiska
konsistoriet i Lund såsom sin mening framhållit, att den undervisning,
som enligt de sakkunnigas förslag skulle åvila professorerna, syntes så
omfattande, att, örn den skulle hållas på verkligt hög vetenskaplig nivå,
föga tid bleve övrig för eget vetenskapligt forskningsarbete.

Den föreslagna docentinstitutionen har givit anledning till särskilt
uttalande endast från några få håll.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har funnit de sakkunnigas förslag
om anvisande av visst belopp till docentstipendier mycket tilltalande.
Det torde emellertid få anses mindre lämpligt, att sådant stipendium
finge innehavas av samma person under obegränsad tid, varför viss maximitid
torde böra föreskrivas för innehavandet. Likaledes syntes det styrelsen
vara lämpligt, att rätt medgåves stipendiat att med bibehållet
åtnjutande av stipendiet idka studier vid in- eller utländsk högskola eller
annan institution, dock med villkor att studieplanen godkänts av lärår -

289

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kollegiet. I anledning härav skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke
benämningen docent borde utbytas mot stipendiat. —• I särskilt yttrande
har professorn Högbom uttalat, att det för docentstipendier beräknade anslaget
skulle bättre utnyttjas, om det disponerades dels för ytterligare
behövliga assistenttjänster vid do större läroämnena, dels, efter avlagda
ämbets- eller kandidatexamina, till stipendier åt förtjänta och studiebegåvade
elever för att bereda dem tillfälle att inom högskolan eller, där
eljest förutsättningar funnes, vidare utbilda sig eller bedriva forskning
inom lantbrukets olika fack.

Tekniska högskolans lärarkollegium har ansett det vara synnerligen
lyckligt för den högre lantbruksundervisningen, om de sakkunnigas förslag
rörande docentinstitutionen realiserades.

Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet anför i förevarande Propositionen
ämne i sitt yttrande till statsrådsprotokollet i samband med avlåtandet nr 3i9l1930
av propositionen 249/1980 bland annat följande.

Det torde icke kunna bestridas, att det föreslagna antalet fast anställda
lärare voro mycket knappt. Till jämlörelse linge nämnas, att redan med
nuvarande, mera begränsade högro lantbruksundervisning funnes inrättade
åtta professorsbefattningar vid Ultuna samt nio professorsbefattningar
och en laboratorsbefattning vid Alnarp, därvid å senare platsen
dock tvenne professorsbefattningar närmast avsåge högre mejeriundervisning.
Do sakkunnigas förslag innebure därför, dels att vissa professorer
erhöllo en jämförelsevis tyngande undervisningskyldighet och dels
att undervisningen i vissa lall även i ganska viktiga ämnen finge bestridas
av speciallärare. De olägenheter, som därav kunde föranledas,
torde det emellertid icke vara möjligt att redan vid högskolans start helt
undgå. Av ekonomiska hänsyn torde det nämligen icke gärna vara tänkbart
att nu tillgodose alla de i och för sig berättigade krav på kvalificerade
lärarkrafter i olika undervisningsämnen, som kunde resas.

Beträffande den iöreslagna professuren i marklära hade ifrågasatts,
huruvida den icke eventuellt borde utbytas mot en professur i lantbruksfysik.
Även örn det vore önskvärt, att sistnämnda ämne kunnat bättre
tillgodoses vid högskolan än som föreslagits av de sakkunniga, ansåge
sig departementschefen dock i valet mellan detta ämne och marklära böra
förorda, att det senare i första hand bleve representerat genom fast anställd
lärare. Markläran torde nämligen under senare tid hava visat sig
äga allt större betydelse såsom grundläggande disciplin för den tillämnade
vetenskapen på det egentliga jordbrukets område. Departementschefen
anslöte sig i detta sammanhang till den från något håll uttalade
meningen, att professorn i marklära möjligen skulle kunna vid sidan av
sitt ämne övertaga någon del av undervisningen i kemi för att därmed
i viss mån lätta kemiprofessorns kanske väl stora arbetsbörda.

Undervisningen i ämnet redskapslära hade förutsatts skola, bestridas
av speciallärare. I vissa yttranden hade den uppfattningen kommit till
uttryck, att iimuet borde företrädas av professur. Departementschefen
delade deras mening, som ansåge, att redskapsläran och vad därmed sammanhörde
voro utav den stora och växande betydelse för jordbruket, att
ämnet helst borde vid lantbrukshögskolan vara representerat av fast anställd
lärare. Frågan härom syntes snarast böra upptagas till förnyad
prövning och resultatet därav framläggas senast i samband med förslag

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sand. 129 hafi. (Nr H3) 19

Utredningsmännen
angående
försöksverksamheten
m m.

290 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

till omorganisation av statens maskin- och redskapsprovningsanstalter,
varmed den ägde ett visst samband. I avbidan därpå torde undervisningen
i redskapslära tills vidare böra bestridas av en speciallärare.

I kulturteknik borde anställas en speciallärare för undervisning i fältmätning.
Undervisningens omfattning för denne lärare kunde beräknas
till 20 föreläsnings- och 60 övningstimmar.

Den av de sakkunniga föreslagna docentinstitutionen vore av så väsentlig
betydelse för den vetenskapliga verksamheten vid högskolan ävensom
för rekrytering av vetenskapliga befattningar inom den högre lantbruksundervisningen
och försöksverksamheten på jordbruksområdet, att
departementschefen icke tvekade att tillstyrka förslaget i denna del, oaktat
det innebure en jämförelsevis stor kostnadsökning för högskolan. Det
torde bliva en senare åtgärd att fastställa de närmare bestämmelserna för
tillgodonjutande av docentstipendium vid lantbruksbögskolan.

Förutnämnda utredningsmän för utredning beträffande centralanstaltens
för försöksväsendet på jordbruksområdet och en blivande lantbrukshögskola
inbördes ställning hava icke i förevarande avseende föreslagit
någon ändring i de sakkunnigas förslag beträffande de undervisningsämnen,
som icke beröras av försöksverksamhetens införlivande med högskolan.

Utredningsmännen anföra rörande lärarnas vid högskolan undei''visningsskyldighet
bland annat följande.

Beträffande vissa institutioner eller delar av sådana, vilka nu förutsattes
få sig jämväl försöksverksamhet ålagd, syntes någon väsentlig ändring
i undervisningsskyldigheten för vederbörande institutionsföreståndare
icke behöva förutsättas. I ämnena marklära, bakteriologi, kulturteknik,
husdjurens anatomi och fysiologi samt husdjurens avels- och raslära
1 torde sålunda vederbörande professorer även efter tillkomsten av
de ytterligare arbetsuppgifter, som införlivandet av försöksverksamheten
med undervisningsinstitutionerna innebure, kunna i stort sett bestrida
undervisning i samma omfattning, som i högskolebetänkandet angivits.
Därvid förutsattes, att professorerna bereddes ökad hjälp i sitt arbete genom
anställande av assistenter.

För institutionen i lantbrukskemi räknades med, att jämte professorn
skulle finnas förutom andra befattningshavare en laborator. Undervisningen
i ämnet torde lämpligen böra till ungefär lika delar falla på
nämnda båda befattningshavare. Man kundo t. ex. tänka sig, att professorn
undervisade i organisk kemi och laboratorn i oorganisk kemi. Annan
uppdelning av ämnet vore givetvis även möjlig. Huruvida examinationsskyldigheten
ävenledes borde uppdelas på de båda befattningshavarna
eller den helt skulle åvila professorn vore en fråga, som i detta sammanhang
icke torde behöva upptagas till prövning. Vid övningarna i
kemi torde assistenter vid institutionen kunna verksamt biträda lärarna.

Ovannämnda uttalande rörande befattningshavarnas undervisningsskyldighet
bygger på den förutsättningen, att den försöksverksamhet,

1 Utredningsmännens uttalande är knutet till alternativ B. Beträffande alternativ C, varom
här är fråga, komma nya försöksuppgilter endast i betraktande rörande ämnena marklära
och bakteriologi.

291

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

som nu bedrives av centralanstaltens botaniska avdelning, så uppdelas,
att, såsom ovan angivits, de växtpatologiska uppgifterna övertagas av
den föreslagna växtskyddsanstalten, medan återstoden förlägges till lantbrukshögskolan.
Lantbrukshögskolans botaniska institution skulle i samband
därmed utvidgas. Härom yttra utredningsmännen följande.

Institutionen bordo omfatta två professurer, den ena omfattande i främsta
rummet växtfysiologi och den andra huvudsakligen äritlighetslära.
En sådan anordning torde vara lämplig även ur undervisningens synpunkt.
Genom en dylik uppdelning av ämnet skulle det givetvis bliva betydligt
lättare att erhålla väl kvalificerade lärare i vederbörande discipliner,
och särskilt från universitetsmyndigheterna i Lund hade framhållits
önskemålet, att en ordinarie lärostol upprättades i ämnet ärftlighetslära.
En sådan lärostol, som hittills saknades i vårt land, borde enligt ifrågavarande
myndigheters mening lämpligen knytas till lantbrukshögskolan.
Högre lantbruksundervisningssakkunniga hade också föreslagit, att ämnet
ärftlighetslära i vissa fall skulle kunna väljas som verkligt examensämne
vid högskolan; studierna i ämnet förutsattes emellertid därvid skola
i huvudsak bedrivas vid universitet. Den enda professur i ärftlighetslära,
som funnes vid sådan undervisningsanstalt, vore emellertid personlig.
Beträffande ämnena lantbruksbotanik och lantbrukszoologi samt allmän
ärftlighetslära hade högre lantbruksundervisningssakkunniga tänkt
sig undervisningen ordnad på följande sätt:

Professor i lantbruksbotanik undervisade i lantbruksbotanik (utom
växtpatologi) samt dessutom antingen i allmän äritlighetslära eller i
växtpatologi och lantbrukszoologi. Speciallärare undervisade i växtpatologi
och lantbrukszoologi eller i allmän ärftlighetslära. Amanuens
biträdde professorn vid undervisningen.

Vid nu föreslagen utvidgning av institutionen torde professorn i växtfysiologi
m. m. lämpligen böra bestrida undervisningen i morfologi, anatomi
och fysiologi och eventuellt även i växtpatologi. Professorn i ärflighetslära
borde i första rummet bestrida undervisningen i allmän ärftlighetslära
och växtförädling. Ifrågasättas kunde, huruvida han icke
dessutom borde undervisa i växtkunskap. Denna del av ämnet kunde
emellertid även tänkas föredragas av professorn i växtodlingslära. Speciallärare
skulle behöva anlitas i ämnet lantbrukszoologi och eventuellt
i växtpatologi. Undervisningen i dessa ämnen torde lämpligen kunna
bestridas av befattningshavare vid den ifrågasatta växtskyddsanstalten.

Såsom medhjälpare vid försöksverksamheten tordo beträffande växtfysiologien
erfordras en förste assistent och en amanuens samt beträffande
ärftlighetsläran en assistent. För den lantbruksbotaniska institutionen
föresloges sålunda följande befattningshavare:

1) växtfysiologi m. m.,

1 professor (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 amanuens (arvode 1,200 kronor),

1 2) ärftlighetslära m, m.,

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kronor).

Någon ökning av antalet vaktmästare vid högskolan på grund av utvidgningen
av den botaniska institutionen tordo icke vara nödvändig.

292 Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Upprättades en professur i ärftlighetalära vid en till Ultuna förlagd
lantbrukshögskola, syntes innehavaren lämpligen böra beredas tillfälle,
att i viss utsträckning syssla med praktisk växtförädling. Institutionen
för äritlighetslära torde möjligen helt kunna övertaga verksamheten vid
Sveriges utsädesiörenings nuvarande filial vid Ultuna, därvid filialens
arbetsuppgift möjligen borde i viss mån utvidgas. I dylikt fall torde utöver
den medhjälpare, som ovan angivits, ytterligare arbetskraft få ställas
till nämnda proiessors förfogande, men å andra sidan torde samtidigt
det statsbidrag, som nu beräknades för ifrågavarande filials upprätthållande,
skäligen böra komma högskolans ärltlighetsinstitution till godo.
På frågan örn institutionens förhållande till Sveriges utsädesiörening
och genom denna till allmänna svenska utsädesaktiebolaget hade utredningsmännen
emellertid icke ansett sig böra ingå.

Beträffande behovet av personal vid lantbrukshögskolan avgiva utredningsmännen
följande allmänna synpunkter.

Utginge man från den förutsättningen, att verksamheten vid den med
lantbrukshögskolan införlivade försöksanstalten skulle bedrivas i stort
sett uti samma omfattning som vid en till samma plats förlagd fristående
försöksanstalt (alternativ A) samt att för högskoleundervisningen
erfordrades de befattningshavare, som högre lantbruksundervisningssakkunniga
i sitt betänkande föreslagit, torde personalen vid en högskola,
vari försöksverksamheten uppgått, böra beräknas ungefär lika med sammanlagda
antalet befattningshavare vid den fristående försöksanstalten
och vid högskolan utan egentlig försöksverksamhet. Understundom framhölles,
att de vid försöksverksamhet av nu ifrågavarande slag anställda
tjänstemännen genom att i viss utsträckning tagas i anspråk för undervisningsverksamhet
skulle kunna bättre utnyttjas och att på detta sätt
någon minskning i det sammanlagda behovet av arbetskrafter för försöks-
och undervisningsverksamhet skulle kunna åstadkommas. Det torde
emellertid vara svårt att anföra bärande skäl för riktigheten av en sådan
uppfattning. Vad beträffade de nuvarande befattningshavarna vid
centralanstalten, torde de vara fullt upptagna av arbetet med olika försöksuppgifter,
och skulle de samtidigt tagas i anspråk för undervisningsverksamhet,
torde man hava att räkna med en motsvarande inskränkning
i försöksarbetet. I själva verket torde det ofta vara så. att genom förenandet
av uppgifter av skilda slag, som organiserad försöksverksamhet
och regelbundet bedriven undervisningsverksamhet utgjorde, en splittring
av vederbörandes intressen och arbetskraft kunde befaras bliva resultatet,
vilket lätt torde kunna medföra minskat totalt arbetsresultat. Utredningsmännen
hade emellertid, såsom redan anförts, ansett sig böra räkna
med, att det totala behovet av arbetskrafter skulle bliva i stort sett oförändrat.

I fråga örn personalbehovet vid de kemiska oell bakteriologiska avdelningarna
under förutsättning av att försöksverksamheten organiserades
som en självständig anstalt (alternativ A) hava utredningsmännen anfört
följande.

För den kemiska avdelningen ansåge utredningsmännen sig böra föreslå
någon ökning av antalet befattningshavare. Centralanstaltens styrelse hade
flera år i rad gjort framställning hos Kungl. Maj:t örn medel för an -

293

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ställande av ytterligare en assistent vid avdelningen, dock hittills utan
resultat. Riksdagens jordbruksutskott hade emellertid i sitt utlåtande
nr 1 vid 1929 års riksdag uttalat, att utskottet vore förvissat, att Kungl.
Majit icke skulle underlåta att upptaga berörda fråga till lörnyat övervägande,
givetvis med behörigt hänsynstagande därvid till det sammanhang
denna fråga till äventyrs kunde hava med spörsmålet örn centralanstaltens
blivande ställning till den högre lantbruksundervisningen. Utredningsmännen
ansåge, att avdelningen även vid eventuell förflyttning
hade behov av den ytterligare assistent, varom anstaltens styrelse gjort

framställning. ... , _ ,

Av assistenterna borde en hänföras till lönegrad B 21 (extra ord.), en
erhålla ett årsarvode av 4,800 kronor och de två övriga vardera ett årsarvode
av 3,600 kronor.

För kemiska avdelningen föresloges sålunda:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 laborator (B 26),

'' 1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode å 4,800 kronor),

2 assistenter (arvode å 3,600 kronor).

Såsom förut nämnts, hade den bakteriologiska avdelningens verksamhet
hittills i ungefär lika omfattning varit inriktad å jordbakteriologiska
och mejeribakteriologiska uppgifter. Förlädes försöksverksamheten pa
mejeriområdet till annan plats än den nu ifrågavarande forsokanstalten,
torde den bakteriologiska avdelningen hava mycket begränsad möjlighet
att i fortsättningen upptaga mejeribakteriologiska frågor till behandling
Vid detta förhållande kunde det måhända anses motiverat, att
antalet arbetskrafter vid bakteriologiska avdelningen minskades._ Emellertid
ansåge utredningsmännen det önskvärt, att avdelningen i större
utsträckning än hittills kunde bedriva forskning på det jordbaktenologiska
området, och då därtill komme, att avdelningens föreståndare föreslagits
skola åläggas jämförelsevis omfattande undervisnmgsskyldighet
vid högskolan, ansåge utredningsmännen, att antalet befattningshavare
vid avdelningen bordo bibehållas oförändrat. Enär utbildningstiden föi
medhjälpare på det bakteriologiska området måste bliva jämförelsevis

lång_ i regel borde bakteriologen hava grundlig underbyggnad i kemi

— torde avlöningsvillkoren för assistenterna få beräknas förhållandevis
höga. Utredningsmännen föresloge, att den ene assistenten bleve extra
ordinarie befattningshavare med placering i lönegrad B 21 och den andre
assistenten erliölle ett årsarvode av 4,800 kronor.

För avdelningen föresloges sålunda följande befattningshavare:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 4,800 kronor).

Härtill komme i mån av behov extra arbetskraft for framställning av
baljväxtkultur, vilken arbetskraft liksom nu torde kunna avlönas med
inkomstmedel, erhållna genom försäljning av dylika kulturer.

Vad utredningsmännen sålunda föreslagit i fråga örn alternativ A,
anse de även böra gälla för det fall försöksverksamheten i kemi och bakteriolog!
infogas i högskolan (alternativ B) med den skillnaden, att en ny
assistent horde knytas till institutionen för marklära, som skulle erhålla

294 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vissa av de försöksuppgifter, som tillkomme kemiska avdelningen, samt
att en assistent å kemiska institutionen finge arvodet förhöjt från 3 600
till 4,800 kronor.

Rörande behovet av personal i övrigt hava utredningsmännen föreslagit
utökning med 2 vaktmästare.

Enligt utredningsmännens förslag skulle vid förevarande alternativ C
antalet befattningshavare vid lantbrukshögskolan bliva följande:

Lantbrukskemi............................................

Lantbruksbotanik och lantbrukszoologi
samt allmän ärftlighetslära ...............

Bakteriologi ................................................

Marklära ....................................................

Jord brukshus ............................................

Kulturteknik................................................

Husdjurens anatomi och fysiologi ........

Husdjurens avels- och raslära ................

Husdjurens utfodring och skötsel ........

Lantbruksekonomi med handelslära och

bokföring ................................................

1 övrigt:

1 professor,

1 laborator,

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode å 4,800 kr.),

1 assistent (arvode å 3,600 kr.),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

2 professorer (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),
1 assistent (arvode 3,600 kr.),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.),

1 speciallärare.

1 professor (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21),
1 assistent (arvode 4,800 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 4,800 kr.),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

2 professorer (B 30),

2 assistenter (arvode å 3,600 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kr.).

1 professor (B 30),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

1 professor (B 30),

1 amanuens (arvode 1,800 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode å 3,600 kr.).

1 professor (B 30).

1 kamrerare (arvode 6,000 kr.),
bibliotekspersonal (arvode 4,000 kr.),
1 kanslibiträde (B 7),

1 maskinist (B 8),

6 vaktmästare (B 7),

1 snickare (B 5).

295

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Som jämförelse meddelas här uppgifter å dels högre lantbruksundervisningssakkunnigas
förslag rörande antalet fasta befattningshavare vid
lantbrukshögskolan och dels nuvarande antalet befattninghavare vid
centralanstaltens kemiska, botaniska och bakteriologiska avdelningar.

Högre lantbruksunderrisningssakknnnigas förslag:

Lantbrukskemi............................................ 1 professor (B 30),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

Lantbruksbotanik, lantbrukszoologi
ärftligbetslära ..................................

Marklära ..............................................

Allmän jordbrukslära..........................

Växtodlingslära .................................

Kulturteknik..........................................

Husdjurens anatomi och fysiologi

Husdjurens avels- och raslära

Husdjurens utfodring och skötsel

Lantbruksekonomi med handelslära

bokföring .........................................

I övrigt:

1 professor (B 30),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

1 professor (B 30).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kr.).

1 professor (B 30),

1 amanuens (arvode 1,200 kr.).

1 professor (B 30),

1 amanuens (arvode 1,800 kr.).

1 professor (B 30),

1 assistent (arvode 3,600 kr.).

1 professor (B 30).

1 kamrerare (arvode 4,000 kr.),

1 bibliotekarie (arvode 2,500 kr.)
1 kanslibiträde (B 7),

1 maskinist (B 8),

4 vaktmästare (B 7),

1 » (B 5).

Centralanstaltens kemiska, botaniska och bakteriologiska avdelningar:

Avdelningen för lantbrukskemi.

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 laborator (B 26),

.1 fast assistent (arvode 6,300 kronor),

2 extra assistenter (arvode å 4,320 kronor),

1 vaktmästare (B 7).

Avdelningen för lantbruksbotanik.

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 laborator (B 26),

1 fast assistent (arvode 6,300 kronor),

1 extra assistent (arvode 4,320 kronor),

1 vaktmästare (B 7).

296

yttranden.

Departementschefl
n.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Avdelningen för lantbruksbakteriologi.

1 avdelningsföreståndare (B 30),

2 fasta assistenter (arvode å 6,300 kronor),

1 vaktmästare (extra ordinarie B 7).

Anni. 1. Härtill kommer en extra assistent för framställning av baljväxtkulturer,
vilken avlönas med inkomstmedel, erhållna genom försäljning
av dylika kulturer.

Anm. 2. Av de båda fasta assistenterna är en helt tagen i anspråk för
mejeriförsöken.

I de i anledning av förenämnda utredningsmäns betänkande avgivna
yttrandena har utredningsmännens förslag i förevarande avseende i allmänhet
lämnats utan erinran. I bilaga till det yttrande, som avgivits
av centralanstaltens nämnd, anföra emellertid professorerna Sven Odén
och Öhr. Barthel följande angående fördelningen av undervisningsskyldigheten
mellan professorn i lantbrukskemi och professorn i marklära.

Det skulle ur flera synpunkter vara fördelaktigt, örn professuren i lantbrukskemi
bomme att mera speciellt omfatta organisk kemi och lantbrukskemi
i egentlig mening, medan undervisningen i oorganisk kemi helt
eller delvis överfördes till professorn i marklära. Härigenom skulle visserligen
omfattningen av denna professur ökas, men å andra sidan skulle
vid ett dylikt arrangemang vinnas den fördelen, att lärokursen i lantbrukskemi
bleve bättre avgränsad och mera koncentrerad, på samma
gång som man måste förutsätta, att professorn i marklära icke blott
vöre fullt kompetent att sköta undervisningen i oorganisk kemi inklusive
laborationer i kvantitativ oorganisk analys, utan även att detta senare
ämne hade stor naturlig samhörighet med ämnet marklära. En
dylik fördelning av kemiundervisningen skulle sålunda åstadkomma en
bättre avbalansering av detta lärofack.

Det antal befattningshavare, som utredningsmännen beträffande centralanstaltens
och lantbrukshögskolans inbördes ställning föreslagit för
lantbrukshögskolan i fråga örn det av mig förordade alternativet till samorganisation
av de båda anstalterna, synes mig i stort sett kunna godtagas.
Antalet professorer skulle enligt detta förslag bliva 12, vilket innebär
en ökning med 2 i jämförelse med högre lantbruksundervisningssakkunnigas
förslag. Härvid är dock att märka, att med förevarande
förslag komma 3 avdelningsföreståndarbefattningar vid centralanstalten
att indragas, varför i själva verket en minskning genomförts. Genom
den träffade anordningen har den fördelen vunnits, att tre nya undervisningsområden
komma att företrädas av professorer i stället för speciallärare.

Huru ämnesområdet skall fördelas mellan de båda professurerna i lantbruksbotanik
m. m. torde böra bliva föremål för särskilt övervägande vid
utfärdandet av instruktion för den nya högskolan, varför det icke synes
lämpligt att nu fastslå, att den ena av dessa professurer skall gälla
ärftlighetslära allenast. Det torde dock böra förutsättas, att endera av

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

297

dessa professurer bör hava sin tyngdpunkt förlagd till ärftlighetsläran
och växtförädlingen. Ävenledes torde fördelningen av ämnesområdet
mellan professurerna i kemi och i marklära böra bliva föremål för ytterligare
övervägande.

Att utbyta professuren i marklära mot en professur i lantbruksfysik
anser jag mig icke kunna förorda. Ej heller kan jag tillstyrka, att för
närvarande en professur inrättas i redskapslära. Detta spörsmål torde
böra närmare övervägas i samband med frågan om redskapsprovningarnas
omorganisation.

Vidkommande det föreslagna antalet assistenter och amanuenser har
jag ingen annan erinran, än att det synes mig finnas skäl att tills vidare
inskränka antalet assistenter på den bakteriologiska institutionen till
en. Med hänsyn till att den mejeribakteriologiska försöksverksamheten
enligt förevarande förslag kommer att överflyttas till Alnarp, torde den
assistent vid bakteriologiska avdelningen, som hittills helt ägnat sig åt
mejeriförsök, icke längre vara erforderlig. Befattningen lärer därför
nu böra indragas. Det torde få bliva beroende på en framtida prövning,
huruvida med hänsyn till den bakteriologiska institutionens verksamhet
ytterligare arbetskrafter skola behöva ställas till förfogande.

I fråga örn övriga befattningshavare har jag ingen annan erinran att
göra, än att med hänsyn därtill, att institutionsbyggnadernas antal torde
bliva allenast 4, antalet institutionsvaktmästare även bör begränsas till 4.

I fråga örn lärares och övriga befattningshavares ställning och avlöningsförhållanden
hava de sakkunniga med avseende på huvudlärarna
framhållit, att på grund av undervisningens karaktär jämförelsevis stora
fordringar måste ställas på dem.

Skulle undervisningen vid den blivande lantbrukshögskolan kunna höjas
till en i vetenskapligt hänseende fullt tillfredsställande nivå, måste
det sålunda förutsättas, bland annat, att lärarna och framför allt huvudlärarna
vore skickliga undervisare samt ägde den praktiska läggning och
de vetenskapligt fördjupade kunskaper, som gjorde dem ägnade att med
framgång bedriva forskningsarbete inom sitt verksamhetsområde. Det
vore emellertid tydligt, att örn såsom lärare till högskolan skulle kunna
knytas verkligt framstående vetenskapsmän — och detta utgjorde ett
oundgängligt villkor för att högskolan skulle kunna helt fylla sin viktiga
uppgift — måste mot utbildningen svarande ställning och avlöningsförhållanden
erbjudas lärarna. Utan att ingå i prövning av huruvida
ur denna synpunkt de motsvarande huvudlärare vid andra fackhögskolor
tillkommande förmåner kunde anses vara fullt tillfredsställande, hade
de sakkunniga icke ansett sig böra för nu avsedda lärare föreslå andra
anställningsvillkor. De sakkunniga förordade alltså, att huvudlärarna
vid den högskolemässiga lantbruksundervisningen i likhet med motsvarande
lärare vid andra fackhögskolor erhölle professors ställning samt
hänfördes till lönegrad B 30 i avlöningsreglementet för statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Befattningshavarnas
avlöningsfdrhållai.
den.

Högre lantbruksundervisningssak*

kunniga.

298

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vid bedömande av sökandes skicklighet till professorsbefattning syntes
hänsyn böra tagas i första rummet till graden av ådagalagd vetenskaplig
skicklighet inom det ämnesområde, professorsbefattningen omfattade,
och i andra rummet till ådagalagd förmåga att meddela vetenskaplig undervisning.
Innefattade professorsbefattningen tillämpat undervisningsämne,
borde avseende därjämte fästas vid den förutsättning för tjänstens
skötande, som sökande kunde hava förvärvat genom föregående praktisk
verksamhet. Med avseende på formerna för tillsättandet av professorsbefattning
syntes i tillämpliga delar böra gälla de motsvarande bestämmelser,
som vore föreskrivna i statuterna för universiteten.

Vad därefter angår speciallärare, hava de sakkunniga i förevarande
avseende anfört i huvudsak följande.

Speciallärarnas undervisning avsåge dels sådana ämnen, som på grund
av deras ringa omfattning av ekonomiska skäl icke lämpligen ansetts
kunna representeras av fast anställd lärare, och dels ämnen, som på
grund av deras elementära karaktär eller annan orsak måste tillmätas
mindre vikt för den lantbruksvetenskapliga utvecklingen. Härav följde,
att fordringarna på kvalifikationer hos speciallärare måste ställas olika
höga i skilda fall. En konsekvens härav bleve i sin tur, att lärararvodet
per undervisningstimma kunde beräknas variera rätt avsevärt. När de
sakkunniga i det följande ginge att beräkna de sannolika kostnaderna
för speciallärares undervisning, hade det givetvis icke varit dem möjligt
att för vart och ett av de olika ämnena verkställa en sådan beräkning.
I stället hade man vid uppskattningen ansett sig kunna utgå från en
sannolik medeltalssiffra för kostnaden per undervisningstimme. Vid bedömande
av denna kostnad måste givetvis hänsyn tagas till att åtskillig
tid utom schemat toges i anspråk för examination och i vissa fall även
för rättande av skriftliga uppgifter. Med iakttagande härav hade de
sakkunniga kommit till den uppfattningen, att den genomsnittliga kostnaden
för speciallärarnas undervisning på högskolestadiet skäligen borde
beräknas till 30 kronor per reducerad undervisningstimme, därvid en
föreläsningstimme eller två övningstimmar eller en exkursionsdag räknats
lika med en reducerad undervisningstimme. Till jämförelse finge nämnas,
att enligt den för tekniska högskolan gällande staten för budgetåret
1927/1928 den genomsnittliga kostnaden vid nämnda högskola per dylik
reducerad undervisningstimme för 38 olika speciallärare kunde beräknas
till cirka 37 kronor, med variationer för olika lärare mellan 19 och 62
kronor per timme.

Beträffande assistenter och amanuenser vid högskolan hava de sakkunniga
anfört följande.

Såsom assistenter vid lantbrukshögskolan torde i regel komma att anställas
sådana personer, som redan hunnit att med goda vitsord avlägga
agronomisk ämbets- eller kandidatexamen. Även örn ifrågavarande assistenter
kunde få någon tid övrig för bedrivande av egna fortsatta studier,
torde likväl deras huvudsakliga arbetstid bliva upptagen av direkta
assistentgöromål. På grund härav hade de sakkunniga ansett det vara
väl motiverat, att assistent vid institution för högre lantbruksundervisning
erhölle ett årligt arvode av samma storlek, som plägade utgå till
assistent vid universitetsinstitution, eller 3,600 kronor. Såvitt möjligt

299

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

borde assistent mot skälig ersättning vid undervisningsanstalten beredas
tillgång till möblerat bostadsrum med värme och lyse.

Amanuensernas tjänstgöring torde i regel icke taga så mycken tid i
anspråk — i varje fall icke under hela läsåret — och icke heller vara av så
krävande beskaffenhet som assistenternas uppgifter. I allmänhet torde
därför såsom amanuens kunna anställas sådan mera framstående studerande,
som ännu icke hunnit avlägga ämbets- eller kandidatexamen. Till
sådant biträde syntes böra utgå ett årligt arvode av 1,200 kronor. Amanuensen
i husdjurens avels- och raslära kunde emellertid förutsättas hava
avlagt lägre examen vid högskolan. För denne torde därför böra räknas
med ett till 1,800 kronor förhöjt arvode. Även åt amanuens syntes möblerat
bostadsrum vid undervisningsanstalten såvitt möjligt böra mot skälig
ersättning ställas till förfogande.

Vidkommande rektors tjänstgöring och särskilda arvode hava de sakkunniga
gjort följande förslag.

Såsom förut anförts, skulle vid anstalt för högre lantbruksundervisning
en av de fast anställda lärarna utses till rektor. Med denna chefsställning
följde ett betydande ansvar för undervisningsverksamhetens behöriga
fortgång, och den förde även med sig en avsevärd ökning i arbetsbördan.
Det måste sålunda anses rimligt, att rektor utöver sin ordinarie
lärarlön tillerkändes ett särskilt, icke alltför knappt tillmätt rektorsarvode.
De sakkunniga ansåge, att rektorsarvodet skäligen borde utgå med
2,000 kronor för år. Vid beräkning av rektorsarvodets storlek hade de
sakkunniga utgått ifrån, att rektor skulle åtnjuta viss nedsättning i sin
ordinarie undervisningsskyldighet, ehuru detta icke torde kunna ske i
så stor utsträckning, att därigenom kompenserades den ökning i arbetet,
som rektorsuppdraget innebure. Därjämte hade hänsyn tagits till att
rektor för lantbrukshögskola, om sådan anstalt förlädes till Ultuna, torde
få vidkännas icke obetydliga kostnader för representation.

För upprätthållande av den del av undervisningen, från vilken rektor
vore befriad, måste särskild vikarierande lärare anställas. Med hänsyn
till fordringarna på denne lärares kompetens och den ifrågavarande undervisningens
omfattning torde arvodet till honom ej kunna bestämmas
lägre än 8,000 kronor för år. Behovet av arvoden åt i förekommande fall
erforderliga vikarier för andra fast anställda lärare vid högskolan kunde
förväntas bliva i hög grad växlande och därjämte omöjligt att på förhand
beräkna. På grund härav torde det icke vara lämpligt att uppföra
dylik vikariatsersättning såsom särskild post i undervisningsanstaltens
stat. I stället torde sådana vikariatskostnader i överensstämmelse med
de principer, som nu börjat tillämpas vid uppställningen av stater för
statsdepartementen med flera (se 1926 års statsverksproposition: Utgifterna.
För flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 20—21), höra bestridas
från anslagsmedlen för avlönande av ordinarie tjänstemän.

I fråga örn vissa andra erforderliga befattningshavare vid lanthrukshögskola
— bibliotekarie, kamrerare, skrivbiträde — hava de sakkunniga
framhållit följande.

Vid en hlivande lantbrukshögskola måste givetvis finnas ett ganska
fullständigt fackbibliotek. Det torde vara nödvändigt, att ledningen av
ifrågavarande bibliotek uppdroges åt verklig fackman på ifrågavarande

300

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

område, även om det huvudsakliga detaljarbetet kunde utföras av underordnat
biträde. I intet fall torde emellertid arbetet med bibliotekets skötsel
bereda full sysselsättning åt en kvalificerad person. De sakkunniga
hade därför ansett sig böra räkna med ett fixt årligt arvode för handhavandet
av biblioteksgöromål, att utgå med 2,500 kronor.

Kamrerargöromålen torde icke heller giva full sysselsättning åt en person.
I vissa fall torde emellertid kamreraren vid sidan av ifrågavarande
göromål kunna få i uppdrag att såsom speciallärare meddela viss undervisning.
Vid förläggning till Ultuna syntes det även vara möjligt att låta
kamreraren ansvara för skötseln jämväl av den med anstalten förenade
jordbruksegendomens räkenskaper. Vid ifrågavarande beräkning av
kostnaderna för den högre lantbruksundervisningen borde givetvis endast
upptagas arvodet för de med själva undervisningsverksamheten förenade
kamrerargöromålen. De sakkunniga hade ansett berörda arvode
skäligen kunna uppskattas till 4,000 kronor för år.

Till hjälp åt rektor och kamrerare vid utförande av skrivgöromål och
därmed jämförbara arbeten borde vid lantbrukshögskolan finnas anställt
ett särskilt kvinnligt biträde. Enär arbetsuppgifterna för ifrågavarande
biträde delvis kunde förväntas bliva jämförelsevis krävande — bland annat
torde kunskaper i främmande språk vara önskvärda — hade de sakkunniga
ansett det motiverat, att biträdet, i likhet med jämförbara biträden
vid veterinär- och skogshögskolorna, erhölle en ställning motsvarande
kanslibiträde med placering i lönegraden B 7.

Med avseende på betjäning vid lantbrukshögskolan hava de sakkunniga
framfört följande synpunkter.

Vid lantbrukshögskolan vore en maskinist behövlig. I överensstämmelse
med förhållandet vid universiteten och vissa fackhögskolor borde ifrågavarande
maskinist hänföras till lönegraden B 8. Vidare erfordrades fem
vaktmästare. Av dessa finge fyra vaktmästare sin verksamhet förlagd
till särskilda institutioner eller grupper av sådana, medan den femte i
huvudsak bleve sysselsatt med uppgifter, hörande till högskolans allmänna
verksamhet. På grund av de stora fordringar, som måste ställas
på vaktmästare vid en lantbrukshögskola, borde de enligt de sakkunnigas
uppfattning i regel hänföras till den lönegrad, vaktmästare vid andra
vetenskapliga institutioner i regel tillhörde, nämligen lönegraden B 7.
Dock torde det vara möjligt att placera en vaktmästare i lönegraden B 5.

I överensstämmelse med ovan angivna beräkningsgrunder hava de sakkunniga
utarbetat en sammanställning avseende avlöningsstatens sannolika
storlek. I fråga örn den använda metoden för beräkningen hava de
sakkunniga framhållit i huvudsak följande.

Vid beräkning av lönebeloppen för fast anställda befattningshavare
hade hänsyn tagits till gällande ortsgruppindelning. Enligt denna tillhörde
för närvarande Ultuna (Bondkyrko socken) ortsgrupp D. Förlädes
lantbrukshögskolan till Ultuna, torde såsom förut nämnts bostad
icke kunna beredas samtliga ifrågavarande befattningshavare å stationeringsorten.
I stället torde vissa av dessa befattningshavare bliva hänvisade
söka sig bostad i Uppsala (ortsgrupp E). Enär vid sådant förhållande
bostadsorten i vissa fall komme att tillhöra en ortsgrupp med
högre levnadskostnader än tjänstgöringsorten, syntes böra tagas under
övervägande, huruvida icke vederbörande befattningshavare borde tillerkännas
någon ersättning för de därigenom ökade levnadskostnaderna.

301

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vid utarbetandet av nedanstående sammanställning hade de sakkunniga
emellertid ansett sig böra taga hänsyn endast till stationeringsorten. I
det fall, bostad kunde tillhandahållas vid undervisningsanstalten för nu
nämnd befattningshavare, borde givetvis visst avdrag från lönen göras
för dylik förmån. Enär tillhandahållandet av bostad förde med sig viss
ökning av de allmänna omkostnaderna för anstalten, syntes det emellertid
vid här ifrågavarande beräkningar vara riktigast, att bostadshyra av
angivet slag icke finge gå i avdrag på avlöningsstaten utan i stället betraktas
såsom särskild inkomst för undervisningsanstalten.

Vid beräkning av avlöningsstatens storlek hade beträffande fast anställda
befattningshavare anlagts budgettekniska synpunkter, i det att
för de till viss lönegrad hänförda befattningshavarna räknats med det
lönebelopp, som motsvarade näst högsta löneklassen inom vederbörande
lönegrad. För kvinnlig befattningshavare, som enligt gällande bestämmelser
icke ägde rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande
lönegrad, hade räknats med den näst högsta löneklass, som
för sådan befattningshavare kunnat komma i fråga.

Till grund för beräkningen av kostnaderna för den undervisning, som
avsåges skola meddelas av speciallärare, hade lagts antalet på sätt redan
anförts beräknade »reducerade undervisningstimmar» vid dylik undervisning.
Vid lantbrukshögskolan hade man ansett sig kunna räkna med,
att speciallärare tjänstgjorde såsom ledare under fem exkursionsdagar
årligen. Under exkursion borde givetvis förutom undervisningsarvode
även resekostnads- och traktamentsersättning utgå till färdledare. Sistnämnda
kostnad borde emellertid hänföras till de allmänna utgifterna för
exkursioner, till vilken post de sakkunniga senare återkomme.

I detta sammanhang må nämnas, att de sakkunniga upptagit föreslagna
docentstipendier bland övriga årliga kostnader för högskolan.

Avlöningsstat för lantbrukshögskolan enligt de sakkunnigas förslag.

Professorer: 10 å 10,740 kronor .......................... kronor 107,400

Rektorsarvode .......................................... :> 2,000

Speciallärare: cirka 940 reducerade undervisningstimmar

å 30 kronor ............................................ ; 28.200

Vikariatsarvode .......................................... Ä 3,000

Assistenter: 4 ä 3,600 kronor .............................. * 14,400

Amanuenser 3 å 1,200 kronor, 1 å 1,800 kronor ............ Ä 5,400

Bibliotekarie ............................................ Ä ^,500

Kamrerare .............................................. * 4,000

Kanslibiträde ............................................ ",802

Maskinist ................................................ ; ~,108

Vaktmästare: 4 å 2,940 kronor, 1 å 2,664 kronor ........ » 14,424

Kronor 187,234.

Angående löneställningen för vaktmästarna vid lantbrukshögskolan
har en av de sakkunniga anfört avvikande mening och yrkat, att av
nämnda vaktmästare allenast en borde tillhöra lönegraden B 7 och de
fyra övriga B 5.

Vad först angår frågan örn de fast anställda huvudlärarnas ställning,
har i de inkomna yttrandena någon invändning icke gjorts mot de sak -

Reservation.

Yttranden.

302 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kunnigas förslag, att ifrågavarande lärare skola vara professorer. Vad
beträffar bedömandet av sökandes skicklighet till professorsbefattning
har från två håll gjorts erinran emot det föreliggande förslaget.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har hållit före, att vid en högskola
såsom den ifrågavarande, huvudsakligen avsedd att i en till tiden
begränsad kurs utbilda lärare och konsulenter för jordbrukets behov, professorernas
undervisningsförmåga måste anses vara av lika stor betydelse
som deras vetenskapliga skicklighet.

Tekniska högskolans lärarkollegium har med instämmande av högskolans
styrelse ansett, att i den föreslagna formuleringen av förevarande
punkt vikten av vetenskaplig skicklighet bort något starkare kunnat
betonas. Till jämförelse har lärarkollegiet åberopat motsvarande formulering
i tekniska högskolans stadgar.

Beträffande lärares och övriga befattningshavares avlöningsförhållanden
hava vissa erinringar eller ändringsförslag framställts av statskontoret,
allmänna civilförvaltningens lönenämnd, styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut
samt styrelsen för tekniska högskolan.

Statskontoret har funnit de utav de sakkunniga förordade avlöningarna
åt olika befattningshavare i allmänhet vara riktigt avvägda. Beträffande
de fem föreslagna vaktmästarna har statskontoret emellertid ansett,
att, innan man erhållit närmare kännedom örn de skyldigheter, som
skulle åvila dem, endast en borde hänföras till lönegraden B 7 och fyra
till B 5. Vidare hade det föreslagna arvodet till bibliotekarie synts statskontoret
alltför högt. Vid flera högskolor handhades biblioteksgöromålen
av en lärare mot ett årligt mindre arvode. Vid skogshögskolan utgjorde
dylikt arvode 400 kronor.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört, att nämnden tagit
under övervägande, huruvida den nya högskolans professorer, eller åtminstone
vissa av dem, kunde till förbilligande av organisationen placeras
något lägre å löneskalan än de sakkunniga föreslagit, exempelvis i
28:e lönegraden, till vilken lönegrad hänförts professorerna vid Chalmers
tekniska institut och farmaceutiska institutet. Det hade emellertid synts
lönenämnden angeläget, att löneförmånerna å ifrågavarande lärarbefattningar
så tillmättes, att för dessa tjänster kunde påräknas personer, som
i sin vetenskapliga verksamhet visat framstående forskarbegåvning och
därjämte ådagalagt omfattande praktisk förfarenhet på lantbrukets område.
Och då man icke torde i nu angivna hänseenden böra ställa lägre
krav på de blivande professorerna vid lantbrukshögskolan än på avdelningsföreståndarna
vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
vilka sistnämnda åtnjöte lön enligt 30:e lönegraden, syntes
det lönenämnden skäligt, att jämväl de förra placerades i samma lönegrad.

Beträffande de av de sakkunniga föreslagna ersättningarna till speciallärare,
assistenter, amanuenser, kamrerare med flera syntes ej heller
några direkta erinringar vara att framställa. Det för bibliotekarien vid
lantbrukshögskolan avsedda arvodet, 2,500 kronor, syntes dock lönenämnden
alltför högt tilltaget och torde kunna avsevärt nedsättas. I fråga
örn vaktmästarnas vid lantbrukshögskolan lönegradsplacering ville nämnden
— i avvaktan på närmare erfarenhet rörande de arbetsuppgifter, som
kunde komma att åvila nämnda befattningshavare — ansluta sig till det

303

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

av en utav de sakkunniga framställda yrkandet, att av de fem befattningarna
en hänfördes tili lönegrad B 7 samt de övriga till lönegrad B 5„

I betänkandet hade angivits vissa ersättningsbelopp att utgå till lärare,
som förordnades att upprätthålla den del av den rektor vid lantbrukshögskola
eller lantbruksinstitut åliggande undervisning, från vilken
denne för skötande av rektorsgöromålen kunde erhålla befrielse. I fråga
örn ersättning till vikarie för övriga fast anställda lärare hade de sakkunniga
däremot ansett sig icke kunna verkställa någon beräkning. Bestämmelser
i sådant hänseende torde dock, i likhet med vad som skett
beträffande tekniska högskolan, böra meddelas för det fall, att professur
vid lantbrukshögskolan skulle komma att bestridas av befattningshavare,
som icke åtnjöte lön enligt den civila löneplanen. Beträffande vikarie
med full tjänstgöringsskyldighet å professorsbefattning vid tekniska
högskolan vore föreskrivet, att vikariatsarvode skulle utgå. med 6,600
kronor för år, dock att vikarie, som under minst fem års tid innehaft
anställning såsom docent vid något av rikets universitet elim* tekniska
högskolan och som redan förut under sammanlagt minst ett års tid med
full tjänstgöringsskyldighet uppehållit professorsbefattning vid något av
nämnda universitet eller vid tekniska högskolan, av Kungl. Majit kunde
tillerkännas arvode efter 7,200 kronor för år, där vikariatstiden omfattat
sammanlagt minst ett år, och efter 7,800 kronor för år, där vikariatstiden
omfattat sammanlagt minst tre år. Liknande bestämmelser som de nu
anförda torde kunna tillämpas även i fråga örn vikariat å professorsbefattning
vid lantbrukshögskolan.

I särskilt yttrande har lönenämndens ordförande med instämmande av
ledamoten Rehnvall uttalat, att tillräckliga skäl icke syntes vara anförda
för att uppföra professorerna vid den blivande lantbrukshögskolan i
lönegrad B 30, i varje fall så länge den egentliga forskningsverksamheten
inom jordbruket utfördes vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet. Med hänsyn till de kompetensfordringar, som gällde
för exempelvis läroverkens lektorer, syntes en löneställning i lönegraden
B 28 vara tillräcklig för lantbrukshögskolans professorer. Skulle det emellertid
anses ofrånkomligt att vid högskolan placera lärarna i det mest
krävande ämnena i lönegraden B 30, torde de övriga huvudlärarna lämpligen
böra tilldelas lektors ställning och avlöningsförmåner. Det finge
erinras, att vid skogshögskolan väl funnes fyra professorer i lönegraden
B 30 men samtidigt två ordinarie och en extra lektor i lönegraden B 26.
Att på grundval av sakkunnigutlåtandet fastställa, vilka lärarbefattningar
borde innehavas av lektorer, läte sig knappast göra. I första hand
syntes emellertid en dylik ställning böra tillkomma lärarna i sådana ämnen,
inom vilka forskningsverksamhet utövades vid centralanstalten för
jordbruksförsök.

Ledamoten Rehnvall har vidare i särskilt yttrande anmält, att han i
fråga om vaktmästartjänsternas lönegradsplacering tillstyrkte de sakkunnigas
förslag. Otvivelaktigt skulle nämligen på de fyra institutionsvaktmästarna
komma att ställas betydligt större krav iin som vanligen
ställdes på en expcditionsvakt i ett centralt ämbetsverk.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har i likhet med lärarrådet därstädes
föreslagit viss höjning av det beräknade medeltimarvodet till speciallärare.
Enär vid lantbruksbögskolan ett stort antal viktiga läroämnen
måste anförtros åt speciallärare, för vilka arvodet måste beräknas
relativt högt, syntes det icke vara möjligt att i medeltal sätta arvodet per
reducerad undervisningstimme lägre än till 40 kronor, särskilt med hän -

Propositionen
nr 249/1930.

304 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

syn därtill att även i vissa av speciallärare representerade läroämnen
uppdelning av lärjungarna i flera avdelningar måste användas vid övningar.

Något skäl att placera en av vaktmästarna i lägre grad än de övriga
syntes enligt styrelsens mening icke föreligga, varför samtliga vaktmästare
vid högskolan borde placeras i lönegraden B 7.

Tekniska högskolans lärarkollegium, till vars framställning högskolans
styrelse anslutit sig, Ilar ansett, att, då ganska stora och delvis viktiga
delar av undervisningen enligt de sakkunnigas förslag skulle handhavas
av speciallärare, en utredning torde varit behövlig angående möjligheten
att på ett för undervisningens halt och kontinuitet tillfredsställande sätt
rekrytera dessa lärare. Lärarkollegiet funne det tvivelaktigt, huruvida
vid högskolans förläggning till Ultuna det av de sakkunniga föreslagna
medelarvodet av 30 kronor per reducerad undervisningstimme vore till
fyllest.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet till propositionen nr 249/1930
rörande den högre lantbruksundervisningens ordnande förordade dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet bland annat, att samtliga huvudlärare
hänfördes till lönegrad B 30 i allmänna avlöningsreglementet.
Mot de sakkunnigas förslag till arvoden åt assistenter och amanuenser
hade departementschefen ingen erinran. Ävenledes biträdde departementschefen
de sakkunnigas förslag, att av vaktmästarna fyra skulle hänföras
till lönegraden B 7 och en till B 5. Departementschefen anförde vidare.

