Kungl. Maj:ts proposition nr 138 (Proposition 1928:138)

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Nr 138.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering
av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda
eller förut anställda personer; given Stockholms slott
den 24 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—12:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvar sär end en, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 24 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Bibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Eosén, Hamrin, Almkvist,
Lyberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Eosén anhåller att få underställa Kungl.

Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande av
pension åt vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer
samt anför därvid följande:

1 :o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 31 december Ang. pension
1927 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställ- biträd'';
ning om beredande av pension åt skrivbiträdet vid gevärsfaktoriet Johan J.A Lindqrist.
Albert Lindqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 115 Imf t. (Nr 138—139.) 4gg 28 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindqvist, som är född den 7 mai
1866, varit anställd vid gevärsfaktoriet sedan den 28 april 1890; att hans arbetsinkomst
från gevärsfaktoriet under de senare åren i medeltal utgjort 4,080
kronor per år, inklusive dyrtidstillägg; att han på grund av åderförkalkningoch
sviter efter hjärnblödning för afl framtid är oförmögen att bestrida sin tjänst;
samt att han under sin tjänstetid sig utmärkt väl förhållit och ådagalagt god
flit och arbetsskicklighet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 januari 1928 anfört, att
departementet ansåge billigt, att Lindqvist genom pension bereddes någon hjälp
till livsuppehälle under sin återstående livstid, och ansåge departementet i fråga
om storleken av den ifrågasatta pensionen, med hänsyn till Lindqvists långa
och väl vitsordade tjänstgöring, sig böra föreslå ett grundbelopp av 900 kronor
med därå belöpande tillägg. Departementet hemställde således, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Lindqvist
en årlig pension under hans återstående livstid av 900 kronor, att
utgå från och med månaden näst efter den, då han avginge från sin anställning
vid gevärsfaktoriet.

Statskontoret har den 12 januari 1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att då goda skäl syntes föreligga för att bereda Lindqvist pension av
statsmedel samt det av arméförvaltningens artilleridepartement föreslagna
»grundbeloppet» 900 kronor, motsvarande en nyreglerad pension å 1,344
kronor, icke kunde anses för högt tilltaget, hemställde statskontoret, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Lindqvist finge från och med månaden
näst efter den, vari avgång från befattningen vid gevärsfaktoriet ägde rum,
under återstående livstiden åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten
till årligt belopp av 1,344 kronor.

Även jag finner mig böra tillstyrka, att Lindqvist på grund av sin långa och
väl vitsordade tjänstgöring såsom skrivbiträde vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
kommer i åtnjutande av pension av statsmedel efter erhållet entledigande
från sagda befattning. Det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet,
1,344 kronor, anser jag väl avvägt. Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrivbiträdet vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Johan
Albert Lindqvist må från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigas från sin anställning vid gevärsfaktoriet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,344 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

2:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
överlämnad skrivelse den 6 augusti 1927 har chefen för arméns intendenturförråd
å Karlsborg gjort framställning om beredande av pension åt förrådsförmannen
vid nämnda intendenturförråd Alfred Carlsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson, som är född den 2 januari
1867, alltsedan den 1 juni 1892 varit anställd såsom förrådsförman vid arméns
intendenturförråd å Karlsborg, vilken anställning han fortfarande innehar; att
han under de senare åren vid intendenturförrådet uppburit en avlöning, som
uppgått till i medeltal omkring 3,000 kronor för år; att han på grund av sviter
efter en under arbete ådragen kontusion å vänstra underbenet samt till följd av
genom ålder nedsatta kroppskrafter är oförmögen att fullt fullgöra sitt arbete
vid förrådet ävensom för framtiden oförmögen att försörja sig med eget arbete;
samt att han städse fullgjort sina tjänståligganden med omsorg och flit.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 december 1927 anfört,
att departementet ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att Carlsson efter erhållet avsked från sin anställning vid intendenturförrådet
å Karlsborg komme i åtnjutande av årligt understöd från statens sida för sin
återstående levnad. I fråga om storleken av understödet åt Carlsson finge departementet
erinra därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen under de senare åren
i allmänhet plägat bevilja pensioner å 800 å 1,000 kronor för år åt vid armén
anställda arbetare, vilka intagit förmans ställning. Med hänsyn till att Carlssons
anställningstid såsom förman i statens tjänst den 1 juli 1928 komme att
omfatta en tid, överstigande 36 år, ansåge departementet, att en årlig pension
av 1,000 kronor borde tillerkännas Carlsson. Till det sålunda åt Carlsson föreslagna
årliga pensionsbeloppet torde böra läggas det pensionstillägg, som omförmäldes
i kungörelsen den 15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, ävensom de förhöjningar,
som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925,
med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer, belöpte å den ifrågavarande pensionen och
pensionstillägget. På grand av vad sålunda anförts finge departementet hemställa,
att Kungl., Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Carlsson finge från
och med den 1 juli 1928 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension av angivna storlek.

Statskontoret har den 16 januari 1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement
ansåge goda skäl föreligga för beredande av pension åt Carlsson, som varit vid
arméns intendenturförråd anställd under 35 år. Vidkommande pensionsbeloppets
storlek innefattade förslaget, att pensionen skulle, såsom oreglerad, beräknas
för Carlsson till 1,000 kronor. Omräknad till nyreglerad skulle pensionen då

Ang. pension
dt förmannen
A. Carlsson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Ang■ pension
åt verkstadsföreståndaren

A. Pettersson.

bliva 1,452 kronor; och då statskontoret icke funne något att erinra mot detta
pensionsbelopp, finge statskontoret tillstyrka framställning till riksdagen om
medgivande därtill, att Carlsson finge från och med månaden näst efter den,
vari han entledigades från sin anställning, under återstående livstiden åtnjuta
pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,452 kronor.

Jag biträder myndigheternas förslag om beredande av pension åt förmannen
Carlsson. Då emellertid 1927 års riksdag beviljat ett flertal förmän med omkring
35 tjänstår pensioner till belopp av 1,260 kronor och sålunda bl. a. tillerkänt
skräddarmästaren S. Karlsson, vilken alltsedan år 1890 varit anställd
såsom förman vid Livregementets husarers skrädderiverkstad, nämnda pensionsbelopp,
torde jämväl i nu förevarande fall pensionen böra bestämmas till 1,260
kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förmannen vid arméns intendenturförråd å Karlsborg Alfred
Carlsson må från och med månaden näst efter den, varunder han
entledigas från sin anställning vid intendenturförrådet, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,260 kronor.

3:o.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
överlämnad skrivelse den 4 januari 1928 har chefen för Skånska trängkåren
gjort framställning om beredande av pension åt föreståndaren för nämnda
kårs skomakeriverkstad Anders Pettersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pettersson, som är född den 25
februari 1858, alltsedan den 3 oktober 1907 innehaft anställning vid Skånska
trängkårens skomakeriverkstad, vilken anställning han fortfarande innehar; att
hans avlöningsförmåner vid kåren under de senare åren uppgått till i medeltal
omkring 3,000 kronor för år; att han på grund av ålderdomssvaghet icke vidare
kan behörigen sköta sin befattning och ej heller kan väntas återvinna sin tjänstbarhet;
samt att han under sin anställningstid vid kåren plikttroget och samvetsgrant
fullgjort alla sina åligganden och såväl i som utom tjänsten fört en i
allo hedrande vandel.

Chefen för södra arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 januari 1928 anfört, att
departementet i betraktande av Petterssons val vitsordade verksamhet i statens
tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att Pettersson
efter erhållet avsked från sin anställning vid kåren komme i åtnjutande av

Kunijl. Maj:ts proposition nr 138.

något understöd från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken
av dylikt understöd finge departementet erinra därom, att Kungl. Maj:t
oeh riksdagen under de senare åren i allmänhet plägat bevilja pensioner å 800
å 1,000 kronor för år åt vid armén anställda arbetare, vilka intagit förmans
ställning. Med hänsyn emellertid till att Petterssons anställningstid i statens
tjänst uppginge till allenast något mera än 20 år, ansåge departementet sig böra
åt honom föreslå en årlig pension av allenast 700 kronor med därå enligt kungörelsen
den 15 juni 1922 författningsenligt utgående pensionstillägg samt å
pensionen och nämnda pensionstillägg jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 belöpande
förhöjningar, att åtnjutas från och med månaden näst efter den, under
vilken han avginge från sin anställning vid kåren. På grund av vad sålunda
anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Pettersson finge från och med månaden näst efter den, under vilken
han avginge från sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av angivna storlek.

I ärendet har statskontoret den 2 februari 1928 avgivit utlåtande och därvid
anfört, att då statskontoret ansåge, att pension borde beredas i detta fall, och då
ämbetsverket icke hade något att erinra mot vad arméförvaltningens intendentsdepartement
föreslagit i fråga om pensionsbeloppet, hemställde statskontoret,
att framställning måtte avlåtas till riksdagen om medgivande därtill, att Pettersson
finge från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från
anställningen ägde rum, under återstående livstiden åtnjuta pension från allmänna
indragningsstaten till belopp av 1,116 kronor årligen.

