Kungl. Maj:ts proposition Nr 142 (Proposition 1919:142)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillägg till
gällande grunder för pensionering av flottans befäl och
underbefäl med vederlikar; given Stockholms slott den
28 februari 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att i de av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna, i kungörelse den
24 november 1876 innefattade grunder för pensionering av flottans befäl
och underbefäl med vederlikar m. in. må införas en ny punkt 57a
med följande lydelse:

57a.

Den, som vid avskedstagande icke uppfyllt villkoren för erhållande
av pension och fyllnadspension efter den lönegrad, han innehar, skall
vara berättigad till pension och fyllnadspension i den högsta lönegrad,
inom vilken han uppfyllt villkoren för pensions och fyllnadspensions
erhållande.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 124 käft. (Nr 112.)

704 19 1

Kungl. Maj.is proposition Nr 142.

Grunder för
pensionering
av flottans
befäl och underbefäl
med
vederlikar.

Utdrag av protokollet över sjöförsvar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
28 februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde.

Sedan fråga väckts om komplettering av de den 3 oktober 1876 av
Kungl. Maj:t fastställda, i nådig kungörelse den 24 november 1876 intagna
grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med
vederlikar, i vad angår pension och fyllnadspension för den, som vid avskedstagandet
icke uppfyllt villkoren för erhållande av sådana förmåner
efter den lönegrad, han innehar, får jag härmed anmäla detta ärende.

Berörda grunder, vilka jämlikt meddelade bestämmelser jämväl äga
tillämpning med avseende å motsvarande personal vid kustartilleriet samt
beträffande personalen vid nyorganiserade civilmilitära kårer, innehålla
under nedan angivna punkter följande stadganden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Den, som innehar last lön på stat till belopp ej överstigande 1,000
kronor, erhåller i pension och fyllnadspension lönens hela belopp. För
innehavare av lön, överstigande 1,000 kronor men ej uppgående till
6,000 kronor, utgår pension jämte fyllnadspension med 80 procent av
lönen, dock att för alla löner emellan 1,000 och 1,250 kronor förstnämnda
belopp, eller 1,000 kronor, kommer att såsom pension med fyllnadspension
beräknas. Innehavare av lön till belopp av 6,000 kronor
eller därutöver erhåller i pension jämte fyllnadspension 75 procent av
lönen. Utav sammanlagda beloppet av pension jämte fyllnadspension
utgöra två tredjedelar pension och återstående tredjedelen fyllnadspension.

Envar vid ifrågavarande kårer, som vid avskedstagandet stått i
tjänst vid flottan i 30 år och uppnått en ålder av 55 år samt i övrigt
till amiralitetskrigsmanskassan erlagt stadgad pensionsavgift, är berättigad
att, vid avskedstagandet, ur nämnda kassa erhålla pension, beräknad
enligt punkten 1 här ovan.

Vid uppnådda 50 levnadsår och efter 30 års tjänstetid äger avskedstagande,
under enahanda förutsättning, från amiralitetskrigsmanskassan
erhålla i pension 75 procent av den pension honom skulle tillkomma
vid 55 levnadsår, och utgår denna lägre pension intill fyllda 55 år,
varefter den pensionstagande är berättigad åtnjuta den pension, honom
bort, om han kvarstått i tjänsten, vid den tiden tillfalla.

För åtnjutande av den pension, som enligt dessa grunder åtföljer
tjänst, erfordras att hava samma tjänst i minst två år på stat innehaft.

Den, som uppnått de levnads- och tjänstår, som erfordras för pension
ur amiralitetskrigsmanskassan, men icke minst två år på stat innehaft
sin tjänst, skall vara berättigad till den pension, som åtföljer närmast
lägre lönegrad.

Fyllnadspension, beräknad enligt l:a punkten, utgår endast till den,
som är berättigad till pension ur amiralitetskrigsmanskassan och vid

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Kungl. brev
den 28 november
1902
ang. tillämpning
å marinens
läkarpersonal
av
grunderna för
pensionering
av flottans
befäl m. fl.

Grunder för
pensionering
av arméns
befäl och underbefäl
med
vederlikar.

avskedstagandet uppnått en levnadsålder av: flaggman, fält- och regementsläkare
65, kommendör 60 samt alla övriga 55 år.

Pensionsavgift skall av löntagare till amiralitetskrigsmanskassan årligen
erläggas med ett belopp, motsvarande fyra procent av summan
utav pensionen jämte fyllnadspensionen.

Då den föreliggande frågan närmast föranletts av ett fall inom
marinläkarkåren, må utöver det föregående även nämnas, att Kungl.
Maj:t genom nådigt brev den 28 november 1902 föreskrivit, att vad
genom ovanberörda kungörelse den 24 november 1876 meddelats angående
grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med
vederlikar skall lända till efterrättelse beträffande marinläkarkåren, varvid
skall iakttagas, bland annat,

att vid beräkning av pension och fyllnadspension intjänta ålderstillägg
skola räknas till lönen;

att såsom tjänstetid, vilken grundar rätt till pension och fyllnadspension,
skall räknas hela den tid, löntagaren stått i statens tjänst; samt

att fyllnadspension, beräknad enligt l:a punkten i ovannämnda, den
3 oktober 1876 fastställda pensioneringsgrunder, utgår endast till den,
som är berättigad till pension ur flottans pensionskassa och vid avskedstagandet
uppnått en levnadsålder av, marinöverläkare och förste marinläkare
60 samt marinläkare av l:a eller andra 2:a graden 55 år.

Tillika har stadgats, att vad sålunda föreskrivits skall i tillämpliga
delar gälla beträffande läkare vid kustartilleriet.

För arméns befäl och underbefäl med vederlikar är, på samma sätt
som för motsvarande befattningshavare vid marinen, totalpensionen uppdelad
i s. k. kassapension och fyllnadspension. För erhållande av fyllnadspension
finnas likaledes vissa åldersbestämmelser. Därutöver är
emellertid i de för arméns befäl och underbefäl med vederlikar den 22
juni 1877 fastställda pensioneringsgrunder under punkt 4 föreskrivet, att
den, som ej uppnått den levnadsålder och tjänstetid, som erfordras för
erhållande av fyllnadspension inom hans innehavande grad, men väl den
levnadsålder och tjänstetid, som för en lägre grad äro för pensionsrätt
bestämda, må kunna avgå med sådan pension i den högsta grad, inom
vilken han uppfyllt villkoren för pensionens erhållande. I de för marinens
personal meddelade pensionsbestämmelser finnes ingen häremot svarande
föreskrift.

Kung1. Maj:ts ''proposition Nr 142.

I en den 30 mars 1917 dagtecknad ansökan anhöll förste marinläkaren Förste marinC.
J. A. Kjellberg, att i händelse av avskedstagande under år 1917 bliva K^nber^ani
tillerkänd den pension och fyllnadspension, vartill han enligt ovannämnda sökan den 30
nådiga brev den 28 november 1902 varit berättigad, om han kvarstått mar8 1917’
i sin förut innehavda lägre befattning såsom marinläkare av l:a graden
vid marinläkarkåren. Såsom innehavare av en marinläkartjänst av l:a
graden skulle han nämligen enligt berörda nådiga brev varit förpliktigad
att avgå i december 1917. Han skulle ock vid avskedstagandet
varit berättigad till pension och fyllnadspension av sammanlagt 3,200
kronor.

