Kungl. Maj:ts proposition nr 139 (Proposition 1938:139)

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Nr 139.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande
av ett statens institut för folkhälsan; given
Stockholms slott den 18 februari 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Reg euten i statsrådet
a Stockholms slott den 18 februari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,
Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, ecklesiastik- och jord
bruksdepartementen anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,
följande:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 140—142, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1938/1939 beräkna

dels till Statens institut för folkhälsan: Avlöningar ett förslagsanslag av
125,000 kronor,

Iiihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 139.

199 38 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

dels till Statens institut för folkhälsan: Omkostnader ett förslagsanslag av
60,000 kronor,

dels ock till Statens institut för folkhälsan: Utrustning och inredning ett
reservationsanslag av 100,000 kronor.

Därjämte har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att å kapitalbudgeten
under Statens allmänna fastighetsfond, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, till Uppförande av inbyggnad åt nämnda institut för budgetåret
1938/1939 beräkna ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.

Inledning-.

Såsom jag tidigare i annat sammanhang erinrat, har de medicinska och
sociologiska vetenskapernas utveckling även i vårt land aktualiserat kravet
på åtgärder från det allmännas sida för ett bättre tillgodoseende av folkets
behov av gynnsamma hygieniska förhållanden. Den praktiskt arbetande medicinen
har också i allt högre grad kommit att inriktas på förebyggandet av
ohälsa. Behovet av ett statligt organ för tillvaratagandet av hithörande betydelsefulla
uppgifter har därför länge gjort sig kännbart.

Sålunda föreslog medicinalstyrelsen redan år 1897 inrättandet av ett
laboratorium, där kemiska, bakteriologiska och rent hygieniska undersökningar
kunde utföras, samt hemställde örn utredning i ämnet. I det betänkande
med förslag till inrättande av en statsmedicinsk anstalt, som den 30 november
1899 avgavs av den för ändamålet tillsatta kommittén, betonades ock vikten
av att den föreslagna anstalten tilldelades uppgifter inom den offentliga
hygienens område. Den av Kungl. Maj:t vid 1907 års riksdag framlagda
planen för inrättandet av en statsmedicinsk anstalt upptog jämväl en tekniskthygienisk
avdelning. Riksdagen begränsade emellertid vid detta tillfälle åtgärderna
till att avse de samtidigt föreslagna medicinskt-bakteriologiska och
rättskemiska avdelningarna.

I skrivelse den 26 februari 1914 förnyade medicinalstyrelsen sin framställning
om anordnande av en hygieniskt-teknisk avdelning inom den befintliga
anstalten samt påkallade därjämte åtgärder för den rättskemiska avdelningens
utvidgning med ett farmacevtiskt laboratorium. I sistnämnda avseende vann
denna framställning Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, varigenom den statsmedicinska
anstalten från och med år 1915 erhöll den gestaltning, som den
sedermera i huvudsak behållit. Beträffande förslaget örn inrättande av en
hygieniskt-teknisk avdelning vid anstalten anförde föredragande departementschefen,
att han visserligen funnit ett kännbart behov av en dylik avdelning
ådagalagt, men att denna fråga icke syntes vara så trängande, att den icke
kunde anstå till följande riksdag.

Frågan örn organiserande av ett statens hygieniska laboratorium blev åter
aktuell i samband med den år 1916 igångsatta utredningen angående en
enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning. I skrivelse den 1 november 1917
framhöll sålunda den för denna utrednings verkställande tillsatta kommittén
bland annat, att ett hygieniskt statslaboratorium efter genomförandet av den

Kungl. Maj. ts proposition nr 139.

av kommittén planerade livsmedelslagstiftningen måste betecknas som oumbärligt.
I anslutning härtill uttalade medicinalstyrelsen i utlåtande den 17
november 1917 som sin uppfattning, att den erfarenhet, som vunnits under
de senare åren, alltmera understrukit behovet av ett dylikt laboratorium, samt
hemställde, att Kungl. Majit täcktes vidtaga åtgärder för att ifrågavarande
laboratorium snarast möjligt måtte komma till stånd. Det framlagda förslaget
till livsmedelslag föranledde emellertid icke proposition till riksdagen. Sedan
1936 års riksdag hemställt örn förnyad utredning i ämnet, hava den 6 november
1936 tillkallats nya sakkunniga för ändamålet.

I skrivelse den 4 december 1935 upptog medicinalstyrelsen frågan från
delvis nya utgångspunkter samt hemställde örn utredning rörande inrättandet
av ett statens socialhygieniska institut. Styrelsen erinrade därvid inledningsvis,
att även örn den sociala hygienens uppgifter ej ännu kunde sägas vara till
sin innebörd och omfattning klart definierade, det torde få anses tillkomma
densamma att undersöka de med samhälleliga företeelser oftast sammanhängande
sjukdomsorsakerna, såsom dåliga bostadsförhållanden, otjänlig
föda, hälsofarligt arbete m. m., att i anslutning till vunna undersökningsresultat
angiva vägarna för förebyggandet av dessa hälsoskadligheter ävensom
anvisa de samhälleliga åtgärder, som tarvades för vinnande av största möjliga
effekt av kampen mot folksjukdomar, främst tuberkulosen, de kroniska ledgångssjukdomarna,
yrkessjukdomarna och könssjukdomarna. Till den sociala
hygienens viktigaste uppgifter hörde också den mera allmänt förebyggande
vården av det moderna samhällets människomaterial såsom bostadsvård, folknäringsfrågor,
moderskaps- och barnavård, rashygien och sexuell hygien m. m.

I nämnda sammanhang berörde styrelsen ock det för varje år alltmera
kännbara behovet att tillgodose utbildningen av de funktionärer, som i skilda
ställningar hade att utöva samhällets kontrollerande och ledande uppgifter
på området. Denna utbildning lede i vårt land av betänkliga brister i fråga
örn enhetlighet och effektivitet, vartill komme, att utbildning helt saknades
för vissa mycket viktiga grupper, t. ex. hälsovårdstillsyningsmännen. Genom
tillskapandet av ett statligt social-hygieniskt institut skulle — framhöll styrelsen
— denna viktiga utbildningsfråga kunna i ett sammanhang lösas och
en önskvärd utveckling på detta område i hög grad befordras. Skäl syntes
tala för att det även ur samhällsekonomisk synpunkt skulle erbjuda väsentliga
fördelar att lösa denna utbildningsfråga genom en central statlig anstalt.
Styrelsen betonade tillika, att institutet från början borde organiseras så,
att det vid sidan av de praktiska undersöknings- och utbildningsuppgifterna
kunde lämna möjlighet till arbete med vetenskaplig forskning, avseende förebyggandet
av sjukdom och ohälsa.

Styrelsen skisserade i anslutning härtill vissa riktlinjer för det föreslagna
institutets organisation. Enligt dessa borde institutet uppdelas på fem avdelningar,
nämligen en för hälsovårdsadministration och social hygien, en
för medicinsk och hygienisk statistik, en för kontroll av smittsamma sjukdomar,
en för industriell och teknisk hygien samt en för födohygien och livsmedelskontroll.
Till den första avdelningen skulle närmast höra översikter

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

och utredningar rörande lagstiftning och andra bestämmelser inom dessa områden
samt angående hälsovårdsadministration och organisation, vidare mödra-,
spädbarns-, småbarns- och skolbarnshygien, mentalhygien samt olika former
av försäkringsväsende. Till den andra avdelningen skulle föras medicinsk
och social statistik, biometri samt socialekonomi och socialpolitik, medan
den tredje avdelningen skulle avse, förutom de sjukdomar, som berördes av
epidemilagen, tuberkulosen och de veneriska sjukdomarna. Den fjärde avdelningen
skulle uppdelas i åtminstone tre underavdelningar, varav en för
industriel! hygien, en för teknisk hygien samt en för bostadshygien, under
det att den femte av avdelningarna skulle omfatta fysikaliska, kemiska, biologiska
och bakteriologiska undersökningar av livsmedel och vatten samt
innesluta jämväl ett vitaminlaboratorium. Institutets förvaltning förutsattes
bliva så nära anknuten till medicinalstyrelsen som möjligt.

Slutligen riktade styrelsen uppmärksamheten på möjligheten att erhålla
ekonomiskt bidrag från »The Rockefeller Foundation», vilken stiftelse lämnat
bidrag till flertalet liknande institut i andra länder. Härjämte borde vid den
kommande utredningen undersökas, huru samarbetet med karolinska institutet
skulle ordnas beträffande de blivande läkarnas utbildning i hygien och
med andra institutioner rörande utbildning i närbesläktade deldiscipliner.

Behovet av ett vitaminlaboratorium har jämväl understrukits i en av professorerna
H. von Euler, C. A. Kling och G. Liljestrand i egenskap av
ombud för Sverige den 22 februari 1936 avgiven berättelse angående en av
Nationernas förbund år 1935 i Genéve anordnad konferens rörande biologisk
standardisering av vissa läkemedel m. m. Däri betonades, att det statliga
organ, som i vårt land hade läkemedelskontrollen sig ålagd, vore otillräckligt
rustat för de nya uppgifter, som inställde sig, i den mån biologisk kontroll
skulle utövas i enlighet med vid nämnda konferens antagna rekommenda
tioner, samt att för ändamålet erfordrades bland annat ett offentligt organ
för handhavandet av vitaminundersökningar. Ombuden påpekade likaledes,
att behov av vitaminundersökningar förelåge även beträffande fodermedel
samt att lantbruksstyrelsen hade sin uppmärksamhet fäst på denna fråga.
I berättelsen uppdrogos tillika vissa preliminära riktlinjer för lösandet av
nu berörda spörsmål, under beaktande av bland annat det framställda kravet
å inrättandet av ett socialhygieniskt institut. Berättelsen utmynnade i en
hemställan örn allsidig utredning av samtliga dessa organisationsfrågor i ett
sammanhang.

Med anledning av vad sålunda förekommit tillkallade jag, med stöd av
vederbörligt bemyndigande, den 6 juni 1936 statssekreteraren Wilhelm Björck,
ingenjören Otto Cyrén, professorn Göran Liljestrand, förste stadsläkaren
medicine doktorn Einar Rietz och ledamoten av riksdagens andra kammare,
redaktören Ivar Österström att såsom sakkunniga verkställa utredning
rörande inrättande av ett statens socialhygieniska institut jämte andra i samband
därmed stående frågor, varvid åt Björck uppdrogs att vara de sakkunnigas
ordförande. Jag framhöll därvid, bland annat, att under utredningen
borde övervägas dels det lämpligaste sättet för de nya uppgifternas inord -

Kungl. Maj ds proposition nr 139.

ilande i den motsvarande statliga verksamhet, som redan bedreves, dels dessa
olika institutioners ställning inbördes och till den centrala medicinska förvaltningsmyndigheten,
dels ock förhållandet till karolinska institutet och
övriga institutioner med besläktade uppgifter. Uppkommande byggnads- och
personalfrågor borde jämväl prövas, samt tillika särskilt uppmärksammas de
möjligheter till bidrag från »The Rockefeller Foundation», som kunde föreligga.

Nämnda sakkunniga hava avlämnat betänkanden dels den 24 september
1937 med förslag angående inrättande av ett statens institut för folkhälsan
(Statens offentliga utredningar 1937:31), dels ock den 15 oktober samma år
med förslag till omorganisation av statens farmacevtiska laboratorium m. m.

över det förra betänkandet hava yttranden avgivits av medicinalstyrelsen
efter hörande av samtliga förste provinsialläkare och därmed jämställda stadsläkare,
socialstyrelsen efter hörande av yrkesinspektörerna, riksförsäkringsanstalten,
kanslern för rikets universitet efter hörande av de medicinska fakulteterna
i Uppsala och Lund samt karolinska institutets lärarkollegium, kommerskollegium,
sedan Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikontor,
svenska teknologföreningen, kemistsamfundet samt handelskamrarna
i Stockholm, Göteborg och Skåne beretts tillfälle att yttra sig, lantbruksstyrelsen
och Sveriges allmänna lantbrukssällskap, statskontoret, allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, Stockholms stadsfullmäktige, Stockholms läns
landstings förvaltningsutskott, 1937 års arbetarskyddskommitté, livsmedels
lagstiftningssakkunniga, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen
i Sverige, svenska läkaresällskapet samt svenska veterinärläkareföreningen.
Det senare betänkandet, som jämväl varit föremål för remissbehand
ling, har på min hemställan redan föranlett proposition (nr 50) till innevarande
års riksdag och påkallar i detta sammanhang icke ytterligare uppmärksamhet.

Jag övergår härefter till en närmare granskning av de sakkunnigas förslag,
i vad angår inrättandet av ett statens institut för folkhälsan, samt däröver avgivna
yttranden.

Allmänna synpunkter.

De sakkunniga.

Hörande behovet av ett socialhygieniskt institut anföra de sakkunniga till
en början följande.

I fråga örn sjukdomars botande hava de samhälleliga åtgärderna varit av
betydande omfattning vad angår såväl den öppna som särskilt den slutna
sjukvården. Dessa åtgärder i förening med förbättrade behandlingsmetoder
hava ock medfört ett avsevärt förstärkt försvar mot inträffade sjukdomar av
olika slag. Arbetet med sjukdomars förebyggande, hälsovården, har däremot
i vissa avseenden kommit i efterhand. Vår hittills förvärvade kännedom om
sjukdomars uppkomst giver emellertid bestämt stöd för den uppfattningen,
att det ligger inom det möjligas gräns att ytterligare reducera sjuklighet
och dödlighet hos barn, ungdom och medelålders personer, därest förbättrade
resurser ställas till förfogande för ändamålet. De sakkunniga vilja i detta
hänseende endast erinra, att den alltmera vidgade kännedomen örn betydelsen
av luftväxling, ljus och en lämplig sammansättning av kosten inne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

burit ej blott ökade möjligheter för en framgångsrik sjukdomsbehandling
utan även gynnsammare förutsättningar att förebygga bristsjukdomar och höja
det allmänna hälsotillståndet hos den enskilde individen. Ett exempel härå
utgör den stora nedgången av rachitis. Det torde ock vara ostridigt, att hittills
gjorda framsteg å den allmänna hygienens område äga en ej ringa del i
tuberkulosens och de epidemiska sjukdomarnas tillbakagång i landet.

I snart tre årtionden har ock behovet av ett statligt hygieniskt laboratorium
gjort sig gällande. De skäl, som av medicinalstyrelsen i upprepade framställningar
och utlåtanden anförts för den statsmedicinska anstaltens utbyggnad
med en för dylika uppgifter utrustad avdelning, hava jämväl funnit stöd hos
olika myndigheter och föranlett förslag till riksdagen.'' Då frågan senast, vid
1914 års senare riksdag, förelåg till övervägande, vitsordade föredragande
departementschefen det kännbara behovet av en hygieniskt-teknisk avdelning
av sagda anstalt, ehuru tillgodoseendet av detsamma ansågs kunna anstå till
följande riksdag. Världskriget reste emellertid hinder för planernas omedelbara
förverkligande.

Erinras må vidare, att i skilda länder statsinstitutioner med motsvarande
eller besläktade arbetsuppgifter upprättats. I Danmark förfogar man sålunda
i universitetets hygieniska institution över ett organ, som i avsevärd utsträckQing
fyller åtskilliga av de funktioner, som avsetts med den föreslagna statsanstalten.
Ett till densamma anknutet vitaminlaboratorium kompletterar organisationen
på en viktig punkt. Jämväl i Norge disponeras för den betydelsefulla
vitaminkontrollen ett särskilt statligt institut, varjämte under senare år
universitetets hygieniska institution även i detta land satts i stånd att i
växande omfattning fylla praktiska uppgifter i socialhygienens tjänst. Under
det sistförflutna årtiondet hava socialhygieniska institutioner inrättats jämväl
i ett antal stater, vilka i övrigt av olika skäl icke uppnått den sociala och
kulturella utveckling, som kännetecknar vårt land.

Enligt de sakkunnigas uppfattning kan frågans lösning för vårt lands del
icke längre utan olägenheter undanskjutas. Det synes de sakkunniga dock
uppenbart, att spörsmålet örn ett socialhygieniskt instituts allmänna uppgifter
och inriktning numera måste te sig annorlunda, än då frågan först framträdde.
Till utveckling härav yttra de sakkunniga bland annat:

_ Vid frågans tidigare behandling var det naturligt, att medicinalförvaltningens
behov av ett sakkunnigt organ för handläggning av vissa uppgifter
inom den allmänna hälsovården trädde i förgrunden. Utvecklingen i andra
länder har gestaltat sig på enahanda sätt, och åtskilliga av motsvarande statsinstitutioner
annorstädes hava organisatoriskt sammanknutit ungefärligen de
uppgifter, som i den grundläggande utredningen vid sekelskiftet angåvos folden
statsmedicinska anstalten i vårt land. Skulle det nu gällt att från grunden
uppbygga en dylik institution, hade säkerligen anledning förefunnits att
principiellt överväga att inom en och samma ram tillgodose samtliga socialhygieniska,
bakteriologiska, farmacevtiska och rättskemiska undersökningsuPPgiffer-
Denna utväg står emellertid numera icke öppen utan en i olika
avseenden svårlöst och ingripande omorganisation av redan förefintliga, sinsemellan
självständiga institutioner. Därtill kommer, att problemställningen
vad angår den socialhygieniska avdelningen förskjutits och vidgats på ett
sådant sätt, att organet för dithörande uppgifters tillvaratagande icke längre
framträder uteslutande såsom en del av den medicinska förvaltningsorganisationen.

I sistnämnda hänseende må särskilt framhållas, att vårt land för närvarande
praktiskt taget saknar möjligheter för en rationell handläggning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

de många och betydelsefulla uppgifter, som yrkeshygienen i detta ords vidsträcktaste
mening ställer. Denna starkt kännbara brist, vitsordad bland
annat i samband med den nyligen företagna utredningen rörande omorgamsationen
av yrkesinspektionens chefsmyndighet, måste enligt de sakkunnigas
mening avhjälpas i nu förevarande sammanhang, och de nämnda uppgifterna
låta sig, såsom jämväl medicinalstyrelsen framhållit, naturligt infoga i det
föreslagna institutets program. Men därmed rör man sig inom ett område,
som ur administrativ synpunkt huvudsakligen faller inom yrkesinspektionen.
Och det skulle förvisso vara mindre välbetänkt att underlåta att sörja för
nödig förbindelse mellan den praktiskt-vetenskapliga och den administrativtkontrollerande
verksamheten å detta arbetsfält.

De sakkunniga vilja ytterligare betona, att redan tidigare tillgodoseendet
av livsmedelskontrollen skjutits i förgrunden såsom en betydelsefull del av
det tilltänkta institutets uppgifter. Ehuru frågan örn en tidsenlig livsmedelslagstiftning
alltjämt är olöst och man följaktligen nu saknar hållpunkter tor
ett mera slutgiltigt bedömande av denna sida av det föreliggande spörsmålet,
kan man icke undgå att uppmärksamma, att inom närmgshygienen
vitaminerna under senare tid erhållit en stor och som det synes alltjämt
växande betydelse. Snara åtgärder hava ock påkallats för en effektiv kontroll
av vitaminer icke blott i födoämnen och läkemedel utan även i fodermedel.
Uppenbarligen böra hithörande frågor lösas i ett sammanhang, och de sakkunniga
komma i det följande att närmare motivera den uppfattningen, att
vitaminkontrollen bör inordnas bland det föreslagna institutets arbetsuppgifter.
Genom ett fastställande av verksamhetsområdet på .(Jetta sätt lärer
det bliva ofrånkomligt, att det nya institutet erhåller bestämd anknytning
även till jordbruket.

Vid sina överväganden i denna del ha de sakkunniga icke kunnat underlåta
att beakta även läkarutbildningens förhållanden. I framställning rörande
anslag till tjänsteläkarkurser i socialmedicin och socialhygien har medicinalstyrelsen
sålunda framhållit, att gällande, undervisningsplan vid de medicinska
fakulteterna företedde stora brister, när det gällde tillgodoseendet av de
vidgade uppgifter, som mötte läkarna i samhällets hälsovårdande^ verksamhet.
Vid anslagsfrågans behandling i statsverkspropositionen till 1936 års riksdag
uttalade föredragande departementschefen jämväl, att frågan på vilket sätt en
vidgad undervisning i socialhygien och socialmedicin framdeles måtte kunna
meddelas vid de medicinska fakulteterna, sedermera borde göras till föremål
för särskilt övervägande. Utan att. nu ingå på detta spörsmål i hela dess vidd,
vilket ligger utanför de sakkunnigas uppdrag, ha cle sakkunniga funnit sig
böra i detta sammanhang hänleda uppmärksamheten på den ställning, sorn
den hygieniska institutionen vid karolinska institutet intagen Nämnda högskola
är den enda i landet, som utrustats med en speciell professur enbart, i
hygien. Emellertid ligger det i sakens natur, att en teoretiskt-v.etenskaplig
institution, som företräder ett ämne, vilket såväl på grund av sitt innehåll
som med hänsyn till den mångsidiga och viktiga tillämpningen på skilda områden
av offentlig och enskild verksamhet kräver tillgång till ett omfattande
och mångsidigt praktiskt material, måste vara hänvisad att arbeta under särdeles
svåra förhållanden, därest den icke kan uppnå reguljär förbindelse
med hälsovårdsarbetet i samhället. Från denna utgångspunkt har det
synts de sakkunniga angeläget att i anslutning till de för utredningen angivna
riktlinjerna söka en framkomlig väg, på vilken den antydda bristen
i de organisatoriska förutsättningarna för en. tidsenlig läkarutbildning
i hygien skulle kunna undanröjas. Ett ytterligare skäl att nu underkasta
detta spörsmål en närmare prövning hava de sakkunniga funnit
däri, att frågan om nybyggnad för karolinska institutets teoretiska institu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

tioner står på dagordningen och att under sådana omständigheter möjligheter
kunde tänkas yppa sig att uppnå en även statsfinansiellt gynnsammare
lösning av den hygieniska institutionens byggnadsfråga i samband med det
föreslagna institutets upprättande.

De överväganden, för vilka sålunda redogjorts, hava föranlett de sakkunniga
att utforma det planerade institutets arbetsuppgifter och organisation
något annorlunda än medicinalstyrelsen, i principiell anslutning till
tidigare utredningar, ifrågasatt. Jag återkommer härtill i det följande.

Yttranden.

Behovet av ett socialhygieniskt institut har vid remissbehandlingen nästan
enhälligt vitsordats.

1 första hand har detta behov understrukits av, förutom medicinalstyrelsen
och de hörda universitetsmyndigheterna, landets förste provinsialläkare och
de därmed jämställda stadsläkarna, vilka i sin dagliga gärning komma i kontakt
med hithörande problem. I dessas yttranden betonas särskilt den betydelse
institutet skulle få dels för utbildningen av tjänsteläkare och hälsovårdsfunktionärer
av olika slag, dels ock såsom rådgivande organ för landets
hälsovårdsnämnder vid bedömande av praktiskt-hygieniska spörsmål.

Nu nämnda synpunkter understrykas ytterligare av stadsfullmäktige i Stockholm
och landstingets förvaltningsutskott i Stockholm län. Det senare
erinrar, att på grund av statsmakternas under senare år fattade beslut komme
att — med landstingen såsom huvudmän — successivt genomföras distriktsvård,
förebyggande mödra- och barnavård samt en effektiviserad dispensärvård.
En undersöknings- och forskningsverksamhet på bostadshygienens områden
med dess olika förgreningar i samband med en bättre utbildning av
den personal, som skulle utöva verksamhet i distriktsvården, vore därför
synnerligen önskvärd. Likaså att läkarna erhölle en utbildning, som icke
ställde dem främmande för det nya, som innefattades i nyssnämnda och
andra grenar, tillhörande ett rationellt sjukvårdsförebyggande arbete. Förvaltningsutskottet
framhåller även, att landstingen såsom huvudmän för flertalet
sjukvårdsinrättningar måste ha stort intresse av att ett institut stöde
till förfogande för kontroll av livsmedel och för rådgivning angående kost
på anstalter m. m.

Socialstyrelsen anser likaledes den föreslagna institutionen kunna få stor
betydelse, speciellt ur forsknings- och undervisningssynpunkt men även såsom
rådgivande organ i det praktiska hälsovårdsarbetet. Styrelsen vitsordar särskilt
de gynnsammare förutsättningar i kampen mot sjukdomarna och i
arbetet för höjandet av det allmänna hälsotillståndet, vilka kunnat åstadkommas
genom ökad kännedom örn och bättre tillgodoseende av hygieniska
fordringar. En fortsatt utveckling i samma riktning skulle enligt styrelsens
mening i avsevärd grad kunna främjas genom inrättandet av ett statligt
specialhygieniskt undersöknings- och forskningsinstitut med en vetenskapligt
kvalificerad arbetspersonal och med uppgift att på skilda områden belysa
frågor, som för folkhälsan hade avgörande betydelse.

Kungl. Maj-.ts proposition nr ISO.

Riksförsäkrin gsanstal ten, yrkesinspektör erna, landsorganisationen i Sverige
samt 1937 års arbetar skyddskommitté understryka behovet av ett offentligt
och väl rustat undersökningsorgan beträffande yrkeshygieniska spörsmål.
Landsorganisationen finner förslaget i denna del utmärka sig för allsidighet
och planmässighet samt uttalar som sin uppfattning, att ett förverkligande
av detsamma säkerligen skulle leda till en genomgripande effektivisering
av arbetarskyddet i vårt land.

Lantbruksstyrelsen framhåller betydelsen av att en central institution
skapas för handhavande av frågor rörande födoämneshygien och livsmedelskontroll.
Det synes styrelsen vara av stort värde för landets befolkning, att
viktiga spörsmål på dessa områden utredas och undersökas vid en institution,
där man kan förvänta, att endast sakliga synpunkter komma att göra sig
gällande. Behovet härav framträdde alltmer, sedan billiga ersättningsmedel
för naturprodukter tenderade att få allt större spridning i marknaden, ofta
genom i hög grad missvisande reklam. Vidare skulle det ifrågasatta institutet
få betydelse för utrönande av importerade födoämnens värde i de fall,
då liknande produkter kunde framställas inom landet, såsom beträffande utländsk
frukt av olika slag i jämförelse med samma slags frukt av inhemsk
odling.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap hävdar liknande synpunkter, och Iwsmedelslagstiftningssakkunniga
finna uppenbart, att en tillsyn över livsmedel
och livsmedelshandel icke kan på ett betryggande sätt anordnas utan hjälp
av en i kontrollorganisationens spets stående central anstalt, där bland annat
undersökningsmetoder utprovas, den vid kontrollen biträdande personalen
utbildas samt erforderliga undersökningar av i handeln förekommande livsmedel
verkställas.

Även från industriellt håll vitsordas behovet av ett socialhygieniskt institut.
Sveriges kemiska industrikontor framhåller sålunda, att det föreslagna institutet
skulle i hög grad främja industriens intressen, särskilt i vad denna voie
inriktad på tillverkning av livsmedel. Industrikontoret hade redan länge
uppmärksammat frågan örn införande av utvidgad kontroll över livsmedel,
ävensom i avgivet yttrande uttalat sig för nödvändigheten av en statligt auktoriserad
institution för vitaminundersökningar. Ett offentligt undersökningsorgan
rörande yrkeshygien mäste enligt industrikontorets uppfattning jämväl
anses vara av behovet påkallat, då i vårt land hittills saknats en institution,
där prövning av hygieniska förhållanden inom industri och hantverk kunnat
företagas. Ett dylikt organ skulle bliva av stor betydelse i första hand för
lösandet av tekniskt-hygieniska frågor, som folie under medicinalstyrelsens
och yrkesinspektionens handläggning, men även för klarläggande av yrkeshygieniska
risker samt för vissa utbildnings-, forsknings- och undervismngsändamål.

Svenska industriförbundet och Skånes handelskammare betona likaledes
främst angelägenheten av att ett statligt organ för födoämneshygien och
livsmedelskontroll, inklusive vitaminkontroll, koinme till stånd. Handelskammaren
vill icke heller förneka institutets betydelse för klarläggandet av

Kungl. Majlis proposition nr 139.

yrkeshygienska spörsmål men anser sig böra erinra, att industrien på många
håll med bistånd av fabriksläkare och yrkesinspektionens tiänstemän samt
med stöd av egna rön nedlagt ett intresserat arbete och stora kostnader för
att skapa förbättrade hygienska betingelser och trivsammare förhållanden
inom verkstäder och fabriker. Yissa industrikoncerner hade genom sina
facklaboratorier ägnat direkt uppmärksamhet åt hithörande problem, varjämte
för tekniskt lösande av dylika frågor enskilda konsulterande ingenjörsbyråer
och andra företag med omfattande erfarenheter å området stått till
industriens förfogande. Mångå av hithörande problem hade sålunda redan
på privat initiativ upptagits till behandling.

Stockholms handelskammare anser det vara ett samhälleligt intresse av
betydenhet, att arbetet med förebyggande av sjukdomar och befrämjande av
folkhygienen beredes ett vidgat utrymme inom den statliga verksamheten.
Handelskammaren ifrågasätter emellertid, huruvida icke de uppgifter, som
skulle tillkomma det föreslagna institutet, skulle, åtminstone delvis, kunna
tillgodoses inom ramen för redan förefintliga institutioner.

Statskontoret slutligen vill ej heller direkt bestrida behovet av det föreslagna
institutet men betonar angelägenheten av att dess verksamhetsfält
från början i möjligaste mån begränsas.

Departementschefen.

Mer än trettio år hava förflutit, sedan krav första gången framställdes
på inrättande i vårt land av ett hygieniskt statslaboratorium. Trots de
tungt vägande skäl, som till stöd för kravet i fråga redan då kunde anföras
och som sedermera med alltjämt ökad styrka åberopats, har planen icke
kommit till förverkligande. Det ligger i sakens natur, att i våra dagar uppgifterna
för en dylik institution te sig vida mera omfattande, än då tanken
på ett hygieniskt undersökningsorgan i medicinalförvaltningens tjänst först
framkom. Härtill hava bidragit de betydande Vetenskapliga framstegen på
området likaväl som den livliga utvecklingen inom vårt samhälle. Förhållandet
är, såsom de sakkunniga betonat, att sjukvårdsuppgifterna tidigt nog och
sedermera i alltjämt växande omfattning tillgodose^ av det allmänna på ett
sätt, som ställer vårt land i främsta ledet. Det förebyggande arbetet, hälsovårdsuppgifterna,
har däremot först så småningom tillvunnit sig uppmärksamhet.
Betydelsefulla åtgärder hava emellertid på detta område, ej minst
under senare år, vidtagits och inför denna hoppgivande utveckling har frånvaron
av ett centralt organ för det socialhygieniska arbetet tett sig som en
beklaglig brist. Att undanröja densamma framstår under dessa omständigheter
som en angelägenhet av vikt.

Behovet av ett statligt organ för tillgodoseende av de praktiska undersöknings-
och forskningsuppgifterna inom socialhygienen har också blivit
övertygande ådagalagt genom den verkställda utredningen och de däröver
avgivna yttrandena. Erinras må för övrigt, att såväl i våra närmaste grannländer
som i åtskilliga andra stater — däribland icke få, vilkas allmänna
sociala nivå knappast är lika hög som vår — detta behov numera är

Kungl. Majus proposition nr 139.

på ett tillfredsställande sätt fyllt. Särskilt trängande synes det mig vara att
för yrkeshygienen utan dröjsmål tillhandahålla ett dylikt organ, utrustat med
de laboratoriemöjligheter, utan vilka prövningen av hithörande spörsmål i
talrika fall försvåras eller förhindras. Jämväl med tanke på de många särdeles
viktiga praktiska problem, som anknyta till födoämneshygienen, föreligga
för en dylik institution stora arbetsuppgifter. Detsamma gäller åtskilliga
för samhället och dess medborgare mycket betydelsefulla områden inom
den allmänna hygienen, ej minst bostadshygienen. Men vid sidan av de praktiska
undersöknings- och forskningsuppgifter, vilka vid utredningen blivit
allsidigt belysta, föreligga utbildningskrav, som icke lämpligen kunna rationellt
tillgodoses i annan ordning. Till dessa frågor återkommer jag i det
följande. Här vill jag inskränka mig att under uttalande av min anslutning
i allt väsentligt till de synpunkter, som av de sakkunniga i nu förevarande
avseende andragits, betona vikten av att ett statligt institut för folkhälsan
snarast kommer till stånd.

Institutets arbetsuppgifter.

De sakkunniga.

Ett svenskt socialhygieniskt institut bör enligt de sakkunnigas uppfattning
främst erhålla karaktären av ett »institut för folkhälsan», d. v. s. företrädesvis
inriktas på förebyggande åtgärder, som medelbart eller omedelbart äro
ägnade att bevara eller höja folkhälsan. Ur denna synpunkt träda, framhålla
de sakkunniga, särskilt tre huvudområden i förgrunden såsom verksamhetsfält
för ett dylikt institut nämligen, 1) allmän hygien, 2) yrkeshygien samt
3) födoämneshygien och livsmedelskontroll.

Å samtliga dessa huvudområden borde institutet i första hand tillgodose
de praktiska synpunkterna. På samma sätt som redan gäller i fråga örn
exempelvis statens bakteriologiska laboratorium och veterinär-bakteriologiska
anstalt, borde institutet sålunda stå såväl den centrala medicinalförvaltningen
och yrkesinspektionens tillsynsmyndighet som lokala myndigheter och allmänheten
till tjänst med erforderliga undersökningar inom förutnämnda områden.
Likaledes läge det i sakens natur, att institutet såväl i anslutning till
nu angivna undersökningar som med hänsyn till andra föreliggande förhållanden
anförtroddes vetenskaplig forskning av mer eller mindre omfattande
natur. Härjämte betonas, att på vissa hithörande områden behovet av utbildning
av olika funktionärsgrupper starkt trädde i förgrunden, varigenom undervisningsuppgifterna
måste erhålla ett stort utrymme i institutets verksamhet.

Från dessa allmänna utgångspunkter hava de sakkunniga till närmare behandling
upptagit det ifrågasatta institutets arbetsuppgifter å de olika huvudområdena.
Beträffande den allmänna hygienen anföra de sakkunniga
därvid bland annat:

Å den allmänna hygienens område torde uppgifterna ur praktisk undersöknings-
och forskningssynpunkt böra främst gruppera sig kring bostadshygienen
i vidsträckt mening. Undersökningar rörande förbättrade metoder

Kungl. Majis proposition nr 139.

tor bekämpande och förebyggande av ohyra i bostäder erbjuda sålunda exempel
pa aktuella uppgifter å. ifrågavarande område. Detsamma gäller undersökningar
för vinnande av ändamålsenligare anordningar för ventilation, avlopp,
ljudisolering m. m. Förhållandena på bostadsområdet kräva över huvud taget
fortsatta, ingående fältundersökningar med anlitande av enhetliga undersökmngs-
och bedömningsmetoder, varvid givetvis uppmärksamhet bör ägnas
aven at de. folksjukdomar, som sammanhänga med bostadsbeskaffenheten. De
undersökningar som under senare år företagits i samband med utredningar
l oi ande bostadsförhållandena i städerna och på landsbygden, hava ådagalagt
elen stora omfattningen av hithörande arbetsuppgifter och det kännbara behovet
av fortlöpande kontroll av det mindervärdiga bostadsbeståndet.

Enligt den av medicinalstyrelsen framlagda preliminära planen för instiJut,
e..s.,ve j sa“ skulle densamma omfatta jämväl praktiska undersökningar
)e ,la. ‘ln<ac såväl mödrar som barn av olika åldrar. Ehuru hithörande spörsmai
aro ay djupgående betydelse för vårt folk, anse sig de sakkunniga likväl
bora for den närmast® framtiden anbefalla en viss återhållsamhet i fråga örn
dylika praktiska undersökningsuppgifter. Det ter sig nämligen för de sakkunniga
icke görligt, eller i varje fall mindre lämpligt, att vid institutets inrättande
at detsamma giva ett så omfattande och mångskiftande arbetsprogram, att
man loper allvarlig risk, att arbetsuppgifternas mångfald och mängd från begynnelsen
skola föranleda en alltför stark splittring i arbetet, till förfång för
resultatet i dess helhet. Då det för de sakkunniga gällt att uppdraga gränser
tor verksamhetsområdet, Ilar det tett sig naturligt att tills vidare utesluta
uppgifter, som för en allsidig och fruktbringande behandling kräva huvudsakligen
kliniska undersökningar och som därför kunna förutsättas bearbetade
vid universitetsinstitutionerna. Vidare har det synts angeläget att icke i första
hand rakna med sådana uppgifter, för vilka organ med sannolikhet kunna
antagas i annan ordning komma till stånd. De sakkunniga vilja härutinnan
erinra, att frågan örn anställande av en skolöverläkare inom den centrala skolmyndigheten
sedan åtskillig tid varit aktuell och med största sannolikhet
kan förväntas med det snaraste bliva löst. Det lärer få anses obestridligt,
att de till skolbarnens hälsovård hörande uppgifterna därmed skulle få en
sakkunnig och representativ företrädare. Vid sådana förhållanden synes försiktigheten
bjuda att icke från början giva hithörande undersökningar en alltför
framträdande plats i institutets arbetsprogram. I den mån av särskilda
anledningar större specialundersökningar å ifrågavarande områden av statsmakterna
pakallas, böra enligt de sakkunnigas mening desamma givetvis kunna
komma till utförande under medverkan av institutet. De sakkunniga hava
även vid övervägande av dettas organisation och medelsbehov beaktat denna
omständighet. De sakkunniga finna ock självfallet, att institutets resurser
redan från begynnelsen böra vara tillgängliga för vetenskaplig forskning å
förevarande arbetsfält. °

Vad nu sagts äger i stor utsträckning tillämpning även å den vetenskapliga
bearbetningen av frågan örn tuberkulosens epidemiologi och förebyggande,
en uppgift som medicinalstyrelsen preliminärt jämväl velat anförtro åt institutet.
Genom den av årets riksdag beslutade reformen av det förebyggande
tuberkulosarbetet hava åt den på området sedan länge verksamma organisationen,
svenska nationalföreningen mot tuberkulos, beretts förbättrade förutsättningar
att koncentrera sig på praktiskt-vetenskapliga undersökningsuppgifter.
Det förefaller de sakkunniga därför vara rimligt att räkna med att erforne1
liga åtgärder för klarläggande av tuberkulosfrekvensen inom olika
åldrar, yrken och orter, vilket är av grundläggande betydelse för hälsovården
sk°la komma till stånd utan obligatorisk medverkan av institutet
för folkhälsan. Dppenbarligen bör, liksom i fråga örn barnavården, hinder icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

föreligga att, då särskilda skäl därtill äro, få vissa av behovet påkallade specialundersökningar
utförda under institutets medverkan, ej heller att däi bedriva
vetenskaplig forskning i ämnet.

