Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968 (Proposition 1968:137 - höst)

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

Nr 137

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 6 juni 1968
(nr lr30) om mervärdeskatt; given Stockholms slott
den 11 oktober 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i den av vårriksdagen antagna
förordningen om mervärdeskatt. Ändringarna gäller i första hand mervärdeskattens
utformning i sådana delar, beträffande vilka riksdagen vid sitt
antagande av förordningen gjort förbehåll för förnyad prövning. Några
efter riksdagsbeslutet uppmärksammade frågor tas också upp till prövning.
De frågor som behandlas gäller mervärdeskattens utformning både
i materiella hänseenden och med avseende på beskattningsförfarandet.
land ändringsförslagen kan särskilt nämnas att handeln med begagnade
ersonbilar ställs utanför beskattningen samt att rätten till restitution av
ervärdeskatt i princip blir ovillkorlig. Vidare föreslås ändring av överångsbestäinmelserna
i syfte att eliminera retroaktiva verkningar av merärdeskatten.

De föreslagna ändringarna är avsedda att gälla fr. o. m. den 1 januari
969, då förordningen om mervärdeskatt träder i kraft.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 137

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430)
om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 8, 10, 11, 14, 17, 18, 47—51, 38 och 69 §§, punkterna
1 och 2 av anvisningarna till 2 §, anvisningarna till 8, 10, 11 och 14 §§
samt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till förordningen den 6 juni 1968
om mervärdeskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §•

Från skatteplikt undantages
1) fartyg för yrkesmässigt fiske,
bogserbåt, livräddningskryssare, annat
fartyg med nettodräktighet av
minst 20 registerton, luftfartyg för
yrkesmässig person- eller godsbefordran
samt del, tillbehör och utrustning
till sådant fartyg eller luftfartyg,
när varan säljes till fartygets
eller luftfartygets ägare eller införes
till landet för dennes räkning,

2) krigsmateriel som -6) medlemsblad och
publikation, som väsentligen framstår
som organ för sammanslutning
med huvudsakligt syfte att verka för
religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt,
idrottsligt eller försvarsfrämjande
ändamål eller att företräda
vanföra eller arbetshindrade medlemmar,

7) personaltidning, program

Från skatteplikt undantages

1) fartyg för yrkesmässigt fiske,
bogserbåt, livräddningskryssare, annat
fartyg för yrkesmässig personeller
godsbefordran med nettodräktighet
av minst 20 registerton, luftfartyg
för yrkesmässig person- eller
godsbefordran samt del, tillbehör
och utrustning till sådant fartyg eller
luftfartyg, när varan säljes till
fartygets eller luftfartygets ägare
eller införes till landet för dennes
räkning,

allmän nyhetstidning,
periodisk 6) medlemsblad, periodisk publikation
som väsentligen framstår som
organ för sammanslutning med huvudsakligt
syfte att verka för religiöst,
nykterhetsfrämjande, poli
tiskt, idrottsligt eller försvarsfräm
jande ändamål eller att företräd
vanföra eller arbetshindrade med
lemmar samt utländsk periodis
publikation av annat slag, när pre
numeration på sådan publikatio
förmedlas mellan prenumerant oc
utländsk utgivare eller när säd
publikation inkommer direkt til
prenumerant,

- liknande förfarande,

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

(Nuvarande lydelse)

11) tullfri trycksak och framkallad
eller enbart exponerad mikrofilm,
när varan införes till landet
som gåva eller annars utan veder iag,

12) spritdryck, vin, tobaksvara,
cigarrettpapper och cigarretthylsa
vid införsel till landet i den ordning
som avses i 12 § 4 mom. h) rusdryoksförsälj
ningsförordningen den
26 maj 1954 (nr 521) eller 1 § andra
stycket förordningen den 16 juni
1961 (nr 394) om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

11) begagnad personbil, när sådan
bil omsättes inom landet,

12) tullfri trycksak och framkalkallad
eller enbart exponerad mikrofilm,
när varan införes till landet
som gåva eller annars utan vederlag,
samt spritdryck, vin tobaksvara,
cigarrettpapper och cigarretthylsa
vid införsel till landet i den ordning
som avses i 12 § 4 mom. h) rusdrycksförsälj
ningsförordningen den
26 maj 1954 (nr 521) eller 1 § andra
stycket förordningen den 16 juni
1961 (nr 394) om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Tjänst är-----eller rengöring,

2) mark och innefattar undersök

2) mark och innefattar undersökning,
planering, jordbearbetning,
jordförbättring, schaktning, sprängning,
borrning, dränering, utfyllning
eller ytbeläggning,

3) växande skog, odling eller annan
växtlighet och innefattar röjning,
sådd, plantering, uppskattning,
märkning, gödsling, beskärning,
gallring, skörd, avverkning
eller växtskydd,

4) byggnad, annan---eller annonsering.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

ning, planering, jordförbättrin0,
schaktning, sprängning, borrning,
dränering eller utfyllning,

3) växande skog, odling eller annan
växtlighet och innefattar röjning,
plantering, uppskattning,
märkning, gödsling, beskärning,
gallring, avverkning eller växtskydd,

11 §•

Från skatteplikt---samt resgodsbefordran,

3) transport av vara till eller från 3) transport av vara till eller från

utlandet, utlandet eller transport i samband

med renhållning,

4) bärgning av---sådan bärgning,

5) inf öring av annons i tryckals- 5) inf öring av annons i tryck ter

som är undantaget från skatte- alster som är undantaget från skatplikt
enligt 8 § 6 eller 7 eller av teplikt enligt 8 § 6 eller 7 samt
annons, som avser reklam för skat- annonsering eller annan reklam för
tepliktig vara eller tjänst för ut- skattepliktig vara eller tjänst för utländsk
annonsörs räkning, ländsk uppdragsgivares räkning

6) visning av kinematografisk film,

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7) obligatorisk kontrollbesiktning 7) obligatorisk kontrollbesiktning
hos Aktiebolaget Svensk bilprov- hos Aktiebolaget Svensk bilprovning.
ning>

8) tjänst som tillhandahålles av
veterinär.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

14 §.

Beskattningsvärdet utgör Beskattningsvärdet utgör

1) vid omsättning av byggnad, 1) vid omsättning av byggnad
monteringsfärdigt hus eller begag- eller monter ingsfär digt hus samt
nåd personbil samt vid servering el- vid servering eller rumsuthyrning
ler rumsuthyrning 60 procent av 60 procent av vederlaget inräknat
vederlaget inräknat skatt och, vid skatt och, vid uttag, 60 procent av
uttag, 60 procent av saluvärdet in- saluvärdet inräknat skatt,

räknat skatt,

2) vid annan----inräknat skatt.

Bestämmelserna i-----endast 20.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

17 §.

Skattskyldig får med de begränsningar
som anges i 18 § vid redovisning
av skatt avdraga ingående skatt
som hänför sig till förvärv eller införsel
för verksamhet som medför
skattskyldighet. Avdrag får göras
även för ingående skatt som hänför
sig till framställning för utgivares
räkning av tryckt upplaga av sådan
publikation som är undantagen från
skatteplikt enligt 8 § 6 eller 7.
Rätt till avdrag föreligger för den
redovisningsperiod då betalning erlagts.
Har medgivande enligt 4 §
andra stycket lämnats föreligger
avdragsrätt för period då betalning
erlagts eller skuld dessförinnan
uppkommit.

Bedriver skattskyldig---medför skattskyldighet.

Skattskyldig som bedriver handel
med bilar får avdraga ingående skatt
på förvärv och införsel för verksamheten
med undantag dock för ingående
skatt på vara till eller tjänst
på begagnad personbil som utgör
omsättningsvara i verksamheten.

överstiger den---annan verksamhet.

Om återbetalning------ — i 49 §.

Skattskyldig får med de begränsningar
som anges i 18 § vid redovisning
av skatt avdraga ingående skatt
som hänför sig till förvärv eller införsel
för verksamhet som medför
skattskyldighet. Rätt till avdrag föreligger
för den redovisningsperiod
då betalning erlagts. Har medgivande
enligt 4 § andra stycket lämnats
föreligger avdragsrätt för period
då betalning erlagts eller skuld
dessförinnan uppkommit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Skattskyldig som är undantagen
från redovisningsskyldighet enligt 6
§ första stycket har icke rätt att avdraga
ingående skatt.

(Föreslagen lydelse)

§•

Avdragsrätt föreligger — ---

Föreligger skattskyldighet —
Konungen kan-----

Skattskyldig som är undantagen
från redovisningsskyldighet enligt 6
§ första stycket har icke rätt att avdraga
ingående skatt. Upphovsman
till konstverk, som är hänförligt till
tulltaxemimmer 99.01—99.03, har
icke rätt att avdraga ingående skatt
som belöper på den konstnärliga
verksamheten.
yrkesmässig verksamhet.

--medför skattskyldighet.

---i 1 8.

Betalas icke skatt i sin helhet i behörig
tid utgår restavgift på icke betalat
belopp.

Restavgiften är---

Bestämmelserna i —--

Betalas icke skatt i sin helhet i behörig
ordning senast den dag då betalning
skall ske enligt 42 § eller i
enlighet med beslut om anstånd enligt
45 § utgår restavgift på icke betalat
belopp.

— hela krontal.

— för mervärdeskatt.

48 §.

Betalas skatt ej i behörig tid in- Betalas icke skatt i behörig tid och
drives skatt och restavgift. ordning indrives skatt och restavgift.

Bestämmelserna i--——-----om mervärdeskatt.

49 §.

--överskjutande beloppet.

— — —--- tredj e stycket.

----- ingående skatt.

---— överskjutande beloppet.

för mycket.

Överstiger ingående —

Understiger skillnaden
Skattskyldig som
Överstiger skatt

Den som------

Bestämmelserna i 68 § 3 och 4
mom. uppbördsförordningen om restitution
av skatt gäller i tillämpliga
delar.

Vid återbetalning av överskjutande
ingående skatt som den skattskyldige
är berättigad att återfå enligt
första eller andra stycket får endast
restförd mervärdeskatt och därå
belöpande restavgift avräknas.

Fordran på överskjutande ingående
skatt får ej särskilt överlåtas eller
utmätas.

I övrigt gäller uppbördsförordningens
bestämmelser om restitution av
skatt i tillämpliga delar beträffande
återbetalning av mervärdeskatt.

fl Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 137

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Vid länsstyrelsen skall finnas allmänt
ombud som för det allmännas
talan i mål och ärenden på vilka
denna förordning äger tillämpning.

Närmare föreskrifter om allmänt
ombud meddelas av Konungen.

Talan mot ----------

Om besvär---------

I övrigt får besvär icke föras mot
beslut av länsstyrelsen enligt denna
förordning.

(Föreslagen lydelse)

I varje län skall finnas allmänt
ombud som för det allmännas talan
i mål och ärenden på vilka denna
förordning äger tillämpning. Allmänt
ombud får föra talan enligt 51 och
54 §§ även till skattskyldigs förmån.

Konungen eller myndighet, som
Konungen bestämmer, förordnar allmänt
ombud och ersättare för denne.

§•

— i länet.

— i 69 §.

68 §.

Brott som----—---av målsägande.

Åtal för brott som avses i 66 och 67
§§ får väckas endast efter anmälan
av länsstyrelsen.

I fråga om vite enligt denna förordning
gäller 123—125 §§ taxeringsförordningen.

Åtal för brott som avses i 67 § får
väckas endast efter anmälan av länsstyrelsen.

§■

I fråga om vite enligt denna förordning
gäller 123—125 §§ taxeringsförordningen
i tillämpliga delar.

Anvisningar
till 2 §.

1. Verksamhet anses---- enligt kommunalskattelagen.

Verksamhet som-----även landstingskommun.

2. Med omsättning -

Bedriver staten, kommun eller
kommuner var för sig eller gemensamt
verksamhet som icke uteslutande
tillgodoser egna behov, räknas
verksamheten, när den ej drives i bolagsform
eller liknande, som yrkesmässig
till den del den avser annat
än egna behov. Som yrkesmässig
verksamhet anses alltid statens järnvägars
befordran av varor, postverkets
befordran av varor i diligensrörelsen
samt postverkets befordran av
postpaket och gruppkorsband.
likställes byte.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Uttag av----------

Som omsättning anses icke uttag
av maskin eller annan vara än personbil
från lager av omsättningsvaror
för användning som anläggningstillgång
eller material i den skattskyldiges
skattepliktiga verksamhet.

Med personbil —------1

Med omsättning förstås vidare uttag
av vara ur verksamhet för annat
ändamål än för försäljning, när rätt
till avdrag för ingående skatt föreligger
enligt 17 §. Som omsättning anses
i enlighet härmed uttag av vara
för den skattskyldiges eller hans anställdas
personliga bruk. Utför den
som bedriver byggnadsrörelse reparations-,
underhålls- eller förbättringsarbete
på egen fastighet, som
icke användes i rörelsen och ej heller
utgör lagertillgång i denna, anses
uttag av byggnadsmaterial och
annat material för arbetet som omsättning.
Omsättning föreligger även
när den som bedriver handel med begagnade
personbilar i förening med
verkstadsrörelse uttager vara ur
verkstads rörelsen för att tillföras begagnad
personbil som utgör omsättningsvara
i handeln med begagnade
personbilar.

--i denna.

Som omsättning anses icke uttag
av maskin eller annan skattepliktig
vara med undantag av skattepliktig
personbil från lager av omsättningsvaror
för användning som anläggningstillgång
eller material i den
skattskyldiges skattepliktiga verksamhet.

800 kilogram.

till 8 §.

Undantaget för fartyg gäller---skattepliktig vara.

Undantaget för fartyg för----detta ändamål.

Undantaget för livräddningskryssare---af skeppsbrutne.

Undantaget för gas-------av butiksvara.

Undantaget för allmän-----varje vecka.

Undantaget för periodisk---hemvärnets verksamhet.

Butiksmässig försäljning enligt 8
föreligger, när upphovsmannen säljer
egna konstverk i lokal som stadigvarande
användes för försäljning
och som är skild från hans bostad
eller ateljé. Försäljning i samband
med utställning enligt 8 är icke skattepliktig,
när upphovsmannen själv
anordnar utställningen och själv
uppbär betalningen av köpare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Med begagnad personbil under 11
förstås sådan personbil och sådan
med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil med
tjänstevikt ej över 1 800 kilogram,
som tidigare för annat ändamål än
yrkesmässig återförsäljning sålts eller
uttagits inom landet eller införts
till landet.

till 10

Tjänst under 1 är icke skattepliktig
om den avser vara som är undantagen
från skatteplikt enligt 8 §.
Skatteplikt föreligger ej heller för
tvätt av utrustning till icke skattepliktigt
fartyg eller luftfartyg.Tjänst
som avser sådan krigsmateriel, som
anges i 8 § under 2 och som äges av
staten, är skattefri.

Som skattepliktig uthyrning---

Med servering----------eller plats.

Som skattepliktig anses-----andra lokaler.

Till skattepliktig------- — eller anläggning.

Tjänst som--------som transporttjänst.

Om den---------i verksamheten.

Med annonsering---—--s. k. ljustidning.

Tjänst under 1 är icke skattepliktig
om den avser annan sådan vara
som är undantagen från skatteplikt
enligt 8 § än begagnad personbil.
Skatteplikt föreligger ej heller för
tvätt av utrustning till icke skattepliktigt
fartyg eller luftfartyg.Tjänst
som avser sådan krigsmateriel, som
anges i 8 § under 2 och som äges av
staten, är skattefri.

--eller liknande.

till 11 §.

Undantaget under 3 gäller direkta
transporter till eller från utlandet.
Sker särskild transport av export- eller
importgods helt inom landet, föreligger
skattepliktig transporttjänst.

Undantaget under 3 för transporter
till eller från utlandet gäller direkta
sådana transporter. Sker särskild
transport av export- eller importgods
helt inom landet, föreligger
skattepliktig transporttjänst.

Med transport i samband med renhållning
förstås även bortforsling av
sopor, avfall eller liknande från fastighet
enligt avtal som icke endast
gäller tillfälligt transportuppdrag.

till 14 §.

I beskattningsvärdet----— än mervärdeskatt.

Med vederlag — —----liknande handling.

Vid beräkning-----— -— --av kundväxel.

Vid omsättning------— jämförlig omsättning.

Varas saluvärde — — —---i kommunalskattelagen.

Försäljning av-------och inmontering.

Utgår gemensamt------skälig grund.

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Vid försäljning-------hela byggnaden.

Med monteringsfärdigt-----sätt färdigmonterat.

Med begagnad personbil förstås
enligt denna förordning sådan personbil
och sådan med skåp-,stationsvagns-
eller personbilskarrosseri utrustad
lastbil med tjånstevikt ej över
1 800 kilogram, som utgör eller tidigare
utgjort inventarium i rörelse,
jordbruk eller skogsbruk eller personligt
lösöre och som av denna anledning
är eller varit införd i bilregister
eller bilreservregister enligt
bestämmelserna i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr
6t8).

2. Förordningen gäller omsättning
för vilken skattskyldighet enligt 4 §
inträder den 1 januari 1969 eller senare.
Förordningen tillämpas vidare
på tillhandahållande dessförinnan,
om skattskyldighet enligt förordningen
om allmän varuskatt skulle
inträda efter utgången av år 1968.

2. Förordningen gäller med de begränsningar
som anges i andra—
femte styckena omsättning för vilken
skattskyldighet enligt 4 § inträder
den 1 januari 1969 eller senare.

Skattskyldighet enligt förordningen
om mervärdeskatt inträder icke
för omsättning för vilken skattskyldighet
fullgjorts enligt förordningen
om allmän varuskatt.

Förordningen gäller icke likvid
som sker efter utgången av år 1968
och som avser tillhandahållande
dessförinnan, om skattskyldighet för
likviden icke skulle ha inträtt enligt
förordningen om allmän varuskatt.

Har det före den 1 november 1968
slutits skriftligt avtal om upplåtelse
av sådan rätt som enligt 7 § fjärde
stycket utgör skattepliktig vara,
gäller förordningen i fråga om upplåtelsen
från och med den dag, dock
tidigast den 1 januari 1969, då avtalet
skulle upphöra att gälla om det
med iakttagande av uppsägningsvillkoren
uppsagts den 1 november
1968. Är avtalet icke skriftligt gäller
förordningen i fråga om upplåtelsen
till den del som hänför sig till tid
efter utgången av år 1968.

Fjärde stycket äger motsvarande
tillämpning på uthyrning och annan
skattepliktig tjänst med utsträckning

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i tiden, om skattskyldighet icke skulle
ha inträtt enligt förordningen om
allmän varuskatt.

Vad i tredje—femte styckena sägs
medför icke någon begränsning i
skattskyldigs rätt till avdrag för ingående
skatt enligt 17 §.

Har leverans av vara för skattepliktig
verksamhet skett före den 1
januari 1969 och har skattskyldighet
enligt förordningen om allmän
varuskatt inträtt för säljaren vid leveransen
på grundval av dä uppkommen
fordran, får den del av den
allmänna varuskatten som hänför
sig till sådan likvid för varan som
köparen erlägger under tiden den 1
januari—den 30 april 1969 avdragas
vid köparens redovisning för mervärdeskatt
enligt 22 §. Sådant avdrag
anses som avdrag för ingående skatt
enligt 17 §. Rätt till avdrag föreligger
dock icke om förvärvet medför
rätt till avdrag enligt förordningen
den 15 mars 1968 (nr 87) om särskilt
investeringsavdrag vid taxering
till statlig inkomstskatt eller enligt
kungörelsen den 29 augusti 1968
(nr 47i) om rätt i vissa fall att avdraga
allmän varuskatt.

Har rätt till ändring i efterhand av
skatt, som redovisats enligt förordningen
om allmän varuskatt, icke
kunnat utnyttjas vid sista redovisningen
för sådan skatt, får motsvarande
ändring göras vid redovisning
för mervärdeskatt enligt 22 §. Sådan
ändring anses som ändring av utgående
mervärdeskatt, men påverkar
icke annan skattskyldigs redovisning
för mervärdeskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 11 oktober 1968.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Kling, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Lundkvist, Gustafsson, Odhnoff, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i förordningen
om mervärdeskatt, m. m., och anför.

Inledning

Enligt beslut av vårriksdagen (prop. 1968: 100, BeU 45, rskr 294) ersätts
den allmänna varuskatten den 1 januari 1969 med en allmän omsättningsskatt
enligt mervärdeskatteprincipen. Den nya skatten regleras i förordningen
den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt (MF), som träder i kraft den
1 januari 1969. Samtidigt upphör förordningen den 1 december 1959 (nr
507) om allmän varuskatt att gälla. För införandet av mervärdeskatten och
avvecklingen av den allmänna varuskatten gäller särskilda övergångsbestämmelser.

Vid behandlingen av mervärdeskattepropositionen hade bevillningsutskottet
att ta ställning till åtskilliga motionsyrkanden och på annat sätt framförda
eller aktualiserade önskemål beträffande mervärdeskattens utformning.
Vissa därvid framförda ändringsförslag ansåg sig utskottet böra tillmötesgå
helt eller delvis. I enlighet härmed tillstyrkte utskottet propositionen
med vissa ändringar om vilka enighet rått inom utskottet. På några
punkter fann emellertid utskottet att ett slutligt ställningstagande till skattens
utformning krävde ytterligare överväganden. Utskottet förordade därför
att en översyn av reglerna i dessa delar skulle ske och därav påkallade
ändringar föreläggas höstriksdagen för beslut innan MF träder i kraft den
1 januari 1969. Utskottets hemställan i enlighet härmed bifölls av vårriksdagen.

Enligt riksdagens beslut har en översyn av mervärdeskattens utformning
verkställts inom finansdepartementet. Därvid har även beaktats vissa frågor,
som aktualiserats efter propositionens avlämnande och efter riksdagsbehandlingen,
bl. a. i skrivelser som inkommit till finansdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1368

De frågor som mot denna bakgrund behandlas i det följande gäller mervärdeskattens
utformning i fråga om såväl de materiella reglerna som beskattningsförfarandet
och därmed sammanhängande frågor. Vidare föreslås
vissa ändringar i övergångsbestämmelserna till MF. I det följande kommer
jag dessutom att ta upp frågan om en höjning av den särskilda omsättningsskatten
på motorfordon för att möjliggöra en ändring av mervärdeskattens
tillämpning på handeln med begagnade personbilar.

I detta sammanhang kan också nämnas att jag i enlighet med uttalande i
bevillningsutskottets betänkande (s. 96) avser föreslå Kungl. Maj :t sådan
ändring av skattestrafflagen den 11 juni 1943 (nr 313) att den blir tillämplig
även då oriktig uppgift i deklaration eller annan handledning avseende mervärdeskatt
är ägnad att leda till oriktig återbetalning av sådan skatt. Jag
kommer därvid även att föreslå att lagen den 16 juni 1961 (nr 332) om
handräckning vid taxeringsrevision blir tillämplig på skatterevision enligt
MF. Vidare kan nämnas att justitieministern efter samråd med mig ämnar
föreslå sådan ändring av 17 kap. 12 § handelsbalken att mervärdeskatt jämställs
med andra skatter i fråga om förmånsrätt. Det kan tilläggas att fråga
väckts bl. a. om en förlängning av tiden för inbetalning av mervärdeskatt vid
import. Denna och vissa andra frågor beträffande mervärdeskattens tillämpning
på importen avser jag ta upp i särskild ordning.

Mervärdeskatten

Beträffande mervärdeskatten som beskattningsform och den allmänna
utformningen av den mervärdeskatt som vid årsskiftet avlöser den allmänna
varuskatten kan jag hänvisa till mervärdeskattepropositionen och utskottsbetänkande!
över denna. I det följande lämnas en närmare redogörelse
för skattens utformning i de delar som berörs av den verkställda översynen.
Jag vill därför här endast tillägga, att mervärdeskatten är en omsättningsskatt
som utgår på i princip varje yrkesmässig omsättning av skattepliktiga
objekt och prestationer inom landet. Skatt utgår således oavsett vem kunden
är och oberoende av ändamålet med förvärvet. Därmed omspänner skatten
samtliga led i produktions- och distributionskedjan och dessutom olika
servicenäringar för såväl allmänheten som näringslivet. Skatt utgår därjämte
på importen.

Det karaktäristiska för mervärdeskatten är emellertid att varje omsättning
endast skall medföra en effektiv beskattning motsvarande den värdeökning
(det mervärde) som uppkommer genom bearbetning, hantering eller
annan åtgärd hos den skattskyldige säljaren. Detta åstadkoms genom en i
redovisningssystemet för skatten inbyggd avdragsrätt. Liksom i fråga om
den allmänna varuskatten skall mervärdeskatt redovisas till staten på
grundval av deklaration för bestämda redovisningsperioder. I varje sådan

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

redovisning får den skattskyldige från skatten på egen omsättning (s. k. utgående
skatt) göra avdrag för den skatt han under perioden erlagt till eller
påförts av sina leverantörer för inköp m. m. för den skattepliktiga verksamheten
(s. k. ingående skatt). Vad som skall betalas till staten utgör således
endast skillnaden mellan utgående och ingående skatt under varje redovisningsperiod.

Med några speciella inskränkningar omfattar avdragsrätten all ingående
skatt på anskaffningar och kostnader för verksamhet som omfattas av skattskyldighet
till mervärdeskatt. Genom denna generella avdragsrätt medför
mervärdeskatten i princip inga dubbelbeskattningseffekter till skillnad mot
den allmänna varuskatten. Mervärdeskatten får därmed karaktär av en renodlad
konsumtionsskatt som därtill verkar neutralt i såväl konsumtionssom
konkurrenshänseende. Genom att även importen beskattas och restitution
utgår när avdragsrätten inte erbjuder en automatisk avlyftning av ingående
skatt, gäller skattens neutrala verkan både nationellt och internationellt.

Beskattningsområdet för mervärdeskatten sammanfaller i väsentliga delar
med vad som nu omfattas av den allmänna varuskatten. Vissa utvidgningar
av skatteplikten har dock skett men dessa är i första hand betingade
av mervärdeskatteprincipen som sådan. För konsumenterna medför omläggningen
en endast obetydligt vidgad faktisk beskattning. Detta följer
också av att mervärdeskatten är av samma höjd som den allmänna varuskatten.
Skattesatsen är således 10 % och beskattningsvärdet utgöres av vederlaget
inklusive skatt. Särskilda reduceringsregler gäller dessutom för att
mervärdeskatten inte skall medföra en skärpt konsumtionsbeskattning i vad
avser monteringsfärdiga hus eller servering eller på grund av den av tekniska
skäl nytillkomna beskattningen av vissa byggnader och av byggnadsentreprenader
och andra arbeten på fastighet. Skatten utgår här på endast 60 %
av vederlaget inklusive skatt. För gatuarbeten och andra liknande entreprenadarbeten
samt för arkitekttjänster o. d. utgår skatten på endast 20 % av
vederlagt inklusive skatt. Den nämnda 60-procentsregeln gäller även för den
nytillkomna beskattningen av hotellrum.

För mervärdeskatten gäller i stort sett samma registrerings- och deklarationsförfarande
som för den allmänna varuskatten. Dock skall den löpande
redovisningen av mervärdeskatt inte följas av någon årlig taxering som fallet
är beträffande den allmänna varuskatten. Varje mervärdeskatteredovisning
är en definitiv redovisning för slutlig skatt och i stället för taxering gäller
ett förfarande med fastställelse av skatt i stil med vad som tillämpas för
punktskatterna enligt förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning.

I anslutning till denna översiktliga redogörelse för mervärdeskatten vill
jag tillägga följande innan jag övergår till att redovisa resultatet av den
gjorda översynen.

f2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 137

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

Med stöd av punkt 3 av övergångsbestämmelserna till MF har bestämmelser
meddelats om rätt för byggnadsföretagare och andra som utför arbeten
på fastighet att i redovisningen för mervärdeskatt göra särskilt avdrag
för allmän varuskatt som belastar inneliggande lager av byggnadsmaterial
o. d. per den 31 december 1968. En sådan avdragsrätt har betingats
av att dubbelbeskattningseffekter annars skulle uppkomma genom att byggnadsentreprenader
och andra arbeten på fastighet inrymts under mervärdeskatten.
Bestämmelserna återfinns i kungörelsen den 29 augusti 1968 (nr
474) om rätt i vissa fall att avdraga allmän varuskatt. De har utformats i
enlighet med de riktlinjer som angavs i mervärdeskattepropositionen (s.
165). Det har dock varit möjligt att förenkla det praktiska förfarandet till
fördel för såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheten.

Skattskyldighetsfrågor

De allmänna reglerna om skattskyldighet till mervärdeskatt står i nära
överensstämmelse med de regler, som gäller för den allmänna varuskatten.
Även om mervärdeskatteprincipen som sådan krävt särskilda beaktanden
gäller för mervärdeskatten liksom för den allmänna varuskatten den grundregeln,
att skattskyldighet åvilar den som yrkesmässigt omsätter skattepliktiga
objekt och tjänster. Yrkesmässighet föreligger om verksamheten enligt
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) är att hänföra till förvärvskällan
rörelse eller jordbruksfastighet. Även annan verksamhet omfattas
emellertid av skattskyldigheten, om skattepliktig omsättning sker i
konkurrens med näringsidkare. Under sådana förhållanden föreligger skattskyldighet
även för stat och kommun. Härvid gäller dock, att verksamhet
som staten eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose egna behov
räknas som yrkesmässig endast när den bedrivs i bolagsform eller liknande.
Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan staten och kommun
eller mellan kommuner för verksamhet som avser visst gemensamt ändamål.
Tillgodoser verksamhet som nu nämnts inte uteslutande egna behov
räknas dock verksamheten som yrkesmässig till den del den avser annat än
egna behov. Skattskyldighet föreligger således i princip för den utåtriktade
delen av verksamheten.

Bevillningsutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande, att
sistnämnda inskränkning i friheten från skattskyldighet för statlig och kommunal
verksamhet borde begränsa den kritik som framförts mot att skattens
utformning i denna del ej tillgodoser kravet på konkurrensneutralitet
i beskattningen. Enligt utskottets mening borde dock skatt utgå på alla statliga
transporttjänster för att inte — såsom påvisats i ett par motioner •—
resultatet exempelvis skulle bli att SJ:s transporter för domänverkets räkning
blir skattefria.

Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1968

Departementschefen. Även om just nämnda transporter torde vara av sådan
art att en beskattning elimineras genom avdragsrätten i mervärdeskattesystemet
och transporterna således i realiteten blir skattefria, anser jag det
i princip riktigt att skatt skall utgå på alla godstransporter på järnväg inom
landet. Någon annan skattefrihet bör inte gälla än den som föreskrivits för
direkta transporter till och från utlandet. Jag delar således utskottets uppfattning
att skatt kall utgå på godstransporter, som SJ utför åt statliga betraktare.
Detsamma bör gälla i fråga om postverkets godsbefordran i diligensrörelsen
och verkets befordran av postpaket och gruppkorsband.

Jag föreslår att punkten 1 av anvisningarna till 2 § MF kompletteras med
bestämmelser om skattskyldighet i dessa fall.

Skattepliktsfrågor

Skatteplikten till mervärdeskatt omfattar varor, tjänster och byggnader.
För varor och tjänster gäller en i hög grad generell skatteplikt. Beskattningen
av byggnader är begränsad till sådana som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse.
Denna beskattning är helt betingad av att byggnadsentreprenader
och andra arbeten avseende fastighet inrymts under mervärdeskatten.
De ändringsförslag som behandlas i det följande berör endast skatteplikten
för varor och tjänster. Jag vill dock framhålla att skatteplikten för
byggnader gäller endast byggnadsföretagens avsaluproduktion dvs. sådana
byggnader som en byggnadsföretagare uppför i egen regi för försäljning.
Skatt som utgått vid inköp av byggnadsmaterial och annat för sådana byggnader
har företagaren lyft av i sin mervärdeskatteredovisning genom avdragsrätten
redan i samband med inköpen. Det är därför nödvändigt att
ta de färdiga byggnaderna till beskattning för att få till stånd en effektiv
beskattning likvärdig den som träffar byggnadsentreprenaderna. Med lagertillgång
i byggnadsrörelse förstås därför endast nu nämnda slag av byggnader.
Hit räknas däremot inte byggnader som en byggnadsföretagare förvärvat
för att åter sälja i befintligt eller upprustat skick. Sådan byggnad är att
hänföra till en av byggnadsföretagaren bedriven verksamhet med handel av
byggnader. Enligt MF:s bestämmelser skall därför skatt på mervärde som
tillförts sådan byggnad genom reparation, underhåll eller annan åtgärd från
byggnadsföretagarens sida utgå enligt reglerna om uttag av vara ur rörelse
för konsumtionsändamål eller jämförligt ändamål. Försäljningen av sådan
byggnad är således ej skattepliktig för byggnadsföretagaren.

Y arubeskattningen

Med vissa särskilt angivna undantag är alla varor skattepliktiga till mervärdeskatt.
Med varor likställs sådana nyttigheter som gas och värme samt
växande skog, odling och annan växtlighet. Som omsättning av vara betrak -

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

tas vidare upplåtelse av avverkningsrätt och vissa andra upplåtelser av rättigheter.

Undantagen från skatteplikten för varor överensstämmer i väsentliga delar
med de undantag som gäller från allmän varuskatt. Från mervärdeskatten
har således undantagits vissa fartyg och luftfartyg, viss krigsmateriel
till staten, vissa läkemedel, elkraft och fossila bränslen, allmänna nyhetstidningar
och vissa andra publikationer, vissa konstverk samt vissa importvaror.
Undantagsbestämmelserna avviker dock i vissa hänseenden från vad
som gäller för den allmänna varuskatten. Härjämte gäller undantag från
skatteplikt för bl. a. vatten från vattenverk samt för varulager, inventarier
och andra tillgångar, när överlåtelse sker i samband med överlåtelse av verksamheten,
fusion eller liknande förfarande. Allmänt kan sägas att det varit
en strävan vid utformningen av mervärdeskatten att begränsa undantagen.
Jag vill i detta sammanhang också erinra om att bevillningsutskottet i sitt
betänkande över mervärdeskattepropositionen särskilt understryker vikten
av att ansträngningar görs för att komplettera skattesystemet med utgångspunkt
från principen att skatten bör ha generell karaktär. Då erfarenheterna
från den allmänna varuskatten klart visar att undantag föder nya undantag,
är det enligt utskottet av vikt att man beträffande mervärdeskatten inriktar
ansträngningarna på att avveckla undantagen.

Beträffande skatteplikten på varuområdet är det endast reglerna rörande
beskattningen av fartyg och luftfartyg, bränslen, utländska publikationer
och konstverk som föranlett ytterligare överväganden.

1. Fartyg och luftfartyg in. in. Enligt 8 § 1 MF gäller undantag från skatteplikt
för fartyg för yrkesmässigt fiske, bogserbåtar, vissa livräddningskryssare,
andra fartyg med en nettodräktighet av minst 20 registerton, luftfartyg
för yrkesmässig person- eller godsbefordran samt för delar, tillbehör och utrustning
till sådant från skatteplikt undantaget fartyg eller luftfartyg, när
varan säljs till farkostens ägare eller införs till landet för hans räkning.

Undantaget för fiskefartyg gäller oavsett om fartyget är särskilt anordnat
för fiske eller ej. Detta är en utvidgning av skattefriheten jämfört med varuskatten.
Å andra sidan gäller generell frihet från sådan skatt för luftfartyg,
medan undantaget från mervärdeskatt är begränsat till luftfartyg för
yrkesmässig trafik.

Denna utformning av undantagsreglerna överensstämmer med vad som
föreslogs i propositionen. Vid riksdagsbehandlingen av denna förelåg emellertid
motionsförslag (I: 931 och II: 1186) om att undantaget för fartyg om
minst 20 nettoregisterton inte borde gälla lustfartyg och att inget undantag
borde göras för delar, tillbehör eller utrustning till skattefria fartyg. Härom
uttalade bevillningsutskottet följande.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att undantaget för fartyg i
princip bör ha samma begränsning som föreslås gälla i fråga om luftfartyg,

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

nämligen att det är avsett för yrkesmässig gods- eller personbefordran. I
fråga om delar, tillbehör eller utrustning kan olika tekniska synpunkter anläggas
och utskottet finner i likhet med motionärerna att begreppet utrustning
inte är klart avgränsat. Utskottet förordar därför att denna fråga tas
upp iill förnyad prövning i samråd med de berörda parterna och att det förslag
som kan föranledas härav framläggs till höstriksdagen.

Undantagsbestämmelserna för luftfartyg har tagits upp i skrivelse till finansdepartementet
från Svenska privat- och affärsflygföreningen i egenskap
av företrädare för det s. k. allmänflyget. Föreningen framhåller, att
allmänflyget i dag är ett betydelsefullt trafikredskap och att ett utvecklat
allmänflyg innebär både direkta och indirekta vinster för staten. Flygplanen
inom allmänna flyget används för pilotutbildning och fyller i detta hänseende
en viktig funktion. Då allmänflyget redan genom höjda landningsavgifter
drabbats av en väsentlig kostnadsökning skulle en mervärdeskatt på flygplanen
ytterligare försämra de ekonomiska förutsättningarna. Under påpekande
dessutom av vissa tillämpningsfrågor, bl. a. beträffande internationella
flygresor och beskattningen vid uthyrning vari ingår även drivmedel
och försäkring, föreslår föreningen undantag från skatteplikt för alla luftfartyg.

Departementschefen. Undantaget från skatteplikt för andra fartyg än
fiskefartyg, bogserbåtar och livräddningskryssare gäller under förutsättning
att nettodräktigheten för fartyget är minst 20 registerton. Fritidsbåtar, nöjesbåtar
och s. k. lustfartyg faller normalt under denna gräns och är således
skattepliktiga. Jag håller emellertid med om att det saknas motiv för skattefrihet
för sådana fartyg med nettodräktighet över 20 registerton. Om såsom
utskottet uttalat skattefriheten begränsas till fartyg som är avsett att användas
för yrkesmässig gods- eller personbefordran skulle större nöjesbåtar
falla utanför skattefriheten. Följden kan visserligen bli att även nyttobåtar
därmed skulle bli beskattade, men då bör beaktas att avdragsrätten för ingående
skatt eliminerar en skattebelastning när fartyget används i verksamhet
som omfattas av skattskyldighet till mervärdeskatt. Jag föreslår således
att undantaget för nu aktuella fartyg begränsas till sådana som är avsedda
för yrkesmässig person- eller godsbefordran.

Undantaget för delar, tillbehör och utrustning till skattefritt fartyg bygger
på vad som gäller för den allmänna varuskatten. I varuskattepropositionen
1959: 162 uttalades att skattefriheten för fartyg skulle anses omfatta även
reservdelar, fast inredning o. d. men inte lösa inventarier, förbrukningsartiklar
och liknande. På grundval härav har riksskattenämnden meddelat särskilda
anvisningar i frågan. Härav framgår att friheten från allmän varuskatt
omfattar inredning för fartygets framdrivande och handhavande, fasta
anordningar för besättnings och passagerares vistande ombord, föremål som
har samband med fartygets sjövärdighet, navigation och säkerhet samt re -

Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1968

servdelar och material för fartygets underhåll och reparation. Andra inventarier
och utrustningsdetaljer anses inte som skattefria fartygstillbehör. Ej
heller omfattar skattefriheten proviant och andra förbrukningsartiklar eller
fiskredskap till fiskefartyg.

Härtill kommer emellertid att försäljning av varor för bruk på fartyg i utrikestrafik
anses som export i såväl varuskattehänseende som mervärdeskattehänseende.
Proviant och andra förbrukningsartiklar liksom utrustning
som ej utgör skattefritt fartygstillbehör, kan således säljas skattefritt till
fartyg som går i utrikes trafik. Denna skattefrihet för utrustning till fartyg
gäller även vid leverans från varv av fartyg avsett att användas i utrikes
trafik.

Undantagsbestämmelserna för mervärdeskatten står i nära överensstämmelse
med nu redovisade regler för den allmänna varuskatten. Det är dock
att märka att undantaget gäller endast vid försäljning till eller import av
den skattefria farkostens ägare. En viss utvidgning innebär undantaget
från mervärdeskatt genom att det även omfattar utrustning till skattefritt
fartyg. Genom detta undantag uppnås, att skattefrihet föreligger för hela
leveransen av fartyg från varv, dvs. inte endast för själva fartyget med dess
fasta inredning utan även för andra fartygstillbehör, lös inredning och annan
utrustning för fartyget. Man vinner således att någon uppdelning på
skattepliktig och skattefri leverans ej behöver ske. Man undgår dessutom
en bedömning av rätten till total skattefrihet för fartyg, som är avsedda för
användning i utrikes trafik. Reglerna medför en enhetlig behandling av alla
far tygsleveranser från de svenska varven. Samma skattefrihet föreligger för
svenska och utländska fartygsbeställningar. Med hänsyn härtill och då man
från varvsindustrins sida inte haft något att erinra mot utformningen av
undantagsbestämmelserna föreslår jag ingen ändring. Jag vill dock tillägga
att undantaget för utrustning endast avser utrustningsvaror till själva fartyget,
t. ex. lös inredning för passagerares och besättnings behov, men
inte exempelvis proviant e. d. För sådana varor bör gälla att skattefrihet
föreligger endast vid försäljning till fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik i
enlighet med vad som gäller för den allmänna varuskatten.

Vad nu sagts beträffande delar, tillbehör och utrustning till skattefritt
fartyg bör även gälla i fråga om luftfartyg. Skattefriheten för luftfartygen
gäller endast sådana, som används för yrkesmässig trafik och överensstämmer
därmed med vad som föreslås för fartyg över 20 nettoregisterton. Allmänflygets
branschorganisation föreslår emellertid generell skattefrihet för
luftfartyg.

Att allmänflyget gör en samhällelig insats skall inte förnekas. Varken
detta eller den fördyrande verkan, som mervärdeskatten skulle medföra för
allmänflyget, utgör emellertid enligt min mening tillräckliga skäl för en utvidgad
skattefrihet. Lika starka skäl torde kunna åberopas för undantag
från mervärdeskatt på andra områden. Det bör vidare beaktas att företag

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

som har egna flygplan kan avlyfta skatten på sina inköp och kostnader enligt
de allmänna avdragsreglerna. Detta innebär en förmånligare behandling
av företagens flygplansinköp än av företagens inköp av personbilar, för vilka
ingen avdragsrätt föreligger. Jag föreslår dock inte att avdragsreglerna
nu skall ändras så att avdragsrätt vägras företagens flygplansanskaffningar.

Beträffande skattens tillämpning på allmänflyget får här liksom på andra
områden gälla de allmänna reglerna med avseende på skattskyldighet, skatteplikt
och beskattningsvärde. Vid behov ankommer det på riksskattenämnden
att meddela kompletterande anvisningar, t. ex. beträffande flygklubbarnas
skattskyldighet för uthyrning av plan och beskattningsvärdets bestämmande
när vederlaget för uthyrning omfattar även bränslen. Här kan erinras
om att, om gemensamt vederlag utgår för både skattepliktig och ej
skattepliktig transaktion, vederlaget får uppdelas efter skälig grund.

Under hänvisning till vad nu anförts föreslår jag ingen ändring beträffande
undantagsreglerna för luftfartyg.

2. Bränslen m. m. Enligt 8 § 4 MF gäller undantag från skatteplikt för elkraft,
värme, gas och annat bränsle för uppvärmning eller energialstring.
Undantaget omfattar dock ej ved, torv, fotogen eller T-sprit och ej heller
gas eller annat bränsle, när varan med hänsyn till försäljningsform, kvantitet
eller förpackning har karaktär av butiksvara. Dessa undantagsbestämmelser
har tillkommit för att ingen mervärdeskatt skall utgå för nyttigheter
som omfattas av den allmänna energiskatten. Syftet är således att undanröja
en dubbelbeskattning på detta område.

I en till finansdepartementet inkommen skrivelse från Svenska Petroleuminstitutet
framhålls, att utformningen av undantagsbestämmelserna i förening
med reglerna om en i princip generell importbeskattning medför att
mervärdeskatt skall utgå på den råolja, som de inom landet verksamma oljeraffinaderierna
inför för tillverkning av bensin, eldningsolja, fotogen, asfalt
m. m. Detsamma gäller beträffande den gasbensin, som importeras av Svenska
Esso AB för användning som råvara vid bolagets anläggning i Stenungsund
för framställning av produkter som i huvudsak är undantagna från
mervärdeskatt. Även om skatten på import av dessa varor elimineras genom
avdragsrätten i mervärdeskattesystemet anser institutet skäl talar för att
denna import befrias från skatt, t. ex. genom ett uttryckligt undantag för
import av råolja och gasbensin.

Departementschefen. Det förhållandet att en väsentlig del av produktionen
hos de inom landet verksamma oljeraffinaderierna och petrokemiska
industrierna består i varor, som är undantagna från mervärdeskatt, kan enligt
min mening inte ges sådan betydelse att skattefrihet för företagens råvaruförsörjning
är motiverad. Samma förhållande skulle kunna åberopas av
exportörer och andra som omsätter skattefria varor och där skattefrihet i

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

så fall skulle med lika stort berättigande kunna krävas inte endast för importerade
varor utan även för inköp inom landet. Då avdragsrätt för ingående
skatt föreligger är det här inte fråga om någon dubbelbeskattning.

Institutets hemställan föranleder ingen åtgärd från min sida.

3. Utländska publikationer. Enligt 8 § 5 och 6 MF gäller undantag från
skatteplikt för allmänna nyhetstidningar och medlemsblad samt för periodiska
publikationer som utgör organ för sammanslutning med huvudsakligt
syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt eller försvarsfrämjande
ändamål eller att företräda vanföra eller arbetshindrade medlemmar.
Enligt 8 § 7 är vidare personaltidningar, program och kataloger undantagna
från skatteplikt under vissa förutsättningar. Undantagen gäller i princip
såväl svenska som utländska publikationer.

Utanför undantagsbestämmelserna faller veckotidningar och andra tidskrifter
av förströelsekaraktär men också exempelvis vetenskapliga publikationer.
Skatteplikten på delta område omfattar både svenska och utländska
publikationer.

I skrivelse till finansdepartementet har Svenska bokhandlareföreningen
framhållit, att den i princip generella mervärdebeskattningen av importen
kommer att medföra avsevärda olägenheter i fråga om sådana böcker och
tidskrifter som inkommer till landet som korsbandsförsändelser. Det rör sig
här om ett mycket stort antal försändelser. En beskattning i samband med
införseln av varje införd vara måste enligt föreningen medföra stora problem
för beskattningsmyndigheten och man har att räkna med förseningar i leveranserna
på grund av beskattningen. Ett annat system för beskattningen
måste därför komma till stånd.

Departementschefen. De av föreningen påtalade olägenheterna beträffande
uttagande av mervärdeskatt vid import av böcker kan, enligt vad jag
erfarit, undanröjas på ett tillfredsställande sätt inom ramen för gällande
bestämmelser för uppbörd av tull och andra införselavgifter. Någon ändring
av importbestämmelserna med avseende på böcker behövs därför inte.

Beträffande beskattningen av tidskrifter är frågan mera komplicerad. Utländska
tidskrifter kan köpas som lösnummer i den allmänna handeln.
Denna försäljning har föregåtts av import av den för omsättning inom landet
avsedda upplagan. Några speciella problem att upprätthålla en beskattning
i detta fall av både importen och återförsäljningen synes inte föreligga.
Man kan emellertid även prenumerera på utländska publikationer,
varvid prenumeranten erhåller varje exemplar av tidskriften som korsbandsförsändelse
från utgivaren. Det är då fråga om import av skattepliktig vara
för vilken importbestämmelserna skall tillämpas. Själva prenumerationen
kan ske antingen direkt hos den utländske utgivaren eller hos ett ombud för
honom i utlandet eller också hos ett ombud i Sverige, t. ex. bokhandlare. I

Kiingl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

det senare fallet kan ombudet i och med att han mottar prenumerationsavgiften
komma att betraktas som säljare i mervärdeskattehänseende. Prenumerationsavgiften
utgör då skattepliktig omsättning för honom. När prenumerationsexemplaren
sedan inkommer till prenumeranten skulle det bli
fråga om en vara som redan beskattats och som således inte bör bli föremål
för ytterligare beskattning vid importtillfället. Vid prenumeration genom
betalning direkt till utgivaren eller ombud för denne i utlandet blir ingen
beskattning av prenumerationsavgiften aktuell. När exemplaren inkommer
direkt till prenumeranten är det därför en inte redan skattebelagd vara som
införs och skatt skall då tas ut vid varje importtillfälle. Värdet av ett enstaka
exemplar torde emellertid många gånger vara så lågt, att någon skattedebitering
inte skulle ske enligt de allmänna regler som gäller för uttagande
av tull och annan indirekt skatt vid gränsen. Man skulle därmed nå
fördelar genom att ordna sin prenumeration i utlandet i stället för att anlita
ett ombud här i landet.

Enligt det anförda talar både praktiska och konkurrensmässiga skäl för
en ändring av MF :s bestämmelser beträffande utländska tidskrifter, som
inkommer som prenumerationsexemplar. I allt väsentligt torde olägenheterna
undanröjas om särskilt undantag görs för förmedling av prenumeration
på utländsk periodisk publikation här i landet och för införsel till landet
av sådan publikation för prenumerants räkning. Jag föreslår att bestämmelser
av angiven innebörd införs i 8 § MF.

4. Konstverk. Enligt 8 § MF gäller undantag från skatteplikt för konstverk,
som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01—99.03, när konstverket
säljs av upphovsmannen på annat sätt än butiksmässigt eller i samband
med utställning eller när det tas ut eller införs till landet av honom eller
för hans räkning. Detta innebär i stort sett samma undantag, som i varuskattehänseende
gäller för konstnärs försäljning av egna målningar, litografier,
etsningar och liknande samt skulpturer. Vid utskottsbehandlingen
av mervärdeskatten förelåg ett flertal motionsyrkanden om en vidgad skattefrihet
för konstverk (1:904 och 934; II: 1169 och 1185). T utskottsbetänkandet
konstateras att frågan om konstverkens beskattning varit föremål för
motioner, överläggningar, utredningar och debatter i en omfattning som
inte står i proportion till frågans vikt. Mot den uppfattning som kommit till
uttryck i de nämnda bestämmelserna, nämligen att konstverken i princip
bör behandlas som andra varor, har stått meningen om en gynnsammare
behandling utifrån mera kulturpolitiska bedömningar. Det framhålls vidare
att det inom utskottet rått delade meningar om beskattningen av konst, varvid
också framhållits att utformningen av reglerna kunde medföra tolkningsproblem,
bl. a. beträffande innebörden av begreppet försäljning under
butiksmässiga former.

Dessa förhållanden föranledde bevillningsutskottet att förorda förtvdligan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

de anvisningar beträffande undantaget för konstverk samt ytterligare överväganden
rörande beskattningens utformning och omfattning.

Departementschefen. Jag har tidigare i olika sammanhang framhållit, att
konstverk i princip bör behandlas på samma sätt som andra varor i system
som bygger på en generell indirekt beskattning. Av hänsyn till den reguljära
konsthandeln borde inget undantag göras för konstnärernas försäljningar
av egna verk. När det likväl i mervärdeskattepropositionen föreslogs undantag
från skatteplikt på denna punkt var det främst betingat av att motsvarande
undantag redan gäller i varuskattehänseende men också av att skatt
skulle utgå vid försäljningar på sätt som står den reguljära konsthandeln
nära, dvs. vid butiksmässig försäljning och vid försäljning i samband med
utställning. Denna principiella utformning har utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande inte vänt sig mot utan endast förordat förtydligande
anvisningar samt ytterligare överväganden om beskattningens omfattning
och utformning. Detta uttalande har jag bedömt gälla en enbart skatteteknisk
översyn och ett närmare klarläggande av vad som är att anse som sådan
butiksmässig försäljning och sådan försäljning i samband med utställning,
som bör föranleda skattskyldighet till mervärdeskatt för konstnären.

Enligt de redan gällande bestämmelserna föreligger skattefrihet när försäljning
sker till köpare som antingen uppsöker konstnären i hans ateljé eller
uppsöks av konstnären. Jag vill emellertid gå längre och förklara att all
försäljning i konstnärens ateljé bör vara skattefri. Detta bör gälla även om
försäljningen sker i samband med en i ateljén anordnad utställning till vilken
allmänheten har tillträde. Detsamma bör gälla vid försäljning i konstnärens
bostad. Butiksmässig försäljning bör anses föreligga endast om
konstnären säljer egna verk i särskild lokal som är fristående från både
ateljén och bostaden och som dessutom stadigvarande används för detta
ändamål. Sådan försäljningsverksamhet kan rimligen inte behandlas på annat
sätt än reguljär konsthandel.

Vid en sådan avgränsning av begreppet butiksmässig försäljning synes det
emellertid rimligt med frihet från skattskyldighet i vissa fall av försäljningar
även utanför ateljén eller bostaden. Jag avser det fall då konstnären
för kortare tid förhyr en lokal och i denna anordnar en utställning av egna
verk för försäljning. Om han själv svarar för arrangemanget, själv omhänderhar
försäljningen och således själv uppbär likviden av köparna föreligger
enligt min mening skäl för att likställa försäljningen med skattefri
försäljning från ateljé. Sker försäljning i samband med utställning under
andra former eller villkor bör skatt i princip utgå.

En utformning av beskattningen enligt dessa principer innebär viss utvidgning
av skattefriheten för konstnärernas försäljning av egna verk. Man
tillgodoser dock kravet på en beskattning när försäljning sker under former
som är att jämställa med reguljär konsthandel. För åtskilliga konst -

Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1968

närer torde emellertid följden i praktiken bli att någon skattskyldighet
aldrig uppkommer. Detta motiverar enligt min mening, att konstnärerna
inte ges någon rätt till avdrag för ingående skatt.

Enligt de allmänna reglerna föreligger skattskyldighet för kommissionärer
och andra ombud, som uppträder som säljare och uppbär likviden av
köparen. I enlighet härmed föreligger skattskyldighet för konsthandlare,
som på uppdrag säljer en konstnärs alster. Enligt samma regler uppkommer
skattskyldighet för den som anordnar utställning och därvid har rätt
att för konstnärens räkning försälja utställda verk. Detta gäller under förutsättning
att verksamheten är att anse som yrkesmässig. I mervärdeskattehänseende
är en skattepliktig försäljning genom ombud samtidigt en försäljning
från huvudmannen. Om en konstnär försäljer egna verk genom ombud
på sätt som nyss nämnts anser jag dock det bör räcka med att endast
ombudsför sälj ningen beskattas. Skattskyldighet för ombudet bör således
inte leda till skattskyldighet också för konstnären på grundval av den avräkning
som sker mellan parterna.

Jag förordar att beskattningen på denna punkt utformas i enlighet med
vad jag nu anfört. Detta kräver vissa ändringar av såväl undantagsbestämmelserna
som reglerna om avdragsrätt. Vid behov får det ankomma på
riksskattenämnden att meddela kompletterande anvisningar för skattens
tillämpning enligt de angivna riktlinjerna.

Tjänstebeskattningen

Skatteplikten för tjänster har utökats väsentligt i jämförelse med vad som
gäller för den allmänna varuskatten. Detta har dock varit betingat mera av
mervärdeslcatteprincipen som sådan än av en strävan att åstadkomma en
ökad konsumtionsbeskattning. Till väsentlig del gäller det utvidgade beskattningsoinrådet
tjänster, som berör näringslivet. I viss mån berörs även
konsumtionen av det vidgade beskattningsområdet. Genom de särskilda
reduceringsreglerna begränsas dock skattens effekt. I vissa delar sker detta
på ett sätt som kan beräknas helt undanröja en skärpt konsumtionsbeskattning.

Beträffande beskattningsområdets omfattning kan först nämnas att den
skatteplikt som i varuskattehänseende gäller för tjänster på skattepliktiga
varor överförts på mervärdeskatten med vissa kompletteringar. Därutöver
har skatteplikt tillkommit för arbeten med avseende på mark, växande
skog, odling och annan växtlighet samt för byggnadsentreprenader och
andra arbeten på byggnad eller fastighet, härunder inbegripet arkitekttjänster.
Vidare har skatteplikt införts för varutransporter, rumsuthyrning
i hotellrörelse och liknande verksamhet, automatisk databehandling och
annonsering. Slutligen omfattar skatteplikten reklamtjänster och skrivbyråernas
tjänster. Vissa speciella inskränkningar gäller i denna skatteplikt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

bl. a. för vad som kan kallas exporttjänster, för internationella varutransporter
och för vissa annonser för utländska annonsörer.

Medan skatteplikten för varor utformats som en generell skatteplikt med
specificerade undantag har skatteplikten för tjänster utformats med direkt
angivande av de prestationer som omfattas av skatten och av de inskränkningar
som gjorts i denna beskattning.

De skattepliktsfrågor som behandlas i det följande gäller skatteplikten
för reklam, automatisk databehandling, transporter samt tjänster med anknytning
till mark och jordbruk. Såvitt gäller sistnämnda tjänster och automatisk
databehandling är det riksdagsbehandlingen av mervärdeskattepropositionen
som föranlett den i det följande redovisade översynen av bestämmelserna.

1. Reklam. Enligt 10 § 9 MF föreligger skatteplikt för i princip alla former
av reklam, däri inbegripet annonsering. Med annonsering avses ackvisition
och utformning av annons samt införande av annons, dvs. upplåtelse
av annonsutrymme i tidning eller annan publikation eller i s. k.
ljustidning. Undantag från skatteplikt gäller för införing av annons, som
avser reklam för skattepliktig vara eller tjänst för utländsk annonsörs räkning.
Motivet för detta undantag är att svensk annonsör visserligen får
betala skatt på sina reklamannonser men att den skatten elimineras genom
avdragsrätten i mervärdeskattesystemet. En utländsk annonsör, som inte
är skattskyldig för verksamhet här i landet, har ingen möjlighet att på detta
sätt eliminera en skatt på annonser i svenska annonsorgan. Genom undantaget
blir utländska och svenska annonsörer likställda.

Från reklamhåll har påpekats att samma situation, som föranlett undantaget
från beskattning av annonser för utländsk annonsörs räkning,
kan uppkomma i fråga om annan reklam, bl. a. i samband med utställningar,
mässor och liknande arrangemang. Det anses därför motiverat,
att undantaget för annonser utsträcks till att gälla även andra former av
reklam.

Departementschefen. Genom det speciella undantaget för annonser som
införs för utländsk annonsörs räkning har på detta område skapats konkurrensneutralitet
i beskattningen. Dubbelbeskattningseffekter undanröjs
för inhemska och utländska varor som konkurrerar på den svenska marknaden.
Det är viktigt, att denna neutralitet i beskattningen blir tillgodosedd
även på andra områden. Förhållanden liknande dem, som föranlett det särskilda
undantaget från skatt på annonser, föreligger i fråga om annan reklam
än annonsreklam. Jag föreslår därför att undantaget utvidgas till
att gälla även annan reklam för skattepliktiga varor och tjänster, som
utförs för utländsk uppdragsgivares räkning. Undantaget bör gälla full -

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1968

ständig skattefrihet. En ändring i enlighet härmed föreslås av undantagsbestämmelserna
i 11 § 5 MF.

2. Automatisk databehandling. Enligt 10 § 8 MF utgör automatisk databehandling
skattepliktig tjänsteprestation. Motivet för denna skatteplikt har
i första hand varit, att automatisk databehandling kräver ganska dyrbara
anläggningar. Den ingående mervärdeskatten blir således betydande. Det
bär därför funnits särskild anledning att inrymma dessa tjänster under beskattningen
för att eliminera dubbelbeskattningseffekter i mervärdeskattesystemet.

Vid riksdagsbehandlingen av mervärdeskattepropositionen uppmärksammades
emellertid att denna skatteplikt i vissa fall kan medföra en ojämn
beskattning. Detta kom till uttryck i motionsyrkanden (I: 917 och II: 1179)
om frihet från skattskyldighet till mervärdeskatt för sådana ekonomiska
föreningar och aktiebolag som avses i 32 § tredje stycket sparbankslagen.
Syftet med yrkandet var att från mervärdeskatt undanta datatjänster som
Sparbankernas dataaktiebolag (Spadab) utför åt sparbankerna. Beträffande
detta yrkande anförde bevillningsutskottet följande.

Utskottet anser det i likhet med motionärerna tveksamt om Spadabs
verksamhet bör betraktas på samma sätt som verksamheten vid de företag
som i övrigt säljer datatjänster. Å andra sidan talar vissa skäl för en beskattning.
Vid jämförelse med affärsbankernas interna dataanläggningar bör
inte förbises att Spadab får avdrag för all ingående skatt på investeringssidan.
Någon sådan avdragsrätt har inte bankerna i fråga om de interna
anläggningarna. Ett försäkringsbolag, som köper datatjänster, får betala
skatt på tjänsterna utan att ha möjlighet till skatteavlyftning. Utskottet
finner med hänsyn härtill övervägande skäl tala mot undantag i förevarande
fall. Då frågan är av ekonomisk vikt och inte närmare hunnit utredas
vill utskottet emellertid förorda att den hänskjuts till Kungl. Maj ds förnyade
överväganden och eventuella förslag.

Skatteplikten för automatisk databehandling har även tagits upp av
Sveriges försäkringsbolags riksförbund i skrivelse till finansdepartementet.
Riksförbundet framhåller att gemensamma dataanläggningar används av
bolagsgrupper och koncerner inom försäkringsområdet. Detta arrangemang
har tillkommit för att utnyttja stordriftens fördelar men har också varit
nödvändigt med hänsyn bl. a. till det förhållandet att livförsäkringsbolag
och skadeförsäkringsbolag enligt lagen om försäkringsrörelse skall drivas
separat. Med den utformning mervärdeskatten fått skulle skatt utgå på
datatjänster som ett koncernföretag utför åt annat. Enligt riksförbundets
mening strider detta mot mervärdeskattens principer och följden skulle
bli en betydande merkostnad för försäkringskoncernerna. Riksförbundet
hemställer om sådan ändring av bestämmelserna att skatt ej skall utgå på
datatjänster, som företag inom koncerner och jämförliga bildningar på försäkringsområdet
utför åt försäkringsbolag inom intressegemenskapen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1968

Departementschefen. För mervärdeskatten gäller liksom för den allmänna
varuskatten att skatteeffekten kan bli en annan om någon som ej är skattskyldig
själv utför skattepliktiga prestationer än om utomstående företag anlitas
härför. I förra fallet träffar skatten det material och andra anskaffningar
som behövs för prestationernas utförande men inte arbetskostnaderna.
I det senare fallet träffar skatten de betingade vederlagen, dvs. inklusive
ersättningen för arbetskostnaderna, men mot detta står att all ingående skatt
omfattas av avdragsrätten.

Vad nu sagts följer av skattens konstruktion och gäller generellt. Man har
därför att räkna med att likartade förhållanden, som föranlett yrkandena
om undantag från datatjänster, föreligger på andra områden. Ett undantag
i dessa fall skulle därför kunna åberopas för ytterligare undantag. Jag är inte
heller övertygad om att skillnaden i skatteeffekt är sådan, att den klart
favoriserar databehandling i egen regi. Man bör beakta, vilket även kommit
till uttryck i framställningen från försäkringsföretagens riksförbund, att de
dataföretag som skapats som gemensamma serviceorgan har möjlighet att
utnyttja stordriftens fördelar för en rationell och konkurrenskraftig verksamhet.
Med hänsyn härtill och till avdragsrättens betydelse för de särskilda
dataföretagen finner jag liksom utskottet att övervägande skäl talar mot de
yrkade undantagen. Jag anser mig därför inte f. n. böra föreslå någon ändring
av bestämmelserna på denna punkt.

I detta sammanhang vill jag i förtydligande syfte framhålla, att skatteplikten
för automatisk databehandling bör gälla även förmedling av sådant arbete.
Om således någon åtar sig ett uppdrag som avser automatisk databehandling,
föreligger skatteplikt även om man för arbetets utförande anlitar
ett fristående dataföretag.

3. Transporttjänster. Enligt 10 § 6 MF föreligger skatteplikt för transport
av vara och förmedling av sådan tjänst. Från denna skatteplikt gäller vissa
i 11 § angivna undantag, bl. a. för direkta transporter till och från utlandet
(11 § 3). Som inledningsvis framhållits har vidare byggnadsentreprenader
och andra arbeten på byggnad eller fastighet inrymts under mervärdeskatten.
Skatteplikten på detta område omfattar dock inte rengöring eller renhållning.

Viss oklarhet synes råda beträffande omfattningen av skattefriheten för
renhållning. Det har framhållits att gaturengöring, snöröjning, sophämtning
o. d. i hög grad består av eller är förenad med transporttjänst. Tillämpningen
av MF skulle därför, har det framhållits, försvåras väsentligt om inte transporterna
i dessa fall innefattas under begreppet renhållning.

Departementschefen. De framförda synpunkterna förtjänar enligt min
mening beaktande. Jag föreslår därför att 11 § 3 kompletteras med bestämmelser
om att undantag från skatteplikt gäller för transport i samband med

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

renhållning och att det i anvisningarna till 11 § anges att med sådan transport
förstås även bortforsling av sopor o. d. från fastighet på grundval av
avtal som gäller inte endast ett tillfälligt transportuppdrag. Undantaget bör
gälla även om hortforslingen sker i etapper, t. ex. med bil från fastighet till
järnväg och därefter per järnväg till sopstation.

-I. Övriga tjänster. Enligt 10 § 2 och 3 MF föreligger skatteplikt för tjänster
avseende mark, växande skog, odling och annan växtlighet. Som skattepliktig
tjänst på mark anges undersökning, planering, jordförbättring,
schaktning, sprängning, borrning, dränering och utfyllning. Skatteplikten
för tjänster på växande skog m. m. omfattar röjning, plantering, uppskattning,
märkning, gödsling, beskärning, gallring, avverkning och växtskydd.

Vid riksdagsbehandlingen av mervärdeskattepropositionen förelåg motionsyrkanden
(I: 919 och II: 1168) om en utvidgning av skatteplikten i nu
aktuella delar till att gälla även jordbearbetning, ytbeläggning, sådd och
skörd samt vidare att skatteplikt borde gälla för inseminering. Bevillningsutskottet
uttalade med anledning härav följande.

Insemineringen kan ses som en varuförsäljning i kombination med transporttjänst,
men utskottet vill på denna punkt inte göra något försök till
tolkning utan förordar att frågan blir föremål för ytterligare överväganden
och eventuella förtydliganden. Detsamma gäller tjänsterna jordbearbetning
och ytbeläggning samt sådd och skörd. Syftet med författningsförslagets
uppräkning av tjänster har såvitt utskottet kunnat finna varit att försöka
täcka in alla tjänster inom exempelvis jordbruk och skogsbruk. Det
kan emellertid ifrågasättas om avverkning av växtlighet är en lämplig beskrivning
av skörd. I detta sammanhang kan även påpekas att det är oklart
hur veterinärtjänsterna skall betraktas. Utskottet anser med hänsyn härtill
viss omarbetning av bestämningen av det skattepliktiga tjänsteområdet
önskvärd. Förslag härom bör framläggas samtidigt med övriga av utskottet
förordade ändringar.

Departementschefen. Som utskottet påpekat innebär den tillämpade lagstiftningstekniken
beträffande beskattningsområdet för tjänster att skatteplikten
är begränsad till de särskilt angivna prestationerna. Denna teknik
har valts för att klarhet skall råda beträffande skattepliktens omfattning.
Därvid har eftersträvats att genom angivande av de skattepliktiga prestationerna
nå en i praktiken generell skatteplikt i nu aktuella delar.

Av utskottsutlåtandet framgår emellertid att viss oklarhet likväl synes
råda. Detta har föranlett yrkanden om en utvidgad skatteplikt, vilken också
motiverats med att man därmed skulle undanröja svårigheter i skatteredovisningen.
Förslag har framförts om skatteplikt även för sådana prestationer
som jordbearbetning, ytbeläggning, sådd och skörd. Av dessa prestationer
kan ingen tveksamhet råda om att skatteplikt föreligger för ytbeläggning,
som ingår i anläggningsarbete enligt 10 § 4. Väg- och gatuarbeten
utgör skattepliktiga entreprenadarbeten. Det torde också kunna hävdas

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

att annan form av ytbeläggning liksom jordbearbetning, sådd och skörd
utgör tjänster som omfattas av bestämmelserna i deras nuvarande utformning.
Men för att undanröja oklarhet har jag inget att erinra mot att 10 § 2
och 3 kompletteras i enlighet med motionsyrkandena.

Fråga har även uppkommit om skattens tillämpning på inseminering och
veterinärtjänster. Levande djur utgör vara i mervärdeskattehänseende och
man skulle mot denna bakgrund kunna anse att det här är fråga om skattepliktiga
leveranser och tjänster. För en sådan tolkning har också framhållits
att man därmed skulle undanröja dubbelbeskattningseffekter för jordbruket.
Beträffande inseminering kan detta enligt min mening utgöra bärande
skäl för skatteplikt. Jag är mera tveksam om lika starka skäl föreligger
för skatteplikt för veterinärtjänster. Dessa bör kunna ställas utanför
mervärdeskatten utan att detta medför kumulativa skatteeffekter av betydelse.
Jag förordar därför att tjänster, som tillhandahålls av veterinär,
genom särskilt tillägg till 11 § undantas från skatteplikt. Seminverksamhet
anser jag däremot böra inrymmas under beskattningen. Detta kan emellertid
anses vara fallet redan på grundval av gällande bestämmelser och det bör
utan författningsändring kunna fastslås av riksskattenämnden, eventuellt
i form av en bindande förklaring.

Mervärdeskatt på begagnade personbilar

Liksom i fråga om den allmänna varuskatten utgår medvärdeskatt på såväl
nya som begagnade varor. Ett särskilt undantag från allmän varuskatt
gäller dock för begagnade personbilar. Denna inskränkning i beskattningen
har inte getts formen av undantag från skatteplikt utan av frihet från skattskyldighet
för handeln med begagnade personbilar. Då sådana fordon därmed
utgör skattepliktiga varor utgår allmän varuskatt på t. ex. bilreparationer.
Skattefriheten för begagnade personbilar tillkom under år 1960 efter
den allmänna varuskattens införande. Den var motiverad av att en beskattning
av den reguljära bilhandelns försäljningar kunde förväntas leda till
inte endast en ökad privatför sälj ning utan också en ökad svårkontrollerbar
försäljning utanför den seriösa bilhandeln. För att kompensera inkomstbortfallet
vid frihet från allmän varuskatt för handeln med begagnade personbilar
höjdes samtidigt den s. k. bilaccisen.

I mervärdeskattepropositionen föreslogs att mervärdeskatten skulle omfatta
även de begagnade personbilarna. Med hänsyn till de marknadsförhållanden,
som motiverat undantaget från allmän varuskatt, föreslogs dock att
skatt skulle utgå på endast 60 % av beskattningsvärdet, dvs. priset inklusive
skatt. Denna reduceringsregel skulle enligt förslaget gälla även för byggnader
och monteringsfärdiga hus samt för servering, rumsuthyrning, byggnadsentreprenader
och andra arbeten på fastighet. För väg- och gatuarbeten
och vissa andra liknande arbeten m. m. föreslogs dock att skatt skulle utgå

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

på endast 20 % av beskattningsvärdet. Dessa regler antogs av riksdagen och
ingår således i MF.

I bevillningsutskottets betänkande konstateras att den föreslagna lösningen
avviker från den lösning som föreslagits av utredningen angående
indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter. Detta förslag gick ut på att
avdrag skulle få göras för en beräknad ingående skatt på värdena av inbytta
personbilar vid inbyteslransaktioner gentemot privatpersoner och
andra icke skattskyldiga. På så sätt skulle skatten på försäljningen av inbytesbilarna
begränsas till det mervärde som tillförts fordonet i varje särskilt
fall. I stället för denna lösning valdes en reducering av skatten på försäljningsvärdet
enligt vad nyss anförts.

Mot de föreslagna reglerna har, framhåller utskottet, anförts kritik i både
motioner och skrivelser från bilbranschens organisationer. Därvid har hävdats
att reglerna leder till samma olägenheter som motiverade undantaget
från allmän varuskatt. De begagnade personbilarna borde därför undantas
irån mervärdeskatt eller också borde den av utredningen föreslagna lösningen
komma till användning. Utskottet anförde för egen del följande.

Utskottet vill inte bestrida att det kan finnas visst fog för de farhågor
som uttalats om risker för snedvridning av bilhandeln och skattebortfall.
Frågan är emellertid av så komplicerad natur att utskottet under den korta
tid som stått till buds för behandling av propositionen inte kunnat finna någon
lösning som helt tillgodoser både de skattetekniska och de statsfinansiella
synpunkterna. Uppenbart är emellertid att varken ett undantag från
skattskyldighet eller en fiktiv avdragsrätt kan leda till den beräknade inkomstökningen.
Det finns därför anledning att närmare överväga om andra
utvägar står öppna. Från allmänt skattemässiga synpunkter är det angeläget
att en ekonomiskt så betydande marknad som handeln med begagnade
bilar kommer med i ett mervärdeskattesystem. Med hänsyn härtill förordar
utskottet ytterligare utredning och förslag i denna fråga.

Departementschefen. Jag kan först konstatera att frågan gäller endast
mervärdeskattens tillämpning på begagnade personbilar. Beskattningen av
andra begagnade motorfordon är inte aktuell i sammanhanget.

Utskottets uppfattning är att handeln med begagnade personbilar skall
vara med i mervärdeskattesystemet men på ett sätt som bättre än den s. k.
60-procentregeln tillgodoser bilbranschens intressen utan att de statsfinansiella
och de skattetekniska synpunkterna åsidosätts. Fn ändring av mervärdeskatten
på denna punkt som undanröjer de befarade nackdelarna med
en beskattning enligt 60-procentregeln kan inte åstadkommas utan att följden
blir ett inkomstbortfall för staten av sådan storlek, att det måste kompenseras.
Då det inte kan komma i fråga att i detta syfte utvidga beskattningsområdet
för mervärdeskatten måste kompensationsfrågan lösas på annat
sätt. Av de möjligheter som star till buds anser jag en höjning av den
s. k. bilaccisen ligga närmast till hands och därtill vara mest välgrundad.

Den bästa lösningen för bilbranschens del bör vara att den frihet från

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

skattskyldighet för allmän varuskatt som gäller för handeln med begagnade
personbilar och därmed likställda bilar överförs på mervärdeskatten. Jag
har också kommit till den slutsatsen att det är på detta sätt som mervärdeskattefrågan
bör lösas. Bilbranschen är av samma uppfattning. All försäljning
av begagnade personbilar bör således vara fri från mervärdeskatt. Om
emellertid sådan bil före försäljningen repareras eller upprustas genom säljarens
försorg bör skatt utgå på vad som därvid nedlagts på bilen. Anlitar
säljaren annan företagare för sådant arbete bör han därför inte ha rätt till
avdrag för den ingående skatt som debiterats för arbetet. Utför säljaren arbetet
själv i en av honom bedriven verkstadsrörelse, som ingår i verksamheten,
bör skatt utgå på värdet av det material som tillförts bilen. Denna
skatt får redovisas enligt reglerna om skattepliktigt uttag av vara ur rörelse.
Omfattar verksamheten enbart försäljning av begagnade personbilar blir hela
omsättningen skattefri och därmed bör ingen avdragsrätt för ingående skatt
föreligga.

Jag föreslår ändring av bestämmelserna rörande mervärdskattens tilllämpning
på handeln med begagnade personbilar i enlighet med det nu anförda.
Detta medför ett inkomstbortfall av uppskattningsvis 100 milj. kr.
för år räknat. För att i erforderlig utsträckning kompensera detta bortfall
bör en höjning ske av skattesatserna för bilaccisen, som kan beräknas ge en
intäktsökning av ca 80 milj. kr. Jag kommer senare att föreslå, att proposition
om sådan ändring av bilaccisen skall avges till riksdagen.

Beskattningsvärde in. m.

Liksom i fråga om den allmänna varuskatten ingår skattens belopp i beskattningsvärdet
för mervärdeskatten. Enligt anvisningarna till 14 § MF
utgörs detta värde vid kontantaffärer av det vederlag inklusive skatt som
kunden betalar. Vid kreditaffärer gäller som beskattningsvärde det pris inklusive
skatt som överenskoinmits vid avtalets ingående enligt då utfärdad
faktura eller annan handling. Vid beräkning av beskattningsvärde eller
skattepliktig omsättning får avdrag ej göras för s. k. villkorliga rabatter, dvs.
sådana rabatter som utgår om man betalar inom viss tid. Beträffande andra
rabatter, t. ex. bonus, årsomsättningsrabatt eller kvantitetsrabatt som lämnas
i efterhand, gäller att avdrag för den lämnade rabattförmånen får göras
i mervärdeskatteredovisningen när förmånen lämnas under förutsättning
att kreditnota utfärdas. Gäller förmånen leveranser eller motsvarande
som omfattas av köparens rätt till avdrag för ingående skatt, skall köparen
korrigera sin mervärdeskatteredovisning om han tidigare gjort avdrag för
skatt enligt de fakturerade vederlagen.

I skrivelse till finansdepartementet framhåller Sveriges Järnhandlare förbund,
att järnhandelns kunder i betydande omfattning utnyttjar möjligheten
att få kassarabatt. Risk föreligger att man därvid kommer att beräkna

Kungi. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

rabatten på bruttovederlaget och således även på mervärdeskattens belopp.
Följden härav blir att säljaren får stå för viss del av skatten. Detta påkallar
enligt förbundet en ändring av reglerna rörande de villkorliga rabatterna.

Departementschefen. I fråga om kreditaffärer är det av vikt att beskattningen
anknyts till det pris man kommit överens om vid avtalets ingående
enligt då utfärdad faktura. Om skattedebiteringen enligt fakturan anses
som definitiv når man automatiskt en överensstämmelse mellan den skatt
säljaren tar ut och erlägger till staten och den skatt som köparen får dra av
i sin mervärdeskatteredovisning. Detta är betydelsefullt med hänsyn till att
redovisning av mervärdeskatt kan ske antingen enligt den s. k. kontantmetoden
eller enligt s. k. bokföringsmässiga grunder, dvs. på grundval av faktureringen.
Tillämpar båda parterna bokföringsmässig redovisning av skatten
bör det också te sig naturligt att fakturan upptar den definitiva skatten.
Någon justering av parternas bokföring med anledning av utnyttjade kassarabatter
behöver då inte ske. Ändring i efterhand av redan fullgjord redovisning
för mervärdeskatt behöver inte heller ske utom när fråga är om en
faktisk minskning av det fakturerade vederlaget i form av årsbonus eller
liknande och minskningen av såväl vederlag som skatt grundas på en kreditnota.

Med hänsyn härtill är jag inte beredd att föreslå någon ändring beträffande
de villkorliga rabatternas behandling i mervärdeskattehänseende.

F aktureringsskyldigheteii

Enligt 16 § MF skall skattskyldig utfärda faktura eller därmed jämförlig
handling för varje skattepliktig omsättning. Av handlingen skall framgå
vederlaget, skattens belopp och övrigt som har betydelse för skattskyldigheten
och för rätten till avdrag för ingående skatt. Bl. a. skall handlingen
innehålla uppgift som identifierar köparen, transaktionens art och platsen
för varas mottagande. Från denna faktureringsskyldighet gäller undantag
för detaljhandel och därmed jämförlig verksamhet och vidare för omsättning
för vilken avräkningsnota upprättas av köparen.

Faktureringsskyldigheten har tillkommit av kontrollhänsyn och har särskild
betydelse därigenom att yrkade avdrag för ingående skatt i princip
skall styrkas av skattedebi tering på faktura, avräkningsnota eller motsvarande
handling. Härav följer att faktura med nyss nämnda uppgifter kan få
utfärdas även av detaljhandlare, nämligen vid försäljning som medför avdragsrätt
för köparen. Det kan vidare framhållas, att reglernas utformning
medger valmöjlighet för de skattskyldiga att tillämpa antingen pris exklusive
skatt med öppen skattedebitering eller pris inklusive skatt med särskilt
angivande av skattens andel av detta pris i kronor och ören.

I en till finansdepartementet inkommen skrivelse från Sveriges hotell -

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1068

och restaurantförbund framhålls, att redovisningen av mervärdeskatt för
hotellen och restaurangerna kompliceras av att omsättningsförhållandena
inom branschen är sådana att skattedebitering både med och utan reducering
blir vanlig. För hotellen tillkommer dessutom viss skattefri omsättning.
Vidare måste uträkning och specificering av skatten ske under besvärliga
förhållanden. Huvudproblemet är hur man skall kunna upprätthålla de
krav som ställs på fakturering för gäster som betalar kontant och som har
rätt till avdrag för den erlagda skatten. Hotellräkningar utfärdas ofta under
svår tidspress och risk föreligger för att man skall få tillämpa någon form
av preliminär debitering, som måste kompletteras i efterhand. Beträffande
restaurangnotorna måste det ankomma på servitören att uträkna och anteckna
skattebeloppen i samband med att notan färdigställs.

Enligt förbundets mening bör kravet på en beloppsmässig specificering
av skatten kunna utgå och ersättas med ett tilltryck på räkningen eller notan
vid det belopp som utgör beskattningsvärde, att häri ingår skatt med så
och så många procent. Vidare bör kravet på uppgift om kundens namn kunna
slopas i fråga om kontanta restaurangnotor. Även med dessa förenklingar
bör kontrollsynpunkterna vara tillgodosedda.

Departementschefen. Även om jag har förståelse för de framförda synpunkterna
ställer jag mig tveksam inför ett slopande av de allmänna kraven
på dokumentation i fråga om omsättning, som medför avdragsrätt för
ingående skatt. Särskilt i fråga om restaurangnotor för representation synes
det motiverat att uppgiftsskyldigheten upprätthålls. Det kan t. o. in. ifrågasättas
om inte speciella krav borde ställas på dokumentation för att avdragsrätt
skall föreligga för sådana utgifter. Även om det på fakturan anges vilken
skatteprocent som ingår i notans belopp föreligger enligt min mening
större risker för att felaktiga avdrag görs än om skattens belopp anges. Risk
föreligger för att avdrag görs med full i stället för reducerad skatt och att
även påförd serveringsavgift inräknas i det avdragsgrundande beloppet. Jag
är inte heller övertygad om att uträkningen och noteringen av skattens belopp
blir mycket besvärligare inom hotell- och restaurangbranschen än på
andra håll, t. ex. vid avdragsberättigande inköp i snabbköp och annan detaljhandel.
Uppgift om kundens namn bör inte heller medföra större problem.
Det bör ju vara i kundens intresse att lämna uppgiften för att få sin
avdragsrätt. Klart är emellertid, att den som utfärdar notan måste kunna
utgå från att riktig namnuppgift lämnats. Någon särskild kontroll härav
kan inte krävas.

Min uppfattning är därför att man i fråga om hotell- och restaurangtjänster
bör tillämpa de allmänna reglerna om faktureringsskyldigheten. Jag
är emellertid beredd att pröva frågan på nytt om erfarenheterna ger klart
belägg för att det uppkommer praktiska olägenheter av en omfattning som

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968 33

inte står i proportion till det värde som uppgiftsskyldigheten har från kontrollsynpunkt.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att det inte kan uteslutas att erfarenheterna
från skattens tillämpning kan ge anledning till avvikelser från
de allmänna reglerna. Enligt 78 § MF gäller att närmare bestämmelser för
tillämpningen av förordningen meddelas av Kungl. Maj :t. Med stöd av detta
stadgande bör det vara möjligt för Kungl. Maj :t att vidtaga ändringar i förordningens
bestämmelser för att snabbt underlätta tillämpningen när betydande
praktiska fördelar står att vinna utan att avkall görs från inervärdeskatteprincipen.
Jag vill erinra om att Kungl. Maj:t redan enligt förordningens
bestämmelser kan förordna om frivilligt inträde i systemet och om ytterligare
undantag från skatteplikt samt medge förlängd respittid för skattens
redovisning.

Avdragsrätten

Skattskyldigs rätt till avdrag för ingående skatt i mervärdeskatteredovisningen
gäller med några speciella inskränkningar all skatt som hänför sig
till inköp m. m. för den skattepliktiga verksamheten. Föreligger skattskyldighet
för blott en del av verksamheten gäller avdragsrätt endast för denna
del. Avdrag får då göras genom en uppdelning av totala ingående skatten efter
skälig grund. Är det endast en mindre del av verksamheten som är skattepliktig,
får avdrag göras endast för ingående skatt på sådana inköp m. m.
som helt faller på den skattepliktiga delen.

För att komma i åtnjutande av avdragsrätt och på så sätt kunna eliminera
verkningarna av skatten på inköpen m. m. är även exportörer skattskyldiga.
Detsamma gäller för företag, som tillhandahåller vissa från skatteplikt
undantagna varor och tjänster som enligt MF skall vara fullständigt
skattefria. Detta gäller bl. a. undantagen enligt 8 § 1—5 för fartyg, luftfartyg
m- m-> läkemedel, elkraft, värme och bränsle samt allmänna nyhetstidningar.
Undantagen enligt 8 § 6 och 7 för medlemsblad och vissa andra publikationer
gäller däremot endast publikationen som sådan. Någon avdragsrätt
för ingående skatt tillkommer inte utgivaren.

I betänkandet över mervärdeskattepropositionen framhåller bevillningsutskottet,
att övergången till mervärdeskatt för sistnämnda publikationer
skulle medföra en ej avsedd skatteskärpning om inte kompletterande bestämmelser
införs om rätt till avdrag för ingående skatt på papper m. m.
för framställningen av sådana publikationer.

Departementschefen. Utgivare av medlemsblad eller andra i 8 § 6 angivna
publikationer är ej skattskyldig och har därför inte avdragsrätt för ingående
skatt. Undantaget från skatteplikt gäller endast den åt utgivaren tillhanda -

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

hållna upplagan och hans förfogande över denna. Som bestämmelserna utformats
skulle emellertid tryckeriet som ombesörjer framställningen och
kanske även distributionen av publikationen inte ha avdragsrätt för ingående
skatt på material och annat för sitt arbete, eftersom detta ej avser skattepliktig
vara. Publikationen skulle därför, som utskottet påpekat, få en skattebelastning
som inte föreligger i varuskattehänseende. Jag föreslår därför
att 17 § kompletteras med bestämmelser, som undanröjer en skattebelastning
på leveranserna av upplagan från tryckeri. De nya bestämmelserna bör
gälla även leverans av personaltidning, program och katalog, som omfattas
av undantaget från skatteplikt enligt 8 § 7. Vissa andra ändringar i avdragsbestämmelserna
föranleds av tidigare behandlade förslag.

Restavgift

Skatt som skall erläggas enligt deklaration för mervärdeskatt förfaller
enligt 42 § MF till betalning den dag då deklarationen senast skall lämnas.
Detta innebär enligt huvudregeln i 22 § MF att betalning skall ske senast
den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som deklarationen
avser. Skatten anses då i princip fastställd enligt deklarationen
utan att särskilt beslut behöver meddelas. Om skatten fastställs på annat
sätt är den enligt 43 § förfallen till betalning inom tid som länsstyrelsen bestämmer.

Enligt 47 § första stycket skall restavgift utgå så snart skatten inte betalas
i behörig tid. Länsstyrelsen kan emellertid enligt samma paragraf medge
befrielse från restavgift när särskilda omständigheter motiverar en sådan
åtgärd. Vidare kan länsstyrelsen enligt 45 § i vissa fall medge anstånd med
betalning av den skatt som förfaller till betalning närmast efter det ansökan
om anstånd gjorts.

Bevillningsutskottet konstaterar i sitt betänkande, att bestämmelserna om
restavgift innebär en väsentlig skärpning i förhållande till nu gällande bestämmelser.
Utskottet biträder visserligen i princip uppfattningen att restavgift
bör utgå så snart skatten inte betalas i föreskriven ordning. Det framstår
dock som obilligt att ta ut restavgift när anstånd beviljats enligt 45 §
MF. Enligt utskottets mening bör restavgift inte utgå i sådant fall. Vidare
framhåller utskottet att skattskyldig som betalar skatt inom tid som länsstyrelsen
fastställt enligt 43 § har anledning anse att betalningen skett i behörig
ordning. Om så ej skall anses vara fallet krävs ett förtydligande av författningstexten.
Utskottet förordar att även dessa frågor omfattas av den begärda
översynen.

Departementschefen. Det kan finnas fog för uppfattningen att bestämmelserna
i 47 § MF är ägnade att framkalla tveksamhet hos den skattskyldige
beträffande frågan om restavgift. För att entydigt slå fast att restavgift skall
utgå så snart skatten i sin helhet inte betalas senast den dag då deklaratio -

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1968

nen senast skall lämnas bör 47 § ändras. Jag föreslår att en direkt hänvisning
i denna paragraf görs till 42 § som innehåller bestämmelser om senaste
betalningsdag.

Som jag nämnt kan länsstyrelsen i vissa fall medge befrielse från restavgift.
Liksom utskottet anser jag det angeläget att det i MF klart utsägs att
restavgift skall tas ut när betalning av skatt sker senare än enligt 42 § men
att sådan avgift inte skall tas ut om betalning sker inom tid för anstånd enligt
45 §. Därför föreslår jag att 47 § utbyggs med en hänvisning även till
45 § av innebörd att restavgift inte skall utgå om anstånd medgivits enligt
den senare paragrafen.

Skatten skall betalas i behörig ordning. Detta bör klart framgå av författningstexten
och jag föreslår därav betingad ändring av 47 och 48 §§.

Återbetalning av skatt

Överskjutande ingående avdragsgill skatt skall enligt MF återbetalas till
den skattskyldige när det överskjutande beloppet utgör minst 1 000 kr. I vissa
fall skall även mindre belopp återbetalas. Bestämmelserna i 68 § 3 och 4
mom. uppbördsförordningen om restitution av skatt skall enligt MF gälla
i tillämpliga delar även för återbetalning av mervärdeskatt.

I sitt betänkande påpekar bevillningsutskottet att den situationen kan
uppkomma att länsstyrelsen har skattefordringar som avser direkt skatt på
ett företag som enligt deklaration för mervärdeskatt är berättigat till återbetalning
enligt 42 § MF. I sådana fall bör enligt utskottets mening rätten
till återbetalning skyddas mot indrivningsåtgärder.

Departementschefen. Mervärdeskatteprincipen innebär, att man i varje
be skattning sled endast skall beskatta det s. k. mervärde som tillförts skattepliktiga
objekt genom bearbetning, hantering eller annan åtgärd. Detta når
man genom de skattskyldigas rätt att i deklaration för mervärdeskatt från
skatten på omsättningen ( den s. k. utgående skatten) göra avdrag från skatt
som erlagts eller påförts inköp m. m. för verksamheten (den s. k. ingående
skatten).

Ingående skatt i ett led representerar utgående skatt i föregående led. Uppkommer
överskjutande ingående skatt hos en skattskyldig härrör detta från
utgående skatt som annan skattskyldig eller andra skattskyldiga står betalningsansvaret
för gentemot staten. Utgående och ingående skatt utgör således
komponenter i ett uppbördssystem som löper genom hela produktionsoch
distributionskedjan. Det bör därför inte göras någon principiell skillnad
mellan överskjutande ingående skatt och överskjutande utgående skatt. Mot
skattskyldigs betalningsplikt för den senare skatten bör stå restitutionsrätt
för den förra. Under förutsättning att restitutionskravet grundas på deklaration
som inte föranlett ändring bör således återbetalning ske utan någon
inskränkning av annat slag än som regleras i förordningen. Jag anser där -

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

för, att återbetalning av överskjutande mervärdeskatt skall ske även om den
skattskyldige häftar i skuld till det allmänna för annan skatt eller allmän
avgift. Någon kvittning i sådana fall bör inte få ske. Som följd härav bör ej
heller indrivningsåtgärd kunna vidtas mot överskjutande ingående skatt
förrän återbetalning skett. Ett sådant förbud mot indrivning bör dock enligt
min mening sammankopplas med förbud för skattskyldig att överlåta
sin skattefordran.

Vad nu sagts påkallar ändring av 49 § MF.

Allmänt ombud

I 50 § MF föreskrivs att allmänt ombud skall finnas vid länsstyrelse. Ombudet
skall föra det allmännas talan i mål och ärenden på vilka förordningen
äger tillämpning. Närmare föreskrifter om allmänt ombud skall enligt
paragrafen meddelas av Kungl. Maj :t.

Av bevillningsutskottets betänkande framgår bl. a. att utskottet ställer sig
tveksamt till frågan om det behövs bestämmelser om allmänt ombud i MF.
Utskottet ifrågasätter att bestämmelser i stället införs i länsstyrelseinstruktionen
om utseende av rättegångsombud. På så sätt skulle någon förväxling
inte behöva uppkomma med andra ombudsfunktioner på beskattningsområdet,
exempelvis med det allmänna ombudet enligt förordningen den 3 april
1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Departementschefen. I likhet med utskottet finner jag det angeläget att
bestämmelserna om allmänt ombud för mervärdeskatten utformas så, att
oklarhet beträffande ombudets funktioner inte skall behöva föreligga.

Enligt min mening bör det allmänna ombudet i skatteprocess hos prövningsnämnd
eller skattedomstol inta samma ställning som en taxeringsintendent.
Detta betyder att ombudet i första hand får ses som företrädare
för de fiskala intressena. En taxeringsintendent har emellertid rätt att föra
talan även till den skattskyldiges förmån. Liknande rätt bör tillkomma även
det allmänna ombudet för mervärdeskatten.

Praktiska skäl talar för att man till sådant allmänt ombud utser en person
med nära anknytning till länsstyrelsen. I första hand bör en lämplig befattningshavare
vid länsstyrelsen komma i fråga. Denne får självfallet inte
vara knuten till mervärdeskattekontoret. Det är f. n. svårt att bedöma den
omfattning som ombudets verksamhet kommer att få. Jag föreslår därför att
verksamheten tills vidare utövas som ett uppdrag vid sidan av tjänsten.

Liksom i fråga om allmänt ombud enligt uppbördsförordningen bör Kungl.
Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, utse allmänt ombud
för mervärdeskattemål. Enligt min mening bör länsstyrelserna kunna anförtros
denna uppgift.

Länsstyrelseinstruktionen synes med den lösning jag här förordar inte
böra ifrågakomma för bestämmelser om allmänt ombud. Närmast till hands

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

ligger enligt min mening att mera allmänt hållna bestämmelser i detta hänseende
införes i förordningen om mervärdeskatt. För ombudets verksamhet
torde, om detta skulle visa sig behövligt, särskilda anvisningar kunna meddelas
av riksskattenämnden med stöd av 61 § MF.

Vad jag anfört föranleder ändring av 50 § MF.

Besvär

Enligt MF får besvär föras mot beslut om fastställelse av skatt och om
efterbeskattning. Vidare föreligger besvärsrätt i fråga om vite. Här gäller
taxeringsförordningens bestämmelser. Slutligen innehåller MF regler om
extraordinär besvärsrätt i vissa fall. Däremot gäller förbud mot besvär över
länsstyrelsens övriga beslut av intresse för den som är eller önskar vara
skattskyldig till mervärdeskatt. Bland dessa senare beslut märks sådana
som berör skattskyldigs möjlighet till frivilligt inträde i skattesystemet och
möjligheten för en av delägarna i ett enkelt bolag att bli ansedd som skattslcyldig
för bolagets hela verksamhet.

Frågan om besvärsrätt även i sistnämnda fall tas upp i bevillningsutskottets
betänkande. Utskottet ifrågasätter inte länsstyrelsernas möjlighetet att
tillämpa bestämmelserna i nyss nämnda hänseenden på sätt som avses.
Ärendenas fördelning på skilda länsstyrelser medför dock risker för att bestämmelserna
kan komma att tillämpas olika. För att få en så enhetlig tilllämpning
som möjligt anser utskottet att ett besvärsinstitut bör tillskapas
även på dessa områden.

Departementschefen. Jag anser liksom utskottet att skattskyldig bör ha
möjlighet att anföra besvär mot länsstyrelses beslut också i frågor som utskottet
åsyftar. Dock anser jag det inte nödvändigt att i förordningen om
mervärdeskatt föra in ytterligare bestämmelser om besvärsrätt. För de fall
det här gäller torde den skattskyldiges intresse av att kunna få sin talan
prövad vara tillgodosett genom bestämmelserna i 57 § länsstyrelseinstruktionen
den 30 maj 1958 (nr 333). Enligt detta författningsrum kan han nämligen
föra talan mot länsstyrelsens beslut genom besvär hos Kungl. Maj :t.
Vad jag här framhållit påkallar dock ändring av 51 §.

Straffbestämmelserna

Departementschefen. Som jag inledningsvis nämnt ämnar jag senare föreslå
sådan ändring av skattestrafflagen att denna blir tillämplig även vid
oriktig uppgift som är ägnad att leda till oriktig återbetalning av mervärdeskatt.

Vissa ändringar i MF:s bestämmelser om straff och viten är emellertid
påkallade. Brott mot bestämmelserna i 66 § MF bör enligt min mening kunna
åtalas även om länsstyrelsen inte gjort anmälan som avses i 68 § andra

Kiingl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

stycket förordningen. De förhållandevis grova brott det här gäller motiverar
en sådan ordning. Mitt förslag i denna del innebär ändring av 68 § andra
stycket förordningen.

Vidare föreslår jag att bestämmelserna om vite förtydligas genom ändring
av 69 §. Innebörden är att chefen för mervärdeskattekontoret skall göra
anmälan som avses i 124 § taxeringsförordningen. Vidare skall allmänt ombud
kunna föra talan liksom förste taxeringsintendenten enligt 125 § taxeringsförordningen.

Övergångsbestämmelserna

Mervärdeskatten ersätter den allmänna varuskatten vid årsskiftet 1968/69.
Införandet av mervärdeskatten regleras av bestämmelserna i punkt 2 av
övergångsbestämmelserna till MF. De i denna punkt intagna bestämmelserna
går ut på, att som omsättning i mervärdeskattehänseende anses alla likvider
som inflyter efter årsskiftet 1968/69, dvs. även om leveransen eller
tillhandahållandet skett dessförinnan. Detta betyder att mervärdeskatt i
stället för allmän varuskatt skall utgå om skatt enligt varuskatteförordningen
skulle ha utgått om denna förordning alltjämt varit i kraft. Men dessutom
innebär bestämmelserna att mervärdeskatt skall utgå för likvider efter
utgången av 1968 för sådant tillhandahållande dessförinnan som inte omfattats
av den allmänna varuskatten men som inrymts under mervärdeskatten,
t. ex. leveranser av omsättningsvaror från skattskyldig i ett led till
skattskyldig i efterföljande led.

I skrivelse till finansdepartementet framhåller Sveriges grossistförbund,
att en beskattning av leveranser som fullgjorts före den 1 januari 1969
skulle medföra ett betydande och kostsamt merarbete för företagen. En särskild
skattefakturering skulle få ske i betydande utsträckning. Denna skulle
för producenter och grossister väsentligen komma att avse skatt, som köparen
skulle ha rätt att dra av i sin mervärdeskatteredovisning. En beskattning
i dessa fall skulle därför inte medföra någon skatteintäkt för staten
och framstår därför som onödig. Förbundet hemställer om sådan ändring
av övergångsbestämmelserna, att skatt inte skall utgå på likvider efter årsskiftet
1968/69 för leveranser som företag i grossistledet eller tidigare led
fullgjort dessförinnan till någon som inte är konsument.

Liknande synpunkter har framförts av andra företrädare för näringslivet.
Därvid har ifrågasatts om inte mervärdeskatten generellt borde anknytas
till skattepliktiga leveranser och motsvarande som sker efter årsskiftet
1968/69 när inte fråga är om omsättning för vilken mervärdeskatten avlöser
en beskattning enligt varuskatteförordningen.

Det har också framhållits att övergången till mervärdeskatt i vissa fall
skulle missgynna företag som redovisar allmän varuskatt på grundval av
uppkomna fordringar (bokföringsmässig redovisning) och inte enligt influtna
likvider. I det senare fallet blir likvider efter årsskiftet 1968/69 be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1968

skattade med mervärdeskatt, som kan dras av om köparen är skattskyldig
till mervärdeskatt. I det förra fallet beskattas hela leveransen med allmän
varuskatt på grundval av fakturan, även om kunden erlägger betalningen
efter utgången av år 1968. 1 det fall leveransen inte avser sådant, som berättigar
till ett extra avdrag vid den statliga inkomsttaxeringen enligt förordningen
den 15 mars 1968 (nr 87) om särskilt investeringsavdrag, missgynnas
skattskyldiga som valt att redovisa allmän varuskatt på grundval av
uppkomna fordringar.

Departementschefen. De av bl. a. grossistförbundet framförda synpunkterna
på övergångsbestämmelserna bör enligt min mening kunna beaktas.
Praktiska skäl talar för att mervärdeskatt i de av förbundet avsedda fallen
inte skall behöva tas ut på likvider, som efter årsskiftet 1968/69 inflyter för
tidigare levererad vara eller tjänst, när uttagen mervärdeskatt skulle få dras
av i köparens mervärdeskatteredovisning. Skattefrihet i dessa fall påverkar
ej skatteutfallet. Samma praktiska skäl kan emellertid anföras för skattefrihet
även om köparen inte har avdragsrätt för ingående mervärdeskatt. En
sådan skattefrihet kan knappast få annat än obetydliga återverkningar på
skatteutfallet. Jag föreslår därför den ändringen av övergångsbestämmelserna,
att skattefrihet generellt föreligger för likvider efter årsskiftet 1968/69,
som avser sådant tillhandahållande dessförinnan för vilket allmän varuskatt
inLe skulle ha utgått om varuskatteförordningen alltjämt varit i kraft.

Jag har vidare beaktat att mervärdeskatten omfattar vissa upplåtelser av
rättigheter, t. ex. rätt att taga grus och rätt till fiske, som nu ej är varuskattebelagda.
Avtal om sådana upplåtelser kan gälla för viss tid eller tills
vidare. Om priset i redan ingånget sådant avtal är till beloppet fastställt
skulle mervärdeskatten kunna få en retroaktiv verkan och därtill leda till
en beskattning som ej kan övervältras. Jag föreslår därför kompletterande
bestämmelser av innebörd att mervärdeskatt i sådana och jämförliga fall
skall utgå på likvider efter utgången av år 1968 som hänför sig till tid från
och med den dag, dock tidigast den 1 januari 1969, då ny avtalsperiod börjar
löpa enligt uppsägning av avtalet den 1 november 1968. Som förutsättning
härför bör dock gälla att avtalet slutits före denna dag.

Som nämnts har det också framhållits att övergång till mervärdeskatt i
vissa fall skulle i konkurrenshänseende missgynna skattskyldiga till allmän
varuskatt som tillämpar s. k. bokföringsmässig redovisning för sådan skatt.
Tillämpas denna redovisningsmetod blir leverans före årsskiftet 1968/69
beskattad helt med allmän varuskatt även om likviden inflyter därefter. Om
i stället kontantmässig redovisning tillämpas blir likvid efter årsskiftet beskattad
med mervärdeskatt och denna skatt blir avdragsgill ingående skatt
för kund som är skattskyldig till mervärdeskatt.

Sådana verkningar av övergången elimineras i allt väsentligt genom rätten
till extra investeringsavdrag för investeringar under år 1968 och genom
byggnadsföretagens rätt att i mervärdeskatteredovisningen dra av allmän

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1968

varuskatt som belastar lagren av byggnadsmaterial per den 31 december
1968. Det är således endast när dessa avdragsrätter inte föreligger som de
påtalade nackdelarna kan uppkomma. Jag finner det skäligt att även för
dessa fall åtgärder vidtas som undanröjer skiljaktigheter i beskattningen
vid övergången till det nya systemet. Med hänsyn till att skattskyldighet till
allmän varuskatt upphör vid utgången av år 1968 måste frågan lösas inom
mervärdeskattens ram. Detta kan ske genom att köpare, som är skattskyldig
till mervärdeskatt, i redovisningen för sådan skatt medges avdrag för
allmän varuskatt på likvid, som efter årsskiftet 1968/69 erläggs för dessförinnan
fullgjord leverans från skattskyldig som redovisat varuskatt enligt
bokföringsmässiga grunder. En sådan avdragsrätt bör dock av skattetekniska
skäl begränsas till att gälla under en övergångsperiod. Jag föreslår
att avdragsrätt enligt det anförda införs i övergångsbestämmelserna och att
den får gälla likvider som erläggs under januari—april 1969.

Det är uppenbart att mervärdeskatt inte skall utgå om skattskyldighet
till allmän varuskatt fullgjorts för samma tillhandahållande. Det bör emellertid
vara möjligt att även efter utgången av år 1968 få göra sådana korrigeringar
av redan redovisad allmän varuskatt som skulle få ske om varuskatteförordningen
alltjämt varit i kraft. Jag föreslår därför att sådana korrigeringar
får göras i redovisningen för mervärdeskatt och att de därvid
skall betraktas som justering av utgående mervärdeskatt. Denna möjlighet
till efter justering tillkommer endast säljare. Den berör inte motpartens mervärdeskatteredovisning.
Samtidigt vill jag emellertid framhålla att den frihet
från skattskyldighet, som uppkommer genom nu föreslagna ändringar
av övergångsbestämmelserna, inte skall medföra någon inskränkning i rätten
till avdrag för ingående mervärdeskatt som hänför sig till inköp m.m.
för den skattepliktiga verksamheten efter utgången av år 1968.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat
förslag till förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1968
(nr 430) om mervärdeskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Margit Edström

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680449