Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957 (Proposition 1957:143)

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

i\r 143

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i rusdrgcksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521), m. m.; given Stockholms
slott den 22 mars 1957.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26
maj 1954 (nr 521);

2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954
(nr 522);

3) förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 25 februari
1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker; samt

4) lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Såsom ett led i olika åtgärder för att utbygga de vid 1954 års riksdag beslutade
reformerna inom nykterhetspolitiken framlägges förslag till vissa
ändringar i rusdryckslagstiftningen.

Förslagen innefattar i första hand en skärpt kontroll inom utminuteringen.
Avstängningen av missbrukare skall sålunda effektiviseras. Därvid
avskaffas den nuvarande anordningen att nykterhetsnämnd vid bötesansvar
förbjuder missbrukaren att köpa hos systembolaget. I stället skall nämnden
meddela bolaget att den beslutat föranstalta om åtgärder i syfte att rusdrycker
inte skall av systembolaget utlämnas till missbrukaren. På grundval av
dessa meddelanden upprättar bolagets distriktsförvaltningar lokala spärrlistor.
Legitimation och kontroll mot spärrlistan skall ske stickprovsvis och
därutöver i alla fall, då personalen misstänker att kunden är avstängd. Samma
legitimationshandlingar skall kunna användas som på posten.

1 Biliana till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 143

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Dessa förslag ansluter sig nära till de bestämmelser som förordades i
1954 års proposition angående nykterhetspolitiken. Den viktigaste skillnaden
består i att kontrollåtgärderna är mindre långtgående. Enligt nämnda
proposition skulle en riksspärrlista upprättas och legitimation i princip avkrävas
varje köpare.

Minimiåldern för den som av köpare anlitas såsom ombud i systembolagets
butiker föreslås höjd från 18 till 21 år.

De föreslagna inskränkningarna i utminuteringen skall enligt propositionen
kompletteras genom skärpta åtgärder mot langning. Det skall bli straffbart
att utbjuda sprit och att såsom ombud skaffa sprit åt ungdomar, missbrukare
och berusade. Olovligen inköpt sprit skall kunna tagas i beslag och
förklaras förverkad.

I propositionen redovisas en pågående försöksverksamhet med inskränkningar
i systembolagets butikstider och med slopad försäljning av de vanligare
spritsorterna i 1/3-literbuteljer.

Den gångna tidens erfarenheter har visat, att de år 1954 beslutade åtgärderna
i syfte att åstadkomma en övergång inom konsumtionen till svagare
drycker varit otillräckliga och att de med sådana åtgärder förbundna riskerna
varit mindre än som befarats. På grund härav föreslås ytterligare
åtgärder i nämnda syfte.

Vid sidan av det nuvarande starkölet om högst 4,5 viktprocent föreslås
sålunda ett lättare sadant Öl om högst 3,6 viktprocent. Detta får lägre skatt
och kommer att kosta ca 65 öre flaskan. Det nya ölet skall enligt förslaget
få säljas i flertalet av de livsmedelsbutiker som får tillhandahålla vanligt Öl.

I övrigt skall emellertid det nya ölet följa samma bestämmelser som det nuvarande
starkölet. Det skall således inte få säljas från utkörarbilar och skall
inte heller få serveras annat än på restauranger som äger rätt att utskänka
starköl.

Vidare förordas, att systembolaget iakttar återhållsamhet, när det gäller
att inrätta nya fullständiga utminuteringsbutiker. Däremot bör butiker för
vin och starköl kunna drivas i något ökad utsträckning, bl. a. som en försöksverksamhet
i begränsad skala på mindre orter. I samband härmed bör
bolaget även pröva att tillhandahålla alkoholfria festdrycker.

Enligt propositionen skall starköl få serveras på samtliga vinrestauranger.
Starkölsrättigheter skall även kunna ges åt välskötta ölrestauranger, som
i fråga om allmän standard är jämförliga med det för vinrestauranger normala.
Måltidslvånget för starköl skall avskaffas.

Slutligen förordas, att personalmatsalar med rätt till ölservering skall fritas
från de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden samt att begränsningarna
i rusdrycksreklamen i huvudsak skall avvecklas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Förslag

till

förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 5 §, 9 § 3 mom., 10 §, 12 § 3 mom., 14 och 15 §§,
17—20 §§, 29, 30 och 37 §§, 40 § 3 mom., 41 §, 46 § 2 inom., 47 § 2 mom.,
52 § 1 mom., 54, 56, 62, 69 och 79 §§, 80 § 1 och 4 mom., 81, 84, 87 och 89 §§
samt 90 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i samma förordning
skola införas två nya paragrafer, betecknade 13 a § och 41 a §, av nedan
angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §. 5 §.

1 mom. Den som erhållit tillstånd
att tillverka eller försälja rusdrycker
må ej i samband med rörelsens
bedrivande avhända sig sådan dryck
till annan annorledes ån genom försäljning.

2 mom. I butik för handel med
andra varor än rusdrycker och i de
för sådan rörelse använda lägenheter,
vid torghandel och auktioner, vid
handel med lappbefolkningen samt
eljest vid yrkesmässig handel med
andra varor än rusdrycker är utdelning
av sådana drycker även utan betalning
förbjuden.

9 §.

3 mom. Inom riket tillverkat starköl,
som ej utföres ur riket eller till
svensk frihamn, må försäljas endast
till partihandelsbolaget eller det i 13 §
nämnda detalj handelsbolaget.

1 mom. Den som har rätt att tillverka
eller försälja rusdrycker må ej
genom gåva annat än i form av varuprov
avhända sig sådan dryck i samband
med rörelsens bedrivande.

2 mom. Den som bedriver agenturverksamhet
för rusdrycker må ej
genom gåva annat än i form av varuprov
avhända sig sådan dryck i samband
med rörelsens bedrivande.

3 mom. Vid yrkesmässig detaljhandel
med andra varor än rusdrycker
är utdelning av sådan dryck även
utan betalning förbjuden.

9 §.

3 mom. Inom riket tillverkat starköl,
som ej utföres ur riket eller till
svensk frihamn, må försäljas endast
till partihandelsbolaget eller det i 13 §
nämnda detaljhandelsbolaget. Starköl,
som är hänförligt till grupp A, må
dock av tillverkare säljas till den som
enligt 13 a § äger rätt att bedriva avhämtningsförsåljning
av denna vara,
så ock till den som har rätt till utskänkning
av starköl.

Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år 1957

(Nuvarande lydelse)

10 §.

Detalj handelsbolaget må till den
som har rätt till utskänkning försälja
rusdrycker i och för dennes rörelse.

12 §.

3 inom. Starköl som införes till
riket må icke utlämnas från partihandelsbolaget,
med mindre varan
antingen då den inkommer hit är eller
ock därefter av bolaget blivit
stämplad och försedd med etikett. Beträffande
flaska må stämplingen ske
å kork, propp eller annan förslutning.
Såväl stämpel som etikett skola
innehålla uppgift om namnet å det
bjTggeri där tillverkningen skett samt
siff erbeteckning (III) för varans
klass.

(Föreslagen lydelse)

10 §.

Detaljhandelsbolaget må försälja
rusdrycker till den som har rätt till
utskänkning. Starköl, som är hånförligt
till grupp A, må ock av bolaget
säljas till den som enligt 13 a § äger
rätt att bedriva avhåmtningsförsäljuing
av denna vara.

12 §.

3 mom. Starköl som införes till riket
må icke utlämnas från partihandelsbolaget,
med mindre varan antingen
då den inkommer hit är eller
ock därefter av bolaget blivit stämplad
och försedd med etikett. Beträffande
flaska må stämplingen ske å
kork, propp eller annan förslutning.
Såväl stämpel som etikett skola innehålla
uppgift om namnet å det bryggeri
där tillverkningen skett samt beteckning
(III A eller III B) för den
klass och grupp, till vilken varan är
hänförlig.

13 a §.

Utan hinder av stadgandet i 13 §
må den, som enligt ölförsäljningsförordningens
bestämmelser har tillstånd
att bedriva avhämtningsförsäljning
av Öl, tillika idka avhämtningsförsäljning
av starköl, hänförligt till
grupp A. Därvid skola, i stället för
stadgandena i denna förordning om
utminutering av rusdrycker, ölförsäljningsförordningens
bestämmelser
om avhämtningsförsäljning av Öl gälla
i tillämpliga delar.

Länsstyrelsen må dock, vid meddelande
av tillstånd som avses i första
stycket eller ock sedermera med
motsvarande tillämpning av 4.9 § ölförsäljningsförordningen,
förklara att
tillståndet till avhämtningsförsäljning
icke skall inbegripa försäljning
av starköl.

14 §.

Detaljhandelsbolaget äger---

Utminuteringsställe må dock ej finnas
annorstädes än i stad, köping ellei
municipalsamhälle med minst
femtusen invånare.

Konungen eller,--

14 §.

och förläggning.

Utminuteringsställe där spritdrycker
tillhandahållas må dock ej finnas
annorstädes än i stad, köping eller
municipalsamhälle med minst femtusen
invånare.

— — därtill äro.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 §. 15 §.

När det finnes påkallat för att ord- När det finnes påkallat för att ordna
försändning av rusdrycker till ort, na försändning av rusdrycker, äger
där utminuteringsställe ej är beläget, detalj handelsbolaget inrätta särskilt
äger detaljhandelsbolaget att å sådan utlämningsställe.
ort inrätta särskilt utlämningsställe.

Köpare, som---- gälda försändningskostnaden.

Vid försändning---—• — — till handa.

17 §.

Vid utminutering må rusdrycker icke
utlämnas till köpare på utminuteringsställe
eller försändas till utlämningsstålle
eller till köpare, förrän betalning
för varan erlagts.

17 §.

Vid utminutering må rusdrycker
icke utlämnas eller försändas till köpare,
förrän betalning för varan erlagts.

Innan rusdrycker utlämnas eller
försändas till köpare, skall denne på
begäran styrka sin identitet och ålder
medelst av myndighet utfärdad
handling eller på annat sätt som finnes
kunna godtagas. Samma skyldighet
åvilar ombud för köpare i fråga
om såväl honom själv som köparen.
Ombud skall tillika på begäran styrka
sin behörighet medelst skriftlig
fullmakt, i vilken angivas de varor
som skola köpas.

18 §. 18 §.

Rusdrycker må---- ---tjuguett år.

Utminutering må vägras den som, Utminutering må vägras den, beenligt
underrättelse som kommit ut- träffande vilken nykterhetsnämnd
minutcringsstället till handa, av ny k- meddelat beslut som avses i 14 § 2
terhetsnämnd förbjudits att inköpa mom. lagen om nykterhetsvård, så
rusdrycker hos detaljhandelsbolaget. ock den, som enligt underrättelse från

nykterhetsnämnd genom laga kraft -

19 §•

Rusdrycker må ej utlämnas till den
som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga
drycker eller annat berus -

ägande dom högst ett år dessförinnan
befunnits skyldig till olovlig försäljning
av rusdrycker. Det åligger detaljhandelsbolaget
att för kommun
eller annat lämpligt område upprätta
och till utminuteringsställena inom
området utsända förteckning över
dem, som sålunda må vägras utminutering,
samt att minst en gång varje
kvartal med vederbörande nykterhetsnämnd
upptaga frågan om vilka
som böra upptagas på sådan förteckning.

19 §.

Rusdrycker må ej utlämnas till den
som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga
drycker eller annat berus -

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

(Nuvarande lydelse)

ningsmedel. Utlämning av rusdrycker
må vägras när särskild anledning till
misstanke föreligger, att varan är avsedd
att olovligen tillhandahållas någon.

Rusdrycker må ej inköpas genom
ombud som kan antagas ej hava fyllt
aderton år.

Föreligger beträffande----

(Föreslagen lydelse)

ningsmedel. Utlämning och försändning
av rusdrycker må vägras, när
anledning till misstanke föreligger,
att varan är avsedd att olovligen tillhandahållas
någon.

Rusdrycker må ej inköpas genom
ombud som kan antagas ej hava fyllt
tjuguett år.
rusdrycker vägras.

20 §.

Ej må någon genom särskild, för
ändamålet driven rörelse eller eljest
i större omfattning och mot ersättning
tillhandagå annan med anskaffande
av rusdrycker.

Ej heller må någon, genom personlig
hänvändelse eller genom ombud,
för egen eller annans vinning söka
förmå annan än återförsäljare av rusdrycker
att inköpa sådana drycker på
utminuteringsställe.

Ej må någon såsom ombud eller på
därmed jämförligt sätt med anskaffande
av rusdrycker tillhandagå den
som kan antagas ej hava fyllt tjuguett
år eller missbruka alkoholhaltiga
drycker eller vara berörd av sådana
drycker eller annat berusningsmedel.

Ej heller må någon genom särskild,
för ändamålet driven rörelse eller eljest
i större omfattning och mot ersättning
tillhandagå annan med anskaffande
av rusdrycker.

Det år vidare förbjudet att, genom
personlig hänvändelse eller genom
ombud, för egen eller annans vinning
söka förmå annan än återförsäljare
av rusdrycker att inköpa sådana drycker
på utminuteringsställe.

29 §.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning
från oktroj periodens början
skall av detaljhandelsbolaget göras
hos länsstyrelsen före utgången
av mars månad det år perioden börjar.

Har enligt-----perioden börjar.

Ansökan om------av fullmäktige.

Ansökan om-----kommunens nykterhetsnämnd.

29 §.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning
från oktrojperiodens början
skall av detaljhandelsbolaget göras
hos länsstyrelsen före utgången av
april månad det år perioden börjar.

30 §.

I ansökan enligt 29 § skall angivas,
var utskänkningen skall bedrivas
samt huruvida densamma skall omfatta
alla slag av rusdrycker eller vin
och starköl eller endast vin. Ansökan
må jämväl innehålla förslag till föreskrifter
för utskänkningens bedrivande.

30 §.

I ansökan enligt 29 § skall angivas,
var utskänkningen skall bedrivas
samt huruvida densamma skall omfatta
alla slag av rusdrycker eller vin
och starköl eller endast starköl. Ansökan
må jämväl innehålla förslag
till föreskrifter för utskänkningens
bedrivande.

37 §.

Rätt till annan utskänkning än trafikutskänkning
må avse alla slag av

37 §.

Rätt till annan utskänkning än trafikutskänkning
må avse alla slag av

Kungl. Maj.ts proposition nr U3 år 1957
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rusdrycker, endast vin eller, om särskilda
skäl därtill äro, vin och starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning må
avse enbart vin eller, om särskilda
skäl därtill äro, vin och starköl. För
fartyg, som förmedlar regelbunden
persontrafik till utländsk hamn, eller
luftfartyg, som i linjefart befordrar
passagerare till eller från utländsk
flygplats, må dock tillståndet avse
alla slag av rusdrycker.

40 §.

3 mom. 1 fråga om restaurang eller
avdelning därav, som med hänsyn till
beskaffenhet, varupris eller kundkrets
är att anse som folkrestaurang,
må rätt till utskänkning som omfattar
alla slag av rusdrycker endast
överlåtas på ett för ändamålet bildat
aktiebolag, som godkänts av Konungen
(restaurangbolag). Närmare bestämmelser
om detta bolag meddelas
i 6 kap.

Rätt till utskänkning skall även eljest
överlåtas på restaurangbolaget,
när så finnes påkallat till främjande
av nykterhet eller ordning.

41 §.

Beträffande överlåtelse----—

Är ej fråga om trafikutskänkning,
följer med sådan överlåtelse skyldighet
för rättighetsinnehavaren att hos
detaljhandelsbolaget inköpa alla för
rörelsen erforderliga rusdrycker. Vid
överlåtelse skall bolaget, med iakttagande
av de föreskrifter kontrollstyrelsen
utfärdar, meddela bestämmelser
rörande prissättning på utskänkta
rusdrycker och vad därmed äger samband
samt stadga sådana villkor, att
innehavarens ekonomiska fördel, så
långt ske kan, ej göres beroende av
myckenheten utskänkta spritdrycker
och starkare viner.

Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning
medför skyldighet att
hus detaljhandelsbolagct inköpa sådana
rusdrycker, som äro avsedda för
utskänkning i restaurangvagn samt
på fartyg och luftfartyg vid färd mel -

rusdrycker, vin och starköl eller, om
särskilda skäl därtill äro, endast
starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning må
avse vin och starköl. För fartyg, som
förmedlar regelbunden persontrafik
till utländsk hamn, eller luftfartyg,
som i linjefart befordrar passagerare
till eller från utländsk flygplats, må
dock tillståndet avse alla slag av rusdrycker.

40 §.

3 mom. Rätt till utskänkning skall
överlåtas på ett för ändamålet bildat
aktiebolag, som godkänts av Konungen
(restaurangbolag), när så av särskilda
skäl finnes påkallat till främjande
av nykterhet eller ordning.
Närmare bestämmelser om detta bolag
meddelas i 6 kap.

41 §.

— avtal upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning,
följer med sådan överlåtelse skyldighet
för rättighetsinnehavaren att hos
detalj handelsbolaget inköpa alla för
rörelsen erforderliga rusdrycker,
utom starköl, hänförligt till grupp A.
Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning
medför skyldighet att, med
nyss angivet undantag, hos bolaget
inköpa sådana rusdrycker, som äro
avsedda för utskänkning i restaurangvagn
samt på fartyg och luftjartyg
vid färd mellan svenska hamnar
och svenska flygplatser.

Vid överlåtelse skall bolaget, med
iakttagande av de föreskrifter kontrollstyrelsen
utfärdar, meddela bestämmelser
rörande prissättning på
utskänkta spritdrycker och starköl,
som är hänförligt till grupp R, så ock
rörande vad därmed äger samband.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lan svenska hamnar och svenska flygplatser.

46 §.

2 mom. Spritdrycker och starköl
må utskänkas endast i samband med
måltid.

Föreskrifter angående----

Konungen må beträffande utskänkningsställen
på viss ort eller inom
visst område för rättighetsinnehavare
som göra ansökan därom medgiva
undantag från stadgandet i första
stycket. I fråga om sådan ansökan
skola bestämmelserna i 27 och 28 §§
äga motsvarande tillämpning. Medgivande
må ej lämnas, om fullmäktige
i kommunen förklarat att utskänkning
av spritdrycker och starköl utan
samband med måltid icke bör äga
rum i kommunen. Lämnas medgivande,
utfärdar Konungen de särskilda
föreskrifter i avseende å utskänkningen
som prövas erforderliga. Medgivandet
må när som helst återkallas.

47 §.

52 §.

1 mom. Vid föreställning,---

Vad nu sagts avser icke sång, konsert,
uppläsning eller annan därmed

4/ a §.

Priset på utskänkta spritdrycker
skall motsvara utminuteringspriset
för varan jämte därå belöpande utskänkning
s skatt.

1 samband med utskänkningsskattens
erläggande äger utskänkningsinnehavaren
av staten åtnjuta ersättning
för kostnader i samband med
utskänkningen. Härom meddelas särskilda
bestämmelser av Konunqen.

46 §.

2 mom. Spritdrycker må utskänkas
endast i samband med måltid.

— första stycket.

Konungen må beträffande viss ort
eller visst område medgiva undantag
från stadgandet i första stycket. Innan
sådant beslut fattas, skola fullmäktige
i därav berörda kommuner
genom intendentens för utskänkningsärenden
försorg erhålla tillfälle
att yttra sig i frågan. Medgivande må
ej lämnas, om fullmäktige i kommunen
förklarat att utskänkning av
spritdrycker utan samband med måltid
icke bör äga rum i kommunen.
Lämnas medgivande, utfärdar Konungen
de särskilda föreskrifter i avseende
å utskänkningen som prövas
erforderliga. Medgivandet må när som
helst återkallas.

47 §.

2 mom. Utskänkning skall avslutas
senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt
föreskrivits enligt 38 eller 43 §
eller ock medgivande till utsträckt tid
lämnats i den ordning nedan i 3 eller
4 mom. sägs, dock att utskänkning
som avses i 33 § utan sådant medgivande
må fortgå till klockan 1, där ej
detaljhandelsbolaget finner skäligt
föreskriva att utskänkningen skall
avslutas tidigare.

52 §.

--äger rum.

Vad nu sagts avser icke sång, konsert,
uppläsning, radio- eller televi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

(Nuvarande lydelse)

jämförlig underhållning å restaurang.

54 §.

Å utskänkningsställe------

Rusdrycker, som ej få utskänkas å
utskänkningsställe, eller ersättningsmedel
som nyss sagts må ej heller
förvaras därstädes eller eljest sd att
gästerna äga tillgång till dem.

(Föreslagen lydelse)

sionsutsändning eller annan därmed
jämförlig underhållning å restaurang.

54 §.

- för rusdrycker.

Rusdrycker, som ej få utskänkas å
utskänkningsställe, eller ersättningsmedel
som nyss sagts må ej heller
förvaras, därstädes eller eljest, på sådant
sätt att det kan befaras att de
förtäras av gästerna.

56 §. 56 §.

För visst------inskränkningar däri.

När så prövas nödigt under krig
eller vid omedelbar krigsfara eller då
arbetslöshet eller nöd i större omfattning
råder, må Konungen eller, efter
Konungens förordnande, länsstyrelsen
förbjuda detaljhandel eller föreskriva
inskränkningar däri.

62 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angående
tillstånd till annan årsutskänkning
än trafikutskänkning skall kungöras
i den eller de tidningar inom
orten där allmänna påbud för kommunen
vanligen meddelas. Tiden för
anförande av besvär över sådant beslut
skall räknas från dagen för första
kungörandet, vilken dag skall angivas
i kungörelsen.

69 §.

Bolaget vare skyldigt att vid avtal
med leverantör verka för att reklam
för rusdrycker och därmed jämförlig
verksamhet icke bedrives på sätt som
finnes stå i strid med det i 7 § angivna
syftet.

79 §.

De i 68, 70 och 73 §§ givna föreskrifterna
skola äga motsvarande ti 11-lämpning å restaurangbolaget. Vad i
73 § stadgas skall även gälla restaurangbolagets
dotterbolag.

Om behörighetsvillkor

När så prövas nödigt under krig eller
vid omedelbar krigsfara eller då
arbetslöshet eller nöd i större omfattning
råder, så ock när det på grund
av särskilda förhållanden anses erforderligt
för ordningens upprätthållande,
må Konungen eller, efter Konungens
förordnande, länsstyrelsen
förbjuda detaljhandel eller föreskriva
inskränkningar däri.

62 §.

Då länsstyrelsen utfärdar bevis om
tillstånd till annan årsutskänkning än
trafikutskänkning, skall beslutet kungöras
i den eller de tidningar inom
orten där allmänna påbud för kommunen
vanligen meddelas. Tiden för
anförande av besvär över sådant beslut
skall räknas från dagen för första
kungörandet, vilken dag skall angivas
i kungörelsen.

69 §.

Bolaget är skyldigt att verka för att
reklam för rusdrycker och därmed
jämförlig verksamhet icke bedrives på
sätt som finnes uppenbarligen stå i
strid med det i 7 § angivna syftet.

79 §.

De i 68 och 70 §§ givna föreskrifterna
skola äga motsvarande tillämpning
å restaurangbolaget. Vad i 73 §
stadgas skall även gälla restaurangbolaget
och dess dotterbolag, dock
icke i fråga om avlöning, som utgår i
förhållande till storleken av omsättningen
av andra varor än rusdrycker.
- i 40 § 1 mom.

Kungi. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

(Nuvarande lydelse)

80 §.

1 mom. Den som säljer rusdrycker
utan att äga rätt därtill enligt denna
förordning eller överskrider sådan
rätt, straffes för olovlig försäljning
med dagsböter. I ringa fall må från
straff frias.

Är brottet grovt, vare straffet dagsböter,
lägst trettio, eller fängelse i
högst ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om försäljningen
bedrivits i större omfattning
eller yrkesmässigt eller skett till
underårig eller till person, vilken av
nykterhetsnämnd förbjudits att inköpa
rusdrycker hos detaljhandelsbolaget.

4 mom. Straffas enligt 1 mom. någon
som ej äger rätt till försäljning
av rusdrycker, må länsnykterhetsnämnden
för viss tid, högst ett år i
sänder, förbjuda honom att inköpa
rusdrycker hos detaljhandelsbolaget.

81 §.

1 mom. Köper någon rusdrycker
hos detaljhandelsbolaget i strid mot
förbud som avses i 80 § 4 mom.,
straffes med böter, högst trehundra
kronor.

2 mom. Bryter någon mot föreskriften
i 20 § första stycket, dömes till
dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

84 §.

Förbryter sig någon mot stadgandet
i 5 § 2 mom. eller bryter någon
som ej handhar försäljning enligt
denna förordning mot 20 § andra
stycket, straffes med dagsböter.

87 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna förordning inhämtats
vid granskning av räkenskaper och
verifikationer, så ock vad som eljest

(Föreslagen lydelse)

80 §.

1 mom. Den som säljer rusdrycker
utan att äga rätt därtill enligt denna
förordning eller överskrider sådan
rätt, straffes för olovlig försäljning
med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader. I ringa fall må från
straff frias.

Är brottet grovt, vare straffet fängelse
i högst ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om försäljningen
bedrivits i större omfattning
eller yrkesmässigt.

4 mom. Rusdrycker, som olovligen
försålts, skola, jämte kärl och emballage,
vara underkastade beslag och
förbrutna.

81 §.

1 mom. Den som tillhandagår annan
med anskaffande av rusdrycker
i strid med föreskriften i 20 § första
stycket, straffes såsom för olovlig
försäljning enligt vad i 80 § stadgas.

Rusdrycker, med vilka förfarits på
sätt i första stycket sägs, skola, jämte
kärl och emballage, vara underkastade
beslag och förbrutna.

2 mom. Bryter någon mot föreskriften
i 20 § andra stycket, dömes till
dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

84 §.

Förbryter sig någon mot stadgandena
i 5 § 2 eller 3 mom. eller bryter
någon som ej handhar försäljning enligt
denna förordning mot 20 § tredje
stycket, straffes med dagsböter.

87 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna förordning inhämtats
vid granskning av räkenskaper och
verifikationer, så ock vad som eljest

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

(Nuvarande lydelse)

vid tillsyn å utskänkning inhämtats
må ej yppas i vidare mån än som erfordras
för vinnande av det med bestämmelserna
avsedda ändamålet.
Bryter någon häremot, straffes med
dagsböter eller fängelse i högst sex
månader, där ej gärningen är belagd
med straff i strafflagen.

Brott som---

89 §.

1 mom. Hava flera medverkat till
gärning, som i 80 § eller 81 § 2 mom.
sägs, gäller vad i 3 kap. 4 och 5 §§
strafflagen är stadgat. Den till vilken
rusdrycker försålts eller eljest anskaffats
vare dock ej förfallen till ansvar
för annan medverkan än anstiftan.

2 mom. Husbonde ansvarar för
brott som vid detaljhandel begås av
hans husfolk eller i hans arbete antagen
person, liksom vore brottet begånget
av honom själv, såframt ej
omständigheterna göra sannolikt, att
brottet skett utan hans vetskap och
vilja.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa beslag
tillkommer tulltjänsteman i fall
som i 86 § sägs. I övrigt gäller angående
beslag vad därom finnes särskilt
stadgat.

(Föreslagen lydelse)

vid tillsyn å utskänkning inhämtats
må ej yppas i vidare mån än som erfordras
för vinnande av det med bestämmelserna
avsedda ändamålet. Ej
heller må någon, som handhar utminutering,
för obehöriga yppa vad han
i samband därmed inhämtat rörande
enskilds personliga förhållanden. Bryter
någon häremot, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader,
där ej gärningen är belagd med
straff i strafflagen.

- av målsägande.

89 §.

1 mom. Försök till olovlig försäljning,
så ock till gärning, som avses
i 81 § 1 mom., straffes efter ty i 3
kap. 1 och 3 §§ strafflagen stadgas.

Straffas enligt första stycket någon
som ej äger rätt till försäljning av
rusdrycker, skall vad som stadgas i

80 § 3 mom. första stycket äga motsvarande
tillämpning.

2 mo m. Hava flera medverkat till
gärning, som i 80 § eller 81 § 1 mom.
sägs eller vid försök till sådan gärning
eller ock till brott som avses i

81 § 2 inom., gäller vad i 3 kap. 4 och
5 §§ strafflagen är stadgat. Den till
vilken rusdrycker försålts eller eljest
anskaffats vare dock ej förfallen till
ansvar för annan medverkan än anstiftan.

3 m o m. Husbonde ansvarar för
brott som vid detaljhandel begås av
hans husfolk eller i hans arbete antagen
person, liksom vore brottet begånget
av honom själv, såframt ej
omständigheterna göra sannolikt, att
brottet skett utan hans vetskap och
vilja.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa beslag
tillkommer tulltjänsteman i fall
som i 86 § sägs. I övrigt gäller angående
beslag vad därom finnes stadgat
i rättegångsbalken, dock icke i fråga
om den tid inom vilken åtal sist skall
hava väckts.

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

Denna förordning skall, såvitt angår 40, 41 och 41 a §§, träda i kraft den
1 oktober 1957 samt i övrigt den 1 juli 1957; dock att förordningens bestämmelser
skola gälla redan före ikraftträdandet i avseende å åtgärder,
som erfordras för tillämpningen därefter.

Rätt till utskänkning, som den 1 juli 1957 avser enbart vin, skall därefter
avse vin och starköl.

Utan hinder av vad i 13 a § stadgas må länsstyrelsen före den 1 januari
1958 förklara, att tillstånd, som före den 1 juli 1957 meddelats att bedriva
avhämtningsförsäljning av Öl, icke skall inbegripa försäljning av starköl.

Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning med avseende å förhållanden,
som äro hänförliga till tiden före förordningens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

Förslag

till

förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 522)

Härigenom förordnas, att 45 §, 50 § 1 inom., 51 och 55 §§ ölförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

45 §. 45 §.

I lokal, där Öl må utskänkas efter
tillstånd enligt denna förordning, är
det förbjudet att förtära eller låta någon
förtära rusdrycker eller ersättningsmedel
därför. Ej heller må rusdrycker
eller sådana ersättningsmedel
förvaras, i lokalen eller eljest, på sådant
sätt att det kan befaras att de
förtäras av gästerna.

50 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som
länsstyrelse enligt denna förordning
meddelat rörande annat än trafikutskänkning,
skall tillställas länsnykterhetsnämnden
samt polismyndigheten
i den ort där försäljningsstället är
beläget. Dessutom skall avskrift av
sådant beslut tillställas kommunens
nykterhetsnämnd, såvitt avser avhämtnings
försälj ning och annan utskänkning
än trafikutskänkning, samt
kontrollstyrelsen, såvitt angår kringföringsf
örsäl j ning.

Har polismyndighet — — — nykterhetsnämnd underrättas.

51 §. Öl §.

Länsstyrelses beslut i ärende angå- Då länsstyrelsen utfärdar bevis om
ende tillstånd till försäljning av Öl tillstånd att tills vidare bedriva avskall,
där fråga ej är om trafikut- hämtningsförsäljning eller tillstånd

I lokal, där Öl må utskänkas efter
tillstånd eller anmälan enligt denna
förordning, vare det förbjudet att förtära
eller låta någon förtära rusdrycker
eller ersättningsmedel därför. Ej
heller må rusdrycker eller sådana ersättningsmedel
förvaras i lokalen eller
eljest på sådant sätt, att gästerna
äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger för personalfest
i slutet sällskap medgiva undantag
från bestämmelserna i första stycket
i fråga om personalmatsal som i 25 §
sägs. Vid ansökan härom skall fogas
förklaring från institutionens eller
företagets ledning eller vederbörande
befälhavare att erinran icke göres mot
ansökningen.

50 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som
länsstyrelse enligt denna förordning
meddelat rörande annat än trafikutskänkning,
skall tillställas länsnykterhetsnämnden,
polismyndigheten
och kommunens nykterhetsnämnd
samt, såvitt angår kringföringsförsäljning,
kontrollstyrelsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

(Nuvarande lydelse)

skänkning eller om detaljhandel vid
enstaka tillfälle eller under enstaka
tidsperiod, kungöras i den eller de tidningar
inom orten där allmänna påbud
för kommunen vanligen meddelas.
Tiden för anförande av besvär
över sådant beslut skall räknas från
dagen för första kungörandet, vilken
dag skall angivas i kungörelsen.

55 §.

Låter utskänkningsinnehavare eller
någon hos honom anställd rusdrycker
eller ersättningsmedel därför förtäras
eller förvaras i strid mot det i 45 §
första stycket stadgade förbudet,
straffes med dagsböter.

(Föreslagen lydelse)

till annan årsutskänkning än trafikutskänkning,
skall beslutet kungöras
i tidning inom orten där allmänna påbud
för kommunen vanligen meddelas.
Beslut att meddela tillstånd till
kringföringsförsäljning skall kungöras
i tidning där allmänna påbud för
länet vanligen meddelas.

Tiden för anförande av besvär över
beslut som i första stycket sägs skall
räknas från dagen för första kungörandet,
vilken dag skall angivas i kungörelsen.

55 §.

Låter utskänkningsinnehavare eller
någon hos honom anställd rusdrycker
eller ersättningsmedel därför förtäras
eller förvaras i strid mot det i 45 §
stadgade förbudet, straffes med dagsböter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola äga tillämpning med avseende å förhållanden, som
äro hänförliga till tiden dessförinnan.

Kungl. Maj.ts proposition nr lh3 år 1957

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 25 februari
1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 25 februari 1955 om för -

säljning av alkoholfria drycker skall
angives.

(Nuvarande lydelse)

6 §.

I lokal eller å plats, där alkoholfria
drycker utskänkas utan att rätt föreligger
att utskänka rusdrycker eller
Öl, är det förbjudet att förtära eller
låta någon förtära rusdrycker, ersättningsmedel
därför eller Öl. Ej heller
må rusdrycker, ersättningsmedel därför
eller Öl förvaras i lokalen eller å
platsen eller eljest på sådant sätt, att
gåsterna äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger — —• —■ ■--

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

(Föreslagen lydelse)

6 §.

I lokal eller å plats, där alkoholfria
drycker utskänkas utan att rätt föreligger
att utskänka rusdrycker eller
Öl, är det förbjudet att förtära eller
låta någon förtära rusdrycker, ersättningsmedel
därför eller Öl. Ej heller
må rusdrycker, ersättningsmedel
därför eller Öl förvaras, i lokalen eller
å platsen eller eljest, på sådant sätt
att det kan befaras att de förtäras av
gästerna.
mot ansökningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957.

Kungi. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579)
om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att 70 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård
skall upphöra att gälla samt att 14 och 59 §§ samma lag skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

14 §.

Framgår av nykterhetsnämnds undersökning,
att den, varom fråga är,
missbrukar alkoholhaltiga drycker,
skall nämnden, där så prövas erforderligt
och gagneligt, söka bibringa
honom insikt om vådan av alkoholmissbruk
samt vidtaga för hans rättelse
lämpade hjälpåtgärder såsom
att söka

a) förmå honom---— ■— utsedd person;

b) förhjälpa honom--- —---eller vistelseort;

c) föranstalta, att alkoholhaltiga c) förmå honom att ej besöka lodrycker
ej utlämnas till honom, samt kaler, där alkoholhaltiga drycker utförmå
honom att ej besöka lokaler, skänkas;

där sådana utskänkas;

d) förmå honom------lämplig organisation;

e) förmå honom------lämplig vård.

Där det prövas vara till gagn för 2 mom. Där det prövas vara till
den, som befunnits missbruka alko- gagn för den, som befunnits missbru -

(Föreslagen lydelse)

14 §.

1 mom. Framgår av nykterhetsnämnds
undersökning, att den, varom
fråga är, missbrukar alkoholhaltiga
drycker, skall nämnden, där så prövas
erforderligt och gagneligt, söka
bibringa honom insikt om vådan av
alkoholmissbruk samt vidtaga för
hans rättelse lämpade hjälpåtgärder
såsom att söka

holhaltiga drycker, äger länsnykterhetsnämnd
för viss tid, högst ett år
i sänder, förbjuda honom att inköpa
rusdrycker hos det i rusdrycksförsäljningsförordningen
omnämnda detaljhandelsbolaget.
Enahanda befogenhet
tillkommer efter länsnykterhetsnämnds
bemyndigande jämväl
kommunal nykterhetsnämnd.

Närmare bestämmelser angående
åtgärder enligt första stycket meddelas
av Konungen.

ka alkoholhaltiga drycker, äger länsnykterhetsnämnd
föranstalta om åtgärder
i syfte att alkoholhaltiga drycker
ej skola utlämnas till honom från
det i rusdrycksförsäljningsförordningen
omnämnda detaljhandelsbolaget
eller från andra försäljare av sådana
drycker. Beslut härom skall avse
viss tid, högst ett år i sänder, och
gå i verkställighet utan hinder av att
det ej äger laga kraft. Enahanda befogenhet
tillkommer efter länsnykterhetsnämnds
bemyndigande jämväl
kommunal nykterhetsnämnd.

3 mom. Närmare bestämmelser
angående åtgärder enligt 1 och 2 mom.
meddelas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

(Nuvarande lydelse)

59 §.

Beslut av nykterhetsnämnd må
överklagas av den som beslutet rörer,
om beslutet innebär utdömande av
vite, förordnande enligt 15 § om övervakning,
meddelande av lydnadsföreskrift,
förverkande av anstånd med
verkställighet eller förbud som avses
i 14 § andra stycket, över annat av
nykterhetsnämnd enligt denna lag
meddelat beslut må klagan ej föras.

Klagan föres — —-----

70 §.

Köper någon rusdrycker i strid mot
förbud, som avses i 14 § andra stycket,
straffes med böter, högst trehundra
kronor.

(Föreslagen lydelse)

59 §.

Beslut av nykterhetsnämnd må
överklagas av den som beslutet rörer,
om beslutet innebär utdömande av vite,
förordnande enligt 15 § om övervakning,
meddelande av lydnadsföreskrift,
förverkande av anstånd med
verkställighet eller åtgärd som avses
i 14 § 2 mom. över annat av nykterhetsnämnd
enligt denna lag meddelat
beslut må klagan ej föras,
hos länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 143

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars

1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindström,
Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändrade riktlinjer
för rusdrgcksförsåljningen och anför därvid följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 oktober 1956 tillkallade
jag den 7 november samma år lagbyråchefen i finansdepartementet S. S.
Walberg, ordförande, direktören i Nya systemaktiebolaget K. G. Erbacke samt
numera byråchefen i kontrollstyrelsen A. O. Hillbo att såsom utredningsmän
verkställa en översyn av rusdrycksförsäljningsförordningen.

Utredningen antog benämningen 1956 års rusdrgcksförsäljningsutredning.

Utredningsmännen har med skrivelse den 7 januari 1957 avgivit betänkande
med förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen m. m.

över betänkandet har, efter remiss, yttranden inkommit från kontrollstyrelsen,
socialstyrelsen, riksåklagarämbetet, generaltullstyrelsen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Kopparbergs samt Västerbottens
län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Jönköpings, Blekinge, Göteborgs
och Bohus, Västmanlands, Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län,
Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund,
Sveriges storloge av IOGT, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens
nykterhetsrörelse, Nykterhetsfrämjandet, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen,
Nya systemaktiebolaget, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges hotell-
och restaurantförbund, Svenska bryggareföreningen, Svensk industriförening,
Kooperativa förbundet, Svenska handelsagenters förening, Svenska försäljnings-
och reklamförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation, Svenska arbetsgivareföreningen och Riksförbundet
landsbygdens folk.

Riksåklagarämbetet har bifogat yttranden från statsåklagarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö samt föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges stadsfiskaler
och Sveriges landsfiskaler.