I likhet med myndigheterna finner även jag. att billighetsskäl tala för att
Pettersson beredes pension av statsmedel. Då enligt vad jag under hand inhämtat
Pettersson under hela sin tjänstgöring innehaft förmans ställning, synes mig
det av myndigheterna föreslagna pensionsbeloppet, 1.116 kronor, väl avvägt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att föreståndaren för Skånska trängkårens skomakeriverkstad
Anders Pettersson må från och med månaden näst efter den. varunder
han entledigas från sin anställning vid kåren, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig
pension av 1,116 kronor.

Ko.

Uti skrivelse till arméförvaltningens inténdentsdepartement den 26 augusti Ang. ptnsio
1927 har chefen för arméns intendentur förr ad i Boden gjort framställning om ^ j _yy
beredande av pension åt förmannen vid intendenturförradet Krik Johan Nyberg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nyberg är född den 21 oktober
1863; att han enligt egen uppgift, som han dock icke genom intyg styrkt, under

Kungl. Maj-.ts proposition nr 138.

åren 1881—1885 utfört arbeten för statens järnvägars räkning; att kan under
åren 1886—1889 samt under tiden 19 februari 1900—19 september 1901 tjänstgjort
såsom förman vid statens järnvägsbyggnader i Norrland; att han
under tiderna 5 oktober 1901—19 augusti 1905, 21 januari—12 maj 1908,
7 januari—3 juni 1909, 29 september 1909—6 november 1913 och 10
januari 1914—31 augusti 1917 tjänstgjort såsom förman vid fästnings- och
kasernbyggnadsarbeten i Boden; att han, efter att under tiden från och med
mars månad 1918 till och med den 31 mars 1923 hava varit ladugårdsförman
vid nämnda intendenturförråds kreatursdepå, alltsedan den 1 april 1923 varit
anställd sasom förman vid nämnda intendenturförråds viktualieavdelning, vilken
sistnämnda anställning han fortfarande innehar; att han under de senare åren
vid intendenturförradet uppburit en avlönig, som — frånsett dyrtidstillägg -—
uppgått till i medeltal omkring 1,800 kronor för år; att han lider av åderförkalkning,
på grund varav hans arbetsförmåga anses vara i väsentlig grad nedsatt;
att denna nedsättning av arbetsförmågan kan betraktas såsom sannolikt
för framtiden bestående; samt att han i sitt arbete varit synnerligen duglig och
på ett sällsynt plikttroget sätt fullgjort sina tjänsteåligganden samt fört en
hedrande vandel.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armé för v alt ning ens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 november 1927 anfört,
att departementet i betraktande av Nybergs långa och val vitsordade verksamhet
i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att han efter erhållet avsked från sin anställning vid förrådet komme i åtnjutande
av något understöd från statens sida för sin återstående levnad. I fråga
om storleken av dylikt understöd finge departementet anföra, att departementet,
me''d hänsyn till att Nyberg enligt intyg komme att vid tidpunkten för den föreslagna
pensionens tillträdande eller den 1 november 1928 hava arbetat såsom
förman i statens tjänst under närmare 29 år, ansåge sig böra åt honom föreslå
en årlig pension av 900 kronor med därå enligt kungörelsen den 15 juni 1922
författningsenligt utgående pensionstillägg samt å pensionen och nämnda pensionstillägg
jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 belöpande förhöjningar, att
utbetalas från och med månaden näst efter den, under vilken han avginge från
sin anställning vid förrådet. På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Nyberg
finge från och med månaden näst efter den, under vilken han avginge från sin
anställning vid arméns intendenturförråd i Boden, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av angivna storlek.

Statskontoret har den 14 december 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement
ansåge goda skäl föreligga för beredande av någon pension åt Nyberg.
Däremot kunde statskontoret knappast ansluta sig till departementets förslag i
fråga om pensionsbeloppet. Enligt detta skulle pensionen bestämmas till 900

Kungl. Maj:ts proposition nr 138. <

kronor med därå belöpande pensionstillägg och pensionsförhöjningar och skulle
alltså komma att uppgå till 1,344 kronor eller väsentligt mer än 2/3 av hans avlöning.
Med erinran att Nyberg under större delen av sin anställningstid i
statens tjänst varit förman bland byggnadsarbetare samt att pensionen för sådan
förman med 35 års anställning utgjorde 948 kronor utan annan tilläggsförmån
än dyrtidstillägg, skulle statskontoret, som funne riktigt, att Nybergs tjänst
såsom förrådsförman under senare år finge verka till någon förhöjning av beloppet,
för sin del vilja föreslå ett pensionsbelopp i detta fall av 1,080 kronor.
I övrigt hade statskontoret intet att erinra mot vad departementet hemställt.

I likhet med myndigheterna anser även jag, att Nyberg bör vid sin avgång
ur tjänst beredas pension av statsmedel. I fråga om pensionsbeloppets storlek
ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit, eller att detsamma
bör bestämmas till 1,080 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förmannen vid arméns intendenturförråd i Boden Erik Johan
Nyberg må från och med månaden näst efter den, varunder han
entledigas från sin anställning vid förrådet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
1,080 kronor.

5:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens civila departement Ang. pension
överlämnad skrivelse den 14 oktober 1927 har chefen för Hälsinge regemente éldaren
gjort framställning om beredande av pension åt eldaren vid regementet Karl K. Eriksson.
Eriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 4 februari
1863, alltsedan år 1896 tjänat vid krigsmakten, nämligen först vid militärskolan
i Gävle såsom maskinist och gårdskarl och sedan, efter Hälsinge regementes förflyttning
till Gävle år 1909, såsom eldare; att han entledigats från nämnda befattning
den 30 november 1927; att han alltsedan ar 1922 åtnjutit ett ärligt
arvode av — frånsett dyrtidstillägg — 2,136 kronor; att han på grund av lungoch
lungsäckssjukdom är oförmögen till arbete; att förlusten av arbetsförmågan
är för framtiden bestående; samt att han städse skött sin tjänst med stort nit och
skicklighet.

Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens civila
departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 november 1927 anfört, att
departementet, med hänsyn till Erikssons långa och väl vitsordade verksamhet
i statens tjänst och i betraktande av att han på grund av sjukdom nödgades
lämna sin anställning vid regementet, ansage det vara med rättvisa och billighet

ö Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

överensstämmande, att han vid sin förestående avgång ur tjänst bereddes något
understöd av statsmedel för sin återstående levnad. "Vad anginge beloppet av
ett dylikt understöd, finge departementet till en början erinra om, hurusom 1926
års riksdag vid bestämmandet av pensioner åt maskinister eller därmed jämställda
befattningshavare vid armén avpassat pensionsbeloppen i enlighet med
de i kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87), angående pensionering av vissa ickeordinarie
befattningshavare vid statens hingstdepåer, angivna grunderna. Denna
praxis syntes emellertid redan år 1927 hava frångåtts, i det att nämnda års
riksdag, såsom framginge av dess skrivelse den 25 maj 1927 (nr 214), bestämt
pensionsbeloppen för den kategori anställningshavare, här avsåges, i enlighet
med eller i nära anslutning till de grunder, enligt vilka förtidspension utginge
till vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen. Emellertid hade
riksdagen såsom framginge av dess nyssnämnda skrivelse ansett det vara mindre
lämpligt att såsom regel taga berörda grunder till utgångspunkt vid bestämmandet
av pensioner till här avsedda befattningshavare. I stället hade det synts
riksdagen vara riktigast att, intill dess en genom författningsbestämmelser reglerad
pensionering pa detta område kommit till stand, tillämpa eu mera fri prövning
av omständigheterna i varje särskilt fall. På grund härav syntes det departementet
vara riktigast att vid bestämmandet av pensionsbeloppet i här förevarande
fall tillämpa den beräkningsgrund, vilken i allmänhet följts vid beviljandet
av pensioner, nämligen desammas bestämmande till omkring två tredjedelar
av de ordinarie årsinkomster, vederbörande befattningshavare under senare
delen av sin tjänstgöringstid uppburit. Då Eriksson under de senare åren uppburit
en kontant avlöning av 2,136 kronor för år i egenskap av eldare vid Hälsinge
regemente, skulle följaktligen den Eriksson tillkommande pensionen uppgå
till 1,424 kronor för år. Med hänsyn till att några avgifter icke blivit erlagda
sasom bidrag till beredande av pension, syntes emellertid ifrågavarande pensionsbelopp
knappast kunna sättas till högre belopp än 1,200 kronor, k ifrågavarande
pensionsbelopp torde, enär Erikssons avlöning, som utginge i form av
arvode pa stat, numera pa grund av eu ar 1921 företagen höjning i arvodet
måste betraktas såsom nyreglerad, icke böra utgå annan til läggsförmån än dyrtidstillägg
enligt de grunder, som nu vore eller framdeles bleve gällande. Till
jämförelse kunde nämnas, att Erikssons pension, utmätt enligt grunderna för
pensionering av vissa icke ordinarie befattningshavare vid statens hingstdepåer,
skulle hava uppgått till (600 + 180) = 780 kronor, (varvid eldare likställts
med stallbetjänt). Avpassad enligt grunderna för förtidspensionering av vissa
övertaliga civila löntagare vid armén och marinen skulle pensionen hava uppgått
till 1,152 kronor (980 + 177 = 1,157, efter avrundning 1,152). Den av departementet
föreslagna pensionen komme salunda att uppgå till 48 kronor mera än
vad som skulle hava tillkommit Eriksson, därest förordningen om förtidspension
varit å honom tillämplig. En dylik ökning för Erikssons vidkommande torde
emellertid icke kunna anses oskälig i betraktande av, att levnadsåldern för erhållande
av förtidspension satts sa lagt som till 50 år. Vid dylik ålder torde det
icke möta svårigheter att erhålla arbetsinkomst vid sidan av pensionen. Beträf -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

fande Eriksson, vilken vore ganska till åren kommen och på grund av sjukdom
för all framtid urståndsatt att med eget arbete försörja sig, vore all utsikt till
erhållande av dylik inkomst utesluten. Eriksson tillkommande pension torde
böra utgå från och med den 1 december 1927. På grund av vad sålunda anförts,
hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att
Eriksson finge från och med den 1 december 1927 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

