Kungl. Maj:ts proposition nr 138 (Proposition 1927:138)

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

tfr 188.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av viss överenskommelse mellan kronan
och Härnösands stad; given Stockholms slott den 22
februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlå.tande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet Över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 22 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Rosén:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag, fjärde huvudtiteln,
anförde jag under punkten 73, att den s. k. kasernkommittén i skrivelse till
chefen för försvarsdepartementet den 18 november 1926 anmält, att i skriftliga
överenskommelser, som upprättats mellan Kungl. Maj:t och kronan
genom kommittén, å ena sidan, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksBihang
till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 119 höft. (Nr 138.)

434 27

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

dagens godkännande, samt Härnösands respektive Östersunds stad, å andra
sidan, intagits bestämmelser om att kronan skulle till nämnda städer utgiva
viss kontant gottgörelse. Det sammanlagda ersättningsbeloppet hade beräknats
till cirka 60,000 kronor. Kommittén ämnade sedermera inkomma med
närmare redogörelser för de förda förhandlingarna samt beträffande innebörden
av de med nämnda städer träffade överenskommelserna. I anslutning
härtill hemställde jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i
avvaktan på proposition i ämnet, tillsvidare för ersättning till vissa kommuner
för budgetåret 1927—1928 beräkna ett extra anslag av 60,000 kronor.
Denna min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Jag anhåller nu att för Kungl. Maj:t få till slutlig prövning anmäla ifrågavarande
ärende, i vad avser överenskommelsen med Härnösands stad.

Såsom av chefen för socialdepartementet förut denna dag närmare omförmälts,
har kasernkommittén i skrivelse den 2 december 1926 framlagt
förslag angående den framtida användningen av det för Hemsö kustartillerikår
avsedda kasernetablissemanget i Härnösand. Detta förslag innebär, att
etablissemanget skulle användas till vanföreanstalt. Emellertid sammanhänger
planen rörande etablissemangets användning för dylikt ändamål med
frågan om åvägabringande av en överenskommelse med staden Härnösand, i
anledning av att kasernetablissemanget icke skulle brukas för sin ursprungliga
militära uppgift. I nyssberörda skrivelse har kasernkommittén jämväl
framlagt resultatet av de förhandlingar, som i detta senare hänseende förts
mellan kommittén och Härnösands stad. Dessa förhandlingar hava lett till
avslutandet av en den 14 och den 16 september 1926 dagtecknad preliminär
överenskommelse, vilken, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens
godkännande, träffats under den förutsättningen, att de för Hemsö kustartillerikårs
räkning uppförda kasernbyggnaderna kunna, på sätt i överenskommelsen
angives, inredas till en anstalt för vanföra. Kommittén har hemställt,
att ifrågavarande överenskommelse, vilken torde få såsom bilaga (Bil. A.)
fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende, måtte bliva föremål för Kungl.
Maj:ts och riksdagens prövning.

Innan jag ingår på frågan om berörda överenskommelse, torde jag få
lämna en kortfattad redogörelse för tillkomsten av ifrågavarande kasernetablissemang
ävensom för vissa därmed sammanhängande omständigheter.

Till nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande av det fasta kustförsvaret
beviljade 1914 års senare riksdag ett anslag av 13,748,690 kronor,
att utgå av värnskattemedel. Bland dessa nyanläggningar ingingo även
byggnader i Härnösand för förläggning av Hemsö kustartillerikår. De för
denna kår beräknade byggnaderna skulle utgöras huvudsakligen av kasernbyggnad,
byggnad för matinrättning, exercishus och avträdesbyggnad.

Sedan stadsfullmäktige i Härnösand den 4 januari 1916 erbjudit kronan
viss mark m. m. för ordnandet av förläggning i staden för ett kustartilleritruppförband,
bemyndigade Kung!. Maj:t den 26 maj 1916 marinförvaltningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

att för kronans räkning sluta avtal med staden i enlighet med stadens erbjudande.
Den 20 september och den 15 oktober 1917 undertecknades härefter
ett mellan kronan och staden i anledning av förläggningen upprättat
skriftligt avtal, vilket lämpligen torde böra såsom bilaga (Bil. B) fogas vid
statsrådsprotokollet i detta ärende. Avtalet träffades under förutsättning,
att det för kustbefästningarna i Härnösands skärgård avsedda kustartilleritruppförbandet
förlädes till Härnösand med kasernetablissemang å den s. k.
Hovsjorden. Såsom av § 1 i avtalet framgår, överlät därvid staden till
kronan utan ersättning med äganderätt ett å en vid avtalet fogad karta
med A betecknat område ävensom med nyttjanderätt vissa å samma karta
särskilt utmärkta områden in. m. Samtliga nyttjanderätter skulle tillkomma
kronan, så länge å området A funnes förlagt kustartilleritruppförband eller
annan avsevärd militäravdelning. Enligt § 2 i avtalet förband sig staden
att utan kostnad för kronan framdraga vatten-, belysnings- och gasledningar
till gränsen av området A. I enlighet med avtalet har staden bekostat
framdragandet av dylika ledningar till kasernetablissemangets tomtgräns.