Såsom ytterligare områden för institutets undersökningsverksamhet har medicinalstyrelsen
i sin förut omförmälda organisationsplan upptagit rasbiologi,
rashygien och mentalhygien. Med hänsyn till förefintligheten i vårt land
av en särskild institution för förstnämnda ändamål, rasbiologiska institutet
i Uppsala, lära dithörande problem, vilka eljest flerstädes i utlandet plägat
inrangeras under socialhygieniska institutioner, icke böra särskilt upptagas
vid det nu föreslagna institutet. Detsamma gäller undersökningar inom
mentalhygienens område. Ej heller föreligger enligt de sakkunnigas mening
anledning att räkna med att epidemiologiska spörsmål vid institutet skola
göras till föremål för speciella undersökningar. Det torde få anses ligga närmare
till hands att vid behov anlita det bakteriologiska laboratoriet för utförande
av dylika undersökningar, pa sätt hittills varit fallet t. ex. betiäffande

barnförlamningen. . ,

Vid utformandet av institutets uppgifter i nu angivet hänseende hava de
sakkunniga förutsatt, att de allmänhygieniska, undersökningar, som erfordras
för medicinalstyrelsens verksamhet, skola i första hand komma till utförande
genom institutets försorg.

Efter att ha konstaterat att den praktiska undersökningsverksamhet, som
sålunda skulle tillkomma institutet å den allmänna hygienens område, åtminstone
till en början bleve relativt begränsad, framhålla de sakkunniga,
att man å andra sidan hade att räkna med att till detta område hörande undervisningsuppgifter
komme att intaga en dominerande ställning i institutets
arbetsprogram.

De sakkunniga erinra härvid i första hand om de brister i nuvarande läkarutbildning,
som inledningsvis antytts, och finna ur denna synpunkt starka
skäl tala för en anknytning av karolinska institutets hygieniska avdelning
till institutet för folkhälsan. Genom en sådan anknytning skulle professorn
i hygien — jämsides med fullgörandet av honom åliggande akademisk undervi
sningsskyldighet — kunna fungera som ledare, helt eller delvis, av sistnämnda
institut tillkommande praktiska undersöknings- och forskningsupp
gifter inom något av de nämnda huvudområdena, förslagsvis såsom chef för
en av dess tilltänkta avdelningar. Detta skulle medföra avsevärda fördelar
så tillvida, att den medicinska undervisningen — i motsats till vad nu vöre
fallet — automatiskt bereddes tillgång till ett omfattande praktiskt undersökningsmaterial
ävensom tillfälle till ett nära samarbete med specialister på
olika områden inom den samhälleliga hygienen. Samtidigt skulle institutet
för folkhälsan erhålla möjlighet att för mera kvalificerad undervisning åt
speciella funktionärsgrupper tillgodogöra sig hygienprofessorns erfarenheter
och sakkunskap. I syfte att i möjligaste mån vinna garanti för att professuren
i hygien besattes med innehavare, vilken jämväl ägde förutsättningar att
tjänstgöra såsom avdelningschef vid institutet för folkhälsan, förorda de sakkunniga
vidare, att institutets styrelse skulle beredas tillfälle att vid återbesättandet
av professuren yttra sig angående de sökandes kompetens för befattningen
sorn avdelningschef vid institutet. Ett i viss nian analogt förfaringssätt
hade enligt de sakkunniga hittills tillämpats vid tillsättning av de för

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

enade befattningarna som överläkare vid vederbörande sinnessjukhus samt
piofessurerna i psykiatri vid universitetet i Uppsala och karolinska institutet.
Såsom av det följande framgår, förutsätta de sakkunniga tillika, att vid professorns
sida ställes en väl kvalificerad arbetskraft såsom närmast under professorn
ansvarig för arbetet å avdelningen.

De sakkunniga beröra i fortsättningen behovet av särskilda utbildningsmöjligheter
i socialhygien och socialmedicin för tjänsteläkare och distriktssköterskor.
De yttra sålunda:

Nödvändigheten av att tillgodose detta behov har föranlett 1936 och 1937
års riksdagar att på förslag av Kungl. Majit anvisa medel till anordnande
försöksvis av två tjänsteläkarkurser årligen, vilkas program främst varit innktat
på socialmedicinsk barnavård, bostadshygien, arbetshygien med
yrkessjukdomar samt sociallagstiftning. Man torde kunna förutsätta, att
behovet av sådana kurser för framtiden kommer att bliva tämligen konstant,
därest man önskar uppnå en intensifiering av det samhälleliga hälsovårdsarbetet.
Med hänsyn härtill finna de sakkunniga naturligt, att dessa
kurser framdeles inordnas som ett väsentligt led i det planerade institutets
arbetsuppgifter. I samband härmed torde böra tagas under övervägande
en sådan omläggning av de hittillsvarande s. k. ämbetsläkarkurserna för
vinnande av behörighet till förste provinsialläkare änst, att dessa komma
att utgöra en direkt påbyggnad av den allmänna socialhygieniska undervisningen
för tjänsteläkarna.

Jämte den undervisning för medicine kandidater och tjänsteläkare, som
skulle tillkomma institutet, synes det rationellt, att utbildningen av övriga
hälsovårdsfunktionärer i ordets egentliga mening anförtros åt detsamma.
Detta gäller främst den teoretiska undervisningen för distriktssköterskorna
Denna undervisning har alltsedan 1920 ombesörjts av statens distriktssköterskeskola,
som tills vidare är provisoriskt inhyst i medicinalstyrelsens
ämbetslokaler. Skolans uppgift var tidigare att åt sjuksköterskor meddela
dels en kompletterande utbildning i vissa specialgrenar av sjukvården,
dels undervisning i socialmedicin och socialhygien. Genom beslut
av 1935 års riksdag kommer den förstnämnda uppgiften i stort sett att upphöra,
varvid förutsatts att eleverna före inträdet i distriktssköterskeskolan
förskaffat sig erforderlig specialutbildning i sjukvård. Ett undantag härifrån
bildar endast utbildningen i barnsjukvård, som fortfarande skall ingå
i skolans undervisningsplan för de elever, vilka icke förut kunnat förskaffa
sig dylik utbildning. Vid sådant förhållande och då en avsevärd del av
distriktssköterskornas utbildning hänför sig till samma ämnesområden som
undervisningen för tjänsteläkarna, finna de sakkunniga ändamålsenligt, att
jämväl utbildningen av distriktssköterskorna ingår som en av institutets
allmänna uppgifter.

I anslutning härtill påkalla de sakkunniga uppmärksamhet även för hälsovårdstillsyningsmännens
utbildningsfråga samt anföra härutinnan följande.

Enligt gällande hälsovårdsstadga skall i stad hos hälsovårdsnämnden
finnas anställda en eller flera tillsyningsmän för den allmänna hälsovårdens
övervakande, medan kommun på landet äger rättighet att anställa
dylika tjänstemän, där sådant prövas vara av behovet påkallat. Till följd
härav hava hälsovårdstillsyningsman anställts i åtskilliga samhällen. Någon
enhetlig plan eller organisation för utbildning av dylika befattningshavare
finns emellertid ej. I regel har vederbörande hälsovårdsnämnd måst antaga
personer, som varit i avsaknad av särskild utbildning för uppgiften och som

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

först senare under sin tjänstgöring fått sätta sig in i den mångfald frågor,
vilka enligt hälsovårdsstadgan tillhöra deras åligganden. Endast i de alira
största städerna har förhållandet varit ett annat, i det att hälsovårdsnämnderna
där ordnat undervisning för sina egna, i tjänsten nyanställda tillsyningsman.

Strävanden att ordna en enhetlig utbildning för ifrågavarande tjänstemän
hava dock ej saknats. Hedan år 1923 påkallade svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet
hos medicinalstyrelsen åtgärder för upprättande av en tiilsyningsmannaskola,
omfattande en kurs örn feni mänauer vart annat år. Förbundet
framhöll bland annat, att en sådan skola skulle bidraga till en i olika kommuner
ensartad tillsyn av hälsovårdsstadgans efterlevnad och att genomgång av
skolan därför borde vara obligatorisk för blivande tillsyningsman. Sedan
medicinalstyrelsen inhämtat yttrande från hälsovårdsnämnderna i nio av de
största städerna, vilka samtliga förklarade sig instämma i behovet av en planmässig
utbildning på detta område, hemställde styrelsen i skrivelse till Kungl.
Majit den 1 november 1926 örn anvisande av medel för anordnande av kortare,
provisoriska kurser för hälsovårdstillsyningsmän, i avbidan på att tillräcklig
erfarenhet skulle vinnas för en definitiv utformning av hithörande undervisning.
Medicinalstyrelsens framställning föranledde emellertid icke någon
Kungl. Maj :ts åtgärd.

Bostadsutredningen på landsbygden berörde i sitt år 1933 avgivna betänkande
(Statens offentliga utredningar 1933: 37) också frågan örn utbildning
av hälsovårdstillsyningsmän. Efter att ha erinrat örn förenämnda framställning
av svenska hälso vårdst jänstemannaförbundet framhöll utredningen sålunda,
att då det vore fråga örn åtgärder till förstärkning av den kommunala
hälsovårdsorganisationen, det läge nära till hands att upptaga spörsmålet örn
utbildning av hälsovårdstillsyningsmän till förnyat övervägande. Det syntes
utredningsmännen troligt, att kommunernas intresse för anställande av tillsyningsman
skulle ökas, därest sådana med god utbildning och alltså med
större förmåga att göra en gagnande insats på hälsovårdsområdet stöde till
buds. Bostadsutredningen inskränkte sig emellertid till att i förevarande sammanhang
rikta uppmärksamheten härpå. Yad sålunda anförts underströks av
föredragande departementschefen i den vid 1935 års riksdag framlagda propositionen,
nr 213, angående distriktsvårdens omorganisation m. m.

Slutligen hava den s. k. bostadssociala utredningens experter (Statens
offentliga utredningar 1935: 49, bilaga 4) betonat, att frågan örn ordnande av
ifrågavarande utbildning borde upptagas till slutlig granskning i sammanhang
med övriga spörsmål beträffande utbildning av personal, som erfordrades för
det hygieniska och socialhygieniska fältarbetet. Härvid borde bland annat
undersökas, i vad mån föregående utbildning i hälso- och sjukvård, sådan den
åtnjötes av försvarsväsendets sjukvårdspersonal eller liknande personalkategorier,
vore önskvärd eller nyttig samt vilka inträdesfordringar, som borde
gälla vid kurs för bostadsinspektörer och tillsyningsmän.

Det anförda torde otvetydigt giva vid handen, att ett trängande behov
av en ordnad och enhetlig undervisning för blivande hälsovårdstillsyningsmän
föreligger. Starka skäl synas de sakkunniga därvid tala för att denna undervisningsfråga
löses i samband med utbildningen av övriga funktionärer inom
socialhygienen och alltså anförtros som en ordinarie uppgift åt institutet för
folkhälsan.

Jämte nu nämnda, mera konstanta undervisningsuppgifter böra enligt de
sakkunniga vid institutet kunna anordnas kurser av mora tillfällig natur förandra
i hälsovård arbetande eller intresserade personer, i den mån dessa
kurser falla inom samma ram som den obligatoriska utbildningsverksamheten,

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

exempelvis kurser i hygien för lärare samt speciella fortsättningskurser för
läkare. Möjlighet borde ock beredas för att den undervisning inom socialhygienens
ämnesområde, som ingår i utbildningen vid centralskolan för
specialutbildning av barnsjuksköterskor samt vid socialpolitiska institutet,
skulle kunna förläggas till det planerade institutet. Med hänsyn till vikten och
omfattningen av de arbetsuppgifter, som avses komma att obligatoriskt påvila
institutet, hava de sakkunniga emellertid allenast velat räkna med en sådan
utvidgning såsom en möjlighet, vilken vid institutets lokala planläggning
borde havas i åtanke utan att i övrigt nu föranleda särskilda åtgärder.

På yrkes hygienens område hava hittills, betona de sakkunniga,
stora svårigheter mött att inom rimlig tid erhålla tillfredsställande sakkun
niga utredningar, när fråga uppkommit örn ändring eller komplettering av
hithörande lagstiftning. Över huvud taget syntes den medicinska behandlin
gen av vad till yrkeshygienen hörer i vårt land icke befinna sig i nivå med
utvecklingen i övrigt. Till belysning härav anföres bland annat:

Sålunda saknas t. ex. ännu allmänna hygieniska anvisningar rörande arbetslokalers
anordnande och användande, ehuru fabrikslokalers och övriga arbetsplatsers
hygien är av stor vikt för bevarande av arbetarnas hälsa. De sakkunniga
vilja i detta hänseende endast rikta uppmärksamheten å omklädningsrummen
med tillhörande toilettanordningar, arbetsplatsens storlek, luftkuben,
ventilationen, uppvärmningen, artificiell och naturlig belysning, golvbeläggning,
renhållning samt damm- och gasproblem, eld- och explosionsfaror m. m.
Härvid rör det sig sålunda om uppgifter, som innehålla en tillämpning av den
allmänna hygienens lärdomar på det industriella livets förhållanden.

Förutom allmänna föreskrifter böra även speciella sådana utarbetas under
anpassning till olika industriers särförhållanden. Dylika specialanvisningar
finnas för närvarande i ytterst ringa utsträckning. Särskilt må erinras örn den
stora gruppen av kemiskt-tekniska industrier, ett område som karakteriseras
av snabb utveckling samt oavlåtliga växlingar av kemiska medel (organiska
såväl som oorganiska) och tekniska förfaranden. Å detta område möta bland
annat tvenne stora grupper yrkessjukdomar, nämligen förgiftningar och hudsjukdomar,
båda av de mest skiftande slag. Att märka är, att utomlands
vunna forskningsresultat och erfarenheter rörande dessa sjukdomar och deras
orsaker ofta endast hava ett begränsat värde, då ett flertal hithörande industrier
äro typiskt nationellt utformade på grundval av landets speciella naturtillgångar.
Bristen på närmare kännedom rörande hithörande ämnen framträdde
klart vid den senaste omarbetningen av yrkessjukdomsförsäkringslagen.
Beträffande ett flertal av dessa sjukdomar, hänförbara till de s. k. allergierna,
måste jämväl utarbetas prov för utrönande av den eventuella lämpligheten hos
dem, som söka anställning i dylika yrken, alltså ett slags profylaktisk verksamhet
vid yrkesval.

Å det yrkeshygieniska området har man vidare att beakta skador och ohälsa
genom ogynnsamma fysikaliska inflytanden, såsom fuktighet, värme, kyla,
damm, ensidigt arbete m. lii. Som konkreta arbetsuppgifter inom denna del
må anföras silikosproblemet, ett högaktuellt problem av vittgående omfattning
och betydenhet, hudsjukdomar genom cement-, mjöl- och sockerdamm,
ögonskador genom strålande energi, bränn- och kylskador i skilda yrken, hållningsfel
samt nerv-, led- och muskelskador till följd av ensidigt arbete eller
mekanisk skakning, studiet av tröttheten inom skilda yrken och arbetsformer
samt reaktionstidsbestämningar. Yrkeshygienikern har dessutom att ägna

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

uppmärksamhet åt yrkesskador av infektiös natur. Viktigast härutinnan
torde vara att uppspåra och bekämpa tuberkulos bland skilda yrkesutövare.
Men vid sidan härav finnas speciella infektionssjukdomar bland exempelvis
lantarbetare, slaktare, charkuteriarbetare, affärs- och hembiträden i deras
sysslande med levande djur, kött och fisk, vilka sjukdomar jämväl kräva beaktande.

För att väl fylla sin uppgift kan emellertid yrkeshygienikern icke begränsa
sig till att studera yrkessjukdomarna för sig utan måste tillika uppmärksamma
respektive yrken. Blyförgiftning är t. ex. en sjukdom, som kan förvärvas
inom åtskilliga olika yrken och industrier. Å andra sidan kunna inom
samma industri eller yrke uppträda en mångfald yrkessjukdomar. I vårt land
finnas stora yrkesgrupper, vilkas förhållande i detta avseende hittills är ofullständigt
känt, t. ex. järn- och metallarbetare, trävaruindustriens yrkesutövare,
textil- och konfektionsarbetare, gruvarbetare, sten-, glas- och porslinsarbetare,
målare, tryckeriarbetare, fotografer, arbetare i gummifabriker och läderindustrier
m. fl.

Bland ytterligare problem, som vänta på klarläggande behandling, må
nämnas minderårigas och kvinnors arbete samt arbetstider med eller utan
skiftindelning, vidare arbetstidsproblemen i allmänhet, inklusive en sund uppdelning
av tiden i arbete, raster och vila, vilotidens användning, arbetarnas
beroende av social miljö, bostad, föda, kläder, bad o. s. v. För lösandet av
dessa problem erfordras i stor utsträckning fortlöpande undersökningar av
större arbetargrupper under åratal, t. ex. för utrönande av arbetets inverkan
å minderåriga, som åläggas skiftarbete under uppväxttiden.

Jämväl på olycksfallsskyddets område finnas rika arbetsuppgifter. Hit
höra konstruerandet av goda och prisbilliga förbandslådor, lämpade för olika
förhållanden, nya yrkesskydd, »safety-first»-propaganda m. m. Även örn olycksfallsskyddet
till stor del är rent tekniskt, torde dock tillgång till medicinsk
sakkunskap i åtskilliga fall vara av behovet påkallad.

Ännu en uppgift, som med fördel förlägges till ett yrkeshygieniskt laboratorium,
är upprättandet för hela landets räkning av ett specialregister över
alla olikartade preparat, som komma till användning inom skilda industrier.
Det bör te sig naturligt för vederbörande läkare i landets olika delar att vid
förekommande behov vända sig till den yrkeshygieniska institutionen för erhållande
av upplysningar örn ett visst preparats sammansättning och egenskaper
i samband med t. ex. ett förgiftningsfall hos en industriarbetare. Här
böra från alla håll samlas uppgifter örn olika tekniska varors och beredningars
kemiska natur och sammansättning. Samarbete bör i detta syfte upptagas
med de myndigheter, som hava sig anförtrodd granskningen av giftstadgans
preparat, medicinalstyrelsen, kommerskollegium och tekniska högskolan, ävensom
med statens provningsanstalt samt yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Åtskilliga undersöknings- och forskningsuppgifter vänta sålunda det föreslagna
institutet på förevarande område. Härutöver föreligga emellertid,
framhålla de sakkunniga, vissa betydelsefulla upgifter av utbildnings- och
undervisningsnatur. Medicine kandidater borde sålunda för sin blivande
verksamhet som läkare göras förtrogna med ifrågavarande praktiskt betydelsefulla
område, en undervisning, som i vidgad omfattning borde meddelas tidigare
utbildade tjänsteläkare. Även för sköterskor, särskilt distriktssköterskor
och sköterskor å bruk, fabriker och arbetsplatser, vore en orientering över
hithörande problem på sin plats. Utbildningen av yrkesinspektörerna kunde
ock väsentligt främjas vid tillgång till en institution av nu ifrågasatt art,

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 139. if9 38 ''2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 13U.

därest åt yrkesinspektörsassistenterna före deras utnämning till inspektörer
generellt bereddes tillfälle att under en ej alltför kort tid, exempelvis 6
månader, tjänstgöra vid laboratoriet. En viss fortbildning av yrkesinspektörerna
vore likaledes motiverad och kunde lämpligen ske vid de årligen
återkommande konferenserna hos chefsmyndigheten. Slutligen vore en
ambulatorisk föreläsnings- och undervisningsverksamhet av värde för speciella
yrkesgruppers vidkommande i samband med ett mera hopat uppträdande
av specifika sjukdomsyttringar inom vissa yrken.

De sakkunniga tillägga, att därest arbetsuppgifterna bestämdes enligt nu
angivna riktlinjer, läge det i sakens natur, att institutet finge till allmänt
åliggande att tillhandagå yrkesinspektionens tillsynsmyndighet med de upplysningar
och utredningar, varav denna i sin verksamhet vore i behov. Institutet
skulle sålunda komma att i realiteten fullgöra uppgifter, som eljest
skulle åvila en vid tillsynsmyndigheten anställd läkare.

Börande uppgifterna å födoämneshygienens område yttra de sakkunniga
bland annat följande.

Jämväl å födoämneshygienens område föreligga stora och praktiska betydelsefulla
uppgifter för det ifrågasatta institutet. Härvid möter först uppgiften
att genom förebyggande åtgärder söka förhindra sådana skador å livsmedel,
vilka i ogynnsam riktning påverka hälsan. I huvudsak gäller det här att utröna
de fall, där näringen genom tillsatser (t. ex. av olämpliga konserveringseller
färgmedel), tillredning eller förvaring (t. ex. i blyavgivande förvaringskärl)
eller genom bildande av hälsovådliga ämnen vid sönderdelning blir
olämplig ur hälsosynpunkt. Utöver blyförgiftningar hava på senare år giftverkningar
av arsenik börjat uppträda som följd av att föreningar av detta
ämne användas vid bland annat bekämpande av ohyra på fruktträd. Uppenbarligen
måste härvid hänsyn även tagas till förefintligheten av skadliga bakterier
av olika slag. Som ett led i denna verksamhet bör ingå att giva råd och anvisningar
i syfte att ernå en förbättrad framställning av och hållbarhet hos
hithörande födoämnen. Vid denna verksamhet måste institutet i praktiken
stundom utsträcka sina undersökningar att omfatta jämväl åtskilliga ämnen,
som utan att vara födoämnen likväl komma i beröring med dylika eller med
människorna. I nu berörda avseenden förefinnes alltså ett visst samband såväl
med den allmänna hygienen som med yrkeshygienen.

Institutets uppgift å födoämneshygienens område kan emellertid icke inskränkas
endast till undersökning av förhållanden, som påverka hälsan i ogynnsam
riktning. Det har även betydande positiva uppgifter, åsyftande ett mera
direkt främjande av hälsan. I detta avseende har institutet närmast att söka
bestämma olika födoämnens värde i folknäringen och födoämnenas inverkan
på organismen. Osökt kommer man därifrån in på frågor beträffande kostens
lämpliga sammansättning såväl i allmänhet som vid offentliga anstalter av
skilda slag, allt spörsmål som för närvarande och för överskådlig framtid
måste anses vara av den största betydelse. De sakkunniga vilja i detta sammanhang
särskilt rikta uppmärksamheten på vitaminforskningens framsteg
under senare år samt på det allmänt erkända faktum, att hos oss ett starkt
behov föreligger av att snarast erhålla noggranna uppgifter örn födoämnenas
halt av vitaminer och vilka faktorer, som därvidlag äro av särskild vikt.
Genom skrivelse den 22 maj 1936 har riksdagen för övrigt redan påkallat viss
hithörande undersökning, avseende smörets och margarinets näringsfysiologiska
betydelse samt behovet av kontroll över vitaminiserat margarin.

Kungl. Majis proposition nr 139.

Vissa uppgifter av nu nämnd art fullgöras visserligen för närvarande av det
av Kungl. Majit den 31 december 1935 tillsatta näringsrådet, men denna
anordning torde endast hava avsetts vara av provisorisk natur i avbidan på
inrättandet av ett socialhygieniskt institut.

Såsom ett viktigt led i denna verksamhet erfordras ytterligare utredningar
av den s. k. Norrlandsundersökningens karaktär, framför allt beträffande
glest bebyggda trakter och befolkningsskikt med låg levnadsstandard.
Dylika fältundersökningar äro i särskild grad ägnade att belysa de faktorer,
som inverka i gynnsam respektive ogynnsam riktning på det allmänna hälsotillståndet,
och äro jämväl av behovet påkallade för att bedöma angelägna
hälsovårdsuppgifter, t. ex. ifråga örn skolbespisning.

Om, såsom är att förmoda, en enhetlig och utvidgad livsmedelslagstiftning
inom en snar framtid kommer till stånd, lära därigenom för institutet tillkomma
nya viktiga uppgifter med hänsyn till kontroll och övervakning av
livsmedel och livsmedelshandel. Den närmare omfattningen av denna verksamhet
kan dock för närvarande icke angivas.

I anslutning härtill påpeka de sakkunniga, att nu nämnda arbetsuppgifter
förutsätta tillgång till åtskilliga hjälpvetenskaper, såsom fysik, botanik, zoologi
och bakteriologi m. m. En avgränsning gentemot dessa områden ställde sig
dock, enligt de sakkunnigas uppfattning, i allmänhet icke svår i betraktande
av de speciella synpunkter, som vid undersökningen trädde i förgrunden.
De centrala uppgifterna inom institutets verksamhetsområde hänförde sig på
åtskilliga punkter även till medicinen, särskilt fysiologisk kemi, näringsfysiologi
samt närings- och födoämneslära, varför det borde vara angeläget
att i dessa delar uppnå ett intimt samarbete med den medicinska vetenskapens
målsmän utanför institutet.

Beträffande förhållandet till lantbruksvetenskaperna uttala de sakkunnig3:
. . ...

De sakkunniga hava beaktat, att för de jordbrukskemiska undersökningarna
i stor utsträckning anlitas samma metoder som för livsmedelsundersökningar.
Det är likaledes ett faktum, att man sökt fastställa djurfödans värde som
näringsmedel genom regelbundet utförda och kontrollerade försök redan
innan motsvarande undersökningar kommit till utförande beträffande människans
föda. Många iakttagelser från försök på djur kunna även direkt tilllämpas
på människan. Särskilt gäller detta i fråga örn vitaminundersökningar,
där djur i mycket stor omfattning komma till användning vid forskning och
prövning och där de å dem vunna resultaten ännu utgöra den huvudsakliga
experimentella grunden för vårt vetande på området. Då människans föda
till avsevärd del härstammar antingen direkt eller indirekt från växterna, är
det tydligt, att spörsmålen örn växternas rätta gödsling och djurens uppfödning
innefatta problem, som teoretiskt sett skulle kunna tänkas bli föremål
för forskning på institutet.

De sakkunniga erinra härefter, att de haft att taga ställning till detta spörsmål
i samband med remissbehandlingen av ett till jordbruksdepartementet
år 1936 ingivet, betänkande med förslag till omorganisation av den med statsmedel
understödda kemiska analys- och kontrollverksamheten (Statens offentliga
utredningar 1936:40). I detta betänkande hade föreslagits, att nämnda
verksamhet, som hittills omfattat såväl jordbruksanalyser som livsmedels-,
handels- och industrianalyser, framdeles skulle begränsas till att endast avse

Kungl. Mäj:ts proposition nr 139.

analyser för jordbruket oell dess binäringar, d. v. s. främst jordarter, gödselmedel,
fodermedel samt mjölk och mejeriprodukter. Livsmedelsanalyserna
förutsattes bliva i huvudsak övertagna av det socialhygieniska institutet samt
handels- och industrianalyserna i allt väsentligt av statens provningsanstalt.
I anslutning härtill och för att möjliggöra en önskvärd specialisering hade
föreslagits, att flertalet av de nuvarande lokala kemiska stationerna skulle
nedläggas och i stället upprättas en central statlig lantbrukskemisk kontrollanstalt,
förlagd till Stockholm och stående under lantbruksstyrelsen överinseende.

I sitt den 31 mars 1937 över detta betänkande avgivna yttrande hava de
sakkunniga understrukit, att det rent teoretiskt väl läte sig tänka, att även
analyserna och kontrollen av foder- och gödselmedel anförtroddes åt det
ifrågasatta institutet för folkhälsan. En dylik utvidgning av institutets verksamhet
skulle emellertid, fortsätta de sakkunniga, kunna leda till praktiskt
icke önskvärda konsekvenser. Institutet måste nämligen då redan från
början givas en relativt stor omfattning, och dess arbete å födoämneshygienens
område skulle, särskilt sedan en fodermedelslagstiftning genomförts,
lätt kunna förryckas till förfång för mera näraliggande och trängande
uppgifter av omedelbar betydelse för livsmedelshygienen. Å andra sidan
kunde en förskjutning i motsatt riktning tänkas ske, till men för jordbrukets
intressen. Det syntes jämväl kunna ifrågasättas, huruvida icke erforderliga
jordarts-, gödsel- och fodermedelsanalyser med större fördel skulle komma
till utförande å det för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
och lantbrukshögskolan planerade gemensamma laboratoriet, därest
en fristående anstalt för ändamalet icke skulle anses tillräckligt motiverad.
De sakkunniga hava därför — utan att uttala sig örn behovet av en central
lantbrukskemisk anstalt i och för sig — hävdat den uppfattningen, att analyser
och kontroll av gödsel- och fodermedel i princip icke böra tillkomma
institutet för folkhälsan.

I ett avseende hava de sakkunniga dock ansett vägande praktiska skäl böra
föranleda en jämkning i nu angivna principiella gränsdragning mellan den
föreslagna centralanstalten och det planerade institutets verksamhetsområden,
nämligen beträffande undersökning och kontroll av vita m iner.

Beträffande behovet av ett organ för undersökning och kontroll av vitaminer
åberopa de sakkunniga i första hand den av professorn von Euler
m. fl. avlämnade berättelsen angående 1935 års Genévekonferens rörande
biologisk standardisering av vissa läkemedel m. m. Vidare erinras, att margarinfabrikernas
försäljningsaktiebolag redan år 1931 i skrivelse till Kungl.
Majit hemställt örn uppdrag åt lämplig vetenskaplig institution eller enskild
vetenskapsman att på ansökan verkställa undersökningar av livsmedels vitaminhalt
och å statens vägnar utfärda intyg däröver. Därvid hade bland annat
betonats, att en naturlig följd av det ständigt stegrade intresset för olika
näringsmedels vitaminhalt hade blivit, att livsmedelsproducenter vid försäljning
av sina varor framhölle deras eventuella halt av vitaminer och att det i
vissa länder uppstått en helt ny industri med uppgift att tillverka vitamin -

Kungl. Majus proposition nr 139.

preparat, Denna framställning hade visserligen icke föranlett någon Kungl.
Maj:ts åtgärd, men vid ärendets remissbehandling hade behovet av en vitaminkontroll
ytterligare understrukits av bland andra Sveriges kemiska
industrikontor, som därvid yttrat i huvudsak följande:

Vitaminhalten hos ett livsmedel vore sällan eller aldrig fullt konstant. De
ursprungligen förefintliga vitaminerna vore nämligen bundna vid den levande
organismen, och så snart denna —- det finge gälla animaliska eller vegetabiliska
livsmedel — underkastades konservering eller annan beredning, minskades
vitaminhalten, för att vid kraftigare ingrepp helt försvinna. Den sedan gammalt
såsom läkemedel använda torsklevertranen kunde ha mycket växlande
vitaminhalt, allt efter den bättre eller sämre utvinningsmetoden, men denna
torde numera ha rationaliserats på ett tillfredsställande sätt. Mjölken respektive
smöret från en ko, som ginge ute på grönbete, finge en långt högre vitaminhalt
än mjölken och smöret från en ko, som erhölle den mera konstlade
stallutfodringen med vitaminfattigt hö och kraftfoder. Å andra sidan kunde
en ursprungligen vitaminfri produkt, såsom margarin, numera på artificiell
väg bibringas en hög vitaminhalt; förfarandet vore tekniskt löst och i stort
sett endast en kostnadsfråga. Av det anförda framginge, att ett näringsmedels
vitaminhalt aldrig kunde med absolut säkerhet förutsägas, utan måste genom
försök fastställas. Den största svårigheten för en allmännare vitaminkontroll
läge i undersökningens omständlighet. Vitaminerna hade ännu icke isolerats
och kunde icke bestämmas medelst kemisk analys, halten angåves därför efter
vissa internationellt föreslagna normer och kunde endast bestämmas genom
försök på levande djur, vilka försök toge flera veckor i anspråk. För att ett
flertal undersökningsresultat skulle bliva fullt jämförbara, måste de vara
vunna enligt samma undersökningsmetoder och i mera kritiska fall helst vara
utförda vid samma institution. Det vore därför en stor fördel, örn alla vitaminundersökningar
i landet, åtminstone på undersökningsteknikens nuvarande
.ståndpunkt, underställdes samma institution eller person.

Jämväl medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium hade
i yttranden över denna framställning vitsordat behovet av vitaminkontroll,
lantbruksstyrelsen under särskilt betonande av att denna kontroll i så fall
rimligtvis borde utsträckas att avse även fodermedel.

För egen del yttra de sakkunniga:

Såsom framgår av det anförda, har frågan örn vitaminkontrollen avseende
å såväl läkemedel som livsmedel och fodermedel. Med liäns}''n härtill kan
denna fråga tänkas löst sålunda, att vitaminkontrollen uppdelas å två eller
flera av de institutioner, som handhava eller avses handhava kontrollen av
respektive läkemedel, livsmedel och fodermedel. En dylik lösning finna de
sakkunniga emellertid föga välbetänkt redan ur ekonomisk synpunkt, i betraktande
av den särskilda och relativt omfattande utrustning (djuruppsättning),
som vitaminkontrollen kräver. Även ur arbetssynpunkt är en dylik
uppdelning ägnad att väcka starka betänkligheter, enär arbetsmetoderna och
forskningsmålen i samtliga fall äro gemensamma samt ett säkert bedömande
av föreliggande spörsmål förutsätter omfattande undersökningar och stor erfarenhet.
Vid en uppdelning av hithörande arbetsuppgifter inställa sig därför
farhågor för bristande enhetlighet och konsekvens i de olika sidoordnade instansernas
bedömanden. De sakkunniga vilja härutinnan hänvisa till vad
Sveriges kemiska industrikontor i ovan återgivna yttrande anfört. Uppenbart
är ock, att örn vitaminkontrollen koncentreras till en anstalt, dennas utrustning
kan i olika hänseenden göras fullständigare och därmed större garanti

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

vinnas för ett gott undersökningsresultat. De sakkunniga måste därför med
styrka hävda angelägenheten av en centralisering av den offentliga vitaminkontrollen
till en anstalt, vare sig det gäller läkemedel, livsmedel eller fodermedel.
I denna anstalts uppgifter bör ock ingå att verkställa sådana praktisktvetenskapliga
vitaminundersökningar, som påkallas av statliga myndigheter.
Att hit koncentrera all vetenskaplig forskning kring vitaminproblemet torde
däremot ej böra eller kunna ifrågakomma.

Frågan är emellertid, örn det avsedda vitaminlaboratoriet bör organiseras
som en självständig anstalt, såsom fallet är i Norge och delvis (lokalt) även
i Danmark, eller om det bör organisatoriskt anslutas till någon av ovan antydda
institutioner, d. v. s. farmacevtiska laboratoriet, institutet för folkhälsan
eller den föreslagna lantbrukskemiska centralanstalten. Professorn von Euler
m. fl. hava preliminärt förordat den självständiga linjen. Som motiv
härför har väsentligen anförts, att det ifrågasatta institutets avdelning
för födoämneshygien och livsmedelskontroll måste förväntas erhålla en
sådan mångfald av uppgifter, såsom agrikulturkemiska undersökningar, allmän
livsmedelsanalys m. m., att föreståndaren för densamma icke utan olägenhet
kunde, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit, jämväl anförtros den viktiga
vitaminkontrollen och därmed förenad forskning. Det syntes dem därför mest
välbetänkt att redan från början inrätta ett särskilt institut för ändamålet.

De sakkunniga äro för sin del icke beredda att under nuvarande förhållanden
biträda ett så vittgående förslag. Att särskilda vitamininstitut inrättats i
nyssberörda grannländer betingas, enligt vad de sakkunniga inhämtat, av speciella
omständigheter, i Norge vikten av att få tranens vitaminhalt fastställd
och i Danmark tillgången till donerad, för ändamålet fullt utrustad byggnad.
I Sverige föreligga icke liknande särskilda förhållanden. Omfattningen av
hithörande arbetsuppgifter låter sig för närvarande icke heller slutgiltigt bedömas.
Försiktigheten synes de sakkunniga därför bjuda att icke nu ifrågasätta
inrättandet av en självständig anstalt för ändamålet. Lämpligast o^h
naturligast torde vid sådant förhållande vara att i enlighet med medicinalstyrelsens
förslag infoga vitaminkontrollen som ett led i institutets för folkhälsan
allmänna verksamhet, i vad denna avser födoämneshygien och livsmedelkontroll.
Med den organisation, som de sakkunniga avsett för detta institut, torde
för övrigt såväl jordbrukets som läkemedelskontrollens intressen i förevarande
hänseende kunna på ett tillfredsställande sätt bevakas och tillgodoses.

Av det sagda framgår, att det ifrågasatta institutet för folkhälsan skulle
få ett vidsträckt verksamhetsfält som rådgivande organ beträffande olika
näringsproblem. Denna rådgivande verksamhet skulle i första hand inrikta
sig på sådana offentliga myndigheter, statliga eller kommunala,
för vilka näringsproblemen på ett eller annat sätt vore av väsentlig betydelse,
såsom medicinalstyrelsen, armé- och marinförvaltningarna, socialstyrelsen,
fångvårdsstyrelsen och landstingen. För att belysa betydelsen av ifrågavarande
verksamhet åberopa de sakkunniga följande uppgifter rörande utspisningskostnadernas
.storlek vid våra offentliga sjukhus.

Enligt en sammanställning i tidskriften Sjukhuset skulle dessa kostnader
vid 512 angivna anstalter — lasarett, sjukstugor, epidemisjukhus, tuberkulosanstalter,
barnsjukhus, barnbördshus, vanföreanstalter, anstalter för kroniskt
sjuka, kommunala anstalter för sinnessjuka och sinnesslöa och epileptikeranstalter
— år 1933 kunna uppskattas till sammanlagt omkring 16 000 000
kronor, motsvarande 21 procent av dessa anstalters samtliga driftkostnader
för nämnda år. De statliga sinnessjukhusens utspisningskostnader uppgå nu -

Kungl. Majds proposition nr 139.

mera till inemot 5 miljoner kronor per år. Tager nian i betraktande, att icke
alla kroppssjukhus äro redovisade i nämnda sammanställning, torde man
kunna skatta de totala utspisningskostnaderna vid landets sjukhus till omkring
22 miljoner kronor per år, ett för vårt land mycket betydande belopp.
I detta ingå likväl allenast kostnader för matvaror, medan utgifter för förräntning
och amortering av köksbyggnader och -anläggningar, löner till kökspersonalen
och övriga med utspisningen sysselsatta personer samt kostnader för
eldning och uppvärmning lämnats åsido.

Slutligen erinras, att institutet skulle få vissa undervisningsuppgifter
å det födoämneshygieniska området, närmast avseende läkare i statlig eller
kommunal tjänst ävensom distriktssköterskor och hälsovårdstillsyningsman.

De sakkunniga rikta till sist uppmärksamheten på en för samtliga nu
nämnda ämnesområden gemensam uppgift, som lämpligen borde handhavas
av det ifrågasatta institutet, nämligen hälsovårdspropagandan. De sakkunniga
anföra härutinnan:

En ytterligare, undervisningen närstående uppgift för institutet utgör den
på allmänheten inriktade hälsovårdspropagandan. Arbetet på detta område
har i vårt land hittills varit alltför litet omfattande samt saknat den sytematisering
och anpassning efter aktuella förhållanden, som erfordras för att bestående
resultat skola uppnås. Vunna erfarenheter synas giva vid handen, att
förebyggandet av många sjukdomstillstånd ofta sammanhänger med den enskilda
individens kunskaper och vilja att taga vara på sig själv. Förhandenvaron
därav har på vissa områden, t. ex. ifråga örn personlig hygien och spädbarnsuppfödning,
givit mycket goda resultat, under det att nedgången i andra
sjukdomar, såsom alkoholism och vissa könssjukdomar, varit ringa, emedan
man ej kunnat i samma utsträckning mobilisera individens vilja till varsamhet.
Dessa förhållanden understryka på en gång betydelsen av och svårigheterna
med en systematisk upplysning i hygieniska frågor. I en genomförd hälsovård
måste dock detta arbete ingå som ett viktigt led och vid varje tidpunkt
lämpas efter behovet och allmänhetens förkunskaper.