Kungl. Maj.ts proposition nr /43 år 1957

överståthållarämbetet har överlämnat yttrande från polismästaren i Stockholm
och nykterhetsnämnden i Stockholm.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har bifogat yttranden från länsnykterhetsnämnden
och intendenten för utskänkningsärenden i länet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från poliskamrarna
i Malmö och Hälsingborg, länsnykterhetsnämnden i länet, Malmöhus läns
nykterhetsvårdsförbund, nykterhetsnämnderna i Malmö och Hälsingborg
samt Föreningen Malmöhus läns landsfiskaler.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har överlämnat yttrande från nykterhetsnämnden
i Göteborg.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har bifogat yttranden från länsnykterhetsnämnden
i länet, nykterhetsnämnderna i Lidköping, Skövde, Karlsborg och
Tun, Skaraborgs distrikt av Svenska nykterhetsvårdsförbundet, intendenten
för utskänkningsärenden i länet, landsfogden i länet, stadsfiskalen i Lidköping
och Föreningen Skaraborgs läns landsfiskaler.

Länsstyrelserna i Kronobergs, Kopparbergs och Västerbottens län har
överlämnat yttranden från länsnykterhetsnämnderna i respektive län.

Tjänstemännens centralorganisation har bifogat yttrande från Handelstjänstemannaförbundet.

Härjämte har yttranden och skrivelser inkommit från järnvägsstyrelsen,
länsstyrelserna i Älvsborgs län och Gävleborgs län, Sveriges köpmannaförbund,
Föreningen Allmännyttiga kafébolag, Stockholms kaféidkareförening,
Göteborgs värdshusidkareförening, Aktiebolaget Saturnus, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet,
Kvinnoföreningarnas samarbetskommitté
för nykterhetsfrågor samt Malmö biljard- och restauratörförening.

Svenska nykterhetsfräinjandet har bifogat en av direktören David Isaksson
författad uppsats, Förslag till progressivt beskattningssystem för alkoholhaltiga
drycker baserad på dryckernas relativa intoxikationseffekt.

Innan jag går in på de av utredningen behandlade frågorna, torde få nämnas
att jag i särskild proposition denna dag anmäler 1953 års utskänkningsvinstkommittés
förslag till ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen.
Fn del av de därvid upptagna frågorna äger samband med dem som här skall
dryftas.

II. Allmänna synpunkter

Utredningen

Utredningen har som en bakgrund till sina överväganden och förslag lämnat
vissa statistiska uppgifter rörande spritförsäljning och fyllerifrekvens.
Dessa har vid beredningen av ärendet inom finansdepartementet kompletterats
med aktuellt material.

I tnb. 1 återges vissa uppgifter rörande spritförsäljningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^3 år 1957
Tab. 1. Spritförsäljningen månadsvis 1952—1956

Månad	Total försäljning av spritdrycker i milj. liter	Ökning eller minskning i	% från
1952	1953	1954	1955	1956	1952— 1955	1953— 1956	1954— 1955	1955— 1956
januari.....	3,04	3,25	3,17	2,98	4,17	- 2	+ 28	- 6	+ 40
februari ....	3,25	3,18	3,26	3,06	4,14	- 6	+ 30	- 6	+ 35
mars.......	3,50	3,79	5,76	3,41	5,60	- 3	1 n	l 19
april .......	3,97	3,87	2,85	4,15	4,43	+ 5	> + 31	I 12	> + 33
maj........	3,67	3,59	2,65	3,44	4,61	- 6	+ 28	+ 30	+ 34
juni........	3,61	3,78	3,62	3,82	5,40	+ 6	+ 43	+ 6	+ 41
juli ........	3,78	4,07	3,82	3,98	5,32	+ 5	+ 31	+ 4	+ 34
augusti.....	3,71	3,73	3,32	3,64	5,09	- 2	+ 36	+ 10	+ 39
september ..	3,32	3,46	3,17	4,00	4,55	+ 20	+ 32	+ 26	+ 14
oktober ....	3,56	3,85	3,46	4,46	4,62	+ 25	+ 20	+ 29	+ 4
november ..	3,36	3,42	3,22	4,51	3,71	+ 35	+ 8	+ 40	- 18
december ...	4,95	5,30	5,29	6,92	6,02	+ 40	+ 14	+ 31	- 13
Summa	43,71	45,29	43,59	48,37	57,67	+ 11	+ 27	+ 11	+ 19

Utredningen konstaterar att under september 1956 förelåg, vid jämförelse
med samma månad året förut, en ökning om 14 procent. Härvid är att märka
att spritförsäljningen under september 1955 redan företett en kraftig ökning
på grund av svårigheterna att effektivt upprätthålla restriktionssystemet
omedelbart före spritförsäljningens frisläppande. Under oktober 1956 var
ökningen i förhållande till 1955 ganska obetydlig, eller endast 4 %. November
1956 däremot företer, uppenbarligen såsom en följd av skattehöjningen
fr. o. m. den 6 i månaden, en betydande minskning, eller 18 %.

I jämförelse med basåret 1953 — vilket valts med hänsyn till att försäljningen
år 1954 influerats av skattehöjningen sistnämnda år — uppvisar de
tre ifrågavarande månaderna ökningstalen 32, 20 och 8 %. Även här är utvecklingskurvan
sålunda gynnsam både för oktober och, i särskild grad, för
november.

Utvecklingen av fyllerifrekvensen i städerna belyser utredningen genom
tab. 2. De i tabellens nedre del angivna lägetalen avser att visa hur högt
fyllerifrekvensen efter den 1 oktober 1955 fram t. o. in. december 1956 ligger
i förhållande till motsvarande frekvens varje månad under tiden oktober
1954—september 1955. Någon direkt jämförelse har där alltså icke gjorts
mellan t. ex. oktober 1955 och oktober 1956.

Av tabellen framgår, påpekar utredningen, att antalet omhändertaganden
under oktober 1956 var obetydligt större än under oktober 1955, den första
månaden av fri spritdrycksförsäljning — lägetal 217 respektive 214 — men
att november 1956 visar en markant tillbakagång jämfört med november 1955
— lägetal 186 mot 206 (d. v. s. 10 % minskning).

Minskningen av antalet fyllerifall under november 1956 torde enligt utredningen
böra sättas i samband med höjningen av spritbeskattningen.

Enligt vad jag inhämtat uppgick den totala spritdryckskonsuintionen
under januari 1957 till 3,80 milj. liter, vilket innebär en nedgång i förhållande
till januari 1956 med 0,37 milj. liter eller med 9 %. Preliminära

Kungl. Maj:ts proposition nr li3 år 1957
Tab. 2. Antal omhändertaganden för fylleri i städerna

Tid	På allmän plats	På enskilt område	Summa	Därav	Stock- holm	Göte- borg	Malmö
	Kvinnor	Personer under 21 år
1954
oktober ........	3 620	239	3 859	96	217	698	564	195
november ......	2 910	225	3135	85	133	741	491	158
december ......	3 418	330	3 748	84	176	763	495	190
1955
januari ........	2 854	235	3 089	73	177	642	581	144
februari........	2 942	252	3194	76	171	703	601	115
mars ..........	3 541	309	3 850	70	188	775	703	172
april ..........	3 844	301	4145	70	176	726	745	191
maj............	4 015	299	4 314	113	201	768	738	205
juni............	4 122	241	4 363	109	178	677	694	221
juli............	4 492	255	4 747	133	196	816	741	262
augusti ........	4 373	229	4 602	118	203	788	844	199
september......	4 716	261	4 977	103	206	842	1045	222
oktober ........	7 612	638	8 250	132	424	1571	1477	283
november ......	5 882	565	6 447	123	347	1275	1219	243
december ......	5 714	658	6 372	119	394	1329	1066	217
1956
januari ........	5 347	591	5 938	108	330	1272	1129	191
februari........	5 601	540	6141	106	286	1495	1037	198
mars ..........	7 742	778	8 520	133	470	1880	1903	276
april ..........	7 890	614	8 504	145	402	2 070	1797	278
	8 442	553	8 995	157	387	2 272	1854	277
	9 734	630	10 364	223	446	2 502	2 225	383
juli............	10 190	550	10 740	254	430	2 535	2172	404
augusti ........	9 857	624	10 481	250	382	2 606	2 351	317
september......	9199	612	9 811	193	421	2 280	2181	328
oktober ........	7 791	583	8 374	159	313	2115	1903	267
november ......	5 343	488	5 831	109	257	1518	1245	199
december ......	6 809	640	7 449	148	475	1884	1534	224
Lägetal: oktober 1954—september
1955 = 100
1955
oktober ........	210	267	214	138	195	225	262	145
november......	202	251	206	145	261	172	248	154
december ......	167	199	170	142	224	174	215	114
1956
januari ........	187	251	192	148	186	198	194	133
februari........	190	214	192	139	167	213	173	172
mars...........	219	252	221	190	250	243	271	160
april ..........	205	204	205	207	228	285	241	146
maj............	210	185	209	139	193	296	251	135
juni............	236	261	238	205	251	370	321	173
juli............	227	216	226	191	219	311	293	154
augusti ........	225	272	228	212	188	331	279	159
september......	195	234	197	187	204	271	209	148
oktober ........	215	244	217	166	144	303	337	137
november ......	184	217	186	128	193	205	254	126
december ......	199	194	199	176	270	247	310	118

Kungl. Maj. ts proposition nr U3 år 1957

uPP§ifter för februari 1957 tyder på att konsumtionen denna månad var ca
16 procent lägre än under februari 1956.

Konsumtionen av brännvin har, sedan det 40-procentiga renade potatisbrännvinet
tillfälligt bortfallit och spritskatterna höjts, i avsevärd mån gått
över till det 34-procentiga potatisbrännvinet (Brännvin Special). Under sista
kvartalet 1956 såldes av denna vara 4,77 milj. liter mot 0,01 milj. liter motsvarande
tid år 1955. Skattehöjningen på sprit har också medfört en ökad
vinförsäljning eller med 26 procent.

Ytterligare kan nämnas, att antalet för fylleri dömda år 1956 i hela landet
var 61 procent högre än 1955.

Under januari 1957 har enligt preliminära uppgifter i städerna omhändertagits
ca 7 000 personer för fylleri.

Utredningen erinrar om att den enligt direktiven haft att inrikta sin uppmärksamhet
på två områden, nämligen utminuteringen av sprit samt utminuteringen
och utskänkningen av starköl.

I fråga om utminuteringen av sprit anför utredningen följande allmänna
synpunkter.

Med hänsyn till den dominerande roll som utminuteringen av sprit, särskilt
brännvin, spelar för konsumtion och missbruk har vi sett som vår huvuduppgift
att undersöka behovet av skärpta regler på detta område. Härvid
har emellertid viktiga begränsningar måst iakttagas. Till en del antydes
dessa i diiektiven. Av vad där anförts framgår sålunda att den lagstiftning,
som är avsedd att bli ett resultat av vår utredning, är att se som ett led
i strävanden från statsmakterna att bygga vidare på den grund som lagts
genom 1954 års reformer inom nykterhetspolitiken.

Något avsteg från de 1954 antagna huvudprinciperna är alltså inte avsett.
Vi får i detta sammanhang erinra om att den nya nykterhetspolitiken
tilldelat försäljningslagstiftningen en mera blygsam uppgift än tidigare.
Den är inte längre avsedd att ge den huvudsakliga lösningen av nykterhetsfrågan.
Dess uppgift är i stället att utgöra ett stöd för de positiva åtgärder
på vilka tyngdpunkten i den nya nykterhetspolitiken vilar. För att på bästa
sätt fylla denna uppgift bör den, enligt vad som uttryckligen framhölls,
vara jämförelsevis fri, och försäljningsrestriktionerna bör vara klart motiverade
och lätta att tillämpa.

Vårt utredningsarbete på spritutminuteringens område har i enlighet med
det anförda fått ett begränsat syfte. Det har inriktats på att motverka sådana
företeelser i samband med den fria utminuteringen som kan framstå
som stötande från sociala och ordningsmässiga synpunkter. Däremot har
vi avstått från att försöka utarbeta förslag som framträder med anspråk
på att kunna nämnvärt minska den totala spritkonsumtionen eller eljest
mera avsevärt påverka det allmänna nykterhetstillståndet.

Fnhgt vår uppfattning är en sådan begränsning i dagens läge också natui
lig. Hittills har den nya nykterhetspolitikens verkningar i stort sett
endast kunnat framträda i form av de redan 1954 delvis förutsedda svårm''-heterna i samband med övergången till fri försäljning; de positiva nykterhetsfrämjande
åtgärder, på vilka den nya nykterhetspolitiken främst vilar,
kan nämligen enligt sakens natur visa sina verkningar först på längre sikt.
Under intryck av den nyligen genomförda höjningen av spritskatterna har
under november 1956 skett en påtaglig minskning av konsumtion och missbruk.
De tor ut återgivna siffrorna för september och oktober kan emellertid

Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år 1957

tvrln nå att en nedgång varit på väg redan under dessa månader. Är detta
riktig?, skulle det betyda att kulmen av övergångssvårigheterna passerats un d6De

ändfhÄa? somTföreslår i fråga om utminuteringen av sprit är emellertid
trots de iakttagna begränsningarna, i vissa hanseenden ganska djupsående
Vårt förslag innebär sålunda bl. a. en omläggning och effekt viserin«
av re«lerna om avstängning av missbrukare. Samtidigt skall butiks
personalen få befogenhet att temporärt avvisa kunder nar det ar fråga o
uppenbara missbrukare, som ännu inte hunnit bil föremal för avstan g,
eller när en utlämning av rusdrycker eljest skulle framsta som d“®k
tande Möili°heten att såsom ombud anlita ungdomar mellan 18 och 2
ha?vWareansetts böra borttagas. Sistnämnda åtgärd synes av erfarenheterna
att döma kunna vara ägnad att försvåra åtkomsten av rusdrycker för ungdomar
under 2? år. Vi har dock vid utformningen av våra förslag pa dessa
områden strävat efter att för de vanliga konsumenterna bibehalla den befydeS,
lfa vinning av 1954 4rs reformer som ligger dan, atl rusdrycksinköpen
normalt inte blir förbundna med formaliteter

Ftt särskilt problem, som antytts redan i vara direktiv, ar att skarpta
ut minut er i ngsbes tämmelser kan vara ägnade att tillföra den illegala ma -nåden nva kunder. För att motverka en sådan utveckling har vi funnit nödvändigt
att på olika vägar försöka effektivisera de bestämmelser som riktar
sig mot illegal hantering.

De överväganden om lättnader för starkölet som utredningen haft att
göra sammanhänger med strävandena att främja en övergång inom konsumtionen
till svagare drycker. Utredningen har kommit till den uppfattningen
att tämligen långtgående åtgärder i denna riktning är påkallade, forslagen
innebär bl. a. att ett starköl av lättare typ — högst 3,6 viktprocent alkoho
— och med lägre skatt införes vid sidan av den nuvarande typen. Ä idare
föreslås en ökning av antalet utminuteringsställen och utskankningsstallen
för starköl. Såsom en garanti för att den vidgade utminuteringsverksamheten
bedrives med tillgodoseende av de nykterhetspolitiska synpunkterna
förordas att densamma alltjämt skall handhas enbart av Nya systemaktiebolaget.
Utredningen har också funnit sig böra bestämt avrada från att ti

låta servering av starköl på s. k. ölkaféer.

Intresset av att främja en övergång till svagare drycker har vidare föranlett
utredningen att upptaga frågan om alkoholreklamen. Denna fråga synes
enligt utredningen ha kommit i ett ändrat läge genom den okade. dominans
som de okryddade brännvinssorterna fått under det gångna aret,
d. v. s. varor för vilka reklam icke bedrivits. Utredningen har kommit till
den uppfattningen att samhället inte bör lägga onödiga hinder i vagen for
en reklamverksamhet som är ägnad att leda in konsumtionen på svagare
drycker eller på drycker som på grund av sitt pris endast fortares i små kvantiteter.
„ ,

Utredningens förslag, vilka delvis antytts redan i det föregående, sammanfattas
i följande punkter.

1. Reglerna om avstängning av missbrukare effektiviseras. Den
rande anordningen att nykterhetsnämnd vid botesansyar forbjuder ra ss
brukaren att köpa hos systembolaget avskaffas. I stallet skall nämnden

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

meddela bolaget att den beslutat föranstalta om att rusdrycker inte skall
utlämnas till missbrukaren. På grundval av dessa meddelanden upprättar
bolagets distriktsförvaltningar lokala spärrlistor. Ett utvidgat samarbete
skall äga rum mellan bolaget och nykterhetsnämnderna.

2. Legitimation skall stickprovsvis avkrävas spritkunderna och därutöver
alla kunder som kan misstänkas vara avstängda. Samma legitimationshandlingar
användes som på posten. Ombud skall på begäran uppvisa
skriftlig fullmakt och legitimation för sig själv och uppdragsgivaren.

3. Systempersonalen får befogenhet att i uppenbara fall avvisa kunder,
oaktat de^ inte avstängts, t. ex. interner på vårdanstalter, kunder som
»hänger på låset» eller återkommer flera gånger samma dag o. s. v.

4. Ombudsåldern höjes till 21 år.

5. Straffbestämmelserna mot langning skärpes. Det blir straffbart att utbjuda
sprit och att såsom ombud skaffa sprit åt ungdomar, missbrukare och
berusade. Beslag skall kunna läggas på olovligen inköpt sprit.

6. Fortsatt försöksverksamhet med inskränkta butikstider och borttagande
av 1/3-literbuteljer förordas.

7. Vid sidan av det nuvarande starkölet om högst 4,5 viktprocent införes
ett lättare starköl om högst 3,6 viktprocent. Detta får lägre skatt och kommer
att kosta ca 65 öre flaskan.

8. Systembolaget inrättar vin- och starkölsbutiker på mindre orter, där
fullständig utminuteringsbutik inte finnes. I viss utsträckning skall man
pröva att sälja vin och starköl från bussar som på varje ort stationeras någon
eller några dagar i veckan. Samköming av vanligt Öl och starköl skall
få ske efter medgivande från systembolaget.

9. Vinrestauranger skall normalt få servera starköl. Denna dryck skall
även kunna serveras på välskötta ölrestauranger som är typiska »matställen».

10. Måltidstvånget för starköl avskaffas, och denna dryck skall få serveras
från klockan 11 på vardagar.

11. Personalmatsalar med ölservering fritas från de s. k. förtärings- och
förvaringsförbuden.

12. Begränsningarna i rusdrycksreklamen skall i huvudsak avskaffas.
Remissyttrandena

1 stort sett samtliga remissinstanser har varit överens med utredningen
om att skärpta bestämmelser erfordras inom utminuteringen. Remissinstanserna
har i huvudsak tillstyrkt utredningens olika förslag i denna del.

I fråga om utredningens förslag till lättnader i försäljningen av starköl
m. m. är meningarna delade. Av det 30-tal remissinstanser som yttrat sig
i dessa frågor har dock det stora flertalet uttalat sig för att lättnader genomföres.
I allmänhet vill man därvid gå något längre än utredningen tänkt
sig. Sålunda förordas på många håll, att det föreslagna lättare starkölet skall
få säljas i livsmedelsbutikerna eller hänföras till maltdrycker av klass II.
Nykterhetsorganisationerna och vissa länsnykterhetsnämnder har emellertid
i denna del yttrat sig i avstyrkande riktning.

Av de uttalanden som gjorts rörande förslagets allmänna innebörd torde
här få återges följande.

Socialstyrelsen uttalar, att huvudparten av konsumtionsökningen på 15
milj. liter spritdrycker under den nya ordningens första år torde ha fallit

Kungl. Maj.ts proposition nr 743 år 1957

på omkring 1/4 milj. konsumenter, bestående av redan tidigare kända alkoholmissbrukare,
ungdomar samt gamla spritdryckskonsumenter med benägenhet
för jämförelsevis hög konsumtion. Styrelsen fortsätter.

Denna överslagsberäkning klarlägger, att det angelägnaste behovet är att
få till stånd en återgång av denna konsumtionsstegring. En sådan återgång
har också i betydande omfattning åvägabringats genom den för våra förhållanden
ovanligt kraftiga skattehöjning på spritdrycker, som genomfördes
i början av november 1956. Att döma av försäljningsuppgifterna för november
och december 1956 medförde nämligen denna åtgärd försäljningsnedgång
under dessa två månader med respektive 18 och 13 procent i jämförelse
med motsvarande månader under år 1955. Den alltjämt bestående
ökningen i förhållande till inköpsfrekvensen under den gamla ordningen
har härigenom begränsats till respektive 12 och 14 procent. Under förutsättning
att denna nedåtgående tendens blir bestående — varom dock ingen
säkerhet kan råda — skulle konsumtionsökningen 15 milj. liter per tolv
månader komma att nedgå till omkring 5,5 å 6 milj. liter. Denna nedgång
har givetvis icke uteslutande — och måhända icke ens huvudsakligen —
vunnits genom en minskning av konsumtionen hos de grupper av konsumenter,
som har burit upp den tidigare starka ökningen.

Styrelsen framhåller, att utredningens förslag kan betraktas som ett komplement
till den mera allmänt verkande konsumtionsbegränsande åtgärd
som skattehöjningen inneburit.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner, att utredningsmännen löst sina
uppgifter på ett i stort sett förtjänstfullt sätt, samt tillstyrker i huvudsak
de framlagda förslagen. I likhet med utredningen understryker dock länsstyrelsen,
att förslagen icke torde mera avsevärt påverka det allmänna nykterhetstillståndet.
Härför erfordras mer långsiktiga åtgärder. Länsstyrelsen
anför.

Utvecklingen efter 1954 års reform har utan tvivel blivit ogynnsammare
än vad flertalet räknat med. Det aktuella läget inger oro. Föga torde emellertid
stå att vinna genom ytterligare skärpning av lagstiftningen om utminutering
och utskänkning. Man måste, för afl nå resultat, satsa på långsiktiga
åtgärder och intensifiera arbetet i fråga om upplysning, ungdomsvård,
nykterhetsvård och inte minst forskning. Här finns utrymme för väsentligt
vidgade insatser för det allmänna samt organisationer av olika slag.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att de begränsade ändringar i rusdryckslagstiftningen
som utredningen föreslår ej är av den innebörd, att
någon mer påtaglig förbättring av nykterhetstillståndet torde kunna förväntas.
Förtjänsten med de olika förslagen är enligt länsstyrelsens mening
främst, att mera påtagliga brister, som finnes i nuvarande lagstiftning, elimineras
och att lagstiftningen erhåller en nykterhetspolitiskt sett mera positiv
inriktning.

I fråga om starkölsförsäljningen vill länsstyrelsen gå längre än utredningen
samt gör i denna del följande allmänna uttalande.

Länsstyrelsen är icke övertygad om att man, om försäljningsbestämmclserna
ändras på sätt föreslagits, skall kunna få till stånd någon större förskjutning
inom konsumtionen från spritdrycker till svagare drycker. Skall
eu varaktig förbättring av nykterhetstillståndet genom ändrade alkoholvanor
kunna åstadkommas måste nog mera långtgående reformer övervägas.

Kungl. Maj:ts proposition nr lk3 år 1957

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför liknande synpunkter.

Därest man bestämmer sig för att försöka leda in alkoholkonsumtionen
på alkoholsvagare drycker — och länsstyrelsen är av den uppfattningen,
att en sådan politik bör tillämpas — bör man för att vinna resultat helhjärtat
och konsekvent gå in för denna linje. Det torde vara enda förutsättningen
för att konsumtionsvanorna radikalt skall kunna ändras.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län säger bl. a.

Inköp av sprit och missbruk av spritdrycker har förekommit i beklagligt
stor omfattning redan före övergången till den fria spriten, och denna övergång
har åtminstone hittills medfört ytterligare försämring. En bestående
och genomgripande förbättring i fråga om spritvanor och spritmissbruk
torde endast kunna åvägabringas på längre sikt genom att bibringa allmänheten
och i första hand ungdomen sundare alkoholvanor. En dylik omställning
måste ses ur skilda aspekter och kräver åtgärder av olika slag men
torde vara fullt genomförbar inom rimlig tid, om intensifierad upplysningsverksamhet
och andra nykterhetsfrämjande anstalter bedrivas och utföras
på ett omdömesgillt sätt och med tillgång till erforderliga ekonomiska resurser.
För dem som hemfallit eller äro på väg att hemfalla åt spritmissbruk
är det angeläget att erhålla en god och allsidig såväl social som medicinsk
vård, som bättre än hittills varit möjligt kan förhjälpa missbrukare till ett
nyktert liv. Den uppryckning och förstärkning av nykterhetsvården som påbörjats
måste på allt sätt utvecklas. Det är på dessa vägar som en verklig
och påtaglig förbättring av nykterhetstillståndet torde stå att erhålla.

Detta hindrar självfallet inte att de gjorda erfarenheterna av det nya systemets
verkningar utnyttjas för vidtagande av lämpliga justeringar beträffande
formerna för utminutering och utskänkning, även om de gynnsamma
verkningarna av sådana justeringar icke böra överskattas.

Länsnykterhetsnämnden i Västmanlands län finner sig i allt väsentligt
kunna instämma i vad utredningen anfört under rubriken Allmänna synpunkter.
Sålunda anser nämnden det vara riktigt att åtminstone tills vidare
fasthålla vid tidigare antagna huvudprinciper i fråga om nykterhetspolitiken.

Nya systemaktiebolaget uttalar bl. a. följande.

Utredningens inventering av de möjligheter som föreligger att åstadkomma
förbättringar i nuvarande förhållanden på rusdrycksförsäljningens område
innehåller många goda och från traditionella tänkesätt frigjorda uppslag,
som är förtjänta av erkännande. På längre sikt skapas ökade möjligheter
för bolaget att i sin verksamhet medverka till en hyfsning av alkoholsederna.
Det bör därför hälsas med allmän tillfredsställelse att förslag nu
framlagts som visserligen icke på kort sikt kan åstadkomma någon nämnvärd
minskning av spritkonsumtionen men däremot omedelbart kan bidra
till att motverka de mest stötande och irriterande olägenheterna av den fria
utminuteringen.

Landsorganisationen finner, att utredningen på ett sätt som organisationen
i princip kan ge sin anslutning till begränsat förslagen till ändringar i
försäljningslagstiftningen till att avse motverkande av sådana företeelser
i samband med den fria utminuteringen, som från sociala eller ordningsmässiga
synpunkter måste anses stötande, men inte åsyftat att använda
detalj mässiga regleringar som nykterhetspolitiska medel. Landsorganisatio -

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

nen har ej heller något att erinra mot de delar av förslaget som sammanhänger
med strävandena alt främja en övergång inom konsumtionen från
starksprit till svagare drycker.

IOGT framhåller att upplysning och skapande av med spriten konkurrerande
fritidsintressen måste vara det väsentliga inom svensk nykterhetspolitik.
De föreslagna åtgärderna får därför inte hindra en utvidgning av det
statliga stödet till nykterhetsupplysning och ungdomsfostran. Å andra sidan,
säger orden, behöver upplysningen och den med spriten rivaliserande
fritidsverksamheten ett komplement i lagstiftningen och de föreslagna skärpningarna
synes vara väl motiverade.

I fråga om utredningens tankegång att söka främja en ökad inriktning
av konsumtionen på alkoholdrycker med lägre alkoholhalt säger orden.

I och för sig synes invändningar inte kunna resas mot detta resonemang.
Vid en konstant nivå för totalkonsumtionen av ren alkohol, torde skadeverkningarna
bli mindre ju större del av konsumtionen som utgörs av vin
och Öl. Vi har inte tillgång till undersökningar inriktade på just detta problem.
De numera tillgängliga, mycket ingående undersökningarna om alkoholens
fysiologiska verkningar gör det emellertid mycket sannolikt — för
att inte säga uppenbart — att en utspridning av konsumtionen på ett stort
antal förtäringstillfällen medför mindre antal berusningsfall och därmed
mindre antal fall av grova alkoholskador.

Utredningens tankegång att den önskade utvecklingen skulle kunna påskyndas
genom att underlätta åtkomsten av vin och starköl kan IOGT
emellertid inte godtaga. Orden framhåller att utredningen icke presenterat
något som helst material till stöd för sin uppfattning samt hänvisar till de
av 1944 års nykterhetskommitté gjorda studierna av alkoholvanorna och utländska
erfarenheter.

Svenska ngkterhetsvårdsförbundet vänder sig mot förslagen till lättnader
beträffande starköl och vin och anför bl. a.

Den omständigheten alt missbrukskonsumtionen vid fritt val i regel söker
sig till de mest alkoholstarka dryckerna utgör intet bevis för de lättare
dryckernas oskadlighet. I samma mån som en åtstramning av inköpsmöjligheterna
ifråga om starksprit åvägabringas, kommer missbrukarna att
övergå till vin eller Öl, därest detta är lättare tillgängligt. Det har visserligen
gjorts gällande att de svagare alkoholdryckerna skulle ha en mindre förödande
verkan vid missbruk än starkspriten, men även om så är fallet, måste man
här väga en blygsam vinning mot de allvarliga riskerna för en forlsalt utbredning
av dryckesseden, som de alkoholsvaga dryckerna äro särskilt tjänliga
alt stimulera. Icke minst i iakttagelser bland det kvinnliga missbruksklientelet,
som sällan börjar missbruket med brännvin men ofta övergår till
detta under alkoholismens gradvisa utveckling, lyder på att vindrickandet
långt ifrån alltid har den oskyldiga innebörd, som man från vissa håll tillskriver
den. Det måste också betecknas som förvånande alt man efter nyklerhetskommitténs
banbrytande undersökningar rörande sociala och ekonomiska
förhållanden inom olika alkoholvanegrupper, jämförda med icke-alkoholbrukare,
vill förorda en alkoholpolitik som alldeles uppenbart kommer att
öka antalet förbrukare och antalet förbrukningstillfällen.

Liknande allmänna synpunkter framföres av flertalet övriga ngkterhetsorganisationer
samt några lånsngkterhetsnämndcr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Departementschefen

Hösten 1956 påbörjades vissa åtgärder för att utbygga de tidigare beslutade
reformerna inom nykterhetspolitiken. Den omedelbara anledningen härtill
var att nykterhetstillståndet under det första året av fri spritförsäljning
utvecklade sig ogynnsamt; de vid reformbeslutet förutsedda övergångssvårigheterna
visade sig långvarigare och delvis mera svårartade än beräknat.

För att omedelbart få till stånd en nedgång i konsumtion och missbruk
företogs en höjning av spritskatterna med i genomsnitt fem kronor per
liter. Vidare fattades beslut om upprustning av vårdanstalterna för alkoholmissbrukare.
Slutligen tillsattes 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning
med uppgift att i ljuset av vunna erfarenheter överse rusdryckslagstiftningen.

Det kan nu konstateras, att skattehöjningen haft effekt. Konsumtionen
av sprit har under november—februari varit 10—15 procent lägre än motsvarande
månader ett år tidigare. Även missbruket, sådant det avspeglas
i fylleristatistiken, visar en viss minskning. Siffrorna för september och oktober
kan, såsom utredningen påpekat, tyda på att en mindre nedgång varit på
väg redan under dessa månader och att kulmen på övergångssvårigheterna
nåtts under sommaren 1956. Att konsumtionen och fylleriet minskat får
emellertid inte bortskymma det faktum att situationen alltjämt är allvarlig
och påkallar statsmakternas oavlåtliga uppmärksamhet. Men de positiva
krafter, på vilka den nya nykterhetspolitiken i huvudsak vilar, har fått bättre
möjligheter att verka.

Rusdrycksförsäljningsutredningens förslag följer två huvudlinjer. Den
har sett som sin viktigaste uppgift att undersöka behovet av skärpningar
i bestämmelserna om utminutering av sprit och har framlagt åtskilliga förslag
i sådan riktning. Härtill ansluter sig förslag att skärpa bestämmelserna
mot illegal sprithantering. Men utredningen har också förordat vissa lättnader,
främst i fråga om maltdryckerna.

Remissbehandlingen visar en praktiskt taget enhällig uppslutning kring utredningens
förslag beträffande utminutering av sprit och illegal sprithantering.
Även de föreslagna lättnaderna har fått starkt stöd i yttrandena. Från
nykterhetsrörelsens sida har dock härvidlag närmast intagits en avvisande
hållning.

Det bör understrykas, att utredningen haft en begränsad uppgift. Lagstiftningen
om försäljning av rusdrycker spelar inte längre samma dominerande
roll som tidigare. Dess funktion är närmast att utgöra ett stöd för
de positiva nykterhctsfrämjande åtgärderna. Vid utredningen har det inte
varit fråga om att åstadkomma någon ändring liärutinnan, inte heller att
eljest ändra de bärande principerna i 1954 års lagstiftning.

Vid min granskning av utredningens olika förslag har jag, såsom framgår
av det följande, i huvudsak ansett mig kunna följa dessa. Jag vill i
sammanhanget erinra om att 1954 års lagstiftning bygger på grundsatsen
om frihet under ansvar. Det uttalades även, att försäljningsrestriktionerna

Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år 1957

borde vara klart motiverade och lätta att tillämpa. De föreslagna skärpningarna
i lagstiftningen står enligt min mening väl i överensstämmelse
med dessa principer. Någon större betydelse för det allmänna nykterhetstillståndet,
sådant detta kommer till uttryck i statistiken över konsumtion
och fylleri, får väl dessa skärpningar inte. De syftar närmast till att undanröja
en del socialt stötande företeelser som framträtt i samband med
övergången till fri försäljning av sprit. Att detta sker är emellertid — därom
torde alla vara ense — ett angeläget önskemål.

Jag finner det även följdriktigt att samtidigt bortta eller mildra restriktioner,
som i ljuset av vunna erfarenheter inte längre framstår som klart
motiverade. De åtgärder med sådan inriktning som nu föreslås tjänar
emellertid framför allt det vid 1954 års reformbeslut uttalade syftet att
försöka främja en övergång inom konsumtionen till svagare drycker och på
denna väg mildra dryckessederna. Samma syfte uppbär åtskilliga av de
förslag till ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen som jag denna
dag anmäler i en särskild proposition. Endast om lagstiftningen på här
antytt sätt allsidigt anpassas efter de vunna erfarenheterna, kan den rätt
fylla sin uppgift att vara ett stöd för de positiva nykterhetsfrämjande åtgärderna.

III. Skärpt utminuteringskontroll

Gällande bestämmelser

Genom 1954 års reformer, vilka trädde i kraft den 1 oktober 1955, erhöll
i princip varje medborgare möjlighet att utan förprövning göra obegränsade
inköp av rusdrycker i vilken butik han önskar. Undantagna är ungdomar
under 21 år samt personer som av nykterhetsnämnd förbjudits att inköpa
rusdrycker, vidare den som vid inköpstillfället är synbarligen berörd av
alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel. Inköpsförbud kan meddelas
mot alkoholmissbrukare samt mot den som dömts för olovlig försäljning.
Föreligger särskild anledning att misstänka att rusdrycker inköpts
i och för olovlig överlåtelse kan butikspersonalen vägra utlämning.

De förbud, som nyktcrhetsnämnderna kan utfärda, riktar sig som nämnts
mot missbrukaren, vilken vid straff förbjudes att inköpa rusdrycker. I princip
tillkommer det länsnykterhetsnämnd att företa sådan åtgärd, men rätten
kan av länsnämndcn delegeras till kommunal nykterhetsnämnd.

Lagstiftningen ger möjlighet att inköpa spritdrycker genom ombud, som
fyllt 18 år. Butikspersonalen kan kräva att ombudet styrker sin behörighet
med fullmakt.

Någon legitimation krävs normalt varken av den som köper för egen
räkning eller såsom ombud för annan, men om butikspersonalen misstänker
att en köpare ej fyllt 21 år eller att ett ombud ej fyllt 18 år fordras

30 Kungl. Maj. ts proposition nr 143 år 1957

ålderslegitimation. Fullmakt fordras i regel, om ett ombud gör större inköp.

De gällande reglerna innebär varken någon formlig rätt till inköp eller
någon omedelbar skyldighet att sälja till den för vilken hinder av ovan
nämnda slag ej föreligger. Av bestämmelsernas formulering framgår emellertid
att Nya systemaktiebolaget inte bör tillämpa andra restriktioner än
som uttryckligen angivits i lagstiftningen.

Utredningen

Utredningens förslag innebär i första hand att reglerna om avstängning av
missbrukare effektiviseras. Den nuvarande anordningen att nykterhetsnämnd
vid bötesansvar förbjuder missbrukaren att köpa hos systembolaget
avskaffas. I stället skall nämnden meddela bolaget att den beslutat föranstalta
om att rusdrycker inte skall utlämnas till missbrukaren. På grundval
av dessa meddelanden upprättar bolagets distriktsförvaltningar lokala spärrlistor.
Ett utvidgat samarbete skall äga rum mellan bolaget och nykterhetsnämnderna.

För kontroll av att sprit inte säljes till den som är avstängd skall legitimation
stickprovsvis avkrävas spritkunderna och därutöver alla kunder
som kan misstänkas vara avstängda. Samma legitimationshandlingar användes
som på posten. Ombud skall på begäran uppvisa skriftlig fullmakt
och legitimation för sig själv och uppdragsgivaren.

Vidare föreslås att systempersonalen skall få befogenhet att i uppenbara
fall avvisa kunder, oaktat de inte avstängts, t. ex. interner på vårdanstalter,
kunder som »hänger på laset» eller återkommer flera gånger samma
dag o. s. v. Åtgärden skall, om vederbörandes identitet är känd, anmälas till
bolagets distriktsförvaltning. Härigenom erhålles kontroll över att befogenheten
i fråga inte användes i oträngt mål. Anordningen tjänar emellertid
också det syftet, att de nykterhetsvårdande myndigheterna skall få kännedom
om missbrukaren.

Ombudsåldern, slutligen, föreslås höjd till 21 år.

Utredningen konstaterar, att vissa missförhållanden uppstått efter den
nya ordningens införande genom de större möjligheter till inköp av rusdrycker
som erbjuder sig för alkoholmissbrukare. Erfarenheterna i sådant
hänseende av den fria försäljningen sammanfattas sålunda.

Genom den fria försäljningen utökades utminuteringsställenas kundkrets
med sadana personer, som under motbokssystemets" tid varit avstängda
från möjligheterna att på legal väg köpa rusdrycker, såsom alkoholmissbrukare,
personer som sakfällts för fylleri, personer som gjort sig skyldiga till
brott eller förseelser under påverkan av alkohol samt langare Särskilt stötande
bär varit alt personer intagna på alkoholistanstalt kunnat göra inköp
a utminutenngsstalle. Enär vederbörande nykterhetsnämnd icke utfärdat
mkopsforbud för å sådan anstalt intagna, bär systembolagspersonalen icke
hatt nagon formell rätt att vägra sälja i sådana fall.

Förutom den stora konsumtions- och fylleriökningen har övergången till

Kungl. Maj.ts proposition nr lh3 år 1957

den fria försäljningen visat sig medföra åtskilliga olägenheter ur ordningssynpunkt
i systembolagets butiker. Sålunda har det i åtskilliga butiker kommit
att tillhöra ordningen för dagen att vissa kunder på morgonen »hängt
på låset» för att köpa brännvin så fort butiken öppnats och senare under
dagen återkommit både en och två gånger i samma ärende. Åtskilliga av
dessa kunder har, utan att dock vara synbart påverkade av alkohol, visat
sådana symptom — någon gång t. o. in. utpräglad tremor att butikspersonalen
haft skälig anledning misstänka att vederbörande varit svårt alkoholiserad.

Berusade personer ha ofta sökt göra inköp. Dessa personer har, i den
mån personalen lagt märke till deras tillstånd, vägrats handla och avvisats
från försäljningslokalerna. 1 samband därmed har det icke hört till ovanligheterna
att vederbörande utfarit i otidigheter och uppträtt grovt kränkande
mot personalen.

En iakttagelse som gjorts vid butikerna i olika delar av landet ar att
personer, som på grund av onykterhet vägrats göra inköp, utanför butikslokalen
sökt anmoda andra personer att handla för deras räkning.

Utredningen framhåller, att den möjlighet, som lagstiftningen ger länsnykterhetsnämnderna
att utfärda inköpsförbud för missbrukare, kommit
till användning i synnerligen begränsad omfattning.

Sålunda hade efter något mer än tio månaders fri försäljning Stockholms
stads nykterhetsnämnd och icke mindre än nio länsnykterhetsnämnder över
huvud taget icke utnyttjat möjligheten att meddela sådana förbud. Övriga
fänsnvkterhetsnämnder har utfärdat sammanlagt drygt ett hundratal förhud.