Direktionen över flottans pensionskassa anförde i den 29 maj 1917 Direktionens

häröver avgivet utlåtande följande. pensionskosa

Sökanden vore född den 22 december 1862 och hade enligt ansök- utlåtande den
ningen bilagd merit- och tjänstförteckning stått i statens tjänst från och 29 maj 1917-med den 1 april 1886 till och med den 4 september samma år samt
från och med den 30 december 1887 oavbrutet till närvarande tid.

Den 22 december 1917 uppnådde sökanden 55 års ålder. Om han
kvarstode i tjänst till nämnda dag och fortfarande erlade stadgad pensionsavgift,
hade han stått i statens tjänst under sammanlagt 30 år
4 månader 26 dagar från tjugu års ålder och under denna tid erlagt
flottans pensionskassa tillkommande avgifter från och med november ♦

1893 till och med december 1897 samt från och med juni 1898 intill
närvarande tid, därav såsom förste marinläkare från och med år 1910.

Uti 12 § 1 mom. av flottans pensionskassas reglemente stadgades,
att till pension ur kassan vore eu var delägare vid avskedstagande berättigad,
som stått i tjänst vid flottan eller något av de i 2 § 1 och 2
mom. nämnda verk i 30 år och uppnått en ålder av 55 år samt i övrigt
till kassan erlagt stadgad pensionsavgift.

Kungl. brevet den 28 november 1902 till direktionen över flottans
pensionskassa angående tillämpning å personal vid flottans marinläkarkår
samt å läkare vid kustartilleriet av grunderna för pensionering av flottans
befäl och underbefäl med vederlikar in. m. innehölle, bland annat,
bestämmelserna, att vid beräkning av pension och fyllnadspension intjänta
ålderstillägg skulle räknas till lönen, att såsom tjänstetid, vilken
grundade rätt till pension och fyllnadspension, skulle räknas hela den
tid, löntagaren stått i statens tjänst, samt att fyllnadspension, beräknad
enligt l:a punkten i gällande pensioneringsgrunder, utginge endast till
den, som vore berättigad till pension ur flottans pensionskassa och vid

Chefens för
marinstaben
utlåtande den
15 juni 1917.

Marinförvaltningens
utlåtande
don
2 juli 1917.

Statskontorets
utlåtande
den
30 augusti
1917.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

avskedstagandet uppnått en levnadsålder av, marinöverläkare och förste
marinläkare 60 samt marinläkare av l:a eller 2:a graden 55 år.

En levnadsålder vid avskedstagandet av 60 år vore sålunda ett villkor
för att en förste marinläkare skulle bliva berättigad till erhållande
av fyllnadspension. Sökanden bleve alltså, om han efter den 22 december
1917 men före uppnådda sextio levnadsår undfinge avsked, berättigad
allenast till pension genom flottans pensionskassa med 2,400
kronor. Fyllnadspensionen 1,200 kronor erbölle han däremot icke.

Enligt nr 37 av 1908 års stater till femte huvudtiteln innehade sökanden
såsom marinläkare av l.a graden två ålderstillägg. Om sökanden
i stället för att befordras till förste marinläkare fortfarande intill
den 22 december 1917 kvarstått såsom marinläkare av l:a graden, skulle
han, om avsked meddelats honom efter sistnämnda dag, för uppnådda 55
levnads- och 30 tjänstår varit berättigad till pension av 2,133 kronor
33 öre och fyllnadspension av 1,066 kronor 67 öre eller tillsammans
3,200 kronor.

Chefen för marinstaben avgav utlåtande i ärendet den 15 juni 1917
och hemställde därvid, under framhållande att pensionsbestämmelserna
i förevarande och liknande fall påtagligen syntes oegentliga och borde
med det snaraste ändras, att Kungl. Maj:t måtte avlåta proposition till
riksdagen om sådant tillägg till punkt 5 av kungörelsen den 24 november
1876 angående grunder för pensionering av flottans befäl och
underbefäl med vederlikar, att den, vilken vid avskedstagandet uppnått
55 år, men icke den för erhållande av fyllnadspension stadgade levnadsåldern,
måtte erhålla fyllnadspension i den närmast lägre tjänst,
varuti villkoren för dylik pensions erhållande av den avskedstagande
uppfyllts.

Marinförvaltningen tillstyrkte i utlåtande den 2 juli 1917 att proposition
avlätes till riksdagen i enlighet med chefens för marinstaben
hemställan.

Statskontoret yttrade i utlåtande den 30 augusti 1917 följande.

Vad till eu början beträffade sökandens framställning att i händelse
av avskedstagande under år 1917 varda tillerkänd den pension och
fyllnadspension, vartill han enligt skrivelsen till direktionen över flottans
pensionskassa den 28 november 1902 angående tillämpning å personal
bland annat vid flottans marinläkarkår av grunderna för pensionering
av flottans befäl och underbefäl med vederlikar m. m. skulle varit be -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

rättigad, om han kvarstått i sin förut innehavda lägre befattning såsom
marinläkare av l:a graden vid marinläkarkåren, kunde statskontoret, med
hänsyn till ovannämnda skrivelse ävensom omförmälda, genom kungörelsen
den 24 november 1876 till efterrättelse meddelade grunder, icke
tillstyrka bifall till ansökningen.

Beträffande åter vad chefen för marinstaben i sitt utlåtande anfört
därom, att pensionsbestämmelserna i förevarande och liknande fall påtagligen
syntes oegentliga och på den grund med det snaraste torde
böra ändras, ville statskontoret framhålla att, även om man ansåge, att
de nuvarande pensioneringsgrunderna för marinen uti ifrågavarande avseende
kunde tarva en ändring, någon sådan partiell ändring knappast
syntes böra nu vidtagas, utan torde denna fråga böra bedömas i sammanhang
med övriga delar av det fullständiga förslag till omläggning
av det militära pensionsväsendet, som av därtill utsedda kommitterade
framlagts i deras betänkande av den 31 maj 1912 och vore på Kungl.
Maj:ts prövning beroende. Statskontoret hemställde fördenskull, att icke
heller chefens för marinstaben ifrågavarande framställning måtte för det
dåvarande föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Direktionen över arméns pensionskassa erinrade i utlåtande den 17
oktober 1917 allenast om ovan återgivna bestämmelse i punkt 4 av de
för arméns befäl och underbefäl med vederlikar gällande pensioneringsgrunder
ävensom att liknande bestämmelse återfunnes under § 8 i föreslagen
ny militär pensionslag.

Vid föredragning den 9 november 1917 fann Kungl. Maj:t den av
Kjellberg* gjorda framställningen ej till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd
föranleda.

Förevarande fråga uppkom sedermera ånyo i samband med vissa av
chefen för marinstaben framförda önskemål i avseende å pensionering,
tjänsteställning m. m.

