Kungl. Maj:ts proposition nr 139 (Proposition 1939:139)

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Nr 139.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående anslag
till befrämjande av den andliga värden vid försvarsväsendet;
given Stockholms slott den 24 februari
1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Iironprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 24 februari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg , Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastik
departementen anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:

Vid behandling i statsrådet den 4 januari innevarande år av frågan örn
reglerandet av utgifterna under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret
1939/40 beslöt Kungl. Majit, på min hemställan, föreslå riksdagen att, i avbidan
på den proposition i ämnet, som kunde komma att till riksdagen avlåtas,
till befrämjande av den andliga vården vid försvarsväsendet för budgetåret
1939/40 beräkna ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 139.

452 39 1

Kungl. Maj-.ts proposition nr 139.

Skälet för att nämnda fråga icke kunde definitivt behandlas i samband med
övriga anslagsäskanden under fjärde huvudtiteln var, enligt vad jag vid nyssnämnda
tillfälle erinrade, att från vederbörande myndigheter m. fl. infordrade
yttranden över ett av tillkallade sakkunniga den 19 november 1938 avgivet
»Betänkande och förslag rörande den andliga vården inom försvarsväsendet»
(statens off. utredn. 1938: 33) då ännu icke inkommit. Sedan yttrandena numera
avgivits och ärendet därefter varit föremål för ytterligare överväganden,
anhåller jag att nu få återkomma till förevarande anslagsfråga.

Inledning.

Innan jag närmare ingår på det av de sakkunniga avgivna förslaget i ämnet,
ber jag få i korta drag erinra örn vad som under senare tid förekommit i avseende
å organiserandet av den andliga vården vid försvarsväsendet. Med
1925 års försvarsbeslut genomfördes den förändringen härutinnan, att de förut
utgående arvodena till regementspastorer vid armén ävensom till slottspastorn
å Karlberg indrogos; dock beräknades alltjämt arvoden för garnisonspastorn
å Karlsborg, som tillika är kyrkoherde i Karlsborgs församling, samt för
garnisonspastorn i Boden. Alltsom allt indrogos 46 regementspastorer. Däremot
blevo de prästerliga tjänsterna vid de marina församlingarna i Stockholm
och Karlskrona icke berörda av försvarsbeslutet 1925.

Emellertid innehöll 1925 års beslut tillika, att ett årligt belopp av 50,000
kronor skulle ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att efter vederbörliga
myndigheters hörande användas dels, där så funnes lämpligt, för bestridande
av pastoralvård inom armén, dels för de värnpliktigas vård i övrigt, utövad
genom förbundet Soldaternas vänner eller eljest. Angående dispositionen av
nämnda anslagsbelopp rådde till en början en viss osäkerhet, vilket föranledde,
att år 1926 särskilda sakkunniga tillkallades för att verkställa utredning och
inkomma med förslag beträffande bland annat den framtida dispositionen av
anslaget. Dessa sakkunniga framlade sitt förslag i frågan den 24 mars 1927.
De sakkunnigas förslag har dock sedermera icke kommit att i allo följas,
bland annat beroende på att anslaget under en följd av år av statsfinansiella
skäl till beloppet nedsattes samt att anslaget från och med budgetåret 1932/33
fått tagas i anspråk för andlig vård i viss utsträckning även vid marinen och
flygvapnet. Anslagets fördelning bestämmes alltjämt av Kungl. Majit genom
särskilda beslut år från år efter förslag av vederbörande förvaltningsmyndigheter.
I enlighet därmed har det för innevarande budgetår utgående anslaget
till befrämjande av den andliga vården vid försvarsväsendet, 50,000 kronor,
jämte reservationer å tidigare anslag till samma ändamål, 9,975 kronor 96 öre,
jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 9 december 1938 fördelats på följande sätt:

För andlig vård vid:

Krigsskolan ............................................................... kronor

Arméns underofficersskola ............................................. »

Livregementets grenadjärer, Livgrenadjärregementet, Norra
skånska infanteriregementet, Södra skånska infanteriregementet,
Upplands, Skaraborgs, Södermanlands och

800: —
240: —

Kungl. Majus proposition nr 13i).

Jönköpings-Kalmar regementen, Dalregementet, Hälsinge,
Älvsborgs, Hallands och Bohusläns regementen, Gotlands
infanteriregemente, Västerbottens, Västernorrlands
och Värmlands regementen, för varje truppförband 240

kronor, eller tillhopa ............................................. kronor

Jämtlands fältjägarregemente ....................................... »

Livregementet till häst, Skånska kavalleriregementet, Livregementets
husarer samt Norrlands dragonregemente, för

varje truppförband 240 kronor, eller tillhopa ............... »

.Wendes och Norrlands artilleriregementen, Smålands arméartilleriregemente
samt Gotlands artillerikår, för varje

truppförband 240 kronor, eller tillhopa......................... »

Svea artilleriregemente ................................................ »

Göta ingenjörkår ........................... »

Signalregementet ......................................................... »

Svea, Göta och Norrlands trängkårer samt Skånska trängkåren,
för varje truppförband 240 kronor, till tillhopa... »

Vaxholms kustartilleriregemente .................................... »

Karlskrona kustartilleriregemente ................................. »

Flygkrigsskolan ............................................................ »

Västmanlands, Boslagens, Östgöta och Svea flygflottiljer,

vardera 200 kronor, eller tillhopa .............................. »

Såsom bidrag till soldathemsverksamhet utövad av:

Föreningen K. F. U. M:s soldathem, Kristianstad ............ »

Kronobergs läns missionsförenings soldathem, Växjö ...... »

Soldathemmet i Karlskrona .......................................... »

Hallands regementes soldathem ................................. »

Föreningen Soldaternas vänner i Halmstad ..................... »

Föreningen Hälsingborgs soldatmission ........................ »

Viss soldathemsverksamhet vid Skånska trängkåren ......... »

Soldathemmet å Visborgs slätt .................................... »

Soldathemmet vid garnisonen i Skövde ........................ »

Västergötlands missionsförening, Skövde ..................... »

Älvsborgs regementes soldathem ................................. »

Föreningen Soldaternas vänner, Borås ........................... »

Bohusläns regementes soldathem ................................. »

Ynglingaföreningen Libanons soldathem, Uddevalla ......... »

Föreningen Soldaternas vänner i Värmland, Karlstad ...... »

Ynglingaföreningen Libanons soldathem, Göteborg ......... »

Drottning Victorias soldathem å Karlsborg ..................... »

Föreningen Soldaternas vänner i Stockholm ..................... »

Stiftelsen Oscar-Fredriksborgs soldathem ........................ »

Föreningen Soldaternas vänner inom Örebro län, Örebro ... »

Upplands Ansgariiförbunds soldathem, Uppsala ............... »

Föreningen Södermanlands regementes soldathem ............

Föreningen Soldaternas vänner i Södermanland, Strängnäs »
Sällskapet Soldaternas vänner i Linköpings stift, Linköping »

Föreningen Soldaternas vänner i Eksjö ........................ »

Svenska Alliansmissionens ungdomsförbunds soldathem,

Jönköping ............................................................... »

Jämtlands fältjägarregementes soldathem ........................ »

Jämtlands läns Lutherska ungdoms- och missionsförenings
soldathem i Östersund................................................ »

4,080:

100:

960:

960

100

240

100

960

700

500

300

800:

1,000

750

600

750

320

750

1,000

250

600

750

1,200

1,500

750

1,000

400

1,300

1,200

850:

840:

400:

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Dalamas Ansgariiförenings soldathem, Falun ..................

Hälsinge regementes soldathem................................... •••

Västerbottens läns Lutherska missions- och ungdomsförbund,
Umeå ................................• ••.........................

Soldathemmet »Konung Oscar Ilis paviljong», Boden ......

Svenska missionsförbundets soldathem, Boden ...............

Föreningen Soldaternas vänner för verksamheten i örlogs hemmet

vid Vitsa brygga invid Hårsfjärden ...............

Drottning Victorias örlogshem i Stockholm .....................

Soldathemmet i Västerås .............................................

Såsom bidrag till verksamhet utövad av Skeppsgossehemmet
i Karlskrona .....................................;.....

Till marinförvaltningens disposition (Gotlands kustartilleri kår

m. m.) ............................................................

Såsom bidrag till Svenska kyrkans diakonistyrelses militärutskott
...............................................................

Såsom bidrag till centralstyrelsen för förbundet Soldaternas

vänner .....................................................................

Till Kungl. Majlis disposition .......................................

kronor 750:—
750: —

1,300: —
1.200: —
L600:-

300: —
3,000: —
600: —

1,200: —

300: —

2,000: —

8,000: —

6,875: 96

Summa kronor 59,975: 96

Angående användningen av de sålunda de särskilda truppföibanden tilldelade
anslagsbeloppen för andlig vård, vid ett normalregemente uppgående
till 240 kronor, må här nämnas, att dessa belopp nyttjas på ett mycket
oenhetligt sätt vid de olika truppförbanden. På många håll har man emellertid
uppdragit åt en präst att svara för religionsvården vid förbandet, därvid
denne äger uppbära hela anslagsbeloppet eller större delen därav.

Den år 1925 genomförda ordningen för tillgodoseende av den andliga
vården vid försvarsväsendet har tid efter annan varit föremål för erinringar
av olika slag. På många håll har man snarast betraktat den nuvarande ordningen
som ett provisorium. De förenämnda sakkunniga angående fördelningen
av de tillgängliga anslagsmedlen avgåvo i sitt betänkande den 24 mars
1927 jämväl förslag till bestämmelser i övrigt rörande den andliga vården
vid armén. I sistnämnda hänseende föreslogo de sakkunniga, bland annat,
att ordnandet av den andliga vården vid truppförbanden skulle anförtros åt
ett trupp förb ands råd, vilket skulle åligga att efter övervägande av
föreliggande förhållanden avgöra, huruvida militärpastor borde utses eller
pastoralvården vid truppförbandet kunde inordnas i förläggningsplatsens
civila församlings- och gudstjänstliv. De sakkunniga förordade för sin del
bestämt det förra alternativet. Det föreslagna truppförbandsrådet skulle även
i egenskap av föreläsnings- och biblioteksstyrelse uppgöra plan för anordnande
av föreläsningar och musikunderhållning, uppmuntra på frivillig
väg bildande av studiecirklar samt upprätta och vidmakthålla bibliotek.
Rådet skulle vara sammansatt av truppförbandets chef såsom ordförande
samt två andra för ett år valda medlemmar, utsedda den ene av domkapitlet
och den andre av visst organ för frivillig andlig vård. — Till
befrämjande av enhetlighet och sammanhållning för den andliga vården inom
armén upptog 1927 års förslag också ett centralråd, utsett av Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Majit för fem år i sänder och bestående av en officer, en präst i svenska
kyrkan, en representant för frivillig verksamhet för andlig vård samt två
andra sakkunniga personer. Åt centralrådet skulle förutom uppgifter i samband
med den fredliga verksamhetens befrämjande även överlämnas att
efter samråd med militärmyndigheter utarbeta planer för den andliga vården
vid armén vid mobilisering och under krig. —- 1927 års förslag har hittills
icke givit anledning till något förslag i ämnet från Kungl. Maj:ts sida.

