Kungl. Maj:ts proposition nr 141 (Proposition 1937:141)

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Nr 141.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inrättande av
ett statens hantverksinstitut; given Stockholms slott
den 26 februari 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

I årets statsverksproposition (utgifter för kapitalökning, bil. 9, punkt 3) har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde
varda riksdagen förelagd, till uppförande av byggnad för ett statens hantverksinstitut
för budgetåret 1937/1938 beräkna ett reservationsanslag av

1,000,000 kronor. Sedan utredningen i ärendet slutförts, torde jag nu ånyo
få anmäla detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr lil.

- Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 januari 1936 tillkallade dåvarande
chefen för handelsdepartementet samma dag f. d. kommerserådet R.
Sohlman, ledamoten av riksdagens andra kammare snickaren A. B. Andersson,
f. d. avdelningschefen i skolöverstyrelsen N. Fredriksson, organisationschefen
i kooperativa förbundet redaktören A. Gjöres och ordföranden i Sveriges
hantverksorganisation hovskomakaren A. Lindmark att såsom sakkunniga
inom departementet biträda med verkställande av utredning av vissa
frågor rörande hantverket. De sakkunniga, vilka antagit benämningen 193t>
års hantverkssakkunniga, hava i ett den 30 november 1936 avgivet betänkande
framlagt förslag angående inrättande av ett statens hantverksinstitut
i Stockholm. I detta ämne hava de sakkunniga anfört följande:

De sakkunniga hade enligt lämnade direktiv inriktat sitt arbete på följande
tre huvuduppgifter, nämligen dels frågan om uppställande av legala kompetensvillkor
för rätten att idka hantverk, dels organiserandet av lärlingsutbildningen
inom hantverksyrkena, dels ock ordnandet av hantverkets högre
yrkesundervisning.

Av dessa uppgifter hade de sakkunniga fur.nit den sistnämnda, nämligen
ordnandet av den högre undervisningen inom hantverksyrkena och därmed
jämställd mindre industri, vara av särskilt angelägen och brådskande ari. Sedan
de sakkunniga numera slutfört utredning rörande denna fråga, finge de
sakkunniga framlägga därpå grundat förslag om inrättande av ett statens
hantverksinstitut jämte därmed sammanhängande spörsmål.

Utvecklingen av den högre hantverksundervisningen i vårt land.

Medan från såväl statens som enskilda kommuners sida sedan årtionden
tillbaka vidtagits omfattande åtgärder för främjande av den grundläggande
utbildningen inom de särskilda hantverksyrkena, hade däremot organiserandet
av den fortsatta och högre hantverksundervisningen i vårt land hittills
lämnats helt åt det enskilda initiativet. I sådant avseende hade emellertid av
Sveriges hantverksorganisation nedlagts ett målmedvetet och utomordentligt
betydelsefullt arbete tili hantverkets fromma.

Är 1916 hade organisationen börjat anordna praktiska undervisningskurser
för hantverksutövare (s. k. mästarkurser). Denna kursverksamhet hade
de första åren bedrivits å olika platser och utan fast organisation. Avsaknaden
av lämpliga lokaler lade emellertid hinder i vägen för verksamhetens utveckling.
Inom hantverksorganisationen framkommo därför planer på skapande
av en särskild undervisningsanstalt för hantverket med egna lokaler.
På initiativ av organisationens numera avlidne ordförande konsul C. J. F.
Ljunggren hopbragtes under åren 1917—1918 genom frivilliga bidrag från
intresserade kretsar en fond å 200,000 kronor, vars syfte skulle vara att
stödja ett blivande hantverksinstitut. Sedan Stockholms stadsfullmäktige genom
beslut den 17 maj 1920 medgivit, att en tomt inom kvarteret Flygmaskinen
vid Upplandsgatans norra ända finge med tomträtt under 100 år mot
en årlig avgift av 100 kronor upplåtas lill organisationen för det planerade
liantverksinstitutet, uppgjordes på organisationens uppdrag av arkitekten
Cyrillus Johansson fullständiga ritningar och plan för en institutsbyggnad å
tomten. Kostnaden för byggnadens uppförande beräknades till 1,630,000
kronor, vartill kommo kostnader för utrustning och inredning av verkstäder,
laboratorier och lärosalar m. m., uppskattade till omkring 370,000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr lil -

De sammanlagda kostnaderna för anstaltens uppförande och iordningställande
beräknades således uppgå till omkring 2,000,000 kronor.

För anskaffande av medel till institutsbyggnaden ingick organisationen i
skrivelse till Kungl. Majit den 22 september 1920 med framställning örn anslag
av statsmedel för ändamålet å 1,630,000 kronor. På grund av remiss
å denna ansökning avgåvo kommerskollegium, socialstyrelsen och skolöverstyrelsen
den 14 oktober samma år gemensamt utlåtande i ärendet. Ämbetsverken
uttalade sig därvid visserligen i princip på det kraftigaste för realiserandet
av tanken på ett hantverksinstitut men funno det dock önskvärt och
nödvändigt, att en mera omfattande erfarenhet på området för det avsedda
institutets verksamhet inhämtades, innan byggnadsplanen för institutsbyggnaden
definitivt fastställdes och statsmakterna för detta syftes förverkligande
ställde begärda betydande medel till förfogande. Med hänsyn härtill
föreslogo ämbetsverken, att den högre hantverksutbildningen tills vidare
måtte ordnas genom vissa närmare angivna provisoriska åtgärder ävensom
att Kungl. Majit måtte dels uppdraga åt vissa sakkunniga att verkställa utredning
och avgiva förslag angående upprättande av ett svenskt hantverksinstilut,
dels ock — då det syntes lämpligt att fördela det anslag, som krävdes
för ändamålet, på en följd av år — föreslå riksdagen att såsom avsättning
för uppförande framdeles av byggnad för ett hantverksinstitut för år 1922
anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor.

Genom beslut den 3 mars 1922 fann emellertid Kungl. Majit omförmälda
framställning icke föranleda någon sin vidare åtgärd. Såvitt nu kunde bedömas
hade Kungl. Majits ståndpunkt åtminstone i viss mån varit betingad
av den vid nämnda tidpunkt rådande ekonomiska depressionen och i samband
därmed uppkomna ekonomiska betänkligheter.

Då således hantverksorganisationens förslag om uppförande av ett modernt
liantverksinstitutet icke för det dåvarande kunde förverkligas, beslöt organisationen
att inrikta institutsverksamheten på ett flerårigt provisorium i avvaktan
på framtida realiserande av ett ordinarie institut. Därvid hade organisationen
emellertid funnit, att ett utnyttjande för ändamålet av de verkstäder
för yrkesundervisning med tillhörande expeditions- och föreläsningslokaler,
som funnes tillgängliga inom huvudstaden, icke lämpligen läte sig göra.
Organisationen gick därför i författning om inköp för egna medel av en
fastighet, Nytorgsgatan 17 i Stockholm, vilken fastighet efter erforderliga
ändrings- och ombyggnadsarbeten år 1922 togs i bruk för institutsverksamheten.
Denna verksamhet hade sedan dess bedrivits därstädes efter i huvudsak
oförändrade principer.

Det nuvarande hantverksinstitutets verksamhet.

Hantverksinstitutets uppgift vore att verka för höjande av yrkesskickligheten
bland landets hantverkare genom att bereda förut utbildade yrkesmän
särskilt inom hantverket men även på industriens område tillfälle att förvärva
sig ökade yrkeskunskaper och hålla sig i kontakt med utvecklingen
inom yrket. Institutet kunde således sägas utgöra ett komplement till lärlings-
och yrkesskolorna. Genom sin verksamhet sökte institutet stödja
hantverket och den detsamma närstående mindre industrien i deras tekniska
och konstnärliga utveckling genom vidgande av de yrkestekniska
och ekonomiska insikterna, genom konsulterande verksamhet rörande hithörande
spörsmål samt genom att bereda möjlighet för undersökningar och
experimentella arbeten rörande yrkestekniska frågor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 141

Den av institutet bedrivna verksamheten omfattade dels kurs- och föreläsningsverksamhet
och dels informations- och laboratorie- (försöks-) verksamhet.
Härtill anslöte sig jämväl anordnande av yrkesmuseum. Tyngdpunkten
vöre förlagd till kurs- och föreläsningsverksamheten, vilken hade till ändamål
dels att giva självständiga yrkesutövare samt förmän och verkmästare
den fortsatta yrkestekniska eller yrkesekonomiska utbildning, som betingades
av yrkets fortgående utveckling, dels ock att bereda arbetare med god
yrkesskicklighet, som ämnade börja självständig yrkesverksamhet eller som
avsåge att utbilda sig för anställning såsom verkmästare, tillfälle att förvärva
den vidare yrkesutbildning, som vore behövlig för sådan verksamhet.
Kursverksamheten kunde uppdelas i dels s. k. mästarkurser, vilka utgjordes
av antingen speciella mästarkurser, avsedda för visst yrke, eller allmänna
mästarkurser, som omfattade frågor gemensamma för flera yrken såsom
bokföring, kalkylation och lagstiftning, dels ock ämneskurser, omfattande
särskilda detaljområden inom skilda yrken såsom svetsning, ytbehandling
m. m.

Hantverksinstitutets verksamhet hade huvudsakligen varit förlagd till hantverksorganisationens
förenämnda fastighet vid Nytorgsgatan i Stockholm.
Emellertid hade särskilt under senare år i viss utsträckning anordnats kurser
och föreläsningar jämväl i landsorten. De särskilda kurserna vore av kortare
varaktighet, i regel två veckor. Kursverksamheten hade under åren
1922—1935 omfattat 185 speciella mästarkurser med tillhopa 4,676 deltagare,
12 allmänna mästarkurser med tillhopa 199 deltagare samt 49 ämneskurser
med sammanlagt 1,360 deltagare. Sammanlagda antalet under nämnda period
anordnade kurser uppginge således till 246 med tillhopa 6,235 deltagare.

Institutet stöde under ledning av en särskild styrelse, bestående av sju ledamöter,
av vilka hantverksorganisationen utsåge fem samt kommerskollegium
och skolöverstyrelsen vardera en ledamot. Den närmaste vården örn
de särskilda kurserna ålåge en för varje kurs tillsatt nämnd, bestående av,
förutom representanter för institutet, representanter för det yrke eller arbetsområde,
för vilket kursen vore avsedd. Lärarpersonalen utgjordes i övrigt
för närvarande av tre ordinarie lärare samt en verkmästare och en biträdande
verkmästare, varjämte fackmän i mån av behov brukade anställas
såsom extra lärarkrafter särskilt för varje kurs.

De för institutsverksamheten disponibla lokalerna omfattade, förutom kontors-
och styrelserum gemensamma för organisationen och institutet, svetsningsverkstad
och smedja, mekanisk verkstad, snickeriverkstäder, allmänt
laboratorium och särskilt bagerilaboratorium, tre lärosalar samt bibliotek
och yrkesmuseum.

För bestridande av de med institutets verksamhet förbundna kostnaderna
hade hantverksorganisationen under årens lopp åtnjutit statsbidrag med ansenliga
belopp. Sålunda hade Kungl. Maj:t från manufakturförlagslånefondens
räntemedel lämnat bidrag till institutets verksamhet med 20,000
kronor för vart och ett av åren 1922 och 1923 samt från och med år 1924
med 15,000 kronor årligen. Med bidragets utbekommande hade dock varit
förbundet det villkoret, att bidraget högst finge uppgå till två tredjedelar av
det belopp, hantverksorganisationen själv tillsköte för ändamålet. Organisationens
bidrag hade emellertid ständigt uppgått till sådant belopp,
att angivna maximibelopp kunnat utbetalas från manufakturförlagslånefonden.

Vidare hade till verksamheten årligen utgått bidrag från åttonde huvudtitelns
anslag till enskilda anstalter för yrkesundervisning, varjämte särskilt
anslag från tionde huvudtiteln beviljats till verksamheten för vart och ett av
åren 1928—1931 med 7,000 kronor och för år 1932 med 5,000 kronor.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 141.

