Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1960 (Proposition 1960:142)

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1960

Nr 142

Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en
för krigsmakten gemensam krigshögskola m. m.;
given Stockholms slott den 1 april 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att principbeslut fattas om inrättande av en
för krigsmakten gemensam krigshögskola. I samband härmed förutsättes
försvarsgrenarnas nuvarande högskolor, krigshögskolan, sjökrigshögskolan
och flygkrigshögskolan, skola utgå ur organisationen. Förslag framlägges
vidare om kompletterande utbildning av officerare för rekrytering
till särskilt kvalificerade befattningar.

1—423 60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 142

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 dr 1960

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1 april 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, viss fråga angående
inrättande av en för krigsmakten gemensam krigshögskola m. m. och
anför därvid följande.

Överbefälhavaren bemyndigades den 27 juni 1957 att tillkalla högst fem
utredningsmän för att verkställa utredning rörande samordning av studierna
vid de militära högskolorna. Den med stöd härav tillsatta utredningen1,
som antagit benämningen försvarets högskoleutredning 1958, i det
följande benämnd högskoleutredningen, har utarbetat ett betänkande med
förslag angående den högre stabsutbildningen, vilket med skrivelse den
30 november 1959 överlämnats till överbefälhavaren. Utredningen har begränsat
sina undersökningar till att avse den högre stabsutbildningen d. v. s.
utbildningen vid krigshögskolans stabslinje samt vid sjökrigshögskolans
och flygkrigshögskolans stabskurser. Viss samordning av denna utbildning
föreslås. Utbildningen vid högskolornas övriga kurser har behandlats endast
i den mån det varit erforderligt för att utredningen skulle kunna
bedöma utbildningen vid stabskurserna. Försvarsgrenscheferna har yttrat
sig över utredningens förslag, varefter överbefälhavaren med skrivelse den
11 februari 1960 till Kungl. Maj:t överlämnat betänkandet jämte eget förslag
i ämnet.

Innan jag upptager överbefälhavarens och högskoleutredningens förslag
till behandling vill jag lämna en kortfattad redogörelse för den nuvarande
utbildningen vid de tre försvarsgrenshögskolorna i Sverige.

Nuvarande organisation m. m.

Den militära högskoleutbildningen i Sverige bedrives väsentligen försvarsgrensvis.
Vid envar av de tre krigshögskolorna — krigshögskolan,
sjökrigshögskolan och flygkrigshögskolan — meddelas dock viss under 1

Generalmajoren G. A. Westring, tillika ordförande, professorn F. K. G. Odqvist,
överstarna C. G. F. af Klintberg och S. O. H. Svenow samt kommendören M. O. Starck.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 År 1960

visning om andra försvarsgrenar och om det totala försvaret. De olika försvarsgrenarnas
krigshögskolor lyder direkt under försvarsgrenscheferna
utom i förvaltningshänseende, där högskolorna lyder under vederbörande
centrala förvaltningsmyndighet. Varje högskolas uppgifter löses av dess
chef och av den stabs-, lärar- och övriga personal som står till chefens förfogande.
Cheferna för krigshögskolorna är beställningshavare i lönegrad
B 3. Rörande högskolornas personaluppsättning i övrigt torde få hänvisas
till särskilda sammanställningar (bilagorna A och B).

Krigshögskolan (KHS) har till uppgift att meddela de vidgade kunskaper
i krigsvetenskapens olika delar och de ökade insikter i icke militära
ämnen som är erforderliga för arméns högre befälspersonal samt för
den militära personalen vid högre staber och vissa förvaltningar. I anslutning
härtill anges i skolans undervisningsstadga målet för undervisningen
vara att göra eleverna skickade för tjänstgöring vid högre staber och förband,
främst under krigsförhållanden, samt vid särskilda utbildningslinjer
dessutom att göra eleverna skickade för tjänstgöring vid vissa förvaltningar.

Vid KHS meddelas undervisning på tre utbildningslinjer, stabslinjen
(linje I a) — undervisning anordnas för närvarande icke på linje I b —
vapentekniska linjen (linje II) samt ingenjörlinjen (linje III), vilken är
uppdelad på en underlinje för högre fältarbetsteknik (linje III a) och en
underlinje för fortifikationsutbildning (linje III b).

Utbildningstiden vid KHS är omkring två år på stabslinjen och drygt
två år vid de tekniska linjerna. En stabslinje börjar varje år, övriga linjer
vartannat år. Inryckning sker till samtliga kurser omkring den 15 oktober.
-— Inträde vid KHS vinnes efter inträdesprövning.

Det genomsnittliga antalet elever utgör, vid linje I a 35, vid linje II 25
samt vid envar av linjerna III a och III b 10.

Slutbetyg sättes vid samtliga kurser. Vidare uppgöres efter undervisningens
avslutande aspirantförslag, upptagande elever som föreslås till
aspiranter vid generalstabskåren.

1954 års befälsutredning har föreslagit att en allmän krigshögskolekurs,
obligatorisk för alla arméns officerare och anknuten till den nuvarande
krigshögskolan, skall inrättas. I propositionen 1960: 109 har förslag framlagts
om tillkomsten av en dylik kurs.

Ändamålet med allmänna kursen vid sjökrigshögskolan (KSHS)
är att meddela eleverna de vidgade kunskaper i krigsvetenskapens, särskilt
sjökrigsvetenskapens, olika delar och de ökade insikter i icke militära
ämnen som erfordras, vad beträffar flottans officerare för tjänst som fartygschef
samt vad beträffar kustartilleriets officerare för bestridande av
adjutantsbefattning inom lägre förbands staber och för tjänst som chef
för kompani (motsvarande förband).

Vid KSHS anordnas vidare högre kurser, vilka har till ändamål att med -

Kungl. Maj.ts proposition nr 142 är 1960

dela eleverna den högre krigsvetenskapliga utbildning som erfordras för
tjänstgöring vid högre staber samt vid centrala och lokala förvaltningar.
De högre kurserna är stabskurs, förbindelsekurs och tekniska kurser (artillerikurs,
torpedkurs, minkurs och nautisk kurs).

Slutligen anordnas vid KSHS en marinintendenturofficerskurs, som har
till ändamål att meddela eleverna den krigsvetenskapliga och allmänt ekonomiska
utbildning som erfordras för tjänstgöring i mera kvalificerade
befattningar vid förvaltningar och staber.

Utbildningstiden är vid allmänna kursen och marinintendenturofficerskursen
sex månader. De högre kurserna utom stabskursen och artillerikursen
omfattar för närvarande ett år; stabskursen omfattar 14 månader,
och artillerikursen omfattar ett och ett halvt år. Allmänna kursen och
marinintendenturofficerskursen anordnas varje år, medan högre kurser
utom nautiska kursen anordnas vartannat år. Nautiska kursen anordnas
i allmänhet blott vart fjärde år. Inryckning sker till samtliga kurser omkring
den 15 oktober.

Inträdesprov förekommer icke vid KSHS. Som ordinarie elev till allmänna
kursen beordras samtliga sjö- och kustartilleriofficerare med en
tjänstetid såsom officer av minst fyra år. Till marinintendenturofficerskursen
beordras som ordinarie elev officer med en tjänstetid av minst sex
år. Till de högre kurserna beordras efter ansökan officerare ur marinen,
vilka genomgått allmänna kursen och därvid samt i övrigt uppfyllt av chefen
för marinen stadgade fordringar.

Det genomsnittliga antalet elever utgör, vid allmänna kursen 12—20
sjöofficerare och 8—10 kustartilleriofficerare, vid marinintendenturofficerskursen
tre marinintendenturofficerare, vid stabskursen 8—12 sjö- och kustartilleriofficerare
samt vid samtliga övriga högre kurser 12—15 sjö- och
kustartilleriofficerare.

Slutbetyg sättes vid samtliga kurser.

Allmänna kursen vid flygkrigshögskolan (FKHS) har till ändamål
att bibringa eleverna de vidgade kunskaper i krigsvetenskapens olika delar
och de ökade insikter i icke militära ämnen som främjar tjänsten vid flygvapnet.
Undervisningen vid allmänna kursen har vidare till syfte att öka
elevernas förmåga att utbilda och leda andra, att snabbt och logiskt lösa
olika problem och att muntligt eller skriftligt redovisa lösningen.

Vid FKHS anordnas vidare en stabskurs och en teknisk kurs. Ändamålet
med stabskursen är att meddela eleverna de ytterligare kunskaper
och insikter som är erforderliga för flygvapnets personal i högre staber.
Den tekniska kursen har till ändamål att bibringa eleverna kunskaper och
insikter, som är erforderliga för tjänst i motsvarande teknisk befattning
vid högre staber och flygförvaltningen.

Utbildningstiden är för närvarande vid allmänna kursen omkring sju
månader och vid de liögre kurserna omkring 12 månader. Allmänna kur -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 142 är 1960

sen skall anordnas varje år och de högre kurserna vartannat år. Inryckning
sker till samtliga kurser i början av oktober.