I det utlåtande, som i anledning av framställningen om nämnda önskemål
den 22 mars 1918 avgavs av direktionen över flottans pensionskassa, framhöll
direktionen, hurusom åt gällande pensionsgrunder för flottans befäl och underbefäl
med vederlikar givits en sådan lydelse, att dessa i vissa avseenden
kunde giva anledning till misstolkning eller leda till rent av orimliga förhållanden.
Sålunda kunde det icke anses riktigt eller rättvist, att, som nu vore
fallet, på den grund att för vissa befattningshavare såsom villkor för fyllnads -

Direktionens
över arméns
pensionskassa
utlåtande den
17 oktober
1917.

Kungl. Maj:ts
beslut den 9
november
1917.

Direktionens
över flottans
pensionskassa
utlåtande den
22 mars 1918.

Statskontorets
utlåtande
den
2 maj 1918.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 142.

pensions erhållande vore föreskrivet en högre levnadsålder vid avskedstagande
än för andra, lägre befattningshavare inom samma kår, innehavaren
av den högre tjänstegraden eller tjänsteklassen vid avskedstagande
före uppnåendet av nämnda levnadsålder i pensionshänseende skulle
bliva sämre ställd, än om han icke erhållit befordran till innehavande
tjänst. En sådan tjänstinnehavare borde rättvisligen bliva berättigad
till fyllnadspension i den högsta lönegrad, inom vilken han uppfyllt
villkoren för sådan pensions erhållande.

Direktionen tillstyrkte därför, att i pensioneringsgrunderna efter
punkt 5 insattes en ny punkt 5 Va, så tydande:

»Den, som vid avskedstagande icke uppnått de levnads- och tjänstår,
som erfordras för fyllnadspension efter den lönegrad han innehar, skall
vara berättigad till fyllnadspension i den högsta lönegrad, inom vilken
han uppfyllt villkoren för sådan pensions erhållande.»

Statskontoret yttrade sig i utlåtande den 2 maj 1918 sålunda:

Vad anginge frågan om den pension, som enligt nu gällande bestämmelser
kunde anses tillkomma den, vilken icke i allo uppfyllt villkoren
för pension i den tjänst han innehade men väl de villkor, som i
sådant avseende gällde för den lägre tjänst, han förut innehaft, hade
det visserligen i annat sammanhang gjorts gällande, att bestämmelserna
icke uttryckligen lade hinder i vägen för en tolkning i den riktning,
att fyllnadspension måtte åtnjutas för den högsta tjänst, för vilken vederbörande
uppfyllt i sådant avseende stadgade villkor; och att döma
efter vad den militära pensionskommittén i dess den 31 maj 1912 avgivna
betänkande anfört i denna fråga syntes tillämpningen vid den
tiden hava gått i nyss angivna riktning. Å sid. 44 av nämnda betänkande
hette det: »Nu gällande pensioneringsgrunder för armén inne hålla

ett medgivande för den, vilken ej uppnått den levnadsålder och
tjänstetid, som erfordras för erhållande av fyllnadspension inom hans
innehavande grad, men väl den levnadsålder och tjänstetid, som äro
bestämda för pensionsrätt i en lägre grad, att kunna avgå med sådan
pension i den högsta grad, inom vilken han uppfyllt villkoren för pensions
erhållande. Denna bestämmelse, som visserligen saknar motsvarighet
i pensioneringsgrunderna för marinen, men likväl i praxis även
där vunnit tillämpning, har vid sin tillkomst motiverats därmed, att det
icke synts vara med billighet överensstämmande, att officerare i högre
grad, där pensionsrätten först senare inträdde, ej skulle få begagna den
pensionsrätt i lägre grad, vartill de varit berättigade, om de kvarstått
i denna grad. . Det skäl, som sålunda föranlett ifrågavarande medgi -

Kung1. Maj:ts proposition Nr 142.

vande, torde allt fortfarande äga giltighet. Kommittén har därför ansett
sig böra i sitt lagförslag upptaga den nu gällande bestämmelsen såsom
undantag från den allmänna regeln, att tjänstinnehavare, som, utan att
därtill vara skyldig, avgår från tjänsten, icke må vara berättigad till
pension.»

De sakkunniga för det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering
hade i sitt den 3 november 1917 avgivna betänkande II framlagt
förslag till bestämmelser angående statens tjänstemannapensionering
och därvid i kap. Ill, som innehölle särskilda bestämmelser angående
innebavare av ordinarie militär eller civilmilitär tjänst, upptagit ett stadgande
om rätt i vissa fall till pension, beräknad efter lägre tjänst än
den, som vid avgången innehades, (se 9 §) i nära överensstämmelse
med nu gällande stadgande i pensioneringsgrunderna för arméns personal,
utan att, såvitt av betänkandet framginge, de sakkunniga därmed
ansett sig för marinens personals vidkommande hava föreslagit något
nytt. Men även om en med stadgandet i pensioneringsgrunderna för
armén överensstämmande tillämpning av pensioneringsgrunderna för
marinen kunde hava förekommit, så framginge dock av vad som i
ärendet anförts av direktionen över flottans pensionskassa och kassans
kamrerare, att en sådan tillämpning i allt fall numera icke ansåges
kunna äga rum. Vid sådant förhållande och då det föreföile statskontoret
lämpligt att vad i nu förevarande avseende gällde för arméns
personal bleve stadgat även för personalen vid marinen, syntes en uttrycklig
bestämmelse därom vara erforderlig.

Statskontoret ville emellertid framhålla, att, även om nuvarande
pensioneringsgrunder för marinen i såväl nyssnämnda som vissa andra
avseenden kunde anses tarva ändringar, några sådana partiella ändringar
dock knappast syntes böra nu vidtagas, utan torde dessa spörsmål böra
bedömas i sammanhang med övriga delar av det fullständiga förslag till
omläggning av det militära pensionsväsendet, som av förenämnda kommitté
framlagts och som sedermera enligt ovan omförmälda sakkunnigas
betänkande II inordnats i det av dem föreslagna systemet för statens
tjänstemannapensionering.

I skrivelse den 31 maj 1918 har förste marinläkaren Kjellberg Förste marinanhållit,
att hans i det föregående återgivna ansökning att i händelse Qäjar™
av avgång ur tjänsten vid fyllda 55 år och före 60 år varda tillerkänd Kjellbergs
de pensionsförmåner, som skulle hava tillkommit honom, om han kvarstått
i förut innehavd, lägre befattning, måtte upptagas till förnyad
prövning. Han har därvid anfört följande.

Bihang till riksdagens iwotokoll 1919. 1 samt. 124 käft. (Nr 142.) 764 19 2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Orsaken till den förnyade ansökningen vore, bland annat, vunnen
upplysning om tre fall, då Kungl. Maj:t på tillstyrkan av direktionen
över flottans pensionskassa tillerkänt vederbörande pension och fyllnadspension
i närmast lägre lönegrad, än den de vid avskedet innehade.

Sålunda hade kommendörerna C. G. V. Bretzner och C. E. Smith
före fyllda 56 år erhållit avsked år 1899 med fulla pensionsförmåner i
kommendörkaptens av l:a graden löneklass, och år 1905 hadekonteramiralen
C. M. lngelman avgått vid 63 års ålder med kommendörs pension och
fyllnadspension. Alla hade haft mer än 30 tjänstår, men ingen av
dem hade vid avskedet innehaft sin senaste befattning två år på stat.