Å ifrågavarande av Härnösands stad till kronan med äganderätt överlåtna
område A påbörjades under våren 1917 uppförandet av en kasernbyggnad
jämte en byggnad för matinrättning m. m. På hösten 1919 föreskrev emellertid
Kungl. Maj:t, att med hänsyn till förestående revision av landets försvarsväsende
alla pågående arbeten vid ifrågavarande byggnadsföretag skulle
avbrytas. Vid denna tidpunkt hade arbetena fortskridit så långt, att kasernbyggnad611
och matinrättningsbyggnaden voro uppförda. Yttre putsning ävensom
de huvudsakliga inredningsarbetena återstodo dock. Grund till en
gymnastikbyggnad hade blivit gjuten, men byggnadens uppförande hade icke
påbörjats. Åtgärder för planering och ordnande av kasernområdet samt inhägnande
av detsamma hade icke vidtagits.

Inom kasernbyggnaden hava sedermera inretts och tagits i anspråk en
del lokaler för bostäder, expeditioner och förrådsrum. Sålunda finnas inredda
expeditionslokaler och bostäder för kommendanten i Hemsö fästning
och dennes adjutant, varjämte den ena hälften av kasernbyggnadens vindsvåning
disponerats för inrymmande av förråd för Härnösands landstormsområde
nr 67 a och för Svenska röda korset.

Uppförandet av byggnaderna i det skick, de vid tiden för avbrytandet av
arbetena befunno sig, har dragit en kostnad av sammanlagt omkring 1,100,000
kronor. Härtill hava sedermera kommit kostnader för inredandet av en del
bostäder och förrådslokaler m. m.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 januari 1924 hemställde stadsfullmäktige
i Härnösand, att uppgörelse måtte träffas angående stadens mellanhavande
med kronan på grund av det år 1917 upprättade avtalet rörande upplåtelse
till kronan av mark m. in. för ifrågavarande kasernetablissemang. Under
hänvisning till ett av fullmäktige den 11 december 1923 fattat beslut, därvid
närmare angivits de krav, som staden vid en dylik uppgörelse borde fram -

Kungl. Maj ds proposition nr 138.

ställa, samt med åberopande av att kronan icke uppfyllt de villkor, som
utgjort förutsättningen för att Härnösands stad skulle anses bunden av de
utfästelser, vilka från dess sida gjorts i avtalet, yttrade stadsfullmäktige, att
stadens krav borde preciseras sålunda:

1) kronan medgåve, att avtalet av år 1917 skulle anses hävt från viss tidpunkt; 2)

kronan medverkade till att den med äganderätt till kronan upplåtna
marken utan ersättning från stadens sida återbördades till staden, att från
och med under punkt 1) åsyftad tidpunkt av staden innehavas med samma
rätt som före markens upplåtelse till kronan;

3) kronan erlade till staden kontant gottgörelse en gång för alla med belopp,
varom överenskommelse kunde träffas, för den förlust och skada staden
i sitt mellanhavande med kronan lidit intill tiden för uppgörelsens avslutande
och för framtiden kunde komma att lida;

4) särskild överenskommelse träffades i fråga om den ersättning, kronan
hade att utgiva för den mark, som kronan kunde hava behov av att förvärva
från staden.

Kasernlcomniittén, till vilken stadsfullmäktiges framställning överlämnats,
har, såsom redan nämnts, fört förhandlingar i ämnet med Härnösands stad,
vilka förhandlingar resulterat i förut omförmälda preliminära överenskommelse
(Bil. A). Härom anför kommittén i sin förenämnda skrivelse den 2
december 1926 följande.

Ett huvudvillkor för att kunna utnyttja Härnösandskasernen för annat
ändamål hade givetvis varit, att uppgörelse kunde på rimliga villkor träffas
med Härnösands stad. Det kustartilleriförband, som enligt på sin tid uppgjorda
förslag skulle förläggas till Härnösand, hade aldrig blivit uppsatt.
Någon ersättning hade Härnösands stad icke erhållit för de uppoffringar,
staden fått vidkännas i anledning av det med kronan år 1917 upprättade avtalet.
Under en del år hade dock kommendanten i Hemsö fästning ävensom
ett par underofficerare haft sin bostad i kasernbyggnaden och sålunda
varit skattskyldiga inom staden. Att staden med fog kunde göra anspråk
på att återfå en del av den mark, som för kustartilleriförbandets räkning
upplåtits till kronan, syntes under sådana omständigheter icke kunna förnekas.

Vid förhandlingar, som kommittén inlett med representanter för Härnösands
stad, hade staden i första hand påkallat, att 1917 års avtal måtte
hävas. Sedan kommittén framlagt förslag, att till kasernetablissemanget
skulle förläggas en vanföreanstalt, hade staden förklarat sig villig att kostnadsfritt
för den tilltänkta anstaltens räkning upplåta dels det markområde,
varå kasernbyggnaderna blivit uppförda, dels ock det ytterligare område, som
kunde anses erforderligt för vanföreanstaltens behov. Den mark, staden sålunda
skulle ställa till förfogande, hade ansetts kunna begränsas till omkring
40,800 kvadratmeter. A en av förste stadsingenjören S. Heldt upprättad
konceptkarta hade det för anstalten avsedda markområdet närmare
utmärkts till läge och gränser.

