Kungl. Maj:ts proposition Nr 141 (Proposition 1929:141)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Nr 141.

Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för understöd
åt folkbiblioteksväsendet; given Stockholms slott den 15
februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Stetern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen statsrådet Lindskog anför härefter:

Vid anmälan den 4 januari 1929 av anslagsbehoven för budgetåret 1929/
1930 under riksstatens åttonde huvudtitel hemställde jag, under punkten
242, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition
angående ändrade grunder för understöd åt folkbiblioteksväsendet, för ändamålet
beräkna för budgetåret 1929/1930 ett ordinarie reservationsanslag av

760,000 kronor. Vad jag sålunda föreslagit blev av Kungl. Maj:t bifallet.

Sedan beredningen av ifrågavarande ärende numera blivit slutförd inom
ecklesiastikdepartementet, anhåller jag att ånyo få anmäla ärendet för
Kungl. Maj:t.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 114 häft. (Nr 141.)

Kungl. Maj.ts proposition Nr 141.

1905 drs
riksdag.

Kap. I. Historik.

Jag ber då att först få lämna en redogörelse för de åtgärder, som hittills
från statsmakternas sida vidtagits till befrämjande av folkbiblioteksväsendet.

Under hela 1800-talet lämnades från statens sida intet understöd åt hithörande
bibliotek, trots att frågan härom upprepade gånger framfördes genom
enskilda motioner i riksdagen. Likväl inrättades under 1800-talets senare
hälft ett rätt stort antal socken- och församlingsbibliotek samt folkskolbibliotek,
varjämte utom dessa offentliga bibliotek, efter hand uppväxte ettstort
antal, i regel visserligen helt små bibliotek tillhöriga privata sammanslutningar
av olika slag, rena biblioteksföreningar, arbetarföreningar och
arbetarinstitut, arbetarnas fackföreningar, föreläsningsanstalt-er, nykterhetsorganisationer
o. s. v.

Vid 1899 års riksdag gjorde statsutskottet i anledning av en i ämnet
väckt motion ett välvilligt uttalande angående bibliotekens betydelse och
motiverade sitt avstyrkande av anslag bland annat med frånvaron av utredning
i frågan. Med anledning härav motionerade Fritjuf Berg och Emil
Hammarlund vid 1902 års riksdag om skrivelse med begäran om utredning
angående statsbidrag till »sockenbibliotek och med dem jämförliga boksamlingar»,
ett yrkande som bifölls av kamrarna.

På grund av denna riksdagens skrivelse framlade Kungl. Maj:t, efter
inom departementet verkställd utredning samt vederbörande myndigheters
hörande, för 1905 års riksdag proposition (nr 47), vari föreslogs, att riksdagen
skulle för ändamålet bevilja ett förslagsanslag å 60,000 kronor. Härur
skulle utgå understöd av högst 75 kronor för år räknat åt skoldistrikt utom
Stockholm och Göteborg samt till territoriell församling i nämnda städer
för upprättande och underhåll av församlingsbibliotek ävensom till lokala
föreningar, vilka av Kungl. Maj:t förklarades härutinnan likställda med
skoldistrikt, för upprättande och underhåll av föreningsbibliotek.

Riksdagen godkände den gjorda framställningen, ehuru med den förändringen
att understöd av högst 75 kronor, för år räknat, skulle kunna tillkomma
jämväl lands- och stadskommun för upprättande och underhåll av
kommunbibliotek. I anslutning härtill fastställdes av riksdagen i avseende
på statsbidragens storlek den bestämmelsen, att då statsbidrag samtidigt utginge
till såväl kommun som skoldistrikt, vilka sammanfölle med varandra,
eller av vilka ettdera området utgjorde en del av det andra, bidragens
sammanlagda belopp ej finge överstiga 75 kronor.

Statsbidraget fick användas endast till inköp och inbindning av böcker
samt tryckning av katalog.

En förutsättning för statsbidrag var att minst lika stort lokalt belopp
anvisats för samma ändamål som statsanslaget.

Av villkoren för anslagens utgående märkes i övrigt bland annat, att

■5

Kungl. Majrts proposition Nr /41.

biblioteksstyrelse för varje bibliotek skulle utse eu föreståndare eller bibliotekarie,
som handhade den närmaste skötseln av boksamlingen och däröver
upprättade katalog, att biblioteket skulle vara uppställt i lämplig lokal och
regelbundet vissa tider i veckan kostnadsfritt eller mot låg avgift hållas
tillgängligt för allmänheten inom bibliotekets verksamhetsområde, att böcker
av osedligt innehåll ej finge införlivas med biblioteket, samt att biblioteket
skulle vara underkastat inspektion av vederbörande folkskolinspektör.

Jämte dessa anslag till lokala bibliotek finge enligt beslutet ur förslagsanslaget
till folkbibliotek utgå anslag med sammanlagt högst 10,000 kronor
till dels bokförmedlingsanstalter, dels anstalter för utsändande av vandringsbibliotek.

Året 1905, då dessa bestämmelser om statsanslag till biblioteken utfärdades,
utgör ett märkesår i det svenska folkbiblioteksväsendets utvecklingshistoria.

Den faktiska betydelsen av de nya bestämmelserna visade sig också omedelbart
genom en väsentlig ökning av bibliotekens antal. År 1906 åtnjöto
634 bibliotek statsanslag, två år senare hade antalet stigit till 895 (därav
797 församlings- och kommunbibliotek, 98 föreningsbibliotek). Emellertid
voro de år 1905 antagna bestämmelserna att betrakta som ett provisorium.
Vederbörande departementschef förklarade i propositionen till nämnda års
riksdag, att det vore fråga blott om ett förslag tills vidare, framställt »innan
någon erfarenhet föreligger om huru ett eventuellt statsanslag skulle komma
att verka».

Redan fyra år senare befanns också nödvändigt att igångsätta en förnyad
utredning. Den 7 december 1909 uppdrogs nämligen åt fil. dr Valfrid
Palmgren att verkställa utredning angående boksamlingar i Sverige, vxlka vore
avsedda för folkbildning, samt att avgiva förslag angående de åtgärder, som
från det allmännas sida borde vidtagas för främjande av folkbiblioteksrörelsen.
Doktor Palmgren avgav den 28 september 1911 ett betänkande, som,
sedan det remitterats till särskilt tillkallade sakkunniga i departementet, lädes
till grund för en proposition till 1912 års riksdag (nr 179). Riksdagen
biföll propositionen, och genom en kunglig kungörelse den 23 september
1912 (nr 229) utfärdades de bestämmelser angående statens understödjande av
folkbiblioteksväsendet, som sedan dess kvarstått i väsentliga delar oförändrade.

1912 års lagstiftning innebar stora förändringar i jämförelse med 1905
års bestämmelser.

De brister i den tidigare ordningen, som man framför allt iakttagit och
genom de nya grunderna för anslagens utgående ville avhjälpa, kunna efter
den kungliga propositionen sammanfattas på följande sätt. Mest framträdande
vore saknaden av organisation och planmässighet. I detta avseende
påtalades, att skolbiblioteket ej tillräckligt klart avgränsats från församlingsoch
kommunbiblioteket och särskilt att ett sammanlagt maximum om 75

1912 dre
riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

kronor till skoldistrikt och kommun fastställts, vilket medförde risken att
ingendera uppgiften bleve riktigt tillgodosedd. Vidare ledde föreskriften om
möjlighet till anslag till flera föreningsbibliotek i samma kommun till en
splittring av krafter och tillgångar, som förringade verkningarna av de lämnade
understöden. Ännu en organisatorisk svaghet var bristen på samverkan
mellan olika bibliotek samt mellan biblioteken och föreläsningsverksamheteu.
Jämte dessa organisatoriska brister anmärktes emellertid, att
anslagen i de flesta fall voro allt för små för att någon kraftigare utveckling
genom dem skulle åstadkommas. Den tredje anmärkningen gällde
bristen på insikt och erfarenhet hos dem, som hade bibliotekets vård sig
anförtrodd.

Vad man åsyftade var med andra ord »större enhetlighet och planmässighet
i organisativt hänseende», »kraftigare ekonomiskt understöd» samt
»sakkunnig upplysning och ledning».

Huvudpunkterna i det förslag, som framlades i den kungliga propositionen
och vann riksdagens bifall, voro följande.

Till en början märkes, att man helt skilde från varandra å ena sidan
bibliotek avsedda att å de särskilda orterna tillgodose den stora allmänhetens
behov av läsning, eller »folkbibliotek», å andra sidan skolbibliotek.

Till endast ett folkbibliotek i varje kommun (eller sammanslutning av
kommuner) eller ett system av dylika skulle utgå statsanslag med lägst 40,
högst 400 kronor. Dylikt anslag utgick emellertid oberoende av om biblioteket
tillhörde borgerlig eller kyrklig kommun eller lokal förening.

Till ett skolbibliotek i varje skoldistrikt eller till ett system av dylika skulle
utgå statsanslag med lägst 15, högst 150 kronor.

Därjämte skulle anslag med likaledes lägst 15, högst 150 kronor utgå till
vardera av följande tidigare ej anslagsberättigade skoltypers bibliotek: högre
folkskolor, kommunala mellanskolor, under statens kontroll stående folkhögskolor
och småskoleseminarier.

En förutsättning för statsanslag var alltjämt i varje särskilt fall, att minst
lika stort lokalt anslag för året tillsköts, varvid emellertid anslag till alla
utgifter för biblioteket finge medräknas, ej blott som förut för inköp och
inbindning av böcker samt tryckning av katalog. Enda undantaget var, att
anslag till bestridande av lokalkostnad, däri inbegripet utgifter för lokalens
uppvärmning, belysning och renhållning, fick medräknas för skolbibliotek
i intet fall och för folkbibliotek blott om anslaget innebar en kontant utgift,
som ej i någon form motsvarades av en inkomst för den samfällighet, inom
vilken biblioteket var beläget.

Villkoren för utgående av statsanslag kvarstodo i övrigt i stort sett oförändrade.
Dock stipulerades avgiftsfria boklån som ett absolut krav för
statsanslag. I fråga om bibliotekets lokal gjordes den ändringen, att statsunderstött
folkbibliotek fick inrymmas i för undervisning avsedda skollokaler
blott om särskilt skolbibliotek även funnes.

Kunyl. Maj ds proposition Nr 141.

Statsanslaget skulle utgå ej kontant utan i form av bundna böcker, valda
ur eu särskild katalog.

Genom denna omorganisation i fråga om de i stort sett redan förut anslagsberättigade
folk- och skolbiblioteken hade man alltså sökt avhjälpa de
båda första av de ovan angivna bristerna i biblioteksväsendet. Den »enhetlighet
och planmässighet i organisativt hänseende», som man önskat vinna,
befordrades genom uppdelningen på särskilda folk- och skolbibliotek med
var sitt maximum, och föreskriften att blott ett folkbibliotek eller system
av dylika i varje kommun kunde erhålla anslag samt det »kraftigare ekonomiska
understödet» genom anslagets höjning från sammanlagt 75 kronor
till 400 respektive 150 kronor för folk- respektive skolbibliotek.

Man åtnöjde sig emellertid ej med att lämna ökade anslag efter mera
rationella grunder till dessa bibliotekstyper, utan införde anslagsmöjligheter
också till en tredje art av biblioteksverksamhet, »riksförbund för understödjande
av biblioteksverksamhet genom studiecirklar eller andra sammanslutningar med
liknande syfte». Den verksamhet, som härmed åsyftades, hade i mindre
skala tagit sin början redan innan 1905 års reglering, tidigast inom godtemplarorden
(1902). Under de följande 10 åren utvecklades denna ordens
studiecirkel- och biblioteksverksamhet så, att antalet studiecirkelbibliotek
arbetsåret 1910/1911 nått siffran 672 med ett årligt bokinköpsbelopp om
cirka 32,500 kronor. Liknande verksamhet bedrevs, om än i mindre skala,
i en del andra organisationer.

Doktor Palmgren och de sakkunniga hade föreslagit, att anslag skulle
lämnas även till dessa studiecirkelbibliotek. I propositionen framhölls, att
införandet av anslag till dessa visserligen — som också från olika håll i
infordrade yttranden anmärkts —• stod »i uppenbar motsättning till den
koncentrationens grundsats, man velat hävda i fråga om folkbiblioteksverksamheten».
Men häremot invändes först och främst, att huvudsaken ej
vore att böcker funnes tillgängliga utan att de verkligen bleve lästa, en sak,
varom man i fråga om studiecirkelbiblioteken kunde vara förvissad, vidare
att studiecirklarna och deras bibliotek vore ett gott medel att skaffa ett på
orten befintligt rikare utrustat folkbibliotek kunder, som ej längre kunde
tillgodoses av studiecirkelbibliotekets mindre resurser, slutligen att det vore
»en stor försummelse att icke tillvarataga det tillskott av kraft, som är att
hämta genom en förbindelse med de djupa ledens egna ansträngningar för
samma syfte».

Beslutet i fråga om studiecirkelbiblioteken gick ut på att anslag finge utgå
med lägst 3,000, högst 15,000 kronor till riksförbund med minst 20,000
medlemmar för understödjande av biblioteksverksamhet genom studiecirklar
eller andra sammanslutningar med liknande syfte, varvid hela anslaget till
riksförbund av detta slag ej fick överstiga 45,000 kronor.

En förutsättning för statsanslag var att riksförbundet under sist förflutna
år av egna medel använt till inköp och inbindning av böcker samt, med

Efter dr
1912
vidtagna
ändringar.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

minst fyra års mellantid för varje bibliotek, till tryckning av kataloger,
minst dubbelt så stort belopp som det begärda statsbidraget, vid vars beräkning
icke för någon till förbundet ansluten cirkel finge upptagas högre belopp
än 400 kronor.

Villkoren för statsanslag vore i övrigt de samma som för folkbibliotek.
Dock hade studiecirkelbiblioteken rätt att upptaga en låg avgift för boklån.

Anslagen till bokförmedlingsanstalter och förmedling sanstalter för vandringsbibliotek
höjdes till sammanlagt 15,000 kronor, därav högst 8,000 kronor
till bokförmedlingsanstalter.

Till avhjälpande av den tredje av de ovan anmärkta bristerna eller »bristen
på insikt och erfarenhet i hithörande ting hos dem, vilka hava bibliotekens
vård sig anförtrodd» krävdes enligt propositionen »upplysning och
ledning, anvisningar för ett lämpligt bokval, möjlighet att i olika hänseenden
erhålla sakkunniga råd samt stöd och uppmuntran i arbetet».

För vinnande av den »sakkunniga ledning», som alltså var av nöden,
föreslogs i propositionen anställandet av två särskilda tjänstemän i ecklesiastikdepartementet
med titel bibliot ekskonsulenter. Av doktor Palmgren hade
föreslagits fyra, av de tillkallade sakkunniga tre. I propositionen förklarades,
att det visserligen vore sannolikt, att uppgifterna skulle bereda tre
tjänstemän full sysselsättning, men att det vore försiktigast, att till en början
nöja sig med två konsulenter på extra stat, en förste och en andre bibliotekskonsulent.
Detta blev också riksdagens beslut. Dessa tjänstemän skulle
ha till uppgift bland annat att granska bibliotekens ansökningar och redovisningar,
föredraga hithörande ärenden, lämna råd och anvisningar, anordna
bibliotekskurser, verkställa inspektioner, efter granskning av den nyutkommande
litteraturen utgiva kataloger över för biblioteken lämplig litteratur,
sammanföra och bearbeta uppgifter angående biblioteksväsendets utveckling
och läge m. m. Samtliga anslag för nu angivna ändamål uppfördes under
ett ordinarie förslagsanslag till folkbibliotek med ett sammanlagt belopp om
till en början 170,000 kronor.

Under de 17 år, som förflutit sedan denna reglering ägde rum, har ingen
mera genomgripande principiell förändring av bestämmelserna om utgående
av statsbidrag ägt rum, men väl på en del punkter tillägg eller detaljändringar
skett.

Vid ett par tillfällen ha nya arter av anslagsberättigade skolbibliotek tillagts.

Så beslöts, sedan yrkesundervisningen vid 1918 års riksdag ordnats, år
1921 efter kungl. proposition (nr 176, jfr k. kung. den 18 november 1921, nr
724), att statsbidrag skulle utgå med lägst 15 och högst 150 kronor för skola
även till följande skolors bibliotek: statsunderstödd lärlingsskola, yrkesskola,
verkstadsskola, ettårig handelsskola eller hushållsskola, varvid för undvikande
av en olämplig splittring tillädes den föreskriften, att, »där beträffande viss
kommun statsunderstöd anses böra tillkomma kommunen tillhöriga skolor

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

av mer än eu av de under denna punkt angivna skolformer, understödet
skall utgå till en för samtliga dessa skolor gemensam biblioteksstyrelse med
lägst 15 kronor och högst 150 kronor för varje skolform».

Samtidigt beslöts att fortsättningsskola likaledes skulle erhålla statsanslag
om lägst 15 och högst 150 kronor till en boksamling, som skulle utgöra eu
särskild avdelning av folkskolans bibliotek.

Vid 1928 års riksdag beslöts efter enskild motion, att statsunderstöd skulle
tillkomma även under statens kontroll stående lantmannaskolas bibliotek
med lägst 15 och högst 150 kronor, varvid tillädes föreskriften, att, »där
folkhögskola och lantmannaskola äro förlagda på samma plats med gemensamma
lokaler, understödet skall utgå till eu för dessa båda skolor gemensam
biblioteksstyrelse med lägst 15 och högst 150 kronor för varje skolform»
(jfr k. kung. den 22 juni 1928, nr 239).

För dessa nya skolbibliotekstyper gälla i allt väsentligt samma bestämmelser
som 1912 fastställts för de skolbibliotek, som då erhöllo understöd.

I fråga om anslagen till riksförbunden har efter hand borttagits maximum
för såväl det särskilda förbundet (från och med år 1914) som för det sammanlagda
anslaget till riksförbund (från och med år 1920).

En helt ny art av statsanslagsberättigade bibliotek tillkom genom beslut
vid 1920 års riksdag efter enskild motion, nämligen bibliotek vid sjukvårdsinrättningar,
som åtnjuta understöd av allmänna medel (k. kung. den 31
december 1920 nr 948). Statsanslag utgår med högst 1 krona för sängplats
för år räknat. Även för dessa bibliotek gälla i huvudsak samma bestämmelser
som ovan refererats.

Maximum för anslaget till förmedling sanstalter har efter hand ökats, så
att det enligt k. kung. den 30 december 1922, nr 619, utgör 27,000 kronor,
därav högst 16,000 kronor för bokförmedlingsanstalter och högst 11,000
kronor för förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek. Anslagsposten till
bokförmedlingsanstalter har emellertid under senare år ej tagits i anspråk,
då en annan ordning än tidigare för närvarande tillämpas i fråga om statsbidragsböckernas
leverans.

De båda bibliotekskonsulenttjänsterna hava överflyttats till folkskolöverstyrelsen
1914 och till skolöverstyrelsen med dennas tillkomst samt hava uppförts
på ordinarie stat. På grund av den ökade omfattningen av arbetet hava
efter hand anställts vissa biträden hos bibliotekskonsulenterna.

Anslag till
särskilda
biblioteksändamål.

Särskilda anslag utgå sedan längre eller kortare tid ur förslagsanslaget
till understöd åt folkbibliotek till bibliotekskur ser (från och med 1920), till
grundkatalogen för folk- och skolbibliotek (från och med 1913, till tillägg
till denna från och med 1917), till tidskrifterna Biblioteksbladet (från och
med 1918), Bokstugan (från och med 1919) och Studiekamraten (från och
med 1925/1926) samt till rese- och traktamentsersättning vid biblioteksinspektion
från landsbibliotek, avseende inspektioner i Östergötlands län (från och med

Förslags anslagets disposition under budgetåret 192811929.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

1928). Det samlade statsanslagets belopp har efter hand ökats så att det
i riksstaten för budgetåret 1928/1929 upptagits till 560,000 kronor. Ett
förslag i proposition till 1924 års riksdag att förändra anslagets natur från
ordinarie förslagsanslag till ordinarie reservationsanslag vann ej riksdagens
bifall.

Beträffande anslagsbehovet under budgetåret 1928/1929 kan slutligen
nämnas, att skolöverstyrelsen enligt skrivelse i ämnet den 31 augusti 1928
beräknat, att från förslagsanslaget kommer under budgetåret 1928/1929 att
utgå tillsammans ett belopp om 556,500 kronor, fördelat på följande sätt:

till folk- och skolbibliotek med högst 360,000 kronor,
till riksförbund för biblioteksverksamhet genom studiecirklar med högst

135,000 kronor,

till bibliotek vid sjukvårdsinrättningar med högst 8,000 kronor,
till förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek med 11,000 kronor,
till bibliotekskurser med högst 12,000 kronor,

till tillägg till grundkatalogen för folk- och skolbibliotek med högst 5,000
kronor,

till tidskrifterna Biblioteksbladet, Bokstugan och Studiekamraten med 4,000
kronor för vardera, eller tillsammans 12,000 kronor,

till rese- och traktamentsersättning vid biblioteksinspektion från landsbibliotek
med högst 600 kronor, samt

till biträden hos bibliotekskonsulenterna med cirka 12,900 kronor, därav
3,300 kronor till det biträde, för vars avlönande 1922 års riksdag i sammanhang
med beslutet angående ändrade bestämmelser rörande expedieringen
av böcker till statsunderstödda bibliotek och studiecirklar m. m. anvisat
medel, cirka 1,400 kronor till ersättning åt vikarier samt cirka 475 kronor
till ålderstillägg åt biträden, som uppflyttats i högre löneklass.

Kap. II. Brister i det nuvarande folkbiblioteksväsendet.

Reformkrav.

Nu gällande statsanslagsbestämmelser ha alltså förblivit i huvudsak oförändrade
sedan år 1912. Utvecklingen under denna tid har lett därhän, att
biblioteken kommit att intaga en allt mera framskjuten plats som hjälpmedel
för självbildningsarbetet i skilda lager av befolkningen. Det är en ständigt
växande del av landets invånare, som mer eller mindre regelbundet besöker
dessa bibliotek.

Härtill kommer emellertid vidare, att på allt fler platser ett ökat antal
besökande vänder sig till biblioteken i direkt studiesyfte för att få låna
hem eller på platsen använda litteratur, som de behöva för sina självstudier.

Om alltså bibliotekens uppgifter väsentligen vidgats under senare år, ha

Kungl. Maj.ts proposition Nr 141. 9

deras resurser ej ökats i samma mån. Bristerna äro tvärtom starkt kännbara
och hänföra sig till både bokbestånd, personal och lokaler.

Bokbeståndet är nästan i regel otillräckligt, och biblioteken äro alltför
sällan i stånd att tillgodose de särskilt studieintresserades behov av uppslagsböcker
och studielitteratur. Skolad bibliotekspersonal, som kan tillhandagå
med verklig hjälp vid självbildningsarbctet, saknas allt för ofta. Bibliotekens
lokaler äro i stor utsträckning allt annat än tillfredsställande ordnade.

Orsakerna till dessa brister äro flerfaldiga och kunna sökas såväl i för
låga anslag, orts- och statsbidrag, som i en bristfällig organisation och i
otillräckliga arbetskrafter hos den centrala ledningen av dessa bibliotek.

För ett närmare belysande av statsanslagsbeloppens otillräcklighet lämnas
här nedan en av skolöverstyrelsen år 1928 gjord sammanställning av några
siffror angående utvecklingen av den statsunderstödda biblioteksverksamheten
i folk-, skol- och studiecirkelbibliotek sedan år 1913:

1913:	Antal bibliotek	Antal lån-tagare före-gående år	Antal boklån före-gående år	Stats- anslag
Folkbibliotek ........	552	67,624	549,819	62,983
Skolbibliotek.........	279	35,006	350,431	19,502
Studiecirkelbibliotek ....	823	?	167,210	15,000
Summa	1,654	[102,630]	1,067,460	97,485
1920:
Folkbibliotek.........	876	125,635	1,311,697	139,437
Skolbibliotek.........	749	118,988	992,578	66,890
Studiecirkelbibliotek ....	2,103	77,320	550,196	71,585
Summa 3,728	321,943	2,854,471	277,912
Senaste år för vilket statistik föreligger:
(för folk- och skolbibliotek 1927	och för studiecirkelbibliotek	1926/1927)
Folkbibliotek.........	1,206	237,123	2,735,034	205,027
Skolbibliotek.........	1,299	206,520	2,041,180	143,285
Studiecirkelbibliotek ....	3,498	158,673	1,159,523	135,229
Summa 6,003	602,316	5,935,737	483,541

Som av siffrorna framgår, har bibliotekens antal kraftigt ökats, från 1,654
till 6,003 (oberäknat alla underavdelningar av folk- och skolbiblioteken,
senaste år tillsamman cirka 2,100). Antalet låntagare och utlånade band
har likaledes stigit i synnerligen hög grad, de förra från något över 100,000
till cirka 600,000, de senare från något över 1,000,000 till nära 6,000,000. Anslagen
ha visserligen absolut taget ökats, men ej tillnärmelsevis i proportion
mot verksamhetens utveckling och de höjda bokpriserna, långt mindre i
jämbredd med de stegrade kvalitativa kraven. Statsanslagen ha stigit från
år 1913 nära 100,000 kronor till senaste år cirka 484,000 kronor. Dessa
anslag äro alltså nu cirka 4,8 gånger så höga som år 1913. Om man tar
hänsyn till penningvärdets fall och de därav följande stegringarna i bok -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

priserna och andra utgifter, finner man, att det genomsnittliga statsanslaget
per 1,000 boklån nu ej har mer än ungefär hälften så stort köpvärde som
år 1913. Proportionellt taget är anslagsökningen minst för de egentliga
folkbiblioteken. Dessa utlämna nu 5 gånger så många boklån som år 1912,
men statens samlade anslag är trots penningvärdets fall blott 3,3 gånger så
stort som då.

Siffrorna för de lokala tillskotten ha ej i ovan lämnade tabell upptagits,
då de ej äro fullt jämförliga för olika bibliotekstyper. Den statistik, som
i detta avseende föreligger, avser för folk- och skolbibliotekens vidkommande
samtliga biblioteksutgifter. Denna visar för folkbiblioteken en ökning av
det åberopade ortsbidraget från nära 108,000 kronor till 660,000 kronor.
Statsanslaget har alltså fallit från cirka 60 procent av de lokala tillskotten
till cirka 30 procent (år 1920 var motsvarande siffra cirka 40 procent). För
skolbiblioteken ha de åberopade ortsbidragen ökats från cirka 29,000 kronor
till cirka 218,000 kronor, vadan statsanslaget fallit från cirka 67 procent år
1913 till cirka 63 procent år 1927. För studiecirkelbiblioteken ha de sedan
år 1915 utgjort cirka 50 procent av de lokala tillskotten till bokinköp, inbindning
och (i vissa fall) katalogtryck.

Skolöverstyrelsen gör med anledning av den lämnade statistiken följande
uttalande, särskilt med hänsyn till folkbiblioteksarbetet.

Då alltså statsanslagen i realiteten nu blott innebära ett hälften så stort
tillskott i förhållande till verksamhetens samlade omfattning som år 1913,
då vidare ej heller de lokala anslagen kunnat hålla jämna steg med den
ökade verksamheten och med de stegrade priserna och då slutligen statsanslagen
nu i förhållande till de lokala tillskotten — om folkbiblioteksverksamheten
tages under ett — äro betydligt lägre än för 15 år sedan,
är det i själva verket ej ägnat att väcka förvåning, att folkbiblioteksverksamheten
— allt arbete och all entusiasm som därpå nedlägges, och all
modernisering i fråga om principerna för bokanskaffningen och metoderna
för biblioteksarbetets praktiska handläggning till trots — ej kan tillgodose
de ständigt växande behoven, detta så mycket mindre som kraven med avseende
på studielitteratur och överhuvud med avseende på ett mera kvalificerat
arbete i våra bibliotek ofantligt ökats under senare år.

I belysning av ovan lämnade siffror torde det i själva verket te sig ofrånkomligt
med en verkligt effektiv reglering av statsanslagens belopp, om man
skall kunna påräkna att dessa anslag skola kunna uppmuntra till den utveckling
av folkbiblioteksarbetet, som är för vårt folks möjligheter att bedriva
självstudier efter slutad skolgång så oundgänglig.

Bristerna i den nuvarande ordningen sammanhänga emellertid som nämnts
ej blott med de otillräckliga ekonomiska resurserna, utan man konstaterar
därjämte alltjämt betydande brister i fråga om organisation och planmässighet.

På en punkt erkände redan 1912 års proposition, som av den ovan givna
historiken framgår, en viss inkonsekvens, som emellertid ansågs oundviklig.
Yad som åsyftas är Jöreskrifterna om anslag efter helt skilda grunder för å
ena sidan egentliga folkbibliotek, å andra sidan studiecirkelbibliotek.

Kungl. Maj:ta proposition Nr 141. II

Som ovan nämnts, är statsanslaget till folkbibliotek lika med det lokala
tillskottet, dock med den begränsningen att maximum för varje kommun,
stor eller liten, är 400 kronor. Statsanslaget för studiecirkels biblioteksarbete
utgår med blott hälften av vissa särskilt angivna lokala utgifter (till
bokinköp, inbindning och i vissa fall katalogtryck). Maximum 400 kronor
avser i detta fall den särskilda studiecirkeln, under det att ingen begränsning
finnes av antalet studiecirklar per bibliotek eller antalet studiecirkelbibliotek
per kommun.

Följden av dessa ojämnheter i anslagsvillkorens avvägning blir i realiteten
bland annat följande. I hela den stora massan av mindre landskommuner,
där de sammanlagda biblioteksutgifterna endast uppgå till några
hundra kronor, utmätes statsbidraget för närvarande betydligt mindre gynnsamt
för studiecirkelbiblioteken, i det att de kunna erhålla högst hälften så
stort anslag som ett folkbibliotek med samma lokala tillskott och samma
anordningar i övrigt (50 procent av det lokala tillskottet för vissa utgifter
för studiecirkelbibliotek mot 100 procent av samtliga lokala tillskott för folkbibliotek).
I större landskommuner och i städer inträffar å andra sidan ej
sällan, att ett folkbibliotek erhåller betydligt lägre anslag än ett studiecirkelbibliotek
med en verksamhet av samma omfattning, då folkbibliotekets anslag
som nämnt är högst 400 kronor, under det att studiecirkelbibliotekens
maximianslag däremot beror på antalet studiecirklar (alltså i regel 50 procent
av det lokala bidraget för vissa utgifter till studiecirkelbibliotek mot för
större folkbibliotek kanske blott några få procent av det lokala tillskottet).

Konsekvensen av dessa bestämmelser blir, att understöden till olika bibliotek
utgå ojämnt utan någon rationell grund, men därjämte också att
man ej sällan i strid mot lokala önskemål anser sig nödsakad att fasthålla
vid en för ortens behov ej lämpad, opraktisk organisation av hänsyn till
nödvändigheten av att erhålla högsta möjliga statsanslag.

Härtill kommer, att statsanslagen Jäv närvarande ej äro så avvägda, att de
uppmuntra till ett mera rationellt biblioteksarbete. De utgå nämligen för alla
bibliotek mekaniskt i direkt proportion till de lokala utgifterna utan någon
gradation med hänsyn till det sätt, varpå biblioteket vidtagit åtgärder till
hjälp för de studieintresserade.

En av de mest påtagliga bristerna i den nuvarande anordningen äx frånvaron
av varje organiserad samverkan mellan biblioteken inom samma kommun.
De olika biblioteken i en kommun, å ena sidan folkbibliotek, å andra sidan
studiecirkelbibliotek, arbeta oftast alldeles oberoende av varandra, vilket
leder till planlöshet och dubbelanskaffningar i fråga om bokinköpen samt
även i övrigt ofta omöjliggör ett fullt utnyttjande av förefintliga resurser.

Lika beklaglig är frånvaron av all samverkan mellan stora och små bibliotek
åstadkommen genom en påbyggnad på folkbiblioteksväsendet. Också
här är det de mera studieintresserades behov som blir mest lidande. Aven
om man i detta avseende skulle kunna komma mycket längre än för när -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

varande genom ett utvecklande av de lokala biblioteken, kan detta aldrig
bli tillräckligt. Man har på senare år kommit till allt klarare insikt om
hur omöjligt det är att i full utsträckning tillgodose behovet av studielitteratur
på landsbygden och överhuvud i de mindre samhällena, så länge biblioteken
i varje kommun arbeta för sig själva. Det är ekonomiskt ej möjligt
att ordna ett lands biblioteksfråga så, att biblioteket på varje särskild
plats verkligen själv anskaffar alla de inom ramen för ett folkbiblioteks
arbetsuppgifter fallande arbeten, som en studieintresserad person i vederbörande
kommun önskar erhålla till låns. Även de bättre utrustade folkoch
studiecirkelbiblioteken måste i alla kommuner utom de allra största vid
sina bokinköp inskränka sig till att anskaffa böcker, som kunna förväntas
bli utlånade inom kommunen åtminstone ett visst ej alltför ringa antal
gånger. Ett bibliotek, som ej — såsom utomlands i länder med mera utvecklat
biblioteksväsen i regel är fallet — har tillgång till en central, varifrån
det kan komplettera sitt bokförråd, då dylika mera sällan anlitade
böcker efterfrågas, blir ej sällan nödsakat att lämna utan hjälp just en stor
del av de särskilt studieintresserade personer, som biblioteket i allra första
hand skulle önska att tillgodose. Endast i ett län ha statsmakterna gått in
för en ordning, som i detta avseende innebär ett förverkligande av kraven
på en påbyggnad — nämligen i Östergötlands län genom skapandet av
Linköpings stifts- och landsbibliotek.

Även det samarbete mellan biblioteken å ena sidan, föreläsnings- och studiecirkelarbete
å den andra, som är av så stor betydelse för ett utnyttjande av
bibliotekens resurser, är i regel alltför litet utvecklat.

Också i fråga om behovet av sakkunnig upplysning och ledning är det
alltjämt trots 1912 års reform med dess tillskapande av särskilda bibliotekskonsulenttjänster
och trots de under senare år anvisade statsanslagen för
utbildningskurser åtskilligt, som ännu återstår. Bibliotekskonsulenternas
arbetskrafter ha ej ökats i jämbredd med verksamhetens stegrade omfattning,
vilket i olika avseenden verkat försvårande på arbetet och bland annat
hindrat dessa tjänstemän att ägna tillräcklig tid åt inspektions- och instruktionsresor.
Och den lokala inspektionen genom folkskoleinspektörerna har
i huvudsak måst bli av rent formell natur, då man helt naturligt ej kunnat
begära att folkskoleinspektörerna skola nedlägga arbete och kostnader på
förvärvande av sakkunskap på ett område, som ligger utanför deras egentliga
uppgift.

De reformkrav, som uppställa sig i fråga om statens understödjande av
folkbiblioteksväsendet, kunna i korthet sammanfattas på följande sätt:

väsentlig höjning av statsanslagens belopp,

fastställande av sådana grunder för statsanslagens utgående, som underlätta
en effektiv och efter de lokala behoven avpassad organisation av biblioteksverksamheten
och samtidigt uppmuntra till en rationell ordning av arbetet
i de särskilda biblioteken,

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 141.

åvägabringande av en närmare samverkan mellan biblioteken inom samma
kommun för bättre utnyttjande av bibliotekens bokbestånd och resurser överhuvud,

åstadkommande av en samverkan mellan större och mindre bibliotek
genom att lämna särskilda anslag åt vissa större bibliotek (»centralbibliotek»)
mot skyldighet för dessa att bland annat komplettera de mindre bibliotekens
bokförråd,

ökat samarbete mellan biblioteken å ena sidan, föreläsnings- och studiecirkelarbete
å den andra,

utökning av arbetskrafterna hos bibliotekskonsulenterna samt ordnande av
en särskild lokal biblioteksinspektion.

Kap. III. Folkbildningssakkunnigas förslag.

Redan år 1920 stod det. klart, att en omorganisation av statens understödjande
av folkbiblioteksväsendet liksom av andra grenar av folkbildningsarbetet
vore av nöden. Genom beslut den 30 juni 1920 bemyndigade
Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla fem sakkunniga
för att inom departementet biträda med en utredning »på vad sätt det
fria och frivilliga folkbildningsarbetet borde omläggas och utvecklas för att
bättre kunna fylla sin uppgift att nå vidast möjliga kretsar av de bildningssökande
i vårt land och verka höjande på folkets andliga och fysiska hälsa,
ävensom huru statsmakterna bäst skulle kunna främja ifrågavarande arbete».

Den 7 juli 1920 och den 4 juni 1921 tillkallades sakkunniga för nämnda
ändamål. De sakkunniga antogo namnet »Folkbildningssakkunniga».

Sedan genom nådigt beslut den 30 november 1922 föreskrivits, att de
sakkunnigas uppdrag skulle upphöra senast den 31 maj 1923, överlämnade
de sakkunniga den 25 maj 1923 resultatet av sitt arbete till chefen för
ecklesiastikdepartementet och meddelade däri även, att de ej medhunnit att
slutgiltigt debattera och utforma sina förslag och utredningar samt anhöllo,
att utredningsarbetet måtte få, på sätt som kunde befinnas lämpligt, bringas
till avslutning. Genom nådigt beslut den 8 juni 1923 uppdrogs åt de sakkunnigas
ordförande att fullborda utredningsarbetet. Denne avgav i oktober
1923 en överarbetning av förslaget, vilken i allt väsentligt följde de rikt.
linjer, som de sakkunniga redan fastslagit. Det överarbetade förslaget hade
tillsänts medlemmarna av den förra sakkunnigberedningen, vilka förklarat
sig gilla detsamma, tvenne dock under vidhållande av tidigare avgivna
reservationer.

Det sålunda avgivna betänkandet publicerades 1924 under titel »Betänkande
med utredning och förslag angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet»
(Statens offentliga utredningar 1924: 5).

Förslaget behandlar folkbildningsarbetets alla huvudgrenar: folkbiblioteken,

Huvudpunkterna
i förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

föreläsningsverksamheten samt studiecirkelverksamheten, vartill kommer förslag
till inrättande av särskilda folkbildningsavdelningar vid universiteten
samt i fråga om samorganisation i folkbildningsarbetet.

Förslaget avser för folkbiblioteksarbetets vidkommande understödjande av
två huvudtyper av bibliotek, å ena sidan »kommunala eller som kommunala
fungerande folkbibliotek», å andra sidan »genom studiecirklar och andra
föreningar bedriven folkbiblioteksverksamhet», varjämte föreslås särskilda
tilläggsanslag till vissa bibliotek, som åtaga sig uppgifter som centralbibliotek.

Enligt förslaget skulle som hittills de »kommunala eller som kommunala fungerande
folkbiblioteken» kunna tillhöra antingen kommun eller förening, varvid
blott ett bibliotek eller system av bibliotek i varje borgerlig kommun
skulle kunna få statsanslag enligt de grunder, som gälla för dessa bibliotek.
Statsanslagets maximum skulle emellertid väsentligt höjas, nämligen till

10,000 kronor per kommun.

Som hittills skulle statsbidraget utgå i visa relation till ortsbidraget, till
vilket — utom kontanta tillskott — skulle efter av skolöverstyrelsen godkänd
värdering räknas även hyresfritt upplåten lokal, som användes enbart
för biblioteksändamål, varvid hyran emellertid ej skulle få beräknas högre
än det kontanta ortsbidraget. Statsbidraget skulle utgå i form av grundunderstöd
och tilläggsunderstöd. Upp till 400 kronor — det nuvarande
maximum — skulle grundunderstödet under alla förhållanden vara lika med
ortsbidraget, d. v. s. det tillskott, som för bibliotekets utveckling och vård
under det år, för vilket statsbidrag begäres, lämnas från annat håll än staten.
Bibliotek med högre lokalt anslag än 400 kronor skulle utan vidare i grundunderstöd
få, utom motsvarande 400 kronor, hälften av det belopp, varmed
ortsbidraget överskjuter 400 kronor. Härutöver skulle under särskilda förutsättningar
kunna utgå ett eller två tilläggsunderstöd, så avvägda att det
högsta möjliga samlade statsanslaget skulle bli lika med det lokala anslaget,
dock högst 10,000 kronor. Dessa tilläggsunderstöd, som i princip ansluta
sig till danska förebilder, avsågo ett gynnande av de bibliotek, som i ett
eller annat avseende bedriva ett mera kvalificerat biblioteksarbete. Det ena
understödet skulle lämnas till bibliotek med av förste bibliotekskonsulenten
godkänd handboksamling, vid vars begagnande vägledning lämnas (i städer,
köpingar och municipalsamhällen skärpes kravet, så att det dessutom fordras
läsrum, vilket under sakkunnig ledning hålles öppet minst två eftermiddagstimmar
varannan vardag) och detta tillägg skulle utgå med 1U av det belopp
varmed ortsbidraget överskjuter 400 kronor. Det andra tilläggsunderstödet
avser avlöning till egentlig bibliotekspersonal och skulle utgå med 7» av
den till dylik personal utgående ersättningen, dock högst med 1 /i av hela
det samlade statsanslaget till biblioteket. Tillvaron av dessa båda tilläggsunderstöd
skulle alltså i fråga om alla bibliotek utöver en viss storlek innebära
en uppmuntran till att anskaffa den för bibliotekets arbete så betydelse -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141. 15

fulla haudboksamlingslitteraturen samt till att anställa skäligt betald och
kvalificerad personal.

Statsanslaget föreslås utgå som hittills i form av bundna böcker för de
mindre biblioteken, men för de större helt eller delvis kontant.

I fråga om bibliotek av viss storlek skulle fordras ett godkännande av
lokal respektive bibliotekarie. Planerna till lokaler, för vilka hyran uppgår
till eller (om lokalen kostnadsfritt upplåtes) beräknas till minst 400 kronor,
skulle vid nyinredning på förhand underställas bibliotekskonsulenterna för
granskning, och beträffande bibliotek med minst 2,000 kronors statsanslag
skulle bibliotekariens kompetens prövas av förste bibliotekskonsulenten.

I övrigt skulle i allt väsentligt nuvarande bestämmelser i fråga om kraven
på biblioteken kvarstå oförändrade. Dock skulle nu gällande föreskrift, att
folkbibliotek får inrymmas i för undervisning avsedd skollokal, endast om
särskilt skolbibliotek finnes, utgå. Beträffande bokurvalet föreslås den nuvarande
bestämmelsen om att böcker »av osedligt innehåll» ej få förekomma
ersatt av en mera generellt avfattad föreskrift, avsedd att giva större effektivitet
åt strävandet att från biblioteken utesluta litteratur av avgjort olämpligt
innehåll.

I samband med den väsentliga ökningen av maximianslaget till folkbiblioteken
skulle man emellertid ej nöja sig med att söka finna garantier
för ett mera rationellt bedrivande av arbetet inom biblioteket till gagn för
bibliotekets närmaste låntagarklientel inom den egna kommunen, utan man
skulle också införa en skyldighet för bibliotek av eu viss storlek att stå
självbildningsarbetet inom ett vidsträcktare område till tjänst. Man skulle
dels fordra av alla bibliotek med ett statsanslag om minst 8,000 kronor, att
de skulle vara tillgängliga även för personer inom ett område utanför kommunen,
dels —- som nedan närmare skall utvecklas — lämna vissa bibliotek
särskilda tilläggsanslag för att åtaga sig uppgiften som centralbiblioteJc för
ett helt län.

I fråga om dessa centralbibliotek tänkte sig de sakkunniga, att efter hand
skulle inom varje län ett därtill lämpligt kommunalt folkbibliotek av Kungl.
Maj:t antagas till centralbibliotek. Dessa bibliotek skulle ha till uppgift
att mot ett särskilt tilläggsunderstöd av 5,000 kronor supplera de lokala
bibliotekens arbete inom ett område, i regel sammanfallande med ett län,
genom direkt och kostnadsfri utlåning av böcker i studiesyfte, genom utsändande
av vandringsbibliotek och genom biblioteksteknisk vägledning.
Varje år skulle högst tre nya centralbibliotek antagas.

Det bör i detta sammanhang påpekas, att en lösning av centralbiblioteksfrågan
efter andra linjer på vissa platser i landet förordats av en annan
samtidigt arbetande kommitté, de s. k. bibliotekssakkunniga. Dessa förordade
ett utbyggande av vissa s. k. stiftsbibliotek samt större läroverksbibliotek
med mera värdefullt bokbestånd till »landsbibliotek», i vilka också
vederbörande stads folkbibliotek skulle uppgå. Anslag skulle utgå till

Kungl. Maj.is proposition Nr 141.

dessa dels av staten, dels av kommun, eventuellt landsting. Dessa landsbibliotek,
vilka skulle intaga en mellanställning mellan de rent vetenskapliga
biblioteken och folkbiblioteken, skulle på folkbiblioteksområdet ha till uppgift
att å ena sidan som lokalt bibliotek tillgodose staden, å andra sidan
fylla samma uppgifter för ett större område, som folkbildningssakkunniga
tillämnat de kommunala centralbiblioteken. Folabildningssakkunniga framhålla,
att centralbiblioteksfrågan kan tänkas ordnad på vissa ställen efter den
ena av här antydda riktlinjer, på andra ställen efter den andra, och att
givetvis intet statsanslag till folkbibliotek bör utgå i stad med landsbibliotek.

Alldeles som för närvarande skulle, som ovan nämnts, även andra än
kommunala eller som kommunala fungerande bibliotek kunna få anslag.
Enligt sakkunnigförslaget skulle dock nu gällande bestämmelser om anslag
till dessa bibliotek i flera avseenden underkastas en grundlig omarbetning.

Till en början märkes, att statsanslag skulle kunna lämnas även till andra
förening sbibliotek än »studiecirkelbiblioteken», delvis en följd av erfarenheterna
i fråga om tillämpningen av nuvarande bestämmelser, då det visat
sig synnerligen svårt att draga en skarp gräns mellan å ena sidan studiecirklar,
å andra sidan »läsecirklar» eller bokinköpsföreningar inom de hittills
statsunderstödda riksförbunden. Hädanefter skulle varje föreningsbibliotek,
som hade avgiftsfria boklån, kunna få statsanslag, om det på ett
eller annat sätt anknötes till det allmänna bildningsarbetet, antingen till ett
riksförbund (varvid samma krav ställes på dess omfattning som i nu gällande
bestämmelser) eller till ett kommunalt eller som kommunalt fungerande
folkbibliotek.

Anslaget skulle i regel utgå med hälften av det belopp, som under sista
året av andra än statsmedel använts för biblioteksändamål (alltså ej blott
som hittills för bokinköp och inbindning samt katalogtryck), dock högst

1,000 kronor per bibliotek (eller, om ett riksförbund hade flera bibliotek i
en kommun, per förbund). Dock skulle anslaget i ett fall utgå efter gynnsammare
grunder, nämligen »i fråga om sådant bokinköp (inklusive bindning),
som står i direkt sammanhang med en studiecirkels planmässigt ordnade
studiearbete, omfattande minst 10 sammanträden om året». I sistberörda
fall skulle anslaget utgå med samma belopp som tillskjutits av
andra än statsmedel, dock med högst 400 kronor per studiecirkel. Hur många
studiecirklar som helst skulle kunna få anslag för dylikt planmässigt studiecirkelarbete.

I och med sakkunnigförslagets förverkligande skulle föreningsbiblioteken
kunna få anslag i större utsträckning än hittills och i starkare proportion i
förhållande till de egna utgifterna; och därmed måste det redan nu så påtagliga
behovet av ett närmare samarbete mellan olika bibliotek inom samma
kommun bli än mera kännbart. Fördenskull förordade kommittén obligatoriska
sammanträden minst två gånger om året mellan föreståndarna för
alla inom en kommun arbetande statsunderstödda bibliotek på kallelse och

Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 241.

under ordförandeskap av föreståndaren för det kommunala biblioteket (eller
där ej dylik funnes under särskilt vald ordförande). Samråd skulle vid
dessa sammanträden ske om bokinköp, katalogtryck m. in., men inga bindande
beslut kunna fattas, om ej annan överenskommelse träffats.

