Kungl. Maj:ts proposition nr 136 (Proposition 1954:136)

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Nr 136.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
för budgetåret 1954/55 till universitetet i Göteborg
och Stockholms högskola m. m.; given Stockholms
slott den 26 februari 1954-

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Ivar Persson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen behandlas frågan om den högre undervisningen i skeppsbyggeri
och föreslås, att dylik undervisning även framdeles skall vara anordnad
vid såväl tekniska högskolan i Stockholm som vid Chalmers tekniska
högskola.

I propositionen framlägges slutliga anslagsäskanden beträffande vissa å
nästa sida angivna anslag, som i riksstatsförslaget upptagits med allenast
beräknade belopp. Härutöver äskas ytterligare tre anslag, varav ett anslag
å 300 000 kronor till Gemensamma universitetsändamål: Extra utgifter.

Av föreslagna nya tjänster må nämnas följande, nämligen vid det blivande
universitetet i Göteborg en professur, två laboraturer och två docentbefattningar
samt vid Stockholms högskola en professur, fyra docentbefattningar
och ett pedagogiskt lektorat.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 136.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 26 februari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Norden stam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan åttonde
huvudtiteln, punkterna 90 och 98, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition, för budgetåret 1954/55 beräkna

dels till Göteborgs universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 3 300 000
kronor;

dels till Göteborgs universitet: Omkostnader ett förslagsanslag av 300 000
kronor;

dels till Göteborgs universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av
575 000 kronor;

dels till Göteborgs universitet: Nyanskaffning av apparater m. m. ett reservationsanslag
av 100 000 kronor;

dels till Göteborgs universitet: Bokinköp och bokbindning för medicinska
fakulteten ett reservationsanslag av 75 000 kronor;

dels till Göteborgs universitet: Bidrag till Göteborgs stad för verksamheten
vid medicinska fakultetens bibliotek ett förslagsanslag av 82 000
kronor;

dels till Göteborgs universitet: Utrustning ett reservationsanslag av
325 000 kronor;

dels till Göteborgs universitet: Bidrag till kostnaderna för uppförande av
patologisk-anatomisk institution m. m. ett förslagsanslag av 500 000 kronor;

dels ock till Bidrag till Stockholms högskola ett förslagsanslag av
5 000 000 kronor.

Jag torde nu ånyo få anmäla dessa ärenden jämte vissa andra frågor.
Därvid torde jag först till behandling få upptaga frågan om organisationen
av den högre undervisningen i skeppsbyggeri.

Kangl. Maj:ts ''proposition nr 136.

I. Organisationen av den högre undervisningen
i skeppsbyggen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 januari 1952 har överstyrelsen för de
tekniska högskolorna framlagt utredning och förslag rörande organisationen
av den högre undervisningen i skeppsbyggeri med avseende å frågan
om denna undervisnings förläggning, d. v. s. närmast frågan huruvida
skeppsbyggeriundervisningen framdeles borde bibehållas vid båda högskolorna
eller nedläggas vid tekniska högskolan i Stockholm och koncentreras
till Chalmers tekniska högskola. Överstyrelsen har därvid förklarat
sig anse övervägande och starka skäl tala för att denna undervisning alltjämt
borde förekomma vid båda högskolorna och sålunda icke föreslagit
någon principiell ändring i härutinnan gällande ordning. Emellertid har
överstyrelsen, som erinrat om att förevarande spörsmål vid upprepade tillfällen
under åren 1936—1941 varit föremål för statsmakternas prövning,
med hänsyn till därvid gjorda uttalanden funnit det angeläget, att — till
ledning för dess ställningstagande till kommande anslagsäskanden från
högskolornas sida rörande skeppsbyggeriundervisningen — frågan om förläggningen
av densamma ånyo upptoges till prövning av statsmakterna
för ett principiellt avgörande.

Överstyrelsens ställningstagande har ej varit enhälligt.

Mot detsamma har avvikande mening anförts av ledamoten av överstyrelsen,
f. d. regeringsrådet Fransen, vilken funnit, att överstyrelsen bort förorda
skeppsbyggeriundervisningens nedläggande vid tekniska högskolan i
Stockholm och koncentration till Chalmers tekniska högskola. Till denna
mening har anslutit sig byråchefen i överstyrelsen MacDowall och rektorn
för Chalmers tekniska högskola, professorn Hössjer. De sålunda skiljaktiga
har enats om ett särskilt yttrande.

Innan jag ingår på en närmare redogörelse för överstyrelsens förslag och
reservanternas yttrande, torde jag få lämna en översikt över de överväganden
och ställningstaganden, som förekommit vid tidigare behandling av
frågan.

Frågans tidigare behandling.

I sitt den 12 november 1935 avgivna betänkande förordade på sin tid
1934 års C halmer ssakkunnig a, att undervisningen i skeppsbyggeri vid tekniska
högskolan i Stockholm skulle indragas och helt förläggas till den av
de sakkunniga genom omorganisation av Chalmers tekniska instituts högre
avdelning föreslagna nya tekniska högskolan i Göteborg. Till stöd därför

Kungl. Maj:ts -proposition nr 136.

anförde de sakkunniga, att det antal studerande, som i vårt land valde
skeppsbyggeri till sitt huvudämne, enligt vad en av de sakkunniga verkställd
undersökning visade (proposition nr 135/1936, sid. 23), inskränkte
sig till högst ett 20-tal årligen. Att för detta ringa antal studerande uppehålla
undervisning vid två tekniska högskolor syntes icke försvarligt, varför
undervisningen i skeppsbyggeri borde koncentreras till en av de tekniska
högskolorna. Om i enlighet med de sakkunnigas förslag en skeppsprovningsanstalt
inrättades i Göteborg, borde ifrågavarande högskoleutbildning koncentreras
dit, där också samarbetet med de stora varven kunde antagas
komma att verka befruktande på undervisningen.

Av remissinstanserna ansåg styrelsen för tekniska högskolan, att frågan
borde bliva föremål för ytterligare utredning. Högskolans lärarkollegium
fann — under framhållande av att antalet studerande vid högskolan inom
ifrågavarande fackavdelning varit i sakta stigande, medan antalet studerande
vid Chalmers tekniska institut visat tendens till minskning — det
uteslutet att slopa den livskraftiga avdelningen vid högskolan till förmån
för den tynande avdelningen vid Chalmers tekniska institut. Av betydelse
vore även att för dem, som vid tekniska högskolan studerade flygteknik,
möjlighet funnes att erhålla ett visst mått av undervisning i skeppsbyggeri,
enär en hel del problem inom flygtekniken vore mycket närbesläktade med
problem inom skeppsbyggnadskonsten. För de studerande vore samarbetet
med varvsindustrien ej särskilt betydelsefullt, ty erforderlig kännedom om
arbetena å ett varv erhölles bäst under somrarnas praktik, varvid frågan
om undervisningsanstaltens belägenhet ej spelade någon roll. Frågan om
skeppsprovningsanstalten borde vidare lösas fristående. Om den högre
skeppsbyggeriundervisningen skulle koncentreras till ett ställe, borde den
enligt lärarkollegiets mening förläggas till Stockholm.

Även marinöverdirektören ansåg det omöjligt att tillstyrka skeppsbyggeriundervisningens
nedläggande vid tekniska högskolan, därvid denne
liksom högskolans lärarkollegium åberopade tendensen beträffande tillströmningen
av studerande vid de båda avdelningarna. Enligt marinöverdirektörens
mening vore orsakerna till denna utveckling att söka i den
större tekniska allmänbildning, som erhölles vid tekniska högskolan. I
anslutning därtill uttalade marinöverdirektören tvekan, huruvida undervisningen
i ångmaskinlära och förbränningsmotorer inom fackavdelningen
för maskinbyggnad skulle kunna inom en snar framtid komma upp i
samma höga nivå som vid tekniska högskolan. Därest skeppsbyggeriundervisningen
koncentrerades till Stockholm skulle förhållandet beträffande
utbildningen på nyssnämnda områden bliva ett helt annat och möjligheterna
till en differentiering större.

Marinförvaltningen instämde i stort sett i marinöverdirektörens yttrande
och chefen för marinstaben framhöll önskvärdheten av att utbildningen
av blivande mariningenjörer kunde försiggå vid en fullständig teknisk hög -

Kungl. May.ts propositioii nr 1S6.

skola, där samtliga fackavdelningar funnes representerade. Ett förläggande
av skeppsbyggeriundervisningen enbart till Göteborg skulle därjämte medföra
vissa olägenheter för mariningenjörsutbildningen.

Jämväl ingenjörsvetenskapsakademien avstyrkte sakkunnigförslaget om
en koncentration av skeppsbyggeriundervisningen till Göteborg. Ekonomiska
skäl pekade enligt akademiens uppfattning hän mot Stockholm som
förläggningsplats, där redan i stort sett tillfredsställande lokaler för denna
undervisning funnes. En förläggning till Göteborg medförde också stora
kostnader, som betingades av de sakkunnigas förslag att för ändamålet
— och särskilt för tillgodoseende av marinöverdirektörens krav på lika
grundlig utbildning i ångteknik och läran om förbränningsmotorer för
blivande mariningenjörer som vid tekniska högskolan — inom den mekaniska
fackavdelningen skulle inrättas professurer och laboratorier för
dessa ämnen. Behov av samarbete mellan fackavdelningen för skeppsbyggen
och industrien förelåge icke blott från högskolans sida utan sådant
behov eller snarare behov av tillgång till sakkunskap i skeppsbyggnadsteknik
och därmed besläktade frågor funnes även i motsatt riktning. Er
denna senare synpunkt förelåge behov av sakkunskap i minst lika hög grad
i Stockholm som i Göteborg, med tanke på att vid de större varven den
högre sakkunskapen i allmänhet redan funnes representerad bland den
egna personalen. Skeppsbyggeriundervisningen borde emellertid meddelas
både i Stockholm och Göteborg. Indroges denna undervisning på någondera
platsen, skulle behov därav snart nog komma att yppa sig i en eller annan
form. Detta gällde ej minst för tekniska högskolan i Stockholm med anledning
av det nära sambandet mellan flygteknik och skeppsbyggnad.

Svenska teknologf öreningen avstyrkte likaledes förslaget att nedlägga
skeppsbyggeriundervisningen i Stockholm. Statskontoret fann en centralisering
av undervisningen i skeppsbyggeri önskvärd.

För en koncentration av skeppsbyggeriundervisningen till Göteborg i
enlighet med de sakkunnigas förslag uttalade sig kommerskollegium, som
fann utbildningsbehovet av skeppsbyggnadstekniker ej vara större än att
det lämpligen borde kunna tillgodoses endast vid en högskola inom landet,
varvid det oundvikliga kravet på hög standard såväl i fråga om erforderlig
utrustning som i (ivriga hänseenden borde kunna lättare bliva tillfredsställda.
En liknande ståndpunkt intogs av Sveriges varvsindustriförening
och av Sveriges industriförbund.

I proposition (nr 135) till 1936 års riksdag anförde dåvarande departementschefen,
statsrådet Engberg, härom bland annat följande.

Såsom av den föreliggande utredningen framgår, är det sammanlagda
antalet studerande vid fackavdelningarna för skeppsbyggeri i Stockholm
och Göteborg icke så stort, att detta i och för sig motiverar uppehållande
av två fackskolor. Även om vissa skäl kan anföras för att det oaktat inom
landet alltjämt upprätthålla två sådana utbildningsanstalter vid sidan av
varandra, synes detta mig ur statsfinansiell synpunkt knappast försvarbart.
Ty en oavvislig förutsättning för bibehållandet av två fackskolor för

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

skeppsbyggeri måste vara, att bägge dessas behov i fråga om utrustning
med lokaler, lärarkrafter och undervisningsmedel av statsmakterna tillgodoses
på ett fullt tillfredsställande sätt. Och detta måste bli mycket
dyrbart för staten. Under sådana förhållanden finner jag mig böra ansluta
mig till de sakkunnigas uppfattning, att en koncentration av den egentliga,
högre tekniska skeppsbyggeriundervisningen bör komma till stånd. Gentemot
de sakkunnigas förslag till förläggande av ifrågavarande undervisning
till Göteborg har invändningar rests från flertalet av de i ärendet hörda
myndigheterna. De sakkunniga har emellertid framfört så vägande och
starka skäl för sitt förslag, att jag blivit övertygad om, att detsamma innebär
en riktig lösning av den förevarande frågan. Jag fäster härvid särskild
vikt vid de rika möjligheter till samarbete med industrien, som Göteborg
i egenskap av landets förnämsta sjöfartsstad erbjuder. Detta förhållande
torde utgöra den väsentliga förklaringsgrunden till att Chalmerska institutet
trots sin torftiga yttre utrustning varit i stånd att bibringa sina elever
en utbildning i skeppsbyggeri, som från alla håll erhållit goda vitsord. Med
förbättringar, som kommer att ske enligt de sakkunnigas förslag, förefaller
de i vissa av remissyttrandena uttalade farhågorna för att undervisningen
icke skulle uppnå samma, höga nivå som vid tekniska högskolan i Stockholm
skäligen ogrundade. Jag föreställer mig tvärtom, att ett uppsving måste
bliva resultatet av ett genomförande av sakkunnigförslaget. De från de
marina myndigheterna gjorda invändningarna kan jag, efter att ha i saken
samrått med chefen för försvarsdepartementet, icke tillmäta avgörande
betydelse. Jag förutsätter nämligen, att vid en koncentrering av skeppsbyggeriundervisningen
till Göteborg sådana anordningar träffas, att försvarsväsendets
intressen av en fullgod utbildning för de blivande mariningenjörerna
icke i någon mån eftersättes.

Efter att ha uttalat sin principiella anslutning till de sakkunnigas förslag
om en koncentration av den egentliga skeppsbyggeriundervisningen till
Göteborg förklarade departementschefen sig likväl ej beredd att då framlägga
ett definitivt förslag till den närmare utformningen av den planerade
fackavdelningens organisation med avseende å lärarkrafter och dess allmänna
inriktning. Dessa frågor syntes — liksom vissa andra i propositionen
behandlade frågor — böra återupptagas framdeles för att underställas
ett kommande års riksdag, varvid ställning jämväl borde tagas till spörsmålet
om tidpunkten och ordningen för skeppsbyggnadsavdelningens vid
tekniska högskolan avveckling samt angående organiserandet av de delar
av den i sistnämnda avdelning inordnade undervisning, som alltjämt borde
bedrivas vid tekniska högskolan, närmast avseende ämnena flygteknik och
hydromekanik.

Riksdagen (skrivelse nr 215) fann sig kunna bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, då de av departementschefen till förmån därför framförda
skälen synts övertygande.

Sedermera framlade styrelserna för tekniska högskolan och Chalmers
tekniska institut i en gemensam skrivelse den 9 november 1936 förslag om
bibehållande av fackavdelningen för skeppsbyggnad vid tekniska hög -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

skolan, eventuellt med namnet ändrat till fackavdelning för luftfart och
sjöfart. Undervisningen inom denna fackavdelning och fackavdelningen
för skeppsbyggeri i Göteborg skulle differentieras så, att inom sistnämnda
fackavdelning skulle meddelas undervisning i fartygskonstruktion och
skeppsbyggeri i trängre bemärkelse, medan fackavdelningen i Stockholm
skulle erhålla en mera maskin- och driftteknisk inriktning.

Vid 1937 års riksdag fattades — samtidigt med beslut rörande ombildningen
av den högre avdelningen av Chalmers tekniska institut till teknisk
högskola från och med den 1 juli 1937 — definitivt beslut om organisationen
av den nya högskolans avdelning för skeppsbyggnad (riksdagens
skrivelse nr 471), under det att frågan om skeppsbyggnadsavdelningens vid
tekniska högskolan i Stockholm framtida ställning och uppgifter lämnades
öppen.

Med skrivelse den 23 november 1937 överlämnade styrelsen för tekniska
högskolan i Stockholm med tillstyrkan ett av högskolans lärarkollegium
framlagt förslag till omorganisation av skeppsbyggnadsavdelningen, med
bibehållande av skeppsteknisk utbildning.

Över detta förslag avgåvos remissyttranden av ett antal myndigheter
och sammanslutningar, som i flertalet fall i princip tillstyrkte detsamma.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm
att, efter hörande av högskolans lärarkollegium, avgiva utlåtande
i anledning av vad som anförts i de i ärendet avgivna yttrandena, överlämnade
högskolestyrelsen med skrivelse den 6 maj 1939 ett av lärarkollegiet
framlagt modifierat förslag i ämnet, vilket förslag innebar att avdelningen
för skeppsbyggnad vid högskolan skulle ombildas till en avdelning
för skeppsteknik och flygteknik.

I detta modifierade förslag hade lärarkollegiet vid tekniska högskolan i
Stockholm tagit hänsyn till framförda önskemål beträffande den flygtekniska
undervisningen. I huvudsak innebar förslaget, att en önskvärd utökning
av undervisningen i flygteknik ernåddes genom att undervisningen vid
högskolan för skeppstekniska studerande omlades i en mera drifttekniskt
betonad riktning samtidigt med att undervisningen inom rent skeppsbyggeri
inskränktes.

I 1940 års statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, punkten 106)
fann dåvarande departementschefen, statsrådet Bagge, fragan om ett
bibehållande av skeppsbyggeriundervisning vid tekniska högskolan i Stockholm
i en eller annan form böra göras till föremål för ytterligare prövning,
innan definitivt avgörande av densamma kunde träffas.

Riksdagen — som förklarade sig icke vilja föregripa ett slutligt avgörande
av de föreliggande frågorna — uttalade (skrivelse nr 8), att den rationellaste
lösningen förefölle att kunna vinnas, om skeppsbyggeriundervisningen
i dess helhet koncentrerades till Chalmers tekniska högskola, medan

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

åter den flygtekniska undervisningen helt förlädes till tekniska högskolan
i Stockholm.

Sedan Kungl. Maj.t anbefallt styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm
att i samråd med styrelsen för Chalmers tekniska högskola taga frågan
under förnyad omprövning med beaktande av vad i ärendet förekommit,
överlämnade styrelserna för de tekniska högskolorna med eget yttrande en
förnyad utredning i ämnet av lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockhohn,
vilket därvid framlade två alternativa förslag. Alternativ I överensstämde
i huvudsak med det av högskolestyrelsen med skrivelse den 6 maj
1939 framlagda förslag, som tidigare berörts. Alternativ II förutsatte, att
skeppsbyggeriundervisningen successivt skulle nedläggas och att den flygtekniska
undervisningen skulle ytterligare något utvidgas i jämförelse med
alternativ I.

Lärarkollegiet ville av i huvudsak följande skäl förorda alternativ I:

1. För en relativt ringa merkostnad per år, högst 10 600 kronor, kunde
erhållas utbildningsmöjligheter i såväl flygtekniska som skeppstekniska
ämnen.

2. Den utbildning i flygtekniska ämnen, som komme att ske enligt alternativ
I, bleve i det allra närmaste likvärdig med motsvarande utbildning
enligt alternativ II.

3. För den händelse utvecklingen skulle visa önskvärdheten av att
driva specialiseringen av den flygtekniska utbildningen längre, kunde detta
ske likaväl och till samma kostnad vid alternativ I som vid alternativ II.

4. Utvecklingen av Sveriges skeppsbyggnadsindustri vore stadd i ständig
stegring. Med nödvändighet medförde en dylik utveckling ett ökat behov
av ingenjörer med skeppsteknisk utbildning.

5. Någon risk för överproduktion av ingenjörer med skeppsteknisk utbildning
förelåge ej vid bibehållandet av skeppsteknisk undervisning vid
tekniska högskolan i Stockholm, samtidigt med att avdelningen för skeppsbyggnad
vid Chalmers tekniska högskola utvidgades. Den dubbla möjligheten
till ifrågavarande utbildning vore av stor betydelse för att tillfredsställa
toppbehoven. Med den utformning, undervisningsprogrammet för
skeppstekniska studerande givits i alternativ I, bleve emellertid utbildningen
tillräckligt mångsidig för de blivande ingenjörernas användning även
på områden, som fölle utanför skepps byggnadsfacken.

6. Ofta hade forskningen på gränsområdena mellan olika avdelningar
visat sig vara av den allra största betydelse för teknikens utveckling. Det
vore därför av stor betydelse, att ett land hade åtminstone en högskola,
innehållande de avdelningar, som ansåges mest betydelsefulla för landets
teknik.

7. Vid tekniska högskolan i Stockholm funnes för närvarande ett skeppsbyggnadslaboratorium,
som endast vid en organisation enligt alternativ I
skulle komma till full användning.

Styrelserna jör de tekniska högskolorna förordade i huvudsak alternativ I,
vilket i avgivna remissyttranden i princip även tillstyrktes av chefen för
marinen, marinförvaltningen, svenska teknologföreningen samt 1940 års
sakkunniga för den högre tekniska undervisningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Chefen för flygvapnet förordade genom chefen för flygstaben en förstärkning
av den flygtekniska utbildningen utöver vad som förutsatts enligt
alternativ I.

Kommerskollegium ansåg sig icke kunna ansluta sig till flera av de enligt
lärarkollegiets uppfattning mera vägande skälen för en fortsatt undervisning
i skeppsteknik men ville dock ej motsätta sig ett genomförande
av alternativ I.

Statskontoret framhöll, att ämbetsverket till fullo delade den av 1940
års riksdag uttalade uppfattningen, att det rationellaste syntes vara att helt
koncentrera skeppsbyggnadsundervisningen till Göteborg och i stället
stärka den flygtekniska undervisningen i Stockholm.

I 1941 års statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, punkten 97) förordade
dåvarande departementschefen, statsrådet Bagge, alternativ I. Han
anförde därvid i huvudsak följande.

Den utredning, som nu föreligger, har bringat den aktuella organisationsfrågan
i ett något klarare läge. Visserligen synes det alltjämt, särskilt i
betraktande av vad kommerskollegium anfört, vara i viss män tveksamt,
om under normala förhållanden ett påtagligt behov föreligger av en modifierad
skeppsteknisk undervisning vid sidan av undervisningen i skeppsbyggen
vid Chalmers tekniska högskola. Då emellertid i flertalet remissvar
tillstyrkts förslaget om bibehållande i viss utsträckning av skeppsbyggnadsundervisningen
i Stockholm, vill jag icke motsätta mig detta förslag
och förordar alltså alternativ I. Vid mitt ställningstagande har jag särskilt
beaktat den i utredningen vitsordade omständigheten, att det för närvarande
råder brist på skeppsbyggnadsingenjörer och att ett ökat behov av sådana
för den närmaste framtiden är att emotse. Skulle det i framtiden visa sig,
att en skeppsteknisk undervisning i Stockholm icke längre fyller en nödvändig
uppgift, möter givetvis icke hinder att då upptaga frågan till förnyat
övervägande. Den föreliggande utredningen visar även att de ekonomiska
konsekvenserna av skeppsbyggnadsundervisningens bibehållande i
den föreslagna formen icke är av avgörande betydelse.

Ett av de skäl, som anförts till stöd för en fullständig avveckling av
skeppsbyggnadsavdelningen, har varit, att man därigenom på ett naturligt
sätt och utan större ekonomiska uppoffringar skulle kunna förstärka den
flygtekniska undervisningen. En sådan förstärkning är med hänsyn till flygvapnets
och flygindustriens utbyggnad särdeles angelägen. När jag förordat
alternativ I, har jag fäst stort avseende vid att det enligt lärarkollegiets
utredning dels erbjuder en med alternativ II i det allra närmaste likvärdig
utbildning i flygtekniska ämnen, dels ock i lika hög grad som alternativ
II möjliggör en under nuvarande förhållanden önskvärd specialisering.

Chefen för flygvapnet har ansett särskilda åtgärder erforderliga för att
möta det för de närmast följande åren särskilt stora behovet av högskoleutbildade
flygtekniker. Jag förutsätter, att tekniska högskolans styrelse
har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga och vidtager de åtgärder,
som må finnas påkallade. Det kan sålunda ifrågasättas, huruvida icke under
de närmaste åren antalet studerande vid den skeppstekniska linjen bör
inskränkas till förmån för den flygtekniska.

På anförda grunder finner jag mig sålunda böra tillstyrka, att avdelningen
för skeppsbyggnad med ingången av läroåret 1941/42 ändras till en avdelning
för skeppsteknik och flygteknik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.

Riksdagen förklarade sig ej vilja motsätta sig en organisation enligt
alternativ I. I anslutning härtill anförde riksdagen (skrivelse nr 8) i huvudsak
följande.

Det av 1940 års lagtima riksdag gjorda uttalandet att den rationellaste
lösningen förefaller att kunna vinnas, om skeppsbyggeriundervisningen i
dess helhet koncentreras till Chalmers tekniska högskola, medan åter den
flygtekniska undervisningen helt förlägges till tekniska högskolan i Stockholm,
synes riksdagen alltjämt äga giltighet. Emellertid har riksdagen med
hänsyn till att de för den högre tekniska undervisningens ändamålsenlighet
närmast ansvariga myndigheterna lämnat förord åt alternativ I icke velat
motsätta sig att ifrågavarande fackavdelning — vilken torde böra betecknas
fackavdelningen för flygteknik och skeppsteknik — nu erhåller den
enligt nyssnämnda alternativ planlagda organisationen. Avdelningens huvudmål
synes i första hand böra vara att utbilda flygteknici, och riksdagen
vill i anslutning till vad departementschefen härom framhållit understryka
att det bör vara högskolemyndigheterna angeläget att lämna största
möjliga utrymme inom fackavdelningen för dem, som välja denna studieriktning.
Enligt riksdagens mening utgör ett accepterande av alternativ I
dock ingalunda en slutgiltig lösning av denna fråga, utan alternativet bör
uppfattas som en försöksanordning i syfte att samla erfarenheter rörande
avdelningens lämpligaste organisationsform och verksamhetssfär. Avdelningens
organisation bör därför bli så elastisk, att därest en skeppsteknisk
undervisning i Stockholm visar sig icke längre fvlla en nödvändig uppgift
denna undervisning — till den del, den ej erfordras för flygteknikernas vidkommande
— utan större svårigheter eller tidsutdräkt kan avföras ur högskolans
utbildningsprogram.

Sedan år 1941 har en viss förstärkning av lärarpersonalen för skeppsbyggeriundervisningen
skett vid båda högskolorna. Men någon principiell
ändring i den då beslutade organisationen av denna undervisning har ej
förekommit. I enlighet härmed är den högre skeppsbyggeriundervisningen
för närvarande organiserad på sådant sätt, att undervisningen inom avdelningen
för flygteknik och skeppsteknik vid tekniska högskolan i Stockholm
för skeppstekniker har en maskin- och driftsteknisk inriktning, under det
att undervisningen vid avdelningen för skeppsbyggnad vid Chalmers tekniska
högskola är inriktad på utbildning av fartygskonstruktörer.

Efter denna översikt torde jag få övergå till en närmare redogörelse för
överstyrelsens av mig inledningsvis omnämnda utredning och förslag.

Nu föreliggande utredning och förslag.

Överstyrelsen har till en början lämnat en redogörelse för nuvarande förhållanden
med avseende å lärarbefattningar och studerandeantal m. m.
inom avdelningen för flygteknik och skeppsteknik vid tekniska högskolan
i Stockholm samt avdelningen för skeppsbyggnad vid Chalmers tekniska
högskola, av vilken redogörelse härutinnan inhämtas följande.

För skeppsbyggeriundervisningen avsedda lärarbefattningar
vid de båda högskolorna framgår av efterföljande sammanställningar:

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Tekniska högskolan i Stockholm.

(studieriktningen skeppsteknik)

Befattning	Lönegrad eller arvode	Ämne	Anmärkningar
Professur	Co 14	Hållfasthetslära	Gemensam för avd. F,M,(E) och S med lika undervisning för studieriktning flygteknik (Sf) och skeppsteknik (Ss).
Professur	Co 14	Teknisk hydromekanik	Gemensam för avd. F,(M).S, så-vitt gäller avd. S övervägande för Ss.
Speciallärarbefattning	3 200	Installationsteknik för fartyg	Endast för Ss.
Speciallärarbefattning	11 150	Skeppsbyggnadsteknik	» » » .
Speciallärarbefattning	4 950	Varvsteknik	» » » .
2 förste assistenter	Cg 19-23		Av dessa en i teknisk hydrome-kanik endast för Ss och en ge-mensam för avd. F,M,(E) och S med lika undervisning för Sf och Ss.
7 assistenter			Av dessa en i skeppsteori endast för Ss och en i allmän aero- och hydromekanik med lika under-visning för Sf och Ss samt öv-riga gemensamma för avd. F,M, (E) och S med lika undervis-ning för Sf och Ss.

Chalmers tekniska högskola.

Befattning	Lönegrad eller arvode	Ämne	Anmärkningar
Professur	Co 14	Teoretiskt skeppsbyggeri
Professur	Co 14	Praktiskt skeppsbyggeri
Professur	Co 14	Maskinlära
Befattning som biträdande lärare	4 550	Modellförsöks- och propellerteknik	Underställd professuren i teoretiskt skeppsbyggeri.
Befattning som biträdande lärare	1700	Varvsteknik	Underställd professuren i praktiskt skeppsbyggeri
2 förste assistenter	Cg 19-23
4 assistenter

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Antalet antagna ordinarie studerande i första årskursen
av vederbörande avdelning vid högskolorna höstterminerna 1947—1951
framgår av följande sammanställningar, däri tillika angives de studerandes
fördelning på studieriktningen flygteknik (Sf) och studieriktningen skeppsteknik
(Ss) vid tekniska högskolan i Stockholm samt antalet mariningenjörskadetter
m. m.

Tekniska högskolan i Stockholm.

Å r	Sf	Ss	S:a an- tagna
Antal an- tagna	Hemort Sthlm m. omnejd	Antal sökande (avser endast förstahands-sökande, marin-ing.kad. ej inräknade)	Antal antagna
Kadetter	Övriga	S:a
Antal	Hemort Sthlm m. omnejd	Antal	Hemort Sthlm m. omnejd
1947. . . .	19	7	spec. uppgift	6	4	8	6	14	33
			kan ej lämnas
1948. . . .	12	2	20	8	7	4	3	12	24
1949. . . .	21	10	11	8	2	1	—	9	30
1950 .	22	6	4	4	3	7	5	1 1	QQ
1951 ....	25	8	16	3	2	5	3	8	33
							S:a	54

Chalmers tekniska högskola.

	Antal sökande	Antal antagna
X T	(avser endast förstahands-	Kadetter	Övriga	S:a
	sökande, marin-ing.kad. ej inräknade)	Antal	Hemort Göteborg m. omnejd	Antal	Hemort Göteborg m. omnejd	antagna
1947 .........	36	_	_	23	7	23
1948 .........	45	i	1	22	6	23
1949 .........	24	—	—	23	3	23
1950 .........	12	i	—	17	6	18
1951.........	22	i	—	24	6	25
					S:a	112

Antalet utexaminerade civilingenjörer åren 1947—1951
från avdelningen för flygteknik och skeppsteknik vid tekniska högskolan i
Stockholm (KTH) med studieriktningen skeppsteknik och från avdelningen
för skeppsbyggnad vid Chalmers tekniska högskola (CTH), inräknat mariningen
jörskadetter, framgår av denna sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Å r	KTH	CTH	Summa utexaminerade
1947 ...........	19	19	38
1948 ...........	9	14	23
1949 ...........	14	14	28
1950 ...........	5	21	26
1951...........	5	15	20
S:a	52	83	135

Vad lokalfrågorna angår så gäller beträffande tekniska högskolan
i Stockholm att avdelningen för flygteknik och skeppsteknik för närvarande
är inrymd i de byggnader, som på generalplanen för högskolans utbyggnad
(proposition 1945: 379, bilaga) är betecknade med III d, VI a och
XIV. Antagningskapaciteten utgör för båda studieriktningarna tillhopa ett
30-tal ordinarie studerande. Den varierar emellertid något på grund av att
skeppsteknikerna i de båda högre årskurserna tager större utrymme i anspråk
än flygteknikerna.

För Chalmers tekniska högskolas vidkommande gäller, att skeppsbyggnadsavdelningens
nuvarande byggnad, som är uppförd å Gibraltarområdet
och tagits i bruk år 1940, inrymmer lokaler endast för de två högre årskurserna.
De båda lägre årskurserna erhåller undervisning i lokaler inom
högskolans äldre byggnader, huvudsakligen gemensamt med de studerande
i avdelningarna för maskinteknik, elektroteknik samt väg- och vattenbyggnad.
Platsantalet i avdelningen för skeppsbyggnad begränsas av utrymmet
inom avdelningens institutionsbyggnad, som innehåller, förutom två föreläsningssalar
och lärarrum m. m., två ritsalar med vardera 20 ritbord. En
ytterligare ritsal har iordningställts i byggnadens källarvåning med plats
för 10 ritbord, varigenom plats erhållits för 25 studerande i envar av de
båda högre årskurserna.

Viss utredning av högskolornas k o 11 e g i e n ä m n d e r
in. m.

Överstyrelsen har härefter redovisat vissa av högskolornas kollegienänmder
på uppdrag av överstyrelsen i ärendet företagna utredningar. Sålunda
har kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm verkställt beräkningar
beträffande de besparingar i fråga om personal-, byggnads- och utrustningskostnader,
som — med utgångspunkt från en utbyggnad till en
årlig antagningskapacitet av 20 ordinarie studerande, inräknat mariningenjörskadetter,
vid bibehållen skeppsteknisk utbildning — kunde vinnas, om
nämnda utbildning vid högskolan nedlades. Kollegienämnden vid Chalmers
tekniska högskola åter har verkställt utredning rörande organisationen av
undervisningen inom avdelningen för skeppsbyggnad vid högskolan under
förutsättning, att den skeppstekniska undervisningen i sin helhet förlädes
dit, och därvid gjort en uppskattning av för högskolan uppkommande merkostnader,
vid oförändrad antagningskapacitet och — alternativt — vid en

Kungl. 2Iaj:ts ''proposition nr 136.

ökning av antagningskapaciteten till 45 ordinarie studerande årligen, inräknat
mariningenjörskadetter.

Av handlingarna i ärendet inhämtas härom i huvudsak följande.

A. Tekniska högskolan i Stockholm. Ett bibehållande av
den skeppstekniska undervisningen vid högskolan kommer att under alla
omständigheter kräva en förstärkning av lärarkrafterna för denna undervisning.

Vad till en början angår undervisningen i skeppsbyggnadsteknik så tillgodoses
denna för närvarande genom en speciallärarbefattning med ett årsarvode
av 11 150 kronor och omfattar 98 timmar föreläsningar och 210 timmar
övningar per år. Med hänsyn såväl till teknikens utveckling som till
ämnets omfattning måste denna befattning ersättas av en professur, vilket
bör ske från och med budgetåret 1954/55, då den nuvarande specialläraren,
som är född 1885, av åldersskäl måste lämna sin befattning.

Ett inrättande av denna professur kommer även att medföra behov av
en befattning som förste assistent. Däremot avses professuren skola erhålla
en så teoretisk inriktning att tillsvidare någon institutionsvaktmästartjänst
kan antagas icke bli erforderlig. Skulle emellertid professuren framdeles
erhålla en mera praktisk inriktning och institutionen bli utrustad med ett
laboratorium för hållfasthetsundersökningar och dylikt uppkommer även
behov av en tjänst såsom institutionsvaktmästare.

Vidare är den nuvarande professuren i teknisk hvdromekanik förenad
med en mycket omfattande undervisningsskyldighet. För att befria professurens
innehavare från mera elementär undervisning och samtidigt bereda
denne möjlighet att hålla avancerade föreläsningar, särskilt för licentiatstuderande,
erfordras inrättande av två befattningar som biträdande lärare,
den ena för undervisning i allmän hydro- och aeromekanik och den andra
för undervisning i skeppsteori. För vardera av dessa befattningar bör beräknas
en undervisningsskyldighet av 28 timmar föreläsningar och 28 timmar
övningar per år. Det med vardera befattningen förenade arvodet kommer
enligt för beräkning av sådant arvode tillämpade grunder att uppgå
till 2 000 kronor.

Med utgångspunkt från att nu angivna nya lärarbefattningar måste inrättas
vid bibehållen skeppsbyggeriundervisning vid högskolan har den
årliga besparingen under högskolans avlöning sanslag, om denna undervisning
nedlägges, uppskattats till i runt tal 52 500 kronor. Det rörliga tilllägget
har därvid beräknats efter 32/33 procent.

Å högskolans materielanslag uppskattas den årliga besparingen vid ett
nedläggande av ifrågavarande undervisning till omkring 30 000 kronor,
varav 15 000 kronor under anslagsposten till samlingar och laborationer
och 15 000 kronor under anslagsposten till nyanskaffning av apparater in. m.

Efter samråd med högskolans byggnadskommitté har vidare en uppskattning
verkställts av de byggnadskostnader, som uppkommer vid ett bibehållande
av skeppsbyggeriundervisningen. De härför erforderliga lokalerna har
beräknats omfatta 1 240 kvm. Skulle skeppsbyggeriundervisningen nedläggas
erfordras det oaktat lokaler för teknisk hydromekanik med 395 kvm och
skillnaden skulle alltså komma att uppgå till 845 kvm. Besparingen i byggnadskostnader
vid ett nedläggande av skeppsbyggeriundervisningen kan
därför, räknat med en medelhöjd av 3,5 m och ett kubikmeterpris av
120 kronor, uppskattas till (845X3,5X120=) 350 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Inbesparade kostnader för inredning och utrustning av nya lokaler vid
bibehållen skeppsteknisk undervisning har slutligen beräknats till 75 000 ä
100 000 kronor.

I det föregående angivna kostnader har beräknats med hänsyn till en
årlig antagning av 20 ordinarie studerande, inräknat mariningenjörskadetter.

Med avseende å sålunda verkställda kostnadsberäkningar har överstyrelsen
anmärkt:

Hänsyn har därvid icke tagits till möjliga besparingar i fråga om kostnader
för assistenter och materiel för den maskintekniska avdelningens del,
inom vars tredje och fjärde årskurs såväl civila skeppsbyggeristuderande
som mariningenjörskadetter för närvarande följer undervisningen i vissa
ämnen. Såsom av den efterföljande redogörelsen framgår, har kollegienämnden
vid Chalmers tekniska högskola beräknat merkostnaderna för den
maskintekniska avdelningen vid sistnämnda högskola vid ett överförande
av 7 mariningenjörskadetter till högskolan till 6 400 kronor för assistentmedel
och 9 300 kronor för samlingar och laborationer. Det synes rimligt
att beräkna åtminstone motsvarande besparingar för den maskintekniska
avdelningen vid tekniska högskolan i Stockholm, om skeppsbyggeriundervisningen
där nedlägges. I enlighet härmed skulle för sådant fall den årliga
besparingen kunna uppskattas till (52 500+6 400 =) 58 900 kronor å högskolans
avlöningsanslag och (30 000+9 300 =) 39 300 kronor å högskolans
materielanslag.

Avdelningsrådet för avdelningen för flygteknik och skeppsteknik vid högskolan
har i ett i ärendet avgivet yttrande i huvudsak anfört:

Avdelningsrådets enhälliga mening är, att undervisning i skeppsteknik
måste kvarstanna vid högskolan, om tillräckligt antal kvalificerade skeppsbyggnadsingenjörer
skall kunna erhållas till såväl varvsindustrien, så att
dennas för närvarande höga standard bibehålies och fyller sin plats i svenska
näringslivet bland annat såsom exportindustri, som även marinen och
rederinäringen.

Avdelningsrådet anser, att det skulle vara att beklaga, om statsmakterna
utan att bärande skäl härför föreligger eller utan att i sak något förändrats,
sedan beslut fattats om att skeppsbyggnadsundervisning skulle bedrivas vid
båda högskolorna, förmåddes att överflytta all högre skeppsbyggeriundervisning
till Chalmers tekniska högskola.

Högskolans kollegienämnd har — med hänvisning till vad avdelningsrådet
uttalat och med hänsyn till att kostnaderna därför enligt kollegienämndens
mening vore relativt ringa — förordat ett bibehållande av ifrågavarande
undervisning vid högskolan.

B. Chalmers tekniska högskola. Kollegienämnden har i
huvudsak anfört:

Efter samråd med t. f. marinöverdirektören B. Swenzén och mariningenjören
av första graden S. A. Björkenstam har förslag uppgjorts till läroplaner
för mariningenjörskadetter. Vid nämnda överläggningar har det årliga
rekryteringsbehovet av skeppsbyggare för marinen angivits till 6 ä 7.
Kollegienämnden har beträffande de civila skeppsbyggarna utgått från nu

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

gällande kurs- och timplaner. Även om framdeles önskemål möjligen kunna
uppkomma om ändringar i dessa planer så står dock icke dylika ändringar
i något samband med en ifrågasatt överflyttning av skeppsbvggeriundervisningen
i dess helhet till högskolan. Undervisningen för mari.ningenjörskadetter
torde kunna anordnas så, att de kurser i maskinlära för skeppsbyggare,
vari alla skeppsbyggare nu deltager, av mariningenjörskadetterna
kan få utbytas mot de kurser i ångteknik och förbränningsmotorteknik,
som förekommer inom 3:e årskursen av avdelningen för maskinteknik. De
mera avancerade kurserna för 4:e årskursen inom samma avdelning bör
göras frivilliga för mariningenjörskadetterna, varvid till undvikande av
överbelastning av schemat dock endast ett av ämnena ångteknik och förbränningsmotorteknik
bör väljas. I samtliga andra ämnen avses undervisningen
skola följa de nu för skeppsbyggarna gällande läroplanerna.

Alltsedan hösten 1943 har eftersträvats en årlig nyintagning av 25 studerande
i avdelningen. Härmed avses det antal studerande, som verkligen
påbörjar studierna vid högskolan det ifrågavarande året och icke det större
bruttoantalet inskrivna. Den angivna nettointagningssiffran har även nära
nog uppnåtts. Sedan 1949 har emellertid en sådan minskning av antalet
sökande förekommit, att avdelningen redan på grund härav icke kunnat
fyllas. Bland den intresserade allmänheten synes den uppfattningen vara
förhärskande, att antalet utbildningsplatser för skeppsbyggeristuderande
är alltför stort i förhållande till det verkliga behovet av skeppsbyggnadsingenjörer.

Den förhållandevis stora intagningen av studerande i avdelningen har
emellertid icke medfört en motsvarande ökning av antalet studerande i avdelningens
båda högsta årskurser. Antalet studerande i fjärde årskursen
läroåren 1945/46—1951/52 framgår av följande tabell.

Läroår	Antal studerande	Summa
närvarande	frånvarande
1945/46 .........	14	_	14
1946/47 .........	23	—	23
1947/48 .........	14	—	14
1948/49 .........	14	—	14
1949/50.........	21	—	21
1950/51 .........	14	—	14
1951 52 .........	13	2	15

Orsakerna till den påfallande starka avgången bland de studerande synes
vara dels en fruktan för minskade arbetstillfällen för skeppsbyggnadsingenjörer
och dels en möjligen därav framkallad strävan att bliva överflyttade
till antingen andra avdelningar vid högskolan eller till studieriktningen
flygteknik vid tekniska högskolan i Stockholm.

Den minskade tillströmningen av studerande till avdelningen under de
senare åren samt det faktum, att svenskt skeppsbyggeri under det gångna
årtiondet haft en kraftig högkonjunktur och nu synes ha ett mindre behov
av nya civilingenjörer talar enligt kollegienämndens mening för att utbildningsbehovet
kommer att vara något mindre under en följd av år, såvida
icke någon nu oväntad konjunkturvåg skulle uppträda. Kollegienämnden

Kimgl. Maj:ts proposition nr 136.

har därför ansett, att högskolans nuvarande antagningskapacitet, 25 nyintagna
ordinarie studerande per år, skall kunna räcka till såväl för utbildning
av mariningenjörskadetter som för civila skeppsbyggare.

Vidkommande frågan om personal torde kollegienämnden till en början
få erinra, att de befattningar, som av 1940 års sakkunniga föreslagits för
avdelningen, numera inrättats, varutöver eu professur i maskinlära tillkommit.
Inrättandet av sistnämnda professur möjliggör en differentiering
av studierna. En utökning av antalet studerande skulle därför icke medföra
annan kostnadsökning än som föranledes av ett ökat behov av assistentpersonal.
Med en intagning av 25 ordinarie studerande årligen kunna
assistentkostnaderna beräknas till 43 000 kronor per år. Vid ett överförande
av mariningenjörskadetternas utbildning från tekniska högskolan i Stockholm
till Chalmers tekniska högskola tillkommer kostnader för ökad assistenthjälp,
särskilt för de lärare inom maskintekniska avdelningen, som
med dessa kadetter får mottaga ett ökat antal studerande. Merkostnaderna
härför beräknas till 7/60 av nuvarande kostnader för assistenthjälp för
ämnena förbränningsmotorteknik, ångteknik samt högtryckskompressoroch
gasturbinteknik och uppskattas till i runt tal 6 400 kronor.

Vid en ökning av studerandeantalet till 45 nya studerande årligen erfordras
en ökning av assistentmedlen med (20/25 av 43 000 =) 34 400 kronor.

Under högskolans materielanslag har för budgetåret 1951/52 anvisats
ett belopp till samlingar och laborationer av 40 000 kronor för avdelningen
för skeppsbyggnad och 80 000 kronor för avdelningen för maskinteknik.
Sistnämnda anslagsmedel torde vid en förläggning av mariningenjörskadetternas
utbildning i dess helhet till Chalmers tekniska högskola likaledes
böra uppräknas med 7/60 eller i runt tal 9 300 kronor. En utökning av
studerandeantalet vid avdelningen för skeppsbyggnad till 45 medför även
en proportionell uppräkning av anslagsmedlen till samlingar och laborationer
för denna avdelning med (20/25 av 40 000 =) 32 000 kronor.