Såsom villkor för denna markupplåtelse hade staden uppställt, att i kasernbyggnaderna
skulle genom kronans försorg inredas en vanföreanstalt med
plats för minst 150 patienter och elever.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

På grundval av dessa förutsättningar hade mellan Kungl. Maj:t och kronan
genom kasernkommittén, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens
godkännande, å ena sidan, samt Härnösands stad, å andra sidan, upprättats
den förut omförmälda skriftliga överenskommelsen.

Då den tilltänkta anstalten enligt kommitténs mening borde drivas antingen
i likhet med övriga vanföreanstalter av en enskild förening under
kronans kontroll och medverkan eller, om detta icke läte sig göra, av kronan,
borde staden icke vara skyldig att utöver vanliga patient- och elevavgifter
lämna bidrag till anstaltens underhålls- och driftkostnader. Detta hade på
stadens begäran klart utsagts i § 3 av överenskommelsen.

Enligt från marinförvaltningen inhämtad uppgift hade kronan icke sökt
eller erhållit lagfart å de fastigheter, som kronan enligt 1917 års avtal fått
till sig överlåtna av Härnösands stad. Under sådana omständigheter borde
kronan vidkännas de kostnader, som uppkomma för erhållande av avstyckning
och lagfart å det för vanföreanstalten avsedda markområdet.

Som kronan under omkring tio års tid haft dispositionsrätt till de fastigheter,
som enligt 1917 års avtal av staden upplåtits till kronan, samt kronan
under denna tid tillgodogjort sig den avkastning, som influtit från fastigheterna,
hade staden gjort anspråk på att erhålla viss gottgörelse härför.
Enligt uppgifter, infordrade från marinförvaltningens fortifikation savdelning,
hade kronan från den s. k. Hovsjorden under åren 1918—1925 tillgodoförts
inkomst av arrenden och försåld matjord m. m. till ett belopp av 7,531
kronor 12 öre. Då det kunde förväntas, att kronan under år 1926 samt
förra hälften av år 1927 komme att tillföras ytterligare omkring 1,200 kronor
i arrendeavgifter, samt staden därjämte på sin tid tillskyndats vissa direkta
utgifter, i samband med att markområdena ställts till kronans förfogande
(bland annat hade staden åtagit sig kostnaderna för att låta bortföra eu
byggnad), hade kommittén — under beaktande jämväl att den nya anstalten
icke kunde träda i verksamhet förrän om ett par års tid — ansett, att staden
i ett för allt borde tillerkännas en gottgörelse, däri inberäknat räntor,
av tillhopa 15,000 kronor. Detta belopp skulle enligt överenskommelsen
till staden utgivas den 1 juli 1927.

För att erhålla säkerhet för, att den tilltänkta vanföreanstalten skulle
inom rimlig tid komma till stånd samt att densamma därefter i förutsatt
omfattning komme att drivas, hade staden påyrkat, att i överenskommelsen
måtte införas vissa garantibestämmelser. Dessa hade sammanförts i §§ 8-10. Om en mera avsevard inskränkning i vanföreanstaltens drift skulle äga
rum, hade staden sålunda tillerkänts rätt att mot kronan framställa de krav
på ersättning, vartill staden på dylik grund kunde anse sig befogad. Sådan
ersättning skulle givetvis icke kunna utgå i annat fall än att antalet vanföra
å anstalten väsentligen komme att understiga det i överenskommelsen
angivna antalet, 150 stycken. Vidare hade på hemställan av staden i överenskommelsen
intagits bestämmelse om, att kronan skulle till staden utgiva
viss årlig ersättning, för den händelse kasernbyggnaderna icke före den 1
juli 1931 tagits i bruk för sitt nya ändamål.

En liknande bestämmelse både tidigare intagits i ett mellan kronan och
Kristianstads stad år 1908 upprättat kontrakt rörande förläggning till
denna stad av Norra skånska infanteriregementet. Sedan Kungl. Maj:t den
31 dember 1907 förordnat, att nämnda regemente skulle förläggas till Kristianstad,
hade den 15 och den 28 februari 1908 ett kontrakt mellan kronan och
Kristianstads stad undertecknats, enligt vilket staden åtagit sig vissa ekonomiska
förpliktelser gentemot kronan, såsom tillhandahållande av viss mark,
anläggande av gas-, vatten- och avloppsledningar samt utförande av en del
vägarbeten. I kontraktet hade kronan förbundit sig att, därest regementet

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

i sill helhet, icke blivit förlagt till Kristianstad före den 1 oktober 1912, från
sistnämnda dag, till dess så skett, till staden erlägga fem procent årlig ränta
å de utgifter, som staden på grund av kontraktet kunde komma att vidkännas.