Det syntes med skäl kunna ifrågasättas, huruvida väl kvalificerade
speciallärare kunde väntas stå till högskolans förfogande för en genomsnittlig
ersättning av 30 kronor per reducerad undervisningstimme (en
föreläsnings- eller två övningstimmar), helst som speciallärare i vissa
fall skulle få anlitas även i jämförelsevis viktiga ämnen. Innan ännu
någon erfarenhet vunnits i förevarande hänseende funne departementschefen
sig emellertid icke böra föreslå någon ändring på denna punkt.
Beträffande arvoden till vikarierande lärare hade de sakkunniga föreslagit,
att i högskolans stat upptoges endast ett belopp av 3,000 kronor såsom
ersättning åt den vikarierande lärare, som upprätthölle undervisning
från vilken rektor vore befriad, medan övriga ifrågakommande vikariatsersättningar
borde bestridas från anslagsmedlen för avlönande av
ordinarie tjänstemän. Mot detta förslag hade departementschefen intet
att invända. Emellertid torde såsom allmänna civilförvaltningens lönenämnd
närmare utvecklat vissa bestämmelser i fråga örn fastställande i
särskilda fall av arvode åt professorsvikarie vara erforderliga. Det vore
lämpligt, att i sådant hänseende enahanda bestämmelser föreskreves som
nu gällde beträffande tekniska högskolan och för vilka lönenämnden i
sitt yttrande redogjort. De föreslagna arvodena till rektor, kamrerare
och skrivbiträde ansåge departementschefen skäliga. Vad beträffade bibliotekarie,
hade statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd
funnit det av de sakkunniga beräknade arvodet för denne, 2,500
kronor, vara för högt tilltaget. Med hänsyn till den utomordentligt stora
betydelse, ett väl organiserat och välskött bibliotek torde hava för sådana
studier, som här skulle komma i fråga, syntes det emellertid icke vara
lämpligt att på denna punkt driva sparsamheten så långt, att därigenom
bibliotekets utnyttjande av de studerande skulle försvåras. Att vid be -

305

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

stämmande av ifrågavarande arvode göra jämförelse med skogshögskolan
torde så till vida vara missvisande, som lantbrukshögskolans bibliotek
måste spänna över ett betydligt större kunskapsområde. I överensstämmelse
med tidigare gjorda beräkningar hade de sakkunniga angivit
slutbeloppet för avlönigsstaten vid lantbrukshögskolan till 187,234 kronor.
Då departementschefen i det föregående föreslagit, att särskild speciallärare
anställdes för ämnet fältmätning med omkring 50 reducerade undervisningstimmar,
för vilken undervisning enligt förut angivna grunder
borde beräknas en kostnad av 1,500 krohor, komme avlöningsstaten
att ökas till 188,734 kronor. Emellertid kunde förväntas, att ifrågavarande
kostnader under övergångsåren skulle stanna vid lägre belopp.
Denna fråga torde ett kommande år, då medel behövde äskas för ända
målet, böra underkastas mera ingående prövning.

Förenämnda utredningsmän hava i fråga örn befattning shur ar hus lö- Utrednings
neställning endast yttrat sig om assistenternas avlöning. Härom anföra ^

utredningsmännen: söksverksam „

helen m. m.

För närvarande funnes vid centralanstalten assistenter av tva kategorier,
nämligen dels fast anställda assistenter med ett årligt arvode av
6,300 kronor och dels extra assistenter med ett årsarvode av i regel
4,320 kronor.1 Å båda dessa arvoden utginge dyrtidstillägg enligt för
befattningshavare vid statsdepartement m. fl. gällande grunder. Därest
försöksanstalten skulle förläggas till platsen för en blivande lantbrukshögskola,
ansåge utredningsmännen det lämpligt, att i lönehänseende tre
olika kategorier av assistenttjänster inrättades. Ett mindre antal assistenter
torde erfordras för sådana mera invecklade arbeten, som för befattningshavaren
krävde lång utbildningstid vid avdelningen och där ofta
återkommande ombyten av personal sålunda icke vore önskvärda. Dylik
assistent, som lämpligen torde böra benämnas förste assistent, borde enligt
utredningsmännens mening erhålla avlöning såsom extra ordinarie
befattningshavare i lönegraden B 21. Beträffande flertalet assistentbefattningar
torde det emellertid vara lämpligt, att innehavaren efter
några års tjänstgöring vid försöksanstalten överginge till annan mera fast
anställning av jämförbar karaktär. För assistenter vid jordbruksoch
husdjursavdelningarna syntes det sålunda ligga nära till hands att
söka erhålla anställning som lantbrukslärare samt jordbruks- och husdjurskonsulenter,
och assistenttjänstgöring vid kemiska avdelningen torde
vara lämplig förutbildning för tjänstemän vid kemiska stationer. En
dylik cirkulation underlättades emellertid av att arvodesbeloppen för
ifrågavarande assistenter icke läge över den lönenivå, som representerades
av de befattningar, till vilka transport kunde väntas. Å andra sidan
vore det givetvis förenat med stor risk att bestämma arvodena för assistenter
till så lågt belopp, att rekryteringen av befattningarna med väl
kvalificerade innehavare äventyrades. Utredningsmännen föresloge, att
arvodet för vissa av ifrågavarande assistentbefattningar bestämdes till
4,800 kronor örn året och för andra till 3,600 kronor örn året. A nämnda
belopp borde dyrtidstillägg utgå. Sänkningen i förhållande till nu utgående
arvoden hade ansetts motiverad dels av den något lägre levnadskostnadsnivån
i Ultuna (Uppsala) och dels, såsom redan nämnts, med

1 För de nied anslag från konsortiet Ager» anställda assistenterna gälla för närvarande
särskilda bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 12;< hafi. (Nr Ii3.)

306''

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143,

hänsyn till önskvärdheten av att ifrågavarande befattningar icke bleve
skitposter. Vid nyanställning av assistent torde denne i regel komma i åtnjutande
av det lägre arvodet, och den föreslagna differentieringen i arvodesbelopp
torde i många fall medföra möjlighet att genom uppfattning
i högre lönegrad någon längre tid kvarhålla sådan arbetskraft, som
visat sig särskilt lämpad för verksamhet av ifrågavarande slag.

Rörande arvoden åt rektor och kamrerare samt ersättningen för skötseln
av biblioteket anföra- utredningsmännen följande, varvid är att
märka, att uttalandet närmast hänför sig till alternativ B, ehuru förslagen
även gälla förevarande alternativ O.

Det med rektorsuppdraget vid högskolan förenade arvodet hade av
lantbruksundervisningssakkunniga föreslagits till 2,000 kronor för år räknat.
Enär försöksverksamhetens införlivande med högskolan givetvis
medförde icke ringa ökning av det rektor åvilande arbetet, hade utredningsmännen
ansett sig böra föreslå höjning av ifrågavarande arvodesbelopp
med 400 kronor eller till 2,400 kronor. Genom försöksverksamhetens
inordnande i högskolan kunde skötseln av biblioteket väntas bliva
mera krävande. Arvodet för handhavandet av biblioteksgöromål, vilket
av högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagits till 2,500 kronor,
torde därför böra beräknas höjt till 4,000 kronor. Även kamreraren finge
genom den ifrågasatta sammanslagningen ökat arbete. Det av högre lantbruksundervisningssakkunniga
beräknade arvodet för ifrågavarande befattningshavare,
4,000 kronor, torde därför böra höjas till 6,000 kronor.

Utredningsmännen hava på grundval av vad de sålunda föreslagit upprättat
följande förslag till avlöningsstat för lantbrukshögskolan.

Avlöning sstat.

Professorer: 12 å 10,740 kronor............................ kronor 128,880

Rektor sar vode .......................................... » 2,400

Vikariatsarvode ........................................ » 3,000

Laborator ................................................ » 8^820

Speciallärare: 875 reduc. undervisn.-timmar å 30 kronor .. » 26,250

Förste assistenter: 3 å 6,168 kronor........................ » 18.504

Assistenter: 4 å 4,800 kronor, 6 å 3,600 kronor ............ » 40,800

Amanuenser: 1 å 1,800 kronor, 4 å 1,200 kronor............ » 6,600

Bibliotekspersonal ...................................... » 4,000

Kamrerare .............................................. » 6,000

Kanslibiträde ............................................ » 2.802

Maskinist ................................................ » 3,108

Expeditionsvaktmästare ................................ » 2,940

Institutionsvaktmästare: 5 å 2,940 kronor ................ » 14.700

Snickare ................................................ » 2,664

Summa kronor 271,468.

yttranden. Mot utredningsmännens förslag i förevarande avseenden har ingen erinran
gjorts i de i anledning av utredningsmännens betänkande avgivna
yttrandena.

Departements- För att professorerna vid den blivande lantbrukshögskolan skola avehefen.
lönas enligt lönegrad B 30 kunna vid föreliggande förslag så mycket star -

Kungl. Majda proposition Nr 143.

307

kare skäl anföras, som högskolan avses skola övertaga en betydande del
av centralanstaltens verksamhet. Jag tillstyrker följaktligen, att professorerna
hänföras till nämnda lönegrad. Likaledes förordar jag utredningsmännens
förslag, att laboratorn vid kemiska institutionen avlönas
enligt lönegraden B 26. Någon erinran har jag ej heller emot den av
högre lantbruksundervisningssakkunniga förordade löneplaceringen i
fråga örn vaktmästare och därmed jämförliga befattningshavare. Genom
samorganisationen med centralanstalten kommer vaktmästarnas ställning
att så förändras, att den föreslagna löneplaceringen är fullt motiverad.

Jag tillstyrker vidare högre lantbruksundervisningssakkunnigas av utredningsmännen
biträdda förslag rörande ersättning åt speciallärarna
vid lantbrukshögskolan.

Vidkommande assistenternas arvoden kan jag principiellt förorda utredningsmännens
förslag. Det synes mig emellertid, som örn åtminstone
från början assistenter icke böra erhålla arvode å 4,800 kronor vid andra
institutioner än sådana, där flera assistenter skola finnas. Följaktligen
vill jag föreslå, att åt assistenten å institutionen för marklära tillsvidare
beräknas ett arvode av allenast 3,600 kronor. Beträffande arvodena åt
amanuenserna tillstyrker jag högre lantbruksuudervisningssakkunnigas
förslag.

Ifråga örn arvode åt rektor torde det av högre lantbruksundervisningssakkunniga
föreslagna beloppet kunna anses fullt tillräckligt. Att märka
är, att t. ex. vid veterinärhögskolan rektorsarvodet utgör endast 1,500
kronor. Jag kan sålunda icke tillstyrka den förhöjning av det av de sakkunniga
föreslagna beloppet, som utredningsmännen förordat. Ej heller
anser jag mig kunna biträda utredningsmännens förslag att höja det
av de sakkunniga föreslagna arvodet för skötseln av biblioteket. Det synes
mig nämligen, som örn det av de sakkunniga förordade beloppet av
2,500 kronor skulle vara fullt tillräckligt för ändamålet. Däremot vill
jag tillstyrka, att arvodet till kamreraren beräknas till 6,000 kronor liksom
även att till vikari atsar vode åt den lärare, som upprätthåller den undervisning,
varifrån rektor blir befriad, beräknas ett belopp av 3,000 krono)-.
För fastställande av arvode åt professorsvikarier i övrigt torde emellertid
särskilda bestämmelser böra utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd närmare utvecklat.

I avvaktan på det närmare övervägande, som jag ansett böra komma
till stånd rörande behovet av större anslag till speciallärare i kulturtek
nik, anser jag, i likhet med vad som föreslogs förra året, att det för arvode
åt speciallärare avsedda beloppet i lönestaten bör ökas med 1,500 kronor,
utöver vad de sakkunniga föreslagit. Med av mig här ovan föreslagna änd
ringar i utredningsmännens förslag till avlöningsstat för lantbrukshögskolan
samt med iakttagande av att jag tidigare föreslagit upptagandet
av en assistent- och en vaktmästarebefattning mindre, än vad utrednings
männen förordat, skulle nämnda stat komma att sluta å ett belopp av
262,128 kronor.

308

Kungl. Majlis proposition Nr lili.

Administra

tion.

Högte lantbruksundervisningssakkunniga.

Reservation.

Med avseende på lantbrukshö g skolans ledning hava de sakkunniga föreslagit
fyra led, nämligen inspektor, styrelse, lärarkollegium och rektor.

Liksom fallet vore med närstående högskolor — veterinär- och skogshögskolorna
— borde även en blivande lantbrukshögskola höra direkt under
Kungl. Majit och ärenden rörande densamma handläggas i jordbruksdepartementet.
Med hänsyn till att lantbruksliögskolans uppgift till väsentlig
del bomme att bestå i utbildandet av tjänstemän för den under
lantbruksstyrelsen överinseende stående lägre lantbruksundervisningens,
konsulentverksamhetens och lantbruksförvaltningens behov, syntes det
emellertid vara lämpligt, att chefen för lantbruksstyrelsen tillerkändes
inspektionsrätt vid högskolan.

Vid själva lantbrukshögskolan borde den högsta myndigheten utgöras
av en styrelse, som syntes böra erhålla en sådan sammansättning, att i
densamma den förut omtalade samverkan mellan olika vetenskapliga anstalter
bomme till organisatoriskt uttryck. Detta syntes kunna ernås på
det sätt, att styrelsen finge bestå av sex medlemmar, av vilka Kungl.
Majit utsåge två, därav den ene borde vara ordförande, en vore självskriven
på grund av sin ämbetsställning, nämligen lantbrukshögskolans
l ektor, en valdes av lantbruksliögskolaus lärarkollegium, en av det större
akademiska konsistoriet i Uppsala och en av centralanstaltens för försölisväsendet
på jordbruksområdet styrelse på förslag av dess nämnd.
Bestämmelser borde givas, som tryggade, att sakkunskap förefunnes hos
styrelsens samtliga ledamöter. Av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna
borde åtminstone den ene vara förfaren i praktiskt jordbruk.

Lärarkollegiets fasta kärna borde utgöras av de vid lantbrukshögsko’an
anställda professorerna. Prefekt vid universitetsinstitution och avdelningsföreståndare
vid centralanstalten borde för undvikande av tidsödande
skriverier adjungeras vid behandlingen av visst ärende, som rörde
samarbetet med respektive institution. Likaså borde dylik prefekt eller
avdelningsföreståndare eller annan professor, vid vars institution eller
under vars ledning studerande utarbetat licentiatavhandling, adjungeras
vid bedömandet av den studerandes licentiatexamen i vederbörande
amne, dock med rätt för den adjungerade att insända skriftligt yttrande
eller votum. Vid lantbrukshögskolan anställd speciallärare, som självständigt
handhade undervisningen i något ämne, borde ävenledes adjungeras
i lärarkollegiet vid behandlingen av frågor, som omedelbart rörde
det honom anförtrodda läroämnets intressen.

Liksom nu vore fallet vid lantbruksinstituten torde vid lantbrukshögskolan
en av högskolans professorer böra förordnas till rektor av Kungl.
Majit, sedan styrelsen avgivit förslag. Lämpligt torde vara, att styrelsen
avgåve förslag först efter lärarkollegiets hörande. Att låta lärarkollegiet
självt välja rektor syntes ej vara att tillråda med hänsyn till
dess fåtalighet. Dessutom skulle ju lärarkollegiet enligt förevarande förslag
fä tillfälle att genom en vald representant göra sina synpunkter gällande
i styrelsen.

Angående sättet för tillsättandet av lantbrukshögskolans styrelse har
reservation avgivits av en utav de sakkunniga, nämligen herr Sederholm,
som anfort!

»Med avseende på styrelsens för lantbrukshögskolan sammansättning
anser jag i olikhet mot de sakkunnigas majoritet, att denna styrelse i sin
helhet bör tillsättas av Kungl. Majit. Så sker för närvarande i huvud -

309

Kanyl. Majda proposition Nr 143.

sak både inom veterinärhögskolan och skogshögskolan, och några olägenheter
av denna anordning hava där, så vitt jag har mig bekant, ej försports.
»

Endast i två av de avgivna yttrandena har frågan örn särskild inspek
tor berörts.

Tekniska högskolans lärarkollegium, i vars framställning. högskolans
styrelse förklarat sig instämma, har uttalat, att särskild inspektions
myndighet vid sidan örn eller kanske rentav över styrelsen förefölle lä
rarkollegiet ej överensstämma med normala högskoleformer. Kollegiet
ville ifrågasätta, huruvida det ej skulle vara en lyckligare och för
högskolan värdigare lösning, att lantbruksstyrelsens chef vore självskri
ven ledamot av högskolans styrelse.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har ansett lämpligt, att inspektor
för högskolan utses av Kungl. Majit.

I fråga örn sättet för utseendet av högskolans styrelse hava statskontoret,
skogshögskolans styrelse samt Stockholms läns och stads och Västmanlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalat sig till
förmån för nyssnämnda reservation. Östergötlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott har förordat de sakkunnigas förslag. Styrelsen
för Ultuna lantbruksinstitut har ansett, att lantbrukshögskolans
styrelse borde utgöras av fyra av Kungl. Majit utsedda personer jämte
högskolans rektor samt en av lärarkollegiet utsedd ledamot.

övriga detaljer rörande högskolans ledning hava icke givit anledning
till erinran i något av de avgivna yttrandena.

I propositionen nr 249/1930 rörande den högre lantbruksundervisningens
ordnande anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet bland
annat följande.

De sakkunnigas förslag att chefen för lantbruksstyrelsen skulle hava
inspektionsrätt vid högskolan syntes vara ägnat att i viss mån komplicera
högskolans administration. De med ifrågavarande anordning avsed
de fördelarna torde man därför i stället böra söka vinna genom bestämmelse,
att lantbruksstyrelsens chef skulle vara självskriven ledamot av
högskolans styrelse.

Styrelsen för lantbruksliögskolan borde, i likhet med vad nu gällde för
exempelvis skogs- och veterinärhögskolorna, till huvudsaklig del tillsättas
av Kungl. Majit. Styrelsen borde utgöras av fyra utav Kungl. Majit
för viss tid förordnade ledamöter samt chefen för lantbruksstyrelsen och
högskolans rektor eller dennes vikarie såsom självskrivna ledamöter.
Kungl. Majit borde tillika utse styrelsens ordförande. Det torde böra
ankomma på Kungl. Majit att tillse, att genom valet av styrelseledamö
ter olika för högskolans verksamhet betydelsefulla intressen bleve pä
lämpligt sätt representerade.

Förut ninnämnda utredningsmän hava icke ifrågasatt, att ett ordnande
av försöksverksamheten och den högre lantbruksundervisningen i överensstämmelse
med utredningsmännens alternativ C skulle komma att pa -

Yttranden.

Propositionen
nr 249/1930.

Utredningsmännen
för
forsö ksvei *-samhetcn

m. m.

310

Departement s*
chefen.

Utredningsmännen
för
försöksverksamheten

m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

\ erka Ilar förevarande fråga i annan mån än att samma styrelse skulle
1 ungera för såväl lantbrukshögskolan som centralanstalten.

Ifråga örn styrelsen för lantbrukshögskolan biträder jag den meningen,
att chefen för lantbruksstyrelsen och högskolans rektor böra vara självskrivna
ledamöter av styrelsen. Då denna styrelse samtidigt skall fungera
som styrelse för centralanstalten, synes även den avdelningsföreståndare
inom centralanstalten, som enligt vad jag framdeles i annat
sammanhang kommer att förorda skall vara anstaltens chef, böra vara
självskriven ledamot av styrelsen. Anledning torde ej föreligga att utöka
antalet ledamöter utöver sex. Återstående tre ledamöter torde utses
av Kungl. Majit, som av dem förordnar en som ordförande. Det vöre
givetvis önskvärt, att vid valet av ledamöter i styrelsen olika intressen
tillgodosåges och representanter funnes för Uppsala universitet, för praktiskt
jordbruk samt för den försöksverksamhet, som bedrives utanför högskolan
och centralanstalten.

A agon särskild inspektor för högskolan torde icke med denna sammansättning
av styrelsen behöva tillsättas. Beträffande lärarrådet torde böra
gälla, att även avdelningsföreståndarna vid centralanstalten böra erhålla
säte och stämma däri.

b. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Ifråga örn behovet av arbetskrafter av olika slag hålla förenämnda utredningsmän
före, att vid en förflyttning av centralanstalten detta skall
bliva ungefär detsamma, som för närvarande. Den undervisningsskyldighet,
som ålägges vissa befattningshavare, kunde visserligen tänkas behöva
kompenseras genom ytterligare arbetshjälp. Vidare skulle anstaltens
mindre centrala läge vid en förläggning till Ultuna kunna anföras som
skäl för en ökning av antalet arbetskrafter. Men å andra sidan torde
viss arbetsbesparing kunna ernås genom rationell planläggning och utrustning
av arbetslokalerna, varjämte de rikare försöksmöjliglieterna å
förläggningsplatsen innebure, att arbetsåtgången beträffande åtskilliga
försöksuppgifter sannolikt bleve något mindre än förut.

Utredningsmännen föreslå därför, att på de olika avdelningarna upptagas
följande befattningshavare med angiven löneställning.

Jordbruksavdelning-en.

Antalet befattningshavare i olika tjänsteställning torde böra beräknas
i stort sett lika som vid nuvarande förläggning. Enär gåvomedel från
konsortiet Ager framdeles icke med säkerhet kunde påräknas, i varje
fall icke i större omfattning, och hittills erhållna gåvomedel snart hunnit
förbrukas, syntes hela den erforderliga personalen böra uppföras såsom
avlönad med statsmedel. Enär avdelningen efter förflyttningen

311

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

torde erhålla möjlighet att betydligt utvidga försöksverksamheten å förläggningsplatsen,
torde utöver nuvarande personal ytterligare en assistent
bliva erforderlig. Däremot torde de nuvarande båda tillfälliga assistenterna
icke böra upptagas i avlöningsstaten. För erforderlig tillfällig
arbetskraft borde i stället särskilda medel upptagas i omkostnadsstaten.

Den nuvarande uppdelningen av jordbruksavdelningen på en underavdelning
för jordbruk och en underavdelning för växtodling torde efter
eventuell förflyttning av avdelningen icke böra bibehållas. I överensstämmelse
härmed torde den nuvarande överassistentbefattningen böra
utbytas mot en befattning med tjänsteställning motsvarande laborators
vid andra avdelningar. Ifrågavarande befattningshavare vid jordbruksavdelningen
torde emellertid lämpligare böra benämnas försöksledare.

Av assistenterna vid jordbruksavdelningen torde en behövas för mera
maktpåliggande uppgifter. Han borde därför bliva extra ordinarie befattningshavare
i lönegraden B 21. Beträffande de övriga fyra assistenter,
som beräknades vara erforderliga vid avdelningen, torde två böra
erhålla ett årsarvode av 4,800 kronor vardera och de två återstående ett
årsarvode av 3,600 kronor vardera.

För jordbruksavdelningen föresloges sålunda följande befattningshavare: 1

avdelningsföreståndare (B 30),

1 försöksledare (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode ä 4,800 kronor),

2 assistenter (arvode å 3.600 kronor).

Hnsdjursavdelningen.

För denna avdelning torde antalet befattningshavare i olika tjänsteställning
böra beräknas på samma sätt som vid nuvarande förläggning.
Av assistenterna torde en böra vara extra ordinarie befattningshavare i
lönegrad B 21, och av de övriga syntes två böra erhålla 4,800 kronor och
två 3,600 kronor vardera i årsarvode.

För husdjursavdelningen borde sålunda räknas med följande befattningshavare: 1

avdelningsföreståndare (B 30),

1 laborator (B 26),

1 förste assistent (extra ord. B 21),

2 assistenter (arvode å 4,800 kronor),

2 assistenter (arvode å 3,600 kronor).

En av avdelningsföreståndarna förutsättes böra utses till chef för
anstalten med ett årligt arvode av 700 kronor, varjämte såsom chefens
biträde vid expeditionsgöromål ävensom i övrigt vid försöksverksamheten
bör anställas ett kanslibiträde i lönegraden B 7. Vaktmästarpersonalen
anses kunna inskränkas till en maskinist, tillika port- och planta
ringsvakt, samt en institutionsvaktmästare, båda i lönegraden B 7. Kamrerargöromålen
skulle ombesörjas av lantbrukshögskolans kamrerare, var
jämte biblioteket skulle vara gemensamt med lantbrukshögskolan. å vars
stat medel för bibliotekets skötsel och vård upptagits.

Yttranden.

Departementschefen.

312 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Den av utredningsmännen föreslagna avlöningsstaten har följande utseende.

Avlöning sstat.

Avdelningsföreståndare: 2 å 10,740 kronor ................ kronor 21,480

Chefsarvode .............................................. » 700

Försöksledare ............................................ » 8,820

Laborator ................................................ » 8,820

Förste assistenter: 2 å 6,168 kronor ...................... » 12,336

Assistenter: 4 å 4,800 kronor, 4 å 3,600 kronor ............ » 33i600

Kanslibiträde ............................................ » 2,802

Vaktmästare: 2 å 2,940 kronor ............................ » 5,880

Summa kronor 94,438.

Beträffande centralanstaltens administration i övrigt föreslå utredningsmännen,
att anstalten bör lyda under samma styrelse som lantbrukshögskolan.

Utredningsmännens förevarande förslag hava i de i anledning av utredningsmännens
betänkande avgivna yttrandena lämnats utan erinran.

Jag anser mig böra förorda, att centralanstalten även efter sin förflyttning
bibehåller sin nuvarande benämning.

Vad beträffar behovet av arbetskrafter vid centralanstalten efter dess
förflyttning till Ultuna har jag ingen annan anmärkning att göra gent
emot utredningsmännens förslag, än att behovet av assistenter bör underkastas
förnyad prövning mera omedelbart före förflyttningen, då det
lärer bliva lättare att avgöra, huruvida medel från annat håll komma
att stå till förfogande för viss del av detta ändamål. Såsom jag nedan
kommer att föreslå, skulle nämligen den nuvarande centralanstaltens
jordbruks- och husdjursavdelningar först hösten 1935 förflyttas till Ultuna.

Ej heller har jag någon erinran att göra mot utredningsmännens förslag
till löneplacering av befattningshavarna vid centralanstalten. I
frågan örn anstaltens administration och ledning har jag angivit min
ståndpunkt ovan i samband med framläggande av förslag örn lantbrukshögskolans
administration.

I samband med uppgörandet av sitt alternativ B hava utredningsmännen
framfört tanken på anordnandet av ett försöksråd, som för åstadkommande
av enhetlighet beträffande den lokala försöksverksamheten
skulle hava ledningen därav samt i övrigt hava till uppgift att behandla
frågor av försöksteknisk art. Jag finner denna tanke hava sitt berättigande
även i fråga örn förevarande alternativ C. Något förslag i detta
syfte är jag dock icke nu beredd att framlägga, men är det min avsikt
att, sedan riksdagen fattat beslut i förevarande fråga, upptaga spörsmålet
örn den lokala försöksverksamhetens anordning och statens förhållande
därtill till allsidig prövning, varvid även förslaget örn ett försöksråd bör
tagas i beaktande.

313

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

c. Växtskyddsanstalten.

Beträffande behovet av arbetskrafter och befattningshavarnas lönestäUning
hava förenämnda utredningsmän i avseende å växtskyddsanstalten
framlagt följande förslag:

1) Växtpatologiska avdelningen:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

2 förste assistenter (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 4,200 kronor).

2) Entomologiska avdelningen:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

2 förste assistenter (extra ord. B 21),

1 assistent (arvode 4,200 kronor).

3) Upplysnings- och administrativa avdelningen:

1 avdelningsföreståndare (B 30),

1 förste assistent (extra ord. B 21).

4) Gemensamt:

1 maskinist och vaktmästare (B 7),

1 kontorsbiträde (B 4). .

Därutöver torde tillfälliga arbetsbiträden böra anställas i man av behov.
För försöksverksamheten på biodlingens område, vilken för närvarande
vore knuten till centralanstaltens entomologiska avdelning,
förutsattes, att liksom nu särskild personal vore anställd. Denna inginge
icke i ovanstående förteckning.

Utav avdelningsföreståndarna borde en fungera såsom chef för växtskyddsanstalten.

Utredningsmännen hava uppgjort följande avlöningsstat för anstalten:

Avlönings stat.

Avdelningsföreståndare: 3 å 11,460 kronor .

Förste assistenter: 5 å 6,816 kronor .......

Assistenter: 2 å 4,200 kronor .............

Vaktmästare ..............................

Kontorsbiträde ............................ I

........ kronor 34,380

....... » 34,080

....... » 8,400

....... » 3,300

........» 2,676

Summa kronor 82,836.

I fråga örn anstaltens administration i övrigt förordar utredningsmännen,
att densamma i likhet med vad som gäller beträffande centralanstalten
bör hava en viss anknytning till lantbruksakademien.

En sådan anordning motiverades bland annat därav, att växtskyddsanstalten
skulle bliva förlagd till av akademien disponerat område. Men
även ur ren försökssynpunkt torde det för växtskyddsanstalten vara
värdefullt att stå i nära förbindelse med den framdeles sannolikt
utvidgade försöksverksamhet, som kunde komma att bedrivas vid
akademiens trädgårdsavdelning vid Experimentalfältet. Vidare torde
av växtskyddsanstaltens verksamhet föranledda kamrerargöromålen
lämpligen kunna, ävenledes i överensstämmelse med vad nu gällde för
centralanstalten, handhavas av akademiens kamrerare. Av vad nu sagts
följde, att akademien lämpligen torde böra äga att utse vissa ledamöter i
växtskyddsanstaltens styrelse.

Vtredningsmtinnen
för
försöksverksamheten

m. m.

314 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

yttranden. Mot vad sålunda föreslagits har-ingen erinran gjorts i de i anledning
av utredningsmännens betänkande avgivna yttrandena.

Departements- Den nya växtskyddsanstalten torde lämpligen böra benämnas statens
växtskyddsanstalt samt enligt förslaget organiseras å tre avdelningar,
den växtpatologiska, den entomologiska och den administrativa.

Vad beträffar behovet av personal vid denna anstalt, synes mig försiktigheten
bjuda att till en början räkna med ett något mindre antal
assistenter, än vad utredningsmännen förordat. I detta hänseende förordar
jag, att tillsvidare endast en förste assistent upptages å vardera
avdelningen. För övrigt har jag ingen erinran gent emot utredningsmännens
förslag rörande antalet befattningshavare vid anstalten.

Vidkommande därefter frågan örn befattningshavarnas avlöningsförmåner
kan jag med hänsyn till konsekvenserna icke förorda utredningsmännens
förslag att placera avdelningsföreståndarna i lönegraden B 30.
Med hänsyn till utbildning och uppgifter torde dessa avdelningsföreståndare
närmast vara att jämföra med de i lönegraden B 26 upptagna statsgeologerna.
Den ställning, dessa avdelningsföreståndare skulle komma
att intaga såsom ledare av andra befattningshavares arbeten, synes mig
emellertid motivera en något högre löneställning. Jag vill därför föreslå,
att nämnda befattningshavare i likhet med byrådirektörerna i statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt placeras i lönegraden B 28. Den avdelningsföreståndare,
som tillika skulle vara anstaltens chef, torde dock
böra avlönas enligt lönegrad B 30. I övrigt har jag i förevarande avseende
ingen erinran att göra mot utredningsmännens förslag. Med av
mig föreslagna förändringar skulle avlöningsstaten komma att sluta på
67,284 kronor, för så vitt anstalten skulle uppföras å ordinarie stat. Emellertid
anser jag, att växtskyddsanstalten bör åtminstone tills vidare uppföras
å extra stat, därvid avlöningsstaten skulle komma att sluta på
65,532 kronor.

Jag förordar vidare, att ledningen av växtskyddsanstalten uppdrages
åt en styrelse, bestående av två av Kungl. Majit och två av lantbruksakademien
utsedda ledamöter jämte anstaltens chef som självskriven
ledamot av styrelsen. Av ledamöterna torde Kungl. Majit förordna en
att vara ordförande i styrelsen. För vinnandet av större enhetlighet i
arbetet höra avdelningsföreståndarna bilda en växtskyddsanstaltens
nämnd, vilken årligen hör uppgöra förslag till arbetsplan för anstalten
m. m., och vari anstaltens chef bör vara självskriven ordförande.

Behovet av d'' AlnarPs lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

^hajare98 1 den inom 3ordbraksdePartementet uppgjorda P. M. rörande möjligP
M. rörande Iieterna att göra utbildningen av driftsledare för det större jordbruket
utbildningen mera praktiskt inriktad än vad den av högre lantbruksundervisningsav
drifts- sakkunniga föreslagna agronomkursen kan anses vara anföres följande

ledare m. m.

315

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

rörande lärarbehovet vid lantbruksskolan vid Alnarp, efter det högre
kurs blivit förlagd dit.

Vid beräkningen av det lärarbehov, som skulle göra sig gällande vid
inrättandet av en lantbruksskola av nu nämnd typ å Alnarp, måste hänsyn
tagas till den undervisning i trädgårds- och mejerikurserna, som enligt
högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag skulle ombesörjas

av lärare vid lantbruksinstitutet.

följande sammanställning, varvid

ningstimmar.

Botanik och zoologi:

Högre trädgårdskursen.......................

Lägre » .......................

Kemi och marklära:

Högre mejerikursen ...........................

» trädgårdskursen
Lägre » ......................

Jordbrukslära och kulturteknik:
Högre trädgårdskursen:

jordbearbetning ..............................

kulturteknik ..................................

Lägre trädgårdskursen:

kulturteknik .................................

Redskapslära, fysik och matematik:
Högre mejerikursen:

fysik..................................................

Lägre mejerikursen:

fysik..................................................

Högre trädgårdskursen:

matematik ......................................

fysik och meteorologi ..................

redskapslära ..................................

Lägre trädgårdskursen:
fysik och meteorologi

H usbyggnadslära:

Högre mejerikursen ..........................

Lägre » ........................

Högre trädgårdskursen

Lägre » ......................

Husdjur slära:

Högre mejerikursen:

husdjurSlära ................................

husdjurens anatomi och fysiologi
Lägre mejerikursen:
husdjur slära

Denna undervisning framgmge av
siffrorna angåve antalet undervis -

Före].	Ovn.
......... 80	55
......... 140	20
220	75
......... 80	150
......... 30	15
......... 80	20
190	185
......... 10
......... —	75
35	135
45	210
......... 45	50
......... 20	—
.......... 30	_
.......... 50	—
........... 15	15
.......... 30	—
190	65
50	100
.......... 10	20
.......... 25	100
.......... 15	85
100	305
50
20	20
.......... 20	—
90	20

316 Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Handelslära:	Förd.	Örn.
Högre trädgårdskursen...........................	.................................... 20	_
» mejerikursen .............................	20	20
Lägre » ................................	................................... 15
	55	20
Nationalekonomi:
Högre trädgårdskursen!	.................................... 20
» mejerikursen (	—
	20	—

Bokföring:

Högre trädgårdskursen............................................................ — 40

» mejerikursen.................................................................... — 70

— lii).

Hänsyn måste vidare tagas till den teoretiska undervisning, som meddelades
i lantbruksskolans två åriga kurs. Vid lantbruksskolan å Alnarp

hade under senare år tillämpats följande ungefärliga timplan:

Amne Timmar Ämne Timmar

Svenska språket ........................ 100 Sjukvårds- och hovbeslagslära 40

Välskrivning 20 Trädgårdsskötsel........................ 20

Matematik ................................... 140 Skogshushållning .................... 20

Kemi ............................................ 80 Redskapslära ........................... 50

Fysik ............................................. 35 Husbyggnadslära....................... 60

Geologi........................................... 20 Lantbruksekonomi .................... 50

Botanik ........................................ 60 Lantbruksbokföring ................ 50

Jordbrukslära................................ 130 Handelslära................................ 20

Husdjurslära ................................ 120 Rättslära .................................... 10

Mjölkhushållning 15 Kulturteknik ............................ 70

blår det gäller att bedöma behovet av lär arkrafter för mejeriundervisningen
måste hänsyn tagas bland annat därtill, att till Alnarp även är
förlagd en lägre, ettårig mejeriskola. Vid denna skola, som även i fortsättningen
torde böra upprätthållas vid Alnarp, plägar elevantalet uppgå
till omkring 25. Undervisningens planläggning vid nämnda skola belyses
av nedanstående sammanställning av det ungefärliga antalet undervisningstimmar
i olika läroämnen.

Antalet nndervisnlngstimmar i lägre ett-årig mejerikurs rid Alnarp.

Svenska språket)	Förel.	Övn.
Matematik ( ...................................................	......................... .	100
Fysik j
Kemi ................................................. BakteriologiJ	........................... 75	—
Maskinlära .........................................................	........................ 25
Husbyggnadslära ....................................................	10	20
Husdjurslära ......................................................	......................... 20
Husdjurens hälso- och sjukvårdslära ................	10	_
Mejeriteknik och speciell osttillverkning	......................... Ilo	_
Mejeribokföring ......................................	_i	65
Handelslära ............................................................	........................ 15
sv t.	Summa 265	185.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 317

Härtill komma praktiska övningar i mejeriet under cirka 310 daga!-.

De högre lantbruksundervisningssakkunniga hava angivit behovet av
lärare vid mejeriundervisningen på följande sätt.

Direkt för mejeriundervisningen borde anställas två huvudlärare, nämligen
en för ämnena mejerilära och mejeriekonomi samt en för ämnena
mejerikemi och mejeribakteriologi. Nämnda lärare borde undervisa i
ovan angivna ämnen i såväl den högre som den lägre mejerikursen.
Därjämte borde de i någon mån kunna tagas i anspråk för undervisning
i agronomkursen. Vid undervisningen i mejerilära i den lägre kursen
torde vederbörande huvudlärare likväl behöva biträde av assistent.
I övriga i mejerintbildningen ingående undervisningsämnen borde undervisningen
i vissa fall bestridas av olika för agronomundervisningen
anställda lärare och till återstående del av särskilt för undervisningen
vid mejerikurserna anlitade speciallärare.

I ämnet, maskinlära borde undervisningen kunna bestridas av föreståndaren
för mejerimaskinprovningarna.

Vad angår personalbehovet vid me jer iför soken, vilka jag ovan föreslagit
skola ingå i mejeriundervisningsanstalten, hava förenämnda utredningsmän
föreslagit, att följande befattningshavare skola avses för
detta ändamål: en föreståndare, en assistent med kvalifikationer i bakteriolog!,
en assistent med kvalifikationer i kemi samt en försöksmejerist.

Vad därefter beträffar behovet av lärare för trädgårdsundervisningen,
må erinras, att till Alnarp jämväl är förlagd en lägre trädgårdsskola.
Denna torde böra upprätthållas jämväl efter inrättandet av en högre
trädgårdskurs därstädes. Lärare ävensom lokaler och material för undervisningen
torde i stort sett böra vara gemensamma för de båda skolorna.

Den lägre trädgårdsskolan vid Alnarp är såsom förut antytts tvåårig.
Antalet ordinerie elever i varje årsklass plägar vara omkring tio. Därjämte
bruka cirka sex extraelever årligen deltaga i undervisningen vid,
skolan.

För undervisningen vid trädgårdsskolan äro fast anställda en föreståndare
och två ämneslärare. Därjämte meddelas undervisning vid
trädgårdsskolan av ett antal extralärare, av vilka några samtidigt äro
lärare vid den till Alnarp förlagda agronomkursen.

Undervisningens omfattning i olika ämnen framgår av följande sammanställning,
som upptager det ungefärliga antalet undervisningstimmar
vid kursen.

318 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Antalet nmlervisntngstimmar i olika ämnen vid lägre trädgårdsskolan vid Alnarp

(avrundade tal).

1	Första året	Andra året	Summa
	Före).	Övn.	Förel.	Övn.	Förd.	\| Övn.
1 \| Svenska språket ...................................	30	. *,			30
Välskrivning .......................................		10				10
\| Matematik ..........................................	45
Fysik...................................................	1 UK
\| Meteorologi..........................................	> 35				35
; Kemi...................................................	40	10			40	10
\| Geologi och marklära (+ gödsellära) ......	20		30		50
\| Botanik................................................	75	7	100	8	175
j Zoologi ................................................	40	3	5	9	45
J Biskötsel .............................................			10		10
Fältmätning och avvägning.....................	10	70	5		15	70
Ritning ...............................................		20				20
Husbyggnadslära och växthuskonstruktion			15	85	15	85
Bokföring ..... ....................................			35		35
Trädgårdsanläggning..............................			25	105	25	105
Ekonomisk trädgårdsodling:
historik............................................
fruktodling ....................................	20	20	125	70	145	90
köksväxtodling....................................	100	10	10	15	110	25
blomsterodling....................................	40	10	75	5	115	15
trädskoleskötsel .................................	5		80	25	85	25
Trädgårdsprodukternas användning som fö-
doämne............................................			15	30	15	30
Dekoration och bindekonst....................		55
Fröodling och fröbehandling ................			20	5	20	5
Försöksteknik.......................................			15	30		30
Pedagogik (föredragsövningar)..................		10		20		30
Summa!	400	225	565	400	1025	625

I anslutning till vad högre lantbruksundervisningssakkunniga sålunda
föreslagit rörande mejeri- och trädgårdsundervisning och med hänsyn
till i P. M. angiven undervisningsskyldighet för lärare vid lantbruksskolan
har i P. M. uppgjorts följande sammanställning över behovet
av lärare vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, därvid
jämväl det ungefärliga antalet undervisningstimmar för de särskilda
lärarna angivits.

Behovet av lärare vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

1. Tid lantbrnksavdelningen.

Huvudläraren i lantbruksekonomi tillika lantbruksskolans föreståndare
och förvaltare av Alnarps egendom.

Förd. Övn.

Lantbruksskolans tvååriga kurs:

Lantbruksekonomi........................................................................ 50 _

Lantbruksskolans fortbildningskurs:

Lantbruksekonomi........................................................................ 50 ioo

Summa 10Ö 1ÖÖ.

Kungl. Majda proposition Nr 143.

319

Alim. Med hänsyn till denne lärares ställning såsom föreståndare för lantbruksskolan
och förvaltare av Alnarps egendom, synes större undervisningsskyldighet
icke böra påläggas honom.

Lärare i jordbrukslära och kulturteknik:

	törel.	Ovik
Lantbruksskolans tvååriga kurs:
Jordbrukslära.................................................	130	—
Kulturteknik .................................................	............:............. 20	50
Lantbruksskolans fortbildningskurs:
Jordbrukslära.................................................	........................... 50	70
Kulturteknik .................................................	............................ 20	50
Högre trädgårdskursen:
Jordbearbetning ............................................	............................ 10	—
Kulturteknik .................................................	........................... —	75
Lägre trädgårdskursen:
Kulturteknik .................................................	........................... 35	135
	Summa 265	380.

Anm. Med hänsyn till att denne lärare även har att i viss mån deltaga i
övervakandet av elevernas i lantbruksskolans tvååriga kurs praktiska arbeten,
synes undervisningsskyldigheten vara för stor. En assistent bör därför anställas som
medhjälpare under sommarmånaderna vid övningarna i kulturteknik.

Lärare i husdjurslära och mjölkhushållning:

Lantbruksskolans tvååriga kurs:

Husdjurslära ..................................................

Kontrollföreningsverksamhet ......................

Lantbruksskolans fortbildningskurs:

Husdjurslära ..................................................

Kontrollföreningsverksamhet .....................

Högre mejerikursen:

Husdjurslära ..................................................

Lägre mejeri kursen:

Husdjurslära ..................................................

Före!.	Ovik
................... 120	—
10	—
................... 40	60
................... 20	20
................... 70	20
................... 20	—
Summa 280	100.

Anni. Med hänsyn till denne lärares ställning till det praktiska arbetet vid
lantbruksskolans tvååriga kurs torde undervisningen vara lämpligt avvägd. 1
fråga örn husdjursläran är avsikten, att undervisningen i husdjurens hälso- och
sjukvård skulle omhänderhavas av en speciallärare, vilket även bör gälla vissa
delar av ämnet mjölkhushållning.

Lärare i redskapslära, fysik med meteorologi och matematik:

Föret

Lantbruksskolans tvååriga kurs:

Redskapslära ....................................................................... 25

Fysik och meteorologi ............................................................ 35

Räkning och geometri........................................................... 140

Lantbru k sskolans fortbildningskurs:

Redskapslära ............................................................................ 30

.Högre mejerikursen:

Fysik och meteorologi

Öv».

320

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Lägre mejerikursen:	Föret,	Örn.
Fysik och meteorologi ................................. Högre trädgårdskursen:	........................... 20	*—
Redskapslära ................................................	........................... 15	15
Fysik och meteorologi .................................	........................... 50	—
Matematik ..................................................... Lägre trädgårdskursen:	........................... 30	—
Fysik och meteorologi	............................ 30 Summa 420	160.
Lärare i husbyggnadslära: Lantbruksskolans tvååriga kurs:	Föret.	Örn.
Husbyggnadslära ......................................... Lantbruksskolans fortbildningskurs:	........................... 10	50
Husbyggnadslära ......................................... Högre mejerikursen:	........................... 20	50
Husbyggnadslära ........................................ Lägre mejerikursen:	........................... 50	100
Husbyggnadslära ......................................... Högre trädgårdskursen:	........................... 10	20
Husbyggnadslära ........................................ Lägre trädgå rdskursen:	............................ 25	100
Husbyggnadslära .........................................	........................... 15	85
Räkning och geometri ................................	............................ 45 Summa 175	405.

Anni. Med hänsyn till att en sådan övervägande del av undervisningstiden upptages
av övningar och då det icke är osannolikt, att viss del av undervisningen

i de olika kurserna kan anordnas gemensamt,	synes denne lärare även	kunna
ombesörja lägre trädgårdskursens undervisning i	räkning och geometri.
Lärare i botanik, zoologi samt kemi:
	Föret.	Ötd.
Lantbruksskolans tvååriga kurs:
Kemi och geologi ........................................	.......................... 100	—
Botanik och zoologi ....................................	.......................... 50	10
Lantbruksskolans fortbildningskurs:
Kemi ...............................................................	.......................... 50	40
Botanik och zoologi .....................................	.......................... 30	50
Högre trädgårdskursen:
Botanik och zoologi ......................................	.......................... 80	55
Kemi och marklära .....................................	.......................... 30	15
Lägre trädgårdskursen:
Botanik och zoologi .....................................	.......................... 140	20
Kemi och marklära .....................................	.......................... 80	20
	Summa 560	210.

I fråga om den undervisning, som icke kan omhänderhavas av de sålunda
föreslagna fast anställda lärarna, anföres i ovannämnda P. M.
vidare:

321

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Speciallärare torde behöva anställas i följande ämnen och för följande
antal undervisningstimmar.

Husdjurens hälso- och sjukvård: lantbruksskolans tvååriga kurs 20
föreläsningar och 20 övningar samt fortbildningskursen 10 föreläsningar
och 10 övningar.

Skogshushållning: lantbruksskolans tvååriga kurs 20 föreläsningar,
fortbildningskursen 50 föreläsningar; 6 övningsdagar.

Bokföring och handelslära: lantbruksskolans tvååriga kurs handelslära
10 föreläsningar och 10 övningar, lantbruksskolans fortbildningskurs
bokföring 100 övningstimmar och handelslära 40 föreläsningar och 30 övningar,
högre mejerikursen bokföring 70 övningar och handelslära tillsammans
med fortbildningskursen, högre trädgårdskursen bokföring 40
övningar och handelslära tillsammans med fortbildningskursen samt lägre
mejerikursen handelslära 15 föreläsningar.

Nationalekonomi: 20 föreläsningar gemensamt för de tre högre kurserna.

Rättslära: 40 föreläsningar och 50 övningar i vissa avseenden gemensamt
för de tre högre kurserna samt 10 föreläsningar i lantbruksskolans
tvååriga kurs.

Härtill komme den vanliga undervisningen genom speciallärare i lantbruksskolans
tvååriga kurs i svenska och rättskrivning, bokföring samt
trädgårdsskötsel; de båda sistnämnda ämnena syntes dock böra övertagas
av personal vid institutet.

Undervisning i mjölkhushållning: 15 föreläsningar i lantbruksskolans
tvååriga kurs samt 10 föreläsningar och 10 övningar i fortbildningskursen;
borde omhänderhavas av lärare vid mejeriskolorna.

2. Vid mejeriavdelninfren.

Professor i mejerilära och mejeriekonomi.
Högre mejerikursen:

mejerilära ................................................................

mejeriekonomi ..........................................................

Lägre mejerikursen:

mejerilära ................................................................

Förd.

.............. 100

.............. 40

.............. 135

Summa 275

Otiu

Leder med biträde av assistent dagligen praktiska övningar
i mejeriet för såväl högre som lägre mejerikursen.

Är därjämte föreståndare för den lägre mejeriskolan och
mejerirörelsen.

Förberörde assistent biträder dessutom vid annan undervisning
särskilt i den lägre mejerikursen.

Professor i mejerikemi och mejeribakteriologi:

Högre mejerikursen:

mejeri kemi .................................................................................. 40 150

allmän bakteriolog! .................................................................... 40 70

mejeribakteriologi....................................................................... 40 150

Lägre mejerikursen:

kemi och bakteriolog! 55 —

Summa 175 370.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. I sami. 125 höft. (Nr 1b3.) 21

322

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Föret.

Föreståndaren för me jer imaskinpr övningarna:

Högre mejerikursen:

maskinlära (innefattande värme- och kylteknik)................

Högre trädgårdskursen:

värme- och kylteknik, 10 förel., 20 övn., fördelade på två år

Summa

Speciallärare i husdjur shygien:

Högre mejerikursen......................................................................

Lägre mejerikursen........................................................................

Summa

Speciallärare i pedagogik:

Högre mejerikursen \ ...