Vad nu sagts tager närmast sikte på den allmänna hygienen. En dylik
propaganda är emellertid i lika hög grad påkallad beträffande institutets övriga
verksamhetsfält, yrkeshygienen och födoämneshygienen. Ifrågavarande verksamhet
kan därför sägas vara en för institutet i dess helhet gemensam uppgift.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag rörande institutets arbetsuppgifter har jämväl i
stort sett vunnit anslutning vid remissbehandlingen. I ett flertal
yttranden, bland annat av den medicinska fakulteten i Uppsala samt av
karolinska institutets lärarkollegium, har särskilt understrukits, att den av
de sakkunniga förordade avgränsningen av institutets verksamhetsfält syntes
vara klok och väl motiverad. I andra yttranden åter hava mot förslaget i
denna del framkommit erinringar dels av mera allmän natur dels beträffande
viss eller vissa verksamhetsgrenar.

Bland dem, som framställt erinringar av mera allmän natur,
må till en början nämnas svenska läkarsällskapet, som yttrar:

Sällskapet konstaterar, att institutet i de sakkunnigas förslag givits en
mycket begränsad omfattning, såväl beträffande arbetsuppgifter som organi -

Kungl. Majus proposition nr 139.

iS i : foIjd,.1^arav1 hava flera amnesgrenar, som av naturliga skäl
tS"lb?rn rfnaS verksamhetsområdet för ett dylikt institut, antingen

helt uteslutits fran arbetsprogrammet eller också tilldelats en mycket blyg,
stfa ,mn,8 Pa detta. Särskilt faster sällskapet uppmärksamheten på att

msSSl!? 1Cn° “°Jll8}}et11tdl soeialhygienisk forskning i vidsträckt bemärkelse
och ei heller till allsidig socialhygiemsk utbildning. Den socialhygieniska
forskningen inom pediatrik, epidemiologi och andra viktiga omraden
synes salunda i vårt land alltjämt vara hänvisad till enskilt initiativ
eller, beträffande vissa frågor, som bli föremål för statsmakternas intresse,
®ar.®kllda utredningar. Behovet av en organisation för sådan forskning
ai allt jamt trängande. De härmed sammanhängande frågorna synas därför
snarast bora upptagas till förnyad prövning.

Medicinska fakulteten i Lund finner lämpligt, att institutets verksamhet
åtminstone i början begränsas till de föreslagna tre huvudområdena, men beklagar,
att de sakkunniga endast beträffande vitaminkontrollen till diskussion
upptagit den betydelsefulla frågan, huruvida de krav, som i detta sammanhang
uppställa sig, kunna i tillräcklig utsträckning tillgodoses genom
inrättandet av det föreslagna institutet i Stockholm eller huruvida därutöver
en riss decentralisering är påkallad. Fakulteten anför härutinnan bland annat:

i i kakudetens mening äro de flesta hygieniska arbetsuppgifterna starkt

ioJralbetonade. I olika landsändar råda mycket växlande förhållanden, som
endast med svårighet låta sig överblickas från ett centralt beläget institut.
Detta galler i särskild grad örn å ena sidan Övre Norrland, varom den s k
Norrlandsundersökningen burit vittne, å andra sidan den folkrika sydliga
delen av landet. Till den sistnämnda landsdelen är framför allt knuten en
väsentlig del av rikets livsmedelsproduktion, den är därjämte säte för en stor
och mångsidig industri, bostadsförhållandena liksom kosten förete en viss
särprägel. Fakulteten anser, att redan dessa skäl starkt tala till förmån för
ett i byds\ enge placerat organ för hygienisk forsknings- och undersökningsverksamhet.
ö

Härtill kommer även det av fakulteten vid flera tillfällen vitsordade behovet
av en hygienisk institution för den så betydelsefulla utbildningen i
hygien för de blivande läkare, som studera vid Lunds universitet. Utvecklingen
har med ständigt växande styrka ådagalagt vikten av en ökad undervisning
i profylaktisk medicin för de blivande läkarna. Ett koncentrerande
av undervisningen och examinationen i hygien för landets alla medicine staaf’a?
v i~ sammanlagt cirka 200 örn året — till det föreslagna institutet i
btockholm, såsom av allt döma de sakkunniga torde avse, måste enligt fakultetens
förmenande medföra allvarliga olägenheter.

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att det föreslagna arbetsprogrammet
på åtskilliga punkter är väl allmänt hållet samt att en klarare avgränsmng
av institutets arbetsuppgifter är önskvärd. Föreningen betonar ock
angelägenheten av att vidlyftiga utredningar icke verkställas utan att ett
bestämt behov av förbättringar föreligger samt att, därest företagen ålades
uPPgiftsskyldighet, denna icke gjordes så omfattande, att onödiga kostnader
åsamkades dem eller olägenheter upjistode i utövande av deras produktiva
^PPlP^ei. Föreningen ifrågasätter därför, örn icke vederbörande myndighetei
böla utöva kontroll beträffande institutets initiativ till undersökningsoch
forskningsverksamhet, åtminstone ifråga örn undersökningar av större

Kungl. Majus proposition nr 139.

omfattning. Självfallet borde även i övrigt en ändamålsenlig samverkan
åvägabringas med de av institutets arbete närmast berörda myndigheterna,
yrkesinspektionens chefsmyndighet, socialstyrelsen och medicinalstyrelsen.
Åtskilliga av de spörsmål, som de sakkunniga nämnt i samband med de
vrkeshygieniska uppgifterna, vore redan föremål för livligt intresse på både
arbetsgivar- och arbetarsidan, och särskilda för parterna gemensamma organ
sysslade med deras praktiska lösning på arbetsplatserna. Det planerade institutet
borde stödja dylika frivilliga ansträngningar och icke tillåtas lägga sin
verksamhet så, att de enskilda krafterna förslappades.

Liknande synpunkter hävdas av handelskamrarna i Stockholm och Skåne.

Går nian härefter över till de olika huvudområdena för institutets verksamhetsfält
och först stannar vid den allmänna hygienen, hava avvikande
meningar främst gjort sig gällande beträffande undervisningen av
medicine kandidater och det därav betingade samarbetet
med karolinska institutet.

Medicinalstyrelsen framhåller, att undervisningen av medicine kandidater
ligger på ett helt annat plan än den undervisningsverksamhet, som i övrigt
avses bliva förlagd till institutet för folkhälsan. Den förra vore mera inriktad
på en bred teoretisk uppläggning av den allmänna hälsovårdsläran för
blivande läkare, medan den senare tjänade ett huvudsakligen praktiskt syfte,
lämpat efter de olika funktionärernas, tjänsteläkarens, distriktssköterskans,
hälsovårdstillsyningsmannens, arbetsfält. Detsamma gällde i fråga örn de
praktiska undersökningsuppgifter, som enligt förslaget skulle ledas av professorn
i hygien. Alldeles oavsett, att denne professor knappast kunde förutsättas
hava så mycken tid över, att han därjämte kunde knytas till institutet
för folkhälsan såsom chef för en av institutets avdelningar, vore det enligt
styrelsens uppfattning uppenbart, att de praktiska arbetsuppgifterna på
bostadshygienens område läge vid sidan av den lärarverksamhet, som ankomma
på nämnde professor. Styrelsen kunde därför icke finna en hopkopp
ling med karolinska institutet ändamålsenlig i den form, de sakkunniga föreslagit.
Styrelsen hade däremot intet att erinra mot att hygienprofessorn tilldelades
en egen avdelning inom institutet, vilken uteslutande fungerade såsom
hygienisk institution för karolinska institutet och i administrativt hänseende
vore oberoende av institutet för folkhälsan.

Medicinska fakulteten i Uppsala ställer sig ock avvisande till förslaget i
denna del. Fakulteten anför sålunda:

Yad beträffar den till det föreslagna institutet förlagda undervisningen
av blivande läkare, vill fakulteten till en början bestämt hävda, att denna
undervisning så långt som till medicine licentiatexamen och därmed till legitimationen
måste helt anförtros åt de medicinska högskolorna. Den enhetliga
ledningen av hela den grundläggande läkarutbildningen får under foga omständigheter
äventyras. De sakkunniga lia visserligen i överensstämmelse
härmed förutsatt, att undervisningen i hygien för medicine kandidater även
i fortsättningen skall ledas av professorn i ämnet vid karolinska institutet,
men samtidigt föreslagit, att denne skall knytas vid det föreslagna institutet
såsom chef för en av dess avdelningar, varigenom särskild hygienisk institu -

Kungl. Majus proposition nr 139.

tion för karolinska institutet skulle bli obehövlig. Mot en sådan anordning
hyser emellertid fakulteten starka betänkligheter.

Föreståndai skåpet för det föreslagna institutets allmänhygieniska avdelning
mäste, om anstalten överhuvud taget skall kunna få den praktiska betydelse
som avses, ställa alltför stora krav på sin innehavare, för att denne därjämte
skall kunna bestrida en akademisk lärarebefattning i hygien. Vidare
skola vid tillsättandet av sistnämnda befattning vetenskapliga meriter gälla
såsom enda befordringsgrund. Höga vetenskapliga meriter äro emellertid ej
alltid en garanti för lämplighet att leda ett institut med rent praktiska arbetsuppgifter.
För ett sådant chefskap kan det vara berättigat och nödvändigt att
uppställa fordran på andra kvalifikationer vid sidan av de rent vetenskapliga
He sakkunniga lia så till vida beaktat detta, att de föreslå, att institutets
styrelse vid återbesättande av professuren i hygien skulle få tillfälle yttra
Sig över de sökandes kompetens för avdelningschefsbefattningen vid institutet,
och de åberopa ett analogt förhållande vid tillsättandet av professurerna
i psykiatri i Stockholm och Uppsala. Henna analogi är emellertid
ganska ofullständig, enär vid tillsättningen av dessa professurer de sökandes
praktiskt kliniska kvalifikationer även medräknas och värderas bland de
vetenskapliga meriterna. Av en avdelningschef vid det föreslagna institutet
däremot måste även. fordras organisatorisk förmåga och dylikt, som ligger
betydligt mera vid sidan av den vetenskapliga kompetensen. Kombinationen
av psykiatriprofessur med överläkarebefattning vid ett statens sinnessjukhus
har för övrigt mer och mer visat sig olämplig just på grund av omöjligheten
för en person att hinna med alla de administrativa och organisatoriska uppgifterna
vid sidan av undervisning och vetenskapligt arbete. Såsom ytterligare
skäl mot den av de sakkunniga föreslagna kombinationen vill fakulteten
framhålla, att enligt universitetsberedningens nyss framlagda förslag professorn
i hygien vid karolinska institutet skulle bli den enda ordinarie företrädaren
för detta viktiga läroämne vid de medicinska högskolorna. Fakulteten
får av dessa skäl bestämt avstyrka, att professorn i hygien vid karolinska
institutet tilldelas chefskapet för en av det föreslagna institutets avdelningar.

Tvä ledamöter, professorerna Hyström och Jacobowsky, hava reserverat
sig mot fakultetens beslut och tillstyrkt de sakkunnigas förslag, dock endast
under förutsättning, att garantier skapas mot att professorns vetenskapliga
verksamhet och undervisning lida intrång av de praktiska uppgifter, som
komma att åtfölja hans ställning som avdelningschef. Synnerligen stor
vikt finge därför läggas på att hans närmaste man komme att äga nödiga
kvalifikationer att övertaga den huvudsakliga bördan av det praktiska arbetets
ledning vid avdelningen.

Medicinska fakulteten i Lund och karolinska institutets lärarkollegium
hava likaledes biträtt de sakkunnigas förslag. Sistnämnda kollegium understi
ykei, att bristen på praktisk undervisnings- och demonstrationsmaterial
länge gjort sig kännbar vid undervisningen i hygien vid institutet. Såväl
forskningen som undervisningen i hygien hade därför hittills i allt för ringa
glad haft kontakt med det praktiska arbetet på detta område. Genom den
föreslagna anordningen komme enligt kollegiets uppfattning förhållandena
på denna viktiga punkt att avsevärt förbättras. Särskilt när det gällde bostadshygien
vore denna förbättring att hälsa med tillfredsställelse. Professorn
i hygien borde därutöver äga rätt att från institutets verksamhetsområden
i övrigt erhålla undervisningsmaterial, örn sådant befunnes önsk -

Kungl. Majus proposition nr 139.

värt. Kollegiet funne ock angeläget, att professorn i stor utsträckning deltoge
i övervakningen av de praktiska uppgifter, som folie inom den allmänna
hygienen.

Kollegiet anser det slutligen vara ett befogat önskemål, att styrelsen för
det nya institutet beredes tillfälle att vid tillsättningen av professuren i
hygien yttra sig angående de sökandes kompetens för befattningen såsom
avdelningschef vid institutet, samt tillägger, att dylikt yttrande bör avgivas
till lärarkollegiet, innan detta uppför de sökande på förslag.

Universitetskanslern tillstyrker jämväl det föreslagna samarbetet men anser
en ändring i befordringsgrunderna för professuren knappast påkallad.
Efter erinran, att universitetsberedningens förslag sannolikt icke komme att
oförändrat antagas, yttrar universitetskanslern sålunda:

Den aktuella frågan synes mig vara, huruvida hygienprofessurens anknytning
till det föreslagna institutet skulle, i jämförelse med nu rådande förhållanden,
innebära ett framsteg eller icke ur de olika synpunkter, som
här göra sig gällande. För egen del måste jag fästa stor vikt vid de
skäl, som de sakkunniga anfört till förmån för sitt förslag. Att undervisningen
i hygien vid karolinska institutet skulle vinna på anknytningen till
institutet lärer sålunda icke kunna betvivlas. Huruvida den arbetsbörda, som
enligt förslaget kommer att påvila professurens innehavare, blir alltför stor
eller icke, torde först erfarenheten kunna avgöra. En ökning av personalen
kan i framtiden visa sig påkallad, för att professurens innehavare må kunna
ägna tillräcklig tid åt vetenskapligt forskningsarbete. Emellertid ligger det
nära till hands att i detta sammanhang erinra om de omfattande praktiska
arbetsuppgifter, som åligga professorer i kliniska ämnen, vilka samtidigt äro
sj ukhuschefer.

J Beträffande befordringsgrunderna för professuren synes det knappast
finnas tillräcklig anledning att införa några särbestämmelser. Den vetenskapliga
skickligheten bör vara den avgörande befordringsgrunden såsom
fallet är beträffande de kliniska professurer, som äro förenade med chefskap
för sjukhus. Från denna utgångspunkt finnes det näppeligen anledning att
inkoppla styrelsen för institutet såsom instans i befordringsproceduren. Det
må erinras om att professorn i hygien enligt förslaget icke med nödvändighet
tillika är chef för institutet i dess helhet. Vid förordnande av chef kan styrelsen
taga tillbörlig hänsyn till administrativa och praktiska egenskaper hos
de olika avdelningsföreståndarna.

I fråga om de praktisk t-vetenskaplig a undersökninga rna
inom den allmänna hygienen liava erinringar uttalats av
bland andra medicinalstyrelsen och socialstyrelsen.

Medicinalstyrelsen önskar främst större utrymme åt den tekniska hygienen
utanför bostadsvårdens område. Styrelsen erinrar därvid bland annat örn de
kemiska och fysikaliska undersökningar, som erfordras för bedömande av
den industriella driftens återverkan på allmänna hälsotillståndet genom exempelvis
vatten- och luftförorening, spörsmål, vars rätta avvägande mellan industrins
och hälsovårdens i många fall motsatta klav i växande omfattning
droges under regeringsrättens handläggning efter utlåtande från medicinalstyrelsen.
Ett annat sådant ytterligt viktigt område vore vattenförsörjningen i
vidsträckt bemärkelse, sålunda undersökningar för bedömande av vatten -

Kungl. Majlis proposition nr 139.

täkter, vattens användbarhet för olika hushållsändamål, brunnar och vatten\eT.
m, m‘ Uppmärksammas borde även renhållningsfrågan i hela dess vidd
dari inbegripen avloppsfrågan, vars rationella ordnande vore av största vikt
fran hälso vårdssynpunkt. Inom dessa grenar av den allmänna hygienen hade
medicinalstyrelsen att å ena sidan i förhållande till Kungl. Majit, länsstyrelser
och domstolar fungera såsom sakkunnigt ämbetsverk samt å andra
sidan till ledning för hälsovårdsnämnderna meddela nödiga råd och anvisningar.
Det läge i sakens natur, att medicinalstyrelsens utlåtanden och anvisningar
i många sådana fall — i avsaknad av tekniskt-hygieniskt laboratorium
— icke kunde bliva så preciserade och grundliga som önskligt vore.
Styrelsen funne uppenbart, att institutet inom såväl den tekniska som den
allmänna hygienen i övrigt borde komma med positiva uppslag och ej inskränka
sin verksamhet till allenast av remisser och framställningar påkallade
undersökningar.

Styrelsen betonar jämväl angelägenheten av att institutets arbetsuppgifter
inom den förebyggande mödra- och barnavården vidgas och erinrar om
de grundläggande beslut, som statsmakterna under senare år fattat i syfte
att få till stånd tillfredsställande lokala anordningar på detta område. Slutligen
påpekar styrelsen, att mentalhygienen i vårt land saknar särskilt stathgt
organ för vetenskaplig forskning. I arbetsplanen för institutet borde
därför utrymme beredas för sådan forskning, exempelvis för inordnandet i
det samhälleliga livet av debila och psykopater.

Ett flertal förste provinsialläkare Ilar framhållit liknande synpunkter, främst
vad angår den tekniska hygienen. Behovet av konsultation och anvisningar
i vatten- och avloppsfrågor har därvid särskilt understrukits.

Socialstyrelsen riktar uppmärksamheten på önskvärdheten av samverkan
mellan institutet och styrelsen i fråga om de fortsatta socialstatistiska undersökningar,
som i bostadshygieniskt avseende kunde befinnas erforderliga.
Styrelsen erinrar särskilt örn att det bostadshygieniska problemet — liksom
även i stor mån det födoämneshygieniska — jämväl hade en socialekonomisk
sida. Det förefölle styrelsen, som om just den ekonomiska aspekten av den
sociala hygienens problem i det hela hade blivit något undanskymd i de sakkunnigas
betänkande. Icke minst i detta hänseende borde emellertid sådana
socialstatistiska utredningar, som socialstyrelsen tidigare utfört och framdeles
kunde komma att utföra, kunna giva erforderlig upplysning och vägledning.
Är en med vissa andra sidor av allmän socialhygien trädde socialsty1
elsen i kontakt, bland annat genom sin befattning med fattigvårds- och
barnavårds- (från och med år 1938) samt alkoholistvårdsärenden. Överhuvudtaget
finge den allmänna socialhygienen anses vara ett område, som i väsentlig
mån tillhörde och komme att tillhöra även socialstyrelsens intressesfär
och där samarbete från styrelsens sida med det planerade institutet kunde
förutses bliva i större eller mindre omfattning nödigt och önskvärt.

I fråga örn institutets yrkeshygieniska uppgifter påyrkas i
ett flertal yttranden en klarare avgränsning till yrkesinspektionen.

Kungl. Majlis proposition nr 139.

Socialstyrelsen framhåller, att en bestämd avgränsning mellan institutets
och yrkesinspektionens arbetsuppgifter erfordrades för att icke enhetligheten
och därmed auktoriteten i statens övervakande verksamhet på yrkeshygienens
och arbetarskyddets områden skulle äventyras. Beträffande sättet för denna
gränsdragning yttrar styrelsen:

Det vill synas som om respektive arbetsuppgifter skulle kunna bestämmas
såsom å ena sidan en huvudsakligen medicinsk, å andra sidan en huvudsakligen
teknisk och administrativ uppgift. Det torde sålunda böra klart fastställas,
att det socialhygieniska institutets arbete blir i huvudsak begränsat
till utförandet av vetenskapliga medicinska och hygieniska undersökningar
rörande skadeverkningar på den mänskliga organismen och till framställandet
av förslag angående avhjälpandet av sådana skadeverkningar ävensom till
viss undervisning i yrkeshygien, men att institutet däremot icke får till uppgift
att direkt befatta sig med anvisningar på arbetsplatserna beträffande
skyddsanordningar till förebyggandet av olycksfall eller ohälsa. En sådan
uppgift bör framdeles liksom hittills utan någon inskränkning åligga yrkesinspektionens
chefsmyndighet. Det förutsättes härvid, att institutet skall vid
planläggandet av sina undersökningar intimt samverka med nämnda myndighet
samt att alla erfarenheter från dess forskningsverksamhet skola ställas
till yrkesinspektionens förfogande för att omsättas i praktiska åtgärder. Efter
styrelsens mening böra vidare sådana arbeten och studiebesök på industriella
arbetsplatser, som skola utföras av befattningshavare vid institutet, så vitt
möjligt planeras och genomföras i samverkan med yrkesinspektionen efter
vissa i en blivande instruktion fastställda regler.

Beträffande den mångfald av skyddsanvisningar, som under årens lopp
ha utarbetats, torde det i detta sammanhang böra nämnas, att en stor del
av dessa anvisningar nu äro av gammalt datum och inom yrkesinspektionen
ha befunnits vara i behov av en omarbetning med hänsyn till nyare erfarenhetsrön.
Det torde emellertid ej kunna bestridas, att en sådan omarbetning
lämpligen bör verkställas genom yrkesinspektionens chefsmyndighet, där
erfarenhet har vunnits örn huru anvisningar av detta slag skola utföras för
att motsvara de praktiska kraven.

Behovet av en klar avgränsning i förevarande hänseende understrykes
jämväl av riksförsäkringsanstalten, kommerskollegium, Sveriges industriförbund,
Sveriges kemiska industrikontor, svenska arbetsgivareföreningen,
svenska teknologföreningen samt handelskamrarna i Stockholm och Skåne.
Flertalet hyser därvid den uppfattningen, att institutets verksamhet allenast
bör vara av utredande, rådgivande och förslagsställande natur samt att utredningarna
böra verkställas efter samråd med yrkesinspektionen. I några av
yttrandena ifrågasättes tillika, huruvida icke — för vinnande av större enhetlighet
— institutets uppgifter på detta område borde anförtros åt yrkesinspektionen,
som i så fall borde utvidgas med för ändamålet eifoiderliga
arbetskrafter.

Flertalet yrkesinspektör er betona, att den tekniska delen av arbetarskyddet
alltjämt måste förbehållas yrkesinspektionen, som allena besutte den därför
nödiga kompetensen och erfarenheten.

1937 års arbetarskyddskomm.itté erinrar, att även örn institutet anförtros
de föreslagna uppgifterna, yrkesinspektionens behov av medicinsk expert
likväl kvarstår. Som motiv härför anför kommittén:

Kungl. Majds proposition nr 139.

- edicmsk sakkunskap är behövlig dels för att göra undersökningar och
utredningar rörande yrkessjukdomarna och deras uppkomst, dels ock när det
ga ler inspektioner på arbetsplatserna av hygieniska förhållanden och arbetarnas
hälsotillstånd Den förra uppgiften torde kunna och böra ombesörjas
av det planerade institutet. Däremot lärer, örn en större utbyggnad av vrkeslnspektionen
kommer till stånd, icke från sagda institut kunna lämnas fullt
ti Irackligt biträde för utförandet av ett ur medicinsk synpunkt fullgott
mspektionsarbete, åtminstone icke örn ej det vetenskapliga arbetet vid institutet
skall raka i fara att splittras sönder. Det torde därför vara nödvändigt
att aven örn institutet för folkhälsan kommer till stånd, hava en läkare
knuten till yrkesinspektionens chefsmyndighet, vilken läkare kan ansvara för
skötseln av deli medicinskt betonade inspektionsverksamheten. För övrigt
torde nian blott på så sätt kunna få garanti för att de vid institutet vunna
medicinska resultaten bliva på rätt sätt omsatta i praktiken

Medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och landsorganisationen hysa
i detta avseende samma uppfattning som 1937 års arbetarskyddskommitté.
Detsamma gäller vissa yrkesinspektörer.

Yad slutligen angår de inom födoämneshygienen och 1 i v sm
e delskontrollen fallande uppgifterna, har socialstyrelsen riktat uppmärksamheten
på de hjälpmedel, som de av styrelsen verkställda hushållsbudgetundersökningarna
erbjuda. Styrelsen anför:

Det läiei vara uppenbart, att man i fråga örn födoämneshygienens problem
icke heller kan förbise den väsentliga betydelsen av sådana budgetundersökningar,
där familjehushallens utgifter för bland annat livsmedel av olika
slag bil fi anställda och vilka närmast påfordra en socialstatistisk och socialekonomisk
snarare än en medicinsk och näringsfysiologisk sakkunskap och
erfarenhet. Det torde fa antagas, att en på praktisk populär upplysning inriktad
näringsvetenskap i själva verket icke kan undvara ett studium av befolkningens
kostvanor, sådana dessa ha utgestaltats under påverkan av dels
ekonomiska betingelser och dels näringsbehovet och smaken samt traditionella
inflytelser. Det kan i detta sammanhang erinras att socialstyrelsens
hushållsbudgetundersökningar, som haft avseende närmast på ett ekonomiskt
mellanskikt av befolkningen, ha visat sig kunna vara till avsevärd hjälp vid
vissa nänngsvetenskapliga framställningar och utredningar. Örn, såsom det
torde kunna förmodas, en mera omfattande hushållsbudgetundersökninokommer
att företagas, torde därmed ett ännu mera betydelsefullt material
för studiet av den svenska befolkningens kostvanor efter hand bliva framlagt.

Kommerskollegium anser, i likhet med Skånes handelskammare, att institutets
uppgifter beträffande tillverkningen och handeln med livsmedel böra
närmare klarläggas i förhållande till den kontroll, som åvilar de lokala hälsovårdsmyndigheterna
och till de funktioner, som utövas av besiktningsveterinärerna.
Enligt handelskammarens åsikt krävas ock närmare föreskrifter
rörande formerna för samarbetet med livsmedelsindustrien.

Medicinska fakulteten i Kund, slutligen, finner för sin del icke lämpligt,
att vitaminkontrollen anförtros at institutet. Denna borde i stället handhavas
av det farmacevtiska laboratoriet. Till utveckling av denna uppfattning
yttrar fakulteten bland annat:

Såväl beträffande frågeställningen vid bearbetandet av arbetsuppgifterna
som i fråga om använd metodik företer ett modernt vitaminlaboratorium en

Kungl. Maj;ts proposition nr 139. 3 1

mycket nära relation till det av de sakkunniga i särskilt betänkande föreslagna,
nyorganiserade farmacevtiska laboratoriet. De vid vitaminundersökningar
så viktiga djurförsöken förete ett nära samband med djurförsöken vid
biologisk standardisering av övriga läkemedel. Vad beträffar de för varje
år allt viktigare kemiska vitaminundersökningsmetoderna utgöra ävenledes
de farmacevtiskt-kemiska undersökningarna av hormoner, alkaloider m. fl. den
närmaste parallellen. Å andra sidan ligga vitaminundersökningarna ganska
fjärran från de undersökningar i kemiskt och bakteriologiskt hänseende, som
förekomma på ett födoämneshygieniskt laboratorium. Fakulteten är därför
av den uppfattningen, att vitaminlaboratoriet med största fördel kan och bör
anslutas till det föreslagna nya farmacevtiska laboratoriet som en självständig
tredje avdelning inom detsamma. En dylik överflyttning skulle ej kräva
någon förändring i den avsedda personalorganisationen för vitaminlaboratoriet.

Departementschefen.

Av vad jag redan inledningsvis anfört framgår, att institutets allmänna
uppgift skulle vara att förbereda och främja förebyggande åtgärder, som
äro ägnade att bevara eller förbättra folkhälsan. I sådant avseende skulle
institutet hava att utöva praktisk undersöknings- och forskningsverksamhet
inom socialhygienens område. Men därjämte inställer sig som en grundläggande
uppgift för institutet att sörja för utbildningen av olika funktionärer
inom den allmänna hälsovården. Båda dessa huvudområden i institutets verksamhet,
praktiskt-vetenskapliga undersökningar och undervisning, måste betraktas
såsom likvärdiga och låta sig för övrigt icke bestämt hålla isär.

Med hänsyn till föreliggande behov gruppera sig institutets arbetsuppgifter
enligt sakkunnigförslaget kring tre huvudområden, nämligen allmän
hygien, framför allt bostadshygien, yrkeshygien samt födoämneshygien, till
vilket senare område livsmedelskontrollen naturligt ansluter sig. Denna avgränsning
av institutets verksamhetsområde har från de flesta håll vunnit
oreserverad anslutning. Särskilt från medicinalstyrelsen hava emellertid erinringar
framställts dels i princip, dels av innebörd att området redan från
begynnelsen borde vidgas utöver den angivna ramen.

Vid ställningstagandet till nu förevarande spörsmål synes det lämpligt
att först överväga den för institutets utformning grundläggande frågan
om förhållandet mellan det föreslagna institutet och
läkarutbildningen. De sakkunniga hava i denna punkt hävdat en
ståndpunkt, som innebär en principiell avvikelse från den i vårt land gängse
uppfattningen om universitetens och högskolornas ställning till administration
och förvaltning. Förslaget utgår sålunda därifrån, att läkarutbildningen i
hygien skulle förläggas till institutet, vadan detsamma skulle komma att
fungera järnvä} såsom karolinska institutets hygieniska institution. För denna
mening har utredningen anfört tungt vägande skäl. Motivet för förslaget
i denna del har varit en önskan att skapa förutsättningar för en tidsenlig
läkarutbildning i hygien. Stora brister hava härutinnan framträtt,
vilka för övrigt tidigare uppmärksammats av medicinalstyrelsen och föranlett
styrelsen att påkalla omedelbara åtgärder av provisorisk natur. Sådana hava

Kungl. Majus proposition nr 139.

ock kommit till stånd i form av tjänsteläkarkurser i socialmedicin och socialhygien.
Däremot har hittills intet åtgjorts för att i angivna avseende förbättra
den grundläggande läkarutbildningen. De konstitutiva svårigheter,
som harvid mött, hava de sakkunniga velat helt undanröja. De hava därvid
betonat, att en vetenskaplig institution, som företräder ett ämne, vilket
på grund av såväl sitt innehåll som den mångsidiga tillämpningen på
skilda områden av offentlig och enskild verksamhet kräver tillgång till ett omfattande
praktiskt material, måste arbeta under särdeles vanskliga förhållanden,
därest den icke kan uppnå reguljär förbindelse med det pågående hälsovårdsarbetet
i samhället. Dessa synpunkter hava ytterligare utvecklats av karolinska
institutets lärarkollegium, som med åberopande av desamma givit förslaget
sin livliga anslutning. Enahanda ställning intager medicinska fakulteten
i Lund, liksom reservanter inom medicinska fakulteten i Uppsala.
Universitetskanslern har biträtt samma mening. Däremot har medicinska
fakultetens i Uppsala majoritet avstyrkt anordningen. Av medicinalstyrelsen
har forordats en modifikation av densamma, som i sina praktiska konsekvenser
närmast innebär ett avböjande.

Den föreliggande angelägenheten är uppenbarligen av stor vikt ur olika
synpunkter. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet har jag
funnit den av de sakkunniga föreslagna anordningen ur utbildningssynpunkt
innebära avsevärda och påtagliga fördelar. Skall hälsovårdsarbetet i landet
kunna snabbt utvecklas, synes mig ingenting mera angeläget än att man tillhandahåller
den grundläggande läkarutbildningen ett tillräckligt omfattande
praktiskt material. Utbildningen komme därmed att framstå såsom jämbördig
med den kliniska och tillgodoses i principiellt enahanda ordning. Och
otvivelaktigt ar det agnat att i hög grad främja en verkligt levande akademisk
undervisning i hygien, örn ämnets målsman vid den medicinska högskolan i
sitt dagliga arbete har anledning att sysselsätta sig med de praktiska uppgifter,
som möta vid hygienens tillämpning i liv och samhälle. Uppmärksammas
bör ock, att man på den anvisade vägen skulle uppnå en statsfinansiellt
mycket gynnsam lösning av den hygieniska institutionens aktuella byggnadsfråga.

Den enda egentliga betänklighet, som mot anordningen anförts, hänför sig
till farhågorna för att professurens innehavare skulle oskäligt belastas med
löpande bestyr, som kunde vara ägnade att störa hans akademiska undervisnings-
och forskningsverksamhet. Jag kan emellertid i likhet med universitetskanslern
icke finna dessa farhågor befogade. De sakkunniga hava nämbgen
i syfte att undanröja grunden för betänkligheterna i fråga, föreslagit
vissa organisatoriska anordningar, varigenom trygghet skulle uppnås i berörda
avseende. Jag vill ock erinra, att i Danmark och för övrigt i viss mån
även i Norge vederbörande universitetsinstitutioner inordnats i den praktiska
undersökningsverksamheten på ett sätt, som nära ansluter sig till det
nu för vårt land föreslagna, utan att därifrån försports några olägenheter av
antydd innebörd.

Medicinalstyrelsen har påkallat den betydelsefulla modifikationen i förslå -

Kungl. Majus proposition nr 139.

get, att karolinska institutets hygieniska institution visserligen skulle
lokalt förenas med institutet för folkhälsan men ställas helt vid sidan av dess
verksamhet och göras administrativt oberoende av detsamma. Efter vad jag inhämtat,
har detta uppslag av de sakkunniga noga övervägts, men icke funnits
ägnat att realisera de uppställda förutsättningarna. Från karolinska institutets
sida har ock vid de förda underhandlingarna hävdats, att en sådan lösning
icke vore ur institutets synpunkt acceptabel, då därigenom fördelarna
för undervisning och forskning skulle gå förlorade. Icke heller jag kan finna,
att man på den av medicinalstyrelsen anvisade vägen skulle nå det syfte, vars
angelägenhet jag nyss betonat.

Den anmärkning, som också vid remissbehandlingen framskymtat, att
garantier icke skulle kunna uppnås för att framdeles innehavaren av professuren
skulle vara lämpad att leda en avdelning av institutet, synes mig icke
vägande. De sakkunniga hava för vinnande av erforderlig trygghet i detta avseende
föreslagit viss modifikation i tillsättningsförfarandet. Karolinska institutets
lärarkollegium har givit förslaget i denna del sin anslutning, medan
universitetskanslern funnit tillräcklig anledning knappast föreligga för några
särbestämmelser. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet
vill jag för min del uttala, att därest förslaget genomföres, det måste anses
skäligt, att befordringsfrågan blir föremål för bedömande jämväl ur de synpunkter,
som sammanhänga med professorns ställning såsom avdelningschef
vid institutet.

Jag förordar sålunda, att, enligt den av de sakkunniga framlagda planen, till
institutet för folkhälsan förlägges jämväl den grundläggande läkarutbildningen
och att alltså karolinska institutets hygieniska institution bör ingå
som en integrerande del av detsamma. Till spörsmålet örn sättet för frågans
närmare lösning återkommer jag, sedan jag redogjort för de uppgifter i övrigt,
som enligt min mening böra tillkomma institutet.

Yad då angår uppgifterna inom den allmänna hygienen, hava de
sakkunniga med full rätt erinrat om vikten av undersökningar å bostadsområdet
för vinnande av en förbättrad bostadshygien i det hela. Över huvud
taget gäller, att förhållandena här kräva fortgående fältundersökningar med
anlitande av enhetliga undersöknings- och bedömningsmetoder. Vid min
handläggning av de många hithörande frågor, som under senare år aktualiserats,
har jag för egen del fått ett starkt intryck av behovet av ett organ för
hithörande spörsmåls prövning ur hygieniskt-tekniska synpunkter.

Såsom exempel å aktuella specialuppgifter härutinnan vill jag erinra örn
frågan örn förbättrade metoder för bekämpande av ohyra i bostäder, ett utredningsspörsmål,
som för icke länge sedan föranlett framställning från riksdagen.
Givet är att i anslutning till praktiskt föreliggande behov en mångfald
arbetsuppgifter kunna komma att inställa sig. Detta gäller exempelvis
de folksjukdomar, som sammanhänga med bostadsbeskaffenheten, liksom om
mödra- och barnhygienen. Vid planläggande av institutets arbetsuppgifter
hava de sakkunniga framhållit faran av att redan från begynnelsen åt institutet
giva ett så omfattande och mångskiftande program, att risk före Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 tami. Nr 139. lfa 38 3

Kungl. Majit» proposition nr 139.

läge, att uppgifternas mångfald och mängd tvingade till en alltför stark
splittring i arbetet till förfång för resultatet i dess helhet. De sakkunniga
hava med hänsyn härtill för den närmaste framtiden funnit en viss återhållsamhet
påkallad i fråga örn de på institutets eget initiativ igångsatta undersökningarna.
Vid gränsdragningen har det för de sakkunniga tett sig naturligt
att tills vidare utesluta sådana uppgifter, som för en allsidig och fruktbringande
behandling kräva huvudsakligen kliniska undersökningar, ävensom
sådana för vilka organ redan finnas eller med sannolikhet kunna antagas
i annan ordning komma till stånd. I fråga om mödra- och spädbarnshygienen
kunde man sålunda räkna med universitetsklinikernas insatser och
beträffande de till skolålderns hälsovård hörande uppgifterna i allmänhet
kunde genom anställande av en skolöverläkare en sakkunnig målsman för
detta specialområde förvärvas. Enahanda synpunkter hava de sakkunniga
anlagt å tuberkulosproblemet, beträffande vilket i anslutning till 1937 års
dispensärvårdsreform väsentligt förbättrade förutsättningar skapats för
nationalföreningen mot tuberkulos att omhänderhava undersöknings- och
forskningsuppgifter. Emellertid hava de sakkunniga tagit i beräkning, att
vissa av aktuella behov motiverade specialundersökningar å nu berörda områden
kunna komma att erfordras under institutets medverkan och jämväl i
sitt förslag sökt skapa förutsättningar i sådant avseende. Vad slutligen angår
epidemiologiska spörsmål, hava de sakkunniga ansett hithörande frågor
höra hemma inom statens bakteriologiska laboratoriums verksamhetsområde.

För min del håller jag det för välbetänkt, att i begynnelsen en begränsning
av arbetsprogrammet iakttages och att man med hänsyn härtill i
främsta rummet söker beakta sådana aktuella uppgifter, för vilka icke alls
eller allenast bristfälligt sörjts genom andra anordningar. Uppenbarligen
bör emellertid vid utformandet av arbetsprogrammet i nu angivna hänseenden
tillses, att allmänt hygieniska undersökningar, som med hänsyn till medicinalstyrelsens
verksamhet eller statsmakternas behov av utredningar vid det
pågående reformarbetet kunna vara påkallade, utan tidsutdräkt komma till
utförande genom institutets försorg. Detta önskemål synes mig emellertid
kunna tillgodoses i den ordning, de sakkunniga angivit. Och vad särskilt
angår det av medicinalstyrelsen hävdade behovet av hygieniskt-tekniska
undersökningar, beträffande framför allt vatten- och avloppsfrågor, finner jag
det uppenbart, att sådana böra falla inom institutets arbetsfält.