Den i överenskommelsen med Härnösands stad införda bestämmelsen
grundade sig i viss mån å liknande förutsättningar. Värdet å den mark,
som staden för den nya anstaltens räkning överlåtit till kronan, måste uppskattas
till omkring 5 kronor per kvadratmeter. Som marken i areal innehölle
något mer än 40,800 kvadratmeter, skulle värdet å densamma för närvarande
uppgå till omkring 200,000 kronor. Den årliga ersättningen till
staden skulle motsvara ränta efter fem procent å detta markvärde eller sålunda
10,000 kronor.

Då den mark, varå kasernbyggnaderna vore uppförda, måste anses väl
belägen och ur stadens synpunkt såsom tomtmark synnerligen värdefull,
hade kommittén ansett sig kunna tillmötesgå stadens i denna del gjorda
hemställan.

Slutligen hade i § 10 av överenskommelsen intagits bestämmelser om
skyldighet för kronan att under vissa förutsättningar framdeles till staden
utgiva ersättning för den överlåtna marken efter det värde, marken då kunde
anses betinga. Skulle kronan icke kunna fullgöra sina i överenskommelsen
gjorda utfästelser, borde mellanvarandet med staden på det sätt slutligen
ordnas, att kronan inlöste markområdet till skäligt pris. De å området belägna
byggnaderna måste under alla omständigheter anses äga det värde,
att kronan borde tillförsäkra sig möjlighet att i framtiden utnyttja dem för
annat ändamål, därest det av kommittén nu framställda förslaget icke
skulle bliva godkänt. För sådant fall borde staden skäligen anses berättigad
att erhålla ersättning efter det då gällande värdet å marken.

Marinförvaltningen, som anbefallts att yttra sig över kasernkommitténs
framställning, har i utlåtande den 3 februari 1927 anfört följande.

Det av kasernkommittén uppgjorda förslaget till kasernetablissemangets
användande såsom vanföreanstalt innebure enligt huvudförslaget samtliga
byggnaders apterande i deras helhet för det avsedda ändamålet, under det
att i det alternativa och av kommittén tillstyrkta förslaget från användning
i nämnda syfte undantagits vindsvåningens i kasernbyggnaden sydöstra
hälft, vilken såsom hittills avsåges att användas såsom förråd för röda korset
och landstormen. Av de avgivna förslagen vore ur försvarets synpunkt
givetvis det senare att föredraga, enär genom detsammas godtagande inga
särskilda anstalter behövde vidtagas för ifrågavarande förråd.

I kasernbyggnaden vore emellertid för närvarande en del lokaler därutöver
inredda, nämligen: inom bottenvåningens nordvästra hälft kommendantsexpedition
och fortifikationsexpedition samt bostad för kommendanten; och
inom byggnadens sydöstra hälft vore likaledes bostäder inredda för två
gifta underofficerare, vilka sistnämnda lägenheter vore belägna den ena över
den andra i våningarna en och två trappor upp. För ifrågavarande bostäder
hade nödiga källarutrymmen, även motsvarande vindskontor, anordnats.
I bottenvåningens sydöstra del både vidare tvenne rum provisoriskt inretts
för en ordonnans samt för besättningen å den till fästningen hörande motorslupen.
Slutligen hade i källaren vissa lokaler tagits i anspråk för förrådsbehov.
Ovannämnda expeditionslokaler och bostäder med tillhörande utrymmen
hade enligt Kungl. Maj:ts beslut och i visst fall efter riksdagens
medgivande på sin tid inretts för ifrågavarande ändamål på grund av omöjligheten
att då kunna förhyra motsvarande utrymmen inom staden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Ett genomförande av kasernkommitténs förslag enligt dess alternativa
omfattning skulle sålunda beröva sjöförsvaret tillgången till ifrågavarande
expeditions-, bostads- och förrådslokaler, för vilkas bibehållande behov fortfarande
förelåge, åtminstone beträffande expeditions- och förrådslokaler, varför
man bleve nödsakad antingen att inom staden söka förhyra motsvarande
lokaler eller ock att genom nybyggnad tillgodose behovet.

För utredning av frågan i denna del hade ärendet varit underställt kommendanten
i Hemsö fästning. Denne hade meddelat, att för kommendants-,
fortifikations- och sjörullföringsexpeditionerna oundgängligen krävdes fyra
rum, varjämte för hemliga handlingars förvarande ett brand- och dyrkfritt
kassavalv på säker grund erfordrades. Kassavalvet kunde icke ersättas med
kassaskåp, enär befintliga hemliga ritningar i större format icke kunde inrymmas
i ett dylikt. Att samtliga dessa expeditionslokaler måste vara belägna
i samma byggnad och intill varandra, vore en självklar sak. Av det
för Hemsö fästning avsedda kustartilleridetachementet måste eu ordonnans
ävensom besättningen å den till fästningen hörande motorslupen — eu befälhavare
och en maskinskötare — vara förlagda till Härnösands stad. Att
hyra särskilda rum för denna personal ute i staden vore förenat med stora
svårigheter och kostnader samt vore ur disciplinär synpunkt synnerligen
olämpligt, varför ytterligare ett rum borde finnas för den detacherade avdelningen
i samma hus som expeditionslokalerna. Ärliga hyran för behövliga
lokaler syntes med i staden gällande hyror uppgå till lägst 3,000 kronor,
och tillkomme då dessutom kostnaderna för lokalernas uppvärmning. Vidare
borde beräknas 3,000—4,000 kronor för förändringsarbeten och kassavalv m. m.
På grund av det fåtal stenhus, som funnes i Härnösand, ansåge kommendanten,
att en för ändamålet behövlig lägenhet icke kunde förhyras i annat
än trähus, och syntes även detta möta avsevärda svårigheter. En stor osäkerhet,
huruvida och huru länge en dylik lägenhet kunde få disponeras, kornme
alltid att förefinnas, varför, åtminstone för närvarande, enda utvägen att lösa,
frågan syntes vara, att för fästningens och sjörullföringens behov en ny särskild
byggnad uppfördes på kronans område i närheten av Södra sundet,
dit i så fall även motorslupen borde förflyttas, för att allt skulle koncentreras
på en plats. Kostnaderna härför läte sig dock icke exakt beräknas, men
syntes kunna hållas inom ramen av 80,000 kronor.