Beträffande lokalfrågan gäller, att den ytterligare ritsal, som iordningställts
i källarvåningen av skeppsbyggnadsavdelningens institutionsbyggnad,
har plats för 10 ritbord, varigenom plats erhållits för 25 studerande

1 envar av de båda högre årskurserna. Genom att byggnaden är belägen å en
brant sluttning har källarvåningen kunnat utföras så, att ena hälften ej
har karaktär av källarlokal utan har normal takhöjd och riklig fönsteryta.
Denna del av källarvåningen var ursprungligen uppdelad i två rum; ett
mindre som står till de studerandes förfogande, och ett större som inretts
till ritsal. Då sistnämnda rum emellertid hittills icke erfordrats såsom ritsal,
har det genom en provisorisk vägg delats i två rum, varav det ena användes
såsom verkstadsrum. Därest behov skulle uppstå för avdelningen av
ytterligare ritsalsutrymme, kan lokalerna iordningställas härför utan större
tidsutdräkt och kostnader.

Något behov av nybyggnader förefinnes därför icke för närvarande och
några merkostnader för ändamålet bör sålunda icke beräknas vid överflyttning
till högskolan av utbildningen av mariningenjörskadetter. Vid en beräknad
årlig antagning av 45 ordinarie studerande, inräknat mariningenjörskadetter,
åter erfordras vissa nybyggnader för avdelningen. På framställning
av kollegienämnden har Chalmerska byggnadskommitténs arkitekt
beräknat byggnadskostnaderna till 380 000 kronor.

Kostnaderna för inredning och utrustning av nya lokaler för ifrågavarande
avdelning uppskattar kollegienämnden till 60 000 kronor.

2 — Bihan g till riksdagens protokoll 19 Sk. 1 sand. År ISO.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Härefter har kollegienämnden med avseende å den principiella frågan
om skeppsbyggnadsundervisningens förläggning anfört:

Kollegienämnden har intet intresse av att undervisningen i skeppsbyggnad
koncentreras till ena högskolan i syfte att därigenom åstadkomma ett monopol
i och för sig.

Upprätthållandet av skeppsbyggeriundervisningen vid både tekniska högskolan
i Stockholm och Chalmers tekniska högskola leder emellertid till en
dubbelundervisning, som måste medföra ökade kostnader för statsverket.
Då kollegienämnden väl vet, att den största sparsamhet är nödvändig i
nuvarande statsfinansiella läge, inser kollegienämnden, att den kostnadsökning
som denna dubblerade undervisning drager måste motsvaras av
kostnadsminskningar eller inskränkningar i undervisningen i övrigt, antingen
vid tekniska högskolan i Stockholm eller Chalmers tekniska högskola.

Dessutom är enligt kollegienämndens mening behovet av civilingenjörer,
som utbildats inom avdelning för skeppsbyggnad — däri inberäknat mariningenjörskadetter
— icke så stort, att det motiverar upprätthållandet av
undervisning i skeppsbyggnad vid båda högskolorna. Enligt en på initiativ
av ordföranden i avdelningsrådet för skeppsteknik och flygteknik vid tekniska
högskolan i Stockholm, t. f. marinöverdirektören Birger Swenzén
företagen utredning, har skeppsbyggeriindustrien med närstående industrier,
marinen m. m. anställt inalles 161 högskoleutbildade skeppsbyggnadsingenjörer
inklusive mariningenjörskadetter under 15-årsperioden
1934—1948. Detta visar ett genomsnittligt årligt behov av omkring 11 civilingenjörer
och mariningenjörskadetter. Chalmers tekniska högskola, som
för närvarande kan taga emot 25 nya studerande årligen inom avdelningen
för skeppsbyggnad, kan täcka det så påvisade behovet med omkring
100 procents marginal. På grund av förhållandena är det tydligt att —
därest skeppsbyggeriundervisningen koncentreras till en högskola — Chalmers
tekniska högskola bör komma i fråga i första rummet.

Enligt kollegienämndens mening bör sålunda skeppsbyggeriundervisningen
i riket koncentreras till Chalmers tekniska högskola.

Med avseende å de av kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola
verkställda kostnadsberäkningarna har överstyrelsen anmärkt:

Om assistentersättningarna beräknas efter samma normer, som tillämpats
för tekniska högskolans i Stockholm del, torde assistentkostnaderna vid
en årlig antagning av 25 ordinarie studerande kunna uppskattas till i runt
tal 37 000 kronor. Vid en ökning av studerandeantalet till 45 nya ordinarie
studerande årligen kan ifrågavarande kostnader antagas stiga med
omkring (20/25 av 37 000 =) 29 600 kronor, vartill kommer den av kollegienämnden
angivna kostnadsökningen inom avdelningen för maskinteknik
för mariningenjörskadettemas utbildning av 6 400 kronor eller sålunda
tillhopa (29 600+6 400 =) 36 000 kronor. För sistnämnda alternativ kan
på liknande sätt kostnadsökningen under materielanslaget uppskattas till
omkring (32 000+9 300=) 41 300 kronor.

För tekniska högskolans i Stockholm del har i det föregående byggnadskostnaderna
beräknats efter ett kubikmeterpris av 120 kronor. Kostnaderna
för en tillbyggnad för avdelningen för skeppsbyggnad i Göteborg
vid en för avdelningen beräknad antagningskapacitet av 45 ordinarie studerande
kan, om samma pris lägges till grund för beräkningarna, uppskattas
till 312 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Avdelningsrådet för avdelningen för skeppsbyggnad vid högskolan har
vid sammanträde diskuterat förevarande spörsmål. Resultatet av den förda
diskussionen ville den fungerande ordföranden sammanfatta i huvudsak
sålunda:

Näringslivets representanter anser, att man bör göra allt vad som kan
göras för att utbilda ett tillräckligt antal skeppsbyggare, och har ingenting
emot att undervisningen fortsätter vid bägge högskolorna. Men då bör
undervisningen vid tekniska högskolan i Stockholm utvidgas och moderniseras.
Som det nu är har Chalmers tekniska högskola möjlighet att taga
emot det antal skeppsbyggare som anses behövligt. Det räcker nu med en intagning
av 25 skeppsbyggare. Det billigaste och rationellaste sättet att
ordna för vårt behov av skeppsbyggare kan fås genom undervisning vid
Chalmers tekniska högskola.

Vissa statistiska undersökningar.

I ärendet har utförts vissa statistiska undersökningar genom avdelningsrådet
för avdelningen för flygteknik och skeppsteknik vid tekniska högskolan
i Stockholm, nämligen dels en undersökning rörande fördelningen
på skilda verksamhetsområden av de skeppsbyggnadstekniker, som avlagt
avgångsexamen vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska
högskola (Chalmers tekniska institut) åren 1934—1948 (statistik 1);
dels en undersökning rörande fördelningen på olika grenar inom varvsindustrien
av skeppsbyggnadstekniker med avgångsexamen från nämnda lärosäten
(statistik 2); dels ock en undersökning rörande nuvarande fyra årskurser
skeppsbyggnadstekniker vid tekniska högskolan i Stockholm och
Chalmers tekniska högskola samt en från dessa lärosäten utexaminerad
årgång, avseende frågan om ekonomiska skäl motiverat valet av högskola
m. m. (statistik 3). Avdelningsrådet har gjort följande sammanfattning av
de sålunda verkställda undersökningarna:

Av statistik 1 framgår vilka verksamhetsområden de från tekniska högskolan
i Stockholm (KTH) och Chalmers tekniska högskola (CTH) under
åren 1934—1948 utexaminerade skeppsbyggnadsingenjörerna ägnar sig åt.
Verksamhetsområdena har indelats i följande huvudtyper:

1) skeppsbyggnadsindustrien,

2) skeppsbyggnadsindustrien närstående industrier,

3) övriga verksamhetsområden,

4) okänt verksamhetsområde.

Denna undersökning visar, att skeppsbyggare, utexaminerade från KTH
respektive CTH, i ungefär samma utsträckning är verksamma inom »skeppsbyggnadsindustrien».
Av de totalt 215 från de båda högskolorna utexaminerade
skeppsbyggnadsingenjörerna under ifrågavarande år kvarstår 150 inom
denna industri. 12 är verksamma inom »skeppsbyggnadsindustrien närstående
industrier». De angivna siffrorna kan vara högre, med hänsyn till
att verksamhetsområdena för 19 icke är kända. En ganska markant skillnad
föreligger beträffande de delar inom verksamhetsområdet skeppsbyggnadsindustrien
som de från KTH och CTH ägnar sig åt. Sålunda ägnar sig
huvudparten av de från KTH utexaminerade åt statlig verksamhet, medan

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

större delen av de från CTH är sysselsatta inom den privata varvsindustrien.
Av undersökningen framgår dessutom, att övergången till övriga
verksamhetsområden som regel varit betingad av ekonomiska orsaker samt
att i de flesta fall längre eller kortare tids anställning innehafts inom skeppsbyggnadsindustrien.

I statistik 2 har sökts klarlägga relationen mellan antalet skeppsbyggnadsingenjörer,
anställda inom varvsindustrien, rederirörelse och klassificeringssällskap
under åren 1920—194!), och en viss produktionsfaktor samt
motsvarande relation mellan andra inom samma näringsgrenar anställda
personalkategorier och vidare, om någon tendens till förskjutning mellan de
olika personalkategorierna visat sig nnder denna tidsperiod. Av utredningen
framgår följande.

Antalet civilingenjörer, skeppsbyggare, inom varvsindustrien, per produktionsenhet
(sjösatt tonnage) är relativt stabilt sedan 191)0 med tendens till
minskning. Antalet tjänstemän och ingenjörer (exklusive civilingenjörer)
per produktionsenhet visar klar tendens till ökning.

Antalet civilingenjörer, skeppsbyggare, inom rederirörelsen, per bruttoton
ägt tonnage visar klart stigande tendens sedan 1925. Samma är förhållandet
med icke högskoleutbildade ingenjörer. Någon kategoriförskjutning
har i stort sett icke ägt rum.

Ökningen av antalet civilingenjörer, anställda vid klassificeringssällskap,
per bruttoton nyregistrerat tonnage är relativt konstant sedan 1930 med
tendens till obetydlig ökning. Motsvarande siffror för icke högskoleutbildade
ingenjörer visar starkare ökning.

Om försök till att bedöma behovet av skeppsbyggnadsingenjörer göres
med hjälp av i utredningen anförda utvecklingstendenser beträffande för
varven producerat tonnage, för rederierna ägt tonnage och för klassificeringssällskapen
registrerat tonnage, bör ihågkommas, att varvsindustrien,
rederirörelsen och klassificeringssällskap endast är en del av verksamhetsområdet
»skeppsbyggnadsindustrien». Härtill kommer enligt definition i
statistik 1 marinen (mariningenjörkåren, civilanställda vid örlogsvarven
samt å marinförvaltningens skeppsbyggnadsavdelning), kommerskollegium
(inspektörer och skeppsmätare), statens skeppsprovningsa.nstalt, å KTH
och CTH fackavdelningar för skeppsbyggnad heltidsanställda assistenter,
forskningsingenjörer, ingenjörsbyråer inom skeppsbyggnadsfacket, t. ex.
konsulterande fartygskonstruktörer. Samtliga dessa verksamhetsområden
är stadda under utveckling, som i de flesta fall sammanhänger med varvsindustriens
och rederirörelsens utveckling. Detta inverkar även på behovet
av skeppsbyggnadsingenjörer inom verksamhetsområdet »skeppsbyggnadsindustrien
närstående industrier».

Av statistik 3 framgår att ganska utpräglade »rekryteringsområden»
finns för de studerande vid de båda högskolornas skeppsbyggnadsavdelningar.
I stort sett kommer till KTH elever från Stockholm och dess förstäder
(65 procent) samt från östra Sverige. Till CTH kommer elever från
Göteborg (27 procent) och så gott som uteslutande resterande från västra
Sverige.

70 procent av de studerande vid KTH angiver ekonomiska skäl för sitt
val, vilket sammanhänger med hemorten. Motsvarande för CTH-eleverna
är 55 procent, varvid dock är att märka, att härvid de, som icke är bosatta i
Göteborg eller dess omedelbara närhet, endast räknar med levnadskostnadsskillnaden
mellan Stockholm och Göteborg.

Knngl. Maj:ts ■proposition nr 136.

Vidare har 23 procent av eleverna vid KTH uttalat, att de kommer att
söka till CTH, för den händelse fackavdelning för skeppsbyggnad icke kommer
att finnas vid KTH. För den händelse motsvarande avdelning vid
CTH nedlägges, förklarar sig 55 procent av eleverna därstädes ha sökt till

KTH. o .

Jämföres härvid de verksamhetsområden, som eleverna från respektive
högskolor ägnar sig åt, synes en ändring i nuvarande förhållanden främst
medföra minskad möjlighet för statliga företag att få sitt behov av skeppsbyggnadsingenjörer
tillgodosett.

Överstyrelsens förslag.

Med avseende å anledningen till att frågan om skeppsbyggeriundervisningens
förläggning nu ånyo aktualiserats har överstyrelsen inledningsvis
anfört:

För täckande av det ökade behovet av antalet flygtekniker har flygforskningskommittén
i sitt år 1948 avgivna betänkande beräknat, att omkring
20 flygtekniker årligen behöver utexamineras från tekniska högskolan
i Stockholm. Därvid har kommittén dock funnit, att detta antal till en
början borde sättas något högre, intill dess att det stadium uppnåddes, då
tillgång och behov direkt svarade mot varandra. För att så långt möjligt
tillgodose detta behov inom ramen för nuvarande antagningskapacitet hos
avdelningen för flygteknik och skeppsteknik vid tekniska högskolan i Stockholm
har överstyrelsen från och med hösten 1949 ansett sig böra tills vidare
begränsa intagningen av studerande till den skeppstekniska linjen vid
denna högskola.

Det har vidare framstått såsom erforderligt att — vid bibehållande av
skeppsbyggeriundervisningen vid tekniska högskolan i Stockholm — inom
de närmaste åren förstärka den för denna undervisning avsedda lärarpersonalen.
Sålunda synes det ofrånkomligt, att den professur i skeppsbyggnad,
som indrogs genom beslut vid 1941 års riksdag och utbyttes mot en speciallärarbefattning
i skeppsbyggnadsteknik, ånyo inrättas från och med
budgetåret 1954/55, då den nuvarande specialläraren av åldersskäl nödgas
lämna sin befattning. Härtill kommer att vid bibehållen skeppsbyggeriundervisning
vid högskolan enligt vad högskolans kollegienämnd i ärendet
uttalat i en nära framtid vissa ytterligare förstärkningar av lärarpersonalen
blir påkallade.

I detta läge har överstyrelsen med hänsyn till de uttalanden, som vid
frågans tidigare behandling — senast vid 1941 års riksdag — gjorts från
statsmakternas sida, funnit sig böra återkomma till spörsmålet om skeppsbyggeriundervisningens
förläggning, därvid man enligt överstyrelsens mening
närmast har att överväga, huruvida denna undervisning framdeles
bör bibehållas vid båda de tekniska högskolorna eller nedläggas vid tekniska
högskolan i Stockholm och koncentreras till Chalmers tekniska högskola.

För ett ställningstagande till förevarande spörsmål måste — framhåller
överstyrelsen — avgörande betydelse tillmätas frågan om det framtida behovet
av civilingenjörer med skeppsteknisk utbildning. Härom har överstyrelsen
anfört:

Kungl. Maj:ts provosition nr 136.

Det ligger i sakens natur, att en siffermässig uppskattning av detta behov
på längre sikt är synnerligen vansklig. Enligt överstyrelsens uppfattning
talar emellertid åtskilliga omständigheter för att behovet av skeppsbyggnadstekniker
med högre utbildning för den framtid, som kan överblickas,
kommer att successivt öka.

Här må till en början framhållas den svenska varvsindustriens avsevärda
tillväxt under det årtionde, som förflutit sedan frågan om skeppsbyggeriundervisningens
förläggning senast var föremål för statsmakternas
prövning. Till belysande av utvecklingen härutinnan — vid de svenska
varven sjösattes år 1940 ett tonnage av omkring 150 000 bruttoregisterton
— må här rörande verksamheten vid de svenska varven återgivas följande
statistik, som sammanställts av den nuvarande specialläraren i skeppsbyggnadsteknik
vid tekniska högskolan i Stockholm, civilingenjören Nils
Ljungzell (artikel i Teknisk tidskrift nr 11/1952).

Å r	Levererade handels-fartyg	Sjösatt handelstonnage
Antal	Brt	Antal	Brt
1944 ..........	51	192 000
1945 ..........	56	278 750
1946 ..........	58	184 100
1947 ..........	47	190 600	50	227 600
1948 ..........	47	294 000	57	246 000
1949 ..........	64	307 150	67	326 000
1950 ..........	65	372 900	64	354 650
1951..........	76	407 300	82	420 500

Tidpunkt	Stapelsatt handels-tonnage	Beställda handelsfartyg (förutom stapelsatta fartyg)
Antal	Brt	Antal	Brt
7i 1948 ........	40	155 900	190	1 068 000
7. 1949 ........	38	184 000	165	1 078 000
7i 1950 ........	42	204 700	142	842 500
7i 1951 ........	41	212 400	123	868 300
7i 1952 . .......	36	216 800	1391	1 093 500''

1 Exklusive vid Götaverken kontrakterade byggen.

Härtill må anmärkas, att det i Sverige år 1951 sjösatta tonnaget kan uppskattas
till drygt 11 procent av det i världen totalt sjösatta samt att den
svenska varvsindustrien blivit en viktig exportindustri. Enligt den officiella
statistiken över Sveriges utrikeshandel uppgick sålunda värdet avexporterade
fartyg till 279 800 000 kronor år 1949, till 365 500 000 kronor år
1950 och 351 000 000 kronor år 1951.

Denna utvecklingstendens inom varvsindustrien synes överstyrelsen indicera
ett ökat behov av civilingenjörer med skeppsteknisk utbildning även
om — med hänsyn till förekomsten av- systerfartygsbyggen — de anförda

Kungl. Maj:ts proposition nr 136. 23

siffrorna icke får tagas såsom uttryck för en direkt proportionell ökning av
detta behov.

En annan omständighet, som här bör uppmärksammas, är den, att kraven
på fartygens storlek och fart vuxit samt att fartygsbeställare numera
ofta framställer mycket speciella önskemål med avseende å inredning, utrustning
och instrumentering. För tillgodoseende av dessa krav och önskemål
erfordras vid fartygsbyggandet ett väsentligt ökat ingenjörsarbete av
kvalificerad natur.

För varvsindustrien såsom en exportindustri är det vidare av vital betydelse,
att så långt möjligt kompensera de i Sverige relativt höga kostnaderna
för fartygsbyggandet genom förbättringar och rationaliseringar såväl
vid konstruktionsarbetet som ifråga om arbetsmetoder, transporter
m. m. I annat fall lärer kunna befaras, att den svenska varvsindustrien vid
en åtstramning av konjunkturläget kommer att möta stora svårigheter att
hävda sig i konkurrensen med de utländska varven. För att kunna genomföra
här avsedda förbättringar och rationaliseringar måste varven använda
tekniskt högkvalificerad personal i ökad omfattning.

Samtidigt med denna utveckling inom varvsindustrien har en snabb utveckling
skett inom rederirörelsen, där behovet av skeppsbyggnadstekniker
med högre utbildning, enligt vad en i det föregående omförmäld statistisk
undersökning (statistik 2) givit vid handen, visat en klart stigande tendens.
Även behandlingen av försäkrings- och klassificeringsfrågor kan enligt överstyrelsens
mening antagas komma att kräva att högre teknisk personal anlitas
i ökad omfattning.

För marinens vidkommande har ävenledes under och efter det senaste
världskriget en stark ökning av den tekniska verksamheten ägt rum såväl
inom marinförvaltningen som vid örlogsvarven och ombord på fartygen,
vilket kräver en större kader av skickliga skeppsbyggnadsingenjörer.

Jämväl inom andra verksamhetsområden än de nu berörda föreligger
efterfrågan å kvalificerade skeppsbyggnadstekniker. Här må nämnas det
behov, som härutinnan förefinnes för statens skeppsprovningsanstalt och
kommerskollegium (inspektörer och skeppsmätare) samt för enskilda konsulterande
ingenjörsbyråer inom skeppsbyggnadsfacket och angränsande
fack. Såsom av den nyssnämnda statistiska undersökningen framgår är
också dessa områden stadda i utveckling.

Det må vidare framhållas, att utvecklingen tillika medfört ett ökat behov
av högkvalificerade tekniker för olika forskningsuppgifter inom skeppsbyggnadskonstens
område (ex. hydromekanik, skeppshållfasthet, fartygssvängningar,
mätteknik).

Vid överläggningar inför överstyrelsen har från flera håll kraftigt understrukits,
att redan den nuvarande tillgången på civilingenjörer med skeppsteknisk
utbildning — i motsats till vad som anförts av kollegienämnden
vid Chalmers tekniska högskola — är i hög grad otillräcklig. Erfarenheter
i denna riktning har sålunda från vederbörandes verksamhetsområde anförts
av t. f. marinöverdirektören, av överdirektören och chefen för statens
skeppsprovningsanstalt och av företrädare för vissa större varv.

Med hänvisning till i det föregående redovisade sammanställningar över
antalet från högskolorna utexaminerade civilingenjörer med skeppsteknisk
utbildning, inräknat mariningenjörskadetter, under femårsperioden 1947—
1951 samt över antalet antagna skeppsbyggeristuderande under samma
period har överstyrelsen vidare anfört:

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

Antalet utexaminerade utgjorde sammanlagt 135, varav 52 från tekniska
högskolan i Stockholm och 83 från Chalmers tekniska högskola. Den
genomsnittliga årliga utexaminationen har sålunda uppgått till ett antal av
27. Antalet antagna skeppsbyggeristuderande under samma period utgjorde
tillhopa 16G — varav 54 vid tekniska högskolan i Stockholm och 112 vid
Chalmers tekniska högskola — vilket motsvarar en antagning av i genomsnitt
33 studerande årligen. Då man alltid har att räkna med eu viss årlig
avgång under studietiden innebär detta, att antagningen under ifrågavarande
period knappast kommer att vara tillräcklig för att i fortsättningen
medgiva en utexamination av den omfattning, som samtidigt ägt rum. Det
må vidare framhållas, att ett icke obetydligt antal skeppsbyggare efter
avgångsexamen mer eller mindre tillfälligt brukar ägna sig åt andra verksamhetsområden
än skeppsbyggnadsindustrien och närstående industrier.
Detta antal har uppskattats till omkring 25 procent av de utexaminerade.
Med utgångspunkt från i det föregående angivna siffror rörande antagningen
torde man därför ej kunna räkna med, att ett större antal än c:a. 20
av de årligen utexaminerade skeppsteknikerna kommer att omedelbart ägna
sig åt varvsindustrien och andra här avsedda verksamhetsområden. Sett
mot bakgrunden av den utvecklingstendens, som överstyrelsen enligt vad
tidigare anförts funnit sig kunna konstatera, framstår därför antagningssiffrorna
vid högskolorna för den senaste femårsperioden såsom alltför låga
för att täcka behovet av högskoleutbildade skeppstekniker.

Vid en siffermässig uppskattning av detta behov, sett på längre sikt, har
överstyrelsen funnit den årliga antagningen av ordinarie studerande vid
högskolorna böra uppgå till ett antal av sammanlagt 35 å 45, om ej en brist
på kvalificerad personal på förevarande område skall uppkomma.

Aled denna uppskattning av behovet av högskoleutbildade skeppstekniker
förefinnes enligt överstyrelsens mening ingen anledning att med hänsyn
till detta behov frångå den ordning med skeppstcknisk utbildning vid
båda högskolorna, som enligt statsmakternas beslut vid 1941 års riksdag
skulle tills vidare försöksvis tillämpas. Utvecklingen sedan dess måste enligt
överstyrelsens åsikt i allt fall anses ha deciderat gått i riktning mot ett ökat
behov av kvalificerade ingenjörer inom skeppsbyggnadsfacket.

Överstyrelsen har därefter berört de skäl, som då förevarande spörsmål
tidigare varit föremål för statsmakternas prövning, anförts mot en koncentrering
av skeppsbyggeriundervisningen till Chalmers tekniska högskola.
Överstyrelsen har härom uttalat:

Överstyrelsen är medveten om, att några av dessa skäl nu försvagats eller
bortfallit. En dylik åtgärd kan sålunda enligt vad den anförda statistiken
över antalet vid de båda högskolorna antagna skeppsbyggnadstekniker
giver vid handen — och detta gäller även för åren 1947 och 1948, innan
för tekniska högskolans i Stockholm del några verkningar av överstyrelsens
förberörda beslut om en restriktiv intagning av studerande vid den skeppstekmska
linjen kunnat framträda —- icke längre, såsom på sin tid uttalats,
sägas innebära ett slopande av en livskraftig avdelning vid tekniska högskolan
i Stockholm till förmån för en tynande avdelning vid Chalmers
tekniska högskola. Den successiva utbyggnad av den senare högskolan, som
ägt rum under det senaste decenniet, har härjämte medfört en avsevärd

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

höjning av dess standard i fråga om lärarbefattningar och utrustning även
inom andra avdelningar av betydelse för skeppsbyggnadsteknikernas utbildning,
vilket icke minst bär avseende på högskolans avdelning för maskinteknik.
1 detta sammanhang må för övrigt framhållas, att inom avdelningen
för skeppsbyggnad vid Chalmers tekniska högskola från och med
den 1 juli 1948 — utöver de tidigare professurerna i teoretiskt skeppsbyggeri
och i praktiskt skeppsbyggeri — inrättats en särskild professur i maskinlära.
Vid det samråd, som i ärendet skett mellan kollegienämnden vid Chalmers
tekniska högskola och t. f. marinöverdirektören rörande utformningen
av särskilda läroplaner för mariningenjörskadetterna vid en eventuell
koncentration av skeppsbyggeriundervisningen till högskolan, har vidare
konstaterats, att från marinens sida framställda krav på en grundlig
utbildning av dessa i vissa maskintekniska ämnen numera väl kan tillgodoses
vid denna högskola. Härutöver må anmärkas, att en för mariningenjörskadetterna
önskvärd specialkurs i konstruktion av krigsfartyg enligt
vad i ärendet blivit upplyst numera lika väl kan anordnas i Göteborg
som i Stockholm.

Om sålunda här berörda skäl mot en koncentration av skeppsbyggeriundervisningen
till Chalmers tekniska högskola enligt överstyrelsens åsikt
ej längre kan tillmätas samma vikt som tidigare vid bedömande av förevarande
spörsmål, har överstyrelsen dock funnit starka motiv för ett bibehållande
av denna undervisning vid tekniska högskolan i Stockholm alltjämt
föreligga. Överstyrelsen har härom anfört:

Såsom överstyrelsen i det föregående anfört, tenderar utvecklingen mot
ett ökat behov av skeppstekniker med högre utbildning. En i ärendet verkställd
statistisk undersökning (statistik nr 3) visar bland annat, att studerande
med studieriktningen skeppsteknik inom avdelningen för flygteknik
och skeppsteknik vid tekniska högskolan i Stockholm till 65 procent rekryteras
bland dem som varit bosatta i Stockholm eller dess omnejd samt till
28 procent bland dem som varit bosatta inom de östligare delarna av riket.
Av studerande vid tekniska högskolan i Stockholm, vilka besvarat en i
ärendet gjord enquéte, har vidare 23 procent förklarat, att de skulle sökt
inträde vid skeppsbyggnadsavdelningen vid Chalmers tekniska högskola
om skeppsteknisk undervisning ej förekom vid tekniska högskolan i Stockholm,
under det att 46,5 procent uttalat, att de i sådant fall skulle sökt
inträde vid annan avdelning vid sistnämnda högskola. Övriga har icke avgivit
något bestämt svar i detta hänseende. Grundad anledning synes därför
föreligga till antagande, att ett nedläggande av skeppsbyggeriundervisningen
i Stockholm skulle komma att minska rekryteringen till ifrågavarande
utbildning överhuvudtaget. Eftersom man ej gärna kan räkna
med, att från denna studieriktning sålunda bortfallande studerande skulle
utgöras enbart av de sämst kvalificerade, torde den minskade rekryteringsbasen
därigenom också komma att medföra ett i kvalitativt avseende försämrat
urval. Sett mot bakgrunden av det förberörda utbildningsbehovet
skulle en sådan utveckling enligt överstyrelsens mening vara i hög grad
olycklig. I anslutning härtill vill överstyrelsen också framhålla, att vid
överläggningar inför överstyrelsen av t. f. marinöverdirektören uttalats
starka farhågor för att rekryteringen av mariningenjörskadetter skulle
komma alt allvarligt äventyras, därest skeppsbyggeriundervisningen koncentrerades
till Göteborg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

För överstyrelsen framstår det vidare såsom angeläget, att undervisning
i skeppsbyggeri meddelas vid den högskola, där de flesta studieriktningarna
inom teknikens olika områden är företrädda. För skeppsteknikerna
är kontakten med flygtekniken särskilt betydelsefull, då skeppsteknik
och flygteknik har nära anknytning såväl i fråga om teoretiska som
praktiska ämnen. Även teknisk fysik och vissa andra gränsvetenskaper,
som på senare tid vunnit ökad aktualitet, är av intresse för skeppsteknikernas
vidkommande. Vid Chalmers tekniska högskola finnes nu ingen flygteknisk
utbildning och icke heller någon avdelning för teknisk fysik. Det
är ej ovanligt, att en studerande önskar bedriva sina studier efter en från
den normala något avvikande plan. Den, som exempelvis vill bedriva studier
både i skeppstekniska och i flygtekniska ämnen — särskilt licentiatstuderande
men även andra — bör ha tillfälle därtill utan att för den skull
nödgas förlägga sina studier till två högskolor. Ett flertal för skeppstekniken
viktiga undersökningar utföres även bättre och billigare på ett aerodynamiskt
än på ett hydrodynamiskt laboratorium och av högskolorna har endast
tekniska högskolan i Stockholm möjligheter till aerodynamisk forskning.
Det synes också överstyrelsen önskvärt, att vid en och samma högskola
undervisning och forskning kan äga rum i ämnen, som är av intresse
för såväl marinen som flygvapnet. Att förlägga all undervisning i skeppstekniska
ämnen till en högskola och i flygtekniska ämnen till en annan
skulle sålunda enligt överstyrelsens mening vara förenat med avsevärda
olägenheter ur här angivna synpunkter. Ett nedläggande av skeppsbyggeri -undervisningen vid tekniska högskolan i Stockholm skulle härjämte medföra,
att myndigheter och industrier i Stockholm ej skulle ha omedelbar
tillgång till vetenskaplig teknisk sakkunskap på detta område och att i
Stockholm boende ingenjörer, sysselsatta inom varvsindustri och rederinäring
eller i statlig tjänst, icke skulle ha möjligheter till fortsatt utbildning
i facket genom licentiatstudier eller eliest såsom snecialstuderande eller
extra studerande.

Överstyrelsen övergår härefter till frågan om kostnaderna för skeppsbygg
eriundervisningen vid en förläggning av densamma i enlighet med i det
föregående angivna alternativ. Med utgångspunkt från sin uppskattning
av behovet av högskoleutbildade skeppstekniker har överstyrelsen vid sina
kostnadskalkyler ansett sig böra räkna med en sammanlagd årlig antagningskapacitet
av 45 studerande vid båda högskolorna, varav — vid bibehållen
skeppsbyggeriundervisning vid tekniska högskolan i Stockholm —
20 vid denna högskola och 25 vid Chalmers tekniska högskola. Överstyrelsen
har härtill anmärkt, att även om det årliga antagningsbehovet av
ordinarie studerande kunde tänkas stanna vid ett antal av 35, viss marginal
måste beräknas för eftersläntare samt för special- och extrastuderande.
I anslutning härtill har kostnadsbesparingen vid ett nedläggande av skeppsbyggeriundervisningen
vid tekniska högskolan i Stockholm samt uppkommande
kostnadsökning vid en koncentration av denna undervisning till
Chalmers tekniska högskola — alternativt vid en till 25 studerande begränsad
antagningslcapacitet — på grundval av de i ärendet verkställda kostnadsberäkningarna
av överstyrelsen uppskattats i enlighet med vad efterföljande
sammanställning utvisar.

Kungl. Majds ''proposition nr 136.

Anslag	Tekniska högskolan i Stockholm	Chalmers tekniska högskola
Besparing vid nedläggan-de av skeppsbyggeri-undervisningen (vid bibe-hållen undervisning be-räknad årlig antagnings-kapacitet 20 ordinarie studerande, inräknat mariningenjörs-kadetter)	Kostnadsökning vid en koncentration av skepps-byggeriundervisningen till högskolan
Årlig antagningskapa-citet 25 ordinarie studerande, inräknat mariningenjörs-kadetter	Årlig antagningskapa-citet 45 ordinarie studerande, inräknat mariningen jörs-kadetter
Årliga kostnader	Engångs- kostnader	Årliga kostnader	Engångs- kostnader	Årliga kostnader	Engångs- kostnader
Avlöningar..... Materiel m. m. . . . Inredning och utrust-ning av nya lokaler Byggnader ..... S:a kronor	58 900 39 300	75 000 350 000	6 400 9 300	—	36 000 41300	60 000 312 000
98 200	425 000	15 700	—	77 300	372 000

Härtill har överstyrelsen framhållit, att det låge i sakens natur, att de
sålunda verkställda kostnadsberäkningarna vore mer eller mindre approximativa.
Minskningen och ökningen å avlöningsanslag, såvitt gällde assistentmedel,
samt å materielanslag kunde exempelvis ej med säkerhet antagas
komma att stå i direkt proportion till antalet studerande. Även i övrigt
syntes man i praktiken ha att räkna med vissa avvikelser från de här verkställda
beräkningarna. I stort sett borde doek desamma kunna läggas till
grund för en jämförelse ur kostnadssynpunkt mellan olika ifrågakommande
alternativ. Överstyrelsen har härutinnan fortsättningsvis anfört:

Vad beträffar den angivna kostnadsbesparingen under tekniska högskolans
i Stockholm avlöningsanslag vid ett nedläggande av skeppsbyggeriundervisningen
må framhållas, att — såsom tidigare berörts — vid beräkningen
därav förutsatts, att ett bibehållande av skeppsbyggeriundervisningen
vid högskolan under alla omständigheter kräver vissa förstärkningar
av lärarpersonalen. Sålunda erfordras ett utbyte av befattningen som speciallärare
i skeppsbyggnadsteknik med arvode av 11 150 kronor mot en
professur i skeppsbyggnad från och med budgetåret 1954/55. Vid nämnda
tidpunkt kan nämligen den nuvarande specialläraren, som är född i juni
1885, antagas komma att på grund av sin ålder lämna befattningen. Då
det endast är dennes personliga förutsättningar för uppgiften som möjliggjort,
att undervisningen i detta viktiga ämne hittills kunnat tillgodoses
genom en speciallärarbefattning, synes det ofrånkomligt, att ånyo inrätta
en professur i skeppsbyggnad vid högskolan för att en tillräckligt kvalificerad
kraft för undervisningen i skeppsbyggnad skall kunna förvärvas. I
anslutning därtill kräves också en ny befattning såsom förste assistent. Härtill
kommer även ett behov att i en nära framtid bereda professorn i teknisk
hydromekanik cn avlastning i hans redan nu betydande undervisningsbörda
för att möjliggöra licentiatundervisning i ökad omfattning, för
vilket ändamål enligt vad högskolans kollegienämnd uttalat, skulle erford -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ras inrättande av två befattningar såsom biträdande lärare, vardera med
ett årsarvode av 2 000 kronor, den ena för undervisningen i allmän aerooch
hydromekanik och den andra för undervisningen i skeppsteori. Härutinnan
ansluter sig kollegienämndens uttalande till flygforskningskommitténs
förslag, vari ett inrättande av sistnämnda båda befattningar förordats.

Enligt de sålunda verkställda kostnadsberäkningarna skulle vid ett nedläggande
av skeppsbyggeriundervisningen vid tekniska högskolan i Stockholm
den årliga besparingen kunna uppskattas till 98 200 kronor och besparingen
i fråga om engångskostnader till 425 000 kronor. Å andra sidan skulle
en utbyggnad av Chalmers tekniska högskola till en årlig antagningskapacitet
av 45 studerande medföra en ökning för denna högskolas vidkommande
av 77 300 kronor i årliga kostnader och 372 000 kronor i engångskostnader.
Vinsten av ett nedläggande av skeppsbyggeriundervisningen vid
tekniska högskolan i Stockholm skulle sålunda vid en samtidigt förutsatt
utbyggnad av Chalmers tekniska högskola komma att uppgå till (98 200 —
77 300 =) i i’unt tal 21 000 kronor i fråga om årliga utgifter och (425 000 —
372 000 =) 53 000 kronor i fråga om engångsutgifter. Skillnaden är enligt
överstyrelsens mening ej av den storleken, att den ekonomiska synpunkten
kan tillmätas någon avgörande betydelse, då det gäller att taga ställning
till frågan om skeppsbyggeriundervisningens förläggning.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, föreligger
för närvarande den skiljaktigheten mellan utbildningen av skeppstekniker
vid tekniska högskolan i Stockholm och vid Chalmers tekniska högskola,
att undervisningen vid den förra högskolan givits en mera drifts- och
maskinteknisk inriktning, under det att undervisningen vid den senare
högskolan huvudsakligen är inriktad på utbildning av fartygskonstruktörer.
Vid bibehållen skeppsbyggeriundervisning vid tekniska, högskolan i Stockholm
ifrågasätter överstyrelsen ingen principiell ändring i högskolornas
läroplaner. I anslutning härtill har överstyrelsen anfört:

Det har vid överstyrelsens överläggningar i denna fråga allmänt vitsordats,
att skeppsbyggeriundervisningen sådan den för närvarande är utformad
vid denna högskola givit ett mycket tillfredsställande resultat och att
den fyllt ett viktigt behov. Detta utgör enligt överstyrelsens mening i sig
ett skäl för undervisningens bibehållande. Att frångå en hävdvunnen och
erkänd organisation utan att konsekvenserna härav kan klart överblickas
finner överstyrelsen nämligen rent allmänt sett vara ett steg, som ej bör
tagas, om ej synnerligen starka motiv därför kan förebringas.

I detta sammanhang vill överstyrelsen även framhålla, att undervisningen
i skeppsbyggeri — i likhet med exempelvis arkitektutbildningen —
på grund av sin karaktär kräver individuell undervisning i en större utsträckning
än åtskilliga andra studieriktningar, varför det är önskvärt med
ett relativt begränsat antal studerande inom varje skeppsteknisk avdelning.

Såsom sammanfattande slutomdöme har överstyrelsen uttalat, att överstyrelsen
vid sin prövning av de skilda synpunkter, som gjorde sig gällande
vid bedömningen av den föreliggande frågan, kommit till den bestämda
uppfattningen, att övervägande och starka skäl talade för att skeppsbyggeriundervisning
alltjämt borde förekomma såväl vid tekniska högskolan i
Stockholm som vid Chalmers tekniska högskola, varvid överstyrelsen funnit
högskolorna böra dimensioneras för en årlig antagningskapacitet, den

Kungl. Majds proposition nr 136. 29

förra av c:a 20 ordinarie studerande och den senare av c:a 25 ordinarie
studerande.

I den av mig inledningsvis omnämnda reservationen mot överstyrelsens
beslut, enligt vilken överstyrelsen bort förorda skeppsbyggeriundervisningens
nedläggande vid tekniska högskolan i Stockholm och koncentration
till Chalmers tekniska högskola, har till en början frågan, huruvida
en viss fackavdelning eller studieriktning bör vara företrädd vid båda
högskolorna eller allenast endera lärosätet, upptagits till principiellt övervägande.
Härom har i reservationen anförts:

Detta spörsmål lärer ur principiell synpunkt böra bedömas med hänsyn
till det antal studerande, som kan antagas komma att ägna sig åt utbildningen
i fråga. Hiirutinnan synes anledning icke förefinnas att göra någon åtskillnad
mellan skeppsbyggeriundervisning och annan utbildning. En dubblering
av en avdelning eller studieriktning kräver sålunda i väsentliga avseenden
också — om undervisningen skall ernå en tillfredsställande kvalitet
å ömse håll — en dubblering av därför erforderlig lärarpersonal och utrustning.
Även om det skulle vara möjligt, att i ett statsfinansiellt läge, då så
många för högskolorna trängande behov ej kunnat tillgodoses, utverka tillräckliga
anslag för det ifrågakommande ändamålet — vid äventyr att eljest
vederbörande avdelningar vid båda högskolorna blir svältfödda — följer
härmed ökade svårigheter att rekrytera lärarbefattningarna med fullgoda
krafter och — sist men icke minst — ökade kostnader för det allmänna för
varje utbildad civilingenjör.

Den lägsta omfattning, som en utbildning för ett visst studiemål sålunda
bör äga, för att en uppdelning mellan högskolorna ur allmänna synpunkter
skall kunna motiveras, svarar enligt vår mening mot en årlig antagning i
första årskursen av omkring 50 ordinarie studerande.

Efter framhållande av att ur dessa allmänna synpunkter en förläggning
av skeppsbyggeriundervisningen till båda högskolorna knappast kunde anses
motiverad även med det studerandeantal, som överstyrelsen vid sin
uppskattning av behovet av högskoleutbildade skeppstekniker beräknat, har
reservanterna uttalat, att riktigheten av överstyrelsens uppskattning av
detta behov kunde ifrågasättas och att en snävare bedömning därav ej syntes
obefogad. I reservationen anföres härom vidare:

Här må till en början anmärkas, att överstyrelsen vid sin beräkning av
den årliga antagningskapacitet, som enligt dess mening skulle vara önskvärd
för att tillgodose behovet av skeppstekniker med högre utbildning,
uttalat, att »ett icke obetydligt antal skeppsbyggare efter avgångsexamen
mer eller mindre tillfälligt brukar ägna sig åt andra verksamhetsområden
än skeppsbyggnadsindustrien och närstående industrier» samt uppskattat
detta antal till omkring 25 procent av de utexaminerade. Den ej närmare
angivna orsaken till en så betydande avgångsprocent måste — vill det
synas — i stort sett vara, att endast 75 procent av de sålunda utexaminerade
kan beredas en tillfredsställande anställning inom verksamhetsområden,
för vilka deras utbildning är avsedd, eller — med andra ord — att
antalet utexaminerade skeppstekniker kommer att bli väsentligt mycket
större än behovet.

Det är nu ett känt förhållande, att från högskolorna utexaminerade
skeppstekniker i betydande omfattning ägnar sig åt annan verksamhet. Till

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

belysande därav må här återgivas de tabeller utvisande nuvarande verksamhetsområden
för från tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers
tekniska högskola (Chalmers tekniska institut) utexaminerade skeppstekniker
(inräknat mariningenjörskadetter) under åren 1934—1948, vilka finnes
bifogade i överstyrelsens framställning redovisade statistiska undersökningar
(statistik 1).

Tekniska högskolan i Stockholm.

Examensår	Antal ut-examine-rade civ. ing.	Verksamhetsområden
Skepps- byggnads- industrien	Skeppsbyggnads-industrien närst. industrier	Övriga	Okänt
1934 ........	6	3	1	2	_
1935 ........	6	2	—	4	—
1936 ........	10	7	1	1	1
1937 ........	2	1	—	1	—
1938 ........	7	6	1	—	—
1939 ........	7	5	—	2	—
1940 ........	8	4	—	4	—
1941........	6	6	—	—	—
1942 ........	14	9	3	2	—
1943 ........	6	4	2	—	—
1944 ........	8	5	1	2	—
1945 ........	8	4	1	1	2
1946 ........	3	2	—	—	1
1947 ........	19	17	1	1	—
1948 ........	9	7	—	1	1
Summa	119	82	11	21	5

Chalmers tekniska högskola (institut).

Examensår	Antal ut-examine-rade civ. ing.	Verksamhetsområden
Skepps- byggnads- industrien	Skeppsbyggnads-industrien närst. industrier	Övriga	Okänt
1934 ........	5	4	_	1	_
1935 ........	1	1	—	—	—
1936 ........	3	3	—	—	—
1937 ........	1	—	—	—	1
1938 ........	—	—	—	—	—
1939 ........	5	5	—	—	—
1940 ........	3	3	—	—	—
1941........	5	3	—	1	1
1942 ........	6	6	—	—	—
1943 ........	9	8	—	1	—
1944 ........	9	4	—	1	3
1945 ........	4	3	—	1	—
1946 ........	12	7	—	3	2
1947 ........	19	13	1	2	3
1948 ........	14	8	—	2	4
Summa	96	68	1	12	14

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Under femtonårsperioden 1934—1948 har sålunda av tillhopa 215 utexaminerade
— om det relativt ringa antalet okända förutsattes ha gått till
annan verksamhet — 162 ägnat sig åt skeppsbyggnadsindustrien och densamma
närstående industrier, vilket i runt tal innebär en utexamination av
14 och en anställning av 11 i genomsnitt per år. Väljes en närmare liggande
tidrymd, exempelvis åttaårsperioden 1941—1948, blir motsvarande siffror
för utexaminerade 151 och för anställda 115, vilket i runt tal innefattar en
utexamination av 19 och en anställning av 14 i genomsnitt om året.

Det är mot denna bakgrund, som kollegienämnden vid Chalmers tekniska
högskola funnit sig kunna uttala, att högskolans nuvarande antagningskapacitet
kan täcka det under dessa år på så sätt påvisade behovet av
skeppstekniker med omkring 100 procents marginal. Det vill synas som om
den sålunda anförda statistiken i allt fall ej giver fog för antagandet, att
någon brist på skeppstekniker med högre utbildning för närvarande skulle
förefinnas.