Statskontoret har den 9 december 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att då Eriksson vid framskriden ålder och efter långvarigt arbete i
statens tjänst till följd av sjukdom, som gjorde honom för framtiden oförmögen
till arbete, hade nödgats med utgången av november 1927 lämna sin anställning
yid Hälsinge regemente, syntes goda skäl föreligga för utverkande åt honom av
någon pension; och då statskontoret icke hade något att erinra mot det av arméförvaltningens
civila departement föreslagna pensionsbeloppet eller beträffande
departementets hemställan i övrigt, tillstyrkte statskontoret, att åtgärd måtte
vidtagas i enlighet med samma hemställan.

Genom brev den 3 februari 1928 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Eriksson
finge tills vidare, räknat från och med den 1 december 1927, från lantförsvarets
anslag till extra utgifter utbetalas understöd med etthundra kronor vid varje
månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt honom blivit
slutligt prövad, med skyldighet för Eriksson att, i den mån pension kunde bliva
honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd,
till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel.
vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel
och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

I likhet med myndigheterna finner även jag billighetsskäl tala för att Eriksson
beredes pension av statsmedel. Arméförvaltningens civila departement har
för sin del föreslagit, att pensionen måtte utgå med 1,200 kronor för år. vilket
förslag biträtts av statskontoret. Vid bestämmandet av pensionsbeloppets storlek
har departementet tillämpat den beräkningsgrunden, att pensionen ställts i
viss relation till vederbörandes avlöning. Jag får emellertid erinra, att riksdagen
icke plägat tillämpa ifrågavarande beräkningsgrund vid beviljande av
pensioner åt arbetarpersonal. Då 1927 års riksdag tillerkänt arbetare med eu
tjänstetid av 30—35 år pension av 996 kronor för år, synes mig pensionsbeloppet
för Eriksson, som varit i försvarsväsendets tjänst i omkring 32 år, böra bestämmas
till samma belopp. Pensionen torde böra utgå från och med den 1 december
1927.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.

att förre eldaren vid Hälsinge regemente Karl Eriksson må från
och med den 1 december 1927 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 996 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Ang. pension
åt förre
kontoristen
. T. Gelottc.

6:o.

I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 12 december 1927
har chefen för artilleridepartementets konstruktionsavdelning gjort framställning
om beredande av pension åt kontoristen vid avdelningen Ernst Teodor
Gelotte.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gelotte, som är född den 7 augusti
1889, varit anställd i kronans tjänst i omkring 15 år, varav ungefär 4 år såsom
stamanställd vid Göta livgarde och 11 år såsom kontorist vid artilleridepartementets
konstruktionsavdelning; att han entledigats från sistnämnda anställning
från och med den 1 januari 1928; att hans arbetsinkomst vid konstruktionsavdelningen
under de senare åren utgjort i medeltal 3,744 kronor för år, inklusive
dyrtidstillägg; att han sedan flera år tillbaka varit sjuklig och under långa
perioder av sjukdom hindrad utföra sitt arbete vid avdelningen; att han för närvarande
vårdas å Söderby sjukhus för lungtuberkulos och lämpligen ej kan
återupptaga sitt arbete; samt att han under sin anställningstid sig utmärkt väl
förhållit.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet hava arméförvaltningens artilleridepartement
och sjukvårdsstyrelse uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 15
december 1927 anfört, att sjukvårdsstyrelsen ansåge, att ehuru möjlighet för
Gelotte att i ringa utsträckning inom annat arbetsområde bidraga till sitt
uppehälle väl för närvarande ej kunde med full säkerhet uteslutas, en hög
grad av sannolikhet dock talade för att dylik möjlighet för framtiden ej komme
att förefinnas. Med anslutning till vad sålunda anförts, ansåge artilleridepartementet
och sjukvårdsstyrelsen billigt, att Gelotte genom pension bereddes hjälp
till livsuppehälle under sin återstående livstid, och ansåge departementet i fråga
om storleken av den ifrågasatta pensionen med hänsyn till Gelottes korta
tjänstetid sig böra föreslå ett grundbelopp av 300 kronor per år. På grund av
vad sålunda anförts hemställde departementet och sjukvårdsstyrelsen, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja
Gelotte en årlig pension under hans återstående livstid av 300 kronor för år, att
utgå från och med månaden näst efter den, då han avginge från sin anställning
vid artilleridepartementets konstruktionsavdelning.

Statskontoret har den 28 december 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att det visserligen ej blivit styrkt, att Gelotte för framtiden vore
oförmögen till arbete, men då arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse förklarat
sig anse, att en hög grad av sannolikhet talade för att möjlighet för Gelotte
att genom arbete bidraga till sitt uppehälle för framtiden ej komme att förefinnas,
ville statskontoret jämväl tillstyrka, att något årligt understöd av statsmedel
utverkades åt Gelotte. Det av arméförvaltningen ifrågasatta pensionsbeloppet
300 kronor årligen syntes statskontoret dock vara alltför lågt, särskilt
som pensionstillägg eller pensionsförhöjning ej utginge till den, som senare än
vid 1925 års riksdag genom särskilt beslut av riksdagen blivit förklarad be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

rättigad åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten (kung. 280/1925 och
274/1926). Enligt statskontorets mening borde i förevarande fall pensionen ej
fastställas till lägre belopp än vad som enligt kungörelsen den 15 januari 1926
(nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila
löntagare vid armén och marinen utginge till i samma kungörelse under grupp
III upptagen befattningshavare med en anställningstid av 15 år eller sålunda
(680 + 136) = 816 kronor.

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag icke har
något att erinra emot det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet, får jag
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre kontoristen vid arméförvaltningens artilleridepartements
konstruktionsavdelning Ernst Teodor Gelotte må från och
med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 816 kronor.

7 :o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens fortifikations-, intendents-
och civila departement överlämnad skrivelse den 4 juni 1927 har chefen
för Karlskrona grenadjärregemente gjort framställning om beredande av pension
åt vaktmästaren (tillsyningsmannen) vid volontärskoleetablissemanget i Ronneby
Sven Johan Carlsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson, som är född den 14 september
1862, varit anställd såsom vaktmästare (tillsyningsman) vid volontärskoleetablissemanget
i Ronneby sedan den 15 september 1900; att han den 30
september 1927 i samband med nämnda etablissemangs överlämnande till
Ronneby stad entledigats från sin befattning; att hans avlöningsförmåner från
och med år 1922, frånsett dyrtidstillägg och värdet av fri bostad, bränsle och
lyse, uppgått till 660 kronor för år; att han lider av hjärtsjukdom, lungemfysem
och ischias, i anledning varav hans arbetsförmåga är i mycket hög
grad nedsatt; att denna nedsättning i arbetsförmågan kan betraktas som för
framtiden bestående; samt att han under hela sin tjänstetid på ett synnerligen
förtjänstfullt och plikttroget sätt fullgjort sina åligganden.

Framställningen har tillstyrkts av t. f. chefen för första arméfördelningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens fortifikations-,
intendents- och civila departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den
6 september 1927 anfört, att regementschefen i sin framställning gjort gällande,
att försäljningen av volontärskoleetablissemanget i Ronneby vore en följd av
1925 års försvarsbeslut. Även om så skulle kunna anses vara fallet — försäljning
av ifrågavarande etablissemang hade dock såsom framginge av Kungl.