Utöver de av kommendanten angivna kostnaderna för hyrande av expeditions-
och förläggningslokaler samt sannolik engångskostnad för ändringsarbeten,
kassavalv m. m., rörande vilka belopps storlek marinförvaltningen
dock icke kunde för närvarande avgiva något bestämt utlåtande, syntes det
marinförvaltningen, att hänsyn även borde tagas till den hyresinkomst, för
närvarande 2,524 kronor per år, som kronan uppbure för inom kasernbyggnaden
inredda bostäder, men som vid ett genomförande av det remitterade
förslaget skulle bortfalla. Vidare finge beräknas, att såsom ersättning för
inom kasernen förlorat förrådsutrymme skulle krävas uppförande av en förrådsbyggnad
för artilleri- och fortifikationsförråd å kronans mark å Hemsö
för en uppskattad kostnad av 9,000 kronor.

Då i händelse av kasernetablissemangets framtida användning enligt kasernkommitténs
förslag sjöförsvaret sålunda skulle komma att betungas med utgifter,
för vilka medel ej funnes beräknade, ävensom drabbas av minskad
hyresinkomst, ansåge marinförvaltningen det i hög grad önskvärt, att denna
fråga löstes på ett sådant sätt, att försvarets intressen bleve bättre tillgodosedda
än enligt det nu föreliggande förslaget. Ett förslag i sådan riktning
syntes marinförvalningen även föreligga.

Ämbetsverket ville i detta hänseende erinra, hurusom i 1927 års statsverksproposition,
sjätte huvudtiteln, punkten 39, föredragande departements -

Departements chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

chefoii berört frågan om här ifrågavarande kasernetablissemangs användande
för inrymmande av såväl landsarkiv som lantmäterikontor, och att i sammanhang
därmed angivits, att riksarkivet i arkivfrågan komme att framlägga
förslag. Ett sådant hade även av riksarkivet i skrivelse den 22 november
1926 avgivits av innebörd, att den sydöstra hälften av kasernbyggnaden
skulle genom brandmur avskiljas från byggnaden i övrigt och inredas till
landsarkiv. De å vinden inom nämnda halva av byggnaden inrymda förråden
för landstormen och röda korset måste för den skull därifrån förflyttas.
Enligt vad kommendanten i Hemsö fästning inhämtat, skulle för lantmäterikontoret
näppeligen erfordras mer än en våning i den nordvästra halvan av
samma byggnad, varigenom för sjöförsvarets räkning inredda och nu disponerade
lokaler skulle i huvudsak kunna fortfarande disponeras för samma
ändamål, ävensom ovannämnda förråd kunna inrymmas i den nordvästra
halvan av kasernvinden.

Vidkommande härefter den av kasernkommittén i anslutning till dess förslag
träffade preliminära överenskommelsen med Härnösands stad, varigenom
det mellan marinförvaltningen och staden den 20 september, respektive 15
oktober 1917 träffade avtalet om överlåtelse av mark till kronan m. m. skulle
upphöra att gälla från den 1 juli 1927 och kronan skulle förbinda sig att
samma dag till staden utgiva 15,000 kronor, »utgörande i ett för allt gottgörelse
för de förluster, som staden tillskyndats i följd av att staden sedan
år 1917 icke ägt dispositionsrätt till de för Hemsö kustartillerikårs räkning
upplåtna markområdena», finge marinförvaltningen anmäla, att ämbetsverket,
under förutsättning att kommitténs förslag till vanföreanstalt vunne statsmakternas
godkännande, icke hade något att mot den träffade preliminära
överenskommelsen erinra. Skulle kommitténs förslag däremot icke bliva
genomfört, hölle marinförvaltningen före, att frågan om överenskommelse
med Härnösands stad borde göras till föremål för förnyad utredning.

I anslutning till det anförda hemställde marinförvaltningen,
att det av kasernkommittén avgivna förslaget till användande av kustartilleriets
kasernetablissemang i Härnösand till vanföreanstalt icke. måtte
vinna Kungl. Maj:ts gillande, utan att frågan om etablissemangets framtida
användande måtte göras till föremål för förnyad utredning,

att den preliminärt träffade överenskommelsen med staden ej måtte fastställas,

att, om så likväl skulle ske, medel till bestridande av den i avtalet stadgade
gottgörelsen av 15,000 kronor till staden måtte av riksdagen begäras,
att, därest de av sjöförsvaret nu använda lokalerna i etablissemanget ej
längre finge av detsamma disponeras, sjöförsvarets anslag till skrivmaterialier
och expenser m. m. måtte från och med budgetåret 1928—1929 ökas med

3,000 kronor, intill vilken tid eventuellt erforderliga hyreskostnader kunde
bestridas från uppkomna besparingar å samma anslag, "samt

att, under samma förutsättning, ett anslag av 9,000 kronor till uppförande
av erforderlig förrådsbyggnad måtte av riksdagen begäras.

Enligt den plan för det fasta kustförsvarets ordnande, som godkändes av
1914 års senare riksdag, skulle bland rikets kustfästningar ingå Hemsö
fästning, för vars bemanning skulle i Härnösand förläggas Hemsö kustartillerikår.
1925 års riksdags beslut beträffande försvarsorganisationen innebär
emellertid med avseende å Hemsö fästning, att fästningen visserligen skall
bibehållas, men att för densamma icke skall beräknas annan personal än
som erfordras för tillsyn och materielens vård. Vid sådant förhållande synes
staden äga fog för sitt framställda yrkande om hävande av det år 1917

Kungl. Maj:ts proposition nr 138. 9

mellan kronan och staden träffade avtalet, vilket grundats på den förutsättningen,
att ett kustartilleritruppförband skulle förläggas till staden.

Chefen för socialdepartementet har, efter gemensam beredning med mig,
förut denna dag föreslagit avlåtande till riksdagen av proposition i syfte att
kasernetablissemanget i Härnösand måtte omändras till vanföreanstalt i
huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten K. Guettler för ett av kasernkommittén
förordat, såsom alternativ betecknat förslag uppgjorda ritningar.
Såsom framgår av vad jag nyss anfört, har marinförvaltningen
framställt vissa erinringar mot en dylik ändrad disposition av etablissemanget.
De skäl, som ämbetsverket därvid åberopat, har jag emellertid icke
kunnat tillmäta den betydelse, att de borde undanskjuta en lämplig lösning av
det angelägna sociala spörsmålet om åvägabringande av förbättrade vårdförhållanden
beträffande de vanföra i Norrland. Jag har därför ansett mig böra
lämna min anslutning till chefens för socialdepartementet förslag.

Yad angår den av kasernkommittén framlagda preliminära överenskommelsen
mellan kronan och Härnösands stad, har jag vid den granskning,
jag i samråd med chefen för socialdepartementet underkastat densamma, ej
funnit anledning till någon erinran. Jag finner alltså överenskommelsen
vara av beskaffenhet att för kronans del kunna godtagas. Jag vill emellertid
i detta sammanhang uttala den uppfattningen, att fjärde huvudtiteln icke
bör belastas med några utgifter i sammanhang med överenskommelsen med
undantag av det belopp av 15,000 kronor, som kronan enligt § 7 i överenskommelsen
skall den 1 juli 1927 i ett för allt utgiva till Härnösands stad
såsom gottgörelse för staden åsamkade förluster, i följd av att denna sedan
år 1917 icke ägt dispositionsrätt till de för Hemsö kustartillerikår upplåtna
markområdena.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande angivit, att, därest kasernetablissemanget
i Härnösand komme att inredas till vanföreanstalt, behov skulle
uppstå av vissa särskilda medelsanvisningar för sjöförsvaret. Sålunda skulle
för budgetåret 1927—1928 erfordras ett belopp av 9,000 kronor för uppförande
av en förrådsbyggnad såsom ersättning för inom kasernetablissemanget
förlorat förrådsutrymme. I avseende härå får jag framhålla, att enligt planen
för byggnadsarbetets utförande endast en obetydlig del av arbetet å
etablissemangets omändring beräknas komma till utförande under nästkommande
budgetår, och, enligt vad jag inhämtat, torde de åsyftade lokalerna i
etablissemanget icke behöva av sjöförsvaret utrymmas under loppet av nämnda
budgetår. Jag vill här även nämna, att genomförandet av det avsedda byggnadsföretaget
icke föranleder någon ändring i fråga om de såsom förråd för
landstormen och Svenska röda korset i kasernetablissemanget upplåtna utrymmena.

Såsom inledningsvis erinrats, har i statsverkspropositionen för nästkommande
budgetår för ersättning åt vissa kommuner beräknats ett belopp av

60,000 kronor, varmed avsetts att bestrida, bland annat, omförmälda gottgörelse
å 15,000 kronor åt Härnösands stad. Ett särskilt extra anslag å
sistnämnda belopp torde nu böra för ändamålet äskas av riksdagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förut omförmälda den 14 och den 16 september 1926 mellan
Kungl. Maj:t och kronan genom kasemkommittén, å ena sidan, samt Härnösands
stad, å andra sidan, ingångna preliminära överenskommelse (Bil. A);

dels ock för bestridande av i § 7 i överenskommelsen angiven gottgörelse
åt Härnösands stad för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag
av 15,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erilc von Horn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Bil. A.

Under förutsättning att de i Härnösand för Hemsö kustartillerikårs räkning
uppförda kasernbyggnaderna kunna på sätt nedan sägs inredas till
en anstalt för vanföra träffas härmed, under förbehåll av Kungl. Maj ds och
riksdagens godkännande, mellan Kungl. Majd och kronan genom kasernkommittén,
å ena sidan, samt Härnösands stad, å andra sidan, följande
överenskommelse:

§ 1-

Det mellan kungl. marinförvaltningen, å Kungl. Majds och kronans
vägnar, å ena, samt stadsfullmäktige i Härnösand, å stadens vägnar, å andra
sidan, den 20 september och den 15 oktober 1917 upprättade skriftliga avtal,
varigenom staden till kronan upplåtit vissa markområden för Hemsö kustartillerikårs
räkning, förklaras från den 1 juli 1927 vara till alla delar hävt.

§ 2.

Av det i nyssnämnda avtal under § 1 a) omförmälda område, vilket finnes
utmärkt å en avtalet bifogad karta och betecknats med bokstaven A, upplåter
staden till kronan utan ersättnig med full äganderätt och gravationsfritt den
nordöstra delen, innehållande i areal cirka 40,800 kvm. Det sålunda till kronan
upplåtna området gränsar i nordost 250 meter mot allmänna vägen, i nordväst
165 meter mot Trädgårdsföreningen till en punkt, betecknad a, i sydost
154.2 0 meter till det knä gränslinjen här bildar å kartan (denna punkt benämnd
b) samt i söder till en linje, som förenar punkterna a och b. Till
den å kartan svartstreckade delen av det till kronan upplåtna området äger
tillträde rum, då gällande kontrakt om arrende av denna mark utgår och
senast den 1 oktober 1931. Marken i övrigt har av kronan redan tillträtts.

§ 3.

I det etablissement, som finnes uppfört å det till kronan enligt § 2 upplåtna
området, skall genom kronans försorg inredas en vanföreanstalt med
plats för minst 150 patienter och elever. Denna anstalt skall drivas antingen
av kronan eller av en förening, som med understöd av statsmedel
har till ändamål att lämna bistånd åt vanföra i Norrland.

Staden skall vara befriad från skyldighet att utöver vanliga patient- och
elevavgifter lämna bidrag till anstaltens underhålls- och driftkostnader.

§ 4-

Sedan förrättning för avstyckning av den till kronan enligt § 2 här ovan
upplåtna marken ägt rum, skall särskild avhandling upprättas mellan kronan
och staden angående markens överlåtande till kronan. Kronan bestrider
kostnaderna såväl för avstyckningen som för lagfart å området. De för erhållande
av lagfart erforderliga handlingar tillhandahållas av staden.

§5-

Staden förbinder sig att alltjämt i fullgott skick underhålla till etablissementets
tomtgräns framdragna ledningar för vatten och elektrisk ström ävensom
att tillhandahålla den institution, som kommer att inrymmas i etablissementet,
vatten och elektrisk ström till samma partipris, som gälla eller framdeles
kunna bliva gällande för andra avnämare av lika stor kvantitet vatten
eller elektrisk ström.

Kung!.. Maj:ts proposition nr 138.

§ 6.

Staden medgiver för sin del, att det till kronan överlåtna området får
bebyggas under förutsättning av fasadrätt vid alla gränser.

Staden förbinder sig att ej medgiva uppförande av byggnader närmare
samma områdes gränser än 12 meter.

§ 7-

Kronan förbinder sig att den 1 juli 1927 till Härnösands stad utgiva

15,000 kronor, utgörande i ett för allt gottgörelse för de förluster, som staden
tillskyndats i följd av att staden sedan år 1917 icke ägt dispositionsrätt till
de för Hemsö kustartillerikårs räkning upplåtna markområdena.

§8.

Därest en mera avsevärd inskränkning i vanföreanstaltens drift kommer att
äga rum, är staden berättigad att efter framställning erhålla gottgörelse av
kronan för de förluster, som staden i följd härav kan visa sig hava tillskyndats.

§9-

Kronan förbinder sig att, för den händelse ifrågavarande etablissement
icke före den 1 juli 1931 tagits i bruk för sitt nya ändamål, från sistnämnda
dag till dess så skett, till staden utgiva ersättning beräknad efter 10,000 kronor
för helt kalenderår.

§ io.

Skulle vanföreanstalten icke hava kommit till stånd före den 1 juli 1935
eller bliver densamma efter att hava varit i verksamhet helt nedlagd utan
att annan social inrättning av samma omfattning förlägges till etablissementet,
skall kronan till staden utgiva ersättning för den upplåtna marken
efter det pris, vartill marken då kan komma att uppskattas, och skola såväl
kronan som staden därefter vara befriade från de i denna överenskommelse
stadgade förpliktelser.

Av denna överenskommelse äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl.
Maj:t och kronan erhållit det ena och Härnösands stad det andra exemplaret.

Stockholm den 16 september 1926. Härnösand den 14 september 1926.

För kasernkommittén: Å Härnösands stadsfullmäktiges

vägnar:

FRITZ KAIJSER.

JOHAN JÖNSSON.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Bil. B.

Sedan Kungl. Maj:t jämlikt nådigt brev den 26 maj 1916 bemyndigat
kungl. marinförvaltningen att för kronans räkning avsluta avtal med Härnösands
stad i enlighet med av stadsfullmäktige därstädes den 4 januari 1916
gjort erbjudande att, under förutsättning av det för kustbefästningarna i
Härnösands skärgård avsedda kustartilleritruppförbandets förläggande till
Härnösand med kasernetablissement å den s. k. Hovsjorden, till kronan
upplåta mark m. m. för förläggning, har mellan kungl. marinförvaltningen,
å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, å ena, samt stadsfullmäktige i Härnösand,
å stadens vägnar, å andra sidan, följande avtal träffats.

§ I Kronan

erhåller utan ersättning:

a) Äganderätten till det å förut upprättad, här bifogad karta med röd
kantlavering betecknade området A, sedan numera utverkats Kungl. Maj:ts
medgivande till överlåtelse till kronan av denna mark, som är av donationsjords
natur. Tillträde äger rum till den å kartan svartstreckade delen, då
nu gällande kontrakt om arrende av denna mark utgår och senast den 1
oktober 1931, och till den återstående delen genast.

b) Nyttjanderätten till det å förut nämnda karta med violett kantlavering
betecknade området D vid skeppsbron.

c) Nyttjanderätten till skjutbanan å Brännan med rätt att utvidga den
till erforderlig storlek, dock med villkor att de vid läroverken i staden föreskrivna
skol skjutnings övningarna samt Härnösands skytteförenings skjutövningar
få äga rum därstädes å tider, som av vederbörande militärmyndighet
bestämmes.

d) Bätt till fri passage för kronans fartyg och båtar mellan norra och
södra sunden.

Samtliga ovan nämnda nyttjanderätter skola tillkomma kronan, så länge
på området A finnes förlagt kustartilleritruppförband eller annan avsevärd
militäravdelning; tillförbindande sig staden att, städse då kronan för betryggande
av denna nyttjanderätts bestånd därom gör framställning, förlänga
nyttjanderättsupplåtelserna för den tid nyttjanderätt längst upplåtas kan.
Skulle sådan förnyelse från stadens sida förvägras, är staden skyldig att till
kronan utgiva skadestånd.

e) Det å omnämnda karta med röd kantlavering betecknade området B
med tillhörande strand och vatten med full äganderätt med undantag av
tomterna n:ris 24 och 25 (svart nummer), vilkas omfattning å kartan angives
genom svart streckning. Tillträde sker genast.

f) Nyttjanderätt under tjugu år från den 1 januari 1916 till det å förutberörda
karta med grön lavering betecknade området C mellan Gerestabäcken
och vägen mellan Hovsgatan och Rosenhäck.

g) Rätt till övningar med å området A förlagda trupper å stadens icke
odlade mark efter anmälan till stadens drätselkammare eller dess ordförande
och under villkor, att kronan ersätter den skada, som genom övningarna
kan uppstå.

§2.

Staden förbinder sig att utan kostnad för kronan framdraga vatten-, belysnings-
och gasledningar till gränsen av området A samt att tillhandahålla
kasernetablissementet vatten och elektrisk ström till samma taxa, som tilllämpas
för större avnämare inom staden.

Kungl. Maj:tå proposition nr 138.

§ 3.

Staden medgiver för sin del, att området A får bebyggas under förutsättning
av fasadrätt vid alla gränser; förbindande sig staden att ej medgiva
uppförande av byggnader närmare ifrågavarande gränser, med undantag av
den mot Hovsgatan belägna, än 12 meter.

§ 4.

Staden medgiver, att avloppsledningar från kronans områden må utmynna
i vattnet utanför området B.

§ 5-

Staden förbinder sig att icke försälja området C utan att i varje särskilt fall,
då fråga om dylik försäljning uppstår, först hembjuda området i fråga åt
kronan, som skall äga en prövningstid av trettio dagar, ägande staden icke
försälja området till annan spekulant på billigare villkor än som erbjudits
kronan; dock skall denna skyldighet för staden upphöra, därest kronan avhänder
sig äganderätten till området A.

§6.

De för erhållande av lagfart för Kungl. Maj:t och kronan å förenämnda
med bokstaven A och B betecknade områden erforderliga handlingar tillhandahållas
av stadsfullmäktige.

. § 7'' .

Kungl. Maj:t och kronan förbinder sig att respektera de förbehåll, som
Härnö bryggeriaktiebolag gjort gent emot staden vid försäljning av bolagets
andel av området B.

Stockholm den 20 september 1917. Härnösand den 15 oktober 1917.

På kungl. marinförvaltningens vägnar:
GUSTAF DYBSSEN.

E. A. Gräntz.

På stadsfullmäktiges vägnar:
K. THAM.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.