Hantverksorganisalionen hade under åren 1922—1935 lämnat bidrag till
institutet med tillhopa 361,648 kronor 46 öre. Till stödjande av institutets
verksamhet stöde till organisationens förfogande vissa fondmedel. Förutom
förut omförmälda, åren 1917—1918 åvägabragta fond å 200,000 kronor, vars
avkastning enligt fondbestämmelserna skulle ''delvis’ användas för ''stödjande
av organisationens utgifter för hantverksinstitutets administration utöver vad
som erhålles genom stats- eller andra bidrag’ hade som en gärd av tacksamhet
för vad konsul Ljunggren uträttat för hantverksnäringarnas höjande efter
hans frånfälle insamlats ytterligare en fond bärande hans namn och avsedd
att användas ''för åstadkommande av ett i huvudstaden centralt beläget
och för ändamålet särskilt uppfört hantverksinstitut’. Kapitaltillgången i
denna fond uppgick vid årsskiftet 1935/1936 till 66,500 kronor 63 öre. Påpekas
finge emellertid, att administrationsfonden och i viss omfattning även
minnesfonden vore investerade i institutsbyggnaden, dess maskiner och övriga
inventarier.

Slutligen uppbure institutet avgifter från deltagarna i dess kurser och föreläsningar
samt från dem, som anlitade dess informationsavdelning m. m.
Vad särskilt anginge kursavgifterna, utginge desamma efter för något är
sedan vidtagen höjning med 100 kronor per deltagare, å vilket belopp dock
åtnjötes nedsättning till 60 kronor för medlem i till institutet ansluten hantverksförening
m. fl.

Ehuru de medel, som hantverksorganisationen sålunda kunnat disponera
för institutsverksamheten, varit relativt ansenliga, hade dock institutets kostnader
såsom en följd av de alltmer ökade krav, som från yrkesutövarnas
sida ställts på institutet, under senare år i allmänhet överskridit de influtna
inkomsterna. Den uppkomna bristen hade emellertid täckts av hantverksorganisationen
genom försträckning till institutet.

Det nuvarande hantverksinstitutets otillräcklighet.

Den verksamhet för höjande av yrkesutbildningen inom hantverk och därmed
jämställd mindre industri, som sålunda under de senaste 15 åren utövats
av Sveriges hantverksorganisation genom dess hantverksinstitut, måste
otvivelaktigt givas det allra största erkännande. Institutet hade även i allt
högre grad tillvunnit sig yrkesidkarnas förtroende och anslutning. Såsom
framginge av den lämnade redogörelsen hade dess kursverksamhet samlat
talrika deltagare från hela landet och under årens lopp öppnat möjligheter
för ett mycket stort antal yrkesmän att tillgodogöra sig nya landvinningar
och rön inom skilda yrkesområden. Även genom sina föreläsningar och sin
informationsverksamhet hade institutet gjort en betydelsefull insats inom
hantverkets område.

Örn således institutets betydelse icke finge underskattas, måste man å andra
sidan fastslå, att dess utrustning och resurser numera icke på långt när fyllde
de fordringar, som borde ställas på en modern yrkesutbildningsanstalt
av detta slag. Redan från början avsett endast som ett provisorium hade institutet
givetvis icke kunnat erhålla den omfattning oell gestaltning, som
varit önskvärd flir att detsamma skulle kunna fullt tillgodose de anspråk,
som borde still las på landets enda anstalt för högre yrkesutbildning inom
hantverket. Härtill komme, att de begränsade ekonomiska resurser, som
stätt till institutets förfogande, icke möjliggjort en tillfredsställande utveckling
av institutets verksamhet. I oell nied den ökade anslutningen till kurserna
hade utrymmet i institutets lokaler visat sig allt mera otillräckligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Även lokalernas beskaffenhet måste betecknas såsom ur skilda synpunkter
otillfredsställande. Fullständiga verkstäder funnes endast för ett mindre
antal yrken, och i fråga om den maskinella utrustningen — maskiner, verktyg,
apparater och instrument m. m. —■ kunde institutet ej anses på långt
när fylla moderna krav. De vid institutet fast knutna lärarkrafterna vore
dessutom otillräckliga i förhållande till behovet vid en mångsidigt skiftande
yrkesutbildning.

Grannländernas högre yrkesutbildningsanstalter.

Efterblivenheten för Sveriges vidkommande på ifrågavarande område
framträdde i särskild grad vid en jämförelse med de anstalter för den högre
yrkesutbildningen inom hantverk och mindre industri, som vore i verksamhet
i våra grannländer Danmark, Finland och Norge.

I Danmark hade det sedan 30 år existerande ''Teknologisk Institut’ i Köpenhamn
efter hand under kraftigt stöd från statens och kommunens sida
vuxit ut till en storartad anläggning. De vid institutet anordnade kurserna
omfattade ej blott yrkesgrenar, hänförliga till hantverk och mindre industri,
utan även åtskilliga lantbruket närstående yrkesgrenar m. m. Dessutom bedreves
en omfattande konsulterande verksamhet till yrkenas tjänst, varjämte
institutet i stor utsträckning anlitades för utförande av undersökningar och
prov av skilda slag. För att lämna en föreställning om verksamhetens omfattning
finge nämnas, att exempelvis under verksamhetsåret 1934—1935
(omfattande tiden 1 april—31 mars) anordnats sammanlagt 298 kurser med
tillhopa 7,734 deltagare. Av dessa kurser utgjorde 79 dagkurser med 2,701
deltagare, 136 aftonkurser med 3,237 deltagare, 38 kurser i landsorten med
677 deltagare samt 45 kurser för arbetslösa med 1,119 deltagare. Kostnaderna
för institutet stöde givetvis i proportion till verksamhetens omfattning.
Under nämnda verksamhetsår hade utgiftskontot uppgått till sammanlagt
1,789,769 kronor. Kostnaderna bestredes till väsentlig del av statsbidrag
(nämnda år 475,460 kronor) samt bidrag från kommuner och enskilda. Dessutom
inflöte avsevärda belopp i avgifter från kursdeltagare och för anlitande
av institutets konsultationsavdelning m. m. Att ''Teknologisk Institut’ haft
stor betydelse för utvecklingen av danskt hantverk och industri, hade vid
upprepade tillfällen framhållits från de mest skilda håll.

Även i Finland existerade sedan 1923 ett institut för högre yrkesutbildning
inom hantverk och industri, ''Anstalten för yrkenas främjande’. Enligt
de för denna anstalt fastställda stadgarna hade densamma till uppgift att
anordna yrkeskurser, meddela råd och avgiva utlåtanden, anordna utställningar,
inrätta, vårda och förkovra ett yrkesbibliotek och en därmed förbunden
läsesal, anordna, även i landsorten, föredrag, kurser och utställningar
eller medverka vid anordnandet av sådana samt främja åstadkommandet
av yrkeslitteratur och undervisningsmaterial. I juli 1931 kunde anstalten
inflytta i en för densamma nyuppförd, modernt inredd byggnad i Helsingfors.
Denna byggnad, som betingat en kostnad av 14,100,000 finska
mark, inklusive tomt, värderad till 2,600,000 mark, ävensom inredning, hade
ett kubikinnehåll av cirka 31,000 kubikmeter och en golvareal av omkring
6,000 kvadratmeter. Till anstaltens uppförande och inredning hade staten
lämnat understöd å 5,000,000 mark och lån å 2,500,000 mark samt Helsingfors
stad bidragit med 3,100,000 mark i tomt- och penningunderstöd samt

1.000,000 mark i lån.

Vad slutligen beträffade Norge, inrättades år 1917 i Oslo ett hantverksin -

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

stitut, benämnt ''Statens Teknologisk^ Institntt’, som under 1935 inflyttat i
för detsamma uppförda, helt moderna lokaler. Vid besök i Oslo i maj
1936 hade de sakkunniga tillfälle taga närmare kännedom om detta institut,
som även i flera avseenden fått tjäna som mönster för det förslag
till ett svenskt hantverksinstitut, de sakkunniga i det följande kornrne att
framlägga. Det norska institutet vore en statsinstitution, men driftskostnaderna
täcktes till 60 procent av statsmedel och till 40 procent av bidrag från
Oslo stad. Institutets uppgifter vore enligt för detsamma fastställd plan att
undersöka nya arbetsmetoder, verktyg och maskiner för hantverket och den
mindre industrien samt sprida kunskaper om nya arbetsmetoder, verktyg,
arbets- och driftsmaskiner för hantverk, industri, lantbruk och fiske m. m.
Dessa uppgifter skulle institutet söka fylla genom anordnande av kurser, utövande
av konsultations- och försöksverksamhet, utgivande av facklitteratur
samt genom anordnande av utställningar. Den nya institutsbyggnaden, som
1935 färdigställdes i ett första byggnadsskede, vore redan under utvidgning.
I sitt första skede omfattade byggnaden en golvareal av cirka 2,800 kvadratmeter
men genom den planlagda utvidgningen skulle institutet komma att
förfoga över cirka 10,000 kvadratmeters golvareal. Kostnaderna för den hittills
färdiga byggnaden hade uppgått till 358,000 kronor, exklusive tomt,
värderad till 70,000 kronor. Av kostnaderna hade 252,000 kronor bestritts
av staten, 98,000 kronor jämte tomt av Oslo stad samt 8,000 kronor av enskilda
sammanslutningar. I en betänkandet bifogad redogörelse lämnades
närmare uppgifter om det norska institutet samt dess verksamhet.

De sakkunniga framhålla härefter, att de, vid övervägande av vilka åtgärder
som kunde finnas önskvärda och nödiga för att bringa den högre hantverksutbildningen
i vårt land i bättre överensstämmelse med moderna krav
och nutida behov, utgått ifrån, att man borde bygga på de erfarenheter, som
vunnits under det nuvarande hantverksinstitutets femtonåriga tillvaro, med
beaktande jämväl av de åtgärder i ämnet, som vidtagits i grannländerna. Ett
fortsättande i huvudsak på den redan inslagna vägen genom utveckling av
den nuvarande institutsverksamheten eller således genom anordnande av kurser
och föreläsningar samt genom informations- och försöksverksamhet syntes
sålunda böra utgöra rättesnöret för erforderliga reformsträvanden.

Emellertid hade det för de sakkunniga stått klart, att det nuvarande hantverksinstitutet,
vilket redan från början betecknades som ett provisorium,
icke ägde tillräckliga lokalutrymmen, utrustning och resurser i övrigt för att
kunna tillfredsställande fylla sin uppgift att tillgodose skilda yrkesgruppers
olikartade anspråk på fortsatt utbildning. Att genom en tillbyggnad och utvidgning
av det nuvarande institutets lokaler vinna nödiga utrymmen läte sig,
enligt vad de sakkunniga förvissat sig örn, icke lämpligen göra och skulle i
vart fall icke inom skälig kostnadsram kunna realiseras. De sakkunniga hade
därför kommit lill den uppfattningen, att den år 1920 väckta frågan örn uppförande
av ett särskilt hantverksinstitut nu borde vinna sin lösning. Med hänsyn
till denna sin uppfattning hade de sakkunniga även ansett sig böra verkställa
utredning och framlägga förslag till uppförande av en byggnad för ett
sådant nytt, modernt hantverksinstitut.

Ett modernt utrustat hantverksinstitut skulle enligt de sakkunnigas övertygelse
ha en synnerligen viktig uppgift att fylla. Särskild betydelse skulle ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

dylikt institut självfallet få för hantverket och den mindre industrien, vars företagare
i institutet skulle erhålla ett värdefullt stöd i sina strävanden för yrkenas
förkovran. Men även för den industriella produktionen i övrigt skulle
institutet bliva till stort gagn genom de möjligheter detsamma skulle bereda
industriens arbetare att skaffa sig ökade kunskaper och utveckla sin yrkesskicklighet.
Genom institutet skulle överhuvud betydelsefulla insatser kunna
göras för höjande av kvaliteten på den svenska tillverkningens alster och
skulle institutet härigenom komma att lämna sin medverkan i arbetet att å
världsmarknaden hävda landets ställning som kvalitetsproducerande nation.

För verksamheten vid det planerade nya institutet borde enligt de sakkunnigas
mening uppställas ungefär enahanda program, som gällde för det nuvarande
institutet. I första hand skulle således institutet utgöra en undervisningsanstalt,
ett slags högskola för särskilt hantverket och den mindre industrien.
Att stort behov förelåge av en undervisningsanstalt, där hantverkets
utövare finge del av gjorda erfarenheter och rön inom respektive yrken och
skaffa sig ökade yrkeskunskaper, vöre uppenbart. För hantverket utgjorde
det nämligen ett livsvillkor, att dess utövare besutte högsta möjliga yrkesskicklighet
och därigenom vore i stånd hålla sina arbetsprestationer på högsta
möjliga nivå. De olika tekniska hjälpmedel, redskap och maskiner, som
de senaste årtiondenas tekniska utveckling frambragt och som jämväl tagits
i hantverkets tjänst, hade ställt ökade krav på företagarnas yrkesinsikter. För
hantverket och den mindre industrien vore det av lika stor vikt som för storindustrien
att ständigt följa med den tekniska utvecklingen och att lära känna
nya arbetsredskap och nya förbättrade arbetsmetoder. Icke minst måste
det stora antalet yrkesmän, som numera vore sysselsatta inom de olika reparationsyrkena,
låta sig angeläget vara att städse hålla sig underrättade om de
tekniska nyheterna å området. För samtliga företagare vore det slutligen
nödvändigt att förvärva sig vissa kommersiella insikter, framförallt kunskaper
i yrkeskalkylation och för vederbörande yrken speciellt tillämpad
bokföring.

