Kungl. Maj:ts proposition nr 137 (Proposition 1950:137)

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

Nr 137.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omhändertagande
av vissa sjuka flyktingar m. m.; given Stockholms
slott den 10 mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att den av medicinalstyrelsen hittills bedrivna
flyktingsverksamheten skall fortsätta i huvudsak enligt de principer, som
f. n. tillämpas. Kostnaderna för verksamheten, vilka f. n. utgå från anslag
under femte huvudtiteln, ha ansetts skola bestridas från ett särskilt anslag
under elfte huvudtiteln.

Vidare föreslås, att Sverige från Internationella flyktingorganisationen
skall mottaga 150 tbc-sjuka flyktingar jämte högst ungefär lika många
anhöriga.

Till kostnaderna för omhändertagande och vård av flyktingarna äskas
ett anslag av 1 560 000 kronor.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 137.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 10 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,
Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, fråga om omhändertagande
av vissa sjuka flyktingar m. m. samt anför.

Inledning.

I det följande upptagas till behandling två särskilda, med varandra sammanhängande
spörsmål, nämligen dels den flyktingsverksamhet, som f. n.
bedrives under medicinalstyrelsens överinseende, och dels mottagande i
Sverige av ytterligare ett antal sjuka flyktingar jämte deras anhöriga.

På föredragning av chefen för socialdepartementet har Kungl. Maj :t den
17 februari 1950 beslutat avlåta proposition till riksdagen (nr 136) angående
viss hjälpverksamhet för utlandssvenskar och flyktingar. Förslagen i
nämnda proposition grunda sig på ett av 1948 års kommitté för utlandssvenskar
och flyktingar till chefen för socialdepartementet avlämnat betänkande.
Kommittén har bl. a. avhandlat medicinalstyrelsens nuvarande
flyktingsverksamhet. Då prövningen av de därmed sammanhängande spörsmål
ansetts böra ankomma på inrikesdepartementet, har betänkandet under
hand överlämnats till mig för handläggning i vissa delar.

Frågan om mottagande i Sverige av ett ytterligare antal flyktingar har
väckts av Internationella flyktingorganisationen (International Refugee
Organization, förkortat IRO). Denna är ett av Förenta Nationernas fackorgan
med säte i Geneve och består av 18 medlemsstater. Organisationen,
som började sin verksamhet i juli 1947, har fortsatt UNRRA:s och den
internationella flyktingkommitténs arbete samt övertagit det allmänna ansvaret
för hjälp åt tvångsförflyttade och flyktingar. Under hösten 1949
upptog IRO kontakt med den svenska regeringen i syfte att få överföra
vissa flyktingar till Sverige. På grundval av de förhandlingar, som då och
vid en senare tidpunkt fördes mellan IRO och representanter för de svenska
myndigheterna, upprättades inom inrikesdepartementet en promemoria,

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

som utmynnade i att Sverige, under förutsättning av riksdagens medgivande,
skulle mottaga 150 tuberkulossjuka flyktingar jämte högst lika
många anhöriga till dessa. Över departementspromemorian inhämtades yttranden
från arbetsmarknadsstyrelsen, statens flyktingsnämnd, medicinalstyrelsen,
statens utlänningskommission och svenska landstingsförbundet.

Hjälpverksamhet beträffande nu i landet befintliga flyktingar.

Nuvarande förhållanden.

De flyktingar, över vilkas vård medicinalstyrelsen har överinseende, utgöras
huvudsakligen av sådana utlänningar, som överfördes till Sverige
genom Röda kors- och UNRRA-aktionerna år 1945. De flesta av dessa ha
alltsedan sin ankomst hit varit omhändertagna på förläggningar. Inemot
hälften av klientelet vårdas vid sanatorier på s. k. E-paviljonger, vilka uppförts
för mottagande av dessa fall. Ett mindre antal flyktingar äro omhändertagna
på andra sjukvårdsinrättningar. Återstoden av klientelet vårdas
på den av medicinalstyrelsen drivna konvalescentförläggningen i Stråtenbo
i Kopparbergs län eller äro inackorderade på ett enskilt konvalescenthem
i Vrigstad i Jönköpings län. Till sistnämnda båda inrättningar överföras
patienterna från E-paviljongeri^a, så snart deras hälsotillstånd det
medgiver. Antalet flyktingar, för vilkas omvårdnad medicinalstyrelsen ansvarar,
utgjorde den 1 juli 1947 820. Antalet hade den 1 januari 1949 nedgått
till 371 och den 1 januari 1950 till 246 personer. Av de sistnämnda
vistades sammanlagt 107 personer å Stråtenboförläggningen och Vrigstadshemmet.

Kostnaderna för verksamheten gäldas helt av statsmedel. Under budgetåren
1947,48 och 1948/49 ha kostnaderna bestritts från reservationer å
under sjunde huvudtiteln anvisade anslag till internationellt återuppbyggnadsarbete.
För innevarande budgetår utgå kostnaderna, som beräknats till
930 000 kronor, från det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning m. m.

19b8 års kommitté för utlandssvenskar och flyktingar.

Kommittén har föreslagit, att medicinalstyrelsens flyktingsverksamhet
skall fullföljas i stort sett enligt nuvarande riktlinjer. Styrelsen bör även i
fortsättningen ha överinseendet över E-paviljongerna samt konvalescentlägret
i Stråtenbo. En avveckling bör eftersträvas främst genom att patienterna
utplaceras allteftersom de tillfriskna men även genom att klientelet överföres
till ordinarie anstalter. Någon utökning av klientelet genom nyintagningar
bör icke få äga rum. Konvalescenthemmet i Vrigstad anses böra
knytas till den av kommittén föreslagna nämnden för utlandssvenskar och
flyktingar. Statens kostnader för den under medicinalstyrelsen bedrivna
verksamheten böra bestridas från ett särskilt anslag under elfte huvud -

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

titeln. Anslaget föreslås skola rubriceras Medicinalstyrelsens kostnader för
vård m. in. av vissa utlänningar.

Yttranden.

Medicinalstyrelsen och statens flyktingsnämnd ha avvisat förslaget, att
Vrigstadhenunet skall anknytas till den föreslagna nya nämnden. Arbetsmarknadsstyrelsen
anser hemmet böra avvecklas snarast möjligt.

Departementschefen.

Kostnaderna för den av medicinalstyrelsen bedrivna hjälpverksamheten
för flyktingar ha tidigare bestritts från anslag under sjunde huvudtiteln
och utgå för innevarande budgetår från ett anslag under femte huvudtiteln.
Verksamhetens art motiverar emellertid, att utgifterna bestridas under elfte
huvudtiteln, där ett särskilt anslag bör uppföras för ändamålet.

Hjälpverksamheten bör enligt min mening under nästa budgetår bedrivas
enligt i huvudsak samma principer som nu tillämpas. Jag kommer emellertid
i det följande att föreslå, att klientelet på E-paviljongerna ökas genom
mottagande av ytterligare ett antal flyktingar. Någon mera omedelbar avveckling
av medicinalstyrelsens flyktingsverksamhet kan därför icke äga
rum. Såväl Stråtenboförläggningen som Vrigstadshemmet böra tills vidare
bibehållas som konvalescenthem för flyktingar under medicinalstyrelsens
överinseende. Möjligheterna att utplacera patienter, som återvunnit hälsan,
böra givetvis fortfarande ständigt prövas.

Omhändertagande av ytterligare flyktingar.

De part em en t spr om emorian.

I den inom inrikesdepartementet upprättade promemorian anföres i huvudsak
följande.

På hösten 1949 upptog IRO kontakt med den svenska regeringen i syfte
att till Sverige få överföra vissa flyktingar — häri inbegripna även tvångsförflyttade
— vilka stodo under IRO:s beskydd men som icke syntes kunna
utplaceras före den 1 juli 1950, då IRO.s verksamhet var avsedd att upphöra.
De av IRO omhändertagna flyktingarna vistades i Tyskland, Italien
och Österrike. En stor del av dem voro av sjukdom och andra orsaker helt
eller delvis arbetsoförmögna. Det beräknades, att 160 000 av flyktingarna
icke skulle kunna placeras före den 1 juli 1950. Av dessa voro 23 000 sjuka,
30 000 familjemedlemmar till de sjuka samt 40 000 åldringar jämte anhöriga.
Återstoden utgjordes av personer, som av yrkesskäl voro svårplacerbara,
och familjemedlemmar till dessa. Med hänsyn till de stora nationella
flyktingproblem, som främst Tyskland men även Österrike hade att lösa
på egen hand, kunde man ej vänta, att dessa kvarvarande skulle bli ens
nödtorftigt omhändertagna i vistelseländerna, sedan IRO avslutat sin verksamhet.
Denna verksamhet kunde möjligen något förlängas i den mån de
medel, som stodo till förfogande, räckte till, men nya bidrag från medlems -

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

staterna vore icke att vänta. Till Sverige önskade organisationen överföra
tuberkulösa flyktingar jämte anhöriga. Inom IRO hoppades man, att Sverige
skulle mottaga några hundra, kanske tusen flyktingar av ifrågavarande
kategori. Det stode dock givetvis svenska vederbörande fritt att själva utvälja
de kategorier och de individer man ville mottaga.

Dessa preliminära förhandlingar ledde icke omedelbart till annan åtgärd
än att en undersökning gjordes rörande platstillgången på de till sanatorierna
anslutna s. k. E-paviljongerna. Härvid befanns, att vid sju E-paviljonger
225 platser voro lediga. Av dessa ansågos högst 200 kunna ställas
till förfogande för flyktingar under förutsättning likväl att viss sjukvårdspersonal
kunde anskaffas. Kostnaden för vård på sådan paviljong uppskattades
till 14 kronor för dag och patient.

Sedan den svenska regeringen under hand uttalat ett positivt intresse för
Sveriges medverkan i en aktion för omhändertagande av IRO-flyktingar,
upptogos i februari 1950 förnyade förhandlingar i Stockholm, varvid IRO
representerades av sin generaldirektör J. Donald Kingsley och två av hans
närmaste medarbetare. Från svensk sida deltogo representanter för inrikesoch
socialdepartementen samt medicinalstyrelsen. Därvid framkom följande.

Den 1 januari 1950 voro omkring 600 000 flyktingar registrerade såsom
hjälpsökande hos IRO. Större delen av IRO:s resurser har tagits i anspråk
för omplacering av detta klientel. Omplaceringsarbetet skall fortsätta t. o. m.
den 31 mars 1951, till vilken tidpunkt organisationens upplösning uppskjutits.
Många flyktingar kunna av en eller annan anledning icke återinföras
i arbetslivet. Särskilda omplaceringssvårigheter föreligga beträffande
flyktingar, vilka äro i behov av anstaltsvård. Dessa måste för tiden
efter flyktingorganisationens upphörande beredas fortsatt och stadigvarande
vård. Antalet sådana fall beräknas till 17 000, varav 6 400 tbc-sjuka. Till
sistnämnda kategori höra 4 200 barn och andra familjemedlemmar. Till
Sverige skulle överföras vuxna tbc-sjuka, sannolikt från amerikanska zonen
i Österrike, jämte anhöriga.

IRO:s representanter föreslogo följande villkor för överförandet till Sverige
av tbc-sjuka. De sjuka utväljas av en svensk delegation. Då denna
borde ha full frihet vid urvalet, skulle ej endast de sjukas status utan även
möjligheterna att arbetsplacera de anhöriga kunna beaktas. I delegationen
borde därför förutom en läkare deltaga även en arbetsförmedlare. Före avresan
låter IRO verkställa en noggrann läkarundersökning av såväl de sjuka
som deras anhöriga och tillhandahåller de svenska myndigheterna väsentliga
uppgifter om vederbörandes sjukdomstillstånd. Om så önskas från
svensk sida, torde ett mindre antal läkare och sjuksköterskor kunna ingå i
flyktingkontingenten. IRO svarar för såväl de sjukas som de anhörigas
utrustning vid avresan samt för alla organisatoriska och ekonomiska åtgärder
i samband med transporten till svenska gränsen. IRO erlägger för
varje sjuk ett engångsbidrag av 1 000 dollars (= 5 180 svenska kronor)

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

jämte ett tilläggsbidrag motsvarande den kostnad IRO skulle ha fått vidkännas
för flyktingarnas vård i organisationens egen regi (ungefär 1 dollar
per dag) t. o. m. den 30 juni 1950. För varje anhörig erlägges ett engångsbidrag''
av 250 dollars (— 1 295 svenska kronor).

Flyktingarna skola beredas en varaktig vistelse i Sverige. I fråga om
deras möjligheter att erhålla svenskt medborgarskap har IRO hemställt,
att de skola behandlas enligt de gynnsammaste regler, som gälla för andra
utlänningar.

Vid förhandlingarna föreslogs vidare, att de åtaganden, som skola gälla
i fråga om aktionen, regleras genom ett avtal mellan svenska regeringen
och organisationen. Utkast till ett sådant avtal utarbetades av organisationens
representanter.

Det är avsett, att för årets riksdag skall framläggas proposition med förslag
att Sverige skall mottaga 150 tbc-sjuka flyktingar jämte högst lika
många anhöriga.

I anledning härav bör — med utgångspunkt från de av IRO erbjudna
villkoren — närmare övervägas, hur övertagandet av de sjuka och deras
anhöriga skall äga rum och på vad sätt vård skall beredas dem. I förstnämnda
hänseende bör bl. a. tagas i övervägande, huruvida flyktingarna
lämpligen böra överföras såsom en enda kontingent eller i större eller
mindre grupper. I fråga om vården av de sjuka torde man alltjämt kunna
räkna med att genom tillmötesgående från de landsting, som disponera
E-paviljongerna, tillräckligt antal platser skall kunna ställas till förfogande
vid dessa paviljonger. Vid paviljongerna redan anställd personal torde i
allmänhet vara tillräcklig för vården av det nytillkommande klientelet. I
vissa fall kan dock eu förstärkning av arbetskraften vara påkallad. Beträffande
de anhöriga kunna åtgärder för omskolning eller meddelande av
social hjälp i annan form visa sig erforderliga. Det synes böra anförtros
åt arbetsmarknadsstyrelsen att i samarbete med medicinalstyrelsen (och
eventuellt järnvägsstyrelsen) träffa anordningar för flyktingarnas mottagande
i Sverige och transporten genom landet till bestämmelseorterna. Omhändertagandet
av de sjuka på E-paviljongerna torde böra ankomma på
medicinalstyrelsen och omhändertagandet av de anhöriga i huvudsak på
arbetsmarknadsstyrelsen. I samband med övervägandet av frågorna om åtgärdernas
utformning böra kostnaderna för deras genomförande uppskattas.

Det av IRO:s representanter utarbetade utkastet till avtal mellan svenska
regeringen och IRO torde såsom bilaga A få fogas till detta protokoll.

Yttrandena.

Förslaget att 150 tbc-sjuka flyktingar jämte anhöriga skola överföras till
Sverige tillstyrkes i princip eller lämnas utan erinran i yttrandena
över promemorian.

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

I fråga om vissa detaljspörsmål i samband med övertagandet
och vården av de sjuka och deras anhöriga anföra remissmyndigheterna i
huvudsak följande.

Arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetsplaceringen av de anhöriga till de sjuka
torde icke komma att ställa sig allt för svår. Villkoret för att den nu
aktuella aktionen skall lyckas är dock, att vederbörande huvudsakligen äro
hänförliga till manuell arbetskraft inom yrken och åldrar, där efterfrågan
alltjämt är relativt god. Intellektuell arbetskraft torde däremot knappast
gå att placera.

Vad beträffar planläggningen för mottagandet av de sjuka med anhöriga
förutsätter styrelsen, att överlämningen kommer att ske antingen i Malmö
eller Hälsingborg. Huruvida överföringen bör ske i en enda kontingent eller
i större eller mindre grupper, torde få bero på dels rent transporttekniska
åtgärder, dels E-paviljongernas möjligheter att samtidigt taga emot avsett
antal. För styrelsens del möter icke i arbetsförmedlingshänseende hinder
att mottaga hela kontingenten samtidigt. Förläggning på överlämningsorten
eller i dess närhet bör undvikas, om icke sådan är oundgängligen nödvändig
av medicinska skäl. De anhöriga böra i stället omhändertas direkt av länsarbetsnämnden
i det län, inom vilket de sjuka avses placeras på E-paviljong.
Om möjligt bör eventuell läkarundersökning av de anhöriga anstå,
tills bestämmelseorten nåtts.

Anhöriga, som befinnas vara helt arbetsoförmögna, böra omhändertagas
på samma sätt som nyanlända arbetsoförmögna flyktingar. I den män inackordering
av sådana personer kan ordnas på något kommunalt vårdhem,
bör självfallet kommunen erhålla ersättning för de verkliga kostnaderna,
vilka torde uppgå till cirka 5 kronor per person och dag. Minderåriga barn,
som icke åtföljas av andra vuxna anförvanter än sådana, som tillhöra det
vårdbehövande klientelet, böra omhändertas på samma sätt som ensamstående
flyktingbarn, d. v. s. genom försorg av socialstyrelsen.

Styrelsen anser sig böra ifrågasätta, om icke de anhöriga böra begränsas
till maka (make) och barn i överensstämmelse med vad som är förutsatt
i internationella konventionen om migration. Detta bör dock icke utesluta,
att även andra anhöriga efter prövning i varje särskilt fall medgivas medfölja.

Statens flyktingsnämnd. De flyktingar, som nu skola överföras till Sverige,
komma att stanna i landet och i sinom tid söka svenskt medborgarskap.
Med stöd av de erfarenheter, som vunnits från tidigare social verksamhet
för flyktingar, får statens flyktingsnämnd föreslå, att den grupp, varom
nu är fråga, måtte i socialvårdshänseende behandlas annorlunda än tidigare
anlända flyktingar. Kostnaderna för vården av det nu aktuella klientelet
bör sålunda helt åvila statsverket och icke överföras på kommunala myndigheter.
Det bör alltså vara statliga organ, som handha den sociala om -

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

vårdnaden av denna grupp flyktingar, även sedan de icke direkt ha behov
av vård på anstalt.

Beträffande IRO:s önskemål att dessa flyktingars ansökningar om medborgarskap
skola behandlas enligt de gynnsammaste regler, som gälla för
andra utlänningar, får flyktingsnämnden framhålla, att vid behandlingen
av medborgarskapsansökningarna särskilt avseende bör fästas vid lagens
föreskrift om att vederbörande skall ha möjlighet att försörja sig och sin
familj. Eventuella kostnader för socialvård skulle eljest komma att övervältras
på kommunerna genom att dessa flyktingar, som sannolikt även i
framtiden komma att i särskilt hög grad bliva i behov av understöd, erhölle
svenskt medborgarskap och kanske hemortsrätt i svensk kommun.

Medicinalstyrelsen. Styrelsen föreslår, att de 150 tuberkulossjuka flyktingarna
placeras på E-paviljongerna vid Hallands läns sanatorium i
Fagered, Garphyttans sanatorium, länssanatoriet i Västerås, länssanatoriet
i Sundsvall samt Jämtlands läns sanatorium Solliden i Östersund. Behovet
av ytterligare sjukvårdspersonal för ändamålet utgör 2 läkare, 3 (eventuellt
4) sjuksköterskor och 3 biträden. Styrelsen anser det nödvändigt, att de
tbc-sjukas anhöriga underkastas läkarundersökning (inklusive skärmbildsundersökning)
vid ankomsten till Sverige.

Statens utlånningskommission. Uttagningen bland de sjuka synes böra
företagas av läkare på grundval av medicinska överväganden, så att antingen
sådana personer komma i fråga, för vilka vård på svenskt sanatorium
kan förväntas komma att medföra en förbättring i deras hälsotillstånd,
eller ock sådana, som särskilt svårt drabbats av sjukdomen. De sjuka
individernas familjeförhållanden synas däremot icke böra påverka urvalet.
Den föreslagna maximeringen av antalet anhöriga till etthundrafemtio kan
komma att innebära en alltför sträng begränsning. Det förefaller nämligen
rimligt, att de sjuka ej genom överförandet till Sverige bliva skilda från
sina makar eller minderåriga barn. Starka humanitära skäl kunna i de
individuella fallen tala för att andra närskylda — föräldrar, barn över sjutton
år och andra ■—• medgivas inresetillstånd även om intet omedelbart
behov av deras arbetskraft föreligger i Sverige.

I den delegation, som föreslagits skola utvälja flyktingarna, synes böra
ingå representant för utlänningskommissionen. Denne borde erhålla i uppdrag
att granska flyktingarnas lämplighet för bosättning i Sverige med
hänsyn till deras personliga förhållanden, särskilt ur politisk synpunkt,
samt att i övrigt införskaffa den utredning, som kan vara erforderlig vid
kommissionens behandling av ansökningar om inresetillstånd för de sjuka
och deras anhöriga. Kommissionen förutsätter härvid, att för överföringsaktionen
behövliga inresetillstånd blott skola beviljas efter individuell provning.

Svenska landstingsförbundet. Det synes naturligt, att de s. k. E-paviljongerna
vid vissa sanatorier i första hand tagas i anspråk för vården av

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

de tbc-sjuka flyktingarna. I den mån personalen vid avdelningarna måste
förstärkas, torde åtgärder härutinnan få vidtagas av vederbörande landsting
i samråd med medicinalstyrelsen. Beträffande kostnaderna för flyktingarnas
vård utgår styrelsen från att -—- såsom tidigare var fallet — vederbörande
landsting icke komma att belastas med några utgifter, utan att
vårdkostnaderna helt bestridas av statsmedel, i den mån de av IRO till
förfogande ställda bidragen visa sig otillräckliga. Det är även enligt styrelsens
mening lämpligt, att det närmaste ansvaret för de sjukas mottagande
och vård åvilar medicinalstyrelsen, medan arbetsmarknadsstyrelsen får
svara för de anhörigas omhändertagande.

Departementschefen.

Till hjälparbete i olika hänseenden i de krigshärjade länderna ha från
svensk sida under krigsåren och tiden därefter betydande bidrag lämnats
såväl av allmänna medel som på enskilt initiativ. I fråga om hjälpverksamhet
till förmån för flyktingar har staten ända sedan mitten av 1930-talet lämnat ekonomiskt stöd till flyktingars uppehälle in. m. inom landet.
Under kriget omhändertogs ett stort antal flyktingar huvudsakligen från
Norge, Danmark och de baltiska länderna. Verksamheten för dessa flyktingar
kunde i stort sett avvecklas under sommaren 1945. Vid denna tid
överfördes till Sverige genom Röda korsets och UNRRA:s försorg i runt tal
30 000 tyska koncentrationslägerfångar, vilka på grund av sitt fysiska och
psykiska tillstånd voro i behov av särskild omvårdnad. Flyktingarna omhändertogos
i allmänhet på läger. Genom medicinalstyrelsens försorg anordnades
i viss utsträckning särskilda avdelningar vid sanatorier och sjukhus.
Av Röda kors- och UNRRA-klitentelet ha omkring 23 000 repatrierats.
Under tiden från hösten 1945 och till slutet av år 1949 har Sverige mottagit
cirka 10 000 flyktingar. Även till flyktingverksamhet i utlandet ha bidrag
lämnats. Efter beslut under höstsessionen av 1946 års riksdag (prop. nr 369;
riksd. skr. nr 561) överlämnade Sverige till den internationella flyktingskommittén
i London ett belopp av 50 miljoner kronor att användas till gottgörelse
och ny bosättning åt de offer för nazistregimen, vilka icke kunde repatrieras.
Flyktingskommitténs tillgångar ha sedermera övertagits av IRO.
Sverige tillhör dock icke de stater, vilka formellt anslutit sig till sistnämnda
organisation.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen över IRO:s verksamhet
framgår, att flyktingsproblemet i Europa både kvantitativt och kvalitativt
fortfarande är utomordentligt svårbemästrat. Ett betydande antal flyktingar
— bland dem 17 000 sjuka och åldringar -— äro alltjämt oplacerade.
Den största kategorien av de sjuka utgöres av tbc-fall.

Sverige torde f. n. vara det enda land i Europa, som har något nämnvärt
antal icke utnyttjade vårdplatser för lungsjuka. Om IRO:s verksamhet
skall kunna avvecklas inom förutsatt tid, är det uppenbart, att de länder,

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

som så kunna, måste medverka härtill. Såsom en fortsättning av den hjälpverksamhet
på det humanitära området, vilken Sverige tidigare bedrivit,
synes därför IRO:s önskemål att för varaktig vistelse här i landet överlämna
ett antal tuberkulossjuka flyktingar böra tillmötesgås.

Vårdplatser för ändamålet kunna ställas till förfogande av landstingen
på de i anslutning till vissa sanatorier upprättade s. k. E-paviljongerna.
Vederbörande landsting böra emellertid icke i anledning härav belastas
med några utgifter. Vårdkostnaderna böra helt bestridas av staten. Med
hänsyn till platstillgången på paviljongerna torde det antal sjuka flyktingar,
som lämpligen kan mottagas, böra bestämmas till 150. Dessutom
synes ett antal av högst ungefär lika många av de sjukas närmaste anhöriga
böra få medfölja och beredas vistelse här. För vården på paviljongerna synes
en viss personalförstärkning vara påkallad. Vissa möjligheter lära finnas
att låta denna arbetskraft ingå i flyktingkontingenten.

Det ekonomiska och organisatoriska ansvaret för flyktingarnas transport
till svenska gränsen skall ankomma på IRO.

Efter ankomsten till Sverige böra de arbetsförmögna anhöriga snarast
möjligt arbetsplaceras. Såväl de anhöriga som från E-paviljongerna utskrivna
personer böra i mån av behov erhålla omskolning och starthjälp
genom arbetsmarknadsstyrelsen. I socialvårdshänseende böra båda de
nämnda grupperna enligt min mening behandlas efter samma normer som
i propositionen den 17 februari 1950, nr 136, föreslagits gälla beträffande
hit inkomna flyktingar.

I fråga om möjligheten att erhålla svenskt medborgarskap har IRO hemställt,
att flyktingarna skola behandlas enligt de gynnsammaste regler, som
gälla för andra utlänningar. För egen del anser jag samma bestämmelser och
praxis, som tillämpas för andra personer tillhörande motsvarande kategorier,
böra gälla för de flyktingar, om vilka här är fråga.

Vad angår IRO:s ekonomiska bidrag till kostnaderna för flyktingarna
och deras anhöriga under vistelsen i Sverige anser jag mig böra tillstyrka
det förslag, som ingår i det utkast till avtal mellan den svenska regeringen
och IRO, vilket som bilaga fogats till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Beträffande olika svenska myndigheters befattning med denna verksamhet
torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter.

Anslagsberäkning.

Kostnader för nu i landet befintliga flyktingar.

Såsom tidigare nämnts ha kostnaderna för vården av de flyktingar, som
f. n. stå under medicinalstyrelsens överinseende, för budgetåret 1949/50
beräknats till 930 000 kronor.

Medicinalstyrelsen (skr. 4/10 1949) har hemställt, att för budgetåret
1950/51 för ändamålet måtte anvisas 750 000 kronor.

Styrelsen räknar med i genomsnitt följande beläggning och vårdkostnad:

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

	Antal vårdade per dag	Beräknad dagskostnad	Årskostnad
Stråtenbo konvalescentförläggning .. .,	........... 90	5: 80	190 530
E-paviljongerna ...................	........... 85	11: 50	356 788
Vrigstadhemmet ....................	........... 26	5: —	47 450
Övriga sjukvårdsinrättningar ........	........... 16	7:40	43 216
	Summa 217	Summa	kronor 637 984

Härtill komma vissa kostnader för social omvårdnad. Styrelsen utgår
ifrån, att denna omvårdnad kommer att omfatta i medeltal sammanlagt
230 patienter. Anslag erfordras för fickpengar, inköp av kläder samt patienternas
sysselsättning och förströelse. Medel för sist angivet ändamål utgår
f. n. vid E-paviljongerna och Vrigstadhemmet med 1 krona samt vid Stråtenbo
konvalescentförläggning med 2 kronor per månad och patient. Medlen
omhänderhavas av kuratorerna vid de olika vårdanstalterna (s. k. kuratorsmedel).
Kostnaderna för kuratorsmedel samt för fickpengar till patienter
å Stråtenbo ha medräknats i ovan angivna dagskostnad för lägret. I denna
kostnad ingå även fickpengar till patienter å övriga sjukvårdsinrättningar.
Kostnaderna för den sociala omvårdnaden ha beräknats på följande sätt:

Fickpengar för 111 patienter å 0:50 per dag ...... 20 258

Kläder m. m. » 230 » ä 150: — » år ...... 34 500

Kuratorsmedel:

E-paviljonger 85 patienter å 1: — per månad...... 1 020

Vrigstadhemmet ,.26 » å 1: — » » ...... 312

Summa kronor 56 090

Utöver för dessa kostnader torde medel böra ställas till förfogande för
följande ändamål, nämligen tandvård 2 000 kronor, resor till och från sjukvårdsinrättningar
m. m. 4 000 kronor och begravningskostnader 3 000 kronor
eller inalles 9 000 kronor.

Lönekostnaderna för chefs- och läkarpersonal vid Stråtenboförläggningen
och för kuratorer vid bl. a. E-paviljongerna samt för extra arbetskraft hos
styrelsen för det centrala bestyret med ifrågavarande verksamhet beräknar
styrelsen till sammanlagt 46 400 kronor.

Sammanlagt skulle således erfordras (637 984 + 56 090 + 9 000 + 46 400)
749 474 kronor, vilket belopp torde kunna avrundas till 750 000 kronor.

Kostnader för omhändertagande av ytterligare flyktingar.

Av de myndigheter, som yttrat sig över den tidigare nämnda departementspromemorian,
ha arbetsmarknadsstyrelsen och medicinalstyrelsen
gjort beräkningar av kostnaderna för omhändertagandet och vården, av de
tbc-sjuka flyktingarna och deras anhöriga.

Arbetsmarknadsstyrelsen beräknar kostnaderna för uttagningsdelegationen
till cirka 4 000 kronor. Resekostnaderna inom Sverige för de 300 flyktingarna
uppskattas inklusive utspisningskostnader till 13 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

Utgifterna för omhändertagandet av de anhöriga beräknas efter en kostnad
av 8—10 kronor per person och dag under cirka en månad uppgå till totalt
45 000 kronor. Styrelsen utgår från att 10 procent av de anhöriga äro i
behov av omskolning, vilken i regel brukar omfatta 6—11 månader, varunder
totalkostnaderna för uppehället måste ersättas. Totalkostnaderna
härför uppskattas till 20 000 kronor. För den händelse de i omskolningskurserna
deltagande utlänningarna icke kunna erhålla timpenning från
medel, som stå till överstyrelsens för yrkesutbildning förfogande, böra totalkostnaderna
för uppehället under kurstiden höjas till 40 000 kronor. De
arbetsföra anhöriga böra liksom andra medellösa utlänningar komma i åtnjutande
av starthjälp mot återbetalningsskyldighet. Några kostnader härför
torde dock icke behöva beräknas, då förskotten böra kunna utlämnas
med anlitande av tillgängliga medel.

Medicinalstyrelsen har beräknat kostnaden för en läkares resor och uppehälle
i samband med uttagningen av klientelet till 2 700 kronor inklusive
ersättning för förlorade löneförmåner. För läkarundersökning av 150 anhöriga
vid ankomsten till Sverige beräknas 1 000 kronor. Vårdkostnaderna
under ett år för 150 patienter å E-paviljongerna beräknas till (150 X 365 X
14) 766 500 kronor.

De par t em en t sch ef en.

Kostnaderna för vården av nu i landet befintliga, under medicinalstyrelsens
överinseende stående flyktingar samt för omhändertagande och vård
av de ytterligare flyktingar, som enligt förut framlagt förslag skola mottagas
i landet, torde böra beräknas under ett gemensamt anslag. Det nya
anslaget, som synes böra erhålla förslagsanslags natur, bör uppföras under
rubriken Kostnader för sjukvård m. in. åt vissa utlänningar.

För vården under budgetåret 1950/51 av de flyktingar, som nu vistas i
landet, beräknar jag i enlighet med medicinalstyrelsens hemställan ett
belopp av 750 000 kronor.

Vad angår kostnaderna för de ytterligare flyktingar, som jag föreslagit
skola omhändertagas, skall IRO enligt utfästelse svara för alla utgifter för
transporter o. dyl. till den svenska gränsen. IRO betalar dessutom ett engångsbidrag
för varje sjuk och anhörig, vilka bidrag komma att uppgå till
sammanlagt närmare 1 miljon kronor. Detta belopp torde väl räcka till
för att täcka kostnaderna för omhändertagande och vård av flyktingarna
under det första året. Det synes emellertid lämpligt, att medel till ändamålet
under nästa budgetår beräknas på riksstaten och att IRO:s bidrag tages
till uppbörd under inkomster å driftbudgeten: övriga diverse inkomster.

De kostnader, som sålunda kunna beräknas uppstå, hänföra sig till uttagningen
av de sjuka och deras anhöriga, läkarbesiktning vid ankomsten
till Sverige, flyktingarnas transport till resp. bestämmelseorter i Sverige,
på paviljongerna meddelad vård, de anhörigas omhändertagande under

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

viss tid efter ankomsten i avvaktan på arbetsplacering samt starthjälp,
eventuell omskolning av vissa anhöriga och omhändertagande av anhöriga,
som äro arbetsoförmögna.

För uttagningsdelegationens resor och uppehälle beräknar jag cirka 5 000
kronor. Kostnaderna för läkarbesiktningen och för flyktingkontingentens
resor m. in. i Sverige kunna uppskattas till 1 000 resp. 13 000 kronor. Vårdkostnaderna
för de sjuka upptager jag till i runt tal 750 000 kronor. Utgifterna
för omhändertagande av de anhöriga beräknar jag till 40 000 kronor.
Däremot upptager jag icke under detta anslag några belopp för starthjälp,
uppehälle under omskolning eller omhändertagande av arbetsoförmögna
anhöriga, då jag förutsätter, att kostnaderna för dessa ändamål
böra kunna bestridas från de anslag under femte och åttonde huvudtitlarna,
varifrån de regelmässigt utgå.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget för nästa budgetår skulle
således bliva (750 000 + 5 000 + 1 000 + 13 000 + 750 000 + 40 000) 1 559 000
kronor, vilket belopp torde böra avrundas till 1 560 000 kronor.

Det kan eventuellt befinnas lämpligt att överföra IRO-flyktingarna eller
en del av dem till Sverige redan före den 1 juli 1950. Därest så sker, kunna
utgifter för deras omhändertagande m. in. uppkomma under innevarande
budgetår. Med hänsyn härtill torde riksdagens medgivande böra utverkas
att för sådana eventuellt uppkommande kostnader taga i anspråk det för
budgetåret 1949/50 under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning m. m. Jag vill framhålla,
att för den händelse överföringen skulle äga rum före den 1 juli 1950 IRO
enligt utfästelse skall erlägga ett visst tilläggsbidrag, som torde komma att
uppgå till ungefär 1 dollar per person och dag.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) medgiva att i Sverige skola för varaktig vistelse mottagas
150 tuberkulossjuka flyktingar jämte högst ungefär
lika många anhöriga till dessa,

b) medgiva att de kostnader, som på grund härav eventuellt
kunna uppkomma under budgetåret 1949/50, må bestridas
från det under femte huvudtiteln å riksstaten för
sagda budgetår uppförda förslagsanslaget till bidrag till
flyktingars uppehälle, yrkesutbildning in. m. samt

c) för budgetåret 1950/51 under elfte huvudtiteln till
Kostnader för sjukvård m. m. åt vissa utlänningar anvisa
ett förslagsanslag av 1 560 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Bertil Cederlund.

Kungl. Maj.ts proposition nr 137.

Bilaga A.

Draft Agreement

between the
Swedish Government
and the

Internationa! Refugee Organization

(IR0)

concerning

the admission of refugees, classified
as tubercular cases, and members of
their families.

Jointly recognizing that the problem
of refugees and displaced persons
of all categories, as that problem
has been defined by the General
Assembly of the United Nations, continues
to be one of immediate urgency
and of internalional character;
and

Recognizing in particular the importance
of making future provision
for refugees and displaced persons,
who require permanent assistance
such as institutional care;

The Swedish Government and the
International Refugee Organization
agree as follows:

1. The Government will receive for
permanent residence and for institutional
or similar care in Sweden 150
refugees åt present under IRO care,
who have been classified by the Organization
as tubercular cases; and
will receive for permanent residence
the members of their immediate families
or their dependents, up to a
total of 150 such additional persons.

Förslag till överenskommelse

mellan

Sveriges regering

och

Internationella Flyktingorganisationen
(IRO)

angående

mottagande av flyktingar, betecknade
såsom tuberkulosfall, samt medlemmar
av deras familjer.

Sveriges regering och Internationella
Flyktingorganisationen,

vilka samstämmigt erkänna, att
problemet rörande flyktingar och
tvångsförflyttade av alla kategorier,
såsom detta problem definierats av
Förenta Nationernas generalförsamling,
alltjämt är en fråga av utomordentlig
angelägenhet samt av internationell
karaktär; och

vilka särskilt inse betydelsen av
att åtgärder vidtagas att för framtiden
omhändertaga flyktingar och
tvångsförflyttade, som äro i behov
av stadigvarande hjälp i form av
exempelvis anstaltsvård;

ha träffat följande överenskommelse: 1.

Regeringen mottager för stadigvarande
vistelse och anstalts- eller
liknande vård i Sverige 150 flyktingar,
som f. n. äro omhändertagna
av IRO och som av denna organisation
klassificerats såsom tuberkulosfall,
ävensom för stadigvarande vistelse
sammanlagt högst 150 medlemmar
av deras familjer eller andra
nära anhöriga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

2. The Organization will provide
the Government with basic information
on the location and description
of tubercular cases and of their
dependents.

3. The Government will send to
the IRO installations of its choice a
selection mission, which shall have
full responsibility for the final decision
as to the cases to be selected.
The Organization will provide any
necessary teclinical assistance in this
process.

4. The Organization will provide
transport to the Swedish border, together
with care and maintenance in
transit, for all persons selected.

5. The Organization will make a
contribution toward the costs of the
permanent care of such refugees in
the amount of $ 1 000 per capita for
each tubercular case received in Sweden
and $ 250 for each dependent,
payments to be made in one-half in
United States dollars and one-half
in Swedish kronor.

6. In addition, the Organization
will allocate to the Government the
equivalent of the care and maintenance
costs, which it would have incurred
for such refugees between the
date of their arrival in Sweden and
30 June 1950.

7. Refugees received in Sweden
under the terms of this Agreement
will be entitled to make application
for Swedish citizenship under the
most favourable provisions of Swedish
law applicable to other foreigners
resident in Sweden. They will likewdse
enjoy the same social assistance
benefits under Swedish law as other

2. Organisationen tillhandahåller
regeringen grundläggande uppgifter
angående de sjukas och deras anhörigas
uppehållsort och tillstånd.

3. Regeringen sänder till IRO-förläggningarna
en av regeringen utsedd
delegation, som skall bära det
fulla ansvaret för det slutliga avgörandet
beträffande de fall, som skola
utväljas. Ox-ganisationen tillhandahåller
erforderligt tekniskt bistånd
för detta ändamål.

4. Organisationen ombesörjer transport
av de uttagna personerna till
den svenska gränsen, ävensom vård
och uppehälle under resan.

5. Organisationen bidrager till täckandet
av kostnaderna för den stadigvarande
vården av flyktingarna
med ett belopp av $ 1 000 för varje i
Sverige mottaget tuberkulosfall samt
I 250 för varje anhörig, vilka belopp
skola utgå till hälften i U. S. dollars
och till hälften i svenska kronor.

6. Därutöver lämnar organisationen
regeringen en ersättning motsvarande
värdet av de kostnader för
vård och uppehälle, som organisationen
skulle ha nödgats bestrida för
sådana flyktingar under tiden från
dagen för deras ankomst till Sverige
fram till den 30 juni 1950.

7. I Sverige enligt bestämmelserna
i denna överenskommelse mottagna
flyktingar äga rätt att göra framställning
om erhållande av svenskt
medborgarskap under de mest gynnsamma
villkor som svensk lag medgiver
med avseende å i Sverige bosatta
utlänningar. De skola även
komma i åtnjutande av samma so -

Iiungl. Maj:ts proposition nr 137.

foreigners resident in Sweden. Tubercular
cases admitted to institutions
will receive the same standards
of care as Swedish nationals in similar
circumstances.

ciala förmåner enligt svensk lag som
andra i Sverige bosatta utlänningar.
Vid anstalter mottagna tuberkulosfall
skola erhålla samma vård som
svenska medborgare under liknande
omständigheter.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 137.