När jag sålunda ansett mig böra biträda de sakkunnigas avgränsning av
institutets verksamhet på det allmänhygieniska området, har detta skett med
särskilt beaktande av de angelägna och omfattande undervisningsuppgifter,
som omedelbart inställa sig. Jag har redan givit min anslutning till
tanken att dit förlägga läkarutbildningen i hygien. Enahanda bör gälla
om fortbildningen av läkare i socialmedicin och socialhygien, vilken hittills
stått under medicinalstyrelsens omedelbara ledning. En annan sådan
undervisningsuppgift föreligger i fråga örn distriktssköterskorna. Denna utbildning
har hittills ombesörjts av statens distriktssköterskeskola, vilken nu

Kungl. Majus proposition nr 139.

föreslås inordnad i institutet för folkhälsan. Av liknande karaktär är utbildningen
av hälsovårdstillsyningsmän. För visso har det varit en brist att för
närvarande sådan utbildning icke regelmässigt stått till buds. Vederbörande
hälsovårdsnämnder hava därför varit hänvisade att antaga personer, som varit
i avsaknad av utbildning och först under den praktiska tjänstgöringen fått
sätta sig in i sina åligganden. Saken har på sin tid uppmärksammats av
bostadsutredningen för landsbygden. Här föreligger sålunda ett sedan länge
vitsordat behov av en enhetlig utbildning, vilket genom institutets försorg
bör fyllas. Det torde ligga i sakens natur, att institutet bör kunna bliva
ett välbehövligt stöd för strävandena över huvud att höja den hygieniska
allmänbildningen i landet.

Redan i det föregående har jag betonat det trängande praktiska behovet för
yrkeshygienens del av ett sakkunnigt ledande organ i kampen mot
yrkessjukdomar och hälsoskador föranledda av arbete. Jag har för egen del
ett starkt intryck av de svårigheter, som hittills yppat sig, när det gällt att
åstadkomma tillfredsställande utredningar för komplettering eller utbyggnad
av arbetarskyddslagstiftningen. Sagda krav har också med skärpa framförts
i skilda sammanhang. Man torde utan överdrift kunna med de sakkunniga
säga, att i fråga om vad till yrkeshygienen hörer vårt land icke befinner
sig i nivå med utvecklingen i övrigt. Jag vill exempelvis erinra örn
vikten av att tidsenliga anvisningar tillhandahållas rörande arbetslokalers
anordnande och inredning ur hygieniska synpunkter, vad som populärt betecknas
arbetsplatsernas hygien. Det rör sig här i stor utsträckning örn en
tillämpning av den allmänna hygienen på det industriella livets förhållanden.
Utöver sådana allmängiltiga föreskrifter lär det även bliva nödvändigt att
sörja för att speciella anvisningar utarbetas för sådana industrier, inom vilka
särskild fara för yrkessjukdomar föreligger.

Vidare är det angeläget att skilda yrkessjukdomar och -skador bliva föremål
för närmare undersökningar. Särskilt gäller detta i fråga örn tvenne stora
grupper yrkessjukdomar, förgiftningar och hudsjukdomar. Beträffande ett
flertal dylika sjukdomar, hänförliga till de s. k. allergierna, hava de sakkunniga
betonat nödvändigheten av att prov utarbetas för utrönandet av den
eventuella lämpligheten hos dem, som söka anställning i yrken, där särskild
fara för sådana sjukdomar föreligger. Såsom exempel å konkreta arbetsuppgifter
härutinnan anföra de sakkunniga silikosproblemet, blyförgiftningar,
hudsjukdomar framkallade genom cement-, mjöl- och sockerdamm m. m., ögonskador
genom strålande energi, led- och muskelskador föranledda av ensidigt
arbete eller mekanisk skakning ävensom studiet av tröttheten inom skilda
yrkes- och arbetsformer. Detta senare med särskild tanke på att de moderna
rationaliseringssträvandena ställa allt hårdare krav på individens prestationsförmåga.

Yrkeshygienen kan emellertid icke begränsa sig till nu berörda uppgifter.
För bedömandet av arbetsförhållandena inom skilda yrkesområden har ett
starkt behov framträtt att äga kännedom örn det inflytande, som vissa all -

Kungl. Majus proposition nr 139.

manna arbetsvillkor utöva på därunder arbetande.'' Detta gäller sålunda problemet
örn minderårigas och kvinnors arbete och arbetstider samt frågan om
skiftarbetets inverkan på hälsotillståndet. Enahanda är förhållandet beträffande
arbetstidsproblemen i allmänhet, däri inbegripen frågan örn en rationell
uppdelning av tiden i arbete, raster och vila, arbetarnas beroende av social
miljö, bostad, föda o. s. v. Härvid erfordras i stor utsträckning fortlöpande
undersökningar av större arbetargrupper under längre tidsperioder.

Jämväl på olycksfallsskyddets område föreligga rika arbetsuppgifter, vilka
för sin behandling jämsides med teknisk sakkunskap förutsätta tillgång till
medicinsk sådan. Därest institutets verksamhet på yrkeshygienens område
uppdrages enligt de linjer, som jag här velat antyda, torde man icke utan
fog kunna göra gällande, att institutet i nämnda del kommer att fullgöra uppgiften
såsom ett rådgivande medicinskt organ i tjänst hos yrkesinspektionens
chefsmyndighet, som skulle ha att från institutet inhämta alla de upplysningar,
varav densamma och dess underordnade organ kunna hava behov.
Det bör givetvis sörjas för att praktiska administrativa former fastslås för
ett kontinuerligt nära samarbete inom sagda område mellan å ena sidan
institutet och å den andra medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten,
vilkas medverkan kan påkallas vid handläggning av hithörande ärenden. Med
anledning av vad som vid remissbehandlingen från vissa håll anförts rörande
vikten av att klara gränslinjer uppdragas mellan institutets och yrkesinspektionens
område, vill jag framhålla, att det icke ifrågasatts, att institutet
skulle erhålla verkställande befogenheter. Institutets uppgift är i detta avseende
att vara ett rådgivande organ för administration och lagstiftning.

Slutligen vill jag erinra, att jämväl det yrkeshygieniska området erbjuder
betydelsefulla undervisningsuppgifter, vad angår de hälsovårdsfunktionärer,
sorn jag redan berört. Därutöver synes det mig självfallet, att institutet bör
tagas i anspråk för utbildning av befattningshavare inom yrkesinspektionen,
liksom för den önskvärda fortbildningen av desamma. Uppenbarligen bör
det också åligga institutet att genom en för allmänheten avsedd upplysningsverksamhet
vidga kännedomen örn yrkessjukdomarna och skyddsåtgärder mot
desamma.

Mot de sakkunnigas riktlinjer för institutets verksamhet på nu avhandlade
område hava, bortsett från avgränsningen till yrkesinspektionen, inga egentliga
erinringar framkommit. För egen del har jag med det nu anförda velat
i allt väsentligt giva min anslutning till den ståndpunkt de sakkunniga intagit.

Jag kommer så till födoämneshygienen, inom vilket område
jämväl stora och praktiskt viktiga uppgifter möta. Jag vill erinra örn den
allmänna uppgiften att genom förebyggande åtgärder söka förhindra tillverkning
och försäljning av livsmedel, vilka ogynnsamt påverka hälsan. En annan
betydelsefull uppgift är att bestämma olika födoämnens värde i folknäringen
och deras inverkan på organismen. Ett praktiskt särdeles viktigt delproblem
föreligger här i frågan örn kostens lämpliga sammansättning såväl för befolkningen
i allmänhet under växlande betingelser som vid offentliga anstalter
av skilda slag. De sakkunniga hava i detta sammanhang särskilt uppmärk -

Kungl. Majus proposition nr 139.

sammat vitaminspörsmålet. Anmärkas må i anslutning härtill, att utredningar
av den innebörd, som avses i 1936 års riksdagsskrivelse rörande undersökning
av smörets och margarinets näringsfysiologiska betydelse samt
kontroll över vitaminiserat margarin, givetvis skulle falla inom det nya institutets
arbetsfält. Enahanda gäller örn utredningar av den s. k. Norrlandsundersökningens
karaktär, framför allt beträffande näringsförhållandena inom
glest bebyggda landsdelar och befolkningsskikt med låg levnadsstandard.

De sakkunniga hava övertygande ådagalagt, att undersökning och kontroll
av vitaminer i vårt land bör centraliseras till en anstalt. Denna verksamhet
skulle avse i första hand livsmedel, men därjämte läkemedel samt fodermedel.
Beträffande behovet av en centralisering av nämnda verksamhet hava
delade meningar icke framträtt. Tidigare framställda krav på en särskild institution
för ändamålet hava vid remissbehandlingen icke förnyats, och allenast
från något enstaka håll har den åsikten hävdats, att centraliseringen icke
borde avse institutet för folkhälsan utan i stället farmacevtiska laboratoriet.
Denna sistnämnda mening kan jag icke dela, och vid framläggandet inför
Kungl. Majit av förslag till omorganisation av laboratoriet i fråga har jag
också utgått ifrån att kontrollen över vitaminhaltiga läkemedelspreparat icke
bör tillgodoses i nämnda ordning. Jag finner mig böra biträda sakkunnigförslaget
jämväl i nu åsyftade del.

Uppenbart är, att förhandenvaron av ett centralorgan för livsmedelskontrollen
utgör en förutsättning för den särskilda lagstiftning i ämnet, som av
riksdagen påkallats och som för närvarande är under förberedelse.

Av vad jag nu anfört framgår, att institutet för folkhälsan kommer att få
ett omfattande verksamhetsfält som rådgivande organ beträffande olika
näringsproblem, såväl när det gäller statliga och kommunala myndigheter
som de enskilda hushållen. Likaledes är det uppenbart, att maktpåliggande
undervisningsuppgifter föreligga även å nu avhandlade område. Detta gäller
i fråga örn såväl läkarna som distriktssköterskorna och hälsovårdstillsyningsmännen.
Underskattas får ej heller den upplysningsverksamhet — av de sakkunniga
rubricerad hälsovårdspropaganda — avseende den stora allmänheten,
varav obestridligen ett kännbart behov föreligger.

Jag har i det föregående sökt närmare klarlägga omfattningen av det
arbetsfält, som erbjuder sig för institutet för folkhälsan. Farhågor för att
arbetsuppgifterna icke skola vara tillräckliga kunna för visso avvisas såsom
alldeles ogrundade. Tvärtom håller jag det för angeläget, att man omsorgsfullt
begränsar arbetet till att avse problem, som äro av särskild vikt, och
undviker en splittring, som måste lända verksamheten i det hela till men.

Självfallet kunna de för verksamheten här angivna huvudområdena icke
skarpt hållas i sär. En undersökningsuppgift, som närmast låter sig hänföra
till ett av de nämnda områdena, har ofta nog bestämda beröringspunkter med
andra. Vid sådant förhållande är det uppenbart, att en rationell organisation
av verksamheten påkallar samarbete mellan målsmännen för de skilda
grenarna av socialhygienen inbördes, liksom med andra grenar av medicinen,

Kungl. Majis proposition nr 139.

ej minst de kliniska. Likaledes är det ställt utom tvivel, att många av de
problem, som institutet bar att behandla, kräva tillgång till teknisk expertis.
Det ligger i sakens natur, att det icke är görligt att inom kretsen av de till
institutet knutna befattningshavarna tillhandahålla speciell sakkunskap å alla
de områden, som av verksamheten kunna beröras. Ur praktisk synpunkt är
man härvid hänvisad att, i analogi med en ordning, som redan med fördel
tillämpats vid statens provningsanstalt, för en viss aktuell uppgift anlita
arbetskrafter — medicinskt, tekniskt eller annorledes utbildade — som tillfälligt
för viss tid knytas till institutet vid planläggningen eller utförandet
av en undersökning. Dessa grundläggande synpunkter hava ock beaktats av
de sakkunniga vid deras bedömande av frågan örn institutets organisation,
till vilken fråga jag nu övergår.

Institutets organisation.

De sakkunniga.

Med utgångspunkt från sin uppfattning örn institutets arbetsuppgifter
hava de sakkunniga föreslagit, att institutet organiseras å tre avdelningar
motsvarande förenämnda tre huvudområden, alltså en för allmän hygien, en
för yrkeshygien samt en för födoämneshygien och livsmedelskontroll. Därjämte
hava de sakkunniga förordat, att viss personal anställes gemensamt för
institutet i dess helhet samt att ledningen av institutet anförtros åt en särskild
styrelse.

Till ledning för bedömandet av personalbehovet å avdelningen för
allmän hygien, där tyngdpunkten till en början skulle komma att vila
å undervisningsuppgifterna, hava de sakkunniga upplyst, att nuvarande undervisningskurser
för tjänsteläkare och distriktssköterskor ävensom en år
1935 tillfälligt anordnad kurs för hälsovårdstillsyningsman sammanlagt omfattat
följande ämnen, berörande den allmänna hygienen, samt följande antal
timmar för år räknat, nämligen

1) allmän hygien.................................................................. 285 timmar

2) moderskaps- och barnavård ................................................ 212 »

3) tuberkulosvård ............................................................... 94 »

4) medicinalstatistik ............................................................ 40 »

5) organisation, medicinallagstiftning och sociallagstiftning ......... 472 »

Summa 1,103 timmar

Fördelningen av undervisningstimmarna å de olika kurserna framgår närmare
av en i betänkandet intagen sammanställning. I kurserna hava jämväl
ingått ett antal föreläsningar inom ämnesområden, som tillhöra institutets
båda övriga avdelningar, nämligen 44 timmar yrkeshygien samt cirka
80 timmar födoämneshygien och livsmedelskontroll, allt per år.

Härefter anföra de sakkunniga bland annat:

När det gäller att tillgodose en undervisning av den art, varom här är fråga,
bör man enligt de sakkunnigas bestämda uppfattning i första hand eftersträva
att uppnå och bevara en ständig kontakt med det praktiskt-hygieniska arbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1,39.

Vikten härav understrykes än mera av att den undervisningsverksamhet, som
förutsättes förlagd till institutet, i viss utsträckning avses bliva förbunden
med undersökningar och forskning i det praktiska livets tjänst. Ur nu anförda
synpunkter är det uppenbarligen angeläget att tillse, att organisationen förlänäs
all den smidighet och anpassning efter hälsovårdens växlande krav, som
är möjligt att uppnå inom en rimlig kostnadsram. Med beaktande härav hålla
de sakkunniga före, att hithörande undervisning bör liksom hittills i huvudsak
ombesörjas genom anlitande av i praktisk verksamhet sysselsatta personer i
egenskap av speciallärare samt att anställande av fasta lärarkrafter, som ägna
hela eller större delen av sin arbetstid åt institutet, bör begränsas till vad
som oundgängligen erfordras för undervisnings- och forskningsverksamhetens
organiserande och praktiska bedrivande.

Då man med denna utgångspunkt går att pröva behovet av fast anställd
personal vid det ifrågasatta institutet, må först erinras örn det samarbete med
karolinska institutets hygieniska avdelning, som tidigare berörts och som
innebär bland annat, att professorn i hygien skulle knytas till institutet för
folkhälsan såsom chef för en av dess avdelningar, varvid av naturliga skäl den
allmänna avdelningen i första hand kommer i fråga. Såsom chef för denna avdelning
skulle professorn närmast hava att leda och övervaka de praktisktvetenskapliga
undersökningar, som ankomma å avdelningen. De sakkunniga
förutsätta emellertid, att åt professorn tillika uppdrages att i den omfattning,
varom för varje särskild kurs överenskommes, ansvara för och
även personligen deltaga i undervisningen av tjänsteläkarna. För chefskapet
och därmed förenad övervakning av undersökningsverksamheten
bör ersättning utgå i form av ett årligt arvode, förslagsvis å 1,000 kronor,
medan för undervisningen ersättning lämpligen bör bestämmas för varje
särskild kurs enligt i sådant avseende eljest tillämpade grunder. Av samarbetet
med karolinska institutet bör jämväl följa, att den nu till professorns
i hygien förfogande stående amanuensen får sitt arbete förlagt till institutet
för folkhälsan, där han närmast skulle komma att biträda vid den akademiska
undervisningens meddelande. . .

Enär det med hänsyn till förenämnda professors undervisnings- och forskningsverksamhet
är angeläget, att han ej alltför mycket betungas med
avdelningen tillhörande rutinundersökningar, torde såsom närmast under
honom ansvarig för arbetet å avdelningen böra fast anställas en i praktiska
värv förfaren läkare med specialutbildning på något av de ämnesområden,
som falla inom avdelningens verksamhetsfält. Förutom att övervaka och i
övrigt ansvara för de avdelningen åliggande undersökningar, varmed avdelningschefen
icke själv tager befattning, torde denne läkare såsom speciell
uppgift böra anförtros organiserandet och ledningen av den undervisning, som
vid institutet skall meddelas icke-läkare. Han bör givetvis även vara skyldig
att meddela undervisning åt såväl läkare som andra inom området för sin
kompetens. Att tillförsäkra institutet en för nu berörda uppgifter fullt kompetent
och dugande arbetskraft torde icke vara möjligt med mindre än att vid
institutet inrättas en befattning som laborator och Överlärare med placering
i lägst lönegraden B 28 å den allmänna löneplanen för civila befattningshavare
i statens tjänst. Vid sin sida bör innehavaren av denna befattning hava en
assistent med hygieniskt-teknisk utbildning att biträda såväl vid förekommande
undersökningar som — i den mån så finnes påkallat — vid undervisningen.
Då denne assistents arbetskraft med säkerhet kan förväntas bliva i sin helhet
tagen i anspråk för hithörande uppgifter, torde han liksom de vetenskapligt
utbildade assistenterna vid övriga statslaboratorier böra anställas på heltid
mot ett ärligt arvode av förslagsvis 4.500 kronor.

Undervisningsuppgifterna vid distriktssköterskeskolan och de till donna

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

knutna kompletteringskurserna äro emellertid av den art och omfattning, att
de sakkunniga, i principiell anslutning till ett av medicinalstyrelsen framlagt
förslag anse motiverat att jämväl räkna med en fast anställd arbetskraft såsom
i första hand ansvarig föreståndarinna och lärarinna vid nämnda skola,
ror att för denna uppgift kunna förvärva en kompetent och lämplig person
j,a.rer ifrågavarande befattningshavare böra tillerkännas minst samma löneförmåner
som föreståndarinnorna vid de största sjuksköterskeskolorna, vilka
äga uppbära en årlig lön av lägst 4,800 kronor jämte fri bostad med värme
oclr lyse. Överfört å den allmänna löneplanen för civila befattningshavare i
statens tjänst innebär detta, att befattningen icke bör placeras lägre än i 15:e
lönegraden för ordinarie befattningshavare i nämnda löneplan.

Härjämte torde för undervisning i medicinalstatistik och verkställande av
statistiska bearbetningar i vetenskapligt syfte böra fast anställas en särskild
arbetskraft. Då denne emellertid förutsättes vara gemensam för hela institutet,
återkomma de sakkunniga till denna fråga i det följande. Slutligen
erfordras ett biträde för utförande av skrivgöromål och annat enklare tekniskt
arbete å avdelningen. För ändamålet bör inrättas en ordinarie kontorsbiträdestjanst
i lönegraden B 4.

Nu skisserade stomme av fast anställd personal finna de sakkunniga åtminstone
tills vidare utgöra en nöjaktig grund för organiserande av en tillfredsställande
undervisnings- och undersökningsverksamhet, i vad på den
allmänna avdelningen ankommer. Beträffande behovet av speciallärare yttra
de sakkunniga i fortsättningen:

Man torde böra räkna med att undervisningsverksamheten skall tills vidare
fortgå i minst den omfattning, som för närvarande är fallet. De sakkunniga
vilja särskilt framhålla, att kompletteringskurser för distriktssköterskor lära
bil nödvändiga även sedan samtliga nu anställda, vilka enligt äldre bestämmelser
vunnit dispens från genomgående av distriktssköterskeskolan, erhållit
ifrågavarande utbildning. Därefter bör nämligen tillfälle beredas jämväl dem,
som genomgått distriktssköterskeskolan, att i tur och ordning förnya och
komplettera sina kunskaper i syfte att hålla sig i nivå med den raska utveckling,
som kännetecknar de olika områdena för distriktssköterskas verksamhet.
Beträffande hälsovårdstillsyningsmännen torde en viss utvidgning av undervisningen
icke kunna undvikas, men denna kommer i så fall att i huvudsak falla
på institutets båda övriga avdelningar. Omfattningen av den undervisning,
som skulle komma att åligga den allmänna avdelningen, behöver vid sådant
förhållande icke uppskattas högre än till 1,150 föreläsnings- och demonstrationstimmar
per år. Man synes vidare kunna utgå från att den fast
anställda personalen, exklusive professorn i hygien, skall kunna utan oskäligt
åsidosättande av andra åligganden ombesörja minst Vs av undervisningen eller
inemot 400 timmar, fördelade med 200 timmar å laboratorn och dennes assistent,
40 timmar å statistikern samt 160 timmar å förestånderskan för distriktssköterskeskolan.
Omkring 750 undervisningstimmar skulle sålunda komma
att bestridas av speciallärare, därav ungefär 600 timmar av läkare och därmed
jämställda lärarkrafter. Därest ersättningen till lärarna i medeltal beräknas
efter 25 kronor per timme för läkare och därmed jämställda samt 20 kronor
per timme för övriga, skulle kostnaderna härför kunna uppskattas till omkring
(600 X 25) 15,000 + (150 X 20) 3,000 = 18,000 kronor för år.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga med hänsyn till de nya och
grannlaga uppgifter, som å bostadshygienens område vänta distriktssköterskorna
i deras verksamhet, särskilt understryka angelägenheten av att åt
eleverna vid distriktssköterskeskolan herodes "en i möjligaste mån grundlig

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

praktisk utbildning i denna del, framför allt vad angår landsbygdens förhållanden.
Lämpligen synes för detta ändamål avtal böra träffas med en
bostadsinspektör eller bostadsinspektris, som har sin verksamhet förlagd
till exempelvis Stockholms, Uppsala eller Södermanlands län, att mot visst
arvode per år eller per kurs handhava den praktiska sidan av ifrågavarande
undervisning. En liknande anordning kan uppenbarligen befinnas ändamålsenlig
även beträffande den praktiska undervisningen i social barnavård. Underhandlingar
härom torde böra föras med vederbörande distriktsvårdsstyrelse.

Rörande arten och omfattningen av erforderlig expertis och biträdande
personal för undersökningsverksamheten framhålla de sakkunniga:

Arten och omfattningen av erforderlig expertis och annan personal för
verkställande av speciella eller mera omfattande undersökningar låta sig
icke på förhand bedömas. I detta hänseende må här endast nämnas, att
åtskilliga undersökningar på det hygieniska området innefatta ett komplex
av frågor, berörande såväl etiologiska, kliniska, tekniska som profylaktiska
spörsmål, varför ett flertal experter kunna behöva anlitas för en och samma
undersökning. Det torde ock ofta bli nödvändigt att åvägabringa ett nära
samarbete med olika laboratorier och organ för öppen och sluten sjukvård,
förhållanden som visserligen äro särskilt påtagliga ifråga örn yrkessjukdomarna
men hava sin tillämpning även på institutets verksamhetsområden i
övrigt. Under sådana omständigheter bör tydligen möjlighet förefinnas att
för ifrågavarande undersökningar anställa tillfällig personal under beaktande
av de vid varje tidpunkt föreliggande undersökningsuppgifterna och övriga
förhållanden. De sakkunniga vilja härutinnan erinra, att en dylik möjlighet
redan beretts statens provningsanstalt, i det att till anstaltens förfogande
ställts ett förslagsvis beräknat belopp, avsett att användas just för sådant
ändamål, varom nu är fråga. Detsamma gäller i viss mån statens bakteriologiska
laboratorium. Då det kan förutses, att institutet för folkhälsan
kommer att beträffande undersökningsverksamheten till stor del arbeta
under principiellt likartade förhållanden som dessa anstalter, synes berörda
anordning böra komma till stånd jämväl vid det föreslagna institutet. Det
för ändamålet beträffande den allmänna avdelningen erforderliga beloppet
torde icke kunna beräknas lägre än till 5,000 kronor per år.

Personalkostnaden för den allmänna avdelningen uppskatta de sakkunniga
i enlighet härmed till i runt tal 48,000 kronor. Då för budgetåret 1937/1938
anvisats något över 30,000 kronor till bestridande av förenämnda undervisning
åt tjänsteläkare och distriktssköterskor, skulle alltså merkostnaden uppgå
till cirka 20,000 kronor och huvudsakligen avse undersökningsverksamhet
samt utbildning av hälsovårdstillsyningsmän.

Vid bedömandet av personalbehovet för den yrkeshygeniska avdelningen
framstår det enligt de sakkunnigas uppfattning som ett trängande
önskemål, att fullgörandet av hithörande betydelsefulla arbetsuppgifter
i görligaste mån påskyndas, icke minst med hänsyn till de försummelser,
som på detta område i stor utsträckning förekommit. Att samtidigt på
alla fronter upptaga kampen mot ohälsa i arbetet finna de sakkunniga emellertid
ej möjligt eller ens lämpligt, enär den nödvändiga överblicken över
arbotet då lätt skulle gå förlorad. Svårigheter skulle jämväl yppa sig att
närmare precisera de resurser i fråga om såväl personal som material, vilka
erfordrades vid en sådan arbetsordning. Man borde därför såsom i andra

42 Kungl. Maj-.ts proposition nr 139.

liknande fall i början begränsa sig till att söka tillgodose de mest angelägna
uppgifterna.

Såsom grundläggande arbetsprogram förorda de sakkunniga för sin del
följande.

I första hand utarbetas allmänna anvisningar, avseende minimifordringar
på arbetslokalers anordnande och inredning ur hygieniska synpunkter.
Dessa. allmänna föreskrifter kompletteras snarast möjligt med
speciella föreskrifter för de av särskilda yrkessjukdomar hotade industrierna.
För detta arbete kräves såväl medicinsk som teknisk sakkunskap. Det bästa
resultatet torde uppnås, örn samarbete etableras mellan en medicinskt skolad
assistent och en på det mekaniska området utbildad, tekniskt erfaren yrkesinspektörsassistent
under kontroll av en för hela avdelningens arbete svarande
chef.

Arbetstids- och trötthetsproblemen böra likaledes med det snaraste ägnas
ingående uppmärksamhet ur såväl arbetsfysiologisk som arbetshygienisk
synpunkt. De moderna rationaliseringssträvandena inom industrien ställa
nämligen allt hårdare krav på arbetarnas prestationsförmåga samt tendera
att bliva psykiskt alltmera pressande och ansträngande. Till dessa spörsmål
ansluter sig på ett naturligt sätt även studiet av de minderårigas och kvinnornas
arbetsförhållanden, arbetstid och hälsotillstånd m. m. inom skilda
industrier. Ifrågavarande problem böra därför upptagas till behandling i
ett sammanhang och göras till föremål för noggranna studier av medicinskt
sakkunnig personal. Förslagsvis kunna därvid de minderåriga inom Stockholm
med omnejd i läkarbesiktningsavseende överföras till yrkeshygieniska
avdelningen och undersökningarna utföras av där anställda läkare. Piesultaten
av hithörande fortlöpande undersökningar böra samlas i ett utförligt
hälsoregister, varigenom med tiden tillgång skulle erhållas till ett ur forskningssynpunkt
synnerligen värdefullt material. En dylik uppläggning gåve
vidare en för institutet och dess personal betydelsefull anknytning till förhållandena
i det praktiska livet. Nu berörda hälsoregister bör så vitt möjligt
läggas upp från det institutets verksamhet begynner, då man får räkna
med att undersökning och sammanförande av detta material tager avsevärd
tid i anspråk. Detsamma gäller det ovan antydda specialregistret över
preparat, vilka komma till användning inom skilda industrier. Upprättandet
av detta register kan lämpligen anförtros en kemiskt skolad arbetskraft.

Silikosen och de yrkesbetingade allergierna utgöra jämväl aktuella problem,
vilka inom en snar framtid kräva mera effektiva åtgärder än de hittills
vidtagna. Av dessa båda problem ligger det närmast till hands att först
bearbeta allergierna — särskilt hudåkommorna, eksemen och dermatiterna
— inom skilda yrkeskategorier. För att uppnå ett effektivt studium av
dessa frågor torde det bli nödvändigt att under en icke alltför kort tid
anlita medverkan av en hudspecialist. Denne skulle för utförande av erforderliga
allergenanalyser äga påkalla biträde av förutnämnde kemist, som
för övrigt skulle kunna tagas i anspråk även för annat analytiskt arbete, t. ex.
rörande yrkesgifter samt gas- och dammprover. Silikosforskningen åter
synes på grund av sjukdomens natur kräva en längre tids fortsatta undersökningar.
En praktiskt viktig detalj i detta omfattande problem, vilken
ännu är föga uppmärksammad i vårt land, hänför sig till spörsmålet örn
näsans dammfiltrerande förmåga. För utforskande av detta delproblem bör
måhända till institutet under viss tid knytas en därför lämpad öron-, näsoch
halsspecialist.

Jämsides med nu nämnda uppgifter lärer avdelningen böra beredas möjlighet
att tillhandagå yrkesinspektionens chefsmyndighet med diverse hygie -

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

niska undersökningar av mera allmän natur, t. ex. beträffande ventilation,
temperatur, fuktighet och belysningsanordningar på arbetsplatser, ävensom
att i övrigt ägna uppmärksamhet åt skador och ohälsa genoin ogynnsamma
fysikaliska inflytanden (rök, illaluktande gaser m. m.). Ernåendet av ett
gott resultat i detta hänseende förutsätter jämväl ett nära samarbete mellan
medicinsk och teknisk sakkunskap, liksom flertalet andra, till denna avdelning
hörande problem.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anse de sakkunniga, att man för denna
avdelning lämpligen bör räkna med en, örn ock begränsad fast stab av medicinskt
och tekniskt skolad personal med möjlighet öppen att i mån av behov
anlita extra arbetskraft för speciella undersökningar och uppdrag. Till närmare
utveckling härav yttra de sakkunniga:

Den fasta medicinskt skolade personalen synes med angivna arbetsprogram
icke kunna föreslås till mindre än två läkare i mera självständig
ställning och en assistent. Av de två förstnämnda läkarna skulle den ene
tjänstgöra som chef för avdelningen med åliggande att planlägga och leda
avdelningens arbete. Han bör därjämte ansvara för avdelningen tillkommande
undervisning åt tjänsteläkare, distriktssköterskor och hälsovårdstillsyningsman
ävensom för det praktiskt-vetenskapliga forskningsarbetet. Såsom avdelningschef
bör han erhålla professors ställning samt löneförmåner enligt
30:e lönegraden i den allmänna löneplanen för civila befattningshavare i

statens tjänst. .. .

Den andre befattningshavaren av mera självständig karaktar torde bora placeras
såsom laborator i lönegraden B 26 med huvuduppgift att ägna sig åt undersöknings-
och forskningsarbete. Det synes de sakkunniga vara av stor betydelse
att en dylik fast tjänst inrättas, enär den på ett helt annat sätt än
en assistentbefattning garanterar kontinuiteten i arbetet på avdelningen. Da
man vidare måste räkna med att undersökningsverksamheten i ej ringa utsträckning
nödvändiggör resor till skilda industrier, är det önskvärt att
personalen tilltages så stor, att arbetet på avdelningen även under dylika

resor kan upprätthållas. , ,, , , .., .

Läkarassistenten, som kan förväntas bil fullt sysselsatt med undersökningsarbete,
bör tillerkännas samma arvode som andra vetenskapliga biträden av
motsvarande natur, eller 4,500 kronor för år. .

Den tekniska sakkunskapen bör representeras av en kemiskt och en mekaniskt
utbildad arbetskraft. Den förre torde böra erhålla ställning som förste
avdelningsingenjör och placeras lägst i lönegraden B 24, därest en dugande
kraft skall kunna påräknas för ändamålet. Den mekaniska sakkunskapen synes
åtminstone tills vidare kunna tillgodoses på det sättet, att en yrkesin spektor sassistent
förordnas för en tid av förslagsvis 6 mannder ä 1 år åt gången.
Man vunne härigenom tillgång till en arbetskraft med viss erfarenhet inom
den tekniska yrkeshygienen, samtidigt som vederbörande assistent erholle
en värdefull komplettering av sin utbildning. Ifrågavarande assistent bor
under tiden för sin tjänstgöring å denna avdelning åtnjuta, arvode med
belopp motsvarande den lön, han uppbär i sin ordinarie tjänst, d. v. s.
omkring 7,000 kronor för år.

Slutligen lär för skrivarbete böra anställas ett ordinarie kontorsbiträde i
lönegraden B 4.

Kostnaden för den fasta personalen hava de sakkunniga uppskattat till
45,500 kronor. För anlitande av experter och tillfälliga biträden bör enligt
de’ sakkunniga icke beräknas lägre belopp än 5,000 kronor per år. Den sam -

Kungl. Majus proposition nr 139.

manlagda personalkostnaden för denna avdelning skulle alltså belöpa si»
till omkring 50,000 kronor årligen.

På avdelningen för födoämneshygien och livsmedelskontroll
skulle, som nämnts, främst ankomma att företaga erforderliga
undersökningar i syfte såväl att förebygga tillverkning och försäljn*n§
av hälsan skadliga livsmedel som att närmare bestämma olika
födoämnens värde ur folknäringssynpunkt. Delvis i anslutning härtill men
även i övrigt skulle avdelningen stå offentliga myndigheter och enskilda till
tjänst med undersökningar beträffande vitaminer i livsmedel, fodermedel och
läkemedel ävensom bedriva självständig forskningsverksamhet på området.
Praktiska skäl synas de sakkunniga tala för att till denna avdelning även förlägges
den hygieniska vattenkontrollen. Slutligen skulle avdelningen ha att
ombesörja undervisning i hithörande ämnen vid de utbildningskurser som
avses anordnade vid institutet.

Vid organiserandet av denna avdelning hava de sakkunniga i första hand
tänkt sig, att institutet skulle övertaga och utvidga viss av Stockholms stad
nu bedriven verksamhet på området. De sakkunniga anföra härutinnan:

Vid behandlingen av frågan örn den personal, som kan erfordras
tor de på avdelningen ankommande uppgifterna av rent hygienisk natur,
alltså bortsett från vitaminkontrollen, har inom de sakkunniga övervägts,
huruvida icke staten borde i första hand övertaga av Stockholms
stad nu bedriven verksamhet på området och med denna som
grundval utvidga verksamheten att avse hela riket. Därigenom skulle institutet
redan från starten kunna tillgodogöra sig de erfarenheter och rön, som
under arens lopp vunnits i nämnda verksamhet. Preliminära överläggningar
med vederbörande kommunala myndigheter hava ock givit vid handen, att
intresse för ett avtal i sådant syfte förefinnes från stadens sida, därest
staten förbinder sig att övertaga för ändamålet fast anställd personal samt
erlägga skälig gottgörelse för överlåten utrustning. Med hänsyn till de fördelar,
som äro förenade med den sålunda ifrågasatta anordningen, anse sig
de sakkunniga böra förorda densamma och utgå alltså i det följande från
att avtal i saken kommer att trätfas med Stockholms stad.

Stadens ifrågavarande verksamhet omhänderhaves närmast av två under
hälsovårdsnämndens tillsyn arbetande laboratorier, det ena avsett för kemiska
och det andra för biologiska undersökningar av livsmedel och vatten. Personalen
vid laboratorierna och kostnaden för densamma framgå av följande
år 193ö avseende sammanställning. ’

Personal och löneförmåner, inkl. Föreståndare.................	Kemiska laboratoriet, kronor rörligt lönetillägg:	Biologiska laboratoriet, kronor 1 1 070
Assistent.............
Assistent................		a finn
Analysbiträde ............... Laboratoriebiträde .... Semesterersättning........		1,700 130
	Summa kronor 27 400	17 700

45 100

Kungl. Majus proposition nr 139.

Det kemiska laboratoriet förestås för närvarande av en civilingenjör och
docent i kemi, medan föreståndaren för det biologiska laboratoriet är akademiskt
utbildad biolog. Samtliga tre assistenter hava vetenskaplig utbildning.
Två av dem äro till huvudsaklig del sysselsatta med vattenundersökningar
och avlönas ur gatunämndens anslag till dylikt ändamål. Analysbiträdet
medverkar vid mera rutinmässiga undersökningar, medan de båda
laboratoriebiträdena enligt uppgift huvudsakligen användas för diskning av
glas, städning och annan enklare handräckning.

Å båda laboratorierna äro sålunda anställda sammanlagt åtta personer,
av vilka sex äro fullt sysselsatta med egentlig undersöknings- eller forskningsverksamhet.
Det är uppenbart, att då den födoämneshygieniska avdelningen
vid institutet för folkhälsan är avsedd att icke blott övertaga Stockholms
stads hittillsvarande verksamhet på området utan även i betydande utsträckning
tillgodose rikets behov i övrigt, man för nu berörda undersökningar
måste räkna med en förstärkt personal. Det kan vidare förutses, att örn och
i den mån en ny livsmedelslagstiftning kommer till stånd, denna är ägnad
att medföra ökat arbete för institutets ifrågavarande avdelning och behov av
ytterligare personal. På grund av rådande ovisshet örn denna lagstiftnings
närmare innebörd och ikraftträdande kan emellertid för närvarande hänsyn
till denna omständighet icke tagas i annan mån, än att densamma
hålles i åtanke vid institutets planläggning. Man lärer ock böra räkna
med en viss övergångstid, innan behovet av ökad personal för nuvarande
uppgifter giver sig till känna i full utsträckning. Det förtjänar härvid särskilt
erinras, att Stockholms stads laboratorier redan utfört undersökningar
beträffande åtskilliga näringsämnen och preparat, som förekomma i
den allmänna handeln inom hela riket. De sakkunniga hava under sådana
förhållanden funnit försiktigheten bjuda att från början endast i mycket
begränsad omfattning utöka det för hithörande uppgifter redan befintliga
personalbeståndet.

För att emellertid samtidigt erhålla en mera likformig och smidig organisation
hava de sakkunniga förordat en sammanslagning av de båda förefintliga
laboratorierna till ett, varvid dock nuvarande jämställdhet med avseende
å den närmaste ledningen av de kemiska och biologiska undersökningarna
förutsatts bibehållen. Genom en dylik sammanslagning borde
enligt de sakkunnigas uppfattning ernås bättre möjligheter att utnyttja åtminstone
den lägre personalen alltefter de vid varje tidpunkt föreliggande
arbetsuppgifterna. Ett genomförande av den ifrågasatta sammanslagningen
underlättades för övrigt väsentligt därigenom, att den nuvarande föreståndaren
för det biologiska laboratoriet inom några år uppnådde stadgad pensionsålder.
I anslutning härtill betonas önskvärdheten av att ledaren för de biologiska
undersökningarna jämväl besutte nödig insikt och erfarenhet i utförande
av förekommande bakteriologiska prov.

Med beaktande av nu angivna synpunkter hava de sakkunniga funnit
följande personal erforderlig vid institutets kemiskt-biologiska laboratorium:

Laborator (kemist) B 26..............

Laborator (biolog-bakteriolog) B 26 ..

Förste kemist B21 ..................