Enligt punkt 2 i grunderna för pensionering av flottans befäl hade
de alltså haft rätt till pension ur amiralitetskrigsmanskassan (flottans pensionskassa),
men då de ej under två år på stat innehaft resp. flaggmansoch
kommendörsbefattningar, hade de enligt punkt 3 ej kunnat tillerkännas
pension inom desamma.

Tack vare punkt 4 hade de emellertid kunnat förklaras berättigade
till pension i närmast lägre lönegrad, och med rätt till pension följde
sedan även rätt till fyllnadspension, för så vitt man uppnått den för
tjänsten i fråga fastställda • levnadsåldern, vilket hade varit händelsen
med alla tre.

Enligt bifogad tjänst- och meritförteckning hade Kjellberg fyllt
55 år, varit över 30 år i statens tjänst samt mer än två år på stat innehaft
icke blott närmast lägre, utan även nu innehavande tjänstebefattning.
Därigenom kunde nämnda punkt 4 i pensioneringsgrunderna
icke tillämpas på Kjellberg.

Direktionen över flottans pensionskassa hade också i sitt utlåtande
den 29 maj 1917 förklarat Kjellberg berättigad till pension i innehavande
lönegrad, men i överensstämmelse med punkt 5 förvägrat honom
rätt till fyllnadspension inom densamma, då han ej uppnått de härför
obligatoriska 60 levnadsåren; däremot hade alla villkoren varit uppfyllda
för erhållande av pension och fyllnadspension inom närmast lägre lönegrad,
om han kvarstått i densamma till fyllda 55 år.

Om pensioneringsgrunderna lade oöverstigliga hinder i vägen för
åtnjutande av pension i en högre och fyllnadspension i en lägre befattning,
inträffade lätt det sakförhållandet, att, om en statstjänare av eu
eller annan orsak avginge ur en tjänst, som han innehaft fulla två år på
stat, han förlorade rätten till den intjänta fyllnadspension, som han bekommit,
i händelse han avgått en å två månader tidigare.

Huruvida detta kunde anses överensstämma med rättvisa och bil -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 142.

lighet, lämnade Kjellberg därhän. Ett faktum vore emellertid, att staten
icke skördade enbart vinst härpå; dess intressen toge även skada.

Den, som ej erhölle fyllnadspension, vore nämligen enligt punkt
11 i pensioneringsgrunderna ej längre tjänstgöringsskyldig. Ett dylikt
förfarande ginge enligt Kjellbergs förmenande stick i stäv mot den
strävan, som allt mer gjorde sig gällande att genom förtidspensionering
och uppsättande av nya reservstater föryngra och utvidga arméns och
flottans olika kårer.

På grund av det anförda anbölle Kjellberg därför, att i händelse
av avgång ur tjänsten före 60 år bliva tillerkänd pension i innehavande
och fyllnadspension i närmast lägre befattning, eller, om gällande
pensioneringsgrunder lade hinder i vägen därför, av nåd befrias
från rätten till pension i innebavande grad och i likhet med Ingelman,
Bretzner och Smith erhålla såväl pension som fyllnadspension i närmast
lägre lönegrad, vad Kjellberg beträffade som marinläkare av l:a graden
med intjänta ålderstillägg.

Över Kjellbergs sålunda förnyade ansökan har direktionen över
flottans pensionskassa den 10 augusti 1918 avgivit utlåtande.

Efter att hava erinrat om det av direktionen den 29 maj 1917
avgivna, här ovan omförmälda utlåtandet, har direktionen ytterligare
anfört följande.

I fråga om de av sökandena uti förevarande förnyade framställning
åberopade fall, då Kungl. Maj:t på tillstyrkan av direktionen tillerkänt
vederbörande pension och fyllnadspension i närmast lägre lönegrad än
den, de vid avskedet innehade, nämligen kommendörerna C. G. V. Bretzner
och C. E. Smith samt konteramiralen C. M. Ingelman, finge direktionen
framhålla, att ingen av dem, såsom sökanden också påvisat, innehaft
sin vid avskedet innehavande befattning i minst två år på stat.
Alla tre hade emellertid uppnått de levnads- och tjänstår, som erfordrades
för erhållande av pension ur pensionskassan, och hade sålunda
jämlikt 12 § 4 mom. av nådiga reglementet för flottans pensionskassa
och 4 punkten i gällande pensioneringsgrunder varit berättigade till
pension i närmast lägre lönegrad. Sökanden hade däremot under mer
än två år innehaft lön såsom förste marinläkare, vadan enligt gällande
bestämmelser någon rätt för honom att komma i åtnjutande av pension
såsom marinläkare av l:a graden icke förefunnes.

Det kunde emellertid enligt direktionens förmenande icke anses rättvist
att på den grund, att för .vissa befattningshavare såsom villkor för
fyllnadspensionens erhållande vore föreskrivet en högre levnadsålder vid

Direktionens
över flottans
pensionskassa
utlåtande
den 10 augusti
1918.

Marinförvaltningena
utlåtande
den
3 oktober

1918.

Kungl. Majds proposition Nr 142.

avskedstagande! än för andra lägre befattningshavare inom samma kår,
innehavaren av den högre tj änstegraden eller tjänsteklassen vid avskedstagande
före uppnåendet av nämnda levnadsålder i pensionshänseende
skulle bliva sämre ställd, än om han icke erhållit befordran till innehavande
grad, utan borde en sådan tjänstinnehavare rättvisligen bliva
berättigad till fyllnadspension i den högsta lönegrad, inom vilken han
uppfyllt villkoren för sådan pensions erhållande.

Under påvisande härav hade direktionen också, efter avgivandet av
förenämnda yttrande angående sökandens pensionsrätt, uti sitt utlåtande
den 22 mars 1918, i anledning av vad i en av chefen för marinstaben
gjord framställning angående vissa föreskrifter för tjänsteställning och
befordran för officerare och vederlikar inom marinen anförts i fråga om
ändring i gällande bestämmelser angående pensionering av marinens
personal, tillstyrkt, att i pensioneringsgrunderna efter punkt 5 skulle
insättas en ny punkt 5 Va, så lydande:

»Den, som vid avskedstagande icke uppnått de levnads- och tjänstår,
som erfordras för fyllnadspensionen efter den lönegrad, han innehar,
skall vara berättigad till fyllnadspension i den högsta lönegrad, inom
vilken han uppfyllt villkoren för sådan pensions erhållande».

Med tillämpning å sökanden av detta direktionens förslag skulle sökanden
vid avskedstagande före uppnådda 60 levnadsår bliva berättigad
till pension såsom förste marinläkare med 2,400 kronor och fyllnadspension
såsom marinläkare av l:a graden med 1,066 kronor 67 öre
eller tillhopa 3,466 kronor 67 öre.