Slutligen ingick i förslaget ordnande av lokal bihliotelcsinspektion genom
bibliotekarierna vid de nämnda central- (och lands)-biblioteken i stället för
genom folkskoleinspektörerna samt anställandet av en ny bibliotekskonsulent.

Som hittills skulle anslaget till folkbiblioteksväsendet vara av Jorslagsanslags
natur.

Frågan om skolbiblioteket och dess organisation upptogs ej av de sakkunniga,
som uttalade, att denna fråga enligt dess mening kunde överlämnas åt skolöverstyrelsen
att utreda.

Efter denna redogörelse för huvudpunkterna i folkbildningssakkunnigas De sakkunförslag
vill jag i anknytning till berörda redogörelse återgiva de väsent- mgas.motlve
liga delarna av motiveringen till förslaget.

De sakkunniga framföra inledningsvis vissa allmänna synpunkter rörande Bibliotekens

• • , . . ° T ill ställning i folk

bibliotekens ställning i folkbildningsarbetet och yttra därom bland annat biidnings ,

J a J — arbetet.

(Betänkande sid. 14):

Böckerna och biblioteken intaga, som redan framhållits, en central plats
i allt folkbildningsarbete. Det ligger i sakens natur att så måste vara fallet.

Boken är ju det främsta bildningsmedlet och egen läsning en av de viktigaste
grundvalarna för all kunskap. Allt bildningsarbete måste därför, om det
skall nå bestående resultat, i större eller mindre grad stödja sig på böckerna
och biblioteket. Skolans undervisning behöver utfyllas av barnens »fria läsning».
Biblioteket är där ett nödvändigt komplement. Det är främst genom böckerna
som möjlighet kan beredas till ett fullföljande och fördjupande av de
impulser, som erhållas genom åhörande av en föreläsning. Först genom
en kombination av föreläsningsverksamhet och bibliotek kommer därför det
bildningsvärde, som ligger i föreläsningarna, till sin fulla rätt. Studiecirklarna
ha i Sverige från första början byggt på böckerna och egen läsning.

Tillgång till bibliotek är i de flesta fall en nödvändig förutsättning för
studiecirkelarbete. För den folkliga konstuppfostran kunna biblioteken genom
samlande och tillhandahållande av konstlitteratur, planschverk och
musikalier stödja och underlätta arbetet. Försök att skapa eu förädlad
nöjeskultur skulle, om de försummade att använda den hjälp, böckerna i
detta avseende kunna lämna, gå miste om ett av de förnämsta medlen att
nå sitt mål. Samtidigt som biblioteken sålunda äro det kanske mest effek
tiva bildningsmedlet, äro de också det mångsidigaste: det finnes intet annat
bildningsmedel, som har samma möjligheter som ett välförsett bibliotek att
på en gång tillgodose de mest skiftande individuella önskemål och skilda
åldersstadier. Liksom biblioteket är ett nödvändigt hjälpmedel för vetenskaplig
forskning, måste det därför vara grundvalen för det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet.

I fråga om folkbibliotekens uppgift framhålles i anslutning till doktor Palm- Foikbibiiotegrens
betänkande av år 1911 starkt deras natur att i princip vara ett allmänt
bibliotek. Tankegången utföres närmare sålunda (Betänkande sid. 15):

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 114 käft. (Nr 141.) 2

Maximum för
statsunderstöd
till kommunala
bibliotek.

Tilläggsunder stöd.

18 Kungl. Maj ds proposition Nr 141.

De sakkunniga vilja — utan att föreslå någon ändring av namnet —
starkt understryka, att folkbiblioteket i princip skall vara ett allmänt bibliotek.
Det bör utrustas och ledas så, att ingen samhällsklass, intet parti
har anledning att känna sig bortstött vare sig på grund av bokurvalets karaktär
eller lokalens beskaffenhet. Inga ensidiga synpunkter få behärska
bokurvalet. Lokalen bör, så vitt möjligt, bära eu prägel värdig bibliotekets
viktiga samhällsuppgift. Men ordet »allmänna» får ej fattas så, som om
folkbiblioteken blott skulle ha till uppgift att tillgodose det stora flertalets
behov. Så långt sig göra låter och med begagnande av de fördelar, som i
detta avseende kunna vinnas genom samverkan, böra de också söka tillfredsställa
mera specialiserade studieintressen. De böra slutligen i så stor
utsträckning som möjligt tillgodose ej blott vuxna utan även ungdom och
barn. Olika samhällsklasser och partier, olika intressen, olika åldrar skola
kunna mötas inom folkbiblioteket.

I fråga om de kommunala eller som kommunala fungerande folkbiblioteken
motiveras den föreslagna maximigränsen för statsanslag, 10,000 kronor, sålunda
(Betänkande sid. 43):

Som de sakkunniga i det föregående sökt visa, är det av vikt, att maximigränsen
för statsbidraget fixeras så, att detta dels verkligen kan ha någon
effekt för åstadkommande av ett någorlunda tillfredsställande folkbibliotek,
dels är tillräckligt stort för att de större kommunerna skola anse med sin
fördel förenligt att åtminstone till en viss grad med sitt bokförråd och sin
fackutbildade bibliotekspersonal komma de mindre kommunerna till hjälp. I
Danmark är gränseu satt till 15,000 kronor, och det är möjligt, att det också
i Sverige kan komma att visa sig önskligt att ha denna gräns för att förmå
folkbiblioteken i de största städerna att ansluta sig till systemet. Då man
emellertid ännu ej kan ha någon på erfarenheten grundad uppfattning, hur
det i detta fall kan komma att gestalta sig, ha de sakkunniga — om än
icke utan tvekan — stannat vid att föreslå 10,000 kronor som det högsta
statsbidrag, som kan tilldelas ett vanligt kommunalt folkbibliotek.

T ill äg g sunder stöd för bibliotek med läsrum och handboksamling, som uppfylla
vissa krav, förordas av följande skäl (Betänkande sid. 34—35):

I städer och andra orter med mera tätt boende befolkning bör läsrum
inrättas med lämpligt handbibliotek. I de rena landskommunerna kan ett
läsrum ej på samma sätt komma till användning. Även där är det emellertid
under alla förhållanden behövligt med en lämplig samling uppslagsböcker.
Det är här fråga om så betydelsefulla sidor av biblioteksverksamheten,
att staten synes böra i båda fallen bereda särskilda förmåner åt de
bibliotek, som på tillfredsställande sätt tillgodose behoven i de nämnda avseendena.
Ett i möjligaste mån välförsett handbibliotek och en bibliotekarie,
som kan ge vägledning vid dess användning, äro två synnerligen viktiga
förutsättningar för att biblioteket skall bli till gagn, framför allt när det
gäller det praktiska livet. Att man i Danmark lagt sådan vikt vid läsrum
och handboksamlingar i folkbiblioteken har antagligen mer än något annat
bidragit till den uppskattning, som biblioteksverksamheten i detta land
vunnit bland de praktiska yrkenas män.

Som redan antytts bör man ej ställa samma krav i detta avseende på den
rena landsbygden som på de stadsliknande samhällena. I det förra fallet

Kung!. Maj:ts proposition Nr 141.

bör man inskränka sig till att fordra ett handbibliotek, vars sammansättning
godkännes av förste bibliotekskonsulenten, samt en viss garanti för att vägledning
lämnas vid handbibliotekets användning. Av städerna och de stadsliknande
samhällena bör man åter kunna fordra, att där skall Unnas ett med
en tillfredsställande handboksamling försett läsrum, som hålles Öppet för allmänheten
eu viss tid helst varje eftermiddag under uppsikt av person, som
kan ge de besökande hjälp och anvisningar. I Danmark är föreskrivet, att
läsrummet skall hållas öppet minst 4 timmar varje vardag. De sakkunniga
anse sig dock ej böra gå längre än till att föreslå minst 2 timmar varannan
vardag.

Bibliotek, som uppfyller ovan föreslagna villkor, bör kunna — givetvis
inom den gällande maximigränsen — få ett till äggsunderstöd frän staten
uppgående till ''/t av det belopp, varmed det lokala anslaget överskjuter 400
kronor. Vid ansökan bör lämnas en redogörelse för läsrummets besökssiffra
och i möjligaste mån också för handbibliotekets användning.

Förslaget om tillägg sunder stöd i viss proportion till arvode till egentlig
bibliotekspersonal erhåller följande motivering (Betänkande sid. 28—29):

Även när det gäller ett litet kommunalt folkbibliotek torde det utan tvivel
i längden visa sig förmånligast, att bibliotekarien erhåller eu, om också
ringa, ersättning för sitt arbete. Man har då större möjlighet att hålla kvar
en person, som visat sig lämplig. Man har även lättare att vid behov finna
en duglig ersättare. Om, på sätt som här kommer att förordas, samverkan
mellan de olika biblioteken i en kommun till en viss grad göres obligatorisk,
komma ökade krav att ställas på föreståndaren för det kommunala (eller
som kommunalt fungerande) biblioteket, vilka kunna innebära ytterligare
skäl för att denne erhåller ersättning för sitt arbete som bibliotekarie. Men
trots detta måste man helt säkert utgå från att det fortfarande som hittills
mångenstädes skall visa sig nödvändigt, att en person åtager sig att utan
alla anspråk på ersättning sköta biblioteket, om en biblioteksverksamhet
över huvud taget skall kunna komma till stånd. Att staten skulle göra ersättningen
till bibliotekarien obligatorisk är därför under inga förhållanden
tillrådligt. Däremot är det i hög grad önskligt, att statsbidragsvillkoren så
avvägas, att i dem kan ligga en uppmuntran till de lokala myndigheterna
att giva eu skälig ersättning åt bibliotekspersonalen. För närvarande kan
detta endast så till vida anses vara fallet, som bibliotekarielönen naturligtvis
är eu viktig post i »bibliotekets utveckling och vård», det ändamål som det
lokala anslag skall avse, vilket skall motsvara statsbidraget. Om det lokala
anslaget ej överstiger 400 kronor, kan staten alltså enligt nuvarande bestämmelser
på sätt och vis anses bidraga med hälften av bibliotekarielönen, även
om det ej är något direkt sammanhang emellan bibliotekarielön och statsbidrag.
I samband med att de sakkunniga komma att föreslå en väsentlig
höjning av maximigränsen vilja de emellertid förorda, att i fråga om statsbidrag,
som överstiger 400 kronor, ett bestämt förhållande stipuleras emellan
statsbidrag och bibliotekarielön. Lämpligt synes därvid kunna vara. att staten
— utöver det belopp, som enligt i övrigt föreslagna regler skall tilldelas biblioteket
i fråga — bidrager med 1/s av den till egentlig bibliotekspersonal
(d. v. s. ej för städning, vaktmästararbete o. d.) utgående ersättningen
Vissa begränsningar torde emellertid vara av förhållandena påkallade. Statsbidragets
samlade belopp bör sålunda givetvis ej få överskrida det föreslagna
maximum och inte heller få överskjuta det belopp som anskaffas från annat

Kungl. Maj ds proposition Nr 141.

håll till biblioteket. Bibliotekarielönen skall verkligen utbetalas och ej vara
endast fingerad, d. v. s. den får ej i en eller annan form återbetalas till
biblioteket. Det synes slutligen böra föreskrivas, att statens tilläggsunderstöd
till ersättning åt bibliotekspersonal ej får överstiga eu viss del (de sakkunniga
vilja föreslå en fjärdedel) av statsanslaget i dess helhet.

statsbidrag Förslaget om ändring i nu gällande bestämmelse, att statsbidraget endast
formavVundna får utgå i form av böcker, har följande innehåll (Betänkande sid. 24):

böcker.

Föreskriften, att statsbidraget endast må uppbäras i form av böcker valda
ur av skolöverstyrelsen utgivna kataloger, vittnar om den betydelse, som vid
statens understödjande av folkbiblioteksväsendet lagts på den törsta av de tre
huvudfaktorerna i biblioteksverksamheten: böckerna. Och så länge som
gränsen för statsbidraget satts så lågt, att detta kan spela någon roll endast
för de små biblioteken, kan det vara väl motiverat att låta huvudvikten ligga
på bokanskaffningen. Denna är, såsom redan antytts, den ojämförligt viktigaste
posten i dessa biblioteks utgiftsbudget. På här ovan anförda grunder
anse de sakkunniga en väsentlig höjning av maximigränsen ofrånkomlig,
om staten vill skapa de förutsättningar, som äro nödvändiga för att bildningsarbetet
skall få det stöd det behöver i en kraftigt utvecklad biblioteksverksamhet.
Därvid bör tydligtvis ändring också ske i bestämmelsen, att
statsbidraget skall utgå endast i form av böcker. Beträffaude de små biblioteken,
sådana vilkas statsbidrag ej skulle överstiga den nuvarande maximigränsen,
torde emellertid vara lämpligast att låta statens understöd utgå
i sin helhet som hittills. Av understöd, som överstiger 4U0 kronor men ej
uppgår till 2,000 kronor, bör hälften, dock minst 400.kronor, utgå i form
av inbundna böcker, det övriga däremot kontant. År understödet 2,000
kronor eller därutöver, synes hela understödsbeloppet böra utgå kontant. Den
garanti i fråga om bokurvalets lämplighet, som man, när det gäller de
mindre biblioteken, söker vinna därigenom, att en ej obetydlig del av bokanskaffningen
underkastas en förhandskontroll genom föreskriften, att statsbidragsböckerna
skola väljas ur statens katalog, denna garanti har man i
fråga om de större biblioteken (med 2,000 kronor eller därutöver i statsbidrag)
att söka i bibliotekariens person.

BibHoteks- Sakkunnigas förslag att i fråga om bibliotekslokalen borttaga förbudet att
inrymma biblioteket i för undervisning avsedd skollokal, om ej dessutom
särskilt skolbibliotek finnes, motiveras i följande ordalag (Betänkande sid. 18):

Det kan visserligen ej förnekas, att den bestämmelsen till en viss grad
befordrat det därmed avsedda ändamålet. Det finns exempel på, att den gett
anledning till upprättandet av skolbibliotek, där sådant förut ej funnits, eller
att eu kommun höjt sitt anslag för att komma upp till de minimibelopp,
som erfordras för att efter skedd klyvning av ett äldre bibliotek både folkbiblioteket
och skolbiblioteket skola liunna erhålla statsbidrag. «om ett medel
att framtvinga upprättandet av för skolans behov lämpade bibliotek är föreskriften
dock endast en föga effektiv halvmesyr. Och i fråga om det, som
man innerst vill nå — bibliotekets inordnande som ett organiskt led i skolans
undervisning — bar den knappast något värde alls. Till vad här sagts
om föreskriftens ringa effektivitet kommer slutligen, att förbudet mot att
statsunderstött folkbibliotek får förvaras i för undervisning avsedd skollokal,
för så vitt ej särskilt skolbibliotek där finnes uppställt, en och annan gång

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

föranlett, att ett bibliotek, som dittills förvarats i en skolsal, flyttats ur denna
till en lokal, som ur alla synpunkter måst anses mycket sämre. Vägande
skäl synas alltså föreligga för att man i sammanhang med här föreslagna
förändring av villkoren för statens understödjande av folkbiblioteksväsendet
bör borttaga den ifrågavarande bestämmelsen.

Angående övriga till bibliotekslokalen knutna villkor anföra de sakkunniga
(Betänkande sid. 33—34):

Den nu gällande föreskriften, att anslag för lokalkostnad får medräknas
endast om det innebär en kontant utgift, som ej motsvaras av en inkomst
för den samfällighet, inom vilken biblioteket är beläget, avser framför allt
att förhindra, att en kommun beräknar någon hyra för ett bibliotek, som
är uppställt i en lokal, som vederbörande kommun är nödsakad att ha i
första rummet för annat ändamål, t. ex. en skollokal eller kommunalrummet.
Detsamma gäller givetvis även om en förening, som har det som
kommunalt fungerande biblioteket uppställt i föreningslokalen. Däremot
synes det rimligt, att för hyresfri lokal, som är enbart avsedd för biblioteket,
ett belopp bör få medräknas, som efter vederbörlig av skolöverstyrelsen
godkänd värdering kan anses motsvara skälig hyra. Dock bör föreskrivas,
att hyresvärdet ej får beräknas till högre belopp än det kontanta
tillskott, som anskaffas till biblioteket från annat håll än staten.

Biblioteket skall vara uppställt i lämplig lokal. Självklart är därför att
hyra eller hyresvärde ej böra få tagas med i beräkningen av ekvivalenten
till statsbidraget, om lokalen befinnes vara olämplig.

I anslutning till den praxis, som efter hand har utbildats, synes det lämpligt,
att det föreskrives, att vid inredning av något större bibliotekslokaler
planerna skola på förhand underställas bibliotekskonsulenternas granskning.
Som gräns vilja de sakkunniga därvid föreslå, att hyran skall uppgå eller
beräknas till mer än 400 kronor. I sammanhang med inrättandet av centralbibliotek
kommer givetvis en del av den rådgivande verksamhet, som
hittills utövats av bibliotekskonsulenterna att övertagas av cheferna för centralbiblioteken.
Möjligen skall det då också visa sig lämpligt att i län, där
centralbibliotek upprättas, granskningen av planerna till nyinredning av inom
länet belägna, större bibliotekslokaler uppdrages åt vederbörande centralbiblioteks
chef.

Sakkunniga hava, såsom förut nämnts, föreslagit, att förbudet mot »böcker
av osedligt innehåll» i biblioteken skulle ersättas med en generell, mera
effektiv föreskrift. Denna" förskrift skulle gå ut på att bibliotek kan förvägras
statsanslag, om dess bokbestånd »står på låg nivå ur moralisk eller
konstnärlig synpunkt». De sakkunnigas motiv för denna ändring utvecklas
på följande sätt (Betänkande sid. 25—26):

De sakkunniga dela den uppfattning, som kommer till uttryck i de ovan
citerade orden [av departementschefen i 1912 års proposition om folkbiblioteksväsendet]
att det även på det andliga området är nödigt med en viss
offentlig hygien. Och det är efter deras mening väl motiverat, att vikten
lägges på bokens verkan på den läsande, ej på författarens avsikt. Då de
sakkunniga likväl anse sig böra förorda en omformulering av detta moment,
är det därför, att den skenbart så stränga bestämmelsen, enligt vad erfarenheten
visat, ej är tillräckligt effektiv. Den lämnar inga möjligheter att

Bokbeståndets

beskaffenhet.

Samverkan
mellan stora
och små bibliotek.

22 Kunyl. May.ts proposition Nr 141.

skrida in mot en hel del undermålig litteratur, som ej kan kallas osedlig,
men inte förty är avgjort olämplig, t. ex. ett visst slag av kolportagelitteratur,
vilken i all sin tarvlighet ger sig sken av att vara i hög grad moralisk.
Men den största svagheten i bestämmelsen, sådan den är formulerad,
är att den riktar sig mot de särskilda böckerna utan att taga någon hänsyn
till bibliotekets storlek eller karaktären av dess bokinköp i övrigt. Har eu
bok en gång ansetts böra uppföras på den »svarta listan» såsom »osedlig»,
måste den uteslutas i vilket bibliotek den än påträffas, även om det är
fråga i det ena fallet om ett stort stadsbibliotek, som köper böcker för tiotusentals
kronor och som har att tillgodose en talrik mogen publiks studieintressen,
och i det andra fallet om ett litet bibliotek, där hela årsinköpet
omfattar blott ett tiotal böcker. Man kan ej heller efter nuvarande bestämmelser
göra någon skillnad, vare sig det är uppenbart, att det tvivelaktiga
arbetet inköpts som ett led i ett studium av eu författares hela produktion,
eller man någon gång skulle tycka sig kunna i bibliotekets bokinköp konstatera
en tendens, som tyder på en förkärlek för sexuellt rafflande litteratur.
Det torde under sådana förhållanden vara ofrånkomligt, att resultatet blir,
att den som har att å statens vägnar granska bokinköpen undviker att ingripa
i ett och annat fall, där censur kan synas honom behövlig, för att ej
bli tvungen att föreskriva uteslutning, även då det gäller fullt försvarliga
studieändamål.

I stället för den nuvarande bestämmelsen vilja de sakkunniga därför föreslå,
att det föreskrives, att bibliotek, vars bokurval står på avgjort låg nivå
— varvid bedömandet bör ske ej blott ur moralisk utan också ur konstnärlig
synpunkt — och vilket ej ställer sig till efterrättelse de anvisningar,
som förste bibliotekskonsulenten med hänsyn härtill lämnar, kan av skolöverstyrelsen
fråntagas rätt att erhålla statsbidrag, så länge ej vederbörlig
ändring skett. Eu formulering av denna natur innebär ingen »avtrubbning»
av bestämmelsens innebörd. Den griper tvärtom vidare, på samma
gång som den är smidigare i tillämpningen och därigenom kan bli mera
effektiv.

Som ovan framhållits bör frågan om en boks olämplighet givetvis väsentligen
ses ur synpunkten av dess verkan på läsaren. Det är därför en fråga,
Bom har intresse lika mycket, om ej mer, med hänsyn till bibliotekets utlåning
som med hänsyn till dess bokinköp. Statens granskning kan aldrig
fritaga den lokala ledningen från ansvaret för att »den rätta boken skall
komma till den rätta personen». Det måste ytterst alltid bli bibliotekarien
som har att tillse, att ej biblioteket tillhandahåller »en omogen och okritisk
ungdom» litteratur av sådan art, att man måste vara förvissad därom, att
den eggar drifterna och ger fantasilivet en osund riktning. Det moment i
författningen, som handlar om folkbibliotekens styrelses skyldighet med hänsyn
till populärmedicinska arbeten av ett visst slag-, bör därför ändras till
att gälla överhuvud litteratur, som är av beskaffenhet att i sedligt avseende
kunna inverka skadligt, om den sättes i händerna på unga och omogna
läsare. Dylik litteratur bör naturligtvis inte i ett offentligt bibliotek genom
utlåning eller på annat sätt hållas tillgänglig för personer, som ej kunna
anses besitta erforderlig mognad.

Den samverkan mellan stora och små bibliotek, som sakkunnigförslaget starkt
förordar, främst genom att framställa krav på inrättande av vissa centralbibliotek,
erhåller en ingående motivering (Betänkande sid. 41 —43):

Kungl. Maj.ts proposition Nr 141.

Syftet med statens understödjande av folkbiblioteksväsendet är ju, att så
vida kretsar som möjligt skola erhålla tillgång till den upplysning, uppbyggelse
och vederkvickelse som böcker kunna skänka. Ytterst måste målet
därvid vara, att varje allvarligt studieintresse skall kunna bli i möjligaste
mån tillfredsställt och att eu var, som behöver hjälp och anvisningar vid
sin läsning, skall ha tillfälle att få detta.

Rent teoretiskt sett kan det synas, som om bästa vägen att nå detta mål
vore, att man i varje kommun sökte skapa ett bibliotek, som verkligen kunde
fylla alla de krav, som studieintresserade kommunmedlemmar kunde ställa
på detsamma med hänsyn till både bokbestånd och ledning. Det behöver
emellertid knappast framhållas, att ett dylikt resultat endast skulle kunna
vinnas under oerhört stora kostnader för staten. Det kan nämligen aldrig
tänkas, att man i fråga om det stora flertalet kommuner skulle på denna
väg kunna få till stånd en biblioteksutveckling av den omfattning, som med
hänsyn till det uppställda målet måste anses nödvändig, om man bibehölle
principen, att statens bidrag skulle fullt uppvägas av ett från orten själv
lämnat. Staten måste i detta fall tydligen ikläda sig den väsentliga delen
av utgifterna. Aven om man därvid förutsätter, att staten lämnade åt de
rikare kommunerna att helt och hållet själva sörja för sitt biblioteksväsen
för att i stället koncentrera sitt understöd på de mindre bärkraftiga, i
främsta rummet på landskommunerna, skulle statens kostnader utan tvivel
gå till åtskilliga miljoner kronor, innan man på denna väg skulle nå ett
resultat, som ens i någon mån tillfredsställde behovet. Härtill kommer
att studieintressena växla, nya låntagare komma till med nya önskningar,
böcker, som skaffats för en persons studier, kanske aldrig mer finna någon
intresserad läsare inom den kommun, som biblioteket skall tillgodose. En
lösning efter den här uppdragna linjen skulle draga med sig ytterst stora
kostnader och innebära ett i hög grad oekonomiskt slöseri med bokmaterialet.

Vill man söka nå det mål, som — enligt vad ovan framhållits — måste
stå som slutsyftet för statens understödjande av folkbiblioteksväsendet, torde
därför detta, om man vill undvika alltför betungande kostnader och genomföra
ett verkligt utnyttjande av det tillgängliga bokmaterialet, endast kunna
ske, ifall man bygger på samverkan mellan stora och små bibliotek.

Ett stort modernt inrett bibliotek måste ha ett väl utrustat läsrum öppet
för allmänheten. Vem som helst — han må tillhöra kommunen eller icke —
har tillträde dit. Ett stort folkbibliotek kan därför redan enbart genom sitt
läsrum få en betydelse, som sträcker sig över kommunens gränser, särskilt
om läsrummet hålles öppet på tider, som lämpa sig för stadsbesökande lantbor.
Det stora biblioteket har vidare större möjlighet att skaffa sig eu kompetent
och väl utbildad ledare och för biblioteksarbetet speciellt utbildad personal
i övrigt. En föreståndare för ett mindre bibliotek, som besöker ett
större efter moderna principer lett folkbibliotek, kan redan av de yttre anordningarna
få goda uppslag, som han kan utnyttja i sitt eget under så
mycket mindre förhållanden arbetande bibliotek. Han kan dessutom inhämta
upplysningar och råd av det större bibliotekets mera utbildade personal. För
övrigt behöver man nog ej själv tillhöra biblioteksyrket för att kunna vara
säker om att få tillmötesgående upplysningar, om man vänder sig till personalen
vid ett dylikt stort bibliotek, som tillhör en annan kommun än den,
där man själv är medlem.

I alla de nämnda avseendena — såväl genom sitt läsrum som genom
sina förebildliga anordningar och de råd och upplysningar, som den bättre

Utlåning från
större bibliotek.

24 Kungl. May.ts proposition Nr 141.

utbildade bibliotekarien kan ge — kunna de större kommunernas folkbibliotek
sålunda bli till gagn för mindre kommuner och deras bibliotek. Men
ett stort bibliotek kan göra en ännu mera direkt insats i biblioteksarbetet
inom de små kommunerna. Det ligger i sakens natur, att i ett dylikt
bibliotek samlas ett ganska stort »överskott» av böcker, som stå oanvända
på hyllorna ofta långa tider, inte därför att de föråldrats eller eljest förlorat
i värde, utan därför att efterfrågan ej är konstant. Inom både facklitteratur
och skönlitteratur — om också helt naturligt mest inom den förra — finnas
ju viktiga arbeten, som böra skaffas till ett stort bibliotek, trots det att endast
jämförelsevis få personer inom vederbörande kommun kunna väntas vara
intresserade av dem. Det säger sig självt, att om utlåningsområdet för
biblioteket vidgades utöver den egna kommunen, en hel del sådana »överskottsböcker»
skulle komma till större användning.

Men man kan med fördel gå ännu längre i utnyttjandet av de stora
biblioteken till förmån för andra kommuner än dem, där biblioteket är beläget.
Det är visserligen av värde, att en föreståndare för ett mindre bibliotek,
som besöker en större kommuns folkbibliotek, med säkerhet kan räkna
på att få ett välvilligt mottagande samt råd och anvisningar. Och det är
naturligtvis en mycket god sak, att ett biblioteks »överskottsböcker» kunna
komma andra kommuner till godo. Men av ännu större värde är det, om
det finns några större bibliotek, som man vet äro särskilt rustade för att
hjälpa de små biblioteken i deras arbete och vilkas bibliotekarier direkt fått
i uppdrag att stödja och hjälpa dessa biblioteks föreståndare.

De sakkunniga föreslå med denna motivering en nära anslutning till vissa
danska förebilder enligt följande allmänna riktlinjer (Betänkande sid. 43):

Det synes böra ligga i statens intresse att uppmuntra till inrättande av
stora väl inredda folkbibliotek överallt, där förutsättningar finnas för en
kraftig lokal medverkan, d. v. s. i främsta rummet i de större kommunerna.
Vidare böra villkoren för statsbidraget avvägas så, att de större kommunerna
skulle kunna anse med sin förmån förenligt att under vissa förhållanden
tillåta utlåning till kringliggande mindre kommuner. Slutligen synes
en särskild utbyggnad böra ske av vissa därtill lämpliga bibliotek i avsikt
att göra dem till centraler för större distrikt.

Rörande de förutsättningar, under vilka utlåning från de större kommunernas
bibliotek till mindre kommuner skulle förekomma, anföra de sakkunniga
(Betänkande sid. 44—45).

Som redan framhållits är det önskligt, att man skall kunna förmå de
större kommunerna att tillåta utlåning till kringliggande mindre kommuner.
De sakkunniga vilja i detta avseende föreslå, att, om statsanslaget till en
kommuns folkbibliotek uppgår till ett visst minimibelopp, som lämpligen synes
böra bestämmas till 8,000 kronor, det ålägges det kommunala eller som
kommunalt fungerande biblioteket att tillåta utlåning även till personer
boende utanför kommunen inom ett för varje särskilt fall av skolöverstyrelsen
föreskrivet område, varvid givetvis samma villkor böra gälla som för
utlåning till kommunens egna medlemmar. För att hindra, att bestämmelsen
kringgås, synes det tillika böra föreskrivas, att man i statsanslaget skall
inräkna även de statsbidragsbelopp, som motsvara av kommunen i fråga
till föreningar för biblioteksverksamhet anslagna medel samt att bestämmel -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

sen om kostnadsfri utlåning till personer, boende utanför kommunens område,
skall gälla även övriga statsunderstödda bibliotek, som åtnjuta anslag
av kommunen. Verksamhetsområdet för biblioteket bör givetvis av skolöverstyrelsen
bestämmas i samråd med vederbörande
regel torde det därvid vara lämpligast, att det så vitt möjligt sammanfaller
med området för stadens direkta handel, d. v. s. med det område, vars inbyggare
ändå bruka i olika ärenden besöka staden i fråga.

Om centralbibliotekens organisation lämnas eu längre utredning, vars principiella
delar här i huvudsak återgivas (Betänkande sid. 45—52):

De stora vetenskapliga biblioteken — framför allt. kungl. biblioteket och
universitetsbiblioteken (bäri inräknat Göteborgs stadsbibliotek) — göra för
närvarande tjänst som ett slags »landscentraler». Lån lämnas från dem till
stads- och läroverksbibliotek och även, fast i ytterst inskränkt omfattning,
direkt till enskilda personer. Denna låneverksamhet avser i främsta rummet
rent vetenskapliga ändamål och kan ej utvecklas till någon större omfattning
utan att hindra de nämnda biblioteken i deras egentliga uppgifter, dels
att vara »arkivbibliotek», d. v. s. att samla och till kommande tider bevara
det svenska trycket, dels att vara forskarbibliotek, i allmänhet knutna till
bestämda vetenskapliga institutioner, vilkas arbete de i första rummet ha
att bistå. Detta gör först och främst, att den svenska litteraturen endast
under ytterst stark begränsning kan påräknas för utlåning utanför biblioteksstaden
och vidare att även i fråga om den mera eftersökta utländska
litteraturen inskränkningar måste göras med hänsyn till forskarna på platsen.

Vissa därtill lämpliga bibliotek böra därför, som redan framhållits, utbyggas
till centraler för större distrikt. Utom det att ett dylikt bibliotek
har att fylla de vanliga biblioteksuppgifterna i den kommun, där det är
beläget, bör det åläggas detsamma att inom ett av Kungl. Maj:t bestämt
område, som i allmänhet torde böra sammanfalla med ett län, supplera de
lokala bibliotekens arbete genom direkt och kostnadsfri utlåning av böcker,
som behövas i studiesyfte, genom utsändande av vandringsbibliotek och
genom biblioteksteknisk vägledning.

I fråga om de direkta lånen från centralbiblioteket till personer utanför
bibliotekets egen kommun har föreslagits den begränsning, att de endast
skola få avse »studiesyfte». Bestämmelsen motsvarar den danska föreskriften,
att den direkta utlåningen blott får gälla »oplysende» litteratur. Behovet av
skönlitteratur synes nämligen i regel ej böra tillgodoses på detta sätt utan
genom ett lokalt bibliotek eller ett vandringsbibliotek. Dock bör även ett
arbete av denna natur kunna lämnas i direkt lån från centralbiblioteket, om
den lånesökande kan visa, att det behöves för ett bestämt studium, t. ex.
om det är fråga om utarbetandet av en uppsats eller ett föredrag av litteraturhistorisk
karaktär. Kostnaderna för böckernas befordran till den lånande
(postavgift eller frakt) bör biblioteket bestrida, för deras återsändande
däremot den lånande.

Genom 1912 års folkbiblioteksreform begränsades den statsunderstödda
vandringsbiblioteksverksamheten till fyra anstalter. Tre av dessa äro på
samma gång förmedlingsbyråer för föreläsningar: Folkbildningsförbundet i
Stockholm, Västra Sveriges Folkbildningsförbund i Göteborg och Centralbyrån
för populära vetenskapliga föreläsningar i Lund. Den återstående
vandringsbiblioteksanstalten är ett folkbibliotek: Luleå folkbibliotek.

Anledningen till att man sålunda valt centralbyråerna för föreläsnings -

Centralbiblio tek.

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

verksamhet till förmedlingsanstalter även för vandringsbibliotek har varit,
att man velat stärka sambandet mellan föreläsningar och bibliotek, och det
syntes både doktor Palmgren och övriga tillkallade sakkunniga, som om
detta bäst och kraftigast skulle befordras genom vandringsbibliotek. Man
tänkte sig nämligen, att denna gren av biblioteksverksamheten borde ordnas
så, att det inom vissa gränser skulle vara möjligt för rekvirenten att själv
få bestämma sammansättningen av det vandringsbibliotek, som önskades
till låns. En föreläsningsförening skulle på detta sätt ha möjlighet att
supplera det lokala biblioteket med hänsyn till sådan litteratur, som hörde
samman med de valda föreläsningsämnena.

Det ligger utom all fråga något i hög grad behjärtansvärt i det betrak
telsesätt, som föranlett sammanknytandet av föreläsnings- och vandrings
biblioteksverksamheten. Men å andra sidan har det också vissa fördelar
att vandringsbiblioteken stå i direkt förbindelse med ett större bibliotek
Man har större utsikt att kunna tillmötesgå framställda önskemål, om man
har ett stort biblioteks bokförråd att lita till vid behov. Man har dessutom
tillfälle att låta böckerna komma till användning i den lokala utlåningen
de tider, då de ej äro upptagna i vandringsbiblioteksverksamheten. Bokförrådet
kommer därigenom att bli mera utnyttjat. Och då ju en föreläsuingsförening
bör ha lika lätt att vända sig till ett bibliotek som till en föreläsningsbyrå
för rekvisition av ett vandringsbibliotek, torde det vara alla skäl
att överflytta förmedlingen av dessa boksamlingar till centralbiblioteken,
efterhand som dylika upprättas. I sammanhang härmed böra givetvis de
för närvarande till anstalter för förmedling av vandringsbibliotek utgående
anslagen indragas, i varje särskilt fall dock först när vederbörande förmedlingsanstalts
vandringsbiblioteksverksamhet övertagits av centralbibliotek.
Allt efter som sådana bibliotek upprättas i Skåne, Göteborg och Norrbotten
synas sålunda vaudringsbiblioteksanslagen till respektive centralbyrån i Lund,
Västra Sveriges folkbildningsförbund och folkbiblioteket i Luleå kunna indragas.
Däremot synes man ej böra förfara på fullt motsvarande sätt i
fråga om det anslag, som utgår till Folkbildningsförbundet i Stockholm.
Under det att de tre övriga vandringsbiblioteksanstalterna ha en lokalt mera
begränsad betydelse, har Folkbildningsförbundets verksamhet i detta hänseende
varit utbredd över större delen av landet. Det skulle därför vara
önskligt, om Folkbildningsförbundet kunde genom statsbidrag beredas möjlighet
att fortsätta denna gren av sin verksamhet, ända till dess större delen
av landet — de sakkunniga vilja föreslå exempelvis åtminstone tjugo av
rikets län — vore försedd med centralbibliotek.

Centralbibliotekens vandringsbiblioteksverksamhet måste i stort sett gå
efter samma linjer som de nuvarande förmedlingsanstalterna. Man bör givetvis
utlåna såväl vandringsbibliotek med »fast», d. v. s. av förmedlingsanstalteu
bestämt innehåll, som sådana med »rörligt», d. v. s. efter rekvirentens
önskningar i varje särskilt fall sammansatt innehåll. Frakten bör
betalas av centralbiblioteket, men av rekvirenten bör kunna krävas en viss
låg avgift (för närvarande något växlande i de olika förmedlingsanstalterna
och efter boksamlingarnas olika storlek, högst 3 kronor, lägst 50 öre pr
vandringsbibliotek och månad).

Centralbibliotekens bestämmelser angående vandringsbiblioteksverksamheten
torde, liksom är föreskrivet för förmedlingsanstalterna för vandringsbibliotek,
böra granskas och godkännas av förste bibliotekskonsulenten.

En av de största svagheterna i den nuvarande folkbiblioteksorganisationen

Kun f/l. May.ls proposition Nr 141.

är svårigheten, ritt icke säga omöjligheten, att anordna eu verkligt bihliotekssakkunnig
inspektion av folkbiblioteken, eu inspektion som ej blott bar att
undersöka, om statsbidragsvillkoren äro uppfyllda, utan också kan lämna
biblioteksteknisk bandledning. Den inspektion, som för närvarande åligger
folkskolinspektörerna, måste bli i huvudsak av rent formell natur. Man kan
ej heller begära, att folkskolinspektörerna skola nedlägga arbete och kostnader
på förvärvande av sakkunskap på ett område, som ligger utanför
deras egentliga uppgift. Komma däremot centralbibliotek till stånd i huvudsaklig
överensstämmelse med de sakkunnigas här framlagda förslag, bör
man kunna räkna på att inom dessas personal finna lämpliga biblioteksinspektörer,
som verkligen kunna vara de mindre bibliotekens föreståndare
till hjälp under sina inspektionsbesök.

Som biblioteksförhållandena för närvarande gestalta sig i vårt land äro
två utvägar tänkbara för utbyggandet av eu centralbiblioteksorganisation. I
flera av de städer, som äro eller tidigare varit stiftsstäder, finnas gamla
bibliotek, alla utom ett kuutna till högre allmänna läroverk och delvis
av mycket stort värde. Beträffande dessa bibliotek har staten givna intressen
att tillvarataga. Här finnas stora mängder av böcker, som äro värda uppmärksamhet
ur bokmuseisynpunkt. Här finnes ofta rikt material för lokalhistoriska
studier. Genom inköp för läroverkets behov, genom gåvor av stat
och enskilda har här slutligen inom olika vetenskapsgrenar samlats litteratur,
som, jämte det att den är av väide för vetenskapsmannen, ofta kan finna
användning även utanför de vetenskapligt utbildade fackmännens kretsar.
Dessa »stiftsbibliotek» äro för närvarande i allmänhet inte så förvarade och
äro inte heller ifråga om sin ledning så tillgodosedda som de borde vara
för att fullt kunna utnyttjas. Vilka åtgärder som böra vidtagas beträffande
dessa bibliotek och inte minst hur de skola kunna göras till centraler för
biblioteksverksamheten inom större distrikt äro frågor, som »folkbildningssakkunuiga»
anse sig ej böra närmare gå in på, då de redan behandlats i
det utlåtande, som avlämnats av »bibliotekssakkunniga», vilka framlagt förslag
att på grundval av de gamla stiftsbiblioteken uppbygga en organisation
av så Kallade »landsbibliotek». Dessa, vilkas drift skulle till största delen
bekostas av staten, men vilka i sig skulle upptaga även vederbörande stads
folkbibliotek, skulle intaga en mellanställning mellan de rent vetenskapliga
biblioteken och folkbiblioteken. Jämte det att landsbiblioteken skola göra
tjänst som lokala bibliotek för stad och läroverk, för folkbildning och vetenskapligt
arbete, är det tillika föreslaget, att de skola ha de uppgifter, som,
enligt vad ovan framhållits, böra tillkomma centralbiblioteken.

Bibliotekssakkunniga ha föreslagit, att statens anslag till landsbiblioteken
skulle utgå dels till bokinköp, inbindning och vissa expenser m. in., dels
till avlöning av en bibliotekarie och en vaktmästare vid vart och ett landsbibliotek
samt av en amanuens vid de större landsbiblioteken. Kostnaden
för uppvärmning, belysning och renhållning föreslås skola bestridas av vederbörande
kommun, likaså arvode åt de ytterligare biträden, som kunna
behövas, t. ex. för öppethållande under eftermiddagarna. Då ju landsbiblioteket
på samma gång skall tjänstgöra som lokalt folkbibliotek i vederbörande
kommun, följer därav att något statsunderstöd ej kan tänkas utgå
till ett kommunalt eller som kommunalt fungerande folkbibliotek i städer,
där landsbibliotek är upprättat.

Det finnes emellertid även andra bibliotek än de ovan nämnda staten
tillhöriga stiftsbiblioteken, med vilkas hjälp man med fördel skulle kunna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

uppbygga en centralbiblioteksorganisation. Det är de stora kommunernas
folkbibliotek. De större kommunala biblioteken äro ju redan försedda med
en hel del av den litteratur, som är av nöden i ett centralbibliotek. Deras
ledning är genom egen verksamhet fullt förtrogen med ett folkbiblioteks
uppgifter. Med en ökning av statsunderstödet, vilken torde kunna begränsas
till ett jämförelsevis ringa belopp, bland annat därför att man för detta
ändamål synes kunna räkna på anslag även från landsting, bör det bli
möjligt för ett dylikt bibliotek att skaffa den ytterligare utrustning med
hänsyn till böcker och arbetskraft, som kan behövas för att det skall kunna
göra tjänst som ett centralbibliotek.

De båda linjerna för utbyggande av en centralbiblioteksorganisation behöva
emellertid ej utesluta varandra. I vissa delar av landet kan den ena
vara att föredraga, i andra den andra. Båda vägarna synas därför böra stå
öppna. Där staten sedan gammalt har ett stort och värdefullt bibliotek, som
ställer ofrånkomliga krav på ökade anslag, om det ej skall förfaras, kan
det ligga närmast, att centralbiblioteket organiseras som ett väsentligen av
staten underhållet »landsbibliotek». Där åter det redan nu finnes ett väl
utrustat stadsbibliotek eller där förutsättningarna måste anses vara för handen
för åstadkommande av ett dylikt, synes det vara misshushållning, om
ej staten skulle begagna sig av den möjlighet, som där erbjuder sig, att
med jämförelsevis ringa kostnader för staten bygga upp ett centralbibliotek
på grundvalen av det kommunala folkbiblioteket.

Till centralbiblioteken lämnar danska staten ett särskilt anslag om 8,000
kronor. Anslaget har ansetts väl litet, men någon förhöjning har dock ej
vidtagits vid lagens framläggande till revidering. I stället har man öppnat
möjlighet för vissa bibliotek att genom särskild bevillning få större anslag.

Skäl likartade dem, som förmådde de sakkunniga att, om också ej utan
tvekan, stanna vid 10,000 kronor som gräns för statsbidraget till folkbiblioteken,
göra, att de även ifråga om centralbiblioteken anse sig böra åtminstone
till en början förorda ett något lägre belopp än det motsvarande danska
anslaget. Tilläggsanslaget till centralbiblioteken synes emellertid ej kunna
sättas lägre än till 5,000 kronor för år, om man skall ha någon utsikt, att
en kommun med för dylikt ändamål lämpligt bibliotek skall vara hågad att
åtaga sig de väsentligt ökade bördorna.

För att ett kommunalt folkbibliotek skall kunna godkännas som centralbibliotek
böra givetvis vissa villkor vara uppfyllda i fråga om ledning och
utrustning. Lokaler och bokbestånd böra vara lämpade för uppgiften. Läsrummet
bör vara försett med ett väl valt handbibliotek och hållas öppet både
för- och eftermiddag. Chefen för centralbiblioteket bör ha genomgått en
genom skolöverstyrelsens försorg anordnad längre bibliotekskurs eller också
ha annan därmed likvärdig utbildning. Jämte chefen bör finnas åtminstone
ett utbildat biträde.

Om ett bibliotek skall godkännas som centralbibliotek och hur dess distrikt
skall avgränsas, torde böra i varje särskilt fall avgöras av Kungl. Maj:t
efter skolöverstyrelsens hörande. Det ligger emellertid i sakens natur, att
centralbiblioteksorganisationen ej kan framträda fullt utbildad med ens.
Endast ett fåtal av de kommunala folkbibliotek, som framhållits såsom
lämpliga att utbyggas till centralbibliotek, kan anses redan nu äga de nödvändiga
förutsättningarna i fråga om fackutbildad ledning o. s. v. Ur biblioteksverksamhetens
synpunkt skulle det därför ej vara något att invända
mot, om det av statsfinansiella skäl skulle anses lämpligt att efter exempel

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

från Holland föreskriva, alt endast ett visst antal kommunala folkbibliotek
(t. ex. högst 3) tinge nyantagas till centralbibliotek varje år.

I centralbibliotekets styrelse torde lämpligen böra sitta någon representant
för landstinget. Även om det ej synes böra föreskrivas som ett nödvändigt
villkor, att landstinget skall anslå medel till centralbiblioteket, torde
det ofta visa sig ytterst behövligt, att så sker.

Det är självklart, att centralbiblioteken böra så mycket som möjligt hjälpa
varandra. I sista hand böra de dessutom — liksom stads- och läroverksbiblioteken
för närvarande — ha möjlighet att anlita något av de stora
vetenskapliga biblioteken. Det är emellertid tydligt, att lånen från dessa
bibliotek i huvudsak måste begränsas till rent vetenskapliga ändamål.

Angående förening sbibliotekens betydelse vid sidan av de kommunala biblioteken
anföres följande (Betänkande sid. 56—58):

Föreningsbiblioteken ha haft en avgjord betydelse som ett incitament i
svenskt folkbiblioteksväsendes utveckling. De ha gjort biblioteksintresset
levande i vidsträckta kretsar, där man förut stått främmande för detta. På
eu tid, då de kommunala biblioteken i sitt bokurval i allmänhet höllos inom
jämförelsevis snäva gränser, visade föreningsbiblioteken ofta friare tendenser.
Deras bokurval stod i det stora hela mera i kontakt med tidens brännande
frågor. Ä andra sidan kan det ej förnekas, att föreningsbiblioteken också
inneburit och alltjämt innebära en fara för oekonomisk kraftsplittring, något
som särskilt måste beaktas, när det är fråga om fördelningen av understöd
av allmänna medel.

Det är klart, att en ekonomisk drift av biblioteksarbetet i en kommun i
hög grad befordras genom enhetlighet i organisationen. Om allt biblioteksväsende
i kommunen är samlat under en gemensam ledning, finnas större
förutsättningar för att i olika avseenden få till stånd planmässighet i arbetet.
Vid bokanskaffningen bär man sålunda större möjlighet att undvika inköp av
ett onödigt stort antal dupletter och kan därigenom ha bättre utsikt att tillgodose
behovet av ett och annat dyrbarare arbete. Man kan mera rationellt
ordna fördelningen av utlåningsställen och har även i övrigt lättare att
genomföra, att kommunens samlade bokförråd kommer alla medlemmarna
i densamma någorlunda likformigt till godo. Slutligen har man, om de
finansiella resurserna samlas på ett enda biblioteksföretag, större utsikt att
kunna skaffa detta en lämplig ledare och ändamålsenlig utrustning.