Frågan örn ordnandet av den andliga vården vid försvarsväsendet var
även föremål för behandling av 1930 års försvarskommission i dess den 30
juli 1935 avgivna betänkande. Kommissionen yttrade därvid, att kommissionen
icke ville bestrida, att en revision av det nu tillämpade systemet
för den andliga vårdens bedrivande vid försvarsväsendet kunde bliva nödvändig,
och att därvid vissa synpunkter, som framhållits av särskilda åren
1918 och 1926 tillkallade sakkunniga för utredning av frågan örn den andliga
vården, vore förtjänta av beaktande. Emellertid vore kommissionen av den
uppfattningen, att en dylik revision ej stöde i så nära samband med förslaget
till en förändrad organisation av riksförsvaret, att den nu borde av kommissionen
upptagas till prövning. Försvarskommissionen utginge därför
ifrån, att de nu gällande principerna för den andliga vårdens tillgodoseende
komme att i huvudsak tills vidare tillämpas. —- Tre av försvarskommissionens
ledamöter voro emellertid av skiljaktig mening och ansågo, att kommissionen
hade bort taga ett initiativ i denna sak. De skiljaktiga ansåge
nämligen den andliga vården, särskilt av den till övningsplatserna samlade
manliga ungdomen, vara en angelägenhet av sådan betydenhet, att den borde
givas en fastare ordning och ett kraftigare stöd än som nu vore fallet.

I sina yttranden över försvarskommissionens betänkande i hithörande
del anslöto sig cheferna för generalstaben, samtliga arméfördelningar och
fortifikationen helt till reservanternas uttalande. Chefen för södra arméfördelningen
förklarade sig därjämte liksom inspektören för artilleriet anse
lämpligt, att frågan bringades till ändamålsenlig lösning i samband med
försvarets omorganisation. Kommendanten i Bodens fästning yttrade, att
erforderliga åtgärder borde vidtagas så snart ske kunde, eventuellt utan att
genomförandet av ny försvarsordning avvaktades. Militärbefälhavarna för
Övre Norrland och på Gotland uttalade, att den andliga vården inom försvarsväsendet
borde ordnas, lämpligen genom återinförande av regementspastorsinstitutionen.

Vid framläggandet av 1936 års försvarsproposition yttrade föredragande
departementschefen i fråga om den andliga vårdens ordnande:

Genom det beslut i förevarande fråga, som av 1925 års riksdag fattades,
öppnades möjlighet att lämna stöd åt en i mera fri form bedriven verksamhet
till främjande av den andliga omvårdnaden örn de värnpliktiga. Denna verksamhet
ilar ofta varit knuten till soldathemmen och har till stor del upptagits
av organisationer med frikyrklig betoning. Den nya ordningen torde
även hava tjänat till att framhålla vikten av att den värnpliktiga ungdomen
herodes tillfälle att på ett lämpligt och förädlande sätt använda sin fritid.
Med hänsyn härtill synes det mig angeläget, att särskilt soldathemsverk -

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

samheten i fortsättningen understödjes i åtminstone samma utsträckning
som på senare år skett. Lämpligheten av en direkt återgång till de förhallanden,
som varit rådande före genomförandet av 1925 års härordning,
synes mig redan på denna grund kunna ifrågasättas. Även andra skäl synas
mig tala foi att den nu tillämpade ordningen icke bör underkastas en genomgripande
omläggning i den riktning som reservanterna inom försvarskommissionen
och vissa militärmyndigheter anvisat. Måhända kunde andra vägar
betradas för att främja^ det avsedda syftet, exempelvis genom att närmare
anknyta den andliga vården vid försvarsväsendet till församlingsarbetet i
övrigt å förläggningsorterna. Detta är emellertid en fråga, som icke låter
j1^ yrornas utan vittgående undersökningar. Åtminstone tills vidare torde
darfor det nuvarande systemet böra bibehållas.

Riksdagen, som även hade att behandla vissa motioner i frågan, anslöt
sig i detta hänseende till Kungl. Maj:ts förslag.

Jämväl kyrkomötet har vid skilda tillfällen under senare år haft förevarande
fråga under behandling. Sålunda uttalade 1934 års kyrkomöte,
i anslutning till en av diakonistyrelsen framlagd redogörelse, att
denna tydligt gåve vid handen, huru otillfredsställande hela denna viktiga
angelägenhet vore ordnad. Alltmera oeftergivligt syntes behovet vara av en
grundlig omdaning av den andliga verksamheten vid våra regementen. —
Vid 19 3 6 års kyrkomöte anförde mötets tillfälliga utskott i anledning
av läckta motioner i utlåtande, nr 6, bland annat, att en undersökning
av den förevarande frågan måste anses vara i hög grad påkallad. Enligt
den nuvarande ordningen saknades helt och hållet ett centralt organ, som
kunde sammanhålla och i intim kontakt med den högsta militära ledningen
leda kyrkans arbete på ifrågavarande område. Vidare förefunnes utskottet
veterligen icke någon plan för ordnandet av den andliga vården i händelse
av mobilisering eller vid krigstillfälle. Detta vore en betydande brist i
gällande organisation, som .snarast borde avhjälpas. Denna angelägenhet
borde utan tvivel vara planerad och ordnad redan i fredstid, så att organisationen
kunde träda i funktion i omedelbart samband med en inträffande
mobilisering. Det kunde icke synas tillfredsställande, att de värnpliktigas
religiösa behov och intresse icke kunde tillgodoses på grund av bristande
organisation vid tillfällen, då de religiösa behoven torde vara starkare framträdande
än eljest. Slutligen borde — i anslutning till förenämnda uttalande
i 1936 års försvarsproposition — förutsättningarna för en närmare anknytning
av den andliga vården vid försvarsväsendet till församlingsarbetet i
övrigt å de militära förläggningsorterna klarläggas. Ur nu anförda synpunkter
finge utskottet på det varmaste förorda, att frågan örn organisationen
av den andliga vården vid försvarsväsendet skyndsamt gjordes till föremål
för en sakkunnig och allsidig utredning, därvid särskilt spörsmålet om ordnandet
av den andliga vården i händelse av mobilisering eller krigstillfälle
borde upptagas till prövning. — Med anledning av vad utskottet anfört
hemställde kyrkomötet i skrivelse den 30 oktober 1936, nr 9, att Kungl. Majit
måtte skyndsamt låta verkställa utredning angående ordnandet av den and -

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

liga vården vid försvarsväsendet ävensom vidtaga de åtgärder, till vilka
utredningen kunde giva anledning.

Närmast i anledning av kyrkomötets nyssberörda skrivelse den 30 oktober
1936 bemyndigade Kungl. Maj:t den 29 oktober 1937 chefen för försvarsdepartementet
att utse högst fem sakkunniga att inom nämnda departement
biträda med utredning rörande frågan om ordnandet av den andliga vården
vid försvarsväsendet samt avgiva de förslag, till vilka utredningen kunde
föranleda. Vid nämnda ärendes behandling i statsrådet yttrade min företrädare
i ämbetet bland annat följande:

För egen del anser jag visserligen, att den friare uppläggning av den
andliga vården, som genom 1925 års försvarsordning genomfördes, i mångå
hänseenden innebär ett framsteg. En återgång till den dessförinnan
rådande ordningen, med fast anställda militärpastorer såsom de enda handhavarna
av denna verksamhet, synes mig därför icke böra ifrågakomma.
Men detta hindrar naturligen icke, att det kan befinnas lämpligt, att prästmän
tillhörande den svenska kyrkan erhålla särskilda uppgifter med avseende
å den andliga vårdens utövande inom försvarsväsendet. Närmast
till hands synes härvid ligga att, på sätt i 1936 års försvarsproposition antyddes,
anknyta verksamheten till det allmänna församlingslivet å vederbörande
orter. I händelse av en dylik anordning synes det emellertid vara
av vikt, att tillräckligt utrymme beredes åt de frikyrkliga strömningarna
vid den andliga vårdens handhavande å de särskilda förläggningsorterna.
Av betydelse är ock, att den verksamhet, som för närvarande utövas av de
s. k. soldathemmen, får utvecklas under samma fria former som hittills.

Med stöd av berörda bemyndigande tillkallades dåvarande chefen för lantförsvarets
kommandoexpedition, numera sekundchefen för Svea livgarde,
översten C. H. Tottie, kyrkoherden A. TI. Anderberg, Kristianstad, ledamoten
av riksdagens andra kammare, rektorn G. A. Mosesson, Lidingö,
redaktören Torsten Nilsson, Stockholm, och agronomen Eric Ellerud, Södertälje,
att inom försvarsdepartementet biträda med ifrågavarande utredningsarbete.
Åt Tottie uppdrogs att vara de sakkunnigas ordförande.

De sakkunniga hava med skrivelse den 19 november 1938 inkommit med
»Betänkande och förslag rörande den andliga vården inom försvarsväsendet»
(statens off. utredn. 1938:33).

Över betänkandet hava infordrade utlåtanden avgivits av följande myndigheter,
nämligen chefen för försvarsstaben, chefen för armén, chefen för
marinen, chefen för flygvapnet, arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen,
kammarkollegiet, statskontoret, skolöverstyrelsen samt rikets
samtliga domkapitel. Vidare hava följande sammanslutningar inom hithörande
områden inkommit med yttranden i ärendet, nämligen svenska
officersförbundet, svenska underofficersförbundet, försvarsväsendets underbefälsförbund,
svenska kyrkans diakonistyrelse, frikyrkliga samarbetskommittén
och samverkande bildningsförbunden.

översikt av 1937 års sakkunnigas förslag.

I sitt betänkande hava 1937 års sakkunniga till en början ingående uppehållit
sig vid frågan örn <1 e n a n d 1 i g a vården under krigs f ö r -

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

hållanden (mobiliseringsorganisationen). Med utgångspunkt från att
de nuvarande anordningarna för tillgodoseende av behovet av andlig vård
i fält äro otillräckliga hava de sakkunniga framlagt vissa synpunkter på
denna angelägenhets tillgodoseende vid mobilisering, vilka synpunkter angivits
som förutsättningar för ett i en särskild hemlig bilaga till betänkandet
avgivet förslag. Bland annat framhålles som en av förutsättningarna, att
svenska kyrkans prästerskap vid utövande av andlig vård under krigsförhållanden
bör kompletteras med befattningshavare från andra kristna samfund
inom landet. Ledningen av den ifrågavarande verksamheten i krig
avses skola utövas av en fältprost, vilken jämte vissa andra befattningshavare
skulle ingå i högkvarteret och där bilda en »själavårdsdetalj». I
övrigt lämnas i betänkandet detaljerade förslag rörande ordnandet av den
andliga vårdens såväl religiösa som kulturella sidor under krig. Som emellertid
mobiliseringsorganisationens ordnande icke äger samband med den anslagsfråga,
som nu skall behandlas, anser jag mig icke böra här närmare
redogöra för de sakkunnigas förslag i denna del. Frågan örn mobiliseringsorganisationen
på förevarande område torde jag få tillfälle att sedermera
och i annan ordning upptaga till behandling. Jag kommer sålunda i det
följande att uteslutande uppehålla mig vid de sakkunnigas förslag till den
andliga vårdens ordnande i fredstid och vad därmed äger
samband.