Högre trädgårdskursen } gemensam undervisning

Lärare i svenska språket och räkning:
Lägre mejerikursen........................................

Övn.

75 100

5 10

80	110.
20	10
10
30	10.
10	15.
	100.

Den kemiundervisning i högre mejerikursen, som enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas
förslag skulle ombesörjas av lektorn i kemi vid
agronomkursen, syntes, under förutsättning att mejeriförsöken förlädes till
Alnarp, böra övertagas av assistenter vid mejeriförsöken. Även föreståndaren
för mejeriförsöken borde efter beprövande av styrelsen för institutet kunna
åläggas någon mindre undervisningsskyldighet.

Förel. Övn.

3. Vid trädgärdsardelningen.

Föreståndaren för lägre trädgårdsskolan; huvudläraren
i ekonomisk trädgårdsodling:

Högre trädgårdskursen:

före!. övn.

trädgårdsskötselns historia 25 —

växtsystematik och ekonomisk
växtkunskap ....... 95 20

fruktodling ........................ 60 25 trädgårdsekonomi............... 20 — 200 45 fördelade på två år	100	25
Lägre trädgårdskursen: växtsystematik och ekonomisk växtkunskap........................	100	10
fruktodling........................................................r..........................	60	20
Summa	260	55.

Leder föredragsövningar i båda avdelningarna.

Är föreståndare för den lägre trädgårdsskolan och trädgårdsrörelsen.

Ordinarie ämneslärare i blomsterodling m. m.:

Högre trädgårdskursen:

förd. övn.

blomsterodling och binde konst

................................ 70 90 fördelade på två år 35 45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.		323
	Före].	Öyn.
Lägre trädgårdskursen:	140	30
blomsterodling under glas.........................................................
hinde- och dekorationskonst ....................................................	20	60
fruktodling under glas	15
Summa	195	150.
Förestår växthusen.
Ordinarie ämneslärare i köksväxtodling m. m.: Högre trädgårdskursen:
törel. övn.
köksväxtodling och blom-		15
sterodling på kalljord.... 45 35 fördelade på två år	25
Lägre trädgårdskursen:	100	10
köksväxtodling............................................................................
blomsterodling på kalljord........................................................	40	—
Summa	165	25.

Förestår köksväxtodlingen och blomsterodlingen på kalljord.

Ordinarie ämneslärare i plantskoleskötsel m. m.:

Högre trädgårdskursen:

löre]. övn.

plantskoleskötsel 30 10

fruktodling ........................ — 25

30 35 fördelade på två år 15 20

Lägre trädgårdskursen:

trädgårdsanläggning och ritning

fruktodling.......................................

plantskoleskötsel ..........................

Lantbruksskolans tvååriga kurs:
trädgårdsskötsel

............. 25 125

.............. 60 —

.............. 60 45

.............. 10 10

Summa 170 200.

Förestår plantskolorna.

Ledaren av försöksverksverksamheten med köksväxter
vid Alnarps trädgårdar:

Högre trädgårdskursen:

före!. övn.

ärftlighetslära och växtförädling
........................ 30 30

fröodling och fröbehandling
................................... 10 10

försöksteknik ................... 15 10

55 50 fördelade på två år 30 25

Lägre trädgårdskursen:

: fröodling och sortförädling ................................................... %P______ **

Summa 50 30.

324

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Speciallärare i trädgårdsanläggningskonst:

Högre trädgårdskursen:

törel. örn.

trädgårdsanläggningens

teori ............................ 100 150

trädgårdsanläggningens

teknik............................... 40 20

140 170 fördelade på två år

Speciallärare i biskötsel:

Lägre trädgårdskursen ...............................................................

Speciallärare i konservering m. m.:

Högre trädgårdskursen, 10 förel., 25 övn., fördelade på två år

Lägre trädgårdskursen ................................................................

Summa

Lärare i svenska språket och välskrivning:

Lägre trädgårdskursen ................................................................

Kamrerare och kassör vid undervisningsanstalten undervisa
i bokföring i den lägre mejerikursen och den lägre
trädgårdskursen.

Föret Otti.

70 85

10 —

5 15

15 30

20 45.

Omorganisationen vid Alnarp berör jämväl den dit förlagda hovbeslagsskolan.
I fråga örn denna hava högre lantbruksundervisningssakkunniga
anfört följande.

Seda.n år 1863 vore till Alnarp förlagd en hovbeslagsskola. Denna
hade länge till ändamål att utbilda såväl militära som civila hovslagare.
Under senare åren hade emellertid kurser anordnats endast för civila
hovslagare. Vid hovbeslagsskolan plägade årligen hållas två eller tre
kurser, vardera omfattande en tid av ungefär tre månader. Det sammanlagda
antalet elever, som årligen åtnjöte undervisning vid skolan,
plägade uppgå till 20 å 30.

Styrelsen för hovbeslagsskolan utgjordes av styrelsen för lantbruksoch
mejeriinstitutet vid Alnarp. Professorn i hästskötsel samt husdjurens
hälso- och sjukvårdslära vid Alnarps lantbruksinstitut vore förste
lärare vid hovbeslagsskolan samt hade att linder vederbörande styrelses
och rektors inseende utöva ledningen av skolan och närmaste tillsyn över
dess lärjungar. Teoretisk undervisning vid hovbeslagsskolan meddelades
vidare av laboratorn i anatomi och fysiologi vid institutet samt av en
vid hovbeslagsskolan anställd instruktionssmed. De praktiska övningarna
i hovbeslagen leddes av förberörda instruktionssmed med biträde
av en verkgesäll.

För hovbeslagsskolan funnes uppförd särskild undervisningsbyggnad,
innehållande jämväl bostadsrum at eleverna vid skolan. Elevavgifter
utginge med belopp, som ungefär motsvarade utgifterna för kosthåll.
Statsanslag till skolan utginge för närvarande med 5,400 kronor örn året.

För hovbeslagsskolan gällande stadgar vore utfärdade den 3 juni 1904
(Sv. förf.saml. nr 38, sid. 29).

Enligt de sakkunnigas uppfattning borde verksamheten vid hovbeslagsskolan
vid Alnarp även i fortsättningen upprätthållas. Emellertid innebure
de sakkunnigas förslag rörande anordnande av högre lantbruks -

325

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

undervisning vid Alnarp, att vissa förändringar i liovbeslagsskolans organisation
bleve nödvändiga. Sålunda skulle efter agronomundervisningens
omorganisation vid Alnarp icke finnas särskilda fast anställda
lärare vare sig i hästskötsel samt busdjurens hälso- och sjukvårdslära
eller i husdjurens anatomi och fysiologi. Det torde sålunda bliva nödvändigt
att vidtaga särskilda anordningar för tillgodoseende av lärarbehovet
vid hovbeslagsskolan.

Enligt de sakkunnigas mening borde den undervisning vid hovbeslagsskolan,
som hittills bestritts av förenämnda två fast anställda lärare vid
lantbruksinstitutet, i en framtid till huvudsaklig del uppdragas åt veterinärutbildad
speciallärare. Möjligen kunde en mindre del av ifrågavarande
undervisning lämpligen bestridas av lektorn i husdjurslära vid
lantbruksinstitutet. Denne syntes även böra under institutsstyrelsens
och institutets rektors inseende utöva den närmaste ledningen av hovbeslagsskolan.

Under en övergångsperiod torde emellertid kunna räknas med, att nu
rådande förhållanden beträffande undervisningens anordnande vid hovbeslagsskolan
skulle bliva i stort sett oförändrade. På grund härav, torde
i förevarande avseende tillsvidare ingen annan åtgärd behöva vidtagas
än att vid utfärdande av fullmakt för lektorn i husdjurslära hänsyn
foges till vad ovan föreslagits.

Från de myndigheters och korporationers sida, som avgivit yttranden
i anledning av förenämnda P. M., hava i förevarande fråga åtskilliga
erinringar gjorts mot det däri framlagda förslaget rörande behovet av
lärarkrafter vid lantbruksskolan. Härav må följande anföras.

Lantbruksstyrelsen har funnit den föreslagna anordningen i fråga örn
lärare vid driftsledarutbildningskurs och övriga vid Alnarp anordnade
kurser medföra vissa fördelar ur både ekonomisk synpunkt och med hänsyn
till undervisningen i kurs av förstnämnda slag. Ur andra synpunkter,
särskilt i fråga örn lantbruksskoleutbildningen och egendomens skötsel,
syntes dessa anordningar däremot icke lika tillfredsställande. I stort
sett innebure den föreslagna anordningen en återgång till förhållandena,
sådana de tidigare gestaltade sig vid Alnarp, då institutets lärare meddelade
den huvudsakliga undervisningen jämväl i lantbruksskolan, en
form, som icke befunnits ändamålsenlig. Beträffande lägre undervisning
av den art, som meddelades vid lantbruksskolorna, hade erfarenheten visat,
att en på ett färre antal händer delad undervisning med den större
kännedom örn och det livligare intresse för eleverna, som därmed följde,
medförde mycket stora fördelar. Ur dessa synpunkter syntes det, som
örn det vore i hög grad önskvärt, om för lantbruksskolans vidkommande
förste läraren finge bibehållas såsom föreståndarens närmaste man. Jämväl
ur synpunkten av egendomens skötsel syntes det nu föreliggande
förslaget innebära vissa olägenheter. Lärarna i jordbrukslära och husdjursskötsel
skulle biträda lantbruksskolans föreståndare med såväl elevernas
utbildning som jämväl i fråga om driften. Detta skulle komma
att medföra betydande olägenheter i jämförelse med den nuvarande anordningen,
där förste läraren vid förvaltningen icke intogo någon självständig
ställning utan allenast vore föreståndarens assistent. Dessa
synpunkter syntes böra få göra sig gällande vid en slutgiltig utformning
av undervisningen vid Alnarp.

Yttranden.

326 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut anser den arbetsbörda, som
skulle åläggas lantbruksskolans föreståndare, vore väl stor, i betraktande
av att han tillika avsåges att vara förvaltare av Alnarps egendom. Utom
mera ingripande ändringar torde en minskning av densamma lämpligen
kunna åstadkommas genom inskränkning av föreståndarens föreläsningsskyldighet,
så att han mera odelat kunde ägna sina krafter åt det viktigaste,
nämligen ledningen av skola och egendom.

Lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut anmärker emot förslaget, att
en och samma lärare skulle svara för undervisningen i kemi, geologi och
marklära, botanik och zoologi, att det torde möta hart när oöverstigliga
svårigheter att finna en person med verklig kompetens att på ett så pass
högt stadium som vid den tilltänkta skolan upprätthålla undervisningen
i så skilda ämnen, synnerligast med avseende fäst vid att det här gällde
en inriktning av undervisningen på den praktiska tillämpningen av dessa
olika vetenskaper. Jämväl den lärare, som skulle svara för hela jordbruksläran
jämte kulturtekniken, syntes bava fått sig ett väl vidsträckt
arbetsfält tilldelat, örn än det kanske i detta fall torde vara något lättare
att finna en kompetent person. Med tanke på det intima samband, som
rådde å ena sidan mellan den allmänna jordbruksläran (jordbearbetnings
och gödsellära) och kemi, geologi och marklära, samt å andra sidan mellan
växtodlingslära och botanik, syntes en annan uppdelning lyckligare vald.
Vad beträffade det timantal, som beräknats för övningar i redskapslära,
syntes detta vara otillräckligt, ty även om eleverna förut genomgått lant
bruksskola, fordrades större utrymme åt detta ämne, därför att av en
driftsledare krävdes en så ingående kännedom örn olika moderna lantbruksmaskiners
konstruktion och skötsel, att han ej på den anslagna tiden
kunde vinna tillfredsställande insikt däri. Då sålunda övningstimmarnas
antal måste ökas för läraren i detta ämne, som redan förut vore
synnerligen hårt belastad, syntes en överflyttning av undervisningen i
matematik (inklusive räkning och geometri) till läraren i husbyggnadslära
böra ske. Genom en rationellare läggning av ritningsarbetet än den,
som nu i allmänhet förekomme vid lantbruksundervisningen, torde även
med reducerat antal övningstimmar ett lika gott resultat stå att uppnå.
Läraren i fråga kunde då väl medhinna ett ökat antal undervisningstim -mar i matematik. Lärarrådet ville sålunda föreslå, att de ordinarie lärarna
vid den högre lantbruksskolan bleve följande:

1. Läraren i lantbruksekonomi, tillika föreståndare och förvaltare av
Alnarps egendom.

2. Läraren i allmän jordbrukslära, kemi, geologi och marklära samt
kulturteknik (med assistent).

3. Läraren i växtodling och botanik samt zoologi.

4. Läraren i husdjurslära och mjölkhushållning.

5. Läraren i redskapslära, fysik och meteorologi.

6. Läraren i husbyggnadslära och matematik (inklusive räkning och
geometri).

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har uttalat tvivelsmål angående
lämpligheten av att belasta vissa lärare med så stor undervisningsbörda,
560 föreläsningar och 210 övningar per år, som den föreslagna.

Beträffande behovet av lärarkrafter vid trädgårdsundervisningen hava
vissa anmärkningar gjorts mot de sakkunnigas förslag. Körande dessa
må luir anföras följande.

327

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Lärarrådet vid lantbruks- och me jer iinstitutet vid Ahlarp anser, att
det viktiga ämnet trädgårdsanläggningskonst borde företrädas av en ordinarie
lärare i lektorsställning och ej såsom de sakkunniga föreslagit
av en speciallärare. Vidare anser lärarrådet, att de för de ordinarie
lärarna föreslagna lönerna vore alldeles för knappt tillmätta i betraktande
av, att lärarna hade att meddela undervisning i en högre träd
gårdskurs och att stora krav därför måste ställas på deras utbildning.

Föreståndaren för Alnarps trädgårdsskola C. G. Dahl har i särskild
promemoria till lärarrådets yttrande utförligt motiverat kraven på last
anställd lärare i lektors ställning för ämnet trädgårdsanläggningskonst
samt på bättre lönevillkor för de ordinarie ämneslärarna vid trädgårds
undervisningen.

Rörande lärarbeliovet vid mejeri- och trädgårdsundervisningen vid Alnarp
samt örn den dit förlagda hovbeslagsskolan anförde dåvarande chefen
för jordbruksdepartementet i samband med hemställan örn avlåtande
av proposition till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens
ordnande, bland annat, följande.

I fråga örn lärarbeliovet vid mejeriavdelningen ville departementschefen
till en början erinra därom, att han i det föregående föreslagit, att
den högre mejerikursen skulle planläggas som treårig, under det att de
sakkunniga räknat med tvåårig kurstid. Härav föranleddes en ratt
väsentlig ökning i antalet undervisningstimmar för kursen Hn del
av denna ökning, såsom i lantbruksekonomi, gåve emellertid icke anledning
till särskild undervisning för mejerikursen, och i andra fall, såsom
i mejeriekonomi och husbyggnadslära, torde den erforderliga ökningen
i undervisningstimmar böra falla på vederbörande ordinarie lazare vi
institutet Men icke heller beträffande ämnet maskinlära, som lorutsatts
skola såsom tjänsteåliggande föredragas av föreståndaren för mejerimaskinprovningarna,
torde någon ökning i kostnader för lärare behova
uppkomma. Vad allinge den högre trädgårdsundervisningen funné departementschefen
det vara önskvärt, att en fast lärarbefattning inrätta
des i ämnet trädgårdsanläggningskonst. I likhet med de sakkunniga
ansåge departementschefen emellertid, att med denna åtgärd borde något
anstå, tills viss erfarenhet vunnits rörande olika mojligheter att pa ett
tillfredsställande sätt ordna undervisningen i detta amne. Vad de sakkunniga
anfört med avseende på den till Alnarp förlagda hovbeslagsskolan
torde för det dåvarande icke behöva föranleda något förslag, i
sinom tid torde böra tagas under förnyat övervägande, huruvida läraren
i husdjurslära lämpligen borde vara föreståndare for nämnda skola.

Vid ett bedömande av lärarbeliovet vid Alnarpsinstitutet torde lörst Departement*-ståndpunkt böra tagas till det av lärarrådet vid Ultuna lantbruksinstitut
framförda förslaget, att undervisningen i jordbrukson vid lantbruksskolan
borde uppdelas på två lärare, en i allmän jordbrukslära och en i
växtodlingslära, varvid den förre dessutom skulle hava att svara för un
dervisningen i kemi, geologi och marklära samt i kulturteknik, och den
senare i botanik och zoologi. Het synes mig, som örn det med hänsyn till

328

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

utbildningens syftemål och allmänna planläggning icke torde vara lämpligt
att uppdela ifrågavarande ämne. Med hänsyn till betydelsen av att
eleverna erhålla inblick i sammanhanget mellan jordbrukslärans skilda
delar, håller jag sålunda före, att detta ämne bör föredragas av en och
samma lärare. Lantbruksstyrelsen har å andra sidan befarat, att det i
P. M. rörande utbildningen av driftsledare m. m. upptagna förslaget till
lärarbefattningar, särskilt i vad gällde lantbruksskolans tvååriga kurs,
skulle leda till splittring av undervisningen på för många händer. Någon
anledning till dylika farhågor torde dock icke föreligga, då fortfarande
huvudparten av de tillämpade ämnena skulle komma att omhänderhavas
av allenast tre lärare. Att redskapsläran utskiljes och handhaves
av en specialist, torde icke innebära någon svaghet. Den befattning,
de föreslagna lärarna i jordbrukslära och i husdjurslära skulle
hava att taga med egendomens skötsel, bör givetvis åligga dem i egenskap
av förvaltarens assistenter.

Jag anser mig därför böra i huvudsak tillstyrka det i förutnämnda
P. M. upptagna förslaget rörande fasta lärare vid Alnarps 1 a n tbruksskola.
På grund av den utvidgning av lärokurserna, jag ovan förordat,
måste en viss jämkning ske i fråga örn dessa lärares undervisningsskyldighet.
Läraren i jordbrukslära kommer enligt detta förslag att få svara
för ytterligare 30 övningstimmar i kulturteknik. Då emellertid avsikten
är, att dessa övningar skola omhänderhavas av assistenten i kulturteknik,
torde någon ökning av arbetsbördan för nämnda lärare icke behöva
ifrågakomma. Läraren i husdjurslära skulle få svara för en ökning av
tiden för kontrollbokföring med 20 timmar. Med hänsyn till den för
denne lärare beräknade undervisningstiden synas några särskilda åtgärder
icke behöva vidtagas på grund av nämnda ökning. Däremot skulle
läraren i redskapslära m. m. få sin undervisningstid ökad med 30 föreläsningar
i fysik och 30 övningstimmar i redskapslära. Då denne lärare
redan förut ålagts en ganska stor undervisningsskyldighet, synas åtgärder
här böra vidtagas för att som kompensation för nyssnämnda ökning
på någon annan punkt åstadkomma minskning. Detta torde kunna ske
på så sätt, att undervisningen i fysik och meteorologi vid den högre
mejerikursen uppdrages åt föreståndaren för mejerimaskinprovningarna
vid Alnarp. Härigenom förminskas timantalet för läraren i redskapslära
m. m. med 45 föreläsningar och 50 övningstimmar. Slutligen skulle
läraren i botanik, zoologi samt kemi få sitt timantal ökat med 20 lektioner
i kemi samt 30 föreläsningar och 20 övningar i botanik. Även
denne lärare har i förenämnda P. M. tillagts ett ganska stort antal undervisningstimmar,
varför en ökning icke utan vidare låter sig genomföras.
Emellertid har föreståndaren för trädgårdsskolan vid Alnarp understrukit
behovet av att undervisningen i botanik, zoologi och kemi i den
högre trädgårdskursen måtte erhålla en från de övriga kurserna avvi -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

329

kande läggning. Det synes mig därför lämpligt, att undervisningen f
nämnda ämnen vid högre trädgårdskursen överlämnas till speciallärare.

I de avgivna yttrandena hava från flera håll framställts den anmärkningen,
att lärarna vid Alnarps lantbruksskola enligt föreliggande förslag
skulle bliva för hårt belastade. I överensstämmelse med av mig ovan
förordade jämkningar skulle timantalet för dessa lärare komma att bliva
följande.

Huvudläraren i lantbruksekonomi m. m.............

Ordinarie ämnesläraren i jordbrukslära m. m.....

» » » husdjurslära m. m.....

» » » redskapslära m. m.....

» » » husbyggnadslära m. m.

» » » botanik m. m.................

Föreläsningar Övningar Summa

100 100 200

265 410 675

280 120 400

405 140 545

175 405 580

480 180 660.

Beträffande denna sammanställning är främst att märka, att de för
läraren i jordbrukslära m. m. antecknade övningarna i kulturteknik
till en mycket betydande del skola omhänderhavas av assistenten i kulturteknik.
Vidare vill jag erinra, att lektor vid högre allmänt läroverk
har, örn han icke är domkapitelsledamot, en undervisningsskyldighet av
minst 700 timmar per år. I belysning av sistnämnda siffra torde näppeligen
kunna sägas, att ovannämnda lärare bliva för hårt belastade. Möjligt
är emellertid, att övningarna i redskapslära behöva företagas gruppvis,
varför något biträde kan behöva beredas läraren i detta ämne. Då det
länge varit ett önskemål från institutets sida att kunna anställa en elektrisk
montör, synes det vara lämpligt att nu tillmötesgå detta krav. Nämnde
befattningshavare torde böra hava till uppgift att biträda vid övningarna
i redskapslära samt att dessutom hava hand örn skötseln av de elektriska
anläggningarna vid såväl institutet som Alnarps egendom. Följaktligen
bör avlöningen delvis bestridas av egendomen. Det synes mig emellertid,
som örn denne befattningshavare även skulle, i den mån så är
möjligt med hänsyn till övriga åligganden, kunna utföra vissa vaktmästargöromål,
som hava samband med undervisningen i redskapslära
m. m. Han torde därför böra beredas bostad i den för nämnda undervisning
avsedda byggnaden.

Med av mig nu anförda jämkningar tillstyrker jag det i förenämnda
P. M. framlagda förslaget rörande lärarpersonalen vid Alnarps lantbruksskola.

Med de ändringar, som följa av ovan förordade förslag rörande lärarbefattningarna
vid lantbruksskolan, vill jag även tillstyrka högre lantbruksundervisningssakkunnigas
förslag rörande lärarbefattningarna
vid mejeri- och trädgårdsundervisningen å Alnarp. Då
i samband med förflyttningen till Alnarp av mejeriförsöken skyldighet

330

Kungl. Martts proposition Nr 143.

till vidgad försöksverksamhet bör åläggas professorn i mejerikemi och
mejeribakteriologi, särskilt i vad rör bakteriolog!, torde dock till hans
förfogande böra ställas en assistent. Jag anser mig icke kunna förorda,
att ordinarie lärarbefattning i trädgårdsanläggningskonst för närvarande
inrättas.

Vad utredningsmännen föreslagit i fråga örn personalen vid mejeriförsöken
vill jag biträda.

Vidkommande hovbeslagsskolan bar jag ingen erinran att göra
emot vad de sakkunniga i detta avseende anfört.

Slutligen tillstyrker jag även de sakkunnigas förslag i fråga örn övriga
befattningshavare vid institutet.

Befattnings- I den inom jordbruksdepartementet upprättade P. M. rörande rnöjlighavarnas
av- heterna att göra utbildningen av driftsledare för det större jordbruket
tiänstestäO- mera praktiskt inriktad än vad den av högre lantbruksundervisningssakning.
kunniga föreslagna agronomkursen kan anses vara upptages vid behandp.
m. lingen av avlöningsförmåner och tjänsteställning för lärarna vid lantdriftsledare-
bruksskolan till en början frågan örn nämnda lärares kompetens. Härutbildningen
om ailföres.

Önskvärt skulle helt säkert vara, att de tre lärarbefattningarna i lantbruksekonomi,
i jordbrukslära och i husdjurslära kunde besättas med
personer, som under anställning vid lägre lantbruksundervisningsanstalt
visat sig äga särskild förmåga att leda utbildningen i praktisk riktning.
Men dessutom torde erfordras praktisk erfarenhet i utövande av jordbruk.
De formella krav, som på grund av vad nu sagts syntes böra uppställas
i fråga örn nämnda lärare, torde vara, att vederbörande skulle hava
avlagt antingen agronomexamen vid något av hittillsvarande lantbruksinstitut
eller ämbetsexamen vid lantbrukshögskolan samt kunna förete
goda vitsord örn undefvisningsförmåga och örn praktisk verksamhet på
lanthushållningens område. Vad gällde lärarbefattningen i redskapslära
m. m. torde böra föreskrivas, att dess innehavare skulle antingen hava
avlagt agronomexamen vid institut eller ämbetsexamen vid lantbrukshögskola
och därefter undergått specialutbildning i redskapslära eller
också hava teknisk utbildning jämte väl vitsordad förtrogenhet med förhållandena
vid jordbruket. Även i detta fall borde dessutom krävas vitsord
örn god undervisningsförmåga och örn praktisk verksamhet, som berörde
redskapslärans område. Läraren i husbyggnadslära borde hava
undergått teknisk utbildning i anslutning till byggnadsfacket samt hava
goda vitsord örn undervisningsförmåga och örn praktisk erfarenhet i
fråga om konstruktion och uppförande av lantmanna-, mejeri- och växthusbyggnader.
Läraren i botanik, zoologi och kemi borde antingen hava
avlagt agronomexamen vid institutet eller ämbetsexamen vid lantbrukshögskolan
med vitsord örn kvalificerade kunskaper i de ämnen, vari samme
lärare skulle hava att undervisa, eller också hava avlagt akademisk
examen med betyg i nämnda ämnen. Därjämte borde beträffande denne
lärare förutom i fråga örn undervisningsförmåga även krävas vitsord om
praktisk förtrogenhet rörande bekämpandet av växtsjukdomar och skadeinsekter.

331

Kungl. Muj:ls proposition Nr 143.

Angående lärarnas löneförmåner anföres i P. M. vidare.

Lärarnas avlöning torde böra avvägas med hänsyn till de kompetenskrav,
som ovan uppställts. Då lantbruksskolans föreståndare och huvudlärare
i lantbruksekonomi i allmänhet torde få sökas bland dem, som
tjänstgjorde som föreståndare vid lantbruksskolor eller lantmannaskolor,
torde givetvis lönen böra sättas så hög, att för uppdraget lämpade personer
skulle önska komma i fråga vid befattningens tillsättande.. Lönen
torde följaktligen böra ligga över den avlöning, som utginge till
nämnda föreståndare vid lägre lantbruksundervisningsanstalter. Med
naturaförmåner inräknade torde en dylik föreståndare uppbära en begynnelselön
av lägst 6,200 kronor och en slutlön av lägst / ,200 kronor, val -till i allmänhet bomme dyrtidstillägg såsom för icke reglerade befattningar.
En löneställning för förevarande befattningshavare motsvarande
lönegraden B 28 i det för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen gällande avlöningsreglementet
syntes på grund härav vara lämplig. Beträffande lärarbefattningarna
i jordbrukslära och i husdjurslära hade ovan antytts,
att det vore önskvärt, örn dessa befattningar kunde rekryteras bland lärare
vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna. För att de bäst
meriterade lärarna vid nämnda anstalter skulle vilja söka sig över till
förevarande lantbruksskola, fordrades givetvis även, att löneställningen
erbjöde någon lockelse. Lönen borde följaktligen sättas högre än de löner,
som utginge till fasta lärare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna.
För en dylik lärare torde begynnelselönen med inräknande
av naturaförmåner lägst utgöra 4,200 kronor och slutlönen lägst 5,700
kronor, vartill i allmänhet komme dyrtidstillägg såsom för icke reglerade
befattningar. A andra sidan borde icke dessa befattningar betraktas
såsom slutplatser. En lämplig ordning syntes böra vara, att dessa lärare
så småningom överginge till befattningar som föreståndare för lantbruks-
och lantmannaskolor. Lönen syntes därför icke böra sättas så
hög, att den ordning, som nyss antytts, förhindrades. Men därjämte
borde iakttagas, att lönerna för de lärare, varom nu vore fråga, borde
sättas lika med lönerna för övriga ordinarie ämneslärare. I fråga örn
lärarbefattningen i botanik, zoologi och kemi torde gälla, att dess innehavare
måste besitta en kompetens, som ungefär motsvarade en läroverksadjunkts.
Beträffande övriga lärare toi’de jämförelser vara svaldre
att verkställa. Av det sagda torde emellertid framgå, att för de
ordinarie ämneslärarna borde en löneställning, motsvarande lönegraden
B 22 i det för den civila statsförvaltningen gällande avlöningsreglementet,
kunna anses lämplig. I fråga örn ersättningen åt speciallärare torde
skäl icke föreligga till ändring av det av högre lantbruksundervisningssakkunniga
framlagda förslaget. Vidkommande slutligen avlöningen åt
den ovan föreslagna sommartidsassistenten i kulturteknik, torde för detta
ändamål ett belopp av 600 kronor böra upptagas i staten.

1 fråga örn nämnda lärares tjänsteställning yttras följande i P. M.

Härefter torde till prövning upptagas frågan, huruvida dessa lärare
böra utnämnas av Kungl. Majit eller av lantbruksskolans styrelse. Vidare
torde ställning tagas till dessa lärares anställningsvillkor. Vad då
först anställningsformen för föreståndaren beträffade, torde märkas, att
denne befattningshavare även vore avsedd att vara förvaltare av Al
narps egendom. Den förtroendeställning gent emot styrelsen, som detta

Högre lantbruksundcrvisnings*al>

kunniga.

332 Kungl. Martts proposition Nr 143.

innebure, torde utesluta, att för befattniugen skulle gälla avlöningsreglementets
för statsdepartement m. fl. bestämmelser. I stället syntes böra
gälla, att denne befattningshavare tillsattes av styrelsen, samt att för befattningen
vidare borde gälla bestämmelserna i gällande reglemente för av
staten inrättade eller statsunderstödda lantbruksskolor i södra och mellersta
Sverige utom vad gällde avlöningsförmånerna. Av budgettekniska
skäl syntes avlöningsförmånerna böra beräknas enligt samma grunder
som för lönegraden B 28, ortsgrupp B i omnämnda avlöningsreglemente.
Begynnelselönen bleve då 8,320 kronor med tre ålderstillägg å 480 kronor
efter respektive tre, sex och nio år. A sålunda fastställd lön borde utgå
dyrtidstillägg såsom för reglerade befattningar. För åt befattningshavaren
anvisad tjänstebostad borde ersättning erläggas. Vad nu sagts
örn föreståndaren för lantbruksskolan torde inom parentes sagt även böra
gälla i fråga örn föreståndaren för trädgårdsskolan, enär han även vore
affärschef vid Alnarps trädgårdar.

Beträffande de ordinarie ämneslärarna vid lantbruksskolan i jordbrukslära
och husdjurslära syntes ej heller en allt för fast anställning
vara tillrådlig. Då dessa befattningshavare skulle hava att även taga
viss befattning med skötseln av själva egendomen, vore det viktigt, att
de intoge en sådan ställning till styrelse och förvaltare, att icke ledningen
i allt för hög grad försvårades. Styrelsen torde därför böra erhålla
en viss rörelsefrihet i fråga örn anställning och uppsägning av dessa lärare.
Detta syntes kunna åstadkommas därigenom, att samma form valdes
för anställning, uppsägning och avlöning av dessa lärare som ovan
angivits i fråga örn föreståndaren. Då anledning icke syntes föreligga
att göra någon åtskillnad mellan de olika ämneslärarna, torde lämpligen
samma ordning böra gälla för samtliga ämneslärare vid såväl lantbruks-
som även trädgårdsskolan. Begynnelselönen skulle då för ordinarie
ämneslärarna vid lantbruksskolan bliva 5,736 kronor med tre ålderstilllägg
å respektive 366, 426 och 426 kronor. För ordinarie ämneslärarna
vid trädgårdsskolan bleve samma lön 5,058 kronor och ålderstilläggen
respektive 312, 366 och 366 kronor. Härtill skulle komma dyrtidstillägg
såsom för reglerade befattningar.

Beträffande lärarnas tjänsteställning och avlöningsförmåner vid mejeri-
och trädgårdsundervisningen hava de sakkunniga föreslagit följande.

Vid anstalten för högre mejeriutbildning hade undervisningen förutsatts
skola meddelas under fullt högskolemässiga former. Ifrågavarande
anstalt borde därjämte vara en härd för vetenskaplig forskning på mejeriområdet.
Det vore sålunda nödvändigt, att framstående vetenskapsmän
knötes till anstalten. Med hänsyn härtill borde huvudlärarna vid
mejeriundervisningen erhålla samma ställning som motsvarande lärare
vid lantbrukshögskolan, d. v. s. de borde hava professors ställning samt
tillhöra lönegrad B 30 i avlöningsreglementet för statsdepartement m. fl.

Den vid trädgårdsundervisningen anställde huvudläraren i ekonomisk
trädgårdsodling bolde hava till åliggande — utöver ovan angiven undervisningsskyldighet
— att hava överinseendet över trädgårdsanläggningarna
vid Alnarp och för övrigt hela trädgårdsdriftens ekonomi. I anslutning
därtill torde han även — i överensstämmelse med nuvarande
anordning vid Alnarps trädgårdsskola — böra vara föreståndare för den

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

333

lägre trädgårdskursen. På grund av de maktpåliggande uppgifter, som
sålunda syntes böra åvila nämnda huvudlärare, borde han enligt de
sakkunnigas mening hänföras till lägst lönegrad B 28 i avlöningsreglementet
för befattningshavare vid statsdepartement m. fl.

De ordinarie ämneslärarna vid trädgårdskurserna återigen torde böra
åtnjuta i stort sett lika löneförmåner som nu stadgeenligt utginge till ordinarie
lärare vid vissa med statsmedel understödda trädgårdsskolor, däribland
Alnarp (svensk författningssamling nr 551 år 1924), d. v. s. grundlön
minst 3,000 kronor jämte tre ålderstillägg å 300 kronor efter respektive
5, 10 och 15 års tjänstgöring samt dessutom bostad med bränsle och erforderligt
trädgårdsland. Givetvis borde å den kontanta lönen utgå dyrtidstillägg
enligt de grunder, som gällde för s. k. icke reglerade befattningar,
ävensom i förekommande fall tillfällig löneförbättring. Vid den i
det följande verkställda budgettekniska beräkningen av avlöningsstatens
storlek vid olika alternativ hade för ifrågavarande lärare räknats med
näst högsta lönegraden, d. v. s. för varje lärare en kontant lön av 3,600
kronor.

Med avseende på sättet för bedömande av sökandes skicklighet till fast
lärarbefattning hava de sakkunniga anfört följande.

Vid upprättande av förslag till professorsbefattning torde liknande bestämmelser,
som ovan föreslagits för lantbrukshögskolan, lämpligen böra
tillämpas. Sakkunniga för bedömande av skickligheten hos sökande till
professorsbefattning borde utses av styrelsen efter förslag av vederbörande
avdelningskollegium. För bedömande av skickligheten hos sökande
till lektorsbefattning eller befattning såsom huvudlärare vid trädgårdsundervisning
borde styrelsen äga att efter lärarkollegiets börande
tillkalla en eller flera sakkunniga.

Kostnaden för speciallärares vid agronomkurs undervisning hava de
sakkunniga beräknat till i genomsnitt 25 kronor per reducerad undervisningstimma.
Motsvarande kostnad för övriga undervisningskurser
hava av de sakkunniga ansetts böra uppskattas till för den högre mejerikursen
30 kronor, för den högre trädgårdskursen 25 kronor samt
för den lägre mejerikursen och den lägre trädgårdskursen 15 kronor, allt
per reducerad undervisningstimme. Beträffande den högre trädgårdskursen
har likväl för undervisningen i trädgårdsanläggningskonst räknats
med en till 35 kronor per sådan timme förhöjd kostnad.

Arvoden till två assistenter — en vid agronomkursen och en vid mejerikursen
— hava beräknats till samma belopp som för assistent vid lantbrukshögskolan
eller med 3,600 kronor per år till vardera. Såsom biträde
åt föreståndaren för trädgårdsundervisningen hava de sakkunniga ävenledes
ifrågasatt ett biträde, benämnt affärsassistent, med motsvarande
arvode som ovan föreslagits för assistent, men sistnämnda utgift borde
enligt de sakkunnigas förmenande icke belasta undervisningsverksamhe
ten utan i stället drabba trädgårdsrörelsen.

Arvodet till rektor vid institutet har av de sakkunniga föreslagits till

2,000 kronor, varjämte ett lika stort belopp upptagits såsom arvode åt
den vikarierande lärare, som skulle hava att upprätthålla den del av

334

Kunni. Maj-.ts proposition Nr 143.

rektor eljest åvilande undervisning, från vilken rektor på grund av tillkommande
andra arbetsuppgifter borde bliva befriad. Ersättning åt
andra i förekommande fall erforderliga vikarier hava de sakkunniga, i
överensstämmelse med vad förut anförts beträffande lantbrukshögskolan,
icke ansett lämpligt upptaga såsom särskild post i undervisningsanstaltens
stat.

Såsom arvoden åt vissa andra befattningshavare vid undervisningsanstalten
hava de sakkunniga räknat med för bibliotekarie 1,200 kronor, för
kamrerare 4,000 kronor och för skrivbiträde 1,000 kronor.

Vid institutet skulle enligt de sakkunnigas mening erfordras en eldare
samt tre vaktmästare, av vilka sistnämnda två vore avsedda för agronomkursen
och en för trädgårdsundervisningen. Såväl eldare som vaktmästare
borde hänföras till lönegrad B 5. För mejeriundervisningen syntes
icke behöva anställas någon särskild vaktmästare. De vaktmästare,
som förutsatts för agronomkursen, torde nämligen böra åläggas att tjänstgöra
i denna egenskap jämväl vid här ifrågavarande undervisning. Därjämte
torde den för mejeridriften erforderliga maskinisten vid behov böra
utnyttjas även för vaktmästar göromål.

De sakkunniga framhålla, att avlöningsstaten lämpligen torde böra
vara gemensam för de olika avdelningarna vid institutet.

p. m. i fråga örn avlöningsstaten vid institutet anföres följande i förenämnda
driftsi.dare- inom departementet upprättade P. M.

»ttnldmngen grurKl av den minskade omfattning av institutet, som skulle följa

av i P. M. föreslagna förändring av högre lantbruksundervisningssakkunnigas
förslag, syntes rektorsarvodet böra upptagas med ett från 2,000 till
1,500 kronor minskat belopp. Likaledes torde ersättningen till bibliotekarien
kunna sänkas från 1,200 till 1,000 kronor. Vikariatsersättningarna
borde upptagas till 1,500 kronor. Avlöningsstaten för institutet skulle då

erhålla följande utseende:

Kronor

Professorer: 2 å 10,260 kronor 20,520

Föreståndaren för lantbruksskolan......................................................... 9,300

Föreståndaren för trädgårdsskolan......................................................... 9,300

Ordinarie ämneslärare: 5 å 6,528 kronor............................................... 32,640

» » 3 å 5,736 » 17,208

Rektorsarvode............................................................................................... 1,500

Speciallärare:

lantbruksskolans fortbildningskurs c:a 261 reducerade

undervisningstimmar å 25 kronor .................................... 6,525

lantbruksskolans tvååriga kurs c:a 185 reducerade övningstimmar
å 15 kronor............................................................... 2,775

högre mejerikursen c:a 88 å 30 kronor 2,640

lägre » > 65 å 15 » 975

högre trädgårdskursen c:a 110 å 35 kronor 3,850

» 32 å 25 » 800

lägre » » 60 å 15 » 900 18,465

Kungl. Ma

Vikariatsersättningar

1 assistent ...................................

1 » ....................................

Bibliotekarie ..............................

Kamrerare

Skrivbiträde

Eldare ...........................................

Vaktmästare: 3 å 2,448 kronor

Såsom jämförelse kunde nämnas, att i propositionen 249/1930 (sid- 258
och 259) beräknades avlöningsstaten för Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut till 147,610 kronor. Därjämte vore att märka, att i ovanstående
avlöningsstat inginge alla avlöningskostnader för lantbruksskolans
tvååriga kurs. Dessa kostnader för lantbruksskolan å Alnarp framginge
icke direkt ur den för Alnarps egendom uppgjorda staten. Emellertid
kunde nämnas, att för lantbruksskolan vid Ultuna vore dessa kostnader
för budgetåret 1929/1930 upptagna till 13,100 kronor.

Förenämnda utredningsmän hava föreslagit, att befattningshavarna
vid mejeriförsöken skola hava följande avlöningsförmåner och tjänsteställning:
föreståndaren B 30, 2 förste assistenter extra ordinarie B 21,
försöksmejeristen arvode 3,600 kronor.

Beträffande de förslag i förevarande avseende, som framställts i här
avsedda P. M., hava uttalanden gjorts i åtskilliga av de i anledning av
P. M. avgivna yttrandena. Följande må här återgivas.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har påpekat, att den form för
anställningen av föreståndaren och ämneslärarna vid såväl lantbruksskolan
som trädgårdsskolan, som i P. M. föreslagits, medförde, att ifrågavarande
befattningshavare icke torde i likhet med de nuvarande professorerna
vid Alnarps lantbruksinstitut komma i åtnjutande av pensionsrätt
enligt 1907 års civila pensionslag. Nämnden torde emellertid få erinra,
hurusom för närvarande föreståndare och fast anställda lärare vid
statsunderstödda skolor för lantbruket och närstående näringar vore i
åtnjutande av pensionsrätt, i det att de, därest vederbörande skolas reglemente
blivit fastställt av Kungl. Maj:t, ägde rätt till tjänste- och familjepension
jämlikt reglementet för statens pensionsanstalt. Enligt brev den
31 augusti 1923 ägde samma reglemente tillämpning jämväl å föreståndare
och fast anställda lärare vid bland annat statens nuvarande lantbruksskola,
trädgårdsskola och hovbeslagsskola vid Alnarp. Med hänsyn
härtill torde den ändamålsenligaste lösningen av pensionsfrågan för
de i promemorian omförmälda föreståndarna och ämneslärarna vara, att
dessa samtliga erhölle pensionsrätt enligt statens pensionsanstalts reglemente.
En dylik lösning av pensionsfrågan syntes lämplig jämväl ur
den synpunkten, att ämneslärartjänsterna icke vore avsedda att vara
sluttjänster, utan att man tänkt sig dessa lärare så småningom skola
övergå till befattningar såsom föreståndare för lantbruks- och lantmannaskolor.
I lönehänseende innebure det i promemorian innefattade förslaget,
att föreståndarna vid lantbruks- och trädgårdsskolorna samt arn -

jus proposition Nr 143. 335

................................... 1,500

3,600

.................................. 600

........................................... 1,000

........................................ 4,000

.................................... 1,000

................................. 2,448

.................................... 7,344

Summa kronor 130,425.

Utredningsmännen

rörande försöksverksamheten
m. m.

Yttranden~

336

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

neslärarna vid dessa skolor skulle åtnjuta lön enligt viss lönegrad i den
tor allmänna eiviliörvaltningens befattningshavare gällande löneplanen.
Däremot skulle sagda reglementes bestämmelser i övrigt icke gälla för
ifrågavarande statsanställda lärare. Den särställning i lönehänseende,
denna personal härigenom skulle komma att intaga i jämförelse med
andra statens befattningshavare, torde knappast vara motiverad allenast
på grund av den föreslagna anställningsformen. Framhållas finge, hurusom
beträffande befattningshavare vid bank- och fondinspektionen —
vilka intoge en i viss mån liknande ställning som den för lärarpersonalen
vid institutet i Alnarp avsedda — föreskrivits, att för dem skulle i till
lämpliga delar förenämnda avlöningsreglemente jämte därtill hörande
tilläggsbestämmelser äga giltighet, så vitt det samma anginge avlöningsförmåner
för ordinarie tjänstemän, som tillsattes genom fullmakt eller
konstitutorial. Enligt lönenämndens mening torde även med den i promemorian
föreslagna anställningsformen några betänkligheter icke möta
att låta avlöningsreglementet för den allmänna civilförvaltningens ordinarie
befattningshavare analogivis gälla jämväl för ifrågavarande lärare,
såsom örn dessa innehade ordinarie befattning i statens tjänst, i all synnerhet
som dessa lärare skulle, därest pensionsfrågan ordnades på angivet
sätt, hava att i likhet med statens ordinarie befattningshavare erlägga
pensionsavgifter för såväl egen som för familjepensionering. Härvid
kunde emellertid ifrågasättas, örn ej beträffande ämneslärarna borde i
stället för vad i 21 § av reglementet föreskreves i fråga örn semester gälla,
att vederbörande skulle äga åtnjuta ferier enligt vad därom vore eller
framdeles kunde varda stadgat. Vidkommande lantbruksskolans lärare
skulle enligt promemorian föreståndaren för denna skola hänföras till
lönegraden B 28. I betraktande av att föreståndaren för lantbruksskolan
även efter omorganisationen skulle vara förvaltare vid egendomen
och sålunda i likhet med trädgårdsskolans föreståndare, som tillika vore
affärschef vid Alnarps trädgårdar, hava sig ålagt ett betydande ekonomiskt
ansvar, funne nämnden intet vara att erinra mot detta förslag. Vid
bedömande av ämneslärarnas vid lantbruksskolan lönegradsplacering
hade i promemorian en jämförelse anställts mellan den kompetens, som
ansåges böra krävas av vissa av dem, och den kompetens, som vore föreskriven
för adjunkt vid allmänt läroverk. På grundval härav hade ifrågavarande
ämneslärare hänförts till lönegraden B 22, d. v. s. en lönegrad
lägre än den, som för de allmänna läroverkens adjunkter föreslagits av
1928 års lönekommitté i betänkande den 21 juli 1930 med förslag till lönereglering
för befattningshavare vid undervisningsväsendet. Lönenämnden,
som i utlåtande den 29 november 1930 över sagda betänkande uttalat
sig rörande lönegradsplaceringen för läroverkens adjunkter, ansåge ock
för sin del, att ifrågavarande ämneslärare borde erhålla sin placering å
löneplanen en lönegrad lägre än den, som kunde bliva beslutad i fråga örn
läroverksadjunkterna.

Lantbruksstyrelsen funne anledning till vissa erinringar i fråga om
lärarpersonalens anställningsvillkor. Av bilagan 3 till det av lantbruksstyrelsen
den 8 november 1930 avgivna utlåtandet över betänkande an
gående ordnande av den lägre lantbruksundervisningen framginge, att
föreståndaren för lantbruksskolan vid Alnarp för närvarande åtnjöte avsevärt
bättre avlöningsvillkor än de föreslagna, samt att föreståndaren
för lantbruksskolan vid Ultuna i detta avseende vore ännu gynnsammare
ställd. Med hänsyn till nödvändigheten att kunna för en så betydande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

337

ekonomisk drift som vid Alnarps egendom förvärva fullt kompetent kraft,
syntes det lantbruksstyrelsen, som örn bättre villkor än de föreslagna
måste vara förenade med tjänsten. Jämväl de för lärare vid det blivande
institutet föreslagna avlöningsvillkoren syntes lantbruksstyrelsen vara
sådana, att verkligt dugande krafter knappast kunde förvärvas för dessa
tjänster. Lantbruksstyrelsens nyssnämnda utlåtande (bil. 1 och 3) innefattade
jämväl uppgifter angående de inkomster, som vore förenade med
anställning som lärare vid lantbruks- och lantmannaskola. Av dessa
uppgifter framginge, att de nu föreslagna lönerna vore så knappt utmätta,
att de bästa lärarkrafterna med hänsyn till ekonomiska fördelar
kunde förväntas komma att ägna sig åt den lägre lantbruksundervisningen.
En förbättrad löneställning jämväl för lärare vid det blivande institutet
syntes lantbruksstyrelsen därför vara en nödvändig förutsättning
för ett lyckligt realiserande av det i promemorian framställda förslaget.

Lärarrådet vid Ultima lantbruksinstitut anser, att med hänsyn till
den stora betydelse för vårt jordbruk av den utbildning, som den tilltänkta
högre lantbruksskolan avsåge att giva, synnerligen stora krav
måste ställas på de där anställda lärarnas såväl teoretiska utbildning
som praktiska erfarenhet och duglighet. I själva verket måste större
anspråk ställas på deras undervisningskompetens än beträffande en föreståndares
vid en lägre skola, varför det ej syntes önskvärt att, såsom i
promemorian angåves, tänka sig dessa befattningar såsom övergångsplatser,
vilkas innehavare skulle inrikta sig på att övergå till föreståndarbefattningar.
Härmed följde också, att den föreslagna placeringen i lönehänseende
vore alltför låg, då denna ej kunde förutsättas locka verkliga
förmågor att söka lärarbefattningarna vid skolan. Att ihågkomma vore
också, att den i promemorian framförda tanken örn befattningarna som
genomgångsplatser till föreståndarbefattningar endast kunde tillämpas
på lärarna i jordbrukslära och husdjurslära, under det att lärarna i övriga
ämnen ej skulle kunna påräkna någon vidare befordran, vilket måste
komma att utgöra ett hinder för att för dessa lärarplatser få tillgång
till sådana förmågor, som skolan på grund av vikten av sin uppgift borde
kunna draga till sig.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap anser, att med hänsyn till de
stora krav, icke minst ifråga om praktisk erfarenhet inom respektive områden,
vilka måste ställas på lärarna i de egentliga huvudämnena, det syntes
som örn de föreslagna löneförmånerna för dessa lärare hade beräknats
allt för mycket i underkant. Gent emot vad som i P. M. anförts ville
sällskapet såsom sin mening framhålla, att löneförmånerna för ifrågavarande
lärare i huvudämnena borde avpassas så, att dessa befattningar
kunde väntas bliva eftersökta av de lägre lantbruksundervisningsanstalternas
bästa föreståndarkrafter.