Enhetlighet i organisationen får dock ej bli något självändamål. Det
kan vara en fara, att en för långt driven koncentration kan uttorka vissa
källor till intresse, som man ej har råd att undvara. Koncentration är eftersträvansvärd,
endast i den mån den verkligen ökar effektiviteten, d. v. s.
befordrar det som är målet för varje efter moderna principer ledd folkbiblioteksrörelse:
å ena sidan extensivt att draga så många som möjligt in under
böckernas inflytande, å andra sidan intensivt att väcka intresse för och, så
långt i dess förmåga står, hjälpa och underlätta det mera djupgående självbildningsarbetet.
Och i båda dessa avseenden kunna förenings- och studiecirkelbiblioteken
göra insatser av det värde, att det skulle vara misshushållning
att ej, om möjligt i ännu högre grad än hittills, söka foga in dem som
led i kommunens allmänna folkbiblioteksväsen under bibehållande av deras
självständiga ställning, i den mån så önskas.

Ett vanligt föreningsbibliotek fyller givetvis en uppgift i det allmänna
biblioteksväsendets tjäust, så till vida som det alltid har sitt värde, att en

Förenings bibliotekens betydelse.

Ändrade grunder
för understöd
åt föreningsbibliotek.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

förening söker för sina medlemmar underlätta åtkomsten av böcker. Det
är emellertid alldeles självklart, att detta förhållande i och för sig ej kan
utan vidare motivera understöd av allmänna medel. Men saken kommer i
ett helt annat läge, om ett dylikt bibliotek ställes till allmänhetens förfogande,
framför allt om det därvid underkastas samma fordringar i fråga om bokbestånd
och öppethållande som ett kommunalt bibliotek. Då kunna naturligtvis
några rent principiella skäl ej anföras mot att statsunderstöd tilldelas
detsamma, även om det skulle formellt intaga en helt fristående ställning
gent emot det kommunala biblioteket inom samma kommun och även om
det ej kan förnekas, att ett bibliotek, tillhörande en förening av en viss
bestämd religiös, politisk eller socialpolitisk färg, ej har fullt samma förutsättningar
att bli ett bibliotek för alla som ett kommunalt bibliotek. Sistnämnda
förhållande bestyrkes av utlåningsstatistiken, så till vida som de
statsunderstödda föreningsbiblioteken genomgående ha betydligt lägre utlåningssiffror
än folkbiblioteken. År 1921 hade de 979 folkbiblioteken tillsammans
en utlåning om över 1,700,000 band eller cirka 1,735 per bibliotek.
Av den nämnda summan faller emellertid större delen på de 85 stadsbiblioteken,
som tillsammans utlånade 939,000 band eller 11,050 per bibliotek,
under det att de 894 landskommunbiblioteken endast utlånade 767,000 band
eller cirka 860 per bibliotek. För föreningsbiblioteken (»studiecirkelbiblioteken»)
var för år 1921 —1922 totalbeloppet 2,537 bibliotek och 944,000 utlånade
band eller 370 per bibliotek. Aven här är det emellertid stadsbiblioteken
och av dessa främst de Arbetarnas bildningsförbund tillhöriga stora
arbetarbiblioteken, som driva upp siffran. De cirka 270 studiecirkelbibliotek,
som voro belägna i städer, hade tillsammans en utlåning om 334,600 band
eller cirka 1,290 per bibliotek, då däremot de cirka 2,260 bibliotek, som
voro belägna i landskommuner, utlånade 609,500 band eller endast 270 per
bibliotek. Trots att ett större bibliotek i regel har ett större antal böcker,
som vända sig till en mycket begränsad publik, och trots att flera av de
gamla folkbiblioteken ha kvar litteratur, som ej längre är gångbar, har folkbiblioteken
även en något högre siffra än studiecirkelbiblioteken, om man
jämför antalet utlånade band med bokbeståndet (1,9 mot 1,8).

Å andra sidan bör det emellertid starkt understrykas, att föreningsbiblioteken,
oavsett den högre eller lägre utlåningssiffran, måste anses fylla en alldeles
särskilt viktig uppgift i sådana fall, där bokanskaffningen verkligen
står i direkt sammanhang med planmässigt ordnat gemensamt studiearbete.
Utom det att ett på detta sätt anskaffat bibliotek kan utfylla det kommunala
biblioteket på samma vis som föreningsbibliotek i övrigt, har det ju i första
hand utnyttjats för att stödja åtminstone i någon mån planmässiga studier
och har därigenom gjort en speciell och betydelsefull insats i det kommunala
biblioteksarbetet.

I anslutning till dessa principiella synpunkter lämna de sakkunniga följande
motivering för sitt förslag till ändrade grunder för statsbidrags utgående
till föreningsbibliotek (Betänkande sid. 58—62):

Den antydda olikheten i uppgifter mellan olika slag av föreningsbibliotek
är ett förhållande, som torde böra tilläggas en ganska stor betydelse, när det
gäller att avgöra, om och på vad sätt föreningarnas biblioteksverksamhet
skall fogas in i det statsunderstödda folkbiblioteksväsendet. Sådan av förening
bedriven biblioteksverksamhet, som ej står i direkt samband med verkligt
planmässigt studiearbete och som i huvudsak är att betrakta som eu utbygg -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

nåd av det kommunala folkbiblioteket, med samma uppgifter som detta men
— som ovan framhållits — med ej fullt samma förutsättningar att kunna
fylla dem, synes i fråga om statsunderstöd böra sättas i en annan och något
mindre förmånlig klass än sådan biblioteksverksamhet, som står i direkt
samband med planmässigt studiearbete.

Men om det också principiellt sett kan förefalla ändamålsenligt att skilja
mellan å ena sidan vad man skulle kunna kalla vanliga föreningsbibliotek
och å andra sidan de egentliga studiecirkel biblioteken, möta i praktiken vissa
svårigheter. De olika slagen av bibliotek äro nämligen i verkligheten ej så
strängt avgränsade mot varandra. Där finnas ständiga övergångar och
gränsen måste därför bli till en viss grad godtycklig. Härtill kommer, att
bokinköpen i ett och samma bibliotek kunna växla karaktiir år från år.
Det ena året kunna de direkt avse att stödja en arbetande studiecirkel. Ett
annat år kan studiecirkeln ha upphört med sitt gemensamma studiearbete,
men bokinköp ske och biblioteket underhålles fortfarande. Slutligen finnas
bibliotek, vilkas bokinköp under ett och samma år avse att skaffa litteratur
dels för vissa bestämda studiecirklar, dels för den allmänhet i övrigt, som
besöker biblioteket.

Särskilt de båda sista av de här betonade svårigheterna torde emellertid
ej komma att spela en större roll, om man fasthåller vid, att skillnaden
gäller ej så mycket två olika slag av bibliotek som två olika slag av bokinköp.
Sådant bokinköp (inklusive bindning), som kan visas stå i direkt
sammanhang med ett gemensamt studiearbete av eu viss omfattning och
planmässighet, bör väga tyngre i förhållande till statsbidraget än sådant, som
ej står i dylikt direkt samband med ett studiearbete av den antydda arten.
Omfattningen av det gemensamma studiearbetet synes därvid lämpligen
kunna bestämmas till minst 10 sammanträden om året (motsvarande 1 ä 2
sammanträden i månaden under vinterhalvåret). I fråga om bokinköp, som
står i direkt samband med studiecirkelarbete av angiven art och omfattning,
synes statsbidraget böra utgå med samma, i fråga om övrigt bokinköp med
högst hälften av det belopp, som av andra än statsmedel använts för ifrågavarande
ändamål. I förra fallet kan studiecirkelns eget bokinköp avse
antingen ett redan under närmast föregående arbetsår utfört arbete eller
också ett arbete, som är planerat för det närmast följande. Bokinköpens
sammanhang med studiearbetet och dettas planmässighet torde därför böra
visas antingen genom en specificerad redogörelse över studiecirkelns verksamhet
sista arbetsåret eller också genom en specificerad plan för det kommande
året. Däremot synes ej behöva föreskrivas, att statsbidraget i detta fall skall
användas för samma ändamål, som det däremot svarande bokinköpet för
studiecirkelns egna medel. Genom att, såsom här föreslagits, lämna kraftigare
statsunderstöd till de mera planmässigt arbetande studiecirklarnas bokinköp
gör man det givetvis möjligt för dessa att för ersättning åt lärare, där så
kan behövas, eller anskaffande av lokal o. s. v. använda ett större belopp,
än de eljest skulle kunna göra.

En följd av det ovan föreslagna nära sammanhanget mellan statsanslag
och studiecirkelarbete blir att maximigränsen för statsbidraget i detta fall —
alltså när det gäller bokanskaffning, som direkt avser att stödja studiecirkelarbete
— bör (som även för närvarande sker i fråga om de till riksförbunden
utgående statsunderstöden) beräknas efter studiecirkel och ej efter
bibliotek. Maximigränsen synes här också böra förbli den hittills varande
eller 400 kronor för år och studiecirkel. Till grund för det åt förenings -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

bibliotek i övrigt utgående understödet synes däremot böra läggas biblioteket,
och i motsats mot vad för närvarande är fallet bör även här en
maximigräns föreskrivas, vilken synes böra bestämmas till 1,000 kronor
för år och bibliotek; dock att, om ett statsunderstött riksförbund inom
en och samma kommun har flera bibliotek, de till dessa bibliotek utgående
statsbidragen sammanlagt ej böra få överskrida den nämnda maximigränsen.

Beträffande det gemensamma studiearbete, som skulle berättiga till erhållande
av högre statsbidrag, märkes vidare att i kravet på planmässighet
visserligen ligger en fordran på att ett ämne behandlas under en följd av
sammanträden, men att det ingalunda därför är nödvändigt att man ägnar
alla tio åt ett och samma ämne. Även om det i regel torde visa sie lämpligast
med genomgående uppgift för hela arbetsåret, är det ej otänkbart att
åtminstone under vissa förhållanden ett studiearbete, där man ägnar höstterminen
åt ett ämne, vårterminen åt ett annat, kan komma att fylla rimliga
krav på planmässighet. Om — såsom de sakkunniga i annat sammanhang
föreslagit — studiecirkelarbetet får sin särskilda representant inom skolöverstyrelsens
folkbildningsavdelning, bör givetvis granskningen av studiecirklarnas
arbetsplaner åligga denne.

Bestämmelserna för statsunderstöd till förening i och för biblioteksverksamhet
torde i övrigt böra avvägas så, att det i båda fallen — vare sig det
gäller vanliga föreningsbibliotek eller bokinköp i direkt sammanhang med
studiecirkelarbetet i egentlig mening — kan vara förenat med vissa förmåner
för vederbörande förening att låta sitt bibliotek i en eller annan form söka
anslutning till det kommunala folkbiblioteket.

Som synes av de ovan anförda författningsbestämmelserna måste en studiecirkel
— för att kunna komma i åtnjutande av statsunderstöd — vara ansluten
till ett »riksförbund», som har minst 20,000 medlemmar och vilkets
utgifter för bokinköp och inbindning samt tryckning av katalog föregående
år uppgått till minst 6,000 kronor. De riksförbund, som för närvarande
bedriva biblioteksverksamhet genom studiecirklar och som i denna sin egenskap
åtnjuta statsunderstöd, äro Arbetarnes bildningsförbund, Goodtemplarorden,
Nationaltemplarorden och Sveriges blåbandstorening. Alla ha de
sålunda en bestämd politisk eller socialpolitisk karaktär. Studiecirklar, vilkas
medlemmar ej känna sig tilltalade av tanken på en anslutning till ett förbund,
vars politiska eller sociala åskådning de ej dela, ha för närvarande
haft ytterst svårt att kunna få det stöd, som deras arbete kan förtjäna.
Jordbrukarungdomens förbunds studiecirklar och ett par religiösa ungdomsföreningar
i Småland ha visserligen anslutit sig till Sveriges blåbandstorening,
men exempel finnas också på fristående studiecirklar, som ej velat gå med
på ett dylikt samgående med ett förbund, med vilket de i övrigt ej haft
något gemensamt. Det förefaller som om det i detta avseende skulle vara
en mycket naturligare utväg att låta dylika ej till något statsunderstött riksförbund
anslutna studiesammanslutningar anknytas till det kommunala folkbiblioteket
eller i städer, där ett statens landsbibliotek upprättats, till detta.
De sakkunniga vilja därför förorda, att möjlighet öppnas för studiecirklar
att söka anslag ej blott genom ett riksförbund utan även genom ett kommunalt
eller som kommunalt fungerande folkbibliotek eller genom ett statens
landsbibliotek. Däremot bör en studiecirkel ej få söka statsanslag direkt.
Studiecirkel, som ansöker om statsbidrag genom kommunalt bibliotek eller
landsbibliotek, bör — om ej särskilda skäl tala för annat tillvägagångssätt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

- efter slutet av arbetsåret överlämna de av detsamma anskaffade böckerna
till det kommunala biblioteket eller landsbiblioteket. Vilken väg en studiecirkel
av det här ifrågavarande mera kvalificerade slaget än använder för
sin statsbidragsansökan, synes den böra få understöd för bokinköp alldeles
oberoende av det statsunderstöd, som tilldelas det kommunala bibliotek eller
föreningsbibliotek, till vilket studiecirkelns böcker skola överlämnas.

Bestämmelser i stort sett överensstämmande med dem, som sålunda föreslagits
i fråga om de egentliga studiecirklarna, synas även böra gälla beträffande
de »vanliga föreningsbiblioteken». Föreningsbibliotek, som ej är erkänt
som kommunalt bibliotek, och där man ej heller vill ansluta sig som
filial till det kommunala folkbiblioteket, bör alltså ha möjlighet att söka
statsanslag antingen genom ett riksförbund eller genom vederbörande kommuns
folkbibliotek. Statsbidragsvillkoren böra vara desamma i båda fallen,
dock med det undantag att föreningsbibliotek, som ej äro anslutna till något
statsunderstött riksförbund, ej böra ha rätt till statsunderstöd i kommuner,
där ett statens landsbibliotek finnes upprättat eller där det kommunala folkbiblioteket
åtnjuter 10,000 kronor i statsbidrag.

Beträffande de utgiftsposter, som må tagas med i beräkningen av ekvivalenten
till statsbidraget till föreningsbibliotek, vilja de sakkunniga föreslå
vissa förändringar i nu i fråga om riksförbund gällande villkor.

För närvarande får, utom bokinköp och inbindning, endast katalogtryckning
tagas med bland dessa utgiftsposter, och med hänsyn till katalogtryckningen
har dessutom gjorts den begränsningen, att utgift för detta ändamål
får tagas med i beräkningen endast vart fjärde år. Aven beträffande de i
regel ganska små bibliotek, det här gäller, krävas emellertid utgifter också
för andra ändamål än de nämnda, om biblioteket skall skötas på ett någorlunda
tillfredsställande sätt. Det behövs sålunda alltid katalogmateiial. Det
kan en och annan gång visa sig nödvändigt att ersättning lämnas åt bibliotekarien,
att särskild lokal hyres för biblioteket o. s. v. Och vad särskilt
den föreskrivna inskränkningen i fråga om katalogtryckningen angår, är
denna snarare ägnad att hindra än att befordra ett rationellt ordnande av
denna angelägenhet. Det kan nämligen ofta vara fördelaktigare att trycka
supplement till katalogen varje år än endast vart fjärde. Utgifterna fördelas
därigenom jämnare och publiken hålles bättre å jour med bibliotekets
nyförvärv.

Det synes därför de sakkunniga tillrådligt, att alla faktiska utgifter för
bibliotekets utveckling och vård få räknas med. I fråga om kostnad för
lokal synes därvid böra göras den begränsning, att den må räknas med,
endast om lokalen enbart är avsedd för biblioteket. Givetvis måste den
vara lämplig för ändamålet. Skulle den befinnas olämplig, bör naturligtvis
lokalkostnaden ej få tagas med vid beräkning av ekvivalenten. Vad arvodet
till bibliotekarien beträffar synes detta ej böra få medräknas till högre
belopp än som kan prövas skäligt med hänsyn till omfattningen av bibliotekets
verksamhet.

I fråga om tryckning av katalog, anskaffande av biblioteksmateriel, hyra
av lokal och arvode åt bibliotekarien finnes ej anledning att göra samma
skillnad mellan det ena eller andra slaget av genom förening bedriven biblioteksverksamhet
som i fråga om utgifterna för bokinköp och inbindning.
Statsbidraget bör i det förra fallet alltid utgå med hälften av det belopp,
som föreningen av egna medel använt till ifrågavarande ändamål.

Det är av synnerligen stor vikt, att samtliga statsunderstödda bibliotek

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 114 häft. (Nr 141.) 3

Samarbete mellan
olika bibliotek
inomsamma
kommun.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

i en kommun ställa sina böcker till allmänhetens förfogande på någorlunda
likartade villkor. Den nuvarande bestämmelsen, att studiecirkelbibliotek har
rätt att taga upp en låg avgift för boklån, bör därför uteslutas. Just i egenskapen
av föreuingsbibliotek ligger ofta ett hinder för ett dylikt bibliotek att
bli ett verkligt allmänt bibliotek. Man synes därför ej böra lägga ytterligare
hinder i vägen för allmänhetens användning av ett med allmänna medel
understött föreningsbibliotek genom att medgiva ett dylikt bibliotek, rätt att
taga upp avgift, vilken rätt man på goda grunder ansett sig böra förvägra
det kommunala folkbiblioteket. Först om lånevillkoren bli i huvudsak desamma
i föreningsbiblioteken som i de kommunala folkbiblioteken kunna
de förra verkligen göra tjänst som ett slags filialer till de senare. I de flesta
fall spela för övrigt låneavgifterna en mycket obetydlig roll i studiecirkelbibliotekens
ekonomi och torde därför kunna utan svårighet undvaras.

Om samarbetet mellan olika bibliotek inom samma kommun göra de sakkunniga
följande uttalande (Betänkande sid. 63—65):

I det sätt, varpå svenska staten understödjer den genom föreningar bedrivna
biblioteksverksamheten, ligger, som redan framhållits, en fara för
kraftsplittring. Vid olika tillfällen och från olika håll ej blott från kommunbibliotekariers
sida utan även från håll, där man stått föreningsbiblioteken
nära — har det också klagats över olägenheterna av splittringen inom
svenskt biblioteksväsende. I en och annan kommun har man även. sökt
råda bot för dessa olägenheter, t. ex. genom att låta alla biblioteken gå upp
i det kommunala eller genom att låta trycka en gemensam katalog över
bokbeståndet inom alla i kommunen arbetande bibliotek.

Som de sakkunniga mer än en gång betonat, måste det anses vara.av
den allra största vikt, att statsbidragsvillkoren avvägas så, att det för föreningar,
som bedriva biblioteksverksamhet, kan vara förenat med vissa fördelar
att låta sina bibliotek i en eller annan form gå upp i det kommunala
biblioteket. Detta kan ske utan att föreningen därför behöver avstå från
äganderätten till sitt bibliotek, en rätt som för övrigt beträffande alla statsunderstödda
bibliotek och speciellt beträffande de statsunderstödda föreningsbiblioteken
är i olika avseenden begränsad. Ej heller är det nödvändigt att
en anslutning till det kommunala bibliotekssystemet skall medföra att föreningen
avhänder sig inflytandet över bibliotekets sammansättning. Det
finnes för närvarande trots den låga maximigränsen flera exempel på att
föreningsbibliotek anslutit sig som filial tdl det kommunala biblioteket föi
att därigenom komma i åtnjutande av större statsbidrag. Ibland bär man
därvid förbehållit sig att statsbidraget skall fördelas på de olika biblioteken i
proportion till de bidrag från annat hall, som anskaffats av respektive bibliotek.
Självklart är att om föreningen bekostar de för dess bibliotek avsedda
böckerna, den också kan förbehålla sig avgörande inflytande på valet av
dessa. Det är naturligtvis även ganska rimligt att om filialföreståndaren
är oavlönad eller om föreningen själv avlönar honom, det också är föreningen
som utser honom. Å andra sidan är det kommunen, som bär ansvaret
för hela bibliotekssystemet. Dess revisorer måste därför givetvis
granska även filialens verksamhet. Det är vidare fullt naturligt och mycket
lämpligt, att kommunen förbehåller sig rätt att utse minst en medlem i
styrelsen för ett till det kommunala bibliotekssystemet anslutet föreningsbibliotek.
Slutligen ligger det i sakens natur att båda parterna ha möjlighet
att säga upp överenskommelsen. Några föreskrifter från statens sida om

3f)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

hur det skall förfaras vid ett föreningsbiblioteks anslutning till det kommunala
folkbiblioteket, torde dock ej behövas. I många fall kommer man
helt säkert att föredraga en mycket längre gående samorganisation, än den
som här framhållits som tänkbar. De givna antydningarna torde emellertid
vara tillräckliga för att visa att de sakkunniga ej avse att framtvinga någon
fullständig kotnmunaliseriug av biblioteksarbetet.

Det kommer emellertid ej under alla förhållanden att innebära en ekonomisk
fördel för ett föreningsbibliotek att gå upp i det kommunala.

Eftersom det sålunda å ena sidan inte alltid skulle innebära någon ekonomisk
fördel för föreningsbibliotek att söka anslutning till det kommunala
folkbiblioteket och det å andra sidan nog alltid kommer att finnas föreningsbibliotek,
där man föredrager en ställning, som även till formen är självständig,
om detta också skulle medföra vissa nackdelar ur ekonomisk synpunkt,
torde särskilda bestämmelser böra träffas dels för att bereda föreningar,
som helt ansluta sig till det kommunala folkbiblioteket, vissa fördelar,
om också inte av ekonomisk natur, dels för att i alla händelser trygga
en samverkan på de punkter, där denna framför allt är nödvändig, nämligen
i fråga om bokinköp och katalogtryck.

Det bör sålunda medgivas förening, som deponerar sina böcker i ett statsunderstött
kommunalt folkbibliotek eller ett landsbibliotek eller ställer sitt
bibliotek helt under det kommunala bibliotekets (landsbibliotekets) ledning
— den må sedan ansöka om statsbidrag genom detta eller genom ett riksförbund
—- frihet från skyldigheten att i sammanhang med sin ansökan
om statsbidrag avgiva fullständig redogörelse för sitt biblioteks verksamhet,
(frånsett givetvis de ekonomiska upplysningar, som kunna vara av nöden i
och för beräkningen av statsbidragets belopp). Det blir folkbiblioteket, respektive
landsbiblioteket, som det i ett dylikt fall bör åligga att svara för redogörelsen
även i fråga om föreningsbiblioteket. I folkbibliotekets, respektive landsbibliotekets
årsberättelse skall redovisas för de böcker, som under året deponerats.
Däremot är det ej nödvändigt, att särskild uppgift lämnas angående utlåningen
från de deponerade biblioteken, utan siffrorna från dessa kunna utan
vidare ingå i uppgifterna från bibliotekssystemet i övrigt.

Beträffande alla inom en kommun arbetande statsunderstödda bibliotek
synes vidare uttryckligen böra föreskrivas, att deras föreståndare på kallelse
och under ordförandeskap av den kommunala folkbibliotekarien (eller landsbibliotekarien
eller, om landsbibliotek och statsunderstött kommunalt folkbibliotek
saknas, den person, som utses därtill av och bland biblioteksföreståndarna)
skola sammanträda minst två gånger om året för att överlägga
om bokinköpsförslagen. Vid tryckning av katalog bör i så stor utsträckning
som möjligt samverkan åstadkommas. Enklast torde denna åvägabringas
därigenom, att i det kommunala folkbibliotekets katalog uppgifter
införas även om föreningsbibliotekens böcker. Huru kostnaderna i detta fall
skola fördelas, om föreningsbiblioteken skola bidraga till deras betäckande
eller icke, synes kunna lämnas åt vederbörande att ordna efter de på varje
särskild plats rådande förhållandena.

Skälen till sakkunnigas förslag om bibliotefcsinspektionens omläggning utföras
sålunda:

Som redan framhållits ligger det i förhållandenas natur, att den inspektion,
som utövas av folkskolinspektörerna, i huvudsak ej kan bli annat än
av rent formell natur. Någon verkligt sakkunnig hjälp torde biblioteken
endast i undantagsfall kunna få. Vad bibliutekskonsulenterna angår har

Biblioteks inspektion.

Den centrala
ledningen av
folkbiblioteksväsendet.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

deras tid varit så starkt upptagen, att från deras sida endast i mycket begränsad
omfattning någon lokal inspektion kunnat företagas. Det är också
klart, att i den mån som tid kan för dem beredas till inspektionsresor, dessa
som hittills framför allt böra gälla de större biblioteken.

Efter hand som centralbibliotek — vare sig de äro landsbibliotek eller
kommunala folkbibliotek — komma till stånd, får emellertid staten tillgång
till eu i fråga om folkbiblioteksarbete väl utbildad personal, vilken, som
förut betonats, har förutsättningar att verkligen kunna hjälpa de små bibliotekens
föreståndare. I alla län, där centralbibliotek inrättats, bör därför
inspektionen av folkbiblioteken överflyttas från folkskolinspektörerna till
centralbibliotekarien eller med förste bibliotekskonsulentens medgivande till
annan därtill lämplig person inom centralbibliotekets personal. Över statsbidragsansökningarna
bör i dylikt fall tydligtvis centralbibliotekarien böras
och ej folkskolinspektören. Ersättning för inspektionsarbete, som utföres
genom chef för lands- eller centralbibliotek eller annan respektive bibliotek tillhörig
tjänsteman, synes böra utgå i form av reseersättning och dagtraktamente
efter samma regler, som gälla för folkskolinspektörerna, eller efter
tredje klass i resereglementet. Planen för inspektionsresorna synes böra på
förhand granskas och godkännas av förste bibliotekskonsulenten och det
samlade beloppet av den i sammanhang med inspektionsresorna utgående
ersättningen synes, som ovan föreslagits, ej böra få överstiga 1,000 kronor
för år och inspektionsområde. Från centralbibliotekariernas och folkskolinspektörernas
inspektion synas böra undantagas bibliotek, som erhålla i
statsbidrag minst 8,000 kronor, vilka i likhet med centralbiblioteken böra
inspekteras direkt av bibliotekskonsulenterna.

Angående behovet av förstärkning av arbetskrafterna inom den centrala
ledningen av folkbiblioteksväsendet anföra de sakkunniga följande (Betänkande
sid. 66—68):

Den centrala ledningen av folkbiblioteksväsendet åligger skolöverstyrelsen
och inom densamma de båda bibliotekskonsulenterna: förste och andre bibliotekskonsulenten.
Dessa, som — efter att under ett års tid ha tillhört ecklesiastikdepartementet
— år 1914 överflyttades till den då nyinrättade folkskolöverstyrelsen,
voro från början tillsatta endast på förordnande, men uppfördes
på ordinarie stat förste bibliotekskonsulenten år 1917 och andre
bibliotekskonsulenten år 1919. Sedan den 23 februari 1917 har förste bibliotekskonsulenten
tillika varit förordnad att biträda dåvarande läroverksöverstyrelsen,
sedermera läroverksavdelningen i skolöverstyrelsen, vid handläggningen
av ärenden rörande läroverkens bibliotek. Ur ordinarie anslaget till
understöd åt folkbibliotek ha utgått arvoden till ett biträde från och med
1918 och till ytterligare två från och med 1 juli 1920. Alla tre äro tillsatta
på förordnande. Även under större delen av tiden 1913—1917 fanns
ett biträde anställt hos bibliotekskonsulenterna. Arvodet utgick emellertid
under dessa år ur anslaget till grundkatalogen. I sammanhang med omläggningen
av bokförmedlingen för biblioteken och med indragningen av
det till de två bokförmedlingsanstalterna utgående statsunderstödet måste
bibliotekskonsulenterna övertaga en del av det dittills bokförmedlingsanstalterna
åliggande arbetet. Med anledning härav har riksdagen medgivit, att
ett fjärde biträde må anställas hos bibliotekskonsulenterna, dock endast för
den tid, då intet statsunderstöd utgår till bokförmedlingsanstalt. Ifrågavarande
biträde kommer att anställas från och med år 1924.

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

Doktor Valfrid Palmgrens ursprungliga förslag gick ut på upprättandet av
eu biblioteksbyrå under ecklesiastikdepartementet med eu personal av fyra
konsulenter, av vilka den ene skulle vara byråns chef. De år 1911 tillkallade
sakkunniga sänkte i sitt förslag antalet konsulenter till tre, och i Kungl.
Maj ds proposition reducerades antalet till två, det av riksdagen sedermera
beslutade antalet.

Antalet arbetskrafter hos bibliotekskonsulenterna bar, som framgår av den
ovan lämnade redogörelsen, efter hand ökats under de tio år, som förflutit
sedan dessa tjänster upprättades. Från tre (häri inräknat det förut omtalade
extra biträdet) har det stigit till fem och kommer att från och med nästa
är utgöra sex. Det av doktor Palmgren föreslagna antalet kan sålunda på
visst sätt anses mer än väl uppnått. Emellertid är att märka, att ingen av
de hos bibliotekskonsulenterna inrättade biträdesbefattningarna är så avlönad,
att man kan räkna på, att den skulle kunna besättas med person av verklig!
ingående biblioteksutbildning. Att för närvarande ett av biträdena har
dylik utbildning är ett rent undantagsförhållande och om, såsom man har
all anledning att vänta, ifrågavarande biträde något av de närmaste åren
övergår till annat biblioteksarbete, kan man med all säkerhet inte finna
någon ersättare med motsvarande kvalifikationer. Härtill kommer, att under
det att personalens antal sålunda har stigit från tre till fem, har arbetsbördan
åren 1913 till 1922 icke i alla men väl i några ganska väsentliga avseenden
mer än tredubblats. Antalet inkomna statsbidragsansökningar utgjorde
t. ex. år 1913 1,521 och år 1922 4,842, antalet i övrigt inkomna
skrivelser och försändelser utgjorde år 1916 900, år 1922 2,521, antalet utgående
skrivelser och försändelser år 1916 1,341, år 1922 4,705 o. s. v.

Trots det att antalet arbetskrafter sålunda ökats inom den del av skolöverstyrelsen,
som har om hand folkbiblioteksfrågorna, är därför behovet
kännbart av en utökning av den verkligt biblioteksutbildade personalen.
Som exempel kan anföras, att, såsom förut framhållits, från bibliotekskonsulenternas
sida endast i mycket begränsad omfattning någon lokal inspektion
kunnat företagas, att arbetet med grundkatalogens supplement drar
allt för mycket ut på tiden o. s. v. Genomföres den av de sakkunniga här
föreslagna omorganisationen av folkbiblioteksväsendet, komma givetvis ökade
krav att ställas på den centrala ledningen framför allt kvalitativt. Till jämförelse
må nämnas, att »Statens Bibliotekstilsyn» i Danmark (den institution
som motsvarar bibliotekskonsulenterna hos oss) har en personal bestående,
utom av fyra assistenter och två andra biträden, av en biblioteksdirektör,
eu biblioteksinspektör och en bibliotekskonsulent.

De sakkunniga anse sig därför böra föreslå upprättande av en ny bibliotekskonsulentbefattning,
vilken lämpligen bör sättas i samma lönegrad som
andre bibliotekskonsulenten. Av alla tre bibliotekskonsulenterna bör givetvis
fordras ingående erfarenhet om allt som rör större och mindre folkbibliotek.
Minst en av dem bör ha genom egen tjänstgöring förvärvad kännedom
om de vetenskapliga bibliotekens metoder. Särskilt önskvärt är också,
att bland dem finnes någon med ingående kännedom om skolbibliotekens
uppgifter och arbetsmetoder, liksom det är av vikt, att åtminstone en av
bibliotekskonsulenterna har erfarenhet om de biblioteksproblem, som stå i
samband med studiecirklarnas arbete.

I fråga om biträdenas antal ha de sakkunniga intet att erinra. Däremot
synes det i högsta grad önskvärt, att de tre för närvarande hos bibliotekskonsulenterna
anställda biträdena göras till ordinarie, då erfarenheten nu

Sammanfatt ning -

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

måste anses givit vid handen, att de äro absolut nödvändiga för arbetets
bedrivande. Detta skulle innebära en obetydlig höjning om sammanlagt
426 kronor.

Sammanfattningsvis yttrar de sakkunniga om det framlagda förslaget
(Betänkande sid. 68—71):

Det mål, som de sakkunniga velat nå genom sina ovan framställda förslag
rörande folkbiblioteksväsendet, kan sammanfattas i följande huvudpunkter:
dels befordra en mera effektiv och mera kvalificerad biblioteksverksamhet
inom såväl folkbibliotek som studiecirklar, dels foga stora och
små bibliotek samman i ett system, där de större kommunerna med sina
större bibliotek och sin mera utbildade bibliotekspersonal understödja biblioteksverksamheten
inom mindre väl utrustade kommuner. I fråga om medlen
att nå detta mål ha de sakkunniga — på samma gång som de i vissa
grundfrågor följt rent svenska utvecklingslinjer — i mycket stor utsträckning
tillgodogjort sig de erfarenheter, som vunnits under de senaste årens
synnerligen framgångsrika arbete i vårt grannland Danmark.

I en omfattning, vartill ej finnes någon motsvarighet inom något annat
land och betydligt kraftigare än hittills skett i Sverige, kommer staten enligt
förslaget att understödja biblioteksverksamhet i samband med studiecirkelarbete.
För åtskilliga »studiecirkelbibliotek» kommer det otvivelaktigt att medföra
eu förbättrad ställning, att alla utgifter för bibliotekets utveckling och
vård få räknas med som ekvivalent för statsbidraget, ej blott som för närvarande
utgifterna för bokinköp och inbindning och med viss begränsning
för katalogtryckning. Men framförallt har man velat understödja mera kvalificerade
former av studiecirkelverksamhet genom att — väsentligen under
anslutning till metoder som på ett begränsat område med framgång prövats
inom svenskt folkbiblioteksarbete de senaste åren — premiera bokinköp, som
stå i direkt samband med planmässigt studiearbete av viss omfattning. Den
för föreningsbibliotek, som äro anslutna till riksförbund för studiecirkelverksamhet,
föreslagna maximigränsen om 1,01)0 kronor för riksförbund,
kommun och år, vilken bestämmelse rent teoretiskt kan synas innebära en
begränsning av statsbidragsmöjligheterna i jämförelse med nuvarande förhållanden,
kommer i praktiken ej att medföra någon nedsättning i statsanslag,
som för närvarande utgår till något studiecirkelbibliotek. De 3 a 4
större städer, där denna bestämmelse, om den stode ensam, skulle medföra
en beskärning av statsanslaget till studiecirklarna, komma, tack vare den
föreslagna premieringen av planmässigt studiearbete, att i det hela få bättre
ställt än för närvarande.

Beträffande folkbiblioteken ha de sakkunniga — på samma gång som de
förordat en synnerligen stark höjning av maximigränsen — föreslagit införandet
av ett system, bestående av »grundunderstöd» och »tilläggsunderstöd»
och avsett att befrämja eu mera kvalificerad biblioteksverksamhet med
hänsyn å ena sidan till bibliotekets uppgift som källa för faktisk upplysning
genom ett välförsett handbibliotek, å andra sidan till behovet av sakkunnig
hjälp vid användning av biblioteket. De bestämmelser, som föreslagits,
äro nya inom svenskt folkbiblioteksväsen, och måhända kan en och
annan av dem vid första påseendet förefalla invecklad. Det är emellertid
att märka — och däri synes ligga en stor styrka hos förslaget — att alla de
graderingar, som föreslagits, förut prövats inom danskt biblioteksväsende
och att de efter tre års prövotid enhälligt och utan ringaste opposition god -

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

känts av danska riksdagen. Vid formuleringen av de nya bestämmelserna
ha de sakkunniga dock varit angelägna om att intet bibliotek skall bli
sämre ställt än förut. De ha därför givit de små biblioteken eu mera gynnad
ställning än den de ba enligt den danska bibliotekslagen. Vidare ha
de sakkunniga beträffande dessa små bibliotek ej velat frångå den inom
svenskt folkbiblioteksväsende hittills härskande principen, att statsbidraget
skall utgå i form av inbundna böcker. Ju mindre ett bibliotek är, desto
större betydelse ba givetvis i dess budget utgifterna för bokinköp och inbjudning.
Föreskriften, att statsbidraget skall helt användas till inköp och
inbindning av böcker synes därför kunna vara i viss mån motiverad beträffande
de små biblioteken. Ju större ett bibliotek är, desto mindre anledning
synes det emellertid vara att fasthålla vid denna föreskrift.

Aven då det gäller samverkan mellan större och mindre bibliotek och
utnyttjandet av de större kommunernas större resurser till förmån för studieintresserade
inom mindre kommuner, ha de sakkunniga i princip anslutit
sig till anordningar, som efter hand utbildats inom danskt biblioteksväsende.
Liksom i Danmark centralbiblicteksorganisationer vuxit fram så småningom
så ha de sakkunniga även tänkt sig att organisationen här i Sverige skall
utvecklas efter hand och allt efter som förutsättningarna för dess upprättande
hinna utbildas.

I detta sammanhang kan det ha sitt intresse att ställa stora och små
kommuner mot varandra och undersöka, vilka det är som överhuvudtaget
gynnas mest i de sakkunnigas förslag. Man kan då inte gärna finna annat
än att det fortfarande är de små kommunerna som äro de mest gynnade,
och detta ej endast i det ovan framhållna fallet. Deras små resurser tillåta
dem visserligen ej att tillgodogöra sig mer än en mindre del av det statsbidrag,
som kan utgå till eu kommuns folkbibliotek, men till gengäld ställas
mindre krav på dem. Upp till 400 kronor får ett kommunalt eller som
kommunalt fungerande folkbibliotek utan vidare lika mycket i statsbidrag
som det anskaffar från annat håll. När det åter gäller statsbidrag över 400
kronor, skärpas kraven och det blir svårare för biblioteket att bringa statsbidraget
upp till ortsbidragets belopp. För de största städerna blir detta helt
enkelt omöjligt, då maximigränsen för statsbidraget, 10,000 kronor, faller
långt nedanför hälften av de belopp, som där kunna behövas för ett rationellt
skött folkbibliotekssystem. Slutligen medför statsbidraget, när det uppgår
till 8,000 kronor, förpliktelser för kommunen i fråga att tillåta även andra
än kommunens egna medlemmar att draga nytta av bibliotekets resurser.

Alldeles särskilt kan det vara skäl att framhålla att den rena landsbygden
i olika avseenden ställts gynnsammare än städerna. I likhet med vad
som är föreskrivet i den danska bibliotekslagen ha kraven i fråga om handbibliotek
och läsrum gjorts mindre betungande beträffande de rena landskommunerna
än beträffande de stadsliknande samhällena. Fn mindre kommun
kan vidare med hänsyn till statsbidraget ha en direkt ekonomisk fördel
av en fullständig samorganisation av de i kommunen arbetande biblioteken,
något som de större kommunerna ej ha i samma grad.

I ett avseende ha de större kommunerna, om också ej gynnats, så dock
erhållit möjlighet att obegränsat utnyttja sin större folkrikhet. Då ingen
gräns finnes föreslagen för det antal studiecirklar, vilka kunna få statsbidrag
för bokinköp, som står i samband med planmässigt studiearbete, har ett
mera folkrikt samhälle, just därför att befolkningen är talrikare, tillfälle att
i större utsträckning tillgodogöra sig statens understöd.

Kostnadsbe räkning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Vad slutligen angår den centrala ledningen, kommer skolöverstyrelsen
efter förslagets genomförande att ha större möjlighet att befordra och understödja
ett mera planmässigt biblioteks- och studiearbete, men någon ökad
maktbefogenhet har endast såtillvida i förslaget tilldelats överstyrelsen och
dess tjänstemän, som det — i huvudsaklig överensstämmelse med den danska
bibliotekslagens bestämmelser — förordats att i fråga om de bibliotek, som
erhålla minst 2,000 kronor i statsbidrag, bibliotekariens kompetens skall
granskas och godkännas av förste bibliotekskonsulenten i enlighet med allmänna
regler som skolöverstyrelsen har att utfärda. Det är klart att då
statsbidraget så väsentligen ökas, det måste bli nödvändigt, att staten skaffar
sig säkrare garantier för användningen av de beviljade medlen. Att det
uttryckligen framhållits att centralbiblioteken samt bibliotek, som åtnjuta
minst 8,000 kronor i statsbidrag och vilka inom ett mindre område ha en
uppgift snarlik centralbibliotekens, böra inspekteras av bibliotekskonsulenterna
och ej av de lokala inspektörerna, innebär inte någon ökad befogenhet
för de förra. Ty i den mån som dessa haft tillfälle att inspektera biblioteksverksamheten
i landet, vilket givetvis är i hög grad nyttigt för utförandet
av deras uppdrag, har inspektionen helt naturligt huvudsakligen gällt
de större biblioteken.

Å sid. 71—75 i ''Betänkandet göra de sakkunniga en beräkning av kostnaderna
för genomförandet av det utav dem framlagda förslaget. Då denna
beräkning skett väsentligen med utgångspunkt från folkbiblioteksväsendets
omfattning år 1922, är det klart att beräkningarna på flera punkter icke
kunna äga tillämplighet på nuvarande förhållanden. Jag tillåter mig därför
att i detta sammanhang hänvisa till betänkandets innehåll i berörda del och
vill här endast återgiva den sammanfattning av beräkningarna, som de sakkunniga
lämnat (Betänkande sid. 75):

För de ändamål, som beröras i de i denna avdelning gjorda ändringsförslagen,
uppgingo statsunderstöden för år 1922 till följande belopp:

För folkbiblioteken ...........................kronor 169,047: 12

» förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek....... » 11,000: —

» riksförbund för biblioteksverksamhet........... » 118,021:76

Summa kronor 298,068: 88

Efter genomförande av här föreslagna omorganisation synas understöden
böra beräknas till följande belopp:

För kommunala folkbibliotek i allmänhet...........

» 3 centralbibliotek.........................

» 3 landsbiblioteks inspektionsarbete.............

» förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek.......

» studiecirkel- och föreningsbibliotek.............

Summa

kronor 420,000: —
» 18,000: —
» 3,000: —

» 10,000: —
» 220,000: -

kronor 671,000: —

Anslaget bör som hittills ha karaktär av förslagsanslag på ordinarie stat.
Om centralbiblioteksorganisationen skulle genomföras på en gång i hela
sin omfattning, skulle de båda utgiftsposterna »för centralbibliotek» och
»för förmedlingsanstalter» ersättas av en enda post »för centralbibliotek»

108,000 kronor, varjämte posten »för landsbiblioteks inspektionsarbete» torde

Kungl. Maj ds proposition Nr 141.

böra höjas till 6,000 kronor, slutsumman skullo alltså i detta fall bli 754,000
kronor.

Jag ber även att få hänvisa till den sammanfattning av förslaget till ändrade
grunder för understöd åt biblioteksväsendet, som innehålles å sid. 170
—178 i betänkandet.

Slutligen vill jag nämna, att en av de sakkunniga, lektor Oscar Olsson, Lektor O.

(Olssons

avgivit en längre reservation (Betänkande sid. 197—206) beträffande de sak- reservation,
kunnigas förslag i fråga om statsunderstöd till studiecirkelbiblioteken.

Han påyrkade, att statsanslag efter de föreslagna förmånligare grunderna
skulle utgå till varje studiecirkelbibliotek, till vilket vore ansluten en studiecirkel
med, vad angår i stad, köping eller municipalsamhälle arbetande
cirkel, minst 10 sammanträden och, vad angår på landsbygden arbetande
cirkel, minst 6 sammanträden (alltså utan det av sakkunnigmajoriteten förordade
kravet på »planmässigt» studiecirkelarbete), för samtliga utgifter
(alltså ej blott, som majoriteten förordat, för bokinköp i direkt samband
med studiearbetet utan även för andra bokinköp och för övriga utgifter) för
vederbörande bibliotek i dess helhet (alltså utan begränsning till den studiecirkels
utgifter, som uppfyllde det uppställda kravet på visst antal sammanträden)
intill 1,000 kronor för bibliotek (eller, om ett riksförbund hade flera
bibliotek i samma kommun, per förbund), dock att oberoende av sistnämnda
maximum varje studiecirkel med planmässigt arbete om minst 10 sammanträden
för bokinköp (och inbindning av böcker) i samband med detta skulle
erhålla högst 400 kronor. Som motivering för sitt yrkande uttalade reservanten
dels, att sakkunnigmajoritetens förslag om högre anslag blott för
planmässigt arbetande cirklar med minst 10 sammanträden skulle lämna åtskilliga
av de bästa studiecirklarna utan denna uppmuntran, dels ock att
den samlade ökningen av studiecirklarnas biblioteksanslag efter detta förslag
skulle bli ganska ringa.

Kap. IV. Yttranden över sakkunnigförslaget.

Skolöverstyrelsens ändringsförslag.

Över folkbildningssakkunnigas förslag hava yttranden infordrats från ett
stort antal myndigheter och sammanslutningar. En förteckning å de infordrade
yttrandena återfinnes bland handlingarna, till vilka jag i detta avseende
hänvisar. Jag skall här nedan lämna ett referat av det väsentliga
innehållet i dessa yttranden, därvid jag dock mera utförligt kommer att uppehålla
mig vid skolöverstyrelsens utlåtande, som innefattar vissa viktiga ändringar
i sakkunnigförslaget. Med hänsyn härtill avser min framställning i
det närmast följande endast övriga yttranden och därefter redogör jag i ett
sammanhang för överstyrelsens ståndpunkt till förslaget.

Bestämmelserna om »kommunala eller som kommunala fungerande folk- Kommunala
bibliotek» ha tillstyrkts i så gott som alla yttranden.

I ett flertal yttranden understrykes direkt lämpligheten av de föreslagna
principerna om ett grundunderstöd till varje bibliotek samt därutöver till -

bibliotek.

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

läggsunderstöd för på särskilt sätt kvalificerade bibliotek. Några av dessa
yttranden återgivas här.

Sveriges allmänna biblioteks jorening: »De åtgärder och anordningar, som
av de sakkunniga föreslagits i syfte att befrämja en mera kvalificerad biblioteksverksamhet,
synas i hög grad beaktansvärda, och de normer, som
förordats för beräkning av statsunderstöd, finner styrelsen vara i stort sett
väl avvägda, detta så väl i fråga om de kommunala som beträffande föreningsbiblioteken».

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskoll är arförening säger, att centralstyrelsen
»med tillfredsställelse finner... att de sakkunniga tillstyrkt en
avsevärd höjning av denna gräns (maximibeloppet) liksom ock att åt villkoren
för statsbidragen givits en form, som med säkerhet skulle tillförsäkra
biblioteken bättre kvalificerad arbetskraft och göra deras verksamhet mera
effektiv».

Folkbildningsförbundet: »Betydelsefulla äro också de förslag, som framställts
för höjande av kompetensen hos bibliotekarierna samt för åstadkommande
av läsrum och handboksamling, och den i samband därmed stående
uppdelningen av statsbidraget i grundunderstöd och tilläggsunderstöd ävensom
höjningen av statsanslagets maximigräns till 10,000 kronor».

Godtemplarordens riksstudieledning: »Studiekommittén vill med tillfredsställelse
uttala sin anslutning till sakkunniges förslag i vad det rör de kommunala
biblioteken. Såväl höjningen av grundunderstödets maximibelopp
som de föreslagna nya bestämmelserna om tilläggsanslag för läsrum och
bibliotekspersonal torde få anses synnerligen välmotiverade. Föreskriften, att
statsbidrag skall utgå till endast ett bibliotek eller system av bibliotek inom
samma kommun, vilken eljest kunde verkat ganska ogynnsamt för stora
kommuner, där ett levande intresse för biblioteksverksamheten finnes, blir
genom dessa höjningar uteslutande fördelaktig. Eu lagstiftning i enlighet
med sakkunnigas förslag ger möjlighet att av ett kommunalt bibliotek skapa
en centralhärd för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet inom en kommun
under förutsättning av tillräckligt kommunalt understöd intresserad
styrelse och bibliotekarie. Det kommunala biblioteket har givet de största
ekonomiska förutsättningarna att bli det, varomkring övriga folkbildningsföretag
gruppera sig till ett i möjligaste mån planmässigt samarbete.» (Som
nedan närmare skall utföras, reserverar sig emellertid studieledningen i fortsättningen
mot majoritetens förslag angående toreningsbiblioteken.)

Nationaltemplarordens riksstudieledning: »Förslaget om höjda anslag för

kommunala eller som kommunala fungerande bibliotek synes gott. Tilläggsanslagen
för läsrum, handboksamling och avlöning av kompetent bibliotekspersonal
komma helt visst att verka höjande på bibliotekskulturen och
öka bibliotekens praktiska betydelse för den stora allmänheten».

Nykterhet skonsulent en föreslår en skärpning av kraven för tilläggsanslag
för handboksamling i städer m. fl. samhällen, i det att åtminstone för de
större biblioteken föreslås krav på öppethållande två timmar varje vardag.

I fråga om det föreslagna maximum, 10,000 kronor, råder nästan fullständig
enighet, i det att en höjning av detta belopp ifrågasatts blott i två
yttranden (Stockholms och Malmö stadsbibliotek), en sänkning i fyra yttranden
(fyra folkskolinspektörer).

Sveriges allmänna biblioteksförening har föreslagit, utöver de av de sakkunniga
begärda understöden, ett mindre belopp årligen (förslagsvis 5,000
kronor) att i smärre poster (om exempelvis högst 600 kronor) utgå till

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 141.

skattetyngda och mindre bärkraftiga kommuner i engångsanslag för grundande
av biblio’ek eller för återupprättande av redan förefintliga bibliotek,
som råkat i lägervall.

Förslaget om slopande av bestämmelsen, att folkbibliotek ej får vara inrymt
i för undervisning avsedda skollokaler, har avstyrkts blott i några få
yttranden (två folkskolinspektörer avstyrka ändringen, två föreslå smärre
modifikationer).

Mot det ifrågasatta bibehållandet för flertalet bibliotek av föreskriften att
statsanslag skall utgå ej kontant utan i form av böcker har blott i fyra yttranden
opponerats (tre folkskolinspektörer och styrelsen för eu folkhögskola)
till förmån för helt kontanta anslag till alla bibliotek.

Ersättande av förbudet mot osedlig litteratur med en allmän föreskrift
om förlust av rätt till statsanslag för bibliotek, vars bokbestånd står på låg
nivå ur moralisk eller konstnärlig synpunkt, bar vunnit så gott som allmän
anslutning. Endast två länsstyrelser ha föreslagit den gamla bestämmelsens
kvarstående vid sidan om den nya.

Införandet av särskilda skyldigheter för alla bibliotek med anslag över

8,000 kronor gentemot låntagare utanför kommunen ha ej väckt någon
kritik.

Förslaget om inrättande av centralbibliotek för större områden av landet
har från alla håll i princip tillstyrkts. Från flera håll har förslagets betydelse
som ett av de viktigaste leden i den nya biblioteksorganisationen starkt
understrukits.

Främst må därvid refereras yttrandet av Sveriges allmänna biblioteks förening,
som gör ett par kompletterande yrkanden om tjänstetillsättningar,
pensionsrätt och tjänstebrevsräit: »Styrelsen finner jämväl de åtgärder välbetänkta,
som föreslagits i syfte att sammanföra större och mindre bibliotek
i en gemensam organisation, inom vilken de större kommunerna med sina
rikare resurser i fråga om såväl bokbestånd som högre kvalificerad personal
skulle kunna understödja verksamheten inom mindre vällottade kommuner.
Den naturliga organisationsformen härför synes vara den föreslagna överbyggnaden
med centralbibliotek, ytterligare supplerad med ett antal landsbibliotek
i enlighet med bibliotekssakkunnigas förslag. . . I betraktande av
den betydelsefulla ställning, som centralbiblioteken skulle komma att erhålla
inom folkbiblioteksväsendet, vill styrelsen framhålla önskvärdheten och rimligheten
av att tjänstebrevsrätt åt dem utverkades. Med hänsyn till de maktpåliggande
uppgifter, som komma att påvila bibliotekarierna vid centralbiblioteken,
anser sig styrelsen böra betona vikten av att befattningarna
ifråga besättas med verkligt kvalificerade innehavare. På den grund vill
styrelsen föreslå en bestämmelse, att vid tillsättning av bibliotekariebefattning
vid centralbibliotek skall skolöverstyrelsen yttra sig om de sökandes
kompetens och bland de kompetentförklarade avgiva förord. Slutligen
vill styrelsen betona vikten av att biblioteksfunktionärernas pensionsfråga
blir föremål för statsmakternas uppmärksamhet och vinner en tillfredsställande
lösuing. För att detta må kunna ske under former, som icke bliva
alltför betungande för vederbörande befattningshavare, torde det bliva nödvändigt
att medgiva biblioteksfunktionärerna rätt att inträda i någon redan
förefintlig statlig pensionsinrättning, vilket styrelsen alltså för sin del tillåter
sig påyrka.»

Central bibliotek.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Vid Sveriges allmänna biblioteksförenings årsmöte 1924 har fattats en resolution
angående samma fråga, som senare insänts: »Sveriges allmänna

biblioteksförening samlad till årsmöte vill starkt understryka det oavvisliga
behovet av att staten med det allra snaraste vidtager åtgärder, som kunna
möjl''ggöra skapandet av centralbibliotek (respektive landsbibliotek) i huvudsaklig
överensstämmelse med den plan, som framlagts av folkbildningssakkunniga
och bibliotekssakkunniga. Landets biblioteksväsen kan enligt mötets
mening ej ordnas rationellt, om ej på detta sätt de mindre biblioteken ute
i bygderna kunna erhålla hjälp och råd från de större och bättre utrustade
biblioteken med deras rikhaltigare bokförråd och fackutbildade personal.»

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna follcslcollärarförening har yttrat: »Centralstyrelsen
anser jämväl den föreslagna organisationen av centralbibliotek
vara lämplig. Genom dessa biblioteks verksamhet kunna mindre och svagare
utrustade bibliotek erhålla behövligt stöd och vidgade möjligheter att
tjäna sitt syfte. Centralstyrelsen förbiser icke, att ett dylikt utbyggande av
biblioteken i vårt land skall draga med sig väsentliga kostnader, men anser
det för folkbildningsarbetet synnerligen önskvärt, att, även om organisationen
i sin helhet ej på en gång låter sig genomföras, den likväl, sedan
planen blivit godkänd, måtte så småningom förverkligas. Det är nämligen
centralstyrelsens uppfattning, att endast en biblioteksverksamhet, vilken praktiskt
sett kan nå var och en, som vill begagna sig därav, och vilken i
största möjliga utsträckning kan bjuda var och en den litteratur, han söker,
kan skänka vår folkbildning erforderlig allsidighet och fördjupning. Den
föreslagna överflyttningen av vandringsbiblioteksverksamheten från förmedlingsbyråerna
för föreläsningar till centralbiblioteken finner centralstyrelsen
val motiverad. Bokförmedlingen torde enligt förslaget bli billigare, på
samma gång som bokförrådet blir bättre utnyttjat, eftersom det, då vandringsbibliotek,
ej äro ute, kan utlånas på vanligt sätt.»

Västra Sveriges folkbildnings förbund har uttalat: »Det torde vara eu förträfflig
idé att — efter danskt mönster — utveckla eller upprätta centraloch
landsbibliotek i olika delar av riket för att stödja och sammanhålla
biblioteksverksamheten».

Folkbildningsförbundet har förklarat anordningen med centralbibliotek utgöra
»en lyckligt funnen form för lösningen av de mindre städernas och
landsbygdens biblioteksfråga».

Riksbibliotekarien har på denna punkt yttrat: »Huru frågan om förhållandet
mellan lands- och centralbiblioteken skall lösas, är utan tvivel en
angelägenhet, som kräver ingående överväganden. Det synes mig föga
lämpligt att två kategorier av så närstående bibliotek, att skillnaden dem
emellan o egentligen är ytterst ringa, skola sortera under två olika myndigheter.
A andra sidan synes icke någon anledning föreligga för mig afl
frångå det förslag om organisation av landsbibliotek under en från skolöverstyrelsen
fristående ledning, som jag såsom de bibliotekssakkunnigas
ordförande biträtt och i vars utarbetning även förste bibliotekskonsulenten,
tillika en av folkbildningssakkunniga, deltagit, alldenstund bibliotekssakkunnigas
uppgift i första hand gick ut på vården och bevarandet av de
gamla bokskatter, som gömma sig särskilt i stiftsbiblioteken. För dessas
konservering och riktiga utnyttjande anser jag det vara oundgängligt att
hava tillgång också till den sakkunskap, som finnes hos de vetenskapliga
bibliotekens vårdare.»

Överbibliotekarien E. Ljunggren har uttalat, »att universitetsbiblioteket må -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141. 45

hända äger nugot större möjligheter att tillgodose folkbiblioteksarbetet än
koinmitterado synas antaga. Dels torde museisynpunkten icke alltför rigoröst
behöva iakttagas i fråga om de rena omtryck av omtyckt svensk litteratur,
som numera i ganska stor utsträckning förekomma, dels inrymmes
nog i samlingarna ett icke så litet antal utländska böcker som för folkbiblioteken
kunna vara begärliga, men föga efterfrågas av vår vanliga
kundkrets. Vidare torde det icke vara uteslutet att universitetsbibliotekets
personal i någon utsträckning skulle kunna anlitas för inspektion av statsunderstödda
bibliotek.»

Endast smärre modifikationer ha i övrigt påyrkats. Stockholms stads
biblioteksstyrelse har föreslagit tjänstebrevsrätt för centralbiblioteken, styrelsen
för en folkhögskola har uttalat en förhoppning om eu anknytning av
centralbiblioteken till folkhögskolorna.

I ett uttalande har tillstyrkts reducering av centralbibliotekens antal; i ett
annat inrättande i något län av mer än ett centralbibliotek.

Om förslaget att efter hand som centralbiblioteken inrättas indraga vandringsbiblioteksverksamheten
vid centralbyråerna för föreläsningsverksamhet
har i ett par yttranden (föreläsningskonsulenten och Centralbyrån i Lund
för populära vetenskapliga föreläsningar) uttalats, att anslag fortfarande
borde utgå, varjämte Västra Sveriges folkbildningsförbund yrkat att anslag
till detta förbund borde utgå under en övergångstid.

Föreskrifterna om anslag till förening sbibliotek ha väckt betydligt mera
meningsskiljaktighet.

Flertalet yttranden ha ej uttalat sig på denna punkt eller ha direkt anslutit
sig till de sakkunnigas majoritet. Sveriges allmänna biblioteksföreniugs
styrelse har t. ex. (mot eu reservant) uttalat sig i huvudsak för majoritetens
ståndpunkt.

I ett 30-tal av yttrandena har emellertid deklarerats en mening, som
mer eller mindre avviker från sakkunnigmajoritetens. Ett 10-tal yttranden
ha anslutit sig till lektor Olssons reservation helt eller »i allt väsentligt»
(9 folkskolinspektörer, 1 folkhögskolekursförening samt nykterhetskonsulenten).

Nykterhetskonsulenten har till förmån för ett kraftigt gynnande av studiecirkelbiblioteken
anfört: »Boken, ägd av den enskilde, omfattas av

honom med större kärlek, utnyttjas med större grundlighet och har sålunda
för honom större värde som bildningsmedel än boken, lånad från det utomstående
biblioteket. På samma sätt ha böckerna i det lilla studiecirkelbiblioteket
för cirkelmedlemmarna ett helt annat och mera personligt värde
än böckerna i det kommunala biblioteket. Medarbetandet vid bibliotekets
upprättande och utbyggande skapar ett starkare intresse för utnyttjandet av
bokens bildningsvärde. För långt driven koncentrering till det kommunala
biblioteket spolierar sagda personliga moment och riskerar därför att,
i trots av det kommunala bibliotekets större omfattning och rikare resurser,
motverka sitt innersta syfte.» Av de anförda och andra skäl sympatiserar
nykterhetskonsulenten närmast och i allt väsentligt med synpunkterna i
Olssons reservation i fråga om statsunderstöd till studiecirklar och studiecirkelbibliotek.
Den föreslagna bestämmelsen att, om ett statsunderstött
riksförbund inom en och samma kommun har flera bibliotek, de till dessa
bibliotek utgående statsbidragen ej böra få överskrida den nämnda maximigränsen
synes nykterhetskonsulenten alltför drakonisk och delvis motver -

Förenings bibliotek.

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

kande syftet med statsunderstöden. Likaledes synes honom den föreslagna
bestämmelsen, att föreningsbibliotek, som ej äro anslutna till något statsunderstött
riksförbund, ej böra ha rätt till statsunderstöd i kommuner, där
ett statens bibliotek finnes upprättat eller där det kommunala biblioteket
åtnjuter 10,000 kronor i statsbidrag, vara alltför sträng. Bestämmelsen om
att böcker, som anskaffats av en fristående studiecirkel, efter slutet av arbetsåret
skola överlämnas till det kommunala biblioteket eller landsbiblioteket,
synes honom böra mildras och ersättas med en bestämmelse, huru det skall
förfaras med biblioteket vid studiecirkelns eventuella upplösning.

Ytterligare 5 yttranden (föreläsningskonsulenten, centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärarförening, 2 folkskolinspektörer och en biblioteksstyrelse)
ha anslutit sig till reservantens förslag att kravet på 10 studiecirkelsammanträden
årligen för att komma i åtnjutande av anslag efter
gynnsammare grunder borde modifieras för landsbygdens del till 6 sammanträden.
Styrelsen för en folkhögskola föreslår, att ordnandet av föreläsningar
och kortare kurser i anslutning till i hemmet lästa böcker räknas
som likvärdigt med 10 studiecirkelsammanträden.

De fyra riksförbund, som för närvarande åtnjuta statsanslag för bedrivande
av biblioteksverksamhet i anslutning till studiecirklar, ha i nu
förevarande del alla påyrkat mer eller mindre djupgående ändringar i sakkunnigförslaget.

Godtemplarordens riksstudieledning har yttrat: »Kommittén (= Ordens

studiekommitté) vill ge sin fulla anslutning till tanken på ett intimt
samarbete mellan olika slag av bibliotek inom samma kommun. Sakkunniga
anse detta samarbete helst böra ske genom föreningsbibliotekens uppgående
i de kommunala. Kommittén medger, att en dylik utveckling kan
bli den riktiga, och att den i vissa kommuner och under vissa omständigheter
redan nu skulle vara fördelaktig, men kan ej underlåta att påpeka
den stora fara, som ligger i att forcera en dylik utveckling. Om föreningsbiblioteken
helt uppgå i kommunbibliotek, skulle det personliga intresse,
som varit och allt fortfarande är den drivande kraften vid upprättandet och
vidmakthållandet av föreningsbiblioteken icke överflyttas på de kommunala
utan helt avkopplas från verksamheten, vilket oundvikligt skulle betyda en
tillbakagång för biblioteksrörelsen. Detta till själva biblioteken knutna intresse
anser kommittén vara av så avgörande betydelse för hela folkbildningsarbetet,
att man icke har rätt att äventyra detsamma. Därför torde det
vara nödvändigt, att föreningsbiblioteken fortfara att leva sitt eget fria liv.
På grund därav, och med tanke på att föreningsbiblioteken i stora delar
av vårt land fylla samma uppgift som kommunbiblioteken, anser kommittén
det rättvist, att föreningsbiblioteken tillerkännas statsbidrag efter samma
grunder som de kommunala. Visserligen antydes i de sakkunnigas motivering,
att föreningsbibliotek utan att förlora sin självständighet kan uppgå
i ett kommunbibliotek och därigenom undantagsvis komma i åtnjutande av
tilläggsanslag, men även med eu sådan anordning kan ett föreningsbibliotek,
där det kommunala bibliotekets utgiftssumma uppgår till 400 kronor,
endast erhålla ett statsbidrag, motsvarande högst 75 procent av de egna
utgifterna. Dessutom är ju en dylik anordning helt beroende av den kommunala
biblioteksstyrelsens intresse och tillmötesgående. Då det emellertid
bör vara en angelägen sak, att det ovan berörda personliga intresset tar sig
uttryck i ett ordnat studiecirkelarbete, torde det vara motiverat att som
villkor för statsbidrag till föreningsbibliotek efter samma grunder, som före -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 141.

slagits för kommunbibliotek, fordra ett dylikt studiecirkelarbete i anslutningtill
biblioteket. Studiekommittén är fullt medveten om betydelsen av de planmässiga
studierna i cirklarna, men kan icke ansluta sig till sakkunnigas förslag
alt 10 åt planmässiga studier ägnade sammanträden skall vara villkor
för erhållande av anslag utöver hälften av bibliotekets egna utgifter. De
planmässiga studiernas betydelse beror ju ingalunda endast på sammanträdenas
antal, utan även på hur tiden utnyttjas, bur studierna planläggas och
hur de ledas. Många samkvämscirklar, vilka bemöda sig om att hålla
sitt arbete på ett högt plan, torde för övrigt utföra ett ur bildningssyupunkt
värdefullare arbete än eu del s. k. planmässiga cirklar, och de böra därför
ej ställas i en lägre klass än de senare. Däremot böra de planmässiga
studier, som bedrivas av studiecirklar i anslutning till föreningsbibliotek,
uppmuntras på samma sätt som dylika cirklar anslutna till kommunbibliotek.
Studiekommittén ansluter sig därför till lektor Oscar Olssons reservation med
den ändringen, att statsbidragsvillkoren för föreningsbibliotek bestämmas till
desamma som föreslagits för kommunala bibliotek, dock att maximigränsen
sättes till 1,000 kronor för år, riksförbund och kommun. Visserligen kan
ett bifall till reservationen i något fall medföra, att det sammanlagda statsbidraget
till en kommun, som har både kommunbibliotek och föreningsbibliotek,
kan bli högre än till kommun, där det linnes kommunbibliotek
med filialer, men som har samma utgiftssumma. Men å ena sidan torde
detta förhållande inträffa endast i kommuner med kraftig och välordnad
studieverksamhet, där det livliga intresset kan motivera detta något högre
statsbidrag, å andra sidan bör det ej förbises, att även mycket goda och
välskötta föreningsbibliotek få nöja sig med statsbidrag motsvarande endast
hälften av dess egna utgifter, därest de ej ha studiecirkelverksamhet.»

Arbetarnas bildningsförbund har gjort följande uttalande: »Om föreningsbiblioteken
skola bestå som fristående bibliotek eller bli ''kommunaliserade’,
det bör icke bestämmas — och kommer icke att bestämmas — genom avvägningar
av statsanslaget. För den närmaste framtiden försvara de väl
sitt anspråk på någorlunda jämbördiga anslagsbestämmelser. Föreningsbiblioteken
böra — under den förutsättningen att de äro inordnade i eu
studiecirkelorganisation av viss omfattning och därmed i praktiken alltmer
bliva likbetydande med studiecirkelbibliotek — bekomma statsbidrag till sina
biblioteksutgifter efter i huvudsak samma grunder som föreslagits för kommunala
biblioteks grundunderstöd. En rimlig avvikelse synes det vara, att
staten utmäter sitt bidrag efter en faktisk, icke en kalkylerad prestation
och sålunda låter bidraget utgå i proportion till föregående års utgifter
(vartill måhända gåves skäl även i fråga om kommunala bibliotek). Därjämte
må maximigränsen för statsbidrag, belöpande på enskilda föreningsbibliotek
inom en riksorganisation, sättas väsentligen lägre än för de kommunala
biblioteken. Så lågt som till den i betänkandet angivna gränsen
av 1,000 kronor bör man dock ej gå; siffan 3,000 kronor synes vara acceptabel.
Inom detta maximum får då inrymmas samtliga till ett bibliotek
hörande studiecirklars bokanskaffningsbidrag. Den i betänkandet framförda
tanken, att ett statsorgan skulle pröva och fastställa vilka bokinköp som
stå i direkt sammanhang med vederbörande cirkels planmässigt anordnade
studiearbete, och tillerkänna för dessa bokinköp ett högre statsbidrag än för
annan bokanskaffning, är eu plan som icke bör fullföljas. Den blir lindrigast
sagt besvärlig att tillämpa och den leder till ökat kontrollarbete utan
någon sannolik nytta. Vad särskilt angår kontrollen vore det önskvärt, att

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 141.

Arbetarnes bildningsförbund finge yttra sig, innan skolöverstyrelsen utfärdar
ifrågasatta kontroll föreskrifter. Här må antydas, att en avsevärd förenkling
av kontrollapparaten borde kunna ske därigenom att biblioteksutgifterna
bestyrkas genom intyg av vederbörande biblioteksrevisorer. Betänkandets
förslag, som kräver en sortering i skolöverstyrelsen av bokanskaffningen i
planmässiga’ bokinköp och andra och därmed förutsätter en långt mer
detaljerad granskning än nu av insända räkningar, går i en rakt motsatt
riktning.

Statens anslag bör utgå icke till de lokala biblioteken eller cirklarna utan
till studiecirkelorganisationen, som har att svara för anslagets fördelning.
Under sådana förhållanden är det naturligast, att anslag utgår kontant till
vederbörande studieledning, som vid dispositionen må bindas av erforderliga
föreskrifter om att de till de olika orterna utgående statsbidrag till en
viss del skall utgöras av inbundna böcker. En lämplig norm torde vara,
att alla direkt till studiecirklar utgående statsbidrag levereras i form av
böcker, medan till orternas bibliotek må få utgå kontanta medel i den proportion
betänkandet anger. Med här förordade anordning bör kunna förenas
den stora fördelen, att studiecirklarna kunna faktiskt erhålla sina statsanslagsböcker
redan under löpande år, ja samtidigt med rekvisitionerna för
egna medel. Om studiecirkelorganisationen utbekommer statsbidrag direkt
och kontant, bör den nämligen kunna påtaga sig risken att utanordna statsbidragsböcker
i förskott. Enbart en dylik teknisk anordning skulle i hög
grad tjäna det syfte, betänkandet eftersträvar, nämligen att genom statsbidraget
till bokanskaffningen befrämja studiearbetets planmässighet.»

Nationaltemplarordens riksstudieledning har ansett »den förmån, som tillkommer
studiecirklar med planmässigt ordnat studiearbete av föga praktisk
betydelse, då den högre anslagsberäkningen endast gäller bokinköp, som
står i direkt sammanhang’ med det i cirkeln studerade ämnet». Studieledningen
fortsätter: »Vad menas för övrigt med att ett bokinköp ''står i
direkt sammanhang med en studiecirkels planmässigt ordnade studiearbete’.
Det är en formulering, som kan betyda nästan vad som helst, beroende på
uttolkarens sinnelag. Men en sådan formulering duger icke som lag. Men
för det andra ligger något annat ännu mera allvarligt dolt på detta ställe
i förslaget. Det är nämligen icke bara studiecirkelbibliotek tillhörande riksförbund
stående under sakkunnig ledning, som åtnjuter nämnda förmån,
utan bestämmelsen gäller vilket som helst föreningsbibliotek, som kan sätta
i gång med en studiecirkel med 10 studiesammanträden om året, och som
ingiver ansökan genom kommunalt bibliotek. Här möta vi tendensen att
målmedvetet leda utvecklingens gång från de fria bildningsorganisatiouerna
mot eu kommunalisering. Att det dessutom är en försämring, inses lätt.
Inom riksförbunden nedlägger man avsevärda kostnader på att planlägga
och leda studiecirklarnas studiearbete. Huru många kommunala bibliotek
kunna lämna en sådan ledning? Eller är det kanske meningen att så
småningom skapa till ett kommunalt studieriksförbund i öppen tävlan med
de förutvarande. Nej, är det verkligen meningen att understödja det arbete,
som utformats inom vår studiecirkelverksamhet, måste denna del av de
sakkunnigas förslag göras om. Men icke helt i reservantens anda. Kravet
på minst 10 sammanträden om året är synnerligen moderat. Det finns
ingen livsduglig cirkel, som icke kan och bör fylla detta krav, om dess
arbete skall göra skäl för namnet studiearbete. Ej heller bör det högre
anslaget till studiecirkelbibliotek utgå på högre belopp än som tillskjutits

Kungl. Maj:ts proposition Nr 14.1.

uv den cirkel, som kvalificerat sig. Däremot bör statsanslag till sådan cirkel
upp till 400 kronor utgå med samma belopp, och därutöver med hälften
av det belopp, som den av andra medel än statsanslag använt för sin verksamhet,
d. v. s. eu sådan cirkel bör jämställas med ett kommunalt bibliotek.

1 samband därmed torde det högsta sammanlagda statsunderstödet för studiecirklar
inom samma kommun och tillhörande samma riksförbund, böra höjas
från 1,000 till 1,500 kronor för år. Som villkor för högre anslagsberäkning
bör under varje förhållande fasthållas, att studiecirkeln i fråga tillhör ett
riksförbund, som står under inseende och kontroll av en av förbundet utsedd
studieledare. Därmed uteslutas de med studiecirkel tillfälligt utrustade
vanliga föreningsbiblioteken. D. v. s. dessa senare jämställas i anslagsavseende
med de studiecirklar, som icke fylla kravet med avseende på planmässigt
ordnat studiearbete.»

Sveriges blåbands förenings riks studieledare har uttalat: »Ehuru jag icke

vill helt ställa mig på samma ståndpunkt, som herr Oscar Olsson i sin
reservation, har jag ävenledes som studieledare i Sveriges blåbandsförening
gjort den erfarenheten, att det finnes cirklar, som ha ett möte i månaden
under sex å sju av årets vintermånader, men sedan upphöra på sommaren,
vilka äro både intresserade och arbetskraftiga. Men å andra sidan tror jag,
att då det gäller uppfyllande av dessa formella skäl, för att komma i åtnjutande
av en bättre förmån, de också skola utöka antalet möten till de
föreslagna tio.»

Aven i ett par andra yttranden ifrågasättes gynnsammare villkor för
studiecirkelbiblioteken än dem, majoriteten förordat, utan att man dock helt
ansluter sig till reservationen. En folkskolinspektör har föreslagit, att anslaget
åtminstone under de två ä tre första verksamhetsåren för studiecirkelbibliotek
utgår efter samma grunder som för övriga folkbibliotek. Styrelsen
för Sveriges folkskollärarförbund har föreslagit för studiecirklar anslag »intill

2 :i av kostnaderna för bokinköp och ledare på basis av antalet deltagare
och lektioner, givetvis med en viss begränsning nedåt, även om understöd
icke lämnas från annat håll».

Sveriges allmänna biblioteksförening och Eolkbildningsförbundet, som i
stort sett ställt sig på majoritetens sida, ha föreslagit vissa detaljmodifikationer.

Sveriges allmänna biblioteksförening har yttrat: »I likhet med de sakkunniga
anser styrelsen det vara av största vikt att ett samarbete mellan de
olika biblioteken inom en kommun i görligaste mån kommer till stånd och
att det skulle erbjuda stora fördelar, om detta kunde ordnas på sådant sätt,
att de olika biblioteken sammanslöte sig till ett för kommunen gemensamt
bibliotekssystem. Då styrelsen vidare auser det uppenbart att förslaget avsett,
att också en dylik sammanslutning av flera bibliotek skulle kunna komma
i åtnjutande av de tilläggsunderstöd, som skola utgå under särskilda betingelser,
och att därmed åtgärder i denna riktning skulle medföra ökade anslagsmöjligheter
för de till eu d}dik samorganisation förenade biblioteken (alltså
även föreningsbibliotek), håller styrelsen före, att detta möjligen kunde förtjäna
att något tydligare framhållas, än i betänkandet skett. På den grund
vill styrelsen föreslå, att moment B (2) i förslaget (sid. 171) erhåller ett tillägg

av ungefär följande lydelse: ’—--eller förening eller till sammanslutning

bestående av flera kommunala eller föreningsbibliotek under gemensam styrelse,
bestående av representanter för de fristående biblioteken----''.

Som en följd härav och för att icke den omständigheten, att studiecirkelBihang
till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 114 häft. (Nr 141.)

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

biblioteken inom vissa kommuner söka statsanslag gemensamt med folkbiblioteken
måtte verka därhän, att svårigheter för vederbörande riksförbund
uppstode att nå upp till minimum för statsanslag, borde moment B (14),
sid. 175, erhålla ett tillägg av det innehåll, att vid beräkningen, huruvida
ett förbunds egna utgifter uppginge till minimibeloppet, 6,000 kronor, hänsyn
skall tagas även till de anslag, som utgå till de till förbundet anslutna
bibliotek, som söka anslag såsom kommunbibliotek eller som ingå i ett som
kommunalt fungerande bibliotekssystem.»

Också Folkbildningsförbundet har ställt sig väsentligt på majoritetens ståndpunkt,
men har framfört ett alldeles nytt uppslag till kontrollen över det
kvalificerade studiecirkelarbetet: »Det är ju emellertid tydligt, att ett blott

konstaterande av att ett visst antal sammanträden ägt rum, även om arbetsplaner
bifogas, icke säger mycket om planmässigheten i studiearbetet, och
att, om en realgrund för bedömande av denna planmässighet finnes, det
även ur studiecirklarnas synpunkt är bättre, att en sådan anlitas. I de stora
riksförbunden finnes också möjlighet till ett sådant bedömande. Där står
studieledningen — instruktörerna och riksstudieledaren — i rapport med
studiecirklarnas arbete och bär förutsättningar att bedöma saken rättvisare
och riktigare än eu central myndighet, som kan träffa sitt omdöme endast
efter skriftliga uppgifter — — —. I fråga om de till riksförbund anslutna
studiecirklarna synes det därför lämpligast, att respektive riksstudieledning
under bifogande av rapporter från studiecirklarna vitsordar studiecirkelns
planmässighet i arbetet, och att vid avgörandet av anslag stor vikt lägges
vid dessa vitsord. I fråga om fristående cirklar är måhända fordran på
minst 10 sammanträden om året ofrånkomlig, åtminstone tillsvidare; för
deras vidkommande bör vitsord rörande planmässigheten kunna givas från
det bibliotek, till vilket cirkeln anslutit sig. Därigenom når man kanske
också ett stycke framåt mot det samarbete mellan bibliotek och studiecirklar,
som är ett önskemål.»

I en del yttranden har uttalats betänkligheter mot anslag i så stor utsträckning
till förenings- och studiecirkelbibliotek, som de sakkunniga ifrågasatt
och Bär därför föreslagits begränsningar av anslagsmöjligheterna på ett
eller annat sätt. Två av centralbyråerna för föreläsningsverksamhet ha ställt
sig på denna ståndpunkt.

Västra Sveriges folkbildningsförbund bar uttalat eu varning »för allt för
stor kraftsplittring, som skulle kunna hämma folkbibliotekens utveckling.
Vid sidan av de statsunderstödda kommunala folkbiblioteken finnes i vårt
land en mängd studiecirkel- och föreningsbibliotek, vilka ävenledes åtnjuta
statsunderstöd, ehuru enligt andra grunder än de kommunala — — —.
Styrelsen erkänner villigt det betydande bildningsarbete, som dessa studiecirklar
och föreningar utfört — — —. Dock kan man tveka om staten
har råd att höja anslaget till deras verksamhet i den utsträckning, som
sakkunniga föreslå. Det gäller nämligen, som även de sakkunniga framhålla,
att ej splittra krafterna för mycket — — —. Ty dessa studiecirkeloch
föreningsbibliotek kunna näppeligen, även om de underkastas motsvarande
villkor, få samma betydelse för kommunen som ett allmänt kommunalt
bibliotek ---—. Styrelsen föreslår därför följande modifikationer

beträffande statsanslaget. Den anser visserligen i likhet med de sakkunnigas
majoritet (sid. 67, 174), att de studiecirklar, som bedriva mera intensiva
studier — vilket enligt dess mening skall ådagaläggas genom minst 10
studiesammanträden under året — skola gynnas. Men medan majoriteten

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141. f>l

föreslår, att dessa kvalificerade studiecirklar böra — under vissa villkor —
för de bokinköp, som stå i samband med dessa studier överallt komma i
åtnjutande av det högre anslaget —■ lika stort belopp som deras eget; nu
ha de blott hälften — förmena vi, att denna höjning näppeligen är behövlig

1 orter, där tillgång finnes till stort kommunalt bibliotek; i dylika orter böra
de kunna åtnöjas med högst hälften av det egna bidraget. För de bokinköp
åter, som ej ske för de planmässiga studierna, böra såväl dessa som övriga
studiecirklar och föreningar — många av dessa senare äro ju endast enkla
läsecirklar — erhålla högst hälften av det egna bidraget; det kan ock ifrågasättas,
om ej i orter med stora bibliotek av ovannämnt slag, dessa föreningar,
vare sig de tillhöra de stora riksförbunden eller ej, kunna få sina bokbehov
tillgodosedda genom dessa bibliotek — helst genom direkt samverkan.
Kunde för övrigt ej de stora riksförbunden låta sina böcker cirkulera mellan
de olika studiecirklarna, varigenom säkerligen åtskilliga besparingar kunde
göras?»

Centralbyrån i Lund för populärvetenskapliga föreläsningar har uttalat betänkligheter
»att fara för alltför stark och för staten kostsam decentralisation
kunde tänkas komma att förefinnas, om de sakkunnigas förslag om
understöd av biblioteksverksamhet i samband med studiecirkelverksamhet
genomföres i föreslagen form och utsträckning».

Riksbibliotekarien har uttalat, att de sakkunniga icke så litet överdrivit
betydelsen för folkbildningsarbetet av studiecirkelbiblioteken, vilkas utbyte
blott i gynnsamma fall motsvarar de föreslagna höga kostnaderna.

Det ifrågasatta förslaget att anslagsmöjligheterna för föreningsbibliotek
skola gälla ej blott bibliotek anslutet till riksförbund utan även andra studiecirkel-
och föreningsbibliotek, vilka i så fall skulle söka anslag genom det
kommunala biblioteket, har av så gott som samtliga lämnats utan anmärkning.

I fråga om biblioteksinspektionen ha uttalanden gjorts huvudsakligen av
folkskolans målsmän.

Over hälften av folkskolinspektörerna ha lämnat förslaget utan anmärkning
på denna punkt eller direkt tillstyrkt detsamma, 4 inspektörer samt
Sveriges allmänna folkskollärarförening ha emellertid avstyrkt överflyttandet
av inspektionen från folkskolinspektörerna, 6 folkskolinspektörer ha föreslagit,
att blott de större biblioteken skulle inspekteras genom centralbibliotekarierna,
5 folkskolinspektörer ha i detta sammanhang framhållit, att
skolbiblioteken alltjämt borde inspekteras av folkskolinspektörerna, eu folkskolinspektör
har förordat en ökning av inspektionsdistriktens storlek, en
har ansett kostnaderna för inspektionsresor vara för högt beräknade. En
folkskolinspektör har föreslagit lokala inspektörer för varje särskilt bibliotek.

2 länsstyrelser ha förordat en avsevärd inskränkning av inspektionen och
dess ersättande med skriftlig rådgivning från centralbiblioteken.

Jag övergår nu till att redogöra för innehållet i skolöverstyrelsens utlåtande,
som avgavs den 14 oktober 1924.

Skolöverstyrelsen börjar sitt yttrande angående förslaget om folkbibliotek
med följande allmänna uttalande:

»Innan överstyrelsen övergår till en granskning av förslagets första huvuddel,
den som gäller folkbiblioteken, vill överstyrelsen inledningsvis under -

Biblioteks

inspektion.

Skolöverstyrelsen

år 1924.

Allmänt

uttalande.

Principerna för
statsunderstöd
till olika bibliotekstyper.

52 Kungl. May.ts proposition Nr 141.

stryka den i de sakkunnigas betänkande och i ett stort antal av de inkomna
yttrandena från representanter för vitt skilda sidor av folkbildningsarbetet
starkt framhållna centrala plats, som folkbiblioteksväsendet intager i folkbildningsarbetet
i dess helhet, och den alldeles avgörande betydelse för detta
arbetes sunda utveckling i vårt land eu omedelbar och verkligt rationell
lösning av biblioteksfrågan därför måste anses äga. I och med en lycklig
lösning av denna skapas en viktig förutsättning för ett fruktbringande arbete
även i de former för självbildningsarbetet, som representeras av föreläsningar,
studiecirklar o. s. v.»

Sin principiella ståndpunkt till frågan om de från olika håll föreslagna
grunderna för utgående av anslag till olika bibliotek styper anger överstyrelsen
på följande sätt:

Överstyrelsen vill för sin del till en början understryka folkbibliotekens
av de sakkunniga framhållna principiella uppgift att tillgodose alla folklager
och samhällsklasser med litteratur, under anpassning efter de olikartade behov,
som i sammanhang med skiftande studieintressen och skilda studiemetoder
kunna göra sig gällande på olika platser, och under samverkan
mellan olika bibliotek på samma plats samt mellan större och mindre
bibliotek.

En mycket stor vinst från denna synpunkt är att i enlighet med de sakkunnigas
förslag även av studiecirkelbiblioteken för statsunderstöd fordras
öppethållande för allmänheten på samma villkor som gälla för de kommunala
eller som kommunala fungerande biblioteken, med borttagande av den
nu gällande rätten för dessa bibliotek att upptaga avgift för boklån, samt
att ett samrådande mellan de olika biblioteken inom en kommun genom
årliga sammanträden stipulerats som obligatoriskt.

Från rent praktisk synpunkt skulle det otvivelaktigt vara åtskilligt som
talade för att ute i de olika orterna åvägabragtes eu ännu närmare organisatorisk
samverkan mellan alla bibliotek i kommunen och i åtskilliga fall
rent av för ett sammanförande av bokbeståndet i de små, ofta alldeles i
närheten av varandra befintliga boksamlingarna till i mindre kommuner ett
enda bibliotek och i vidsträcktare kommuner ett fåtal samorganiserade bibliotek
i kommunens olika delar. Härigenom skulle ofta vinnas möjligheter
för en mera ändamålsenlig drift. Sammanförandet på en enda plats av ett
större bokbestånd skulle ge rikare möjligheter för den mera studieintresserade
att välja. Man skulle lättare kunna åvägabringa ett längre öppethållande,
bättre lokaler, en tillfredsställande samling uppslagsböcker o. s. v.

Å andra sidan bör man emellertid ej glömma, att när det gäller ett frivilligt
bildningsarbete sådant som det vilket biblioteksverksamheten avser
att tillgodose,''frågan om den lämpligaste organisationsformen ej slutgiltigt
kan lösas genom ett hänsynstagande enbart till rent praktiska förhållanden,
utan att även faktorer av mer eller mindre psykologisk natur spela in och
att dessa på sina ställen kunna medföra att en arbetsform, som från rent
praktisk synpunkt kan vara behäftad med nog så påtagliga brister, kan
lämna samma eller under vissa förhållanden rent av bättre arbetsresultat än
en ur organisatorisk synpunkt överlägsen form.

Överstyrelsen anser för sin del, att statsanslagsbestämmelserna böra avvägas
med hänsyn till båda de angivna huvudsynpunkterna. A ena sidan bör ett
i olika avseenden kvalificerat biblioteksarbete gynnas genom förmånligare
anslagsvillkor, och därvidlag bör tillses, att även på de platser, där eu

Kunyl. Maj:tv proposition Nr 141. 53

splittring på olika håll av bokbeståndet äger rum, så litet som möjligt går
förlorat av de fördelar, som man genom eu samorganisation skulle kunna
vinna, samt att inga föreskrifter införas, som direkt motverka ett sammanförande
av böckerna inom en kommun till ett endao bibliotek eller bibliotekssystem
på platser, där man skulle önska detta. Å andra sidan bör det
emellertid lämnas ett vidsträckt utrymme åt en anpassning efter lokala
önskemål, behov och förutsättningar, och det bör så mycket som möjligt
undvikas att genom anslagsbestämmelser gynna eu viss organisationsform i
jämförelse med andra.

Från här angivna synpunkter vill överstyrelsen till eu början varmt understryka
betydelsen av ett tillgodoseende av de principiella synpunkter, som
ligga till grund för de av de sakkunniga förordade bestämmelserna om statsanslag
till kommunala eller som kommunala fungerande folkbibliotek: en
väsentlig ökning av de för närvarande absolut otillräckliga statsanslagsbeloppen,
samt dessas uppdelning i dels ett för alla bibliotek utgående grundunderstöd,
dels vissa tilläggsunderstöd för på särskilt sätt kvalificerade bibliotek.
Det synes också riktigt att i enlighet med de sakkunnigas förslag
låta tilläggsunderstöden efter dansk förebild avse å ena sidan läsrum och
handboksamling, å andra sidan arvode till egentlig bibliotekspersonal. Man
kan utan tvivel förvänta, att anslag i enlighet med dessa principer kraftigt
skola bidraga till ett utvecklande av folkbiblioteken i vårt land därhän att
de i långt högre grad än för närvarande skola bli i stånd att hjälpa de enskilda
i deras självbildningsarbete.

I fråga om anslagen till studiecirkelbiblioteken förorda både de sakkunnigas
majoritet och reservanten en helt och hållet annan grund för graderingen
av anslagen än som föreslagits i fråga om folkbiblioteken, i det att
de föreslå, att en viss organisation av studiecirkelarbetet.skulle berättiga till
att erhålla biblioteksanslag efter fördelaktigare villkor. Även om det synes
överstyrelsen oförnekligt, att majoritetens förslag från den givna utgångspunkten
är det mest konsekventa, torde det dock, som i olika yttranden
framhållits, förhålla sig så, att intet av de båda förslagen lyckats finna eu
gräns mellan olika studiecirkeltyper, som ger garantier för att de cirklar,
som bedriva ett mera kvalificerat arbete, verkligen också alltid erhålla högre
statsanslag, och man torde överhuvudtaget gentemot försöken att gradera
anslaget efter arten av studiecirkelarbetet kunna invända, att det torde vara
ytterst svårt, att ej säga omöjligt, att finna en formulering som lyckas lösa
dessa svårigheter. Härtill kommer emellertid som ett andra och enligt överstyrelsens
mening avgörande skäl, att det torde erbjuda oöverstigliga svårigheter
att förena en dylik gradering med ett tillgodoseende av den av överstyrelsen
inledningsvis framhållna vikten av anslagens utmätande med hänsyn
till biblioteksarbetets egen natur, så att högre kvalificerade bibliotek erhålla
större statsanslag.

Också mot valet av maxima för de olika typerna av bibliotek hava —
måhända ej utan fog — vissa anmärkningar framställts. Alldeles oberoende
av den absoluta storleken av de olika maxima skulle emellertid själva den
princip, som i båda förslagen återkommer om särskild maximibestämmelse
för dels folkbiblioteket, dels varje särskilt riksförbunds bibliotek, dels slutligen
varje särskilt kvalificerad studiecirkels bokinköp för de större kommunernas
vidkommande leda till eu premiering av eu splittring på ett flertal
bibliotek och därmed äventyra principen om största möjliga frihet att, så
långt biblioteksarbetets effektivitet ej äventyras, välja den organisationsform

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 141.

— antingen enhetlig eller decentraliserad — som på varje särskild plats
synes lämpligast.

Härtill kommer att det även av statsfinansiella skäl måste väcka vissa betänkligheter
att, när man eljest ansett sig böra fixera ett maximum per
kommun, dock för en viss del av biblioteksverksamheten, kvalificerade studiecirklar,
fasthålla vid föreskrifter, som tillåta obegränsade statsanslag inom
kommunen.

Som redan ovan påpekats, bar från vissa håll — t. ex. Arbetarnes bild*
ningsförbund — framförts tanken på eu radikal förändring av den såväl 1
gällande författning som i de sakkunnigas förslag gjorda uppdelningen mellan
två bibliotekstyper, kommunala eller som kommunala fungerande bibliotek
samt studiecirkel- (och andra förenings-) bibliotek med anslag efter helt olika
grunder, och i stället föreslagits ett jämställande av studiecirkelbiblioteken
med folkbiblioteken utom i fråga om maximum, som anses kunna hållas
betydligt lägre för den förra typen. Mot denna liberalare beräkningsgrund
i fråga om anslagen till riksförbundens bibliotek kunna enligt överstyrelsens
mening inga betänkligheter resas, om blott anslagsbestämmelserna avvägas
så att ett kvalificerat biblioteksarbete ej äventyras.

Någon garanti härför finnes emellertid ej, därest man, såsom från något
håll ifrågasatts, utan förändring låter de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna
om statsanslagets utgående dels som grundunderstöd dels som
tilläggsunderstöd för kvalificerade bibliotek gälla å ena sidan för folkbiblioteket
med filialer, å andra sidan för varje särskilt studiecirkelbibliotek (eller
för samtliga studiecirkelbibliotek inom en kommun tillhörande samma förbund).
Då varje bibliotek upp till 400 kronor utan vidare skulle erhålla
lika stort statsanslag som ortsbidraget och de skärpta fordringarna skulle inträda
först över nämnda gräns, kan det befaras, att man på ganska många
håll för att lättast möjligt komma i åtnjutande av största tänkbara statsbidrag
splittrar biblioteksverksamheten i ett flertal småbibliotek även i kommuner,
där eljest såväl det praktiska behovet som sympatierna skulle tala
för ett enda bibliotek eller bibliotekssystem. Därtill skulle komma det premierande
av en splittrad biblioteksorganisation i de större kommunerna, som

— enligt vad ovan framhållits — skulle ligga i bestämmelsen, att maximum
skulle gälla för varje bibliotek.

Överstyrelsen har för sin del sökt finna eu form för anslagets utgående,
som å ena sidan ger lika anslagsmöjligheter åt olika biblioteksorganisationer,
men å andra sidan tillgodoser de synnerligen viktiga synpunkter, som ligga
till grund för förslaget om tilläggsanslag till vissa bibliotek. Den mest rationella
lösningen skulle enligt överstyrelsens mening vinnas genom en föreskrift,
att för alla bibliotek gällde samma anslagsbestämmelser och att vid
avvägandet av det samlade statsanslaget inom en kommun hänsyn alltid
toges till anslagen till samtliga inom densamma verkande bibliotek. Av
kommuner, där det samlade ortsbidraget (från kommunen eller enskilda) till
alla bibliotek av olika typer (egentliga folkbibliotek och studiecirkelbibliotek)
överstege ett visst belopp, borde i analogi med av de sakkunniga föreslagna
principer fordras ett kvalificerat biblioteksarbete i de särskilda biblioteken,
för att dessa skulle komma i åtnjutande av högsta biblioteksanslag, och den
gräns vid vilken ett kvalificerat biblioteksarbete skulle fordras, skulle inträda
på samma punkt, vare sig i kommunen funnes många eller blott ett bibliotek
eller bibliotekssystem. Maximum för statsanslaget måste av skäl, som
tidigare närmare utförts, avse kommunen i dess helhet.

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 141. 55

Vid bedömandet av beloppet för det samlade maximum, som alltså borde
lixeras per kommun, torde man lämpligen kunna utgå från de av de sakkunniga
förordade speciella maxima: 10,000 kronor för kommunalt bibliotek,

1,000 kronor för vartdera av de särskilda (för närvarande 4) riksförbundens
bibliotek; vartill komma understöden till mera kvalificerade studiecirklar vilka
endast begränsats så tillvida, som de ej finge överstiga 400 kronor för studiecirkel.
Det för det kommunala biblioteket beräknade maximibeloppet
har vunnit allmän anslutning, dock under framhållande från ett par håll
med ledning av erfarenheterna från Danmark, att det torde böra anses väl
lågt tilltaget, därest biblioteken även i de medelstora och större städerna
skola kunna förväntas utvecklas till att fylla de krav, som man i våra dagar
har rätt att ställa på dem icke blott med hänsyn till den egna kommunen
utan även med hänsyn till den hjälp de skola lämna kringliggande
kommuner. Också det beräknade beloppet för det särskilda riksförbundet
har från ett par håll, särskilt Arbetarnes bildningsförbund, ansetts vara väl
lågt tilltaget. Överstyrelsen har dock ansett sig böra stanna vid ett sammanlagt
maximibelopp av 15,000 kronor, ett belopp, som kan anses motsvara
de av de sakkunniga föreslagna maximibestämmelserna i fråga om
folkbibliotek och riksförbundens bibliotek, på samma gång som det ger
någon kompensation för det föreslagna borttagandet av möjlighet till anslagtill
kvalificerade studiecirklar oberoende av övriga maxima.

Ett förverkligande av här angivna principer — införandet av bestämmelser,
som innebära eu gemensam beräkning av statsanslagets belopp för de olika
biblioteken i kommunen samt stipulerandet av ett för dem alla gemensamt
maximum — varken behövde eller borde medföra, att samtliga bibliotek i
en kommun sökte anslag som eu helhet eller överhuvudtaget att något tvång
lades på de särskilda i kommunen befintliga biblioteken. Vad de till riksförbund
anslutna biblioteken angår skulle dessa allt fortfarande söka och erhålla
sina statsanslag genom sina respektive förbund, så att sambandet med
detta kvarstode fullt obrutet.

Den enda nackdelen med eu fullt genomförd enhetlighet i fråga om grunderna
för anslagets utgående i enlighet med här angivna principer ligger
däri, att den måste medföra, att anslagen för samtliga bibliotekstyper beviljas
samtidigt, i stället för att de enligt kommittéförslaget liksom för närvarande
skulle inkomma och behandlas i två poster, särskilt för de egentliga
folkbiblioteken och särskilt för studiecirkelbiblioteken. En dylik samtidig
behandling måste givetvis för den ena av de båda huvudkategorierna av
bibliotek medföra någon försening av den tidpunkt, då anslagen kunna
beviljas.

För att lösa denna svårighet kan man tänka sig den utvägen, att man
visserligen utgår från alldeles analoga bestämmelser för folkbibliotek och
studiecirkelbibliotek enligt ovan angivna principer men särskiljer dessa båda
bibliotekstyper från varandra, så att folkbiblioteket jämte dess filialer samt
de studiecirklar, som ej tillhöra riksförbund, vid statsanslagets avvägande
räknas tillsamman för sig, samtliga studiecirkelbiblioteken i alla riksförbund
i en kommun tillsamman för sig, men enligt likartade grunder, vilket gör
det möjligt att behandla ansökningarna vid olika tider.

Maximum måste även enligt detta alternativ för att i en större kommun
ej direkt och kraftigt premiera en splittring avse kommunen i dess helhet,
dock med de modifikationer, som betingas av nödvändigheten att tillse, att
ett skäligt belopp står till förfogande för den kategori av bibliotek, vars

Grunder lör un
derstöd åt
kommunala
bibliotek.

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

ansökningshandlingar senast granskas. Detta torde lättast kunna vinnas genom
en kompletterande föreskrift, att vardera bibliotekstypen intill en viss gräns
erhåller förmånsrätt. Gränsen borde i så fall för folkbiblioteket med filialer
uppgå till det av kommittén föreslagna beloppet 10,000 kronor, för studiecirkelbiblioteken
tillsamman till 5,000 kronor. Det sistnämnda beloppet
motsvarar, såsom förut nämnts, under nuvarande förhållanden fullt ut de
av de sakkunniga föreslagna maximibeloppen för de olika riksförbunden,
men tillgodoser på samma gång de önskemål, som ligga till grund för Arbetarnes
bildningsförbunds yrkande om höjande av maximet för det särskilda
riksförbundet. Det torde nämligen sällan om ens någonsin förekomma,
att samtliga riksförbund i samma kommun ha kraftigt utvecklad
biblioteksverksamhet. Genom att på detta sätt fördela statsbidragsbeloppet.
vinnes, att till den bibliotekskategori, vars ansökningar först granskas, omedelbart
kan beviljas det belopp, vartill bibliotekskategorien i fråga har förmånsrätt,
varefter senare eventuellt tilläggsunderstöd i det relativa fåtal fall,
då dylikt skulle ifrågakomma, kan beviljas, sedan ansökningarna från bibliotek
av den andra kategorien granskats och det konstaterats, att ytterligare
belopp skulle vara disponibelt.

I motsats mot det förut framförda alternativet, enligt vilket man vid
fixerandet av statsunderstödets procent skulle räkna hela kommunen under
ett, skulle visserligen här föreslagna bestämmelser i en hel del fall kunna
genom högre statsanslag i någon mån premiera en splittring så tillvida,
som kommuner, där biblioteksväsendet ordnades genom såväl folkbibliotek
som studiecirkelbibliotek, skulle något gynnas i jämförelse med dem, där
man blott hade endera bibliotekstypen. Av detta skäl skulle överstyrelsen
hellre för vinnande av full jämställdhet hava förordat det tidigare av de
ovan angivna alternativen. Av hänsyn till den omförmälda omständigheten,
att enligt senare alternativet en avsevärt snabbare behandling av anslagen
kan vinnas, vill överstyrelsen emellertid stanna vid att i första hand förorda
sistnämnda alternativ och har också lagt det till grund för sitt förslag
till författningsbestämmelser.

Accepterandet av här angivna principer har medfört eu hel rad förändringar
i de sakkunnigas förslag till bestämmelser angående anslag till folkbibliotek.

I fråga om de kommunala eller som kommunala fungerande biblioteken
har överstyrelsen gjort vissa förändringar med avseende på föreskrifterna
om såväl grundunderstöd som tilläggsunderstöd för att kunna vinna en i
tillämpningen enkel regel, som skulle kunna gälla även för studiecirklarnas
bibliotek. I fråga om grundunderstödet har införts en i vissa bestämda
procentsatser uttryckt fallande skala, där de olika gränsvärdena valts så, att
anslaget till de särskilda biblioteken inom varje storleksgrupp skulle utgå
med i genomsnitt samma belopp som enligt de sakkunnigas förslag.

Överstyrelsens förslag till föreskrift på denna punkt har följande lydelse:

»Grundunderstödet må, under de i följande paragraf angivna villkoren,
utgå intill 400 kronor med lika stort belopp som ortsbidraget, d. v. s. det
tillskott, som från annat håll än staten lämnas för bibliotekets utveckling
och vård under det år, för vilket statsbidraget begäres, samt utöver 400
kronor efter följande fallande skala:

Kungi. May.ts proposition Nr 141.

Ortubidragef :

Statsbidraget:

401— 600 kronor 90

601— 800 » 80

801—1,500 * 70

1,501—4,000 » C»

över 4,000 »

90 procent av ortsbidraget, dock minst 400 kronor
80 » » * » » 540 »

70 » » » » » 640 >

Enligt överstyrelsens förslag skulle tilläggsuuderstöd för läsrum och handboksamling
utgå med högst hälften av det belopp, varmed ortsbidraget
överskjuter grundunderstödet, tilläggsunderstödet för avlöning till egentlig
bibliotekspersonal med högst hälften av det belopp, varmed ortsbidraget
överskjuter grundunderstödet och med högst en tredjedel av den till dylik
personal utgående ersättningen.

De detaljerade bestämmelserna om statsanslag till studiecirkelbiblioteken Grunderna, för
i sakkunnigas förslag skulle på detta sätt i stort sett kunna ersättas med studicirkeigenerella
hänvisningar till motsvarande bestämmelser för de kommunala
folkbiblioteken.

Till grund för bestämmandet av det statsunderstöd, som skulle utgå till
ett riksförbund för studiecirkelverksamhet för den verksamhet, som bedrives
av till detsamma anslutna bibliotek, skulle läggas en beräkning av det statsunderstöd,
vartill varje särskilt till förbundet anslutet bibliotek skulle vara
berättigat. Därvid skulle dock iakttagas, att till grund för bestämmandet
av den procentsats, efter vilken statens grundunderstöd till varje särskilt
bibliotek skulle beräknas, skulle läggas det sammanlagda ortsbidraget till
samtliga bibliotek inom vederbörande kommun, som äro anslutna till statsunderstödda
riksförbund av ovan angivna beskaffenhet, samt att tilläggsunderstöd
skulle utgå endast i den mån varje särskilt bibliotek skulle vara
därtill berättigat.

Understöd till fristående studiecirklar skulle utgå endast för så vitt studie- understöd åt
cirkelns ansökan inlämnas genom styrelsen för det kommunala eller SOU! studiecirklar.
kommunalt fungerande folkbiblioteket i vederbörande kommun eller för
landsbiblioteket i kommuner, där dylikt finnes upprättat, och om studie''
cirkeln vid slutet av arbetsåret överlämnade till det bibliotek, vars styrelse förmedlat
dess aDsökan, såväl de böcker, som under året inköpts för dess egna
medel, som dem, den erhållit i statsbidrag. Studiecirkel, som ansökte genom
det kommunala eller som kommunalt fungerande folkbiblioteket, skulle åtnjuta
statsunderstöd som en del av detta och efter de regler, som funnes
föreskrivna rörande det kommunala folkbiblioteket. Studiecirkel, som ansökte
genom ett landsbibliotek, skulle erhålla i statsbidrag högst lika stort
belopp, som cirkeln närmast föregående arbetsår av egna medel använt till
inköp och inbindning av böcker.

Föreskriften om anslag till föreningsbibliotek utan anslutning till riksför- understöd åt
bund har av överstyrelsen uteslutits och ersatts med en bestämmelse av nirgswbiiotek.

Maximibestäm melser.

Detaljändringar

anslaga viJlkoren.

Centralbibliotek
och biblioteksinspektion.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

innehåll, att anslag efter villkoren för kommunalt eller som kommunalt
fungerande bibliotek också kan erhållas av en under gemensam styrelse
stående sammanslutning av ett kommunalt och ett eller flera föreningsbibliotek.

Alla maximibestämmelser för de särskilda biblioteken hava slopats och
ersatts med ett gemensamt maximum för hela kommunen om 15,000 kronor,
av vilket belopp folkbiblioteket skulle ha förmånsrätt till 10,000 kronor
och studiecirkelbiblioteken till 5,000 kronor.

Oberoende av de förändringar, som överstyrelsen sålunda föreslagit i samband
med den ifrågasatta principiella omläggningen av grunderna för statsanslagets
utgående, har överstyrelsen i förslaget till författning infört ett
antal smärre ändringar, i regel på grund av kritik, som i de inkomna yttrandena
framställts mot vissa punkter i de sakkunnigas förslag.

Flertalet av dessa ändringsförslag äro av mera formell natur. Ett par,
som innebära mera principiella förändringar, refereras däremot på följande
sätt:

»I fråga om statsanslagets utgående ha de sakkunniga föreslagit, att
bibliotek med minst 2,000 kronor i statsanslag skola erhålla hela anslaget
kontant, bibliotek med statsanslag om 400 — 2,000 kronor skola erhålla
hälften kontant, andra hälften i form av böcker, bibliotek med statsanslag
intill 400 kronor, allt i form av böcker som hittills. Överstyrelsen vill föreslå,
att bestämmelsen ändras därhän, att alla bibliotek med över 400 kronor
i statsanslag skola erhålla hela anslaget kontant, en förenkling, varemot ej
något vägande skäl torde kunna vara att anföra.

Ett nytt villkor om skyldighet för bibliotek att befrämja föreläsningsverksamhet
har flyttats hit från bestämmelserna angående föreläsningar.

Länsstyrelsernas granskning av ansökningarna om statsbidrag till folkbibliotek
torde kunna bortfalla, då granskningen genom två instanser före
överstyrelsen ej obetydligt försenar anslagens beviljande».

I största korthet uttalar överstyrelsen därefter sin livliga tillstyrkan av
förslagen om centralbibliotek och biblioteksinspektion.

»De sakkunnigas förslag om skapandet av centralbibliotek med skyldighet
att supplera de lokala bibliotekens arbete inom ett större område tillstyrkes
livligt av överstyrelsen. En centralbiblioteksorganisation torde i själva verket
innebära det enda rationella sättet att lösa den rena landsbygdens och de
mindre samhällenas behov av litteratur till tjänst för de mera studieintresserade.
I fråga om dessa bibliotek har överstyrelsen i anslutning till från
bibliotekariehåll (i yttrande av Sveriges allmänna biblioteksförening) framförda
önskemål infört eu bestämmelse om att vid tillsättande av chef för
centralbiblioteket överstyrelsen har att avgiva yttrande.

Den föreslagna inspektionen genom på biblioteksområdet sakkunniga inspektörer
utgör ett viktigt led i de sakkunnigas förslag, främst genom den
instruktionsverksamhet, som blir den betydelsefullaste sidan av dessa inspektörers
arbete. Överstyrelsen har emellertid föreslagit bibehållande av inspektionsskyldighet
även för folkskolinspektör i fråga om folkbibliotek inrymda
i skolhus. Härigenom kan eu ej obetydlig besparing vinnas, då biblioteksinspektöreu
endast i undantagsfall behöver besöka hithörande bibliotek annat

Kungl. Maj:ts proposition Nr I t l. 59

än i samband med nyinrättande eller ^organisation av bibliotek. Det belopp,
som ställes till förfogande för reseersättning och dagtraktamente för
annan inspektör än folkskolinspektör, torde med hänsyn till de olika inspektionsområdenas
betydligt olika utsträckning ej böra utgå med ett för
samtliga rikets län lika belopp, utan till överstyrelsens förfogande torde
böra ställas en samlad summa, som sedan kan av överstyrelsen på lämpligt
sätt fördelas mellan de olika inspektionsområdena. Anslaget, som bör få
reservationsanslags natur, torde ej lämpligen böra fixeras i författningen,
då hela antalet centralbibliotek ej är avsett att från början träda i funktion,
utan denna institution endast småningom skulle växa fram. Vid summans
fixerande torde det, om folkskolinspektörerna enligt överstyrelsens förslag
allt fortfarande skola förrätta inspektion, vara tillräckligt med att utgå från
ett genomsnittligt belopp om cirka 600 kronor för år och län i stället för
det av de sakkunniga föreslagna beloppet 1,000 kronor för år och län».

I samband med sitt yttrande över sakkunnigförslaget har överstyrelsen
jämväl framlagt förslag till ändrade bestämmelser även för anslag till skolbiblioteken.
Överstyrelsen föreslår därvid en höjning av de nu utgående
maximianslagen. För bibliotek vid högre folkskola, kommunal mellanskola,
folkhögskola, småskoleseminarium, lärlingsskola, yrkesskola, verkstadsskola,
ettårig handelsskola och hushållsskola begäres en ökning av maximum från
150 till 300 kronor. Vad angår anslagen till skoldistrikten för bibliotek
vid folk- och fortsättningsskolor bör enligt överstyrelsens mening ett betydligt
högre anslagsmaximum fixeras, som av överstyrelsen föreslås till 1,000
kronor per skoldistrikt.

Vad skoldistrikten beträffar föreslås, liksom i fråga om folkbibliotek med
ett statsbidrag om över 400 kronor, en uppdelning av statsunderstödet i ett
grundunderstöd och två tilläggsunderstöd, av vilka senare det ena skulle
avse läsrum respektive handboksamling, det andra avlöning åt egentlig
bibliotekspersonal. Överstyrelsen föreslår, att bestämmelserna för folkbibliotek
i stort sett oförändrade skola gälla även för skolbibliotekens vidkommande.

Vidare föreslår överstyrelsen, att bland de statsanslagsberättigade skolbiblioteken
skulle inskjutas en ny kategori bibliotek vid uppfostringsanstalter
för vanartade och i sedligt avseende försummade barn, med högst
300 kronor i statsanslag.

Sin beräkning av kostnaderna för ett genomförande av sakkunnigförslaget
har överstyrelsen utfört på följande sätt:

De sakkunniga ha vid sin beräkning av anslagsbehovet till folkbiblioteks -

väsendet kommit till följande siffror:

Kommunala folkbibliotek.......................kronor 420,000: —

Skolbibliotek och bibliotek för vissa sjukvårdsinrättningar » 100,000: —

Centralbibliotek första året (3 bibliotek å 6,000:—) ... » *) 18,000:—-

Inspektionsersättning vid 3 landsbibliotek å 1,000: — . . » 3,000: —

Förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek ......... » 10,000: —

Skolbiblioteken
.

Kostnads beräkning.

*) Därav 3,000 kronor inspektionsersättning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Studiecirkel- och föreningsbibliotek

Bibliotekariekurser............

Tillägg till grundkatalogen .....

Biblioteksbladet..............

...... kronor	220,000: —
»	12,000: —
»	5,000: —
»	3,000: —
Summa kronor	791,000: —

I fråga om de av de sakkunniga uppförda beloppen för de kommunala
folkbiblioteken och studiecirkelbiblioteken, vilka efter överstyrelsens förslag
med dess gemensamma maximum för dessa båda grupper vid beräkningen
måste tagas under ett, vill överstyrelsen meddela, att statsanslagsbeloppet
för innevarande år i jämförelse med anslaget för det år, som legat till
grund för de sakkunnigas beräkningar, innebär i fråga om folkbiblioteken
en höjning om cirka 14,000 kronor och i fråga om studiecirkelbiblioteken
en sänkning om cirka 10,000 kronor. Då dessa förskjutningar ungefär motsvara
varandra och inga andra skäl torde föreligga att frångå de sakkunnigas
beräkningar, har överstyrelsen i likhet med dessa utgått från ett anslagsbehov
för dessa båda arter av bibliotek om tillsamman 640,000 kronor.

För de särskilda tilläggsanslag, som skulle utgå till centralbibliotek, uppför
överstyrelsen för första året ett belopp om 15,000 kronor, utgörande anslag
till tre bibliotek. De sakkunniga ha till denna post fört även inspektionsersättningen
för dessa bibliotek, vilken överstyrelsen däremot sammanfört
med motsvarande inspektionsersättning för landsbiblioteken till ett gemensamt
belopp.

För skolbiblioteken utgår för innevarande år ett anslag om cirka 115,000
kronor. Ett förverkligande av överstyrelsens förslag till ändrade bestämmelser
kan beräknas medföra en ökning av denna anslagspost om cirka

55.000 kronor.

Till bibliotek vid sjukvårdsinrättningar beräknar överstyrelsen ett belopp
om 6,000 kronor eller ungefär samma belopp som för innevarande år kommer
att utgå.

Anslaget till resekostnads- och traktamentsersättningar vid biblioteksinspektion
vid förslagsvis 3 centralbibliotek samt 3 landsbibliotek uppföres
av överstyrelsen i enlighet med ovan angivna principer med ett belopp om
sammanlagt 3,600 kronor.

Av anslaget till förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek enligt övergångsbestämmelserna
(högst 11,000 kronor) beräknas i enlighet med de sakkunnigas
förslag, att 1,000 kronor skola bortfalla redan första året.

I likhet med de sakkunniga föreslår överstyrelsen, att de för närvarande
utgående anslagen till anordnande av kurser för föreståndare för folk-, skoloch
studiecirkelbibliotek, om 12,000 kronor, till utgivande av årliga tillägg
till grundkatalogen över för folk- och skolbibliotek lämplig litteratur, om

5.000 kronor, samt till fortsatt utgivande av tidskriften Biblioteksbladet, om

3.000 kronor, kvarstå, men att anslaget till utgivande av tidskriften Bokstugan
(3,000 kronor) överflyttas till studiecirkelanslaget.

Därvid föreslås att anslaget till kurser för biblioteksföreståndare erhåller
naturen av reservationsanslag med hänsyn till de nackdelar, som det medför
att vid planläggningen av dessa kurser, som i regel förläggas till sommarmånaderna,
vara bunden vid budgetårets gräns den 1 juli. Också anslaget
till årliga tillägg till grundkatalogen torde böra ändras till reservationsanslag.

I stället för anslag till förmedlingsanstalter beräknas i enlighet med Kungl.

Kuntjl. Muj:ts proposition Nr 141.

Maj:ts beslut den 13 juli 1923 ett arvode om 3,018 kronor till arvode åt
ett kvinnligt biträde hos bibliotekskonsulenterna samt enligt beslut vid 1924
års riksdag ett belopp om 200 kronor till ersättning åt vikarie för nämnda
biträde. De belopp, som för närvarande ur folkbiblioteksanslaget utgå till
ytterligare 3 biträden hos bibliotekskonsulenterna samt till vikariatsersättning
för dessa 8,298 + i ålderstillägg 120 kronor, skulle däremot enligt de sakkunnigas
av överstyrelsen förordade förslag överflyttas till överstyrelsens stat.

Överstyrelsen har alltså vid sin beräkning angående anslagsbehovet för
förslagsanslaget å ordinarie stat till folkbibliotek efter ett förverkligande av
här föreliggande förslag kommit till följande siffror.

Beräknat anslagsbehov

enligt överstyrelsens

förslag.

Beräkning angående
det belopp, som enligt
gällande grunder
kommer att anvisas
år 1924/1925
för samma ändamål
av förslagsanslaget
till folkbibliotek.

Kommunala eller som kommunala fungerande
folkbibliotek samt i sammanhang med studie -

cirkelarbete bedriven folkbiblioteksverksamhet 640,000: — 292,000: —

Centralbibliotek, högst................... 15,000: — —

Skolbibliotek.......................... 170,000:-— 115,000: —

Bibliotek vid sjukvårdsinrättningar.......... 6,000: -— 6,000: —

Resekostnads- och traktamentsersättning vid bi blioteksinspektion,

högst................ 3,600: — —

Förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek .... 10,000: — 11,000: —

Kurser för föreståndare för folk-, skol- och studiecirkelbibliotek,
reservationsanslag.......... 12,000: — 12,000: —

Tillägg till grundkatalogen, reservationsanslag . . 5,000: — 5,000: ■—

Biblioteksbladet, högst................... 3,000: — 3,000: —

Arvode åt ett biträde hos bibliotekskonsulenterna

jämte vikariatsersättning, högst........... 3,218:— *) 3,218:-—

Summa kronor 867,818:— 1 2)447,218: —

Det av skolöverstyrelsen i dess yttrande framlagda omarbetade förslaget
synes — efter senare från olika folkbildningsorganisationer inkomna framställningar
att döma — ha vunnit en enhällig anslutning från folkbildningsorganisationerna.

Sveriges allmänna biblioteksförenings styrelse, som tidigare stått delad i
frågan, har sedan överstyrelsens förslag ingivits, upprepade gånger, i oktober
1925 och oktober 1926, ingått till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
med uttalande av sin enhälliga anslutning till överstyrelsens
förslag och hemställan om dess omedelbara förverkligande.

Senast har styrelsen för Svenska sektionen av Världsförbundet för folkbildningsarbete,
den 18 augusti 1928, efter bemyndigande av sektionens representantskap
vid ett sammanträde, varvid närvoro bland annat representanter

1) 1924—1925 dessutom högst 8,298 4- 120 kronor för biträden, som föreslås överflyttade
till överstyrelsens stat.

2) 1924- 1925 dessutom högst 3,000 kronor för tidskriften Bokstugan, ett belopp, som
föreslås överflyttat till rubriken studiecirkelarbete.

Yttranden
över skolöverstyrelsens
förslag
av år 1924.

Av skolöverstyrelsen

efter år 1924
framställda
ändringsförslag.

Skolöverstyrelsen
år
1928.

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

för samtliga vårt lands största folkbildningsorganisationer inom biblioteks-,
föreläsnings- och studiecirkelverksamheten, ingått till Kungl. Maj:t med en
skrivelse i ämnet. Häri har bland annat gjorts följande uttalande om det
mottagande folkbildningssakkunnigas förslag erhållit i folkbildningskretsar:

I en del frågor gingo meningarna visserligen isär, men sedan skolöverstyrelsen
verkställt en omarbetning av förslaget på grundval av från olika
håll inkomna yttranden, torde nu det svenska folkbildningsarbetets representanter
stå så gott som alldeles enhälliga bakom förslaget i dess nu föreliggande
reviderade form.

Sektionens styrelse hemställer om ett omedelbart förverkligande av förslaget
och motiverar denna sin hemställan på följande sätt:

Biblioteksverksamheten lider under alldeles otillräckliga anslag, som därjämte
genom föråldrade bestämmelser verka i hög grad ojämnt i fråga om
olika bibliotekstyper och olika kommuner och på många ställen direkt försvårande
gentemot reformkrav, om vilka full enighet råder. Nödvändigt
är därjämte införande av anslagsvillkor, som i likhet med de föreslagna
direkt uppmuntra till ett mera kvalificerat biblioteksarbete. Och en oundgänglig
förutsättning för varje framsteg på detta område är ett omedelbart
ordnande i landets olika län av den så kallade centralbiblioteksfrågan, som
innebär den enda möjligheten att utan oöverstigliga kostnader ordna landsbygdens
och de mindre kommunernas biblioteksfråga så att studielitteratur
i erforderlig utsträckning kan ställas till förfogande.

Sedan skolöverstyrelsen år 1924 avgivit ovan refererade yttrande över folkbildningssakkunnigas
förslag har överstyrelsen i senare årens riksdagspetita
samtidigt med att överstyrelsen varje år ingått med hemställan om förverkligandet
av överstyrelsens förslag rörande folkbildningsarbetet i dess helhet
blott föreslagit vissa detaljtillägg. Sålunda har föreslagits, att de arter av
skolbibliotek, som skulle tillkomma utöver de för närvarande statsunderstödda,
skulle vara bibliotek vid »sådan läroanstalt, som åtnjuter statsunderstöd
från något av de i riksstatens åttonde huvudtitel under rubriken privatläroverken
upptagna anslagen eller dövstumskola eller seminarier för utbildande
av lärare vid sinnesslöanstalter eller sådan anstalt av något av
nedannämnda slag, i vilken meddelas undervisning motsvarande den, som
förekommer i folkskolan, nämligen anstalter för bildbara sinnesslöa eller
fallandesjuka, vanföreanstalter, kustsanatorier, skyddshem, uppfostringsanstalter
för minderåriga förbrytare eller barnhem». Härtill komma enligt
beslut av 1928 års riksdag bibliotek vid lantmannaskolor. Alla dessa bibliotekstypers
statsanslag skulle utgå med högst 300 kronor för skola. Därjämte
har överstyrelsen föreslagit ett belopp om högst 10,000 kronor årligen
till biblioteksverksamhet ombord å svenska handelsfartyg.

I skrivelse den 31 augusti 1928 liar överstyrelsen ånyo hemställt, att
inför riksdagen måtte framläggas förslag rörande samtliga sidor av folkbildningsarbetet
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som
angivits i överstyrelsens yttrande över folkbildningssakkunnigas betänkande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141. 63

Alternativt liar emellertid överstyrelsen föreslagit ett successivt förverkligande
av den ifrågasatta omorganisationen. Motiveringen härtill är följande:

»Då överstyrelsens upprepade gånger gjorda hemställan om företagande
av eu omorganisation av statens understödjande av folkbildningsarbetet i
alla dess olika grenar ej av Kungl. Maj:t upptagits, och med hänsyn till
det ovan refererade uttalandet av föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet
i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag [att det under
dåvarande förhållanden icke vore möjligt att framlägga förslaget i hela dess
vidd men att undersökning syntes böra vidtagas, om icke vissa delar av
förslaget lämpligen kunde utbrytas och behandlas för sig], har överstyrelsen
emellertid ansett sig nu ej böra underlåta att till sitt förnyade förslag i
denna riktning foga även eu plan till successivt genomförande under två
på varandra följande budgetår av den föreslagna omorganisationen, därest
Kungl. Maj:t alltjämt av statsfinansiella skäl skulle anse sig förhindrad att
framlägga förslag om omorganisationen i dess helhet — detta så mycket
mer som riksdagen genom beslut vid olika riksdagar om förverkligande av
vissa delar av folkbildningssakkunnigas förslag redan synes ha slagit in på
en sådan väg för frågans lösning.»

Överstyrelsen föreslår, att folkbiblioteksväsendet därvid skall upptagas i
första hand — jämte viss omorganisation och vissa mindre anslagsökningar
för andra grenar av folkbildningsarbetet — samt motivera detta sitt förslag
på följande sätt:

»Överstyrelsen har ansett sig böra lägga en väsentlig del av första årets
anslagsökning på follcbiblioteJcsväsendet med hänsyn till den betydelse detta
arbete har som underlag för självbildningsarbetet, vare sig det bedrives
genom självstudier på egen hand eller i anslutning till föreläsningar och
studiecirklar.»

Överstyrelsen har emellertid, samtidigt med att överstyrelsen med ledning
av senast föreliggande material verkställt en omräkning av det erforderliga
beloppet, tagit under omprövning, huruvida förändringar i de föreslagna
bestämmelserna vore tänkbara, vilka kunde leda till någon besparing utan
att kullkasta de av överstyrelsen föreslagna grundprinciperna.

Överstyrelsen anför härom:

»Vid en förnyad beräkning av de ökade kostnader, som skulle bli följden
av ett förverkligande av överstyrelsens förslag, har överstyrelsen kommit
till det resultatet, att anslagsökningen för de folk- och studiecirkelbibliotek,
som för närvarande åtnjuta statsunderstöd, i händelse av oförändrat lokalt
tillskott kan beräknas till sammanlagt cirka 370,000 kronor. Överstyrelsen
vill emellertid här omnämna, att till denna siffra skulle komma, därest 5
folkbibliotek i större eller medelstora städer, som nu ej ansöka om statsbidrag,
efter de nya villkoren skulle begära dylikt anslag, ett belopp, som
under ovan angivna förutsättningar (och för den händelse ett par av dessa
bibliotek företaga en omläggning av bibliotekens arbetsmetoder, vilka för
närvarande förhindra statsanslags utgående) skulle bli cirka 50,000 kronor.

Överstyrelsen har emellertid — med hänsyn till att senaste årens statsverkspropositioner
av ekonomiska skäl ej upptagit de av överstyrelsen ingivna
petita — på denna punkt ansett sig böra taga under omprövning,

Kungl. Maj.ts proposition Nr 141.

huruvida förändringar i de föreslagna bestämmelserna vore tänkbara, vilka
kunde leda till någon besparing utan att kullkasta de av överstyrelsen föreslagna
grundprinciperna.

Till en början har överstyrelsen företagit en undersökning av olika
möjligheter till sänkning av det ifrågasatta maximum per kommun. Överstyrelsen
måste emellertid därvid fasthålla vid sin uppfattning om den
utomordentliga betydelsen för hela landets folkbiblioteksväsen av att ingen
reduktion sker, som äventyrar syftet med förslaget att leda till en effektiv
förbättring även av biblioteksverksamheten i de något större biblioteken.
Överstyrelsen vill i detta sammanhang bland annat erinra om den till grund
för hela dess förslag liggande tankegången om en skyldighet för de större
biblioteken att i mån av resurser supplera biblioteken även utanför den
egna kommunen, dels genom eu utbyggnad på sätt nedan närmare antydes
av vissa av dem till centralbibliotek med långt gående skyldigheter gentemot
landsbygdens och de mindre städernas bibliotek, dels också genom skyldighet
även för andra bibliotek med statsanslag utöver ett visst belopp (8,000
kronor) att inom ett mindre område lämna kostnadsfria boklån till utanför
kommunen bosatta personer

Överstyrelsen vill för sin del vara med om någon reduktion av maximianslaget
per kommun, därest detta anses nödvändigt för ett realiserande för
närvarande av förslaget, men anser maximum dock ej böra sättas lägre än
till 10,000 kronor mot av överstyrelsen tidigare föreslagna 15,000 kronor
och anser förutsättningen härför böra vara en ökning av det tillägg, som
skulle utgå till centralbibliotek, med motsvarande belopp, alltså från 5,000
kronor till 10,000 kronor, så att de för ett helt läns biblioteksarbete viktiga
centralbiblioteken ej erhölle sämre möjligheter att fylla sina betydelsefulla
uppgifter. Föreskriften i överstyrelsens förslag om ett visst belopp, intill
vilket olika bibliotekstyper skulle äga förmånsrätt, bör i proportion härtill
ändras.»

Överstyrelsen beräknar, att genom denna reduktion vinnes en minskningom
35,000 kronor i det belopp, som skulle varit erforderligt i händelse av
ett förverkligande av överstyrelsens förslag i yttrandet av år 1924 i dess
obeskurna form.

Därjämte meddelar överstyrelsen, att överstyrelsen ånyo diskuterat den i
dess tidigare yttrande behandlade frågan om grunderna för fixerandet av
statsanslagets procent av ortsbidraget för varje särskilt bibliotek. Överstyrelsen
yttrar härom:

»Överstyrelsen har vid förnyad diskussion om denna punkt företagit eu
jämförelse mellan kostnaderna för de båda angivna alternativens realiserande.
Denna jämförelse, verkställd med ledning av nu tillgängliga uppgifter angående
de förhållanden, som skulle bli bestämmande för statsanslagets
avvägande enligt de nya bestämmelserna, har givit vid bauden, att det i
överstyrelsens ovan refererade yttrande avvisade förra av de båda alternativen,
innebärande hänsyntagande till alla biblioteken inom kommunen vid
fixerande av grundunderstödets procent av ortsbidraget (nedan benämnt
Alt. I), kan beräknas, därest i övrigt inga ändringar i villkoren för anslagets
utgående företagas, betinga en kostnad, som med cirka 35,000 kronor understiger
kostnaderna för det i överstyrelsens yttrande förordade senare av de
båda alternativen (nedan benämnt Alt. II), en bespariug som emellertid med

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141. 65

biblioteksverksamhetens fortskridande utveckling skulle alltmera minskas
för att helt bortfalla i den händelse biblioteken utvecklades sä, att villkoren
för utgåendet av tilläggsanslag åt samtliga oibliotek uppfylldes.

Överstyrelsen har — trots sin principiella uppfattning, att Alt. I erbjuder
en lösning, som är från bibliotekssynpunkt mera konsekvent — alltjämt
ansett sig böra vidhålla sin ståndpunkt i yttrandet den 14 oktober 1924
med hänsyn därtill att ett accepterande av Alt. I dels som ovan nämnts
skulle leda till ett avsevärt fördröjande av behandlingen av statsbidragsausökningarna,
dels skulle få till resultat, att ett och annat bibliotek skulle
erhålla lägre statsanslag än för närvarande, en minskning, som särskilt för
biblioteken i vissa mindre kommuner skulle kunna bli kännbar.

Överstyrelsen beräknar alltså den sammanlagda ökningen av anslagsbehovet
till kommunala eller som kommunala fungerande folkbibliotek samt
i samband med studiecirkelarbete bedriven folkbiblioteksverksamhet till cirka

335,000 kronor.

I fråga om centralbiblioteken understryker överstyrelsen kraftigt vikten
av inrättande omedelbart av dylika bibliotek.

Av skäl, som ovan anförts, har överstyrelsen nu föreslagit, att centralbiblioteksanslaget
sättes till 10,000 kronor för bibliotek för helt år. Överstyrelsen
anser sig däremot kunna stanna vid inrättandet av två nya centralbibliotek
för år med början under budgetåret 1929/1930 i stället för i dess
tidigare yttrande föreslagna tre för år. Då biblioteken under alla omständigheter
kunna beräknas behöva en viss förberedelsetid, innan de kunna
åtaga sig verksamheten som centralbibliotek, erfordras ej anslag för ändamålet
förrän från den 1 januari 1930. Överstyrelsen har därför beräknat hela
beloppet för centralbibliotek under budgetåret 1929/1930 till 10,000 kronor.

I fråga om skolbiblioteken anser sig överstyrelsen, då det vore nödvändigt
att i händelse av en successiv reglering skjuta vissa biblioteksanslag på
framtiden, böra föreslå, att anslag för budgetåret 1929/1930 anvisas endast
till bibliotek vid skoltyper, som redan åtnjuta understöd, under det att
frågan om anslag till bibliotek vid övriga skoltyper skulle uppskjutas till
därpå följande budgetår. Med anslagen till biblioteksverksamhet ombord å
svenska handelsfartyg borde också under dessa förhållanden anstå till nästa
budgetår.

En ökning av arbetskrafterna hos bibliotekskonsidenterna borde däremot
redan första året ske. I detta hänseende har överstyrelsen föreslagit dels
inrättande av en ny andre bibliotekskonsulentbefattning på överstyrelsens
stat, dels ock beviljande av medel ur anslaget till folkbiblioteksväsendet till
arvode åt ett kanslibiträde.

Till motivering av sin begäran om eu ny andre bibliotekskonsidenttjänst
anför överstyrelsen följande:

Första förslaget till anställande av särskilda tjänstemän för behandling
av folkbiblioteksärendena framlades av filosofie doktorn Valfrid Palmgren i
hennes 1911 avgivna »Förslag angående de åtgärder, som från statens sida

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 114 haft. (Nr 141.) 5

Kungl. Maj.is proposition -Nr 141.

böra vidtagas för främjande av det allmänna biblioteksarbetet i Sverige»,
där det efter en vidlyftig utredning angående de omfattande arbetsuppgifter,
som komme att åligga dessa tjänstemän, påyrkades inrättande av en
biblioteksbyrå i ecklesiastikdepartementet med fyra bibliotekskonsulenter.
De sakkunniga, som inom ecklesiastikdepartementet biträdde med frågans
vidare beredande, uttalade sig för eu inskränkning av antalet bibliotekskonsulenter
till tre, men ställde sig avvisande mot tanken på en ytterligare
reducering av antalet. I nådiga propositionen till 1912 års riksdag angående
understödjande av folkbiblioteksväsendet uttalades, att det syntes sannolikt,
att de bibliotekskonsulenterna åliggande arbetsuppgifterna skulle kunna
bereda 3 tjänstemän full sysselsättning, men att, då det här gällde ett
arbetsfält, om vars omfattning man väl kunde hava ganska säkra förmodanden
men dock icke kunde förebringa någon detaljerad utredning, man
syntes böra framgå med största försiktighet och därför till en början nöja
sig med två bibliotekskonsulenter.

Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen att bevilja anslag från och
med 1913 till en förste bibliotekskonsulent och en andre bibliotekskonsulent,
vilka först sorterade under ecklesiastikdepartementet, men 1914 överflyttades
till folkskolöverstyrelsen.

Genom beslut vid 1917 års riksdag uppfördes förste bibliotekskonsulenten
på ordinarie stat och genom beslut vid 1919 års riksdag andre bibliotekskonsulenten.

Bibliotekskonsulenterna erhöllo från och med 1918 ett biträde, med arvode
från anslaget till folk- och skolbibliotek, men hade även under större delen
av tiden 1913—1917 haft ett biträde, med arvode ur anslaget till grundkatalogen.

I skrivelse den 30 augusti 1919 hemställde överstyrelsen dels om anslag
till arvode åt två nya kvinnliga biträden, dels om anställande av ytterligare
en andre bibliotekskonsulent, det förra med hänvisning till den starkt stegrade
omfattningen av bibliotekskonsulenternas arbete av mera expeditionell
natur och den ständigt ökade förseningen i fråga om handläggningen av
dessa ärenden, det senare framför allt med hänsyn till vikten av ett bättre
tillgodoseende av den rådgivande och hjälpande verksamhet, som måste
ombesörjas av bibliotekskonsulenterna själva och vilken i allt för hög grad
måst träda tillbaka för det löpande arbete, som ej kunnat skjutas åt sidan.

Kungl. Maj:t framlade med anledning av överstyrelsens sålunda gjorda
hemställan vid 1920 års riksdag proposition med förslag om anvisande av
arvoden för två biträdesbefattningar men ansåg sig ej böra föreslå ytterligare
en bibliotekskonsulent. Riksdagen fattade beslut i enlighet med propositionen.

Genom tillkomsten av de år 1920 nyinrättade biträdesbefattningarna inträdde
eu förbättring i fråga om det mera expeditionella arbete av olika
slag, som, sedan en fast praxis utbildat sig, kan utföras av dessa biträden
under bibliotekskonsulenternas ledning.

Sedan dess har emellertid arbetet hos bibliotekskonsulenterna ytterligare
kraftigt vuxit.

Med år 1924 tillkom visserligen en ny biträdesbefattning, men detta biträde
har att fylla de alldeles särskilda samtidigt nytillkomna arbetsuppgifter,
som åligga bibliotekskonsulenterna så länge ingen statsunderstödd
bokförmedlingsanstalt tinnes, och arvodet utgår blott så länge intet statsunderstöd
beviljas dylik anstalt.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 141.

Redan 1924 var också behovet av en ökning av antalet tjänstgörande
synnerligen påtagligt, oeli överstyrelsen uppvisade i sitt yttrande den 14
oktober 1924 över »Betänkande med utredning och förslag angående det
fria och frivilliga folkbildningsarbetet» under anförande av en utförlig motivering,
att omlattningen av arbetet hos bibliotekskonsulenterna redan vid
denna tid gjorde eu ökning av antalet bibliotekskonsulenter i högsta grad
av behovet påkallad, alldeles oberoende av den ökning i arbetet, som skulle
komma att bli följden av den i sagda yttrande föreslagna omläggningen
av statens anslagsbestämmelser för understödjande av folk biblioteksarbetet.

Överstyrelsen har också sedan dess upprepade gånger återkommit med
hemställan om ökning av arbetskrafterna.

Omfattningen av bibliotekskonsulenternas arbete har i själva verket också
under senaste åren starkt stegrats, så att dels ärendenas handläggning alltjämt
måst draga ut på tiden betydligt längre än önskligt varit, dels synnerligen
viktiga arbetsuppgifter måst skjutas allt för mycket i bakgrunden.
Ökningen i fråga om det mera administrativt — expeditionella arbetet framgår
av följande tabell:

Antaget

granskade

ansöknings-

handlingar

Antalet

granskade

bokrekvisi-

tioner

i Antalet

’ granskade
redovisningar
för användnin*
av statsbi-draget

Antalet an-komna skrivel-ser ocn försän-delser (utom
de i föregående
kolumner upp-tagna)

Antalet avgående
försändelser

kataloger och
: cirkulär m. m.

Övriga

1913

1920

1927/28

1,521

3,572

7,447

c. 1,500
c. 3,550
c. 7,400

3,456

7,200

1,400

5,525

1,628

4,080

1,325
7,126

Den lämnade tabellen ger vid banden, att antalet ärenden av mera expeditionell
natur under tiden sedan år 1920, då den senaste ökningen av
arbetskraften för detta ändamål ägt rum, ungefär fördubblats (om hänsyn
tages till att siffrorna i kolumnerna för ankomna och avgående försändelser,
vilka ökats än kraftigare, delvis motsvaras av det biträde, som år 1924 anställts
för det ökade arbete, som tillkommit med bortfallande av de statsunderstödda
bokförmedlingsbyråerna).

Bristen på arbetskraft är emellertid minst lika kännbar i fråga om övriga
sidor av bibliotekskonsulenternas verksamhet som när det gäller det här
omnämnda administrativt expeditionella arbetet, vars ökade omfattning
direkt kan utläsas ur den lämnade statistiken.

Överstyrelsen vill med några ord belysa arten av dessa sidor av bibliotekskonsulenternas
arbete.

De kataloger över den nyutkommande litteraturen till ledning vid bibliotekens
bokurval, som genom bibliotekskonsulenternas försorg utgivits, måste
ständigt kompletteras genom tilläggskataloger och med vissa års mellanrum
geuom nya »grundkataloger», ett arbete som ej blott är synnerligen grannlaga
utan också enligt sakens natur måste bli mycket tidsödande, då från
sakkunniga måste inhämtas yttranden rörande ett mycket stort antal utkommande
arbeten, vilkas införande i katalogerna kan ifrågasättas, och med
ledning av dessa katalogerna färdigredigeras.

En annan viktig sida av bibliotekskonsulenternas arbetsuppgifter har varit

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

organiserandet och ledandet av bibliotekskurser. Sedan år 1920 ha kortare
dylika kurser om en vecka ordnats för föreståndare för folk-, skul- och
studiecirkelbibliotek, och inemot ett tusental biblioteksföreståndare ha nu
genomgått dylika kurser. Sedan år 1926 ha ordnats särskilda fortsättningskurser
om minst 10 dagar. Överstyrelsen har emellertid ej ansett sig kunna
nöja sig med anordnandet av dessa kortare kurser utan har, sedan anslag
för ändamålet av Kungl. Maj:t ställts till förfogande, till hjälp för utbildningen
av bibliotekarier vid stadsbibliotek och andra större folkbibliotek
åren 1926 och 1928 under förste bibliotekskousulentens ledning anordnat
längre sammanhängande kurser om eu hel termin (4 respektive 5 månader),
med undervisningen bedriven i form av föreläsningar, seminarieövningar,
demonstrationer, studieresor o. s. v. samt med formliga betyg vid kursens
avslutning. Dessa längre kurser, vilkas organisation givetvis är synnerligen
krävande och vilkas ändamålsenliga planläggning måste anses vara av den
största betydelse för hela folkbiblioteksarbetet, måste efter allt att döma
återkomma med regelbundna ej allt för långa mellanrum också i fortsättningen.

Den rådgivande verksamheten (genom svar på förfrågningar, framläggande
av förslag till biblioteksverksamhetens ordnande på olika orter, resor för
inspektions- och instruktionsbesök o. s. v.) måste vara en central uppgift
för bibliotekskonsulenterna. I avseende härpå framhöll överstyrelsen i sitt
yttrande den 14 oktober 1924, att alltjämt i allt väsentligt gällde vad överstyrelsen
uttalat i sin ovannämnda skrivelse av år 1919 i sammanhang med
begäran om tillsättande av ännu en andre bibliotekskonsulent, nämligen att
det »varit nödvändigt att allt för mycket skjuta åt sidan den rådgivande,
ledande och hjälpande verksamheten, som redan från början framhållits
som en så väsentlig del av bibliotekskonsulenternas arbete och som måste
tara den centrala sidan av deras uppgift, vilken ej borde fått skymmas
undan av aldrig så viktigt arbete av mer eller mindre expeditionell beskaffenhet».
Det påpekas vidare, att naturligtvis denna sida av bibliotekskonsulenternas
uppgift ej helt och hållet fått ligga nere. »Vad som kunnat
göras har emellertid varit allt för otillräckligt. Det fordras ett oavbrutet,
planmässigt och målmedvetet arbete på detta område för att verkligen kunna
nå bibliotekens föreståndare och lämna dem de anvisningar och den hjälp,
som de behöva i sitt arbete.»

Överstyrelsen anser sig här ånyo böra understryka de sålunda tidigare
framförda synpunkterna men vill därjämte erinra om att bistånd från bibliotekskonsulenternas
sida också på det område det bär gäller även under
senare år i ständigt ökad grad påfordrats jämsides med utvecklingen av
folkbiblioteksarbetets omfattning överhuvud.

Hur kraftigt detta arbete ökats under de över 15 år, som förflutit sedan
bibliotekskonsulenttjänsterna år 1913 inrättades, framgår av följande siffror
avseende samtliga statsunderstödda folk-, skol- och studiecirkelbibliotek.

Statistiken omfattar den statistik (i vissa fall avseende närmast föregående
år), som lämnats dels första året då statsanslag beviljades, 1913, dels
senaste år, för vilket fullständig statistik föreligger, 1927, dels ett mellanliggande
år, 1920, eller det år då biträdestjänsterna hos bibliotekskonsulenterna
fixerades till det nuvarande antalet (frånsett den 1924 nytillkomna
ovannämnda tjänsten med särskilda uppgifter).

Kunr/l. Maj.ts proposition Nr 141. 6!)

1913. Antal bibliotek. Antal band. Antal lån.

Folkbibliotek..................... 552 329,285 549,819

Skolbibliotek..................... 279 98,958 350,431

Studiecirkelbibliotek................ 823 110,354 167,210

1,654 538,o97 1,067,460

1920.

Folkbibliotek.................... 876 815,163 1,311,697

Skolbibliotek..................... 749 330,966 992,578

Studiecirkelbibliotek ...............2,103_443,167_550,196

3,728 1,589,296 2,854,471

1927.

Folkbibliotek..................... 1,206 1,329,163 2,735,034

Skolbibliotek..................... 1,299 707,365 2,041,180

Studiecirkelbibliotek................ 3.498 815,562 1,159,523

6,003 2,852,090 5,935,737

Den lämnade statistiken ger vid handen, att antalet statsunderstödda folkoch
skolbibliotek under denna tidrymd mellan tre- och fyrdubblats, antal
band i biblioteken mer än femdubblats, antalet lån ungefär sexdubblats.
Denna kraftiga utveckling har helt naturligt motsvarats av betydligt skärpta
krav i fråga om det arbete som bedrives i biblioteken och därvid också i
fråga om den rådgivande och hjälpande verksamhet, som härvidlag kräves
från bibliotekskonsulenternas sida.