Den ringa användning som förbudsinstitutet fått tyder på att länsnykterhetsnämnderna
betraktar detsamma som en i alkoliolistvarden tämligen
meningslös åtgärd. Härtill torde även bidraga den omständigheten att nykterhetsnämnderna
i speciellt de större städerna, där en person kan gå från
en butik till en annan och där butikspersonalen i regel icke känner små
kunder, anser att det med nuvarande försälj ningsbestämmelser icke finns
några möjligheter att kontrollera att ett inköpsförbud respekteras.

Mot bakgrunden av de erfarenheter som sålunda gjorts av den fria försäljningen
har utredningen kommit till den uppfattningen att reglerna för
avstängning bör effektiviseras. Denna effektivisering bör enligt utredningen
göras i två avseenden, dels bör de fall då avstängning i praktiken tillgripes
utvidgas, dels bör det tekniska förfarandet vid avstängningen konstrueras
så att ett avstängningsbeslut blir i möjligaste mån effektivt.

Avstängningen — för närvarande såsom tidigare nämnts konstruerad
i form av inköpsförbud — bör enligt utredningens mening även i fortsättningen
användas med urskillning. Redan en tillämpning av de principer
för inköpsförbudet som fastslogs 1954 bör emellertid — framhålles det —
leda till att missbrukare avstänges i eu helt annan omfattning än nu. Genom
en omläggning av det tekniska förfarandet skapas erforderliga förutsättningar
härför. I detta sammanhang understrykes emellertid vikten av att de grova
missbrukarna, såsom förutsatts 1954, blir avstängda. En riktpunkt hör vara
att avstängning sker i fall då det ur ordnings- och sociala synpunkter skulle
framstå såsom direkt stötande att utlämna rusdrycker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Frågor om avstängning från inköp bör enligt utredningen liksom hittills
i regel beslutas av länsnykterhetsnämnd. Sådan nämnd skall dock ha möjlighet
delegera avstängningsrätten till kommunal nykterhetsnämnd. Den
som avstänges från inköp bör, i den mån det är möjligt, erhålla meddelande
härom från den nykterhetsnämnd som beslutat åtgärden.

Beträffande formerna för avstängning föreslås att åtgärden inte längre
skall vara ett mot missbrukaren riktat förhud. I stället anses det lämpligt
att välja samma form som nu användes vid s. k. restaurangförbud, d. v. s.
att nykterhetsnämnden underrättar Nya systemaktiebolagets distriktsförvaltning
om att nämnden beslutat föranstalta om att rusdrycker inte skall
utlämnas till missbrukaren.

Utredningen har emellertid inte funnit det tillräckligt att försöka effektivisera
avstängningsförfarandet. Det frainhålles sålunda att butikspersonalen,
även om de nu föreslagna avstängningsreglerna genomföres, ofta ställes
inför fall, i vilka avstängning inte kunnat åvägabringas men där det framstår
såsom grovt stötande från ordnings- och sociala synpunkter att försäljning
måste ske. Avstängningsförfarandet bör därför kompletteras med en
möjlighet för personalen att av eget initiativ avvisa missbrukare.
Utredningen föreslår, att butikspersonalen skall få rätt att vägra sälja då det
ur social synpunkt skulle framstå som direkt olämpligt att rusdrycker utlämnas.
Sålunda bör personalen kunna vägra sälja till personer som de vet
intagits på eller nyligen utskrivits från vårdanstalt, till personer som en
längre tid dagligen gjort flera inköp av rusdrycker och företett tecken på
att vara alkoholiserade, eller till personer som under rusets inflytande är
kända för att begå våldshandlingar mot närstående eller andra. Personer som
vägrats göra inköp på grund av onykterhet och i samband därmed uppträtt
pockande och hotfullt mot personalen kan likaledes på goda grunder antagas
vara sa hemfallna åt alkoholmissbruk att de ej bör få inköpa rusdrycker.

I nu nämnda och liknande fall, då ett utlämnande av rusdrycker skulle stå
i uppenbar strid mot det i 7 § rusdrycksförsäljningsförordningen angivna
syftet, skall sålunda butikspersonalen enligt förslaget ha rätt att tillfälligt
vägra inköp. Underrättelse om sådan åtgärd skall, om vederbörandes identitet
är känd, alltid lämnas vederbörande distriktschef eller motsvarande befattningshavare
i detaljhandelsbolaget. Denna underrättelse fyller, såsom
redan antytts, ett dubbelt syfte. Distriktschefen skall, om han finner att
åtgärden varit befogad, hänskjuta ärendet till länsnykterhetsnämnden för
prövning huruvida avstängning från inköp skall vidtagas. Att distriktschefen
underrättas innebär emellertid, enligt vad utredningen framhåller, också
en rättssakerhetsgaranti. Finner distriktschefen att tillräckliga skäl saknats
för åtgärden, skall han lämna butiksföreståndaren meddelande härom och
ge denne anvisningar om hur han skall förfara i fortsättningen.

Det understrykes starkt, att butikspersonalen måste begagna den föreslagna
befogenheten med omdöme och urskillning. Endast nykterhets- och andra
sociala synpunkter bör vara avgörande. Med hänsyn till systembolagets monopolställning
i fråga om handeln med rusdrycker får det exempelvis icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

förekomma att personalen vägrar sälja enbart av den anledningen att
en kund kommit i motsatsställning till personalen.

Vid sina överväganden rörande den tekniska utformningen av
försäljning och avstängning har utredningen sökt komma fram
till ett system som ger en någorlunda effektiv möjlighet att avstänga missbrukare
men icke betager den skötsamma delen av allmänheten möjlighet
att köpa rusdrycker utan onödiga formaliteter. Härvidlag har i första hand
prövats de förslag rörande inköpskort som på senare tid framförts i den
nykterhetspolitislca debatten. Dessutom har närmare övervägts de förslag
till lösning av hithörande frågor som framlades av 1944 års nykterhetskommitté
och i propositionen nr 151/1954 angående riktlinjerna för den framtida
nykterhetspolitiken.

För att ett inköpskort skall bli effektivt — d. v. s. endast medge inköpsmöjlighet
för den å vilken det är utställt, kunna i förekommande fall indragas
och dessutom ge någorlunda betryggande säkerhet för förfalskningar
— måste, framhåller utredningen, förfarandet i samband med utställandet
och kontrollen av detsamma bli tämligen omständligt. I Finland har frågan
lösts på så sätt att inköpsbevisen försetts med fotografi, kunderna bundits
till viss butik och interna register upplagts över utfärdade bevis. Vidare nödgas
kunderna en gång årligen förnya bevisen genom att uppvisa desamma
för kontroll. I samband därmed får vederbörande erlägga en mindre avgift.

Självfallet kan, säger utredningen, olika lösningar i fråga om det tekniska
förfarandet med inköpskort konstrueras. Med iakttagande av de krav
som angivits i fråga om inköpskortens effektivitet skulle förfarandet enligt
utredningen kunna konstrueras på följande sätt.

Den som önskar inköpa spritdrycker får göra skriftlig anmälan härom
hos Nya systemaktiebolaget. I anmälan lämnade personuppgifter kontrolleras
mot register som finns hos länsbyrån för folkbokföringen. Hos länsnykterhetsnämnden
kontrolleras att hinder ej föreligger för försäljning till
personen i fråga. Inköpskort gällande för inköp i viss butik eller visst begränsat
antal butiker tillställes sökanden. Kundregister upplägges länsvis.
Vid avstängning på grund av alkoholmissbruk eller av annan anledning,
exempelvis vid flyttning till annat län eller vid dödsfall, upptages det aktuella
kundnumret på en spärrlista, uppställd länsvis. Göres försök till inköp,
omhändertages inköpskortet. Önskar kund göra inköp i annan butik,
utställes särskilt medgivande härtill. Sådant medgivande, begränsat till viss
tid, stämplas på kortet.

Utredningen finner emellertid att ett sådant system är förbundet med allvarliga
olägenheter. Dessa anges i korthet så, att man återinför motbokssystemet
under ändrade former utan att likväl uppnå den inköpsbegränsande
effekt som spritransoneringen visat sig ha, i varje fall för vissa grupper. De
skötsammare konsumenterna, d. v. s. det stora flertalet, skulle få underkasta
sig ett för deras vidkommande meningslöst ansökningsförfarande och
åter få känslan av att vara ställda under förmynderskap av en spritbyråkrati.
För att administrera formaliteterna kring dessas inköp skulle omfattande
personalökningar bli erforderliga både hos Nya systemaktiebolaget och

8 Hil)iing till riksdagens protokoll lllö7. I samt. .Yr 143

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

hos länsnykterhetsnämnderna. Systemet skulle ändå inte bli fullt effektivt.
Det skulle bli svårt att hindra att inköpskorten — liksom förut motböckerna
— utnyttjades av andra än dem för vilka de utställts och att de blev föremål
för olovliga överlåtelser.

Av här angivna skäl har utredningen inte ansett sig kunna föreslå att
inköpskort införes.

För egen del har utredningen funnit sig i huvudsak böra anknyta till den
tekniska lösning som förordades av 1954 års nykterhetskommitté och i propositionen
nr 151/1954, dock med beaktande av den kritik häremot som
förekom vid riksdagsbehandlingen. Utredningen säger härom.

Den av nykterhetskommitténs majoritet föreslagna tekniska formen för
avstängning byggde på den folkbokföringsregistrering med födelsenummer
som införts under senare ar. Länsnykterhetsnämnderna skulle lämna uppgift
till detaljhandelsbolaget om de personer som avstängts från inköpsrätt.
Den avstängdes födelsetid, födelsenummer och första bokstaven i efternamnet
skulle upptagas av bolaget på en för hela riket gemensam spärrlista, som
skulle tillställas samtliga utminuteringsställen; listan skulle förnyas var
eller varannan månad. Spärrlistan beräknades komma att innehålla ca
50 000 personer, fördelade på 100—150 sidor. Den som önskade köpa rusdrycker
måste legitimera sig med handling av vilken födelsetiden och födelsenumret
framgick. Medelst spärrlistan skulle kontrolleras att köparen
ej var avstängd.

Finansministern anslöt sig i stort sett till det avstängningsförfarande som
skisserades av nykterhetskommittén men med det tillägget att riksspärrlistan
skulle kompletteras med en lokal spärrlista. Riksdagen godtog emellertid
inte finansministerns förslag i denna del. Härvid synes man främst ha
reagerat mot den föreslagna riksspärrlistan. Av motiveringen framgår emellertid
också, att man ansett sig böra eftersträva, att rusdrvcksinköpen för
de skötsamma konsumenterna inte skulle bli förbundna med formaliteter.

I de genom 1954 års proposition framlagda förslagen bör enligt utredningen
ändringar ske i två avseenden. I propositionen föreslogs som förut nämnts
att köparna skulle legitimera sig med handling som innehöll födelsenummer.
Spärrlistan skulle uppställas efter sådan numrering. Emellertid har
allmänheten för närvarande, påpekar utredningen, endast två handlingar,
som innehåller födelsenummer, nämligen sjukkassekort och skattekvitto
Dylika handlingar saknas hos en del i och för sig inköpsberättigade. Med
tanke härpå anser utredningen det mer praktiskt att avstängningslistan
uppställes efter namn och födelsetid. Härigenom utökas antalet handlingar
som kan användas för legitimation. Det påpekas, att denna anordning förutsätter
att butikspersonalen ålägges tystnadsplikt. Vidare anser utredningen
att någon riksspärrlista ej bör upprättas. Spärrlistan bör i stället göras
lokal. Den bör i allmänhet upprättas för varje kommun eller kommungrupp,
där utminuteringsbutik finnes. För Stockholm och dess förorter torde det
bil nödvändigt att upprätta en gemensam lista. Motsvarande torde gälla Göteborg
och Malmö med förorter.

Forsaljmngsförfarandet och avstängningen är i sina detaljer i huvudsak
tankt på följande sätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

Den som önskar köpa rusdrycker skall vara skyldig att på begäran styrka
sin identitet och ålder med handling som innehåller uppgift om vederbörandes
namn och födelsetid. Legitimationshandling som därvid kan komma i
fråga är exempelvis körkort, postens identitetskort, skaltekort, sjukkassekort,
pass eller åldersbetyg, alltså samma handlingar som kan användas vid
legitimation på posten eller i bank. När det gäller för butikspersonalen kända
personer bör legitimation inte krävas. Rör det sig om personer, vilkas
uppträdande och beteende ger vid handen att inköpen är av fullt legal karaktär,
bör legitimation endast krävas stickprovsvis. För de skötsamma köparnas
vidkommande bör man sålunda alltjämt eftersträva att rusdrycksinköpen
kan ske utan egentliga formaliteter. Kunder, som inte köper sprit, bör
endast i undantagsfall avfordras legitimation. Ä andra sidan bör legitimation
regelmässigt krävas av personer, vilkas uppträdande tyder på att de inköpta
varorna skall användas för missbruk, såsom exempelvis kunder, som
gör onormalt stora inköp av brännvin eller eau-de-vie eller som gör flera
inköp på samma dag. Om förhållandena är sådana att köparen kan antagas
vara grov missbrukare, bör, oavsett om inköp vägrats eller ej, uppgifter om
vederbörande genom förmedling av distriktschefen eller motsvarande befattningshavare
lämnas till nykterhetsnämnd.

Ytterligare föreslås, som redan nämnts, att ombudsåldern skall höjas till
21 år. Möjligheten att utnyttja ombud som är under 21 år synes nämligen
enligt utredningen ha missbrukats i betydande omfattning och ha lett till
att butikspersonalen haft svårt att upprätthålla den för köpare stadgade
21-årsgränsen.

Det bör vidare enligt förslaget uttryckligen stadgas, att den som handlar
som ombud på begäran skall styrka sin identitet samt uppvisa f ullmakt från
uppdragsgivaren och handling som utvisar dennes identitet. Utredningen
framhåller dock att kontrollen härvidlag — liksom vid försändning — av
praktiska skäl måste begränsas.

Genom att uttrycklig legitimationsskyldighet införes erhåller man — påpekar
utredningen — vissa möjligheter att studera allmänhetens inköpsvanor.
I samband med försäljningen kan sålunda butikspersonalen för speciella
undersökningar stickprovsvis anteckna köparnas ålder, kön och inköp.
Härigenom kan man tillgodose de önskemål i fråga om underlag för statistiska
undersökningar rörande inköpsvanor m. in. som på sin tid uppställdes
av bl. a. 1944 års nyklerhetskommitlé.

För att legitimationskravet skall ingå i allmänhetens medvetande synes
det utredningen angeläget att systembolaget exempelvis genom annonser,
anslag och lättillgängliga broschyrer klargör för allmänheten de nya bestämmelsernas
innebörd. Vidare anses det lämpligt att bolaget under den
första tiden låter särskilda befattningshavare speciellt ägna sig åt legitimationskontroll.

Förslagets genomförande kommer att innebära vissa kostnadsökningar
för Nya systemaktiebolaget, främst i form av utökningar bland butikspersonalen.
Kostnadsökningarna synes dock enligt utredningen inte behöva bli
alltför betydande. Även för länsnykterhetsnämnderna kan ett visst merarbelc
uppstå. Det har emellertid legat utanför utredningens uppdrag att pröva
i vad mån härav kan påkallas anslagsökningar för dessa nämnder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1957

Avslutningsvis gör utredningen följande uttalande.

Hur man än försöker anordna ett avstängningsförfarande, kan detta inte
bli effektivt i den meningen att man kan hindra missbrukare från att komma
åt rusdrycker. Detta gäller det här framlagda förslaget likaväl som motbokssystemet
och de förslag som diskuterats i den allmänna debatten. Vårt förslag
gör det emellertid möjligt att i stort sett undvika alt systembutikerna
säljer rusdrycker till grova missbrukare. Förslaget förutsätter en intim samverkan
mellan systembolaget och länsnykterhetsnämnderna. Genom sådan
samverkan kan det uppnås, att grova missbrukare upptäckes i tid och kan
bli föremål för behandling och avstängningsåtgärd. Det är emellertid också
av vikt — i varje fall i storstäderna — att man inom ramen för ett sådant
samarbete tillser att avstängningsåtgärderna begränsas till angelägna fall.
Att så sker är en förutsättning för att systemet med spärrlistor skall kunna
fungera tillfredsställande.

Remissyttrandena

I likhet med utredningen framhåller åtskilliga remissinstanser — bl. a.
kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, överståthållaräinbetet och länsstyrelserna
i Kronobergs samt Göteborgs och Bohus län, Handelstjänstemannaförbundet,
Landsorganisationen och Riksförbundet Landsbygdens folk — att de föreslagna
åtgärderna icke kan väntas nämnvärt påverka totalkonsumtionen
och det allmänna nykterhetstillståndet men att förslaget ger möjligheter att
hindrande ingripa i sådana fall då det är direkt stötande ur nykterhets- och
ordningssynpunkt att utminutera rusdrycker.

Såsom förut omtalats har i stort sett samtliga remissinstanser tillstyrkt
utredningens förslag om skärpningar i utminuteringskontrollen.

Förslaget om en särskild befogenhet för butikspersonalen att avvisa kunder
i vissa uppenbara fall är dock föremål för delade meningar. Det övervägande
antalet remissinstanser ansluter sig till utredningens förslag i denna
del. Härvid uttalas från flera håll, att förslaget avhjälper en uppenbar brist i
den nuvarande lagstiftningen. Andra remissinstanser hyser emellertid tvekan
inför tanken att ge butikspersonalen de föreslagna vidgade befogenheterna.

Det föreslagna legitimationsförfarandet tillstyrkes av flertalet remissinstanser.
På några håll föreslås jämkningar i skärpande riktning, medan det
i andra yttranden uttalas alt förslaget i denna del är alltför ingripande i
fråga om den skötsamma delen av systembolagets kundkrets.

Det framlagda förslaget till avstängning innebär enligt socialstyrelsen
en väsentlig förbättring. Det föreslagna avstängningsinstitutet kan däriör
a priori antagas komma att bli anlitat av länsnykterhetsnämnderna i väsentligt
större omfattning än det hittillsvarande. Fn av socialstyrelsen utförd
undersökning om länsnykterhetsnämndernas uppfattning härom bekräftar
detta antagande. Samtliga länsnykterhetsnämnder utom tre — länsnykterhetsnämnderna
i Malmöhus, Göteborgs och Bohus län samt, något
mindre bestämt avvisande, länsnykterhetsnämnden i Älvsborgs län -— tillstyrker
nämligen förslaget till omläggning av avstängningsförfarandet, un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

der mer eller mindre uttrycklig hänvisning till den härigenom vunna avgjoit
större praktikabiliteten hos detta. Den sålunda ådagalagda mera positiva
inställningen till inköpsavstängningsåtgärder hos länsnykterhetsnämnderna
innefattar emellertid betydelsefulla skillnader i fråga om uppfattningen om
i vilken utsträckning avslängningsåtgärder bör genomföras.

Socialstyrelsen anför härom följande.

En mera återhållsam linje härvid kan sammanfattas så, att avstängningsförfarande
på länsnykterhetsnämndens initiativ bör genomföras endast beträffande
sådana alkoholmissbrukare, som är föremål för aktuellt tvångsintagningsbeslut
och i följd härav är inskrivna å allmän vårdanstalt eller
villkorsutskrivna från sådan anstalt eller åtnjuter anstånd med intagningsbeslut
och är underkastade kvalificerad övervakning. Utöver dessa avstängningsfall
kommer härjämte de fall, där anspråk på avstängning framföres
beträffande sådana av utredningen omnämnda kunder i systembutikerna,
som för försäljningspersonalen framstår såsom missbrukare och om vilka
anmälan om avstängningsåtgärd ingår till länsnykterhetsnäinnden genom
systembolagets distriktschefer. En annan mera avstängningsbenägen uppfattning
vill åvägabringa inköpsavstängning för en betydligt vidare krets än
enbart aktuella anstaltsklienter och personer under villkorligt anstånd med
intagningsförordnande. Ordalagen i utredningens författningsförslag ger
otvivelaktigt utrymme för denna uppfattning. Förutsättningarna för åtgärden
beskrives nämligen vara, att den som åtgärden avser missbrukar alkoholhaltiga
drycker — han förutsättes sålunda icke vara hemfallen åt alkoholmissbruk
i den bemärkelse som angives i 15 § nvkterhetsvårdslagen —
samt att avstängningen anses vara till gagn för honom. För denna uppfattning
kommer det alltså i fråga att använda avstängningsförfarandet såsom eu
förebyggande åtgärd i för densamma lämpliga fall, oavsett om dessa är föremål
för tvångsåtgärd eller icke. En tredje förmedlande uppfattning är slutligen
den som finner det vara klokast att till en början begränsa omfattningen
av avstängningsförfarandet för att därunder vinna erfarenheter om hur
detta slår ut i praktiken och, om dessa visar sig vara övervägande gynnsamma,
är beredd att utsträcka användningen av avstängningsåtgärden.

Socialstyrelsens uppfattning om det föreslagna ändrade avstängningsinstitutet
sammanfattas så, att det icke gärna kan komma i fråga för nykterhetsvården
alt motsätta sig förslaget i denna del. Såsom nykterhetsvårdande
åtgärd äger emellertid enligt styrelsens uppfattning avstängningen enligt
den nya ordningen så mycket mindre något företräde framför de vårduppgifter
som redan tillkommer och handlägges av länsnykterhetsnämnderna,
att detta förfarande mera är att betrakta såsom en subsidiär åtgärd. Det kan
därför enligt socialstyrelsens mening icke komma i fråga, att länsnykterhetsnämnderna
skall eftersätta någon del av sina nuvarande arbetsuppgifter för
att ägna sig åt avstängningsåtgärder. Genomförande av det nya avstängningsförfarandet
bör, hävdar styrelsen, ovillkorligen vara förbundet med
samtidigt beslut om länsnykterhelsnämndernas försörjning med den härför
erforderliga arbetskraften.

Vid eu till eu början bestämt restriktiv tillämpning av avstängningsinstitutet
bedömer styrelsen för sin del att bandhavandet av avstängningsförfarandet
enligt den föreslagna nya ordningen erfordrar femton nya biträdes -

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

tjänster hos länsnämnderna samt därjämte extra avlöningsmedel med 45 000
kronor till extra biträdespersonal (med begränsad tjänstgöringsskyldighet)
bos sådana länsnämnder, som icke kommer i åtnjutande av ytterligare ett
skrivbiträde. Behovet av denna förstärkning av Iänsnämndernas personalutrustning
gör sig enligt styrelsen gällande samtidigt med ikraftträdandet
av den nya ordningen. Det påkallar därför, framhåller styrelsen, en betydande
justering av de för riksdagen redan framlagda beräkningarna rörande
detta behov för budgetåret 1957/58.

Läns nykterhets nämnden i Stockholms län anför bl. a.

De nya reglerna i förslaget ha utformats så, att tekniska förutsättningar
skapas för en utvidgad köparkontroll och att försäljningsförbudet nu riktas
till systembolaget, vilket även ur behandlingspsykologisk synpunkt är att

föredra. Nämnden anser sig på grund härav — om än med viss tvekan _

icke böra motsätta sig införandet av ett effektivare avstängningsförfarande.
Resultaten av avstängningsåtgärderna kommer självfallet att stå i relation
dels till nykterhetsvårdsorganens och systembolagets gemensamma insatser,
dels och inte minst till den förståelse och lojalitet, som kan mobiliseras hos
de inköpsberättigade kunderna. Det är av utomordentlig vikt att lämplig information
om syftet med åtgärderna sprides genom bolagets utminuteringsbutiker
och försändningsavdelningar, exempelvis genom en folder, vari
bland annat även begreppen alkoholmissbruk i social mening och alkoholism
i medicinsk mening bör klarläggas. Information på detta eller på annat sätt
torde bättre än straffhot kunna bidraga till uppnåendet av ökat stöd från
de inköpsberättigades sida, ett stöd varförutan avstängningsåtgärderna i stort
sett bara skulle bli en gest.

Den kraftiga konsumtionsökningen, med ty åtföljande starkt ökade statsinkomster
av rusdrycksförsäljningen, understryker lämpligheten både av
att statsverket helt svarar för de kostnader, som följa av förslagets genomförande
i denna del, och av att nu klart fastslå systembolagets skyldighet
att på ett bättre sätt än vad hittills författningsenligt åvilat detta, ordna
och handhava all försäljning av rusdrycker så att därav uppkommer så
unga skada som möjligt. Den i förslaget intagna bestämmelsen rörande
butikspersonalens möjlighet att av eget initiativ i vissa fall provisoriskt
vägra försäljning, är ett led i ett önskvärt återupplivande — om och i begränsad
utsträckning — av bolagets sociala förpliktelser, men bolaget bör
därutöver genom sina distriktschefer inleda ett samarbete med nvkterhetsvårdsorganen
även i andra frågor av social innebörd, som framdeles kunna
aktualiseras. Att av detta även följer behov av central rådgivning och samordning
i hithörande avseenden till gagn för samarbetet mellan bolaget och
nykterhetsvården finner nämnden angeläget betona.

För länsnykterhetsnämnden i Västmanlands län synes det vara en vinning
att man genom den föreslagna effektiviseringen försvårar åtkomsten av rusdi
j eker för de grövsta missbrukarna. Länsnämnden säger vidare.

Effekten av åtgärderna kommer att bero på den lojalitet, som kan uppnås
bos den skötsamma delen av konsumenterna. Det är därför av stor betydelse
att eu val genomförd information om syftet med åtgärden kommer till stånd
Genom ökat stöd från de inköpsberättigades sida kan man möjligen hoppas
att åtgärderna få någon verkan. En väsentlig fördel torde vara, att systembolagspersonalen
återfår något av det sociala ansvar, som förlorades
med nuvarande ordnings införande, liksom även stödet av samhällets ökade

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

inflytande i detta hänseende. Det vidgade samarbetet mellan bolaget och nykterhetsvården
samt införandet av vissa sociala förpliktelser även för försäljningsorganet
genom personalens möjlighet att provisoriskt vägra köp
hälsas med tillfredsställelse.

Länsnykterhetsnämnden i Västernorrlands län förordar obligatorisk
legitimation för såväl kunder som ombud. Nämnden föreslår vidare införande
av ett inköpsbevis, liknande det finska men modifierat med hänsyn till
svenska förhållanden. Sålunda bör bevisen icke beläggas med stämpelavgift.

Utredningens förslag att butikspersonalen skall få rätt att vägra
sälja till personer, som är eller nyligen varit intagna på vårdanstalt in. fl.
tillstyrkes livligt av länsstyrelsen i Kopparbergs län. Personalen bör enligt
länsstyrelsen få rätt att avvisa sådana personer, som på grund av vad personalen
vet om dem eller på grund av sitt uppträdande i lokalen icke bör få
inköpa rusdrycker. Underrättelseplikten för butikspersonalen till distriktschefen
bör enligt länsstyrelsens uppfattning ej begränsas till att endast avse
personer som avvisas. Det bör åligga personalen att till chefen anmäla varje
förhållande, som synes böra medföra ingripande av nykterhetsnämnd i fråga
om person, som personalen misstänker för spritmissbruk eller för langning
eller bulvanköp.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att den föreslagna befogenheten
för systembolagets personal att i vissa fall på eget initiativ provisoriskt vägra
inköp blir, rätt brukad, en nykterhetsvårdande faktor av betydelse. Stora
krav måste dock ställas på personalens omdöme och lämplighet.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län framhåller, att frånvaron av befogenhet
för systembolagspersonalen att i uppenbara fall tillfälligt vägra försäljning
utan tvivel vållat avsevärda olägenheter ur ordnings- och nykterhetssynpunkt
och medfört otillfredsställande arbetsförhållanden för de i utminuteringshandeln
anställda.

Bland de remissinstanser som behandlat samma fråga anföres liknande
synpunkter av bl. a. länsnykterhetsnämnderna i Värmlands och Västernorrlands
län samt Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT och Svenska
nykterhetsfräm jandet.

Några remissinstanser ställer sig som förut antytts tveksamma till utredningens
förslag om utvidgade befogenheter för systembolagspersonalen att
avvisa kunder. Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar sålunda.

Syftet med bestämmelsen är gott men den förutsätter självfallet att butikspersonalen
besitter den mognad i omdömet, som erfordras för att den skall
vara i stånd att på ett objektivt tillfredsställande sätt göra de delvis ganska
känsliga antaganden som avses. Trots vissa betänkligheter rörande den praktiska
tillämpningen anser sig länsstyrelsen böra tillstyrka förslaget i denna
del.

Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller.

1 och för sig är det föga tilltalande att ge systempersonalen befogenhet
att avvisa kunder. För både kunderna och systempersonalen torde dessa befogenheter
vara ägnade att väcka irritation och olust. Eftersom befogen -

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

heten inskränks till att gälla sådana fall då inköp uppenbarligen inte bör
få ske, hyser riksförbundet den förhoppningen, att denna möjlighet att inskrida
restriktivt mot missbrukare ändå skall vara av positivt värde.

Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt länsnykterhetsnämnden
i Jönköpings län ställer sig tveksamma till förslaget i
denna del.

Länsstyrelsen i Kronobergs län är närmast benägen att avstyrka förslaget
om vidgade befogenheter för systembolagspersonalen.

öm befogenheter skall tilläggas personalen att vägra sälja, då försäljning
framstår såsom stötande från ordnings- eller sociala synpunkter, måste enligt
länsstyrelsens mening kretsen av dem, som böra drabbas av ett dylikt
inköpsförbud, klart angivas, vilket torde möta svårigheter. Den föreslagna
avstängningsrätten kan komma att ställa personalen inför uppgifter, som den
knappast torde kunna bemästra. Vidare torde denna rätt vid tillämpningen
kunna befaras leda till irritationer av olika slag i förhållandet mellan personal
och kunder. Länsstyrelsen är på grund härav närmast benägen att avstyrka
förslaget i denna del. Rätten att vägra inköp synes böra begränsas,
förutom till berusade personer, till dem, som genom nykterhetsnämnd avstängts
från inköp. Om de föreslagna bestämmelserna om rätt för nvkterhetsnämnd
att föranstalta om sådan avstängning i erforderlig omfattning
tillämpas och kontroll över missbrukares inköp införes, torde någon annan
avstängningsrätt utöver nu gällande icke erfordras. Härigenom och genom
ett aktivt samarbete mellan nykterhetsnämnder och distriktschefer bör de
av utredningen påtalade olägenheter ur ordnings- och sociala svnpunkter, som
den fria inköpsrätten medför, kunna elimineras.

Utredningens förslag att personalen skall ha rätt kräva legitimation
av kunderna tillstyrkes av flertalet remissinstanser. På några håll anser man
dock att legitimation obligatoriskt bör krävas av samtliga köpare. I några
yttranden hävdas å andra sidan den uppfattningen att personalen endast bör
kräva legitimation då den misstänker att kunden är avstängd.

Nya systemaktiebolaget anför följande.

Bolaget vill kraftigt understryka att svårigheter måste uppkomma vid
den praktiska tillämpningen av utredningens förslag om legitimation och
spärrlistor. Dessa svårigheter, som främst kommer att göra sig gällande i
de större städerna, är dels av psykologisk och dels av expeditionsteknisk
art. Även om det på alla tänkbara sätt klargöres för allmänheten att butikspersonalen
har rätt att begära legitimation, kan det, med hänsyn till att
legitimationskravet icke gjorts och icke bör göras obligatoriskt, med säkerhet
förutses att butikspersonalen, även om man utgår från att den uppträder
med takt och omdöme, råkar i konfliktsituationer med kunderna. Detta kan
särskilt bli fallet vid de tillfällen då personalen med stöd av den vidgade
avstängningsrätten vägrar sälja till kund som icke finnes upptagen på spärrlistan.

Vidare måste framhållas, att kravet på legitimation — vare sig den sker
stickprovsvis, i full utsträckning å vissa ej förutbestämda dagar eller efter
någon annan grund — knappast går att upprätthålla å tider med stor kundtillströmning,
d. v. s. å fredagseftermiddagar och lördagar samt före helger.
Den nuvarande försäljningsorganisationen är uppbyggd efter principen att
sprida kunderna utefter hela butiksdisken med försälj ningspunkter vid de
med jämna mellanrum utplacerade kassaapparaterna. Detta försäljnings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1957

system innebär ur expeditionssynpunkt en avsevärd fördel för såväl kunder
som personal, men det är icke lämpat för kontrollåtgärder å rusningsdagar.
Vid sådana tillfällen kan kontrollen av de avstängda endast tillämpas mot
dem som är kända av butikspersonalen och mot kunder som genom sitt uppträdande
klart ger anledning till antagandet att de är avstängda. Såväl legitimationen
som spärrlistan kommer därför att medföra de största olägenheterna
å rusningsdagar, eftersom varje legitimation, om denna kontroll skall
fylla sitt syfte, måste åtföljas av en kollationering mot spärrlistan. Det är
emellertid utan tvekan en stor fördel att kunna påfordra legitimation, då
därigenom i varje fall under veckans fyra å fem första dagar bättre förhållanden
kan ernås i butikerna.

Liknande synpunkter framföres av Handelstjänstemannaförbiinclet.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet finner det mycket tvivelaktigt huruvida
det är möjligt att med en stickprovsvis avkrävd legitimation ge erforderlig
effekt åt avstängningsbeslut. Särskilt i större städer, där behovet av effektiva
avstängningsåtgärder måhända är allra störst, torde det vara ogörligt att
genom sporadiska inskridanden kontrollera kundkretsen. Man måste också
räkna med att kravet på legitimation kommer att mötas med ogillande och
protester, så länge det inte är en allmän rutin. En sådan reaktion mot enstaka
individuella kontrollåtgärder är ägnad att minska butikspersonalens benägenhet
att begära legitimation och sålunda ytterligare nedsätta effekten av
anordningen. Enligt förbundets mening kan ett avstängningsbeslut icke upprätthållas
med mindre än att varje kunds inköp bindes till viss butik och
legitimation erfordras för alla inköp.

Länsstyrelsen i Södermanlands län skulle föredraga ett generellt inköpskort
utan kvantitetsbegränsningar. Om det emellertid skulle anses icke vara
praktisk politik att framlägga förslag om ett dylikt system och man alltså
måste nöja sig med partiella förbättringar av nuvarande ordning tillstyrker
länsstyrelsen i stort sett förslaget. I fråga om legitimationsförfarandet säger
länsstyrelsen.

Bestämmelserna om att legitimation skulle stickprovsvis avkrävas »spritkunderna»
och därutöver alla kunder, som »kan misstänkas vara avstängda»,
torde, om de verkligen skulle komma att tillämpas efter utredningens avsikt
— vilket väl dock knappast är antagligt — vara ägnade att väcka större irritation
och ovilja än om legitimation skulle avkrävas alla köpare. Anses detta
olämpligt eller alltför omständligt, kunde man måhända tänka sig att ett
visst procenttal, t. ex. ]/4 eller 1/s, av alla köpare per dag eller av alla kunder,
som ej vore kända av personalen, skulle avkrävas legitimation.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att förslaget beträffande legitimation
ger personalen för vida befogenheter. Krav på legitimation bör enligt länsstyrelsens
uppfattning icke få framställas i andra fall än då omständigheterna
vid det aktuella tillfället motiverar eu misstanke att kunden är upptagen
i spärrlistan. Därjämte bör legitimation kunna krävas av den, som
skäligen kan misstänkas vara underårig. Länsstyrelsen anser således att
stickprovsundersökningar icke bör få förekomma i syfte att undersöka om eu
eller annan kund, beträffande vilken befogad anmärkning icke kan t ramställas
vid det aktuella besöket i butiken, till äventyrs kan vara upptagen i
avstängningslislan.

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter likaledes om legitimation skall
krävas utan att särskild anledning därtill föreligger. Länsstyrelsen fortsätter.

Syftet med legitimationen bör vara att identifiera dem som avvisas eller
som eljest göra spritinköp, vilkas storlek eller beskaffenhet påkallar personalens
uppmärksamhet. Legitimation bör även krävas då eljest anledning föreligger
att misstänka missbruk av ena eller andra slaget. Möjligheterna att endast
genom stickprovskontroll finna person som uppförts å spärrlista måste
bedömas vara så små, att de olägenheter systemet medför för alla skötsamma
kunder helt överväga. En oförvitlig kund bör kunna påräkna att få göra sitt
inköp utan legitimation. I vart fall bör det icke komma i fråga, att legitimation
avkräves en oförvitlig person för att på så sätt studera hans alkoholvanor.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar sig i liknande riktning beträffande
den föreslagna stickprovskontrollen.

Förslaget om höjning av o mbud såldern till 21 år har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Departementschefen

Den nuvarande ordningen för utminutering av sprit innebär i princip,
att varje medborgare, som fyllt 21 år, får göra inköp i systembolagets butiker.
Bestämmelser har emellertid meddelats i syfte att förhindra, att den
fria utminuteringen skulle leda till konsekvenser, som är stötande från sociala
och ordningsmässiga synpunkter.

Vid lagstiftningens tillkomst var man sålunda överens om att det var
angeläget att hindra, »avstänga», grova missbrukare från inköp. Det skulle
vara stötande, om det allmänna skulle vara skyldigt att genom utminuteringsbutikerna
tillhandahålla rusdrycker åt grova alkohohnissbrukare och
langare. Avstängningen konstruerades så, att länsnykterhetsnämnderna fick
lätt att vid straffansvar förbjuda missbrukare och langare att göra inköp
av rusdrycker. Det förutsattes att nämnderna skulle lämna uppgift om utfärdade
förbud till systembutikerna i den avstängdes hemort. Personalen
skulle då, om de kände igen denne, kunna vägra sälja till honom.

Erfarenheterna har givit vid handen att den sålunda beslutade ordningen
för avstängning praktiskt taget inte alls kommit till användning. Härigenom
har, såsom utredningen närmare belyst, åtskilliga grova alkoholmissbrukare
fått möjlighet att göra inköp i systembolagets butiker.

De här antydda olägenheterna har framträtt mot bakgrunden av en betydande
ökning av konsumtion och fylleri, och de får härigenom en särskilt
allvarlig karaktär. Jag finner därför angeläget att samhället vidtar
åtgärder för att begränsa dessa olägenheter.

Utredningens förslag innebär, att avstängningsförfarandet omlägges och
effektiviseras. Avstängningen skall få den formen att länsnykterhetsnämn -

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

den beslutar föranstalta om alt rusdrycker inte utlämnas till den avstängde.
Med hjälp av lokala spärrlistor och legitimationsskvldighet för kunderna
tillses att avstängningen blir någorlunda effektiv.

Omläggningen av förfarandet vid avstängning har tillstyrkts i nära nog
samtliga avgivna yttranden, och jag finner mig kunna biträda förslaget.
Härav påkallas ändringar i lagen om nykterhetsvård. Till den närmare
utformningen av författningsförslagen i denna del skall jag återkomma i
specialmotiveringen.

Redan i detta sammanhang vill jag emellertid, närmast med anledning
av vad socialstyrelsen anfört, ingå på frågan om i vilken utsträckning avstängning
bör ske. Utredningen har i denna del hänvisat till de uttalanden
som gjordes i anslutning till 1954 års lagstiftning och har ansett, alt dessa
alltjämt bör vara vägledande. Till denna mening kan jag i huvudsak ansluta
mig. Med anledning av vad socialstyrelsen anfört vill jag tillägga
följande.

I första hand synes avstängning i mån av behov böra tillgripas beträffande
sådana alkoholmissbrukare som är föremål för aktuellt tvångsintagningsbeslut
och i följd härav är inskrivna å allmän vårdanstalt eller villkorsutskrivna
från sådan anstalt eller åtnjuter anstånd med intagningsbeslut.
Missbrukare, som är underkastade kvalificerad övervakning, bör också i
allmänhet avstängas. Härjämte synes avstängning böra övervägas beträfrande
andra grova alkoholmissbrukare, om det skulle framstå som stötande
att vederbörande får köpa rusdrycker. Detta gäller t. ex. dem, som
dagligen besöker utminuteringsbutikerna i mer eller mindre nyktert tillstånd
för att köpa brännvin. I enstaka fall bör slutligen avstängning, såsom
framhölls redan i samband med 1954 års lagstiftning, kunna användas såsom
en hjälpåtgärd i samförstånd med alkoholmissbrukaren.