Assistent (biolog-bakteriolog) å 4,500
2 assistenter (kemister) å 4,500
Laboratoriebiträde B 7 ..............

kronor 10,000
» 10,000

» 7,700

» 4,500

» 0,000

> 3,500

3 laboratoriebiträden, e. o., 4

6.300

Summa kronor 51,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

I anslutning härtill yttra de sakkunniga vidare:

Av den salunda föreslagna personalen svara de båda laboratorerna, förste
kemisten, biologassistenten, en kemiassistent, laboratoriebiträdet i lönegraden
B i samt två e. o. laboratoriebiträden i 4:e lönegraden mot den nuvarande
personalen. Till antalet begränsar sig alltså utökningen till en vetenskapligt
utbildad assistent i kemi och ett laboratoriebiträde. Reellt innebär dock
den föreslagna personalstaten en ytterligare förstärkning så till vida som
, ? nuvarande, huvudsakligen till diskning oell städning använda laboratoriebitradena
ersatts med två, för mera kvaliticerat arbete avsedda biträden. Då
emellertid ifrågavarande laboratorium enligt de sakkunnigas plan skall stå
institutets övriga avdelningar till tjänst med mera speciella kemiska undersökningar
samt dessutom, på sätt redan nämnts, i stor utsträckning tillgodose
hela landets behov av livsmedelskemiska undersökningar torde den
föreslagna personalökningen få anses såsom ett minimum. Med avseende
a personalens lonestallnmg hava de sakkunniga förutsatt, att i den mån de
föreslagna löneförmånerna jämte dyrtidstillägg, provisoriskt dyrortstillägg
och provisorisk avlomngsforstärkning enligt för statens befattningshavare
stadgade grunder icke skulle för nuvarande befattningshavare uppgå till
samma belopp, vartill de vid övergången i statstjänst äro berättigade förefintlig
skillnad skall utjämnas genom skäligt avvägda personliga lönetillägg.

Föi handhavandet av vitaminkontrollen, vilken förutsätter andra arbetsmetoder
än avdelningen i övrigt och förväntas redan från starten få en relativt
stor omfattning, synes det de sakkunniga lämpligast, att ett särskilt laboratorium
med egen föreståndare inrättas. Det har av de sakkunniga övervägts,
huruvida detta laboratorium borde helt frigöras från den födoämneshygieniska
avdelningen och förlänas samma ställning som institutets
övriga avdelningar. Med hänsyn till den ringa erfarenhet, som för vårt
lands vidkommande föreligger på området, hava de sakkunniga emellertid
stannat vid att förorda, att vitaminlaboratoriet tills vidare infogas som en
med det kemiskt-biologiska laboratoriet jämställd underavdelning av den
födoämneshygieniska avdelningen.

Rörande personalbehovet vid denna sektion anföra de sakkunniga:

På grund av arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som tillkomma
ett vitaminlaboratorium, måste föreståndaren för detsamma fylla
hoga krav i fråga örn såväl praktisk skicklighet som vetenskaplig kompetens.
Han kan darfor icke placeras lägre än som laborator i lönegraden B 26
Därest det framdeles visar sig nödvändigt att frigöra vitaminlaboratoriet
från den hvsmedelshygiemska avdelningen, torde i samband därmed förestandarens
stallning i lonelianseende få upptagas till närmare omprövning
Vid laboratorns sida bör ställas en vetenskapligt utbildad assistent, som
närmast under laboratorn deltager i arbetet på laboratoriet. I likhet med
de vetenskapliga assistenterna på det kemiskt-biologiska laboratoriet torde
denne assistent bora åtnjuta ett årligt arvode av 4,500 kronor. Vid laboratoriet
bor vidare finnas en amanuens, som deltager i det vetenskapliga
aibetet och biträder vid eventuell undervisning. För denne amanuens kan
lämpligen beraknas ett arvode av 3,000 kronor för år.

Vitaminforskningen bedrives huvudsakligen medelst djurförsök. Anskaf*an<aet
och bibehållandet av en ur olika synpunkter homogen djurstam är
darfor en viktig förutsättning för bedrivandet av forskningen och''kontrollen
på ett vitammlaboratonum. Härtill kommer arbete med stambokföring av

Kungl. Majus proposition nr 139.

djurkolonien. Den tjänsteman, som kar att ansvara för dessa uppgifter,
måste även verkställa inköp av foder ock övriga näringsmedel för djuren
samt övervaka tillredningen av den normala kosten. _ För ifrågavarande
relativt ansvarsfulla uppgifter torde erfordras en befattningshavare, åt vilken
icke kan givas lägre ställning i lönekänseende än den, som tillkommer förste
laboratoriebiträde i lönegraden Bil.

För omhänderkavandet av djurförsöken kräves tillgång till tvenne laboratoriebiträden.
Dessa skola kava den närmare vården av de djur, vilka användas
för särskilda försök, samt tillreda de speciella försökskosterna för
dessa djur ävensom utföra observationer beträffande djuren ock föra protokoll
över försöken. De skola vidare verkställa vissa enklare provtagningar ock bestämningar,
som lämpligen utföras i de för djuren avsedda lokalerna, t. ex.
blodprov, samt överkuvud biträda vid arbeten av mera rutinmässig natur,
såsom vägning av djuren, röntgenfotografering m. m. Det ena av dessa
biträden torde böra placeras som ordinarie i lönegraden B 7, det andra som
extra i 6:e lönegraden.

I samband med verksamketen på vitaminlaboratoriet förekomma i stor
utsträckning även enklare kemiska analyser, titreringar och mätningar, vilka
lämpligen böra utföras på denna avdelning i samband med det löpande
arbetet. För detta ändamål lär det därför bliva nödvändigt att anställa ett
särskilt laboratoriebiträde, som tills vidare kan placeras som e. o. i 6:e lönegraden.
Härutöver torde erfordras ett laboratoriebiträde med huvudsaklig
uppgift att rengöra burar, hämta foder, tillreda enklare lösningar samt i
övrigt tillhandagå med erforderlig handräckning. Detta biträde torde placeras
som extra i 4:e lönegraden.

Vid vitaminlaboratoriet skulle alltså enligt de sakkunnigas beräkning erfordras
följande befattningshavare:

Laborator B 26 ...............

Assistent å 4,500 .............

Amanuens å 3,000 ...........

Förste laboratoriebiträde Bil

Laboratoriebiträde B 7 .......

Laboratoriebiträde, extra, 6 ...
Laboratoriebiträde, e. o., 6 ...
Laboratoriebiträde, extra, 4 ...

kronor 10,000

» 4,500

» 3,000

» 4,300

» 3,500

» 2,200

» 2,400

» 1,900

Summa kronor 31,800

De sakkunniga tillägga, att även det för ifrågavarande laboratorium föreslagna
personalbeståndet torde få betraktas såsom ett minimum, vilket snart
nog kan befinnas otillräckligt för fullgörande av hithörande uppgifter.

Härutöver föreslå de sakkunniga anställande av viss personal för avdelningen
i dess helhet. De sakkunniga yttra sålunda:

''Såsom chef ock ledare för den födoämneshygieniska avdelningen i dess
kelhet torde böra ställas en professor i lönegraden B 30, i likhet med vad
som föreslagits för de båda övriga avdelningarna. Å denne skall det ankomma
att planlägga och organisera till avdelningen hörande forskningsarbete,
såväl vad angår undersökningar å institutet som erforderliga fältundersökningar,
ävensom att i mån av behov fördela och övervaka arbetet
å avdelningens båda laboratorier. På hans lott bör ock falla att ombesörja
den omfattande korrespondens, som enligt vad erfarenheten visat belastar
varje livsmedelslaboratorium. Denna korrespondens kan förväntas bli sär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

skilt tyngande vid ett laboratorium, som i likhet med det föreslagna har
karaktaren av ett centrallaboratorium för hela landet. En stor del av det
svenska samarbetet med utländska myndigheter i internationella näringsiragor
torde även komma att åvila chefen för denna avdelning. Det lärer
Vid sådant förhållande bli nödvändigt att till hans förfogande ställa ett
kvalificerat skrivbiträde, kunnigt i maskinskrivning, stenograf! och språk
.Detta bor lämpligen placeras som kanslibiträde i lönegraden B 7. Med
stor sannolikhet kan ock förutses, att nu nämnda kanslibiträde icke kommer
att medhinna åtskilliga av de skrivgöromål, som höra till det dagliga arbetet
å de under avdelningen lydande laboratorierna. På grund av arbetets
natur kunna icke heller laboratoriebiträdena på respektive laboratoriet’
beraknas vara disponibla för mera sammanhängande skrivarbete Avdelningens
stora omfattning nödvändiggör därför anställandet av ytterligare
ett biträde, med placering förslagsvis som e. o. kontorsbiträde i 4''e
lönegraden.

... F.?5, sin uppgift att bidraga till åstadkommandet av en

forbattrad folknäring måste slutligen den livsmedelshygieniska avdelningen
aga tillgång till en arbetskraft, som kan anlitas för att utarbeta koststater
tor olika inrättningar, sjukhus, kaserner, skolor, ålderdomshem m. m. samt
biträda vid utarbetande av lämpliga propaganda artiklar rörande de vetenskapliga
forskningsresultaten å det näriugsfysiologiska området. För ändamålet
synes böra upptagas ett arvode till samma belopp som för de vetenskapligt
utbildade assistenterna eller 4,500 kronor. Med hänsyn till näringsfrågornas
ofta synnerligen komplicerade natur lärer härutöver även för den
livsmedelshygieniska avdelningen böra beräknas ett särskilt belopp av förslagsvis
oOOU kronor för ersättning till experter, vilkas bistånd kan erfordras
tor losande av speciella uppgifter.

Kostnaden för den födoämneshygieniska avdelningen i dess helhet uppskattas
av de sakkunniga till i runt tal 110,000 kronor.

De sakkunniga övergå härefter till ett bedömande av det för i n s t i t u t e t
gemensamma personalbehovet samt anföra i denna del följande.

Med den omfattning, som de olika avdelningarna föreslagits erhålla kan
det uppenbarligen ifrågasättas, huruvida icke för institutet i dess helhet
borde mrattas en särskild administrativ chefsbefattning, i likhet med vad
fallet är vid statens provningsanstalt och i viss mån även vid statens bakteriologiska
laboratorium enligt den vid 1937 års riksdag fastställda organisationen.
En sådan anordning skulle kunna tänkas medföra fördelar
saväl beträffande institutets inre organisation och arbetskapacitet som beträffande
dess framträdande utåt, under förutsättning att verksamheten inom
den narmaste framtiden erhåller avsedd omfattning. Säkra hållpunkter för
ett bedömande härav föreligga emellertid icke för närvarande. Vid sådant
tor hallan de anse de sakkunniga icke tillrådligt att nu föreslå inrättande av
en dylik befattning. De sakkunniga vilja i stället förorda, att den omedelbara
ledningen av institutet i dess helhet anförtros åt en av avdelningscheferna
vilken härför skulle äga att uppbära särskilt arvode, förslagsvis
f.2’000s k/onor för år- Principiellt bör detta uppdrag icke vara knutet
till föreståndaren för någon viss avdelning utan kunna lämnas åt den avdelningschef,
som är bäst ägnad för uppdraget. Anordningen förutsätter
emellertid, att till chefens förfogande ställes tillräckligt kvalificerad personal
tor ombesörjande av flertalet löpande ärenden.

I detta hänseende vilja de sakkunniga erinra örn följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

I det föregående bar i olika sammanhang antytts, att tillgång erfordras
till statistiskt utbildad personal. Därvid bar icke åsyftats, att institutet för
folkhälsan skulle handhava fortlöpande statistik inom området för sin verksamhet,
på sätt medicinalstyrelsen synes lia tänkt sig. En sådan anordning
skulle näppeligen stå i god överensstämmelse med de grundsatser för den
officiella statistikens organisation, som efter ingående överväganden fastslagits.
De sakkunniga vilja i detta hänseende ock erinra, att 1897 års
kommitté för inrättande av en statsmedicinsk anstalt som sin uppfattning
hävdade, att den medicinska statistiken icke hörde hemma på en anstalt
med övervägande karaktär av laboratorium, utan att i stället för handliavande
av den medicinska statistiken borde anställas en fackutbildad
tjänsteman hos medicinalstyrelsen. Otvivelaktigt äro emellertid såväl den
allmänna som de övriga avdelningarnas undersöknings- och forskningsuppgifter
i stor utsträckning av den karaktär, att vid desamma kräves anlitande
av statistiska metoder och behandling av statistiskt material. Detta förhållande
torde nödvändiggöra, att åtgärder vidtagas för att bereda institutet
tillgång till en statistiskt utbildad arbetskraft. Lämpligen synes detta kunna
ordnas på så sätt, att för ändamålet anställes en fullt kompetent och i övrigt
dugande statistiker, som vid sidan av honom åliggande huvuduppgift
skulle kunna biträda institutets chef med handläggning av organisatoriska
spörsmål samt andra ärenden, som åt honom uppdragas. Med hänsyn härtill
vilja de sakkunniga föreslå, att vid institutet inrättas en befattning som
förste aktuarie i lönegraden B 26, vilket motsvarar den löneplacering, som
tillkommer förste aktuarie i statistiska centralbyrån.

Vidare har i det föregående framhållits, att till institutets uppgifter skulle
höra att organisera och bedriva en lämpligt lagd hälsovårdspropaganda.
Med hälsovårdspropaganda avses härvid närmast den upplysningsverksamhet,
som riktar sig direkt till allmänheten. Erfarenheten har emellertid visat,
att den indirekta upplysningsverksamheten — via undervisningen — är den
mest effektiva, icke minst då vederbörande på annat sätt tidigare, t. ex. i
dagspressen eller genom föredrag, erhållit liknande information. För en
effektiv individuell rådgivning erfordras ock ofta, att den förbindes med
överlämnande av lämplig skrift, t. ex. i barnavård eller bostadshygien. Ifrågavarande
båda former av hälsovårdspropaganda böra därför på lämpligt sätt
komplettera varandra. Vidare måste tillgängliga ströskrifter tid efter annan
omarbetas och nya tillkomma. Tillhandahållande av lämpliga tidningsartiklar
bör även ingå i arbetsuppgifterna, liksom ock anordnande av radioföredrag,
filmupptagningar, utställningar och populärvetenskapliga föreläsningar. Härjämte
böra råd och anvisningar lämnas åt organisationer och sammanslutningar,
som äro villiga medverka i upplysningsverksamheten på ifrågavarande
område.

Principiellt bör det åligga varje avdelning och varje till institutet knuten
arbetskraft med vetenskaplig elier hygienisk facklig utbildning att i större
eller mindre utsträckning medverka i detta arbete. Härmed åsyftas närmast,
att de skola ställa sina kunskaper till förfogande vid utövandet av
institutets upplysningsverksamhet. Organiserandet av propagandan kraver
emellertid en särskild målsman, vilken jämväl bör handhava hithörande
undervisning för kikare och övriga liälsovårdsfunktionärer. Att för detta
ändamål tillskapa en ordinarie befattning synes dock knappast lämpligt.
Möjlighet bör nämligen finnas att tid efter annan byta innehavare av ifrågavarande
post och (kinned tillföra verksamheten nya impulser och uppslag.
Ej heller föreligger visshet, att för sagda verksamhet erfordras en persons
hela arbetstid. Befattningen såsom institutets propagandachef torde
därför böra givas karaktären av en arvodestjänst med en relativt väl till llihang

till riksdagens protokoll 193,S''. / sami. Ar 139. 199 "H 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

mätt ersättning, förslagsvis 6 000 kronor för år. Befattningen bör enligt
de sakkunnigas mening i första liand besättas med en därför lämpad
läkare, men även andra för ändamålet väl ägnade krafter böra kunna kommai
fråga.

Arten av de uppgifter, som komma att åvila institutet, torde vidare nödvändiggöra
anställandet av en särskild kassör och redogörare. I avbidan
på närmare erfarenhet rörande omfattningen av ifrågavarande göromål synes
befattningshavare böra placeras som e. o. i ll:e lönegraden. För
utförande av skrivgöromål å chefskontoret torde tillika få räknas med minst
tva kontorsbiträden med placering i 4:e lönegraden, det ena ordinarie och
det andra extra ordinarie. Slutligen bör för hela institutet gemensamt anstallas
två vaktmästare med placering, den ene som ordinarie i lönegraden
B 7 och den andre soni e. o. i 5:e lönegraden. Därjämte förutsättes en vaktmastare
komma att tillhandahållas av karolinska institutet.

Kostnaden för den gemensamma personalen uppskattas till i det närmaste

32.000 kronor.

Institutet i dess helhet skulle sålunda enligt de sakkunnigas beräkningar
medföra en sammanlagd personalkostnad av i runt tal (48,000 + 50,000 +

110.000 + 32,000) 240,000 kronor.

Till sist hava de sakkunniga i detta sammanhang till behandling upptagit
frågan örn institutets administration.

De sakkunniga erinra i detta hänseende, att institutets samtliga tre huvudavdelningar
anförtrotts uppgifter av sådan art, att även andra myndigheter
än medicinalstyrelsen skäligen borde tillerkännas inflytande på verksamhetens
ledning. En nära samverkan hade sålunda förutsatts komma till stånd
beträffande avdelningen för allmän hygien med karolinska institutet och beträffande
avdelningen för yrkeshygien med yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Det av de sakkunniga förordade samarbetet mellan avdelningen för födoämneshygien
och livsmedelskontroll samt Stockholms stad syntes ävenledes
böra medföra viss inverkan å institutets administration, liksom vitaminkontrollen
beträffande livsmedel och fodermedel gjorde det önskvärt, att vid
institutets ledning sakkunskap å jordbruksområdet bleve företrädd. Den
administrativa ställning, som hittills tillkommit den tidigare statsmedicinska
anstaltens olika laboratorier kunde därför enligt de sakkunnigas uppfattning
icke lämpligen vinna tillämpning beträffande institutet för folkhälsan.

Med beaktande härav hava de sakkunniga först övervägt frågan örn en
gemensam styrelse för sistnämnda laboratorier och institutet för folkhälsam
De sakkunniga anföra sålunda bland annat:

Det torde i längden bli vanskligt för ett ämbetsverk med medicinalstyrelsens
omfattande arbetsuppgifter att såsom hittills på ett tillfredsställande
sätt sörja för ledningen av en rad praktiskt-vetenskapliga institutioner.
Det synes visserligen icke osannolikt, att förutsättningarna
härför äro större beträffande de rättskemiska och farmacevtiska laboratorierna,
enär dessa fortfarande i utpräglad grad fungera såsom organ för styrelsens
förvaltningsuppgifter och endast i mindre utsträckning anlitas direkt
av allmänheten eller lokala institutioner. Ifrågavarande laboratoriers uppgifter
äro jämväl relativt väl fixerade och avgjort mera begränsade, än vad
förhållandet skulle bliva med institutet för folkhälsan. Å andra sidan före -

Kungl. Majus proposition nr 139.

ligga även beträffande det farmacevtiska laboratoriet vissa gränsområden, där
svårigheter möta att åvägabringa en bestämd arbetsfördelning i förhållande
till institutet för folkhälsan och där ett kontinuerligt samarbete på den grund
torde bliva ofrånkomligt.

De sålunda anförda synpunkterna äro otvivelaktigt ägnade att aktualisera
frågan örn en gemensam styrelse för ifrågavarande institutioner. Med hänsyn
till de analoga funktionerna kunna härvid vissa skäl anföras för att låta
styrelsen omfatta samtliga hithörande institutioner. En sådan styrelse måste
emellertid till sin numerär bli rätt mångtalig, då åtskilliga intressen kunna
framställa legitima anspråk på att där bli representerade. Vid det samråd,
som jämlikt direktiven ägt rum med medicinalstyrelsen angående institutets
organisation och arbetsuppgifter, hava ock från styrelsens sida uttalats
starka betänkligheter mot en sådan anordning, enär den befarades medföra
allvarliga olägenheter vid fullgörandet av medicinalstyrelsens åligganden.
De sakkunniga hava under sådana förhållanden ansett sig böra avstå från
att föreslå inrättandet av en gemensam styrelse för samtliga eller några av
ifrågavarande institutioner och hava med det anförda endast velat erinra örn,
att spörsmålet varit föremål för ingående övervägande.

De sakkunniga föreslå i stället, att för institutets administration tillsättes
en särskild styrelse, där de intressen, som beröras av verksamheten,
kunna erhålla tillbörligt inflytande. Erån denna utgångspunkt och med
ledning av förebilder från styrelser för andra institutioner med vetenskapligt-praktiska
uppgifter uttala de sakkunniga rörande styrelsens sammansättning
och uppgifter följande.

I första hand böra såsom självskrivna ledamöter ingå

1) medicinalstyrelsens chef,

2) en av karolinska institutets lärarkollegium inom kollegiet utsedd ledamot,

3) riksförsäkringsanstaltens chef samt

4) den avdelningsföreståndare, som tjänstgör såsom institutets chef.

Därtill böra komma tre, eventuellt fyra av Kungl. Majit för viss tid förordnade
ledamöter, utsedda på förslag av olika korporationer med intressen
i verksamheten. Såsom sådana förslagsställare torde främst böra ifrågakomma
Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna lantbrukssällskap eller
annan auktoritativ jordbruksorganisation samt, därest institutet kommer att
bedrivas i organiserat samarbete med Stockholms stad, Stockholms stadsfullmäktige.

Vid förfall för medicinalstyrelsens, riksförsäkringsanstaltens eller institutets
chef inträder respektive ställföreträdare eller vikarie såsom ledamot
i styrelsen. För övriga ledamöter utses suppleanter i enahanda ordning som
de ordinarie ledamöterna. Ordförande och vice ordförande böra förordnas
av Kungl. Majit.

Styrelsens uppgifter synas kunna utformas i principiell anslutning till
vad som gäller i fråga om andra liknande institutioner. Styrelsen skulle sålunda
hava det allmänna överinseendet över institutet och därvid bland annat
hava till åliggande

att avgiva förslag och äskanden rörande stat och anslagsbehov,

att handhava medelsförvaltningen,

att förordna befattningshavare, respektive hos Kungl. Majit föreslå utnämning
av befattningshavare,

att bevilja ledighet åt institutets befattningshavare samt meddela vikariatsförordnanden,

att granska och fastställa uppgjorda förslag till arbetsplaner och undervis -

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

ningsprogram utom beträffande den obligatoriska undervisning i hygien för
medicine kandidater, vilken regleras i annan ordning, samt

att avgiva årsberättelse till Kungl. Maj:t.

Slutligen förordas, att till styrelsens förfogande ställes en sekreterare med
ett arvode av förslagsvis 1,200 kronor per år.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag rörande institutets organisation har i huvudsak
biträtts av flertalet myndigheter och sammanslutningar. Därvid
har dock av bland andra medicinalstyrelsen understrukits, att den föreslagna
organisationen kan anses tillfyllest endast under de första verksamhetsåren
och att man sedan måste räkna med en icke obetydlig utbyggnad i olika avseenden.
Å andra sidan har statskontoret med hänsyn till att det här gäller
ett väsentligen nytt område för statens verksamhet, ifrågasatt, huruvida icke
med inrättandet av någon av de föreslagna avdelningarna kunde anstå. Av
samma anledning borde enligt statskontorets mening personaluppsättningen
hållas i underkant och samtliga befattningar tills vidare givas karaktären av
icke-ordinarie.

Beträffande de skilda avdelningarnas organisation hava självfallet åJskilliga
erinringar och önskemål framkommit.

I fråga örn avdelningen för allmän hygien har sålunda medicinalstyrelsen,
i konsekvens med sin ståndpunkt till samarbetet med karolinska
institutet, förordat, att den föreslagna befattningen som laborator och
Överlärare ersättes med en befattning som professor och avdelningschef i
lönegraden B 30. Styrelsen finner vidare den fasta personalen otillräcklig
även för de begränsade uppgifter, som de sakkunniga anförtrott den allmänna
avdelningen. Styrelsen åberopar härvid i första hand ett flertal förste
provinsialläkare, vilka framhållit, att personalen på den allmänna avdelningen
icke beräknats så stor, att den kunde förmodas vara i stånd att själv uppgöra
förslag till anordnande av avlopp eller reningsanläggningar. Den borde
dock åtminstone vara så stor, att den kunde underkasta dessa frågor ett enhetligt
bedömande, avgiva utlåtanden över olika slag av badanläggningar
samt handhava allt bedömande av vattenfrågor. För alla dessa uppgifter
funnes endast en ingenjörsutbildad befattningshavare på ordinarie stat. Då
emellertid för anställande av tillfällig personal upptagits ett förslagsvis beräknat
belopp av lägst 5,000 kronor, hade styrelsen intet yrkande i denna del.
Vid sidan härav borde dock beräknas ett belopp av förslagsvis 5,000 kronor
för fortlöpande specialundersökningar ävensom ett belopp av förslagsvis

6,000 kronor såsom arvode åt en pediatriskt utbildad expert. Slutligen borde
arbetskrafterna för »skrivgöromål och annat enklare tekniskt arbete» utökas
med minst två kontorsbiträden.

Medicinska fakulteten i Uppsala hävdar samma ståndpunkt som medicinalstyrelsen
i fråga örn befattningen som laborator och Överlärare.

Karolinska institutets lärarkollegium åter, som livligt tillstyrkt det föreslagna
samarbetet med institutet för folkhälsan, ifrågasätter en höjning av

Kungl. Majlis proposition nr 139.

arvodet till professorn i hygien, i syfte att uppmuntra denne att i så stor
utsträckning som möjligt deltaga i ledningen av det avdelningen åvilande
praktiska arbetet. Kollegiet finner det vidare ofrånkomligt, att vid sidan
av professorn en laboratorsbefattning i B 28 inrättas med de arbetsuppgifter,
som de sakkunniga avsett. Då emellertid denna laborator skulle få till
uppgift att självständigt utföra och ansvara för undersökningar, att organisera
undervisningen av icke-läkare samt att även deltaga i undervisningen
av läkare, anser kollegiet, att vid befattningens besättande hänsyn jämväl
måste tagas till den sökandes kompetens att såväl utföra vetenskapliga undersökningar
som meddela undervisning. Kollegiet förordar därför, att denna
befattning besättes enligt enahanda grunder, som gälla karolinska institutets
övriga laboratorsbefattningar, sedan styrelsen beretts tillfälle att yttra sig
över den sökandes kompetens, på sätt som föreslagits rörande professuren.

Kollegiet ifrågasätter härjämte, huruvida icke i stället för den föreslagna
assistentbefattningen med hygieniskt-tekniskt utbildad innehavare och ett
arvode på 4,500 kronor borde inrättas en laboratorsbefattning i lönegraden
B 26, varigenom det kunde förväntas, att en eventuell innehavare kvarstanRade
under avsevärd tid. Slutligen framhåller kollegiet, att vattenkontrollen
principiellt tillhörde området för den allmänna hygienen och att bärande
skäl icke förelåge för vattenkontrollens förläggande till avdelningen för födoämneshygien,
på sätt de sakkunniga förordat.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anser, att den föreslagna placeringen
i 15 :e lönegraden av föreståndarinnan för distriktssköterskeskolan är
val låg i jämförelse med de avlöningsförmåner, som uppgivits tillkomma föreståndarinnorna
vid de största sjuksköterskeskolorna. Även med hänsyn till
löneställningen för vissa jämförliga befattningshavare vid undervisningsväsendet
synes lönenämnden en uppfattning av ifrågavarande befattning
motiverad. Lönenämnden förordar för sin del, att befattningen hänföres till
17:e lönegraden. Intill dess närmare erfarenhet örn tjänsten erhållits, borde
densamma dock endast inrättas såsom extra ordinarie.

Den yrkes hygieniska avdelningen har allmänt befunnits
väl tillgodosedd i fråga örn personal.

Socialstyrelsen betonar dock angelägenheten av att den tekniska personalen
erhåller en sådan avlöning, att verkligt kompetenta personer där kunna
komma i fråga. Förste avdelningsingenjören syntes sålunda böra placeras i
lönegraden B 26 i stället för B 24, och den yrkesinspektörsassistent, som på
avdelningen skulle förordnas, bordo fullt kompenseras för alla i samband
med förordnandet stående extra kostnader. Beträffande chefen för avdelningen
och dennas medicinskt utbildade personal syntes det styrelsen vidare
kunna ifrågasättas, örn icke någon av dessa (helst chefen själv eller hans närmaste
man) genom särskilt förordnande mot arvode kunde knytas direkt till
arbetarskyddsbyrån hos yrkesinspektionens chefsmyndighet. På detta sätt
skulle en mera kvalificerad befattning kunna skapas, som vore ägnad att
draga till sig en ledande kraft på området, och befattningens innehavare

Kungl. Majus proposition nr 139.

kunde på ett lyckligt sätt förmedla samarbetet mellan institutet och yrkesinspektionen
samt därjämte tillgodose behovet av medicinsk sakkunskap vid
handläggning av löpande ärenden hos yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Riks försäkringsanstalt en och svenska teknologföreningen framhålla liknande
synpunkter.

Kemistsamfundet anser likaledes erforderligt, att befattningen som avdelningsingenjör
placeras i högre lönegrad än B 24, örn fullt kvalificerad kraft
skall erhallas. Till stöd därför erinrar samfundet om de undersökningar
rörande yrkessjukdomar av olika slag, som skulle åvila avdelningen, och
yttrar i anslutning därtill:

Det analytiska arbetet, med vilket avdelningens kemist skall biträda vid
dessa undersökningar, kommer nödvändigtvis i många fall att antaga karaktären
av självständig kemisk forskning, därest verkligen ett effektivt, studium
ay hithörande frågor skall möjliggöras. Samfundet har särskilt den ingalunda
sällsynta företeelsen i åtanke, att ett preparats skadlighet beror på tekniskt
sett betydelselösa men hälsovådliga ämnens förekomst i detsamma, och även
sådana förhållanden äro värda fullt beaktande. I vilken utsträckning sådana
undersökningar kunna bliva utförda beror emellertid också på vilka andra
arbetsuppgifter, som tillkomma denna avdelnings kemist. Då denne enligt
förslaget även skall tagas i anspråk för annat analytiskt arbete, synes hans
arbetskraft näppeligen räcka till. Han bör därför kunna påräkna assistans av
ett kemiskt skolat biträde. Samfundet vill dessutom erinra örn att — såsom
erfarenheten visat — stora svårigheter ur kemisk och kemisk-teknisk
synpunkt möta, då det gäller att finna den riktiga och lämpliga avvägningen
vid revision av gällande lag örn jukessjukdomar. Dessa kemiska spörsmål,
som ständigt bliva aktuella, komma säkert att påvila den yrkeshygieniska
avdelningens kemist, och även av denna anledning fordras på denna plats
en kvalificerad kraft. Det ansvar, som kommer att vila på denne befattningshavare,
och de vitala intressen han kommer att företräda, föranleder sam
fundet att anse, att hans ställning bör bliva väsentligt högre än »lägst i lönegrad
B 24».

Karolinska institutets lärarkollegium erinrar, att vissa undersökningar beträffande
yrkessjukdomar, närmast yrkesdermatoserna, sannolikt med större
utsikt till framgång kunde utföras vid karolinska institutets kliniker och att
därför möjligheter borde hållas öppna för ett vidsträckt samarbete mellan
dessa och det planerade institutet för folkhälsan.

Beträffande organisationen av avdelningen för födoämne shygien
och livsmedelskontroll hava meningarna varit mera
delade.

Livsmedelslagstiftningssakkunniga finna de i denna del framlagda förslagen
väl avvägda med hänsyn till de arbetsuppgifter och det arbetskvantum,
som kan beräknas komma att inom den närmaste framtiden åvila avdelningen.
De understryka emellertid, att därest det förslag till en utvidgad livsmedelslagstiftning,
varmed de för närvarande vore sysselsatta, bleve genomfört, avdelningens
arbete komme att väsentligen ökas, ej minst med undersökningar
av inkomna prov av livsmedel. De sakkunniga hade visserligen ännu ej ingått
på frågan örn den blivande livsmedelskontrollens organisationen. Påtagligt
vore likväl, att de uppenbara fördelar, som vore förenade med de för kon -

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

trollen erforderliga undersökningarnas koncentrering till görligast minsta
antal laboratorier, och de möjligheter till en sådan koncentration, som de
moderna kommunikationernas utveckling medfört, komme att verka därhän,
att det centrala kontrollaboratoriet komme att för ett betydligt större område
än vad 1916 års kommitté tänkt sig tillgodose behovet av livsmedelsundersökningar.
De sakkunniga hade med tillfredsställelse funnit, att vid institutets
planläggning hållits i åtanke den ovisshet rörande arbetsbördan vid institutets
ifrågavarande avdelning, som med hänsyn till livsmedelsfrågans läge ännu
vore rådande.

Medicinalstyrelsen tillstyrker jämväl i huvudsak den föreslagna organisationen
av denna avdelning. Enligt styrelsens förmenande borde dock veterinär
sakkunskap bliva företrädd inom denna avdelning såväl i rutinarbetet
som vid undervisningen, då fråga vore örn animala livsmedel. En veterinärt
utbildad laborator syntes böra anställas för ändamålet, varjämte som kursledare
i detta fack för läkare och hälsovårdstillsyningsman eventuellt ytterligare
arbetskraft finge anlitas, exempelvis professorn i födoämneshygien
vid veterinärhögskolan. Endast härigenom vunnes en god anslutning till
fältarbetet i fråga örn livsmedelskontrollen, vilken i vad avsåge animala livsmedel
handhades av veterinärer. Kurser för veterinärer syntes däremot icke
böra ingå i nu ifrågavarande instituts arbetsuppgifter. Med hänsyn till den
aktualitet, som sambandet mellan näringsfrågor och tandsjukdomar de senaste
åren erhållit, syntes styrelsen skäl förefinnas att även ifrågasätta institutets
tillgodoseende på denna avdelning med erforderlig odontologisk sakkunskap.

Karolinska institutets lärarkollegium betonar, att födoämnen kunna vara
skadliga för människor av skilda anledningar. De kunde härstamma från
sjuka djur, de kunde infekteras av sjuka personer på vägen från producenten
till konsumenten och de kunde förgiftas t. ex. genom otjänlig förpackning
eller annan olämplig behandling och kunde även i ytterligare avseenden vara
olämpliga. Under dessa förhållanden vore det önskvärt, att veterinär sakkunskap
funnes tillgänglig vid avdelningen vid sidan av den föreslagna kemiska
samt att dennas föreståndare ägde medicinsk utbildning, sa att han
vore kompetent att företaga eller planlägga erforderliga undersökningar i de
fall, då infektion från sjuka människor kunde misstänkas. Kollegiet funne
även önskvärt, att föreskrift lämnades, att laboratorerna vid denna avdelning
skulle äga läkarutbildning, när befattningarna efter de nuvarande, i stadens
tjänst anställda befattningshavarnas avgång återbesattes eller eventuellt
tidigare. Krav på vetenskaplig kompetens borde därvid uppställas.

Kollegiet konstaterar härjämte, att vitaminlaboratoriet tillsvidare givits
en mycket begränsad omfattning med hänsyn till den ringa erfarenhet, som
för Sveriges vidkommande föreligger på området. Kollegiet har intet att
erinra häremot men finner sannolikt, att laboratoriet i snar framtid måste
undergå en betydande utvidgning för att kunna fylla sina omfattande uppgifter.
I den form, detsamma erhållit i de sakkunnigas förslag, kunde det
t. ex. icke förväntas framställa standardpreparat för prövning av vitaminer,
enär såväl personal som utrustning vore för begränsade. Yitaminlabora -

Kungl. Majus proposition nr 139.

tonet behövde under alla förhållanden ett vidsträckt medicinskt samarbete
med karolinska institutets teoretiska och kliniska avdelningar. Föreståndaren
för detta laboratorium saväl som chefen för den näringshygieniska avdelningen
måste därför förutsättas äga nödig medicinsk utbildning och vetenskaplig
kompetens.

Svenska veterinärläkar ejor enmoen finner ock anmärkningsvärt, att veterinär
sakkunskap ej tillförsäkrats institutet, då detta avsåges bliva ett centrallaboratorium
för hela riket med avseende å livsmedelsundersökningar samt
veterinärerna genom sin utbildning och praktiska erfarenhet vore bäst ägnade
för handhavandet av dithörande verksamhet. Undersökningarna av mjölk
kunde väntas bliva omfattande med hänsyn till önskvärdheten av en förbättrad
mjölkhygien samt för utarbetande av riktlinjer för likvärdig och ensartad
mjölkkontroll inom landet. För dessa undersökningar vore det enligt föreningens
mening veterinär sakkunskap absolut nödvändig. En dylik sakkunskap
vore även i de flesta fall ofrånkomlig för klarläggande av ett flertal av de sakkunniga
berörda speciella yrkesskadorna av infektiös natur, vilka funnes
exempelvis hos lantarbetare, slaktare, charkuteriarbetare, affärs- och hembiträden
och vilka de adragit sig genom sysslande med levande djur, kött
och fisk. Slutligen vore veterinär sakkunskap nödvändig för undervisningen
i födoämneshygien och livsmedelskontroll för hälsovårdstillsyningsman.
Enligt föreningens uppfattning förelåge bärande skäl för inrättande inom
födoämnesavdelningen av en särskild sektion under sakkunnig veterinärs
ledning.

Föreningen framhåller tillika, att vitaminhalten i de animala livsmedlen
stöde i intimt samband med djurens utfordring och hälsotillstånd samt att
veterinär medicinsk sakkunskap på den grund erfordrades jämväl å institutets
vitaminsektion. Med hänsyn härtill och till den omfattande verksamhet, som
bomme att bedrivas på denna sektion, vore det enligt styrelsens uppfattning
motiverat, att denna sektion utbrötes ur avdelningen för födoämneshygien och
livsmedelskontroll samt organiserades såsom självständig avdelning med en
chef i professors tjänsteställning samt två laboratorer, representerande den
ene, den humanmedicinska och den andre den veterinärmedicinska sakkunskapen.
Det syntes föreningen, som örn de sakkunniga icke lämnat tillräcklig
motivering för sitt avståndstagande från professor von Eulers m. fl. förslag
beträffande en självständig vitaminavdelning.

Sveriges kemiska industrikontor delar uppfattningen, att de båda laboratorierna
för livsmedelskontroll och vitaminundersökningar helst borde givas
en självständig karaktär, så att deras föreståndare bomme att sortera omedelbart
under föreståndaren för hela institutet. Den av de sakkunniga tilltänkta
befattningen såsom chef för den födoämneshygieniska avdelningen borde
i så fall utbytas mot en särskild direktörsbefattning för hela institutet, med
bibehållande av kravet på att vederbörande måste besitta särskild sakkunskap
på det näringsfysiologiska området. Industrikontoret ville dock icke
motsätta sig, att de båda laboratorierna till en början formellt sorterade under
en särskild chef, därest denne samtidigt bleve föreståndare för institutet, så

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

att en framtida övergång till den av industrikontoret skisserade organisationsplanen
bleve möjlig. Redan nu borde emellertid enligt industrikontorets
åsikt såsom föreståndare för laboratoriet för livsmedelskontroll placeras en
kemist i lönegrad B 29 i stället för B 26, såsom fallet vore med bland annat
avdelningscheferna vid statens provningsanstalt.