I nämnda hänseende skall jag till en början tillåta mig att lämna en kort
översikt över förslagets innehåll för att sedermera övergå till att närmare
redogöra för de särskilda delarna i förslaget och de synpunkter, som i avseende
därå framförts av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna.

De sakkunniga fastslå inledningsvis, att ett rationellt ordnande av den
andliga vården vid försvarsväsendet bör utövas dels som religiös vård
och dels som kulturell vård. Den religiösa vården anse de sakkunniga
böra bestå dels av en genom legala bestämmelser fastställd och reglerad
pastoralvård och dels av religiös vård utövad av frivilligt verksamma föreningar
och samfund. Den kulturella vården bör enligt de sakkunnigas
mening äga rum i anslutning till de förefintliga större folkbildningssammanslutningarna
eller lokalt verksamma bildningsorganisationer. För sammanhållning,
befrämjande och kontroll av den andliga vården, såväl den religiösa
som den kulturella, föreslå de sakkunniga inrättande av ett centralt
organ, ett centralråd.

Vad först beträffar den religiösa vården hava de sakkunniga på
närmare anförda skäl avvisat den vid olika tillfällen framförda tanken på att
anknyta denna del av den andliga vården till församlingsarbetet i övrigt å
förläggningsorterna. De sakkunniga framhålla därvid, att det från både kyrkligt
och frikyrkligt håll betonats, att en dylik anknytning icke kan lösa spörsmålet
örn en effektiv andlig vård av försvarsväsendets personal. De sakkunniga
hava därför ansett sig böra stanna vid att förorda en särskilt anordnad
religiös vård vid truppförbanden och motsvarande militära enheter. Efter1
att närmare hava uppehållit sig vid förutsättningarna för en dylik särskild

Kungl. Majus proposition nr 139.

religionsvård vid truppförbanden — därvid uttalats, bland annat, att den
särskilda andliga vården delvis torde böra ingå i den militära dagordningen
— föreslå de sakkunniga, att vid de militära förbanden skola finnas särskilda
befattningshavare, militärpastorer, förordnade av Kungl. Majit efter
förslag av centralrådet för en tid av tre år i sänder. Dessa befattningar förutsättas
skola innehavas som bisysslor och kunna fördenskull förenas med förhållandevis
låga arvoden. Kostnaderna för dessa arvoden anse de sakkunniga
böra utgå ur kyrkofonden, vilket medför som en följd, att endast präster i
svenska kyrkan kunna komma ifråga som handhavare av denna vård.

Yad därefter beträffar den frivilliga religiösa verksamheten
vid truppförbanden hävda de sakkunniga, att denna verksamhet, vare
sig den bedrives genom soldathemmen eller eljest, skall tillförsäkras full
självständighet i förhållande till de ordinarie befattningshavarna. Detta utesluter
givetvis icke, framhålla de sakkunniga, att vissa föreskrifter för den
frivilliga religionsvårdens handhavare i vad avser deras verksamhet och uppträdande
i förhållande till det militära förbandet kunna och böra meddelas
av vederbörande chefer, då anledning därtill finnes. Den frivilliga soldathemsverksamheten,
vilken hittills understöds från anslaget till den andliga
vården vid försvarsväsendet, bör enligt de sakkunnigas mening även i fortsättningen
uppmuntras i samma utsträckning. Likaledes bör statsunderstöd
alltjämt tillerkännas såväl förbundet Soldaternas vänner som svenska kyrkans
diakonistyrelses militärutskott för deras centrala verksamhet.

I fråga örn den kulturella vården anse de sakkunniga, att det icke
kan vara lämpligt att överlämna åt de på förläggningsorterna befintliga bilclningsorganisationerna
att genom sin ordinarie verksamhet även söka tjäna
den militära personalen. En för truppförbandet särskilt organiserad verksamhet
anses behövlig för att vinna det syfte, som den kulturella vården eftersträvar.
Praktiska och ekonomiska skäl hava därvid synts tala för att denna vårds
handhavande huvudsakligen utövas genom frivilliga insatser av härför intresserade
personer. De sakkunniga föreslå i anslutning därtill, att vid varje
truppförband inrättas ett bildningsråd, som skall vara ett ledande organ
för den kulturella vården vid förbundet. Detta bildningsråd skall enligt de
sakkunnigas mening vara sammansatt av representanter för olika hithörande
kårer och sammanslutningar. För finansiering av bildningsrådens verksamhet
föreslås vissa understöd skola utgå från anslaget till befrämjande av den
andliga vården vid försvarsväsendet.

I anslutning till behandlingen av ordnandet av den kulturella vården vid
truppförbanden beröra de sakkunniga frågorna örn biblioteksverksamhet
och föreläsningsverksamhet vid truppförbanden. I
det förra hänseendet anse de sakkunniga, att vid varje truppförband ett efter
manskapets intressen och behov utrustat bibliotek bör finnas. Dessa truppförbandsbibliotek
böra enligt de sakkunnigas mening inordnas bland det övriga
folkbiblioteksväsendet och underställas skolöverstyrelsen. Det förutsättes,
att understöd av statsmedel skola utgå till dessa bibliotek från vederbörande
anslag under åttonde huvudtiteln. I fråga om föreläsningsverksamheten vid

Kungl. Majus proposition nr 139.

försvarsväsendet anse de sakkunniga, att vid varje truppförband, där intresse
härför finnes, en föreläsningsanstalt bör bildas, vilken skulle stå under skolöverstyrelsens
inspektion. Även för detta ändamål förutsättes statsunderstöd
skola utgå från vederbörligt anslag under åttonde huvudtiteln. Som de rätt
komplicerade frågorna örn organiserandet av biblioteks- och föreläsningsverksamhet
vid truppförbanden svårligen låta sig överblickas i förevarande sammanhang,
utan dessa frågors närmare prövning lämpligen bör äga rum först
efter det de föreslagna organen för elen andliga vårdens handhavande kommit i
verksamhet, och efter förslag från dessa, anser jag mig, efter att i frågan hava
inhämtat chefens för ecklesiastikdepartementet mening, icke böra ifrågasätta,
att dessa frågor på grundval av nu föreliggande förslag föranleda till någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Jag kommer således icke att i etet följande
vidare uppehålla mig därvid.

Det av de sakkunniga föreslagna centralrådet för den andliga vården
vid försvarsväsendet avser att vara ett samlande och rådgivande organ till
främjande av en ändamålsenlig utveckling av nämnda verksamhet. Centralrådets
arbete förutsättes i huvudsak skola uppdelas på två sektioner, själavårdssektionen
och bildningssektionen. Bland centralrådets uppgifter föreslås
skola ingå att uppgöra förslag till mobiliseringsplacering av personal, som
avses att i krig handhava andlig vård inom krigsmakten. Centralrådet skulle
vidare utse icke militära representanter i truppförbandens bildningsråd. För
centralrådets verksamhet beräkna de sakkunniga ett årligt anslagsbelopp av
10,000 kronor erforderligt, vilket belopp föreslås skola utgå från anslaget till
befrämjande av den andliga vården inom försvarsväsendet. Av nämnda belopp
avses minst 5,000 kronor för studie- och instruktionskurser för personal, som
skall handhava andlig vård, religiös eller kulturell.

De sakkunniga ägna slutligen ett avsnitt i betänkandet åt organisationen av
de marina församlingarna i Stockholm och Karlskron
a. Beträffande amiralitetsförsamlingen i Karlskrona föreslås, att densamma
— under förutsättning att församlingen ikläder sig vissa föreslagna
ekonomiska åtaganden — bibehålies som exterritoriell församling. I fråga örn
Skeppsholms församling föreslås, att den tills vidare bibehålies enligt nu
gällande bestämmelser. Frågorna rörande dessa båda församlingars organisation
befinner sig ännu på ett alltför förberedande stadium för att det skall
vara möjligt att här fatta någon ståndpunkt därtill. Särskilt i fråga om amiralitetsförsamlingen
i Karlskrona lärer det vara nödvändigt att företaga ytterligare
utredningar. De sakkunnigas förslag i denna del torde sålunda icke böra
föranleda till någon omedelbar åtgärd, vadan jag icke heller i det följande
kommer att här uppehålla mig därvid.

Jag övergår nu till att närmare uppehålla mig vid de delar av de sakkunnigas
förslag, som äro av betydelse för bedömande av förevarande anslagsfråga,
ävensom vid de yttranden, som i anslutning härtill avgivits i ärendet.
De olika spörsmål, som därvid framträda, äro i stort sett följande: 1) militärpastorsorganisationen,
2) frågan örn kyrkofondens anlitande, 3) den frivilliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

religiösa verksamheten vid truppförbanden, 4) den kulturella verksamheten
vid truppförbanden samt 5) centralrådet och dess verksamhet.

Militärpastorsorganisationen.

De sakkunniga hava till prövning upptagit fyra olika alternativ till lösande
av frågan om militärpastorsorganisationen. Enligt Alt. 1 skulle särskilda
fördelningspastorer anställas i varje fördelning, varjämte vid truppförbanden
utanför fördelningsorten skulle finnas särskilt förordnade präster, likställda
med pastoratsadjunkter. Alt. 2 innebär, att ett mindre antal heltidsanställda
präster avsåges för den militära andliga vården inom ett stift eller en arméfördelning
i analogi med de inom stiften anställda stiftsadjunkterna. Enligt
Alt. 3 skulle den militära själavården alltefter omständigheterna å de olika
orterna anförtros dels åt heltidsanställda präster, dels åt sådana, som skulle
innehava militärpastorstjänst som bisyssla. Alt. 4 slutligen innebär, att en
jrräst skulle knytas till varje truppförband och därvid innehava uppdraget
såsom bisyssla.

Såsom redan anförts hava de sakkunniga stannat vid Alt. 4 och föreslå
således, att vid varje truppförband anställes en präst, benämnd militärpastor,
vilken skall innehava uppdraget som bisyssla med ett årsarvode. Gentemot
en eventuell invändning, att detta skulle innebära ett återupptagande av den
år 1925 avskaffade regementspastorsinstitutionen, hava de sakkunniga anfört,
att även örn nämnda institution på sin tid gav anledning till anmärkningar,
anordningen som sådan utvisade en framkomlig väg. För att förhindra, att
militärpastorn bibehölle sitt uppdrag in i en levnadsålder, då förutsättningarna
att fylla uppdraget bliva mindre, föreslå de sakkunniga, att vederbörande
förordnas, efter förslag av centralrådet, sedan vederbörande militära chefer
och stiftsstyrelser yttrat sig, av Kungl. Majit på en tid av tre år.