Då sökanden intjänt såväl pension som fyllnadspension såsom marinläkare
av l:a graden, syntes det direktionen att billighet och rättvisa
också krävde, att han vid avskedstagande komme i åtnjutande av åtminstone
dessa redan invänta pensionsförmåner, ehuru, såsom ovan påvisats,
detta icke vore i överensstämmelse med gällande bestämmelser.
Direktionen ville emellertid ifrågasätta, huruvida icke frågan om sökandens
pensionsrätt kunde lösas på sådant sätt, att han, i enlighet med
av honom alternativt därom gjord hemställan, komme i åtnjutande av
pension såsom förste marinläkare och fyllnadspension såsom marinläkare
av l:a graden. I

I utlåtande den 3 oktober 1918 har marinförvaltningen anfört, att
ämbetsverket funne det önskvärt, att sökanden, därest han komme att
avgå från sin tjänst, innan han uppnått 60 levnadsår, kunde tillerkännas
fyllnadspension såsom marinläkare av l:a graden med bibehållen rätt
till pension såsom förste marinläkare. Därför torde emellertid erfordras

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

den ändring, under riksdagens medverkan, av gällande reglemente för
flottans pensionskassa, varom direktionen över pensionskassan, såsom av
dess utlåtade i ärendet framginge, tidigare gjort framställning.

Sedermera hava fullmäktige i flottans pensionskassa den 31 oktober Framställning
1918 avlåtit en skrivelse till Kungl. Maj:t, däri fullmäktige erinrat om avifujl0“^t3lge
de av direktionen över pensionskassan avgivna utlåtandena över de av pensionskassa
förste marinläkaren Kjellberg gjorda, bär ovan omförmälda ansökningarna den3119°1k8t°ber
samt framhållit, hurusom redan den år 1905 tillsatta kommittén för avgivande
av förslag angående förtidspensionering av officerare och underofficerare
vid marinen påvisat, att reglementsbestämmelserna för flottans
pensionskassa saknade den för arméns pensionskassa befintliga föreskriften,
att den, som ej uppnått den levnadsålder och tjänstetid, som
erfordrades för erhållande av fyllnadspension inom hans innehavande
grad, men väl den levnadsålder och tjänstetid, som för en lägre grad
vore för pensionsrätt bestämt, kunde få avgå med sådan pension i den
högsta grad, inom vilken han uppfyllt villkoren för pensions erhållande.

Då enligt fullmäktiges förmenande pension och fyllnadspension var
för sig borde utgå med belopp för de högsta tjänstegrader, uti vilka
den avgående uppfyllt villkoren för erhållande av pension resp.
fyllnadspension, samt formuleringen av föreskrifterna i gällande pensioneringsgrunder
rörande villkoren för rätt till fyllnadspensions erhållande
vore mindre tydlig, hemställde fullmäktige, att Kungl. Maj:t måtte
föranstalta om att förenämnda, av direktionen föreslagna tillägg till punkt
5 i berörda pensioneringsgrunder måtte varda i desamma intaget. I

I den av fullmäktige i flottans pensionskassa den 31 oktober 1918 Fullmäktiges

o jl ^ ^ # j flottans

efter fullbordad granskning av kassans förvaltning till Kungl. Maj:t av- pensionskassa
givna berättelse hava fullmäktige under § 9 upptagit förevarande pensioneringsfråga
och därvid yttrat följande. ms.

Uti 5 § av revisionsberättelsen för år 1917 hade revisorerna anfört:

»I skrivelse den 13 mars 1917 hade förste marinläkaren C. J. A.

Kjellberg anhållit att i händelse av avskedstagande under år 1917 varda
tillerkänd den pension och fyllnadspension, vartill han enligt nådiga
skrivelsen den 28 november 1902 angående tillämpningen å personal vid
marinläkarkåren av grunderna för pensionering av flottans befäl m. m.
varit berättigad, därest han kvarstått i sin förut innehavda lägre befattning
såsom marinläkare av l:a graden, eller 3,200 kronor.

I häröver den 29 maj 1917 avgivet underdånigt utlåtande anförde
direktionen över flottans pensionskassa, bland annat,

Kung1. Maj:ts proposition Nr 142.

att sökanden den 22 december 1917 komme att uppnå 55 års
ålder;

att uti 12 § 1 mom. av kassans reglemente stadgades, att till pension
ur kassan vid avskedstagandet delägare vore berättigad, som stått
i tjänst i flottan i 30 år och uppnått en ålder 55 år;

att fyllnadspension, beräknad enligt l:a punkten i de den 3 oktober
1876 fastställda pensioneringsgrunderna, enligt ovannämnda nådiga
skrivelse den 28 november 1902 endast utginge till den, som vore berättigad
till pension ur flottans pensionskassa och vid avskedstagandet
uppnått en levnadsålder av, förste marinläkare 60 år samt marinläkare
av l:a graden 55 år;

att en levnadsålder vid avskedstagandet av 60 år sålunda vore ett
villkor för att en l:e marinläkare skulle vara berättigad till erhållande
av fyllnadspension; samt

att sökanden alltså, om han efter den 22 december 1917 men före
uppnådda 60 levnadsår undfinge avsked, allenast vore berättigad till
pension av 2,400 kronor, men ej till den till 1,200 kronor uppgående
fyllnadspensionen; varjämte direktionen erinrade,

att sökanden, därest han, i stället för att befordras till förste marinläkare,
intill den 22 december 1917 kvarstått såsom marinläkare av l:a
graden, varit berättigad till pension av 2,133 kronor 33 öre och fyllnadspension
av 1,066 kronor 67 öre, eller tillsammans 3,200 kronor.

Revisorerna finna visserligen, att föreskrifterna i pensioneringsgrunderna
rörande villkoren för fyllnadspensions erhållande äro mindre tydliga
och att de nog kunna tolkas i enlighet med direktionens utlåtande,
men då ifrågavarande föreskrifter i flera fall, såsom revisorerna nedan
angiva, förut av direktionen givits en annan tolkning, vilken vunnit
Kungl. Maj:ts godkännande, finna revisorerna det anmärkningsvärt, att
direktionen i sitt underdåniga yttrande ej gjort någon som helst erinran
om den tolkning, som sålunda hittills givits av föreskrifterna.

I utlåtande den 17 januari 1909 över en av kommendören C. E.
Smith gjord underdånig ansökan om avsked meddelade direktionen att,
som kommendör Smith, vilken var ÖöVs år gammal, icke innehaft kommendörstjänst
två år på stat, men uppfyllt föreskrivna villkor för erhållande
av full pension och fyllnadspension såsom kommendörkapten av
l:a graden, vore han berättigad till en årlig pension av 2,133 kronor
33 öre och fyllnadspension 1,066 kronor 67 öre eller tillsammans 3,200
kronor.

Enahanda utlåtande avgav direktionen i fråga om pensionsrätten

Kungl. May.ts proposition Nr 142.

för kommendören C. G. V. Bretzner, vilken den 9 mars 1899 vid 557/i2
års ålder anhållit om avsked.

I utlåtande den 14 april 1905 över konteramiralen C. M. Ingelmans
pensionsrätt anför direktionen bland annat, att, enär konteramiralen
Ingelman uppnått 60 men icke 65 levnadsår och stått uti oavbruten
tjänst vid flottan under mera än 30 år, han uppfyllt föreskrivna villkor
för erhållande av fulla pensionsförmåner efter den tjänstegrad, uti vilken
han senast under två år uppburit lön på stat eller såsom kommendör,
och vore för den skull berättigad att åtnjuta pension 3,000 kronor och
fyllnadspension 1,500 kronor.