Svenska teknologföreningen förmenar, att de mest framträdande spörsmålen
på det livsmedelstekniska området äro av kemisk och biokemisk natur
samt att den kemiska sakkunskapen därför bör bli starkare representerad
än som avsetts i förslaget. Det synes föreningen därvid vara en lämplig
åtgärd, att ifrågavarande avdelning uppdelas på tre sektioner, nämligen en för
födoämneshygien, en för kemisk livsmedelskontroll och en för biologisk livsmedelskontroll
(vitaminkontroll). Såsom chef för den första av dessa sektioner
skulle kvarstå den av de sakkunniga föreslagna avdelningschefen med
medicinsk utbildning, medan däremot de båda senare sektionerna skulle till
chefer få fackmän på respektive områden.

Kemistsamfundet förordar för sin del, att de kemiska och biologiska laboratorierna
bilda en självständig avdelning vid sidan av avdelningen för näringsfysiologiska
frågor och vitaminlaboratoriet samt att de kemiska och biologiska
laboratorierna erhålla var sin ansvarige föreståndare i professors ställning,
varvid den ene av dem skulle utses till administrativ chef för avdelningen
för kemisk och biologisk livsmedelskontroll. Ur det löpande arbetets
synpunkt synes det samfundet dessutom nödvändigt, att avdelningarna
för livsmedelskontroll få ansvariga föreståndare, som bland annat skulle hava
att avgiva analysattester och utlåtanden.

Sveriges industriförbund befarar, att det skall bliva förenat med svårigheter
att med den föreslagna lönegraden (B 26) förvärva någon mera framstående
vitaminforskare såsom laborant å vitaminsektionen. Med hänsyn
härtill föreslår förbundet, att ökad sakkunskap skall ställas till sektionens
förfogande genom att någon framträdande vetenskapsman adjungeras såsom
vetenskaplig rådgivare.

Kommerskollegium finner vad Sveriges kemiska industrikontor m. fl. anfört
beträffande utvidgning och ändring av ifrågavarande avdelnings organisation
beaktansvärt med hänsyn såväl till den snabba utvecklingen på vitaminforskningens
område som till den kemisk-biologiska sektionens omfattande
och skiftande uppgifter. Då emellertid frågan om livsmedelskontrollen
för närvarande är under utredning, anser kollegiet lämpligast, att
den centrala statliga kontrollapparten tills vidare hålles inom den mera begränsade
ram, som de sakkunniga föreslagit. Kollegiet finner ej heller tillräcklig
anledning föreligga att frångå de sakkunnigas förslag beträffande
lönerna för den fackutbildade personalen, då den förordade lönesättningen
såvitt kollegium kunde bedöma, synes överensstämma med den för andia
jämförliga befattningar i statstjänst tillämpade.

Medicinska fakulteten i Uppsala har särskilt beaktat det föreslagna samarbetet
med Stockholms stad. Fakulteten finner åtskilliga skäl tala för att
institutet övertager den av Stockholms stad nu bedrivna verksamheten på

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

området och utvidgar denna att avse hela landet, men befarar, att omfattningen
av laboratoriets mera rutinmässiga arbete därigenom komme att
undantränga de mera centrala näringshygieniska problem, för vilka avdelningen
dock i första hand borde planläggas. En sådan farhåga tedde sig så
mycket mera motiverad, som utöver den personal, som nu funnes vid Stockholms
stads ifrågavarande laboratorier, endast föreslagits en ökning med en
assistent och ett laboratoriebiträde, bortsett från den för hela avdelningen
gemensamma chefen. Fakulteten betonar tillika, att avdelningens hela arbetsområde
bure en uppenbart medicinsk prägel och att talrika hithörande
näringsfysiologiska ävensom läkemedelstekniska spörsmål endast läte sig behandlas
ur medicinska synpunkter. Fördenskull syntes det fakulteten riktigast
föreskriva, att såväl chefen för födoämneshygien och livsmedelskontroll som
laboratorn vid vitaminlaboratoriet skulle vara legitimerad läkare.

Stochholms stadsfullmähtic/e tillstyrka för sin del det föreslagna samarbetet
mellan staden och institutet, örn ock med vissa jämkningar i fråga
örn villkoren. Stadsfullmäktige åberopa härutinnan ett av stadens hälsovårdsnämnd
avgivet yttrande, vari anföres bland annat följande.

Det föreliggande organisationsförslaget innebär, att Stockholms stads hälsovårdsnämnd
skulle nedlägga verksamheten vid sina biologiska och kemiska
laboratorier och för framtiden anlita institutet för folkhälsan vid behov av
undersökningar och utlåtanden inom födoämneshygienens område. Ehuru
det ur flera synpunkter kan vara fördelaktigt för Stockholms stad att hava
tillgång till egna laboratorier, tillstyrker hälsovårdsnämnden likväl det föreslagna
samai betet, och detta främst därför att en dubbelorganisation såvitt
möjligt bör undvikas på ett så speciellt område som livsmedelskontrollen.
Såsom villkor för samarbetet måste emellertid förutsättas, att rekvirerade
undersökningar och utlåtanden expedieras så skyndsamt och under sådana
former, att stadens speciella intressen bliva lika väl tillgodosedda som för
närvarande. Institutets utlåtanden måste sålunda utformas på sådant sätt,
att de kunna läggas till grund för åtgärder till allmänhetens upplysning eller
i förebyggande syfte samt även vid behov för anställande av åtal. Hälsovårdsnämndens
laboratorier anlitas i stor utsträckning för undersökningar av
anbudsprov i samband med upphandlingen av förnödenheter för stadens sjukvårdsinrättningar
och övriga anstalter. Det är önskvärt, att sådana undersökningar
i fortsättningen kunna erhållas från institutet i samma omfattning och
att vid varuprovens bedömning hänsyn tages till de särskilda bestämmelser,
som vederbörande upphandlingsorgan i vissa fall uppställer utöver vad gällande
författningar stadga.

Hälsovårdsnämnden tillstyrker vidare de föreslagna grunderna för befattningshavarnas
övergång till institutet med tillägg, att befattningshavarna
böra medgivas rätt att tillgodoräkna sig tjänstetiden hos staden för uppfattning
i löneklass och erhållande av pension. I anslutning härtill yttrar häisovårdsnämnden
i huvudsak följande.

Den på ordinarie stat anställda personalen vid nämndens laboratorier utgöres
av de bägge föreståndarna, som tillhöra 21 :a lönegruppen, och ett laboratoriebiträde
(laboratoriestäderska) i 2:a lönegruppen. Föreståndaren för
det biologiska laboratoriet uppnår stadgad pensionsålder år 1940 och kommer
sålunda ej att beröras av en överflyttning till institutet. Föreståndaren

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

för det kemiska laboratoriet uppnår däremot pensionsåldern först år 1945.

I avgivet yttrande till nämnden Ilar denne ställt sig tveksam till fråga örn en
överflyttning till institutet under framhållande, att avdelningen för födoämneshygien
och livsmedelskontroll skulle komma att som chef få en läkare,
som icke vore fackman på det livsmedelskemiska området, vilken anordning
enligt hans mening vore ägnad att beröva den kemiska livsmedelskontrollen
erforderlig självständighet. Föreståndaren för det kemiska laboratoriet borde
vidare i avlöningshänseende motsvara lönegrupp B 29 (mot förslagets B 26)
eller samma avlöning, som tillkomme avdelningschef vid statens provningsanstalt.
Föreståndarens nuvarande lön utginge med 11,158 kronor och efter
den 1 februari 1938 med 11,870 kronor. Vid sidan av sin tjänst hade föreståndaren
haft rättighet att i viss omfattning utföra egna undersökningar,
vilka tillfört honom en årlig inkomst av omkring 3,000 kronor.

Hälsovårdsnämnden anser, att dessa synpunkter böra vinna beaktande i
görligaste mån, och förutsätter, att den nuvarande föreståndaren vid eventuell
övergång till institutet för folkhälsan icke skall anvisas en mera^ underordnad
tjänsteställning än den han intagit i nämndens tjänst. Likaså anser
nämnden det vara skäligt, att föreståndaren utöver löneförmånerna berndes
någon kompensation för den extrainkomst, som han kunnat bereda sig i
nämndens tjänst men ej kan påräkna vid det statliga laboratoriet. Skulle
likväl tjänsteförhållan4ena ej bliva ordnade så, att föreståndaren finner sig
kunna övergå till institutet, är han berättigad att kvarstå i stadens tjänst intill
uppnådd pensionsålder.

Den återstående ordinarie befattningshavaren vid laboratorierna, nämligen
laboratoriestäderskan, torde utan svårighet kunna placeras på annan lämplig
tjänst inom kommunalförvaltningen, därest hon ej skulle vara villig att övergå
till statsinstitutet. De övriga tjänstemännen, bestående av tre assistenter, ett
analysbiträde och ett laboratoriebiträde, äro anställda på extra ordinarie eller
extra stat och kunna sålunda uppsägas, om de ej äro villiga att övergå i
statstjänst på ovan angivna villkor.

Hälsovårdsnämnden, som uppgjort förslag till avtal i ämnet, har jämväl
förordat viss jämkning i grunderna för den ersättning, som förutsatts skola
utgå för å institutet verkställda undersökningar för stadens räkning. Härtill
återkommer jag emellertid i ett senare sammanhang.

Statskontoret anser, att avtalet med Stockholms stad bör utgöra en förutsättning
för den födoämneshygieniska avdelningens inrättande. Statskontoret
är vidare icke övertygat örn att de arbetsuppgifter å vitaminlaboratoriet,
för vilkas handhavande beräknats ett första laboratoriebiträde i lönegraden
B 11, ett laboratoriebiträde i lönegraden B 7, ett extra ordinarie laboratoriebiträde
i 6:e lönegraden, ett extra laboratoriebiträde i samma lönegrad och
ett extra laboratoriebiträde i 4:e lönegraden, motivera den föreslagan lönesättningen.
Statskontoret ifrågasätter, om icke de två förstnämnda befattningarna,
vilka böra inrättas såsom extra ordinarie, kunna placeias i 7.e,
respektive 6:e lönegraderna och övriga laboratoriebiträdesbefattningar inordnas
såsom extra tjänster i 6:e, 4:e och 2:a lönegraderna.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anser en placering i 2:a lönegraden
fullt tillräcklig för det laboratoriebiträde, som skulle lia till huvudsaklig
uppgift att rengöra burar, hämta foder, tillreda enklare lösningar samt
i övrigt tillhandagå med erforderlig handräckning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

I fråga om elen för institutet gemensamma personalen
hava erinringar framkommit främst beträffande sättet för statistikens och
hälsovårdspropagandans tillgodoseende.

Medicinalstyrelsen och svenska läkarsällskapet kunna ej finna den statistiska
sakkunskapen vederbörligen tillgodosedd med en aktuarie i lönegraden
B 26 utan förorda inrättandet av en särskild avdelning för ändamålet.
Medicinalstyrelsen åberopar härutinnan ett av läkarsällskapets sektioner för
bakteriologi och hygien, pediatrik och skolhygien samt social medicin avgivet
utlåtande, vari huvudsakligen framhålles följande.

De sakkunniga synas förbise, att forskningsarbetet inom institutet till god
del kommer att bliva av statistisk natur. Till en början måste sålunda analysen
av laboratoneresultaten väsentligen utföras med hjälp av statistiska
arbetsmetoder och dessutom blir det för institutet oundgängligen nödvändigt
att utföra socialhygieniska undersökningar jiå grundval av i särskild ordning
insamlat socialstatistiskt material. Det är endast i socialstatistikens belysning
som omfånget, utbredningen och betydelsen av ett för befolkningens
lunsa skadligt moment kan objektivt bedömas och en tillförlitlig mätare nå
vara åtgärder effektivitet erhållas. 1

Detta innebär dock icke, att institutet skulle utföra all den statistik, som
bär socialhygienisk innebörd eller som ur socialhygienisk synpunkt kan vara
av intresse; givetvis erfordras en noggrann gränsdragning mellan institutets
verksamhet i denna del och det arbete, som utföres inom de egentliga statistiska
ämbetsverken. Därvid böra sådana socialhygieniska undersökningar
vilka Jnmnä utföras utan tillgång till medicinsk expertis annat an vid si älva
planläggningen eller som till väsentlig del även inbegripa uppgifter av ickemedicmskt
intresse, utföras inom de ordinarie statistiska ämbetsverken. Utr?£nfn^ar
^en beskaffenhet, att icke endast planläggningen utan även uppgiitsmsamlingen,
materialgranskningen och bearbetningen erfordra en ingaende
kännedom örn medicinska och hygieniska problemställningar och förhallanden,
bora däremot utföras inom institutet för folkhälsan.

.. J ^lssa fal1 ban det vara lämpligt att institutet från något av de statistiska
ämbetsverken för vidare bearbetning övertager ett material, som dessa redan
nan andra synpunkter underkastat undersökning. Så kunde det till exempel
befinnas praktiskt, att institutet underkastade de av socialstyrelsen vid nästa
hushallskostnadsundersökning inhämtade hushållsböckerna en ingående analys
från näringshygieniska synpunkter. Det kunde även vara tänkbart att
en medicinskt sakkunnig institution skulle kunna utvinna åtskilligt mera ur
primärmaterialet till dödsorsaksstatistiken, än vad den enbart statistiska
expertisen inom statistiska centralbyrån förmår åstadkomma.

I fråga örn de undersökningar av större eller mindre hygieniskt intresse,
som utföias inom de vanliga statistiska ämbetsverken, är det av väsentlig
betydelse, att planläggningen sker i samråd med hygienisk expertis. Utfallet
av dylika undersökningar blir nämligen i hög grad beroende av att de
på ett rationellt sätt inriktas på hygieniskt relevanta problemställningar. I
institutets arbetsuppgifter måste sålunda även ingå att — eventuellt jämte
medicinalstyrelsen eller andra medicinskt sakkunniga organ — medverka vid
uppläggningen av vissa inom andra ämbetsverk företagna utredningar.

Den inom institutet förefintliga statistiska expertisen skulle sålunda erhålla
följande arbetsuppgifter: att medverka vid undervisningsarbetet inom
institutet, att leda den statistiska analysen av laboratorieresultaten, att medverka
vid eller leda sådana socialhygieniska undersökningar, som grundats
på vid fältundersökningar inhämtat material eller som övertagits från sta -

Kungl. Majus proposition nr 139.

tistiska ämbetsverk samt att tjänstgöra såsom en »förmedlande länk» vid
samarbetet med statistiska ämbetsverk. Det ter sig med hänsyn till dessa
arbetsuppgifter, otänkbart att begränsa den statistiska personalen så, som de
sakkunniga gjort.

Medicinalstyrelsen tillägger, att det i varje fall är nödvändigt att redan
från början upptaga ett förslagsvis beräknat belopp för statistik- och räknebiträden.

Medicinska fakulteten i Uppsala anser, att därest i enlighet med de sakkunnigas
förslag statistikerns uppgift skulle vara att biträda institutets chef
med organisatoriska spörsmål samt att lämna råd och anvisningar vid planläggandet
av undersökningar och vid bearbetning av material, för denna
verksamhet knappast erfordrades en person med heltidsanställning. Då det
gällde en rådgivande verksamhet vore det vidare önskvärt, att institutet hade
tillgång till den bästa möjliga expertis. Under sådana omständigheter vore
institutet bättre betjänt med ett anslag av samma storlek, som föreslagits
av de sakkunniga, men som finge användas dels för honorerandet av för tillfället
tillkallad statistisk sakkunnig, dels också till avlönandet av räknebiträden.
Fakulteten ifrågasätter ock, örn ej det belopp, som upptagits såsom arvode
åt en propagandachef, hellre borde ställas till styrelsens förfogande för
propagandaändamål utan att på detta sätt bindas. Styrelsen kunde då bättre
tillgodose det av de sakkunniga påpekade önskemålet, att propagandaverksamheten
tillfördes nya impulser och uppslag.

Statskontoret finner den föreslagna lönegradsplaceringen av statistikern
(B 26) väl hög. Det förefölle statskontoret, som örn det vore tillräckligt att
åtminstone till dess närmare erfarenheter vunnits för ifrågavarande ändamål
inrätta en tjänst i lönegraden B 21. Statskontoret ställer sig vidare mycket
tveksamt inför förslaget att inrätta en särskild befattning för propagandaverksamheten.
Innan så sker, synes det ämbetsverket böra i praktiken prövas,
om icke denna verksamhet kan på ett tillfredsställande sätt ombestyras av
eljest tillgänglig personal.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anser en placering av statistikern
i högre lönegrad än B 24 icke böra ifrågakomma. De två förste aktuarierna
vid statistiska centralbyrån i lönegraden B 26 intoge nämligen ställning såsom
chefer för jämförelsevis stora avdelningar. Lönenämnden ifrågasätter
jämväl, huruvida icke för propagandaverksamheten borde anvisas ett visst
belopp utan anställande av en bestämd person såsom arvodestagare. Härutöver
påkallar lönenämnden en sänkning av arvodet till institutets chef,
därest denna post skulle komma att bestridas av professorn i hygien. Å
andra sidan finner lönenämnden övervägande skäl tala för att kassörs- och
redogörarebefattningen redan från början uppföres å ordinarie stat.

Svenska telcnologföreningen slutligen finner det för propagandachefen avsedda
arvodet alltför lågt för att en kompetent kraft skall kunna erhållas.

Olika uppfattningar hava också gjort sig gällande rörande institutets
administrativa ställning och ledning.

Medicinalstyrelsen förmenar, att de sakkunniga icke tillbörligt beaktat

Kungl. Majis proposition nr 139.

den centrala hälsovårdsadministrationens möjligheter att vara institutet till
nytta, samt förordar en närmare anknytning av institutets ledning till styrelsen.
Till utveckling härav anför styrelsen bland annat:

Lndervisningen vid institutet gäller i första hand medicinalstyrelsen
underlydande personal, tjänsteläkare, distriktssköterskor och tillsyningsmän.
Den har hittills för såväl tjänsteläkare som distriktssköterskor skötts av
medicinalstyrelsen eller under dess överinseende av dess tjänstemän och för®i§§ått
i styrelsens, egna lokaler. Flertalet byråchefer inom styrelsen har
bland annat ställt sig till förfogande för att introducera läkare respektive
sköterskor pa olika arbetsområden. Den närmaste anknytning har därigenom
vunnits till det praktiska livets aktuella krav. Det är mycket angeläget att,
samtidigt som medicinalstyrelsen befrias från det tekniska bestyret med
kursernas ordnande, samarbetet med hänsyn till undervisningen uppehälles.
Såsom ytterligare ett skäl i samma riktning kommer härtill, att den karolinska
professorn i hygien icke kan förväntas äga tillräcklig erfarenhet för
att omhändertaga eller svara för undervisningen för nämnda kategorier av
praktiska tjänstemän.

Beträffande hälsovårdsinstitutets övriga uppgifter; nämligen att vara ett
konsultativt organ och ett tekniskt laboratorium för administrationen samt
en central för hälsovårdspropaganda, har medicinalstyrelsen likaledes viktiga
intressen att bevaka. Låt vara att hälsovårdsinstitutet även skall stå andra
myndigheter till tjänst. Medicinalstyrelsen är dock den myndighet som har
högsta överinseendet över hälso- och sjukvård och som även bör ha motsvarande
ställning till ett hälsovårdsinstitut. Så mångskiftande som det nya
institutets uppgifter avses bliva, är det av största vikt att hälsovårdsadministrationens
intresse av att i det löpande arbetet tillräcklig personal avdelas
för dess angelägna undersökningsuppgifter säkras på ett bättre sätt än som
skett i sakkunnigförslaget.

. Upplysningsverksamheten i hälsovård har hittills varit och är en av medicinalstyrelsens
författningsenliga uppgifter. Det är mycket tacknämligt, att
ett särskilt organ skapas härför, som säkerligen snart torde komma att växa
ut till en särskild avdelning. Men det är också synnerligen angeläget, ur
synpunkter, som torde ligga i öppen dag, att sambandet och samarbetet mellan
å ena sidan medicinalstyrelsen och den upplysningsverksamhet, styrelsen
fortfarande kommer att bedriva, och det nya upplysningsorganet säkras på
ett bättre sätt än i kommittéförslaget. Detta gäller" t. ex. sådana frågor som
personlig hygien, bostadshygien, spädbarnsuppfödning, könssjukdomar och
födoämneshygien.

Ett närmare samband mellan hälsovårdsinstitutet och medicinalstyrelsen
är slutligen också ett livsintresse för medicinalstyrelsen själv. Utvecklingen
ay ett hälsovårdsinstitut med dess utomordentligt viktiga uppgifter, självständigt
i förhållande till medicinalstyrelsen, skulle betyda en stor fara dels för
dubbelarbete och förvirring, dels ock för en återgång till icke önskvärda förhållanden.

Emellertid finner även medicinalstyrelsen vissa skäl kunna anföras för att
en särskild styrelse handhaver ledningen av institutet. Den naturliga lösningen
synes styrelsen under sådana förhållanden vara den, att en styrelse
tillsättes såsom närmast ansvarig för institutets administration och med
huvudsakligen de uppgifter, som angivas av de sakkunniga, men att överinseende
över institutet utövas av medicinalstyrelsen. Institutstyrelsen borde
därvid hava fem medlemmar utsedda av Kungl. Majit, nämligen en ordförande,

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

en representant för den allmänna avdelningens område, lämpligen föreslagen
av karolinska institutet, en representant för yrkeshygienens område, föreslagen
av riksförsäkringsanstalten, en representant för livsmedelsavdelningens
område, föreslagen av lantbruksstyrelsen, samt en föreslagen av Stockholms
stad. Yrkesinspektionens chefsmyndighet borde, med hänsyn till möjligheten
att få begagna yrkesavdelningens arbetskrafter för sina undersökningar
samt dess tjänstemäns tillsättning m. m., hava samma rättigheter, som i fråga
örn institutet för övrigt föreslås tillkomma medicinalstyrelsen.

I anslutning till denna sin ståndpunkt och då enligt styrelsens mening såsom
chef för institutet icke bör fungera en av avdelningscheferna, vilken därigenom
skulle erhålla ett föga lämpligt inflytande över kollegerna, framför
styrelsen vissa förslag rörande chefspostens utformande. Styrelsen yttrar
härutinnan:

Styrelsen föreslår för sin del, att chefskapet kombineras med platsen såsom
byråchef för en socialmedicinsk och socialhygienisk byrå inom styrelsen.
Medicinalstyrelsen har de två senaste åren i sina budgetäskanden påvisat,
att det ökade socialhygieniska och socialmedicinska arbetet kräver en särskild
målsman inom styrelsen. Hälsovårdsinstitutets upprättande gör ingen
ändring härutinnan, snarare tvärtom. Ju mera institutets undervisning sprider
det socialhygieniska arbetet ute i bygderna, dess större krav ställas
också på den centrala administrationen för detta arbetes tillgodoseende, ordnande
och ledande samt för sammanförande av dess resultat och kontrollen
över utgående statsbidrag och därmed understödd verksamhet. Anordningen
med en gemensam ledare för det socialhygieniska arbetet inom den högsta
administrationen och inom hälsovårdsinstitutet har med allra största fördel
prövats i Ungern. Anordningen har varit till fördel både för institut och för
administration, men framför allt för hälsovårdsarbetet i landet. Den nu
föreslagna anordningen skulle icke behöva tynga institutets budget med mer
än ett arvode, förslagsvis å 4,000 kronor. I denna befattningshavares skyldighet
skulle lämpligen ingå att vara studierektor och förste kursledare, vilket
motiverar ett högre arvode än det de sakkunniga föreslagit. Därigenom skulle
chefen för den allmänna avdelningen något avlastas, vilket är en fördel, då
hans arbetsbörda synes vara alltför tung.

Även den av de sakkunniga föreslagna chefstjänstemannen skulle erhålla
en stor arbetsbörda och knappast kunna åtaga sig några extra göromål. Det
är också nödvändigt att för platsen kunna förvärva en man med stor administrativ
erfarenhet och särskilda kunskaper i socialmedicin och socialhygien.
Hans ersättning synes ock böra vara relativt god. _ Detta skulle kunna vinnas
genom att han erhåller ställningen såsom medicinalråd och byråchef inom
medicinalstyrelsen och ett arvode för sitt arbete för folkhälsoinstitutet. En
annan möjlighet är att han placeras såsom tjänsteman på hälsovårdsinstitutets
stat med skyldighet att föredraga såväl inför folkhälsoinstitutets styrelse som
inför medicinalstyrelsen. Medicinalstyrelsen vill dock uttala sig för det första
alternativet. En tredje möjlighet, som i viss mån är en utbyggnad av nämnda
alternativ, bör övervägas, nämligen att institutet infogas i medicinalstyrelsen
såsom en avdelning av densamma. Institutets befattningshavare skulle i så
fall bliva befattningshavare i styrelsen. Någon särskild styrelse för institutet
skulle därvid icke erfordras. I alla frågor som anginge den yrkeshygieniska
avdelningen borde det dock i så fall åligga medicinalstyrelsen att samråda
med yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Medicinska fakulteten i Uppsala hävdar delvis enahanda synpunkter som
medicinalstyrelsen och förmenar, att i varje fall undervisningsverksamheten

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

för tjänsteläkare och andra hälsovårdsfunktionärer icke kan överlåtas å en
fristående styrelse av den art, de sakkunniga föreslagit, utan alltjämt måste
ledas av medicinalstyrelsen. Det föreslagna institutets funktion i den socialmedicinska
undervisningens och utbildningens tjänst skulle sålunda närmast
bliva att upplåta föreläsnings- och laboratorielokaler, museum och andra
lämpliga demonstrationsobjekt samt att i viss utsträckning tillhandahålla
lärarkrafter. Med hänsyn härtill behövde vid utformandet av det nya institutets
styrelse dettas utbildningsuppgifter ej särskilt tillgodoses. Av så
mycket större vikt vore däremot, att institutets vetenskapliga och praktiska
verksamhet bomme under sådan ledning, att resultat av reellt värde för det
hälsovårdande arbetet i landet kunde förväntas. Fakulteten kunde ej finna
den av de sakkunniga föreslagna sammansättningen av styrelsen i detta hänseende
tillfredsställande. Principiellt ville fakulteten därvid fastslå, att institutet
vore avsett att bliva en anstalt med uteslutande hygieniska, d. v. s. medicinska
uppgifter och ej mera allmänt socialpolitiska eller social ekonomi ska De ej
medicinska verk och myndigheter, som vore beroende av institutets arbete
för lösandet av speciella frågor av hygienisk innebörd, kunde få detta behov
tillgodosett även utan att vara representerade i institutets styrelse, liksom
också resultaten av institutets på eget initiativ igångsatta undersökningar
kunde komma därav intresserade till godo utan sådan representation. 1
stället borde i styrelsen ingå, utom företrädare för medicinalstyrelsen, en
fyllig representation för de vetenskapsgrenar, med vilka institutet för sin
verksamhet hade behov av samarbete. Fakulteten funne därför frågan örn
det föreslagna institutets administration böra underkastas förnyat övervägande.

Karolinska institutets lärarkollegium finner det önskvärt, att styrelsen utökas
med personer med speciell medicinsk sakkunskap, främst i pediatrik,
skolhygien och å praktiskt experimentella områden.

Svenska läkarsällskapet framhåller liknande synpunkter och finner det
diskutabelt, örn i förslaget tillbörlig hänsyn tagits till medicinalstyrelsens
inflytande på undervisningen av blivande hälsovårdstjänstemän ävensom till
att medicinalstyrelsen, som enligt sin instruktion har att utöva högsta tillsynen
över hälso- och sjukvården i landet, bör vara ansvarig för propagandan
på dessa områden.

Universitetskanslern betonar särskilt angelägenheten av att den medicinska
fakulteten i Uppsala och helst även Lundafakulteten bleve representerad
i styrelsen. Härigenom skulle ej blott styrelsen erhålla en starkare
vetenskaplig sammansättning utan även universiteten beredas möjlighet att
nära följa institutets arbete, vilket vore till stort gagn för de universitetsinstitutioner,
vilkas arbetsuppgifter hade beröring med institutets.

Önskemål örn representation i styrelsen hava jämväl uttalats av socialstyrelsen
och lantbruksstyrelsen. Lantbrukssällskapet ifrågasätter härjämte,
huruvida icke i styrelsen lämpligen borde ingå två ledamöter från jordbrukshåll,
den ena företrädande jordbruksnäringen och landsbygdsbefolkningen,
den andra den lantbruksvetenskapliga forskningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Kemistsamfundet påyrkar representant för den allmänna och tekniska
kemien, medan handelskammaren i Göteborg anser, att lämpliga näringssammanslutningar
böra själva få utse ett antal medlemmar i styrelsen utom de av
Kungl. Maj:t utsedda. Sådan rätt borde tillkomma, förutom Sveriges industriförbund
och Sveriges allmänna lantbrukssällskap, jämväl rikets auktoriserade
handelskamrar genom dess exekutiva organ, handelskammaremötets
kommitté, samt Sveriges redareförening.

Kommerskollegium betonar angelägenheten av att institutets styrelse erhåller
en sådan sammansättning, att detsamma i sin verksamhet mötes med
förtroende från industriens och andra företagares sida. Ett dylikt förtroende
vöre en nödvändig förutsättning för att institutet skulle kunna tillfredsställande
lösa sina viktiga uppgifter i samhällshygienens och yrkeshygienens
tjänst.

Livsmedelslagstiftningssakkunniga ifrågasätta, huruvida ej med hänsyn
till den animala livsmedelskontrollens betydelse veterinärhygienisk sakkunskap
borde beredas plats i styrelsen.

Stadsfullmäktige i Stockholm understryka, att en representation från stadens
sida i styrelsen torde få betraktas som ett villkor för det ifrågasatta
samarbetet med staden.

Statskontoret slutligen anser det böra övervägas att bland de självskrivna
ledamöterna låta ingå en representant för lantbruksstyrelsen. Därest så
skedde, saknades anledning att komplettera styrelsen med särskild av Kungl.
Majit på förslag av auktoritativ jordbruksorganisation utsedd ledamot. För
övrigt syntes statskontoret tillräckliga skäl knappast hava anförts för att vid
sidan av de självskrivna ledamöterna utöka styrelsen på sätt de sakkunniga
föreslagit.

Departementschefen.

I anslutning till vad jag anfört rörande det föreslagna institutets arbetsuppgifter,
anser jag mig i fråga om de allmänna grunderna för institutets
organisation kunna biträda det föreliggande sakkunnigförslaget. Jag räknar
sålunda med att arbetet fördelas på tre huvudavdelningar, en avsedd för allmän
hygien, främst bostadshygien, en för yrkeshygien samt en för födoämneshygien
och livsmedelskontroll, ävensom att envar av dessa avdelningar skall
förestås av en chef i professors tjänsteställning. Därjämte förutsätter jag,
att viss personal anställes gemensamt för institutet i dess helhet. Till
detaljerna härutinnan vill jag återkomma, sedan jag tagit ställning till vissa
spörsmål av principiell innebörd.

Vidkommande till en början sättet för samarbetet med karolinska
institutet innebär de sakkunnigas förslag, att sistnämnda
instituts hygieniska institution skulle fungera såsom en av institutets för folkhälsan
förenämnda avdelningar samt att professorn i hygien skulle vara chef
för densamma. Närmast åsyfta de sakkunniga härvid den allmänna avdelningen,
men det förutsättes, att nämnda professor alternativt skall kunna inträda
som föreståndare för någon av övriga avdelningar, därest hans sakliga

Bihang till riksdagens protokoll 1938 1 sami. Nr 139. 38 5

Kungl. Majus proposition nr 139.

kompetens skulle så medgiva. Jag har redan förut godtagit samarbetstanken i
princip och finner ej heller anledning till erinran mot den utformning, de
sakkunniga givit sitt förslag i denna del. I likhet med de sakkunniga förutsätter
jag härvid, att till avdelningen knytes en kvalificerad och praktiskt erfaren
arbetskraft såsom laborator och Överlärare. Denne skulle svara för den
del av arbetet å avdelningen, som chefen icke personligen handlägger, samt
utöva ledningen av utbildningsverksamheten för icke-läkare. Denna anordning
synes mig ägnad att i huvudsak undanröja betänkligheterna mot samarbetet
ifråga, såväl ur den akademiska undervisningens som ur praktiska
synpunkter. Visst fog torde dock föreligga för det önskemål örn medinflytande,
som framkommit från karolinska institutets sida, beträffande tillsättningen
av ifrågavarande laboratorsbefattning. Slutlig ståndpunkt till detta
spörsmål lärer emellertid icke nu böra tagas, utan torde därmed kunna anstå,
till dess frågan örn instruktion för institutet för folkhälsan kommer under
övervägande.

Vidare innebär sakkunnigförslaget, att institutets avdelning för födoämneshygien
bland annat skulle övertaga de uppgifter, som för närvarande
tillkomma hälsovårdsnämndens kemis k-b iologiska
laboratorier i Stockholm. Uppslaget har funnit ett gynnsamt
mottagande av såväl stadsfullmäktige i Stockholm som de myndigheter,
vilka utlåtit sig i frågan. Även jag finner förslaget medföra bestämda
praktiska fördelar. Det av hälsovårdsnämnden framlagda förslaget till avtal,
vilket torde såsom bilaga få fogas vid statsrådsprotokollet, synes
mig ock ägnat att i huvudsak utgöra grundval för en överenskommelse
i ämnet. Jag anser sålunda rimligt, att de befattningshavare vid ifrågavarande
laboratorier, vilka skulle komma att överflyttas i statens tjänst,
tillförsäkras rätt att för uppflyttning i löneklass och för pension tillgodoräkna
sig sin tidigare anställning i stadens tjänst som örn den fullgjorts
i statstjänst. Likaledes finner jag det rättvist och billigt, att de befattningshavare,
som vid tidpunkten för avtalets avslutande äro anställda vid nämnda
laboratorier och som förklarat sig villiga att övergå i statstjänst, genom personliga
lönetillägg hållas skadeslösa för den minskning i avlöningen å respektive
tjänster, som härvid kan komma att inträda. I den mån befattningshavarnas
löner genom löneklassuppflyttningar eller på annat sätt — dock ej på
grund av dyrtidstilläggets förändringar — ökas, böra emellertid de personliga
lönetilläggen minskas eller, därest löneförbättringarna uppgå till lönetilläggens
belopp, helt upphöra. Jämkningar och förtydliganden av de i avtalsförslaget
uppställda villkoren bliva i anledning härav erforderliga och kunna även på
andra punkter befinnas önskvärda. Det torde böra ankomma på Kungl.
Maj :t, att därest riksdagen intet har att erinra mot att avtal i saken kommer till
stånd, fatta slutlig ställning till hithörande spörsmål, sedan förhandlingarna
i ämnet förts till slut. Såsom i det följande närmare utvecklas, har saken
icke omedelbar betydelse, då avtalet icke är avsett att träda i kraft, förrän
byggnader för institutet blivit uppförda.

Särskild uppmärksamhet måste jämväl ägnas frågan örn institutets

Kungl. Majus proposition nr 189.

ledning. De sakkunniga hava föreslagit, att en av avdelningsföreståndarna
skall av Kungl. Majit förordnas att tillika tjänstgöra såsom chef för institutet
mot ett arvode å 2,000 kronor för år. De sakkunniga hava även övervägt att utrusta
institutet med en särskild administrativ chef men avstått från att föreslå
en dylik anordning, enär säkra hållpunkter för ett bedömande av verksamhetens
omfattning för närvarande icke förelåge. Medicinalstyrelsen har, med avstyrkande
av sakkunnigförslaget, tänkt sig chefsfrågan ordnad enligt olika alternativa
linjer. Ett alternativ innebär, att en särskild chefsbefattning inrättas,
vars innehavare tillika skulle vara föredragande i medicinalstyrelsen. Enligt
ett annat alternativ, vilket styrelsen för sin del förordar, skulle i styrelsen
inrättas en ny medicinalrådstjänst, vars innehavare mot ett årsarvode av 4,000
kronor jämväl skulle bestrida chefsgöromålen vid institutet och därjämte
tjänstgöra såsom studierektor och förste kursledare. Och slutligen har som
ett tredje alternativ ifrågasatts, att hela institutet skulle förläggas inom medicinalstyrelsen
och uppföras å dess stat, varvid ämbetsverkets chef torde hava
avsetts såsom ledare även för institutet.

Medicinalstyrelsen synes mig beträffande samtliga föreslagna alternativ
utgå från samma förutsättning som de sakkunniga, nämligen att de egentliga
chefsgöromålen icke, i varje fall under institutets första verksamhetstid,
kunna beräknas erhålla den omfattning, att de motivera inrättande av en särskild
chefsbefattning. Denna förutsättning förefaller mig godtagbar, även
örn de faktiska förhållandena inom en icke alltför avlägsen framtid lära göra
den i och för sig naturliga anordningen med en särskild chef nödvändig. Av
de av medicinalstyrelsen ifrågasatta alternativen synas mig det andra och det
tredje otillfredsställande. Redan nu har medicinalstyrelsen ett förvaltningsområde,
som ställer mycket stora krav på verkchefens insatser, vadan det
måste anses uteslutet, att till ämbetsverket foga en institution av den omfattning,
som institutet för folkhälsan redan från begynnelsen skulle erhålla.
Och att inrätta en byråchefstjänst, vars innehavare skulle förmå att vid sidan
av sin ordinarie verksamhet på ett tillfredsställande sätt leda institutet, förefaller
mig knappast praktiskt realiserbart. Helt visst bomme antingen den
ena eller den andra uppgiften — alltefter vederbörande innehavares intresseinriktning
— att bliva lidande på föreningen. Enahanda betänkligheter kunna
— måhända dock med icke fullt samma styrka — göras gällande mot den
variant av sist åsyftade alternativ, som gör institutets chef till föredragande
i styrelsen. Även örn denna anordning i den praktiska utformning förslaget
erhållit synes mig olämplig, lär emellertid den bakomliggande tanken, att
uppnå en nära förbindelse mellan institutet och medicinalstyrelsen, böra vinna
tillbörligt beaktande vid regleringen av förhållandet mellan institutet och de
administrativa organ, vilkas verksamhet det har till uppgift att främja.

Under föreliggande omständigheter anser jag den av de sakkunniga förordade
lösningen, mot vilken i övrigt några väsentliga erinringar icke framkommit,
vara den mest ändamålsenliga. Om och i den mån verksamheten vid
institutet så påkallar, kan organisationen lätt nog utbyggas med en särskild

68 Kungl. Majus proposition nr 139.

chefsbefattning. Goda skäl hava emellertid anförts för att avbida närmare
erfarenhet härutinnan.