I de i anledning av högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag
rörande lärare och anställningsvillkor för lärare vid mejeri- och träd
gårdsundervisningen avgivna yttrandena hava erinringar endast framställts
av statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som
förordat, att jämväl de ordinarie ämneslärarbefattningarna vid träd
gårdsundervisningen borde inordnas i löneskalan i allmänna avlönings
reglementet. Statskontoret har därvid föreslagit, att ifrågavarande lärare
hänfördes till lönegraden B 18.

Bihang till riksdagens protokoll 19111. 1 sinni. 12:höft. (Nr lilli.)

338

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har ansett, att vid inordnande
av nämnda befattningshavare i lönegrad å den civila löneplanen skälig
hänsyn borde tagas till den mera kvalificerade undervisning, som skulle
åligga dem såsom lärare vid den blivande högre trädgårdskursen. För
sin del ville nämnden förorda, att dessa befattningshavare hänfördes till
lönegrad B 20. Härvid förutsatte nämnden, att, därest sådan lärare även
efter den nya ordningens ikraftträdande komme att bebo institutet tillhörig
bostad, han skulle på sätt numera skedde inom den nyreglerade
civila statsförvaltningen härför erlägga skälig hyresersättning.

Propositionen I det till förut omnämnda proposition nr 249/1930 fogade statsrådsnr
249/1930. protokollet anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet följande
rörande löneförmånerna för de ordinarie ämneslärarna vid trädgårdsnndervisningen.

För de ordinarie ämneslärarna vid trädgårdsundervisningen hade de
sakkunniga föreslagit samma löneförmåner som nu stadgeenligt utginge
till ordinarie lärare vid vissa med statsmedel understödda trädgårdsskolor.
Statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade emellertid
funnit det motiverat, att jämväl ämneslärarbefattningarna vid
trädgårdsinstitutet inordnades i den civila löneplanen och hade föreslagit
placering, statskontoret i lönegrad B 18 och lönenämnden i lönegrad
B 20. Departementschefen biträdde den uppfattningen, att ifrågavarande
lärartjänster i likhet med andra ordinarie befattningar vid institutet
borde inordnas i löneskalan i allmänna avlöningsreglementet och anslöte
sig till lönenämndens förslag, att dessa befattningshavare borde hänföras
till lönegrad B 20.

Departements- Vad i för berörda P. M. rörande utbildningen av driftsledare m. m.
chefen. föreslagits i fråga örn kompetensfordringar för lärare vid lantbruksskolan
föranleder ingen erinran från min sida. Samma gäller de sakkunnigas
uttalande med avseende på sättet att bedöma de sökandes
skicklighet till befattning som professor vid mejeriundervisningen. Ett
likartat tillvägagångssätt torde böra tillämpas, då det gäller att tillsätta
befattningen som föreståndare för mejeriförsöken.

Vidkommande befattningshavarnas löneförmåner vill jag
först till behandling upptaga frågan örn avlöningen åt de fasta lärarna
vid lantbruksskolan. Härvidlag förordar jag, att föreståndaren
erhåller en lön, som motsvarar lönegrad B 28 i det för befattningshavare
vid statsdepartement m. fl. gällande avlöningsreglementet. Med
hänsyn därtill, att denne befattningshavare utöver uppgiften som föreståndare
för nämnda skola även skall intaga den ansvarsfulla ställningen
som förvaltare av Alnarps egendom, synes emellertid utöver nämnda lön
böra utgå ett särskilt förvaltararvode. Med hänsyn till hittills åt föreståndaren
för Alnarps lantbruksskola och förvaltaren av Alnarps egendom
utgående avlöningsförmåner, torde nyssnämnda arvode böra bestämmas
till 3,000 kronor. Detta arvode bör utgå av egendomens medel och

339

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

följaktligen icke upptagas i avlöningsstaten för institutet. Å detta arvode
bör icke utgå dyrtidstillägg. Beträffande övriga fasta lärare vid
lantbruksskolan har i förut omnämnda P. M. rörande utbildningen av
driftsledare m. m. föreslagits en avlöning motsvarande lönegrad B 22
i ovannämnda avlöningsreglemente. I åtskilliga av de i anledning av
nämnda P. M. avgivna yttrandena har uttalats den meningen, att den
sålunda föreslagna löneställningen vore för låg, varför svårigheter
skulle komma att föreligga för en rekrytering av lärarbefattningarna
med verkligt framstående förmågor. Med hänsyn till den av lantbruksstyrelsen
utförda och i dess yttrande åberopade utredningen anser även
jag, att den i P. M. föreslagna avlöningen är för låg. På grund härav
förordar jag en avlöning åt förevarande befattningshavare, motsvarande
lönegrad B 24. Härigenom skulle avlöningen bliva något högre än den,
som utgår till läroverksadjunkt, vilket icke kan anses orimligt i förhållande
bland annat till det undervisningsstadium, varom här är fråga.

Vad angår de fast anställda lärarna vid trädgårdsskolan
tillstyrker jag det i P. M. framlagda förslaget, att föreståndaren erhåller
en avlöning, motsvarande lönegraden B 28, och de ordinarie ämneslärarna
en avlöning, motsvarande lönegraden B 20 i förutnämnda avlöningsreglemente.
Likaledes kan jag biträda förslaget, att professorerna
vid mejeriundervisningen samt föreståndaren
för mejeriförsöken placeras i nämnda avlöningsreglementes lönegrad
B 30. Jag har ej heller någon erinran att göra emot förslaget
örn vaktmästarpersonalens placering i lönegrad B 5.

I fråga örn assistenterna böra de båda förste assistenterna vid
mejeriförsöken erhålla avlöning såsom extra ordinarie befattningshavare
i lönegrad B 21 och försöksmejeristen samt de båda assistenterna vid mejeriundervisningen
erhålla arvode å 3,600 kronor, varjämte som arvode
åt assistenten i kulturteknik bör upptagas 600 kronor. De i förenämnda
P. M. föreslagna arvodena åt rektor, kamrerare, bibliotekarie samt skrivbiträde
vill jag förorda, varjämte jag föreslår upptagandet i staten av
ett arvode å 1,000 kronor åt en elektrisk montör. Sistnämnde befattningshavare
bör dessutom erhålla fri bostad i den för undervisningen i
redskapslära avsedda byggnaden.

Mot de föreslagna ersättningarna åt speciallärare har jag ingen erinran
att framställa. Jag vill även förorda, att som ersättning till vikarie
åt rektor uppföres ett belopp av 1,500 kronor.

I enlighet med vad jag sålunda förordat skulle avlöningsstaten
för institutet vid Alnarp, som hänförts till ortsgruppen B, komma att få
följande utseende:

340 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Kronor

Professorer: 2 å 10,260 kronor ................................................................ 20,520

Föreståndaren för mejeriförsöken .......................................................... 10,260

» » lantbruksskolan............................................................ 9,300

» » trädgårdsskolan........................................................... 9,300

Ordinarie ämneslärare vid lantbruksskolan: 5 å 7,380 kronor ........ 36,900

» » » trädgårdsskolan: 3 å 5,736 » ........ 17,208

Rektorsarvode................................................................................................ 1,500

Speciallärare:

lantbruksskolans högre kurs c:a 290 reducerade undervis ningstimmar

å 25 kronor .................................................... 7,250

lantbruksskolans tvååriga kurs c:a 185 reducerade under visningstimmar

å 15 kronor................................................ 2,775

högre mejerikursen c:a 88 å 30 kronor ................................ 2,640

lägre » » 65 å 15 kronor ............................... 975

högre trädgårdskursen c:a 110 å 35 kronor ........................ 3,850

» 177 å 25 kronor ........................ 4,425

lägre » » 60 å 15 kronor 900 22,815

Vikariatsersättningar................................................................................. 1,500

Assistenter: 2 å 5,736 kronor.................................................................... 11,472

2 å 3,600 kronor.................................................................... 7,200

1 å 600 kronor.................................................................... 600

Bibliotekarie ....................................... 1,000

Kamrerare ........ 4,000

Skrivbiträde ................................................................................................ 1,000

Montör............................................................................................................ 1,000

Eldare ......... 2,448

Vaktmästare: 3 å 2,448 kronor ................................................................. 7,344

Summa kronor 165,367.

Vid jämförelse mellan denna stat och de i sakkunnigas betänkande
respektive i P. M. rörande utbildningen av driftsledare m. m. intagna
bör märkas, att i förevarande stat ingå avlöningar såväl i fråga örn lantbruksskolans
tvååriga kurs som mejeriförsöken.

Vad därefter angår befattningshavarnas tjänsteställning torde böra
gälla, att för professorerna vid mejeriundervisningen, föreståndaren för
mejeriförsöken samt vaktmästarpersonalen bör avlöningsreglementet för
befattningshavare vid statsdepartement m. fl. gälla, dock att för professorerna
bör i stället för vad i 21 § av reglementet föreskrives i fråga örn
semester gälla, att vederbörande må äga åtnjuta ferier enligt vad därom
är eller framdeles må varda stadgat.

Beträffande föreståndarna för lantbruksskolan och för
trädgårdsskolan samt de ordinarie ämneslärarna vid

341

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

såväl lantbruksskolan som trädgårdsskolan bör gälla, att
dessa befattningar skola tillsättas av institutets styrelse med sex månaders
ömsesidig uppsägningsrätt. I övrigt böra i överensstämmelse med
vad av lönenämnden anförts ovannämnda avlöningsreglemente jämte därtill
hörande tilläggsbestämmelser i tillämpliga delar äga giltighet för här
omnämnda lärare, dock att i stället för vad i 21 § av reglementet föreskrives
i fråga örn semester bör gälla, att vederbörande må äga åtnjuta
ferier enligt vad därom är eller framdeles må varda stadgat. Au föreslagna
anställningsform synes mig böra väljas med hänsyn därtill, att en
viss rörlighet i fråga örn dessa befattningar är önskvärd. Förevarande
befattningshavare böra på sätt lönenämnden tillstyrkt beredas pensionsrätt
i statens pensionsanstalt.

Ledningen av undervisningsverksamheten vid Alnarps lantbruks-, mejeri-
och trädgårdsinstitut hava de sakkunniga ansett böra vara organiserad
enligt i huvudsak samma grunder, som nu gälla för lantbruksinstituten.
Enär det nya institutet skulle omfatta tre fackavdelningar,
nämligen för lantbruksundervisning, för mejeriundervisning och för
trädgårdsundervisning, tillkommer emellertid i organisationen ytterligare
ett led, nämligen avdelningskollegierna.

Beträffande de olika detaljerna hava de sakkunniga föreslagit i huvudsak
följande.

Institutet borde — liksom nu vore fallet beträffande de båda lantbruksinstituten
— stå under överinseende av lantbruksstyrelsen.

Institutets styrelse borde utgöras av fem utav Kungl. Maj:t för en tid
av tre år förordnade ledamöter, därav en ordförande, samt institutets
rektor.

Lärarkollegiet borde utgöras av institutets professorer och lektorer
samt huvudlärare vid trädgårdsundervisningen. Annan lärare, som självständigt
meddelade undervisning vid institutet, borde äga säte och stämma
i lärarkollegiet vid behandling av de frågor, som omedelbart berörde
något av de utav honom företrädda ämnena eller undervisningen däruti.

Med hänsyn till de särskilda undervisningskursernas olika syfte borde
samtliga vid institutet anställda ordinarie lärare och speciallärare vara
fördelade på tre avdelningskollegier, nämligen ett för lantbruksavdelningen,
ett för mejeriavdelningen samt ett för trädgårdsavdelningen.

Lärarnas fördelning på de olika avdelningskollegierna borde bestämmas,
för professur och lektorat samt befattning såsom huvudlärare vid
trädgårdsundervisningen genom institutets stadgar och för speciallärarbefattning,
efter förslag av lärarkollegiet, av styrelsen.

En av institutets huvudlärare borde, sedan styrelsen avgivit förslag,
av Kungl. Majit förordnas att vara rektor vid institutet. I

I förenämnda P. M. yttras rörande ledningen av Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut följande.

Under förutsättning att vid Alnarp inrättades en mejerihögskola och
en högre trädgårdsskola i huvudsaklig överensstämmelse med högre
lantbruksundervisningssakkunnigas förslag samt att med nuvarande

Administra tion.

Högre lantbruksundervisning
ssakkunniga.

P. Af.
rörande
utbildningen
av driftsledare
m. m.

Departementschefen.

Högre lantbruksunderv
isning stakkunniga.

342 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

lantbruksskola på Alnarp förbundes en fortbildningskurs enligt i P. M.
skisserade förslag och sistnämnda kurs skulle få ersätta den av nämnda
sakkunniga föreslagna agronomkursen, syntes samtliga dessa undervisningsanstalter
lämpligen böra förenas till ett lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut. Beträffande ledningen av detta behövde vid sagda förhållande
ingen annan ändring vidtagas i de sakkunnigas förslag än att
för lantbruksskolan dess föreståndare inträdde i lärarkollegiet. Däremot
syntes ingen anledning föreligga att göra de ordinarie ämneslärarna till
ledamöter av lärarkollegiet. Nämnda ämneslärare jämte lantbruksskolans
föreståndare borde bilda ett lantbruksskolans avdelningskollegium,
vari den sistnämnde borde vara självskriven ordförande.

Vad sålunda föreslagits har icke föranlett erinran i de avgivna yttrandena.

Vad av högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagits rörande
ledningen av lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet å Alnarp tillstyrkes
av mig med de jämkningar, som föreslagits i P. M. rörande utbildningen
av driftsledare m. m.

9. Elever.

Beträffande de olika slag av elever, som skulle emottagas vid anstalter
för högre lantbruksundervisning, hava de sakkunniga föreslagit följande.

Såväl vid lantbrukshögskolan som vid lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet
borde kunna beredas tillträde dels för ordinarie studerande,
vilka följde undervisningen till den omfattning, som erfordrades
för att efter fullbordad lärokurs få avlägga examen, och dels i mån avutrymme
för specialstuderande, valka följde undervisningen i ett eller
flera läroämnen efter eget val med rätt att över sina kunskaper i dessa
ämnen erhålla betyg. Idkare av högre vetenskapliga studier vid lantbrukshögskolan
borde betraktas såsom ordinarie studerande.

Enär föreläsningarna vid lantbrukshögskolan i regel borde vara offentliga,
funnes givetvis tillfälle även för andra studerande än här ovan
nämnts att i män av utrymme såsom åhörare närvara vid viss undervisning
vid högskolan.

Beträffande specialstuderande borde sådana fordringar ställas på vederbörandes
förkunskaper, att nödiga garantier kunde anses föreligga för
att han skulle kunna tillgodogöra sig den undervisning, han avsåge att
följa.

De sakkunniga framhålla därefter vissa synpunkter på frågan örn begränsning
av elevantalet i de olika kurserna.

Enär den högre lantbruksundervisningen icke endast hade till uppgift
att tillgodose utbildningen av ett fixt antal konsulenter, lantbrukslärare
och liknande befattningshavare ävensom vetenskapsmän, utan därjämte
vore avsedd för yrkesmän inom det större jordbruket, mejerihanteringen
och trädgårdsnäringen, syntes det varken vara erforderligt eller önskvärt,
att antalet studerande snävt begränsades. Med avseende på t. ex.

343

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

undervisningen för ämbetsexamen, som dock närmast avsåge utbildning
av lantbrukslärare, konsulenter och med dem jämförbara befattningshavare
inom jordbruket, syntes det icke vara befogat att strängt begränsa
antalet elever med hänsyn till det antal befattningar av ifrågavarande
slag, som kunde väntas stå till förfogande för de utexaminerade
eleverna. Beträffande denna undervisning gällde nämligen, att den jämväl
borde stå till förfogande för sådana elever, som efter slutad utbildning
linde för avsikt att ägna sig åt praktisk verksamhet inom jordbruket.
. ......

De sakkunniga hyste sålunda den uppfattningen, att begränsning av
antalet elever vid anstalt för högre lantbruksundervisning icke borde ske
i vidare mån än som särskilt av ekonomiska hänsyn betingades av de
tillgängliga resurserna i fråga om lokaler, materiel och lärarkrafter för
undervisningen.

Undervisningen vid högre lantbruksundervisningsanstalt böi enligt de
sakkunnigas mening i fortsättningen vara kostnadsfri för eleverna.

Vid de båda nuvarande lantbruksinstituten erlade betalande elev i
agronom- eller konsulentkursen en årlig undervisningsavgift av 100'' kronor.
Vid de flesta andra genom statens försorg inrättade högre utbildningsanstalter
vore undervisningen däremot kostnadsfri för de studerande.
Så vore t. ex. förhållandet icke blott vid universiteten utan aven
vid, bland andra, skogs- och veterinärhögskolorna. De sakkunniga hyste
<len uppfattningen, att i fortsättningen jämväl den undervisning borde
vara kostnadsfri, som meddelades vid anstalt för högre lantbruksundervisning,
vare sig det gällde institut eller högskola.

Däremot kunde det givetvis vara fullt befogat, att studerande vid an
stalt för högre lantbruksundervisning i likhet med vad förhållandet planade
vara vid andra jämförbara anstalter erlade viss avgift för delta
"ande i laborationer och eventuellt andra övningar, som vore forbundna
med viss åtgång av förbrukningsartiklar. Avgiften borde naturligtvis
i dylikt fall icke vara större än som betingades av de med övningarna
förbundna särskilda kostnaderna.

Vad därefter angår frågan örn fortsatt upprätthållande av internatsystem
vid anstalter för högre lantbruksundervisning hava de sakkunniga
anfört i huvudsak följande.

Vid de nuvarande lantbruksinstituten vöre undervisningen kombinerad
med s k. internatsystem, d. v. s. den avgift, elev hade att erlägga, omfattade
jämväl ersättning för kost och bostad m. m. vid undervisnmgsan
stalten. Enligt för lantbruksinstituten gällande stadgar erlade salunda
betalande elev i agronom- eller konsulentkurs årligen — förutom fastställd
undervisningsavgift — bostadsavgift med 75 kronor, då bostad vid
institutet kunde beredas eleven, samt därjämte avgifter för kosthåll m. m.
till belopp som för varje år bestämdes av institutets styrelse. Mot erläggande
av nu nämnda avgifter erhölle elev under sin vistelse vid institutet
sund och tillräcklig kost, fri läkarvård och läkemedel, bostad med
särskild sängplats samt, örn tillgång därtill funnes, särskilt rum med
enkla möbler, uppvärmning oell städning. Elev vore däremot skyldig att
själv bålla sig med lyse å bostadsrummet, sängkläder, linne och tvätt.
Bå styrelsens prövning berodde, örn elev finge liga rättighet att bo utom
institutet och själv sörja för sin kost.

344

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Vid tiden för lantbruksinstitutens inrättande vore givetvis anordningen
med internatsystem nödvändig på grund av förläggningsplatsernas på
den tiden jämförelsevis isolerade läge. Senare hade dessa förhållanden
avsevärt ändrats genom förbättrade kommunikationer m. m.

Internatsystemet vore otvivelaktigt förenat med åtskilliga fördelar förde
studerande. Genom att kost och bostad erhölles vid undervisningsanstalten
sparades åtskillig tid, som eljest skulle erfordras för att kanske
liera gånger örn dagen tillryggalägga avståndet mellan bostaden eller
platsen för kosthållet och undervisningsanstalten. Internatsystemet bidroge
vidare till att skapa ett rikare kamratliv bland de studerande, och
att detta vore till fördel även ur fackutbildningssynpunkt vore påtagligt

Men internatsystemet torde också kunna föra med sig vissa mindre
önskvärda följder. I regel måste ett större antal elever få sina bostäder
lorlagda till samma byggnad, och det lede intet tvivel, att en dylik anordning
lätt kunde inverka störande på vederbörande elevers enskilda studier.
Det tvång, internatsystemet i vissa avseenden innebure, torde också
i vissa fall av eleverna själva anses mindre önskvärt. Det syntes också
ligga i hela systemets natur, att missnöje med beskaffenheten av åtnjutna
lörmåner lätt kunde alstras hos de studerande.

Förutsättning för anordnandet av internat voro naturligtvis i främsta
rummet tillgång till erforderligt antal bostadsrum. Därjämte erfordrades
tillgång till restauration, men sådan måste anses nödvändig vid varje
anstalt för högre lantbruksundervisning även örn internatsystem icke
skulle komma till användning. För undvikande av onödig splittring av
dagliga studietiden vid dylik anstalt vore det nämligen erforderligt,
att åtminstone enskilda måltider kunde intagas vid anstalten.

De sakkunniga hyste den uppfattningen, att frågan örn internatsystemets
bibehållande efter den högre lantbruksundervisningens omorganisation
närmast borde bliva beroende av, i vilken utsträckning bostadsrum
för elever även i fortsättningen kunde ställas till förfogande. Vid förläggning
av agronomkurs till Alnarp, därvid redan tillgängliga undervisningslokaler
i stort sett vore tillräckliga, borde bostadsrummen för
elever naturligtvis även i fortsättningen upplåtas åt studerande, och i
dylikt fall torde även internatsystemet böra bibehållas. Därest lantbrukshögskolan
skulle förläggas till Ultuna, hade emellertid verkställd
utredning givit vid handen, att större delen av de utrymmen, som nu
användes till bostadsrum för elever, med fördel kunde tagas i anspråk
föi undervisningsändamål och att därigenom icke obetydliga besparingar
i byggnadskostnader skulle kunna göras. I detta fall borde enligt de sakkunnigas
förmenande ändring i dispositionen av ifrågavarande utrymmen
vidtagas. Under sådana förhållanden kunde de förmåner, som hittills
varit förenade med internatsystemet, tillförsäkras endast ett jämförelsevis
ringa antal studerande. Beträffande eleverna vid högre mejeriöch
trädgårdskurserna vore det på grund av undervisningens speciella
karaktär önskvärt, att de kunde erhålla bostadsrum inom institutets område.

De sakkunniga hava vidare föreslagit viss ändring i de nuvarande bestämmelserna
angående elevstipendier.

Vid vartdera lantbruksinstitutet funnes för närvarande platser för,
bland andra, fem frielever, därav fyra i agronomkursen och en i konsulentkursen.
Frielev erhölle kostnadsfritt samtliga de förmåner, som

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

345

enligt vad ovan sagts tillkomme betalande elev. I övrigt utginge icke
understöd av statsmedel till studerande vid lantbruksinstitut.

Enligt de sakkunnigas uppfattning vore den understödsform, systemet
med frielevplatser representerade, icke fullt tillfredsställande. Förmånen
av frielevplats måste i förekommande fall tillförsäkras studerande
redan före hans inträde vid undervisningsanstalten. Val av frielev måste
sålunda i regel ske med ledning endast av tillgängliga uppgifter örn vederbörandes
duglighet och behov av understöd. I praktiken torde det
också hava visat sig vara förenat med svårigheter att i varje särskilt fall
träffa rätt och sålunda tilldela just de studerande frielevplats, vilka sedermera
visat sig bort hava i främsta rummet kommit i fråga härtill.
En annan olägenhet med ifrågavarande system vore, att detta innebure
ett högst avsevärt stipendiebelopp åt två elever i varje årskurs, medan
alla övriga elever bleve helt utan dylikt understöd av staten. I regel
torde det vara lämpligare, att flera elever komme i åtnjutande av stipendier,
även till mindre belopp.

De sakkunniga ansåge sålunda, att även i det fall, då internatsystemet
tillämpades, stipendier till behövande, dugliga elever borde utgå i form
av kontanta penningbelopp. Såväl vid lantbruksliögskolan som vid institutet
torde sålunda årligen böra utgå ett antal kontanta studiestipendier av
tillfredsställande storlek, förslagsvis örn cirka 600 kronor. I de fall, då
erforderliga bostadsrum stöde till förfogande, syntes även ett mindre antal
studerande — såväl vid högskola som institut — böra kunna kostnadsfritt
komma i åtnjutande av möblerat bostadsrum med bränsle, lyse och
städning. Kontant studieunderstöd eller annan motsvarande förmån borde
kunna tilldelas studerande, först sedan han någon tid mottagit undervisning
vid läroanstalten. Givetvis borde stipendier eller annan förmån
kunna utgå mera än ett år i följd till samma studerande.

De sakkunniga hava i fortsättningen föreslagit följande stipendiebe -

lopp:

Lantbrukshögskolan (motsv. 10 stip.) .................. kronor 6,000: —

Agronomkursen (motsv. 8 stip.) ........................ » 4,000: —

Högre mejerikursen (2 stip.) ............................ » 1,200: —

Lägre mejerikursen (4 stip. å omkr. 500:—) ............ » 2,000: —

Högre trädgårdskursen (2 stip.) ............(............ » 1,200:—.

Vid den lägre trädgårdsskolan åtnjuter ordinarie elev enligt reglementet
för ifrågavarande skola avgiftsfri undervisning, kost, bostad, bränsle,
lyse och läkarvård.

De föreslagna beloppen till elevstipendier har statskontoret funnit för
högt tilltagna.

Förutom att åt 10 elever bostadsrum kostnadsfritt skulle ställas till förfogande,
hade de sakkunniga beträffande lantbrukshögskolan ifrågasatt
utdelande av 10 kontanta stipendier å tillhopa 6,000 kronor. Vid tekniska
högskolan, som dock hade en ojämförligt större elevkår än den,
som beräknades vid lantbrukshögskolan, utgjorde anslaget till stipendier
åt elever 5,000 kronor och vid skogshögskolan uppginge motsvarande anslagspost
till 3,600 kronor. Det syntes icke finnas anledning att i fråga
örn elever vid lantbrukshögskolan bevilja stipendier till sammanlagt högre
belopp än det sista angivna.

Yttranden.

Propositionen
nr 249/1930.

P. M. rörande
utbildningen
av drift sledare
m. m.

346 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

I övrigt hava de olika förslag, som de sakkunniga framställt med avseende
på elever vid de båda undervisningsanstalterna, i de avgivna yttrandena
icke givit anledning till annan erinran, än att Blekinge läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott framhållit såsom önskvärt, att internatsystemet
kunnat tillämpas jämväl vid lantbrukshögskolan.

I förevarande fråga yttrade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
följande till det vid propositionen 249/1930 fogade statsrådsproto
kollet.

Departementschefen delade de sakkunnigas uppfattning, att begränsning
av elevantalet vid anstalt för högre lantbruksundervisning icke
borde ske i vidare mån än som betingades av tillgängliga resurser för
undervisningen, ävensom att efter ifrågavarande undervisnings reformering
särskild undervisningsavgift icke borde erläggas av studerande vid
sådan anstalt. Internatsystemet torde vara förenat med såväl fördelar
som olägenheter för den studerande. I anslutning till de sakkunnigas
förslag med avseende på denna anordning tillstyrkte departementschefen
emellertid, att internatsystemet tillämpades vid Alnarps lantbruks-, mejeri-
och trädgårdsinstitut men däremot icke vid lantbrukshögskolan. De
sakkunnigas förslag till ändrade normer för tilldelande av elevstipendier
av statsmedel vid den högre lantbruksundervisningen funne departementschefen
vara väl grundat. Med avseende på de sammanlagda stipendiebeloppen
hade de sakkunniga föreslagit, bland annat, för lantbrukshögskolan
6,000 kronor, för agronomkursen 4,000 kronor samt för
den högre mejerikursen 1,200 kronor. Statskontoret hade ansett dessa
belopp vara för stora samt med hänvisning till motsvarande förhållanden
vid vissa andra fackhögskolor föreslagit nedsättning av stipendiebeloppet
avseende lantbrukshögskolan till 3,600 kronor. För närvarande
funnes vid de håda lantbruksinstituten tillsammans tio frielevplatser.
Värdet av var och en av dessa platser torde kunna beräknas till 1,200
kronor örn året. De sakkunnigas förslag innebure sålunda i själva verket
en minskning i statens utgifter för ifrågavarande ändamål. Enär
därtill lantbruksstuderande i kanske större utsträckning än vissa andra
grupper av studerande torde hava behov av ekonomiskt understöd under
studietiden och för övrigt de befattningar, som efter avslutade studier
på denna bana kunde komma i fråga, i regel vore mindre väl avlönade,
tvekade departementschefen icke att på denna punkt ansluta sig till de
sakkunnigas förslag.

I förutnämnda P. M. rörande utbildningen av driftsledare m. m. yttras
i förevarande fråga följande.

Antalet elever i lantbruksskolans högre kurs borde sättas till högst 30.
Mottagandet av flera elever skulle nämligen få en alltför menlig inverkan
på undervisningens effektivitet. Elev borde erlägga en undervisningsavgift
av högst 100 kronor, vartill borde komma en efter lantbruksskolans
självkostnader beräknad avgift för kost och logi. Obemedlad elev
borde befrias från undervisningsavgift och mindre bemedlad elev erhålla
nedsättning i nämnda avgift. Stipendier borde utgå till eleverna enligt
de grunder, som gällde för elevstipendier vid de lägre lantbruksundervis
ningsanstalterna.

347

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

1 de yttranden, som avgivits i anledning av förenämnda P. M., beröres Yttranden.
här avsedda spörsmål endast av Sveriges lantbrukslärarförbund, som
ifrågasätter, huruvida icke eleverna i lantbruksskolans högre kurs skulle
kunna erhålla fria resor vid kursens början och slut mellan respektive
hemorter och kursplatsen.

Vad högre lantbruksundervisningssakkunniga i förevarande avseende Departementeföreslagit
i fråga örn lantbrukshögskolan, den högre mejeriundervisning- chefenen
och den högre trädgårdsundervisningen föranleder ingen erinran från
min sida.

För eleverna i lantbruksskolans högre kurs böra emellertid gälla vissa
andra föreskrifter. På grund av undervisningens läggning torde det icke
vara lämpligt, att antalet elever i varje kurs överstiger 30. Detta får givetvis
icke innebära, att överskjutande antalet inträdessökande skulle avvisas
från förevarande utbildning, utan torde i dylik situation i mån av behov
högre kurser böra inrättas även vid andra lantbruksskolor än den vid Alnarp.
Undervisningen vid lantbruksskolans högre kurs bör i princip icke
vara kostnadsfri. Undervisningsavgiftens storlek bör bestämmas av lantbruksstyrelsen,
dock torde avgifter för hela kursen icke böra få sättas högre
än 150 kronor. Obemedlad elev bör helt befrias från undervisningsavgift,
varjämte mindre bemedlad bör erhålla nedsättning däri. För kost och logi
torde elev även hava att erlägga ersättning, beräknad efter institutets
självkostnadspris. Åt eleverna böra slutligen stipendier utgå enligt samma
grunder som för elever vid lantmannaskola. I samband med att anslag
begäres första gången för högre kurs bör följaktligen övervägas, huruvida
ordinarie förslagsanslaget till understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter
bör höjas, på grund av att därefter ur detta
anslag även stipendier skola utgå till elever vid dylik högre kurs.

Förslaget att fria resor skulle medgivas till och från kursen vid dess
början och slut anser jag mig icke kunna förorda.

10. Lokaler och utrustning.

a. Lantbrukshögskolan, centralanstalten och växtskyddsanstalten.

De sakkunniga hava uppgjort nedanstående förteckning över erforderliga
lokaler för lantbrukshögskolan. Inledningsvis framhållas följande
allmänna synpunkter på lokalfrågan.

Vid bedömande av behovet utav lokaler och utrymmen för den blivande
lantbrukshögskolan måste hänsyn tagas till den omständigheten, att
verksamheten vid berörda anstalt vore avsedd att omfatta förutom un -

Lokaler.

Högre lantbrukaunder

visningasakkunniga.

348

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

dervisning även vetenskaplig forskning. En annan faktor, som givetvis
vore ägnad att i viss mån öka utryminesbehovet vid högskolan, vore
nödvändigheten av att vid högskolan bereda arbetsplats åt sådana studerande,
som efter avlagd ämbets- eller kandidatexamen önskade fortsätta
sin vetenskapliga utbildning på jordbruksområdet. Med hänsyn
härtill samt med ledning av tillgängliga uppgifter över tillgången på
undervisningslokaler vid olika andra jämförbara anstalter hade de sakkunniga
beträffande lantbrukshögskolan uppgjort nedanstående förteckning
över de lokaler, som syntes erforderliga för undervisningen, med angivande
av den ungefärliga golvytan för var och en av dem. Programmet
upptoge endast s. k. »effektiv» golvyta, och utrymme för korridorer,
trapphus, kapprum, inner- och ytterväggar m. m. hade sålunda icke medräknats.
Hänsyn hade icke heller tagits till behovet av rum för värmepannor,
förrådsrum av olika slag, fotograferingsrum, mörkrum m. m.,
som kunde förläggas till källare respektive vind. De i programmet upptagna
utrymmena för undervisningsändamål finge betraktas såsom ett
minimum, som icke utan stor olägenhet för undervisningen syntes kunna
underskridas.

Erforderliga lokaler och utrymmen för lantbrukshögskolan.

1. Institutioner för lantbrukskemi, marklära och allmän jordbrukslära.

Golvyta m*

1 föreläsningssal ................................................................................. 70

1 laboratoriesal för kemi................................................................................ 100

1 » » mark- och jordartslära................................................ 80

1 prepareringsrum för kemi ........................................................................ 50

1 » » marklära och allmän jordbrukslära ................ 30

1 vågrum ........................................................................................................ 30

2 rum för grövre arbeten ............................................................................ 60

1 »vätesvavlerum»........................................................................................... 10

1 diskrum ....................................................................................................... 30

2 rum för professor i lantbrukskemi ........................................................ 60

2 » » » i marklära .................................................................. 60

1 » » » i allmän jordbrukslära ............................................ 30

1 » » assistent ........................................................................................ 20

5 » » elever (specialarbeten) ............................................................... 150

2 å 3 rum för samlingar i marklära (med geologi) och allmän jordbrukslära
........................................................................................................ 200

1 rum för seminarieövningar och tentamina ........................................... 50

1 » » handbibliotek (samtidigt skrivrum) ........................................ 30

Summa 1,060.

2. Institutioner för lantbruksbotanik, bakteriolog!, allmän ärftligketslärn, lantbrukszoologi,
räxtodlingslära, trädgårdsskötsel och skogshushållning.

(lolita m*

1 föreläsningssal .......................................................................................... 70

1 prepareringsrum............................................................................................ 30

1 laboratoriesal för mikroskopering m. m. (samtidigt plats för botaniska
samlingar) ........................................................................................ 100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 349

Golvyta m 1

laboratoriesal för växtfysiologi ................................................................ 80

1 mindre laboratorium för kemi (specialundersökningar) .................... 20

2 rum för övningar i bakteriologi ............................................................ 80

1 » » grövre arbeten .......................................................................... 30

2 » » professor i lantbruksbotanik .................................................... 60

1 » » » i växtodlingslära....................................................... 30

2 » » speciallärare och assistent ........................................................ 40

3 » » elever (specialarbeten) ................................................................ 80

1 å 2 rum för ytterligare samlingar i botanik och i växtodlingslära 100

1 rum för samlingar i trädgårdsskötsel och skogshushållning ............ 60

1 » » seminarieövningar och tentamina............................................ 50

1 » » handbibliotek (samtidigt skrivrum) ........................................ 30

Summa 860.

3. Institutioner för husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens årets- och rasism,
husdjurens utfodring och skötsel, husdjurens hälso- och sjukvårdslära samt

mjölkhushållning.

Golvyta m -

1 föreläsningssal............................................................................................... 70

1 prepareringsrum.......................... 30

1 laboratoriesal för anatomi ........................................................................ 100

1 » » fysiologi ....................................................................... 80

1 » » fysiologisk kemi ........................................................ 60

1 rum för undervisningen i sjukvårdslära................................................ 40

2 » » » i mjölkhushållning ........................................ 60

2 » » professor i husdjurens anatomi och fysiologi........................ 60

1 » » » i husdjurens avels- och raslära .............................. 30

1 » » » i husdjurens utfodring och skötsel ....................... 30

1 » » assistent ............................... 20

5 » » elever (specialarbeten) ................................................................ 125

1 » » preparat (samlingar) intill anatomisalen................................ 80

.2 ytterligare rum för samlingar ................................................................ 170

1 rum för seminarieövningar och tentamina ............................................ 50

1 » » handbibliotek (samtidigt skrivrum) ............................. 30

Summa 1,035.

Lokal för övningar i exteriörlära................................................................ 150

Stallutrymme m. m.......................................................................................... 70

Summa 220.

4. Institutioner för

a) Matematik, fysik, kulturteknlk, redskapslära och husbyggnadslärn;

b) Nationalekonomi med statistik, lantbruksekonomi med handelslära, lantbruksbok fering,

rättslära och pedagogik.

Golvyta m’

1 större föreläsningssal ................................................................................ 90

1 mindre » ................................................................................ 50

1 prepareringsrum för gruppen a)............................................................. 30

350

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

1 prepareringsrum för gruppen b) (samtidigt plats för samlingar i lant -

bruksekonomi)................................................................................................ 40

1 ritsal .............................................................................................................. 100

1 rum för övningar i fysik (samtidigt plats för samlingar) ................ 80

1 rum för professor i kulturteknik ........................................ 30

1 » » » i lantbruksekonomi .................................................... 30

4 » » speciallärare och assistent........................................................... 80

4 » » elever (specialarbeten) ............................................................... 100

3 » » samlingar (kulturteknik, redskapslära och husbyggnadslära) 200

1 » » seminarieövningar och tentamina ........................ 50

1 » » handbibliotek (samtidigt skrivrum)............................................ 30

Summa 910.

Maskinlaboratorium ................. 100

Redskapshall....................................................................................................... 500

Verkstadsutrymme............................................................................................ 50

Summa 650.

5. Bibliotek, administrationslokaler m. m. Golvyta m*

Bibliotekslokaler .............................................................................................. 500

Samlingssal ........................................................................................................ 150

Elevernas kårlokal........................................................................................... 150

Kollegierum ....................................................................................................... 70

Rektorsexpedition, 2 rum................................................................................ 60

Kamrerarexpedition, 2 rum............................................................................ 60

Summa 990.

6. Mässutrymmen.

2 matsalar ........................................................................................................ 140

5 rum för restauratris och kökspersonal .................................................... 100

Kök med tillhörande utrymmen.................................................................... 100

Summa 340.

7. Rektorsbostad ....................................... 200.

8. Bostadsrum åt assistenter m. fl.

10 bostadsrum å 20 m2.................................................................................... 200.

9. Bostäder för vaktmästare m. fl.

Bostad för 1 maskinist.......................................................

Bostäder för 5 vaktmästare...............................................

300

Summa 360.

Sammandrag.

1. Kemi, marklära och allmän jordbrukslära

2. Botanik, växtodlingslära m. m...................

3. Husdjurslära m. m........................................

4. Kulturteknik, lantbruksekonomi m. m.......

5. Bibliotek, administration m. m..................

6. Mässutrymmen.................................................

1,060 m2
860 »

1,035 » + 220 m2
910 > + 650 »
990 »

340 »

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 143. 351

7. Rektorsbostad.................................................................... 200 ms

8. Bostadsrum åt assistenter m. fl..................................... 200 »

9. Vaktmästarbostäder ........................................................ 360 »

Summa 5,955 m3 + 870 m3.

Beträffande den av de sakkunniga förebragta motiveringen till de olika
i förteckningen upptagna lokalutrymmena torde jag få hänvisa till det
tryckta betänkandet.

Vid genomförandet av förevarande av utredningsmännen för försöks- Nuvarande
verksamheten m. m. uppgjorda alternativ C erfordras, att vid Ultuna
även åstadkommes erforderliga lokaler för den försöksverksamhet, som tralanstalten.
är avsedd att flyttas dit från Experimentalfältet. De avdelningar av
centralanstalten, som enligt förslaget skola förflyttas till Ultuna, förfoga
för närvarande över följande lokalutrymmen m. m.:

g g 1) Jordbruksavdelningen.

Institutionsbyggnad med följande utrymmen:

1 rum för föreståndaren ............................................

1 » » överassistenten ........................................

1 » » ord. assistent ............................................

2 » » kontorsarbete och handbibliotek............

2 laboratorierum i........................................................

Golvyta m .

.. 20.7

... 39.2

... 21.4

... 69.0

... 45.9

Summa 196.2.

Grundvattens- och lysimeteianläggning, omfattande sammanlagt 120 betongparceller.

Försökslada, häststall och sädesmagasin m. m.

Försöksjordbruk, omfattande 17 hektar åker och äng.

2) Avdelningen för lantbrukskemi.
Institutionslokaler med följande utrymmen:

a) Forskningslaboratorium.

1 skrivrum för föreståndaren .........................................

1 laboratorium för föreståndaren......................................

1 rum för organisk kemi ..................................................

1 » » fysikalisk kemi..................................................

1 » » instrumentförråd ..............................................

1 » » centrifuger och kylskåp ................................

3 » » specialarbeten......................................................

b) Avdelning för driftsanalyser.

1 laboratorieum för laboratorn .........................................

1 skriv- och vågrum för laboratorn.................................

1 rum för driftsanalyser.....................................................

1 Kjeldahlrum .....................................................................

1 syreavrykningsrum .........................................................

Golvyta ra3

. 31.0
. 32.0
. 31.7
. 25.6
. 15.0
. 13.0
37.5 185.8

.. 26.2
11.4
.. 47.0
. 12.8
5.3

352 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

1 våg- och skrivrum........................................................................... 6.8

1 diskrum .......................................................................................... 13.5

1 rum för kemikalieförråd ................................................................ 6.4

1 » » syreförråd........................................................................... 23.0

1 » » glasförråd.......................................................................... 10.7

1 » » förvaring av jordprover m. m. .................................... 11.3 J74 4

c) Gemensamt.

3 rum för bibliotek ............................................................................ 58.1

1 » » fotografering .................................................................... 16.8 74.9

Summa 435.1.

Verkstadslokaler och maskinrum m. m....................................................140.o

Yttre anläggningar m. m.

Försöksgård inhägnad i trådnät................................................................250.0

Rum för odling av växter under vintern ............................................ 45.0

Växthus........................................................................................................ 35_0

Redskapshus.................................... 25.0

Försöksland ................................................................................................... 300.0

3) Avdelningen för husdjursskötsel och mejerihantering,
a) Underavdelningen för husdjursskötsel.

Institutionslokaler med följande utrymmen: Golvyta m*

1 rum för föreståndaren .................................................................... 33.6

1 » » laborator ............................................................................ 15.2

3 » » assistenter (kontorsarbete)............................................... 85.9

1 » » handbibliotek .................................................................... 18.9

3 mindre laboratorierum.................................................................... 42.8

1 skrivrum ............................................................................................ 15.2

1 förrådsrum ........................................................................................ 27.0 238 6

För söksstall........................................................................................................ 250.0

Förrådshus (»Gasklockan») ........................................................................... 50.0

4) Avdelningen för lantbruksbotanik.

Gamla laboratoriebyggnaden. Golvyta m’

1 laboratorierum för kemi ................................................................ 12.7

1 termostatrum ................................................................................... 10.9

1 laboratorierum för växtpatologi.................................................... 33.9

1 » » . » och mörkrum ........................ 33.9

1 rum för handbibliotek ................................................................... 18.8

1 skriv- och museirum........................................................................ 11.2

1 rum för laboratorn ........................................................................ 24.9 143 s

Föreståndarens bostadsbyggnad.

1 skrivrum för föreståndaren.......................................................... 22.2

1 rum för spektralanalys.................................................................... 25.7

1 termostatrum .................................................................................... 53,0

1 laboratorie- och diskrum ................................................................ 22.4

353

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

33.5

...... 4.7

...... 7-^168.6

Summa 314.9.

112 1
220

Golvyta m 33.

8
31.4

..... 28.4

..... 14.7

..... 14.0

..... 17.6

22.1

..... 56.6

..... 10. o

..... 17.5

Summa 246.1.

Förenämnda utredningsmän för försöksverksamheten m. lii. hade vid
uppgörandet av förslag till täckandet av det behov av lokalutrymmen,
som komme att föreligga vid genomförandet av alternativ C, följaktligen
att inrikta sig på att fylla dels det behov av lokaler, som de sakkunniga
ansett nödiga för en lantbrukshögskola utan förbindelse med centralanstalten,
och dels försöksverksamhetens behov av lokalutrymmen vid centralanstaltens
förflyttning till Ultuna. Utredningsmännen hava emellertid
vid uppgörandet av sitt förslag dessutom tagit hänsyn dels till det
behov av ökade utrymmen åt jordbruks- och husdjursavdelningarna, som
föreligger alldeles oavsett anstaltens förflyttning, och dels ansett sig böra
räkna med ökade lokalutrymmen åt kemiska och bakteriologiska avdelningarna
med hänsyn till den framtida utvecklingen av niimnda avdelningars
verksamhet. Utredningsmännens förslag innebär sålunda mera
lokalutrymmen, än vad som skulle hava framgått av en enkel sammanläggning
av vad de sakkunniga å siv sida föreslagit och vad centralanstalten
nu disponerar.

Vid förslagets uppgörande hava utredningsmännen haft att räkna med
ett utnyttjande av vid Ultuna befintliga lokaler och anläggningar. Dessa
äro följande: 1 2

1. Elevbyggnaden med 2 föreläsningssalar, 3 rum för samlingar,
kårlokaler, 26 bostadsrum för elever, 1 vaktmästarbo stad

samt diverse källarutrymmen, tillhopa ................................ c:a 1,750 m*

2. Kemiska laboratoriet med 1 föreläsningssal, 2 laboratoriesalar
för elever, 7 laboratorierum, 6 andra rum samt 1 pro fessorsbostad,

tillhopa ........................................................................ » 660 »

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 hafi. (Nr H3.) 2ii

Växthus ..........................................................,..............................

Loge med torkhall..........................................................................

5) Avdelningen för lantbruksbakteriologi.

Institutionslokaler med följande utrymmen:

1 skriv- och laboratorierum för föreståndaren

1 laboratorierum för bakteriologi ..........................................

1 » » kemi ......................................................

1 rum för titreringar och fysikaliska arbeten......................

1 » » diskning, sterilisering och substratberedning

1 vågrum och räknerum ..........................................................

1 rum för handbibliotek .........................................................

2 » » beredning av baljväxtkulturer..............................

1 » » mikrofotografering och mörkrum ......................

1 förrådsrum ..............................................................................

1 laboratorierum för div. ändamål

1 mörkrum.........................................

1 verkstadsrum .................................

Utredningsmännen
flir
försöksverksamheten

m. m.

354

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

3. Agronomisk-botaniska institutionen med 1 föreläsningssal,
6 laboratorierum, 5 andra rum samt diverse källarlokaler,

tillhopa................................................................................................... c:a 585 m2

4. Rektor sbyggnaden med bibliotekslokaler, kollegierum,
rektorsexpedition samt bostad åt rektor och ytterligare en lärare,

tillhopa.................................................................................................... » 715 »

5. Flygelbyggnad med 5 bostadsrum........................................ » 80 »

6. Museibyggnaden med ritsal och lokaler för undervisningen
i redskapslära m. m., tillhopa ................................................ » 960 j>

7. För söksväxthus med nätgård ................................................ » 170 »

8. Försökslada............................................................................... » 510 »

9. Restaurationsbyggnad med 2 matsalar och kök samt 13

bostadsrum, tillhopa......................................... » 485 »

10. Bostadshus för professorer, 5 st., vanligen å 7 rum och kök.

11. Tjänarebostäder, 3 st. å 2 rum och kök, 7 st. å 1 rum och kök.

Dessa byggnader föreslå utredningsmännen skola få följande användning.

Till den s. k. elevbyggnaden syntes lämpligen böra förläggas institutionerna
för lantbruksekonomi, jordbrukslära och botanik.

Det nuvarande kemiska laboratoriet borde tillbyggas och till den sålunda
utvidgade byggnaden förläggas institutionerna för lantbrukskemi,
marklära och bakteriologi. Vidare borde förläggas dit för flertalet insti
tutionsbyggnader gemensam värmecentral. Varmbadsanläggning samt
erforderliga verkstadsutrymmen borde ävenledes inrymmas i nämnda
byggnad.

I byggnaden för den nuvarande agronomiskt-botaniska institutionen
borde inrymmas institutionerna för matematik, fysik och meteorologi,
kulturteknik, redskapslära och husbyggnadslära.

I rektorsbyggnaden borde högskolans rektor alltjämt hava sin bostad,
och därjämte torde till denna byggnad böra förläggas kollegie- och styrelserum
samt rektors- och kamrerarexpeditioner, vilka enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas
förslag skulle hava inrymts i den planerade
institutionsbyggnaden för husdjurslära m. m.

De två mindre byggnader, som bilda flyglar till rektorsbyggnaden,
borde användas till bostäder åt ett antal assistenter, amanuenser och elever.
I de båda flygelbyggnaderna torde tillsammans 14 bostadsrum kunna
inredas.

Museibyggnaden borde användas till maskinhall för undervisningen i
redskapslära.

övriga byggnader och anläggningar borde användas för sitt ursprungliga
ändamål.

355

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Utredningsmännen framlägga därefter följande förslag till vid alternativ
C erforderliga om- och nybyggnader.

Lantbrukshögskolan.

1. Institutionsbyggnad för lantbruksekonomi, jordbrukslära och botanik.

(Nuv. elevbyggnaden.)