Med avseende å överstyrelsens uttalande, att utvecklingen inom varvsindustrien
tenderade mot ett ökat behov av här avsedda tekniker har
reservanterna framhållit, att de till stöd därför anförda tonnagesiffrorna i
icke ringa utsträckning kunde antagas innefatta systerfartygsbyggen samt
att den avsevärda tonnageökningen under de senare åren, som åtminstone
till en del utgjorde ersättningsbyggen för under kriget förlorade fartyg,
knappast kunde förväntas komma att fortsätta i samma takt. Beträffande
fartygsbeställarnas särskilda önskemål i fråga om fartygens inredning och
utrustning, så kunde vidare framhållas, att deras tillgodoseende måhända
främst krävde anlitande av högre teknisk sakkunskap, som representerade
andra fack än skeppsbyggeriet.

Reservanterna har sålunda ansett skäl förefinnas för antagandet, att överstyrelsen
beräknat behovet av civilingenjörer med skeppsteknisk utbildning
alltför högt, och för egen del kommit till den uppfattningen, att detsamma
bör kunna — åtminstone tills vidare — täckas, om den årliga utexaminationen
av dylika ingenjörer stannar vid ett antal av 20 å 25.

Om alltså — uttalar reservanterna — en dubblering av skeppsbyggeriundervisningen
ej kan anses motiverad med hänsyn till studerandeantalet,
måste ur principiell synpunkt — då ett nedläggande av densamma vid
Chalmers tekniska högskola svårligen lärer kunna ifrågasättas — slutsatsen
bli, att denna undervisning bör nedläggas vid tekniska högskolan i Stockholm
och koncentreras till Chalmers tekniska högskola.

Beträffande de särskilda motiv, som överstyrelsen härutöver anfört för
ett bibehållande av skeppsbyggeriundervisningen vid tekniska högskolan i
Stockholm, har i reservationen i huvudsak uttalats:

Överstyrelsen har framhållit angelägenheten av att undervisning i skeppsbyggen
meddelades även vid denna högskola, där de flesta studieriktningarna
inom teknikens olika områden funnes företrädda. Gentemot vad överstyrelsen
härutinnan — under särskilt betonande av den nära anknytningen
mellan skeppsteknik och flygteknik — anfört, synes intet vara att erinra
även om någon avgörande vikt ej torde kunna tillmätas denna synpunkt.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

Ett ytterligare skäl för ett bibehållande av undervisningen vid tekniska
högskolan i Stockholm har angivits vara, att dess nedläggande kunde befaras
medföra rekryteringssvårigheter, icke minst i fråga om mariningen -jörskadetterna. Härtill må anmärkas, att självfallet studenter med hemort
i eller i närheten av Stockholm, vilka — utan starkare håg för skeppsteknik
— avser att bedriva studier vid teknisk högskola, inför de merkostnader
en förläggning av studierna till en mera avlägsen ort medför i stor utsträckning
kan antagas komma att välja en annan studieriktning. Men
detta lärer i tillämpliga delar gälla varje val av studiemål och kan principiellt
sett ej motivera en dubblering av undervisningen. Om man bortser
från den stimulans för rekrytering, som de påräknade utkomstmöjligheterna
efter avlagd examen utgör — och skeppsbvggarna torde därvidlag ej
tillhöra de bäst ställda civilingenjörerna — lärer till underlättande av rekryteringen
andra och lämpligare utvägar stå till buds. Närmast erbjuder sig
då studentsociala stödåtgärder i olika former. Framhållas må i detta sammanhang
att de tekniska högskolorna — i likhet med vad som redan är
fallet med universiteten och vissa andra lärdomssäten — väl torde kunna
förutsättas inom en ej alltför avlägsen framtid komma i åtnjutande av
naturastipendier. Å andra sidan torde kunna antagas, att en högt kvalificerad
utbildning av skeppsbyggare, oberoende av denna utbildnings förläggning,
i och för sig bör vara ägnad att locka begåvade studenter med
fallenhet för skeppsteknik och därmed tillförsäkra detta fack bästa möjliga
urval. Och särskilda förutsättningar för en sådan utbildning synes — såsom
vid frågans tidigare behandling framhållits — Göteborg äga på grund av
de möjligheter till ett fruktbringande samarbete med statens skeppsprovningsanstalt
och varvsindustrien, som där erbjuder sig.

I reservationen har härefter i fråga om mariningenjörsutbildningen särskilt
anförts:

Vad här anförts får i princip anses gälla såväl civila som marina skeppsbyggare.
Nu sker emellertid rekryteringen av mariningenjörer till större
delen genom antagning av aspiranter, redan innan dessa vunnit inträde
vid teknisk högskola. Om nu marinledningen är övertygad därom, att denna
rekrytering alltjämt är den ändamålsenligaste samt att dess framgångsrika
tillämpning — såsom t. f. marinöverdirektören vid överläggningar inför
överstyrelsen framhållit — förutsätter möjligheter för högskoleutbildning
även i Stockholm, lärer det ej ankomma på högskolemyndigheterna att
pröva de grunder, på vilka marinledningen kommit till denna slutsats.
Mariningenjörskadetternas relativt ringa antal — under åren 1947—1951
har vid tekniska högskolan i Stockholm årligen antagits i genomsnitt 6 —
torde dock knappast motivera organiserandet av en särskild skeppsteknisk
studieriktning vid denna högskola. Skulle därför vid frågans fortsatta beredning
en skeppsteknisk utbildning i Stockholm för mariningenjörskadetterna
befinnas erforderlig, vill det synas, som om denna utbildning lämpligen
borde kunna ske genom specialkurser vid tekniska högskolan i Stockholm,
anordnade efter samråd mellan marinledningen och vederbörande högskolemyndigheter.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har reservanterna vid prövning av
frågan om skeppsbyggeriundervisningens förläggning kommit till den uppfattningen,
att Övervägande skäl talar för denna undervisnings nedläggande

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

vid tekniska högskolan i Stockholm och koncentration till Chalmers tek•
niska högskola, varvid — i avvaktan på närmare erfarenheter — någon
utbyggnad av sistnämnda högskola tills vidare ej synes dem behöva vidtagas.

Remissyttrandena.

Det övervägande antalet remissinstanser — däribland samtliga i ärendet
hörda marinmyndigheter — har ansett, att skeppsbyggeriundervisning alltjämt
borde förekomma vid såväl tekniska högskolan i Stockholm som
Chalmers tekniska högskola i enlighet med överstyrelsens förslag. Därvid
har dock i flera fall förutsatts en sådan förstärkning av lärarbefattningarna
för ifrågavarande undervisning vid tekniska högskolan i Stockholm, att de
båda lärosätena härutinnan komme på en jämnbördig nivå. I ett par fall
föreligger mera obestämda uttalanden. Några remissinstanser åter har anslutit
sig till den inom överstyrelsen anförda reservationen och förordat
en koncentration av skeppsbyggeriundervisningen till Chalmers tekniska
högskola.

Av remissyttrandena må här återgivas följande.

Ing enjörsvetenskapsakademien, som funnit undervisning i skeppsbyggeri
böra förekomma vid båda högskolorna, har med avseende å utvecklingen
inom varvsindustrien anfört:

Det senaste kriget har medfört, att skeppsvarven såväl i Sverige som i
England och på kontinenten ävensom successivt i Japan blivit starkt sysselsatta
för att i första hand ersätta under kriget sänkt tonnage. Varven har
verkställt utvidgningar, rationaliseringar och tränat upp sin personal på
ett sätt, som för blott 10 år sedan knappast skulle ansetts tänkbart. De
svenska varven har nu en orderstock på cirka 2 miljarder kronor, ett arbetarantal
av cirka 20 000 och en tjänstemannastab av cirka 3 000. Från att
ha varit en liten under hårda villkor arbetande näring med huvudsaklig avsättning
inom landet har landets varvsindustri vuxit till en industri av stor
nationell betydelse dels som leverantör till landets egna rederier och till
marinen och dels som stor exportör på världsmarknaden.

I den mån tonnagebehovet i världen successivt fylles kommer konkurrensen
att starkt skärpas mellan de skeppsbyggande nationerna. Ett fartyg är
ett så internationellt betonat byggnadsverk, att en redare i ett visst land
utan större tekniska eller organisatoriska svårigheter kan beställa fartyg vid
varv i ett annat land. Han söker sig därvid fram till det skeppsbyggnadsföretag,
som med hänsyn tagen till kvaliteten är i stånd att lämna honom det
fördelaktigaste priset. Detta förhållande borde kunna ge svenska varv möjlighet
att vidga sin marknad men innebär å andra sidan, att i en framtid
präglad av skärpt internationell konkurrens endast de varv kommer att
erhålla sysselsättning, vilka på grund av tekniskt avancerade konstruktioner
och rationella arbetsmetoder kan såväl förbättra utförandet av fartygen
som förbilliga deras byggande och utrustande. Detta kommer att
medföra svårigheter för svenska varv, som har att räkna med dels högre
råvarupriser och dels ett högre löneläge än flertalet konkurrerande företag
i utlandet.

3 — Bihan g till riksdagens protokoll 195%. 1 samt. Nr 136.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Redan nu är fartygen tekniskt sett synnerligen förnämliga byggnadsverk.
En mycket stark utveckling har skett på de senaste tiotalen år. Erfarenheten
talar för att redarnas krav och den internationella konkurrensen
mellan varven kommer att sörja för att denna utveckling snabbt kommer
att gå vidare ej blott beträffande själva fartygsskroven, deras utformning
och konstruktion utan även i fråga om maskinanläggningar, inredning,
instrumentering, anordningar för bättre lasthantering samt ökad hygienisk
standard. För att Sverige skall kunna följa med i denna utveckling
krävas högkvalificerade tekniska insatser, baserade på goda specialutbildade
ingenjörskrafter såväl i varvens tekniska och försäljningstekniska ledning,
ritkontor och verkstäder som i forskningslaboratorier.

Akademien finner det under sådana förhållanden synnerligen angeläget
ur nationalekonomisk synpunkt, att åtgärder vidtages för att stärka utbildningen
på tekniskt-vetenskaplig bas av ingenjörer inom skeppsbyggnadsfacket.
Med hänsyn till de stora ekonomiska värden, som står på spel, bör
enligt akademiens mening, en ökning av de relativt begränsade kostnader,
själva utbildningen drager, ej tillmätas alltför stor betydelse. Särskilt vill
akademien varna för att i nuvarande läge genomföra besparingsåtgärder,
som kan äventyra eller försvåra rekryteringen av elever för utbildning till
högkvalificerade skeppsbyggnadsingenjörer och därigenom i en framtid medföra
förluster av en helt annan och högre storleksordning. Ju bredare underlaget
för antagning av elever göres desto större anser akademien förutsättningarna
bli för ett gott urval för såväl teoretiskt som praktiskt arbetande
ingenjörer samt för den relativt lilla men allt betydelsefullare nya
typ av ingenjörer, som forskarna inom skeppsbyggeriet utgör.

Efter att ha framhållit såsom sin uppfattning, att utvecklingen efter år
1937 visat det berättigade i högre skeppsteknisk utbildning vid båda högskolorna,
har akademien vidare anfört:

Akademien, som har att i särskild grad bevaka tillgodoseendet av forsknings-
och utvecklingsarbetets behov, vill betona vikten av att båda högskolornas
speciella möjligheter tillgodogöras vid den fortsatta utvecklingen
av avancerad undervisning och forskning i skeppsbyggeri.

På grund av att många både teoretiska och praktiska tillämpningar av
ingenjörsvetenskap ingår i ett modernt fartyg, är det angeläget att undervisningen
i skeppsbyggeri bedrives i miljöer, där livgivande kontakt bekvämt
kan hållas med andra forsknings- och undervisningsgrenar, exempelvis flygteknik
och teknisk fysik. För sådant samarbete finnes gynnsamma förutsättningar
i tekniska högskolan i Stockholm, där undervisning i dessa ämnen
sker. Vidare kan samarbete ske med flygtekniska försöksanstalten och
andra vetenskapliga institutioner i Stockholm.

Den särskilda forskning, som avser marinens fartyg, måste till sin huvudsak
ombesörjas av marinens personal. Detta arbete, som i mindre grad än
annat forskningsarbete kan hämta stöd från främmande länder, är beroende
av ett samarbete med forskningen och undervisningsinstitutionerna vid tekniska
högskolan i Stockholm.

Det skulle vidare vara beklagligt om den provningstank, som redan finnes
vid tekniska högskolan i Stockholm, icke skulle kunna utnyttjas för forsknings-
och undervisningsändamål inom skeppsbyggnadskonsten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Även vid Chalmers tekniska högskola finnes speciella förutsättningar av
stort värde. Närheten till storföretag inom varvs- och rederinäringarna samt
statens skeppsprovningsanstalt kan starkt stimulera de unga, som där studerar
skeppsbyggnadsteknik. Det torde dock beaktas, att den tid skeppsprovningsanstalten
för närvarande måste avstå för undervisningsändamål
vid Chalmers tekniska högskola redan nu menligt inkräktar på tillgänglig
tid för tankens merkantila uppdrag och forskningsuppgifter, varför i en
framtid en särskild ränna kan komma att erfordras för högskolans laborationer,
om skeppsbyggeriavdelningen där utökas att omfatta flera elever.

Som sammanfattande omdöme har akademien slutligen uttalat:

Av här anförda skäl finner akademien det uppenbart, att ett nedläggande
av undervisningen i skeppsbyggnad vid endera högskolan skulle spoliera
stora värden och vara till allvarlig skada för varvsnäringen i vårt land
ävensom för det marina försvaret. Om statsmakterna, oavsett detta, skulle
anse det nödvändigt att koncentrera undervisningen i skeppsbyggnad, torde
det vara mycket svårt att avgöra, huruvida skadan blir större, om denna
undervisningsgren slopas i Stockholm eller i Göteborg.

Även om antalet av de till undervisning inom skeppsbyggnadsfacket intagna
i och för sig skulle möjliggöra undervisningens koncentration på en
högskola, vill akademien således med hänsyn till de speciella förhållanden
som råder bestämt uttala sig för, att denna undervisning i likhet med vad
som varit fallet under en följd av år bibehålies vid landets båda högskolor.
Akademien förutsätter härvid, att de båda högskolorna utrustas så att de
utexaminerade ingenjörerna kvalitativt motsvarar de krav som framgår av
ovanstående. De merkostnader detta krav kan komma att medföra måste
anses utgöra en god placering med hänsyn till de ökade möjligheter som
skapas för vår skeppsbyggnadsindustri att behålla och utvidga sin marknad.

Sveriges redareförening har likaledes uttalat sig mot ett nedläggande av
skeppsbyggeriundervisningen vid tekniska högskolan i Stockholm och därvid
anfört:

Den tekniska utvecklingen har gått mycket snabbt framåt under senare
år icke minst då det gäller skeppsbyggeriet. För att kunna följa med i utvecklingen
är det ett oeftergivligt villkor för varvsindustrien att ha tillgång
till ett tillräckligt antal personer med högre teknisk utbildning. Denna del
av frågan har utförligt belysts i överstyrelsens framställning.

Behov av personal med högre teknisk utbildning å skeppsbyggnadsområdet
föreligger emellertid icke blott för varvsindustrien utan jämväl inom
olika grenar av sjöfarten. Allteftersom fartygstyperna utvecklats, maskinerna
blivit mer och mer komplicerade och specialfartyg av olika slag
tillkommit, har det krävts en ökad tillgång till inspektörer inom rederierna
med högre kompetens. De svenska rederierna måste numera i allt större
utsträckning anställa sådan kvalificerad arbetskraft. I samband härmed
bör erinras därom, att efter det andra världskriget upptagits ett alltmer
omfattande internationellt samarbete rörande sjöfartssäkerheten m. m., som
resulterat i internationella konventioner å bland annat sjöfartssäkerhetsområdet.
Handläggning av hithörande spörsmål för sjöfartens vidkommande
kräver personal, som har icke blott ingående praktisk utan även högre
teoretisk utbildning. Brist på sådan personal råder för närvarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

lämpligt eller försvarligt, att undervisningen i skeppsbyggeri nedlägges vid
tekniska högskolan i Stockholm. Skulle så bli fallet, måste man räkna med
en nedgång i antalet elever på skeppsbyggerilinjen inom den högre tekniska
utbildningen. Det torde kunna förutsättas, att många ynglingar, som har
sin hemvist i Stockholm eller dess omgivning och som ämnat utbilda sig
till skeppsbyggare vid tekniska högskolan där, säkerligen skulle komma att
välja annan hana av ekonomiska skäl, därest undervisningen koimne att
indragas i Stockholm. Även om ett system med s. k. naturastipendier skulle
komma att genomföras, torde detta icke råda bot härför.

Vidare må framhållas, att varvsindustrien på ostkusten under de senaste
årtiondena i hög grad utvidgats. Numera finnas sålunda såväl i Stockholm
som på ostkusten flera betydande varv. Jämväl detta talar enligt föreningens
uppfattning för ett bibehållande av undervisningen i skeppsbyggeri i
Stockholm.

Det har framhållits, att besparingar skulle göras vid en indragning av
undervisningen i skeppsbyggeri i Stockholm. Någon större besparing torde
dock i själva verket icke uppstå, enär en utbyggnad av motsvarande undervisning
vid Chalmers tekniska högskola måste vidtagas, försåvitt denna
högskola skall kunna mottaga samma antal elever, som nu åtnjuter undervisning
vid båda högskolorna.

Jämväl Sveriges varvsindustriförening har funnit ett växande behov av
civilingenjörer med skeppsteknisk utbildning föreligga och motsatt sig ett
nedläggande av skeppsbyggeriundervisningen vid tekniska högskolan i
Stockholm. Föreningen har härvid anfört:

Den till utredningen fogade statistiken angående rekryteringsområden
visar tydligt risken för att rekryteringen av skeppsbyggeristuderande kommer
att minska, om skeppsbyggeriundervisningen nedlägges vid tekniska
högskolan i Stockholm. Föreningen kan icke frigöra sig från intrycket, att
en sådan åtgärd skulle komma att äventyra den för näringslivet erforderliga
nyrekryteringen samtidigt som kvaliteten troligen skulle sänkas till
allvarligt förfång för varvsindustrien. I många fall kan man icke hos de
inträdessökande till de tekniska högskolorna påvisa en utpräglad fallenhet
för den ena eller andra studiegrenen, utan andra faktorer, företrädesvis av
ekonomisk natur, är avgörande vid valet av studieriktning.

Anmärkas må i detta sammanhang, att med den faktiska inkomstutjämning,
som ägt rum och alltjämt äger rum i vårt land och med den allmänna
önskan som numera råder att inom alla studieområden bereda begåvningar
från samtliga inkomstgrupper lika studiemöjligheter, kommer de ekonomiska
faktorerna att bli av en allt större betydelse, vilket icke talar för en koncentrering
av den högre undervisningen i skeppsbyggeri till en ort i landet.
Utvecklingen bör i stället principiellt leda till en spridning av undervisningsmöjligheterna
och denna åtgärd ter sig mer tilltalande än de i reservationen
antydningsvis nämnda student-sociala stödåtgärderna. Vilken väg
man därvid än väljer tillstöter dock kostnadsökningar och man kan ifrågasätta,
om icke kostnaden för av reservanterna antydda stödåtgärder bort
medtagas i någon form vid det av dem förordade alternativet i kostnadsuppställningen.

Den besparing, som ett nedläggande av skeppsbyggeriundervisningen vid
tekniska högskolan i Stockholm skulle medföra kan icke bedömas vara av
avgörande natur.

Kungl. Maf:ts proposition nr 136.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker föreningen överstyrelsens förslag,
att skeppsbyggeriundervisningen bibehålies vid tekniska högskolan i
Stockholm och sålunda även framdeles meddelas vid landets båda tekniska
högskolor. Antalet nyintagna studerande per år bör kunna beräknas till 20
vid tekniska högskolan i Stockholm och 25 vid Chalmers tekniska högskola.
Detta antal torde vara erforderligt för tillgodoseende av behovet
under hänsynstagande till att man har att räkna med en viss avgång under
studietiden. Även efter studietidens slut måste man räkna med en icke
obetydlig flyttning mellan olika fackområden, varvid skeppsbyggeriet på
grund av dess speciella natur måste räkna med större avgång till andra fack
än tillskott från dessa.

Emellertid vill föreningen kraftigt understryka vikten av att undervisningen
i skeppsbyggeri vid tekniska högskolan i Stockholm upplägges på
fullt rationella grunder. Minst en professur i skeppsbyggnadslära bör inrättas
därstädes och sådana anslag erhållas från staten, att undervisning i
skeppsbyggeri vid båda läroanstalterna kan bedrivas effektivt.

Också tekniska samfundet i Göteborg har förordat, att skeppsbyggeriundervisningen
vid högskolorna i huvudsak organiserades i enlighet med
överstyrelsens förslag, varvid samfundet — i likhet med ingenjörsvetenskapsakademien
och Sveriges varvsindustriförening — betonat angelägenheten
av en utbyggnad av lärarorganisationen vid tekniska högskolan i
Stockholm till samma nivå som vid Chalmers tekniska högskola. Samfundet
har i övrigt anfört:

Särskilt må framhållas, att utvecklingen inom skeppsbyggnadskonsten
icke endast kvantitativt utan även kvalitativt för närvarande synes vara
synnerligen snabb, och att det därför torde vara uppenbart, att varken
näringslivet eller med skeppsbyggnadskonst sysslande institutioner i dag
med säkerhet kan bedöma, i vilken omfattning högre utbildade teknici
kommer att erfordras för upprätthållandet av vårt lands ställning inom
skeppsbyggeriet. Det är därför ej tillrådligt, att innan denna behovssituation
klarnat utan tvingande skäl frångå den föreslagna organisationen av
undervisningen för en ny, som kanske inom kort tid åter måste ändras.

I samband härmed vill samfundet emellertid icke underlåta framhålla
som en nödvändighet, att Kungl. Maj:t i framtiden vidtager sådana åtgärder,
att erforderliga professurer och lärarbefattningar i skeppsbyggnadskonstens
olika grenar kan besättas med högt kvalificerade krafter.

Härutöver må framhållas, att då svetstekniken numera har den största
betydelse för skeppsbyggnadskonsten bör undervisningen i detta ämne givas
mera plats och eventuellt professur inrättas.

Svenska teknologföreningen har erinrat, att föreningen vid frågans tidigare
behandling med bestämdhet hävdat, att skeppsbyggeriundervisning
borde bedrivas vid båda högskolorna. Några nya skäl av sådan betydelse,
att de givit föreningen orsak till ett ändrat ståndpunktstagande, har föreningen
ej funnit förebragta. Föreningen har förklarat sig helt ansluta sig
till överstyrelsens förslag och den därför lämnade motiveringen samt vidare
anfört:

Det skäl, som i främsta rummet talar mot ett fortsatt bedrivande av
skeppsbyggeriundervisning vid tekniska högskolan i Stockholm, är den

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

merkostnad, som härigenom uppkommer, då det är erforderligt att bland
annat lärarkrafterna förstärkes på sätt som överstyrelsen föreslår. Det står
för teknologföreningen alldeles klart, att statsmakterna måste visa en stark
återhållsamhet i statsutgifterna, men föreningen vill samtidigt framhålla,
att man självfallet måste väga utgifternas storlek mot de värden som står
på spel. Den merkostnad det här är fråga om belöper sig på i runt tal
21 000 kronor i fråga om årliga utgifter och 53 000 kronor engångsutgift.
Det synes föreningen uppenbart, att dessa summor icke är av den storleksordning,
att de i ett fall som detta bör tillmätas avgörande betydelse sett
mot bakgrunden av bland annat den betydande exportnäring som varvsindustrien
är och de betydande rekryteringssvårigheter statliga myndigheter
kan komma i. Härutöver vill föreningen endast framhålla den stora
nackdel, som ett eventuellt nedläggande av skeppsbyggeriundervisningen
komme att medföra för de i Stockholm med omnejd boende ingenjörerna
av olika kategorier inom skeppsbyggerifacket, som önskar bedriva vidare
utbildning. En sådan har i relativt stor omfattning förekommit såväl bland
högskole- som andra kategorier av ingenjörer, anställda inom varvsindustrien,
rederinäringen och de statliga myndigheterna i Stockholm.

Sektionen för flyg- och skeppsteknik av tekniska högskolans studentkår,
som även framhållit risken för minskad rekrytering av skeppstekniska studerande
vid ett nedläggande av ifrågavarande undervisning i Stockholm,
har förmenat, att kostnadsbesparingen skulle bli av samma storleksordning
som de merutgifter, studerande från Norrland och östra Sverige, vilka då
måste studera i Göteborg, åsamkades.

I allt väsentligt har t. f. marinöverdirektören anslutit sig till överstyrelsens
förslag och därvid uttalat farhågor för att rekryteringen av mariningenjörskadetter
skulle komma att allvarligt äventyras, därest skeppsbyggeriundervisningen
koncentrerades till Göteborg. Härutöver har t. f. marinöverdirektören
bland annat anfört:

Det synes sannolikt, att den alltmer komplicerade krigsfartygstekniken
framdeles kommer att nödvändiggöra inrättande av en särskild professur
i krigsfartygsbyggnad, helt skild från den i överstyrelsens underdåniga skrivelse
för budgetåret 1954/55 varslade — och nödvändiga — professuren i
skeppsbyggnad. Innehavaren av förstnämnda professur skulle i så fall åligga
— förutom undervisning vid tekniska högskolan i Stockholm — även undervisning
vid sjökrigshögskolan samt vid behov verkställa utredningar för
marinförvaltningen. Kostnaderna för sagda professur torde därför böra bestridas
från fjärde huvudtiteln.

Samma ståndpunkt har intagits av chefen för marinen, som bland annat
anfört:

De nuvarande stora vakanserna inom mariningenjörkåren är ett högst
allvarligt problem för marinens verksamhet, och alla krafter spänns för
att förbättra rekryteringssituationen. Det vore därför ytterst betänkligt att
vidtaga en åtgärd, som bedömes direkt motverka försöken att stimulera
en bättre anslutning till mariningenjörkåren.

Ur marinens speciella synpunkter skulle förläggningen av all skeppsbyggnadsundervisning
till Göteborg innebära betydande nackdelar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Marinförvaltningen, som jämväl funnit undervisning i skeppsbyggeri allt
framgent böra meddelas vid båda högskolorna, har anfört:

Inom marinen bedrivs en varvs- och verkstadsrörelse, som sammanlagt
sysselsätter 2 800 arbetare, verksamma inom skeppsbyggeriet. Den centrala
ledningen av verksamheten utövas av marinförvaltningen. Sammanlagt finnes
inom marinen ett hundratal tjänster, som bekläds av eller är avsedda
enbart för skepps byggnadsingenjörer utexaminerade från teknisk högskola
inklusive mariningenjörer.

Såväl marinförvaltningens som varvens verksamhet hämmas i hog grad
av otillräcklig tillgång på högskoleutbildade skeppsbyggare och detta gäller
såväl beträffande mariningenjörkårens som de civilt anställdas personalgrupper.
Marinförvaltningen har såväl för egen del som för underlydande
myndigheter sedan många år dragits med svårigheter inom berörda område
och vill framhålla nödvändigheten av att tillräckligt antal skeppsbyggare
utbildas vid landets tekniska högskolor. Marinen skulle komma i
en synnerligen svår situation, därest utbildningen av dylika ingenjörer skulle
inställas vid någon av de tekniska högskolorna. Marinförvaltningen instämmer
därför i de synpunkter, som överstyrelsen för de tekniska högskolorna
framfört.

Chefen för flygvapnet har uttalat, att frågan om skeppsbyggeriundervisningens
förläggning numera ej syntes inverka på den flygtekniska undervisningen,
varför nämnda frågor helt borde bedömas efter marinens, varvsindustriens
och rederinäringens önskemål.

Av styrelsen för stateyis

På grund av att skeppsprovni.ngsanstalten icke har samma möjligheter
som de privata företagen att avlöna kvalificerade högskoleingenjörer, har
det visat sig svårt för anstalten att erhålla dylik arbetskraft. Det är därför
av vikt, att icke sådana åtgärder beträffande den högre undervisningen i
skeppsbyggeri vidtages, att därav kan följa en nedgång i antalet skeppsbyggnadsingenjörer,
då därigenom anstaltens möjligheter att erhålla kvalificerad
personal ytterligare skulle försvåras. Huruvida detta skulle bli förhållandet,
om undervisningen förlädes till allenast en högskola, torde emellertid
vara ovisst, och styrelsen anser sig icke kunna göra något uttalande
i denna fråga. Styrelsen vill emellertid framhålla att det ur skeppsprovningsanstaltens
synpunkt vore av värde, att de blivande skeppsbyggnadsingenjörerna
kunde erhålla undervisning i mätteknik jämsides med undervisningen
i skeppsbyggeri.

Det av styrelsen för skeppsprovningsanstalten sålunda gjorda uttalandet
har ej varit enhälligt.

I ett särskilt yttrande har sålunda ledamöterna, professorn E. Hogner,
överdirektören II. F. Nordström och t. f. viarinöverdirektören B. Sivenzén
ansett styrelsen ha bort biträda den uppfattning, som uttalats av överstyrelsen
för de tekniska högskolorna och förorda skeppsbyggeriundervisning
såväl vid tekniska högskolan i Stockholm som vid Chalmers tekniska högskola.

Kommerskollegium har erinrat, att från kollegium redan tidigare framhållits,
att skeppsbyggeriundervisningens koncentration till Chalmers tekniska
högskola skulle utgöra den lämpligaste lösningen av detta organisa -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

toriska spörsmål, i all synnerhet som — även för det helt tänkta fall att en
stegring i fartygsbyggandet skulle inträda — sistnämnda högskola syntes
kunna ha möjlighet att tillgodose behovet av utbildning av skeppsbyggnadsingenjörer.
Denna uppfattnings riktighet har kollegium nu funnit ytterligare
bestyrkt genom en av chefen för dess fartygsinspektionsbyrå, kommerserådet
Sjöholm gjord utredning, vars resultat framlagts i en vid kollegiets
utlåtande fogad promemoria. Med hänsyn härtill har kollegium ansett
skeppsbyggeriutbildningen böra förläggas till en enda högskola, nämligen
Chalmers tekniska högskola.

Statskontoret har funnit starka skäl — ej minst av ekonomisk art —
tala för bifall till det inom överstyrelsen reservationsvis framförda förslaget
att koncentrera, skeppsbyggeriundervisningen till Göteborg och förordar
därför en sådan centralisering av ifrågavarande undervisning. Något hinder
mot en dylik omläggning bör — uttalar ämbetsverket — frågan om mariningenjörskadetternas
utbildning icke utgöra. Enligt statskontorets mening
kan och bör deras utbildning överföras från Stockholm till Göteborg.

Lokalstyrelsen för Chalmers tekniska högskola har ävenledes ansett
skeppsbyggeriundervisningen böra koncentreras till Göteborg i enlighet med
den inom överstyrelsen reservationsvis framförda meningen, därvid lokalstyrelsen
bland annat anfört:

När det göres gällande att varvsindustriens och rederinäringens tillväxt
kommer att kräva ett ökat behov av högskoleutbildade skeppsbyggnadsingenjörer
gentemot vad som nu utexamineras, så ifrågasätter lokalstyrelsen
hållbarheten i ett sådant resonemang. Överstyrelsen har själv framhållit
en del skäl, varför icke antalet skeppsbyggnadsingenjörer behöver
växa direkt i proportion till varvsindustriens utveckling. Det framföres
sålunda att fartygens storlek vuxit samt att fartyg numera i stor utsträckning
tillverkas som systerfartyg. Förutom dessa påpekanden önskar lokalstyrelsen
understryka, att de värden som fartygen representerar endast till
en mycket ringa — låt vara mycket betydelsefull — del härrör från den
tekniska sakkunskap, som vinnes vid renodlad skeppsbyggeriundervisning.
Ett modernt fartyg är i dag resultatet av teknisk kunskap på praktiskt
taget alla ingenjörsvetenskapens grenar. Det synes därför felaktigt att överhuvudtaget
leda i bevis att de stora värden, som varvsindustriens produkter
representerar, skall ge något som helst uttryck för behovet av skeppsbyggnadsingenjörer.
Lokalstyrelsen är medveten om att inom de göteborgska
skeppsvarven den nödvändiga rekryteringen av högskoleutbildade
skeppsbyggnadsingenjörer är ytterst obetydlig. Som följd härav har lokalstyrelsen
icke funnit några skäl föreligga, som skulle motivera en väsentlig
stejp-ing av kapaciteten för utbildning av skeppsbyggnadsingenjörer. Den
möjlighet som Chalmers tekniska högskola erbjuder i detta hänseende kan
med visshet anses vara tillräcklig för en mycket lång följd av år.

Svenska mekanisters riksförbund, som utgör en sammanslutning av civilingenjörer
inom facken maskinteknik, skeppsbyggnad, flygteknik och teknisk
fysik, har funnit behovet av högskoleutbildade skeppsbyggnadsingenjörer
icke motivera skeppsbyggeriundervisning vid två högskolor. Förbundet
har till stöd för denna uppfattning åberopat en av förbundet våren

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

1952 rörande nämnda behov verkställd utredning, beträffande vilken jag
tillåter mig hänvisa till handlingarna i ärendet. I anslutning härtill har
förbundet anfört:

Av överstyrelsens nu föreliggande utredning att döma har överstyrelsen
icke gjort någon prognos angående det framtida behovet av högskoleutbildade
skeppsbyggnadsingenjörer utan vid sitt ståndpunktstagande stött sig
på ett allmänt resonemang rörande varvsindustriens produktionsresultat
och den svenska handelsflottans tillväxt. Man har ej heller visat, i vilket
förhållande till dessa faktorer behovet av högskoleutbildade skeppsbyggnadsingenjörer
står. Det synes förbundet betänkligt att endast på sådan
grund föreslå ökning av högskolornas utbildningskapacitet inom detta område
med 60 procent. Det är inom förbundet sedan flera år tillbaka känt,
att en överproduktion av högskoleutbildade skeppsbyggnadsingenjörer för
närvarande och sedan ett flertal år tillbaka rått. Detta har visat sig bland
annat genom att flertalet yngre högskoleutbildade skeppsbyggnadsingenjörer
har lägre lön och ofta placeras på mindre kvalificerat arbete med
sämre avancemangsmöjligheter än ingenjörer inom andra industriella verksamhetsfält.
Förbundet tolkar detta såsom ett tydligt tecken på att företagen
för närvarande är väl tillgodosedda med högskoleutbildade skeppsbyggnadsingenjörer.

Förbundet har sedan länge ansett, att förhållandena är sådana, att åtgärder
för att minska det årliga antalet utexaminerade skeppsbyggnadsingenjörer
är påkallade. Framställningar härom har tidigare gjorts såväl till
rektor för tekniska högskolan i Stockholm som Chalmers tekniska högskola
i Göteborg, vilka i princip ställt sig förstående men icke vidtagit några
åtgärder. Våren 1952 beslöt förbundet att göra en möjligast fullständig utredning
av det framtida behovet av högskoleutbildade skeppsbyggnadsingenjörer,
såvitt detsamma nu kan förutses. Utredningen visar, att även
om man antager, att 60 procent av de elever, som börjar sina studier vid
de tekniska högskolornas avdelning för skeppsbyggnad kommer skeppsbyggeriet
till godo och att skeppsbyggnadsindustrien under en 10-årsperiod
ökar sitt behov med 45 procent, så erfordras en intagning av totalt endast
14 elever per år vid de tekniska högskolornas fackavdelning för skeppsbyggnad
för att fylla det förutsedda behovet.

Mot bakgrund av denna utredning ter sig överstyrelsens förslag om bibehållande
av skeppsbyggnadsundervisningen och med en föreslagen intagning
av sammanlagt 45 elever per år för högt, och även reservanternas förslag
med 25 elever synes tilltaget i överkant.

Förbundet finner, med stöd av vad sålunda anförts, att ett bibehållande
av skeppsbyggnadsundervisningen vid två tekniska högskolor i landet svårligen
kan motiveras, då utredningen ger vid handen, att det torde vara
tillfyllest med utbildandet av inalles c:a 15 elever per år inom högskolornas
avdelning(ar) för skeppsbyggnadskonst.

Departementschefen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått har frågan om organisationen
och förläggningen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri vid
upprepade tillfällen under åren 1936—1941 varit föremål för statsmakter -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

nas prövning. Någon principiell ändring av den vid 1941 års riksdag beslutade
organisationen av denna undervisning har sedan dess ej förekommit.
I enlighet härmed är den högre skeppsbyggeriundervisningen organiserad
på sådant sätt, att undervisningen inom avdelningen för flygteknik och
skeppsteknik vid tekniska högskolan i Stockholm har en maskin- och driftsteknisk
inriktning, under det att undervisningen vid avdelningen för
skeppsbyggnad vid Chalmers tekniska högskola är inriktad på utbildning
av fartygskonstruktörer. Sistnämnda avdelning har en årlig antagningskapacitet
av 25 ordinarie studerande, medan inom förstnämnda avdelning
årligen kan mottagas ett 30-tal ordinarie studerande. Antalet årligen intagna
studerande vid den skeppstekniska linjen vid tekniska högskolan i
Stockholm har under senare år begränsats till omkring 10.

Då riksdagen år 1941 godkände Kungl. Maj:ts förslag, att avdelningen
för skeppsbyggnad vid tekniska högskolan i Stockholm skulle med ingången
av läsåret 1941/42 ändras till avdelning för flygteknik och skeppsteknik,
ansåg riksdagen dess ställningstagande icke utgöra en slutgiltig lösning av
frågan om denna avdelnings organisation. Den då av riksdagen godkända
organisationen borde enligt riksdagens mening uppfattas som en försöksanordning
i syfte att samla erfarenheter om avdelningens lämpligaste organisationsform
och verksamhetssfär. Avdelningens organisation borde därför
bli så elastisk, att, därest en skeppsteknisk undervisning i Stockholm visade
sig icke längre fylla en nödvändig uppgift, denna undervisning — till den
del, den ej erfordrades för flygteknikernas vidkommande — utan större
svårigheter eller tidsutdräkt kunde avföras ur högskolans utbildningsprogram.

Anledningen till att frågan, huruvida skeppsbyggeriundervisningen framdeles
bör bibehållas vid båda högskolorna eller nedläggas vid tekniska högskolan
i Stockholm och koncentreras till Chalmers tekniska högskola, nu
åter aktualiserats, är närmast den, att vederbörande högskolemyndigheter
ansett det erforderligt att — vid bibehållande av skeppsbyggeriundervisningen
vid tekniska högskolan i Stockholm — förstärka den för denna undervisning
avsedda lärarpersonalen. Sålunda har det ansetts ofrånkomligt,
att den professur i skeppsbyggnad, som indrogs genom beslut vid 1941 års
riksdag och utbyttes mot en speciallärartjänst i skeppsbyggnadsteknik,
ånyo inrättas från och med budgetåret 1954/55. Vid denna tidpunkt har
den nuvarande specialläraren, som är född år 1885, antagits komma att på
grund av sin ålder lämna befattningen.

Efter verkställd utredning i ämnet har överstyrelsen för de tekniska högskolorna
funnit övervägande och starka skäl tala för att undervisning i
skeppsbyggeri bör förekomma vid såväl tekniska högskolan i Stockholm
som vid Chalmers tekniska högskola. Överstyrelsen har funnit den årliga
antagningen av ordinarie studerande vid högskolorna böra uppgå till ett
sammanlagt antal av 35 å 45, om ej brist på kvalificerad personal på före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

varande område skall uppkomma, och ansett, att högskolorna bör dimensioneras
för en årlig antagningskapacitet, den förra av cirka 20 ordinarie
studerande och den senare av cirka 25 ordinarie studerande. Mot överstyrelsens
beslut har reservation avgivits. Reservanterna har ansett, att överstyrelsen
bort förorda, att skeppsbyggeriundervisningen skall nedläggas vid
tekniska högskolan i Stockholm och koncentreras till Chalmers tekniska
högskola. Reservanterna har för egen del kommit till den uppfattningen,
att behovet av civilingenjörer med skeppsteknisk utbildning bör kunna —
åtminstone tills vidare — täckas, om den årliga utexaminationen av dylika
ingenjörer stannade vid ett antal av 20 å 25. Reservanterna har vidare ansett
att — i avvaktan på närmare erfarenheter — någon utbyggnad av sistnämnda
högskola tills vidare icke behöver vidtagas.

Jag vill här fästa uppmärksamheten på att de av överstyrelsen angivna
siffrorna avse den årliga antagningen och antagningskapaciteten, medan de
av reservanterna angivna siffrorna avser antalet utexaminerade. Av utredningen
i ärendet synes emellertid klart framga, att antalet utexaminerade
skeppsbyggeristuderande icke oväsentligt understiger antalet intagna. Därest
icke en radikal förändring sker i detta avseende, synes det därför erforderligt
att räkna med en högre årlig antagningskapacitet än 25, om man
vill vinna den utexamination, varmed reservanterna räknat. Vid en koncentration
av skeppsbyggeriundervisningen till Chalmers tekniska högskola
måste man därför enligt min mening inom en nära framtid räkna med en
utbyggnad av denna högskola.

Enligt föreliggande, av överstyrelsen verkställda kostnadsberäkningar,
som givetvis är mer eller mindre approximativa men dock synes kunna
läggas till grund för en jämförelse ur kostnadssynpunkt mellan olika ifråga -kommande alternativ, skulle vid ett nedläggande av skeppsbyggeriundervisningen
vid tekniska högskolan i Stockholm den årliga besparingen kunna
uppskattas till omkring 98 000 kronor och besparingarna i fråga om engångskostnader
till 425 000 kronor. Å andra sidan skulle en utbyggnad av
Chalmers tekniska högskola till en årlig antagningskapacitet av 45 studerande
medföra en ökning för denna högskolas vidkommande av cirka 77 000
kronor i årliga kostnader och 372 000 kronor i engångskostnader. Vinsten
av ett nedläggande av skeppsbyggeriundervisningen vid tekniska högskolan
i Stockholm skulle sålunda vid en samtidigt förutsatt utbyggnad av Chalmers
tekniska högskola komma att uppgå till 21 000 kronor i fråga om årliga
utgifter och 53 000 kronor i engångsutgifter. Jag vill här påpeka, att i
kostnadskalkylerna medtagits beräknade utgifter för en viss förstärkning
av lärarpersonalen vid tekniska högskolan i Stockholm, bland annat för utbyte
av speciallärarbefattningen i skeppsbyggeriteknik mot en professur i
skeppsbyggnad.

En central fråga vid ställningstagandet till spörsmålet om den högre
skeppsbyggeriundervisningen är frågan om det framtida behovet av civil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ingenjörer med skeppsteknisk utbildning. Såsom av den lämnade redogörelsen
framgatt har detta behov saväl inom överstyrelsen som i remissvaren
bedömts olika. Icke från något håll har dock gjorts gällande, att man för
iiamtiden har att räkna med ett minskat behov. Däremot har från vissa
hall förmenats, att ett för stort antal civilingenjörer med skeppsteknisk utbildning
hittills utexaminerats, medan från andra håll bestämt hävdats, att
den nuvarande tillgången på civilingenjörer med skeppsteknisk utbildning
är i hög grad otillräcklig.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att någon minskning
av utexaminationen under alla förhållanden icke är tillrådlig och att
man i varje fall på längre sikt har anledning räkna med ett ökat behov av
civilingenjörer med skeppsteknisk utbildning. Under sådana omständigheter
anser jag det icke möjligt att koncentrera skeppsbyggeriundervisningen till
Chalmers tekniska högskola utan att en utbyggnad av denna högskola därvid
sker. Vid sådant förhållande kan enligt min mening den något lägre
kostnaden vid en koncentration av utbildningen till Chalmers tekniska högskola
icke tillmätas någon avgörande betydelse, då det gäller att taga ställning
till skeppsbyggeriundervisningens förläggning. Härtill kommer, att
man synes ha anledning befara, att ett nedläggande av skeppsbyggeriundervisningen
i Stockholm skulle komma att minska rekryteringen till ifrågavarande
utbildning överhuvudtaget.

Det övervägande antalet remissinstanser — däribland samtliga i ärendet
hörda marinmyndigheter — har ansett, att skeppsbyggeriundervisning alltjämt
bör förekomma vid såväl tekniska högskolan i Stockholm som Chalmers
tekniska högskola. Åtskilliga av de skäl, som av överstyrelsen och i
remissvaren anförts till stöd för ett bibehållande av skeppsbyggeriundervisning
i Stockholm synes mig vara tungt vägande. Jag anser mig därför
böra förorda, att så sker. Jag biträder därför överstyrelsens förslag, att undervisning
i skepppsbyggeri alltjämt bör förekomma vid båda högskolorna.

Frågan om erforderliga lärarkrafter för den fortsatta skeppsbyggeriundervisningen
vid tekniska högskolan i Stockholm torde få prövas på grundval
av anslagsäskandena för budgetåret 1955/56.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att besluta, att skeppsbyggeriundervisning även framdeles
skall vara anordnad vid såväl tekniska högskolan i
Stockholm som vid Chalmers tekniska högskola.

Kungl. Maj ds proposition nr 136.

II. Anslagsberäkningar.

1. Göteborgs universitet: Avlöningar.

I propositionen 1953: 122 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att godkänna
av mig angivna riktlinjer för en förening av Göteborgs högskola och medicinska
högskolan i Göteborg till ett universitet samt bemyndiga Kungl.
Maj:t att träffa erforderliga överenskommelser med Göteborgs stad och
Göteborgs högskola för genomförande av en dylik åtgärd. Jag räknade
därvid med att sammanslagningen av högskolorna skulle komma till stånd
från och med budgetåret 1954/55.

Statsutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande 1953: 137 bifall till Kungl.
Maj:ts ifrågavarande förslag och riksdagen godkände vad statsutskottet i
ärendet hemställt (rskr. 1953:274).