En annan del av förslaget, som ur principiell synpunkt föranlett erinringar,
gäller de statistiska arbetsuppgifternas tillgodoseende
inom institutet. Uppenbart är, att det verksamhetsområde,
som institutet skulle komma att få, förutsätter konstant tillgång till
statistiskt material och möjligheter för dess bearbetande i anslutning
till föreliggande eller planlagda socialhygieniska uppgifter. De sakkunniga
hava velat tillgodose detta krav genom att bland den för institutet
gemensamma personalen upptaga en förste aktuarie, som skulle
hava att leda det statistiska arbetet. Medicinalstyrelsen, som i sin ursprungliga
plan räknat med en särskild statistisk avdelning, har vid
remissbehandlingen av sakkunnigförslaget hävdat, att organisationen i
denna del påkallar en betydande utbyggnad. Å andra sidan finner styrelsen
en noggrann gränsdragning emellan institutets verksamhet i denna
del och det arbete, som utföres inom de egentliga statistiska ämbetsverken,
nödvändig. Även örn det vill förefalla, som örn de sakkunniga måhända något
underskattat omfattningen av de arbetsuppgifter, som på nu förevarande
område skulle möta institutet för folkhälsan, synes knappast någon principiell
meningsskiljaktighet föreligga mellan de sakkunniga och medicinalstyrelsen.
I nuvarande läge begränsas åsiktsdivergensen att gälla spörsmålet
örn storleken av de erforderliga anslagen för det statistiska rutinarbetet. För
egen del anser jag mig kunna i detta sammanhang inskränka mig till att
betona vikten av att det statistiska arbetet vid institutet tillförsäkras en kvalificerad
målsman och att verksamheten i fråga följer de vid utredningen uppdragna
linjerna.

Beträffande personalorganisationen i övrigt hava, på sätt
av den lämnade redogörelsen framgår, åtskilliga olikartade önskemål framkommit
i de avgivna yttrandena. Från flera håll har sålunda gjorts gällande,
att organisationen från begynnelsen borde göras vidare, såväl vad angår avdelningen
för allmän hygien som avdelningen för födoämneshygien och livsmedelskontroll,
därvid i sistnämnda hänseende särskilt påyrkats en självständigare
ställning för vitaminlaboratoriet. Å andra sidan föreligga yrkanden på
större varsamhet beträffande organisationens utmätande vid verksamhetens
början. För min del har jag kommit till den uppfattningen, att de sakkunniga
i det hela förebragt goda skäl för den relativa återhållsamhet, som präglar
förslagets huvudlinjer. Det kan nämligen icke lämnas ur sikte, att man här
beträder ett hittills i vårt land oprövat område och att föreliggande erfarenheter
från främmande länder hänföra sig till väsentligt andra förhållanden
än dem, som hos oss äro för handen. Jag är också förvissad därom, att i den
mån institutet infriar de förväntningar, som ställas på detsamma, och det
erfarenhetsmässigt ådagalägges, att organisationen påkallar en utbyggnad,
statsmakternas medverkan härtill beredvilligt skall lämnas.

I ett par hänseenden anser jag emellertid redan nu vissa jämkningar i förslaget
böra övervägas. Det synes mig sålunda förtjäna närmare prövas, örn icke

Kungl. Majus proposition nr 139-

vattenundersökningarna lämpligen böra hänföras till den allmänhygieniska avdelningen.
Enär samarbetet med Stockholms stad skulle realiseras först från
och med den tidpunkt, då nya byggnader för institutet färdigställts, förefaller det
ändamålsenligt att åtminstone tills vidare låta hithörande rutinundersökningar
omhänderhavas av den allmänhygieniska avdelningen. Frågan kan sedan med
ledning av vunna erfarenheter erhålla en definitiv lösning i samband med att
institutets verksamhet utvidgas. Vidare synes mig argumentationen för att
tillgång till veterinär sakkunskap beredes å den födoämneshygieniska avdelningen
såtillvida övertygande, att jag anser, att dennas laborators- och
assistentbefattningar böra stå öppna jämväl för sökande med utbildning vid
veterinärhögskolan. Med hänsyn till den kritik, som från vissa håll mött de
sakkunnigas förslag rörande den s. k. hälsovårdspropagandans tillgodoseende,
vill jag tillika förorda, att till en början allenast beräknas visst belopp för
ändamålet, utan att detsamma bindes vid viss person, samt att erfarenheten
sedermera får bliva vägledande för organisationens utformning på denna
punkt.

I fråga örn de olika befattningshavarnas löneställning
hava helt naturligt jämväl skiljaktiga uppfattningar kommit till uttryck. I
stort sett har emellertid förslaget i denna del från de myndigheter, som härutinnan
företräda särskild sakkunskap, icke föranlett mera allvarliga erinringar.
För egen del finner jag mig också sakna anledning att annat än på
ett par punkter nu frångå sakkunnigförslaget. Lika med lönenämnden håller
jag sålunda före, att befattningen såsom föreståndarinna för distriktssköterskeskolan
bör hänföras till 17:e lönegraden. Med hänsyn till vikten att för
tjänsten erhålla en kvalificerad innehavare, torde lämplighetsskäl dock få
anses tala för att befattningen till en början endast inrättas såsom extra ordinarie.
Vidare synas tillräckliga skäl icke föreligga att placera det för rengöring
av burar m. m. avsedda laboratoriebiträdet å vitaminsektionen högre
än i 2:a lönegraden. En sänkning av den till denna sektion hörande personalens
löneställning i övrigt, på sätt statskontoret ifrågasatt, finner jag mig
däremot icke kunna förorda. Jag vill tillika betona, att jag i betraktande av
de maktpåliggande uppgifter, som skulle komma att åligga institutets statistiker
och den i viss mån självständiga ställning, som denne befattningshavare
skulle intaga, anser mig icke kunna för tjänsten ifrågasätta lägre löneställning
än den av de sakkunniga föreslagna, B 26. Å andra sidan synes närmare
erfarenhet böra avvaktas, innan högre löneplacering överväges för viss fackpersonal
i enlighet med vad i några yttranden påyrkats.

Jag kommer så slutligen till det betydelsefulla spörsmålet om i n s t i t utets
administrativa ställning. Även på denna punkt föreligga
vissa divergenser mellan å ena sidan de sakkunniga och det stora flertalet
hörda myndigheter samt å andra sidan medicinalstyrelsen jämte ett pär förste
provinsialläkare.

Redan inledningsvis har jag betonat, att uppgifterna för det föreslagna
institutet i våra dagar te sig vida mera omfattande, lin då tanken på ett hygieniskt
undersökningsorgan i medicinalförvaltningens tjänst först framkom. Av

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

yad jag ytterligare anfört framgår, att, även om en betydande intressegemenskap
föreligger mellan medicinalstyrelsen och institutet, dess uppgifter dock
måste erhålla en sådan omfattning och dess inriktning en sådan mångsidighet,
att det icke längre framträder såsom uteslutande ett medicinalförvaltningens
organ. Jag vill i detta avseende erinra, att enligt den plan, jag nyss
framlagt, institutet för folkhälsan skulle innesluta karolinska institutets
hygieniska institution. Vidare gäller, att dess avdelning för yrkeshygien får
nära praktisk anknytning till yrkesinspektionens chefsmyndighet. Slutligen
kan icke bortses därifrån, att det med hänsyn till institutets funktioner
inom yrkeshygien och livsmedelskontroll, på sätt kommerskollegium betonat,
är angeläget att formerna för administrationen bestämmas så, att institutet
i sin verksamhet mötes med förtroende från industriens och andra företagares
sida. Detsamma gäller i fråga örn jordbruksnäringen.

Under dessa omständigheter synas mig de sakkunniga hava riktigt bedömt
läget, då de förordat, att institutet för folkhälsan organisatoriskt inordnas
direkt under socialdepartementet och att dess administrativa angelägenheter
handläggas av en styrelse, i vilken de olika samhällsintressen, som äro direkt
knutna till institutet, bliva företrädda. Denna ordning har för övrigt ansetts
naturlig av det övervägande antalet myndigheter, som yttrat sig i ämnet, och
ansluter sig till vad som gäller i fråga örn ett stort antal institutioner med
likartad karaktär. ~ Självfallet bör medicinalstyrelsen företrädas genom sin
chef. Likaledes bör representation tillförsäkras karolinska institutets lärarkollegium
och riksförsäkringsanstalten. Jag finner det ock välbetänkt, att
industri och jordbruk bliva företrädda. Krav hava ytterligare anmält sig
på dels starkare vetenskapligt inslag, dels representation för andra intressen
än de nu särskilt uppmärksammade. Vid utformandet av erforderliga författningsföreskrifter
torde dessa synpunkter böra tagas under övervägande,
därvid givetvis tillika måste beaktas, att styrelsen icke blir så mångtalig,
att den riskerar att förlora i arbetsförhet.

Till det nu sagda anser jag mig i detta sammanhang böra foga ytterligare
några ord nied anledning av medicinalstyrelsens ställningstagande. Av vad
jag redan anfört framgår, att institutet för folkhälsan avses erhålla synnerlig
betydelse för medicinalstyrelsens utredande verksamhet, liksom utbildningen
av praktiska hälsovårdsfunktionärer förutsätter ingående samverkan med styrelsen.
Enahanda är förhållandet i fråga örn den på allmänheten inriktade
hygieniska upplysningsverksamhet, som institutet skulle ombesörja. Jag
inser därför till fullo vikten av att former skapas, som medgiva ett nära och
förtroendefullt samarbete med medicinalstyrelsen. Denna synpunkt har jag
varit angelägen tillgodose vid mina överväganden rörande sammansättningen
av institutets styrelse. Därutöver ämnar jag emellertid vid utarbetandet av
vederbörliga författningsföreskrifter tillse, att befattningshavare vid institutet,
som lett eller verkställt viss undersökning, ålägges skyldighet att, i den
mån så påkallas, deltaga i ärendets handläggning i medicinalstyrelsen, detta
i analogi med vad som redan gäller i fråga örn övriga statslaboratorier. Enahanda
ordning bör föreskrivas beträffande förhållandet till yrkesinspek -

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

tionens chefsmyndighet. Likaledes håller jag före, att planer för utbildningen
av tjänsteläkare och praktiskt arbetande hälsovårdsfunktionärer i övrigt böra
underställas medicinalstyrelsen. Och slutligen synes det mig uppenbart, att
den på allmänheten direkt inriktade upplysningsverksamheten bör beträffande
planläggning och utförande försiggå i nära samarbete med medicinalstyrelsen.
Vidtagas och genomföras dessa anordningar, är jag övertygad örn att de av
medicinalstyrelsen hävdade särskilda önskemålen i sak tillgodosetts i ali
skälig utsträckning.

Institutets förläggning’, lokalbehov och utrustning.

De sakkunniga.

För ett institut med de arbetsuppgifter och den organisation, som de sakkunniga
förordat, krävas uppenbarligen relativt stora lokalutrymmen. Vid
sina överväganden på denna punkt hava de sakkunniga icke funnit någon
möjlighet att rationellt tillgodose detta behov genom att taga i anspråk en
eller flera redan befintliga, för annat ändamål uppförda byggnader. Efter de
sakkunnigas mening måste för institutet uppföras en ny byggnad, lämpligt
belägen i förhållande till de institutioner, med vilka det närmast skall samverka,
och med möjligheter till utvidgning framdeles, i den mån så kan befinnas
erforderligt.

Med utgångspunkt härifrån anse de sakkunniga närmast två alternativ kunna
ifrågakomma beträffande institutets förläggning, nämligen antingen
till den Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga s. k. Västra skogen i Solna socken
eller ock till den för karolinska institutets teoretiska institutioner upplåtna
delen av det s. k. Norrbackaområdet i samma socken. Till förmån för det
förra alternativet har anförts, att institutet för folkhälsan bomme att ligga i
omedelbar närhet av statens bakteriologiska laboratorium och att därigenom
utsikter kunde tänkas yppa sig att i viss utsträckning för institutet utnyttja
djurstallarna vid laboratoriet. Verkställda undersökningar hade emellertid
givit vid handen, att ett sådant utnyttjande endast i förhållandevis ringa omfattning
skulle bliva möjligt. En förläggning enligt det andra alternativet
skulle efter de sakkunnigas mening i hög grad främja ett önskvärt samarbete
mellan den medicinska högskolan och institutet för folkhälsan. Detta samarbete
borde icke vara helt begränsat till den allmänna hygienen utan även
vid behov kunna utsträckas till andra områden av institutets verksamhet.
Ifrågavarande förläggning skulle likaledes innebära, att befattningshavarna
vid institutet för folkhälsan skulle få bekväm tillgång till karolinska institutets
rikhaltiga bibliotek. Att beakta i detta sammanhang vore jämväl, att
kommunikationerna med Stockholms centralare delar vore och kunde förväntas
bliva avsevärt bättre för Norrbackaområdet än för det åsyftade området
inom »Västra skogen». Under sådana förhållanden och då det finge
anses vara av vikt, att den teoretiskt-medicinska undervisningen lokalt sammanliölles,
hava de sakkunniga bestämt förordat, att institutet förlägges till
Norrbackaområdet.

Kungl. Majus proposition nr 139.

I nära anslutning till sin allmänna organisationsplan hava de sakkunniga
vidare förutsatt, att institutsbyggnaden skall inrymma tre huvudavdelningar,
en för allmän hygien, en för yrkeshygien samt en för födoämneshygien och
livsmedelskontroll, ävensom gemensamma lokaler för ekonomisk förvaltning,
statistik och propaganda m. m. Avdelningen för allmän hygien har avsetts
tillika fungera som hygienisk institution för den medicinska undervisningen.
Beräkningen av erforderligt lokalutrymme samt avdelningarnas närmare
utformande hava ansetts i stort sett kunna ske efter enahanda grunder, som
tillämpats beträffande karolinska institutets teoretiska institutioner. Under
iakttagande härav hava de sakkunniga rörande lokalbehovet anfört följande,
därvid med en enhet betecknats en rumsenhet örn (5 m X 3.35 m) 16.75 kvm:

Avdelningen för allmän hygien förutsattes anordnad i huvudsaklig överensstämmelse
med föreliggande förslagsritningar för karolinska institutets
hygieniska avdelning. Dessa upptaga, förutom en hörsal örn 100 kvm, sammanlagt
52 enheter, avseende erforderliga laboratorielokaler med därtill hörande
utrymmen, arbetsrum åt en professor, en docent och en amanuens, expeditionsrum,
studierum, bibliotek, demonstrationsrum, rum för samlingar, lunchrum,
djuravdelning samt verkstadslokaler. Härifrån böra emellertid avskiljas de
lokaler, som lämpligen kunna göras gemensamma för institutet i dess helhet,
såsom bibliotek, rum för samlingar, lunchrum, djuravdelning och verkstadslokaler,
motsvarande sammanlagt 17 enheter. Å andra sidan böra tillkomma
arbetsrum för laboratorn och föreståndarinnan för distriktssköterskeskolan,
vartdera örn 2 enheter, ävensom en föreläsningssal för nämnda skola om 50
kvm jämte ett förberedelserum till denna sal örn 1 enhet. Sammanlagt skulle
alltså ifrågavarande avdelning komma att inrymma (52 —17 + 5) 40 enheter
jämte två föreläsningssalar örn tillhopa 150 kvm.

Å avdelningen för yrkeshygien erfordras följande utrymmen:

Arbetsrum för professor ......................................................... 4 enheter

» » laborator ......................................................... 2 »

» » förste avdelningsingenjör .................................... 2 »

» » läkarassistent ................................................... 2 »

» » teknisk assistent ................................................ 2 »

Laboratorium ........................................................................ 6 »

Burn för läkarundersökning ...................................................... 2 »

Arbetsfysiologiskt laboratorium ................................................ 3 »

Förråd, diskrum och kylrum (3 å 1 enhet) .................................... 3 »

Tillsammans 26 enheter

Avdelningen för födoämneshygien och livsmedelskontroll skall enligt
organisationsförslaget arbeta på två sektioner, en kemisk-biologisk och
en vitaminsektion. Då professorn och viss annan personal avses vara gemensamma
för båda sektionerna, böra vissa lokaler beräknas för avdelningen i
dess helhet, förslagsvis sålunda:

Arbetsrum för professor ......................................................... 4 enheter

Expeditionsrum ..................................................................... 2 »

Arbetsrum (2 å 2 enheter) ...................................................... 4 »

» (1 » 1 enhet) ......................................................... 1 »

Tillsammans 11 enheter

Kungl. Majus proposition nr 139.

Deri kemisk-biologiska sektionen bör inrymma:

Arbetsrum för laboratorer (2 å 2 enheter) ....................................

» » assistenter (3 å 1 enhet) .......................................

» » förste kemist ......................................................

Livsmedelslaboratorier ............................................................

Allmänt kemiskt laboratorium ...................................................

Biologiskt laboratorium ............................................................

Bakteriologiskt laboratorium ......................................................

Forskningslaboratorier ............................................................

Diskrum (3 å 1 enhet)...............................................................

Mörkrum (2 å 2 enheter) .........................................................

Förrådsrum ...........................................................................

Instrumentrum .....................................................................

Kylrum ..............................................................................

Termostatrum ........................................................................

Stinkrum ............................................................................—

Tillsammans

4 enheter

3 »

2 »

4 »

3 »

2 »

4 »

8 »

3 »

4 »

2 »

1 »

4 »

1 »

47 enheter

Å vitaminsektionen erfordras, utöver
i anslutning till djuravdelningen:

Arbetsrum för laborator .......................

» » assistent .......................

» » amanuens ....................

Reservrum (2 å 2 enheter) ...................

nedan angivna gemensamma lokaler

....................... 2 enheter

.................................... 1 »

.................... 1 »

......................... 4 »

Tillsammans 8 enheter

För avdelningen i dess helhet krävas alltså (11 + 47 + 8) - 66 enheter.

De för institutet gemensamma

Expedition och styrelserum ..........

Arbetsrum för statistiker .............

» » propagandachef —

Rum för arkiv och biträde .............

» » vaktmästare (3 å 1 enhet) .

Lunchrum ...............................

Bibliotek ..................................

Museum ..................................

Fotograferingslokaler ...................

Djuravdelning med bilokaler cirka
Verkstadslokaler ........................

lokalerna kunna uppskattas sålunda:

...................... 3 enheter

.......................‘".W"............. 2 »

..................... 2 »

..................... 3 »

........................ 2 :>

...................... 6 »

..................... 9 »

....................... 3 »

................................. 30 »

.......................... 6 »

Tillsammans 68 enheter

Det totala lokalbehovet skulle alltså, frånsett föreläsningssalar, bliva:

Avdelningen för allmän hygien ................................................ 40 enheter

» » yrkeshygien ................................................ ^

» » födoämneshygien och livsmedelskontroll ............... 66

» » ekonomisk förvaltning m. m............................ 68 >;

Summa 200 enheter

På framställning av de sakkunniga har Kungl. Maj:t den 11 juni 1937 uppdragit
åt byggnadsstyrelsen att utarbeta förslagsritningar och verkställa
kostnadsberäkningar för uppförande av en byggnad åt institutet i huvudsaklig
överensstämmelse med ovan angivna riktlinjer. Byggnadsstyrelsen har
med skrivelse den 24 augusti 1937 överlämnat nio av karolinska institutets

Kungl. Majus proposition nr 139.

arkitekt T. Kyberg i samråd med styrelsens utredningsbyrå upprättade ritningar,
varav tre, avseende institutsbyggnadens inre utformning, bifogats betänkandet
såsom bilagor A—C. I skrivelsen Ilar styrelsen anfört bland annat
följande.

• (Jessa ritningar hava i enlighet med de sakkunnigas direktiv det nya
institutets lokaler^ förlagts till den för karolinska institutets teoretiska
institutioner upplåtna delen av Norrbackaområdet och i direkt anslutnmg
till den där projekterade byggnaden för den hygieniska institutionen.
Denna har å ritningarna i huvudsak bibehållits med den utformnmg,
som angavs i det av arkitekten Ryberg tidigare utarbetade förslaget,
vilket av statsmakterna godkänts att läggas till grund för en utbyggnad
av karolinska institutet på området ifråga. Endast smärre kompletteringar
av planerna inom byggnaden hava föreslagits i enlighet med de sakunnigas
program. Bland annat hava de lokaler i källarvåningen, som i det ursprunchga
försiaget vörö avsedda till djurstallar, utnyttjats för annat ändamål,
nämligen för verkstäder och förråd.

I anslutning till institutionens södra flygel hava de erforderliga utrymmena
föi det avsedda institutet förlagts till en T-formig utbyggnad
vaster örn nämnda flygel. I den närmast den hygieniska institutionens
lokaler foilagda delen av denna utbyggnad hava i bottenvåningen och
vaningen 1 trappa upp inrymts för institutet erforderliga expeditioner,
bibliotek och museilokaler m. m. Till souterrainvåningen hava förlagts en
del av den födoämneshygieniska avdelningens lokaler. Övriga utrymmen, tillhörande
denna avdelning, äro placerade i den T-formiga byggnadskroppens
sodra tiel, under det att den yrkeshygieniska avdelningens lokaler äro förlagda
tili den norra delen därav. Dessa delar av byggnadskroppen äro avsedda
att uppforas i två våningar.

Väster örn den sålunda föreslagna byggnaden har på ett avstånd av omkring
oU m ioriagts ett fristående djurstall med bekväm yttre förbindelse med
institutsbyggnaden. Det har nämligen visat sig fördelaktigt att skilja djurstallarna
trän anläggningen i övrigt på grund av att stallarna måst göras
något större an i programmet uppgivit^ och böra vara avsedda att hysa även
större försöksdjur.

Beträffande kostnaderna yttrar styrelsen:

Några detaljerade kostnadsberäkningar hava icke kunnat upprättas då de
olika lokalernas inredning i detalj på frågans nuvarande ståndpunkt ej kan
bedömas, utan har endast en överslagsberäkning verkställts på grundval av
kostnaderna för tidigare uppförda liknande institutionsbyggnader. Enligt
denna beräkning skulle kostnaderna fördela sig på följande huvudposter:

Institutionsbyggnaden (20,400 kbm å 75:—)

Djurstallet (3,000 kbm å 60: —) ..............

Yttre ledningar ......................................

Vägar och planer ...................................

Planeringar m. m.................................

Kronor.

.................... 1,530,000

.................... 180,000

.................... 30,000

.................... 20,000

.................... 15,000

Summa kronor 1,775,000

X denna summa äro inventarier och möbler ej inräknade.

Kostnaderna för den hygieniska institutionens ''byggnad, sådan denna utiormats
i det av arkitekten Ryberg tidigare upprättade förslaget, beräknades
i te bruan 1937 av byggnadsstyrelsen till 435,000 kronor. Med hänsyn till
sedan dess inträffade prisstegringar skulle en dylik institutionsbyggnad

Kungl. Majus proposition nr 139.

numera betinga en omkring 25 procent högre kostnad eller sammanlagt

545.000 kronor. Därest sistnämnda belopp dragés från kostnadssumman folden
nu föreslagna byggnaden i dess helhet, belöper sig nettokostnaden för
institutet till (1,775,000 — 545,000) 1,230,000 kronor. Härtill torde böra läggas

25.000 kronor för konstnärlig utsmyckning.

Mot de upprättade ritningarna hava de sakkunniga, vad angår själva
institutsbyggnaden, intet väsentligt haft att erinra, utan anse desamma innebära
en i det stora hela god lösning av institutets lokalfråga. Erforderliga möjligheter
till utvidgning synas de sakkunniga ock föreligga. Då det emellertid
befunnits önskvärt, att det å ritningarna upptagna, för instituet i dess helhet
avsedda expeditionsrummet reserveras för styrelsens räkning, förutsättas
åtgärder skola vidtagas för att på annat sätt bereda hithörande expeditionspersonal
erforderligt utrymme. Även örn i övrigt smärre jämkningar i byggnadsplan
skulle visa sig erforderliga vid den slutliga prövningen, äro de
sakkunniga dock av den meningen, att dylika smärre jämkningar icke behöva
eller böra föranleda någon vidgning av byggnadskroppen. De för institutsbyggnaden
beräknade kostnaderna hava i och för sig icke givit de sakkunniga
anledning till erinran.

Det föreslagna djurstallet synes de sakkunniga kunna i någon mån reduceras.
Genom en begränsning av detsamma till 3/r av dess å ritningarna
upptagna ytinnehåll beräknas kostnaderna kunna nedbringas med omkring

30.000 kronor.

Med ledning av erfarenheterna från liknande institutioner hava de sakkunniga
jämväl sökt åstadkomma en approximativ uppskattning av institutets
behov av möbler, inventarier och annan utrustning
och de därmed förenade kostnaderna. De sakkunniga yttra i denna del bland
annat.

Beträffande möblering av arbetsrummen hava de sakkunniga räknat med
en medelkostnad av 1,500 kronor för chefspersoner, 1,000 kronor för laboratorer
och 750 kronor för assistenter, amanuenser och skrivbiträden. Från
byggnadsstyrelsen har vidare inhämtats, att i styrelsens kostnadskalkyler icke
medtagits kostnader för laboratoriebord, hyllor i biblioteket och skåp i museet,
varför hänsyn därtill måste tagas i detta sammanhang. De sakkunniga hava
vid sådant förhållande icke ansett sig kunna för möbler och inventarier räkna
med mindre belopp än 1,000 kronor per rumsenhet, dock med undantag för
djurstallet, där ungefär halva beloppet torde vara tillfyllest.

En beräkning av den vetenskapliga utrustningen ställer sig särskilt svår,
bland annat nied hänsyn därtill, att det icke kan med säkerhet förutses, i
vilken omfattning utrustningen kan utnyttjas av två eller flera avdelningar
gemensamt. Detta synes dock i första hand böra bliva fallet med mera dyrbar
specialutrustning, såsom röntgenapparat, elektrokardiograf, epidiaskop och
specialmikroskop m. m., medan å andra sidan enklare utrustning, som erfordras
i det dagliga arbetet, bör anskaffas särskilt för varje avdelning. En annan
omständighet, som här inverkar, speciellt beträffande den födoämneshygieniska
avdelningen, är, huruvida avtal kommer till stånd med Stockholms stad
rörande övertagande av stadens kemiska och biologiska laboratorier. Därvid
har nämligen förutsatts, att större delen av dessa laboratoriers utrustning
skulle mot ersättning övertagas av staten. Värdet av denna utrustning an -

Kungl. 3faj:ts proposition nr 139.

gives för närvarande uppgå till 12,000 kronor för det kemiska laboratoriet
och 5,000 kronor för det biologiska. Däri ingå icke laboratoriernas samlingar
av tidskrifter och annan facklitteratur, vilka uppskattas till respektive 7,000
och 3,000 kronor. Enär emellertid endast preliminära förhandlingar ägt rum
med Stockholms stad i förevarande spörsmål, hava de sakkunniga ansett
riktigast att i sina kalkyler upptaga det belopp, som kan beräknas åtgå vid
anskaffande av ny utrustning åt den födoämneshygieniska avdelningen i dess
helhet.

Slutligen torde för institutet i dess helhet böra beräknas visst engångsbelopp
för anskaffande av undervisningsmateriell och böcker.

Med beaktande av vad sålunda anförts hava de sakkunniga approximativt
uppskattat institutets behov av möbler, inventarier och annan utrustning på
sätt följande sammanställning utvisar.

Avdelningen för allmän hygien.

Kronor. Kronor

Möbler och inventarier ...................................................... 50,000

Vetenskaplig utrustning ...................................................... 40,000 90,000

Avdelningen för yrkeshygien.

Möbler och inventarier ...................................................... 25,000

Vetenskaplig utrustning ...................................................... 35,000 60,000

Avdelningen för födoämneshygien.

Möbler och inventarier ...................................................... 65,000

Vetenskaplig utrustning ...................................................... 50,000 115,000

Gemensamma lokaler m. m.

Möbler och inventarier ...................................................... 40,000

Vetenskaplig utrustning, gemensam .................................... 60,000

Undervisningsmateriell och böcker för institutet i dess helhet ... 20,000 120,000

Djurstallet.

Burar och inventarier i övrigt ...................................................... 15,000

Summa kronor 400,000

Vid beräknandet av ifrågavarande kostnader har hänsyn icke tagits till
de särskilda behov, som undervisningen av blivande läkare kan medföra i
fråga örn vetenskaplig utrustning, undervisningsmateriell och böcker.

Till sist hava de sakkunniga i detta sammanhang erinrat, att preliminära
underhandlingar förts med »The Rockefeller Foundation» angående bidrag
från denna stiftelse till såväl institutets uppförande som dess utrustning.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag rörande institutets förläggning hava särskilt
uppmärksammats av medicinalstyrelsen och karolinska institutets lärarkollegium.

Medicinalstyrelsen finner för sin del övervägande skäl tala för en förläggning
i anslutning till statens bakteriologiska laboratorium samt förordar
förnyat övervägande av denna fråga. Styrelsen yttrar:

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Beträffande institutets förläggning kan medicinalstyrelsen icke dela de
sakkunnigas uppfattning, att den teoretiskt-medicmska undervisningen ar av
den vikt, att institutet av denna anledning bor förläggas till Norrbackaområdet
För medicinalstyrelsen stå de praktiska uppgifterna i forsta rummet,
och styrelsen vill därför förorda, att frågan örn institutets förläggning blir
föremål för ett förnyat övervägande. Utredning härom torde icke behov a
verka fördröjande. Medicinalstyrelsen anser, att en lämplig förläggning ar
området invid nybyggnaden för statens bakteriologiska laboratorium, en
möjlighet, som även de sakkunniga diskuterat. . ,

Med hänsyn till att karolinska institutets olika professorer icke aro boende
på institutets tomt, synes det önskvärda samarbetet med karolinska institutet
och framför allt med dess lärarkår icke vara något avgörande skal mot en
sådan förläggning. Medicinalstyrelsen finner sålunda övervägande skal tala
för en förläggning av hälsovårdsinstitutet i anslutning till statens bakteriologiska
laboratorium. Styrelsen vill dock betona, att styrelsens förslag rörande
administrationen av hälsovårdsinstitutet är oberoende av fragan örn laget.

Karolinska institutets lärarkollegium åter biträder de sakkunnigas förslag.
Kollegiet understryker den ekonomiska vinst, som därigenom skulle vinnas
i fråga örn byggnadskostnaderna, samt utvecklar sina synpunkter i övrigt på

frågan sålunda: ...

En förläggning till Västra skogen skulle, örn denna sammanknytning förverkligas,
betyda ett splittrande av karolinska institutet och ett övergivande
av den »enhetstanke» för institutets vidkommande, for vilken lärarkollegiet
sedan årtionden kämpat och som nu med statsmakternas valvilliga medverkan
står i begrepp att förverkligas. Det samarbete, _ som kan tankas _ uppstå
mellan det föreslagna institutet och statens bakteriologiska laboratorium, ar,
såsom de sakkunniga framhålla, av begränsad räckvidd.

Däremot föreligger stor arbetsgemenskap mellan ett institut för foikhaisan
och karolinska institutets samtliga institutioner. Betydelsen för den hygieniska
institutionen och den därstädes bedrivna undervisningen framgå! av vali de
sakkunniga i sitt betänkande yttra. Men även med manga övriga institutioner
föreligger ett behov av samarbete. Vitaminforskningen har visat sig
ha viktigare beröringspunkter med den forskning, som vid institutet bednves
inom farmakologi, fysiologi och medicinsk kemi. Vld ,vi taminundeisokningar
behövas ofta ingående histologiska specialstudier. Ett flertal betydelsefulla
vitaminundersökningar hava ock utgått frånkarohnska institutets hmtologiska
avdelning, och denna har också ofta bitratt utanför institutet verk
samma vitaminforskare. Vitaminbrist av olika slag orsaka ofta svartydda
patologiska förändringar i olika organ. En sakkunnig och noggrann analys
av dylika förändringar är behövlig för att förstå vitaminernas verkningssätt.
Ett nära samarbete mellan ett laboratorium för yitaminforskning och karolinska
institutets patologiska avdelningar ar darfor önskvärt. \ id dessa avdelningar
hava också betydelsefulla vitaminundersokningar utförts _

Vid karolinska institutet verksamma lärare hava sedan lange intresserat
sig för alla olika slag av yrkessjukdomar. Här må endast erinras örn det
arbete som utförts av professorn i dermatologi rörande hudens yrkessjukdomar.
Uppenbarligen föreligger på olika områden ett behov av speciell
klinisk sakkunskap, som gör ett samarbete med karolinska institutets skilda
kliniker synnerligen viktigt för det planerade nya institutet.

Delar av bostadshygienen, t. ex. frågor rörande luftväxling och belysning,
måste baseras på fysiologisk forskning, och fodoamneshygiencn samman.
..... ■ 1 ----över ämnesomsättningen i mannisko -

hänger lika intimt med forskningen -------,, ,

kroppen eller verkan av giftämnen på densamma. Aven har ioreligga salunda

Kungl. Majus proposition nr 139.

nära beröringspunkter mellan institutet för folkhälsan och de fysiologiska
och farmakologiska avdelningarna vid karolinska institutet.

Det anförda må vara nog för att visa det nära samarbete, som bör finnas
mellan karolinska institutet och det planerade institutet för folkhälsan, ett
samarbete, vilket måste bliva befruktande på båda håll i fråga örn uppslag
och som samtidigt måste verka förbilligande på arbetet, då apparater och
instrument kunna lånas mellan det nya institutet och institutionerna. Fördelen
för det nya institutet att hava tillgång till karolinska institutets utmärkta
bibliotek framhålles av de sakkunniga och må här ytterligare understrykas.
Skulle den föreslagna förläggningen ej komma till stånd, torde det
vara nödvändigt att beräkna ett ej oväsentligt högre anslag för litteratur till
det nya institutet.

LivsmedelslagstiftningssakJcunniga anse jämväl en förläggning till Norrback
a o m r a d e t vara att föredraga framför det andra alternativet.

I fråga örn behovet av lokaler och utrustning har medicinalstyrelsen
särskilt funnit det beräknade utrymmet för museet (9 enheter)
snävt tillmätt. Redan för institutets mångsidiga undervisningsverksamhet
vöre detta utrymme för litet. Då institutet därjämte borde arbeta i folkupplysningens
tjänst, krävde en intresseväckande, aktuell utställning belysande
olika grenar av arbetet för folkhälsans vidmakthållande och stärkande
enligt styrelsens förmenande en egen byggnad. Plats för denna borde reserveras
intill institutet. Mot de sakkunnigas approximativa uppskattning av
institutets utrustning hade styrelsen intet annat att erinra, än att styrelsen
ville understryka, att en avsevärd ansvällning av institutets laboratorieverksamhet,
främst i fråga örn födoämneskontrollen och tekniskt-hygieniska undersökningar,
vore att emotse.

Medicinska fakulteten i Uppsala anser undervisningslokalerna för knappt
tilltagna nied tanke på den omfattning, som undervisningsverksamheten vid
institutet snart nog kan beräknas få,

Karolinska institutets lärarkollegium finnér en utökning av den allmänhygieniska
avdelningens laboratorielokaler påkallad med hänsyn till den akademiska
undervisningens krav.

Statskontoret fäster uppmärksamheten vid att de olika lokalerna givits
en storlek, som, åtminstone vad tjänsterummen angår, icke är vanlig
inom andra institutioners byggnader. En översyn av byggnadsplanen i syfte
att reducera tjänsteutrymmena syntes statskontoret därför påkallad.

Stockholms stadsfullmäktige slutligen förbehålla sig rätt, att i den omfattning,
staden själv prövar lämpligt, få på statsverket överlåta vid hälsovårdsnämndens
kemiska och biologiska laboratorium förefintliga boksamlingar
och utrustning mot ersättning enligt de grunder, som angivas i nämndens
avtalsförslag.

Departementschefen.

De sakkunnigas förslag rörande institutets förläggning har mött kritik
endast från medicinalstyrelsen, som i stället ifrågasätter en förläggning i anslutning
till statens bakteriologiska laboratorium. Å andra sidan har karo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

linska institutets lärarkollegium varmt förordat de sakkunnigas linje samt
därvid särskilt understrukit det behov av samarbete mellan karolinska institutet
och institutet för folkhälsan, som på skilda områden föreligger. Yad
kollegiet i denna del anfört synes mig tungt vägande. Härtill kommer, att
den av de sakkunniga föreslagna förläggningen är ägnad att medföra betydande
fördelar ur ekonomisk synpunkt, såväl vad angår byggnadsfrågans
lösning som beträffande institutets drift. Jag tillstyrker därför, att institutet
i enlighet med de sakkunnigas förslag förlägges till den för karolinska institutets
hygieniska institution reserverade delen av Norrbackaområdet.

Den av byggnadsstyrelsen skisserade planen för institutsbyggnaderna förefaller
mig jämväl utgöra en i det stora hela godtagbar lösning av institutets
lokalfråga, ehuru en del smärre jämkningar framstå såsom erforderliga eller
önskvärda. En överarbetning av planen, under hänsynstagande till vad de sakkunniga
anfört och i vissa yttranden framhållits, torde därför böra ske, innan
densamma definitivt godkännes av Kungl. Maj:t.

En beräkning av institutets behov av möbler, inventarier och annan utrustning
är givetvis vansklig att företaga, helst som det icke med säkerhet
kan förutses, i vilken omfattning den vetenskapliga utrustningen kan utnyttjas
gemensamt av två eller flera avdelningar. Den av de sakkunniga verkställda
approximativa uppskattningen förefaller mig emellertid motsvara rimliga
krav och har ej heller vid remissbehandlingen föranlett någon egentlig
erinran, i vad angår den närmaste framtiden. Uppenbart är, att dyrbara instrument,
som mera sällan komma till användning, icke böra anskaffas förrän
oavvisligt behov därav föreligger och förefintliga lånemöjligheter utnyttjats.
Därest organiserat samarbete med Stockholms stad kommer till stånd, synes
det ock böra i första hand prövas, örn och i vad mån ett övertagande av de
kemiska och biologiska laboratoriernas utrustning är möjligt och lämpligt.

Kostnaclsber almin gar.

De sakkunniga.

Enligt de sakkunnigas organisationsförslag skulle vid institutet finnas följande
befattningshavare å ordinarie stat:

Befattning. Lönegrad.

2 professorer .........................................

1 laborator och Överlärare .......................

4 laboratorer .........................................

1 förste aktuarie ......................................

1 förste avdelningsingenjör .......................

1 förste kemist ......................................

1 föreståndarinna för distriktssköterskeskolan

1 förste laboratoriebiträde ..........................

2 laboratoriebiträden ................................

1 kanslibiträde ......................................

1 förste vaktmästare ................................

3 kontorsbiträden ...................................

B 30
B 28
B 26
B 26
B 24
B 21
B 15
B 11
B 7
B 7
B 7
B 4

Kungl. Majus proposition nr 139.

Övrig personal skulle erhålla icke-ordinarie anställning. För avlöning av
en professor, en amanuens och en vaktmästare förutsättas medel tillgängliga
å karolinska institutets stat.

Med utgångspunkt härifrån och med tillämpning av vedertagna principer
för anslagsposternas beräkning hava de sakkunniga beräknat avlöningskostnaderna
för institutets personal sålunda:

Kronor.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis ..................... 126,300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit ......... 51,700

3. Avlöningar till speciallärare, experter och tillfälliga biträden, förslagsvis 33,000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

Grundavlöningar m. m.............................................. 20,000

Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ........................ 1,000 21,000

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ......................................................................-.. 8,000

Summa kronor 240,000

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,
har beräknats på följande sätt:

Kronor.

Arvode till institutets chef ............................................................ 2,000

» » en avdelningschef (professorn i hygien vid karolinska institutet) 1,000

» » propagandachef ............................................................ 6,000

» » teknisk assistent ......................................................... 7,000

» » 7 assistenter å 4,500 ...................................................... 31,500

» » amanuens .................................................................. 3,000

» » sekreterare hos styrelsen .................................. 1,200

Summa kronor 51,700

Av posten till avlöningar åt speciallärare, experter och tillfälliga biträden
äro 18,000 kronor avsedda för speciallärare och 15,000 kronor för experter
och tillfälliga biträden vid undersökningar.