Det kan visserligen göras den erinran, att samtliga nu omförmälda
fall i så måtto skilja sig från det i fråga om förste marinläkaren Kjellberg
föreliggande, att vederbörande ej innehaft sin vid avskedet innehavande
tjänst i minst två år på stat. För direktionens argumentering
har emellertid detta förhållande tydligen ej haft någon betydelse, då
direktionen i sitt yttrande uteslutande hänvisar till Kjellbergs levnadsålder
såsom hinder för åtnjutande av fyllnadspension såsom förste marinläkare
och alldeles frånser möjligheten av att han kunnat erhålla fyllnadspension
såsom marinläkare av l:a graden.

I samtliga ovan angivna fall förklarade Kungl. Maj:t vederbörande
berättigad åtnjuta pension och fyllnadspension med de av direktionen
angivna beloppen. Revisorerna hålla därför för sannolikt, att
Kungl. Maj:t, därest direktionen omförmält den tolkning, som i dessa
tidigare fall givits pensioneriugsgrunderna, skulle funnit förste marinläkaren
Kjellberg berättigad åtnjuta fyllnadspension såsom marinläkare^
av l:a graden.»

Med anledning härav hade direktionen över flottans pensionskassa i
avgivet yttrande anfört följande:

»I fråga om de av revisorerna påpekade fallen, då i enlighet med
av direktionen avgivna särskilda yttranden vederbörande erhållit pension
och fyllnadspension i närmast lägre lönegrad än den de vid avskedet
innehade, nämligen kommendörerna C. G. V. Bretzner och C. E. Smith
samt konteramiralen C. M. Ingelman, är att märka, att ingen av nämnde
officerare, såsom revisorerna också påvisat, innehaft sin vid avskedet
innehavda befattning i minst 2 år på stat. Alla tre hade emellertid
uppnått de levnads- och tjänstår, som erfordras för erhållande av pension
ur pensionskassan och vore sålunda jämlikt 12 § 4 mom. av nådiga
reglementet för flottans pensionskassa och 4:e punkten i gällande pensioneriugsgrunder
berättigade till pension i närmast lägre lönegrad. Förste
marinläkaren C. J. A. Kjellberg har däremot under mer än två år på

Kung!. Maj.ts proposition Nr 142.

stat innehaft lön som förste marinläkare, vadan enligt gällande bestämmelser
någon rätt för honom .att komma i åtnjutande av pension i närmast
lägre grad eller såsom marinläkare av l:a graden icke förefinnes. Då i
de av revisorerna påpekade fallen förhållandena sålunda varit helt olika
mot i fråga om förste marinläkare Kjellberg, har direktionen saknat anledning
att i sitt utlåtande rörande dennes pensionsrätt framhålla desamma.»

Uti utlåtande den 22 mars 1918, i anledning av vad i ett av chefen
för marinstaben anhängiggjort ärende angående vissa föreskrifter för
tjänsteställning och befordran för officerare och vederlikar inom marinen
anförts i fråga om ändring i gällande bestämmelser angående pensionering
av marinens personal, hade direktionen emellertid tillstyrkt, att i
gällande pensioneringsgrunder för flottans befäl och underbefäl med
vederlikar efter punkt 5 skulle insättas en ny punkt 5 b''*, så lydande:

»Den, som vid avskedstagande icke uppnått de levnads- och tjänstår,
som erfordras för fyllnadspension efter den lönegrad, han innehar, skall
vara berättigad till fyllnadspension i den högsta lönegrad, inom vilken
han uppfyllt villkoren för sådan pensions erhållande.»

Med anledning av vad sålunda förekommit hade fullmäktige beslutat
tillstyrka den av direktionen sålunda föreslagna bestämmelsens intagande
i gällande pensioneringsgrunder, varom fullmäktige avgivit särskild
underdånig framställning till Kungl. Maj:t.

stats- Statskontoret har därefter den 30 januari 1919 avgivit utlåtande och

''låtande^den därvid — med hänvisning till ovan omförmälda, av ämbetsverket den 30
30 januari augusti 1917 och den 2 maj 1918 avgivna utlåtanden — anfört, att statskon1919-
*toret, som i sistnämnda utlåtande redan uttalat sig för lämpligheten att i förevarande
hänseende bleve för marinens personal gällande samma bestämmelser
som för arméns personal, ansåge sig vid det förhållande att en
snar lösning av ifrågavarande spörsmål syntes vara av behovet påkallad
och då frågan om fullständig omläggning av det militära pensionsväsendet
icke torde befinna sig i det fullt utredda skick, att densamma
kunde väntas bliva inom den närmaste tiden avgjord, icke böra vidhålla
sina i omförmälda utlåtanden uttalade betänkligheter mot vidtagande av
några partiella ändringar i pensioneringsgrunderna för marinens personal.
Vid sådant förhållande och då statskontoret icke funne något att erinra
mot det av direktionen över flottans pensionskassa framlagda förslag
rörande tillägg till samma pensioneringsgrunder, varigenom pensionsföidiållandena
skulle bliva på tillfredsställande sätt ordnade för dem,
som i likhet med sökanden icke uppfyllt villkoren för fyllnadspension i
innehavande befattning men väl de villkor, som för sådan förmån stad -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

gades för den lägre befattning, som förut innehafts, hemställde statskontoret,
att Kungl. Maj:t måtte göra framställning till riksdagen om
godkännande av det föreslagna tillägget till pensioneringsgrunderna för
marinens personal.

Över fullmäktiges i flottans pensionskassa berättelse i ovan nämnd
del har marinförvaltningen den 6 februari 1919 avgivit följande utlåtande.

Först under de senare åren hade Kungl. Maj:t inhämtat utlåtande
från marinförvaltningen i ärenden angående rätt till pension från flottans
pensionskassa, vilka ärenden dessförinnan avgjorts på yttrande enbart
från direktionen för nämnda kassa. Sålunda hade marinförvaltningen
icke haft tillfälle avgiva utlåtande vid beredningen av de i omförmälda
revisionsberättelse anförda ärenden rörande pensioner åt kommendörerna
Smith och Bretzner samt konteramiralen Ingelman.

Bestämmelserna om fyllnadspension återfunnes huvudsakligen i de
genom kungörelse den 24 november 1876 fastställda grunder för pensionering
av flottans befäl och underbefäl med vederlikar. Där uttalades
i punkten 5, bland annat, att fyllnadspension utginge endast till
den, som vid avskedstagandet uppnått viss levnadsålder, olika beställd
för olika grader. För sin del funne marinförvaltningen det vara otvetydigt,
att, i brist på en kompletterande bestämmelse, fyllnadspension
icke utginge till den, som icke vid avskedet uppnått nämnda ålder. Fn
dylik subsidiär föreskrift, som i punkten 4 vore för visst fall given beträffande
kassapensionen, upptoge grunderna icke för fyllnadspensionen.
Emellertid hade Kungl. Maj:t i de ovan uppräknade fallen tilldelat
fyllnadspension åt personer, som icke uppnått den i resp. grader föreskrivna
levnadsåldern. Detta torde dock icke föranleda till det antagandet,
att pensioneringsföreskrifterna skulle givas annan tolkning än
den, som här anförts. I följd av grundernas ifrågavarande innehåll
komme sålunda exempelvis en flaggman, som avginge före uppnådda
65 levnadsår, över huvud taget icke i åtnjutande av fyllnadspension.