Ang. pension
åt förre
vaktmästaren
S. J. Carlsson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Maj:ts proposition nr 78 till 1927 års riksdag varit ifrågasatt långt innan
nämnda beslut fattades — ansåge sig emellertid departementen icke kunna tillstyrka,
att förtidspension bereddes Carlsson enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 15 januari 1926 angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa Övertaliga
civila löntagare vid armén och marinen, enär den anställning, Carlsson
innehade vid försvarsväsendet, icke kunde anses utgöra hans huvudsakliga sysselsättning.
Däremot ansåge departementen med hänsyn såväl till Carlssons levnadsålder
som till hans långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst
ävensom därtill, att hans arbetsförmåga vore i mycket hög grad nedsatt, att
lämpligt årligt understöd av statsmedel borde tillkomma honom efter erhållet
avsked. Vad anginge storleken av ett dylikt understöd, finge departementen hänvisa
till vad 1927 års riksdag beslutat i fråga om pension åt förre vaktaren vid
Råbelöfs kruthus Per Andersson och förre vaktaren vid Ridö krutdepå Johan
Axel Norlin (riksdagens skrivelse den 24 maj 1927 p. 38 och 39). Med tillämpning
av de grunder, riksdagen följt vid bestämmandet av sistnämnda pensioner,
skulle beloppet av den Carlsson tillkommande pension uppgå till 696 kronor.
Dyrtidstillägget å denna pension utginge enligt nu gällande grundtal med 190
kronor 8 öre, vadan Carlssons pension jämte dyrtidstillägg skulle belöpa sig till
omkring 886 kronor för år, vilket belopp ungefärligen motsvarade vad Carlsson
för närvarande årligen uppbure i kontanta avlöningsmedel. På grund av vad sålunda
anförts hemställde departementen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Carlsson finge från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigades från sin anställning vid volontärskoleetablissemanget i
Ronneby, under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten
till belopp av 696 kronor årligen.

Statskontoret har den 18 oktober 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningen funne det vara med
billighet överensstämmande, att Carlsson erhölle något årligt understöd av statsmedel.
Det ifrågasatta beloppet, 696 kronor, varå dyrtidstillägg enligt nu gällande
grundtal 172 skulle utgå med 17 kronor för månad eller 204 kronor för
år, finge dock anses vara något för högt, särskilt med hänsyn till att av Carlsson
uppburna kontanta avlönigsförmåner endast uppginge till 660 kronor årligen
jämte dyrtidstillägg därå enligt för befattningshavare vid nyreglerade verk gällande
grunder, utgörande enligt för närvarande gällande grundtal 9 kronor för
månad eller 108 kronor för år. Statskontoret ville därför föreslå, att pensionen
beräknades till nyreglerat belopp av sådan storlek, att pensionen jämte dyrtidstillägg
därå uppginge till ungefär vad Carlsson årligen uppburit i kontanta avlöningsförmåner.
Statskontoret finge alltså tillstyrka, att åt Carlsson utverkades
årlig pension å 600 kronor, å vilken pension dyrtidstillägg enligt nu gällande
grundtal utginge med 16 kronor för månad eller 192 kronor för år.

Knligt vad jag under hand inhämtat från vederbörande militärmyndighet,
synes befattningen såsom vaktmästare vid A^olontärskoleetablissemanget i Ron -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

neby liava utgjort Carlssons huvudsakliga sysselsättning. Vid sidan härav synes
han endast hava i mindre omfattning biträtt å köttbesiktningsbyrån i Ronneby.
Under de tider, då militärkommenderingar varit förlagda till volontärskolan,
torde han icke hava ägt möjlighet att syssla med annat arbete än sin tjänst som
vaktmästare vid skolan. Under sådana förhållanden finner jag mig böra i likhet
med myndigheterna tillstyrka, att Carlsson tilldelas understöd av statsmedel i
form av pension från allmänna indragningsstaten. Beträffande pensionsbeloppets
storlek ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit. Då Carlsson
entledigats från sin anställning från och med den 1 oktober 1927, torde
pensionen böra utgå från och med nämnda dag.

.Tåg hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.

att förre vaktmästaren vid volontärskoleetablissemanget i
Ronneby Sven Johan Carlsson må från och med den 1 oktober
1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.

8:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 17 mars
1926 bär fortifikationsbefälliavaren i Boden gjort framställning om beredande
av pension åt förmännen vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden
Johan Arvid Lundin, Johan Alfred Stoltz, Johan Petter Sundström, Karl
Fredrik Ekberg, Nils Johan Nilsson, Johannes Emanuel Burman och Nils
Petter Isaksson samt åt arbetarna vid nämnda byggnadsarbeten Johan Karlsson,
Oskar Eriksson, .lohan Nilsson, Isak .Tolian Isaksson, Erik Johan Boden. Karl
Erik Karlsson, Olof August Engström och Israel Enström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Johan Arvid Lundin, att han, som är född den 28 december

1863, varit anställd dels som gardist vid dåvarande Andra livgardet från den
31 juli 1883 till den 31 juli 1887, dels vid följande statens järnvägars arbeten,
nämligen: vid brobyggnad över Lule-älv och över Pite-älv från oktober manad
1891 till juni månad 1894, vid grundgrävning för järnvägsverkstaden i Boden
från oktober månad 1896 till juni månad 1897 och vid arbeten å Bodens bangård
från juni månad 1897 till juni månad 1899, dels ock vid iästnings- och
kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 2 augusti 1901: samt att han salunda
varit anställd i statens tjänst under sammanlagt 36 år;

beträffande Johan Alfred Stoltz, att han, som är född den 23 september 1860,
varit anställd dels vid statens järnvägars arbeten å Gällivarebanan från hösten
1891 till september 1901, dels ock med ett par kortare avbrott vid fästningsoch
kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 8 oktober 1902; samt att han
sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt 33 år;

beträffande Johan Petter Sundström, att han. som är född den 27 september

1864, varit anställd dels vid järnvägsbyggnaden å linjen Gällivare—Luleå

Ang. pension
åt vissa
förmän och
arbetare vid
fästnings- och
ko sem byggnadsarbetena

i Boden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

under åren 1887—1891 och under år 1892 från den 2 april antagligen till årets
slut, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden under tiden
24 augusti 1904—31 oktober 1906 samt under tiden 10 juli 1907—31 augusti
1926, då han på grund av allt mer tilltagande sjukdom på begäran erhöll avsked;
samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt
omkring 27 år;

beträffande Karl Fredrik Ekberg, att han, som är född den 15 oktober 1865,
varit anställd dels vid banbyggnaden å linjen Luleå—Gällivare från den 10
augusti 1887 till den 1 oktober 1888, från den 15 januari 1895 till den 1 december
samma år och från den 15 maj 1896 till den 20 oktober samma år, dels
vid arbetena å stambanan genom övre Norrland från den 3 november 1891 antagligen
till utgången av år 1894, dels vid vissa statens järnvägars arbeten
under ar 1899 från den 5 april till och med den 10 november, under år 1900
från den 10 maj till och med den 6 december och under år 1901 från den 8 juni
till och med den 27 oktober, dels ock med vissa avbrott vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden sedan den 20 januari 1902; samt att han sålunda varit
anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring 27 år;

beträffande Nils Johan Nilsson, att han, som är född den 5 augusti 1866,
varit anställd dels vid statens järnvägsbyggnad i övre Norrland under år 1893,
vid statens bangårdsbyggnad därstädes m. m. under år 1894 och vid statens
byggnad av järnvägen Boden—Morjärv under åren 1898—1899, dels vid arbeten
i Svartbyn för statens järnvägars räkning från den 2 maj 1895 till den 31 december
1897, dels ock med vissa avbrott vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden sedan den 3 januari 1902; samt att han sålunda varit anställd
i statens tjänst under sammanlagt omkring 27 år;

beträffande Johannes Emanuel Burman, att han, som är född den 15 augusti
1860, haft anställning vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden från
den 3 januari 1902 till augusti 1927, da han på grund av sjukdom måste lämna
denna ställning; samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under
sammanlagt omkring 25 år;

beträffande Nils Vetter Isaksson, att han, som är född den 25 juli 1865, med
vissa kortare avbrott varit anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden sedan den 22 juni 1902; samt att han sålunda varit anställd i statens
tjänst under sammanlagt omkring 21 år;

beträffande Johan Karlsson, att han, som är född den 21 december 1860,
vant anställd dels vid statens vägbyggnad å den s. k. militärvägen Glommensträsk—Rasksele
under åren 1896—1899, dels vid arbetet å järnvägen Boden—
Morjärv under år 1900, dels ock utan avbrott vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden sedan den 24 juli 1901; samt att han sålunda varit anställd
i statens tjänst under sammanlagt omkring 31 år;

beträffande Oskar Eriksson, att han, som är född den 30 januari 1862, varit
anställd dels vid följande statens järnvägars arbeten, nämligen: vid brobyggnad
över Bodån under år 1893, å järnvägsbyggnadsförrådet och järnvägsverkstaden
i Boden under år 1894, å järnvägen Boden—Morjärv under år 1897 och del av

Knngl. Maj:ts proposition nr 138.