I underdånig skrivelse den 8 december 1953 har kanslern för rikets universitet,
sedan förslag i ämnet avgivits av organisationskommittén för
medicinska högskolan i Göteborg och styrelsen för Göteborgs högskola,
gjort framställning om anslag till universitetets verksamhet under nästa
budgetår. Sedermera har kanslern med underdånig skrivelse den 5 januari
1954 överlämnat en av styrelsen för Göteborgs högskola gjord framställning
om anslag för nästa budgetår till undervisning i sociologi.

Stadsfullmäktige i Göteborg har tillstyrkt, att stat för Göteborgs högskola
eller filosofiska fakulteten vid Göteborgs universitet fastställes i
överensstämmelse med av högskolans styrelse framlagt förslag.

I det följande redogör jag mera utförligt huvudsakligen endast för de
framställningar av kanslern, vilka jag funnit mig kunna biträda helt eller
delvis.

Medicinska fakulteten.

Undervisningen vid medicinska högskolan, som påbörjats höstterminen
1949 med ämnet anatomi, har sedermera successivt utbyggts. Under budgetåret
1954/55 kommer undervisningen enligt gällande studieplan att påbörjas
i pediatrik, hygien samt rätts- och statsmedicin. — Det närmare förhållandet
mellan staten och Göteborgs stad i vad avser medicinska högskolan
regleras i ett mellan parterna ingånget avtal, beträffande vars innehåll
torde få hänvisas till propositionen 1948: 221, s. 52 ff. Den omedelbara
ledningen av högskolan handhaves tillsvidare av en av Kungl. Maj:t
utsedd organisationskommitté, vars verksamhet avsetts skola upphöra med
utgången av innevarande budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Medicinska högskolans avlöningsanslag är nu uppfört med 2 075 000
kronor och disponeras på sätt framgår av s. 514 ff. i statsliggaren.

Professur i pediatrik. Organisationskommittén har föreslagit,
att en dylik professur måtte enligt planen för högskolans utbyggnad inrättas
från och med den 1 juli 1954. Vniversitetskanslern tillstyrker detta
förslag.

Laboratur i klinisk fysiologi. I planen för högskolans utbyggnad
ingår inrättandet av en dylik laboratur. Organisationskommittén
har framhållit, att kommittén hittills icke ansett sig kunna framlägga
förslag om befattningens inrättande på grund av avsaknaden av lokaler för
ett kliniskt-fysiologiskt laboratorium. Kommittén har emellertid nu upplyst
om att i och med färdigställandet av de nya köks- och personalbyggnaderna
vid Sahlgrenska sjukhuset öppnades möjlighet att i de ledigblivna
utrymmena inrätta provisoriska lokaler för klinisk fysiologi, detta för såväl
sjukvården som den kliniska forskningen och undervisningen viktiga
ämne. Genom sjukhusdirektionens försorg och utan kostnad för staten hade
erforderligt inredningsarbete igångsatts, och detta arbete beräknades vara
färdigt under hösten 1953, varvid 7—8 rum i direkt förbindelse med röntgendiagnostiska
avdelningen kunde ställas till förfogande för ett klinisktfysiologiskt
laboratorium. Kommittén har erinrat om att enligt planen
för högskolans uppbyggnad skulle överläkartjänsten vid detta laboratorium
vara förenad med laboratur vid högskolan. Under hänvisning till att 1948
års läkarutbildningskommitté i sitt betänkande (SOU 1953: 7, s. 167—168)
föreslagit, att en professur i klinisk fysiologi omedelbart skulle inrättas vid
högskolan, har organisationskommittén hemställt, att i stället för en laboratur
en professur i förevarande ämne nu måtte komma till stånd.

Kanslern förklarar sig i sin petitaskrivelse icke vara beredd att taga ställning
till frågan om inrättandet av en professur i stället för laboratur i
klinisk fysiologi och förordar för sin del, att den planenligt avsedda laboraturen
inrättas från och med den 1 juli 1954. Till innehavaren av denna
tjänst borde, anför kanslern vidare, särskilt överläkararvode utgå.

Kanslern har sedermera i avgivet yttrande över nämnda betänkande
föreslagit, att laboraturen i klinisk fysiologi ändras till professur.

Laboratur i medicinsk r a d i o f y s i k. Sedan 1941 finnes vid
Konung Gustaf V:s Jubileumsklinik i Göteborg ett radiofysiskt laboratorium.
1947 års organisationskommitté räknade i sitt betänkande med
en befattning som extra laborator i radiofysik med arvode motsvarande
det till biträdande lärare i icke kliniska ämnen vid universitet och högskolor
utgående arvodet (då 9 660 kronor). Organisationskommittén har nu
i stället föreslagit, att en ordinarie laboratur i medicinsk radiofysik inrättas
från och med den 1 juli 1954. Kommittén har därvid erinrat om,
att en ordinarie befattning som laborator i radiofysik inrättats vid Lunds
universitet från och med budgetåret 1947/48, samt vidare anfört:

Kungl. Maj ds ''proposition nr 136.

I skrivelse år 1952 till sjukhusdirektionen i Göteborg framhöll kommittén
med skärpa behovet av en heltidsanställd laborator vid radiofysiska laboratoriet
och hemställde, att staden utan att avvakta riksdagens beslut
tillsvidare på egen bekostnad måtte inrätta denna tjänst. Samtidigt förklarade
kommittén sig ämna i petita hemställa, att tjänsten överfördes på
högskolans stat med hänsyn till dess betydelse både för forskningen och
undervisningen i ämnet och behovet av expertis för de teoretiska institutionerna
i deras arbete med radioaktiva isotoper etc. Med utgångspunkt
härifrån inrättades redan år 1952 på stadens bekostnad vid Sahlgrenska
sjukhuset en befattning som heltidsanställd radiofysiker. Till denna lyckades
staden förvärva filosofie doktorn Sven Benner, en av vårt lands främsta
experter på området. Kommittén hemställer, att radiofysikertjänsten från
och med den 1 juli 1954 överföres på det blivande universitetets stat och
ändras till laboratur i Ca 34.

Kanslern biträder organisationskommitténs nu framlagda förslag.

Biträdande lärare. Kanslern tillstyrker, att två i planen för medicinska
högskolans uppbyggnad ingående befattningar som biträdande lärare
i pediatrik inrättas från och med den 1 september 1954. För vardera
befattningen har kanslern räknat med ett arvode av 4 400 kronor per år.

Kursanslag. I medicinska högskolans stat finnes nu uppfört ett
kursanslag, att fördelas av kanslern, å 11 550 kronor, av vilket belopp
8 000 kronor hänför sig till kursundervisning genom speciallärare och
3 350 kronor till den propedeutiska undervisningen. Organisationskommittén
har nu hemställt, dels att nämnda anslag måtte för avlönande av speciallärare
höjas med 14 400 kronor, dels ock att arvoden, ett vart å 2 200
kronor, måtte anvisas för kursundervisningen vårterminen 1955 i hygien
samt rätts- och statsmedicin.

Kanslern tillstyrker, att kursanslaget höjes med 14 400 kronor till 25 950
kronor. Härvid utgår kanslern från att i nämnda belopp å 14 400 kronor
även inräknas de till 4 400 kronor beräknade medlen för kursundervisning
i hygien samt rätts- och statsmedicin.

Kursamanuenser. För undervisningen i hygien samt rätts- och
statsmedicin har organisationskommittén äskat sammanlagt 1 500 kronor
för två kursamanuenser under vårterminen 1955. Kanslern tillstyrker detta
förslag.

Förste amanuens vid farmakologiska institutionen.
Denna institution förfogar nu i överensstämmelse med planen för
högskolans uppbyggnad över en förste assistent, en förste amanuens och
en tredje amanuens. Institutionen i Uppsala har samma besättning biträdande
lärarkrafter, medan institutionen i Lund förfogar över ytterligare
en tredje amanuensbefattning. Organisationskommittén har föreslagit, att
ytterligare en befattning som förste amanuens inrättas. Till stöd härför
har framhållits, att den farmakologiska undervisningen numera skedde i
väsentlig grad i form av laborationer. Detta medförde ökat arbete för insti -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

tutionens personal i synnerhet i Göteborg, där laborationerna ägde rum
på djur (i Lund: inga laborationer, i Uppsala: självförsök). Därtill konnne
svårigheterna vid Göteborgs-institutionen i fråga om lokal och utrustning,
som endast medgåve sex studenter att laborera åt gången. Varje laboration
måste därför utföras fyra till fem gånger. Behovet av ytterligare en förste
amanuens vore på grund härav framträdande.

Kanslern biträder organisationskommitténs förslag.

Docentbefattningar. Medicinska högskolan förfogar nu över
tre docentbefattningar. Organisationskommittén har begärt ytterligare tre
dylika befattningar från och med nästa budgetår. Kanslern framhåller vikten
av att docentinstitutionen successivt utbygges. För nästa budgetår
tillstyrker kanslern två nya docentbefattningar.

Kliniska amanuenser. Jämlikt planen för högskolans utbyggnad
och i enlighet med organisationskommitténs därom framställda förslag
hemställer kanslern, att ytterligare fyra kliniska amanuensbefattningar
måtte inrättas, nämligen två vid pediatriska kliniken från och med den
1 september 1954 samt en vid obstetrisk-gynekologiska kliniken och en vid
kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet från och med den 1 juli 1954.

Personlig befattning som försöksassistent för S. E.
Bourghardt. Preparatorsbefattningen i lönegraden Ce 14 vid histologiska
institutionen innehaves nu av Bourghardt. Organisationskommittén har
hemställt, att en personlig forskningsassistentbefattning i lönegraden Ce 21
måtte inrättas för Bourghardt i stället för den nu av honom innehavda
preparatorstjänsten. Till stöd härför har anförts följande.

Bourghardt, som är född år 1908, avlade 1928 examen vid Stockholms
tekniska instituts högre fackavdelning för elektroteknik och kemisk teknologi
med goda betyg. Under följande år var Bourghardt såsom extrastuderande
inskriven vid tekniska högskolan i Stockholm och deltog i undervisningen
i matematik. 1953 deltog Bourghardt såsom extrastuderande i kurserna
i elektroteknik vid Chalmers tekniska högskola. Under vårterminen
1949 följde Bourghardt kursen i histologi vid karolinska institutet och deltog
med gott resultat i samtliga förhör.

Bourghardt har en grundlig praktisk utbildning i elektroteknik och har
under tjugoett år varit verksam inom svagströms- och starkströmstekniken.
Under mer än sex år var Bourghardt anställd såsom ingeniör på konstruktionsavdelningen
för röntgenapparatur vid en av landets största elektrotekniska
firmor. Ett flertal egna apparatkonstruktioner vittnar om Bourghardts
uppslagsrikedom och praktiska skicklighet.

Under sin anställning vid histologiska institutionen har Bourghardt konstruerat
ett antal apparater för biofysisk forskning såsom en ny typ av
röntgenspektrograf och ultraviolett spektrograf samt en självregistrerande
mikrofotometer. Dessa nykonstruktioner är publicerade. Särskilt inom det
röntgenspektrografiska området har Bourghardt genom sin uppslagsrikedom
och tekniska skicklighet gjort bestående insatser. Bourghardt har sålunda
en för histologisk forskning lämplig utbildning och erfarenhet och

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

är en utomordentlig tillgång för på institutionen arbetande studenter och
forskare. Hans kompetens är å andra sidan vida högre än den för preparatorer
vanliga och erforderliga, varför en personlig forskningsassistentbefattning
i Ce 21 synes vara väl motiverad.

Med hänsyn till Bourghardts kvalifikationer och arten av de arbetsuppgifter,
som åvilar honom, finner kanslern det motiverat att för honom inrättas
en personlig befattning som försöksassistent i Ce 20. Preparatorsbefattningen
bör, anför kanslern vidare, så länge Bourghardt innehar ifrågavarande
personliga tjänst, hållas vakant.

Laboratoriebiträden. Högskolan disponerar för närvarande
endast över tre laboratoriebiträden vid klinikerna, nämligen ett för en var
av de två medicinska klinikerna samt ett gemensamt för de kirurgiska
klinikerna. Enligt planen för högskolans uppbyggnad beräknades sammanlagt
nio laboratoriebiträden för klinikernas del.

Organisationskommittén har föreslagit inrättandet av tio nya laboratoriebiträdesbefattningar
i lönegraden Ce 13. Av dessa avses ytterligare ett
laboratoriebiträde för de kirurgiska klinikerna och ett laboratoriebiträde för
en var av de psykiatriska, neurologiska, dermato-venereologiska, obstetriskgynekologiska,
oto-rhino-laryngologiska, pediatriska, radio terapeutiska och
ftisiologiska klinikerna samt ett dylikt biträde för kliniskt-fysiologiska
laboratoriet. Den föreslagna löneställningen har motiverats dels med att
laboratoriebiträdena vid klinikerna utförde högkvalificerat arbete i undervisningens
och forskningens tjänst, dels ock med att de samtidigt borde
vara sköterskor för att enligt gällande sjukhusförfattningar ha rätt att ge
injektioner på patienter. Samtliga laboratoriesköterskor vid Sahlgrenska
sjukhuset vore placerade i en lönegrad motsvarande lägst Ce 12.

Kanslern förordar, att fem laboratoriebiträdestjänster inrättas från och
med nästa budgetår, varvid det borde få ankomma på kanslern att efter
förslag av vederbörande universitetsmyndigheter fatta beslut om dessa
befattningars fördelning. På av organisationskommittén anförda skäl tillstyrker
kanslern, att tjänsterna placeras i lönegraden Ce 13.

Kanslibiträden. Medicinska högskolan disponerar nu över tre
kontoristbefattningar, åtta kanslibiträdesbefattningar och en kontorsbiträdestjänst.
Organisationskommittén hemställer om inrättande av tolv nya
kanslibiträdesbefattningar, därav två nya befattningar för bakteriologiska
och patologiska institutionerna samt tio för vissa kliniker, varvid en biträdesbefattning
i befordringsgången samtidigt föreslås indragen.

För tillgodoseende av behovet av skriv- och registreringspersonal anser
kanslern sig böra förorda, att fem nya biträdestjänster inrättas, att framdeles
på förslag av vederbörande myndigheter fördelas av kanslern. Fn av
dessa tjänster anser kanslern böra placeras som kontorist i lönegraden Ce
13 och de övriga fyra i lönegraden Ce 11.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 105It. 1 saml. Nr 136.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Vissa tjänster i övrigt. Kanslern föreslår vidare nyinrättande
eller ändring av tjänster enligt följande.

1. Instrumentmakare i Ce 16 vid radiofysiska laboratoriet;

2. Preparator i Ce 14 vid farmakologiska institutionen;

3. Institutionsvaktmästare i Ce 12 vid den till Vasa sjukhus förlagda gemensamma
verkstaden för fysiologiska, medicinsk-kemiska och farmakologiska
institutionerna;

4. Uppflyttning av ett laboratoriebiträde i Ce 13 vid bakteriologiska institutionen
till Ce 15 som första laboratoriebiträde;

5. Uppflyttning av ett laboratoriebiträde i Ce 11 vid kliniskt-kemiska laboratoriet
till Ce 13.

Filosofiska fakulteten.

Den i huvudstaten för Göteborgs högskola ingående anslagsposten till
avlöningar är nu uppförd med 1 300 000 kronor och disponeras på sätt framgår
av s. 529 ff. i statsliggaren.

Biträdande lärare i geografi. Styrelsen för Göteborgs högskola
har föreslagit inrättande av en befattning som biträdande lärare i
geografi och till stöd härför anfört följande.

Undervisningen i geografi vid högskolan ombesörjes av en professor och
en docent. För geografiens ämnesområden finns nu i både Lund och Uppsala
å stat uppförda två professurer, en docent och två biträdande lärare. Högskolan
är således avsevärt sämre tillgodosedd med lärare i geografi än universiteten.
På grund härav måste antalet undervisningstimmar vid högskolan
bli betydligt mindre än vid de andra lärosätena, vilket i sin tur medför
en förlängning av studietiden och sämre studieresultat även i övriga
avseenden. Styrelsen finner det nödvändigt med en förstärkning av lärarpersonalen
och får därför hemställa, att en befattning som biträdande lärare
i geografi inrättas.

Kanslern biträder detta förslag.

Nya docentbefattningar. Forskardocentbefattning.
Högskolan förfogar nu över elva docentbefattningar. Styrelsen
har erinrat, att en docentbefattning i det viktiga ämnet nordiska språk alltjämt
saknades, och hemställt om en förstärkning av docentinstitutionen
i detta ämne. Kanslern tillstyrker detta förslag.

Styrelsen har begärt ytterligare en docentbefattning, vilken icke skulle
knytas till något bestämt ämne.Kanslern anser styrelsens begäran i och
för sig välmotiverad men anser, att med inrättande av denna tjänst likväl
kan anstå till budgetåret 1955/56. Kanslern finner det nämligen i nuvarande
läge angelägnare, att fakulteten i enlighet med styrelsens därom framställda
förslag utrustas med en forskardocenttjänst.

Pedagogisk lektor i franska. Styrelsen har ånyo hemställt,
att 10 000 kronor måtte anvisas såsom arvode till en pedagogisk lektor i

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

franska. Kanslern biträder ifrågavarande förslag och framhåller, att detsamma
innebär, att en läroverkslektor i franska, som tillika är docent,
skulle dela sin tjänstgöring mellan det läroverk, där han är anställd, och
universitetet. Genom en dylik anordning, anför kanslern vidare, skulle erhållas
en önskvärd förstärkning av universitetets undervisning i franska.

Kursanslag. Kursanslaget utgör nu 57 500 kronor och fördelas av
kanslern. Styrelsen har begärt en förstärkning av kursanslaget med 27 700
kronor. Med hänsyn till den nya stadgan angående filosofiska examina beräknar
kanslern ett ökat medelsbehov av 2 600 kronor för nationalekonomi
och 1 800 kronor för statskunskap. För lektoratsundervisning i slaviska
språk tillstyrker kanslern vidare en medelsanvisning av 3 000 kronor, för
undervisning i tyska, motsvarande den som avses för de pedagogiska universitetslektoraten,
ett belopp av 5 600 kronor samt för förstärkning av
undervisningen i nordiska språk ett belopp av 7 500 kronor. Sammanlagt
tillstyrker kanslern sålunda en höjning av kursanslaget med 20 500 kronor.

Assistenter och amanuenser. Vid högskolan finnes nu anställda
2 förste assistenter, varav en i geografi samt en i psykologi och pedagogik,
4 förste amanuenser, varav en i marin botanik, en i psykologi och
pedagogik, en i statistik och en i konsthistoria med konstteori, ävensom 9
andre amanuenser, varav en i engelska språket, en i geografi, en i historia,
en i klassisk fornkunskap, en i nordiska språk, en i romanska språk, en i
statskunskap, en i statistik och en i tyska språket.

Styrelsen har för nästa budgetår hemställt, att befattningen som förste
amanuens i marin botanik måtte utbytas mot en förste assistentbefattning
samt att nya assistent- och amanuensbefattningar måtte inrättas i enlighet
med följande sammanställning:

a) 3 förste assistenter, avsedda för 1) matematik, 2) sociologi och 3)
nordiska språk, särskilt ortnamnsforskning;

b) 1 andre assistent i statistik;

c) 1 förste amanuens i geografi;

d) 4 andre amanuenser, avsedda för 1) klassiska språk, 2) litteraturhistoria,
3) nationalekonomi och 4) sociologi;

e) 1 tredje amanuens i psykologi och pedagogik.

Kanslern, som anser, att Göteborgs högskola alltjämt lider stor brist på
assistent- och amanuenspersonal, tillstyrker följande förstärkning av ifrågavarande
personal:

1) Omändring av befattningen som förste amanuens vid marinbotaniska
institutionen till förste assistent;

2) En förste assistent i matematik;

3) En förste assistent i nordiska språk;

4) En andre amanuens i litteraturhistoria;

5) En andre amanuens i nationalekonomi.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

Förstärkning av personalen vid seminariebibliot
e k e t m. m. Vid detta bibliotek utgöres nu personalen av en bibliotekarie
med ett årsarvode av 3 300 kronor och en amanuens med ett årsarvode
av 2 650 kronor. Styrelsen har nu hemställt, att bibliotekariens arvode
måtte höjas till 5 000 kronor och amanuensens till 4 000 kronor. I samband
härmed skulle tjänstgöringsskyldigheten för den senare utökas med en timme
per dag. Styrelsen har vidare föreslagit inrättande av en tjänst som
biblioteksassistent i Ce 15. Till stöd för sistnämnda förslag har styrelsen
anfört följande.

På grund av accessionens ständiga tillväxt vid seminariebiblioteket —
f. n. 35 hyllmeter per år — har det visat sig omöjligt att hinna med katalogisering
och vidare behandling av det inkomna bokmaterialet. Depåer av
böcker, som icke är tillgängliga för de studerande, har därför måst uppläggas.
I ett bibliotek som seminariebiblioteket, där systemet med öppna hyllor
tillämpas, måste vidare ständiga revisioner och kontroller företagas.
Detta arbete, som är ytterligt tidskrävande, medhinnes tyvärr nu ej i
önskvärd omfattning. För kopiering av katalogkort, utskrivning av nyförvärvslistor,
desideratalistor och annat skrivarbete har, i den mån medel
härför kunnat disponeras, måst anlitas extra arbetskraft. Den nuvarande
amanuensens tjänstgöringstid är alldeles för kort för allt detta löpande arbete,
och de 2 000 kronor, som för budgetåret 1953/54 anvisats till extra
arbetskraft vid seminariebiblioteket är avsedda för annat biblioteksarbete.
Styrelsen finner det under rådande förhållanden nödvändigt, att en befattning
som biblioteksassistent i lönegrad Ce 15 inrättas. Förutom skötseln
av seminariebiblioteket skulle denna befattningshavare även kunna ha uppsikt
över de olika institutionernas bibliotek. Bokbeståndet vid dessa skulle
kunna inarbetas i seminariebibliotekets nominalkatalog till en centralkatalog
för hela högskolan. En sådan centralkatalog skulle i hög grad underlätta
inköpen och för såväl lärare som studenter möjliggöra en samlad överblick
för de olika institutionernas bokbestånd. Anställandet av en biblioteksassistent
skulle dessutom vara till stor fördel för studenterna, vilka därigenom
skulle kunna få välbehövlig hjälp och vägledning.

Kanslern förordar, att bibliotekariens arvode höjes med 300 kronor till
3 600 kronor och amanuensens med 1 350 kronor till 4 000 kronor. Därjämte
tillstyrker kanslern, att en befattning som biblioteksassistent i Ce 15
inrättas vid seminariebiblioteket.

Nya kanslibiträdestjänster. Endast vid statistiska institutionen
finnes nu en kanslibiträdestjänst; samtliga övriga ämnen disponerar
tillsammans över allenast ett kontorsbiträde. Styrelsen har hemställt, att
kontorsbiträdestjänsten måtte omändras till kanslibiträdestjänst i Ce 11 och
att sex nya kanslibiträdestjänster i Ce 11 måtte inrättas, avsedda en för
geografiska institutionen, en för konsthistoriska institutionen, en för psykologisk-pedagogiska
institutionen, en för historiska och ekonomisk-historiska
institutionerna, en för nationalekonomiska och statsvetenskapliga institutionerna
samt en för en sociologisk institution.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Kanslern biträder styrelsens förslag om ombildning av kontorsbiträdestjänsten
till k an s 1 i b i t råd e s tj än st. Därjämte tillstyrker kanslern, att tre
kanslibiträdestjänster i Ce 11 inrättas, och föreslår, att dessa skola fördelas
av kanslern efter förslag av vederbörande myndigheter.

Vissa befattningar i övrigt: Kanslern framlägger vidare
förslag om följande utökning av personalorganisationen:

1. Precepturen i ekonomisk historia ombildas till professur i ämnet;

2. Biträdande lärare i slaviska språk;

3. Biträdande lärare i statistik;

4. Universitetslektor i amerikansk filologi;

5. Kartbiträde i Ce 11 vid geografiska institutionen;

6. Räknebiträde i Ce 8 vid statistiska institutionen.

Universitetets administration.

Vid Göteborgs högskola utgöres nu den administrativa personalen av en
kamrerare i Ce 27, två kontorister i Ce 13, en förste vaktmästare i Ce 13, en
andre vaktmästare i Ce 12 och ett kanslibiträde i Ce 11.

Vid medicinska högskolan åter finnes en byrådirektör i Ce 31, en kassör
i Ce 17, ett kanslibiträde i Cg 11 och en expeditionsvakt i Ce 10. Utgifterna
för kanslibiträdet belastar anslaget till förvaltningskostnader m. m. vid
högskolan och för övrig personal högskolans avlöningsanslag.

Kanslern föreslår följande personalorganisation för universitetets administration.

Kansliet.

1 byrådirektör .
1 amanuens
1 kansliskrivare

1 kontorist.....

1 kanslibiträde .
1 kontorsbiträde

..... Ce 31

Cf 19—Ce 25

..... Ce 15

..... Ce 13

..... Ce 11

Cf 4—Ce 8

Kontoret.

1 akademikamrerare ....................................... Ce 29

1 kontorsskrivare ........................................ Ce 19

1 kanslibiträde ............................................ Ce 11

1 kontorsbiträde .................................... Cf 4—Ce 8

Gemensamt.

1 förste vaktmästare ...................................... Ce 131 2

1 andre vaktmästare ...................................... Ce 12-

1 expeditionsvakt ......................................... Ce 10

1 Vid nuvarande innehavarens avgång skall denna tjänst ersättas av en befattning som förste
expeditionsvakt i Ce 12.

2 Vid nuvarande innehavarens avgång skall denna tjänst ersättas av en befattning som expeditionsvakt
i Ce 10.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Kanslerns förslag innebär, dels en utökning av den nuvarande personalen
med en amanuens och två kontorsbiträden, dels uppflyttning av tjänsten
som kamrerare från Ce 27 till Ce 29 under benämningen akademikamrerare,
av tjänsten som kassör från Ce 17 till Ce 19 under benämningen kontorsskrivare
och av en tjänst som kontorist i Ce 13 till Ce 15 under benämningen
kansliskrivare, dels ock extra-ordinariesättning av en tjänst som
kanslibiträde i Cg 11.

Till honorarium åt rektor och prorektor beräknar kanslern 3 600 kronor,
respektive 1 000 kronor och till arvoden åt två valda ledamöter av det mindre
konsistoriet, vilket enligt kanslerns förslag skall omhänderha jämväl de
uppgifter, som vid universiteten i Uppsala och Lund ankommer på universitetets
drätselnämnd, ett belopp av 800 kronor.

Särskilda uppbörds medel.

I avlöningsstaten för medicinska högskolan i Göteborg är nu under rubriken
Särskilda uppbördsmedel upptaget ett belopp av 125 000 kronor, avseende
bidrag från Göteborgs stad till avlönande av de kliniska amanuenserna.

I huvudstaten för Göteborgs högskola är nu under rubriken Inkomster
— förutom bidrag från staten — följande inkomstbelopp upptagna:

1. Avkastning från högskolans fonder........................ 197 000

2. Avgifter från de studerande .............................. 32 000

3. Diverse inkomster ...................................... 4500

4. Bidrag från Göteborgs stad .............................. 400 000

Summa kronor 633 500

Universitetskanslern upptar i sitt förslag till avlöningsstat för universitetet
under rubriken Särskilda uppbördsmedel följande poster:

1. Bidrag från Göteborgs stad till avlönande av kliniska amanuen -

ser .................................................... 145 000

2. Bidrag från Göteborgs stad till filosofiska fakulteten........ 400 000

3. Avkastningen av vissa donationsfonder.................... 163 000

4. Studentinskrivnings- och examinationsavgifter samt diverse inkomster
............................................... 6 000

Summa kronor 714 000

Av handlingarna inhämtas bland annat följande.

Posten 3. Kanslern har räknat med att den ordinarie professur i
konsthistoria, som genom beslut av 1953 års riksdag inrättats vid Göteborgs
högskola, kommer att bli tillsatt under budgetåret 1954/55. Det belopp å
27 680 kronor, som för närvarande utgår ur dispositionsfonden för en personlig
professur i konsthistoria för professorn S. Strömbom som bidrag till
dennes avlöning, bortfaller därvid från inkomstsidan. Kanslern har vidare
med hänsyn till donationsbestämmelserna ansett, att avkastningen, tillhopa

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

3 500 kronor, av professorn Johan Visings högskolefond och av GustafAdolfsfonden
bör tagas till uppbörd under universitetets anslag till materiel
m. m.

Posten 4. Göteborgs högskolas styrelse har utgått från att de studerande
vid filosofiska fakulteten skall vara befriade från terminsavgifter i
likhet med de studerande vid universiteten i Uppsala och Lund. De hittillsvarande
inkomsterna av terminsavgifter bortfölle därvid. Övriga nuvarande
avgifter från de studerande — inskrivnings- och examensavgifter
— bör enligt styrelsens förmenande tills vidare bibehållas. Styrelsen beräknar
dessa avgifter till i runt tal 3 500 kronor och vissa hyresinkomster
till i runt tal 2 500 kronor. Kanslern beräknar i anslutning till styrelsens
förslag inkomsterna under denna post till 6 000 kronor.

Departementschefen. Då jag i fjol tillstyrkte, att Göteborgs högskola
skulle sammanföras med medicinska högskolan i Göteborg till ett lärosäte,
benämnt universitetet i Göteborg, vari Göteborgs högskola skulle ingå
som en filosofisk fakultet och den medicinska högskolan som en medicinsk
fakultet, gjorde jag detta under förbehåll av att det nya lärosätet helt erhölle
karaktär av ett statligt universitet och att Göteborgs stad lämnade
bidrag till den filosofiska fakulteten med ett belopp av lägst 400 000 kronor
för år. Efter det att överläggningar i ämnet ägt rum med representanter
för Göteborgs stad och Göteborgs högskola, anser jag mig nu kunna förorda,
att sammanslagningen av högskolorna kommer till stånd från och
med ingången av nästa budgetår. Därvid bör vid Göteborgs högskola nu
anställda befattningshavare beredas motsvarande anställning vid universitetet.

För det nya universitetet bör personalförteckning fastställas. A denna
personalförteckning bör i första hand upptagas de befattningar, som nu
är uppförda å personalförteckningen för medicinska högskolan i Göteborg.
Å personalförteckningen för Göteborgs högskola är nu upptagna samtliga
såväl ordinarie som extra ordinarie tjänster vid högskolan. Å personalförteckningen
för universitetet bör uppföras — förutom ordinarie tjänster vid
sistnämnda högskola — endast de extra ordinarie tjänster vid högskolan,
som är placerade i högre lönegrad än Ce 25.

Under nästa budgetår skall enligt gällande studieplan undervisningen i
pediatrik, hygien samt rätts- och statsmedicin påbörjas i Göteborg. I enlighet
med kanslerns förslag förordar jag, att vid det blivande universitetet
från och med nästa budgetår inrättas den i planen för medicinska
högskolans utbyggnad ingående professuren i pediatrik.

I sagda utbyggnadsplan ingår vidare en laboratur i klinisk fysiologi.
Jag är icke beredd att nu taga ställning till den av 1948 års läkarutbildningskommitté
väckta frågan om inrättandet av en professur i klinisk
fysiologi i stället för sagda laboratur. Till berörda spörsmål torde jag framdeles
få återkomma vid anmälan av läkarutbildningskommitténs betän -

Kungl. Majds ''proposition nr 136.

kande. Jag föreslår nu, att den planenligt avsedda laboraturen inrättas
från och med den 1 juli 1954.

Å karolinska institutets stat är nu uppförd en professur i radiofysik och
å Jmnds universitets stat en laboratur i ämnet. Förslag har nu ånyo framlagts
om inrättande av en laboratur i medicinsk radiofysik jämväl i Göteborg.
Jag tillstyrker, att denna laboratur inrättas från och med nästa budgetår.
Jag förutsätter, att den nuvarande radiofysikern vid jubileumskliniken
i Göteborg, filosofie doktorn Sven Benner må utan laboraturens ledigförklarande
utses till innehavare av densamma.

De två i planen för medicinska högskolans utbyggnad ingående befattningarna
som biträdande lärare i pediatrik bör i enlighet med kanslerns
förslag inrättas från och med den 1 september 1954. För vardera av dessa
befattningar har kanslern räknat med ett arvode av 4 400 kronor per år.

I detta sammanhang vill jag emellertid erinra om att jag i fjol vid anmälan
av frågan om anslag för innevarande budgetår till avlöningar vid
Lunds universitet fann det angeläget, att en översyn för vinnande av enhetliga
normer rörande arvodessättningen för biträdande lärare in. fl. vid
samtliga medicinska lärosäten komme till stånd. Jag förutsatte därvid, att
det skulle få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga den ändring av utgående
arvoden, vartill översynen kunde ge anledning. En dylik översyn
pågår för närvarande. Vid denna översyn bör jämväl nyssnämnda arvode
närmare övervägas.

Medicinska högskolans kursanslag, som fördelas av kanslern, utgör nu

II 550 kronor. Jag tillstyrker, att kursanslaget i enlighet med vad kanslern
förordat höjes med 14 400 kronor till 25 950 kronor. Till ersättning åt
två kursamanuenser för undervisningen i hygien samt stats- och rättsmedicin
beräknar jag i enlighet med föreliggande förslag 1 500 kronor.

Förslaget om inrättande av ytterligare en befattning som förste amanuens
vid farmakologiska institutionen biträder jag.

Vid medicinska högskolan finnes nu tre docentbefattningar, av vilka en
tillkommit från och med budgetåret 1952/53 och två från och med innevarande
budgetår. Jag förordar nu, att ytterligare en docent befattning inrättas.

I fråga om kliniska amanuenser tillstyrker jag kanslerns förslag, innebärande
inrättande av fyra nya befattningar, varav två från och med den
1 juli 1954 och likaledes två från och med den 1 september 1954.

Med hänsyn till preparatorn S. E. Bourghardts kvalifikationer och arten
av de arbetsuppgifter, som åvilar honom, anser jag mig böra förorda,
att för honom inrättas en personlig tjänst som assistent i lönegraden Ce
19. Den preparatorstjänst i lönegraden Ce 14, som Bourghardt nu innehar,
bör därvid hållas obesatt, så länge han kvarstår vid den personliga tjänsten.

Förslaget om uppflyttning av ett laboratoriebiträde i lönegraden Ce 11
vid kliniskt-kemiska laboratoriet till lönegraden Ce 13 anser jag mig bo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ra biträda. Medicinska högskolan disponerar nu endast över tre laboratoriebiträden
för klinikerna. Med hänsyn härtill föreslår jag, att ytterligare
fyra laboratoriebiträdestjänster inrättas från och med nästa budgetår. De
föreslagna nya laboratoriebiträdestjänsterna torde böra placeras i högst
lönegraden Ce 13. Lönegradsplaceringen bör slutligt prövas först, sedan
förslag till tjänsternas placering avgivits av vederbörande.

Jag anser mig slutligen i frågan om den blivande medicinska fakulteten
böra tillstyrka, att tre kanslibiträdestjänster i lönegraden Ce 11 inrättas
från och med nästa budgetår.

Vid såväl universiteten i Uppsala och Lund, där ämnet geografi är företrätt
av två professorer, som vid Stockholms högskola, där professuren i
geografi är odelad, finnes nu två befattningar som biträdande lärare i
geografi, medan någon dylik befattning icke finnes vid Göteborgs högskola.
Behovet av en befattning som biträdande lärare i geografi även i Göteborg
gör sig starkt gällande. Jag förordar därför, att en dylik befattning inrättas
från och med nästa budgetår.

Då jag funnit en viss förstärkning av högskolans docentorganisation motiverad,
förordar jag, att ytterligare en docentbefattning inrättas från
och med nästa budgetår. Däremot är jag icke nu beredd att understödja
förslaget om inrättande av en forskardocentbefattning.

Högskolans kursanslag, som fördelas av kanslern, är nu uppfört med
57 500 kronor. Med anledning av förslaget om anvisande av medel till arvode
åt en pedagogisk lektor i franska föreslår jag, att kursanslaget höjes
med 10 000 kronor. Härutöver förordar jag en höjning av kursanslaget med
18 000 kronor, varvid jag med hänsyn till den nya stadgan angående filosofiska
examina beräknat 1 500 kronor för en kurs i grekiska språket och
samma belopp för en kurs i klassisk fornkunskap och antikens historia.

Förslag har nu framlagts om en ganska avsevärd förstärkning av högskolans
assistent- och amanuenspersonal, som för innevarande budgetår
utökats med två förste amanuenser och fyra andre amanuenser. Jag anser
mig nu endast kunna förorda, att medel beräknas för ytterligare två andre
amanuenser, varav en i litteraturhistoria och en i nationalekonomi.

Högskolan är nu dåligt tillgodosedd med biträdeshjälp för skrivgöromål
m. m. Endast vid statistiska institutionen finnes nu en kanslibiträdestjänst.
Till övriga institutioners förfogande står nu endast ett kontorsbiträde. Jag
biträder förslaget om ombildning av kontorsbiträdestjänsten till kanslibiträdestjänst
i lönegraden Ce 11. Därjämte förordar jag, att ytterligare en
kanslibiträdestjänst i samma lönegrad nu inrättas.

Då jag blivit övertygad om behovet av en förstärkning av personalen
vid seminariebiblioteket, finner jag mig böra biträda förslaget om inrättande
av en tjänst som biblioteksassistent i lönegraden Ce 15. Däremot anser

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

jag mig icke kunna tillstyrka någon höjning av nu utgående arvoden till
bibliotekarien och amanuensen vid biblioteket.

I årets statsverksproposition har chefen för civildepartementet vid anmälan
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor förordat, att till rektor
vid universitetet i Göteborg skall utgå befattningsarvode med 2 400
kronor och representationsbidrag med likaledes 2 400 kronor för år samt
att till prorektor vid universitetet skall utgå befattningsarvode med 1 200
kronor för år.

Såsom framgår av propositionen 1953:122 (s. 14 f.) har universitetskanslern
ifrågasatt, huruvida drätselnämnd och mindre konsistorium skall
upprätthållas som självständiga organ vid här ifrågavarande unjversitet,
och förordat, att den ekonomiska förvaltningen skulle överlåtas på det
mindre konsistoriet. Riksräkenskapsverket har däremot förordat, att drätselnämnd
inrättas liksom vid universiteten i Uppsala och Lund. För egen
del ansluter jag mig till riksräkenskapsverkets mening. I drätselnämnden
synes böra ingå — jämte andra — två genom val utsedda ordinarie lärare
vid universitetet. I anslutning till föreliggande förslag förordar jag, att till
sålunda vald ledamot av drätselnämnden skall utgå arvode med 400 kronor
för år.

I samband med universitetsbildningen är det erforderligt, att den personal,
som nu står till förfogande för administrativa och kamerala göromål
vid de båda högskolorna förstärkes. Därjämte bör vissa förändringar
vidtagas beträffande nu förefintliga tjänster. Jag tillstyrker, att personalen
utökas med en amanuens och ett kontorsbiträde i den reglerade befordringsgången.
Vidare förordar jag, att en befattning som kanslibiträde
i lönegraden Cg 11 förändras till extra ordinarie kanslibiträdestjänst. Härjämte
bör i enlighet med föreliggande förslag en tjänst som kontorist i
lönegraden Ce 13 uppflyttas till lönegraden Ce 15 under tjänstebenämningen
kansliskrivare och tjänsten som kamrerare i lönegraden Ce 27 uppflyttas
till lönegraden Ce 29 under tjänstebenämningen akademikamrerare.
Vid bifall till sist angivna tjänstebenämning bör jämväl den nuvarande
byrådirektörstjänsten i lönegraden Ce 31 förändras till tjänst som akademisekreterare
med oförändrad löneställning. I

I gällande avlöningsstat för medicinska högskolan är utgifterna upptagna
med 2 200 000 kronor. Från högskolans anslag till förvaltningskostnader
m. m. bestrides härjämte nu vissa utgifter, uppgående till i runt
tal 10 000 kronor, av beskaffenhet att i fortsättningen böra tillgodoses från
universitetets avlöningsanslag. Utgiftsposten för avlöningar är i gällande
huvudstat för Göteborgs högskola upptagen med 1 300 000 kronor. Sammanlagt
uppgår sålunda de för innevarande budgetår beräknade utgifterna
till 3 510 000 kronor. Vid anslagsavvägningen för innevarande budgetår
har emellertid hänsyn icke tagits till den från och med innevarande bud -

Kangl. Maj:ts ''proposition nr 136.

getår genomförda arvodesregleringen för universitetslektorer och vissa biträdande
lärare. Genom beslut den 5 juni 1953 har Kungl. Maj:t medgivit,
att ett ekonomibiträde med placering i högst lönegraden Cg 4 finge anställas
från och med budgetåret 1953/54 vid medicinska högskolans bakteriologiska
institution. Medel för avlönande av detta biträde bör nu beräknas.
För vissa tjänster och befattningar vid medicinska högskolan har medel beräknats
endast för viss del av innevarande budgetår. Uppflyttning i löneklass
av vissa befattningshavare föranleder jämväl ökade utgifter. Med
hänsyn till nämnda förhållanden och de av mig i det föregående förordade
ändringarna i personalorganisationen och ökade medelsanvisningarna för
vissa ändamål, beräknar jag utgifterna för nästa budgetår under universitetets
avlöningsanslag till 3 991 700 kronor med den fördelning å de särskilda
posterna, som framgår av efterföljande avlöningsstat.

Såsom likaledes framgår av avlöningsstaten beräknar jag de särskilda
uppbördsmedlen till 731 700 kronor. Endast beträffande posten 3. »Avkastningen
av vissa donationsfonder» skiljer sig min beräkning från kanslerns
förslag. Denna post har av kanslern upptagits med 163 000 kronor.
Enligt vad jag underhand erfarit torde professorn S. Strömbom komma
att under nästa budgetår kvarstå vid sin personliga professur i konsthistoria.
På grund härav bör posten höjas med i runt tal 27 700 kronor i
förhållande till kanslerns förslag. Genom beslut förut denna dag har Kungl.
Maj :t bifallit en av styrelsen för Göteborgs högskola gjord framställning
om medgivande att inköpa viss fastighet i stadsdelen Lorensberg i Göteborg
för en köpeskilling av 280 000 kronor, att utgå av medel dels ur Edvard
Magnus’ donationsfond och dels ur högskolans dispositionsfond. Med hänsyn
härtill bör å andra sidan ifrågavarande post minskas med i runt tal
10 000 kronor i förhållande till kanslerns förslag. Jag vill slutligen nämna,
att jag vid beräkningen av uppbördsmedlen i likhet med kanslern utgått
från att de studerande vid filosofiska fakulteten skall vara befriade från
terminsavgifter. De studerande vid medicinska högskolan erlägger icke
några terminsavgifter.

Vid bifall till vad jag anfört och föreslagit bör ifrågavarande anslag för
nästa budgetår uppföras med 3 260 000 kronor.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med
vad jag i det föregående anfört fastställa personalförteckning
för Göteborgs universitet, att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1954/55,

b) godkänna följande avlöningsstat för Göteborgs universitet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1954/55:

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Avlönings sta t.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
..................................... 1 064 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.............. 710 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .............................. 1 140 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 1 077 700

Summa kronor 3 991 700

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Göteborgs stad till avlönande av

de kliniska amanuenserna ................ 145 000

2. Bidrag från Göteborgs stad till filosofiska fakulteten
................................ 400 000

3. Avkastning från vissa donationsfonder..... 180 700

4. Studentinskrivnings- och examinationsavgifter

samt diverse inkomster .................. 6 000

Summa kronor 731 700

Nettoutgift kronor 3 260 000

c) till Göteborgs universitet: Avlöningar för budgetåret
1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 3 260 000 kronor.

2. Göteborgs universitet: Omkostnader.

Förslagsanslaget till omkostnader vid medicinska högskolan i Göteborg
är nu uppfört med 140 000 kronor och disponeras på sätt framgår av s. 516
i statsliggaren.

I huvudstaten för Göteborgs högskola är nu uppförd en förslagsvis betecknad
anslagspost till omkostnader å 125 500 kronor. Dispositionen av
denna anslagspost framgår av s. 532 i statsliggaren.

Universitetskanslern föreslår, att till omkostnader vid Göteborgs universitet
för nästa budgetår anvisas ett förslagsanslag av 323 000 kronor.
Kanslerns beräkning av medelsbehovet framgår av följande sammanställning: -

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 136.

	Medicinska fakulteten	Filosofiska fakulteten	Omkostnads-stat för uni-versitetet i Göteborg
1. Sjukvård m. m. förslagsvis ............	2 000	3 000	5 000
2. Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ....	191 150	30 000	221 150
3. Städning och rengöring, förslagsvis	15 000	15 000	30 000
4. Reseersättningar, förslagsvis ........... 5. Nattbevakning av vissa medicinska fakul-	3 500	4 500	8 000
tetens lokaler, förslagsvis .............. C. Telefonavgifter vid medicinska fakulteten,	3 600		3 600
förslagsvis ............................ 7. Underhåll av filosofiska fakultetens bygg-	9 000		9 000
nader och inventarier ................	—	20 000	20 000
8. Försäkringar, förslagsvis ...............	—	500	500
9. Siffergranskning och revision ..........	—	2150	2150
10. Hyror, förslagsvis ....................	2 600	21 000	23 600
Summa kronor	226 850	96150	323 000

I fråga om omkostnadsstatens uppställning m. m. har kanslern anfört
följande.

Omkostnadsstaten för det nya universitetet i Göteborg bör enligt min
mening uppställas enligt för universiteten och karolinska institutet vedertagna
principer. Anslagsmedel till sjukvård m. m., till bränsle, lyse och
vatten, till städning och rengöring samt till reseersättningar bör i enlighet
härmed uppföras såsom särskilda delposter under omkostnadsanslaget. De
å medicinska högskolans omkostnadsstat nu upptagna, förslagsvis betecknade
delposterna till telefonavgifter och till nattbevakning av vissa lokaler
bör ävenså upptagas å universitetets omkostnadsstat.