Den undervisning, som skulle meddelas vid institutet, måste självfallet anpassas
efter det praktiska livets förutsättningar och behov. Den måste sålunda
ha till ändamål att bibringa både praktisk-teknisk verkstadsutbildning
och viss erforderlig teoretisk utbildning såsom i fackteori och materiallära
m. m.

Vid sidan av sin uppgift som undervisningsanstalt skulle institutet vara en
tekniskt rådgivande institution för hantverket och småindustrien. Såsom sådan
hade det till uppgift att bedriva en informationsverksamhet beträffande
arbetsredskap och arbetsmaterial å olika yrkesområden samt att till lösning
upptaga yrkesmännens olika praktiska problem. Ett led i dess verksamhet
borde även vara att utgiva praktiska handböcker rörande olika yrkesfrågor.

Såsom förut framhållits syntes det de sakkunniga nödvändigt, att en särskild
byggnad uppfördes för det nya institutet. Endast genom uppförande av
ny byggnad syntes det nämligen möjligt att giva detsamma erforderliga ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

rymmen och utrustning för att kunna väl fylla de uppgifter av skilda slag,
som enligt vad i det föregående angivits borde påvila institutet.

De sakkunniga hade ansett det uppenbarligen ligga utom möjligheternas
gräns för Sveriges hantverksorganisation att finansiera ett byggnadsföretag av
den omfattning, varom här vore fråga. För planens realiserande erfordrades
därför statens mellankomst. En utbildningsanstalt av ifrågavarande slag ägde
även enligt de sakkunnigas mening den allmänna betydelse, att statens initiativ
och medverkan, såväl ekonomiskt som organisatoriskt, till dess förverkligande
syntes fullt motiverat. Såsom ytterligare motiv för ett dylikt statligt
stöd ville de sakkunniga jämväl erinra om den även statistiskt påvisbara
starkt ökade betydelse, som hantverket och den mindre industrien under de
senaste decennierna vunnit icke blott i avseende å antalet sysselsatta och i
fråga örn produktionsvärdet utan även procentuellt taget i förhållande till
den samlade industriella produktionen. De möjligheter för fortsatt och högre
yrkesutbildning, som hittills genom statens försorg bereus ifrågavarande
synnerligen viktiga grupp av yrkesgrenar, måste emellertid sägas vara i hög
grad eftersatta, särskilt vid jämförelse med vad som stått och stöde andra
yrkesgrupper till buds.

Då de sakkunniga således ansåge det påkallat, att det nya hantverksinstitutet
uppfördes genom statens försorg och finansierades till väsentlig del
genom statsanslag, förutsatte de sakkunniga även, att institutet erhölle viss
statlig karaktär och ställdes under statlig myndighets överinseende.

Den nya institutsbyggnaden.

I fråga om det nya hantverksinstitut, som enligt de sakkunnigas förslag
sålunda borde uppföras, hava de sakkunniga anfört följande:

I avseende å platsen för den nya institutsbyggnaden hade tidigare omförmälts,
hurusom stadsfullmäktige i Stockholm redan år 1920 till hantverksorganisationen
upplåtit tomträtt inom kvarteret Flygmaskinen för uppförande
därstädes av den då planerade byggnaden. Denna tomtplats stöde
alltjämt till organisationens förfogande för ändamålet. Enligt vad de sakkunniga
inhämtat hade emellertid under år 1936 inom stadens förvaltning
väckts förslag om att för annat ändamål disponera ifrågavarande tomt.
Mellan representanter för staden och hantverksorganisationen hade med hänsyn
härtill förts förhandlingar om utbyte av denna tomt mot annan sådan
för hantverksinstitutets nybyggnad och hade från stadens sida ställts i utsikt,
att för institutet skulle kunna upplåtas en för ändamålet lämplig, välbelägen
tomtplats å Södermalm i närheten av hantverksorganisationens nuvarande
fastighet. En institutsbyggnad skulle på denna plats erhålla ett åt
alla sidor fritt och synnerligen förnämt läge inom kvarteret Mäster Michael.

Därest institutet skulle få statlig karaktär, borde givetvis tomten upplåtas
till statsverket i stället för till hantverksorganisationen. Då upplåtelse endast
under tomträtt för statsverkets del icke syntes böra ifrågakomma, hade
de sakkunniga ansett det nödvändigt att söka utverka stadsfullmäktiges
medgivande, att tomten måtte överlåtas till Kungl. Majit och kronan under
äganderätt men med förbehåll, att densamma utan ersättning skulle återgå
i stadens ägo, därest den icke längre skulle komma att användas för avsett

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

ändamål. De sakkuniga hade därför i skrivelse den 24 november 1936 till
stadskollegiet i Stockholm hemställt, att stadsfullmäktiges medgivande till
sådan överlåtelse måtte utverkas. Ä skrivelsen hade hantverksorganisationen
tecknat tillstyrkan till framställningen och förklarat sig för sin del villig
att avstå från sin rätt till tomtområde för ändamålet under förutsättning,
att ett statligt hantverksinstitut komme att uppföras i Stockholm. Med hänsyn
till önskvärdheten av att förslag örn anvisande av medel för institutets
uppförande framlades redan för 1937 års riksdag, hade de sakkunniga icke
ansett sig kunna avvakta stadsfullmäktiges beslut i ämnet. De stadens representanter,
med vilka de sakkunniga haft tillfälle förhandla i frågan, hade
emellertid ställt sig välvilliga till förslaget. Man torde kunna räkna med, att
stadsfullmäktiges beslut i saken komme att föreligga innan frågan förekomme
till slutligt avgörande av statsmakterna.

För uppgörande av förslag till ävensom kostnadsberäkningar för institutsbyggnad
å den avsedda tomten hade de sakkunniga anlitat biträde av arkitekten
Robert Berghagen, vilken efter förstudier vid bland annat Teknologisk
Institut i Köpenhamn och konferenser med de sakkunniga på bekostnad
av hantverksorganisationen utarbetat fullständiga skisser till och beskrivning
å det ifrågasatta institutet. Arkitekten Berghagens förslag hade utarbetats
under samråd med de sakkunniga, vilka ansåge sig kunna till alla
delar biträda detsamma. Den erforderliga golvarealen hade, med avseende
fästat jämväl på beräknelig! utvidgningsbehov under den närmaste framtiden,
upptagits till cirka 8,000 kvadratmeter och byggnadens rymdinnehåll
till omkring 37,000 kubikmeter. De sakkunniga holle före, att byggnaden med
de föreslagna utrymmena skulle äga förutsättningar att för avsevärd framtid
tillgodose skäliga anspråk på undervisningslokaler för de skilda slag av
yrken, för vilka institutet vore avsett. Därjämte torde byggnaden på den
avsedda platsen genom sitt höga och fria läge på Södermalms höjder komma
att bilda ett förnämt inslag i stadsbilden.

Kostnaderna för institutsbyggnaden jämte inrednings- och övriga anläggningskostnader
hava de sakkunniga efter verkställda undersökningar beräk -

nat enligt följande uppställning:

Byggnadskostnad enligt avgiven kostnadsberäkning .... kronor 1,641,000
Arkitektarvode (inklusive tillsyn under byggnadstiden) . . » 43,000

Kontrollantarvode ................................ » 6,000

Diverse inredningsarbeten enligt särskild kalkyl ........ » 140,000

kronor 1,830,000

För anskaffning och komplettering av maskiner, inventarier
och diverse utrustning — utöver i det nuvarande
hantverksinstitutet befintliga maskiner och apparater
m. m., som beräknas bliva överlåtna utan ersättning —
förslagsvis ...................................... kronor 320,000

Summa kronor 2,150,000.

För inrättande av anstalten beräknas disponibelt av kapitalbehållningen
i C. J. F. Ljunggrens minnesfond cirka kronor 50,000
Erforderligt anslag av statsmedel cirka .............. » 2,100,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

I anslutning till dessa kostnadsberäkningar hava de sakkunniga anfört:

Såsom franninge av uppställningen förutsatte de sakkunniga, att liantverksorganisationen
komme att bidraga till det nya institutet med dels kapitalbehållningen
i C. J. F. Ljunggrens minnesfond (med hänsyn till vissa för
den närmaste tiden planerade utbetalningar uppskattad till approximativt

50,000 kronor), dels ock det nuvarande institutets maskiner och apparater
m. m. I skrivelse till organisationen den 19 oktober 1936 hade de sakkunniga
begärt uppgift angående den omfattning, vari organisationen kunde
vara villig att stödja institutet. Något svar härå hade emellertid ännu icke
inkommit.

Institutets organisation, drift m. m.

De sakkunniga hava slutligen framlagt förslag i avseende å det planerade
nya institutets organisation, drift o. d. I fråga härom hava de sakkunniga
uttalat följande:

Enär de sakkunniga ansett, att institutet skulle erhålla statlig karaktär,
skulle den hittillsvarande anordningen med institutets direkta sorterande under
Sveriges hantverksorganisation sålunda upphöra. Institutet syntes böra
erhålla en relativt fristående ställning. Det närmaste ansvaret för institutets
drift och förvaltning borde åvila en särskild, av Kungl. Maj:t tillsatt styrelse.
Emellertid förutsattes därvid, med hänsyn till den nära intressegemenskapen
mellan institutet och hantverket samt den mindre industrien, att nämnda
näringsområden tillförsäkrades lämplig representation inom den nya
styrelsen.

Styrelsen borde bestå av nio ledamöter — jämte suppleanter för dem —
samtliga förordnade för viss tid av Kungl. Maj:t. Av dessa ledamöter skulle
ordföranden (jämte ersättare för honom) utses utan särskilt förslag och av
de övriga utses tvenne ledamöter efter förslag av respektive kommerskollegium
och skolöverstyrelsen, fyra ledamöter efter förslag av Sveriges hantverksorganisation,
representerande såväl hantverket som den mindre industrien,
en ledamot efter förslag av Sveriges industriförbund och en ledamot
efter förslag av landsorganisationen.

De sakkunniga hade även haft under övervägande, huruvida icke vid styrelsens
sida lämpligen borde ställas ett råd med representanter från samtliga
de skilda intressegrupper, för vilka institutets verksamhet skulle kunna
få betydelse, och vari även olika landsdelar i större utsträckning än vad som
vore möjligt i en mera lokalt betonad styrelse kunde få sina särskilda synpunkter
framförda. Enligt de sakkunnigas mening skulle otvivelaktigt ett
sådant rådgivande organ hava en uppgift att fylla genom att skänka institutets
ledning en mera allsidig sakkunskap och vidgad erfarenhetskrets än
vad som kunde förutsättas bliva fallet i en relativt fåtalig styrelse. Emellertid
ansåge de sakkunniga, att med frågan örn tillsättande av ett dylikt råd
borde anstå till dess institutet kommit till stånd och dess verksamhet blivit
mera i detalj utstakad.

Ej heller ansåge de sakkunniga sig i sakens nuvarande preliminära läge
böra — utöver förut framförda allmänna synpunkter — framlägga förslag

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

till reglemente för det nya institutet, detaljerade planer för kursverksamheten
och institutets övriga uppgifter o. d. Ett preliminärt förslag till kursplaner
hade emellertid uppgjorts. De sakkunniga föreställde sig, att den
blivande styrelsen, som hade att taga ansvaret för institutets framtida
verksamhet, borde få medverka vid utformningen av denna verksamhet samt
framlägga förslag i angivna hänseenden. Däremot hade de sakkunniga för en
mera fullständig belysning av förslagets ekonomiska konsekvenser för statsverket
ansett sig böra verkställa en preliminär utredning rörande driftskostnaderna
för det avsedda institutet. Med stöd av denna utredning hade
de sakkunniga uppgjort vissa kostnadskalkyler, vilka, med hänsyn bland annat
till att i detalj utarbetade planer för verksamheten icke upprättats, givetvis
måste uppfattas som mycket preliminära och approximativa. Enligt dessa
kalkyler skulle statens årliga kostnader för institutet komma att uppgå till

133.000 kronor, vartill successivt skulle komma viss ökning i form av ålderstillägg
å löner m. m.