år 1898 och i Boden under del av år 1898 samt åren 1899 och 1900, dels vid
vissa statens järnvägars jordschaktnings- och urgrävningsarheten m. m. 47
dagar under sommaren 1913, dels ock med vissa avbrott vid fästnings- och
kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 20 mars 1902; samt att han salunda
varit anställd i statens tjänst under sammanlagt 29 år;

beträffande Johan Nilsson, att han, som född den 10 juli 1856, varit anställd
vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden utan avbrott sedan
den 12 maj 1902; samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt
26 år;

beträffande Isak Johan Isaksson, att han, som är född den 3 mars 1861, varit
anställd dels vid statens järnvägsbyggnader på stambanan genom övre Norrland
från den 16 maj 1892 till mitten av år 1893, dels vid statens järnvägars
underhållsarbeten å linjen Boden—Gammelstad under sommarmånaderna och
delvis om vintern under åren 1906—1910, dels vid arbetena å statsbanorna till
och i Tornedalen från den 17 maj 1911 till den 1 oktober 1914, dels ock vid
fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden från den 28 juli 1902 till den
6 augusti 1904 samt utan avbrott sedan den 1 oktober 1914; samt att han sålunda
varit anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring 24 år;

beträffande Erik Johan Boden, att han, som är född den 2 oktober 1862,
varit anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden från den 31
juli 1902 till den 21 december 1905 och utan avbrott sedan den 20 augusti
1907; samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt
omkring 24 år;

beträffande Karl Erik Karlsson, att han, som är född den 26 februari 1858,
med ett avbrott under något mer än 2''/2 år varit anställd vid fästnings- och
kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 1 mars 1902; samt att han sålunda
varit anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring 23 år;

beträffande Olof August Engström, att han, som är född den 12 oktober
1862, varit anställd dels vid arbetet å Gällivarebanan från och med augusti
1887 till och med september 1889, dels vid vissa statens järnvägars arbeten 8
månader under ett vart av åren 1894, 1895 och 1896, dels vid statens järnvägar

1 Boden ej mindre för utförande av arbete såsom banarbetare 7 månader under
år 1918 än även såsom säsongarbetare 5 månader under år 1921. dels ock med
vissa uppehåll vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den

2 januari 1903; samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt
omkring 21 år;

beträffande Israel Enström, att han, som är född den 3 december 1864, varit
anställd dels vid arbetena å statsbanan Boden—Morjärv åren 1899, 1900 och
1901, dels såsom järnvägsarbetare i Luleå från och med den 20 januari 1913
till och med den 19 oktober samma år, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden från och med den 1 juni 1910 till och med den 24 juli
1912, från och med den 14 oktober 1914 till och med den 10 februari 1923 samt
utan avbrott sedan den 2 augusti 1923; samt att han sålunda varit anställd i
statens tjänst under sammanlagt 19 år.

Ktmgl. Maj:ts proposition nr 138.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande förmän och
arbetare på grund av sjukdom numera hava nedsatt arbetsförmåga, att deras
arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat, samt att ingen av dem torde äga nämnvärda
tillgångar.

Fortifikationsbefälhavaren i Boden har i sin förenämnda framställning om
pension åt ifrågavarande förmän och arbetare anfört, bland annat, att deras
arbetsförmåga på grund av uppnådd hög ålder numera vore nedsatt och med
den tilltagande åldern givetvis komme att ytterligare sjunka, varför det bleve
nödvändigt att i en nära framtid avskeda dem, som ännu vore i tjänst. Då de
ägnat sina bästa år åt arbete för statens räkning, finge det anses rättvist och
billigt, att staten för deras försörjning under deras återstående livstid tillerkände
dem en årlig pension att utgå från tiden för avskedet. Vad beträffade
vederbörandes anställningstid, hade fortifikationsbefälhavaren vid beräkning av
denna, i likhet med vad vid lämnande av uppgifter vid ansökan om pension för
förut pensionerade fortifikationsarbetare ägt rum, icke fråndragit tiden för
under anställningen inträffade uppehåll i arbetet på grund av bristande tillgång
på för årstiden lämpligt arbete, enär under dylika uppehåll arbetaren för
att få kvarstå såsom fortifikationsarbetare haft att på vid kallelse utsatt tid
infinna sig i arbete samt på den grund endast i högst få fall arbete hos annan
arbetsgivare under sådan period torde hava kunnat av arbetaren anskaffas,
vadan nämnda avbrott för arbetarna endast varit till stor nackdel. För staten
däremot hade de nämnda bestämmelserna i ett flertal fall varit till icke ringa
fördel, varför det syntes fortifikationsbefälhavaren rättvist, att det fåtal arbetare,
som komme i åtnjutande av pension, erhölle den för statens del obetydliga,
men för arbetaren värdefulla ökningen av pensionsbeloppet, som de för detta
belopps beräknande av fortifikationsbefälhavaren ti I lärn pade grunderna komme
att medföra.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens fortifikationsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 november 1927 anfört,
att sedan departementet av handlingarna i ärendet inhämtat, att för beräkning
av pensionsbeloppet åt nedan nämnda förmän och arbetare, nämligen
Johan Arvid Lundin, Johan Alfred Stoltz, Johan Petter Sundström, Karl
Fredrik Ekberg, Kils Johan Nilsson, Johan Karlsson, Oskar Eriksson, Isak
Johan Isaksson, Karl Erik Karlsson, Olof August Engström och Israel Enström
åberopats anställning, förutom vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena
i Boden, jämväl vid vissa statens järnvägars .arbeten, hade fortifikationsdepartementet
i skrivelse till järnvägsstyrelsen anhållit, att styrelsen ville
meddela, huruvida de sålunda angivna anställningarna vid statens järnvägars
arbeten kunde vitsordas och om styrelsen hade. något att erinra emot att samma
anställningar finge räknas vederbörande förmän och arbetare till godo vid prövningen
av ansökningarna om statspension till dem. Av den utredning i ärendet,
som järnvägsstyrelsen låtit verkställa genom styrelsens byggnadsbyrå och

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

distriktsförvaltningen vid statens järnvägars femte distrikt, framginge, att i
allmänhet vare sig å byggnadsbyrån eller distriktsförvaltningen funnes handlingar
förvarade, som kunde styrka de i pensionsansökningarna upptagna anställningarna
vid statens järnvägar, vadan de av mjmdigh eterna verkställda
efterforskningarna icke medfört önskat resultat. Enligt byggnadsbyråns åsikt
borde dock ifrågavarande anställningar räknas vederbörande tillgodo. Byrån
hade härom anfört i huvudsak följande:

Som arbetare journaler eller register över arbetare från äldre statsbanebyggnader
mycket ofullständigt funnes att tillgå och från vissa byggnadsföretag
liksom från statens järnvägars banavdelning helt saknades, kunde visserligen
<le uppgivna anställningarna vid statens järnvägars arbeten endast delvis konstateras.
Då emellertid ifrågavarande anställningar vore styrkta dels genom
arbetsbetyg, dels ock genom intyg från schaktmästare, banmästare och arbetsförmän
med flera, vilkas trovärdighet icke funnes skäl att draga i tvivelsmål,
torde uppgifterna om nämnda anställningar dock böra kunna godtagas, och syntes
det skäligt, att desamma, i den mån de ansåges vara st5rrkta, av vederbörande
finge tillgodoräknas såsom tjänstetid vid statens arbeten för erhållande
av pension.

Beträffande anställningstid i statens tjänst ansåge fortifikationsdepartementet
för sin del, att de av vederbörande förmän och arbetare åberopade intygen
angående deras olika anställningar hos staten borde, såvitt möjligt, tillerkännas
vitsord.

Vidare ansåge departementet beträffande samtliga ovan uppräknade förmän
och arbetare utrett, att de, vilkas arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat,
på grund av ålder och genom läkarbetyg styrkt sjukdom numera hade
så nedsatt arbetsförmåga, att de, i den mån de ej redan lämnat sin anställning
i statens tjänst, inom den närmaste tiden lämpligen borde därifrån erhålla
avsked samt att ingen av dem torde äga nämnvärda tillgångar. Med anledning
av vad sålunda anförts, ansåge departementet billigt, att förenämnda förmän
och arbetare genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle under sin
återstående livstid, och ansåge departementet med hänsyn till deras anställningstid
och övriga föreliggande omständigheter i anslutning till de grunder,
som riksdagen under de senaste åren härutinnan tillämpat, sig böra föreslå, att
pensionerna bestämdes till följande årliga grundbelopp, nämligen: för Johan
Arvid Lundin till 1,050 kronor, för Johan Alfred Stoltz till 960 kronor, för
Johan Petter Sundström till 780 kronor, för Karl Fredrik Ekberg till 780 kronor,
för Nils Johan Nilsson till 780 kronor, för Johannes Emanuel Burman
till 720 kronor, för Nils Petter Isaksson till 720 kronor, för Johan Karlsson
till 780 kronor, för Oskar Eriksson till 720 kronor, för Johan Nilsson till 630
kronor, för Isak Johan Isaksson till 600 kronor, för Erik Johan Boden till 600
kronor, för Karl Erik Karlsson till 600 kronor, för Olof August Engström till
600 kronor och för Israel Enström till 600 kronor. Departementet hemställde
således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja ifrågavarande förmän och arbetare pension till grundbelopp, som
av departementet angivits, att utgå under deras återstående livstid för Johan Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. Ilo häft. (Är 138—139.) 4cc ss ''2

Kungl. Maj. ts proposition nr 138.

nes Emanuel Burman från och med den 1 september 1927, för Johan Petter
Sundström från och med den 1 september 1926 och för de övriga från och med
månaden näst efter den, då de entledigades från sin anställning i statens tjänst.

Statskontoret har den 12 december 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att ämbetsverket ansåge omständigheterna i nu förevarande fall
böra föranleda till utverkande av pension åt en var av de förmän och arbetare,
för vilka arméförvaltningens fortifikationsdepartement föreslagit sådan förmån.
Beträffande pensionsbeloppen finge statskontoret erinra därom, att pensioner
till byggnadsarbetare vid armén eller marinen plägat avpassas i nära överensstämmelse
med grunderna för pensionering av förmän och arbetare vid statens
järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning enligt kungörelsen
den 8 november 1918 (nr 859), varvid under senare åren iakttagits, att
de i nämnda kungörelse angivna pensionsbeloppen borde undergå sådan förhöjning,
att de kunde betraktas såsom nyreglerade pensioner, å vilka icke annan
tilläggsförmån finge förekomma än dyrtidstillägg. Exempelvis ville statskontoret
erinra om 1927 års riksdags beslut i anledning av propositionen nr 153
punkt 3 om pension åt fortifikationsarbetaren vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning
till belopp av 792 kronor för nära 20 års arbete i statens
tjänst. På grund härav och då det syntes skäligt, att pensionerna åt förmännen,
såsom arméförvaltningens fortifikationsdepartement föreslagit, sattes i någon
mån högre än för annan arbetare med motsvarande tjänstetid, syntes följande
pensionsbelopp böra i förevarande fall beredas, nämligen: Johan Arvid Lundin
996 kronor, Johan Alfred Stoltz 960 kronor, Johan Petter Sundström 924
kronor, Karl Fredrik Ekberg 924 kronor, Nils Johan Nilsson 924 kronor, Johannes
Emanuel Burman 900 kronor, Nils Petter Isaksson 852 kronor, Johan
Karlsson 900 kronor, Oskar Eriksson 876 kronor, Johan Nilsson 852 kronor,
Isak Johan Isaksson 828 kronor, Erik Johan Bodén 828 kronor, Karl Erik
Karlsson 816 kronor, Olof August Engström 792 kronor samt Israel Enström
768 kronor.

Även jag anser, att ifrågavarande förmän och arbetare vid fästnings- och
kasernbyggnadsarbetena i Boden böra erhålla pension av statsmedel. I likhet
med myndigheterna finner jag skäligt, att pensionerna åt förmännen sättas
något högre än för annan arbetare med motsvarande tjänstetid; och ansluter
jag mig ifråga om pensionsbeloppen till vad av statskontoret i sådant hänseende
föreslagits. Vidkommande storleken av pensionerna åt ifrågavarande arbetare
har jag funnit, att statskontorets förslag avpassats i nära överensstämmelse
med de i ovannämnda kungörelse den 8 november 1918 (nr 859) angivna grunder
och i stort sett ansluter sig till den praxis, som under senare år plägat t.illlämpas
vid beviljande av pensioner åt fortifikationsarbetare, varför icke heller
de av statskontoret härutinnan föreslagna pensionsbeloppen givit mig skäl till
erinran. Enligt vad jag under hand inhämtat, hava förutom Sundström och
Burman jämväl övriga ifrågavarande förmän och arbetare, med undantag av

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Lundin, Stoltz, Isak Johan Isaksson, Karl Erik Karlsson och Enström, numera
avgått ur tjänst. Pensionerna torde böra utgå för envar av omförmälda förmän
och arbetare från och med månaden näst efter den, varunder han blivit entledigad
eller kommer att entledigas från sin anställning vid förenämnda byggnadsarbeten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av nedan angivna förmän och arbetare vid fästningsoch
kasernbyggnadsarbetena i Boden må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgått eller avgår från sin anställning
vid nämnda byggnadsarbeten, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension med följande
belopp,''nämligen: Johan Arvid Lundin 996 kronor, Johan
Alfred Stoltz 960 kronor, Johan Petter Sundström 924 kronor,
Karl Fredrik Ekberg 924 kronor, Kils Johan Kilsson 924 kronor,
Johannes Emanuel Burman 900 kronor, Kils Petter Isaksson
852 kronor, Johan Karlsson 900 kronor, Oskar Eriksson 876
kronor, Johan Kilsson 852 kronor, Isak Johan Isaksson 828 kronor,
Erik Johan Boden 828 kronor, Karl Erik Karlsson 816 kro•
nor, Olof August Engström 792 kronor och Israel Enström 768
kronor.

9:o,

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 8 november Ang. pension
1927 har styresmannen för ammunitionsfabriken gjort framställning om beredande
av pension åt arbeterskorna vid ammunitionsfabrikens avdelning å ammunitionsMarieberg
Matspers Greta Danielsson, Anna Rombén och Elsa Maria Blom- fai,,kengren.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Danielsson, att hon, som är född den 1 juni 1860, varit anställd
vid ammunitionsfabriken sedan den 26 mars 1877; att hennes inkomst därifrån
under de senare åren utgjort i medeltal 1,725 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;
samt att hon på grund av ålderdomssvaghet är till arbete vid fabriken
oförmögen;

beträffande Rombén, att hon, som är född den 13 april 1861, varit anställd
vid ammunitionsfabriken under tiden 5 november 1878—6 oktober 1883 och
sedan den 8 mars 1897; att hennes inkomst därifrån under de senare åren utgjort
i medeltal 1,948 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; samt att hon på
grund av ålderdomssvaghet är till arbete vid fabriken oförmögen; samt

beträffande Blomgren, att hon, som är född den 1 juli 1878, varit anställd
vid ammunitionsfabriken sedan den 5 juli 1895; att hennes inkomst därifrån
under de senare åren utgjort i medeltal 1,686 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;
samt att hon på grund av nervositet och astma är oförmögen till fort -

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

satt arbete vid fabriken och att hennes förmåga att genom arbete försörja sig
sannolikt kommer att förbliva i mycket hög grad nedsatt.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande arbeterskor
under sin tjänstetid vid ammunitionsfabriken iakttagit ett hedrande uppförande
och visat god arbetsduglighet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartementet
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 november 1927 anfört, att
departementet ansåge billigt, att ifrågavarande arbeterskor genom pension bereddes
någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid, och ansåge
departementet i fråga om storleken av den ifrågasatta pensionen, med hänsyn
till den olika tid förevarande arbeterskor varit i tjänst vid ammunitionsfabriken,
sig böra föreslå ett grundbelopp för Danielsson av 600 kronoor, för Rornbén av
500 kronor och för Blomgren av 470 kronor för år räknat. Departementet hemställde
således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja en var av Danielsson, Rornbén och Blomgren en årlig pension
under hennes återstående livstid av respektive 600, 500 och 470 kronor, att utgå
från och med månaden näst efter den, då hon avginge från sin anställning vid
ammunitionsfabriken.

Statskontoret har den 7 december 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att statskontoret i likhet med arméförvaltningens artilleridepartement
funne goda skäl föreligga för utverkande av pensioner åt ifrågavarande
arbeterskor; och hade statskontoret icke annat beträffande förevarande förslag
att erinra än att de av departementet föreslagna »grundbeloppen» å respektive
600, 500 och 470 kronor torde böra omräknas till nyreglerade pensionsbelopp
och alltså utgöra: för Danielsson 996 kronor, för Rornbén 912 kronor samt för
Blomgren 876 kronor.

1 likhet med myndigheterna finner jag mig böra tillstyrka, att här ifrågavarande
arbeterskor beviljas pension av statsmedel. Med hänsyn till Danielssons
ovanligt långa tjänstetid har jag icke funnit skäl till erinran mot det åt
henne föreslagna pensionsbeloppet, 996 kronor. Vad beträffar Rornbén, torde
pensionen åt henne böra bestämmas till 900 kronor för år, vilket i allmänhet
torde hava varit maximibelopp för pension åt kvinnliga daglönare
med en tjänstetid av över 35 år. Vidkommande slutligen Blomgren synes mig
pensionen för henne böra utgå med ett årligt belopp av 852 kronor, motsvarande
vad som enligt tidigare tillämpade grunder beviljats kvinnlig daglönare
med en tjänstetid av omkring 30 år.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av arbeterskorna vid ammunitionsfabriken Matsper,s
Greta Danielsson, Anna Rornbén och Elsa Maria Blomgren må
från och med månaden näst efter den, varunder avgång från

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna iudragningsstaten
uppbära årlig pension, Danielsson med 996 kronor,
Rombén med 900 kronor och Blomgren med 852 kronor.

10 :o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens intendents- och civila departement den
16 september 1927 har chefen för krigsskolan gjort framställning om beredande
av en årlig pension av 816 kronor åt envar av arbeterskorna vid krigsskolan
Alma Karolina Lundberg, Anna Rosina Lundberg och Gustava Eleonora MalmC|vist.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Alma Karolina Lundberg, att hon, som är född den 4 februari
1852, varit anställd vid krigsskolan sedan den 1 oktober 1870;

beträffande Anna Rosina Lundberg, att hon, som är född den 24 mars 1857,
varit anställd vid krigsskolan sedan den 1 februari 1887; samt

beträffande Gustava Eleonora Malmquist, att hon, som är född den 17 mars
1857, varit anställd vid krigsskolan sedan den 1 april 1901.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande arbeterskor
arbetat i krigsskolans tvättinrättning, så länge denna var underställd krigsskolans
förvaltning, men att de därefter sedan den 1 oktober 1924 i anledning
av tvättinrättningens omorganisation använts för lagningsarbeten; att arbetsinkomsterna
för var och eu av dem under de senare åren uppgått till i medeltal
omkring 1,200 kronor för år jämte förmånen av fri bostad; samt att de i sitt
arbete visat duglighet och ordentlighet ävensom alltid iakttagit ett hedrande
uppförande.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet hava arméförvaltningens intendents-
och civila departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 oktober
1927 anfört, att departementen med hänsyn till ifrågavarande arbeterskors höga
ålder och deras långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst ansåge det
vara rättvist och billigt, att de efter erhållet avsked komme i åtnjutande av
något understöd från statens sida. Vad anginge storleken av de understöd, som
sålunda syntes böra tillerkännas dem, finge departementen beträffande understöd
åt Malmqvist hänvisa till vad 1927 års riksdag beslutat i fråga om pension
åt förra sömmerskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder Johanna
Eugenia Karlman, född Holmström (riksdagens skrivelse den 25 maj
1927 nr 214 p. 49). Oaktat riksdagen, såsom framginge av nämnda skrivelse,
ansett det vara mindre lämpligt att vid bestämmandet av pensioner åt arbetarpersonal
såsom regel taga till utgångspunkt de i kungörelsen den 15 januari
1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga
civila löntagare vid armén och marinen angivna grunderna, hade emellertid
riksdagen beträffande Karlman bestämt pensionsbeloppet i enlighet med sagda
grunder, Enär Malmqvist, vilken varit i statens tjänst ungefär lika lång tid

An g- pension
åt tre arbeterskor
vid
krigsskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

som Karlman eller något över 26 år och uppnått en ålder av 70 år, i pensionshänseende
syntes böra jämställas med Karlman, torde jämväl den Malmqvist
tillkommande pensionen böra utmätas enligt samma grunder och förty fastställas
till 816 kronor eller samma belopp, varmed Karlmans pension utginge.
Vad anginge storleken av de pensioner, som borde tillerkännas de båda övriga i
framställningen omförmälda arbeterskorna Alma Karolina Lundberg och Anna
Rosina Lundberg, skulle dessa pensioner, tillmätta enligt grunderna i kungörelsen
den 15 januari 1926, för en var av dem uppgå till 876 kronor. Då emellertid
en dylik pension syntes departementen alltför hög för anställningshavare
av här avsett slag, finge departementen i likhet med chefen för krigsskolan
föreslå, att pensionsbeloppen jämväl för dessa båda arbeterskor fastställdes
till 816 kronor. På grund av vad sålunda anförts, hemställde departementen,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva, att en var av Alma Karolina
Lundberg, Anna Rosina Lundberg och Malmqvist finge från och med månaden
näst efter den, varunder hon entledigades från sin anställning vid krigsskolan,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu
årlig pension av 816 kronor.

Statskontoret har den 28 november 1927 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid, med instämmande i vad av arméförvaltningen anförts rörande det rättvisa
och billiga att bereda pensioner åt ifrågavarande tre arbeterskor vid krigsskolan
å Karlberg, anfört, att statskontoret dock ville ifrågasätta, huruvida icke
arbeterskorna Alma Karolina Lundberg och Anna Rosina Lundberg, vilka hade
väsentligt längre tjänstetid än Malmqvist, borde erhålla något högre pensionsbelopp
än den sistnämnda. Om pensionen för Malmqvist, såsom statskontoret
ansåge skäligt, bestämdes till det av arméförvaltningen föreslagna beloppet
816 kronor, syntes de båda andra böra erhålla 876 kronor, motsvarande det
högsta belopp, som enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) kunde i förtidspension
tillkomma kvinnlig löntagare i grupp III.

Även jag anser, att ifrågavarande arbeterskor böra erhålla pension av statsmedel
vid sin avgång ur tjänst. Emot den åt Malmqvist av myndigheterna
föreslagna pensionens storlek har jag intet att erinra. Yad åter angår Anna
Karolina Lundberg och Anna Rosina Lundberg, skulle någon förhöjning av
de av statskontoret föreslagna pensionsbeloppen möjligen, med hänsyn till dessa
arbeterskors osedvanligt långa tjänstetid, kunna ifrågasättas, men då de icke
tillhöra yrkesutbildad personal, har det synts mig lämpligt, att deras pensioner
bestämdes till något lägre belopp än som i nästföregående punkt föreslagits
åt vissa arbeterskor vid ammunitionsfabriken med ungefär motsvarande tjänstetid.
Jag finner därför de av statskontoret ifrågasatta beloppen — 876 kronor till
en var av ifrågavarande arbeterskor — väl avvägda.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av arbeterskorna vid krigsskolan Alma Karolina
Lundberg, Anna Rosina Lundberg och Gustava Eleonora Malm -

Kuvgl. Maj:ts proposition nr 138.

q vist må från och med månaden näst efter den, varunder avgång
från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära årlig pension, envar av Alma Karolina
Lundberg och Anna Rosina Lundberg med 876 kronor samt
Malmqvist med 816 kronor.

ll:o.

I anledning av en inom riksdagens andra kammare väckt motion (nr 172)
medgav 1920 års riksdag, att skrädderiarbetaren vid Norrlands trängkårs
skrädderiverkstad Frans August Johannisson finge från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigades från sin anställning vid nämnda verkstad,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 300 kronor.

Av utredningen i ärendet framgick, att Johannisson, som är född den 15
augusti 1854, varit anställd vid Svea livgardes skrädderiverkstad under åren

1884 1887 samt 1897—1901; att han under åren 1891—1897 arbetat vid

Svea artilleriregemente; att han sedan augusti 1901 varit anställd vid Lorrlands
trängkårs skrädderiverkstad; samt att han befann sig i behövande omständigheter
och hade på grund av hög ålder nedsatta krafter.

Uti en till Ivungl. Maj:t ställd, den 9 september 1927 dagtecknad skrift har
nu försvarsverkens civila personals förbund gjort framställning om beredande
av förhöjd pension åt Johannisson.

I ärendet har arméförvaltningens iniendentsdepartement den 25 november
1927 avgivit utlåtande och därvid upplyst, att Johannisson tjänstgjort vid
Norrlands trängkårs intendenturverkstäder intill den 15 augusti 1927 och numera
kunde åberopa en anställningstid av sammanlagt 26 år som skrädderiarbetare
vid nämnda verkstäder; att han lede av kronisk luftrörskatarr samt
på grund av sin höga ålder ej ansåges böra fortsätta att tjänstgöra vid kåren,
att han vid fullgörande av sina tjänsteåligganden vid kåren skickat sig så, att
anmärkning mot honom icke förekommit; samt att den av riksdagen Johannisson
beviljade pensionen, enligt vad regementsintendenten vid kåren den 12 november
1927 meddelat, vid nämnda tidpunkt icke tagits i anspråk av Johannissön.
Vidare anförde departementet, att departementet i betraktande av Johannissons
långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst samt hans höga
ålder funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han
komme i åtnjutande av förhöjt understöd från statens sida för sin återstående
levnad. I fråga om storleken av ifrågavarande understöd ansåge departementet,
att detsamma skäligen borde utgå med ett till 600 kronor för år förhöjt
belopp med därå enligt kungörelsen den 15 juni 1922 författningsenligt utgående
pensionstillägg samt å pensionen och nämnda pensionstillägg jämlikt kungörelsen
den 18 juni 1925 belöpande förhöjningar, att åtnjutas från och med
månaden näst efter den, under vilken han avgått från sin anställning vid kåren.

Ang. pension
åt förre
skrädderiarbetaren

F. A.

Johannisson.

''24

Ang. pension
åt furiren
0> A. A.
Holmberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

På grund av vad sålunda anlorts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Johannisson finge från och med den 1
september 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av angivna storlek.

Statskontoret har den 22 december 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att den pension, som Johannisson enligt 1920 års riksdags medgivande
ägde åtnjuta från och med månaden näst efter den, i vilken han entledigats
från sin anställning vid Norrlands trängkårs skrädderiverkstad, d. v. s.
enligt vad förevarande handlingar utvisade från och med den 1 september 1927,
visserligen med pensionstillägg och pensionsförhöjningar uppginge till 696
kronor; men i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement ansåge
statskontoret, att pensionsbeloppet för Johannisson med hänsyn till hans långvariga
arbete för statens räkning skäligen borde motsvara en oreglerad pension
å 600 kronor samt alltså bestämmas till 996 kronor. På grund härav hemställde
statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Johannisson
finge från och med den 1 september 1927 under sin återstående livstid åtnjuta,
utöver den pension, som blivit honom av 1920 års riksdag beviljad, en
tilläggspension från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att pensionen
och tilläggspensionen tillhopa uppginge till 996 kronor för år räknat.

Jag delar myndigheternas uppfattning, att den Johannisson av 1920 års''
riksdag tilldelade pensionen numera med hänsyn till hans längre tjänstetid är
ant för knappt tillmätt och bör avpassas till så stort belopp, som med sannolikhet
skulle hava bestämts, därest frågan om beredande av pension åt honom''
först nu upptagits till behandling. Då riksdagen förut i liknande fall i stället
för tidigare tillerkänd, men ej tillträdd pension beviljat ny pension till högre
belopp och jag icke har något att erinra mot storleken av den pension, som nu
föreslagits att från och med den 1 september 1927 utgå till Johannisson, får
jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre skrädderiarbetaren vid Norrlands trängkårs skrädderiverkstad
Frans August Johannisson må från och med den 1
september 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära — i stället för honom av 1920 års riksdag
tillerkänt pensionsbelopp av 800 kronor — en årlig pension av
996 kronor.

12:o.

I anledning av eu inom riksdagens andra kammare väckt motion (nr 6) medgav
1916 års riksdag, att furiren vid Smålands husarregemente Carl Arvid
Adrian Holmberg finge från och med den dag, då han icke vidare ansåges
kunna sköta den förrådsvaktmästarbefattning, han för det dåvarande uppehölle,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en

Kungl. Maj:ta proposition nr 138.

pension till sådant belopp, att densamma jämte Holmberg tillkommande gratial
från Vadstena krigsmanshuskassa uppginge till 300 kronor.

Av utredningen i ärendet framgick, att Holmberg, som är född den 3 mars
1869, kom i krigstjänst såsom indelt liusar vid Smålands husarregemente den
5 november 1887, utnämndes till vice korpral den 5 maj 1899 och erhöll avsked
från anställningen såsom indelt den 20 januari 1903 efter en anställningstid av
något över 15 år; att han sistnämnda dag antogs till volontär samt jämväl
samma dag utnämndes till korpral och den 24 augusti 1904 till distinktionskorpral;
att han den 1 januari 1915 utnämndes till furir av 2:a klass; att han
sedan november månad 1911 uppehållit förrådsvaktmästarbefattningen vid regementet;
samt att han på grund av kronisk muskelreumatism, lungemphysem
och kallusbildning i vänstra skenbenet var till krigstjänst oduglig och ägde
en betydligt förminskad förmåga att genom arbete förskaffa sig sitt uppehälle.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningeus civila departement
överlämnad skrivelse den 22 juni 1927 har nu cliefen för Smålands husarregemente
gjort framställning om att Holmberg, som fortfarande vore i tjänst vid
regementet, måtte från och med den 1 juli 1928 beredas sådan ökning av den
honom beviljade pensionen, att densamma skulle uppgå till förrådsvaktmästares
pension. Regementschefen har vidare meddelat, att Holmberg lider av
lungemfysem och prostatism, i anledning varav hans arbetsförmåga är väsentligt
nedsatt, dock ej enligt regementschefens åsikt i sådan grad, att han är
otjänstbar såsom förrådsvaktmästare; att Holmbergs kontanta avlöningsförmåner
uppgå till — förutom dyrtidstillägg — 2,010 kronor för år; samt att
han i sin tjänst städse visat framstående duglighet och skicklighet.

Chefen för andra arméfördelningen har tillstyrkt regementschefens framställning.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens civila
departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1927 erinrat, att
1916 års riksdag medgivit, att Holmberg finge från och med den dag, då han
icke vidare ansåges kunna sköta förrådsvaktmästarebefattningen vid regementet,
åtnjuta pension till visst belopp. I dylik belägenhet hade emellertid Holmberg
ännu icke kommit, utan syntes hans entledigande från befattningen såsom
förrådsvaktmästare vara föranlett av regementets indragning. I anledning
härav och då Holmberg, efter det nämnda riksdagsbeslut fattats, tjänstgjort såsom
förrådsvaktmästare i omkring 12 år, syntes det departementet ofrånkomligt
att till ny prövning upptaga frågan om beredande av pension åt honom.
Härom finge emellertid departementet anföra, att departementet icke ansåge sig
kunna tillstyrka någon pension i likhet med den, regementschefen föreslagit,
enär Holmberg icke innehaft förrådsvaktmästarebeställning på stat. Däremot
funne departementet det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att den Holmberg år 1916 beviljade pensionen höjdes till belopp, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

kunde anses skäligt med hänsyn till Holmbergs numera förlängda tjänstetid
och det förändrade allmänna prisläge, som inträtt efter det denna pension beviljats.
Enär Holmbergs entledigande från förrådsvaktmästarebefattningen vid
regementet vore en följd av 1925 års liärordningsbeslut, syntes det riktigast att
vid bestämmandet av den förhöjda pensionen tillämpa de grunder, enligt vilka
förtidspension utginge till viss personal vid armén och marinen jämlikt förordningen
den 15 januari 1926 angående förtidspension och avskedsersättning åt
vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen. Med tillämpning av
dessa grunder skulle, enär befattningen såsom förrådsvaktmästare närmast torde
vara att hänföra till de i § 3 av nämnda förordning under grupp II upptagna
befattningar, och då Holmbergs anställningstid i statens tjänst uppginge till
omkring 40 år, den Holmberg tillkommande pensionen uppgå till 1,080 kronor
för år. Emellertid innehade Holmberg furirsbeställning vid regementet. Någon
pension enligt bestämmelserna i nyssnämnda förordning, som endast hade avseende
å civila löntagare vid armén samt månads- och daglönare och med dem
jämställda löntagare vid marinen, torde följaktligen icke kunna tillerkännas
Holmberg, med mindre riksdagens medgivande därtill utverkades. På grund
av vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att Holmberg finge från och med månaden näst efter den.
varunder han entledigades från den förrådsvaktmästarebefattning, han för
närvarande uppehölle, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension till sådant belopp, att densamma med inräknande
av den pension å 300 kronor, som förut tillerkänts honom, uppginge till
1,080 kronor.

Statskontoret har den 16 november 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens civila departement
funne, att den pension, som av 1916 års riksdag beviljats Holmberg, men som
icke av denne tillträtts, enär han alltjämt kvarstode i tjänst, numera måste anses
vara otillräcklig, även om man toge hänsyn därtill, att den beviljade pensionsförmånen
med inberäkning av fasta tillägg (pensionstillägg samt förhöjning I
och förhöjning II) skulle utgöra 768 kronor. Då Holmberg inom kort nödgades
lämna sin anställning i sammanhang med förändringar i arméns organisation
till följd av 1925 års härordningsbeslut, ansåge även statskontoret lämpligt,
att pensionsbeloppet avpassades enligt grunderna för sådan förtidspensionering,
som avsåges i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10); och hade statskontoret
icke annat beträffande civila departementets förslag att erinra, än att,
då pensionerna numera borde avpassas så, att de kunde betraktas såsom nyreglerade
d. v. s. icke medföra annan tilläggsförmån än dyrtidstillägg, men den,
som enligt nämnda kungörelse erhölle det av departementet föreslagna pensionsbeloppet
av 1,080 kronor, tillika bekomme därå belöpande förhöjning I
enligt kungörelsen nr 280/1925, så att pensionsförmånen i dess helhet belöpte
sig till 1,260 kronor, pensionen även i nu förevarande fall syntes böra bestämmas
till sistnämnda belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138. 27

Enär Holmberg uppburit lön såsom furir vid Smålands husarregemente, har
han icke kunnat tillerkännas förtidspension enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning
åt vissa civila löntagare vid armén och marinen. Vid sådant förhållande
och då den honom av 1916 års riksdag tillerkända pensionen numera synes
vara otillräcklig, får jag tillstyrka myndigheternas förslag om utverkande av
högre pension åt Holmberg, när han avgår ur tjänst. Enligt vad jag under hand
inhämtat, är Holmberg fortfarande i tjänst och för närvarande sysselsatt med
arbete vid den organisation, som ombesörjer avvecklingen vid Smålands husarregemente.
Då hans förestående entledigande synes vara en följd av de i samband
med 1925 års härordningsbeslut inträdande förändringarna i arméns organisation,
torde det vara lämpligt, att pensionen till Holmberg avpassas, på sätt
statskontoret föreslagit, i enlighet med de i berörda kungörelse angivna grunderna
för förtidspensionering och alltså bestämmes till 1,260 kronor för år
räknat.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att furiren Carl Arvid Adrian Holmberg må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas från den förråds''
vaktmästarebefattning, han för närvarande uppehåller, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära — i
stället för honom av 1916 års riksdag tillerkänt pensionsbelopp
av 300 kronor — en årlig pension till så stort belopp, att densamma,
tillika med honom tillkommande gratial från Vadstena
krigsmanshuskassa, uppgår till sammanlagt 1,260 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—
12 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
W. G. O. Montgomery.