Jag förutsätter att de hyresutgifter, som nu regleras direkt av vederbörande
högskoleförvaltning, i framtiden komma att bestridas ur medel, som
för sådant ändamål ställes till byggnadsstyrelsens förfogande. Då det synts
mig tveksamt, huruvida en dylik ordning kan genomföras redan från och
med nästa budgetår, har jag ansett mig böra övergångsvis beräkna medel
härför under omkostnadsanslaget.

Förvaltningen av Göteborgs högskolas fastigheter torde böra övertagas
av byggnadsstyrelsen så snart ske kan efter universitetsbildningen. De förhandlingar
och överväganden i övrigt, som utgöra förutsättningar härför,
torde emellertid ännu icke ha slutförts. Med hänsyn härtill och till att
inordnandet av ifrågavarande fastigheter under statens allmänna fastighetsfond
medför vissa förarbeten synes det mig tveksamt, huruvida övertagandet
av fastigheterna lämpligen kan äga rum redan vid kommande
budgetårsskifte. Jag uppför därför övergångsvis medel för underhåll av
byggnader och inventarier såsom en särskild delpost under omkostnadsanslaget.
Även till försäkringar samt till siffergranskning och revision, för
vilka ändamål särskilda medel nu är anvisade å Göteborgs högskolas omkostnadsstat,
bör övergångsvis beräknas särskilda delposter.

Av organisationskommittén beräknade medel för annonsering torde i
överensstämmelse med förut angivna princip böra överflyttas till medi -

Kungl. Maj:ts -proposition nr 136.

cinska fakultetens materielanslag. Av samma anledning bör de å Göteborgs
högskolas omkostnadsstat nu uppförda delposterna till tryckningskostnader
samt till expenser och övriga utgifter överföras till filosofiska
fakultetens materielanslag.

Kanslern har vidare framhållit, att den ökade medelsanvisning, som han
i vissa fall förordat, genomgående vore av automatisk natur.

Departementschefen. I enlighet med kanslerns förslag bör övergångsvis
i omkostnadsstaten för universitetet upptagas en anslagspost till underhåll
av filosofiska fakultetens byggnader och inventarier. För motsvarande
ändamål disponeras nu 10 000 kronor. Sagda post bör uppföras med 15 000
kronor, vilket innebär en minskning med 5 000 kronor i förhållande till
kanslerns förslag. Utgifterna för hyror bör bestridas från vederbörlig anslagspost
i staten för allmänna fastighetsfonden. Detta medför en minskning
av det av kanslern beräknade medelsbehovet under förevarande anslag
med 23 600 kronor. I övrigt har kanslerns anslagsberäkning icke
givit mig anledning till erinran. För avrundning av anslagets slutsumma
torde emellertid posten till bränsle m. m. böra minskas med 400 kronor.
Jag beräknar sålunda anslagsbehovet till (323 000 — 5 000 — 23 600 —
— 400 =) 294 000 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Göteborgs universitet: Omkostnader för budgetåret
1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 294 000 kronor.

3. Göteborgs universitet: Materiel m. m.

Medicinska högskolans anslag till materiel m. m. är nu uppfört med
350 000 kronor och disponeras på sätt framgår av s. 517 i statsliggaren.

Organisationskommittén har för nästa budgetår för medicinska fakulteten
begärt ett materielanslag av 625 100 kronor, innebärande en ökning
av motsvarande till medicinska högskolan nu utgående anslag med 275 100
kronor.

Universitetskanslern beräknar medelsbehovet för medicinska fakulteten
till 552 750 kronor, vilket innebär en höjning av det nuvarande materielanslaget
med 202 750 kronor. Sammanfattningsvis har den förordade ök -

ningen beräknats sålunda.

1. Generell uppräkning av vissa poster till följd av inträdda prisstegringar
............................................. 17100

2. Annonsering (medel härför utgår nu från annat anslag)...... 3 500

3. Anslag för tidigare beräknade, hittills helt eller delvis icke tillgodosedda
ändamål .................................... 182150

202 750

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

Kanslern framhåller, att han beräknat materielanslaget för medicinska
fakulteten med huvudsakligt hänsynstagande till vad han i motsvarande
avseende i sina anslagsäskanden för nästa budgetår förordat för de medicinska
fakulteterna i Uppsala och Lund.

I huvudstaten för Göteborgs högskola är nu uppförd en anslagspost å
57 000 kronor till materiel m. m. Denna post disponeras på sätt framgår
av s. 532 i statsliggaren.

Styrelsen för Göteborgs högskola har för nästa budgetår för filosofiska
fakulteten begärt ett materielanslag av 137 000 kronor.

Kanslern beräknar utgifterna under förevarande anslag för filosofiska
fakulteten till 152 200 kronor. Till expenser och övriga utgifter för filosofiska
fakulteten beräknar kanslern härvid 48 000 kronor. I sistnämnda
belopp ingår nuvarande medelsanvisning under Göteborgs högskolas anslagspost
till omkostnader dels till tryckningskostnader (28 350 kronor),
dels ock till expenser och övriga utgifter (14 000 kronor). Vid beräkningen
av medelsbehovet till expenser har kanslern förutsatt, att Göteborgs universitet
skulle erhålla tjänstebrevsrätt. Kanslern har vidare vid anslagsberäkningen
tagit hänsyn till behovet av en allmän upprustning av fakultetens
resurser på förevarande område.

I fråga om materielanslaget för filosofiska fakulteten har kanslern erinrat
om att enligt donationsbestämmelser dels avkastningen av professorn
Johan Visings högskolefond skall användas för litteraturinköp, i första
hand för ämnet romanska språk, dels avkastningen av Gustaf-Adolfsfonden
skall användas för högskolans årsskrift (tryckningskostnader). Med anledning
härav har kanslern uppfört avkastningen av dessa fonder, tillhopa
3 500 kronor, såsom särskilda uppbördsmedel under materielanslaget.

Departementschefen. Medicinska högskolans materielanslag utgör nu
350 000 kronor. För det blivande universitetets medicinska fakultet anser
jag mig för nästkommande budgetår- böra föreslå ett anslagsbelopp av
480 000 kronor. Anslagsposten till materiel m. in. vid Göteborgs högskola
är nu upptagen med 57 000 kronor. Under sistnämnda högskolas anslagspost
till omkostnader disponeras nu dels 28 350 kronor till tryckningskostnader,
dels ock 14 000 kronor till expenser och övriga utgifter. Medel för
dessa ändamål bör i enlighet med kanslerns förslag beräknas under nu
ifrågavarande anslag. För filosofiska fakulteten föreslår jag för nästa budgetår
en medelsanvisning av 120 000 kronor. Jag har därvid räknat med
att avkastningen, tillhopa 3 500 kronor, av de av kanslern angivna donationsfonderna
skall tillgodoföras vederbörliga anslagsposter under nu förevarande
anslag. Vid bifall till vad jag sålunda förordat bör anslaget uppföras
med (480 000 + 120 000 =) 600 000 kronor. Det torde böra ankomma
på Kungl. Maj:t att framdeles, efter förslag av vederbörande hög -

Kungl. Maj:ts -proposition nr 136.

skolemyndigheter, närmare fördela anslaget. Jag hemställer, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Göteborgs universitet: Materiel m. m. för budgetåret
1954/55 anvisa ett reservationsanslag av 600 000
kronor.

4. Göteborgs universitet: Anskaffning av apparater m. m.

Organisationskommittén har begärt, att till anskaffning av apparatur
m. m. måtte anvisas ett anslag av 50 000 kronor. Kommittén understryker
därvid starkt behovet för såväl undervisningen som forskningen av en
planmässig förnyelse och modernisering av utrustningen. Även om till en
början ett belopp av 50 000 kronor torde vara tillräckligt, anför kommittén
vidare, kommer en successiv höjning av anslaget att visa sig erforderlig.

Styrelsen för Göteborgs högskola har för sin del äskat ett belopp av sammanlagt
64 000 kronor till engångskostnader för materielanskaffning. I högskolans
huvudstat ingår nu en anslagspost å 51 000 kronor till nämnda
ändamål, vilken post disponeras på sätt framgår av s. 532 i statsliggaren.
Av det nu begärda beloppet avses 7 500 kronor skola disponeras för geografiska
institutionen, 12 000 kronor för konsthistoriska institutionen, 5 000
kronor för matematiska institutionen, 2 000 kronor för pedagogiska institutionen,
17 500 kronor för statistiska institutionen och 20 000 kronor för
seminariebiblioteket.

Universitetskanslern förordar för sin del, att i likhet med vad är förhållandet
beträffande universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet
för Göteborgs universitets vidkommande å riksstaten uppföres ett
reservationsanslag under förut angivna rubrik. Detta anslag torde enligt
kanslerns mening för nästa budgetår böra upptagas med 100 000 kronor,
att fördelas med 40 000 kronor för den medicinska fakulteten och 60 000
kronor för den filosofiska.

Departementschefen. Till ifrågavarande ändamål anser jag mig för nästa
budgetår icke böra förorda högre anslag än 75 000 kronor. Det synes mig
lämpligt, att kanslern får besluta om fördelningen av anslaget efter förslag
av vederbörande vid universitetet. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Göteborgs universitet: Anskaffning av apparater
m. m. för budgetåret 1954/55 anvisa ett reservationsanslag
av 75 000 kronor.

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 136.

5. Göteborgs universitet: Bokinköp och bokbindning för
medicinska fakultetens bibliotek.

llnder rubriken Medicinska högskolan i Göteborg: Bokinköp och bokbindning
är nu uppfört ett reservationsanslag av 75 000 kronor, varav
50 000 kronor för bestridande av löpande utgifter och 25 000 kronor till
bibliotekets uppbyggande. För sistnämnda ändamål föreslog kanslern i sina
anslagsäskanden för innevarande budgetår en ytterligare medelsanvisning
av 75 000 kronor, att fördelas med lika belopp på de närmaste tre budgetåren.

Organisationskommittén och kanslern föreslår oförändrad medelsanvisning
för nästa budgetår.

Departementschefen. Jag förordar, att detta anslag i enlighet med föreliggande
förslag för nästa budgetår uppföres med 75 000 kronor, och hemställer
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Göteborgs universitet: Bokinköp och bokbindning
för medicinska fakultetens bibliotek för budgetåret 1954/55
anvisa ett reservationsanslag av 75 000 kronor.

6. Göteborgs universitet: Bidrag till Göteborgs stad för
verksamheten vid medicinska fakultetens bibliotek. I * * * 5

I det mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Göteborgs stad ingångna
avtalet angående samordnande av medicinska högskolans bibliotek med
Göteborgs stadsbibliotek har bestämts, bland annat, att personalen vid det
medicinska biblioteket skall anställas av staden samt avlönas och pensioneras
enligt för stadens tjänstemän gällande bestämmelser samt att staden
skall av staten budgetårsvis i efterskott erhålla ersättning för sina utgifter
i sagda hänseende. Det å riksstaten nu uppförda förslagsanslaget av 82 000
kronor till Medicinska högskolan i Göteborg: Bidrag till Göteborgs stad
för verksamheten vid högskolans bibliotek avses för gäldande av nämnda
ersättning.

Enligt vederbörligt medgivande är följande personal anställd vid biblioteket
under innevarande budgetår, nämligen en förste bibliotekarie, en
amanuens, en förste assistent, en assistent, en vaktmästare, ett kontorsbiträde
samt en kontorsvakt. Organisationskommittén har för avlönande
av denna personal samt för vikariatsersättningar beräknat ett medelsbehov
av 83 000 kronor.

Kanslern förordar, att anslag för ändamålet uppföres med oförändrat

belopp.

5 — Dihang till riksdagens protokoll 195Jf. 1 sand. A ;• ISO.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Departementschefen. I enlighet med kanslerns förslag bör detta anslag
för nästa budgetår uppföras med 82 000 kronor. Anslaget avser ersättning
till Göteborgs stad för dess utgifter för avlöning av personalen vid det
medicinska biblioteket under budgetåret 1953/54. Jag hemställer, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Göteborgs universitet: Bidrag till Göteborgs stad
för verksamheten vid medicinska fakultetens bibliotek för
budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 82 000
kronor.

7. Göteborgs universitet: Utrustning.

Under rubriken Medicinska högskolan i Göteborg: Utrustning är nu
uppfört ett reservationsanslag av 505 000 kronor. Anslaget disponeras på
sätt framgår av s. 517 i statsliggaren. Av efterföljande sammanställning
framgår de belopp för härefter angivna ändamål, som föreslagits av organisationskommittén
respektive tillstyrkts av kanslern för nästa budgetår.

8.
9.

10.

11.

12.

13.

Anatomiska och histologiska institutionerna . . .

Medicinsk-kemiska institutionen .............

Fysiologiska institutionen ...................

Farmakologiska institutionen ................

Institutionerna för allmän och speciell patologi . .

Bakteriologiska institutionen ................

Medicinska kliniken II......................

Kliniskt-bakteriologiska laboratoriet..........

Dermato-venereologiska kliniken.............

Radioterapeutiska kliniken och radiofysiska laboratoriet
...................................

Pediatriska kliniken ........................

Ortopediska kliniken........................

Medicinska fakultetens bibliotek.............

Kommittén	Kanslern
24 000	—
52 100	50 000
25 000	—
40 000	25 000
73 000	50 000
88 000	50 000
11 200	5 000
60 000	60 000
58 500	50 000
32 000	32 000
19 800	19 000
9 000	—
6 250	6 000

Summa kronor 498 850 347 000

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

2. Medicins k-k emiska institutionen. Till utrustning av
denna institution har anvisats sammanlagt 341 500 kronor, varav 50 000
kronor för innevarande budgetår. Den av organisationskommittén föreslagna
ytterligare medelsanvisningen, 52 100 kronor, avses för viss komplettering
av institutionens apparatutrustning för vetenskapliga ändamål.
Kanslern anser det viktigt, att institutionens apparatutrustning för vetenskapliga
arbeten kompletteras i av organisationskommittén närmare angivna
avseenden, och tillstyrker, att för nästkommande budgetår ett belopp
av 50 000 kronor ställes till förfogande härför. Därmed skulle medicinskkemiska
institutionens behov av grundutrustning enligt kanslerns mening
vara tillgodosett.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

4. Farmakologiska institutionen. Till utrustning av denna
institution har hittills anvisats i runt tal 305 000 kronor. Vid organisationskommitténs
petita har fogats av institutionens föreståndare avgivna
redogörelser beträffande dels användningen av hittills anvisade medel till
institutionens utrustning, dels förefintliga allvarligare brister i institutionens
utrustning. Av nämnda redogörelse framgår bland annat att av hittills
beviljade medel ett belopp av omkring 9 000 kronor återstår odisponerat
och att omkring 64 000 kronor erfordras för ytterligare apparatanskaffning.
Härav begäres ett belopp av 40 000 kronor för budgetåret 1954/55,
varvid förutsattes att viss utrustning kan byggas å den egna verkstaden.

Framför allt med hänsyn till behovet av utrustning för experimentalkurs
i farmakologi finner kanslern sig böra tillstyrka, att medel beviljas till
anskaffande av ytterligare apparatur till institutionen. Av statsfinansiella
skäl synes emellertid, anför kanslern, medelsanvisningen för nästa budgetår
böra inskränkas till 25 000 kronor.

5. Institutionerna för allmän patologi och speciell
patologi. Till utrustning av dessa institutioner har för budgetåren
1950/51—1952/53 anvisats tillhopa 372 000 kronor. Organisationskommittén
hemställde år 1952 om beviljande av ytterligare 269 000 kronor
för ändamålet, därav 75 000 kronor som kompensation för inträdda prisstegringar,
54 000 kronor till verkstadsutrustning och 140 000 kronor till
komplettering av grundutrustningen och anskaffning av viss forskningsutrustning.
För innevarande budgetår utgör medelsanvisningen 69 100
kronor.

Under åberopande av i bilaga till organisationskommitténs petitaskrivelse
intagna förteckningar har kommittén hemställt om anvisande för nästa
budgetår av 73 000 kronor för anskaffning av viss såsom oundgänglig betecknad
utrustning dels för verkstaden och dels allmän apparatutrustning
m. m.

Enligt kanslerns mening är en komplettering av de patologiska institutionernas
utrustning erforderlig. Kanslern anser emellertid, att härför erforderlig
medelsanvisning kan uppdelas på två budgetår, och tillstyrker, att
för budgetåret 1954/55 för ändamålet uppföres ett belopp av 50 000
kronor.

6. Bakteriologiska institutionen. För utrustning av
denna institution har beräknats ett belopp av 320 000 kronor, som anvisats
för budgetåren 1950/51—1953/54, varav för sistnämnda budgetår
75 000 kronor.

L 1952 års petitaframställning anförde organisationskommittén, att prisstegringarna
under senare år träffat särskilt hårt i detta fall, enär anskaffning
av utrustning till institutionen kunnat påbörjas först våren 1951. Kommittén
beräknade på grund härav ett tilläggsanslag erforderligt med 35 000
kronor. Kanslern fann sig kunna ansluta sig till kommitténs uppfattning,
att prisstegringarna under de senaste åren i särskild grad inverkat ogynnsamt
vid anskaffning av utrustning för institutionen. Ett tilläggsanslag borde
därför enligt hans mening få utgå till anskaffning av utrustning. Det
borde emellertid ankomma på högskolans vederbörande myndighet att i
petita för budgetåret 1954/55 avgiva redogörelse dels för den utrustning,
som kunnat eller beräknades kunna anskaffas för medel, som ställts till
förfogande för ändamålet till och med budgetåret 1953/54, dels ock för de

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

allvarligare brister i institutionens utrustning för undervisning och forskning,
som kunde komma att förefinnas.

Redogörelse i nämnda hänseenden finnes fogad som bilaga till organisationskommitténs
nu föreliggande petitaskrivelse. Härav framgår, bland
annat, att för medel som ställts till förfogande till och med budgetåret
1952/53 utrustning anskaffats till ett sammanlagt belopp av 222 700 kronor
och att ytterligare utrustning beställts eller avses skola beställas med
anlitande av för innevarande år given medelsanvisning för sammanlagt
73 100 kronor. Det sammanlagda anskaffningsbeloppet uppgår sålunda till
i runt tal 300 000 kronor. Av redogörelsen framgår slutligen, att ytterligare
utrustning anses erforderlig för ett sammanlagt belopp av 88 000 kronor.

Kanslern tillstyrker, att för ändamålet för budgetåret 1954/55 anvisas
ett belopp av 50 000 kronor.

7. Medicinska kliniken II. Till utrustning för kliniken, som
är provisoriskt förlagd till Vasa sjukhus, har för innevarande budgetår anvisats
ett belopp av 23 900 kronor. Organisationskommittén har nu hemställt,
att ytterligare 11 200 kronor måtte anvisas för ändamålet. För hittills
till förfogande ställda medel har inretts föreläsningssal, laboratorier,
omklädnads- och läsrum för de studerande samt anskaffats viss apparatur.

Kanslern, som finner en viss ytterligare medelsanvisning för utrustning
till kliniken erforderlig, tillstyrker ett belopp av 5 000 kronor. Kanslern
förutsätter därvid, att vidare krav på medel för anskaffning av utrustning
till denna klinik icke skall komma i fråga förrän i samband med klinikens
överflyttning till nya lokaler inom Sahlgrenska sjukhuset.

8. Kliniskt-bakteriologiska laboratoriet. Till utrustning
av detta laboratorium beräknade kanslern i anslagsäskandena för
budgetåret 1953/54 i anslutning till vad organisationskommittén föreslagit
ett engångsanslag av 120 000 kronor. Härav har för innevarande budgetår
anvisats 60 000 kronor. Organisationskommittén har nu begärt, att för nästa
budgetår återstoden av ifrågavarande engångsanslag eller 60 000 kronor
måtte ställas till förfogande. Kommittén har därjämte anfört, att laboratorn
i ämnet anmält, att härutöver ett ytterligare belopp av 58 700 kronor
erfordrades för institutionens utrustning men att härför behövlig medelsanvisning
kunde uppskjutas till något senare år.

Kanslern erinrar om att den bakteriologiska institutionen för närvarande
är inrymd i provisoriska och otillräckliga lokaler och sålunda icke kan
erhålla full utrustning, förrän den för institutionen avsedda nybyggnaden,
till vilken även det kli.niskt-bakteriologiska laboratoriet avses skola förläggas,
kommit till stånd. Både institutionen och laboratoriet finge därför
tills vidare arbeta under mera provisoriska förhållanden. Kanslern är
icke beredd att nu förorda, att medel utöver tidigare beräknade 120 000
kronor ställes till förfogande till anskaffning av utrustning för laboratoriet
förrän i sammanhang med överflyttning till nya lokaler. Kanslern inskränker
sig sålunda till att tillstyrka, att för nästa budgetår för ändamålet anvisas
ett belopp av 60 000 kronor.

9. Der in a t o-v enereologiska kliniken. Till utrustning av
denna klinik har för innevarande budgetår anvisats ett belopp av 14 450
kronor. Vid tidpunkten för avgivandet av petita för budgetåret 1953/54
var den dåvarande överläkarebefattningen, avsedd att förenas med professur
i dermato-venereologi, vakant. Professuren är numera tillsatt, och äm

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

nesrepresentanten har anmält behov av anskaffning av i bilaga till nu föreliggande
petitaframställning upptagen utrustning till ett sammanlagt belopp
av 73 000 kronor. Då 14 450 kronor hittills anvisats för ändamålet,
skulle sålunda ytterligare omkring 58 500 kronor erfordras.

För den ytterligare utrustning till kliniken, som synes kanslern nödvändig,
förordar han anvisande av ett belopp av 50 000 kronor.

10. Radioterapeutiska kliniken och radiofysiska
laboratoriet. Kanslern anför:

Vid högskolan finnes från och med detta budgetår en för M. P. T. Strandqvist
inrättad personlig professur i radioterapi. Jag har i det föregående tillstyrkt
ett av organisationskommittén framlagt förslag om inrättande vid
högskolan från och med den 1 juli 1954 av en laboratorsbefattning i medicinsk
radiofysik. I samband härmed aktualiseras frågan om upprättandet
av ett radiofysiskt laboratorium i anslutning till radioterapeutiska kliniken.
De senare årens vetenskapliga rön har, såsom organisationskommittén anfört,
resulterat i nya metoder och ny apparatur för såväl diagnos som terapi
av maligna tumörer. Härigenom har framkommit krav på större materiella
resurser för undervisning och forskning och därmed på ett radiofysiskt laboratorium.
Redan har betydande medel, tillhopa 75 000 kronor, ställts till
förfogande av Göteborgs stad och av privat fond. Fn viss komplettering
av apparatur, avsedd för undervisningen men även för forskningen, måste
likväl ske. För innevarande budgetår är under förevarande anslag uppförd
en delpost av 6 000 kronor till kliniken, vilket belopp åtgår huvudsakligen
för inredning av föreläsningssal och kandidatrum m. m. Medelsbehovet
för ytterligare utrustning till kliniken och laboratoriet har beräknats till
32 000 kronor. Med hänsyn till vikten av att för undervisning och vetenskaplig
forskning på förevarande område erforderlig utrustning ställes till
förfogande tillstyrker jag, att det begärda beloppet av 32 000 kronor anvisas
för nästa budgetår.

Pediatriska kliniken. Under anslaget till Medicinska högskolan
i Göteborg: Provisoriska anordningar för den kliniska undervisningen
har för innevarande budgetår beräknats ett belopp av 25 000 kronor till
iordningställande av vissa lokaler för undervisningen i pediatrik. Till utrustning
av dessa lokaler och anskaffande av laboratoriemateriel begär nu
organisationskommittén ett belopp av 19 800 kronor. Kommittén framhåller,
att det begärda beloppet endast avser oundgängligen nödvändig
materiel. Kanslern tillstyrker framställningen.

13. Medicinska fakultetens bibliotek. Den begärda medelsanvisningen
avses för ytterligare hyllinredning.

Departementschejen. Jag föreslår, att förevarande utrustningsanslag för
nästa budgetår uppföres med 325 000 kronor. Det torde få ankomma pa
Kungl. Maj:t att närmare bestämma om dispositionen av anslaget. Jag
hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Göteborgs universitet: Utrustning för budgetåret
1954/55 anvisa ett reservationsanslag av 325 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

8. Göteborgs universitet: Bidrag till kostnaderna för
uppförande av patologisk-anatomisk
institution m. m.

Med anledning av framställning i ämnet av organisationskommittén,
över vilken framställning yttrande avgivits av byggnadsstyrelsen, har universitetskanslern
i skrivelse till Kungl. Maj:t den It januari 1954 hemställt,
att bidrag måtte för nästa budgetår utverkas till härefter angivna

ändamål med följande belopp:

1. Uppförande av patologisk-anatomisk institution m. m....... 410 000

2. Utökning av personalkök och personalmatsalar vid Sahlgrenska

sjukhuset .............................................. 85 000

3. Tillbyggnad av oftalmiatriska och oto-rhino-laryngologiska

klinikerna ............................................. 287 500

4. Ändringsarbeten inom radioterapeutiska kliniken .......... 25 000

Kronor 807 500

Av handlingarna inhämtas bland annat följande.

1. Uppförande av patologisk-anatomisk institution
m. m. Enligt gällande avtal mellan staten och Göteborgs stad
angående anordnande av medicinska högskolan skall genom stadens försorg
och med bidrag av statsmedel vid Sahlgrenska sjukhuset uppföras ett byggnadskomplex,
den s. k. östra institutionsbyggnaden, inrymmande en patologisk-anatomisk
och en bakteriologisk institution samt kapell och föreläsningssal.
Hittills har endast en del av byggnadsföretaget utförts, nämligen
den patologisk-anatomiska institutionen jämte kapell och föreläsningssalsbvggnad
samt förbindelsebyggnad till den blivande bakteriologiska institutionen
ävensom underjordisk kulvertförbindelse till den närliggande
kvinnokliniken. Såsom av redogörelsen i 1951 års åttonde huvudtitel, s.
104 ff., framgår beräknades ursprungligen den totala byggnadskostnaden
för denna första etapp till 3 455 000 kronor, varav enligt avtalet hälften
skulle belöpa på staten. I skrivelse den 9 november 1950 anmälde emellertid
organisationskommittén, att de verkliga kostnaderna komme att avsevärt
överstiga nämnda belopp, och beräknade för sin del de totala kostnaderna
vid nämnda tidpunkt till 4 218 300 kronor, varav 2 109 150 kronor
belöpte på staten. Till bestridande av dessa kostnader har för budgetåren
1950/53 anvisats tillhopa 2 110 000 kronor.

Organisationskommittén har nu anmält, att arbetet på grund av förhållandena
på byggnadsmarknaden starkt försenats och att kostnaderna till
följd av prisstegringar, främst beträffande arbetslöner, betydligt överskridit
även det av kommittén år 1950 beräknade beloppet. Enligt vad kommittén
upplyst uppgick de sammanlagda kostnaderna för ifrågavarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

byggnadsföretag per den 15 april 1953 till 4 914 556 kronor. Statens andel
härav utgjorde i runt tal 2 457 300 kronor. Härtill borde emellertid läggas
ett belopp av i runt tal 63 500 kronor, utgörande kostnader för vissa nyinrednings-
och omändringsarbeten för undervisningen i bakteriologi, vilka
tills vidare skulle åvila staten men för vilka partiell gottgörelse skulle lämnas
av staden vid inredningen av det bakteriologiska laboratoriet. De på
statsverket belöpande kostnaderna uppginge alltså för närvarande till
(2 457 300 + 63 500 =) 2 520 800 kronor. Då hittills för ifrågavarande
ändamål anvisats sammanlagt 2 110 000 kronor, skulle det ankomma på
staten att ytterligare utgiva ett belopp av (2 520 800 — 2 110 000 =) i
runt tal 410 000 kronor.

Organisationskommittén har nu hemställt, att ett anslag av nämnda
storleksordning måtte anvisas för nästa budgetår. Tillika har kommittén
anmält, att sedan definitiv efterkalkyl föreligger angående byggnadsföretaget
äskande komme att framställas rörande det återstående belopp, som
erfordrades för slutuppgörelse med Göteborgs stad.

Byggnadsstyrelsen har icke funnit något att erinra mot storleken av det
av organisationskommittén för nämnda ändamål begärda beloppet.

Kanslern tillstyrker för sin del bifall till kommitténs ifrågavarande
förslag.

2. Utökning av personalkök och personalmatsa1
a r. Enligt förutnämnda avtal skall på grund av medicinska högskolans
tillkomst erforderlig utökning av personalkök och personalmatsalar vid
Sahlgrenska sjukhuset utföras genom statens försorg i samband med tilloch
ombyggnad av sjukhuset och staten lämna bidrag härtill med 50 procent
av de verkliga kostnaderna.

Anläggningskostnaderna för nya lokaler för personalkök och personalmatsalar
beräknades ursprungligen till 3 972 000 kronor, exklusive väg- och
planeringsarbeten; statens andel i denna summa uppskattades — enligt vad
organisationskommittén uppgivit — till 71 500 kronor. Ifrågavarande
byggnader är numera färdigställda och tagna i bruk sedan mer än ett år
tillbaka. Anläggningskostnaderna har emellertid på grund av stegrade
löne- och materialkostnader med omkring 738 000 kronor överstigit de beräknade
och torde komma att belöpa sig till ett belopp av sammanlagt
4 710 000 kronor.

Organisationskommittén har för sin del funnit det rimligt, att statens
bidrag till följd av föreliggande förhållanden något ökades, och har i sådant
avseende förordat ett bidrag av 85 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har icke funnit anledning till erinran mot kommitténs
förslag. Jämväl kanslern ansluter sig till detsamma.

3. O f t a 1 m i a t r i s k a och o t o - r h i n o -1 a r y n g o 1 o g i s k a
klinikerna. Enligt förutnämnda avtal skall i samband med Sahlgrenska
sjukhusets till- och ombyggnad genom stadens försorg bland annat an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ordnas två kurssalar med tillhörande utrymmen för undervisningen i oftalmiatrik
respektive oto-rhino-laryngologi. Staten skulle lämna bidrag härtill
med 50 procent av de verkliga kostnaderna. I sina anslagsäskanden för
innevarande budgetår begärde organisationskommittén ett anslag å 30 000
kronor för inredande av provisoriska undervisningslokaler i souterrängvåningen
av den för nämnda kliniker gemensamma klinikbyggnaden, avsedda
att användas till dess en planerad tillbyggnad av de två klinikerna
kunde verkställas. Det sålunda äskade beloppet har beräknats under det
för innevarande budgetår anvisade anslaget till provisoriska anordningar
för den kliniska undervisningen vid medicinska högskolan i Göteborg.
Organisationskommittén har i sina petita anmält, att tillbyggnadsfrågan
aktualiserats och att förslag förelåge om denna tillbyggnad. Kommittén
hade funnit det i hög grad angeläget, att vid uppgörande av detta förslag
forskningens och undervisningens intresse bleve tillgodosett. Enligt förslaget
skulle för forsknings- och undervisningsändamål disponeras två halva
våningar i tillbyggnaden, motsvarande ett utrymme på omkring 600 kvm
golvyta. Kostnaderna för staten härför beräknas till 287 500 kronor, vilket
belopp föreslås anvisat för nästa budgetår. Byggnadsstyrelsen och kanslern
ansluter sig till kommitténs förslag.

4. Radioterapeutiska kliniken. Organisationskommittén
föreslår i avvaktan på uppförandet av en radiofysisk institution inrättandet
av vissa provisoriska lokaler i jubileumsklinikens vinds- och källarvåningar.
Dessa lokaler avses skola omfatta mekanisk verkstad, övningslaboratorium,
två allmänna laboratorier, mörkrum, kursrum och kandidatrum.
Kostnaderna härför har beräknats till 61 000 kronor. Enligt preliminär
beräkning skulle härav 25 000 kronor falla på staten. Kommittén begär
detta belopp för nästa budgetår. Byggnadsstyrelsen har ej framställt erinran
mot kommitténs förslag, vilket jämväl biträdes av kanslern.

Departementschefen. Kanslerns förslag har i huvudsak icke givit mig
anledning till erinran. Som av den lämnade redogörelsen framgått har det
nu äskade ytterligare bidraget å 410 000 kronor till uppförande av den patologisk-anatomiska
institutionen m. in. beräknats på grundval av de per
den 15 april 1953 föreliggande, men då ännu ej avslutade räkenskaperna
för byggnadsföretaget. Enligt uppgift under hand torde — utöver nyssnämnda
belopp — komma att erfordras ytterligare högst 90 000 kronor för
bestridande av statens andel i kostnaderna för byggnadsföretaget. Vid anslagsavvägningen
för nästa budgetår torde hänsyn böra tagas till detta
ytterligare medelsbehov. För innevarande budgetår har 30 000 kronor anvisats
för inredande av provisoriska undervisningslokaler i den för oftalmiatriska
och oto-rhino-laryngologiska klinikerna gemensamma klinikbyggnaden.
En tillbyggnad för dessa två kliniker är emellertid nu under
utförande. Med hänsyn härtill torde enligt underhandsuppgift endast cirka

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 136.

10 000 kronor av sistnämnda belopp behöva tagas i anspråk för därmed
avsett ändamål. Återstoden av beloppet torde böra fa disponeras för bestridande
av statens andel i kostnaderna för sagda tillbyggnad. Vid bifall
till vad jag sålunda föreslagit, förordar jag, att till bidrag till i det föregående
angivna byggnadsföretag för nästa budgetar anvisas ett anslag av
880 000 kronor. Anslaget torde böra erhålla karaktär av reservationsanslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Göteborgs universitet: Bidrag till kostnaderna för
uppförande av patologisk-anatomisk institution m. m. för
budgetåret 1954/55 anvisa ett reservationsanslag av
880 000 kronor.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

9. Bidrag till Stockholms högskola.

	Anslag	Nettoutgift
1949/50 ............		1 572 500
1950/51 ...............		1 903 369
1951/52 ..............		2 733 302
1952/53 ............		4 406 003
1953/54 (statsliggaren s. 519) ....	---- 6 125 000
1954/55 (förslag) ...........

Enligt det av 1948 års riksdag godkända avtalet mellan staten, Stockholms
stad och högskolan rörande högskolans finansiering, vilket trätt i
kraft den 1 juli 1949, skall av högskolans styrelse upprättat förslag till stat
för högskolan ingivas dels till Kungl. Maj:t och dels till stadsfullmäktige,
som över förslaget avgiver yttrande till Kungl. Maj:t. Stat för högskolan
fastställes av Kungl. Maj:t. Till bestridande av den utgiftssumma, som
enligt den fastställda staten icke täckes av högskolans egna medel — (anslagssumman)
— skall staten och staden bidraga enligt vissa i avtalet angivna
grunder. Enligt den för högskolan för innevarande budgetår fastställda
huvudstaten uppgår Stockholms stads bidrag till det för staden
avtalsenliga maximibeloppet 1 200 000 kronor, och statens bidrag, som
redan nämnts, till 6 125 000 kronor.

I skrivelse den 27 maj 1953 har styrelsen för Stockholms högskola — på
grundval av förslag i ämnet från högskolans lärarråd — framlagt förslag
till stat för högskolan för budgetåret 1954/55, utmynnande i förslag om
statsbidrag med 7 652 100 kronor och bidrag från Stockholms stad med
1 200 000 kronor. Förslaget innebär alltså en höjning av statens bidrag med
1 527 100 kronor.

Stockholms stadsfullmäktige har enligt beslut den 15 oktober 1953 tillstyrkt
det av styrelsen framlagda statförslaget.

Vidare har styrelsen för högskolan framlagt följande särskilda förslag,
nämligen den 22 maj 1953 om uppförande över stat vid högskolan av en
personlig professur i nationalekonomi för förutvarande statsrådet, f. d. professorn
vid högskolan Gunnar Myrdal, den 30 september 1953 om anvisande
av ett engångsanslag till inredning och utrustning av det meteorologiska
institutet samt den 30 september 1953 om ändring av ämnesområdet
för professuren i statsrätt, förvaltningsrätt och folkrätt m. m.

Såsom framgår av propositionen nr 123 till 1953 års riksdag (s. 3 f.) fann
jag i likhet med universitetskanslern, att en av högskolans rektorsnämnd

efter framställning i ämnet av 1952 års riksdag — uppgjord upprust -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ningsplan för högskolan, avseende budgetåren 1953/58, i åtskilliga avseenden
måste göras till föremål för en ytterligare översyn och bearbetning, om
den skulle kunna tjäna det av riksdagen angivna syftet. Med anledning
därav har högskolans rektorsämbete med skrivelse den 28 juli 1953 avlåtit
en inom ämbetet upprättad promemoria, innehållande en sammanställning
för de särskilda ämnena över för budgetåret 1953/54 inrättade tjänster och
anvisade anslag, erforderliga nya tjänster och anslagsökningar under femårsperioden
1953/58 ävensom av lärarrådet eller andra vederbörande organ
framförda motiveringar till de i upprustningsplanen angivna behoven m. m.
Därjämte har rektorsämbetet framställt följande förslag, nämligen den 26
oktober 1953 angående beräkningen för nästa budgetår av anslagsmedlen
till hyror och den 4 november 1953 angående uppförande å högskolans
stat av en befattning som förste assistent vid geografiska institutet.

Universitetskanslern har — med överlämnande av samtliga förenämnda
av högskolemyndigheterna i ärendet gjorda framställningar och väckta förslag
— den 26 november 1953 avgivit utlåtande över högskolans anslagsbehov
för nästa budgetår och därvid inledningsvis anfört bland annat följande.

Med anledning av innehållet i en till mig överlämnad skrivelse från
statssekreteraren i finansdepartementet med preliminära direktiv för höstens
budgetarbete bär jag sett mig nödsakad att starkt beskära de i och
för sig i flertalet fall mycket väl motiverade äskanden, som framlagts av
vederbörande universitetsmyndigheter. I fråga om Stockholms högskola
vill jag emellertid kraftigt understryka angelägenheten av en avsevärd
upprustning i såväl personellt som materiellt hänseende. Lärarorganisationen
vid högskolan är mycket svagt utbyggd i anseende till det stora
antalet studerande. Studenternas legitima krav på en mera individuell
handledning i sina studier kan sålunda icke i rimlig utsträckning tillgodoses.
I förhållande till föreliggande behov är till de olika läroämnenas förfogande
ställda materielanslag-otillräckliga och genomgående uppförda med
betydligt lägre belopp än för motsvarande institutioner i Uppsala och
Lund. Tillströmningen av studerande till högskolan ökar årligen. I efterföljande
tabell angives antalet nyinskrivna studerande innevarande hösttermin
vid högskolans olika avdelningar. Inom parentes angivna siffror
avser antalet nyinskrivna hösten 1952. Såsom jämförelse lämnas uppgift
på antalet nyinskrivna höstterminen 1953 vid motsvarande fakulteter
(sektioner) i Uppsala och Lund: Stockholms

högskola

Stats- och rättsvetenskapliga avd..... 86 (114)

Humanistiska avd.................. 729 (650)

Matematisk-naturvetenskapliga avd. . . 181 (177)

Summa 996 (941) 690 534

Härtill kommer vid Stockholms högskola 14 (22) studerande, som avser
att avlägga distriktsåklagarexamen. Medräknas de teologiska och medicinska
fakulteterna utgör hela antalet nyinskrivna 766 i Uppsala och 583
i Lund.

Uppsala Lund

42 44

516 348

132 142

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

De nya bestämmelserna om vidgat tillträde till högre studier (SFS
1953: 626) torde komma att medföra en ytterligare ökning av tillströmningen
av studerande till högskolan. Dessa s. k. studentlikställda, som i
flera avseenden icke når upp till studenternas kunskapsnivå, beräknas
komma att erfordra mer handledning än de senare även för elementära
studier och därigenom betunga undervisningsarbetet. Lärarstaben är med
nuvarande studentantal underdimensionerad för att kunna motsvara berättigade
krav på undervisning och handledning. En ökad tillströmningav
studerande kommer att skärpa svårigheterna. Även den icke vetenskapliga
personalen är alltför fåtalig. Behovet av en förstärkning av personalorganisationen
är sålunda synnerligen trängande. Jag framlägger därför
förslag om en betydande utökning av den vetenskapliga personalen
och en viss förstärkning även av övriga personalkategorier. Jag har jämväl
funnit en viss höjning av materielanslaget ofrånkomlig. Trots de betydande
utgiftsökningar, som jag funnit mig böra förorda, kan statens bidragtill
högskolan för nästa budgetår sänkas med i runt tal 460 000 kronor beroende
framför allt därpå, att jag ansett anslag för uppförande av nybyggnad
för fysiska institutet icke böra med mer än 100 000 kronor belasta
utgiftsstaten för nämnda budgetår.

Härjämte har kanslern med eget yttrande den 11 december 1953 överlämnat
en av styrelsen för högskolan den 22 maj 1953 gjord framställning
angående anvisande av ett särskilt från högskolans stat fristående anslag
till en central statistisk institution i Stockholm, anknuten till högskolan.

Jag övergår nu till en granskning av högskolans anslagsbehov för nästa
budgetår. I stort sett ingår jag därvid närmare endast på de anslagsfrågor,
vartill kanslern intagit en positiv ställning, och redogör mera utförligt
allenast för sådana framställningar, som jag ansett mig kunna helt eller
delvis biträda. T övrigt torde jag få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Huvudstatens utgiftssida.

1. Avlöningar.

Denna utgiftspost är nu uppförd med förslagsvis 4 035 000 kronor och
disponeras på sätt framgår av s. 519 f. i statsliggaren.

Högskolans styrelse föreslår i sitt statförslag, att denna utgiftspost höjes
med i runt tal 1 080 000 kronor. Ett bifall till vad kanslern föreslagit skulle
påkalla en höjning av posten med 915 000 kronor, varav inemot 75 000
kronor avser ökningar av automatisk natur.

Ändring av ämnesområdet för professuren i
statsrätt, förvaltningsrätt och folkrätt m. m. Å
högskolans stat är nu uppförda dels en professur i statsrätt, förvaltningsrätt
och folkrätt, dels ock en professur i internationell rätt (Carl Lindhagens
professur). Innehavare av professurerna i fråga är för närvarande
N. Herlitz respektive T. Gihl, vilka emellertid beräknas avgå från sina
ämbeten i och med utgången av juni 1955.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136. 77

Högskolans styrelse har nu hemställt, att Carl Lindhagens professur i
internationell rätt måtte få ledigkungöras i författningsenlig ordningsamt
att den nuvarande professuren i statsrätt, förvaltningsrätt och folkrätt
måtte få ledigförklaras såsom professur i statsrätt och förvaltningsrätt.

Kanslern anför med anledning därav i huvudsak följande.

Under läsåren 1939/40—1946/47 var dåvarande docenten T. Gihl anställd
såsom biträdande lärare i folkrätt vid Stockholms högskola. Till
och med läsåret 1944/45 bestreds kostnaderna härför av medel, som ställts
till förfogande av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Då emellertid anslag
av enskilda medel från och med budgetåret 1945/46 icke längre kunde
påräknas, beviljade riksdagen för nämnda budgetår enligt i propositionen
1945: 224 framlagt förslag ett riksstatsanslag av 6 500 kronor för att möjliggöra
fortsättande av Gihls verksamhet. Detta anslag, som uppfördes under
rubriken Bidrag till undervisning i folkrätt vid Stockholms högskola,
beviljades även för budgetåret 1946/47. Stadsfullmäktige i Stockholm
beslöt den 1 juli 1946 att till hedrande av framlidne borgmästaren Carl
Lindhagens minne inrätta en professur i internationell rätt (folkrätt och
internationell privaträtt) vid Stockholms högskola. Som förutsättning för
detta beslut skulle dock gälla, att statens dåvarande penningbidrag till
undervisningen i folkrätt vid högskolan fortsättningsvis finge disponeras
för den nya professuren. I propositionen 1947: 272 (s. 444 f.) anförde dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet, bland annat, att det för såväl
den vetenskapliga forskningen som undervisningen inom den internationella
rättens område otvivelaktigt skulle vara till betydande gagn, om
ifrågavarande professur komme till stånd. För egen del tillstyrkte departementschefen,
att det statsanslag, som utginge^ till undervisningen i folkrätt
vid högskolan i fortsättningen beviljades såsom bidrag till bestridande
av kostnaderna för professuren men fann — i likhet med min företrädare
i ämbetet — att ett beslut i denna riktning, vilket komme att innebära
utfästelse för framtiden, borde avse endast professurens förste innehavare.
Frågan om statens bidrag till professuren borde vid inträffande ledighet i
ämbetet upptagas till förnyat övervägande. Kungl. Maj:ts efter hemställan
av departementschefen framställda förslag om anvisande för budgetåret
1947/48 av ett anslag av 6 500 kronor till Stockholms högskola: Bidragtill
professur i internationell rätt bifölls av riksdagen (skrivelse 330).
Nämnda anslag utgick med oförändrat belopp även för budgetåret 1948/49.

Statsmakterna godkände år 1948 (propositionen 219, statsutskottets utlåtande
146 och riksdagens skrivelse 326) ett den 12 januari 1948 dagtecknat
förslag till avtal mellan staten, Stockholms stad och Stockholms högskola
om högskolans framtida ställning. Avtalet, som trätt i kraft den
1 juli 1949, är gällande till och med den 30 juni 1964. Under det att staten
och Stockholms stad tidigare bidragit till vissa utgiftsändamål vid
högskolan med för dylika ändamål angivna belopp, träffades genom ifrågavarande
avtal överenskommelse därom, att staten och Stockholms^ stad
under avtalstiden skulle påtaga sig var sin procentuella del av det årliga
tillskott (anslagssumman), som det allmänna prövades böra lämna högskolan.
Staden skulle därvid bidraga med en fjärdedel av den arliga anslagssumman.
dock lägst 700 000 kronor och högst 1 200 000 kronor. Numera
bokföres varken statens eller stadens bidrag på särskilda utgiftsposter.
Man torde sålunda icke efter den 1 juli 194!) kunna säga, att pro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

fessuren i internationell rätt bekostas av Stockholms stad med bidrag av
statsmedel. Professuren innehaves alltsedan tillkomsten av Gihl, som av
högskolestyrelsen medgivits kvarstå vid sin professur intill utgången av
juni 1955. Då professuren skall ledigförklaras ett år i förväg måste beslut,
som kan ankomma på riksdagen, fattas senast vid 1954 års riksdag.