Därutöver vill överstyrelsen emellertid erinra om hurusom bibliotekskonsulenternas
arbetsuppgifter ej inskränka sig till de ur folkbiblioteksanslaget
statsunderstödda arter av folk-, skol-, studiecirkel- och sjukhusbibliotek, som
här refererade statistik avser, utan gälla även biblioteksverksamheten vid
andra under överstyrelsens inseende stående anstalter. I detta avseende vill
överstyrelsen särskilt erinra om den ständigt ökade uppmärksamhet, som
måste ägnas åt biblioteken vid olika arter av statliga läroverk och vill därvid
omnämna, att överstyrelsen haft under diskussion särskilda åtgärder till
hjälp för läroverkens bibliotek bland annat med hänsyn till underlättandet
av ett närmare samarbete mellan bibliotek och undervisning, som ingår som
ett så viktigt led i senaste skolreform.

Av vad ovan anförts torde tydligt framgå, att det av bibliotekskonsulenterna
och de hos dem anställda tjänstgörande bedrivna arbetets omfattning
under senare år ökats så kraftigt, att för arbetets behöriga fortgång en ökning
av arbetskrafterna är oundgänglig. Detta gäller såväl det mera expeditionella
och administrativa arbetet som också det arbete av rådgivande
och handledande natur, som till övervägande del måste utföras av bibliotekskonsulenterna
själva jämsides med dessas ledande och övervakande av den
mera expeditionella och administrativa verksamheten.

Överstyrelsen har med hänvisning till här lämnade motivering ansett sig
böra föreslå inrättandet av en ny andre bibliotekskonsulenttjänst, varigenom
antalet bibliotekskonsulenter skulle bli tre eller den siffra, som redan år 1912
av de sakkunniga angavs som minimum.

Till stöd för sin hemställan om medel till arvode åt ett kanslibiträde hänvisar
överstyrelsen till den allmänna motivering till ökning av arbetskraf -

Kungl. Maj. ts proposition Nr 141.

terna, som sålunda lämnats, samt anför därefter i fråga om lönegraden för
det biträde, som begärts, följande:

Överstyrelsen vill i fråga om placeringen av denna tjänst erinra om, hurusom
hos bibliotekskonsulenterna för närvarande äro anställda (oavsett den
befattningshavare med särskilda uppgifter, som efter vad ovan omförmälts
får anställas så länge anslag ej utgår till bokförmedlingsanstalt och som
även för kommande budgetår är erforderlig av samma skäl som tidigare)
en tjänstgörande i kansliskrivaregrad och två i kontorsbiträdesgrad. Den
vida övervägande delen av det arbete, för vilket ej blott kausliskrivaren
utan även de båda kontorsbiträdena tagas i anspråk, är antingen granskning
av ansökningshandlingar från bibliotek av olika slag eller katalogiseringsoch
annat arbete, som förutsätter vana vid biblioteksgöromål, eller slutligen
andra härmed likvärdiga uppgifter av natur att förutsätta en ganska höggrad
av förmåga av självständigt arbete.

Under sådana omständigheter och med hänsyn till vikten av att — i
konkurrens med det under senare åren starkt ökade antalet arbetsmöjligheter
i bibliotek av olika slag i huvudstaden -— kunna förvärva och behålla
ör arbetet fullt lämpade personer, skulle överstyrelsen helst sett, att den
nya befattningshavaren kunnat placeras i kansliskrivares grad men vågar
ej för närvarande framställa förslag om dess placering högre än som kanslibiträde
i sjunde lönegraden. För detta ändamål har överstyrelsen uppfört
ett belopp om 2,676 kronor årligen. Beträffande denna kanslibiträdestjänst
torde i övrigt böra bestämmas, att föreskrifterna i § 33 i kungörelsen den
26 juni 1925 med avlöningsbestämmelser för icke ordinarie befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen
(nr 356) skola äga tillämpning.

Samtidigt har överstyrelsen ansett sig böra beräkna förslaget till ersättning
åt vikarier med cirka 500 kronor högre än innevarande år samt anslaget
till ålderstillägg för befattningshavare under förevarande anslag, som
uppflyttats i högre löneklass, med cirka 300 kronor högre än innevarande år.

Över skolöverstyrelsens förslag om förstärkning av arbetskrafterna hos
bibliotekskonsulenterna har statskontoret den 1 oktober 1928 yttrat sig och
därvid anfört huvudsakligen följande:

Statskontoret vill framhålla, att av de av överstyrelsen lämnade statistiska
uppgifterna angående omfattningen av göromålen å ifrågavarande avdelning
av ämbetsverket jämte vad i övrigt meddelats härom, synes framgå, att
sedan år 1913, då de nuvarande konsulenttjänsterna inrättades, ärendenas
antal tillvuxit och jämväl kommit att omfatta nya områden i sådan utsträckning,
att en ökning av arbetskrafterna på avdelningen kan anses i och för
sig väl motiverad. Emellertid lärer det icke vara lämpligt att, innan det nu
pågående besparingsarbetet passerat skolöverstyrelsen, inrätta någon ny ordinarie
tjänst därstädes. Anses det, att behovet av förstärkning av arbetskrafterna
i konsulentgraden är så trängande, att därmed icke kan tillsvidare
anstå — något varom statskontoret har svårt att uttala ett mera bestämt
omdöme — torde i stället för inrättande av en ordinarie tjänst böra anvisas
medel från anslaget till understöd åt folkbiblioteksväsendet för avlönande
av en extra ordinarie befattningshavare i enlighet med bestämmelserna i §
33 av avlöningsreglementet för icke-ordinarie befattningshavare, d. v. s. med
placering i 20:de löneklassen och en avlöning av 6,048 kronor, samt med
rätt till uppflyttning i löneklass i vanlig ordning.

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

Förslaget att från berörda anslag skulle få tagas i anspråk medel för avlönande
i enahanda ordning av ett extra ordinarie kanslibiträde, anser sig
statskontoret, med hänsyn till vad till stöd för framställningen i denna del
anförts, böra tillstyrka. Grundavlöningen vid denna tjänst skulle, på sätt
av överstyrelsen angivits, komma att utgöra den för 6:te löneklassen bestämda
eller 2,676 kronor.

Om anslagsbehovet för budgetåret 1929/1930 yttrade överstyrelsen slutligen:

Ökningen skulle alltså enligt ovan angivna beräkningar uppgå för folkoch
studiecirkelbibliotek (»kommunala eller som kommunala fungerande
folkbibliotek samt i sammanhang med studiecirkelverksamhet bedriven folkbiblioteksverksamhet»)
till 335,000 kronor, för centralbibliotek till 10,000
kronor, för skolbibliotek till 45,000 kronor, för biblioteksinspektion från
central- och landsbibliotek till 600 kronor, till befattningshavare hos bibliotekskonsulenterna
till 3,500 kronor. Däremot skulle uppstå en minskning
av anslaget till förmedlingsanstalter för vaudringsbibliotek om 500 kronor.
Hela den erforderliga ökningen av anslaget skulle alltså för helt år belöpa
sig till cirka 393,600 kronor.

Överstyrelsen vill emellertid ytterligare anföra följande till belysning av
anslagsbehovet under övergångsåret. Då de nya anslagsbestämmelserna antagligen
först kunna utfärdas in på budgetåret och för övrigt — även om
tidpunkten för ansökans ingivande skulle omläggas till annat datum än vad
överstyrelsen i sitt yttrande föreslagit — anslagen till folk- och studiecirkelsamt
skolbibliotek i varje fall ej torde kunna beviljas så tidigt, att mer
än en del av anslagen faktiskt kommer att av biblioteken uttagas under
budgetåret 1929/1930, har man med all säkerhet i praktiken att räkna med
en betydligt lägre ökning av det ur förslagsanslaget från statskontoret utbetalade
beloppet under budgetåret 1929/1930 än vad av ovan angivna siffror
skulle framgå. Hur stor ökningen kan tänkas bli, är givetvis på förhand
omöjligt att bedöma, men överstyrelsen anser för sin del antagligt, att under
år 1929/1930 högst hälften av anslagsökningen i fråga om folk- och studiecirkel-
samt skolbibliotek kan tänkas erforderlig. Med hänsyn till dessa
omständigheter kan för år 1929/1930 räknas med en reduktion om cirka

190,000 kronor i de ovan angivna beloppen.

För budgetåret 1929/1930 har överstyrelsen därför räknat med ett ökat
anslagsbehov om allenast 203,600 kronor. Då som ovan nämnts, under
innevarande budgetår beräknas ur detta anslag disponeras cirka 556,500
kronor föreslår överstyrelsen förslagsanslagets fixerande till 760,000 kronor.

Slutligen vill överstyrelsen omnämna, att överstyrelsen ansett sig i enlighet
med vad i dess yttrande över folkbildningssakkunnigas betänkande föreslagits,
böra ändra rubriken på här förevarande förslagsanslag till Understöd
åt folkbiblioteksväsendet.

Hela anslagsbehovet vid ett successivt genomförande av reformförslaget
enligt överstyrelsens senaste förslag framgår av följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

	Anslag (i fråga om förslagsan-slag beräk-	Beräknad ökning ( + ) eller minsk-ning (—) av anslagsbeloppet vid
	omorganisation i händelse av
	successivt genomförande
	nade belopp) 1928/1929	1929/1930	därutöver 1930/1931
Folkbiblioteksväsendet.	kronor	kronor	kronor
Kommunala eller som kommunala fungerande folkbibliotek samt i samband med studiecirkelarbete bedrivenfolkbiblioteksverksamhet, förslagsanslag..............	345,000	+ 167,500	+ 167,500
Centralbibliotek1), högst........		+ 10,000	+ 20,000
Skolbibliotek, förslagsanslag.....	150,000	+ 22,500	+ 32,500
Bibliotek vid sjukvårdsinrättningar, förslagsanslag..............	8,000	__	__
Resekostnads- och traktamentsersätt-ningar vid biblioteksinspektion från central- och landsbibliotek2), högst....................	600	+ 600	+ 1,200
Förmedlingsanstalter för vandrings-bibliotek, högst.............	11,000	— 5003)	--3)
Biblioteksverksamhet ombord på svenska handelsfartyg, högst . . .		__	+ 10,000
Kurser för föreståndare för folk-, skol- och studiecirkelbibliotek . .	12,000	__	__
Tillägg till grundkatalogen......	5,000	—
Biblioteksbladet, Bokstugan och Stu-diekamraten ...............	12,000	_ .	—4)
Arvoden åt biträden hos biblioteks-konsulenterna jämte vikariatser-sättningar.................	12,900	+ c:a3,500	—5)
Summa understöd till folkbiblioteks-väsendet ..................	556,500	+ 203,600	+ 231,2006)

’) + 20,000 kronor per år intill dess ett centralbibliotek (eller landsbibliotek) inrättats
i varje län.

2) + 1,200 kronor per år intill dess ett centralbibliotek (eller landsbibliotek) inrättats
i varje län.

s) En successiv avskrivning av anslaget beräknas ske, till sin storlek beroende på ord
ningen för inrättandet av centralbiblioteken, här förslagsvis uppfört 1,000 kronor första
året (i kolumnen för 1929 1930 beräknat för Va år 500 kronor).

4) Av detta belopp överflyttas 8,000 kronor till studiecirkelanslaget.

5) Från folkbiblioteksanslaget överflyttas till skolöverstyrelsens stat hela denna post,
utom 3,500 kronor, samtidigt med att de hos bibliotekskonsulenterna anställda befattningshavarna
utom en (den kansliskrivare, för vars avlönande 1922 års riksdag i sammanhang
med ändrade bestämmelser rörande expedieringen av böcker till statsunderstödda bibliotek
och studiecirklar m. m. anvisat medel) erhålla ordinarie anställning.

6) Till dessa belopp kommer i fortsättningen, i enlighet med vad ovan i not 1—2 angivits,
en ökning för ett antal år framåt om 21,200 kronor för år (hur länge denna ökning
kommer att fortgå, blir beroende av, huruvida och i så fall i hur många län landsbibliotek
inrättas och centralbibliotek därför ej behöva ordnas), varemot å andra sidan kommer en
successiv avskrivning, i enlighet med vad ovan i not 3 angivits, av anslaget till förmedlingsanstalter
för vandringsbibliotek efterhand som central- (eller lands-)bibliotek inrättas
i olika län. Slutligen har man att räkna med en överflyttning till skolöverstyrelsens stat
i enlighet med vad ovan i not. 5 angivits av arvoden till vissa biträden hos bibliotekskonsulenterna,

Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 141.

Kap. V. Departementschefens yttrande.

Sedan jag sålunda redogjort för den förberedande behandling, som ägnats
frågan, har jag att angiva min egen uppfattning i ämnet.

Redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 4 januari 1929 har jag
uttalat som min mening, att eu omläggning av grunderna för understödjande
av folkbiblioteksväsendet omedelbart bör äga rum.

Det levande bildningsintresse och den starka läslust, som man oförtydbart
konstaterar inom vida lager av vårt folk, utgöra värdefulla tillgångar,
som på allt sätt böra stödjas.

Skapandet av möjligheter för den vuxnes fortsatta självbildning efter avslutad
skolgång måste i själva verket betraktas som en ytterst betydelsefull
uPPgift för det moderna samhället. Den snabba utvecklingen på den
andliga odlingens område, individens allt starkare medansvar för samhällsutvecklingen,
den skärpta konkurrensen om utkomst i livet, allt samverkar
därhän att den enskildes studier mindre nu än någonsin kunna betraktas
som avslutade med den unges utträde i livet. Samtidigt gör sig kravet
på åtgärder till befrämjande av ett sunt nöjesliv allt kraftigare kännbart.
Och i båda dessa avseenden är boken och biblioteket ett av de mest effektiva
medlen. Boken har samma betydelse, när det gäller att skapa möjligheter
för självstudier, som för sund rekreation och personlig utveckling.

Tillgången till god litteratur genom väl utrustade bibliotek utgör den
grundval, varpå de vuxnas självbildningsarbete över huvud måste bygga,
och en omorganisation av våra folkliga bibliotek är därför också första
förutsättningen för en lösning även av de andra sidorna av folkbildningsfrågan,
frågan om föreläsningsverksamhetens och studiecirkelarbetets utvecklande.

Av det sagda framgår också utan vidare att kraven på biblioteken nu
måste ställas mycket högre än tidigare. Biblioteksväsendet befinner sig i
en övergångsperiod och måste anpassa sig efter de ej blott på grund av
utlåningssiffrornas tillväxt utan också kvalitativt skärpta behoven. Men
det behöves för en sådan anpassning och utveckling ett kraftigare ekonomiskt
stöd från staten, en mera målmedveten organisation, en intim samverkan
mellan de splittrade småbiblioteken, en påbyggnad på de lokala
biblioteken och slutligen en förstärkning av den centrala ledningen av folkbiblioteksväsendet.
I fråga om bristerna i det nuvarande folkbiblioteksväsendet
och kraven på reformer får jag ytterligare hänvisa till min ovan
sid. 8 ff. lämnade framställning.

Jag skulle gärna sett, att det vid detta tillfälle varit mig möjligt att
framlägga förslag om höjda understöd ej blott till folkbiblioteksväsendet utan
till folkbildningsarbetet i dess helhet. Uppenbart synes mig nämligen vara,

Allmänna

synpunkter.

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

att även de sidor av folkbildningsarbetet, som representeras av föreläsningsverksamhet,
studiecirkelarbete o. s. v., äro i behov av ett kraftigare stöd
från statens sida. Yad föreläsningsverksamheten beträffar, ansluter jag mig
därvid till vad riksdagen år 1928 uttalade, nämligen att »det sätt, varpå
föreläsningsverksamheten för närvarande bedrives, lämnar rum för åtskilliga
erinringar» och att »genom en ej alltid fullt ändamålsenlig organisation
denna betydelsefulla verksamhet understundom förfelar det mål den vill
vinna» samt att till följd härav »en rättelse härutinnan är tvivelsutan högst
önskvärd och bör i sinom tid komma till stånd».

Mängden av de anslagsbehov, som föreligga under åttonde huvudtiteln,
har emellertid omöjliggjort för mig att för närvarande framlägga förslag
om ett förverkligande av folkbildningssakkunnigas betänkande i alla
dess delar. Som jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 4 januari
1929 omnämnde, skulle ett förverkligande av reformen i dess helhet medföra
en omedelbar årlig merutgift på över 800,000 kronor. Hänsynen till
statsekonomiska förhållanden har nödsakat mig att förorda ett beträdande
av de partiella reformernas väg. Genom ett successivt förverkligande av
reformförslagen blir det nämligen möjligt att göra reformen ur kostnadssynpunkt
mindre kännbar, i det att merutgifterna komma att fördelas på
ett flertal år. Tanken är ej ny; jag vill erinra om ett uttalande, som
gjorts av chefen för ecklesiastikdepartementet till statsrådsprotokollet den 7
januari 1926 av innehåll att en undersökning borde vidtagas, om icke
vissa delar av ifrågavarande förslag lämpligen kunde utbrytas och behandlas
för sig.

Den utredning, som då förklarades önskvärd, föreligger nu, i det att skolöverstyrelsen,
som ovan nämnts, i sina anslägsäskanden till årets riksdag,
efter att ha hemställt om förslag rörande samtliga sidor av folkbildningsarbetet
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits
i överstyrelsens yttrande över folkbildningssakkunnigas betänkande, alternativt
föreslagit ett successivt förverkligande av den föreslagna omorganisationen.
Överstyrelsen hänvisar som motivering för detta alternativa förslag
dels till ovannämnda uttalande till 1926 års statsverkspfoposition,
dels till den omständigheten att riksdagen genom beslut vid olika tillfällen
om förverkligande av vissa sidor av folkbildningssakkunnigas förslag redan
syntes ha gått in på en sådan väg för frågans lösning.

Överstyrelsens förslag går, som redan ovan angivits, ut på en uppdelning
av anslagsökningen på två år, varvid övervägande delen av första årets
anslagsökning, 203,600 kronor av inalles 254,100 kronor, skulle falla på
folkbiblioteksväsendet »med hänsyn till den betydelse detta arbete har som
underlag för självbildningsarbetet, vare sig detta bedrives genom självstudier
på egen hand eller i anslutning till föreläsningar och studiecirklar».

Samtidigt föreslår överstyrelsen emellertid vissa anslagsökningar även

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141. 75

lor föreläsningsverksamheten, 28,500 kronor, och för studiecirljelverksamheten,

22,000 kronor. Anslagsökningen för föreläsningsvcrksamheten avser bland
annat ökat understöd för föreläsningsförbund och centralbyråer (5,000 kronor),
ökad resokostnadsersättuing (2,000 kronor) samt understöd till Tidskrift för
föreläsningsverksamheten (1,500 kronor). I samband härmed föreslås ett
omedelbart antagande av ändrade bestämmelser angående understöd åt
föreläsningsverksamheten. Anslagsökningen för studiecirkelverksamheten
avser anslag till ett antal kombinerade föreläsnings- och studiecirkelkurser
(18,000 kronor) samt ökat understöd till Arbetarnas bildningsförbund (4,000
kronor).

I detta sammanhang vill jag erinra om mitt särskilda yttrande till folkbildningssakkunnigas
betänkande. I detta yttrande uttalar jag, att en reform
torde kunna ske endast småningom samt framhöll som min mening, »att det
för närvarande mest angelägna bland de önskemål, som med hänsyn till
folkbildningsarbetets utveckling böra uppställas, är ett rationellt ordnande
av våra folkliga bibliotek i anslutning till det program, som av de sakkunniga
framlagts». I åtskilliga av de över sakkunnigförslaget inkomna yttrandena
har uttalats anslutning till detta mitt särskilda yttrande. Så ha följande
myndigheter, folkbildningsinstitutioner och organisationer anslutit sig
till detsamma: föreläsningskonsulenten, folkbildningsförbundet, Västra Sveriges
folkbildningsförbund, centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga
föreläsningar, Sveriges allmänna biblioteksförening, centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärarförening, 8 folkskolinspektörer, nykterhetskonsulenten
och 6 länsstyrelser. I ytterligare några yttranden har uttalats, att
biblioteken utgöra det grundläggande ledet i folkbildningsarbetet.

Av de båda förslag till successiv lösning av folkbildningsfrågan, som sålunda
föreligga, det ena avseende att enbart biblioteksanslagen regleras första
året, det andra att huvudvikten lägges på biblioteksanslagen men att samtidigt
en mindre reglering av anslagen till övriga sidor av folkbildningsarbetet
äger rum, har jag, som ovan nämnts, ansett mig av statsfinansiella
skäl nödsakad att stanna för det enligt min mening för närvarande mest
angelägna eller en reglering av biblioteksanslagen i huvudsaklig överensstämmelse
med tidigare av de sakkunniga och skolöverstyrelsen framlagda
förslag med vissa inskränkningar och modifikationer, som kunna leda till
någon minskning av anslagsbehovet.

Som jag redan i yttrande till statsrådsprotokollet den 4 januari 1929
framhöll, skulle det enligt min mening kunnat ifrågasättas att redan nu,
oberoende av frågan om en anslagsökning, vidtaga en del föreslagna ändringar
i gällande bestämmelser rörande understöd för populärvetenskapliga
föreläsningar, vilka bestämmelser på åtskilliga punkter äro i viss mån föråldrade
eller eljest tarva en omarbetning. Det synes emellertid mest lämpligt
att låta härmed anstå, till dess frågan om ändrade grunder för nyss -

I. Kommunala
och med
dem likställda
folkbibliotek.

Vilka bibliotekstyper
böra
understödjas?

76 Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

nämnda understöd kan i dess helhet upptagas och på en gång genomföras.
Intill dess torde utan större olägenheter de nu gällande bestämmelserna
kunna tillämpas.

Även om jag alltså nu ansett mig böra inskränka mig till att föreslå en
omorganisation av folkbiblioteksväsendet, vars omläggning av ovan angivna
skäl synts mig mest trängande, vill jag emellertid samtidigt dels i anslutning
till överstyrelsens ovan citerade yttrande här framhålla den centrala
plats i folkbildningsarbetet, som biblioteken intaga och som gör, att en
effektiv omorganisation av dessas arbete kan förväntas komma att skapa
eu fastare grundval för folkbildningsarbetet överhuvud och leda till ökad effektivitet
av såväl föreläsnings- som studiecirkelarbetet, dels uttala min förhoppning
att frågan om en reglering av även övriga sidor av folkbildningsarbetet
icke skall behöva vänta någon längre tid på sin lösning.

Då jag nu går att närmare motivera de förslag i föreliggande fråga, som
jag har för avsikt att framlägga, följer jag i stort sett samma uppställning,
som de sakkunniga och skolöverstyrelsen använt, samt åtnöjer mig i de fall,
då inga egentliga meningsskiljaktigheter förelegat, med att i största korthet
hänvisa till vad tidigare anförts.

Den första huvudtyp av bibliotek, till vilken folkbildningssakkunniga föreslagit
anslag, är »kommunala eller som kommunala fungerande folkbibliotek»
tillhöriga antingen kyrklig eller borgerlig kommun eller också förening.
Den föreslagna beteckningen finner jag emellertid vara ej fullt exakt och
föreslår den ersatt med termen »kommunala och med dem likställda folkbibliotek».
(Angående motiveringen till sakkunnigas förslag om hithörande bibliotek
se ovan sid. 17—22, angående yttranden härom sid. 41—43, angående
skolöverstyrelsens förslag sid. 52—57).

Enligt sakkunnigförslaget skulle blott ett dylikt bibliotek (eller system av
bibliotek), tillhörande kommun eller förening, i varje borgerlig kommun
kunna få statsunderstöd enligt för dessa bibliotek gällande grunder.

Skolöverstyrelsen har föreslagit den förändring, att anslag för dylikt bibliotek
skulle kunna utgå ej blott till kommun eller förening utan även till
sammanslutning av två eller flera kommuner eller av kommun och förening.
För min del finner jag det naturligt, att understöd för biblioteksverksamhet
skall som hittills kunna utgå till sammanslutning av två eller flera kommuner
(kommunalförbund), men anser tillägget om möjlighet för anslag till
sammanslutning av kommun och förening varken formellt eller sakligt motiverat.
Om en kommun och en eller flera föreningar önska tillsamman
ordna biblioteksverksamhet, torde den riktiga utvägen vara, att eu förening
bildas, i vars styrelse kommunen äger utse visst antal medlemmar och i
vars arbete i övrigt kommunen på i stadgarna föreskrivet sätt deltager.

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

Förslaget att blott ett folkbibliotek av här angiven natur i varje borgerlig
kommun skall kunna erhålla understöd innebär för eu del större städer, där
den borgerliga kommunen består av ett flertal församlingar, en ej oviktig
skärpning av nu gällande föreskrifter, enligt vilka antingen kyrklig eller
borgerlig kommun kan utgöra området för ett folkbiblioteks verksamhet.
Den ifrågasatta ändringen synes mig vara en rimlig konsekvens av den
väsentliga ökning av understödsmaximum, som nu föreslås. En självklar
inskränkning innebär vidare den allmänt föreslagna bestämmelsen, att understöd
till kommunalt eller därmed likställt folkbibliotek ej får utgå i kommun
med landsbibliotek, då ju detta har till uppgift bland annat att fylla ett
lokalt folkbiblioteks uppgifter.

I fråga om understödsmaximum har skolöverstyrelsen föreslagit den ändring,
att detta skall avse samtliga bibliotek av olika typer i en kommun och ej
som förhållandet är för närvarande och som de sakkunniga föreslagit, varje
särskilt bibliotek. Genom det av de sakkunniga föreslagna systemet skulle
som hittills en splittring av biblioteksverksamheten på ett flertal bibliotek
premieras. Då detta enligt skolöverstyrelsens mening ej är lyckligt, har
överstyrelsen ansett, att bestämmelserna böra så avvägas, att det samlade
statsunderstödet till biblioteken i en kommun under i övrigt lika förhållanden
alltid blir lika stort vare sig kommunen har ett enda eller ett flertal
bibliotek.

Jag finner mig övertygad av den av skolöverstyrelsen förebragta motiveringen
och ansluter mig alltså till principen om ett gemensamt understödsmaximum
för folkbiblioteksverksamheten i en kommun. Såsom maximum
föreslår jag 10,000 kronor för kommun, med förmånsrätt för det kommunala
eller därmed likställda folkbiblioteket till 7,000 kronor, siffror, som
jag kommer att i det följande (sid. 93—94) närmare motivera i samband
med frågan om de gemensamma bestämmelserna för folkbiblioteken i en
kommun.

Statsunderstödet har av de sakkunniga föreslagits fördelat på grundunderstöd
för alla bibliotek och tilläggsunderstöd för på visst sätt kvalificerade
bibliotek.

Vid avvägandet av statsunderstödets belopp skulle detta enligt såväl de sakkunnigas
som överstyrelsens förslag sättas i viss relation till ortsbidraget,
varvid som ortsbidrag liksom för närvarande skulle räknas det tillskott, som
för bibliotekets utveckling och vård under det år, för vilket statsunderstöd
begäres, lämnas från annat håll än staten. I motsats mot vad fallet är för
närvarande, skulle emellertid ej blott kontanta tillskott därvid medräknas,
utan därjämte skulle för kostnadsfritt upplåten lokal, som är enbart avsedd
för biblioteket, på av överstyrelsen närmare föreskrivna villkor ett belopp få
medräknas, som kan anses motsvara skälig hyra, vilket belopp emellertid ej

Understödens

belopp.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

skulle få beräknas högre än det kontanta ortsbidraget. Denna ändring, vars
motivering återgives ovan sid. 21, synes mig synnerligen välbetänkt, då
eljest staten skulle komma att med högre anslag gynna bibliotek, som förläggas
till privata hyreshus, än dem, för vilka vederbörande kommun själv
inreder direkt för biblioteksändamål avsedda lokaler i eget bibliotekshus
eller annan kommunen tillhörig byggnad. Klart är, att den senare utvägen
i regel är den bästa, och att den därför i varje fall ej bör medföra
sämre anslagsvillkor.

I fråga om reglerna för grundunderstödets avvägande äro de sakkunniga
och skolöverstyrelsen i princip ense. Båda hava föreslagit, att grundunderstödet
intill 400 kronor skall utgå med samma belopp som ortsbidraget.
Detta synes mig också rimligt, då eljest dessa bibliotek i vissa fall skulle
kunna tänkas erhålla lägre statsunderstöd än för närvarande.

För bibliotek med högre ortsbidrag hava både överstyrelsen och de sakkunniga
föreslagit, att grundunderstödet skall utgå efter mindre gynnsam
proportion. Enligt sakkunnigförslaget skulle för bibliotek, vars ortsbidrag
överstiger 400 kronor, grundunderstödet utgå med 400 kronor 4- hälften
av det belopp, varmed ortsbidraget överskjuter sagda summa. Grundunderstödet
till ett bibliotek med ett ortsbidrag om 750 kronor skulle alltså
utgå med 400 + 175 = 575 kronor, för ett bibliotek med ett ortsbidrag om
2,300 kronor med 400 + 950 — 1,350 kronor och för ett bibliotek med ett
ortsbidrag om 6,000 kronor med 400 + 2,800 = 3,200 kronor. Skolöverstyrelsen
har icke haft något att i princip invända mot förslaget men har
ifrågasatt ett ersättande av den av de sakkunniga föreslagna formuleringen
genom föreskrift om tillämpandet av en fallande skala. Denna skala har av
överstyrelsen föreslagits avvägd på följande sätt:

Ortsbidraget	Statsbidraget
401— 600 kronor	90 % av ortsbidraget, dock minst	400 kronor
601— 800 »	80 % » » »	»	540 »
801—1,500	70 % » » »	»	640 »
1,501—4,000 »	60 % » > »	»	1,050 »
över 4,000 »	50 % » » »	»	2,400 »

Jag vill här nämna, att gränspunkterna mellan de olika grupperna i den
av skolöverstyrelsen föreslagna skalan äro så valda, att en tillämpning av
denna i genomsnitt ger ungefär samma anslagsbelopp som de av de sakkunniga
föreslagna bestämmelserna. Därjämte vill jag framhålla, att det
till den angivna procentsatsen fogade tillägget om det minsta belopp, till
vilket understöd för bibliotek inom vederbörande grupp skall utgå, har till
syfte att förhindra, att en ökning av ortsbidraget skall i vissa gränsfall
kunna leda till ett på grund av den lägre procentsatsen minskat statsunderstöd.

Kungl. May.ts proposition Nr 141. 79

Såsom motivering för ändringsförslaget på denna punkt (se ovan sid. 52
-*-57) anför överstyrelsen bland annat, att statsunderstödet, för bibliotek,
anslutna till riksförbund för studiecirkelverksamhet, bordo utgå efter grunder
såvitt möjligt analoga med grunderna för anslag åt kommunala folkbibliotek.
Den av de sakkunniga föreslagna formuleringen har på skal, som nedan i
samband med frågan om anslag till studiecirkelbibliotek närmare skall utredas,
ej ansetts utan vidare kunna tillämpas på bibliotek anslutna till dylikt
riksförbund. Då jag, som av det följande framgår (sid. 8(3—91), ansett mig
böra ansluta mig till överstyrelsens mening i fråga om statsunderstöden till
riksförbundens bibliotek, har jag också stannat vid en skala för grundunderstödets
utgående till folkbibliotek, överensstämmande med den av skolöverstyrelsen
ifrågasatta. Jag föreslår dock det tillägg, att grund understödet ej
får överstiga 5,000 kronor. Skälet härtill är dels den besparing, som därmed
kan vinnas, dels också den omständigheten, att det synes mig mindre
lämpligt, att ett större bibliotek (med 20,000 kronor eller däröver i ortsbidrag)
skall kunna komma i åtnjutande av högsta möjliga statsunderstöd
utan att fylla villkoren för tilläggsunderstöd.

Enligt den sålunda av mig förordade skalan skulle grundunderstödet exepipelvis
till ett bibliotek med ett ortsbidrag om 750 kronor utgå med 80
procent eller 600 kronor, för ett bibliotek med ett ortsbidrag om 2,600 kronor
med 60 procent eller 1,380 kronor och för ett bibliotek med ett ortsbidrag
om 6,000 kronor med 50 procent eller 3,000 kronor.

TiUäggsunderstöden skulle enligt det av skolöverstyrelsen tillstyrkta sakkunnigförslaget
vara två, båda med syfte att gynna ett mera kvalificerat
biblioteksarbete och det ena avseende läsrum, och handboksamling, det andra
avlöning åt egentlig bibliotekspersonal.

Tilläggsunderstöd för läsrum och handbolcsamling skulle enligt de sakkunniga
utgå till bibliotek med av förste bibliotekskonsulenten godkänd handboksamling,
vid vars begagnande vägledning lämnas. I städer, köpingar
och municipalsamhällen skulle kravet skärpas, så att dessutom skulle fordras
läsrum, vilket under sakkunnig ledning hölles öppet minst två eftermiddagstimmar
varannan vardag. Detta tilläggsunderstöd skulle utgå med 1/.4
av det belopp, varmed ortsbidraget överstege 400 kronor. Sakkunnigas
motivering återges ovan sid. 18—19. Skolöverstyrelsen har ej föreslagit
annan ändring än den, som följer av dess ovan angivna förslag till regler
angående grundunderstödets storlek. Enligt dess förslag skulle tilläggsunderstödet
utgöra högst hälften av det belopp, varmed ortsbidraget översköte
grundunderstödet.

För min del finner jag ett bättre tillgodoseende av bibliotekens uppslagsboksamlingar
vara av stor betydelse i så måtto, som dessa boksamlingar äro
ägnade att utveckla våra stads- och folkbibliotek till att kunna tillgodose de
studieintresserades intressen lika väl som de praktiska yrkenas behov. Med
denna uppfattning måste jag livligt förorda förslaget på förevarande punkt.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 141.

Till stöd härför vill jag ytterligare hänvisa till att ett liknande tilläggsunderstöd
utgår till biblioteken i Danmark: i städer och stadsliknande orter, om
biblioteket har kostnadsfritt tillgängligt läsrum med handbibliotek och vägledning
av kompetent bibliotekspersonal; på landsbygden, om biblioteket har
kostnadsfritt tillgänglig handboksamliug, vid vars begagnande vägledning
lämnas. Erfarenheterna från Danmark ha varit i hög grad gynnsamma. I
fråga om tilläggsunderstödets belopp ansluter jag mig till skolöverstyrelsens
förslag i konsekvens med mitt stånd punktstagande i fråga om grundunderstödets
storlek.

I de ovan valda exemplen skulle tilläggsunderstödet för läsrum och handboksamling
utgöra för ett bibliotek med ett ortsbidrag om 750 kronor

750 600 _ kronor; för ett bibliotek med ett ortsbidrag om 2,300 kronor

2,300 — 1,380

= 460 kronor och för ett bibliotek med ett ortsbidrag om

6,000 — 3,000 . ... .

6,000 kronor —--- = 1,500 kronor.

Tilläggsunderstödet för avlöning till egentlig bibliotekspersonal skulle enligt
sakkunnigförslaget utgöra 1/s av den till dylik personal utgående ersättningen,
om denna ersättning vore till sitt belopp av skolöverstyrelsen prövad
och godkänd. Dessutom skulle detta tilläggsunderstöd ej få överstiga V4
av bibliotekets samlade statsunderstöd. Motiveringen till detta förslag återfinnes
ovan sid. 19—20. Skolöverstyrelsen har av samma skäl som i fråga om
föregående tilläggsunderstöd i sistnämnda avseende föreslagit en förändring.
Tilläggsunderstödet skulle enligt dess förslag'' utgå med högst hälften av det
belopp, varmed ortsbidraget översköte grundunderstödet. Angående villkoren
för understödet har överstyrelsen i likhet med de sakkunniga föreslagit eu
prövning genom överstyrelsen av avlöningsbeloppets storlek.

För min del anser jag alla skäl tala för tilläggsunderstöd även för avlöning
åt bibliotekspersonal. Tillgången till för uppgiften väl kvalificerad
personal, som i tillräcklig grad kan ägna tid och krafter åt biblioteksarbetet,
är givetvis av avgörande betydelse för en utveckling på detta område.
Även härvidlag kan man hänvisa till gynnsamma erfarenheter från Danmark,
där motsvarande tilläggsunderstöd utgår med intill hälften av utgifterna
för avlöning åt egentlig bibliotekspersonal. I fråga om bestämmelserna
angående beloppet för detta tilläggsunderstöd ansluter jag mig till den av
skolöverstyrelsen föreslagna formuleringen. Jag anser dock rimligt, att i
fråga om de något större bibliotek, det här gäller, för tilläggsunderstödets
utgående fordras, att ej blott ersättningens belopp utan även kvalifikationerna
hos den personal, till vilken denna skall utgå, prövas av skolöverstyrelsen.
En dylik fordran kan också förväntas i någon mån leda till en reducering
av anslagsbehovet för dessa tilläggsunderstöd.

I de ovan valda exemplen skulle tilläggsunderstödet för avlöning åt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

egentlig bibliotekspersonal kunna utgå med samma belopp, som ovan angivits
för tilläggsunderstöd för läsrum och bandboksamling. I ett stort
antal fall skulle doek en reducering av beloppet ske på grund av föreskriften,
att förutnämnda tilläggsunderstöd skulle inom ovan angivet maximum
utgå med högst V3 av sammanlagda arvodet till egentlig bibliotekspersonal.

I fråga om statsunderstödens utbetalande ha de sakkunniga på ovan (sid.
20) angivna grunder föreslagit, att understöd, som ej överstege 400 kronor,
skulle uppbäras i form av bundna böcker, valda ur av ecklesiastikdepartementet
eller skolöverstyrelsen utgivna kataloger och levererade till biblioteken,
på sätt skolöverstyrelsen jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter
närmare bestämde. Av statsunderstöd, som överstege 400 kronor
men ej uppginge till 2,000 kronor, skulle hälften, dock minst 400 kronor
uppbäras i form av bundna böcker, på sagda sätt valda och levererade, det
övriga kontant. Uppginge statsunderstödet till 2,000 kronor eller däröver,
skulle hela beloppet utgå kontant. Skolöverstyrelsen har föreslagit den förenklingen,
att i alla bibliotek med statsunderstöd på över 400 kronor hela
beloppet skulle utgå kontant.

För min del anser jag, att den garanti för bokbeståndets kvalitet, som
man velat vinna genom föreskriften om inom nämnda katalog valda böcker,
bör fasthållas intill den punkt, då skolöverstyrelsens prövning av bibliotekspersonalens
kvalifikationer inträder, d. v. s. att bibliotek, som tilldelas tillläggsunderstöd
för avlöning till egentlig bibliotekspersonal, skall, oavsett det
utgående statsunderstödets belopp, erhålla understödet kontant, samt att, där
sådant tilläggsunderstöd ej utgår, statsunderstödet skall, om det understiger
400 kronor, utgå helt i form av bundna böcker och, om det uppgår till
eller överstiger 400 kronor men ej uppnår 2,000 kronor, utgå med hälften,
dock minst 400 kronor, i form av böcker och med resten kontant. Uppgår
åter statsunderstödet till 2,000 kronor eller däröver, utan att tilläggsunderstöd,
som nyss nämnts, utgår, skall hela understödet utgå kontant.

De föreslagna villkoren för utgående av statsunderstöd överensstämma på
flertalet punkter med de nuvarande. De viktigaste avvikelserna skall jag
här beröra.

För bibliotek med statsunderstöd över ett visst belopp har ifrågasatts en
starkare kontroll. Så ha de sakkunniga föreslagit, att planerna till lokaler,
för vilka hyran uppginge till eller (om lokalen kostnadsfritt upplåtes) beräknades
till minst 400 kronor, vid nyinredning skulle på förhand underställas
bibliotekskonsulenterna för granskning. Vidare har föreslagits, att bibliotekariens
kompetens i bibliotek med minst 2,000 kronors statsunderstöd skulle prövas
av förste bibliotekskonsulenten efter av skolöverstyrelsen utfärdade allmänna
föreskrifter. Principen om en prövning i dessa fall synes mig vara en naturlig
konsekvens av de höjda statsunderstöden. Men riktigare synes vara,

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 114 häft. (Nr 141.) 6

Villkoren för
understöd.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

att prövningen i båda fallen sker genom skolöverstyrelsen på förste bibliotekskonsulentens
föredragning.

Sakkunnigas förslag om borttagande av föreskriften om förbud att inrymma
folkbibliotek i för undervisning avsedd skollokal, där ej särskilt skolbibliotek
linnes, har från de flesta håll biträtts. De av de sakkunniga i deras
ovan sid. 20—21 återgivna motivering framhållna olägenheterna av den
nuvarande ordningen synas mig också så påtagliga, att ingen tvekan kan
råda om den föreslagna ändringen.

Sakkunniga ha föreslagit, att bestämmelsen om förbud mot »osedlig litteratur»
i biblioteken skulle ersättas med eu mera generell föreskrift, att
bibliotek, vars bokbestånd stode på låg nivå ur moralisk eller konstnärlig synpunkt
och vilket ej ställde sig till efterrättelse de anvisningar, som förste
bibliotekskonsulenten med hänsyn härtill lämnade, av skolöverstyrelsen skulle
kunna fråntagas rätt att erhålla statsunderstöd, så länge ej vederbörlig ändringskett.
Sakkunniga ha utförligt motiverat sin ståndpunkt (se ovan sid. 21—22).
Enligt de sakkunnigas mening är den nu gällande, skenbart stränga bestämmelsen
ej tillräckligt effektiv. Det kräves en föreskrift av vidare omfattning,
som tar sikte på ej blott moraliskt utan även konstnärligt mindervärdig litteratur
och ej blott på den enskilda boken utan på bokbeståndets allmänna nivå.
Min uppfattning, att förslagets förverkligande skulle innebära en lycklig
lösning av de otvivelaktigt förefintliga svårigheterna, stärkes kraftigt av den
omständigheten att, som av redogörelsen för de inkomna yttrandena (se ovan
sid. 43) framgår, praktiskt taget enhällighet rått om fördelarna av den
ifrågasatta ändringen.

I detta sammanhang hava de sakkunniga föreslagit en föreskrift om skyldighet
för folkbibliotekets styrelse att tillse att litteratur, som vore av beskaffenhet
att i sedligt avseende kunna inverka skadligt, om den sattes i
händerna på unga och omogna läsare, icke genom utlåning eller på annat
sätt komme att hållas tillgänglig för personer, som ej kunde anses besitta
erforderlig mognad. Ej heller detta förslag har väckt någon gensaga. Också
jag finner en dylik föreskrift välbetänkt.

Skolöverstyrelsen har vidare föreslagit införande av en föreskrift om skyldighet
för biblioteken inom kommun, där statsunderstödd föreläsningsverksamhet
äger rum, att i möjligaste mån befrämja denna genom anskaffande
av litteratur, som stode i samband med de valda föreläsningsämnena samt
genom att, såvitt det läte sig göra, anordna bokutlåning i anslutning till
föreläsningarna. Jag ansluter mig till skolöverstyrelsens mening på denna
punkt, då det synes mig av vikt, att åtgärder vidtagas för ett intimt samarbete
mellan biblioteks- och föreläsningsverksamhet.

Därest en reglering av bestämmelserna om statsunderstöd till de bibliotek,
jag hittills behandlat, nämligen de kommunala och med dem likställda folkbiblioteken,
kommer till stånd i enlighet med vad här föreslagits, komma
därmed tvivelsutan möjligheter att skapas för en kraftigare utveckling av

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 141.

dessa bibliotek. Därvid vill jag särskilt påpeka, att den begärda ökningen
av statsunderstödens belopp och de föreslagna garantierna för ett mera kvalificerat
arbete, samtidigt med att självstudierna inom kommunen också vad
de större biblioteken beträffar på detta sätt komma att betjänas, kommer
hela landets folkbiblioteksväsen överhuvud till godo. Härigenom skapas
nämligen förutsättningarna för det utnyttjande av de större biblioteken
utanför den egna kommunens gränser, som utgör ett viktigt led i den föreslagna
folkbiblioteksreformen. 1 detta avseende vill jag blott hänvisa till
vad jag i det följande kommer att anföra dels om rätten till kostnadsfria
lån inom ett större område från kommuner med statsunderstöd för folkbibliotek
på minst 8,000 kronor, dels om utbyggandet av vissa kommunala
eller med dem likställda folkbibliotek till centralbibliotek.

Den andra huvudtypen av bibliotek är den, som enligt sakkunnigas förslag
inrymmes under rubriken »Genom studiecirklar och andra föreningar
bedriven folkbiblioteksverksamhet», och som i skolöverstyrelsens yttrande
kallas »I sammanhang med studiecirkelarbete bedriven folkbiblioteksverksamhet».
(Ang. motiveringen till sakkunnigas förslag om hithörande bibliotek
se ovan sid. 29—34, ang. yttranden härom sid. 45—51, ang. skolöverstyrelsens
förslag sid. 52—58.) Då här till skillnad mot vad fallet varit
i fråga om de kommunala och med dem likställda folkbiblioteken principiellt
motsatta uppfattningar framförts i olika yttranden, anser jag mig
böra företaga en något mera ingående jämförelse mellan de framlagda
förslagen.

Vad först beträffar frågan, vilka bibliotek utöver de kommunala och med
dem likställda, som böra erhålla understöd och som alltså böra införas under
denna rubrik, avvika de sakkunnigas och skolöverstyrelsens förslag ganska
betydligt såväl från nu gällande bestämmelser som från varandra.

För närvarande utgår understöd, utom till de egentliga folkbiblioteken,
till riksförbund för understödjande av biblioteksverksamhet genom studiecirklar
eller andra sammanslutningar med liknande syfte, som har minst

20,000 medlemmar, med ett minimum för understödet om 3,000 kronor
(motsvarande 6,000 kronors egna utgifter för bokinköp, inbindning m. m.).

Sakkunnigförslaget innebär, utom en omläggning av villkoren för understöd
till riksförbund, som jag omedelbart återkommer till, ett införande
bland de anslagsberättigade bibliotekstyperna av dels fristående föreningsbibliotek,
dels fristående studiecirklar, i bägge fallen under förutsättning att
ansökningar om statsunderstöd ingivas genom kommunalt eller som kommunalt
fungerande folkbibliotek eller landsbibliotek. Sakkunnigas utredning
angående betydelsen av föreningsbiblioteken återfinnes ovan sid. 29—30.

Överstyrelsen har av de föreslagna helt nya kategorierna anslagsberättigade
bibliotekstyper medtagit blott de fristående studiecirklarna. Förutsättningen

II. I sammanhang

med studiecirkelarbete

bedriven
folkbiblioteksverksamhet.

Vilka bibliötekstyper
böra
understödjas?

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

för anslag till dessa skulle vara, att de ingåve sina ansökningar om understöd
genom ett kommunalt eller som kommunalt fungerande folkbibliotek
respektive landsbibliotek och vid arbetsårets slut till detta överlämnade såväl
de för egna medel inköpta som de i statsunderstöd erhållna böckerna. Enligt
överstyrelsens mening skulle alltså i en kommun med statsunderstött kommunalt
folkbibliotek inga andra föreningsbibliotek kunna erhålla understöd
än de, som vore anslutna till riksförbund, som uppfyllde nedan närmare
angivna krav. Överstyrelsen har i stället förmenat, att dylikt fristående
föreningsbibliotek borde tillsamman med det kommunala eller därmed likställda
folkbiblioteket bilda en enhet under gemensam styrelse.

Även i fråga om riksförbunden innebära såväl sakkunnigas som överstyrelsens
förslag en bestämd ändring av nuvarande bestämmelser. Sakkunniga
föreslå understöd till varje riksförbund av viss omfattning, som bedriver
biblioteksverksamhet, alltså ej blott som för närvarande till förbund för
biblioteksverksamhet genom studiecirklar. Kraven på förbundets omfattning
föreslås oförändrade.

Överstyrelsen tillstyrker visserligen ej understöd till andra kategorier av
riksförbund än dem, som bedriva studiecirkelverksamhet, men i fråga om
dessa förordar överstyrelsen mera gynnsamma bestämmelser än de nuvarande.
Enligt de sistnämnda är förutsättningen för statsunderstöd att bokinköpen
göras genom studiecirklar och dessa tillhöriga bibliotek. Till grund för fastställandet
av statsunderstödets belopp läggas nämligen utgifterna för de
särskilda studiecirklarna.

Det är på denna punkt överstyrelsen förordat en ändring. Överstyrelsens
förslag går tillbaka på vissa av de sakkunniga påpekade erfarenheter i fråga
om de nuvarande bestämmelserna. Sakkunniga ha påvisat, att gränsen
mellan vanliga föreningsbibliotek och studiecirkelbibliotek i praktiken måste
bli ganska vag. Ett bibliotek, till vilket ena året är ansluten eu studiecirkel,
fortsätter nästa år sin verksamhet, även om studiecirkelns arbete för året
skulle ligga nere. Stora skiljaktigheter råda också mellan de skilda studiecirklarnas
natur. De mest utvecklade bedriva ett intensivt studiearbete,
under det att å andra sidan ej så få mer eller mindre närma sig rena bokinköpsföreningar.
Överstyrelsens förslag är också, som av den ovan lämnade
redogörelsen framgår, så formulerat, att därav tydligt framgår, att statsunderstöd
kan tillkomma samtliga till ett riksförbund för studiecirkelverksamhet
anslutna folkbibliotek, oberoende av om de äro anslutna till för tillfället arbetande
studiecirklar eller ej.

För min del finner jag mig efter den ytterligare utredning, som nu lämnats,
och det förslag, som skolöverstyrelsen med anledning härav framlagt,
böra i fråga om de kategorier av bibliotek, som skola erhålla statsunderstöd,
ansluta mig till överstyrelsens förslag.

Vad till en början riksförbunden för studiecirkelverksamhet angår, anser
jag i likhet med såväl sakkunniga som överstyrelsen, att den nuvarande under -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

stödsrätten för dem bör kvarstå. Ett viktigt skäl för statsunderstöd till dessa
förbund är den omständigheten, att dylikt understöd redan under eu lång
följd av år utgått och att med verksamt stöd av detta liera organisationer
med ett mycket stort antal sådana bibliotek och eu omfattande biblioteksverksamhet
skapats. Härtill kommer emellertid ytterligare, att den föreslagna
föreskriften star i bästa överensstämmelse med en av de grundprinciper,
som genomgår hela reformförslaget i fråga om folkbildningsarbetet, nämligen
önskan att underlätta eu nära samverkan mellan olika sidor av detta arbete.
Det kan i detta avseende nämnas, att sakkunnigförslaget även inrymmer en
analog föreskrift, nämligen, att understöd för bedrivande av föreläsningsverksamhet
kan tillkomma riksförbund för studiecirkelverksamhet. Den fasta organisationen
inom dylika stora förbund bör enligt min mening utgöra en viss
garanti för att det samarbete mellan olika sidor av folkbildningsarbetet, som
i dem kommer till stånd, blir rationellt. Och principen om ett dylikt samarbete
synes mig vara av stor betydelse. I detta fall synes man därför ha
anledning att släppa efter på det eljest för ett rationellt arbete inom biblioteken
betydelsefulla kravet på en enhetlig ledning av all biblioteksverksamhet
inom en kommun. Man bör inskränka sig till att fordra de gemensamma
sammanträden för diskuterande av vissa frågor av större intresse,
som nedan komma att närmare beröras.

Jag finner likaledes i enlighet med såväl de sakkunniga som skolöverstyrelsen,
och på av dem anförda skäl, att det ej är lämpligt att i fråga om förbunden
söka upprätthålla en skillnad mellan de till ett riksförbund anslutna
folkbibliotek, som äro anknutna till en arbetande studiecirkel, och andra
folkbibliotek inom förbundets ram. Med hänsyn bland annat till sistnämnda
omständighet föredrager jag, att för dessa riksförbund använda beteckningen
»riksförbund för biblioteks- och studiecirkel verksamhet» framför den av
överstyrelsen valda trängre formuleringen »riksförbund för studiecirkel verksamhet».

Jag anser mig vidare ej gentemot överstyrelsens avstyrkande böra föreslå
rätt till statsunderstöd vare sig för folkbibliotek anslutna till riksförbund, om ej
detta hat till syfte att på en gång bedriva biblioteks- och studiecirkelverksamhet
eller för fristående förening sbibliotek. Den av överstyrelsen anvisade utvägen,
att bibliotek av denna natur, i stället för att som självständiga
bibliotek ingiva ansökningar om understöd genom stora riksförbund eller
genom det kommunala eller med detta likställda folkbiblioteket, skulle bilda
en organisatorisk enhet tillsamman med det lokala folkbiblioteksystemet
synes mig i den ovan sid. 76—77 angiva formen fullt acceptabel. Otvivelaktigt
skulle statsunderstöd för nya arter av bibliotek, vilka skulle bli fristående
såväl i förhållande till det lokala folkbiblioteksväsendet som gentemot andra
grenar av folkbildningsarbetet, kunna leda till en viss kanske ej ringa splittring,
som i många fall skulle kunna få till följd ett mindre rationellt arbete.

Vad slutligen beträffar anslagen till de fristående studiecirklar, som enligt

Understödens
belopp och
villkoren för
understöd.

86 Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 141.

både de sakkunniga och skolöverstyrelsen skulle kunna erhålla understöd,
ansluter jag mig också här till skolöverstyrelsens förslag. Det synes mig
mycket önskvärt, att bokanskaffningen underlättas för de studiecirklar, som
av ett eller annat skäl ej vilja ansluta sig till ett statsunderstött riksförbund.
Inga betänkligheter torde kunna resas häremot under de angivna förutsättningarna,
att böckerna skola överlämnas till det kommunala eller därmed
likställda folkbiblioteket och att ansökan skall inlämnas genom detta, vars
styrelse därvid givetvis bland annat bör yttra sig i frågan, huruvida och
i vilken utsträckning detta bibliotek självt kan tillhandahålla boklån i det
ämne, som är föremål för studiecirklarnas arbete.

Sedan jag sålunda preciserat min uppfattning angående vilka kategorier
av bibliotek och studiecirklar som böra erhålla understöd enligt här ifrågavarande
grunder, övergår jag till frågan om understödens belopp och villkoren
för deras utgående. Till en början behandlar jag därvid riksförbundens
bibliotek för att därefter övergå till de fristående studiecirklarna.

Sakkunniga ha efter en utförlig motivering (se ovan sid. 30—34) föreslagit,
att understödet till riksförbund i regel skulle utgå med högst hälften av det
belopp, som under närmast föregående år av andra än statsmedel använts
för biblioteksändamål (alltså ej blott som hittills för bokinköp och inbindning
samt katalogtryck), dock högst 1,000 kronor per bibliotek (eller, om
ett riksförbund hade flera bibliotek i en kommun, per förbund). Dock
skulle understödet i ett fall utgå efter gynnsammare grunder, nämligen >''i
fråga om sådant bokinköp (inklusive bindning), som står i direkt sammanhang
med en studiecirkels planmässigt ordnade studiearbete, omfattande
minst 10 sammanträden om året». I sistberörda fall skulle anslaget utgå
med högst samma belopp, som tillskjutits av andra än statsmedel, dock med
högst 400 kronor för år och studiecirkel. Hur många studiecirklar som
helst skulle kunna få anslag för dylikt planmässigt studiecirkelarbete. Den
genomgående grundtanken i sistnämnda förslag är, såsom av den ovan sid.
30—34 refererade motiveringen framgår, en önskan att genom gynnsammare
anslagsvillkor befordra det planmässiga studiearbetet i studiecirklarna.

Reservantens, lektor Oscar Olssons, förslag går ut på följande grunder för
anslag till dessa bibliotek (se ovan s. 41). Statsunderstöd efter de föreslagna
förmånligare grunderna skulle utgå för samtliga biblioteksutgifter till varje
studiecirkelbibliotek, till vilket vore ansluten åtminstone en studiecirkel med
minst 10 resp. 6 sammanträden. Statsunderstödets maximum skulle sättas
till 1,000 kronor för bibliotek. Oberoende härav skulle emellertid varje studiecirkel
med planmässigt arbete om minst 10 sammanträden kunna erhålla högst
400 kronor för bokinköp (och inbindning av böcker) i samband med detta arbete.
Reservantens ståndpunkt motiveras därmed, att majoritetens förslag
dels skulle lämna åtskilliga av de bästa studiecirklarna utan uppmuntran,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

dels skulle leda till ganska ringa sammanlagd ökning av anslagen till studiecirklarnas
bibliotek.

Av de myndigheter, folkbildningsföreningar och institutioner, som yttrat
sig, har visserligen, som ovan i redogörelsen för dessa yttranden, sid. 45—51,
omnämnts, flertalet ej haft något att invända mot sakkunnigmajoritetens
ståndpunkt, men åtskilliga ha dock uttalat avvikande mening, i en del fall
med framläggande av helt nya förslag till frågans lösning. Andra ha nöjt
sig med att föreslå detaljändringar i sakkunnigmajoritetens förslag, varvid
några anslutit sig helt eller delvis till reservantens. En avvikande utgångspunkt
i jämförelse med båda de inom de sakkunniga företrädda ståndpunkterna
intaga slutligen några yttranden, som förordat anslagsvillkor för här
ifrågavarande bibliotek efter i huvudsak samma grunder som för de kommunala
och med dem likställda folkbiblioteken, dock med avsevärt lägre
anslagsmaximum.

Också skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande valt en principiellt annan utgångspunkt
än de sakkunniga, i viss anslutning till sist refererade yrkanden
om likställdhet intill en bestämd gräns mellan kommunala bibliotek och
föreningshibliotek i en kommun. Överstyrelsens invändningar mot såväl
sakkunnigmajoritetens som reservantens förslag (se ovan sid. 52—56) kunna
sammanfattas så: Intetdera har lyckats finna en sådan princip för understöd
åt olika studiecirkeltyper, att de cirklar, som bedriva ett mera kvalificerat
arbete, med säkerhet också erhålla ett högre statsunderstöd. Intetdera tillgodoser
det enligt överstyrelsens mening viktigaste av de krav, som böra
uppställas vid bestämmande av statsunderstöd även för hithörande bibliotek,
nämligen att detta fastställes i första rummet med hänsyn till biblioteksarbetets
egen natur, så att högre kvalificerade bibliotek erhålla större statsunderstöd.

Överstyrelsen har sökt finna en form för anslagets utgående, som å ena
sidan, under i övrigt lika förhållanden, ger möjligast lika statsunderstöd i
en kommun, oberoende av om denna har ett eller flera bibliotek, å andra
sidan innebär ett gynnande av ett kvalificerat biblioteksarbete också i riksförbundens
bibliotek. Efter eu jämförelse mellan olika möjligheter (se ovan
sid. 54—56) stannar överstyrelsen vid att förorda i princip analoga anslagsbeståmmelser
för riksförbundens bibliotek som för de kommunala och med
dem likställda folkbiblioteken. Överstyrelsens förslag kan sammanfattas så,
att grundunderstödet för varje särskilt bibliotek skulle utgå, i kommun, där
det sammanlagda ortsbidraget till samtliga bibliotek, tillhörande riksförbund,
rfppgår till högst 400 kronor, med lika stort belopp som det särskilda bibliotekets
ortsbidrag, samt i kommun, där det sammanlagda ortsbidraget överstiger
sagda summa, efter följande fallande skala:

88 Kungl. May.ts proposition Nr 141.

Sammanlagda ortsbidraget till samtliga bibliotek till-hörande riksförbund inom kommunen.	Statsbidraget i % av det särskilda bibliotekets orts-bidrag.
401— 600 kronor	90 %	dock minst 400 kronor till samtliga bibliotek tillhörande riksförbund in-om kommunen
601— 800 »	80 %	dock minst 540 kronor till samtliga bibliotek tillhörande riksförbund in-om kommunen
801—1,500	70 %	dock minst 640 kronor till samtliga bibliotek tillhörande riksförbund in-
		om kommunen
1,501—4,000 »	60 %	dock minst 1,050 kronor till samtliga bibliotek tillhörande riksförbund in-
		om kommunen
över 4,000 »	50 %	dock minst 2,400 kronor och högst

5,000 kronor till samtliga bibliotek
tillhörande riksförbund inom kommunen -

samt att tilläggsunderstöd skulle utgå endast i den mån varje särskilt
bibliotek skulle vara därtill berättigat enligt de för kommunala och därmed
likställda folkbibliotek föreslagna grunderna.

Överstyrelsen har, som redan i samband med bestämmelserna om understöd
till kommunala och med dem likställda folkbibliotek nämnts, föreslagit
ett gemensamt maximum för folkbiblioteksväsendet inom kommunen i dess
helhet i stället för ett särskilt maximum för varje bibliotek.

Till sist vill jag omnämna, att överstyrelsen vid sin jämförelse mellan
kostnaderna för ett genomförande av dess förslag och av sakkunnigförslaget
kommit till det resultatet, att utgifterna vid en tillämpning av de båda alternativen
kunna beräknas bli ungefär desamma.

Innan jag övergår till ett angivande av min egen ståndpunkt i fråga om
grunderna för understödens belopp, vill jag för att underlätta förståelsen av
de mot varandra stående förslagen välja ett exempel, som visar, hur de
olika metoder, som förordats, i ett tänkt fall skulle verka i fråga om
grundunderstödet. Jag vill därvid belysa fyra av de framlagda förslagen:
sakkunnigmajoritetens (se ovan sid. 16), reservantens (se ovan sid. 41), förslaget
om absolut likställdhet mellan varje särskilt föreningsbibliotek och det
kommunala folkbiblioteket (se ovan sid. 46—47) samt slutligen skolöverstyrelsens
förslag (se ovan sid. 57).

Jag förutsätter en kommun, där det kommunala folkbibliotekets ortsbidrag
är 6,000 kronor, det sammanlagda ortsbidraget för föreningsbibliotek anslutna
till statsunderstödsberättigade riksförbund 2,300 kronor. Studiecirklar

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

antagas ha använt 400 kronor för bokinköp i anslutning till planmässigt
studiecirkelarbete, omfattande minst 10 sammanträden.

I. Enligt folkbildningssakkunnigas förslag.

1. Folkbiblioteket 400 + ^’^^ =.....

2. Föreningsbiblioteken (oberoende av
statsunderstödets uppdelning på flera
eller färre föreningsbibliotek)
72X1,900 = 950

1 X 400 = 400

Statsunderstöd.

Det särskilda Hela

biblioteket. kommunen.

3,200: —

= 1,350:— 4 550- _

II. Enligt reservantens förslag.

1. Folkbiblioteket 400 + —.....

2. Föreningsbiblioteken:

Statsanslaget blir beroende av, om

de studiecirklar, som ha 10 resp. 6
sammanträden, äro anslutna till samma
bibliotek som övriga cirklar eller ej,
t. ex.:

om alla cirklar äro anslutna till bibliotek,
som vartdera ha minst en cirkel
med 10 resp. 6 sammanträden (och därest
t. ex. tre förbund finnas, vilkas ortsbidrag
vartdera understiger 1,000 kronor) . . .

om de cirklar, som ha minst 10 resp.
6 sammanträden, ej tillhöra samma bibliotek
som övriga cirklar1).........

3,200: —

2,300: —

lägst 4,550: —
1,350: — högst 5,500: —

III. Enligt folkbildning ssakkunnigas förslag,
om den ändring vidtages, att grunderna
för folkbiblioteken gälla även för varje
särskilt föreningsbibliotek.

1. Folkbiblioteket 400 + =..... 3,200: —

2. Föreningsbiblioteken:

Statsanslaget blir beroende av, hur

många och stora de studiecirkelbibliotek
äro, på vilka ortsbidraget är fördelat,
t. ex.:

0 Förutsättningen är, att cirklarna ej hava andra utgifter än ovan angivna 400 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Statsunderstöd.

Det särskilda Hela

biblioteket. kommunen.

Alt. I. Ett bibliotek med ortsbidrag „

om 2,300 kronor, statsunderstöd 400+-^—= 1,350: —

lägst 4,550: —
högst 5,500: —

4,380: —

Vid jämförelsen mellan här angivna fyra alternativ har jag ansett valet
utan tvekan böra stå mellan det första och det sista: sakkunnigmajoritetens
och skolöverstyrelsens. Vartdera av dessa båda förslag synes mig ha konsekvent
utfört endera av de båda principer, som här stå emot varandra.
Sakkunnigmajoritetens förslag ger, som även skolöverstyrelsen framhållit,
den mest konsekventa utformningen av grundsatsen om statsunderstödens
utmätande för riksförbundens bibliotek med hänsyn till studiecirkelarbetets
natur. Skolöverstyrelsens förslag utgår däremot från den ståndpunkten att
frågan om studiecirkelarbetet ej bör inverka på statsunderstödet för biblioteksverksamhet,
på annat sätt än att, som redan nämnts, bibliotek, anslutna
till riksförbund för biblioteks- och studiecirkelverksamhet, böra kunna komma

Alt. II. Två bibliotek:

nr 1 med ortsbidrag om 1,800 1400

kronor, statsunderstöd.....400 + -^—=1,100: —

nr 2 med ortsbidrag om 500

kronor, statsunderstöd..... 400 + -^-= 450: —

Summa för alt. II 1,550: —

Alt. III. Tre bibliotek:

nr 1 med ortsbidrag om 1,000
kronor, statsunderstöd.....

nr 2 med ortsbidrag om 750

kronor, statsunderstöd.....

nr 3 med ortsbidrag om 550

kronor, statsunderstöd.....

Summa för alt. III 1,750: —
Alt. IV. Sex eller flera bibliotek med ortsbidrag
om vartdera högst 400 kronor,
sammanlagt 2,300 kronor...........S:a 2,300: —

IV. Enligt skolöverstyrelsens förslag.

1. Folkbiblioteket, 50 % av 6,000 kronor 3,000: —

2. Föreningsbiblioteken, oberoende av

ortsbidragets uppdelning på fler eller
färre förening sbibliotek.

60 % av 2,300: —............. 1,380: —

600
400 + —=	700: —
350
400+—^- =	575:
150
400 4—~ =	475: —

Kunt/l. May.ts proposition Nr 141.

i åtnjutande av statsunderstöd genom riksförbundet och utan att alltså inordnas
under biblioteksväsendet inom kommunen i övrigt. I fråga om understödsbeloppets
storlek har överstyrelsen däremot förordat ett hänsyntagande uteslutande
till biblioteksarbetets egen natur och bygger därvid helt på de i sakkunnigförslaget
för de kommunala folkbiblioteken föreslagna principerna. Skolöverstyrelsen
anser nämligen, att åtMiofe/osverksamheten bör uppmuntras
genom med hänsyn till detta arbete utformade grunder för utgående av
biblioteksanslagen, studiecirkeln a rksamheten åter genom de understöd till
lärare för studiecirklarna, som överstyrelsen i anslutning till de sakkunnigas
förslag i annat sammanhang förordat.

Jag kan alltjämt ej finna annat än att sakkunnigförslaget bör erbjuda
möjligheter till en uppmuntran av ett planmässigt studiecirkelarbete, som
kan för denna verksamhet innebära ej oväsentliga fördelar. A andra
sidan uppskattar jag de förtjänster, som ligga i överstyrelsens förslag: de
ökade möjligheter, det erbjuder till en utveckling av den mera biblioteksmässiga
sidan av arbetet också i de föreningsbibliotek, det här gäller, liksom
över huvud styrkan i genomförandet av en enhetlig princip för anslagets
utmätande i fråga om olika bibliotekstyper.

Vad som vid valet mellan här skisserade båda förslag kommit mig att
nu ansluta mig till skolöverstyrelsens är framför allt den omständigheten,
att som ovan omnämnts så gott som fullständig enighet råder bland folkbiblioteks-
och över huvud folkbildningsarbetets målsmän, att sistnämnda
förslag bör läggas till grund för en nyreglering, en omständighet, som jag
anser böra tillmätas mycket stor betydelse (se ovan sid. 61—62).

Såväl de sakkunniga som överstyrelsen ha förordat ett fasthållande vid
nu gällande princip om understödets utgående i proportion till föregående
års och ej som för de kommunala och med dem likställda folkbiblioteken
löpande års ortsbidrag. Ej heller jag finner något skäl till ändring härutinnan.
Såväl de sakkunniga som överstyrelsen ha vidare tillstyrkt den ändring
i nuvarande bestämmelser, att vid beräknandet av det mot statsunderstödet
svarande ortsbidraget hänsyn skall tagas ej blott till utgifter för bokinköp
och inbindning samt med vissa års mellanrum katalogtryckning utan till
alla utgifter för bibliotekets utveckling och vård. Därvid skulle dock arvode
till bibliotekarie ej medräknas till högre belopp än som kunde prövas skäligt
med hänsyn till omfattningen av bibliotekets verksamhet, samt kostnad för
lokal medräknas blott om lokalen i fråga är enbart avsedd för biblioteket
och ej befunnes olämplig. Också på denna punkt ansluter jag mig i princip
till förslaget. Jag vill emellertid i detta sammanhang erinra, att på
vissa platser bibliotekslokalerna på kvällen efter bibliotekets stängning upplåtas
för studiecirkeländamål. Den omständigheten att så sker synes mig
ej böra utgöra hinder för understöd för lokalutgifter, om lokalen huvudsakligen
användes för biblioteket. Kostnader för lokaler, avsedda enbart eller

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

huvudsakligen för studiecirkeländamål, böra däremot givetvis ej kunna rubriceras
som utgifter för biblioteksverksamhet.

I likhet med vad från alla håll förordats (se bland annat sakkunnigas
motivering ovan sid. 34) finner jag vidare en förutsättning för statsunderstöd
böra vara kostnadsfria boklån, så att alltså ej som hittills en mindre
låneavgift får upptagas.

Sakkunniga ha föreslagit samma grunder för utgående av understöd till
fristående studiecirklar som för understöd till studiecirklar anslutna till riksförbundens
bibliotek. Högre understöd skulle alltså utgå till studiecirkel
med planmässigt arbete under visst antal sammanträden.

Skolöverstyrelsen bar i konsekvens med sin ståndpunkt i fråga om riksförbundens
bibliotek även i fråga om de fristående studiecirklarna gått in
för en helt annan ordning. Överstyrelsen har förordat, att fristående studiecirkel,
som ansöker genom det kommunala eller som kommunalt fungerande
folkbiblioteket, skulle åtnjuta understöd som en del av detta och
enligt de regler, som för detta föreskrivits. Studiecirkel, som ansöker genom
landsbibliotek, skulle erhålla högst samma belopp, som cirkeln föregående
år av egna medel använt för bokinköp och inbindning av böcker.

I anslutning till mina förslag i fråga om riksförbundens bibliotek accepterar
jag även här i princip överstyrelsens ståndpunkt. Jag anser dock
inga skäl föreligga till den föreslagna olikheten, att för studiecirkel ansluten
till landsbibliotek som ortsbidrag räknas blott utgifter för bokinköp och inbindning,
för studiecirkel ansluten till ett kommunalt eller därmed likställt
folkbibliotek däremot alla biblioteksutgifter. Då studiecirklar av här angiven
natur i regel ej torde kunna åberopa andra biblioteksutgifter än för bokinköp
och inbindning, synes mig lämpligast, att det föreskrives, att för
båda kategorierna som ortsbidrag räknas blott utgifter för detta ändamål.

Med avseende på formuleringen av föreskriften om statsanslagsbeloppets
storlek instämmer jag, vad studiecirkel ansluten till landsbibliotek beträffar,
helt med överstyrelsen. I fråga om studiecirkel, ansluten till kommunalt
eller därmed likställt folkbibliotek, föreslår jag till förtydligande av överstyrelsens
förslag följande tillvägagångssätt. Till grund för bestämmandet
av det sammanlagda statsunderstödet till folkbiblioteket och studiecirkeln
lägges det totala ortsbidraget till folkbiblioteket och ortsbidraget för bokinköp
och inbindning av böcker till studiecirkeln med iakttagande av de
regler för utgående av statsunderstöd, som gälla för folkbibliotek. Statsunderstödet
fördelas därefter mellan biblioteket och studiecirkeln i proportion
till deras ortsbidrag. Genom detta tillvägagångssätt förhindras, att ett bibliotek
genom att överlåta en del av sitt bokanslag på en studiecirkel skall
kunna komma i åtnjutande av högre statsunderstöd.

I likhet med såväl överstyrelsen som de sakkunniga föreslår jag vidare,
att statsunderstödet i båda fallen liksom för riksförbunden utgår i proportion
till det förflutna och ej det löpande årets ortsbidrag.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 141.

Jag övergår nu till anslagsmaximum och behandlar denna fråga i ett
sammanhang.

Sakkunnigas förslag gick ut på ett maximum av 10,000 kronor för det
kommunala eller som kommunalt fungerande folkbiblioteket i en kommun,
inklusive de föreningsbibliotek och studiecirklar, som genom detta söka
anslag. Utgångspunkten vid sakkunnigas motivering till det föreslagna beloppet
var storleken av statsunderstödet till danska bibliotek. Detta utgör
högst 15,000 kronor, om ej genom särskilt riksdagsbeslut anvisats högre
belopp. Sakkunniga ansågo sig visserligen kunna räkna med ett något lägre
understöd, men gåvo dock därvid uttryck åt en viss tveksamhet, då de ansågo
det vara av största vikt, att understödet så avvägdes att även de större
stadsbiblioteken kunde förväntas ansluta sig till systemet, så att deras bokbestånd
kunde komma till användning även utanför den egna kommunen
(se ovan sid. 18). För föreningsbibliotek föreslogo de sakkunniga ett maximum
av 1,000 kronor per bibliotek, eller om ett förbund hade flera bibliotek
inom samma kommun, per förbund. Dock skulle, oberoende av detta maximum
till varje studiecirkel för bokinköp i samband med planmässigt studiecirkelarbete
kunna utgå högst 400 kronor. Samtidigt med att sakkunniga
förordade dessa särskilda maxima för varje bibliotekstyp, framhöllo de starkt
bet\rdelsen av ett samarbete mellan alla bibliotek i en kommun (se ovan
sid. 34—35).

I sitt yttrande av år 1924 förklarade sig skolöverst3-relsen anse dessa bestämmelser
mindre lämpliga, därför att de direkt befordrade en splittring
av biblioteksverksamheten inom en kommun även i de fall, då de lokala
behoven och önskemålen talade för ett enda bibliotek eller bibliotekssystem.
Överstyrelsen förordade därför ett gemensamt anslagsmaximum per kommun
(se ovan sid. 55). I fråga om storleken av detta maximum hänvisade överstyrelsen
till i vissa inkomna yttranden gjorda uttalanden, att de av de sakkunniga
beräknade beloppen finge anses väl lågt tilltagna, men ansåg sig
dock böra utgå från dessa. Överstyrelsen påpekade därvid, att de sakkunnigas
förslag, då för närvarande 4 statsunderstödda riksförbund funnes, skulle
motsvara ett maximum om 10,000 kronor för folkbiblioteket och 4,000
kronor för de existerande riksförbunden, vartill borde läggas ett belopp motsvarande
understöden för kvalificerade studiecirklar. I runt tal skulle alltså
de av sakkunniga föreslagna maxima motsvara ett sammanlagt statsunderstödsbelopp
för hela kommunen om cirka 15,000 kronor, vid vilken siffra
överstyrelsen också ansåg sig böra stanna. Det vore emellertid önskvärt,
att maximiföreskriften kompletterades med eu bestämmelse om ett visst
statsanslagsbelopp, till vilket olika understödsberättigade bibliotekstyper skulle
ha förmånsrätt. Skälet till detta förslag var överstyrelsens uppfattning om
det önskvärda i att möjlighet funnes att utdela anslagen till folkbiblioteken
å ena sidan, riksförbunden och de fristående studiecirklarna å andra sidan,
vid olika tidpunkter, vilket utan ett dylikt tillägg ej vore möjligt. Över -

Il I. Gemensamma
bestäm
melser
för folkbiblioteken

inom en
kommun.

Anslags maximum.

Gemensamma

sammanträden.

94 Kungl. Maj.is proposition Nr 141.

styrelsen stannade vid att för det kommunala eller som kommunalt fungerande
folkbiblioteket i en kommun förorda förmånsrätt till ett belopp av

10.000 kronor och för folkbiblioteksverksamhet, bedriven i sammanhang med
studiecirkelarbete, till 5,000 kronor.

I skrivelsen den 31 oktober 1928 har emellertid överstyrelsen (se ovan sid.
64) förklarat sig, därest det ansåges nödvändigt för att realisera förslaget,
kunna vara med om någon reduktion av maximiunderstödet per kommun.
Detta borde dock ej sättas lägre än till 10,000 kronor. Härav skulle det
kommunala eller som kommunalt fungerande folkbiblioteket ha förmånsrätt
till 7,000 kronor, folkbiblioteksverksamhet bedriven i sammanhang med
studiecirkelarbete till 3,000 kronor. Förutsättningen för en reduktion av
anslagsmaximum borde emellertid vara en ökning av det tillägg, som skulle
utgå till centralbibliotek med motsvarande belopp eller från 5,000 till 10,000
kronor.

Av redan angivna skäl (sid. 77) ansluter jag mig helt till principen om ett
gemensamt anslagsmaximum. Också jag finner det av största betydelse, att
detta ej sättes för lågt, med hänsyn ej minst till den framhållna vikten av
att de större biblioteken anse med sin fördel förenligt att ansluta sig till
landets bibliotekssystem och av att de bli så utrustade, att de kunna
vidga sin verksamhet utanför den egna kommunen. Det av överstyrelsen
förordade maximum synes mig vara det lägsta, som med hänsyn till dessa
synpunkter bör komma ifråga. Vid jämförelsen mellan detta maximum och
nuvarande bestämmelser bör man taga hänsyn till, dels att enligt nu gällande
föreskrifter anslaget till studiecirkelbiblioteken i en kommun faktiskt är
obegränsat, då ingen annan maximiföreskrift finnes än bestämmelsen, att
statsunderstödet får utgöra högst 400 kronor för studiecirkel, dels att för
närvarande i en borgerlig kommun med ett flertal församlingar statsunderstöd
för folkbibliotek i motsats mot i föreliggande förslag kan utgå till ett
bibliotek i varje församling. Också överstyrelsens förslag om förmånsrätt
för olika bibliotekstyper anser jag mig böra biträda. Följden av den av
mig ovan föreslagna formuleringen angående avvägandet av understödet till
fristående studiecirklar blir emellertid att även vid bestämmandet av det
belopp, intill vilket varje bibliotekstyp har förmånsrätt, dessa studiecirklar
böra räknas tillsamman med det kommunala eller därmed likställda folkbiblioteket
och ej tillsamman med riksförbundens bibliotek. Det förra bör
alltså enligt min mening ha förmånsrätt till 7,000 kronor, de senare till

3.000 kronor.

Understödet inom kommun, där landsbibliotek är inrättat, anser jag i
likhet med överstyrelsen böra fixeras till 3,000 kronor.

Såväl överstyrelsen som de sakkunniga ha framlagt förslag om gemensamma
sammanträden inom varje kommun mellan föreståndarna för de inom densamma
verkande folkbiblioteken för överläggning om bokinköpsförslag, tryck -

Kungl. Maj ds ■proposition Nr 141.

ning av gemensam katalog och andra frågor, där samverkan kan synas
önskvärd, varvid beslutanderätten, om ej annat föreslagits, skulle tillkomma
de särskilda bibliotekens styrelser. Denna föreskrift synes mig välbetänkt
såsom ägnad att medföra åtminstone en viss grad av samverkan och undanröja
den nuvarande olägenheten att biblioteken på många platser ej stå i
minsta förbindelse med varandra.

I olika sammanhang bar jag redan hänvisat till de sakkunnigas krav, att
bibliotek med statsunderstöd över en viss gräns skola kostnadsfritt hällas tillgängliga
för utlåning även till personer boende utanför kommunen inom ett av
överstyrelsen föreskrivet område. Enligt förslaget skulle denna skyldighet
inträda, när ett statsunderstöd om minst 8,000 kronor utginge till det kommunala
eller som kommunalt fungerande folkbiblioteket, »varvid även de statsbidragsbelopp
skola medräknas, som för föregående år utgått enligt de nedan
under mom. 14)—23) införda bestämmelserna (= föreskrifterna om understöd
till genom studiecirklar och andra föreningar bedrivna folkbiblioteksverksamhet),
i den mån dessa statsbidragsbelopp motsvara av kommunen i fråga
till statsunderstödda föreningar för biblioteksverksamhet anslagna medel».
Skyldigheten skulle också gälla ej blott det kommunala eller som kommunalt
fungerande folkbiblioteket utan även föreningsbibliotek med kommunalt
understöd. Sakkunnigas motivering återfinnes ovan sid. 24—25.

Aven denna bestämmelse har en viss motsvarighet i danska förhållanden,
där emellertid varje bibliotek, som tillåter dylika kostnadsfria lån inom den
kringliggande trakten, erhåller ett särskilt tilläggsunderstöd.

Det är enligt mitt förmenande en viktig sida av biblioteksreformen, som
här beröres. Det är otvivelaktigt ytterst välbetänkt att tillse, att de större
bibliotekens resurser direkt kunna tagas i anspråk även inom ett område
utanför kommunen. Föreskriften om vid vilket statsunderstödsbelopp en dylik
skyldighet bör inträda synes emellertid både enklare och riktigare formuleras
så, att skyldigheten skulle gälla för alla statsunderstödda bibliotek i
en kommun, så snart det samlade statsunderstödet till dem uppginge till

8,000 kronor.

Även på en annan punkt synes mig en ändring i jämförelse med sakkunnigförslaget
vara motiverad. Det torde ej vara uteslutet, att det i ett
eller annat fall med hänsyn till den kringliggande landsbygden skulle vara
avgjort fördelaktigare med en föreskrift, att personer från ett större område
kunde erhålla fri tillgång till boklån av facklig natur än att personer inom
en mera begränsad rayon finge alla boklån utan avgift, då givetvis landsbygdens
bibliotek i regel äro bättre utrustade i fråga om skönlitteratur än
i fråga om flertalet grenar av den fackliga litteraturen. Jag förordar alltså
en föreskrift av det innehåll, att biblioteken i kommun, där det samlade
statsunderstödet uppgår till minst 8,000 kronor, skola hållas helt eller delvis

Utlåning till
personer utom
kommunen.

Centralbibliotek.

96 Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

kostnadsfritt tillgängliga för utlåning även till personer boende utanför vederbörande
kommun inom ett av skolöverstyrelsen föreskrivet område.

Eu synnerligen genomgripande betydelse bar det av de sakkunniga föreslagna
utbyggandet av vissa bibliotek till centralbibliotek. (Angående motiveringen
till sakkunnigas förslag om centralbibliotek se ovan sid. 22—29, angående
yttranden härom sid. 43—45, angående skolöverstyrelsens förslag sid. 58.)
Enligt de sakkunnigas förslag skulle dessa centralbibliotek ha till uppgift att
— mot ett särskilt understöd, som sakkunniga föreslagit till 5,000 kronor —
supplera de lokala bibliotekens arbete genom direkt och kostnadsfri utlåning
av böcker, som behövdes i studiesyfte, genom utsändande av vandringsbibliotek
och genom biblioteksteknisk vägledning. Blott ett dylikt centralbibliotek
skulle enligt sakkunnigas förslag få upprättas i varje län; i län med landsbibliotek
skulle intet centralbibliotek få förekomma, och högst tre nya centralbibliotek
skulle varje år få tillkomma.

I detta sammanhang vill jag erinra om att bibliotekssakkunniga, vilkas
utlåtande förelåg ungefär samtidigt med folkbildningssakkunnigas, förordade
inrättande av s. k. landsbibliotek, byggande på det sammanlagda bokbeståndet
från dels ett större stifts- eller läroverksbibliotek, dels vederbörande stads
folkbibliotek. Landsbiblioteket skulle bland annat ha uppgifter analoga med
dem, som enligt folkbildningssakkunniga skulle tillkomma centralbiblioteken.
Även folkbildningssakkunniga, som refererade detta förslag (se ovan sid.
27—28), förordade, att i vissa län, där särskilda omständigheter talade härför,
dylika landsbibliotek skulle inrättas i stället för centralbibliotek. Genom
statsmakternas beslut vid 1926 års riksdag har nu inrättats ett dylikt landsbibliotek,
stifts- och landsbiblioteket i Linköping, som bland annat har att
fylla ett centralbiblioteks uppgifter för Östergötlands län. Chefen för ecklesiastikdepartementet
uttalade till statsrådsprotokollet vid detta tillfälle (k. prop.
nr 48) en förhoppning, att centralbiblioteksfrågan snart bleve ur principiell
synpunkt löst i hela dess vidd, varvid de lokala förhållandena borde få fälla
utslaget, om den ena eller andra av de båda bibliotekstyperna, centralbibliotek
eller landsbibliotek, i det särskilda fallet vore att föredraga.

Skolöverstyrelsen tillstyrkte år 1924 folkbildningssakkunnigas förslag om
centralbibliotek i alla dess delar. I skrivelse den 31 augusti 1928 förklarade
sig därefter överstyrelsen i samband med sitt förordande av en sänkning
av anslagsmaximum för det lokala folkbiblioteksväsendet i en kommun
anse, att en förutsättning härför borde vara en motsvarande ökning med

5,000 kronor av understöden till centralbibliotek, så att dessa för ett helt
läns biblioteksarbete viktiga bibliotek ej erhölle sämre möjlighet att fylla
sina betydelsefulla uppgifter än enligt tidigare förslag. Överstyrelsen ansåg
sig däremot kunna stanna vid att föreslå två nya centralbibliotek för år,
av vilka de båda första borde börja sin verksamhet den 1 januari 1930.

Centralbiblioteksfrågans rationella lösning är enligt min mening otvivel -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

aktigt eu viktig förutsättning för att man skall kunna bereda landsbygdens
och de minsta städernas befolkning tillgång till studielitteratur utan
oöverstigliga utgifter för kommuner och stat. Man kan säkert ej heller överskatta
betydelsen för landsbygdens biblioteksväsen av att på detta sätt vissa
större bibliotek få till direkt uppgift att lämna hjälp, upplysningar och vägledning
till de mindre bibliotekens föreståndare.

Jag är också helt ense med överstyrelsen om den stora vikten av, att
understödsbeloppen för dessa bibliotek ej sänkas under de summor, som av
de sakkunniga och överstyrelsen ansetts nödvändiga för att centralbiblioteken
verkligen skola förväntas bli så utrustade, att de kunna lämna landsbygden
det stöd, som för dennas hela folkbildningsfråga är av så utomordentligt
stor betydelse. Med den reduktion av maximibeloppet för kommun, som
jag ovan föreslagit, anser jag sålunda det särskilda tilläggsanslaget för centralbibliotek
böra bestämmas till 10,000 kronor.

Likaledes vill jag i likhet med de sakkunniga och min företrädare i ämbetet
framhålla, hurusom centralbiblioteksfrågan alltefter de lokala förhållandena
kan tänkas för vissa län bäst löst efter nu föreliggande förslag och
för andra, där förhållandena äro härför gynnsamma, genom tillskapande av
landsbibliotek enligt bibliotekssakkunnigas förslag.

Då på denna punkt fullständig enighet rått mellan alla sakkunniga, anser
jag det här ej behövligt att gå in på någon allmän motivering utöver den,
som redan lämnats. Jag vill härutöver blott hänvisa till den omständigheten,
att överallt i främmande länder med mera utvecklat folkbiblioteksväsen
centralbibliotek inrättats. De sakkunniga ha utförligt omnämnt organisationen
av detta slag i Danmark och Holland. Sedan sakkunnigförslaget
avlämnats, har en mycket omfattande likartad organisation med ett stort
antal centralbibliotek skapats i England. Också flerstädes i Tyskland ha
skapats liknande centraler för folkbildningsväsendet. Vad våra grannländer
— utom Danmark -— beträffar kan nämnas, att i Finland av riksdagen
fattats ett principbeslut om »landskapsbibliotek» och att även i Norge en
kraftig opinion finnes för en liknande lösning.

I fråga om storleken av understöden till centralbibliotek ha erfarenheterna
från Danmark det största intresset ej blott därför, att förhållandena
där i flera avseenden äro mest likartade våra, utan lika mycket av den
grund, att det svenska förslaget i huvudsak bygger på erfarenheter därifrån.
De danska centralbiblioteken uppgå för närvarande till 21, med ett tilläggsunderstöd
för centralbiblioteksverksamheten om 8,000 kronor utöver de

15.000 kronor, vartill understöden för den lokala biblioteksverksamheten högst
kan uppgå. Sammanlagt kan alltså ett centralbibliotek erhålla högst 23,000 kronor
för biblioteksverksamheten i dess helhet, mot enligt föreliggande förslag

17.000 kronor eller allra högst 20,000 kronor för ett svenskt centralbibliotek.

Uppenbart är, att kraven på dessa bibliotek måste hållas ganska högt,

om centralbiblioteken verkligen skola kunna bli landsbygden till effektiv

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 114 häft. (Nr 141.) 7

Kungl. Majds proposition Nr 141.

hjälp. Sakkunniga ha föreslagit som villkor för att ett bibliotek skall godkännas
som centralbibliotek, att det skall vara försett med läsrum, som har
ett väl valt handbibliotek och som hålles öppet på för allmänheten lämplig
tid alla vardagar både för- och eftermiddagen, att dess bokbestånd även i
övrigt är tillfredsställande till omfattning och sammansättning, att det har
en bibliotekstekniskt väl utbildad chef samt att vid biblioteket finnes anställt
åtminstone ett bibliotekstekniskt utbildat biträde.

Skolöverstyrelsen har i fråga om personalfrågan ansett önskligt, att vid
tillsättandet av bibliotekarie vid centralbibliotek ansökningarna skola insändas
till överstyrelsen, som skulle ha att avge yttrande. Överstyrelsen skulle
därvid ange, vilka sökande den ansåge kompetenta. Om överstyrelsen så
ansåge skäligt, kunde den uppföra de sökande i viss ordning med hänsyn
till graden av deras lämplighet. Bibliotekets styrelse skulle till befattningens
innehavare utse en av dem, som överstyrelsen förklarat kompetenta.

Jag är ense med överstyrelsen om vikten av kompetent personal och ansluter
mig därför till dess förslag i sistnämnda avseende samt anser vidare,
att bland villkoren för att ett bibliotek skall kunna godkännas som centralbibliotek
bör i fråga om bibliotekspersonalen införas en föreskrift av något
allmännare innehåll än sakkunniga föreslagit, gående ut på att bibliotekets
chef och personal böra besitta för arbetet erforderliga kvalifikationer.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande den 31 augusti 1928 omnämnt, att
överstyrelsen, med hänsyn till vikten av att redan från början erfarenheter
vinnas angående arbetets lämpligaste planläggning i skilda landsdelar, ansett
sig böra försäkra sig om att styrelserna för två större därtill lämpade folkbibliotek
för sin del skulle vara villiga att förorda, att vederbörande bibliotek
skulle åtaga sig centralbiblioteksuppgifter. Överstyrelsen har därvid
under hand preliminärt konfererat med styrelserna för ett stadsbibliotek i
nordligaste och ett i sydligaste delen av landet, vilka bibliotek från olika
synpunkter skulle vara synnerligen lämpliga som underlag för centralbibliotek,
och vederbörande styrelser ha därvid förklarat sig ha för avsikt att,
därest statsmakterna anvisa anslag för ändamålet, ingå till stadsfullmäktige
i respektive stad med hemställan om tillstånd för biblioteken att åtaga sig
uppgifter i enlighet med de av överstyrelsen föreslagna villkoren för anslagåt
centralbibliotek och under förutsättning av där föreslagna anslagsbelopp.

Det synes mig riktigt att på detta sätt garantier skaffats, att verksamheten
kan träda i kraft redan med 1930 års ingång, om medel anvisas för
ändamålet. Mycket antagligt torde emellertid vara, att flera än de två av
överstyrelsen åsyftade biblioteken komma att omedelbart ingå med begäran
om vederbörande biblioteks godkännande som centralbibliotek. Valet mellan
dem, som kunna komma i fråga, skall enligt föreliggande förslag göras av
Kungl. Maj:t. Det synes mig visserligen självklart, att därvid hänsyn bör
tagas till den av överstyrelsen framhållna synpunkten om önskvärdheten av
att redan från början erhålla centralbibliotek i olika landsdelar för att erfa -

Kun<)l. Maj:ts proposition Nr 141.

renhet skall vinnas om de bästa arbetsmetoderna under skilda förutsättningar.
Dä även andra synpunkter, såsom det sätt varpå de olika biblioteken
äro rustade för upptagande av centralbiblioteksverksamhet, måste beaktas,
bör emellertid Kungl. Maj:t vara obunden att som centralbibliotek godkänna
i första band dem, som med hänsyn till olika omständigheter kunna befinnas
därtill mest lämpliga.

I fråga om biblioteksinspeJdionen förorda de sakkunniga på ovan (sid.
3b 37) anförda skäl eu fullständig omläggning av inspektionen över de
statsunderstödda folkbiblioteken, i det att denna skulle i län med centraleller
landsbibliotek utövas av bibliotekarien vid ifrågavarande bibliotek eller
med förste bibliotekskonsulentens medgivande av annan därtill lämplig person
inom dess personal, i övriga län som hittills av folkskolinspektör. Efter
hand skulle alltså inspektionen av folkbiblioteken genom dessa senare bortfalla.
Bibliotek med minst 8,000 kronor i årligt statsunderstöd skulle undantagas
från dylilc lokal inspektion.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt detta de sakkunnigas förslag men föreslagit
en komplettering av denna föreskrift med det tillägg, att oberoende härav
folkskolinspektör inom området för central- eller landsbibliotek skulle äga
att verkställa inspektion av folkbibliotek inrymt i skolhus, varvid han hade
att, om därtill funnes anledning, insända redogörelse för sin inspektion till
biblioteksinspektören för vederbörande område. Därjämte ansåg överstyrelsen,
att även inspektion av sjukhusbibliotek borde ske på samma sätt som
inspektion av folkbibliotek.

D}dik biblioteksinspektion har efter tillkomsten av Linköpings stifts- och
landsbibliotek med allmänna medel ordnats i Östergötlands län. Inspektionen,
som skall avse folkbibliotek, studiecirkelbibliotek och bibliotek vid
sjukvårdsinrättningar, skall ske genom landsbibliotekarien eller, om skolöverstyrelsen
sådant undantagsvis medgiver, annan därtill lämplig person
bland landsbibliotekets personal. Också den av överstyrelsen föreslagna bestämmelsen
om rätt för folkskolinspektör att alltjämt inspektera folkbibliotek
i skolhus har upptagits.

Det synes mig vara av stor vikt, att man fortskrider på den sålunda inslagna
vägen, efter hand som central- och landsbibliotek inrättas. Tills så har
skett i alla län, anser jag i likhet med de sakkunniga och överstyrelsen,
att inspektion genom folkskolinspektör bör kvarstå, då det är önskvärt att
även i detta fall möjlighet till lokal inspektion skall förefinnas. Jag finner
dock ej lämpligt med dylik inspektion genom folkskolinspektör gentemot
bibliotek, som nått den storlek, att bibliotekariens kompetens prövas av skolöverstyrelsen,
alltså bibliotek med ett statsunderstöd om minst 2,000 kronor.

Sakkunniga beräkna för varje inspektionsområde en ersättning för resorna
om högst 1,000 kronor för år, och föreslå reseersättning och dagtraktamente
efter dåvarande 3:dje klass i resereglementet. Skolöverstyrelsen

V. Biblioteksinspektion.

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 14.1.

föreslår en nedsättning av summan till i medeltal 600 kronor, ett belopp
som också anslagits för inspektion inom Östergötlands län. Jag utgår i
likhet med överstyrelsen från, att nämnda belopp bör vara tillräckligt som
genomsnitt även för övriga län. Sedan nytt resereglemente utfärdats, synas
biblioteksinspektörerna i enlighet med förslag av överstyrelsen böra införas i
traktamentsklass II C i resereglementet eller samma klass, som gäller för folkskolinspektörer
och för bibliotekarien vid Linköpings stifts- och landsbibliotek.