Lokaler för undervisningen.

tiolvyta m*

1 större föreläsningssal ........................................................................ 90

1 prepareringsrum (med plats för samlingar i lantbruksekonomi) 50

1 mindre föreläsningssal............................................. 70

1 prepareringsrum ................................................................................ 30

1 laboratöriesal för växtkännedom och mikroskopering................ 100

1 » » växtfysiologi ........................................................ 100

2 å 3 ram för enklare kemiska analysarbeten................................ 90

1 vågrum ................................................................................................ 15

1 diskrum ................................................................................................ 20

1 förrådsrum.............................................................................. 25

3 rum för grövre arbeten .................................................................... 90

1 skrivrum för professor i växtfysiologi........................................... 20

1 laboratorierum för professor i växtfysiologi ............................... 40

1 rum för professor i ärftlighetslära . ........................................... 30

1» » » i allmän jordbrukslära................................... 30

1 » » » i växtodlingslära............................................... 30

1 » » » i lantbruksekonomi........................................... 30

1 » » speciallärare ........................................................................ 25

2 » » assistenter .......................................................................... 40

7 > » specialelever ...................................................................... 180

1 » » samlingar i botanik.......................................................... 100

1 å 2 rum för samlingar i jordbrukslära ........................................ 100

1 rum för samlingar i växtskydd....................................................... 40

1 » » » i trädgårdsskötsel och skogshushållning .... 60

1 » » seminarieövningar................................................................ 50

1 » » handbibliotek ....................................................................... 50

1 fotograferingsrum med mörkrum................................................... 35 1,540

Särskilda lokaler för försöksverksamheten.

a) i växtfysiologi:

1 rum för termostater............................................................................ 60

1 » » kemiska analyser ................................................................ 40

1 » » spektralanalys ................................................................... 50

1 vågrum ................................................................................................ 15

1 förråds- och diskrum ........................................................................ 25 490

b) i ärftlighetslära:

Laboratorium för ärftlighetslära ................................................................ 100

Summa 1,830.

356

Kungl. Majda proposition Nr 143

2. Institutionsbyggnad för lantbrukskemi, marklära och bakteriolog!.

(Nuv. kemiska laboratoriet.)

Lokaler för undervisningen.

liolvyta sns

1 föreläsningssal ................................................................................... 70

1 prepareringsrum.................................................................................. 30

1 laboratoriesal för kemi........................................................................ 100

1 » » marklära............................................................... 100

2 rum för övningar i bakteriolog! .................................................... 80

1 vågrum ................................................................................................ 30

2 rum för grövre arbeten ........................................................ 60

1 syreavrykningsrum ............................................................................ 20

1 rum för kvävebestämningar ............................................................ 15

1 diskrum (även förrådsrum) ............................................................ 30 <

1 skrivrum för professor i kemi ........................................................ 20

1 laboratorierum för professor i kemi 40

1 skrivrum för professor i marklära .............................................. 20

1 laboratorierum för professor i marklära 40

1 skrivrum för professor i bakteriologi ............................................ 20

1 laboratorierum för professor i bakteriologi ................................ 30

3 å 4 rum för elever (specialarbeten) ................................................ 100

2 rum för samlingar i marklära (med geologi)................................ 150

1 » » handbibliotek (samtidigt skrivrum)............................... 40

2 » » fotografering .................. 40 1,035

Lokaler för försöksverksamheten 1 lantbrukskemi.

1 skrivrum för laboratorn.................................................................... 15

1 laboratorierum för organisk kemi.................................................... 40

1 rum för organiska elementaranalyser............................................ 10

1 laboratorium för fysikalisk kemi .................................................... 40

1 rum för konstant temperatur........................................................... 20

1 » » centrifuger och kylskåp ................................................... 10

1 å 2 laboratorierum för specialarbeten.......................................... 40

1 laboratorierum för driftsanalyser.................................................. 60

1 Kjeldahlrum ........................................................................................ 15

1 syreavrykningsrum ........................................................................... 10

1 diskrum ................................ 15

1 våg- och skrivrum ....................... 30

1 förrådsrum för kemikalier................................................................ 20

1 » » syror ........................................................................ 15

1 » » instrument och glas ............................................... 30

2 rum för grövre arbeten ................................................................... 40 410

Lokaler för försöksverksamheten i markera.

2 å 3 laboratorierum ............................................................................ 85

1 vågrum ............................................................................................... 15

1 förrådsrum............................................................................................ 20

1 rum för grövre arbeten ................................................................ 20

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.		357
Lokaler för försöksverksamheten i bakteriolog!.
1 bakteriologiskt laboratorium .....................................................	........ 30
1 kemiskt » ..................................................	........ 30
1 rum för titreringar och fysikaliska arbeten	15
1 » » diskning, sterilisering och substratberedning........	........ 20
1 våg- och räknerum ....................................................................	20
1 rum för beredning av baljväxtkulturer	........ 60
2 förrådsrum....................................................................................	50	225
Verkstadslokaler och maskinrum..............................................		200
Värmecentral....................................................................................		100
Varm badsan läggn ing		100
	Summa	2,210.

3. Institution för matematik, fysik, kulturteknik, redskapslära och

husbyggnadslära.

(Xliv. agronomiskt botaniska institutionen.)

1 föreläsningssal .....................................................................

1 prepareringsrum .................................................................

1 rum för professor.................................................................

1 » » assistent.................................................................

1 » » speciallärare ........................................................

2 » » specialarbeten .....................................................

1 » » handbibliotek .....................................................

1 ritsal .....................................................................................

2 rum för samlingar

2 arbetsrum ............................................................................

Uolvyta ma

...... 25

...... 30

...... 15

...... 30

...... 100

190

Summa c:a 595.

4. Inetitutionebyggnad för husdjurslära m. m.

(Nybyggnad.)

Lokaler för husdjursinstltutlonen.

Golvyta m3

1 föreläsningssal .................................................................................... 70

1 prepareringsrum .......................................................................... 30

1 laboratoriesal för anatomi 100

1 » » fysiologi................................................................ 80

1 » » fysiologisk kemi ..........................................••■•••• 60

1 rum för samlingar i sjukvårdslära 40

1 » » » » mjölkhushållning ...................................... 60

1 skrivrum för professor i fysiologi m. m. 20

1 laboratorierum för professor i fysiologi m. m. 40

1 rum för professor i avels- och raslära 30

1 » » » » utfodring och skötsel 30

1 » » assistent................................................................................ 20

4 » » elever (specialarbeten)....................................................... 100

1 » » preparat intill anatomisalen 80

2 ytterligare rum för samlingar........................................................ 170

1 förrådsrum.......................................................................................... 30

358

Kungl. Majtts proposition Nr 143.

1 laboratorierum för avelslära ....................................................... 40

1 rum för seminarieövningar ............................................................ 50

1 » » handbibliotek .................................................................... 40

1 fotograferingsrum med mörkrum.................................................... 30 1120

Diverse lokaler.

Föreläsnings- och samlingssal ............................................................ 150

Lärarrum intill samlingssalen............................................................ 30

Kårlokaler för eleverna........................................................................ 150

Vaktmästarbostad................................................................................ .. go

Summa 1,510.

5. Maskinhall m. m.

Den nuvarande s. k. museibyggnaden flyttas till annan plats för att tagas
i anspråk för undervisningen i redskapslära.

6. Byggnad för undervisning i exteriörlära.

(Nybyggnad.)

Denna byggnad skulle överensstämma med de sakkunnigas förslag, se
ovan sid. 349.

7. Biblioteksbyggnad.

(Nybyggnad.)

De sakkunniga hade föreslagit, att i den nuvarande rektorsbyggnaden
skulle inredas bibliotekslokaler med en golvyta av cirka 500 kvadratmeter.
Utredningsmännen anse, att efter förflyttningen av centralanstalten
till Ultuna måste större utrymmen avses för detta ändamål. De föreslå
uppförandet av en ny biblioteksbyggnad med följande utrymmen:

Bokmagasin ..........................................................

Utrymmen för arkivalier m. m. .....................

Kartrum.....................................................

Läsesal .................................................................

Tidskriftsrum ......................................................

Utrymme för expedition, katalog m. m.......

Burn för bibliotekarie .......................................

2 arbetsrum för forskare ..................................

1 uppackningsrum .............................................

Kol- och pannrum .............................................

Verkstadsutrymme ..............................................

Förrådsrum ........................................................

8. Rektorsbyggnad.
(Ombyggnad.)

Rektorsbostad .......................

Kollegierum ..........................

Bektorsexpedition, 2 rum ...
Kamrerarexpedition, 2 rum

Golvyta m2

.............. 400

.............. 150

.............. 25

............. 150

.............. 25

.............. 50

.............. 25

............. 30

.............. 25

.............. 50

.............. 25

.............. 40

Summa 995.

Golvyta m*

..... 200

..... 70

..... 60

Summa 390.

359

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

9. Flygelbyggnader.

De båda flygelbyggnaderna skulle ombyggas för åstadkommande av
14 bostadsrum för elever o. s. v. Den beräknade golvytan: 200 kvadratmeter.

10. Vaktmästarbyggnader.

Den nuvarande personalbyggnaden ombygges för att bereda rum för
4 vaktmästarbostäder. Därjämte uppföres en ny vaktmästarbyggnad
likaledes med plats för 4 bostadslägenheter för vaktmästare.

11. Restaurationsbyggnaden.

I denna byggnad skulle endast utföras nödiga reparationsarbeten.

12. Växthus och försöksloge m. m.

Växthus m. m. för

» » » »

Försöksloge »

(Nybyggnad.)

försöksverksamheten i kemi.

» » växtfysiologi.

» » ärftlighetslära.

Beträffande behovet av förbättrade förhållanden med avseende på tillförseln
av vatten och gas till Ultuna i samband med högskolans förläggning
därstädes hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Det vid Ultuna sedan år 1862 förefintliga gasverket bleve otillräckligt
efter inrättande av en lantbrukshögskola därstädes. För tillgodoseende
av högskolans behov av gas syntes det vara tänkbart antingen att uppföra
ett nytt, tillräckligt stort gasverk vid Ultuna eller att söka anslutning
till Uppsala stads gasverk. Verkställd preliminär utredning hade
givit vid handen, att de sannolika anläggningskostnaderna kunde beräknas
bliva ungefär lika stora vid de båda alternativen. Valet mellan de
båda alternativen torde få göras beroende av resultatet av ytterligare I

utredning i ämnet. ..... ,,

Vidare borde åtgärder vidtagas för möjliggörande av att vattenklosettsystem
kunde anordnas vid Ultuna. I sådant avseende torde det miva
erforderligt att utbyta vissa avloppsledningar därstädes mot andra av
grövre dimensioner.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att styrelsen för Ultuna
lantbruksinstitut i en den 27 juni 1929 dagtecknad skrivelse gjort framställning
örn ett anslag av 15,000 kronor för omläggning av det elektriska
ledningsnätet vid Ultuna. Till stöd för sin framställning har styrelsen
anfört i huvudsak följande.

Det vid Ultuna lantbruksinstitut befintliga nätet av elektriska ledningar
anlagt under åren 1915—1916 och i vissa avseenden från början
mindre tillfredsställande utfört, befunne sig numera i ett så bristfälligt
skick, att en genomgripande omläggning och reparation vore en ofrånkomlig
nödvändighet. Bland annat vore samtliga ledningsstolpar så murkna,
att det ej längre läte sig göra att gå upp i dem, och fara förelåge för att

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

Framställning
från
styrelsen för
Ultuna lantbruksinstitut.

360

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ett flertal av dem, när som helst skulle störta. Därtill komme ytterligare,
att de nuvarande långa svagströmsledningarna vore synnerligen oekonomiska
på grund av den betydliga strömförlust, som de medförde och
sorn i sin ordning gjorde, att belysningen i de lokaler, som läge ut mot
ledningens ändpunkt, bleve särdeles svag.

På grund av att sålunda en omläggning av ledningsnätet bleve nödvändig,
bade av driftsingenjören vid Älvkarleby kraftverk, H. Åkerblom, förslag
till en sådan omläggning uppgjorts. I detta föresloges installation
av tre mindre transformatorer, till vilka ledningar med 3,000 volts spänning
skulle föras i kabel, och vidare skulle nuvarande nolledningar av
järn utbytas mot kopparledningar.

En sådan omläggning av det elektriska nätet skulle också komma till
gagn vid förläggning av den blivande lantbrukshögskolan till Eltuna, liksom
även från en av de tilltänkta transformatorerna med fördel en'' ledning
skulle kunna utläggas till svenska betes- och vallföreningens då
under uppförande stadda institutionsbyggnad, vilken annars skulle behöva
ledning direkt från huvudtransformatorn.

Visserligen skulle enbart utbyte av stolpar och järnledningar för ögonblicket
ställa sig billigare men bleve dock i längden mindre ekonomiskt
då i sådant fall nytt utbyte av stolpar efter några år vore att emotse’
och då strömförlusten fortfarande bleve lika stor.

Centralanstalten.

Utredningsmännen
för
försöksverksamheten

m. m.

Lokaler för husdjursardelningen.

1 rum för föreståndare ....................................................

1 » » försöksledare...................................................

3 arbetsrum för husdjursförsök ..................................

1 rum för maskinskrivning m. m.................................

2 förrådsrum.......................................................

Gemensamma lokaler.

1 botaniskt laboratorium .......................................

1 kemiskt »• .......................................

1 prepareringsrum ..................................................

1 rum för el emen ta ra na 1 yser...................................

1 vågrum ...................................................................

1 titreringsrum...........................................................

1 syreavrykningsrum ...............................................

I fråga örn behovet av lokalutrymmen m. m. åt centralanstalten hava
utredningsmännen avgivit följande förslag:

Lokaler för jordbrnksardelningen.

Golvyta m:

1 ruin för föreståndare ..................................................................... 30

1 » » försöksledare........................................................................ 25

3 arbetsrum för jordbruksförsök....................................................... 80

1 rum för maskinskrivning m. m................................................... 20

1 » » upplagring av jordprov.................................................. 30

1 » » » » växtprov ................................................ 40 09

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 361

Golvyta m’

1 Kjeldahlrum....................................................................................... 20

2 rum för grövre arbeten.................................................................... 50

1 diskrum............................................................................................... 25

1 förrådsrum ........................................................................................... 25 335

Handbibliotek ....................................................................................... 50

Fotograferingsrum med mörkrum .................................................... 45 95

Verkstadsutrymmen .................................................................................... 100

Pann- och kölrum ....................................................................................... 80

Vaktmästar bostad............................................................................................ 60

Summa 1,100.

Härutöver skulle erfordras bostadsbyggnad för en vaktmästare samt
försökslada, försöksstall och försöksanläggning med betongparceller.
Härom anföra utredningsmännen.

Med hänsyn särskilt till högskolans egen försöksverksamhet på husdjursområdet
syntes egendomens stallutrymmen endast i begränsad omfattning
kunna tagas i anspråk för försöksanstaltens motsvarande verksamhet.
För genomförande av olika specialförsök torde det för övrigt vara
nödvändigt, att lin sd ju isa vdelningen ägde tillgång till eget försöksstall.
Därvid kunde givetvis väl tänkas, att försöksdjuren i flertalet fall fortfarande
tillhörde egendomen, och att försöksanstalten sålunda endast undantagsvis
behövde inköpa försöksdjur. Med stallet horde kombineras
förvaringsrum för upplagring av bland annat stråfoder, enär vissa utfodringsförsök
torde förutsätta kontroll av dylikt foder redan å växtplatsen
och därefter under hela lagringstiden. Ifrågavarande stall, som
med olika förråds- och upplagringsrum torde böra upptaga en golvyta av
omkring 300 kvadratmeter, hade beräknats kunna uppföras för en kostnad
av 40,000 kronor.

För den kemiska avdelningens försöksverksamhet erfordrades ett försöksland
å cirka 0.5—l.o hektar åker och i anslutning till detta ett enkelt
förrådshus med omkring 100 kvadratmeters golvyta för förvaring av redskap,
krukor för kärlkulturer m. m. Vidare erfordrades en med trådnät
inhägnad försöksgård örn cirka 600 kvadratmeter för kärlkulturer, ett
växthus nied omkring 100 kvadratmeters golvyta samt ett rum i anslutning
till stora institutionshyggnaden för försöksverksamhet med levande
växter under vintern. Kostnaderna för nu nämnda anordningar vid kemiska
avdelningen hade beräknats till sammanlagt 25,000 kronor.

Vid experimentalfältet utfördes år 1920 en anläggning för verkställande
av grundvattenståndsförsök. Anläggningen, som omfattade 48 betongparceller,
drog en kostnad av omkring 19,500 kronor, av vilket belopp en
del hade utgått såsom bidrag från vattenfallsstyrelsen. År 1922 blev anläggningen
betydligt utvidgad, i det att från enskilt håll medel ställdes till
förfogande för åstadkommande av en lysimeteranläggning, omfattande
24 betongparceller, samt en bevattningsanläggning med 48 betongparceller.
Anläggningskostnaderna för sistnämnda två anläggningar uppgingo till
i runt tal 14,000 kronor. Hela anläggningen, som sålunda i allt omfattade
120 betongparceller, sköttes av jordbruksavdelningen.

En anläggning av ifrågavarande slag vore av stort värde för studium
av olika frågor rörande vattenhushållningen i jorden m. m., varför i hän

362

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

delse försöksanstalten förflyttades till Ultuna en motsvarande anläggning
borde komma till stånd därstädes.

Till redan nämnda anläggningar komme givetvis yttre ledningar samt
väganläggningar och planeringar.

Beträffande växtskyddsanstalten anse utredningsmännen, att någon
kostnad för byggnadsarbeten icke skulle uppkomma vid dess förläggning
till Experimentalfältet.

Kostnaderna för ovannämnda byggnadsarbeten och anläggningar hava
av utredningsmännen beräknats till följande belopp:

Byggnadskostnader för högskolan.

Institutionsbyggnad för kemi, marklära och bakteriolog!................ 471,000

» » lantbruksekonomi, jordbrukslära och botanik
............................................................ 115,500

» » kulturteknik m. m..........................«.............. 13,100

» » husdjurslära m. m......................................... 463,000

Maskinhall m. m. ................................................................................... 19,200

Byggnad för undervisning i exteriörlära 39,000

Biblioteksbyggnad ................................................................................. 150,000

Rektorsbyggnad ....................................................................................... 44,000

Flygelbyggnader (elevbostäder)............................................................... 32,000

Vaktmästarbyggnad, ombyggnad............................................................ 18,000

Vaktmästarbyggnad, nybyggnad .................................... 48,000

Restaurationsbyggnad ............................................................................... 2,000

Växthus m. m. för försöksverksamheten ............................................ 70,000

Yttre ledningar för vatten och avlopp 41,000

Ledningar för gas jämte pumpstation ................................................ 45,000

Väganläggningar och planeringar ........................................................ 11,900

Summa kronor 1,582,700.

Byggnadskostnader för centralanstalten

Institutionsbyggnad .................................................................................... 278,000

Bostadsbyggnad för vaktmästare.............................................................. 12,000

Försökslada ................................................................................................... 15,000

Försöksstall .................................................................................................... 40,000

Försöksanläggning med betongparceller ................................................ 25,000

Yttre ledningar, vägarbeten m. m. ...................................................... 25,000

Summa kronor 395,000.

Till dessa belopp skulle ytterligare komma den till 15,000 kronor beräknade
kostnaden för omläggning av det elektriska ledningsnätet. Sammanlagda
engångskostnaden för byggnadsarbeten och yttre anläggningar vid
högskolan och centralanstalten skulle följaktligen bliva 1,992,700 kronor.

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

363

Såväl de sakkunniga som utredningsmännen hava i allmänhet låtit Allmänna synarkitekten
Victor Holmgren i Uppsala utarbeta detaljerat förslag till Punkter Pä

fragan om

byggnaderna och de olika undervisningslokalernas placering däri. Ifrå- beräkningen
gavarande förslag illustreras till väsentlig del av skissritningar, som fo- aT lokalnt''

rymmen m. m.

gats till de olika betänkandena, vartill hänvisas. samt ev.

Beträffande de allmänna grunderna för byggnadsförslaget hava de sak- kastander
kunniga i övrigt yttrat följande.

Förslaget måste givetvis betecknas såsom preliminärt, och det kunde
vid arbetets utförande måhända befinnas ändamålsenligt att vidtaga
vissa ändringar i de föreslagna dispositionerna. Önskvärt vore naturligtvis,
örn vederbörande professorer kunde hinna utnämnas innan institutionsbyggnaderna
bleve iordningställda. Den bästa garantien för att en
institutionsbyggnad skulle bliva tillfredsställande anordnad torde nämligen
vara, att den planlades efter anvisningar och förslag av en kunnig prefekt,
som även gärna torde böra övervaka själva uppförandet av byggnaden.
Skulle nämnda anordning av särskilda anledningar icke kunna
genomföras, torde möjligen före det slutliga ställningstagandet till frågan
örn institutionsbyggnadernas lämpligaste anordnande annan på detta
område förefintlig in- eller utländsk speciell sakkunskap böra anlitas.

Emellertid torde vid dylik eventuell justering den totala omfattningen av
erforderliga utrymmen för undervisningen icke kunna väntas undergå
nämnvärd ändring, och nyssnämnda skissritningar torde därför med fördel
kunna läggas till grund för approximativa beräkningar över de med
lantbrukshögskolans inrättande förenade byggnadskostnaderna.

Jag övergår härefter till att redogöra för de sakkunnigas och utred- Inredning
ningsmännens förslag i fråga örn undervisningslokalernas inredning och m'' m''
utrustning. Härom hava de sakkunniga inledningsvis anfört.

Förutom egentliga byggnadskostnader förekomme även andra engångskostnader
av liknande karaktär, nämligen sådana, som stöde i samband
med åtgärder för byggnadernas iordningställande och utrustning för undervisnings-
och forskningsändamål. Även för bestridande av nu avsedda
kostnader torde sålunda få anvisas ett engångsanslag av viss storlek.
Ifrågavarande kostnader syntes lämpligen kunna uppdelas i två
kategorier. Den ena skulle då omfatta kostnader för specialinredning i
olika institutionslokaler samt vidare för möbler i vidsträckt bemärkelse,
gardiner, linoleummattor in. m. Den andra kategorien återigen skulle
omfatta kostnader för instrumentell utrustning av olika institutioner,
samlingar av olika slag samt bibliotek. I det följande hade nämnda båda
utgiftsposter benämnts respektive »inredning och inventarier» samt »undervisningsmateriel».

Med avseende på lantbrukshögskolan vore de sakkunniga icke i tillfälle
att framlägga detaljerade uppgifter över storleken av ovannämnda
båda kostnadsposter. Dock hade de sakkunniga funnit det önskvärt, att
ifrågavarande utgifter kunde åtminstone tillnärmelsevis fastställas. Då
de sakkunniga i det följande angåve vissa siffermässiga uppgifter rörande
de sannolika engångskostnaderna för inredning oell inventarier samt
för undervisningsmateriel, skedde det emellertid med den reservationen,
att kostnadssiffrorna endast vore att betrakta såsom ungefärliga.

364

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Beträffande grunderna för beräkningen av nu förevarande kostnader,
i vad gäller lantbrukshögskolan, anföra de sakkunniga.

Kostnaderna för specialinredning och inventarier vid en lantbrukshögskola
bestämdes till sin storlek närmast av tre faktorer. En sådan vore
det ändamål, för vilket varje särskild lokal vore avsedd. Det vore tydligt,
att olika undervisningslokaler ställde olika anspråk i fråga örn spe
cialinredning. Sålunda måste de speciella inredningsarbetena bliva av
betydligt större omfattning i ett laboratorium än till exempel i en föreläsningssal.
Även beträffande inventarier gjorde sig motsvarande olik
heter gällande.

En annan faktor, som utövade inflytande på ifrågavarande kostnadspost,
vore lokalernas storlek. Under eljest lika förhållanden borde givetvis
kostnaderna för inredningsarbeten m. m. vara i stort sett proportionella
mot den »effektiva» golvytan. Därvid vore att märka, att vid omändring
av äldre byggnad för annat ändamål kostnaderna för specialinredning
i vissa fall kunde bliva i det närmaste lika stora som vid nybyggnad.

Den tredje faktorn, som påverkade nu avsedda kostnader, vore enhetspriset
för olika slags materiel och för inventarier ävensom arbetspriserna
i orten. T samma mån som nämnda priser vore jämförelsevis låga kunde
naturligtvis kostnaderna för inredning och inventarier nedbringas.

Vid övervägande av förevarande spörsmål hade de sakkunniga funnit
lämpligt att vid beräkning av kostnaderna för inredning och inventarier
vid olika utredningsalternativ utgå från de beräknade byggnadskostnaderna
för samma alternativ under det antagandet, att samtliga byggnader
för undervisningen skulle nyuppföras. Dock hade därvid hänsyn
icke tagits till rektorsbostad eller bostäder för maskinist oell vaktmäst^
re, för vilka lokaler kostnader av här ifrågavarande slag icke syntes
behöva beräknas, liksom ej heller för redskapshall och demonstrationshall
för djur, vilka byggnader i varje fall icke krävde nämnvärda belopp
för berörda ändamål. För övriga lokaler hade ansetts kunna räknas med
en byggnadskostnad av 324 kronor per kvadratmeter effektiv golvyta.
Kostnaderna för inredning och inventarier hade ansetts kunna angivas
såsom ett fixt procenttal av de på nyssnämnda sätt erhållna beräknade
byggnadskostnaderna. Vid denna metod toges hänsyn till samtliga tre
ovan angivna faktorer, som inverkade på kostnadsbeloppets storlek.

På grundval av verkställda överslagsberäkningar ävensom med led
ning av tillgängliga uppgifter över motsvarande kostnader avseende
mera omfattande nybyggnader dels vid olika fackhögskolor i vårt land
och dels vid vissa utländska lantbrukshögskolor, hade de sakkunniga ansett
sig kunna uppskatta kostnaderna för inredning och inventarier till
i genomsnitt nio procent av de på oran angivet sätt beräknade byggnadskostnaderna.

De sakkunniga hade med denna metod beräknat förevarande kostnader
vid lantbrukshögskolan till 157,800 kronor. Härifrån borde dock dragas
värdet av inventarier å Ultuna, som skulle kunna utnyttjas för den nya
högskolan. De sakkunniga beräknade nämnda värde till 35,000 kronor,
varför den för högskolan erforderliga engångskostnaden för inredning
och inventarier komme att uppgå till 122,800 kronor.

Utredningsmännen hava funnit, att det av de sakkunniga föreslagna

365

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

beloppet för inredning oell inventarier vid iantbrukshögskolan borde vid
ett genomförande av de sakkunnigas alternativ C höjas med 70,000 kronor
till 192,800 kronor.

I fråga örn kostnaderna för inredning oell inventarier för centralanstalten
liava utredningsmännen beräknat desamma till 12 procent av
byggnadskostnaderna för institutjonsbyggnaden eller till 33,000 kronor.
Härvid har räknats med, att vissa inventarier tillhörande centralanstaltens
jordbruks- och husdjursavdelningar skulle överflyttas till den nya
anstalten samt att övriga inventarier därstädes avyttrades, varvid köpeskillingen
användes för anskaffande av andra, för anstaltens nya förhållanden
mera oumbärliga inventarier.

Beträffande växtskyddsanstaltens utrustning hava utredningsmännen
ansett, att särskilda kostnader härför icke skulle ifrågakomma.

Rörande frågan örn behovet av engångsanslag för anskaffande av undervisningsmateriel
åt högskolan yttra de sakkunniga.

Av de sakkunniga verkställda överslagsberäkningar hade givit vid handen,
att de totala kostnaderna för anskaffandet av en första uppsättning
av undervisningsmateriel vid en lantbrukshögskola kunde beräknas till
i runt tal 175,000 kronor, varav 50,000 kronor avsåge biblioteket. Förlädes
Iantbrukshögskolan till plats, varest åtskillig undervisningsmateriel
redan förut stöde till förfogande för den högre lantbruksundervisningen
eller varest för annat ändamål anskaffade hjälpmedel i nämnda avseende
kunde tagas i anspråk för berörda undervisning, borde givetvis nyssnämnda
kostnadssumma kunna i motsvarande grad minskas. Värdet folden
högskolemässiga lantbruksundervisningen av den vid Ultuna förefintliga
undervisningsmaterielen syntes kunna uppskattas till omkring

75,000 kronor. De verkliga engångskostnaderna för instrumentell utrustning,
samlingar av olika slag samt bibliotek vid den blivande lantbrukshögskolan
skulle alltså kunna beräknas uppgå till 100,000 kronor.

Sammanlagda beloppet av engångskostnader för högskola och centralanstalt
skulle enligt utredningsmännens förslag samt med tillägg av 15,000
kronor för omläggning av det elektriska ledningsnätet samt av 100,000
kronor till undervisningsmateriel enligt alternativ C utgöra:

Byggmulskosl nador .................................................................................. 1,992,700

Inredning och inventarier 225,800

Undervisningsmateriel .......................................................................... 100,000

Summa kronor 2,318,500.

Med avseende på lokaler och utrustning i övrigt för lantbrukshögskolan
och centralanstalten anför byggnadsstyrelsen följande i anledning av
utredningsmännens förslag.

I den föreliggande utredningen hade framlagts olika alternativ för ordnandet
av central anstaltens verksamhet. Vad beträffade de i de olika alternativen
avsedda lösningarna av anstaltens lokalfråga hade byggnadsstyrelsen
givetvis icke anledning att för närvarande ingå på någon närmare
kritik av de i detta avseende framlagda ritningsförslagen, utan finge bygg -

Yttranden.

366 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

nadsstyrelsen endast meddela, att styrelsen i princip icke kade något att
erinra beträffande förslagen i fråga. Dessa ritningsförslag avsåge emellertid
endast nybyggnader. För erforderliga ombyggnadsarbeten saknades
ritningar liksom närmare uppgifter angående befintliga byggnaders
nuvarande tillstånd och inredning.

Beträffande de föreslagna nybyggnadsarbetena bade detaljerade kostnadsberäkningar
framlagts, under det att kostnaderna för övriga byggnadsarbeten
endast vore approximativt uppskattade genom jämförelser
med andra liknande arbeten. De i detalj beräknade kostnaderna för nybyggnadsarbeten
torde, särskilt med hänsyn till kraven på dyrbara inredningar
av laboratorielokaler m. m., få anses vara väl knappt tilltagna,
men torde de beräknade kostnaderna för övriga arbeten i huvudsak
kunna godtagas. I varje fall torde de angivna kostnaderna kunna läggas
till grund för en jämförelse i ekonomiskt avseende mellan de olika alternativen.

över den särskilda framställningen örn anslag för omläggning av det
elektriska ledningsnätet hava lantbruksstyrelsen och byggnadsstyrelsen
avgivit yttrande. Båda ämbetsverken hava vitsordat behovet av en sådan
omläggning. Lantbruksstyrelsen bar emellertid ansett sig icke böra
tillstyrka anslag för ändamålet, förrän statsmakterna tagit ställning till
frågan örn ordnande av den högre lantbruksundervisningen. Byggnadsstyrelsen
å andra sidan bar icke funnit vägande skäl föreligga att direkt
sammankoppla dessa frågor, varför styrelsen, under anmälan att den
intet bade att erinra beträffande de för anläggningen beräknade kostnaderna,
tillstyrkte framställningen.

I det utdrag ur statsrådsprotokollet, som finnes fogat till Kungl. Maj:ts
proposition till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens
ordnande (nr 249) anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
bland annat följande.

Den föreliggande utredningen syntes giva vid banden, att de sakkunniga
vid uppgörande av byggnadsprogram för lantbruksbögskolan iakttagit
all den sparsamhet som varit möjlig utan att dock på någon viktig
punkt eftersätta högskolans behov av för olika ändamål någorlunda tillfredsställande
lokalutrymmen. Det vore givet, att byggnadsförslaget vid
det slutliga utarbetandet borde underkastas ytterligare prövning beträffande
olika detaljer. I den utsträckning det vore möjligt torde därvid
vederbörande institutionsföreståndare, därest de hunnit utses, böra medverka
vid den detaljerade planläggningen och utrustningen av de olika
lokalerna. Ifrågavarande överarbetning torde emellertid icke kunna
väntas medföra någon större ändring i de av de sakkunniga för byggnaders
uppförande och iordningställande beräknade kostnader. Ifrågavarande
kostnadsberäkning, som av byggnadsstyrelsen lämnats utan erinran,
föranledde intet särskilt uttalande från departementschefens sida.
Behovet av omläggning av det elektriska ledningsnätet vid Ultuna torde
hava till fullo styrkts, och ansåge sig departementschefen därför böra
föreslå, att medel beviljades för ändamålet. Mot de sakkunnigas beräkning
av kostnaderna för undervisningslokalernas inredning, inventarier
och undervisningsmateriel vid högskolan hade departementschefen ingen
erinran att göra.

367

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Enligt mitt förmenande innebär utredningsmännens förevarande förslag
till täckande av lantbrukshögskolans och centralanstaltens behov av
lokalutrymmen m. m., att detta behov skulle komma att bliva synnerligen
väl tillgodosett. Sannolikt kunna icke dessa utrymmen till en början
helt utnyttjas. Vid bedömande av förevarande fråga har jag därför övervägt,
huruvida icke en beskärning av det föreslagna byggnadsprogrammet
borde ske. I viss mån anser jag detta motiverat. Men därvid torde
man dock hava att framgå med varsamhet. Den verksamhet, som skall
företrädas av lantbrukshögskolan och centralanstalten, torde ingalunda
för vårt lands vidkommande ännu hava nått sin fulla utveckling. Åtskilligt
lärer ännu återstå, innan vi här i landet kommit i nivå med
motsvarande verksamhet i vissa andra länder. Tilltagas nu vid dessa anstalters
inrättande byggnaderna alltför knappt, är att befara, att man
ganska snart kan komma att ställas inför nödvändigheten att ånyo öka
tillgången på lokaler härför, vilket torde vara förenat med ökade kostnader,
sedan byggnaderna en gång färdigställts. Jag har därför ansett
mig böra i huvudsak förorda det mera väsentliga i utredningsmännens
byggnadsprogram.

Såsom ovan antytts torde dock vissa ändringar böra vidtagas i utredningsmännen
förevarande förslag. De sakkunniga hade på sin tid föreslagit,
att i rektorsbyggnaden skulle inrymmas dels bibliotekslokaler, dels
rektorsbostad samt dels rektorsexpedition och styrelserum. Utredningsmännen
hava i stället förordat, att nyssnämnda byggnad skulle användas
dels för rektorsbostad och dels för administrationslokaler, medan
för inrymmandet av biblioteket skulle uppföras en särskild biblioteksbyggnad.
Vid övervägande av sistnämnda förslag har jag funnit, att
vid dess genomförande hela källarvåningen till rektorsbyggnaden,
vilken väl torde lämpa sig som bokmagasin, komme att bliva outnyttjad.
Det synes mig därför lämpligt, att nyssnämnda byggnad användes
för biblioteket samt för nödiga administrationslokaler. Då emellertid
under mycket lång tid framåt endast en del av byggnaden kan
komma att användas för nämnda ändamål, torde tills vidare även rektorsbostaden
kunna förläggas hit. När sedermera bibliotekets tillväxt så
påfordrar, bör en särskild bostadsbyggnad uppföras åt rektor. Eventuellt
skulle därför en av de befintliga professorsvillorna kunna användas.
Jag förordar följaktligen, att i rektorsbyggnaden inrymmas: i våningen
1 trappa upp rektors bostad örn 7 rum, kök och jungfrukammare
samt rektorsexpedition, i bottenvåningen dels kamrerarexpedition och
kollegierum samt dels bibliotekslokaler, till vilka böra anslutas de nuvarande
arkivlokalerna i källarvåningen, samt i vindsvåningen 4 rum för
assistenter. Den av utredningsmännen föreslagna biblioteksbyggnaden
blir under sådana förhållanden obehövlig. De omändringsarbeten, som
enligt vad nu sagts skulle erfordras i rektorsbyggnaden, torde kunna utföras
för den av de sakkunniga föreslagna kostnaden av 29,000 kronor.

Departementschefen.

368 Kungl. May.ts proposition Nr 143.

Såväl de sakkunniga som utredningsmännen liava föreslagit, att den
nuvarande redskapshallen (museibyggnaden) skulle förflyttas till en annan
plats och den nya institutionen för husdjurslära uppföras å nuvarande
platsen för redskapshallen. Med hänsyn till att sistnämnda plats
ligger så lågt, att den vid högt vattenstånd i Fyrisån besväras därav,
finner jag mig icke kunna förorda, att hit förlägges en byggnad av den
storlek och beskaffenhet som den nya institutionen för husdjurslära
m. m. Denna bör förläggas ä annat ställe, t. ex. a platsen mellan spårvägen
och trädgården (den s. k. triangeln). Vid detta förhållande torde
redskapshallen icke böra förflyttas. Denna byggnad synes mig höra un
bergå en genomgripande reparation. Den flygel, vari nu bland annat
ritsalen är belägen, torde höra ombonas, så att hit kan förläggas undervisningen
i redskapslära (delvis) och husbyggnadslära. Ritsalen torde
följaktligen böra bibehållas här. För de reparationsarbeten, som jag nu
angivit, torde höra beräknas ett belopp av förslagsvis 10,000 kronor. Genom
nu angivna anordning skulle utrymmen bliva lediga i institutionen
för kulturteknik m. m. Hit borde även lokalerna för lantbruksekonomi
kunna förläggas. Det utrymme, som därigenom bliver ledigt i institutionen
för lantbruksbotanik m. m., bör utnyttjas på så sätt, att några
elevrum bibehållas därstädes. Förläggningen av den nya institutionen
för husdjurslära m. m. till den av mig förordade platsen medför vissa
komplikationer ifråga örn anslutningen till högskolans värmecent Lal.
Dessa svårigheter torde böra lösas på så sätt, att nämnda institutionsbyggnad
erhåller gemensam värmecentral med centralanstaltens institutionsbyggnad,
som bör förläggas till ungefär samma plats. Detta arran
gement torde icke föranleda ökade kostnader.

Enligt utredningsmännens förslag skulle vaktmästarpersonalen erhålla
bostäder i två särskilda byggnader, dels nuvarande personalbyggnaden
och dels en nybyggd vaktmästarbyggnad. Jag anser dock, att starka
skäl tala för, att institutionsvaktmästarna så vitt möjligt erhålla bostad
i den institutionsbyggnad, där de hava sin tjänstgöring. Med hänsyn
till att lokalutrymmena såsom ovan antytts äro rikligt tilltagna i institutionsbyggnaderna,
torde hinder icke föreligga, att en vaktmästarbostad
inrymmes i institutionen för lantbruksbotanik m. m. oell en i institutionen
för lantbrukskemi m. m. Dessutom torde i centralanstaltens institutionsbyggnad
inrymmas bostäder åt såväl institutionsvaktmästaren som
maskinisten. Då enligt vad jag ovan förordat vaktmästarpersonalen skall
uppgå till vid lantbrukshögskolan sju och vid centralanstalten två personer
och en vaktmästarebostad är avsedd att förläggas till institutionsbyggnaden
för husdjurslära m. m., skulle särskilda bostäder endast behöva
inrättas för fyra vaktmästare. På grund härav bliver den av de sak
kunniga föreslagna nya vaktmästarbostaden överflödig.

Enligt utredningsmännens förslag skulle vidare för reparation av båda
de s. k. flyglarna anslås 32.000 kronor. Detta belopp synes mig för högt,

369

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

enär det knappast kan anses lämpligt att nedlägga så stora kostnader i
dessa byggnader. De sakkunniga hava föreslagit, att för reparation av
en av dessa byggnader skulle anvisas 5,000 kronor. Jag förordar i anslutning
härtill, att 10,000 kronor anvisas för nämnda byggnaders iordningställande
till inalles 10 bostadsrum.

I övrigt har jag inga erinringar att framställa mot utredningsmännens
förslag i fråga örn byggnader och yttre anordningar. Jag anser mig
även böra biträda styrelsens för Ultuna lantbruksinstitut hemställan örn
ett anslag å 15,000 kronor för det elektriska ledningsnätets omläggning.

Vad angår utredningsmännens förslag beträffande inredning och inventarier
skulle visserligen med anledning därav att jag ovan förordat
en viss inknappning av lokalerna någon sänkning av beloppet tänkas
kunna ske. Med hänsyn därtill, att byggnadsstyrelsen ansett utredningsmännens
beräkningar väl låga i vad avser inredningen av laboratorielokalerna,
torde dock försiktigheten bjuda, att härvidlag utredningsmännens
förslag godtages. Jag förutsätter dock, att all den sparsamhet iakttages,
som låter sig göra med hänsyn till att anstaltens utrustning bör
väl fylla sitt ändamål.

De av mig förordade engångskostnaderna för högskolan och centralanstalten
uppgå till följande belopp:

Byggnadskostnader m. m.
Inredning och inventarier
U nder visningsmater iel

.......................... 1,736,500

........................... 225,800

............................ 100,000

Summa kronor 2,062,300.

Enligt vad jag ovan angivit hava utredningsmännen icke räknat med
några engångskostnader vid inrättandet av växtskyddsanstalten. Emellertid
håller jag före, att vid nämnda anstalts inrättande bör densamma
utrustas med ett s. k. kräftlaboratorium. Något dylikt finnes icke i landet.
Med hänsyn till att potatiskräftan numera förekommer här i landet,
har vid dess bekämpande behovet av ett dylikt laboratorium gjort
sig alltmera gällande. Några byggnader för detta ändamål lära icke behöva
vare sig nyuppföras eller omändras, utan torde endast viss utrustning
behöva anskaffas. Enligt vad jag inhämtat torde densamma icke vara
alltför kostsam. Jag är visserligen icke i tillfälle att nu framlägga förslag
i nämnda avseende utan har allenast velat påpeka förefintligheten
av behovet i fråga.

Slutligen vill även jag understryka, att här avhandlade förslag till
byggnadsarbeten äro allenast preliminära och att vid deras slutliga utformande
jämkningar kunna komma att visa sig erforderliga. Jag vill
ävenledes betona vikten, att såväl byggnadernas anordning som inredning
och utrustning utföras under medverkan av sakkunniga å vederbörande
områden.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 höft. (Nr 1U3.)

370

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Högre lantbni
höandervisningssak•

kunniga.

b. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet.

I sin utredning rörande engångskostnaderna för lokaler och utrustning
m. m. avseende de högre utbildningskurser, som enligt vad förut anförts
förutsättas skola förläggas till Alnarp, hava de sakkunniga i överensstämmelse
med den allmänna planläggningen av utredningen behandlat de
olika fackavdelningarna i stort sett oberoende av varandra. Senare hava
de sakkunniga emellertid framhållit, att, därest de olika avdelningarna
för högre fackutbildning förenades, behovet av lokaler och undervisningsmateriel
kunde väntas bliva i stort sett oförändrat, vilket förhållande
närmast betingades därav, att de olika undervisningsgrenarna i huvudsak
måste disponera över var sina lokaler, vilkas utrustning finge avpassas
efter varje lokals särskilda ändamål.

Behovet av lokaler och övriga resurser vid de olika undervisningsavdelningarna
samt de sannolika kostnaderna härför hava av de sakkunniga
angivits på följande sätt.

1. Lantbruksavdelningen.

Enligt de sakkunnigas uppfattning innebär den föreslagna omorganisationen
av agronomutbildningen vid Alnarp icke i och för sig krav på
ökade utrymmen för undervisningen. Emellertid anses redan vid nuvarande
förhållanden vissa förbättringsarbeten vara behövliga, och de sakkunniga
hava därför i samband med agronomutbildningens omläggning
räknat med en byggnadskostnad vid Alnarp av 103,000 kronor.

För Alnarps vidkommande erfordrades en byggnad för övningar i exteriörlära.
Emellertid torde den nuvarande hallen för demonstrationer
i sjukvårdslära efter vissa ändringar kunna användas för ifrågavarande
ändamål. Ändringskostnaderna hade beräknats till 9,000 kronor.

För undervisningen i redskapslära erfordrades vidare en redskapshall
med tillhörande maskinlaboratorium och verkstadsutrymme. Nämnda
byggnad, som åtminstone till större delen torde kunna vara av tämligen
lätt konstruktion, hade beräknats kunna uppföras för 72,000 kronor.

Den vaktmästarbostad, som vore förlagd till slottet, vore så belägen,
att den hindrade den inre kommunikationen mellan ritsalen och övriga
till slottet förlagda undervisningslokaler. Då därtill komme, att de utrymmen,
som nu vore tagna i anspråk för vaktmästarbostad, synnerligen
väl behövdes för inrättande av institutionslokaler för kulturteknik
och byggnadslära, syntes det vara nödvändigt att åt vaktmästaren uppföra
ny bostad. Kostnaden härför kunde uppskattas till 12,000 kronor.
För omändring av den nuvarande vaktmästarbostaden till undervisningsändamål
ävensom för ändring i dispositionen av vissa andra i samma
byggnad förefintliga lokaler kunde beräknas åtgå ett belopp av 10,000
kronor.

För instrumentell utrustning av redskapshallen hava de sakkunniga
räknat med ett särskilt engångsanslag av 10,000 kronor. I övrigt skulle
icke behöva räknas med kostnader av ifrågavarande natur.

Kungl. Martts proposition Nr 143.

2. Mejeriavdelningen.

371

Redan tidigare hava vid upprepade tillfällen framställts förslag om utvidgning
av lokalutrymmena vid mejeriinstitutet, avseende dels undervisningen
och dels personalen. Enligt det senaste, år 1925 utarbetade förslaget
i sådant syfte kunde kostnaderna för ändamålet beräknas komma
att uppgå till omkring 300,000 kronor. De sakkunniga hava i berörda
byggnadsfråga anfört följande.

Efter omorganisationen av den högre mejeriundervisningen bleve givetvis
behovet av utrymmen vid Alnarp för undervisning och forskning
på mejeriområdet större än förut, och såsom följd därav borde också
byggnadskostnaderna kunna väntas bliva högre än nyss angivits. För
åstadkommande av minskning i byggnadskostnaderna hade de sakkunniga
emellertid tänkt sig möjligheten av att utvidga mejeribyggnaden i
den omfattning, att i nämnda byggnad kunde inrymmas såväl erforderliga
lokaler för undervisningen som också nöjaktigt antal bostadsrum för
elever. De sakkunniga hade anmodat arkitekten O. Hägg i Malmö att
uppgöra skissritningar med ledning av det sålunda föreslagna byggnadsprogrammet.
Enligt dessa skulle genom utvidgningen av mejeribyggnaden
kunna åvägabringas erforderlig utökning av själva mejerilokalerna
ävensom av utrymmet för provning av mejerimaskiner, varjämte plats
skulle finnas för föreläsningssal, rum för samlingar, laboratorier och arbetsrum
för elever och lärare samt slutligen bostadsrum för 2 instruktionsmejerister,
22 elever i den lägre mejerikursen och 9 elever i den
högre mejerikursen. I ett särskilt bostadshus skulle bostadslägenheter
inrättas för maskinist vid mejeriet, förste mejerist, mejerska och två städerskor.

Kostnaderna för ovan angivna byggnadsarbeten hava av arkitekt Hägg
beräknats till följande belopp:

Till- och ombyggnad av mejeriet ............................................................210,000

Bostadshus för mejeripersonal................................................................... 34,000

Kronor 244,000.

Kostnaderna för inredningsarbeten och utrustning avseende mejeriundervisningen
hava av de sakkunniga beräknats till 71,000 kronor. Detta
belopp har motiverats sålunda:

Kostnaderna för specialinredning i mejeriets undervisningslokaler —
däri inbegripet erforderligt mindre gasverk —- ävensom för möblering
av undervisningslokaler och bostadsrum för elever hade approximativt
beräknats till 37,000 kronor. Vidare måste räknas med vissa engångskostnader
för anskaffning av olika slags undervisningsmateriel. Sålunda
behövdes i mejeriet viss apparatur, som icke vore direkt erforderlig för
den dagliga mejeridriften och därför icke borde belasta mejeriets utgiftsstat
men som vore nödvändig för en utvidgad undervisning och försöksverksamhet,
såsom långtidspastör, homogeniseringsapparat, reningscentrifug
m. m. Kostnaden för anskaffande av ifrågavarande apparater
hade beräknats till 12,000 kronor. För laboratoriernas utrustning funnes
visserligen en del instrument och förnödenheter redan tillgängliga, men
komplettering av utrustningen vore likväl nödvändig. Kostnaden härför
hade uppskattats till 15,000 kronor. För anskaffande av annan un -

372

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

dervisningsmateriel erfordrades ett belopp av 2,000 kronor, och för inköp
av facklitteratur på området borde anvisas ett belopp av 5,000 kronor.

De sammanlagda engångskostnaderna för inredning och inventarier
samt för undervisningsmateriel, allt avseende mejeriundervisningen, kunde
sålunda beräknas till 71,000 kronor.

3. Trädgårdsavdelningen.

Frågan örn bättre undervisningslokaler för trädgårdsskolan vid Alnarp
har ävenledes en längre tid varit aktuell. Senast år 1926 hava vederbörande
gjort framställning örn anslag för dylikt byggnadsarbete, vilket
beräknades draga en kostnad av 78,000 kronor, varav 3,800 kronor avsåge
inredning och inventarier.

Med anledning av den genom inrättandet av en högre trädgårdskurs
föranledda ökningen i lokalbehov hava de sakkunniga nu föreslagit upp
förande av en ny undervisningsbyggnad för trädgårdsavdelningen.

Örn redan under nuvarande förhållanden behovet av bättre lokaler för
trädgårdsundervisningen måste anses vara trängande, bleve det naturligtvis
än mer nödvändigt att vidtaga förbättringar i förevarande avseende,
örn jämväl högre trädgårdskurs skulle anordnas vid Alnarp. För
den lägre och den högre trädgårdskursen tillsammans torde böra räknas
med följande behov av direkta undervisningslokaler:

en större sal (13 X 7 meter), avsedd bland annat att användas vid de
tillfällen, då såväl den högre kursens som trädgårdsskolans elever skulle
samlas; salen torde kunna avdelas på sådant sätt, att endast dess främre
del (7X7 meter) begagnades, då den under vanliga förhållanden användes
som lärosal för endera av skolans årskurser;

en lärosal (7X7 meter), avsedd för den andra årskursen;

en ritsal (13 X 6 meter), att användas dels för den lägre trädgårdsskolan
och dels för högre kurs;

en lärosal för högre kursen (6 X 5 meter);

ett rum för undervisningsmateriel och samlingar (7X5 meter);

diverse källarutrymmen för trädgårdsalster samt ett mindre kylrurn,
som bland annat skulle kunna användas för förvaring av viss eljest snart
förgänglig undervisningsmateriel.