Såsom de sakkunniga för utredning av de juridiska och statsvetenskapliga
examina samt i samband därmed stående utbildningsfrågor anfört i
sitt den 27 april 1953 avgivna betänkande rörande juridisk och samhällsvetenskaplig
utbildning I (s. 206 f.), har de internationella frågorna under
senare år alltmer ökat i betydelse. Jag anser mig därför böra tillstyrka styrelsens
framställning, att Carl Lindhagens professur i internationell rätt vid
högskolan må återbesättas i vederbörlig ordning.

Professuren i statsrätt, förvaltningsrätt och folkrätt vid högskolan omfattar
efter tillkomsten av nyssnämnda professur i internationell rätt ämnena
statsrätt och förvaltningsrätt. Professurens nuvarande innehavare,
professorn N. Herlitz, har av högskolestyrelsen medgivits att kvarstå vid
sin professur intill utgången av juni 1955. Professuren skall sålunda kungöras
till ansökan ledig samtidigt med professuren i internationell rätt.
Vid bifall till framställningen om återbesättande av sistnämnda professur
bör såsom högskolemyndigheterna anfört ämnet folkrätt utgå ur professuren
i statsrätt, förvaltningsrätt och folkrätt. Jag tillstyrker sålunda under
nämnda förutsättning, att ifrågavarande professur må återbesättas såsom
professur i statsrätt och förvaltningsrätt.

Ytterligare en professur i nordiska språk. Högskolans
lärarkrafter i detta ämne utgöres för närvarande av en professor,
en biträdande lärare och en docent.

Från högskolans sida har nu återigen framförts krav på inrättandet av
ytterligare en professur i nordiska språk, benämnd professur i nordiska
språk, särskilt svenska språket. Till stöd härför har åberopats en redan i
högskolans petitaframställning för innevarande budgetår förebragt motivering,
av vilken här torde böra återgivas följande.

Antalet lärjungar för lägre examina i nordiska språk har avsevärt ökat.
I kurserna för nybörjare höstterminen 1952 deltog sålunda 57 studerande.
Det genomsnittliga antalet deltagare i proseminariets övningar var ännu
högre. Antalet deltagare i licentiatseminariet var omkring 15. Därtill borde
emellertid läggas ett ungefär lika stort antal studerande, som på grund av
lärartjänst eller annat arbete icke uppehölle sig i Stockholm men som förberedde
sig för licentiatexamen eller doktorsdisputation och därför hade
regelbunden förbindelse med professorn i nordiska språk. Om dessa medräknades
kunde antalet studerande på högre stadium uppskattas till omkring
25. Nordiska språk är ett i hög grad omfattande och vittförgrenat
ämne. Det innehåller icke blott nordisk och svensk språkforskning i egentlig
mening utan även allmän språkvetenskap (särskilt med hänsyn till
modersmålet) och nordisk kulturforskning. Ämnet är sålunda alldeles för
stort för att vid Stockholms högskola i längden kunna representeras av en
enda fast anställd lärare. Det avsevärda antalet studerande på högre stadium
gör ävenledes en uppdelning av professuren till en trängande nödvändighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136. 79

Därjämte har i petita för nästa budgetår framhållits bland annat följande.

Högskolans möjligheter att tillgodose särskilt den högre undervisningens
krav på detta vidsträckta och centrala ämnesområde är för närvarande
synnerligen otillfredsställande. Den starka spridning av elevernas intresse,
som utmärker arbetet inom det nordiska seminariet, skapar ständigt ökade
svårigheter för den ende ordinarie läraren att lämna den ledning, som är
önskvärd för ett ändamålsenligt utnyttjande av studenternas arbetskrafter
och tid. Till den omständigheten att antalet lärostolar i ämnet är i Uppsala
tre och i Lund två kommer, att tillgången på övriga lärarkrafter i ämnet
vid universiteten är mer än dubbelt så stor som vid Stockholms högskola.
I detta sammanhang bör även uppmärksammas, att högskolan saknar
lärartjänst i allmän och jämförande språkforskning, vilket ämne vid såväl
universiteten i Uppsala och Lund som Göteborgs högskola är företrätt av
särskild professur. Avsaknaden av en dylik tjänst vid Stockholms högskola
medför ytterligare arbetsuppgifter för lärarna i övriga filologiska ämnen,
i främsta rummet nordiska språk.

Kanslern anför för sin del huvudsakligen följande.

Nordiska språk utgör ett centralt ämne inom läroverkslärarutbildningen.
Denna omständighet synes mig böra särskilt beaktas i detta sammanhang.
Antalet studerande för lägre examina fortsätter att stiga; i kurserna för
nybörjare deltager sålunda höstterminen 1953 105 studerande (höstterminen
1952 57 studerande). Även antalet studerande för högre betyg, ävensom
deltagare i licentiatseminariet och doktorander är betydande. Det är
enligt min mening icke möjligt för den nuvarande fåtaliga lärarstaben att
lämna de studerande den handledning, som är erforderlig. På grund av vad
jag sålunda anfört tillstyrker jag, att en professur i nordiska språk inrättas
vid Stockholms högskola från och med nästa budgetår. Med hänsyn till
att vid ett vart av universiteten i Uppsala och Lund finnes en professur
i nordiska språk och en professur i svenska språket tillstyrker jag, att den
nu föreslagna professuren benämnes professur i nordiska språk, särskilt
svenska språket.

Ytterligare två forskardocentbefattningar och
tio docentbefattningar. Högskolans docentorganisation utgöres
nu av en forskardocentur och tjugusex docenturer. Av de tjugusex
docenturerna tillhör tio matematisk-naturvetenskapliga avdelningen, fem
stats- och rättsvetenskapliga avdelningen och elva humanistiska avdelningen.

För nästa budgetår föreslår högskolemyndigheterna inrättandet av ytterligare
två forskardocenturer och tio docenturer. Av de tio docenturerna avses
tre för matematisk-naturvetenskapliga avdelningen, två för stats- och
rättsvetenskapliga avdelningen och fem för humanistiska avdelningen.

Kanslern biträder ifrågavarande förslag och framhåller därvid, att högskolans
docentorganisation enligt hans mening oundgängligen tarvar en
väsentlig förstärkning.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

Pedagogiska lektorat. För närvarande företrädes vid högskolan
tyska språket av en professur och ett lektorat (nuvarande arvode
17 040 kronor) samt engelska språket av två professurer, en docentur och
två lektorat (nuvarande arvode 17 040 kronor).

Från högskolans sida framställes nu önskemål om en förstärkning av
lärarkrafterna i vartdera av tyska och engelska språken med ett pedagogiskt
lektorat av samma typ som de nuvarande universitetslektoraten i
svenska respektive engelska språket i fråga om anställnings- och avlöningsförhållanden.
Till stöd härför åberopas, att behovet av dylika lektorat gjort
sig starkt gällande jämväl vid högskolan, framförallt i tyska och engelska
språken. Antalet studerande i dessa ämnen har, framhålles vidare, ökat
starkt på såväl låg- som högstadiet, samt uppgick vårterminen 1953 till
cirka 125 i tyska språket och omkring 200 i engelska språket.

Kanslern tillstyrker inrättandet av de ifrågasatta två lektoraten och
anför därvid bland annat följande.

Jag är ense med högskolemyndigheterna om att en förstärkning av lärarkrafterna
i tyska och engelska språken måste komma till stånd. Den mest
ändamålsenliga anordningen härvidlag skulle enligt min mening vara inrättandet
av ett pedagogiskt universitetslektorat i vartdera språket.

Biträdande lärare samt förste assistent i stället för
andre assistent vid genetiska institutet. För detta institut
finnes för närvarande å högskolans stat uppförda en andre assistent,
en förste amanuens och en andre amanuens. Någon vetenskapligt utbildad
arbetskraft har i övrigt icke ställts till professorns i ärftlighetslära förfogande.
Det nu framställda förslaget har motiverats med att den genetiska institutionen
i Stockholm i fråga om tillgång till personal konstaterats vara i
hög grad underdimensionerad i förhållande till motsvarande institution i
Lund. Därjämte har framhållits, att ytterligare arbetsbelastning vid institutionen
i fråga torde vara att förvänta i anledning av den nya stadgan
angående filosofiska examina. Enligt nämnda stadga skulle nämligen, då
zoologi och botanik inginge som huvudämne i filosofisk ämbetsexamen,
denna omfatta en särskild kurs i genetik.

Biträdande lärare i statskunskap. Detta ämne förfogar
nu — förutom över en professur — allenast över en andre amanuenstjänst.
Ämnet äger dessutom företrädesrätt till en av högskolans docentbefattningar.
Denna disponeras emellertid för närvarande för ett annat
ämne.

Högskolemyndigheterna har nu anhållit, att lärarkrafterna i statskunskap
måtte förstärkas med en biträdande lärare, och till stöd härför framhållit
i huvudsak följande.

Antalet studerande i ämnet är avsevärt. Sålunda har licentiatseminariet
under vårterminen 1953 haft en anslutning av omkring 30 studerande och

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

de tre proseminarierna tillsammans omkring 120. Med hänsyn till de aktuella
kursplanerna för läroverken, enligt vilka samhällsläran skulle beredas
avsevärt större utrymme på schemat, finge man räkna med betydligt ökad
tillströmning av studerande till ämnet statskunskap. Betyg i samhällslära
förväntas bli obligatoriskt för nya lärare i historia. Samhällsläran
kräver stor koncentration vid studierna för att kunna medhinnas under
en termin, varför det blir nödvändigt att anordna särskilda kurser eller vidtaga
andra anordningar till hjälp för de studerande.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande framställning och anför därvid följande.

Enligt den nya nådiga stadgan angående filosofiska examina, är, bland
andra, historia och statskunskap eller historia och nationalekonomi huvudämnen
i filosofisk ämbetsexamen. I förra fallet, där ämnet statskunskap
ingår med minst ett betyg, skall examen omfatta särskild kurs i nationalekonomi,
i senare fallet kurs i statskunskap. Tillströmningen av studerande
till ämnet statskunskap, som redan är högst betydande med hänsyn till
antalet lärarkrafter, torde komma att ytterligare öka. Enligt min mening
är en befattning såsom biträdande lärare i ämnet nödvändig för ordnandet
av den elementära undervisningen däri.

Ytterligare en biträdande lärare i nationalekonomi.
Detta ämne företrädes vid högskolan av två professurer, den ena
i nationalekonomi med finansvetenskap och anknuten till stats- och rättsvetenskapliga
avdelningen samt den andra i nationalekonomi och socialpolitik
och anknuten till humanistiska avdelningen. Dessutom har en för
E. F. Lundberg personlig professur i nationalekonomi, särskilt konjunkturforskning,
uppförts å högskolans stat. Professorn Lundberg tillkommande
löneförmåner bestrides dock tills vidare från anslaget till avlöningar vid
konjunkturinstitutet. I övrigt representeras nationalekonomien vid högskolan
allenast av en biträdande lärarbefattning, anknuten till humanistiska
avdelningen. Ämnet äger därjämte företrädesrätt till en av högskolans
docentbefattningar. Kungl. Maj:t har emellertid genom beslut den 9
juli 1953 medgivit, att med ledigförklarande av nyssnämnda docentbefattning
finge anstå tills vidare intill utgången av juni 1954 samt att de för
berörda befattning avsedda medlen finge budgetåret 1953/54 tagas i anspråk
till avlöning åt en extra biträdande lärare i nationalekonomi. Härigenom
har sålunda det enligt högskolans mening förefintliga behovet av
ytterligare lärarkrafter i ämnet kunnat provisoriskt tillgodoses för innevarande
budgetår.

Från högskolans sida äskas nu ånyo medel till ytterligare en biträdande
lärare i nationalekonomi. Till stöd härför åberopas en redan i petita för
innevarande budgetår anförd motivering, av vilken här torde böra återgivas
följande.

Tillströmningen av studerande till undervisningen i nationalekonomi har
under de senare åren varit mycket stor. En betydande del av dessa stu 6

— B ihan g till riksdagens protokoll 195If. 1 saml. Nr 136.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

derande har förvärvsarbete, vilket komplicerar studiehandledningen och
uppläggandet av undervisningen. För närvarande disponerar högskolan
över allenast en biträdande lärare i ämnet, vilket med hänsyn till elevantalet
icke är tillräckligt. Härtill kommer, att antalet professurer i nationalekonomi
numera minskat med en, sedan den hittillsvarande professuren
i nationalekonomi, företrädesvis näringsekonomi, upphört i och med att
innehavaren av densamma utnämnts till professor i nationalekonomi och
finansvetenskap vid högskolans stats- och rättsvetenskapliga avdelning.
Jämväl detta förhållande accentuerar behovet av ytterligare en biträdande
lärare.

Kanslern tillstyrker inrättandet av den ifrågasatta befattningen. Kanslern
erinrar därvid om att han redan i sin petitaframställning för innevarande
budgetår uttalat, att en ökning av antalet lärare i nationalekonomi
erfordrades, och anför ytterligare följande.

Där historia och statskunskap utgör huvudämne i filosofisk ämbetsexamen,
skall denna omfatta jämväl en särskild kurs i nationalekonomi. Härigenom
kommer det redan nu stora antalet studerande i sistnämnda ämne
att ytterligare ökas och svårigheterna för de fåtaliga lärarkrafterna att ombesörja
undervisning, studiehandledning och examination att stegras.

Höjning av matematisk-naturvetenskapliga avdelningens
kursanslag. Detta anslag är för närvarande upptaget
med 6 400 kronor.

Högskolan begär nu en höjning av förevarande anslag med 3 600 kronor.
Härav avses 1 800 kronor till en kurs för geografistuderande i bergarts- och
marklära m. m., 750 kronor till en elementär kurs i limnologi samt återstoden
eller 1 050 kronor såsom en generell anslagsuppräkning. Beträffande
förstnämnda kurs framhålles från högskolans sida, att densamma — vilken
sedan en del år tillbaka anordnats med hjälp av medel från enskilt håll —
varit till största gagn för de studerande, som haft svårigheter att på egen
hand förstå särskilt de mineralogisk-petrografiska delarna av ämnet och
den geologiska kronologien med dess långa tidsrymder. Värdet av de under
kursen inhämtade kunskaperna hade konstaterats av ämnesrepresentanten
vid praktiskt taget alla tentamina i fysisk geografi. De studerande beräknades
genomsnittligt spara 1—IV2 månads studiearbete, vilket bidroge till
att normaltiderna för avläggande av tentamina för filosofisk ämbetsexamen
kunnat upprätthållas.

Kanslern anför för sin del följande.

I särskild underdånig skrivelse den 31 augusti 1953 angående anslag å
tilläggsstat för budgetåret 1953/54 till vissa kurser vid universiteten i
Uppsala och Lund samt Stockholms och Göteborgs högskolor har jag för
budgetåret 1954/55 för dylika kurser beräknat ett belopp av 10 700 kronor.
Härav belöper 3 300 kronor på ämnen inom matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen; 1 000 kronor av detta belopp avser kurs i mineralogi. I en till
mig ställd skrivelse av den 18 november 1953 har professorn i mineralogi
och petrografi vid högskolan S. Gavelin angivit, att medelsbehovet utgör

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

— förutom 1 000 kronor i engångsanslag varom ej nu är fråga — 2 000
kronor. Kursen avses omfatta dels 20 kursföreläsningar, dels övningar under
en tid av högst 3 veckor. På grund av att lämpliga läroböcker för denna
kursverksamhet ej finnes har en grundlig individuell handledning angivits
bli en synnerligen viktig förutsättning för att en koncentrerad kurs i ämnet
skulle givas önskvärd effektivitet. Medelsbehovet för den i min förenämnda
skrivelse angivna kursverksamheten i ämnen tillhörande avdelningen bör
sålunda höjas med 1 000 kronor till 4 300 kronor.

Jag anser, att bärande skäl föreligger för en höjning av avdelningens
kursanslag med dels 1 800 kronor till en kurs för geografistuderande i bergarts-
och marklära m. m., dels ock 750 kronor till en förberedande kurs i
limnologi. Jag hemställer, att posten för nästa budgetår höjes med (1 800 +
+ 750 -f- 4 300 = 6 850 kronor eller i runt tal) 7 000 kronor.

Höjning av humanistiska avdelningens kursanslag.
Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 56 000
kronor.

Högskolemyndigheterna hemställer för nästa budgetår om en höjning av
förevarande anslag med 59 300 kronor. Härav avses 53 000 kronor för kurser
i vissa särskilt angivna ämnen och återstoden eller 6 300 kronor för en
allmän uppräkning av anslaget.

Kanslern anför för sin del följande.

Jag är icke beredd att tillstyrka den begärda generella uppräkningen av
kursanslaget. Däremot anser jag bärande skäl ha förebringats för en höjning
av anslaget för tillgodoseende av viss kursundervisning i följande

ämnen:

praktisk filosofi ............................................ 2 500

pedagogik och pedagogisk psykologi .......................... 1 900

litteraturhistoria med poetik................................. 4 000

nationalekonomi ........................................... 10 000

slaviska språk ............................................. 12 600

fonetik .................................................... 11400

42 400

Under hänvisning till vad jag i särskild underdånig skrivelse den 31
augusti 1953 anfört och hemställt beräknar jag för humanistiska avdelningens
del ett belopp av 7 400 kronor erforderligt för viss i den nya nådiga
stadgan angående filosofiska examina avsedd kursundervisning.

Vid ett bifall till mitt förslag om inrättande av pedagogiska universitetslektorat
i tyska och engelska språken torde behovet av kursundervisning
i nämnda ämnen genom tillfälliga lärare kunna minskas. Jag beräknar, att
härigenom kan inbesparas sammanlagt 10 000 kronor.

Jag tillstyrker sålunda, att avdelningens kursanslag för nästa budgetår
höjes med (42 400 -(- 7 400 — 10 000 =) 39 800 kronor eller i runt tal
40 000 kronor.

Ytterligare en förste assistent vid kemiska
övningslaboratorict. De vetenskapligt utbildade hjälpkrafterna
vid detta laboratorium utgöres för närvarande av fyra förste assistenter,
en andre assistent och en förste amanuens.

Kungl. May.ts proposition nr 136.

Högskolemyndigheterna har nu hemställt, att laboratoriets personalorganisation
måtte förstärkas med ytterligare en förste assistent. Såsom motivering
härför har framhållits i huvudsak följande.

Genom en rationalisering av laborationskurserna i kemi föreligger numera
möjligheter för de studerande att — oavsett om de inleder studierna
vid början av en höst- eller vårtermin — genomföra studierna i ämnet på
i den nya stadgan angående filosofiska examina angivna tider (en termin
för ett betyg, två terminer för två betyg och tre terminer för tre betyg).
De fyra förste assistenterna och förste amanuensen tjänstgör vid de kurser,
som är förlagda till laboratoriets huvudlokaler (Kungstensgatan 45), varvid
för kursen i organisk analys endast förste amanuensen kan disponeras.
Vid kursen i organisk syntes och reaktionslära, som försiggår i lokaler vid
Sandåsgatan 2, biträder andre assistenten, under det att någon assisterande
lärarkraft icke kan avses för kursen i biokemi, som försiggår i biokemiska
institutet, Odengatan 63. Det har befunnits önskvärt, att en förste assistenttjänst
inrättas för undervisningen i organisk analys och att den nuvarande
förste amanuenstjänsten överflyttas till kursen i biokemi.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande framställning. Kanslern framhåller
därvid angelägenheten av att erforderliga lärarkrafter finnes tillgängliga
för handledning av de studerande vid laborationskurserna och anför ytterligare
följande.

De vid högskolan genomförda åtgärderna för en rationalisering av kurserna
i kemi är ägnade att förkorta studietiden i ämnet. Den omständigheten,
att laborationskurserna på grund av utrymmesskäl måste bedrivas
i lokaler belägna i olika fastigheter, bidrager till att i hög grad försvåra
arbetet och kräver mer personal än som för närvarande står till förfogande.

En förste assistent och en förste amanuens i
stället för två andre amanuenser vid institutet
för oorganisk och fysikalisk kemi. De vetenskapligt utbildade
hjälpkrafterna vid detta institut utgöres för närvarande allenast av
två andre amanuenser.

Från högskolans sida äskas nu medel för anställande vid ifrågavarande
institut av en förste assistent och en förste amanuens i stället för nyssberörda
två andre amanuenser. Till stöd härför framhålles i huvudsak följande.

De studerande för högsta betyg i filosofisk ämbetsexamen eller fil. kand.-examen och licentiatexamen samt doktorander arbetar på två helt olika
områden, nämligen dels röntgenkristallografi, dels ock fysikalisk kemi. På
vardera avdelningen måste finnas personal för övervakning att ej dyrbar
apparatur skadas genom oskickligt handhavande. — Numera börjar tillika
studerande med klena förkunskaper universitetsstudier, vilket medför behov
av en elementär teoretisk undervisning vid institutet — bland annat
för att utfylla den kunskapslucka mellan gymnasiestudierna och de ordinära
högskolestudierna, som förefinnes hos studenter med slätstrukna studentbetyg
— avsedd att underlätta förståelsen av övningskurserna och
lägga grunden för tentamensläsningen. I kursen skall även ingå för kemi -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

studierna erforderliga matematiska element. En dylik kurs torde bli av
stort värde även för de bättre studenterna. Åtgärden är ett led i den allmänna
rationaliseringen av kemistudierna vid högskolan. — Arbetsuppgifterna
vid institutet är alltför omfattande för de två nu till institutet
knutna andre amanuenserna, vilkas sammanlagda dagliga tjänstgöringstid
utgör blott 4 timmar. En utökning av arbetstiden till det dubbla erfordras
och kan vinnas därigenom, att ifrågavarande befattningar ombildas till en
förste assistent- och en förste amanuensbefattning.

Kanslern anför för sin del följande.

Enligt min mening är lärarkrafterna i detta ämne underdimensionerade.
Jag tillstyrker den nu begärda ombildningen av de två befintliga andre
amanuensbefattningarna till en förste assistent- och en förste amanuensbefattning,
varigenom en effektivare handledning av de studerande skulle
kunna genomföras.

En andre assistent och ytterligare en förste
amanuens vid institutet för statistik. Förutom av
en professur representeras ämnet statistik vid högskolan av allenast en
biträdande lärarbefattning och en förste amanuenstjänst.

Från högskolans sida äskas för nästa budgetår medel till en andre assistent
och ytterligare en förste amanuens i förenämnda ämne. Till stöd härför
framhålles, att verksamheten inom ämnet för närvarande i hög grad
lede av den synnerligen otillräckliga utrustningen med avseende på såväl
lärarkrafter som materielanslag och lokalutrymmen. En jämförelse med
förhållandena i Uppsala gåve vid handen, att antalet statistikstuderande
därstädes hösten 1952 utgjorde 55 men vid högskolan 212. Personalorganisationen
omfattade i Uppsala 8 akademiskt utbildade befattningshavare,
varav 5 assistenter och amanuenser, ävensom 4 biträden, under det att vid
högskolan endast funnes 3 akademici, varav en amanuens, varjämte ämnet
delade ett kanslibiträde med ämnet statskunskap. För att avhjälpa de
värsta bristerna i avseende å undervisningen vore det enligt högskolans
mening nödvändigt, att lärarkrafterna snarast möjligt utökades med en
andre assistent och en förste amanuens.

Kanslern anser det vara en trängande nödvändighet, att lärarkrafterna
i ämnet statistik, där antalet studerande hösten 1953 ökats till 225, förstärkes,
och tillstyrker därför förslaget om inrättande från och med nästa
budgetår av en andre assistent- och en förste amanuensbefattning.

En förste amanuens i pedagogik och pedagogisk
psykologi samt ett kanslibiträde i Cell, avsett
för samma ämne. För den för innevarande budgetår nytillkomna
professuren i pedagogik och pedagogisk psykologi har några hjälpkrafter
icke ställts till förfogande.

Högskolan har anhållit, att för ämnet i fråga måtte för nästa budgetår
inrättas en befattning som förste amanuens och en kanslibiträdestjänst i
Ce 11. Till stöd härför har framhållits bland annat följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Den kurs i pedagogikens teori och historia, vilken är obligatorisk för filosofisk
ämbetsexamen, torde komma att givas av innehavaren av professuren
i pedagogik. Antalet elever i denna kurs, vilken är förenad med särskild
examination, brukar uppgå till cirka 300. Därjämte skall innehavaren
av professuren svara för den undervisning och examination, som förekommer
på högre stadium. Hittills har i det odelade ämnet pedagogik ungefär
200 elever varje år fortsatt sina studier utöver den obligatoriska kursen
till ett betyg. Då kursfordringarna för den obligatoriska kursen i pedagogik
innehålles i fordringarna för ett betyg, kan man även — att döma av
erfarenheterna från Uppsala — räkna med att huvuddelen av de elever,
vilka avser att taga ett betyg, kommer att göra detta i ämnet pedagogik.
Av de elever, vilka höstterminen 1952 deltog i den i obligatoriska kursen,
har omkring 100 anmält sin avsikt att avlägga detta betyg i det nya examensämnet
pedagogik. Under höstterminen 1953 torde minst 50 elever
avse att taga två betyg i pedagogik. Antalet studerande på trebetygsstadiet
eller högre stadium är för närvarande svårt att förutse. Undervisning och
examination i pedagogik torde sålunda icke tillfredsställande kunna bedrivas
med endast en lärare i ämnet, nämligen av professorn. Enbart den
obligatoriska kursen i pedagogikens teori och historia för filosofisk ämbetsexamen
kommer att belasta professorns undervisningsskyldighet så, att
knappast någon undervisning för övriga stadier bland annat då på licentiatstadiet,
kan komma i fråga. Med hänsyn till att professorn i pedagogik
i icke ringa omfattning kommer att få befattning med forskning rörande
aktuella skolproblem, bland annat i anknytning till den försöksverksamhet
som för närvarande bedrives vid försöksavdelningen inom skolöverstyrelsen,
måste man räkna med att de personella resurserna står i rimlig
proportion till de uppgifter i såväl forsknings- som utbildningsavseende,
vilka kommer att åvila ett pedagogiskt institut. Pedagogiken utgör i icke
ringa omfattning en empiriskt arbetande experimentell disciplin med vidsträckta
tillämpningar icke minst inom skolans område. Det pedagogiska
institutet kommer att behöva disponera personal för fullgörandet av de
arbetsuppgifter som åvilar en institution, vars forskningsuppgifter kommer
att till väsentlig del vara målforskningsbetonade.

Kanslern anför för sin del följande.

I avvaktan på närmare uppgifter rörande personalbehovet vid pedagogiska
institutet får jag framhålla att en förste amanuens synes oundgänglig
för undervisningen i ämnet och att ett kanslibiträde nödvändigt erfordras
med hänsyn till det omfattande arbete med statistiska bearbetningar och
teststandardiseringar m. m. som bör komma till utförande vid institutet.
Jag tillstyrker sålunda inrättandet av de föreslagna befattningarna.

Kontorist i Ce 13 vid zootomiska institutet. För
utförande av förekommande administrativa göromål inom institutet, omhänderhavande
av institutionsbiblioteket samt handhavande av korrespondensen
(svenska, engelska, tyska och franska), har från högskolans sida
begärts en kontoristtjänst.

Kanslern tillstyrker inrättandet av den begärda tjänsten och anför därvid
följande.

Kungl. May.ts proposition nr 136.

Jag har funnit behovet av en dylik befattning vid zootomiska institutet
ådagalagt. Med hänsyn till att korrespondens på de tre stora världsspråken
förekommer i betydlig utsträckning vid institutet har jag icke funnit anledning
till erinran mot den för befattningen föreslagna löneställningen.

Maskinist- och eldarpersonal. Denna personal utgöres
för närvarande av fyra befattningshavare, nämligen en maskinist i Ce 13,
en värmeledningsskötare och reparatör i Ce 11 samt tva eldare i Ce 10.

Från högskolans sida föreslås nu dels en utökning av här ifrågavarande
personal med en befattningshavare, dels ock vissa uppflyttningar i lönegrad
av de nuvarande befattningshavarna. Berörda personal skulle sålunda enligt
högskolans förslag bestå av fem befattningshavare, nämligen en verkmästare
i Ce 16, en maskinist i Ce 14, en värmeledningsskötare och reparatör
i Ce 12, en eldare, tillika hantverkare, i Ce 12 samt en vaktmästare,
tillika eldare, i Ce 10.

Med anledning av högskolans förslag förordar kanslern, att maskinisten
uppflyttas till lönegrad 15, värmeledningsskötaren och reparatören till lönegrad
12 under benämningen reparatör och en av eldarna till lönegrad 11
samt att ytterligare en befattning som eldare med placering i lönegrad
Cg 10 inrättas. Kanslern åberopar därvid ett av honom från byggnadsstyrelsen
i ämnet infordrat yttrande, vari styrelsen anfört följande.

En med avseende på anläggningens storleksordning och tekniska utrustning
utförd jämförelse med allmänna statsförvaltningen ger vid handen,
att ansvarsmaskinisten vid högskolan enligt inom statsförvaltningen nu gällande
lönenormer bör vara inplacerad i 15 lönegraden. Vid en motsvarande
anläggning inom statsförvaltningen finnes närmast under ansvarsmaskinisten
en reparatör i Ce 12 samt därutöver erforderligt antal eldare. Enligt
för närvarande tillämpade lönenormer placeras en av eldarna i 11 och övriga
eldare i 10 lönegraden. Den begärda personalförstärkningen med en
befattningshavare synes vid anläggningens nuvarande tekniska utformning
erforderlig. Då en centralisering och rationalisering av panncentralerna bör
eftersträvas och då därvid en minskning av antalet eldare kan ifragakomma,
bör den nytillkommande befattningen tillsvidare lämpligen placeras i
Cg 10. Det synes lämpligt, att statsförvaltningens normala tjänstebenämningar
användes för här ifrågavarande personal.

Medel till extra personal vid humanistiska
biblioteket. Såsom framgår av propositionen 1053: 123 (s. 11 ff

o. 19) har detta biblioteks anslagsmedel för anställande av extra arbetskraft
för innevarande budgetår tillfälligt uppräknats med 25 000 kronor till
35 000 kronor.

Högskolan har för nästa budgetår gjort framställning om ett belopp av
20 200 kronor för tillgodoseende av ifrågavarande ändamål. Högskolan har
därvid erinrat om att det redan i petita för innevarande budgetår påpekats,
att stora komplex av okatalogiserade böcker till följd av personalbrist
alltjämt väntade på att inordnas i bibliotekets samlingar. Nödvändigheten
att i tid företaga förarbeten för samlingarnas överflyttning till den

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

nya byggnaden hade, har högskolan vidare anfört, medfört, att det okatalogiserade
bokbeståndet ytterligare ökat i omfång. På grund av det med
överflyttningen förenade arbetet torde under budgetåret 1953/54 föga
kunna göras för behandlingen av beståndet i fråga. Enligt högskolans beräkningar
erfordrades härför sammanlagt minst 20 000 arbetstimmar med
utbildad arbetskraft. Det vore enligt högskolans mening av största vikt,
att detta arbete kunde slutföras inom en tidrymd av högst fem år. Bibliotekets
behov av extra arbetskraft hade beräknats kräva ett årligt belopp
av 20 200 kronor under de närmaste fem åren.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande framställning och framhåller därvid,
att den stora eftersläpningen i katalogiseringsarbetet vid biblioteket utgör
en allvarlig olägenhet samt att bibliotekets fasta arbetskrafter är alltför
fåtaliga för att kunna ombesörja härmed förenat arbete vid sidan om de
löpande uppgifterna.

Medel till extra personal vid kassaförvaltningen.
För anställande av extra arbetskraft vid kassaförvaltningen har för
innevarande budgetår beräknats 7 200 kronor.

Från högskolans sida begäres en höjning av förenämnda anslagsmedel
med 4 000 kronor till It 200 kronor. Till stöd härför framhålles framförallt,
att kassaförvaltningens arbetsuppgifter ökat i omfattning samt att personaltillgången
vid förvaltningen befunnits otillräcklig.

Kanslern tillstyrker med hänsyn främst till behovet av att kunna utöka
för rena skrivgöromål erforderlig personal den begärda höjningen av ifrågavarande
anslagsmedel.

Viss arvodesreglering. Enligt en överenskommelse mellan
vetenskapsakademien och högskolan handhaves examinationen i astronomi
av akademiens astronom, undervisningen av denne och vissa tjänstemän
vid akademiens observatorium på så sätt, att astronomen och en observatör
delar föreläsningsskyldigheten, medan en assistent ger en kurs med
räkneövningar för lägre examina och en annan assistent svarar för handledning
vid övningsobservationerna. Till lärarkraftema utgår arvoden på
sätt angives i följande tabell, varav framgår jämväl dels av högskolemyndigheterna
föreslagna förhöjda arvoden, dels ock de belopp kanslern funnit
sig böra tillstyrka.

Lärare, professor ...............	Nuvarande arvoden	Arvoden enligt högskole-myndigheternas förslag	Arvoden enligt kanslerns förslag
5 000 3 000 1 000 1 000	6 000 3 600 2 400 1 200	6 000 3 600 2 100 1 200
Lärare, observatör ..............
Assistent .......................
Assistent .......................
Summa kronor
10 000 \| 13 200	12 900

Kungl. Maj:ts proposition nr 136. 89

Högskolemyndigheterna har till stöd för sitt förslag framhållit följande.

Arvodena i fråga är oförändrade alltsedan år 1948. Arbetsuppgifterna har
icke undergått någon förändring vare sig i fråga om kvalitet eller omfattning
— såvida de icke möjligen ökat till följd av den större tillströmningen
av studerande till högskolan i allmänhet — varför ersättningen till
lärarna realiter minskats. Då akademiens tjänstemän icke har skyldighet
att åtaga sig tjänstgöring vid högskolan, föreligger risk för att ämnet till
stort förfång för de studerande kan komma att läggas ned såsom läroämne
vid högskolan. En ökning av här ifrågavarande arvoden måste därför påyrkas,
så att de kommer att någorlunda motsvara sitt ursprungliga värde.
En av ämnesrepresentanten begärd höjning med 20 procent framstår såsom
synnerligen blygsam. Därjämte bör arvodet till den ene assistenten ökas
med hänsyn till omfattningen av hans undervisning, 35 timmar per läsår.

Kanslern anför för sin del följande.

Den undervisning, som omfattar 35 timmar per läsår, omhänderhaves,
enligt vad jag inhämtat, sedan flera år av docenten i astronomi vid högskolan,
observatorn vid Stockholms observatorium fil. dr J. Ramberg.

Jag får erinra att de flesta lärararvoden av olika slag vid de akademiska
lärosätena under senare år uppräknats. De nu för undervisningen i astronomi
utgående arvodena bör enligt min mening på sätt lärarrådet föreslagit
uppräknas med 20 procent. Därutöver finner jag en ytterligare höjning
av arvodet till den assistent, som innehar docentkompetens, oundgänglig.
Jag beräknar arvodet till honom till (60 X 35 =) 2 100 kronor. Jag tillstyrker,
att lärararvodena för undervisningen i astronomi höjes med sammanlagt
2 900 kronor.

Ordinariesättning av vissa tjänster. I enlighet med
Kungl. Maj:ts i propositionen 1952:204 framställda, av riksdagen godkända
förslag har genom kungörelse den 6 juni 1952, nr 454, vidtagits
sådan ändring av statens allmänna avlöningsreglemente, att reglementet
därefter äger tillämpning beträffande, bland andra, tjänstemän vid Stockholms
högskola, i den mån de innehar tjänster upptagna å personalförteckning,
som Kungl. Maj:t fastställt med stöd av riksdagens beslut. Såsom
framgår av förenämnda proposition 1952: 204 (s. 3 o. 8 f.) har högskoleutredningen
i sitt den 29 februari 1952 avgivna betänkande uttalat, att
inordnandet under Saar av ifrågavarande befattningshavare borde medföra,
att de i reglementet tillämpade huvudanställningsformerna hädanefter
lcomme till användning. I likhet med vad som förutsattes i fråga om statsuniversiteten
avsåges för de professorer och befattningshavare inom laboratorsgraden,
vilka komme att omfattas av den i propositionen 1952: 12 föreslagna
löneregleringen ordinarie tjänster, medan docenter och forskardocenter
skulle erhålla tidsbegränsad anställning såsom extra ordinarie tjänstemän.
Även för den administrativa personalen avsedda tjänster skulle enligt
förslaget inrättas som ordinarie, när det ansåges konstaterat, att ett
stadigvarande behov av tjänsterna förelåge. Frågan om ordinariesättning
av dessa tjänster skulle av vederbörande upptagas i samband med anslags -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

äskandena. — Beträffande professorerna och lärarna i laboratorsgraden fann
föredragande departementschefen (s. 10) med hänsyn till den för professorerna
då tillämpade anställningsformen övervägande skäl tala för att frågan
löstes i enlighet med högskoleutredningens förslag. I fråga om den icke
vetenskapliga personalen ansåg departementschefen en viss försiktighet
böra iakttagas med inrättande av ordinarie tjänster. — Professorer och befattningshavare
inom laboratorsgraden vid högskolan är från och med den
1 juli 1952 placerade såsom ordinarie tjänstemän.

Högskolemyndigheterna har nu gjort framställning om ordinariesättning
av 29 av de för närvarande å högskolans personalförteckning upptagna
befattningarna för icke vetenskaplig personal.

Kanslern har förklarat, att samtliga de befattningar för icke vetenskaplig
personal, vilka av högskolemyndigheterna föreslagits till ordinariesättning,
vore av sådana natur, att ett stadigvarande behov av dem förelåge
inom högskoleorganisationen. Med hänsyn till departementschefens uttalanden
i propositionen 1952:204 har kanslern emellertid funnit, att med
ordinariesättning av vissa av de av högskolemyndigheterna föreslagna
befattningarna kunde anstå något. Kanslern har förordat, att ordinarie
anställningsform måtte för nästa budgetår beredas allenast följande extra
ordinarie befattningshavare:

1. Två byrådirektörer i 31 lönegraden, den ene vid kansliet och den andre
vid kassaförvaltningen;

2. Bibliotekarien i 29 lönegraden vid humanistiska biblioteket;

3. En kontorsskrivare i 19 och en kassör i 17 lönegraden vid kassaförvaltningen; 4.

En kansliskrivare i 15, två förste expeditionsvakter i 12 och en expeditionsvakt
i 10 lönegraden vid kansliet;

5. Två instrumentmakare i 16 lönegraden, den ene vid fysiska institutet
och den andre vid institutet för oorganisk och fysikalisk kemi;

6. Tre institutionsvaktmästare i 14 lönegraden, varav två vid institutet
för organisk kemi och biokemi (en för organisk kemi och en för biokemi)
samt en vid Wenner-Grens institut.

Därjämte har kanslern tillstyrkt ordinariesättning av tre extra ordinarie
tjänster, vilka han — såsom framgår av det föregående — föreslagit uppflyttade
till respektive maskinist i 15, reparatör i 12 och eldare ill lönegraden.

Övriga förslag. Kanslern har vidare gjort framställning om ökad
medelsanvisning på grund av löneklassuppflyttningar och av riksdagen beslutad
arvodesreglering för högskolans lektorer och biträdande lärare samt
till vikariatsersättningar. Härjämte har kanslern framställt följande
förslag.

1. Ytterligare en professur i vartdera av ämnena litteraturhistoria med
poetik och geografi.

2. Laboratur i organisk kemi och biokemi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

3. Biträdande lärare i historia.

4. Ytterligare en förste assistent vid institutet för mekanik och matematisk
fysik.

5. Sex förste assistenter, varav en vid institutet för morfologisk botanik
och en vid institutionen för experimentell zoologi samt två vid geografiska
institutet (en för naturgeografi och en för kulturgeografi med
ekonomisk geografi) ävensom två, gemensamma för stats- och rättsvetenskapliga
avdelningen.

6. En förste assistent i stället för en av de två andre amanuenserna vid
konsthistoriska instituten.

7. Andre assistent vid Wenner-Grens institut.

8. Ytterligare en förste amanuens vid institutet för psykologi och pedagogik,
avsedd för psykologi.

9. Andre amanuens vid institutet för fysiologisk botanik.

10. Tredje amanuens, gemensam för matematisk-naturvetenskapliga avdelningen
(avsedd närmast för zootomiska institutet).

11. Höjning av stats- och rättsvetenskapliga avdelningens kursanslag från
25 900 till 37 000 kronor.

12. Höjning av rektors honorarium från 3 000 till 4 000 kronor.

13. Anvisande av 1 000 kronor till honorarium åt prorektor.

14. Bortfall av det nu med 2 400 kronor uppförda arvodet till lärare (professor)
i allmän och jämförande etnografi och samtidigt anvisande av
5 000 kronor till kursundervisning i ämnet (kostnad 2 600 kronor).

15. Amanuens i Cf 19—Ce 25 vid kansliet.

16. Museiassistent i Ce 19 i stället för en av de tva förste amanuenserna
vid zootomiska institutet (fr. o. m. 1/1 1955).

17. Biblioteksassistent i Ce 15 vid humanistiska biblioteket.

18. Institutionsvaktmästare i Ce 14 vid geologiska institutet.

19. Institutionsvaktmästare i Ce 12 vid zootomiska institutet (fr. o. in.
1/1 1955); samtidigt indrages en till institutet knuten arvodesbefattning
som vaktmästarbiträde (nuvarande årsarvode 2 448 kronor).

20. Institutionsvaktmästare i Ce 12 vid genetiska institutet.

21. Kontorist i Ce 13 vid institutet för försäkringsm atematik och matematisk
statistik.

22. Kontorist i Ce 13 i stället för kanslibiträde i Cell vid institutet för
meteorologi.

23. Tre laboratoriebiträden i Cell, varav ett vid fysiska institutet, ett
vid institutet för organisk kemi och biokemi samt ett vid WennerGrens
institut.

24. Tre kanslibiträden i Ce 11, varav ett vid mineralogiska institutet, ett
vid konsthistoriska instituten och ett vid kansliet.

25. En vaktmästare i Ce 10 i stället för ett arvodesanställt vaktmästarbiträde
(nuvarande årsarvode 5 388 kronor) vid kemiska övningslaboratoriet.

26. Skrivbiträde i Cf 4—Ce 8 för ämnet statskunskap m. in.

27. Anvisande av medel till extra personal vid meteorologiska institutet
med 9 000 kronor och vid juridiska biblioteket med 7 000 kronor.

Departementschefen. Endast vid Stockholms högskola linnes nu en professur
i internationell rätt (Carl Lindhagens professur), omfattande såväl

Kungl. May.ts ''proposition nr 136.

folkrätt som internationell privaträtt. Föreliggande förslag om att denna
professur vid inträffande ledighet måtte få ledigförklaras i vederbörlig ordning
anser jag mig höra biträda. Vid bifall härtill torde, såsom i ärendet
föreslagits, den nuvarande professuren i statsrätt, förvaltningsrätt och folkrätt
vid högskolan vid uppkommande ledighet böra förändras till professur
i statsrätt och förvaltningsrätt.

Högskolans behov av en förstärkt representation i nordiska språk har
under senare år gjort sig allt kraftigare gällande, icke minst med hänsyn
till detta ämnes vikt för lärarutbildningen. Jag tillstyrker därför föreliggande
förslag om inrättande i ämnet av ytterligare en professur, benämnd
professur i nordiska språk, särskilt svenska språket.

Från såväl högskolans som kanslerns sida har nu ånyo framförts krav
på en kraftig utbyggnad av högskolans docentorganisation. Ej mindre än
tio nya docentbefattningar och två nya forskardocentbefattningar har sålunda
föreslagits inrättade för nästa budgetår. Från och med innevarande
budgetår har inrättats tre docentbefattningar. Ehuru jag är väl medveten
om de brister, som här alltjämt föreligger, anser jag mig likväl nu endast
kunna förorda inrättandet av fyra nya docentbefattningar. Av dessa torde
en böra hänföras till matematisk-naturvetenskapliga avdelningen, en till
stats- och rättsvetenskapliga avdelningen och två till humanistiska avdelningen.
Frågan om befattningarnas anknytning till visst ämne eller ämnesgrupp
är icke av den natur, att den bör underställas riksdagen. Detta spörsmål
torde först framdeles böra upptagas till prövning, sedan förslag avgivits
av vederbörande högskolemyndigheter.

Ett starkt behov föreligger av en förstärkning av lärarkrafterna i tyska
språket. Enligt föreliggande förslag skall denna förstärkning ske genom
inrättande av ett pedagogiskt lektorat i tyska språket efter mönster av
motsvarande lektorat i svenska respektive engelska språket vid statsuniversiteten
i fråga om anställnings- och avlöningsförhållanden. Jag anser mig
böra biträda detta förslag.

För nästa budgetår beräknar jag medel till två nya biträdande lärare,
nämligen en i statskunskap och en i nationalekonomi.

Från såväl högskolans som kanslerns sida har framställts önskemål om
en ganska avsevärd utökning av högskolans assistent- och amanuenspersonal.
Dessa önskemål kan jag nu endast i begränsad omfattning tillmötesgå.
För matematisk-naturvetenskapliga avdelningens vidkommande beräknar
jag nu medel till en förste assistent i stället för en andre assistent vid genetiska
institutet, till en förste assistent i stället för en andre amanuens vid
institutet för oorganisk och fysikalisk kemi och till ytterligare en förste
assistent vid kemiska övningslaboratoriet. Vad beträffar humanistiska avdelningen
tillstyrker jag inrättandet av en andre assistentbefattning vid
institutet för statistik och av en förste amanuensbefattning för pedagogik
och pedagogisk psykologi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Kanslerns förslag om höjning av högskolans kursanslag anser jag mig
icke i vidare mån böra biträda än att jag för nästa budgetår uppräknar
matematisk-naturvetenskapliga avdelningens kursanslag med 7 000 kronor
till 13 400 kronor och humanistiska avdelningens med 12 000 kronor till
68 000 kronor.

Till högskolans rektor utgår för närvarande honorarium med 3 000 kronor
för år räknat. Högskolans prorektor åtnjuter däremot icke nu någon
ersättning. Chefen för civildepartementet har vid anmälan i 1954 års statsverksproposition
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor förordat, att
till rektor i stället skall utgå befattningsarvode med 2 400 kronor och representationsbidrag
med samma belopp samt att till prorektor skall utgå befattningsarvode
med 1 200 kronor, allt för år. Vad salunda förordats medför
ett ökat medelsbehov av 3 000 kronor.

Med anledning av kanslerns förslag om arvodesförbättring för högskolans
lärarkrafter i astronomi förordar jag, att de till två assistenter i detta
ämne nu utgående arvodena höjes, det ena med 1 100 kronor till 2 100
kronor och det andra med 200 kronor till 1 200 kronor.

Med anledning av föreliggande framställningar om anställande vid högskolan
av ytterligare biträdespersonal tillstyrker jag, att en kanslibiträdestjänst
i Ce 11 inrättas vid vartdera av zootomiska institutet och institutet
för psykologi och pedagogik. Sistnämnda tjänst avser jag för pedagogik
och pedagogisk psykologi.

Under hänvisning till vad kanslern anfört föreslår jag, att en maskinisttjänst
i Ce 13 samt en tjänst som värmeledningsskötare och reparatör i
Ce 11 ävensom en eldartjänst i Ce 10 från och med nästa budgetår utbytes
mot respektive en maskinisttjänst i Ca 15, en reparatörstjänst i Ca 12 och
en eldartjänst i Ca 11. Jag beräknar därjämte medel till avlöning åt en
eldare i Cg 10. Jag förordar vidare, att sammanlagt fjorton å högskolans
personalförteckning nu såsom extra ordinarie upptagna tjänster i överensstämmelse
med kanslerns förslag för nästa budgetår uppföres å ordinarie
stat.

Med hänsyn främst till det i samband med humanistiska bibliotekets
överflyttning till nya lokaler hösten 1953 stegrade behovet av extra arbetskraft
har detta biblioteks anslagsmedel till extra personal för innevarande
budgetår tillfälligt uppräknats med 25 000 kronor till 35 000 kronor. För
nästa budgetår anser jag mig icke böra beräkna mer än 10 000 kronor till
avlönande av extra personal vid berörda bibliotek. Bibliotekets anslagsmedel
till extra arbetskraft bör sålunda för nästa budgetår sänkas med 25 000
kronor. Å andra sidan tillstyrker jag, att anslagsmedlen till avlönande
av extra personal vid kassaförvaltningen i enlighet med föreliggande förslag
uppräknas med 4 000 kronor.

Den under arvodesposten upptagna delposten till särskilda löneförmåner
och vikariatsersättningar samt anslagsmedlen till vikariatsersättningar un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

der icke-ordinarieposten synes för lågt beräknade. Jag förordar av denna
anledning i enlighet med av kanslern framlagt förslag, att förstnämnda delpost
uppräknas med 2 900 kronor och icke-ordinarieposten med 15 000 kronor.
Jämväl anslagsposten till rörligt tillägg synes mig för lågt beräknad
med hänsyn till nuvarande personal och synes på grund härav böra uppräknas
med 50 000 kronor.

Förutom de av mig i det föregående förordade ändringarna i personalorganisationen
och ökade medelsanvisningama för vissa ändamål föranledes
ett ökat medelsbehov under nu förevarande utgiftspost av den från
och med innevarande budgetår genomförda arvodesregleringen för lektorer
och biträdande lärare vid högskolan samt av uppflyttning i löneklass av
vissa befattningshavare vid högskolan.

Medelsbehovet till avlöningar uppskattar jag för nästa budgetår till
4 406 300 kronor. Det torde liksom hittills få ankomma på Kungl. Maj:t
att fastställa avlöningsstat för högskolan.

2. Bidrag till vissa institutioner.

Denna utgiftspost är nu uppförd med 143 000 kronor och har för inne -

varande budgetår fördelats sålunda:

1. Bidrag till nordiska museet .............................. 38 360

2. » » psykotekniska institutet ...................... 65 530

3. » » ryska institutet .............................. 39110

Summa kronor 143 000

I styrelsens petita föreslås förevarande utgiftspost höjd med 24 500 kronor,
varav 15 400 kronor avses för förstärkning av bidraget till ryska institutet
och 9 100 kronor såsom bidrag till det till högskolan anknutna kriminologiska
institutet.

Kanslern tillstyrker allenast, att delposten 3 och därmed utgiftsposten i
dess helhet ökas med 10 000 kronor.

Departementschefen. Jag är icke beredd att nu förorda några förändringar
beträffande förevarande utgiftspost. Posten bör sålunda för nästa budgetår
upptagas med oförändrat belopp. 3

3. Omkostnader.

Denna utgiftspost är nu uppförd med 672 400 kronor och disponeras på
sätt framgår av efterföljande sammanställning. Av denna framgår jämväl
högskolemyndigheternas beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår
och kanslerns förslag i ämnet ävensom medelsåtgången under budgetåret
1952/53.

Kungl. Majits proposition nr 136.

Anslagsän damål	Enligt räken-skaperna för 1952/53	Enligt omkost nadsstaten för 1953/54	Högskolemyn-digheternas förslag för 1954/55	Kanslerns förslag för 1954/55
1. Sjukvård m. m., förslagsvis . . .	8147	5 000	10 000	10 000
2. Reseersättningar, förslagsvis . . ■	3151	1000	6 000	1000
3. Bränsle, lyse och vatten, för-slagsvis...............	167 080	200 000	223 500	220 000
4. Telefon, skrivmaterialier och ex-penser i övrigt..........	65 000	77 000	91300	90 000
5. Tryckningskostnader, förslagsvis	51 744	46 000	34 100	34 100
6. Renhållning och städning, för-slagsvis...............	156 493	160 000	183 500	175 000
7. Underhåll av byggnader m. m. .	134 970	105 000	130 000	130 000
8. Hyror, förslagsvis.........	20 484	23 600	26 900	24 700
9. Försäkringar, förslagsvis.....	20 300	22 200	23 200	23 200
10. Räntor och amorteringar, förslags-vis.................	17 893	18 000	18 000	18 000
11. Övriga utgifter..........	11 019	14 600	14 600	14 600
Summa kronor	656 281	672 400	761 100	740 600

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Sjukvård m. m. Till stöd för förslaget om en höjning av denna post
åberopas, förutom anslagsbelastningen under det sistförflutna budgetåret,
att högskolans personalkader utökats.

Bränsle, lyse och vatten. Det ökade medelsbehovet under
denna post motiveras med tillkomsten av nya lokaler.

Telefon, skrivmaterialier och expenser i övrigt.
Denna post är nu uppförd med 77 000 kronor. Enligt styrelsens uppskattning
beräknas för innevarande budgetar 44 000 kronor atga till telefon,
15 000 kronor till skrivmateriel och 18 000 kronor till expenser i övrigt.
Medelsbehovet till telefon beräknar styrelsen för nästa budgetår till 51 300
kronor. Härav belöper 34 500 kronor på abonnemangsavgifter, 11 200 kronor
på lokalsamtal och 5 600 kronor på interurbansamtal, katalogtext m. m.
Ökade utgifter för skrivmateriel och övriga expenser, föranledda av högskolans
utbyggnad, anses vidare vara att förvänta. För nästa budgetår
uppskattar styrelsen sålunda medelsåtgången till skrivmateriel till 20 000
kronor och till expenser i övrigt till 20 000 kronor. Den totala medelsförbrukningen
under nu ifrågavarande post beräknar styrelsen alltså för nästa
budgetår till (51 300 + 20 000 -b 20 000) = 91 300 kronor. Kanslern tillstyrker,
att posten uppföres med ett avrundat belopp av 90 000 kronor.

Tryckningskostnader. Denna post är för innevarande budgetår
uppförd med 46 000 kronor. För nästa budgetår beräknas följande
tryckningsanslag erforderliga, nämligen till två föreläsningskataloger 17 000
kronor, till elevförteckning 7 000 kronor, till årsredogörelse 4 500 kronor,
till tentamensböcker 2 600 kronor och till diverse tryck 3 000 kronor. Det
sammanlagda medelsbehovet under nu ifragavarandc post uppskattas alltså
till 34 100 kronor och posten föreslås därför sänkt med 11 900 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Renhållning och städning. Styrelsen erinrar, att denna post
för innevarande budgetår upptagits till 160 000 kronor i stället för yrkade
170 000 kronor, och framhåller, att vissa städningsändamål till följd därav
måst eftersättas. Med hänsyn härtill och till tillkomsten av nya städningsområden
föreslås för nästa budgetår en höjning med 23 500 kronor. Kanslern
finner för sin del en ökning med 15 000 kronor tillräcklig.

U nde rhåll av byggnader m. in. Till stöd för förslaget om
en höjning av denna post åberopas, att högskolans byggnadsbestånd utökats
samt att de äldre byggnaderna alltjämt till stora delar befinner sig

1 dåligt skick.

H y ror. För detta ändamål har för innevarande budgetår beräknats
23 600 kronor. I petita har styrelsen begärt, att anslagsmedlen till hyror
måtte förstärkas med 2 200 kronor för förhyrande av lokaler åt kriminologiska
institutet. Å andra sidan kunde hyresposten minskas med ett belopp
av 1 300 kronor, avseende hyreskostnad för humanistiska bibliotekets
magasineringslokaler vid Värtavägen. Sammanlagt borde sålunda nu ifrågavarande
post enligt styrelsens mening ökas med 900 kronor. Som av det
föregående framgår har rektorsämbetet sedermera i skrivelse den 26 oktober
1953 avgivit ett förslag i fråga om beräkningen av anslagsmedlen till hyror
och därvid begärt en ytterligare uppräkning av desamma med 2 400 kronor.
Till stöd härför har anförts, att det visat sig oundgängligen erforderligt
att erhålla utvidgade lokaler för statistiska institutet. Genom medverkan
av byggnadsstyrelsen hade möjlighet yppats att i Svea livgardes f. d. kasern
få disponera två rum om cirka 60 m2 i anslutning till statistiska centralbyråns
lokaler i nämnda fastighet. Årskostnaden härför beräknades till

2 400 kronor. Kanslern tillstyrker bifall till förevarande förslag utom i vad
avser kriminologiska institutet och förordar alltså, att posten för nästa
budgetår uppföres med (23 600—1 300 + 2 400) = 24 700 kronor, vilket
innebär en höjning med 1 100 kronor.

Försäkringar. Det ökade medelsbehovet under denna post betingas
av tillkomsten av nya försäkringsobjekt i samband med högskolans
utbyggnad.

Departementschefen. En viss förstärkning av anslagsposterna till telefon,
skrivmaterialier och expenser i övrigt, till renhållning och städning
samt till underhåll av byggnader m. m. bör ske. Jag tillstyrker därför, att
dessa tre poster uppföres med 87 000, 172 000 respektive 120 000 kronor.
Kanslerns beräkning av medelsbehovet i övrigt under förevarande utgiftspost
anser jag mig kunna godtaga. Vad jag föreslagit föranleder en höjning
av utgiftsposten med 52 200 kronor till 724 600 kronor. 4

4. Materiel m. m.

Denna utgiftspost är nu upptagen med 530 000 kronor och disponeras
på sätt framgår av s. 526 i statsliggaren.

Från högskolans sida äskas en ökning av förevarande post med 153 000
kronor till 683 000 kronor.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

Universitetskanslern tillstyrker en höjning med 123 300 kronor till
653 300 kronor. Kanslern erinrar därvid om sina uttalanden i samband
med behandlingen av motsvarande anslagsfrågor för universiteten och
karolinska institutet (jfr 1954 års statsverksproposition, bilagan åttonde
huvudtiteln, sid. 119, 132 och 153) och understryker kraftigt, att de uppräkningar
av materielanslagen, som vidtagits för budgetåren 1952/54, enligt
hans mening vore otillräckliga för återställande av den standard, som
för universitetens och högskolornas vidkommande befunnits önskvärd vid
universitetsupprustningen. Kanslern framhåller därjämte, att materielanslagen
vid Stockholms högskola vore otillräckliga framförallt med hänsyn till
undervisningens behov. Med hänsyn till att indextalet för grosshandelspriser
på sistone visat en bestämt nedåtgående tendens, anser kanslern —
under förutsättning att denna tendens icke brytes — att en generell anslagshöjning
för nästa budgetår kan begränsas till 40 procent av de för
budgetåret 1951/52 anvisade materielanslagen med frånräknande av den
generella ökning, som under mellantiden kommit till stånd. Därigenom
skulle i fråga om dessa anslag den under år 1947 givna standarden i stort
sett återställas.

Med dessa utgångspunkter beräknar kanslern för nästa budgetår en höjning
med i runt tal 33 200 kronor för att beträffande de olika delposterna
under förevarande utgiftspost (se statsliggaren sid. 526) ernå en ökning med
tillhopa 40 procent av 1951/52 års anslagsmedel. Därjämte beräknar kanslern,
på sätt framgår av efterföljande sammanställning, ett belopp av i
runt tal 90 100 kronor för ytterligare uppräkningar av vissa delposter och
anvisande av medel till nya ändamål. Inom parentes anges nuvarande belopp
och — i förekommande fall — beräknad återstod av 40-procentig 7

höjning.

1. Institutet för fysiologisk botanik (nu 24 300, + 2 195) .... + 5 000

2. Institutet för morfologisk botanik (nu 19 200) .......... + 5 800

3. Fysiska institutet (nu 45 000, + 4 000) ................ + 6 000

4. Genetiska institutet (nu 16 250, + 1 340) .............. -j- 2 410

5. Geografiska institutet, naturgeografi (nu 11 100, + 955) . . + 2 445

6. Institutet för organisk kemi och biokemi (nu 28 000, +

2 520) ..................... ....................... + 7 480

7. Institutet för oorganisk och fysikalisk kemi (nu 28 000, +

2 520) ............................................. + 7 480

8. Kemiska övningslaboratoriet (nu 45 000, + 4 000) ...... + 1 000

9. Institutet för mekanik och matematisk fysik (nu 6 450, +

550) ............................................... + 2 000

10. Meteorologiska institutet (nu 11 950, -f- 1 070).......... + 1 980

11. Professuren i experimentell zoologi och cellforskning (nu

5 150, + 450) ....................................... + 6 100

12. Zootomiska institutet (nu 19 300, + 1 700) ............ -j- 6 500

13. Biblioteket, matematisk-naturvetenskapliga (nu 8 700) . . -f- 1 300

14. Exkursioner, fältarbeten m. m., matematisk-naturvetenskapliga
(nu 29 100) ................................ +11 100

7 — Bihang till riksdagens protokoll lOBli. 1 samt. Nr 136.

98 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

15. Ekonomisk historia (nu 4 700) ........................ -j- 2 300

16. Nationalekonomi (nu 7 050, -f- 650) .................. -j- 1 550

17. Institutet för statistik (nu 3 850, + 350)............ -j- 2 900

18. Seminariet för sociologi (nu 2 550, + 250) .............. -j- 550

19. Statskunskap (nu 4 250, + 370) ...................... + 1 930

20. Humanistiska biblioteket (nu 53 400, -j- 580) .......... -j- 6 020

21. Exkursioner och fältarbeten, humanistiska (nu 5 700) .... +3 300

22. Institutet för pedagogik och pedagogisk psykologi (nu 0). . -j- 5 000

Summa kronor 90 145

Beträffande den närmare motiveringen för nu angivna särskilda förslag
torde få hänvisas till handlingarna.

Departementschefen. Såsom jag redan framhållit vid min anmälan av
universitetens och karolinska institutets materielanslag för budgetåret
1954/55 anser jag mig icke kunna i nuvarande läge föreslå någon generell
anslagsuppräkning enligt den av kanslern angivna principen. Med hänsyn
redan till storleken av det av kanslern enligt nyss redovisade specifikation
beräknade beloppet till särskilda förhöjningar av vissa delposter samt till
nya anslagsändamål synes emellertid en viss förstärkning av förevarande
post vara ofrånkomlig. Jag finner mig därför böra föreslå en till 40 000
kronor begränsad höjning av anslaget, som alltså för nästa budgetår torde
böra uppföras med 570 000 kronor. Det torde liksom hittills få ankomma
på Kungl. Maj:t att efter förslag av vederbörande myndigheter fördela
utgiftsposten. 5

5. Engångskostnader för materielanskaffning.

Denna utgiftspost är nu upptagen med 275 000 kronor och disponeras
på sätt framgår av statsliggaren s. 527.

Högskolemyndigheterna hemställer om en ökning av förevarande post
med 138 150 kronor.

Universitetskanslern tillstyrker en höjning med 35 000 kronor och framhåller
därvid, att utrustningen vid högskolans olika institutioner för undervisning
och forskning på grund av bristande medelstillgång vore otillräcklig
samt i vissa avseenden omodern och försliten. Kanslern understryker därjämte,
att det enligt hans mening vore av stor vikt — icke minst ur undervisningens
synpunkt — att den påbörjade materielanskaffningen kunde få
fortsätta i skälig omfattning samt att han vid sin prövning av de framlagda
äskandena ansett sig böra i första rummet tillstyrka anskaffning av
sådan utrustning, som erfordrades för undervisningen på olika stadier.
Med denna utgångspunkt beräknar kanslern det för nästa budgetår behövliga
medelsbehovet till engångskostnader för materielanskaffning till
310 000 kronor enligt följande specifikation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

1. Institutet för försäkringsmatematik och matematisk statistik 6 850

2. Institutet för mekanik och matematisk fysik.............. 4 450

3. Fysiska institutet...................................... 20 000

4. Kemiska övningslaboratoriet ............................ 18 000

5. Institutet för oorganisk och fysikalisk kemi .............. 21 000

6. Institutet för organisk kemi och biokemi.................. 21 000

7. Institutet för fysiologisk botanik ........................ 4 200

8. Institutet för morfologisk botanik........................ 2 050

9. Professuren i experimentell zoologi och cellforskning........ 10 250

10. Geografiska institutet (naturgeografi) .................... 6 150

11. Geologiska institutet .................................. 9 000

12. Mineralogiska institutet ................................ 11 000

13. Meteorologiska institutet ............................... 56 650

14. Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen ................ 7 100

15. Humanistiska biblioteket ............................... 71 000

16. Ekonomisk historia .................................... 1 000

17. Seminariet för klassisk hemkunskap och antikens historia . . 4 000

18. Seminariet för sociologi ................................ 700

19. Geografiska institutet (kulturgeografi).................... 2 050

20. Psykologiska institutet ................................. 10 000

21. Institutet för pedagogik och pedagogisk psykologi.......... 10 000

22. Institutet för statistik.................................. 8 000

23. Fonetik .............................................. 3 000

24. Kansliet och kassaförvaltningen ........... 2 550

Summa kronor 310 000

I fråga om det för meteorologiska institutets vidkommande
beräknade medelsbehovet till engångskostnader för materielanskaffning
anför kanslern i huvudsak följande.

I skrivelse den 30 september 1953 har styrelsen hemställt, att ett belopp
av 56 650 kronor måtte anvisas till inredning och utrustning av meteorologiska
institutet, som nyligen kunnat inflytta i utvidgade lokaler. Av
handlingarna i ärendet framgår, att institutet alltsedan hösten 1951 fungerade
såsom ett internationellt forskningsinstitut. Under den gångna tvåårsperioden
hade forskningsverksamheten koncentrerats kring uppgiften
att utveckla metoder för numeriska prognoser med hjälp av moderna matematikmaskiner.
Detta vore en forskningsuppgift av fundamental betydelse,
som icke täcktes av verksamheten vid rikets övriga meteorologiska
institutioner. Resultaten komme att göras tillgängliga för såväl den civila
som den militära väderlekstjänsten. Man hade därjämte för avsikt att i
nära samarbete med Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,
lantbrukshögskolan och flygvapnets väderlekstjänst upptaga problem, som
sammanhängde med molnfysik och nederbördens kemi. För dessa undersökningar
hade vissa organisationer i U.S.A. ställt i utsikt att till institutet
överlåta värdefull radarutrustning, varjämte en yngre forskare med specialutbildning
i radarmeteorologi torde komma att kostnadsfritt ställas till
förfogande. För inredning och viss laboratorieutrustning hade det varit
nödvändigt att förskottera erforderliga medel ur vissa tillgängliga för helt
andra ändamål avsedda forskningsanslag. De sakkunniga för upprättande
i Stockholm av ett internationellt meteorologiskt forskningsinstitut har i
skrivelse den 13 juni 1953 vitsordat, att verksamheten vid institutet under

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

de två senaste åren kraftigt utvecklats och vitsordat behovet av det begärda
anslaget för inredning och utrustning av institutet. Jag tillstyrker
att för angivna ändamål måtte för nästa budgetår anvisas ett belopp av
56 650 kronor.

Departementschefen. Denna utgiftspost, som för budgetåret 1952/53
var uppförd med 125 000 kronor, är för innevarande budgetår uppförd med
275 000 kronor, varav 150 000 kronor är avsedda för automatisering av högskolans
telefonväxel. För nästa budgetår är jag icke beredd att förorda, att
posten uppföres med högre belopp än 240 000 kronor. Av denna medelsanvisning
beräknar jag 56 650 kronor för meteorologiska institutets behov.
I övrigt torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av vederbörande
myndigheter besluta om den närmare dispositionen av utgiftsposten.

6. Engångskostnader för byggnadsarbeten.

För innevarande budgetår har 2 175 000 kronor anvisats under denna
rubrik, fördelade på följande sätt:

Inredning och utrustning av nybyggnad för humanistiska biblioteket
samt flyttning av bibliotekets samlingar ............ 50 000

Uppförande av nybyggnad för zootomiska institutet.......... 1 400 000

Inredning och utrustning av nybyggnad för zootomiska institutet 350 000

Reparationsarbeten inom högskolans kanslibyggnad.......... 75 000

Uppförande av nybyggnad för fysiska institutet.............. 150 000

Anordnande av panncentral ............................... 150 000

Summa kronor 2 175 000

I styrelsens statförslag föreslås förevarande utgiftspost för nästa budgetår
uppförd med 2 115 000 kronor. Därvid förutsättes, att medel under posten
för nästa budgetår beräknas för följande ändamål, nämligen inredning
och utrustning av nybyggnad för zootomiska institutet, reparationsarbeten
inom högskolans kanslibyggnad, uppförande av nybyggnad för fysiska
institutet, anordnande av panncentral och iordningställande av lokaler i
gamla bergsskolan.

Kanslern förordar för sin del, att ifrågavarande utgiftspost för nästa
budgetår upptages med 515 000 kronor och fördelas sålunda:

1. Inredning och utrustning av nybyggnad för zootomiska in -

stitutet ............................................... 80 000

2. Reparationsarbeten inom högskolans kanslibyggnad ........ 235 000

3. Uppförande av nybyggnad för fysiska institutet............ 100 000

4. Anordnande av panncentral.............................. 100 000

Summa kronor 515 000

Av handlingarna inhämtas bland annat följande.

101

Kungl. Maj ds proposition nr ISO.

1. Inredning och utrustning av nybyggnad för zoot
o in i s k a institutet. För uppförandet i en första etapp av en
ny huvudbyggnad för zootomiska institutet har för budgetåren 1952/54
anvisats tillhopa 1 800 000 kronor eller det belopp, som beräknats erforderligt
för ändamålet och som enligt uppgift från byggnadsstyrelsen anses
komma att förslå därtill. Beträffande byggnadsföretaget torde i övrigt få
hänvisas till propositionen 1952: 137 s. 76 ff. och propositionen 1953: 123
s. 25 f.

Till inredning och utrustning av nu ifrågavarande nybyggnad har för
innevarande budgetår anvisats 350 000 kronor. Kostnaderna för berörda
inredning och utrustning uppskattades i petita för innevarande budgetår
till 600 000 kronor, varav 170 000 kronor beräknades kunna täckas med
högskolans egna fondmedel. Högskolans anslagsbehov i detta avseende
angavs därför till 430 000 kronor. För nästa budgetår beräknas sålunda
en medelsanvisning av (430 000—350 000) = 80 000 kronor erforderlig
för ändamålet i fråga.

2. Reparationsarbeten inom kanslibyggnaden. Härför
har för innevarande budgetår anvisats 75 000 kronor. En närmare redogörelse
för reparationsarbetena i fråga har lämnats i propositionen 1953:
123, s. 25. Av denna redogörelse framgår bland annat, att den slutliga reparationskostnaden
beräknats till sammanlagt minst 250 000 kronor. Denna
kostnad uppskattas emellertid nu till 310 000 kronor, och ytterligare
235 000 kronor anses sålunda behövliga för slutförandet av de reparationsarbeten
det här gäller. Kostnadsökningen motiveras med att det vid
uppgörande av ritningar över lokalfördelningen visat sig nödvändigt att
för vinnande av en rationell kontorsorganisation för kansliet och kassaförvaltningen
utbygga ett korridorsystem i kanslibyggnadens nedre våning.
Därjämte åberopas, att större delar av lokalerna än tidigare beräknats
på grund av personalökningar måst ianspråktagas samt att särskilda utrymmen
måst reserveras för den provisoriskt organiserade skrivbyråns behov.
Vidare framhålles, att särskilda krav ur antikvarisk synpunkt gjort
sig gällande vid planläggningen av den 250-åriga byggnadens restaurering.

3. Uppförande av nybyggnad för fysiska institutet.
Härför har för innevarande budgetår anvisats 150 000 kronor. Såsom
framgår av propositionen 1953: 123 (s. 25 f.) angavs kostnaderna för berörda
nybyggnad i petita för innevarande budgetår till 2 950 000 kronor.
För nästa budgetår hemställer högskolan om en medelsanvisning av
1 500 000 kronor till byggnadsföretaget i fråga. Kanslern anför: Enligt den
plan för högskolans utbyggnad, för vilken närmare redogjorts i propositionen
1950: 165, sid. 26 ff., skulle nybyggnaden för institutet förläggas till
kvarteret Vega, som enligt Kungl. Maj:ts beslut reserverats för högskolans
framtida behov. Vid överläggningar under hand med representanter för
byggnadsstyrelsen har emellertid framkommit, att det för ifrågavarande
nybyggnad avsedda tomtområdet inom kvarteret är av så begränsad utsträckning,
att mark icke torde stå till förfogande för en eventuell framtida
utbyggnad av institutet. Från byggnadsstyrelsens sida har därför
framförts förslag till förläggning av institutets nybyggnad å annan tomt,
där jämväl behovet av mark för eu framtida tillbyggnad skulle kunna tillgodoses.
Byggnadsstyrelsen har åtagit sig att ingå i förhandlingar med stadens
vederbörande myndigheter härom. — Enligt vad jag inhämtat pågår
detaljplanering av ifrågavarande nybyggnad samt därmed förenat ritnings -

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

och konstruktionsarbete. Arbetet med en noggrann detaljplanering av inredning
och utrustning av det nya institutet bör igångsättas snarast och
pågå jämsides med ritnings- och konstruktionsarbetet för byggnaden. Detta
synes mig särskilt viktigt med hänsyn till inplaceringen av fasta inredningsdetaljer
och för detaljplaneringen av ledningsdragning i byggnaden. En
omsorgsfull detaljplanering bidrager till att förkorta byggnadstiden och
nedbringa kostnaderna. Med hänsyn till nu nämnda omständigheter är jag
icke beredd tillstyrka, att det begärda beloppet anvisas för nästa budgetår.
Däremot hemställer jag att ett belopp av 100 000 kronor anvisas för fortsatta
arbeten med planering av ifrågavarande nybyggnad samt inredning
och utrustning av densamma.

4. Anordnande av panncentral. För en för samtliga byggnader
i kvarteret Vega samt för fastigheterna Kungstensgatan 45 och
Drottninggatan 116 gemensam panncentral i gamla tekniska högskolan
har för innevarande budgetår anvisats 150 000 kronor. Det totala medelsbehovet
till ändamålet i fråga har beräknats till 350 000 kronor. För fortsatta
arbeten under nästa budgetår å panncentralen anses ett belopp av
100 000 kronor erforderligt.

Departementschefen. Jag förordar, att återstoden av det för inredning
och utrustning av zootomiska institutets nybyggnad beräknade beloppet
eller 80 000 kronor nu anvisas. Då uppförandet av nyssnämnda nybyggnad
ännu icke påbörjats och reparationsarbetena inom högskolans kanslibyggnad
icke torde kunna genomföras, förrän sagda nybyggnad färdigställts,
finner jag det tillräckligt, om för nästa budgetår anvisas 125 000
kronor till reparationsarbeten inom kanslibyggnaden. Någon ytterligare
medelsanvisning till den planerade nybyggnaden för fysiska institutet anser
jag icke nu påkallad. Jag tillstyrker däremot, att 100 000 kronor i enlighet
med föreliggande förslag beräknas till fortsatta arbeten å den för bland
annat samtliga byggnader i kvarteret Vega gemensamma panncentralen.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat bör förevarande utgiftspost uppföras
med 305 000 kronor.

7. Pensioner och livräntor.

Denna utgiftspost är nu uppförd med förslagsvis 200 000 kronor och

disponeras sålunda:

1. Huvudmansavgifter, förslagsvis .......................... 168 800

2. Pensioner och livräntor, förslagsvis ....................... 31 200

Summa kronor 200 000

Styrelsen föreslår, att förevarande utgiftspost för nästa budgetår uppföres
med 266 200 kronor. Därvid har medelsåtgången under delposten 1
beräknats till 235 000 kronor och medelsbehovet under delposten 2 till
31 200 kronor.

Kanslern tillstyrker styrelsens förslag.

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Departementschefen. Med hänsyn till att jag endast i begränsad omfattning
tillstyrkt styrelsens förslag om inrättande av nya pensionsberättigande
tjänster, finner jag det tillräckligt, att ifrågavarande utgiftspost uppföres
med 235 000 kronor, vilket innebär en höjning med 35 000 kronor.

Huvudstatens inkomstsida. Anslagsbehovet.

Högskolans styrelse har beräknat intäkterna — utöver statsbidrag och
bidrag från Stockholms stad — sålunda (inom parentes angives förändringarna
i förhållande till nu gällande huvudstat):

Avkastning från högskolans fonder.............. 490 000 (+ 20 000)

Avgifter från de studerande.................... 153 000 ( 12 000)

Hyror och arrenden ........................... 30 600 ( 1 300)

Bidrag från enskilt håll........................ 35 600 ( = )

Diverse inkomster ............................ 2 700 ( 200)

Avkastning från högskolans fonder. Kanslern tillstyi -ker den av styrelsen företagna uppräkningen av denna inkomstpost.

Avgifter från de studerande. Styrelsen har hemställt, att
denna inkomstpost minskas med 12 000 kronor för att möjliggöra, att studerande
vid högskolan befrias från terminsavgifter under den tid de innehar
stipendium. Kanslern anser, att fragan om slopande av terminsavgifterna
bör lösas för samtliga studerande i ett sammanhang och är därför
icke beredd att tillstyrka styrelsens ifrågavarande förslag. Posten bör sålunda
enligt kanslerns mening upptagas med oförändrat belopp, 165 000
kronor.

Hyror och arrenden. Bidrag från enskilt håll.
Diverse inkomster. I fråga om dessa inkomstposter godtager
kanslern styrelsens beräkningar och tillstyrker sålunda, att ifrågavarande
poster för nästa budgetår uppföres med respektive 30 600, 35 600 och 2 700
kronor. Den beräknade inkomstminskningen under posterna Hyror och
arrenden samt Diverse inkomster sammanhänger med att Sveriges förenade
studentkårer och Stockholms studentkårers förbundsstyrelse, vilka tidigare
förhyrt lokaler av högskolan, numera förflyttat större delen av sin verksamhet
därifrån.

Departementschefen. Vad beträffar beräkningen av intäkterna — utöver
statsbidrag och bidrag från Stockholms stad — godtager jag kanslerns förslag.
Jag beräknar alltså inkomsterna utöver statsbidraget och bidraget
från Stockholms stad sålunda:

104

Kungl. Majds proposition nr 136.

Avkastning från högskolans fonder......................... 490 000

Avgifter från de studerande ............................... 165 000

Hyror och arrenden ...................................... 30 600

Bidrag från enskilt håll .................................. 35 600

Diverse inkomster ....................................... 2 700

Summa kronor 723 900
Jag har i det föregående förordat, att huvudstatens utgiftssida skulle

beräknas sålunda:

Avlöningar, förslagsvis ................................... 4 406 300

Bidrag till vissa institutioner.............................. 143 000

Omkostnader, förslagsvis.................................. 724 600

Materiel m. m........................................... 570 000

Engångskostnader för materielanskaffning ............... 240 000

Engångskostnader för byggnadsarbeten .................... 305 000

Pensioner och livräntor, förslagsvis......................... 235 000

Summa kronor 6 623 900
Anslagssumman skulle vid bifall till vad jag föreslagit komma att uppgå
till (6 623 900 — 723 900 =) 5 900 000 kronor, varav Stockholms stads
bidrag utgör maximibeloppet 1 200 000 kronor och statens bidrag återstoden
eller 4 700 000 kronor. Förslagsanslaget till Bidrag till Stockholms
högskola bör alltså uppföras med sistnämnda belopp, vilket innebär en anslagsminskning
med 1 425 000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1954/55, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för Stockholms högskola,
som föranledes av vad jag i det föregående anfört;

b) godkänna följande huvudstat för Stockholms högskola
att tillämpas under budgetåret 1954/55:

Huvudstat.

Utgifter:

1. Avlöningar, förslagsvis ................... 4 406 300

2. Omkostnader, förslagsvis ................. 724 600

3. Materiel m. m........................... 570 000

4. Engångskostnader för materielanskaffning . . 240 000

5. Engångskostnader för byggnadsarbeten .... 305 000

6. Bidrag till vissa institutioner.............. 143 000

7. Pensioner och livräntor, förslagsvis________ 235 000

Summa kronor 6 623 900

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136. 105

Inkomster:

1. Avkastning från högskolans fonder........ 490 000

2. Avgifter från de studerande .............. 165 000

3. Hyror och arrenden...................... 30 600

4. Bidrag från enskilt håll .................. 35 600

5. Diverse inkomster ....................... 2 700

6. Bidrag från Stockholms stad.............. 1 200 000

7. Bidrag från staten ...................... 4 700 000

Summa kronor 6 623 900

c) till Bidrag till Stockholms högskola för budgetåret
1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 4 700 000 kronor.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

10. Gemensamma universitetsändamål: Extra utgifter.

Den lönereglering för professorer in. fl., som genomfördes från och med
budgetåret 1952/53 och som bland annat innebar inordnande under statens
allmänna avlöningsreglemente av vissa dittills oreglerade befattningar, kom
vid universiteten och vissa högskolor att medföra inkomstbortfall för olika
fonder, nämligen reservfonder, docentstipendiefonder och forskarstipendiefonder.
Med skrivelse den 6 februari 1953 har universitetskanslern framlagt
förslag om samt äskat medel för budgetåret 1953/54 till beredande av ersättning
åt lärosätena för detta inkomstbortfall och därvid samtidigt tagit
upp frågan om anvisande överhuvudtaget av medel till oförutsedda behov
vid universiteten och övriga under kanslern lydande lärosäten. Över kanslerns
förslag har yttranden avgivits av statskontoret och riksräkenskapsverket.
Sedermera har kanslern med skrivelse den 11 november 1953 äskat
medel för ifrågavarande ändamål även för budgetåret 1954/55. Med anledning
av kanslerns framställningar torde jag här först få redovisa, vilka fonder
som är i fråga, deras ändamål och inkomster m. m.

Reservfonder. Vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund
finnes en reservfond, vilken enligt bestämmelse i universitetsstatutema
(§ 142) må disponeras av universitetskanslern för tillfälliga behov och sådana
på förhand ej bestämda ändamål, som avser undervisningens, studiernas
och universitetets allmänna förkovran. Reservfondens inkomster utgjordes
till och med utgången av budgetåret 1951/52 huvudsakligen av
dels vissa besparingar å avlöningsmedel, dels vissa besparingar å docentstipendiemedel,
dels ock vissa inkomster av universitetets egendomar. Vad
angår avlöningsmedlen föreskrevs årligen i samband med fastställandet av
avlöningsstat, att vissa besparingar å olika poster i staten skulle ingå till
reservfonden. Dylika besparingar kunde uppkomma exempelvis då ledig
befattning ännu icke hunnit besättas med ny innehavare.

Vid övriga kanslern underställda lärosäten finnes icke några reservfonder.

D o c entstipendiefonder. Enligt de vid löneregleringens genomförande
gällande bestämmelserna beträffande universiteten och karolinska
institutet skulle av de medel, som inbesparades å anslagsmedlen till
docentstipendier, bildas docentstipendiefonder, vid karolinska institutet en
fond och vid universiteten dylika fonder fördelade på sektioner och fakulteter.
Om vid slutet av ett år fakultets eller sektions docentstipendiefond
visade sig överskjuta hälften av fakultetens eller sektionens andel i anslagsmedlen
till docentstipendier, skulle överskottet tillföras vederbörande fakultets
reservfond. Vid karolinska institutet skulle motsvarande överskott
återgå till statsverket. Ur docentstipendiefond fick för undervisningens behov
eller för uppmuntrande av vetenskaplig forskning utgå understöd till
docent, som icke uppbar docentstipendium, eller ock till annan yngre vetenskapsidkare.

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

På motsvarande sätt, som nu angivits beträffande universiteten och karolinska
institutet, skulle vid Stockholms högskola finnas tre och vid Göteborgs
högskola en docentstipendiefond. Beträffande dessa fonder skulle i
huvudsak gälla samma bestämmelser som i fråga om universitetens docentstipendiefonder.

Vid tandläkarhögskolorna finnes icke några docentstipendiefonder.

Forskarstipendiefonder. Före nyssnämnda lönereglering
utgick ur ett särskilt, för universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska
institutet — men däremot icke övriga här ifrågavarande högskolor — gemensamt
riksstatsanslag medel till forskarstipendier. Enligt de för detta
anslag gällande bestämmelserna skulle besparingar å forskarstipendier ingå
till en för varje lärosäte bildad forskarstipendiefond, ur vilken efter kanslerns
bestämmande finge utgå extra forskarstipendier.

Det inkomstbortfall, varom här är fråga, sammanhänger, som redan antytts,
med löneregleringen. I och med att denna genomförts får nämligen
besparingar å anslagsmedel, som för ett budgetår anvisats till befattningshavarnas
avlöning, i motsats till vad som gällde dessförinnan, icke disponeras
efter budgetårets utgång. Detta gäller även i fråga om besparingar
å anslagsmedel, som anvisats till avlönande av docenter och forskardocenter,
vilka numera i stället för docentstipendier uppbär lön som extra ordinarie
tjänstemän. Följden har blivit, att docent- och forskarstipendiefonderna
helt mist sina inkomster och därför försvinner, medan reservfonderna
mist sina inkomster av besparade avlönings- och docentstipendiemedel.
Sistnämnda fonders inkomster av egendoms- och skogsförvaltningen kvarstår
däremot.

Frågan huruvida ersättning bör beredas universiteten
och i förekommande fall övriga lärosäten för bortfallet av vissa inkomster
till de angivna fonderna har berörts i olika sammanhang. Sålunda
har 1948 års universitetslönekommitté, vars förslag låg till grund för löneregleringen
för universitetsprofessorerna m. fl., uttalat, att skälig gottgörelse
borde beredas universiteten för bortfallet av vissa till reservfonderna
ingående inkomster. Även om det normala i fortsättningen borde vara, att
vid de årliga anslagsäskandena erforderliga beräkningar gjordes av medelsbehovet
för olika ändamål för kommande budgetår, syntes enligt kommittén
anledning föreligga att överväga om icke i samband med löneregleringen
för vartdera universitetet borde upptagas ett anslag för oförutsedda behov.
Vad angår docent- och forskarstipendiefonderna borde uppmärksammas
frågan om beviljande av erforderliga medel för ändamål, som tillgodosåges
genom användande av dessa fonder. Det av kommittén ifragasatta
anslaget för oförutsedda behov syntes kommittén mahända kunna användas
även för detta ändamål.

I propositionen 1952:137 uttalades, att det vore nödvändigt, att gottgörelse
i en eller annan form bereddes för ifrågavarande inkomstbortfall.
Någon erinran mot detta uttalande framställdes icke från riksdagens sida.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Kanslern framhåller, att det vid universiteten och med dem jämställda
högskolor icke är möjligt att på förhand beräkna, till belopp fixera eller i
tid utverka anvisande av medel för varje behov, som den fortlöpande
snabba utvecklingen för med sig. Tillfälliga och oförutsedda behov kan inställa
sig; förutsedda men ännu ej tillgodosedda behov kan icke längre utan
men för verksamheten skjutas åt sidan. De vetenskapliga undervisningsoch
forskningsanstalterna kan därför enligt kanslerns mening icke undvara
ett visst rörelsekapital. I reservfonderna och i viss utsträckning även i
docentstipendiefondema har universiteten haft ett sådant kapital. Löneregleringen
för professorer m. fl. har emellertid, framhåller kanslern, till
följd, att reservfondernas inkomster väsentligt minskas och att doeentoch
forskarstipendiefonderna upphör. De behov, som dessa fonder eller
reservkassor haft att tillgodose, kvarstår emellertid. Kanslern fortsätter:

För egen del vill jag starkt framhålla nödvändigheten av att universiteten
och högskolorna till sitt förfogande har medel för att tillgodose för
undervisningen och forskningen angelägna, tillfälliga eller oförutsedda behov.
Universiteten och högskolorna bör således disponera medel för de
ändamål, som angivits i 142 § universitetsstatuterna, nämligen tillfälliga
behov och sådana på förhand ej bestämda ändamål, som avser undervisningens,
studiernas och lärosätets allmänna förkovran. Därjämte bör till
lärosätenas förfogande ställas särskilda medel för tillgodoseende av de ändamål,
som hittills finansierats av docent- och forskarstipendiefonderna, nämligen
dels tillfälliga undervisningsbehov och dels uppmuntrande av vetenskaplig
forskning genom tilldelande av understöd åt docent, som icke uppbär
docentlön, eller annan yngre vetenskapsidkare. De två ifrågasatta anslagen
bör hållas klart isär beträffande användningen.

V ad angår sättet för beredande av ersättning har
två möjligheter angivits: antingen enbart anvisande av riksstatsanslag som
ersättning eller — i vad angår reservfonderna — anvisande av ett dylikt
anslag i förening med ändring av nuvarande disposition av avkastningen
av universitetens jordegendomar.

Riksdagens revisorer har i 1949 års revisionsberättelse angående statsverket
framlagt vissa synpunkter beträffande Uppsala universitets egendoms-
och skogsförvaltning. Revisorerna har därvid erinrat, att universitetslönekommittén
ifrågasatt, om icke det inkomstbortfall vid universiteten,
varom nu är fråga, borde kompenseras med särskilda anslagsmedel för
oförutsedda utgifter. Enligt revisorernas mening syntes emellertid denna
fråga kunna lösas på ett smidigare sätt. Revisorerna påpekar nämligen,
att årligen ett visst belopp överföres från Uppsala universitets egendomsoch
skogsförvaltning till statens allmänna fastighetsfond och att enahanda
förhållande råder beträffande Lunds universitet. Hinder föreligger enligt
revisorernas mening uppenbarligen icke att minska nämnda överföringar.

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

så att reservfonderna i motsvarande mån tillföres medel som gottgörelse
för inkomstbortfallet.

De av revisorerna angivna åtgärderna fann riksdagens statsutskott i sitt
utlåtande 1950:177 förtjänta av det största beaktande.

I yttrande den 29 maj 1952 över universitetslönekommitténs betänkande
har vidare riksräkenskapsverket utförligt behandlat frågan om utnyttjande
av inkomsterna av universitetens egendomar som kompensation för ifrågavarande
inkomstbortfall. Riksräkenskapsverket har därvid uttalat, att de
grunder för redovisningen av inkomsterna från universitetens egendomar,
som fastställdes i samband med den från och med 1908 genomförda omläggningen
beträffande regleringen av medelsanvisningen för universiteten, kan
sägas fortfarande gälla för båda universiteten. Med denna omläggning får
enligt ämbetsverket anses ha avsetts, att statsverket årligen från universitetens
egendomar skulle tillföras ett belopp, motsvarande den genomsnittliga
avkastningen av egendomarna. Det förhållandet att såväl i den år 1943
som i den år 1946 fastställda staten för Uppsala universitets egendoms- och
skogsförvaltning upptagits betydande belopp som avsättning till reservfonden,
får nämligen enligt riksräkenskapsverkets mening närmast betraktas
som en under krigsåren tillkommen provisorisk anordning av tillfällig
natur. I enlighet härmed skulle reservfonderna, sedan de icke längre skall
tillföras några besparade anslagsmedel, komma att endast utgöra ett slags
speciella budgetutjämningsfonder vid redovisningen av inkomsterna från
egendomarna. Det kan därför enligt riksräkenskapsverket ifrågasättas,
huruvida det icke skulle vara lämpligt att nu helt avveckla reservfonderna.
Härigenom skulle ernås större likställighet i ekonomiskt avseende mellan de
olika universiteten och högskolorna. Ur budgetteknisk synpunkt skulle det
uppenbarligen innebära en fördel att slippa den komplicerade anordningen
med reservfonder, vilken anordning icke blir mera lätthanterlig, om den i
anledning av löneregleringen skall kombineras med anslag för oförutsedda
behov.

Riksräkenskapsverket framhåller emellertid vidare, att man icke kan
bortse från det förhållandet, att reservfonderna tillförts och fortfarande tillföres
avsevärda belopp av egendomarnas inkomster. Sett ur universitetens
synpunkt skulle en avveckling helt av reservfonderna, även om universiteten
genom anvisning bereddes full gottgörelse för de inkomster, som nu tillföres
reservfonderna från egendomarna, innebära en genomgripande förändring
med vittgående konsekvenser. Sålunda skulle skäl knappast längre
föreligga att låta egendomarnas förvaltning kvarligga hos universiteten.

Därest förvaltningen av universitetens egendomar anses alltjämt böra
handhas av universiteten, bör enligt riksräkenskapsverkets mening universitetens
direkta ekonomiska intresse av denna förvaltning i fortsättningen
vara minst detsamma som för närvarande. Det kan, anför ämbetsverket

Kungl. May.ts ''proposition nr 136.

vidare, till och med ifrågasättas, huruvida man icke bör öka detta intresse
genom att låta universiteten helt behålla inkomsterna från egendomarna.
De ytterligare inkomster, som härvid kommer att tillföras reservfonderna,
bör i så fall i första hand anses innefatta gottgörelse för inkomstbortfallet i
anledning av löneregleringen, och i den mån de överstiger vad som erfordras
för detta ändamål, får anslagsanvisningen å riksstaten i motsvarande
grad nedskäras.

Riksräkenskapsverket har med det anförda icke avsett att taga ståndpunkt
till frågan, huruvida reservfonderna i fortsättningen bör bibehållas
eller ej. Riksräkenskapsverket finner det emellertid nödvändigt, att denna
fråga, efter särskild utredning, upptages till prövning i samband med behandlingen
av frågan om gottgörelse för inkomstbortfallet för reservfonderna
i anledning av löneregleringen. Skulle reservfonderna härvid befinnas
böra bibehållas, borde frågan om regleringen av inkomsterna från universitetens
egendomar mot reservfonderna bli föremål för särskild omprövning.

I fråga om beviljande av medel för de ändamål, som för närvarande tillgodoses
genom anlitande av docent- och forskarstipendiefonder, har riksräkenskapsverket
uttalat, att dessa medel för universitetens del, om gottgörelse
för inkomstbortfallet beträffande reservfonderna bereddes därigenom
att anslag anvisades för oförutsedda behov, kunde inräknas i dylika anslag.
Skulle gottgörelse däremot beredas genom ianspråktagande av statsverkets
inkomster från egendomarna, borde ersättningen för avsättningarna till
docent- och forskarstipendiefonderna i första hand regleras i samma ordning.
För karolinska institutets del kunde det emellertid endast bli fråga
om medelsanvisning å riksstaten.

I yttrande den 12 mars 1953 över kanslerns framställning av den 6 februari
1953 har riksräkenskapsverket efter ytterligare överväganden kommit
till den uppfattningen, att frågan, huruvida reservfonderna bör bibehållas
eller ej, bör bedömas uteslutande med hänsyn till hur förvaltningen av universitetens
egendomar skall vara anordnad. Anförtros förvaltningen åt
domänverket, bör inkomsterna från egendomarna gå till domänverkets fond
och reservfonderna avvecklas. Skall förvaltningen åter kvarligga hos universiteten,
bör dessas direkta ekonomiska intresse av förvaltningen i fortsättningen
vara minst detsamma som för närvarande, och reservfonderna,
vilka enligt riksräkenskapsverkets mening utgör den lämpligaste formen
för tillskapande av ett sådant intresse, bör då bibehållas. Vilket av de två
angivna alternativen som representerar den mest rationella, effektiva och
ekonomiska formen av förvaltning, torde kunna avgöras först efter en närmare
utredning. Därest denna utredning ger vid handen, att förvaltningen
av egendomarna bör kvarligga hos universiteten och att reservfonderna
alltså bör bibehållas, bör universiteten enligt riksräkenskapsverkets mening
få helt behålla inkomsterna av egendomarna. För Uppsala universitets del

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

kunde detta med hänsyn till inkomsternas storlek komma att medföra, att
medelsanvisningen å riksstaten borde skäras ned.

Professor emeritus A. Hadding, vilken på särskilt uppdrag verkställt en
utredning angående frågan om inkomstbortfallet, har ansett, att som kompensation
för detta i första hand bör användas inkomsterna av universitetens
egendomar och att därför de årliga inbetalningarna till statens allmänna
fastighetsfond från egendomsförvaltningarna vid universiteten bör
upphöra. För Lunds universitets del bör enligt utredningsmannen därutöver
anvisas ett riksstatsanslag. För karolinska institutet, medicinska högskolan
i Göteborg samt Stockholms och Göteborgs högskolor anser utredningsmannen
statsanslag erforderliga både för att täcka behov av den art,
som vid universiteten brukat tillgodoses genom anlitande av reservfonderna,
och behov av den art, som brukat tillgodoses genom anlitande av
docent- och forskarstipendiefonderna. För tandläkarhögskolorna räknar utredningsmannen
däremot med statsanslag endast för reservfondsändamål.

Kanslern ansluter sig i princip till vad utredningsmannen anfört och understryker
samtidigt angelägenheten av att de under hans inseende stående
lärosätena blir försedda med tillräckliga medel för att möta tillfälliga eller
oförutsedda behov och för understöd av yngre vetenskapsidkare. Frågan
om det härför erforderliga medelsbehovet sammanhänger enligt kanslern
intimt med medelstilldelningen å övriga för lärosätena anvisade anslag. Enligt
kanslerns mening är materiel- och nyanskaffningsanslagens otillräcklighet
särskilt ägnad att ingiva bekymmer. Kanslern biträder vidare riksräkenskapsverkets
åsikt, att frågan om reglering av inkomsterna från universitetens
egendomar mot reservfonderna bör bli föremål för särskild prövning.
I avvaktan på resultatet av en dylik prövning anser han det emellertid
nödvändigt, att medel anvisas för reservfonds- och docentstipendiefondsändamål.
Provisoriskt räknar kanslern med ett mindre medelsbehov än utredningsmannen
och ifrågasätter icke nu någon ändring beträffande inlevereringen
till statens allmänna fastighetsfond av viss del av avkastningen av
universitetens egendomar.

För att möjliggöra en bedömning av den ekonomiska betydelsen av inkomstbortfallet
— och därmed av behovet av ersättningsmedel
och överhuvudtaget av medel för oförutsedda
behov — må här meddelas vissa av kanslern lämnade uppgifter för budgetåren
1947/52 angående de inkomster, som influtit till reservfonderna
samt docent- och forskarstipendiefonderna, ävensom angående summan av
de årliga anslagsbeloppen ur reservfonderna. Dessa uppgifter har såsom
framgår av sammanställningarna i vissa avseenden kompletterats med uppgifter
för budgetåren 1942/47.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Reservfondernas inkomster

	Lönemedel	Docent- stipendie- medel	Inkomster från egen-domsför-valtningen	Övriga inkomster1	Summa beviljade anslag
Uppsala universitet:
1942/43 ........	21337	—
1943/44 ........	30 006	—
1944/45 ........	17 275	—
1945/46 ........	12 591	—
1946/47 ........	42 883	—
1947/48 ........	145 088	56 541	260 062	50	285 000
1948/49 ........	89 247	75 977	70 070	29 251	235 000
1949/50 ........	69 577	8 144	87 373	—	277 500
1950/51 ........	7 176	—	129 419	5 685	233 500
1951/52 ........	54 239	—	302 874	89 311	398 500
Lunds universitet:
1942/43 ........	20 286	—
1943/44 ........	27 546	—
1944/45 ........	25 705	—
1945/46 ........	26 054	—
1946/47 ........	69 957	—
1947/48 ........	209 835	125 682	79 825	2 333	199 480
1948/49 ........	115 423	173 165	86 333	6 558	277 569
1949/50 ........	43 095	45114	100 610	15188	358 503
1950/51 ........	29 722	21 585	99 200	10109	331 no
1951/52 ........	31456	1862	101872	8 014	160 604
1 Avser i huvudsak återbetalningen	av anslag, som utdelats ur	fonden med	återbetalning

skyldighet.

	Docentstipendiefondernas inkomster
	Uppsala	Lunds	Karolinska	Stockholms	Göteborgs
	universitet	universitet	institutet	högskola	högskola
1942/43 ........	23 222	36 270	9 366
1943/44 ........	33 675	40 066	9 000
1944/45 ........	38 681	38 984	5 982
1945/46 ........	27 665	29 909	10 711
1946/47 ........	156 923	158 315	12186
1947/48 ........	173 047	125 416	68 018
1948/49 ........	172 395	73 267	31137
1949/50 ........	179 994	137 032	34 276	55 327	7 470
1950/51 ........	126 085	136 759	15 732	52 486	11042
1951/52 ........	77 503	135 206	25 579	44 746	18 286
Medeltal för åren
1942/46 och 1949/52	84 902	78 436	17 722

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

113

	Forskarstipendiefondernas inkomster
	Uppsala	Lunds	Karolinska
	universitet	universitet	institutet
1942/43 ...................	3 460	545	—
1943/44 ...................	1 749	2 333	—
1944/45 ...................	—	—	4 666
1945/46 ...................	4 345	2 333	—
1946/47 ...................	15112	7 053	6150
1947/48 ...................	—	—	—
1948/49 ...................	5 345	—	5 681
1949/50 ...................	2 757	—	12 300
1950/51 ...................	5 785	—	4 430
1951/52 ...................	8 513	2 380	—

De ändamål, för vilka anslag beviljats ur reservfonderna under budgetåren
1950/52, framgår av följande sammanställning, i vilken beloppen avrundats
till 500 kronor:

	Uppsala universitet	Lunds universitet
	1950/51	1951/52	1952/53	1950/51	1951/52	1952/53
1. Instrument och apparatur ...... 2. Förstärkning av materielanslagel (även litteratur, bokbindning, mik-	69 500	141 000	206 500	88 500	32 500	13 500
rofilm) ........................	77 500	114 500	126 500	161 000	65 000	58 500
j 3. Inventarier, inredning, lokalhyra .. 4. Avlöningar åt tillfällig personal och	49 500	65 500	40 000	32 000	16 000	37 500
för speciella uppdrag ............	10 000	17 500	34 500	12 500	11000	12 000
5. Arvoden för kurser m. m.........	5 000	11 500	15 500	16 500	15 500	4 000
6. Diverse ........................	22 000	48 500	6 000	20 500	20 000	8 000
	233 500	398 500	429 000 331 000	160 000	133 500

Framhållas må vidare, vilket även riksräkenskapsverket påpekat, att löneregleringen
även föranlett upphörande av de s. k. ålderstilläggsfonderna.
Detta innebär, att de tillskott till bestridande av kostnaderna för ålderstilllägg,
som över ålderstilläggsfonderna tillförts respektive universitets avlöningsanslag
från reservfonden samt skogsförvaltningen vid universitetet i
Uppsala och jordbruksförvaltningen vid universitetet i Lund, bortfallit.
I detta avseende har löneregleringen medfört en vinst för universiteten i
stället för ett inkomstbortfall. Posten »Inkomst från ålderstilläggsfonden»
var för budgetåret 1951/52 i Uppsala universitets avlöningsstat uppförd
med 14 785 kronor och i Lunds universitets avlöningsstat med 4 300 kronor.

Årsbehovet av »reservfondsmedel» har av utredningsmannen Hadding,
såväl för universiteten som för de här avsedda lärosäten, som icke har någ 8

— Iiiharig till riksdagens protokoll 105tf. 1 samt Nr 136.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ra reservfonder, beräknats till 3 procent av årsbudgeten, exklusive engångsanslag,
för tandläkarhögskoloma dock endast till 1H procent.

Med utgångspunkt i medeltalet av de belopp, som under budgetåren
1947—52 utgått som anslag ur docentstipendiefondema vid universiteten
i Uppsala och Lund, har utredningsmannen vidare — efter en justering
med hänsyn till penningvärdets fall — beräknat, att tio procent av de för
budgetåret 1952/53 vid varje lärosäte befintliga docentstipendiebeloppen
vore vad som erfordrades som ersättning för docentstipendiefonderna. För
karolinska institutet, medicinska högskolan i Göteborg samt Stockholms
och Göteborgs högskolor har utredningsmannen ansett samma procenttal
vara tillämpligt, varvid man dock borde förutsätta fullt utbyggd docentorganisation
vid de tre sistnämnda högskolorna, d. v. s. ett icke oväsentligt
högre antal docenter än som verkligen funnits. För tandläkarhögskolorna,
där några docentbefattningar icke finnes, har utredningsmannen icke
räknat med något medelsbehov för docentstipendieändamål.

De av utredningsmannen beräknade beloppen och sättet för deras anvisande
framgår av följande sammanställning.

Lärosäte	Medel som erfordras för än-damål av den art, som re-servfonderna tillgodoser,	Medel som erfordras för än-damål av den art, som do-centstipendiefonderna till-godosett,
att utgå av egendomsför-valtningens medel	att utgå ur anslag å riks-staten	att utgå av egendomsför-valtningens medel	att utgå ur anslag å riks-staten
Uppsala universitet..............	240 000	—	160 000	—
Lunds universitet ..............	170 000	170 000	—	160 000
Karolinska institutet ............	—	145000	—	30 000
Medicinska högskolan i Göteborg .	—	55 000	—	16 000
Stockholms högskola ............	—	215 000	—	70 000
Göteborgs högskola..............	—	45 000	—	36 000
Tandläkarhögskolan i Stockholm ..	—	40 000	—	—
Tandläkarhögskolan i Malmö ....	—	40 000	—	—
Summa kronor	510 000	710 000	160 000	312 000

Utredningsmannen har förutsatt, att de årliga inbetalningarna till statens
allmänna fastighetsfond från egendomsförvaltningama vid universiteten i
Uppsala och Lund, 250 000 kronor respektive 50 800 kronor skall upphöra.

Kanslern erinrar i fråga om reservfonderna vid universiteten i Uppsala
och Lund dels om att en betydande del av dessa fonders inkomster under
budgetåren 1949/51 använts till instrument och apparatur samt till inventarier
och inredning, dels om att för budgetåret 1952/53 vid vartdera universitetet
anvisats ett nytt reservationsanslag av 200 000 kronor till Nyanskaffning
av apparater m. m., som delvis ersatt under senare år uppförda

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

anslag till Engångsanslag till vissa vetenskapliga institutioner. Införandet
av nyssnämnda två nya reservationsanslag, vilka även för innevarande
budgetår utgår med 200 000 kronor, och deras avpassande till belopp av
skälig storleksordning bör enligt kanslerns mening i viss utsträckning kunna
kompensera universiteten för inkomstminskningen å reservfonderna. En
justering uppåt av universitetens materielanslag anses vidare kunna tjäna
samma ändamål, varjämte ett frångående av nu gällande ordning med en
årlig avsättning till statens allmänna fastighetsfond av viss del av inkomsterna
från universitetens egendoms- och skogsförvaltningar enligt kanslerns
mening framdeles bör kunna tillföra reservfonderna medel av sådan storleksordning,
att därmed kan tillgodoses de ändamål, som avses i 142 § universitetsstatuterna.

För karolinska institutet, Stockholms och Göteborgs högskolor, medicinska
högskolan i Göteborg samt tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö,
vilka icke har några reservfonder men för vilka enligt kanslerns mening
behov av reservmedel också föreligger, anser kanslern, att detta behov bör
tillgodoses dels genom årliga anslag härför, dels genom en justering uppåt
av materielanslagen, dels ock genom höjning av anslagen till Nyanskaffning
av apparater och motsvarande anslag.

I fråga om ersättning för docentstipendiefonder uttalar kanslern, att kostnader
för undervisning av mera stadigvarande natur enligt hans mening
icke bör belasta dylika fonder utan tillgodoses genom inrättande av härför
erforderliga befattningar eller höjning av kursanslagen. De medel, som kan
komma att anvisas som ersättning för de hittillsvarande docentstipendiefondema,
bör enligt kanslerns mening avses för den uppgift, som ursprungligen
tillkommit fonderna. Kanslern erinrar om av honom framlagda förslag
om höjningar av vederbörliga avlöningsanslag med hänsyn till att kostnaderna
för viss undervisning av permanent karaktär under senare år bestritts
av medel från docentstipendiefonderna. Vid en allmän uppräkning
av avlöningsanslagen enligt dessa förslag bör enligt kanslerns mening de
medel, som anvisas som ersättning för docentstipendiefondsmedlen, kunna
i viss mån reduceras i förhållande till vad utredningsmannen föreslagit.

Vid sin beräkning av behovet av medel som ersättning för bortfallet
av inkomster till reservfonderna samt för docentstipendiefonderna utgår
kanslern från följande förutsättningar, nämligen

att avkastningen av egendoms- och skogsförvaltningen vid universitetet
i Uppsala kan beräknas till lägst 500 000 kronor årligen och avkastningen
av Lunds universitets egendomar till 170 000—190 000 kronor årligen,
att till statens allmänna fastighetsfond tills vidare skall liksom hittills
från universitetens egendomsförvaltningar inlevereras 250 000 kronor för
Uppsala universitet och 50 800 kronor för Lunds universitet,

att behovet av medel för ifrågavarande båda ändamål — reservfonds -

116 K ungl. Maj:ts proposition nr 136.

och docentstipendiefondsändamål — vid ettvart av universiteten uppgår
till 250 000 kronor,

att något statsanslag för ändamålen därför icke för närvarande erfordras
för Uppsala universitet samt

att några besparingar å docentstipendiefonderna icke kommer att föreligga
vid utgången av innevarande budgetår.

För Uppsala universitet räknar kanslern med att av det disponibla beloppet
av avkastningen från egendoms- och skogsförvaltningen, nämligen
(500 000 — 250 000 =) 250 000 kronor, ett belopp av 80 000 kronor skall
avses för de ändamål, som hittills tillgodosetts av docentstipendiefonder,
och återstoden ingå till reservfonden.

För Lunds universitet och övriga ifrågavarande lärosäten räknar kanslern
med att ett anslag av statsmedel av 466 000 kronor erfordras för nästa
budgetår. Beloppet förutsättes fördelat på följande sätt.

	För ändamål, som avses i 142 § uni-versitetsstatu-terna	För ändamål, som hittills tillgodo-setts av docentsti-pendiefonder	Summa
Lunds universitet ........................	50 000	80 000	130 000
Karolinska institutet ...................... Göteborgs universitet:	71000	15 000	86 000
medicinska fakulteten ..................	30 000	10 000	40 000
filosofiska fakulteten ....................	25 0C0	10 000	35 000
Stockholms högskola ............	105 000	30 000	135 000
Tandläkarhögskolan i Stockholm ..........	20 000	—	20 000
» » Malmö..............	20 000	—	20 000
Summa kronor	321 000	145 000	466 000

Kanslern föreslår slutligen, att anvisade medel skall ställas till vederbörande
läroanstalts förfogande att efter beslut i varje särskilt fall av
kanslern användas för därmed avsedda ändamål.

Statskontoret finner en medelsanvisning av den omfattning, utredningsmannen
tänkt sig, helt utesluten och är ej heller berett godtaga det av
kanslern förordade reducerade beloppet. Statskontoret finner dock en viss
medelsanvisning erforderlig och anför följande.

Ämbetsverket vill härvid främst peka på den möjlighet till kompensation
för inkomstminskningen, som ligger däri, att å riksstaten beräknas
medel även för sådana utgifter, som hittills regelmässigt belastat reservoch
stipendiefonderna. Denna utväg har, såsom också framgår av universitetskanslerns
utredning, för övrigt redan i viss mån utnyttjats. Under
åttonde huvudtiteln finnes sålunda uppförda anslag, vilka i ej oväsentlig
mån torde komma att kompensera inkomstbortfallet å reservfonderna.
Exempelvis må erinras om de anslag å för närvarande tillhopa 400 000
kronor, vilka för universitetens del uppförts till nyanskaffning av appara -

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ter m. in. Även sådana behov, vilka tidigare tillgodosetts med medel ur
stipendiefonderna, har vid anslagsberäkningen beaktats. I 1953 års statsverksproposition
bär departementschefen — under erinran om att docentstipendiefonderna
upphört — för möjliggörande av ej obetydliga personalförstärkningar
tillstyrkt en uppräkning av universitetens avlöningsanslag.
Nämnda i kompenserande syfte vidtagna åtgärder måste enligt
statskontorets mening tillmätas avsevärd betydelse vid prövningen av
universitetskanslerns förslag. Då emellertid vid universiteten och de med
dem jämställda högskolorna torde förefinnas behov av vissa medel för
täckande av oförutsedda kostnader för sådana på förhand ej bestämda ändamål,
som avser undervisningens, studiernas och universitetens allmänna
förkovran, vill statskontoret icke motsätta sig, att medel i viss utsträckning
ställes till förfogande härför.

Vad angår formerna för en medelsanvisning och storleken av de erforderliga
anslagsmedlen uttalar statskontoret i huvudsak följande.

Statskontoret måste för sin del bestämt hävda, att åtskillnad icke bör
göras mellan reservfonds- och docentstipendieändamål. Ej heller anser
ämbetsverket, att de sålunda av staten anvisade medlen bör ställas till
universitetens och ifrågavarande högskolors disposition, utan finner övervägande
skäl tala för att å riksstaten uppföres ett gemensamt reservationsanslag
för ifrågavarande ändamål, att utbetalas förslagsvis av statskontoret
— efter beslut av universitetskanslern i varje särskilt fall.

Beträffande därefter frågan om storleken av en sådan medelsanvisning
kan givetvis olika synpunkter göras gällande, beroende främst på i vilken
mån hänsyn anses böra tagas till de åtgärder, som enligt vad som framgår
av det tidigare anförda redan vidtagits för att kompensera inkomstbortfallet.
För övrigt bör uppmärksammas, att med den utformning kanslern givit
förslaget, det icke endast är fråga om kompensationsåtgärder utan att
framställningen även avser att försätta högskolorna — vilka icke hittills
haft någon motsvarighet till universitetens reservfonder — i ett betydligt
gynnsammare läge än tidigare. Mot de föreliggande beräkningarna kan
vidare riktas den anmärkningen, att dessa grundar sig på en tidsperiod, som
i fråga om inkomsttillflödet varit onormalt gynnsam, beroende främst på
det rikliga tillflödet av docentstipendiemedel i samband med upprustningen
av universiteten men även — särskilt beträffande Uppsala — på de höga
virkesprisema.

Mot bakgrunden av det anförda vill statskontoret för sin del förorda, att
anslaget avväges med utgångspunkt från den genomsnittliga besparing per
ar å avlöningsanslagen, som tillförts reservfonderna vid universiteten. Däremot
anser ämbetsverket, av skäl som i det föregående utvecklats icke tillräcklig
anledning föreligga att vid sidan härav beräkna någon särskild
»kompensation» för de inkomster, som tillförts docentstipendiefonderna.
Därest summan av de för en tioårsperiod uträknade medeltalen av angivna
besparingar sättes i relation till summan av de för budgetåret 1952/53 för
universiteten anvisade avlöningsanslagen, erhålles en procentsats på 0,7.
Om man utgår ifrån, att den sålunda ltamräknade procentsatsen kan tilllämpas
även vid uppskattningen av medelsbehovet vid de övriga läroanstalterna,
kommer det totala behovet i princip att uppgå till i avrundat belopp
210 000 kronor med följande fördelning.

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Uppsala universitet ........................................ 60 000

Lunds universitet.......................................... 56 ooo

Karolinska institutet ...................................... 24 000

Medicinska högskolan i Göteborg............................ 9 000

Stockholms högskola ....................................... 24 000

Göteborgs högskola ........................................ 8 000

Tandläkarhögskolan i Stockholm ............................ 15 000

Tandläkarhögskolan i Malmö................................ 14 000

Summa kronor 210 000

Departementschefen. Vid genomförandet av 1952 års lönereglering för
universitetsprofessorer m. fl. stöd det klart, att denna som en konsekvens
skulle få ett visst inkomstbortfall för reservfonderna samt medföra att
docent- och forskarstipendiefonderna helt upphörde. Samtidigt framstod
det som naturligt, att denna för lärosätena ogynnsamma ekonomiska verkan
av löneregleringen i någon form borde utjämnas. Vid min anmälan i
propositionen 1952: 137 av vissa anslagsfrågor beträffande universiteten
m. m. uttalade jag också, att det vore nödvändigt, att gottgörelse i en eller
annan form bereddes för ifrågavarande inkomstbortfall. Den uppfattning,
som jag därvid gav uttryck åt, föranledde icke någon invändning från
riksdagens sida.

När universitetskanslern nu tagit upp frågan om ersättning för inkomstbortfallet,
har han satt in den i ett större sammanhang, i det han samtidigt
behandlat spörsmålet om anvisande av medel för oförutsedda behov vid
samtliga under honom lydande läroanstalter. Även jag anser, att nämnda
fråga icke bör behandlas som ett isolerat problem utan att det är lämpligt
att samtidigt pröva huruvida behov föreligger av anslagsmedel till oförutsedda
utgifter vid universiteten och med dem jämnställda högskolor.

Kanslern har kraftigt betonat, att det vid de angivna lärosätena finnes
behov av ett visst rörelsekapital. Det är, framhåller han, icke möjligt att
pa förhand beräkna, till belopp fixera eller i tid utverka anvisande av medel
för varje behov, som den fortlöpande snabba utvecklingen för med sig,
eller för tillfälliga och oförutsedda behov, som kan inställa sig.

Den av kanslern sålunda uttalade uppfattningen kan jag ge min fulla
anslutning. Klart är nämligen även enligt min mening, att vid universiteten
och högskolorna bör finnas medel till extra utgifter av olika slag. De
ändamål, jag härvid särskilt tänker på, är de, som angives i § 142 universitetsstatuterna,
nämligen tillfälliga behov och sådana på förhand ej bestämda
ändamål, som avser undervisningens, studiernas och lärosätets allmänna
förkovran, samt de, för vars tillgodoseende docentstipendiefonderna
enligt meddelade bestämmelser främst varit avsedda, nämligen tilldelande
för undervisningens behov eller för uppmuntrande av vetenskaplig forskning
av understöd åt oavlönad docent eller annan yngre vetenskapsidkare.

Universitetet i Uppsala har sedan gammalt betydande inkomster av för -

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

valtningen av universitetets jord- och skogsegendomar, och på motsvarande
sätt har universitetet i Lund icke obetydliga inkomster av jordegendom.
Viss del av avkastningen av egendomsförvaltningen vid vartdera universitetet
skall emellertid, som framgått av det föregående, inlevereras till statens
allmänna fastighetsfond. Riksräkenskapsverket har i ärendet föreslagit
en utredning av frågan om hur förvaltningen av universitetens egendomar
lämpligen bör vara anordnad — om den alltjämt bör handhavas
av universiteten eller om den bör anförtros åt domänverket — samt uttalat,
att resultatet av denna utredning borde vara avgörande för frågan om
reservfondernas ställning. Därest egendomsförvaltningen ansåges böra ligga
kvar hos universiteten, borde reservfonderna vara kvar och i så fall borde
enligt riksräkenskapsverkets mening frågan om regleringen av inkomsterna
från universitetens egendomar mot reservfonderna bli föremål för en
särskild prövning. Ämbetsverket har räknat med att en dylik prövning
borde ge till resultat, att universiteten finge behålla hela avkastningen av
egendomarna och att för Uppsala universitets del i stället, med hänsyn till
storleken av egendomsavkastningen, en viss minskning av medelsanvisningen
å riksstaten borde ske.

I anledning av förslaget om en utredning av den lämpligaste formen för
egendomsförvaltningen vid universiteten vill jag erinra om att statsutskottet
vid 1950 års riksdag — vilket riksräkenskapsverket också omnämnt
på förekommen anledning uttalade, att utskottet icke funnit sig böra
föreslå någon principiell ändring i sättet för egendomsförvaltningen vid
universitetet i Uppsala, vilken därför förutsattes böra ligga kvar hos universitetet.
Riksdagen gjorde icke någon erinran mot detta utskottets uttalande.
För egen del anser jag det icke vara erforderligt att i detta sammanhang
taga ställning till den av riksräkenskapsverket ånyo aktualiserade
frågan angående egendomsförvaltningen.

Universitetskanslern har i likhet med riksräkenskapsverket ansett fragan
om regleringen av inkomsterna från egendomsförvaltningarna mot reservfonderna
böra särskilt prövas. I sina anslagsäskanden för nästa budgetår
har han emellertid provisoriskt räknat med att samma belopp som hittills
borde inlevereras till statens allmänna fastighetsfond från ettvart av
universiteten. För egen del anser jag, att frågan om regleringen av egendomarnas
avkastning mot reservfonderna icke bör upptagas i detta sammanhang.
Vid min bedömning av frågan om hur stora medel, som bör ställas
till förfogande för extra-utgiftsändamål vid universiteten och i vilken
form detta bör ske, utgår jag därför från att av egendomsavkastningen vid
universiteten i Uppsala och Lund — vilken beräknats icke komma att understiga
ett nettobelopp av 500 000 kronor per år i Uppsala, respektive beräknats
till 170 000—190 000 kronor per år i Lund — samma belopp som
hittills bör inlevereras till fastighetsfonden.

Universitetskanslerns ställningstagande till frågan om medelsbehovet kan

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

sägas innebära, att man enligt hans uppfattning icke kan nöja sig med att
göra en beräkning av inkomstbortfallets storlek och därav sluta sig till behovet
av medel både vid de lärosäten, där inkomstbortfall förekommit, och
de där så ej varit fallet. Kanslerns mening är nämligen, att hänsyn måste
tagas även till de förändringar i fråga om medelsanvisningen å riksstaten,
som skett i samband med och efter inkomstbortfallet. Genom tillkomsten
av nya anslag och höjning av redan befintliga sådana har ju nämligen i viss
utsträckning medel anvisats för sådana ändamål, till vilka tidigare utgått
medel ur reservfonder och docentstipendiefonder. En del av det föreliggande
medelsbehovet synes enligt kanslern böra tillgodoses genom att man tar
ytterligare steg på denna väg. Därutöver anser kanslern särskilda anslagsmedel
erforderliga.

Den uppfattning av det föreliggande läget, som kanslern givit uttryck
åt, kan jag helt ansluta mig till. Jag vill därutöver i likhet med statskontoret
uttala, att en beräkning av inkomstbortfallet, som grundar sig på
siffror från budgetåren 1947/52, knappast kan vara rättvisande, eftersom
inkomsterna till reserv- och docentstipendiefonderna under vissa av dessa
ar av olika skäl var onormalt stora. Framhållas må också den avlastning
för universitetens reservfonder, som bortfallet av ålderstilläggsfonderna inneburit.

Vid min bedömning av medelsbehovet för extra-utgiftsändamål vid universitetet
i Uppsala har jag kommit till den uppfattningen, att storleken
av de inkomstmedel, som inflyter till reservfonden, gör, att någon särskild
medelsanvisning för ändamålet icke nu bör ifrågasättas.

Vad angår övriga lärosäten, nämligen universitetet i Lund, karolinska
institutet, Stockholms högskola, universitetet i Göteborg samt tandläkarhögskolorna
i Stockholm och Malmö anser jag mig böra föreslå anvisande
av sammanlagt 300 000 kronor. Vid beräkningen av detta belopp, har jag
tagit hänsyn till de medel, som kan beräknas inflyta till universitetet i
Lund som avkastning av detta universitets jordegendomar.

Nämnda belopp av 300 000 kronor, torde böra anvisas under ett nytt
reservationsanslag med rubriken Gemensamma universitetsändamål: Extra
utgifter. Anslaget bör disponeras av universitetskanslern och i sin helhet
vara avsett för samtliga de ändamål, som jag härförut angivit. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om en eventuell fördelning av
anslaget helt eller delvis på särskilda, för de olika lärosätena avsedda poster.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå rikdagen

att till Gemensamma universitetsändamål: Extra utgifter
för budgetåret 1954/55 anvisa ett reservationsanslag av
300 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

121

11. Utrustning för centrifuganläggning vid karolinska
mediko-kirurgiska institutets fysiologiska
institution.

Till sagda ändamål har för budgetåren 1950/52 anvisats reservationsanslag
om sammanlagt 357 500 kronor. Nämnda anläggning är avsedd
för den flygmedicinska forskningen vid flyg- och navalmedicinska nämndens
avdelning vid fysiologiska institutionen. Flyg- och navalmedicinska
nämnden hemställer nu om ett ytterligare anslag för ändamålet av 155 000
kronor. Anledningen härtill är, att den ursprungliga medelsanvisningen,
som grundade sig på kostnadsberäkningar gjorda år 1949, på grund av
prisstegringar visat sig helt otillräcklig. Det nu äskade beloppet anses
erforderligt för att färdigställa centrifugen i driftsdugligt skick. Nämnden
anför följande.

Den för centrifuganläggningen erforderliga utbyggnaden av karolinska
institutets fysiologiska institution har nu genom byggnadsstyrelsens försorg
färdigställts så långt, att inflyttning delvis kunnat ske. Viss mindre
del av utrustningen för centrifuganläggningen, som beställts och nyligen
levererats, har ställts upp i den nya byggnaden. Andra delar av centrifugen
har beställts men ännu icke kunnat levereras. Slutligen återstår vissa beställningar,
som ännu icke kunnat göras, emedan de allmänna prisstegringarna
medfört, att det anslagna beloppet, 357 500 kronor, kommer att tagas
i anspråk av redan utlagda beställningar. För färdigställandet av centrifugen
erfordras sålunda nu en medelsförstärkning.

År 1949 beräknades de för själva centrifugen erforderliga kostnaderna

sålunda:

Centrifugarm jämte kabin .................................. 100 000

Axel, kuggväxel, nödbromsanordning samt anordningar för manövrering
av centrifugen, anordningar för överföring av mätström mar

från kabin till registreringsrum m. m................... 185 500

Elektromotoraggregat ...................................... 37 000

Fysiologisk mät- och registreringsapparatur .................. 35 000

Summa kronor 357 500

Det sålunda beräknade kostnadsbeloppet baserade sig på prisläget i juli
1949. Under tiden fram till april 1953, för vilken period kommerskollegii
indexvariationer för material och arbete finnes tillgängliga, har avsevärda
prisstegringar inträffat. Eftersom träffade leveransavtal med ASEA och
Flygvapnets centrala verkstäder i Västerås innehåller reservationer för
dylika kostnadsökningar och arbetet dessutom i vissa delar måste utföras
på löpande räkning, har dessa prisstegringar nödvändigtvis medfört, att
kostnaderna för centrifugen blir högre än som ursprungligen beräknats.
Totalt beräknas kostnadsstegringen uppgå till 43,3 procent av det ursprungligen
begärda beloppet 357 500 kronor, eller 154 737 kronor.

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Nämnden beräknar sålunda det för centrifugens färdigställande ytterligare
erforderliga medelsbehovet till 154 737 kronor eller i avrundat tal
155 000 kronor.

En viss försening av centrifugens färdigställande har blivit oundviklig,
bland annat till följd av konstruktions- och leveranssvårigheter, men även
på grund av att medel måst reserveras för väntade prisstegringar på redan
gjorda beställningar. Det är emellertid synnerligen angeläget, att centrifugen
snarast kommer i driftsdugligt skick. Med hänsyn härtill och till
att ytterligare beställningar icke kan göras, förrän medel därtill beviljats
av riksdagen, får nämnden anhålla, att erforderliga medel måtte anvisas
å tilläggsstat för budgetåret 1953/54.

Departementschefen. Betydande prisstegringar har ägt rum, sedan kostnadsberäkningarna
för ifrågavarande centrifuganläggning gjordes. Med
hänsyn härtill synes det nödvändigt, att ytterligare medel anvisas för
ändamålet. Jag har icke funnit anledning till erinran mot beräkningen av
det belopp, som nu erfordras för att sätta anläggningen i driftsdugligt
skick, och tillstyrker därför anvisande för ändamålet av ett reservationsanslag
av 155 000 kronor. Anslaget torde böra uppföras å riksstaten för
nästa budgetår. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till Utrustning för centrifuganläggning vid karolinska
mediko-kirurgiska institutets fysiologiska institution för
budgetåret 1954/55 anvisa ett reservationsanslag av
155 000 kronor.

Kungl. May.ts proposition nr 136.

123

12. Sveriges deltagande i det s. k. tredje internationella
geofysiska året.

Svenska nationalkommittén för geodesi och geofysik hemställer om ett
anslag för detta ändamål av 75 100 kronor. I anledning härav vill jag
nämna, att »geofysiska året» är beteckningen på en till en bestämd tidrymd
— i detta fall åren 1957—58 — koncentrerad stor internationell
forskningsinsats inom geofysiken. Jag torde även få erinra om att vårt land
deltagit i det internationella vetenskapliga samarbetet jämväl under de
två föregående geofysiska åren, nämligen det s. k. första internationella
polaråret 1882—83 och det andra internationella polaråret 1932—33. Av
handlingarna i ärendet inhämtas till en början följande.

År 1951 föreslog den internationella kommissionen för jonosfärforskning,
att ett tredje internationellt polarår skulle organiseras år 1957—58, 25 år
efter det andra polaråret. Detta förslag har biträtts av de intresserade
internationella vetenskapliga unionerna, bland dem unionerna för vetenskaplig
radio, geodesi och geofysik samt astronomi och geofysik. Bland
administrativa organ, som stöder förslaget, är det internationella rådet för
de vetenskapliga unionerna och Unesco.

Medan verksamheten under de två första polaråren år 1882—83 och
1932—33 koncentrerades till polarområdena är avsikten år 1957—58 att
i nödvändig grad också utsträcka undersökningarna till tempererade och
tropiska områden. Det tredje året har därför fått namnet det tredje internationella
geofysiska året.

En internationell organisationskommitté har tillsatts och ett permanent
sekretariat skall inrättas i Bryssel, finansierat av Unesco. Hittills har 25
länder satt igång arbetet med organisationen av den vetenskapliga verksamheten
och skickat in förslag till forskningsprojekt till den internationella
kommittén. Den internationella kommittén har haft ett plenarsammanträde
den 30 juni—3 juli 1953 i Bryssel, och preliminära riktlinjer för
arbetet under det geofysiska året har redan dragits upp.

Sverige deltog aktivt i de två första polaråren, både genom intensifierad
observationsverksamhet inom landet och med temporära stationer i polarområdet.
För att förbereda den svenska insatsen under det tredje internationella
geofysiska året utsåg Nationalkommittén för geodesi och geofysik
den 28 oktober 1952 en kommission »Polarårskommissionen» med professorn
H. Alfvén som ordförande.

Polarårskommissionen har insamlat och sammanställt förslag till svensk
verksamhet och framfört dessa till den internationella kommittén för det
geofysiska året. Vidare har den tagit initiativ till ett samarbete med motsvarande
kommissioner och institutioner i Danmark. Norge, Finland och
Island för att med dessa länder planera arbetet på regional basis, både
inom dessa länders egentliga territorier och inom den sektor av polarkalotten,
som går från Grönland i väster till Spetsbergen och Björnön i öster.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Personlig kontakt med geofysikerna i grannländerna har givit vid handen,
att ett nordiskt samarbete under det geofysiska året där allmänt anses som
mycket önskvärt både av vetenskapliga och politiska skäl. Det påpekas
även, att flygtrafiken över polarområdena medför, att deras utforskande
i meteorologiskt och geofysiskt hänseende blivit av stor praktisk betydelse.

De svenska förslag till vetenskaplig verksamhet, som framförts till den
internationella kommittén, visar inom vilka delar av geofysiken svenska
forskare kan väntas vara särskilt aktiva. De innehåller

a) ett omfattande meteorologiskt och oceanografiskt program,

b) en grupp förslag till utforskning av jonosfären och rymden utanför
jorden (»geokosmofysik»),

c) förslag till tyngdmätningar och

d) förslag till observationer av blixturladdningar över norra polarkaIotten.

Ett genomförande av det planerade svenska programmet beräknas kosta
omkring 2 000 000 kronor. Härom anföres följande.

I kostnaderna för det totala svenska programmet ingår ett stort antal
poster. Vissa poster kommer säkert att ändras, någon eller några kommer
att försvinna, medan förslag från andra länder kan betyda ett tillägg på
några poster. Fördelningen av programmet på de olika posterna är därför
ännu mycket osäker, men ramen för den totala insatsen är troligen säkrare,
då denna i viss mån bestäms av antalet aktiva geofysiker i landet.

Av det uppskattade totalbehovet, omkring 2 000 000 kronor, kommer
ett mindre belopp att äskas för budgetåret 1954/55. Därefter kommer de
årliga behoven att stiga till ett maximum under budgetåret 1956/57 och
1957/58, varefter behovet igen sjunker till mindre belopp omkring 1960.
En mera precis analys av fördelningen på de olika budgetåren är svår att
ge för närvarande, dock torde mellan V2 och av totalbeloppet behövas
före den 1 juli 1957.

Det för nästa budgetår äskade anslaget av 75 100 kronor är avsett för

följande ändamål:

Sekreterararvoden (12 månader å 300 kronor) .................. 3 600

Skrivbiträde 200 timmar .................................... 1 000

Kontorsmateriel, porto m. m................................. 500

Nordiska och övriga utländska resor för organisation av regionala
geofysiska projekt ävensom resor till den internationella kommitténs
sammanträden .................................... 10000

Vetenskapliga arbeten för det geofysiska årets förberedande..... 60 000

Summa kronor 75 100

Nationalkommittén anser det vara av synnerligen stor betydelse, att
Sverige på ett för landet värdigt sätt kan deltaga i de internationella arbetena
under det tredje geofysiska året, till vilka stora förhoppningar om

125

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

fruktbar samverkan mellan olika länder knyter sig. Kommittén uttalar,
att en viktig praktisk användning av många av de planerade arbetenas
resultat ansluter sig till flygtrafikens växande intresse för polarregionerna
och till flygtrafikens påtagliga tendens att uppsöka allt större höjder i
syfte att härigenom vinna snabbhet och ekonomisk drift. Det framhålles
i detta sammanhang, att särskilt förhållandena inom högre luftlager är
otillräckligt kända och att en förbättring i detta hänseende kan väntas
genom de nu planerade forskningarna.

Departementschefen. Som av det föregående framgått har svenska forskare
deltagit i det vetenskapliga arbetet under de två s. k. internationella
polarår, som hittills anordnats. Det torde vara önskvärt, att detsamma
blir fallet under det nu planerade tredje internationella geofysiska året.

I nationalkommitténs framställning har skisserats ett forskningsprogram,
vars genomförande kostnadsberäknats till icke mindre än 2 000 000 kronor.
Jag är medveten om att ett svenskt deltagande i det planerade »året»
kommer att kräva anvisande av särskilda anslagsmedel men anser det
icke möjligt att på grundval endast av den föreliggande framställningen
taga ställning till frågan om hur stor sammanlagd medelsanvisning, som
bör komma i fråga. Härför kräves nämligen enligt min mening en säkrare
överblick än nu har kunnat vinnas över vilka svenska forskare och institutioner,
som kan tänkas deltaga i forskningsarbetet, och över vilka frågor
som från svensk sida bör tagas upp i arbetet. Under hand har jag nämligen
erfarit, att även styrelsen för vetenskapsakademiens forskningsstationer
i Övre Norrland ämnar inkomma med anslagsäskanden, som berör
forskningsarbetet under det geofysiska året. Jag vill emellertid redan nu
framhålla, att det synes mig klart, att den sammanlagda medelsanvisningen
icke kan bli så stor som i den föreliggande framställningen ifrågasatts.
Vid den kommande noggranna detaljplaneringen av forskningsprogrammet
torde detta böra beaktas och föranleda, att en sovring av forskningsuppgifterna
överväges, så att krafterna koncentreras kring det väsentligaste.

För nästa budgetår har äskats ett belopp av 75 100 kronor till föreberedande
arbeten, varav 60 000 kronor till vetenskapliga arbeten och 15 100
kronor till organisations- och administrationskostnader. Med hänsyn bland
annat till vad jag i det föregående anfört kan jag icke tillstyrka, att några
medel redan nu anvisas till de vetenskapliga arbetena. Däremot föreslår
jag, att ett anslag ställes till förfogande för det förberedande organisationsarbetet.
Detta anslag, som bör erhålla reservationsanslagskaraktär, torde
böra uppföras med 15 000 kronor. Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t
att meddela erforderliga bestämmelser rörande anslagets disposition.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

126

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

att till Sveriges deltagande i det s. k. tredje internationella
geojysiska året för budgetåret 1954/55 anvisa ett
reservationsanslag av 15 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt behagar Hans Maj :t
Konungen bifalla samt förordnar, att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Carl-Lennart Priitz.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136. 127

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri .... 3

Frågans tidigare behandling............................. 3

Nu föreliggande utredning och förslag.................... 10

Remissyttrandena ...................................... 33

Departementschefen .................................... 41

II. Anslagsberäkningar ........................................ 45

1. Göteborgs universitet: Avlöningar........................ 45

2. Göteborgs universitet: Omkostnader...................... 60

3. Göteborgs universitet: Materiel m. m...................... 62

4. Göteborgs universitet: Anskaffning av apparater m. m....... 64

5. Göteborgs universitet: Bokinköp och bokbindning för medicinska
fakultetens bibliotek.............................. 65

6. Göteborgs universitet: Bidrag till Göteborgs stad för verksamheten
vid medicinska fakultetens bibliotek................ 65

7. Göteborgs universitet: Utrustning........................ 66

8. Göteborgs universitet: Bidrag till kostnaderna för uppförande

av patologisk-anatomisk institution m. m.................. 70

9. Bidrag till Stockholms högskola.......................... 74

10. Gemensamma universitetsändamål: Extra utgifter.......... 106

11. Utrustning för centrifugalanläggning vid karolinska mediko kirurgiska

institutets fysiologiska institution .............. 121

12. Sveriges deltagande i det s. k. tredje internationella geofysiska

året .................................................. 123