Militärpastorerna skola enligt förslaget stå under omedelbart befäl av
vederbörande truppförbandschef. Deras uppgifter sammanfattas av de sakkunniga
på följande sätt:

a) att enligt tjänstgöringsreglemente för vederbörlig försvarsgren efter
truppförbandschefs bestämmande förrätta gudstjänster och korum samt
anordna och leda andaktsstunder;

b) att utföra andra pastorala förrättningar i tjänsten, som av truppförbandschef
anbefallas;

c) att hos truppförbandschef göra framställning om beredande av tillfälle
till nattvardsgång för regementets personal;

d) att, efter samråd med vederbörande läkare, hålla andaktsstunder minst
en gång varje vecka å militärt sjukhus samt att bland de sjuka öva enskild
själavård;

e) att med behörigt medgivande göra regelbundna besök i truppförbandets
arrestlokal hos dem, som där undergå bestraffning;

f) att i övrigt vid lämpliga tillfällen och på lämpligt sätt söka träda i närmare
personlig beröring med den enskilde;

g) att å tid och rum, som meddelas å regementsorder, hava mottagning;

Kungl. Majus proposition nr 139.

h) att, där omständigheterna sådant föranleda, och vederbörande befäl det
medgiver, följa eller besöka trupp under övning utom förläggningsorten;

i) att deltaga i och i förekommande fall leda verksamheten vid truppförbandets
soldathem;

• j) att efter de närmare bestämmelser, som i sådant hänseende utfärdas av
truppförbandets bildningsråd, deltaga i bildnings- och biblioteksverksamheten
vid truppförbandet och på allt sätt söka främja densamma;

k) att inom området för sin verksamhet tillhandagå truppförbandschefen
med erforderliga upplysningar och utredningar samt inkomma med förslag
till anordningar och åtgärder rörande den andliga vården vid truppförbandet.

I fråga örn ersättningen för militärpastorernas arbete föreslå de sakkunniga,
att de skola erhålla ett mindre arvode, förslagsvis 600 kronor för år vid regemente,
400 kronor för år vid kår (flygflottilj) och 200 kronor för år vid fristående
kompani. Därvid har Nya varvet i Göteborg likställts med fristående
kompani. I enlighet med dessa principer hava de sakkunniga uppgjort en förteckning
över de arvoden som böra utgå till militärpastorer. I denna förteckning
hava uteslutits truppförbanden i Boden och Karlsborg, då den andliga
vården därstädes även i fortsättningen förutsattes skola omhänderhavas av de
redan befintliga militära prästerna i dessa garnisoner. Icke heller hava medtagits
örlogsstationerna i Stockholm och Karlskrona, ej heller Karlskrona
kustartilleriregemente; det har nämligen förutsatts, att pastoralvården å dessa
orter skall omhänderhavas av amiralitetsförsamlingarnas prästerskap. Däremot
hava i förteckningen upptagits två särskilda marinpastorsbefattningar,
nämligen en fartygspastor å flottans långresefartyg och en präst för kustflottan
under två eller tre månaders tid, då kustflottan är samlad. Till fartygspastorn
föreslås ett arvode av 2,000 kronor (förutom fritt kosthåll) och
för kustflottans präst 450 kronor för månad eller högst 1,350 kronor. Dessa
två marinpastorer föreslås skola tillsättas för ett år i sänder. — Det sammanlagda
beloppet av de årsarvoden, som sålunda av de sakkunniga beräknats,
uppgå till 29,750 kronor.

I de avgivna yttrandena har icke från något håll någon erinran försports
emot de sakkunnigas uppfattning, att den religiösa vården vid truppförbanden
icke bör anknytas till församlingslivet på orten utan bör särskilt organiseras.
Däremot hava i andra hänseenden vissa gensagor yppats i fråga örn den föreslagna
militärpastorsorganisationen.

Kammarkollegiet har i sitt yttrande ifrågasatt, huruvida icke det av de
sakkunniga under Alt. 2 diskuterade förslaget till militärpastorsorganisation
vore en lämplig lösning, innebärande alltså en övergång till ett relativt fåtal
heltidsanställda präster med uteslutande uppgift att ägna sig åt den militära
själavården. Efter ett beräknat medeltal av fyra truppförband på varje präst
skulle antalet för ändamålet erforderliga prästmän approximativt kunna uppskattas
till 13. Den av kollegiet föreslagna organisationen skulle visserligen
komma att ställa sig avsevärt dyrare än enligt de sakkunnigas förslag, men det
syntes kunna ifrågasättas, huruvida de av de sakkunniga föreslagna bisysslearvodena
skulle visa sig vara tillräckliga för åstadkommande av en effektiv

Kungl. Maj-.ts proposition nr 139.

själavård bland de vid krigsmakten anställda. Ordnades pastoralvården vid
krigsmakten på av kollegiet föreslaget sätt genom utbyggnad av den befintliga
stiftsadjunktsinstitutionen, syntes det böra tillkomma domkapitlen att efter
hörande av vederbörande militära myndigheter förordna innehavare av ifrågavarande
befattningar.

Även Uppsala domkapitel har förklarat sig icke vara helt övertygat örn lämpligheten
av att det pastorala arbetet vid truppförbanden helt skulle få karaktären
av bisyssla. Fördelen med helanställning, där så kunde ske, syntes
domkapitlet så avgörande, att en lösning väsentligen efter A 11. 3 syntes böra
komma under ytterligare allvarlig omprövning. Det vore i så fall önskvärt,
att inom varje fördelning funnes minst en fast anställd präst. På samma
tankegång har även Växjö domkapitel i sitt yttrande varit inne.

Svenska kyrkans diakonistyrelse har förklarat sig vilja, utan att avstyrka
de sakkunnigas förslag, hava uttalat, att en lösning enligt Alt. 3 i de sakkunnigas
utredning ytterligare borde övervägas.

Övriga hörda myndigheter och institutioner hava, i den mån de icke direkt
tillstyrkt förslaget örn inrättande av militärpastorsbefattningar såsom bisyssla,
i allmänhet icke haft något att däremot erinra. Däremot hava från flera håll
detaljanmärkningar försports, bland annat rörande de föreslagna arvodenas
storlek.

Chefen för marinen har anfört, att jämväl för Karlskrona kustartilleriregemente
borde förordnas en militärpastor. Regementet vore nämligen icke i sin
helhet förlagt till Karlskrona utan fördelat på ett flertal förläggningsorter,
till vilka avståndet från staden merendels vore betydande med förbindelser
i de flesta fall ledande över sjön.

Marinför vältning en har likaledes föreslagit, att militärpastor förordnas jämväl
vid Karlskrona kustartilleriregemente. I avseende å arvodenas storlek har
ämbetsverket föreslagit, att arvodena till pastorerna vid de två kustartilleriregementena
skulle höjas till 800 kronor och arvodet vid Gotlands kustartillerikår
till 600 kronor. Vidare vore det för militärpastorn vid Västkustens marindistrikt
i förteckningen upptagna arvodet, 200 kronor, alltför lågt beräknat med
hänsyn bland annat till Nya varvets relativt isolerade läge. Arvodet borde
enligt marinförvaltningens mening höjas till 400 kronor.

Flygförvaltningen har ansett de vid flygvapnets förband beräknade arvodena
till militärpastorerna, 400 kronor, så snävt tillmätta, att det icke
skäligen syntes kunna begäras, att befattningshavarna därmed skulle bestrida
de resekostnader som vid flertalet förband uppkomme för inställelse till
tjänstgöring. Medgivande syntes därför böra lämnas, att sagda resor finge
ombesörjas genom kronans försorg eller, där detta ej läte sig göra, ersättning
därför utgå enligt närmare angivna grunder. Kostnader härför syntes kunna
bestridas av flygvapnets anslag till rese- och traktamentspenningar.

Skara domkapitel har funnit det tvivelaktigt, örn det i längden skall visa
sig möjligt att med de av de sakkunniga tillstyrkta arvodena förse den militära
själavården med de lämpligaste krafterna. Det syntes domkapitlet vara en
uppenbar disproportion mellan den av ifrågavarande befattningshavare enligt

Kungl. Majlis proposition nr 139.

förslaget krävda tjänstgöringen och den därför utgående ersättningen. Det
syntes på lång sikt icke vara klokt att underbetala en grupp tjänstemän, på
vars effektiva insats så mycket berodde. Med hänsyn därtill ansåge domkapitlet
välbetänkt att genast från begynnelsen inrikta sig på en viss måttlig
höjning av arvodena, exempelvis med 25 procent. Som ett alternativ härtill
kunde man tänka sig, att en mindre ersättning för skjuts till och från förläggningen
kunde utgå i sådana fall, då vederbörande prästman ej vore bosatt på
platsen.

Västerås domkapitel har funnit det uppenbart, att, därest icke militärpastorernas
befattningar skulle komma att, i en annan mening än de sakkunniga
avsett, betraktas som blotta bisysslor, de föreslagna arvodesbeloppen
måste avsevärt höjas.

Luleå domkapitel har likaledes framhållit, att i förhållande till det arbete
som militärpastorerna få att utföra de föreslagna arvodena bleve för låga. I
all synnerhet förefölle så bliva förhållandet, örn — såsom nog stundom måste
inträffa — vederbörande militärpastor komme att bo på sådant avstånd från
förläggningen, att han finge avsevärda resekostnader för tjänstens fullgörande
eller han för att icke eftersätta uppgifterna i församlingstjänsten nödgades
anlita annans arbete.

Svenska underofficersförbundet har ställt sig tveksamt till möjligheten av
att för den jämförelsevis ringa ekonomiska gottgörelse de sakkunniga föreslå
erhålla präster, som äro villiga att åtaga sig de ansvarsfulla och omfattande
arbetsuppgifter, som skulle följa med befattningen som militärpastor. Ett
arvode av åtminstone 1,000 kronor i de fall de sakkunniga föreslagit 600,
och 600 kronor där arvodet föreslagits till 400, syntes mera motsvara vad
som kunde anses såsom en skälig ersättning.

Domkapitlet i Visby har i förevarande hänseende anfört, att örn man såge
till den reella möjligheten att för militärpastorsbefattningama finna lämpliga
personer, så måste räknas med att Gotlands egenartade kyrkliga organisationsförhållanden
direkt försvårade en sådan anordning, som de sakkunniga
åsyftat. I Visby stad tjänstgjorde tre prästmän, vilka förutom sin församlingstjänst
var och en hade att svara för pastoralvård och predikotjänst vid två
sjukhus. Till Visby angränsande pastorat vore s. k. fyrförsamlingspastorat
med en präst. Vad åter anginge Fårösund, vore närmaste prästman, vilken
vore ensam präst i treförsamlingspastorat, bosatt i Rute, så avlägset från
Fårösund, att han icke kunde tänkas uppehålla militärpastorssvsslan där.
Domkapitlet kunde nu icke ingå på, hur det militärprästerliga arbetet lämpligen
borde ordnas, men ansåge sig redan nu böra ha påtalat, att de av de
sakkunniga föreslagna åtgärderna icke ägde tillämplighet vid de truppförband
som funnes i Visby stift. För detta stifts vidkommande krävdes särbestämmelser.

Frågan om kyrkofondens anlitande.