Med hänsyn bland annat därtill, att uppförandet och inrättandet av det nya
institutet under alla förhållanden måste taga minst två år i anspråk, syntes
det de sakkunniga i hög grad önskvärt, att arbetet härmed kunde få taga sin
början redan under år 1937. Härför skulle erfordras ett första anslag å
1937/1938 års riksstat av förslagsvis 1 miljon kronor.

Vidare framstode såsom synnerligen önskvärt, att institutets blivande föreståndare
eller direktör kunde bliva utsedd så tidigt, att han kunde taga aktiv
del i inrättandet och organiserandet av institutet och verksamheten vid detsamma.
För sådant ändamål syntes erfordras ett anslag, motsvarande förslagsvis
**/3 av ett års lön å 12,000 kronor, eller 8,000 kronor.

De sakkunnigas betänkande utmynnar i hemställan, att i proposition till
1937 års riksdag måtte

ej mindre framläggas förslag örn inrättande av ett statens hantverksinstitut
i huvudsaklig överensstämmelse med angivet förslag,

ån även äskas anslag å riksstaten för 1937/1938 med dels 1,000,000 kronor
till påbörjande av uppförandet av byggnad för nämnda institut, dels ock

8.000 kronor till avlönande av en blivande föreståndare för institutet under
åtta månader av budgetåret.

De i de sakkunnigas betänkande omförmälda kalkylerna rörande driftskostnaderna
för det nya hantverksinstitutet hava följande utseende:

Utgifter.

Fastigheten:

Bränsle, gas, vatten, renhållning

m. m......................... kronor 15,000: —

Elektrisk kraft och ljus .......... »___9,000:— kronor 24,000:_

Verkstäder och laboratorier:

Underhåll och förbrukningsmateriel kronor 10,000: —

Kursmateriel ................... » 10,000: —

Laboratoriemateriel ............. » 2,000:— » 22,000:_

Kungl. Maj-.ts proposition nr 141-

Kontorskostnader:

Papper och kuvert, telefonavgifter

Annonser ........................

Resor och diverse .................

Löner ...........................

kronor	10,000: —
»	3,000: —
»	6,000: —
»	100,000: —
Kronor	165,000: —

Inkomster.

60 st. kurser per år med 15 betalande
deltagare = 900 kursdeltagare å 30

kronor ........................ kronor 27,000: —

Informationsverksamhet, utförda prov
m. m........................... *__5,000: — kronor 32,000: —

Nettokostnad kronor 133,000: —

Lönestaten skulle enligt de sakkunnigas förslag bliva följande.
Befattningshavare. Årslön. Ålder stillägg.

1 direktör ..............................	12,000	—	+	3	å	500	—
1 verkstads- och överingenjör..............	9,000	—	+	3	»	500	—
1 laboratorieföreståndare, tillika bagerikemist.	7,500	—	+	3		300	—
1 målerikemist .........................	6,600	—	+	3	»	300	—
1 laboratoriebiträde ......................	3,600	—
1 snickeri- och byggnadstekniker ..........	6,600	—	+	3		300	—
1 snickeriverkmästare ....................	5,400	—	+	3		200	—
1 verkmästare för mek. verkstaden.........	5,400	—	4"	3	»	200	—
1 verkmästare för bil- och motorprovning . .	5,400	—	4"	3		200	—
1 svetsmästare ..........................	5,400	—	+	3	»	200	—
1 elektroingenjör ........................	6,600	—	+	3		300	—
1 kassörska och bokförare................	3,600	—
2 kontorsbiträden .......................	6,000	—
1 springpojke ...........................	1,200	—
1 portvakt och eldare ....................	3,000	—	+	bostad.
	87,300	—
tillfälliga biträden ......................	12,700	—
Summa kronor	100,000	—

Vissa andra i betänkandet omnämnda sammanställningar m. m. ävensom
ritningar å situationsplan för det föreslagna nya hantverksinstitutet samt å
vissa av institutets fasader torde få såsom bilagor 1—8 fogas till statsrådsprotokollet.

över de sakkunnigas betänkande hava byggnadsstyrelsen den 19 och
statskontoret den 28 januari samt kommerskollegium den 13 februari 1937
avgivit utlåtanden.

Byggnadsstyrelsen har framhållit, att det måste ur det allmännas synpunkt
betraktas såsom en angelägenhet av vikt, att utbildningen inom hantverkets
olika grenar hölles på hög nivå, och funne sig byggnadsstyrelsen i detta avseende
böra för sin del understryka hantverksskicklighetens stora betydelse

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

icke minst för den moderna byggnadskonsten, som i sin kvalitativa strävan
uppställde stora krav på yrkesskicklig detaljbehandling av olika material.
Utan att vilja göra något närmare uttalande rörande den av det nuvarande
hantverksinstitutet bedrivna verksamheten, vilken i huvudsak syntes hava
legat till grund för de sakkunnigas förslag till undervisningens fortsatta bedrivande,
funne byggnadsstyrelsen det vara önskvärt, att nämnda yrkesutbildning
omhändertoges av en statlig läroanstalt med hänsyn lill den större
omfattning och de större möjligheter, en sådan anstalt skulle erhålla.

Byggnadsstyrelsen uttalar härefter följande:

Vad beträffade uppförandet av en nybyggnad för ett statens hantverksinstitut
hade de sakkunniga i det av dem framlagda förslaget till en sådan
byggnad förutsatt, att byggnaden skulle förläggas till en tomt i kvarteret Mäster
Michael, vilken tomt, enligt vad från Stockholms stads sida torde hava
ställts i utsikt, skulle av staden upplåtas för ändamålet. Denna tomt vore
fritt belägen på ett höjdparti invid Stigbergsgatan å Södermalm. En byggnad
på denna plats komme givetvis att bliva synnerligen framträdande i
stadsbilden, varför det kunde tänkas, att beträffande byggnadens yttre arkitektoniska
utformning måste uppställas så stora krav, att det kunde möta
vissa svårigheter att tillfredsställa dessa samtidigt som byggnaden erhölle en
med hänsyn till här ifrågakomna ändamål fullt rationell planläggning. Visserligen
hade byggnadsstyrelsen icke några vägande anmärkningar att göra
mot det av de sakkunniga framlagda byggnadsförslaget i det preliminära
skick det förelåge, men enligt byggnadsstyrelsens mening syntes vid en framtida
utbyggnad av institutet, med vilken man givetvis måste räkna oavsett
de reservutrymmen, som funnes medtagna i förslaget, avsevärda svårigheter
kunna möta mot en i alla avseenden tillfredsställande lösning av denna fråga
till följd av den föreslagna tomtens belägenhet och beskaffenhet i övrigt.

Med hänsyn härtill har det synts byggnadsstyrelsen önskvärt, att statsmakternas
beslut rörande det avsedda institutets byggnadsfråga icke komme att
göras beroende av att just den av de sakkunniga föreslagna tomten upplätes
för ändamålet, utan att möjlighet lämnades öppen för staden att erbjuda annan
tomt, som ur olika synpunkter kunde vara för ändamålet lämplig. Vad
beträffade formen för en eventuell tomtupplåtelse funne byggnadsstyrelsen
i likhet med de sakkunniga önskvärt, att tomten icke endast upplätes med
tomträtt utan att kronan tillförsäkrades att med full äganderätt innehava
tomten, så länge denna begagnades för här avsett eller liknande statligt ändamål.

I fråga om planläggningen av och kostnadsberäkningarna för byggnaden
har byggnadsstyrelsen framställt vissa erinringar; och har styrelsen i detta
ämne utlåtit sig sålunda.

Beträffande planläggningen av ifrågavarande nybyggnad funne byggnadsstyrelsen
det välbetänkt, att komplexet på föreslaget sätt uppdelades i tre
särskilda delar med lokaler för teoretisk undervisning och administration,
sammanförda till en byggnadskropp, lokaler för mindre störande verkstäder
till en annan samt lokaler för bullrande verkstäder lill en tredje. Det syntes
emellertid böra tagas under övervägande, huruvida icke plåtslageriverkstaden
lämpligen borde förläggas högst upp i den för bullrande verkstäder avsedda
byggnadsdelen. Styrelsen ville vidare framhålla, att den stora föreläs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

ningssalen i våningen 3 trappor upp inom den för den teoretiska undervisningen
avsedda flygeln fått en olämplig form och eventuellt borde byta plats
med biblioteket, över huvud syntes vid ett vidare utarbetande av förslaget
byggnadens plandisposition böra mera i detalj studeras, varvid bland annat
förläggningen av vissa verkstäder i förhållande till markplanet borde tagas
under ytterligare övervägande. För övrigt saknade byggnadstyrelsen anledning
att på frågans nuvarande ståndpunkt göra något närmare uttalande
rörande föreliggande byggnadsförslag utan förutsatte, att styrelsen, innan
byggnadsföretaget eventuellt komme till stånd, bleve i tillfälle att taga byggnadens
slutliga utformning under omprövning.

Kostnaderna för byggnadens uppförande hade av de sakkunniga beräknats
till 1,830,000 kronor inklusive kostnaderna för vissa inredningsarbeten. Härtill
komme kostnader för anskaffning och komplettering av maskiner, utrustning
m. m., som beräknats till sammanlagt 320,000 kronor. Detta senare
belopp undandroge sig byggnadsstyrelsens bedömande. Vad beträffade de
angivna byggnadskostnaderna hade byggnadsstyrelsen funnit, att dessa, möjligen
med undantag för kostnaderna för själva byggnadsarbetena, genomgående
vore för knappt beräknade, varjämte någon summa för oförutsedda
utgifter icke funnes upptagen bland kostnaderna. Enligt beräkningar, som
verkställts genom byggnadsstyrelsens försorg, skulle byggnadskostnaderna
uppgå till följande belopp:

Byggnadsarbeten, enligt beräkning av byggnadsfirma F. G.

Larsson ........................................ kronor 1,505,000

Värme, vatten och avlopp samt sanitetstekniska installationer
m. m. enligt beräkningar av Hugo Theorells kon struktionsbyrå

.................................... » 230,000

Elektriska kraft- och belysningsledningar, enligt beräkningar
av ingenjören R. H. Wahlström ................ » 77,500

Elektriska hissar (2 stycken) ........................ » 16,000

Diverse inredningsarbeten enligt särskild detaljerad uppställning
........................................ » 140,000

Ritningar, kontroll och administration samt oförutsedda

utgifter .......................................... »___201,500

Kronor 2,170,000.

I posten å 201,500 kronor inkluderades ett belopp av 50,000 kronor, som
enligt byggnadsstyrelsens mening borde beräknas för den yttre och inre
konstnärliga utformningen och utsmyckningen av en offentlig byggnad sådan
som denna.

Enligt byggnadsstyrelsens mening borde alltså den av de sakkunniga beräknade
byggnadskostnaden å 1,830,000 kronor böjas med 340,000 kronor.
Av de sålunda erforderliga medlen borde emellertid för budgetåret 1937/1938
icke behöva anvisas mer än det av de sakkunniga föreslagna beloppet å

1,000,000 kronor.

I övrigt hade byggnadsstyrelsen icke något att för sin del erinra beträffande
vad de sakkunniga anfört oell föreslagit.

Statskontoret bar anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn tagen därtill att den verksamhet, som genom hantverksinstitutet
nu dreves och som avsåges att genom det föreslagna utvidgade institutet

Kungl. Majlis proposition nr 141.

komma att bedrivas, måste anses vara av mycket stor betydelse för vårt
lands hantverk och småindustri och under erinran att i våra grannländer
statsmakterna vidtagit ännu mera omfattande åtgärder på detta område,
ville statskontoret för sin del tillstyrka, att statsverket åtoge sig att — med
bidrag av i de sakkunnigas betänkande omförmälda fondmedel — bestrida
kostnaderna såväl för det föreslagna institutets uppförande som för
dess framtida drift. Ämbetsverket hade icke funnit skäl till erinran mot
beräkningen av byggnadskostnaderna men ville i fråga om driftskostnaderna
framhålla, att, därest institutet, såsom avsetts, skulle drivas av staten,
avlöningarna borde anpassas efter gällande statliga avlöningssystem. Statskontoret
förutsatte, att förslag i sådant hänseende framdeles komme att uppgöras,
varför ämbetsverket icke ansåge sig hava anledning att nu ingå på
ett närmare bedömande av den av de sakkunniga framlagda beräkningen
av blivande avlöningskostnader vid institutet.