I likhet med förhållandet vid KSHS förekommer ej några inträdesprov
vid FKHS. Som ordinarie elev till allmänna kursen beordras samtliga officerare
på stat vid flygvapnet efter fem (från och med 1960 sex) års anställning
som officer. Kommendering till stabskursen eller tekniska kursen
kan komma i fråga för officer, som under allmänna kursen erhållit sådana
betyg och allmänna vitsord, att han dels bedömes kunna tillgodogöra
sig utbildningen vid vederbörande kurs, dels ock bedömes lämplig för tjänst
i högre staber och i flygförvaltningen.

Det genomsnittliga antalet elever utgör, vid allmänna kursen 30—35
samt vid stabskursen och tekniska kursen tillhopa 15—20.

Slutbetyg sättes vid allmänna kursen. Vad angår de högre kurserna har
principerna för betygssättningen varierat. Betygssättning avses ske från
och med läsåret 1959—1960.

Det är förutsatt, att högskoleutbildningen i viss utsträckning skall vara
samordnad. Således skall undervisningen i krigsvetenskapliga ämnen
vid KHS avse att bibringa eleverna kännedom om de gemensamma grundläggande
principerna för Sveriges försvar, kunskap om samverkan mellan
såväl högre som lägre förband ur olika försvarsgrenar samt fördjupad insikt
om krigets totala karaktär. Eleverna vid KHS skall även deltaga i
samövningar i form av krigsspel, stabstjänstövningar och andra tillämpningsövningar
med elever från andra försvarsgrenars högskolor.

Frågan om en vidgad samordning av den militära högskoleutbildningen
har även berörts av tidigare utredningar. Arméns officersutbildningskommitté
förordade således (SOU 1946:38), att undervisningen vid försvarsgrenshögskolorna
i viss utsträckning samordnades. Samundervisning borde
enligt detta förslag främst ske i ämnen av informatorisk karaktär. Vidare
borde gemensamma stabstjänstövningar förekomma. Ett chefskollegium
skulle handha för högskolorna gemensamma frågor. Även försvarets officersutbildningskommitté
förordade i sitt år 1950 avgivna betänkande
(stencilerat), att undervisningen vid de militära högskolorna samordnades
så långt det var möjligt. Samordning borde ske i syfte att åvägabringa
en enhetlig utbildning inom hela försvaret och att på bästa sätt utnyttja
disponibla lärarkrafter och utbildningsresurser. I första hand borde undervisningen
i ämnen som strategi och stabstjänst samordnas. Denna samordning
avsågs skola regleras av ett chefsråd, bestående av de tre högskolecheferna.

De av arméns officersutbildningskommitté och försvarets officersutbildningskommitté
framförda förslagen har endast i ringa omfattning förverkligats.
Kungl. Maj :t har dock den 2 februari 1951 föreskrivit, att cheferna
för försvarsgrenshögskolorna skall sammanträda minst en gång årligen
eller eljest då någon av högskolecheferna så påyrkar för att samordna

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1960

undervisningen vid högskolorna och i övrigt vidtaga de åtgärder som kan
hidraga till enhetlighet i utbildningen (högskolornas chefsråd).

Inom ramen för undervisningen om strategiska förhållanden genomföres
även vissa applikatoriska studier. Årligen anordnas sålunda två—tre strategiska
tillämpningsexempel, vari deltager eleverna vid KHS äldre årskurs
och eleverna vid KSHS och FKHS stabskurser eller tekniska kurser. Mot
bakgrunden av dessa teoretiska exempel avhålles en vecka årligen en för
högskolorna gemensam fältövning, vari deltager samma elever som i de
strategiska tillämpningsexemplen. Vidare föreläser årligen högre företrädare
för totalförsvaret m. m. inför de församlade högskolorna.

Kompletterande stabs utbildning förekommer för närvarande i
form av s. k. aspiranttjänstgöring. Vid armén tjänstgör de officerare som
efter genomgång av KHS (företrädesvis stabslinjen) uttagits till aspiranter
vid generalstabskåren, under sammanlagt två—två och ett halvt år vid försvarsstaben,
arméstaben, KHS, försvarets kommandoexpedition och centrala
värnpliktsbyrån. Tjänstgöringen i varje befattning omfattar omkring ett
halvt år. Väl vitsordad aspiranttjänstgöring grundad på en särskild betygssättning
utgör villkor för senare utnämning till generalstabsofficer.
Vid marinen tjänstgör samtliga officerare, som med godkända betyg genomgått
KSHS stabskurs, under sammanlagt ett och tre kvarts år vid försvarsstaben,
marinstaben, marinkommandostabs operationsavdelning eller
försvarets kommandoexpedition. Varje officer tjänstgör vid två av dessa
enheter, varvid tjänstgöringen vid varje enhet omfattar ungefär halva den
sammanlagda tjänstgöringstiden. Den ena tjänstgöringsperioden avses i
princip för tjänst i operativ befattning, den andra för tjänst i befattning
berörande organisation eller utbildning. Utöver ordinarie vitsord ges under
aspiranttjänstgöringen inga särskilda betyg. Vid flygvapnet kommenderas
enstaka officerare, som genomgått FKHS stabskurs, till aspiranttjänstgöring
vid försvarsstaben. Härutöver förekommer icke aspiranttjänstgöring.

Vid försvarsstaben skall enligt uttalanden i samband med 1948 års försvarsbeslut
(prop. 1948:206, s. 140 och 295 samt prop. 1948:209, s. 44)
finnas 16 aspiranter (10 ur armén, 3 ur marinen och 3 ur flygvapnet).
Detta antal aspiranter har dock aldrig uppnåtts.

Högskoleutredningens förslag

Målsättningen för stabsutbildningen

Utredningen har undersökt, om den nuvarande målsättningen för den
högre stabsutbildningen är ägnad att ge klara riktlinjer för utbildningen.
Mot bakgrunden av överväganden rörande det framtida krigets natur och
den framtida strukturen av den svenska krigsmakten bar utredningen kommit
till den uppfattningen, att den nuvarande målsättningen för den högre
stabsutbildningen måste höjas. Målsättningen för ifrågavarande utbildning

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1960

får emellertid enligt utredningen ej sättas högre än att den kan uppnås
under en rimlig utbildningstid och med rimliga utbildningsresurser. Utredningen
har ansett sig kunna förutsätta, att högskolorna skall meddela
hela den utbildning som erfordras för tjänstgöring i kvalificerade befattningar
vid högre staber och i kvalificerade lärarbefattningar. För tjänstgöring
i särskilt kvalificerade befattningar vid högre staber och i särskilt
kvalificerade lärarbefattningar och för tjänstgöring som chef för högre
förband erfordras emellertid enligt utredningens uppfattning viss kompletterande
stabsutbildning utöver den nu avsedda högskoleutbildningen.

Mot bakgrunden av de anförda synpunkterna föreslår utredningen följande
målsättning för den högre stabsutbildningen vid högskolorna.

Utbildningen har till allmänt syfte att ge eleverna de vidgade kunskaper
om krigsmakten och det övriga totalförsvaret samt de ökade insikter om
samhällslivet i övrigt som är erforderliga för att göra eleverna skickade

att tjänstgöra i kvalificerade befattningar vid högre staber samt i kvalificerade
lärarbefattningar;

att _ efter ytterligare utbildning — tjänstgöra i särskilt kvalificerade

befattningar vid högre staber och i särskilt kvalificerade lärarbefattningar;
samt

att — efter ytterligare utbildning och praktisk tjänstgöring — tjänstgöra
som chefer för högre förband.

Utbildningen skall främst ta sikte på verksamheten under krig.

Utbildningen skall befrämja utvecklingen av de grundläggande egenskaper
som i krig erfordras hos högre chefer.

Utbildningen skall bibringa eleverna en enhetlig grundsyn på försvarsproblemen.

Utbildningen för krig bör ge samtliga elever ingående kännedom om den
egna försvarsgrenen samt god kännedom om vårt lands strategiska problem,
om andra försvarsgrenar och om övriga komponenter inom totalförsvaret.
Utbildningen bör härjämte ge eleverna vana att lösa de problem, som uppkommer
genom att verksamheten inom det totala försvaret måste samordnas
i betydande utsträckning.

Utbildningen för tjänsten i fred bör ge eleverna kännedom om planering
och krigsplanläggningsarbete, om beredskapsåtgärder i fred, om anslagsberäkningar
och budgetarbete samt om planläggning av större övningar.
Utbildningen bör vidare ge eleverna grundlig insikt om tekniska faktorers
inverkan på operationer och på behov av stridsmedel ävensom en god förmåga
att i samarbete med representanter för olika delar av totalförsvaret
göra jämförande analyser av t. ex. vapensystem med hänsynstagande till
ekonomiska faktorer.