De sakkunniga föreslå — i anslutning till en uppfattning som redan tidigare
uttalats från skilda håll — att kostnaderna för den »ordinarie» religions -

Kungl. Majus proposition nr 139. 15

vården vid truppförbanden, d. v. s. arvodena åt de föreslagna militärpastorerna,
skola utgå ur kyrkofonden. Som stöd för detta förslag hava de
sakkunniga åberopat bestämmelsen i 6 § andra stycket punkten 7 i lagen
den 30 augusti 1932 (nr 404) örn kyrkofond, sådant nämnda lagrum lyder
enligt lag den 27 november 1936 (nr 580). Enligt detta stadgande skola av
kyrkofonden utgöras anslag, som Konungen må finna skäligt bevilja prästman
för särskild prästerlig tjänstgöring inom riket, dock att för ändamålet
icke under något år må användas mer än 400,000 kronor. De sakkunniga
hava förklarat sig väl medvetna örn att kyrkofonden redan nu är hårt anlitad,
men de hava förmenat, att ifrågavarande angelägenhet, som anginge hela vår
vapenföra manliga ungdom, vore av den utomordentliga vikt, att bidrag ur
kyrkofonden för detta ändamål kunde anses vara synnerligen väl motiverade.
De sakkunniga hava vidare förfäktat, att därest det visade sig icke vara
möjligt att inom ramen för nämnda stadgande bestrida kostnaderna för den
militära pastoralvården, en lagändring borde ske i och för det disponibla
beloppets höjande.

Såsom i det föregående omnämnts uppgår sammanlagda beloppet av de
av de sakkunniga föreslagna arvodena till militärpastorer m. fl. till 29,950
kronor. De sakkunniga hava emellertid ansett det kunna ifrågasättas, huruvida
kyrkofondens medel må kunna tagas i anspråk för avlöning åt den föreslagna
fartygspastorn å flottans långresefartyg, vilkens tjänstgöring dels icke
förrättades inom riket, örn än å svenskt fartyg, dels i viss utsträckning avsåge
även kulturell verksamhet. De sakkunniga hava därför föreslagit, att arvodet
till fartygspastorn finge gäldas av det under fjärde huvudtiteln upptagna
anslaget till den andliga vårdens befrämjande. Det sammanlagda belopp,
som skulle komma att åvila kyrkofonden för ifrågavarande ändamål, uppgår
sålunda enligt de sakkunnigas förslag till 27,950 kronor.

Av de hörda myndigheterna har statskontoret i förevarande hänseende
som sin mening uttalat, att hinder icke torde föreligga att för det föreslagna
ändamålet anlita det förenämnda i lagen örn kyrkofond upptagna anslaget för
särskild prästerlig verksamhet inom riket. Det borde emellertid framhållas,
att det nuvarande anslaget därigenom bomme att praktiskt taget i full utsträckning
tagas i anspråk. Enligt statskontorets mening syntes hinder icke
heller böra möta att disponera detta anslag jämväl för kostnaderna för
prästerlig tjänstgöring å långresefartyg.

Kammarkollegiet har i sitt utlåtande i förevarande hänseende anfört
följande:

Beträffande frågan örn sättet för bestridande av kostnaderna för den militära
pastoralvården torde, även om kyrkofonden numera så tillvida erhållit
en vidgad uppgift att den icke längre utgör en avlöningsfond uteslutande för
det territoriella församlingsprästerskapet, vissa skäl föreligga för att den
särskilda pastoralvård för krigsmakten, som de sakkunniga föreslagit, bekostas
av de till krigsmaktens uppehållande anvisade medel. Därest emellertid
pastoralvården erhåller den av kollegiet föreslagna organisationen och
sålunda kombineras med stiftsadjunktsinstitutionen, torde det ligga närmast
till hands, att kostnaden för denna vård bestrides av kyrkofondens medel,

Kungl. Majas proposition nr 139.

samt att avlöningen till militärprästerna utgår direkt från det i 6 § kyrkofondslagen
upptagna anslag, som i så fall finge höjas, utan den omgång över
fjärde huvudtiteln som de sakkunniga föreslagit. Jämväl avlöningen för den
för pastoralvården i Bodens garnison heltidsanställde extra ordinarie prästmannen,
som synes böra anställas på samma sätt som prästerna vid övriga
truppförband, torde i så fall böra bestridas från kyrkofonden. Till förut uppgiven
kostnadssumma skulle sålunda komma avlöningen till denne.

Arméförvaltningen har i sitt yttrande tillstyrkt, att de föreslagna arvodena
till statskyrkopräster finge utgå från kyrkofonden. Arvodena syntes böra av
statskontoret utbetalas direkt till vederbörande prästman efter rekvisition
av truppförbandschef. Vid sådant förhållande syntes dessa arvodestagare
icke böra, på sätt av de sakkunniga föreslagits, upptagas å respektive stater.

Icke heller från övriga hörda myndigheter har någon invändning försports
emot förslaget att låta de ifrågavarande arvodena utgå av kyrkofonden.

Den frivilliga religiösa verksamheten viel truppförbanden.

De sakkunniga hava, såsom förut nämnts, uttalat sig för att den frivilliga
soldathemsverksamheten, vilken hittills understötts av anslaget till befrämjande
av den andliga vården vid försvarsväsendet, även i fortsättningen
borde i samma utsträckning uppmuntras. Likaledes borde alltjämt såväl förbundet
Soldaternas vänner som Svenska kyrkans diakonistyrelses militärutskott
för deras centrala verksamhet tillerkännas statsunderstöd. För ändamålet
föreslå de sakkunniga, att i nyssberörda anslag fortfarande för frivillig
religionsvård beräknas ett belopp, som skulle ankomma på centralrådet att
årligen föreslå. De sakkunniga hava för sin del i nämnda hänseende räknat
med ett belopp av 34,800 kronor för år. Förslag till fördelning av anslaget
i fråga skulle ankomma på centralrådet att uppgöra och icke såsom nu arméförvältningens
civila departement.

De hörda myndigheterna hava i stort sett lämnat sin anslutning till de
sakkunnigas uttalanden i förevarande hänseende. Här må omnämnas, att
marinförvaltningen framhållit det behjärtansvärda i att de nu utgående statsbidragen
till Drottning Victorias örlogshem i Stockholm, 3,000 kronor, och
till föreningen Soldaternas vänner för verksamheten i örlogshemmet vid
Vitså brygga invid Hårsfjärden, 300 kronor, framdeles bibehöllos; det vore
nämligen av stor betydelse för såväl det stamanställda manskapet som de
värnpliktiga, att verksamheten vid dessa båda institutioner upprätthölles, och
denna vore till stor del beroende av statsbidragen.

Stockholms domkapitel har i sitt utlåtande velat särskilt understryka den
betydelse som soldathemmen hava. Erfarenheten icke minst från de länder
som haft att genomkämpa det stora världskriget hade kraftigt bestyrkt detta.

Frikyrkliga samarbetskommittén har i förevarande hänseende i sitt utlåtande
anfört följande:

Det är Frikyrkliga samarbetskommitténs mening, att en av de viktigaste
faktorerna beträffande den andliga vården inom försvarsväsendet i fredstid
är soldathemsverksamheten. Dess bibehållande och utveckling synes oss därför
vara en angelägenhet av stor vikt. Denna verksamhet är visserligen frivillig,

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

men vi tro, att erfarenheten bekräftat den meningen, att just det frivilliga
arbetet på detta område har särskilt stor betydelse. I den mån staten genom
att stödja denna frivilliga verksamhet bereder ökade möjligheter för dess
bestånd och utveckling, torde den bäst tjäna själa vårdsintresset inom försvarsväsendet.
Vi finna också, att de sakkunniga ägnat denna sida av saken
uppmärksamhet och vilja livligt förorda, att de där föreslagna åtgärderna
måtte vinna tillbörligt beaktande, när frågan upptages till avgörande. Vi taga
för givet, att de religiösa samfund och korporationer, som bedriva soldathemsverksamhet,
skola ägna särskild uppmärksamhet åt att soldathemmen erhålla
lämpliga och för sin uppgift väl kvalificerade personer som föreståndare, och
detta underlättas i den mån staten är villig att stödja denna frivilliga soldathemsverksamhet.

Den kulturella verksamheten vid truppförbanden.

Såsom i det föregående omnämnts hava de salchunniga föreslagit, att vid
varje truppförband (motsvarande) skall finnas ett »bildningsråd» såsom
ledande organ för den kulturella vården enligt närmare angivna grunder. Vid
krigsskolor m. fl. undervisningsanstalter skulle dock icke finnas något bildningsråd,
utan de sakkunniga hava förutsatt, att kulturell vård där bedrives
som ett led i den ordinarie undervisningen.

Bildningsråden, som i sin allmänna verksamhet förutsättas skola stå i
direkt förbindelse med centralrådet, föreslås av de sakkunniga skola i sin
verksamhet vid truppförbanden vara underställda vederbörande truppförbandschef,
vilken skall äga att personligen eller genom annan officer deltaga i bildningsrådets
förhandlingar. Dessutom föreslås den av bildningsråden bedrivna
verksamheten skola stå under inspektion av truppförbandschefen.

Bildningsråden skola enligt de sakkunnigas förslag bestå av fem ledamöter,
nämligen:

en representant från svenska kyrkan (i regel vederbörande militärpastor),

en representant från förbundet Soldaternas vänner eller annan organisation,
som på frivillighetens väg bedriver religiös verksamhet inom försvarsväsendet,

en representant från det fast anställda manskapet vid truppförbandet, samt

två representanter från de statsunderstödda folkbildningsorganisationerna.

Bildningsrådets ledamöter jämte suppleanter för dessa skulle utses för en
tid av tro år av centralrådet med undantag av representanten med suppleant
från det fast anställda manskapet, som skulle utses av truppförbandschefen för
ett år i sänder, sedan truppförbandets underbefäl på förslag till representant
uppfört tre bland det fast anställda manskapet. Representanterna från folkbildningsorganisationerna
skulle föreslås av de samverkande bildningsförbundens
distriktsorganisationer eller samarbetsorgan och företrädesvis väljas
från de bildningsförbund, som företräda de största kategorierna värnpliktiga
vid truppförbandet. Bildningsrådet skulle inom sig utse ordförande.

De sakkunniga hava ansett, att arbetet i bildningsråden för de enskilda
ledamöterna icke torde bliva så betungande, att någon särskild ersättning
därför kunde vara motiverad.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 139. 4&s> a» 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

För bildningsrådens verksamhet föreslås bidrag skola utgå från anslaget
till befrämjande av den andliga vården vid försvarsväsendet. Dessa bidrag
skola vara dels grundunderstöd och dels tilläggsunderstöd. Grundunderstöden
föreslås för regemente till högst 300 kronor, för kår (flygflottilj) till högst
200 kronor och för fristående kompani till 100 kronor; dessa medel avses för
administration samt för anordnande av föreläsnings- och studiecirkelverksamhet.
Sammanlagda beloppet av grundunderstöden har av de sakkunniga uppskattats
till 15,200 kronor. För tilläggsunderstöd hava de sakkunniga beräknat
ett belopp örn sammanlagt 8,000 kronor. Detta belopp avses att användas för
kvalificerad studiecirkelverksamhet och förutsättes skola fördelas av centralrådet.

De sakkunnigas förslag i avseende å bildningsråden har av de flesta hörda
myndigheterna i princip biträtts; dock hava från åtskilliga håll erinringar
framställts mot olika detaljer i förslaget.