Fn dylik konsekvens torde vid pensioneringsgrundernas avfattande
icke vaidt insedd. Till stöd därför finge marinförvaltningen anföra följande.
Fyllnadspension hade införts första gången genom nådigt cirkulär
den 20 november 1860. Därmed hade avsetts en förbättring med statens
medel av den pension, som kom personal vid flottan till del genom
delägarskap i amiralitetskrigsmanskassan. För att erhålla fyllnadspension
fordrades dels att vederbörande skulle vara berättigad till pension ur
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 124 käft. (Nr 142.) 764 iu 3

Marinförvaltningens
utlåtande
den
6 februari
1919.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

krigsmanskassa!!, dels ock vissa särskilda villkor. Av hithörande bestämmelser
Unge marinförvaltningen åberopa följande.

»l:o) Pensionerna, sådane de här ofwan efter innehafwande. löner
blifwit bestämde, kunna endast tilldelas hädanefter afskedstagande och
till pension ur Amiralitets Krigsmans-Cassan berättigade, Amiraler först
wid 65, Commendörer med wederlikar äfvensom Civile Embets- och
Tjensteman wid 60 samt alla öfrige wid 55 års ålder, dock icke förrän
lönen innehafts af Amiraler i 5 och af öfrige i 2 års tid.

2:o) Den, som till pension ur Amiralitets Krigsmans-Cassan är berättigad,
men, enligt förestående punkt, icke kan erhålla sådan pension,
som genom nya pensions-staten är efter hans innehafwande lön bestämd,
äger att wid afskedstagandet undfå fyllnadspension efter samma stat i
mån af den lön, som han sednast under minst 2:ne år innehaft.»

Härav framginge, att fyllnadspension skulle bestämmas efter uppgjord
stat i förhållande till lönen, och att, om villkoren enligt den ovan
intagna punkten 1 icke vore fyllda, skulle fyllnadspension utgå efter den
lön, vederbörande »senast» under minst två år innehaft. Såsom av ordalydelsen
inhämtades, gällde denna föreskrift även för det fall, att villkoret
angående levnadsåldern ej vore uppfyllt.

• Vid överlämnande av förslaget till nu gällande pensioneringsgrunder
hade de för ordnande av flottans pensionsväsen tillsatta kommitterade
anfört, bland annat, att de icke ansett sig böra upptaga stadgandet i
förenämnda cirkulär, »att amiral skall i fem år och övriga i två år innehaft
den lön, varefter fyllnadspension får beräknas». Någon annan
ändring i ovan anförda villkor för åtnjutande av fyllnadspension syntes
icke hava varit ifrågasatt. I förslaget ifråga hade emellertid uteslutits
ej blott nämnda villkor utan även punkten 2 härovan, vilken dock
haft tillämpning jämväl på det kvarstående villkoret om viss levnadsålder;
och 1876 års kungörelse hade utfärdats i enlighet därmed.

Det vore givetvis av betydelse att undersöka, huru det i motsvarande
fall ställde sig vid de likartade förhållandena inom armén. Enligt
gällande, den 22 juni 1877 fastställda grunder för pensionering av arméns
befäl och underbefäl med vederlikar gällde som villkor för erhållande
av fyllnadspension vid armén att vid avskedet hava uppnått viss
levnadsålder, olika för olika grader; men det vore dessutom bestämt (§ 4),
att den, som ej uppnått nämnda ålder, men fyllt villkoren för fyllnadspension
i lägre grad, skulle undfå sådan pension i den högsta grad,
däri villkoren blivit fyllda.

Ett motsvarande stadgande hade även varit upptagit i det förslag
till pensioneringsgrunder för armén, som förelädes 1876 års riksdag

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 142.

men då ej blev antaget, nämligen beträffande »full pension», motsvarande
kassapension + fyllnadspension. Att man icke avsett någon olikhet
i förevarande hänseende mellan pensioneringsgrunderna för armén
och marinen framginge av chefens för sjöförsvarsdepartementet yttrande
vid behandling i statsrådet av frågan om marinens pensionsväsen den 31
januari 1876 (bilagt proposition nr 27 till 1876 års riksdag). Han hade
därvid uttryckligen åberopat, förutom i vissa angivna delar, varom nu
icke vore fråga, de av Kungl. Maj:t gillade bestämmelserna för armens
pensionering.

Av det sagda torde få slutas, att bestämmelserna om fyllnadspensions
erhållande vid marinen vore behäftade med eu icke avsedd lucka
i fråga om villkoret av en viss uppnådd levnadsålder.

På grund av vad sålunda anförts och utretts syntes det marinförvaltningen
föreligga avgörande skäl för införande, under riksdagens
medverkan, av den tilläggsbestämmelse till gällande grunder för pensionering
av flottans befäl och underbefäl med vederlikar, varom direktionen
över flottans pensionskassa gjort framställning.

Beträffande förste marinläkaren C. J. A. Kjellbergs ansökan om
förbättrade pensionsförmåner finge marinförvaltningen vidhålla det
utlåtande, som ämbetsverket den 3 oktober 1918 avgivit i nämnda
ärende.

De sakkunniga, som jämlikt nådigt bemyndigande den 14 juni
1918 tillkallats för att inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
"biträda med verkställande av utredning och utarbetande av förslag rörande
definitiv lönereglering för arméns och marinens personal, hava
den 17 februari 1919 inkommit med följande utlåtande i ärendet.

De sakkunniga ansåge det önskvärt, att i grunderna för pensionering
av flottans befäl och underbefäl med vederlikar sådan ändring
komme till stånd, att förbättrade pensionsförmåner bereddes beställningshavare,
vilka avginge från tjänsten under sådana förhållanden, som nu
förelåge beträffande förste marinläkaren Kjellberg. Emellertid funne sig
de sakkunniga icke kunna för sin del förorda, att det av direktionen
över flottans pensionskassa avgivna förslaget rörande tillägg till berörda
pensioneringsgrunder i oförändrad form vunne bifall.

Såvitt framginge av vissa i ärendet avgivna yttranden, skulle genom
detta förslag likställighet komma att i förevarande hänseende åvägabringas
mellan arméns och marinens ifrågavarande personal. Eu dylik
likställighet torde emellertid icke på denna väg vinnas.

Arméns och
marinens
avlöningssakkunnigas

utlåtande den
17 februari
1919.

Departements chefens yttrande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Genom de för arméns befäl och underbefäl med vederlikar fastställda
pensioneringsgrunderna vore stadgat, att »den, som ej uppnått
den levnadsålder och tjänstetid, som erfordras för erhållande av fyllnadspension
inom hans innehavande grad, men väl den levnadsålder och
tjänstetid, som för eu lägre grad äro för pensionsrätt bestämda, må
kunna avgå med sådan pension i den högsta grad, inom vilken han
villkoren för pensionens erhållande». Enligt vad de sakkunniga
inhämtat, tillämpades denna bestämmelse så, att fyllnadspensionen utginge
med det belopp, som erfordrades för att vederbörande skulle, med
inräknande av den honom tillkommande kassapensionen, såsom totalpension
erhålla ett belopp, motsvarande summan av pension och fyllnadspension
i den lägre tjänstegraden. I olikhet härmed skulle, vid
bifall till det föreliggande förslaget av direktionen över flottans pensionskassa,
för marinens personal pension och fyllnadspension komma att var
för sig utgå med det belopp, som motsvarade den högsta tjänstegrad,
i vilken den avgående uppfyllt villkoren för erhållande av pension resp.
fyllnadspension.