Utbildningen skall bedrivas så att urval efter likartade normer kan
ske av dem som bedömes äga förutsättningar att senare tjänstgöra i särskilt
kvalificerade befattningar vid högre staber och i särskilt kvalificerade
lärarbefattningar samt som chefer för högre förband.

Omfattning av den högre stabsutbildningen

På grundval av den angivna målsättningen har utredningen verkställt
en översyn av de kursplaner som för närvarande gäller för den högre

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1960

stabsutbildningen. Utredningen har därvid sökt klarlägga erforderliga förändringar
i utbildningen. En vidgad kännedom om andra försvarsgrenars
förhållanden och om det totala försvaret bär sålunda ansetts nödvändig.
Vidare har utredningen undersökt i vilken utsträckning elever ur olika
försvarsgrenar bör bibringas ett ensartat kunskapsstoff, d. v. s. i vilken
utsträckning utbildningen bör samordnas. Därvid har bland annat
eftersträvats att sammanföra eleverna i gemensamma studiegrupper för att
lösa gemensamma problem.

Utredningen har sett som en viktig uppgift att inventera utbildningsbehoven
och att fastställa erforderligt timantal för undervisningsämnena.
Efter samråd med lärare från de olika högskolorna har nya kursplaner
uPP8Jorts för KHS stabslinje samt för KSHS och FKHS stabskurser. Kursplanerna
har utarbetats ämnesområdesvis. Sålunda har all utbildning i
ämnen av strategisk natur sammanförts till ämnesområdet strategi. På
samma sätt har ämnen av teknisk art sammanförts till ämnesområdet
teknik. I kursplanerna föreslår utredningen för varje ämnesområde viss
undervisningstid samt dennas fördelning på samordnad och separat undervisning.

En översikt av nuvarande och föreslagna kursplaner erhålles av följande
sammanställning.

Kurs	Nuvarande undervis- ningstid (timmar)	Föreslagen undervisningstid (timmar)
Samordnad	Separat	Total
KHS stabslinje ..................	2 910 1 682/1 690 1 2241 mmar.	837 672/737 686	2 063 1 274/1 270 1 056	2 900 1 946 /2 007 1 7421
KSHS stabskurs (sjö/ka)..........
FKHS stabskurs ................. 1 Tillkommer för flygtjänst 200 ti

Av sammanställningen framgår — med utgångspunkt i att ett år omfattar
cirka 1 400 timmar — att den nuvarande två-åriga utbildningstiden
vid KHS stabslinje ej föreslås skola överskridas. I fråga om KSHS och
FKHS stabskurser innebär förslaget en utbildningstid av omkring 18
respektive 17 månader. Då allmänna kursen vid KSHS har en längd av
sex och vid FKHS en längd av sju månader, kommer med den av utredningen
föreslagna tiden för de högre kurserna den totala utbildningstiden
vid KSHS och FKHS att utgöra omkring två år.

För närmare kännedom om de föreslagna kursplanerna torde få hänvisas
till utredningens betänkande. I korthet innebär förslagen, att eleverna
ges en vidgad kännedom om andra försvarsgrenars strategiska, taktiska och
operativa förhållanden och om det totala försvarets problem. Utbildningen
i stabstjänst har tillmätts stort utrymme för att eleverna skall bli i huvud -

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1960

sak i lika mån rutinerade i stabsarbete efter i möjligaste mån enhetliga
grunder. Teknikens inflytande på den militära organisationen och på
operationerna har givits ökad plats i utbildningen. Huvudvikten har
vidare lagts vid applikatorisk och motsvarande undervisning, eftersom
eleverna enligt utredningen bör beredas tillfälle till omfattande självstudier
och utbildningen bör genomföras under så aktiv medverkan från
eleverna som möjligt. I utbildningstiden har även inlagts tjänstgöring vid
egen försvarsgren, varjämte utredningen föreslagit, att alla elever skall
beredas tillfälle till omkring två veckors tjänstgöring vid andra försvarsgrenar.

Omfattningen av den föreslagna samordnade undervisningen varierar i
olika ämnesområden. I strategi är huvuddelen av undervisningen samordnad,
och tiden för den samordnade undervisningen — tid för fem
applikatoriska exempel inbegripen — uppgår till cirka 200 timmar. I taktik
och operationer har likaledes föreslagits cirka 200 timmar samordnad undervisning,
utgörande omkring hälften av den sammanlagda undervisningstiden.
Den samordnade undervisningen hänför sig till mark-, sjö- och
lufttaktik, till grunderna för operativ samverkan samt till applikatoriska
exempel rörande sådan samverkan. Utöver de angivna 200 timmarna har
tid upptagits för en gemensam fältövning i taktik och en gemensam fältövning
i operationer. Även i övriga ämnen är den samordnade undervisningen
av stor omfattning. Av den totala utbildningstiden utgöres sålunda
omkring 40 % av samordnad undervisning.

Högskoleutredningen har funnit, att den samordnade applikatoriska
undervisningen i princip bör bedrivas gemensamt. Strävan bör därvid
vara att i största möjliga utsträckning sammanföra eleverna i blandade
studiegrupper för att lösa de gemensamma problemen. I vilken utsträckning
den samordnade undervisningen i övrigt kan göras gemensam säges
bli beroende av programtekniska faktorer, vilka utredningen icke haft
möjlighet att helt överblicka. Utredningen har emellertid kommit till den
uppfattningen, att omkring hälften av den samordnade undervisningen
bör kunna bedrivas gemensamt.

För närvarande har stabskurserna vid de skilda högskolorna inryckning
ungefär vid samma tidpunkt — i början eller mitten av oktober. Då emellertid
utbildningstiden är olika lång, avslutas kurserna icke samtidigt. Med
hänsyn till att den föreslagna samordningen av undervisningen huvudsakligen
avses skola koncentreras till senare delen av stabslinjernas årskurser,
måste dock dessa framdeles avslutas vid ungefär samma tidpunkt. Högskoleutredningen
föreslår därför, att KSHS och FKHS stabskurser påbörjas
först sedan KHS stabslinje pågått ett halvt år. Härigenom tillgodoses
det angivna önskemålet — KSHS och FKHS stabskurser föreslås ju,
såsom framgått av det föregående, förlängda till omkring 18 respektive 17
månader. Då det emellertid säges vara lämpligt, alt de allmänna kurserna

Kangl. Maj:ts proposition nr 142 år 1960

alltjämt påbörjas i början av oktober, föreslås det nuvarande uppehållet
på ett halvt år mellan allmänna kurserna och stabskurserna vid KSHS
och FKHS försvinna. Detta innebär vissa olägenheter i förhållande till
nuläget, men utredningen har funnit, att övriga tänkbara alternativ för
att tillmötesgå önskemålet medför än större olägenheter, såsom ökat behov
av lärare, halvårsuppehåll i stabskurserna vid KHS, KSHS eller FKHS eller
återgång till vårinryckning vid KHS.

I detta sammhanhang pekar utredningen även på ett annat problem,
nämligen frågan om samordning mellan stabsutbildningen och den tekniska
utbildningen. För KHS vidkommande innebär samordningen av högskolornas
stabsutbildning, att den nuvarande gemensamma utbildningen i taktik
och stabstjänst vid KHS stabslinje och de tekniska linjerna måste slopas.
Detta är enligt utredningens uppfattning beklagligt, men å andra sidan anser
utredningen det vara mera betydelsefullt, att samordningen av undervisningen
mellan KHS stabslinje samt KSHS och FKHS stabskurser kommer
till stånd. Och en viss samordning mellan KHS tekniska linjer och stabslinje
av undervisningen i taktik och stabstjänst torde ändock enligt utredningen
kunna ske i fortsättningen, även om denna samordning icke som
hittills i någon högre grad kan få formen av gemensam undervisning. Ett
särskilt problem erbjuder vidare KSHS, där stabskurs och tekniska kurser
anordnas vartannat år. Detta innebär, att endast varannan av övriga högskolors
stabskurser kan samordnas med en stabskurs vid KSHS. Då elevantalet
är så litet, att en inryckning varje år icke kan äga rum vid KSHS,
föreslås att samordning, låt vara i begränsad omfattning, kommer till stånd
vartannat år mellan KSHS tekniska kurser och övriga högskolors stabskurser.
Motsvarande problem är icke aktuellt vid FKHS, eftersom där delvis
hopslagna stabs- och tekniska kurser torde komma att anordnas varje år.

Den allmänna krigshögskolekurs vid armén vilken enligt propositionen
1960: 109 föreslagits skola tillkomma bör enligt utredningens mening icke
inordnas i KHS.

Ledning av stabsutbildningen

Enligt utredningens mening kommer den föreslagna samordnade undervisningen
att kräva en kontinuerligt verksam ledning såväl vid de olika
årskurserna som centralt.