Chefen för försvarsstaben har i likhet med de sakkunniga uttalat den
meningen, att den kulturella vården vid truppförbanden bör stå under ledning
av vederbörande truppförbandschef med biträde av bildningsrådet. För att
detta skall kunna realiseras och då truppförbandschefen helt naturligt måste
bära ansvaret för personalens fostran, borde emellertid en av honom utsedd
officer ingå i bildningsrådet som ordförande. Dessutom syntes det angeläget,
att bildningsrådet erhölle en mera allsidig sammansättning, varför i detsamma
även borde ingå en underofficer.

Chefen för armén har likaledes anmärkt, att truppförbandschefen enligt förslaget
icke vore permanent representerad i bildningsrådet. Beträffande den
interna verksamheten syntes bildningsrådet därigenom komma att erhålla en
alltför självständig ställning. Truppförbandschef ens ansvar för den av bildningsrådet
vid truppförbandet bedrivna verksamheten syntes kräva, att
antingen han själv eller annan äldre officer inginge såsom ordförande i rådet.
Det syntes vidare lämpligt, att jämväl en representant ur underofficerskåren
inträdde som permanent medlem av rådet. De militära representanterna borde
utses av truppförbandschefen, därest han så funne lämpligt efter de olika
personalkårernas vid truppförbandet hörande.

Chefen för marinen har anfört, att sammansättningen av bildningsråden
icke syntes vara lämplig, bland annat ur synpunkten att den personal, som
bildningen avser, endast skulle företrädas av en representant, under det att
statsunderstödda folkbildningsorganisationer skulle besätta två av rådets fem
platser. Det kunde i övrigt starkt ifrågasättas, örn tillkomsten av en dylik
organisation överhuvudtaget vore erforderlig och lämplig.

Chefen för flygvapnet har förklarat sig icke kunna ansluta sig till för:
slaget om bildningsrådets sammansättning och dess ställning i förhållande
till truppförbandschefen och centralrådet. Det syntes icke lämpligt, att den
ende militäre representanten utgjordes av ett underbefäl. Bildningsrådet
borde vidare i alla avseenden vara direkt underställt truppförbandschefen.
Vid samråd och djdikt mellan bildningsrådet och centralrådet borde ordinarie
tjänsteväg följas. Bildningsrådet borde bestå av sex ledamöter, nämligen en

Kungl. Majus proposition nr 130.

regementsofficer eller äldre kompaniofficer (ordförande), en underofficer,
ett underbefäl, militärpastorn, en representant från Soldaternas vänner eller
annan motsvarande organisation samt en representant från de statsunderstödda
folkbildningsorganisationerna. De militära ledamöterna borde utses
av truppförbandschefen och de civila (utom militärpastorn som är självskriven)
av centralrådet.

Arméförvaltningen har framhållit angelägenheten av att truppförbandscheferna
med sin kännedom örn lokala behov och förhållanden erhölle tillräckligt
inflytande i hithörande frågor.

Marinförvaltningen har, i anslutning till ett av chefen för kustflottan avgivet
yttrande, hävdat, att jämväl kustflottan borde förses med ett bildningsråd.
Behovet därav vore å kustflottan särskilt framträdande på grund av de
enformiga tjänstgöringsförhållandena och de begränsade förbindelserna med
det kulturella livet i land. Då svårigheter kunde uppstå att till ett bildningsråd
vid kustflottan fast knyta representanter för vissa kulturella organisationer,
måste det vara medgivet för chefen för kustflottan att, då de ordinarie
medlemmarna ej lämpligen kunde deltaga, sammansätta rådet på annat sätt.
För detta bildningsråds verksamhet borde upptagas grundunderstöd som för
vardera örlogsstationen eller 300 kronor.

Flygförvaltningen har ifrågasatt någon höjning av de föreslagna grundunderstöden
till bildningsråden vid flygflottiljerna, förslagsvis till 300 kronor.

Skolöverstyrelsen har för sin del funnit mest praktiskt, att de två representanterna
från folkbildningsorganisationerna i bildningsrådet föresloges av
styrelsen för de samverkande bildningsförbunden, detta särskilt med hänsyn
till att man icke kunde förutsätta, att å vederbörande förläggningsort funnes
distriktsorganisationer.

Domkapitlet i Västerås har hävdat, att vederbörande militärpastor under
alla omständigheter borde vara självskriven ledamot av bildningsrådet.

Jämväl diakonistyrelsen har framhållit önskvärdheten av att militärpastorn
är självskriven ledamot av bildningsrådet.

Svenska underofficersförbundet har uttalat, att det av rent praktiska skäl
måste vara förenat med bestämda fördelar för bildningsråden örn i desamma
inginge en militär ledamot, antingen officer eller underofficer.

För svar sväsendets underbefäls förbund har i denna del anfort, att de av
de sakkunniga föreslagna anordningarna för ett bättre tillgodoseende av den
kulturella vården syntes förbundet lämpliga. Organisationsformerna vore
dock icke utslagsgivande för arbetets gång; av större betydelse vore, att de
rätta personerna kunde vinnas för verksamheten. Med den erfarenhet, som
såväl de kyrkliga representanterna som även ledamöterna från de statsunderstödda
bildningsorganisationerna kunde förväntas besitta, syntes de föreslagna
bildningsråden kunna uträtta mycket värdefullt arbete för det angivna
målets uppnående.

Samverkande bildningsförbundens styrelse har yttrat, att de sakkunnigas
förslag att anknyta den kulturella vården vid truppförbanden till de statsunderstödda
folkbildningsorganisationerna måste betecknas .sorn ett synnor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

ligen värdefullt uppslag. Det vore ägnat att på ett praktiskt sätt lösa truppförbandens
isolering från den allmänna folkbildningsverksamheten och samtidigt
tillföra den kulturella verksamheten vid truppförbanden i bildningsarbetet
erfarna personer. Representanterna för folkbildningsorganisationerna
i bildningsråden borde emellertid utses på förslag av samverkande bildningsförbundens
styrelse.

Centralrådet och dess verksamhet.

De sakkunnigas förslag innebär, att centralrådet, som skall lyda direkt
under Kungl. Maj:t, skall vara ett samlande och rådgivande organ till främjande
av en ändamålsenlig utveckling av den andliga vården inom försvarsväsendet.
I sådant syfte skall centralrådet hava att till Kungl. Maj:t eller
vederbörande försvarsgrenschef avlåta vederbörliga framställningar.
Centralrådets uppgifter i övrigt skola enligt förslaget vara:
att avgiva yttrande i frågor, som av Kungl. Majit, chefen för försvarsstaben
eller försvarsgrenschef underställas centralrådet,

att årligen före juni månads utgång till Kungl. Majit inkomma med förslag
till fördelning för nästföljande budgetår av de för främjande av den andliga
vården inom försvarsväsendet anvisade medlen ävensom med framställning
örn anvisande av medel för därpå följande budgetår,

att i enlighet med av Kungl. Majit meddelade bestämmelser uppgöra förslag
till mobiliseringsplacering av personal avsedd att i krig handhava andlig
vård inom krigsmakten,

att till den myndighet, som äger att tillsätta vederbörlig beställning eller
befattning, efter samråd med vederbörliga myndigheter avgiva förslag till
(åter-) besättande av ecklesiastika eller andra beställningar eller befattningar
inom försvarsväsendet, vilka avses för handhavande av andlig vård,
att utse icke militära representanter i truppförbandens bildningsråd,
att uppehålla kontakt med truppförbandens bildningsråd, följa deras verksamhet
och till dem förmedla erfarenheter och uppslag,

att förmedla föreläsningar och litteraturanskaffning samt hos myndigheter,
sammanslutningar och enskilda söka anslag eller bidrag till denna verksamhet
samt

att samarbeta med och stödja de frivilliga organisationer, vilka bland försvarsväsendets
personal utöva sådan verksamhet, som kan hänföras till andlig
vård.

Centralrådet föreslås skola tillsättas av Kungl. Majit. I detsamma föreslås
skola ingå den för mobilisering av Kungl. Majit utsedde fältprosten samt
ytterligare följande åtta ledamöter:

en regementsofficer eller generalsperson eller flaggman, tillika, ordförande,

en representant från svenska kyrkans diakonistyrelse,

en representant från frikyrkliga samarbetskommittén,

en representant från förbundet Soldaternas vänner,

en representant från försvarsväsendets underbefälsförbund samt

tre representanter från de statsunderstödda folkbildningsorganisationerna.

Kungl. Majus proposition nr 139.

Ledamöterna i centralrådet jämte suppleanter föreslås skola utses för en tid
av tre år efter förslag av ovan angivna organisationer utom beträffande ordföranden
och fältprosten, som skulle tillsättas av Kungl. Majit utan förslag.
Centralrådet föreslås skola biträdas av en sekreterare, som utses av Kungl.
Majit. Centralrådet skulle uppdelas på två sektioner, själavårdssektionen och
bildningssektionen, som skulle hava att var för sig förbereda och behandla
frågor inom sitt verksamhetsområde eventuellt genom ett inom sig utsett
arbetsutskott.

Med avseende å centralrådets ekonomi hava de sakkunniga, som förut
nämnts, räknat med ett årligt anslagsbelopp örn 10,000 kronor från anslaget
till befrämjande av den andliga vården vid försvarsväsendet, därav minst 5,000
kronor skulle avses för studie- och instruktionskurser för personal, som skall
handhava andlig vård, religiös eller kulturell. I övrigt har räknats med ett
arvode av 400 kronor till ordföranden och ett arvode av 1,000 kronor till sekreteraren,
kostnader för sammanträdesarvoden, resor, expenser m. m.

Av de hörda myndigheterna har chefen för mannen avstyrkt införandet av
det föreslagna centralrådet. Organiserandet av en central andlig vård, i den
mån sådan i fredstid överhuvud taget vore erforderlig, borde tillkomma de
militära myndigheterna och då närmast försvarsstaben.

Chefen för flygvapnet har anslutit sig till de sakkunnigas förslag om inrättande
av ett Kungl. Maj:t direkt underställt centralråd. Det syntes dock
som örn förslaget innebure en överorganisation av centralrådet. De tre representanterna
från de statsunderstödda folkbildningsorganisationerna syntes
kunna minskas till en.

Arméförvaltningen har, utan att vilja ingå i något bedömande av förslaget
om ett gemensamt centralråd, dock velat framhålla, att en väg för frågans lösning
måhända också vore att förankra ledningen av den kyrkliga vården hos
svenska kyrkans diakonistyrelses militärutskott, samt att på lämpligt sätt
anknyta handhavandet av motsvarande uppgifter beträffande bildningsverksamheten
till skolöverstyrelsen i samverkan med representanter för här ifrågavarande
specialintressen. Möjligen skulle härigenom kostnaderna kunna nedbringas.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande uttalat, att i centralrådet böra ingå
tre representanter från i landet verksamma folkbildningsorganisationer.
Tillika ansåge överstyrelsen, att för större enhetlighets vinnande förslag till
dessa tre representanter borde avgivas av överstyrelsen efter hörande av organisationerna.