Tidigare hade föreslagits, att den byggnad, som för närvarande användes
till undervisningslokal för trädgårdsskolan, skulle påbyggas för att
därigenom kunna bättre fylla sin uppgift. Man kunde då tänka sig en
ytterligare utvidgning av nämnda byggnad, så att i denna kunde inrymmas
även de för den högre kursen särskilt erforderliga utrymmena. En
närmare utredning av berörda förhållande hade dock visat, att denna anordning
vore mindre ändamålsenlig. Man finge nämligen mycket svårt
att vidtaga ytterligare utvidgningar, örn sådana en gång skulle erfordras,
på grund av att de nu föreslagna utrymmena visade sig otillräckliga.
Örn i stället nybyggnad företoges, skulle denna olägenhet undvikas, varjämte
hela anordningen av undervisningslokaler kunde göras betydligt
mera ändamålsenlig och bättre utrymme för bibliotek och samlingar av
undervisningsmateriel erhölles.

Örn ny undervisningsbyggnad uppfördes, kunde den gamla byggnaden
— såsom redan föreslagits i ett sakkunnigbetänkande av år 1918 — om -

373

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ändras till kontorslokal, varjämte arbetsrum för föreståndare oell ordinarie
lärare kunde inrymmas i denna byggnad. Nuvarande, för sitt ändamål
högst olämpliga, kontorslokal kunde omändras till bostad åt en
av trädgårdens förmän oell ett par extra elever, vilka nu vore inhysta
i trånga, otrevliga oell fuktiga lägenheter.

De sakkunniga hade låtit uppgöra skissritningar till en ny undervisningsbyggnad
för trädgårdsutbildningen vid Alnarp. Av verkställda beräkningar
rörande de sannolika kostnaderna för uppförande av ifrågavarande
byggnad framginge, att byggnaden skulle kunna uppföras för en
kostnad, som endast obetydligt överstege den, som ombyggnaden av nuvarande
undervisningsbyggnad för tillgodöseende av enbart den lägre
trädgårdsskolans behov skulle medföra. Sistnämnda kostnad hade nämligen
såsom förut anförts beräknats till — frånräkna! inredning och inventarier
— 74,200 kronor, medan kostnaderna vid fullständig nybyggnad,
jämväl upptagande erforderliga ytterligare utrymmen för den högre
trädgårdsundervisningen, nu beräknats till 83,700 kronor. De sakkunniga
funne det sålunda under förevarande omständigheter motiverat, att
ny undervisningsbyggnad uppfördes för trädgårdsutbildningen vid Alnarp.

Den nya undervisningsbyggnaden skulle komma att innehålla en större
lärosal (samtidigt samlingssal; omkring 100 kvadratmeter), två mindre
lärosalar (vardera omkring 50 kvadratmeter) samt ett rum för undervisningsmateriel,
allt på nedre botten. Vindsvåningen skulle innehålla en
större ritsal, ett mindre rum för lärare, ett biblioteksrum och ett läsrum.
Det sistnämnda vore avsett att vid behov även kunna användas som undervisningslokal
för högre kursens elever. I källarvåningen funnes plats
för en toalett- och eventuellt badrumsavdelning, ett pannrum och en kolkällare.
Mittpartiet skulle upptagas av en mindre kylanläggning och
resten utgöra en fruktkällare, varav en del skulle vara utrustad med
kylanordning.

Den nuvarande undervisningsbyggnaden borde för att göras lämplig
till kontorslokal samt arbetsrum för föreståndare och ordinarie lärare
undergå vissa mindre ändringar. Bland annat borde centralvärmeledning
anordnas. Kostnaderna för ifrågavarande ändringsarbeten hade beräknats
till 8,000 kronor.

Den nuvarande kontorsbyggnadens omvandling till bostadslägenheter
skulle ej medföra större omändringsarbeten. Även här borde emellertid
en enkel centralvärmeledning anordnas. De sammanlagda kostnaderna
för omändringen bade uppskattats till 5,000 kronor.

Vidare har föreslagits uppförande av en mindre redskapsliall för trädgårdsundervisningen.

De redskap och maskiner, som användes för olika arbeten inom trädgårdarna,
vore för närvarande inhysta på olika håll i lokaler, som visserligen
kunde användas till förvaring under längre eller kortare tid av
dessa redskap, men dock vore så trånga, att de olika redskapen endast
med svårighet kunde flyttas ut, staplade på varandra som de ofta vore,
och i varje fall vore det omöjligt att för eleverna demonstrera dem på
platsen där de stöde. Örn högre undervisning skulle anordnas, måste
forderlig!, att växthusets mittparti nu ändrades till överensstämmelse
materiel, delvis rätt skrymmande sådana, och sedan detta skett bleve
olägenheterna av nuvarande förvaringslokaler ännu större. Det syntes

374

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

därför bliva oundgängligt, att en redskapshall, om också av mera blygsamma
dimensioner, uppfördes. En sådan av 9 meters bredd och 15
meters längd borde kunna nöjaktigt fylla behovet. Byggnadskostnaderna
för redskapshallen torde kunna begränsas till 8,000 kronor.

En utvidgning av det nuvarande växtliuskomplexet har ävenledes ansetts
motiverad.

Då den lägre trädgårdsskolan år 1913 utrustades med en växthusanläggning,
var denna så knappt tilltagen, att den ej inrymde andra avdelningar
än de mest nödvändiga för undervisningen vid skolan. Sedan
denna tid hade vissa kulturer under glas nått en helt annan betydelse än
förr, andra konstruktioner av växthus hade börjat tillämpas, och det
kunde sålunda icke sägas, att växthuskomplexet för närvarande vore av
den beskaffenhet, som måste anses erforderlig vid en läroanstalt, där
mera ingående undervisning i odlingar under glas ägde rum.

Det nuvarande växthuskomplexet torde sålunda böra utvidgas med följande
nya avdelningar:

ett nejlikehus (7 X 16 meter);

ett vinhus i två avdelningar (6 X 16 meter) (två nuvarande vinavdelningar
skulle användas för vissa andra kulturer, den tredje bibehållas);

ett hus för friplanterade rosor (6 X 16 meter); samt

ett hus för förökning av sådana växter, som senare utskolas på kalljord,
nämligen dels träd och buskar, dels perenna blomsterväxter (3.9 X 16
meter).

De föreslagna nya växthusen, för vilka lämplig plats funnes på något
avstånd från det nuvarande växthuskomplexet, skulle förses med egen
värmecentral. De tre förstnämnda växthusen skulle förenas genom arbetsrum.

Kostnaderna för uppförandet av ovan angivna växthusavdelningar hade
beräknats till sammanlagt 38,900 kronor.

Förslaget till nya odlingslokaler kunde visserligen synas omfattande,
men enligt vad från sakkunnigt håll inhämtats, torde mindre anläggningar
icke kunna förordas ur undervisningssynpunkt. Med den föreslagna
storleken av de olika växthusen ökades jämväl förutsättningarna för en
ekonomisk drift med avseende på ifrågavarande grenar av trädgårdsodlingen,
så att det icke syntes uteslutet, att det i växthusen sålunda nedlagda
kapitalet skulle bliva räntabelt.

I den ursprungliga planen till det växthuskomplex, som uppfördes vid
trädgårdarna år 1913, hade man upptagit, bland annat, en hall för något
mera högvuxna växter, men då riksdagen vid frågans behandling ansåg
nödvändigt att i viss mån nedbringa byggnadskostnaden, uppgjordes ett
ändringsförslag, varigenom till följd av lägre takkonstruktion m. m.
byggnadsanslaget kunde minskas med 3,000 kronor. Det hade emellertid
visat sig särdeles ofördelaktigt, att icke åtminstone en av växthusavdelningarna
haft en takhöjd, tillräckligt stor för att möjliggöra odlingen av
vissa mera högvuxna växter, behövliga för undervisningen vid trädgårdsskolan.
Behovet av en sådan växthusavdelning bleve givetvis ännu större,
örn en högre undervisning skulle anordnas, och det torde därför vara erforderligt,
att växthusets mittparti nu ändrades till överensstämmelse
med det ursprungliga förslaget. Kostnaden för nämnda ändringsarbete
hade ansetts kunna uppskattas till 3,000 kronor.

375

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Inrättandet av en högre trädgårdskurs skulle även skapa behov av
vissa bostadsutrymmen för elever och lärare m. fl.

Det skulle visserligen kunna tänkas, att eleverna i den högre trädgårdskursen
hänvisades till att skaffa sig bostäder i samhällena utanför
Alnarps område, men detta syntes dock vara olämpligt bland annat därför,
att ifrågavarande elever noga borde följa gången av de praktiska
arbetena inom olika trädgårdsavdelningar samt använda alla lämpliga
tillfällen för att lära känna det rikhaltiga sortiment av trädgårdsväxter,
som funnes odlat inom Alnarps park- och trädgårdar. Det vore lätt att
inse, i vilken hög grad sådana studier skulle befordras av att eleverna
vore bosatta på platsen. Därför vore dock ingalunda nödvändigt, att de
bodde inom själva trädgårdens område. De sakkunniga hade låtit undersöka,
huruvida de nu outnyttjade vindsutrymmena i restaurationsbyggnaden
skulle kunna tagas i anspråk för sagda ändamål. Därvid hade
visat sig, att restaurationens vind skulle kunna inredas 10 för bostadsändamål
lämpliga rum för en totalkostnad av 26,800 kronor. Enligt de
sakkunnigas förmenande torde bostadsfrågan för ifrågvarande elever bäst
och billigast lösas genom nu nämnda anordning. Givetvis borde eleverna
i regel erlägga viss avgift för förmånen av dylik bostad.

Vid trädgårdsundervisningen erfordrades ytterligare en ämneslärare.
För denne behövde uppföras nytt bostadshus, förslagsvis omfattande 4
rum och kök och uppfört efter ungefär samma ritning som bostadshusen
åt trädgårdsskolans nuvarande ämneslärare. Kostnaden för uppförande
av ett sådant bostadshus kunde beräknas till 17,500 kronor.

Trädgårdsskolans vaktmästare, tillika eldare, borde erhålla en av bostadslägenheterna
i det hus, som måste uppföras för vaktmästare för lantbruksundervisningen.
På vinden i samma hus borde inredas två dubbletter,
avsedda för tvenne av trädgårdens förmän. Trädgårdsundervisningens
andel i kostnaderna för uppförandet av nämnda bostadshus kunde
beräknas till 22,000 kronor.

De sammanlagda byggnadskostnaderna i samband med anordnandet av
högre trädgårdsundervisning böra sålunda enligt de sakkunnigas förslag
beräknas på följande sätt:

Undervisningsbyggnad ................................................................................ 83,700

Ändring och reparation av nuvarande undervisningsbyggnad ........ 8,000

» » » » » kontorsbyggnad ................... 5,000

Redskapshall.................................................................................................... 8,000

Växthus ....................................................................................................... 38,900

Ändring av befintligt växthus ................................................................ 3,000

Inredande av elevrum i restaurationsbyggnaden 26,800

Bostad för en ordinarie lärare ................................................................ 17,500

» » » vaktmästare och två förmän • 22,000

Kronor 212,900.

Övriga engångskostnader för trädgårdsundervisningen hava av de sakkunniga
på följande sätt beräknats till sammanlagt 28,400 kronor.

Kostnaderna för inredning av undervisningsbyggnaden ävensom för
anskaffande av erforderliga inventarier till denna hade approximativt

376 Kungl. Martts proposition Nr 143.

beräknats till 12,400 kronor. För möblering av de förutsatta elevrummen
i restaurationsbyggnaden hade ansetts böra räknas med en kostnad
av 3,000 kronor.

Trädgårdsskolans nuvarande utrustning av undervisningsmateriel vore
mycket anspråkslös, och för den planerade högre kursens räkning måste
därför anskaffas en ganska omfattande uppsättning av sådan materiel.
Sålunda erfordrades mikroskop m. fl. instrument, preparat av olika slag
(särskilt sådana av skadeinsekter och andra skadedjur samt parasitsvampar),
redskap, modeller, väggplanscher m. m. För anskaffande härav
måste beräknas ett belopp av minst 8,000 kronor.

Trädgårdsskolan vid Alnarp hade redan ett bibliotek med såväl serier
av tidskrifter som arbeten i växtsystematik, pomologi och allmän trädgårdsodling,
men dels vore många arbeten oinbundna, dels saknades ännu
mycken litteratur av sådant slag, som erfordrades för högre undervisning
i trädgårdsanläggning, och knappast någon avdelning av trädgårdslitteraturen
motsvarade den högre undervisningens krav. Vid behov av
sådan litteratur hade varken lärare eller elever nämnvärd hjälp av universitetsbiblioteket
i Lund, då detta vore ytterst sparsamt utrustat vad
beträffade arbeten, som berörde trädgårdsfacket. Ett icke alltför ringa
engångsanslag torde sålunda bliva erforderligt för inköp av erforderlig
litteratur på trädgårdsområdet. Ifrågavarande anslag torde icke böra
understiga 5,000 kronor.

4. För de olika undervisad gsavdelningarna gemensamma anordningar.

Förutom nu angivna byggnadsarbeten torde vid Alnarp erfordras ytterligare
vissa anordningar, som skulle komma att utnyttjas av de olika
avdelningarna gemensamt. De sakkunniga hava sålunda föreslagit, att
vid Alnarp anordnas dels ett centralt vattenledningssystem, dels ett förbättrat
avloppssystem. Härom anföres följande.

Stort behov förefunnes vid Alnarp att få till stånd ett centralt vattenledningssystem,
vilket borde vara så ordnat, att det kunde göra
tjänst jämväl vid bekämpande av eventuellt uppkommande eldsvåda
därstädes. Uppgjord kostnadsberäkning, avseende berörda ledningssystem,
(alternativ 2) slutade på ett belopp av 125,000 kronor. Enligt vad
de sakkunniga inhämtat, ansåge Alnarpsstyrelsen, att av sistnämnda belopp
endast 62,000 kronor borde komma på institutet, medan återstoden
av kostnaderna eller 63,000 kronor skäligen borde bestridas av Alnarps
egendom i form av arbetsprestationer och kontant bidrag. De sakkunniga
delade denna uppfattning och ansåge sålunda, att i samband med
åtgärder för ordnande av vattenledningsfrågan vid Alnarp borde äskas
särskilt anslag.

En förbättring av avloppssystemet vid Alnarp i syfte att möjliggöra
användning av vattenklosetter syntes även vara i hög grad av behovet
påkallad. Kostnaderna härför hade beräknats till 40,000 kronor, av vilket
belopp emellertid omkring hälften eller 20,000 kronor avsåge lantbruksskolan
och Alnarps egendom. På institutets del kunde sålunda beräknas
komma en kostnad av 20,000 kronor.

För ifrågavarande båda anläggningar redogöres närmare i särskilda
bilagor till det tryckta betänkandet.

Jag får i sammanhang härmed anmäla, att styrelsen för Alnarps lant -

377

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

bruks- och mejeriinstitut — som redan tidigare gjort framställning i ämnet
— i skrivelse den 22 augusti 1929 ånyo framhållit det trängande behovet
av att den föreslagna vattenledningsanläggningen omedelbart
komma till utförande.

Vidare får jag anmäla, att samma styrelse i skrivelse den 28 juli 1928
gjort framställning örn ett anslag av 18,300 kronor för anordnande av en
badinrättning vid institutet. Till stöd för ifrågavarande framställning
har institutsstyrelsen anfört i huvudsak följande:

För närvarande funnes — inrymda i den trånga mejeribyggnaden —
endast två små badrum med plats för ett badkar i vartdera rummet.
Dessa två badkar skulle räcka till för bortåt cirka 250 personer, nämligen
för alla familjer av högre och lägre tjänsteställning vid institutet samt
för detsamma^ samtliga elever.

I föreliggande avseende fyllde sålunda institutet ej ens de mest elementära
hygieniska krav — fastmera torde det åt sina elever giva ett varaktigt
minne av utpräglad hygienisk efterblivenhet. För att avhjälpa
dessa missförhållanden hade styrelse anmodat arkitekten O. Hägg, Malmö,
att utarbeta förslag jämte kostnadsberäkning för en badinrättning, avsedd
att inredas i norra delen av de rymliga källarna i restaurationsbyggnaden.
Ett inrymmande av en badinrättning i nämnda byggnad verkade
ej störande på de dispositioner, som vid en eventuell omorganisation av
institutets verksamhet vore avsedda att komma till utförande för restaurationsbyggnadens
vidkommande — anordnandet av elevrum å byggnadens
vindslokaler.

Enligt det uppgjorda förslaget till badinrättning skulle kostnaden för
byggnads-, målnings- och elektriska arbeten uppgå til cirka 7,000 kronor,
för värmetekniska och sanitära anläggningar till cirka 9,800 kronor, eller
tillsammans till cirka 16,800 kronor. Utöver detta belopp torde erfordras
1,500 kronor till uppgörandet av program och ritningar samt för övervakandet
av de olika arbetenas och anläggningarnas utförande.

De sammanlagda engångskostnaderna för Alnarps lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitut, inberäknat den andel, som ansetts böra komma på
Alnarps egendom, skulle alltså enligt de sakkunnigas förslag, med tilllägg
av ovan angivet kostnadsbelopp för badinrättning, böra beräknas i
överensstämmelse med följande sammanställning.

Sammandrag av engångskostnader för Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut.

1. Byggnadskostnader.

1) Lantbruksavdelningen ........................................................... 103,000

2) Mejeriavdelningen ................................................................... 244,000

3) Trädgårdsavdelningen 212,900

4) För avdelningarna gemensamt ........................................... 183,300 743,200

2. Övriga engångskostnader.

1) Lantbruksavdelningen ........................................................... 10,000

2) Mejeriavdelningen ................................................................... 71,000

3) Trädgårdsavdelningen 28,400 109,400

Kronor 852,600.

Yttranden.

378 Kungl. Martts proposition Nr 143.

De sakkunnigas förslag med avseende på lokaler och utrustning i övrigt
vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut och kostnaderna
härför har icke föranlett något uttalande i de över de sakkunnigas betänkande
avgivna yttrandena med undantag av att byggnadsstyrelsen
anmält, att den av do sakkunniga verkställda beräkningen av byggnadskostnaderna
icke givit anledning till någon styrelsens erinran.

över framställningen örn anslag till vattenledningsanläggning vid
Alnarp hava särskilda yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen, byggnadsstyrelsen
och statskontoret.

Lantbruksstyrelsen har funnit snara åtgärder till frågans ordnande
vara av behovet påkallade. I anledning av de sakkunnigas förslag att
endast hälften av kostnadsbeloppet skulle beräknas komma på institutet
under det att återstoden av kostnaden skäligen borde bestridas av
Alnarps egendom i form av arbetsprestationer eller i annan ordning,
ansåge styrelsen det böra tagas under övervägande, huruvida icke hälften
av det för vattenledningsfrågans lösande erforderliga beloppet skulle
kunna täckas från Alnarps egendoms avkastning. Då det emellertid på
förhand icke kunde beräknas, i vad mån Alnarps egendoms avkastning
lämnade tillgång till täckande av ett så stort belopp och svårigheter
skulle kunna uppstå vid förskotterande av eventuellt uppstående större
underskott, ville lantbruksstyrelsen för sin del föreslå, att hela det behövliga
beloppet anvisades av riksdagen. Reellt sett hade detta ingen betydelse,
då inkomsten av Alnarps egendom för varje år redovisades till
statsverket. De sakkunnigas uttalande gåve emellertid lantbruksstyrelsen
anledning framhålla önskvärdheten av att Alnarps egendom i största
möjliga utsträckning genom egna arbetsprestationer minskade den verkliga
kontanta utgiften för statsverket.

Byggnadsstyrelsen har anmält, att styrelsen för sin del icke hade något
att erinra mot det som alternativ 2 betecknade förslaget, i den mån detsamma
kunnat av styrelsen bedömas.

Statskontoret har ansett det vara tvivelaktigt, att Alnarps egendom
skulle kunna täcka hela den ifrågasatta delen, 63,000 kronor, av kostnaderna
för vattenledning genom arbetsprestationer eller kontant bidrag från
egendomens överskottsmedel. Då emellertid vattenledningen ju skulle bliva
till minst lika stor nytta för Alnarps egendom som för institutet syntes
det rimligt, att egendomen i så stor utsträckning som ske kunde bidroge
till företagets finansiering. Vid sådant förhållande hade statskontoret
ansett sig böra hemställa, att anslag äskades av riksdagen till så stort
belopp, att detsamma jämte vad som beräknades kunna av Alnarps egendom
utgöras i arbetsprestationer och i tillskott från egendomens vinstmedel
uppginge till 125,000 kronor.

över den särskilda framställningen örn anslag till anordnande av varmbadinrättning
vid Alnarp hava yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen
och byggnadsstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har vitsordat behovet av varmbadinrättning vid
Alnarp. Enär frågan örn den högre lantbruksundervisningens ordnande
ännu icke vore avgjord, kunde emellertid den erforderliga storleken av
badinrättningen icke tillförlitligen bedömas. Enligt styrelsens mening
vore det därför önskvärt, att ifrågavarande spörsmål upptoges till prov -

379

Kungl. May.ts proposition Nr 143.

ning torst i samband med beräkning av de ändrings- och ombyggnadsarbeten
vid Alnarp, som kunde föranledas av den högre lantbruksundervisningens
omorganisation.

Byggnadsstyrelsen har ansett utrymmena inom den föreslagna badinrättningen
väl knappt tilltagna, varjämte inrättningens förläggande till
källaren under en befintlig byggnad skulle medföra avsevärda ingrepp i
byggnaden för framdragande av erforderliga ventilationskanaler. Då
härtill komme, att någon möjlighet till större utvidgning av badinrättningen
här icke förefunnes, för den händelse ökat utrymme skulle bliva
erforderligt, funne sig byggnadsstyrelsen böra ifrågasätta lämpligheten
av den föreslagna anordningen. De för anläggningens utförande angivna
kostnaderna, 18,300 kronor, funne styrelsen vara väl knappt beräknade.

I det vid Kungl. Maj:ts proposition till 1930 års riksdag angående den Propositionen
högre lantbruksundervisningens ordnande (nr 249) fogade utdraget av nr
statsrådsprotokollet anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
i förevarande ämnen bland annat följande.

Med avseende på byggnadsarbeten för lantbruksavdelningen ansåge
departementschefen särskild byggnad för övningar i exteriörlära icke
vara nödvändig för agronomutbildningen. Den för iordningställande av
ifrågavarande byggnad beräknade kostnaden, 9,000 kronor, torde alltså
kunna inbesparas. Emellertid syntes det vara erforderligt, att utöver de
sakkunnigas förslag vissa anordningar vidtoges för åstadkommande av
mera tillfredsställande utrymmen för bibliotek och läsrum än de, som nu
funnes vid Alnarp. För detta ändamål torde nyssnämnda belopp behöva
tagas i anspråk, och ansåge sig departementschefen alltså icke kunna tillstyrka,
att någon minskning i det beräknade totala kostnadsbeloppet
gjordes. De föreslagna åtgärderna för åstadkommande av centrala vattenlednings-
och avloppssystem vid Alnarp syntes väl motiverade. Det
syntes lämpligt, att hela det härför beräknade kostnadsbeloppet, tillsammans
165,000 kronor, anvisades av riksdagen. Sedermera torde böra övervägas,
i vad mån Alnarps egendom genom arbetsprestationer kunde
åstadkomma minskning i den kontanta utgiften för statsverket. Behovet
av varmbadinrättning vid Alnarp ansåge även departementschefen
sig kunna vitsorda. Emellertid torde vid utarbetande av slutliga förslag
till olika byggnadsarbeten vid Alnarp i samband med den högre lantbruksundervisningens
omorganisation böra tagas under omprövning, huruvida
icke för badinrättningen kunde erhållas lämpligare plats än i den
föreslagna källarlokalen. Möjligen kunde behovet av utrymme för varmbad
bättre tillgodoses i samband med den planerade örn- och tillbyggna
den av mejeriet. Utan att nu taga bestämd ställning härtill ville departementschefen
emellertid föreslå, att det för badinrättningen angivna
kostnadsbeloppet, 18,300 kronor, upptoges bland de för byggnadsarbeten
m. m. vid Alnarp beräknade kostnaderna.

Jag får i detta sammanhang anmäla, att styrelsen för lantbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp den 26 september 1930 till Kungl. Majit inkommit
med förnyad framställning, att förslag måtte avlåtas till riksdagen
angående anvisandet av medel till utförandet av en vattenledningsanläggning
vid institutet, över denna framställning hava yttranden
avgivits av statskontoret och lantbruksstyrelsen.

Utredningsmännen
för
försöksverksamheten

m. m.

380 Kungl. Martts proposition Nr 143.

Ävenledes får jag anmäla, att styrelsen för samma institut den 4
oktober 1930 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Majit ville
av 1931 års riksdag äska ett anslag å 64,000 kronor till uppförande vid
Alnarp av en byggnad för gymnastik och samlingssal samt badavdelning.
I yttrande över nu nämnda framställning, har lantbruksstyrelsen funnit
sig icke kunna förorda, att proposition i ärendet avlåtes till 1931 års
riksdag.

Förenämnda utredningsmän för försöksverksamheten m. m. hava i
fråga örn engångskostnader för me jer iför soken under förutsättning av deras
förläggande till Alnarp avgivit följande förslag.

Med avseende på behovet av lokalutrymmen för försökverksamheten
hade utredningsmännen räknat med att försöksmejeriet skulle kunna
upprättas i omedelbar anslutning till det redan befintliga driftsmejeriet
vid Alnarp samt att detta kunde leverera kraft, ånga m. m. för försöksmejeriets
behov. För undervisningsanstaltens erforderliga fotograferings-
och mörkrum ävensom rum för handbibliotek hade förutsatts kunna
tagas i anspråk jämväl för försöksverksamheten.

Försöksmejeriets lokalbehov hade under nu nämnda förutsättningar
ansetts böra beräknas på följande sätt:

Lokalutrymmen för försöksmejeriet.

Kärningsrum ..............................................................................

Ystningsrum ..............................................................................

Ostlagringsrum ..........................................................................

Kallager .....................................................................................

Kemiskt laboratorium ..............................................................

Bakteriologiskt laboratorium .................................................

Vågrum .....................................................................................

Diskrum ......................................................................................

Förrådsrum..................................................................................

Burn för föreståndare ..........................................................

» » assistenter ..................................................................

Summa 400.

Golvyta m*

Utredningsmännen hade låtit arkitekten O. Hägg i Malmö utarbeta
skissritningar med ledning av det sålunda uppgjorda byggnadsprogrammet.
Ifrågavarande skissritningar hade fogats vid utredningen. Hägg,
som efter anmodan i ärendet samrått med professorn vid Alnarps mejeriinstitut
L. G. Thomé, hade tänkt sig försöksmejeriet såsom direkt
tillbyggnad till det enligt högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag
utvidgade driftsmejeriet. I tillbyggnaden skulle jämväl inrymmas
dels ytterligare ostlagringsrum för driftsmejeriet och dels ett ytterligare
antal bostadsrum för elever. Av ifrågavarande rum torde ett par böra
kunna tagas i anspråk för ogifta assistenter. Kostnaderna för ovan angivna
tillbyggnad hade av arkitekt Hägg beräknats till 117,800 kronor.

Särskilda bostadshus för befattningshavare vid försöksmejeriet torde
icke nödvändigt behöva uppföras. Därest föreståndaren ansåges böra bo
på platsen, syntes i stället en av de utav högre lantbruksundervisnings -

381

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sakkunniga föreslagna lektorerna vid lantbruksinstitutet böra få skaffa
sig bostad på annat båll.

Därest centralanstaltens underavdelning för mejerihantering förflyttades
till Alnarp, borde det givetvis vara möjligt att på den nya platsen
utnyttja det mesta av de inventarier och den apparatur, som redan anskaffats
för ifrågavarande försöksverksamhet. Åtskilligt måste emellertid
vid förflyttning ersättas av nytt, och därjämte föranledde försöksverksamhetens
friställande från andra avdelningar av centralanstalten
behov av i vissa avseenden ökad utrustning av apparatur och övrig laboratoriemateriel.
För dessa ändamål ävensom för erforderlig specialinredning
av de nya lokalerna torde erfordras ett belopp av 30,000 kronor.

Det å sid. 365 återgivna yttrandet av byggnadsstyrelsen har även avseende
å utredningsmännens nu återgivna förslag.

Med anledning av det förslag, som framlagts, i ovannämnda inom jordbruksdepartementet
utarbetade P. M. rörande utbildningen av driftsledare
m. m., har likaledes inom jordbruksdepartementet utarbetats en
P. M. angående det ändrade behov av lokalutrymmen m. m., som skulle
uppstå vid ett genomförande av ovannämnda förslag. Före utarbetandet
av sistnämnda P. M. har samråd skett med rektorn för lantbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp, professorn N. L. Forsberg, professorn vid
nämnda institut L. S. Thomé, föreståndaren för lantbruksskolan å Alnarp,
förvaltaren Hj. Nilsson, samt föreståndaren för trädgårdsskolan
å Alnarp, direktören C. G. Dahl. I förenämnda P. M. anföres följande:

»För det fall att den av högre lantbimksundervisningssakkunniga föreslagna
agronomkursen vid Alnarp komme att ersättas med en ettårig
fortbildningskurs vid lantbruksskolan därstädes, torde en viss inskränkning
kunna göras i det av nämnda sakkunniga föreslagna byggnadsprogrammet
för lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp. Då
fortbildningskursen endast skulle omfatta en årskurs, torde undervisningslokalerna
i slottet kunna användas jämväl för annan undervisning.
Det synes därför lämpligt, att även trädgårdsskolans undervisning förlägges
hit, varigenom den planerade särskilda undervisningsbyggnaden
för trädgårdsskolan skulle bliva överflödig. Komme sålunda denna senare
byggnad icke till utförande, bleve följden, att den kylanläggning för
trädgårdens behov, som enligt planen skulle förläggas till byggnadens källarvåning,
icke skulle komma till stånd. En dylik anläggning är emellertid
högst nödvändig, varför densamma i stället torde böra inrättas i
slottets källarvåning, där utrymmen i tillräcklig omfattning finnas därför.

För att undervisningslokalerna i slottet skola kunna räcka till för såväl
fortbildningskursens som trädgårdsskolans behov, torde dock den i
slottet befintliga vaktmästarbostaden, såsom do sakkunniga föreslagit,
böra förflyttas till annan plats, på det att tillräckligt utrymme för samlingar
skall kunna beredas i anslutning till föreläsningssalarna och för
att skapa förbindelse mellan de olika lokalerna. Do sakkunniga bade
föreslagit, att vaktmästarbostaden i stället skulle förläggas till särskild
byggnad. Detta synes emellertid mindre lämpligt. Starka skäl tala för,
att vaktmästaren bör hava sin bostad inom den byggnad, dit bans huvud -

Yttrande.

P. M.

rörande erforderliga
engångskostnader.

382

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

sakliga tjänstgöring blir förlagd. Vaktmästarbostaden bör följaktligen
inrymmas i slottet. Den torde lämpligen kunna placeras i östra flygeln,
en trappa upp, där lör närvarande elevrum finnas inrymda.

Då antalet elever vid den löreslagna fortbildningskursen skall uppgå
till högst 30, torde även eleverna i den högre trädgårdskursen kunna erhålla
bostad i slottet. Inredandet av elevrum å restaurationsbyggnadens
vind torde följaktligen kunna anstå.

Med den läggning fortbildningskursen är avsedd att få, lärer undervisningen
i husdjurens anatomi och fysiologi samt i husdjurens hälso- och
sjukvårdslära icke kunna få en sådan omfattning, att för undervisningen
i dessa ämnen skulle behöva tagas i anspråk dels veterinär byggnaden och
dels en hall för övningar i exteriörlära. Med fortbildningskursens praktiska
inriktning torde den senare hava en viss mission att tylla och bör
därför komma till stånd. Veterinärby g gnaden däremot torde kunna
disponeras för annat ändamål. Bottenvåningen i nämnda byggnad torde
lämpligen böra inredas till maskinhall för undervisningen- i redskapslära.
Möjligen skulle någon mindre utvidgning i så fall bliva nödvändig.
Men å andra sidan skulle den föreslagna nya maskinhallen bliva överflödig.
En förutsätning för veterinärbyggnadens apterande till maskinhall
är också, att det där befintliga sjukstallet flyttas till annan plats.
De för detta ändamål nödiga utrymmena torde dock kunna erhållas
inom Alnarps egendoms lokaler. Förlägges maskinhallen till veterinärbyggnadens
bottenvåning, vore det lämpligt, att i denna byggnads övre
våning inrymma förutom en föreläsningssal även lokaler för övningar i
fysik. Med hänsyn till att för undervisningen i fortbildningskursen i ämnet
kemi icke kan få en sådan omfattning, att därlör skulle erfordras
ett sådant stort laboratorium som det nuvarande, torde även i veterinärbyggnaden
böra inredas ett kemiskt laboratorium för undervisningen i
fortbildningskursen och i de båda trädgårdskurserna. Enligt detta förslag
skulle följaktligen den nuvarande veterinärbyggnaden komma att
bliva en institution för redskapslära, kemi och fysik. Inom denna institution
borde finnas bostad för en person, som åtminstone i viss omfattning
kunde förrätta vaktmästar göromål.

Enligt nu antydda förslag skulle det nuvarande kemiska laboratoriet icke
behöva tagas i anspråk för undervisningen i fortbildningskursen eller i
trädgårdskurserna. Denna byggnad skulle följaktligen kunna användas
för annat ändamål. Lämpligast vore i så fall, att mejeriundervisningen
förlädes hit. Härigenom skulle denna byggnad erhålla en användning,
som närmast motsvarar den, vartill den är avsedd och för vilken den är
utrustad. I samband med frågan om lokaler för mejeriundervisningen
torde böra omnämnas, att även med de sakkunnigas förslag saknas lokaler
dels för utnyttjandet av förefintliga samlingar av mejerimaskiner
i och för undervisningen och dels för förråd av skilda slag för själva mejeriet.
En särskild byggnad för samlingar och förråd torde därför böra
uppföras i anslutning till mejeriet.

Därigenom att nuvarande byggnaden för kemiska laboratoriet kan
tagas i anspråk för mejeriundervisningen torde så stor utbyggnad av
mejeriet icke vara erforderlig, som utredningsmännen för försöksverksamheten
m. m. förordat. I stället torde mejeriet böra utbyggas i den utsträckning
de sakkunniga föreslagit med den jämkningen, att till övre
våningen förläggas lokalerna för mejeriförsök i stället för undervisningslokalerna.

383

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Med avseende på bostäder vid institutet åt de ordinarie lärarna gäller
följande. Bostäder finnas för föreståndaren oell två ordinarie ämneslärare
vid trädgårdsskolan samt föreståndaren och en ordinarie ämneslärare
vid lantbruksskolan. Vidare kunna för de tre professorerna vid mejeriundervisningen
och mejerilörsöken tagas i anspråk redan befintliga
professorsvillor. Det skulle sålunda återstå behov av bostäder för 5 ordinarie
ämneslärare. För detta ändamål står till förfogande 5 professorsbostäder
örn i allmänhet 7 rum och kök. Dessa bostäder torde vara för
kostbara för nämnda lärare. Det bör därför övervägas, huruvida icke
de nuvarande lägenheterna å 7 rum och kök kunde omändras till dels bostäder
örn 4 rum och kök och dels dubletter för assistenter och dylika.
En sådan anordning torde utan vidare kunna genomföras i fråga örn de
båda s. k. dubbelvillorna. Med hänsyn till att under en övergångstid
icke alla professorsvillorna kunna fritt disponeras, torde nu endast en
ay dubbelvillorna böra användas, varför frenne ordinarie ämneslärare
till en början torde få skaffa sig bostäder utanför institutet. Den bostadsbyggnad
för en ordinarie ämneslärare vid trädgårdsskolan, som de
sakkunniga föreslagit, torde emellertid icke böra komma till stånd, enär
möjligheter, såsom ovan antytts, synas föreligga att skaffa alla fasta lärare
bostad vid institutet, utan att nybyggnad behöver ske.

Rörande de ny- och ombyggnadsarbeten, som ovan förordats, har arkitekten
O. Hägg i Malmö uppgjort preliminära ritningar och kostnadsförslag.
De därvid framräknade kostnaderna uppgå till följande belopp.

Kylanläggning i slottskällaren ................................................................ 10,820

Bortrivning av vaktmästarbostaden och inredning av dessa lokaler
för undervisningsändamål............................................................ 6,820

Inredning av vaktmästar bostad 1 tr. upp ........................................... 1,030

Veterinärbyggnaden ................................................................................... 45,700

Laboratoriet ................................................................................................. 24,300

Nybyggnad för samlingar och förråd vid mejeriet ............................ 25,500

Dubbel vi lia .................................................................................................... 15,950

Summa kronor 130,120.

Den förändrade dispositionen av mejeriet föranleder ej ändring i de
sakkunnigas kostnadsförslag.

Märkas bör, att i ovan beräknade kostnader ingå betydande belopp för
sådana reparationer och förändringar, som under alla omständigheter böra
komma till stånd, såsom inledande av värmeledning, inläggande av nya
golv m. m.

Vidkommande kostnaderna för inredning, utrustning och undervisningsmateriel
torde följande böra gälla. Det för inköp siv instrumentell utrustning
för maskinhallen av de sakkunniga föreslagna beloppet av 10 000
kronor torde böra anvisas, även örn en fortbildningskurs skulle ersätta
agronomkursen. För en praktisk inriktning av undervisningen i redskapslära
lärer god tillgång till demonstrationsobjekt vara nödvändig.
Ävenledes torde de belopp, som föreslagits för inredning och utrustning
av lokaler för mejeriundervisningen böra upptagas till oförändrade belopp,
varvid dock bör gälla, att dessa medel även böra räcka för inredning och
utrustning av den nya institutionen för redskapslära m. m. i nuvarande
veterinärbyggnaden. Likaledes torde i överensstämmelse med förutnämnda
utredningsmäns förslag böra anvisas ett belopp av 30,000 lero -

384

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

lior för inredning och utrustning av lokaler för mejeritörsoken. Däremot
torde det för inredning av lärobyggnaden för trädgårdsskolan samt för
möblering av de nya elevrummen i restaurationsbyggnaden föreslagna
beloppen å 12,400 respektive 3,000 kronor icke böra komma i fråga. Övriga
av de sakkunniga föreslagna anslag för täckande av engångskostnader
för trädgårdsskolan böra utgå.

En jämförelse mellan å ena sidan de sakkunnigas förslag med inräknande
av de utav utredningsmännen beräknade engångskostnaderna för
mejeriförsökens förläggande till Alnarp samt å andra sidan bär ovan
skisserade förslag utfaller på sätt nedanstående sammanställning utvisar,
varvid i båda fallen tillagts 18,300 kronor för inredande av en badinrättning
å Alnarp.

Byggnader m. m.

Demonstrationshall ....................................

Omändringar i slottet ................................

Vaktm ästarbostad ........................................

Kylanläggning i slottskällaren ................

Undervisningsbyggnad för trädgårdsskola
Ändring av gamla trädgårdsskolan

» » kontorsbyggnad för trädgården
................................

Redskapshall för trädgården ....................

Växthus ........................................................

Ändring av befintligt växthus ................

Bostadsrum i restaurationsbyggnaden

Bostad för en ordinarie lärare...................

Omändring av dubbelvilla

» » vaktmästarbostad ............

Redskapshall för agronomkursen
Ändring av veterinärbyggnaden

Tillbyggnad av mejeriet ............................

Omändring av laboratoriet........................

Bostadshus för mejeripersonal...................

Byggnad för samlingar och förråd vid

mejeriet ...................................................

Vattenledningsanläggning

Förbättrat avloppssystem............................

Badinrättning................................................

Inredning, utrustning och undervisningsmatariel.

Instrumentell utrustning av redskaps hallen

........................................................

Specialinredning av undervisningslokaler

för mejeriundervisning..........................

Specialapparater för mejeriundervisningen
Laboratorieutrustning för mejeriundervisningen
....................................................

Inredning och utrustning för mejeriförsöken.
...........................................................

De sakkunniga	Förevarande
m. fl.	förslag
kronor	kronor
9,000	9,000
10,000	6,820
12,000	1,030
—	10,820
83,700	—
8,000	8,000
5,000	5,000
8,000	8,000
38,900	38,900
3,000	3,000
26,800	—
17,500	—
—	15,950
22,000	22,000
72,000	—
—	45,700
327,800	210,000
—	24,300
34,000	34,000
_	25,500
125,000	125,000
40,000	40,000
18,300 861,000	18,300
10,000	10,000
37,000	27,000
12,000	12,000
15,000	10,000
30,000	30,000

385

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Inredning av veterinärbyggnaden............	De sakkunniga m. fl.	Förevarande förslag 10,000
Laboratorieutrustning för veterinärbygg-naden ........................................................	_	5,000
Undervisningsmateriel för mejeriunder-visningen ....................................................	2,000	2,000
Facklitteratur för mejeriundervisningen	5,000	5,000
Inredning av undervisningsbyggnaden för trädgårdsskolan ...............................	12,400	—
Möblering av elevrum i restaurations-byggnaden ................................................	3,000	—
Undervisningsmateriel för trädgårds-skolan ........................................................	8,000	8,000
Facklitteratur för trädgårdsundervis-ningen ........................................................	5,000 139,400	5,000 124,000

Summa kronor 1,000,400 775,320.

Anmärkas bör slutligen, att de gjorda beräkningarna endast kunna betraktas
såsom ungefärliga. Mindre jämkningar torde därför kunna visa
sig nödvändiga, då mera definitiva ritningar och kostnadsförslag framdeles
komma att utarbetas.»

Det i förenämnda P. M. framlagda förslaget till byggnadsarbeten m. m. Departementsvid
Alnarp synes mig i stort sett väl avvägt, varför det i huvudsak torde chefen.
kunna läggas till grund för beslut i ämnet. Vissa jämkningar lära dock få
ske med hänsyn till att, såsom jag ovan förordat, lantbruksskolans högre
kurs är avsedd att pågå under mera än ett år. På grund härutav komma
under vinterhalvåret två årskurser att finnas i lantbruksskolans
högre kurs, vilket förhållande leder till ökat behov av undervisningslokaler
och elevbostäder. De i slottet befintliga undervisningslokalerna
torde därför helt komma att utnyttjas av lantbruksskolans högre kurs,
varför den av högre lantbruksundervisningssakkunniga föreslagna undervisningsbyggnaden
för trädgårdsskolan torde få uppföras. I så fall
behöver å andra sidan den i P. M. föreslagna kylanläggningen i källaren
till slottet icke inrättas. Vad bostäder för elever beträffar lärer vid mitt
förevarande förslag samtliga elevrum i slottet komma att erfordras för
eleverna i lantbruksskolans högre kurs, vilket nödvändiggör inredandet
å restaurationsbyggnadens vind av de elevrum, som de sakkunniga föreslagit.

I övrigt vill jag tillstyrka det i P. M. framlagda förslaget. Detta innebär
följaktligen, att den planerade vattenledningen, förbättringen av avloppssystemet
samt inrättandet av en varmbadsanläggning böra komma
till utförande i samband med övriga byggnads- och anläggningsarbeten.

Vad särskilt varmbadsanläggningen beträffar har, såsom ovan anförts,
styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp hemställt, att
anslag måtte anvisas för uppförandet av en byggnad, avsedd att inrym Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 höft. (Nr 1U3.) 2o

386

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

ma en gymnastik- och samlingssal samt badanläggning. Kostnaderna för
denna byggnad bava beräknats till 91,000 kronor, varav 27,000 kronor
skulle bestridas med för ändamålet insamlade medel, medan återstoden
skulle täckas genom statsanslag. De ändamål, den föreslagna byggnaden
avser att tillgodose, äro givetvis behjärtansvärda. Det synes mig dock, som
örn behovet av varmbadsanläggningen vore långt mera trängande än inrättandet
av gymnastik- och samlingssalen. Jag finner mig därför böra
förorda, att varmbadsanläggningen kommer till utförande i samband med
övriga av institutets omorganisation erforderliga byggnadsarbeten samt
att för ändamålet anvisas 18,300 kronor, vilket belopp förut beräknats för
ändamålet. I vilken lokal vid institutet badanläggningen bör inrymmas,
torde böra närmare övervägas i samband med. uppgörande av definitiva
förslag till byggnadsarbetena. Av vad jag nu anfört, torde framgå, att
jag icke nu kan tillstyrka anslag för uppförande av förenämnda gymnastikbyggnad.

De i förenämnda P. M. beräknade engångskostnaderna komma på
grund av vad jag ovan anfört att något ökas. Undervisningsbyggnaden
för trädgårdsskolan har beräknats draga en kostnad av 83,700 kronor för
byggnaden och 12,400 kronor för inredning och utrustning. För inredandet
å restaurationsbyggnadens vind av elevrum bar vidare beräknats en
kostnad av 26,800 kronor för själva inredningen och 3,000 kronor för
möblering m. m. Från dessa poster å sammanlagt 125,900 kronor bör dragas
den beräknade kostnaden för kylanläggningen i källaren till slottet
eller 10,820 kronor, varför ökningen blir 115,080 kronor. De sammanlagda
engångskostnaderna för lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet skulle
följaktligen komma att uppgå till 890,400 kronor.

11. Årliga kostnader för undervisningen och försöksverksamheten

(utom löner).

a. Lantbruksbögskolan, centralanstalten och växtskyddsanstalten.

Lantbruks högskolan.

Högte lantbruksundervisningssakknnniya.

Vad först beträffar kostnader för institutioner och samlingar vid lantbrukshögskolan,
hava de sakkunniga lämnat följande allmänna motivering.

I jämförelse med förhållandena vid de nuvarande lantbruksinstituten
bleve helt naturligt kraven på utrustning med apparater och samlingar
för undervisningen avsevärt större vid en lantbrukshögskola. På det
lägre stadiet — för ämbets- och kandidatexamina — kunde undervisningen
visserligen göras jämförelsevis billig, enär ofta ett större antal studerande
kunde övas och undervisas på en gång och utrustningen med apparater,
som användes av var och en, bleve tämligen enkel. Dock måste
redan denna undervisning i betydligt högre grad än motsvarande undervisning
vid agronomkurs byggas på direkta experiment, och därvid

387

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

borde icke blott förekomma de jämförelsevis enkla, som eleverna själva
finge utföra, utan lärarna måste vid sina experiment utgå från vetenskapens
senast nådda ståndpunkt och låta eleverna få en inblick i de
nyaste metoderna och de viktigaste fenomenen. Att härför erfordrades
en omfattande och dyrbar apparatur vore tydligt.

På licentiatstadiet tillkomme faktorer, som vore ägnade att öka kostnaden
för undervisningen per individ. De studerande borde nu sysselsätta
sig med undersökningar av verkligt vetenskaplig karaktär. Härvid behövde
de ofta var för sig ett särskilt rum till arbetsplats eller i varje fall
större utrymme än på ett lägre stadium. De måste icke blott hava tillfälle
att använda institutionens redan förefintliga instrumentella utrustning,
i den män de behövde det, utan även få den kompletterad med
de instrument, som vore nödvändiga för deras speciella arbetsuppgift.
Ingen högskola kunde inom det arbetsområde, som här vore i fråga, utföra
ett vetenskapligt arbete, som stöde på höjden av tidens möjligheter,
örn den ej förfogade över en jämförelsevis dyrbar instrumentell utrustning
och ej vore försedd med de anordningar, som vore en förutsättning
för dess användande.

Ännu en omständighet, som på detta stadium verkade i fördyrande
riktning, måste här påpekas. Ett ingående och nyskapande vetenskapligt
arbete medförde oundgängligen specialisering. Det lede icke det
minsta tvivel, att, i den mån lantbruksvetenskapens framsteg skulle främjas
genom en ny organisation, en specialiseringstendens skulle framträda
med allt mera ökad styrka. Eedan från början måste för övrigt räknas
med, att de studerande på licentiatstadiet bomme.att upptaga arbetsuppgifter
av speciell natur, för vilkas lösande i olika fall anslutning till
vitt skilda teoretiska vetenskapers arbetsmetoder kunde vara nödvändig.
Givetvis kunde det icke vara tänkbart att vid lantbrukshögskolan tillhandahålla
all den instrumentella utrustning, som skulle vara erforderlig
för att möjliggöra ett kvalificerat vetenskapligt arbete inom ett så
vidsträckt arbetsfält, som folie inom området för de agronomiska studierna.
De sakkunniga hade också förutsatt, att i vissa fall de instrumentella
resurserna vid bland annat universiteten och centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet i förekommande fall skulle, få
utnyttjas för högre studier på ifrågavarande område. Inom vissa specialområden
av lantbruksvetenskaperna torde emellertid varken universitet
eller centralanstalt hava tillräckliga resurser att erbjuda, och i sådant
fall torde det understundom vara nödvändigt, att den för forskningsverksamhet
på området erforderliga instrumentella utrustningen finge anskaffas
vid lantbrukshögskolan.

Vid utmätandet av anslag till de olika institutionerna måste hänsyn
även tagas därtill, att professorerna vid högskolan borde beredas tillfälle
att vid sidan av undervisningen bedriva egen forskning, vilket givetvis
vore ägnat att öka behovet av instrumentell utrustning. I samma riktning
verkade även den enligt de sakkunnigas förmenande nödvändiga
docentinstitutionen.