Enligt de sakkunnigas mening borde det ifrågasatta tillägget till
pensioneringsgrunderna för flottans befäl och underbefäl med vederlikar
icke givas större räckvidd, än att därigenom arméns och marinens ifrågavarande
personal likställdes beträffande totalpensionens *belopp, och syntes
fördenskull nämnda tillägg böra erhålla följande avfattning:

»Den, som vid avskedstagande icke uppfyllt villkoren för erhållande
av pension och fyllnadspension efter den lönegrad, han innehar, skall
vara berättigad till pension och fyllnadspension i den högsta lönegrad,''
inom vilken han uppfyllt villkoren för pensions och fyllnadspensions erhållande.
»

Genom ett dylikt stadgande skulle givetvis icke någon inskränkning
ske i den pensionsrätt, som redan enligt de nu gällande pensioneringsgrunderna
kunde under olika förutsättningar tillkomma vederbörande
personal.

Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, överensstämma
pensioneringsgrunderna för arméns och marinens befäl och underbefäl
med vederlikar bland annat däri, att pensionen utgöres av dels s. k.
kassapension och dels fyllnadspension, samt att för erhållande av fyllnadspension
vissa villkor i avseende å uppnådd levnadsålder äro uppställda.
Däremot skilja sig bestämmelserna såtillvida, att i de för arméns
ifrågavarande personal fastställda pensioneringsgrunder finnes un -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 142.

der punkt 4 intagen föreskrift att den, som ej uppnått den levnadsålder
och tjänstetid, som erfordras för erhållande av fyllnadspension
inom hans innehavande grad, men väl den levnadsålder och tjänstetid,
som för en lägre grad äro för pensionsrätt bestämda, må kunna avgå
med sådan pension i den högsta grad, inom vilken han uppfyllt villkoren
för pensions erhållande, under det att i de för marinens personal
meddelade pensionsbestämmelser någon häremot svarande föreskrift ej
finnes meddelad. Avsaknaden av sådan föreskrift lärer för ifrågavarande,
marinen tillhörande befattningshavare vid en noggrann tillämpning av
gällande bestämmelser medföra, att den, som avgår ur tjänst före uppnåendet
av den för erhållande av fyllnadspension i innehavande beställning
stadgade levnadsåldern, ej kan tilldelas sådan pension utan får
åtnöja sig med kassapensionen, alltså mindre än totalpensionen i närmast
lägre lönegrad.

Att man vid avfattandet av nu gällande grunder för pensionering
av arméns resp. marinens personal alls icke avsett att giva skiljaktiga
stadganden i förevarande punkt synes, på sätt marinförvaltningen också
framhållit i sitt utlåtande den 6 februari 1919, vara påtagligt. Fastmera
torde, såsom marinförvaltningen i samma utlåtande antytt, den
bristande överensstämmelsen hava föranletts därav, att vissa äldre, genom
nådigt cirkulär den 20 november 1860 givna bestämmelser om
fyllnadspension för marinens personal, vilka på nu åsyftat sätt reglerat
denna pension, vid redigerandet av de år 1876 fastställda pensioneringsgrunderna
för berörda personal efter allt att döma oavsiktligt bortfallit. Det
må också framhållas att sakkunniga för det statsunderstödda pensionsväsendets
centralisering i sitt den 3 november 1917 avgivna betänkande,
II, under kap. III, som innehåller särskilda bestämmelser angående innehavare
av ordinarie militär eller civilmilitär tjänst, upptagit ett stadgande
om rätt i vissa fall till pension, beräknad efter lägre tjänst än
den, som innehaves vid avgången, i nära överensstämmelse med nu
gällande stadgande i pensioneringsgrunderna för arméns personal, utan
att, såvitt av betänkandet framgår, de sakkunniga därmed ansett sig för
marinens personals vidkommande hava föreslagit något nytt.

1 betraktande av sålunda föreliggande omständigheter synas mig
billighet och rättvisa fordra, att — såsom numera även statskontoret i likhet
med övriga myndigheter tillstyrkt — åtgärder omedelbart vidtagas för att
bereda marinens befäl ocli underbefäl med vederlikar enahanda möjlighet
till erhållande av fyllnadspension, som föreligger för motsvarande
befattningshavare vid armén. Närmast läge då att, på sätt direktionen
över llottans pensionskassa föreslagit, i pensioneringsgrunderna för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

nämnda personal införa ett stadgande, motsvarande ovanberörda, under
punkt 4 i pensioneringsgrunderna för arméns befäl och underbefäl med
vederlikar givna bestämmelse.

De sakkunniga angående lönereglering för arméns och marinens
personal hava emellertid i sitt utlåtande meddelat, att, enligt vad de
sakkunnige inhämtat, denna bestämmelse så tillämpas, att fyllnadspensionen
utgår med det belopp, som erfordras för att vederbörande skall, med
inräknande av den honom tillkommande kassapensionen, såsom totalpension
erhålla ett belopp, motsvarande summan av pension och fyllnadspension
i den lägre tjänstegraden. I olikhet härmed skulle, vid
bifall till det av direktionen över flottans pensionskassa framlagda förslaget,
för marinens personal pension och fyllnadspension komma att var
för sig utgå med det belopp, som motsvarade den högsta tjänstegrad,
å vilken den avgående uppfyllt villkoren för erhållande av pension resp.
fyllnadspension.

Enligt de sakkunnigas mening borde det ifrågasatta tillägget till pensioneringsgrunderna
för flottans befäl och underbefäl med vederlikar icke
givas större räckvidd, än att därigenom arméns och marinens ifrågavarande
personal likställdes beträffande totalpensionens belopp. De sakkunniga
hava därför ansett, att nämnda tillägg borde erhålla följande
avfattning:

»Den, som vid avskedstagande icke uppfyllt villkoren för erhållande
av pension och fyllnadspension efter den lönegrad, han innehar, skall
vara berättigad till pension och fyllnadspension i den högsta lönegrad,
inom vilken han uppfyllt villkoren för pensions och fyllnadspensions erhållande.
»

Med hänsyn till vad sålunda blivit upplyst torde det av de sakkunniga
föreslagna stadgandet bäst fylla det avsedda ändamålet.

Genom ett dylikt stadgande skulle, såsom även av de sakkunniga
framhållits, givetvis icke någon inskränkning ske i den pensionsrätt, som
redan enligt de nu gällande pensioneringsgrunderna kan under olika
förutsättningar tillkomma vederbörande personal.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att''i de av Kungl. Maj:t med riksdagen antagna, i kungörelse den
24 november 1876 innefattade grunder för pensionering av flottans befäl
och underbefäl med vederlikar m. m. må införas en ny punkt 5Va med
följande lydelse:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

51/*.

Den, som vid avskedstagandet icke uppfyllt villkoren för erhållande
av pension och fyllnadspension efter den lönegrad, han innehar, skall
vara berättigad till pension och fyllnadspension i den högsta lönegrad,
inom vilken han uppfyllt villkoren för pensions och fyllnadspensions
erhållande.

Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

P. T. Wiesel.