I övrigt föranledde de sakkunnigas förslag icke till särskilt uttalande från
statskontorets sida.

Vid kommerskollegii utlåtande äro fogade av kollegium från Sveriges industriförbund,
landsorganisationen i Sverige och styrelsen för Sveriges hantverksorganisation
införskaffade yttranden i ärendet.

Industriförbundet delade de sakkunnigas uppfattning, att ett institut av
förevarande slag hade en mycket viktig uppgift att fylla för yrkesskicklighetens
höjande, och funne, att behovet av ökade resurser för verksamhetens
fortsatta bedrivande blivit övertygande ådagalagt. Förbundet underströke
särskilt de sakkunnigas uttalande, att ett modernt utrustat hantverksinstitut
skulle få betydelse icke blott för det egentliga hantverket utan jämväl för
den mindre industrien. I institutets arbetsuppgifter skulle ingå yrkesrådgivning,
för vilket ändamål från den mindre industriens utövare tid efter annan
rests krav på ekonomiskt bistånd från statsmakterna. Förbundet ifrågasatte
lämpligheten av att benämningen hantverksinstitut i fortsättningen bibehölles,
enär denna benämning kunde tänkas leda till missuppfattning rörande
de verkliga arbetsuppgifterna och medföra fara för ett visst undanskjutande
av industriens speciella intressen. Med hänvisning till förhållandena särskilt
på vissa arbetsområden finge framhävas yrkesutbildningens stora betydelse
icke blott ur den enskilde arbetarens utan jämväl ur en mera allmän
synpunkt sålunda, att ökad dylik utbildning på olika vägar möjliggjorde en
för arbetskraften gynnsammare sysselsättningsgrad.

Med nämnda erinringar funne sig förbundet böra tillstyrka de sakkunnigas
förslag och hade intet att erinra mot det planerade institutets organisation.
Beträffande anslagsbehovet ville förbundet slutligen betona önskvärdheten
av att behovet av lokaler och utrustning redan från början beräknades
på ett sätt, som framdeles kunde tillåta en normal successiv utvidgning av
institutets verksamhet.

Landsorganisationen delade de sakkunnigas uppfattning, att ett modernt
utrustat hantverksinstitut skulle få stor betydelse såväl för hantverket självt
som för småindustrien och indirekt för den industriella produktionen över
huvud taget. Icke minst ur arbetarnas synpunkt vore ökade möjligheter till
rationell yrkesutbildning i hög grad önskvärda. Landsorganisationen anslöte
säg i huvudsak till de sakkunnigas förslag men ville dock påyrka en något

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

fylligare arbetarerepreseniation än som av de sakkunniga föreslagits beträffande
styrelsens sammansättning.

Styrelsen för Sveriges hantverksorganisation, som i princip icke hade något
att erinra mot de sakkunnigas förslag, förutsatte dock, att, då statens hantverksinstitut
övertoge verksamheten, den nu vid organisationens hantverksinstitul
knutna personalen bereddes sysselsättning inom det statliga institutet eller
att det på annat sätt ordnades för densamma. Vidare funne styrelsen^ att
det av de sakkunniga ifrågasatta, vid institutsstyrelsens sida ställda rådet
knappast skulle kunna tillföra institutsverksamheten något särskilt av värde.
Däremot ansåges systemet med nämnder för de olika kurserna även i fortsättningen
böra tillämpas. Ytterligare finge framhållas, att institutets verksamhet
under inga omständigheter borde läggas så, att den lämnade tillfälle för nybörjare
att inhämta yrkeskunnighet, utan undervisningen borde bliva förbehållen
de verkliga yrkesutövarna. Styrelsen hade intet att erinra mot att det
nuvarande institutets maskiner, apparater m. m. utan ersiittning till hantverksorganisationen
överlämnades till det nya statliga institutet. Vad beträffade
C. J. F. Ljunggrens minnesfonds kapitalbehållning hade styrelsen i princip
ej något att erinra mot att den överlämnades, men ansåge styrelsen, att fonden
av det nya hantverksinstitutet borde förvaltas under sådana former, att
namnet på fonden fortlevde och att fondbeloppet som sådant komme att för
framtiden finnas i behåll. Det vore för styrelsen angenämt, om den årliga
fondavkastningen kunde komma till användning såsom resestipendier åt
mindre bemedlade medlemmar i hantverksorganisationen för deltagande i
kurser vid det nya institutet. Slutligen ville styrelsen framhålla, att det kassalån,
som det nuvarande institutet vid tidpunkten för verksamhetens överflyttande
till det nya institutet kunde hava erhållit av Sveriges hantverksorganisation,
borde återbetalas av statsmedel.

För egen del har kommerskollegium anfört följande.

De sakkunnigas initiativ till återupptagande av den redan år 1920 väckta
frågan örn uppförande, huvudsakligen med statsmedel, av ett institut för den
högre yrkesutbildningen inom hantverk och mindre industri måste enligt kollegii
mening hälsas med stor tillfredsställelse. Att det förelåge ett mycket
kännbart behov av ett dylikt institut, som med avseende å utrustning och
övriga resurser kunde tillgodose skäliga anspråk fran yrkesutövarnas sida,
vore ställt utom tvivel. Såsom av de sakkunnigas skrivelse framginge, hade
omsorgen örn den högre hantverksundervisningen under senare år från statens
sida fått stå tillbaka i förhållande till vad som på andra närliggande områden
åtgjorts. Vid en jämförelse med vad våra grannländer i sådant avseende
uträttat för höjande av yrkesskickligheten på ifrågavarande områden
syntes ävenledes för Sveriges vidkommande en viss efterblivenhet framträda.
En dylik efterblivenhet kunde knappast i längden undgå att få betänkliga
konsekvenser icke blott för det svenska hantverket och den detta
närstående industrien utan direkt även för näringslivet över huvud. Särskilt
ville kollegium framhålla, att en förutsättning för, att åtgärder från det allmännas
sida för hantverkets och småindustriens stödjande och utveckling
skulle kunna lämna önskat resultat, syntes vara, att yrkesutövarna icke blott
erhölle erforderlig primär yrkesutbildning utan även bereddes tillfälle till
vidare studier. Den snabba utvecklingen i fråga örn nya hjälpmedel, nya
förfaranden och nya råmateriel erfordrade en anpassning, som svårligen

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr lil■ %

Kungl. Alaj:ts proposition nr 141.

kunde försiggå i full utsträckning och i varje fall knappast tillräckligt hastigt
och effektivt annat än genom en väl utrustad och ledd utbildningsanstalt. Att
statens mellankomst erfordrades för att bringa frågan till en tillfredsställande
lösning syntes vara ofrånkomligt. Kollegium kunde således lämna sin
fulla anslutning till syftet med de sakkunnigas förslag, som kollegium funne
i stort sett väl avvägt.

Beträffande frågan om tomtområde för den nya institutsbyggnaden har
kollegium framhållit följande:

Kollegium hade under hand inhämtat, att Stockholms stads vederbörande
myndigheter ännu icke tagit definitiv ståndpunkt till frågan om upplåtelse av
den av de sakkunniga avsedda tomten inom kvarteret Mäster Michael. Vissa
betänkligheter hade uppstått rörande lämpligheten av denna tomts utnyttjande
för ändamålet; det syntes vara ovisst, huruvida en för institutsbyggnadens
uppförande å tomtområdet erforderlig ändring av stadsplanen kunde
komma att vinna vederbörligt godkännande.

Belägenheten av den nu föreslagna platsen för institutsbyggnaden — i
nära grannskap till Frans Schartaus handelsinstitut och navigationsskolan
samt till Sveriges hantverksorganisations fastighet — erbjöde enligt kollega
mening bestämda fördelar. Enligt vad för kollegium uppgivits ansåges också
möjligheterna för elever från landsorten att erhålla bostad och inackordering
till billiga priser i denna del av staden vara goda. Det skulle enligt
kollega uppfattning vara mycket beklagligt, om den omständigheten att tomtfrågan
ännu ej vore från stadens sida slutligt avgjord skulle föranleda ett
dröjsmål med byggnadsfrågans behandling. Till undvikande av onödig tidsutdräkt
med avseende å behandlingen av byggnadsfrågan ville kollegium för
sin del förorda, att proposition i ämnet avlätes till årets riksdag, även örn
stadens beslut i tomtfrågan icke skulle hinna fattas i tillräckligt god tid för
att föreligga vid propositionens avlåtande. Det torde böra ankomma på
Kungl. Majit att godkänna överenskommelse med Stockholms stad örn tillhandahållande
av tomt för institutet.

Vad angår sakkunnigas förslag i övrigt har kollegium förklarat sig kunna
i huvudsak biträda detsamma. Kollegium har härvid anfört:

Att institutet borde erhålla statlig karaktär — om ock med en relativt
fristående ställning — funne kollegium fullt riktigt med hänsyn till de stora
anspråk på ekonomiskt bistånd från statens sida, som komme att ställas
icke blott för institutets uppförande och inredning utan även framdeles för
dess verksamhet. I avseende å styrelsens sammansättning biträdde kollegium
även de sakkunnigas förslag. Tillräcklig anledning att tillmötesgå de
från landsorganisationen framförda anspråken på fylligare representation
i styrelsen funne kollegium således icke föreligga. En ökning av antalet
ledamöter i styrelsen utöver det föreslagna syntes nämligen icke tillrådligt.
Snarare kunde det då, med hänsyn till önskvärdheten av att ledningen av
institutet ej bleve alltför tungrodd, ifrågasättas örn ej ledamotsantalet kunde
minskas. Kollegium ansåge sig emellertid ej böra framställa något förslag
härom. Med hänsyn till det nya institutets syfte och till att institutet vore
avsett att utgöra en fortsättning på den av hantverkarnas egen organisation
skapade yrkesutbildningsanstalten syntes knappast någon befogad erinran
kunna göras mot att sistnämnda organisation även framdeles finge ett förhållandevis
större inflytande över institutets verksamhet än övriga intresserade
sammanslutningar.

Ej heller kunde kollegium ansluta sig till industriförbundets betänkligheter
mot bibehållande av benämningen ’hantverksinstitut’. Denna benäm -

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

ning torde redan under det nuvarande institutets tillvaro ha vunnit hävd
bland de yrkesgrupper, som frekventerade anstalten, och det syntes kollegium
icke sakna betydelse, att traditionerna från den tidigare verksamheten så vitt
möjligt fortsattes.

I avseende å det nya institutets uppgifter och verksamhet hade de sakkunniga
endast framfört vissa allmänna synpunkter men i övrigt ansett, att
den blivande styrelsen borde få medverka vid utformningen av anstaltens
program. Även kollegium funne det välbetänkt att låta styrelsen själv få
framlägga förslag till närmare riktlinjer för institutets verksamhet, för att
denna så nära som möjligt måtte komma att anknytas till det aktuella behovet.
Därvid borde bland annat även de av industriförbundet och hantverksorganisationen
i sådant avseende framförda synpunkterna bliva föremål
för närmare överväganden. Jämväl organisationens önskemål angående
personalen vid det nuvarande institutet syntes vara värt att därvid i görligaste
mån beaktas.

I fråga om den av de sakkunniga framlagda löne- och omkostnadsstaten
hade kollegium ej ansett sig böra på detta stadium av ärendets behandling
ingå i någon närmare granskning. Kollegium förutsatte, att ämbetsverket
bleve i tillfälle att senare yttra sig rörande institutets utgiftsstat. Kollegium
ville beträffande de av de sakkunniga framlagda kostnadskalkylerna för närvarande
allenast understryka, att de endast vore av preliminär natur. I varje
fall borde dock räknas med, att utgifterna framdeles komme att ökas med
ålderstillägg och pensioneringsavgifter för de anställda. Givetsvis komme
kostnaderna att bliva beroende på omfattningen av institutets verksamhet och
den anslutning, institutets kurser och övriga verksamhetsgrenar erhölle från
näringsidkarnas och övriga intresserades sida. Såvitt kollegium kunnat finna
syntes inom den angivna ungefärliga kostnadsramen det planerade institutet
kunna givas en organisation, som i stort sett borde motsvara de krav,
som tills vidare rimligen kunde ställas på institutet.

Av hantverksorganisationen hade framförts det önskemålet, att kapitalbehållningen
i C. J. F. Ljunggrens minnesfond efter dess överlämnande till det
nya institutet måtte komma att förvaltas under sådana former, att densamma
även för framtiden komme att bestå som en särskild fond. Enligt vad
de sakkunniga meddelat, hade fondmedlen insamlats för att användas ''för
åstadkommande av ett i huvudstaden centralt beläget och för ändamålet
särskilt uppfört hantverksinstitut’. Det syntes därför närmast förenligt med
fondens syfte och tillbörlig hänsyn till bidragsgivarna, om avkastningen toges
i anspråk för det nya institutet i ungefärlig överensstämmelse med de
sakkunnigas förslag. För den händelse hantverksorganisationen skulle vidhålla
sin önskan beträffande annan användning av fondmedlen, kunde det
tänkas, alt motsvarande belopp inbesparades å byggnadskostnaderna, t. ex.
i fråga om viss inredning eller dylikt. Innan definitiv byggnadsplan och
kostnadsberäkning förelåge saknade emellertid kollegium anledning att
framställa bestämt förslag härutinnan.

Vad slutligen anginge hantverksorganisationens begäran örn återbetalning
av dess kassalån till det nuvarande institutet, syntes självfallet vid avvecklingen
av detta instituts verksamhet hänsyn komma att tagas till de befogade
krav, organisationen då kunde äga på institutet.

Slutligen bar Fredrika-Bremer-förbundet i en den 3 februari 1937 dagtecknad
skrift på anförda skäl hemställt, att vid planerandet av det statliga
hantverksinstitutet hänsyn måtte tagas till de talrika, fullt yrkeskunniga,
självständiga kvinnliga företagare inom sådana yrken inom hantverket och

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

Departements

chefen.

den mindre industrien, vilka hittills av olika skäl ej varit representerade
inom Sveriges hantverksorganisation, samt att representanter för dessa företagare
måtte få tillfälle att inför den eller de personer, som finge i uppdrag
att göra den definitiva utformningen av institutets verksamhet, framlägga
sina önskemål eller observationer i fråga om den högre hantverksutbildningen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har det för yrkesmännen
inom hantverket länge framstått som ett önskemål att erhålla ändamålsenligare
lokaler och bättre organisation för den högre yrkesutbildningen
inom hantverket och därmed jämförlig mindre industri. Den verksamhet
för höjande av ifrågavarande yrkesutbildning, som under de senaste femton
åren utövats av Sveriges hantverksorganisation genom dess hantverksinstitut,
har från olika håll tillvunnit sig det största erkännande. Den
i ärendet verkställda utredningen och de över därvid framkomna förslag
avgivna utlåtandena utvisa emellertid, att nämnda institut numera icke
fyller de fordringar, som böra ställas på en modern utbildningsanstalt av
förevarande slag. Från början avsett endast såsom ett provisorium har institutet
givetvis icke kunnat erhålla tillräckliga lokalutrymmen, utrustning
och resurser i övrigt för att kunna tillfredsställande fullgöra sin uppgift att
tillgodose skilda yrkesgruppers olikartade anspråk på fortsatt utbildning.

För att bringa den högre hantverksutbildningen i vårt land i bättre överensstämmelse
med moderna krav och nutida behov synes därför den sedan
lång tid tillbaka vilande frågan örn inrättande av ett nytt, modernt utrustat
hantverksinstitut nu böra vinna sin lösning. Att detta institut bör erhålla
statlig karaktär — om ock med en jämförelsevis fristående ställning — torde
vara riktigt med hänsyn till de stora anspråk på ekonomiskt bistånd från
statens sida, som ställas icke blott för institutets uppförande och inredning
utan även framdeles för dess verksamhet. I detta sammanhang vill jag, i
anledning av industriförbundets i dess yttrande anförda betänkligheter mot
bibehållande av benämningen »hantverkinstitut», i likhet med kommerskollegium
framhålla, att denna benämning torde hava vunnit hävd bland de
yrkesgrupper, som besöka anstalten.

Beträffande tomtområde för den nya institutsbyggnaden — vilket Stockholms
stad erbjudit sig skola tillhandahålla — hava, enligt vad i ärendet
blivit upplyst, stadens vederbörande myndigheter ännu icke tagit definitiv
ståndpunkt till frågan örn upplåtelse av den av de sakkunniga avsedda tomten
inom kvarteret Mäster Michael. Enligt vad som inhämtats har även annan
tomt föreslagits för ändamålet. I likhet med kommerskollegium håller
jag emellertid före, att den av de sakkunniga tillstyrkta placeringen av institutsbyggnaden
erbjuder bestämda fördelar. Dels synes tomten lämplig i
och för sig samt den föreslagna byggnaden kunna väl inpassas i stadsbilden,
dels torde det av kollegium påpekade grannskapet till vissa andra institutioner
och de förhållandevis goda möjligheterna att i denna del av staden
erhålla kost och logi till rimliga priser böra tillmätas synnerlig bety -

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

delse. Särskilt synes den nära belägenheten till hantverksorganisationens
fastighet förtjänt att beaktas. Enligt vad jag inhämtat torde avsikten vara
att företaga vissa ändringsarbeten i fråga om nämnda fastighet, vilka skulle
syfta till att göra denna lämplig för sådan verksamhet, som vid sidan av det
nya hantverksinstitutets arbetsuppgifter kan bliva erforderlig för befrämjande
av hantverk och småindustri samt för befordrande i allmänhet av
medlemmarnas i organisationen intressen. Med hänsyn till den stora fördel,
som ligger däri att för dylikt fall ett intimt samarbete kommer till stånd
mellan de båda institutionerna, träder betydelsen av att de äro placerade i
närheten av varandra i öppen dag. Värdet av denna hantverksinstitutets
förläggning understrykes jämväl av den omständigheten, att eleverna vid
detta institut ofta även torde vara medlemmar av hantverksorganisationen,
som alltså kan hava intresse av att i olika avseenden lämna dem hjälp och
stöd. Jag utgår därför från att byggnadsfrågan kommer att erhålla den lösning,
som här förordats. Den omständigheten att tomtfrågan ännu ej blivit
från stadens sida slutligt avgjord synes mig icke böra föranleda ett dröjsmål
med förevarande ärendes behandling. Emellertid torde statsmakternas
beslut rörande själva byggnadsfrågan icke böra göras beroende av att just
den av de sakkunniga angivna tomten upplåtes för ändamålet. Det torde
få ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid godkänna överenskommelse
med Stockholms stad i detta ämne, därvid kronan torde böra tillförsäkras
full äganderätt till ifrågakommande tomt, så länge densamma begagnas för
nu avsett eller liknande statligt ändamål.

Beträffande planläggningen av och kostnadsberäkningarna för den föreslagna
institutsbyggnaden har byggnadsstyrelsen framställt vissa erinringar.
Med hänsyn till vad av byggnadsstyrelsen i förstnämnda hänseende framhållits
lärer styrelsen, innan byggnadsföretaget påbörjas, böra bliva satt i tillfälle
att taga byggnadens slutliga utformning under förnyad omprövning.
Jag förutsätter därvid givetvis, att de definitiva huvudritningarna till byggnaden
komma att fastställas av Kungl. Majit. Den av de sakkunniga till

1.830.000 kronor beräknade byggnadskostnaden — inklusive kostnaderna
för vissa inredningsarbeten — har byggnadsstyrelsen ansett böra höjas med

340.000 kronor till 2,170,000 kronor. Mot byggnadsstyrelsens beräkning har
jag icke funnit skäl till erinran. Med inräknande av kostnader för anskaffning
och komplettering av maskiner, inventarier och diverse utrustning,
som av de sakkunniga beräknats till 320,000 kronor, böra alltså kostnaderna
för institutsbyggnaden jämte inredningar och övriga anläggningar uppskattas
till 2,490,000 kronor. Då jag, i likhet med de sakkunniga och kommerskollegium,
anser billigt och skäligt, att av kapitalbehållningen i C. J. F.
Ljunggrens minnesfond — vilken fond avsetts att användas för åstadkommande
av ett i huvudstaden centralt beläget och för ändamålet särskilt uppfört
hantverksinstitut — tages i anspråk ett belopp av omkring 50,000 kronor
såsom bidrag till byggnadens uppförande, skulle statsverkets andel utgöra
cirka 2,440,000 kronor. Jag vill härvid framhålla, att, därest annan
tomt än den av de sakkunniga avsedda skulle komma att upplåtas, kostna -

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

derna för byggnaden likväl böra hållas inom ramen av nyss angivna belopp,

2,490,000 kronor. Efter vad byggnadsstyrelsen angivit erfordras för budgetåret
1937/1938 icke högre anslagsbelopp än det i riksstatsförslaget beräknade
eller 1,000,000 kronor.

Enligt den av de sakkunniga föreslagna organisationen för institutet skulle
det närmaste ansvaret för institutets drift och förvaltning åvila en särskild,
av Kungl. Maj:t för viss tid förordnad styrelse om nio ledamöter. Ordföranden
och dennes ersättare skulle utses utan särskilt förslag och av de övriga
ledamöterna skulle två utses efter förslag av respektive kommerskollegium
och skolöverstyrelsen, fyra efter förslag av Sveriges hantverksorganisation, en
efter förslag av Sveriges industriförbund och en efter förslag av landsorganisationen.
Under utredningen uppkommen fråga, huruvida vid styrelsens
sida borde ställas ett råd med representanter för olika intressegrupper, hava
de sakkunniga ansett böra anstå, till dess institutet kommit till stånd och dess
verksamhet blivit mera i detalj utstakad. Till vad de sakkunniga sålunda
föreslagit och uttalat finner jag mig kunna giva min anslutning.

De sakkunniga hava även framlagt preliminära förslag till kursplaner och
till lönestat samt utfört en provisorisk beräkning av driftskostnaderna. De
hava därvid framhållit, att upprättandet av detaljerade planer för kursverksamheten
och noggrannare ekonomiska kalkyler m. m. borde ske under samverkan
med institutets blivande styrelse. I likhet med de sakkunniga och
kommerskollegium finner jag välbetänkt, att den blivande styrelsen får biträda
vid utformningen av riktlinjerna för institutets verksamhet, för att
denna så nära som möjligt må komma att anknytas till det aktuella behovet.
Därvid torde, bland annat, de av industriförbundet, hantverksorganisationen
och Fredrika-Bremer-förbundet framförda synpunkterna böra bliva
föremål för närmare överväganden. Jämväl hantverksorganisationens önskemål
angående personalen vid det nuvarande institutet synas därvid böra
beaktas i den mån så med hänsyn till lämplig rekrytering av det nya institutets
personal låter sig göra. Vad beträffar dirftskostnaderna — av de sakkunniga
beräknade till brutto 165,000 kronor, motsvarande, sedan vissa inkomster
fråndragits, en nettokostnad av 133,000 kronor — lära, på sätt statskontoret
framhållit, avlöningarna böra anpassas efter gällande statliga
avlöningssystem. Med hänsyn till den utredning, som i dylikt syfte bör
företagas, och då några driftskostnader icke komma att uppstå under nästa
budgetår, saknar jag anledning att nu ingå på ett närmare bedömande av de
sakkunnigas beräkningar i förevarande ämne. Jag förutsätter dock, att ett
blivande detaljerat förslag i möjligaste mån hålles inom den kostnadsram,
som de sakkunniga angivit. I detta sammanhang får jag — i avseende å
de sakkunnigas förslag om anvisande av ett anslag å 8,000 kronor till avlönande
av föreståndare för det nya hantverksinstitutet under åtta månader
av nästa budgetår — framhålla, att, såsom jag redan i statsverkspropositionen
uttalat, för berörda ändamål eventuellt erforderligt avlöningsbelopp lärer
kunna bestridas av till Kungl. Maj:ts förfogande stående medel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till uppförande av byggnad för ett statens hantverksinstitut
för budgetåret 1937/1938 under utgifter för kapitalökning,
statens allmänna fastighetsfond, anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Leif Belfrage.

Bil. 1.

♦<to.ss

♦ 5S.40

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Bil 2.

BBBBBBBBBBBBBB
BBBBB BBBBBBB

BBBBBBBBB
□□□□□□□□□□□□

raBBBBfflffiara

Kungl. Maj:ts proposition nr 141•

BBBBBBBBBBBBBBBB

ygBBBBBBBBBBBBBB

BBBBBBBBBBBBBBBB

juto [numa mm mm moa

fcO


ramm B B B B B B
	-rw''
	...

Bil 3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Bil. 4.

dHl JJ:.J

raffiaBfflBBBBeai

bUdHbdb

mmm

marat

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Bil. 5.

Beskrivning till förslag till nytt hantverksinstitut i Stockholm.

Byggnadens läge.

Den föreslagna tomten, som är belägen i kvarteret Mäster Michael å Södermalm
och i norr—öster begränsas av Katarinavägen och Renstiernasgatan,
utgöres av ett bergigt parti, vars högsta punkt ligger + 45.0 meter över slusströskeln.
Då byggnadsplatsen har ett framträdande läge, är det ett önskemål
att i görligaste mån låta denna bergkontur jämte den i närheten belägna
Katarina kyrka fortfarande få dominera i den på långt håll synliga stadsbilden.
Vid byggnadens gruppering ha dessa omständigheter fått spela stor
roll och har byggnaden skjutits tillbaka för att ej konkurrera med kyrkan.

Byggnadens gruppering.

För byggnadens användning kan det anses nödvändigt att uppdela lokalerna
i två grupper: de tysta arbets- och undervisningsrummen, administrationsbyggnaden,
och de mera bullrande lokalerna för verkstadsövningar,
verkstadsbyggnaden. Härav har framsprungit en byggnadsform av två
byggnadskroppar, skilda från varandra av det stora trapphuset. Båda byggnadskropparna
innehålla vardera fyra våningar, men genom terrängförhållandena
har administrationsbyggnaden, vars bottenvåning ligger på + 43.40
meter, kommit att ligga högre än verkstadsbyggnaden, vars bottenvåning ligger
på + 40.50 meter. Detta förhållande har gjort att laboratorievåningen i
administrationsbyggnaden ligger högre än motsvarande verkstadsvåning.

Lokalernas fördelning.

Huvudentrén är belägen i fonden på Stigbergsgatan,t där man kommer in i
det stora trapphuset. Från denna sida finns även direkt infart till källarevåningen
så ordnad, att man lätt kan föra in material fram till varuhissen.
Källare- I källarevåningen finnas lokaler för undervisning betr. stenmaterial, mur ttåning,

ning o. d. samt lokaler för värme- och sanitetsteknik. De sistnämnda stå
i direkt samband med pann- och pumprum, så att dessa kunna förbindas
med undervisningslokalerna för praktiska demonstrationer ifråga om uppvärmningsanordningar.
I övrigt upptages källarevåningen av lokaler för
arkiv och materialier.

Källarelokalerna ha förlagts åt den sida där minst sprängningsarbete i
berggrunden har behövt ifrågakomma.

Bottenvåning. I bottenvåningen, som endast omfattar verkstadsbyggnaden, ligga arbetslokaler
för gas- och elektrisk svetsning samt metallgjuteri med ett mindre
rum avsett för metallurgi och röntgenundersökningar. Vidare finnas här
följande lokaler, som hava direkt inkörning från gården: bilverkstad med
rum för bilmålning, smedja jämte härdrum samt lokal för maskinprovning.

Våning l tr. I administrationsbyggnaden ligger bostad för vaktmästare, samtidigt portvakt.
Därjämte ligger här en större utställningslokal med tillhörande förråd
och uppackningsrum, vilket senare har direkt inkörning från gatan.

I verkstadsbyggnaden ligga först två lärarerum, så lunchrum med kök för
eleverna, övningslokaler för bageri med erforderliga bageriugnar, galvaniseringsverkstad,
mekanisk verkstad och två arbetslokaler avsedda till ritsalar
och för diverse yrken, som hava lätt flyttbar utrustning såsom tapetserare

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

o. dyl. Dessa båda lokaler avskiljas med ett hopfällbart dörrparti så att de
vid behov kunna sammanslås till en större lokal.

I administrationsbgggnaden ligga institutets lokaler för kassa och expedi- Våning 2
tion samt bokföring jämte rum för styrelse, föreståndare och avdelningsföreståndare.
Här finnas även kapprum och toalettavdelning för tjänstemän
och lärare.

I verkstadsbyggnaden finnas, förutom två rum för lärare, snickeriverkstad
med tillhörande ritsal, verkstad för maskinsnickeri med tillhörande tork och
materialrum, målareverkstad samt rum för sprutmålning att även användas
för snickare vid behandling med cellulosa o. dyl.

I denna våning finnes en experimentverkstad med tillhörande två ritrum,
vilka skola tjäna småindustriens behov för utexperimenterande av tillverkningsmetoder
o. dyl.

I administrationsbgggnaden ligga bibliotek och läsrum, salar för kemiska Våning 3
och elektromekaniska föreläsningar samt en större allmän föreläsningssal
med skioptikon och filmrum. Föreläsningssalarna ha försetts med gradiner
(trappstegsvis stigande bänkrader). I samband med korridoren är ordnad
en museal avdelning, som skall vara lätt tillgänglig för eleverna. Här finns
vidare ett rum för de lärare, som ha föreläsningar i lokalerna.

I verkstadsbyggnaden äro här förlagda lokaler för plåtslageri och i övrigt
äro lokalerna i denna våning disponerade för reservändamål och för framtida
utvidgning.

I administrationsbgggnaden äro förlagda lokaler för laboratorieändamål. Våning 4
Dels ett elevlaboratorium och dels ett allmänt laboratorium för institutets
egna undersökningar med tillhörande material-, våg- och mörkrum samt rum
för elektrolytiska undersökningar. Härtill komma lokaler för ett bagerilaboratorium
och ett målerilaboratorium, vilka kräva större utrymme och
speciella anordningar. Till dessa lokaler ansluta sig rum för lärare och
föreståndare för laboratorieavdelningen. Från laboratoriet finns reservtrappa,
som dels går ned genom hela huset och dels går upp på taket, där anordning
finnes för uppsättande av prover, vilka skola utsättas för luftens
inverkan.

Byggnadskonstruktör.

Byggnaden är tänkt utförd av betongstomme med värmeisolering av gasbetongplattor.

Bjälklagen äro gjutna av betong mellan järnbalkar.

Trappor utföras av cementmosaik.

Yttertak täckes med koppar.

Fönsterna äro i allmänhet av träkonstruktion med skjutbara bågar. Trappfönster
och entrépartier av järn och metall.

Fasaderna putsas med sockel av betong.

I verkstadsbyggnaden äro golven av stålslipad cement, i korridorer belagda
med Tile-Tex och i toalettrum av vita plattor.

Väggar putsas, taken bibehålla sin betongyta.

Korridorer ha givits en bredd av 4 meter, då de samtidigt skola tjänstgöra
som omklädnadsrum. Elevernas kläder förvaras i låsbara skåp utefter väggarna.
I den tysta byggnaden äro golv av stålslipad cement belagda med
linoleum.

Väggar och tak putsade.

Föreläsningssalar äro försedda med gradiner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Uppvärmning.

Byggnadens uppvärmning sker med en varmvattenvärmeledning med pumpar
för upprätthållande av cirkulationen. Samtliga lokaler äro beräknade att
ventileras med fläkt med kanal liggande i korridorernas tak dragna till den
centrala skorstenen. För lufttillförsel svara springventiler insatta under
fönsterna.

Sanitär utrustning.

I verkstadsbyggnaden är ordnat ett centralt toalett- och tvättrum i varje
våning avsett för samtliga elever i våningen. I administrationsbyggnaden
finnas två toalettavdelningar, för herrar och damer, avsedda för tjänstemän
och lärare.

Yttre anordningar.

Gården skall avsprängas och begränsas mot norr av ett smidesräcke med
stängd grind mot trappan till angränsande parkområde.

Avskrift. Bil. 6.

F. G. Larsson
Byggnadsfirma

Stockholm den 26 okt. 1936
Styrmansgatan 3

Herr Arkitekt Robert Berghagen
Stockholm.

Betr. Hantverksinstitut.

Härmed får jag överlämna approximativ kostnadsberäkning å uppförande av
hantverksinstitut å Södermalm enl. företedda ritningar till nedanstående kost -

nader.

Byggnadskostnad med målning.........................kronor 1,488,000: —

Värme- och sanitär anläggning......................... » 100,000: —

Elektr. installation.................................... » 20,000: —

Linoleum och parkett................................. » 17,000: —

2 st. hissar........................................... » 16,000: —

Summa c:a kronor 1,641,000

Tomt.................................

Arkitektarvode och konstruktionsritningar

Kontrollant............................

Byggnadslov...........................

Alltid med nöje till Eder tjänst tecknar
Högaktningsfullt
F. G. Larsson.

Rätt avskrivet betygar :
Mogens Möller.

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

Bil. 7.

Förslag till snickeri och möbelutrustning.

Källarevåningen.

Sanitets- och värmeteknik.

Fönsterbord, skåp, arbetsbord och pallar. kronor 2,500: —
Konststensverkstad.

Ställningar, vägghyllor och pallar........ » Bottenvåningen. Gassvetsningsverkstad. Fönsterbord, skåp med glasdörrar och	650: —
pallar ........................... Materialrum.	kronor 1,250: —
Hyllor.......................... V erkmästarerum.	»	500: —
Fönsterbord, hyllor och skruvpallar...... Elektrisk svetsning. Fönsterbord, verktygsskåp, arbetsbord och	»	450: —
pallar.......................... Metallografi.	»	1,500: —
Fönsterbord, skåp och pallar............ Metallgjuteri. Fönsterbord, sandbingar, arbetsbord och	»	500: —
pallar......................... Bilverkstad.	»	750: —
Skåp, fönsterbord, arbetsbord och pallar ,. Smedja och härdrum. Materialrum.	»	1,600: —
Diverse hyllor..................... Materialprovning.	»	500: —
Fönsterbord, skåp, arbetsbord och pallar... U tställningslokal.	»	2,500: —
Utställningsbord.................. Materialrum.	»	2,000: —
Fönsterbord och hyllor............... Förråd.	»	800: —
Diverse hyllor................ 2 lärarerum.	»	600: —
Möbler, sittmöbler klädda å 1,000: -— Korridor.	»	2,000: —
Klädskåp av plåt för klädförvaring, målade	»	1,000: —

Våningen 1 trappa.

Elektrisk verkstad.

Fönsterbord, skåp, arbetsbord och pallar . kronor 2,000: —
Galvanisk verkstad.

Fönsterbord, skåp, arbetsbord och pallar . » 900: —

Plåtslagareverkstad.

Fönsterbord, arbetsbord, verktygsskåp och
pallar...............................

» 2,000: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Mekanisk verkstad.

Fönsterbord, skåp och pallar............kronor 2,000: —

Förråd och verktygsrum.

Hyllor................................. » 500: —

Verkmästarerum.

Bord, skåp och skruvpallar............. » 350: —

Diverse yrken.

Skåp, arbetsbord och pallar............. » 2,000: —

2 lärarerum.

Möbler, sittmöbler klädda å 1,000:—.... » 2,000: —

Lunchrum.

Svängd serveringsdisk, serveringsbord,

skåp, matbord och stolar............. » 2,700: —

Korridor.

Klädskåp av plåt för förvaring av kläder . » 1,000: —

Förråd.

Diverse hyllor......................... » 600: —

Kontorsavdeln ingen.

Expedition.

Disk med genomgång, dubbelskrivbord,
blankettskåp, maskinskrivningsbord, ver -

tikalfackskåp, registerskåp och stolar... » 4,000: —

Kassavalv.

Diverse hyllinredning av plåt............ » 800: —

Kontorschef.

Möbler, sittmöbler klädda............... » 1,600: —

Bokföring.

Skrivbord, blankettskåp, skrivmaskinsbord,
kortkrubbor, registerskåp, stolar m. m... » 3,500: —

Styrelserum.

Bord, karmstolar, skåp, soffor, stolar.... » 3,500: —

4 avdelningsföreståndare.

Möbler = lärarerummen å 1,000:—..... » 4,000: —

2 föreståndare.

Möbler, sittmöbler klädda å 1,600:—. ... » 3,200: —

Våningen 2 trappor.

2 lärarerum.

= föreg, lärarerum å 1,000:—..........kronor 2,000: —

Korridor.

Klädskåp av plåt för förvaring av kläder.. » 1,000: —

2 ritrum.

Möbler, ritbräden m. m. å 1,000:—..... » 2,000: —

Materialrum.

Diverse hyllor.......................... » 600: —

Målareverkstad.

Fönsterbord, skåp och arbetsbord, hyllor

och pallar........................... » 3,000: —

Föreläsa ingsavdeln ingen.

1 större föreläsningssal.

Kateder, svart tavla och hopslagbara stolar » 2,300: —

Filminstallation med pärlduk............ » 7,000: —

2 föreläsningssalar för kemi och elektromekanik.

Gradiner, stolar, svart tavla och kateder

samt skioptikonduk å 2,400: —........ » 4,800: —

Kungl. Majlis proposition nr 141.