I fråga om ledningen vid de olika årskurserna föreslår utredningen, att
för varje årskurs inom de olika operativa linjerna en lärare utses att tillika
vara kurschef. Vid armé- och flyglinjerna blir det två kurschefer -— en för
äldre och en för yngre kursen. På marinlinjen anordnas stabskurs endast
vartannat år. Även vid de årskurser, där marin stabskurs saknas och ersättes
av teknisk kurs, säges dock en lärare ur marinen erfordras för
samordning av undervisningen vid den marina tekniska kursen med undervisningen
vid armé- och flyglinjernas samtidiga stabskurser. Enligt för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1960

slaget kominer det alltså att ständigt finnas sex kurschefer, två ur vardera
armén, marinen och flygvapnet.

De tre kurscheferna för en årskurs bildar ett lag, som upprättar dels
förslag till undervisningsplan för den samordnade utbildningen, dels förslag
till period- och månadsprogram, som anger fördelningen av den till
buds stående tiden mellan å ena sidan samordnad och å andra sidan separat
utbildning.

I fråga om den centrala ledningen anser utredningen, att ett centralorgan
kan anförtros befogenhet och ansvar jämväl för den separata utbildningen.
Det är emellertid enligt utredningens uppfattning även möjligt
att låta den separata utbildningen alltjämt vara underställd särskilda chefer
ur armén, marinen och flygvapnet. Med dessa utgångspunkter diskuterar
utredningen följande två huvudalternativ, nämligen dels en organisation
med tre högskolor och beslutande samordningsorgan för den samordnade
undervisningen, dels ock en organisation med en högskola.

En organisation med tre högskolor och beslutande samordningsorgan
innebär enligt förslaget, att de nuvarande högskolorna bibehålies.
Den samordnade undervisningen ledes av samordningsorganet, medan den
separata undervisningen ledes av varje högskolechef för sig. Samordningsorganet
bör vara direkt underställt överbefälhavaren. Beträffande den
separata undervisningen bör högskolechefen fortfarande lyda under vederbörande
försvarsgrenschef. Högskolecheferna svarar för att samordningsorganet
erhåller erforderlig orientering om de order och anvisningar som
av försvarsgrenschef utfärdas beträffande den separata undervisningen.

Av naturliga skäl föreslås all planläggning av undervisningen vid de tre
högskolorna skola uppbyggas kring den samordnade undervisningen. Fördelningen
i detalj av undervisningen mellan å ena sidan samordnad och å
andra sidan separat undervisning fastställes — efter förslag av kurschefslagen
och med iakttagande av överbefälhavarens direktiv — av samordningsorganet.
Vidare kommer samordningsorganet att få stort inflytande
på tillsättandet av lärare för den samordnade utbildningen, på det gemensamma
urvalet av elever in. in.

Utredningen har övervägt att låta den samordnade undervisningen ledas
av en högskolestyrelse, bestående av de tre högskolecheferna. En sådan
högskolestyrelse skulle ersätta det nuvarande chefsrådet. Utredningen har
emellertid funnit, att eu dylik styrelse — även med stor samarbetsvilja hos
högskolecheferna — icke är funktionsduglig, och i stället föreslagit, att den
samordnade undervisningen skall ledas av en särskild befattningshavare,
som benämnes högskoleinspektör. Denne bör vara beställningshavare i
lönegrad B 4. Högskoleinspektören bör biträdas av en regementsofficer i
lönegrad A 24 eller A 2(i.

Högskolecheferna, som i allt väsentligt har samma uppgifter och samma
ansvar som i nuvarande organisation, föreslås alltjämt skola vara placerade

Kmujl. Maj:ts proposition nr 142 år 1960

i lönegrad B 3. I övrigt innebär förslaget viss personalförstärkning. Den
föreslagna personaluppsättningen framgår av särskilda sammanställningar
(bilagorna A och B).

En organisation med en gemensam högskola innebär enligt utredningens
uppfattning, att personalen är sammanhållen i en fast organisatorisk
ram och underställd en chef. Däremot kan icke det kravet uppställas
på eu sådan högskola, att undervisningen skall vara helt gemensam. Såsom
framgått av det föregående kan ju undervisningen vid högskolornas olika
linjer enligt utredningens uppfattning endast delvis bedrivas gemensamt.

Den högre stabsutbildningen måste även i en gemensam högskola enligt
utredningen organiseras på en markoperativ linje, motsvarande KHS stabslinje,
en sjöoperativ linje, motsvarande KSHS stabskurs, och en luftoperativ
linje, motsvarande FKHS stabskurs. I en gemensam högskola bör vidare
KSHS och FKHS allmänna och tekniska kurser ingå. För att kunna bedöma
personalbehovet i en gemensam högskola räknar utredningen slutligen med
att även KHS tekniska linjer skall ingå i organisationen.

Vad angår en gemensam högskolas lydnadsförhållanden till högre myndighet
bör såväl överbefälhavarens inflytande på den samordnade undervisningen
som försvarsgrenschefs inflytande på den separata undervisningen
säkras. Det säges härutinnan vara naturligt, att högskolan underställes
överbefälhavaren, men att försvarsgrenscheferna tillförsäkras rätt
att ge högskolechefen anvisningar och att inspektera utbildningen, envar
såvitt rör hans verksamhetsområde.

Högskolechefen i en gemensam högskola förutsättes skola utöva ledningen
av samtliga kurser och fatta beslut i alla frågor, som berör såväl
den samordnade som den separata undervisningen. Högskolechefen kan och
bör dock delegera vissa ärenden till kurscheferna. I fråga om den samordnade
undervisningen skall högskolechefen särskilt svara för dess organisation
samt — med iakttagande av de direktiv överbefälhavaren kan finna
gott meddela — fastställa de kursplaner m. m. som uppgöres av kurschefslagen.
Högskolechefen föreslås vara generalmajor eller konteramiral i lönegrad
B 5. Till hans förfogande bör stå två regementsofficerare i lönegrad
A 26 och 24. Dessa bör tillhöra andra försvarsgrenar än högskolechefen.

Högskoleutredningen har övervägt att direkt under högskolechefen ställa
linjechefer, närmast motsvarande de nuvarande högskolecheferna. Dessa
skulle dels vara högskolechefens rådgivare, dels svara för att den separata
utbildningen mellan olika årskurser inom samma linjer koordineras. Utredningen
har funnit, att sådana linjechefer med säkerhet är nödvändiga
under en övergångstid till den nya organisationen, bedömd till högst ett
utbildningsår, men anser att de därefter bör avvecklas. Uppgiften att biträda
högskolechefen och att samordna undervisningen inom varje linje synes
efterhand kunna lösas av äldste kurschefen för den berörda linjen. Denne
bör vara överste (motsvarande) i lönegrad B 1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 242 är 1960

Av sammanställningen (Bilaga A) framgår i övrigt det beräknade personalbehovet
för skolans ledning och administration. Behovet av lärarbefattningar
(Bilaga B) beräknas i huvudsak vara detsamma för en gemensam
högskola som för separata högskolor med en högskoleinspektör.

För egen del anser högskoleutredningen alt förutsättningar i och för sig
föreligger för att sammanföra högskoleutbildningen till en gemensam högskola
genom att högskolorna avses skola förläggas till en gemensam byggnad.
Utredningen anser emellertid icke, att några mera väsentliga fördelar
föreligger med en gemensam högskola. Utredningen är i stället av den uppfattningen
att nackdelarna med en gemensam högskola överväger de fördelar
som står att vinna med en sådan organisation. Med hänsyn härtill
anser sig utredningen böra förorda en organisation med en högskoleinspektör
och tre högskolor.

I denna del anför utredningen följande.

Utredningen har beaktat, att utvecklingen med stor sannolikhet går mot
allt större sammanhang mellan krigsmaktens olika delar. Den omläggning
av den högre stabsutbildningen som föreslås får vidare praktiskt resultat
först under senare hälften av 1960-talet, då enligt den nya ordningen utbildade
stabsofficerare kan beräknas träda i verksamhet. Dessa förhållanden
talar för att redan nu sammanföra den nuvarande försvarsgrensvis bedrivna
stabsutbildningen i en högskola. Å andra sidan har ett flertal skäl
mot en gemensam högskola anförts. Även om vissa av de anförda skälen
icke kan anses övertygande, måste emellertid vikt fästas vid att försvarsgrenschefs
möjlighet att utöva inflytande på undervisningen försvåras vid
en sammanslagning av högskolorna. Utredningen vill framhålla, att den tidpunkt
för närvarande icke kan skönjas, då de nuvarande försvarsgrenarna
kommer att bilda en enhet. Det inflytande som försvarsgrenarnas ökade
sammanhang har medfört illustreras visserligen av att omkring 40 procent
av utbildningstiden för stabslinjerna bör samordnas, inkluderande de viktigaste
och styrande ämnesområdena. Återstående del av undervisningstiden
är emellertid alltjämt i huvudsak separat och »försvarsgrensvis»,
vilket kräver inflytande från försvarsgrensledningen. Vid en organisation
med en gemensam högskola blir emellertid försvarsgrenschefs inflytande
mera medelbart, eftersom försvarsgrenschefens direktiv skall riktas till
den gemensamme högskolechefen. Chefen för en gemensam högskola måste
vidare antagas sakna erforderlig sakkunskap för att i detalj kunna bedöma
alla uppkommande frågor rörande utbildningen. Han har heller icke samma
möjlighet som en högskolcchef i den nuvarande organisationen att kontinuerligt
följa och utveckla undervisningen inom varje område. Härtill kommer,
att eu gemensam högskola innebär ett kraftigt ingrepp i nuvarande
på långvarig tradition och erfarenhet grundade högskoleutbildning inom
krigsmakten.

Utredningen anser sammanfattningsvis, att goda förutsättningar för att
sammanföra högskoleutbildningen i en gemensam högskola i och för sig
föreligger genom att högskolorna avses skola förläggas till en gemensam
byggnad i f. d. Al etablissement. Väsentliga fördelar med en gemensam
högskola måste emellertid påvisas för att ett sådant ingrepp i bestående
organisation överhuvudtaget skall kunna försvaras. Sådana fördelar före -

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1960

ligger enligt utredningens mening icke. Utredningen är tvärtom av den uppfattningen,
att de påvisade nackdelarna med en gemensam högskola vida
överväger de fördelar som må vara förenade med en sådan organisation.
Undervisningssystemet är vidare detsamma i bägge de ifrågasatta alternativen,
på grund varav stabsutbildningen kan bedrivas i stort sett lika effektivt
i en organisation med tre högskolor och en högskoleinspektör som i en
gemensam högskola. Med hänsyn till det anförda anser utredningen sig
böra förorda en organisation med tre högskolor och en högskoleinspektör.
Därvid utgår utredningen från att det förhållandet, att en organisation med
en gemensam högskola är mindre kostnadskrävande, icke kan tillmätas avgörande
betydelse. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om möjligheten
att på motsvarande sätt som skett i samband med andra reformer
genom rationaliseringar inom andra delar av krigsmakten frigöra för högskoleutbildningen
erforderlig personal.

Utredningen vill slutligen framhålla, att en organisation enligt förslaget,
därest utvecklingen framdeles skulle så påfordra, lätt kan omvandlas till
en gemensam högskola.

Kompletterande stabsutbildning

Såsom tidigare antytts erfordras enligt utredningens uppfattning viss
kompletterande stabsutbildning för tjänstgöring i särskilt kvalificerade befattningar
vid högre staber och särskilt kvalificerade lärarbefattningar
samt för tjänstgöring som chef för högre förband. Denna utbildning för
vissa särskilt uttagna officerare — stabsaspiranter — föreslås i princip
skola vara densamma för officerare ur samtliga försvarsgrenar. Utbildningen
föreslås skola meddelas i form av stabstjänstgöring, varigenom
också ett visst behov av arbetskraft vid högre staber täckes, samt i form
av fältövningar och annan praktisk tjänstgöring. Utredningen anser vidare,
att det bör upptagas till övervägande att senare under officerskarriären införa
en för krigsmakten gemensam kompletterande operativ kurs för regementsofficerare.

Målet för stabstjänstgöringen bör enligt utredningen vara att dels ge de
unga officerarna en allmänt praktisk erfarenhet från den högre stabstjänsten,
dels göra dem kompetenta att efter avslutad utbildning bekläda särskilt
kvalificerade kompaniofficersbefattningar vid högre staber eller högskolor.

Erfarenheten anses visa, att de vid armén praktiserade principerna för
utbildning av generalstabsaspiranter i huvudsak är lämpliga och bör kunna
tillämpas även vid de andra försvarsgrenarna. Kraven på att utbildningen
verkligen tillgodoser syftet anser utredningen dock böra skärpas. Högskoleutredningen
föreslår, att officeren under aspiranttiden om möjligt
skall tjänstgöra såväl vid de tre försvarsgrenarna som vid försvarsstaben.
För att stabsaspiranten skall få tillfälle att se problemen ur annan synvinkel
än högkvarterets är det vidare utredningens uppfattning, att någon
del av tjänstgöringen bör vara förlagd till regional stab (militärbefälsstab,
marinkommandostab eller flygeskader stab).

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 är 1960

För att de blivande stabsofficerarna inom rimlig tid skall nå de befattningar,
för vilka de är avsedda bör enligt utredningen stabstjänstgöringens
längd helst icke överstiga två år. Å andra sidan anses varje tjänstgöringsperiod
icke böra omfatta kortare tid än cirka sex månader. Totalt förutsättes
sålunda fyra tjänstgöringsperioder skola medhinnas under aspiranttiden.

Ändamålet med fältövningarna bör enligt utredningens uppfattning vara
att komplettera tidigare högskoleundervisning, främst i vad rör utvecklingen
på det taktiska och operativa området, samt att skapa ytterligare
underlag för bedömningen av aspiranterna inför deras förestående inplacering
i staberna. Antalet fältövningar under aspiranttiden föreslås skola
vara två, vardera om cirka en veckas längd.

Utredningen framhåller slutligen betydelsen av att stabsaspiranterna
under den kompletterande stabsutbildningen i största möjliga utsträckning
beredes tillfälle att medverka vid större övningar med staber och förband.
Ungefär hälften av denna tjänstgöring anses böra ske vid annan än egen
försvarsgren.

Ansvaret för stabsaspiranternas utbildning anser utredningen böra åvila
försvarsstabschefen beträffande de aspiranter som tjänstgör vid försvarsstaben
samt vederbörande försvarsgrensstabschef beträffande de aspiranter
som tjänstgör inom försvarsgrenen. Frågor rörande stabsaspiranternas
tjänstgöring föreslås skola handläggas av en aspirantnämnd, bestående av
försvarsstabschefen och försvarsgrensstabscheferna med den förre som ordförande.
På grundval av den fördelning som denna nämnd gör upp förutsättes
stabsaspiranterna skola kommenderas till tjänstgöring i olika staber
av vederbörande försvarsgrenschef.

Krigshögskolornas lokaler

Vid flera tillfällen har framhållits betydelsen av att högskolorna förlägges
till en gemensam byggnad (jfr prop. 1939: 154 och 1946: 91). Av
skilda anledningar har detta önskemål emellertid ännu icke kunnat förverkligas.
I samband med att Svea artilleriregemente utflyttade till Sundbyberg,
har Kungl. Maj:t emellertid den 27 september 1957 medgivit, att
högskolorna fick förläggas till nämnda regementes gamla etablissement.
Beslutet har ännu icke verkställts. Enligt utredningens uppfattning är det
en ovillkorlig förutsättning att de olika stabslinjerna blir förlagda i nära
anslutning till varandra i en gemensam byggnad för att den föreslagna samordningen
i utbildningen vid högskolorna skall kunna genomföras. Innan
Kungl. Maj:ts beslut att högskolorna skall förläggas i f. d. Svea artilleriregementes
etablissement förverkligas, säges därför utredningens förslag
icke kunna genomföras, endast förberedas.

Kungi. Maj:ts proposition nr 142 år 1960

Kostnadsberäkningar

Utredningens förslag i fråga om den samordnade undervisningen med
tre högskolor och en högskoleinspektör förutsätter viss personalförstärkning,
vilket medför ökade kostnader i förhållande till nuläget. Kostnadsökningen
uppgår till omkring 290 000 kronor per år, varav omkring 170 000
kronor hänför sig till fem nya lärarbeställningar. Det är utredningens uppfattning,
att den beräknade kostnadsökningen är ringa i förhållande till
den stegring av stabsutbildningens värde som erhålles, därest utredningens
förslag genomföres.

Utredningen beräknar merkostnaderna vid den alternativt dryftade lösningen
med en gemensam högskola till sammanlagt cirka 177 000 kronor,
varav 170 000 kronor avser nya lärarbefattningar.

Yttranden

Över högskoleutredningens förslag har försvarsgrenscheferna yttrat sig.
I huvudsak har de anfört följande.

Chefen för armén finner inriktningen av utredningens förslag lämplig
och är beredd acceptera vissa olägenheter för försvarsgrensutbildningen.
Arméchefen föreslår, att principbeslut snarast fattas om utökad samordning
mellan försvarsgrenarnas högskolor. Denna samordning bör emellertid
ta sig uttryck i skapandet av en gemensam högskola. Arméchefen bedömer
en sammanslagning av högskolorna som en av de viktigaste åtgärderna
för att åstadkomma en enhetlig militär grundsyn. Sannolikt skulle
en sådan åtgärd även verksamt bidraga till att påskynda den integration
av försvarsgrenarna som den tekniska och taktiska utvecklingen kommer
att kräva. Vidare föreslår chefen för armén, att den gemensamma undervisningen
för KHS stahslinje och tekniska linjer bibehålies. Enligt arméchefen
bör även möjligheterna att samordna den högre tekniska officersutbildningen
inom försvaret närmare utredas. I avvaktan härpå bör i vart
fall den gemensamma undervisningen för stabslinjen och de tekniska linjerna
vid KHS bibehållas i så stor omfattning som är praktiskt möjligt.
Arméchefen hävdar vidare att den föreslagna allmänna krigshögskolekursen
bör anslutas till KHS.

Chefen för marinen förordar en fortsatt och vidgad samordning av undervisningen
vid de tre försvarsgrenshögskolorna med början redan hösten
1960. Marinchefen biträder utredningens förslag, att de nuvarande tre högskolorna
bör bibehållas och liksom hittills lyda under respektive försvarsgrenschef.
Den samordnade undervisningen bör emellertid icke ledas av
en högskoleinspektör. I stället föreslås ledningen skola utövas av en högskolestyrelse
bestående av de tre högskolecheferna. Marinchefen föreslår
vidare, att stabslinjerna vid samtliga skolor skall pågå under omkring 18
månader med inryckning på hösten. De år då stabskurs ej anordnas vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1960

KSHS, bör viss samundervisning ske mellan denna skolas tekniska kurser
och övriga skolors stabslinjer. Efter avslutad stabsutbildning bör de bästa
eleverna ur alla tre försvarsgrenarna meddelas kompletterande utbildning
i form av aspiranttjänstgöring. Slutligen föreslår marinchefen, att generalstabskåren
avskaffas och eventuellt ersättes med en försvarsstabskår.

Chefen för flygvapnet tillstyrker i huvudsak högskoleutredningens förslag.
Sålunda biträdes i princip den angivna målsättningen och förslaget
till ökad utbildningstid för den högre stabsutbildningen. Enligt flygvapenchefen
kommer emellertid förlängningen av utbildningstiden att för flygvapnet
medföra behov av statökningar motsvarande antalet officerare och
den tid som de kommenderas till utbildning vid FKHS högre kurs. Orsaken
härtill anges vara, att flygvapnets personaltillgång icke innefattar någon
kommenderingsreserv för officerare. Utredningens förslag till organisation
av den högre stabsutbildningen med bibehållande av tre högskolor
biträdes. Därest inrättande av en beställning för högskoleinspektör av ekonomiska
skäl ej är möjlig, bedömes dock samordning av undervisningen
kunna ske genom samverkan mellan högskolecheferna i en högskolestyrelse.
Den föreslagna stabsaspiranttjänstgöringen anses i varje fall för flygvapnets
officerare böra modifieras, så att sammanlagda tiden för aspiranttjänstgöring
och stabstjänst blir högst fyra år.

Överbefälhavarens förslag

Överbefälhavaren anser, att utredningens förslag till målsättning för
undervisningen i huvudsak är lämpligt. Den ökade samordningen av utbildningen
bör om möjligt försöksvis tillämpas redan vid de kurser som
inrycker hösten 1960. För att nå önskad samordning mellan de skilda
linjerna är det emellertid nödvändigt att kurstiderna i största möjliga utsträckning
bringas att sammanfalla. En förlängning av marinens och flygvapnets
stabskurser är därför enligt överbefälhavarens uppfattning önskvärd
och även ur andra synpunkter ett starkt krigsmaktsintresse. I princip
finner överbefälhavaren en kurslängd av högskoleutbildningen om cirka
två år vara ett önskemål för samtliga försvarsgrenar. Härigenom anses
eleverna erhålla möjlighet att i erforderlig utsträckning studera problemen
inom såväl krigsmakten som totalförsvaret i övrigt.

Grundtanken vid utformandet av undervisningen vid krigsmaktens
högre skolor bör enligt överbefälhavaren vara en gemensam högskola
för samtliga försvarsgrenar. Denna skola bör lyda direkt under överbefälhavaren
men försvarsgrenscheferna bör tillförsäkras erforderligt inflytande
på de delar av undervisningen, som faller inom deras ansvarsområde.
Den slutliga utformningen av lydnadsställningen kan dock bli beroende
av resultaten av pågående utredningar rörande krigsmaktens högsta
ledning, överbefälhavaren motiverar sitt ställningstagande sålunda.

2—4 2:t 60 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 1-12

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1960

Den högre officersutbildningen inom krigsmakten bör, som tidigare
framhållits i ett flertal sammanhang, bland annat leda till att bibringa
den personal, som avses bekläda viktigare poster i staber och förband, eu
entydig militär grundsyn på våra försvarsproblem och på principerna för
vårt försvar, att oberoende av försvarsgrenstillhörighet skapa ett rekryteringsunderlag
för högre, gemensamma staber och att bilda en fast grund
för samverkan såväl inom och mellan försvarsgrenarna som inom totalförsvaret.

För att nå detta mål anser jag det lämpligast att undervisningen sker
vid en gemensam skola. Ett flertal skäl mot en gemensam högskola bar
anförts nu liksom av tidigare utredningar. Främst har uttalats farhågor
för att försvarsgrenschefs möjlighet att utöva inflytande på undervisningen
skulle försvåras vid en sammanslagning av högskolorna.

Sammanslagningen av högskolorna är en viktig åtgärd för att åstadkomma
den enhetliga militära grundsynen. Sannolikt skulle en sammanslagning
också i hög grad bidraga till att påskynda den integration av försvarsgrenarna,
som utvecklingen troligen kommer att kräva. Traditioner
och försvarsgrensmässiga skäl får härvid icke skjutas i förgrunden.

Högskoleutredningen av 1958 har visat, att omkring 40 % av utbildningstiden
för stabslinjerna bör samordnas, inkluderande de viktigaste och
styrande ämnesområdena. Återstående 60 % av utbildningen på stabslinje
samt huvudparten av utbildningen på tekniska och allmänna kurser är
alltjämt separat och »försvarsgrensvis», vilket givetvis kräver inflytande
från berörd försvarsgrenschef. Även om den föreslagna fördelningen mellan
samordnad och separat undervisning samt den nuvarande instruktionsmässiga
fördelningen av ansvarsområden mellan överbefälhavare och försvarsgrenschefer
kan föranleda diskussion om den lämpligaste organisationsformen,
anser jag dock inriktningen mot en gemensam högskola vara
att föredra. En sådan låser icke kommande organisationsändringar. Frågan
om försvarsgrenschefernas inflytande på separat utbildning kan lösas
genom att de tillförsäkras direktiv- och inspektionsrätt beträffande den
här avsedda verksamheten. Jag anser det även nödvändigt att acceptera
vissa nackdelar beträffande den ur försvarsgrenarnas synpunkt lämpligaste
tidsplanen för utbildningen i syfte att åstadkomma erforderlig samordning.

Även ur ekonomisk och praktisk synpunkt torde det på lång sikt vara
gynnsammare med en gemensam skola än med försvarsgrensvisa sådana.

Till den av överbefälhavaren föreslagna gemensamma högskolan bör
enligt överbefälhavaren hänföras ej enbart stabskurser utan även tekniska
och allmänna kurser vid alla försvarsgrenar. Även då det gäller de tekniska
linjerna anser överbefälhavaren, att vissa möjligheter finnes att i
varje fall delvis samordna undervisningen mellan försvarsgrenarna. Denna
fråga avses emellertid skola utredas särskilt. Det förutsättes, att den
redan beslutade sammanflyttningen av högskolorna till f. d. Svea artilleriregementes
etablissement genomföres. Sammanslagningen av högskolorna
bedömes kunna genomföras utan ökade kostnader. Därest principbeslut
fattas, anser överbefälhavaren, att övergång till ny organisation bör kunna
påbörjas under budgetåret 1961/62.

överbefälhavaren biträder högskoleutredningens uppfattning att hela

Knngl. Maj:ts proposition nr 142 är 1960

den utbildning som erfordras för att bekläda särskilt kvalificerade befattningar
vid högre staber in. in. icke kan inrymmas i utbildningstiden vid
högskolorna. Med hänsyn härtill räknar överbefälhavaren med att särskilt
uttagna officerare — stabsaspiranter — ges kompletterande stabsutbildning
(aspiranttjänstgöring), vilken bör meddelas i form av praktisk stabstjänstgöring
och fältövningar och annan praktisk tjänstgöring. Stabstjänstgöringen
föreslås i princip skola ske på samma sätt som nu sker för generalstabsaspiranter
vid armén. Tjänstgöringen bör dock enligt överbefälhavaren
utsträckas till att omfatta tjänstgöring även vid andra försvarsgrensstaber
än egen, helst även regional stab. Hur uttagning m. m. till
aspiranttjänstgöring bör tillgå, avser överbefälhavaren att närmare utreda.

Sammanfattningsvis innebär överbefälhavarens förslag, att försvarsgrenarnas
högskolor organiseras som en gemensam skola, att längden för den
högre stabsutbildningen bör vara cirka två år, varför marinens och flygvapnets
stabskurser bör förlängas, att i högskoleorganisationen bör ingå
även tekniska och allmänna kurser, att genom den nya högskoleordningen
uppstående behov av personal får tillgodoses främst genom omflyttning
av stater inom krigsmaktens ramar, samt att utbildningen för särskilt
kvalificerade befattningar kompletteras med aspiranttjänstgöring för vissa
uttagna officerare.

Överbefälhavaren anför slutligen, att han avser fortsätta utredningsarbetet
för att utarbeta detaljplaner för den föreslagna omorganisationen.

Departementschefen

Den militära högskoleutbildningen bedrives i Sverige försvarsgrensvis
vid krigshögskolan (KHS), sjökrigshögskolan (KSHS) och flygkrigshögskolan
(FKHS). Dessa högskolor lyder direkt under försvarsgrenscheferna
utom i förvaltningshänseende, där de lyder under vederbörande centrala
förvaltningsmyndighet.

Vid KHS meddelas undervisning på tre utbildningslinjer, nämligen stabslinjen,
vapentekniska linjen samt ingenjörlinjen. Utbildningstiden vid
KHS är två år eller något längre. Vid KSHS anordnas allmän kurs samt
högre kurser, nämligen stabskurs, förbindelsekurs och tekniska kurser.
Även en marinintendenturofficerskurs anordnas vid KSHS. Utbildningstiden
är för närvarande vid allmänna kursen sex månader och vid stabs''
kursen 14 månader. Vid FKHS anordnas allmän kurs, stabskurs och teknisk
kurs. Allmänna kursen omfattar för närvarande omkring sju månader
och högre kurserna omkring 12 månader. —- De olika högskolornas verksamhet
är endast i obetydlig omfattning samordnad.

I det föregående har jag redogjort för huvudpunkterna i högskoleutredningens
betänkande angående den högre stabsutbildningen, för försvarsgrenschefernas
yttranden däröver samt för överbefälhavarens förslag
i ämnet.

2*—423 <io Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 142

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1960

Högskoleutredningens förslag som i huvudsak begränsats till den högre
stabsutbildningen innebär i huvudsak följande. Med hänsyn till den
militärtekniska utvecklingen förutses ett ökat sammanhang mellan totalförsvarets,
främst krigsmaktens olika delar, vilkas inbördes beroende
jämväl kan förutses komma att öka. Utvecklingen betingar krav på fördjupad
kännedom om totalförsvarets olika delar hos officerare i samtliga
operativa ledningsorgan. Mot bakgrunden härav anses erforderligt att dels
förlänga utbildningstiden vid KSHS och FKHS stabskurser dels i görligaste
mån samordna utbildningen för elever ur olika försvarsgrenar i syfte bibringa
eleverna eu enhetlig grundsyn på försvarsproblemen. Enligt utredningens
bedömanden kan cirka 40 % av stabsutbildningen samordnas.
Verksamheten kan enligt utredningen principiellt bedrivas antingen vid
en gemensam högskola eller inom en organisation med tre högskolor och
beslutande samordningsorgan för den samordnade undervisningen. Utredningen
har för sin del stannat för den senare lösningen. I enlighet härmed
föreslås ett överbefälhavaren underställt samordningsorgan, eu högskoleinspektör,
skola leda den samordnade undervisningen vid KHS,
KSHS och FKHS. Dessa kvarstår och förutsättes alltjämt vara underställda
respektive försvarsgrenschefer. Inrättandet av samordningsorganet
och erforderlig utökning av lärarpersonalen beräknas medföra eu kostnadsökning
av cirka 290 000 kronor. Utbildningen Aid högskolorna förutsättes
omfatta — förutom den högre stabsutbildningen — de allmänna och
tekniska kurserna vid KSHS och FKHS. Utredningen tar inte ställning till
huruvida undervisningen Aid KHS tekniska linjer alltjämt bör bedrhns
vid högskolan eller annorstädes; i vart fall anses någon gemensam utbildning
för KHS stabslinje och dess tekniska linjer ej möjlig. Utredningen
anser det däremot olämpligt att ansluta den föreslagna allmänna krigshögskolekursen
för armén till KHS. — All erforderlig högre stabsutbildning
anses icke kunna äga rum Aid krigshögskolorna. Eu kompletterande stabsutbildning
för vissa särskilt kvalificerade befattningar bedömes erforderlig.
Det föreslås att denna utbildning för särskilt uttagna officerare — stabsaspiranter
— skall bli tATåårig. Aspiranterna bör tjänstgöra en period vid
försvarsstaben, en period vid annan än egen försvarsgren och tATå perioder
Aid egen försAarsgren. Tjänstgöringen Aid försvarsgrenarna bör ske i central
och regional instans. I aspirantutbildningen hör också ingå fältövningar
och större övningar vid staber eller förband.

Försvarsgrenscheferna, som yttrat sig ÖA*er utredningens förslag, har i
princip tillstyrkt, att en ökad samordning av utbildningen vid högskolorna
kommer till stånd. Arméchefen har emellertid ansett, att detta lämpligast
hör ske genom tillskapandet av en gemensam högskola. Arméchefen hävdar,
att utbildningen Arid arméns allmänna krigshögskolekurs och vid de
tekniska linjerna också bör vara knuten till högskolan. Chefen för marinen,
som anser, att nuvarande tre högskolor bör bibehållas, föreslår, att

KiiikjI. Maj:ts proposition nr Ut2 dr 1960

ledningen av den samordnade undervisningen skall ledas av en högskolestyrelse
bestående av de tre högskolecheferna i stället för av en liögskoleinspektör.
Även flygvapenchefen har ansett, att de nuvarande högskolorna
bör bibehållas och att samordning av undervisningen bör ske i en högskolestyrelse,
därest inrättande av en beställning för högskoleinspektör av
ekonomiska skäl icke kan komma till stånd. Cheferna för marinen och
flygvapnet har i princip biträtt förslaget om kompletterande stabsutbildning.

Överbefälhavaren har i huvudsak biträtt utredningens förslag till målsättning
för stabsutbildningen. För alt nå ökad samordning av undervisningen
mellan de olika linjerna är det enligt överbefälhavarens mening
nödvändigt att kurstiderna så långt möjligt överensstämmer. Marinens och
flygvapnets högskoleutbildning föreslås därför förlängd till två år. Enligt
överbefälhavarens mening bör grundtanken vid utformandet av högskoleutbildningens
organisation vara en gemensam högskola för samtliga försvarsgrenar.
Denna högskola bör lyda direkt under överbefälhavaren men
försvarsgrenscheferna bör tillförsäkras erforderligt inflytande på de delar
av undervisningen som faller inom deras ansvarsområde. Överbefälhavaren
föreslår vidare, att till högskolan bör hänföras ej enbart stabskurserna
utan även tekniska och allmänna kurser vid alla försvarsgrenar. Enligt
överbefälhavaren torde det nämligen vara möjligt att även samordna den
tekniska utbildningen. Vidare föreslår överbefälhavaren, att utbildningen
för särskilt kvalificerade befattningar kompletteras med aspiranttjänstgöring
för vissa uttagna officerare.

Den militärtekniska utvecklingen skärper enligt min mening kraven
på smidig och effektiv samverkan mellan olika försvarsfunktioner. Den
tekniska och taktiska utvecklingen bidrager till att sudda ut gränserna
mellan olika försvarsgrenar. Om disponibla resurser skall kunna brukas
effektivt måste en ökad integration av försvarsgrenarna ske. Förståelse
för och kunskap om samtliga stridsmedel kommer att krävas av krigsmaktens
personal i ledande befattningar.

Mot bakgrunden härav är del erforderligt att söka samordna utbildningen
av dem som skall bekläda viktigare befattningar inom krigsmaktens
ledning. Härom råder enighet. Det synes ej heller råda delade meningar
om behovet av en förstärkning av den högre stabsutbildningen särskilt
för marinens och flygvapnets officerare. Åsiktsmotsättningar förekommer
däremot i fråga om hur utbildningen organisatoriskt skall inpassas
inom krigsmakten.

För min egen del anser jag övervägande skäl tala för att den högre
utbildningen inom krigsmakten organisatoriskt inordnas i en gemensam
högskola. Pågående omprövning av krigsmaktens högsta ledning bör
ej utgöra hinder för att beslut härom fattas nu. En gemensam högskola
hör nämligen lätt kunna inpassas i organisationen oavsett vilken ställning

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 ar 19(10

som tages till organisationen av den högsta militärledningen. Vid nuvarande
organisation bör högskolan lyda direkt under överbefälhavaren
och försvarsgrenschefernas inflytande säkerställas genom direktiv- och
inspektionsrätt med avseende på den icke samordnade delen av undervisningen.

Vid den nya högskolan bör bedrivas utbildning som svarar mot de nuvarande
högskolornas allmänna kurser, stabskurser och tekniska kurser.
Jag vill erinra om att jag vid anmälan av proposition rörande befälsordningen
vid armén m. in. föreslagit inrättande av en allmän krigshögskolekurs
om cirka 8 månaders längd, obligatorisk för alla arméns
officerare (prop. 1960: 109, s. 52). Kursen bör som jag då underströk
vara organisatoriskt fast knuten till nuvarande krigshögskoleutbildning.
Även den allmänna kursen vid armén bör följaktligen anslutas till den
gemensamma krigshögskolan. Vad gäller marinintendenturkursen vid nuvarande
KSHS förutsätter jag att ställning i denna del tas i anslutning
till pågående utredningar rörande inrättandet av en gemensam intendenturkår.