En uppskattning av omkostnaderna måste, betona de sakkunniga,
uppenbarligen bli i hög grad approximativ, då man rör sig på områden, som
för svenska förhållanden till stor del äro oprövade. Viss ledning kan emellertid
erhållas av de omkostnadsstater, som fastställts för statens bakteriologiska
laboratorium och statens provningsanstalt ävensom för Stockholms
stads kemiska och biologiska laboratorier. De sakkunniga hava tillika beträffande
en del poster, såsom bränsle, lyse, vatten, städning och telefon,
låtit företaga särskilda undersökningar. På grundval härav hava de sakkunniga
för de olika avdelningarna och institutet i dess helhet ansett sig kunna
beräkna omkostnaderna, på sätt nedanstående sammanställning utvisar.

kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Utgiftskategori	Avd. för allmän hygien, kronor	Avd. för yrkes-hygien, kronor	Avd. för födoämnes-hygien, kronor	Gemen- samma utgifter, kronor	Summa kronor
Reseersättningar ................	1,000	4,000	1,000	—	6,000
Expenser: Bränsle, lyse och vatten ......	10,000	5,000	10,000	5,000	30,000
Städning......................	4,000	2,000	4,000	2,000	12,000
Telefon ......................	—	—	—	4,500	4,500
Skrivmaterial m. m.............	1,000	1,000	2,000	2,000	6,000
Publikationstryck ................	400	400	600	2,600	4,000
övriga utgifter: Inköp och underhåll av inven-tarier och apparatur ........	3,000	2,500	6,000	1,000	12,500
Inköp och underhåll av djur ..	4,000	2,500	10.000	—	16,500
Förbrukningsartiklar ..........	2,000	3,000	4,000	1,000	10,000
Undervisningsmateriell o. böcker	1.000	1,000	1.000	1.000	4,000
Diverse ......................	1,000	1,000	1,500	1,000	4,500
Summa	27,400	22,400	40,100	20,100	110,000

Till närmare motivering av denna sammanställning anföres följande.

Huvudparten av institutets befattningshavare åliggande resor lär otvivelaktigt
komma att åvila den yrkeshygieniska avdelningen. För denna avdelning
hava de sakkunniga räknat med i runt tal 120 resdagar, fördelade på
5 å 6 befattningshavare. Efter en genomsnittlig rese- och traktamentsersättning
av 35 kronor per dag skulle kostnaderna härför uppgå till 4,200 kronor
eller i avrundat tal 4,000 kronor per år. Reseersättningarna för var och en av
de båda övriga avdelningarna torde komma att belöpa sig till omkring lU av
beloppet för den yrkeshygieniska avdelningen eller alltså omkring 1,000
kronor per år. Därvid hava icke medräknats sådana resor, som företagas i
anledning av uppdrag för enskild rekvirent; därav föranledda resor böra nämligen
bekostas av sökanden direkt.

Posten för bränsle, lyse och vatten, vilken inkluderar all kostnad för gas
och elektrisk kraft, har angivits på grundval av utredningar, som verkställts
genom byggnadsstyrelsens försorg. I hithörande gemensamma utgiftspost å

5,000 kronor ingå kostnaderna för hela administrationsavdelningen jämte
bibliotek, museum och verkstäder ävensom för djurstallarna.

Kostnaderna för städning hava beräknats i huvudsaklig överensstämmelse
med de anvisningar, som lämnats av 1934 års nämnd för städningsutredning
i dess år 1937 avgivna betänkande. Posten för telefon å 4,500 kronor avser
driften av en automatisk telefonväxel, försedd med 30 anknytningar och fyra
direkta ledningar. Installationskostnaden för ifrågavarande automatväxel,
beräknad till 4,000 kronor, torde böra bestridas av engångsanslaget till institutets
utrustning.

Posten för publikationstryck är huvudsakligen avsedd för förvärvande av
särtryck av vetenskapliga publikationer, härrörande från institutets personal.
Mindre belopp hava upptagits för tryckning av råd och anvisningar beträffande
speciella yrken, industrier eller förhållanden.

Under rubriken »övriga utgifter» hava bland annat för inköp och underhåll
av djur samt förbrukningsartiklar beräknats sammanlagt 26,500 kronor.
Detta belopp kan möjligen förefalla högt. Det lider emellertid intet tvivel,
att institutets verksamhet, särskilt vitaminundersökningarna, erfordrar ett
betydande antal djur. Även i övrigt måste det anses vara av vikt, att ifråga Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 139. 19» 38 G

Kungl. Majlis proposition nr Vilt.

varande delposter lämna erforderligt utrymme för ett rationellt utnyttjande
av institutets resurser. Nämnda belopp torde därför vara väl motiverat. Däremot
hava de sakkunniga icke upptagit något belopp för yttre renhållning
samt underhåll av vägar och planteringar, enär hithörande utgifter förutsatts
skola bestridas av karolinska institutet gemensamt för alla dess institutioner
och institutet för folkhälsan. De sakkunniga hava ej heller tagit hänsyn till
de speciella omkostnader, som kunna föranledas av den vid sistnämnda institut
meddelade undervisningen för blivande läkare.

Till förebyggande av missförstånd må slutligen framhållas, att den i sammanställningen
redovisade uppdelningen av posterna å institutets olika avdelningar
ingalunda avser att vara bindande eller ens normerande för institutets
styrelse vid handhavandet av medelsförvaltningen utan endast åskådliggöra,
hur de sakkunniga sökt åvägabringa en ungefärlig uppskattning av medelsbehovet
för institutet.

De sakkunniga hava även räknat med vissa inkomster för institutet.

Som tidigare nämnts, skall institutet tillhandagå icke blott statliga myndigheter
utan även kommunala organ, korporationer och enskilda med råd, upplysningar
och undersökningar inom området för sin verksamhet. I den mån
andra än statens organ anlita institutet för dylika uppdrag, bör enligt de sakkunnigas
mening ersättning utgå till institutet för dess självkostnader i
anledning av uppdragets fullgörande, däri inberäknade utgifter för erforderlig
personal. I sådant syfte förutsättes en för ändamålet lämpligt avvägd taxa
bliva utarbetad genom institutets försorg och underställd Kungl. Maj:t för
godkännande.

Stora svårigheter möta självfallet att beräkna de inkomster, som kunna
inflyta av ifrågavarande verksamhet, så länge man ej närmare känner omfattningen
av densamma. Inkomsterna komma för övrigt att med säkerhet röna
en väsentlig inverkan av den nya livsmedelslagstiftning, som kan komma att
genomföras. De sakkunniga hava emellertid med ledning av tillgängligt material
sökt åvägabringa hållpunkter för en uppskattning av nu berörda inkomster,
oavsett genomförandet av en reformerad livsmedelslagstiftning,
samt anföra härutinnan:

Huvudparten av inkomsterna kan antagas inflyta från avdelningen för födoämneshygien
och livsmedelskontroll. Upprättandet av koststater för olika
slag av anstalter samt utförandet av livsmedelskemiska och vattenhygieniska
undersökningar kunna sålunda förväntas inbringa icke obetydliga belopp. De
sakkunniga hava i detta hänseende av den senast tillgängliga officiella berättelsen
från Stockholms stads hälsovårdsnämnd inhämtat, att å nämndens
kemiska och biologiska laboratorier under år 1935 utförts omkring 4,000 livsmedelsundersökningar
och 2,000 vattenprov. Med ledning av de taxor, som
för närvarande tillämpas vid de statsunderstödda kemiska stationerna och
apotekens laboratorier, skulle dessa prov betinga en sammanlagd kostnad
av inemot 60,000 kronor. Av vattenproven torde emellertid cirka 3U eller
omkring 1,500 få anses vara av mera tillfällig natur. Återstående vattenprov
jämte livsmedelsundersökningarna, vilka tillhopa representera en kostnad av
omkring 30,000 kronor, kunna däremot antagas motsvara den ungefärliga
arbetsmängd, som skulle tillföras institutet från Stockholms stad, därest
avsett samarbete mellan institutet och staden kommer till stånd. Läggas
härtill liknande undersökningar från andra delar av landet, synas institutets

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO. 83

inkomster av ifrågavarande undersökningsverksamhet icke rimligen kunna
uppskattas till lägre belopp än 60,000 kronor per år.

Beträffande vitaminlaboratoriet föreligger icke samma underlag för en
inkomstberäkning. I gällande kungörelse angående handel med farmacevtiska
specialiteter stadgas emellertid, att, utöver föreskriven registreringsavgift av
40 kronor, skall för undersökning av varje enskilt vitamin uttagas ett tilläggsbelopp
av högst 300 kronor. Antagas enahanda grunder komma att tillämpas
vid institutet för folkhälsan och beräknas vidare antalet verkställda undersökningar
uppgå till 100 å 150 per år, skulle statens inkomst härav uppgå
till omkring 30,000 kronor för år. Vissa skäl tala dock för att detta belopp,
åtminstone i början, kommer att icke obetydligt överskridas.

I fråga örn avdelningarna för allmän hygien och yrkeshygien saknas likaledes
fasta hållpunkter för ett bedömande av inkomsternas storlek. Av dessa
avdelningars allmänna natur följer emellertid, att dithörande undersökningar
till största delen komma att påkallas av statliga myndigheter. Inkomsterna
från dessa avdelningar kunna därför icke antagas komma att uppgå till några
större belopp. De sakkunniga hålla före, att ett belopp av 5,000 kronor per
avdelning skulle ungefärligen motsvara de verkliga inkomsterna av ifrågavarande
verksamhet.

Enligt dessa beräkningar skulle inkomsterna av institutets verksamhet
kunna, lågt räknat, uppskattas till (60,000 + 30,000 + 5,000 + 5,000) 100,000
kronor per år. Vid sådant förhållande och då statens nuvarande utgifter för
tjänsteläkarkurserna och distriktssköterskeskolan, frånsett stipendier till
eleverna, uppgå till cirka 30,000 kronor, skulle den faktiska merkostnad, som
institutets verksamhet komme att åsamka statsverket, uppgå till omkring
(240,000 + 110,000 — 100,000 — 30,000) 220,000 kronor för år, ett belopp, som
vid jämförelse med nettokostnaden för statens bakteriologiska laboratorium,

170,000 kronor, förefaller de sakkunniga skäligt.

De sakkunniga hava till sist berört frågan örn verksamhetens
igångsättande, varvid de bland annat framhållit följande.

Enär den för institutet erforderliga nybyggnaden icke kan förutsättas stå
färdig förrän tidigast år 1940, kan verksamheten beräknas bliva upptagen i
full utsträckning först nämnda år. Det är emellertid i hög grad angeläget,
att vissa delar av densamma igångsättas utan uppskov. De sakkunniga. åsyfta
härvid i första hand de arbetsuppgifter, som skulle åvila den yrkeshygieniska
avdelningen samt vitaminlaboratoriet. Åtgärder böra likaledes med det
snaraste vidtagas för att åt statens distriktssköterskeskola samt utbildningen
av tjänsteläkare och hälsovårdstillsyningsmän bereda en fastare organisation
och förbättrade lokalförhållanden. Redan från början torde därför institutets
verksamhet böra omfatta dessa uppgifter, övriga arbetsuppgifter torde lämpligen
kunna tillkomma, sedan nybyggnaden färdigställts. De sakkunniga förutsätta
härvid, att hinder icke skola föreligga för staten att vid behov få undersökningar
i begränsad omfattning utförda å Stockholms stads förenämnda
laboratorier mot den ersättning, som kan varda för varje fall bestämd. En
klausul härom synes lämpligen kunna inflyta i det avtal om samarbete mellan
staten och staden, som de sakkunniga i annat sammanhang förordat.

I enlighet med denna ståndpunkt hava de sakkunniga framlagt vissa beräkningar
rörande medelsbehovet för budgetåret 1938/1939.

Yad angår personalkostnaderna, hava de sakkunniga därvid utgått från att
samtliga avdelningschefer erfordras såväl för organiserandet av don provi

Kungl. Majus proposition nr 139.

soriska verksamheten som för ledningen av arbetet med den lija institutsbyggnadens
uppförande och utrustning. Dessa befattningshavare borde därför
tillsättas så snart sig göra låter efter nästa budgetårs ingång. I
övrigt ställde sig personalbehovet något olika för de skilda avdelningarna.
Till utveckling härav anföra de sakkunniga:

Undervisningen för tjänsteläkare, distriktssköterskor och hälsovårdstillsyningsmän
kan med all sannolikhet genomföras i avsedd omfattning redan
under första verksamhetsåret. I enlighet härmed bör beträffande avdelningen
för allmän hygien räknas med all personal utom den, som huvudsakligen
skulle sysselsättas med undersökningsverksamhet. Yid sådant förhållande
kunna avlöningskostnaderna för denna avdelning uppskattas till omkring
38,700 kronor.

Avdelningen för yrkeshygien, vilken förutsätter tillgång till provisoriska
laboratorielokaler, kan näppeligen träda i verksamhet före 1 oktober 1938. Åt
hithörande underordnad personal lärer man därför icke behöva räkna med
avlöning för längre tid än högst 3U år. Möjlighet torde ock böra finnas att
under denna tid anlita experter. Personalkostnaden för denna avdelning,
inklusive avdelningschefens helårslön, skulle därmed komma att uppgå till
i runt tal 40,000 kronor.

Beträffande vitaminlaboratoriets igångsättande gäller i huvudsak detsamma.
Beaktas må dock, att ifrågavarande verksamhet endast kan startas
successivt och att därför viss personal torde kunna helt undvaras under det
första verksamhetsåret. De sakkunniga hava under sådana förhållanden ansett
tillfyllest, att medel beräknas för avlöning under 3U år åt en laborator, en
amanuens, ett förste laboratoriebiträde samt två extra laboratoriebiträden i
respektive 6:e och 4:e lönegraden. Kostnaderna härför uppgå till sammanlagt
16,000 kronor. Härutöver torde medel böra anvisas för anställande under
viss tid av ett kanslibiträde och en assistent ävensom för anlitande i begränsad
utsträckning av experter. Det för denna avdelning erforderliga
beloppet skulle i enlighet härmed, inberäknat avdelningschefens helårslön,
kunna uppskattas till omkring 35,300 kronor.

Slutligen lärer även en del av institutets gemensamma personal bliva erforderlig
under första verksamhetsåret, i första hand kassören och redogöraren,
vaktmästare och kontorsbiträde. Likaledes bör chefsarvodet vara tillgängligt.
För ändamålet torde böra beräkna ett belopp av 11,000 kronor.

Sammanlagda personalkostnaden för institutet under nästa budgetår skulle
enligt dessa kalkyler bliva (38,700 + 40,000 + 35,300 + 11,000) 125,000 kronor.

De beräknade omkostnaderna för institutets verksamhet hava även underkastats
en motsvarande reduktion. Denna reduktion har emellertid ansetts
komma att delvis uppvägas genom utgifter för hyra för provisoriska lokaler.
Med beaktande härav hava de sakkunniga uppskattat omkostnaderna för bud -

getåret 1938/1939 sålunda:

Kronor.

Resor ....................................................................................... 3,000

Expenser:

Hyra ........................................................................... 15,000

Bränsle, lyse, vatten ......................................................... 8,000

övriSa ........................................................................... 7,000 30,000

Rublikationstryck ............................................................... 1,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

övriga utgifter: Kronor.

Inköp och underhåll av djur ................................................ 5,000

Förbrukningsartiklar ......................................................... 4,000

Diverse ........................................................................ 2,000 11,000

Summa kronor 45,000

I denna sammanställning hava bland »övriga utgifter» icke beräknats medel
för inköp och underhåll av inventarier, apparater, undervisningsmateriell och
böcker, enär utgifterna därför under första verksamhetsåret förutsatts skola
bestridas från engångsanslaget till institutets utrustning. Från samma
anslag borde ock bestridas kostnaderna för utrustning och eventuellt erforderlig
inredning av de provisoriska lokalerna. Vid sådant förhållande har
ett belopp av förslagsvis 100,000 kronor beräknats för ifrågavarande ändamål
under nästa budgetår, att utgå från förenämnda engångsanslag. Självfallet
borde vid utrustningen av de provisoriska lokalerna tillses, att därvid inköpta
apparater och möbler i möjligaste mån kunde komma till användning
även i den för institutet avsedda nybyggnaden. Slutligen har för uppförande
av sagda nybyggnad under nästa budgetår beräknats ett belopp av förslagsvis

900,000 kronor. De sakkunniga hava emellertid erinrat, att sistnämnda två
anslag kunna avsevärt begränsas, därest tidigare berörda underhandlingar
med »The Rockefeller Foundation» leda till gynnsamt resultat.

Yttranden.

Endast ett fåtal yttranden hava berört de sakkunnigas kostnadsberäkningar.

Medicinalstyrelsen uttalar såsom ett allmänt omdöme örn de sakkunnigas
betänkande i denna del, att de beräknade kostnaderna i fråga örn såväl personal
som lokaler, med undantag för den yrkeshygieniska avdelningen, vore
för låga och med visshet icke kunde förväntas hålla, även örn arbetsuppgifterna
begränsades på sätt de sakkunniga tänkt sig. Särskilt gällde detta den kemiskbiologiska
sektionen efter övertagande av Stockholms stads verksamhet på
området. Medicinalstyrelsen fäster ock uppmärksamheten på att de sakkunniga
icke upptagit något belopp för stipendier till tjänsteläkare och distriktssköterskor
i enlighet med vad för närvarande utginge. Ej heller hade några
stipendier av statsmedel förutsatts utgå till hälsovårdstillsyningsman för deltagande
i institutets kurser. Så länge utbildningen komme att avse redan
anställda tillsyningsman, kunde dock kommunerna antagas vara villiga att
åtminstone i viss utsträckning såsom hittills bekosta utbildningen. Frågan
borde emellertid ett kommande år upptagas till övervägande.

Styrelsen betonar vidare önskvärdheten av att kommunala myndigheter,
främst hälsovårdsnämnderna, finge erforderliga undersökningar utförda till
låg taxa eller om möjligt kostnadsfritt. I varje fall finge icke uteslutande
affärsmässiga synpunkter läggas på taxans utmätande, utan måste hälsovårdens
krav tillbörligen beaktas. Taxans fastställande syntes böra tillkomma
medicinalstyrelsen.

Livsmedelslagstiftningssahlcunniga anse ock lämpligt, att möjlighet lämnas

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

öppen för kommuner å landsbygden och deras organ att mot nedsatt avgift
eller utan ersättning anlita institutets tjänster. Det syntes i hög grad ligga
i den allmänna hälsovårdens intresse att i alla de fall, då vid planläggning
eller utförande av byggnader eller inrättningar av olika slag eller eljest anledning
därtill kunde föreligga, kommunerna toge i anspråk den sakkunskap
och erfarenhet, som komme att bliva företrädda vid institutet. Med hänsyn
till den långt drivna, för visso oftast nödvändiga sparsamhet med allmänna
medel, som kännetecknade förvaltningen av i synnerhet mindre men även
större kommuner på landsbygden, kunde det befaras, att dessa av kostnadsskäl
avskräcktes från att i önskvärd omfattning anlita institutet. Den rätt
att gratis anlita institutet, som enligt förslaget tillkomme allenast statens
organ, borde därför utsträckas åtminstone till sådana smärre kommuner,
vilka kunde anses vara i behov därav, möjligen på så sätt att avgiftsfrihet
efter vissa regler beviljades smärre och mera skattetyngda kommuner. Eventuellt
kunde lättnader beredas dylika genom nedsättning i den eljest tilllämpade
taxan.

Stadsfullmäktige i Stockholm påkalla viss jämkning av grunderna för
ersättning beträffande kemiska och biologiska undersökningar, som rekvireras
av staden. Stadsfullmäktige åberopa härutinnan hälsovårdsnämndens
förenämnda yttrande, vari bland annat anföres följande.

Enligt förslaget skola kommunala organ vid anlitande av institutet för
folkhälsan betala ersättning för rekvirerade utredningar och dylikt enligt
taxa, som täcker institutets självkostnader och som fastställes av Kungl. Majit.
Enär det för närvarande ej låter sig bedöma, vilka kostnader som på grund
härav skulle komma att belasta Stockholms stad, har hälsovårdsnämnden
ansett det vara önskvärt, att dessa kostnader, oberoende av taxan, fixeras fölen
tid av tio år framåt med avseende å en arbetskvantitet, som motsvarar
stadens beräknade behov av biologiska och kemiska undersökningar. För
ernående av en skälig uppgörelse i sådant avseende kräves till en början utredning
örn hälsovårdsnämndens nuvarande årskostnader för laboratoriernas
drift. Dessa kostnader hava i nedanstående tablå beräknats med hänsyn till
nu gällande personalavlöningar och i övrigt på grundval av 1936 års utgifter,
avrundade uppåt med hänsyn till den senaste tidens prisstegringar:

Personalavlöningar: Kronor.

Föreståndare för biologiska laboratoriet ................................. 11,870

» » kemiska laboratoriet .................................... 11,158

3 assistenter ..................................................................... 21,238

1 analysbiträde ............................................................... 4,480

2 laboratoriebiträden ......................................................... 4,703

Semester kostnader ................... 1,152 54 601

Summa kronor 54,601

Hyreskostnader ........................................................................... 13,000

Inventariers inköp och underhåll ................................................... 2,000

Bränsle och lyse ........................................................................... 2,600

Renhållning och tvätt m. m.......................................................... 450

Skrivmateriell, böcker och dylikt ................................................... 2,100

Förbrukningsartiklar .................................................................. 2,450

Diverse utgifter ........................................................................... 3,699

Summa utgifter kronor 80,900

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

De sakkunniga hava beräknat, att omkring 4,000 livsmedelsundersökningar
och 2,000 vattenprov utförts vid nämndens laboratorier under år 1935, motsvarande
en kostnad av cirka 60,000 kronor med tillämpning av gällande
taxor vid de statsunderstödda kemiska stationerna och apotekens laboratorier.
Efter frånräknande av omkring 1,500 vattenprov av mera tillfällig natur skulle
alltså, enligt de sakkunigas beräkning, Stockholms stads årliga behov av
undersökningar omfatta i runt tal 4,000 livsmedelsundersökningar och 500
vattenprov, representerande en kostnad av 30,000 kronor. Hälsovårdsnämnden
har kontrollerat dessa beräkningar och vitsordat deras riktighet med avseende
å det valda undersökningsåret 1935. Emellertid hade verksamheten
vid laboratorierna under sagda år en relativt låg omfattning och bör därför
icke lämpligen läggas till grund för en beräkning av det nuvarande behovet
av undersökningar. I detta avseende är året 1936 mera representativt. Under
sistnämnda år verkställdes, bortsett från tillfälliga vattenprov, omkring 5,700
undersökningar, fördelade med omkring 4,500 på det biologiska och omkring
1,200 på det kemiska laboratoriet, ökningen av arbetskvantiteten bör dock
ej föranleda någon ändring av den beräknade kostnadssumman å 30,000
kronor, enär ökningen till väsentlig del avser enklare biologiska undersökningar
av matsvamp.

Hälsovårdsnämnden förordar alltså en överenskommelse av innebörd, att
nämnden under en tid av 10 år skall vara berättigad att å statens institut för
folkhälsan rekvirera erforderliga biologiska och kemiska undersökningar
mot en fast ersättning av 30,000 kronor för år, under förutsättning att antalet
undersökningar uppgår till högst 4,500 biologiska och 1,200 kemiska. Erfordras
undersökningar därutöver, bör ersättning för dem betalas enligt den för hälsovårdsnämnder
i övrigt gällande taxan.

Till närmare precisering av de villkor, som från stadens sida borde uppställas
för en överlåtelse av ifrågavarande laboratorier, har hälsovårdsnämnden,
såsom tidigare nämnts, låtit utarbeta ett förslag till avtal mellan staden
och staten, vartill jag får hänvisa.

Statskontoret har särskilt beaktat frågan örn verksamhetens igångsättande.
Statskontoret har därvid avstyrkt bifall till de sakkunnigas förslag i denna
del, dels med hänsyn till de merkostnader för inredning och utrustning, som
den föreslagna provisoriska anordningen måste medföra, dels ock enär några
större olägenheter knappast kunde uppkomma genom ett uppskjutande av
verksamhetens igångsättande till dess erforderliga lokaler hunnit färdigställas.

Departementschefen.

En förhandsuppskattning av institutets utgifter och inkomster
vid full verksamhet måste givetvis, på sätt de sakkunniga själva betonat,
bliva i hög grad approximativ. Såsom ledning vid bedömandet av de
ekonomiska konsekvenser, vilka ett genomförande av de sakkunnigas förslag
skulle medföra, är en dylik uppskattning dock av värde. Ur denna synpunkt
lära ock de sakkunnigas beräkningar få anses i huvudsak godtagbara, även
örn de på vissa punkter lämna rum för befogade erinringar.

Medicinalstyrelsen har visserligen gjort gällande, att utgifterna i fråga om
såväl personal som lokaler äro över lag för lågt beräknade. Å andra sidan
torde det emellertid icke vara oberättigat att i likhet med de sakkunniga antaga,
att inkomsterna komma att överstiga de beräknade. Jag har därvid icke

Kungl. Majus proposition nr 189.

förbisett de framkomna önskemålen örn nedsatt taxa eller full avgiftsfrihet
för vissa åt kommunala myndigheter utförda undersökningar. De skäl, som
anförts till stöd för en sådan uppfattning, synas mig värda allt beaktande, och
jag har för avsikt att, därest riksdagen icke har något att däremot erinra, i
samband med taxans fastställande föreslå Kungl. Majit de bestämmelser i
sådant hänseende, som kunna befinnas erforderliga. I betraktande av de
relativt låga avgifter, varmed redan de sakkunniga synas hava räknat, lärer
emellertid en ytterligare nedsättning i eller befrielse från dessa avgifter för
vissa fall icke utöva någon större inverkan på inkomsternas storlek och därmed
icke heller på kostnadskalkylernas hållbarhet i stort sett.

I anslutning härtill vill jag framhålla, att den av Stockholms stad påkallade
jämkningen i ersättningsgrundema för åt staden utförda kemiska och biologiska
undersökningar icke föranleda någon väsentlig erinran från min sida.
Divergensen mellan stadens och de sakkunnigas ståndpunkt i detta avseende
synes mig knappast vara av den storleksordning, att densamma bör tillmätas
avgörande betydelse beträffande avtalsfrågans definitiva lösning. En jämkning
på denna punkt torde därför icke böra uteslutas, därest avtal med Stockholms
stad på av mig i övrigt förordade villkor kommer till stånd.

Yad härefter angår frågan örn medelsbehovet för nästa budgetår,
är jag till en början ense med de sakkunniga därom, att vissa delar
av verksamheten böra igångsättas utan uppskov. Detta gäller främst de arbetsuppgifter,
som skulle tillkomma avdelningen för yrkeshygien samt sektionen
för vitaminundersökningar. Angeläget är även, att undervisningen för tjänsteläkare,
distriktssköterskor och hälsovårdstillsyningsman snarast sammanföres
och omhändertages av institutet. Med övriga delar av verksamheten
torde däremot kunna anstå, till dess institutsbyggnaderna färdigställts. Jag
kan alltså icke biträda den uppfattning i förevarande hänseende, åt vilken
statskontoret givit uttryck. Bortsett från det starkt kännbara behovet av
ifrågavarande institut ur de synpunkter, jag nu antytt, torde det i och för sig
erbjuda en fördel, att viss erfarenhet rörande verksamheten och dess bedrivande
föreligger, då man går att varaktigt ordna inredningen och utrustningen
av det nya institutet.

De sakkunnigas beräkning av personalbehovet under nästa budgetår
synes mig vid nu angivna förhållande kunna i huvudsak godtagas. Skäl torde
emellertid föreligga att under organisationsperioden även räkna med biträde
av den föreslagne förste aktuarien. Med beaktande härav och då föreståndarinnan
för distriktssköterskeskolan tills vidare bör anställas såsom extra
ordinarie, skulle för nästa budgetår å ordinarie stat uppföras följande befattningar,
nämligen 2 professorer (B 30), 1 laborator och Överlärare (B 28),
2 laboratorer (B 26), 1 förste aktuarie (B 26), 1 förste avdelningsingenjör (B 24),
1 förste laboratoriebiträde (Bil) samt 1 kanslibiträde (B 7). övrig erforderlig
personal skulle tills vidare erhålla icke-ordinarie anställning. Såsom sådan
torde man i första hand hava att räkna med, förutom distriktssköterskeskolans
föreståndarinna, 2 vetenskapliga assistenter, 1 teknisk assistent, 1
amanuens, 1 kassör och redogörare, 1 vaktmästare, 2 kontorsbiträden samt 2

Kungl. Majus proposition nr 139.

laboratoriebiträde!! i respektive 6:e och 4:e lönegraden, de sistnämnda i egenskap
av extra befattningshavare. Härutöver synes visst belopp böra reserveras
för anlitande av speciallärare och annan expertis.

Emellertid lärer, på sätt de sakkunniga framhållit, för flertalet av dessa
befattningshavare icke behöva beräknas avlöning under hela nästa budgetår.
Så torde endast behöva ske för den personal, som huvudsakligen är avsedd
för undervisningsverksamheten. Övrig personal torde kunna anställas tidigast
från och med oktober månad 1938. Detta gäller även de båda professorerna
och sannolikt jämväl laboratorsbefattningen i B 28 nied hänsyn till
den tidsödande tillsättningsprocedur, som skulle tillämpas för dessa tjänster.
För anlitande av undersökningsexpertis synes tillräckligt att beräkna medel
för ett halvt år.

Med dessa utgångspunkter skulle posten till avlöningar till
tjänstemän å ordinarie stat, efter föreskrivna pensionsavdrag,
uppgå till högst 3/i av 77,940 = 58,450 kronor eller i avrundat tal 58,000
kronor.

Från posten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, skulle utgå ersättning till, förutom
institutets chef, professorn i hygien, den tekniske assistenten, 2 vetenskapliga
assistenter samt 1 amanuens. Härjämte lära medel böra beräknas för
arvode åt styrelsens sekreterare. Då helårsarvode endast torde behöva avses
för professorn i hygien och sekreteraren, kunna utgifterna under nu nämnda
post uppskattas till 1,000 + 1,200 + 3At av (2,000 + 7,000 + 4,500 + 4,500
+ 3,000) 21,000 —17,950 kronor eller, avrundat uppåt, 18,000 kronor.

Utgifterna för speciallärare hava av de sakkunniga beräknats till 18,000
kronor för år, vilket belopp icke givit mig anledning till erinran. För expertis
och tillfällig personal vid undersökningar torde ett belopp av 10,000 kronor
vara tillräckligt under nästa budgetår. Posten till avlöningar till
speciallärare, experter och tillfälliga biträden skulle
alltså komma att upptagas med (18,000 + 10,000) 28,000 kronor.

För avlöningar till övrig i c k e-o r d i n a r i e personal
erfordras högst 13,000 kronor, vilket belopp torde fördelas med 12,500 kronor
å grundavlöningar m. m. och 500 kronor å avlöningsförhöjningar m. m.

Slutligen bör för särskilda löneförmåner till ordinarie
och i c k e-o rdinarie tjänstemän beräknas ett belopp av 3,000
kronor.

Sammanlagt skulle alltså avlöningskostnaderna för nästa budgetår uppgå
till högst (58,000 + 18,000 + 28,000 + 13,000 + 3,000) 120,000 kronor.

De löpande utgifterna för verksamheten under nästa budgetår hava av de
sakkunniga uppskattats till 45,000 kronor. Från detta belopp torde emeller
tid böra avräknas 15,000 kronor, vilka avsetts för hyra av provisoriska lokaler
och böra gäldas från statens allmänna fastighetsfond. Å andra sidan bör, i
anslutning till vad jag i statsverkspropositionen under punkt 140 framhållit,
i institutets omkostnadsstat upptagas en post för stipendier åt
tjänsteläkare och distriktssköterskor å högst samma belopp, vartill kost Biliang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 139. iso 88 7

Kungl. Majus proposition nr 139.

naderna för desamma beräknats under innevarande budgetår eller 30,000
kronor. Institutets omkostnads anslag skulle då komma att beräknas
enligt följande sammanställning:

Resor, förslagsvis ............................................................ kronor 3,000

Expenser, förslagsvis ......................................................... » 15,000

Publika tionstryck, förslagsvis ............................................. » 1,000

Stipendier, högst ............................................................ » 30,000

Övriga utgifter, förslagsvis ................................................ » 11,000

Summa kronor 60,000

Mot de sakkunnigas uppskattning av medelsbehovet för utrustning och inredning
av provisoriska lokaler har jag intet att erinra. För ändamålet lärer
därför böra å riksstaten för nästa budgetår uppföras ett reservationsanslag
av 100,000 kronor. Slutligen torde, i avvaktan på det beslut i bidragsfrågan,
som »The Rockefeller Foundation» kan komma att fatta, för uppförande av
nybyggnad å institutet böra å kapitalbudgeten upptagas ett reservationsanslag
av 100,000 kronor, närmast avsett till bestridande av kostnaderna för dels
överarbetning av byggnadsplanerna samt utförande av erforderliga detaljritningar,
arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar, dels ock tomtens
iordningställande m. m.

Beträffande inkomsterna vid institutet har Kungl. Majit i enlighet med
chefens för finansdepartementet hemställan föreslagit riksdagen att i riksstaten
för nästa budgetår upptaga en särskild inkomsttitel å 10,000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts får jag hem
ställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för statens institut
för folkhälsan, att gälla under budgetåret 1938/1939:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

2 professorer ......................................................... B 30

1 laborator och Överlärare ....................................... B 28

2 laboratorer ......................................................... B 26

1 förste aktuarie...................................................... B 26

1 förste avdelningsingenjör .................................... B 24

1 förste laboratoriebiträde ....................................... B 11

1 kanslibiträde ...................................................... B 7

dels godkänna följande avlöningsstat för institutet, att tilllämpas
under budgetåret 1938/1939:

Kungl. Majus proposition nr 139.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis ................................................ kronor 58,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit ....................................... » 18,000

3. Avlöningar till speciallärare, experter och tillfälliga
biträden, förslagsvis ........................ » 28,000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m....... kronor 12,500

b. Avlöningsförhöjningar m. m.,

förslagsvis ........................ » 500 » 13,000

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän, förslagsvis ....... »_3,000

Summa kronor 120,000

dels ock för budgetåret 1938/1939 anvisa:

a) under femte huvudtiteln

1) till Statens institut för folkhälsan: Avlöningar ett förslagsanslag
av 120,000 kronor,

2) till Statens institut för folkhälsan: Omkostnader ett förslagsanslag
av 60,000 kronor,

3) till Statens institut för folkhälsan: Utrustning och mredning
ett reservationsanslag av 100,000 kronor, samt

b) å kapitalbudgeten under rubriken Statens allmänna fastighetsfond
till Statens institut för folkhälsan: Uppförande av nybyggnad
ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Anders Lundstedt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Bilaga.

Hälsovårdsnämndens förslag till

årtal mellan Kungl. Maj:t oell kronan, å ena, oell Stockholms stad, å andra
sidan, rörande överlåtande ar Stockholms stads hälsovårdsnämnds
biologiska och kemiska laboratorier till statens institut
för folkhälsan.

Mellan statsrådet och chefen för socialdepartementet å Kungl. Maj:ts och
kronans vägnar, å ena, och Stockholms stads hälsovårdsnämnd, å andra sidan,
har träffats följande avtal.

l:o.

Vid tiden för öppnandet av ett statens institut för folkhälsan överlåter
Stockholms stads hälsovårdsnämnd till detta institut mot ersättning enligt
mom. 6:o nedan sina biologiska och kemiska laboratoriers utrustning och boksamlingar
i den omfattning, varom särskild överenskommelse då varder träffad.

2:o.

Stockholms stad äger, då staden det begär, vid statens institut för folkhälsan
få utfört undersökningar för biologisk och kemisk livsmedelskontroll
ävensom andra undersökningar, som erfordra sakkunskap inom dessa ämnesområden.
Stockholms stad betalar under de 10 första åren 30,000 kronor årligen
för undersökningar till ett antal av högst 1,200 årligen vid den kemiska
avdelningen och högst 4,500 årligen vid den biologiska avdelningen.

Ersättning för av staden därutöver begärda undersökningar utgår efter den
taxa, som kommer att gälla för hälsovårdsnämnder.

3:o.

Av staden påkallade undersökningar utföras inom sådan tid, att ändamålet
nied undersökningen med hänsyn till livsmedelskontroll och förebyggande åtgärder
icke eftersättes. Resultatet av undersökningen meddelas skriftligen
och med den utförlighet och det utlåtande, som betingas av undersökningens
praktiska syfte. För dylika meddelanden utgår ej särskild ersättning utöver
i punkt 2:o angiven ersättning.

4:o.

Innehavare av befattningar som föreståndare, assistent, analysbiträde och
laboratoriebiträde äga erhålla motsvarande anställning vid statens institut
för folkhälsan och tillförsäkras samma löneförmåner, som skulle hava tillkommit
dem, därest de i sina befattningar kvarstått i stadens tjänst. De äga
härvid för uppflyttning i lönegrupp tillgodoräkna sig tjänstetid i stadens
tjänst.

5:o.

Befattningshavare, som erhållit anställning vid statens institut för folkhälsan,
äger att för bekommande av pension av staten tillgodoräkna sig sin
tjänstgöring i stadens tjänst.

Blir befattningshavaren berättigad till pension, skall staden deltaga i statens
kostnad för hans pensionering med så stor del av pensionen, som svarar
mot förhållandet mellan tjänsteåren i stadens tjänst och sammanlagda antalet
tjänsteår i stadens och statens tjänst.

Kungl. Majas proposition nr 189.

Samma beräkningsgrund skall gälla för stadens deltagande i statens kostnader
till pensioner åt änkor och barn.

6:o.

Ersättningen för vad statens institut för folkhälsan kommer att övertaga
av laboratoriernas utrustning och boksamlingar skall bestämmas efter värde
ring, som vid tiden för övertagandet skall verkställas av tre värderingsman,
av vilka institutet och hälsovårdsnämnden utse vardera en och dessa gemen
samt utse en tredje enligt lag om skiljemän.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sand. Nr 139.

19''J 38

Kungl. Majus proposition nr 139■

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning .................................................................... 2

Allmänna synpunkter.

De sakkunniga ................................................................................................ 5

Yttranden........................................................................................................ 8

Departementschefen ....... 10

Institutets arbetsuppgifter.

De sakkunniga .............................................................................................. 11

Yttranden....................................................................................................... 23

Departementschefen ....................................................................................... 31

Institutets organisation.

De sakkunniga ................................................................................................ 38

Yttranden......................................................................................................... 52

Departementschefen ....................................................................................... 65

Institutets förläggning, lokalbehov och utrustning.

De sakkunniga ............................................................................................... 71

Yttranden......................................................................................................... 76

Departementschefen ....................................................................................... 78

Kostnadsberäkningar.

De sakkunniga ................................................................................................ 79

Yttranden......................................................................................................... 85

Departementschefen ....................................................................................... 87

Hemställan........................................................................................................... 90

Bilaga .................................................................................................................. 92

Stockholm 1D38. K. L. Beckmans Boktryckeri.