Uppsala domkapitel har rörande frågan örn centralrådets sammansättning
framhållit önskvärdheten av att fältprosten tillsattes på förslag av kyrklig
myndighet, exempelvis ärkebiskopen. Det syntes vidare kunna ifrågasättas,
örn ej en av representanterna för folkbildningsarbetet borde tillsättas av skolöverstyrelsen.

Skara domkapitel har i sitt utlåtande efterlyst klara konturer för den föreslagne
fältprostens ställning och arbetsuppgifter. Avsikten syntes vara, att
denne skulle väljas bland fungerande jnilitärpastorer. Det vore dock enligt

Kungl. Majus proposition nr 139.

domkapitlets mening mindre lyckligt, örn den högste representanten för själavården,
som väl borde kunna avdela en ganska väsentlig del av sin tid för
uppgifen i fråga, skulle fullgöra denna syssla som lågt avlönad arvodestagare.
Fältprosten borde utan tvivel helst vara heltidsanställd för att, såsom fallet
är i Finland, kunna vara effektiv ledare för den andliga vården samt genom
inspektioner och på annat sätt stå i ständig och intim kontakt med arbetet
ute på de skilda förläggningsorterna. På denna punkt ansåge domkapitlet
därför rådligt, att nya överväganden gjordes i syfte att åt fältprosten bereda
en ställning, som tilläte verkligt ledarskap.

Jämväl Växjö domkapitel har uttalat, att det varit önskvärt, örn fältprostens
tilltänkta ställning klarare framgått av betänkandet. Medan hans uppgift inom
mobiliseringsorganisationen vore ganska klar, omnämndes han i framställningen
av fredsorganisationen endast i samband med centralrådet. Det vore
tydligen icke meningen, att han skulle åtnjuta något arvode i fredstid, och
hans funktion syntes därför hava tänkts inskränkt till deltagandet i centralrådets
arbete. Domkapitlet ville i detta sammanhang uttala, att det vore av
synnerligt värde för den andliga vården inom försvarsväsendet i dess helhet,
att åtminstone en heltidstjänst inrättades för dess centrala ledning. Domkapitlet
ville därför för sin del föreslå, att den föreslagna organisationen
kompletterades med en sådan för hela försvarsväsendet central prästerlig befattning.
Skulle detta icke befinnas möjligt, borde i varje fall en heltidssekreterare
för den andliga vården tillsättas, eventuellt i anknytning till diakonistyrelsen.

Göteborgs domkapitel har ansett det lämpligt, att militärpastorerna och
deras verksamhet underkastades inspektion av fältprosten eller stiftets biskop.

Diakonistyrelsen har funnit sig böra beträffande centralrådets sammansättning
föreslå, att en av de tre representanterna för centralrådets bildningssektion
skulle utses av skolöverstyrelsen.

Samverkande bildningsförbundens styrelse har i sitt utlåtande uppehållit
sig vid frågan örn skötandet av de löpande göromålen inom det föreslagna
centralrådet. Styrelsen ifrågasatte, örn sekreteraren inom centralrådet samtidigt
kunde vara sakkunnig såväl i militära kansligöromål som uti själavård
och bildningsverksamhet. Centralrådets ordförande och fältprosten kunde
knappast förutsättas besitta sakkunskap i såväl själavård som folkbildningsfrågor
och dessutom äga den personliga kontakt med folkbildningsarbetets
organisationer som vore nödvändig. Av denna anledning ansåge styrelsen, att
det borde så ordnas, att i såväl själavård som bildningsverksamhet sakkunniga
personer deltoge i handläggning av de löpande göromål, som erfordrades mellan
centralrådets sammanträden. Detta ansåge styrelsen icke kunna tillfredsställande
ske med mindre än att såväl själavårds- som bildningssektionen
biträddes av var sin sekreterare. Med hänvisning till nödvändigheten av anknytning
till de folkgrupper och folkrörelser, ur vilka militärpersonalen i
huvudsak rekryterades, ville styrelsen vidare föreslå, att de tre representanterna
i centralrådet från folkbildningsorganisationerna måtte utses av Kungl.
Majit efter förslag av Samverkande bildningsförbundens styrelse.

Kungl. Majus proposition nr 139.

Departementschefen.

Det torde icke kunna förnekas, att — såsom från skilda håll hävdats —
den nuvarande ordningen för befrämjande av kulturell och religiös verksamhet
vid försvarsväsendet under fredsförhållanden kännetecknas av en viss villrådighet
och oenhetlighet i tillämpningen, som icke kan vara till gagn för de
syften man med förevarande anslag vill vinna, Då vidare en något så när stadgad
organisation på detta område i fredstid lärer vara en väsentlig förutsättning
för ett effektivt förberedelsearbete i fråga örn tillgodoseendet av de andliga
och kulturella intressena hos trupperna under krigsförhållanden — intressen
som enligt mångas mening kräva en hög grad av omtanke —- framstår
det såsom en angelägenhet av icke ringa betydelse att söka åstadkomma något
fastare former för liandhavandet av denna verksamhet. Jag vill därför ansluta
mig till den under den nu slutförda utredningen framförda meningen, att vissa
åtgärder av organisatorisk art på ifrågavarande område lämpligen snarast böra
vidtagas.

Yad beträffar principerna för en lösning av den sålunda föreliggande frågan
—- ordnandet i fredstid av den kulturella och religiösa verksamheten vid försvarsväsendet
-—■ kan jag i stort sett ansluta mig till de riktlinjer härutinnan,
som uppdragits av de sakkunniga i deras den 19 november 1938 framlagda
betänkande och som till sina huvuddrag i allmänhet tillstyrkts av de över
betänkandet hörda myndigheterna; i vissa detaljfrågor har jag däremot icke
kunnat biträda de sakkunnigas förslag.

I anslutning till vad de sakkunniga anfört anser även jag, att den ifrågavarande
verksamheten vid truppförbanden i likhet med vad nu lärer vara
fallet bör vara av såväl religiös som allmänt kulturell art, liksom jag också ansluter
mig till den av de sakkunniga uttalade meningen, att inom den religiösa
verksamheten bör finnas utrymme såväl för »ordinarie» religionsvård, utövad i
anslutning till svenska kyrkan, som för en under mera fria former arbetande
verksamhet på detta område, utövad av frivilliga sammanslutningar av olika
slag.

Yad då först beträffar den »ordinarie» religiösa verksamheten vid truppförbanden,
hava de sakkunniga föreslagit, att vid varje truppförband skall anställas
en präst, tillhörande svenska kyrkan, som militärpastor. Detta förslag
sammanhänger med att de sakkunniga på närmare angivna skäl funnit sig
böra bestämt avvisa den tidigare framkomna tanken på att anknyta den religiösa
verksamheten vid truppförbanden till det ordinarie församlingslivet å
förläggningsorten. Även jag har kommit till den uppfattningen, att en dylik
anknytning knappast låter sig med fördel genomföras. Att tillgången på en för
denna särskilda verksamhet lämpad prästman mången gång kan vara till fromma
för den andliga utvecklingen hos den vid truppförbanden samlade ungdomen,
torde däremot vara ovedersägligt; såsom alltid i dylika fall kommer det dock
naturligen i hög grad an på att finna den rätta personen. Då de sakkunnigas
förslag i fråga örn militärpastorernas anställningsförhållanden — förordnande
på relativt kort tid och med militärpastors tjänsten som bisyssla — synes mig

Kungl. Majus proposition nr 139.

ägnat att i möjligaste mån underlätta ett gott personval, finner jag mig böra
lämna min anslutning till detta förslag. Militärpastorsbefattningar med av
Kungl. Majit bestämda arvoden böra således även enligt min mening inrättas
vid de truppförband, som av de sakkunniga föreslagits. I överensstämmelse
med vad som av vissa marina myndigheter anförts lärer särskild militärpastor
dessutom böra anställas vid Karlskrona kustartilleriregemente. Till de sakkunnigas
förslag om anställande av dels eu fartygspastor för flottans långresefartyg
och dels en särskild präst för kustflottan under den tid denna är samlad
vill jag också ansluta mig. På sätt de sakkunniga föreslagit torde militärpastorerna
böra förordnas av Kungl. Majit på en tid av tre år på förslag av det
till inrättande föreslagna centralrådet efter vederbörande militära chefers och
stiftsstyrelsers yttrande; de båda sistnämnda prästerliga befattningarna vid
flottan torde dock böra tillsättas blott för ett år i sänder. Därest icke särskilda
skäl anses böra till annat föranleda, lära i första hand icke-ordinarie
prästmän i svenska kyrkans tjänst böra ifrågakomma till förordnande som
militärpastorer.

I fråga örn storleken av militärpastorernas arvoden hava de sakkunniga
såsom normalbelopp föreslagit 600 kronor vid regemente, 400 kronor vid kår
(flygflottilj) och 200 kronor vid fristående kompani, varmed även likställts
Nya varvet i Göteborg. Från ett flertal av de hörda myndigheterna har framhållits,
att dessa arvoden vore väl lågt beräknade i betraktande av de relativt
stora fordringar som enligt förslaget ställas på militärpastorerna. För egen
del finner jag dock de föreslagna arvodena såvitt lin kan bedömas vara i stort
sett väl avvägda; möjligen kan sägas, att arvodena till militärpastorerna vid
fristående kompani (Nya varvet) äro i lägsta laget. Jag vill emellertid instämma
i den från åtskilliga håll framförda åsikten, att dessa arvoden icke skola behöva
anlitas för bekostande av vederbörande militärpastors resor till och från förläggningsplatsen,
i den mån sådana i vissa fall må erfordras. Det lärer få ankomma
på Kungl. Majit att på framställning av vederbörande truppförbandschef för
dylika fall medgiva, att särskild ersättning får utgå av statsmedel. Även de
föreslagna arvodena till fartygspastorn, 2,000 kronor, och till prästen vid
kustflottan, 450 kronor för månad eller högst 1,350 kronor, synas mig vara väl
avvägda. Fartygspastorn lärer dessutom böra erhålla fritt kosthåll ombord,
varför kostnaden emellertid torde böra belasta marinens mathållningsanslag.

De sakkunniga hava föreslagit, att kostnaderna för de föreslagna arvodena
— utom arvodet till fartygspastorn — skola utgå av kyrkofonden, närmare
bestämt av det belopp om högst 400,000 kronor om året, som Kungl. Majit
enligt gällande lag äger disponera för ersättningar för särskild prästerlig
tjänstgöring inom riket. Nämnda förslag har tillstyrkts av statskontoret,
som dessutom hävdat den åsikten, att jämväl arvodet till fartygspastorn
borde kunna utgå av nämnda medel. Efter att hava i denna del inhämtat
chefens för ecklesiastikdepartementet mening finner jag mig böra ansluta
mig till förslaget i fråga med den utvidgning som av statskontoret ifrågasatts.
Den sammanlagda summa, som för ifrågavarande ändamål skulle
komma att belasta nämnda anslag från kyrkofonden, uppgår till cirka 30,000

Kungl. Majus proposition nr 139.

kronor om året. Detaljerat förslag härutinnan lärer sedermera komma att
i annan ordning underställas Kungl. Maj:ts prövning. — I detta sammanhang
vill jag påpeka, att det nu föreslagna sättet för bestridande av kostnaderna för
militärpastorernas arvoden icke lärer böra medföra, att jämväl de särskilda
kostnader av motsvarande slag, som må uppkomma för bestridande av själavården
i fält under krigsförhållanden, skola utgå av kyrkofondens medel.