Anslagsbehovet vore naturligtvis olika stort för olika institutioner. I
ämnena lantbrukskemi, bakteriolog; och marklära ävensom i delar av
ämnena lantbruksbotanik samt husdjurens anatomi och fysiologi intoge
laboratoriemässiga försök och experiment en framstående plats vid undervisningen.
Anordningarna härför vore förenade med jämförelsevis
stora kostnader. För lantbruksbotaniken tillkomme därjämte behov av

388 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 143.

en botanisk trädgård. För undervisningen i fysik, redskapslära och
mjölkhushållning erfordrades en ganska omfattande uppsättning av instrument
och modeller, och undervisningen i husbyggnadslära måste i
stor utsträckning illustreras av modeller och ritningar. I ämnena allmän
jordbrukslära, växtodlingslära och kulturteknik måste den experimentella
delen av undervisningen i icke ringa utsträckning givas formen
av fältmässiga försök, vilka helt naturligt komme att bliva förbundna
med relativt stora utgifter. Detsamma gällde örn de till ämnet husdjurens
utfodring och skötsel hörande experimentellt-praktiska försöken i
stallar och ladugårdar. Även i ämnet husdjurens avels- och raslära
vore direkta försök i viss utsträckning erforderliga för undervisningen.

I anslutning till vad sålunda anförts hava de sakkunniga ansett sig
kunna beräkna behovet av årligt anslag till olika institutioner — utöver
laboratorieavgifter från elever — på följande sätt:

Matematiki

Fysik .....................................

Lantbrukskemi ................................

Lantbruksbotanik
Bakteriolog!

Allmän ärftlighetslära
Lantbrukszoologi

Marklära ................................................

Allmän jordbrukslära .........................

Växtodlingslära.....................................

Kulturteknik .........................................

Redskapslära ........................................

Husbyggnadslära .................................

Husdjurens anatomi och fysiologi.....

» avels- och raslära .......

» utfodring och skötsel ...

» hälso- och sjukvårdslära

Mjölkhushållning ................................

Nationalekonomi med statistik
Lantbruksekonomi med handelslära
Lantbruksbokföring
Rättslära

Trädgårdsskötsel....................................

Skogshållning.......................................

Pedagogik .............................................

Kronor 42,000.

Vad därefter angår övriga årliga kostnader hava de sakkunniga anfört
följande.

Tillgång till ett jämförelsevis omfattande fackbibliotek måste betraktas
såsom en av de nödvändigaste förutsättningarna för att lantbrukshögskolan
överhuvud taget skulle kunna fylla sin uppgift. För komplettering
av biblioteket med nyutkomna böcker och tidskrifter samt för inbindningsarbeten
m. m. syntes ett årligt belopp av 8,000 kronor utgöra
ett minimum.

Kronor

500

4,000

5,000

3.000

6.000
6,000

4.000

2.000
1,000

3.000

2.000
4,000

200

500

100

200

389

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Exkursioner torde vid högskolan bliva erforderliga i större utsträckning
än vid agronomkurs. Även om de studerande torde böra förutsättas
skola i vissa fall bidraga med en del av kostnaderna för exkursioner,
torde likväl böra räknas med ett årligt anslag för ändamålet från det allmännas
sida av minst 4,000 kronor.

Såsom redan nämnts, borde såvitt möjligt tillfälle beredas vissa elever
att erhålla bostadsrum vid lantbruksbögskola. I det föregående hade beräknats,
att vid lantbrukshögskolans förläggning till Ultuna bostadsrum
skulle kunna ställas till förfogande för — jämte assistenter och amanuenser
— omkring 25 elever. Enligt de sakkunnigas mening syntes det vara
lämpligt, att understöd åt behövande studerande i vissa fall utginge i
form av fri bostad med värme, lyse och städning. Förslagsvis borde 10
sådana bostadsrum gratis ställas till förfogande. Därjämte borde kontanta
stipendier kunna utdelas, oberoende av örn den studerande vore
bosatt vid högskolan eller icke. Ifrågavarande stipendier torde lämpligen
böra hava en storlek av omkring 600 kronor örn året. För studerande
vid högskolan syntes tillsammans minst 10 kontanta stipendier böra stå
till förfogande. Det årliga kontanta stipendiebeloppet borde sålunda
upptagas med 6,000 kronor. Nu föreslagna system för stipendietilldelning
torde ställa något mindre krav på det allmänna än systemet med frielevplatser.

I det föregående hade motiverats behovet av fem docentstipendier vid
lantbruksbögskolan. Stipendium av ifrågavarande slag borde utgå med
lika stort belopp som motsvarande stipendium vid universitetet och annan
ifrågakommande högskola, eller med 6,000 kronor örn året. För ändamålet
vore alltså ett årligt belopp av 30,000 kronor erforderligt.

Det torde vidare vara i hög grad önskvärt, att högskolans ordinarie
lärare genom erhållande av resestipendier bereddes tillfälle att i viss utsträckning
företaga studieresor till andra länder för att därigenom icke
blott erhålla ökad möjlighet att följa utvecklingen inom vats och ens speciella
disciplin, utan även att vinna ökad förtrogenhet med framsteg och
förbättringar i undervisningsmetoderna samt anordningar vid de vetenskaperna
tillhörande institutionerna av olika slag. För ändamålet torde
ett årligt belopp av minst 3,000 kronor böra stå till förfogande. Till jämförelse
finge anföras, att för närvarande årligt anslag utginge åt, bland
andra, ordinarie lärare m. fl. vid rikets universitet och mediko-kirurgiska
institutet med 20,000 kronor samt ordinarie lärare vid skogshögskolan
med 1,000 kronor.

För underhåll av byggnader och inventarier bade beräknats erfordras
ett årligt anslag av 20,000 kronor.

Kostnaderna för bränsle, lyse och kraft hade ansetts kunna uppskattas
till 18,000 kronor örn året.

Städning, renhållning och underhåll av planteringar m. m. hade beräknats
draga en kostnad av 10,000 kronor per år.

Från lantbruksbögskolan utgående tryck hade ansetts böra jämväl omfatta
en periodisk publikation, innehållande uppsatser och kortare avhandlingar
av vetenskapligt innehåll, författade; av forskare vid högskolan.
De årliga kostnaderna för trycksaker hade med hänsyn härtill
beräknats till 5,000 kronor.

Kontorsutgifter, kostnader för annonsering m. m. syntes kunna uppskattas
till sammanlagt 3,000 kronor örn året.

För bestridande av kostnader för styrelsens sammantriiden, avgifter

390

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Yttranden.

för brandförsäkring av högskolans inventarier, samlingar och bibliotek
ävensom diverse andra utgifter — bland annat eventuella kostnader för
s. k. fria föredrag — torde ett årligt belopp av 5,000 kronor behöva ställas
till förfogande.

Omkostnadsstaten för lantbrukshögskolan skulle sålunda enligt de sakkunnigas
mening böra beräknas på följande sätt:

Omkostnadsstat.

Institutioner och samlingar .................................................	....................... 42,000
Biblioteket ...............................................................................	........................ 8,000
Exkursioner ...........................................................................	....................... 4,000
Elevstipendier ....................................................................	........................ 6,000
Docentstipendier ...................................................................	........................ 30,000
Resestipendier åt lärare.....................................................	....................... 3,000
Underhåll av byggnader och inventarier .........................	........................ 20,000
Bränsle och lyse ...................................................................	........................ 18,000
Städning, renhållning m. m. ............................................	........................ 10,000
Trycksaker..............................................................................	........................ 5,000
Kontorsutgifter m. m. .........................................................	........................ 3,000
Piverse utgifter .....................................................................	........................ 5,000

Kronor 154,000.

De sakkunniga hava emellertid framhållit, att undervisningsverksamheten
är förbunden med vissa inkomster, varför de ovan angivna kostnadssiffrorna
äro något större än de verkliga kostnaderna för ifrågavarande
undervisning.

Såsom redan anförts, borde särskild undervisningsavgift icke erläggas
av de studerande, och någon inkomst av denna art vore sålunda icke att
påräkna. Däremot har förutsatts, att de studerande skulle ersätta av
dem förbrukad materiel vid laborationer och dylikt, men då vid beräkningen
av anslagsbehovet till olika institutioner hänsyn tagits därtill,
borde icke heller laborationsavgifter upptagas såsom särskild inkomst.

Däremot borde såsom inkomst upptagas hyresavgifter från elever och
lärare med flera.

De sakkunniga hava beräknat antalet bostadsrum och bostäder, som i
detta sammanhang komma i fråga, samt den årliga hyresersättningen för
dem på följande sätt:

Hyresinkomster för lantbrukshögskolan.

Bostadsrum för elever m. fl. 25 å 250 kronor........................................ 6,250

Bostäder för vaktmästare, 6 å 500 kronor................................................ 3,000

» > lärare, 6 å 1,500 kronor .................................................... 9,000

Kronor 18,250.

De sakkunnigas beräkning av omkostnadsstaten för lantbrukshögskolan
har föranlett erinringar endast från statskontoret och lärarrådet vid
Ultuna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

391

Statskontoret har helt allmänt uttalat som sin mening, att åtskilliga
av de utav de sakkunniga angivna årliga anslag för undervisningen vid
högskolan och agronomkursen syntes vara väl högt tilltagna. Sålunda
torde det till resestipendier för högskolans lärare föreslagna beloppet,

3,000 kronor, måhända höra reduceras till det belopp, 1,000 kronor, som
för motsvarande ändamål utginge vid skogshögskolan.

Statskontorets ståndpunkt beträffande elevstipendier har förut refererats.

Lärarrådet vid Ultuna har ansett, att det beräknade beloppet till institutioner,
tillhopa 42,000 kronor, vore väl knappt tillmätt, då exempelvis
2,000 kronor till institutionen för husdjurens avels- och raslära måste
anses otillräckliga. Härvid borde beaktas, att särskilt i vissa läroämnen
mäste anlitas tillfällig arbetshjälp i ej ringa utsträckning, icke blott för
utförande av försöks- och annat liknande arbete, utan även för bearbetning
av resultaten, uppgörande av ritningar och grafiska framställningar
m. m., vilket ofta vore förenat med avsevärda kostnader. På grund härav
funne lärarrådet, att anslaget till institutioner borde höjas från 42,000
kronor till 50,000 kronor, eller med 8,000 kronor. Styrelsen för institutet
har funnit ifrågavarnde förslag från lärarrådet vara värt beaktande.

I sitt yttande till statsrådsprotokollet i samband med Kungl. Maj:ts
beslut att avlåta proposition till 1930 års riksdag angående den högre
lantbruksundervisningens ordnande (nr 249) anförde dåvarande chefen
för jordbruksdepartementet i förevarande avseende följande.

En framgångsrik verksamhet vid lantbrukshögskolan torde vara i hög
grad betingad av, att anslagen för olika uppgifter icke vore för knappt
tillmätta. Departementschefen hyste den upplattningen, att ur denna synpunkt
de sakkunnigas förslag till omkostnadsstat icke torde tåla någon
beskärning. Vad särskilt anginge det föreslagna beloppet till resestipendier
åt lärare, 3,000 kronor, torde detta väl behövas för ändamålet. För
att kunna följa jordbruksvetenskapens framsteg torde det nämligen vara
behövligt särskilt för lärarna i de tillämpade jordbruksämnena men även
andra att med vissa mellantider företaga understundom jämförelsevis omfattande
utlandsresor. Å andra sidan torde det knappast vara motiverat,
att innan någon erfarenhet ännu vunnits angående högskolans medelsbehov
höjning vidtoges av det utav de sakkunniga beräknade anslaget till
högskolans institutioner och samlingar. I överensstämmelse med vad förut
anförts beträffande avlöningsstaten för högskolan torde även med avseende
på omkostnadsstaten kunna vidtagas vissa beskärningar under
övergångsåren. Detta spörsmål torde emellertid böra närmare övervägas,
när ifrågavarande anslagsfråga bleve aktuell. Av undervisningsverksamheten
härrörande hyresinkomster torde i överensstämmelse med
vad som skedde i andra liknande fall böra direkt redovisas till statsverket.

Förenämnda utredningsmän för försöksverksamheten m. m. hava beräknat
omkostnadsstaten för lantbrukshögskolan, organiserad enligt alternativ
C, till följande belopp.

Propositionen
nr 249/1930.

Utredningsmännen
för
försöksverksamheten -

m. m.

392

Kungl. Maj:ts proposition Nr lid.

Institutioner och samlingar:

Institutionen för kemi, marklära och bakteriolog!........	....... 25,000
» » botanik och ärftlighetslära .................	........ 12,000
» » jordbrukslära .........................................	....... 12,000
» » kulturteknik............................................	....... 4,000
» » husdjurslära............................................	....... 9,000
övriga institutioner .............................................................	....... 5,000	67,000
Biblioteket.........................................................................		10,000
Exkursioner .........................................................................		4,000
Elevstipendier ............................................................................		6,000
Docentstipendier ........................................................................		30,000
Resestipendier åt befattningshavare ....................................		3,000
Tjänsteresor för försöksverksamheten....................................		2,000
Underhåll av byggnader och div. inventarier....................		22,000
Bränsle, gas, vatten och elektricitet ...................................		22,000
Städning, renhållning m. m.................................................		12,000
Trycksaker....................................................................................		8,000
Kontorsutgifter m. m.............................................................		4,000
Diverse utgifter ........................................................................		5,000

Summa kronor 195,000.

Då motsvarande omkostnader för själva högskolan av högre lantbruksundervisningssakkunniga
beräknats till 154,000 kronor, kunde de av nu
ifrågavarande försöksverksamhet direkt eller indirekt föranledda årliga
omkostnaderna alltså anslås till 41,000 kronor.

Utredningsmännen hava till jämförelse meddelat, att de till kemiska,
botaniska och bakteriologiska avdelningarna för budgetåret 1929/1930 utgående
anslagen för andra ändamål än löner voro följande.

Kemiska avdelningen.

Instrument och inventarier................................................ 1,700

Inventariers underhåll och arvode till mekaniker........ 1,400

Böcker, tidskrifter, skrivmateriel .................................... 1,800

Telefon.................................................................................. 500

Förbrukningsartiklar ........................................................ 1,000

Försöksgården........................................................................ 1,200

Uppvärmning, belysning, elektr. kraft, gas ................ 3,500

Reagentier .......................................................................... 700

Extra arbetshjälp, rengöring............................................ 1,000

Kostnader för hjälpanalyser vid avdelningens för jordbruk
med donerade medel bekostade försöksverksamhet: Arvoden

åt extra anställd personal ........................ 2,000

Kemikalier .................................................................... 1,000

Krono

12,800

3,000 15,800

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 393

Botaniska avdelningen.

Kronor

Tillfälliga arbetsbiträden ................................................................ 1,400

Försökskostnader ............................................................................... 3,000

Tidskrifter och böcker........................................................................ 1,400

Instrument, inventarier .................................................................... 1,800

Förbrukningsartiklar ........................................................................ 600

Uppvärmning och belysning.............................. 1,700

Telefon ............................................................................................... 400

Försök i landsorten.......................................................................... 600

Rapportörer ....................................................................................... 600

Diverse ............................................................................................ 400 11,600

Bakteriologiska avdelningen.

Instrument och inventarier............................................................... 1,250

Böcker, tidskrifter, skrivmateriel ................................................... 1,000

Telefon ............................................................................................... 600

Förbrukningsartiklar............................................................................ 3,000

Uppvärmning och belysning ............................................................ 1,600

Diverse omkostnader...................... 650 8,000.

I de i anledning av nämnda utredningsmäns betänkande avgivna yttrandena
beröres icke här förevarande fråga.

Beträffande frågan örn förevarande kostnader för centralanstalten
efter dess förflyttning till Ultuna anföra förenämnda utredningsmän
bland annat följande.

I överensstämmelse med den vid utredningen tillämpade riktlinjen, att
försöksverksamheten efter eventuell förflyttning skulle bedrivas i motsvarande
omfattning som för närvarande, torde jämväl driftkostnaderna
för de olika försöksavdelningarna böra beräknas på i huvudsak samma
sätt som nu. Vissa utgifter kunde sannolikt minskas genom förflyttningen,
såsom t. ex. kostnader för underhåll av byggnader, men andra
utgifter torde i stället bliva högre, såsom t. ex. kostnader för resor och
telefon. På det hela taget torde emellertid dylika ökningar och minskningar
i driftkostnaderna uppväga varandra. Vid jordbruks- och husdjursavdelningarna
uppstode vissa besparingar genom att avdelningarna
i stort sett icke själva förutsattes skola driva jordbruk och kreatursskötsel,
men å andra sidan bortfölle samtidigt de egna inkomsterna därav.
Vidare borde naturligtvis Ultuna egendom erhålla skälig ersättning för
utfört arbete m. m. vid fältförsöken ävensom för den ekonomiska uppoffring,
som kunde uppstå därigenom, att vissa nötkreatur och eventuellt
andra djur för längre eller kortare tid ställdes till försöksanstaltens disposition
för anställande av försök. Såsom förut angivits, bestrede centralanstaltens
driftkostnader till viss del genom influtna bidrag från konsortiet
»Ager». Enär ifrågavarande inkomst torde vara av tämligen
osäker natur, syntes försiktigheten kräva, att de med försöksverksamheten
förbundna omkostnaderna i fortsättningen beräknades helt gäldade av
statsmedel. Utredningsmännen hade ansett sig böra beräkna de årliga

Yttranden.

Central anstalten.

Utredningsmännen
för
försöksverksamheten

m. m.

394 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

driftkostnaderna för den till Ultuna förlagda försöksanstalten på följande
sätt:

Allmänna omkostnader:

Tjänsteresor .................................................................... 14,000

Tryck och allmänna expenser ................................................ 7,000

Biblioteket ............................................................................... 5,000

Underhåll och byggnader ..........................................r............. 6,000

Värme, vatten, gas, elektricitet................................................ 6,000

Städning, renhållning m. m..................................................... 3,000

Oförutsedda utgifter................................................................... 1,000 42 000

Särskilda utgifter för jordbruksavdelningen ........................................ 54,000

» » » husdjursavdelningen........................................... 18,000

Summa kronor 114,000.

De åt centralanstaltens jordbruksavdelning och husdjursavdelning för
budgetåret 1929/1930 anslagna medlen för andra ändamål än avlöningar
framgå av nedanstående av utredningsmännen gjorda sammanställning:

Jordbrnksardelningren.

1. Underavdelningen för försök rörande jordens bearbetning, torrläggning,
bevattning och gödsling.

A.	Institutionen. Uppvärmning och belysning ............ Inventariers nyanskaffn. och under-	750	Kronor
	håll ...................................................	500
	Telefon................................................... Böcker och tidskrifter ........................ Skrivutensilier och tryckningskost-	300 1,000
	nader....................................................	1,000
	Diverse omkostnader...........................	400	3,950
B.	Fasta försöksstationer.
	a) Experimentalfältet. Uppvärmning och belysning ............ Hästars underhåll och rekrytering ... Inventariers nyanskaffn. och under-	1,000 2,000
	båll ..................................................	1,000
	Förbrukningsmateriel ........................	250
	Utsäden och gödselmedel....................	1,000
	Arbetskostnader....................................	9,575
	Diverse omkostnader...........................	1,000	15,825
	b) övriga fasta försöksstationer .........		2,500
C.	Lokala fältförsök, diverse omkostnader, frak-
	ter etc.................................................		500
D.	Undersökning rörande åkerjordens kalkbe-

bov, försöksmaterialets bearbetning........... 500 23,275

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 143. 395

Kronor

2. Underavdelningen för växtodling.
A. Institutionen.

Telefon.................................................... Inventariers nyanskaffning och un-	300
derhän .............................................. Skrivutensilier och tryckningskost-	500
nader ...................................................	750
Diverse omkostnader............................	250	1,800
Lokala fältförsök.
För utvidgade sortförsök.................... Diverse omkostnader, frökontroll,	12,000
frakter etc.........................................	500	12,500

Härtill komme 33,000 kronor från konsortiet Ager.

Hnsdjnrsaydelnlngen.

Inventariers underhåll ..........................................	...................... 1,000
Böcker, tidskrifter, skrivmaterial ......................	...................... 1,200
Telefon......................................................................	...................... 600
Förbrukningsartiklar	..................... 900
Extra arbeten å försöksgårdar ..........................	...................... 1,200
Smältbarhetsförsök ..............................................	...................... 2,700
Uppvärmning och belysning ..............................	...................... 1,200
Kreaturens underhåll ..........................................	...................... 8,000
Extra arbetsbiträden.............................................	...................... 1,200
Diverse omkostnader..............................................	...................... 500

Frågan om driftkostnaderna för centralanstalten beröres icke i de i
anledning av förenämnda utredningsmäns betänkande avgivna yttrandena.
::

Förenämnda utredningsmän för försöksverksamheten m. m. hava beräknat
omkostnadsstaten för en till Experimentalfältet förlagd växtskyddsanstalt
på följande sätt:

Allmänna utgifter:

Tjänsteresor............................................................................... 9,000

Tryck och allmänna expenser................................................ 5,000

Biblioteket ................................................................................ 3,000

Underhåll av byggnader ....................................................... 3,000

Värme, vatten, gas, elektricitet ....................... 4,000

Städning, renhållning m. m.................................................. 2,000

Oförutsedda utgifter ......................................................... 1,000 27,000

Särskilda utgifter för växtpatologiska avdelningen ........................ 7,000

» » d entomologiska avdelningen ........................... 7,000

» upplysnings- och administrativa avdelningen__5,000

Summa kronor 46,000.

Yttranden.

Växtskydds anstalten.

Utredningsmännen
för
försöksverksamheten

m. m.

Yttranden.

Departements chefen.

P. M.
rörande utbildningen
av
driftsledare
m. m.

396

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Såsom jämförelse meddelas här nedan uppgift å det belopp, som för
budgetåret 1929/1930 anslagits åt centralanstaltens entomologiska avdelning
för andra ändamål än avlöningar: Kronor

Instrument och inventarier

Böcker, skrivmateriel.............

Förbrukningsartiklar ............

Försök, försöksgård m. m. ...
Uppvärmning och belysning

Rapportverksamhet................

Extra arbetsbiträden ............

Diverse .....................................

1,000

1,200

1,000

2,500

800

950

2,246

404 10,100

I de yttranden, som avgivits i anledning av utredningsmännens betänkande,
hava inga uttalanden gjorts rörande omkostnadsstaten för
växtskyddsanstalten.

Det torde vara förenat med betydande svårigheter att, innan förslagen
till nybyggnads- och ombyggnadsarbeten för högskola och centralanstalt
blivit definitivt utformade, ens tillnärmelsevis beräkna åtskilliga av de
i omkostnadsstaterna ingående posterna. De gjorda beräkningarna rörande
förevarande utgifter lära på grund härutav vara långt mera approximativa
än beträffande löner och engångskostnader. Att på detta stadium
av frågans behandling taga någon mera bestämd ståndpunkt till ifrågavarande
omkostnader låter sig fördenskull knappast göra. Något sådant
torde ej heller erfordras för närvarande, utan torde därmed lämpligen
anstå, tills anslag för ändamålet behöva äskas hos riksdagen.

För närvarande torde ståndpunkt böra tagas till de föreslagna omkostnadsstaterna
endast i vad de däri ingående posterna kunna anses
påverka själva läggningen av lantbrukshögskolan, centralanstalten och
växtskyddsanstalten. Sådana frågor som örn elevstipendier skola utgå,
om medel skola ställas till förfogande för docentstipendier o. s. v. torde
nämligen böra avgöras i förevarande sammanhang. I dylikt hänseende
har jag ingen erinran att göra mot utredningsmännens förslag.

b. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet.

1. Lantbruksskolan.

I den inom jordbruksdepartementet uppgjorda P. M. rörande utbildningen
av driftsledare vid det större jordbruket m. m. anföres följande
beträffande omkostnadsstaten för lantbruksskolan å Alnarp.

Vid uppställandet av omkostnadsstat för en med fortbildningskurs kombinerad
lantbruksskola å Alnarp måste förutsättningen vara, att lant -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

397

bruksskola och lantegendom bokföringsmässigt skildes. Samtliga omkostnader
för lantbruksskolan borde upptagas på skolans omkostnadsstat.
Egendomen borde ersätta skolan för elevernas arbete vid egendomen och
för övriga prestationer från skolans sida. På samma sätt torde skolan
böra ersätta egendomen för vad denna lämnat skolan i naturaförmåner
och prestationer. Själva uppgörandet av omkostnadsstaten syntes därför
böra föregås av en närmare utredning örn förhållandet mellan lantbruksskolan
och egendomen. Omkostnadsstatens storlek och uppställning
torde emellertid icke vara av betydelse för ett bedömande av frågan
örn undervisningens läggning och organisation. Ett närmare övervägande
av omkostnadsstaten för en med fortbildningskurs kombinerad lantbruksskola
å Alnarp syntes därför kunna hänskjutas till att ske i samband
med uppgörande av förslag till framställning till riksdagen örn anslag för
ändamålet.

Frågan beträffande omkostnadsstaten för lantbruksskolan å Alnarp
har icke berörts i de i anledning av förenämnda P. M. avgivna yttrandena.

2. Mejeriavdelningen.

De årliga kostnaderna för mejeriundervisningen — utom löner — hava
av de sakkunniga ansetts kunna beräknas på följande sätt:

Omkostnadsstat.

Institutioner och samlingar ........................................................................ *5,000

Bibliotek ......................................................................................................... 1,000

Exkursioner ................................................................................................ 500

Elevstipendier: 2 å 600 kronor i den högre kursen samt 4 å omkring
500 kronor i den lägre kursen ........................................ 53,200

Underhåll av byggnader och inventarier (avser ej själva mejerilokalerna)
............................................................................................ 2,500

Bränsle och lyse ........................................................................................ 4,000

Städning och renhållning ............................................................................ 2,000

Trycksaker 500

Kontorsutgifter .......................................................... 500

Läkare och medicin....................................................................................... 300

Försäkringsavgifter ....................................................................................... 200

Diverse utgifter ........................................................................................ 400

Kronor 20,100.

Därjämte hava de sakkunniga föreslagit, att anslaget till mejeriet för
minskade inkomster på grund av försöksverksamhet m. m. höjes från nuvarande
5,000 kronor till 8,000 kronor. De årliga allmänna omkostnader- 1

1 I anslaget till institutioner hava icke inberäknats de kostnader för förbrukningsartiklar,
som synas böra bestridas av eleverna själva (laboratorieavgifter m. m.)

J Därjämte böra enligt de sakkunnigas mening 2 elever i den högre kursen samt 5 elever
i den lägre kursen kunna komma i åtnjutande av fri bostad med uppvärmning, lyse och
städning.

Yttranden.

Högre lantbruk
sund ervisningssakkunniga.

Utredningsmännen
förförsöksverk

samheten
m. m.

398 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

na för mejeriundervisningen skulle sålunda böra beräknas till 28,100
kronor.

Från nämnda omkostnadssumma bör emellertid enligt de sakkunnigas
mening avdrag göras för vissa av internatsystemet bärrörande inkomster
ävensom för hyresavgifter från lärare och tjänstepersonal. Ifrågavarande
inkomster synas skäligen kunna beräknas uppgå till följande belopp:

Avgifter från 7 elever i högre kursen och 2 instruktionsmejerister
för möblerad bostad med uppvärmning, lyse och städning å 200

kronor ....................................................................................................... 1,800

Avgifter från 17 elever i lägre kursen för liknande förmåner å 125

kronor ...........................................................................................*................ 2,125

Avgifter från två professorer för bostad å 1,200 kronor........................ 2,400

Avgifter från maskinist och förste mejerist för bostad med uppvärmning
och lyse å 400 kronor ............................................................ 800

Avgifter från mejerska och städerskor för bostäder med uppvärmning
och lyse....................................................................... 500

Kronor 7,625.

Det verkliga beloppet av årliga allmänna omkostnader för mejeriundervisningen
skulle sålunda böra uppskattas till 20,475 kronor.

Förenämnda utredningsmän för försöksverksamheten m. m. anföra rörande
omkostnadsstaten för mejeriförsöken följande.

För bestridande av driftkostnader —■ exklusive avlöningar —• vid centralanstaltens
underavdelning för mejerihantering har i anstaltens stat
för tiden 1 juli 1929—30 juni 1930 räknats med ett belopp av 9,000 kronor,
varav 2,600 kronor avsåge hyra för underavdelningens institutionslokaler
i Stockholm. Härtill komme underavdelningens andel i centralanstaltens
allmänna omkostnader, förslagsvis beräknad till 3,000 kronor. Till följd
av försöksverksamhetens särskiljande från centralanstaltens övriga avdelningar,
bland andra den bakteriologiska, samt de utvidgade lokalutrymmena
för verksamheten torde dock behovet av driftsanslag bliva
större efter förflyttningen än förut. Utredningsmännen ansåge, att omkostnadsstaten
för mejeriförsöken skäligen borde beräknas på följande
sätt:

Omkostnodsstat.

Underhåll av byggnader och inventarier ................................................ 3,000

Värme, vatten, gas, elektricitet ................................................................ 2,000

Städning, renhållning m. m........................................................................ 1,000

Tryck och allmänna expenser .................................................................... 2,500

Biblioteket........................................................................................................ 500

Tjänsteresor .................................................................................................... 2,000

Förbrukningsartiklar .................................................................................. 2,500

Inköp av mjölk, efter avdrag för försålda produkter............................ 1,500

Diverse omkostnader och andel i allmänna administrationskostnader
............................................................................................................ 1,000

Kronor 16,000.

399

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

I de yttranden, som avgivits i anledning av de sakkunnigas och utred- Yttranden.
ningsmännens betänkanden, hava några uttalanden icke skett rörande örnkostnadsstaten
för mejeriundervisningen och mejeriförsöken.

3. Trädgårdsavdelningen.

För trädgårdsavdelningen hava de sakkunniga föreslagit följande omkostnadsstat.

Högre lantbraksundervisningssakkunniga.

Omkostnadsstat.1

Samlingar, försöksverksamhet m. m......................................................... 2,000

Bibliotek ....................................................................................................... 800

Exkursioner .................................................................................................. 1,000

Två stipendier för elever i högre kursen................................................ 1,200

Underhåll av byggnader och inventarier ........................................... 2,500

Bränsle och lyse ............................................................................................ 3,500

Städning och renhållning ........................................................................... 1,500

Trycksaker........................................................................................................ 500

Kontorsutgifter................................................................................................ 400

Läkare och medicin........................................................................................ 300

Försäkringsavgifter........................................................................................ 100

Pensionsavgifter ............................................................................................ 1 2300

Diverse utgifter ............................................................................................ 400

Kronor 14,500.

Liksom i det föregående visade sig vara fallet vid mejeriundervisningen,
bör enligt de sakkunnigas uppfattning även vid trädgårdsundervisningen
kunna räknas med vissa hyresinkomster. Dessa syntes skäligen
kunna beräknas på följande sätt:

Bostadsrum med uppvärmning, lyse och städning för elever i den

högre kursen,3 8 st.4 å 200 kronor ...................................................... 1,600

Bostad med bränsle för huvudläraren (föreståndaren)............................ 1,200

Bostad för vaktmästare ............................................................................... 400

Kronor 3,200.

De verkliga årliga kostnaderna för trädgårdsundervisningen — utom
löner — skulle sålunda kunna förväntas uppgå till 11,300 kronor.

1 I omkostnadsstaten har icke upptagits kostnad tor kost m. m. åt elever vid den lägre
trädgårdsskolan, vilken kostnad bör kompenseras av värdet utav ifrågavarande elevers arbete
i trädgårdarna.

2 Befattning såsom ordinarie ämneslärare vid trädgårdsundervisningen törutsättes vara —
liksom nu är förhållandet — förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Huvudmannens
avgift för ifrågavarande pensionering kan beräknas till i runt tal 100 kronor om
året för varje dylik befattningshavare.

8 Vid den lägre trädgårdsskolan åtnjuter ordinarie elev enligt reglementet för ifrågavarande
skola avgiftsfri undervisning, kost, bostad, bränsle, lyse och läkarvård.

4 I)e återstående två bostadsrummen beräknas skola kostnadsfritt ställas till förfogande
åt behövande elever vid den högre trädgårdskursen.

400 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

yttranden. Rörande omkostnadsstaten för trädgårdsavdelningen har intet uttalande
gjorts i de yttranden, som avgivits i anledning av de sakkunnigas
betänkande. Men lärarrådet vid Alnarp har uttalat önskemål örn ett representationsanslag
för institutet i dess helhet samt härom anfört:

Lärarrådet ville jämväl fästa uppmärksamheten på, att ett representationsanslag
av lämplig storlek borde ställas till styrelsens förfogande.
Genom Alnarps läge invid den internationella trafikledens stora stråkväg
finge Alnarp mottaga besök av ett mycket stort antal utlänningar,
som önskade taga kännedom örn jordbruksförhållandena i vårt land. Lärarrådet,
som ansåge, att representationsanslag redan ur synpunkten av
internationell hövlighet vore i hög grad påkallat, ville erinra örn att i
1928 års statsverksproposition föresloges ett dylikt anslag till Flyinge
hingstdepå och stuteri.

Propositionen Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet anför i sitt yttrande till

nr 249/1930. statsrådsprotokollet i samband med Kungl. Maj:ts beslut att avlåta proposition
till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens
ordnande bland annat, att han icke för det dåvarande ansåge sig
kunna tillstyrka särskilt representationsanslag för institutet.

Departements- Såsom påpekas i ovannämnda P. M. rörande utbildningen av driftsche/en.
ledare vid det större jordbruket m. m., kan en omkostnadsstat för lantbruksskolan
å Alnarp med dess högre kurs icke uppgöras, förrän nämnda
skola och egendomen bokföringsmässigt skilts från varandra. För
detta ändamål erfordras en särskild utredning örn förhållandet mellan
lantbruksskolan och egendomen. En dylik utredning har icke kunnat
medhinnas inom sådan''tid, att dess resultat skulle kunnat föreläggas 1931
års riksdag. Då jag ansett det vara synnerligen viktigt, att förslag till
den högre lantbruksundervisningens ordnande prövas av årets riksdag
och då omkostnadsstatens utseende föga inverkar på undervisningens
läggning och organisation, har jag biträtt den meningen, att det bör
kunna anstå med framläggande av förslag till omkostnadsstat för lantbruksskolan
till dess anslag för ändamålet behöver äskas av riksdagen.
Så mycket mindre hinder bör kunna uppresas mot en dylik ordning, som
det under alla omständigheter endast kunnat bliva tal örn att bedöma
omkostnadsstatens konturer men ej dess närmare belopp.

Högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag till omkostnadsstater
för mejeriundervisning, mejeriförsök och trädgårdsundervisning anser
jag mig kunna biträda i motsvarande avseende som ovan i fråga örn
förslagen till omkostnadsstater för lantbrukshögskolan, centralanstalten
och växtskyddsanstalten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

401

12. Övergången från nuvarande förhållanden till den ovan föreslagna

organisationen.

a. Lantbrukshögskolan, centralanstalten samt växtskydds anstalten.

De sakkunniga hava betonat, att det vore angeläget, att erforderliga
reformer i fråga om den högre lantbruksundervisningen snarast möjligt
komme till utförande. Med utgångspunkt från att 1928 års riksdag skulle
fatta beslut i frågan i huvudsaklig överensstämmelse med det framställda
förslaget höllö de sakkunniga sålunda före, att undervisningen vid
den till Ultuna förlagda lantbrukshögskolan borde taga sin början den
1 november 1929. Enär beslut i frågan emellertid av olika anledningar
tidigast kan komma att fattas av 1931 års riksdag, har i det följande vid
redogörelse för de sakkunnigas förslag till olika övergångsbestämmelser
de angivna årtalen ersatts med andra, som ligga tre år längre fram i
tiden. I överensstämmelse härmed skulle undervisningen vid högskolan
taga sin början den 1 november 1932.

Vad nu först lantbrukshögskolan beträffar hava de sakkunniga till en
början upptagit frågan örn själva undervisningens omläggning. Deras
förslag i denna del innebär — med tre års förskjutning i tid — följande.

När högskolan skall börja sin verksamhet är det enligt de sakkunnigas
mening nödvändigt, att vissa av de byggnadsarbeten vid Ultuna, för vilka
förut redogjorts, äro avslutade. Sålunda böra, bland annat, nu förefintliga
institutionsbyggnader därstädes hava hunnit omändras för tillgodoseende
av sitt ändamål vid högskolan. För beredande av möjlighet
härtill har ansetts böra bestämmas, att efter läsåret 1930/1931 ytterligare
elever vid agronomkursen vid Ultuna icke skola intagas. Däremot synes
ettårig konsulentkurs böra kunna anordnas vid institutet jämväl under
läsåret 1931/1932, men ej senare. I överensstämmelse härmed bör räknas
med följande kategorier av studerande vid Ultuna under nedan angivna
undervisningsår:

1930/1931: elever tillhörande båda årsavdelningarna (äldre och yngre)
vid agronomkurs enligt nuvarande system samt konsulentkurs;

1931/1932: elever tillhörande äldre årsavdelningen av agronomkurs enligt
nuvarande system samt konsulentkurs;

1932/1933: studerande inskrivna vid högskolan hösten 1932;

1933/1934: studerande inskrivna vid högskolan hösten 1932 och 1933;
samt

1934/1935: studerande inskrivna vid högskolan hösten 1932, 1933 och
1934.

Genom att på nu antytt sätt hålla antalet studerande vid Ultuna lägre
under övergångsåren, vinnes icke blott ökado möjligheter att såsom redan
berörts på jämförelsevis kort tid genomföra byggnadsprogrammet
för högskolan samtidigt med att undervisning pågår utan även större
förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt ordna lärarfrågan vid
högskolan.

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 saini. 123 höft. (Nr H3.)

Högre lantbruksundervisningssakkunniga.

402

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

Med avseende på lärarfrågan under övergångstiden liava de sakkunniga
anfört i huvudsak följande (vissa justeringar på grund av framflyttningen
i tid äro här vidtagna).

Under förutsättning, att lantbrukshögskolan började sin verksamhet
den 1 november 1932, erfordrades för undervisningens bedrivande under
första året, att fem av professorsbefattningarna vid nämnda tidpunkt
vore tillsatta, nämligen i lantbrukskemi, i lantbruksbotanik, i marklära,
i kulturteknik samt i husdjurens anatomi och fysiologi. Övriga professorsbefattningar
borde tillsättas vid sådan tid, att innehavarna av befattningarna
kunde börja undervisningen den 1 november 1933. Visserligen
irpptoge det av de sakkunniga uppgjorda approximativa förslaget
till undervisningsplan för undervisningen till ämbetsexamen under första
året även någon undervisning i lantbruksekonomi. Enär nämnda
undervisning vore av mindre omfattning, torde emellertid beträffande
första undervisningsåret vid högskolan sådan jämkning i undervisningsplanen
böra ske, att professorsbefattningen i lantbruksekonomi behövde
tillträdas först från och med den 1 juli 1933. Med hänsyn till önskvärdheten
av att professor, som även skulle vara föreståndare för institution,
sattes i tillfälle att medverka vid iordningställande av institutionen i fråga,
torde utnämningen böra ske från och med den 1 juli samma år vederbörande
professor hade att börja undervisningen. Följaktligen borde
fem professorer utnämnas från och med den 1 juli 1932 och fem från och
med den 1 juli 1933. Avlöningsmedel torde i förhållande härtill böra
göras tillgängliga från och med budgetåret 1932/1933. Skulle det emellertid
bliva möjligt att tillsätta här avsedda tjänster i ovan nämnd ordning,
torde medgivande böra utverkas, att åtgärder i god tid före befattningarnas
tillträdande vidtoges för deras besättande.

Från och med den 1 november 1932 borde de nuvarande professorsbefattningarna
vid Ultuna indragas och innehavarna därav uppföras på
indragningsstat. Ifrågavarande befattningshavare borde dock åläggas
att vid behov meddela viss undervisning vid högskolan, varigenom någon
besparing kunde ske i fråga örn arvoden åt speciallärare vid högskolan.
De befattningshavare, som uppfördes å indragningsstat, borde
erhålla full lön och tjänstgöringspenningar jämte tillfällig löneförbättring
samt dyrtidstillägg enligt grunder, som gällde för löner utgående
från allmänna indragningsstaten. På indragningsstat skulle behöva uppföras
två professorer.1

I sammanhang med hirald rågans ordnande står spörsmålet örn särskilda
anordningar för första tillsättandet av professurer. Härom hava de sakkunniga
anfört följande.

De sakkunniga hade i det föregående föreslagit, att vid lantbrukshögskolan
lärarkollegiet skulle vidtaga åtgärder för tillsättande av professorsbefattning
vid högskolan, vari inginge, bland annat, utseende av sakkunniga
för bedömande av sökandes kompetens till befattningen. Första
gången professorsbefattningar skulle tillsättas vid högskolan saknade
denna emellertid lärarkollegium, och, även sedan något år förflutit och
åtskilliga av professurerna blivit besatta, torde lärarkollegiet vara så
fåtaligt, att det vore mindre väl ägnat att ensamt handhava ifrågavarande
uppgift. De sakkunniga ansåge, att vid tiden för högskolans upprät 1

Vid den av dc sakkunniga förutsatta tidpunkten (den 1 november 1929) fyra professorer.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

403

tande lärarkollegiets uppgift -— i vad avsåge tillsättandet av ordinarie
lärare — borde övertagas av en korporation, bestående av avdelningsföreståndare
vid centralanstalten och förstärkt med representanter från
annat håll för de undervisningsämnen, som icke vore på ett tillfredsställande
sätt representerade genom nämnda avdelningsföreståndare. I
den mån professorer blivit utnämnda vid högskolan, borde de äga säte
och stämma i omförmälda korporation. När lärarkollegiets ledamotsantal
blivit tillräckligt stort, borde det ensamt övertaga ifrågavarande uppgift.
Nu antydda arrangement vore sålunda endast avsett att vara tillfälligt;
de sakkunniga beräknade dess varaktighet till två år. Det torde vara
lämpligt, att Kungl. Majit, som borde äga att utfärda de närmare bestämmelserna
för här angivna förfarande, i sinom tid bestämde tidpunkten,
när berörda anordning skulle upphöra.

Av nedan anförda skäl hava de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå
särskilda stipendier för utbildning av blivande lärare vid högskolan.

Enligt de sakkunnigas ovan framställda förslag återstode jämförelsevis
kort tid, till professorsbefattningarna vid lantbruksliögskolan borde besättas.
Med hänsyn därtill torde det icke vara lämpligt eller ens praktiskt
genomförbart att vidtaga särskilda anstalter till främjande av utbildningen
av ifrågavarande lärarkrafter. De sakkunniga hade därför icke ansett
sig böra föreslå, att särskilda studiestipendier ställdes till förfogande
för nämnda ändamål. Dock borde det givetvis i särskilda fall vara möjligt
för nu avsedda vetenskapsmän att för utländska studier erhålla understöd
ur det ordinarie reservationsanslaget till reseunderstöd för lantbrukets
studerande.

Angående styrelsens utseende och sammansättning under övergångsåren
hava de sakkunniga föreslagit följande anordningar.

För lantbrukshögskolan torde böra finnas en interimstyrelse för tiden
1 juli 1930 31 oktober 1931. Såsom sadan syntes kunna fungera styrelsen
för lantbruksinstitutet vid Ultuna, förstärkt med representant för universitet
och centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. , Högskolans
ordinarie styrelse, sammansatt på sätt i det föregående föreslagits,
borde förordnas vid sådan tidpunkt, att den kunde träda i funktion från
och med den 1 november 1931. Med hänsyn därtill, att lärarkollegiet vid
nämnda tid kunde beräknas vara jämförelsevis fåtaligt, torde lärarkollegiets
representant i styrelsen — liksom också rektor — första gången böra
utses endast för det närmaste undervisningsåret. I

I anledning av de sakkunnigas förslag, att vissa ordinarie lärare vid
lantbruksinstituten i samband med den högre lantbruksundervisningens
omorganisation skulle uppföras pa indragningsstat, har allmänna civilförvaltningens
lönenämnd erinrat, hurusom senast vid den år 1926 genomförda
personalminskningen i statsdepartement å indragningsstat uppfördes
allenast sådana innehavare av till indragning beslutade befattningar,
vilka helt och hållet befriades från vidare tjänstgöringsskyldighet. Samma
förfaringssätt syntes ock böra tillämpas i förevarande fall. I enlighet
härmed syntes av ifrågavarande lärare endast de befattningshavare böra
överföras til! allmänna indragningsstaten, vilka kumle beräknas icke er -

Ytt randen.

404

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

hålla sysselsättning efter den nya ordningens genomförande, samt de övriga
med oförändrade löneförmåner uppföras å övergångsstat. Statskontoret
har anfört samma synpunkter på denna fråga som lönenämnden.

I övrigt hava de av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna
icke föranlett anmärkning i något av de inkomna yttrandena.

Emellertid hava från vissa håll uttalats önskemål örn ytterligare en övergångsbestämmelse,
innebärande möjlighet för studerande, som avlagt
agronomexamen enligt nu gällande regler, att inom viss tidrymd utan alltför
betungande villkor vinna inträde vid lantbrukshögskolan.

Sålunda har lantbruksakademien framhållit, att billigheten syntes fordra,
att före lantbruksliögskolans inrättande avlagd agronomexamen medförde
för några år framåt samma rätt till inskrivning vid högskolan som
förut vid konsulentkurs. Inspektören för lantmannaskolorna har ansett
det vara rimligt och önskvärt, att vissa anordningar vidtoges, varigenom
de, som avlagt agronomexamen enligt nuvarande system under de sista
10—15 åren, utan alltför stora kostnader och tidsutdräkt skulle kunna avlägga
agronomisk ämbetsexamen.

Lärarrådet vid Ultuna har framhållit, att, då det för närvarande funnes
åtskilliga utexaminerade agronomer, som ägde kompetens för inträde i
konsulentkurs men sådan efter högskolans inrättande ej längre skulle förekomma,
det syntes lärarrådet billigt, att någon lättnad bereddes dem i fråga
om tillträde till högskoleundervisning. Lärarrådet ville därför föreslå,
att agronom med sådan kompetens måtte under en övergångstid av fem år
från nuvarande agronomundervisnings upphörande kunna antagas till
ordinarie elev vid högskolan, örn han ägde de stadgade kunskaperna i matematik
och tillräckliga insikter i tyska och engelska för studiet av facklitteratur.
—- I detta yttrande har institutets styrelse instämt.

Liknande synpunkter på denna fråga hava framförts jämväl av Sveriges
lantbrukslär ar förbund samt Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Propotitioven I sitt yttrande i förevarande avseende till statsrådsprotokollet till
nr 249/1930. Kungl. Maj:ts proposition till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens
ordnande (nr 249), tillstyrka dåvarande chefen för
jordbruksdepartementet i huvudsak de sakkunnigas ovanberörda förslag.
Dock förordade departementschefen, att i överensstämmelse med lönenämndens
och statskontorets förslag de befattningshavare, vilka fortfarande
borde åläggas viss tjänstgöringsskyldighet, skulle överföras på övergångsstat
i stället för, som de sakkunniga föreslagit, indragningsstat. Beträffande
det framställda önskemålet, att särskilda anordningar måtte
vidtagas i syfte att underlätta för vissa studerande, som utexaminerats
från agronomkurs enligt nuvarande undervisningssystem, att fortsätta
sin utbildning vid högskolan, anförde departementschefen följande.

I huvudsaklig överensstämmelse med lärarrådets vid Ultuna förslag i
sådant hänseende villo departementschefen tillstyrka, att agronom, som
utexaminerats från agronomkurs enligt nuvarande system med vitsord,
som enligt nu gällande bestämmelser skulle berättiga honom till inträde

405

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

å konsulentkursens jordbruks- eller liusdjurslinje, skulle senast fem år
efter avlagd agronomexamen kunna antagas såsom ordinarie elev vid
lantbrukshögskolan, örn lian ägde de för sådant inträde stadgade kunskaperna
i matematik ävensom kunskaper i tyska och engelska, tillräckliga
för studiet av facklitteratur. Det torde böra ankomma på högskolans
ledning att överväga, vilka särskilda anordningar kunde vidtagas till
förkortande av sådana elevers studietid för examen vid högskolan. Departementschefen
ville emellertid anmärka, att elever av ifrågavarande
kategori icke lämpligen torde kunna mottagas vid högskolan under dess
första år, då professurerna i de tillämpade ämnena ännu icke hunnit tillsättas.

Förenämnda utredningsmän för försöksverksamheten m. m. hava icke ansett
sig böra framlägga något förslag till övergångsbestämmelser vid en
förflyttning och omorganisation av centralanstalten. Härom anföra de:

Ett särskilt problem vid eventuell förflyttning av centralanstalten bleve
att fastställa den tidpunkt, vid vilken förflyttningen borde taga sin början,
ävensom den ordning, i vilken förflyttningen syntes böra äga rum. Enär
ifrågavarande spörsmål intimt sammanhängde med frågan örn den högre
lantbruksundervisningens ordnande och för övrigt torde för sin lösning
vara i hög grad beroende av vilken form, som valdes för försöksverksamhetens
anknytning till ifrågavarande undervisning, hade utredningsmännen
icke ansett sig böra för de olika alternativ för försöksverksamhetens
organisation, vilka av dem behandlades, upptaga frågan örn särskilda
övergångsbestämmelser till närmare dryftande.

Hörande de vid centralanstalten anställda befattningshavarnas skyldighet
att underkasta sig förflyttning och vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
anföra utredningsmännen:

Enär avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, vore tillämpligt för samtliga ordinarie befattningshavare
vid centralanstalten, hade utredningsmännen utgått ifrån, att ifrågavarande
befattningshavare skulle vara underkastade den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden ävensom den förflyttning
till annan tjänstgöringsort, som kunde bliva dem i behörig ordning
ålagd i samband med en eventuell förflyttning, helt eller delvis, av centralanstalten.
Beträffande icke ordinarie befattningshavare vid centralanstalten
borde motsvarande förändringar i anställningsvillkor ävenledes
vara möjliga att genomföra.

Med anledning av utredningsmännens nu senast återgivna uttalande
har allmänna, civilförvaltningens lönenämnd gjort ett uttalande, som
jag här ovan å sid. 152 återgivit.

Jag förordar, att lantbrukshögskolan börjar sin verksamhet den 1 november
1932. Till nuvarande agronomkursen vid Ultuna lantbruksinstitut
böra elever icke vidare intagas. Hösten 1931 böra elever för sista
gången intagas till konsulentkurs å Ultuna. Genom dessa anordningar

Utredningsmännen
för
försöksverksamheten

m. m.

Yttranden.

Departements chefen.

406 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

kommer Ultuna lantbruksinstitut att upphöra med sin verksamhet samtidigt
med att lantbruksliögskolan träder i funktion.

Den 1 november 1932 torde samtliga professorsbefattningar vid Ultuna
böra indragas. Två professurer vid Ultuna lantbruksinstitut lära då vara
besatta med ordinarie innehavare, nämligen professurerna i veterinärlära
samt i kemi och geologi. Dessa båda befattningshavare torde från och med
nyssnämnda dag böra överföras på övergångsstat med skyldighet att vid
behov meddela undervisning vid lantbrukshögskolan. Övriga professurer
vid lantbruksinstitutet äro vakanta. Vaktmästarna och annan personal
för betjäning vid institutet torde kunna beredas syselsättning vid lantbrukshögskolan.

Under lantbrukshögskolans första läsår kommer i enlighet med de sakkunnigas
förslag undervisning att meddelas i följande ämnen: matematik,
fysik och meteorologi, lantbrukskemi, lantbruksbotanik, bakteriologi, allmän
ärftlighetslära, lantbrukszoologi, marklära, kulturteknik, husdjurens
anatomi och fysiologi, nationalekonomi och statistik, lantbruksekonomi
med handelslära samt trädgårdsskötsel. Av dessa ämnen skola åtta företrädas
av professorer. Dessa befattningshavare torde följaktligen vara
tillsatta vid den tidpunkt, då undervisningen vid högskolan skall taga sin
början. Beträffande sådan professor, som dessutom skall till sitt förfogande
hava institution, synes det önskvärt, örn tillsättandet kunde ske
så tidigt, att han finge tillfälle att medverka vid institutionens iordningställande.
Följaktligen böra vissa professorsbefattningar vid högskolan
tillsättas från och med den 1 juli 1932. Detta bör enligt mitt förmenande
gälla sex professurer, nämligen den i kemi, i marklära, i bakteriologi,
i botanik m. m., i kulturteknik samt i husdjurens anatomi och fysiologi.
Däremot torde såsom de sakkunniga förordat kunna anstå med besättandet
av professuren i lantbruksekonomi till påföljande år. Första årets
undervisning i detta ämne torde böra ordnas på annat sätt. Samma bör
gälla den ena professuren i botanik m. m.

Emellertid har i det föregående förutsatts, att professurerna i lantbrukskemi
och bakteriologi samt en av professurerna i lantbruksbotanik m. m.
skola utan vidare övertagas av avdelningsföreståndarna vid centralanstaltens
avdelningar för respektive lantbrukskemi, lantbruksbakteriologi
samt lantbruksbotanik. Dessa befattningshavare böra följaktligen överflyttas
till lantbrukshögskolan den 1 november 1932. Vid samma tidpunkt
böra dessutom nämnda tre avdelningar vid centralanstalten — avdelningen
för lantbruksbotanik till den del, varom här är fråga — nedläggas
och deras verksamhet upptagas av vederbörande institutioner vid lantbrukshögskolan.
Vad ovan sagts örn förenämnda avdelningsföreståndare,
torde även böra gälla laboratorn vid centralanstaltens avdelning för lantbrukskemi
i så måtto, att han vid samma tidpunkt bör överflyttas till
lantbrukshögskolan såsom laborator å dess kemiska institution.

Såsom ovan anförts har emellertid allmänna civilförvaltningens löne -

407

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

nämnd ansett det vara tveksamt, huruvida nämnda befattningshavare
kunna åläggas att övergå till ifrågavarande befattningar vid lantbrukshögskolan.
Under sådana omständigheter finner jag mig icke kunna ifrågasätta,
att dessa befattningshavare skola övertaga de avsedda uppgifterna
utan särskild ersättning. På grund härutav vill jag förorda, att så
länge nuvarande avdelningsföreståndarna vid centralanstaltens avdelningar
för lantbrukskemi, lantbruksbakteriologi och lantbruksbotanik bekläda
befattningar som professorer i respektive lantbrukskemi, lantbruksbakteriologi
samt lantbruksbotanik vid lantbrukshögskolan skall till en var av dem
utgå ett personligt arvode å 1,000 kronor per år, å vilket belopp dyrtidstillägg
icke må utgå. Åt nuvarande laboratorn å centralanstaltens avdelning
för lantbrukskemi bör under motsvarande förutsättningar utgå ett
personligt arvode å 500 kronor. Skulle å andra sidan förevarande
befattningshavare icke vilja övertaga de avsedda undervisningsuppgifterna
vid lantbrukshögskolan, torde de böra uppföras å övergångsstat,
med skyldighet att för avdelningsföreståndarnas del förestå och leda
försöksverksamheten i respektive lantbrukskemi, lantbruksbakteriologi
och lantbruksbotanik vid högskolan samt för nämnda laborators vidkommande
att tjänstgöra som laborator för högskolans försöksverksamhet i
kemi samt att särskilt förestå högskolans laboratorium för driftsanalyser.
Under den nu senast angivna förutsättningen torde vidare böra så ordnas,
att professuren i marklära tills vidare lämnas obesatt, varför undervisningen
i kemi och marklära torde böra ombesörjas av professorn i lantbrukskemi
vid lantbrukshögskolan samt av professorn i kemi och geologi
på övergångsstat vid Ultuna lantbruksinstitut, så länge han står kvar i
denna egenskap, och därefter av förutnämnde professorn med tillhjälp
av speciallärare. Vidare torde ej heller professuren i lantbruksbakteriologi
böra tillsättas, utan torde undervisningen böra skötas av speciallärare,
varjämte likaledes endast en av professurerna i botanik böra besättas
med ordinarie innehavare, under det att återstående del av till
dessa professurer hörande undervisning finge omhänderhavas av speciallärare.
Laboratorsbefattningen vid högskolans kemiska institution torde ej
heller böra tillsättas, så länge nämnde laborator vid centralanstaltens
kemiska avdelning står kvar på övergångsstat. Befattningarna som avdelningsföreståndare
vid centralanstaltens avdelningar för lantbrukskemi,
lantbruksbotanik och lantbruksbakteriologi samt som laborator å nämnda
anstalts avdelning för lantbrukskemi böra sålunda under alla omständigheter
indragas från och med den 1 november 1932.

Särskilda åtgärder för besättandet den 1 juli 1932 av professurer torde
följaktligen icke böra vidtagas annat än i fråga om följande, nämligen
antingen professuren i lantbrukskemi eller i marklära, eventuellt en av
botanikprofessurerna, professuren i kulturteknik samt professuren i husdjurens
anatomi och fysiologi.

Ben omständigheten, att förenämnda tre avdelningsföreståndare vid

408

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

centralanstalten skulle stå kvar å centralanstaltens stat under tiden 1
juli—1 november 1932, bör givetvis icke utgöra hinder för dem att biträda
vid planläggningen av vederbörande institutioner vid högskolan,
övriga professurer vid högskolan, nämligen i allmän jordbrukslära,
växtodlingslära, husdjurens avels- och raslära, husdjurens utfodring och
skötsel, lantbruksekonomi med handelslära och bokföring samt eventuellt
den ena i lantbruksbotanik m. m„ böra tillsättas från och med den 1 juli
1933. Det torde böra få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga
bestämmelser rörande förfarandet vid det första tillsättandet av
professurer vid lantbrukshögskolan. Kungl. Majit bör därför av riksdagen
bemyndigas att vidtaga erforderliga åtgärder för befattningarnas
tillsättande.

Den till centralanstaltens förevarande tre avdelningar hörande vaktmästarpersonalen
torde böra överflyttas till lantbrukshögskolan, där likaledes
torde kunna beredas syselsättning åt vid förenämnda avdelningar
anställda assistenter.

Såsom högskolans styrelse torde under övergångstiden institutets styrelse,
förstärkt med lantbruksstyrelsens chef och högskolans rektor, sedan
denne hunnit förordnas, kunna fungera. Såsom de sakkunniga föreslagit,
torde högskolans rektor under övergångsåren allenast böra förordnas för
ett år i sänder.

Jag biträder lärarrådets vid Ultuna förslag rörande villkor för inträde
vid högskolan under en viss övergångstid för personer, som avlagt agronomexamen
enligt gamla ordningen. Huruvida åtgärder böra vidtagas
för att möjliggöra en förkortning av studietiden för dylika studerande,
torde få ankomma å högskolans styrelse.

Vidkommande härefter den nya växtskyddsanstalten torde densamma
likaledes böra träda i verksamhet den 1 november 1932. Centralanstaltens
avdelning för entomologi samt återstående del av dess lantbruksbotaniska
avdelning böra upphöra med sin verksamhet samma dag. Nuvarande befattningar
som avdelningsföreståndare vid centralanstaltens entomologiska
avdelning, laborator vid centralanstaltens botaniska avdelning och laborator
vid den entomologiska avdelningen indragas från och med nämnda
dag. Den sistnämnda befattningen är vakant. Nuvarande innehavarna
av de båda övriga befattningarna torde böra uppföras å övergångsstat,
med skyldighet för nuvarande avdelningsföreståndaren för centralanstaltens
entomologiska avdelning att tjänstgöra som föreståndare för växtskyddsanstaltens
entomologiska avdelning och som denna anstalts chef
samt med skyldighet för nuvarande laboratorn vid centralanstaltens botaniska
avdelning att tjänstgöra såsom föreståndare för antingen den växtpatologiska
eller den adminstrativa avdelningen vid växtskyddsanstalten.
Nämnda båda befattningshavare böra tillerkännas med de nya befattningarna
vid växtskyddsanstalten förenade avlöningsförmåner, i den
mån dessa överstiga vad de uppbära på grund av sina nuvarande befattningar.

409

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Åtgärder böra vidtagas för att till den 1 november 1932 besätta en avdelningsföreståndarbefattning
vid växtskyddsanstalten. Bemyndigande
härtill torde böra lämnas Kungl. Maj:t av riksdagen. Vaktmästaren vid
centralanstaltens entomologiska avdelning torde även böra överföras till
övergångsstat med skyldighet att ombesörja vaktmästargöromålen vid
växtskyddsanstalten. Assistenterna vid centralanstaltens entomologiska avdelning
torde kunna bibehållas i motsvarande befattningar vid växtskyddsanstalten.

Centralanstaltens båda återstående avdelningar med undantag för dess
underavdelning för mejeribantering, vartill jag återkommer längre fram,
böra från och med den 1 november 1932 bilda den nya centralanstalten för
försöksväsendet å jordbruksområdet. Med hänsyn till byggnadsarbetets
fortskridande vid Ultuna kan anstalten icke flyttas till sistnämnda plats
förrän under loppet av år 1935. Under tiden torde anstalten följaktligen
böra vara kvar i den nuvarande förläggningen å Experimentalfältet. Anstalten
bör från och med den 1 november 1932 och till förflyttningen till
Ultuna provisoriskt hava samma styrelse som växtskyddsanstalten. Denna
styrelse bör dock under nämnda övergångstid förstärkas med centralanstaltens
chef. Sedan den kemiska avdelningen upphört med sin verksamhet,
torde vissa provisoriska laboratorieanordningar åt centralanstalten
böra komma till stånd under övergångstiden.

b. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet.

Vid behandlingen av frågan örn övergången från nuvarande förhållanden
vid institutet å Alnarp till den föreslagna nya ordningen hava de
sakkunniga först upptagit frågan örn själva undervisningens omläggning.
Deras förslag i denna del innebär — med tre års förskjutning i tid — följande.

Vid Alnarp borde agronomkurs enligt det nya systemet taga sin början
den 1 november 1932. Till skillnad från förhållandet vid Ultuna borde
emellertid elever vid agronomkurs enligt nuvarande system vinna inträde
vid Alnarp även hösten 1931. Elev, som hösten 1930 vunnit inträde vid
agronomkurs vid Ultuna eller Alnarp, borde erhålla möjlighet att under
studieåret 1932—1933 genomgå konsulentkurs. Enär dylik kurs icke lämpligen
syntes kunna förläggas till Ultuna nämnda år, torde all konsulentundervisning
— jordbruks-, husdjurs- och mejerilinje — under läsåret

1932—1933 böra koncentreras till Alnarp. Senare torde konsulentkurs
icke böra anordnas, och de elever, som hösten 1931 önskade vinna inträde
vid agronomkurs, borde sålunda före antagandet underrättas örn att de
icke torde kunna beredas tillfälle att erhålla ytterligare utbildning i konsulentkurs.

Den omorganiserade undervisningen vid mejeriinstitutet borde taga sin
början den 1 november 1933. Undervisningsåren 1931—1932 och 1932—1933
borde, såsom tidigare högre undervisning på ifrågavarande område, meddelas
inom konsulentkursens mejerilinje.

Högre lantbrukstmdervisnings8akkunniga.

410

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Slutligen syntes undervisningen vid trädgårdsinstitutet böra taga sin
början den 1 november 1934.

I överensstämmelse med vad ovan anförts borde sålunda räknas med
följande kategorier av studerande vid Alnarp under nedan angivna undervisningsår: 1930—

1931: elever tillhörande båda årsavdelningarna (äldre och yngre)
vid agronomkurs enligt nuvarande system samt konsulentkurs (även
på mejerilinjen);

1931— 1932: lika som under läsåret 1930—1931;

_ 1932—1933: elever tillhörande äldre årsavdelning vid agronomkurs enligt
nuvarande system, yngre årsavdelning vid agronomkurs enligt det
nya systemet samt konsulentkurs på samtliga tre studielinjer;

1933— 1934: elever tillhörande håda årsavdelningarna vid agronomkurs
enligt det nya systemet samt första årsavdelningen vid den nya mejerikursen;
samt

1934— 1935: elever tillhörande båda årsavdelningarna vid agronomkurs
enligt det nya systemet, båda årsavdelningarna vid den nya högre mejerikursen
samt första årsavdelningen vid den nya högre trädgårdskursen
(vid sistnämnda kurs borde, såsom förut motiverats, elever åtminstone
tillsvidare vinna inträde endast vartannat år).

Med avseende på lärår!rågan under övergångstiden hava de sakkun
niga anfört i huvudsak följande (vissa justeringar på grund av framflyttningen
i tid äro här vidtagna).

I fråga om mejeriinstitutets fast anställda lärare hade icke föreslagits
någon ändring beträffande antal och tjänsteställning. På grund därav
borde det vara angeläget, att den för närvarande vakanta professorsbefattningen
i mejerilära och mejeriekonomi snarast besattes med ordinarie
innehavare, för att undervisningen å detta område även under övergångstiden
måtte bliva fullt tillfredsställande. Att utnämna denna professor
på de gamla anställningsvillkoren för att därefter ett år senare genomföra
ny lönereglering för honom hade synts de sakkunniga föga ändamålsenligt.
De sakkunniga ansåge sålunda, att de båda professorsbefattningarna vid
mejeriinstitutet borde löneregleras enligt lönegraden B 30 från och med
början av budgetåret 1932/1933 ävensom att ovannämnda vakanta professur
besattes med ordinarie innehavare från och med den 1 juli 1932. Härför
talade även den omständigheten, att ifrågavarande befattningshavare
under tiden för mejeriets örn- och tillbyggnad borde hava att övervaka
arbetet. med inredning av olika institutioner för det nya mejeriinstitutet.

Slutligen borde huvudlärarbefattningen i ekonomisk trädgårdsodling
och de tre ordinarie ämneslärarbefattningarna vid trädgårdsinstitutet tillsättas
från och med den 1 november 1934.

I likhet med vad ovan framhållits i fråga örn lantbrukshögskolan torde
även beträffande ifrågakommande befattningar vid Alnarp böra utverkas
medgivande att i god tid före befattnings tillsättande vidtaga vederbörliga
åtgärder härför.

Såsom en följd av ovan föreslagna anordningar syntes följande åtgärder
böra vidtagas. Professorsbefattningarna vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut,
med undantag för de båda i mejeriämnen, borde indragas från
och med den 1 november 1933. Av de sålunda till indragning föreslagna

411

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

sju professorsbefattningarna vore vid denna tid tre vakanta.1 Av de fyra
återstående professorsbefattningarna torde tre, nämligen i jordbrukslära
och lantbruksekonomi, i husdjurslära samt i kemi och geologi, böra uppföras
på övergångsstat. Innehavarna av nämnda befattningar borde åläggas
att bestrida den undervisningsskyldighet, som vore förenad med närmast
jämförbara lektorat, nämligen beträffande lektoratet i:

jordbrukslära och kulturteknik: professsorn i jordbrukslära och lantbruksekonomi,

husdjurslära: professorn i husdjurslära, samt

kemi och marklära: professorn i kemi och geologi.

En dylik anordning torde enligt gällande avlöningsvillkor vederbörande
befattningshavare vara skyldiga att underkasta sig. Emellertid syntes
det icke vara troligt, att de ifrågavarande befattningshavare, vilkas professurer
icke innefattade samma ämneskombinationer som motsvarande
lektorat, personligen vore i stånd att övertaga den nu ifrågasatta undervisningsskyldigheten.
Detta gällde ämnet kulturteknik i lektoratet i jordbrukslära
och kulturteknik samt ämnet husdjurens anatomi och fysiologi
i lektoratet husdjurslära. Undervisningen i anatomi och fysiologi torde
i stället kunna åläggas laboratorn i ämnet, vilken nedan föresloges skola
överföras å indragningsstat, under det att undervisningen i kulturteknik
tillsvidare torde böra uppdragas åt speciallärare. Givetvis borde icke
uppförandet av ifrågavarande befattningshavare å övergångsstat innebära
hinder för någon av dem att, örn han till äventyrs så skulle önska, övergå
på ny lönestat.

Återstående professor, nämligen i hästskötsel samt husdjurens hälsooch
sjukvård, ävensom laboratorn i anatomi och fysiologi torde böra uppföras
å indragningsstat med den tjänstgöringsskyldighet, som kunde befinnas
lämplig. Därvid syntes vara önskvärt, att tjänstgöringsskyldigheten
finge avse, bland annat, lämplig del av undervisningen vid hovbeslagsskolan
ävensom att professorn i hästskötsel m. m. allt fortfarande finge
utöva den närmaste ledningen av nämnda skola. I fråga örn löneförmåner
för nämnda båda befattningshavare borde gälla vad i motsvarande avseende
ovan sagts beträffande lantbrukshögskolan.

Vid nuvarande trädgårdsskolan vid Alnarp anställd föreståndare ävensom
övriga ordinarie lärare borde i behörig tid uppsägas från sina befattningar
till den 1 november 1934.

De sakkunniga ville alltså föreslå, att vid de båda lantbruksinstituten
överfördes på övergångsstat tre professorer samt på indragningsstat tre
professorer och en laborator.1 2 Detta innebure, att vad de på övergångsstat
uppförda beträffade i viss mån överkvalificerad arbetskraft komme
att användas under en övergångsperiod. I fråga örn de befattningshavare,
som föresloges uppförda å indragningsstat och som till äventyrs
skulle komma att kvarstå någon längre tid där, kunde emellertid
övervägas, örn icke sådana bestämmelser kunde träffas, att vederbörande,
som så önskade, skulle mot någon nedsättning i avlöningsförmånerna
kunna befrias från all undervisningsskyldighet.

1 Den 1 november 1929 voro Lvu professorsbefattningar vakanta.

2 Enligt det ursprungliga förslaget (avseende tidpunkten 1 november 1929) skulle fyra professorer
överföras på övergångsstat samt fem professorer oell en laborator på indragningsstat.
Minskningen beror på att under tiden 1 november 1929—1 november 1933 ytterligare
tre professorer vid lantbruksinstituten komma att bliva pensionsmässiga.

412

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Yttranden. Något uttalande rörande de sakkunnigas förslag om förfarandet vid
övergången från den nuvarande till den föreslagna ordningen vid Alnarpsinstitutet
förekommer icke i de yttranden, som avgivits i anledning
av nämnda sakkunnigas betänkande.

Propositionen Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet tillstyrkte i propositionr
249/1930. nen nr 249 till 1930 års riksdag de sakkunnigas förslag i förevarande avseende.

utrednings- Förenämnda utredningsmän för försöksverksamheten m. m. hava icke
försöksverk- gi01''^ något speciellt uttalande rörande de för övergången nödvändiga
samheten anordningarna i fråga örn mejeriförsöken.

m. ra. j ?

p. m. I förut omnämnda, inom jordbruksdepartementet upprättade P. M. röildfiffen^av
ranc^e utbildningen av driftsledare m. m. anföres i fråga örn övergången
driftsledare vid Alnarpsinstitutet följande.

Ombildades lantbruksskolan vid Alnarp enligt i P. M. skisserade program,
torde den första fortbildningskursen böra taga sin början den 1 november
1933. Hittillsvarande agronomkurs förutsattes då upphöra den
24 oktober 1933. Med avseende på lärarfrågans ordnande under övergångstiden
syntes böra gälla, att lediga professorsbefattningar vid institutet
upprätthölles medelst vikarier till den 1 november 1933, varefter
samtliga professorsbefattningar borde indragas, utom vad gällde de båda
professurerna i mejeriämnen. Vid samma tidpunkt indroges laboratorsbefattningen
i husdjurens anatomi och fysiologi. Efter den 1 november 1933
komme ordinarie innehavare av följande indragna professurer att finnas
kvar vid institutet, nämligen i jordbrukslära och lantbruksekonomi, i hästskötsel
samt husdjurens hälso- och sjukvård, i husdjurslära samt i kemi
och geologi. Samma gällde innehavaren av ovannämnda laboratorsbefattning.
Dessa befattningshavare borde uppföras på övergångsstat. Professorn
i jordbrukslära och lantbruksekonomi torde därvid böra åläggas
att bestrida den undervisning i jordbrukslära, som enligt vad ovan föreslagits
borde tillkomma ordinarie ämnesläraren i jordbrukslära och kulturteknik.
Undervisningen i kulturteknik finge dock överlämnas åt annan
lärare. Professorn i husdjurslära torde böra åläggas att bestrida
den undervisning, som enligt ovanstående skulle åligga ordinarie ämnesläraren
i husdjurslära, dock horde de delar av undervisningsskyldigheten,
som omfattade husdjurens anatomi och fysiologi, husdjurens hälso- och
sjukvård samt kontrollföreningsverksamhet bestridas av andra lärare.
Undervisningsskyldigheten i husdjurens anatomi och fysiologi borde åläggas
laboratorn i samma ämne och undervisningsskyldigheten i husdjurens
hälso- och sjukvård professorn i samma ämne. Denne senare borde även
åläggas undervisningsskyldighet vid hovbeslagsskolan samt den närmaste
ledningen av samma skola. Professorn i kemi och geologi borde åläggas
den undervisningsskyldighet i kemi, som enligt förevarande förslag skulle
åligga ordinarie ämnesläraren i botanik m. m. Förste lärarbefattningen
vid lantbruksskolan torde även böra uppföras på övergångsstat, varvid
befattningens innehavare borde tillförbindas att uppehålla den undervisningsskyldighet
vid lantbruksskolan, som kunde påfordras. Denne be -

413

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

fattningshavare torde tills vidare kunna upprätthålla undervisningen i
kulturteknik och kontrollföreningskännedom. Under den tid, denna anordning
skulle vara förhanden, bleve assistenten i kulturteknik överflödig.

De befattningar, beträffande vilka åtgärder finge vidtagas för deras besättande
med ordinarie innehavare från och med den 1 november. 1933,
bleve då ordinarie ämneslärarbefattningarna i redskapslära m. m., i husbyggnadslära
samt i botanik m. m.

Under den tid, professor eller laborator stöde kvar på övergångsstat
och deltoge i undervisningen vid institutet, borde dylik befattningshavare
vara självskriven ledamot av såväl lantbruksskolans avdelningskollegium
som institutets lärarkollegium. Ävenledes borde han vara valbar till
rektorsbefattningen vid institutet.

I de yttranden, som avgivits i anledning av nyssnämnda P. M., förekom- Yttranden.
mer intet uttalande rörande bär förevarande fråga.

Högre kurs vid lantbruksskolan å Alnarp torde böra inrättas från och Departementsmed
den 1 november 1933. Elever vid nuvarande agronomkurs böra där- chefenför
intagas vid lantbruksinstitutet därstädes för sista gången år 1931.

I konsulentkurs å Alnarp böra elever intagas sista gången 1932, men denna
gång såväl till jordbruks- som husdjurslinjerna. De elever, som 1931 intagas
i agronomkursen, torde vid inträdet böra underrättas örn, att vidare
utbildning i konsulentkurs icke kommer att erbjudas dem.

Den högre mejeriundervisningen torde även böra taga sin början den
1 november 1933. I konsulentkurs å mejerilinjen böra följaktligen elever
intagas för sista gången 1932. Den 1 november 1932 bör ävenledes centralanstaltens
underavdelning för mejerihantering omorganiseras till
självständig avdelning, vilken intill den 1 november 1933 bör vara förlagd
till Stockholm såsom en del av centralanstalten men som vid nämnda tidpunkt
överflyttas till Alnarp.

Vid högre trädgårdskursen torde undervisningen böra taga sin början
den 1 november 1934.

Den 1 november 1933 torde följaktligen professorsbefattningarna vid
lantbruks- och mejeriinstitutet böra indragas, med undantag för båda professurerna
i mejeriämnen. Vid samma tidpunkt bör laboratorsbefattningen
i husdjurens anatomi och fysiologi vid institutet samt förste lärarebefattningen
vid lantbruksskolan å Alnarp indragas. Vid nämnda tidpunkt
lära fyra av de till indragning ifrågasatta professurerna vara besatta
med ordinarie innehavare, medan de tre återstående äro vakanta.
Innehavarna av förenämnda fyra professurer, nämligen i jordbrukslära
och lantbruksekonomi, i hästskötsel samt husdjurens hälso- och sjukvård,
i husdjurslära samt i kemi och geologi, torde böra överföras å övergångsstat.
Därvid böra de tillförbindas undervisningsskyldighet vid lantbruks ,
mejeri- och trädgårdsinstitutet i respektive jordbrukslära, husdjurens
hälso- och sjukvård, husdjurslära samt kemi och geologi. Professorerna i
jordbrukslära och lantbruksekonomi samt i husdjurslära böra icke, fastän

414

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

de sålunda komme att undervisa i respektive jordbrukslära oell husdjurslära
i lantbruksskolan, åläggas att såsom assistenter biträda föreståndaren
för nämnda skola. Professorn i hästskötsel samt husdjurens hälso- och
sjukvård hör åläggas att tillika undervisa vid hovbeslagsskolan samt att
utöva den närmaste ledningen av nämnda skola. Ovannämnda laboratorsbefattning
torde likaledes den 1 november 1933 vara besatt med ordinarie
innehavare. Denne hör uppföras på övergångsstat med undervisningsskyldighet
vid institutet i husdjurens anatomi och fysiologi. Likaledes
torde förste läraren vid lantbruksskolan böra uppföras på övergångsstat
med skyldighet att uppehålla den undervisning vid lantbruksskolan, som
kan komma att påfordras, samt att tills vidare fungera som föreståndarens
för nämnda skola assistent.

Med hänsyn till den personal å övergångsstat, som sålunda under en
övergångstid kommer att stå till förfogande för undervisningen vid institutet,
torde befattningarna som ordinarie ämneslärare i jordbrukslära och
kulturteknik samt i husdjurslära och mjölkhushållning vid lantbruksskolan
icke tills vidare böra tillsättas. Ej heller lärer till en början assistent
i kulturteknik böra anställas. Däremot torde åtgärder böra vidtagas
för tillsättande från och med den 1 november 1933 av ordinarie ämneslärarbefattningar
i redskapslära m. m., i husbyggnadslära samt i botanik,
zoologi och kemi. Vidare böra åtgärder vidtagas för överförandet från
och med samma dag av föreståndaren för lantbruksskolan å ny lönestat.

De båda professorerna i mejeriämnen, böra från och med den 1 juli 1933
löneregleras enligt lönegrad B 30, varjämte åtgärder böra vidtagas för
besättandet från och med nämnda dag av professuren i mejeriteknik och
mejerihushållning med ordinarie innehavare. Överassistenten vid centralanstaltens
underavdelning för mejerihantering bör från och med den
1 november 1932 överföras till övergångsstat med skyldighet att tjänstgöra
vid mejeriförsöken. Åtgärder böra dessutom vidtagas för tillsättande från
och med nämnda dag av befattningen som föreståndare för mejeriförsöken.

Vad trädgårdsskolan å Alnarp beträffar torde åtgärder böra vidtagas
för tillsättande i förekommande fall av lärarbefattningar från och med
den 1 november 1934 samt för överförandet av lärarna å ny avlöningsstat
från och med samma dag.

Slutligen torde ävenledes åtgärder böra vidtagas för överförandet av
vaktmästarpersonalen å ny lönestat.

I fråga örn institutets ledning och administration torde böra gälla, att
under den tid, professor eller laborator står kvar på övergångsstat och
deltager i undervisningen vid institutet, dylik befattningshavare bör vara
ledamot av såväl institutets lärarkollegium som lantbruksskolans avdelningskollegium
samt, i vad avser professor, vara valbar till rektor vid institutet.
Förste läraren på övergångsstat vid lantbruksskolan torde böra
vara ledamot av nämnda skolas avdelningskollegium.

Kungl. Majlis proposition Nr 143.

415

Enär befattningen som föreståndare för mejeriförsöken torde böra ledigförklaras
redan under budgetåret 1931/1932, torde riksdagen böra bemyn
diga Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder för ifrågavarande
befattnings tillsättande.

13. Anslagsbehovet för budgetåret 1931/1932.

I en inom jordbruksdepartementet upprättad P. M. rörande fördelningen
av de i fråga örn förevarande förslag till den högre lantbruksundervisningens
ordnande m. m. föreslagna engångskostnaderna anföres följande.

Med hänsyn därtill, att det förslag till den högre lantbruksundervisningens
ordnande, som Kungl. Majit torde komma att underställa riksdagens
prövning, i hög grad avviker från högre lantbruksundervisningssakkunnigas
förslag, torde det knappast vara ändamålsenligt att vid
fördelningen av engångskostnaderna å de olika budgetåren taga sistnämnda
förslag till utgångpunkt. I stället torde denna fördelning böra
grundas på i viss mån andra överväganden. Vid fördelningen synes
med hänsyn till den statsfinansiella situationen kostnaderna böra fördelas
på flera budgetår. Å andra sidan bör så förfaras, att de olika
anstalterna kunna träda i verksamhet å de därför bestämda tidpunkterna.
Vidare torde märkas, att under budgetåret 1931/1932 endast förhållandevis
mindre omfattande byggnadsarbeten kunna genomföras, enär detaljförslag
i olika hänseenden först måste upprättas.

Då undervisningen vid högskolan skall taga sin början den 1 november
1932, böra vid denna tidpunkt institutionerna för kemi, marklära och bakteriologi,
för kulturteknik m. m. samt för lantbruksbotanik m. m. vara färdiga,
varför anslag till dessa byggnadsarbeten borde anvisas för budgetåret
1931/1932. Sannolikt kunna arbetena icke helt färdigställas till utgången
av nämnda budgetår, utan härför lärer även få anlitas de fyra
första månaderna av påföljande budgetår. På grund härav torde en
del av kostnaderna böra upptagas å riksstaten för budgetåret 1932/1933.
För budgetåret 1931/1932 torde sålunda böra anvisas hela beloppet för
omändring av nuvarande agronomiskt-botaniska institutionen till institution
för kulturteknik m. m., halva beloppet till omändring av nuvarande
elevbyggnaden till institution för lantbruksbotanik m. m. samt tre fjärdedelar
av beloppet till omändring av nuvarande kemiska laboratoriet till
institution för kemi m. m. Under här avsedda budgetår bör även medel
anvisas för anordnande av yttre ledningar för vatten, gas och avlopp. Det
härför erforderliga beloppet torde dock böra fördelas med tre fjärdedelar
å förevarande budgetår och en fjärdedel å påföljande. Vaktmästarbyggnadens
omändring bör påbörjas under nästa budgetår och om möjligt
slutföras till 1 november 1932. Kostnaderna torde böra fördelas med
en tredjedel å budgetåret 1931/1932 och återstoden å påföljande år. Under
budgetåret 1931/1932 torde även reparationsarbetena å restaurationsbyggnaden
böra utföras. Den nya institutionsbyggnaden för husdjurslära
m. m. torde iiven böra påbörjas under budgetåret 1931/1932 samt vara
färdigställd under början av budgetåret 1933/1934. Kostnaderna härför
torde lämpligen böra så fördelas: under budgetåret 1931/1932 en femtedel,

P. M. rörande
engångskostnadernas
fördelning
å
olika budgetår.

416

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

under budgetåret 1932/1933 tre femtedelar samt under budgetåret 1933/1934
en femtedel. Andra byggnads- och anläggningsarbeten torde icke böra
utföras å Ultuna under budgetåret 1931/1932. Vid Alnarp torde under
nyssnämnda år inga byggnadsarbeten böra igångsättas. Däremot torde
arbetet med den nya vattenledningsanläggningen böra taga sin början
sagda år. Kostnaderna för detta arbete böra fördelas med två femtedelar
å budgetåret 1931/1932 och med tre femtedelar å påföljande år.

I överensstämmelse med vad ovan anförts torde för budgetåret 1931/
1932 böra anvisas följande anslag till engångskostnader å Ultuna och
Alnarp.

Ultuna.

Institutionen för kemi m. m.........................................

» » lantbruksbotanik m. m....................

» » kulturteknik m. m. ............................

» » husdjurslära m. m. ............................

Vaktmästarbyggnaden ........................................................

Restaurationsbyggnaden ............ ...........

Ledningar för vatten, gas, avlopp och elektriskt ljus

Alnarp.

Vattenledning................................................................................... » 50,000

Summa kronor 650,000.

Under budgetåret 1932/1933 bör vid Ultuna utöver ovan angivna byggnadsarbeten
även museibyggnaden undergå reparation. Vidare bör i
riksstaten för nämnda år upptagas hälften av det för inredning och utrustning
i fråga örn lantbrukshögskolan föreslagna beloppet samt tredjedelen
av den till undervisningsmateriel åt nämnda högskola avsedda beloppet.
För byggnadsarbeten vid Alnarp torde för sagda budgetår av de
för olika ändamål föreslagna beloppen böra anvisas, för omändringar
i slottet samt för uppförandet av demonstrationshall för husdjurslära
hela beloppet, för ändringsarbeten i kemiska laboratoriet och veterinärbyggnaden
två tredjedelar, för omändring av en dubbelvilla en tredjedel,
för till- och påbyggnad av mejeriet två tredjedelar, för nytt bostadshus
åt mejeripersonal en tredjedel, för vattenledningen tre femtedelar, för
förändring av avloppssystemet hälften samt för badinrättningen två
tredjedelar.

I överensstämmelse med vad nu anförts skulle för budgetåret 1932IHF33
böra anvisas följande anslag för engångskostnader.

Ultuna.

Institutionsbyggnad för kemi m. m....................................... kronor

» » lantbruksbotanik m. m................. »

» » husdjurslära m. m........................ »

Museibyggnaden......................................................................... »

Vaktmästarbyggnaden ................................................................ »

Ledningar för vatten, gas, avlopp och elektrisk energi .... »

Inredning och utrustning ........................................................ »

Undervisningsmateriel............................................................... »

117,500

57,500

278,000

10,000

12,000

25,600

96,400

34,000

kronor 353,500

» 58,000

» 13,100

» 92,000

» 6,000

» 2,000

» 75,400

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 417

Alnarp.

Slottet ........................................................................................... kronor 7,850

Demonstrationshall .................................................................... » 9,000

Kemiska laboratoriet ................................................................ » 16,200

Veterinärbyggnaden................................................................... » 30,500

En dubbelvilla ........................................................................... » 5,250

Mejeriet ........................................................................................ » 140,000

Bostadshus för mejeripersonal ................................................ » 12,000

Vattenledningsanläggning ........................................................ » 75,000

Omläggning av avloppssystemet ............................................ » 20,000

Badinrättning................................................................................ » 12,200

Summa kronor 959,000.

För budgetåret 1933/1934 böra medel finnas anvisade för byggnads- och
anläggningsarbeten vid Ultuna i följande omfattning: institutionen för
husdjurslära fullbordas, hallen för övningar i exteriörlära uppföras,
rektorsbyggnaden omändras, flygelbyggnaderna repareras, växthus
m. m. uppföras, väg- och planeringsarbeten utföras. Vidare torde för
nämnda budgetår böra anvisas återstoden av de föreslagna beloppen för
inredning och utrustning samt för undervisningsmateriel för högskolan.

I fråga örn Alnarp torde under detta budgetår följande arbeten böra
fullbordas: ändringsarbetena i laboratoriet, veterinärbyggnaden och dubbelvillan,
örn- och tillbyggnadsarbetena å mejeriet, nybyggnaden av bostadshuset
för mejeripersonal, varjämte arbetena med avloppssystem och
badinrättning avslutas. Vidare torde under detta budgetår medel böra
ställas till förfogande för uppförandet av undervisningsbyggnaden för
trädgårdsskolan samt av växthusen, inredandet av elevrum i restaura1
tionsbyggnaden samt uppförandet av bostadshus för vaktmästare och
förmän; i fråga örn nu nämnda arbeten böra två tredjedelar anvisas för
budgetåret 1933/1934 och resten för påföljande budgetår. Slutligen böra
de föreslagna beloppen för inredning och utrustning samt undervisningsmateriel
åt lantbruksskolan, mejeriundervisningen samt mejeriförsöken
uppföras i riksstaten för budgetåret 1933/1934.

Anslaget till engångskostnader för budgetåret 1933/1934 torde följaktligen
böra beräknas såsom följande sammanställning utvisar:

Ultuna.

Institutionen för husdjurslära m. m. ........................................ kronor 93,000

Byggnad för övningar i exteriörlära ........................................ » 39,000

Rektorsbyggnaden ....................................................................... » 29,000

Flygelbyggnaderna ........................................................................ » 10,000

Växthus m. m................................................................................. » 70,000

Vägar och planeringar ................................................................ » 11,900

Inredning och utrustning ............................................................ » 96,400

Undervisningsmateriel.................................................................... » 66,000

Alnarp.

Kemiska laboratoriet .................................................................... » 8,100

Veterinärbyggnaden........................................................................ » 15,200

Dubbelvillan ................................................................................... » 10,700

Mejeriet ............................................................................................ » 70,000

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 125 hafi. (Nr 143.) 27

418

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Bostadshus för mejeripersonal .................................................... kronor

Undervisningsbyggnad för trädgårdsskolan ............................ »

Växthus ........................................................................................... »

Bostadsrum i restaurationsbyggnaden........................................ »

Bostadshus åt vaktmästare och förmän .................................... »

Omläggning av avloppssystemet ................................................ »

Badinrättning ............................................................................... »

Inredning, utrustning och undervisningsmateriel.................... .»

22,000

55,800

26,000

17,900

14.000

20.000
6,100

111,000

Summa kronor 792,100.

För budgetåret 1934/1935 torde å riksstaten anslag höra upptagas för
uppförande vid Ultuna av institutionsbyggnad åt centralanstalten, försökslada
och försöksstall, anläggandet av försöksanläggning med betongparceller
samt för yttre ledningar, vägarbeten m. m. Vidare hör för sagda
budgetår anvisas medel för inredning och utrustning av centralanstaltens
lokaler.

Vad Alnarp beträffar torde under budgetåret 1934/1935 utöver vad ovan
angivits följande arbeten böra komma till utförande: uppförande av byggnad
för förråd och samlingar vid mejeriundervisningen och av redskapshall
vid trädgårdsskolan, samt ändringsarbetena i trädgårdsskolans
gamla undervisningsbyggnad, i gamla kontorsbyggnaden samt i fråga
örn växthus. Vidare böra anslag anvisas för inredning och utrustning av
lokaler samt för undervisningsmateriel åt trädgårdsskolan.

Följande anslagsposter skulle följaktligen ingå i engångskostnaderna
för budgetåret 193411935.

Ultuna.

Institutionsbyggnad m. m. åt centralanstalten........................ kronor 383,000

Inredning och utrustning av lokaler åt centralanstalten .... » 83,000

Alnarp.

Byggnad för förråd och samlingar vid mejeriundervisningen » 25,500

Undervisningsbyggnad åt trädgårdsskolan................................ » 27,900

Ändring av gamla undervisningsbyggnaden vid trädgårdsskolan
...................................................................................... » 8,000

Ändring av gamla kontorsbyggnaden vid trädgården ........ » t 5,000

Ändring av växthus .................... » 3,000

Nytt växthus.................................................................................. » 12,900

Kedskapshall åt trädgårdsskolan ................................v.............. » 8,000

Bostadsrum i restaurationsbyggnaden........................................ » 8,900

Bostadshus åt vaktmästare och förmän ................................... » 8,000

Inredning, utrustning samt undervisningsmateriel åt trädgårdsskolan
............................................................... » 28,400

Summa kronor 551,600.

Behovet av engångsanslag under olika budgetår enligt ovanstående
approximativa beräkning framgår av följande sammanställning.

Kungl. Majlis proposition Nr 143. 419

Fördelningen av engångsanslag på olika budgetår.

		Budge	t å r e t		Summa
	1931/1932	1932/1933	1933/1934	1934/1935
Byggnader och fasta anläggningar:
Lantbrukshögskolan .....................	600,000	500,600	252,900	—	1,353,500
Centralanstalten ..........................	—	■ —	—	383,000	383,000
Alnarpsinstitutet ...........................	50,000	328,000	265,800	107,200	751,000
Inredning och inventarier:
Lantbrukshögskolan........................	—	96,400	96,400	—	192,800
Centralanstalten ...........................	—	—	—	33,000	33,000
Alnarpsinstitutet ...........................	—	—	104,000	15,400	119,400
\| Undervisningsmateriel:
Lantbrukshögskolan........................	—	34,000	66,000	—	100,000
Alnarpsinstitutet ...........................	—	—	7,000	13,000	20,000
Summa kronor	650,000	959,000	792,100	551,600	2,952,700

De i nyss berörda P. M. angivna grunderna för en approximativ beräkning
av de för genomförandet av föreliggande förslag till den högre
lantbruksundervisningens ordnande erforderliga engångskostnadernas
fördelning på olika budgetår torde i sina huvuddrag kunna godtagas.
Det bör dock särskilt understrykas, att fördelningen icke blott är ungefärlig
utan även att betrakta såsom preliminär. Under arbetenas fortgång
torde det sålunda kunna visa sig erforderligt, att de olika leden i byggnadsprogrammet
utföras i annan ordning än den i P. M. föreslagna. Dylika
förändringar i planen böra givetvis i så fall få företagas. Beträffande
de arbeten, som böra komma till utförande under budgetåret 1931/
1932, förordar jag det i P. M. framlagda förslaget. För nämnda budgetår
torde sålunda böra anvisas 650,000 kronor, varav 600,000 kronor avse lantbrukshögskolan
och 50,000 kronor Alnarpsinstitutet. Anslagen böra hava
reservationsanslags natur.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

1) dels besluta, att i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det
föregående tillstyrkta förslag skola inrättas vid Ultuna en lantbrukshögskola
och en centralanstalt för försöksväsendet å jordbruksområdet'', vid
Experimentalfältet en växtskyddsanstalt samt vid Alnarp ett lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut;

2) dels för budgetåret 1931/1932 anvisa

a) för byggnadsarbeten och andra engångskostnader avseende lantbrukshögskolan
ett extra reservationsanslag av .......... kronor 600,000;

Departements chefen.

Departe mentschefens hemställan.

420

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

b) för vattenledningsanläggning vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut ett extra reservationsanslag av ........kronor 50,000;

c) för beredande av understöd åt folkhögskola för anordnande av spe cialkurs

för vissa lantbruksstuderande ett extra förslagsanslag
av ................................................ kronor 22,000;

d) för beredande av understöd åt elever vid specialkurs för vissa lantbruksstuderande
ett extra förslagsanslag av .............. kronor 7,500;

3) dels ock bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga under tiden 1 juli
1931—30 juni 1932 erforderliga åtgärder för tillsättande av befattningar
vid lantbrukshögskolan, växtskyddsanstalten och Alnarps lantbruks-, mejeri-
och trädgårdsinstitut.

Ministern för utrikes ärendena friherre Ramel anmäler, att han i så
måtto icke biträder föredragande departementschefens hemställan, att
han anser, att den högre lantbruksundervisningen borde — i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som förordats i den av herr Nilsson i Kabbarp
m. fl. avgivna, vid jordbruksutskottets utlåtande nr 89 till 1930 års
riksdag fogade reservationen — ordnas på så sätt, att de båda nuvarande
lantbruksinstituten, alltså såväl det vid Ultuna som det vid Alnarp, ombildas
och utbyggas till lantbrukshögskolor.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i föredragande departementschefens
hemställan.

Till föredragande departementschefens hemställan
lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Rune Thygesen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

421

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Utredning angående den högre lantbruksundervisningens ordnande................ 1

Utredning angående central anstaltens och den högre lantbruksundervisningens

inbördes ställning ...................................... 5

1930 års riksdag ................................................................................................ 7

Utredning inom jordbruksdepartementet............................................................ 8

1. Behovet av förbättrad högre lantbruks-, mejeri- och trädgårds undervisning

............................................................................................ 9

a. Högre lantbruksundervisning sid. 9. — Departementschefen

sid. 20.

b. Högre mejeriundervisning sid. 21. — Departementschefen

sid. 24.

c. Högre trädgårdsundervisning sid. 24. — Departementschefen

sid. 27.

2. Undervisningens allmänna planläggning ................................................ 28

a. Lantbruksundervisningen sid. 28. — Departementschefen sid.

67.

b. Mejeri undervisningen sid. 73. — Departementschefen sid. 75.

c. Trädgårdsundervisningen sid. 75. — Departementschefen sid.

76.

3. Lantbrnkshögskolans yttre organisation ................................................ 77

Departementschefen sid. 99.

4. Den högre lantbruksundervisningens ställning till centralanstalten

för törsöksväsendet på jordbruksområdet....................................... 101

Departementschefen sid. 163.

5. Förläggning av de olika undervisnings- och försöksanstalterna........ 171

a. Lantbrukshögskola, centralanstalt samt växtskyddsanstalt sid.

171. —Departementschefen sid 190.

b. Lantbruksskolans högre kurs sid. 195. — Departements chefen

sid. 196.

422

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Sid.

c. Anstalt för den högre mejeriundervisningen samt för mejeri försök

sid. 196. — Departementschefen sid. 202.

d. Anstalt för högre trädgårdsundervisning sid. 205. — Departe mentschefen

sid. 205.

6. Inträdesfordringar....................................................................................... 206

a. Lantbrukshögskolan sid. 206. — Inträdesfordringar sid. 206.

— Departementschefen sid. 209. — Specialkurs för lantbruksstuderande
sid. 213. — Departementschefen sid. 227.

b. Lantbruksskolans högre kurs sid. 229. — Departementschefen

sid. 231.

c. Mejeriundervisningen sid. 232. — Departementschefen sid.

234.

d. Trädgårdsundervisningen sid. 235. — Departementschefen

sid. 236.

7. Undervisning och examina....................................................................... 236

a. Lantbrukshögskolan sid. 236. — Departementschefen sid.

258.

b. Lantbruksskolans högre kurs sid. 260. — Departementschefen

sid. 268.

c. Mejeriundervisningen sid. 269. — Departementschefen sid.

274.

d. Trädgårdsundervisningen sid. 275. — Departementschefen

sid. 280.

8. Befattningshavare och administration .................................................... 280

a. Lantbrukshögskolan sid. 280. — Befattningshavare sid. 280. —

Departementschefen sid. 296. — Befattningshavarnas avlöningsförhållanden
sid. 297. — Departementschefen sid.

306. — Administration sid. 308 — Departementschefen
sid. 310.

b. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet sid.

s 310. — Departementschefen sid. 312.

c. Växtskyddsanstalten sid. 313. — Departementschefen sid. 314.

d. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut sid. 314. —

Behovet av befattningshavare sid. 314. — Departementschefen
sid. 327. — Befattningshavarnas avlöning och
tjänsteställning sid. 330. -— Departementschefen sid. 338.

— Administration sid. 341. — Departementschefen sid.

342.

9. Elever.................................................................................................... ...... 342

Departementschefen sid. 347.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

423

10. Lokaler och utrustning ...

Sid.

347

a. Lantbrukshögskolan, centralanstalten och växtskyddsanstalten

sid. 347. — Lokaler sid. 347. — Inredning m. m. sid.
363. — Departementschefen sid. 367.

b. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet sid. 370. — De partementschefen

sid. 385.

11. Årliga kostnader för undervisningen och försöksverksamheten

a. Lantbrukshögskolan, centralanstalten och växtskyddsanstalten

sid. 386. — Lantbrukshögskolan sid. 386. — Centralanstalten
sid. 393. — Växtskyddsanstalten sid. 395. — Departementschefen
sid. 396.

b. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet sid. 396. — De partementschefen

sid. 400.

12. Övergången från nuvarande förhållanden till ovan föreslagna

a. Lantbrukshögskolan, centralanstalten samt växtskyddsanstalten

sid. 401. — Departementschefen sid. 405.

b. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet sid. 409. — De partementschefen

sid. 413.

(utom löner)

386

organisation

401

13. Anslagsbehovet för budgetåret 1931/1932

415

Departementschefen sid. 419.

Departementschefens hemställan ........

419