VI. Skolbib- Skolöverstyrelsen har utöver sitt tillstyrkande av en omläggning av folk''luisbibliotek
biblioteksväsendet framlagt ett utarbetat förslag angående höjda understöd
efter ändrade grunder även till de skolbibliotek, som för närvarande åtnjuta
understöd ur förslagsanslaget till folkbibliotek, samt förslag om understöd
till vissa kategorier av skolbibliotek, som hittills ej åtnjutit statsunderstöd
(se ovan sid. 59). Hur behj ärtans värt jag än finner det vara att söka få
till stånd eu nyreglering även på detta område, ser jag mig av statsfinansiella
skäl förhindrad att för närvarande tillstyrka åtgärder i detta syfte.
Frågan om skolbiblioteken synes mig ej heller stå i det nära samband med
folkbiblioteksfrågan, att det är av avgörande betydelse, att en nyreglering
på dessa områden samtidigt äger rum. Emellertid är min förhoppning, att
skolbiblioteksfrågan ej skall behöva allt för länge vänta på sin lösning.

I fråga om sjukhusbiblioteken ha sakkunniga ej yttrat sig och ej heller
överstyrelsen föreslagit andra ändringar än smärre jämkningar av villkoren
för erhållande av likformighet med de föreslagna nya bestämmelserna angående
folkbiblioteken.

Med avseende på såväl skol- som sjukhusbiblioteken synas dylika mindre
jämkningar önskvärda i samband med utfärdande av en ny författningrörande
folkbiblioteksväsendet. De enda ändringar av saklig innebörd, som
därvid synas mig böra vidtagas för bibehållande av enhetlighet i föreskrifterna
angående olika bibliotekstyper, äro införande av dels en bestämmelse,
att skolöverstyrelsen äger att fastställa formulär för ansökningar och föreskrifter
om de handlingar, som skola biläggas ansökan, dels också eu föreskrift
analog med den, som ovan föreslagits för folkbibliotek, att understöd
kan beviljas villkorligt till bibliotek, vars bokbestånd ej står på tillfredsställande
nivå ur moralisk eller konstnärlig synpunkt.

VII. Bokför- Nuvarande bestämmelser om statsunderstöd till bokförmedlingsanstalter böra
medlings- pyarstå Visserligen har överstyrelsen sedan flera år ej utaelat dylikt underFönnSungs-
stöd, då i stället med Kungl. Maj:ts medgivande en rabattöverenskommelse
anstalter gj0rts med bokhandlarna, varigenom garanterats lika fördelaktiga villkor,
ringsbfwio- som man kan vinna genom böckernas förmedling genom dylika bokförmedtek.
lingsanstalter. Skulle denna överenskommelse uppsägas, är det emellertid
av&vikt, att möjlighet finnes att ånyo utdela statsunderstöd till bokförmedlingsanstalter.

101

Kungl. Maj.ts proposition Nr 141.

Sakkunniga och skolöverstyrelsen ha föreslagit, att under en övergångstid, tills
central- eller landsbibliotek inrättats i alla län, de nuvarande understöden
till förmedling sanstalter för vandringsbibliotck kvarstå, om än i efter hand
minskad omfattning (se ovan sid. 26), en föreskrift som synes välbetänkt.

Ur folkbiblioteksanslaget utgår sedan år 1920 även särskilt understöd till
bibliotckskurser. Härom är för närvarande föreskrivet, att understödet får
användas endast för vissa särskilt uppräknade utgifter, föreläsarnas arvoden,
dagtraktamenten och resor samt kursdeltagarnas dagtraktamenten och reseersättningar.
Den närmaste orsaken till att en dylik begränsning gjorts i
fråga om understödets användning var, att motsvarande föreskrifter vid
sagda tidpunkt gällde för fortbildningskurser för lärare vid folkskolor och
småskolor. Sedan dess ha emellertid nya bestämmelser utfärdats om sistnämnda
kurser, enligt vilka överstyrelsen har rätt att bevilja understöd antingen
med visst belopp till bestridande av kostnaderna för kursernas anordnande,
eller intill viss av överstyrelsen bestämd slutsumma såsom traktamentsersättning
åt deltagarna eller ock för båda dessa ändamål. Då det,
efter vad jag inhämtat, vid ordnandet av bibliotekskurserna ej sällan visat
sig förenat med stora svårigheter att anskaffa lokalt bidrag till de utgifter,
som ej få bestridas av statsmedel, är det önskligt, att överstyrelsen även i
detta fall får friare dispositionsrätt att ur anslaget till bibliotekskurser anvisa
understöd till bestridande av olika utgifter för längre och kortare kurser.
Traktamentsbeloppet utgör för deltagare i bibliotekskurser 7 kronor per
dag mot för deltagare i fortbildningskurser 5 kronor, varvid för sistnämnda
kurser gäller, att skolöverstyrelsen har rätt att fastställa lägre traktamentsersättning.
Även vid bibliotekskurserna torde det i framtiden vara nödvändigt
att i vissa fall räkna med ett mindre traktamentsbelopp än 7 kronor,
om det disponibla anslaget skall räcka till även för andra utgifter än
dem, som för närvarande få bestridas med statsmedel. Arvodets maximum
synes emellertid ej böra nedsättas under 7 kronor, då många deltagare i
bibliotekskurserna ej kunna närvara vid dessa utan att vidkännas utgifter
för ledigheten från sitt yrkesarbete. Skolöverstyrelsen har hemställt, att
understödet för bibliotekskurser må erhålla reservationsanslags natur med
hänsyn till de nackdelar, som det medför, att vid planläggningen av dessa
kurser, som i regel förläggas till sommarmånaderna, vara bunden vid budgetårets
gräns den 1 juli. Detta önskemål kommer automatiskt att tillgodoses,
om, såsom jag i det följande föreslår, hela biblioteksanslaget förändras
till reservationsanslag. Sammalunda blir fallet med det nuvarande anslaget
om 5,000 kronor till årliga tillägg till grundkatalogen, i fråga om vilket
överstyrelsen gjort en liknande hemställan.

I fråga om nu utgående understöd till tidskrifterna Biblioteksbladet, Bokstugan
och Studiekamraten med 4,000 kronor till vardera föreslår jag ingen
ändring.

VIII. Under
stöd till bib
liotekskurser,
tillägg
till grundkatalogen

samt vissa
tidskrifter.

IX. Nya tjänster
hos bibliotekskonsulenterna.

102 Kungl. Maj. ts proposition Nr 141.

Skolöverstyrelsen har upprepade gånger hemställt om ökad arbetskraft
för bibliotekskonsulenterna. Nu har överstyrelsen föreslagit dels i likhet med
de sakkunniga (se ovan sid. 36—38) uppförande av eu ny andre bibliotekskonsulenttjänst
på överstyrelsens stat, dels ett belopp för avlönande av ett
kanslibiträde att utgå ur folkbiblioteksanslaget.

För närvarande äro bibliotekskonsulenterna två, en förste och en andre
bibliotekskonsulent, den senare i lönegraden B 21. Hos dem äro anställda
eu kansliskrivare och två kontorsbiträden. Härtill kommer ytterligare en kansliskrivare
med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åligga bibliotekskonsulenterna,
så länge ingen statsunderstödd bokförmedlingsanstalt finnes. Till
sistnämnda befattningshavare utgår arvode blott så länge intet statsunderstöd
beviljas dylik anstalt. Beträffande dessa biträden har 1925 års riksdag
medgivit, att från förslagsanslaget till understöd åt folkbibliotek finge från
och med den 1 juli 1925 utgå arvoden, beräknade för två av biträdena efter
ett grundbelopp av 3,300 kronor och för två av dem efter ett grundbelopp
av 2,208 kronor ävensom erforderliga medel för att möjliggöra deras uppflyttning
i löneldass.

Den av överstyrelsen förebragta motiveringen för eu ökning av arbetskrafterna,
till vilken jag här hänvisar (se ovan sid. 65—70), synes mig så
stark, att ingen tvekan kan råda om att ett anställande av ytterligare arbetskrafter
hos bibliotekskonsulenterna är oavvisligen av behovet påkallat.

Vad först det administrativt-expeditionella arbetet beträffar, framgår dess
starkt stegrade omfattning av den av överstyrelsen sid. 67 lämnade statistiken.
Av denna framgår bland annat, att antalet ärenden nu på alla
punkter minst fördubblats i jämförelse med år 1920, utan att någon ökning
i fråga om arbetskrafterna ägt rum (utöver anställandet av ovan nämnda
kansliskrivare för nytillkommande arbete i samband med bortfallandet av
statsunderstödet till bokförmedlingsanstalter). Antalet särskilda ansökningshandlingar,
bokrekvisitioner, redovisningar och övriga inkommande skrivelser
och försändelser uppgår nu till betydligt över 27,000, antalet avgående
försändelser (oavsett massförsändelser) till över 7,000.

Jag vill emellertid kraftigt understryka, att det icke blott är erforderligt
med en förstärkning av arbetskrafterna hos bibliotekskonsulenterna för att
här nämnda löpande arbete skall kunna utan onödiga förseningar medhinnas,
utan att det jämväl måste anses synnerligen betydelsefullt för eu fortsatt
gynnsam utveckling på detta område att eu dylik förstärkning omedelbart
kommer till stånd i syfte att bereda bibliotekskonsulenterna tillfälle att
ägna tillräcklig tid åt de sidor av arbetet, som äro de centrala, den viktiga
rådgivande verksamheten genom svar på förfrågningar, framläggande av
förslag till biblioteksverksamhetens rationella ordnande på olika orter, resor
för inspektions- och instruktionsbesök in. in., vidare organiserandet och
ledandet av längre och kortare bibliotekskurser, uppgörandet av kataloger
av olika slag över för biblioteken lämpliga böcker o. s. v.

103

Kungl. Maj.ts proposition Nr 141.

Det synes mig uppenbart, att med hänsyn till dessa sistnämnda arbetsuppgifter
eu ny andre bibliotekskonsulenttjänst är oavvisligen av nöden, så mycket
mer som såväl den genomförda läroverksreformen som i ännu långt högre
grad den nu föreslagna omorganisationen av folkbiblioteksväsendet komma
att ställa i olika avseenden ytterligare skärpta krav på bibliotekskonsulenterna.
Med hänsyn till den pågående besparingsutredningen anser jag
emellertid, att denna nya bibliotekskonsulenttjänst icke bör uppföras i
överstyrelsens stat utan tills vidare erhålla ställning av extra ordinarie
befattningshavare. Medel till hans avlönande torde böra utgå ur biblioteksanslaget.

Aven för den andra erforderliga tjänsten torde medel böra utgå av biblioteksanslaget
och tjänsten erhålla nyss angivna ställning.

I enlighet med statskontorets yttrande (se ovan sid. 70—71) föreslår jag,
att avlöningen till den nye extra ordinarie andre bibliotekskonsulenten skall
utgå i enlighet med bestämmelserna i § 33 av avlöningsreglementet för icke
ordinarie befattningshavare, d. v. s. med placering i 21:sta lönegraden omfattande
löneklasserna 20—23 och en begynnelseavlöning av 6,048 kronor,
samt med rätt till uppflyttning i löneklass i vanlig ordning. Även kanslibiträdet
torde i enlighet med överstyrelsens och statskontorets förslag och i
likhet med vad redan gäller om samtliga ovan omnämnda kansliskrivare och
kontorsbiträden böra erhålla avlöning enligt samma grunder, d. v. s. med
lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, som skulle hava gällt,
om befattningshavaren varit innehavare av ordinarie tjänst inom ifrågavarande
lönegrad, eller med placering i 7:de lönegraden, omfattande löneklasserna
6—10 och en begynnelseavlöning av 2,676 kronor samt likaledes
med rätt till uppftyttning i löneklass och i övrigt i enlighet med bestämmelserna
i nämnda § 33.

För innevarande budgetår beräknar överstyrelsen, att till biträden hos
bibliotekskonsulenterna komma att utgå cirka 12,900 kronor, därav cirka
1,400 kronor till ersättning åt vikarier samt cirka 475 kronor till ålderstilllägg
åt biträden, som uppflyttats i högre löneklass. Om härtill läggas dels
arvoden till en andre bibliotekskonsulent med 6,048 kronor och till ett kanslibiträde
med 2,676 kronor, dels erforderlig ökning av beloppen för vikariatsersättningar
och ålderstillägg, vilken ökning överstyrelsen beräknar till cirka
500 respektive 300 kronor, kommer man till ett belopp om i runt tal 22,500
kronor. Jag erinrar i detta sammanhang, att 1926 års riksdag medgivit,
att den från förslagsanslaget till understöd åt folkbibliotek utgående anslagsposten
å 1,400 kronor till ersättning åt vikarie för biträdena hos bibliotekskonsulenterna
finge erhålla naturen av förslagsanslag.

Jag övergår nu till en beräkning av de kostnader, som ett förverkligande X. Kostnad
av föreliggande förslag skulle betinga och upptager därvid utgifterna såväl beräkning
för budgetåret 1929 30 som för budgetåret 1930/31.

104

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

Understöden till kommunala och med dem likställda folkbibliotek samt i
samband med studiecirkelarbete bedriven folkbiblioteksverksamhet har av
skolöverstyrelsen efter de av överstyrelsen i skrivelsen den 31 augusti 1928
föreslagna besparingarna beräknats till 680,000 kronor för helt år mot för
närvarande 345,000 kronor. Ökningen skulle alltså bli 335,000 kronor. För
övergångsåret 1929/1930 beräknar överstyrelsen emellertid blott hälften av
ökningen, varför anslagsbehovet då skulle utgöra endast 512,500 kronor.

Jag har ovan föreslagit vissa mindre ändringar av överstyrelsens förslag
till grunder för understödens utgående. Jag vill i detta avseende erinra om,
att jag ifrågasatt dels, sid. 79, en begränsning av grundunderstödet till
folkbibliotek till 5,000 kronor (i stället för att enligt överstyrelsens förslag
grundunderstödet i vissa fall skulle kunnat utgå med ända till 10,000 kronor),
dels, sid. 80, eu viss skärpning av kravet för tilläggsunderstöd för
avlöning till egentlig bibliotekspersonal, dels slutligen, sid. 92, en föreskrift
som möjligtvis kan tänkas leda till någon reduktion av understödet till fristående
studiecirklar. Med hänsyn till dessa omständigheter bör givetvis
någon minskning ske i beräkningen av det erforderliga anslagsbeloppet.
Därjämte synas mig emellertid vissa skäl tala för, att den av överstyrelsen
gjorda uppskattningen är väl hög. Särskilt gäller detta beräkningen av
tilläggsunderstödens belopp. Efter vad jag erfarit, bar vid uppgörandet av
den till grund för överstyrelsens beräkning liggande kalkylen i fråga om
tilläggsunderstöden förutsatts, att varje bibliotek, som sista året i inlämnad
redogörelse i kolumnen för »antal band i läsrumsbiblioteket (uppslagsböcker
o. d.)» överhuvud uppgivit förefintligheten av något enda band, också skulle
komma i åtnjutande av tilläggsunderstöd för läsrum och handboksamling
och att varje bibliotek, som i den ekonomiska tablån upptager ett belopp
för avlöning åt egentlig bibliotekspersonal, skulle erhålla tilläggsunderstöd
för detta ändamål med hänsyn till hela avlöningsbeloppet. Visserligen föreligger
intet material, som möjliggör ett bedömande av, i vilken utsträckning
de ovan föreslagna villkoren för de olika tilläggsunderstöden kunna
antagas i realiteten komma att uppfyllas. Alla skäl tala emellertid för
sannolikheten av, att detta långt ifrån alltid kommer att bli fallet. Med
hänsyn till samtliga här nämnda förhållanden har jag ansett mig kunna
stanna vid att beräkna sammanlagda understödet för ifrågavarande bibliotekstyper
för helt år cirka 50,000 kronor lägre än överstyrelsen eller till

630,000 kronor.

En betydande besparing i jämförelse med överstyrelsens beräkningar sker
enligt mitt förslag i fråga om understöden för skolbibliotek, där ingen ökning
av understödsbeloppen är erforderlig. Härigenom göres en kostnadsbesparing
för helt år av 55,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har utgått från, att frågan om understöd åt biblioteksverksamhet
å svenska handelsfartyg skulle upptagas till avgörande vid nästa
riksdag och har föreslagit ett årligt anslag från och med budgetåret 1930,

Kungl. Maj.ts proposition Nr 141. 105

1931 om 10,000 kronor för detta ändamål. Då förslaget härom ej står i
så intimt samband med förevarande omorganisationsförslag, att riksdagen
nu behöver fatta någon ståndpunkt till frågan om tiden för ett eventuellt
införande av anslag för detta ändamål, bär jag nedan icke tagit detta belopp
med i beräkningen.

I motsats mot skolöverstyrelsen har jag föreslagit, att under förevarande
anslag skall uppföras kostnaden för avlöning åt en ny extra ordinarie bibliotekskonsuleut
med 6,048 kronor.

Vad övergångsåret 1929/30 beträffar har skolöverstyrelsen i fråga om anslaget
till kommunala och därmed likställda folkbibliotek samt i samband
med studiecirkelverksamhet bedriven folkbiblioteksverksamhet räknat med
eu ökning hälften så stor som den, vilken skulle utgå för helt år. Då möjlighet
att någorlunda exakt bedöma anslagsbehovet särskilt första året saknas,
har jag ansett mig böra höja siffran något och har uppfört beloppet
för budgetåret 1929/30 till 530,000 kronor.

På övriga punkter ansluter jag mig till skolöverstyrelsens beräkning i
fråga om årskostnaden efter en omorganisation av folkbiblioteksväsendet.
Jag kommer alltså till följande beräkning.

Beräkning av det belopp, Beräknat anslagsbehov
som disponeras ur för- efter en omorganisation
slagsanslaget 1928/29 1929/30 1930/31

Kommunala och därmed likställda
folkbibliotek samt i
samband med studiecirkelarbete
bedriven folkbiblioteksverksamhet
.............

Central bibliotek (från */i 1930
två centralbibliotek, från x/i

1931 ytterligare två)......

Skolbibliotek..............

Bibliotek vid sjukvårdsinrättningar
.................

Resekostnads- och traktamentsersättningar
vid biblioteksinspektion
från central- och landsbibliotek
(för närvarande ett
landsbibliotek, från ]/i 1930
två centralbibliotek, från 71

1931 ytterligare två)......

Förmedlingsanstalter för vand ringsbibliotek.

...........

Kurser för föreståndare för folk-,
skol- och studiecirkelbibliotek

Tillägg till grundkatalog.....

Biblioteksbladet, Bokstugan och
Studiekamraten..........

kronor 345,000: —

» -

» 150,000: —

» 8,000: —

» 600: —

» 11,000: —

» 12,000: —

» 5,000: —

> 12,000: —

530,000: — 630,000:

10,000: — 30,000:

150,000: — 150,000:

8,000: — 8,000:

1,200:— 2,400:

10,500: — 10,000:

12,000: — 12,000:

5,000: — 5,000:

12,000: — 12,000:

106

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

Beräkning av ilet belopp, Beräknat anslagsbehov
som disponeras ur för- efter en omorganisation
slagsanslaget 1928/29 1929/30 1930/31

Arvoden åt eu andre biblioteks konsulent

samt till biträden

hos bibliotekskonsulenterna

jämte vikariatsersättningar . . kronor 12,900: — 22,500: — 22,500: —

Summa kronor 556,500:— 761,200:— 881,900:—-

För innevarande budgetår är förslagsanslaget till understöd åt folkbibliotek
uppfört med 560,000 kronor. Enligt ovan gjorda beräkning av anslagsbehovet
skulle för budgetåret 1929/1930 erfordras en ökning av omkring

200,000 kronor, så att anslaget skulle utgöra i runt tal 760,000 kronor.

Med hänsyn till denna avsevärda höjning av anslagsbeloppet och de nya
mycket gynnsammare understödsreglerna samt då det synes önskvärt, att statsmakterna
äga i sin hand att reglera de eljest automatiskt växande utgifterna
för hithörande ändamål, anser jag mig böra föreslå, att detta anslag,
i likhet med föreläsningsanslaget, erhåller karaktären av reservationsanslag.
Givetvis får detta icke hindra, att anslagsposten till arvoden åt en andre
bibliotekskonsulent m. in. bör med hänsyn till befattningshavarnas eventuella
uppflyttning i löneklass och svårigheten att fixera anslagsbehovet för
vikariatsersättningar anses förslagsvis beräknad. Beträffande de ovan angivna
siffrorna för folkbibliotek, skolbibliotek och sjukhusbibliotek vill jag
framhålla, att dessa siffror icke böra vara för skolöverstyrelsen bindande
vid fördelning av understöd för ifrågavarande anslag.

Konsekvensen av en sådan ändring av anslagets natur blir att, om de
för ett budgetår tillgängliga medlen ej förslå till statsunderstödets utgående
enligt fastställda grunder, det bör ankomma på överstyrelsen att på sätt
som skolöverstyrelsen prövar skäligt vidtaga nedsättning i de belopp, som
tenligt nämnda grunder skolat utgå.

I likhet med överstyrelsen föreslår jag en ändring av anslagsrubriken till
»understöd åt folkbiblioteksväsendet» i stället för »understöd åt folkbiblioek»,
detta bland annat av den grund, att även skolbiblioteken erhålla understöd
ur detta anslag.

Vad övergångsåret beträffar gäller givetvis, att, därest för innevarande
eller föregående budgetår före den 1 juli 1929 beviljat understöd ej hinner
att utbetalas före budgetårets utgång, intet hinder möter att icke dess mindre
avföra utgiften på innevarande års förslagsanslag.

Hur tidigt den nya kungörelsen i ämnet kan komma att utfärdas är
givetvis ännu omöjligt att med säkerhet beräkna. Intill tidpunkten för dess ikraftträdande
böra de gamla bestämmelserna även efter den 1 juli 1929 tillämpas.

Sammanfattning
av grunderna
för
statsunderstöd.

Till sist vill jag för överskådlighetens skull lämna eu punktvis uppställd
sammanfattning av de ovan föreslagna grunderna för statens understödjande
av folkbiblioteksväsendet, i vad de innefatta ändringar i nu gällande be -

107

Knngl. Maj.ts proposition Nr 141.

stämmelser. Föreskrifterna rörande bokförmedlingsanstalter, skolbibliotek
av olika slag samt bibliotek vid sjukvårdsinrättningar, vilka förutsättas skola
gälla i sak oförändrade, äro därför här uteslutna. I sammanfattningen ha
gjorts en del i det föregående ej särskilt omnämnda formella jämkningar av
de av de sakkunniga och skolöverstyrelsen föreslagna formuleringarna. Jag
anser det ej heller behövligt att här på särskilt sätt utmärka dessa ändringar,
så mycket mindre som Kungl. Maj:t givetvis vid utarbetandet av kungörelsen
torde äga att företaga de mindre ändringar, som kunna befinnas
lämpliga, samtidigt med att föreskrifter om sättet för ansökningar m. fl.
verkställighetsbestämmelser, eventuellt erforderliga övergångsbestämmelser
o. s. v. tillfogas, och eu formell bearbetning företages av hittillsvarande
föreskrifter om understöd till skol- och sjukhusbibliotek (se ovan sid. 100),
bokförmedlingsanstalter, förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek in. in.

I. Kommunala och med dem likställda folkbibliotek.

Understöd av statsmedel må inom de i punkt 18 angivna högsta gränser
med ett belopp av lägst 40 kronor, för år räknat, utgå till kyrklig eller
borgerlig kommun eller till sammanslutning av två eller flera kommuner
lör upprättande och underhåll av ett folkbibliotek. Under i punkt 2 angivna
villkor må dylikt understöd utgå även till lokal förening.

För att ett av lokal förening ägt bibliotek skall kunna erhålla statsunderstöd
efter samma bestämmelser som kommunalt folkbibliotek, fordras,
att det står under en styrelse, i vilken den borgerliga kommunen utsett
minst en ledamot, varjämte ombud för kommunen skall deltaga i
granskningen av bibliotekets räkenskaper; dock att, därest kommunen avböjer
att taga sådan befattning med biblioteket, det må ankomma på
vederbörande länsstyrelse att, på framställning av bibliotekets styrelse
och efter prövning av bibliotekets ändamålsenlighet, utse en styrelseledamot
och en granskningsman för detsamma.

Inom området för en och samma borgerliga kommun kan endast ett bibliotek
eller system av bibliotek (huvudbibliotek med filialer) erhålla statsunderstöd
efter de bestämmelser, som gälla för kommunala och med dem
likställda folkbibliotek.

I kommun, där landsbibliotek finnes upprättat, utgår ej statsunderstöd
till folkbibliotek av här ifrågavarande slag.

För utgående av de i punkt 1 omnämnda understöden skola följande villkor
gälla:

a) Tillskott av andra än statsmedel (s. k. ortsbidrag) skall för det år,
för vilket statsunderstöd sökes, lämnas för bibliotekets utveckling och
vård. Ortsbidraget skall utgå kontant och avse verkliga utgifter; dock

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

må för kostnadsfritt upplåten lokal, som är avsedd enbart för biblioteket,
på av skolöverstyrelsen närmare föreskrivna villkor i ortsbidraget inräknas
ett belopp, som kan anses motsvara skälig hyra, vilket belopp emellertid
ej får överstiga det kontanta ortsbidraget.

b) Bibliotek, till vilket utgår tilläggsunderstöd enligt punkt 9, uppbär
hela statsunderstödet kontant. Där sådant tilläggsunderstöd ej utgår,
skall bibliotek, vars statsunderstöd ej överstiger 400 kronor, erhålla hela
understödet i form av inbundna böcker, valda ur av skolöverstyrelsen utgivna
kataloger och levererade till biblioteket på sätt överstyrelsen jämlikt
av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter närmare bestämmer, samt
bibliotek, vars statsunderstöd uppgår till eller överstiger 400 kronor men
ej uppgår till 2,000 kronor, erhålla hälften av statsunderstödet, dock minst
d00 kronor, i form av inbundna böcker, på sagda sätt valda och levererade
samt återstoden kontant. Uppgår statsunderstödet till 2,000 kronor eller
däröver, utan att tilläggsunderstöd enligt punkt 9 utgår, uppbär biblioteket
hela understödet kontant.

c) För biblioteket skall finnas föreståndare eller bibliotekarie, som
handhar skötseln av boksamlingen och ombesörjer upprättandet av kataloger
däröver; i fråga om bibliotek med minst 2,000 kronor i statsunderstöd
skall bibliotekariens kompetens prövas och godkännas av skolöverstyrelsen.

d) Biblioteket skall vara uppställt i lämplig lokal. Vid inredning av
nya uteslutande för biblioteket avsedda lokaler, för vilka hyran uppgår
eller beräknas till minst 400 kronor, skola planerna på förhand underställas
skolöverstyrelsen för granskning.

e) Biblioteket skall regelbundet minst en gång i veckan hållas tillgängligt
för allmänheten; dock må öppethållandet under sommarmånaderna
vid bibliotek, där statsunderstödet ej överstiger 400 kronor, begränsas till
en gång varannan vecka.

f) Biblioteket skall vara kostnadsfritt tillgängligt och ingen avgift må
tagas för boklån av låntagare boende inom den kommun, där biblioteket
är beläget, eller inom det område i övrigt, som biblioteket jämlikt de
nedan i punkt 20 givna föreskrifterna kan ha att betjäna.

g) Biblioteket skall hållas försäkrat mot eldskada.

h) Åt bibliotek, vars bokbestånd icke står på tillfredsställande nivå ur
moralisk eller konstnärlig synpunkt, må anslag kunna beviljas allenast
under förbehåll, att biblioteket ställer sig till efterrättelse de anvisningar
i fråga om bokbeståndet, som lämnas av skolöverstyrelsen.

i) Styrelse för folkbibliotek skall tillse, att litteratur, som är av beskaffenhet
att i sedligt avseende kunna inverka skadligt, om den sättes i
händerna på unga och omogna läsare, icke genom utlåning eller på annat
sätt hålles tillgänglig för personer, som ej kunna anses besitta erforderlig
mognad.

j) Det åligger biblioteken inom kommuner, där statsunderstödd före
läsningsverksamhet äger rum, att i möjligaste mån befrämja denna genom
anskaffande av litteratur, som står i sammanhang med de valda föreläsningsämnena,
samt genom att, såvitt det låter sig göra, anordna bokutlåning
i anslutning till föreläsningarna.

k) Biblioteket skall vara underkastat inspektion på sätt särskilt föreskrives.

109

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

l) Bibliotekets böcker få ej utan tillstånd av vederbörande inspektör
eller bibliotekskonsulent i skolöverstyrelsen i annan mån avhändas bib
lioteket, än att utslitna eller föråldrade böcker må därifrån utgallras.

m) Biblioteket skall vara skyldigt att underkasta sig den kontroll och
de villkor, som i övrigt av skolöverstyrelsen prövas nödiga och lämpliga.

Statsunderstöd till kommunala och med dem likställda folkbibliotek må
utgå dels som allmänt grundunderstöd enligt punkt 6, dels ock, i de fall dä
vederbörande bibliotek uppfyller därför stadgade särskilda villkor, som
tilläggsunderstöd enligt de närmare föreskrifter, som lämnas i punkterna
7—9, dock att sammanlagda statsunderstödet till ett bibliotek icke må
överstiga bibliotekets ortsbidrag för samma år. För kommunalt eller därmed
likställt folkbibliotek, till vilket är anslutet en eller flera fristående
studiecirklar, gälla därvid de närmare föreskrifter, som äro i punkt 17
stadgade.

Grundunderstöd må utgå för bibliotek, vars ortsbidrag uppgår till högst
400 kronor, med lika stort belopp som ortsbidraget samt för bibliotek, vars
ortsbidrag överstiger 400 kronor, efter följande skala:

Ortsbidraget. Statsunderstödet.

401— 600 kronor 90 % av ortsbidraget, dock minst 400 kronor

601— 800 »	80 % »	---------o - > »	»	» 540	»
801—1,500 »	70 % »	»	>	» 640	»
1,501—4,000	60 % »	»	»	» 1,050
över 4,000 »	50 % »	»	» » 2,400 och högst 5,000	» »

Tilläggsunderstöd må utgå till bibliotek, som, utom de ovan i punkt 4
föreskrivna villkoren, uppfylla vissa särskilda villkor. Dessa understöd
äro av två slag och avse det ena läsrum och handboksamling, det andra
avlöning åt egentlig bibliotekspersonal samt kunna utgå antingen var för
sig eller båda tillsammans.

Tilläggsunderstöd för läsrum och handboksamling må utgå med högst
hälften av det belopp, varmed ortsbidraget överskjuter grundunderstödet
och tilldelas

a) i städer, köpingar och municipalsamliällen bibliotek, som har ett för
allmänheten tillgängligt läsrum, vilket under sakkunnig ledning hålles
öppet minst två eftermiddagstimmar varannan vardag och är försett med
en handboksamling, vars sammansättning godkänts av förste bibliotekskonsulenten,
samt

b) i övriga kommuner bibliotek, som har en handboksamling, vars sammansättning
godkänts av förste bibliotekskonsulenten, och vid vars begagnande
vägledning lämnas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Tilläggsunderstöd för avlöning till egentlig bibliotekspersonal må utgå
med högst hälften av det belopp, varmed ortsbidraget överskjuter grundunderstödet,
och med högst en tredjedel av den till dylik personal utgående
ersättningen, dock endast för så vitt ersättningens belopp samt
kvalifikationerna hos den personal, till vilken denna skall utgå, äro av
skolöverstyrelsen prövade och godkända.

10.

Då statsunderstött bibliotek, som äges av enskilda, icke längre underhålles
av ägaren, skola de bibliotekets böcker, som erhållits såsom statsunderstöd
eller inköpts för egna medel, överlämnas till vederbörande
kyrkliga eller borgerliga kommun för införlivande med dess bibliotek
eller såsom grundstomme till ett kommunalt folkbibliotek; dock att böckerna
jämväl må efter skolöverstyrelsens beprövande överlämnas till
annat bibliotek med samma eller likartat syfte eller annorlunda på lämpligt
sätt komma till användning.

11. 1 sammanhang med studiecirkelarbete bedriven
folkbiblioteksverksamhet.

11.

Understöd av statsmedel må inom de i punkt 18 angivna högsta gränser
utgå för folkbiblioteksverksamhet i sammanhang med studiecirkelarbete
till riksförbund för biblioteks- och studiecirkelverksamhet, vilket omfattar
minst 20,000 medlemmar och vars utgifter för biblioteksändamål närmast
föregående arbetsår uppgått till minst 6,000 kronor.

12.

För utgående av de i punkt 11 omnämnda understöden skola följande
villkor gälla:

a) Förbundet skall styrka att tillskott av andra än statsmedel (s. k.
ortsbidrag) under närmast föregående arbetsår lämnats för de till förbundet
anslutna bibliotekens utveckling och vård. Ortsbidraget skall utgå
kontant och avse verkliga utgifter. Arvode till bibliotekarie får ej medräknas
till högre belopp än som kan prövas skäligt med hänsyn till omfattningen
av bibliotekets verksamhet. Kostnad för lokal, däri inbegripna
utgifter för lokalens uppvärmning, belysning och renhållning, får medräknas
endast om lokalen är uteslutande avsedd för bibliotek eller biblioteks-
och studiecirkeländamål.

b) Ett riksförbunds studiecirkel- och biblioteksverksamhet skall stå
under inseende och kontroll av en utav förbundet utsedd studieledare.

c) De till förbundet anslutna biblioteken skola i övrigt vara underkas
tade samma bestämmelser i avseende på statsunderstödets utgående, bibliotekarie,
lokal, öppethållande, utlåning, försäkring, bokbestånd, inspektion,
böckers avhändande från biblioteket m. in., som äro stadgade för
kommunala och med dem likställda folkbibliotek i punkt 4.

d) Här ifrågavarande riksförbund, studiecirklar och bibliotek skola vara
skyldiga att underkasta sig den kontroll och de villkor, som i övrigt av
skolöverstyrelsen prövas nödiga och lämpliga.

111

Kanyl. Maj:ts proposition Nr Hl.

13.

Till grund för bestämmandet av det statsunderstöd, som skall utgå
till ett riksförbund för den verksamhet, som bedrives av till detsamma anslutna
bibliotek, skall läggas eu beräkning av det statsunderstöd, vartill
varje särskilt till förbundet anslutet bibliotek skulle vara beriittigat med
tillämpning av de ovan i punkterna 5—9 lämnade föreskrifterna.

Därvid skall dock iakttagas,

att grundunderstödet för varje särskilt bibliotek skall utgå, i kommun,
där det sammanlagda ortsbidraget till samtliga bibliotek tillhörande riksförbund
uppgår till högst 400 kronor, med lika stort belopp som det särskilda
bibliotekets ortsbidrag, samt i kommun, där det sammanlagda ortsbidraget
överstiger sagda summa, efter följande skala:

Sammanlagda ortsbidraget till samtliga bibliotek till-hörande riksförbund inom kommunen.	Statsbidraget i % av det särskilda bibliotekets orts-bidrag.
401— 600 kronor	90 %	dock minst 400 kronor till samtliga bibliotek tillhörande riksförbund in-om kommunen
601— 800	80 %	dock minst 540 kronor till samtliga bibliotek tillhörande riksförbund in-om kommunen
801—1,500	70 %	dock minst 640 kronor till samtliga bibliotek tillhörande riksförbund in-om kommunen
5 5 CD T O lO	60 %	dock minst 1,050 kronor till samtliga bibliotek tillhörande riksförbund in-om kommunen
över 4,000 »	50 %	dock minst 2,400 kronor och högst 5,000 kronor till samtliga bibliotek tillhörande riksförbund inom kom-munen

samt att tilläggsunderstöd skall utgå endast i den mån varje särskilt
bibliotek skulle vara därtill berättigat enligt föreskrifterna i punkterna
7—9.

14.

Då statsunderstött bibliotek, som är anslutet till riksförbund, icke längre
underhålles av ägaren, skola de bibliotekets böcker, som erhållits som
statsunderstöd eller inköpts för egna medel, överlämnas till vederbörande
kyrkliga eller borgerliga kommun för införlivande med dess bibliotek
eller såsom grundstomme till ett kommunalt folkbibliotek; dock att böckerna
jämväl må efter skolöverstyrelsens beprövande överlämnas till
annat bibliotek med samma eller likartat syfte eller annorlunda på lämpligt
sätt komma till användning.

15.

Understöd av statsmedel må inom de i punkt 18 angivna högsta gränser
utgå till fristående studiecirkel, vilken dels förbinder sig att vid slutet av
arbetsåret överlämna såväl de böcker, som under året inköpts för egna

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

medel, som dem, vilka erhållits som statsunderstöd, till det kommunala
eller med detta likställda folkbiblioteket i vederbörande kommun eller till
landsbiblioteket i kommun, där dylikt finnes upprättat, dels ock ansöker
om statsunderstöd genom dylikt bibliotek.

16.

För utgående av de i punkt 15 omnämnda understöden skola följande
villkor gälla:

a) Studiecirkeln skall styrka, att tillskott av andra än statsmedel (s. k.
ortsbidrag) under närmast föregående arbetsår lämnats för bokinköp och
inbindning.

b) Statsunderstödet skall uppbäras i form av inbundna böcker, valda ur
av skolöverstyrelsen utgivna kataloger och levererade på sätt överstyrelsen
jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter närmare bestämmer.

c) Studiecirkeln skall vara skyldig att underkasta sig den kontroll och
de villkor, som i övrigt av överstyrelsen prövas nödiga och lämpliga.

17.

Vid utgående av statsunderstöd till fristående studiecirkel gälla följande
regler:

a) Om fristående studiecirkel ansöker genom kommunalt eller med
detta likställt folkbibliotek, lägges till grund för bestämmandet av det
sammanlagda statsunderstödet till folkbiblioteket och studiecirkeln det
totala ortsbidraget för folkbiblioteket och ortsbidraget för bokinköp och
inbindning av böcker för studiecirkeln, varvid om statsunderstödets belopp
och villkoren för dess utgående gäller vad ovan i punkterna 1—10 är
stadgat. Statsunderstödet fördelas mellan biblioteket och studiecirkeln i
proportion till ovan angivna ortsbidrag.

b) Om fristående studiecirkel ansöker genom landsbibliotek, erhåller
studiecirkeln i statsunderstöd högst lika stort belopp som ortsbidraget för
bokinköp och inbindning av böcker.

111. Gemensamma bestämmelser för folkbiblioteken inom en kommun.

18.

Det samlade statsunderstödet till folkbiblioteksväsendet enligt bestämmelserna
i punkterna 1—17 må inom kommun (stad, köping eller landskommun)
eller sammanslutning av kommuner, där landsbibliotek ej är inrättat,
uppgå till högst 10,000 kronor för år räknat. Skulle biblioteken inom kommunen
enligt de nämnda bestämmelserna ägt rätt till högre statsbidrag
än 10,000 kronor, skola de bibliotek, som avses i punkterna 1 och 15, ha förmånsrätt
till statsunderstöd upp till ett belopp av 7,000 kronor och de, som
avses i punkt 11, upp till ett belopp av 3,000 kronor. Det samlade statsunderstödet
inom kommun, där landsbibliotek är inrättat, får ej överstiga

3,000 kronor för år räknat.

19.

Föreståndarna för alla inom en kommun arbetande statsunderstödda
folkbibliotek skola minst två gånger om året sammankomma på kallelse

113

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

och under ordförandeskap av föreståndaren för det kommunala folkbib
lioteket ellei’ landsbibliotekarien i och för överläggning om bokinköpsförslag,
tryckning av gemensam katalog och andra frågor, där samverkan
kan synas önsklig. Beslutanderätten tillkommer dock, om ej annan överenskommelse
träffats, de särskilda bibliotekens styrelser. I kommuner,
där såväl statsunderstött kommunalt folkbibliotek som landsbibliotek saknas,
skola föreståndarna för de statsunderstödda 1''öreningsbiblioteken
bland sig utse en ordförande, som har att sammankalla mötena och leda
förhandlingarna.

20.

Om det samlade statsunderstödet till folkbiblioteksväsendet enligt punkterna
1—17 inom en kommun uppgår till 8,000 kronor eller därutöver, skola
såväl det kommunala eller därmed likställda folkbiblioteket som folkbibliotek
tillhörande riksförbund hållas helt eller delvis kostnadsfritt tillgängliga
för utlåning även till personer boende utanför vederbörande
kommun inom ett av skolöverstyrelsen föreskrivet område och enligt de
närmare bestämmelser, överstyrelsen äger meddela.

IV. Centralbibliotek.

21.

Kommunalt eller därmed likställt folkbibliotek, som prövas därtill lämpligt,
må av Kungl. Maj:t godkännas som centralbibliotek, varvid följande
allmänna villkor skola gälla:

a) I län, där landsbibliotek är inrättat, får kommunalt eller därmed likställt
folkbibliotek ej godkännas som centralbibliotek.

b) Endast ett kommunalt eller därmed likställt folkbibliotek må för ett
och samma län godkännas som centralbibliotek.

22.

Till centralbibliotek må utöver det understöd, som tillkommer detsamma
efter bestämmelserna angående statsunderstöd till kommunala eller därmed
likställda folkbibliotek, utgå ett särskilt centralbiblioteksanslag å
högst 10,000 kronor för år.

23.

Centralbibliotek har att inom ett av Kungl. Maj:t bestämt område supplera
de lokala bibliotekens arbete genom direkt och kostnadsfri utlåning
av böcker, som behövas i studiesyfte, genom utsändande av vandringsbibliotek
och genom biblioteksteknisk vägledning enligt närmare föreskrifter,
som skolöverstyrelsen har att utfärda.

24.

För att ett kommunalt eller därmed likställt folkbibliotek må godkännas
som centralbibliotek fordras, att det skall vara försett med ett läsrum,
som har en av förste bibliotekskonsulenten godkänd handboksamling och
som hålles öppet på för allmänheten lämplig tid alla vardagar både föroch
eftermiddagen, att dess bokbestånd även i övrigt är tillfredsställande
till omfattning och sammansättning samt'''' att bibliotekets chef och personal
besitta erforderliga kvalifikationer.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 114 häft. (Nr 141.)

114

KungL Maj:ts proposition Nr 141.

25.

Centralbibliotek skall vara skyldigt att underkasta sig den kontroll och
de villkor, som i övrigt av skolöverstyrelsen prövas nödiga och lämpliga.

V. Allmän bestämmelse.

26.

Därest de för ett budgetår tillgängliga medlen icke förslå till statsunderstöds
utgående enligt ovan angivna grunder, må det ankomma på
skolöverstyrelsen att vidtaga nedsättning i de enligt nämnda grunder utgående
beloppen på sätt som överstyrelsen prövar skäligt.

VI. Särskild bestämmelse för förmedlingsanstalter för
vandringsbibliotek.

27.

De till vissa förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek utgående understöden
må fortfarande enligt nu gällande grunder utgå med ett belopp av
högst 11,000 kronor för år, dock att från detta belopp, därest central- eller
landsbibliotek upprättas i Malmöhus län, skall avdragas 1,000 kronor,
samt, därest dylikt bibliotek upprättas i Göteborg och Bohus län eller i
Norrbottens län, i vartdera fallet 2,000 kronor. Hela anslaget skall bortfalla,
då central- eller landsbibliotek upprättats i minst 20 av rikets län.

Under åberopande av vad jag här ovan anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att — med uteslutande ur riksstaten av det därstädes
uppförda ordinarie förslagsanslaget till understöd åt folkbibliotek,
nu 560,000 kronor — i riksstaten uppföra ett
ordinarie reservationsanslag till understöd åt folkbiblioteksväsendet
å 760,000 kronor, att utgå till de ändamål och
efter i huvudsak de grunder, som av mig å sid. 107—114
i statsrådsprotokollet angivits.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
H. B. Hammar.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Kap. I. Historik........................................ 2

1905 års riksdag sid. 2. — 1912 års riksdag sid. 3. — Efter
år 1912 vidtagna ändringar sid. 6. — Anslag till särskilda biblioteksändamål
sid. 7. — Förslagsanslagets disposition under budgetåret
1928/1929 sid. 8.

Kap. II. Brister i det nuvarande folkbiblioteksväsendet. Reformkrav.. 8

Kap. III. Folkbildningssakkunnigas förslag.....................13

Huvudpunkterna i förslaget sid. 13. — De sakkunnigas motivering
sid. 17: Bibliotekens ställning i folkbildningsarbetet sid. 17;
Folkbibliotekens uppgift sid. 17; Maximum för statsunderstöd till kommunala
bibliotek sid. 18; Tilläggsunderstöd sid. 18; Statsbidrag kontant
eller i form av bundna böcker sid. 20; Bibliotekslokaler sid. 20; Bokbeståndets
beskaffenhet sid. 21; Samverkan mellan stora och små bibliotek
sid. 22; Utlåning från större bibliotek sid. 24; Centralbibliotek sid. 25;
Föreningsbibliotekens betydelse sid. 29: Ändrade grunder för understöd
åt föreningsbibliotek sid. 30; Samarbete mellan olika bibliotek inom samma
kommun sid. 34; Biblioteksinspektion sid. 35; Den centrala ledningen av
folkbiblioteksväsendet sid. 36; Sammanfattning sid. 38. — Kostnadsberäkning
sid. 40. — Lektor O. Olssons reservation sid. 41.

Kap. IV. Yttranden över sakkunnigförslaget. Skolöverstyrelsens ändringsförslag
........................................41

Kommunala bibliotek sid. 41. — Centralbibliotek sid. 43. —
Föreningsbibliotek sid. 45. — Biblioteksinspektion sid. 51. —
Skolöverstyrelsen år 1924 sid. 51: Allmänt uttalande sid. 51; Principerna
för statsunderstöd till olika bibliotekstyper sid. 52; Grunder för
understöd åt kommunala bibliotek sid. 56; Grunderna för understöd åt
studiecirkelbibliotek sid. 57; Understöd åt fristående studiecirklar sid. 57;
Understöd åt fristående föreningsbibliotek sid. 57; Maximibestämmelser
sid. 58; Detaljändringar i anslagsvillkoren sid. 58; Centralbibliotek och
biblioteksinspektion sid. 58; Skolbiblioteken sid. 59; Kostnadsberäkning
sid. 59. — Yttranden över skolöverstyrelsens förslag av år 1924
sid. 61. — Av skolöverstyrelsen efter år 1924 framställda ändringsförslag
sid. 62. — Skolöverstyrelsen år 1928 sid. 62.

Kap. V. Departementschefens yttrande........................73

Allmänna synpunkter sid. 73. — I. Kommunala och med dem
likställda folkbibliotek sid. 76: Vilka bibliotekstyper böra understödjas?
sid. 76; Understödens belopp sid. 77; Villkoren för understöd sid. 81.

— II. I sammanhang med studiecirkelarbete bedriven folkbiblioteksverksamhet
s. 83: Vilka bibliotekstyper böra understödjas? sid. 83;
Understödens belopp och villkoren för understöd sid. 86. — III. Gemensamma
bestämmelser för folkbiblioteken inom en kommun
sid. 93: Anslagsmaximum sid. 93; Gemensamma sammanträden sid. 94;

Utlåning till personer utom kommunen sid. 95. — IV. Centralbibliotek
sid. 96. — V. Biblioteksinspektion sid. 99. — VI. Skolbibliotek.
Sjukhusbibliotek sid. 100. — VII. Bokförmedlingsanstalter.
Förmedlingsanstalter för vandringsbibliotek sid. 100. —
VIII. Understöd till bibliotekskurser, tillägg till grundkatalogen
samt vissa tidskrifter sid. 101. — IX. Nya tjänster hos bibliotekskonsulenterna
sid. 102. — Kostnadsberäkning sid. 103.
Sammanfattning av grunderna för statsunderstöd sid. 106.

Stockholm 1929, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

290262