Yad därefter beträffar den frivilliga religiösa verksamheten vid truppförbanden
vill jag erinra örn att min företrädare i ämbetet i anslutning till
frågan örn tillsättande av den förenämnda sakkunnigutredningen uttalade,
bland annat, att det vore av vikt, att tillräckligt utrymme bereddes åt de
frikyrkliga strömningarna vid den andliga vårdens handhavande å de särskilda
förläggningsorterna, ävensom att det vore av betydelse, att den verksamhet,
som för närvarande utövades av de s. k. soldathemmen, finge utövas
under samma fria former som hittills. Dessa synpunkter hava även omfattats
av de sakkunniga, vilka i sitt betänkande uttalat, att den frivilliga
soldathemsverksamheten även i fortsättningen borde i samma utsträckning
uppmuntras. Likaså borde alltjämt såväl förbundet Soldaternas vänner som
svenska kyrkans diakonistyrelses militärutskott tillerkännas statsunderstöd
för deras centrala verksamhet. Dessa understöd borde alltjämt utgå från
det nu förevarande anslaget. Till vad sålunda i denna fråga uttalats och
föreslagits kan jag i huvudsak ansluta mig.

I fråga örn den »kulturella vården» vid truppförbanden hava de sakkunniga
ansett en för ändamålet särskilt organiserad verksamhet behövlig för
att vinna det syfte som i detta hänseende eftersträvas. I anslutning härtill
hava de sakkunniga föreslagit inrättande av ett »bildningsråd» vid varje
truppförband. Tanken att skapa särskilda lokala organ med uppgift att vid
truppförbanden leda och ordna den kulturella verksamheten bland den där
samlade ungdomen synes i och för sig riktig, liksom ock de sakkunnigas
förslag att giva dessa organ en fast anknytning till de redan befintliga folkbildningsorganisationerna
torde vara ett uppslag att taga fasta på. I fråga
om de föreslagna organens organisation förefaller dock lämpligt, att vissa
jämkningar i förhållande till de sakkunnigas förslag vidtagas. Till en början
synes den av de sakkunniga föreslagna benämningen icke lyckligt vald. Då
här ifrågasättes en aktiv medverkan från personalens sida, torde en lämpligare
benämning vara »utskottet för kulturell verksamhet» vid vederbörande
truppförband, därvid utskottet torde komma att i dagligt tal
benämnas »kulturella utskottet». I fråga örn utskottets sammansättning
synes —- på sätt i åtskilliga över förslaget avgivna yttranden påpekats —
den ansvarsställning i fråga örn verksamheten vid truppförbanden som rent
allmänt tillkommer truppförbandschefen böra medföra, att en av honom
utsedd officer vid truppförbandet bör såsom ordförande ingå bland utskottets
ledamöter. Truppförbandschefen bör dessutom, på sätt de sakkunniga
föreslagit, äga rätt att personligen deltaga i utskottets förhandlingar
och att inspektera utskottets verksamhet. Yad beträffar övriga ledamöter
i kulturella utskottet lärer det vara lämpligt, att vederbörande mili jBihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 139. 452 39 3

Kungl. Majus proposition nr 139.

tärpastor ingår som självskriven ledamot. Övriga ledamöter i utskottet
torde lämpligen böra vara dels en representant för det fast anställda manskapet
vid truppförbandet och dels två representanter för i landet verksamma
folkbildningsorganisationer; någon representant för den frivilliga
religiösa verksamheten synes däremot knappast vara erforderlig i detta utskott.
Representanten för det fast anställda manskapet bör enligt min
mening utses av truppförbandschefen efter det han låtit vid truppförbandet
verksamma underbefälsföreningar yttra sig. De två representanterna för
folkbildningsorganisationerna torde i enlighet med de sakkunnigas mening
böra utses av centralrådet. Förslag å dessa representanter torde emellertid
böra avgivas av Samverkande bildningsförbundens styrelse, vilken bör äga
att fritt föreslå ur vilka bildningsförbund de skola väljas.

Kulturella utskott torde i enlighet med de sakkunnigas förslag böra
finnas vid samtliga truppförband, örlogsstationer, flygflottiljer m. m., däremot
icke vid självständiga skolor och undervisningsanstalter. Dock torde
flygkrigsskolan med hänsyn till sin organisation böra i detta hänseende
likställas med flygflottilj. På sätt marinförvaltningen framhållit lärer jämväl
vid kustflottan ett kulturellt utskott böra anordnas. I fråga örn utskottens
ekonomiska understödjande från statens sida kan jag i huvudsak ansluta mig
till de sakkunnigas förslag, vilket innebär, att utskotten skulle erhålla ett
årligt grundunderstöd av 300 kronor vid regemente (örlogsstation), 200
kronor vid kår (flygflottilj) och 100 kronor vid självständigt kompani,
varmed jämställes Nya varvet i Göteborg. Möjligen kan dock det sistnämnda
bidraget komma att befinnas väl knappt. Dessutom skulle utgå ett
visst belopp, av de sakkunniga beräknat till 8,000 kronor, avsett för kvalificerad
studiecirkelverksamhet, vilket belopp skulle fördelas av centralrådet.
De nämnda understöden torde böra utgå från det nu förevarande anslaget.

Den av mig här framlagda planen för organiserandet av såväl den
religiösa som den kulturella verksamheten vid truppförbanden kan naturligen
komma att visa sig på grund av lokala eller personliga förhållanden i
vissa fall behöva modifieras. Jag tänker därvid särskilt på de av Tisby
domkapitel påpekade speciella förhållandena på Gotland, vilka kunna tänkas
kräva, att den religiösa verksamheten där ordnas på särskilt sätt, ävensom
på kustflottans kulturella utskott, vars sammansättning på grund av de
säregna lokala förhållandena måhända måste bli en annan än den i övrigt
gällande. För dylika fall förutsätter jag emellertid, att Kungl. Majit kommer
att, efter förslag av centralrådet eller efter dess hörande, utfärda erforderliga
särbestämmelser.

Jag övergår så till det av de sakkunniga föreslagna centralrådet, vars
inrättande jag i princip vill förorda. Rådets officiella benämning torde lämpligen
böra vara »centralrådet för religiös och kulturell verksamhet inom
försvarsväsendet». Centralrådets uppgifter torde i stort sett böra vara de av
de sakkunniga föreslagna, därvid jag dock förutsätter, att uppgifternas utformande
kommer att bliva föremål för närmare överarbetning i samband med
utfärdande av instruktion för centralrådet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13i).

I fråga om sammansättningen av centralrådet biträder jag de sakkunnigas
uppfattning, att rådets ordförande bör vara en generalsperson eller flaggman
eller en regementsofficer. Däremot kan jag icke ansluta mig till förslaget
örn att den för krigsförhållanden av de sakkunniga föreslagne fältprosten
skulle vara självskriven ledamot i centralrådet. Frånsett att frågan
örn mobiliseringsorganisationen av den andliga vården vid försvarsväsendet
ännu icke fått sin lösning, lärer det nämligen vara mindre lämpligt att på
detta sätt knyta en mobiliseringsbefattning vid en viss verksamhet i fredstid.
Däremot anser även jag, att i centralrådet bör ingå en i Stockholm
eller dess närhet boende präst vid svenska kyrkan. Då denne präst torde
böra få som uppgift att i viss mån verka som en personligen sammanhållande
kraft i förhållande till militärpastorerna, torde han icke böra utväljas
bland dessa utan snarare få utses bland en något äldre och erfarnare
kategori prästmän än den dessa i allmänhet torde komma att tillhöra. I
centralrådet torde vidare böra ingå en representant för svenska kyrkans
diakonistyrelse och en representant från frikyrkliga samarbetskommittén;
däremot finner jag knappast erforderligt, att i rådet ingår jämväl en representant
för förbundet Soldaternas vänner. På sätt de sakkunniga föreslagit
bör en representant för försvarsväsendets underbefälsförbund ingå i rådet.
Slutligen böra i rådet ingå tre representanter för folkbildningsverksamheten
i landet. Ledamöterna i centralrådet böra tillsättas av Kungl. Maj:t för en
tid av tre år i sänder, i förekommande fall efter förslag av de angivna
organisationerna. Av de tre representanterna för folkbildningsverksamheten
synas lämpligen en böra utses efter förslag av skolöverstyrelsen och två
efter förslag av Samverkande bildningsförbundens styrelse.

I anslutning till vad de sakkunniga föreslagit lärer centralrådet böra uppdelas
på två sektioner, lämpligen benämnda religiösa sektionen och kulturella
sektionen. I fråga örn sekreterarhjälp vill jag ansluta mig till Samverkande
bildningsförbundets styrelses förslag, att en sekreterare utses för
vardera sektionen.

Yad slutligen beträffar kostnaderna för centralrådets verksamhet torde
dessa i enlighet med förslaget böra bestridas från anslaget till befrämjande av
den andliga vården vid försvarsväsendet. Förutom ett mindre arvode till
ordföranden torde man få räkna med att av den i centralrådet ingående prästerliga
ledamoten kommer att krävas ett så avsevärt arbete jämväl utom sammanträdena,
att ett särskilt arvode till honom bör utgå. Detta arvode torde icke
böra sättas lägre än till 1,500 kronor om året. De övriga ledamöterna i rådet
torde böra uppbära allenast smärre sammanträdesarvoden, vilkas belopp det
torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera bestämma. För vardera
av de två sekreterarna torde böra beräknas ett årsarvode av 1,000 kronor.
I övrigt har jag intet att erinra mot de av de sakkunniga gjorda kostnadsberäkningarna
för centralrådets verksamhet.

Vad jag sålunda anfört rörande organisationen av den andliga vården vid
försvarsväsendet föranleder till att det hittills utgående anslaget för ändamålet

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

torde böra något höjas utöver nu utgående belopp, 50,000 kronor. Kostnaderna
för centralrådet torde icke med den av mig föreslagna organisationen
kunna beräknas lägre än till 12,000 kronor. Kostnaderna för understöd åt de
kulturella utskotten vid truppförbanden torde kunna begränsas till ungefär

23.000 kronor. Slutligen torde för soldatshems- och motsvarande verksamhet
böra i enlighet med de sakkunnigas förslag avses cirka 35,000 kronor.
Anslagsbehovet skulle sålunda komma att uppgå till (12,000 + 23,000 +

35.000 =) 70,000 kronor, d. v. s. det belopp, som de sakkunniga föreslagit
i sitt betänkande. Nämnda belopp överstiger med 20,000 kronor
såväl nu utgående anslag för ändamålet som det i statsverkspropositionen
för budgetåret 1939/40 beräknade anslagsbeloppet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till Befrämjande av den andliga vården vid för svar sväsendet
å riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1939/40 anvisa ett
reservationsanslag av 70,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Lennart Österholm.

Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri.