Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1956 (Proposition 1956:138)

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1956

JSr 138

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk
ändring i grunderna för reglering av restauratörernas
utskänkningsvinst; given Stockholms slott den 16
mars 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att godkänna
av föredragande departementschefen enligt samma protokoll förordade
provisoriska ändringar i grunderna för reglering av restauratörernas
utskänkningsvinst.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att den pågående avvecklingen av restauratörernas
vinst på utskänkningen av spritdrycker och starkvin skall från och med
den 1 oktober 1956 avbrytas tills vidare i avbidan på att slutlig ståndpunkt
tages till frågan om utskänkningsvinsten.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 138

Kungi. Maj:ts proposition nr 138 år 1950

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars

1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om avbrytande
av nedskrivningen av restauratörernas utskänkningsvinster samt
anför därvid följande.

I skrivelser den 21 och den 24 januari 1956 har Sveriges hotell- och restaurantförbund,
Svenska turisthotellens riksförbund och Sveriges centrala restaurangaktiebolag
hemställt att den pågående nedskrivningen av restauratörernas
utskänkningsvinster måtte avbrytas. Sveriges centrala restaurangaktiebolag
har därjämte i skrivelse den 30 januari 1956 hemställt om höjning
av den till de allmänna restaurangföretagen utgående spillmånsersättningen.
Över framställningarna har efter remiss yttranden avgivits av kontrollstyrelsen,
1953 års utskänkningsvinstkommitté och Nya systemakliebolaget.

Gällande ordning. Den nu pågående avvecklingen av restauratörernas vinster
på utskänkningen av spritdrycker och starkvin inleddes 1938 efter ikraftträdandet
av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning. I 3>kap. 16 § 2 mom.
nämnda förordning stadgades, att systembolagen skulle, med iakttagande
av de föreskrifter kontrollstyrelsen därutinnan kunde utfärda, stadga sådana
villkor för restauratörernas inköp av rusdrycker för utskänkningsändamål,
att restauratörernas ekonomiska fördel, så långt ske kunde, ej gjordes
beroende av myckenheten utskänkta spritdrycker och starkare viner. Eu
bestämmelse av samma innebörd har upptagits i 41 § andra stycket av 1954
års rusdrycksförsäljningsförordning, avseende Nya systemaktiebolagets försäljning
till restauratörerna.

Vägledande för kontrollstyrelsens tillämpning av nyssnämnda stadgande
i 1937 års förordning har varit vissa uttalanden, som gjordes av statsmakterna
i samband med förordningens antagande. Sedan frågan ånyo underställts
riksdagens prövning (se prop. 1955:54), gäller numera efter den 1
oktober 1955 i vissa hänseenden nya direktiv för vinstnedskrivningen.

Vad beträffar de enskilda restaurangföretagen innebar den ursprungligen

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 19ö(i

fastställda ordningen, att restauratören fick tillgodoräkna sig vinst endast
å en viss kvantitet spritdrycker och starkvin, vilken efterhand nedskrevs
med 4 procent per år. De s. k. vinstkvantiteterna utgjorde försäljningsåret
1954/55 32 procent av de ursprungliga. Vid inköp inom vinstkvantiteten debiterades
restauratören i första hand ett s. k. grundpris, motsvarande systembolagets
inköpspris med tillägg för utskänkningsskatten. Skillnaden
mellan utskänkningsprisel och grundpriset, utskänkningsvinsten, fördelades
sedan med 75 procent på restauratören och 25 procent på systembolaget. Vid
inköp utom vinstkvantiteten hade restauratören att erlägga varans utskänkningspris
med avdrag för s. k. spillmånsersättning om 2 procent av utskänkningspriset.

De år 1955 genomförda förändringarna innebar eu förenklad beräkning
av priser och vinster vid Nya systemaktiebolagets försäljning till de enskilda
restaurangerna och föranleddes närmast av den omorganisation av detaljhandeln
med rusdrycker som beslutades vid 1954 års riksdag. Enligt den
sålunda införda ordningen beräknas restauratörernas vinster schablonmässigt
på grundval av de under försäljningsåret 1954/55 utgående vinsterna.
För innevarande försäljningsår, d. v. s. den 1 oktober 1955—den 30 september
1956, skall restauratörerna erhålla 90 procent av vinstbeloppet för försäljningsåret
1954/55. Den summa som sålunda tillkommer restauratörerna
såsom ersättning för utskänkningen utbetalas månadsvis i särskild ordning.
Vid inköpen erlägger restauratörerna utskänkningspriset med avdrag för
spillmånsersättning. Sådan ersättning åtnjutes numera på hela utskänkningen
av spritdrycker och starkvin i stället för såsom tidigare endast på
den del därav som föll utom vinstkvanliteten.

De nya grunderna för vinstberäkningen har provisorisk karaktär och
har avsetts skola gälla i avvaktan på att restauratörernas ersättningsfråga
erhåller en mer definitiv lösning på grundval av förslag från 1953 års
utskänkningsvinstkommitté. Därest en sådan lösning icke skulle hinna genomföras
vid 1956 års riksdag avsågs emellertid vinstnedskrivningen för
efterföljande år skola ske efter i princip samma metod som för innevarande
försäljningsår.

I avseende på de allmänna restaurangbolagen fastställdes år 1938 icke
vinstkvantiteter utan i stället vissa s. k. fasta kostnadsersättningar, som sedan
sänktes med 4 procent varje år i takt med nedskrivningen av de privata
restaurangernas vinstkvantiteter. Dessa kostnadsersättningar har utbetalats
månadsvis i särskild ordning. Vid inköpen har bolagen erlagt varornas
utskänkningspris, från 1946 med avdrag för spillmånsersättning som från
början bestämdes till 1 procent för hela utskänkningen. Någon ändring i
förfarandet vid nedskrivningen av de allmänna företagens kostnadsersättningar
skedde icke 1955. Dock höjdes spillmånsersättningen till 1,2 procent
av utskänkningsprisel.

Restaurangnäringens framställningar. Såväl Sveriges hotell- och restaurantförbund
och Svenska turisthotellens riksförbund som Sveriges centrala

Kungl. Mnj:ts proposition nr 138 år 195(>

restaurangaktiebolag hemställer att nedskrivningen av restaurangernas ersättningar
för utskänkningen av spritdrycker och starkvin avbrytes i avvaktan
på en definitiv lösning av ersättningsfrågan. De två förstnämnda organisationerna
hemställer därjämte, att nu utgående ersättningar höjes med skäliga
belopp. Sveriges centrala restaurangaktiebolag yrkar för sin del att spillmåns^rsättningen
för de allmänna restaurangbolagen fastställes till samma
procentsats som för restaurangnäringen i övrigt, d. v. s. 2 procent av utskänkningspriset
för spritdrycker och starkvin.

Sveriges hotell- och restaurcintförbund och Svenska turisthotellens riksförbund
erinrar inledningsvis om att utskänkningsvinstkommitténs arbete
av olika skäl blivit fördröjt och att sannolikt ännu en avsevärd tid torde
återstå innan förslag i ersättningsfrågan kan framläggas. Detta förhållande
är, framhålles det, av flera skäl till nackdel för restaurangnäringen. Till
följd av hittillsvarande nedskrivning av vinstkvantiteterna har nämligen
näringens ekonomiska läge gradvis så försämrats att detta redan före den
nya rusdryckslagstiftningens ikraftträdande kunde karakteriseras som synnerligen
ansträngt. Behov av en slutlig reglering av ersättningsfrågan har
således enligt organisationerna länge förelegat. Härtill kommer — framhåller
man — att i och med den nya rusdryckslagstiftningens ikraftträdande
en påtaglig försämring av det ekonomiska läget inträtt för restaurangbranschen.
Härvidlag anföres följande.

Utvecklingen kräver av näringen en genomgripande anpassning efter dess
ändrade betingelser. Till följd av att redan tidigare års utveckling ställt stora
krav i detta hänseende äro svårigheterna för näringen att genomföra en dylik
anpassning mycket stora. Flera omständigheter bidraga härtill. En sådan
omständighet är att näringen arbetar med relativt höga fasta kostnader.
En annan omständighet som, särskilt i nuvarande hårt ansträngda
läge, gör sig gällande är de orättvisor olika företag emellan, som karakteriserar
nuvarande ersättningsform.

Med hänsyn till näiungens katastrofala läge och vad i övrigt anförts synes
enligt organisationerna en omprövning av gällande nedskrivningsregler vara
motiverad.

I avseende på frågan om vinstavvecklingen framhåller Sveriges
centrala restaurangaktiebolag att det förhållandet, att olika metoder använts
vid nedskrivningen av utskänkningsvinsten för den enskilda restaurangnäringen
och för de allmänna restaurangbolagen, alltifrån början medfört
en snedvridning av ersättningsförhållandena. Under tiden 1940—1953 hade
sålunda utskänkningsersättningen, i vad avser spritdrycker och starkvin,
för den enskilda restaurangnäringen i penningar räknat ökats med nära 30
procent men för de allmänna restaurangbolagen — från ett långt ogynnsammare
utgångsläge — reducerats med nära 15 procent, allt bortsett från
penningvärdeförsämringen. Införandet av den nuvarande provisoriska ordningen
för vinstavvecklingen innebar enligt bolagets uppfattning att man
garanterade den enskilda restaurangnäringen dess gynnade ställning.

Bolaget återger i fortsättningen vissa siffror för att belysa vinstförhållandena
inom de enskilda respektive de allmänna restaurangföretagen. Sålunda

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1950

framhålles, att — medan utskänkningsvolymen för spritdrycker och starkvin
1953 var 3,09 miljoner liter vid de enskilda och 3,06 miljoner liter vid
de allmänna företagen — de förstnämnda företagen nämnda år erhöll sammanlagt
drygt 10,5 miljoner kronor såsom ersättning för utskänkningen och
de allmänna endast 2,4 miljoner kronor. För innevarande utskänkningsår
— 1955—56 — beräknas de enskilda företagen erhålla minst 8, sannolikt ca 9
miljoner kronor och de allmänna 1,6—1,7 miljoner kronor medan utskänkningsvolymen
hos de enskilda företagen enligt bolaget knappast kan antagas
överstiga de allmänna bolagens försäljning med mer än 10—15 procent.
Från detta för de allmänna restaurangbolagen ytterst oförmånliga utgångsläge
kommer, framhåller bolaget, ett fullföljande av nu rådande provisorium
för vinstberäkningen att medföra en ökad snedbelastning till bolagens
nackdel.

Bolaget uttalar slutligen, att en fortsatt nedskrivning av utskänkningsvinsten
enligt den nu gällande provisoriska ordningen skulle innebära en
allvarlig försämring av bolagets möjligheter att fullgöra sin centrala uppgift
att förbättra folkrestaurangernas standard. Härom anföres följande.

Restaurangbolagens av statsmakterna anvisade huvuduppgift är att genom
höjande av folkrestaurangernas standard bereda den breda publiken
tillgång till prisbilliga, trivsamma och i övrigt fullvärdiga restauranger. För
fullgörandet av denna uppgift anslås årligen högst betydande belopp inom
koncernen. Enbart vid centralbolagets största dotterbolag, Stockholmsdistriktets
allmänna restaurangaktiebolag, har under åren 1953 och 1954
disponerats ett sammanlagt belopp av nära 10 miljoner kronor för restaurangbeståndets
vidmakthållande och förbättring, av vilket belopp större delen
hänfört sig till folkrestaurangerna. Mycket återstår det oaktat ännu att
göra. I det efter den 30 september 1955 inträdda läget torde takten i denna
verksamhet, åtminstone tills vidare, få avsevärt dämpas. Det skulle under
sådana förhållanden innebära ytterligare en allvarlig försämring av bolagets
möjligheter att fullgöra sin centrala uppgift, om det rådande provisoriet
beträffande utskänkningsvinsten skulle fullföljas på sätt som avsetts.

I fråga om spill månser sättning en erinrar bolaget om att detta,
i yttrande över det förslag av kontrollstyrelsen som låg till grund för
den gällande provisoriska ordningen för restauratörernas utskänkningsersättning,
yrkat på att de allmänna bolagen skulle få samma spillmånsersättning
som de privata. Då denna hemställan icke bifölls — uttalar bolaget
— torde eu bidragande orsak härtill ha varit den uppfattningen, att
provisoriet endast skulle bli av mycket kort varaktighet. Denna förutsättning
synes inte längre vara för handen. Även om nedskrivningsplanen inte
skulle fullföljas, torde man få räkna med att provisoriet som sådant blir bestående
ytterligare ett, sannolikt två försäljningsår. Snedbelastningen till
de allmänna bolagens nackdel kommer därmed — framhålles det — om
ändring inte sker, att göra sig gällande under åtskilligt längre tid än som
från början varit avsett. Med hänsyn härtill och då utvecklingen under den
senaste tiden ytterligare skärpt behovet av eu ändring hemställer bolaget,
att spillmånsersättningen för de allmänna restaurangbolagen fastställes till
samma procentsats som för restaurangnäringen i övrigt.

■6

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1956

Remissyttrandena. De i ärendet hörda remissinstanserna tillstyrker eller
lämnar utan erinran att nedskrivningen av kostnadsersättningarna, såväl
för de enskilda som för de allmänna restaurangernas del, upphör till
dess en definitiv reglering av frågan om utskänkningsvinsten kan träda i
kraft. Kontrollstyrelsen och 1953 års utskänkningsvinstkommitté avstyrker
däremot det av Sveriges hotell- och restaurantförbund samt Svenska turisthotellens
riksförbund framställda yrkandet om höjning av kostnadsersättningarna.
Framställningen från Sveriges centrala restaurangaktiebolag om
höjning av de allmänna bolagens spillmånsersättning tillstyrkes av kontrollstyrelsen
och kommittén.

Vid kommitténs yttrande har fogats reservation av ledamoten Rudbeck.
vilken förordat att den enskilda restaurangnäringen erhåller samma förbättring
som de allmänna bolagen samt att de till grund för nuvarande ersättningsbelopp
liggande vinstkvantiteterna i förekommande fall höjes så att
de icke för något företag understiger medeltalet för samtliga företag.

Vid bedömningen av frågan om restaurangernas kostnadsersättningar
utgår utskänkningsvinstkommittén från vissa undersökningar
rörande omsättningsutvecklingen inom restaurangnäringen under
sista kvartalet 1955, varvid jämförelse skett med samma tid 1954. Undersökningarna
avser 221 av de 358 enskilda företag som har rätt till årsutskänkning.
För de allmänna företagens del har kommittén använt vissa av
Sveriges centrala restaurangaktiebolag redovisade uppgifter.

De erhållna uppgifterna rörande de enskilda företagen sammanfattas av
kommittén på följande sätt.

I de ovannämnda 221 enskilda företagen minskade den totala omsättningen
under kvartalet från 65,0 milj. kronor till 58,4 milj. kronor, eller med 10,2
procent. Omsättningsutvecklingen för de båda huvudgrupperna av varor,
nämligen rusdrycker och övriga varor, är emellertid mycket olika. Om man
vid en jämförelse ur bruttovinstsynpunkt hänför starkölet till »övriga varor»,
finner man en minskning i försäljningen av spritdrycker och vin med
24,2 procent men en minskning för övriga varor med endast 1 procent. Utvecklingen
var emellertid olika för restauranger inom de olika prisklassgrupperna.
Al-företagen — omfattande restauranger i högsta prisklass —
hade sålunda den minsta procentuella nedgången i såväl totalomsättningen
f 5,8) som vin- och spritomsättningen (19,2) och redovisade en mindre ökning
(-J- 2,5) av övriga varor, inklusive starköl. A2-företagen — restauranger
i näst högsta prisklass — visade en större minskning i totalomsättningen
(11,9) och vin- och spritomsättningen (26,2) men en obetydlig minskning
i övriga varor, inklusive starköl (2,2). Den sämsta utvecklingen företedde
B-företagen, restauranger i lägsta prisklass, vilka dock endast svarade
för ca 4 procent av den totala omsättningen. I dessa företag minskade totalomsättningen
med 22,9 procent, vin och sprit med 34,4 och övriga varor inklusive
starköl med 13,6 procent.

I samband med ovan redovisade siffror över nedgången i omsättningen av
andra varor än rusdrycker må erinras om att enligt uppgift från restaurantförbundet
eu prishöjning på ca 10 procent har ägt rum under 1955. En prishöjning
av denna storleksordning skulle betyda en höjning av ca 6 procent
på den totala omsättningen för de 221 enskilda restaurangföretagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år W36

För utvecklingen inom de allmänna företagen lämnas följande redogörelse.

Omsättningsminskningen har varit synnerligen kraftig för folkrestaurangernas
del, såväl i fråga om spritdrycker och viner som övriga varuslag.
Utskänkningen av spritdrycker och viner minskade i ökat tempo mellan
oktober och december från 30 procent till 41 procent, medan minskningen
i omsättningen av övriga »vinstgivande» varuslag, däribland inräknat starköl,
var 27 procent i oktober och 39 procent i december 1955. På de övriga
statliga restaurangavdelningarna i högre prisklassgrupp minskade spritoch
starkvinsutskänkningen med 27 procent under sista kvartalet 1955 jämfört
med 1954. Nedgången i den övriga försäljningen (inberäknat starköl)
inom dessa avdelningar — 5,3 procent — var under samma tid betydligt
lägre än nedgången i utskänkningen av sprit och vin och avsevärt lägre än
motsvarande minskning av egna konton — »vinstgivande varor» — i folkrestaurangerna.
Det må påpekas, att dessa andra restauranger inrymmer en
del avdelningar, som till sin karaktär torde vara tämligen jämställda med
folkrestaurangerna. En redovisning av omsättningsutvecklingen på restauranger
inom olika prisklasser, såsom Al + A2 respektive Bl + B2, torde ge
en mer nyanserad bild av utvecklingen inom den statliga restaurangnäringen.

Beträffande förändringarna i gästfrekvensen anföres vissa av restaurantförbundet
respektive Sveriges centrala restaurangaktiebolag lämnade siffror.
För 198 undersökta enskilda företag var sålunda gästfrekvensen under
oktober och november 1955 11,8 respektive 13,6 procent lägre än under motsvarande
månad 1954. Vid de allmänna företagen hade frekvensen under
oktober, november och december 1955 i genomsnitt sjunkit med 36,4, 36,3
och 42,4 procent i jämförelse med motsvarande tid det föregående året. För
folkrestaurangernas del konstaterades eu minskning med 47,9, 51,1 respektive
54,6 procent medan minskningen vid övriga avdelningar var avsevärt
lägre eller 16,9, 15,7 respektive 23.1 procent.

Kommittén konstaterar, att tendensen till minskad omsättning visserligen
synes vara tämligen tydlig men att minskningen i omsättningen av andra
varuslag än sprit och vin icke är så påtaglig med undantag för de statliga
folkrestaurangerna. För att bedöma utvecklingstrenden på längre sikt behövs
det, påpekar kommittén, fullständigare material och uppgifter omfattande
något längre tid. Enligt kommitténs uppfattning bör betydelsen i ekonomiskt
hänseende av den hittillsvarande utvecklingen icke överdrivas. Härvidlag
anföres följande.

Minskningen i utskänkningen av spritdrycker och starkviner har tämligen
begränsad inverkan på brultovinsterna. Enligt de provisoriska bestämmelserna
erhåller restauratörerna en fast ersättning för utskänkningen av dessa
varor, oavsett dess omfattning. Bruttovinstens storlek på spritdrycker och
starkviner beror dock även av spillmånsersättningar och s. k. övermål, vilket
bar samband med utskänkningens omfattning. Beträffande bruttovinsten
på lättviner, för vilka fri prissättning råder, bar en viss bruttovinstminskning
skett, som kan bli av betydelse, om omsättningen fortfar att
minska vid oförändrade priser. Del må dock framhållas, alt utskänkningen
av lättvinerna gått ned betydligt mindre än utskänkningen av spritdrycker
och starkviner. Som ovan framhållits intar folkrestaurangerna en särställning.
För dessa har omsättningsnedgången varit så betydande, att den måste
väsentligt påverka det ekonomiska resultatet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1956

Sammanfattningsvis uttalar kommittén följande. Omsättningsutvecklingen
för restaurangnäringen i dess helhet under tiden närmast efter den 1 oktober
1955 har icke varit så stark och entydig, att den — som näringen gjort
gällande — kan anses särskilt oroande. Minskningen i utskänkningen har
endast på de statliga folkrestaurangerna åtföljts av en motsvarande kraftig
nedgång i den övriga restaurangomsättningen. För andra restauranger, inom
såväl den allmänna som den enskilda sektorn, får nedgången anses vara
tämligen måttlig med undantag möjligen för de små enskilda B-företagen,
vilkas omsättning av såväl rusdrycker som övriga varor minskat väsentligt
mer än för övriga företagstyper. I synnerhet på restauranger av högre prisklass,
vilka utgör huvudparten av den privatägda sektorn i omsättningshänseende,
är omsättningsminskningen icke större än vad som kan förekomma
inom en näring, i vilken företagen, även utan några starka förändringar i
konjunkturerna, måste räkna med vissa svängningar som en i viss mån normal
företeelse. Medan minskningen av folkrestaurangernas omsättning till
övervägande del torde få anses orsakad av nykterhetspolitikens omläggning,
kan nedgången i de övriga restaurangernas omsättning enligt kommitténs
mening även bero av andra omständigheter.

Som förut nämnts avstyrker kommittén att en höjning av kostnadsersättningen
företages. Däremot tillstyrkes — utan att därmed ställning tages till
kommitténs utredningsuppdrag — att nedskrivningen av kostnadsersättningarna
upphör såväl för de enskilda som de allmänna företagen till dess
en slutgiltig reglering av frågan kan ske.

Kontrollstyrelsen framhåller i vad avser de privata restaurangerna, att
företagarnas totala vinstbelopp sedan 1937 icke, såsom statsmakterna förutsatte,
minskat i takt med nedskrivningen av vinstkvantiteterna. Genom
att försäljningsvolymen för spritdrycker och starkvin avsevärt ökat -— från
1,78 miljoner liter 1938 till 2,91 miljoner liter 1954 eller med 63 procent —
har flertalet av de privata restauratörerna kunnat i växande omfattning inköpa
dyrare och mer vinstgivande varuslag inom den medgivna vinstkvantiteten.
Det totala vinstbeloppet i kronor räknat har härigenom kunnat hållas
praktiskt taget oförändrat och minskade endast till 8,16 miljoner kronor
1954 från 8,78 miljoner kronor 1938. Dessutom hade de privata restaurangföretagens
spillmånsersättning, som år 1938 utgick med endast 0,09 miljon
kronor, år 1954 stigit till 1,62 miljoner kronor. Vid bedömandet av vinstkvantitetsnedskrivningens
betydelse för restaurangernas ekonomi bör emellertid
— framhåller kontrollstyrelsen — självfallet beaktas dels att penningvärdet
avsevärt nedgått under den tid, varom nu är fråga, och dels att
mycket betydande ojämnheter i vinsthänseende från början förelegat olika
restauranger emellan och genom vinstgrundtalens principiella fastlåsning
än mer accentuerats under årens lopp.

Utvecklingen efter den 1 oktober 1955 belyses i kontrollstyrelsens yttrande
hland annat med siffror från Nya systemaktiebolagets försäljningsstatistik.
Därav framgår att de privata restaurangernas inköp av spritdrycker under

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1956

fjärde kvartalet 1955 värdemässigt minskade med 29 procent i förhållande
till inköpen under samma tid 1954. Vininköpen minskade samtidigt med 13
procent. Å andra sidan tillkom en betydande försäljning av starköl, som,
enligt vad kontrollstyrelsen framhåller, mer än väl kompenserade den samtidiga
minskningen i utskänkningen av vanligt Öl. Kontrollstyrelsen betonar
emellertid, att restaurangernas bärighet icke uteslutande eller ens väsentligen
är beroende på omsättningen av rusdrycker. Därför bör hänsyn också
tagas till omsättningsutvecklingen i övrigt. 1 sådant hänseende åberopar styrelsen
den förut refererade omsättningsundersökningen.

Av de sålunda redovisade omständigheterna torde — uttalar kontrollstyrelsen
— framgå att de privata restaurangernas ekonomiska läge trots den
skedda omsättningsminskningen icke rimligen kan betecknas såsom katastrofalt.
Att avskaffandet av motboksransoneringen — vilken ransonering
självfallet gynnat restaurangnäringen — skulle komma att medföra en viss
minskning av gästfrekvensen torde ha varit förutsett. Det måste enligt styrelsen
i första hand ankomma på restauratörerna själva att genomföra en
anpassning av restaurangverksamheten efter det nya lägets krav. Då den
ekonomiska konjunkturen i vårt land alltjämt är mycket god, borde en
dylik anpassning kunna ske jämförelsevis snabbt. Icke desto mindre finner
kontrollstyrelsen skäligt, att restaurangerna, med hänsyn till de aktuella
övergångssvårigheterna och i avvaktan på utskänkningsvinstkommitténs blivande
förslag, beredes en lättnad genom att kostnadsersättning till de privata
restaurangföretagen från och med den 1 oktober 1956 tills vidare utgår
enligt samma grunder, som under nu löpande försäljningsår. Styrelsen förutsätter
därvid, att sådana smärre justeringar av utgående ersättningar, som
hittills förekommit i anledning av utvidgning eller inskränkning i rörelsen
vid olika företag, efter prövning i varje särskilt fall även i fortsättningen
skall kunna äga rum. Restaurangförbundens yrkande om höjning av
nu utgående ersättningar finner kontrollstyrelsen icke skäl tillstyrka.

Vad härefter angår de allmänna restaurangföretagen framhåller styrelsen,
att den successiva nedskrivningen av de fasta kostnadsersättningarna verkat
ojämförligt mycket hårdare än vinstkvantitetsnedskrivningen för de privata
restaurangerna, vilka kunnat kompensera sig genom att inom vinstkvantiteterna
inköpa dyrare varor. Den efter den 1 oktober 1955 inträdda minskningen
i omsättningen av rusdrycker har också, enligt vad styrelsen framhåller,
drabbat de allmänna restaurangbolagen betydligt hårdare än de privata
restauratörerna.

Med hänsyn till anförda förhållanden finner kontrollstyrelsen uppenbart,
att slopandet av den successiva vinstnedskrivningen bör gälla även beträffande
centralbolagets restauranger.

Nya syslcmaktiebolaget framhåller, att ett uppskov med nedskrivningen
av utskänkningsvinsterna icke skulle medföra några svårigheter för bolaget
från finansiella eller tekniska synpunkter.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 138

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1956

I avseende på Sveriges centrala restaurangaktiebolags framställning om
höjd .spill månsersättning påpekar utskänkningsvinstkommittén
att denna ersättning för de enskilda företagen kommit att innebära en allt
större förmån. Detta förhållande har ytterligare accentuerats genom att de
enskilda företagen i samband med övergången till den nu tillämpade provisoriska
regleringen erhöll samma procentuella spillmånsersättning på hela
sin försäljning. Detta innebar, att den tidigare ersättningen, som åren före
provisoriets ikraftträdande reellt var 1,5 å 1,6 procent av totalomsättningen,
steg till 2 procent av totala försäljningen.

Beträffande de allmänna bolagens spillmånsersättning anföres bl. a. följande.

Är 1946, då även de allmänna bolagen erhöll spillmånsersättning, utgjorde
de enskilda företagens inköp utom vinstkvantiteten ungefär hälften av
deras totala inköp. Med hänsyn härtill bestämdes, enligt uppgift från kontrollstyrelsen,
att de allmänna bolagen, som haft i kronor fastställda kostnadsersättningar
för utskänkningen, och som nu erhöll spillmånsersättning
på hela sin inköpskvantitet, i gengäld skulle erhålla denna efter endast 1
procent.

Med utgångspunkt härifrån borde — om relationen skulle ha bibehållits
— den för de allmänna bolagen ursprungligen fastställda spillmånsersättningen
ha höjts eller procentsatsen för de enskilda företagen sänkts, efter
hand som dessa företags vinstkvantiteter minskat.

Med hänsyn till de sålunda berörda förhållandena finner kommittén berättigat,
att de allmänna företagen, så länge det nuvarande provisoriet beträffande
de enskilda företagens utskänkningsersättningar tillämpas, erhåller
spillmånsersättning efter samma procenttal som de enskilda restaurangerna.

Kontrollstyrelsen finner sig — med hänsyn till de allmänna restaurangernas
missgynnade ställning i fråga om utskänkningsvinstens reglering
och de speciella svårigheter försäljningsreformen medfört för folkrestaurangerna
— böra tillstyrka centralbolagets framställning rörande spillmånsersättningen.

I kontrollstyrelsens yttrande erinras, att det föreslagna avbrytandet av
vinstnedskrivningen för statsverkets del skulle medföra ett inkomstbortfall
av omkring 1 miljon kronor under försäljningsåret 1956/57 och omkring 2
miljoner kronor under det påföljande försäljningsåret. Därav belöper 0,15
respektive 0,30 miljon kronor på centralbolaget. Höjningen av spillmånsersättningen
för centralbolaget skulle medföra ett årligt inkomstbortfall av
omkring 0,75 miljon kronor, räknat på omsättningen under försäljningsåret
1954/55, och omkring 0,5 miljon kronor, räknat på omsättningen under innevarande
försäljningsår. Det framhålles emellertid, att det sist redovisade
inkomstbortfallet för statsverket till avsevärd del innebär en motsvarande
vinstökning för det statliga restaurangbolaget.

Departementschefen. Den pågående avvecklingen av restauratörernas utskänkningsvinst
innebär, såvitt angår nu löpande försäljningsår, att ersätt -

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1956

ningen för utskänkningen minskas, för de enskilda företagen med 10 procent
av det belopp, som åtnjutits under föregående år, och för de allmänna
bolagen med 4 procent av ett år 1938 fastställt grundbelopp. Motsvarande
nedskrivning har avsetts skola ske också med avseende å följande försäljningsår.
Den nuvarande ordningen gäller som ett provisorium i avvaktan
på att frågan om restauratörvinsterna erhåller en slutgiltig lösning på
grundval av de förslag i ämnet som 1953 års utskänkningsvinstkommitté
har att framlägga.

Från restaurangnäringens sida har nu hemställts, att den pågående nedskrivningen
av utskänkningsvinsten måtte avbrytas till dess en slutlig reglering
av ersättningsfrågan kan ske. De privata företagen har även anhållit
om en höjning av deras vinstandelar. Till stöd för framställningarna har
främst åberopats de svårigheter som uppkommit för restaurangnäringen
efter den 1 oktober 1955.

Kontrollstyrelsen och 1953 års utskänkningsvinstkommitté — vilka gjort
vissa närmare undersökningar rörande restaurangernas omsättningsförhållanden
efter den 1 oktober 1955 — uttalar sig mot förhastade och för långt
gående slutsatser i avseende å restaurangnäringens läge. Undersökningarna
syntes sålunda visa, att nedgången i omsättningen varit tämligen måttlig
med undantag för folkrestaurangerna och möjligen även för vissa smärre
enskilda företag. Med hänsyn till de aktuella övergångssvårigheterna har det
likväl tillstyrkts att vinstavvecklingen tills vidare avbrytes.

Att den nya rusdrycksförsäljningsförordningen i betydelsefulla hänseenden
skulle ändra förutsättningarna för verksamheten inom restaurangnäringen,
torde ha stått klart för alla. Denna näring har tidigare starkt gynnats
av då rådande ordning för rusdrycksförsäljningen, och den omsättningsminskning
som inträtt efter den 1 oktober 1955 sammanhänger otvivelaktigt
med slopandet av ransoneringssysteinet inom utminuteringen. Huruvida
utskänkningen också framdeles kommer att få relativt sett minskad
betydelse är inte utan vidare givet. I den mån så blir fallet kan detta emellertid
inte anses innebära någon oförutsedd konsekvens av 1954 års reformer.
Enligt min uppfattning måste det i huvudsak ankomma på restaurangnäringen
själv att anpassa sig efter de ändrade förhållandena.

I fråga om restauratörernas ersättning för utskänkningen har det emellertid
förutsatts, att en närmare reglering skulle företas i anslutning till den
nya försäljningslagstiftningens genomförande. Denna reglering har ännu
inte kunnat komma till stånd. Eu fortsatt nedskrivning av restauratörvinsterna
skulle, tillsammans med de svåingheter som sammanhänger med övergången
till de ändrade förhållanden som föranledes av den nya lagstiftningen,
kunna medföra svårigheter för åtskilliga restauratörer. Det är uppenbart
att anpassningen till de nya förhållandena under den närmaste framtiden
ställer särskilt stora krav på företagarna och att övergångssvåriglieterna
i vissa fall kan vara betydande. Med hänsyn härtill vill jag inte motsätta
mig att vinstnedskrivningen tills vidare avbrytes. Någon höjning av
ersättningsbeloppen synes däremot inte böra komma i fråga.

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1956

Vad beträffar framställningen från Sveriges centrala restaurangaktiebolag
rörande de allmänna bolagens spillmånsersättning bär jag i likhet med
de i ärendet hörda remissinstanserna funnit mig kunna godtaga att denna
ersättning tills vidare utgår med 2 procent av utskänkningspriset.

I enlighet med vad nu anförts förordar jag att nedskrivningen av restauratörernas
ersättning för utskänkningen tills vidare avbrytes från och med
den 1 oktober 1956 och att de allmänna restaurangbolagens spillmånsersättning
från samma tidpunkt höjes till 2 procent av utskänkningspriset. Den
sålunda förordade ordningen bör gälla intill dess att en slutlig reglering av
ersättningsfrågan kan genomföras.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen är grunderna för beräkning
av utskänkningsvinsten inte reglerade i författning på annat sätt
än genom en rambestämmelse i rusdrycksförsäljningsförordningen. Den närmare
utformningen av reglerna ankommer på kontrollstyrelsen, som därvid
bär att iakttaga de uttalanden i ämnet som gjorts av statsmakterna. Därest
från riksdagens sida invändning icke göres mot vad jag här förordat, förutsätter
jag att kontrollstyrelsen kommer att genomföra därav påkallade åtgärder.

De föreslagna åtgärderna är förenade med vissa kostnader, nämligen på
så sätt att den ökning av Nya systemaktiebolagets vinstandel, som med nuvarande
ordning avsetts, inte kommer att inträda. Bolagets vinstredovisning
fr. o. m. räkenskapsåret 1956 kommer med andra ord att något påverkas.
Denna omständighet är emellertid i sin tur inte av beskaffenhet att motivera
någon ändring i beräkningen av inkomsttiteln Rusdrycksförsäljningsmedel
av detalj handelsbolag för budgetåret 1956/57.

Det må tilläggas, att det, liksom för närvarande, torde få ankomma på
kontrollstyrelsen att tillse att statens andel av utskänkningsvinsten icke
reduceras — utöver vad som kunde ha skett vid tillämpning av tidigare gällande
bestämmelser — av den anledningen, att restauratörerna förändrar
prissättningen på spritdrycker och starkvin.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte i proposition föreslå riksdagen

att godkänna de provisoriska ändringar i grunderna för
reglering av restauratörernas utskänkningsvinst som förordats
i det föregående.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harald Häggquist

580360 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag