Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956 (Proposition 1956:137)

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

Nr 137

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 27 juli 195b (nr 579) om
ngkterhetsvård, m. m.; given Stockholms slott den 23
mars 1956.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga härvid fogade förslag till
lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård;
samt

lag om ändring i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321),
dels ock antaga härvid fogade förslag till

förordning angående ändrad lydelse av 2 och 10 §§ förordningen den 11
juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp;

förordning angående ändring i förordningen den 14 maj 1954 (nr 250)
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt
m. m.; samt

förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946
(nr 469).

GUSTAF ADOLF

John Ericsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås med anledning av socialhjälpslagens tillkomst
ändringar i vissa lagar och författningar, som hänvisar eller eljest har anknytning
till fattigvårdslagen. Ändringar föreslås sålunda i lagen om nykterhetsvård,
sinnessjuklagen, förordningen om mödrahjälp, förordningen
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt
m. in., samt folkbokföringsförordningen.

Enligt förslaget anpassas nämnda lagar och författningar efter socialhjälpslagen.
I vissa av dem har också vidtagits jämkningar, som samnian1
— Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 137

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

hänger med annan nyare lagstiftning. Ändringarna är i huvudsak av formell
natur.

Beträffande lagen om nykterhetsvård föreslås ändring även i annat hänseende.
Förslaget innebär härutinnan, att beslut, som innebär förordnande
om övervakning eller meddelande av lydnadsföreskrift, skall gå i verkställighet
utan hinder av att beslutet icke äger laga kraft.

Ändringarna föreslås skola träda i kraft samtidigt med socialhjälpslagen
eller den 1 januari 1957.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 är 1956

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, dels att 63 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård
skall upphöra att gälla, dels att 3, 5 och 6 §§, 8 § 1 mom. samt 9, 15,
32, 36, 51, 61, 62 och 65 §§ samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives dels ock att i 4 § nämnda lag skall införas ett nytt moment,
betecknat 2 mom., av nedan angiven lydelse samt att hittillsvarande 2 och
3 mom. i samma paragraf skola erhålla närmast högre nummerbeteckning.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.

I varje -------en länsnykterhetsnämnd.

Nykterhetsnämnderna skola------av socialstyrelsen.

När i denna lag stadgas, att viss
åtgärd skall ankomma på eller anmälan
göras hos nykterhetsnämnden,
åsyftas därmed, såvida ej annat
utsäges, den kommunala nykterhetsnämnden
i den kommun, där den som
avses med åtgärden eller anmälan
har hemortsrätt eller eljest vistas.

När i denna lag stadgas, att viss
åtgärd skall ankomma på eller anmälan
göras hos nykterhetsnämnden,
åsyftas därmed, såvida ej annat
utsäges, den kommunala nykterhetsnämnden
i den kommun, där den
som avses med åtgärden eller anmälan
är mantalsskriven eller eljest
vistas.

§•

2 mom. Kommunal nykterhetsnämnd
har därjämte

att förvalta till kommunens nykterhetsvård
anslagen eller eljest hörande
egendom, i den mån ej förvaltningen
därav uppdragits åt annan
nämnd eller åt särskild styrelse;

att själv eller genom ombud föra
kommunens talan i alla mål och
ärenden, som angå nykterhetsvården;
samt

att jämväl i övrigt ombesörja de
angelägenheter avseende nykterhctsvården
inom kommunen, vilka äro

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

(Nuvarande lydelse)

2 m o m. Utöver vad i 1 mom. sägs
åligger det länsnykterhetsnämnd att
hålla sig noggrant underrättad om
de kommunala nykterhetsnämndernas
verksamhet, att öva tillsyn över
att dessa fullgöra sina uppgifter samt
att lämna dem vägledning och bistånd.

Finner länsnykterhetsnämnd,--

Då länsnykterhetsnämnden — —■ —

3 mom. Angående nykterhetsnämnds
åligganden i övrigt är särskilt
stadgat.

(Föreslagen lydelse)
att hänföra till förvaltning och verkställighet.

3 m o m. Utöver vad i 1 mom. sägs
åligger det länsnykterhetsnämnd att
hålla sig noggrant underrättad om
de kommunala nykterhetsnämndernas
verksamhet, att öva tillsyn över
att dessa fullgöra sina uppgifter samt
att lämna dem vägledning och bistånd.

— länsnykterhetsnämnden föreskriver,
kommunal nykterhetsnämnd.

4 mom. Angående nykterhetsnämnds
åligganden i övrigt är särskilt
stadgat.

5 §•

Kommunal nykterhetsnämnd skall
utgöras av särskilt tillsatt nämnd eller,
därest kommunens ringa folkmängd
eller liknande förhållande
gör sådan obehövlig, av kommunens
socialnämnd.

Kommunal nykterhetsnämnd skall
utgöras av särskilt tillsatt nämnd eller,
därest kommunens ringa folkmängd
eller liknande förhållande gör
sådan obehövlig, av kommunens fattigvårdsstyrelse.

Konungen äger —------av länsnykterhetsnämnden.

Ledamöter i-------av nämnden.

Vid val av suppleanter skall tilllika
bestämmas den ordning, i vilken
suppleanterna skola inkallas till
tjänstgöring.

I fråga om valbarhet till ledamot
eller suppleant, verkan av valbarhetens
upphörande och rätt till avsägelse,
mandattid och avgång, val av ordförande
och vice ordförande, ställe
och tid för sammanträde, suppleants
tjänstgöring och rätt att närvara vid
sammanträde, beslutförhet och jäv,
förfarandet vid fattande av beslut,
protokoll och reservation, tillkännagivande
varest och på vilka tider till
nämnden ställda framställningar
mottagas, skriftväxling, vård och för -

Beträffande valbarhet, obehörighet,
rätt att avsäga sig uppdraget,
ledamots och suppleants tjänstgöringstid
och avgång, vissa prästers
rätt att deltaga i nämndens förhandlingar,
val av ordförande, vice ordförande
och kassaförvaltare, ordningen
för nämndens arbete, ordförandens
åligganden, ersättning åt ordförande
och ledamöter, medelsförvaltning,
avlämnande av utgifts- och
inkomstförslag, räkenskapers förande,
redovisning, granskning av nämn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1956

(Nuvarande lydelse)
dens räkenskaper och förvaltning
samt ledamots ansvarighet äger vad
i 10, 12—18 och 21 §§ i lagen om fattigvården
finnes stadgat rörande fattigvårdsstgrelse
motsvarande tilllämpning.

(Föreslagen lydelse)
tecknande av handlingar hörande till
nämndens arkiv, utseende av kassaförvaltare
samt ledamots ansvar och
skadeståndsskgldighet skall vad i
32—42 §§ kommunallagen är stadgat
rörande kommunens styrelse äga
motsvarande tillämpning; dock att
det ej är erforderligt, att protokoll
upptager annat än förteckning å närvarande
ledamöter samt för varje
ärende beslutet och skälen därför.

I fråga

stadsfullmäktige meddelar.

6 §•

Om i särskild kommunal nykterhetsnämnd
icke finnes ledamot, som
är läkare, skall vederbörande tjänsteläkare
närvara vid nämndens sammanträden,
i den mån han icke hindras
av andra tjänsteåligganden. Han
skall därvid äga rätt att deltaga i
överläggningarna samt att få sin
mening antecknad till protokollet.

Om i kommunal nykterhetsnämnd
icke finnes ledamot, som är läkare,
skall vederbörande tjänsteläkare närvara
vid nämndens sammanträden,
i den mån han icke hindras av andra
tjänsteåligganden. Han skall därvid
äga rätt att deltaga i överläggningarna
samt att få sin mening antecknad
till protokollet.

I stad ---— ----förste stadsläkaren.

1 mom. I kommun, där nykterhetsnämnden
utgöres av fattigvårdsstyrelsen,
skall kommunen utse en av
styrelsens ledamöter att för den tid
han är vald till ledamot bereda och
vara föredragande i de ärenden, som
ankomma på nykterhetsnämnds
prövning.

§•

1 mom. I kommun, där nykterhetsnämnden
utgöres av socialnämnden,
skall kommunen utse en av socialnämndens
ledamöter att för den
tid han är vald till ledamot bereda
och vara föredragande i de ärenden,
som ankomma på nykterhetsnämnds
prövning.

9 §•

Länsnykterhetsnämnden skall--—---en ledamot.

I län,-----— — en ledamot.

För varje------en suppleant.

Ledamöter och suppleanter utses Ledamöter och suppleanter utses
hland inom länet bosatta svenska bland inom länet bosatta svenska
män och kvinnor, som fyllt tjugutre män och kvinnor, som fyllt tjugutre
år. Beträffande obehörighet och rätt år. Beträffande behörighet och rätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

(Nuvarande lydelse)
att avsäga sig uppdraget äger vad i
12 § 1 mom. i lagen om fattigvården
finnes stadgat rörande fattigvårdsstgrelse
motsvarande tillämpning.

Ledamöter och----— ---den avgångne.

Närmare bestämmelser ------— av Konungen.

Angående bestridandet---—--särskilt stadgat.

(Föreslagen lydelse)
till avsägelse äger vad i 32 § kommunallagen
finnes stadgat rörande kommunens
styrelse motsvarande tilllämpning.

Den som--

Samma lag--

15 §.

----störande levnadssätt.

---- ■— kringflackande liv.

Beslut om övervakning enligt denna
paragraf går i verkställighet utan
hinder därav, att det ej äger laga
kraft.

32 §.

Länsstyrelsens slutliga------av beslutet.

Har beslutet------tillställas åklagaren.

Där nykterhetsnämnd ej är sökande,
skall underrättelse om beslutet
översändas till nykterhetsnämnden i
hemortskommunen samt, om annan
nykterhetsnämnd tagit befattning
med ärendet, till denna nämnd.

Där nykterhetsnämnd ej är sökande,
skall underrättelse om beslutet
översändas till nykterhetsnämnden i
den kommun, där den som avses med
beslutet år mantalsskriven, samt om
annan nykterhetsnämnd tagit befattning
med ärendet, till denna nämnd.

36 §.

I samband------- motsvarande tillämpning.

I den------förfogandet däröver.

Då beslut----—- — om lydnadsföreskrifter.

Den myndighet, —- -----till desamma.

Har nykterhetsnämnd beslutat om
lydnadsföreskrift, går beslutet i
verkställighet utan hinder därav, att
det ej äger laga kraft.

51 §.

Där det------motsvarande tillämpning.

Vare sig--- — — — — motsvarande tillämpning.

Anstaltens styrelse-----— styrelsen utfärdat.

Beslut, som avses i denna paragraf,
går i verkställighet utan hinder
därav, att det ej äger laga kraft.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

(Nuvarande lydelse)

61 §.

(Föreslagen lydelse)

Länsstyrelses beslut-----

Talan föres hos Konungen genom
besvär, vilka skola ingivas till länsstyrelsen.
Länsstyrelsen skall skyndsamt
infordra förklaring över besvären,
om anledning därtill ej uppenbarligen
saknas, samt, efter att
hava införskaffat den ytterligare utredning,
som kan vara erforderlig,
till inrikesdepartementet insända
samtliga målet rörande handlingar
tillika med eget utlåtande.

Klagan över —-----------

Över annat------—--

— inför länsstyrelsen.

Talan föres hos Konungen genom
besvär, vilka skola ingivas till länsstyrelsen.
Länsstyrelsen skall skyndsamt
infordra förklaring över besvären,
om anledning därtill ej uppenbarligen
saknas, samt, efter att hava
införskaffat den ytterligare utredning,
som kan vara erforderlig, till
socialdepartementet insända samtliga
målet rörande handlingar tillika
med eget utlåtande.

— viss tid.
är sagt.

Över beslut av socialstyrelsen må
den som beslutet rörer söka ändring
hos Konungen genom besvär, vilka
skola ingivas till inrikesdepartementet.

§•

Över beslut av socialstyrelsen må
den som beslutet rörer söka ändring
hos Konungen genom besvär, vilka
skola ingivas till socialdepartementet.

Myndigheter, som handlägga ärenden
enligt denna lag, böra samarbeta
med varandra. Inbördes samarbete
bör ock äga rum mellan sådana myndigheter
samt fattigvårdsstgrelser,
barnavårdsnämnder och andra myndigheter
ävensom vårdanstalter och
organisationer, vilka utöva social
h j älp verksamhet.

§•

Myndigheter, som handlägga ärenden
enligt denna lag, böra samarbeta
med varandra. Inbördes samarbete
bör ock äga rum mellan sådana myndigheter
samt socialnämnder, barnavårdsnämnder
och andra myndigheter
ävensom vårdanstalter och organisationer,
vilka utöva social hjälpverksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1957.

Tjänstgöringstiden för ledamöter
och suppleanter i särskild kommunal
ngkterhetsnämnd, vilka valts
med tillämpning av äldre bestämmelser,
skall upphöra med utgången av
år 1956. Nga val i enlighet med denna
lag skola äga rum i december
månad 1956 och avse tiden intill ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1956

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gången av året näst efter det, då allmänna
val av kommunens fullmäktige
första gången efter lagens
ikraftträdande ägt rum.

Tillsättes särskild nykterhetsnämnd
i kommun, där sådan icke
finnes då denna lag träder i kraft,
skall val av ledamöter och suppleanter
i nämnden första gången förrättas
för tiden intill utgången av året
näst efter det, då allmänna val av
kommunens fullmäktige första gången
efter nämndens tillsättande ägt
rum.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

Förslag

till

Lag

om ändring i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321)

Härigenom förordnas, att 4 § 1., 6 §, 10 § 1., 15 §, 28 § 1., 33 § och 37 §
sinnessjuklagen1 den 19 september 1929 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1. Med sinnessjukhus förstås för
vård av sinnessjuka avsedd statsanstalt,
som enligt Konungens förordnande
skall vara sinnessjukhus, så
ock annan för dylik vård inrättad anstalt,
vilken blivit såsom sinnessjukhus
godkänd i den ordning Konungen
bestämmer. Sinnessjukhus må inrättas
såsom avdelning av fattigvårdsanstalt
eller av sjukvårdsanstalt, som
är avsedd jämväl för andra sjuka.

Den, som — ■— ----eller or

(Föreslagen lydelse)

§•

1. Med sinnessjukhus förstås för
vård av sinnessjuka avsedd statsanstalt,
som enligt Konungens förordnande
skall vara sinnessjukhus, så
ock annan för dylik vård inrättad anstalt,
vilken blivit såsom sinnessjukhus
godkänd i den ordning Konungen
bestämmer. Sinnessjukhus må inrättas
såsom avdelning av hem, varom
stadgas i 18 § lagen om socialhjälp,
eller av sjukvårdsanstalt, som är avsedd
jämväl för andra sjuka.

6 §•

Vidtages icke av förmyndare, god
man, make eller annan åtgärd för
beredande av erforderlig vård åt sinnessjuk,
vare ordföranden i hälsovårdsnämnden
eller i fattigvårdsstyrelsen
i den ort, där den sjuke vistas,
eller polismyndigheten därstädes eller,
vad angår sinnessjuk, som är i
militärtjänst, vederbörande befälhavare
pliktig att föranstalta därom.

Bestämmelserna i första stycket
skola icke äga tillämpning i avseende
å sinnessjuk, som är intagen å

Vidtages icke av förmyndare, god
man, make eller annan åtgärd för
beredande av erforderlig vård åt sinnessjuk,
vare ordföranden i hälsovårdsnämnden
eller i socialnämnden
i den ort, där den sjuke vistas, eller
polismyndigheten därstädes eller, vad
angår sinnessjuk, som är i militärtjänst,
vederbörande befälhavare pliktig
att föranstalta därom.

Bestämmelserna i första stycket
skola icke äga tillämpning i avseende
å sinnessjuk, som är intagen i arbets -

1 Senaste lydelse av 10 § 1. se SFS 1953: 67.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

(Nuvarande lydelse)
fattigvårdsanstalt utan rätt att lämna
anstalten eller å skyddshem, allmän
uppfostringsanstalt, alkoholistanstalt,
tvångsarbetsanstalt, anstalt,
som står under fångvårdsstyrelsens
inseende, militärhäkte eller häradseller
stadsfängelse. Beträffande sådan
sinnessjuk åligge skyldighet att
föranstalta om vård allenast den,
som enligt de rörande anstalten meddelade
föreskrifterna har att sörja
därför.

(Föreslagen lydelse)
hem, som avses i 41 § lagen om socialhjälp,
eller i skola tillhörande
barna- och ungdomsvården, allmän
vårdanstalt för alkoholmissbrukare,
tvångsarbetsanstalt, anstalt, som står
under fångvårdsstyrelsens inseende,
militärhäkte eller härads- eller stadsfängelse.
Beträffande sådan sinnessjuk
åligge skyldighet att föranstalta
om vård allenast den, som enligt de
rörande anstalten meddelade föreskrifterna
har att sörja därför.

10 §.

1. Då ansökan--— sinnestillstånd (levnadsberättelse).

Vårdattest må utfärdas allenast av
legitimerad läkare eller av den, som
utan att vara legitimerad läkare innehar
befattning såsom provinsialläkare,
extra provinsialläkare, stadsläkare,
stadsdistriktsläkare, köpingsläkare
eller municipalläkare, eller
ock, efter medicinalstyrelsens särskilda
bemyndigande, av annan, som
av Konungen eller medicinalstyrelsen
förordnats att uppehålla läkarbefattning.
Vårdattest må ej meddelas
av läkare vid det sinnessjukhus,
varest intagning begäres; dock må
läkare vid sinnessjukhus, som drives
av landsting eller kommun, utfärda
vårdattest, då fråga är om förflyttning
till sjukhuset av någon,
som vårdas å fattigvårdsanstalt, där
läkaren omhänderhar sjukvård, samt
annan läkare ej utan olägenhet eller
omgång kan anlitas. Vårdattest må ej
godkännas, därest den meddelats av
någon, som veterligen till den sjuke
står i den skyldskap eller i det svågerlag,
som enligt lag utgör jäv mot
domare.

Vårdattest må utfärdas allenast av
legitimerad läkare eller av den, som
utan att vara legitimerad läkare innehar
befattning såsom provinsialläkare,
extra provinsialläkare, stadsläkare,
stadsdistriktsläkare, köpingsläkare
eller municipalläkare, eller
ock, efter medicinalstyrelsens särskilda
bemyndigande, av annan, som
av Konungen eller medicinalstyrelsen
förordnats att uppehålla läkarbefattning.
Vårdattest må ej meddelas
av läkare vid det sinnessjukhus,
varest intagning begäres; dock må
läkare vid sinnessjukhus, som drives
av landsting eller kommun, utfärda
vårdattest, då fråga är om förflyttning
till sjukhuset av någon, som
vårdas i sådant hem eller arbetshem,
varom stadgas i 18 eller 41 § lagen
om socialhjälp, samt läkaren där
omhänderhar sjukvård och annan läkare
ej utan olägenhet eller omgång
kan anlitas. Vårdattest må ej godkännas,
därest den meddelats av någon,
som veterligen till den sjuke
står i den skyldskap eller i det svå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gerlag, som enligt lag utgör jäv mot
domare.

15 §.

Betalning, som----------den intagne.

Vad i —---— -— ---svara därför.

Angående kostnaden för vård av
sinnessjuk, som är medellös eller
omhändertagits jämlikt lagen om
samhällets barnavård, gälle vad
därom finnes särskilt stadgat; dock
må i fall, varom stadgas i andra stycket,
ersättning, som på grund av särskilt
åtagande utgivits, ej uttagas av
den intagne eller för honom försörjningspliktig.

Har i fall som avses i andra stycket
kommun utgivit socialhjälp till bestridande
av vårdkostnaden eller
jämlikt barnavårdslagen fått vidkännas
utgift för sagda kostnad, må ersättning
härför ej uttagas enligt 33—
36 §§ lagen om socialhjälp eller 68 §
barnavårdslagen.

1. Finnes av---------

Är någon--- — ■—- — — --—

Vad ovan i detta moment stadgas
skall icke tillämpas i avseende å intagning
av den, som är intagen å anstalt,
varom i 6 § andra stycket förmäles,
och, vad angår å fattigvårdsanstalt
intagen, ej är berättigad att
lämna anstalten, utan skall därom
gälla vad i 33 och 48 §§ finnes föreskrivet.

Angående rätt — — — -— —---

§•

- sin sinnessjukvård.
första punkten.

Vad ovan i detta moment stadgas
skall icke tillämpas i avseende å intagning
av den, som är intagen å anstalt,
varom i 6 § andra stycket förmäles,
utan skall därom gälla vad i
33 och 48 §§ finnes föreskrivet.

i 32 §.

Föreligga sådana omständigheter,
som i 28 § 1 mom. angivas, beträffande
någon, vilken är intagen å fattigvårdsanstalt
utan rätt att lämna
anstalten eller å skyddshem, allmän
uppfostringsanstalt, alkoholistanstalt
eller tvångsarbetsanstalt, må den,
som enligt de rörande anstalten meddelade
föreskrifterna har att sörja för
vård åt honom, föranstalta om hans

§•

Föreligga sådana omständigheter,
som i 28 § 1 mom. angivas, beträffande
någon, vilken är intagen i arbetshem,
som avses i il § lagen om
socialhjälp, eller i skola tillhörande
barna- och ungdomsvården, allmän
vårdanstalt för alkoholmissbrukare
eller tvångsarbetsanstalt, må den,
som enligt de rörande anstalten meddelade
föreskrifterna har att sörja

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

intagande för observation å sinnes- för vård åt honom, föranstalta om
sjukhus, som i 28 § 1 mom. sägs. hans intagande för observation å sinnessjukhus,
som i 28 § 1 mom. sägs.

Beträffande ansökan------hans sinnestillstånd.

I fråga — —----å sökanden.

Har observationen--—--vederbörande anstalt.

Har någon, som jämlikt 28, 32 eller
33 § intagits å sinnessjukhus för
observation, vid observationen icke
befunnits vara i behov av vård å sådant
sjukhus, skall kostnaden för
vistelsen å sjukhuset under observationstiden
enligt föreskrifter, som
meddelas av Konungen, gäldas av
statsverket. I övrigt skola bestämmelserna
i 15 § första stycket i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse
beträffande kostnaden för vistelse å
sinnessjukhus under observationstid,
och skall i fråga om sådan kostnad
vad i lagen om fattigvården och lagen
om samhällets barnavård är föreskrivet
om kostnad för vård å sinnessjukhus
äga motsvarande tilllåmpning,
så vitt fråga är om den,
som är medellös eller omhändertagits
jämlikt sistnämnda lag.

§•

Har någon, som jämligt 28, 32 eller
33 § intagits å sinnessjukhus för
observation, vid observationen icke
befunnits vara i behov av vård å sådant
sjukhus, skall kostnaden för
vistelsen å sjukhuset under observationstiden
enligt föreskrifter, som
meddelas av Konungen, gäldas av
statsverket. I övrigt skola bestämmelserna
i 15 § första stycket i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse
beträffande kostnaden för vistelse å
sinnessjukhus under observationstid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1957.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 och 10 §§ förordningen den 11 juni 1937 (nr 339)

om mödrahjälp

Härigenom förordnas, att 2 och 10 §§ förordningen den 11 juni 1937 om
mödrahjälp1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Mödrahjälp lämnas----—

Hjälp enligt-----— dess

Mödrahjälp må icke lämnas till
kvinna, vilken är intagen å straffanstalt
eller därmed jämförlig anstalt,
å tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt,
allmän uppfostringsanstalt eller
skgddshem, eller å anstalt för sinnes
slöa, fallandesjuka eller kroniskt
sjuka, och ej heller till kvinna, som
av fattigvården mottagits till stadigvarande
försörjning.

Socialstyrelsen har att med biträde
av statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter
utöva tillsyn över
tillämpningen av denna förordning
och med stöd av densamma meddelade
föreskrifter samt äger att i sådant
avseende till ledning för vederbörande
mödrahjälps- och barnavårdsnämnder
meddela nödiga råd
och anvisningar.

Klagan över--- -—----av

över socialstyrelsens-----

— i landet,
födelse.

Mödrahjälp må icke lämnas till
kvinna, vilken är intagen i annat
barnhem än mödrahem eller i skola
tillhörande barna- och ungdomsvården
eller i fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt.

§•

Socialstyrelsen har att med biträde
av statens socialvårdskonsulenter
utöva tillsyn över tillämpningen av
denna förordning och med stöd av
densamma meddelade föreskrifter
samt äger att i sådant avseende till
ledning för vederbörande mödrahjälps-
och barnavårdsnämnder meddela
nödiga råd och anvisningar.

beslutet.

--icke föras.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1957.

1 Senaste lydelse av 2 § se SFS 1950:242 och av 10 § se SFS 1940:786.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.

Härigenom förordnas, att 1, 4, 5, 9 och 10 §§ förordningen den 14 maj
1954 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å
anstalt m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Drabbas någon som

a) är häktad eller intagen å fångvårds-
eller tvångsarbetsanstalt eller
vårdas å allmän eller statsunderstödd
enskild alkoholistanstalt eller

b) å fattigvårdsanstalt eller annat
arbetsställe fullgör arbete, som jämligt
71 § lagen om fattigvården eller
72 § barnavårdslagen anvisats honom,

under vistelsen å häktet, anstalten
eller arbetsstället i eller utom arbete
av skada till följd av olycksfall eller
inverkan, som avses i 6 § lagen om
yrkesskadeförsäkring, utgår ersättning
av statsmedel enligt vad nedan
sägs.

Med skada-------• -—

Till olycksfall, som avses i första
stycket, hänföres jämväl olycksfall
vid färd till eller från häktet, anstalten
eller arbetsstället, såframt färden
föranledes av och står i nära samband
med vistelsen därstädes.

(Föreslagen lydelse)

§•

Drabbas någon som

a) är häktad eller intagen å fångvårds-
eller tvångsarbetsanstalt eller
vårdas å allmän eller statsunderstödd
enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare
eller

b) å arbetshem fullgör arbete, som
jämlikt 41 § lagen om socialhjälp
eller 72 § barnavårdslagen förelagts
honom,

under vistelsen å häktet, anstalten
eller arbetshemmet i eller utom arbete
av skada till följd av olycksfall
eller inverkan, som avses i 6 § lagen
om yrkesskadeförsäkring, utgår ersättning
av statsmedel enligt vad nedan
sägs.

— sitt ändamål.

Till olycksfall, som avses i första
stycket, hänföres jämväl olycksfall
vid färd till eller från häktet, anstalten
eller arbetshemmet, såframt färden
föranledes av och står i nära
samband med vistelsen därstädes.

Sjukpenning, som

4 §•

— intagna tabellen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

(Nuvarande lydelse)

Vid bestämmande av den skadades
årliga arbetsförtjänst skall, med
iakttagande i övrigt av vad i 9 § lagen
om yrkesskadeförsäkring är
stadgat, skälig hänsyn tagas till årsinkomsten
av förvärvsarbete för en
arbetstagare med samma arbetsförmåga
som den skadade och i det yrke
denne hade, då han intogs å häktet
eller anstalten eller påbörjade förelagt
arbete, eller, om han vid nämnda
tidpunkt icke hade något yrke, till
motsvarande inkomst för en med honom
jämförlig arbetstagare å den
ort, där han senast arbetat eller haft
sin verksamhet eller huvudsakligen
uppehållit sig.

Överstiger den

(Föreslagen lydelse)

Vid bestämmande av den skadades
årliga arbetsförtjänst skall, med
iakttagande i övrigt av vad i 9 §
lagen om yrkesskadeförsäkring är
stadgat, skälig hänsyn tagas till årsinkomsten
av förvärvsarbete för en
arbetstagare med samma arbetsförmåga
som den skadade och i det
yrke denne hade, då han intogs å
häktet, anstalten eller arbetshemmet,
eller, om han vid nämnda tidpunkt
icke hade något yrke, till motsvarande
inkomst för en med honom jämförlig
arbetstagare å den ort, där han
senast arbetat eller haft sin verksamhet
eller huvudsakligen uppehållit

sig.

i beräkning.

Sjukpenning eller livränta utgives
ej till den skadade för tid, under vilken
han hålles häktad eller är intagen
å anstalt, som avses i 1 § första
stycket a), eller å fattigvårdsanstalt
fullgör arbete, varom sägs i samma
stycke b). Om särskilda skäl äro därtill,
må dock så mycket av livränta,
som belöper å nämnda tid, eller del
därav i stället utgivas till den som,
för den händelse skadan lett till döden,
varit berättigad att erhålla livränta
i anledning av dödsfallet.

Underrättelse om inträffad skada
skall ofördröjligen lämnas till föreståndaren
för häktet eller anstalten
eller, där den skadade i fall, som avses
i 1 § första stycket b), annorstädes
än å anstalt utfört honom anvisat
arbete, till fattigvårdsstyrelsen eller
barnavårdsnämnden.

§■

Sjukpenning eller livränta utgives
ej till den skadade för tid, under vilken
han hålles häktad eller är intagen
å anstalt eller arbetshem, som avses
i 1 §. Om särskilda skäl äro därtill,
må dock så mycket av livränta,
som belöper å nämnda tid, eller del
därav i stället utgivas till den som,
för den händelse skadan lett till döden,
varit berättigad att erhålla livränta
i anledning av dödsfallet.

§•

Underrättelse om inträffad skada
skall ofördröjligen lämnas till föreståndaren
för häktet, anstalten eller
arbetshemmet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §.

Föreståndare för häkte eller anstalt
ävensom fattigvårdsstyrelse eller
barnavårdsnämnd, som genom
underrättelse enligt 9 § eller eljest
erhållit kännedom om skada, som
medför eller skäligen kan antagas
medföra rätt till ersättning enligt
denna förordning, skall ofördröj ligen
anmäla skadan till riksförsäkringsanstalten.

Föreståndare för häkte, anstalt eller
arbetshem, vilken genom underrättelse
enligt 9 § eller eljest erhållit
kännedom om skada, som medför
eller skäligen kan antagas medföra
rätt till ersättning enligt denna förordning,
skall ofördröjligen anmäla
skadan till riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1957 men äger icke
tillämpning i fråga om skada, som
inträffat dessförinnan, och ej heller
i fråga om sådan i 6 § första stycket
b) eller c) eller tredje stycket lagen
om yrkesskadeförsäkring avsedd skada,
som yppats senare, därest den
skadade icke efter förordningens
ikraftträdande varit utsatt för inverkan
av den art, som orsakat skadan.

Äldre bestämmelser skola alltjämt
äga tillämpning å sådant ersättningsanspråk
på grund av olycksfall eller
sjukdom, som ej till följd av vad
i första stycket sågs skall bedömas
enligt förordningen i dess nya lydelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

Förslag

till

Förordning

om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

Härigenom förordnas, att 65 §, 66 § 3 mom., 68 § 1 mom. och 74 § 1 mom.
folkbokföringsförordningen den 28 juni 19461 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Uti pastors beslut eller åtgärd i
ärende rörande tillämpning av vad
om rätt kyrkobokföringsort eller
kyrkobokföringsfastighet är stadgat,
så ock i fråga om vidtagen eller underlåten
mantalsskrivningsåtgärd må
envar, vars rätt därav beröres, ävensom
vederbörande kommun och fattigvårdssamhälle
söka ändring hos
länsstyrelsen i det län, till vilket den
församling hör, vars pastor meddelat
det överklagade beslutet, eller inom
vilket det mantalsskrivningsdistrikt
är beläget, för vilket den överklagade
mantalsskrivningsförrättningen ägt
rum. Ändring sökes genom besvär,
vilka skola hava till länsstyrelsen inkommit,
där de avse pastors beslut,
sist å trettionde dagen efter det klaganden
erhållit kännedom om beslutet
samt eljest före den 15 maj under
mantalsåret; klagande dock obetaget
att jämväl efter förstnämnda
tid i besvär rörande mantalsskrivning
yrka ändring i pastors beslut,
som nyss sagts, där det äger samband
med inantalsskrivningsfrågan.
Yrkas i besvären såväl undanröjande
av vidtagen åtgärd som vidtagande
av annan åtgärd och äro olika
länsstyrelser behöriga i fråga om

(Föreslagen lydelse)

§•

Uti pastors beslut eller åtgärd i
ärende rörande tillämpning av vad
om rätt kyrkobokföringsort eller
kyrkobokföringsfastighet är stadgat,
så ock i fråga om vidtagen eller underlåten
mantalsskrivningsåtgärd må
envar, vars rätt därav beröres, ävensom
vederbörande kommun söka
ändring hos länsstyrelsen i det län,
till vilket den församling hör, vars
pastor meddelat det överklagade beslutet,
eller inom vilket det mantalsskrivningsdistrikt
är beläget, för vilket
den överklagade mantalsskrivningsförrättningen
ägt rum. Ändring
sökes genom besvär, vilka skola hava
till länsstyrelsen inkommit, där de
avse pastors beslut, sist å trettionde
dagen efter det klaganden erhållit
kännedom om beslutet samt eljest
före den 15 maj under mantalsåret;
klagande dock obetaget att jämväl
efter förstnämnda tid i besvär rörande
mantalsskrivning yrka ändring
i pastors beslut, som nyss sagts,
där det äger samband med mantalsskrivningsfrågan.
Yrkas i besvären
såväl undanröjande av vidtagen åtgärd
som vidtagande av annan åtgärd
och äro olika länsstyrelser behöriga
i fråga om vartdera yrkandet,

1 Senaste lydelse av 68 § 1 mom. och 74 § 1 mom. se SFS 1952:336.

2—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 137

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1956

vartdera yrkandet, må besvären in- må besvären ingivas eller insändas
givas eller insändas till vilken som till vilken som helst av dem.
helst av dem.

Beslut om------särskilt överklagas.

Uti de------handlagt ärendet.

66 §.

3 in o m. I underställningsmål skall
vad i 65 § stadgas ej äga tillämpning.
I sådant mål skall den, om vars
kyrkobokföring eller mantalsskrivning
är fråga, ävensom, om målet är
anhängigt hos länsstyrelse, vederbörande
kommun och fattigvårdssamhälle
genom länsstyrelsens eller
domkapitlets försorg beredas tillfälle
att inom viss av myndigheten föreskriven
tid dit inkomma med de påminnelser
parten aktar nödigt.

Hos länsstyrelse------

3 m o m. I underställningsmål skall
vad i 65 § stadgas ej äga tillämpning.
I sådant mål skall den, om vars kyrkobokföring
eller mantalsskrivning
är fråga, ävensom, om målet är anhängigt
hos länsstyrelse, vederbörande
kommun genom länsstyrelsens eller
domkapitlets försorg beredas tillfälle
att inom viss av myndigheten
föreskriven tid dit inkomma med de
påminnelser parten aktar nödigt.

skyndsamt avgöras.

68 §.

1 m o in. Talan mot —- —-----av länsstyrelserna.

Länsstyrelses beslut -— -—----laga kraft.

Talan som hos länsstyrelse förts
av kommun eller fattigvårdssamhälle
må hos kammarrätten fullföljas av
den andra av dessa menigheter.

Kammarrätten skall -—-----kammarrätten inkommit.

Sedan besvär--—■ --— eget yttrande.

74 §.

1 m o m. Av länsstyrelserna, domkapitlen
och kammarrätten meddelade
beslut i de i 65, 66, 67 och 68 §§
avsedda mål skola genom den myndighets
försorg, som meddelat beslutet,
skyndsamt delgivas envar person,
vars rätt därav beröres, ävensom
vederbörande kommun och fattigvårdssamhälle.
Bevis om delgivningen
bör vid anfordran tillhandahållas
vederbörande.

1 mom. Av länsstyrelserna, domkapitlen
och kammarrätten meddelade
beslut i de i 65, 66, 67 och 68 §§
avsedda mål skola genom den myndighets
försorg, som meddelat beslutet,
skyndsamt delgivas envar person,
vars rätt därav beröres, ävensom vederbörande
kommun. Bevis om delgivningen
bör vid anfordran tillhandahållas
vederbörande.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1957.

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1956

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars
1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och inrikesdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Ericsson,
fråga om vissa författningsändringar i anledning av tillkomsten av lagen
om socialhjälp, m. m. samt anför.

Inledning

Genom proposition nr 177 föreläde Kungl. Maj:t 1955 års riksdag förslag
till lag om socialhjälp. Sedan riksdagen på hemställan av andra lagutskottet
(utlåtande nr 39) antagit förslaget med vissa ändringar samt beslutet härom
anmälts i skrivelse nr 397, utfärdades lag i ämnet den 4 januari 1956
(SFS nr 2).

Lagen om socialhjälp1 träder i kraft den 1 januari 1957. Samtidigt upphör
lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården2 att gälla.

I övergångsbestämmelserna till Shjl föreskrives, att om i lag eller författning
förekommer hänvisning till eller om däri eljest avses föreskrift, som
ersatts genom bestämmelse i Shjl, den bestämmelsen i stället skall tillämpas.

Ett stort antal lagar och författningar, hörande till skilda departements
lagstiftningsområden, anknyter i terminologiskt hänseende till Fvl. Särskilt
vanligt förekommande är uttryck som fattigvård, fattigvårdssamhälle
och fattigvårdsstyrelse. Det är önskvärt, att dylika uttryck, som efter
Shjl:s antagande framstår som föråldrade, utmönstras ur lagstiftningen.
På grund av innehållet i nyssberörda övergångsbestämmelse är det emellertid
inte nödvändigt att så sker omedelbart. Med hänsyn härtill och då praktiska
skäl talar för att den formella översyn av olika lagar och författningar,
som är motiverad av Shjl, verkställes i samband med att ändring * 8

1 Denna lag benämnes i det följande Shjl.

8 Denna lag benämnes i det följande Fvl.

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1956

av annan anledning göres i dem, anser jag, att man f. n. bör nöja sig med
att ändra sådana lagar och författningar, som av sakliga skäl behöver omarbetas
till följd av innehållet i Shjl. Det kan nämnas, att två lagar, nämligen
barnavårdslagen1 och lagen om socialregister, ändrats redan i samband
med tillkomsten av Shjl och att förslag framlagts till årets riksdag om vissa,
av socialhjälpslagen betingade ändringar i folkpensioneringslagen.

Till de lagar, som behöver ändras på grund av innehållet i Shjl, hör lagen
den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård. Socialstyrelsen har under hand
avgivit ett förslag, innefattande dels de ändringar i nämnda lag, som är betingade
av lagstiftningen om socialhjälp, och dels vissa andra ändringar,
som inte hänger samman med ifrågavarande lagstiftning men som enligt
styrelsens mening bör vidtagas i förevarande sammanhang.

Över socialstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Kalmar, Göteborgs och Bohus samt
Norrbottens län, styrelserna för statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare
å Svartsjö och Venngarn, styrelsen för Svenska landskommunernas
förbund ävensom Svenska nykterhetsvårdsförbundet. överståthållarämbetet
har vid sitt yttrande fogat utlåtande av Stockholms stads nykterhetsnämnd
och länsstyrelsen i Norrbottens län har bifogat utlåtande av länsnykterhetsnämnden
i länet.

På grundval av socialstyrelsens förslag och de däröver avgivna yttrandena
har inom socialdepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i
lagen om nykterhetsvård.

Innehållet i Shjl gör det vidare nödvändigt att ändra sinnessjuklagen
den 19 september 1929 (nr 321), förordningen den 11 juni 1937 (nr 339)
om mödrahjälp, förordningen den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m. och folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469). Förslag till erforderliga
ändringar i dessa författningar har uppgjorts inom socialdepartementet.

Jag anhåller nu att få redogöra för innehållet i de inom departementet
upprättade förslagen.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om nykterhetsvård

3 §•

Enligt lagen om nykterhetsvård skall vissa åtgärder ankomma på och
vissa anmälningar göras hos »nykterhetsnämnden». Om inte annat utsäges,
åsyftas därmed enligt 3 § 3 st. den kommunala nykterhetsnämnden i den
kommun, där den som avses med åtgärden eller anmälan »har hemortsrätt»
eller eljest vistas.

1 Denna lag benämnes i det följande Bvl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

I Shjl förekommer inte begreppet hemortsrätt. De förpliktelser, som enligt
Fvl vilar på en persons hemortsrättskommun, kommer — med vissa
undantag från vilka man torde kunna bortse i förevarande sammanhang —
enligt Shjl att vila på den kommun, i vilken vederbörande är mantalsskriven.
Orden »har hemortsrätt» i förevarande lagrum har därför i departementsförslaget
utbytts mot orden »är mantalsskriven».

4 och 5 §§.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen om ngkterhetsvård skall i varje kommun finnas en kommunal
nykterhetsnämnd och i varje län en länsnykterhetsnämnd.

Nykterhetsnämndernas allmänna åligganden är angivna i lagens 4 §
1 mom. Det föreskrives där, att kommunal nykterhetsnämnd och länsnykterhetsnämnd
har till uppgift, var inom sitt verksamhetsområde, att övervaka
nykterhetstillståndet samt att i enlighet med vad som sägs i lagen
eller eljest finnes stadgat vidtaga åtgärder för dess förbättrande. Därvid
åligger det dem särskilt dels att söka förebygga och motverka onykterhet
och dryckenskap genom upplysningar, råd och anvisningar till försäljare
av alkoholhaltiga drycker samt genom åtgärder mot olovlig befattning med
sådana drycker, dels att verka för nykterhetsfrämjande åtgärder genom
framställningar och yttranden till vederbörande myndigheter och dels att
tillhandagå enskilda personer med råd och upplysningar, som äger samband
med nämndernas uppgifter. Nykterhetsnämnderna är skyldiga att ställa
sig till efterrättelse de anvisningar angående verksamheten, som socialstyrelsen
meddelar.

4 § 2 mom. innehåller bestämmelser, som endast har avseende å länsnykterhetsnämnderna,
och 4 § 3 mom. hänvisar till de åligganden, som åvilar
nykterhetsnämnderna enligt särskilda författningar.

I 5 § 1 st. föreskrives, att kommunal nykterhetsnämnd skall utgöras av
särskilt tillsatt nämnd eller, därest kommunens ringa folkmängd eller liknande
förhållande gör sådan obehövlig, av kommunens fattigvårdsstyrelse.

Enligt 5 § 3 st. utses ledamöter i särskild kommunal nykterhetsnämnd av
kommunen till det antal, som med hänsyn till folkmängden och andra förhållanden
erfordras, dock minst fem. Suppleanter utses av kommunen till
minst ledamöternas halva antal. Såväl män som kvinnor skall vara representerade
i nämnden. Om möjligt bör läkare vara ledamot av nämnden.

Beträffande valbarhet, obehörighet, rätt att avsäga sig uppdraget, ledamots
och suppleants tjänstgöringstid och avgång, vissa prästers rätt att deltaga
i nämndens förhandlingar, val av ordförande, vice ordförande och
kassaförvaltare, ordningen för nämndens arbete, ordförandens åligganden,
ersättning åt ordförande och ledamöter, medelsförvallning, avlämnande av
inkomst- och utgiftsförslag, räkenskapers förande, redovisning, granskning
av nämndens räkenskaper och förvaltning samt ledamots ansvarighet före -

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1956

skrives i 5 § 4 st. lagen om nykterhetsvård, att vad som i 10, 12—18 och 21 §§
Fvl finnes stadgat rörande fattigvårdsstyrelse skall äga motsvarande tilllämpning.

De lagrum i fattigvårdslagen, till vilka lagen om nykterhetsvård sålunda
hänvisar, innehåller i huvudsak följande av intresse i detta sammanhang.

Fattigvårdsstyrelsen har till uppgift bl. a. dels att förvalta alla till fattigvården
anslagna eller eljest hörande medel, fastigheter och annan egendom,
dels att varje år avlämna inkomst- och utgiftsförslag för fattigvården under
det nästföljande året, föra fullständiga räkenskaper över de medel, styrelsen
har omhänder, samt lämna redovisning för sin förvaltning, allt i överensstämmelse
med kommunallagen, och dels att själv eller genom ombud företräda
fattigvårdssamhället och bevaka dess rätt (10 §).

Ledamöter och suppleanter i fattigvårdsstyrelsen utses bland svenska
män och kvinnor, som är bosatta inom fattigvårdssamhället och fyllt 23 år.
Den, som inte råder över sig och sitt gods, är ej valbar. Med hänsyn till ämbets-
eller tjänstemannaställning får landshövding, landssekreterare, landskamrerare,
länsassessor eller landsfogde inte vara ledamot eller suppleant
i fattigvårdsstyrelse, ej heller landsfiskal i fattigvårdsstyrelse i sitt distrikt.
Av kommunen avlönad tjänsteman, som i och för sin befattning är redovisningsskyldig
inför fattigvårdsstyrelsen, får inte vara ledamot eller suppleant
i samma styrelse. Beträffande rätt till avsägelse hänvisas, såvitt angår landet,
till vad som är stadgat om ledamot eller suppleant i kommunalnämnd
och, i fråga om stad, till vad som är stadgat om stadsfullmäktig (12 §
1 mom.).

Ledamöter och suppleanter i fattigvårdsstyrelsen väljes för en tid av fyra
år i sänder. Förnyelse av styrelsen sker successivt på så sätt, att halva antalet
ledamöter och suppleanter väljes vartannat år. Om ordinarie ledamot
avgår under tjänstgöringstiden, anställes fyllnadsval för den tid, som återstått
för den avgångne (12 § 2 mom.).

Kyrkoherden eller hans ställföreträdare är berättigad att deltaga i fattigvårdsstyrelsens
förhandlingar (13 §).

Fattigvårdssamhället utser bland styrelsens ledamöter ordförande och
vice ordförande. Uppgift om ordförandens namn och bostad skall ofördröjligen
sändas till länsstyrelsen, som låter meddela underrättelse därom i länskungörelserna.
Om både ordföranden och vice ordföranden är frånvarande
från styrelsens sammanträde, utser styrelsen inom sig ordförande för tillfället.
Styrelsen utser inom eller utom sig för varje år en kassaförvaltare,
såvida ej kommunens förvaltning ordnats på ett sätt, som gör sådan kassaförvaltare
obehövlig (14 §).

Ordinarie sammanträden bör enligt Fvl hållas i mån av behov och på
regelbundet återkommande tider. Tid och ställe för dessa sammanträden
bör av styrelsen kungöras till allmänhetens kännedom. Extra sammanträde
hålles, då ordföranden finner det nödigt eller minst halva antalet ledamöter

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

gör framställning därom. Kallelse till sådant sammanträde meddelas på sätt
styrelsen beslutar (15 § 1 mom.).

För beslutförhet kräves, att flera än halva antalet ledamöter är närvarande;
om ledamöterna endast är tre, bör hela antalet vara tillstädes (15 §
2 mom.).

Omröstning till beslut sker öppet och varje röstande har en röst. Vid lika
röstetal gäller ordförandens mening. Val skall, om det begäres, förrättas med
slutna sedlar, och lotten skiljer mellan lika röstetal. På samma sätt skall
förfaras vid omröstning för tillsättande av tjänstebefattning (15 § 3 mom.).

Rörande påföljd för uteblivande vid sammanträde hänvisas till vad som
är stadgat om ledamot och suppleant i kommunalnämnd eller om stadsfullmäktig
(15 § 4 mom.).

Vid fattigvårdsstyrelsens sammanträden skall föras protokoll, upptagande
styrelsens beslut och skälen därför. Protokollet skall justeras genast eller
sist vid styrelsens nästa sammanträde. Styrelsen kan dock för varje gång
särskilt uppdraga åt två eller flera av sina ledamöter att jämte ordföranden
verkställa justeringen (16 §).

Ordföranden i fattigvårdsstyrelsen har att befordra styrelsens beslut till
verkställighet och för sådant ändamål å styrelsens vägnar ingå avtal, att
föra eller låta föra protokoll över styrelsens sammanträden, att vårda styrelsens
handlingar och ansvara för räkenskapernas ordentliga förande, att
med laga verkan mottaga stämningar och andra meddelanden, som skall delgivas
styrelsen, samt att ombesörja all skriftväxling för styrelsen och själv
eller genom ombud inför domstolar och andra myndigheter företräda styrelsen
och föra dess talan (17 §).

Fattigvårdssamhället äger besluta om ersättning åt fattigvårdsstyrelsens
ordförande och övriga ledamöter. Därvid skall vissa bestämmelser i kommunallagen
i tillämpliga delar lända till efterrättelse (18 §).

I fråga om granskning av fattigvårdsstyrelsens räkenskaper och förvaltning
hänvisas till vad som är stadgat i kommunallagen. Vidare föreskrives,
att varje ledamot av fattigvårdsstyrelsen gemensamt med de övriga ansvarar
för de medel, som styrelsen haft under sin förvaltning, ävensom för de säkerhetshandlingar,
mot vilka han ej gjort anmärkning till protokollet. Denna
ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit godkänd eller till dess natt
och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit, utan att klander blivit
anställt (21 §).

Enligt lagen om socialhjälp skall i varje kommun finnas en socialnämnd
(2 §). Ledamöter och suppleanter i nämnden väljes av kommunens fullmäktige.
Valet skall vara proportionellt, om det begäres av erforderligt antal
väljande. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas
den ordning, i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring (3 §).

Socialnämnden har till uppgift bl. a. att förvalta till kommunens socialhjälpsverksamhet
anslagen eller eljest hörande egendom, i den mån för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

valtningen därav ej uppdragits åt annan nämnd eller åt särskild styrelse, att
själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden, som
angår socialhjälpsverksamheten, samt att jämväl i övrigt ombesörja de angelägenheter
avseende socialhjälpen inom kommunen, vilka är att hänföra
till förvaltning och verkställighet (6 §).

I fråga om valbarhet till ledamot eller suppleant i socialnämnd, verkan av
valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse, mandattid och avgång, val
av ordförande och vice ordförande, ställe och tid för sammanträde, suppleants
tjänstgöring och rätt att närvara vid sammanträde, beslutförhet och
jäv, förfarandet vid fattande av beslut, protokoll och reservation, tillkännagivande
varest och på vilka tider till nämnden ställda framställningar mottagas,
skriftväxling, vård och förtecknande av handlingar hörande till
nämndens arkiv, utseende av kassaförvaltare samt ledamots ansvar och
skadeståndsskyldighet föreskrives i 4 § Shjl, att vad som i 32—42 §§ kommunallagen
är stadgat rörande kommunens styrelse skall äga motsvarande
tillämpning. Härvid göres dock det undantaget, att socialnämndens protokoll
inte behöver upptaga annat än förteckning å närvarande ledamöter
samt för varje ärende beslutet och skälen därför. Det må anmärkas, att
detta undantag inte förekom i det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om socialhjälp utan tillkom under riksdagsbehandlingen av förslaget.

Med hänsyn till innehållet i 4 § Shjl må här återgivas följande bestämmelser
i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753).

7 §•

Fullmäktige väljas bland de röstberättigade, som äro boende inom kommunen
och uppnått tjugutre års ålder. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd
kan ej väljas till fullmäktig.

Landshövding, landssekreterare och landskamrerare samt i kommunens
tjänst anställd befattningshavare, vilken såsom föredragande hos kommunens
styrelse eller eljest på grund av sina tjänsteåligganden intager den ledande
ställningen inom kommunens samfällda förvaltning, må icke utses
till fullmäktige.

Kommer fullmäktig efter valet i den ställning, att han ej längre är valbar,
frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara fullmäktig.
Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han uppgiver
hinder, vilket godkännes av fullmäktige.

16 §.

Fullmäktig må ej deltaga i behandling av ärende, som personligen rör
honom eller någon honom närstående, som sägs i 4 kap. 13 § 2. rättegångsbalken
om jäv emot domare.

Om hinder att deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant och i beslut
med anledning av revisorernas granskning stadgas i 63 § andra stycket.

22 §.

Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer ordföranden
proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja eller nej.

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1956

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet
utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med klubbslag.

Begäres omröstning, skall den verkställas efter upprop och utom vid val
ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången
genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika
meningar, skiljer vid val lotten mellan lika rösttal, men blir i övriga fall
den mening beslut, som ordföranden biträder. Vid omröstning för tillsättande
av tjänstebefattning skall förfaras såsom vid val.

Val av kommunalnämnd, drätselkammare, stadskollegium och sådan kommunal
nämnd, som sägs i 44 § andra stycket, samt av revisorer och revisorssuppleanter,
som avses i 63 §, så ock av två eller flera personer för särskild
beredning av ärenden, som skola företagas till avgörande av fullmäktige,
skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande,
som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas
med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val är särskilt stadgat.

24 §.

Ordföranden skall vid fullmäktigsammanträde föra eller på sitt ansvar
låta föra protokoll.

Protokollet skall innehålla förteckning å närvarande ledamöter samt för
varje ärende, efter en kortfattad redogörelse för dess beskaffenhet, angiva
däri framställda förslag och yrkanden, som ej återkallats, samt av fullmäktige
i ärendet fattat beslut, ävensom, där omröstning ägt rum, redogörelse
för propositionsordningen och uppgift om huru många röstat för eller emot.
Har omröstning skett öppet, skall i protokollet angivas, huru envar röstat.

Justering av protokollet verkställes senast tio dagar efter sammanträdet
å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver,
av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av fullmäktige utsedda
närvarande ledamöter. Justering må ock verkställas av fullmäktige
antingen genast eller vid nästa sammanträde. Protokollet underskrives, med
anteckning om justeringen, av ordföranden och de utsedda justeringsmännen
eller, där justeringen verkställts av fullmäktige, av ordföranden och
minst två vid sammanträdet närvarande ledamöter.

Senast å andra dagen efter det protokollet justerats skall genom ordförandens
försorg justeringen och det ställe, där protokollet finnes tillgängligt,
tillkännagivas å kommunens anslagstavla. Tillkännagivandet skall vara
försett med uppgift å den dag det anslagits. Det må ej avlägsnas löre utgången
av stadgad besvärstid. Bevis om dagen för justeringens tillkännagivande
skall tillika åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas.

25 §.

Den som vid fullmäktigsammanträde deltagit i avgörandet av ärende
äger anföra reservation mot det fattade beslutet. Reservation skall anmälas
innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas
skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

32 §.

I avseende å valbarhet till ledamot eller suppleant i kommunens styrelse,
verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse skall vad i 7 §
är stadgat om fullmäktig äga motsvarande tillämpning; dock må utom
personer, som avses i andra stycket av nämnda paragraf, ej heller i kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

munens tjänst anställd befattningshavare, som är chef för något till styrelsens
förvaltningsområde hörande verk, utses till ledamot eller suppleant i
styrelsen.

33 §.

Ledamöter och suppleanter i kommunens styrelse väljas för fyra år, räknade
från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett. Valet
skall förrättas i december månad året näst efter det, då allmänna val av
fullmäktige ägt rum.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom
bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt
den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda
inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår
annan ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

34 §.

Av fullmäktige utses bland ledamöterna i kommunens styrelse en ordförande
och en vice ordförande att tjänstgöra den tid, för vilken de blivit
invalda som ledamöter.

Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och postadress,
skall ofördröj ligen insändas till länsstyrelsen för intagande i länskungörelserna.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa sig vid
sammanträde med kommunens styrelse, äger styrelsen utse annan ledamot
att för tillfället föra ordet.

35 §.

Kommunens styrelse sammanträder å det ställe och å de tider styrelsen
bestämmer och däremellan så ofta ordföranden finner det nödigt, ävensom
då minst halva antalet av styrelsens ledamöter för uppgivet ändamål
gör framställning därom.

36 §.

Suppleanterna i kommunens styrelse böra i den vid valet bestämda ordningen
kallas till tjänstgöring, i den mån det erfordras till följd av hinder
för ledamot eller vid uppkommen ledighet, som ännu ej kunnat fyllas,
efter ledamot, som icke utsetts vid proportionellt val.

Suppleant äger rätt att även eljest närvara vid styrelsens sammanträden
och skall alltid underrättas om tid för sammanträde.

37 §.

Kommunens styrelse må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften
av ledamöterna äro tillstädes.

Vad i 16 § stadgas om jäv för fullmäktig skall äga motsvarande tillämpning
med avseende å ledamot i kommunens styrelse. Vid behandling av
ärende, vari ledamot är jävig, skall ledamoten avträda.

38 §.

I fråga om förfarandet vid fattande av beslut skall vad därom för fullmäktige
är stadgat i 22 § äga motsvarande tillämpning med avseende å kommunens
styrelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

39 §.

Vad som är stadgat i 24 § om förande av protokoll vid fullmäktiges
sammanträde och om protokollets innehåll samt i 25 § om reservation
skall äga motsvarande tillämpning med avseende å protokoll och reservation
vid sammanträde med kommunens styrelse.

Justering av styrelsens protokoll verkställes senast tio dagar efter sammanträdet
av ordföranden jämte minst en därtill för varje gång av styrelsen
utsedd närvarande ledamot. Justering må ock verkställas av styrelsen antingen
genast eller vid nästa sammanträde..

Tillkännagivande om verkställd justering skall ske i den i 24 § föreskrivna
ordningen.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit
avskrift av styrelsens protokoll äger att utan avgift få avskriftens riktighet
bestyrkt.

40 §.

Kommunens styrelse skall på lämpligt sätt kungöra varest och på vilka
tider till styrelsen ställda framställningar emottagas.

Styrelsens skriftväxling ombesörjes av ordföranden eller under hans inseende.
Styrelsens protokoll och övriga till dess arkiv hörande handlingar
skola på ordförandens ansvar vårdas och förtecknas.

41 §.

Kommunens styrelse utser för varje kalenderår inom eller utom sig en
kassaförvaltare, där ej styrelsens medelsförvaltning är ordnad på ett sätt,
som gör sådan kassaförvaltare obehövlig.

42 §.

Om ansvar och skadeståndsskyldighet för ledamot av kommunens styrelse,
som vid fullgörandet av sitt uppdrag åsidosätter vad enligt lag eller
författning, reglemente, särskild föreskrift eller uppdragets beskaffenhet
honom åligger, gäller vad i allmän lag stadgas.

63 § 2 st.

Den, vilken såsom ledamot eller suppleant i kommunens styrelse eller
eljest är redovisningsskyldig till kommunen, eller sådan den redovisningsskyldige
närstående, som sägs i 16 §, må icke vara revisor eller revisorssuppleant
för granskning av förvaltning, som omfattas av redovisningsskyldigheten,
ej heller deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning
av sådan förvaltning eller i beslut med anledning av granskningen.

Socialstyrelsens förslag

Socialstyrelsen har inte föreslagit någon ändring i 4 § lagen om nykterhetsvård.

Däremot har styrelsen föreslagit dels att ordet fattigvårdsstyrelse i 5 §
1 st. ersättes med ordet socialnämnd och dels att föreskrifterna i 5 § 4 st.
omarbetas så att de erhåller samma lydelse som 4 § i det genom propositionen
177/1955 framlagda förslaget till lag om socialhjälp. Det må här anmärkas,
att socialstyrelsen avgav sitt förslag, innan riksdagen fattat beslut

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

i anledning av propositionen, samt att beslutet — såsom tidigare framhållits
— beträffande 4 § i viss mån avviker från vad som förordats i propositionen.

Yttrandena

Innehållet i 4 § lagen om nykterhetsvård har under remissbehandlingen
endast berörts av styrelsen för Svenska landskommunernas förbund, som
i sitt yttrande kommit in på det i 4 § 1 mom. upptagna stadgandet om
skyldighet för nykterhetsnämnd att ställa sig till efterrättelse de anvisningar
som socialstyrelsen meddelar. Förbundsstyrelsen anser denna föreskrift
alltför kategorisk och påpekar, att den saknar motsvarighet i Shjl.
Enligt styrelsens mening borde tillsynsmyndighetens råd och anvisningar
inte ha annan karaktär i detta fall än när det gällde andra specialreglerade
kommunala förvaltningsområden.

De av socialstyrelsen föreslagna ändringarna i 5 § lagen om nykterhetsvård
har i allmänhet lämnats utan erinran i yttrandena. Länsnykterhetsnåmnden
i Norrbottens län framhåller dock, att den personliga kännedomen
om klientelet är av väsentlig betydelse för nykterhetsvårdsarbetet och att
en samtidig förnyelse av hela nykterhetsnämnden därför kan vara till skada
för vårdarbetet. Även om kommunerna i regel kunde förväntas sörja för
att en viss kontinuitet i nykterhetsnämndernas sammansättning bevarades,
kunde det dock uppstå tillfällen, då en affcktbetonad stämning hos kommunalfullmäktige
medförde nyval av en hel nämnd. Frågan om valsätt och
mandattid för de kommunala nykterhetsnämnderna borde därför ytterligare
prövas. Länsstyrelsen i Norrbottens län, som ansluter sig till länsnykterhetsnämndens
uppfattning, ifrågasätter om en ändring av nu gällande regler
för valsätt och mandattid är lämplig från socialvårdssynpunkt.

Departementschefen

Frågan om socialstyrelsens befogenheter som tillsynsmyndighet för nykterhetsvården
i riket diskuterades vid lagens tillkomst år 1954. Enligt min
mening saknas anledning att nu frångå den ståndpunkt, som då intogs. Vad
styrelsen för Svenska landskommunernas förbund i detta ärende anfört
rörande ifrågavarande spörsmål bör därför inte föranleda någon åtgärd från
statsmakternas sida.

Den nya kommunallagen innehåller åtskilliga bestämmelser, som gäller
för alla kommunala förvaltnings- och verkställighetsorgan och således även
för nykterhets- och socialnämnderna. Hit hör reglerna om traktamente och
annan ersättning åt ledamot av kommunal nämnd (46 §), om avlämnande
av inkomst- och utgiftsförslag (54 §), om förvaltning och redovisning av
omhänderhavda penningar och värdehandlingar (61 och 62 §§) samt om
revision (63—66 §§). Shjl innehåller inte någon hänvisning till eller erinran

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

om dessa bestämmelser, och det torde ej heller vara erforderligt att i lagen
om nykterhetsvåx-d hänvisa till eller erinra om dem.

I analogi med vad som skett i 6 § Shjl bör i lagen om nykterhetsvård föreskrivas,
att kommunal nykterhetsnämnd har till uppgift att förvalta till
kommunens nykterhetsvård anslagen eller eljest hörande egendom, i den
mån ej förvaltningen därav uppdragits åt annan nämnd eller särskild styrelse,
att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och
ärenden, som angår nykterhetsvården, samt att jämväl i övrigt ombesörja
alla angelägenheter avseende nykterhetsvården, vilka är att hänföra till förvaltning
och verkställighet. Ifrågavarande föreskrifter -—- som kommer att
ersätta den hänvisning till 10 § Fvl som nu göres i 5 § 4 st. lagen om nykterhetsvård
— har i departementsförslaget upptagits i ett nytt 2 mom. i 4 §.
I samband härmed har de nuvarande 2 och 3 mom. erhållit närmast högre
nummerbeteckning.

Av 5 § 1 st. lagen om nykterhetsvård framgår, att det i regel skall finnas
en särskild nykterhetsnämnd i varje kommun men att kommunens fattigvårdsstyrelse
under vissa förutsättningar kan fungera som nykterhetsnämnd.
Tillkomsten av Shjl ger enligt min mening inte anledning att föreskriva
ovillkorlig skyldighet för kommun att tillsätta särskild nykterhetsnämnd.
Därest sådan nämnd anses obehövlig, bör socialnämnden vara nykterhetsnämnd.
Ordet »fattigvårdsstyrelse» i 5 § 1 st. har därför utbytts mot ordet
»socialnämnd».

Enligt kommunallagen skall, om så begäres av erforderligt antal väljande,
den proportionella valmetoden tillämpas vid val av kommunens styrelse,
särskilda beredningar och nämnder för icke reglerad förvaltning. Detsamma
gäller enligt Shjl vid val av socialnämnd. Det kunde därför måhända ifrågasättas
att införa samma ordning vid val av särskild nykterhetsnämnd. Den
proportionella valmetoden är emellertid mindre ändamålsenlig om särskilda
kvalifikationer är föreskrivna för en eller flera av ledamöterna i den nämnd,
som skall väljas. Beträffande särskild nykterhetsnämnd gäller enligt 5 §
3 st., att såväl män som kvinnor skall vara representerade i nämnden och
att läkare såvitt möjligt bör vara ledamot av densamma. Då det inte synes
lämpligt att nu ändra sistnämnda regler, vilka nyligen varit föremål för
statsmakternas prövning, anser jag mig inte böra föreslå någon bestämmelse
om att det proportionella valsättet skall tillämpas vid val av särskild nykterhetsnämnd.

Efter mönster av 31 § kommunallagen bör i lagen om nykterhetsvård föreskrivas,
att vid val av suppleanter i särskild nykterhetsnämnd bör bestämmas
den ordning, i vilken dessa skall inkallas till tjänstgöring. Ifrågavarande
föreskrift har i departementsförslaget upptagits i ett nytt fjärde stycke i 5 §.

Vid tillkomsten av kommunallagen uttalades önskemål om att bestämmelserna
rörande bl. a. förvaltningsorganisationen för den specialreglerade kommunala
förvaltningen skulle anpassas efter reglerna i kommunallagen. Detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

önskemål har beaktats vid utformningen av Shjl, som i fråga om valbarhetsoch
avsägelsegrunder, mandattid och avgång samt inre organisation och
verksamhetsformer föreskriver, att kommunallagens regler om kommunens
styrelse skall äga motsvarande tillämpning å socialnämnden. Socialstyrelsen
har föreslagit att så skall bli fallet även beträffande särskild nykterhetsnämnd.
Det innebär bl. a., att den nuvarande metoden med successiv förnyelse
av nykterhetsnämnden överges och att samtliga ledamöter i stället
väljes på en gång. Länsstyrelsen i Norrbottens län och länsnykterhetsnämnden
därstädes har uttalat betänkligheter häremot och betonat angelägenheten
av att kontinuitet bevaras i nämnder av detta slag.

För egen del vill jag understryka vikten av att nämndens ledamöter är
förtrogna med nykterhetsvårdsarbetet och med det klientel, varmed de har
att taga befattning. I likhet med vad min företrädare i ämbetet uttalade vid
tillkomsten av Shjl anser jag emellertid, att det bör överlåtas åt kommunerna
själva att sörja för att erforderlig kontinuitet bevaras vid val av ledamöter
i nykterhetsnämnderna. Jag ansluter mig därför till vad socialstyrelsen föreslagit
i förevarande hänseende. Även i övrigt synes styrelsens förslag böra
godtagas. Jag vill dock fästa uppmärksamheten på att riksdagen — efter det
att styrelsen avgav sitt förslag — gjort ett tillägg till 4 § i det av Kungl.
Maj :t framlagda förslaget till lag om socialhjälp. Enligt detta tillägg är det
inte erforderligt att i socialnämndens protokoll upptaga annat än förteckning
å närvarande ledamöter samt beslutet och skälen därför. Som motivering
härtill anfördes från riksdagens sida, att socialnämndens beslut vore
av ömtålig natur såsom avseende åtgärder och ingripanden, vilka direkt berörde
eller riktade sig mot enskilda personer, och att det kunde vara till
uppenbar skada, om vederbörande finge kännedom om ledamöternas personliga
ställningstagande. Samma skäl kan givetvis anföras beträffande
nykterhetsnämnden och dess ledamöter. Lagen om nykterhetsvård bör därför
i förevarande hänseende ha samma innehåll som Shjl.

På grund av det anförda förordar jag, att det nuvarande fjärde stycket i
5 § lagen om nykterhetsvård ersättes med ett nytt stycke, som utformas i
full överensstämmelse med 4 § Shjl.

Slutligen må nämnas, att Shjl inte innehåller någon motsvarighet till
Fvl:s bestämmelser om rätt för vissa präster att deltaga i fattigvårdsstyrelsens
förhandlingar. I konsekvens härmed bör inte heller lagen om nykterhetsvård
innehålla sådana bestämmelser.

6 §•

Enligt denna paragraf skall i särskild kommunal nykterhetsnämnd, i vilken
icke finnes ledamot som är läkare, vederbörande tjänsteläkare närvara
vid nämndens sammanträden i den mån han icke hindras av andra tjänsteåligganden.
Föreskriften avser således icke fattigvårdsstyrelse, som utgör
nykterhetsnämnd. Anledningen härtill torde vara att enligt 13 § Fvl tjänste -

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

läkaren äger rätt att deltaga i fattigvårdsstyrelsens sammanträde. Shjl upptager
icke någon bestämmelse om rätt för tjänsteläkare att närvara vid
socialnämndens sammanträden. Då anledning torde saknas att i förevarande
hänseende ha olika regler beträffande särskild nykterhetsnämnd och
nykterhetsnämnd, som utgöres av socialnämnd, har ordet »särskild» uteslutits
ur lagtexten.

8 §•

I 1 mom. av denna paragraf har endast vidtagits den ändringen att orden
»fattigvårdsstyrelsen» och »styrelsens» utbytts mot »socialnämnden» och
» socialnämndens».

Enligt 2 mom. har kommunal nykterhetsnämnd rätt att uppdraga åt ordföranden,
en eller flera ledamöter eller viss befattningshavare hos nämnden
att avgiva yttrande till polismyndighet i vissa körkortsärenden.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund har föreslagit, att nykterhetsnämnds
rätt att delegera beslutanderätten utvidgas och till stöd härför
åberopat innehållet bl. a. i 8 § 2 st. Shjl.

Med anledning härav vill jag erinra om att socialnämnderna kommer att
ta befattning med ett icke obetydligt antal ärenden av mera rutinmässig
natur. Det är för dessa fall önskvärt med den smidigare handläggning, som
möjliggöres genom delegation av nämndens beslutanderätt. När det gäller
nykterhetsnämnds verksamhet är besluten i regel av så ingripande betydelse
för den enskilde, att största varsamhet bör iakttagas i fråga om överflyttande
av nämndens beslutanderätt till avdelning eller enskild ledamot av nämnden
eller till någon dess tjänsteman. Med hänsyn härtill är jag icke beredd
att förorda någon ändring av gällande bestämmelse i denna del.

9 §•

1 överensstämmelse med den föreslagna ändringen i 5 § har hänvisningen
till 12 § 1 mom. Fvl ersatts med en hänvisning till 32 § kommunallagen.
Samtidigt har hänvisningen omformulerats så att den närmare ansluter
sig till sistnämnda lagrum.

15 §.

Gällande bestämmelser

Enligt nykterhetsvårdslagen kan den som är hemfallen åt alkoholmissbruk
under vissa förutsättningar, för vilka här icke närmare torde behöva
redogöras, av nykterhetsnämnden ställas under övervakning (15 §).
övervakningen må fortgå under högst ett år från beslutet därom. Där särskilda
förhållanden påkalla längre övervakningstid, må övervakningen dock
fortgå under högst två år (16 §).

Under vissa förutsättningar kan den, som är hemfallen åt alkoholmiss -

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1956

bruk, tvångsintagas å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Beslut
härom fattas av länsstyrelsen (18 §). Finner länsstyrelsen vid slutlig prövning
av ärende angående tvångsintagning, att den, om vars intagning är
fråga, kan antagas låta sig rätta genom övervakning, må länsstyrelsen förordna
om sådan åtgärd eller uppdraga åt nykterhetsnämnd att föranstalta
därom (31 §).

Angående verkställighet av beslut om tvångsintagning beslutar i vissa fall
länsstyrelsen och i andra nykterhetsnämnden (34 §). Den myndighet, som
har att föranstalta om verkställigheten, äger bevilja villkorligt anstånd därmed
(35 § 1 mom.).

I samband med beslut om villkorligt anstånd med tvångsintagning skall
den beslutande myndigheten ställa den som beslutet avser under övervakning.
Därvid skall bestämmelserna i 16 § äga motsvarande tillämpning. I
den mån det finnes påkallat för att återföra den, som erhållit villkorligt anstånd
med tvångsintagning, till ett nyktert liv må, jämte det förordnande
meddelas om övervakning, tillika föreskrifter meddelas honom angående
hans sysselsättning, vistelseort eller annat (lydnadsf öreskrifter).
Då beslut om anstånd meddelas av länsstyrelse, må åt nykterhetsnämnd
uppdragas att förordna om övervakning och besluta om lydnadsföreskrifter
(36 §).

Den, som intagits å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, må, där
det prövas vara till gagn, av anstaltens styrelse erhålla medgivande att under
återstoden av vårdtiden eller under viss del därav på försök vistas utom
anstalten (försökspermission). Anstaltens styrelse äger uppdraga åt föreståndaren
för anstalten att besluta om sådan permission. Permission under
högst sju dagar i följd (tillfällig permission) må beviljas av föreståndaren
149 §). Där det ej på grund av särskilda omständigheter finnes obehövligt,
skall anstaltens styrelse ställa den permitterade under övervakning. Vare
sig övervakning anordnas eller ej, må anstaltens styrelse såsom villkor för
permission meddela den permitterade lydnadsföreskrifter. Anstaltens styrelse
äger uppdraga åt nykterhetsnämnd ävensom, beträffande den som
permitteras av förståndaren, åt denne att förordna om övervakning eller
besluta om lydnadsföreskrifter (51 §).

Om utskrivning före vårdtidens utgång beslutar anstaltens styrelse. När
skäl därtill finnes, må även socialstyrelsen efter anstaltsstyrelsens hörande
förordna om utskrivning (53 §). Vid utskrivning skall vad i 51 § är stadgat
äga motsvarande tillämpning (54 §).

Missbrukar den, som utskrivits efter tvångsintagning, alkoholhaltiga
drycker samt undandrager sig övervakning eller bryter mot meddelade lydnadsföreskrifter,
må länsstyrelsen under vissa förutsättningar besluta, att
han skall återintagas i allmän vårdanstalt. Bestämmelserna i 31 och 34 §§,
35 § 1 mom. och 36 § om övervakning och lydnadsföreskrifter äger därvid
motsvarande tillämpning (55 §).

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956 33

Beträffande fullföljd av talan mot beslut, som i det föregående nämnts,
gäller följande.

Mot nykterhetsnämnds beslut, som innebär förordnande enligt 15 § om
övervakning, må av den som beslutet rörer talan föras genom besvär hos
länsstyrelsen. Detsamma gäller om nykterhetsnämnds beslut, som innebär
meddelande av lydnadsföreskrift (59 §). Nykterhetsnämnds beslut om övervakning,
som meddelas i samband med att nämnden beslutar om villkorligt
anstånd med tvångsintagning å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare,
får ej överklagas. Detsamma är förhållandet med beslut, som innebär förordnande
om övervakning, om det av nykterhetsnämnd meddelas på uppdrag
av länsstyrelse eller styrelse för allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

Beslut av anstaltsstyrelse eller föreståndare, som innebär förordnande om
övervakning eller meddelande av lydnadsföreskrift, må överklagas av den
som beslutet rörer genom besvär hos socialstyrelsen (60 §).

Länsstyrelses beslut rörande övervakning eller lydnadsföreskrifter kan
icke i något fall överklagas.

I detta sammanhang må anmärkas, att de i lagen om nykterhetsvård intagna
bestämmelserna om rätt att överklaga beslut rörande övervakning
och lydnadsföreskrifter utgör nyheter i förhållande till den före nykterhetsvårdslagen
gällande alkoholistlagen.

Socialstyrelsens förslag

I april 1955 avgav socialstyrelsen ett förslag till kungörelse med tillämpningsföreskrifter
till lagen om nykterhetsvård. I detta förslag fanns intagen
en föreskrift av innebörd att övervakning, varom nykterhetsnämnd förordnat
enligt 15 § i lagen, finge påbörjas omedelbart och fortgå utan hinder
därav att beslutet överklagats. Till motivering härav anförde styrelsen att
en ordning, enligt vilken endast lagakraftägande övervakningsbeslut kunde
börja verkställas, skulle innebära mycket stora vanskligheter för hela övervakningsinstitutet,
eftersom ett överklagande skulle medföra, att varje
verkställighetsåtgärd finge anstå under obestämd tid framåt även i de mest
trängande och uppenbara fall. Formellt stöd för de av styrelsen föreslagna,
sakligt i hög grad påkallade föreskrifterna i nykterhetsvårdskungörelsen
finge sökas i det förhållandet, atl det ingenstädes i förarbetena till nyklerhetsvårdslagen
antyddes, att den motsatta ordningen vore åsyftad. Detla
stöd kunde enligt socialstyrelsens uppfattning anses vara ganska starkt,
eftersom det, om ändring varit avsedd, skulle varit fråga om en i jämförelse
med tidigare ordning mycket betydelsefull omkastning, vilken icke gärna
skulle ha förbigåtts utan särskild motivering. Härtill komme, alt längsta
tiden för övervakning, i regel ett år, enligt 16 § nykterhetsvårdslagen räknades
från samma utgångspunkt som enligt 13 § tredje stycket alkoholisl;i
— Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 137

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

lagen, nämligen dagen från beslutet om övervakning. Enligt socialstyrelsens
mening vägde denna argumentering tyngre än den som hänvisade till att
nykterhetsvårdslagen saknade bestämmelser om att övervakningsbeslut
finge verkställas utan hinder av att det icke vunnit laga kraft, medan lagen
lämnade sådan föreskrift beträffande länsstyrelses beslut om tvångsintagning
å vårdanstalt för alkoholmissbrukare. I sistnämnda fall vore nämligen
fråga om ett frihetsberövande, vilket icke utan uttryckligt stöd i lag borde
l''å verkställas innan beslutet vunnit laga kraft.

I den kungörelse med vissa tillämpningsföreskrifter till lagen om nykterhetsvård,
som på grundval av socialstyrelsens förslag utfärdats den 25
augusti 1955 (nr 528), har inte intagits någon föreskrift om omedelbar verkställighet
av beslut om övervakning.

Med anledning härav har socialstyrelsen i sin nu aktuella skrivelse —
under åberopande av vad som anförts i det tidigare ärendet — föreslagit alt
i ett nytt första stycke av 16 § nykterhetsvårdslagen införes en bestämmelse
av innehåll, att nykterhetsnämnds beslut om övervakning enligt 15 §
må gå i verkställighet utan hinder av att det ej äger laga kraft.

Vad socialstyrelsen yttrat angående behovet av föreskrift om omedelbar
verkställighet i fråga om övervakningsbeslut har enligt dess mening tillämpning
även beträffande beslut om lydnadsföreskrift. Styrelsen föreslår därför,
att i 36 § intages en föreskrift av innehåll, att om nykterhetsnämnd fattat
beslut om lydnadsföreskrift i fråga om verkställigheten av beslutet vad
som stadgas i det föreslagna första stycket av 16 § skall äga motsvarande
tillämpning.

Socialstyrelsen upptar slutligen till behandling frågan om verkställighet
av anstaltsstyrelses eller föreståndares beslut, som innebär förordnande
om övervakning eller meddelande av lydnadsföreskrift samt anför.

Jämlikt 60 § lagen om nykterhetsvård må beslut av anstaltsstyrelse eller
föreståndare överklagas, om beslutet avser fråga om försökspermission, utskrivning
eller annan vårdfråga eller om det innebär förordnande om övervakning
eller meddelande av lydnadsföreskrift. Å andra sidan föreskrives i
51 § i lagen, att anstaltens styrelse skall ställa den permitterade under övervakning
— eller uppdraga åt nykterhetsnämnd att besörja därom — där
det ej på grund av särskilda omständigheter finnes obehövligt. Enligt detta
lagrum skall det sålunda framdeles liksom hittills vara den normala ordningen
vid försökspermission, att övervakning anordnas. I betraktande härav
skulle det icke vara ändamålsenligt om övervakningsbeslut icke kunde gå
i verkställighet förrän det hade vunnit laga kraft. I praktiken kunde det
komma att leda till att varje beslut om försökspermission måste fattas minst
tre veckor före permissionstidens början. Att detta skulle kunna medföra betydande
olägenheter för de intagna på anstalterna i sådana fall, då det uppkommer
behov av snabb permission är tydligt. Socialstyrelsen har i betraktande
härav ansett sig böra utgå från att beslut av anstaltsstyrelse eller
föreståndare om övervakning och meddelande av lydnadsföreskrifter i samband
med försökspermission skall kunna gå i verkställighet utan hinder
av att beslutet icke har vunnit laga kraft och detta även utan särskilt stad -

K ungt. Mnj:ts proposition nr 137 är 1036

gande härom i tillämpningskungörelsen eller stadgan för anstalterna. Ytterligare
skäl för denna uppfattning är givetvis, att varje sådant beslut av
anstaltsstyrelse eller föreståndare ju innebär en ändring av den intagnes
status, som av denne uppfattas såsom förmånlig i jämförelse med fortsatt
kvarstannande på anstalten.

För den händelse nykterhetsvårdslagen kommer att innehålla bestämmelser
om att nykterlietsnämnds beslut om övervakning eller meddelande
av lydnadsföreskrifter kunde verkställas ehuru de ej ägde laga kraft, kan
det emellertid, anser socialstyrelsen, måhända framstå såsom önskvärt, att
till förebyggande av missförstånd motsvarande bestämmelser införes även
beträffande liknande beslut av anstaltsstyrelse eller föreståndare. Dessa bestämmelser
borde enligt styrelsens uppfattning få sin plats i 51 § och utformas
såsom hänvisningar till 16 och 36 §§.

Yttrandena

Socialstyrelsens förslag tillstyrkes av samtliga remissinstanser, som uttalat
sig i frågan. I flera yttranden understrykes, alt det är av största vikt
för nykterhelsvården, att beslut av ifrågavarande slag får verkställas utan
hinder av att beslutet icke äger laga kraft.

Departementschefen

Enligt 1931 års alkoholistlag kunde beslut, som innebar förordnande om
övervakning, inte överklagas. Beslutet trädde alltså genast i verkställighet.
I konsekvens härmed räknades den längsta tiden för övervakning från dagen
för beslutet.

Genom lagen om nykterhetsvård infördes besvärsrätt i fråga om nykterhetsnämnds
beslut om övervakning enligt 15 § i lagen. Trots detta bibehölls
den tidigare regeln, att dagen för beslutet skulle bilda utgångspunkt för
övervakningens längd.

Eftersom ingenting annat stadgas i lagen, torde man få utgå ifrån att
nykterhetsnämnds beslut om övervakning enligt 15 § inte kan verkställas
förrän det vunnit laga kraft. I detta avseende har alltså genom lagen om nykterhetsvård
inträtt en betydelsefull ändring i förhållande till vad som gällt
tidigare.

Önskvärdheten av att övervakningsbeslut får verkställas utan hinder av
att klagan förts eller besvärstiden ännu icke gått till ända betonas starkt av
socialstyrelsen och de remissinstanser, som närmare ingått på spörsmålet.
Det torde också framstå såsom tämligen uppenbart, att i många fall av alkoholmissbruk
behovet av övervakning är så trängande, att ett uppskov härmed
skulle kunna äventyra hela resultatet av åtgärden.

Enligt 36 § lagen om nykterhetsvård kan i samband med beslut om villkorligt
anstånd med tvångsintagning i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare,
jämte det förordnande om övervakning meddelas, tillika meddelas s. k.

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1956

lydnadsföreskrifter. Beslut av nykterhetsnämnd, som innebär meddelande
av dylika föreskrifter, får enligt 59 § överklagas. I samband med beviljande
av permission eller utskrivning från allmän vårdanstalt må anstaltsstyrelse
eller i vissa fall föreståndare förordna om övervakning eller meddela lydnadsföreskrifter.
Mot dylika beslut kan enligt 60 § talan föras.

Vad jag anfört om angelägenheten av att nykterhetsnämnds övervakningsbeslut
omedelbart går i verkställighet är självfallet i lika hög grad
tillämpligt på övervakningsbeslut, som meddelas av anstaltsstyrelse eller
föreståndare, liksom även på beslut, som innebär meddelande av lydnadsföreskrift,
vare sig den beslutande myndigheten är nykterhetsnämnd, anstaltsstyrelse
eller föreståndare.

Med hänsyn till det anförda finner jag mig böra i sak tillstyrka socialstyrelsens
förslag.

Vad angår avfattningen av de nya bestämmelserna har stadgandet om att
nykterhetsnämnds övervakningsbeslut får verkställas omedelbart i departementsförslaget
influtit som ett nytt sista stycke i 15 §. Motsvarande bestämmelser
i fråga om nykterhetsnämnds beslut, soin innebär meddelande av
lydnadsföreskrifter, samt anstaltsstyrelses och anstaltsföreståndares beslut
har utformats som självständiga parallellstadganden och fått sin plats i nya
stycken i 36 respektive 51 §.

32 §.

Den i denna paragraf vidtagna ändringen är en följd av ändringen i 3 g.

36 och 51 §§.

Beträffande ändringarna i dessa paragrafer torde få hänvisas till vad som
anförts vid 15 §.

61 och 62 §§.

De ändringar, som föreslås i dessa paragrafer, är föranledda av att ärenden
rörande nykterhetsvård numera handlägges i socialdepartementet.

63 §.

Efter ikraftträdandet av Shjl är denna paragraf överflödig och föreslås
därför utgå.

65 §.

Paragrafen har endast undergått en ändring av redaktionell natur.

Övergångsbestämmelser

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft samtidigt med Shjl eller
den 1 januari 1957.

Enligt övergångsbestämmelserna till Shjl skall val av ledamöter och
suppleanter i socialnämnd första gången äga rum i december 1956, Valet

Kungl. Maj:is proposition nr 137 är 1956

skall avse tiden intill utgången av året näst efter det, då allmänna val av
kommunalfullmäktige första gången efter lagens ikraftträdande ägt rum,
d. v. s. intill utgången av år 1959.

I det föregående har föreslagits, att reglerna om successiv förnyelse av särskild
nykterhetsnämnd skall upphävas. Med hänsyn härtill erfordras ett
övergångsstadgande, så att mandattiden för ledamöter och suppleanter, som
valts enligt nu gällande bestämmelser, bringas att upphöra vid en gemensam
tidpunkt. Eftersom särskild nykterhetsnämnd icke inrättats på samma gång
i alla kommuner, upphör mandattid för ledamöter och suppleanter i sådana
nämnder vid utgången av ett vart av åren 1956—1959. Det synes lämpligt att
nykterhetsnämndens mandattid framdeles sammanfaller med socialnämndens.
Oaktat vissa betänkligheter kan anföras mot att i efterhand avkorta
mandattiden för valda ledamöter i en nämnd, som i motsats till fattigvårdsstyrelsen
skali bestå, finner jag mest ändamålsenligt, att övergångsbestämmelsen
får samma innehåll som motsvarande stadgande i Shjl. Jag föreslår
därför att nyval av alla ledamöter och suppleanter i de särskilda nvkterhetsnämnderna
företages i december 1956, varvid mandattiden kommer att löpa
fr. o. in. den 1 januari 1957 t. o. in. den 31 december 1959. Sistnämnda månad
sker val för nästa fyraårsperiod.

Slutligen föreslås en regel för åstadkommande av att mandattiden för
särskild nykterhetsnämnd, som tillsättes efter lagändringarnas ikraftträdande,
kommer att sammanfalla med mandattiden för övriga nykterhetsnämnder
i riket.

Förslaget till lag om ändring i sinnessjuklagen

4 §.

Enligt förevarande paragraf kan sinnessjukhus inrättas såsom avdelning
av fattigvårdsanstalt.

Med fattigvårdsanstalt avses i Fri dels sådana anstalter (ålderdomshem,
försörjningshem, vårdhem), som fattigvårdssamhällena enligt lagens 31 §
är skyldiga att hava, och dels de i 33 § omförmälda arbetshemmen, vilka
skall upprättas av landstingen och städer som ej deltar i landsting. Vid arbetshemmen
finnes f. n. inte några sinnessjukavdelningar och några sådana
torde inte heller komma att upprättas vid dem. Fattigvårdssamhällenas anstalter
motsvaras enligt Shjl av sådana hem för åldringar in. fl., som avses
i 18 § i lagen. Med anledning härav har ordet »fattigvårdsanstalt» i förevarande
paragraf utbytts mot uttrycket »hem, varom stadgas i 18 § lagen
om socialhjälp».

6 §•

I denna paragraf har vidtagits vissa jämkningar av formell natur, föranledda
dels av Shjl och dels av vissa tidigare gjorda ändringar i strafflagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1956

och Bvl ävensom av nykterhetsvårdslagens tillkomst. Eftersom enligt Shjl
kvarhållande mot den intagnes vilja icke kan förekomma å andra i lagen
omförmälda hem än arbetshem, har paragrafens ordalydelse lämpats därefter.

10 §.

I paragrafen har vidtagits endast en formell ändring, som icke torde erfordra
någon kommentar.

15 §.

Enligt Fvl skall fattigvård utgivas bl. a. till den, som i följd av ålderdom,
sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter är oförmögen
att försörja sig genom arbete, under förutsättning att han saknar medel för
sitt livsuppehälle och inte erhåller hjälp från annat håll. Fattigvården skall
omfatta det underhåll och den vård, som erfordras (1 §). Om understödslagaren
är i behov av vård å särskild anstalt — t. ex. sinnessjukhus — skall
dylik vård såvitt möjligt beredas honom. Det åligger fattigvårdsstyrelsen att
vidtaga erforderliga åtgärder för att förskaffa honom inträde å sådan anstalt
(35 §). Har vård lämnats å allmän anstalt äger anstalten rätt att under
vissa förutsättningar av fattigvårdssamhället kräva ersättning i den ordning
som är stadgad för fattigvård smål (58 §).

Understödstagarc är enligt Fvl i princip skyldig att utgiva ersättning till
fattigvårdssamhället för all fattigvård, som lämnats honom (62 §). Under
vissa förutsättningar är även den eller de personer, som enligt Fvl är försörj
ningsplik tiga mot understödstagaren, ersättningsskyldiga mot fattigvårdssamhället
(63 §). I Fvl (62 § 3 st. och 63 § 4 st.) erinras om att sinnessjuklagen
innehåller regler, enligt vilka ersättning i vissa fall ej får uttagas
vare sig av understödstagaren eller hans anhöriga.

I fråga om barn, som omhändertagits enligt Bvl, innehåller Bvl bestämmelser
(36 och 68 §§), som i viss mån ansluter sig till de nyss berörda
stadgandena i Fvl. Även Bvl (68 § 5 inom.) erinrar om att sinnessjuklagen
innehåller regler, enligt vilka återkravsrätt i vissa fall ej föreligger.

De åsyftade reglerna i sinnessjuklagen återfinnes i dess 15 §, som innehåller
bestämmelser om betalning för vård å sinnessjukhus. Huvudregeln är
enligt paragrafens 1 st. att betalningen skall erläggas av den intagne. Har
betalningen erlagts av annan, är denne berättigad att, i den män han inte
själv på grund av åtagande eller eljest skall svara därför, utfå gottgörelse av
den intagne. Från dessa regler göres i 2 st. undantag för det fall, att intagningen
skett på ansökan av annan än den intagne själv eller hans förmyndare
eller gode man och att den intagne utskrives på grund av att behov av vård
å sinnessjukhus inte förelegat vare sig vid intagandet eller under vistelsen
på sjukhuset. I dylikt fall får ersättning för kostnaden ej krävas av annan
än den, som särskilt åtagit sig att svara därför. Angående kostnaden för

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 ur 1956

vård av sinnessjuk, som är medellös eller omhändertagen jämlikt Bvl, hänvisas
i 3 st. till Fvl och Bvl. För att förhindra återkrav enligt Fvl och Bvl i
fall, som avses i 2 st., föreskrives dock, att i dylikt fall ersättning, som utgivits
på grund av särskilt åtagande, inte får uttagas av den intagne eller
för honom försörj ningsskyldig.

Enligt 7 § sinnessjuklagen skall vad som i lagen är stadgat om sinnessjukdom
och sinnessjuk i tillämpliga delar gälla sinnesslöhet och sinnesslö.

Shjl avviker i de avseenden, varom här är fråga, från Fvl huvudsakligen
såtillvida, att återkravsrätten är begränsad (33—36 §§). Någon hänvisning
till sinnessjuklagen förekommer ej i Shjl. Anledningen härtill torde vara,
att det ansetts överflödigt att i Shjl erinra om den speciella inskränkning i
återkravsrätten, som är föreskriven i sinnessjuklagen. I samband med tillkomsten
av Shjl har vidtagits vissa ändringar i Bvl. Bl. a. har reglerna om
återlcravsrätt omredigerats i anslutning till Shjls bestämmelser härom samt
hänvisningen till sinnessjuklagen borttagits. Skälet till sistnämnda åtgärd
torde vara detsamma som nyss anförts beträffande Shjl.

Med hänsyn till att Shjl och Bvl således inte kommer att hänvisa till sinnessjuklagen,
torde inte heller i sistnämnda lag erfordras någon hänvisning
till Shjls och Bvls ersättningsbestämmelser. Det lär utan vidare stå klart, att
i fråga om kommuns rätt till ersättning för socialhjälp eller barnavård, som
meddelats i form av vård å anstalt för sinnessjuka eller sinnesslöa, gäller
samma regler som beträffande socialhjälp eller barnavård i andra fall.

Innehållet i Shjl och Bvl enligt dess nya lydelse ger inte anledning att
upphäva eller uppmjuka det förbud mot att kräva ersättning, som innefattas
i 15 § 3 st. sinnessjuklagen. Stadgandet härom bör emellertid omredigeras
så att det ansluter sig till den nya socialhjälps- och barnavårdslagstiftningen.
Departementsförslaget har utformats i enlighet härmed.

28 och 33 §§.

Stadgandena har ändrats i överensstämmelse med vad som skett beträffande
6 §.

37 §.

I fråga om den uteslutning, som gjorts i förevarande lagrum, hänvisas till
vad som anförts vid 15 §.

Förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 2 och 10 §§
förordningen om mödrahjälp

2 §•

Enligt tredje stycket i förevarande paragraf får mödrahjälp inte lämnas
till kvinna, som är intagen å straffanstalt eller därmed jämförlig anstalt, å

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

Ivångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt, allmän uppfostringsanstalt eller
skyddshem, eller å anstalt för sinnesslöa, fallandesjuka eller kroniskt sjuka,
och ej heller till kvinna, som av fattigvården mottagits till stadigvarande försörjning.

Dessa regler, som kvarstått i huvudsak oförändrade sedan mödrahjälpsförordningens
tillkomst 1937, överensstämde helt med de bestämmelser, som
enligt den samtidigt antagna förordningen om moderskapspenning gällde
angående de fall, i vilka sistnämnda förmån inte fick beviljas.

Förordningen om moderskapspenning upphävdes genom lagen den 21
maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp. Enligt 5 § tredje stycket i nämnda
lag tillkommer moderskapspenning i form av grundpenning inte kvinna,
som vid tiden för förlossningen är intagen i annat barnhem än mödrahem
eller i skola tillhörande barna- och ungdomsvården eller i fångvårds- eller
tvångsarbetsanstalt.

I samband med tillkomsten av lagen om moderskapshjälp vidtogs, i avvaktan
på förestående prövning av frågan om en revision av fattigvårdslagstiftningen,
inte några ändringar beträffande mödrahjälpen.

Vid socialhjälpslagstiftningens genomförande fann statsmakterna, att
mödrahjälpen borde bibehållas såsom en självständig hjälpform vid sidan
av socialhjälpen. Den på åtskilliga punkter föråldrade bestämmelsen i tredje
stycket av förevarande paragraf torde därför nu böra underkastas en omarbetning.

Mödrahjälpen utgör ett komplement till den socialförsäkring, som moderskapshjälpen
innebär. Det synes med hänsyn härtill lämpligt, att kretsen
av dem, som är undantagna från rätten till mödrahjälp och från rätten till
grundpenning enligt lagen om moderskapshjälp, bestämmes på liknande
sätt. Tredje stycket av denna paragraf har därför utformats i anslutning
till lydelsen av 5 § tredje stycket lagen om moderskapshjälp.

10 §.

I paragrafen har endast vidtagits en jämkning av redaktionell natur.

Förslaget till förordning angående ändring i förordningen om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse
å anstalt m. m.

Enligt 71 § Fvl och 72 § Bvl kan försumlig försörjare föreläggas att fullgöra
arbete å fattigvårdsanstalt eller annat arbetsställe. Med hänsyn till att
det numera icke förekommer att någon förelägges arbete annorstädes än i
arbetshem, har 41 § Shjl, som motsvarar 71 § fattigvårdslagen, utformats
så, att föreläggande endast kan avse arbete i dylikt hem. 72 § Bvl har erhållit
motsvarande ändrade lydelse. Med anledning härav har vidtagits jämk -

Kungi. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

ningar i 1, 4, 5, 9 och 10 §§ av förevarande förordning. Därjämte har i 1 §
första stycket a) uttrycket alkoholistanstalt utbytts mot den i nykterhetsvårdslagen
begagnade benämningen allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.
övergångsbestämmelserna har utformats på sätt som är brukligt
vid ändring i författningar av detta slag.

Förslaget till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

65 §.

I denna paragraf stadgas, att bl. a. vederbörande kommun och fattigvårdssamhälle
må föra talan mot pastors beslut eller åtgärd i ärende rörande
tillämpning av vad om rätt kyrkobokföringsort eller kyrkobokföringsfastighet
är stadgat, så ock i fråga om vidtagen eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd.

Med socialhjälpslagens ikraftträdande försvinner begreppet fattigvårdssamhälle.
Ansvaret för socialhjälpsverksamheten åvilar kommunen som
sådan. Ordet »fattigvårdssamhälle» har därför utmönstrats ur förevarande
paragraf. Med hänsyn till mantalsskrivningsortens betydelse i socialhjälpshänseende
finns särskild anledning för kommunerna att från socialhjälpsverksamhetens
synpunkt ägna uppmärksamhet åt att folkbokföringen blir
så riktig som möjligt. Att genom bestämmelse i folkbokföringsförordningen
tillerkänna socialnämnden befogenhet att föra kommunens talan i folkbokföringsmål
synes emellertid inte påkallat. I den mån det anses lämpligt, att
socialnämnden bevakar kommunens rätt härvidlag, kan kommunen med
stöd av kommunallagen lämna socialnämnden behörighet att föra kommunens
talan i dylika mål.

66 §, 68 § 1 mom. och 74 § 1 mom.

Ändringarna är en följd av den i 65 § vidtagna förändringen.

Av de inom socialdepartementet upprättade förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvärd; 2)

lag om ändring i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321);

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 och 10 §§ förordningen den
11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp;

4) förordning angående ändring i förordningen den 14 maj 1954 (nr 250)
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt
m. m.; samt

5) förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946
(nr 469)

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 137

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1956

är de under 1) och 2) angivna lagförslagen av sådan beskaffenhet att lagrådets
utlåtande över dem bör inhämtas.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över ifrågavarande båda lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta
protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Karin Wickström

1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen,
har här uteslutits.

Kungl. Ma}:ts proposition nr 137 år 1956

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 16 mars
1956.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 15 mars 1956 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 2
mars 1956, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 27 juli 195b (nr 579) om nykterhetsvård;
samt

2) lag om ändring i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321).

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, fördrogos inför lagrådet
av hovrättsfiskalen B. O. Hamdahl.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 är 1956

Utdrag av protokollet över socialårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 mars

1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,

Persson, Hjalmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och inrikesdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Ericsson,
lagrådets den 16 mars 1956 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 2
mars 1956 remitterade förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 27 juli 195b (nr 579) om ngkterhetsvård;
samt

2) lag om ändring i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321).

Föredragande departementschefen hemställer, att ifrågavarande lagförslag,
vilka av lagrådet lämnats utan erinran, ävensom de i statsrådsprotokollet
för den 2 mars 1956 omförmälda förslagen till

1) förordning angående ändrad lydelse av 2 och 10 §§ förordningen den
11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjålp;

2) förordning angående ändring i förordningen den 14 maj 1954 (nr 250)
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt
m. m.; samt

3) förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946
(nr 469)

måtte -—- de båda lagförslagen jämlikt § 87 regeringsformen — genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karin Wickström

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 56
60378#