Vad gäller den högre stabsundervisningen bör den samordnas i den
utsträckning som är erforderlig för att åstadkomma förutsättningar för en
gemensam militär grundsyn hos personal i ledande befattningar inom krigsmakten.
Jag kan i princip biträda föreslagen förlängning av stabskurserna
för marinens och flygvapnets officerare. Högskoleutredningen har icke behandlat
frågan om samordning av försvarsgrenarnas tekniska undervisning.
I likhet med överbefälhavaren utgår jag emellertid från att en samordning
även i fråga om denna undervisning skall vara möjlig i icke ringa utsträckning.
Förutsättningarna härför bör närmare utredas. En viss samordnad
undervisning bör eftersträvas även vid de allmänna kurserna.

Jag ansluter mig till uppfattningen att hela den utbildning som behöver
bibringas officerare för att de skall kunna bekläda särskilt kvalificerade
befattningar vid högre staber och särskilt kvalificerade lärarbefattningar
samt för att de sedermera skall kunna tjänstgöra som chefer för högre
förband, icke kan meddelas inom den föreslagna utbildningstiden vid högskolan.
Jag räknar därför med att vissa särskilt uttagna officerare, stabsaspiranter,
ges kompletterande stabsutbildning — aspiranttjänstgöring —
i form av praktisk stabstjänstgöring och fältövningar in. m. Stabstjänslgöringen
bör enligt min mening i huvudsak utformas i överensstämmelse
med högskoleutredningens förslag. Det synes betydelsefullt att tjänstgöringen
även omfattar tjänstgöring vid andra försvarsgrenar än den egna
och om möjligt även regional stab.

Under det hittillsvarande utredningsarbetet synes icke ha gjorts någon
precisering av antalet befattningar för vilka bör krävas genomgång av högre
stabsutbildning vid krigshögskola eller fullgjord stabsaspiranttjänstgöring.
Detta oaktat synes i princip ha förutsatts oförändrat antal elever på de

Kungl. Maj:ts proposition nr li‘2 ur 1960

högre stabskurserna. Antalet elever bör enligt min mening stå i bestämd relation
till redovisade krigs- och fredsorganisatoriska behov. En kvantitativ begränsning
har emellertid betydelse icke blott med hänsyn till utbildningens
kvalitativa nivå utan även ur ekonomiska synpunkter. Jag förutsätter att
frågan uppmärksammas ytterligare vid det fortsatta utredningsarbetet.

Vid bifall till föreliggande principförslag bör enligt min mening tidpunkten
för högskoleutbildningens organiserande på en gemensam högskola
bestämmas av när inflyttning kan ske i f. d. Svea artilleriregementes
etablissement. Jag räknar med att detta skall kunna ske under de närmaste
budgetåren. Jag vill i detta sammanhang erinra om att under det i årets
statsverksproposition (bil. 26, s. 9—10) äskade investeringsanslaget Vissa
byggnadsarbeten för armén medel beräknats för en första etapp för erforderliga
bvggnadsarbeten in. in. inom nämnda etablissement för tillgodoseende av
högskolornas behov. Jag anser emellertid, att även innan en flyttning verkställts
inom nuvarande organisation med tre högskolor en viss samordning
av i vart fall stabsutbildningen skall kunna ske redan vid de kurser som
inrycker instundande höst.

Den principiella utformningen av den högre militära utbildningen är
enligt min mening av sådan betydelse för krigsmaktens utveckling att riksdagens
godkännande bör inhämtas. I det föregående har jag redovisat mina
förslag i ämnet. Däremot tager jag i förevarande sammanhang icke ställning
till personalbehovet för den gemensamma krigshögskolan. Denna fråga
torde på sedvanligt sätt få prövas i samband med de årliga medelsäskandena.
Icke heller är jag för närvarande beredd att framlägga förslag till
detaljorganisation m. in. för den nya högskolan. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj :t att framdeles besluta härom liksom att i övrigt reglera erforderliga
övergångsåtgärder in. in. i anledning av den nya organisationen.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna vad jag i det föregående föreslagit angående
inrättande av en för krigsmakten gemensam krigshögskola
in. in.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Maj:t
Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Berndt Bodin

Bilaga A.

Heltidstjänstgörande personal för ledning och administration i nuvarande organisation, i organisation med

tre högskolor och högskoleinspektör samt i organisation med en högskola.

Befattningshavare	Nuvarande organisation	Tre högskolor och högskoleinspektör	En högskola
KHS	KSHS	FKHS	Centralt	KHS	KSHS	FKHS	ökning -f-Minskning —	Antal	Ökning -j-Minskning —
Högskolechcf (B 5)......................									1	+ 1
Högskoleinspektör (B 4)..................	—	—	—	1	_	_	_	+ 1
Högskolechef (B 3)......................	1	1	1	_	1	1	1	± o		— 31
Souschef vid de tekniska linjerna (Bl) ...	—	—	—	_	1	_		+ 1	1	-f- 1
Regementsofficer till förfogande (A 24 eller A 26)	—	—	—	1	—	—	_	+ 1	2	+ 2
Adjutant (A 21).........................	1	—	—	—	1	_	_	± o	1	4- 0
Expeditionsofficer (A 21).................	—	1	—	—	_	1	_	± 0	— 1
Expeditionsofficer (Arvode) ..............	—	—	1	—	_	_	1	± o	2	-f i
Expeditionsunderofiicer (A 13)............	1	—	—	—	1	—		± 6	1	4- 0
Expeditionsunderofficer (Arvode)..........	—	1	1	—	—	1	1	± o	1	— 1
Bibliotekarie (Arvode)...................	1	—	—	1	—	_		± 0	i	4- 0
Förste kansliskrivare; kassatjänst (A 12) .... Kontorist; sekreterare och biträdande biblio-	1	—	—	—	1	—	—	±0	i	±0
tekarie (A 9)......................... Kanslibiträde; sekreterare och handbibliote-	—	—	1	1	—	—	—	±0	i	±0
karie (A 7)...........................	1	1	—	—	1	1	1	+1	3	+1
Skrio-, rit- och dupliceringscentral
Chef (All)............................	—-	1	—	1	_	_	_	± 0	1	4- 0
Kanslibiträde (A 7) .....................	2	1	—	2	—	—	_	— 1	2	— 1
Kontorsbiträde (A 5).....................	4	2	1	7	—	—	_	± 0	7	-j- 0
Biträde för skriv- ocli konlorsgöromål.....	1	1	—	2	—	—	—	±0	2	±0
Telefonväxel
Telefonist (A 7).........................	—	—	—	1	—	—	—	+1	1	+1
Vaktmäst aravdelning
Chef (All) ............................	1	—	—	1	_	_	_	± 0	1	in 0
Vaktmästare (A 7) ......................	1	—	—	1	_	_	_	± o	1	4- 0
Ordonnanser m.m...................... 1 De nuvarande beställningarna för högsko	6 lechef k	2 varstår u	2 nder en	10 övergån	gstid av	ett ulbih	iningsår.	±0	10	± o

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 är 1960

Kungl. Maj:ts proposition nr 142 år 1960

Bilaga B.

Heltidstjänstgörande lärarpersonal i nuvarande organisation och i organisation
med tre högskolor och högskoleinspeklör.

Ämne	Nuvarande organisation	Tre högskolor och högskoleinspektör
KHS	KSHS	FKHS	KHS	KSHS	FKHS	Ökning + Minskning —
Strategi...................		1	2	1	1	1	1	— 1
Taktik och operationer.....		7	2	2	21 + 72	21 + 2	21 + 1	+ 5
Stabstjänst................
Organisation..............							l	4- 1
Underrättelsetjänst.........
Personaltjänst.............
UnderhåUstjänst...........								4- 0
Förvaltningstjänst..........
Sambandstjänst............		1	1	—	—	l1	—	— i
Fältarbetstjänst ............		1	—	—	1	—	—	±0
Krigshistoria...............		1	—	—	l4	—	—	±0
Tekniska ämnen...........		65	1	1	65	1	2	+1
Summa lärare		18	8	4	19	9	7	+ 5
varav för undervisning enbart
vid KHS tekniska linjer ..		5	—	—	7	—	—	+ 2
1 En kurschef för varje stabslinjes årskurs.
2 Två av dessa lärare avses	för undervisning enbart vid KHS tekniska linjer.
3 Undervisningen ombesörjes	av lärare i taktik och operationer.
4 För högskolorna gemensam lärare	ur armén, marinen eller flygvapnet.
5 Fem av de angivna lärarna undervisar enbart vid KHS tekniska linjer i ballistik, kon-
struktionslära, matematik, befäslningslära resp. förbindelselära.