Museum.

Museimontrar.......................... kronor 5,000: —

Bibliotek.

Bibliotekshyllor, bord, stolar.......

1 lärarerum = föregående............

2 rum för undervisningsmaterial å 200:

5,500: —
1,000: —
400: —

Våningen 3 trappor.

Laboratorier.

Elevlaboratorium.

Laboratoriebord, laboratorieskåp, dragskåp,
skruvpallar.....................kronor 5,000:

Bagerilaboratorium.

Laboratoriebord, laboratorieskåp, dragskåp,
skruvpallar.....................

Bakteriologiskt laboratorium.

Laboratoriebord, laboratorieskåp, preparathyllor,
pallar.........................

2 målarelaboratorier tillsammans.

Laboratoriebord, laboratorieskåp, drag skåp,

pallar..........................

Elektrolytiskt laboratorium.

Laboratoriebord, laboratorieskåp, giftskåp,
pallar.......................... ,

Vågrum.

Bord.................................. ,

Allmänt laboratorium.

2,300: —

1,350: —

5,000: —

1,250: —
250: —

Laboratoriebord, laboratorieskåp, arbets-bord, dragskåp, preparathyllor och pallar Mörkrum.	»	3,450: —
Diverse mörkrumsinredning för framkall-ning och kopiering av film och plåtar.. Korridor.	»	2,500: —
Plåtskåp för förvaring av kläder..	»	1,000: —
Lärarerum = föregående.......	»	1,000: —
Bageri. Arbetsbord, fristående arbetsbord med sten-skär, skåp, pallar.............	»	3,500: —
Förråd. Diverse hyllor........	»	500;_
Verkmästare. Bord, skåp och skruvpallar...... Ritsal.	»	600: —

Kateder, materialskåp, ritbräden och
ställningar för ritpapper..............

För lunchrummet bör anslutas kök som förses med köksuL
rustning, däri lösa inventarier beräknats ävensom all servisutrustning
för matsalen med serveringsmöjligheter för

80 personer...................................

Gardiner.

Förmörkningsgardiner för stora föreläsningssalen samt för

kemiska och elektromekaniska föreläsningssalarna.......

För samtliga verkstadslokaler äro beräknade rullgardiner samt
för lärarerum, kontorsrum, direktionsrum m. fl. vanliga
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr lil.

2,000: — kronor 120,050: —

> 2,500: —

> 3,000: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

gardiner jämte rullgardiner. Samtliga kostnader för dessa

gardiner torde få beräknas till........................ kronor 5,000: —

För ritningskostnader, kontroll och oförutsedda utgifter beräknas
cirka.........................................\__9,450: —

Kronor 140,000: —

All inredning beräknad av furu, laserad eller ljusfernissad, samt alla möbler av
enkla möbeltyper utförda i björk eller ek.

Gamla möbler som kunna överflyttas från gamla institutet torde ha mycket litet
värde.

Linoleummattor.

Till hela institutet beräknas åtgå ca. 5,000 kvm. 3.3 m/m linoleum. Kostnad pr
uppmätt golvyta läggning med asfaltemulsion kr. 6: 50 pr kvm.

Bil. 8.

Förslag till kursplaner (under 1 arbetsår).

1. DAGSKURSER.

a) Fortbildningskurser = allround-betonade yrkestekniska
kurser (motsv. s. k. speciella mästarekurser) med
48—100 timmars teoretisk och praktisk undervisning. Förutsättningar
= minst 3 års praktik och minst 20 års ålder.

Dels varje år:

Ragare....................................... 1 st Bilreparatörer.

................................ 1 *

Träbyggnadsfacket............................. 1 »

Charkuterister................................. 1 »

Elektr. installatörer............................ 1 »

Elektr. svetsning för verkm. o. ing.............. 1 »

Gassvetsning för verkm. o. ing.................. 1 »

Juvelerare samt guld- o. silversmeder........... 1 »

Konditorer.................................... 1 »

Möbelsnickare, finsnickeri...................... 1 »

» ytbehandling.................... 1 »

» maskinsnickeri.................. 1 »

Målare....................................... 1 »

Bleck- och plåtslagare......................... 1 »

Rörledn.installatörer........................... 1 »

Smeder och mekaniker......................... 1 »

Stenhuggare.................................. 1 *

Cementvaru- och konststensbranschen........... 1 »

Skräddare.................................... 1 »

Tapetserare och dekoratörer.................... 1 » 20 st.

och dels ej årligen återkommande, såsom
Bokbindare

Detachörer (kem. tvätt)

Fotografer

Glasmästare

Konstsmeder

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Kvarntekniker

Körsnärer

Metallgjutare

Metallkonst (drivning, dedering etc.)

Murare

Sadelmakare

Skomakare

Skorstensfejare

Smeder (motor- och lantbruksmaskiner)

Textilbranschen

Urmakare

Av dessa föreslås till en början pr år ca............. 5 st. = S:a 25 st.

b) Specialutbildningskurser = specialbetonade yrkestekniska
kurser med 30—200 timmars huvudsakligen
praktisk undervisning och avsedda

dels (= de kortare) som komplettering av föreg, fortbild -

ningskurser i vissa specialgrenar, till en början i:

Bilelektriska reparationer (f. bilreparatörer)........... 1 st.

Galvaniseringsteknik................................ 1 »

Gardinuppsättning (f. tapetserare).................... 1 »

Lackeringsteknik (resp. sprutmålning)................ 1 »

Marmorering (för målare)........................... 1 »

Rostfri plåtbehandling (för plåtslagare)............... 1 »

Stålbehandling (f. smeder o. mek. verkst, idk.)....... 1 »

och dels (= de längre) i form av s. k. praktiska gesällkurser
som komplettering resp. avslutning av den praktiska utbildningen
hos mästare eller yrkesskolor, spec. där s. k.
verkstadsskolor inom facket ej finnas å vederbörandes

hemort, till en början exempelvis i:

Elektrisk svetsning................................. 1 »

Gassvetsning (ev. spec. för visst yrke)............... 1 »

Konditoriarbeten................................... 1 »

Metallsvarvning och fräsning........................ 1 » = S:a 11 st.

c) Examenskurser = för erhållande av viss statlig eller
kommunal auktorisation för visst yrke och omfattande
200—400 timmars teoretisk och praktisk undervisning, som
avslutas med vissa examensprov i likhet med vad som nu är
fallet vid de s. k. 200-timmarskurserna för elektriska installatörer.
Till en början föreslås dylika kurser för:

Elektriska installatörer.............................. 1 st.

Rörledn. installatörer (vatten och avlopp)............ 1 » = S:a 2 st.

d) Allmänna instruktionskurser = huvudsakligen kortare
kurser om 30—60 timmars undervisning i handhavandet
av sådana även utom hantverk och industri förekommande
maskinella anordningar och tekniska hjälpmedel, vilkas rätta
vård och skötsel fordra viss specialutbildning. Dessa kurser
kunna uppdelas i

dels allmännare områden, där bestämda fordringar på förkunskaper
knappast kunna uppställas. Sålunda föreslås
t. v. instruktionskurser i:

Skötsel och underhåll av lantbruksmaskiner (f. lant -

brukare)......................................... 1 st.

Skötsel och drift av värmeledningsanläggningar (f. eldare
m. fl.)...................................... 1 »

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

och dels specialområden för viss personal vid exempelvis

statliga och kommunala verk. Av dylika — av nuv.

hantverksinstitutet redan förut bedrivna — kurser föreslås
sålunda:

Instruktionskurser för elektriska reparatörer vid statens
järnvägar m. fl.................................. 1 st.

e) Praktikanlkurser för studerande = kortare kurser örn
30—60 timmars undervisning i praktiska tillämpningar
inom vissa aktuella yrkesgrenar, avsedda att komplettera
den teoretiska undervisningen vid huvudsakligen tekniska
läroanstalter och vanligen anordnade under ferietid efter
riktlinjer, som från fall till fall uppgöras i samråd med vederbörande
läroanstalter. Sålunda föreslås t. v. dylika praktikantkurser
i:

Elektrisk svetsning (f. mekan, stud.)................. 1 st.

Elektrisk installationsteknik (f. elektr. stud.).......... 1 »

f) Yrkesekonomiska specialkurser (= motsv. s. k. allmänna
mästarekurser) = kortare kurser om 20—40 timmars
undervisning i speciell bokföring och yrkeskalkylation
samt verkstads- och affärsadministration, försälj ningsteknik
och reklam etc. men specialiserade för visst yrke eller
viss grupp av närliggande yrken. Som huvudämnet torde
omfatta yrkeskalkylationen (en del av kurserna lämpa sig
event, som kvällskurser) föreslås här t. v.

Kalkylationskurs inom snickeribranschen............. 1 st.

» » installatörs » 1 »

» » reparatörs » 1 »

» » beklädnads » 1 »

=^S:a 3 st.

= S:a 2 st.

= S:a 4 st

2. KVÄLLSKURSER.

= för deltagare boende i Stockholm med förorter.

Dessa kurser gå i stort sett efter samma program som
föregående dagskurser, i vissa fall — genom de större möjligheterna
att i programmet inlägga hemuppgifter — dock
med något mindre antal undervisningstimmar. Bl. a. erbjudes
här specialutbildning med möjlighet till bibehållen
arbetsförtjänst för sådana i Stockholms omgivningar boende
arbetare och gesäller, som — genom att de ej äro skrivna
i Stockholm — ej kunna få tillträde till Stockholms lärlings-
och yrkesskolors kvällskurser. Kvällskurserna skulle
alltså förslagsvis utgöras av:
dels fortbildningskurser för:

Bagare....................................... 1 st.

Skräddare.................................... 1 »

Snickare (spec. ytbehandling)................... 1 » 3 sj.

dels speciälutbildningskurser i:

Gassvetsning.................................. 1 st.

Elektrisk svetsning............................ 1 » 2 »

dels allmänna instruktionskurser i:

Skötsel av stationära motorer....................... 1 »

och dels yrkesekonomiska kurser, t. ex. i:

Verkstadsadministration............................. 1 »

= S:a 7 st

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

3. KURSER I LANDSORTEN.

Kurser i landsorten kunna givetvis endast ifrågakomma
på områden, där erforderliga utrustningar lättare kunna
medföras eller erhållas på platsen, och ordnas då företrädesvis
å plats, där ifrågavarande yrkesgren är särskilt rikhaltigt
representerad. Ehuru vanligen av något enklare slag
än de som anordnas i institutet i Stockholm kunna dock
även dessa landsortskurser i stort sett följa samma indel -

ning som dessa och föreslås sålunda t. v.:
dels fortbildningskurser i:

Ytbehandling för snickare........................... 1 st.

dels specialutbildningskurser i:

Gassvetsning (= all-round).....................2 st.

» (= spec. f. bilrep.)................ 1 » 3 »

och dels allmänna instruktionskurser i:

Skötsel och underhåll av lantbruksmaskiner (f. lantbrukare).
................................... 1 st.

Skötsel och underhåll av stationära motorer (f. lantbrukare
och fiskare m. fl.)................... 1 » 2 »

Summa kurser: 60 st.

SAMMANFATTNING.

Till en början föreslås sålunda under 1 år skola anordnas:

1. Dagskurser.

a) Fortbildningskurser................................ 25 st.

b) Specialutbildningskurser:

dels som komplettering till föreg............... 7 st.

och dels som prakt, gesällkurser...............4 » u »

c) Examenskurser.................................... 2 »

d) Allmänna instruktionskurser:

dels inom lantbruk m. m. (användning och skötsel
av traktorer och liknande lantbruksmaskiner)._2 st.

och dels för viss personal..................... 1 » 3 »

e) Praktikantkurser för studerande.................... 2 »

f) Yrkesekonomiska specialkurser..................... 4 »

2. Kvällskurser.

dels fortbildningskurser enl. föreg.................. 3 st.

dels specialutbildningskurser enl. föreg.............. 2 »

dels allm. instruktionskurser enl. föreg............. 1 »

och dels yrkesekonomiska kurser enl. föreg.......... 1 » 7 t)

3. Kurser i landsorten.

dels fortbildningskurser enl. föreg................. 1 st.

dels specialutbildningskurser enl. föreg.............3 »

och dels allmänna instruktionskurser...............2 » 0 »

Summa 60 kurser pr år

med en genomsnittlig effektiv kurstid örn ca. 2 veckor pr kurs = 120 kursveckor
och med i genomsnitt 15 deltagare pr kurs = 900 deltagare pr år.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 141.