Utredningen har påpekat, att de tekniska anordningarna för att effektuera
avstängningsbesluten kräver att viss återhållsamhet iakttages. Detta
gäller särskilt storstadsområdena. Denna synpunkt bör starkt understrykas.
Det är enligt min uppfattning viktigare att en någorlunda effektiv avstängning
kan upprätthållas gentemot de grövsta missbrukarna än att avstängningsåtgärder
vidtas i alla de fall då detta i och för sig kan framstå
som önskvärt.

För att avstängningen skall bli i möjligaste mån effektiv har utredningen
övervägt möjligheten att införa inköpskort. Olägenheterna med sådana
kort har dock utredningen funnit så väsentliga att den icke ansett sig
kunna föreslå att dylika kort införes. Praktiskt taget samtliga remissinstanser
biträder utredningens ståndpunkt härutinnan. För egen del har jag
kommit till samma uppfattning. I fråga om de tekniska anordningarna
synes man i slällel böra följa den av utredningen anvisade vägen.

Utredningens förslag i denna del innebär, att den som köper rusdrycker
på begäran skall visa handling varav namn och födelsetid framgår, d. v. s.
samma slags handlingar som vid legitimation på posten. Några formella
krav på handlingarnas beskaffenhet anses emellertid icke böra uppställas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 743 år 1957

Legitimation skall enligt förslaget krävas då butikspersonalen misstänker
att köparen är avstängd, men därutöver skall stickprovskontroller kunna äga
rum. Legitimationsförfarandet skall även i viss omfattning tillämpas beträffande
ombud.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit utredningens förslag. I
några yttranden har dock förordats att legitimation generellt skall krävas, i
andra åter att legitimation inte skall begäras i andra fall än då personalen
misstänker att kunden är avstängd.

För egen del finner jag mig kunna tillstyrka utredningsförslaget. Detta
möjliggör — utan att därför framträda med anspråk på fullständig effektivitet
— att de avstängda har att räkna med en påtaglig risk att bli avvisade,
om de försöker göra inköp. Detta kan knappast bli fallet om legitimation
endast skulle krävas i fall då misstanke föreligger att kunden är
avstängd. Därjämte vinnes, att en begäran om legitimation framstår såsom
en rutinmässig åtgärd och inte såsom ett uttryck för att butikspersonalen
funnit anledning antaga att kunden är alkoholmissbrukare. Mot bakgrunden
av de olägenheter som den fria försäljningen fört med sig torde
man kunna räkna med att det föreslagna legitimationsförfarandet kommer
att vinna förståelse hos den skötsamma delen av kundkretsen. Å andra sidan
synes det vara att gå längre än nödvändigt att kräva legitimation Aid
varje inköp.

Det torde få ankomma på Nya systemaktiebolaget att med ledning av
vunna erfarenheter utforma närmare riktlinjer för personalens uppträdande.
Hänsyn får självfallet tagas till att förhållandena växlar olika orter
emellan. På mindre orter, där personalen känner kundkretsen, synes legitimation
och kontroll i spärrlista endast behöva ske i undantagsfall. På
större orter, där det finns flera butiker, synes däremot legitimation behöva
krävas i vidare utsträckning. Jag förutsätter i likhet med utredningen alt
Nya systemaktiebolaget på lämpligt sätt bekantgör de nya reglerna för allmänheten.

Ytterligare bör understrykas, att rätten att kräva legitimation bör utnyttjas
med urskillning och omdöme. Det bör så långt möjligt tillses, att
kontrollåtgärderna inte leder till att motboksköerna från tiden före den
1 oktober 1955 återuppstår. Jag vill i detta sammanhang understryka utredningens
uttalande, att kunder som endast köper vin och starköl i regel
icke torde behöva avkrävas legitimation.

Jag vill tillägga följande. Utredningens av mig tillstyrkta förslag till omläggning
och effektivisering av avstängningsförfarandet innebär i stort sett
en anslutning till de förslag som framlades från regeringens sida år 1954.
Modifikationer har skett i några hänseenden, främst på det sätt att den år
1954 föreslagna riksspärrlistan ersatts med lokala listor samt att förfarandet
för allmänheten blir lättare därigenom att kunderna kan använda alla
de legitimationshandlingar som brukas t. ex. på posten. Trots dessa förenklingar
torde det vara ofrånkomligt att visst besvär åsamkas allmänheten.
Läget på nykterhetsområdet har emellertid, såsom tidigare påpekats,

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^3 år 1957

utvecklat sig ogynnsammare än man på många håll räknade med år 1954.
Även om de föreslagna åtgärdernas betydelse inte får övervärderas, är desamma
dock enligt min mening ofrånkomliga.

Om butikspersonalen i enlighet med vad här förordats får uttrycklig befogenhet
att kräva legitimation, synes de av utredningen påtalade missförhållandena
i butikerna i huvudsak kunna bemästras. Utredningens förslag
om rätt för personalen att i särskilda fall tillfälligtvis vägra utminutering
är att se som ett komplement till de effektiviserade avstängnings- och legitimationsreglerna.
Vissa skäl talar utan tvivel även för detta förslag, och
remissinstansernas reaktion har i huvudsak varit gynnsam. Av yttrandena
framgår emellertid också, att förslagets genomförande skulle bli förenat
med svårigheter. Kontroverser mellan butikspersonalen och kunderna skulle
inte kunna undvikas. Härtill kommer, att den nuvarande butiksorganisationen
inte är och enligt min mening inte heller bör vara uppbyggd för
nykterhetsvårdande uppgifter och därmed sammanhängande utredningar
och bedömningar. Även om ett vidgat samarbete mellan systembolaget och
nykterhetsnämnderna är önskvärt, bör det helt ankomma på de senare att
handlägga egentliga nykterhetsvårdande uppgifter. Av dessa skäl kan jag
inte biträda utredningens förslag i nu nämnd del.

Med den ståndpunkt som här intagits torde de erforderliga personalökningarna
hos Nya systemaktiebolaget bli mindre än utredningen förutsatt.
En viss utökning torde dock vara ofrånkomlig.

Socialstyrelsen och länsnykterhetsnämnderna har framhållit att ett genomförande
av utredningens förslag kommer att kräva viss personalökning
även vid länsnykterhelsnämndernas kanslier. I anledning härav får
jag erinra om att denna personal från början utmätts med tanke på att avstängningsfrågor
i ungefär här avsedd utsträckning skulle komma att handläggas
av nämnderna. Detta utesluter självfallet inte alt den nuvarande personaluppsättningen
kan visa sig otillräcklig. Det synes mig emellertid lämpligt
att avvakta någon tids erfarenheter och att framdeles pröva frågan vid
behandlingen av länsnykterhetsnämndernas årliga statförslag.

Utredningen har slutligen föreslagit, att ombudsåldern skall höjas till
21 år. Förslaget har genomgående tillstyrkts i yttrandena och kan av mig
förordas.

IV. Butikstider och I/3-litrar

Gällande ordning

Beträffande butikstiderna stadgas för närvarande i 16 § rusdrycksförsäljningsförordningen,
alt utminutering må äga rum å söckendagar från
kl. 9 till kl. 18. På dag före sön- eller helgdag må utminutering dock ej
fortgå längre än till kl. 16. Utan hinder av vad sålunda stadgats må utminutering
ske till den som befinner sig i försäljningslokalen, då utminuteringen
skall upphöra.

Kungl. Maj:ts proposition nr lk3 år 1957

Enligt 56 § samma förordning gäller bl. a., att länsstyrelse ävensom polismyndigheten
— för visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens
upprätthållande — äger förbjuda detaljhandel med rusdrycker eller föreskriva
inskränkningar däri.

Nya systemaktiebolagets butiker hålles för närvarande öppna från kl. 9
till kl. 18 på vardagar utom lördagar och dagar före helgdag, dock att å
orter, där den allmänna handeln tillämpar tidigare stängningstid än kl. 18,
stängningstiden i bolagets butiker anslutes till den för orten normala. På
lördagar och dagar före helgdag hålles butikerna öppna från kl. 9 till kl. 15;
butikerna hålles dock stängda påsk-, pingst-, midsommar-, jul- och nyårsaftnar.
Beträffande butiker på vissa mindre orter ifrågakommer, att de öppnar
vid en senare tidpunkt på morgonen än kl. 9. Under tiden 30 juni—25
augusti 1956 har bolagets butiker stängts kl. 14 på lördagar.

De butikstider som föreskrives i förordningen är i och för sig endast
maximitider men bör enligt motiven vara de normala. Nya systemaktiebolaget
kan emellertid, när skäl därför finnes, tillämpa kortare tider. I enlighet
med uttalanden i motiven till bestämmelserna har bolaget brukat eftersträva
att följa de å resp. orter tillämpade allmänna butikstiderna.

Någon reglering av frågor rörande butelj storlekar och dylikt förekommer
icke i förordningen.

Utredningen

Några författningsändringar berörande butikstider och butelj storlekar
föreslås icke av utredningen. I samråd med utredningen har emellertid Nya
systemaktiebolaget påbörjat vissa försök i syfte att utröna i vad mån butikstiderna
och spritförsäljningen i flaskor om 1/3 liter inverkar på alkoholkonsumtionen
och nykterhetstillståndet.

Den hittills gångna försökstiden har — framhålles det — varit alltför
kort för att ge underlag för några egentliga slutsatser. Enligt vad utredningen
inhämtat kommer emellertid försöksverksamheten att fortsättas av
Nya systemaktiebolaget. Utredningen inskränker sig till att framhålla önskvärdheten
av att så sker då bolaget härigenom får bättre underlag för frågornas
bedömning. I fråga om butikstiderna tillfogar utredningen, att den
åtgärd, som av de hittillsvarande erfarenheterna att döma eventuellt synes
kunna ge något resultat är att tillämpa en tidigare stängningstid på den
eller de dagar, då veckoavlöningen i allmänhet utbetalas på respektive
orter.

Försöken med 1/3-litrar har enligt utredningens uppfattning hittills inte
gett stöd för uppfattningen att restriktioner av detta slag skulle ha något
värde. Det torde få ankomma på spritcentralen och systemaktiebolaget att
med ledning av de erfarenheter som vinnes under den fortsatta försöksverksamheten,
ta ställning till huruvida några ytterligare åtgärder på före■\aiande
område är pakallade. Utredningen vill dock som sin åsikt framhålla,
att redan ett ganska obetydligt utslag till förmån för ett borttagande

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

av 1/3-literbuteljerna bör leda till att en sådan åtgärd generellt vidtages, i
vart fall beträffande okryddat brännvin. I sådant fall synes man emellertid
även böra överväga om 1/2-literflaskorna bör bibehållas.

Beträffande försöken med olika butikstider lämnas följande redogörelse.

Försöken har upplagts så, att systembutikerna på vissa orter tillämpat
andra tider än normalt. Sålunda har butikerna i Norrköping, Uddevalla och
Skellefteå öppnat först kl. It, butikerna i Borås, Eskilstuna och Hudiksvall
stängt kl. 16 på torsdagar och fredagar, varjämte butikerna i Karlskrona och
Sundsvall stängt kl. 12 på lördagar.

Urvalet av de städer där försöken pågår har skett med beaktande av att
antalet fylleriförseelser — vilka trots allvarliga felkällor synes vara den
bästa tillgängliga måttstocken på nykterhetstillståndet — skall vara ganska
stort mätt i absoluta tal samt att den procentuella ökningen under tredje
kvartalet 1956 i förhållande till fylleriförseelserna under tredje kvartalet
1955 skall vara relativt stor. Dessutom har valet av »provorter» påverkats
av från vilka områden krav på tidigare butiksstängning framförts till Nya
systemaktiebolaget.

För att få möjlighet att avgöra, huruvida eventuella ändringar i alkoholkonsumtion
och nykterhetstillstånd kan vara orsakade av de ändrade öppethållandetiderna,
har samtidigt »kontrollorter» utvalts, varvid man sökt finna
städer, vilkas allmänna struktur samt utveckling beträffande alkoholkonsumtion
och nykterhetstillstånd är likartad med provorternas.

I samband med försöksverksamhetens igångsättande vände vi oss till polischeferna
på prov- och kontrollorter samt till nykterhetsnämnder, fackliga
centralorganisationer och några större industrier inom proyorterna med
hemställan om uppgifter rörande antalet fyllerifall under tiderna 6—15
och 16—30 november 1956 samt rörande övriga erfarenheter, som kunde
vara av intresse i sammanhanget. Undersökningar har även företagits rörande
omfattningen av spritförsäljningen i »provorter» och »kontrollorter».

Av inkomna uppgifter framgår enligt utredningen, att antalet för fylleri
omhändertagna i allmänhet varit lägre under november 1956 än i november
1955 såväl inom provorterna som kontrollorterna. Någon klar tendens att
nykterhetstillståndet förbättrats under den tid som försöken pågått, d. v. s.
under månadens senare de], kan emellertid inte utläsas vare sig ur fyllerisiffrorna
eller i de yttranden som avgivits av de tillfrågade instanserna. Eu
jämförelse mellan försäljningssiffrorna i provorter och kontrollorter ger
samma resultat.

Beträffande det nykterhetspolitiska värdet av ändrade butikstider har i
de av utredningen inhämtade yttrandena olika åsikter framförts. Härom anföres
följande.

Nyktcrhetsnämnderna i Hudiksvall och Karlskrona har ansett åtgärden
vara av värde, men från flertalet tillfrågade nykterhetsnämnder, de i Borås,
Eskilstuna, Norrköping och Uddevalla, har anförts att det torde vara tveksamt,
huruvida åtgärden medverkat till den förbättring i nykterhetstillståndet
som kunnat observeras. Nykterhetsnämnderna i Skellefteå och
Uddevalla, där butikerna öppnat först kl. It, har bl. a. påpekat att åtgärden
i stort sett endast medfört, att landsortsbefolkningen, som haft bestämda

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

busstider att passa, tvingats till köande utanför systembutikerna för att
kunna hinna göra sina inköp. Enligt nykterhetsnämnden i Eskilstuna, där
butikerna stängt kl. 16 på torsdagar och fredagar, synes langningen ha ökat
på kvällarna dessa dagar.

I några yttranden, bl. a. från nykterhetsnämnden i Sundsvall, har framhållits
att tiden varit för kort för att medge några säkra slutsatser. Någon
synbar förbättring av nykterhetstillståndet under den tid försöken pågått
har nämnden dock ej kunnat förmärka. Enligt nämndens mening finns
anledning misstänka, att langarna genom den tidigare lördagsstängning, som
genomförts i Sundsvall, får större marknad.

De tillfrågade polismyndigheterna har i allmänhet inte gjort några uttalanden.
Dock har från polismästarna i Borås, Eskilstuna och Karlskrona
uttalats, att inskränkningarna i butikstiderna hittills inte avspeglat sig i
ökad langning.

Polismästaren i Norrköping har emellertid framhållit att det vill synas,
som om langarna i större utsträckning än tidigare tillhandahåller rusdrycker
under morgontimmarna. Polismästaren i Sundsvall har påtalat att
risk föreligger att langningen ökar i samma mån som det blir obekvämt att
på lagligt sätt inköpa rusdrycker.

Av de uppgifter som företag samt fackliga centralorganisationer lämnat
framgår, att nykterhetstillståndet i stort tycks vara mycket gott på de industrier
som avsetts med våra förfrågningar. Det har här rört sig om ganska
stora företagsenheter, oftast med flera hundra anställda. Enligt deras mening
synes de vidtagna ändringarna i öppethållandet ej ha haft vare sig
positiv eller negativ effekt på nykterhetstillståndet. I de fall där någon förbättring
i det redan tidigare goda nykterhetstillståndet inträtt tillskrives förbättringen
dels svårigheten för närvarande att efter avskedande för fylleri
erhålla annat arbete, dels den kalla årstiden.

Utredningen framhåller sammanfattningsvis, att tiden hittills har varit
för kort för att ge underlag för några egentliga slutsatser. Så mycket anses
emellertid kunna konstateras, att mera framträdande nykterhetspolitiska
vinster inte torde vara att vänta av förkortade butikstider. Ett visst intresse
har dock påpekandet i de förut återgivna uppgifterna om ökad langning på
vissa provorter. Dessa uppgifter kan, framhåller utredningen, tyda på att de
inskränkta butikstiderna i någon mån hindrat missbrukare från legala spritinköp.
Uppgifterna i fråga ger emellertid också enligt utredningen en antydan
om vad som kan vara avigsidan av sådana åtgärder.

I avseende på 1/3-litrar na erinras om att det från olika håll hävdats,
att tillhandahållandet av sprit i förpackningar om 1/3 liter skulle ha
medfört olägenheter för nykterhetstillståndet på arbetsplatserna och bland
ungdomen. Utredningen påpekar vidare att man i denna fråga vunnit vissa
praktiska erfarenheter redan i januari 1956.

Under nämnda månad fanns nämligen 1/3-litrar inte att tillgå i vissa delar
av landet. Nya systemaktiebolaget igångsatte med anledning härav vissa undersökningar.
Genom dessa avsåg man att utröna huruvida de systembolagshutiker
som ej förde 1/3-litrar visade någon förändring i omsättningsutvecklingen
i jämförelse med butikerna i de områden, som under samma tid
sålde sådana förpackningar. Utredningen visade, att försäljningssiffrorna
uttryckta i volymliter sålda på 1/3- och 1/2-literbuteljer, var nästan exakt
desamma i butiksgrupper med och utan 1/3-litrar i jämförelse med fjärde
kvartalet 1955. För de butiker, som erhållit 1/3-literbuteljer, utgjorde för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

sälj ningen under januari månad 28 % av försäljningen under fjärde kvartalet
1955, under det att de butiker, som ej erhållit leveranser av 1/3-literbuteljer
hade eu försäljning av 27,7 % i jämförelse med samma kvartal
1955. Dessa siffror tydde närmast på att man inte kunde räkna med någon
minskning av totalförsäljningen, därest 1/3-literbuteljerna slopas. Från de
butiker, där 1/3-litrar saknats, rapporterades också allmänt att de kunder,
som velat ha denna förpackning, i allmänhet köpte 1/2-literbuteljer i stället.

För att få frågan ytterligare belyst har Nya systemaktiebolaget i samråd
med utredningen från och med den 16 november 1956 på försök inställt försäljningen
av svenskt brännvin, härtappad eau-de-vie och gin i flaskor om
1/3 liter i Stockholm, Solna och Sundbyberg. Såsom »kontrollorter» har
valts Göteborg och Mölndal. De hittills vunna erfarenheterna redovisas sålunda.

Vid jämförelse med försäljningsutvecklingen i sistnämnda båda städer visar
det sig, att försäljningen, uttryckt i volymliter, under perioden 6—15
november i Stockholm var 3 gånger så stor som i Göteborg och under perioden
16—30 november 2,8 gånger så stor. Dessa siffror bör jämföras med
relationstalet för försäljningen under de första 12 »fria» månaderna, vilket
visar att försäljningen av spritdrycker i genomsnitt varit 2,5 gånger så stor
i Stockholm som i Göteborg. I oktober 1956 var motsvarande relationstal
2,56.

När det gäller att bedöma dessa siffror, får man, liksom i fråga om butikstiderna,
hålla i minne, att försökstiden varit mycket kort. Några egentliga
hållpunkter för en bedömning av den föreliggande frågan synes de inte
ge. Skattehöjningen per den 6 november 1956 synes de första dagarna ha
haft starkare verkan i Göteborg än i Stockholm. Att relationen mellan försäljningssiffrorna
i de båda städerna under försöksperioden något ändrats
till Stockholms favör, synes därför knappast kunna uppfattas som en verkan
av att 1/3-litrarna där bortfallit. Ändringen torde endast innebära att
relationen mellan försäljningssiffrorna i de båda städerna under månadens
senare del varit på väg att återgå till den normala.

Fylleriets utveckling har i stort sett förlöpt parallellt i Stockholm och
Göteborg. Någon skillnad till Stockholms förmån under försöksperioden kan
inte konstateras. Anmärkningsvärt är, att Stockholm efter höjningen av
spritskatterna visar sämre utveckling än landet i övrigt.

Vi har även gjort förfrågningar hos nykterlietsnämnden i Stockholm om
man kunnat iaktta några verkningar av 1/3-literbuteljernas borttagande.
Svaret har blivit, att man ännu inte kunnat göra några säkra iakttagelser.
Beträffande enskilda missbrukare hade dock gynnsamma verkningar iakttagits.
Dessa missbrukare hade svårt att få ihop pengar till en halv liter brännvin.
Ofta köpte emellertid flera missbrukare gemensamt en halv liter. Tjänstemännen
hos nykterhetsnämnden ansåg det därför värdefullt om även halvliterbuteljerna
försvann.

Nykterhetsnämnden i Solna har på förfrågan meddelat, att enligt nämndens
uppfattning har halvliterbuteljer inköpts i stället för 1/3-lilrar, varför
även halvliterbuteljerna borde indragas. Nykterhetsnämnden i Sundbyberg
är av den uppfattningen att borttagandet av 1/3-litrarna inte hatt någon
egentlig inverkan på de svårare missbrukarnas konsumtion. Nämnden har
även påtalat nackdelen av att lojala köpare, som endast önskar inköpa eu
mindre spritkvantitet, icke längre bar möjlighet därtill.

Förfrågningar hos buliksehefer har i stort sett givit samma resultat som
i januari 1956.

4 Mhany till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Yr 143

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

Remissyttrandena

Utredningens ståndpunkt i fråga ombutikstiderna godtages av samtliga
remissinstanser. I ett par yttranden manas dock till viss försiktighet
i fråga om inskränkningar i de nuvarande butikstiderna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att systembolagets försäljningssiffror
alltid kommer att röna inverkan av hur systembolagets försäljning
är anordnad, samt fortsätter.

Ju fler försäljningsställen det finns, ju längre butikerna hållas öppna och
ju mer allmänhetens önskemål angående olika förpackningar tillgodoses,
desto större måste också försäljningen komma att bli. Detta förhållande bör
emellertid utnyttjas med urskillning som nykterhetspolitiskt vapen. En mycket
stor del av allmänheten torde för alla sina inköp vara hänvisade till
någon eller några timmar om dagen och ha berättigade önskemål att öppethållningstiderna
anpassas därefter. Behörig hänsyn måste tagas härtill vid
bedömningen av dessa frågor.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att det är angeläget att
försöksverksamheten fortsätter. Skrivbordsspekulationer i dessa förhållanden
tjänar till föga. Endast ett noggrant studium av folks inköpsvanor
under olika betingelser kan ge vägledning för den politik som bör komma i
tillämpning.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län är av den uppfattningen att de
väsentligaste fördelarna torde vinnas genom tidigare stängning avlöningsdagar.
Av samma uppfattning är länsnykterhetsnämnden i Blekinge län.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att lördagsstängning säkerligen
skulle medföra minskad konsumtion och därmed påverka nykterhetstillståndet
i positiv riktning.

De kristna samfundens nykterhetsrörelse anser, att experiment med butikernas
öppnande vid senare tidpunkt på dagen bör ske icke endast genom
att öppna kl. 11 utan även genoin att börja försäljningen kl. 12, alltså
samma tid som utskänkningslokalerna. Detta har enligt De kristna samfundens
nykterhetsrörelse förordats både från nykterhetsnämndshåll och av
medlemmar inom länkrörelsen.

Nya systemaktiebolaget ansluter sig till vad utredningen anfört i fråga
om butikstiderna. Skulle försöksverksamheten framdeles visa, att fördelar
ur nykterhetssynpunkt kan vinnas genom ändring i tiderna för butikernas
öppethållande, är bolaget berett att vidtaga sådana ändringar.

Svenska handelstjänstemannaförbundet förordar tidigare stängningstid
på den eller de dagar, då veckoavlöningcn i allmänhet utbetalas, d. v. s. torsdagar
och fredagar. Förbundet anför hl. a. följande.

Den försöksverksamhet, som företagits med förkortade butikstider, har
dels varit av alldeles för liten omfattning och dels förekommit under alltför
kort tid för att ur nykterhetssynpunkt kunna ge något utslag. Däremot har
vi erfarit, att det ur ordningsmässiga aspekter skett en avsevärd förbättring
på de butiker, där man tillämpar en tidigare stängning. Man har också
i stort sett sluppit det klientel, som avlöningskvällarna uppträdde utanför

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

butikerna för att tigga ihop pengar till sprit, vilken sedan omgående tömdes
i närmaste portgång. Det förtjänar omnämnas, att klagomål från kundkretsens
sida över den tidigare stängningen förekommit i ytterst ringa utsträckning.

Det har uttalats gissningar om en ökad langning i händelse av förkortade
butikstider. Härom vet man emellertid ingenting. Den enda erfarenhet, man
hittills har av ett förkortat öppethållande, är från föregående sommar, då
systembutikerna stängdes tidigare under lördagarna. Under den tiden kunde
inte, såvitt vi vet, någonstädes konstateras, att den olaga spritförsäljningen
ökade i omfattning. Vad man däremot säkert vet är, att möjligheten för en
missbrukare att skaffa sig sprit är avsevärt mindre, för det mesta helt utesluten,
på de tider, då systembolagets butiker är stängda.

Riksförbundet Landsbygdens folk liksom Svenska arbetsgivareföreningen
manar till viss försiktighet i fråga om inskränkningarna i butikstiderna.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför.

De av utredningen redovisade erfarenheterna av inskränkta butikstider
synes motivera att dessa försök bedrives med en viss försiktighet. Eftersom
någon positiv effekt av ändringarna i butikstiderna knappast tycks ha uppnåtts
men anledning finns att räkna med svårigheter för kunder från landsbygden
att göra sina inköp i de fall då sådana ändringar införts, bör enligt
förbundets mening dessa försök i fortsättningen läggas så att de i minsta
möjliga mån hindrar de skötsamma kunderna att göra inköp. Helt allmänt
anser dock förbundet, att all försöksverksamhet som kan leda till minskat
alkoholmissbruk bör ifrågakomma.

Svenska arbetsgivareföreningen säger.

Föreningen anser liksom utredningen, att förkortade butikstider för systembutikerna
sannolikt icke skulle leda till någon mera betydande förbättring
av nykterhetstillståndet. Åtgärden skulle visserligen i någon mån försvåra
inköpen, men detta kan å andra sidan befaras medföra att den s. k.
langningen, även om straffbestämmelserna häremot skärpas, ökar i omfattning.
Erfarenheterna av de butikstider, som tillämpades före den 1 oktober
1955, tyda också på att en återgång till kortare butikstider kan leda
Iill olovlig frånvaro från arbetet genom att arbetstagarna föranledas inköpa
rusdrycker under arbetstid. Föreningen vill ej motsätta sig att de pågående
försöken med kortare butikstider fullföljas; om försöken emellertid skulle
giva vid handen, att endast relativt obetydliga nykterhetspolitiska fördelar
kunna nås genom en ändring av butikstiderna, synas emellertid enligt föreningens
mening utminuteringsbutikerna, i vart fall under de flesta veckodagarna,
böra hållas öppna i den för detaljhandeln på orten normala omfattningen
med hänsyn till de olägenheter en ändring skulle medföra.

Remissinstanserna har icke heller något att erinra mot utredningens
ståndpunkt i fråga om 1/3- literbuteljerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter emellertid om icke värdet av
den pågående experimentverksamheten skulle förhöjas, om den utsträcktes
till att omfatta även 1/2-literbuteljerna, i varje fall beträffande okryddat
brännvin. Länsstyrelsen i Kronobergs län är av samma uppfattning. Godtcniplarordcn
förordar likaledes, alt man under den fortsatta försöksverksamheten
prövar inte bara att ta bort 1/3-litrar utan även 1/2-litrar.

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

Länsstyrelsen i Västerbottens län har ej något att erinra mot att försöken
fortsätter. Länsstyrelsen anser dock att denna fråga icke torde vara av större
betydelse ur nykterhetssynpunkt.

Nya systemaktiebolaget anför följande.

Verkställda undersökningar rörande verkningarna ur nykterhetssynpunkt
av den i Stockholmsområdet inställda försäljningen av svenskt brännvin,
härtappad gin och eau-de-vie på 1/3-literfläskor har hittills icke givit belägg
för att denna inskränkning skulle ha någon nykterhetsfrämjande
effekt. Det måste även anses mindre tilltalande att i nykterhetsavseende
anmärkningsfria kunder, som icke önskar köpa större kvantitet än 1/3-liter,
skall tvingas att antingen inköpa 1/2-liter eller avstå från inköp. Än mer
otillfredsställande ur sistnämnda synpunkt vore det, därest — som av utredningen
tillfrågade nykterhetsnämndsrepresentanter föreslagit — även
1/2-literflaskor av de ifrågavarande varuslagen slopades. Det finns enligt
bolagets mening ingen logik i en åtgärd, som innebär att man animerar
kunden att köpa en större kvantitet när målet är att han skall konsumera
mindre. Man kan även se på denna fråga på det sättet, att en stor del av
de nuvarande missbrukarna — vilka företrädesvis köper 1/3-litrar eller 1/2-litrar — kommer att försvinna som kunder efter införandet av legitimation
och spärrlistor. Härigenom får problemet mindre proportioner än tidigare.

Då försöksverksamheten på detta område emellertid kommer att fortsättas
får bolaget efter ytterligare någon tid möjlighet att med större säkerhet bedöma,
huruvida indragningen av 1/3-litrarna har någon inverkan på spritkonsumtion
och nykterhet st i Ilstånd. Det bör dock redan nu förutskickas,
att en sådan bedömning kan bli både svår och osäker, eftersom igångsättandet
av försöksverksamheten i tidsavseende sammanfallit med den i november
1956 genomförda höjningen av spritskatterna, vilken åtgärd i fråga
om spritdrycker över huvud taget — åtminstone hittills — medfört såväl
en försäljningsminskning som en nedgång i antalet fylleriförseelser. Att ur
ett statistiskt material som påverkas av flera samtidigt verkande faktorer
söka utröna vad som kan hänföras till de skilda faktorerna torde bereda
vissa svårigheter. Skulle emellertid med någorlunda säkerhet kunna fastställas,
att slopandet av 1/3-litrarna medför fördelaktiga verkningar i nykterhetsavseende,
är bolaget — trots de betänkligheter ur andra synpunkter
som förut anförts mot en sådan åtgärd — berett att över hela landet upphöra
med försäljningen av spritdrycker på ifrågavarande butelj storlek i den
omfattning som utredningen förordar. Däremot vill bolaget icke för närvarande
göra något uttalande till förmån för slopandet även av 1/2-literbuteljer.

I anslutning till synpunkterna om 1/3-litrarna tar bolaget upp frågan om
brännvinets a 1 k o h o I h a 11 och anför.

Okryddat brännvin har sedan den 1 oktober 1955 endast tillhandahållits
med en alkoholhalt av högst 40 %, medan däremot kryddat brännvin är
några procent starkare. Av okryddat brännvin har hittills saluförts dels
renat brännvin å 40 %, tillverkat av potatis, dels taffelbrännvin å 40 %, tillverkat
av cellulosasocker, och dels slutligen brännvin special ä 34 %,
tillverkat av potatis. Sedan det renade brännvinet å 40 % i augusti 1956 på
grund av råvarubrist icke längre fanns att tillgå, övergick försäljningen dels
till taffelbrännvin, dels till brännvin special. I oktober 1956 såldes utminuteringsvis
ungefär lika mycket taffelbrännvin som brännvin special, eller

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

omkring 1,15 milj. liter av vardera slaget. Efter skattehöjningen på spritdrycker
den 5 november 1956 skedde en markant förskjutning av försäljningen
från taffelbrännvin till brännvin special, vilka varuslag då såldes i
en myckenhet av 0,68 resp. 1,27 milj. liter. Försäljningen av okryddat
brännvin utgjordes i oktober till lika delar av taffelbrännvin och brännvin
special. Proportionen mellan dessa varuslag försköts i november till 1/3
taffelbrännvin och 2/3 brännvin special. Denna utveckling pekar på, att allmänheten
vid den i november 1956 inträdda höjningen av realprisnivån för
spritdrycker på ett helt annat sätt än tidigare accepterade det ajkoholsvagare
och prisbilligare brännvinet. Detta ger bolaget anledning föreslå, att man begagnar
dagens gynnsamma situation för det alkoholsvagare brännvinet till
att i fortsättningen endast tillhandahålla okryddat brännvin med en alkohollialt
av högst 34 procent. I fråga om det kryddade brännvinet kan någon
mera betydande sänkning av alkoholhalten av tillverkningstekniska skäl
däremot icke komma till stånd. Någon större olägenhet ur nykterhetssynpunkt
torde detta dock icke innebära, enär av rent fysiologiska skäl kryddat
brännvin icke kan konsumeras i lika stora kvantiteter som okryddat brännvin.

Departementschefen

Under den nykterhetspolitiska debatten efter ikraftträdandet av den nya
rusdryckslagstiftningen har från olika håll framförts förslag om att systembolagets
butikstider skall inskränkas och att okryddat brännvin o. likn.
inte skall tillhandahållas i flaskor om 1/3 liter.

Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen har bolaget i samråd
med utredningen igångsatt en försöksverksamhet på dessa områden. Tiden
har varit för kort för att några slutsatser skall kunna dragas av försöken.
Jag biträder emellertid den av utredningen och samtliga remissinstanser
uttalade uppfattningen alt försöksverksamheten bör fortsätta. Det torde
vara att förvänta, att om verksamheten ger utslag till förmån för åtgärder
i här avsedda riktningar, sådana åtgärder kommer att beslutas av Nya systemaktiebolaget.
Jag vill dock såsom min mening framhålla, att mera betydande
ingrepp i allmänhetens inköpsvanor inte bör företas. Sålunda synes
det inte kunna förordas att försöksverksamheten utvidgas till att avse indragning
av halvliterbuteljerna. Man bör vidare fasthålla vid den år 1954
intagna ståndpunkten, att kunderna åtminstone någon eller några dagar
i veckan bör äga möjlighet att göra inköp efter den vanliga arbetstidens
slut.

Nya systemaktiebolaget har i förevarande sammanhang föreslagit att alkoholhalten
i okryddat brännvin, som år 1954 begränsades till 40 volymprocent,
skulle ytterligare sänkas. Mot förslaget talar, att det skulle innebära
ett betydande ingrepp i allmänhetens vanor. Därav föranledda olägenheter
skulle enligt min mening inte uppvägas av de nykterhetspolitiska fördelar
som kunde slå att vinna. Jag kan därför inte biträda bolagets förslag
i denna del.

Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år i957

V. Starkölsfrågan m. m.

Åtgärder för att främja en övergång till svagare drycker
Utredningen

Utredningen erinrar om att den enligt direktiven hade att överväga lättnader
i fråga om starkölet. Utredningen säger härom.

Sådana lättnader är att se som ett led i statsmakternas strävanden att
försöka uppnå en förskjutning inom konsumtionen från spritdrycker till
svagare drycker. Dessa strävanden är enligt vår mening naturliga. Man måste
räkna med att befolkningens stora flertal är alkoholkonsumenter. Konsumtionen
i vårt land har sedan länge främst varit inriktad på spritdrycker
— en tendens som snarast förstärkts efter den 1 oktober 1955. I detta läge
synes åtskilligt vara att vinna, om man kan mildra dryckessederna genom
att i större utsträckning inrikta konsumtionen på svagare drycker. När det
gäller att konkurrera med den dominerande spritdrycken, brännvinet, torde
maltdryckerna, såsom påpekats i särskilda utskottets utlåtande till 1954
års riksdag, äga de största förutsättningarna. Härvid synes främst starkölet
kunna få betydelse. Vi får i detta sammanhang även erinra om att maltdryckerna,
enligt vad numera är känt, i förhållande till alkoholhalten har
eu mindre stark berusningseffekt än spritdryckerna.

Förbrukningen av starköl håller sig för närvarande på en oväntat låg nivå.
Denna dryck har alltså inte spelat den roll som man räknade med i samband
med 1954 års nykterhetsreform.

Att efterfrågan på starköl kommit att bli ringa torde bero på att priset
på starköl är relativt högt och att antalet försäljningsställen — inom såväl
utminutering som utskänkning — är ganska begränsat. Vi har funnit oss
böra föreslå tämligen långtgående åtgärder i båda dessa hänseenden.

Remissyttrandena

Såsom redan antytts delar flertalet remissinstanser utredningens uppfattning
att det vore av värde att genom lättnader i fråga om bl. a. starkölet söka
få tdl stånd en övergång av konsumtionen från spritdrycker till alkoholsvagare
drycker. Nykterhetsrörelsernas organisationer samt vissa länsnykterhetsnämnder
ställer sig dock i huvudsak avvisande till denna tanke.

Socialstyrelsen uttalar bl. a. följande.

Socialstyrelsen hyser stor förståelse för strävandena att skapa en konkurrent
till biännvinet sasom det svenska folkets utan jämförelse viktigaste
rusdryck. Den enda tänkbara konkurrenten härtill utgör maltdryckerna.
Styrelsen tillstyrker med hänsyn härtill förslaget om införande av ett lättare
starköl än det nuvarande. Att såsom resultat enbart härav vänta sig
någon nämnvärd övergång från brännvinskonsumtion till ölkonsumtion är
dock icke realistiskt. En sådan utveckling är en fråga på lång sikt, vilken
innefattar en omprövning av sådana ömtåliga spörsmål som beredande av
friare tillgång till alla slag av starköl för allmänheten samt ändring till
ölets fördel av relationen mellan konsumentpriset för olika slag av alkoholdrycker.

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att en ledande tanke bakom
1954 års nykterhetsreform var att man skulle söka inrikta konsumtionen
på svagare drycker än brännvinet. Åtgärder av olika slag har också vidtagits
i detta syfte, säger länsstyrelsen, som fortsätter.

En av de viktigaste men samtidigt mest omstridda av dessa var frisläppandet
av starkölet. Emellertid kom starkölet, i fråga om bade utminuteringen
och utskänkning, att av olika skäl omgärdas av föreskrifter, som
skulle visa sig ägnade att motverka det angivna syftemålet. Med insikt härom
har utredningen föreslagit vissa åtgärder som kan förväntas i ^iss utsträckning
bidraga till den önskade förskjutningen av konsumtionens inriktning.
Ehuru länsstyrelsen finner sig beredd att på väsentliga punkter
ansluta sig till dessa förslag, nödgas länsstyrelsen anmäla invändningar i
vissa fall,'' där utredningen enligt länsstyrelsens uppfattning antingen gått
längre än som ur nykterhetspolitisk synpunkt kan anses tillrådligt eller omvänt
icke tagit det ytterligare steg, som med hänsyn till bland annat önskemålet
om ändrad konsumtionsinriktning framstått såsom motiverat.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund erinrar om de överväganden
som gjordes av 1944 års nykterhetskommitté och säger bl. a. följande.

Landsförbundet finner det anmärkningsvärt att utredningen framlagt sina
förslag utan varje försök till en diskussion av det material till belysning av
dessa frågor, som framlagts bl. a. av 1944 års nykterhetskommitté. En noggrann
avvägning av dessa ställningstaganden gjordes i samband med övergången
till den nya försäljningslagstiftningen. Landsförbundet konstaterar,
att 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning icke tillfört diskussionen något
nytt relevant stoff, som kan tjäna till vägledning för en på sakliga grunder
gjord förändring av nykterhetspolitiken. Utredningens resonemang i dessa
stycken har helt karaktären av en serie förmodanden utan verklig förankring
i ett sakligt material. Det är oundgängligt att en förändring av nykterhetspolitiken,
som gör vin och starköl väsentligt lättillgängligare, måste föregås
av en grundlig utredning, som överväger hur risken för en breddning
t. ex. av ungdomens och kvinnornas alkoholbruk balanseras av möjligheterna
att överföra en del av spritkonsumtionen till ur social synpunkt mer oskadliga
drycker. Med särskild styrka framträder detta krav i ljuset av tillgängliga
intervjuundersökningar, vilka synes visa, att bruket av vin för närvarande
mycket snabbt utbreder sig i ungdomsgrupperna och där bereder väg
för alkoholvanor, som kan befaras få synnerligen ogynnsamma verkningar
ur såväl den enskildes som samhällets synpunkt. Landsförbundet vill med
skärpa framhålla att de fakta, som hittills synes tillgängliga för bedömning
av7 detta spörsmål, klart synes peka på, att vinet är en tillvänjningsdryck,
som tämligen snabbt för över till bruk av sprit samt att en stor vinkonsumtion
på intet sätt utesluter eu hög förbrukning av sprit. Det synes vara desto
mindre befogat att ta risker i detta avseende som man redan till förfogande
har medel alt effektivt skära ned spritdryckskonsumtionen utan att vinkonsumtionen
eller ölförbrukningen därmed samtidigt stegras i den grad att
nya missförhållanden uppkommer. Landsförbundet vill i detta sammanhang
erinra om, att den höjning av spritdrycksbeskattningen, som infördes i november
1956, redan under den första månaden jämsides med en avsevärd
reduktion av försäljningen av spritdrycker gav till resultat eu ökning av
vinförsäljningen med ca 40 %.

Liknande synpunkter anföres av Nationaltemplarorden och De kristna
samfundens nykterhetsrörelse. Att även Svenska nyktcrhelsvårdsförbundet

Kungl. Maj:is proposition nr U3 år 1957

och, med vissa modifikationer, IOGT intagit i stort sett samma ståndpunkt
har redan nämnts i samband med redovisningen av utredningens allmänna
synpunkter.

Starkölets alkoholhalt och beskattning

Gällande ordning

Vid tillkomsten av 1954 års nykterhetslagstiftning visade det sig att frågan
om maltdryckernas alkoholhalt hörde till de spörsmål, om vilka meningarna
var i särskilt hög grad delade. Enighet rådde visserligen om att
starkare maltdrycker i någon form borde få tillhandahållas, men uppfattningarna
gick isär om hur man därvid borde förfara. Diskussionen rörde
sig framför allt om två alternativ: antingen skulle man tillåta både ett vanligt
Öl med högst 2,8 viktprocent och ett starköl med högst 4,5 viktprocent,
eller också borde man medge enbart ett starkare vanligt Öl om högst ca 3,4
viktprocent alkohol men låta starkölsförbudet bestå. Det ansågs uteslutet
att både höja halten i det vanliga ölet och återinföra starkölet.

Statsmakterna beslöt i enlighet med det först angivna alternativet, att
ett vanligt Öl med högst 2,8 viktprocent och ett starköl med högst 4,5 viktprocent
skulle få tillhandahållas.

Enligt gällande bestämmelser indelas maltdryckerna i tre klasser. Den
första klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt icke överstiger 1,8
viktprocent, lättöl, andra klassen maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger
1,8 men icke 2,8 viktprocent, Öl, och tredje klassen maltdrycker med en alkoholhalt
överstigande 2,8 viktprocent, starköl.

I försäljningshänseende hänföres starkölet till rusdryckerna och får således
endast säljas genom systembolagets butiker. För vanligt Öl gäller en
skattesats av 42 öre för liter och för starköl 1 krona 35 öre för liter. Skattesatserna
har beräknats efter den högsta tillåtna alkoholhalten för vardera
varuslaget.

Utredningen

Utredningens förslag innebär att starkölsskatten differentieras så att tillverkning
av en lättare typ starköl med en alkoholhalt på högst 3,6 viktprocent
benämnt klass III grupp A — möjliggöres. För detta starköl föreslås
att skatt uttages med 84 öre för liter.

I fråga om starköl med över 3,6 viktprocent (benämnt klass III grupp B)
skall därvid den nuvarande skattesatsen, eller 1 krona 35 öre för liter, bibehållas.

I samband härmed förutsättes — som ett provisorium i avbidan på statsmakternas
ställningstagande rörande föreliggande förslag till ny tulltaxa_

att ändring sker av tulltaxans bestämmelser rörande starköl. Tullsatsen för
starköl är för närvarande 1 krona 86 öre för liter; detta belopp inkluderar

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

skatt med 1 krona 35 öre och tullskydd med 51 öre för liter, motsvarande
45 resp. 17 öre per butelj. Ifrågavarande tullsats bör enligt förslaget bibehållas
oförändrad i fråga om starköl med över 3,6 viktprocent alkohol. Beträffande
starköl med högst 3,6 viktprocent bör tullskyddet beräknas med
utgångspunkt från att tullskydden för Öl, starköl av lättare typ och starköl
av nuvarande typ skall stå i samma proportion till varandra som partipriserna
på dessa varor exklusive skatt. Härvid har räknats med ett antaget
partipris för det föreslagna starkölet av lättare typ om 26 öre per butelj
om 1/3 liter. Kalkylen resulterar i ett tullskydd för denna vara av exakt
15,57 öre eller, efter avrundning nedåt, 15 öre per butelj. Räknat per liter
skulle alltså tullen för det föreslagna starkölet av lättare typ bli 1 krona
29 öre.

Utredningen gör följande överväganden.

Det nuvarande relativt höga priset på starköl sammanhänger självfallet
med beskattningens höjd. Att föreslå någon sänkning av skattesatsen torde
emellertid i dagens nykterhetspolitiska läge inte vara tillrådligt. Frågan har
dessutom nyligen prövats av statsmakterna. Då spritskatterna höjdes i november
1956, lämnades skatten på starköl oförändrad. Härigenom kom beskattningen,
mätt i ren alkohol, att bli betydligt lägre för starköl än för
brännvin. För en så stark alkoholdryck som ett 4,5 procentigt Öl torde den
nuvarande skattesatsen i och för sig vara väl motiverad. Detta framgår bl. a.
vid en jämförelse med det danska priset på starköl, vilket är väl så högt som
det svenska. Vi får även erinra om att den nuvarande skattesatsen för starköl
avvägts i förhållande till omsättningsskatten på lättvin.

Betänkligheterna mot en sänkning av den nuvarande starkölsskatten sammanhänger
emellertid främst med att denna anpassats för en dryck med
relativt hög alkoholstyrka. Vi vill i detta sammanhang erinra om att de starkölstillverkande
bryggerierna i allmänhet håller starkölets alkoholhalt tämligen
nära maximigränsen 4,5 viktprocent, d. v. s. i regel vid 4,3—4,4 viktprocent.
Att så sker torde i och för sig vara naturligt med hänsyn till det
förhållandevis höga pris som måste uttagas för starkölet (i Stockholm 85 öre
per butelj mot 44 öre för vanligt Öl). Det kan emellertid från nykterhetspolitisk
synpunkt icke anses vara en i allo önskvärd konsekvens av beskattningens
utformning.

Med hänsyn till de nu berörda förhållandena har utredningen ansett sig
böra pröva möjligheterna att införa ett starköl av svagare typ med lägre beskattning
och som följd härav även prisbilligare. Härom anföres följande.

Om sortimentet av maltdrycker kunde utökas på detta sätt, skulle detta
innebära att maltdryckerna fick större möjligheter att konkurrera med
spritdryckerna.

Ett starköl med så pass hög alkoholhalt som 4,3—4,4 viktprocent kan visserligen
tjäna såsom sällskapsdryck, exempelvis som ersättning för grogg
o. d. Såsom måltidsdryck är dock ett sådant Öl enligt mångas uppfattning
onödigt fylligt och alkoholstarkt. Denna bedömning synes bekräftas av det
förhållandet, att det Öl som i åtskilliga länder, bl. a. Danmark, utgör huvudartikeln
inom maltdryckskonsumtionen inte innehåller mer än ca 3,5 viktprocent
alkohol. Sistnämnda alkoholhalt anses även tillräcklig för att erhålla
eu verkligt god och ur teknisk synpunkt tillfredsställande maltdryck.

Våra överväganden har närmast tagit sikte på ett starköl av denna typ.
Om man sålunda önskar erhålla ett starköl med alkoholhalten 3,5 viklpro -

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

cent, torde det med hänsyn till behovet av marginal vid tillverkningen vara
erforderligt att sätta maximigränsen vid 3,6 viktprocent. Skattesatsen för ett
starköl om högst 3,6 viktprocent, beräknad i proportion till skattetarifferna
för maltdrycker med resp. 2,8 och 4,5 viktprocent, skulle bli exakt 85,76 för
liter eller, avrundat till närmast lägre med 3 delbara öretal, 84 öre för liter.
Utminuteringspriset kan under denna förutsättning beräknas till omkring
65 öre per butelj.

Förslaget om införande av en särskild skattesats för starköl om högst 3,6
viktprocent avses i och för sig inte föranleda ändrade försäljningsbestämmelser.
Båda slagen av starköl skall alltså hänföras till rusdrycker och få
säljas endast genom systembolaget till allmänheten och till restauratörerna.
En annan ordning skulle närmast innebära, påpekar utredningen, att den
nya drycken blev att hänföra till vanligt Öl och att 1954 års beslut om maltdryckernas
alkoholhalt skulle upprivas. Att framlägga förslag med sådan
innebörd anser dock utredningen ligga utanför dess uppdrag.

Utredningens förslag beräknas inte komma att föranleda minskning i intäkterna
av starkölsbeskattningen. Dessa intäkter — vilka av kontrollstyrelsen
för såväl innevarande som nästkommande budgetår beräknats till ca 10
milj. kronor, motsvarande en försäljning av 7 milj. liter — antas liksom
maltdrycksskattens totalbelopp till följd av ökad skattepliktig omsättning
överstiga nu beräknade belopp (totalt 95 milj. kronor).

Remissyttrandena

Av det 30-tal remissinstanser som yttrat sig beträffande det föreslagna
lättare starkölet, tillstyrker det lielt övervägande flertalet att en sådan
maltdryck införes. De flesta av dessa remissinstanser förbinder emellertid
sitt tillstyrkande med att det lättare starkölet skall få säljas i livsmedelsbutikerna.
Från något håll uttalas även att skatten på det nuvarande starkölet
bör sänkas. Några av de tillfrågade instanserna föreslår, att den föreliggande
frågan löses genom att höja alkoholhalten i Öl klass II. Åtskilliga
remissinstanser, främst nykterbetsorganisationer, avstyrker dock ändringar i
den nuvarande ordningen beträffande starkölet och övriga maltdrycker.

Kontrollstyrelsen, två länsnykterhetsnämnder, Landsorganisationen och
Riksförbundet Landsbygdens folk ansluter sig i stort sett till utredningens
förslag.

Kontrollstyrelsen yttrar.

Ehuru skäl kan anföras för en höjning av alkoholgränsen för det vanliga
olet, loreligger icke anledning att i förevarande sammanhang, då 1954 års
bryggeriutrednings arbete alltjämt pågår, upptaga detta spörsmål. Vidare
a,r.,att„ lnärka, att den liberalisering av handeln med vanligt Öl, som beslots
ar 1954, ansågs kunna genomföras med utgångspunkt från att alkotloltlfi.
;en..,1. °.! lcke flck överstiga 2,8 viktprocent. Tillräckliga erfarenheter
av oborsaljningen under dessa premisser kan ännu icke anses ha vunnits,
vårtor en eventuell omprövning av ifrågavarande alkoholgräns bör anstå,
et synes emellertid styrelsen angeläget, att åtgärder vidtages för att göra

Kungl. Maj:ts proposition nr li3 år 1957

maltdryckerna konkurrensdugliga i förhållande till starkare drycker. Det
av utredningen framlagda förslaget innebär bl. a. att ett starkare Öl — 3,6
viktprocent — än det nu i öppna liandeln tillgängliga skall tillhandahållas
till väsentligt lägre pris än det nuvarande starkölet. Även om det varit önskvärt
att en begränsad försäljning av ett dylikt starköl av lättare typ fått äga
rum utanför systembolagets butiker, varigenom man fått tillfälle att i praktiken
pröva en sådan försäljningsform, anser sig styrelsen likväl böra tillstyrka
det föreliggande förslaget.

Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker utredningens förslag men
framhåller samtidigt att åtgärden icke torde fylla någon praktisk uppgift,
eftersom ölet skall säljas på samma sätt som det nu föreliggande starkölet.
Förbundet anser därför alt det nya ölet icke torde komma att få någon
större betydelse för en övergång till alkoholsvagare drycker.

Överståthållarämbetet ställer sig tveksamt till värdet av att införa ett
alkoholsvagare starköl men synes icke motsätta sig detsamma. Ämbetet
anför följande.

Ur nykterhetspolitisk synpunkt torde icke kunna framföras några allvarligare
erinringar mot införande av ett alkoholsvagare starköl, särskilt som
detta i försäljningshänseende skulle följa samma bestämmelser som gälla
för det nu tillhandahållna starkölet. Därest emellertid framdeles försäljningen
av starköl skulle kunna ske efter de för Öl gällande bestämmelserna
— en ändring, för vilken goda skäl synas kunna åberopas — skulle frågan
komma i ett helt annat läge.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län är tveksam om det kan vara lämpligt
med ett 3,6 procentigt Öl men vill icke motsätta sig att försök göres med ett
sådant Öl.

Socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Södei manlands, Kronobergs
och Malmöhus län tillstyrker det 3,6 procentiga ölet men anser att det bör
få säljas i livsmedelsbutikerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar bl. a. följande.

Mot förslaget att införa en ny typ av starköl med svagare alkoholhalt än
det nuvarande kan vissa invändningar riktas men åtskilliga skäl, som närmare
utvecklats av utredningen, talar för förslaget. Det är vanskligt att i
förväg bedöma, huruvida och i vilken utsträckning negativa verkningar kan
uppträda. Att ett sådant Öl genom sitt billigare pris kan få större konkurrenskraft
gentemot spritdryckerna än det starköl, som för närvarande finnes
alt tillgå, synes å andra sidan sannolikt. Men för att en sådan effekt
skall kunna uppnås fordras enligt länsstyrelsens uppfattning, att allmänheten
har möjlighet att i livsmedelsbutikerna tillhandla sig detta Öl. Om så
ej blir fallet kan länsstyrelsen svårligen tänka sig annat än att det nya ölets
roll såsom konkurrentdryck till starkspriten blir mycket obetydlig. Trots
vissa betänkligheter vill länsstyrelsen förorda förslaget om den nya öltypen
men länsstyrelsen anser att ölet bör tillhandahållas enligt bestämmelserna i
Öl försälj ningsf örordningen.

Nya systemaktiebolaget tillstyrker att ett nytt Öl med en alkoholhalt av
högst 3,6 viktprocent införes. Bolaget anser emellertid att detta Öl —• med
alkoholhalten sänkt eu eller annan tiondels procent —• bör få säljas även i

Kungl. Maj.ts proposition nr lk3 år 1957

den allmänna handeln och icke hänföras till rusdrycker. Bolaget framhåller
vidare, att om saluförandet av det nya ölet begränsas till bolagets butiker
och denna försäljning — mot förmodan — skulle få någon större omfattning,
mycket stora svårigheter uppkommer för bolaget genom att butiksoch
lagerutrymmena icke är tillräckliga för ytterligare ett ölsortiment.

Om statsmakterna icke finner skäl föreligga att införa det föreslagna nya
ölet, anser bolaget att det nuvarande starkölet bör göras billigare genom
sänkta tull- och skattesatser. Härigenom kommer detta Öl att ges ökade
möjligheter att ersätta starkare drycker.

Svenska bryggareföreningen diskuterar bl. a. proportionen mellan skatten
på lättvin och starköl.

Skulle man med utgångspunkt ifrån skatten på lättvin bestämma skatten
på starköl efter resp. dryckers alkoholinnehåll, torde starkölsskatten böra
fastställas till ett väsentligt lägre belopp än 135 öre per liter. Skatten på de
billigaste lättvinerna, vilka innehåller väl dubbelt så mycket alkohol som
starköl, utgör nämligen f. n. 130 å 141 öre per liter. Skatten på starköl borde°
då icke uppgå till mer än hälften eller 65 å 70 öre per liter. Utgår man
från gällande skatt på maltdrycker av klass II (42 öre per liter), där alkoholinnehållet
f. n. uppgår till högst 2,8 viktprocent, borde skatten på ett
4,5 procentigt starköl bli ungefär densamma som ovan angivits eller 67,5
öre per liter. Med tillämpning av motsvarande bedömningsprinciper borde
skatten på en 3,6 procentig maltdryck utgöra 51 öre per liter och icke, såsom
utredningen föreslagit, 84 öre. Det kan emellertid allvarligt ifrågasättas,
om man vid bestämmandet av skatten på maltdrycker icke borde taga hänsyn
också till att alkoholen i dessa drycker som bekant har en väsentligt
lägre påverkningseffekt än samma mängd alkohol i övriga drycker.

I fråga om utredningens förslag om införande av ett 3,6 procentigt starköl
uttrycker föreningen sin förvåning över att utredningen ansett sig böra
hänföra en dylik dryck av internationellt gängse normaltyp till rusdrycker.
Föreningen avstyrker därför bestämt att en 3,6 procentig maltdryck, om den
införes, hänföres till klass III och tillhandahålles endast genom Nya systemaktiebolaget.

Föreningen framför härefter förslag om förbättrat klass II och anför bl. a.
följande.

Genom 1954 års maltdryckslagstiftning, som baserades på principen om
ett lätt, relativt fritt tillhandahållet klass II såsom den övervägande konsumtionsvaran
kompletterat med ett i försäljningsavseende mer restriktivt behandlat
starköl, har statsmakterna tagit ställning till frågan om maltdryckernas
alkoholhalt. Föreningen anser sig dock med stöd av de erfarenheter,
som nu vunnits, böra sätta i fråga, om ej det mest verksamma medlet att
länka konsumtionen från brännvinet till de alkoholsvagare maltdryckerna
vore en kvalitetsförbättring av vårt nuvarande Öl av klass II.

Ett förbättrat klass II medför emellertid en tillverkningstekniskt betingad
obetydligt högre halt av alkohol i den färdiga drycken, och det måste sättas
i fråga, om ej den snäva gränsdragningen av alkoholhalten i klass II till
2,8 % varit ägnad att motverka den eftersträvade förändringen av konsumtionsvanorna.

Att alkoholstyrkan i vårt nuvarande Öl av klass II kom att begränsas till
endast 2,8 viktprocent motiverades bl. a. av de undersökningar, som docen -

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

ten Leonard Goldberg på 1944 års nykterhetskommittés uppdrag hade utfört.
Av undersökningarna framgick, att ett 2,6 procentigt Öl genom sitt
extraktinnehåll och en därmed förenad okänd faktor hade så liten alkoholverkan,
att drycken i regel icke i nämnvärd grad minskade vare sig arbetsförmågan
eller den allmänna självkontrollen, medan ett då tillgängligt 3,2
procentigt försöksöl hade något större verkan. Det 3,2 procentiga Öl, som
användes vid undersökningarna, var emellertid icke ett normalt bryggerimässigt
framställt Öl av denna styrka utan ett genom blandning åstadkommet
Öl med bl. a. hög förjäsningsgrad och en låg halt av extraktämnen.

Omfattande undersökningar av ett större antal såväl svenska som utländska
maltdrycker utförda av Goldberg på senare tid har enligt vad föreningen
erfarit ådagalagt, att ett bryggerimässigt framställt 3,2 procentigt
Öl av normal typ ger en relativt låg blodalkoholhalt och har en effekt, som
endast obetydligt överstiger effekten av det nu i handeln förekommande 2,8
procentiga ölet. Dessa nya undersökningar har enligt Goldberg klart visat,
att ett normalt tillverkat Öl, vars alkoholhalt något överstiger 2,6 eller 2,8
viktprocent fortfarande har kvar de ur »effektsynpunkt» eller »påverkningsgrad»
intressanta egenskaperna att ge en låg blodalkoholhalt och ett
minimum av alkoholverkan. Från nykterhetssynpunkt bör således icke föreligga
några risker med en maltdryck av något högre alkoholstyrka än det
nuvarande 2,8 procentiga ölet.

Sveriges hotell- och restaurantförbund liksom Svensk industriförening
har ej heller något att erinra mot ett 3,6 procentigt starköl under förutsättning
att det icke klassificeras som rusdryck utan hänföres till vanligt Öl.

Nykterhetsfrämjandet uttalar stark tveksamhet beträffande införandet av
det föreslagna ölet och vill i stället förorda en utredning om en rationell
skatteskala för olika slag av alkoholhaltiga drycker.

Utredningens förslag avstyrkes av länsstyrelsen i Skaraborgs län, fem
länsnykterhetsnämnder, flertalet nykterhetsorganisationer och Sveriges
centrala restaurangaktiebolag.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län hävdar den uppfattningen att införandet
av ett lättare starköl enbart skulle få den konsekvensen att det lättare starkölet
tar överhanden över vanligt pilsnerdricka.

Länsnykterhetsnåmnden i Jönköpings län anser att 1954 års reform av ölförsäljningen
bör ytterligare prövas innan nya ölsorter införes.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag uttalar, att då statsmakterna år
1954 icke accepterade att ett vanligt Öl skulle få säljas med en styrka av 3,2
eventuellt 3,4 viktprocent alkohol, finns det icke nu anledning att införa ett
inellanstarkt Öl. Ett sådant Öl skulle med all sannolikhet visa sig ha än
mindre förmåga än starkölet att slå ut spritdryckskonsumtionen. En ny öltyp
skulle också medföra kontrollsvårigheter i utskänkningen och behov av
ökade lagringsutrymmen.

Nationaltemplarorden ansluter sig till utredningens uppfattning att starköl
icke bör bli föremål för enskild företagsamhet samt fortsätter.

Erfarenheten under det gångna året ger vid handen all den av statsmakterna
år 1954 valda linjen med etl vanligt, i speceributiker sålt Öl med eu
alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent och etl starköl, säl! uteslutande av systembolaget
inneburit en lycklig avvägning. Det allmänna ölet har uppen -

Kungl. Maj:ts proposition nr li3 år 1957

barligen icke varit särskilt användbart som rusdryck, utan stöd av en pådrivande
enskild försäljningsorganisation har inte heller starkölet vunnit
sådan användning. Tidigare svensk erfarenhet — särskilt höjningen av alkoholhalten
i pilsnerdrickat i samband med införandet av starkölsförbudet
1923 ■ - visar att man icke utan påtagliga nackdelar ur nykterhetssynpunkt
kan åt enskilda företagare anförtro försäljningen av Öl med en alkoholhalt
av 3,2 viktprocent eller mera.

Sveriges storloge av IOGT erinrar bl. a. om 1944 års nykterhetskommittés
undersökningar av alkoholvanorna samt framhåller att en minskning av
brännvinskonsumtionen icke kan åstadkommas genom ökat utbud av vin
och Öl. Orden erinrar också om den pågående utredningen om bryggeriernas
företagsformer och framhåller att en ändring i den nuvarande ordningen
beträffande maltdryckerna skulle föregripa utredningen. Mot denna bakgrund
avstyrker Godtemplarorden att det föreslagna starkölet införes.

TJtminutering av starköl m. m.

Gällande ordning

Enligt rusdryeksförsäljningsförordningen får utminuteringsställe ej finnas
annorstädes än i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5 000
invånare. En möjlighet till undantag från denna huvudregel har dock givits.
Kungl. Maj :t äger sålunda medge undantag om särskilda skäl föreligger.
Dylika skäl kan enligt motiven föreligga, när fråga är om städer,
köpingar eller municipalsamhällen, som utgör naturliga handelscentrum fölen
folkrik bygd och ligger på betydande avstånd från ort där utminuteringsställe
finns.

A ort där det icke finns butik äger Nya systemaktiebolaget inrätta särskilt
s. k. utlämningsställe. Sådant ställe är en fast expeditionslokal, där avhämtning
kan ske av förut rekvirerade rusdrycker, vilka översänts dit från ett
utminuteringsställe. Utlämningsställe förfogar icke över eget rusdryckslager
och skiljer sig från utminuteringsställe även i andra avseenden såsom
i fråga om tiden för öppethållande, vilken är kortare än den för butik gällande.

Köpare, som är bosatt där utminuteringsställe eller utlämningsställe ej
finns inrättat, kan, i den omfattning bolaget bestämmer, få rekvirerade
varor fraktfritt sända till närmaste post-, järnvägs-, omnibus- eller ångbåtsstation.
Förskottsbetalning skall dock erläggas i samband med rekvisitionen.

Vid 1956 års utgång bedrev bolaget utminutering från 253 butiker, fördelade
på 123 städer, 17 köpingar, 5 municipalsamhällen samt 9 andra tätorter.

Antalet utlämningsställen var vid samma tidpunkt närmare 700. Det övervägande
flertalet av dessa var inrättade vid järnvägs- och busstationer. Un -

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

gefär 150 var s. k. egna utlämningsställen, d. v. s. bolaget hade träffat överenskommelse
med enskild person om att denne skulle i egen lokal ta emot
rekvisitioner och betalning samt utlämna varan sedan den försänts dit från
butiksorten. Föreståndarna för ungefär 100 av dessa utlämningsställen hade
i regel egen rörelse vid sidan av sitt uppdrag för bolaget.

Till systembolaget har till och med utgången av år 1956 från kommunala
myndigheter m. fl. inkommit framställningar om inrättande av butiker på
46 orter. På 11 av dessa orter har bolaget beslutat inrätta butiker och har
i samband därmed av Kungl. Maj :t erhållit dispens för 8 orter där sådan
erfordrats. Övriga 35 framställningar har bordlagts tills vidare.

Utredningen

Utredningens förslag innebär en differentiering i systembolagets försäljningsverksamhet
i syfte att främja konsumtionen av svagare rusdrycker —•
särskilt starköl — på spritens bekostnad. Sålunda föreslås, att möjligheterna
att inköpa vin och starköl vidgas genom inrättande av särskilda butiker för
dessa varor på orter utan systembutiker. Var sådana butiker skall inrättas
bör få avgöras av systembolaget efter eget bedömande och efter hörande av
vederbörande rådgivande nämnd. Bestämmelsen att butik endast efter
tillstånd av Kungl. Maj :t får inrättas på ort med mindre än 5 000 invånare
föreslås alltså avskaffad i fråga om butiker som endast tillhandahåller vin
och starköl. Däremot anses de nuvarande bestämmelserna böra bibehållas
i fråga om butiker, i vilka spritdrycker säljes.

En differentiering av bestämmelserna i nu antydd riktning skulle, framhåller
utredningen, ge systembolaget möjlighet att inrätta vin- och starkölsbutiker
på orter, t. ex. förortssamhällen till storstäderna, där bolaget
eljest — med hänsyn till ortens storlek och allmänhetens berättigade krav
på service — så småningom måhända skulle nödgas inrätta butiker som
skulle tillhandahålla samtliga slag av rusdrycker; det skulle kunna vara
en rimlig kompromiss om allmänheten finge en butik med enbart vin och
starköl.

Enligt utredningens uppfattning bör emellertid härutöver vissa av bolagets
s. k. egna utlämningsställen med fördel kunna ändras till vin- och
starkölsbutiker eller enbart starkölsbuliker. I den mån så sker bör de givetvis
liksom hittills därjämte användas såsom utlämningsställen. I sådana
kombinerade butiker och utlämningsställen skulle allmänheten direkt kunna
göra inköp av vin och starköl. Spritdrycker skulle däremot endast kunna
erhållas efter rekvisition till den butik som furnerar vinbutiken-utlämningsstället.

Vidare bör bolaget, så långt det är förenligt med sociala och företagsekonomiska
synpunkter, inrätta nya butiker för vin och starköl, eventuellt i
förening med försäljning av vanligt Öl och alkoholfria drycker. I förekommande
fall kan därvid prövas att begränsa vinförsäljningen till lättvin.

Förslaget innebär också alt en ny distributionsform införes genom an -

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

vändande av bussar, som någon eller några dagar i veckan uppställes på
centrala platser i vissa tätorter.

Slutligen bör bolaget enligt utredningens förslag göra en omprövning
huruvida inte vissa butiker i det nuvarande butiksbeståndet bör ändras till
att föra endast alkoholsvaga rusdrycker.

I anslutning till de nu berörda förslagen förordar utredningen en jämkning
i fråga om bryggeriernas medverkan vid hemsändning av starköl som
inköpts i systembutikerna. Sådan hemsändning skall med systembolagets
medgivande kunna ske i samband med detaljdistribution av vanligt Öl.

I sin motivering till förslagen erinrar utredningen inledningsvis om att
man i fråga om möjligheterna att inköpa rusdrycker inom utminuteringen
hittills icke gjort någon skillnad mellan alkoholstarkare och alkoholsvagare
drycker. En sådan skillnad har däremot genomförts inom beskattningen
och utskänkningen av rusdrycker, där de alkoholsvagare dryckerna intar en
mer gynnad ställning än de alkoholstarkare.

Utredningen erinrar vidare om att alkoholbolagen i våra grannländer
Finland och Norge i vissa butiker säljer enbart vin eller — i Finland — vin
och starköl. I Finland har för övrigt försäljningsformens betydelse belysts
genom en särskild vetenskaplig sociologisk undersökning. Av undersökningen,
vars utgångspunkt var frågan huruvida försäljning av vin och
starköl borde tillåtas på landsbygden, synes framgå, att öppnandet av särskilda
butiker för vin och starköl kan bidra till att minska konsumtionen
av starkare drycker. Härom lämnas följande redogörelse.

Undersökningen har tillgått så, att butiker för försäljning av Öl och
vin öppnats på vissa orter (experimentorter), varvid jämförelse skett
med orter utan alkoholbutik (kontrollorter), som till sin sociala och ekonomiska
struktur liknade experimentorterna. Noggranna mätningar av alkoholkonsumtionen
och dryckesvanorna gjordes på både experiment- och
kontrollorterna före det butikerna hade öppnats samt ett och två år därefter.
Undersökningen refereras i den finska tidskriften Alkoholpolitik nr
3/1956. Där säges bl. a. följande i fråga om undersökningens resultat.

Det visade sig, att efter införandet av butiker för försäljning av Öl och
vin ökade frekvensen av konsumtionstillfällen. Denna ökning innefattade
emellertid knappast alls de personer, som sällan eller aldrig konsumerar alkohol.
I huvudsak inskränkte sig ökningen till manliga personer, som även
tidigare hade brukat dricka alkohol. Konsumtionen mätt i absolut alkohol
ökade på experimentorterna, men samtidigt skedde en påfallande förändring
i konsumtionens natur. Sålunda kan man säga, att öppnandet av butiker
för försäljning av vin och Öl minskade konsumtionen av vissa illegala drycker,
samt drycker av typen ädelbrännvin, då däremot konsumtionen av Öl
och vin betydligt ökade.

Utredningen framhåller, att formerna för utminuteringen synes vara av
stor vikt om man vill främja konsumtionen av svagare rusdrycker på spritens
bekostnad. Med den angivna målsättningen finner utredningen uppenbart,
att man även inom utminuteringen bör göra skillnad mellan sprit och
svagare drycker. Härvidlag har olika möjligheter diskuterats. En av de
sålunda diskuterade möjligheterna har varit att tillåta försäljning av stark -

Kungl. Maj.ts proposition nr U3 år 1957

Öl i livsmedelsbutiker i samma ordning som vanligt Öl, en annan att systembolaget
skulle få antaga vissa livsmedelshandlare som försäljare i egenskap
av föreståndare hos bolaget. Bägge dessa vägar avvisas emellertid. Utredningen
anför följande.

En metod, som liaft flera förespråkare i den offentliga diskussionen,
är att så till vida jämställa starköl med vanligt Öl, att livsmedelshandlare
skulle kunna förvärva rättighet att sälja starköl. Denna metod vore utan
tvivel den effektivaste och praktiseras exempelvis i Norge. På längre sikt,
om de nu föreslagna åtgärderna ger gott resultat, kan måhända en sådan
väg beträdas. Den är emellertid förbunden med risker, så avsevärda att de
inte bör tagas i dagens ömtåliga nykterhetsläge. Dessutom skulle den i realiteten
innebära att 1954 års riksdagsbeslut om maltdryckernas alkoholhalt
frångicks. Vi har därför inte ansett oss kunna förorda denna metod.

EU annat alternativ, som i och för sig skulle möta mindre betänkligheter
från nykterhetssvnpunkt, är att Nya systemaktiebolaget säljer starköl genom
livsmedelshandlare, som av bolaget antages som föreståndare. Man
skulle med andra ord införa ett system, likartat med det som av vissa s. k.
allmännyttiga kafébolag prövats i fråga om vanligt Öl. Även detta alternativ
möter emellertid invändningar. I första hand skulle det erbjuda svårbemästrade
problem att utvälja de handlande som skulle anlitas. Man fick
vidare uppställa det kravet att avstängda missbrukare inte skulle få kopa
starköl. Att utföra härmed sammanhängande kontroll torde bli svårt att
förena med rutinen i en livsmedelsbutik. Härtill skulle komma risken för
att spärrlistornas innehåll skulle bli känt för obehöriga. Slutligen skulle
man möta samma svårigheter som för de allmännyttiga kafébolagen att
avväga handlandens ersättning så att verksamheten inte för honom skulle
skapa ett vinstintresse. Av dessa skäl har vi sett oss nödsakade att frångå
även det nu nämnda alternativet.

Vid nu angivna förhållanden förordar utredningen en utvidgning av systembolagets
egen försäljningsverksamhet. En fördel härmed skulle vara att
spridningen av försäljningen även kan komma vinerna till godo och att sålunda
en markerad skillnad kan göras mellan spriten och de svagare dryckerna.

Vad beträffar förslaget om införandet av särskilda distributionsbussar
för försäljning av vin och starköl erinrar utredningen om de nya distributionsformer,
som på andra områden vuxit fram under senare år. Sålunda
användes numera inom bank- och biblioteksväsendet bussar som någon
eller några dagar i veckan uppställes pa centrala platser i vissa tätoitei
och där ger allmänheten service på sina speciella områden. Utredningen
anser alt en sådan serviceform med fördel skulle kunna prövas även vid
distributionen av vin och starköl. En försäljning i denna form får, framhåller
utredningen, självfallet inte förväxlas med den ambulerande försäljning
som förekommer från bryggarbilar och varuhussar. Här är det närmast
fråga om en temporär butik, som hålles öppen någon eller några dagar
i veckan. En sådan butiksform torde i vissa fall vara att föredraga från
nykterhetssynpunkt framför eu permanent butik. Försäljningen kan nämligen,
framhålles det, när som helst avbrytas, om densamma skulle visa sig
vara förenad med några sociala olägenheter.

llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 143

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

Beträffande förslaget att ändra vissa av de nuvarande systembutikerna
med spritförsäljning till vin- och starkölsbutiker anföres följande.

Enligt vad vi erfarit har denna fråga redan varit töremål för övervägande
inom systembolaget. Bolaget har sålunda fattat beslut att vid två av sina
butiker i Stockholm slopa försäljningen av spritdrycker och där endast
tillhandahalla vin och starköl. Med ledning av de erfarenheter bolaget gör
av detta försök synes det oss önskvärt att bolaget tar under omprövning
att gora liknande ändringar på orter där det nu finns ett flertal butiker.

Vid sin omprövning av det nuvarande butiksbeståndet bör systembolaget
aven överväga huruvida icke spritbutikerna på vissa orter — som enli«t
särskilda övergångsbestämmelser har butik trots att invånarantalet är betydligt
lagre an 5 000 — bör indragas eller ändras till vin- och starkölsbutiker
eller huruvida icke affärstiderna i desamma bör avsevärt inskränas.
ar vid bör systembolaget kunna tillämpa samma bedömningsgrunder
som andra affärs- och servicebetonade organ gör i liknande fall. Således är
det numera icke ovanligt att exempelvis banker och andra företag, som har
tihalkontor pa mindre orter, håller dessa öppna endast någon eller några
dagar i veckan. Som exempel på orter där en sådan omprövning skulle kunna
ske kan namnas vissa mindre butiksorter i Skåne såsom Skanör under
vintermånaderna.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att systembolaget skulle få rätt att efter eget bedömande
öppna vin- och starkölsbutiker har tillstyrkts av det stora flertalet
remissinstanser. I åtskilliga yttranden, främst från nykterhetsorganisationer,
avstyrkes emellertid detta förslag.

Socialstyrelsen understryker att utredningens förslag om inrättande av
särskilda vin- och starkölsbutiker på sådana orter där fullständiga utminutermgsbutiker
saknas utgör ett steg i rätt riktning att stärka dessa dryckers
konkurrensförmåga gentemot brännvinet, detta dock endast under förutsättning
att uppkommande krav på omvandling av dessa butiker till fullständiga
utminuteringsbutiker avvisas.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller bl. a.

oenomdnnttnfåtnaS Sr^8-01" att/idga systembolagets försäljningsverksamhet
genom att lata utlammngsstaHena salja vin och starköl och inrättande av
■ ? °.ch starkolsbutiker a orter, dar utminuterings- eller utlämningsställe
eke finnes, innebar en förhållandevis markant ändring av formerna för utmmutenogen
och borde, om det genomföres, kunna främja eu övejgång

därför knnnmr°neu f »lkoholsvagare drycker. Länsstyrelsen anser sig
uaitoi kunna fororda forslaget i denna del. ö

Kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus
lan tillstyrker likaledes utredningens förslag i denna del, varvid från de
bada nu namnda länsstyrelsernas sida understrykes, att tillämpningen bör
vara restriktiv. Länsnykterhetsnämnderna i Västmanlands samt Västernorrlarids
lan har ej heller något att erinra mot utredningens förslag. Den se -

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

nare länsnykterhetsnämnden betonar dock att frågan om inrättande av nu
nämnda butiker bör underställas de kommunala myndigheterna.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser sig ej ha anledning avstyrka
förslaget. Det förefaller emellertid bolaget sannolikt, att åtgärden — med
de ökade tillfällen till impulsköp som den medför — kommer att resultera
i en ökning av den totala alkoholkonsumtionen.

Nya sgstemaktiebolaget anför bl. a.

Utredningens förslag att bolaget i förortssamhällen till storstäderna samt
i vissa tätorter, där bolaget nu har egna utlämningsställen, sknlle inrätta
butiker som tillhandahåller vin och starköl samt även vanligt Öl och alkoholfria
drycker men ej spritdrycker, kan av bolaget i princip tillstyrkas i
vad det avser vin och starköl. Vad nu sagts gäller även förslaget att vid inrättandet
av nya butiker — vare sig detta sker å ort som förut har butik
eller icke — anordna dessa som vin- och starkölsbutiker. Erinran göres ej
heller mot förslaget att ändra vissa av de nuvarande butikerna till butiker
för vin och starköl. De nuvarande svårigheterna att anskaffa nya lokaler
begränsa emellertid möjligheterna att inom överskådlig tid i någon större
omfattning realisera utredningens förslag om inrättandet av nya vin- och
starkölsbutiker eller omändring av egna utlämningsställen till dylika butiker.
Då bolaget ändock icke räknar med att omedelbart utvidga butiksorganisationen
till att omfatta ett större antal vin- och starkölsbutiker utan
avser att pröva sig fram, är de praktiska svårigheterna icke av avgörande
betydelse. Vid en successiv omläggning — dels genom öppnandet av nya
vin- och starkölsbutiker, dels genom att slopa spritförsäljningen i en del
av de nuvarande butikerna — kan bolaget med beaktande av olika lokala
förhållanden utnyttja den erfarenhet som undan för undan kommer att
vin nas.

I fråga om utredningens tanke att i vin- och starkölsbutikerna eventuellt
även sälja alkoholfria drycker säger bolaget.

Mot förslaget att i bolagets butiker sälja även vanligt Öl och alkoholfria
drycker kan vissa invändningar göras. Utrymmena i butikerna är som förut
nämnts i många fall otillräckliga. En ytterligare utökning av varusortimentet
med vanligt Öl och alkoholfria drycker kan därför för närvarande
knappast ske annat än i undantagsfall. Undantaget skulle i så fall i första
hand gälla de s. k. alkoholfria festdryckerna. Vidare måste beaktas, att
bolagets ställning som monopolföretag kan medföra en ömtålig situation.
Frågan är nämligen huruvida bolaget bör konkurrera med den allmänna
handeln när det gäller icke monopoliserade varor. De i allmänhet stora
butiksenheterna medför ett gynnsamt kostnadsläge, som bolaget på grund
av sin monopolställning icke bör utnyttja i priskonkurrenssyfte. Vid försäljning
av varor som tillhandahålles även i den allmänna handeln måste
bolaget således — om sådan försäljning skall upptagas — tillämpa gängse
priser på dessa varor. Slutligen bör framhållas att — även om möjligheten
att köpa vanligt Öl och alkoholfria drycker i livsmedelsbutikerna kvarstår i
samma omfattning som tidigare — försäljning i bolagets butiker av dessa
varor också skulle kunna ske till minderåriga. Lämpligheten av att minderåriga
överhuvudtaget skall kunna uppträda som kunder i bolagets butiker
torde kunna ifrågasättas, även om inköpen icke avser rusdrycker.

Ngkterbetsfrämjandet framhåller bl. a., att idén med speciella Öl- och
vinbutiker borde kombineras med service och rådgivning av sådan natur,

(58 Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

att också större kännedom kunde spridas om alla slags alkoholfria alternativ
till alkoholdryckerna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som avstyrker utredningens förslag,
framhåller bl. a. följande.

De kommunala myndigheterna på de mindre orter här i länet, där sådan
butiksförsäljning möjligen kunde tänkas förekomma, torde bli missnöjda,
därest vin- och starkölsförsäljning ordnas inom kommunen utan
deras hörande. Inrättande av nya försäljningsställen mot en kommuns vilja
hör i varje fall icke ske.

Länsnykterhetsnämnderna i Stockholms och Blekinge län motsätter sig
bestämt att det i rådande läge införes ökade möjligheter till inköp.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund avstyrker likaledes förslaget och
anför bl. a. följande.

Landsförbundet finner det uppenbart att inrättandet av vin- och starkölsbutiker
på mindre orter i vårt land liksom i Finland kommer att innebära
en ökning av den totala alkoholkonsumtionen, och det är angeläget att i detta
sammanhang erinra om att man i Finland icke med sådana åtgärder lyckats
åstadkomma en minskning av fylleriet. Vinsten ur samhällets synpunkt
av den obetydliga och kanske tillfälliga minskning av brännvinsförsäljningen,
som möjligen på detta sätt kan åstadkommas, förefaller under sådana
förhållanden tämligen ringa. Om därjämte utlämningsställena skall ombildas
till sådana vin- och starkölsbutiker med möjligheter att därjämte på
rekvisition erhålla spritdrycker, torde en väsentlig ökning av alkoholkonsumtionen
på landsbygden icke kunna undvikas. Åtgärden får nämligen i så
fall helt och hållet karaktären av ett ökat utbud av alkoholdrycker, som icke
motverkas av några samtidigt insatta återhållande faktorer.

Utredningens tanke att vin och starköl skulle få säljas från buss har icke
vunnit anslutning bland remissinstanserna. Kontrollstyrelsen vill ej motsätta
sig förslaget, men förutsätter att sådan försäljning endast anordnas
försöksvis och att försöket avbrytes, om försäljning i denna form skulle
medföra olägenheter. Övriga remissinstanser avstyrker förslaget eller uttrycker
stark tveksamhet beträffande detsamma.

Utredningens förslag att starköl under vissa förutsättningar skall få sändas
med bilar som användes för detaljdistribution av vanligt Öl har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser med undantag
för länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län och De kristna samfundens
nykterhetsrörelse.

Utskänkning av starköl

Gällande ordning

Utskänkningen av starköl är reglerad genom bl. a. föreskrifter angående
tillstånd till utskänkning samt bestämmelser om måltidstvång och utskänkningstider.

I fråga om utskänkningstillstånd gäller följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

Utskänkningstillstånd må — utom alla slag av rusdrycker — avse enbart
vin eller, om särskilda skäl föreligger, vin och starköl. Tillståndsgivningen
i fråga om starköl skall alltså vara ganska restriktiv. I praktiken torde emellertid
tillstånd ha givits i något större utsträckning än som förutsatts av utskottet.
Av samtliga f. n. gällande årsrättigheter för vin innefattar sålunda
40 procent även rätt att servera starköl, medan återstoden avser servering
av enbart vin.

Rörande tillkomsten av de nu gällande bestämmelserna lämnar utredningen
följande redogörelse.

Enligt nykterhetskommitténs förslag (SOU 1052: 55 s. 09 f.) skulle starköl
i utskänkningshänseende i princip jämställas med vin. Detta innebar beträffande
antalet utskänkningsställen, att starköl skulle fa tillhandahållas,
utom på alla spritrestauranger, normalt även på vinrestaurangerna. I fråga
om de sistnämnda borde emellertid prövas vilka utskänkningsställen som
utan risk för ordning och nykterhet kunde betros med uppgiften att servera
starköl. Åtskilliga konditorier med vinrättigheter skulle sålunda enligt nykterhetskommitténs
uppfattning lätt kunna få karaktär av ölstugor, om starköl
finge serveras där. Enligt förslaget skulle utskänkningstillstanden för vinrestauranger
meddelas att gälla vin och starköl eller enbart vin. Starkölsutskänkningen
borde alltså reserveras för egentliga restauranger med spriteller
vinrättigheter. Några utskänkningsställen som serverade enbart starköl
borde inte få förekomma.

Föredragande departementschefen (prop. 1954: 151 s. 491) ansåg emellertid
särskild försiktighet påkallad i fråga om starkölsutskänkningen. Man
kunde, enligt vad som framhölls i propositionen, inte bortse från risken för
att det nuvarande ölkaféklientelet i betydande utsträckning flyttar över till
bl. a. vinrestauranger och att förhållandena på dessa därigenom skulle försämras.
Åtminstone till en början borde man därför inta en restriktiv hållning.
Starkölet borde i utskänkningshänseende helt jämställas med spritdryckerna.
Detta innebar i första hand, alt antalet utskänkningsställen begränsades,
så att endast spritrestauranger skulle få rätt att servera starköl.

Riksdagen (särsk. utsk. 1954: 1 s. 149 f.) intog här en förmedlande ståndpunkt.
Principen att helt jämställa starkölet med spritdryckerna syntes vara
väl restriktiv. Vissa vinrestauranger ägde sålunda en så hög standard att
utskänkning av starköl inte skulle behöva medföra risk ur ordnings- eller
nykterhetssynpunkt. Sådana restauranger, ofta av särpräglad karaktär, syntes
vara fullt jämförbara med flertalet spritrestauranger i fråga om allmän
standard. I särskilda fall borde därför vinrättigheter få förenas med rätt att
servera starköl. Denna möjlighet borde dock begagnas med varsamhet. Vinkonditorier
borde ej komma i fråga. Även i övrigt borde rättigheter av detta
slag meddelas endast när så fanns påkallat av särskilda skäl och alltså i
mindre utsträckning än nykterhetskommittén förordat. 1 synnerhet vid trafikutskänkning
syntes försiktighet böra iakttas.

Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen gäller måltidstvång inte bara för
spritdrycker ulan också för starköl. Förordningens bestämmelser har kompletterats
med föreskrifter av kontrollstyrelsen om lägsta pris för maltid %id
utskänkningen. Dessa föreskrifter innebär, savilt gäller starköl, ett minimipris
för måltiden om 1 krona på folkrestaurang och vinrestaurang samt
1 krona 50 öre på annan restaurang.

Kungl. Maj.ts proposition nr U3 år 1957

I fråga om utskänkningstiden för starköl gäller att rusdrycker inte får
serveras på restaurangerna före klockan 12 på vardagar och ej före klockan
13 på sön- och helgdagar. Dessa bestämmelser gäller alla slags rusdrycker,
således också starköl.

Utredningen

Rättighet till annan utskänkning än trafikutskänkning föreslås skola
kunna avse alla slag av rusdrycker, vin och starköl eller, om särskilda skäl
föreligger, enbart vin eller enbart starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning i inhemsk trafik skall kunna omfatta vin
och starköl eller, om särskilda skäl är för handen, endast vin.

Några olägenheter av den relativt liberala tillståndspraxis som hittills
tillämpats har, såvitt utredningen erfarit, inte försports. Ej heller i övrigt
har utredningen funnit att starkölsutskänkningen på restaurangerna berett
några nämnvärda svårigheter ur ordnings- och nykterhetssynpunkt. Konsumtionen
av starköl på restaurangerna har också varit av relativt obetydlig
omfattning.

Om man önskar göra starkölet till ett i möjligaste mån slagkraftigt alternativ
till spritdryckerna, är det enligt utredningens mening icke tillfyllest
att tillskapa ett billigare starköl av lättare typ och att utöka antalet utminuteringsställen.
Även inom utskänkningen bör liberaliseringar vidtas i detta
syfte. De hittills gjorda erfarenheterna av starkölsutskänkningen synes ge
vid handen att dylika lättnader kan genomföras utan risk för ogynnsamma
verkningar ur ordnings- och nykterhetssynpunkt. Utredningen erinrar även
om att samhället genom intendenterna för utskänkningsärenden fått en
effektiv organisation för utskänkningskontrollen. Vid eventuella missförhållanden
kan ingripande ske snabbt.

Utredningen förordar i första hand, att kretsen av utskänkningsställen för
starköl utvidgas i överensstämmelse med nykterhetskommitténs förslag.
En rättighet att utskänka vin bör således normalt kombineras med en starkölsrättighet.
Endast då särskilda förhållanden föreligger bör enligt förslaget
rättighet meddelas att enbart utskänka vin. Sådana särskilda förhållanden
kan vara för handen — utom i fall då kommunens fullmäktige använt
sin vetorätt och då restauratören själv begärt att få enbart vinrättighet —
när det är fråga om vinkonditorier där lagad mat ej finns att tillgå eller
när det är fråga om vinrestauranger, som med hänsyn till standard och skötsel
ger anledning till tvekan om vinrättigheten bör bibehållas. Viss försiktighet
anses även vara motiverad beträffande fartyg i inhemsk trafik, såsom
skäx-gårds- och insjötrafik. I sådana fall synes stundom kunna finnas risk
för att en servering av starköl skulle medföra olägenheter ur ordnings- och
nykterhetssynpunkt och otrevnad för medpassagerare.

Bortsett från vissa specialfall bör sålunda enligt utredningens förslag
gälla, att alla vinrestauranger i överensstämmelse med nykterhetskommitténs
ståndpunkt bör kunna få rätt att utskänka starköl. Utredningen är

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

emellertid med hänsyn till målsättningen för utredningsarbetet och de hittillsvarande
gynnsamma erfarenheterna av starkölsutskänkningen, beredd
att gå ett steg längre än nykterhetskommittén. Sålunda anser utredningen
att även vissa välskötta ölrestauranger av god allmän standard bör kunna
hetros med rätt att servera starköl. Enligt vad utredningen erfarit finns nämligen
ej så få ölrestauranger — både i privat regi och drivna av s. k. allmännyttiga
kafébolag — som har lika god allmän standard som många
vinrestauranger. Då det här är fråga om restauranger, som huvudsakligen
är inrättade för matservering, torde intresse för vinrättigheter — vilka ju
medför ökade kostnader för vinlager och eventuell vinkassa — för deras del
ofta saknas. Däremot kunde de tänkas vilja tillhandahålla starköl. Om de
uppfyller skäliga krav i fråga om allmän standard samt beträffande ordning,
nykterhet och trevnad, bör de enligt utredningens åsikt kunna erhålla
rättighet att utskänka enbart starköl.

Utredningen understryker att möjligheten att meddela rena starkölsrättigheter,
åtminstone tills vidare i avvaktan på närmare erfarenheter, bör
tillämpas tämligen restriktivt. De krav som normalt ställes på vinrestauranger
synes utredningen härvidlag kunna bli normgivande. Självfallet bör
det, framhåller utredningen, under inga förhållanden förekomma att rena
ölkaféer eller ulskänkningsställen, som står på gränsen till eller löper risk
att utvecklas i riktning mot sådana kaféer, tilldelas rättighet att utskänka
starköl. Likaså bör enligt utredningens mening järnvägarnas kafévagnar
vara uteslutna.

Utredningen föreslår vidare att måltidstvånget helt slopas vid utskänkning
av starköl.

Enligt utredningens mening förefaller det nykterhetspolitiska värdet av
måltidstvånget för starköl vara ringa. Även ur principiella synpunkter anföres
invändningar mot detsamma. Utredningen yttrar.

Måltidstvånget har alltsedan dess tillkomst varit föremål för stark kritik
i den offentliga debatten. En livlig presspolemik mot den s. k. ölgåsen
har sålunda förekommit. Sett i ljuset av det gångna årets erfarenheter torde
man kunna konstatera att det nykterhetspolitiska värdet av måltidstvånget
för starköl förefaller att vara ringa. De som besökt en restaurang för att äta
har i allmänhet icke nöjt sig med en »ölgås» utan förtärt mat och därvid
ofta utom starköl druckit andra rusdrycker. Å andra sidan kan det självfallet
finnas tillfällen då gästen, utan att vilja ernå berusningseffekt, önskar
förtära starköl utan samband med måltid, t. ex. som tillfällig förfriskning,
som ersättning för grogg e. d. Detta har emellertid enligt gällande bestämmelser
inte varit möjligt utan att gästen beställt eller i varje fall betalt föreskriven
minimimåltid. Priset för enbart en flaska starköl har härigenom
blivit förhållandevis högt (t. ex. i Stockholm för det billigaste märket normalt
1: 60 —1: 50 för minimimåltid, summa 3:10 kronor). Även ur principiella
synpunkter kan enligt vårt förmenande vägande invändningar riktas
mot måltidstvånget för starköl; det kan sägas vara inkonsekvent med ett
sådant tvång när man inte fordrar måltid i samband med förtäring av starkviner,
vilkas alkoliolhalt avsevärt överstiger starkölets. Alt man år 1954
likväl helade starkölet med måltidstvång sammanhängde med att man, i

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

brist på närmare erfarenhet, ansåg sig böra iaktta särskild försiktighet beträffande
denna dryck. Det förutsågs att vissa lättnader, bl. a. i det nu aktuella
hänseendet, skulle kunna visa sig möjliga framdeles.

I detta sammanhang får vi vidare hänvisa till resultaten av den med stöd
av Rff:s bestämmelser alltsedan den 1 juli 1956 bedrivna försöksverksamheten
med måltidsfri utskänkning av spritdrycker och starköl. Kontrollstyrelsen
har nyligen till finansdepartementet inkommit med en preliminär
redogörelse för erfarenheterna av denna försöksverksamhet.

Av kontrollstyrelsens rapport framgår bl. a., att försöken bedrivits på 50
restauranger inom olika försöksområden. Den måltidsfria utskänkningen
har enligt vad kontrollstyrelsen kunnat utröna föga utnyttjats och över huvud
spelat en mycket obetydlig roll. Det framhålles särskilt att den måltidsfria
utskänkningen av starköl haft ringa omfattning. Några nämnvärda
olägenheter i ordnings- och nykterhetshänseende synes inte ha förekommit.
Enligt kontrollstyrelsens uppfattning kan de hittills vunna erfarenheterna
av den måltidsfria utskänkningen i stort sett betecknas såsom gynnsamma.
Styrelsen ifrågasätter om inte tiden nu är mogen för att generellt upphäva
måltidstvånget, i varje fall för starköl.

Utredningen framhåller att det torde ligga utom dess uppdrag att pröva
om måltidstvånget för spritdrycker redan nu kan slopas. Däremot anser
man, att måltidstvånget nu bör kunna upphävas för starkölets del. Utredningen
har för övrigt den uppfattningen att, även om detta förslag bifalles,
huvuddelen av starkölsförtäringen på restaurangerna alltjämt kommer att
äga rum i samband med måltid. Dessutom understrykes, att bestämmelsen
att lagad mat skall finnas att tillgå vid utskänkningen bör äga fortsatt giltighet
i fråga om starkölet.

I fråga om utskänkningstiden föreslår utredningen att starköl skall få
serveras från klockan It på vardagar eller en timme innan servering av
andra rusdrycker får ske.

Utredningen anför följande.

\ i har funnit oss böra överväga om inte en lättnad i fråga om starkölsutskänkningen
skulle kunna vara motiverad även i vad avser tidpunkten
för utskänkningens början. Vad som lett oss in på denna tanke är följande.
Det förekommer inte så sällan att affärsluncher och liknande börjar före
klockan 12. I många fall skulle man i och för sig föredra en så tidig lunch
men inväntar 12-slaget för att kunna få starkare drycker än vanligt Öl och
därmed ge lunchen en festligare prägel. Ofta förtäres då också brännvin.

Om man vill gynna konsumtionen av starköl såsom måltidsdryck — och
särskilt då det såsom måltidsdryck speciellt lämpade, av oss föreslagna
starkölet av lättare typ — samt motverka förekomsten av affärsluncher
med en ur arbetseffektivitetens synpunkt icke önskvärd spritförtäring, synes
det kunna vara en ändamålsenlig åtgärd att förskjuta tidpunkten för starkölsutskänkningens
början på vardagar till klockan It, alltså en timme tidigare
än nu.

I och för sig skulle vissa skäl kunna andragas för att den sålunda ifrågasatta
förskjutningen av tidpunkten för utskänkningens början skulle få
gälla även vin eller i varje fall lättvin. En dylik åtgärd torde emellertid
komma att föranleda svårigheter att kontrollera att 12-slaget iakttages i fråga
om spritdrycker. Sådana kontrollsvårigheter kan däremot knappast vän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957 73

las uppkomma om den tidigare tidpunkten för utskänkningen endast får

avse starköl. _ . „

Någon motsvarande ändring av utskänkningstiden pa sön- och helgdagar
anser vi inte böra ifrågakomma med hänsyn till att servering av starköl då
skulle kunna ske under sedvanlig gudstjänsttid.

Remissyttrandena

Utredningens förslag till lättnader i möjligheterna att erhålla utskänkningstillstånd
för starköl har behandlats av ett 20-tal remissinstanser. Det
övervägande antalet tillstyrker utredningens förslag. En del av de tillstyrkande
instanserna förordar dock vissa jämkningar i förslaget. Sålunda
lramhålles i en del yttranden, att med utskänkningstillstånd för vin automatiskt
bör följa rätt att utskänka starköl. En del av remissinstanserna avstyrker
emellertid eller är tveksamma i fråga om servering av starköl på
ölrestauranger av »matställetyp».

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar.

Det torde numera ha blivit uppenbart för de flesta, att den hittills praktiserade
restriktiviteten i fråga om utskänkning av starköl icke varit till
nytta för de strävanden, som inriktats på att främja en övergång till lättare
drycker. I varje fall har utredningen klart insett, att tiden nu är mogen
för liberaliseringar på detta område. Utredningen upptager i detta syfte det
förslag, som redan nykterhetskommittén på sin tid framlade och som går
ut på att alla vinrestauranger i princip bör kunna få rätt att utskänka
starköl. Utredningen nöjer sig emellertid icke härmed utan föreslår därjämte,
att rena starkölsrättigheter skall kunna meddelas, då fråga är om
välskötta ölrestauranger som är typiska matställen. Utredningen förutsätter
att möjligheten att meddela dylika starkölsrättigheter skall tillämpas
restriktivt. Utvecklingen på dessa ställen måste också följas med uppmärksamhet.
Länsstyrelsen finner för sin del nyssnämnda båda förslag ägnade
att tjäna det syfte, för vilka de tillkommit, och kan således biträda desamma.

Kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus och Västerbottens län samt
länsnykterhetsnämnden i Värmlands län ansluter sig likaledes till utredningens
förslag, den sistnämnda dock med viss tvekan.

Överståthållaråmhetet framhåller, att utredningens förslag om utvidgning
av kretsen för utskänkningsställen med starköl i enlighet med vad
nykterhetskommittén på sin tid förordade lär vara tillfredsställande grundat
på hittills gjorda erfarenheter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län samt länsnykterhetsnämnderna i Stockholms,
Jönköpings, Göteborgs och Holms och Västmanlands län samt Sveriges
centrala restaurangaktiebolag har ej något att erinra mot att välskötta
vinrestauranger normalt bör få rätt servera starköl. Däremot avstyrkes, att
ölrestauranger skall kunna få sådan rätt.

Nya systemaktiebolaget tillstyrker att utskänkning av starköl i princip
skall tillåtas på samtliga vinrestauranger men anser att någon differentiering
bland vinrestaurangerna över huvud taget inte bör förekomma. Bolaget
säger härom.

Kungl. Maj. ts proposition nr U3 år 1957

Det synes i stället naturligt att anpassa bestämmelserna till tidigare vedertagen
praxis, när det gäller tillstånd till utskänkning av alkoholhaltiga
drycker, vilket innebär att den som erhållit tillstånd att utskänka viss alkoholdryck
utan särskild prövning även får utskänka en svagare sådan
dryck. Bolaget hyser den uppfattningen, att om en vinrestaurang icke kan
hetros med att utskänka även starköl, bör något utskänkningstillstånd över
huvud taget icke beviljas. Genom den sålunda föreslagna automatiskt verkande
regeln skulle även de s. k. vinkonditorierna få möjlighet att utskänka
starköl. Några vådor ur nykterhetssynpunkt kan en sådan utvidgning icke
medföra. Dessa företag bär som regel en sådan standard och publik, att
man kan förvänta att de icke skall frekventeras av ett försämrat gästklientel,
däiest utskänkning av starköl även tillätes. Om rörelsen misskötes bör
tillståndet indragas, vartill kommer, att det står varje vinrestaurang fritt
att efter eget bedömande underlåta att använda sig av rätten till utskänkning
av starköl.

Bolaget är däremot tveksamt beträffande starkölsutskänkning på ölrestauranger.

I fråga om starkölsutskänkning å ölrestauranger finner bolaget det i och
för sig rimligt att välskötta restauranger av denna typ — företrädesvis
drivna av allmännyttiga kafébolag — med tonvikten lagd på matservering
skall få utskänka starköl. Mot detta förslag talar emellertid erfarenheterna
från den hittillsvarande tillståndsgivningen rörande starköl när det gäller
vinrestaurangerna. Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen skall därvid
viss återhållsamhet iakttas av länsstyrelserna, vilket medfört att vinrestauranger
som ej erhållit starkölstillstånd ansett sig diskriminerade och kommit
i ett sämre läge ur konkurrenssynpunkt i förhållande till övriga vinrestauranger.
Denna olägenhet försvinner om alla vinrestauranger får utskänka
starköl.

Olägenheten överflyttas emellertid till ett nytt område, när myndigheterna
skall pröva vilka ^restauranger som skall få utskänkningstillstånd
för starköl. Bolaget vill icke direkt avstyrka utredningens förslag i denna
del men anser sig böra uttrycka stor tveksamhet med hänsyn till" de praktiska
svårigheterna vid tillämpningen. Därest statsmakterna godtar bolagets
förslag om fri försäljning av ett alkoholstarkare vanligt Öl föreligger enligt
bolagets mening icke tillräckliga skäl att medgiva utskänkning av starköl
på ölrestauranger. Härigenom befrias myndigheterna från en besvärlig prövningsprocedur.

Ngkterhetsorganisationerna har såsom förut nämnts i sina allmänna kommentarer
mer eller mindre givit uttryck för en avvisande hållning mot utredningens
förslag i denna del.

Utredningens förslag om slopande av mattvånget för starköl har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran i samtliga remissvar.

I tredningens förslag att starköl på vardagar skall få serveras redan fr.
o. in. klockan It tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.
Förslaget avstyrkes emellertid av kontrollstyrelsen, länsstyrelserna
i Skaraborgs län och Västerbottens län samt länsnykterhetsnämnden i
^ ärmlands län samt mer eller mindre direkt av nykterhetsorganisationerna.

Kungl. Maj. ts proposition nr H3 ur 1957

Departementschefen

Redan i samband med mina allmänna överväganden rörande här föreliggande
frågor har jag givit uttryck för den uppfattningen att den gångna
tidens erfarenheter inte bara bör leda till skärpningar i lagstiftningen. För
att denna på avsett sätt skall kunna fullgöra sin uppgift att vara ett stöd
åt de positiva nykterhetsfrämjande åtgärderna erfordras en allsidig anpassning
till de vunna erfarenheterna.

I de av 1954 års riksdag antagna principerna för nykterhetspolitiken ingår
att försäljningslagstiftningen bör vara jämförelsevis fri och att de restriktioner
som föreskrives skall vara klart motiverade. Det var också en genomgående
strävan att försöka främja en övergång inom konsumtionen till svagare
drycker. Den sistnämnda grundsatsen kom bl. a. till uttryck på maltdryckernas
område. Starkölet infördes för att skapa ett alternativ till spritdryckerna,
särskilt brännvinet. Bestämmelserna om starkölet gjordes emellertid
medvetet restriktiva i avbidan på närmare erfarenheter och det förutskickades,
att lättnader kunde få övervägas senare.

Den gångna tidens erfarenheter visar, att spritdryckerna i samband med
motbokens avskaffande kommit att ytterligare dominera inom konsumtionen.
Starkölet har däremot spelat en långt mindre roll än väntat.

På hösten 1956 stod det klart, att åtgärder måste vidtas för att tränga
spritdryckerna tillbaka. En kraftig höjning av spritskatterna genomfördes.
De skatter som uttas på vin och maltdrycker lämnades därvid oförändrade.
Men det var tydligt, att ytterligare åtgärder borde vidtas, om man ville vinna
syftet att åstadkomma en förskjutning inom konsumtionen mot de svagare
dryckerna. Det syntes även framgå, att åtgärder i denna riktning kunde
vidtas utan risk. Åt rusdrycksförsäljningsutredningen uppdrogs därför att
framlägga förslag till sådana åtgärder.

Utredningens förslag innebär, att lagstiftningen mera konsekvent än hittills
utformas så, att alkoholsvagare drycker blir lättillgängligare än spritdryckerna.
Vid remissbehandlingen har utredningens olika förslag fått starkt
stöd. Remissinstanser, som företräder nykterhetsrörelsen, har dock varnat
för att vidta sådana åtgärder. Därvid har bl. a. hävdats, att belägg skulle
saknas för att man genom de föreslagna åtgärderna skulle kunna vinna fördelar
som motsvarar de därmed förbundna riskerna.

I anledning av dessa uttalanden får jag erinra om att statsmakternas beslut
år 1954 att försöka inrikta konsumtionen på svagare drycker grundades
på en bedömning av det omfattande utredningsmaterial som förebragtes av
1944 års nykterhetskommitté. Att denna bedömning i viss mån måste präglas
av osäkerhet sammanhänger med att materialet avser mänskliga vanor
och beteendemönster, på vilka en mångfald faktorer inverkar. Inte heller
i huvudfrågan, motbokssystemets vara eller icke vara, kunde nykterhetskommitténs
omfattande utredningar ge något entydigt resultat.

Det kan vidare konstateras, att i fråga om strävandena att inrikta kon -

Kungl. Maj:ts proposition nr lb3 år 1957

sumtionen på svagare drycker erfarenheterna inte ger vid handen att den år
1954 gjorda bedömningen i principfrågan skulle vara felaktig. Vad som inträffat
efter den 1 oktober 1955 tyder, som jag redan nämnt, fastmera på att
de tidigare åtgärderna varit otillräckliga och att de därmed förbundna riskerna
är mindre än som befarats.

Jag finner därför i likhet med utredningen och det långt övervägande flertalet
remissinstanser att man bör gå vidare på den inslagna vägen och genom
lättnader i restriktionerna för svagare drycker åstadkomma en mera markerad
skillnad mellan dessa drycker och spritdryckerna. Den ogynnsamma utvecklingen
av nykterhetstillståndet utgör enligt min mening inte skäl för
att vänta med sådana åtgärder. Tvärtom bör man i dagens läge inte underlåta
att pröva någon rimlig åtgärd som kan medverka till ett förbättrat nylcterhetstillstånd.

Såsom utredningen föreslagit bör de nu aktuella åtgärderna i främsta
rummet avse maltdryckerna. Särskilda utskottet vid 1954 års riksdag konstaterade,
att när det gäller att konkurrera med spritdryckerna, särskilt
brännvin, maltdryckerna äger de bästa förutsättningarna. De goda erfarenheterna
från exempelvis Danmark pekar också i denna riktning. Jag vill
vidare erinra om de vetenskapliga rön från senare år, som visar att berusningseffekten
av alkoholen i Öl är mindre stark och försvinner fortare än berusningseffekten
av alkoholen i spritdrycker.

I utredningens olika förslag ingår bl. a. att genom en differentiering av
skatten på starköl införa ett sådant Öl av lättare typ, innehållande
högst 3,6 viktprocent och med ett konsumentpris av omkring 65 öre
flaskan, d. v. s. 20 öre lägre än det nuvarande starkölets.

Utredningens förslag är att se mot bakgrunden av att ett Öl av denna typ
i exempelvis Danmark visat sig vara en god ersättare för starkspriten samt
att konsumtionen i vårt land av det nuvarande starkölet blivit betydligt lägre
än väntat.

5 ilken effekt en sådan åtgärd kan få för den avsedda förskjutningen inom
konsumtionen och vilka risker som därmed kan vara förbundna torde till
mycket stor del bli beroende av under vilka former det nya ölet tillhandahålles.
Såsom framhållits under remissbehandlingen kan nämligen inte prisfrågan
i och för sig vara enbart avgörande. Jag delar utredningens uppfattning
såtillvida, att man inte bör utan vidare jämställa det nya ölet med vanligt
Öl. Å andra sidan torde värdet av åtgärden bli begränsat, om utminuteringen
på sätt utredningen förordat skall omhänderhas enbart av Nya svstemaktiebolaget.

Betänkligheterna mot att tillhandahålla ett starkare Öl än 2,8 viktprocent
i den jämförelsevis fria ordning som föreskrives i ölförsäljningsförordningen
sammanhänger främst med de speciella problem som föreligger beträffande
de s. k. ölkaféerna. Åtskilliga skäl, om än inte av samma styrka, talar
också emot att sälja ett sådant Öl genom kringföring. Jag får härvidlag
hänvisa till vad som i samband med 1954 års reformbeslut anfördes om denna
försäljningsforms aktiva karaktär.

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957 77

Däremot föreligger det enligt min mening inte något avgörande hinder
emot att tillåta försäljning av det ifrågasatta lättare starkölet i livsmedelsbutikerna.
De talrika yrkanden om friare bestämmelser för detta Öl som
framförts vid remissbehandlingen tar också i allmänhet sikte på att möjliggöra
sådan försäljning. Jag vill i sammanhanget erinra om att statsmakterna
vid 1954 års reformbeslut i fråga om det vanliga ölet gjorde bestämda
uttalanden till förmån för avhämtningsförsälj ning i livsmedelsbutiker. Erfarenheterna
ger icke vid handen att den därvid gjorda bedömningen skulle
vara oriktig. Tvärtom har det visat sig, att denna för sälj ningsform, som tidigare
endast förekommit inom mindre områden, kunnat införas över praktiskt
taget hela landet utan att såvitt känt föranleda nämnvärda olägenheter.

Intages den ståndpunkten att det nya ölet skall få säljas i livsmedelsbutikerna,
kan man självfallet ifrågasätta, om alkoholhalten bör sättas så högt
som utredningen föreslagit. Enligt min uppfattning talar emellertid goda
skäl för att i denna del godtaga utredningens ståndpunkt. Avsikten är inte
att det nya ölet skall ersätta ölet av klass II. Företages de nyss antydda begränsningarna
med avseende på utskänkning och kringföring torde så inte
heller bli fallet. Meningen är i stället att tillföra marknaden en ny typ av
maltdryck, motsvarande den i Danmark gängse, och på så sätt ge maltdryckerna
bättre möjligheter att konkurrera med brännvinet. Om detta syfte
skall kunna förverkligas, är det enligt min mening nödvändigt att den nya
drycken blir av god kvalitet. Motsvarande danska ölsort innehåller 3,4 ä 3,5
viktprocent. För att ölet skall kunna hålla denna styrka bör gränsen av tillverkningstekniska
skäl sättas vid 3,6 viktprocent.

Vad jag i enlighet med det nu sagda föreslår innebär följande. Vid sidan
av det nuvarande starkölet, i skattehänseende fortsättningsvis benämnt
klass III B, införes en ny maltdryck, benämnd klass III A med skatt av 84
öre per liter och med en tull av en krona 29 öre ner liter. Det nya ölet får i
tillverknings- och försäljningshänseende karaktär av starköl. Detta innebär
bl. a., att ölet inte får uIskänkas annat än på restaurang med rätt att
servera starköl och att kringföringsförsäljning inte får äga rum. I fråga
om utminuteringen skiljer sig emellertid det nya ölet från det nuvarande
starkölet på det sättet, att avhämtningsförsäljning får bedrivas enligt reglerna
i ölförsäljningsförordningen. En rättighet att sälja Öl till avhämtning
bör normalt även inbegripa rätt att sälja det nya ölet. Länsstyrelsen bör dock
äga befogenhet att, när så finnes påkallat av särskilda omständigheter, vid
beviljande av avhämtningsrättighet eller ock sedermera vid uppkomna missförhållanden
eller på andra i 49 § ölförsäljningsförordningen angivna grunder
föreskriva att innehavare av sådan rättighet inte skall få sälja det nya
ölet. Eu sådan inskränkning kan — med tanke på att kringföringsförsäljning
inte skall äga rum — få särskild aktualitet beträffande bryggeriernas avhämtningsrättigheter.
Under eu övergångstid, förslagsvis till den 1 januari
1958, bör länsstyrelsen vidare äga möjlighet alt meddela sådan föreskrift beträffande
redan förefintliga rättigheter. I den mån länsstyrelserna inte begagnar
denna möjlighet kommer de nuvarande innehavarna av avhämtnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

rättigheter att genom de nya bestämmelsernas ikraftträdande automatiskt erhålla
rätt att sälja det lättare starkölet till avhämtning.

Godtages vad jag här förordat, behöver Nya systemaktiebolaget endast i
begränsad omfattning upptaga försäljning av det nya ölet. Vad härvidlag
skulle kunna ifrågakomma är närmast att sälja Öl till försändning inom sådana
områden, där tillräckligt antal avhämtningsrättigheter inte finnes.

Författningstekniskt erfordras bl. a. tillägg till 9 § 3 mom. och 10 §
rusdrycksförsäljningsförordningen, varjämte en ny paragraf, benämnd 13
a §, bör införas i samma förordning. Förslag till erforderliga ändringar i
maltdryckstillverkningsförordningen och tulltaxan har framlagts i propositionen
angående ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen.

Utredningens olika förslag i syfte att vin och starköl skall utminuteras
från ett ökat antal försäljningsställen sammanhänger åtminstone
delvis med dess ståndpunkt att det föreslagna lättare starkölet enbart
borde säljas genom Nya systemaktiebolaget. Då jag i det föregående uttalat
mig för att det nya ölet skall få utminuteras i livsmedelsbutikerna, torde
den nu föreliggande frågan i viss mån ha kommit i ett ändrat läge. Jag
finner visserligen i likhet med utredningen, att goda skäl talar för att inom
utminuteringen upprätthålla en skillnad mellan spriten, å ena, samt de
svagare rusdryckerna, å den andra sidan. Enligt min mening är det emellertid
inte anledning att härvidlag gå så långt som utredningen tänkt sig.

Jag kan sålunda inte tillstyrka utredningens förslag att i större skala införa
vin- och starkölsbutiker på mindre orter. Inte heller kan jag förorda,
att försök göres att sälja dessa varor från bussar.

Däremot finner jag naturligt, att återhållsamhet i dagens läge iakttages,
när det gäller att inrätta nya butiker, i vilka spritdrycker tillhandahålles. Jag
har inte heller någon erinran emot att frågan om bibehållande av enstaka
spi itutminuteringsbutiker med ringa omsättning tages till omprövning. När
tvekan föreligger, om en ny fullständig systembutik skall inrättas, bör det
såsom utredningen framhåller mången gång kunna vara en lämplig lösning
att en butik för enbart vin och starköl, ev. tillika utlämningsställe för spritdrycker,
tillskapas.

Systembolaget bör i större städer, vilket redan i något fall skett, vara
oförhindrat att ändra några av sina hittillsvarande butiker till specialaffärer
för vin och starköl.

Såsom framgår av det nyss anförda har jag inte ansett mig böra förorda
att vin- och starkölsbutiker i större skala inrättas på mindre orter. Däremot
torde en försöksverksamhet i mindre skala vara motiverad och följaktligen
höra tillåtas. Härigenom skulle värdefullt material kunna erhållas till belysmng
av frågan i vilken utsträckning åtgärder bör vidtas i syfte att inrikta
konsumtionen på svagare drycker. Det sagda innebär, att jag finner mig böra
godta den av utredningen föreslagna ändringen i 14 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Det är ett gammalt önskemål, att tillgången på alkoholfria festdrycker av
god kvalitet ökas genom att Nya systemaktiebolaget tillhandahåller sådana

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

drycker. Tillskapandet av särskilda vin- och starkölsbutiker ger nya förutsättningar
för att tillgodose detta önskemål. Ehuru jag är medveten om
föreliggande svårigheter, vilka närmare utvecklats i bolagets yttrande, vill
jag förorda, att försök nu göres på detta område. Det torde få ankomma på
Nya systemaktiebolaget att utforma försöksverksamheten och att med ledning
av vunna erfarenheter taga ställning till frågan om fortsatt försäljning
av alkoholfria festdrycker.

Slutligen vill jag i detta sammanhang nämna, att jag biträder utredningens
ståndpunkt, att Nya systemaktiebolaget bör äga medge bryggeri att hemsända
starköl med fordon, som samtidigt användes för detaljdistribution
av vanligt Öl.

Utredningens förslag beträffande utskänkning av starköl har
i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen och jag kan med vissa jämkningar
biträda desamma.

Den nuvarande skillnaden mellan vinrestaurangerna i fråga om rätten att
servera starköl bör, såsom utredningen förordat, avskaffas. Jag anser mig
emellertid härvidlag böra gå något längre än utredningen. Enligt min mening
bör det över huvud taget inte längre göras någon skillnad mellan olika
vinrestauranger. Ståndpunkten bör i stället vara den, att om en restaurang
inte anses böra få servera starköl, bör den inte heller ha rättighet att utskänka
vin. Rätt att servera starköl bör med andra ord automatiskt följa
en vinrättighet. Vad de s. k. vinkonditorierna angår får jag framhålla, att
regeln om att lagad mat skall vara att tillgå självfallet alltjämt bör upprätthållas
beträffande utskänkning av starköl. Vinkonditorier, där lagad mat
inte finnes, bortfaller sålunda automatiskt. Beträffande vinkonditorier med
servering av lagad mat bör det enligt min mening inte möta betänkligheter
att tillåta servering av starköl. Det här sagda bör även gälla trafikutskänkning.

Jag vill tillfoga, att det liksom hittills självfallet bör ankomma på vederbörande
restauratör att inom ramen för det honom åvilande ansvaret pröva
i vilken utsträckning han vill begagna sin utskänkningsrätt.

I likhet med utredningen finner jag även att man bör pröva att ge starkölsrättigheter
åt vissa välskötta ölrestauranger, som är typiska matställen.
Tillstånden bör ges restriktivt. Att s. k. ölkaféer och därmed besläktade lokaler
inte bör komma i fråga är uppenbart. Det bör krävas, att restaurangen
i fråga om allmän standard är fullt jämförbar med det för vinrestauranger
normala.

I anslutning till utredningen och nära nog samtliga remissinstanser förordar
jag, att måltidstvånget för starköl bortfaller.

Utredningen har slutligen förordat, att utskänkning av starköl på vardagar
skall få börja klockan 11. På denna punkt har betänkligheter anförts
i flera yttranden, bl. a. av kontrollstyrelsen. Jag delar dessa betänkligheter
och tillstyrker alltså inte utredningens förslag. Av denna ståndpunkt följer,
alt inte heller det föreslagna lättare starkölet får serveras förrän klockan 12
på vardagar.

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

VI. Förtärings- och förvaringsförbuden

Gällande ordning

Gemensamt för all utskänkning är att medhavda rusdrycker inte får förtäras
på utskänkningsställen. Öl får icke heller konsumeras på alkoholfria
ställen. Bestämmelser härom finnes i förordningarna om försäljning av rusdrycker,
Öl och alkoholfria drycker. I dessa förordningar stadgas även förbud
att förvara starkare drycker i en utskänkningslokal än som får serveras
där.

Enligt ölförsäljningsförordningen gäller generella undantag från förtärings-
och förvaringsförbuden i fråga om heminackorderingsställen, kårhushåll
och kollektivhusmatsalar. I dessa fall av s. k. inackorderingsutskänkning
får Öl utan vare sig tillstånd eller anmälan utskänkas »vid slutet bord»
till den begränsade krets av personer med hushålls-, anställnings- eller bostadsgemenskap,
som avses med ifrågavarande rättigheter, ävensom i förekommande
fall till deras tillfälliga gäster. I samband med sådan utskänkning
är således förtäring av medhavda rusdrycker tillåten.

Med kårhushåll avses i detta sammanhang inackordering som personalkår
eller personalsammanslutning anordnar för sina medlemmar i särskild matsal.
Bestämmelserna äger tillämpning huvudsakligen på vissa militära mässar
samt bruksmässar o. d. och har således ganska begränsad räckvidd. I
fråga om övriga personalmatsalar, som är avsedda för de anställda vid institution
eller företag, får Öl under vissa förutsättningar serveras efter anmälan
till länsstyrelsen. Beträffande dylika personalmatsalar äger länsstyrelsen
för personalfest i slutet sällskap medge undantag från förtärings- och
förvaringsförbuden. I övrigt gäller emellertid förbuden för dessa personalmatsalar.

Utredningen

Utredningen föreslår jämkningar i förtärings- och förvaringsförbuden i
tvenne avseenden. Skäl anses sålunda föreligga att generellt undanta personalmatsalar
från förtärings- och förvaringsförbuden. Vidare föreslås en
jämkning i bestämmelserna om förvaringsförbud.

I fråga om personalmatsalar anför utredningen.

Före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen torde det ganska allmänt
ha förekommit att personalmatsalar användes för firmafester, representation
o. d., varvid rusdrycker förtärts. Detta stod i strid med lagstiftningen,
men dennas innebörd i nu nämnt hänseende torde ha varit föga bekant.
Några särskilda olägenheter från ordnings- och nykterhetssynpunkt torde
emellertid inte ha förekommit. 1944 års nykterhetskommitté ansåg sig också
böra föreslå att personalmatsalar i allmänhet skulle undantas från förtärings-
och förvaringsförbuden.

Vid lagstiftningens slutliga utformning intogs emellertid en strängare
ståndpunkt. Undantag får, som nyss nämnts, endast medges för firmafester
o. d., varvid särskild ansökan kräves.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^3 år 1957

Enligt vad vi erfarit har de nya bestämmelserna för företag, som bemödat
sig om att strikt följa desamma, medfört vissa olägenheter. Ansökningsförfarandet
innebär omgång. Därtill kommer att företagen är förhindrade atl
bjuda sina gäster på rusdrycker vid representation. Ytterligare bör framhållas,
att kontrollen över förtärings- och förvaringsförbudens efterlevnad
inom sådana privata lokaler möter vissa svårigheter.

Vi anser därför skäl föreligga att generellt undanta även personalmatsalar
av nu avsett slag från förtärings- och förvaringsförbuden. Ett dylikt ställningstagande
torde inte behöva medföra nämnvärda olägenheter ur ordnings-
eller nykterhetssynpunkt, eftersom det måste ligga i både företagens
och personalens eget intresse att hålla på ordningen och nykterheten i lokalerna.

I enlighet med det anförda föreslår vi att 45 § Öff får ändrad lydelse.
Förslaget har utformats så, att det endast avser personalmatsalar beträffande
vilka anmälan om ölutskänkning gjorts. Myndigheterna får genom anmälningarna
möjlighet att kontrollera ordningen och nykterheten i lokalerna.
Befinnes det att den nya rätten missbrukas — lokalen upplåtes t. ex. till
utomstående — eller att missförhållanden eljest föreligger kan länsstyrelsen
enligt 49 § öff förbjuda ölserveringen. Därmed kommer även rätten till rusdrycksförtäring
att bortfalla.

Beträffande förvaringsförbudet påpekar utredningen att detsamma i nuvarande
utformning för vissa fall fått alltför rigorösa verkningar. Utredningen
åberopar härvid följande från praktiken hämtade fall.

I ett varuhus såldes bl. a. Öl till avhämtning. Självbetjäningssystem tillämpades,
och betalning för varorna erlades följaktligen först då kunden passerade
kassagrindarna. I försäljningslokalen fanns en bar, där alkoholfria
drycker serverades. Fråga uppkom huruvida den omständigheten att Öl förvarades
i den lokal där serveringen pågick (hinder förelåg icke att ev. medtaga
ölflaskor vid besök i baren) stod i strid mot förtäringsförbudet enligt
Aff. I detta fall är att märka att förtäring av Öl i butikslokalen eller i barserveringen
skulle innebära ett olovligt förfogande över en ännu ej inköpt vara
samt att det vid utminutering av Öl är förbjudet att utlämna varan till förtäring
på försäljningsstället eller annat därintill beläget område, varöver rättighetsinnehavaren
äger förfoga.

Utredningen fortsätter.

Likartade problem kan uppkomma om eu rusdrycksrestaurang'' och en alkoholfri
restaurang drives i samma regi och med gemensamma ekonomilokaler.
Det förhållandet, att för den förstnämnda restaurangen avsedda rusdrycker
eller Öl förvaras inom ekonomilokalerna skulle med bestämmelsernas
nuvarande utformning kunna anses innefatta överträdelse av förvaringsförbudet.

I enlighet med det anförda föreslår vi en ändrad utformning av förvaringsförbuden.
Enligt vårt förslag skall förvaring av ifrågakommande drycker
vara förbjuden då den sker på ett sådant sätt att det kan befaras atl
dryckerna kommer att förtäras av gästerna.

Remissyttrandena

Utredningens förslag all generellt undanta personalmatsalar med ölservering
från förtärings- och förvaringsförbuden tillstyrkes eller lämnas utan
erinran av det övervägande flertalet remissinstanser. I några yttranden framföres
emellertid invändningar.

(i nilutiuj till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 113

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Kontrollstyrelsen tillstyrker de av utredningen nu föreslagna jämkningarna,
som är påkallade av praktiska skäl. Härvid understryker styrelsen utredningens
uttalande att det måste ligga i företagens och personalens eget intresse
att hålla på ordningen och nykterheten i lokalerna.

Överståthållarämbetet, som ävenledes biträder utredningens förslag, påpekar
att förslaget aktualiserar frågan huruvida marketenterier skall hänföras
till personalmatsalar och i följd därav vara undantagna från förtärings-
och förvaringsförbuden.

Länsstyrelserna i Malmöhus, Kopparbergs och Västerbottens län har anslutit
sig till förslaget liksom länsnykterhetsnämnderna i Värmlands, Gävleborgs
och Västernorrlands län.

Länsnykterhetsnämnden i Stockholms län framhåller såsom önskvärt att
det i vissa fall — exempelvis när det från företagsledningens, polismyndighetens
eller nykterhetsnämndens sida föreligger välgrundade krav på förvarings-
och förtäringsförbudets återinförande, ehuru rätten till ölutskänkning
avses bestå — bör föreligga möjlighet föreskriva ansöknings- och tillståndsförfarande
enligt nu gällande bestämmelser.

Nya systemaktiebolaget, Landsorganisationen, Riksförbundet Landsbygdens
folk och Svenska arbetsgivareföreningen uttalar sig likaledes för utredningens
förslag. Den sistnämnda remissinstansen framhåller att några allvarligare
betänkligheter icke kan anföras mot förslaget då såväl företag som
personal har intresse av att ordning och nykterhet uppehälles.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anför.

Då det visat sig, att personalmatsalar i icke ringa omfattning använts på
sätt som erinrar om rörelsen i de s. k. fria festvåningarna, och då förutsättningarna
för en dylik osund konkurrens med den av utskänkningstillstånd
beroende restaurangrörelsen genom ett generellt slopande av förtärings- och
förvaringsförbuden i personalmatsalar skulle ytterligare vidgas, avstyrker
bolaget förslaget i denna del. Det må erinras om att enligt utskänkningsvinstkommitténs
förslag en utvidgning av förtärings- och förvaringsförbuden
ansetts påkallad.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges hotell- och restaurantförbund.

Länsnykterhetsnämnden i Jönköpings län finner att nu gällande ordning
bör bibehållas tills större erfarenhet vunnits på detta område. De kristna
samfundens nykterhetsrörelse anser icke heller den föreslagna ändringen
påkallad.

Den föreslagna jämkningen av bestämmelserna om förvaringsförbud har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Departementschefen

I propositionen rörande ekonomiska villkor för utskänkningen har jag
tagit ställning till ett förslag av 1953 års utskänkningsvinstkommitté att om -

Kungl. Maj ris proposition nr 143 år 1957

konstruera och skärpa förtärings- och förvaringsförbuden. Jag har därvid
funnit att, oaktat utformningen av dessa förbud i vissa hänseenden måste
anses otillfredsställande, desamma i huvudsak bör kvarstå med nuvarande
utformning. Det sagda hindrar inte alt vissa detaljfrågor upptas till prövning
i anslutning till vad rusdrycksförsäljningsutredningen anfört.

Utredningens förslag att undanta personalmatsalar i allmänhet från förtärings-
och förvaringsförbuden ansluter sig till ett tidigare, enhälligt förslag
av 1944 års nykterhetskommitté. Dock har utredningen företagit den
inskränkningen att undantaget endast skall gälla personalmatsalar, i vilka
rätt till ölservering erhållits efter särskild anmälan.

Då den nuvarande lagstiftningen på förevarande punkt i vissa fall synes
ha vållat olägenheter, kan jag, liksom det stora flertalet remissinstanser,
tillstyrka att personalmatsalar i allmänhet undantas från förtärings- och
förvaringsförbuden. Jag vill därvid erinra om att företagsledningarna och
arbetstagarorganisationerna har ett gemensamt intresse av att nykterhet,
ordning och trevnad råder i personalmatsalarna. Häri ligger den viktigaste
garantin för att olämplig rusdrycksförtäring inte äger rum i sådana lokaler.
Det samarbete i nykterhetsfrågor som etablerats mellan arbetsmarknadens
parter utgör i dagens svenska samhälle en av de betydelsefullaste
nykterhetsfrämjande faktorerna.

De av utredningen föreslagna begränsningarna ger länsstyrelserna möjlighet
att utöva kontroll och att vid uppkommande missförhållanden förbjuda
rusdrycksförtäring. I några yttranden har hävdats, att förbud mot
rusdrycksförtäring borde kunna utfärdas utan att samtidigt rätten till
ölservering bortfaller. Denna mening kan jag inte biträda. Förekommer
sådana missförhållanden att rusdrycksförtäringen anses böra förbjudas, bör
enligt min mening inte heller ölservering få förekomma i lokalen.

Jag förordar därför utredningens förslag i angivna delar.

Vid länsstyrelsernas kontroll bör särskilt observeras att lokalerna inte får
upplåtas till utomstående. I detta hänseende bör länsstyrelsen liksom hittills
kunna åtnjuta biträde av intendenterna för utskänkningsärenden.

Överståthållarämbetet har i sitt yttrande upptagit frågan i vilken utsträckning
marketenterier vid byggnadsplatser och liknande är att hänföra
till personalmatsalar. Denna fråga synes böra bedömas enligt de allmänna
förutsättningarna i 25 § ölförsäljningsförordningen, d. v. s. det skall röra
sig om matserveringsrörelse, och ölserveringen skall ske vid slutet bord till
de anställda och deras tillfälliga gäster.

Utredningens förslag till ändrad utformning av förvaringsförbuden har
genomgående tillstyrkts i yttrandena och kan av mig förordas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

VII. Alkoholreklamen

Gällande ordning

Genom rusdrycksförsäljningsförordningen har vissa begränsningar genomförts
i den reklam för rusdrycker som bedrives av agenter för utländska
leverantörer av sådana drycker, inhemska bryggerier in. fl. Enligt 69 §
åligger det AB Vin- & Spritcentralen att vid avtal med leverantör verka för
att reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet icke bedrives
på sätt som finnes stå i strid med det i 7 § angivna syftet, d. v. s. att all försäljning
av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer
så ringa skada som möjligt. Nya systemaktiebolaget har enligt 75 § motsvarande
uppgift beträffande svenskt starköl (jfr även 21 §).

Innebörden av 69 § har närmare utvecklats i motiven till stadgandet (prop.
1954: 151 s. 595 f och särskilda utskottets utlåtande 1954: 1 s. 192 f). Därav
framgår, att man med avseende å den första övergångstiden till fri försäljning
— september 1955 t. o. in. februari 1956 — skulle försöka åstadkomma
att alkoholreklamen helt upphörde samt att reklamen därefter skulle
inskränkas till ett angivande av märke, ursprung, typ och pris. För genomförande
av reklaminskränkningarna har spritcentralen den 20 april 1955 träffat
ett avtal med vinsektionen av Svenska handelsagenters förening. Avtalet
innebar, att agenterna åtog sig att inte göra reklam under den förut
nämnda halvårsperioden samt att spritcentralen skulle tillkalla en rådgivande
samarbetsnämnd, sammansatt av representanter för olika intresserade
organ och sammanslutningar.

Samarbetsnänmden har sedermera utarbetat följande riktlinjer för alkoholreklamen
efter den 29 februari 1956, vilka godkänts av spritcentralen och
delgivits bolagets leverantörer.

Reklamen får icke så utformas, att den särskilt uppmanar eller suggererar
till konsumtion av rusdrycker. Den får alltså icke vare sig i bild eller
i text innehålla något utöver vad som fordras för att bekantgöra och i allmänhetens
minne befästa märke, ursprung, typ och pris.

Under sålunda angivna förutsättningar må i reklamen ingå, förutom firma
och varunamn,

1) vid angivande av märke avbildningar av varumärke, ävensom av flasketiketter
och flaskor, om de antingen var för sig eller i förening äro att jämställa
med varumärke och i reklamen tjäna samma syfte som detta,

2) vid angivande av ursprung beskrivande text och bilder från orten och
av lokaler, där framställningen sker,

3) vid angivande av typ sakliga uppgifter om dryckens art, karaktär och
andra därmed jämförliga konsumentupplysningar, samt

4) vid angivande av pris även katalognummer.

Det har uttryckligen förutsatts, att de statliga bolagen inte gör reklam
för rusdrycker. Vidare har det förutsatts att bryggerierna iakttar i stort sett
samma inskränkningar i fråga om vanligt Öl, som gäller i fråga om starköl.

Reklaminskränkningarna drabbar, som av det sagda framgår, alla alko -

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1957

holdrycker lika, oavsett alkoholhalten. Att så blivit fallet har förestavats
av handelspolitiska skäl.

Utredningen

Utredningens förslag innebär att de nuvarande reklaminskränkningarna
i huvudsak avskaffas. Emellertid förordas att en viss övervakning av reklamverksamheten
sker även i fortsättningen, ehuru med den begränsade
målsättningen att försöka motverka yttringar av uppenbart olämplig reklam.
övervakningen synes utredningen liksom hittills böra administreias
av spritcentralen m''ed hjälp av samarbetsnämnden. Den sistnämndas uppgifter
skulle — bortsett från de säkerligen mycket sällsynta fall där ingripande
påkallas — närmast vara att stå till förfogande för överläggningar
med reklamföretag och andra intressenter i frågor angående rusdrycksreklam.
Den auktoritet och erfarenhet som nämnden förvärvat gör det enligt
utredningens mening sannolikt att nämnden härvid skulle kunna göra värdefulla
insatser.

Enligt förslaget bör de statliga rusdrycksbolagen — Aktiebolaget Vin- &
Spritcentralen och Nya systemaktiebolaget — vara oförhindrade att själva
försöka inrikta kundernas intresse på svagare drycker.

Statsmakternas beslut att försöka åstadkomma inskränkningar i alkoholreklamen
framstår enligt utredningen såsom naturligt med tanke på att
man stod inför genomförandet av en reform, som innebar att en stor del av
de dittillsvarande restriktionerna för rusdrycksinköp skulle borttagas. Man
ville undvika att den suggestion till ökade inköp, varmed övergången till ett
friare försälj ningssystem var förenad, skulle förstärkas genom en ohämmad
rusdrycksreklam. Särskilt viktigt var att den propagandakampanj för nykterhet
och ansvar som skulle insättas under den första övergångstiden inte
motverkades av alkoholreklam. Reklaminskränkningarna har således, konstaterar
utredningen, i väsentlig mån tagit sikte på övergångstiden till det
friare försäljningssystemet och har varit grundade på farhågor för ogynnsamma
verkningar av rusdrycksreklamen under denna tid.

Utredningen anser emellertid, att det kan finnas anledning att uppta reklamfrågan
till förnyad prövning då vissa erfarenheter av den nya ordningen
numera föreligger. Dessa erfarenheter sammanfattas av utredningen på
följande sätt.

Till en början kan konstateras, att de avsedda reklaminskränkningarna
kunnat genomföras och att de företag som står bakom reklamen i stort
sett lojalt iakttagit statsmakternas beslut.

Konsumtionsutvecklingen har efter den 1 oktober 1955 präglats av en
stark ökning för spritdryckernas vidkommande, ökningen har emellertid
i allt väsentligt fallit på brännvin och eau-de-vie, d. v. s. varor för vilka någon
reklam inte gjorts. Detta förhållande utesluter givetvis inte att reklaminskränkningarna
kan ha motverkat en ökad konsumtion av de varor, för
vilka reklam bedrives. Det synes emellertid osannolikt att de haft någon
större betydelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

De skäl som anförts för och emot ingrepp i alkoholreklamen kan sammanfattas
på följande sätt.

Reklamen för rusdrycker har liksom annan reklam till syfte att åstadkomma
så stor försäljning som möjligt. Även om reklamen för en viss vara
närmast har till effekt att denna varas försäljning ökar på andra varors
bekostnad, kan en samtidig reklam för ett flertal sinsemellan konkurrerande
märken leda till en ökning av den totala försäljningen. Den kan därigenom
verka som en propaganda för ökad alkoholförtäring. I den mån reklam
sker för starkare varor, t. ex. spritdrycker och starkviner, kan den leda till
en övergång från svagare till starkare drycker. Vidare kan reklamen i enskilda
fall ta sig sådana former, att den direkt motverkar de nykterhetspolitiska
strävandena.

Häremot har anförts, att alkoholreklamen hittills så gott som uteslutande
avsett lättare drycker eller drycker, som med hänsyn till sitt pris i regel inte
konsumeras annat än i mindre kvantiteter. I den mån reklam föres för
lättare drycker, kan den utgöra ett direkt stöd för strävandena att främja
en övergång inom konsumtionen till sådana drycker.

. Härtill kommer de olägenheter som enligt sakens natur är förenade med
inskränkningar i reklamen. Handläggningen av reklamfrågorna har visserligen,
enligt vad vi inhämtat, kunnat ske smidigt med hjälp av den till spritcentralen
knutna samarbetsnämnden, och nämndens beslut torde ha tillvunnit
sig allmän respekt. Det har dock inte kunnat undvikas att nämnden
vid provning av annonsutkast och liknande blivit nödsakad att taga ståndpunkt
till frågor av delvis mycket detaljmässig karaktär, t. ex. angående
utsmyckning och textens innehåll.

Ehuru sålunda skäl kunnat anföras både för och emot reklaminskränkningar,
tyder enligt utredningens uppfattning erfarenheterna av de nu tilllämpade
inskränkningarna på att deras nykterhetseffekt varit ringa. I detta
läge a äger helt naturligt framhålles det — skälen emot sådana inskränkningar
med ökad tyngd. Utredningen har därför funnit sig böra föreslå att
de nuvarande reklaminskränkningarna i huvudsak bör avskaffas.

Även om utredningen i enlighet med det anförda ansett sig böra förorda
att de nuvarande reklaminskränkningarna i huvudsak bortfaller, anser den
inte tillrådligt att lämna fältet helt fritt. Förslaget bygger på att reklamen
skall bedmas i samma relativt inattlulla former som före den 1 september
3 955. Borttages alla inskränkningar, kan man nämligen enligt utredningen
inte bortse från risken att det fria försäljningssystemet från något håll utnyttjas
för en reklam, som står i direkt strid med de nykterhetspolitiska
strävandena, t. ex. i form av uppmaningar att dricka mera sprit och uttalanden
om förment goda medicinska verkningar hos alkoholdrycker.

Intager man ståndpunkten att reklaminskränkningarna i huvudsak bör
avskaffas, synes man emellertid enligt utredningen kunna överväga att gå
ett steg längre. Genom reklaminskränkningarnas borttagande skulle vinnas,
att stiävandena för en förskjutning inom konsumtionen mot svagare drycker
kan få stöd av kommersiell reklam för sådana drycker. Anses en sådan
reklam icke bara godtagbar utan även önskvärd, borde konsekvensen härav
bli att de statliga monopolbolagen — som tidigare principiellt ansetts icke
böra göra reklam för sina varor — bör vara oförhindrade att själva försöka

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

inrikta kundernas intresse på svagare drycker, självfallet i former som
strikt anpassas till den angivna nykterhetspolitiska målsättningen.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att de nuvarande reklaminskränkningarna i huvudsak
skall avskaffas tillstyrkes av flertalet remissinstanser som yttrat sig
i frågan, nämligen kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, överståthållarämbetet,
två länsstyrelser, två länsnykterhetsnämnder, Nya systemaktiebolaget, Sveriges
centrala restaurangaktiebolag, Svenska handelsagenters förening,
Svenska försäljnings- och reklamförbundet, Landsorganisationen och Riksförbundet
Landsbygdens folk.

Kontrollstijrelsen anför.

Den frihetsinskränkning i den enskildes handlande, som det nuvarande
reklamförbudet otvivelaktigt innebär, är enligt styrelsens mening motiverat
endast om den ur allmänna synpunkter är nödvändig för att förhindra
en i nykterhetshänseende farlig reklamverksamhet. Vad utredningen anfört
som grund för sitt ställningstagande synes ge vid handen att de skäl
som tidigare gällt för reklaminskränkningen nu icke gör sig gällande med
samma styrka. Det må härvid erinras att den ökning av utminuteringen
som ägt rum hänför sig praktiskt taget helt till sådana varor, för vilka
någon reklam icke förekommer. Jämväl administrativa skäl talar för att
inskränkningarna i reklamverksamheten slopas i enlighet med utredningens
förslag.

Socialstyrelsen finner att utredningens förslag är väl avvägt. Det avlägsnar
den i längden ohållbara ordning, som har rått på detta område undei
den s. k. övergångstiden, men ger det allmännas organ erforderliga möjligheter
att stäcka en tilltagsen alkoholreklam.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, huruvida icke varje bestämmelse om
alkoholreklamen borde kunna undvaras. Härför talar dels det av utredningen
själv anförda förhållandet att de hittillsvarande inskränkningarna i reklamen
haft ringa nykterhetseffekt och dels den debatt som förts och alltjämt
föres om deras förenlighet med tryckfrihetsförordningen.

Nya systemaktiebolaget framhåller.

Att i nuvarande nykterhetsläge i lämplig form ta reklamen till hjälp för
att främja en överflyttning av konsumtionen från starkare till svagare drycker
är enligt bolagets uppfattning en åtgärd som tjänar de nykterhetspolitiska
strävandena. Det torde dock icke vara realistiskt att räkna med, att
en av vinleverantörerna vidtagen ökning av vinreklamen, som — om den
skall fylla det nykterhetspolitiska syftet att befrämja övergången till svagare
drycker — kommer att minska spritkonsumtionen, utan motåtgärder
accepteras av leverantörerna av spritdrycker. En strävan från de senaies
sida att behålla marknaden måste därför med all säkerhet medföra, att ökad
vinreklam kommer att föranleda en motsvarande ökning av spritreklamen.

Svenska handelsagenters förening understryker reklamens möjligheter all
inrikta konsumtionen på alkoholsvagare drycker. En dylik reklam torde
helt säkert kunna medverka till eu förskjutning från starksprit — varav

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

brännvin nu utgör ca 78 procent och eau-de-vie 13 procent av spritkonsumtionen
till andra ur nykterhetssynpunkt mera önskvärda drycker. Av
samma skäl har föreningen intet att invända mot att en måttfull reklam bedrives
av de statliga bolagen.

I fråga om den rådgivande samarbetsnämnden säger föreningen.

Förslaget om att den rådgivande samarbetsnämnden beträffande reklamens
utformande skall bestå, synes Föreningen likaledes välbetänkt, och
vi vilja understryka att den, i samarbete med Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen,
bör få behålla sin rådgivande karaktär även i så måtto, att den
står till reklamföretagens och övriga intressenters förfogande för överläggningar
i reklamfrågor. Åt samarbetsnämnden och Vin- & Spritcentralen synes
oss helt böra överlåtas att avgöra huru reklamen skall vara utformad
lör att stå i samklang med de nykterhetspolitiska strävandena.

Svenska försäljnings- och reklamförbundet anför liknande synpunkter
men ifrågasätter huruvida icke ett fristående övervakningsorgan för alkoholreldamen
borde inrättas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att bortfallet av reklaminskränkningarna
endast bör gälla vin och maltdrycker. Däremot bör den
nuvarande ordningen bibehållas beträffande spritdryckerna.

Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, som icke tagit ställning till utredningens
förslag, anför följande.

Spritcentralen vill erinra om att statsmakterna i samband med de hitj!llsy.
ai ande reklambegränsningarnas genomförande meddelat bolaget direktiv
tor reklamens utformning. De anvisningar för bolaget, som utredningen
skisserat, synas emellertid vara relativt obestämda. Det förtjänar påpekas,
att Spritcentralen tänkes kunna göra vissa — låt vara endast i undantag
lorekommande — ingripanden ur nykterhetssynpunkt. Bolaget har emellertid
enligt hittills gällande bestämmelser praktiskt taget ingen nykterhetsyårdande
uppgift, varför dylika bedömanden måste anses ligga utanför bolagets
normala arbetsuppgifter.

Därest statsmakterna anse, att några inskränkningar på ifrågavarande
område över huvud taget böra bestå, vill bolaget hemställa att klara direktiv
iamnas for de fall då bolaget bör ingripa ur nykterhetspolitisk synpunkt.

Utiedningens förslag avstyrkes av länsstyrelsen i Västerbottens län, länsnykterhetsnämnden
i Gävleborgs län, Svenska nykterhetsvårdsförbundet,

Sveiiges nykterhetsvänners landsförbund och De kristna samfundens nykterhetsrörelse.

Länsstyrelsen i Västerboilens län anser att den uppmjukning i fråga om
alkoholreklamen som föreslagits icke är lämplig. Även den reklam, som pågick
före den 1 september 1955, hade, framhåller länsstyrelsen, icke annan
avsikt än att stimulera till inköp. I konsekvens med andra nykterhetsfrämjande
åtgäider synes det vara tillräckligt om reklamen endast finge avse
vin och starköl.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund säger.

Någon som helst anledning att nu företa några ändringar i bestämmelserna
beträffande rusdrycksreklamen torde icke föreligga. Värdet av reklambegränsningarna
är visserligen på grund av den praktiska tillämpning, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957 89

riksdagsbeslutet har fått, icke så stort som önskvärt vore. Å andra sidan
har de nuvarande reglerna icke visat sig vara till hinder för en rimlig konsumentupplysning,
medan de däremot tycks ha förhindrat en reklam av den
suggestiva och till ökad konsumtion öppet uppfordrande typ, som är vanlig
i andra länder.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet framhåller att några andra intressen
än rent privatekonomiska icke sättes på spel genom inskränkningarna i
reklamen. Förbundet fortsätter.

Alkoholreklamen antages å ena sidan sakna betydelse för alkoholmissbruket,
å andra sidan vara så verkningsfull att det statliga monopolbolaget
anses böra taga reklamen i sin tjänst. Så länge alkoholreklamen syftar till
att animera till alkoholbruk, vare sig det gäller svagare eller starkare drycker,
måste dess verkan på de stora grupper människor, som nykterhetsvården
har att taga befattning med, karakteriseras som fördärvbringande.

De kristna samfundens nykterhetsrörelse påpekar att vissa tidningsannonser
såväl som stora affischer i tunnelbanestationerna i Stockholm ger goda
helägg för att alkoholreklamen trots nuvarande begränsningar kan göras
mycket suggestiv och attraktiv och anför vidare.

Denna reklam är ej heller — märk det — begränsad till vin och starköl
utan omfattar även t. ex. whisky, gin och konjak. Man har från kritikerna
av reklambegränsningen gjort gällande, att denna reklam ej har någon större
konsumtionsfrämjande verkan. Reklamexpertis torde icke dela denna
uppfattning. Då, som D K S N ovan utvecklat, man ej utan vidare kan vänta
sig att starkspritkonsumtionen minskar, om de alkoholsvaga dryckerna konsumeras
i ökad utsträckning, och vidare de reklambegränsande åtgärderna
får anses endast i ringa grad inskränka de oftast utländska alkoholintressenternas
rörelsefrihet, då det gäller reklam för alkoholdrycker, finner
1) K S N utredningsmännens förslag på denna punkt böra avvisas.

Departementschefen

De nuvarande inskränkningarna i reklamen för rusdrycker hämtar, såsom
utredningen framhållit, till väsentlig del sin motivering i farhågor för
ogynnsamma verkningar av sådan reklam under övergången till fri försäljning
av sprit. Ehuru bestämmelserna i ämnet inte gjorts tidsbegränsade,
finner jag därför naturligt alt dessa bestämmelser nu tas upp till omprövning.

Till en början vill jag liksom utredningen framhålla, alt handelspolitiska
skäl utgör hinder för att utforma olika regler för skilda slag av rusdrycker.
De önskemål om att bestämmelserna skall göras strängare för spritdrycker
än för vin och maltdrycker som framförts vid remissbehandlingen kan därför
inte tillgodoses. Emellertid är det att märka, att reklamen företrädesvis
bedrives för lättare drycker. De spritsorter som reklameras spelar en
tämligen obetydlig roll; de är förhållandevis dyra och konsumeras därför
i regel endast i små kvantiteter.

Såsom utredningen anfört kan skäl anföras både för och emot att bibehålla
de nuvarande reklaminskränkningarna. Tydligt är emellertid, att de

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^3 år 1957

nu aktuella svårigheterna på det nykterhetspolitiska området inte i nämnvärd
mån sammanhänger med drycker för vilka reklam föres. Det är också
sannolikt att en friare ordning i fråga om reklamen skulle kunna innebära
ett visst stöd för strävandena att inrikta konsumtionen på svagare drycker.
Härtill kommer, att mera ingripande restriktioner på reklamområdet är
förbundna med avsevärda nackdelar. Ytterligare kan noteras, att de remissinstanser,
som närmast företräder reklamintressena, gett uttryck för beredvillighet
att även inom ramen för en friare ordning medverka till att reklamen
inte kommer i konflikt med väsentliga nykterhetsintressen.

Med ledning av det anförda har jag, liksom utredningen och det stora flertalet
remissinstanser, kommit till den uppfattningen att de nuvarande reklaminskränkningarna
i huvudsak bör avskaffas. Hinder bör ej heller möta
för de statliga monopolbolagen att efter de i betänkandet angivna riktlinjerna
försöka inrikta konsumenternas intresse på svagare drycker.

Såsom utredningen förordat bör den till spritcentralen knutna samarbetsnämnden
kvarstå, i första hand för att stå till förfogande för konsultationer
angående utformningen av reklam för alkoholdrycker.

Jag biträder även utredningens ståndpunkt, att en möjlighet alltjämt bör
finnas att inskrida mot uppenbart olämplig reklam. Härvid bör självfallet
samarbetsnämnden medverka i samma former som hittills.

Utredningen har såsom exempel på uppenbart olämplig reklam nämnt
uppmaningar att dricka mer sprit och uttalanden om förment goda medicinska
verkningar hos alkoholdrycker. Från utredningens sida har också
framhållits, att dess förslag att i huvudsak avskaffa reklaminskränkningarna
bygger på att reklamen skall bedrivas i samma relativt måttfulla former
som före den 1 september 1955.

Spritcentralen har i sitt yttrande uttalat, att de av utredningen skisserade
anvisningarna för bolaget är relativt obestämda, och bolaget har efterlyst
klara direktiv för de fall då bolaget bör ingripa ur nykterhetspolitisk synpunkt.

I anledning härav får jag framhålla att det torde vara nödvändigt att i
viss utsträckning överlämna åt det tillämpande organet att bedöma förekommande
fall i den mån de aktualiseras. Självfallet bör det fasthållas, att all
reklam på rusdrycksområdet bör bedrivas med känsla för det därmed förbundna
ansvaret och att man bör undvika uttalanden, som kan uppfattas
som propaganda för dryckesseden. Ingripande — i första hand genom föreställningar
— bör ske i den män reklam bedrives på ett sätt som för en
ansvarskännande reklamman bör framstå såsom otillbörligt.

Jag räknar med att spritcentralen endast skall behöva ingripa i sällsynta
undantagsfall. Härför borgar den villighet till samarbete inom den till bolaget
knutna nämnden åt vilken företrädare för reklamintressena givit uttryck
i sina remissyttranden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

VIII. Åtgärder mot langning

För att upprätthålla den föreskrivna ordningen med partihandel och utminutering
genom statliga monopolbolag samt inskränkningar inom utskänkningen
finnes i rusdrycksförsäljningsförordningen straffbestämmelser
för olovlig överlåtelse av rusdrycker och vissa andra överträdelser. För grova
fall av olovlig överlåtelse, t. ex. yrkesmässig langning eller försäljning till
underåriga eller avstängda, uppställes en strängare straffskala.

Utredningen

Utredningen föreslår att det skall bli straffbart att utbjuda sprit och att
såsom ombud skaffa sprit åt ungdomar, missbrukare och berusade. Vidare
föreslås att beslag skall kunna läggas på olovligen inköpt sprit.

I fråga om behovet av skärpta straffbestämmelser anför utredningen följande.

Erfarenheterna från tiden efter den 1 oktober 1955 visar att spritlangning
alltjämt förekommer i betydande utsträckning. På kvällarna, under
lördagseftermiddagar och under sön- och helgdagar synes sålunda av tillgängliga
uppgifter att döma finnas en avsevärd efterfrågan på illegal sprit,
främst från avancerade missbrukare. Langarnas verksamhet har självfallet
underlättats av den fria utminuteringen.

Redan med hänsyn till det anförda har vi funnit angeläget att överse de
bestämmelser, som riktar sig mot langning.

En ytterligare anledning att skärpa samhällets beredskap mot den illegala
hanteringen tillkommer emellertid, om våra förslag till skärpt utminuteringskontroll
blir genomförda. Det torde nämligen vara en oundviklig
konsekvens av skärpta utminuteringsbestämmelser att efterfrågan på den
illegala marknaden ökar. Visserligen torde de av oss föreslagna effektivare
avstängnings- och legilimationsbestämmelserna samtidigt i någon mån kunna
försvåra åtkomsten av sprit för sådana langare, som blivit lagförda;
effekten härav bör emellertid inte överskattas.

Till grund för förslaget att straffbelägga utbjudande av rusdrycker ligger
följande överväganden.

Olovlig försäljning kan f. n. endast straffas som fullbordat brott. Då dryckernas
överlämnande i regel sker utan vittnen, är det svårt för polisen att
skaffa fällande bevis ens mot notoriska langare. Dessa kan i gengäld uppträda
ganska öppet, när de värvar sina kunder. Att detta i hög grad underlättar
deras verksamhet ligger i öppen dag. Enligt vår mening föreligger
behov av att straffbelägga även försök till olovlig försäljning, d. v. s. utbjudande
av rusdrycker. Därmed blir det också möjligt att verkställa beslag
av de drycker som utbjudes och de förråd av rusdrycker som finnes hos
langaren. I enlighet med det anförda föreslår vi att en bestämmelse om straff
för försök införes som ett nytt första moment i 89 §.

Eu inte ovanlig företeelse är, enligt vad utredningen vidare framhåller,
att kunder, som på grund av onykterhet avvisats från systembutik, låter
andra köpa rusdrycker för deras räkning. Utredningen fortsätter.

92 Kungl. Maj:is proposition nr 143 år 1957

I och för sig torde det på goda skäl kunna hävdas att förfarandet innebär
en olovlig försäljning, d. v. s. »ombudet» överlåter de inköpta varorna till
»uppdragsgivaren». En sådan tolkning har dock hittills avvisats i rättspraxis.
Förhållandet är likartat, om en underårig eller en avstängd låter
annan inköpa rusdrycker åt sig. I några fall av denna art har dock straff utdömts
för medverkan till en — för butikspersonalen självfallet inte straffbar
— olovlig försäljning från systembolaget till den underårige eller avstängde.
Med hänsyn till den ståndpunkt praxis intagit, synes uttryckliga
bestämmelser i ämnet vara erforderliga. Sådana bestämmelser har i vårt
förslag inarbetats i 20 och 81 §§. De innebär, att förfarandet i fråga blir
jämställt med olovlig försäljning. Ytterligare kan påpekas att uppdragsgivaren
enligt bestämmelserna om straff för medverkan i 89 § kan straffas
såsom anstiftare.

Upptäckes olovlig försäljning kan, konstaterar utredningen vidare, säljarens
förråd av rusdrycker tas i beslag och förklaras förverkade. Drycker,
som redan kommit i köparens besittning, kan däremot i regel inte beslagtagas.
Här bortses från det fall att köparen tages för fylleri (lagen den 13
juni 1941 om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin) eller att
dryckerna uppenbarligen är avsedda att säljas vidare (11 § 2 mom. lagen
den 20 juni 1924 angående olovlig befattning med spritdrycker och vin). Om
polisen hinner inskrida på ett så tidigt stadium att de olovligen förvärvade
dryckerna inte hunnit konsumeras, är det enligt utredningens mening stötande
att köparen får behålla dryckerna, i synnerhet när det är fråga om en
underårig eller en missbrukare. Utredningen föreslår därför att beslag och
förverkande skall kunna ske även hos köpare. Detsamma bör gälla, när någon
enligt den nyss förordade straffbestämmelsen beträdes med att såsom ombud
tillhandagå underåriga in. fl. med anskaffande av rusdrycker. De här
föreslagna beslagsföreskrifterna har införts i 80 § 4 inom. och 81 § 1 inom.

Utredningen har slutligen, om än med viss tvekan, ansett sig böra föreslå
en skärpning av straffsatserna för olovlig försäljning och därmed jämställda
brott. I normalfallen är straffet nu endast dagsböter, i grova fall
minst 30 dagsböter eller fängelse i högst ett år. Utredningen förordar att
fängelse i högst sex månader införes i skalan för normala fall samt att straffsatsen
för grov olovlig försäljning blir fängelse i högst ett år eller dagsböter,
lägst femtio. Är brottet ringa, bör enligt utredningen domstolen liksom
hittills äga fria från straff, vilket ger åklagaren möjlighet att i ringa fall
underlåta att anställa åtal.

Remissyttrandena

Utredningens förslag om skärpning av straffbestämmelserna mot langning
har berörts i ett 15-tal yttranden. Samtliga med undantag för länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län samt länsnykterhetsnämnden i samma län anser
att skärpningar i lagstiftningen är påkallade.

Riksåklagarämbetet finner i likhet med utredningen en skärpning påkallad
av straff- och förverkandebestämmelserna i rusdrycksförsäljningsförordningen
och ansluter sig i stort sett till förslaget i dessa delar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Ämbetet liar närmare behandlat vissa enskildheter i förslaget.

I fråga om den av utredningen föreslagna straffskalan för grov olovlig
försäljning anför ämbetet följande.

Om fängelse upptages i straffskalan för normalfallen, torde anledning
saknas att inrymma böter i straffskalan för det grova brottet. En olovlig
försäljning som finnes böra föranleda endast böter synes nämligen regelmässigt
vara att bedöma enligt första stycket. Ifrågasättas kan däremot, såsom
framhålles i flera av de till ämbetet avgivna remissyttrandena, om icke
straffarbete borde ingå i straffskalan för de grova brottsfallen. Därmed skulle
det bl. a. bli möjligt att använda anhållande och häktning mot langare
(jämför RB 24: 1 och 5). Att detta skulle vara av värde i kampen mot den
olaga sprithanteringen, torde vara obestridligt.

Ämbetet erinrar härefter om att enligt ett av strafflagberedningen år 1953
avgivet förslag (SOU 1953: 17) skall straffarbete och fängelse sammanslås
till ett enhetligt frihetsstraff, benämnt fängelse. Ämbetet anför härom bl. a.

I vad gäller straffbestämmelserna inom specialstraffrätten har beredningen,
i stället för att ändra varje särskild straffbestämmelse, föreslagit ett generellt
stadgande av innebörd, att vid tillämpning av dessa bestämmelser i
stället för straffarbete skall dömas till fängelse på samma tid som för straffarbete
är stadgat. Förutsättning för häktning enligt 24 kap. 1 § första stycket
rättegångsbalken skall enligt beredningens förslag vara, att någon är på
sannolika skäl misstänkt för brott, varå kan följa svårare straff än fängelse
i ett år. För att straffskalan för grov olovlig försäljning skall möjliggöra
häktning även efter införandet av ett enhetligt frihetsstraff, synes alltså
straffmaximum böra sättas till straffarbete i två år.

Beträffande utredningens förslag om de omständigheter som skall göra
brottet grovt — försäljningen har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt
eller har skett till någon som ej fyllt tjuguett år eller till någon som,
då rusdryckerna utlämnats till honom, varit berörd av alkoholhaltiga drycker
eller annat berusningsmedel, eller ock till någon som missbrukar alkoholhaltiga
drycker — uttalar ämbetet följande.

Med den utformning, som stadgandet i tredje stycket erhållit i förslaget,
förefaller det som om "flertalet straffbara fall av olovlig försäljning skulle bli
att hänföra till den grova brottsgraden. Har försäljningen icke ingått som
ett led i en yrkesmässig eller eljest i större omfattning bedriven verksamhet
och ej heller skett till köpare, tiilhörande någon av de i tredje stycket särskilt
angivna kategorierna, torde nämligen ofta straffrihet inträda, på grund av
bestämmelsen i första stycket sista punkten om straffrihet i ringa tall. Härtill
kommer, att det — bortsett från fall, då försäljningen skett i större omfattning
eller yrkesmässigt — icke torde kunna göras gällande, alt frihetsstraff
bör vara regel vid försäljning till köpare, som avses i tredje stycket.
Därest straffskalan i andra stycket, i enlighet med vad ämbetet ovan föreslagit,
bestämmes till fängelse eller straffarbete i högst två år, synes det därför
nödvändigt att tredje stycket utformas på annat sätt än som skett i utredningens
förslag. Ämbetet förordar, att såsom omständigheter, ägnade att
göra brottet grovt, allenast angives, att försäljningen bedrivits i större omfattning
eller yrkesmässigt.

I fråga om den föreslagna stratlbestämmelsen mot tillbandagåcnde till
ungdomar in. fl. framhåller ämbetet, alt hänvisningen till 30 § avser jämväl

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år J957

uppdelningen på olika brottsgrader. Efter allt att döma är också meningen,
att bestämmelserna i 80 § 1 mom. tredje stycket angående omständigheter,
ägnade att göra brottet grovt, skall äga motsvarande tillämpning. Ämbetet
fortsätter.

Emellertid är att märka, att det för straff enligt 81 § 1 mom. förutsättes
just att den, till vilken spriten anskaffas, tillhör någon av de i 80 § 1 inom.
tredje stycket särskilt angivna kategorierna. Utformas sistnämnda stycke i
enlighet med förslaget, förefaller det därför som om konsekvensen skulle
bli, att en person, som olovligen tillhandagår annan med anskaffande av
rusdrycker, regelmässigt skall straffas såsom för grov olovlig försäljning.
Detta torde knappast ha varit avsett. I själva verket förefaller det som om
olovligt tillhandagående skulle vara att betrakta som en mindre allvarlig
brottstyp än olovlig försäljning. Med hänsyn härtill och till angelägenheten
att undvika ovisshet vid rättstillämpningen vill ämbetet ifrågasätta, om icke
olovligt tillhandagående borde göras till ett fristående brott med särskild
straffskala. Sker detta, synes det fullt tillräckligt, att brottet straffas med
dagsböter.

Ämbetet ifrågasätter om tillräckliga skäl finnes att kriminalisera även
försök att olovligen tillhandagå ungdomar m. fl. med sprit. I vart fall lärer
straff föi sadant försök icke kunna komma i fråga, om, såsom ämbetet föreslagit,
straffet för det fullbordade brottet sättes till allenast dagsböter.

Beträffande bestämmelserna om beslag erinrar ämbetet om att rättegångsbalkens
bestämmelser om den tid, inom vilken åtal sist skall ha väckts, äger
tillämpning jämväl på beslag enligt rusdrycksförsäljningsförordningen. På
skäl, som anförts av statsåklagaren i Göteborg, föreslår ämbetet, att i 90 §

1 inom. intages en bestämmelse, att vad i rättegångsbalken stadgas om den
tid, inom vilken åtalet sist skall ha väckts, ej skall äga tillämpning vid beslag
enligt rusdrycksförsäljningsförordningen.

Kontrollstyrelsen, som tillstyrker de föreslagna skärpningarna i straffbestämmelserna,
anför följande.

I enlighet med vad tidigare anförts tillstyrker kontrollstyrelsen de föreslagna
skärpningarna av straffbestämmelserna. Med hänsyn till stadgandet
i 4 kap. 14 § strafflagen får styrelsen dock ifrågasätta, om icke i 80 §

1 mom. andra stycket orden »dagsböter, lägst femtio» borde utbytas mot
»dagsböter, lägst sextio».

Vad beträffar den föreslagna 81 § vill styrelsen framhålla, att det näppeligen
finns något skäl att straffa yrkeslangaren mildare än tillfällighetslangaren.
Gränsen mellan olovlig försäljning och olovligt tillhandagående
med rusdrycker är för övrigt flytande. Det synes därför kontrollstyrelsen
lämpligast att straffbelägga allt olovligt tillhandagående enligt samma regler
som gäller för olovlig försäljning. Styrelsen föreslår därför, att 2 inom. i
paragrafen utgår och att straff för den som tillhandagår annan med anskaffande
av rusdrycker i strid med föreskrifterna i 20 § första eller andra stycket
utmätes såsom för olovlig försäljning enligt vad i 80 § stadgas Beslagsregeln
bibehålies. 1 ö

Den föreslagna 89 § bör, om styrelsens förslag till ändring av 81 § godtas
omredigeras så att paragrafen avser allt olovligt tillhandagående med rusdrycker.

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1957

Länsstyrelsen i Kopparbergs län yttrar.

Varje åtgärd som bedömes kunna begränsa langning har länsstyrelsens
fulla stöd. Det är ett samhällsintresse av första ordningen att denna verksamhet
bekämpas med alla till buds stående medel. Länsstyrelsen tillstyrker
därför livligt att försök till langning straffbelägges, att straffet för langning
höjes i enlighet med utredningens förslag och att bulvanköp straffbelägges,
ävenså att beslag och förverkande kunna ske hos köpare av olovligt inköpt
sprit.

Uttalanden i liknande riktning göres av länsstyrelserna i Malmöhus och
Västerbottens län samt länsnykterhetsnämnderna i Värmlands och Gävleborgs
län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att de skärpta bestämmelserna
mot langning i och för sig är att hälsa med tillfredsställelse. Länsstyrelsen
är emellertid mycket tveksam om utredningens brottsbeskrivning kan anses
tillfredsställande. Härom säger länsstyrelsen.

Det lär sålunda bli svårt att leda i bevis, att den, åt vilken rusdrycker
anskaffats »kunnat antagas» vara alkoholmissbrukare, om han ej redan
lörut varit påverkad. Ännu osäkrare blir väl bevisningen i dylika fall om
anskaffande ej kommit till stånd utan blott försök därtill, d. v. s. utbjudande,
ägt rum. En sådan mycket diffus utvidgning av det subjektiva brottsrekvisitet
är i och för sig ägnad att inge betänkligheter.

Överståthållarämbetet anmäler att den alltför korta remisstiden icke medgivit
något inträngande i de straffrättsliga problem, som här möter, och
ämbetet är därför icke berett att tillstyrka de föreslagna bestämmelserna i
20 § första stycket, 80 § 4 mom. samt 81 § 1 mom. Ämbetet fortsätter.

Vad särskilt angår andra stycket av sistnämnda författningsrum -— om
beslag — skulle enligt detta beslag kunna ske även hos köpare, oaktat denne
icke enligt utredningens förslag skulle vara allenast i denna egenskap
förfallen till straff. Överståthållarämbetet — som icke förbisett sådana
stadganden som exempelvis 1 § 8 mom. lagen den 8 juni 1923 om straff för
olovlig varuinförsel och 7 § lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser
angående olovlig befattning med spritdrycker och vin — vill i detta
hänseende erinra allenast om den princip som kommit till uttryck bl. a. i
2 mom. andra stycket samt 3 mom. i 12 § av prisregleringslagen den 30 juni
1947.

Länsnykterhetsnämnden i Västernorrlands län förordar bibehållande av
dagsböter såsom normalstraff vid olaga rusdryeksförsäljning, även då brottet
är grovt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det bör anstå med de
föreslagna straffskärpningarna till dess erfarenhet vunnits i vad mån den
föreslagna strängare inköpskontrollen är av betydelse för bekämpandet av
den olovliga rusdryckshandcln.

Länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län har den uppfattningen
alt ett ökat straffhot mot langning är av ytterst ringa betydelse, varför
eu ändring i straffskalan knappast synes påkallad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

Departementschefen

I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser finner jag påkallat
att straffbestämmelserna mot olovlig försäljning och därmed besläktade
brott skärpes.

Särskilt betydelsefullt för bekämpande av langarnas verksamhet torde
bli, om försök till olovlig försäljning, d. v. s. utbjudande av rusdrycker,
straffbelägges. Utredningens förslag i denna del har i allmänhet tillstyrkts
och jag finner mig böra biträda detsamma.

Jag tillstyrker även, att uttryckliga bestämmelser meddelas om straff
för den som i egenskap av ombud eller på därmed jämförligt sätt tillhandagår
ungdomar, missbrukare och alkoholpåverkade personer med rusdrycker.
Med hänsyn till den brottsliga gärningens likhet med olovlig försäljning
synes bestämmelserna om straff för sådant brott böra göras direkt
tillämpliga på här avsedda fall av tillhandagående. Däremot finner jag inte
anledning att, såsom kontrollstyrelsen ifrågasatt, skärpa den straffbestämmelse
som riktar sig mot tillhandagående i större skala med sprit genom
transaktioner som var för sig är lovliga.

Olovligen försålda rusdrycker, som kommit i köparens hand, bör på sätt
utredningen förordat kunna tagas i beslag och förklaras förverkade. I samband
härmed bör företagas en av riksåklagarämbetet föreslagen ändring i
90 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.

Utredningen har, om än med viss tvekan, ansett sig böra föreslå att straffsatserna
för olovlig försäljning skärpes. Att så sker har tillstyrkts från flera
håll. Riksåklagarämbetet ifrågasätter härvid om inte straffarbete borde
införas i skalan för grov olovlig försäljning. Ämbetet påpekar, att det därigenom
skulle bli möjligt att anhålla och häkta langare.

För egen del ställer jag mig i viss mån tveksam beträffande värdet av
skärpningar i straffsatserna. Jag vill dock inte motsätta mig att fängelse i
högst sex månader införes i straffskalan för normalfallen. Om så sker, bör,
på sätt riksåklagarämbetet förordat, såsom exempel på grova fall anges allenast
att försäljningen bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt. Likaså
biträder jag ämbetets uppfattning, att böter inte längre bör upptas i skalan
för grova brott. Däremot finner jag inte för närvarande skäl att föreslå
en höjning av straffmaximum för grova fall av olovlig försäljning.

IX. Speciella frågor

I överensstämmelse med vad jag i det föregående förordat har inom finansdepartementet
upprättats förslag till ändringar i förordningarna om
försäljning av rusdrycker, Öl och alkoholfria drycker samt i lagen om nykterhetsvård.

Författningsförslagen bygger på de förslag, som framlagts av utredningen.
I några fall har dock, delvis med anledning av påpekanden vid remiss -

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957 97

behandlingen, vissa jämkningar företagits i de av utredningen föreslagna
bestämmelserna.

I det följande skall ytterligare behandlas några särskilda frågor i anslutning
till författningsförslagen.

Förslaget till ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

5 §•

Genom bestämmelsen i det föreslagna 2 mom. elimineras en ojämnhet som
förekommit mellan inhemska tillverkare av rusdrycker och utländska företag.

Bestämmelserna i 1 mom. och det föreslagna 2 mom. avser att förhindra
att tillverkare eller agent skänker bort rusdrycker i samband med rörelsens
bedrivande, t. ex. i reklamsyfte. En konsekvens av de där stadgade gåvoförbuden
torde vara att tillverkare eller agent ej heller i annan form —
exempelvis kontantbetalning till restauratör för försäljning av viss kvantitet,
betalning av kork- eller kapsylpengar till restaurangpersonal eller ersättning
av liknande slag till den som säljer rusdrycker — bör lämna gåvor
till återförsäljare. Lämnas gåvor av nu avsett slag, bör detta kunna ge Vin&
spritcentralen och Nya systemaktiebolaget anledning ompröva huruvida
de i fortsättningen skall upprätthålla affärsförbindelser med vederbörande
tillverkare eller agent. — Däremot hindrar de föreslagna bestämmelserna
självfallet inte att varuprover sändes till inköpscheferna hos de statliga monopolbolagens
centrala inköpskontor eller till restauratör.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag har ifrågasatt huruvida bestämmelsen
i 1 mom. skulle lägga hinder i vägen för restauratör att vid ett jubileum
eller en personalfest bjuda personalen på vin eller starköl eller att inom
rörelsen utöva sedvanlig representation gentemot kolleger och andra. Under
förutsättning att representationen ej kan sägas utgöra ett led i en försäljningsfrämjande
verksamhet för visst eller vissa slag av rusdrycker torde
de föreslagna reglerna ej utgöra hinder för sådan representation.

I samband med att bestämmelserna i nuvarande 2 mom. överflyttats till
ett nytt 3 mom. har utredningen föreslagit vissa förenklingar. Dessa innebär
att den för lappbefolkningen diskriminerande bestämmelsen om förbud
mot utdelning av rusdrycker till denna befolkning fått utgå. Därjämte bortfaller
förbudet att bjuda på rusdrycker i samband med auktioner. I denna
del har vissa betänkligheter yppats vid remissbehandlingen, bl. a. från kontrollstyrelsens
sida. Därvid har även förts på tal frågan om representation
vid mässor o. dyl. Enligt min uppfattning har de nuvarande bestämmelserna
ingått på områden, där lagstiftningen i avsevärd mån torde ha saknat stöd
i det allmänna rättsmedvetandet. Förbudens upprätthållande synes inte heller
kunna motiveras med att de skulle vara erforderliga för att motverka
socialt stötande företeelser. .lag kan därför inte dela de anförda betänkligheterna
utan tillstyrker utredningens förslag.

7 liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 143

Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år 1957

17 §.

Av praktiska skäl har bestämmelsen i första stycket jämkats. Härigenom
gives möjlighet för systembolaget att låta köpare, som rekvirerar rusdrycker
för försändning till utlämningsställe, betala rekvirerade varor då de hämtas
på utlämningsstället.

I andra stycket upptas de tidigare förordade reglerna om legitimation i
samband med rusdrycksinköp.

18 §.

I andra stycket har upptagits de föreskrifter om spärrlistor som tidigare
förordats.

19 §.

I enlighet med utredningens förslag har butikspersonalens befogenhet att
vägra sälja vid misstanke om olaga hantering fått ändrad utformning.

Utredningen har även föreslagit en skärpning i förbudet att sälja till alkoholpåverkade
personer. Förbudet skulle sålunda gälla beträffande alla kunder,
som kan antagas vara berörda. Detta förslag har mött invändningar vid
remissbehandlingen, varvid det påpekats att personalen skulle komma i en
mycket svår ställning. Jag finner dessa invändningar berättigade och kan
därför inte tillstyrka förslaget.

I anslutning till förslaget att höja ombudsåldern till 21 år, vilket upptagits
i andra stycket, har Nya systemaktiebolaget i sitt yttrande ifrågasatt
om inte möjlighet borde finnas att anlita bud, som är under 21 år. Under förutsättning
att köpet dessförinnan verkställts av kunden själv eller behörigt
ombud, synes det inte behöva möta nagot hinder att varorna hämtas genom
sådant bud.

29 §.

Borgarrådet för socialroteln i Stockholm har föreslagit att tidpunkten för
detaljhandelsbolagets ansökan om utskänkningstillstånd framflyttas från
utgången av mars till utgången av april. Härvid har åberopats, att de olika
organ som har att yttra sig över ansökningar om utskänkningstillstånd —
länsnykterhetsnämnd, polismyndighet, fullmäktige, nykterhetsnämnd och
rådgivande nämnd har svårt att inom den föreskrivna tidsfristen hinna
inkomma med sina yttranden till intendenten för utskänkningsärenden. Enligt
jag under hand inhämtat skulle det ej vara förenat med någon
nämnvärd olägenhet för länsstyrelserna att ansökningarna inkommer en
månad senare än nu är föreskrivet. Med hänsyn härtill förordar jag, att
paragrafen ändras i föreslagen riktning.

40, 41 och 41 a §§.

De föreslagna bestämmelserna är föranledda av de ändringar i fråga om
de ekonomiska villkoren för rusdrycksutskänkning som föreslagits i särskild
proposition.

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

Enligt vad där förordas skall restauratörerna inte äga tillgodogora sig
någon vinst på utskänkningen av spritdrycker, utan prisskillnaden mellan
utminuterade och utskänkta spritdrycker skall i sin helhet tillföras staten
i form av utskänkningsskatt. Å andra sidan skall restauratören, i stället för
den nuvarande utskänkningsvinsten på sprit, erhålla särskild kostnadsersättning
av staten. Ersättningen skall avräknas vid inbetalning av utskänkningsskatt.
Dessa principer har kommit till uttryck i 41 och 41 a §§. I enlighet
med vad som förordas i samma proposition skall restauratöierna. åtminstone
tills vidare själva äga bestämma priserna på utskänkta viner
och på det av mig i det föregående förordade lättare starkölet. Kontrollstyrelsens
i 41 § inskrivna befogenhet att fastställa utskänkningspriser har med
anledning härav angivits skola avse endast spritdrycker och starköl av den
hittillsvarande typen.

Vidare förordas, att de allmänna restaurangbolagens ensamrätt att driva
folkrestauranger skall upphöra. Bestämmelsen i 40 § 3 mom. har andrats
i enlighet härmed.

46 §.

I det föregående har föreslagits, att måltidstvånget skall upphävas i vad
angår starköl. Däremot har förutsatts, att nämnda restriktion för spritdryckernas
vidkommande skall kvarstå tills vidare och att avvecklingen
därav i enlighet med 1954 års riksdagsbeslut skall förberedas genom fortsatt
försöksverksamhet. Med hänsyn till de goda erfarenheterna av de hittills
gjorda försöken torde man kunna räkna med att försöksverksamheten
i en följande etapp kommer att vidgas. I den mån så blir fallet synes den
nuvarande anordningen med särskild ansökan från och medgivande till
varje enskild restauratör onödigt tungrodd. I enlighet med ett förslag av
utredningen har därför företagits en jämkning i 2 mom. av innebörd att
Kungl. Maj :ts medgivande till måltidsfri utskänkning skall avse det ifrågakommande
området som sådant.

47 § 2 mom.

Vid utskänkning enligt 33 § till slutet sällskap skall för närvarande medgivande
till utsträckt tid inhämtas av polisen, om tillställningen, såsom i
regel är fallet, är avsedd att pågå längre än till kl. 22. Detta synes innebära
en onödig omgång. I enlighet med vad utredningen föreslagit förordar jag,
att sådan utskänkning utan särskilt medgivande skall få fortsätta till kl. 1
på natten, dock med rätt för distriktschefen-intendenten att föreskriva tidigare
tidpunkt för utskänkningens avslutande. Däremot anser jag det inte
påkallat att, såsom föreslagits i några yttranden, vidtaga motsvarande ändring
beträffande de vanliga restaurangernas festvåningar. Dessa restauranger
erhåller nämligen i vanliga fall medgivande till utsträckt tid föi längre
tidsperioder, och frågor om förlängning av utskänkningstidcn för särskilda
tillställningar blir därför inte så ofta aktuella.

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 1A3 år 1957

56 §.

Utredningen föreslår att Kungl. Maj:ts befogenhet att förbjuda eller inskränka
detaljhandel med rusdrycker under krig eller vid omedelbar krigsfara
eller då arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder utvidgas till att
omfatta även fall, då ett dylikt ingripande finnes erforderligt för ordningens
upprätthållande. Den föreslagna ändringen har motiverats med behovet
av att kunna förhindra panikartade hamstringsköp, i den mån en höjning
av spritskatterna skulle bli aktuell i framtiden.

Kontrollstyrelsen och några länsstyrelser har gjort gällande, att det föreslagna
tillägget knappast skulle täcka de situationer som utredningen avsett.

Jag kan icke dela denna uppfattning. Erfarenheterna har givit vid handen,
att enbart rykten om förestående prishöjningar utlöst en stark tillströmning
av kunder till systembolagets butiker, i vissa fält med köbildningar
inom och utanför butikslokalerna. Att höjningen av spritskatterna i
hostas genomfördes efter snabbehandling i riksdagen föranleddes också av
tarhagor for oordningar. Då det är angeläget att riksdagen kan behandla
lär avsedda viktiga frågor utan alltför stor brådska, tillstyrker jag med en
mindre jämkning utredningens förslag. Detta innebär, såsom utredningen
papekat, att Kungl. Maj :t, om en höjning av spritskatterna planeras, kan temporärt
stoppa utminuteringen av sprit eller föreskriva tillfällig ransonering.

62 §.

I denna paragraf, liksom i 50 § 1 mom. och 51 § ölförsäljningsförordningen,
har enligt förslag av utredningen företagits vissa av praktiska skäl
motiverade inskränkningar i länsstyrelsens skyldighet att expediera avskrifter
och tidmngskungörelser i tillståndsärenden. Några länsstyrelser har förordat
längre gående förenklingar. Kungörandet i tidningar skulle sålunda
ersattas av ett anslagsförfarande. Detta förslag anser jag mig inte kunna
bitrada, da tidmngskungörelserna synes utgöra en förutsättning för att nykterhetsorgamsationer
in. fl. skall kunna begagna sin rätt att anföra besvär
over meddelade tillstånd.

Efter förslag av Sveriges centrala restaurangaktiebolag bär en ändring
vidtagits i syfte att möjliggöra för de allmänna restaurangbolagen att ge
restaurangchefer m. fl. särskild ersättning i förhållande till omsättningen
av andra varor än rusdrycker.

Forslaget till ändring i lagen om nykterhetsvård

som anförts i det föregående har jag ansett mig kunna förorda utredmgens
förslag att den nuvarande anordningen med förbud för missbrukare
att kopa rusdrycker hos detalj handelsbolaget avvecklas. Avstängning av missmkare
skall i stallet få den formen att länsnykterhetsnämnden eller, efter

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

101

delegation, kommunal nykterhetsnämnd beslutar föranstalta om att rusdrycker
icke utlämnas till den avstängde.

Sådana beslut bör enligt vad utredningen framhåller få samma innebörd
som de »restaurangförbud» som av gammalt använts. Dessa förbud har för
närvarande karaktär av hjälpåtgärder och upptages vid sidan av övriga sådana
åtgärder i 14 § första stycket lagen om nykterhetsvård. Ett förbud att
köpa rusdrycker hos detaljhandelsbolaget har däremot icke sådan karaktär.
Dessa förbud regleras särskilt i andra stycket av samma paragraf.

Då nykterhetsnämndens åtgärder enligt utredningens förslag får samma
innebörd, vare sig nämnden vill hindra missbrukaren att köpa hos detaljhandelsbolaget
eller den önskar åstadkomma att han inte blir serverad på
restaurang, synes det utredningen ändamålsenligt att åtgärderna behandlas

1 ett gemensamt stadgande. Utredningen föreslår därför att »restaurangförbuden»
får utgå bland hjälpåtgärderna samt att nykterhetsnämnds befogenhet
att besluta om sådana förbud och avstängningsåtgärder hos systembolaget
regleras i ett särskilt moment av 14 §. Härigenom överföres beslutanderätten
rörande restaurangförbuden i princip till länsnykterhetsnämnderna.
Förslaget innebär även att restaurangförbuden —- liksom redan nu avstängning
hos systembolaget — kan överklagas hos länsstyrelsen.

Remissinstanserna har i allmänhet ej gjort några erinringar mot utredningens
förslag. Sveriges centrala restaurangaktiebolag har dock framhållit
att utbrytningen av bestämmelsen om restaurangförbud från hjälpåtgärderna
och omformuleringen av stadgandet skulle kunna uppfattas såsom innebärande
att de nykterhetsvårdande organen fick befogenhet att med för restauratören
förpliktande verkan avstänga en missbrukare från utskänkning.

Utredningens förslag är enligt min mening väl avvägt, och jag kan tillstyrka
detsamma. Att beslutanderätten beträffande restaurangförbuden
överflyttas till länsnykterhetsnämnderna och att sådana förbud kan överklagas
finner jag önskvärt från rättssäkerhetssynpunkt. Nykterhetsnämndernas
beslut i hithörande frågor bör liksom hittills inte få någon omedelbart
förpliktande verkan för systembolaget resp. den restauratör, som får
meddelande om ett restaurangförbud. För att förebygga varje missförstånd
på denna punkt har en jämkning företagits i det av utredningen föreslagna

2 mom. i 14 §.

X. Departementschefens hemställan

Såsom framgår av det föregående har inom finansdepartementet upprättats
förslag till

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26
maj 1954 (nr 521);

2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningcn den 26 maj 1954
(nr 522);

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

3) förordning angående ändrad Igdelse av 6 § förordningen den 25 februari
1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drgcker; samt

4) lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård.

Nämnda författningsförslag torde såsom Bilaga1 få fogas till statsrådsprotokollet
för denna dag.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över det under 4) upptagna lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Sven Rydén

1 Ur bilagan har här uteslutits de under 1)—3) upptagna författningsförslagen, vilka överensstämmer
med motsvarande, vid propositionen fogade förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

103

Bilaga

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579)
om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att 70 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård
skall upphöra att gälla samt att 14 och 59 §§ samma lag skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande Igdelse)

14 §.

a) förmå honom-----utsedd person;

b) förhjälpa honom---—---eller vistelseort;

c) föranstalta, att alkoholhaltiga c) förmå honom att ej besöka lodrycker
ej utlämnas till honom, samt kaler, där alkoholhaltiga drycker utförmå
honom att ej besöka lokaler, skänkas;

där sådana utskänkas;

d) förmå honom---- — — lämplig organisation;

e) förmå honom-----lämplig vård.

Där det prövas vara till gagn för 2 m o m. Där det prövas vara till
den, som befunnits missbruka alko- gagn för den, som befunnits xnissbru

(Föreslagen lydelse)

14 §.

1 mom. Framgår av nykterhetsnämnds
undersökning, att den, varom
fråga är, missbrukar alkoholhaltiga
drycker, skall nämnden, där så prövas
erforderligt, och lagenligt, söka
bibringa honom insikt om vådan av
alkoholmissbruk samt vidtaga för
hans rättelse lämpade hjälpåtgärder
såsom att söka

holhaltiga drycker, äger länsnykterhetsnämnd
för viss lid, högst ett år
i sänder, förbjuda honom att inköpa
rusdrycker hos det i rusdrycksförsäljningsförordningen
omnämnda detalj
handelsbolaget. Enahanda befogenhet
tillkommer efter länsnykterhetsnämnds
bemyndigande jämväl
kommunal nykterhetsnämnd.

Närmare bestämmelser angående
åtgärder enligt första stycket meddelas
av Konungen.

ka alkoholhaltiga drycker, äger länsnykterhetsnämnd
föranstalta om åtgärder
i syfte att alkoholhaltiga drycker
ej skola utlämnas till honom från
det i rusdrycksförsäljningsförordningen
omnämnda detaljhandelsbolaget
eller från andra försäljare av sådana
drycker. Beslut härom skall avse
viss tid, högst ett år i sänder. Enahanda
befogenhet tillkommer efter
länsnykterhetsnämnds bemyndigande
jämväl kommunal nykterhetsnämnd.

3 m o m. Närmare bestämmelser
angående åtgärder enligt 1 och 2
mom. meddelas av Konungen.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

(Nuvarande lydelse)

59 §.

Klagan föres --------

70 §.

Köper någon rusdrycker i strid mot
förbud, som avses i 14 § andra stycket,
straffes med böter, högst trehundra
kronor.

(Föreslagen lydelse)

59 §.

Beslut av nykterhetsnämnd må
överklagas av den som beslutet rörer,
om beslutet innebär utdömande av vite,
förordnande enligt 15 § om övervakning,
meddelande av lydnadsföreskrift,
förverkande av anstånd med
verkställighet eller åtgärd som avses
i 14 § 2 mom. Över annat av nykterhetsnämnd
enligt denna lag meddelat
beslut må klagan ej föras,
hos länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

Kungl. Maj.ts proposition, nr 143 år 1957

105

Utdrag av protokollett hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 20 mars
1957.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Sjöwall,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet den 19 mars 1957 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 1
mars 1957, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i finansdepartementet S. S. Walberg.

Lagrådet yttrade:

I 14 § 2 mom. lagen om nykterhetsvård skall enligt det remitterade förslaget
upptagas den nu i första stycket under c) angivna hjälpåtgärden, att
nykterhetsnämnd må söka föranstalta att alkoholhaltiga drycker ej utlämnas
till alkoholmissbrukare. Den nuvarande bestämmelsen åsyftar, att nykterhetsnämnd
skall kunna till innehavare av rättighet att utskänka rusdrycker
eller att försälja Öl lämna meddelande, att en viss person enligt
nämndens uppfattning är alkoholmissbrukare och ej bör medgivas inköp.
Nämnden äger icke själv giva något förbud, men dess meddelande har betydelse
som en varning och erinran om de i rusdrycks- och ölförsäljningsförordningarna
stadgade förbuden mot att utskänka rusdrycker till den som
veterligen missbrukar alkoholhaltiga drycker eller att utlämna Öl då särskild
anledning föreligger att varan är avsedd att användas i berusningssyfte.
Bestämmelsen om nämnda hjälpåtgärd erhöll sin nuvarande utformning och
placering på hemställan av lagrådet, som därvid även uttalade att besvärsrätt
vid en dylik hjälpåtgärd icke vore eftersträvansvärd. Några skäl för en
ändrad ståndpunkt ha icke förebragts. Det förefaller också vara olägligt att
i princip till länsnykterhetsnämnden centralisera vidtagandet av dylika hjälpåtgärder
och sålunda — om cj länsnykterhetsnämnden gör undantag — betaga
de lokala nykterhetsnämndcrna möjligheten till naturlig samverkan
med ortens rättighetsinnehavare.

Enligt andra stycket i 14 § av gällande lag äger länsnykterhetsnämnden
för viss tid, högst ett år i sänder, vid straffansvar förbjuda alkoholmissbru -

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

kare att inköpa rusdrycker hos detaljhandelsbolaget. Länsnykterhetsnämndens
befogenhet skulle enligt förslaget vara begränsad till att »föranstalta
om åtgärder i syfte att alkoholhaltiga drycker ej skola utlämnas» till missbrukaren,
och beslut härom skulle enligt det föreslagna andra stycket av
18 § rusdrycksförsäljningsförordningen medföra att utminutering må vägras
honom. Beslutet skulle enligt lagrådets mening bli mera ändamålsenligt, om
det får innefatta förordnande, att rusdrycker icke må utminuteras till
alkoholmissbrukaren (jfr 14 § 2 mom. i 1931 års alkoholistlag). Nyssnämnda
bestämmelse i rusdrycksförsäljningsförordningen bör i enlighet härmed
innehålla, att rusdrycker ej må utlämnas till alkoholmissbrukaren. Själviallet
tå de kontrollåtgärder som föranledas inom detalj handelsbolaget
hållas inom rimliga gränser och torde icke behöva sträcka sig längre än departementschefen
angivit i remissprotokollet. Vad angår den risk för straffansvar
som skulle kunna drabba försäljningspersonalen må framhållas att,
liksom i fråga om förbuden att sälja till minderåriga eller till personer som
synbarligen äro berörda av alkoholhaltiga drycker, straffbarheten subjektivt
enligt motivuttalande törutsätter uppsåt. I allt fall kräves åtminstone vårdslöshet
hos vederbörande.

Enligt den föreslagna lydelsen av 59 § skall rätt föreligga att anföra besvär
över åtgärd av nykterhetsnämnd enligt 14 § 2 mom. Beträffande beslut
om hjälpåtgärd bör enligt lagrådets mening, såsom enligt gällande lag, besvärsrätt
icke föreligga. Däremot synes rätt till besvär böra finnas i fråga
om förbud mot utminutering. Lagrådet vill i övrigt förorda, att till 14 § 2
mom. fogas föreskrift att där avsett beslut av nykterhetsnämnd går i verkställighet
utan hinder av att det ej äger laga kraft (jfr t. ex. 15 § sista
stycket i lagen).

Ur protokollet:
Torsten Johansson

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

107

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterrerg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Persson, Lindell,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 20 mars 1957
avgivna utlåtande över ett till lagrådet den 1 mars 1957 remitterat förslag
till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om ngkterhetsvård
samt anför därvid följande.

Enligt det remitterade förslaget skall nykterhetsnämnds beslut om avstängning
av missbrukare hos systembolaget få den formen, att länsnykterhetsnämnden
beslutar att föranstalta om åtgärder i syfte att alkoholhaltiga
drycker ej skall utlämnas av bolaget till missbrukaren. Sedan meddelande
härom ingått till systembolaget, blir personalen berättigad att vägra lionom
utminutering.

Lagrådet har uttalat, att beslutet skulle bli mera ändamålsenligt, om det
fick innefatta förordnande att rusdrycker ej må utminuteras till missbrukaren.

I anledning av vad lagrådet sålunda anfört vill jag framhalla, att den
form för nykterhetsnämndens beslut som förordats i det remitterade förslaget
sammanhänger med att kontrollåtgärderna inom systembolaget ansetts
böra begränsas. De skall sålunda endast innefatta upprättande av lokala
spärrlistor samt legitimationskontroll genom stickprov och i sådana fall då
kunden kan antas vara avstängd. Lagrådet har inte heller, enligt vad som
uttryckligen framhålles, velat förorda längre gående kontrollåtgärder. Om
emellertid nykterhetsnämndens beslut, såsom lagrådet föreslagit, trots begränsningarna
i kontrollåtgärderna skulle ha formen av ett förbud att sälja,
skulle detta få till följd att butikspersonalen skulle kunna komma att i ej
ringa utsträckning göra sig skyldig till olovlig överlåtelse av rusdrycker,
nämligen i de fall då avstängda missbrukare lyckas undgå kontrollen och
köpa rusdrycker.

En sådan konsekvens av lagstiftningen synes enligt min uppfattning inte
böra godtas. Om personalen i butikerna vid straffansvar skall förbjudas att
sälja till avstängda missbrukare, bör den också ha ett berättigat anspråk
på att kontrollåtgärderna blir sådana att den i allo kan iakttaga förbudet. Det

108

Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år 1957

skulle med andra ord bli nödvändigt att i enlighet med 1954 års proposition
upprätta riksspärrlista och kräva legitimation av varje köpare. Den av lagrådet
åberopade omständigheten att det subjektiva rekvisitet för straffbarhet
ej skulle föreligga i de antydda fallen kan härvidlag inte tillmätas avgörande
betydelse. Det för personalen väsentliga måste nämligen vara att den
inte skall se sig nödsakad att i sin tjänst begå gärningar som i fråga om
samtliga objektiva rekvisit uppfyller förutsättningarna för straffbarhet.

Självfallet kommer man från systembolagets sida att, oavsett formen för
nykterhetsnämndens beslut, tillse att avstängningen blir effektiv så långt
detta är möjligt inom ramen för de avsedda kontrollåtgärderna. Jag vill tilllägga,
att den nuvarande lagstiftningen i här aktuella hänseende har samma
konstruktion som den i remissprotokollet föreslagna samt att bolaget
och dess personal synes ha gjort vad på dem ankommit för att ge effekt åt
de fåtaliga avstängningar som beslutats av nykterhetsnämnderna.

Under hänvisning till det anförda anser jag mig inte böra frångå den
uppfattning som jag vid remissen till lagrådet tillkännagivit i denna fråga.

Lagrådet har vidare förordat, att de s. k. restaurangförbuden och därmed
jämförliga åtgärder alltjämt skall upptas bland de för lindriga fall av
alkoholmissbruk avsedda hjälpåtgärderna. Härav skulle följa, att restaulangförbuden
liksom hittills skulle kunna beslutas av kommunal nykterlietsnämnd
och att de inte skulle kunna överklagas.

De egentliga hjälpåtgärderna är, såsom redan antytts, avsedda för ett jämförelsevis
tidigt stadium av alkoholmissbruk och innebär, att nykterlietsnämnden
i samarbete med missbrukaren på olika sätt försöker hjälpa denne
till nyktert liv. Restaurangförbuden och därmed besläktade åtgärder bär
väsentligen annan karaktär. De innebär, på sätt lagrådet närmare utvecklat,
att missbrukaren hindras från att bli serverad rusdrycker eller att köpa Öl.
De har sålunda tvångskaraktär. Behovet av dylika åtgärder är självfallet
inte begränsat till lindriga missbrukare utan torde framför allt föreligga i
mera avancerade fall. Slutligen innebär dessa åtgärder, att nykterhetsnämnden
underrättar en utomstående om missbrukarens tillstånd.

Med hänsyn till det anförda finner jag det knappast ändamålsenligt att
restaurangförbuden och därmed besläktade åtgärder upptas bland de för
lindiiga missbrukare avsedda hjälpåtgärderna. Jag anser det också påkallat
från rättssäkerhetssynpunkt att beslut om restaurangförbud o. likn. kan överklagas.

Med tanke pa den relativt fria tillgängen på alkoholhaltiga drycker torde
det vara motiverat att restaurangförbuden användes med försiktighet. Det
synes därför lämpligt att beslutanderätten, såsom skett i det till lagrådet
remitterade förslaget, i princip förbeliålles länsnykterhetsnämnderna. Intet
lnndrar emellertid att länsnämnderna delegerar denna rätt på kommunala
nykterhetsnämnder.

Det kan ytterligare påpekas, att den nuvarande bestämmelsen om restaurangförbud
o. likn. synes mindre väl utformad, i det att den efter ordalagen
även avser avstängningsåtgärder hos systembolaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

109

Jag anser mig därför inte heller i nu angivna fråga kunna tillstyrka vad
lagrådet förordat.

Lagrådets förslag, att till det föreslagna 2 mom. i 14 § fogas föreskrift
att där avsett beslut av nykterhetsnämnd skall gå i verkställighet utan hinder
av att det ej äger laga kraft, finner jag mig böra biträda.

Under åberopande av det anförda hemställer föredragande departementschefen,
att det sålunda jämkade lagförslaget, jämte de i protokollet för den
1 mars 1957 omförmälda förslagen till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521) samt förordning om
ändring i ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 522) ävensom förordning
angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 25 februari 1955
(nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker, måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Ingrid Qvarnström

Knngl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Författningsförslag............................................. 3

Statsrådsprotokoll den 1 mars 1957 .............................. 18

I. Inledning .............................................. 18

II. Allmänna synpunkter.................................... 19

III. Skärpt utminuteringskontroll............................. 29

IV. Butikstider och 1/3-litrar................................ 45

V. Starkölsfrågan m. in..................................... 54

VI. Förtärings- och förvaringsförbuden ...................... 80

VII. Alkoholreklamen ...................................... 84

VIII. Åtgärder mot langning .................................. 91

IX. Speciella frågor......................................... 96

X. Departementschefens hemställan.......................... 101

Lagrådets yttrande ............................................ 105

Statsrådsprotokoll den 22 mars 1957 .............................. 107

670351 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag